SOU

Justitiekanslern

Beteckning: SOU 1993:37
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

avg

Framställning till regeringen om en översyn av reglerna om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

En J Kzs översyn av arbetsuppgifter m.m.

Betänkande 1991 års SOU 199337

av JK-utredning.

min

Statens offentliga utredningar WW 199337

Justitiedepartementet

Justitiekanslern

En Kzs

översyn av

arbetsuppgifter

m.m.

Betänkande års av §21 JK-utredning Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax 08-20 50 21 Telefon 08-690 90 90

ISBN 91-38-13342-3 Stockholm 1993 ISSN 0375-250X

SOU 199337

Till statsrådet Reidunn Laurén

Genom beslut den 5 december 1991 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om statsrätt och förvaltningsrätt att tillkalla särskild utredare med en uppdrag att se över Justitiekanslerns arbetsuppgifter Med stöd m.m. av bemyndigandet förordnades den 17 december 1991 som särskild utredare f.d. regeringsrådet Eskil Hellner. Till experter förordnades samtidigt numera hovrättslagmannen Nils- Olof Berggren, kanslirådet Astrid Eklund numera och hovrättsassessorn Catharina Staaf. Till sekreterare i utredningen fr.0.m. den 24 februari 1992 förordnades den 21 februari hovrättsassessorn Ove Lindström. Utredningen har antagit namnet 1991 års JK-utredning. Utredningen har efter remiss avgett yttrande till Kulturdepartementet över betänkandet Radio och TV i SOU ett 199236 avgivet av Utredningen om myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten. Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande J ustitiekanslern, En översyn av JKs arbetsuppgifter SOU 199337. m.m. Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i april 1993

Eskil Hellner

Ove Lindström

. J

SOU 199337

Innehåll

Förkortningar 11

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Färfattningyörslag 17

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till lag om ändring i lagen 1975 1339

Justitiekanslerns tillsyn 17

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2. Förslag till förordning ändring i förordningen

19751345 med instruktion för Justitiekanslern 20

. . . . . .

Förslag till förordning ändring i kungörelsen

1972416 om statsmyndigheternas skadereglering

ivissa fall 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 25

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .A. . . . . . . .

1.1 Utredningens direktiv

m.m 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

25 . . . . . . . . . . . . . . .. 1.1.2 Motioner 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.1.3 Utredningsarbetet 29

v . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.2 Arbetets uppläggning

29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Justitiekanslerns arbetsuppgifter 33

m.m. . . . . . . . . . . . . 2.1 Kort tillbakablick 33 2.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Arbetsuppgifterna 35

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Övriga nordiska länder 41

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.1 Inledning

41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

3.2 Tvistehandläggning

41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Tillsyn

43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

4 Allmänna överväganden Justitiekanslerns om

arbetsuppgifter 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Företrädare för staten vid rättstvister 63

. . . . . . . . . . . . .

5.1 Sammanfattning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Gällande bestämmelser 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Allmän översikt 64 5.2.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Behörighet att företräda staten i rättegång 65

. . . . .

5.2.3 Skaderegleringskungörelsen 66

. . . . . . . . . . . . . .

Innehåll sou 199337

5.2.4 Andra bestämmelser om skadereglering 68 . . . . . . 5.2.5 Avskrivningskungörelsen 70 . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Tillämpningen av gällande bestämmelser 71 . . . . . . . . . . . 5.3.1 Utredningens undersökningar 71 . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 Justitiekanslern som företrädare för staten

i rättegång 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.3 Kammarkollegiets befattning med tvister 75 . . . . . .

5.3.4 Andra myndigheters handläggning av tvister 80

. . . 5.3.5 Justitiekanslerns ärenden enligt skadereg-

leringskungörelsen 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Utredningens överväganden och förslag 88 . . . . . . . . . . . 5.4.1 Statens skadereglering 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Behörighet att företräda staten vid rättstvister

iövrigt 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Regeringens rådgivare i juridiska angelägenheter 101

. . .

Sammanfattning 101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . De nuvarande formerna för J ustitiekanslerns

rådgivande funktion 101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Allmänt 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Utreningens undersökningar 102 . . . . . . . . . . . .

6.2.3 Närmare beskrivning av vissa remisser 105

. . . . . . 6.2.4 Närmare beskrivning av vissa särskilda

utredningsuppdrag 110

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningens överväganden och förslag 111

. . . . . . . . . .

Justitiekanslerns tillsyn över ofentliga befattnings-

havare 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattning 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmän översikt 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Kontrollen av den offentliga verksamheten

i allmänhet 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3.2 Justitiekanslerns tillsyn 134

. . . . . . . . . . . . . . . .

7.3.3 Annan tillsyn över offentlig verksamhet 135

. . . . .

7.4 Vissa centrala förvaltningsmyndigheters tillsyn 138

. . . . . .

7.4.1 Riksâklagaren 138

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.4.2 Rikspolisstyrelsen 141

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.4.3 Riksförsäkringsverket 142

. . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.4 Riksskatteverket 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.5 Redogörelse för Justitiekanslerns tillsynsområde och

sanktionsmöjligheter 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 199337 Innehåll

7.5.1 Gällande bestämmelser Justitiekanslerns om

tillsynsområde 144

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.2 Gällande bestämmelser Justitiekanslerns om

sanktionsmöjligheter 146

. . . . . . . . . . . . . . . . .

7.6 Tjänsteansvaret för offentligt anställda 147

. . . . . . . . . . .

7.7 Formerna för Justitiekanslerns klagomälsprövning 150

. . .

7.7.1 Allmänt Justitiekanslerns klagomäls-

prövning 150 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.7.2 Närmare formen for Justitiekanslerns om

klagomálsprövning 152

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.8 Inspektioner 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.9 Granskningen de statliga myndigheternas

ärendeförteckningar 162

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.10 Utredningens överväganden och förslag 164

. . . . . . . . . .

7.10.l Tillsynsområdet 164

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.10.2 Justitiekanslerns klagomálsprövning 165

. . . . . . . .

7.l0.3 Justitiekanslerns inspektioner 166

. . . . . . . . . . . .

7.10.4 Justitiekanslerns befogenheter

167 . . . . . . . . . . .

7.10.5 Ärendeförteckningarna 168

. . . . . . . . . . . . . . . .

8 Justitiekanslerns övriga uppgifter 173 . . . . . . . . . . . . . .

8.1 Sammanfattning 173

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Gällande bestämmelser 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Allmän översikt 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.2 Tryckfrihet och yttrandefrihet 174

. . . . . . . . . . .

8.2.3 Granskning advokater

av 181 . . . . . . . . . . . . . .

8.2.4 Talerätt i förvaltningsärenden 184

m.m. . . . . . . . .

8.2.5 Granskning Carnegiestiftelsens räken-

skaper 188

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 De nuvarande formerna för Justitiekanslerns

handläggning av övriga uppgifter 188

. . . . . . . . . . . . . .

8.3.1 Närmare Justitiekanslerns handläggning

av tryckfrihets- och yttrandefrihetsärendena 188

. . . 8.3.2 Närmare Justitiekanslerns advokatärenden 191 om

8.3.3 Närmare Justitiekanslerns ärenden

om enligt bl.a. datalagen 195

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.4 Närmare Justitiekanslerns ärenden enligt om

lagen om övervakningskameror 197

m.m. . . . . . . 8.3.5 Närmare Justitiekanslerns

om granskning av Carnegiestiftelsens räkenskaper 197

. . . . . . . . . .

8.4 Utredningens överväganden och förslag

198 . . . . . . . . . .

8.4.1 Tryckfrihet och yttrandefrihet

198 . . . . . . . . . . .

8.4.2 Granskning advokater 202

av . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll sou 199337

8.4.3 Talerätt i törvaltningsärenden m.m. 205 . . . . . . . . 8.4.4 Granskning av Carnegiestiftelsens räken-

skaper 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Justitiekanslerns organisation 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Sammanfattning 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Nuvarande organisation 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Bakgrund 212 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.4 överväganden 218

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 EG-aspekter 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ll Kostnadskonsekvenser 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Specialmotivering 227

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Lagen om ändring i lagen 1975 1339 om Justitie-

kanslerns tillsyn 227

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.2 Förordningen ändring i förordningen 19751345

om med instruktion för Justitiekanslern 231 . . . . . . . . . . . . . 12.3 Förordningen om ändring i kungörelsen 1972416

om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall 232

. . . .

Bilaga I

Motioner 235 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

198889K2l0 av Bengt Westerberg m.fl. fp 235

. . . . . . . . . .

198889K222 av Carl Bildt m.fl. m 237

. . . . . . . . . . . . . . .

198889K248 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. c 238

. 198889K502 av Bo Hammar m.fl. vpk 241 . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Tabeller med redovisning av genomgången av JKs registra-

tur m.m. 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tabeller med redovisning av genomgången av skadestånds-

ärenden m.m. ilKss registratur för år 1991 243 . . . . . . . . . . . .

Tabell A Anmälningar enligt 5 § skaderegleringskungörel-

sen 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tabell B Faktiska skador där JK enligt 2 § eller 4 §

skaderegleringskungörelsen skall besluta i fråga

om skadestånd samt ärenden rörande skador

som getts in till JK men som rätteligen skall

handläggas av vederbörande centrala förvalt-

ningsmyndighet 244

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tabell C Beslutsskador 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 199337 Innehåll

Tabell D Ersättningsanspråk enligt lagen ersättning vid

frihetsinskränkning 256

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tabell E JK som företrädare for staten i rättegång 258 . . . . . . .

Tabell F Ersättningsanspråk enligt 36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken, 23 § datalagen och 21 § lagen om betalningssäkring för skatter, tullar

och avgifter 264 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tabeller med redovisning genomgången JKs remisser 266

av av . Tabell G Uppdragsgivare beträffande remisser avgivna av JK under perioden 1989-01-01--1991-12-31 266 . . . . . .

Tabell H JKs ställningstaganden i remisser under

perioden 1989-01-01--1991-12-31 267 . . . . . . . . . . . . Tabell I Föremålen for remisser över vilka JK avgett

yttrande under perioden 1989-01-01 - 1991-12-31 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tabell J Längden på de remissvar JK avgett under som

perioden 1989-01-01--1991-12-31 268 . . . . . . . . . . . .

Tabeller med redovisning genomgången tillsynsären-

av av

den i JKs registratur för år 1991 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tabell K Tillsynsärenden avgjorda beslut med

genom

kritik 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tabell L Tillsynsärenden avgjorda beslut kritik 271

genom utan .

Tabell M Tillsynsärenden avgjorda beslut utan

genom

åtgärd e.d. 282 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tabell med redovisning JKs inspektioner 285

av . . . . . . . . . . .

Tabell N JKs inspektioner under åren 1983 1992 285

- . . . . . .

Tabeller med redovisning genomgången övriga

av av

ärenden i JKs registratur för år J 992 286 . . . . . . . . . . . . . . .

Tabell O Tryckfrihetsärenden 286

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tabell P Yttrandefrihetsärenden 295 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tabell Q Advokatärenden 302 Ärenden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tabell R enligt datalagen 304 Ärenden . . . . . . . . . . . . . . . . . Tabell S enligt lagen övervakningskameror

m.m. 306 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 3 Ärendestatistik enligt JKs arbetsredogörelser

för åren

1982 1992 311 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tabell 1 Antalet inkomna tillsynsärenden hos JK 311

. . . . . . . . Tabell 2 Totala antalet inkomna ärenden hos JK 311 . . . . . . . .

Tabell 3 Grupper av tillsynsärenden hos JK 311

. . . . . . . . . . .

Tabell 4 Utgången i tillsynsärenden 312

. . . . . . . . . . . . . . . . Tabell 5 Inkomna ärenden yttrandefrihet 312 om . . . . . . . . . . .

Innehåll sou 199337

Tabell 6 Inkomna remisser och s.k. legal opinions 312 . . . . . . . Tabell 7 Inkomna uppdrag från regeringen 312 . . . . . . . . . . . . Tabell 8 Inkomna skadeståndsärenden 313 . . . . . . . . . . . . . . . Tabell 9 Antalet inkomna ärenden med JK som företrädare

för staten i rättegång 313 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tabell 10 Antalet inkomna ärenden enligt datalagen 313

m.m. . . .

Tabell 11 Inkomna ärenden från Sveriges advokatsamfund 313

. . .

Bilaga 4

Exempel på en legal opinion 315

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 5

Närmare beskrivning av JKs särskilda utredningsuppdrag

under åren 1988 1991 317 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 6

JKs tabeller utvisande dels resursfördelningen mellan JKs olika aktiviteter mätt i arbetstid, dels genomsnittlig handläggningstid och dä beräknad handläggningskostnad för olika ärendetyper utdrag ur J Kzs anslagsframställning för budgetperioden 199394 199596 331

- . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 7 Gällande författningar 335

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lagen 19751339 om justitiekanslerns tillsyn 335

. . . . . . . . . . Förordningen 19751345 med instruktion för

justitiekanslern 338 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kungörelsen 1972416 om statsmyndigheternas

skadereglering i vissa fall 342 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 199337

Förkortningar

AD Arbetsdomstolen CSN Centrala studiestödsnämnden DI Datainspektionen HD Högsta domstolen JK Justitiekanslern JO Riksdagens ombudsmän KU Konstitutionsutskottet LEMO Utredningen lednings- och myndighetsorganisationen om for försvaret LOA Lagen 1976600 offentlig anställning om MMU Massmedieutredningen MO Militieombudsmannen RB Rättegångsbalken RF Regeringsformen RFV Riksförsäkringsverket RPS Rikspolisstyrelsen RRV Riksrevisionsverket RSV Riksskatteverket RÅ Riksáklagaren SIDA Styrelsen för internationell utveckling, Swedish International Development Authority SvJT Svensk J uristtidning TF Tryckfrihetsförordningen TSA Tidskrift för Sveriges advokatsamfund YGL Yttrandefrihetsgrundlagen

SOU 199337

Sammanfattning

Justitiekanslerns arbetsuppgift att bevaka statens rätt

En av Justitiekanslerns J Ks huvudsakliga arbetsuppgifter är att under

regeringen bevaka statens rätt. Det innebär att JK företräder staten vid domstolar och utom rätta i de fall detta inte ankommer på någon annan myndighet. Myndigheterna har emellertid i stor utsträckning getts rätt att inom sitt eget verksamhetsområde tillvarata det allmärmas intressen. Beträffande skadereglering, statens fordringar och arbetstvister finns vissa särskilda regler företräder staten i bl.a. om vem som kungörelsen 1972416 om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall skaderegleringskungörelsen och avskrivningskungörelsen 1965921. JK har enligt skaderegleringskungörelsen ett allmänt överinseende över den statliga skaderegleringen enligt skadeståndslagen och prövar i ett flertal fall ersättningsanspråk hänförliga till den frivilliga skaderegleringen. Vanligast förekommande är anspråk på grund av s.k. beslutsskador och vissa s.k. faktiska skador samt ersättning enligt lagen 1974515 om ersättning vid frihetsinskränk-

ning. Enligt utredningens mening bör JK också i fortsättningen vara central instans för statens tvistemålshantering. I fråga den närmare om utformningen av JKs uppgifter i detta hänseende föreslås att regleringen av beslutsskador och ersättningsanspråk på grund vissa av frihetsberövanden skall ankomma på JK. Däremot bör regleringen av de faktiska skadorna i större omfattning än för närvarande ankomma på centralmyndigheterna. I stället för ett obligatoriskt hänskjutande av regleringen av dessa skador till JK bör myndigheterna efter egen bedömning samråda med JK i ärenden av principiell karaktär eller av större ekonomisk betydelse. Skyldigheten att hänskjuta ekonomiskt betydelsefulla ärenden till JK bör finnas kvar, bör begränsas till men ärenden där det kan bli fråga åtaganden för staten att betala om mer

än 15 basbelopp. Övriga skadestándsanspråk enligt skadereglerings-

kungörelsen bör utan praktisk olägenhet kunna prövas JK också i av fortsättningen.

Sammanfattning sou 199337

Justitiekanslerns arbetsuppgift att tillhandagá regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter

J Kzs arbetsuppgift att vara regeringens rådgivare i juridiska angelägenheter kan i praktiken sägas bestå i att besvara remisser, särskilt över lagförslag, att utföra särskilda utredningsuppdrag regeringen samt att utfärda s.k. legal opinions. JK kan dessutom ta egna initiativ och fästa regeringens uppmärksamhet på brister i gällande lagstiftning. Såsom regeringens högste ombudsman är JK fristående fören valtningsmyndighet under regeringen med i viss mån extraordinära befogenheter. Det råder ett samband mellan JKs uppgift att utöva tillsyn över den offentliga förvaltningen och uppgiften att bevaka statens rätt å ena sidan samt uppgiften att ge regeringen juridiska råd å andra sidan. Utredningen delar den i direktiven uttalade uppfattningen att JK också fortsättningsvis såsom fristående jurist på hög nivå bör fungera som regeringens rådgivare i juridiska angelägenheter. Däremot bör det inte, lika lite som för närvarande, kunna komma i fråga att JK ger regeringen politiska råd.

Justitiekanslerns arbetsuppgift att utöva tillsyn

sou 199337 Sammanfattning

område till område från tid till annan. Detta bör komma till uttryck i direktiv från regeringen. Den statiska ordning rått sedan 1976, då som det föreskrevs att JK skulle ha tillsyn över praktiskt taget all offentlig förvaltning och alla domstolar, bör avlösas av en mera flexibel, efter behov och resurser anpassad tillsyn. Denna bör också i fortsättningen ha karaktären av rättskontroll och den bör koncentreras till områden där tillsynen motiveras av kvalificerade rättsskyddsintressen. Den bör vara särskilt inriktad på rättssäkerhetsfrågor, integritetsfrågor, konstitutionella frågor och frågor som har anknytning till de i 2 kap.

RF reglerade grundläggande fri- och rättigheterna. Övrig tillsyn bör

fullgöras av respektive central förvaltningsmyndighet, Riksrevisionsverket eller JO. JKs klagomålsprövning bör i första hand ett vara instrument för regeringens rättskontroll. JK bör därför ha stor frihet att avgöra om ett enskilt klagomål eller anmälan skall leda till utredning eller ej. Vidare bör JK intensifiera sin inspektionsverksamhet och prioritera denna framför prövningen av enskilda klagomål. JK bör med strikt iakttagande av domstolarnas självständighet i dömandet också i fortsättningen kunna utöva viss tillsyn över domstolsväsendet. Även fördelningen av arbetsuppgifter mellan JK och JO bör göras mer flexibel. Slutligen bör JK fortsätta att granska ärendeförteckningar men det bör ske i mer selektiva former än för närvarande.

Justitiekanslerns övriga uppgifter

JK skall vaka över tryckfriheten och yttrandefriheten enligt bestämmelser i .TF och YGL. Han är dessutom åklagare i ensam tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål. JK har också kontrolluppgifter gentemot advokaterna. Han har vidare rätt att överklaga vissa beslut enligt datalagen, kreditupplysningslagen, inkassolagen, lagen om behörighet för justitiekanslern att överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken, lagen om automatisk databehandling vid taxeringsrevision m.m. och lagen om övervakningskameror Enligt lagen m.m. om kabelsändningar har JK i uppgift att ta initiativ till vissa ingripanden. Talan om utdömande av vite forelagts regeringen som av förs av JK. I fråga om uppgifterna enligt YGL är utvecklingen sådan att det kan befaras att arbetsbördan framdeles blir JK Övermäktig. I fråga om tryckfriheten och övriga berörda uppgifter däremot förefaller den rådande ordningen vara ändamålsenlig och väl fungerande. Beträffande samtliga dessa uppgifter ligger JKs roll väl i linje med hans övergripande funktion att särskilt bevaka efterlevnaden regler av som gäller de grundläggande fri- och rättigheterna, integritetsfrågor,

Sammanfattning sou 199337

rättssäkerhetsfrågor och konstitutionella frågor. Utredningen föreslår därför inte några ändringar beträffande dessa uppgifter.

Konfliktsituationer

För JKs verksamhet i dess helhet gäller liksom för alla andra förvaltningsmyndigheter regeringsformens krav på saklighet och -

opartiskhet l kap. 9 § RF. Ett strikt iakttagande av detta Över-

ordnade krav även när JK skall bevaka i och för sig motstáende intressen utesluter konflikter i egentlig mening. Erfarenheten visar emellertid att i brist på en mera inträngande analys föreställningar - uppkommer att JK inte alltid samtidigt kan fullgöra uppgifter inom olika ansvarsområden. Sådana föreställningar kan dessvärre skada JKzs anseende och i ett vidare perspektiv inverka menligt på hans funktion. Det är oftast när J Ks tillsynsuppgift är inblandad som denna komplikation uppträder. Som en i och för sig olustig eftergift i själva verket ogrundade misstankar föreslår utredningen JK generellt skall att kunna underlåta att fullgöra en tillsynsuppgift om den kan uppfattas som svårförenlig med annan uppgift som åvilar honom.

Justitiekanslerns organisation

JK biträds för närvarande av byråchefer och annan personal. Han är ensam beslutande i alla ärenden. När JK är förhindrad att utöva sin tjänst inträder den byråchef som är äldst i tjänsten som ersättare och förordnas av regeringen som t.f. JK. JK får inte delegera sin beslutanderätt till någon annan inom myndigheten. Utredningen föreslår att frågan om ersättare för JK regleras i J Kinstruktionen så att särskilda förordnanden från regeringen inte längre behövs.

SOU 199337

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen 19751339 om Justitiekanslerns tillsyn

Härigenom föreskrivs att l 3 §§ lagen 19751339 om Justitiekanslerns tillsyn skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Justitiekanslern har i den om- Justitiekanslern har i den omfattning som anges i 2 och 3 §§ fattning som anges i 2 § tillsyn tillsyn över att de som utövar över att de som utövar offentlig offentlig verksamhet efterlever verksamhet efterlever lagar och lagar och andra författningar andra författningar samt i övrigt samt i övrigt fullgör sina áliggan- fullgör sina åligganden. den.

2§ Statliga myndigheter samt an- Under Justitiekanslerns tillsyn ställda, uppdragstagare och star i den utsträckning regeringen andra som är knutna till sådana föreskriver det myndigheter står under justitie- statliga och kommunala kanslerns tillsyn i den utsträck- myndigheter, ning regeringen föreskriver det. tjänstemän och andra befatt- J ustitiekanslerns tillsyn skall dock ningshavare vid dessa myndigkunna omfatta regeringen eller heter, statsråd, heller riksdagens andra som innehar tjänst myndigheter eller anställda och eller uppdrag varmed följer uppdragstagare vid riksdagens myndighetsutövning, såvitt avser myndigheter. denna verksamhet, dock inte ledamöter av riksdagen, kyrkomötet eller beslutande kommunal församling,

Författningsjörslag SOU 199337

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tjänstemän och uppdragstagare i statliga ajfärsverk, när de för verkens räkning fullgör uppdragi sådana aktiebolag där staten genom verken utövar ett bestämmande inflytande. Justitiekanslerns tillsyn skall dock kunna omfatta regeringen eller statsråd, heller riksdagens myndigheter eller anställda och uppdragstagare vid riksdagens myndigheter.

3§l Under justitiekanslerns tillsyn Justitiekanslern skall vid sin star dessutom tillsyn särskilt vaka över att kommunala myndigheter och myndigheterna i sin verksamhet andra myndigheter som är iakttar regeringsformens bud om statliga, saklighet och opartiskhet och att tjänstemän och andra befatt- de grundlagsskyddade fri- och ningshavare vid myndigheter som rättigheterna inte träds för när i avses under den ojfentliga verksamheten. andra som, utan att vara knutna till statlig myndighet, innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna deras verksamhet, dock ledamöter av riksdagen, kyrkomötet eller beslutande kommunal församling, tjänstemän och uppdragstagare i statliga afärsverk, när de för verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom verken utövar ett bestämmande inflytande. När Justitiekanslern utövar tillsyn över domstolar skall han särskilt iaktta bestämmelsen i 11 kap. 2 § regeringsformen.

1 Senaste lydelse 1987996.

sou 199337 Författningsförslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Vid tillsyn över kommunala myndigheter skall Justitiekanslern beakta de former i vilka den kommunala självstyrelsen utövas.

Denna lag träder i kraft den

Författningvörslag SOU 199337

Förslag till Förordning om ändring i förordningen 19751345 med

instruktion för Justitiekanslern

Härigenom föreskrivs att 15, 16, 18 och 20 förordningen 1975 1345 med instruktion för Justitiekanslern skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § Om Justitiekanslerns tillsyn över att de utövar offentlig som verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina âligganden finns bestämmelser i lagen 19751339 om Justitiekanslerns tillsyn. Inom ramen för vad som föreskrives i 2 § nämnda lag omfattar Justitiekanslerns tillsyn statliga myndigheter, statliga och kommunala myndigheter, 2. tjänstemän och andra befatt- tjänstemän och andra befattningshavare vid statliga myndig- ningshavare vid dessa myndigheter, heter, andra som är knutna till andra innehar tjänst som statlig myndighet och in- eller uppdrag varmed följer som nehar tjänst eller uppdrag varmed myndighetsutövning, såvitt avser följer myndighetsutövning, såvitt denna verksamhet, angår denna deras verksamhet. tjänstemän och uppdragstagare i statliga ajiärsverk, när de för verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom verken utövar ett bestämmande inflytande. I fråga om befattningshavare vid försvarsmakten omfattar tillsynen dock endast befäl av lägst fänriks grad och dem innehar motsvasom rande tjänsteställning.

1 Senaste lydelse 19881116.

SOU 199337 Författninggörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 Justitiekanslern skall verkställa den utredning som fordras för

prövning av klagomål och andra ärenden.

Ar fråga, har väckts Är fråga, har väckts en som en som

klagomål, av sådan be- genom klagomål, av sådan be-

genom

skaffenhet att den lämpligen kan skaffenhet att den lämpligen kan

utredas och prövas av någon utredas och prövas av någon

annan myndighet än Justitie- annan myndighet än Justitiekanslern och har myndigheten kanslern och har myndigheten inte tidigare prövat saken, får inte tidigare prövat saken, får

Justitiekanslern överlämna klago- Justitiekanslern överlämna klago-

målet till denna myndighet för målet till denna myndighet för

handläggning. Klagomål får dock handläggning. Klagomål får dock

överlämnas tilljustitieombudsman överlämnas

endast efter överenskommelse endast efter överenskommelse med denne. med denne. Är frågan ingen av

eller ringa betydelse för Justitie-

kanslerns uppgift att vara regeringens tillsynsorgarufdr Justitie-

kanslern lämna klagomálet utan

åtgärd. Finner Justitiekanslern i ett

ärende att hans uppgift i detta

kan uppfattas som svarjörenlig

med tillsynsuppgift som ankom-

mer pá honom enligt föreskrift av regeringen med stöd av lagen om

Justitiekanslerns tillsyn fdr Justi-

tiekanslern underlåta att fullgöra tillsynsuppgijien.

2 lydelse 19871004. Senaste

Författningsförslag SOU 199337

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16§

När justitiekanslern är hindrad När Justitiekanslern är föratt utöva sin tjänst, förordnar hindrad eller anledning

av annan

.regeringen ersättare efter inte utövar sin tjänst, fullgörs

an-

mälan. I avvaktan på regeringens hans äligganden den i tjänsten

beslut fullgöres justitiekanslerns äldste tjänstgörande byråchefen

äligganden av den i tjänsten hos Justitiekanslern.

äldste tjänstgörande byråchefen

hos justitiekanslern.

l8§

Ärende avgöres efter föredrag- Ärendena

avgörs efter före-

ning som ankommer pd byrdchef, dragning. Justitiekanslern får

annan tjänsteman eller särskilt dock avgöra ärenden utan före-

förordnad föredragande. Justitie- dragning.

kanslern får dock avgöra ärende

utan föredragning.

20 Justitiekanslern utnämns av regeringen.

Tjänster som byråchef tillsätts Tjänsterna byråchef till-

som

av regeringen efter anmälan av sätts regeringen efter anmälan

av justitiekanslern. Bestämmelserna Justitiekanslern. Bestämmelav

i 10 a § anställningstörordningen i 13 § anställningstörord-

serna

1965601 tillämpas inte på ningen 1965601 tillämpas inte dessa tjänster. på dessa tjänster.

Andra tjänster tillsätts Justitiekanslern. av

Denna förordning träder i kraft den

3 Senaste lydelse 1982972.

SOU 199337 Färfattninggörslag

Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen 1972416 om statsmyndighetemas skadereglering i vissa fall

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen 1972416 om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall dels att 5 § skall upphöra att gälla, dels att 3 4 §§ skall ha följande lydelse. -

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 Myndighet hos vilken ersättningsanspråk framställes förhandlar för statens räkning med den som kräver skadestånd och för statens talan i saken inför domstol. I den mån annat följer av Myndigheten får med iaktta- 4 § får myndigheten på statens gande av 4 § första stycket på vägnar besluta i fråga om skade- statens vägnar besluta i fråga om stånd. skadestånd. I ärende enligt lagen 1974515 om ersättning vid frihetsinskränkning kan gottgörelse av allmänna medel tillerkännas sökanden för ersättning till biträde och för utredning i ärendet i den mån kostnaderna skall betalas av staten enligt rättshjälpslagen.

4§° Uppkommer i ärende som En central förvaltningsmyndighandlägges av central förvalt- het skall samråda med Justitieningsmyndighet fråga om åtagan- kanslern i ärenden av principiell de för staten att utge skadestånd karadär eller av större ekonomed belopp överstigande 25 000 misk betydelse. Uppkommer i ett kronor, hänskjutes ärendet till ärende fråga om åtagande för justitiekanslern. Ärende betala högre skadesom staten att handlägges av justitiekanslern stånd än ett belopp som motsva-

hänskiutes till regeringen, om rar femton gånger det basbelopp

fråga uppkommer om åtagande enligt I kap. 6 § lagen för staten att utge belopp över- 1962381 om allmän försäkring stigande 250 000 kronor.

1 Senaste lydelse 1977342.

2 Senaste lydelse 1990290.

Författningsförslag sou 199337

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som då gäller skall ärendet hänskjutas till Justitiekanslern.

Denna förordning träder i kraft den

SOU 199337

l Inledning

l Utredningens direktiv m.m.

Regeringen beslutade december

den 5 1991 att tillkalla en särskild

utredare för att se över Justitiekanslerns JKs arbetsuppgifter m.m.

dir. 1991110. Enligt föredragande statsrådet bör utredningen vara särskilt inriktad

på att undanröja de risker för intressekonflikter som kan uppkomma

mellan J Ks olika arbetsuppgifter. Den skall emellertid även undersöka möjligheterna att renbdla verksamheten i syfte att J Kzs resurser med upprätthållande av höga rättssäkerhetskrav skall kunna utnyttjas så ändamålsenligt och effektivt som möjligt. JKs arbetsuppgifter kan enligt direktiven delas upp i fyra grupper, nämligen 1 att bevaka statens rätt, 2 att tillhandagå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter, - 3 att utöva tillsyn och 4 övriga uppgifter.

1 Utgångspunkter

Enligt direktiven bör utredaren ha stor frihet att ta upp de frågor som han anser behöva övervägas och lägga fram de förslag till lösningar som han finner lämpliga. Regeringen har dock angett följande utgångspunkter för utredningsarbetet

Det behöver även i fortsättningen finnas en särskild fristående jurist på hög nivå som står till regeringens förfogande för särskilda juridiska utredningsuppgijier.

Det finns också behov av att denne jurist på uppdrag av regeringen kan ingripa mot missförhållanden inom den statliga förvaltningen.

JKs funktion att granska den statliga förvaltningen bör övervägas samt förtydligas och preciseras.

Inledning SOU 199337

Det bör särskilt övervägas hur tillsynen över domstolarna bör utövas med hänsyn till den garanti måste finnas för ett som självständigt dömande.

Tillsynsverksamheten är central och mycket viktig uppgift för en JK. Rationaliseringar bör dock övervägas i första hand be- träffande handläggningen klagomål från enskilda. av

Utredaren bör överväga vilken omfattning JKs tillsyn bör ha och i vilka former den skall bedrivas.

Fördelningen av arbetsuppgifter mellan JO och JK är särskilt av intresse, inte minst i fråga om JKs tillsyn över domstolarna.

JKs uppgift att handlägga olika skadestándsärenden anges innebära en särskild risk för intressekonflikter. JKs nuvarande befattning med detta slags frågor kan därför ifrågasättas utifrån dels rättssäkerhetsaspekter, dels intresset att renodla JKs verksamhet.

Utredningen bör ånyo överväga om det är lämpligt att JK har kvar handläggningen skadestándsarenden eller denna av om typ av ärenden bör avlastas honom.

Utredningen bör överväga vilka andra lösningar som är lämpliga för att dels tillförsäkra den enskilde tillfredsställande been handling av skadeståndsanspráket, dels bevaka statens rätt.

Det kan övervägas om inte skadestándsärenden i större utsträckning kan handläggas av de myndigheter vilkas verksamhet anspråken rör. Jämför departementspromemorian Myndig- -

heternas bevakning av statens rätt Ds Ju 19835 och Riks-

revisionsverkets rapport Statliga myndigheters fordringsbevakning

och skadereglering Dnr 1986280.

Utredningen kan ånyo överväga om en statsadvokat skall inrättas med uppgift att bevaka statens rätt. Jämför JK-utredningens -

betänkande J K-ämbetet, Översyn av justitiekanslerns arbetsupp-

gifter och statens tvistehandläggning SOU 197859.

Det bör undersökas om inte vissa ärendegrupper kan föras över till någon annan myndighet som sysslar med liknande ärenden, t.ex. Brottsskadenämnden.

sou 199337 Inledning

Utredaren bör överväga någon förändring är påkallad det

om av

förhållandet att JK bade utövar tillsyn över myndigheternas

personal och bevakar statens rätt gentemot enskild en som anser sig ha lidit skada på grund av en myndighets agerande.

I direktiven anges följande exempel JK finner anledning inleda

att

förundersökning mot en befattningshavare på grund misstanke

av om

brott som förövats i tjänsten. Om den brottsliga gärningen innebär att en enskild lidit skada genom att befattningshavaren åsidosatt vad

som åligger honom, kommer JK inte bara att kunna uppträda som

åklagare och få fram alla relevanta omständigheter för denna uppgift.

Han kan också komma att uppträda motpart till den skadelidansom

de och i den ställningen tillvarata statens ekonomiska intressen. Detsamma gäller om ingripande med disciplinära åtgärder aktualise-

ras.

Utredningen bör överväga om det är lämpligt att förhindra en uttalad intressekonflikt det antydda slaget dela av genom att upp tillsynsverksamheten mellan JK och JO på så sätt sedan att, en

utredning verkställts som enligt JK bör föranleda ingripande med disciplinära eller andra åtgärder, ärendet överlämnas till JO eller någon annan myndighet som i brottmålet eller i det disciplinära

målet företräder det allmänna.

Lösningar i de beskrivna konfliktsituationerna kan åstadkommas genom förändringar i antingen tillsyns- eller skaderegleringsverk-

samheten hos JK, eller bådadera.

Det kan anses föreligga konflikt beträffande JKs funktioner

inom tryclçfrihets- och yttrandefrihetsamrädena att JK t.ex.

genom

både skall ingripa i de fall myndigheter eller offentliga funk-

tionärer försöker ta reda på s.k. läckor också när någon men överskridit sin tryck- eller yttrandefrihet.

Utredaren bör belysa huruvida JK skall ha kvar samtliga sina uppgifter pä yttrandefrihetens omrâde eller om någon eller några av uppgifterna skall anförtros en annan central myndighet

som

fyller de krav på hög juridisk kompetens och självständig ställning som bör ställas. Utredaren bör föreslå de förändringar

som kan anses motiverade.

Det bör närmare övervägas vilka

intressekonflikzer som kan

uppstå då JK uppträder som part inför domstol samtidigt

en som

Inledning sou 199337

han genom sin tillsynsjitnlction skall granska samma domstols handläggning av målet.

Det bör likaså övervägas vilka intressekonflikter som kan uppstå

då JK uppträder som motpart till en advokat vilken det enligt 8 kap. 6 § rättegångsbalken också åligger honom att granska.

Utredaren skall också se på JKs övriga uppgifter för att om möjligt ytterligare renodla och ejfelaivisera verksamheten, t.ex. uppgifterna enligt datalagen, lagen om övervakningskameror m.fl. speciella lagar.

Förslagen bör om möjligt leda till minskade kostnader.

Utredaren bör se på de administrativa konsekvenserna sina av förslag.

Ytterligare underlag finns i de motioner som föranledde riksdagens begäran om en översyn.

1 1 .2 Motioner .

Hösten 1989 behandlade konstitutionsutskottet bet. l98990KU15 fyra motioner från den allmänna motionstiden 1989 vari begärdes en översyn av J K-ämbetet. Det var fråga om följande motioner 198889K210 av Bengt Westerberg m.fl. fp vari bl.a. yrkades att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad i motionen anförts angående behovet att förändra JKs uppgifter.

198889K222 av Carl Bildt m.fl. m vari bl.a. yrkades att

riksdagen hos regeringen skulle begära utredning om JKs uppgifter i enlighet med vad som i motionen anförts. l98889K248 tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. vari

- av c

yrkades att riksdagen skulle besluta att av regeringen begära tillsättandet av en parlamentarisk utredning om J K-ämbetet i enlighet med vad i motionen anförts. 198889K502 av Bo Hammar m.fl. vpk vari yrkades att riksdagen skulle begära att regeringen skulle låta göra en översyn JKav ämbetets uppgifter och organisation. Beträffande motionerna se bilaga Utskottet erinrade dels om att den parlamentariska JK-utredningen

i fortsättningen kallad 1974 års JK-utredning under mitten av 1970-

sou 199337 Inledning

talet genomfört en genomgripande översyn J K-ämbetet och dels av om att upprepade översyner JO-institutionen företagits under av senare år. Utskottet ansåg att tiden inne för översyn. En var en ny sådan översyn kunde enligt utskottet ske i den form regeringen ansåg lämplig. Den borde vara särskilt inriktad på de konflikter kan som uppkomma mellan JKs arbetsuppgifter och även innefatta överväganden rörande renodling verksamheten. Detta borde en av enligt utskottet ges regeringen till känna. Riksdagen biföll konstitutionsutskottets hemställan rskr. l98990109.

1 Utredningsarbetet

För utredningen gäller regeringens generella direktiv angående utredningsförslagens inriktning, beaktande EG-aspekter och av redovisning av regionalpolitiska konsekvenser. Samråd bör ske med Kommittén Ju 198903 för översyn av det allmännas skadeståndsansvar och Utredningen Fi 199012 om försäkring av statens egendom. Utredaren bör också beakta det arbete pågår inom JK med som anledning av de särskilda direktiv avseende JK regeringen som utfärdade den 23 maj 1991 och anslagsframställningen för som avser budgetperioden 199394 199596. -

1.2 Arbetets

uppläggning

Utredningen har i enlighet med direktiven inriktat sitt arbete på att utreda behovet av en avgränsning JKs arbetsuppgifter med av hänsyn till risker för intressekonflikter mellan ansvarsområdena samt att undersöka möjligheten till renodling verksamheten. en av Härvid har utredningen sökt närmare bestämma och omfattarten ningen av de konfliktsituationer som berörts i direktiven. Vidare har

utredningen sökt konkretisera önskemålet renodling JKs om en av uppgifter.

Utredningen har undersökt möjligheterna till såväl horisontell en som en vertikal avgränsning av JKs arbetsuppgifter. För den horisontella avgränsningen har undersökts några om arbetsuppgifter bör föras bort från eller tillföras JK. För den vertikala avgränsningen har undersökts hur JKs kvarvarande och eventuellt nytillkomna arbetsuppgifter bör kvalificeras för att på bästa sätt skall man utnyttja den kompetens finns inom myndigheten. som

Inledning sou 199337

1974 års JK-utredning genomförde under perioden januari 1975 juni 1978 en genomgripande översyn av J K-ämbetet. Dess beskrivning av JKs verksamhet torde i stora delar fortfarande vara aktuell. 1991 års JK-utredning som har gjorts av en särskild utredare har haft - betydligt kortare tid till sitt förfogande; utredningsarbetet har pågått från slutet av februari 1992 t.o.m. april 1993. Med hänsyn till dessa förhållanden har 1991 års JK-utredning inte gjort några nya analyser i de fall 1974 års JK-utrednings överväganden fortfarande har giltighet. Utredningen har följaktligen delvis med

utgångspunkt från betänkandet JK-ämbetet, Översyn av justitie-

kanslerns arbetsuppgifter och tvistehandläggning SOU 197859 koncentrerat sig på att ta reda på och analysera nya eller förändrade förhållanden i fråga om JKs verksamhet. När det gäller frågan om tvistehandläggning har också departementspromemorian Myndig-

heternas bevakning av statens rätt Ds Ju 19835 och Riksrevisions-

verkets rapport Statliga myndigheters fordringsbevakning och skadereglering Dnr 1986280 utgjort underlag för utredningsarbetet. Utredningen har bedrivits i huvudsak så att efter en första strukturering av frågeställningarna sekreteraren utarbetat promemorior med förslag till överväganden rörande JKs olika arbetsuppgifter och successivt lagt fram dem för utredningen. De har därefter bearbetats med hänsyn till de synpunkter som framförts. Utredningen har hållit elva sammanträden, varav ett i internatform. Utredningens sekreterare har gått igenom samtliga skadeståndsärenden och ärenden där JK företräder staten i rättegång samt tillsynsärenden enligt JKs registratur för år 1991 och översiktligt redovisat dem vid sammanträden. Sekreteraren har på samma sätt gått igenom och redovisat samtliga tryckfrihets- och yttrandefrihetsärenden, advokatärenden samt ärenden enligt datalagen och lagen om övervakningskameror m.m. enligt registraturet för år 1992. Detsamma gäller JKs remissvar under åren 1989 1991 och samtliga särskilda utrednings- uppdrag under perioden 1988 1991. - Utredningen har sammanträffat med justitiekanslern Johan Hirschfeldt och har i övrigt informerat sig om förhållandena vid myndigheten genom dels experten i utredningen Nils-Olof Berggren, fram till som den 1 oktober 1992 var byråchef hos JK, dels underhandskontakter mellan sekreteraren och myndighetens befattningshavare. Myndigheten har lämnat upplysningar i olika frågor och har biträtt utredningen med framtagande av statistiska uppgifter. Utredningen har sammanträffat med chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh och justitieombudsmännen Gunnel Norell Söderblom, Jan Pennlöv och Stina Wahlström och därvid fått information om tillsynsverksamheten hos Riksdagens ombudsmän.

sou 199337 Inledning

Utredningen har dessutom anordnat s.k. hearingar med företrädare för Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Riksskatteverket angående dessa myndigheters tillsynsverksamhet. Utredningen har fått upplysningar från Kammarkollegiet, Brottsskadenämnden m.fl. myndigheter. Utredningen har genom förmedling Utrikesdepartementet och av Sveriges ambassader i Köpenhamn, Helsingfors, Reykjavik och Oslo inhämtat uppgifter JKs motsvarigheter i de övriga nordiska om länderna. Utredningens sekreterare har samrått med sekreterarna i Kommittén Ju 198903 för översyn det allmännas skadeståndsansvar av och i

Utredningen Fi 199012 om försäkring statens egendom.

av Utredningen har tagit del av den sistnämnda utredningens betänkande Risk- och skadehantering i statlig verksamhet SOU 199240. Utredningens sekreterare har också haft kontakter med sekreteraren i Datalagsutredningen Ju 198902. Utredningen har efter remiss avgett yttrande till Kulturdepartementet över betänkandet Radio och TV i ett SOU 199236 avgivet av Utredningen om myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten.

SOU 199337

2 J

ustitiekanslerns arbetsuppgifter m.m.

2.1 Kort tillbakablick

Justitiekanslersärnbetet inrättades är 1713 Karl XII. Ämbetets av benämning var då Högste ombudsmannen, ändrades år 1719 till men Justitiae canceller. Uppgiften ha allmänt inseende angavs vara att ett över hur lagar och författningar efterlevdes och hur varje ämbete fullgjorde sin skyldighet.

Med det nya ämbetet tillskapades kontrollerande och en övervakande myndighet med räckvidd över hela förvaltningen. Efter tillkomsten 1809 års regeringsform har endast förändav två ringar av större betydelse genomförts beträffande Justitiekanslerns

JKs ställning och uppgifter. Den första förändringen

skedde genom departementalreformen år 1840. Då upphörde det chefskap över Nedre justitierevisionen som tillkommit JK alltsedan ämbetet inrättades. Samtidigt upphörde också JKs skyldighet att närvara i statsrådet när justitieärenden behandlades. Den andra större förändringen inträffade år 1948 och hade samband med rättegångsreformen. Enligt den tidigare ordningen utövades funktionen som högsta åklagarmyndighet

och central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet JK.

av Med hänsyn till omfattningen av JKs övriga arbetsuppgifter ansågs det lämpligast att bryta ut de allmänna åklagaruppgifterna och överföra dessa till ett nyinrättat riksäklagarämbete.

I regeringsformen RF finns två bestämmelser särskilt nämner som JK. I ll kap. 6 § RF att under regeringen anges lyder bl.a. JK och i 12 kap. 8 § RF föreskrivs att åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot i Högsta domstolen eller Regeringsrätten väcks i Högsta domstolen av Riksdagens ombudsman eller JK. I övrigt gäller regeringsformens bestämmelser om den offentliga förvaltningen och

om förvaltningsmyndigheterna JK såsom en av dem.

I anslutning till den grundläggande reformen beträffande ansvarssystemet för offentliga funktionärer trädde i kraft den 1 som januari 1976 och med anledning att reformen i viktiga av ett par hänseenden berörde JKs arbetsuppgifter och befogenheter överlämnade 1974 års JK-utredning till regeringen promemoria i september en 1975. I promemorian föreslogs vissa provisoriska bestämmelser för JKs del med anledning ämbetsansvarsreformen. Sedan av yttrande över promemorian inhämtats från JK framställde regeringen samma är i en proposition ett förslag till lag JKs om tillsyn. Riksdagen antog

33 2 13-0409

Justitiekanslerns arbetsuppgifter m.m. sou 199337

förslaget och regeringen utfärdade de båda nu alltjämt gällande författningarna som styr JKs verksamhet, nämligen lagen 1975 1339 om Justitiekanslerns tillsyn och förordningen 19751345 med instruktion för Justitiekanslern. I samband med lagstiftningsarbetet framhöll departementschefen att vad saken då gällde att var provisoriskt anpassa reglerna om JKs tillsynsområde till den nya ansvarsordningen som skulle komma att gälla från den 1 januari 1976 prop. 19757652 s. 15. JKs uppgifter och befogenheter fick alltså i samband med ämbetsansvarsreformen inte någon slutgiltig lösning utan JK-utredningens arbete skulle awaktas a. prop. s. 21. JKutredningen skulle därför på nytt ta upp bl.a. JKs tillsynsverksamhet till diskussion, och de frågor tilldrog sig utredningens särskilda som intresse inom tillsynsområdet var klagomålsprövningen, inspektionerna och befogenheterna samt granskningen myndigheternas ärendeförav teckningar. JK-utredningen fortsatte sitt arbete och lade år 1978 fram be-

tänkandet J K-ämbetet, Översyn av justitiekanslerns arbetsuppgifter och

statens tvistehandläggning SOU 197859. Utredningen ansåg att tillsynsuppgiften i fortsättningen borde vara JKs huvudsakliga arbetsuppgift tillsammans med de viktiga funktioner som i övrigt följer av att han är regeringens högste ombudsman och juridiske rådgivare. En annan huvuduppgift, nämligen att ta till statens intressen i vara tvister, skulle frångå JK och överföras till nyinrättad myndighet en benämnd statsadvokaten. En annan fråga som diskuterades ingående var gränsdragningen mellan J Ks och 105 uppgifter och befogenheter. Utredningen hade uppfattningen att man i görligaste mån borde undvika att de två från varandra fristående instanserna prövar samma klagomål från allmänheten. JK-utredningens förslag om att överföra vissa av J Kzs uppgifter till en statsadvokat har skrinlagts prop. 1980812100 bilaga 5 85. s. Vissa principiella skäl kunde visserligen enligt departementschefen åberopas till stöd för förslaget, men han ansåg att sådan överföring en skulle föra med sig bl.a. ökade kostnader och att några praktiska fördelar knappast stod att vinna. Eventuella intressekonflikter mellan JKs olika uppgifter diskuterades inte i detta sammanhang. I arbetsredogörelsen för år 1987 tog Hans Stark, JK åren som var 1987 1991, upp frågan om bl.a. arbetsuppgifterna. I redogörelsen framhöll han att erfarenheterna det gångna året hade visat att av mera djupgående åtgärder måste övervägas för att långsiktigt säkra myndighetens förutsättningar att kunna lösa sina uppgifter. Han anmälde därför en avsikt att hos regeringen väcka frågan om en översyn av de författningsbestämmelser reglerar myndighetens som organisation, arbetsuppgifter och verksamhet i övrigt. Syftet med en

sou 199337 Justitiekanslerns arbetsuppgifter m.m.

sådan översyn borde enligt Hans Stark utnyttja myndighetens

vara att

resurser på ett mera ändamålsenligt sätt än vad fallet.

som var Verksamheten borde därför koncentreras till uppgifter myndigsom

heten hade särskilda förutsättningar att utföra. I nästföljande arbets-

redogörelse anmälde Hans Stark på nytt att hans avsikt alltjämt var att

vid lämpligt tillfälle väcka frågan koncentration verksam-

om en av

heten till uppgifter myndigheten har särskilda förutsättningar

som att utföra.

I anslutning till att konstitutionsutskottet behandlade motioner vari begärdes en översyn av justitiekanslersämbetet uttalade utskottet 198990KUl5 den 30 november 1989 att tiden inne för

var en ny översyn av JK-ämbetet. En sådan översyn, kunde ske i den form som

regeringen ansåg lämplig, borde enligt utskottet särskilt inriktad

vara

på de konflikter som kan uppkomma mellan J Kzs olika arbetsuppgifter och även innefatta överväganden rörande renodling verksam-

en av heten.

Riksdagen biföll konstitutionsutskottets hemställan att

om ge

regeringen till känna vad utskottet hade anfört översyn JK-

om en av ämbetet och överlämnade betänkandet till regeringen den 14 februari 1990 rskr. 198990109. Såsom redovisats ovan i avsnitt 1.1 beslutade regeringen den 5 december 1991 att tillkalla särskild utredare för över JKs en att se

arbetsuppgifter m.m. 1991 års JK-utredning.

Arbetsuppgifterna

JKs arbetsuppgifter behandlas i lagen JKs tillsyn och i för-

ordningen med instruktion för JK. Hans arbetsuppgifter kan i korthet sammanfattas på följande vis. JK bevakar statens rätt, han är regeringens juridiska ombudsman och han har tillsyn över dem utövar

som

offentlig verksamhet. JK fullgör också vissa uppgifter enligt bl.a. tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, 8 kap. rättegångsbalken, datalagen 1973289 och lagen 1990484

övervakningskameror m.m. Den författningstekniska regleringen beträffande J Kzs uppgifter och

befogenheter innebär i huvudsak följande. Mot bakgrund av att

regeringsformen i flera avseenden kräver lagform i de aktuella frågorna har de grundläggande föreskrifterna J Kzs tillsynsuppgifter

och befogenheter i samband därmed samlats i särskild lag vid

en som tillkomsten avsågs provisorisk karaktär. Lagen innehåller vara av

bestämmelser om J Kzs tillsynsområde, hans åtalsrätt och befogen-

het att göra anmälan till disciplinmyndighet och hans föra

om rätt att

Justitiekanslerns arbetsuppgifter m.m. sou 199337

talan mot disciplinmyndighets beslut och hans ställning i disciplinprocessen i domstol. I lagen regleras också de befogenheter som

tillkommer JK i tillsynsarbetet. Inom det statliga området anges emellertid i lagen endast en ram ,for tillsynen av myndigheter och funktionärer. Den närmare preciseringen av tillsynsområdet inom den statliga sektorn skall enligt lagen göras av regeringen och har skett

genom den i administrativ ordning utfärdade J K-instruktionen.

I detta avsnitt lämnas en översiktlig redogörelse för JKs arbetsuppgifter. En närmare beskrivning ges i de avsnitt som behandlar de

skilda uppgifterna. Uppgiften att bevaka statens rätt innebär att JK, om det inte an-

kommer på annan myndighet, företräder staten i civila rättegångar och

vid uppgörelser utom rätta.

Det flesta ärenden där JK bevakar statens enskilda rätt hänför sig till

den frivilliga skaderegleringen enligt kungörelsen 1972416 om

statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall. Enligt den kungörelsen skall JK pröva anspråk på ersättning riktade mot staten med stöd av

36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken, 23 § datalagen 1973289, lagen 1974515 om ersättning vid frihetsinskränkning eller 21 §

lagen 1978880 om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. JK skall vidare pröva ersättningsanspråk enligt skadeståndslagen 1972207 som avser s.k. beslutsskada. Han skall dessutom pröva ersättningsanspråk enligt skadeståndslagen på grund av annan skada s.k. faktisk skada och anspråk med stöd av 6 § lagen 1943459 om -

tillsyn över hundar och katter om anspråket överstiger 25 000 kr eller om det inte finns någon central förvaltningsmyndighet inom vars

verksamhetsområde skadan inträffat. Enligt skaderegleringskungörelsen har JK dessutom ett allmänt överinseende över den statliga skaderegleringen enligt skadeståndslagen.

Utöver de rättsliga angelägenheterna som regleras i skadereglerings-

kungörelsen finns två typer av anspråk som kan resas mot staten i

anledning av myndigheternas verksamhet och där bevakning genom JK

av statens rätt kan aktualiseras.

Den ena typen av anspråk härrör från vanliga privaträttsliga angelägenheter i allmänhet, huvudsakligen tvister i avtalsförhållanden

som inte utgör arbetstvister och heller rör vanlig fordringsbevakning. Den andra typen av krav utgör anspråk mot staten på

ersättning utanför avtalsforhållanden på annan grund än som nämns i

skaderegleringskungörelsen. Uppgiften som regeringens juridiske rådgivare innebär främst att JK

avger remissyttranden till regeringen, särskilt i lagstiftningsärenden där allmänna rättssäkerhetsaspekter har särskild tyngd. Under åren

sou 199337 Justitiekanslerns arbetsuppgifter m.m.

1982 1991 har antalet inkomna remisser varierat mellan 42 och 59 om året. Regeringen ger ibland JK särskilda utredningsuppdrag. Det har under åren 1986 1991 skett i ett mindre antal fall; åren 1990 - och 1991 i fyra fall per år. Uppdragen har bl.a. frågan avsett om förtroendeskadliga bisysslor för tjänstemän i finansdepartementet, granskning av vissa förhållanden hos affärsverket FFV och undersökning av vissa ekonomiska förhållanden vid utlandsmyndighet. en Uppdrag av denna typ är visserligen få ofta tidskrävande. men Utredningsuppdragen ligger mycket nära tillsynsfunktionen. En utredning kan t.ex. leda till att JK frågan disciplinansvar tar upp om för en tjänsteman. JK avger dessutom s.k. legal opinions, vilka dock minskat till ett fåtal under de senaste fem åren. En legal opinion innebär i allmänhet en form av rättsutlåtande från JK, för i internationella t.ex. att sammanhang styrka myndighets behörighet och befogenhet i viss en en angelägenhet. Tillsynsverksamheten är central uppgift för JK. Bestämmelser en om JKs tillsynsområde finns i lagen JKs tillsyn och, såvitt gäller det om statliga området, i förordningen med instruktion för JK. Enligt lagen innefattar JKs tillsyn övervaka de att att som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar i samt övrigt fullgör sina åligganden. JKs tillsyn omfattar enligt 2 § lagen alla statliga myndigheter samt anställda, uppdragstagare och andra är knutna till sådana som myndigheter i den utsträckning regeringen föreskriver det. Regeringen kan dock enligt lagen inte föreskriva att tillsynen skall omfatta regeringen eller statsråd samt riksdagens myndigheter eller anställda och uppdragstagare vid riksdagens myndigheter. I den utsträckning som särskilt anges i lagen utövar JK också tillsyn över kommunala och andra myndigheter är statliga dessa som samt V myndigheters personal och vissa andra knutna till myndigpersoner heterna. Vid sin tillsyn över kommunala myndigheter skall JK beakta de former i vilka den kommunala självstyrelsen utövas. Till uttrycket statliga eller kommunala myndigheter hänförs inte bolag, stiftelser eller andra är privaträttsligt organiserade, organ, som även om staten eller kommunen äger eller har ett avgörande inflytande över dem. Huvudregeln är därför att sådana inte kan organ stå under JKs tillsyn. Enligt 11 kap. 6 § RF kan emellertid förvaltningsuppgift överlämnas till bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ. I den mån förvaltningsuppgifter har överlämnats till sådant organ och därmed följer myndighetsutövning blir de befattningshavare som utövar denna befogenhet underkastade JKzs tillsyn jfr beträffande

Justitiekanslerns arbetsuppgifter m.m. sou 199337

JO vad konstitutionsutskottet uttalade i KU 19757622 s. 69. Ett exempel på ett sådant privaträttsligt organ utgör AB Svensk Bilprovning, vars anställda alltså är underkastade JKs tillsyn. Genom en ändring 1987996 i lagen om JKs tillsyn har tillsynsområdet uttryckligen utvidgats till att omfatta även tjänstemän och uppdragstagare i de statliga affársverken, när de för verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag som ingår i en affärsverkskoncern. Tillsynen initieras av klagomål från enskilda eller myndigheter, genom inspektioner eller genom att JK tar upp frågor som han fått kännedom om genom exempelvis uppgifter i massmedierna. Tillsynen fullgörs på samma sätt som JOs motsvarande verksamhet. En annan form för tillsynen är JKs granskning av de ärendeförteckningar som de statliga myndigheterna varje år skall avge till JK. JK får som särskild åklagare väcka åtal mot den som begått brott i tjänsten och kan på olika sätt ingripa för att en försumlig befattningshavare skall bli ålagd disciplinpåfoljd eller avskedad eller avstängd från sin tjänst. Antalet registrerade tillsynsärenden hos JK har under åren 1983 1992 varierat mellan 743 och 947. - JKs övriga uppgijier är av skiftande art. Han skall bl.a. vaka över tryclçfriheten och yttrandefriheten enligt bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen TF och yttrandefrihetsgrundlagen YGL. YGL, som trätt i kraft den 1 januari 1992, gäller till skydd för yttrandefriheten i bl.a. ljudradio och television. Dess ändamål är att bereda friheten att yttra sig i nyare medier ett konstitutionellt skydd som är likvärdigt med det som sedan länge finns för det tryckta ordet. Den nya grundlagen bygger på samma grundsatser som TF och innebär att de grundläggande principerna om censurförbud, ensamansvar och källskydd, begränsning av möjligheterna till kriminalisering enligt vanlig lag och andra inskränkningar samt en särskild rättegångsordning med tillgång till jury nu i princip gäller över hela massmedieområdet. Jfr prop. 19909164. Enligt 9 kap. 1 § TF skall JK vaka över att de gränser för tryckfriheten som anges i förordningen inte överskrids. JK är ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott och i annat tryckfrihetsmål än tryckfrihetsbrott, t.ex. i vissa fall då meddelanden lämnas för publicering, samt i mål som i övrigt avser brott mot bestämmelser i TF. JK skall också väcka allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott och i övrigt föra talan i yttrandefrihetsmål enligt YGL. JK har också vissa tillsynsuppgifter över advokarväsendet. Han skall sålunda enligt 8 kap. 6 § rättegångsbalken hos advokatsamfundets styrelse eller, i den mån så bestämts i samfundets stadgar, hos något annat av samfundets organ påkalla åtgärd mot den advokat som åsidosätter sin plikt eller inte längre är behörig att vara advokat. JK

sou 199337 Justitiekanslerns arbetsuppgifter m.m.

får också enligt 8 kap. 8 § rättegångsbalken överklaga beslut ett i detta hänseende hos Högsta domstolen.

JK har dessutom uppgifter enligt datalagen 1973289, kreditupplysningslagen 1973.11 73, inkassolagen 1974182, lagen 1985206

om viten, lagen 1985400 behörighet för justitiekanslern om att överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken, lagen 19871231 om

automatisk databehandling vid raxeringsrevision, och

m.m. lagen 1990484 övervakningskameror om m.m. Enligt 25 § datalagen, 23

§ kreditupplysningslagen, 19 § inkassolagen och 6 § lagen om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, får

m.m. JK hos regeringen föra talan mot datainspektionens beslut för tillvarata att allmärma intressen. Enligt lagen övervakningskameror om får JK hos kammarrätten föra motsvarande talan. en Enligt 6 § lagen om viten ñr JK talan utdömande viten om av som förelagts av regeringen. De beslut enligt rättegångsbalken JK har som behörighet att överklaga gäller awisande av försvarare och återkallelse förordnande av av offentlig försvarare.

Enligt stadgarna 1911 .104för Carnegiestijielsen och stadgarna för Edvard Rosens stiftelse skall dessa stiftelsers räkenskaper varje år uppvisas för JK.

SOU 199337

Övriga

nordiska länder

l Inledning

I de övriga nordiska länderna finns det inte någon direkt motsvarighet till Sveriges JK. I Finland finns det visserligen Justitiekansler

en men

det är bara i fråga om vissa tillsyns- och rådgivningsuppgifter

som

denne kan sägas motsvara den svenske JK. I Norge utgör Regjeringsadvokaten i flera avseenden motsvarighet till JK i fråga

en om att bevaka statens rätt. I Danmark finns Karnmeradvokat och på Island en en Statsadvokat, båda med i viss mån likartade uppgifter den som norske Regjeringsadvokaten. Varken den danske Kammeradvokaten

eller den isländske Statsadvokaten är dock statliga myndigheter. I Danmark, Island och Norge finns det inte någon tillsynsmyndighet

som motsvarar JK. Däremot finns det i alla nordiska länder motsvarig-

heter till JO. I fråga om lKzs övriga uppgifter, såsom inom tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdena, finns ingen motsvarighet i de

övriga nordiska länderna. Den finske Justitiekanslern utövar dock

tillsyn över advokatväsendet.

Tvistehandläggning

Danmark

I Danmark åvilar det statliga myndigheter, ministeriet och styrelser,

att inom sitt ämbetsområde föra statens talan. Men sedan år 1684 har det funnits en institution bär namnet Kammeradvokaten. Han är som

i Danmark den närmaste motsvarigheten till den svenske JK. Kammeradvokaten är en privat advokat med speciell inriktning på arbete

som

statligt ombud. Han har möjlighet och kompetens att på uppdrag från de statliga myndigheterna råd i juridiska frågor föra

ge samt statens

talan i civilrättsliga ärenden. Kammeradvokatens kontor har i dag personal 75

en om ca personer,

däribland 30 jurister med olika specialiteter. Kontoret står formellt utanför statens ämbetssfär har ändå något monopolställning

men av en vad gäller statliga rättsärenden. Ministerierna har instruktion anlita att Kammeradvokaten om de måste söka externt rättsstöd.

Övriga nordiska länder sou 199337

Kammeradvokatens kontor är organiserat i fyra huvudgrupper som sysslar med skattefrågor, företagsrätt, offentlig rätt med EG samt fast egendom och miljöfrågor. Kammeradvokatens uppgifter är sålunda långt mindre omfattande än JKs. Hans uppgift är endast att på uppdrag vara statens juridiske rådgivare. Han är inte statlig ämbetsman och ansvaret ligger hos uppdragsgivaren staten. Hans rådgivning och handläggning av ärenden är inte offentlig utan konfidentiell liksom andra ärenden av privaträttslig natur. Om man jämför Kammeradvokatens uppgifter med J Kzs kan konstateras att advokaten inte har till uppgift att granska dem som utövar offentlig verksamhet. Han sysslar inte med Straffrätt, endast med civilrätt. Han bevakar inte direkt medborgarnas rättigheter och han har inga uppgifter i fråga om tryckfrihet, yttrandefrihet, datafrågor e.d.

Finland

Den finske Justitiekanslern har inte till uppgift att företräda staten i civilrättsliga tvister. I Finland finns inte heller i övrigt någon central myndighet som företräder staten vid eller utom domstol i tvister som rör statens enskilda rätt.

Island

Island har inte någon myndighet som är helt jämförbar med JK i Sverige, men institutionen Rikislögmaour Statsadvokat liknar delvis - denna. Statsadvokaten inrättades år 1984 och är en självständig stiftelse som sorterar under finansministern. Statsadvokaten handlägger ersättningskrav som riktas mot staten. Han för statens talan vid domstol och han ger på ministerns begäran juridiska råd i enskilda frågor samt assisterar i svåra avtalsförhandlingar. Dessa uppgifter verkar vara gemensamma med den svenske JKs uppgifter.

Norge

I Norge finns en särskild statlig myndighet som tillvaratar statens rätt i rättstvister, nämligen Reg] eringsadvokaten. Han har 23 jurister under sig vilka för talan på hans vägnar.

sou 199337 Övriga nordiska länder

Regjeringsadvokatens arbetsuppgifter kan delas in i två huvuduppgifter. Den ena är att för departementen och andra processa statsorgan. Den andra är att ge råd och göra uttalanden i juridiska frågor, bl.a. till regeringen och departementen. Arbetet med föra talan i att domstol är den klart största uppgiften. Det inkommer l 000 ca nya ärenden om året. Därav 23 processföring och 13 avser ca begäran om skriftliga rättsliga råd eller remissyttranden. Uttalanden i rättsfrågor görs också Justitiedepartementets av lagavdelning. Om det kan antas att en tvist skall leda till rättegång en skall rättsfrågan föreläggas Regi eringsadvokaten. Om det å andra sidan gäller generell fråga inte

en som härrör från en konkret tvist skall

frågan besvaras av Justitiedepartementets lagavdelning. I Norge finns inga förvaltningsdomstolar och få specialdomytterst

stolar. Alla förvaltningsavgöranden kan berörda föras inför

av parter de allmänna domstolarna. Utgångspunkten är att Regjeringsadvokaten för det offentligas talan i alla mål. Inom vissa sakområden anlitas dock andra ombud. Det händer också att departementen anlitar privata advokater i avtalsförhandlingar eller andra löpande förhandlingar. Bland de rättsfrågor förekommer hos Regjeringsadvokaten kan som nämnas giltigheten av törvaltningsbeslut, utlänningsärenden angående politisk asyl, barnavårdsmål, arbetsrätt, expropriationsmål, avtalsrättsliga frågor, skadeståndsfrågor samt mål värnpliktsvägran. om

Tillsyn

Danmark

JKzs tillsynsfunktion saknar motsvarighet i Danmark. Kammeradvokaten motsvarar sålunda i viss mån JK bara i fråga dennes uppgift om att bevaka statens rätt i civilmål. Tillsynen över dem som utövar offentlig verksamhet handläggs till mycket stor del av Folketingets J ustitieombudsman. Rigsrevisionen har till uppgift att övervaka den finansiella hanteringen. På det kommunala planet finns klageråd exempelvis angående polisens uppträdande. En motsvarighet till den svenske RÅ är Rigsadvokaten som är en statlig ämbetsman i ledningen för fem statsadvokater.

Övriga nordiska länder sou 199337

Finland

I Finland har Justitiekanslern till uppgift att övervaka lagligheten i myndigheternas verksamhet och är dessutom den högsta åklagarmyndigheten. Han utgör således i princip en motsvarighet dels till den svenske JK i dennes funktion som central tillsynsmyndighet och regeringen dels till den svenske RÅ. juridisk rådgivare och Den finske Justitiekanslern har en ställföreträdare som benämns Justitiekanslersadjointen. Denne har i sin tur en suppleant som vid förfall för Justitiekanslersadjointen sköter hans åligganden. Totalt arbetar 37 personer, varav 18 jurister, vid Justitiekanslersämbetet.

Övervakningen av lagligheten i myndigheternas verksamhet sker i olika former. Övervakningen omfattar statsrådets verksamhet,

utlåtanden till republikens president, statsrådet och ministerierna, prövning av klagomål samt granskning av straffdomar. Enligt regeringsformen ankommer det på Justitiekanslern att som högsta åklagare företräda åklagarmyndigheten vid de högsta domstolarna, att utföra eller låta utföra åtal vid de övriga domstolarna samt att leda och övervaka åklagarnas verksamhet. Specialstadganden om Justitiekanslerns övervakningsuppgifter finns dessutom i lagen om advokater. Enligt reglementet för Justitiekanslern vid statsrådet skall Justitiekanslern övervaka att vid ärendenas handläggning i statsrådet iakttas laga ordning och gällande stadganden. Justitiekanslern skall enligt reglementet vara närvarande vid statsrådets sammanträden, särskilt då ärenden föredras för republikens president. Justitiekanslern utlåtanden är nära förknippade med den ovan nämnda övervakningsuppgiften. Justitiekanslern skall ge upplysningar och utlåtanden till republikens president och statsrådet. Statsrådet anses omfatta även ministerierna. De är huvudsakligen de som begär utlåtanden. Justitiekanslern övervakar lagligheten i domstolarnas verksamhet dels på grund av medborgarinitiativ, dels på eget initiativ. Justitiekanslersämbetets egen laglighetsövervakning sker huvudsakligen genom granskning av domstolarnas avgöranden i brottmål.

Island

Den isländske Statsadvokaten har inga tillsynsuppgifter. Tillsynen av offentliga myndigheters verksamhet åligger generellt sett vederbörande ministerium. Alltingets ombudsman som började sin verksamhet den l januari 1988 är närmast en motsvarighet till JO i Sverige. Han har

sou 199337 Övriga nordiska länder

på Alltingets vägnar översyn över statens och kommunernas förvaltning.

Norge

Regjeringsadvokaten har inga formella kontrolluppgifter. Den tillsynsoch kontrollverksamhet som utövas av JK i Sverige ankommer i Norge väsentligen på organ som lyder under Stortinget, särskilt Stortingets

ombudsmann for forvaltningen och Riksrevisjonen.

Det är emellertid inte ovanligt att statliga verk underställer Regjeringsadvokaten frågan om förutsättningar för arbetsrättsliga sanktioner är uppfyllda. Vid enstaka tillfällen har myndigheter vänt sig

till Regieringsadvokaten och tagit upp frågan om kontroll och

genomgång av myndigheten på grund av extern kritik. Regjerings-

advokaten har dock varit återhållsam med att åta sig sådana uppdrag på grund av risken för intressekonflikter. Det ligger nära till hands att han i ett senare skede kan bli motpart i ett mål rörande avsked eller disciplinstraff.

325; siárârgssagåjê im i

i V 4

a i

äâøwg 352%

SOU 199337

4 Allmänna

överväganden om

ustitiekanslerns arbetsuppgifter

I detta avsnitt behandlas främst övergripande frågor om sammansättningen av JKs verksamhetsfält, renodling av uppgifterna, intressekollisioner, samt tillsynsuppgiftens beskaffenhet och omfattning, däribland förhållandet till rättskipningen. I följande avsnitt behandlas de särskilda uppgifterna var för sig eller sammanförda till en grupp med gemensamma drag.

Inledning

Sedan Justitiekanslersämbetet inrättades år 1713 har myndigheten av naturliga skäl i flera avseenden förändrats och getts nya arbetsuppgifter i takt med samhällsutvecklingen. Utmärkande för myndigheten allt sedan dess tillkomst är dock att den är uppbyggd som en enmansmyndighet och att den har försetts med en hel del extraordinära uppgifter av särskild art. Den skiljer sig sålunda i hög grad från andra myndigheter i förhållande till vilka den har en kontrollerande och övervakande funktion. Myndigheten har emellertid samtidigt ålagts andra uppgifter av mera normal myndighetskaraktär. Myndighetens befattning med statens skadereglering och uppgiften som ensam åklagare i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål kommer härvidlag främst i blickpunkten. Härutöver tillkommer uppgifter i anslutning till advokatväsendet och de särskilda uppgifterna när det gäller att skydda den enskildes integritet i samband med dataregister och TV-övervakning. Den av JKs funktioner som kan sägas vara mest exklusiv är uppgiften att vara regeringens högste ombudsman. Utredningen utgår från att denna uppgift alltjämt skall vara ett centralt inslag i JKs verksamhet och att det i denna uppgift bl.a. ligger att JK skall fungera som regeringens rådgivare i juridiska angelägenheter. Redan i denna uppgift ligger ett självklart krav på mycket hög juridisk och allmän kompetens hos den som innehar tjänsten som JK. Denna kompetens gör det i sin tur möjligt för statsmakterna att anförtro myndigheten en hel del andra kvalificerade arbetsuppgifter, som i större eller mindre utsträckning kan sägas emanera från JKs uppdrag som regeringens högste ombudsman. När en renodling av JKs arbetsuppgifter eftersträvas är det främst

Allmänna överväganden sou 199337

den nämnda juridiska kompetensen i förening med överblicken över den offentliga verksamheten som tillhandahåller den kärna, till vilken JKs verksamhet kan koncentreras. De olika arbetsuppgifterna har ålagts JK bl.a. med hänvisning till dennes särskilda kompetens som självständigt kvalificerat juridiskt organ. Under senare år har emellertid i den allmänna debatten satts i fråga om den gällande ordningen i fråga JKs arbetsuppgifter är om lämplig. Det har sagts att JK har tillagts olika motstridiga roller. I direktiven till utredningen redogörs för den diskussion i detta som hänseende förts såväl i riksdagen i den allmänna debatten. Några som samlade överväganden har emellertid inte gjorts rörande vilken betydelse dessa olika arbetsuppgifter har haft för myndighetens struktur i stort eller i vad mån de kan anses vara förenliga med varandra. Diskussionen visar dock att den ordning kommit att gälla som ingalunda är så given och naturlig att man inte kan överväga andra lösningar. Den genomgång och belysning av dessa frågor utredningen som gjort visar också att många uppgifterna i och for sig kan föras över av till andra befintliga eller nyinrättade organ. Till inneboende motsynes sättningar i den befintliga organisationen skulle därigenom kunna upplösas. Utredningen har emellertid samtidigt kunnat konstatera att de nackdelar som från principiella utgångspunkter kan synas vara förenade med vissa delar av det nuvarande arbetsområdet hittills kunnat och framdeles bör kunna bemästras praktiskt på olika sätt. Endast om det visar sig att så blir fallet bör enligt utredningens man mening genomföra några mer genomgripande förändringar. Det saknas vägande skäl att aktualisera den tidigare skrinlagda tanken att dela myndigheten genom att överföra uppgifterna att tillvarata statens rätt till en nyinrättad myndighet statsadvokat. som En viktig utgångspunkt vid en översyn JK och myndighetens av av arbetsuppgifter bör enligt utredningens mening att myndighetens vara särskilt uppbyggda kompetens skall tas till på bästa sätt. Ändvara ringar i arbetssätt och arbetsuppgifter bör endast komma i fråga när särskilda olägenheter i den gällande ordningen från principiella mera eller praktiska utgångspunkter kan påvisas och då det från dessa utgångspunkter också kan föreligga en alternativ och bättre ordning för att lösa de arbetsuppgifter som finns. I enlighet härmed bör JK inte utvecklas till allmän förvaltningsen

myndighet med uppgifter, som lika bra kan handläggas på annat håll.

Får myndigheten för många sådana uppgifter måste myndigheten ges mer resurser och bli större. De vinster i fråga ekonomi, snabbhet om och effektivitet som i dag ligger i myndighetens begränsade storlek skulle då gå förlorade. Mot den angivna bakgrunden bör viktig nu en

sou 199337 Allmänna överväganden

utgångspunkt för alla överväganden beträffande JKs arbetsuppgifter

vara att dessa skall vara begränsade till antalet och den art att vara av de lämpligen bör ankomma på en myndighet med JKs speciella kompetens. Även med avseende

spridningen av uppgifterna över olika sektorer av offentlig verksamhet bör återhållsamhet iakttas och

uppgifterna renodlas. Detta är också utgångspunkt i direktiven till en utredningen. Ett gemensamt drag i den kritik som under år har riktats mot senare J Kzs verksamhet har varit att JK har flera olika roller i sig ansetts som strida mot varandra. Det har sagts att detta skulle innebära fara för en rättssäkerheten för dem som på olika sätt blir föremål för JKs myn-

dighetsutövning eller på annat sätt är beroende av JKzs tjänsteåtgärder. Enligt utredningens mening är denna kritik, i vart fall när det gäller JKs uppgift som regeringens juridiske rådgivare och tillsyns-

som

organ över den offentliga förvaltningen, delvis ett resultat att JKs

verksamhet liksom andra rättsvårdande organ och instanser tilldragit

sig särskild uppmärksamhet i samband med utredningen mordet på om statsminister Olof Palme och andra särskilda händelser. Kritiken mot JK har med rätt eller orätt kommit att bli del i den allmänna en oro

och det tvivel på rättsväsendets integritet och effektivitet ett

som var

återkommande tema i den allmänna debatten i dessa sammanhang.

Utredningen har mot denna bakgrund i sina analyser JKs arbetsav uppgifter ägnat särskild uppmärksamhet förhållanden, rättssom av säkerhetsskäl skulle kunna göra det motiverat att förändra J Ks arbets-

uppgifter. En uppmärksammad skadeståndsprocess Alvgardmålet

mot staten - -

har också gett underlag för kritik mot JKs dubbla roller till-

som

synsorgan och som myndighet med uppgift att reglera anspråk på skadestånd med anledning av myndighetsutövning. Utredningen har under sitt arbete i hög grad uppehållit sig vid denna fråga. Som utredningen kommer att närmare redogöra för i det följande ligger det redan i JKs funktion som förvaltningsmyndighet med uppgift att

vara

saklig och opartisk en garanti för att dennes uppgifter vid skaderegleringen utförs på ett för allmänheten rättssäkert sätt. De olägenheter

praktiska och teoretiska som trots allt kan uppstå kan utred- - som

ningen ser det minskas och behärskas inom ramen för den nuvarande ordningen. JKs arbetsbörda har under senare år ökat betydligt. Samtidigt har resurstillskotten varit relativt måttliga. En fortsatt utveckling i denna riktning innebär naturligtvis stora risker för att kvaliteten i myndighetens arbete försämras, vilket skulle försvaga skälen att också i fortsättningen tilldela myndigheten kvalificerade arbetsuppgifter. Utredningen har särskilt prövat vilka möjligheter det finns att inom

Allmänna överväganden sou 199337

ramen för de nuvarande arbetsuppgifterna skapa möjligheter för JK att ägna sig endast sådana kvalificerade uppgifter, för vilka myndigheten har upprättats och byggts upp. Härvidlag har utredningen kunnat konstatera att JK i sin tillsynsverksamhet under år har haft senare mycket begränsade möjligheter att ta upp och utreda klagomål från enskilda. Sådana klagomål måste vanligtvis avskrivas efter tämligen en summarisk utredning, vilket inte sällan upphov till ytterligare ger klagomål, som kräver nya besked från JK. Hanteringen tar tid och resurser i anspråk utan att leda till några resultat. Utredningen rekommenderar därför att J Ks resurser i minskad omfattning skall användas för prövning av klagomål från enskilda. Vid detta ställningstagande beaktas särskilt att Riksdagens ombudsmän JO, i detta hänsom seende har precis samma befogenheter som JK, sin organigenom sation och sin renodlade verksamhet tillsynsorgan har helt andra som möjligheter att utreda enskildas klagomål. Kvar står dock enligt utredningens mening ett intresse av att JK och JO även i fortsättningen har likartade uppgifter i detta hänseende. Emellertid bör JKs tillsyn, mot bakgrunden att JK är regeringav ens kontrollorgan när den enligt regeringsformen styr riket, inriktas mot områden som regeringen från tid till annan finner påkalla särskild uppmärksamhet. Det nuvarande statiska tillståndet bör avlösas av en ordning, där tillsynen blir ett efter behov och dynamiskt resurser mera använt kontrollinstrument. Den önskade inriktningen i fråga JKs om tillsynsverksamhet kan åstadkommas genom regeringsförordning med utnyttjande av det bemyndigande som finns i 2 § lagen JKs om tillsyn.

Närmare om motsättningar mellan Justitiekanslerns olika arbetsuppgifter

JKs uppgift att kontrollera och ha tillsyn över den offentliga verksamheten har ytterst till syfte att tillförsäkra den enskilde rättstrygghet i förhållande till det allmänna. Det ligger enligt utredningens mening inte någon motsättning i att denna kontroll och tillsyn fullgörs JK av på uppdrag av regeringen. Däremot är det tydligt att statens ekonomiska intresse, sett i det snäva perspektivet största möjliga återav hållsamhet vid mötet med enskildas ekonomiska anspråk kan stå i motsättning till intresset av kontroll och de enskildas skadeståndsanspråk som kan bli en följd av denna kontroll. Utredningen konstaterar vidare att JK liksom alla andra förvaltningsmyndigheter har att beakta det undantagslösa kravet i 1 kap 9 § RF på saklighet och opartiskhet. Detta krav skiljer på ett avgörande

sou 199337 Allmänna överväganden

sätt den offentliga förvaltningen från privat verksamhet, och det betyder att JK, när han tillvaratar statens rätt i tvister med enskilda

måste ha sakliga skäl för statens ståndpunkt. Detta innebär i sin tur att

han, exempelvis vid ifrågasatt skadeståndsskyldighet för till

staten

följd av fel eller försummelse vid myndighetsutövning, objektivt skall pröva om en skadeståndsgrundande handling har begåtts. Om han

finner att så varit fallet skall han också objektivt bedöma skadans storlek.

Det kan emellertid inte bestridas att de synpunkter utredningen

som

nyss har lämnat på JKs prövning framställda skadeståndsanspråk

knappast är en levande real itet i allmänhetens föreställningsvärld. JKs roll som regeringens högste ombudsman med uttalad skyldighet att

bevaka statens rätt i allmänhetens ögon sken han på alla ger av att upptänkliga sätt skall ta till vara eller främja statens intressen. Denna

uppfattning torde inte kunna bemötas endast med upplysningen

att statens ekonomiska intressen är underordnade det övergripande statliga intresset att upprätthålla rättsstatligheten. Enligt utredningens av mening kan det dock från de diskuterade utgångspunkterna inte nu

antas att statens skadereglering skulle skötas på ett bättre sätt

av en

särskild statsadvokat eller direkt särskilt utsedda privata ombud.

Med hänsyn till att sådana skulle bli ensidigt inriktade på

organ att tillvarata statens rätt torde risken större än i den gällande vara nu

ordningen för ensidiga ställningstaganden till förmån

för staten. I direktiven har också talats den berörda intressekonflikt om ovan

som kan befaras genom att JK både utövar tillsyn över myndigheternas personal och bevakar statens rätt gentemot enskild sig

en som anser ha lidit skada på grund myndighets agerande. Enligt direktiven av en

aktualiseras denna konflikt i de fall JK finner anledning inleda

att

förundersökning mot en befattningshavare på grund misstanke

av om

brott som förövats i tjänsten. Om den brottsliga gärningen innebär

att

en enskild lidit skada att befattningshavaren åsidosatt vad

genom som

åligger honom, kommer JK inte bara att uppträda åklagare

som som

söker få fram alla relevanta omständigheter för denna uppgift. Han kan också komma att uppträda motpart till den skadelidande och

som

i den ställningen tillvarata statens ekonomiska intressen. Enligt vad som framgår av direktiven har det ifrågasatts huruvida JK i sådan

en situation fullt ut kan ta till både den enskildes och invara statens tressen. I direktiven sägs också att risk för intressekonflikt kan samma

uppstå i ett disciplinärt förfarande.

Också när det gäller att bedöma denna intressekonflikt bör man

enligt utredningens mening ta till utgångspunkt de krav på opartiskhet

och saklighet, under vilka JK arbetar. Det torde uteslutet JK vara att

i fråga om skadereglering i visst fall beträffande ett ifrågasatt

Allmänna överväganden sou 199337

handlande från en myndighets sida skulle inta ståndpunkt är

en som motsatt den som han intar i ett straffrättsligt eller disciplinärt ärende. Härtill kommer att JK som åklagare skall både klarlägga de omständigheter som ger grund för misstanken och ta fram de omständigheter

som talar mot misstanken. Han är med andra 0rd skyldig att klarlägga

samtliga omständigheter såväl till den misstänktes fördel till - som

hans nackdel kring den påstådda gärningen. Hans uppgift därvidlag

skiljer sig inte från en åklagares uppgift i allmänhet; jfr 23 kap. 4 § RB. Hänsynen till allmänna intressen kräver inte bara att den som

begått brott skall fällas till ansvar utan också att inte någon oskyldig drabbas av straff jfr Gullnäs mfl., Rättegångsbalken I s. 2320.

Påståendet om risken för en intressekonflikt, sett i det förut berörda trängre ekonomiska perspektivet, är i och för sig förståeligt. I detta sammanhang bör dock framhållas att JK, med stöd 14 § andra av

stycket JK-instruktionen, kan uppdra åklagare att leda

en annan en

förundersökning som han har beslutat om och att utföra åtalet. Skälet till att JK fått denna möjlighet är just önskemålet att det i förekom-

mande fall skall undvikas att en iögonenfallande intressekonflikt upp-

står; jämför departementspromemorian Den statliga skaderegleringen

efter skadeståndslagens ikraftträdande Ds Ju 1972 13 s. 17 f.. JK har

dessutom möjlighet att enligt 14 § första stycket instruktion

samma förordna ombud att föra statens talan i tvistemål. Det innebär att JK, t.ex. när det finns risk för en intressekonflikt, kan förordna friståen

ende advokat som statens ombud. Genom att därigenom avhända sig den direkta befattningen med ett ärende kan JK undvika att själv agera

utåt. Att JK överlämnar till åklagare eller advokat att utföra talan undan-

röjer emellertid inte den föreliggande motsättningen i sak. Statens

handlande och argumentering, vare sig den bestäms av JK, av annan

åklagare eller i civila saker av en av staten anlitad advokat kan inte

- -

frigöras från de grunder och rättsliga principer som är konstitutionellt

fastlagda och konkretiseras i lagar och andra föreskrifter. Att JK eller

någon anställd hos honom inte själv agerar i varje fas av en förundersökning eller förhandling eller rättegång utan ersätts av någon utanför myndigheten eliminerar således endast skenbart den intressemotsättning som kan finnas. I detta sammanhang förtjänar understrykas att det för förvaltnings-

1 23 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken har följande lydelse Vid förunder sökningen skola blott de omständigheter, som tala emot den misstänkte, utan även de som äro gynnsamma för honom beaktas och bevis, som är till hans förmån, tillvaratagas. Undersökningen bör så bedrivas, att någon onödigt utsättes för misstanke eller får vidkännas kostnad eller olägenhet.

sou 199337 Allmänna överväganden

myndigheter är ett naturligt inslag i verksamheten att objektivt hantera motstridiga frågor. Det kan rentav sägas att handläggning frågor av vari intressekonflikter kan förekomma ingår i den vardagliga rutinen. De personer som utnämns till JK har regelmässigt genomgått domarutbildning och i central ställning fullgjort mycket kvalificerade juridiska arbetsuppgifter. Det är därför i hög grad rimligt att tilltro den som utnämns till JK en av landets mest kvalificerade jurister förmågan - att vara saklig och opartisk i sin tjänsteutövning. Det praktiska rättslivet synes bekräfta riktigheten i denna ståndpunkt eftersom JKs beslut i skadeståndsfrågor endast i undantagsfall förs vidare till domstol. Man bör emellertid också beakta att det finns fördelar med ha att tillsyns- och skaderegleringsfunktionerna hos instans. samma Det är inte ovanligt att ett och ärende är såväl tillsynssamma av som skadeståndskaraktär. Det ligger nära till hands att en person som anser sig ha blivit utsatt för felaktig behandling myndighet, av en samtidigt som han påtalar felaktigheten, begär ersättning för uppkommen skada. Handläggningen skadeståndsfrågor, särskilt av beträffande s.k. beslutsskador, samtidigt kunskaper och inblickar ger som är av väsentligt värde för fullgörandet tillsynsfunktionen. J Kzs av förutsättningar att bedöma fel och försummelser hos myndigheterna skulle försämras om han fråntogs den möjlighet till insyn i myndigheternas verksamhet följer skaderegleringen. Det kan också som av uppstå rättsliga problem, t.ex. beträffande tolkningen begreppet av myndighetsutövning, som kan vara gemensamma för skaderegleringen och tillsynen. J Ks tillsynsverksamhet har visat sig värde vara av stort för en rationell handläggning skaderegleringsärenden. Genom av tillsynsverksamheten, t.ex. klagomålsprövning, inspektioner och granskning av ärendeförteckningar, får JK mycket god inblick i hur en den offentliga förvaltningen praktiskt fungerar. Givetvis är denna bakgrundskunskap värdefull vid bedömningen skadeståndsärenden. av Om de ifrågavarande funktionerna åtskiljs så att skadeståndsfrågorna flyttas till någon annan myndighet som inte har tillsynsuppgifter går

skaderegleringen miste om de kvalificerade förvaltningsrättsliga och

straffrättsliga kunskaper som finns hos JK. Dessutom riskerar den viktiga skadeståndsrättsliga kompetens i fråga om ekonomiska skador som finns hos JK att gå förlorad. Följden kan bli handläggningen att blir mindre effektiv och att kvaliteten i skaderegleringsarbetet försämras. Om ett skadeståndsgrundande fel begåtts är det visserligen angeläget att den som har drabbats får ekonomisk ersättning det av staten, men kan i många fall vara ett minst lika angeläget samhällsintresse det att vidtas åtgärder för att förhindra att felet och även den upprepas att

Allmänna överväganden sou 199337

felande ställs till Redan detta skäl kan det fördel ansvar. av vara en

om de båda frågorna handläggs av samma myndighet. Med hänsyn till JKs speciella funktion att regeringens

vara

kontrollorgan kan det för övrigt ligga nära till hands att jämföra J Ks verksamhet inte bara med andra förvaltningsmyndigheters också

utan

i vissa hänseenden med regeringens verksamhet. Om regeringen

egen själv skulle bevaka statens rätt och direkt kontrollera den administrativa apparat den har till sitt förfogande skulle den dubbla funktionen knappast framstå anmärkningsvärd på sätt som samma som

när dessa uppgifter lagts på en myndighet. Regeringen styr riket

och är således det högsta verkställande statsorganet. I den rollen går

det inte att undvika att ta ställning i frågor där motstridiga intressen möts. Det högsta verkställande statsorganets tillsyn över sina underlydande myndigheter och dess ansvar för att reglera de skador

som uppkommer i dessa myndigheters verksamhet har naturligt ett

samband. Detta samband minskar inte för att regeringen delegerar handläggningen av dessa frågor. Mot bakgrund härav är det befogat

att i detta hänseende se JKs ifrågavarande uppgifter ett speciellt som

och grannlaga uppdrag som JK har att i regeringens ställe fullgöra på

ett övergripande och enhetligt sätt. När det från skilda håll framförts kritiska synpunkter på den dubbla funktionen denna aspekt ha synes förbisetts.

Slutsatsen blir följaktligen att fördelarna ha tillsyn och skade-

av att

reglering sammanförda till ett organ överväger de olägenheter med

sådan ordning som berörts i det föregående. Detta innebär emellertid

inte att det inte kan finnas andra skäl att förändra området för JKs

skaderegleringsverksamhet. I avsnitt 5.4.1 utvecklas detta närmare. Utredningen återkommer i det följande till frågorna motsätt-

ningar mellan JKzs uppgifter inom tryckfrihets- och yttrandefrihetsom-

rådena samt beträffande advokatväsendet avsnitten 8.4.1 2.

Närmare om tillsynsuppgijfen

Regeringens konstitutionellt fastlagda uppgift att styra riket kräver, som torde vara oomstritt, en kontroll att den offentliga verksam-

heten också fungerar och är det instrument för förverkligandet

av statsmakternas beslut, utan vilket dessa stannar på papperet. Såsom ett

av regeringens kontrollorgan fungerar JK vid sidan uppgifterna att

vara regeringens högste ombudsman och företrädare för staten i

rättssaker. Kontrollbehovet har konstitutionella skäl inte kunnat av

tillgodoses genom utnyttjande av JO som kontrollinstans.

Vad som har sagts bör allmän utgångspunkt när nu vara en man

sou 199337 Allmänna överväganden

överväger om JK också i fortsättningen skall ha denna uppgift. En viktig faktor vid den bedömningen blir vilka möjligheter i övrigt

som står till buds för att åstadkomma den önskvärda kontrollen. Om man

därvid finner att det alltjämt finns behov regeringens kontroll-

av en instans i dessa hänseenden får därefter undersöka hur kontrollen man

lämpligen bör organiseras och vad den bör inriktas på. Det kan sålunda gälla hur beslutade regler och tillämpas i praktiken. Besked

normer

i detta hänseende kan underlag för statsmakternas beslut i frågor

om lagstiftning och annan normgivning. Av betydelse är också

om kontrollen skall ha karaktär s.k. rättskontroll eller inriktas av

exempelvis på effektiviteten i statsförvaltningen. Det kan gälla brister i organisation och rutiner. Tillsynen kan också ett medel att

vara

normer och direktiv tillämpade och genomförda så att uppsatta mål

nås. I sammanhanget bör också diskuteras vilka intressen i övrigt som

kan tillgodoses genom tillsynsverksamheten. Härvidlag kommer allmänhetens rättssäkerhetsintresse främst i blickpunkten.

Behovet av kontroll måste också vägas mot andra intressen som

ansetts väga tungt, såsom domstolarnas och förvaltningsmyndig-

heternas självständighet vid rättstillämpningen. Kostnaderna för

kontrollverksarnheten måste också beaktas. Det är också angeläget att kontrollen inte får sådana former eller yttringar den hämmar att

kreativitet och nytänkande.

Regeringen är konstitutionellt ansvarig inför riksdagen för sin styrande och verkställande makt. För att fullgöra detta måste

ansvar

regeringen ha tillgång till ett eget kontrollsystem. JK är sedan länge ett väsentligt inslag i detta system genom sin allmänna uppgift

att vara regeringens ombudsman och sin särskilda uppgift utöva genom att

tillsyn över den offentliga förvaltningen. En ändring JKs uppgifter

av i dessa hänseenden skulle kräva att kontrollen anordnas på ett annat

sätt. Genom utredningens undersökningar har emellertid inte kommit fram någonting som ger anledning att överge den ordning gäller

som

idag och som innebär att JK är regeringens kontrollorgan i anförda

hänseenden. En utgångspunkt för vidare överväganden i denna fråga bör alltså enligt utredningens mening JK alltjämt skall ha

vara att

tillsyn över den offentliga förvaltningen och att regeringen bestämmer omfattning och inriktning av J Kzs tillsyn, medan de befogenheter

som

skall tillkomma JK vid genomförandet tillsynsuppgiften läggs fast

av i lag. En annan sak är att erfarenheterna den hittillsvarande tillav

lämpningen kan ge anledning att överväga hur JKs tillsyn närmare skall anordnas. Vid dessa överväganden bör enligt utredningens mening i linje med vad utredningen inledningsvis har anfört särskilt

- -

beaktas intresset att myndighetens används för de av resurser uppgifter

Allmänna överväganden 199337 sou

som vid varje tid anses mest angelägna och inte tas i anspråk för uppgifter som lika bra kan klaras av någon annan eller är som av underordnat intresse med hänsyn till JKzs funktion tillsynsorgan av regeringen. En övergripande fråga i direktiven och också i den allmänna debatten är huruvida det är lämpligt att det finns två extraordinära parallella tillsynsorgan, JO och JK, båda med tillsyn över hela den offentliga förvaltningen. Historiskt sett kan sägas att JOs tillsynsverksamhet motiveras av allmänhetens intresse av kontroll medan JKzs motsvarande verksamhet motiveras av den administrativa ledningens intresse av kontroll över sin förvaltningsapparat. Båda dessa intressen har naturligtvis alltjämt aktualitet. Det ankommer på denna utredning att lämna synpunkter på hur J Ozs tillsynsverksamhet skall organiserad utan vara den har att utgå från vad riksdagen har bestämt i fråga sin tillsyn om och kontroll över lagarnas efterlevnad. Utredningen har emellertid som förut antytts kunnat konstatera att JO för närvarande har långt större möjligheter än JK att utöva en effektiv tillsyn över hela området och att JO också kan ägna klagomålsprövningen ett långt större intresse än vad JK kan göra. Det finns med hänsyn härtill enligt utredningens mening inte, med beaktande av allmänhetens rättssäkerhetsintressen, något hinder mot att JKs tillsynsverksamhet begränsas eller på annat sätt förändras i riktning bort från den klagorena målsprövningen. Samtidigt ligger det enligt utredningens mening ett betydande värde i att JO och JK formellt har samma befogenheter inom tillsynsområdet bl.a. när det gäller möjligheten att påkalla sanktioner. Det nuvarande systemet för JKs kontrollverksamhet i det ger väsentliga regeringen möjlighet att anpassa JKzs tillsynsuppgifter efter behoven såsom dessa uppfattas från tid till annan. Någon prioritering inom den ram som lagen regeringen har emellertid inte förekomger mit sedan lagens ikraftträdande den 1 januari 1976. Hela det tillsynsområde som regeringen kan besluta har sålunda alltsedan dess om legat under JKs tillsynsansvar. Eftersom JKs resurser inte står i någon som helst proportion till detta tillsynsområdes omfattning och komplexitet och tillsynsuppgiften följaktligen måste te sig skäligen uttunnad, är det föga överraskande att utredningens undersök- - som ningar ger vid handen JKs tillsynsverksamhet under år har - senare fått stå tillbaka for andra arbetsuppgifter. Tillströmningen tillsynsav ärenden har styrts av allmänhetens klagomål och verksamheten har endast i ringa mån inriktats på områden regeringen eller JK själv som funnit särskilt angelägna att undersöka. JK har visserligen under senare år av regeringen getts i uppdrag att särskilt utreda vissa händelser. Detta är emellertid något annat än intensifiering tillsynen en av

sou 199337 Allmänna överväganden

inom en viss offentlig sektor. Vidare har regeringen under denna tid också utsett ett flertal särskilda utredningar eller kommissioner med

uppdrag som formellt kunnat fullgöras av JK. Det får förmodas att

valet av utredningsform bl.a. haft samband med JKs begränsade

resurser att ta sig an de aktuella utredningsuppdragen. JKs tillsynsverksamhet kan för närvarande inte intensifieras utan att andra arbetsuppgifter får stå tillbaka eller att betydande

nya resurser

tillförs myndigheten. Med utgångspunkt från att inte någon av dessa möjligheter står till buds har utredningen övervägt JKs tillsynsupp-

gifter.

Tillsynsverksamheten bör sålunda inriktas på områden av särskild vikt och betydelse för den offentliga förvaltningen. Det man främst

tänker på är rättssäkerhetsfrågor inom områden där den enskildes

rättssäkerhet är särskild betydelsefull såsom vid inskränkningar i den personliga sfären, begränsningar av förvärvsmöjligheter, rådighetsinskränkningar, tillgång till utbildning etc., integritetsfrågor, konstitutionella frågor och frågor som har anknytning till de i 2 kap.

RF reglerade grundläggande fri- och rättigheterna. Jfr 3 § JOinstruktionen.

Annan tillsyn synes i första hand kunna ligga på de centrala förvaltningsmyndigheterna, som i allmänhet har en väl fungerande tillsyns-

organisation inom sina verksamhetsområden. Detta gäller bl.a. sådan

kontroll av normenlighet som i första hand innebär ekonomiska be-

dömningar och effektivitet samt lämplighetsbedömningar som har samband med den årliga förvaltnings- och redovisningsrevisionen hos

myndigheterna. Det finns i dag inte någon institutionaliserad eller systematisk kontroll av hur regeringens normgivningsbemyndiganden till myndigheterna utnyttjas. Lagprövningsrätten enligt ll kap. 14 § RF

omfattar visserligen även detta författningsområde, men det är en kontroll i enskilda fall först på särskild anledning. Såvitt utredningen har kunnat finna har JK inte särskilt uppmärksammat frågan i sin verksamhet under senare år. Enligt utredningens mening föreligger här ett väsentligt ämnesområde som passar väl på JKs kompetens och arbetsmöjligheter.

Det bör sålunda enligt utredningens mening framdeles övervägas

huruvida det bland J Kcs arbetsuppgifter bör beredas särskilt utrymme

för en kontroll av att de föreskrifter som myndigheterna utfärdar stämmer med lagar och förordningar och i övrigt främjar de mål som

statsmakterna lagt fast på området. Som framgår av utredningens redogörelse i det föregående omfattar JKs tillsynsomráde i princip hela den statliga och kommunala för-

valtningen. Tillsynsområdet kan systematiskt sägas vara uppdelat i två

Allmänna överväganden sou 199337 l

delar, dels de myndigheter och räknas i 2 § lagen personer som upp om JKs tillsyn och dels de myndigheter och räknas personer som upp i 3 § samma lag. Den principiella skillnaden mellan dessa båda delar är att det beträffande de myndigheter och i 2 § har personer som avses uppdragits regeringen att närmare föreskriva omfattningen av tillsynen medan 3 § inte medger någon inskränkning eller begränsning eller annan styrning regeringsförfattning. Den beskrivna genom nu skillnaden förefaller inte motiverad. Utredningen återkommer i det

följande med förslag till ändringar i dessa hänseenden avsnitt 12.1.

Utredningens undersökningar inte anledning att i övrigt föreslå ger några konkreta ändringar när det gäller området för JKs tillsyn. I mångt och mycket är det värderingsfråga vilka sektorer den en av offentliga verksamheten som i ett visst läge påkallar särskild uppmärksamhet av ett kontrollorgan i regeringens tjänst. Så här i efterhand är det exempelvis näraliggande intensifierad tillsyn att anta att en över det allmännas organ för övervakning kreditväsendets utveckav ling kunde ha varit nyttig. Såsom JK påpekat i sin fördjupade anslagsframställning i september 1992 är det svårt att bedöma vilka effekterna blir för extraordinära tillsynsorgan JK och JO de förändringar som av som nu sker av den offentliga sektorn. Avreglering och privatisering m.m. kan sålunda tänkas minska ärendetillströmningen kan å men andra sidan göra tillsynsverksamheten än viktigare ökat genom att ett skön för myndigheterna i verksamheten också kan fordra ökad tillsyn av dem. En följd av privatisering och avreglering kan också, JK som påpekat, komma att föra med sig rättsliga frågor i gränslandet nya mellan myndighetsutövning och offentlig respektive privaträttsannan lig verksamhet och därmed inrymma svåra och viktiga uppgifter för tillsynsorgan som JK. Enligt utredningens mening förtjänar det att särskilt uppmärksamma frågan huruvida de angivna omständignu heterna bör föranleda ändringar när det gäller bestämmandet JKs av tillsynsområde; utredningen anser att det för närvarande saknas förutsättningar att göra den analys som skulle tillhandahålla tillräckligt underlag för ett ställningstagande. I utredningens direktiv har emellertid tagits principiellt upp en viktig fråga när det gäller JKs tillsynsområde, nämligen frågan hur tillsynen över domstolarna skall vara organiserad. Utredningen skall sålunda närmare överväga hur denna tillsyn bör utövas med hänsyn till den garanti som måste finnas för självständigheten vid dömandet. I direktiven pekas bl.a. på att den nuvarande ordningen har sitt ursprung i en tid då fördelningen i judiciella och administrativa statsfunktioner inte så tydlig i dag; JK är förvaltningsmyndighet var som en som lyder under regeringen medan domstolarna, i allt fall i sin dömande verksamhet, har en i förhållande till regeringen helt självständig

sou 199337 Allmänna överväganden

ställning. Utredningen har med hänsyn till vad som sålunda ålagts utredningen i direktiven ägnat särskild uppmärksamhet J Kzs tillsyn över domstolarna. Därvid har utredningen beaktat bl.a. grundlagens föreskrifter om domstolarnas självständighet i deras rättskipande verksamhet och domarnas anställningstrygghet. Av dessa om föreskrifter framgår bl.a. att ingen myndighet får bestämma hur en domstol skall döma i ett enskilt fall eller hur domstolen i övrigt i ett särskilt fall skall tillämpa rättsregel. Vidare framgår ordinarie en att en domare inte får skiljas från sin tjänst i fall än då vissa, objektivt annat godtagbara skäl föreligger. Av betydelse är också grundlagens

bestämmelser om förvaltningsmyndigheters självständighet. Denna

är emellertid mindre vittgående än domstolarnas och hänför sig endast till förvaltningsmyndigheters beslut i särskilda fall rör myndigsom hetsutövning mot enskilda eller mot kommuner eller rör tillsom lämpning av lag. Utredningen konstaterar att domstolarna och domarna arbetar under i princip samma straffrättsliga och disciplinära andra ansvar som offentliga tjänstemän. Domarna kan således för sina åtgärder även i den rent rättstillämpande verksamheten ställas till till ansvar följd av tjänsteförsummelse eller bli föremål för disciplinära åtgärder. Så länge detta förhållande består måste det också finnas former för utkrävande av detta ansvar. För närvarande kan domare åtalas allmän en av åklagare, av JO eller JK. JO och JK kan också föra talan av om disciplinära åtgärder mot domare. I vissa fall kan också enskilt åtal väckas mot domare för åtgärder i tjänsteutövningen. En

förändring av

de nu redovisade förhållandena skulle bli genomgripande av betydelse för domarnas anställningsvillkor och deras ställning i rättssamhället. Utredningen har inte funnit det möjligt att inom för sitt ramen uppdrag utreda och belysa alla de aspekter sådan förändring som en skulle föra med sig. I stället har utredningen inskränkt sin granskning till huruvida den nuvarande ordningen när det gäller J Ks tillsyn över domstolsväsendet i sig innebär sådana nackdelar från principiella eller praktiska utgångspunkter att ändring i linje med vad i en som antytts direktiven bör komma till stånd. Innebörden för JKs del de beskrivna grundlagsbestämmelav nyss serna är emellertid att JK vid sin tillsyn över domstolarna inte bör uttala sig om hur domstolen skall döma eller har dömt i visst fall ett eller annars pröva domstolens rättstillämpning. Vad JK kan undersöka och bedöma är endast huruvida domstolen eller enskild en befattningshavare begått något fel vid handläggningen mål eller av ett ärende. Gränsdragningsproblem kan naturligtvis uppkomma. En annan fråga med anknytning till rättskipningens självständighet

Allmänna överväganden sou 199337

hänger samman med att domstolarna som står under tillsyn av JK ibland har att pröva mål i vilka JK för talan som ombud för staten. Utredningens undersökningar ger inte belägg för att detta skulle vara något egentligt praktiskt problem. Såväl domstolarna som JK har att uppträda med beaktande av grundlagens bestämmelser om domstolarnas självständighet och oberoende i deras rättstillämpande verksamhet. Risken för att situationen tolkas som en intressekonflikt kan vidare undvikas om JK i ett sådant fall utnyttjar möjligheten att efter överenskommelse med JO överlåta tillsynsfrågan till denne. Enligt utredningens mening bör därutöver införas en möjlighet för JK att i visa situationer underlåta att fullgöra tillsynsuppgiften. Det har i fråga om JKs tillsyn över domstolarna sagts att det i andra demokratiska rättsstater inte är brukligt att domstolarna står under kontroll av ett statligt tillsynsorgan. Det är dock inte självklart att en internationell jämförelse är relevant. I t.ex. Danmark och Norge har JOs motsvarighet JK har i dessa länder ingen motsvarighet i fråga om tillsyn kompetens att i viss utsträckning göra skönsmässiga bedömningar och ingripa mot orimliga beslut eller klart orimliga beslut. En sådan ordning synes utesluten för Sveriges del. Beaktas bör i sammanhanget att skillnaden mellan domstolar och förvaltningsmyndigheter ofta är större utomlands än i Sverige. Här åtnjuter också förvaltningsmyndigheterna en självständig ställning jfr ovan. Vidare är s.k. ministerstyre förbjudet i Sverige under det att dei i allmänhet är regel i andra länder. De invändningar som i ett interrationellt perspektiv vid en första anblick kan resas mot att de svenska domstolarna omfattas av JKzs tillsyn förefaller vid en närmare granskning inte bärkraftiga. Utredningens slutsats är följaktligen att den inte kan konstatera att JKs tillsyn över domstolsväsendet enligt gällande regelsystem och dess praktiska tillämpning utgör något hot mot domstolarnas självständiga dömande. Utredningen föreslår därför inte att domstolarras verksamhet helt eller delvis skall undantagas från tillsyn av JK. För att markera betydelsen av rättskipningens självständighet också gentemot JK bör dock de förut angivna principerna för JKs tillsyn öxer domstolsväsendet markeras genom en särskild bestämmelse i lagen m JKs tillsyn enligt vilken JK vid sin tillsyn över domstolarna särskilt skall beakta deras självständighet i rättskipningen. Till de nu anförda skälen för att inte föreslå någon ändring av den nuvarande ordningen kommer att regeringen i årets budgetpropositbn prop. 199293 100 bilaga 3 s. 27 har aviserat en översyn av domirnas anställningsvillkor med syfte att stärka domarnas och domstolarras ställning i rättssarnhället. Eftersom dessa villkor har ett nära sambaid med tillsynen över domstolsväsendet kan en sådan översyn ge en-

sou 199337 Allmänna överväganden ledning att ånyo överväga de frågor utredningen har berört. som nyss

sou 1993537

5 Företrädare för

staten vid rättstvister

l Sammanfattning

En av JKs huvudsakliga arbetsuppgifter är under att regeringen bevaka statens rätt. Det innebär att JK företräder vid domstolar staten och utom rätta i de fall detta inte ankommer på någon annan myndighet. Myndigheterna har emellertid i stor utsträckning getts rätt att inom sitt eget verksamhetsområde tillvarata det allmännas intressen. Beträffande skadereglering, statens fordringar och arbetstvister finns vissa särskilda regler företräder om vem som staten i bl.a. kungörelsen 1972416 statsmyndighetemas om skadereglering i vissa

fall skaderegleringskungörelsen och

avskrivningskungörelsen

1965921. JK har enligt skaderegleringskungörelsen allmänt

ett överinseende över den statliga skaderegleringen enligt skadestånds-

lagen och prövar i ett flertal fall ersättningsanspråk hänförliga till den

frivilliga skaderegleringen. Vanligast förekommande är anspråk på grund av s.k. beslutsskador och vissa s.k. faktiska skador samt ersättning enligt lagen 1974515 ersättning vid frihetsinskränkom ning. Kammarkollegiet och Försvarets civilförvaltning är s.k.

bevakningsmyndigheter enligt avskrivningskungörelsen.

Utredningen har gjort en genomgång JKs ärenden under år 1991 av för att närmare uppfattning J Kzs en om uppgift att företräda staten i rättegång och hans befattning med ärenden enligt skaderegleringskungörelsen.

Enligt utredningens mening bör JK också i fortsättningen vara

central instans för statens tvistemålshantering. I fråga

om den närmare utformningen av JKs uppgifter i detta hänseende föreslås regleatt ringen av beslutsskador och ersättningsanspråk på grund vissa av frihetsberövanden skall ankomma på JK. Däremot bör regleringen av de faktiska skadorna i större omfattning än för närvarande ankomma på centralmyndigheterna och skyldigheten göra anmälan till att JK upphävas. I stället för ett obligatoriskt hänskjutande av regleringen av dessa skador till JK bör myndigheterna efter bedömning samråda egen med JK i ärenden av principiell karaktär eller större ekonomisk av betydelse. Skyldigheten att hänskjuta ekonomiskt betydelsefulla ärenden till JK bör finnas kvar, men bör begränsas till ärenden där det kan bli fråga åtaganden för staten betala om att mer än 15 basbelopp.

Övriga skadeståndsanspråk enligt

skaderegleringskungörelsen bör utan

praktisk olägenhet kunna prövas JK också i av fortsättningen.

Företrädare för staten vid rättstvister sou 199337

5.2 Gällande bestämmelser

5.2.1 Allmän översikt

Enligt 2 § första stycket JK-instruktionen åligger det JK att under regeringen bevaka statens rätt. J Kzs uppgift att företräda staten

innefattar enligt instruktionen alla tvister, både offentligrättsliga och vad som brukar betecknas som tvister som berör statens enskilda rätt. I mål som rör statens rätt skall han, om det inte ankommer på annan

myndighet, föra eller låta föra statens talan vid domstolar och utom

rätta. Enligt 2 § andra stycket har JK dessutom rätt att överta

uppgiften att bevaka statens rätt i tvister som prövas eller som kan bli föremål för prövning av en allmän domstol, även om denna behörighet tillagts en annan myndighet.

Offentligrättsliga tvister är sådana där ena parten staten uppträder - -

ett offentligt rättssubjekt. Detta gäller exempelvis tvister rörande

som skatter och andra offentligrättsliga avgifter, tvister i anledning av att

staten enligt lag eller annan författning är skyldig att utge ersättningar

och bidrag samt tvister där staten tillvaratar allmänna intressen av icke-ekonomisk art. Tvister som berör statens enskilda rätt, å andra

sidan, är sådana som vilket privaträttsligt subjekt som helst kan vara

part exempelvis skadestånds- och kontraktstvister. Krav på skadestånd kan riktas mot staten både på grund av statligt organs till-

lämpning av offentligrättsliga regler, t.ex. enligt betalningssäkrings-

lagen och på grund av statens handlande såsom privaträttsligt subjekt.

JK är enligt det sagda formellt behörig att företräda staten i alla tvister, men det finns uttryckliga regler om att annan myndighet än JK

skall företräda staten i flertalet tvister av offentligrättslig art, såsom i skatte- och brottmålsprocessen. l mål om betalningssäkring förs

således det allmännas talan av skattemyndigheten. Men om gäldenären begär ersättning av staten för en skada som uppkommit genom en

meddelad betalningssäkring företräds staten av JK.

Uppgiften att företräda staten i privaträttsliga angelägenheter vid

och utom domstol är fördelad mellan myndigheterna enligt ett flertal

regler som ofta är svåröverskådliga och brister i enhetlighet. När det gäller ärenden som ligger inom en myndighets eget verksamhetsområde har myndigheterna i stor utsträckning getts rätt att tillvarata det allmännas intressen. Varje myndighet som är satt att

sköta en viss verksamhet får inom sitt verksamhetsområde ingå de

avtal som behövs för att verksamheten skall kunna fullgöras och även själv slita sina avtalstvister genom tilläggsavtal, ändringsavtal eller förlikning om något annat inte är särskilt föreskrivet. Enligt regering-

sou 199337 Företrädare för staten vid rattsrvister

ens förordningsmotiv 198725 till verksförordningen ligger det i sakens natur att varje myndighet ingår avtal i allmänhet som ett är behörig att träffa förlikning om statens rättigheter och förpliktelser på grund av avtalet. I förordningsmotiven sägs vidare inom för att ramen de anslag som står till förfogande för myndigheten fär den också regelmässigt anses behörig att besluta på statens vägnar i frågor om skyldighet för staten att betala skadestånd i avtalsförhållandet. För att en myndighet skall få föra talan vid domstol krävs det dock alltid ett uttryckligt bemyndigande av regeringen eller riksdagen. Ett uttryckligt bemyndigande krävs i allmänhet också för myndighet skall att en få besluta på statens vägnar åtaganden för betala skadeerom staten att sättning utanför avtalsförhållanden. I fråga om vissa angelägenheter skadereglering, statens fordringar

och arbetstvister finns särskilda regler företräder

om vem som staten samlade i kungörelsen 1972416 om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall skaderegleringskungörelsen, avskrivningskungörelsen 1965921, - 4 § förordningen 1992511 med instruktion för Försvarets civilförvaltning, 35 § förordningen 1988548 handläggning ärenden, - om av tjänstetillsättning m.m. inom försvarsmakten och 9 § förordningen 19761021 statliga kollektivavtal, - om m.m.

kollektivavtalsförordningen.

I övrigt är rättsbevakningsuppgiften fördelad enligt olika bestämmelser i myndighetsinstruktioner o.d.

5.2.2 Behörighet att företräda i staten rättegång

För att en statlig myndighet skall få föra statens talan vid domstol krävs alltid att den uttryckligen tillagts sådan behörighet i instruktionen för myndigheten, i annan författning eller särskilt beslut. genom I 2 § verksförordningen 19871100 sägs att myndigheterna inom sitt verksamhetsområde företräder staten vid domstol. Regeringen har i ett antal instruktioner för myndigheter föreskrivit bestämmelsen att skall tillämpas myndigheten. Detta gäller flertalet centrala myndigheter. Även för Kammarkollegiet, som intar en viss särställning, gäller 2 § verksförordningen. Kollegiet skall enligt sin instruktion dessutom bevaka statens rätt och företräda staten inför domstol i antal särskilt ett uppräknade fall. Myndigheter under Försvarsdepartementet är specialreglerade enligt dels 35 § förordningen 1988548 handläggning ärenden, om av

65 3 13-0409

Företrädare för staten vid rättstvister sou 199337

tjänstetillsättning m.m. inom försvarsmakten på det sättet att Fortifikationsförvaltningen för statens talan beträffande försvarsmaktens fasta egendom och dels 4 § förordningen 1992511 med instruktion för Försvarets civilförvaltning genom att processbehörigheten i övrigt inom försvarets verksamhetsområde i princip tillagts Försvarets civilförvaltning. De affärsdrivande verken har vanligen tillagts processbehörighet inom sitt verksamhetsområde genom en uttrycklig bestämmelse i respektive instruktion. De myndigheter som inte bemyndigats att företräda staten vid domstol får vända sig till JK för biträde. JK har enligt 2 § JKinstruktionen generell behörighet att företräda staten jfr avsnitt 5.2.1 ovan. JK kan själv föra eller låta annan föra talan. I den mån statlig förvaltning överförs till privaträttsliga juridiska personer blir frågan om processbehörighet att bedöma på samma sätt som för sådana personer i allmänhet.

5.2.3 Skaderegleringskungörelsen

Det övervägande antalet ärenden där JK bevakar statens enskilda rätt hänför sig till den frivilliga skaderegleringen enligt skaderegleringskungörelsen. Enligt den kungörelsen skall JK pröva ersättningsanspråk på grund av

a S.k. beslutsskador, varmed avses skador orsakade av ett felaktigt

beslut eller underlåtenhet att meddela ett beslut. Beslutsskadorna uppkommer i praktiken vid myndighetsutövning. Ett anspråk grundar sig således på 3 kap. 2 § skadeståndslagen. b S.k. faktiska skador om skadeståndsbeloppet överstiger 25 000 kr eller om det inte finns någon central förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat. Ersättning för faktiska skador grundar sig på den allmänna culparegeln i 2 kap. 1 § skadeståndslagen eller på regeln om principalansvar i 3 kap. 1 § skadeståndslagen. Ett sådant ersättningsanspråk kan dessutom avse en skada till följd av myndighetsutövning enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen under förutsättning att skadan inte är en beslutsskada.

c Skador enligt 36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken, som

reglerar ersättning till enskilda i vissa fall när förverkande drabbar dem i stället för den brottslige.

d Skador enligt 23 § datalagen 1973289.

e Vissa frihetsberövanden enligt lagen 1974515 om ersättning vid

frihetsinskränkning.

SOU 199337 Företrädare för staten vid rättstvister

t Rena förmögenhetsskador enligt 21 § lagen 1978880

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

g Skador enligt 6 § lagen 1943459 tillsyn över hundar

om och

katter om skadeståndsbeloppet överstiger 25 000 kr eller det inte

finns någon central förvaltningsmyndighet inom verksamhetsom-

vars råde skadan inträffat.

Enligt skaderegleringskungörelsen har JK dessutom

ett allmänt

överinseende över den statliga skaderegleringen enligt skadestånds-

lagen.

Enligt 1974 års JK-utredning uppgick antalet inkomna skadeståndsärenden vartdera av åren 1975 och 1976 till drygt 300 och år 1977 till drygt 400. Motsvarande antal for år 1990 uppgick till 880, för år 1991 till 861 och för år 1992 till 1 147. År 1990 delgavs JK stämning i 23 mål om skadestånd. Motsvarande siffra för år 1991 År 1992 var väcktes talan mot staten i 16 mål skadestånd. En

om kontinuerlig

ökning av antalet skadeståndsärenden redovisas från 1984, med

undantag av år 1987 uppvisade liten minskning. Enbart

som en med

stöd av lagen ersättning vid frihetsinskränkning utbetalades

om 6 571 534 kr år 1990, 8 326 705 kr år 1991 och 7 693 972 kr år 1992. Under dessa år översteg sammanlagt åtta, elva respektive sex utbetalningar 100 000 kr. Uppgifterna för åren 1990 1992 är -

hämtade dels ur JKs arbetsredogörelser och dels underhand från

JKs

personaL Anspråk enligt skadeståndslagen på grund faktisk

av en skada eller

anspråk enligt lagen om tillsyn över hundar och katter b och

g ovan

framställs i princip hos den centrala förvaltningsmyndighet inom

vars verksamhet skadan inträffat.

I skaderegleringskungörelsen föreskrivs JK och centrala för-

att

valtningsmyndigheter företräder staten inför domstol, inom sitt

envar

område. Verksförordningen blir därför inte tillämplig i behandlade

nu rättsliga angelägenheter. Inom vissa beloppsgränser får JK och respektive centrala för-

valtningsmyndigheter själva besluta om skadestånd. Frågan skall dock

hänskjutas från en central myndighet till JK

om skadeståndsbeloppet

överstiger 25 000 kr. JK skall för sin del hänskjuta skadeståndsett

ärende till regeringen statens skadeståndsátagande beräknas

om överstiga 250 000 kr.

De centrala förvaltningsmyndigheterna har viss anmälningsskyldig-

het till JK. Skyldigheten innebär att myndigheten skall anmäla innan den beslutar betala skadestånd, innan myndigheten beslutar avslå en

framställning om skadestånd inte är uppenbart ogrundad

som samt innan myndigheten inför domstol ingår i svaromål skadestånd. om

Företrädare för staten vid râttstvister sou 199337

För Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Postverket, Televerket, Statens järnvägar, Banverket, Vägverket,

Luftfartsverket,Generaltullstyrelsen,Arbetsmarknadsstyrelsen,Statens

lantmäteriverk, Sjöfartsverket, Trollhätte kanalverk och Affärsverket Svenska kraftnät gäller dock endast den sistnämnda anmälningsskyldi gheten beträffande svaromål i skadeståndsmål. Myndigheterna under Försvarsdepartementet reglerar själva skadeståndsanspråk mot dem enligt förordningen 1983276 om verksamheten inom försvarsmakten, förordningen 1988548 om handläggning ärenden, tjänstetillsättning m.m. inom försvarsmakten och av förordningen 1992511 med instruktion för Försvarets civilförvaltning utom beträffande anspråk på grund av beslutsskador, vilka det tillkommer JK att handlägga enligt skaderegleringskungörelsen. Beslut enligt skaderegleringskungörelsen får inte överklagas. Den inte är nöjd får i stället väcka talan mot staten inför domstol. som

5.2.4 Andra bestämmelser om skadereglering

I övrigt är det i huvudsak två typer av skadeståndsanspråk som riktas mot staten. Den ena typen av anspråk härrör från vanliga privaträttsliga angelägenheter i allmänhet, huvudsakligen tvister i avtalsförhållanden inte utgör arbetstvister och heller rör vanlig fordringsbesom vakning. Den andra typen av krav utgör anspråk mot staten på ersättning utanför avtalsförhållanden på annan grund än skaderegleringskungörelsen. De två grupperna behandlas här var för sig.

Privaträttsliga angelägenheter i allmänhet

Att myndigheterna i privaträttsliga angelägenheter i avtalsförhållanden inom sitt verksamhetsområde och inom de anslagsramar som står

till förfogande är behöriga att utomprocessuellt företräda staten anses självklart jfr ovan avsnitt 5.2.1. Under dessa förutsättningar är som alltså varje myndighet behörig att träffa förlikning m.m. och i samband därmed även besluta om skadestånd i avtalsförhållanden. I övrigt krävs emellertid bemyndigande. Enligt J Kzs beslut 1988-10-27, dnr 3359-88-20, äger en myndighet som inte har processbehörighet heller inte behörighet att i en skiljetvist företräda staten. Processbehörigheten har behandlats ovan i avsnitt 5.2.2.

SOU 199337 Företrädare för staten vid rättstvister

Skadereglering utanför avtalsförhállande pá annan grund än skaderegleringskungörelsen

Ovan har talats om rätten att företräda staten i privaträttsliga

angelägenheter i allmänhet, dvs. i regel tvister i avtalsförhållande. Inom

detta område har myndigheterna egen utomprocessuell beslutanderätt. Utanför den sålunda beskrivna privaträttsliga sfären saknar myndigheten sådan självständig beslutanderätt. Som exempel brukar nämnas

att staten som bilägare kan bli krävd på betalning med stöd

trafikskadelagen. Utan särskilt bemyndigande äger myndigheten då inte besluta om ersättning. Som ett annat åskådligt kanske i

men praktiken inte lika ofta förekommande exempel framförs också att

staten som hundägare eller som innehavare av elektrisk anläggning

med strikt ansvar kan utsättas för anspråk på skadestånd.

Det krävs alltså ett uttryckligt bemyndigande för myndighet

att en

skall vara behörig att besluta om utomobligatoriskt skadestånd.

En instruktionsföreskrift av den typ förekommer i 2 § verksförsom

ordningen, nämligen att myndigheten företräder staten inom sitt

verksamhetsområde vid domstol, kan innebära att myndigheten synas har inte bara processbehörighet i alla slags skadeståndsmål som kan hänföras till verksamhetsområdet utan också i konsekvens med den -

behörigheten en generell utomprocessuell skaderegleringsbehörighet,

om inte annat är särskilt föreskrivet. Föreskrift det innehåll av som

2 § verksförordningen representerar har emellertid tidigare inte tolkats

på det viset.

I förordningsmotiven till verksförordningen 19875 hänvisas till den inom Justitiedepartementet upprättade promemorian Myndig-

heternas bevakning av statens rätt Ds Ju 19835. I väntan på de

överväganden som då förutsattes äga i regeringskansliet föreslogs

rum inte någon saklig ändring i de nuvarande reglerna på området.

För de myndigheter som tidigare haft bemyndigande att utge

ersättning för person- och sakskador innebär det processberena

myndigandet i 2 § verksförordningen en inskränkning i myndighetens behörighet att utomprocessuellt reglera sina skador.

Behörigheten att inom sitt verksamhetsområde företräda staten inför

domstol följer principiellt samma regler beskrivits under

som ovan

Privaträttsliga angelägenheter i allmänhet.

Företrädare för staten vid rärtstvister sou 199337

5.2.5 Avskrivningskungörelsen

I avskrivningskungörelsen 1965921 vars benämning får anses missledande finns bestämmelser om hur statens fordringar skall betalas och indrivas. Kungörelsen gäller dock inte alla typer av fordringar. De mest betydelsefulla fordringarna, t.ex. skatter, lånefordringar och fordringar på grund av kreditgarantier och liknande är enligt l § undantagna från kungörelsens tillämpningsområde. Avskrivningskungörelsens regler gäller endast i den mån annat inte föreskrivits. Avskrivningskungörelsen reglerar i huvudsak befogenheten att vidta åtgärder beträffande indrivning av fordringar som förfallit till betalning. Med indrivning menas i avskrivningskungörelsen inte bara indrivning genom kronofogdemyndighet utan även krav och andra åtgärder dessförinnan. l avskrivningskungörelsen fastslås att en myndighet har ansvar för bevakning och indrivning av fordringar inom sitt verksamhetsområde. Detta ansvar inskränks emellertid genom föreskrifter om att myndigheten skall överlämna fordringar till s.k. bevakningsmyndigheter. I 3§ sägs att bevakningsmyndigheter är Kammarkollegiet och vad beträffar försvaret, Försvarets civilförvaltning. En myndighet som inte tillagts sådana särskilda befogenheter som tillkommer bevakningsmyndigheterna skall t.ex. senast ett år efter förfallodagen eller snarast efter utgången av eventuellt anstånd överlämna en obetald fordran till den bevakningsmyndighet som bestämts för myndigheten. En myndighet får inte bevilja anstånd med betalning längre tid än ett år, om inte bevakningsmyndigheten medgett detta. Till en bevakningsmyndighet skall vidare, med vissa undantag, överlämnas ärenden om konkurs samt om avskrivning och ackord över 25 000 kr. Frågor om eftergift skall också lämnas över till en bevakningsmyndighet. Enklare processuella åtgärder såsom t.ex. en ansökan om betalningsföreläggande får en myndighet själv vidta. Däremot är flertalet myndigheter inte behöriga att företräda staten inför rätta. De skall därför överlämna fordran till en bevakningsmyndighet om det blir fråga om andra processuella åtgärder. En bevakningsmyndighet skall bevaka och indriva fordringar som överlämnats till den samt lämna myndigheter råd och anvisningar. Om en bevakningsmyndighet utfärdar anvisningar av allmän innebörd skall JK underrättas. En bevakningsmyndighet får medge längre betalningsanstånd än ett år samt har rätt att avskriva fordringar, varmed förstås att ställa vidare indrivningsátgärder framtiden, och att anta ackord oberoende av belopp. En bevakningsmyndighet äger också efterge

sou 199337 Företrädare för staten vid rättsrvister

fordringar upp till 50 000 kr. Eftergift av större fordringar kräver

regeringsbeslut. De affärsdrivande verken och Vägverket har inom sina verksamhets-

områden samma befogenheter bevakningsmyndighet. Åtta

som en

centrala myndigheter och länsstyrelserna har befogenheter

samma

som en bevakningsmyndighet med undantag av möjligheten att

meddela eftergift beträffande vissa specificerade typer fordringar.

De allmänna försäkringskassorna äger besluta avskrivning och

ackord av vissa fordringar oberoende belopp. Fem myndigheter

äger avskriva fordringar och anta ackord till 50 000 kr. Riks-

upp

revisionsverket äger vidare ensamt befogenhet besluta

att om av-

skrivning, ackord och eftergift beträffande fordringar som framkommit

vid dess revision.

Tillämpningen av gällande bestämmelser

5.3.1 Utredningens undersökningar

I syfte att få en närmare uppfattning om JKs uppgift att bevaka

statens rätt har utredningens sekreterare gått igenom JKs registratur,

innehållande beslut och utgående skrivelser, för år 1991. Härigenom har utredningen fått en uppfattning beskaffenheten och

om om-

fattningen av ärendena rörande bevakning statens rätt.

Genomgången har berört följande ärendekatgorier

1 Anmälningar enligt 5 § kungörelsen 1972416 statsmyndig-

heternas skadereglering i vissa fall skaderegleringskungörelsen.

2 Faktiska skador där JK enligt 2 § eller 4 § skaderegleringskungörel-

sen skall besluta i fråga om skadestånd samt ärenden rörande faktiska

skador som getts till JK rätteligen skall handläggas

men som av

respektive centrala forvaltningsmyndighet.

3 Beslutsskador.

4 Ersättningsanspråk enligt lagen 1974515 ersättning vid

frihetsinskränkning.

5 JK som företrädare för staten i rättegång.

6 Ersättningsanspråk enligt 36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken,

1 Riksförsäkringsverket, Generaltullstyrelsen, Statens lantmäteriverk, Boverket, Domstolsverket, Rättshjälpsmyndigheten, Brottsskadenämnden och Riksskatteverket. Riks försäkringsverkeLSjö fartsverket, Generaltullstyrelsen Arbets marknadsstyrelsen , och Rikspolisstyrelsen.

Företrädare för staten vid rättsrvister sou 199337

23 § datalagen 1973289 och 21 § lagen 1978880 betalnings-

säkring för skatter, tullar och avgifter Genomgången har sålunda belyst såväl JKs uppgift att företräda staten i rättegång som hans befattning med ärenden enligt skaderegleringskungörelsen. Bland de senare ärendena dominerar beslutsskadorna och ersättningsanspråk på grund av frihetsberövanden. Genomgången av anmälningsärendena och de faktiska skadorna har samtidigt gett en viss inblick i hur de centrala förvaltningsmyndigheterna handlägger skadeståndsärenden. Undersökningen redovisas i bilaga JK biträds för närvarande av elva anställda, sju jurister.

varav

Enligt JKs beräkningar i den fördjupade anslagsframställningen

199394 199596 kan ca 20 % av myndighetens sammanlagda

arbetstid hänföras till skadeståndsärenden.

Enligt JKs diarieplan lottas skadeståndsärenden i fyra olika kategorier. Skadeståndsanspråk framställda enligt skadeståndslagen

utgör en grupp. Anspråk enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning utgör en annan grupp. En tredje grupp består av övriga skadestånd och till den fjärde gruppen hänförs anmälningar från

myndigheter. Anspråken på ersättning för frihetsinskränkningar lottas

bland byråcheferna, föredragandena och byrådirektören. Övriga

anspråk lottas bland samtliga jurister.

Det framgår följaktligen inte av JKs diarium om ett skadestånds-

anspråk avser en beslutsskada eller en faktisk skada. Utredningens genomgång av avgjorda ärenden under år 1991 har emellertid gjorts

på sådant sätt att dessa olika skador redovisas var för sig. Med hänsyn till att JKs befattning med ärenden enligt skaderegleringskungörelsen är av delvis olika art är en uppdelning av betydelse för JK-utredningen.

I detta sammanhang bör även anmärkas att diarieplanen innehåller en gemensam kategori för de ärenden där JK företräder staten i rättegång. Det innebär att det inte är enbart skadeståndsmål eller ens

enbart tvistemål som hänförs till denna Hit hör även tryck-

grupp.

frihetsmål m.m. Fördelningen mellan dessa olika kategorier framgår

av avsnitt 5.3.2.

3 Fr.o.m. den 1 juni 1992 gäller skaderegleringskungörelsenäven ersättningsanspråk som riktas mot staten med stöd av 6 § lagen 1943459 om tillsyn över hundar och katter. Anspråk enligt denna bestämmelse framställs enligt 2 § skaderegleringskungörelsen hos den centrala förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat eller, om det inte finns någon sådan myndighet för en viss verksamhet, hos JK.

sou 199337 Företrädare för staten vid rättsrvister

5.3.2 Justitiekanslern företrädare för i

som staten rättegång

JK skall föra eller låta föra statens talan vid domstolar det inte om

ankommer på någon myndighet jfr avsnitten 2.2 och

annan ovan 5.2.1. I praktiken innebär detta att JK för talan i vissa civila statens

rättegångar. I allmänhet befullmäktigar JK någon juristerna hos

myndigheten att utföra talan i dessa tvistemålsrättegångar. I skadeståndsmålen ges regelmässigt fullmakt till den jurist på det

som

förprocessuella stadiet berett skadeståndsärendet hos JK. Beredningen av dessa ärenden fördelas mellan byråcheferna och föredragandena

efter beslut av JK i varje särskilt fall.

Uppgifterna i anslutning till dessa rättegångar har enligt JK krävt en avsevärd arbetsinsats inom myndigheten. I hel del fall har efter en

förhandlingar träffats förlikningar. Jfr JKs arbetsredogörelser, bl.a. för år 1991. Arbetsredogörelserna finns intagna i den årliga publika-

tionen JK-BESLUT. JKs registratur för år 1991 visar att det förekommit 88 utgående skrivelser och beslut i ärenden där JK företräder i rättegång. staten

Dessa skrivelser och beslut fördelar sig enligt följande nio stämningsansökningar, åtta till tingsrätter och till AD,

- varav en

elva svaromål, tio till tingsrätter och ett till AD,

- varav

fyra bevisuppgifter, varav tre till tingsrätter och till AD,

- en

ett anslutningsvad till en hovrätt i ett överklagat tvistemål,

sju genmälen, varav sex till hovrätter och ett till AD, -

tre revisionsinlagor till HD,

en återkallelse till AD, - 17 yttranden till olika domstolar, - 34 beslut i mål och ärenden vid domstolar och andra rättsliga instanser samt en skrivelse till en internationell fond. - Cirka 23 av skrivelserna och besluten avsåg tvistemål. Bland

tvistemålen var skadeståndsmålen vanligast förekommande.

Stämningsansökningen till AD gällde en talan disciplinansvar

enligt lagen 1976600 om offentlig anställning mot tillsynsman

vid en kriminalvårdsanstalt. Stämningsansökningarna till olika tingsrätter avsåg i ett fall en talan mellan staten och dödsbodelägare

om utlämnande ett legat. Av övriga sju fall gällde fem av tryckfrihetsmål och i två fall det fråga brott lagen 1982460

var om mot

om ansvarighet för närradio. Svaromålet till AD gällde ett mål anställningsformen för

om en

anställd vid svenska ambassaden i Paris. Övriga tio svaromål avsåg

skadeståndsmål.

Företrädare för staten vid rättstvister sou 199337

Bevisuppgiften till AD gällde ett mål om disciplinansvar. De tre

andra bevisuppgifterna gällde skadeståndsmål. Det redovisade genmälet till AD avsåg ett skadeståndsmål.

Detsamma gällde fyra av genmälena till hovrätter. I övrigt gällde ett

genmäle ett mål om ersättning enligt lagen 1974515 om ersättning vid frihetsinskränkning och ett genmäle ett mål om brott mot lagen 1982460 om ansvarighet för närradio. Revisionsinlagorna gällde i samtliga tre fall skadeståndsmål. Den nämnda återkallelsen avsåg ett förlikt mål i AD angående anställningsform m.m.

Av de 17 yttranden som förekom avgavs två till Arbetsdomstolen

det ena i ett skadeståndsmål, det andra i ett mål om disciplinansvar. Ett yttrande ingavs i ett mål om disciplinansvar vid en tingsrätt. Nio yttranden avgavs till Stockholms tingsrätt, de flesta i skadeståndsmål. Två yttranden avsåg skadeståndsmål vid en tingsrätt och tre yttranden

ingavs i ett och samma s.k. FT-mål vid en annan tingsrätt. De 34 angivna besluten fördelar sig på följande kategorier Sju beslut om utbetalning e.d. på grund av dom. Tio beslut i samband med förlikning. Tre beslut om avskrivning av statens fordran på

rättegångskostnad. Nio beslut om ersättning för utrednings- eller

ombudskostnader i ett sjörättsmål vid en tingsrätt. Ett beslut om Överlämnande av en arbetstvist till Statens arbetsgivarverk. Ett beslut

på grund av anmälan till JK om en tingsrätts beslut att ogilla en framställan om entledigande av en offentlig försvarare. Två beslut beträffande arvsskatt på tysk egendom. Ett beslut med synpunkter på

en eventuell stämningsansökan mot staten.

De särskilt registrerade 88 besluten eller utgående skrivelserna hänför sig inte till lika många ärenden hos JK vilket beror på att det

kan registreras ett flertal skrivelser eller beslut i ett och samma

ärende. Vid en jämförelse med JKs ärendestatistik framgår att det

under år 1991 inkom 35 och avgjordes 43 ärenden där JK företrädde staten i rättegång.

Som framgår av bilaga tabell E avser inte alla ärenden rättegång-

ar vid svenska domstolar. Av de redovisade 88 skrivelserna och

besluten har två beslut fattats i en fråga om arvsskatt på tysk egendom

som testamenterats till Nationalmuseum. Det ena av dessa beslut har

avsett ett ställningstagande i arvsskattefrågan vid handläggningen hos Skattemyndigheten i Hamburg. Det andra beslutet gällde frågan om

överklagande av arvsskattebeslutet till Finanzgericht Hamburg. Ett annat ärende gällde en skrivelse till International Oil Pollution

Compensation Fund i London med begäran om ersättning för utgifter orsakade av oljeutsläpp från ett sovjetiskt fartyg den 14 maj 1990. Svenska statens ersättningsanspråk uppgick till 17,6 milj. kr. Slutligen

SOU 199337 Företrädare för staten vid rättstvister

finns ett beslut som inte har samband med någon pågående rättegång. Det rör sig om en framställning från stiftelsen Romersk-katolska kyrkan i Sverige och Sankta Eugenia Katolska Församling angående statens fullgörande av garantier rörande s.k. frisängar vid Karolinska sjukhuset. Framställningen innebar begäran JKs synpunkter på en om en eventuell stämningsansökan mot svenska staten i nämnda fråga. I sina arbetsredogörelser till regeringen har JK fr.o.m. år 1988 särskilt kommenterat verksamheten med rättegångar. Därav framgår bl.a. att ett av JK anhängiggjort disciplinärende beträffande en avdelningschef vid Kriminalvårdsstyrelsen under år 1988 avgjorts av Statens ansvarsnämnd. Ärendet hade samband med den för spioneri dömde Stig Berglings avvikande under permission. Avdelningsen chefen ålades disciplinpåföljd och Arbetsdomstolen lämnade talan en om undanröjande av Ansvarsnämndens beslut utan bifall. I arbetsredogörelsen för år 1990 nämns ett exempel på framgångsrika förlikningsförhandlingar, nämligen tvisten om statens rätt enligt testamente till Wallox-Säby säteri i Uppland. Vidare nämns att JK under år 1990 inträtt som företrädare för staten i ett mål vid Arbetsdomstolen rörande formerna för anställningen arbetstagare vid svenska av en ambassaden i Paris. I 1991 års arbetsredogörelse sägs att detta mål i maj 1991 avslutats efter förlikning.

5.3.3 Kammarkollegiets befattning med tvister

Enligt förordningen 1988913 med instruktion för Kammarkollegiet är kollegiet central förvaltningsmyndighet för frågor statlig och om kyrklig egendom samt Sveriges indelning. Kollegiet för medelssvarar och fondförvaltning, lämnar administrativ service bevakar i vissa samt ärenden statens rätt och andra allmänna intressen. Kammarkollegiets uppgifter inom det rättsliga området innefattar i huvudsak myndighetsutövning, processuell verksamhet och övrig verksamhet. Kammarkollegiet har ett flertal myndighetsuppgifter, varav en innebär reglering av skada till följd myndighetsingripande. av Den processuella verksamheten kan sägas två slag. Som vara av granskningsmyndighet företräder kollegiet staten i mål och om arvsgåvoskatt samt stämpelskatt vid inskrivningsmyndighet. Kammar-

4 Redogörelsen bygger på uppgifter från en promemoria som Kammarkollegiet överlämnat till utredningen. Promemorian är rubricerad Kammarkollegiets roll när det gäller att bevaka statens enskilda rätt eller att företräda andra allmänna intressen.

Företrädare för staten vid rättstvister sou 199337

kollegiet företräder emellertid också statens enskilda rätt och andra allmänna intressen i civila rättegångar och vid uppgörelser utom rätta. Bland övrig verksamhet dominerar uppgiften att bevaka Allmänna arvsfondens rätt. Rättsavdelningen är organisatoriskt indelad i fem sektioner,

nämligen advokatfiskalskontoret, arvsfondssektionen, kyrko- och

indelningssektionen, skattesektionen samt permutationssektionen.

Den processuella verksamhet som rör statens enskilda rätt hanteras

i huvudsak inom advokatfiskalskontoret. Där handläggs också ersätt-

ningsärenden. Till den del uppgiften att bevaka allmänna arvsfondens rätt påkallar tvistelösning, handläggs sådana frågor inom arvsfondssek-

tionen.

Vid rättsavdelningen arbetar ca 40 personer varav 35 handläggare

30 jurister. Antalet handläggare vid advokatfiskalskontoret inklusive sektionschefen är sex.

Verksamheten vid rättsavdelningen är anslagsfinansierad men i kollegiets rapport till regeringen inför den fördjupade anslagsfram-

ställningen 199394 199596 har kollegiet föreslagit att vissa delar

skall uppdragsfinansieras.

Skadereglering

Företag och enskilda kan med stöd av förordningen 1956296 om

ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom få ersättning för kostnader och förluster som uppkommer på grund av ett myndighetsingripande. Kammarkollegiet svarar för denna skadereglering. Under budgetåret 199192 har kollegiet handlagt ett tiotal ärenden

av denna typ, salmonellaärenden.

Processuell verksamhet

Här redovisas endast den processuella verksamhet som hänför sig till statens enskilda rätt eller uppgiften att bevaka andra allmänna

intressen.

Ersättningsärenden till följd av felaktigt inskrivningsbeslut

Staten är ersättningsskyldig vid skada till följd av godtrosförvärv eller annan rättshandling som grundats på ett felaktigt inskrivningsbeslut. Bestämmelser om detta finns i 18 kap. 4 § och 19 kap. 19 § jorda-

sou 199337 Företrädare för staten vid rättstvister

balken, 19 kap. 5 § fastighetsbildningslagen 1970988, 9 § lagen 197398 om inskrivningsregister, 370 eller 371 § sjölagen 189135 s. 1 och i 5 kap. 1 eller 2 § lagen 1984649 företagshypotek. om Vanligen prövas dessa ärenden i administrativ ordning men den som kräver ersättning kan välja att stämma staten. Under budgetåret 199192 har det framställts sex ersättningsanspråk. Inte i något fall har ersättningsfrågan lett till process. I detta sammanhang kan nämnas att innan rättelse sker av en felaktig inforing i fastighetsbok, tomträttsbok, inskrivningsregister, skepps- eller skeppsbyggnadsregister, fastighetsregister eller företagsinteckninsgregister skall Kammarkollegiet underrättas. Kollegiets uppgift är bl.a. att bevaka att rättelser inte sker på sådant sätt, att onödiga ersättningskrav kan riktas mot staten. I ett hundratal fall underrättades kollegiet under budgetåret 199192 om att fråga om rättelse uppkommit.

Ersättning eller inlösen enligt naturvårdslagen 1964822

Det åligger enligt 29 § naturvårdsförordningen 1976484 länsstyrelsen att på statens vägnar träffa uppgörelse med sakägare som i naturvårdsärenden gör anspråk på ersättning eller fordrar inlösen av fastighet. Förs talan vid domstol om ersättning eller inlösen enligt naturvårdslagen företräds staten av Kammarkollegiet.

Ärendegruppen har successivt ändrat karaktär från många små och

medelstora ersättningsmål till enstaka stora mål. Det är numera framför allt bildande av naturreservat som ger upphov till ersättningsmål. Ersättning och inlösen skall ske enligt expropriationslagens regler. Under budgetåret 199192 kom det in fyra ärenden.

Ersättning för intrång i enskild fiskerätt

Genom lagstiftning år 1985 blev fisket med handredskap fritt vid ostkusten och i de stora sjöarna. Fiskerättshavarna gavs genom särskild lag 1985139 rätt till intrångsersättning. I första hand ankommer det på Fiskeristyrelsen att fastställa ersättningen. Fiskerättshavare som inte är nöjd med erbjuden ersättning kan stämma staten som då företräds av Kammarkollegiet. Genom överenskommelse med fiskerättshavare, som framställt anspråk till Fiskeristyrelsen, har a conto utbetalningar skett av viss ersättning och ärendena vilandeförklarats i avvaktan på HDs prövning av några pilotmål. HD har nu avgjort vissa av pilotmålen. Slutreglering huvuddelen de av av framställda anspråken har inletts. Det rör sig ett hundra om par

Företrädare för staten vid rättstvister sou 199337

ärenden. I vilken utsträckning detta kommer att upphov till ge ytterligare mål kan i dag inte bedömas.

4. Vattenrättsliga ärenden

Kammarkollegiet bevakar det allmännas intresse i mål och förrättningar enligt vattenlagen 1983291. Kollegiet för även det allmännas talan i vattenrättsliga mål vid finsk-svenska gränsälvskommissionen. Kammarkollegiet skall enligt vattenlagen underrättas om de ansökningar som kommer in till vattendomstolen eller förrättningsman. Med utgångspunkt i ansökningshandlingarna tar kollegiet ställning om det finns något allmänt intresse att bevaka. Erfarenhetsmässigt kommer det in cirka 400 ansökningar per år och i knappt tio procent av fallen för kollegiet talan. Talan förs i mål gäller större eller som eljest kontroversiella företag och avser företagets tillåtlighet eller inverkan på sådana motstående intressen fiske, landskapsbild och som Övrig naturvård, kulturminnesvård, rennäring och bygdeintressen. Skaderegleringen i vattenmål är regelmässigt mycket långdragen. Verkningarna av ett större företag är svåra att förutse med tillräcklig säkerhet. Vattendomstolen har därför möjlighet att, när tillstånd till ett företag meddelas, skjuta upp frågan om ersättning och andra villkor för företaget till dess behövlig erfarenhet har vunnits företaget. av Kammarkollegiet har ca 500 vattenrättsliga ärenden öppna, dvs. ärenden där villkoren för företaget ännu inte slutligen bestämts. Med början den 1 januari 1994 kan villkoren för tillståndsgivna företag på talan av Kammarkollegiet tas upp till omprövning.

5. Bevakning av statens rätt till fast egendom.

Kammarkollegiet bevakar statens rätt i fråga om fast egendom i den mån denna uppgift inte ankommer på någon myndighet. annan I huvudsak är denna uppgift av utredande karaktär, det kan men också bli fråga om bevakning av statens rätt vid lagfartssammanträde eller i process om bättre rätt till egendomen. Antalet ärenden är och slumpvis fördelade över tiden. En viss ökning är att vänta i och med ombildningen av vissa affärsverk, i första hand Domänverket.

Bevakningsärenden

Med bevakningsärenden avses ärenden enligt avskrivningskungörelsen 196529. Kammarkollegiet är enligt kungörelsen bevakningsmyndig-

sou 199337 Företrädare för staten vid rättstvister

het inom den civila statsförvaltningen. Ärendegruppen omfattar

inkasso- och eftergiftsärenden samt fordringsprocesser. Under budgetåret 199192 lämnade ett 30-tal myndigheter över omkring 400 fordringar för indrivning. Kollegiet drev under budgetåret in drygt 1,8 miljoner kronor. I ett 30-tal fall hänsköts ärendet till rättegång såsom tvistigt. Vidare fattade kollegiet beslut om avskrivning och eftergift i drygt 20 ärenden.

Fukt- och mögelskadeärenden

Kammarkollegiet biträder enligt en förordning 1985 l 19 den statliga fonden för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus Bl.a. m.m. överlämnar fondstyrelsen till kollegiet att föra fondens regresstalan i situationer där kraven kan riktas mot juridiska personer. Under budgetåret 199192 har regressfrågan aktualiserats i ett tiotal fall. Förlikning har träffats eller förlikningsförhandlingar har inletts i samtliga fall.

Enligt 2 § 2 instruktionen för Kammarkollegiet skall kollegiet också företräda staten i andra ärenden regeringen, JK eller, efter som regeringens bemyndigande, någon annan statlig myndighet har uppdragit kollegiet att handlägga. Kammarkollegiet har således omfattande och skiftande uppgifter när det gäller att bevaka statens rätt eller företräda andra allmänna intressen. Grunden för de rättsliga anspråken har ofta någon anknytning till fastighetsrätten i vid bemärkelse. I stor utsträckning är det fråga om skadereglering och ersättningsrätt. Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret LEMO, Fö 199104 har i delbetänkandet Administrativt stöd till Försvarsmakten SOU 1992105 föreslagit att Försvarets civilförvaltnings uppgifter och verksamhet i fråga om trafikskaderegle-

ring och fordringsbevakning den l juli 1994 förs över till Kammarkol-

legiet. Verksamheten föreslås även i fortsättningen vara lokaliserad till Karlstad. Regeringen har i årets budgetproposition prop. 199293 100 bil. 5 s. 33 ff. föreslagit bl.a. att Försvarets civilförvaltning skall läggas ned den 30 juni 1994. Regeringen har vidare föreslagit att Försvarsmakten och övri ga myndigheter under Försvarsdepartementet, var och en inom sitt ansvarsområde, senast den 1 juli 1994 skall ansvara för bl.a. fordringsbevakning och indrivning fordringar samt av ansvar över det allmänna rättsliga stödet och för reglering av ansvarsskador. Regeringen har samtidigt föreslagit att de uppgifter och den verksamhet som Försvarets civilförvaltning har i fråga främst om

Företrädare för staten vid rättsrvister sou 199337

trafikskadereglering övertas av Kammarkollegiet senast den 1 juli 1994. Regeringen har därefter gett en särskild utredare i uppdrag att förbereda avvecklingen av Försvarets civilförvaltning dir. 199317. Om LEMO-utredningens förslag genomförs breddas och fördjupas Kammarkollegiets uppgifter i fråga om skadereglering och processuell verksamhet för att tillvarata statens enskilda rätt. Utredningen Fi 199012 om försäkring statens egendom har i betänkandet Riskav och skadehantering i statlig verksamhet SOU 199240 bl.a. föreslagit att även andra personskador än trafikskador skall handläggas centralt. Chefen för Finansdepartementet har i finansplanen, efter samråd med bl.a. statsrådet Laurén, anfört att ställningstagandet till det förslaget bör ske i samband med beredningen resultatet 1991 års JKav av utrednings arbete prop. 199293100 bil. l 124 ff.. s.

5.3.4 Andra myndigheters handläggning tvister

Någon närmare undersökning av de centrala förvaltningsmyndigheternas handläggning av tvister på motsvarande sätt gjordes som av 1974 års JK-utredning har inte gjorts av 1991 års JK-utredning. 1991 års J K-utredning har inte som 1974 års utredning ett generellt uppdrag att se över statens tvistehandläggning. I stället skall den nuvarande utredningen koncentrera sig tvistehandläggningsfrågan sedd J Ks ur perspektiv och närmare bestämt mot bakgrund de intressemotsättav ningar som kan förekomma vid JKs handläggning och betydelsen av att renodla JKs verksamhet. För denna bedömning talar också att 1991 års JK-utredning har utgångspunkt att i möjligaste mån som decentralisera handläggningen till myndigheterna; inte att flytta dem därifrån till JK eller någon annan central instans, låt att direktivara ven aktualiserar ett förnyat övervägande av frågan om en statsadvokat. Vid genomgången av anmälningar enligt 5 § skaderegleringskungörelsen och ärenden rörande faktiska skador i övrigt framgår att det endast är i sällsynta undantagsfall som JK kommer till en annan bedömning i skadeståndsfrågan än respektive myndighet jfr bilaga tabell A och B. Beträffande processbehörigheten hos de centrala förvaltningsmyndigheterna och de affärsdrivande verken är regleringen inte enhetlig jfr ovan avsnitt 5.2.2. Utredningen har gått igenom instruktionerna för 68 olika myndigheter och verk. Av dessa framgår

sou 199337 Företrädare för staten vid rättsrvister

att 15 myndigheter saknar processbehörighet. Sex affärsdrivande

verk Postverket, Televerket, Statens järnvägar, Sjöfartsverket, Luft-

fartsverket och Domänverket är processbehöriga inom sitt respektive

verksamhetsområde genom särskilda bestämmelser i verkens in-

struktioner. Försvarets civilförvaltning, Fortifikationsförvaltningen, Riksskatteverket och Kammarkollegiet har processbehörighet enligt speciella bestämmelser. I fråga om Försvarets civilförvaltning och Fortifikationsförvaltningen innebär bestämmelserna att de för talan även för de sju myndigheter under Försvarsdepartementet som enligt

fotnot 5 saknar egen processbehörighet. Övriga 43 myndigheter,

vilkas instruktioner undersökts, har eller hade enligt 2 § verksför-

ordningen processbehörighet inom sitt verksamhetsområde. Länsstyrelserna hade tidigare enligt länsstyrelseinstruktionen och vissa äldre bestämmelser en allmän behörighet att, i brist på särskilt förordnande för annan myndighet, bevaka statens rätt och i vissa fall förordna ombud för staten. De tidigare bestämmelserna länsstyrel-

om sernas processbehörighet har ersatts med en bestämmelse i 5 §

förordningen 1990 1510 med länsstyrelseinstruktion om att verksförordningen 19871100 skall tillämpas på länsstyrelserna. Därigenom

5 Försvarets sjukvårdsstyrelse, Försvarets materielverk, Vämpliktsverket, Kustbe vakningen, Överstyrelsen ñr civil beredskap, Statens räddningsverk, Försvarets forskningsanstalt samtliga under Försvarsdepartementet, Riksarkivet under Kulturdepartementet, Statens skolverk under Utbildningsdepartementet, Statens livsmedelsverk under Jordbruksdepartementet, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen båda under Arbetsmarknadsdepartementet, Statens naturvårdsverk, Statens strålskyddsinstitut och Statens kâmkrañsinspektion samtliga under Miljö- och naturresursdepartementet. ° Domstolsverket, Kriminalvårdsstyrelsen, Rikspolisstyrelsen samtliga under J ustitiedepartementeø; Kommerskollegium under Utrikesdepartementeo; Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Riksförsäkringsverket samtliga under Socialdepartementeo; Banverket, Vägverket, Trafiksäkerhetsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Statens väg- och trafikinstitut, Statens geotekniska institut samtliga under Kommunikationsdepartementeo; Riksgäldskontoret, Generaltullstyrelsen, Byggnadsstyrelsen, Bankinspektionen, Försäkringsinspektionen de båda sistnämnda har nu ersatts av Finansinspektionen, Boverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån, Statens löner och pensionsverk, Statens arbetsgivarverk samtliga under Finansdepartementet; Universitets- och högskoleämbetet, Centrala studiestödsnämnden båda under Utbildningsdepartementeo; Lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Statens jordbruksverk samtliga under Jordbruksdepartementeo; AMU-styrelsen under Arbetsmarknadsdepartementet; Riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer, Statens invandrarverk båda under Kulturdepartementet; Statens lantmäteriverk under Bostadsdepartementet; Närings- och teknikutvecklingsverket, Sprängämnesinspektionen, Sveriges geologiska undersökning, Statensprovningsanstalt, Rymdstyrelsen, Patent- och Rcgistreringsverket, Statens pris- och konkurrensverk samtliga under Näringsdepartementeo; Konsumentverket under Civildepartementet och Centralnämnden ñr fastighetsdata under Miljö- och naturresursdepratementet.

Företrädare för staten vid rättstvister sou 199337

är 2 § verksförordningen tillämplig vilket innebär att länsstyrelserna inom sitt verksamhetsområde företräder staten vid domstol. Däremot har länsstyrelserna inte längre någon allmän rätt att företräda staten. Beträffande delgivning med staten finns en särskild bestämmelse i 8 § delgivningslagen 1970428 som säger att handlingen skall överlämnas till den myndighet som skall bevaka statens talan i målet eller ärendet eller till länsstyrelsen i det län där den myndighet finns hos vilken målet eller ärendet är anhängigt.

5.3.5 Justitiekanslems ärenden enligt skaderegleringskungörelsen

JKs ersättningsbeslut i anledning av anspråk på skadestånd av staten är partsbesked som inte utesluter att den som begär skadeståndet väcker talan mot staten vid domstol. Bestämmelserna utgör inte heller hinder för den enskilde att utan hänvändelse till JK direkt stämma staten vid domstol jfr J K-Beslut 1989 C 1. I praktiken blir dock den skadereglering som sker hos JK så gott som undantagslöst definitiv. skadeståndskrav som inkommer till JK enligt skaderegleringskungörelsen remitteras snarast till vederbörande myndighet för yttrande inom vanligtvis en månad. Dessförinnan kan dock kompletterande uppgifter begäras från sökanden om framställningen är ofullständig. Myndighetens yttrande sänds sedan omgående till sökanden för eventuella erinringar inom två tre veckor. Föredraganden upprättar därefter förslag till beslut som föredras för JK. JK får dock, som tidigare påpekats, avgöra ett ärende även utan föredragning. Genomsnittstiden för handläggning av dessa ärenden är mellan två och tre månader.

Delegering enligt 6 § skaderegleringskungörelsen

JK har med stöd av 6 § skaderegleringskungörelsen delegerat beslutanderätt beträffande ett fåtal ärendegrupper. Till Statens arbetsgivarverk har delegerats att fullgöra vad som ankommer på JK i tvist som rör anspråk statstjänsteman på ersättning med stöd av av 3 kap. 2 § skadeståndslagen och som skall handläggas enligt lagen 1974371 om rättegången i arbetstvister under förutsättning att det inte blir fråga om att utge ett skadestånd överstigande 25 000 kr. Till Försvarets civilförvaltning har JK i viss utsträckning delegerat att handlägga anspråk på ersättning för skada i fall då anspråket grundas på att Värnpliktig blivit oriktigt inkallad till tjänstgöring. Dessutom har

sou 199337 Företrädare för staten vid rättstvister

handläggningen av anspråk på ersättning för skada i form av räntetörlust som uppkommit till följd av felaktigt uttagande av dispensavgift enligt 20 § bilavgasförordningen 1987586 delegerats till Statens naturvårdsverk.

Anmälningsärenden enligt 5 § skaderegleringskungörelsen

I varje ärende som anmäls enligt 5 § skaderegleringskungörelsen gör JK en bedömning och avger ett utlåtande innan den centrala törvaltningsmyndighet som anmält ärendet fattar beslut. JK tar särskilt ställning till om myndighetens förslag överensstämmer med gällande rättspraxis. Vid olika uppfattningar mellan JK och myndigheten kan JK antingen själv ta över ärendet eller lata myndigheten fatta ett nytt beslut enligt JKs intentioner. Under år 1991 förekom det dock endast i två fall av totalt 120 anmälningsärenden att JK hade - - annan uppfattning än den anmälande myndigheten. I båda dessa fall hade myndigheten anmält att man tänkte utge skadestånd. Av de 120 anmälningarna som behandlats av JK under år 1991 har 30 gjorts av Riksförsäkringsverket, 22 av Byggnadsstyrelsen, 22 av Riksskatteverket, 15 av Trañksäkerhetsverket, 9 av Lantbruksstyrelsen eller Statens jordbruksverk, 6 av Boverket och 5 Statens löne- och av pensionsverk. l övrigt rör det sig eller ett anmälningar från om en par respektive myndighet. Cirka en tredjedel av anmälningarna har gjorts enligt 5 § 1 skaderegleringskungörelsen, dvs. myndigheten har haft för avsikt att utge skadestånd. Cirka tvâ tredjedelar av anmälningarna har gjorts enligt 5 § 2 skaderegleringskungörelsen vilket innebär att myndigheten haft för avsikt att avslå framställningen om skadestånd och att den inte varit uppenbart ogrundad. Tre av anmälningarna har gällt att myndigheten haft för avsikt att ingå i svaromål i ett skadeståndsmál.

Faktiska skador

Genomgången av de ärenden angående faktiska skador där JK enligt 2 § eller 4 § skaderegleringskungörelsen skall besluta i fråga om skadestånd samt de ärenden rörande faktiska skador getts in till som JK men som rätteligen skall handläggas respektive centrala av

förvaltningsmyndighet totalt 66 ärenden har visat att två fram-

ställningar gjorts enligt 2 § skaderegleringskungörelsen och att 20 hänskjutanden gjorts enligt 4 § skaderegleringskungörelsen. I 41 fall har JK överlämnat ärendet till vederbörande centrala förvaltnings-

Företrädare för staten vid rattstvister sou 199337

myndighet för handläggning eller i ett fåtal fall lämnat ärendet utan - åtgärd på grund av att det inte ankommer på JK att pröva dessa skadeståndsanspråk. 23 av dessa ärenden har överlämnats till Riksförsäkringsverket och fyra till Riksskatteverket. Fem av ärendena kunde ha handlagts av Rikspolisstyrelsen. JK har i tre fall övertagit handläggningen av skadeståndsärenden från myndigheter med stöd av 6 § andra meningen skaderegleringskungörelsen. Två dessa överav taganden har gjorts från Riksförsäkringsverket. De båda ärendena avsåg skadestånd på grund av att beslut om livränta enligt lagen 1954243 om yrkesskadeförsäkring dröjt i 20 år. Yrkade skadestånd betalades ut. Det tredje fallet var ett ärende hos Statens jordbruksverk i vilket fall det dock inte beslutades något skadestånd.

Beslutsskador

Under år 1991 har 202 beslut fattats rörande anspråk grundade på påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut beslutsskador, alltså ärenden där JK är behörig enligt ensam skaderegleringskungörelsen. I 132 fall har beslutet inneburit avslag. Bland övriga fall har 24 anspråk bifallits helt och 23 anspråk bifallits delvis. I 21 ärenden har skadestånd beviljats, yrkandet har inte men varit beloppsmässigt preciserat. I ett fall har ärendet avsåg - som ersättning enligt 19 kap. 19 § jordabalken överlämnats till Kammar- kollegiet och i ett annat fall gällde ärendet en förfrågan JKs om inställning till ett visst skadeståndsanspråk. Beträffande vilka myndigheter som under år 1991 oftast berörts av ersättningsanspråk på grund av beslutsskador har genomgången visat att domstolarna är vanligast förekommande. 24 ärenden gällde påstådda beslutsskador vid domstolar. Beträffande dessa beslutsskador bestämde JK att skadestånd skulle utgå i åtta fall, fem innebar varav helt bifall till yrkandet och två skadestånd fastställdes förlikgenom ning. I två av skadeståndsfallen var det fråga om felaktigheter i kallelser och i två fall hade en part eller vittnen åsamkats kostnader genom att de inte underrättats om att förhandlingar de kallats till som blivit inställda. Skadeståndsbeloppen i dessa fyra fall, således som samtliga hade samband med fel i kallelseförfarandet, uppgick till 6 549 kr, 15 044 kr, 2 000 kr respektive 500 kr. Ett de ärenden av som förliktes gällde en inskrivningsmyndighet gjort felaktig som en anteckning om förköpsrätt vilket resulterade i ett skadestånd om 100 000 kr. Ytterligare två anspråk, dock inte bifölls, gällde som felaktiga beslut i inskrivningsärenden. Ett anspråk som berörde Högsta domstolen och Svea hovrätt avsåg ersättning för rättegångskostnader

sou 199337 Företrädare för staten vid rättstvister

som uppkommit till följd av en felaktigt meddelad fullföljdshänvisning. Anspråket bifölls helt och skadeståndet uppgick till 12 000 kr. En annan stor myndighetskategori är polisen som har berörts av 20 ärenden. I sex av ärendena har JK beslutat utge skadestånd. Av dessa innebar två helt bifall till yrkandet. Ett av dessa fall rörde Rikspolisstyrelsen och föranledde ett skadestånd om 4 000 kr på grund av ett felaktigt beslut om försäljning av en omhändertagen personbil.

Yrkandet uppgick i det fallet till 20 000 kr. Övriga skadeståndsanspråk

rörde lokala polismyndigheter. Som exempel kan nämnas ett beslut att utlämna beslagtagen egendom vilket ledde till ett skadestånd om

110 000 kr helt bifall. Ett annat exempel är en polismyndighets

beslut om avvisning. I det fallet yrkades 33 700 kr och JK beslutade om ett skadestånd på 15 000 kr. I ett ärende yrkades ersättning med 170 000 kr på grund av osanna uppgifter från Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren i samband med journalistiskt arbete som gällde utredning av mordet på Olof Palme. JK avslog dock det yrkandet. De allmänna försäkringskassorna har berörts av 19 ärenden. Därav har skadestånd beviljats i tretton fall, varav tre innebar helt bifall till yrkandet och i sex fall var yrkandet opreciserat. De beslutade skadestånden varierade mellan 79 kr och 32 000 kr, varav dock endast två skadestånd översteg 6 500 kr. I åtta fall synes skadeståndet avse ränta e.d. gottgörelse för försenade utbetalningar från försäkringskassor. Andra relativt vanligt förekommande myndigheter är kronofogdemyndigheterna. De förekommer i 18 fall. Skadestånd beslutades i sex fall, varav två med helt bifall till yrkandet. I de båda fallen var det fråga om felaktiga utbetalningar efter utmätning vid en och samma kronofogdemyndighet. I övriga fyra fall var det fråga om fel vid det exekutiva förfarandet. Som exempel kan nämnas ett fall av underlåtenhet att efterforska samtliga skulder på en bil i samband med exekutiv försäljning. Underlåtenheten ledde till ett skadestånd om 33 000 kr yrkat belopp var 54 160 kr. Ett annat exempel är ett ärende där det gjordes gällande fel eller försummelse underrätta sökande genom att om exekutiv försäljning. I det ärendet beslutades att skadestånd skulle utgå med 126 795 kr yrkat belopp var 296 000 kr. Skattemyndigheterna har berörts av 15 ärenden. I åtta av ärendena var det yrkade beloppet opreciserat. Skadestånd har utgått i fyra av dessa, varav ett innebar helt bifall till yrkandet. Sistnämnda ärende gällde ett krav på l 779 kr avseende räntekompensation på grund av försenad återbetalning av kvarskatt. I ett annat fall yrkades 100 000 kr men medgavs 20 000 kr på grund av fel vid myndighetsutövning bestående i vållande till att en uppgift om bristande betalning av en fordran införts i tidningen Justitia. Ett annat exempel som kan nämnas

Företrädare för staten vid rättsrvister sou 199337

är ett ersättningsyrkande om 2 804 435 kr på grund avslag på av ett en anståndsansökan avseende betalning kvarskatt. Det yrkandet av lämnades dock utan bifall. I 12 fall har anspråket inte hänförts till någon särskild myndighet utan riktats mot staten sådan. JK har inte i något dessa fall som av beslutat om skadestånd. Länsstyrelserna har berörts elva ärenden. Skadestånd har av fastställts i tre fall, samtliga gällde felaktiga registerärenden. Det

högsta skadeståndet uppgick till 5 000 kr och avsåg dubbelregistrering

av en firma i handelsregistret. Ett fall gällde beslut servering par om

av alkoholhaltiga drycker; i det ena yrkades ersättning med 2 milj. kr

som dock ogillades. Även Statens naturvårdsverk har förekommit i elva ärenden. De

gällde samtliga skadeståndsanspråk på grund for högt

av uttagen

dispensavgift enligt bilavgaslagstiftningen. Skadestånd har beviljats i

samtliga fall. Beloppen har varierat mellan 500 och 1 200 kr. I samband härmed bör uppmärksammas att JK med stöd 6 § numera av

skaderegleringskungörelsen delegerat handläggningen dessa

av ersättningsanspråk till Statens naturvårdsverk.

Patent- och registreringsverket har förekommit i sju ärenden. I fyra

av dessa har JK beslutat om skadestånd; i två fall med helt bifall varav

till yrkandet. Skadestånden har gällt fel vid firmaregistrering och

beloppen har uppgått till 119 943 kr, 80 OOO kr, 59 816 kr respektive 4 965 kr. Ytterligare två ärendena avsåg felaktigheter vid registreav ring, i det ena yrkades ersättning med 8 milj. kr; krav dock ett som ogillades. Sex ärenden har berört Aktiebolaget Svensk Bilprovning. Skadestånd har emellertid inte beslutats i något de fallen. av De påstådda

felen avsåg i allmänhet fel eller försummelse vid kontrollbesiktningen.

I övrigt har det rört sig varierande anspråk beträffande om beslutsskador som berört skilda myndigheter.

Ersättningsansprák enligt lagen ersättning vid frihetsinskränkning

År 1991 fattades beslut i 419 ärenden som gällde ersättning på grund

av frihetsinskränkning. I 37 av dessa ärenden lämnades ersättnings-

yrkandet helt utan bifall. I 115 fall bifölls å andra sidan yrkandet helt.

Av de totalt 382 ärenden i vilka utbetalningar gjordes det i 307

var fall fråga om ersättningar till 25 000 kr. I 45 ärenden utbetalades upp

mellan 25 000 och 50 000 kr. I 18 fall det fråga utbetalningar

var om mellan 50 OOO och 100 000 kr. Nio utbetalningar låg i intervallet 100000 till 500 000 kr och i två fall förekom ersättningar som

sou 199337 Företrädare för staten vid rättsrvister

översteg 500 000 kr. Enligt uppgift i JKs arbetsredogörelse för år 1991 utbetalades det året 8 326 705 kr i ersättning för frihetsinskränkningar. Här kan nämnas att enligt JKs arbetsredogörelse för är 1992 uppgick antalet inkomna ärenden till 630 och utbetalades 7 693 972 kr i ersättning för frihetsinskränkningar. En procentuell beräkning visar att 8,8 % av anspråken lämnades utan bifall och att 27,5 % bifölls helt. 80,4 % av utbetalningarna uppgick till högst 25 000 kr. I 38 fall översteg de yrkade beloppen 100 000 kr. I ett fall yrkades ersättning med 6,4 milj. kr. Yrkandet lämnades dock utan bifall. Opreciserade yrkanden framställdes i 57 fall. Många av dessa ärenden är av rutinkaraktär men vissa andra är komplicerade vilket innebär att de föranleder kvalificerade juridiska överväganden samtidigt som de är tidskrävande. Det är naturligtvis vanskligt att på grundval av en summarisk genomgång bedöma ärendenas kvalitet. Förutom fördelningen av bifallna och avslagna yrkanden samt de utbetalade beloppens storlek kan beslutens längd ge en indikation på avgörandenas svårighetsgrad. Genomgången av ersättningsbesluten under 1991 visar att 82,4 % av besluten avfattats på två sidor, 12,9 % på tre sidor, 2,4 % på fyra sidor och 1,4 % på en sida. I tre fall har beslutet omfattat fem, sex respektive 13 sidor. Givetvis kan ett ärende i vilket beslutet avfattats på två sidor vara avsevärt mer komplicerat och tidskrävande än ett ärende där beslutet krävt fler sidor. Med hänsyn till att dessa frekventa beslut vanligtvis synes utformade på ett schablonmässigt sätt bör beslutens längd ändå kunna ge viss ledning vid bedömningen av hur ärendena fördelar sig i svårighetsgrad. Med ledning av det sagda torde omkring 34 av ärendena kunna bedömas som mindre komplicerade och av mera rutinmässig karaktär. Cirka l4 förefaller å andra sidan kräva mer tid och mer kvalificerade juridiska överväganden.

Övriga ersättningsansprdk enligt skaderegleringskungärelsen

Ersättningsanspråk kan i övrigt framställas med stöd av 36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken, 23 § datalagen och 21 § lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt fr.o.m. den l juni 1992 även med stöd av 6 § lagen om tillsyn över hundar och katter. De tre först nämnda bestämmelserna var gällande under år 1991 och har således omfattats av genomgången. Ersättning enligt dessa bestämmelser förekommer dock sällan.

Företrädare för staten vid rättstvister sou 199337

Det förekom sålunda inte något ärende enligt 21 § lagen beom talningssäkring för skatter, tullar och avgifter. l fråga ersättning om

enligt 36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken förekom ett ärende. Anspråket hade anknytning till ett av domstol meddelat beslut

förverkande avseende utbyte mutbrott och framställdes den

av av som

lämnat en som otillbörlig ansedd belöning. Yrkandet lämnades utan

bifall jfr JK-Beslut 1991 C 13.

I övrigt förekom elva ärenden i vilka yrkades ersättning enligt 23

§ datalagen. Två av dessa anspråk lämnades utan bifall under det att

fyra bifölls helt. Ersättningsbeloppen varierade mellan 11 kr och 5 040 kr. Ersättningarna grundas på att felaktiga uppgifter införts i olika personregister. Som exempel kan nämnas att ofullständiga uppgifter i centrala körkortsregistret lett till inte i rätt tid återfått

att en person

ett återkallat körkort. Ett annat fall ledde till felaktig kallelse till

en en

lantmäteriförrättning. I ett av de ärenden där ersättning inte medgavs begärdes ersättning för direktreklamutskick som skett med

personuppgifter hämtade ur centrala bilregistret.

5.4 Utredningens överväganden och förslag

5.4.1 Statens skadereglering

Såsom framhållits i direktiven är det övervägande antalet ärenden där

JK bevakar statens enskilda rätt hänförliga till skadereglering enligt skaderegleringskungörelsen. När det gäller den principiella skillnaden mellan handläggningen

av beslutsskador och faktiska skador bör i första hand uppmärksamman ma motiven till den nuvarande regleringen. Enligt dessa motiv, som

finns redovisade i propositionen med förslag till skadeståndslag prop.

19725 s. 384 ff., inrymmer bedömningen anspråk i anledning

av av en beslutsskada på ett helt annat sätt än när det gäller faktisk en

skada ställningstaganden i förvaltningsrättsliga frågor, delvis

komplicerad beskaffenhet. Det blir i allmänhet fråga prövning,

om en

huruvida fel eller försummelse har begåtts befattningshavare i

chefsställning. I dessa avseenden ansågs beslutsskadefallen skilja sig avsevärt från omständigheterna kring de faktiska skadorna. En faktisk

skada definieras av departementschefen skada direkta som en genom

ingripanden mot person eller egendom, t.ex. inom polis- och exekutionsväsendet, i kriminalvården Det är vanligtvis fråga

osv. om

åtgärder på fältet av lägre befattningshavare. Departementschefen

sou 199337 Företrädare för staten vid rättstvister

ansåg det naturligt att man inriktade sig på en enhetlig organisation av skaderegleringen vid beslutsskador. Han anförde vidare

De frågor som kommer under prövning i samband med skaderegleringen på detta område är av både skadeståndsrättslig och förvaltningsrättslig natur. Det är angeläget att de som skall företräda staten besitter erforderlig kunskap och erfarenhet på dessa områden. De centrala ämbetsverken har i allmänhet inte tillgång till personal med sådana kvalifikationer. De är å andra sidan av både organisatoriska och ekonomiska skäl inte tänkbart att det vid vart och ett av de verk inom vars ämbetsområde skadefall det här av slaget kan inträffa skall inrättas särskilda tjänster för skaderegleringsuppgifterna. Det är f.ö. i hög grad angeläget att man uppnår enhetlighet i bedömningen av de skiftande och ibland sannolikt svårbedömda rättsliga frågor som kommer Detta talar mot upp. en decentraliserad organisation. Vidare kan det förväntas att allmänhetens förtroende för förhandlingsorganisationen på den statliga sidan kommer att bero inte bara de enskilda förhandlarnas av

sakliga och formella kompetens utan ocksåav i vilken mån de

uppfattas som oberoende och opartiska. Okat förtroende för forhandlingsorganen lär i sin tur bidra till att de skadelidande bara i undantagsfall väljer att hänskjuta ersättningsfrågan till domstols prövning. Alla dessa omständigheter talar för att skaderegleringsverksamheten centraliseras och förläggs till myndighet kan en som antas ha tillgång till personal med tillräckliga kvalifikationer och som åtnjuter allmänhetens förtroende. Myndighetens nuvarande verksamhet bör också vara av sådan art att de aktuella uppgifterna på ett naturligt sätt och utan stora organisatoriska förändringar låter sig infoga i verksamheten med bibehållna arbetsformer. Dessa synpunkter tillgodoses enligt min mening på bästa sätt, om skaderegleringsverksamheten när det gäller beslutsskador anförtros justitiekanslern. Dennes uppgift att övervaka verksamheten inom hela statsförvaltningen gör honom väl skickad att ta ställning till de förvaltningsrättsliga frågor kommer under som bedömande i samband med skaderegleringen. Justitiekanslern har vidare ställning som kronans ombudsman med uppgift att bevaka kronans enskilda rätt. Det ligger helt i linje med den verksamhet han utövar i denna egenskap att han anförtros också de aktuella nu uppgifterna. Den personal justitiekanslern förfogar över är väl kvalificerad för handläggning av sådana ärenden. Redan nuvarande organisation och arbetsformer är flexibla och kan utan svårighet anpassas efter både arten och omfattningen av de skaderegleringsfrågor som aktualiseras. Justitiekanslern åtnjuter anseende för objektivitet och oväld. Det finns all anledning tro att han skall mötas av allmänhetens förtroende också i den forhandlingsverksamhet som det här gäller.

Företrädare för staten vid rättstvister sou 199337

1974 års JK-utredning delade uppfattningen att regleringen av beslutsskador bör ske hos en central instans SOU 197859 s. 117 ff.. Även i departementspromemorian Myndigheternas bevakning av

statens rätt Ds Ju 19835 delades denna uppfattning. Därvid angavs

följande motivering s. 165

Regleringen av sådana skador som uppkommer genom felaktiga myndighetsbeslut eller genom att myndigheter försummar att

meddela beslut beslutsskador rymmer typiskt sett en särskild risk

för intressekollisioner genom att det då i allmänhet blir fråga om en prövning huruvida någon befattningshavare i chefsställning vid myndigheten har felat jfr prop. 19725 s. 385 f.. Denna risk motiverar att undantag görs från vad som annars gäller, dvs. från grundsatsen att myndigheterna är behöriga att själva förhandla, besluta och processa på statens vägnar i bl.a. skaderegleringsfrågor. Behörigheten att företräda staten vid sådan skadereglering på grund av skadeståndslagen som gäller beslutsskador ligger därför, enligt första stycket i förevarande paragraf liksom enligt gällande rätt, på J K.

I Riksrevisionsverkets promemoria Statliga myndigheters fordringsbe-

vakning och skadereglering Dnr 1986280 s. 111 angavs att också

Riksrevisionsverket ansåg att JK även i fortsättningen borde vara beslutande organ i fråga om regleringen av beslutsskador. I princip samma uppfattning har uttryckts Utredningen av om försäkring av statens egendom i dess betänkande Risk- och skadehantering i statlig verksamhet SOU 199240 s. 105. I betänkandet förespråkas dock att uppdelningen mellan beslutsskador och faktiska skador avskaffas och att i stället ansvaret för en enhetlig och korrekt skadereglering av alla skador till följd av myndighetsutövning läggs på en och samma myndighet, lämpligen JK. Av JKs årliga arbetsredogörelser framgår att hans ställningstaganden i skadeståndsärenden som regel godtas den begärt av som skadestånd. De fall som föranleder rättegång är sällsynta. Detta förhållande talar för att JKs skaderegleringsverksamhet har allmänhetens förtroende och att JK åtnjuter anseende för objektivitet och oväld. Ett skäl för att anförtro JK skaderegleringsverksamheten beträffande beslutsskador var att dennes uppgift att övervaka verksamheten inom hela statsförvaltningen gör honom väl skickad att ta ställning till de förvaltningsrättsliga frågor som kommer under bedömande i samband med skaderegleringen. Erfarenheterna från JKs hittillsvarande skadeståndshandläggning tyder på att detta skäl alltjämt har bärkraft. Och även om tillsynsområdet såsom utredningen föreslår framdeles - -

sou 199337 Företrädare för staten vid rättsrvister

kommer att växla efter skiftande behov och kan resurser det antas att

JK kommer att ha en vidare överblick över statsförvaltningen än någon annan myndighet med behövlig juridisk kompetens. l detta sammanhang finns det ytterligare en aspekt som förtjänar att

uppmärksammas, nämligen vilket statligt anslag belastas som av

kostnaden för ett beslutat skadestånd. Även härvidlag råder skillnad

mellan olika skadetyper.

Från andra huvudtitelns anslag F 6 Diverse kostnader för rättsväsen-

det skall såvitt nu är av särskilt intresse betalas dels redovisat

- under titeln B. Ersättning till parter m.fl., punkt 1 ersättning enligt

lagen 1974515 ersättning vid frihetsinskränkning och dels

redovisat under titeln G. Diverse, punkt 17 ersättning av det slag

som anges i 2 § första punkten skaderegleringskungörelsen, när fråga

är om beslut eller underlåtenhet allmän domstol, allmän förav

valtningsdomstol, Bostadsdomstolen, arrende- eller hyresnämnd,

försäkringsdomstol,Rättshjälpsmyndigheten,Rättshjälpsnämnden,eller en tjänsteman vid sådan myndighet eller nämnd beslut betalning

av ersättning som avses i denna punkt meddelas JK. Anslaget får

av överskridas. Jämför prop. 1991922100 bil. JuU 19, rskr. 183 och statsliggaren 199293 Ju.

Dessa ersättningar belastar följaktligen inte respektive myndighets

eget anslag. I fråga om polisväsendet gäller att kostnader uppkommer till som följd av skadeståndsärenden belastar andra huvudtitelns anslag B 5

Lokala polisorganisationen Ramanslag, rampost 26 Brottsutredningskostnader m.m. Dessa medel får användas Rikspolisstyrelsen

av samt

av länsstyrelserna och polismyndigheterna enligt de föreskrifter Rikspolisstyrelsen meddelar. Skadeståndskraven är en av flera uppräknade

kostnader för vilka medlen enligt rampost 26 får användas. Utöver

tilldelat belopp får Rikspolisstyrelsen under denna disponera

rampost

en anslagskredit på högst 2,9 milj. kr. Jämför prop. 199192 100 bil. JuU 23, rskr. 230 och statsliggaren 199293 Ju. Inom kriminalvården gäller att skadestånd och besiktningskostnader

m.m. hänförs till andra huvudtitelns anslag E 2 Kriminalvårdsanstalterna, anslagspost 8 Diverse utgifter. Under denna anslagspost har

medel också beräknats för bl.a. ersättning till tjänstemän inom kriminalvården för förstörda kläder och ersättning för förlust

m.m. av

inventarier och reglering kassamässiga brister på grund stölder

av av

vid myndigheter inom kriminalvårdsverket. Jämför 199192100

prop.

bil. JuU 22, rskr. 229 och statsliggaren 199293 Ju.

Kostnaden för skadestånd uppkommit inom polisväsendet eller som kriminalvården belastar således dessa myndigheters anslag och egna konkurrerar där med andra kostnader.

Företrädare för staten vid rättsrvister sou 199337

Med hänsyn till de allmänna synpunkter som tidigare anförts och den principiella skillnad som sålunda råder mellan beslutsskador och faktiska skador anser även 1991 års JK-utredning att regleringen av beslutsskador bör ske hos en central instans och att denna instans bör vara JK. Detta bör dock inte hindra att JK i ökad utsträckning utnyttjar möjligheten till delegering enligt 6 § skaderegleringskungörelsen. Särskilt beträffande mindre komplicerade beslutsskador, exempelvis vid felaktiga kallelser, där felet kan fastställas utan tolkningssvårigheter och skadeberäkningen är enkel, bör detta kunna komma i fråga. Det förhållandet att anspråk som rätteligen skulle handläggas av en central förvaltningsmyndighet i betydande omfattning ändå till ges JK visar att gränsdragningen mellan beslutsskador och faktiska skador kan vara komplicerad samt att det kan framstå oklart till vilken som myndighet ett anspråk skall lämnas. I praktiken drabbas JK i dessa fall av oförutsett arbete som det tydligen är svårt att undvika genom föreskrifter. Mot bakgrund av genomgången av JKs befattning med ärenden enligt skaderegleringskungörelsen görs i övrigt följande överväganden. Med hänsyn till att JK endast i mycket sällsynta fall har annan uppfattning än den myndighet som anmäler ett ärende enligt 5 § 1 eller 2 skaderegleringskungörelsen torde det få endast marginell en ekonomisk effekt om anmälningsskyldigheten avskaffas. JKs kontinuerliga och rutinmässiga kontroll av och insyn i rådande praxis skulle emellertid försvinna. Denna kontroll och insyn är dock redan tidigare begränsad genom att 15 stora myndigheter undantagits från anmälningsskyldighet utom beträffande svaromål i skadeståndsmål jfr avsnitt 5.2.3. Genom utredningens undersökningar har inte framkommit att det i fråga om anmälningar enligt 5 § 3 skaderegleringskungörelsen brukar brista i överensstämmelse mellan J Kzs uppfattning och uppfattningen hos den myndighet som anmäler att den inför domstol skall ingå i svaromål i mål om skadestånd. Enligt vad som upplysts utredningen är emellertid erfarenheterna hos JK sådana att det i vissa fall anses värdefullt att JK kan kopplas innan myndigheten inger svaromål i skadeståndsmål. Skälet till anmälningsskyldigheten enligt 5 § skaderegleringskungörelsen angavs i departementspromemorian Den statliga skaderegleringen efter skadeståndslagens ikraftträdande Ds Ju 197213 21 s vara att JK bör centralt övervaka skaderegleringen, detta inte minst för att han på olika sätt skall kunna främja enhetligheten. Enligt promemorian bör JK därför ha möjlighet att ingripa i andra myndigheters handläggning av skadeståndsärenden, t.ex. för att undvika rättegång.

sou 199337 Företrädare för staten vid rättstvister

1974 års JK-utredning anförde i sitt betänkande SOU 197859 bl.a. följande beträffande myndigheternas skadereglering och JKs

övervakning därav 116 f

I fråga om myndigheternas förutsättningar att självständigt sköta statens skadereglering intar de affärsdrivande verken samt statens vägverk och byggnadsstyrelsen liksom utredningen funnit be- träffande processbehörighet särställning. Dessa - en myndigheter synes i fråga om faktisk skada kunna erhålla rätt besluta att om skadestånd i princip utan begränsning.

Skaderegleringen inom försvaret intar likaledes särställning. en Utredningen återkommer därtill.

För att skapa möjlighet för centralinstansen att få samlad bild en av statens skadereglering och därigenom kunna befrämja enhetlig en praxis bör dessa myndigheter åläggas att göra anmälan till centralinstansen innan de utger större skadeståndsbelopp eller beslutar i ärende av principiell betydelse. Utredningen föreslår att beloppsgränsen sätts vid 100 000 kronor.

I fråga om rättegången i skadeståndsmål anförde 1974 års JKutredning bl.a. följande SOU 197859 119 s.

När ett mot staten riktat anspråk skadestånd eller annan ersättning, omfattas den föreslagna

som av skaderegleringsförordningen,

leder till rättegång bör enligt utredningens mening i princip gälla samma regler som i avsnitt 6.3.2 föreslagits i fråga behörighet om att företräda staten inför domstol. Till skillnad från bör sålunda nu endast myndigheter på andra områden tilläggs som processbehörighet ha behörighet att företräda staten i denna mål. I övriga typ av fall bör statens talan inför domstol föras centralinstansen. av

I 1974 års JK-utrednings förslag till skaderegleringsförordning SOU

197859 s. 19 fanns bl.a. bestämmelse de affärsdrivande en om att verken m.fl. myndigheter skulle göra anmälan till statsadvokaten innan

myndigheten avgav svaromål till domstol, den vid domstolen om yrkade ersättningen översteg 100 000 kr eller tvisten hade principiell

betydelse. I specialmotiveringen SOU 197859 147 sades det fick s. att ankomma på vederbörande myndighet att på avgöra eget ansvar när ett ärende kunde antas ha principiell betydelse.

I departementspromemorian Myndigheternas bevakning av statens

rätt Ds Ju 19835 föreslogs inte någon direkt motsvarighet till 5 §

skaderegleringskungörelsen. I det i promemorian framlagda förslaget

till rättsbevakningsförordning fanns i 8 § bestämmelse

en om samråd

Företrädare för staten vid rättstvister sou 199337

mellan myndigheter och JK. En myndighet som bevakar en rättslig angelägenhet skulle enligt 8 § 3 4 samråda med JK när angelägen- heten var av principiell karaktär eller hade stor ekonomisk betydelse och innan myndigheten fullföljde talan till HD eller avgav genmäle eller förklaring dit. Samrådsskyldigheten sades s. 156 garanti vara en för att JK skulle den information om andra myndigheters tvister som han behövde för att fylla sin funktion som central instans i rättsliga angelägenheter. I specialmotiveringen till den föreslagna bestämmelsen s. 157 f. anfördes bl.a.

Att myndigheterna fortlöpande underrättar JK om ärenden av principiell karaktär är viktigt för att han skall kunna verka för att praxis blir enhetlig inom statsförvaltningens olika grenar. En föreskrift om bl.a. detta har därför tagits in i punkt Med tanke på att högsta domstolen normalt inte prövar andra mål än sådana som har prejudikatintresse föreskrivs dessutom i punkt 4 att myndigheten skall samråda med JK innan den för talan i högsta domstolen.

En bestämmelse om att en myndighet efter egen bedömning i det enskilda fallet skall samråda med JK i principiellt eller ekonomiskt betydelsefulla ärenden bör enligt 1991 års JK-utredning kunna tillgodose intresset av att J Ks kompetens blir tillvaratagen i de fall då det är befogat och bör därför införas. Även J Kzs beslut i anmälningsärenden enligt 5 § 1 2 skaderegom leringskungörelsen vanligtvis utformas schablonmässigt och mycket kortfattat skulle det innebära en besparing av arbetstid om JK befriades från dessa ärenden. Denna besparing synes vara större än värdet av JKs kontroll av praxis. Den offentliga förvaltningen präglas av en allmän strävan att decentralisera och delegera befogenheter. Detta kommer till synes i det ökade budgetansvar som myndigheterna numera fått och som bl.a. innebär ett system med treårsbudgetar och fastställande av ramanslag. Med hänsyn därtill finns det inte anledning att befara att alltför generösa ersättningar för de ifrågavarande faktiska skadorna kommer att utbetalas om JK inte längre löpande kontrollerar myndigheterna. Dessa skadestånd belastar myndigheternas egna anslag, varför en generös skadeståndspraxis innebär att myndigheterna måste iaktta återhållsamhet i fråga om andra kostnader. En negativ utveckling motverkas för övrigt den granskning Riksreviav som sionsverket gör av myndigheternas verksamhet. Därtill har JK möjlighet att inrikta sin tillsynsverksamhet på granskning hur en av myndigheterna utnyttjar sin skaderegleringsbehörighet. Det finns á andra sidan inte heller risk för alltför restriktiv praxis eftersom inte en

sou 199337 Företrädare för staten vid rättstvister

bara JK utan också andra myndigheter omfattas objektivitetskravet av i l kap. 9 § RF. Skyldigheten för myndigheterna att anmäla innan de beslutar att betala skadestånd eller att avslå framställning en om skadestånd som inte är uppenbart ogrundad bör följaktligen avskaffas. Flertalet centrala förvaltningsmyndigheter och affärsdrivande verk är processbehöriga inom sina verksamhetsområden jfr avsnitt 5.3.4. Med hänsyn till utredningens i direktiven angivna utgångspunkt i att möjligaste mån renodla JKs arbetsuppgifter och till dess principiella uppfattning att myndigheterna själva i största möjliga utsträckning bör ha behörighet att företräda staten i rättstvister jfr avsnitt 5.4.2 framstår enstaka fall av bristande kunskaper i processföring hos myndigheterna inte i sig som tillräckligt skäl att behålla anmälningsplikten enligt 5 § 3 skaderegleringskungörelsen. Det för övrigt synes inte konsekvent att myndigheter har processbehörighet med stöd som av 2 § verksförordningen inte skall betrodda att inge svaromål i vara skadeståndsmål. Den samrådsskyldighet utredningen föreslår skall som införas ger JK möjlighet att också i fortsättningen främja enhetligheten i rättstillämpningen. Även skyldigheten för myndigheter att till JK anmäla svaromål i skadeståndsmål bör således avskaffas. Det fåtal ärenden handläggs JK enligt 2 § skaderegleringssom av kungörelsen på grund att central förvaltningsmyndighet saknas av en borde utan större risk kunna anförtros respektive myndighet, dock som skulle ha såväl möjlighet i vissa fall skyldighet samråda som - - att med JK. Dessa ärenden är emellertid ur arbetsbelastningssynpunkt inte särskilt intressanta. Det torde knappast leda till mindre arbete för JK om han i stället för att handlägga ärendena skall råd och ge anvisningar till berörd myndighet. Vidare torde det inte ingå i denna utrednings uppdrag att ta ställning till om andra myndigheter än centrala förvaltningsmyndigheter bör vara processbehöriga. För övrigt har en reform endast marginell betydelse för att få till stånd en renodling av JKs arbetsuppgifter. Med beaktande dessa synpunkter av förefaller det därför lämpligast att JK också i fortsättningen handlägger dessa ärenden. Vad gäller de ärenden som hänskjutits till JK enligt 4 § skaderegleringskungörelsen på grund av att skadeståndsbeloppet överstiger 25 000 kr bör i enlighet med ovan redovisade principresonemang även de flesta av dessa ärenden kunna handläggas myndigheterna själva. av Beloppsgränsen bör alltså ändras väsentligt. Det får förutsättas att en statlig myndighet på eget ansvar samråder med JK när det av principiella eller ekonomiska skäl är påkallat. Ett fullständigt av-

skaffande av skyldigheten för centrala förvaltningsmyndigheter

att hänskjuta ekonomiskt viktiga ärenden till JK bör dock, bl.a. av statsfmansiella skäl, inte komma i fråga. JK har övergripande ett

Företrädare för staten vid rdttstvister sou 199337

ansvar för skaderegleringen. Den nya beloppsgränsen bör dock vara så hög att hänskjutande inte blir aktuellt i normalfallen. Enligt utredningens uppfattning bör gränsen väsentligt överstiga den nuvarande beloppsgränsen 250 000 kr som gäller för JK i om förhållande till regeringen. I syfte att anpassa bestämmelsen till penningvärdets förändringar bör beloppsgränsen vara relaterad till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Enligt utredningens uppfattning synes ett belopp som motsvarar 15 basbelopp vara lämpligt. Enligt uppgifter från Justitiedepartementet råder det mycket stor samstämmighet mellan regeringens och JKs bedömningar i de av JK hänskjutna skadeståndsärendena. Den stora samstämmigheten mellan regeringens och J Kzs bedömningar talar för att regeringen inte skulle behöva befatta sig med enskilda skadeståndsärenden. JK är regeringens högste ombudsman och har ett övergripande ansvar för statens skadereglering liksom överhuvudtaget när det gäller att bevaka statens rätt. Regeln om obligatoriskt hänskjutande till regeringen relaterat till ett visst belopp bör därför kunna upphävas. JK bör emellertid även i fortsättningen vara oförhindrad att överlämna ett ärende till regeringen som är den högsta administrativa myndigheten i fråga om skadereglering och som alltjämt kommer att ha det yttersta ansvaret för regleringen av statens skador. Om JK sålunda i huvudsak befrias från handläggningen av de faktiska skadorna bör icke oväsentlig tid kunna frigöras för uppgifter är adekvata för regeringens högste ombudsman. som mer När det gäller prövningen anspråk på grund av vissa frihetsav inskränkningar enligt lagen 1974515 om ersättning vid frihetsinskränkning har skälet för att anförtro JK, och inte de allmänna domstolarna, denna uppgift främst varit att det ansetts angeläget att förenkla förfarandet så mycket som möjligt och att främja en frivillig skadereglering. Departementschefen ansåg det lämpligt att göra samma system tillämpligt som redan gällde i fråga om handläggningen av skadeståndsyrkanden enligt skadeståndslagen jfr prop. 197497 s. 77 f.. Närmast till hands liggande alternativ är Brottsskadenämnden, Kammarkollegiet eller vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Brottsskadenämnden har enligt förordningen 1988984 med instruktion för Brottsskadenämnden till uppgift att pröva ärenden om brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen 1978413. Ersättning för brottsskada utbetalas endast i de fall då gärningsmannen är okänd eller saknar betalningsförmåga och den skadelidande inte kan få skadan ersatt från någon försäkring. Ersättning utgår även då privata försäkringar eller socialförsäkringar inte helt täcker den ekonomiska

sou 199337 Företrädare för staten vid rättstvister

eller den ideella skada som uppkommit brottet. Vid sak- och genom förmögenhetsskada utgår ersättning för rymlingsskador enligt 3 § brottsskadelagen dvs. om brottet har begåtts någon varit av som intagen i kriminalvårdsanstalt e.d. Även

om gärningsmannen inte tillhör någon de personkategorier i 3 §brottsskadelagen

av som anges

kan ersättning lämnas för sakskada och ren förmögenhetsskada enligt

4 § i ömmande undantagsfall. Vid personskada finns inga förbehåll vad gäller typ av gärningsman. I många fall är gärningsmannen okänd. Det är angeläget att upprätthålla en enhetlig praxis i de grannlaga ärendena om ersättning vid frihetsinskränkningar och att bibehålla sambandet mellan ersättningsprövningen och tillsynen över de myndigheter som äger besluta om frihetsberövanden. Dessa

omständigheter samt det förhållandet att ärendena kan beröra skilda

förvaltningsområden talar för att uppgiften ligger hos en central instans. Det är dessutom angeläget att dessa ersättningsfrågor i första hand prövas i den frivilliga skaderegleringens form. Beslutet

bör vara ett partsbesked som en missnöjd sökande skall kunna få prövat i domstol. Motsvarande skäl som anförts beträffande beslutsskadorna talar även i fråga om dessa ärenden för att JK får fortsätta att vara central instans.

Brottsskadenämnden sysslar med ersättningsfrågor i anledning

brott; med andra ord närmast motsatta fall till frågor ersättning i

om anledning av frihetsberövanden beslutade myndigheter. Kammarav kollegiet saknar straffrättslig kompetens och har jämfört med JK

endast begränsad kompetens i skadestånds- och förvaltningsrätt. Ingen av dessa båda myndigheter har eller bör tilläggas några tillsynsfunktioner över domstolar eller åklagare. Beträffande alternativet

att

låta vederbörande centrala förvaltningsmyndighet pröva dessa ersättningsfrågor är det först och främst t.ex. inte lämpligt att Riksåklagaren prövar ersättningsfrågor i anledning av underlydande åklagares beslut om frihetsberövanden. Denna prövning bör

rättssäkerhetsskäl göras av en helt utomstående myndighet. För

domstolsväsendets del är det oklart det i framtiden kommer om att

finnas någon central förvaltningsmyndighet jfr departementspromemorian Domstolsväsendet, Organisation och administration i framtiden [Ds 199238] 119 ff. och 161 och 1992932100

s. prop.

bilaga 3 26. Även så blir fallet bör denna s. om myndighet av principiella skäl inte pröva ersättningsfrågor som har samband med

domstolarnas materiella avgöranden. Alternativet att låta domstolarna

pröva dessa frågor skulle innebära att möjligheten till frivillig skadereglering avskaffades beträffande denna kategori av ersättnings-

anspråk gentemot staten. Redan detta skäl är det alternativet av

97 4 l 3-0409

Företrädare för staten vid rättsrvister sou 199337

olämpligt. Det torde följaktligen inte finnas någon myndighet som ur alla synpunkter är lämpligare än JK att pröva dessa frågor. Dessa överväganden har gjorts mot bakgrund av de nuvarande

förutsättningarna för JKs prövning av frihetsinskränkningsärenden.

Frekvensen av dessa ärenden ökar successivt, men är fortfarande

tolerabel med hänsyn till myndighetens I samband med att

resurser. utredningen redovisar sina överväganden om J Kzs organisation lämnas

vissa synpunkter som har samband med frihetsinskränkningsärendena avsnitt 9.4.

Från Kommittén Ju 198903 för översyn det allmännas skadeav ståndsansvar har emellertid upplysts att den kommer att föreslå

ändringar i fråga om rätten till ersättning för frihetsinskränkningar

0.d. Kommittén forutser att dess förslag kan komma att leda till att det hos JK framställs ytterligare ca 3 000 krav år från enskilda per skadelidande. För 1991 års JK-utredning framstår det för närvarande som en vansklig uppgift att bedöma den framtida ärendeutvecklingen på detta område. Om antalet ärenden ökar sätt kommittén förutskickat ryms dessa ärenden inte inom JKs organisation och det blir då inte heller rimligt att JK skall handlägga ärendena med hänsyn till renodlingsaspekten. I den situationen förefaller den lämpligaste lösningen vara

att införa någon form av schabloniserad taxa med hänsyn till frihetsin-

skränkningens art häktning, anhållande, reseförbud etc. och längd. Den myndighet som beslutat om den ersättningsgilla åtgärden bör då i första hand som ett förvaltningsbeslut bestämma ersättningen. I den situationen bör ett sådant partsbesked på missnöjd sökandes begäran en kunna omprövas JK. Även JKs beslut skulle utgöra partsbesked av ett

som kan bli föremål för domstolsprövning. I fråga om övriga ersättningsanspråk enligt skaderegleringskungörel-

sen förefaller risken för intressekonflikter inte särskilt påtaglig. vara De är dessutom så pass fåtaliga att de inte har någon egentlig

betydelse när det gäller att renodla JKs arbetsuppgifter. Inte minst

skador enligt 23 § datalagen är så lika beslutsskador att överpass vägande skäl talar för att sådana ersättningsanspråk prövas JK. av Dessa ersättningsfrågor torde således utan olägenhet även i fortsättningen kunna prövas av J K.

sou 199337 Företrädare för staten vid rättsrvister

5.4.2 Behörighet att företräda staten vid rättstvister i övrigt

Beträffande tvistemålshanteringen i allmänhet bör skilja på de fall man där processföringen kan flyttas till den berörda myndigheten och de fall då denna av något skäl inte bör tilläggas processbehörighet eller då tvisten inte kan hänföras till någon viss myndighet. De fall där JK företräder staten i en rättegång på grund att den av berörda myndigheten saknar processbehörighet är fåtaliga. Flertalet myndigheter som inte sorterar under någon överordnad myndighet dvs. centrala förvaltningsmyndigheter och affärsdrivande verk har numera tillagts processbehörighet inom sina verksamhetsområden. Av avsnitt 5.3.4 framgår att det är endast beträffande åtta de 68 av myndigheter vars instruktioner granskats som det åligger JK att företräda staten i en rättegång. De praktiska fördelar står som att vinna genom att ge dessa myndigheter processbehörighet torde följaktligen ur JKzs synvinkel vara marginella. Av principiella skäl kan det dock ifrågasättas varför just dessa myndigheter skall vara undantagna från den i praktiken numera gällande huvudregeln att en myndighet har processbehörighet inom sitt verksamhetsområde. I vart fall när det gäller centrala myndigheter bör den vägledande principen vara att myndigheten har processbehörighet inom sitt verksamhetsområde och får från fall till fall avgöra myndigheten själv bör om företräda staten eller den bör anlita någon för uppgiften. om annan Det finns ingen anledning att befara att någon myndighet skulle avhålla sig från att utnyttja möjligheten att vid osäkerhet sin om materiella kompetens att föra det allmännas talan söka den hjälp den behöver, allra minst i angelägenheter den saknar erfarenhet som av. Dessa synpunkter framfördes redan i departementspromemorian Ds Ju 19835 s. lll ff. och kan i enlighet med - det resonemang som redovisats ovan i fråga anmälningsskyldigheten enligt 5 § om skaderegleringskungörelsen sägas vara än mer aktuella i dag. Det finns ingen välgrundad anledning att befara myndighet skulle att en utnyttja sin processbehörighet för att lättsinnigt åsamka staten onödiga kostnader. Det kan följaktligen knappast anföras några statsfinansiella skäl för att låta vissa myndigheter utan processbehörighet. vara Det är överväganden av detta slag än praktiska översnarare väganden rörande t.ex. den faktiska förekomsten av processvana jurister vid en myndighet som bör vara avgörande för processbehörigheten. Åtminstone de centrala myndigheter som ännu inte är processbehöriga bör således anförtros rätten att inom sitt verksamhetsområde företräda staten i rättegång. Frågan om att flytta den del JKs tvistemålshantering inte av som kan fördelas på centralmyndigheterna efter deras ansvarsområden eller

Företrädare för staten vid rdttstvister sou 199337

inte utförs av dem till någon annan central instans berördes redan av 1974 års JK-utredning. De överväganden beträffande Kammarkollegiet och Försvarets civilförvaltning som då gjordes ñrefaller i huvudsak fortfarande vara aktuella SOU 197859 s. 122 ff.. Förhållandena kan dock komma att ändras något om de nuvarande uppgifterna för Försvarets civilförvaltnings juridiska avdelning överflyttas till Kammarkollegiet. Den juridiska kompetensen hos dessa båda myndigheter samlas i så fall hos Kammarkollegiet. Betänklighetema

mot att anförtro Kammarkollegiet det övergripande ansvaret för att

bevaka statens rätt skulle då minska. Den insyn i hela statsförvaltningen som JK för närvarande har kommer dock Kammarkollegiet inte heller efter en eventuell sammanslagning att få. Därtill kommer att Kammarkollegiet självt är en reguljär central förvaltningsmyndighet; inte som JK regeringens högste ombudsman med övergripande extraordinära funktioner. Under alla förhållanden kommer Kammarkollegiet att behöva tillföras förvaltningsrättslig och sannolikt också civilrättslig kompetens om det skall överta JKs processbehörighet i dess helhet. Samtidigt är det uppenbart att JK inte kan berövas den högt kvalificerade juridiska kompetens som krävs bl.a. med hänsyn till JKs funktion att göra utredningar regeringen, tillhandahålla utlåtanden, värna tryckfriheten och yttrandefriheten i övrigt etc. Denna kompetens bör liksom hittills kunna användas också vid tillvaratagande av statens rätt i rättegång. Det förefaller således inte som om statens rätt skulle komma att tas bättre till vara om uppgiften flyttas från JK.

SOU 199337

6 Regeringens rådgivare i juridiska

angelägenheter

6.1 Sammanfattning

J Kzs arbetsuppgift att vara regeringens rådgivare i juridiska angelägenheter kan i praktiken sägas bestå i att besvara remisser, särskilt över lagförslag, att utföra särskilda utredningsuppdrag regeringen samt att utfärda s.k. legal Opinions JK kan dessutom ta egna initiativ och fästa regeringens uppmärksamhet på brister i gällande lagstiftning. Utredningen har gjort en genomgång av JKs remissvar under åren 1989 1991 och av de särskilda utredningsuppdragen under åren 1988 - 1991. - Såsom regeringens högste ombudsman är JK en fristående förvaltningsmyndighet under regeringen med i viss mån extraordinära befogenheter. Det råder ett samband mellan JKs uppgift att utöva tillsyn över den offentliga förvaltningen och uppgiften att bevaka statens rätt å ena sidan samt uppgiften att ge regeringen juridiska råd å andra sidan. Utredningen delar den i direktiven uttalade uppfattningen att JK också fortsättningsvis såsom fristående jurist på hög nivå bör fungera som regeringens rådgivare i juridiska angelägenheter. Däremot bör det inte, lika lite som för närvarande, kunna komma i fråga att JK ger regeringen politiska råd.

6.2 De nuvarande formerna för Justitiekanslems

rådgivande funktion

6.2.1 Allmänt

Enligt 2 § tredje stycket JK-instruktionen skall JK tillhandagå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter. Uppgiften fullgörs i första hand genom att JK avger remissyttranden över lagförslag till regeringen, speciellt i ärenden där allmänna rättssäkerhetsaspekter har särskild tyngd. Regeringen kan emellertid

En legal opinion innebär i allmänhet en form av rättsutlåtande från JK, t.ex. för att styrka en myndighets behörighet och befogenhet i en viss angelägenhet.

Regeringens rådgivare sou 199337

också ge JK särskilda utredningsuppdrag. Vidare utfärdar JK s.k. legal opinions. Det förekommer dessutom att JK t.ex. underhands- - genom kontakter med regeringskansliet tar egna initiativ i lagstiftningsfrågor och fäster regeringens uppmärksamhet på brister i gällande lagstiftning. Också riksdagen och olika myndigheter anlitar i viss utsträckning JK som remissinstans. En utgångspunkt för utredningens överväganden är i denna del uttalandet i utredningens direktiv att det även i fortsättningen behöver finnas särskild fristående jurist på hög en nivå som står till regeringens förfogande för särskilda juridiska utredningsuppgifter och som på uppdrag av regeringen kan ingripa mot missförhållanden inom den statliga förvaltningen.

6.2.2 Utredningens undersökningar

Utredningens sekreterare har gått igenom de remissvar JK har som lämnat under perioden från och med den 1 januari 1989 till och med den 31 december 1991. Han har också gått igenom samtliga särskilda utredningsuppdrag som JK fått under perioden från och med den 1 januari 1988 till och med den 31 december 1991 samt de särskilda utredningsuppdrag som redovisats i JK-Beslut årgångarna 1982 1990. -

Remisser

Under den undersökta treårsperioden har JK besvarat 124 remisser. Undersökningen redovisas i tabellform i bilaga tabell G - Av remisserna kommer 93 % från regeringen, 2 % från riksdagen och 5 % från myndigheter. Regeringens remisser fördelar sig departementsvis så att 48 % kommer från Justitiedepartementet, 10 % från vart och ett av Finans- och Civildepartementen, 9 % från Utrikesdepartementet, 7 % från Socialdepartementet, 5 % från Arbetsmarknadsdepartementet, 4 % från Utbildningsdepartementet, 3 % från Försvarsdepartementet, 2 % från vart och ett av Kommunikations- och Bostadsdepartementen och i övrigt inte alls eller under procent från en övriga departement. I 36 % av de undersökta fallen har remisserna betänkanden. avsett 19 % har avsett departementspromemorior och 17 % skrivelser från departement. 24 % av remisserna har avsett skrivelser från olika

sou 199337 Regeringens rådgivare

myndigheter Riksdagsmotioner eller internationella överenskommel-

ser har vardera varit föremål för drygt procent remisserna. en av Vid genomgången har framkommit att JKs ställningstaganden till remisserna fördelar sig så att JK haft vissa synpunkter i 37 % av

svaren medan han i 39 % av svaren utan särskilda synpunkter i övrigt lämnade remitterade förslag utan erinran. Han har tillstyrkt i 16 %

och avstyrkt i 5 % av svaren. Han har dessutom avstått från att yttra sig i 3 % av fallen.

Vad gäller remissvarens längd visar undersökningen att de uppgår

till en sida i 53 % av fallen, till två sidor i 18 % fallen, till tre av

sidor i 7 % av fallen, till fyra sidor i 10 % fallen samt att de

av endast i enstaka fall omfattat än sidor. mer sex

Särskilda utredningsuppdrag

De särskilda utredningsuppdragen är ganska fåtaliga har varit

men tidskrävande. År 1988 fick JK sådana År

tre uppdrag. 1989 förekom inget uppdrag. Under vart och ett av åren 1990 och 1991 inkom fyra uppdrag från regeringen. Jfr bilaga tabell 7 som bygger på uppgifter i JKs ärendestatistik. Vissa särskilda utredningsuppdrag har

redovisats i JK-Beslut årgångarna 1982 1990. -

De särskilda utredningsuppdragen ansluter sig ofta till JKs tillsynsfunktion. Som exempel har nämnts att utredningsuppdraget angående Stig Berglings avvikande under permission ledde till att JK

tog upp

frågan om disciplinansvar för en tjänsteman inom kriminalvården. I anslutning till JKs utredning i den s.k. Ebbe Carlsson-affären behandlade JK i ett särskilt på JKs eget initiativ upptaget tillsynsärende frågan hur rikspolischefen hade handlagt sina uppgifter

som

rikspolischef. Med anledning av utredningen om två tjänstemäns i Finansdepartementet förtroendeskadliga bisysslor tog JK upp frågan om avskedande av den ene tjänstemannen och disciplinpåföljd för den

andre änstemannen.

Före år 1988 diariefördes uppdrag från regeringen inte

som en

särskild ärendekategori. I de flesta fall lottades de tillsynsärenden.

som

JK har emellertid tillhandahållit en inom myndigheten upprättad förteckning över uppdrag från regeringen däribland vissa till-

synsärenden fr.o.m. år 1974.

2 Härmed avses att det remitterade förslaget upprättats hos myndighet oavsett en om det är regeringen eller myndigheten som översänt remissen till JK.

Regeringens rådgivare sou 199337

Bland dessa uppdrag kan nämnas fyra uppdrag från regeringen år 1977, nämligen ett uppdrag att utreda sanningshalten i en advokats påstående att polisen använde ojusta förhörsmetoder, ett uppdrag gällande den s.k. BT-Kemiaffáren, ett uppdrag att komplettera JOs utredning i ärendet angående den s.k. sjukhusspionen i Göteborg och ett uppdrag att biträda länsstyrelsen i Kopparbergs län vid skadereglering av översvämningsskador i samband med vårfloden. År 1978 fick JK i uppdrag granska Raoul Wallenberg-ärendet. att År 1980 regeringen JK uppdraget bevaka rätt vid gav att statens boutredningen efter Florence Stephens. År 1982 gällde uppdrag verkställigheten vid utvisning ett av chilenska medborgare. År 1983 fick JK bl.a. i uppdrag att utreda Domänverkets husaffärer och Trafiksäkerhetsverkets upphandling. År 1984 fick JK utreda polisens handläggning förundersökningen av i ett uppmärksammat mål, där en för grov mordbrand samt medhjälp till misshandel och människorov dömd person frikänts efter resning. År 1985 gällde uppdrag Riksåklagarens och åklagarmyndigett en hets agerande i det s.k. brevbombsmålet och ett annat uppdrag granskningen av Oskarshamns tingsrätts handläggning av det s.k. sjövärnsmålet. År 1987 fick JK bl.a. i uppdrag att utreda Stig Berglings avvikande under permission och huruvida SIDA åsidosatt tryckfrihetsförordningens regler om meddelarfrihet. År 1988 utreda m.fl. gällde ett uppdrag att rikspolisstyrelsens myndigheters handlande i samband med utredningen av mordet på

Olof Palme Ebbe Carlsson-affären, ett annat uppdrag avsåg FFVs

vapenexport och ett tredje uppdrag gällde ifrågasatt otillåten åsiktsregistrering hos säkerhetspolisen. År 1990 avsåg två uppdrag utredningar förtroendeskadliga om bisysslor. Ett uppdrag rörde Riksrevisionsverkets rapport över granskning av vissa förhållanden vid affärsverket FFV och ett uppdrag den ekonomiska förvaltningen vid en utlandsmyndighet. År 1991 gällde uppdragen skilda frågor. Ett innebar pröva att huruvida utredning gjord inom Statens vattenfallsverk skulle föranleda någon åtgärd. Ett annat uppdrag avsåg fråga om underlåtenhet att inför mål i Europadomstolen informera regeringens ombud om vissa förhållanden i den fosterfamilj som omhändertagit två makars barn. JK fick också i uppdrag att utreda behovet av åtgärder rörande bestämmelserna om olaga våldsskildring. Det fjärde uppdraget gällde att granska och redovisa omständigheter kring verkställigheten av fängelsestraff m.m. vid kriminalvårdsanstalterna Svartsjö och Asptuna.

sou 199337 Regeringens rådgivare

Legal opinions

JK har fr.o.m. år 1987 avgett endast ett fåtal legal opinions; jämför bilaga tabell 63. Före år 1987 var-det vanligt de utfärdades för att Riksgäldskontorets räkning i samband med att staten skulle uppta lån

i utlandet. Enligt en överenskommelse mellan JK och Riksgäldskontoret utfärdar sedan dess Riksgäldskontoret självt sina legal opinions. Detta förfarande har allmänt godtagits utländska långivare.

De legal opinions som utfärdats under de senaste åren har regel

som

varit avfattade på engelska eller tyska och har gällt t.ex. Statens järnvägars rättsliga ställning. J Kzs behörighet att utfärda legal opinions torde vara att betrakta som ett utflöde JKzs egenskap regeringens

ur av

högste ombudsman. Ett exempel på en legal opinion ges i bilaga 4.

6.2.3 Närmare beskrivning vissa remisser

Remisserna är av de mest skiftande slag och det är svårt att klart

urskilja vilka frågor som dominerar och vad brukar det

som vara avgörande skälet för att JK skall anlitas remissinstans. En som

urskiljbar kategori är dock frågor där allmänna rättssäkerhetsaspekter har särskild betydelse. Vid en genomgång remissvaren framgår att JK ofta uppehåller

sig vid just allmänna rättssäkerhetsaspekter, frågor med anknytning till de grundläggande fri- och rättigheterna, lagtekniska frågor och frågor som berör normgivningskompetensens fördelning mellan riksdagen, regeringen och myndigheterna. I det följande exemplifieras detta genom ett urval uttalanden i

av olika remisser. Avsikten med exemplen är inte att i koncentrerad form

återge den sakliga kärnpunkten i respektive utan att peka på

svar uttalanden som vid genomgången av remisserna förefallit vara

representativa för inriktningen av JKs rådgivande verksamhet. I ett remissvar 1989-01-19 till Finansdepartementet över betänkandet Ny taxeringslag reformerad skatteprocess SOU 198821 och 22

framförde JK synpunkter på ikraftträdandebestämmelser

Som huvudregel gäller enligt svensk rätt att bestämmelser

av pro-

cessuell art träder i tillämpning med omedelbar verkan med undantag för mål eller ärenden som anhängiggjorts före ikraftträ-

3 En legal opinion är ett rättsutlåtande avsett att åberopas i internationella angelägenheter angående t.ex. en viss myndighets behörighet och befogenhet.

Regeringens rådgivare sou 199337

dandet. Denna princip bör, enligt min mening, gälla också i den föreslagna taxeringslagen. Härigenom uppnås enhetlighet med vad som gäller för de indirekta skatterna. Om reformen gäller även för äldre beslut undviks olägenheten att under lång tid tvingas använda olika processuella system. Vidare finns det från de enskildas synpunkt anledning att låta de generösa bestämmelserna om omprövning få genomslag snarast.

I ett yttrande 1989-05-1 1 över Våldsskildringsutredningens betänkande Censurlagen en modernisering av biografförordningen SOU - 198922 uttalade JK bl.a. att kravet på insyn i den offentliga verksamheten är särskilt uttalat när det gäller myndighetsutövning. I ett yttrande 1989-08-29 till Kommunikationsdepartementet över promemorian Postverkets behandling av obeställbara försändelser uttalade JK att en rätt för Postverket att öppna obeställbara försändelser, enligt JKs uppfattning, i och för sig inte kan stå i anses strid med bestämmelsen i 2 kap. 12 § RF. JK ville ändå uttrycka viss tveksamhet till det förslag som hade lagts fram i promemorian eftersom brevöppning alltid är mycket känslig integritetssynpunkt. ur I remissvaret 1990-01-22 till Arbetsmarknadsdepartementet över betänkandet Produktkontroll enligt arbetsmiljölagen Betänkande m.m. ,

3 Ds 198948 avgivet av Arbetsgruppen för översyn vissa

av bestämmelser i arbetsmiljölagen berördes frågan delegering om av normgivningskompetensen

Jag har inte någon erinran mot den arbetsgruppen föreslagna av ändringen beträffande sättet för delegeringen av normgivningskompetensen till regeringen och Arbetarskyddsstyrelsen. Förslaget synes stämma överens med vad som under senare tid har föreskrivits inom angränsande rättsområden. Den föreslagna ändringen i regeringsformen, som syftar till att möjliggöra certifieringar av vissa utländska kontrollorgan, har getts en generell utformning, vars vidare konsekvenser inte har behandlats arbetsgruppen. av Enligt min mening bör ytterligare övervägas om inte det angivna syftet kan nås med någon mera begränsad lagstiftningsåtgärd.

I ett yttrande 1990-03-29 till Civildepartementet över Kommunansvarsutredningens betänkande Kommunalbot SOU 198964 framförde JK vissa synpunkter i fråga om den kommunala självbestämmanderätten. Han påpekade att JK i sin verksamhet vid flera tillfällen har påtalat bristen på regler för att komma tillrätta med att kommuner genom agerande från nämnder, styrelser eller beslutande församlingar underlåter att rätta sig efter domstolsavgöranden i kommunala

sou 199337 Regeringens rådgivare

besvärsmäl. Beträffande det remitterade förslaget införandet om av en kommunal bot anförde han dock bl.a.

Såsom har påpekats i särskilda yttranden i betänkandet betyder detta ett omfattande nytt inslag statskontroll över den kommuav nala verksamheten. En sådan ordning skulle strida den bärande mot principen i det svenska samhället kommunernas självständiga om ställning. Härtill kommer att kommunal bot skulle --- en ytterst drabba kommunmedborgarna själva trots det är dessa skall att som skyddas mot fel.

I ett yttrande 1990-08-16 till Justitiedepartementet över Meddelarskyddskommitténs betänkande Meddelarrätt, Meddelarfrihet i företag

och föreningar m.m. SOU 1990 12 berörde JK skillnaderna mellan

offentlig och privat verksamhet i frågor som har samband med offentlighetsprincipen

Det torde i vårt land inte föreligga några delade meningar den om nuvarande meddelarfrihetens och meddelarskyddets betydelse för den offentliga bevakningen av myndigheter och andra offentliga organ. Lagstiftningen om meddelarskydd har gamla anor som en del i den s.k. offentlighetsprincipen, och inte minst i min verksamhet har jag ofta kunnat konstatera att missförhållandena har förts i dagen genom pressens och radi0TVs arbete i skydd dagens av regelsystem Enligt min mening kan emellertid i detta man hänseende inte dra paralleller mellan myndigheter och enskilda. Den enskilda verksamheten bygger på avtalsfrihet, konkurrens och föreningsfrihet och har helt andra utgångspunkter än vad myndigheternas verksamhet har.

I ett yttrande 1990-11-23 till Justitiedepartementet över framen ställning av Rikspolisstyrelsen ändring i brottsbalken om m.m. påtalade JK att genom tillkomsten år 1984 polislagen har grundav lagens krav på lagstöd för polisens tvångsbefogenheter tillgodosetts.

Sedvanerättsligt grundade befogenheter kan inte användas för begränsningar av de i regeringsformen angivna grundläggande fri- och

rättigheterna.

I ett remissvar 1991-02-28 till Riksdagens revisorer över Rapport 199091 2 Televerkskoncern yttrade JK följ ande beträffande rollfördel-

ningen mellan riksdagen och regeringen

Frågan om lämpligheten att riksdagsledamöter har styrelseuppdrag i affärsverk bör enligt min mening bedömas utifrån ett mera allmänt övervägande, grundat på rollfördelningen mellan regering

Regeringens rådgivare sou 199337

och riksdag. Enligt 1 kap. 6 § regeringsformen skall regeringen styra riket och vara ansvarig för detta inför riksdagen. Regeringen bär ett ansvar för att riksdagens föreskrifter iakttas och att landet fungerar i enlighet med riksdagens intentioner. Till regeringens förfogande står förvaltningsmyndigheterna. Riksdagen kontrollerar sedan på olika sätt att regeringens styrande insatser står i överensstämmelse med riksdagens beslut. Den kontrollen bygger på förutom på riksdagens revisorers granskning av den statliga verksamheten bl.a. på rapporter från regeringen i form av propositioner m.m. angående de olika myndigheterna. Med hänsyn till den rollfördelning som gäller mellan regering och riksdag är det naturligt att riksdagens kontroll utövas i former som ovan har angetts. Det kan framstå som mindre lämpligt att placera representanter i ledningsansvariga positioner hos myndigheter i syfte att bevaka vissa intressen. Ledamöter i myndigheters styrelser bör utses efter de personliga förutsättningarna att fylla uppgiften. En ordning som innebär att riksdagen i praktiken tar över det ansvar som åvilar regeringen bör inte förekomma.

I ett yttrande 1991-03-11 till Civildepartementet över Revisionsutred-

ningens betänkande Årlig revision i statsförvaltningen SOU 199064

berörde JK sin egen tillsynsverksamhet och de särskilda utredningsuppdragen

JK har bl.a. till uppgift att utöva tillsyn över statliga myndigheter. Iden verksamheten kan JK ha nytta av uppgifter som framkommer vid den årliga revisionen av andra myndigheter. Under senare år har regeringen också beslutat att ge JK särskilda utredningsuppdrag med anledning vad framkommit vid Riksrevisionsverkets av som revision av statliga verk och myndigheter. JK vill framhålla att det kan vara en lämplig åtgärd att hit överlämna frågor om ansvar för t.ex. tjänsteförseelse och andra frågor av juridisk natur som framkommer vid den årliga revisionen. Av stor vikt är givetvis också att framförda anmärkningar vid revisioner följs upp av den

myndighet som har varit föremål för revision på ett adekvat sätt.

Aven härvidlag kan JK ha intresse av att få del av framförda anmärkningar för att kunna lägga dessa till grund för iakttagelser vid framtida inspektion av vederbörande myndighet. Riksrevisionsverket och JK har redan under hand diskuterat hur ett sådant informationsbyte lämpligen skall komma till stånd. Den framtida förvaltningsrevisionen av statliga myndigheter bör således kunna utvecklas ytterligare genom samverkan mellan Riksrevisionsverket och JK.

I remissvaret 1991-08-26 till Justitiedepartementet beträffande Riksskatteverkets översyn av utsökningsbalken RSV rapport 19911

sou 199337 Regeringens rådgivare

tillstyrktes förslaget att tillskapa ett konkursregister. JK pekade på att registret skulle komma att innehålla integritetskänsliga uppgifter. Noggranna föreskrifter för registret borde därför utarbetas. I ett yttrande 1991-08-26 till Civildepartementet över LOA-utredningens delbetänkande Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar SOU 199129 kommenterade JK frågor som rörde grundläggande fri- och rättigheter och kravet på reglering genom lag

Enligt min uppfattning innebär bestämmelsen i 2 kap. 6 § regeringsformen RF att frågan om skyldighet att genomgå periodiska hälsoundersökningar måste regleras i lag. En skyldighet att genomgå läkarundersökning bör absolut bedömas som ett påtvingat kroppsligt ingrepp. Jag är medveten om att bestämmelsen i 8 kap. 3 § RF av vissa har tagits till intäkt för påstående att lagform inte skulle krävas när det gäller sådana åligganden för en tjänsteman hos staten eller kommun som följer av tjänsten. Man stöder sig härvidlag på ett uttalande i förarbetena till denna bestämmelse. Rent allmänt kan sägas att lagstiftning genom förarbeten är otillfredsställande. Ordalydelsen bestämmelserna i 2 kap. 6 § av och 8 kap. 3 § RF är otvetydig. Lagform är ett krav. Härtill kommer att det i detta fall är fråga om en åtgärd inskränker som på de grundläggande fri- och rättigheterna. I sådant fall bör en

tolkning i fråga om huruvida det krävs lagform eller avgöras till

förmån för kravet på lagform. Aven bestämmelsen i 11 kap. 10 § RF talar för lagform och utesluter kollektivavtalsreglering. Avslutningsvis vill jag framhålla att skyldigheten att genomgå periodiska hälsoundersökningar för vissa befattningshavare primärt inte tillskapas i arbetsgivarens eller arbetstagarens intresse. Det är i stället allmänhetens säkerhetsintresse, som skall tillgodoses i första hand. Aven denna omständighet gör reglering att en av frågan genom kollektivavtal är olämplig. Lagstiftning synes i den situationen vara den bästa lösningen.

I remissvar 1991-10-02 över betänkanden av Utredningen om stabsmyndigheternas verksamhet. Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner ny organisation av stödet till myndigheter och regeringskansli SOU 199140 41 berördes gränsdragningen mellan offentlig och privat verksamhet och frågor om normgivningskompetensen

De som är anställda i de befintliga av utredningen Utredningen om

stabsmyndigheternas verksamhet berörda myndigheterna är statliga

befattningshavare som arbetar under det straffrättsliga och disciplinrättsliga ansvar som gäller för sådana befattningshavare. De

Regeringens rådgivare sou 199337

står under såväl JKs som riksdagens ombudsmäns tillsyn. En förändrad organisation enligt utredningens förslag innebär avgörande förändringar i de avseenden jag har nämnt. som nyss Många befattningshavare kommer att arbeta i privaträttsligt uppbyggda organisationer och kommer att stå under JKs tillsyn endast i den mån de har myndighetsutövande arbetsuppgifter. Behovet av kontroll och tillsyn från regeringen och enskilda - måste ägnas särskild uppmärksamhet i det fortsatta utredningsarbetet. Vid ett genomförande organisation måste också av en ny den formella uppbyggnaden regelsystemet inom de aktuella av områdena beaktas. I den mån författningsbestämmelser vilar på delegation enligt RF från riksdagen eller regeringen måste en översyn ske eftersom endast förvaltningsuppgifter kan överlämnas till bolag, föreningar, samfälligheter eller stiftelser 11 kap. 6 § RF.

Under den treårsperiod som granskats har fem remisserna procent av kommit från andra myndigheter. Dessa remisser har bl.a. gällt

Överstyrelsens för civil beredskap utkast till rapport avseende

ledningen av totalförsvarets civila del under kriser och i krig och

samma myndighets bestämmelser om informationsförsörjning inom

totalförsvaret samt Datainspektionens förslag dels till allmänna råd om personregistrering med hjälp av ADB på arbetsplatser och dels till information om datalagens bestämmelser och Datainspektionens praxis. Härutöver har två procent remisserna kommit från riksdagen. av Det har varit fråga ett yttrande till Bostadsutskottet över motioner om om awittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, ett yttrande till lagutskottet över motion rätt till bild en om egen samt ett yttrande till Riksdagens revisorer över rapport Televerkskonen om cernens verksamhet. Det finns ingen uttrycklig bestämmelse motsvarande 2 § tredje stycket JK-instruktionen om att JK skall tillhandagå riksdagen eller myndigheter med råd och utredningar i juridiska angelägenheter. Myndigheternas anlitande av JK som remissinstans skall i stället ses mot bakgrund av JKs övergripande roll i fråga om att bevaka statens rätt, att utöva tillsyn över den offentliga förvaltningen m.m.

6.2.4 Närmare beskrivning vissa särskilda

utredningsuppdrag

Som framhållits i avsnitt 6.2.2 ansluter sig ofta de särskilda utredningsuppdragen till JKs tillsynsfunktion. De särskilda utredningsuppdragen är liksom remisserna av de mest skiftande slag. Dessa

sou 199337 Regeringens rådgivare

uppdrag har ofta sin upprinnelse i den allmänna debatten och gäller i stor utsträckning frågor som rönt offentlig uppmärksamhet. I syfte att åskådliggöra hur särskilda utredningsuppdrag kan vara beskaffade och JKzs tillvägagångssätt vid uppdragens utförande lämnas i bilaga 5 en kortfattad beskrivning av uppdragen under åren 1988 - 1991.

Utredningens överväganden och förslag

JKs uppgift som regeringens juridiske rådgivare har i allmänhet inte ifrågasätts. I en av de motioner motion 198889K222 har som föranlett denna utredning har det dock sagts att det är särskilt av intresse att JK samtidigt han bevakar statens rätt och har tillsyn som över den som utövar offentlig verksamhet är regeringens juridiske ombudsman. Det sägs i motionen betyda att JK i ett sammanhang kan yttra sig såsom myndighet, i politisk rådgivare. ett annat snarast som Dessa dubbla roller sägs vidare ägnade att skapa förvirring och det påpekas att J Kzs agerande kommit att kritiseras bland annat i den s.k. Ebbe Carlsson-affären. Motionen avslutas i den aktuella delen med ett uttalande om att det är möjligt att JK bör behålla flertalet de av uppgifter som nu ankommer på myndigheten. Under inga förhållanden bör enligt motionärerna JK dock i framtiden vara juridisk rådgivare regeringen. De aspekter som av motionärerna anläggs på JKzs rådgivning synes här aktualisera i första hand JKs uppgift att göra särskilda utredningar på regeringens uppdrag. För att regeringen skall kunna fullgöra sin konstitutionellt fastlagda uppgift att styra riket står till dess förfogande omfattande och en kompetent förvaltningsapparat som täcker snart sagt alla sektorer av samhällslivet. Det kan synas som behovet utredning och om av sammanställning av underlag för de beslut som måste fattas på regeringsnivå skulle kunna täckas av de olika förvaltningsmyndigheterna var och en inom sitt område. Erfarenheten visar emellertid att det finns ett behov av fristående för särskilda utredningar organ av nu åsyftat slag, antingen därför att de förhållanden som påkallar utredning är av den karaktär att det närmast berörda förvaltningsorganets förmåga att utreda sakligt och opartiskt kan med rätt eller orätt - betvivlas eller därför att frågan har sådan räckvidd att den måste en behandlas övergripande. Uppenbart är att i dessa fall de högsta krav måste ställas på det organ som skall verkställa utredningen, både med avseende på utredningskompetens, inbegripet överblick över rättsordningen, och på självständighet och oväld.

Regeringens rådgivare sou 199337

I JK finns med nuvarande ordning ett permanent sådant organ. Endast undantagsvis och, vill det företrädesvis när det synas, som skall utredas har betydande politiskt uppmärksammade utlöpare kan det anses finnas behov särskilt bildade utredningsorgan i form av av kommissioner. Vare sig utredningsbehovet täcks JK eller ett särskilt bildat av av utredningsorgan måste utredningsuppdraget full göras med iakttagande av regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. En sak annan är att både utredningsförfarandet och utredningsresultatet i den fortsatta hanteringen kan nagelfaras och värderas olika från olika politiska utgångspunkter. Men att så sker berättigar uppenbarligen inte till att beteckna utredningen eller dess fynd och slutsatser politisk som

materia om därmed skall förstås något annat än att framlagda förslag

skall prövas av de politiska instanser i vårt demokratiska som statsskick har det slutliga avgörandet. Enligt sin instruktion skall JK tillhandagå regeringen med råd och anvisningar ijuridiska angelägenheter. Kvalificeringen rådgivningsav uppgiften till juridiska angelägenheter i förening med kravet på saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 § RF utesluter att JK regeringger en råd utifrån politiska utgångspunkter. Regeringen torde inte heller ha något praktiskt behov av att få politiska råd från JK kvalifikavars tioner hänför sig till helt andra områden än det politiska fältet. Regeringen brukar ha jurister inom sin krets och för övrigt finns egen det regelmässigt god tillgång till jurister inom regeringskansliet som

kan ge råd i politiska frågor med juridisk anknytning. Från politisk

rådgivning i egentlig bemärkelse måste skiljas frågor rättspolitisk av karaktär. För att kunna yttra sig vad rättssäkerheten kräver, om om ändamålsenligheten av en regel för att nå ett åsyftat mål, bieffekter om och risk för snedvridningar, om reglernas konsistens inom ett större

rättssystem etc. kan det sålunda vara ofrånkomligt att JK anlägger

synpunkter och gör värderingar rättspolitisk art. Även detta skall av dock ske med iakttagande objektivitetskravet i 1 kap. 9 § RF och av kan anses vara en integrerad del den rättsliga bedömningen jfr av lagrådets uppgifter. Utredningen ansluter sig odelat till direktivens ståndpunkt att regeringen bör ha en särskild, högt kvalificerad fristående jurist till sitt förfogande för särskilda utredningsuppdrag och finner inga skäl för att frångå nuvarande ordning med JK för denna funktion. I denna inbegripes då också rådgivning av juridisk art när verkställd en utredning ger anledning därtill. JK bör dock rådfrågas av regeringen endast i kvalificerade juridiska frågor. Å andra sidan är det väsentligt att regeringen verkligen utnyttjar sin högste ombudsmans kompetens och för råd i resurser

sou 199337 Regeringens rådgivare

juridiska angelägenheter, inte minst genom att anlita honom för

särskilda utredningsuppdrag. En närmare reglering av förutsättningarna för när regeringen kan

anlita JK för särskilda utredningsuppdrag är emellertid inte lämplig.

Det ligger i sakens natur att regeringen måste ha möjlighet till stor flexibilitet när det gäller att avgöra vilken utredningsform i

som ett

visst fall är lämpligast. I sådana fall då utredning kan komma att

en föranleda synpunkter på regeringens eller något statsråds handlande måste beaktas att det inte ankommer på JK att granska regeringen; den uppgiften ligger enligt 12 kap. 1 § RF på konstitutionsutskottet. Det

kan vidare ibland vara lämpligare att utreda viss fråga inom

en regeringskansliet och någon gång genom särskild utredare eller undersökningskommission. Exempel på omständigheter kan som

inverka på denna bedömning är då undersökningen kan komma att beröra frågor som har samband med Sveriges förhållande till främmande makt eller då det är lämpligare sekretessynpunkt. Sekre-

tessen hos JK är enligt 11 kap. 4 § sekretesslagen 1980100

begränsad i förhållande till vad i allmänhet gäller hos andra som

myndigheter. JKs initiativ till lagstiftning kan också betraktas form

som en av

rådgivning i juridiska angelägenheter. Initiativ tas i allmänhet mot bakgrund av de iakttagelser han gjort i sin verksamhet. Det framstår som självklart att JK i likhet med andra förvaltningsmyndigheter skall göra regeringen uppmärksam på brister myndigheten iakttar inom

som

sitt verksamhetsområde och inte själv kan avhjälpa. Att framställningar av sådan art bör åtföljas av förslag till åtgärder är likaledes givet. Här

kan förslag även få annan än rent juridisk karaktär när detta är

ändamålsenligt för förvaltningsmyndigheternas verksamhet, utan att

det bör anses att JK gått utöver sin kompetens.

En stor del av den juridiska rådgivningen sker som tidigare redovisats i form av remissyttranden. Närmare hälften remisserna

kommer från Justitiedepartementet. Det torde inte finnas någon anledning att anta annat än att valet av remissinstanser föregås

av noggranna överväganden. I endast tre procent av de undersökta fallen har JK avstått från att yttra sig. Det behöver dock inte innebära att JK

ens i de fallen ansett att remissen omotiverad. Från myndighetens

var sida synes urvalet av remisser till JK inte betraktas ett problem. som

Det saknas således belägg för att JK skulle utnyttjas som remissinstans

i onödan.

Vid genomgången av remissvaren har framkommit att sju

procent

av remisserna kom från någon annan myndighet eller från riksdagen. Uppenbarligen finns det ett behov hos bl.a. myndigheterna att i vissa

situationer rådfråga JK såsom rättsligt expertorgan. Det sker förutom

Regeringens rådgivare sou 199337

genom remisser också genom underhandskontakter mellan myndigheterna och JK. Denna verksamhet är värdefull för statsförvaltningen och samhället i stort och bör bibehållas. Det bör understrykas att en god allmän regel bör att JK anlitas vara som remissinstans i första hand i de fall då allmänna rättssäkerhetsaspekter, integritetsfrågor, konstitutionella frågor eller de grundläggande fri- och rättigheterna berörs. I vissa fall kan ett förslag ha en sådan direkt beröring med JKs verksamhet det i sig att motiverar en remiss till JK, exempelvis när det gäller tillvaratagande av statens rätt. Den företagna undersökningen remisserna visar att remissvaren av i allmänhet är ganska kortfattade. I än 34 fallen omfattar mer av svaren högst tre sidor. Det tyder på att det knappast går att göra några rationaliseringsvinster genom att generellt rekommendera kortare svar. Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte framkommit något som tyder att arbetsuppgiften att vara juridisk rådgivare regeringen behöver reformeras. JK bör sålunda också i framtiden tillhandagå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter. Det innebär oförändrade uppgifter i fråga remisser och om särskilda utredningsuppdrag. Uppgiften att avge legal opinions kan i allmänhet knappast läggas på någon annan än JK såsom regeringens högste ombudsman och generellt sett den förvaltningsmyndighet under regeringen har den som högsta juridiska kompetensen, om man inte vill riskera att nagga utlåtandenas auktoritativa karaktär i kanten. Det är sak JK en annan att i särskilda fall, såsom i fråga om Riksgäldskontoret, kan uppdra vederbörande myndighet legal opinions för att avge egen räkning.

SOU 199337

7 Justitiekanslerns

tillsyn

över

offentliga befattningshavare

7.1 Sammanfattning

Sedan år 1809 har det i Sverige funnits två parallella extraordinära tillsynsorgan, nämligen JK under regeringen och JO under riksdagen. Denna dubbla kontroll av den offentliga förvaltningen motiverades från början av den då rådande maktdelningen i samhället. Efter parlamentarismens genombrott och införandet 1974 års RF åtnjuter av regeringen i princip alltid folkrepresentationens förtroende. Den dubbla kontrollen får dock fortfarande motiverad med hänsyn till anses medborgarnas rättssäkerhetsintresse, med åren och i takt med som utvidgningen av det allmännas ingripanden i eller reglering av de enskildas förhållanden kommit att tillmätas allt större betydelse, och med hänsyn till att regeringen behöver ett eget kontrollorgan för att kunna svara inför riksdagen för sin konstitutionellt bestämda uppgift att styra riket. Domstolarna har alltid omfattats såväl JKs JOs av som tillsyn och framhölls ursprungligen som särskilt viktiga tillsynsobjekt. Så som kontrollen av domstolarna enligt gällande bestämmelser och praxis sker i Sverige kan den inte oförenlig med domstolarnas anses självständighet i dömandet. Utredningen har genom sin sekreterare gått igenom de tillsynsärenden som förekommer i JKs registratur för år 1991 samt inhämtat upplysningar om handläggningen av tillsynsärenden från personalen hos JK. Utredningen har dessutom anordnat hearing angående den en tillsynsverksamhet som utövas av Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Riksskatteverket. JKs viktigaste tillsynsfunktioner är att bevaka enskildas rättsskydd i vid bemärkelse och att tillgodose regeringens kontrollbehov. För att kunna styra riket har regeringen ett ständigt behov kontrollera av att den offentliga verksamheten. Kontrollbehovet skiftar emellertid från område till område från tid till JKs tillsynsverksamhet bör annan. också i fortsättningen ha karaktären rättskontroll och den bör av koncentreras till områden där tillsynen motiveras kvalificerade av rättsskyddsintressen. Den bör vara särskilt inriktad på rättssäkerhetsfrågor, integritetsfrågor, konstitutionella frågor och frågor har som anknytning till de i 2 kap. RF reglerade grundläggande fri- och

rättigheterna. Övrig tillsyn bör fullgöras av respektive central

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

förvaltningsmyndighet, Riksrevisionsverket eller JO. JKs klagomålsprövning bör i första hand vara ett instrument för regeringens rättskontroll. JK bör därför ha stor frihet att avgöra ett enskilt om klagomål eller anmälan skall leda till utredning eller ej. Vidare bör JK intensifiera sin inspektionsverksarnhet och prioritera denna framför prövningen av enskilda klagomål. JK bör med strikt iakttagande av domstolarnas självständighet i dömandet också i fortsättningen kunna utöva viss tillsyn över domstolsväsendet. Även fördelningen av arbetsuppgifter mellan JK och JO bör göras mer flexibel. Slutligen bör JK fortsätta att granska ärendeförteckningar det bör ske i men mer selektiva former än för närvarande.

7.2 Bakgrund

Justitiekanslerns verksamhet fram till dr 1809

När JK under benämningen Högste ombudsmannen inrättades genom Karl XIIs nya kansliordning år 1713 blev han chef för Revisionsexpeditionen. Denna var en av sex expeditioner bland vilka riksstyrelsens alla uppgifter fördelades och som övertog de gamla kollegiernas ansvar. Högste ombudsmannen ställdes följaktligen i spetsen för rättsväsendet. Han skulle på kronans, dvs. den enväldige kungens, vägnar kontrollera att lagar och författningar följdes och dessutom utöva uppsikt över ämbetsmännens ämbetsutövning. Hans tillsynsfunktion synes ha haft till syfte att ge den enväldige kungen en förbättrad möjlighet att kontrollera statsapparaten. Medborgarnas, eller rättare undersåtarnas, rättssäkerhetsintresse i sig i det då rådande var statsskicket av underordnad betydelse. Medborgerliga fri- och rättigheter hade ännu inte uppmärksammats inom statsrätten. Vid denna tid hade Högste ombudsmannen för övrigt inte ställning som en från Kungl. Majzt fristående förvaltningsmyndighet. Genom enväldets fall efter Karl XIIs död 1718 och införandet maktñrdelning av en mellan kungen och ständerna, dvs. en form av parlamentariskt styre, ändrades förutsättningarna. År 1719 ändrades Högste ombudsmannens titel till JK. Fortfarande tjänade dock JKs tillsynsfunktion främst syftet att på statsmakternas vägnar kontrollera statsförvaltningen och inte att bevaka undersåtarnas rättssäkerhetsintressen. Man bör

Bakgrundsskildringen bygger utöver offentligt tryck huvudsakligen på uppgifter - hämtade ur Göran Ingers Svensk râttshistoria, andra upplagan, 1983, Håkan Strömbergs Inledning till statsrätten, 1978, samt Fredrik Sterzels Riksdagens kontrollmakt, 1969.

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

observera att JK också var chef för åklagarväsendet i riket. Det var en uppgift som han för övrigt behöll till år 1948. Under åren 1766 1772 tillsattes JK ständerna efter val. Ämbetet förvandlades av därigenom till ett förtroendeämbete riksdagen vilket motiverades av ämbetets vikt och angelägenhet i det lagarnas vård, varuti folkets rättigheter ligga bevarade, blivit på det besynnerligaste detta ämbete uppdra-

gen. Eftersom ämbetet ansågs innefatta det yppersta förtroende ett

fritt folk kunde ge någon av sina medlemmar, hade ständerna beslutat att ämbetet skulle tillsättas genom val av elektorer av alla stånd, dock för längre tid än till nästa riksdag. I och med Gustav IIIs statsvälvning 1772 blev JK emellertid åter Kungl. Majts högste ombudsman, vilket kunde sägas vara en naturlig följd av maktens förskjutning från riksdagen till kungen. JK blev alltså redovisningsskyldig inför kungen.

Maktdelningsläran och dess tillämpning i Sverige

Vid statsvälvningen år 1809 hade man som mål att skapa en maktbalans mellan kungen och riksdagen. Man trodde därmed att man skulle kunna undvika maktmissbruk och rättsosäkerhet och i stället skapa en garanti för att medborgarnas fri- och rättigheter skulle förbli okränkta. Regeringsformen som utarbetades och antogs 1809 var resultatet av en kompromiss mellan olika meningsriktningar och mellan gamla traditioner och moderna författningsidéer. Man hade byggt på det nationella författningsarvet men man hade också låtit sig påverkas av utländsk författningsdoktrin, särskilt maktdelningstanken som hade utvecklats av bl.a. engelsmannen Locke i slutet av 1600-talet och fransmannen Montesquieu i mitten av l700-talet. Det utmärkande draget för denna konstitutionella åskådning var att den ansåg statens funktioner vara av tre slag lagstiftande, verkställande och dömande. Enligt Montesquieu borde den styrande eller verkställande makten anförtros kungen, den lagstiftande folkrepresentationen och den dömande självständiga domstolar. Maktdelningsprincipen har knappast någonstans blivit helt förverkligad. Den har tidigare haft stor betydelse för utformningen av konstitutionella statsskick och sätter fortfarande sin prägel på vissa författningar, särskilt Förenta staternas. Förverkligandet av principen

2 Jämför SOU 19397 s. 75.

3 Jämför SOU 19397 s. 75.

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

har motverkats inte bara uppkomsten diktaturer, genom av som innebär en maktkoncentration hos statschefen eller regeringen eller ett visst härskande parti, utan också parlamentarismen, genom som skapar ett ömsesidigt beroendeförhållande mellan regeringen och folkrepresentationen. Trots detta är det möjligt att urskilja mönster för ett funktionsfördelningen mellan statsorganen, vilket i sina huvuddrag

återkommer i flertalet staters författningar. I enskildheter företer dock

funktionsfördelningen stora variationer. Den dömande makten brukar tillkomma domstolar, organiserade i flera instanser med högsta domstol i Domstolarnas en spetsen. huvuduppgift är att avgöra tvistemål och brottmål. I många stater finns också möjlighet att påkalla domstolskontroll avgöranden inom den av offentliga förvaltningen. Denna kan anordnad på olika sätt. Enligt vara det anglosaxiska systemet, har sitt i som ursprung Storbritannien, ankommer det på de allmänna domstolarna att kontrollera lagligheten av förvaltningsbeslut. Enligt det kontinentala systemet, härsom stammar från Frankrike, finns en särskild organisation förvaltningsav domstolar i flera instanser, hos vilka förvaltningsbeslut kan över-

klagas.

I nära samband med funktionsfördelningen står de bestämmelser

om skydd för medborgerliga rättigheter, brukar finnas i de flesta som författningar. Sådana bestämmelser innebär nämligen begränsningar

av statsorganens befogenheter. Den mest kända rättighetsförklaringen är den förklaring om människans och medborgarens rättigheter, som under franska revolutionen antogs nationalförsamlingen år 1789. av Här garanterades bl.a. den personliga friheten, likheten inför lagen, åsiktsfriheten, yttrandefriheten och äganderätten. Franska revolu-

tionens rättighetsförklaring kom sedan att få stor betydelse som förebild vid utformningen rättighetskatalogerna i de många av nya författningar som tillkommit under 1800- och 1900-talen. 1809 års RF var influerad Montesquieus maktdelningsschema av men det följdes inte fullt ut. Den svenska statsmakten hade enligt 1809 års RF dualistisk uppbyggnad. Å sidan fanns en ena kungen jämte honom underordnade myndigheter, verk, ämbets- och tjänstemän samt å andra sidan folket med dess representation riksdagen och de under denna sorterande verk och funktionärer. Beslut kunde fattas av statsmaktens främsta organ tillsammans eller för sig. Även var riksdagen var sålunda ett statens Riksdagen och är organ. var naturligtvis fortfarande folkets enda lagliga representation. - Enligt 1809 års RF tillkom således den styrande makten kungen.

Den lagstiftande makten delad mellan kungen och riksdagen. Båda var hade initiativrätt och ägde absolut varandra. Finansmakten veto mot tillkom odelad riksdagen. Det innebar riksdagen att ensam gavs rätt att

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

bestämma vilka skatter skulle upptas. Detta helt i översom var ensstämmelse med svensk tradition i strid med Montesquieus men principer. Även kontrollmakten tillkom riksdagen. Kontrollen gällde statsrådet, domstolarna och förvaltningsmyndigheterna. I fråga om domstolarna skulle den av riksdagen utsedde JO såsom riksdagens ombud ha tillsyn över lagarnas efterlevnad och i denna egenskap äga att inför domstol åtala domare och ämbetsmän. Detta ämbete utgjorde således ett motstycke till den kungen beroende JK. Den dömande av makten skulle enligt 1809 års RF utövas oavsättliga domare. av Hovrätterna och alla andra domstolar skulle döma efter lag och laga stadgar. Som högsta dömande skulle Konungens högsta domstol organ fungera. Åtskillnaden mellan den styrande och den dömande makten var emellertid inte konsekvent genomförd. Kungen hade sålunda rätt att delta i Högsta domstolens beslut och hade då två röster. Denna ordning togs bort först år 1909. Intill 1840, då genomförde den man s.k. departementalreformen, dessutom justitiestatsministern var självskriven ledamot av Högsta domstolen. Enligt 1809 års RF förblev JK kungens högste ombudsman. År 1840 upphörde JK att chef för nedre justitierevisionen och vara samtidigt att tillhöra statsrådet vid justitieärendenas avgörande. I samband med rättegångsreformen år 1948 frikopplades JK helt från åklagarväsendet och i stället inrättades ett ämbete riksåklagare. som Belysande för JK-ämbetets inriktning dessförinnan är att konstitutionsutskottet vid 1937 års riksdag konstaterade att J Ks kontroll över den högsta rättskipningen och förvaltningen efter år 1840 alltmer trätt i bakgrunden för hans andra uppgift högsta allmänna åklagare som SOU 19397 s. 23. sammanhängande med tillsynsuppgiften är dock JK fortfarande särskild åklagare i fråga brott i tjänsten. JK har om också som exklusiv åklagare uppgifter enligt TF och YGL.

Riksdagens ombudsmän 00

Som redan berörts infördes i och med 1809 års RF tillsynsmynen ny dighet som fick betydelse för JKzs verksamhet. Då inrättades nämligen Justitieombudsmannaämbetet JO ett kontrollinstrument som riksdagen. År 1809 infördes sålunda den i ännu dag rådande ordningen att JK är regeringens och JO riksdagens kontrollorgan. För såväl JK som JO framhölls domarna och domstolarna viktiga som tillsynsobjekt. Med hänsyn till 105 viktiga roll i den svenska konstitutionella

kontrollen av domstolar och förvaltningsmyndigheter kommer JO

fortsättningsvis att särskilt uppmärksammas.

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

l de flesta länder finns inga särskilda former anordnade för kontroll över domstolar och förvaltningsmyndigheter. Den svenska JO utgör en speciell form för folkrepresentationens kontroll över domstolar och förvaltningsmyndigheter och har i modern tid kommit att tjäna förebild för parlamentariska kontrollorgan som av skiftande utformning i en rad andra länder. Det svenska bidraget i fråga kontrollens former således om var främst tanken på folkrepresentationen utsedd förtroendeman. en av Denna föreställning var ett uttryck för dualistisk och makten av delningsläran påverkad statsuppfattning som dominerade i tid när en ständernas inflytande i förhållande till kungamakten stod på sin höjdpunkt. Avsikten bakom tillskapandet JO-ämbetet i början 1800-talet av av var att ge riksdagen ett medel att kontrollera den under konungamakten lydande ämbetsmannakåren och att således stärka riksdagens ställning i det konstitutionella systemet. Sedan parlamentarismen vuxit fram och ett på gamla maktdelningsläror grundat motsatsförhållande mellan riksdag och regering försvunnit kan inte längre åberopa man en sådan motivering för JO-ämbetet. I den regeringsformen har nya parlarnentarismen skrivits in och det har klargjorts riksdagen är att folkets främsta företrädare och att regeringen är ansvarig inför riksdagen. I detta nya statsskick, där riksdagen förutsätts omfatta regeringen med sitt förtroende, kunde det i och för sig te sig naturligt att riksdagen överlåter sin hittillsvarande kontroll av tjänstemän i offentlig förvaltning på regeringen och att denna får ta på sitt att ansvar myndigheterna handlar i enlighet med riksdagens beslut. Med ett sådant konstitutionellt betraktelsesätt kan J O-ämbetets arbetsuppgifter lika gärna utföras ett liksom JK lyder under regeringen. av organ som Emellertid innehåller den grundlagen bärande grund för nya en annan ett JO-ämbete. I grundlagen har sålunda lagstiftningsmakten tillagts riksdagen ensam såsom företrädare för folket. Den främsta lagarna, av regeringsformen, tillförsäkrar medborgarna vissa grundläggande fri-

och rättigheter och ålägger domstolar och förvaltningsmyndigheter

att i sin verksamhet iaktta saklighet och opartiskhet. En fundamental princip är att den offentliga makten utövas under lagarna. För riksdagen finns ett behov av ett särskilt medel att kontrollera att medborgarnas fri- och rättigheter inte träds för när och att myndigheterna i sin verksamhet efterlever lagarna. Riksdagen behöver vidare ett organ som förmedlar kunskap hur lagarna verkar i samhället om och påtalar brister som bör avhjälpas.

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

1937 års utredning angående JKs, JOs och MOs allmänna

ämbetsställning m.m. anförde följande JOs ställning efter

parlamentarismens genombrott SOU 19397 26 f.

Då den svenska opinionen för visso icke skulle vilja ansluta sig till ett förslag om J O-ämbetets avskaffande, beror väl detta väsentligen

på att ämbetet vunnit sitt berättigande hos på ett annat område oss än den konstitutionella kontrollens. Redan vid ämbetets tillkomst

torde önskemålet att bereda befolkningen ett skydd mot byråkratien

i allmänhet alltså alldeles oavsett denna i sitt handlande stödde - om

sig å riksstyrelsen eller ha spelat avgörande roll. Det föll

- en

sig naturligt att kontrollen över ämbetsmännen icke utgick från regeringen, då för tiden byråkratiens huvud, utan från folkrepre-

sentationen. Genom sin verksamhet efter denna linje har också

ämbetet under tidernas lopp vuxit sig fast i det allmärma med-

vetandet. JO har blivit modern folktribun, hos vilken den en

enskilde vet sig kunna påräkna hjälp och stöd mot godtyckligt ämbetsmannavälde. Visserligen har statsskickets demokratisering

och parlamentarismens genombrott medfört förstärkta garantier för

de medborgerliga rättigheter vilkas skyddande så betydelse-

var en

full uppgift för JO under tidigare skeden av ämbetets historia. Men om ock en viss förskjutning därigenom inträtt i fråga

om arten av de ärenden, som sysselsätta ämbetets innehavare, finnes ingen

anledning att förutse en fortgående minskning ämbetets be-

av tydelse. I och med att den statliga verksamheten spänner över allt

fier områden av samhällslivet och därmed den statliga förvaltningen vidgas, torde tvärtom behovet sådan, utanför byråkratien

av en

stående kontrollinstans göra sig i ökad grad gällande. Vid bedömandet av ämbetets betydelse är även att märka att denna endast i mindre mån låter sig mätas i det årliga antal erinringar och åtal

mot domare och ämbetsmän, expedieras ombudsmannen. som av Den största vikten har ämbetet genom sin blotta tillvaro. Ty -

såsom lagutskottet vid 1859-60 års riksdag uttrycket det mindre

anledningar för JO att gripa med sin ämbetsmyndighet, desto

säkrare är ändamålet med institutionen uppnått.

När det sammansatta konstitutions- och första lagutskottet år 1967

behandlade frågan om omorganisation riksdagens ombudsmanna-

ämbeten i anslutning till 1963 års JO-utrednings betänkande Riksdagens justitieombudsmän SOU 196564 samt 196732

prop. redovisade utskottet sin syn på JOs ställning och funktioner 1809 års

RF var då fortfarande i kraft. Utskottet anförde därvid bl.a. följande

KILU 19671 s. 5 f.

4 Militieombudsmannen.

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

Av väsentlig betydelse är att vid reform inte endast beakta en ärendeutvecklingen hos ombudsmannaämbetena utan även överväga de principer, på vilka institutionen sådan bygger. Det gäller som att klargöra ombudsmännens ställning och funktioner i dagens samhälle, mot bakgrunden av den långa utveckling som skett sedan JO-ämbetet inrättades inte kommit till uttryck i ändrade men som grundlagsregler. --- Genom den senare utvecklingen har ombudsmannainstitutionen väsentligt förändrats till både funktioner och verkninsgsätt. Här skall endast erinras om några av de viktigaste dragen i denna omdaning. Åtalsfunktionen har kommit i bakgrunden. numera Ombudsmärmen väcker endast några få åtal året. Erinringar i om skilda former har i huvudsak ersatt beivrande inför domstol, en praxis som befästs genom bestämmelser i instruktionen. Bredare, allmänna undersökningar av myndigheternas praxis på olika områden utgör viktiga inslag i ombudsmännens arbete. De har på denna väg blivit mera av vägledare för myndigheterna än åklagare. Samtidigt har de enskilda klagomålen kraftigt ökat, en utveckling som blivit särskilt påtaglig under de senaste åren. Under 1950-talet har också en praxis införts, enligt vilken ombudsmännen i stor utsträckning utvecklar sina synpunkter även i ärenden inte som föranleder direkt kritik mot myndigheternas handlande. Deras betydelse för både myndigheterna och de enskilda har därigenom ökat. Av stor vikt är också att JOs arbetsfält väsentligt vidgats. Tidigare avsåg granskningen i huvudsak domstolsväsendet och rättsvården i trängre bemärkelse. Med början på 1950-talet har emellertid förvaltningen kommit alltmer i förgrunden och svarar numera för huvuddelen av JOs arbetsbörda. Några författningsändringar har inte erfordrats härför såvitt gäller de statliga myndigheterna utan endast en ändrad inriktning av arbetet. I samband med 1957 års reformer utsträcktes J Ozs tillsyn, med vissa begränsningar, även till den kommunala förvaltningen.

Utskottet redogjorde även något för hur JOs uppgifter förändrats under åren och uttalade därefter KILU 19671 6 f. s. i

Denna utveckling har skapat en ny motivering för ombudsmannainstitutionen. Existensen utanför den offentliga förvaltav en ningens hierarki stående, helt självständigt verkande institution, som har sin grund i folkrepresentationens förtroende och fria val och som de enskilda kan vända sig till med sina klagomål mot myndigheterna, bidrar verksamt till att stärka medborgarnas förtroende för rättsordningen. Denna självständighet gäller - som även gentemot riksdagen, som aldrig påverkar ombudsmännens handläggning av ärendena är institutionens främsta kännetecken och grunden för dess betydelse. Ett bevis för att den har viktiga

soU 199337 Justitiekanslerns tillsyn

uppgifter att fylla även i det moderna samhället bl.a. är det växande intresset utomlands för liknande ämbeten.

Det tidigare redovisade synsättet i fråga JO om ligger bakom den nuvarande RFs bestämmelser JO-ämbetet. Departementschefen om uttalade bl.a. följande prop. 197390 414 s.

I ett statsskick som står på parlamentarismens grund är det naturligt att riksdagen som en huvuduppgift har att bedriva kontrolleranen de verksamhet genom att granska regeringens allmänna politik. På riksdagen bör också ankomma övervakning regeringens en av funktion högsta

som förvaltningsmyndighet. Det ligger vidare i

riksdagens intresse att bevaka att myndigheter och offentliga funktionärer lojalt och effektivt förverkligar de direktiv för samhällsverksamheten har givits som i lagar och andra beslut. En insyn på olika förvaltningsområden kan också ge riksdagen underlag för nya beslut.

I samband med att 1975 års lag med instruktion för JO kom till gjorde KU vissa uttalanden, som godtogs riksdagen och därmed av som visar hur riksdagen då sedan 1974 års RF trätt i kraft - mera allmänt såg på JOs roll. KU anförde följande KU 19757622 s. 48 f.

J O-institutionen är enligt regeringsformen ett av riksdagens kontrollorgan. I vårt parlamentariska system innebär detta inte att JO skall ha rollen folkrepresentationens som kontrollant av regeringsmaktens utövande. J Ozs huvuduppgift är i stället att tillvarata den enskildes intresse av en lagenlig och korrekt behandling från de offentliga sida. Denna verksamhet organens utövar JO huvudsakligen pröva genom att anmälningar från enskilda mot statliga och kommunala myndigheter samt företrädare för dessa och genom att vid inspektioner granska myndigheternas

praxis i olika hänseenden. Det är enligt utskottet uppenbart att den

svenska riksdagens ombudsmannainstitution,

som inte minst under senare år tjänat som förebildför många andra länder, inrättat som liknande tillsynsorgan, fått ökad betydelse i takt med den offentliga förvaltningens växande omfattning och lagstiftningens alltmer

komplicerade karaktär.

Som framhölls i samband med antagandet den av nya grundlagen vill utskottet understryka att JO-ämbetet är och i framtiden bör förbli ett extraordinär för organ av natur medborgarnas rättssäkerhet och att institutionen sålunda inte är avsedd att ersätta den tillsyn och rättstillämpning ankommer på andra som organ i samhället. Detta följer redan JO saknar av att befogenhet att ändra eller upphäva felaktiga beslut. JO-institutionen skiljer därigenom väsentligt från andra organ i den svenska rättsordningen.

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

Utskottet erinrade därefter om att riksdagen i samband med 1967 års

reform av JO-ämbetet uttalat sig om J Ozs funktion och ställning se

ovan. Enligt utskottet hade detta riksdagsuttalande fortfarande full giltighet. Även 1983 års JO-utredning definierade JOs uppgifter. Utredningen anförde därvid bl.a. SOU 198526 s. 9 f.

Riksdagen skall som folkets företrädare kunna bevaka hur myndigheter och offentliga funktionärer tillämpar lagar och andra författningar. Enligt RF har JO att på riksdagens vägnar utöva en sådan kontroll. JO har alltså som riksdagens organ att vaka över rättssäkerheten. Rättssäkerheten beror i första hand på författningarnas innehåll och på kvaliteten hos de myndigheter som har att tillämpa dem.

Åtskilliga regler har ställts upp och en rad åtgärder vidtagits för att

trygga de enskildas rättsskydd i förhållande till det allmänna. JO kan, om man så vill, sägas vara en bland en mängd faktorer till skydd för rättssäkerheten det är den samlade effekten av dessa faktorer som avgör hur starkt skyddet Denna iakttagelse ger dock inte på något sätt anledning att förringa betydelsen av JO-institutionen i dagens samhälle. Enligt utredningens mening är av stor vikt att medborgarna har tillgång till ett sådant övervakande organ som JO-ämbetet, vilket står fritt från den offentliga förvaltningen i övrigt. Just genom ämbetets fristående och oberoende ställning och genom att det innehas av högt kvalificerade personer kan det på ett effektivt sätt motverka fel i den offentliga verksamheten. JOs uppgift bör alltså vara att som ett extraordinärt organ vaka över rättssäkerheten. Givetvis är det i de enskildas kontakter med myndigheter och tjänstemän som kravet på rättssäkerhet gör sig särskilt gällande. JO bör vara en riksdagens och folkets ombudsman till vilken var och en kan vända sig när han anser att en myndighet eller en tjänsteman har handlat felaktigt. JOs uppgift bör vara att ta till vara de enskildas intresse av en lagenlig och korrekt behandling från myndigheternas sida. Denna uppgift för JO bör fullgöras främst efter tvâ linjer. Dels bör JO kunna ingripa mot redan begångna fel i den offentliga verksamheten. Dels bör JO ha möjlighet att främst genom vägledande uttalanden förhindra att fel uppstår.

JOs tillsynsområde är internationellt sett mycket omfattande. Med undantag för den finländska ombudsmannen torde det inte finnas någon annan ombudsman vars granskning täcker praktiskt taget hela den offentliga verksamheten. Vid en internationell jämförelse gäller den mest iögonfallande skillnaden domstolsväsendet. I alla länder utom Sverige och Finland

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

är domstolsväsendet undantaget från ombudsmännens granskning. De flesta som infört ombudsmannaämbeten är utpräglade common-lawländer som Storbritannien och samväldesländerna eller länder med mer eller mindre starka sedvanerättsliga inslag i sina rättssystem som t.ex. Danmark. Domstolsväsendets ställning tredje statsmakt, som en oberoende av statsöverhuvud, regering eller folkrepresentation har i dessa länder ansetts utesluta varje kontroll. Även debatten i om Sverige i samband med tillkomsten 1809 års RF hade starka inslag av av maktdelningsdoktrin kom såväl domstolarna förvaltningen som att lyda under Kungl. Majzt, och båda kunde kontrolleras riksdagen, av visserligen inte direkt men väl av riksdagens ombudsman. J Ozs granskning har hittills väsentligen varit

en laglighetsprövning

inriktad på enskilda tjänstemäns beslut och åtgärder. Betydelsefullt för denna inriktning granskningen har varit det i av många avseenden specifika svenska tjänsteansvaret förr kallat ämbetsansvaret som gör tjänstemannen personligen straffrättsligt ansvarig för de beslut han fattar. Med undantag för Finland saknas utomlands direkta motsvarigheter till det svenska tjänsteansvaret. Redan Danmark och Norge skiljer sig från Sverige med avseende på granskningens inriktning, att ombudsmännen har genom kompetens att i viss utsträckning göra diskretionära bedömningar och ingripa mot orimliga beslut respektive klart orimliga beslut. Även i dessa två nordiska länder är emellertid granskningsuppgiften väsentligen inriktad mot person och mot myndighet eller mot besluten sådana, som vilket inte är fallet i övriga länder. Särskilt i anglosaxiska länder gäller klagomålsprövningen väsentligen beslut eller åtgärder kränker som enskilds rätt. I fråga om JOs ställning i förhållande till riksdagen slår 1983 års JO-utredning fast, att politisering av JOs verksamhet bör undvikas och att riksdagen bör styra JOs verksamhet endast genom lagbestämmelser. Riksdagen bör i enlighet med gällande ordning inte - kunna påverka JOs handläggning enskilda ärenden. av Flera av bestämmelserna i 1974 års RF angår riksdagens roll i förhållande till JO. Det ankommer således på riksdagen inom att ramen for RFs och ROs bestämmelser ombudsmännen om ge generella riktlinjer for deras verksamhet fastställa ingenom att struktion for dem. Riksdagen får inte ombudsmännen direktiv ge för hur de skall agera i enskilda fall. Ombudsmännen handlar självständigt och deras beslut kan inte överklagas.

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

Förhållandet mellan JK och JO

Kontrollen av den offentliga verksamheten är i såväl ett nationellt som ett internationellt perspektiv i första hand knuten till folkrepresentationen. Iden hittillsvarande beskrivningen av tillsynen och kontrollen av den svenska förvaltningen har därför JO ägnats stor uppmärksamhet. När det gäller JK har hans tillsynsverksamhet analyserats och kommenterats av 1974 års JK-utredning som bl.a. anförde SOU 197859 s. 48 ff.

JK-utredningen har den bestämda uppfattningen att JKs uppgift som regeringens tillsyns- och expertorgan i juridiska frågor bör vara JKs huvuduppgift, på vilken hans huvudsakliga resurser och krafter bör sättas in. Denna mening stöds även av direktiven som vill frigöra JK från andra grenar av ombudsmannafunktionen i dess nyssnämnda vidsträckta bemärkelse, ehuru delvis av andra skäl. --- Gränsdragningen mellan JKs och JOs uppgifter och befogenheter erbjuder vissa svårigheter. JK- och J O-ämbetena har olika ställning i det konstitutionella systemet i det att JK alltid, med undantag för en kortare period under frihetstiden, varit underställd Kungl. Majzt, numera regeringen, medan JO varit och fortfarande är riksdagens ombudsman. Alltsedan JO-ämbetets tillkomst år 1809 har det således förelegat en dubbelkontroll av tjänstemännen. Tid efter arman har lämpligheten härav ifrågasätts. Under senare år har detta problem aktualiserats av ett par fall där J K kommit att uttala annan mening än JO i samma ärende eller i varje fall upptagit JO en av prövad sak till förnyad prövning, något som på sätt och vis kunnat

uppfattas som en överprövning av JOs beslut, trots att JK inte

har någon tillsynsbehörighet över J O-ämbetet. Aven det omvända förhållandet är tänkbart men har utredningen veterligt varit aktuellt under senare tid. Utredningen har ingående diskuterat frågan och har den uppfattningen att man i görligaste mån bör undvika att de båda myndigheterna prövar samma klagomål från allmänheten. Emellertid får det för den allmänna debatten i landet anses värdefullt att vi har två fristående instanser som vid behov kan undersöka uppmärksammade förhållanden. Det avgörande skälet till att den dubbla tillsynen enligt utredningens mening måste accepteras är dock de båda organens nyssnämnda olika konstitutionella ställning. Regeringens allmänna ansvar för att statsförvaltningen fungerar väl, att tjänstemännen fullgör sina åligganden och att rättssäkerhet råder, kräver ett särskilt kontrollorgan, som kan styras att sätta in sina insatser både permanent och temporärt där de från denna utgångspunkt bäst behövs. Permanent sker detta genom åligganden för kontrollorganet att öva allmän tillsyn och regler om dennas föremål och inriktning,

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

temporärt genom särskilda uppdrag. Regeringen kan inte och bör inte härvid utnyttja det speciella står till organ som riksdagens förfogande för ett liknande ändamål, nämligen JO-ämbetet. Det måste nämligen ytterligt viktigt för anses vara medborgarnas förtroende för denna, för Sverige tidigare unika kontrollinstans, att den är helt fristående från regeringen och den organisation under denna som den skall öva tillsyn över. Däri ligger JO-ämbetets styrka och särskilda värde. Om regeringen överlät tillsyns- och liknande uppgifter på riksdagens ombudsman skulle dennes möjligheter att enligt riksdagens instruktioner fullgöra sina tillsynsfunktioner riskera att minskas. Det sagda gäller oberoende av att regeringen står i ett helt annat förhållande än tidigare till riksdagen. Detta ändrade förhållande påverkar dock den praktiska gränsdragningen mellan de båda organen. Självfallet måste även i görligaste mån undvikas de båda att myndigheterna gör uttalanden och bedömningar skiljer som sig från varandra. Aven om vi sålunda också i fortsättningen skall ha två tillsynsmyndigheter är det över huvud angeläget att överväga med om man beaktande av deras olika kontitutionella ställning och utan att minska det värde och det förtroendekapital, som ligger i att de två organen finns, kan genomföra någon form praktisk av arbetsfördelning mellan JO och JK. Såväl klagomålsprövningen insom spektionsverksamheten har därvid särskilt varit på tal. JO-utredningen uttalade att många skäl talade för de regelbundna att mer rutinbetonade inspektionerna borde utföras av en myndighet som lyder under regeringen och fann att det skulle ligga väl i linje med dess tankegångar JK-ämbetet skulle om få i uppgift att ägna mer tid inspektioner av de offentliga myndigheterna. JK-utredningen delar denna uppfattning. Av den förut angivna meningen, att JKs allmänna funktion regeringens särskilda för som organ tillsyn över domstolar och förvaltning är huvuduppgift för en JK på vilken större delen av hans bör sättas in, resurser följer att inspektionsverksamheten bör inta framträdande en plats bland JKzs arbetsuppgifter. Denna inriktning och omfattning bör övervägas närmare.

Detta gäller även klagomålsprövningen led i

som ett tillsynen. Med hänsyn till att JO-ämbetet finns och dessutom nyligen fått viss personalförstärkning torde intensifieringen tillsynen främst av uppnås genom att JK avlastas vissa arbetsuppgifter som har omedelbart samband med denna, kanske framför allt skaderegleringen. Därjämte skulle större möjlighet för JK öka sin att inspektionsverksamhet huvudsakligen inom för nuvarande ramen organisation kunna ske J Kzs befattning med om klagomål från allmänheten kan minska. Detta bör även övervägas det av skälet att en sådan begränsning ter sig naturlig utifrån J Kzs ställning som ett regeringens kontrollorgan. Däremot finner utredningen på grund samma att

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

det är angeläget att JK prövar anmälningar från statliga och

kommunala myndigheter samt att han av eget initiativ eller på uppdrag regeringen ingriper för att utreda uppmärksammade

av missförhållanden.

Att det finns grundläggande skillnad i inriktningen mellan JOs och

en JKs verksamhet hade framhållits redan av 1937 års utredning

angående JKs, JOs och M0s allmänna ämbetsställning m.m. Utredningen erinrade om att medan JO i främsta rummet har att bevaka den enskildas medborgerliga rättigheter, JKs uppgifter i

särskild grad bör betraktas ur den allmänna ordningens och dis-

ciplinens synpunkt SOU 19397 s. 93.

Frågan förhållandet mellan JK och JO hade också behandlats av om

1963 års JO-utredning. I betänkandet Riksdagens justitieombudsmän

SOU 196564 behandlades frågan i ett avsnitt rubricerat Dubbelkontrollen från ombudsmännen och JK. Därvid anfördes bl.a. s. 188 f.

Vid övervägandet av olika möjligheter att minska J Ozs arbetsbörda har utredningen jämväl prövat frågan, huruvida det på alla

områden kan anses nödvändigt med den dubbla kontroll, som nu förekommer genom, å ena sidan, JOs och MOs samt, å andra

sidan, JKs granskningsverksamhet. Efter 1957 års reform av ombudsmannaämbetena sammanfaller området för dessas tillsyn så gott som helt med det, varöver JK har att utöva uppsikt. Man kan

otvivelaktigt ifrågasätta det rationella i att på detta sätt ha två från varandra fristående kontrollorgan med i huvudsak samma verksam-

hetsinriktning. Mot bakgrunden den pressande arbetssituationen

av inom JO-ämbetet är det i stället naturligt att överväga om det icke

vore möjligt att befria JO från vissa granskningsåligganden och låta

dessa åvila enbart JK. Ett ämnesområde som skulle kunna vara särskilt lämpat för en sådan anordning torde vara domstolsväsendet. Såsom framhållits i

kapitlet den framtida inriktningen av ombudsmännens till-

synsverksamhet kap. 10 föreligger inom detta område vissa rättssäkerhetsgarantier minskar kontrollbehovet. Det kan också

som erinras att i Danmark och Norge har domstolsväsendet ansetts om

böra lämnas utanför ombudsmännens tillsynsbefogenheter.

Det kan givetvis ifrågasättas om en inskränkning av JOs

skyldighet att utöva tillsyn över vissa delar av hans ämbetsområde

står i överensstämmelse med rådande konstitutionella skillnad mellan JK såsom Kungl. Majzts högste ombudsman samt JO och MO såsom riksdagens ombudsmän. Vid tiden för det nuvarande statsskickets tillkomst stod riksdag och regering emot varandra två skilda statsmakter. Detta tillstånd föranledde inrättandet av som

ett särskilt riksdagens kontrollorgan vid sidan av J K. Efter framför allt parlamentarismens genombrott har dock detta motsatsför-

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

hållande mellan de två statsmakterna väsentligen utjämnats. Det torde därför för tiden icke föreligga konstitutionella skäl nu samma som tidigare att inom hela området för offentlig myndighetsutövning ha två från varandra helt åtskilda kontrollinstitutioner. I nu berörda hänseende lär det därför icke möta något egentligt hinder att befria JO från skyldigheten att behandla ärenden rörande domstolsväsendet. Eftersom domstolarna står helt utanför det politiska livet samt i sin verksamhet intager i förhållande till en

statsledningen mer självständig ställning än förvaltningsmyndig-

heterna torde de konstitutionella betänkligheterna här inte vara särskilt starka. Att märka är även sådan reform inte behövde att en beröra ombudsmannens rätt att ingripa på området endast utan innebär en befrielse från skyldigheten att utöva tillsyn däröver. Enligt utredningens uppfattning bör den angivna vägen för nu att lindra ombudsmännens arbetsbelastning utnyttjas endast andra om metoder icke förslår. Som framhållits i andra sammanhang anser emellertid utredningen att dess i förevarande betänkande framlagda förslag är tillfyllest för att skapa drägliga arbetsförhållanden för ombudsmännen. För närvarande föreligger därför icke tillräcklig anledning att vidtaga åtgärder av det slag som nu berörts.

I doktrinen har JKs och J Ozs konkurrerande kontrolluppgifter berörts av Fredrik Sterzel i Riksdagens kontrollmakt 1969 238 ff. Han s. framhåller att en huvudorsak till att motsättningar mellan dessa myndigheter undvikits är att ett gott personligt samarbete utvecklats och vidmakthållits. Han påpekar att vissa informella kontakter hålls mellan JO och JK i syfte att undvika dubbelarbete och risker för konflikter, t.ex. då det gäller att planera inspektioner och i viss utsträckning även i fråga om ingripanden i konkreta fall. Han anför vidare

Det går emellertid inteatt komma ifrån, dubbelkontroll

att en sker genom JO och JK. Andamålsenligheten härav kan naturligtvis ifrågasättas. Detta noterades också av 1963 års utredning. Mot bakgrund av den pressande arbetssituationen hos JO syntes det naturligt att överväga, om det var möjligt att befria JO från vissa granskningsåligganden och låta dessa åvila endast JK. Utredningen pekade särskilt på domstolsväsendet. En reform borde dock inte innebära, att JO fråntogs rätten att ingripa, bara utan att skyldigheten att öva tillsyn upphävdes. Denna väg för lätta JOs att arbetsbörda borde emellertid enligt utredningens mening anlitas endast i sista hand, de framlagda förslagen inte befanns om tillräckliga för att skapa en tillfredsställande arbetssituation. Vid remissbehandlingen berördes frågan i huvudsak bara JK av som framhöll, att förhållandet mellan honom och JO kunde förtjäna att övervägas vid lämpligt tillfälle att några omedelbart angelägna men

129 5 13-0409

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

reformfrågor knappast förelåg. Saken berördes inte vid riksdagsbehandlingen.

Sterzel anmärkte att utredningen naturligt nog bara diskuterade JO. Han ansåg emellertid att det vid en eventuell reform skulle kunna ligga nära till hands att inte avlasta endast JO utan även JK, t.ex. att fördela tillsynsskyldigheten så att domstolsväsendet förs till JK och förvaltningen till JO eller rentav så att endast JO blir skyldig att utöva tillsyn, med bibehållande av en befogenhet för båda att ingripa varsomhelst. Han ansåg vidare att man i så fall även torde beakta RÅ uppgiftsfördelningen mellan JK och i fråga om åtal mot ämbetsmän. Det är värt att notera att såväl 1963 års JO-utredning som Sterzel gjorde sina överväganden i fråga om vem som skall utöva tillsyn över domstolarna mot bakgrund av J Os besvärande arbetsbelastning. 1963 års J O-utredning åberopade att det inom domstolsväsendet finns vissa rättssäkerhetsgarantier som minskar kontrollbehovet. Vidare sade utredningen att eftersom domstolarna står helt utanför det politiska livet samt i sin verksamhet intar en i förhållande till statsledningen mer självständig ställning än förvaltningsmyndigheterna torde de konstitutionella betänkligheterna mot att befria JO från skyldigheten att behandla ärenden rörande domstolsväsendet inte vara särskilt starka. Utredningen nämnde också utan närmare kommentar att - domstolsväsendet inte stod under ombudsmännens tillsyn i Danmark och Norge. Frågan behandlades sålunda ur en praktisk synvinkel i syfte att minska J Ozs arbetsbörda.

Kontrollen över domstolsvdsendet

I 1974 års RF framstår de högsta dömande instanserna i sin materiella verksamhet som helt frigjorda från sambandet med regeringsmakten. Högsta domstolen och Regeringsrätten dömer numera i eget namn. Domstolarnas rättskipande verksamhet är även enligt nya RF skyddad mot inblandning från andra statsorgans sida. I 11 kap. 2 § RF föreskrivs sålunda att ingen myndighet, heller riksdagen, får bestämma hur en domstol eller annan myndighet skall i ett särskilt fall tillämpa en rättsregel. Grundlagberedningen framhöll att den kanske viktigaste garantin för att domstolarna och förvaltningsmyndigheterna skulle fullfölja sina uppgifter på ett för den enskildes rättstrygghet tillfredsställande sätt låg i att de i grundlag tillförsäkrades självständighet i sin rättstillämpande verksamhet, dvs. för domstolarnas del i så gott som hela deras verksamhet SOU 197215 s. 196.

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

Domstolarnas självständighet kommer även till uttryck i ll kap. 1 § RF där det ges ett grundlagsskydd för Högsta domstolen och Regetingsrättens ställning som högsta instanser. Ett annat exempel utgör bestämmelsen om domarnas anställningstryggheti ll kap. 5 § RF. Det anses vara en nödvändig garanti ñr rättstillämpningen att ordinarie domare inte kan skiljas från sin tjänst i andra fall än då objektivt godtagbara skäl föreligger. Genom att frågan reglerats i grundlag kan den inte inskränkas lag eller avtal. Även kravet genom i ll kap. 4 § RF på lagform vid utfärdandet bestämmelser av om domstolsväsendet och rättegångsförfarandet har motiverats med att man velat garantera domstolarna självständig ställning. Syftet med en den s.k. självständighetsprincipen är den enskilde största möjliga att ge rättssäkerhet. Den enskildes rätt skall inte beroende politiska vara av

hänsyn eller andra sidohänsyn.

Frågan om kontroll av domstolarna har berörts av 1963 års JOutredning i samband dels med att utredningen övervägde att överföra tillsynen över bl.a. domstols- och åklagarväsendet från JO till MO och dels med att den övervägde inriktningen ombudsmannens inav spektionsverksamhet över domstolsväsendet. I anslutning till den första frågan anförde 1963 års JO-utredning bl.a. SOU 196564 s. 105

Mot ett överförande av domstols- och åklagarväsendet till MO kan invändas att tillsynen över dessa områden då skulle komma att utövas av annan ombudsman än den som kontrollerar den civila förvaltningen. Vid granskning av ärenden rörande domstolarna eller vid inspektion av dessa kan JO nämligen i något fall finna skäl att till behandling upptaga vissa förvaltningsrättsliga rena spörsmål, såsom frågor om indragning körkort eller rörande av åtgärder inom barnavården och nykterhetsvården. Och omvänt kan vid granskning av ärende, berörande något förvaltningsområde, anledning uppkomma att samtidigt undersöka visst förhållande inom domstolsväsendet. Denna förening domstolarnas och av förvaltningsmynd igheternas verksamhet kan mycket väl aktualiseras i en och samma klagoskrift. I praktiken torde emellertid i man dylika fall kunna utnyttja den befogenhet som ombudsman enligt instruktionen har att, då särskilda skäl därtill föreligger, avgöra fråga som enligt de allmänna fördelningsgrunderna ankommer på den andres prövning eller till denne hänskjuta fråga, eljest som tillhör hans eget verksamhetsområde. Skulle den ombudsmanene nen vid inspektion av någon under hans tillsyn stående myndighet uppmärksamma förhållande, som berör den andres verksamhetsområde, bör han således såvida han icke det från praktiska - anser synpunkter vara lämpligast att själv upptaga saken till prövning överlämna den till den andre. Ombudsmännen bör också kunna

Jusritiekanslerns tillsyn sou 199337

sinsemellan överenskomma att den ena vid inspektion av myndigheter, som står under hans tillsyn, skall ha sin uppmärksamhet riktad även mot visst eller vissa förhållanden, som egentligen hänför sig till den andres tillsynsområde, samt själv avgöra eller till den andre överlämna de ärenden, som därvid upptages. Det kan förutsättas, att ombudsmännen i samråd försöker tillvarataga också andra möjligheter som står till buds att förhindra att olägenheter av nänmda slag uppkommer som en följd av att domstols- och åklagarväsendet särskiljes från förvaltningen.

I ett avsnitt om inspektionsverksamhetens inriktning anförde utredningen följande angående domstolsväsendet SOU 196564 s. 176

Däremot kan otvivelaktigt skäl anföras för en minskning av den domstolsväsendet inriktade inspektionsverksamheten. Man kan hänvisa bl.a. till den stadga och fasthet som utmärker rättegångsförfarandet, de rättssäkerhetsgarantier, som är förbundna med de i detta tillämpade principerna om muntlighet och omedelbarhet, den stora utsträckning i vilken parter biträdes av advokater samt den uppmärksamhet tidningspressen ägnar de vid domstolarna handlagda målen. Å andra sidan är verksamheten inom dessa samhällsorgan ofta av väsentlig betydelse i både personligt och ekonomiskt hänseende för den enskilde medborgare som beröres därav. - Kraven på rättssäkerhetsgarantier kan därför anses vara särskilt höga inom detta område. Erfarenheterna av den hittills utövade tillsynen torde också utvisa att det, trots det skydd mot misstag och rättsförluster som finnes inom rättegångsförfarandet självt, är påkallat med inspektionskontroll från en riksdagens ombudsman av ungefär samma omfattning som nu.

Kontrollen av domstolarna berördes också av det sammansatta konstitutions- och första lagutskottet i dess betänkande nr 1 år 1967. I anslutning till att utskottet uttalade sig om inriktningen och omfattningen ombudsmännens inspektionsverksamhet anfördes bl.a. av följande KILU 19671 s. 16

Utredningen 1963 års JO-utredning har även övervägt, om det kan vara skäl att minska den inspektionsverksamhet som är inriktad på domstolarna, har funnit det påkallat kontroll

men med en av

ungefär den omfattning som nu förekommer. Aven inom övriga områden, som föreslås bli överflyttade från JO till MO, anser utredningen den nuvarande inspektionsintensiteten i stort sett vara lämplig. Utskottet ansluter sig till utredningens uppfattning i dessa frågor. Vad domstolsväsendet beträffar har rättegångsreformen medfört en minskning av det tidigare tillsynsbehovet. Det kan också förutses att de pågående förändringarna i domstolsorganisa-

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

tionen, som syftar till att nedbringa antalet underrätter, kommer att underlätta ombudsmännens tillsyn. Utskottet finner dock att inspektionsverksamheten på detta område inte bör minskas utan även framledes bör ha den omfattning den i dag har.

Det har således ansetts att det funnits ett i vart fall oförändrat behov av kontroll över domstolsväsendet. Kraven på rättssäkerhetsgarantier har ansetts vara särskilt höga i fråga domstolarna. Den grundom läggande frågan huruvida domstolarnas självständighet i förhållande till de politiska statsmakterna medger kontroll från dessas sida eller av deras organ i fråga den dömande verksamheten däremot inte om synes närmare ha diskuterats. Det ligger nära till hands att anta att det ansetts som en självklarhet att de statsmakter som tillagts befogenheten att inrätta domstolsväsendet också skall ha möjlighet kontrollera att funktionsdugligheten hos de etablerade institutionerna.

7.3 Allmän översikt

7.3.1 Kontrollen den offentliga verksamheten i

av allmänhet

Grunden för Sveriges demokratiska statsskick slås fast i l kap. 1 § första stycket RF, vari sägs att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Folkets främsta företrädare är enligt 1 kap. 4 § RF riksdagen, vars huvuduppgifter är att stifta lag, besluta om skatt till staten och bestämma hur statens medel skall användas. Riksdagen har också att granska rikets styrelse och förvaltning. Rikets styrelse tillkommer enligt l kap. 6 § RF regeringen. Den yttersta kontrollen över riksdagen ligger hos folket, vilket manifesteras genom de allmänna valen till riksdagen. Riksdagens mera övergripande kontrollfunktioner ligger inbyggda redan i det konstitutionella systemet, den genom ställning riksdagen har i förhållande till regeringen. Främst kommer detta till uttryck i den behandling regeringens propositioner undergår i riksdagen. Den riksdagen tillerkända rätten bestämma över hur att statens medel skall användas innebär också möjlighet för riksdagen en att kontrollera förvaltningen. Särskilda bestämmelser riksdagens kontrollmakt återfinns i 12 om kap. RF. Den kontrollmakt, som där beskrivs, har dock en mera begränsad innebörd; regleringen avser de särskilda och organ metoder som är direkt anvisade för kontrolländamål. Sådana kontrollmetoder är riksdagens befogenhet att misstroendeföravge klaring mot statsråd och riksdagsledamots rätt att till statsråd fram-

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

ställa interpellation eller fråga i angelägenhet rörande dennes tjänsteutövning. De kontrollorgan som regleras i 12 kap. RF är KU 1 - 3 §§, JO 6 och 8 §§ och Riksdagens revisorer 7 §. I motsats till vad som gäller for riksdagen regleras inte regeringens förvaltningskontroll i grundlag, bortsett från att JK omnämns som ett under regeringen lydande Enligt 116 RF RÅ, organ. lyder JK, de centrala ämbetsverken och länsstyrelserna under regeringen. Annan statlig förvaltningsmyndighet lyder under regeringen, om inte myndigheten enligt RF eller annan lag är myndighet under riksdagen. statsförvaltningen består av centrala, regionala och lokala förvaltningsmyndigheter. De centrala myndigheterna RÅ och Rikspolisstyrelt.ex. sen, har att utöva tillsyn över hela verksamheten inom sitt forvaltningsområde. En regional myndighet har motsvarande skyldighet i förhållande till underlydande statliga eller kommunala organ, inom sitt geografiska område. Vid sidan av den ordinarie tillsyn som utövas av centrala och regionala myndigheter inom sina förvaltningsområden fungerar, som nämnts, dels KU, dels också vissa speciella tillsyns- och kontrollorgan, nämligen, under riksdagens huvudmannskap, JO och riksdagens revisorer, samt JK och RRV, som lyder under regeringen. Kortfattat kan sägas, att JK liksom JO har att särskilt tillvarata - rättssäkerhetens intressen i myndigheternas handläggning medan RRV och riksdagens revisorer under olika huvudmannaskap främst skall - ägna sig den ekonomiska sidan av myndigheternas verksamhet. För rationaliseringsarbetet inom statsförvaltningen under regeringsvarar en också Statskontoret, som dock inte har någon tillsyns- eller inspektionsrätt över statliga myndigheter utan närmast är ett experteller konsultorgan.

7.3.2 J ustitiekanslems tillsyn

JKs tillsyn bedrivs genom prövning av klagomål och anmälningar från enskilda och myndigheter, genom inspektioner eller genom att JK av eget initiativ tar upp frågor som han av en eller annan anledning finner påkalla uppmärksamhet. JK får väcka åtal mot den har som begått brott i tjänsten och kan olika sätt ingripa för att en försumlig befattningshavare skall bli ålagd disciplinpåföljd eller avskedad eller avstängd från sin tjänst. Ytterligare en form av tillsyn utgör den granskning av ärendeförteckning som de statliga myndigheterna enligt 18 § verksförordningen 19871100 är ålagda att årligen lämna till JK. Det förekommer också att JK får i uppdrag av regeringen att utreda något förhållande där regeringen av skilda skäl anser det vara av särskilt värde att saken utreds av ett fristående kvalificerat organ.

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

7.3.3 Annan tillsyn över offentlig verksamhet

Omfattningen av JKs tillsyn får beroende förekomsten anses vara av av andra former av tillsyn inom den offentliga förvaltningen. I detta sammanhang finns det särskild anledning att uppmärksamma verksförordningen 1987 l 100 som tillämpas på myndigheter under regeringen i den omfattning regeringen föreskriver i som myndighetens instruktion eller i någon förordning. I praktiken annan tillämpas verksförordningen, ibland med undantag för enskilda bestämmelser,

på alla civila centrala förvaltningsmyndigheter med

undantag av affärsverken. Enligt 5 § verksförordningen skall myndighetens chef se till att verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt och att den utvecklas och anpassas till de krav ställs på den. Vidare som skall myndighetens chef planera verksamheten, övervaka att planerna följs samt följa upp verksamheten och analysera resultatet 6 §. Enligt bestämmelser i 7 § skall han också

samordna verksamheten med angränsande verksamheter, se till att allmänhetens, organisationers, företags och offentliga myndigheters kontakter med myndigheten underlättas genom en god service och tillgänglighet, information och genom genom ett klart och begripligt språk i myndighetens skrivelser och beslut, se till att myndigheten har rättvisande ekonomisk en redovisning och att medlen förvaltas på ett betryggande sätt, följa utvecklingen i de nordiska länderna och i andra länder vad gäller förhållanden är betydelse för som av myndigheten.

Myndighetschefen har alltså enligt dessa allmänna bestämmelser en tillsyn över underlydande personal. statsförvaltningen är på det hela taget uppbyggd med centrala,

regionala och lokala förvaltningsmyndigheter, inordnade i

ett hierarkiskt system. Som redan framhållits i avsnitt 7.3.1 har allmänt sett en central myndighet att utöva tillsyn över hela verksamheten inom sitt förvaltningsområde och regional en myndighet har motsvarande skyldighet i förhållande till underlydande, statliga eller kommunala organ, inom sitt distrikt. I tillsynsskyldigheten ligger inte bara att till att varje tjänsteman följer se givna föreskrifter utan även och kanske framför allt att till myndigheten se att är organiserad på lämpligt sätt, att den har tillräckligt kvalificerad personal och den att har lokaler och andra tekniska förutsättningar fullgöra att sin uppgift. Denna tillsyn kan bedrivas på många olika sätt. Så förekommer t.ex. en omfattande rapporteringsskyldighet från underställda till överordnade organ, skyldighet att föra och avlämna statistik en eller att

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

verksamhetsberättelser. Vidare anordnar överordnade organ ofta avge kurser för utbildning av underordnad personal samt konferenser för samråd och utformning av enhetlig praxis. Dessutom utfärdar den överordnade myndigheten föreskrifter och anvisningar för de underordnades handlande. Överordnade tjänstemän företar i stor utsträckning för besök resor och inspektioner till underlydande myndigheter och andra institutioner. Någon skarp gräns mellan informella besök och formella inspektioner torde knappast föreligga. Ofta syftar dylika besök till att lära känna underlydande personal, att diskutera aktuella problem, att studera tjänstelokalernas beskaffenhet eller att granska den tekniska materielens skick. Mer formella inspektioner förekommer inom vissa verksamhetsgrenar, såsom polis- och åklagarväsendet, där vederbörande chef på både central och regional nivå har instruktionsenlig skyldighet att förrätta regelbundna inspektioner. Sådana har ofta en mer kontrollerande karaktär än de informella besöken och kontrollen kan gå ut på t.ex. att ordning råder inom myndigheten, att personalen har erforderliga kunskaper eller att gällande bestämmelser har följts i fråga diarieföring och handläggning av särskilda ärenden. om Vid sidan av den tillsyn som centrala och regionala myndigheter utövar inom sina förvaltningsområden och som utan tvivel är den för rättssäkerheten mest betydelsefulla, förekommer att vissa centrala institutioner har sig ålagd en tillsyn över hela den offentliga förvaltningen, utan begränsning till en särskild förvaltningsgren. Sådana skall emellertid inte utöva en kontroll som omfattar alla sidor organ verksamheten utan den är i allmänhet inriktad på en speciell av funktion.

Riksrevisionsverket

Vad beträffar först sådana organ som lyder under regeringen finns förutom JK Riksrevisionsverket RRV, som skall anlägga mer ekonomiska synpunkter på statsförvaltningen och dels skall kontrollera förvaltningen och redovisningen av statsmedlen, dels skall se till att myndigheterna är rationellt och effektivt organiserade. RRV är enligt 1 § förordningen 198880 med instruktion för Riksrevisionsverket central förvaltningsmyndighet för statlig revision och redovisning. Revisionen omfattar både förvaltnings- och redovisningsrevision. RRV skall särskilt granska bl.a. den statliga verksamheten från effektivitetssynpunkt och myndigheternas årsredovisning och underliggande redovisning. RRV skall också utveckla metoder för styrning och medelsförvaltning såsom verksamhetsplanering, bud-

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

getering, redovisning, resultatredovisning och resultatanalys. RRV skall dessutom varje år till regeringen lämna revisionsberättelser över

granskning av affärsverkens årsredovisning och koncernredovisning

samt sammanställning och översiktlig bedömning reultatet den av av löpande och årliga revisionen av myndigheternas redovisning. Under riksdagen finns vid sidan J O-ämbetet kontrollorav ett annat gan, nämligen riksdagens revisorer, i likhet med RRV främst som skall ägna sig den ekonomiska sidan myndigheternas verksamhet. av

Statskontoret

För rationaliseringsarbetet inom statsförvaltningen svarar också Statskontoret, dock utan egentliga tillsynsuppgifter. Statskontorets uppgift är enligt 1 § förordningen 1992877 med instruktion för Statskontoret att på regeringens uppdrag biträda med underlag för omprövning, effektivisering och styrning statlig och statligt av finansierad verksamhet samt att i övrigt på uppdrag biträda departement, kommittéer och arbetsgrupper inom regeringskansliet. Statskontoret skall också lämna de statliga och på begäran även de kommunala myndigheterna råd och upplysningar i de - ADB-frågor som avses i 15 kap. 9 § sekretesslagen 1980100 samt samordna arbetet med den fredstida ADB-säkerheten när det rör den civila statsförvaltningen under regeringen och dessutom på begäran och i mån av resurser lämna myndigheterna inom totalförsvaret, riksdagen och dess myndigheter samt de kommunala myndigheterna råd och upplysningar i sådana frågor.

Datainspektionen

De speciella rättssäkerhetsfrågor aktualiseras ADB-teknikens som av användning för personregister skall uppmärksammas Datainspekav tionen vars verksamhet regleras i förordningen 1988912 med instruktion för Datainspektionen DI. DI skall särskilt verka för att automatisk databehandling personuppgifter inte medför av otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och för god sed iakttas att i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet. DI handlägger även frågor om licens enligt datalagen samt tillsyn enligt lagen om automatisk databehandling vid taxeringsrevision m.m.

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

7.4 Vissa centrala förvaltningsmyndigheters tillsyn

I syfte att en närmare uppfattning om hur tillsynsverksamhet hos centrala förvaltningsmyndigheter fungerar har utredningen anordnat en hearing i denna fråga. I hearingen har deltagit företrädare för Riksåklagaren RÅ, Rikspolisstyrelsen RPS, Riksförsäkringsverket RFV och Riksskatteverket RSV. I det följande lämnas en kortfattad redovisning för dessa myndigheters tillsynsverksamhet.

7.4. 1 Riksåklagaren

RÅ har i huvudsak tre uppgifter. Han är enligt 7 kap. 2 § RB under regeringen högste åklagare och har i den egenskapen ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet i landet. Han är också allmän åklagare i Högsta domstolen och enligt 2 § förordningen 1989847 med instruktion för riksåklagaren central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet och har tillsyn över detta. RÅ skall verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rättstillämpningen. Han skall dessutom leda och samordna verksamheten inom åklagarväsendet till den bedrivs effektivt. RÅ får för dessa ändamål samt se att meddela föreskrifter och allmänna råd för verksamheten samt lämnar också i övrigt råd och upplysningar till åklagarna i deras verksamhet. En närmare redogörelse för åklagarväsendets organisation har lämnats i betänkandet Ett reformerat åklagarväsende SOU 199261 del A

s. 405 ff. avgivet av Åklagarutredningen -90.

RÅ och åklagarväsendet skiljer sig från andra myndigheter i det att RÅ och statsåklagarna enligt 7 kap. S § RB får överta uppgifter som tillkommer lägre åklagare. De har rätt att gå in och ta över vilket ärende helst och göra materiella RÅ som ändringar. har följaktligen både den för centrala förvaltningsmyndigheter sedvanliga tillsynsrollen och en fullständig överprövningsrätt. Denna rätt är inte författningsreglerad härleds rättegångsbalkens bestämmelser RÅ är utan ur om att chef för åklagarväsendet. Även i avseende skiljer sig RÅs ett annat tillsynsverksamhet från den tillsynsverksamhet som bedrivs vid andra myndigheter. RÅ handlägger anmälningar åklagare har om att begått brott eller annars har gjort sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten. RÅ kan besluta åtal underställd personal såväl i om mot som utanför tjänsten. I egenskap arbetsgivare RÅ också för av svarar att disciplinärt ansvar utkrävs. Frågan om disciplinärt ansvar för åklagare prövas av Statens ansvarsnämnd.

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

RÅ är således dels allmän åklagarmyndighet och dels tillsynsmyn-

dighet. RÅ har dessutom en generell föreskriftsrätt och övervakar fortlöpande handläggningen hos landets åklagarmyndigheter i materiellt

hänseende.

Av de jurister tjänstgör hos RÅ arbetar 23 med som tillsyn och 13 med att utföra RÅs talan inför Högsta domstolen.

I regleringsbrevet för budgetåret 199293 fick RÅ i uppdrag bl.a. att analysera den hittillsvarande omfattningen RÅs tillsynsverksamav het och belysa effekterna intensiñering respektive av en neddragning av den verksamheten. Uppdraget har resulterat i 1993-02en rapport 25 Tillsynsverksamheten i Riksåklagarens kansli.

Under rubriken överväganden, Allmänna utgångspunkter sägs bl.a.

följande s. 25 f.

RÅs tillsynsroll utgår från regelsystemet i rättegångsbalken. Tillsynen har alltså en rättslig bakgrund och är i motstats till vad som gäller för andra centralmyndigheter inte i första hand - en funktion de administrativa chefsbefogenheter av som åvilar myndigheten. Som högste åklagare har Riksåklagaren ansvar för att verksamheten i hela riket bedrivs lagenligt och att rättstillämpningen blir enhetlig. I de fall åtal väcks är det i första hand domstolarnas uppgift att tillse att målet får en objektiv och allsidig belysning. Enhetlighet i rättstillämpningen uppnås i dessa fall

ytterst genom Högsta domstolens prejudikatbildande verksamhet och genom den rättspraxis i övrigt växer fram. I de fall som där åklagaren meddelar ett negativt åtalsbeslut eller beslutar att meddela åtalsunderlåtelse eller beslutar inte inleda att eller

nedlägga förundersökning saknas motsvarande normbildning.

en Detsamma gäller för utfärdande strafföreläggande där av åklagaren i praktiken utövar domaruppgifter. Det är RÅs en av viktigaste tillsynsuppgifter att följa rättsutvecklingen inom de delar av

åklagarverksamheten som inte blir föremål för domstolsprövning

och att tillse att objektiviteten upprätthålls och att rättstillämpningen blir enhetlig. De främsta styrmedlen i detta hänseende är rätten att utfärda föreskrifter och allmänna råd tillsynsbesöken. samt Dessa styrmedel kompletteras RÅs övriga

av tillsynsbefogenheter, bl.a.

rätten att granska enskilda ärenden och i förekommande fall att ändra felaktiga beslut. Att RÅ tradition haft av en tillsyn grundad på långtgående befogenheter att ingripa även i enskilda fall måste också ses mot bakgrund av att de flesta beslut fattas åklagare i som av motsats till vad som t.ex. gäller för beslut myndighetsföreträdare av inom andra sektorer av rättsväsendet inte är överklagbara. Det finns därför ett behov ett system innebär av som att en Överordnad myndighet kan ingripa ett beslut är felaktigt. För den om som

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

berörs av beslutet är det viktigt att åtminstone kunna underställa en

överordnad myndighet beslutet för bedömning och att kunna få kritiska synpunkter på handläggningen prövade.

En annan mycket viktig faktor, särskilt vid jämförelser med

domstolsväsendet, är att allmänhetens insyn i åklagarverksamheten

är begränsad. Åklagarens verksamhet i domstol är normalt under-

kastad full offentlighet. Detsamma gäller de beslut som åklagaren fattar i åtalsfrågor samt handläggningen av strafforeläggandeären-

den. Den verksamhet som åklagaren bedriver som förunder-

sökningsledare är emellertid i stort sett helt undandragen offentlig-

het. Åklagaren har samtidigt mycket långtgående befogenheter t.ex.

att besluta om frihetsberövanden och om andra typer av tvångsmedel.

Det ligger i sakens natur att verksamheter som helt eller delvis

bedrivs i slutna former kan ifrågasättas på ett helt annat sätt än

verksamheter som bedrivs fullständigt öppet. För att skapa för-

troende i sådana verksamheter där stora delar av verksamheten bedrivs under sekretess krävs att någon utomstående har möjlighet att i efterhand gå och kontrollera om de beslut som har fattats

står i överensstämmelse med lagar och förordningar. Behovet av granskning från överordnade myndigheter är därmed generellt sett

större inom åklagarväsendet än inom andra sektorer av rättsväsendet.

Vidare berördes frågan den tillsyn i dag bedrivs RÅ kan

om som av

tas bort och man i stället kan nöja sig med att JO och JK har tillsyn

över åklagarväsendet. Det främsta argumentet mot detta sägs i rapporten vara att JO och JK är extraordinära organ och skall som

sådana inte belastas med regelbunden tillsyn över ett visst sakområde.

Ett annat avgörande argument mot en sådan lösning är enligt rapporten att det inte är möjligt att lägga på JO eller JK uppgiften att ändra

materiellt i felaktiga beslut som har fattats inom åklagarväsendet.

Det finns 100 RÅ,

åklagarmyndigheter under däribland 17 regionala myndigheter och storstadsdistrikt som inspekteras regelbundet ungefär

vart tredje år. Övriga 83 myndigheter besöks ungefär vart femte år.

Inom åklagarväsendet finns också tillsyn på lägre nivå. Regionåklagarmyndigheterna utövar nämligen tillsyn och besöker åklagarmyndig-

heterna inom regionen i stort sett varje år.

De flesta RÅs tillsynsärenden, 125 150 året, är

av ca - om klagomål mot åklagares handläggning och innefattar i vissa fall brottsmisstankar åklagare. RÅ har frihet bestämma mot stor att förfarandet men om klagomålet kommer som en formell polisanmälan måste det behandlas enligt rättegångsbalkens regler och ett beslut måste fattas i förundersökningsfrågan. Det nya tjänstefelsansvaret börjar få genomslag och har lett till ett ökat antal åtal.

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

RÅ granskar domar och det har hänt att granskningen har lett till att RÅ väckt åtal domare. RÅ mot Det har också hänt att anmäler en advokat till Sveriges advokatsamfund oavsett advokaten har varit om en åklagares motpart i en rättegång. RÅs kontroll är främst rättskontroll tenderar allt en men att mer också bli en effektivitetskontroll. Enligt RÅs erfarenhet är inspektioner effektivt ett tillsynssätt. En inspektion kan ges precis den utformning önskar. Det är man ett utmärkt sätt att en uppfattning den allmänna andan hos viss om en myndighet. Hos RÅ uppfattas 15 § andra stycket JK-instruktionen om JKs möjlighet att överlämna klagomål till annan myndighets prövning som en ändamålsenlig bestämmelse, i vart fall såsom den tillämpas för närvarande.

7.4.2 Rikspolisstyrelsen

Enligt bestämmelser i 7 § polislagen 1984387 och 1 § förordningen 1989773 med instruktion för rikspolisstyrelsen är RPS central förvaltningsmyndighet för polisväsendet och har tillsyn över detta. RPS skall verka för planmässighet, samordning och rationalisering inom polisväsendet. RPS skall i sin tillsynsverksamhet särskilt beakta att de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen har lagt fast för polisverksamheten får genomslag i polisarbetet, att polisverksamheten bedrivs effektivt och med iakttagande rättssäkerhetens av krav samt att förvaltningen inom polisväsendet fungerar väl. Om dessa mål för verksamheten inte uppnås eller det kommer fram om annars omständigheter som visar att verksamheten inom polisen inte bedrivs på ett tillfredsställande sätt, skall RPS påpekanden och anmaningar genom eller på annat sätt söka åstadkomma rättelse. Vid behov skall RPS anmäla förhållandet till regeringen. Tillsyn som gäller förhållanden vid en viss polismyndighet bör i första hand inriktas på de polismyndigheter till vilka de regionala chefsfunktionerna är lokaliserade. Ärenden som gäller andra polismyndigheter får överlämnas till regional nivå. RPS har av regeringen fått i uppdrag att strukturera verksamom heten. Tillsynsverksamheten är en viktig uppgift för RPS. Det gäller särskilt inspektionsverksamheten är upplagd så att RPS insom spekterar de 24 länspolismästardistrikten och länspolismästarna inspekterar övriga distrikt i sina respektive län. För närvarande har

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

RPS kapacitet att inspektera endast fyra fem distrikt året. - om Förplanerade och aviserade inspektioner har ett värde i det att fel därvid rättas till i förväg, RPS eftersträvar att kunna göra fler men spontana inspektioner. Rättssäkerhetsfrågor är väsentliga för polisen och dessa frågor kommer att få en betydligt framskjuten plats i framtiden. Avsikten mer är att en chefsjurist hos RPS alltid bör delta i inspektion. Enligt de en nya planerna skall en inspektion pågå i tre fyra dagar och under den tiden skall den inspekterade myndigheten detalj granskas. Ett år senare skall RPS göra ett uppföljningsbesök. För närvarande sker uppföljningen av en inspektion så sätt att RPS kräver in skriftlig en rapport. Klagomål från enskilda prövas inte av RPS utan skickas till länspolismästaren eller annars till den lokale polischefen. Sådana frågor är delegerade och RPS har därvidlag ingen direktivrätt. JKs granskning av myndigheters ärendeförteckningar är enligt RPS uppfattning nyttig och effektiv såväl för RPS som i allmänhet. Möjligheten för JK att med stöd av 15 § andra stycket JK-instruktionen lämna över ett ärende till t.ex. RPS kan enligt RPS uppfattning inte innebära några nackdelar.

7.4.3 Riksförsäkringsverket

RFV är enligt 1 § förordningen 19881204 med instruktion för

Riksförsäkringsverket central förvaltningsmyndighet för socialförsäk-

ringen och anslutande bidragssystem. RFV skall särskilt svara för den centrala ledningen och för tillsynen av de allmänna försäkringskassornas verksamhet. RFV skall vidare bl.a. verka för att socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas likformigt och rättvist och meddela de föreskrifter och de allmänna råd som fordras för tillämpning lagstiftningen och för säkerställanav de av en effektiv resursanvändning och administration. RFV har således tillsyn dels över den myndigheten, dels över egna de allmänna försäkringskassorna. Tillsynsverksamheten har numera utvidgats och RFV gör en uppföljning av hur bidragssystemet fungerar samt utfärdar föreskrifter och allmänna råd. RFV uppträder också ger som part i domstolar i försäkringsmål. RFV är inte chefsmyndighet över försäkringskassorna i administrativt hänseende och har inte befogenhet att utöva tillsyn över försäkringskassornas personal. Med kassornas personal tar RFV ingen befattning i vidare mån än RFV att tillsätter försäkringskassornas direktörer. Personalen är inte statsanställd men har statligt reglerade tjänster.

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

RFV styr genom anvisningar, råd och budget samt kan utfärda författningar om hur organisationen skall se ut. RFV går i sin tillsyn inte direkt in och gör generella kontroller av hur försäkringskassorna handlägger ärenden. Tillsynsåtgärder initeras ofta på grund av uppgifter i massmedia. Sedan ett år tillbaka finns ett system för uppföljning kassornas av verksamhet. Det innebär att försäkringskassorna får uppföljningsbeett sök vart femte år. Det finns totalt 25 kassor och RFV besöker fem om året. Besöken avslutas med en rapport från RFVs ledning till dess styrelse. Dessa besök har visat sig ge en bra tillsynseffekt. Det förekommer att RFV gör separata framställningar till regeringen och begär lagändringar. Så har t.ex. skett i fråga föräldraförsäkom ringssystemet och arbetsskadeförsäkringen. RFV anser att de ärendeförteckningar enligt 18 § verksförsom ordningen skall ges till JK är ett utmärkt medel i den interna tillsynen.

7.4.4 Riksskatteverket

RSV är chefsmyndighet inom skatteförvaltningen omfattar RSV som och skattemyndigheterna i länen och inom exekutionsväsendet som omfattar RSV och kronofogdemyndigheterna. RSV är också central förvaltningsmyndighet för frågor som handläggs inom dessa verksamhetsområden. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet regleras närmare i två förordningar, nämligen förordningen 19901293 med instruktion för skatteförvaltningen och förordningen 1988784 med instruktion för exekutionsväsendet. Enligt dessa instruktioner skall RSV särskilt meddela föreskrifter verkställighet lag enligt om av särskilda bemyndiganden och allmänna råd och uttalanden genom verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rättstillämpningen inom verksamhetsområdet. RSV skall vidare i fråga om skattemyndigheterna ange mål och riktlinjer för verksamheten samt följa upp och analysera resultatet av denna. Vad gäller exekutionsväsendet skall RSV lämna direktiv organisationen och arbetsom formerna. RSV skall dessutom fördela de ekonomiska och andra resurser som ställs till myndigheternas förfogande samt följa upp skattemyndigheternas ekonomi- och personalredovisning. RSV är numera inte tillsynsmyndighet utan chefsmyndighet och utövar inte tillsyn i renodlad form. RSV gör uppföljningsbesök hos kronofogdemyndigheterna men också spontana besök förekommer. RSV granskar systematik, statistik, verksamhetsberättelser o.d. som kan ådagalägga fel. Indikationer på att tillsynsåtgärder behövs får man

Justitiekanslems tillsyn sou 199337

dessutom genom de talrika skadeståndsärendena och genom massmediauppgifter. RSV har vidare utvecklat en intern tillsynsfunktion som står till ledningens förfogande; en s.k. KRE-funktion kontroll och revision. Det finns en KRE-funktion varje länsmyndighet. Chefen för en myndighet fastställer varje år en plan för KRE-funktionen. 15 § andra stycket J K-instruktionen fungerar enligt RSV bra som en ventil för JK, men det bör bli en regel att överlämna ärenden från JK till de centrala myndigheterna.

7.5 Redogörelse för J ustitiekanslems tillsynsområde och sanktionsmöjligheter

7.5.1 Gällande bestämmelser om Justitiekanslems

tillsynsområde

Tillsynsverksamheten är en central uppgift för JK. Bestämmelserna om JKs tillsynsområde finns intagna i lagen 19751339 om Justitiekanslerns tillsyn och, såvitt gäller det statliga området, i förordningen 19751345 med instruktion för Justitiekanslern. Tidigare fanns bestämmelser om JK i 1809 års RF och i en av Kungl Majzt utfärdad instruktion för JK. Den i lagen angivna J K-tillsynen avgränsas i 1 § såsom tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Det är alltså verksamhetens rättsenlighet och överensstämmelse i övrigt med givna föreskrifter som är föremålet för J Kzs tillsyn. I vad mån verksamheten leder till att uppsatta mål nås på ändamålsenligaste sätt eller att största möjliga effekt utvinnes med minsta möjliga insats av resurser ligger utanför tillsynen försåvitt sådana krav verksamheten inte tagit sig uttryck i konkreta normer. Men självfallet hindrar inget att iakttagelser som JK gör utanför den egentliga tillsynsuppgiften tas till vara och vidarebefordras till den det vederbör. I fråga om det ojämförligt största området av den statliga offentliga verksamheten är det regeringen som bestämmer i vilken utsträckning JK skall utöva tillsyn. Regeringen kan dock inte föreskriva tillsyn genom JK över regeringen och statsråd samt riksdagens myndigheter och anställda och uppdragstagare vid riksdagens myndigheter. Samtliga domstolar, inklusive Högsta domstolen och Regeringsrätten, kan vara underkastade JKs tillsyn och är det också enligt regeringens föreskrift i 3 § JK-instruktionen.

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

Omedelbart på grund av lagen, alltså utan någon regeringsföreskrift,

utövar JK också tillsyn över kommunala och andra myndigheter som är statliga samt över dessa myndigheters personal och vissa andra personer knutna till myndigheterna. Under JKs tillsyn står sålunda enligt 3 § lagen om JKs tillsyn

kommunala myndigheter och andra myndigheter som är statliga, , tjänstemän och andra befattningshavare vid myndigheter som avses under andra som, utan att vara knutna till statlig myndighet, innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna deras verksamhet, dock ledamöter av riksdagen, allmänt kyrkomöte eller beslutande kommunal församling, samt 4. tjänstemän och uppdragstagare i statliga affärsverk, när de för verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom verken utövar ett bestämmande inflytande.

Vid sin tillsyn över kommunala myndigheter skall JK enligt vad som föreskrivs i samma lagrum beakta de former i vilka den kommunala självstyrelsen utövas. Till uttrycket statliga eller kommunala myndigheter hänförs inte bolag, stiftelser eller andra organ, som är privaträttsligt organiserade, även om staten eller kommunen äger eller har ett avgörande inflytande över dem. Huvudregeln är därför att sådana organ inte kan stå under JKs tillsyn. Enligt ll kap. 6 § RF kan emellertid förvaltningsuppgift överlämnas till bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ. I den mån förvaltningsuppgifter har överlämnats till sådant organ och därmed följer myndighetsutövning blir de befattningshavare som utövar denna befogenhet underkastade JKzs tillsyn jfr beträffande JO vad konstitutionsutskottet uttalade i KU 19757622 69. Ett s. exempel på ett sådant privaträttsligt organ utgör AB Svensk Bilprovning, vars anställda alltså är underkastade JKs tillsyn. Genom en ändring 1987996 i lagen om JKs tillsyn har, som framgått ovan, tillsynsområdet uttryckligen utvidgats till att omfatta även tjänstemän och uppdragstagare i de statliga affársverken, när de för verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag som ingår i en affarsverkskoncern. I 3 § instruktionen för JK anges att dennes tillsyn inom för ramen vad som föreskrivs i 2 § lagen om JKs tillsyn omfattar

statliga myndigheter,

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

2. tjänstemän och andra befattningshavare vid statliga myndigheter samt andra som är knutna till statlig myndighet och innehar tjänst som eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt angår denna deras verksamhet.

Undantag har gjorts för vissa lägre befattningshavare inom försvarsmakten. Sålunda omfattar tillsynen där endast befäl lägst av fänriks grad och dem innehar motsvarande tjänsteställning. som Enligt 4 § instruktionen bör JK inte ingripa mot lägre befattningshavare utan självständiga befogenheter, det inte påkallas om av särskilda skäl. Vid en jämförelse med lagen 1986765 med instruktion för riksdagens ombudsmän framgår av dess l § att också JOs tillsyn har som syfte att tillse att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Omfattningen av J Ozs tillsynsområde anges i 2 § instruktionen. Härav framgår att JOs och JKs tillsynsområden överlappar varandra i mycket stor utsträckning. Enligt 3 § samma instruktion skall JO

särskilt se till att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin

verksamhet iakttar RFs bud saklighet och opartiskhet och om att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter träds för när i den offentliga verksamheten. I författningsföreskrifterna JKs tillsyn om nämns domstolarna inte uttryckligen vid beskrivningen tillsynsomav rådet liksom det heller inte förekommer någon referens till RFs övergripande krav på saklighet och opartiskhet eller till de grundläggande fri- och rättigheterna. Denna skillnad får emellertid inte tilläggas någon saklig innebörd.

7.5.2 Gällande bestämmelser Justitiekanslems om

sanktionsmöjligheter

För att kunna utöva sin tillsynsfunktion och få kännedom om eventuella missförhållanden har JK vissa befogenheter. Han kan

sålunda företa inspektioner hos domstolar och förvaltningsmynd i gheter

och han har enligt 9 § lagen JKs tillsyn rätt att närvara vid om

domstols eller förvaltningsmyndighets överläggningar, dock rätt

utan att yttra sin mening. Han har också tillgång till myndighetens protokoll och handlingar. Enligt 10 § samma lag är domstolar och

förvaltningsmyndigheter samt tjänstemän hos stat eller kommun

skyldiga att tillhandagå JK med de upplysningar och yttranden som han begär.

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

För att kunna fullgöra tillsynsfunktionen har JK också tillagts rätt att ingripa på visst sätt mot offentliga befattningshavare som gör sig skyldiga till brott eller förseelser. Enligt 5 § lagen om JKs tillsyn får JK som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som har begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget. Han har också behörighet att göra anmälan om disciplinärt förfarande hos den som har rätt att besluta om disciplinpâföljd och på andra sätt ingripa för att få en försumlig befattningshavare avskedad eller avstängd från sin tjänst. Motsvarande behörighet att göra anmälan om disciplinärt förfarande omfattar även vissa befattningshavare inom hälso- och sjukvården, tandvården, detaljhandeln med läkemedel samt veterinärer. JK har även tillagts behörighet att uppträda som part vid domstol om beslut av nu aktuellt slag handläggs där. I 12 kap. 8 § RF finns bestämmelser om JKs befogenhet att väcka åtal mot ledamot av Högsta domstolen eller Regeringsrätten för brott i utövningen av tjänsten samt att väcka talan om skiljande eller avstängning av sådan ledamot från tjänsten eller skyldighet för ledamot att undergå läkarundersökning.

7.6 Tjänsteansvaret för anställda offentligt

Stramättsliga ansvarsbestämmelser

De straffrättsliga ansvarsbestämmelserna ändrades senast den 1 okto-

ber 1989 SFS 1989608. Ändringen innebar en utvidgning av det

straffrättsliga tjänsteansvaret för offentligt anställda. Straff skall enligt 20 kap. l § brottsbalken kunna dömas ut inte endast för gärningar som innefattar felaktig myndighetsutövning utan också för vissa andra oriktiga handlingar som har nära anknytning till myndighetsutövning. För straffansvar krävs inte längre att gärningen har medfört förfång eller otillbörlig förmån. Ansvaret omfattar dock inte gärningar som vid bedömning av samtliga omständigheter måste anses ringa. Vid denna bedömning skall hänsyn tas till bl.a. gärningsmannens befogenheter vid myndighetsutövningen. Oaktsamhet är tillräckligt för straffansvar. Tidigare krävdes uppsåt eller grov oaktsamhet. Brottsrubriceringarna har ändrats så att uppsâtligt brott som inte är grovt och brott har begåtts oaktsamhet betecknas tjänstefel. Är som av ett uppsåtligt brott att anse som grovt betecknas det som grovt tjänstefel. Vissa omständigheter anges som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt.

Justitiekanslerns tillsyn 199337 sou

Bestämmelser om disciplinansvar

För flertalet arbetstagare hos staten finns bestämmelser disom

ciplinpåfoljder i 10 kap. LOA Om en arbetstagare uppsåtligen eller

av grov oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom i hans

anställning och felet inte är ringa får disciplinpåfoljd åläggas honom

för tjänsteförseelse. Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag. På

det kommunala området regleras i allmänhet disciplinfrågor i

kollektivavtal. I LOA finns föreskrifter om åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning.

Beslut i ärenden, t.ex. om disciplinpåfoljd eller avskedande, fattas av myndigheten. För högre tjänstemän byråchef och högre beslutar

dock Statens ansvarsnämnd. Både JO och JK har särskild talerätt en i ärenden om disciplinansvar, i sista hand till Arbetsdomstolen. Vid klart och dokumenterad olämplighet finns också möjlighet att

tillgripa uppsägning som ett alternativ till disciplinförfarande.

Av 12 kap. 1 § och 14 kap. 3 § LOA följer att ingripanden mot en arbetstagare för att denne gjort sig skyldig till gärning en som omfattas av tjänsteansvaret i första hand skall ske i straffrättslig ordning.

Bakgrund

Före den s.k. ämbetsansvarsreformen som trädde i kraft den 1 januari 1976 prop. 197578, SFS 1975667 gällde ett långtgående särskilt straffrättsligt ansvar för offentligt anställda tjänstemän. Ansvar för i vart fall tjänstefel kunde utdömas för i princip varje fel eller försummelse i tjänsten. För tjänstefel dömdes ämbetsman fören som av summelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosatte vad ålåg honom som enligt lag, instruktion eller författning, särskild föreskrift eller annan tjänstens beskaffenhet. För allvarligare brott kunde för ansvar tjänstemissbruk komma i fråga. För tjänstemissbruk dömdes en ämbetsman som missbrukade sin ställning till förfång för det allmänna eller någon enskild. Dessa ansvarsregler gällde enligt ordalydelsen den

5 Frågan om disciplinansvar har övervägts av LOA-utredningen. I dess huvudbetänkande Enklare regler för statsanställda SOU 199260 föreslås s. 259 ff. att bestämmelserna om disciplinansvar skall föras över till nya LOA. Vissa mindre ändringar föreslås, bl.a. när det gäller grunderna for bedömningen av frågan om en försummelse är att anse som ringa eller inte. Dessutom föreslås vissa ändringar i reglerna om förfarandet.

sou 199337 Justitiekanslern tillsyn

som var ämbetsman. Genom särskilda bestämmelser var emellertid deras räckvidd utsträckt så att de omfattade flertalet tjänstemän i offentlig verksamhet. I praxis drogs gränsen så att ämbetsansvaret inte gällde den som innehade en tjänst i vilken endast mera osjälvständiga arbetsuppgifter ingick. Den som omfattades av ämbetsansvaret kunde förutom vanliga straff dömas till de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension. Utöver dessa straffrättsliga regler gällde bestämmelser om disciplinansvar. För statstjänstemän gällde bestämmelserna i den numera upphävda statstjänstemannalagen 1965274. En statstj änsteman kunde sålunda åläggas disciplinstraff varning, löneavdrag, suspension eller, med vissa begränsningar, avsättning för förseelser enligt en gärningsbeskrivning som i princip var densamma som för tjänstefel. För högre statstjänstemän skulle brott i tjänsten i stället beivras efter åtal. De kommunalanställdas disciplinansvar var i huvudsak reglerat i kollektivavtal. Utgångspunkterna för ämbetsansvarsreformen var att man skulle avsevärt inskränka det straffrättsliga ansvarsområdet, på ett mera rationellt sätt bestämma den personkrets som skulle vara underkastad särskilt straffansvar och åstadkomma ett närmande mellan den offentliga och den privata arbetsmarknadens sanktionssystem. En grundläggande princip bakom den nya regleringen var att särskilda straffrättsliga ansvarsregler för offentligt anställda borde gälla endast i den mån det var motiverat på grund av den offentliga verksamhetens särart. Av det följer att förseelser som inte på något principiellt sätt skiljer sig från vad som kan förekomma på den privata arbetsmarknaden skall bestraffas på samma sätt som där, dvs. i regel genom ett disciplinärt förfarande. En konsekvens av detta synsätt var att de nya straffrättsliga reglerna inte fick någon motsvarighet till den tidigare, mycket vidsträckta tjänstefelsbestämmelsen. För fel i allmänhet ansågs disciplinära påföljder tillräckliga. De straffrättsliga reglerna reserverades för situationer i vilka en offentlig funktionär missbrukar sin rätt att utöva myndighet och där den oriktiga myndighetsutövningen är av allvarligare slag. Mål om straffansvar skulle avgöras av allmän domstol efter åtal av allmän åklagare, RÅ, JO eller JK eller enskild målsägande. av av en De nya centrala straffbestämmelserna återfanns i 20 kap. 1 § brottsbalken. Brotten benämndes myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning. Dessa bestämmelser ersatte alltså dem om tjänstemissbruk och tjänstefel.

Justitiekanslerns tillsyn

sou 199337

Det straffrättsliga ansvaret inte längre knutet till någon speciell

var krets utan skulle omfatta alla utövar myndighet- i vissa fall även som

hos privaträttsliga subjekt jfr ll kap. 6 § tredje stycket RF.

I samband med ämbetsansvarsreformen avskaffades de särskilda

ämbetstraffen avsättning och suspension. Frågor om skiljande från tjänsten reglerades i lagen 198250 anställningsskydd

om och lagen

1976600 om offentlig anställning LOA.

7.7 Formerna för Justitiekanslerns

klagomålsprövning

7.7.1 Allmänt Justitiekanslerns

om klagomålsprövning

Initiativet till tillsynsärendena kan variera något. De flesta

tillsynsärendena väcks enskilda. Ärendena den

av är av mest skiftande karaktär och liknar till stora delar dem förekommer hos JO. som

JK är inte skyldig att företa undersökning i varje klagoärende.

En viss andel av klagomålen från enskilda är den karaktären de av att

läggs till handlingarna utan åtgärd, ad acta. Det rör sig klagoskrif-

ter med s.k. oklara yrkanden där det med gång framgår

en att

klagomålen är uppenbart ogrundade. Det kan också fråga

vara om

allmänt hållna eller obegripliga skrifter där det finns anledning att utgå från att några klarlägganden inte kan förväntas.

I dessa sammanhang kan också nämnas personer som återkommer med viss regelbundenhet i oklara ärenden eller med upprepade klagoskrifter i samma sak.

Denna preliminära bedömning görs registratorn lottar dessa

av som

ärenden i en särskild kategori. De granskas sedan byråchef. l de

av en flesta fallen brukar byråchefen dela registratorns preliminära be-

dömning. Om han har annan uppfattning lottas ärendet

om som ett

ordinärt klagomål. När ett klagomål bedöms oklart företas

som således

ingen utredning. I dessa fall läggs framställningen till handlingarna utan åtgärd. Den som har klagat får vanligtvis ett skriftligt besked från den handläggande byråchefen att framställningen inte föranlett

någon åtgärd. På handlingen tecknas i sådant fall ad

acta med

brevsvar av namnet på den handläggande byråchefen. Om den

klagande trots detta besked återkommer utan grunder läggs

nya

handlingarna vanligen ad acta utan åtgärd vilket tecknas på handlingen. Samtliga dessa åtgärder godkänns JK dennes

av genom

signum. I båda dessa fall arkiveras handlingarna därefter.

Det förekommer härutöver att vissa innehållslösa eller i fall vart

uppenbart meningslösa skrivelser efter lKzs direktiv direkt sätts i

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

en pärm utan att registreras som ärende. Ofta rör det sig om skrivelser från anonyma eller välkända ständigt återkommande klagande. En annan grupp av klagomål som inte kräver någon utredning är sådana där det framgår att ärendet som klagomålen avser är handlagt i överensstämmelse med gällande lag eller också att den mot vilken klagomålen riktas inte står under JKs tillsyn. I vissa fall kan utredningsinsatserna för att bringa klarhet i ett ärende begränsa sig till ett telefonsamtal med berörd myndighet eller ett studium aktuell av akt. Denna grupp av ärenden avgörs regelmässigt genom kortfattade beslut som anmälaren får del av. Om anmälaren återkommer i samma sak avslutas ärendet normalt utan någon utredning att framgenom ställningen läggs till handlingarna och att klaganden underrättas därom genom ett brev från handläggaren ad acta med brevsvar jfr ovan. - Slutligen finns anmälningar som kräver mera ingående undersökningar och som därför ofta är de mest arbetskrävande ärendena. I dessa infordras ofta skriftliga yttranden från berörd myndighet eller tjänsteman. Ibland kan det även finnas skäl att hålla muntliga förhör. Det förekommer att JK genomför sådana förhör vid besök på den berörda myndigheten. Besluten sätts upp särskilt och de som berörs underrättas om beslutet. Ibland förekommer det att klaganden riktar sig till både JK och JO med samma anmälan. Detta framgår i regel av klagoskriften eller annars när handläggaren hos JK tar kontakt med den som berörs av anmälan. Någon rutinmässig kontroll sker däremot inte. Om ett ärende redan har prövats av JO tar JK i allmänhet inte upp ärendet till förnyad prövning utan hänvisar i stället till JOs beslut. Inte heller när utredning redan pågår hos JO föranleder ärendet några åtgärder av J K. Det förekommer också att allmänheten vänder sig till JK med sina klagomål när de rätteligen avser, och det korrekta eller lämpliga är, att vända sig till någon annan myndighet. För dessa fall har i 15 § instruktionen föreskrivits, fråga, har väckts att om en som genom klagomål, är av sådan beskaffenhet att den lämpligen kan utredas och prövas av någon annan myndighet än JK och om myndigheten inte tidigare prövat saken, får JK överlämna klagomålet till denna myndighet för handläggning. En begränsning är inskriven såtillvida att klagomål får överlämnas till JO endast efter överenskommelse med denne. När förutsättningar finns utnyttjar JK denna möjlighet att lämna över klagomål till andra myndigheter.

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

7.7.2 Närmare om formen för Justitiekanslerns

klagomälsprövning

Utredningens sekreterare har gått igenom tillsynsärendena i JKs

registratur för år 1991. Därigenom har utredningen kunnat bilda sig

en uppfattning om tillsynsärendenas närmare beskaffenhet och hur JK numera handlägger dessa ärenden. Genomgången har omfattat 232

ärenden, varav JK fattat beslut i 227 fall. I fem fall har det varit fråga

om antingen skrivelser angående upprättande av ärendeforteckning, protokoll från en företagen inspektion eller stämningsansökan

en beträffande disciplinansvar. De ärenden som enligt ovanstående redogörelse lagts ad acta med eller utan brevsvar förekommer inte i

registraturet och omfattas följaktligen inte av genomgången.

Av besluten har 20 inneburit kritik och 170 varit utan kritik. Dessutom har 37 beslut inneburit att JK lämnat ärendet utan åtgärd eller översänt det till någon annan myndighet jfr bilaga tabellerna K M. Gränserna mellan dessa olika kategorier är inte alltid helt -

tydliga. En procentuell beräkning av fördelningen mellan samtliga

genomgångna ärenden visar att 93 % var klagomål från enskilda, 3,5 % anmälningar från andra myndigheter och 1,5 % initiativärenden. Resterande 2 % hänför sig till de nämnda fem speciella ovan ärendena. Vissa ärenden och uttalanden är intresse för att åskådliggöra som av JKs praxis redovisas nedan.

Klagomål från enskilda

År 1991 fattade JK beslut i 216 ärenden som anhängiggjorts genom klagomål från enskilda. I 15 fall rörde det sig beslut med kritik om och i 164 fall beslut utan kritik. I 37 fall föreslog JK ingen åtgärd eller lämnade över ärendet till någon myndighet dvs. JO eller annan

en central förvaltningsmyndighet. JK beslutade inte i något de

av undersökta fallen att väcka åtal och i endast ett fall lämnades ärendet till en personalansvarsnämnd för prövning frågan disciplinärt av om forfarande.

Av klagomålen från enskilda riktades 29 % mot domstolar, 10 % mot åklagarmyndigheter, 9 % mot polismyndigheter, 6 % mot kriminalvårdsmyndigheter och ca 45 % mot övriga.

Knappt 110 av de enskilda klagomålen gällde frågor hade som samband med JO; frågan var eller hade varit föremål för J0s prövning. Det var emellertid bara ett beslut innebar att JK med som

sou 199337 Justitiekanslern tillsyn

stöd av 15 § andra stycket JK-instruktionen lämnade över ärendet till JO.

Åtskilliga av de klagomål som framställs av enskilda gäller

domstolar eller andra rättsvårdande myndigheter. Klagomål mot domstolar syftar ofta till att få till stånd ett ändrat beslut i sak; med andra 0rd ett överklagande. I de fallen brukar JK upplysa om innebörden i JKs tillsyn. Följande exempel är representativa för hur JK brukar formulera sina beslut i dessa situationer

Det ankommer inte på JK att ingripa i domstolarnas dömande eller beslutande verksamhet. JK har således inte att ompröva domar eller beslut eller att uttala sig om doms- eller beslutsmotiv eller att eljest kritisera domstolarna i bedömningsfrågor. Jfr 11 kap. 2 § regeringsformen. Vad JK i första hand kan pröva med anledning av Nzs skrivelse hit är endast om någon tjänsteman som står under JKs tillsyn har gjort sig skyldig till fel eller försummelse vid sin tjänsteutövning. Vid JKs granskning av Nzs skrivelse samt hovrättens och tingsrättens akter har JK inte funnit anledning att anta att det har förekommit fel eller försummelse som bör föranleda ett ingripande. JK har inte någon befogenhet att ingripa i domstolarnas dömande verksamhet eller att göra någon form av överprövning av domar eller beslut i enskilda mål eller ärenden. Härav följer att JK normalt sett inte heller uttalar sig om domstolarnas tillämpning av olika rättsregler eller om deras bedömning av bevisning och andra omständigheter som kan ha haft betydelse för utgången av ett visst mål. Min genomgång av handlingarna i ärendet ger mig inte anledning att frångå den ovan redovisade principen i fråga om omfattningen och inriktningen av JKs tillsynsverksamhet. Jag finner således inte skäl föreligga att vidta någon åtgärd med anledning av klagomålen.

När klagomålen rör ett område där det finns en särskild ordning för lösande av tvistefrågor såsom t.ex. beträffande arbetsrättsliga frågor har JK yttrat följande

JK har i sin tillsynsverksamhet till uppgift att se till att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. De frågor som F har tagit upp är av huvudsakligen arbetsrättslig art. Det ankommer normalt inte på JK att befatta sig med sådana, eftersom det finns en särskild ordning för lösande av tvistefrågor som rör bl.a. tjänstetillsättning samt löne- och anställningsvillkor. På grund härav och då det inte heller i övrigt finns skäl att vidta någon åtgärd med anledning av Fzs klagomål föranleder hans skrivelse inte någon vidare åtgärd från JKs sida.

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

Det är förhållandevis vanligt att fråga redan har prövats JO

samma av eller samtidigt är anhängiggjord hos både JO och JK. I ett sådant fall har JK i ett ärende uttalat

Av handlingarna i ärendet framgår anmälan i huvudsak

- att en av likartat innehåll med den givits hit redan har varit föremål som

för prövning av Riksdagens ombudsmän, JO. JK tar normalt inte

upp ett ärende till prövning om ett ärende rörande församma

hållanden är eller har varit föremål för J Ozs prövning. Anledningen

härtill är att ett sådant förfarande skulle innebära dåligt ett

utnyttjande av tillsynsmyndigheternas resurser. Ett annat skäl till att denna princip iakttas är att prövning JK ett ärende

en ny av av

som redan har prövats av JO skulle kunna uppfattas JK

som om

gör en överprövning av JOs beslut och någon sådan befogenhet

har inte JK. Såväl i JKs JOs instruktioner finns också som

bestämmelser som ger uttryck för denna princip. I detta fall finner jag inte tillräckliga skäl föreligga att frångå den redovisade

ovan

huvudprincipen. Jag tar således inte upp Nzs anmälan till prövning.

I vissa fall är det så att den fråga klagomålet gäller redan är föremål för överprövning i ordinär ordning. JK har då anfört följande

JK uttalar sig normalt inte myndigheters bedömning

- om av

rättsliga frågor. Det finns inte någon anledning att göra undantag från denna princip i detta fall. Härtill kommer att frågan är

underställd kammarrättens prövning. På grund härav föranleder klagomålen inte någon åtgärd från min sida.

I andra fall kan det förekomma att förundersökning redan inletts, vilket kan föranleda följande uttalande

Enligt inhämtade upplysningar har allmän åklagare beslutat inleda

förundersökning mot de kriminalvårdstjänstemän bar ansvaret

som för den nämnda transporten. Då det inte ankommer på

ovan mig att ingripa i en pågående brottsutredning föranleder skrivelsen

ingen åtgärd från min sida.

Vissa klagomål är sådana att det inte finns tillräckliga skäl utreda

att

klagomålen. JK har då formulerat sig enligt följande

Inledningsvis vill jag påpeka att jag inte är skyldig att företa

undersökning i varje klagoärende. De angivna klagomålen

avser

förhållanden ligger långt tillbaka i tiden Från allmän

som

6 Klagomålen gällde en förrättning som utförts elva år tidigare. I ett annat liknande

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

synpunkt kan det inte anses väsentligt att dessa saker undersöks. Med hänsyn härtill finner jag inte tillräckliga skäl att utreda klagomålen. Det bör även framhållas att ärendet i vissa delar varit

föremål för prövning JO. Jag vidtar inte någon ytterligare åtgärd av

med anledning av skrivelserna utan avför ärendet från handläggning.

Sammanfattningsvis kan konstateras att genomgången ärendena

entydigt visar att JK i sin praxis iakttar domstolars och förvaltningsmyndigheters självständighet, tar hänsyn till om en fråga prövas i ordinär ordning, beaktar om det finns särskild ordning för att lösa

en tvister av aktuellt slag samt undviker att pröva frågor redan som prövas eller har prövats av JO.

Anmälan från myndighet

De tillsynsärenden som grundas på anmälan från

en en annan

myndighet har ofta likheter med de särskilda utredningsuppdrag som JK får från regeringen. I vissa fall beror det närmast på tillfälligheter

om myndigheten vänder sig direkt till JK eller den först gör om

regeringen uppmärksam på den aktuella frågan.

År 1991 finns åtta beslut i registraturet som gäller ärenden där

anmälan gjorts av en annan myndighet. Fyra dessa beslut innebar

kritik och fyra av besluten utan kritik.

var

A. Till den först nämnda kategorin hör ett ärende JKs dnr 338-91-

20; jfr JK-Beslut 1991 A 3 där hovrätt för kännedom till JK

en översänt ett beslut om rättelse av en brottmålsdom. Hovrätten hade

dömt till fängelse en månad men i den expedierade domen

angavs

påföljden till fängelse två månader. Rättelse hade verkställts så sätt att en ny första sida av domen hade skrivits ut varvid påföljden hade angetts till fängelse en månad. Längst ner sidan hade antecknats

Rättat, se bif. protokoll. I tjänsten NN. JK anförde i sitt beslut

Såvitt framgår har hovrättens dom på grund skrivfel eller

av annat

förbiseende kommit att innehålla en oriktig uppgift den påföljd

om som ådömts den tilltalade i målet. Jag finner därför att hovrättens beslut om rättelse har varit i överensstämmelse med bestämmelsen

i 30 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken. Granskningen

fall där JK inte heller fann tillräckliga skäl att utreda klagomålen, gällde dessa ñrhållandcn som inträffat sex år tidigare.

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

ärendet ger mig anledning att tillägga följande. Åtgärden att

verkställa rättelsen av domen att låta skriva ut första genom en ny sida av domen med angivande av den rätta påföljden inte stå synes i överensstämmelse med bestämmelsen i 30 kap. 13 § rättegångsbalken. Rättelsen borde ha antecknats på originalexemplaret av domen och på så många exemplar som möjligt de utskrifter eller av kopior av domen som hade expedierats. Lämpligen borde anteckningen om rättelse också ha signerats av ordföranden på avdelningen eller möjligen av referenten i målet. Med detta uttalande är ärendet för min del avslutat.

B. I ett ärende JKs dnr 270-91-20; jfr JK-beslut 1991 A 4 hade

kanslichefen i en kommun i en anmälan framfört klagomål mot en tjänsteman vid Fiskeristyrelsens utredningskontor med anledning av innehållet i en skrivelse till en kommun. I beslutet berörde JK kompetens- och arbetsfördelningen mellan olika inom Fiskeriorgan styrelsen och då främst mellan Fiskeristyrelsens utredningskontor och ñskenämnderna. JK avslutade ärendet med vissa kritiska synpunkter.

C. Ett ärende JKs dnr 886-91-20; jfr JK-beslut 1991 A 6 gällde

fråga om en befattningshavare vid en högskola hade åsidosatt gällande regler vid uppgiftslämnande till Centrala studiestödsnämnden. I beslutet konstaterade JK att den utredning förelåg i ärendet visade som att högskolan hade lämnat felaktiga uppgifter till Centrala studiestödsnämnden med anledning av en förfrågan som gjorts beträffande läsårskursers förläggning. JK sade sig för sin del inte kunna dra någon annan slutsats än att studierektorn som besvarat den aktuella enkäten därvid hade slarvat. JK ansåg emellertid inte att det fanns någon som helst anledning att anta att hon medvetet skulle ha lämnat oriktiga uppgifter. Han ansåg inte heller att den oaktsamhet borde som läggas studierektorn till last kunde bedömas så allvarlig att det vara fanns anledning för JK att vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av det inträffade. I samband med att detta beslut redovisas bör det också uppmärksammas att JK avslutningsvis även kommenterade innehållet i den promemoria som Centrala studiestödsnämnden överlämnat till JK för att ligga till grund för JKs prövning av ärendet. JK yttrade denna av anledning följande

I promemorian riktas i svepande formuleringar allvarlig kritik, det finns t.o.m. påstående om brottsligt förfarande, mot befattningshavare vid högskolan. Jag kan för min del inte finna att CSN har haft tillräcklig grund för att föra fram dessa påståenden. Inte heller kan det anses vara en uppgift för CSN att göra sådana bedömningar

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

i fråga om andra myndigheters agerande. Jag vill därför betona vikten av att myndigheten i sina skrivelser iakttar saklighet och bemödar sig om att uttrycka sig på ett sätt är ägnat att inge som förtroende både hos allmänheten och hos andra myndigheter.

JK tog således i samband med sitt beslut initiativ till anmärkningar mot den anmälande myndigheten.

D. Det fjärde ärendet JKs dnr 1226-91-20 i vilket JKs beslut

innebar kritik rörde anmälan från åklagarmyndighet en en mot en hovrätt och innebar klagomål mot att hovrätten dröjt med handläggningen av ett brottmål så att det avgjorts innan straff för brottet förfallit enligt bestämmelserna om preskription i 35 kap. 6 § brottsbalken. JK konstaterade att hovrätten hade beklagat den hade att brustit i uppmärksamhet vid handläggningen det aktuella målet med av avseende på den förestående påföljdspreskriptionen. Hovrätten hade vid tiden för JKs beslut också infört särskilda rutiner för att åstadkomma en korrekt handläggning sådana brottmål i vilka det av föreligger risk för preskription. Enligt JKs mening fanns det också grund för kritik mot hovrätten. JK fann emellertid inte anledning till någon åtgärd därutöver från sin sida och ansåg att det för övrigt fick betraktas som osäkert om ett mera aktivt agerande i detta fall lett till att en dom kunnat meddelas innan brottet preskriberades. Ärendet var därmed avslutat. Med hänvisning till att åklagarmyndigheten begärt att JK skulle initiera ändring den berörda preskriptionsregeln en av överlämnade JK ett exemplar av beslutet till Justitiedepartementet.

De fyra beslut som inte innehöll någon kritik avsåg följande ärenden En framställning från en tingsrätt att JK skulle göra - om en utredning angående ett påstående om att tingsrätten förvanskat bevis felaktiga fonogramutskrifter. Ett klagomål från Lotterinämnden mot länsstyrelse angående - en dess tillståndsgivning till ett lotteri kallat Bingolotto i kabeltelevision. Enligt JK hade det inte förekommit fel eller försummelse från länsstyrelsens sida vid tillståndsgivningen i det förevarande fallet. En fråga från två fackförbund om praxis att utföra rättspsykiatris- ka undersökningar när den misstänkte förvaras i häkte står i överensstämmelse med gällande lag och förordningar. JK uttryckte sammanfattningsvis som sin mening att det inte kunde anses att det förfarande som hade tillämpats i de föreliggande fallen stod i strid med lag eller annan författning.

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

Ett klagomål från Fiskeristyrelsen mot en gatuchef i en kommun. - I sin anmälan ifrågasatte Fiskeristyrelsen om gatuchefen hade förfarit riktigt genom att förespråka och låta utreda reningsmetod vid en annan reningsverket i kommunen än den metod som all biologisk expertis och bl.a. Fiskeristyrelsen förordar. Vad som anförts i Fiskeristyrelsens skrivelse föranledde inte någon åtgärd från JKs sida. De refererade ärendena kan berättiga till uttalandet att JK med sin tillsynsuppgift också fyller en funktion som en opartisk instans vid motsättningar mellan olika myndigheter eller förvaltningsorgan.

Initiativdrenden

Enligt JKs registratur för år 1991 förekommer tre beslut i initiativärenden. Initiativen har föranletts av uppgifter i media, omständigav heter som framkommit vid granskningen ärendeförteckningar och av av uppgifter i ett skadeståndsärende.

A. Ett av dem JKs dnr 3532-91-22 rörde Polismyndigheten i

Stockholm och var föranlett av tidningsuppgifter elavbrott hos om polismyndigheten. Enligt vad som uppgavs i tidningen hade Stockholmspolisens dator och radiotrafik slagits ut under flera timmar på kvällen den 10 oktober 1991. All radioverksamhet hade upphört mellan polisens sambandscentral och polisbilarna ute i Stockholm. Med anledning av tidningsuppgifterna inhämtade JK upplysningar från polismyndigheten. Av dessa framgick bl.a. att datorströmförsörjningen i kvarteret Kronoberg utsatts för ett kraftavbrott den 10 oktober 1991 kl. 19.15. Avbrottet fick till följd att radiossystemet stannade. Med hjälp av reservradioutrustning strömförsörjdes på som annan väg kunde dock radiotraflken hållas igång med vissa inskränkningar. Det sattes igång med full drift kl. 21.13. Under strömavbrottet inkommenderades teknikerresurser enligt plan. En utredning det om inträffade skedde genom fastighetsdriften för kvarteret Kronoberg. Enligt beslutet vidtog JK inte vidare åtgärd utan avskrev ärendet från vidare handläggning. Det var följaktligen fråga ett beslut utan om kritik.

B. Ett annat initiativärende JKs dnr 3462-91-22 avsåg

en studiemedelsnämnds rutiner för registrering allmänna handlingar av och expediering beslut. Ärendet hade initierats vad av av som framkommit vid granskningen ärendeförteckningar. Utredningen av resulterade i ett beslut utan kritik med vissa synpunkter. men

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

C. Det tredje tillsynsärendet JKs dnr 3453-90-22 under år 1991

där JK själv tagit initiativ till prövning gällde granskning med

anledning av ett felaktigt frihetsberövande; bl.a. fråga disciplinanom

för övertillsynsman vid ett häkte. Ärendet hade ursprungligen

svar en

aktualiserats hos JK genom att den felaktigt frihetsberövade

personen

B. begärde ersättning bl.a. enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen under

påstående att han till följd av försummelse från häktets sida varit

berövad friheten utan grund den 21 28 1990. Omständigheterna

- mars i skadeståndsärendet sådana att JK i beslutet i den delen var angav att händelsen var föremål för fortsatt utredning från JKs sida och att

beslut i tillsynsfrågan skulle meddelas

senare.

I tillsynsbeslutet konstaterade JK att B på grund fel och tör-

av summelser av personal vid en kriminalvårdsanstalt hade varit berövad friheten utan grund i hel vecka och att det inträffade mycket en var

allvarligt. En berörd övertillsynsman hade enligt JKs mening gjort sig skyldig till sådana försummelser vid handläggningen av ärendet att han för tjänsteförseelse borde åläggas disciplinpåföljd. JK beslutade därför att anmäla frågan till Kriminalvårdsstyrelsens personalansvarsnämnd

JK konstaterade vidare att det funnits brister i vissa hänseenden när

det gällde kriminalvårdsanstaltens regler och rutiner. Åtgärder hade

vidtagits efter händelsen. På grund därav och med de kritiska uttalanden som JK hade gjort i beslutet lät han saken i den delen bero.

Kriminalvårdsstyrelsens bedömning av vad som inträffat föreföll JK något oklar. Detta torde enligt JK främst ha berott på att ärendet hade handlagts på olika enheter. En bättre samordning av handläggningen hade enligt JK varit önskvärd. Ärendets handläggning JK avslutningsvis gav anledning att rent generellt uttala att han ansåg det viktigt att myndigheter, parallellt

som med JK granskar en händelse, håller kontakt med JK och söker

samråd inte minst vid prövningen av ansvarsfrågor.

Inspektioner

Av J Ks arbetsredogörelser under de senaste tio åren framgår bl.a.

att

inspektionsverksamheten har minskat beroende på den kraftiga

ökningen av J Kzs övriga arbetsuppgifter se bilaga tabell N. Skälet

härför har av JK angivits vara brist tid och Tillsynsverk-

resurser.

7 Sedan ansvarsnämnden beslutat att inte vidta någon åtgärd beslutade JK att föra frågan vidare till Arbetsdomstolen, som i dom 1992-05-27, dom 7492, beslutade nr att ålägga tjänstemannen en varning för tjänsteförseelse.

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

samheten och i synnerhet inspektionsverksamheten har kommit att fungera som en regulator i JKs arbete. Inspektionsverksamheten under år 1983 omfattade sammanlagt 14 dagar. I Malmö inspekterades Länsstyrelsen i Malmöhus län. Vid en resa till Västernorrlands län inspekterade JK i Sundsvall bolagsbyrån vid Patent- och registreringsverket, Sundsvalls tingsrätt och Rättshjälpsnämnden i Sundsvall. I samband med inspektionen besökte JK även Hovrätten för Nedre Norrland och Kammarrätten i Sundsvall och informerade sig om förhållanden vid dessa myndigheter. I Härnösand inspekterades Härnösands tingsrätt och Länsrätten i Västernorrlands län. I Örnsköldsvik inspekterades tingsrätten. Vid till Norren resa köping inspekterades Statens invandrarverk. Vid besöket i Norrköping besökte JK även Kriminalvårdsstyrelsen och diskuterade där en del gemensamma problem med generaldirektören och några av dennes medarbetare. För inspektion med avseende på handläggningen av vissa frågor rörande personalkontroll m.m. besökte JK Rikspolisstyrelsen. Med stöd av ett särskilt regeringsbeslut inspekterades SOS Alarmering Aktiebolags länsalarmeringscentraler i Uppsala och Norrköping. År 1984 inspekterades Uddevalla tingsrätt, Kronofogdemyndigheten i Uddevalla, Strömstads tingsrätt, Vänersborgs tingsrätt och Länsrätten

i Älvsborgs län. Vidare inspekterades Polismyndigheten i Trelleborgs

distrikt med avseende pá dess handläggning av utlänningsärenden. I Malmö besökte JK huvudsakligen i informationssyfte Tulldirektionen i Södra distriktet. I Halmstad besökte JK Länsstyrelsen i Hallands län och Länsrätten i Hallands län för att diskutera en uppkommen fråga om handläggningen av vissa körkortsärenden. I Stockholm inspekterades Byggnadsstyrelsens juridiska sektion med avseende på dess handläggning av skaderegleringsärenden. Dessutom besökte JK Rikspolisstyrelsen vid två tillfällen för att informera sig om handläggningen av vissa ärenden bl.a. rörande personalkontroll. Inspektionsverksamheten under året omfattade sammanlagt 11 dagar. År 1985 inspekterades tingsrätten, länsrätten och kronofogdemyndigheten i Kalmar. I samband med besöket i Kalmar inspekterades

även Överförmyndarnämnden i Borgholms kommun. Vid en in-

spektionsresa till Göteborg inspekterade JK Göteborgs tingsrätt och Kronofogdemyndigheten i Göteborg samt, i enlighet med särskilt beslut av regeringen, SOS Alarmering Aktiebolags alarmeringscentral i Göteborg. Med anledning av pågående tillsynsärenden gjorde JK i samband med inspektionen också besök hos Fiskeristyrelsen, Domkapitlet i Göteborgs stift och Lillhagens sjukhus. I samband med handläggningen av ärendet gällande det s.k. sjövärnsmálet besöktes Oskarshamns tingsrätt. Slutligen besökte JK detta år Länsstyrelsen i

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

Södermanlands län för att närmare informera sig vissa diarieförom ingsrutiner vid länsstyrelsen. År 1986 gjordes fyra inspektionsresor som omfattade sammanlagt nio dagar. Inspektionerna under år 1986 avsåg Hedemora tingsrätt, Mora tingsrätt, Falu tingsrätt, polismyndigheten i Mora, en avdelning vid Stockholms tingsrätt enligt särskilt beslut samt, av regeringen, SOS Alarmering Aktiebolags länsalarmcentraler i Falun och Malmö.

JK besökte dessutom Rikspolisstyrelsen för informera att sig om vissa rutiner vid säkerhetsavdelningen.

Under år 1987 företogs inte någon inspektion alls av myndigheter. En planerad inspektionsresa fick inställas på grund av arbetsanhopning. Året därpå gjordes endast en inspektion, nämligen av Sydfondens kansli i Stockholm. Under år 1989 gjordes inspektion av Domkapitlet i Stockholms stift och Patent- och registreringsverkets

varumärkesavdelning. År 1990 förekom en mer omfattande inspektionsverksamhet. Det året gjordes inspektion Östersunds tingsrätt och Länsrätten av av i Jämtlands län samt Länsrätten i Kristianstads av län, Länspolischefen

i Kristianstads län, Åklagarmyndigheten i Kristianstads

åklagardistrikt,

Polismyndigheten i Kristianstad, Länskronofogdemyndigheten i

Kristianstads län, Länsskattemyndigheten i Kristianstads län, AMUmyndigheten i Kristianstads län, Länsskolnämnden i Kristianstads län

och Vuxenutbildningsmyndigheten i Kristianstads län,

Lokala Skattemyndigheten i Simrishamn, Försäkringskassan i Simrishamn,

Socialförvaltningen i Simrishamn samt Luftfartsverket. Inspektionerna

hade lagts upp på olika sätt. I några fall hade sålunda en stor mängd avgjorda och pågående ärenden granskats relativt utförligt. I andra fall hade inspektionen tagit sikte på JK mera att ge en övergripande information verksamheten. J Kzs avsikt inom om var att myndigheten utvärdera de olika inspektionsmetoderna. Det har dock inte funnits

resurser att fullfölja denna avsikt. År 1991 inspekterades endast Domkapitlet i Västerås och år 1992 gjordes inte någon inspektion. JKs inspektionsverksamhet under de senaste tio åren har sålunda varierat. Åren 1987 1989 och 1991 1992 har inspektionsverksam- - heten varit mycket blygsam eller obefintlig. Åren 1983 1985 och - 1990 har å andra sidan inspektionsverksamheten varit omfattande. Uppgången år 1990 berodde på att byråchefstjänst det året en var vakant under viss tid och att JK därför fick möjlighet att i stället disponera vissa medel för inspektionsverksamhet. Det förefaller dock som om JK får allt mindre tid och resurser över för inspektioner. Som en jämförelse kan i detta sammanhang nämnas att JOs

inspektionsverksamhet, fördelat på de fyra ombudsmännen, under

161 6 13-0409

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

verksamhetsåret 199091 omfattade sammanlagt 62 dagar och under verksamhetsåret 198990 omfattade 52 dagar fördelat på tre ombudsmän, vartill kom att en fjärde ombudsman ägnade sig inspektionsverksamhet av i ämbetsberättelsen icke angiven tidsomfattning. Inspektionsverksamheten under verksamhetsåret 198889 omfattade sammanlagt 34 dagar fördelat på tre ombudsmän.

Granskningen av de statliga myndigheternas ärendeförteckningar

Som tidigare nämnts sker tillsynen över myndigheterna också genom granskning av de ärendeförteckningar som många statliga myndigheter årligen enligt 18 § verksförordningen 19871100 skall lämna till JK. Enligt denna bestämmelse, som tillämpas på myndigheter under regeringen i den mån regeringen har föreskrivit så i myndighetens instruktion eller i annan förordning, skall myndigheten varje år senast den l mars lämna JK en förteckning över de ärenden kommit in som till myndigheten före utgången av juni föregående år inte men som blivit slutligt handlagda vid årets utgång. JK får i det enskilda fallet besluta något annat. Som framgår av bilaga tabell 3 är andelen granskningsärenden stor i förhållande till totala antalet tillsynsärenden. Granskningsärendena handläggs hos JK av byrådirektören, Genomgången av ärendeförteckningarna föranleder i regel vissa rutinmässiga åtgärder. Kompletterande upplysningar kan behöva inhämtas och ofta föranleder dessa att några ytterligare åtgärder inte är påkallade. Ibland kan upplysningarna som lämnats i ett granskningsärende leda till att en förfrågan riktas även till sådana myndigheter som inte är ålagda att själva lämna ärendeförteckningar. Vad som framkommer vid granskningen kan också medföra att JK vidtar ytterligare åtgärder såsom en mera ingående granskning av ett ärende, inspektion eller disciplinära ingripanden. Så var t.ex. inspektionen år 1991 av Domkapitlet i Västerås orsakad av iakttagelser i samband med domkapitlets ingivande av ärendeförteckning. Av JKs protokoll från inspektionen framgår sålunda att inspektionen främst var föranledd av att domkapitlet år 1990 inkommit till JK med ärendeförteckning först den 29 oktober 1990 samt att 1991 års ärendeförteckning inte heller inkom inom föreskriven tid. Med utgångspunkt i den frågan var inspektionen, som utfördes av en byråchef och byrådirektören, begränsad till att avse diarieföringen och aktbildningen vid domkapitlet. I protokollet redogjordes för vissa iakttagelser i dessa hänseenden

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

samt redovisades gällande bestämmelser statliga om myndigheters beslut.

Det förekommer även att J Kzs granskning

av ärendeförteckningarna föranleder honom att ta initiativ till tillsynsärenden. Så

var fallet i det ovan nämnda initiativärendet rörande studiemedelsnämnd. en Ett annat exempel som kan framhållas är JK vid sin

att granskning av ärendeförteckningen från Statens rättskemiska laboratorium uppmärksammat vissa ärenden rörande analys blodprov. Det rörde sig av om analyser av blodprov i utredningar faderskap hos antal socialnämnder.

om ett Yttranden inhämtades från de berörda socialnämnderna rörande

handläggningen av ärendena. Därefter inhämtades yttrande från Socialstyrelsen. I beslutet som fattades år 1990 anförde JK följande beträffande sin allmänna på hanteringen denna

syn av typ av ärenden

Som framgår Socialstyrelsens yttrande i 2 av sägs kap. 8 § andra stycket föräldrabalken FB att utredning faderskap bör

en om

bedrivas skyndsamt och att utredningen skall slutförd

vara inom ett år från barnets födelse inte särskilda skäl föranleder om annat. Som exempel på sådana omständigheter kan skäl som vara för att ettårstiden överskrids nämns i förarbetena till bestämmelsen att socialnämnden haft stora svårigheter i aktuella att tag män eller

att medicinsk utredning dragit ut på tiden. Som socialstyrelsen konstaterat är det alltså endast i undantagsfall rena som utredningen

bör pågå längre än ett år.

I de aktuella ärendena har handläggningen hos nämnderna

pågått

mellan ca fyra och åtta års tid. Jag är medveten om att handläggningen i de aktuella ärendena till stor del försvårats bristande

av vilja att medverka hos berörda och dessa personer av personers levnadssätt och sociala förhållanden. En

komplikation är också att

Statens Rättskemiska laboratorium i vissa fall begärt

nya blodprov.

En kommundelsförvaltning har också hänvisat till

den arbetsbörda

som förelegat vid den berörda familjerättssektionen. Jag delar emellertid Socialstyrelsens uppfattning det

att är

oacceptabelt att faderskapsutredningar pågår så lång tid

som skett

i de aktuella ärendena. Med ett undantag rör det sig barn

om som är födda mellan 1980 och 1985. Flera barnen av är placerade i

familjehem. Förutom den avvikelse från lagen får

som anses

föreligga vid hanteringen ärendena gör även barnens ålder

av och

situation att jag allvarligt på den långa

ser handläggningstiden.

Enligt min mening skall man vid bedrivandet faderskapsut-

redningar även i komplicerade fall i princip hålla sig inom ettårsramen. Utredningen bör bedrivas så att senast när år förflutit

ett från barnets födelse det bör möjligt

vara att överlämna faderskapsfrågan för rättslig prövning eller att bedöma huruvida fortsatt utredning av socialnämnden är meningsfull. Enligt min bedömning

torde endast i mycket speciella fall fortsatt

en utredning vara

Justitiekanslerns tillsyn SOU 199337

meningsfull om den riskerar att dra ut tiden ytterligare ett år. I övrigt delar jag Socialstyrelsens allmänna synpunkter.

JK har i senare beslut hänvisat till den allmänna syn som han sålunda redovisat i denna fråga.

7.10 Utredningens överväganden och förslag

7. 10. 1 Tillsynsomrâdet

I avsnitt 4 har utredningen redovisat sina allmänna synpunkter på J Kzs funktion som regeringens tillsynsorgan. Utredningen har därvid särskilt uppehållit sig vid tillsynen över domstolarna. I frågan om denna tillsyn har utredningen inte ansett sig böra föreslå någon ändring i den gällande ordningen. Skälen härtill är främst att utredningen inte kunnat konstatera att J Ks tillsyn över domstolsväsendet enligt gällande regelsystem och dess praktiska tillämpning utgör något hot mot domstolarnas självständiga dömande. Utredningen föreslår därför inte att domstolarnas verksamhet helt eller delvis skall undantagas från tillsyn av JK. För att markera betydelsen av rättskipningens självständighet också gentemot JK bör dock de förut angivna principerna för JKzs tillsyn över domstolsväsendet markeras genom en särskild bestämmelse i lagen om JKs tillsyn enligt vilken JK vid sin tillsyn över domstolarna särskilt skall beakta deras självständighet i rättskipningen. I fråga om tillsynsområdet i övrigt föreslår utredningen att den nuvarande skillnaden i fråga om regleringen av å ena sidan statlig verksamhet och å andra sidan kommunal och viss annan verksamhet avskaffas. Detta sker genom att bestämmelsen i 2 § lagen om JKs tillsyn som anger ramen för tillsynen över den statliga verksamheten och bestämmelsen i 3 § samma lag utan möjlighet som för regeringen att göra inskränkningar i en förordning reglerar tillsynen över bl.a. den kommunala verksamheten sammanförs i 2 § nämnda lag. Såsom för närvarande blir den yttre ramen för J Kzs hela tillsynsområde också i fortsättningen bestämd i lag, men regeringen får möjlighet att inskränka tillämpningsområdet inte bara över statsförvaltningen utan över all offentlig verksamhet. Med hänsyn till att JK är en myndighet under regeringen bör det ankomma på regeringen att avgöra i vilken utsträckning JK skall verkställa den i lagen angivna tillsynen. Utredningen återkommer till denna fråga i avsnitt 12.1.

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

7 10.2 Justitiekanslerns

klagomâlsprövning

Av vad utredningen anfört i avsnitt 4 framgår att JKs klagomålsprövning bör begränsas till vad krävs för hans kontroll, som såsom regeringens högste ombudsman, av rättsenligheten och effektiviteten inom den offentliga verksamheten.

Tillsynsärenden som anhängiggjorts andra myndigheter har i av detta sammanhang en särställning, och prövningen dem ansluter sig av nära till JKs övergripande uppgift att regeringens för vara organ granskning av myndigheterna. Dessa ärenden är ofta av sådan art att de företer många likheter med sådana särskilda utredningsuppdrag som regeringen ibland ger JK jfr avsnitt 6. Det kan bero på tillfälligheter

om en annan myndighet vänder sig direkt till JK eller den först om gör regeringen uppmärksam på den aktuella frågan. Klagomål från enskilda kan visserligen JK direkt information ge om hur allmänheten ser på den offentliga förvaltningen. Emellertid är det svårt att komma ifrån att allmänheten uppfattar JK som en extra klagoinstans. Mycket tid går för JKs personal förklara så att att inte är fallet. Dessa besked skapar säkerligen förvirring hos allmänheten och det är enligt utredningens mening angeläget att JKs uppgifter i dessa hänseenden tydliggörs. JK bör ha stor frihet att själv bestämma vilka klagomål han skall pröva men vissa allmänna principer kan dock ställas upp. I den mån ett enskilt klagomål inte innehåller något är som av intresse för JKs övergripande tillsynsuppgift bör JK inte ta upp klagomålet till prövning. Eventuellt kan klagomålet lämnas över till en annan myndighet eller också kan klaganden upplysas alternativa om klagoinstanser. Kriteriet skulle kunna formuleras så att JK bör pröva

ett klagomål endast under förutsättning att han han fått kännedom - om om saken utan anmälan själv skulle ha tagit initiativ till en - en prövning av frågan.

Klara skäl för JK att inte pröva ett klagomål kan exempelvis vara att

ordinarie överklagandemöjlighet fortfarande - står öppen, ordinarie överklagandemöjlighet inte har utnyttjats, det förhållande klagomålet har inträffat för - som avser mer än två år sedan,

yrkandena är oklara, yrkandena är meningslösa, klagomålet utgör ett i raden klagomål ständigt åter- - av som kommer från en och och tidigare visat samma person som sig vara obefogade eller att

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

den som klagar inte själv är berörd. -

I sammanhanget bör man uppmärksamma JKs möjlighet enligt 15 § andra stycket JK-instruktionen att överlämna ett klagomål till någon annan myndighet för handläggning. Förutsättningen är att frågan är av sådan beskaffenhet att den lämpligen kan utredas och prövas av den andra myndigheten och att denna inte tidigare prövat saken. Efter överenskommelse kan JK lämna ett klagomål till JO. Bestämmelsen har nyligen tillämpats så att JK överlämnat ett tillsynsärende, enbart anhängigt hos J K, till JO. Ärendet hade som var sådant samband med en civilprocess där JK för statens talan att situationen kan uppfattas såsom innebärande intressekonflikt för JK en om han handlägger båda ärendena City Mail-ärendet. Genom den av JK valda tillämpningen kan föreställningen om en intressekonflikt mellan J Kzs uppgift att utöva tillsyn och hans uppgift att bevaka statens rätt undvikas även i andra fall. Det har beträffande JO sagts att den principiella friheten för JO att bestämma inriktningen av sin tillsyn bör utnyttjas med stor försiktighet när det gäller klagomålsprövningen eftersom det för den enskilde är av största betydelse att vägen till JO står öppen SOU 198526 s. 10 f.. Detta synsätt har dock inte samma tillämplighet i fråga J K. JK om är, som redan sagts, inte i första hand en klagoinstans för allmänheten utan ett regeringens kontrollorgan. Mot bakgrund av vad som här sagts föreslår utredningen att det i 15 § andra stycket JK-instruktionen införs en ny bestämmelse av innebörd att om ett klagomål är av ingen eller ringa betydelse för JKzs uppgift att vara regeringens tillsynsorgan, får JK lämna klagomålet utan åtgärd.

7.10.3 Justitiekanslerns inspektioner

Inspektionsverksamheten är ett viktigt instrument för JK vid utövandet av tillsynsverksamheten. Därigenom ges JK kunskaper om myndigheterna som är väsentliga för hans förutsättningar att fylla sina uppgifter. Inspektionsverksamheten ger JK möjlighet att efter behov systematiskt inrikta sig på olika samhällsområden eller på olika rättsliga problem. Insatserna inom tillsynsområdet blir på det sättet inte lika slumpartade som de kan bli helt skall förlita sig på om man anmälningar från enskilda eller på initiativ på grund av uppgifter i massmedier. Genom inspektionerna kan JK få kunskap utveckom lingen och praxis inom olika delar av den offentliga verksamheten. Han kan mot bakgrund därav metodiskt fördjupa sina kunskaper om

sou 199337 Justitiekanslems tillsyn

de olika förvaltningsgrenarna. Det gör honom också bättre rustad att hantera enskilda klagomål mot olika myndigheter. Inspektionerna ger JK utmärkta tillfällen att upptäcka missförhållanden i den offentliga förvaltningen. Motsvarande inblickar och kunskaper torde vara svåra att på annat sätt än inspektioner. Dessutom är genom inspektionsverksamheten ett lämpligt sätt att följa effekten exempelvis upp av ny lagstiftning inom något område. Inspektioner kan leda till påpekanden och ibland de myndigheterna anledning eller ger att se över ändra sina rutiner. Det är följaktligen inte tillfredsställande att inspektionsverksamheten hos JK av resursskäl i det närmaste helt År avstannat. 1991 gjordes endast inspektion. År 1992 förekom en inte någon inspektion jfr avsnitt 7.8. I årets budgetproposition föreslås dock en viss resursförstärkning som är avsedd att möjliggöra satsningar bl.a. på inspektionsverksamheten prop. 199293100, bilaga 3 130. s. JKs inspektionsverksamhet bör inriktad vara på sådant sätt att den

kompletterar de centrala förvaltningsmyndigheternas tillsynsverksam-

het. Normalt bör samråd ske med JO för undvika att att de båda tillsynsorganens tillsyn samtidigt kommer att inriktas på delar samma av den offentliga verksamheten. Samråd med JO bör ske också då någon tillsynsåtgärd från JKs sida aktualiserats i samband med

full görandet av ett regeringsuppdrag. Självfallet får dock samrådet inte

inkräkta på sig J Kzs eller J Ozs möjlighet vare att självständigt bestämma inriktningen av sin tillsynsverksamhet inom de tillsynsområden som bestämts för dem.

7.10.4 J ustitiekanslems

befogenheter

JK har i enlighet med vad utredningen har redogjort för i det föregående beträffande befattningshavare enligt JKzs som mening har begått fel i tjänsten befogenhet att påkalla disciplinära åtgärder eller att väcka åtal mot denne. Om något fel i och för sig har begåtts men JK ändock inte finner tillräckliga skäl till någon de av nyss nämnda åtgärderna avslutar han vanligtvis ärendet med kritik mot befattningshavaren samtidigt som han sin på vad förekommit ger syn som och på tolkningen av aktuella författningsbestämmelser. Sådana uttalanden är enligt utredningens mening värdefulla inslag i JKzs tillsynsverksamhet, och utredningen har inte funnit anledning ifrågasätta lämpligheten av att JK arbetar på det sättet eller att föreslå annars förändringar i dessa hänseenden. Vad härefter gäller JKs befogenhet väcka åtal att mot den som åsidosatt vad åligger honom i tjänsten fick bestämmelsen som härom

Justitiekanslern tillsyn sou 199337

i 5 § lagen om JKs tillsyn sin nuvarande lydelse genom lagstiftning som trädde i kraft den l januari 1988 prop. 198687160, KU l987886. I det sammanhanget underströk departementschefen att en utgångspunkt, liksom dittills, skulle vara att JK skulle ha fria händer att välja vilka ärenden som skall tas upp till utredning. Men efter det att han har beslutat att ta upp ett ärende till utredning borde han vara bunden av reglerna om förundersökning och åtal prop. s. 17. Detta innebär bl.a. att JK, om en av honom gjord utredning ger anledning anta att någon begått brott i allmän tjänst eller uppdrag, har samma skyldighet som annan allmän åklagare beträffande brott under dennes

behörighet att inleda förundersökning och att eventuellt senare väcka

åtal. JK har under senare år väckt åtal i endast ett fåtal fall och inte i något fall efter ikraftträdandet den 1 oktober 1989 av de nya tjänstefelsansvarsbestämmelserna i brottsbalken. Anledningen till att så har blivit fallet torde vara att söka i att JK varit tvungen att begränsa sina insatser på tillsynsområdet och förhållandet ger enligt utredningens mening inte anledning att överväga någon ändring av regelsystemet. Åtalsrätten bör kvarstå nödvändig del i som en tillsynsfunktionen. Enligt utredningens mening finns inte heller någon anledning att överväga några ändringar i fråga om JKs befogenheter inom disciplinansvarssystemet.

7. 10.5 Ärendeförteckningama

De myndigheter som är ålagda att ge in ärendeförteckningar till JK är överlag positiva till det. Flertalet anser att en årlig avstämning av myndighetens diarium med en genomgång av icke avslutade ärenden är nödvändig oavsett om resultatet skall rapporteras till JK eller Det faktum att ärendebalanserna skall rapporteras till JK och inte endast användas för internt bruk anses bland flera myndigheter ha en effektivitetshöjande verkan. Merarbetet som rapporteringen till JK medför synes i allmänhet betraktas som marginellt. Bland de myndigheter som är negativa till skyldigheten att upprätta och ge in ärendeförteckningar till JK tycks de flesta ha uppfattningen att myndigheten ändå i eget intresse håller kontroll över att dess ärenden inte blir liggande men att det formella krav som nu finns leder till onödigt

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

merarbete. Det är av största vikt för medborgarna att de kan förlita sig på att ärenden hos myndigheterna handläggs snabbt och effektivt. Utgångspunkten måste naturligtvis att de enskilda myndigheterna vara självmant tillgodoser detta viktiga intresse. Det finns inte anledning att anta att myndigheterna medvetet förhalar ärenden. Många myndigheter arbetar emellertid under resursknappa förhållanden vilket lätt leder till ökade balanser ärenden. Det är då lätt ärenden olika av att av anledningar blir liggande alltför länge innan de blir föremål för beslut. I sådana situationer torde upprättandet ärendeförteckningar av fungera som en varningsklocka för myndigheterna. Därigenom blir såväl den egna myndigheten som JK uppmärksammade på ärenden drar ut om på tiden. En fördröjning kan ha fullständigt naturliga och godtagbara förklaringar men det kan också så att fördröjningen framstår vara som oacceptabel. I det senare fallet kan det oacceptabla ligga i att myndigheten har misskött handläggningen på ett eller annat sätt det kan men också vara så att myndigheten på grund arbetsbörda eller av t.ex. stor personalbyten inte kan lastas för fördröjningen. Det hindrar dock inte att fördröjningen är oacceptabel den enskildes synvinkel. Oavsett ur orsaken till fördröjningen kan det finnas anledning Över att se myndighetens organisation eller rutiner, personalens utbildning e.d. I vissa fall kan orsaken vara att finna hos någon annan myndighet än den där själva fördröjningen uppstått. Det finns då anledning att se närmare på den myndigheten. Givetvis kan situationen hos berörd myndighet vara sådan att det enda remediet är att tillskjuta mer pengar till verksamheten. Det sagda illustrerar i viss mån vilken funktion ärendeförteckningarna fyller. Ett avskaffande skyldigheten in av att ge ärendeförteckningar skulle sannolikt negativt påverka effektiviteten i statsförvaltningen. JKs erfarenheter av handläggningen dessa av ärenden visar att det ibland finns anledning att ingripa med anledning av förhållanden som kommit i dagen ärendeförteckningarna. genom Frågan är om det finns någon myndighet än JK skulle annan som vara lämpligare att ta emot ärendeförteckningarna.

En tanke som framförts från JK i anslagsframställningen 199394

- 199596 är att ärendeförteckningarna borde kunna integreras i den

fördjupade anslagsframställning myndigheterna ålagts göra i

som att samband med införandet systemet med treårsbudgetar. JK anförde av därvid bl.a.

3 Uppgifterna är huvudsakligen hämtade från den enkät beträffande ärendeförteckningamas betydelse JK gjorde i anslutning till ingivandet ärendeförteckningar som av år 1992.

Justitiekanslerns tillsyn sou 199337

I samband med prövningen av den fördjupade anslagsframställningen för en myndighet borde rutinmässigt eller efter en behovsprövning en närmare analys göras av ärendeutvecklingen, vid behov kompletterat med inspektion från JKs sida. Myndigheterna skulle mot denna bakgrund kunna åläggas att till fördjupad anslagsframställning bifoga den senaste balansförteckningen. Regeringen kan som ett led i budgetprocessen uppdra åt JK att vid behov i särskilda fall undersöka förhållandena beträffande ärendeutvecklingen hos en myndighet. Med en sådan lösning skulle kanske den årliga rapporteringen ärendebalanser kunna inav skränkas till t.ex. de fall där JK själv vill ta initiativ till en granskning av en myndighets balanser.

Ett annat alternativ vore att RRV övertog JKs granskningsuppgift i fråga om ärendeförteckningarna. RRV skall enligt 2 § 1 förordningen 198880 med instruktion för riksrevisionsverket särskilt granska den statliga verksamheten från effektivitetssynpunkt. Beträffande dessa alternativ kan sägas att det förstnämnda, dvs. ett inlemmande av ärendeförteckningarna i budgetprocessen, sannolikt skulle minska kontrolleffekten. Departementen bör i första hand ägna sig uppgifter som är mer övergripande och framåtblickande än granskningen av myndigheternas ärendeförteckningar. Det finns dessutom risk för att behandlingen skulle skilja sig mellan olika departement och det finns också risk för att ärendeförteckningarna i departementen uppfattas som artskilda från det egentliga budgetarbetet och följaktligen inte får erforderlig uppmärksamhet. Även balanser om upptäcks blir de kanske inte åtgärdade; för övrigt ter det sig något främmande att reaktionen på en senfärdig handläggning av ett enskilt ärende skall behandlas i samband med en budgetfråga eller ta formen av ett särskilt regeringsbeslut. Dessutom skulle en ändring från årlig rapportering till rapportering med treårsintervaller leda till att ändamålet med denna rapportering eftersätts. Vad gäller det andra alternativet, att låta RRV överta granskningen, skall RRV visserligen granska den statliga verksamheten från effektivitetssynpunkt men JKs nuvarande granskning av ärendeförteckningarna innefattar inte bara en effektivitetsgranskning utan också en rättskontroll. En mängd rättsliga frågor kan aktualiseras vid granskningen. Risken är följaktligen uppenbar för att rättssäkerhetsaspekterna skulle falla bort om granskningen överflyttades från JK till RRV. Detta leder till att det synes lämpligast att JK också i fortsättningen handlägger granskningen av myndigheternas ärendeförteckningar. Det är angeläget att dessa ärenden handläggs enhetligt. Den preventiva effekten i det nuvarande systemet bör inte äventyras. Vidare bör man

sou 199337 Justitiekanslerns tillsyn

bibehålla det värdefulla samband finns som mellan den årliga

överblick över hela förvaltningen JK får som genom granskningen av

ärendeförteckningarna och JKs tillsynsfunktion i övrigt. Man bör

dock inte bortse från att JK i dag inte har för resurser en noggrann granskning av samtliga inkomna

ärendeförteckningar. JK torde

emellertid ha en god överblick över bristerna finns. var Det kan därför

finnas skäl för att JK i ökad utsträckning befriar vissa myndigheter

från den årliga skyldigheten

att ge ärendeförteckning. JKs

granskning kan med andra ord göras selektiv. En tanke mer vore att bibehålla skyldigheten för myndigheterna årligen att upprätta ärende-

förteckningar men sedan låta JK välja vilka myndigheter som skall ge in dem till JK. En sådan lösning riskerar dock väcka irritation att hos myndigheterna. I stället för att anförtros uppgiften själva att ansvara för hanteringen sina ärenden åläggs de för av att en annan myndighets,

dvs. JKs, räkning lägga ned omfattande arbete ett som denna

myndighet kanske över huvud inte vill befatta sig med. Ett principiellt

mer tilltalande förfarande, desutom präglas tilltro som av till myndig-

heterna, är att JK varje år tar ställning till vilka myndigheter som kan

undantas från skyldigheten

att ge ärendeförteckning för det året och

sedan meddelar myndigheterna detta. JK skulle alltså i ökad omfattning utnyttja möjligheten enligt 18 § andra stycket verksför-

ordningen att i det enskilda fallet besluta något annat än vad som sägs

om den årliga skyldigheten i första stycket. Inget hindrar att JK såsom

tillsynsmyndighet samtidigt erinrar myndigheterna undan-

om att ett tagande inte fritar den berörda myndigheten från att ändå hålla

kontroll över sina ärenden.

SOU 199337

8 J ustitiekanslerns

övriga uppgifter

l Sammanfattning

JK skall vaka över tryckfriheten och yttrandefriheten enligt bestämmelser i TF och YGL. Han är dessutom åklagare i ensam tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål. JK har också kontrolluppgifter gentemot advokaterna. Han har vidare rätt att överklaga vissa beslut enligt datalagen, kreditupplysningslagen, inkassolagen, lagen om behörighet för justitiekanslern att överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken, lagen om automatisk databehandling vid taxeringsrevision m.m. och lagen om övervakningskameror Enligt lagen m.m. om kabelsändningar har JK i uppgift att ta initiativ till vissa ingripanden. Talan om utdömande av vite som förelagts regeringen av förs av JK. Utredningen har gått igenom JKs registratur för år 1992 såvitt gäller ärenden som kan hänföras till något de angivna av ovan områdena. Utredningen har därigenom bildat sig uppfattning en om hur JKs övriga uppgifter handläggs. I fråga om uppgifterna enligt YGL är utvecklingen sådan att det kan befaras att arbetsbördan framdeles blir JK övermäktig. I fråga om tryckfriheten och övriga berörda uppgifter däremot förefaller den rådande ordningen ändamålsenlig och väl fungerande. Beträffande vara samtliga dessa uppgifter ligger JKs roll väl i linje med hans övergripande funktion att särskilt bevaka efterlevnaden regler av som gäller de grundläggande fri- och rättigheterna, integritetsfrågor, rättssäkerhetsfrågor och konstitutionella frågor. Utredningen föreslår därför inte några ändringar beträffande dessa uppgifter.

8.2 Gällande bestämmelser

8.2.1 Allmän översikt

JKs Övriga uppgifter är, som framhållits redan i avsnitt 2.2, av skiftande art. Han skall bl.a. vaka över tryckfriheten och yttrandefriheten enligt bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen TF och yttrandefrihetsgrundlagen YGL. Genom tryckfriheten skall spridningen av åsikter och informationer säkras. Tryckfrihetens betydelse för ett fritt samhällsskick är det väsentliga motivet till att den reglerats

Justitiekanslerns övriga uppgifter sou 199337

i grundlag. TF vill främst skydda meningsutbyte och upplysning i

samhällsfrågor. YGL trädde i kraft den 1 januari 1992 och gäller till

skydd för yttrandefriheten i .a. ljudradio och television. YGL bygger

på samma grundsatser som TF. Det innebär bl.a. att och har var en rätt att sända radioprogram genom tråd och har frihet att anlägga

trådnät för ljudradio och televisionsverksamhet Den tryckfrihets-

m.m.

rättsliga principen om etableringsfrihet genomförs sålunda beträffande trådsändningar. Däremot medger YGL tillståndstvång genom vanlig lag för trådlösa sändningar. YGL innebär att de grundläggande principerna om censurforbud, och källskydd, begränsning

ensamansvar

av möjligheterna till kriminalisering genom vanlig lag och andra inskränkningar samt en särskild rättegångsordning med tillgång till jury i princip blir gällande över hela massmedieområdet.

JK utövar också viss kontroll över advokaterna. Bestämmelser därom finns i 8 kap. RB och i Sveriges advokatsamfunds stadgar. Vidare har JK enligt bestämmelser i skilda lagar talerätt i vissa förvaltningsärenden. Det gäller bl.a. enligt datalagen, lagen om

övervakningskameror, lagen om behörighet för justitiekanslern att överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken och lagen kabelsänd-

ningar till allmänheten.

8.2.2 Tryckfrihet och yttrandefrihet

Främst bland de grundläggande fri- och rättigheterna i 2 kap. l § RF anges att varje medborgare gentemot det allmänna är tillforsäkrad yttrandefrihet och informationsfrihet. Yttrandefriheten omfattar frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Med informationsfrihet

avses

frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt ta del

av andras yttranden. I bestämmelsen sägs vidare att beträffande tryck-

friheten och motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar gäller vad som är föreskrivet

i TF och YGL.

JK är ensam behörig allmän åklagare i tryckfrihets- och yttrandefri-

hetsmål och i andra mål som avser brott mot bestämmelser i TF och YGL.

Kâllhânvisning utöver offentligt tryck Håkan Strömberg, Tryckfrihetsrâtt och annan yttrandefrihetsrâtt, tionde upplagan, 1992.

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

En påminnelse om lKzs åliggande att vaka över tryckfriheten och yttrandefriheten enligt bestämmelserna i TF och YGL har tagits in i 6 § JK-instruktionen. Antalet ärenden om tryckfrihet och yttrandefrihet hos JK under perioden 1982 1992 framgår av bilaga tabell -

Tryckfrihet

Begreppet tryckfrihet definieras i 1 kap. l § TF. Där sägs i första stycket att med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utge skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning. I andra stycket regleras rätten att i tryck ge uttryck för sina åsikter och sprida underrättelser och i tredje stycket rätten att lämna meddelande till tryckt skrift. Slutligen finns i fjärde stycket bestämmelser om rätten att anskaffa uppgifter för spridning i tryckt skrift. Enligt den s.k. exklusivitetsprincipen är TF principiellt ensam tillämplig på samhälleliga ingripanden mot tryckta skrifter. Den kompletteras i vissa hänseenden av föreskrifter i andra författningar men ingen av dessa får utan stöd i TF inskränka de grundsatser som TF slår fast. Med tryckfrihetsbrott förstås enligt 7 kap. 1 § TF de gärningar som avses i kapitlets 4 och 5 §§. Principiellt kan skilja mellan två man huvudtyper av tryckfrihetsbrott otillåtet yttrande, vars innehåll är brottsligt, och otillåtet offentliggörande, som består i publiceringen av uppgifter som skall hemlighållas. Tidigare behandlades otillåtet yttrande i 4 § och otillåtet offentliggörande i 5 Gränsen mellan de båda brottskategorierna har i viss mån utsuddats lagändringar genom 1988 SFS 19881448, varvid spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift och vårdslöshet med hemlig uppgift har flyttats över från 5 § till 4 Men fortfarande handlar 5 § enbart otillåtet om offentliggörande. Den avgörande skillnaden mellan de båda paragraferna är numera, att 4 § innehåller fullständiga brottsbeskrivningar, medan gränsen för det straffbara området enligt 5 § är närmare bestämd genom föreskrifter i vanlig lag sekretesslagen [l980100] och

brottsbalken

7 Jämför Strömberg s. 56.

Justitiekanslern övriga uppgifter sou 199337

För att exklusivitetsregeln skall någon verklig innebörd innehåller TF egna beskrivningar av de yttranden får göras brottsliga. som Annars skulle tryckfriheten kunna begränsas genom ändring vanlig av lag. Beskrivningen i 7 kap. 4 § TF av de otillåtna yttrandena sammanfaller till allra största delen med motsvarande beskrivningar i brottsbalken BrB. Ett yttrande måste straffbart enligt både TF vara och BrB för att kunna bestraffas tryckfrihetsbrott. Tryckfriheten som kan till följd härav vidgas redan genom att en straffbestämmelse i BrB upphävs men en inskränkning förutsätter att även TF ändras. TF är mindre fullständig i fråga publikationsbrotten än i fråga om om yttrandena. Till skillnad från 7 kap. 4 § TF innehåller 7 kap. 5 § TF inga fullständiga brottsbeskrivningar. För att få full klarhet vilka om brottstyper som avses i 5 § måste man studera sekretesslagen respektive BrB. I 5 § sägs att som tryckfrihetsbrott skall också sådana anses gärningar, begångna genom tryckt skrift och straffbara enligt lag, som innebär att någon uppsåtligen offentliggör allmän handling som är tillgänglig för envar, om han fått tillgång till handlingen i allmän tjänst, under utövande av tjänsteplikt eller i därmed jämförbart förhållande; offentliggör uppgift och därvid uppsåtligen åsidosätter tystnadsplikt som avses i den i 3 § första stycket 3 angivna särskilda lagen när riket är i krig eller omedelbar krigsfara offentliggör uppgift om förhållanden vilkas röjande enligt lag innefattar annat brott mot rikets säkerhet än som anges i 4 Ansvaret för tryckta skrifter är vilket enligt huvudett ensamansvar regeln innebär att en person en utgivare ansvarar för brott - - m.m. medan andra som medverkar vid tillkomsten av skriften går fria. Ensamansvaret anses främja yttrandefriheten. Inom tryckfrihetsrätten ankommer den avgörande prövningen av rättsfrågor i första hand på en jury. Enligt 9 kap. 1 § TF skall JK vaka över att de gränser för tryckfriheten som finns i förordningen inte överskrids. Vid utövningen av denna tillsyn har JK inga andra medel eller befogenheter än dem som tillkommer honom i egenskap av åklagare i tryckfrihetsmål. JKs möjligheter att ingripa beror därför i hög grad på om anmälningar inkommer utifrån från allmänheten eller från andra myndigheter. Kontrollen befrämjas i någon mån av skyldigheten enligt 5 kap. l och 5 §§ lagen 19911559 med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden för den, framställt tryckt som

3 16 kap. 1 § sekretesslagen 1980100 och 20 kap. 3 § första stycket BrB.

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

skrift, att under ett år bevara och efter anmodan av JK tillhandahålla denne ett exemplar av skriften för granskning. Det åligger polismyndighet att på begäran biträda JK vid anmodan enligt denna bestämmelse. Motsvarande skyldighet föreligger enligt 5 kap. 2 § samma lag beträffande sådan utom riket framställd tryckt skrift som införs till riket och som är periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis finns eller skall finnas, eller som inte är periodisk men helt eller delvis är avfattad på svenska språket. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som föreskrivs i nämnda paragrafer döms enligt 5 kap. 9 § till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall dömas till ansvar. I mål om ansvar för nämnda brott är JK åklagare. JKs tillsyn underlättas också vid krig eller krigsfara genom den befogenhet att omhändertaga uppviglande skrifter, som då tillkommer militära myndigheter. Tillsynen över att tryckfriheten inte missbrukas utövades tidigare av justitieministern, som till sin hjälp hade särskilda tryckfrihetsombud. Denna ordning avskaffades år 1978. Tillsynen ankommer i stället på JK. Denne är liksom tidigare dessutom ensam åklagare i tryckfrihetsmål. Regeringen har emellertid visst inflytande i åtalsfrågor. Den kan sålunda enligt uttrycklig bestämmelse anmäla skrift till åtal. Möjlighet har vidare öppnats att i lag göra åtal för vissa tryckfrihetsbrott beroende av medgivande från regeringen. Så har också skett i 6 kap. 1 § lagen med föreskrifter på TFzs och YGLs områden. I samband med denna reform anförde departementschefen följande angående tillsyn och åtal m.m. prop. 1975762204 s. 123 f.

För egen del vill jag först slå fast att nuvarande ordning för tillsynen över tryckta skrifter har vissa grunddrag som är av stort värde för tryckfriheten i vårt land. Jag tänker här på systemet med ett centralt tillsynsorgan och en diskretionär prövningsrätt i fråga ingripanden mot tryckfrihetsbrott i stället för övervakning om genom den vanliga polis- och åklagarorganisationen. Värdet av detta system har inte heller satts i fråga. En omläggning av tillsynssystemet får alltså inte medföra att dessa grunddrag går förlorade. Frågan, om tillsynen över TFs efterlevnad bör ligga på chefen för justitiedepartementet eller något annat centralt organ, i första hand JK, har varit föremål för överväganden vid skilda tillfällen. Någon ändring av nuvarande ordning, som har gällt sedan år 1876, har emellertid inte genomförts. Enligt min mening bör en omläggning av tillsynen nu komma till stånd. Dels talar principiella skäl mot att justitieministern utövar denna tillsyn och dels är det nuvarande systemet behäftat med åtskilliga brister. Vid omläggningen bör som jag redan har framhållit systemet med en central myndighet, som utövar tillsynen, och en dis-

Justitiekanslerns övriga uppgifter sou 199337

kretionär prövningsrätt i fråga ingripanden tryckfrihetsbrott om mot behållas. Omläggningen bör vidare i enlighet med MMUs förslag innebära att systemet med tryckfrihetsombud avskaffas och att skyldigheten att avlämna granskningsexemplar tryckt skrift av upphör. MMUs förslag att tillsynen skall anförtros JK har godtagits av det stora flertalet remissinstanser. I ett par yttranden förordas dock att åtalsbefogenheterna enligt TF överflyttas till RÅ. Enligt min mening talar övervägande skäl för MMUs förslag. Att anförtro åtalsbefogenheten annan myndighet än den utövar tillsynen som bör inte komma i fråga. Jag föreslår sålunda att JK skall vaka över att de gränser för tryckfriheten, i TF, inte överskrids som anges och att han därvid skall åklagare i tryckfrihetsmål vara och andra mål som avser brott mot TF. Den diskretionära prövningsrätten bör i första hand ankomma på regeringen och utövas av denna i dess helhet och inte något av visst statsråd. När justitieministerns ställning tillsynsmyndighet som enligt TF upphör, saknas det enligt min mening skäl göra något att undantag från principen i RF att regeringens ledamöter fattar beslut kollektivt. Regeringens prövningsrätt bör komma till uttryck i TF och som MMU har föreslagit bör det finnas möjlighet att i vanlig lag föreskriva att allmänt åtal för visst tryckfrihetsbrott får väckas endast efter regeringens medgivande. Å andra sidan bör det också vara möjligt för regeringen att anmäla tryckfrihetsbrott till allmänt åtal, vare sig sådant medgivande krävs eller inte. Jag delar sålunda den uppfattning J K-utredningen har fört fram. som Härigenom kan nuvarande praxis beträffande förhållandet mellan justitieministern och JK tillämpas i viss utsträckning. Samtidigt skapas förutsättningar för en konstitutionell kontroll tillsynen av över TF s efterlevnad. Jag anser därför att i TF bör bestämmelse tas upp en om att regeringen får hos JK anmäla skrift till åtal för tryckfrihetsbrott.

Av 9 kap. 2 § TF följer att JK är ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott. Han är också åklagare i ensam annat tryckfrihetsmål än mål om tryckfrihetsbrott samt i mål i som övrigt avser brott mot bestämmelser i TF. Till tryckfrihetsmål hänförs enligt 12 kap. l § andra stycket TF mål angående eller enskilt ansvar anspråk på grund av tryckfrihetsbrott så ock mål i 9 kap. 5 § angående som avses ansökning om en skrifts konflskering. Till tryckfrihetsmål hänförs

även mål angående ansvar eller enskilt anspråk på grund brott av enligt 7 kap. 3 § varmed vissa grövre brott rikets säkerhet avses mot samt brott mot handlingssekretess och tystnadsplikt som begåtts av

4 Massmedieutredningen.

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

meddelare, anskaffare, författare eller annan upphovsman eller utgivare. Trots dessa personers principiella ansvarsfrihet kan de sålunda åtalas i vissa undantagsfall. Till mål som i övrigt avser brott mot bestämmelser i TF hänförs t.ex. fråga om ansvar för obehörig vägran att utlämna allmän handling eller ordningsförseelser. JK har också tillagts vissa möjligheter att enligt 10 kap. l 4 och - 12 §§ TF ingripa med särskilda tvångsmedel i form av beslag och under krig utgivningsförbud. Ingripanden mot kränkningar av tryckfriheten från myndigheters sida möjliggöres genom den allmänna tillsyn över offentliga funktionärer, som utövas av JO och JK. En särskilt viktig garanti för tryckfrihetens upprätthållande är den tillsynsverksamhet som utövas av JO. Enligt 3 § lagen 1986765 med instruktion för riksdagens ombudsmän skall dessa särskilt tillse att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter trädes för när i den offentliga verksamheten. Detta innebär bl.a. att ombudsmärmen har att övervaka att offentliga myndigheter inte kränker tryckfriheten. Som framgår av J Ozs ämbetsberättelser ägnar JO stor uppmärksamhet dessa frågor. De brukar exempelvis ingripa mot försök från myndigheternas sida att inskränka offentliga tjänstemäns rätt att lämna meddelanden till pressen liksom mot försök att hindra spridningen av tryckta skrifter. Frågan om allmänt åtal för tryckfrihetsbrott skall väckas eller inte kan vara en lämplighetsfråga. Meningen är att lämplighetsbedömningen när frågan har större räckvidd skall göras av regeringen under konstitutionellt ansvar. Detta möjliggöres enligt 9 kap. 2 § andra stycket på två sätt. Regeringen kan hos JK anmäla en skrift till åtal för tryckfrihetsbrott. En sådan anmälan medför ingen skyldighet för JK att väcka åtal, utan JK skall alltid självständigt pröva om lagliga förutsättningar för åtal föreligger. Om regeringen inte har gjort någon anmälan, har JK rätt att själv besluta om åtal, förutsatt att regeringens medgivande inte krävs. Av lagtexten framgår inte, om JK är skyldig väcka åtal, så snart de lagliga förutsättningarna härför är uppfyllda. Mot en sådan skyldighet talar, att den skulle göra regeringens lämplighetsbedömning meningslös i sådana fall, där regeringen beslutat att inte göra anmälan hos JK. Om regeringen överhuvudtaget inte har tagit ställning till frågan om åtalsanmälan, uppkommer frågan om JK på egen hand bör bedöma lämpligheten av ett åtal. Lagtexten lämnar inget svar på denna fråga, men den förhärskande uppfattningen torde vara att JK får göra en sådan lämplighetsbedömning. Vidare kan i lag föreskrivas, att allmänt åtal för tryckfrihetsbrott får väckas endast efter regeringens medgivande. Föreskrifter härom finns i 6 kap. 1 § lagen med föreskrifter på TFs och YGLs områden. Man

Justitiekanslerns Övriga uppgifter sou 199337

finner där att kravet på regeringens medgivande till tryckfrihetsåtal är ganska omfattande. Det gäller flertalet brottstyper, även dessa inte om är särskilt vanliga i praktiken. De typer tryckfrihetsbrott, för vilka av JK får väcka åtal utan regeringens medgivande, är hets mot folkgrupp, barnpornografibrott och olaga våldsskildring samt brott handmot lingssekretess och tystnadsplikt ävensom förtal och förolämpning i de

fall, där åtal enligt 5 kap. 5 § BrB får väckas åklagare. av Beträffande andra brott mot TF än tryckfrihetsbrott krävs inget medgivande av regeringen för att JK skall ha rätt att väcka åtal. En erinran om att även JO har befogenhet att vara åklagare i mål mot offentlig befattningshavare om annan brottslig gärning än

tryckfrihetsbrott, t.ex. vägran att lämna ut allmän handling är som offentlig eller överträdelse av nyss nämnda ordningsförseelser, finns intagen i 9 kap. 2 § tredje stycket TF. JOs behörighet i dessa

avseenden framgår 6 § andra stycket i instruktionen för JO. av

Yttrandefrihet

YGL gäller yttrandefriheten i radio, TV, filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. I förhållande till TF är YGL i huvudsak helt självständig. Varje medborgare är enligt 1 kap. l § första stycket

YGL tillförsäkrad rätt gentemot det allmänna i ljudradio, television att och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra

upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar offentligen

uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. Enligt andra stycket i paragraf har samma yttrandefriheten enligt YGL till ändamål att säkra fritt meningsutett byte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I yttrandefriheten får inga andra begränsningar göras än följer som av grundlagen. YGL är enligt 1 kap. 6 § första stycket tillämplig på sändningar av radioprogram är riktade till allmänheten som och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Med radioprogram avses därmed främst i ljudradio och television. YGL omfattar program således inte medier som typiskt sett är riktade till enstaka personer. Enligt 7 kap. l § YGL skall bestämmelserna i 9 kap. 1 4 §§ TF om tillsyn och åtal gälla också i fråga radioprogram, filmer och om ljudupptagningar och i fråga om yttrandefrihetsmål. I 7 kap. 3 § YGL

sägs att vad som sägs i 10 kap. TF beslag tryckta skrifter på om av grund av tryckfrihetsbrott skall gälla också i fråga om beslag av filmer och ljudupptagningar på grund yttrandefrihetsbrott. av Enligt 9 kap. 1 § YGL skall vad sägs i 12 kap. TF rättegången i som om tryck-

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

frihetsmål gälla också i fråga om motsvarande mål som avser radioprogram, filmer och ljudupptagningar yttrandefrihetsmål. YGLs reglering av yttrandefriheten har utformats med TF som förebild, och YGL innehåller också en del hänvisningar till TF. Men de tekniska särdragen hos de behandlade medierna har också föranlett vissa avvikelser från TFs mönster liksom också speciella regler för de olika medietyperna. Resultatet har blivit ett ganska invecklat regelsystem och olika praktiska skäl har motiverat att regleringen inte alltigenom har kunnat få grundlagens form. YGL innehåller betydligt fler hänvisningar än TF till närmare föreskrifter i vanlig lag, något som har nödvändiggjort en omfattande följdlagstiftning. De viktigaste lagar som kompletterar YGL är följande lagen 19911559 med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, sekretesslagen 1980 100, radiolagen 1966755, omtryckt 1991 1066, närradiolagen 1982459, lagen 19912027 om kabelsändningar till allmänheten lagen 1990886 om granskning och kontroll av filmer och videogram och lokalradiolagen 1993120. -

8.2.3 Granskning av advokater

JKs förhållande till advokaterna finns reglerat i 8 kap. RB och i stadgarna för Sveriges advokatsamfund. I 8 kap. 6 § första stycket RB sägs att tillsyn över advokatväsendet utövas advokatsamfundets styrelse. Enligt andra stycket får JK hos av styrelsen, eller, i den mån så bestämts i stadgarna, hos annat samfundets organ påkalla åtgärd mot advokat, som åsidosätter sin plikt eller längre är behörig att advokat. I 8 kap. 7 § RB anges de vara åtgärder advokatsamfundet kan vidta mot en advokat som i sin som verksamhet gör orätt eller som annars förfar oredligt eller åsidosätter sina plikter.

Åtgärderna är uteslutning, varning eventuellt jämte straffavgift och

- erinran. Enligt 8 kap. 4 § första stycket RB skall en advokat vid utövande av sin verksamhet redbart och nitiskt utföra honom anförtrodda uppdrag och i allt iaktta god advokatsed. Om tystnadsplikt för advokat vid allmän advokatbyrå finns bestämmelser i sekretesslagen 1980100. Annan advokat är skyldig att, där god advokatsed så fordrar, förtiga vad han erfar i sin yrkesutövning. Enligt 8 kap. 7 § sjätte stycket RB får brott mot den sist nämnda tystnadsplikten inte

Justitiekanslerns övriga uppgifter sou 199337

åtalas än JK. Åtal får väckas endast av annan om det är påkallat från allmän synpunkt. I 8 kap. 8 § RB sägs då det inom att organ sam-

fundet, som äger vidtaga åtgärd enligt 7 meddelat beslut i fråga

som där avses, må talan mot beslutet föras JK. av

I advokatsamfundets stadgar finns del bestämmelser

en som skall göra det möjligt för JK att utöva den kontroll nämns i RB.

som Enligt

41 § tredje stycket stadgarna skall styrelsens beslut i disciplinärenden tillställas ledamoten, JK och disciplinnämnden. I 42

§ sägs att om

styrelsen funnit att en väckt fråga disciplinärt ingripande

om mot en

ledamot föranleder ärendets hänskjutande till disciplinnämnden får JK, inom fyra veckor efter det att han fått del beslutet, hos

av nämnden påkalla åtgärd mot ledamoten. Enligt 43 § skall disciplinnämndens beslut tillställas den anmälde ledamoten, JK och

styrelsen. Slutligen sägs i 45 § att styrelsens beslut uteslutning ledamot

om av en skall tillställas ledamoten och JK.

Förhållandet mellan JK och advokaterna berördes i förarbetena till

RB. Det var Processlagberedningen föreslog JK skulle ha

som att kontroll över advokaterna. Processkommissionen lämnade

inget sådant

förslag. Processlagberedningen motiverade sitt förslag enligt följande

SOU 193844 20 s.

Tillsyn över advokatväsendet bör i första hand utövas

av sam-

fundets styrelse. Åsidosätter advokat sina plikter bör det åligga styrelsen att ingripa mot den felande. De allmänna intressen

som

äro förknippade med advokaternas verksamhet äro den vikt

av att de böra äga en målsman utanför advokaternas krets. egen Denna

uppgift synes lämpligen böra förenas med de åligganden redan

som

nu tillkomma justitiekanslern i fråga tillsyn över domstolsvä-

sendet. Beredningen föreslår därför JK skall äga hos

att styrelsen påkalla åtgärd mot advokat åsidosätter sin plikt som samt att

styrelsens beslut må av JK överklagas hos högsta domstolen.

I specialmotiveringen till 8 § berörde

Processlagberedningen den

klagorätt som förekom mot styrelsens beslut. Det sades klagorätt

att borde tillkomma enskild ledamot blivit utesluten en som ur advokatsamfundet eller den vägrats inträde i samfundet.

som Beredningen

anförde vidare

Beträffande sådana disciplinära åtgärder, innefatta

som allenast

varning eller erinran, torde däremot klagorätt icke böra medgivas

den därav drabbade; i detta fall måste även

hänsyn tagas till att

högsta domstolens tid alltför mycket tages i anspråk. Aven justitiekanslern bör äga att som representant för det allmänna

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

överklaga vissa styrelsens beslut. Tydligt är, att klagorätt bör

tillkomma honom i de fall, då han hos styrelsen påkallat disciplinär

åtgärd mot advokat. Aven i fall, då styrelsen självmant eller på anmälan upptagit fråga därom, torde klagorätt böra stå honom öppen, detta särskilt med hänsyn till att någon klagorätt enligt förslaget icke tillerkännes den som gjort anmälan.

När en anmälan mot en ledamot görs hos advokatsamfundet eller fråga om disciplinärt ingripande mot en ledamot annars uppkommer upptas ärendet av styrelsen. Finner styrelsen att någon åtgärd enligt 8 kap. 7 § första, andra eller tredje stycket RB inte är påkallad får styrelsen avgöra ärendet. I annat fall skall ärendet hänskjutas till disciplinnänmden. Det ankommer på disciplinnämnden att besluta uteslutning om ur samfundet, varning, straffavgift och erinran enligt 8 kap. 7 § första, andra eller tredje stycket RB. Om styrelsen finner att disciplinär åtgärd mot en advokat inte skall komma i fråga har JK inte rätt att överklaga detta beslut. Om JK vill åstadkomma något annat resultat får JK hänskjuta ärendet till disciplinnämnden och han har sedan möjlighet att överklaga det beslut som disciplinnämnden fattar. HD har i åtskilliga fall prövat besvär av klagande som vägrats inträde i samfundet eller som på grund av disciplinärt förfarande uteslutits ur detta. Som framgår av en framställning av f.d. justitiekanslern Olof Alsén i TSA 1962 s 145 angående advokatväsendet och JK under åren 1948 1961 har JK under nämnda tid endast i några enstaka fall anfört besvär. I dessa fall har det dock varit fråga om uteslutning. För att ta ståndpunkt i fullföljdsfrågor har dock enligt framställningen JK i betydande omfattning infordrat handlingar i ärendena och ingående övervägt dem. Så uppges ha skett redan då beslutets innehåll förefallit ge anledning till det men dessutom då en enskild person anmälare eller advokat som tilldelats disciplinär bestraffning hos JK begärt att beslutet skall överklagas. - I framställningen uppges att JK anlagt följande synpunkter på frågan om skäl fanns för ett överklagande TSA 1962 s. 151

För överklagande tycks ha fordrats att beslutet avsett en mera principiell fråga och att starka skäl förefallit tala för en annan bedömning av frågan än som kommit till uttryck i beslutet. Vad angår påföljden har skäl för fullföljd ansetts föreligga, om en strängare reaktion än den tillämpade tämligen tydligt tett sig påkallad från allmän synpunkt. Att vidare med ett yrkande om att den bestämda lägsta påföljden, erinran, borde ändras till varning, har inte utan speciella skäl funnits befogat.

Justitiekanslerns övriga uppgijier sou 199337

JK Bengt Lännergren har i ett anförande infört i TSA 1971 477

redogjort för i vilken utsträckning JK under årens lopp anfört

klagomål mot beslut i disciplinärenden. Även här konstateras det att

är endast ett mycket obetydligt antal beslut föranlett klagan s.

som 482. När konstitutionsutskottet behandlade de motioner föranledde som

riksdagens begäran om en översyn av J K-ämbetet och som följaktligen är upphovet till denna utredning redogjorde KU för vad Justitieutskottet tidigare uttalat JuU l978796 i anledning motioner med

Önskemål om ökad kontroll och insyn i advokatsamfundets verksamhet

från det allmännas sida, nämligen att 198990KU 15 6

Den föreliggande regleringen innefattade betydande inslag sådan

offentlig kontroll och insyn som efterlystes i motionerna. Regleringen erbjöd goda garantier inte bara för intresset av rättssäkerhet

för den enskilde utan även för de viktiga allmänna intressen som

är förknippade med advokatyrkets utövande. Justitieutskottet konstaterade att regleringen ett resultat omsorgsfull

var av en

avvägning mellan å ena sidan önskemålet att tillgodose dessa

allmänna och enskilda intressen och å andra sidan önskemålet att

upprätthålla principen att advokatverksarnheten utgör fri

yrkesutövning. Med hänsyn till angelägenheten av att denna princip

inte rubbades kunde det enligt justitieutskottets mening rent

generellt sägas att det måste fordras skäl av särskild styrka för att en ändring av den nuvarande ordningen skulle övervägas.

8.2.4 Talerätt i förvaltningsärenden

m.m.

JK har dessutom talerätt enligt datalagen 1973289, kreditupplysningslagen 19731173, inkassolagen 1974182, lagen 1985206 om viten, lagen 1985400 behörighet för justitiekanslern

om att

överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken, lagen 1987 1231

automatisk databehandling vid taxeringsrevision, och lagen

m.m.

1990484 om övervakningskameror Enligt 25 § datalagen,

m.m.

23 § kreditupplysningslagen, 19 § inkassolagen och 6 § lagen

automatisk databehandling vid taxeringsrevision, får JK hos

m.m.

regeringen föra talan mot datainspektionens beslut för att tillvarata allmänna intressen. Enligt 18 § lagen övervakningskameror får JK

hos kammarrätten föra motsvarande talan. De beslut enligt

rättegångsbalken som JK har behörighet att överklaga gäller awisande av försvarare och återkallelse förordnande offentlig försvarare.

av av

Enligt 6 § lagen om viten skall frågan om utdömande viten har

av som

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

förelagts av regeringen prövas av länsrätten i Stockholms län på ansökan av JK. Genom lagen 1991 2027 kabelsändningar till allmänheten om som trädde i kraft samtidigt som YGL, dvs. den 1 januari 1992, har JK dessutom fått i uppgift att ta initiativ till vissa ingripanden. JK får sålunda föra talan om sändningsförbud enligt 16 § och förlängning om av sändningsförbud enligt 17 I förarbetena till datalagen framhöll departementschefen prop. 197333 s. 104 att han ansåg JK lämpad att uppträda allmänt som ombud i datalagens tillståndsärenden och där tillvarata privatlivsintressena. Uppgiften att överklaga Datainspektionens beslut borde därför läggas på JK. I specialmotiveringen 151 sades att bestämmelser om JKs talerätt hade getts det innehållet att talan får föras för att ta tillvara allmänna intressen. Detta sades innebära att talan får föras inte bara mot beslut varigenom Datainspektionen meddelat tillstånd utan även mot beslut av annat innehåll, t.ex. i fråga meddelande om av föreskrift. Beträffande formerna för JKs hantering dessa ärenden av anfördes att det är erforderligt att JK fortlöpande får del Datainav spektionens beslut för att han skall kunna utöva sin talerätt. En bestämmelse härom sades kunna meddelas Kungl. Majzt. Departeav mentschefen ville emellertid betona att det inte bör åligga JK att ingående granska alla beslut. Han ansåg att en sådan granskning normalt bör ske endast när det är fråga register får antas om som innebära särskilt stora risker för otillbörligt integritetsintrång eller när anmälan har gjorts av enskild. När ett beslut enligt 6 eller 6 a 10 § första stycket eller 18 § första stycket datalagen expedieras skall Datainspektionen enligt regler i dataförordningen 1982480 överlämna avskrift beslutet till en av JK, om inte JK har föreskrivit undantag i fråga om ärenden mindre av vikt. Datalagsutredningen Ju 198902 föreslår i sitt slutbetänkande En ny datalag SOU 199310 att den nuvarande bestämmelsen i 25 § datalagen 1973289 att Datainspektionens beslut enligt datalagen överklagas hos regeringen ändras så att överklagande endast kan göras till domstol. Den ändrade bestämmelsen föreslås införd i 51 § förslaget till ny datalag. Enligt förslaget skall kammarrätten bli första besvärsinstans vid överklaganden enligt datalagen. JKs talerätt föreslås inte ändrad. När Datainspektionens beslut kammaravser en rätt, överklagas emellertid enligt 51 § första stycket tredje meningen förslaget till ny datalag beslutet hos Regeringsrätten. I sådan en situation behövs inget prövningstillstånd. Reglerna prövningstillom stånd bör enligt Datalagsutredningen inte heller tillämpas i fråga om talan som JK för enligt första stycket fjärde meningen. Datalagsutred-

Justitiekanslerns övriga uppgifter sou 199337

ningen föreslår att bestämmelse detta tas in i 35 § förvaltnings-

en om

processlagen 19712915. Jfr SOU 199310 348 ff. och 459 f.

Bestämmelserna om JKs talerätt i 23 § kreditupplysningslagen, 19 § inkassolagen och 6 § lagen automatisk databehandling vid

om taxeringsrevision m.m. har motiverats motsvarande sätt som

bestämmelsen i 25 § datalagen jfr 1973155 157,

prop. s. prop.

197442 s. 115 respektive 19878865 82. I fråga JKs

prop. s. om

granskning av beslut enligt inkassolagen sades att sådan normalt bör ske endast när det är fråga om en verksamhet får antas innebära

som

särskilt stora skaderisker eller när anmälan har gjorts enskild.

När vissa beslut enligt kreditupplysningslagen eller inkassolagen expedieras skall enligt bestämmelser i kreditupplysningsförordningen

1981955 respektive inkassoförordningen 1981956 avskrift

av beslutet överlämnas till JK.

I förarbetena till lagen viten framhölls i fråga 6 § prop.

om om

19848596 s. 53 att det i vissa författningar förekommer bestämmelser som ger regeringen befogenhet att förelägga vite. För sådana fall borde enligt departementschefen gälla att frågor utdömandet

om av vite prövas av länsrätten i Stockholms län på ansökan JK. av

J Kzs talerätt enligt lagen behörighet för JK överklaga vissa

om att

beslut enligt RB infördes den 1 juli 1985. I motiven till lagen anförde departementschefen prop. 198485178 41 f. att det endast i

sällsynta undantagsfall blir aktuellt med ett ingripande för att skilja någon från ett uppdrag offentlig försvarare. När fråga väcks

som om

att entlediga en offentlig försvarare på grund att denne inte

uppfyller kraven på redbarhet och lämplighet, aktualiseras i regel principiellt betydelsefulla frågor om en försvarares befogenheter och skyldigheter. Departementschefen ansåg därför att det allmänna har ett intresse av att sådana frågor kan föras under högre rätts prövning. Han ansåg vidare att det allmänna talerätt i fråga

om gavs om

återkallelse av förordnanden som offentlig försvarare talade principiella skäl för att talerätten fick omfatta även frågor avvisande

av privata försvarare. Att fullföljdsrätten tillades JK ansågs ligga i linje med den tillsyn denne har över advokatväsendet. Eftersom de flesta försvarare, antingen de är offentliga eller privata, är advokater

5 För närvarande krävs enligt 35 § tredje stycket 2 3 förvaltningsprocesslagen inte prövningstillstånd för talan som JO eller JK för i mål om disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning av behörighet att utöva yrke inom hålso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel eller om återkallelse av behörighet att utöva veterinäryrket och inte heller för talan JK för i mål enligt som lagen om övervakningskameror m.m. Dessa undantagsregler från dispenskravet föreslås dock bli upphävda i betänkandet av den särskilde utredaren jur. dr. Peter Fitger SOU 1992138 Några frågor angående Regeringsrätten s. 52.

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

var det enligt departementschefen naturligt att talerätten tillades JK.

Departementschefen ansåg inte att det fanns något principiellt hinder mot att en sådan talerätt för JK får omfatta även fall då försvararen inte är advokat. Eftersom det är viktigt att en talerätt för det allmärma

inte uppfattas som en förskjutning åklagarens och den tilltalades

av ställning i processen borde talerätten enligt departementschefens

mening inte tilläggas åklagaren i målet. JK bör därför inte rätt att

ges

delegera sin talerätt till åklagaren, i praktiken åklagaren i målet. JKs rätt enligt 18 § lagen övervakningskameror att

om m.m.

överklaga länsstyrelsens beslut för att tillvarata allmänna intressen hade en motsvarighet i den tidigare gällande 12 § lagen l97720

TV-övervakning. Skillnaden är att länsstyrelsens beslut

numera

överklagas hos kammarrätten i stället för hos regeringen. Enligt

motiven till 18 § lagen övervakningskameror är det avsikten JK om att

numera skall kunna ha ett mer övergripande för att bevaka

ansvar

frågor om enhetlighet och frågor principiell karaktär i rättstillämp-

ningen. Föreskriften innebär emellertid inte någon inskränkning i

befogenheterna för JK att överklaga ett tillståndsbeslut för att tillvarata

integritetsintressenai det enskilda fallet prop. 1989902119 58.

I förordningen 1990487 övervakningskameror sägs att

om m.m. när beslut enligt lagen om övervakningskameror expedieras skall m.m. kopia av beslutet överlämnas till JK, denne inte i fråga om om ärenden av mindre vikt har föreskrivit något annat.

Bakgrunden till JKs initiativrätt enligt lagen kabelsändningar

till allmänheten är att det i den tidigare regleringen trådsändningar

av fanns föreskrifter om återkallande sändningstillstånd på grund av av

sändningarnas innehåll både när det gällde vidaresändningar

satellitsändningar och egensändningar. Med avskaffandet till-

ståndstvång för trådsändningar har återkallelsemöjligheten bortfallit.

Sanktionen måste då utformas ett förbud. som

YGL lämnar enligt 3 kap. 1 § andra stycket utrymme för lagstift-

ning om ingripanden mot fortsatt sändning ett utbud inriktas av som

på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp. l förarbetena prop. 19919253 43 anfördes att det sålunda är

möjligt att, när det gäller egensändningarna, på det sättet bibehålla rättsläget att sändningar den art kunnat föranleda återkallelse

av som

av sändningstillståndet också fortsättningsvis kan leda till sanktioner. Det framgår vidare som motiverat att även framdeles upprätthålla vissa minimiregler för programinnehållet i egensändningar. Erfarenheten

nuvarande bestämmelser inte departementschefen anledning

gav att

föreslå att reglerna skall ges en annan omfattning än för närvarande. En sanktion som grundlagen medger är ett sändningsförbud. En sådan sanktion synes lämplig enligt departementschefen tillfogar

som

Justitiekanslerns övriga uppgifter sou 199337

att det ligger i sakens natur att ett sändningsförbud endast bör kunna tillgripas när det är fråga om grova överträdelser, och där de intressen som talar emot att sändningarna avbryts är svaga eller obefintliga. I lagtexten bör därför liksom hittills anges att ett sändningsförbud endast får meddelas om det med hänsyn till gärningarnas art och sändningarnas karaktär och inriktning är godtagbart från yttrandefrihetsoch informationsfrihetssynpunkt. En sådan restriktion ligger enligt departementschefen för övrigt i linje med principerna i YGL. Rättegången i mål om sändningsforbud i fall som nu har behandlats har ansetts böra följa bestämmelserna om yttrandefrihetsmål i 9 kap. YGL, vilket bl.a. innebär att jury skall medverka i vissa fall och att talan i ärenden om sändningsförbud förs av JK prop. 19919253 s. 44.

8.2.5 Granskning av Camegiestiftelsens räkenskaper

Carnegiestiftelsen grundades år 1911 av Andrew Carnegie, som för ändamålet ställt till förfogande ett belopp av 230 000 dollar i femprocents obligationer. Regeringen fastställde den 6 oktober 1911 stadgar för stiftelsen 1911104. Stiftelsen har till huvudsakligt ändamål att belöna dem som vågat livet för att rädda medmänniskors liv. Enligt 23 § stiftelsens stadgar skall de hos stiftelsen förda räkenskaperna jämte därtill hörande verifikationer varje år före den l september följande år uppvisas hos JK, som därest han vid deras granskning finner något att anmärka, äger att därom göra framställning hos styrelsen eller underdånig anmälan hos Konungen. Om JK finner det nödigt att för granskningen anlita biträde skall kostnaden härför, om den godkänns av JK, ersättas av stiftelsen.

8.3 De nuvarande formerna för Justitiekanslems

handläggning av övriga uppgifter

8.3.1 Närmare om Justitiekanslems handläggning av tryckfrihets- och yttrandefrihetsärendena

De direkta tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrotten begränsar sig huvudsakligen till fem brottstyper, hets mot folkgrupp, förtal, uppvigling, barnpornografi och olaga våldsskildring. I fråga om hets mot folkgrupp har ärendena ökat under senare år. En betydande del av anmälningarna rörande detta brott avser uttalanden i närradiosändningar. Så är t.ex. fallet beträffande det mycket

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

omfattande mål mot den ansvarige utgivaren för Radio Islam, som prövades av domstolarna under åren 1989 1991. - I fråga om förtalsbrottet gäller en särskild åtalsbegränsningsregel 5 kap. 5 § BrB. Denna regel åberopas i nästan alla de fall där enskilda personer uppger sig vara förtalade genom uttalanden i tryckta skrifter eller t.ex. i radio och television. Enligt praxis väcks allmänt åtal endast då förtalet avser en offentlig tjänsteman för något han gjort i tjänsten eller annars i särskilt ömmande fall. För övrigt avböjer JK att inleda förundersökning eller att vidta någon åtgärd. Påstådda uppviglingsbrott avser oftast uppmaningar i tryckta skrifter eller i radioT V till olika slag sabotagehandlingar. Ett och av annat uppmärksammat fall har prövats under våren 1992 och gällde publicering av en bild av en tusenlapp Gazette-målet. I fråga om barnpornografibrott aktualiseras ofta frågan anmälda om skildringar i tryckta skrifter eller i film eller videogram skildrar barn eller vuxna personer. Gränsdragningsfrågor har aktualiserat införandet i straffbestämmelsen särskilt angiven åldersgräns. Under av en sommaren 1992 inleddes förundersökningar lett till åtal - som senare i relativt omfattande mål rörande barnpornografibrott spridangenom det av videogram m.m. Beträffande olaga våldsskildring i radioT V inleddes under våren 1992 en förundersökning mot ansvarige programutgivaren i ett kabel- TV program. Brottet har också aktualiserats i samband med det nyss nämnda målet om barnpornografibrott. Vid en tillbakablick på grundval J Kzs årsberättelser framkommer av följande. Under år 1982 väckte JK ett åtal för brott mot TF och ett för yttrandefrihetsbrott i närradioprogram. Båda åtalen gällde hets mot folkgrupp. År 1983 ökade antalet inkomna ärenden med 17 från 57 till 74. JK väckte under året tre åtal för otillåtet yttrande i närradioprogram innefattande hets mot folkgrupp och, efter regeringens tillstånd, i ett fall för otillåtet offentliggörande i tryckt skrift innefattande obehörig befattning med hemlig uppgift alternativt vårdslöshet med hemlig uppgift. År 1984 minskade antalet inkomna ärenden med 2 till 72. JK väckte under året ett åtal för yttrandefrihetsbrottet uppvigling i närradioprogram, ett åtal för yttrandefrihetsbrottet förtal i televisionsprogram och ett åtal för förseelse mot TF. Åtalet för förseelse mot TF gällde ansvar mot ansvarige utgivaren för periodisk skrift en för att utgivningsbevis for skriften inte hade funnits. År 1985 ökade antalet ärenden markant från 72 till 109. Tre åtal väcktes under året, ett avsåg tryckfrihetsbrott

varav hets mot

Justitiekanslerns övriga uppgifter 199337 sou

folkgrupp, ett avsåg förseelse mot tryckfrihetsförordningen och ett

avsåg åtal för efterforskning meddelare i strid mot bestämmelsen av i 9 a § radioansvarighetslagen. Som framgår av bilaga tabell 5 ökade antalet ärenden om

yttrandefrihet ytterligare under år 1986 till 144. Ökningen kan till stor

del hänföras till anmälningar mot närradioprogram. Under året väckte

JK två åtal för tryckfrihetsbrott otillåtet offentliggörande i tryckt

skrift innefattande obehörig befattning med hemlig uppgift och m.m. otillåtet yttrande i tryckt skrift innefattande grovt förtal, två åtal för yttrandefrihetsbrott i närradioprogram förtal och hets mot folkgrupp, ett åtal för efterforskning av meddelare i strid mot bestämmelsen i 3 kap. 4 § TF, ett åtal för brott mot 8 § lagen 1982460 ansvarigom het for närradio skyldighet att spela in och bevara inspelning av program under viss tid samt skyldighet att låta bl.a. JK ta del av

inspelningar och få utskrifter vad yttrats i program och ett

av som åtal för förseelse mot 4 kap. 2 § TF uppgift om vem som har tryckt eller eljest mångfaldigat skriften m.m.. Antalet ärenden om yttrandefrihetsbrott fortsatte att öka under år

1987. Under året inledde JK förundersökning i 15 ärenden

om misstänkt tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott. Fem dessa av föranledde under året åtal. Under år 1988 inleddes förundersökning i åtta fall misstänkt av tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott och tre ärenden ledde till åtal. År 1989 inledde JK förundersökning i 13 fall av misstänkt tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott. Åtal väcktes i fyra ärenden. Tre åtal väcktes dessutom under året för brott mot tystnadsplikten, ett varav

rörande sådant brott genom publicering i tryckt skrift mot f.d.

länspolismästaren Hans Holmér för uppgifter i hans bok utom redningen av mordet på Olof Palme. ifrågasätta yttrandefrihetsbrott avsåg särskilt anmälningar om hets mot folkgrupp som gjordes mot ett

närradioprogram Radio Islam.

År 1990 ökade antalet inkomna ärenden med 18 i förhållande till föregående år. Ärendena avsåg till största delen förtal och hets mot folkgrupp i tryckta skrifter och framför allt i närradioprogram. JK inledde under året förundersökning i 1 1 fall misstänkt tryckfrihetsav eller yttrandefrihetsbrottslighet. Åtal väcktes i fyra fall bl.a. mot den ansvarige utgivaren för tidningen Expressen för förtal bandy- och av

ishockeyspelare i artikelserien om den s.k. spelskandalen. År 1991 inledde JK förundersökning i 14 ärenden rörande misstänkt

tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrottslighet. Åtal väcktes i sju

ärenden. Förundersökning uppdras i allmänhet allmän åklagare också som i förekommande fall ofta utför det JK beslutade åtalet. av

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

I syfte att ge en översiktlig bild de tryckfrihets- och yttrandefriav hetsärenden som förekommer hos JK har utredningens sekreterare gått igenom de ärenden av dessa typer som förekommer i JKs registratur för år 1992 jfr bilaga tabellerna O P. - Härvid har 265 beslut och utgående skrivelser genomgåtts. Av dessa var 154 tryckfrihetsärenden och 111 yttrandefrihetsärenden. De vanligast förekommande tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrotten är hets mot folkgrupp och förtal. Drygt 100 av de 265 utgående skrivelserna avsåg något av dessa brott, vilka sinsemellan ganska jämnt var fördelade. Barnpornografibrott temat i 20 skrivelserna var ca av och olaga våldsskildring i något mindre antal. JK har under år 1992 beslutat om förundersökning i 27 fall, 11 avsåg misstänkt varav tryckfrihetsbrott och 16 avsåg misstänkt yttrandefrihetsbrott. Åtal har väckts i ett tryckfrihetsmål och i fem yttrandefrihetsmål. Tryckfrihetsmålet gällde uppvigling tryckt skrift bestående grov genom i att en tusenkronorssedel avbildats i tidning och läsarna en att uppmanats klippa ut och använda sedeln Gazette-målet. Yttrandefrihetsmålen gällde hets mot folkgrupp i närradioprogram, olaga våldsskildring och barnpornografibrott i videogram. Åtalsunderlåtelse eller underlåtelse att inleda förundersökning har gjorts i fem tryckfrihetsärenden och i två yttrandefrihetsärenden. 12 förundersökningar, sju i tryckfrihetsärenden och fem i yttrandefrihetsärenden har resulterat i beslut om att åtal skall väckas. I 11 ärenden har tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrottet varit preskriberat. JK har beslutat om beslag i tre tryckfrihetsärenden och 11 yttrandefrihetsärenden. I 47 fall misstänkt av förtal har JK ansett att det inte funnits särskilda skäl allmän ur synpunkt för allmänt åtal jfr 5 kap. 5 § brottsbalken. Av dessa avsåg 35 tryckfrihetsbrott och 12 yttrandefrihetsbrott. JK har överklagat en dom i ett yttrandefrihetsmål. Antalet yttrandefrihetsärenden har ökat successivt under året. Detta skall sannolikt bakgrund ses mot av att YGL trädde i kraft den 1 januari 1992. JKs åklagaruppgift har därigenom kommit att omfatta de medierna film och videogram nya m.m.

8.3.2 Närmare Justitiekanslerns advokatärenden om

År 1982 minskade antalet advokatärenden från 283 till 183. Under år 1983 föranledde granskningen advokatärenden inte av andra åtgärder än vissa underhandskontakter med Sveriges advokatsamfund. År 1984 föranledde granskningen av advokatärendena att JK i sex fall påkallade att advokatsamfundets disciplinnämnd skulle vidta

Justitiekanslerns övriga uppgifter sou 199337

disciplinära åtgärder mot advokater. I två fall anförde JK besvär hos Högsta domstolen över disciplinnämndens beslut. Därutöver fann sig JK i fall föranlåten att närmare granska advokatsamfundets ett par handläggning av disciplinärendena. Vid ett besök hos advokatsamfundet hade JK en diskussion med företrädare för samfundets styrelse och disciplinnämnden angående handläggningen av disciplinärenden. JK hade för övrigt åtskilliga underhandskontakter med samfundet. Granskningen av advokatärenden under år 1985 föranledde JK att i fem fall påkalla att advokatsamfundets disciplinnämnd skulle vidta disciplinära åtgärder mot advokater. Därutöver tillskrev JK särskilt advokatsamfundet beträffande handläggningen av ett par disciplinärenden. Vid ett besök av företrädare för Samfundets styrelse och disciplinnämnd hade JK en diskussion angående handläggningen av disciplinärenden. Granskningen av advokatärendena föranledde åtskilliga underhandskontakter med samfundet. De ärenden som JK förde vidare till disciplinnämnden ledde i samtliga fall till att nämnden beslutade om disciplinär åtgärd mot advokat. År 1986 föranledde granskningen inte något ingripande från JKs sida, förutom vissa underhandskontakter med advokatsamfundet. Granskningen under år 1987 föranledde att JK i tre fall påkallade att advokatsamfundets disciplinnämnd skulle vidta disciplinär åtgärd mot advokat. Under år 1988 föranledde granskningen inte i något fall JK att påkalla åtgärd mot advokat hos Samfundets disciplinnämnd eller Högsta domstolen. Det kan dock nämnas att JK i ett fall påkallade åtgärd mot en advokat för dennes handläggning av uppdrag som ombud i ett hos JK anhängiggjort skaderegleringsärende. År 1989 påkallade JK i fall åtgärd mot advokat hos ett en samfundets disciplinnämnd. I början av år 1990 uppmärksammade JK att handläggningstiderna hos samfundet ofta var mycket långa. Med anledning därav tog JK under hand kontakt med Sveriges advokatsamfund varefter samfundets generalsekreterare informerade JK om hur man från advokatsamfundet avsåg att komma tillrätta med dessa problem. Advokatsamfundet inkom därefter med skriftlig redogörelse för de åtgärder samfundet en hade vidtagit för att förkorta handläggningstiderna i disciplinärenden. Sedan JK tagit del av dessa redogörelser fann han inte anledning att ytterligare uppehålla sig vid denna fråga. Vid ett Sammanträffande år 1991 med samfundets ordförande och generalsekreterare diskuterade JK och två medarbetare samfundets arbete med disciplinärenden. Utredningens sekreterare har gått igenom de advokatärenden som förekommer i JKs registratur för år 1992 jfr bilaga tabell Q. Det

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

rör sig om 27 ärenden. Det totala antalet advokatärenden hos JK år 1992 uppgick till 474 jfr bilaga tabell 11. Av nämnda 27 ärenden

föranledde 24 ingen åtgärd. Beträffande ett fall fann JK ärendet att borde underställas Sveriges advokatsamfunds styrelse för disciplinär

prövning. I ett annat fall begärde JK att Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd skulle besluta om en disciplinär åtgärd mot advokat. en Slutligen yrkade JK i ett fall att Högsta domstolen skulle förordna om uteslutning av en advokat ur Sveriges advokatsamfund. 25 dessa 27 av klagomål avsåg advokater, ett av klagomålen rörde biträdande jurist en och ett av klagomålen gällde skiljenämnd. en Angående de tre ärenden som sålunda föranledde någon åtgärd från JKs sida kan följande framhållas

A. Ärendet gällde misstanke advokat för brott mot en mot tystnadsplikt. Advokaten E förordnad offentlig förvarare för G. var som Häktningsförhandling hölls inom stängda dörrar. Vid förhör som polispersonal därefter höll med N uppgav hon att advokaten för henne hade uppgivit att G hade erkänt grovt narkotikabrott innehav genom av ett halvt kilo amfetamin. Vidare hade advokaten för henne uppgivit att narkotikan inte avsedd för Gzs eget bruk, varför kunde var man förstå vad den skulle användas till. Enligt polisens uppfattning har de uppgifter som advokaten således lämnat till N omfattats advokatens av tystnadsplikt eftersom de lämnats vid förhandling inom stängda dörrar. JK redogjorde för gällande bestämmelser advokaters tystnadsom plikt samt anförde

Av de nyss citerade förarbetesuttalandena framgår den straffatt sanktionerade tystnadsplikten för advokater i enskild verksamhet inte avsetts sträcka sig utöver vad gäller för offentliganställda som advokater enligt sekretesslagen. De uppgifter som enligt vad som framgår av handlingarna i ärendet skall ha lämnats E är ut av uppenbarligen inte sådana att de skulle ha omfattats tystnadsav plikten för advokater i allmän verksamhet enligt sekretesslagen. Med den tolkning rättegångsbalkens bestämmelse förav som arbetena gett uttryck för kan därför enligt min mening inte göras gällande att utlämnandet är straffbart. Redan på grund av vad jag har sagt nu är åtal enligt min mening i detta fall uteslutet. Härtill kommer att omständigheterna inte heller i övrigt ha varit sådana enligt förarbetena har synes som förutsatts för att åtal skall väckas. Förundersökning skall därför inte inledas. Såvitt framgår polisens uppgifter har emellertid E för av annan person avslöjat vad han erfarit vid förhandling inom stängda dörrar. Detta förhållande är enligt J Ks uppfattning så allvarligt att

7 l 3-0409

Justitiekanslerns övriga uppgifter sou 199337

ärendet bör underställas Sveriges advokatsamfund för disciplinär prövning.

B. Ärendet gällde begäran från JK en om åtgärd mot en advokat.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund hade funnit att vad

som

förekommit i ett disciplinärende inte beskaffenhet föranleda

var av att

någon styrelsens åtgärd. JK begärde att ärendet skulle prövas

av advokatsamfundets disciplinnämnd. Bakgrunden advokat B i var att

egenskap av förvaltare i ett aktiebolags konkurs på konkursboets

vägnar väckt talan i tvistemål mot hade haft ett helt dominesom

rande inflytande i bolaget, med yrkande skadestånd på grund

om av

brott, alternativt på den grund att S styrelseledamot tillfogat

som

bolaget skada. Advokaten hade därvid i stämningsansökningen under

rubriken Grunder anfört att S tid före konkursutbrotten sökt en upp

honom för att få rådgöra i vad mån bolaget på obestånd eller

om var

Advokaten hade vidare anfört att S vid besöket ställt vissa frågor

och fått vissa svar. i JK anförde följande i beslutet

Enskilda bör med fullt förtroende kunna vända sig till advokater i

förvissning om att uppgifter som de lämnar till advokaten inte

kommer att användas emot dem. Det har förekommit i det som nu

aktuella fallet är inte ägnat att inge enskilda sådan tillit. Att S

i detta fall inte hade lämnat något uppdrag till advokaten från

synes

den utgångspunkt som jag har anfört vara utan betydelse. Advokatens handlingssätt kan inte heller försvaras med att han var skyldig att iaktta konkursborgenärernas intresse. Det kan inte godtas

att

lösningen på advokatens dilemma blev att vad S hade sagt till

honom som rådgivande advokat advokaten vändes S själv. av mot Enligt min mening är det från allmän synpunkt påkallat att det

görs klart att advokatens handlingssätt i detta fall inte är förenligt med god advokatsed. Jag begär därför att disciplinnämnden beslutar om en disciplinär åtgärd mot advokaten.

C. Ärendet gällde disciplinär en åtgärd enligt 8 kap. 7 § första och

andra styckena RB. JK yrkade att Högsta domstolen skulle förordna om uteslutning av en advokat ur Sveriges advokatsamfund. Advokaten hade av hovrätten dömts för grovt bedrägeri. Påföljden hade bestämts till Villkorlig dom jämte dagsböter. Brottet bestod i advokaten

att

genom vilseledande förmått länsstyrelsen att utfärda kredtitgaranti

för ett aktiebolags förpliktelser och att lämna bank medgivande

en att betala ut ett lån om 400 000 kr till bolaget. Advokaten hade ansökt om revision.

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

Advokatsamfundets disciplinnämnd konstaterade att advokaten hade gjort orätt. Nämnden konstaterade också att han att på ett genom otillåtet sätt engagera sig i klients affärer och åsidosätta en genom att föreskrifterna i samfundets bokföringsreglemente allvarligt hade åsidosatt sina plikter som advokat. Nämnden farm emellertid den att disciplinära påföljden kunde stanna vid varning jämte högsta en straffavgift, 15 000 kr. JK gjorde följande bedömning i sitt beslut

Jag delar disciplinnämnden mening att advokaten genom att engagera sig i en klients affärer och genom att inte iaktta bokföringsreglementet allvarligt har åsidosatt sina plikter advokat. som Sambandet med bedrägeribrottet gör enligt min mening omständigheterna synnerligen försvarande, i fall såvitt gäller det vart bristande iakttagandet av bokföringsreglementet. Det bedrägeri för vilket advokaten har fällts till har ansvar begåtts i ett sådant samband med hans advokatverksamhet att det måste anses ha skett i verksamheten. Enligt min bedömning innebär advokatens handlingssätt att han uppsåtligen har gjort orätt i sin verksamhet som advokat. Jag delar alltså även i detta hänseende den uppfattning som advokatsamfundets disciplinnämnd har uttalat. Advokatens orätta handlande har visserligen inte riktat sig mot någon som anförtrott honom något i hans egenskap advokat. av Inte desto mindre innefattar det enligt min mening en allvarlig oredlighet. Vad som i hovrättens dom har lagts advokaten till last som brott är av sådan art att det från allmän synpunkt inte bör accepteras att advokaten förblir ledamot Sveriges advokatsamav fund. Till detta kommer att advokaten i enlighet med vad som framgår av det förut anförda allvarligt har åsidosatt sina plikter

som advokat.

JK framförde avslutningsvis synpunkten att den slutliga behandlingen av frågan om uteslutning ur advokatsamfundet bör äga först efter rum det att Högsta domstolen har skilt sig från det mål uppkommit som genom advokatens revisionsansökan.

8.3.3 Närmare Justitiekanslerns ärenden

om enligt bl.a. datalagen

År 1992 inkom till JK sammanlagt 2 098 ärenden enligt datalagen, 16

ärenden enligt kreditupplysningslagen och 120 ärenden enligt

inkassolagen. Enligt JKs registratur för år 1992 jfr bilaga tabell R förekom där 13 utgående handlingar i ärenden enligt datalagen. ll av dessa är yttranden till regeringen i ärenden part överklagats som av

Justitiekanslerns övriga uppgijier sou 199337

från Datainspektionen. I två fall har JK övervägt om han skulle överklaga Datainspektionens beslut men beslutat att inte göra det. I

registraturet förekom år 1992 inte några ärenden enligt kreditupplys-

ningslagen eller inkassolagen.

JKs yttranden i ärenden som av part överklagats till regeringen innebär i allmänhet att JK delar Datainspektionens uppfattning och avstyrker bifall till besvären. I de två fall där JK övervägde att överklaga Datainspektionens beslut rörde det sig i ena fallet om talan mot tillstånd för bl.a. Polismyndigheten i Stockholm att föra personregistret Polisregister,

EM-video. Registret var särskilt integritetskänsligt. JK fann inte att

allmänna intressen gav honom skäl att överklaga Datainspektionens beslut. Det andra ärendet gällde talan mot tillstånd för Rikspolisstyrelsen att föra personregistret Polisregister, EM i fotboll. JK fann inte

heller i det fallet att allmänna intressen gav honom skäl att överklaga

Datainspektionens beslut.

År 1992 förekom överhuvudtaget inte något ärende enligt lagen om

automatisk databehandling vid taxeringsrevision m.m. Enligt uppgift

från JKs personal har det under de senaste tre åren inte förekommit något fall där JK överklagat Datainspektionens beslut till regeringen. Ärenden enligt lagen behörighet för JK överklaga vissa om att

beslut enligt rättegångsbalken är sällsynta. Ett fall finns dock återgivet

i JK-Beslut 1991, A En åklagare hade i en skrivelse anmält att tingsrätten i Ystad beslutat ogilla en framställan från hans sida om

entledigande av en offentlig försvarare. Åklagaren hade överklagat

beslutet. Hovrätten över Skåne och Blekinge avvisade åklagarens talan

med hänvisning till att han inte äger en självständig rätt att föra talan i fråga om återkallande av försvararförordnande. JK gjorde bl.a.

följande bedömning

För att JK skall ha möjlighet att i ett fall som detta anmäla

missnöje krävs att åklagaren, så snart tingsrätten meddelat beslut i avvisningsfrågan, underrättar JK om utgången i frågan se prop.

- 1984852178 s. 43. Detta skedde inte i detta fall vilket får till-

skrivas den omständigheten att åklagaren uppmanats föra talan i

särskild ordning. Följden blev dock att jag nu saknar möjlighet att

i ordinarie ordning fullfölja talan mot beslutet. Efter genomgång av handlingarna och förundersökningen samt med beaktande av att dom numera fallit i målet finner jag inte skäl

att ansöka om återställande av försutten tid eller vidta annan åtgärd i ärendet.

Något ärende enligt lagen om viten eller lagen om kabelsändningar till allmänheten synes ännu inte ha förekommit hos J K.

sou 199337 Justitiekanslems övriga uppgifter

8.3.4 Närmare om Justitiekanslems ärenden enligt lagen om övervakningskameror m.m.

Utredningens sekreterare har också gjort en genomgång av registraturet för år 1992 beträffande ärenden TV-övervakning jfr bilaga

om tabell S och därvid funnit 36 utgående skrivelser från JK. Totalt förekom 416 ärenden enligt lagen om övervakningskameror år 1992.

Det innebär en ökning med ca 35 % jämfört med föregående år då

304 ärenden inkom ifr bilaga tabell 10. JK överklagade länsstyrel-

sens beslut i 20 fall och har i 4 fall gått vidare och överklagat kammarrättens avgörande till Regeringsrätten. I ett fall har JK

återkallat ett överklagande och i 11 fall har JK yttrat sig i pågående mål TV-övervakning. Ärendena gäller i vissa fall frågan

om om övervakning med kamera alls skall få ske, i vissa fall om tillstånds-

havaren skall vara skyldig att upplysa om övervakningen och i andra

fall om också inspelning skall få förekomma. I sistnämnda fall kan det

vara fråga om under vilka tider inspelning skall få göras. Livsmedelsaffärer och obemannade bensinstationer är vanliga bland de platser där

man vill anordna TV-övervakning.

8.3.5 Närmare om Justitiekanslems granskning

Carnegiestiftelsens räkenskaper

Under åren 1980 1990 skedde inte någon granskning av räkenskaper- -

na. Stiftelsen ingav i januari 1992 till JK för granskning uppställningar

över stiftelsens räkenskaper för tiden l juli 1980 30 juni 1991. JK uppdrog Riksrevisionsverket att biträda vid granskningen av Stiftelsens räkenskaper för den nyss angivna tiden.

Efter verkställd granskning lämnade JK över skrivelse jämte

revisionsberättelse och revisionspromemoria till stiftelsens styrelse. Vid överläggningar i september 1992 mellan JK och stiftelsen upplystes att stiftelsen överväger att hos Kammarkollegiet inge en begäran om ändring av Stiftelsens ändamålsbestämmelser genom permutation. Vid överläggningarna diskuterades tillämpningen för framtiden av stiftelsestadgarnas bestämmelser om revision. Från JKs sida framhölls att de uppgifter enligt stadgarna har anförtrotts

som

myndigheten är väsensskilda från myndighetens uppgifter i övrigt och

att myndigheten inte förfogar över egen kompetens för gransknings-

uppgiften. En lämpligare ordning enligt JKs mening är att granskningsuppgiften direkt åläggs Riksrevisionsverket. En sådan ordning

Justitiekanslerns övriga uppgifter sou 199337

föranledde inte någon erinran från stiftelsens eller Riksrevisionsverkets sida. Med hänsyn därtill hemställde JK att regeringen skulle vidta åtgärder för ändring av Carnegiestiftelsens stadgar i nu angivet hänseende. Ärendet bereds för närvarande i Utrikesdepartementet. En liknande ordning i fråga om revision gäller för Edvard Rosens stiftelse, vars förvaltning är samordnad med förvaltningen av Carnegiestiftelsen. Beslut om ändring i stadgarna för Rosens stiftelse kan, såvitt nu är i fråga, fattas av stiftelsens styrelse. Ett sådant beslut skall godkännas av J K.

8.4 Utredningens överväganden och förslag

8.4.1 Tryckfrihet och yttrandefrihet

JKs befattning med tryckfrihets- och yttrandefrihetsärenden skiljer sig i väsentliga hänseenden från hans befattning med andra ärenden. När det gäller tryckfriheten och yttrandefriheten är det inte fråga någon om extraordinär uppgift vid sidan av förvaltningen i övrigt. Myndigheten agerar i stället direkt sidoordnad med andra myndigheter. Uppgiften innebär bl.a. hantering av tvångsmedel och andra åklagaruppgifter med stora krav på rättssäkerhet och effektivitet. I ärendena gäller korta tidsfrister. Den rättsliga materian är speciell och i många fall

svårtillgänglig och svårtolkad. Enligt JKs egen mening se JKs

anslagsframställning 199394 199596 s. 24 har myndigheten emellertid skaffat sig en god kompetens är ägnad att främja bl.a. som rättslikheten på området. Av JKs statistik framgår att det i fråga om tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdena finns en klar tendens till ökning av antalet ärenden under hela 1980-talet och att denna tendens nu också förstärks. Här inverkar troligen förändringar av samhälleliga värderingar samt förekomsten av olika opinionsströmningar. Området fordrar nu en ökande arbetsinsats hos JK inte minst efter YGLs ikraftträdande den 1 januari 1992 och de därmed utökade uppgifterna för JK. Förekomsten av nya etermedia, utvecklingen på teknikområden som videotex etc. kan förväntas ytterligare öka ansvarsområdets betydelse. I anslagsframställningen framhöll JK att det bör beaktas att arbetet på detta område är krävande i flera avseenden. Att utredningsarbetet både kvalitativt och kvantitativt fordrar betydande personella och tekniska resurser kan illustreras med det omfattande arbete, särskilt

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

när det gällde tvångsmedelshanteringen, det s.k. Gazettemålet som nyligen medförde. De utredningar barnpornografi och olaga om våldsskildring som efter YGLs ikraftträdande genomförs hos JK och som inrymmer beslag en stor mängd videogram blir med m.m. nödvändighet mycket resurskrävande. Därvid är också att beakta arbetsmiljösynpunkter av för myndighetens personal delvis art. ny Frågan är om J Ks funktioner inom tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdena är motstridiga. Funktionerna är fastställda i grundlag. Regelsystemet är nyligen prövat vid YGLs tillkomst. YGL är resultatet av en långvarig lagstiftningsprocess med rika tillfällen att belysa intressekonflikter och olägenheter vid olika lösningar. Allmänt sett måste det antas att de avvägningar skett vid det sakliga valet som av lösning speglar de förhärskande värderingarna och det är knappast troligt att några förskjutningar i dessa inträffat på så kort tid. Den kritik mot de nuvarande förhållandena finns inom detta som område inriktas på att JKs objektivitet kan sättas ifråga jfr konstitutionsutskottets betänkande 198990KUl5 motionerna samt l98889K248 och 198889K502. JKs roller inom området innefattar bl.a. uppgiften att vaka över tryckfrihetens gränser och inskrida med åtgärder i fall tryckfrihetsbrott. I dessa avseenden kan av JK sägas tillvarata det allmännas intresse. JK kan också ingripa med åtgärder mot befattningshavare på annat sätt bryter TF, som mot exempelvis genom att oriktigt vägra att lämna allmän ut en handling. I ett sådant fall kan det fråga att han främst företräder den vara om enskildes intresse mot det allmänna. Och när JK ingriper mot en offentlig funktionär för brott mot tystnadsplikten eller för olovligt utlämnande av allmän handling kan JK efter omständigheterna sägas företräda än det allmänna än den enskilde. TF innehåller som tidigare redovisats särskilda regler om tillsyn över dess efterlevnad och om åtal för tryckfrihetsbrott. Inledningsvis förklaras att JK skall vaka över att de gränser för tryckfriheten som angivits i TF överskrids. I övrigt innebär TFs regler i princip att polis och åklagare inte får ingripa mot tryckta skrifter på eget initiativ. Enligt 9 kap. 2 § TF är JK åklagare i mål tryckfrihetsbrott. ensam om Varken allmän åklagare eller JO får sålunda väcka åtal för tryckfrihetsbrott. Enligt samma bestämmelse får inte heller än JK annan inleda förundersökning rörande misstänkt tryckfrihetsbrott. När reglerna i TF tillsyn och åtal behandlades i samband med om att tillsynsfunktionen flyttades från justitieministern till JK framhölls särskilt att ordningen med ett centralt tillsynsorgan och diskretionär en prövningsrätt i fråga om ingripanden mot tryckfrihetsbrott var av stort värde för tryckfriheten i vårt land prop. 1975762204 123. Värdet s. av att ha ett sådant system i stället för övervakning den vanliga genom

Justitiekanslerns övriga uppgifter sou 199337

polis- och åklagarorganisationen sattes inte i fråga. Vidare borde det enligt departementschefen inte komma i fråga att anförtro åtalsbefogenheten annan myndighet än den som utövar tillsynen. En omläggning av tillsynssystemet ansågs då inte medföra att dessa grunddrag gick förlorade. Vid ett par tillfällen därefter har ifrågasätts behovet och lämpligheten av en särskild bestämmelse vad gäller tillsynen över att yttrandefrihetens gränser inte överskrids. l yttrandefrihetsutredningens betänkande Värna yttrandefriheten SOU 198370 s. 209 uttalas att den övervakning som JK nu utövar på tryckfrihetens område praktiskt sett inte har något annat innehåll än att han efter anmälningar eller på eget initiativ beslutar om förundersökning och eventuellt åtal i tryckfrihetsmål. Meddelarskyddskommittén har i sitt betänkande Meddelarrätt SOU 199012 s. 277 uppehållit sig något kring JKs tillsynsansvar enligt bestämmelsen i 9 kap. l § TF. Enligt utredningens uppfattning är den nuvarande bestämmelsen i 1 § obehövlig. Den säger inget som inte framgår av åtalsbestämmelsen i kapitlet. Utredningen föreslog därför att bestämmelsen kunde utgå. Detta förslag genomfördes dock inte i det fortsatta lagstiftningsärendet SFS 19911470, prop. 19909164. Massmedieutredningen sade i sitt betänkande att den bl.a. med hänsyn till yttrandefrihetsreglernas karaktär av grundlag och till frågornas ofta ömtåliga natur fann det naturligt att åtalsärendena handhades av en högt kvalificerad person. Utredningen ansåg det

naturligt att uppgiften lades på JK ifr SOU 197949 s. 99.

Yttrandefrihetsutredningen anförde i betänkandet Värna yttrandefriheten SOU 198370 s. 208 f. att utredningen inte funnit anledning att gå ifrån sin preliminära ståndpunkt att JK skall vara åklagare i yttrandefrihetsmål. Genom att de nu gällande formerna för beslut i åtalsfrågor överförs till att gälla hela lagstiftningens tillämpningsområde uppnås enligt Yttrandefrihetsutredningen att åtalsbesluten fattas av en högt kvalificerad tjänsteman samtidigt som regeringen under konstitutionell kontroll utövar ett politiskt inflytande över besluten när de avser brott mot staten. Enligt 1991 års JK-utrednings direktiv dir. 1991110 bör inte heller nu grunddragen i systemet sättas i fråga. Vad frågan gäller också denna gång är huruvida JK skall ha kvar samtliga sina uppgifter på yttrandefrihetens område eller om någon av uppgifterna skall anförtros en annan myndighet som fyller de krav på hög juridisk kompetens och självständig ställning som bör ställas. Den påstådda intressekonflikten i fråga om JKs funktioner inom tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdena förefaller enl i utredningens uppfattning konstruerad. Det förhållandet att JK sakligt och opartiskt

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

skall granska och övervaka tillämpningen bestämmelserna i av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, antingen det är fråga om ett överskridande eller en inskränkning av dessa friheter, innebär inte någon konflikt som berättigar till att ifrågasätta JKs objektivitet. Bestämmelsen om J Kzs tillsynsansvar kan överflödig. Det är synas emellertid inte särskilt länge sedan tillsynen och åklagaruppgiften var åtskilda. Fram till år 1978 utövades tillsynen av justitieministern under det att JK var åklagare i tryckfrihetsmål. Det är således fråga om en principiell uppdelning på det tryckfrihetsrättsliga området. Ett upphävande av bestämmelsen utan avsikt att förändra JKs roll skulle förmodligen leda till oklarheter i fråga om hans befattning med tryckfrihetsärenden. Bestämmelsen bör alltså kvarstå. Möjligen kan det sägas att bestämmelsen ensidigt inriktar J Kzs uppmärksamhet på att de som utnyttjar sin yttrandefrihet inte går för långt. Lika angeläget är att JK vakar över att reglerna till skydd för yttrandefriheten respekteras ansvarighet, meddelarskydd, etableringsfrihet, censurförbud, offentlighet etc.. Den tidigare synpunkten att det ligger ett värde i systemet med ett centralt tillsynsorgan och en diskretionär prövningsrätt torde fortfarande vara bärkraftig. Att föra över åtalsfrågan till allmän åklagare innebär att de allmänna reglerna förundersökning och åtal skulle om bli tillämpliga om särskilda bestämmelser meddelades. Det skulle kunna innebära en viss risk för att åklagarna kommer att utveckla en alltför sträng åtalspraxis i mål rör politiska förhållanden och som därigenom lägga en hämsko på det fria ordet. Tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott riktade mot staten kan förutsättas öka vid krig eller krigsfara eller överhuvudtaget under tider av oro och starka meningsmotsättningar. Behovet av en central, speciellt kvalificerad, åklagarmyndighet for dessa brott framstår i sådana situationer särskilt som uttalat. Handläggningen kan då innebära särskilt grannlaga överväganden mot bakgrund av en intensiv offentlig debatt med politiska övertoner. Det är då av stort värde att ärendena redan på åtalsstadiet bedöms enhetligt. I den s.k. instruktionen i 1 kap. 4 § TF slås fast att den som dömer i tryckfrihetsmål skall se till syftet mer än till ordalagen. Stadgandet understryker vikten av att uppmärksamma framställningens egentliga syfte. Med hänsyn härtill och till att det rör sig om grundlagsreglerad brottslighet förefaller det dessutom lämpligare att åtalsfrågan ankommer på ett centralt statsorgan än på den reguljära åklagarorganisationen. Yttrandefrihetens regelverk innefattar en utomordentligt sofistikerad avvägning mellan olika motstående intressen av allmän och enskild karaktär. Att beivra överträdelser reglerna måste av ses som en

Justitiekanslerns övriga uppgifter sou 199337

uppgift i sig att hävda avvägningens överhöghet, oavsett vilket intresse som kränkts. Det är en fördel att en instans JK sköter - bevakningen av att denna avvägning respekteras och detta utgör grundtanken i att ha JK som exklusiv åklagare. Utredningens slutsats blir således att JK också i fortsättningen bör vara exklusiv åklagare i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål och att han i samma former som för närvarande skall utöva tillsyn inom dessa områden. Det är inte lämpligt att dela upp tillsyns- och åtalsfunktionen, och att bryta ut någon enstaka del av tryckfrihets- eller yttrandefrihetsärendena från JKs handläggning skulle innebära en icke önskvärd försämring i fråga om helhetssynen på detta område. JKs uppgifter enligt TF och YGL har en synnerligen nära anknytning till frågor om enskildas integritet, rättsskydd och grundläggande fri- och rättigheter samt till konstitutionella frågor. Såsom framhållits i andra sammanhang anser utredningen att JK i sin verksamhet särskilt skall inrikta sig på dessa frågor. JKs befattning med tryckfrihets- och yttrandefrihetsärenden bör dock bedömas även ur ett renodlingsperspektiv. Därvid bör man uppmärksamma att tillströmningen av dessa ärenden ökade kraftigt under år 1992. Det var fråga om en ökning från 182 till 266 ärenden

dvs. med ca 30 %. Ökningen bör ses mot bakgrund att YGL trädde

av i kraft den l januari 1992. Om denna trend fortsätter finns det en risk för att JK, om han inte får ytterligare resurser eller regelverket ändras, får ägna tyckfrihets- och yttrandefrihetsärendena så stor uppmärksamhet att andra uppgifter blir lidande. Det är en utveckling som bör undvikas. Med hänsyn till att reformen inom yttrandefrihetsrätten är så ny är det dock ännu för tidigt att tillförlitligt utvärdera dess betydelse för JKs verksamhet.

8.4.2 Granskning av advokater

I utredningens direktiv har framhållits att en konflikt mellan JKs roller kan uppstå då han uppträder som motpart till advokat vilken en det enligt 8 kap. 6 § RB också åligger honom att granska. I direktiven sägs att detta är en situation som oftast inte leder till några komplikationer men som ändå bör övervägas närmare. Utredningen delar uppfattningen att en intressekonflikt kan tänkas uppstå i den beskrivna situationen. Man bör dock ha klart för sig att det inte är JK utan Sveriges advokatsamfunds styrelse utövar som tillsyn över advokatväsendet. Bestämmelsen om att JK hos samfundet får påkalla åtgärd mot en advokat som åsidosätter sin plikt eller inte längre är behörig att vara advokat ger emellertid JK en särskild roll

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgijier

gentemot advokaterna. Vid bedömningen denna rolls av betydelse i

den situationen att JK uppträder till advokat i som motpart en en process bör man ha i åtanke att även åklagare och varje en annan

motpart till en advokat har möjlighet att informera advokatsamfundets styrelse om att enligt hans mening advokat åsidosatt sin plikt.

Styrelsen kan självmant pröva disciplinfrågor. Om är

motparten en

åklagare har han möjlighet att föranstalta förundersökning i

anledning av misstanke om brott. Dessutom finns bestämmelser i 12 kap. 5 § RB som säger att om ett ombud visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller är olämplig skall rätten avvisa honom

annars som

ombud i målet. Rätten kan också förklara honom obehörig för viss tid

eller tills vidare att brukas ombud vid den rätten. Enligt 12

som kap.

6 § andra stycket skall anmälan någon

om av dessa åtgärder göras hos

advokatsamfundets styrelse. Åtgärder enligt 12 kap. 5 § RB kan

påkallas av varje part. Den praktiska skillnaden för advokat en som

har JK som motpart är följaktligen inte så det vid första

stor som anblicken kan förefalla. För JK gäller dessutom objektivitetskravet i

l kap. 9 § RF.

Frågan blir därför den risk för intressekonflikt allt kan om som trots tänkas finnas innebär sådana nackdelar de framstår

att som viktigare än de skäl som ligger bakom JKs speciella befogenheter på detta

område.

Processlagberedningen anförde SOU 193844 20 att de allmänna

intressen som är förknippade med advokaternas verksamhet

är av den vikt att de bör ha målsman utanför advokaternas en egen krets.

Processlagberedningen ansåg att denna uppgift lämpligen borde förenas med de åligganden redan tidigare tillkom JK i som fråga om tillsyn över domstolsväsendet. Såsom redovisats i avsnitt 8.2.3

ovan

har i JKzs praxis för ett överklagande beslut i disciplinärenden från

av JKs sida fordrats att beslutet avsett principiell

en mera fråga och att starka skäl förefallit tala för bedömning frågan än

en annan av som

kommit till uttryck i det aktuella beslutet.

Justitieutskottet har i enlighet med vad redovisats i avsnitt - som

8.2.3 konstaterat att regleringen advokatverksamheten

- av är ett

resultat av en omsorgsfull avvägning mellan å sidan önskemålet

ena

att tillgodose de viktiga allmänna intressen är förknippade med

som

advokatyrkets utövande och enskilda intressen och å andra sidan

att

upprätthålla principen att advokatverksamheten utgör fri en yrkesutövning. Justitieutskottets slutsats redovisats konstitutions-

- som av utskotteti samband med att det initierade den pågående

nu utredningen var att det måste fordras skäl av särskild styrka för att ändring

- en av

den nuvarande ordningen skulle övervägas. Justitieutskottet gjorde

Justitiekanslerns övriga uppgifter sou 199337

dessa uttalanden i anledning av motioner med önskemål om ökad kontroll och insyn i advokatsamfundets verksamhet. Frågan om JKs befattning med advokatväsendet har även berörts i den tidigare omnämnda artikeln av f.d justitiekanslern Olof Alsén i TSA 1962. Alsén gjorde därvid följande övervägande TSA 1962 s. 155

Anordningen med en målsman utanför advokaternas egen krets, utrustad med alltför långt gående befogenheter, för tillvaratagande av det allmännas intressen i fråga om advokatväsendet förefaller mig innefatta en ganska lyckad avvägning mellan de intressen som här stå mot varandra advokaternas att stå helt fria och obundna samt det allmännas att erhålla en viss uppsikt över dem. Kanske främsta betydelsen ligger i blotta tillvaron av ett kontrollorgan. Möjligheten att genom dess försorg vinna en omprövning av ett av advokaterna själva fattat beslut i disciplinfråga kan emellertid i särskilda fall förvisso också vara av värde. För allmänhetens tilltro till advokatväsendet torde det även vara en fördel, att det finns en utanförstående ämbetsman, som har insyn i advokatsamfundets verksamhet och till vilken enskilda kunna vända sig med klagomål. Skulle en tendens framdeles komma att göra sig gällande bland advokaterna att icke på samma sätt som hittills handha den disciplinära myndigheten, kan ett kontrollorgan vara ett stöd för dem som alltjämt vilja slå vakt om en rätt utövning av denna myndighet. Att klagorätt i viss utsträckning finnes mot samfundsstyrelsens beslut i disciplinfrågor och att prövningen av besvär skall ankomma ä högsta domstolen torde allmänt anses utgöra en lämplig ordning.

Nu rådande praxis synes innebära att JK inte själv tar initiativ till prövning av disciplinfrågor när det gäller advokater. Hans befattning med advokatärendena begränsar sig till att ta ställning till de beslut som tillställs honom för granskning från advokatsamfundet samt att hålla ett allmänt vakande öga över handläggningen av dessa ärenden hos advokatsamfundet. I JKs beslut i advokatärenden är det vanligt att JK klargör sin roll i sammanhanget genom att upplysa om att tillsynen över advokatväsendet utövas av Sveriges advokatsamfund. Han brukar också upplysa om att det är samfundsstyrelsen det i första hand ankommer att pröva huruvida en advokat har åsidosatt de plikter som åvilar honom som advokat. De skäl som ligger bakom den nuvarande regleringen av kontrollen av advokatväsendet har fortfarande giltighet. I och för sig synes advokatsamfundets egen tillsyn fungera väl men med hänsyn till det allmänna intresset av att advokatväsendet fungerar utan anmärkningar får JKs uppgifter på området anses vara väl avvägda. Att helt överlåta

SOU 199337 Justitiekanslerns övriga uppgijier

kontrollen av atdvokatväsendet advokaterna själva torde inte ha något stöd i dett allmänna rättsmedvetandet. En ändring som skulle minska skyddet for de enskilda är inte acceptabel. JKs uppgift att utöva tillsyn över de offentliga rättsvårdande myndigheterna och hans allmänt övergripande roll i rättssamhället gör honom särskilt lämpad också för denna uppgift. Enligt utredningens uppfattning bör JK i sin verksamhet särszkilt inrikta sig på bl.a. rättssäkerhetsfrågor. Den risk för intressekonfllikt som, enligt vad som påpekats ovan, trots allt kan tänkas finnas iinnebär enligt utredningens uppfattning inte sådana nackdelar att de framstår som viktigare än de skäl som ligger bakom JKs speciella befogenheter detta område. Det finns sålunda inte några särskilda skäl att förändra JKzs befattning med advokatärenden.

8.4.3 Talerätt i förvaltningsärenden m.m.

JKs talerätt enligt bl.a. datalagen innebär att han har vissa särskilda uppgifter på integritetsområdet personregister och övervakningskameror m.m.. När JK gavs dessa uppgifter genom datalagens tillkomst ifrågasattes i förarbetena prop. 197333 s. 103 f. om man skulle inrätta en särskild dataombudsman. Departementschefen framhöll att det självfallet var väsentligt från rättssäkerhetssynpunkt att Datainspektionens beslut kunde överklagas. Om inspektionen vägrat att bevilja tillstånd till personregister eller annat sätt fattat beslut som går någon emot, skulle enligt vanliga regler den beslutet rör ha rätt som att föra talan mot det. För att integritetsintressena skulle tillgodoses i erforderlig utsträckning var det emellertid enligt departementschefen

viktigt att det också fanns någon som hade talerätt när det gällde

positiva beslut. En eventuell särskild dataombudsman for detta ändamål skulle i så fall också utöva en allmän tillsyn över Datainspektionens verksamhet och ta emot klagomål från allmänheten. Enligt departementschefens mening skulle det emellertid inneburit en överorganisation att tillskapa en särskild dataombudsman. Allmänhetens intressen torde i stället kunna tillgodoses fullt de ut genom kontrollorgan som redan fanns. Sålunda ansåg departementschefen, när det gällde möjligheten att överklaga Datainspektionens beslut, att denna uppgift borde läggas på JK. JK fick anses lämpad att uppträda som allmänt ombud i datalagens tillståndsärenden och där tillvarata privatlivsintressena. Däremot ansåg departementschefen inte att motsvarande befogenhet borde tilläggas JO. Därvid hänvisade han till att JO själv framhållit att det inte torde förenligt med JOs vara uppgifter sådana de dittills uppfattats att JO skulle kunna föra formlig

Justitiekanslerns övriga uppgifter 199337 sou

besvärstalan. Däremot borde JO, liksom i fråga andra myndigom heter, utöva en allmän tillsyn över Datainspektionens verksamhet. Genom den verksamhet som sålunda borde utövas JK och JO av tillgodosågs enligt departementschefens mening i tillfredsställande utsträckning behovet av kontroll från organ utanför Datainspektionen. JKs rätt att enligt lagen om övervakningskameror överklaga m.m. länsstyrelsens beslut går tillbaka till den tidigare gällande lagen om TV-övervakning. I förarbetena till den lagen motiverade departementschefen valet av JK enligt följande prop. 197576194 20 s.

Jag delar också den uppfattningen som framförs Datainspektioav nen, nämligen att den besvärsrätt som enligt datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen tillkommer JK i integritetssammanhang, där de enskilda saknar besvärsrätt, också bör finnas när det gäller beslut enligt den lagen TV-övervakning. Genom nya om en sådan ordning vinner man dessutom den fördelen att JK kan verka för en mer enhetlig tillämpning de föreskrifterna. av nya

De skäl som sålunda ligger bakom att JK givits rollen allmänt av ombud i dessa integritetskänsliga frågor stämmer väl överens med den övergripande funktion som utredningen anser att JK bör ha; nämligen att särskilt inrikta sig på rättssäkerhetsfrågor, integritetsfrågor, konstitutionella frågor och frågor har anknytning till de i 2 kap. som RF reglerade grundläggande fri- och rättigheterna. Ur renodlingssynpunkt kan dessa arbetsuppgifter inte sägas ha någon större betydelse. Enligt beräkningar gjorts vid myndigheten som inför JKs anslagsframställning 199394 199596 dessa - upptar ärenden 1,5 % av den handläggande personalens arbetstid. Utredningen anser mot bakgrund härav att dessa arbetsuppgifter också i fortsättningen bör tillkomma JK. Motivet för att JK givits behörighet att överklaga vissa beslut enligt RB är främst att detta ansågs ligga i linje med den tillsyn JK har över advokatväsendet jfr avsnitt 8.2.4. Eftersom departementschefen ansåg det vara viktigt att talerätt för det allmänna inte uppfattades en som en förskjutning av åklagarens och den tilltalades ställning i processen borde talerätten inte tilläggas åklagaren i målet. JK borde därför inte ges rätt att delegera sin talerätt till åklagaren. Med hänsyn till utredningens ställningstagandei fråga JKs roll om med avseende på advokatväsendet och då även argumentet mot att åklagaren ges talerätt fortfarande har bärkraft bör någon ändring av JKs uppgifter inte heller göras i denna fråga.

sou 199337 Justitiekanslerns övriga uppgifter

Såvitt utredningen kunnat finna har det ännu inte förekommit att JK fört talan enligt lagen om viten. Några skäl för att ändra bestämmelsen har inte framkommit. JKs initiativrätt enligt lagen om kabelsändningar till allmänheten

har nyligen trätt i kraft. Det har inte framkommit några omständig-

heter som talar för en annan lösning.

8.4.4 Granskning av Carnegiestiftelsens räkenskaper

Som redovisats i avsnitt 8.3.5 har JK hos regeringen hemställt om åtgärder för ändring av Carnegiestiftelsens stadgar så att JK inte längre

skall granska räkenskaperna. Ärendet bereds för närvarande i

Utrikesdepartementet. Utredningen som i och för sig delar JKs uppfattning gör med hänsyn till den pågående prövningen inga vidare överväganden i frågan.

SOU 199337

9 J ustitiekanslerns

organisation

1 Sammanfattning

JK biträds för närvarande av byråchefer och personal. Han är arman ensam beslutande i alla ärenden. När JK är förhindrad att utöva sin tjänst inträder den byråchef som är äldst i tjänsten som ersättare och förordnas av regeringen som t.f. JK. JK får inte delegera sin beslutanderätt till någon annan inom myndigheten. Utredningen föreslår att frågan om ersättare för JK regleras i JKinstruktionen. En sådan ordning skulle medföra att särskilda förordnanden från regeringen inte längre behövs.

9.2 Nuvarande

organisation

JK utnämns av regeringen. Han biträds i sin tjänsteutövning av byråchefer och av annan personal. Byråchefstjänsterna tillsätts av regeringen efter anmälan av JK. Andra tjänster tillsätts av JK. Det finns ingen på förhand utsedd ställföreträdare för JK. När han är hindrad att utöva sin tjänst förordnar regeringen ersättare efter anmälan. I avvaktan på regeringens beslut fullgörs JKs åligganden av den i tjänsten äldste tjänstgörande byråchefen hos JK. I praktiken tillämpas ett system enligt vilket regeringen två gånger om året förordnar vikarie för JK. Detta sker efter framställning en från JK vari han med hänvisning till behovet ställföreträdare vid - av bortovaro på grund av resor i tjänsten JK eller på grund som av särskilda uppdrag anhåller partiell tjänstebefrielse. Under första - om halvåret 1993 har JK anhållit om partiell tjänstebefrielse högst 45 dagar. I framställningen har JK också hemställt att regeringen förordnar vem som skall utöva tjänsten som JK dels under tid då han åtnjuter tjänstebefrielse dels under tid då han har semester. Regeringen förordnar regelmässigt att den i tjänsten äldste tjänstgörande byråchefen skall fullgöra de göromål som ankommer på JK. Vid förhinder för denne skall övriga byråchefer i tur och ordning inträda. Med stöd av sådana förordnanden brukar sedan år 1992 den byråchef är som äldst i tjänst i begränsad omfattning eller ett dagar i månaden - en par förordnas som ersättare vid sidan av JK därigenom kan avlastas - som löpande arbete och beredas tillfälle att ägna sig särskilda ärenden.

Justitiekanslerns organisation sou 199337

Ärendena avgörs normalt efter föredragning ankommer en som på en byråchef, någon annan tjänsteman eller särskilt förordnad en föredragande. JK får dock avgöra ett ärende utan föredragning. JKs

beslutanderätt kan inte delegeras. Åtgärder för ärendenas beredande

får dock delegeras till en byråchef eller tjänsteman. annan I mål som rör statens rätt får JK förordna ombud att föra talan. I vissa andra fall kan han uppdra en byråchef eller en annan lämplig person att föra talan på JKs vägnar. Han får uppdra annan att leda förundersökning som han har beslutat och att väcka de åtal om som han har beslutat, utom beträffande ledamöter av Högsta domstolen eller Regeringsrätten. Beslut att överklaga dom eller ett beslut till en högre rätt får inte fattas av någon annan än JK. Om JK kallas att muntligen höras i Högsta domstolen med anledning av besvär eller beslut i Advokatsamfundets styrelse eller disciplinnämnd, får han förordna en byråchef eller lämplig en annan person att företräda honom vid förhöret.

Ett klagomål får i vissa fall efter en lämplighetsprövning överlämnas

till en annan myndighet för handläggning. Till JO får klagomål dock endast överlämnas efter överenskommelse med denne.

Hos JK tjänstgör för närvarande vintern 1993, förutom JK, tre

byråchefer, fyra föredragande, en byrådirektör, en byråassistent,

en kontorist och en expeditionsförman, tillsammans 12 personer. Personalstyrkan har under senare år varit i stort sett oförändrad.

Den 1 juli 1992 minskades antalet byråchefer från fyra till tre.

Samtidigt ökades antalet föredragande från två till tre. Som tidigare redovisats jfr bilaga tabellerna 1 11 har ärendetillströmningen ökat successivt. Det har lett till väsentligt ökade balanser vilket inte ansetts acceptabelt. Hösten 1992 har regeringen beslutat att innevarande års anslag får överskridas med 300 000 kr. Härigenom har JK under hösten 1992 kunnat anställa en fjärde föredragande jurist. I

årets budgetproposition prop. 199293 100 bilaga 3 130 föreslås att

s JK får ökade resurser i förhållande till innevarande budgetår för att bl.a. möjliggöra att den fjärde föredraganden kan finnas kvar.

Medelsförstärkningen är avsedd även för satsningar på inspektionsverksamhet och kompetensutveckling. Av JKs fördjupade anslagsframställning för budgetperioden

, 199394 199596 framgår bl.a. att JK med hjälp viss statistik och - av andra fakta sammanställt tabeller utvisande dels ärendenas antal och

fördelning på olika grupper tillsyn, yttrandefrihet, skadestånd, dataärenden m.m., dels resursfördelningen mellan JKs olika aktiviteter mätt i arbetstid, dels genomsnittlig handläggningstid och

dels beräknad handläggningskostnad för olika ärendetyper bilaga

sou 199337 Justitiekanslerns organisation

Tillströmningen av ärenden har ökat med 36 % under de senaste två åren, från 4 050 till 5 507. Om man jämför första halvåret 1991 med samma period 1992 noteras en relativt kraftig ökning ärenden av gällande yttrandefrihet och skadestånd. Tillsynsverksamheten upptar ca 15 % av JKs totala resurser. Under år har mindre än 10 % senare av tillsynsärendena avslutats genom beslut med kritik. Skadeståndsverksamheten upptar ca 20 % av resurserna och yttrandefrihetsverksamheten ca 10 %. Den genomsnittliga handläggningstiden uppskattas för ett skadeståndsärende till 2 3 månader, för ett tillsynsärende till ca 1 b månad och för ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsärende till drygt en månad. Styckkostnaden beräknas för ett skadeståndsärende till ca 1 200 kr, för ett tillsynsärende till ca 1 500 kr och för ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsärende till 2 200 kr. Ärendebalansen har ca ökat påtagligt det senaste året. I framtidsanalysen anges att olika omvärldsfaktorer torde medföra att tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdena och det skadeståndsrättsliga området blir arbetskrävande under de närmaste tre åren. JK pekar också på en rad pågående utrednings- och lagstiftningsarbeten som bedöms vara av betydelse för JKs framtida verksamhet. Myndigheten är inte indelad i byråer. År 1993 fördelas ärendena mellan var och en av handläggarna och byrådirektören enligt följande. JKs egen verksamhet dvs. frågor författningar, organisation, om budget, personal, lokaler, lån av handlingar och utlämnande av handlingar, arkivfrågor, arbetsredogörelsen samt information bereds av två byråchefer och efter överenskommelse av byrådirektören. - - Den löpande interna administrationen sköts byrådirektören. av Tillsynsverksamheten fördelas mellan samtliga sju handläggare. Den del av tillsynsverksamheten som gäller granskning myndigheters av ärendeförteckningar sköts dessutom av byrådirektören. Samtliga handläggare och byrådirektören ägnar sig ärenden om ersättning enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning. Skadeståndsärenden i övrigt är uppdelade mellan handläggarna. Dataärenden och ärenden enligt lagen om övervakningskameror m.m. sköts av en föredragande vardera. Remisser och uppdrag från regeringen tilldelas handläggare efter beslut av JK i varje särskilt fall. Samma ordning gäller i fråga rättegångar där JK har att bevaka statens rätt. Ärenden angående om tryckfrihet och yttrandefrihet fördelas på samtliga byråchefer och föredragande. Advokatärenden handläggs av alla byråchefer. JK skall enligt sin instruktion varje år före den 1 april lämna regeringen en arbetsredogörelse för det senaste kalenderåret. Dessa redogörelser brukar innehålla statistik och kortare kommentarer i fråga om de skilda verksamhetsområdena.

Justitiekanslerns organisation sou 199337

Sedan 1981 har JK årligen gett ut publikationen JK-beslut, Vissa

beslut och yttranden Justitiekanslern vilka har bedömts av vara av allmänt intresse. Besluten återges i regel i oförändrat skick med endast

smärre justeringar. I syfte att belysa JKs arbetsuppgifter innehåller publikationen inledningsvis lagen om Justitiekanslerns tillsyn, förordningen med instruktion för Justitiekanslern och kungörelsen

statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall samt den till regeringen avlämnade arbetsredogörelsen för föregående kalenderår. Publikationen är i övrigt indelad i fem avdelningar omfattar tillsynsärenden,

som

tryck- och yttrandefrihetsärenden, skadeståndsärenden, ersättning vid frihetsinskränkning respektive yttranden i vissa frågor. JK föreslås budgetåret 199394 ett ramanslag 7 387 000 kr.

Bakgrund

Myndighetens organisation synes i enskildheter ha skiftat under olika perioder, men huvuddragen har varit desamma. JK är be-

ensam slutande i alla ärenden, han får inte delegera beslutanderätten till

någon annan inom myndigheten. Myndigheten är inte indelad i byråer.

JK-ämbetets organisation och JKs arbetsbörda övervägdes inom av

Justitiedepartementet tillkallade sakkunniga i betänkandet Förslag till

omorganisation av justitiekanslersämbetet och inrättande av ett

riksåklagarämbete SOU 194692. De sakkunniga tillkallade för

var

att göra en utredning angående omorganisation JK-ämbetet i

anledning av processreformen jämte därmed sammanhängande frågor.

I nu aktuellt hänseende anfördes bl.a. 17 f.

Den arbetsbörda, vilken redan med hittillsvarande uppgifter åvilar

JK, är uppenbarligen alltför stor för att med ämbetets nuvarande

organisation kunna på ett tillfredsställande sätt bemästras. Det har

sedan flera år tillbaka visat sig nödvändigt för JK i avsevärd

att

utsträckning begära partiell tjänstledighet för att vid uppkommande anhopning av arbetsuppgifterna kunna erhålla erforderlig avlastning

av arbetsbördan. Detta har särskilt varit fallet vid de tillfällen, då

JK måst ägna sitt huvudsakliga intresse anbefallda

stora ut-

redningar eller större remissärenden. Under vissa tidsperioder, på senare år uppgående till sammanlagt omkring tre månader årligen, har sålunda i verkligheten dubblering ämbetet ägt

en av rum. Vidare har ämbetets personal tidvis måst förstärkas långt utöver

den egentliga för organisationen. Slutligen ha särskilda

ramen

personer utanför ämbetet meddelats uppdrag att biträda med behandlingen av vissa ärenden, som eljest skolat i huvudsak

ankomma på JK personligen.

sou 199337 Justitiekanslerns organisation

Trots de åtgärder, som vidtagits i arbetsstärkande syfte, ha vissa arbetsuppgifter för JK-ämbetet icke kunnat beaktas i erforderlig grad. Som nämnts har det under senare år på grund av bristande tid icke varit möjligt för JK att bedriva någon inspektionsverksamhet i egentlig mening. Tillsynen över ämbetsmännens tjänsteverksamhet har därför i huvudsak kommit att hänföra sig till allmänhetens klagomål samt de från ämbetsverk och andra myndigheter insända arbetsredogörelserna m.m. Det hade givetvis även varit önskvärt, om JK i sin egenskap av kronans högste ombudsman kunnat ägna uppmärksamhet det sätt varpå de olika statsmyndigheterna fyllt sina uppgifter såsom rättsliga vårdare av kronans

intressen. Någon sådan verksamhet har JK emellertid icke varit i

tillfälle att utöva. Overhuvud taget har JK varit alltför strängt bunden av löpande arbetsuppgifter och i alltför ringa grad kunnat taga initiativ till självständiga undersökningar. Det har i själva verket icke ens varit möjligt att handlägga alla till JK-ämbetet inkommande ärenden med den snabbhet, som ansetts önskvärd. Nu anförda förhållanden skulle enligt de sakkunnigas mening sannolikt inom en nära framtid ha framtvingat organisatoriska förändringar av JK-ämbetet, även bortsett från de krav processreformen kommer att ställa på ämbetet.

De sakkunniga övervägde också frågan om delegation av JKs beslutanderätt inom myndigheten SOU 194692 s. 18 f.

Vid en närmare bedömning av frågan, huru en omorganisation av JK-ämbetet skall genomföras, synes till en början kunna konstateras, att någon nämnvärd arbetslättnad för JK kan vinnas genom förstärkning av arbetskrafterna hos JK, så framt icke samtidigt beslutanderätten i viktiga ärenden delegeras befattningshavare hos ämbetet. Detta skulle emellertid strida mot den utpräglat personliga karaktär, som ämbetet av ålder haft och som kommit till uttryck i instruktionens föreskrift, att JK ensam äger besluta i de till ämbetet hörande ärendena. Denna karaktär torde ämbetet även för framtiden böra äga, något som ock chefen för justitiedepartementet framhållit i samband med de sakkunnigas tillkallande.

Frågan om myndighetens organisation berördes av 1974 års JKutredning SOU 197859 s 131 ff. Det förslaget präglades dock i första hand av tanken att inrätta en särskild myndighet statsadvokaten som skulle ha gemensamt kansli med JK. Utredningen föreslog att - JK skulle bli administrativ chef för kansliet, vilket skulle vara uppdelat byråer. Förslaget om statsadvokat och ett för flera myndigheter gemensamt kansli under JKs administration är numera inte aktuellt jfr ovan avsnitten 2.1 och 4 .

Justitiekanslern organisation sou 199337

1974 års J K-utredning berörde även frågan ersättare för JK och om ansåg därvid att det liksom tidigare borde ankomma på regeringen att förordna ersättare. Detsamma föreslog utredningen i fråga om statsadvokaten. Utredningen föreslog att i avvaktan på regeringens

beslut skulle JKs åligganden inklusive administrativa ärenden

fullgöras av chefen för den byrå som har att handlägga främst JKs

ärenden och statsadvokatens åligganden chefen för den av byrå som har att handlägga främst statsadvokatens ärenden. Normalt borde

enligt utredningen inte samma person ibland tjänstgöra JK och som ibland som statsadvokat, eftersom den önskvärda åtskillnaden mellan

myndigheterna då inte skulle uppnås.

Utredningen konstaterade också att JK inte hade någon rätt att

delegera sin befogenhet att avgöra ärenden. Enligt utredningens

mening var den verksamhet som med dess förslag skulle kvarstå för

JK av sådan art att det i princip borde ankomma på JK personligen

eller på den som i JKs frånvaro tjänstgör i hans ställe avgöra att ärenden. Bortsett från administrativa ärenden ville utredningen inte

föreslå någon delegationsrätt för JK. Utredningen ansåg vidare i att likhet med vad redan gällde borde i JKs frånvaro inte få fattas som beslut av större vikt, kan anstå utan olägenhet, eller hans som utan medgivande vidtas åtgärd, som rubbar eller ändrar honom av meddelade föreskrifter eller tillämpade grunder. Detta borde enligt

utredningens mening också oförändrat gälla vid ledighet på JKs tjänst

till dess regeringen bestämmer annat.

I remissyttrande 1979-01-29 över 1974 års JK-utrednings be-

tänkande JK-ämbetet, En översyn justitiekanslerns av arbetsuppgifter och statens tvistehandläggning SOU 197859 framförde JK ett förslag om ställföreträdare och anförde därvid bl.a. följande angående

den framtida organisationen och frågan ersättare för JK om

Utredningens överväganden beträffande frågan ersättare för JK om då denne är förhindrad att utöva sin tjänst kan jag inte ansluta mig till. F.n. finns ingen befattning JKs ställföreträdare det som utan normala är att en av byråcheferna rycker in ersättare vid som förfall för JK. Om även denne byråchef är förhindrad tjänstgör en annan byråchef som t.f. JK. Den av utredningen föreslagna intensifieringen inspektionsav verksamheten utgör ett starkt skäl att införa fastare ordning i en fråga om ställföreträdarskapet. Jag därför att särskild anser en befattning för denna uppgift bör tillskapas. Innehavaren den av befattningen bör förutom att vara ställföreträdare för JK även

T.f. justitiekanslem Bertil Werner.

sou 199337 Justitiekanslerns organisation

anförtros att självständigt utföra inspektioner. Befattningshavaren kan förslagsvis benämnas biträdande JK. Med en sådan ordning behövs inte den enligt min mening tvivelaktiga ordning som utredningen föreslår att en byråchef skall få inspektera men inte kritisera eller göra uttalanden 8.2.1. Organisationen bör alltså bestå av en JK och som biträden till honom en biträdande JK och en statsadvokat eller statens ombudsman. Dessutom bör finnas byråchefer och övrig personal som behövs.

I den fördjupade anslagsframställningen avseende budgetperioden 199394 199596 har JK berört frågan ersättare och därvid - om anfört följande

Vid tillämpningen av reglerna i myndighetens instruktion om ersättare för justitiekanslern då denne är hindrad att utöva sin tjänst har man hittills i princip utgått ifrån att sådan ersättare skall förordnas endast då justitiekanslern inte finns tillgänglig i myndighetens arbetslokaler. Reglerna torde dock formellt inte hindra att ersättare i begränsad utsträckning tjänstgör vid sidan av justitiekanslern exempelvis för att bereda denne tillfälle att ägna sig större tidskrävande ärenden. Ett ökat utnyttjande av ett sådant system skulle enligt min mening vara ägnat att bidra till en rationellare ärendehantering inom myndigheten utan att några rättssäkerhetsintressen träds för när. Jag beräknar därför medel för vikariatsersättning under nu nämnda omständigheter under 45 dagar, eller 12 000 kr under ett vart av budgetåren.

I budgetpropositionen 1993 gjorde föredragande statsrådet följande överväganden i fråga om JK prop. 1992932100 bilaga 3 s. 130

Arbetsbelastningen hos JK har blivit besvärande under det senaste året. Det är enligt min mening inte försvarligt att ärendebalanser och handläggningstider hos JK ökar i den utsträckning som faktiskt skett. Det är inte heller troligt att den besvärliga situationen ändras i positiv riktning under de närmaste åren. Tvärtom förefaller tendensen vara att ärendeflödet fortsätter att öka och att det tillkommer ett ökat antal nya resurskrävande ärendetyper. Jag bedömer det som ytterst angeläget och nödvändigt att JK som myndighet kan fungera föredömligt och utan problem. Detta särskilt mot bakgrund av att de flesta myndigheterna de närmaste åren kommer att få vidkännas åtstramningar samtidigt som ökade

2 Justitiekanslern Johan Hirschfeldt.

Justitiekanslerns organisation sou 199337

krav generellt sett ställs på dem. I det perspektivet kan JK få en

utökad betydelse när det gäller inte minst tillsynsverksamheten.

Mot bakgrund av det jag nu sagt anser jag att resurserna hos JK

förutom pris- och löneomräkning och en budgetteknisk justering

- bör förstärkas med 450 000 kr i förhållande till innevarande års

anslag. Härigenom kan JK anställa ytterligare föredragande.

Samtidigt möjliggörs även vissa andra satsningar på inspektionsverksamhet och kompetensutveckling.

Riksdagens ombudsmän

I detta sammanhang kan det vara belysande att uppmärksamma vilka överväganden som gjorts i fråga om JOs organisation och delegeringsmöjligheter.

Det finns därvid skäl att se på konstitutionsutskottets bedömningar

vid dess behandling av riksdagens JO-utrednings betänkande JOämbetets uppgifter och organisation SOU 197523. I fråga

om delegation inom .YO-ämbetet anfördes bl.a. KU 19757622 65 s.

I samma motion3 anförs vidare att JO i princip själv bör avgöra

alla ärenden men att utredningens förslag delegation till vissa

högre tjänstemän av awisnings- och avskrivningsfrågor får accepteras med hänsyn till nödvändigheten att avlasta JO vissa arbetsuppgifter. I motionen föreslås att beslut om avskrivning eller avvisning undertecknas så att de i formell mening klart ger uttryck

för utgående frän JO-ämbetet. att vara Som tidigare nämnts tillmäter utskottet klagomål sprövningen stor vikt. För allmänhetens förtroende för JO-ämbetet är det angeläget

att de som klagar hos JO verkligen når fram till vederbörande

ombudsman. I likhet med vad anförts flera remissinstanser som av

avstyrker utskottet därför utredningens förslag delegation till

tjänsteman vid JO-expeditionen att fatta beslut om avvisning eller avskrivning av klagomål. Utskottet anser följaktligen att tjänstemän

som är underställda JO inte bör ha befogenhet att avgöra vilka

ärenden som skall tas till handläggning JO, vilket i

upp av

praktiken skulle bli resultatet av den föreslagna delegationsregeln.

Även 1983 års J

O-utredning övervägde frågan om delegering av J Os

beslutanderätt i vissa ärenden. Utredningen anförde därvid bl.a.

följande SOU 198526 s. 249 f.

3 Motionen 19752182.

SOU 199337 Justitiekanslerns organisation

När det gäller justitieombudsmannens möjligheter att på tjänsteman delegera beslutanderätten i vissa ärenden anser utredningen att Följande bör gälla. En utgångspunkt bör vara att justitieombudsmannen i varje enskilt ärende, vari delegation är aktuell, tar ställning i delegationsfrågan. Utredningen anser det nämligen vara betydelsefullt att justitieombudsmannen känner till alla J O-ärenden. Detta innebär att inget ärende får avgöras av JO-tjänsteman utan att justitieombudsmannen dessförinnan i ärendet meddelat beslut om delegation. För att lättare kunna diskutera vilka slag av ärenden där delegering bör tillåtas är lämpligt att dela ärendena i olika ärendekategorier.

En sådan indelning blir självfallet grov. Vid indelningen har

utredningen använt sig av den uppdelning, som Statskonsult använt sig av i sin rapport. Där har JOs klagoärenden delats upp på följande sätt 1 Principiellt viktiga frågor och andra frågor av stor vikt t.ex. massmedialt uppmärksammade frågor, 2 klagomål som leder till kritik av allvarlig art, 3 klagomål som leder till kritik av mindre allvarlig art, 4 klagomål som avförs utan kritik och 5 klagomål som inte tas upp till behandling. Enligt utredningens mening bör inte delegation av beslutanderätten i ärenden av de under 1 och 2 angivna slagen tillåtas. I dessa ärendekategorier ingår i första hand ärenden, som resulterar i beslut om åtal, disciplinanmälan eller framställning till regeringen eller riksdagen om författningsändring samt andra viktigare ärenden av det slag att de skall redovisas i JOs ämbetsberättelse jfr 11 § J O-instruktionen. När det gäller ärenden, som avslutas med kritik av mindre allvarlig art ärendekategori 3, bör huvudregeln vara att justitieombudsmannen själv avgör sådant ärende. Möjlighet bör dock finnas för honom att delegera beslutanderätten till rättschef. Vad härefter gäller beslutanderätten i ärenden av de under 4 och 5 angivna slagen är sådana ärenden av olika typer. Hit hör t.ex. klagomål mot myndighet eller befattningshavare, som står under JOs tillsyn, klagomål över fel som är mer än två år gamla, klagomål, som innehåller preciserad kritik eller är så allmänt hållna att de kan utredas närmare samt klagomål gällande fråga, som är föremål för ordinarie besvärsinstans prövning eller som klaganden kan få prövade genom ordinarie besvär. Det kan framhållas att nu angivna ärendetyper är sådana som redan i dag i vissa fall är föremål för s.k. faktisk delegation; jfr under 4.3.2. Vidare hör hit ärenden, vari preciserade klagomål framförs, vilka dock efter utredning inte ger anledning till någon kritik eller vägledande uttalanden. Alla här angivna slag av ärenden bör

justitieombudsmannen kunna delegera till rättschef eller byråchef.

Delegation av rätten att fatta beslut om överlämnande av ärende till

annan myndighet 23 § i förslaget till ny JO-instruktion bör inte

få ske till byråchef utan endast till rättschef.

Justitiekanslerns organisation sou 199337

När konstitutionsutskottet tog ställning till 1983 års J O-utrednings förslag berördes frågorna om JO-ämbetets organisation och delegering av JOs beslutanderätt KU 1986872 41 s.

Ett särskilt problem med utredningens förslag är emellertid den omfattande delegation av beslutanderätt till tjänstemän som förslaget förutsätter. Liksom flera remissinstanser ifrågasätter utskottet om inte utredningens förslag i denna del t.o.m. är för snävt med hänsyn till den arbetsbörda JO själv skulle få. En vidgad delegationsmöjlighet skulle å andra sidan leda till att JO själv tog befattning med endast en mindre del av ärendena. Därmed skulle enligt utskottets mening alltför mycket av JO-ämbetets särskilda karaktär förlorad. Detta leder enligt utskottets mening till JO att måste biträdas i sitt arbete av personer som valts till sina ämbeten av riksdagen.

9.4 överväganden

Av de arbetsuppgifter som ankommer på JK är det enbart tillsynsuppgiften som medger att JK själv i någon mån reglerar arbetsbelastningen. Inom övriga områden bestäms den helt av dels i vilken utsträckning utomstående regeringen, myndigheter, allmänhet - vänder sig till JK dels den omfattning i vilken det kommer till JKs kännedom att brott kan misstänkas ha begåtts inom tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdena. Och även inom tillsynsområdet bestäms arbetsbördan med nuvarande ordning främst faktorer, över vilka JK av inte råder, nämligen allmänhetens benägenhet att vända sig till J K av med klagomål och anmälningar. JKs att bemästra arbetsuppresurser gifterna är däremot i mycket ringa mån flexibla. Det sagda bildar den allmänna bakgrunden till att svårigheter oundvikligen uppkommer när tillströmningen av arbetsuppgifter ökar och några på reserver resurssidan inte finns att tillgå. Ett speciellt problem utgör emellertid det förhållandet att alla beslut hos myndigheten måste fattas JK av själv. Även tillräckliga finns för om resurser att bereda ärendena fram till beslut uppkommer med denna koncentration själva beslutsav fattandet till en person ett hinder för snabbare genomströmning en av inkommande ärenden. I enlighet med vad som framgått redogörelsen i avsnitt 9.2 har av det tidigare inte ansetts lämpligt att JK delegerar sin befogenhet att avgöra ärenden till någon annan befattningshavare inom myndigheten. Den i tjänsten äldste byråchefen har visserligen fungerat ersättare som för JK, men endast under förutsättning att JK haft förfall. Den närmare tillämpningen av denna regel förefaller ha varierat från tid till

sou 199337 Justitiekanslerns organisation

arman. Enligt uppgift i SOU 194692 hade det då sedan flera år

tillbaka visat sig nödvändigt för JK att i avsevärd utsträckning begära partiell tjänstledighet för att vid anhopning arbetsuppgifterna kunna

avlastning av arbetsbördan. Det angavs att detta särskilt varit fallet vid sådana tillfällen då JK behövt ägna sitt huvudsakliga intresse anbefallda stora utredningar eller större remissärenden. JK-ämbetet hade i verkligheten dubblerats under perioder uppgående till omkring

tre månader om året. Under senare år förefaller det ersättare som om förordnats bara under sådana perioder då JK faktiskt inte uppehållit sig i myndighetens lokaler, t.ex. på grund semester eller vid tillfällig av

vakans. Numera tillämpas dock tidigare nämnts i begränsad

som

omfattning en praxis som innebär att ersättare förordnas i syfte

att bereda JK tillfälle att ägna sig större tidskrävande ärenden.

Av redovisningen framgår att det vid särskilt hög arbetsbe-

ovan

lastning befunnits nödvändigt att i praktiken dubblera funktionen

som

JK. Frågan är om det lämpligare att organisera vore myndigheten så att det enligt instruktionen ständigt fanns ersättare för JK och i så

fall vilka befogenheter denne skulle

ges. Vid en internationell jämförelse är det närmast den finske justitiekanslern som motsvarar den svenske JK. Finlands JK företräder dock inte staten inför rätta och bevakar inte heller i övrigt Han statens rätt.

utgör närmast en motsvarighet till Sveriges JK i fråga tillsyn över

den offentliga verksamheten och såsom juridisk rådgivare regering-

en. Han motsvarar dessutom den svenske RÅ. Den finske JK har en

ställföreträdare som bär titeln justitiekanslersadjoint. Denne har i sin

tur en suppleant som vid förfall för justitiekanslersadjointen sköter

hans åligganden jfr avsnitt 3.3. De synpunkter som tidigare redovisats i fråga delegering hos JO

om är inte utan vidare relevanta för JK. Betänkligheterna beträffande J O

gick bland annat ut på att en vidgad delegationsmöjlighet skulle leda till att JO själv tog befattning med endast mindre del ärendena

en av

och att alltför mycket av J O-ämbetets särskilda karaktär därmed skulle

gå förlorad. För att undvika detta måste enligt konstitutionsutskottets mening JO i sitt arbete biträdas valts till sina ämbeten av personer som

av riksdagen. Det ansågs följaktligen lämpligare att J O-ämbetet utövas

av flera justitieombudsmän än justitieombudsmän biträds att en av

tjänstemän med beslutsbefogenheter. JKs uppgifter är dels ordinära förvaltningsuppgifter, dels att genom den tillsyn regeringen uppdrar honom verka för att samhällsorganen under regeringen fullgör vad som fordras för att regeringen skall kunna riket.

styra

Om man med hänsyn till JKs arbetsbörda vill finna det lämpligaste sättet an avlasta honom utan att samtidigt låta alltför mycket

myndighetens personliga karaktär gå förlorad förefaller den bästa

Justitiekanslerns organisation sou 199337

lösningen att en bestämmelse i JK-instruktionen reglera vara genom vem som är JKs ersättare, oavsett anledningen till att JK inte utövar sin tjänst. Anledningen kan vara att JK har semester, är sjuk eller befinner sig på tjänsteresa, men den kan också vara att JK åtnjuter partiell tjänstebefrielse for att t.ex. ägna sig ett speciellt krävande ärende eller ett särskilt uppdrag. En sådan ersättare skulle då JK har förhinder eller annars inte utövar sin tjänst automatiskt träda in och fullgöra JKs uppgifter. Ersättaren bör dock inte fatta beslut av större vikt, kan anstå utan olägenhet, och inte utan JKs medgivande som vidta åtgärder som rubbar eller ändrar av JK meddelade föreskrifter eller tillämpade grunder. Även i framtiden bör det i princip JK vara

personligen som formar myndighetens övergripande ställningstaganden och praxis och som i allt väsentligt utövar den extraordinära tillsynen. I fråga tillsynsärenden är det i allmänhet angeläget att JK själv

om fattar besluten, särskilt om de innefattar kritik och i synnerhet i frågor rör domstolarna. Likaså är det JK och inte hans ersättare som bör som fungera som regeringens juridiske rådgivare. Ett område förefaller särskilt lämpat för ersättaren i samband som med att JK har partiell tjänstebefrielse är vissa ärenden enligt lagen ersättning vid frihetsinskränkning. Av de beräkningar som JK om gjorde infor den fördjupade anslagsframställningen 199394 199596 beträffande resursfordelningen mellan myndighetens olika aktiviteter mätt i arbetstid framgår att skadeståndsärendena enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning tog 6,2 % av juristernas och

byrådirektörens arbetstid i anspråk. Därtill kommer ca 1,5 % som

avser kanslipersonalens arbetstid. Totalt beräknas dessa ärenden

således ta 7,7 % av myndighetens arbetstid i anspråk.

Såsom redovisats i avsnitt 5.3.5 är många av dessa ärenden av rutinkaraktär. I fråga om dessa ärenden förekommer delegation på beredningsstadiet. Mindre komplicerade ärenden bereds i stor

utsträckning av byrådirektören i stället för någon av juristerna. Enligt

utredningens beräkningar är omkring 34 av dessa ärenden mindre komplicerade och av mera rutinmässig karaktär, vilket skall jämföras med det förhållandet åtminstone under år 1991 knappt hälften att - av ärendena handläggs av byrådirektören.

Med hänsyn till den stora andelen ärenden av rutinkaraktär i just

denna kategori förefaller det motiverat att överväga om det verkligen är nödvändigt att JK personligen fattar beslut i de ärendena. Om JK åtnjuter partiell tjänstebefrielse vilket också i framtiden bör beslutas av regeringen borde det vara lämpligare att ersättaren avgjorde de -

ärenden som byrådirektören berett och de ärenden enligt lagen om

ersättning vid frihetsinskränkning som visserligen beretts av en jurist men där det funnits förutsättningar för delegering på beredningsstadiet.

sou 199337 Justitiekanslerns organisation

Vid stor arbetsbelastning för JK skulle han därigenom kunna viss

ges lättnad. Det finns också i övrigt uppgifter som utan olägenhet kan skötas av

ersättaren då JK har partiell tjänstebefrielse En kategori

som .

förefaller lämplig att inte belasta JK med är s.k. oklara yrkanden från enskilda klagande i tillsynsärenden. Utredningens framförda

ovan

synpunkter om att JK personligen bör utöva tillsynen skall inte tolkas så att han måste ta ställning till varje oklart yrkande från enskild

klagande. Sådana beslut ligger vid sidan av den egentliga tillsynsverk-

samheten särskilt om man beaktar att JK inte i första hand är en klagoinstans för allmänheten utan regeringens för kontroll att organ av

den offentliga verksamheten fungerar väl. Som framhållits i avsnittet om JKs tillsyn råder i detta avseende en skillnad mellan JKs och JOs tillsyn.

Vissa rutinmässiga ärenden enligt bl.a. datalagen främst det stora antalet ärenden där det framstår som uppenbart att JK inte skall

utnyttja sin rätt att överklaga Datainspektionens beslut bör också med

fördel kunna avgöras ersättaren. Detsamma gäller enklare skadeav

ståndsärenden i anledning av beslutsskador uppkommit vid

som

törvaltningsmyndigheter. Handläggningen av dessa skadeståndsärenden

är inte av den extraordinära beskaffenheten att JK själv måste fatta besluten. Det är tillräckligt att ärendena bereds och beslutas inom hans myndighet. Skadeståndsärenden på grund av beslutsskador

som

uppkommit inom domstolsväsendet bör däremot handläggas av JK personligen. Med hänsyn dels till dessa skadeståndsärendens nära anknytning till tillsynsfrågor och dels till att tillsynen över domstolarna sker från i viss mån andra utgångspunkter än tillsynen över törvaltningsmyndigheterna jfr avsnitten 4 och 7.10 bör delegering

av beslutsfattandet inte ske beträffande sådana beslutsskador.

Enligt utredningens mening bör det emellertid inte komma i fråga att i större omfattning än antytts partiell tjänstebefrielse

nu genom fördela beslutsfattandet mellan JK och ersättaren. JKs position är

fastslagen i RF. Tjänsten som JK anförtros av en av landets högst kvalificerade jurister. Med dessa utgångspunkter bör JK förbli

personlig myndighet och JK bör i huvudsak själv utöva sina funktion-

er.

Utredningens förslag är att det i JK-instruktionen slås fast att den i tjänsten äldste tjänstgörande byråchefen är ersättare för J K.

SOU 199337

10 EG-aspekter

Enligt regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare 198843 skall dessa beakta EG-aspekter i sin utredningsverksamhet. De som har till uppgift att lämna förslag berör den som fria rörligheten för tjänster, människor och varor, kapital eller på annat sätt berör det västeuropeiska integrationsarbetet, bör undersöka hur de lämnade förslagen överensstämmer med eventuella EG-regler samt hur en anpassning skall ske till sådana regler.

Såvitt utredningen kunnat finna råder det inte någon gemensam ordning inom EG i de frågor som avses i utredningsförslaget. Mot den

bakgrunden har det inte funnits några EG-aspekter att beakta i detta betänkande.

En annan sak är att EG-regler kan komma påverka att de materiella bestämmelser JK har att tillämpa och det inte är osannolikt som att att regeringen kan finna det påkallat att utnyttja JK för tillsyn är som särskilt inriktad på att EG-regler iakttas exempelvis vid myndigheternas normgivning.

I detta sammanhang kan också nämnas att det lagändring genom en 19921511 införts en ny bestämmelse i 8 kap. RB. l den 9 § nya sägs i första stycket bl.a. att vad i rättegångsbalken eller i någon annan lag föreskrivs om advokater skall i tillämpliga delar gälla även den som är auktoriserad advokat i något land inom som annat Europeiska ekonomiska samarbetsområdet när denne är verksam i Sverige. I tredje stycket sägs att advokatsamfundets styrelse skall underrätta behörig myndighet eller organisation i den stat där advokaten är auktoriserad beslut i vilket det har konstaterats om att han åsidosatt sina plikter advokat. Enligt motiven innebär 8 som kap. 9 § RB bl.a. att advokater från EES-området i princip skall jämställas med svenska advokater när de är verksamma i Sverige vilket får till följd att reglerna i 8 kap. 4 § första stycket RB god advokatsed om blir tillämpliga också på EES-advokater verkar här, liksom som reglerna om tillsyn och sanktioner gäller för svenska advokater. som Vidare sägs att reglerna i 8 kap. 7 § uteslutning naturligtvis inte om kan bli tillämpliga på EES-advokat han inte samtidigt är ledamot om Sveriges advokatsamfund. Är förutsättningarna för av uteslutning uppfyllda beträffande en EES-advokat får i stället bestämmelsen om varning, eventuellt i förening med bestämmelsen straffavgift om tillämpas jfr prop. 19929364 s. 31 ff. och 45 f..

EG-aspekzer sou 199337

För JKIS vidkommande är den nya bestämmelsen av särskilt intresse eftersom den kan leda till att han vid sin granskning av advokatärenden kan få anledning att påkalla åtgärder mot advokater från det övriga EES-omrâdet.

SOU 199337

1 1 Kostnadskonsekvenser

Enligt regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning 198425 får förslagen från utredningarna inte öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomsterna. Varje möjlighet att effektivisera den offentliga sektorn bör dessutom tillvaratas. Utredningen föreslår ñrenklingar i fråga om handläggningen av skadeståndsärenden genom att hänskjutanderegeln i 4 § skaderegleringskungörelsen föreslås modifierad och bestämmelsen om anmälningsplikt i 5 § samma kungörelse föreslås bli avskaffad. Vidare föreslås mer flexibla rutiner beträffande myndigheternas ärendeförteckningar och ett förenklat sätt att handlägga vissa klagomål från enskilda. Dessa förslag torde innebära en marginell besparing av administrationskostnaderna hos JK. Verksamheten hos JK omfattar de arbetsuppgifter tilldelats JK som genom lagar och andra författningar. JKs närmare inriktning av verksamheten och de prioriteringar görs styrs i betydande grad som redan genom bestämmelser i olika författningar på verksamhetsområdet. JK råder inte över tillströmningen ärenden, förutom möjligen av inspektionsverksamheten. Arbetsmängden styrs således av omvärlden. I detta ligger de givna utgångspunkterna för myndighetens arbete. Med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär och till vikten av allmänhetens förtroende för myndigheten ställs höga krav på rättssäkerhet och effektivitet i arbetet. Det finns mot denna bakgrund mycket litet utrymme för att göra prioriteringar i verksamheten. Utredningens förslag kan komma att påverka effektiviteten hos myndigheten men det leder inte nödvändigtvis till lägre kostnader. Exempelvis kräver ökade inspektionsresor ökade resurser och medför därmed ökade kostnader. JK är en liten myndighet och med de angivna förutsättningarna går det inte att genom omorganisation uppnå någon större flexibilitet.

225 s 130409

SOU 199337

12 Specialmotivering

Förslag till lag om ändring i lagen 19751339

Justitiekanslems

om tillsyn

l § I paragrafen har gjorts en redaktionell ändring med anledning av de ändringar som föreslås i 2 och 3 §§.

2 § I förslaget har sammanförts bestämmelsen i 2 § som anger ramen för JKs tillsyn över den statliga verksamheten och bestämmelsen i 3 § som utan möjlighet för regeringen att göra inskränkningar i - en förordning reglerar JKs tillsyn över bl.a. den kommunala verksam- heten. Regleringen blir härigenom enhetlig. Såsom för närvarande blir den yttre ramen för JKs hela tillsynsområde också i fortsättningen bestämd i lag, regeringen får möjlighet att inskränka tillämpmen ningsområdet inte bara över statsförvaltningen utan över all offentlig verksamhet. Kraven i 8 kap. 3 och 5 §§ RF att vissa bestämmelser om rörande enskildas åligganden och kommunerna skall regleras i lag om är även efter denna ändring uppfyllda. Regeringen kan bara inskränka, inte utvidga JKs tillsyn förordning. genom en Den författningstekniska lösningen innebär vissa fördelar jämfört med nuvarande reglering. Några sakliga skäl knappast kunna synes anföras för attregeringen såsom enligt gällande rätt å sidan kan - - ena undanta ett añfärsverk från JKs tillsyn å andra sidan inte skall men kunna undanta tjänstemän eller uppdragstagare i detta affärsverk när de för aftärsverkets räkning fullgör uppdrag i ett aktiebolag där staten genom affärsxerket utövar ett bestämmande inflytande. Grunden för att tjänstemän och uppdragstagare under sitt uppdrag skall stå under JKs tillsyn ligger i deras befattning hos affärsverket. Enligt motivuttalandc av departementschefen prop. 198687 160 30 skall s. dessa agera ibolagen på grundval av den offentligrättsliga ställning som de har i zffärsverken. Deras uppdrag är således att till att de se riktlinjer och andra beslut som regeringen och verket har meddelat följs av bolagen. Om regeringen anser att ett affärsverk inte skall stå under JKs tillsyn bör regeringen också ha möjlighet att bestämma att affärsverkets tjänstemän och uppdragstagare inte skall stå under JKs tillsyn när de ñr affärsverkets räkning fullgör uppdrag i ett aktiebolag som isig inte under nämnda tillsyn. Enligt förste stycket 1 skall statliga och kommunala myndigheter stå under JKs tillsyn i den utsträckning regeringen föreskriver det.

Specialmotivering sou 199337

Ordalydelsen är densamma som i 2 § första stycket l lagen 1986765 med instruktion för Riksdagens ombudsmän men skiljer sig från den nuvarande lydelsen i 3 § första stycket l lagen om JKs tillsyn där det talas om kommunala myndigheter och andra myndigheter som är statliga. I förarbetena till lagen om JK.s tillsyn motiveras inte denna skillnad. l prop. 19757652 s. 10 anförde departementschefen som en utgångspunkt att det föll sig naturligt att så långt problemen var gemensamma för JK och JO vid jämkningen av den ordning som gällde för JK följa de lösningar som framgick av riksdagens då i dagarna fattade beslut med anledning av J O-utredningens förslag. Detta var enligt departementschefen så mycket mera befogat som JKs tillsynsverksamhet dittills hade haft och åtminstone tills vidare borde behålla samma karaktär och inriktning som JOs. J O-utredningen hade föreslagit att JO skulle ha tillsyn över statliga och kommunala myndigheter och inrättningar, tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter och inrättningar samt över andra som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighetsutövning såvitt avser denna deras verksamhet. Med inrättningar åsyftade J O-utredningen t.ex. muséer, skolor, sjukvårdsinrättningar, kommittéer och nämnder prop. 19757652 s. 12. 1974 års JK-utredning hade i september 1975 i en promemoria med förslag till provisoriska bestämmelser för JKs del i anledning av ämbetsansvarsreformen behandlat frågan om JKs tillsynsområde. I detta förslag skulle såvitt nu är av intresse under JKs tillsyn stå - statliga och kommunala myndigheter och inrättningar. JKs tillsyn utanför området för myndighetsutövning skulle enligt 1974 års JKutredning avse endast den rent statliga eller kommunala förvaltningsorganisationen. Sammanfattningsvis innebar förslaget att JKs tillsynsområde skulle komma att sammanfalla med JOs, sådant detta hade angivits av JO-utredningen prop. 19757652 s. 14. Beträffande JKs tillsynsområde anförde departementschefen bl.a. prop. 19757652 s 15 att han fann det naturligt att föreskrifterna om JKs tillsyn i princip fick samma innehåll som motsvarande bestämmelser för J Ozs del. Han tillade att hans ställningstagande innebar att han i det väsentliga anslöt sig till 1974 års JK-utrednings förslag i promemorian. Han förordade emellertid en avvikelse mellan JKs och JOs tillsynsområden i fråga om riksdagsförvaltningen. Departementschefen fortsatte därefter enligt följande 15

1 1972 års JO-utredning.

sou 199337 Specialmotivering

Med den begränsning följer det sagda föreslår jag som av nyss alltså att JKs tillsyn fr.0.m. 1976 års ingång skall statliga och avse kommunala myndigheter vari ingår de utredningarna särskilt - av nänmda inrättningarna tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter samt innehar tjänst eller uppdrag annan som varmed följer myndighetsutövning såvitt angår denna hans verksamhet. Undantag bör göras förutom för riksdagsförvalt- ningen för regeringen, statsråd och ledamöter av beslutande statlig eller kommunal församling. I fråga om befäl vid försvarsmakten bör vidare tillsynen begränsas i enlighet med vad som skall gälla beträffande JOs kontroll.

I specialmotiveringen berördes inte särskilt ordvalet i 3 § första stycket 1974 års JK-utredning konstaterade i sitt betänkande SOU 197859 s. 59 att enligt 3 § första stycket 1 lagen JKs tillsyn står under om JKs tillsyn kommunala myndigheter och andra myndigheter är som statliga. I sina överväganden i denna fråga anförde utredningen 74 att den i sin promemoria i september 1975 diskuterat JKs tillsynsområde tämligen utförligt och att dess förslag i denna del inte var förenade med några särskilda reservationer. Utredningen fastslog att det under det fortsatta utredningsarbetet inte hade framkommit något som gav anledning till att frångå de bestämmelser som då gällde i fråga om tillsynsområdet. I konstitutionsutskottets betänkande KU 1987886 JOs och om JKs ställning som åklagare konstaterade utskottet s. 3 J Os m.m. att och JKs tillsynsområden i princip är sammanfallande. Såvitt utredningen kunnat finna har det sålunda skillnaden i trots ordalydelsen inte varit avsikten att det skulle råda någon saklig skillnad mellan J Ozs och JKzs tillsynsområden i berört avseende. Vid sammanföringen av bestämmelserna i 2 § har därför valts enhetlig en ordalydelse. I 2 § första stycket 2 lagen med instruktion för J O, i nuvarande 3 § första stycket 2 lagen JKs tillsyn och 3 § andra stycket 2 JKom instruktionen talas det om tjänstemän och andra befattningshavare vid myndigheterna. Denna enhetliga terminologi används nu också i 2 § lagen om JKs tillsyn i stället för den nuvarande ordalydelsen anställda, uppdragstagare och andra är knutna till sådana som myndigheter. Någon saklig skillnad mellan JKs och J Os tillsynsområden i dessa avseenden har tidigare inte ansetts föreligga jfr prop. 197576252 s. 15 och 23 ff., SOU 197859 58 och KU 1987886 s. s. 3 f.. Skillnaden mellan de respektive bestämmelserna har bestått i att 2 § lagen om JKs tillsyn i motsats till de andra bestämmelserna

Specialmotivering sou 199337

anger ramen för tillsynsområdet. Enligt ovan angivna motivuttalanden har syftet inte varit att ange en vidare ram för JKs tillsynsverksamhet än för J Ozs. En enhetlig terminologi är därför att föredra. Någon saklig ändring inte avsedd.

3 § Det i nuvarande första stycket angivna tillsynsområdet har enligt vad redovisats överförts till 2 § och får därmed samma fakultanyss tiva karaktär som det nu i 2 § beskrivna tillsynsområdet. Som ett nytt första stycke i paragrafen har tagits upp en bestämmelse som utgör en motsvarighet till 3 § första stycket lagen med instruktion för JO. I likhet med vad som sades i motiven till den paragrafen KU 19757622 s. 69 anknyter ordalydelsen till regeringsformens grundläggande bestämmelser om de villkor som gäller för offentlig verksamhet. Genom att kvalificera JKs tillsyn på samma sätt som JOs betonas likvärdigheten mellan riksdagens och regeringens kontrollorgan, låt vara att omfattningen av JKs tillsyn kan variera. Beträffande inriktningen på JKs tillsynsverksamhet hänvisas till den allmänna motiveringen i avsnitt 4. Med hänsyn till att utlänningar enligt 2 kap. 20 § RF i många avseenden är likställda med svenska medborgare i fråga grundläggande fri- och rättigheter används om ordalydelsen grundlagsskyddade fri- och rättigheter i stället för medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter som är motsvarande ordalydelse i 3 § lagen med instruktion för JO. I ett nytt andra stycke har tagits upp en erinran om att JK i sin tillsynsverksamhet skall beakta domstolarnas grundlagsskyddade självständighet vid full görandet av deras dömande och rättstillämpande uppgifter. Förslaget syftar inte till någon ändring i sak. Redan i dag är det självklart att JK vid sin tillsyn iakttar regeringsformens bestämmelser om rättskipningens självständighet. Det är således fråga om en kodifiering av gällande förhållanden. Syftet med att uttryckligen nämna denna JKs skyldighet i lagen om JKs tillsyn är emellertid att undvika missförstånd om tillsynens rätta innebörd, särskilt som det redan tidigare finns en liknande erinran angående den kommunala självbestämmanderätten. Tredje stycket motsvarar oförändrat nuvarande andra stycket.

Ikrafhrddandebestämmelser m.m.

Några Övergångsbestämmelser erfordras inte. Av de ändringar som föreslås i JK-instruktionen följer att den tillsyn som nu gäller

sou 199337 Specialmotivering

omedelbart på grund av lagen kommer att fortsätta på grund av instruktionsföreskrift.

Förslag till förordning med ändring i förordningen 19751345 med instruktion

för Justitiekanslern

3 § Andra stycket har kompletterats följd 3 § första som en av att stycket lagen om JKs tillsyn flyttats över till 2 § lag. samma Tillsynsverksamhetens omfattning skall närmare bestämmas av regeringen inom den i lagen fastställda Ordalydelsen i ramen. paragrafen överensstämmer i sak med den föreslagna ordalydelsen i 2 § första stycket lagen JKs tillsyn och med 2 § första stycket om lagen med instruktion för JO.

15 § I andra stycket sista meningen föreslås bestämmelse en ny som innebär att om ett klagomål är ingen eller ringa betydelse för JKs av uppgift att vara regeringens tillsynsorgan, får JK lämna klagomålet utan åtgärd. Den nya bestämmelsen skall mot bakgrund JK ses av att inte i första hand är klagoinstans för allmänheten regeringen utan ett ens kontrollorgan. Såsom framgår av avsnitt 7.7 är JK inte skyldig att företa undersökning i varje klagoärende. Förslaget innebär således inte någon saklig ändring. Utredningen emellertid att det är angeläget anser att, till undvikande av missförstånd JKs tillsynsverksamhet, i om instruktionen uttryckligen att JK inte är skyldig närmare pröva ange att varje klagomål. I avsnitt 7.10 har utredningen närmare redovisat sin syn på JKs klagomålsprövning. I ett nytt tredje stycke har tagits bestämmelse JK upp en som ger rätt att under vissa förutsättningar underlåta att fullgöra tillsynsuppen gift som han ålagts genom föreskrift regeringen med stöd lagen av av om JKs tillsyn. Det gäller i ärenden där han finner hans uppgift att kan uppfattas som svårförenlig med nämnda tillsynsuppgift. JK får härigenom en möjlighet att undvika situationer där intressekonflikter kan tänkas uppkomma. Genom hänvisningen till lagen om J Ks tillsyn klargörs att JKs uppgifter inom tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdet, dataområdet, tv-övervakning och bevakning inannan av tegritetsintressen inte berörs. Bedömningen får JK själv göra; den blir med nödvändighet något beroende av vad kan komma att framföras i den allmänna som debatten. Det kan antas att JK underlåter tillsyn, när det varit om påkallat med någon åtgärd, kommer JO att ägna sig saken.

Specialmotivering sou 199337

16 § I paragrafen regleras vem som skall vikariera för JK när han inte utövar sin tjänst som JK. Härigenom kan man gå ifrån den nuvarande ordningen enligt vilken regeringen genom särskilt beslut förordnar vikarie för JK. En ersättare kommer följaktligen genom denna bestämmelse att finnas automatiskt. Detta kan i och för sig sägas stå i strid med den numera allmänt rådande uppfattningen i fråga om offentliga tjänster att också ersättare bör utses på grund av skicklighet. JK är emellertid en liten myndighet och byråcheferna är få för

närvarande tre till antalet. Byråchefstjänsterna hos JK tillsätts av

regeringen efter anmälan av JK utan något ansökningsförfarande. Byråcheferna är således handplockade av regeringen och man bör kunna utgå från att regeringen valt varje byråchef mot bakgrund av att han är lämpad att kunna vikariera för JK. Samtliga byråchefer hos JK får följaktligen antas vara lika lämpliga att fungera som ersättare. I första hand bör dock den byråchef som har mest erfarenhet av att tjänstgöra som byråchef hos JK komma i fråga som ersättare.

18 § Någon närmare reglering av vem som skall föredra ärenden för JK behövs inte i instruktionen. Paragrafen är ändrad i enlighet därmed.

20 § Hänvisningen i andra stycket andra meningen har blivit felaktig sedan 10 a § anställningsförordningen 1965601 den l oktober 1989 upphävts genom förordning 1989733. En bestämmelse av motsvarande innebörd infördes genom samma förordning i 13 § anställningsförordningen. Hänvisning bör därför göras till den paragrafen.

12.3 Förslag till förordning ändring i om kungörelsen

1972416 om statsmyndighetemas skadereglering i vissa fall

3 § Andra stycket har ändrats med hänsyn till att 4 § ändras från en obligatorisk regel om hänskjutande under vissa förutsättningar till en föreskrift att myndigheterna efter egen bedömning skall samråda med JK.

4 § På de skäl som utredningen har anfört i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.4.1 har i paragrafen tagits upp nya bestämmelser om när en myndighet skall hänskjuta ett skaderegleringsärende till JK. Den nya bestämmelsen innebär också att skyldigheten för J K att hänskjuta skaderegleringsärenden till regeringen har avskaffats.

sou 199337 Specialmotivering

Regeln om att centrala förvaltningsmyndigheter obligatoriskt skall hänskjuta vissa skadeståndsärenden till JK har ersatts med been stämmelse om samrådsskyldighet. De centrala förvaltningsmyndigheterna åläggs således att samråda med JK i ärenden principiell av karaktär eller av större ekonomisk betydelse. Härigenom skapas en garanti för att JK får den information som han behöver för att kunna verka för att en enhetlig skaderegleringspraxis upprätthålls. Eftersom den nuvarande beloppsgränsen 25 000 kr avskaffas är det särskilt om angeläget att myndigheterna självmant samrådet med JK i angelägenheter som har större ekonomisk betydelse för staten. Enligt utredningens mening bör det inte anses påkallat att samråda med JK så snart en myndighet finner att det kan bli fråga om att betala skadestånd med belopp överstigande 25 000 kr, men åtminstone under ett övergångsskede bör myndigheterna iaktta försiktighet i den meningen att de verkligen utnyttjar möjligheten till samråd med JK. Givetvis skall samråd ske i alla ärenden som kan tänkas avvika från rådande skaderegleringspraxis, oavsett beloppets storlek. När mycket betydande skadeståndsbelopp kan bli aktuella bör myndigheterna också i fortsättningen vara skyldiga att hänskjuta ärendet till JK. Vid bestämmande beloppsgränsen kan den av nuvarande gränsen för när JK skall hänskjuta ett ärende till regeringen tjäna som utgångspunkt. Mot bakgrund utredningens av ovan redovisade allmänna synpunkter på myndigheternas skadereglering har dock valts en väsentligt högre beloppsgräns än 250 000 kr. För att undvika ett behov av återkommande höjningar i takt med penningvärdets förändringar anknyts gränsen till basbeloppet enligt lagen 1962381 om allmän försäkring. En gräns vid 15 gånger basbeloppet

för närvarande 516 000 kr 15 x 34 400 kr innebär det i runda tal

- en fördubbling av 250 000 kr, vilket med hänsyn till vad som anförts inte torde möta hinder av statsfmansiella skäl. Det basbelopp som åsyftas är det som gäller vid tiden för den förutsedda utbetalningen. JK är regeringens högste ombudsman och har ett övergripande ansvar för statens skadereglering. Denna omständighet och den stora samstämmighet som råder mellan regeringens och JKs bedömningar i skadeståndsfrågor jfr avsnitt 5.4.1 talar för att JK kan anförtros att reglera även ekonomiskt mycket betydande skadestånd. Till följd av att JKs skyldighet att hänskjuta ärenden till regeringen avskaffats skall regeringen normalt inte behöva befatta sig med enskilda skadeståndsärenden. Detta innebär dock inte någon begränsning i JKs möjlighet att, om han finner det lämpligt t.ex. för att ett skadeståndsärende har mycket stor ekonomisk betydelse, hänskjuta ärendet till regeringen.

Specialmotivering sou 199337

5 § Utredningen har i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.4.1 redogjort för skälen till att paragrafen kan upphävas.

sou 199337 Bilaga 1

Utdrag ur

Motion till riksdagen

198889K21O

av Bengt Westerberg m.fl. fp Folkstyret

Renodla JKs uppgifter Justitiekanslern är en gammal institution. Den förste JKn tillträdde ämbetet 1714 och hans uppgift var då endast nämligen att tillse att en, konungens fogdar och tjänstemän fullgjorde sina skyldigheter. JK var alltså redan från början liksom han är i dag regeringens före- - trädare. Knappt hundra år senare genom 1809 års grundlagsreform fick vi en justitieombudsman som har riksdagens uppdrag att kontrollera förvaltning och offentliga tjänstemän. Både JK och JO har rätt att på eget initiativ inspektera myndigheter. Den enskilde medborgaren kan också vända sig till såväl JO som JK med klagomål. Med tiden har emellertid JK fått många fler uppgifter än att utöva tillsyn över statstjänstemän. Han är juridisk rådgivare regeringen och han är statsadvokat. Som sådan skall han företräda i staten rättsliga tvister mellan staten och enskilda liksom mellan svenska staten och utländsk stat. Här bör det noteras att den har skadesom ståndsanspråk på staten först kan vända sig till JK och få sin begäran om ersättning prövad. Blir den enskilde inte nöjd kan han stämma staten och möter då JK som statens ombud i rättegången. En fjärde huvuduppgift är att vara övervakare av yttrande- och tryckfriheten. JK är ensam behörig åklagare i tryckfrihetskäl och andra brott mot yttrandefriheten. Utöver dessa uppgifter åligger det JK bl.a. att öva tillsyn över advokatsamfundets disciplinära verksamhet. Det kan medföra att en advokat som är ombud för någon i ett tvistemål med JK kan vara föremål för JKs granskning. En grannlaga uppgift bör annan som nämnas är att JK skall bevaka allmänintresset i ärenden enligt datalagen, inkassolagen och kreditupplysningslagen. Utan att vi i detalj har gått igenom alla JKs uppgifter torde vi med det anförda ha visat att den rådande ordningen innebär problem som inte bör nonchaleras. Senast i somras fick vi en god illustration till JKs dubbla roller när det gällde utredningarna i den s.k. Ebbe Carlsson-affären. Många ställde sig mycket undrande över att JK tycktes dra två diametralt

Bilaga 1 sou 199337

olika slutsatser i vad som egentligen framstod som ett och samma ärende. Vi anser det också befogat att ifrågasätta om det verkligen är rationellt eller på något sätt viktigt för rättssäkerheten att både JO och JK utövar tillsyn över myndigheter och tjänstemän. Förhoppningsvis kommer båda till samma resultat när en medborgare är missnöjd och vill få sin sak prövad och därtill kommer att de två myndigheterna enligt praxis aldrig prövar samma ärende samtidigt. JO-ämbetet har nyligen omorganiserats och har en så fast förankring hos medborgarna att det inte är aktuellt att nu göra några förändringar där. För ca 10 år sedan gjorde en parlamentarisk utredning en översyn av JK-ämbetet och presenterade därvid ett antal förslag. Av olika anledningar ledde det då inte till något resultat. Även inte heller om vi genomgående kan ställa oss bakom den utredningens förslag menar vi att det är dags att se över och förändra JK-ämbetets uppgifter och organisation. Med hänsyn till att frågan relativt nyligen presenterats av en parlamentarisk utredning torde det vara tillfyllest med en utredning inom departementet. Denna bör framför allt sikta på att undanröja den dubbelkontroll över myndigheterna som är möjlig med både JK och JO samt de dubbla och i sig oförenliga roller som nu åvilar JK. Därefter bör regeringen återkomma till riksdagen i frågan.

sou 199337 Bilaga 1

Utdrag ur

Motion till riksdagen

198 8 89K222

Carl Bildt m.fl.

av m

Fördjupad demokrati och ökad rättssäkerhet

Se över justitiekanslerns uppgifter

Justitiekanslern JK är regeringens högste ombudsman. JK har tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet följer lagarna och fullgör sina åligganden. JKs tillsynsområde har ungefär samma omfattning som JOs men omfattar inte riksdagens myndigheter. JK har emellertid många andra uppgifter. Han skall under regeringen bevaka statens rätt och i vissa fall föra statens talan. Han skall också tillhandagå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter. I fråga om skadeståndsanspråk mot staten har JK viss beslutanderätt. JK skall vidare vaka över tryckfriheten och kan väcka allmänt åtal enligt tryfrihetsförordningen. JK har fler uppgifter som det dock inte är nödvändigt att beröra i detta sammanhang. Av redovisningen ovan framgår att JK har många och skiftande uppgifter. Av särskilt intresse är att samtidigt som JK bevakar statens rätt och har tillsyn över den som utövar offentlig verksamhet är JK regeringens juridiske ombudsman. Det betyder att i ett sammanhang kan JK yttra sig såsom myndighet, i ett annat snarast politisk som rådgivare. Dessa dubbla roller är ägnade att skapa förvirring. Bland annat i den s.k. Ebbe Carlsson-affären har JKs agerande kommit att kritiseras. Vi menar att JKs uppgifter och organisation behöver ses över. Därvid är av särskild betydelse att de dubbla roller som JK har skiljs åt. Det är möjligt att JK bör behålla flertalet av de uppgifter som nu ankommer på ämbetet. Under inga förhållanden bör JK dock i framtiden vara juridisk rådgivare regeringen. I motionen har lagts fram förslag medför lagändringar. Det bör som ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderliga sådana ändringar.

Bilaga 1 sou 199337

Utdrag ur

Motion till riksdagen

198889K248

tredje vice talman Bertil Fiskesjö mil.

av c

Justitiekanslersämbetet

JK-ämbetet har alltsedan det inrättades 1713 varit nära knutet till först kungen och sedan regeringen. JK brukar också benämnas regeringens ombudsman. JKzs huvuduppgifter har från början varit att övervaka förvaltningen och att beivra fall av misskötsel och brott, samt att bevaka statens intressen. 1809 tillkom justitieombudsmarmaämbetet, JO. Justitieombudsmannen, som tillsattes av riksdagen, skulle tillse att riksdagens rättigheter inte träddes för när och att förvaltning och ämbetsmän drev sin verksamhet på ett lagenligt sätt. I viktiga avseenden kom således JK och JO att ha likartade uppgifter, men med olika huvudmän. Denna ordning har sedan kommit att bestå även om uppgifterna ändrat karaktär. Nya uppgifter har tillkommit och tyngdpunkten i de båda ämbetenas verksamhet törskjutits. JO har sådeles alltmer kommit att verka som en folkets ombudsman till vilken allmänheten kan vända sig med klagomål. I denna motion behandlar vi JKs uppgifter och ställning och föreslår att en utredning tillsätts för att överväga förändringar.

JKs uppgifter i dag

JK är som ovan nämnts nära knuten till regeringen och brukar ibland betecknas som regeringens rådgivare. I detta innefattas att JK tjänstgör som remissinstans i lagfrågor samt att han kan fästa regeringens uppmärksamhet på brister i gällande lagstiftning. Vidare tas JK i anspråk för utredningsuppdrag i speciella frågor. JK har också att bevaka statens rätt i till exempel skadeståndsmål. Det gäller såväl vid frivilliga skaderegleringar som vid uppgörelser inför rätta. Tillsynsverksamheten är fortfarande en viktig del av JKzs verksamhet. Den bedrivs genom prövning av klagomål, genom inspektioner men även genom egna initiativ i frågor som JK uppmärksammat, till exempel genom uppgifter i massmedia. Principiellt viktiga är JKzs uppgifter enligt tryckfrihetsförordningen. Han skall övervaka tillämpningen av tryckfriheten och han är ensam

sou 199337 Bilaga 1

åklagare i mål om tryckfrihetsbrott. Endast JK kan inleda förundersökning rörande sådana brott. Han har motsvarande uppgifter enligt radioansvarighetslagen. Utöver vad som här nänmts har JK andra uppgifter till exempel med anknytning till advokatväsendet.

Problem i JKs verksamhet

Den tillsynsverksamhet som JK är ålagd sammanfaller i huvuddrag med uppgifter som åligger J O-ämbetet. Det har ifrågasätts detta är om lämpligt av såväl praktiska skäl som principiella skäl. I praktiken förekommer en ärendeuppdelning i så måtto att ärenden som handläggs av JK inte tas upp av JO och vice Från detta versa. finns det dock undantag. Det har till och med hänt att JO och JK kommit till olika slutsatser i samma ärende. Viktigare än vad som här nämnts är dock att man av andra skäl kan hävda att de övervaknings- och granskningsuppgifer det här gäller helt och hållet borde ligga på JO. JK är nära knuten till regeringen och har i första hand att tillvarata statens intressen, inte den enskildes. JO som tillsätts av riksdagen och i sin verksamhet har fristående som en ställning är mera lämpad att handlägga klagomål riktar sig mot som företrädare för det allmänna. Ännu påtagliga blir de motsättningar finns mer som inbyggda i JKämbetets uppgifter i ärenden som gäller enskildas anspråk på skadestånd av samhället. Dessa skadeståndskrav grundar sig ofta på att den enskilde anser att tjänstemän och myndigheter handlat felaktigt. J K har som uppgift att se till att fel av olika slag inom förvaltningen beivras. Samtidigt skall han i skadeståndsmål verka för att staten kommer undan så billigt som möjligt. Den dubbelroll som JK i dessa sammanhang tilldelats är otillfredsställande principiell synpunkt och kan ur skada tilltron till de bedömningar JK har att göra. som JKs befattning med tryckfrihets- och yttrandefrihetsärenden är omdiskuterad. Även här kan, när intressen statliga och myndighetspersoner på något sätt är berörda, JKs objektivitet komma att sättas i fråga. Det kan diskuteras om inte ansvaret för dessa frågor helt borde överföras till JO, som redan nu parallellt med JK har att handlägga ärenden som rör offentlighet, sekretess och yttrandefrihet.

Bilaga I sou 199337

Förslag om utredning

Ovan listas en rad problem som är förknippade med JK-ämbetets nuvarande konstruktion och ställning. En del av dessa behandlades av J K-utredningen som avgav sitt betänkande 1978. Utredningen uppehöll sig särskilt vid den dubbelroll JK tvingas att spela i skadeståndsmâl. Utredningen föreslog bland annat att skadeståndsfrâgoma skulle brytas ut ur JK-ämbetet och läggas under en särskild statsadvokat. Utredningens förslag ledde dock inte till några förändringar. Vi anser att frågan om JKs ställning är av sådan vikt att den på nytt bör tas upp till behandling i en parlamentarisk utredning. Utredningen bör ta ställning till hur de problem som berörts i denna motion skall lösas. Utredningen bör dock också oförhindrad att vara överväga om det fortfarande fimis behov av en särskild regeringens ombudsman eller om JKs uppgifter helt och hållet kan fördelas på andra organ.

sou 199337 Bilaga 1

Utdrag ur

Motion till riksdagen

198889K502

Bo Hammar m.fl. vpk

Oversyn av justitiekanslersämbetet

Det har stormat rejält kring justitiekanslern under det gångna året. Många frågor har väckts i samband med justitiekanslerns olika utredningar med anknytning till den s.k. Ebbe Carlsson-affären. JKs beslut att inkalla DN-journalisten Ann-Marie Åsheden till vittnesförhör och tvinga henne att avslöja källan till en tidningsartikel har också lett till en omfattande och upprörd debatt. Frågan om justitiekanslerns roll i det svenska samhället är inte i första hand en personfråga. Viktigare är att granska de olika arbetsuppgifter som åvilar JK-ämbetet. Från många håll har anförts att justitiekanslern har alltför motstridiga arbetsuppgifter, vilket har lett till att allmänhetens förtroende för justitiekanslersämbetet allvarligt har rubbats. JK skall bl.a. vara regeringens advokat och försvara statens intressen i rättegångar. Samtidigt skall han utöva tillsyn över motpartens ombud, dvs. advokaten. Han utövar också tillsyn över domaren som skall döma i samma mål. Dessa olika uppgifter förefaller minst sagt svårförenliga. På samma sätt har JK motstridande roller i fråga om tryckfriheten. Han skall å ena sidan se till att de bestämmelser som finns i tryckfrihetsförordningen inte överskrids och vara åklagare i tryckfrihetsmål. Å andra sidan skall han tillse att myndigheterna följer bestämmelserna i TF och bl.a. slå vakt om meddelarskyddet. svårigheterna med den dubbla rollen belystes i Åsheden-fallet. I Åhmansson-affären försökte JK på och gång uppträda en samma som regeringens ombudsman, som regeringsutredare och som

fristående ämbetsmannajurist. Det gick inte bra. Aftonbladets

ledarsida 4.12.1988. l debatten om JK-ärnbetet har förre justitiekanslern Ingvar Gullnäs lagt fram ett förslag som baseras på hans egna erfarenheter. Gullnäs vill att man skall skilja på situationer där JK handlar i enlighet med den s.k. objektivitetsprincipen och de situationer där han agerar som regeringens advokat. Gullnäs föreslår därför att man delar upp ämbetet i två, en statsåklagare och en justitiekansler. Förslaget är värt att prövas men det kan också finnas andra modeller. Olika möjliga alternativ bör omgående prövas. Därför förordar vi en översyn av JKs arbetsuppgifter och organisation.

Bilaga I sou 199337

Nuvarande ordning är uppenbarligen inte tillfredsställande i ett rättssamhälle.

SOU 199337 Bilaga 2

Tabeller med redovisning av genomgången av Justitiekanslems registratur

m.m.

Tabell A Anmälningar enligt 5 § skaderegledngskungörelsen. Tabellen avser ärenden avgjorda år 1991

Anmâlande myndighet Antal anmälningar enligt Antal fall därIK hattannan uppfattning in anmâlande myndighet p 1 v 2 p 3

AMU-gruppen 1 Boverket l 5 Byggnadsstyrelsen l l l l lantbmksstyrelsen 3 4 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län l Riksförsäkringsverket 4 26 Rikspolisstyrelsen l Riksskatteverket ll 10 1 Statens jordbruksverk l l l Statens Iivsmedelsverk l l

Statens lantmâteriverk		l
Statens löne-och pensionsverk 2		3		l
Sveriges lantbruksuniversitet		l
Trañksâkerhetsverket	3	12
Universitets- högskoleâmbetet och		l
Utrikesdepartementet	1
Vägverket			l
Övrigt	39	l 78	3	2

Lantbmksstyrclscn har numera ersatts av Statens jordbruksverk. 2 Se föreglende fotnot. 243

Bilaga 2 199337

sou

Tabell B Faktiska skador där JK enligt 2 § eller 4 § skaderegleringskungörelsen skall besluta i fråga om skadestånd samt ärenden rörande faktiska skador som getts in till JK råtteligen skall men som handlâggas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Tabellen ärenden avgjorda år 1991 avser Berörd myndighet 2 5 4 5 ÖverL Beslut Yrk. Delegation enl.6 6

AMU-gruppen x 0 35000 Byggnndutyreleen x 25000 25000 -- x l lmmixad 1 JODmind Domstolsverket x Generalmllrtyreleen x 132000 lTl 000 -- x 29000 29000 -- x 29000 36000 IO mil. myndigheter x 0 50 000 Kriminalvlrdutyreleen x 0 oprec. lantbruksstyrelsen x l 721072 oprec Postverket x Riksñrsäkringsverket x 0 26000 .. x -. x .. x .. x .. x .- x .. x -. x -. x .- x -. x n a N n n

Ärenden överlimnade till vederbörande centrala lörvaltningtmyndighet. Shdatlnda avseren bostadslivrinla. 3Yrhndetavugkostnaden för enny ladugård. Ãrenddharavtöru JK av utan överlimmnde till Pontverket.

sou 199337 Bilaga 2

Berörd myndighet 4 § Överl. Beslut Yrk. Delegation enl.6§

Riksförsäkringsverket

16800 l6 800 70735 70785

Jkbetsmnrknadsstyrelaen Rikspolisstyrelsen 126968 126968 66 740 66740

lll 699 lll 699

Skogsstyrelsen 50000 9 000 61 000

5 JKövertog irmdetenligt 6 Qandrameningen shdetegletingskungörelsm. Ärenda gälldeskadestånd pl grund av sueu bellut om livrints enligtlagen 1954243 om yrkeukadetörsikring dröj i 20dr. ° Se föregående fotnot. 7 Ãmnda har avlöru JK.Rikspolisstyrelsen av hadedockredanfalun beslutifrågan. Ärendet som gällde eu överklagande överRikapoliutyrelsens eninningsbeslut haravskriviu JK. av Ärenda som avsåg en överklagandeRikspolisstyrelsen IV besluthar av JKlämnats Åtgärd. msn ° Dessutom ersättning förvissakostnader. Seföregående fotnot.

Bilaga 2 sou 199337

Berördmyndighet 2 § 4 § Överl. Beslut Yrk. Delegation enl.6 §

Statens jordbruksverk 0 500000 x Statens järnvägar x Statens lantmäteriverk x 29900 33748 -- x 49055 56269 Statens skolverk x 29537 29537 Sveriges lantbruksuniversitet x 0 1 174999 Televerket x 52204 148744 Universitets-högskoleâmbetet o x -- x 0 70000 .. x Vägverket x .. x -- 28000 56000 x Värnpliktsverket x Överbefálhavaren x

7 JKövertog ärendet enligt6 § Indrameningen aladeregleringskungörelsen. Enligt kap. l 4 § förordningen 1977344lörSverigelantbruksuniversitet kall 2 §verkslömrdningen 19871100inte tillämpas pålantbruluuniversitetet. Ärendet harenligt7 § skndercgleringskungörclsen överlämnats till Försvarets civilñrvnltning. 5 Ärenda skallenligt7 § Iludereglcringskungörelsen handlägga Försvarets civilförvaltning, JKharlämnat v ärendet utan Härd.

SOU 199337 Bilaga 2 Tabell C Beslutsskador. Tabellen avser ärenden avgjorda år 1991

Berördmyndighet		Saken	Beslut Yrk.
Aktiebolaget Statens Anliggningsprovuiug Felel. försummelse vidbesiktning s.k. av		sky-lift	0	17237
Aktiebolaget Svensk Bilprovning		Anmärkning vidbilbeaiktning	0	oprec.
--	--	Skadestandnnaprâkbolaget mot	0	3 988
--	--	Fömimmelae vidkontrollbesiktningbil 0	av	8 224
--	--	--	0	3 000
--	--	Otillräckligkontrollbesiktning	0	6 200
--	--	Felvidkontrollbesiktning	0	2 955
Allin. fönikringskassa Göteborgs och	Bohuslin	UnderlLten information frånförsäkringskassan 0		10149
--	Jämtlands lån	Skadeståndsanspråkförsäkringskassan 32000 mot		38875
--	Kalmarlän	Felaktigtbeslut om retroaktivtbarnbidrag 0

oprec. underutlandsvistelae -- Kopparbergs län Fördröjthustrutilligg l 500 oprec. -- -- Skadestånd i form av räntapåför sent l5 738 oprec. utbetaldlivränta -- Malmöhus lån Felaktigupplysning föraikringskassa av 0 7 383 -- Stockholmlän Räntapåretroaktivtutbetaltpensionsbelopp 0 Ränta -- -- Rñntekompensation för försenade utbetalningar800 8 488 -- -- Felaktigtavdrag 2 000 oprec. -- -- Fel av försäkringskassan 6 500 11 235 -- -- Klagomål mot försikringskassan 0 oprec -- -- Rintegottgörelse 300 oprec -- -- Felaktigutbetalning föräldrapenning av 79 79 -- -- Rintekompenaation till följd av försenad 2 500 5 385 utbetalning ersättning av frin ñraikringskassa -- Södermanlands lin Eraittningsansprák pl retroaktivt 1360 l 360 utbetaltbarnbidrag -- Uppsalalin Rñnteförlust 600 oprec. -- Västernorrlands lin Felaktiguppgiñfrånförsäkringskassan 4 240 oprec. -- Örebro lin Rinteñrlust 0 oprec. -- Östergötlands län Rinteförluat ej utbetald barnpension 4 000 4 000 Boverket Uteblivnarintesnbventioner pågrund 3 934 av oprec. felaktigtbeslut -- Fel av lånsbostadsnâmnd 31808 31808

Bilaga 2 sou 199337

Berördmyndighet Saken Beslut Yrk.

Centrala studiemedelsnamnden Rantekompensation påutbetalat belopp 0 oprec

Fastighetsbildningsmyndigheten Malmö Felaktigmarköverföring vid fastighetsreglering 0 8 575 -- Ängelholm Dröjsmålvidhandläggning av 0 14 054 fastighetsbildningsârende Fängelse utomlands Albanien Svensk medborgares fingelsevistelae i Albanien0 oprec Försákringsinspektionen Försâkringsinspektionen harForhalat beslut 0 ett 420000 om registrering bolagetenligtlagen av 1989508 om försäkringsmäklare Generaltullstyrelsen Ersättning for matvarorsom intefåttföras 524 1 421 in i landet HovrättGötaTingsrätt Norrköping Rättegångsfel 0 10 000

--	SveaTingsrätt Sollentuna Felaktigmyndighetsutövning	frihetsinskränkning	oprec.
--	---	-- Domvilla	3 000
--	SveaTingsrätt Stockholm Dompåförverkande fordon av Åklagarmynd. Stockholm		0 32438
--	SveaHögsta domstolen Ersättning för rättegångskostnader som 12000 12000

uppkommit till följd aven felaktigtmeddelad fullfoljdshanvisning -- VästraSverige Vittnenharinteunderrättats inställd om 2 000 2 000 förhandling därigenom och Åsamkats kostnader Kammarrätten i Jönköping Felaktighandläggning skatteärende av 0 oprec. Kommun Bengtsfors Felaktigbehandling kommun av m.m. 100000 - -- Bromölla Ersättningansprák kommun mot m.m. oprec - -- Göteborg Socialbyrås handlande oprec. - -- -- Bergums skola Ersättning pågrund misshandel av m.m. 326100 mobbning -- Malmö Ersättningsansprakkommun mot m.m. oprec. - -- Ulricehamn Socialbyrans handlande oprec. - Kriminalvardsstyrelsen Bristande delgivning kallelsetill av 0 346000 instållelse i kriminalvardsanstalt Kronofogdemyndighet Felaktigutmätning sjukbidrag av och 0 98070 överskjutande skatt -- Felaktigutmätning O 289058

Obs IKendast att handlägger akaunhdunnprik riktade motmtm; mot inte kommuner.

sou 199337 Bilaga 2

Berördmyndighet Saken Beslut Yrk.

Kronofogdemyndigheten Göteborgs och Reparation av bil pl grund exekutiv av 0 4 500 Bohuslän ñrziljning

-- Huddinge underlåtenhet eliterforska

an samtligaskulderpå0 oprec bil i samband medexekutivförsäljning nu fraga om omprövning rintebealut av -- Hallands län Felaktiguppgift ang. betalning fordons-och O av 13605 kilometerskatti samband medexekutivauktion -- Stockholms län Felvidexekutivauktion 30577 127577 -- -- Felaktigutmaning 0 724 -- -- Underlåtenhetetterforska at samtligaskulder 33000 54 160 på en bil i samband medexekutivñniljning -- -- Felellerförsummelse genom att underrätta 126795 296000 sökande exekutivförsäljning om -- -- Felvidhandläggninginñraelirende av 0 - oprec. tagithänsyntill ekonomiska förhållanden -- Täby Felaktigutmâtning 0 Medgefelaktigt förfarande -- -- Ersittningansprák Kronofogdemyndigheten mot 0 oprec. -- Uppsala län Felaktighantering exekutivtförfarande av 13600 J85000 -- -- Anspråkfrantredje man pågrund av att utmin 6 471 6 471 del av fordranpåöverskjutande skatt av misstag utbetalats till gñldeniren -- -- Felaktigutbetalning ellerutmitning 6 537 6 537 -- Älvsborgs län Underlatenhettillse att att utmimingsantechiing 0 90 062 togs bort ur faatighetsboken -- Örebro län Felellerñrsummelse kronofogdemyndighet 0 237213 av -- Öaergötlands län Fel kronofogdemyndighet 0 5 000 av Lantbruksnñmnden Blekingelän Beslut nämnden av 0 4 milj. lantbruksstyrelsen Felaktigtbeslut lantbruksnimnd av 0 80000 m.m. -- Brister Iantbrukastyrelsens i föreskrifter 0 7 803 i fraga om hund-ochkattkarantñn Lokalskattemyndighet Ersättning ñr visa uppgiñer som 0 oprec. infordrats lokalskattemyndighet av

--		Fel av lokalskattemyndighet	oprec
Lokalaskattemyndigheten Arvika		Fel av skattemyndighet	53219
--	Enköpings fögderi	Fel av taxeringsnâmnd	4 138
--	--	Feli folkbokföringsregister

oprec 249

Bilaga 2 sou 199337

Berördmyndighet Saken Beslut Yrk.

Lokala akattemyndigheten Huddinge Felaktigjimkningsbealut SEO-Hiram oprec LinsrinenGöteborgs ochBohuslin Kostnad för nytt körkortnedan beslut om 0 1 103 återkallelse av gamla körkortet undanröja -- Stockholms lin Ersättning förombudakoatnader i körkommal 0 5 250 -- Uppsala Lin Dröjamll med att återställa körkort 6 500 6 629 Värmlands un Amman körkort o a 000 J. Östergötlands lin Ersittningekrav o oprec. Linaskattemyndigheten Gävleborgs lin Gottgörelae för felaktigttaxeringabealut 0 oprec. -- GöteborgsochBohuslän Ersättning för rintetörlust 0 oprec. -- Kronobergs län Felvidmyndighetsutövning bestående i vållande20000 100000 av att en uppgift om bristande betalning av fordraninfört i tidningenJustitia -- Malmöhus lin Dröjsmålmed medgeanstånd att med 0 1 682 erläggande pafördkvarskatt av

--	Stockholms lån	Rñnteanaprlk återkallat	-	oprec
--	--	Felaktighandläggningtaxeringsärende av	711	1 511
--	--	Kravpdräntekompensation i form av	l 779	1 779

skadestånd pa grund av försenad återbetalning av kvarskatt -- Värmlands lån Avslagpåanatandsansökan avseende betalning 0 2 804435 av kvarskat -- Västerbottens lin Ersättning ñr rinteñirlust 0 oprec. LänsstyrelsenGävleborgs lin Oriktiguppgifti bilregirtret 165 165 -- Göteborga Bohus och län Felvidregistrering ñrrna av 64006 64006 -- Kopparbergs lin Dubbelregistreringfirmai handelsregistret5 000 av 20000 -- Malmöhus lin Klagomål beträffande handläggningen av 0 oprec. aocialbidragairende -- Stockholms lin Felaktigtregistreringsbevis l 500 10555 -- -- Klagomilmedanledning av att s.k.leasing- 0 oprec. pirr i bilregiatret inteharbeaktats vid registrering avny ägare - -- Skadeståndoansprák 0 95400 -- Södermanlands lin Skadeståndaanspråk pågrund av attett bilsläps l 500 10 555 totalviktvaritfelaktigtangiveniett registreringsbevis

1osruuu7anu.

sou 199337 Bilaga 2

Berördmyndighet Saken Beslut Yrk.

LänsstyrelsenVästerbottens län Klagomål ochersättningsansprák mot 0 oprec länsstyrelsens besluti fraga om servering av alkoholdrycker m.m. -- Östergötlands län Beslut servering alkoholhaltiga drycker O 2 milj. om av -- -- Felaktiga upplysningar vñgtrañkakatt om oprec. ljnsåklagarmyndigheten Malmöhus län Felellerförsummelse vidhandläggning under 0 431800 år 1976 olikaärenden av Myndighet Felochförsummelse vid myndighetsutövning oprec. Pastorsâmbete Felaktiganteckning i kyrkobok oprec. Pastorsämbetet Tumbaförsamling Ersättning för valsedlar pågrund fel 2 037 av av pastorsämbetet -- Hälsingmna församling Kravpåräntekompensation påretroaktivt 0 19114 utbetaltbarnbidrag Patent-ochregistreringsverket Felaktigregistrering aktiebolags av ñrma 8 milj. -- Klagomål ochskadeståndsanspråk beträffande 125000 handläggningennamnärende av -- Extrakostnader vid ñrmaregistrering 4 965 4 965 -- Felaktigregistrering aktiebolagsñrma av 80000 80000 -- Felvidinregistrering ñrma av 119943 242943 -- -- 59816 59816 -- Försummelse in attta uppgifti 0 en oprec. aktiebolagsregistretändring bolagets om av verksamhet Polismyndighet Husrannsakan 0 510 -- AnsprAk pågrund misstanke brott 0 S0000 av om J-Åklagarmyndigäet Fel polis- ñklagarmyndighet av och m.m. 0 3 milj. Polismyndigheten Huddinge Båtskadad vidbeslag Bekräñelse - av statens ansvar -- Helsingborg Polismyndighets beslut om avvisning 15000 33700 -- Karlshamn Beslut avliva katt att en 0 2 239 -- Malmö Skrotadbil 1500 2 000 -- -- Felaktigtomhändertagande enligtpolislagen 0 400 -- Narrtälje Utgifterför undanröjd parkeringsanmârkningO 400 -- -- Utgifteri ärende parkeringsanmârkning 0 om oprec. -- Sona Fel av polismyndighet 2 300 2 300 -- - Polismans rapportering trañklörseelse av 15330 23330 -- Sttckholm Beslag nycklar av 0 oprec.

Bilaga 2 sou 199337

Berörd myndighet Saken Beslut Yrk.

Polismyndigheten Uppsala Beslut utlämnabeslagtagen att egendom 110000 110000 -- Vetlanda Polismanagerande under brottsutredning 0 13 100 Regeringen Knmpenaation ñr förlusttill följd av oprec. regeringabeslut om svenska sanktioner mot Jugoslavien Regioniklagarmyndigheten Stockholm Ersättning av dalen för förstörtliv m.m. 0 25milj. Rikaforaâhingaverket Brinandeinformation rikt om till - oprec. förildraperlrling överlämnat till regeringen -- Skadeaündaanaprlk mot ñraikringskaaaa 0 oprec Rikspolisstyrelsen Skadeatlndsanaprâk omprövning 0 oprec -- Felaktigtbeslut om försäljning av 4 000 20000 en omhändertagen personbil -- Felaktigbesluti hittegodsirende 22500 -- Ersättning ñr taxiresor under tid som cykel 0 oprec. varit tagen i beslag - -flllksâklagaren Oaanna uppgifterfrånRiksåklagnren och 0 170000 Rikspolisstyrelsen i samband med jourmlistiskt arbete Palmeutredningen Riksskatteverket Ändring av personnummer m.m. oprec -- Klagomål mot kronofogdemyndigbet m.m. 0 802 restñnl anteckning i utsökningsregirtret - Återkallelae framställning om ersättning av - rörandeåterbetalning av felaktigterlagdskatt -- Förvigrat organisationsnummer 0 oprec. -- Lingaamoch felaktighandläggning av ett 1 450 oprec. taxeringairende Skogsvardsetyrelsen Skadavid handläggninganmälan av om lm D0 skogaavverkning förlikning SocialstyrelsenStockholms lins allmänna Skadestånd pl grund omständigheterna av kring 0 oprec. ñrsikringskaua tillkomsten av TV-programmet Svarta pengar och vita rockar samt åtgärder eller programmet begäran om lterkallelse likarleg. av och mk. kaanmeddelande beträffande ersättning från ñrsikringskaua

Bjumrüarlütiadedhrlalqr-al. Delvisbifall

sou 199337 Bilaga 2

Berördmyndighet Saken Beslut Yrk.

Staten Eraittningför gjordainvesteringar i tjällmark 0 525000 -- Braäctninguknv 0 35000 -- Utebliven penaionstörman 0 oprec -- Omprövning 0 oprec -- Begäran ytterligareersättning till följd om 0 oprec av fel vid fanighetsnglering -- Skadesündsanqrlk motstaten 0 - 434000 utvecklade grunder -- Myndigheternas agerande i ärende gällande ett 0 oprec. omhändertagande av barn -- Försummelse frånolikamyndigheter 0 oprec. -- Anmälan till Juuitiedepartementet av - 32 mlnadslöner departementsråds akadestandsanspräk pågrundav lKts felaktigaförfarande Ersättning för rättegñngskostnad oprec Skadectindsansprak motstaten pågrund av 0 50milj. livstidsinvaliditet Ersättningakrav pågrund av att sökanden O oprec. upplysta vård-ellersjukbidrag om Statens ansvarsnämnd Ersättning till ombudför resekostnader i 655 665 samband medförhandling som inställt pågrund av att en av nämndens ledamöter infunnit sig Statens invandrarverk Dröjsmalmedhandläggning visumärende 0 av oprec. Bristervidhandläggningenbeslut av om 9 020 9 020 permanent uppehållstillstånd Statens llnuniteriverk Felaktigñnittningskarta 0 oprec. rum fel vid lantmäteritörrättning 0 100000 Felaktiggenomförd lantmäteritörräuning 1 460 l 460 Statens livsmodelsverk Felaktigtbeslut kauation ko 288 om av 6 6 288 Kaaaend kropp kviga av 0 opree. Statens naturvñrdsverk Skadeatandsansprlk pågrund för högt 600 av oprec. uttagen dispenaavgiñ enligt bilavgaslagstiñningen 550 oprec. S00 oprec. 500 oprec. 550 oprec.

SOU 199337

Berördmyndighet Saken Beslut Yrk.

Statens naturvårdsverk Skadeståndsanspråk pågrund för högt av 600 oprec. uttagen diapenaavgitt enligt bilavgulagstiñningen -- -- 600 oprec. -- -- l 200 oprec. -- -- 600 oprec. -- -- 1000 oprec. -- -- l 200 oprec. Statens räddningsverk Felaktig besluti tiinatetillsättningsärende 0 oprec. Statens trygghetsnâmnd Fördröjdhandläggning 0 oprec. Tingsrätt Begäran lKzsinställning av till ett - skadeståndsansprák tingsrätt moten TingsrättAlingsåsIM Felellerförsummelse vidhandläggningen oprec. ärendet som avsågersättning enligt 19kap.19§jordabalken överlämnat till Kammarkollegiet - Göteborg Feltid i kallelse 6 549 9 549 -- -- Felaktigtutfärdadkallelse 15 044 15 044 -- -- Inställdhuvudförhandling O 60000 -- Huddinge Felvidmyndighetsutövning; konkursansökan0 oprec. pågrund tvistigskuldkonkursbeslutet av upphävt hovrätten av -- KarlskronaKronofogde- Felvidhandläggningkonkursärende av 0 oprec. myndigheten i Blekingelän -- Malmö Felaktigtupptagandelagsökningsärende 7 500 av 7 500 -- Skövde Inställdförhandling vid tingsrätt 0 8 280 -- Stockholm Felaktigdom 0 100000 -- -- Omhudskostnader 0 4 600 -- -- IM Felaktig anteckning förköpsriittñrlikning om 100000 100000 - Sundsvall Ersättning för kostnader stämningsansökan för 0 355 som, trots förhandsförfrågan, avvisatspågrund av fel forum -- Södertälje Försumlig myndighetsutövning vid 0 oprec. handläggningtvistemål av -- SödraRoslag Förlikningsavtal 8 400 förlikning -- Tierp Parthar underrättats inställdförhandling om 500 500 ochdärigenom åsamkats kostnader

sou 199337 Bilaga 2

Berördmyndighet Saken Beslut Yrk.

Tingsrätt Begäran IKn inställning av till ett - ukadeetandunsprlk moten tingsrätt VarbergIM Felaktigtbesluti inakrivuingsirende soooo -- -- IM Felaktigbesluti oprec Trañkaiikerhetsverket Poliningripande till ñljd av obetnld 0 8 369 kilometerskalt -- Felaktigtbeslut körförbud om 0 230 -- Ereinningnnsprlk pl grund körtörbud av 0 15B00 -- Erlagdñirarprovsavgiñ 0 oprec -- Uppgift om leasingförhlllnnde inteinfört 0 64658 i bilregistret Tulldirektionen i Västrarullregionen Fel av tullmyndighet 8 300 8 300 Universitetochhögskoleämbetet Beslut om tillsittning tjänst av 0 oprec Åklagarmyndigheten Hässleholm Handläggningen anmälan brott 0 aven om oprec

Bilaga 2 SOU 199337

Tabell D Ersåtmingsanspük enligt lagen om ersättning vid frihetsinslaânkning. Tabellen avser ärenden avgjorda år 1991

Beslutade belopp	Antal ärenden
0	37
1-2000	22
2 001-4000	35
4 001-6000	47
6 001-8000	54
a 001-10000	as
10001-12000	35
12001-14000	17
14 001-16000	13
16001-18000	7
1a001-20000	12
20001-25000	27
25001-30000	12
3000l-35000	17
3500140000	9
40 001-45 000	4
45001-50000	3
so001-60000	7
60 001-70 ooo	3
70001-a0000	s
so001-90000	1
90MI-lOO000	2
100 001-125 ooo	3
17.5001-150 000	4
150001-175 000	-
175001-200 000	1

sou 199337 Bilaga 2

Beslutade belopp Antalärenden

200001-750000 1 250001-300000 -

300001-41000 - 400001-500 000 - 500001-600000 l 600001-700000 - 700001-800 000 - 800001-900 000 1 900001-1000000 -

1000001- -

RäntaÅvisstbelopp I

257 9 13-0409

Bilaga 2 SOU 199337

Tabell E JK som företrädare för staten i rättegång. Tabellen avser åtgärder under år 1991

Saken Övrigt Domstol

Arbetsdomstolen m.m vikarie på Svaromål pressavdelningen vid svensk ambassad utomlands .. uten Åtørkallelse angående m.m. ñrlikning -- Skadenånd Gonmäle -- IK .. en tillsynsman vid en stämningsansökan kriminalvårdsnnstalt angående disciplinansvar enligt LOA -- Skadeståndgrund på av myndighets- Yttrande utövningmot anställd -- Ersättning för rättegångskostnader i Beslutom utbetalning mål angående diaciplinpåñljd dom -- IK .. Smsanatälldaa förbund mil. Bevisuppgiñ angående disciplinansvar -- -- Yttrande Boråstingsrätt FT-målangående skadestånd pågrund Svaromål av att länaboetadanimnd törfarit felaktigteller försumligtvid sin handläggning av ärendet Falköpings tingsrätt Skadestånd pågrund av att en Svaromål polismyndighet avlivat hund en Finanzgericht Hamburg Arvsskatt påtyskegendom som Beslut hmmm-ätt testamenterats till Nationalmuseum Götahovrätt Skadestånd pågrund av kronofogde- Genmäle myndighets fel ellerförsummelse vid exekutivauktion Göteborgs tingsrätt Ersättning för utredning sjörättsmål Beslut T 224590 -- -- Beslut -- -- Beslut -- -- Beslut -- -- Beslut -- -- Beslut

sou 199337 Bilaga 2

Domstol Saken Övrigt

Göteborgs tingsrätt Ersättning till ombudi sjörättsmål Beslut T 224590 -- -- Beslut -- Enrädman.. IK angående Yttrande disciplinansvar -- Arbetstvist Beslutom överlämnande till Statens arbetsgivarverk Hovrätten för Västra Skadeståndsmäl Genmäle Sverige -- Överklagande av Göteborgs tings- Anslutningsvad rättsdomi tvistemål -- Ersättning enligtlagen Genmäle om ersättning vid frihetsinskränkning Härnösands tingsrätt Tryckfrihetsbrottet hets stämningsansökan mot folkgrupp Högstadomstolen Anspråkenligtlagen Beslut om ersättning vid frihetsinskränkning - HDharfastställtersättningen ÖverklagandeSveahovrättsdom av Ansökan om revision i ett tvistemål Utbetalning utdömtskadestånd av Beslut pägrund fel ellerñrsummelse av vid kontrollbesiktninghusvagn av Skadeständsskyldighet enligt32 Kompl.ansökan skadeståndslagen pågrund felaktigt av revision om utfärdaträttsläkarintyg Skadestånd pågrund fel eller av Ansökan revision om försummelse vid myndighetsutövning International Oil Ersättning för utgifterorsakade av Skrivelse medbegäran ersättning om PollutionCompensation oljeutsläpp fränsovjetiska fartyget Fund,London Volgoneñ263den14maj1990 17 668153kr Karlstads tingsrätt Tryckfrilietsmäl; brottmot stämningsansökan tystnadsplikt Malmötingsrätt Brott mot lagen1982460 stämningsansökan om ansvarighet för närradio

Bilaga 2 SOU 1993137

Domstol Saken Övrigt

Skattemyndigheten i Arvsskau påtyskegendom aom Beslut Hamburg, Tyskland teatamenterats till Nationalmuseum Skellefteå tingsrätt SkadeatAndamLl angående fel eller Beslut försummelseL nofogdemyndighet av förlikning Stockholmtingsrätt Skadestånd pågrund av Svarmnål hemligavlyaening -- Skadestånd pågrund olaga av Svaromñl ffwtaberövande -- Skadesdndaanaprlk pågrund av SvaromAl länsstyrelse beslutm.m. -- Otillåtetyttrandeininadioprogram stämningsansökan innefattande heta mot folkgrupp -- Skadestandnnsprâk medanledning av Förlikningsbealut skadorpåbeslagtaget fordon -- Skadestånd pågrund utlämnad av bil Beviwuppgiñ frånpolisen -- RederiABTransatlantic .. staten Yttrande Broetrömsöverenakommelsen 1984m.m. -- I-T-mål Bevisuppgiñ -- tvistemålangående skadestånd Yttrande -- Skadestånd pågrund medicinska av Yttrande felbebandlingar -- Skadeståndsmal Bevisuppgiñ -- Skadestånd pågrund av att bealag- Svaromål tagen egendom stilla till förfogande -- Tvistemllangående skadestånd Yttrande -- Skadestånd pågrund kronofogden av Svaromll agerande vidkvarstad - Tryckfrihetsbroa innefattande beta Stimningsanaökan mot folkgrupp -- -- stämningsansökan -- V.B. .. staten Yttrande -- Dombeträffande anspråk enligt Beslutom utbetalning lagen1974515 om ersättning vid frihetsinakrinkning

SOU 199337 Bilaga 2

Domstol Saken Övrigt

Stockholms tingsrätt Tvistemål angående skadestånd på Svaromâl grund vårdslöshet av vidlossning ochlutning av bagerimaüin i samband medtullkontroll Tryckfrihetsbrott innefattande hets stämningsansökan mot folkgrupp Tvistemål angående skadestånd Beslut förlikning Utlñmnande legat av stämningsansökan Staten.. B. B. v Skadestånd pågrund fel i av Beslut myndighetsutövning förlikning Skadestånd Stockholms mot allmänna Yttrande försâkringskassa pågrund felaktigt av beslut om utbetalning till annanav viss persons pension Tvistemål W. B. .. Staten Yttrande angående skadestånd bl.a. preskriptionsfraga Skadestånd pågrund av att Yttrande beslagtaget godsgåttñrlorateller skadats godsetharvaritföremålfår tvistmellandödsbodelägarebättre om rätttill lösegendomñrlikning - Skadestånd pågrund olovlig av Beslutom utbetalning avlyssning förlikning Beslutom utbetalning Beslutom utbetalning Beslutom utbetalning Avskrivning av statens fordran Beslut På5605100194084 Tvistemal angående skadestånd Yttrande Ersättning förrittegångskustmder Beslut uppgörelse utom rätta återkallat - - avskrivet Utbetalning utdömtskadestånd av Beslut

Bilaga 2 SOU 199337

Domstol Saken Övrigt

Stockholms tingsrätt Tvistemål angående skadestånd för Beslutom utbetalning fel i myndighetsutövning förlikning Sveahovrätt Brott mot lagen om ansvarighet Ear Genmâle närradio Tvistemål angående skadestånd Genmäle tvistemålangående skadestånd Genmile Utbetalning av utdömt skadestånd Beslut m.m. i Ff-mål Uppsala tingsrätt Skadestånd tjänsteman vid veterinär- Svaromål medicinska anstalten brustiti fullgörande uppdrag av eller annars gjortsigskyldigtill skadeståndsgrundande fel ellerförsummelse svampangrepp hoschinchilla Skadestånd pågrund veterinär- av Yttrande medicinsk behandling Y. .. Staten; tvistemål Yttrande angående skadestånd Chinchilla --Svea hovrätt Avskrivning enligt 9 5 andrastycket Beslut avskrivningskungörelsen av statens fordranpårättegångskostnad Västerås tingsrätt Avskrivningenligt9 5 andra stycket Beslut avskrivningskungörelsen av statens fordranpåråttegångskostnad Ystadstingsrätt Anmälantill JK om tingsrätts- Beslut beslut ogillaframställan att om entledigandeoffentlig av försvarare Örebro tingsrätt Skadeståndsmål enligtlagen om Svaromål tillsynöverhundarochkatter l-r-mål AJ-l. .. staten Yttrande Yttrande Yttrande Utbetalning av utdömt skadestånd Beslut m.m. skadestånd pågrund av myndighets beslut avliva hund att en

SOU 199337 Bilaga 2

Domstol Saken Övrigt -- Framnillningangående statens Beslut synpunkterpå en ñallgörande av garantierrörandemk. eventuell stämnings- frisingar vid Karolinska sjukhuset ansökan staten mot

Bilaga 2 sou 199337

17 § andra stycket brottsbalken, 23 § datalagen och 21 § Tabell F Ersâttningsansprák enligt 36 kap. och avgifter. Tabellen ärenden avgjorda år 1991 betalningssâkring för skatter, tullar avser lagen om

Saken Beslut Yrkande Tillämplig bestämmelse

BrB Ersättning från staten för 0 50 000 36kap. 17 2 5 rt. törverkat utbyte av mutbrott S0 000 kr - yrkat av den person som betalat mutan

Felaktig uppgifti data- 185 185 23 6 datalagen register personnummer om kunnde fel 0 3 421 -- om av trañksäkerhetsverket Ersättning lör merkost- 445 l 445 -nader på grund av oriktiga uppgifter ett om fordon i centrala bilregistret SkadestAndsanspråk till 5 000 10 000 -följdav fel vid kyrkobokföring- oriktigadress uppgifti folkbokñringsregistret Skadeståndsanspråki 5 040 5 S20 -körkortsârende ofullständiga uppgifter i centrala körkortsregistret; i rått tid återñtt ett återkallat körkort Skadeståndaansprik för 2 469 2 469 -felaktig inkallelse av vimpliktig Oriktig uppgift i körkorts- 100 100 -registret Felaktig kallelsetill 2 130 3 001 -lantmiteriförrättning på grundav fel i personregister Felaktig uppgifti ll -bilregistret

SOU 199337 Bilaga 2

Tillämpligbestämmelse Saken Beslut Yrkande

Dimman Felaktiguppgihi folk- 170 170 hokññnzmsinret; ñdelueorten felaktigt angiven till SztPaulii lille för SztPetri Eniming ñr direkt- 0 rekhmutzkick kan som medpersonuppgifter himmle ur centrala bilregistret

Bilaga 2 SOU 199337 Tabell G Uppdragsgivare beträffande remisser avgivna av IK under perioden 1989-01-01--1991-12-31

Uppdragsgivare	Antalremisser år 1989	1990	1991	Totalt antal
Regeringen	-	-	l	l
Justitiedepartementet	23	18	14	55
Utrikesdepartementet	1	5	1
Försvarsdepartementet	2	2	-
Socialdepartementet	-	4	5
Kommunikationadepartementet 1		-	1
Finanndepartementet	5	6	-	l 1
Utbildningadepartementet	2	1	2	5

Jordbruksdepartementet

	-	-	-	-
Arbetsmarknadsdepartementet 2		2	2	6
Bostadsdepartementet	1	1		2

- Kulturdepartementet

	-	-	-	-
idepartementet	-	-	l	1
Näringsdepartementet	-	-	-	-
Civepartementet	1	5	6	12
Miljö ochnaturresursdepartementet -		-	-	1
Riksdagens lagutskott	-	-	1	l
Riksdagens bostadsu -u	l	-	v	1
Riksdagens revisorer	-	-	1	1
Överstyrelsen Rörcivil beredskap 1		-	1	2
Föravarsdata	-	l	v	1
Rikspolisstyrelsen	-	2	-	2
Datainspektionen	- 40	- 47	1 37	1 124

sou 199337 Bilaga 2 Tabell H lKzs ställningstagandeni remisser avgivna under perioden 1989-01-01--1991-12-31

ställningstagande	Antalremisser år 1989	1990	1991	Totalt antal
Tillstyrker	10	5	S	20
Ingenerinran	17	17	14

48 Vissasynpunkter 8 22 16 46 Avstyrker 2 2 2 6

Avstårfrånyttrande 3	1	-	4
40	47	37	124

Tabell I Föremålen för remisser över vilka JK avgett yttrande under perioden 1989-01-01--1991-12-31

Föremål	Antalremisser år 1989	1990	1991	Totalt antal
Betänkande	10	18	l7

45 Departementspromemo in 10 10 4 24 Departemenmkrivelse 2 7 12 21 Myndighelsslcri velse 16 l l 3 30 Riksdagsmotioner l - 1 2 Internationell

överenskommelse o.d. l	l	-	2
40	47	37	124

Bilaga 2 sou 199337 Tabell J Längden de remissvar JK avgett under perioden 1989-01-01--1991-12-31

Remissvsreu	Antalremisser lr			Totalt
sidsnul	1989	1990	1991	antal
1sida	23	E	18	66
2 sidor	6	7	9	22
3 sidor	4	5		9
4 sidor	2	5	5	12
5 sidor	l	2	1	4
6 sidor	1	-	2	3
7 sidor	-	-	l	l
8 sidor	-	l	-	1
9 sidor	1	-	-	1
10sidor	1	l	-	2
11 sidor	-	-	1	l
12sidor	-	-	-	-
13sidor	-	-	-	-
14 sidor	-	-	-	-
15sidor	l	-	-	1
16sidor	-	-	-	-
17sidor	-	-	-	-
18sidor	- 40	l 47	- 37	1 124

SOU 199337 Bilaga 2

Tabell K Tillsynsårenden avgjorda genom beslut med kritik år 1991

Ãrendetyp Berördmyndighet Saken Beslut

Anmälan från Myndighet Hovrätt Hovrättannilande Skrivelsefrånhovrätten rättelse dom Visskritik ang. av hovrättarhadedömttill fängelse mlnad en mm i dai expedierade domenstoddet ñngelaetvi nlnader

Kommun Pikeriatyrelaen Klagomål mot gänatennn vid Fiakeriatyrelaens Medkritik utredningskaator medanledning skrivelse av till en kommun

Centrala Högskola Fråga befattningshavare vid högskolaIsidoaatt om Div. kritiskaplpekanden studiestöds- gällandereglervid uppgiltslämnande till ninmdai Centralastudiestödsnämnden

Åklagar- Hovrätt Klagomål hovrättaidröjt motatt medhandlägg- Medkritik + överlimn. myndig ning av ett brottmålI att det avgjorts till Justitiedep. ang. innanpreskriptioninträttenl. 356 BrB ifrågasattlagändring

Anmälan ñ-dn emldlda

Enskild Länsrätt Klagomål mot länsi-ätthandläggning körkortsav JK lit berovid denkritik malej lämnatupplysning möjlighet tterñ om att som innefattas i papekandet körkortet m.m. närfriga var om återkallelse att upplysning lämnats

Enskild Polismyndighet Klagomål mot poliyndighet förverkande ang. Medkritik beslagtaget förstört inteåterställatill rätteägaren

Enskild Kriminalvardsanstalt Klagomålfrånförtroenderidet anstalten mot JK delarKRVs delvis kritiskabedömningar ärendetavförs Enskild KronofogdemyndighetFelaktighantering exekutivtförfarande Visskritik av JK biträder kritik som framförtsi yttrandefrånRSV

Enskild Stater invandrarverk Klagomål mot utlänningsärenden irakiska ang. Div. kritiskapåpekanden medborgare

Enskild Allmäniörsäkringskaisa Klagomll mot handläggning rörandeförtidspension Div. kritiskapåpekanden

Tilleynairenden lotta enligt IK diarieplan i följandekategorier 20 Anmälanfrånmyndighet, - 21 Anmälanfrånenakilda. - 22 Initiativärenden, - 23 Ärendeñneckningar frånnyndigheter, - 24 Ärendeñrteckningar fränlinastyrelser, - 25 Inspektioner, - 26 Hemligtoch - 27 Statens - ansvarsnämnd.

Bilaga 2 SOU 199337

Arendetyp Berördmyndighet Saken Beslut

Enskild Sjukhus Klagomål motatt patient somvar föremålför Div. kritiskapåpekanden psykiatriskvårdtillåtits attutan särskild permission lämnasjukhusetför att besöka tandläkare

Enskild Skolförvaltning Klagomål mot omplacering till annat rektorsområde Div. kritiskapåpekanden

Enskild Socialnämnd Klagomål mot handläggning faderskapsirende Div. kritiskapåpekanden av

Enskild Socialnämnd Klagomål mot handläggning faderskapsärende av Medkritik JK delarklagandens uppfattning nämnden att kunde haverkat mer aktivti inledningsskedet för att fråganutredd

Enskild Tingsrätt Klagomål mot handläggning fråga förordnan- Medkritik av om de av offentligförsvarare

Enskild Polisen Klagomål motatt kvinnakvarhållitsför förhör Div. kritiskapåpekanden ung i 16timmarochnattetid

Enskild Ambassad Klagomål mot ambassadörs handlande i anslutning Div. kritiskasynpunkter tjänsteman till en arbetstvist vid Arbetsdomstolenkränkt IK lät det stanna vid påambassaden anmälaren som tjänsteman ochprivatperson dennakritik

Enskild Socialförvaltning Klagomål mot långhandläggningstidi faderskaps- Medkritik till Social- + anonym ärde styrelsenför kännedom

Enskild Generaldirektör Fråga om förmånsbilför en centralförvaltnings- Div. i någonnin kritiska anonym myndighets generaldirektör m.fl. synpunkter till Justitie- + departetet lör kännedom

Inirialivärenden JK Allmänthäkte Granskning medanledning av ett felaktigtfrihets- Med kritik; anmälantill berövande; bl.a. fråga om dieciplinansvar för peraonalansvarmämnd ang. övertillsynsman vid häkte disciplinansvar

SOU 199337 Bilaga 2

Tabell L Tillsynsärenden avgjorda genom beslut utan kritik år 1991

Ärendetyp Berördmyndighet Saken Beslut

Anmälan från nryndighet Tingsrätt Tingsrätt Framställning utredning om ang. påstående om an Utankritik tingsrätten ñrvanskatbevisfelaktiga fonogramutakritter

Lotteri- länsstyrelse Klagomål ang. tillståndsgivning till lotterikallat Utankritik nämnden Bingolotto i kabeltelevision

FackförbundRättspsykiatrisk anstalt Fråga om praxis att utförarättspsykiatrisk under- Utankritik sökning gällanderätt

Fiskeri- Kommun Klagomål mot gatuchef um. kritik ej åtgärd styrelsen

Initiativdrenden IK Polismyndighet Tidningsuppgifter elavbrotthospolismyndighetenUtankritik om i Stockholm

JK Studiemedelsnämnd Studiemedelsnämnds rutinerför registrering Utankritik av allmännahandlingarochexpediering beslut av men medvissasynpunkter

Anmälan Domstolar

mäkta Enskild Högstadomstolen Klagomål ang. avslagen resningsansökan Utankritik

Enskild Högstadomstolen Felaktigheter i fråga om protokolltöring Utankritik ochaktbildning

Enskild Högstadomstolen Fråga om begäran att kopia av allmänhandling Utan kritik harbehandlats medtillräckligskyndsamhet

Enskild Högstadomstolen Klagomål ang. rictshjälp Utankritik

Enskild Högstadomstolen Klagomål ang. handläggning fråga av prövnings- Utankritik om tillstånd

Tillsynsärenden lottasenligt IK diarieplan i följandekategorier 20 Anmälanfrånmyndighet, - 21 - Anmälan från enskilda, 22 Initiativärenden, - 23 Ärendeförteckningar frånmyndigheter, - 24 Ärendetörteckningar frånlänsstyrelser, - 25 Inspektioner, - 26 Hemligtoch - 27 Statens - ansvarsnämnd.

Bilaga 2 sou 199337

Ãrendetyp Berörd myndighet Saken Beslut

Enskild Högstadomstolen m.fl. Klagomål ang. bedömning i mål om sotningsavgiñ Utan kritik domstolar Enskild Hovrätt Klagomåli fråga om lirllföljdahänviming Utankritik Enskild Hovrätt Anmälan Utan enl. i tjänsten 112 RF ingripa Enskild Hovrätt Klagomål mot orättvisbrottmåladom Utankritik Enskild Hovrätt Klagomål Utankritik underhållsakyldigbet mot ett barni Ungern Enskild Hovrätt Klagomål mot handläggning oskyldigt dömd Utankritik för ett brott Enskild Hovrätt Klagomål ang. mål om umgängesrätt medbarn Utan kritik Enskild Hovrätt Klagomål ang. handläggning brottmål av Utankritik Enskild Hovrätt Klagomål ang. tillämpning utländsk av rätt Utankritik Enskild Hovrätt Klagomål ang. byte av offentligförsvarare Utankritik Enskild Hovrätt Klagomål mot dom ang. irnderlrållsbidrag Utankritik vissa uppbl.a. retroaktivverkan lysningar Enskild Hovrätt Klagomål ang. handläggning brottmål av Utankritik Enskild Hovrättochtingsrätt Anmälan ang. handläggning av ärende Utan kritik Enskild Hovrätt,tingsrätt och Klagomål motatt åklagare lörvanskatbevisning Utan kritik Frågan prövad åklagarmyndighet m.m. och att detgodtagits tingsrättenoch av av JO hovrätten Enskild Tingsrätt Klagomål mot brottrrüladom begäran om sänkt Utankritik IK tär överatrafl pröva domstols avgörande Enskild Tingsrätt Tingsrätts handläggning av ett pågående mål Utan kritik Enskild Tingsrätt Tingsrätt handläggning av ett tvistemål Utankritik Enskild Tingsrätt Granskning av tingsrättsdom Utan kritik

Bilaga 2 sou 199337

Ärendetyp Berördmyndighet Saken Beslut

Enskild Tingsrätt Klagomål mot tvistemålsdom Utan kritik

Enskild Tingsrätt Klagomålmedanledning av felaktigt besluti Utan kritik lagfartaårende vilande lagfart utan ansökan omens lagfart

Enskild Tingsrätt Klagomål mot handläggningen av ett tvistemål Utan kritik Inte skäl vidtanågon åtgärd

Enskild Tingsritt Felaktigtvitesbelopp i vittneskallelae m.fl. Utankritik T mgsrattens fel i handläggning av ett brottmål yttrandetill Justitiedep. ang. lagstiftningsfråga Enskild Tingsrätt Klagomål för att tingsrätten underrättat om att Utankritik sammanträde i tvistemål skullehållas per telefon m.m. och för att svaranden f.d. chefsrådman sirbehandlas

Enskild Tingsrätt Granskning beslut av om s.k. 5 7-undersökning och Utan kritik ifrågasatt byteav offentligförsvarareibrottmål

Enskild Tingsrätt Klagomål mot långsam handläggning tvistemål av Utankritik

Enskild Tingsrätt Begäran överprövning om av dom om fängelse Utankritik 3 månader för rattfylleri

Enskild Tingsrätt Begäran om hävande beslut av om häktning Utankritik

Enskild Tingsrätt Klagomål mot inskrivningsmyndiglieter m.m. Utan kritik lagfart beviljadpågrundav förfalskad köpehandling

Enskild Tingsrätt Klagomål ang. förordnande bodelningsiörrättare Utankritik av

Enskild Tingsrätt Klagomål ang. lagmans agerande vid konkursför- Utankritik handling

Enskild Tingsrätt Klagomål ang. fel av tingsrätt Utan kritik

Enskild Tingsrätt Klagomål ang. dom vari ådömtsböter för Utan kritik JK hartagit trañkförseelser del av domen. anledning till vidareåtgärd

Enskild Tingsrätt Klagomål ang. inregistrering av felaktig ochfalsk Utankritik bouppteckning

Enskild Tingsrätt Klagomål ang. felaktigtkonkursbeslut delgivnings- Utankritik bevisetbetr.kallelse till förhandlingförfalskad

Bilaga 2

sou 199337

Ãrendetyp Berördmyndighet Saken Beslut

Enskild Tingsrätt Klagomål ang. beslut att försättabolagi konkurs Utankritik Enskild Tingsrätt,kammarritt Klagomål mot handläggningenmål vårdnad Utankritik av om ochlänsritt ochumgängesrätt Enskild Åklagarmyndighet och Klagomål utredningochdomi brottmål mot Utankritik domstol Enskild KronofogdemyndighetKlagomålöverbeslut om utrnätning i pension Utankritik ochhovrätt Enskild Kammarrätt Klagomål ang. besluti skatteärmde Utankritik Enskild Kammanitt ingripit mot en klagandes olämpligauppträdande Utankritik Enskild Kammarritt Klagomål motatt rätten ingripit motparts Utankritik olämpligauppträdande Enskild Kamman-iitt och Klagomål ang. handläggning mål upphörandeUtankritik av om länsritt av vård resp. umgingesrätt enligtLVU Enskild Länsritt Klagomål mot körkortsingripande Utankritik Enskild Arrendenämnd Begäran om prövning vissamål varit föremål Utankritik av som för prövning Enskild Bostadsdomstolen Klagande ang. beslutrörandehyressättning Utankritik Enskild Försikringsritt Klagomål ang. beräkning pensionstörmåner av Utankritik ñr svenskmedborgare i Finland Försäkringsdomstolm har avslagitansökanom prövningstillstånd Enskild Domstolar Klagomål mot domstolarhandläggning Utankritik Enskild Domstolarm.fl. Bedrigerifråndomstolarochadvokatervid tvist Utankritik om klander bodelning av

Åklagare Enskild Riksåklagaren Klagomål ang. över-prövningsärende Utankritik Enskild Riksåklagaren Klagomål ang. över-prövning åtalsärende av Utankritik Enskild Regionåklagarmyndighet Klagomål mot över-åklagare handläggning Utankritik ang. av brottsanmilan Enskild Åklagarmyndighet Klagomål mot åklagarmyndighets beslut i över- Utankritik prövningsärende Enskild Åklagarmyndighet Anmälan pågående mål ang. Utankritik

sou 199337 Bilaga 2

Ãrendetyp Berör myndighet Saken Beslut

Enskild Åklagarmyndighet Klagomål mot åklagare Utankritik ingen anledningtill åtgärd JO redan prövat frågan

Enskild Åklagarmyndighet Klagomål handläggning vissaärenden Utankritik ang. av + överlämnat till lliksaklagaren

Enskild Åklagarmyndighet Klagomål restriktionerför häktad ang. en attta emot Utankritik besök häktet i

Enskild Åklagarmyndighet Klagomål dröjsmålmedbeslut eventuelltåtal Utankritik ang. om

Enskild Åklagarmyndighet Klagomål mot åklagareför haninteinlettför- Utankritik att undersökning avseende misstanke egenmiktigt om förfarandem.m.

Enskild Åklagarmyndighet Klagomål felaktigtbeslut ang. om nedliggande åtalUtankritik av

Enskild Åklagarmyndighet Klagomål chefsåklagare väcktåtalför mot ang. Utankritik olagahot

Enskild Åklagarmyndighet Skrivelse granskning ang. av testamente Utan kritik

Enskild Åklagarmyndighet Underlåtenhet i mål falsktåtal Utankritik om Enskild Åklagarmyndighet Klagomål beslut besöksförbud ang. om Utankritik

Enskild Åklagarmyndighet Anmälan åklagareför underlåtenhet väcka mot att åtal Utankritik

Enskild Åklagarmyndighet Klagomål mot handläggning misstanke häleri Utankritik ang. om

Enskild Åklagarmyndighet och Klagomål förundersöknings bedrivande och ang. Utankritik polismyndighet beslut att inledaförundersökning

Enskild Åklagarmyndighet och Klagomål fönindersökning ang. Utankritik polismyndighet

Enskild Åklagarmyndighet och Klagomål motatt en polismananvintvåldi sambandUtankritik polismyndighet med atten asylsökande utlinningsfingeravtryck tagitsñr att faststilladennesidentitet

Polisen Enskild Rikspolisstyrelsen Granskning eventuella av uppgifter ang. politiska Utankritik åsikteri polisregister nLm.

Enskild Polismyndighet Dröjsnülvid brottsutredning Utankritik

Enskild Polismyndighet Fråga om tvåpolisinspektörer bedrevförtroende- Utankritik skadligbisyssla

Enskild Polismyndighet Granskning ärende uttlende allmän Utankritik av ang. av handlingfrånpolismyndighet dröjsmål

Bilaga 2

sou 199337

Ãrendetyp Berördmyndighet Saken Beslut

Enskild Poliamyndighet Klagomål ang. dröjsmålmedbrottsutredning Utankritik

Enskild Polismyndighet Klagomål ang. brottsutredningar Utankritik

Enskild Poliamyndiglret Felaktigrapportering trañkolycka av Utankritik

Enskild Poliamyndighet Klagomål ang. tagande i iörvardömd för våldtäkt Utankritik tillñngelse2år +utvianing;tagenilörvar vid Villkorligfrigivning

Enskild Polismyndighet Klagomål ang. polisiörhörmedbarn aorn inte Utankritik uppnått strañbarhetsålder m.m.

Enskild Polismyndighet Klagomål ang. polisingripanden klagand iörföljd Utankritik ochdiskriminerad p.g.a. tyskt häktad ursprungochdömdför misshandel; radiobeslagtagen

Enskild Polismyndiglret Klagomål ang. underlåtafönmdersökning Utankritik

Enskild Polismyndighet Klagomål mot polismanlör oegentligheter i tjänsten Utankritik

Enskild Polismyndighet Skrivelse ang. besök civilkläddapoliser olaga av Utankritik intrång

Enskild Polismyndighet Klagomål mot tjänstetillsätming Utankritik

Kriminalvården Enskild KriminalvårdsstyrelsenKlagomål ang. handläggning personalärende av Utankritik frågan föremål för Arbetsdomstolens prövning

Enskild Kriminalvårdsanstalt Anmälan motstyresman för kriminalvårdsanstalt Utankritik ang. vägran beviljaobevakade att besök

Enskild Kriminalvårdsanstalt Klagomål motatt intagna kriminalvårdsanstalt på Utankritik tillåts att förvaradomar och fönmdersökningsprotokollpåsinabostadsrum

Enskild Kriminalvårdsanstalt Klagomål motatt intagna litt förvarasin Utankritik Ej utredbrottmålsdom i sitt boatadsnrm ningelleråtgärdhosJK; hänvisningtill JO-beslut

Enskild Kriminalvårdsanstalt Klagomål mot kroppabesiktningarintagnaoch av Utankritik baökandei samband medbesökvid kriminalvårdsanstaltsspecialavdelning

Enskild Kriminalvårdsanstalt Klagomål ang. arbetsplaoering rasdiskriminerad Utankritik styresmannen lör anstalten docki bif. sa yttrande klaganden att utsatts för ett olämpligt uttalande

sou 199337 Bilaga 2

Ãrendetyp Berördmyndighet Saken Beslut

Enskild Kriminalvärdaanstalt K nu medanledning av att intagen anstalt pa Utan kritik tillåts handlingar sitt bostadsrum Enskild Kriminalvlrdaanatalt Klagomål mot kriminalvardstjänateman för qridande Utm kritik avosanna uppgifter Enskild Häkte Klagomål ang. behandlinghäkte i vägrad kontakt Utankritik med omvärlden

Övriga;myndigheter Enskild Amhassad Tillämpningar av säkerhetsföreskriñer vid Utan kritik vissa synutlandsmyndigheter punkter Enskild Allmän försäkringskassa Omprövning av beslut om avslagpi underhällsbidrag; Utankritik handläggning av värdnadsfräga Enskild Allnñn försikringskassa Klagomål motatt för hög inkomst angetts i Utan kritik kontrolluppgiñ Enskild Allmän försäkringskassa Klagomål ang. handläggning av barnpension Utan kritik Enskild Allmän törsäkringskassa Klagomål mot försäkringskassan Utan kritik Enskild Arbetsförmedling Klagomål ang. dåligtbemötande Utankritik Enskild Arbetsmarknads- Klagomål ang. handläggning av asylärende Utan kritik departementet Enskild Arbetsmarknadsstyrelsen Arbetsmarknadsstyrelsens tillsynöver Utankritik arbetslöshetskassor Enskild Bankinspektionen Klagomål mot Bankinspektionen Utan kritik Enskild Boverket Anmälan mot handläggning ärende av Utankritik Enskild Dominverket Klagomål motatt Domänverket stöder ochsamarbetar Utan kritik medSciattologykyrkan Enskild Försvarets materielverk ifrågasatt tystnadspliktsbrott myndighetens chefer Utan kritik bevakat att sekretessbelagd information om JAS-projektet inte spridstill allmänheten Enskild Högskola Klagomål ang. tillkännagivande tjänste- av Utankritik tillsittning Enskild KronofogdemyndighetAnmälan ang. tjänstefelexekutivförsäljning av Utankritik fastighet

z Hänvisning till 103 beslut 1987-0430, dnr 1875-1985.

Bilaga 2

sou 199337

Ãrendetyp Berördmyndighet Saken Beslut

Enskild KronofogdemyndighetKlagomål ang. omplacering anställd av Utankritik JK får beslutahur myndighetskall beslutai särskilt fall

Enskild KronofogdemyndighetKlagomäl ang. ttnderlaten information sökandes Utankritik vissa om synansvar för utsökningskosmader punkter

Enskild KronofogdemyndighetKlagomål ang. handläggning Utankritik av

Enskild LokalskattemyndighetKlagomål ang. skatteärendai Utankritik

Enskild LokalskattemyndighetAnmälan ang. länghandläggningstid för utiirdande Utan kritiki av mantalsskrivnings- ochpersonbevis

Enskild Luftfartsverketm.il. Anmälan ang. vägran lämna allmänna att ut Beslut med synpunkter handlingar utan kritik

Enskild Länsstyrelse Återbetalningsskyldighet för försvarararvode m.m. Vissasynpunkterbeslutet till Domstolsverket för kännedom

Enskild Länsstyrelse Klagomål ang. beslut om bildande ñskevards- av Utankritik område

Enskild länsstyrelse Begäran granskning handläggningen om av ett Utankritik av ärende ang. törvärvstillständ

Enskild Länsstyrelse m.fl. Klagomål ang. socialbidrag Utankritik

Enskild länsstyrelseoch Klagomål ang. dieseläkeairörelsevillatomt på Utankritik byggnadsnämnd

Enskild Patent-ochregistre- Klagomål ang. handläggning namnärende av Utankritik ringsverket

Enskild Riksrevisionsverket Skrivelse ang. RRVn revision statliga Utankritik av myndigheter allvarliga bristeri vissa statligamyndigheters ekonomiska redovisning - ifrågasatte atgärder mot verkscheferna

Enskild Rättshjälpmämnd Klagonálöverrätzshjälpsnimnds beslut m.m. Utankritik

Beslutets lydelseDetärintemöjligtEr Justitiekanslernbevakaenskildaärenden. att Dokumenterat långa handläggningstider kanemellertidledatill ingripande fränJustitiekanslern sida. Ärendet för närvarande inteanledning ger till annan åtgärdän att dettabeslutöversända till skattemyndigheten för kännedom.

Beslutmedsynpunkter om att Domstoslverket börinföra en rutin som möjliggör frivillig betalningfrångäldenärens sida innanärendetlämnastill kronofogdemyndigheten för indrivning. Dommlsverket avser att införa aviseringsrutiner. - nya Anledning saknas därförför IK att vidtaytterligare åtgärder.

sou 199337 Bilaga 2

Ãrendetyp Berñrdmyndighet Saken Beslut Enskild Skattemyndighet Klagomål ang. taxeringsrevision Utankritik Enskild Skattemyndigheten Klagomål ang. långsam handläggning Utankritik Enskild Skoglvårdaetyrelsen Anmälan ang. vigfönittningsirmde Utankritik Enskild Status invandrarverk Klagomål mot beslut om tagande i förvarochhand- Utankritik ligguingcn ärendeom av uppehållstillstånd Enskild Statens invandrarverk Klagomål mot handläggning ansökan av omuppe- Utankritik hålls- och arbetstillstlnd Enskild Statens invandrarverk Skrivelsemedbegäran om hjilp att bli utvisad Utankritik JK m ge dirdttiv enskildaärenden i Enskild Statens invandrarverk Klagomål mot behandling i samband medansökan Utankritik om uppehållstillstånd Enskild Statens invandrarverk Klagomål ang. handläggning av ansökan om Utankritik uppehållstillstånd Enskild Statensinvandrarverk K ,omal ang. uteblivenersättningför resekostnad Utankritik vid anstillningsintervju Enskild Statens invandrarverk Förfrågan ang. visunransökan Utankritik Enskild StatsrådsberedningenKlagomål ang. diarieföring Utankritik Enskild Stift Klagomål ang. egendomsuimnds försäljning av Utankritik kyrkligjord Enskild Svenskt handelskontor Klagomål i mot handelssekreterare uteblivna ang. Utankritik utlandet anstillningsförnråner m.m. Enskild Teknisk högskola Klagomål ang. handläggning av tjinstetillsittnings- Utan kritik inte tillirendeaven, r rickligaskilattutreda klagomålen Enskild Teknisk högskola och Anhållan om yttrande ang. dispens dels för Utankritik Riksbanken disputation ñr doktorsgrad, dels från vissa valutabeståmmelser Enskild Trañksikerhetsverket Klagomål ang. registrering av felaktig adress Utankritik Enskild Universitet Anmälanfrån en professor mot annan professor Utankritik för brytande brevhemligheter av Enskild Universitet Klagomål mot rektor m.fl. ang. vissafrågor om Utankritik allmänna handlingar Enskild Universitet Klagomål mot tjänsteman bristandeservicei för Utan kritik samband med telefonförfrågan

Bilaga 2 sou 199337

Ärendetyp Berördmyndighet Saken Beslut

Kommuner Enskild Landsting Klagomål mot förvaltningsutskott tillsättning ang. Utan kritik av vissachefäöverläkartjänster

Enskild Kommun Klagomål mot socialtjänsten Utankritik

Enskild Kommun Klagomål mot avslagsbeslut i fråga om socialbidrag Utan kritik för hyreaskuld

Enskild Kommun Klagomålför att socialaekr.missköttärade Utankritik ang. familjehemsplaoeiing m.m.

Enskild Kommun Klagomål mot socialninmd ang. verkställighet av Utankritik umgängesrätt

Enskild Kommun Klagomål ang. handläggning ärende av om Utankritik nybyggnadslov m.m.

Enskild Kommun Klagomål mot kommunsutbildningsnämnd till- Utankritik ankommerinte sättning tjänst av som hemwrakslärane pd IK att ingripai myndighas beslutande verksamhet

Enskild Kommun Klagomål mot lärarei gymnasium som trakamerat Utankritik klagandens dotter

Enskild Kommun Klagomål mot socialnimndför omhändertagande Utan kritik av barn

Enskild Överförmyndare i Klagomål tillsyni förmyndarirende Utankritik en ang. kommun

Enskild Överförmyndarnämnd i Klagomål ett förvaltarskap begärt Utankritik JO star ang. m.m. en kommun samt JO att JK skallgranska105 handläggning av underJKs tillsyn;JO liknandeklagomål mot bl.a.kommunen vilka inte prövarförvaltar-skamföranlettnågonlOs åtgärd ärendet

Övriga Enskild AB Parkeringstjänst Klagomål mot handläggning felparkeringsärende av Utankritik privaträttsligt hosbolaget nibjektstar underIKs tillsyn

Enskild AB SvenskBilprovning Begäran granskning omstindigheteri om av Utan kritik ärende ang. besiktning släp av

Enskild Inkassoföretag Klagomål ang. felaktigtpåfördskuld p.g.a. Utankritik Datainspeknamnförväxling tionerprövar samma fråga

5Fråganår polisiâr av natur ochharocksåanmälts till polismyndighet. Anledningsaknas för någon ytterligareÅtgärdfrån JKs sida.

sou 199337 Bilaga 2

Ãrmdetyp myndighet Saken Beslut Berörd

Klagomål handläggning av krav Utan kritik Enskild Inkassobyråer m.m. ang.

jurist agerande i målvid linaritt Utan kritik part vid dom- Enskild Jurist Klagomålmot omvcrkatålliglietavumgingearittmedbam atolellerdennesombud Itår under lKzs tillsyn

Privatrittsligt subjekt Klagomål arbetsgivare underlåtenhet att Utan kritik Enskild ang. utfärda tjinstgöringsintyg

subjekt Klagomål patientförsikringen Utan kritik ej under lKzs Enskild Privatrittsligt mot tillsyn

i Kiruna AB Klagomål felaktiga fakturor Utan kritik Enskild Radiotjinst ang.

Klagomål vägran att låmna ut journal Utan kritik Statshilsanir Enskild Statshilsan ang. en stiftelse ochstår under IKa tillsyn

Klagomålmot vigsamñllighet Utan kritik information Enskild Vigsamfillighet om lagen [l9731l50] om förvaltningav samñllig heter

° lKza tilryn. Klagomålen mot dena kan därför inteprövas av IK. l övrigtär klagomllen Inknaaobyraer tår inteunder allmänt hållnaoch inte anledning till utredning eller annan åtgärd från IKmsida. ger

Bilaga 2

SOU 199337

Tabell M Tillsynsårenden avgjorda genom beslut utan åtgärd e.d. år 1991

Ärendetyp Berörd myndighet Saken Beslut

Enskild Allmänñrsikringskaua Klagomål mot beslut om Ärendet avslutat genom att samtliga handlingar återbetalningaskyldighet översänts till försäkringskassan för omprövning

Enskild Allmänföraikringskasea Klagomål ang. beräkning av Avskrivs föräldrapenning fråganprövas JO av

Enskild Arbetsdomstolen Klagomål Ingenåtgärd motsvarande klagomålprövattidigare

Enskild Arbetsmarknads- Klagomål Utanåtgärd försäkringar privaträttsligasubjektfallerutanförlKzs tillsyn

Enskild Arbetsmarknadsinstitut Klagomål mot institutetm.fl. Avförs ej tillräckligaskäl attta klagomålen till utredning

Enskild Hälso-ochsjukvårdens Klagomål mot partisktbeslut åtgärd ansvarsnämnd HSAN fråganöverklagad till kammarrätt

Enskild Hovrätt Begäran omprövning om Avförs ej skälompröva

Enskild Högstadomstolen Anmälan avseende j fel mot Avskrivs tre justitierådavslagenresnings- ingenåtgärd ansökan

Enskild Invesunentbolag Skrivelse ang. förvaltning av Utanåtgärd aktier kritikenrörområde som fallerutanför IKs tillsyn

Enskild Justitiedepartementet Anhållan åtgärder om för en Avskrivs översyn reglerna besväri av om fdrvaltningsmål

Enskild Kammarrätt Klagomål ang. felaktigtställnings-Ingenåtgärd tagande till yrkande återbetal-domenöverklagad om ning av erlagdskatt till Regeringsrätten

Tillsynsärenden lottasenligtIKu diarieplan i följandekategorier 20 - Anmälan från myndighet, 21 Anmälanfrånenskilda, - 22 Initiativärenden, - J Ärendeñrteckningar frånmyndigheter, - 24 Ãrendeförteckningar frånlänsstyrelser, - LS Inspektioner, - 26 Hemligtoch - 27 Statens ansvarsnämnd. - 2Frågan omen översyn deninnebörd av som ñreslåsbörställastill Iustitiedepartememtet, inteIK. Av handlingarna ärendet framgår U äventillskrivitdepartementet. att Ytterligare åtgärdfrånJKs sidatordedärmedinte påkallad. vara

sou 199337 Bilaga 2

Ärendetyp Berördmyndighet Saken Beslut

Enskild Kommerskollegium Klagomål motatt kollegieti åtgärd yttrandetill åklagare i pågående JO redanprövatfrågan brottmåltagit ning i sakbeträffandefråga somsenare skullebli föremålför kollegiets bedömning i ett disciplinirende

Enskild Kommun Fråga om Miljö- ochhälsoskydds- Avskrivs nämndens skyldighet registren frågan att prövas av JO inkomnahandlingar

Enskild Kommun Klagomål ang. handläggning av Avskrivs vårdnadsârende hossocialtör- JO granskar samma fråga valtningochsocialnämnd

Enskild Kriminalvårdsanstalt Klagomål ang. vissahändelser vid Avskrivs himinalvårdsanstalt - JO föranlederingenåtgärd; vidtagitnågonåtgärd prövatav JO

Enskild KriminalvårdsstyrelsenFråga om förmånsbil för Översânt till generaldirektören Iustitiedep. för klarliggande av anstållningsvillkor därefterskall ärendet slutföras

Enskild KriminalvårdsstyrelsenAnmälan ang. försumliga Ingenåtgärd kriminalvårdstiänstemän

Enskild KronofogdemyndiglutKlagomål ang. handläggning av Avskrivs utmätningsmål JO prövat frågan

Enskild Kronofogdemyndiym Klagomål ang. felaktighet låns- Avskrivs av kronodirektör vid avsändande JO av prövat frågan brevtill klaganden

Enskild Läkare Klagomål ang. felaktigheter vid Ingenåtgärd läkarbehandling upplysning om möjlighet att klaga hos HSAN 5

Enskild Miljödepartementet Klagomål ang. tidsutdriktvid Avskrivs handläggningärende av

Enskild Myndigheter Klagomål bl.a. ang. att klaganden Avskrivs dömts utan bevisför att hanär kurdochansedd som terrorist

Enskild Polismyndighet Klagomål ang. främlingsfientlighet Ingenåtgärd och inkompetens avskrivs

3Hälso-ochsjukvårdens ansvarsnämnd.

Vadklaganden anförtkanint läggas till grundför någonutredning eller annan åtgärd från lKzs sida.

Bilaga 2 SOU 199337

Ärendetyp Berörd myndighet Saken Beslut

Enskild Polismyndighet Anmälan ang. påstådd misshandel Avskrivs av polismän

Enskild Polismyndighet Anmälan omnåndigheter vid Avü-ivs nken utreds av regionang. polisingripande biten av polis- åklagarmyndighet - IK tinnarinte hund, bristande anledning brandi cellen ärendet häkte- skadad vid

Enskild Polismyndighet Klagomål husrannsakan Avürivs sakenutreds av regionåklagamyndighet ang.

Enskild Regeringen Skrivelse ang. kompenmion för åtgår förlusttill följd av regeringa- regeringen når inteunder beslut om svenska sanktioner mot IKs tillsyn Jugoslavien

Enskild Riksdagens ombudsmän Klagomål ang. 10a handläggning Ingenåtgärd av klagomål mot förhållanden vid JO står under kriminalvårdsanstalt lKs tillsyn

Enskild Riksdagens skatteutskott Anmälan ang. beslut om beskatt- Avskrivs lKzs tillsyn omfattarinte ningav tidningsanatällda för riksdagen ochdess organ förmåner av fri tidning i bostaden

Enskild Rikspolisstyrelsen Begäran om IKs synpunkter ang. Ingenåtgärd rikspolischefens beslutatt inte frågor av tillåtatvå polismän arbeta att kvar rent arbetarittslig natur hör hos SÄPO inteunder lKzs prövning

Enskild Statens invandrarverk Klagomål mot lnvandrarverket Avförs IO prövat frågan

Enskild Tingsrätt Klagomål mot tingsrätt Avñrs IK tar inte upp klagomålen till prövning eftersom 10 utrederamma fråga

Enskild Tingsrätt Klagomål ang. mål om Avskrivs betalningañreläggande 10 prövar samma fråga

Enskild Tingsrätt Klagomål mot dom åtgärd JO provarsamma fråga

Enskild Tingsrätt Klagomål mot tingsrätt m.m. Ingenåtgärd utlämnande av handlingar JO provar samma fråga

Åklagarmyndighet Klagomål mot åklagarmyndighet överlämnat till IO enligt 15i andrastycket Enskild m.m. JK-inatmktionen

Enskild Åklagarmyndighet Klagomål ang. beslut lägga att Avkrivs ned ñnlndersökning 10 prövat frågan

5 Anmälan utgör tillräckligtunderlag för utredning eller annan åtgärdfrån IKu sida.

Tabell N IKs inspektioner under åren 1983 1992 -

A	1983 1984195 1986 19117m; 199 199019911992
Dommhr	s s 4 4 - - - 3 - .			22
Akhpnnyndighacr	- - - - - - -	1	- -	1
rounmyndigimor	1 2 - 2 - - - 2 - -			7
Kmnotogdanyndigiiaa	- 1 2 - - - - 1 -		-	4
umnyrouc	1 1 1 - - - - - - -			3
Central adligamyndigheter 3 1 1	- - -	1 1	- -	7
Rcgionlhmyndidlaer	1 - - - - - -	4	- -	5

Kommuner

myndigheter	- - 1	- -	- -	1	- -	2
niushjilpuiimnd	1 - -	- - - -			- -	1
Sjukhus	. - 1 - - - - - - -					1
Domkapinel	v - 1 - - - 1 - 1 -					3
um. myndigheter	- - - - - - -			2	- -	2
Övriga	2 - 14 11 12 s o 1 2 15 1 o	1° 2 -	1	- - - -		6 64

Patent-och registreringsverket bolagsbyrå, Statens invmdrarverk Kriminalvârdutyrelseu och Byggmimyrellem juridiska sektion Finkeristyreløen Patem-och registreringsverket urumirkeavdelning 5Luftfartsverket Tulldirøküonen i Södradistriktet 7 IjnukmcmyndighetøuKriminal i lin. AMU-myndighetøn i Kristianstad lin, Unnkolnam udeni Krictiannlds lin och Vuxenutbildninpmyndigheten i Krinianlude lin Lama ikanemyndinmouSimridumnoc i Förtikrinukasm i Simrilhnmn sos Alarmering Aktiebolag lännlarmerinucenwaleri Uppsala och Norrköping ° sos AnimeringAktiebolag linnlarmerirgøcentral i Göteborg SOS Manner-ing Aktiebolaglinnlarmvfrgrcen .in i Falun och Malmö z Sydfoudens kansli i Stockholm

Bilaga 2 SOU 199337

Tabell O Tryckfrihetsârenden. Tabellen avser ärenden avgjorda år 1992

Saken Beslut

ifrågasatt tryckfrihetsbrott förtal Detfinns ingenangiveloe frånmålsâganden. . IK kan därförinte vidtanågon åtgärd Ang.förbud mot efterforakning av meddelarenligt kap.4 3 i TF Beslut om förundersökning. Ombeeörjes av regionåklagare ifrågasatt tryckfrihetsbrott förtal genom tryckt skrift enligt Särskilda skäl för allmäntåtalföreligger 7 kap.4 14 5 TF Ifrågasatt tryckfrihetsbrott förtal genom katalog Tl-zs bestämmelsertillämpligapåskrifterna som kanbli föremålförlKzsgranskning Brott mot bestämmelse i kap. 5 TF 5 kap. och 8 12§5, Åtalsunderlåtelse enligt20kap. 5 förstastycket1RB 7 anmält utgivare ny Ifrågasatt brott mot tystnadsplikt tidningsartikel omen patolog van Anledning finns enligt lKzs mening attantaatt fanns bildpåpatologen en och avlidenkvinna en utan tillståndfrån patologen genom sinmedverkan till publiceringen av denavlidna anhöriga bilden meddenavlidnakvinnangjort sig skyldigtill brott mot tystnadsplikt. Beslut om förundersökning mot patologen. Uppdra åtregionåklagare Ang. ifrågasatt tryckfrihetsbrott hets mot folkgrupp,klistermärken Preskription - förundersökningen läggsned

Ifrågasatt tryckfrihetsbrott Det tryckfrihetsrättsliga skyddetiTF gälleri förhållande mellandetallmänna å ena sidanochden enskilde å andrasidan. Eftersom anmälan gäller ett förhållande mellananmälaren två och privatägda tidningar inteTFzs är bestämmelser tillämpligapådetta förhållande. IK saknar därför möjlighet medstöd att av TF ingripa motatt tidningarna förkortareller censurerar hans annonser. Pågrundhäravföranleder ansökan ingenvidareåtgärdfrånJKs sida. ifrågasatt tryckfrihetsbrottbarnpornograñbrott Anmälan ger anledning attantaatt tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott harbegåtts Ifrågasatt tryckfrihetsbrott EnligtIKs mening innefattar bildenuppenbarligen inte barnpomograñbrott något eller annat tryekfrihetsbrott. åtgärd ifrågasatt tryckfrihetsbrott uttalandeiperiodisktidskrift Eventuellt tryckfrihetsbrott preskriberat åtgärd är - Fråga om efterforskning av uppgiñslâmnare harsketti strid mot EnligtJKs bedömning kande vidtagna åtgärderna inte bestämmelserna i TF anses stå strid i med bestämmelsernai 3 kap. 4 5 TF. Anmälanföranleder därförintenågonåtgärd

SOU 199337 Bilaga 2

Saken Beslut

ifrågasatt tryckfrihetsbrou förtal, klandrande anden två av ldettafallanaerlKinteausådanasärkildaskil hyresvärdar omen hyresgäst föreligger skullepåkalla ingripande som ett med allmäntåtal avförs - Ifrågasatt tryckfrihetsbrott förtal i broschyrfrånSIV, Förtalsbrott kaninte anses begångetavskrivs - Sverigedemokraterna Rasister ochlögnare Ifrågasatt tryckfrihetsbrott förtal i dagstidning IdettafallanserIKinteattsådanasärskildaskäl föreligger som påkallaringripande medallmäntåtal åtgärd ifrågasatt tryckfrihets- elleryttrandefrihetsbrott förtal. Ingettryckfrihet elleryttrandefrihetabrott - avskrivs lämnatuppgiftertill myndigheter publicerats som i bl.a.TV-Aktuellt ifrågasatt tryckfrihetsbrott Föranleder någotingripande från.lls sida ifrågasatt tryckfrihets- ochyttrandefrihetsbron Preskriptioningenåtgärd förtal i trycktskriftochradioprogram Ifrågasatt tryckfrihetsbrott uppviglingi tidningsartikel anledning tryckfrihetsbrott anta att förövats avskrivs ifrågasatt tryckfrihetsbrott hets mot folkgrupp.9 kap.2 5TF, Beslagenligt10up. 14gTF klistermärken Ifrågasatt tryckfrihetsbrott uppvigling tusenkronorssedel Beslag - Begäran yttrandeöverräckvidden yttrandefriheten om av Detankommer inte påIK att påbegäran enskilda av enligt kap. g RF 2 1 rent allmäntuttalasig gällande rätt ingenåtgärd om - Ifrågasatt tryckfrihetsbrott åtgärd Misstanke om tryckfrihetsbrott tusenkronorssedel Åklagarmyndigheten haröverlämnat protokollfrån genomförd förundersökning. Regeringen harmedgett att åtalväcks mot tidningens ansvarige utgivareför tryckfrihetsbrottet uppvigling. llzs beslut Åtal skall väckas ifrågasatt brott mot tystnadsplikt uppgifteri bLa. en dagstidning om IK uppdraråtregionåklagarmyndighet utföra att att polisen använt sig hemlig av telefonavlyssning i förundersökningen förundersökning och att redovisa resultatet till JK moten vissmisstänkt person Grovuppviglingbegången genom trycktskrift JKinger stämningsansökan till tingsrätt Ifrågasatt tryckfrihetsbrott hets mot folkgrupp DetfinnsenligtlKzsmeninginteanledning attantaatt tryckfrihetsbrott harñrövats.Anmälan föranleder därföringenåtgärd Fråga om förtalsbrott i trycktskrittförtal av avliden Inte särskilda av skälpåkallat ingripamedallmänt att åtal - åtgärd Ifrågasatt tryckfrihetsbrott Inteanledning tryckfrihetsbrott antaatt förövats åtgärd

Bilaga 2 SOU 199337

Saken Beslut

IfrÅgasan tryckfrihetsbrott hets mot folkgrupp inteanledning antaatt tryckfrihetsbrott förövats - Mård ifrågasatt hets mot folkgrupp Anmälan avser tryckfrihetsbrott utan brottsbalkabrott - avskrivs ifrågasatt tryckfrihetebrot hets mot folkgrupp Inteanledning antaatt tryckfrihetsbrott fdrövatz - Härd ifrågasatt brott mot tystnadsplikt namn ochdiagnos pÅ t Förunderaökning genomñrd.Brott kaninte styrkas. , pl vÅrdhem Åtalaan tums inteväckas ifrågasatt tryckfrihetsbrott ldettafallanaerIKinteattsÅdanasärskildaskål ñireligger som skulle pÅkalla ett ingripande med allmäntÅtal. IK företar därförintenågonÅtgärdi ärendet ifrågasatt förtal i tryckt skritt I det nu förevarande ärendet harNNanmältbrottettill Åtal.lKs prövningbegränsas därförtill fråganom förtal av honom.Vid den prövning som JK alltså har att göra ñnner IK inte at ett ingripande medallmänt Åtalir plkallat av åtskilda skäl lfrågaaatt tryckfrihetsbrott uppvigling Inte anledning antaatt tryckfrihetebrott förövats ingen härd Uppvigling Komplettering till ürüilt yrkande ang. konñskation ifrågasatt tryckfrihetsbrott TF tillämplig - Åtgärd ifrågasatt uyckfrihetsbrott tecknadserie,hets mot folkgrupp Inteanledning antaatt tryckfrihetsbrott förövats - Åtgärd Ifrågasatt tryckfrihetsbrott förtal ellerförolämpning ldettafallanserjag inteattsädanasârskilda skäl genom trycktskrift föreligger som skullepÅkalla ingripande ett med allmäntÅtal lfrçasatt brott mot TF tidskrift utgiven utan utgivningsbevis Förundersökning genomförd - ärendet avskrivs ifrågasatt brottmot tystnadsplikt patolog jfr ovan Förundersökning genomförd. Brott kanintestyrkas. Åtal.nu därñr im väckas ifrågasatt förtali tryckt skritt anledning till allmäntÅtal - avförs ifrågasatt tryckfrihetsbrott tryckfrihetsbrottavñrs - Ifrgasatt tryckfrihetsbrott hets mot folkgrupp Tryckfrihetamal beslag ang. Yttrandetill Svea hovrätt Förundersökning medanledning brott av mot tystnadsplikt Förundersökning mot ä emanrörandebrott mot rättens enskildaöverläggning tystnadsplikt. UppdraÅtregionåklagarmyndighet lfr tryckfrihetsbrott TF tillämplig Åtgärd - Preskription Åtgärd -

SOU 199337 Bilaga 2

Saken Beslut

ifrågasatt brott mot TF uppgift om utgivarens namn, utgivningso Aniedningfinnsattantaattbrottmot4kap. zioch | ochutgivningsår saknas 5 kap. ll i TF harbegåtts. Förundersökning skall

därförinledas.Uppdraåtlklagarmyndighet ifrågasatt tryckfrihetsbrost hets mot folkgrupp,klistermärken Förundersökning genomförd. intetillräckligaskålför

Il - Mård ifrågasatt hets mot folkgrupp IK inlederinteförundersökning avskrivs ifrågasatt förtali trycktskritt Inteanledning till åtgärder för allmånlåtal avtörs -

ifrågasatt tryckfrihetsbrott tryckfrihetsbrottavskrivs ifrågasatt tryckfrihetsbrott reklamblad.barnpomografibrott m.m. tryckfrihetsbrottingenåtgärd ifrågasatt tryckfrihetsbrott intesärskilda skålför allmäntåtal

ifrågasatt tryckfrihetsbrott hets mot folkgrupp,uppvigling Diverse synpunkter. IK vidtarintenågonytterligare

åtgärd avförs ifrågasatt tryckfrihetsbrott Förundersökning skallinledas.Uppdras åtöveråklsgare

vid regionåklagarmyndighet ifrågasatt förtal genom trycktskritt Intesärskilda skålför allmäntåtal åtgärd ifrågasatt brott mot TF hets mot folkgrupp,reklamafñscller åtgärd ifrågasatt tryckfrihetsbrott grovt förtal,hets mot folkgrupp tryckfrihetsbrott avförs - Anmälan tryckfrihetsbrottet om förtal särskilda skålñr allmäntåtal.Erinran IK är om att exklusivåklagare i tryckfrihetsmål ifrågasatt hets mot folkgrupp grund inleda förundersökning tryckfrihetsbrott om avskrivs ifrågasatt tryckfrihetsbrott annons tryckfrihetsbrottavskrivs ifrågasatt tryckfrihets- elleryttrandefrihetsbrott förtal i bl.a. Preskription beträffande allmäntåtal åtgärd tidning TV ochradio , Förfrågan omen vissreklamkampanj skulleföranleda JKs ingripandeIK harinte befogenhet ñrhandsbesked attge omen tänktåtgårds lagenlighet. Förhandsgranskning av

medierfår bortsettfrånñlmcensuren förekomma - enligtTF ochYGL.Motbl.a.dennabakgrund måste

IK avhlllssigfrån att besvara frågan ifrågasatt brott mot TF journalist uppmanats avslöjasin kålla brott mot TF åtgärd ifrågasatt tryckfrihets-ocllyttrandefrihetsbrott intesärskilda skålför allmäntåtal avförs ifrågasatt tryckfrihetsbrott förtal Intesärskilda skål för allmäntåtal åtgärd ifrågasatt tryckfrihetsbrott Tidigareinleddförundersökning utvidgas attavse även eventuellt tryckfrihetsbrott genom detaktuella fiygbladets återgivande av de 16 budorden.

UppdraAtöveråklagare vid regionåklagarmyndigllet

289 l0 l 3-0409

Bilaga 2 SOU 199337

Saken Beslut

Ifrlgasatt brott mot tystnadsplikt Förundersökning delvis genomförd. anledning fullföljaförundersökningen lfragaaatt förtal genom trycktskritt Intesärskilda Ikñl förallmänt åtal - åtgärd lfrågannförtal genom tryckt skritt Malsiganden harintegjortAtalsanmilan. utrymme för allmänthal avförs - Ifragasatt tryckfrihetsbrott kränkandeuttalande HM. Konungen om angivelse till Åtalfrån mälñganden. JK förhindrad att vidtaÅtgärd Tiguan tryckfrihetsbrott tryckfrihetsbrott åtgärd - Anmälan om uyckfrihetsbrou Preskription åtgärd lfrägantt tryckfrihetsbrott Intesärskilda skälför allmänt ut åtgärd Ifrägasatt Ryckfrihetsbrott uppvigling anledning anta tryckfrihetsbrott åtgärd lfrägaaatt brott mot TF satt ut namn i ställetför pseudonym Brott mot anonymitetsbestâmmelserna tordeintekunna underinsändare styrkas. ytterligare åtgärd Ifragasatt me. else av ñrbudet mot eñerforskning av källor Förundersökning skall inledas ifrågasatt brott mot 5 kap.9 ochll §5TF ansvarig utgivare, Förundersökning skallinledas. Uppdras åtöveräklagare anmäldtill PRV vid aklagarmyndighet Ifrågaaatt n-yckfrihetsbrott förtal l vart fall preskription beträffande allmäntåtal - Åtgärd lfragasatt tryckfrihetsbrott brott mot tystnadsplikt. utlämnande av Förundersökning skallinledas ang. brott mot patientjournaler till tidningar t, stnadsplikten genom utlämnande patientjournal av för offentliggörande i trycktskriñ.Uppdras åt överäklagare vid regionåklagarmyndighet Ifragaastt tryckfrihetsbrott förtal Uteslutet med allmäntåtal avskrivs - Ifrågasatt tryckfrihetsbrott hets mot folkgrupp hets mot folkgmpp. Åtal skallinteväckas Beslagifraga om trycktaekriñerhets mot folkgrupp Beslag enligt 10kap.1§ första stycket TF lfräganatt wyckfrihetsbrott hets mot folkgrupp Beslut om ñrundersökning. Uppdraåt äklagarmyndighet Ifrlgasatttryckfrihetsbrott Uyckfrihetabrott avskrivs - Husrannsakan lör elteraökandehandlingar av Förundersökning pågårhos Iklagarmyndighet. Beslut om husrannsakan Ifrägasatt tryckfrihetsbrott tryckfrihetsbrottavskrivs tryckfrihetsbrott Åtgärd - Framställning om konfiskation uyckfrihetabrottet hets mot folkgrupp Ansökan konñskering om Fråga om förtal i tryckt skrift m.m. Intesärskilda skill för allmänt åtal avförs - Ifraguatttryckfrihetsbrott tryckfrihetsbrott Ifrlgasatttömt i trycktakriñ särskilda skål for allmänt åtal - avförs

SOU 199337 Bilaga 2

Saken Beslut

ifrågasatt tryckfrihetsbrott fråga nu om väckande åtal Delvispresk-ription, delvis - av särskilda skälEnallmänt

åtal.AllmäntÅtalskallinteväckas. Ang..tryckfrihetsbrott heta mot folkgrupp Förundersökning genomförd åklagarmyndighet. Am av skallinteväckas ifrågasatt tryckfrihetsbrott tryckfrihetsbrott Åtgärd ifrågasatt tryckfrihetsbrott intesärskilda skälför allmäntåtal avförs ifrågasatt brott mot TFzsreglerför meddelares anonymitet, Förundersökning gjord överåklagare vid av s.k.meddelankydd åklagarmyndighet. IK harsammanfattningsvis funnitatt

NNvarkenuppsåtligen eller av oaktsamhet kan anses

haåsidosatt sintystnadsplikt. Förundersökningen har

därmedvisat brott att mot 3 kap.3 TF § harbegåtts. Am skall väckas

Ang.handläggning av ett ärende om att fäkopior av allmänna tillräckliganledning förIK göranärmare att handlingar utredning. Erinran möjligheten överklaga om att enligt 15kap.sekretesslagen ifrågasatt förtal genom trycktskrift Inte särskilda skälför allmäntåtal - åtgärd ifrågasatt tryckfrihetsbrott förtal intesärskilda skälförallmäntåtal åtgärd - Kritik mot pressmeddelande tillräckliganledning inledautredning åtgärd ifrågasatt tryckfrihetsbrott anledning anta tryckfrihetsbrott begåtts att - åtgärd ifrågasatt tryckfrihets- ochyttrandefrihetsbrott ingripande enligt TF ellerYGL åtgärd - Anmälan avseende annonskampanj en Avförs

Klagomål mot UD rörandeutflende allmänna av handlingar kritik frånIK avförs ifrågasatt tryckfrihetsbrott förtal intesärskilda skälför allmäntåtal avförs - Anmälan tryckfrihetsbrott om Artiklarnaföranleder åtgärder enligtTF

ifrågasatt tryckfrihetsbrott hets mot folkgrupp tryckfrihetsbrottavskrivs ifrågasatt tryckfrihetsbrott förtal intesärskilda skälför allmäntåtal åtgärd - Fråga om brott mot tystnadsplikt Förutsättningar saknas ñr inledaförundersökning att avförs ifrågasatt tryckfrihetsbrott förtal genom afñschering tryckfrihetsbrott förundersökning ifrågasatt tryckfrihetsbrott intesärskilda skälför allmäntåtal avförs ifrågasattförtal genom trycktskrift

Anmälan brott om mot TF tryckfrihetsbrott Åtgärd ifrågasatttryckfrihetsbrott hetsmot folkgrupp tryckfrihetsbrottavförs ifrågasatt brott mot TF Förundersökning gjord åklagarmyndighet. av Åtalsunderlåtelse medstöd 20kap.7 § första av stycket RB l

Bilaga 2 SOU 199337

Saken Beslut

Anmälaren inte är mälsägande. Detpolitiska parti som ifrågasatt tryckfrihetsbrott berörs kaninte vara mälsägande.är JK förhindrad att vidta någon åtgärd. tryckt skrift Inte särskilda til förallmänt stal - avförs ifrågasatt förtal enom

folkgrupp Det finnsingen mllsägande. fraga om förtaleller ifrågasatt tryckfrihetsbrott ñrtal. hets mot hetsmot folkgrupp - Åtgärd tystnadsplikt Meddelarfrihet råder - Åtgärd ifrågasatt brottmot De skäl som anmälaren har lberopat till stöd för ifrågasatt förtal genom tryckt skritt uppfattningen att allmänt åtalbör komma till stånd i hans fall är visserligen beaktansvirda. Skälenkan dock inte varaav sådan dignitet hans att fall, jämfört anses medandra ñirtalsaintationer, skulle kunna anses varaav sådant kvalificeratslag som avsetts i förarbetena och som skulle motivera att IK ingripermed allmänt åtal. ingen ytterligare Åtgärd. hets folkgrupp Vid en samlad bedömning det av som framförsi ifrågasatt tryckfrihetsbrott mot tidningen kan IK inte finns att det finns anledning förhonom att ingripa mot tidningens utgivare med allmänt åtal för tryckfrihetsbrott - åtgärd ansvarig utgivare saknas Förundersökning gjord av överaklagare vid ifrågasatt brott mot 5 kap. TF uppgift om Iklagarmyndighet. Åtalsunderlätelse enligt 20up. 7 5 förda stycketl RB Förutaättning för allmäntåtal för förtal föreligger enligt ifrågasatt tryckfrihetsbrott IKs bedömning intei detta fall ntycltfrihetsbrott mot hets folkgrupp tryckfrihetsbrott - avñrs ifrågasatt tryckfrihetsbrott förtal Angivelse från mälsäganden har inte gjorts. Anmälan om utrymme för atgärder från massida - avskrivs brott TF Saknas fogför anmälningen - avskrivs Anmälan om mot röja innehållet i Meddelarfrihet gälleri detta fall. inte anledning att Tystnadsplikt och meddelarfribetbrottatt för sexualbrott inleda ñrundersökning för brott mot tystnadsplikt sakkunnigutlätande i mil om ansvar uppvigling m.m. Förundersökning skall inledas för att utröna huruvida Anmälan om brott mot TF brottmot4kap. ZQTFharbegÅttsoCh vem somñr ansvarig härför. Under ñntnderaökningen bör utredningen inledningsvis inriktas pa om bokeni fraga omfattas av bestämmelse i i kap. 5 5 TF innan det ua misstänkta brottet utreds. Uppdras aklagarmyndighet

SOU 199337 Bilaga 2

Saken Beslut

Ifrågasstz förtal genom trycktskrift Deskñlsomanmñlarenharåberopattill nödför uppfattningen allmäntåtalbör att kommatill ståndi hansfall ir visserligen irda.Skälenkandock inte ansesvaraav sådandignitet hansfall,jämfört att medandrañrtslssituationer, skullekunnaansesvaraav sådantkvaliñcerat slag som avsatts i förarbeten och som skullemotiven IK ingripermedallmänt att åtal - W675i llsird lfrågasatt tryckfrihetsbrott särskilda skål m ingripande medallmäntm1 Ifrågassn tryckfrihetsbrott brott mot föreskriftema i Vid en samladbedömning omständigheterna av kring 2 kap. Qsekretesslagenförsvarssekretessen 2 om depublicerade uppgifterna i fråga.varvidJKbl.a. noterar frånvaron fotograferingsförbud av påden aktuellaplatsen.finnerJKemelle.id intetillräcklig anledning attantaatt tryckfrihetsbrott begåtts genom de aktuellapubliceringarna. Vid sådantförhållande beslutarJK att inteinledafönindersökning åtgärd - Ifragasatt tryckfrihetsbrott hets mot folkgrupp,klistermärken JK beslutarmedstöd J kap.4 5Zjimförd med av a 20kap.7 § förstastycketl RB att inteinleda förundersökning rörandemisstanke om tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp Ifrågasatt brott mot TF skyldighet innehautgivningsbevis att JK beslutarmedstöd 23kap.4 âjimñrd med av a 20kap.7 5 förda stycketl RB att förundersökning skallinledas Ifrågasatt tryckfrihetsbrott hets mot folkgruPPflygbladm.m. TF intetillämplig dettaflygblad.Innehållet i flygbladet kandärförintebli föremålförgranskning frånIKs sida.Deni ñygbladet omnimnda bokensynes annuinte vara utgiveni Sverige.Pågrundhäravoch danågontryckningen föregående granskning skrift av inte tillåten ir enligt TF föranleder skrivelsen inte någonåtgirdfrånIKs sida avskrivs - Ifrågasatt tryckfrihetsbrott förtal Ansvarñr tryckfrihetsbrott kanintekommai fråga. Ärendetåterlämnas till åklagarmyndigheten för den eventuella ytterligareprövning som åklagarmyndigheten kan anses påkallad Ifrågasatttryckfrihetsbrott Intesärskilda skålför allmäntåtal avförs -

Bilaga 2 SOU 199337

Saken Beslut

Ifrågasatt tryckfrihetsbrott uppvigling Artiklarnainnehållinnefattar enligt IKmuppfattning inte tryckfrihetsbrott - intenågonytterligareåtgärd ifrågasatt förtal genom trycktMitt intesärskilda skålför allmäntåtal åtgärd ifrågasatt tryckfrihetsbrott Ingenåtgärd Ifrlguntt hets mot folkgrupp brottenligt7 kap.4 5 ll TF avskrivs - Ifrågasatt tryckfrihetsbroct förtal Intesärskilda kål för allmäntåtal Åtgärd - Ifrågasatt förtal genom trycktskrittgrovt förtal ifrågasatt tryckfrihetsbrott vykort, hets mot folkgrupp Detkort som anmälts innefattar intenågot som enligt IKmbedömning skullekunna utgörabrottmot TF. Därmedsaknas anledning för JK att vidtanågon åtgärd ifrågasatt tryckfrihetsbrott dekaler.hets mot folkgrupp åtgärd

SOU 199337 Bilaga 2

Tabell P Yttmndefrihetsârenden. Tabellen avser ärenden avgjorda år 1992

Saken Beslut

Anmälan yttrandefrihetsbrotte om förtal särskilda skål motiverar allmäntåtal. som Förundersökning inleds ifrågasatt ,maudefrihetsbrott hets mot folkgrupp Uttalanden riktade mot folkgruppen zigenare. Yttrandefrihetsbrott föreligger ifrågasatt brottenligt16kap.10 i brottsbalken, a olagavåldukildrlng Efter hatagitdel att av innehållet i denanmilda påvideofilmåtalsprövning videoñlmen finnerIK anledning antaatt,genom skildring sexuelltvild i detangivnaavsnittet, av brottet olagavåldsskildring blivitbegånget. Förundersökning skalldärförinledas ang. detta brott. Uppdras åt överaklagare vid regionåklagarmyndighet I ovanstående ärendeuppdrarIK i ställetåt överåklagare vidåklagarmyndighetgöra att förundersökningen Ifrågasatt yttrandefrihetsbrott olagavåldsskildring i kabel-TV Förundersökning avseende misstanke om yttrandefrihetsbrottet olagavaldsakildring skallinledas mot ansvarige programutgivaren. Uppdras åt regionåklagarmyndighet ifrågasatt yttrandefrihetsbrott ärekrånkningsbrott i radiosåndning Intesådana särskilda skål som påkallaringripande - påstående olovligavlyssning om medallmänt Åtal åtgärd ifrågasatt yttrandefrihetsbrott i när-radioprogram hets mot folkgrupp Förundersökning ang. yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgruppskallinledas mot programutgivaren. Förundersökning skallocksåinledas stramar ang. försummelseskyldigheten spelain ochbevara av att program som sändsinärradiouppdras - överåklagare vidaklagarmyndighet Ifrågasatt fi frihetsbrotthets mot folkgruppi nåt-radioprogram Ingenåtgärd ifrågasatt yttrandefrihetsbrott Inteanledning antaatt yttrandefrihetsbrott förövatsåtgärd ifrågasatt yttrandefrihetsbrott hets mot folkgrupp ifrågasatt yttrandefriheubrott reporterblottasig TV-program i ifrågasatt överträdelse förbudet av mot efierforakning källa Det harkommitfram av som i ärendet inte ger anledning attanta att någonsådan nppsåtlig överträdelse av ñrbudet mot eñerforskning av uppgifislârnnare som skullekunnaföranleda ansvar harägt rum. Intehelleri övrigt ger innehållet i anmålningen anledning till några åtgärder frånIKs sida

Bilaga 2 SOU 199337

Saken Beslut

Skrivelse ang. lagföringrörande lokalaradiosindningar Avskrivs eñerhört IKn synpunkter ifrågasatt yttrandefrihetsbrott i når-radioprogram Efter att hatagitdel av innehÅllet i rotokollet ñnner IK att Åtalför yttrandefrihettbmttet hetsmot folkgruppskallväckas enligt ifrñg yttrandefrihetsbrott i nñrradioprogram hetsmot folkgrupp Fömnderökning skallinledas ang. yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp m.m. - uppdras It överåklagare vid lklsgarmyndigliet ifrågasatt yttrandefrihetsbrott särskilda akil för allmänt Ita - åtgärd ifrågasatt yttrandefrihetsbrott i nårradioprogrsm Förundereökning genomförd. Åtal för ytnandefrihetabrottet hets mot folkgruppskallväckas enligtstämningsansökan Yttrandefrihetsbrott i nñrradioprogram hetsmot folkgrupp stämningsansökan ifrågasatt förtali ett TV-program inte skålförallmäntåtal avförs frå försummelse spela att in närradioprogram Förundersökning genomñrd föranleder åtal ifrag yttrandefrihetsbrott i när-radio Anmälanfö. eder ytterligareåtgärderavförs ifrågasatt yttrandefrihetsbrott olaga vñldsskildring Förundersökning genomñrd. Åtal skallväckas mot programutgivaren enligt en dennadag utfärdad ämm Olagavaldsakildring ge lokalkabelsândning stämningsansökantingsrätt till ifrågasatt yttrandefrihetsbrott iosåndning när. Preakripüon åtgärd - Anmälan om yttrandefrihetsbrottet förtal inte särskilda skål för allmäntåtal förundersökning ifrågasatt yttrandefrihetsbrott säntviaengelsk satellit grund inledaförundersökning redogörelse ñr YGLa tillämpning avskrivs ifrågasatt yttrandefrihetsbrott anledning antaatt yttrandefrihetsbrott förövats åtgärd ifrågasatt yttrandefrihetsbrott filmer spriddainom Sverige Kan föranleda åtgärd IK. av överlämnas till åklagarmyndighet ifrågasatt yttrandefrihetsbrott barnpornograñhrott Ynnndefrihetsbrott - nämnder-sökning skallinledas uppdraLtöver-åklagare regionåklagarmyndighet vid Förordnande beslagmed om anledning mi av om 595118 yttrandefrihetsbrott barnpornograñbrott ifrågasatt yttrandefrihetsbrott i nârradioprogram hets mot folkgrupp Förundersökning skall inledas ang. yttrandefrihetsbrottet hetsmot folkgrupp uppdras - åt överaklagare åklagarmyndighet vid

SOU 199337 Bilaga 2

Saken Beslut

Förordnande beträffande förundersökning yttrandefrihetsbrottet lnleddförundersökning om utvidgas samt beslag olagavåldsskildring samt om beslagmedanledning misstanke av av filmer och videogram härom ochom barnpornograñbrott Framstillning enligt27 kap. f tredje 7 stycket RB om förlängning Framstillning till tingsrätt av tidenñr halsvickandei mil enligtYGL Förordnande beträffande förundersökning yttrandefrihetsbrottet Förundersökning om beträffande yttrandefrihetsbrott barnpomograñbrott överklaganvidIklagarmyndigliet Förordnande beträffande förundersökning yttrandefrihetsbrottet Förundersökning om beträffande yttrandefribetsbrott barnpomograñbrott samt om beslagmedanledning misstanke av däromuppdras åtövenlklagare vid regionaklagarmyndighet beslag

Olagavåldsskildring; begäran nu om yttrande frånStatens biografbyråPlgaende ñrundersökning om yttrandefrihetsbrott. Yttrandeenligt16kap.195BrBfrånStatens biogratbyrå Förordnande beträffande beslagiförundersökning yttrandefrihete-Beslagpåvideogram om m.m. brottetbarnpornografibrott Förordnande beträffande förundersökning yttrandefrihetsbrottet Förundersökning om beträffande yttrandefrihetsbrott olagavåldsskildring samt om beslagmedanledning misstanke av uppdras atöveraklagare vid regionåklagarmyndighet. därom Beslag samt inhimtande yttrandefrånStatens av biografoyrå Framstillning enligt27kap.7 5 tredjestycket RB om ñifingning av Framstñllning till tingsrätt tidenför åtalavickandei mål enligt YGL

lfrñgasatt yttrandefrihetsbrott uppvigling Anledning saknas till antagande yttrandefrihets- att brottbarbegåtts. ingripande IK avskrivs av ifrågasatt yttrandefribetsbrott förtal särskilda skil för allmäntIta] åtgird - Beslagmedanledning misstanke av om olaga vlldsskildring Bulls i videogram Beslagmedanledning misstanke barnpornografibrott av om Beslag Hivsnde beslagvissabeslagtagna av filmerochvideogram l-livande av beslag Framstillning förlängdtid om att väckaåtal Framstållning till tingsrätt ifrågasatt yttrandefrihetsbrott ñlm Eftersom Statens biografbyrlgodkäntfilmenför visningkanansvarighet för olagavildsskildringinte komma fråga16 kap.10b 5 tredje stycket BrB jfr 5 kap.4 § YGL avskrivs lfragasatt brottenligt16 kap. 10 i BrB, b olagavaldsskildring, Förundersökning skallinledas uppdras at påvideogram överñklagare vid iklagarmyndigbet

Bilaga 2 SOU 199337

Saken Beslut

Förordnande beslag om medanledning misstanke brott av om enligt Belsag av ett videogram jfr föregående 16 kap. 10b Q BrB, olaga valdsakildring ifrågasatt yttrandefrihetsbrot Förundersökning skallinteinledas Ifragaaatt brott mot anonymitetaskyddet för uppgiñslimnare Anmilarenär malaägande - förutsättningar för intill massmedia gripande från IK föreligger därförinte avskrivs - Förordnande om beslagmedanledning av förundersökning rörande Beslag misstanke omy efrihetsb olagavildukildringoch barnpomograñbrott ifrågasatt förtali ett radioprogram särskilda skäl för allmänt åtal avförs - Ifrågasatt förtali ett televisionsprogram Rapport Anmälaren nämndidetanmälda programmet avförs Ifrågasatt yttrandefrihetsbrott InnehålletTV-programet i föranleder åtgärd enligt YGL Anmälan mot innehålletvissa i sändningar i TV 3 yttrandefrihetsbrott - avskrivs Ifrågasatt yttrandefrihetsbrott förtal Inte särskilda skälför allmäntåtal - åtgärd Håvande av beslag vissavideogram Håvande av beslag ifrågasatt yttrandefrihetsbrott förtal m.m. förtalsbrott. anledning för IK att vidtaytterligare åtgärder Framställning förlängning om av tidenför att väcka Åtali ett ma] Framställning till tingsrätt ang. ifrågasatt yttrandefrihetsbrott barnpornografibrott ifrågasatt yttrandefrihetsbrott förtal Inte särskilda skäl ñâr allmäntåtal - åtgärd ifrågasatt yttrandefrihetsbrott hetsmot folkgruppm.m. anledning till ingripandeavförs - Framställning förlängdtid om att väckaåtal Framrtällning till tingsrätt ifrågasatt yttrandefrihetsbrott hets mot folkgrupp Sammanfattningsvis bedömer IK att det inte kan förväntas attett åtalför heta mot folkgrupp skulle leda till fällande dom - föntnderaökning Fråga om yttrandefrihetabrott tryckfrihetsbrott och hets mot folksmpp skältill åtgärd av IK - avföra ifrågasatt yttrandefrihetabrott Intesärskilda skäl ñr allmäntÅtal avskrivs - Anmälan vägran om att ñ del av referensband JKñnner att omständigheterna i dettaärende är sådana att förundersökning inteskallinledas.IK beslutar därför medstöd av 23 kap.4 i andra a stycket med20kap.7 5 första stycket1 RB att inteinleda någonförundersökning i dettaärende ifrågasatt yttrandefrihetsbrott barnpornograñbrott yttrandefrihetsbrott - avförs

SOU 199337 Bilaga 2

Saken Beslut

Ifrågasatt yttrandefrihetsbrott i videogram barnpornograñbrott Förundersökning gjord vid regionaklagarmyndighet. Åtal för yttrandefrihetsbrottet barnpomograñbrott enligt stämningsansökan lfrågasatt yttrandefrihetsbrott förtal Intesärskilda skälför allmänt åtal Yttrandefrihetsbrott i videogram bampornograñbrott stämningsansökan till tingsrätt ifrågasatt yttrandefrihetsbrott olagavaldsskildring i videogram Förundersökning gjord vid regionaklagarmyndighet. EnligtlKzsbedömning utredningen ger intetillräckligt stödñr påståendet X harsprittvideogramsådan att i omfattning attansvar kankommai fråga. Åtal skall därförinteväckas. Äterstående beslagskallomedelbart hävas Fråga omansvar för yttrandefrihetsbrott i närradio Förundersökning gjord av åklagarmyndighet stämningsansökan Yttrandefrihetsbrott i nârradioprogram hets mot folkgrupp stämningsansökanföregående jfr Ifrågasatt yttrandefrihetsbrott i videogram barnpornograñbrott Förundersökning gjord av överâklagare vid áklagarmyndighet. Ansvar för barnpomograñbrott kan intekommai fråga. Åtal skall inte väckas Ifrågasatt yttrandefrihetsbrott bets mot folkgrupp straffbara uttalandenavslutat - Ifrågasatt yttrandefrihets- tryckfrihetsbrott och hets mot folkgrupp tryckfrihets- elleryttrandefrihetsbrott åtgärd - Inteskälingripa enligt YGLellerTF mot utgivarna. statsrådstårfö. inteunder lKzs tillsyn Ifrågasatt yttrandefrihetsbrott hets mot folkgrupp skälingripa enligt YGL avskrivs -

-- - statsrådstårfö. underJKs tillsyn

Inledande förundersökning yttrandefrihetsbrott av om Utredningen ger stöd för misstanke om att barnkan barnpomograñbrott hamedverkat i pornograñsk ñlm som sprittstill allmänheten. Detfinnsanledning antaatt brottenligt 5 kap. § YGL l jämfördmedl6 kap.1G § BrBkan a ha förövats. Förundersökning skalldärförinledasuppdras atåklagarmyndighet Ifrågasatt brottenligt16kap.10b § BrB olagavåldsskildring Förundersökning genomförd åklagarmyndighet. av påvideofilm Åtal skallinteväckas

Bilaga 2 SOU 199337

Saken Beslut

ifrågasatt yttrandefrihetsbrott bampornograñbrott Yttrandefrihetsbrotx föreliggerinte - åtgärd ifrågasatt yttrandefrihetsbrott hets mot folkgruppi närradio anledning antaatt yurandefrihetsbrou begåtts v Wild ifrågasatt yttrandefriheubrott hets mot folkgrupp Bird ifrågasatt brott enligt16 kap. 10 i BrB b Förundersökning skall inledas uppdras - s OI-sn Vildülñldñna PÅ dwsnnü regionlklagarmyndighet Anmälan om brott mot lagen 19911559 medföreskrifter på Itañrd TFs och YGLzsomraden ifrågasatt ynrandefrihetabrott Detsaknas anledning antaatt nagotbrott har begåtts - Åtgärd Ang. enskilda rätt attta del av inspelningar av TV-program vidareåtgärd Ang. enskilda rätt attta del av inspelningar i när-radio Vissauttalanden vidare - Åtgärd Förutsättningar finnsför atalsunderlatelse. Åtal Ang. ifrågasatt yttrandefrihetsbrott hets mot folkgruppi närradioprogram tidigareväckt mot samma person för likartadebrott vidare Åtgärd ifrågasatt yttrandefrihetsbrott Inte särskilda skälför allmäntåtal - åtgärd ifrågasatt yttrandefrihetsbrou olaga valdsskildring; Statens IK attsaváåw olaga biograñzoyratill har IK överlämnat 9 videogram väldaskildring. Förundersökning skall inledas beträffande dessa - uppdras At tvaskilda överaklagsre vidaklagarmyndighet. Erinran om att frågor om beslag skall underställas IK Ifrågasatt brottmot lagen 19911559 med föreskriñerpä TFs och IK förordnar an förundersökning avseende misstanke YGLs omr-Iden vägrat lämna ut referensband frän om brott mot hestämmelsernaikap.6 S i lagenmed narrad iosand ningar föreskrifterpå TF ochYGLzs områden skallinledas mot ansvariga företrädare för närradioföreningen uppdras It över-åklagare vid aklagarmyndigbet Ifragasatt olaga väldsskildring genom utlåning av videogram Dåutredningen i ärendetinte ger anledning till antagande att något brott. som IK har att pröva, har begåtts skallñmndersökning inledas Framställning om ñrlingning av tidenför att väcka ha] i ett mal Framställning till tingsrätt ang. ifrågasatt yurandefrihetsbrott ifrågasatt yttrandefrihetsbrott Avskrivs ifrågasatt yttrandefrihetsbrott hets mot folkgrupp JKhari tidigarebeslutprövat en anmälan avsamma innehåll.Anmälan föranleder därföringen annan åtgärd frånJKs sida änatt nämnda beslut översinds för kännedom

SOU 199337 Bilaga 2

Saken Beslut

från närradioañndning JK anser sigkunna utgå från att anmälaren numera har Begäran om referensband mottagit bandkopior. Detfinns därmed inte anledning för JK att gl vidare i saken förundersökning yttrandefrihetsbrott Förundersökning gjord av klagar-myndighet. Ut- Nedlâggning av om barnpornografi redningen vimr att det intelängre ñnnsskäl anta att något yttrandefrihetsbrott barnpornografihar forövats. Förunderaökningen ligga därförned YGLhets folkgruppeller förtal Intetillräckliga skäl anta att något yttrandefrihetsbrort ifrågasatt brott mot mot har begåtts. Det finnsdärmed inteheller skål att inleda förundersökning ytterligare åtgärd - Ifrågasatt yttrandefrihetsbrott; fråga om beslag Beslut om beslag av videogram nu Ifrågasatt brott skyldigheten att tillhandahålla referensband Förundersökning skall inteinledas mot Olaga valdsskildring vadeinlaga till hovrätt JK yrkar bifall till åtalet

eller motsvarande

Bilaga 2 SOU 199337

Tabell Q Advokatärenden. Tabellen avser ärenden avgjorda år 1992

Saken Beslut

Klagomål advokat mot besväröver styrelsens besluti disciplinärende JKhar inom4 veckorpåkallat åtgärdhos lämnat anmälan mot en advokat åtgärd utan disciplinnänmdert kan inteföranleda åtgärd - nu Misstanke advokat mot för brott mot tystnadsplikt Ärendet börunderställas samfundet fårdisciplinär prövning Klagomål Advokat mot fullgörande uppdrag av som boutredningsman Ingenåtgärdhänvisning till styrelsen - Klagomål advokatbyrå mot ej utförtuppdrag tillfredsställande Avgjort genom akiljedom åtgärd - - arvodeaberittigad Klagomål mot en bitr.juristmedanledning av dennes rätt att full- Föranledcr åtgärdklagomålet prövatav göra uppdrag ett i en tvist samfundets styrelse Klagomål mot en advokat, granskningsamfundets av styrelses hand- anledning till någon åtgärd JK av läggning ochbeslut Klagomål advokater, mot granskningsamfundet av styrelses hand- Inteanledning till någon åtgärd JK av läggning Klagomål mot en advokat granskning samfundets av styrelses beslut åtgärd Klagomål mot en advokat granskning samfundets av styrelses beslut åtgärd Klagomål mot en advokat granskning samfundets av styrelses beslut åtgärd Klagomål mot en advokat granskning samfundet av styrelses beslut åtgärd au vidtaåtgärd Klagomål mot en advokat granskning samfundets av styrelses beslut åtgärd att vidtaåtgärd Klagomål mot en advokat granskning samfundets av styrelses beslut åtgärd att vidtaåtgärd Klagomål mot en advokat uppdrag som bodelningsfönittare åtgärd. Klagomål skall prövas samfundsstyrelsen av Klagomål advokater mot styrelsen åtgärd åtgärd Klagomål mot en advokat styrelsen åtgärd,JKs tidigare beslut åtgärd åtgärd Klagomål mot en advokat pågående disciplinärende hossamfundet åtgärd Klagomål mot en advokat åtgärd Klagomål advokater mot granskning styrelsens av besluti disciplinärende åtgärd Klagomål mot en skiljenämnd åtgärd Klagomål mot en advokat JKhartidigare beslutat påkallaåtgärd mot styrelsens beslutidiaciplinärendet. Framställningen kandärför inte föranleda nu någon vidare åtgärd från JKs sida. Avskrivs

Sveriges advokataamfunds styrelse 7Sveriges advokalsamfunds diseiplinnämnd

SOU 199337 Bilaga 2

Saken Beslut

Klagomål advokater mot mälarens klagomÅl nya harinte,aÅvittfrarnglr, prövats av aamftmdsstyrelm.. Deklagomål harframförts somnu hitföranleder inteomprövningJKnbeslut9110.26 av ellernågon annan Åtgärd frånlKzrsida Begäran Åtgärd om mot en advokat EnligtJltzsmening ärdetfränallmänsynpunkt pÅkallat att da görsklart att vokatens handlingssätti dettafallinte ärförenligtmedgodadvokatsed. JKbegärdärföratt disciplinnämndesl beslutar omen disciplinär Åtgärd mot advokaten Klagomål moten advokat Vad nu förekommit i ärendet inte ger anledning till någon Åtgärd .IK av Disciplinär Åtgärd enligts kap.7 g 1och2 RB n .IKyrkar HDskallförordna att en utealutnin, advokaten av ur Sveriges advokataamfund KlagomÅl moten advokat Disciplinnämndena beslutinnebär advokaten att har uteslutit Sveriges ur advokataamfund med anledning av vad som törevarit i fyraskilda anmälningsärenden. Det saknas underdessa ñrhÅllanden tillräckliganledning frän allmänsynpunkt förJK att gå pÅ nÅgra närmare överväganden ocksÅ avom dethandlingssätt som advokaten visati du fall som Åsyhats i det anmälaren av mil. inledda ärendet hosdisciplinnämnden skullekunna anses ge anledning till nägraaÅdana Åtgärder som JKkan vidta mot en advokat. Anmälarens skrivelse hit skalldärför inteföranleda nÅgra vidareÅtgärder frånlKs sida Klagomål mot en advokat granskning disciplinnämndens handav Vad som förekommit i ärendet inte ger anledning till Ewing någon Åtgärd JK av

Bilaga 2 SOU 199337

Tabell R Ärenden enligt datalagen.Tabellen avser beslut och yttrandenenligt lKs registraturår 1992

Saken Beslut

Överklagande fränom stadsdelsnämndi Malmömd av Yttrande till Juatil rtemerttet , Datainspektionen delbeslut JKdelarinapektionens uppfattning i denna fraga. De av atadsdelsnämnden anförda skälen motiverar inteatt ADBsikerhaen efteraitta. n deav inspektionen anförda skälen avstyrks bifall till överklagandet.

Överklagande frän Stockholms universitet av Datainspektionen De av univesañeta anförda skälen harinteövertygat mig slutligabeslut gallring nregister om att föreskrifter ändras. bör PLde av inspektionen avpe. anförda skälen avstyrks bifalltill överklagandet.

Fraga om fullföljd Datainspektionen av beslut meddela att. tillständ JKharinte funnit att allmänna intressen honom ger skil att förRPSatt förapersonregistna Polisregia EMi fotboll överklaga Datainspektionen beslut.

Överklagande av AB Dagens Nyheter av Datainspekti beslut JKdelarinspektionens uppfattning i denna fraga.De av svalt en ansökan om tillatand att inrättaochförs tidningsförlaga anförda skälen motiverar inte att personregister hittillsvarande restriktiva praxisvadgäller tillståndför Yttrande franJKtill Justitiedepartementet telefonförsäljningaindamal JK frlngls. avstyrker bifall till överklagandet.

Överklagande fränV L kommun av Datainspektionen beslut Detskulle mot denna bakgrund vara värdefullt innan av - , villkor för att inrättaoch förapersonregiste JKs yttr-an avlats.Statskontoret ochSvenska Yttrande fränJKtill Justitiedepartementet kommunförbundet beredda tillfälle attyttra sigi ärendet.

Överklagande lina lönäln-g av JKdelarinspektionen uppfinning i denna fraga.JK Datainspektionen beslut avsRansökan om tillständ avstyrker bifall till ñverklagandd. att inrättaoch förapersonregister

Fraga om fullföljd av Datainspelnionena beslut meddela att tillständ JK harintefunnit allmänna att intressen honom ger skäl att förbl.a.Z j iSt att föra överklaga Datainspektionen beslutregisterbörenligt , pe. Poliaregister EM-video. .lkzsmening bevaras t.o.m. 92-08-31

Överklagande fran RPSav Datainspektionen beslutvad JKdelarDatainspektionen till Justitiedepartementet avser tidpunkten för genomförandevissaatgärder av framförda uppfattning uppskov att börmedges. Yttrande JK frän till Justitiedepartementet

Överklagande frän CD-ConsultAB av Datainspekti beslut JKdelarinspektionen uppfattning i denna fraga. avslag ansökan av om tillstand att inrättaoch föra peraonregiater JKavstyrker bifalltill överklagandet.

SOU 199337 Bilaga 2

Saken Beslut

Överklagande frin Varberga kommun Datainspektionen av beslut Ärenden rymmer viktigap ipiellaochtekniska fragor betr. visavillkor aomiviumlnbelymiinlünnadeyuranden. Datalaputreduubgerskan ñrvintaabehandla dena fragor i sinavslutande arbae.JKharvidareförrut m naken kan kornrnaattbdaandlaaidertaveivilnüniatem lillkallade arbetsgruppenmecborgarkontor. av l awaktan pl till i deua r- , 3a mi in I - . uppfattning beträffande behovet föreakriñer av och avstyrker bifalltill överklagandet.

Överklagande franEstelleSoliditet Datainspektionen av beslut Yttrande till Ju om ändrade iöreakriñer Ear peraonmgia ru Solidileukredizupplyaningaregialcr.

Överklagande frånUpplysningwentnlen UCAB av I mm-- v tillluatiti, , beslut indrade om föreskrifter förpersonregistret Upplyaningsregister .

Överklagande frånUpplysningaeentralen UCAB av Datainspektionen JKdelar föreliggande pl Dataimpektionerta bealut betriffande kravpl lerminahrafikavtal med slulforbnnkaren uppfattning ochavstyrker bifalltill överklagandet.

Bilaga 2

SOU 199337

Tabell S Ärenden enligt lagen övervakningskameror Tabellen beslut utgående om m.m. avser och skrivelser enligt IKs registratur år 1992

Saken Beslut

JKöverklagar länsstyrelsens i Malmöhus länbeslutbar. tillständ JKyrkar länsrätten att upphäver detöverklagade beslutet. ñr Malmösjukvärdsñrvaltrting att brukaövervakningskamenvid entrén till ett sjukhem nattligövervakning. JK anser att ñ-Iga om tillstånd skallprövasml. S53 lagen1990484 st om övervakningskameror.

JKöverklagar länsstyrelsens i Älvsborgs länsbeslutbar. tillstlnd JKyrkar kammarrätten att medändring länsstyrelsens av förPlusCurtSvensson Livsmedel AB att brukaövervakningskamera. besluttidsbegränsar tillstanda använda att övervaknings- Beslutaöverklagas delasåvitt avser meddelat undantag frän kamera till utgångenmaj 1992 samt föreskriver det av att upplysningsplikten enl.3 53 lagen1990484 st ae., delsvad avser äliggertillständshavaren att informera allmänheten om villkorförtillstlndaenl.10§3 st samma lagövervakning av övervakningen genom anslag. brödavdelningeni livsmedl ik; undantag fränupplysningspliltten.

DoAB Hultahallen ICA

DoSamuelson livsCityAB; beslutet överklagas dock JKyrkar kammarrätten att medändring länsstyrelsens av endast såvitt avser meddelat undantag upplysningsplilrlen frin föreskriver detäliggertillstandshavaren att att informera i 3 93 lagen1990484 st etc. allmänheten övervakningen om genom anslag.

JKöverklagar länsstyrelsens i Älvsborgs länsbeslut ang. tillständ JKyrkar kammarrätten att upphäver länsstyrelsens beslut lör Hedbergs Guldå SilverAB att brukaövervakningskamera. såvitt avser rättentill inspelning. Beslutet överklagas dockendast ssvin avser rätten att spela bilder som förmedlas i tillståndet av angivna kamera.

Do som Åhléns LivsAB brödavd.

DoObs Stormarknad

JK Iterkallar överklagande sitt till Kammarrätten i Göteborg.

JKÖverklagar länsstyrlesens i Göteborgs ochBohus lin beslut JKyrkar kammarrätten att upphäver länsstyrelsens beslut ang. tillstlndförOKVästAB att brukaövervakningskamera. såvitt avser rättentill inspelning. Beslutet överklagas dockendast såvitt avser rätten spela att bilder som förmedlas i tillstlndaangivna av kameran obemannad bensinstation i Brrmkärr

SOU 199337 Bilaga 2

Saken Beslut

JKöverklagar llnastyrelaens i Jimtlands lin bealut JKyrkar kammarrinen att upphiver detöverklagade bariffande tillatand lörJämtlands linalandating bruka att beslutet övervakningakamera videntrén till psykiatriaka klinikenvid Östersunds sjukhan;prövning enligt5 5 3 st lagen 1980484 etc.

JKöverklagar länsstyrelsens i Malmöhus beslut lin ang. JKyrkar hmrrtarritten att upphäver linutyrelaenr beslut tillatand lörSAS brukaövervakningskamera. att Beslutet överklagas såvitt avser rättartill inspelning. dock avaerrinenatt spelainbilder som förmedla av i tillatlndet angiven kamera nr

MålJK .. Hedbergs Guld SilverAB Kammarrätten - i Göteborg Yttrande i målet

JKöverklagar länsstyrelser-tai Göteborgs ochBohus lin beslut JKyrkar kammarrätten att upphäver detöverklagade beträffande tilladndförMölndals sjukhus att bruka kamera en lör beslutet. övervakningentrén av till sjukhusets lörlossningsavd.

Mil JK .. EvertSvensson m.ll - Yttrande i målet Kammarrätten i Göteborg FV-övervakning ang.

MÅ] JK .. OKVin AB - Yttrande i målet Kanunaninen i Göteborg

Mu JK .. Jämtland linalandsting - Yttrande i mile Kammarrätten Sundsvall

JKöverklagar linsatyrelaena i Skaraborgs lin beslutbeträffande JKyrkar kammarrätten att upphäver detöverklagade tillatlnd för GötaKanalbolag att vid broarna överGötaKanal beslutet. vid Löning, Gaatorps ochRotkilen brukakamera övervakning. for Prövningenl.5 5 3 lagen1970484 at etc.- övervakning vid ñirmyrnins

Mal JK.. MölndalsjukhusKammarrätten - i Göteborg Yttrande i mala

JKöverklagar linsrtyrelsens i Stockholms lin beslut JKyrkar kammarrätten att medindring linastyrelsens av beträffande tillatlndför Svenska Fotbollsförbundet att vidRhunda bealut tidsbegränsat tillaundet till rpelningsritt avseende Fotbollastadion i Solnabrukakameror forövervakning. Beslutet kamera 2 och6 till utgangen nr avmars. överklagas dockendast slvitt avser att spela bilder som lönnedlaa av i tillstlndetangivna kameror nummer 2 och6.

Mll JK .. ABSK bolag Kammarrätten - Gbg JKLterkallar sinöverklagande

Bilaga 2

SOU 199337

Saken Beslut

MüJKLstiStockholmslin-Kamnuniøenstockholm Ym-andeimllet

JKöverklagar länsstyrelsens i Älvsborgs lin beslut JKyrkar kammar-ätten att upphäver detöverklagade betriffandetillsttnd lör BorlaLasarutanbmkaen beslutet. kamera förövervakningentréntill ñrlossningsavdelningen av ibyggrtad MS Prövningenligt513 st lagen1990484etc.

MLlJK.. linastyrelseniÃlvsborgslin Kammarrinert i Göteborg Yttrandeimlla -

JKöverklagar linsstyrlesens i Älvsborgs lin beslutbeträffande JKyrkar karnman-itten att medändring länsstyrelsens av tillståndförCitySparkñp brukaövervaknin att Beslutet besluttidsbegrinur tillstlndet använda att . överklagas delsslviu avser meddelat undantag frin upplysningsplikten övervakningskamen till utgångenjanuari1993 av enl.3 5 3 lagen1990484 st ae.. delsvad avser villkorlör samt föreskriver detAligger att tillstandahavamr tillstlndetenl.109 3 st samma lagbrödavd. att informera allmänheten om övervakningen akningen genom anslag.

MalJK .. Rikspolisstyrelsen - K .ilteni Stockholm Yttrande i mlla

JKöverklagar kammarrittens i Göteborg dombetr.tillståndför JKhemställer bifalltill överklagandet om PlusCurtSvensson Livsmedel AB m brukaövervakningskamera. Regeringsrätten. Beslutet överklagas dockbarasåvitt avser frigsn om undantag fran upplysningsplilcten enl.3 5 3 lagen1990484 rt etc.

DoHultabruken ICA

Do Åhléns livs

DoObslstammar-lutad Do

JKöverklagar länsstyrelsens Kalmarlin beslut ang. JKyrkar kammarrätten att upphäver länsstyrelsens beslut tillståndförBilspedition InrikesAB att brukaövervakningskamera. svin avser ritrentill inspelning. Beslutaöverklaga dockendast savia avser rittenatt spelain bilder som lö av i tillståndet angiven L

MalJK.I. BorisLaura Kammarritten Gbg Yttrande i male -

JKöverklagar linsstyrelsens i Malmöhus lin beslut ang. JKyrkar kammarrätten att upphäver länsstyrelser-u beslut tillstånd lör S-ESandBensin å.Service brukaövervaknings- att såvitt avser rättentill inspelning. kamera. Beslutaöverklagas dockbarasåvitt avser rätten spela att bilder som förmedlas i tillstlndaangiven av kamera.

{

sou 199337 Bilaga 2

Saken Beslut

Mali Tineni Sundsvall Ym-andeinüla

överklagar länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus lin beslut JK yrkar kanmuniuesn att upphiver länsstyrelsen beslut JK tillaünd förStadens AB Frölunda al bruka övervaknings- alvin avser ratten till inspelning. ang. kamera. Beslutet överklagas doekbara Mvh avserrinen att spelain bilder som förmedlas av i tillstandel angivarkamera.

länsstyrelsen i Stockholma lin beslut JKyrkarm hmmarrinm upphiver länsstyrelsens JKöverklagar bariffmde tillaünd förF Mar-inkorrunando bealmochlimmransökanornüllsthrdaubruh aubrukaöve. -alüva övervakningalamer utan bifall. . militär sjötrañküve. av klappen mot Stockholm ,

JK Överklagar länsstyrelsens Älvsborgs lin beslut ang. tillaünd JK yrkariföratehandastka .men upphiverlñnaförICA JÃTTEN bruka övervakningakamen. Överklagandet styrelsens beslutsvit avser rätten till inspelning. För m ;iller dock endast timer till inspelning bilder som förmedlas det fallkammarrineur skulle susen rin till inspelning av avililL , kamera i entré L .u föreligger. yrkaa al kammarrinen Iller komplaten med au överfallalarma utlösta + spelar in i max 2 minuter. irerzdet i ovan berört hänseende.

SOU 199337 Bilaga 3

Ärendestatistik enligt JKs arbetsredogörelser för åren

1982 1992 -

Tabell 1 Antalet inkomna tillsynsärendenhos JK

Tr 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

Antal 748 749 743 765 782 805 947 809 747 789 799

Tabell 2 Totala antalet inkomna ärenden hos JK

Är 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

Antal 2946 3352 3591 3706 3885 4261 4172 3856 4050 4691 5507

Tabell 3 Grupper av tillsynsärendenhos JK

Är 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

Anmälan från enskilda 453 464 437 457 466 460 591 493 438 479 487 -varav oklara yrkanden x x x 158 130 158 101 x x x x Anmälan från myndigheter 15 11 5 22 6 25 12 13 18 17 14 lnitiativärenden 5 10 14 8 10 6 6 8 6 7 2 Granskningsårenden 276 260 281 295 280 333 324 294 283 272 266 Inspektioner 3 4 0 1 2 5 1 0 x x x Ansvarsnämnden x x x x 2 12 27 x x x x

x Redovisas inte separat i arbetsredogörelserna för dessa år.

Bilaga 3

sou 199337

Tabell 4 utgången i tillaynslrenden

År 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

Ad acta 149 108 120 147 158 164 242 122 94 114 63 Ad acta med brevsvar - - - - - - - 156 120 102 93 beslut utan kritik 277 305 263 267 296 261 272 314 234 199 277 beslut med kritik 26 41 25 14 33 24 20 42 25 15 16

Av tabell 4 framgår hur JKs tillsynsárendenavslutats. Det är först i JKs arbetsredogörelseför år 1989 som åtgärden att lägga klagomålentill handlingarna med brevsvar redovisassärskilt.

Tabell 5 Inkomnaärenden om yttrandefrihet

År 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

Yttrandefrihet 57 74 72 109 144 165 162 152 170 182 266 - tryckfrihet 42 53 55 87 87 108 114 105 115 117 148 - radioansvarighet 15 21 17 22 57 57 48 47 55 65 79 -video

Tabell 6 Inkomnaremisseroch s.k. legal opinion

År 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

Remisser 59 44 58 42 42 58 42 46 48 45 53 Legalopinions 26 26 25 43 31 5 1 2 3 1 3 Totalt 85 70 83 85 73 63 43 48 51 46 56

Tabell 7 Inkomnauppdragfrån regeringen

År 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

Särskildauppdrag - - - 2 3 5 0 4 4 1 -

De särskildauppdragenfrån regeringenredovisadesinte separat i arbetsredogörelsen före 1986.

SOU 199337 Bilaga 3

Tabell 8 Inkomnaskadeståndslrenden

Är 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

Skadestånd 548 S30 571 632 727 699 777 809 880 861 1 147 -skadeståndslagen 364 359 349 374 359 343 360 305 313 337 384 -ersättning vid frihetsinskränkning 184 169 222 258 298 265 325 397 423 414 630 -övriga skadestånd 0 2 0 0 0 14 6 1 0 1 2 -anmälanenligt 5 § skaderegleringskungörelsen - 70 77 86 106 144 109 131 - - -

Tabell 9 Antalet inkomnaärendenmed JK som företrädare för staten i rättegång

F 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

37 22 37 36 28 37 22 28 40 35 31

Tabell 10 Antalet inkomnaärenden enligt datalagen m.m.

År 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

Datalagenm.m. 1186 1556 1696 1734 1751 2067 1734 1688 1734 2198 2650 -datalagen 945 1194 1322 1338 1356 1695 1361 1311 1382 1805 2098 -kreditupplysningslagen 5 4 3 14 22 3 29 9 14 8 16 -inkassolagen 32 52 50 130 58 44 67 53 48 81 120 -lagen om TV-övervakning 204 306 321 252 315 325 277 315 290 304 416

Tabell 11 Inkomnaärendenfrån Sverigesadvokatsamfund

År 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

183 252 276 240 287 293 354 245 357 501 474

sou 199337 Bilaga 4

utfärdad

Exempel på legal opinion

en JK av

J USTITIEKANSLERN Datum Dnr

1992-06-05 2267-83-92

CERTIFICATE

This to certify that Statens järnvägar the Swedish State Railways

a central state agency of the Kingdom of Sweden and as such vested with full powers to enter into and perform its obligations under

any agreement commercial, financial or other within its field of

activity. Any agreement entered into by Statens järnvägar carries the full faith and credit of the Kingdom of Sweden. Agreements concluded by Statens järnvägar relating to the

ac-

quisition, sale, leasing or financing of rolling stock are within the field of activity of Statens järnvägar and do not require the consent

approval of any other Swedish governmental or state authority. The

Board of Statens järnvägar has reserved the right to approve decisions

of major importance concerning investments and leasing.

Statens järnvägar in commercial and financial activities in its

relations with contracting parties subject to private law. A ch0ice-oflaw, submission to jurisdiction and waiver of immunity agreement entered into by Statens järnvägar valid and binding under Swedish

law.

Mr Stig Larsson appointed Director General of Statens järnvägar.

He competent to execute any and all agreements on behalf of

Statens järnvägar either himself or through a duly authorized

representative.

Johan Hirschfeldt Chancellor of Justice

sou 199337 Bilaga 5

Närmare beskrivning av J Kzs särskilda utredningsuppdrag

under åren 1988 1991 -

Är 1988

A. Den s.k. Ebbe Carlsson-ajiüren blev föremål för JKs prövning i tre olika ärenden. JKs arbete med denna fråga inleddes genom att han den 10 juni 1988 fick ett särskilt utredningsuppdrag från regeringen. Uppdragets närmare innebörd och J Kzs ställningstaganden framgår av redogörelsen nedan. JKs utredning på grund av uppdraget redovisades den 1 juli 1988 i ett yttrande till regeringen. Enligt vad JKs utredning utvisade hade två polismän vid Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning till Ebbe Carlsson lämnat ut kopior av ett större antal sekretessbelagda handlingar som hörde till förundersökningen avseende mordet på statsminister Olof Palme. Med hänsyn till vad som sålunda hade förekommit under utredningen förelåg enligt JK anledning att misstänka att förundersökningssekretessen enligt 5 kap. l § sekretesslagen 1980100 hade brutits. Genom beslut den 7 juli 1988 förordnade JK att förundersökning skulle inledas med avseende på misstanke om brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken samt att Riksåklagaren skulle ombesörja att förundersökningen verkställdes. Det första ärendet regeringsuppdraget gav således - upphov till ett tillsynsärende på JKzs eget initiativ. Detta tillsynsärende som avslutades genom ett beslut den 3 oktober 1988 följdes omedelbart av att JK, också på eget initiativ, återupptog granskningen av rikspolischefens tjänsteutövning i samband med Ebbe Carlssons verksamhet. JK ansåg att en sådan granskning var motiverad med hänsyn till de uppseendeväckande förhållanden med anknytning till Ebbe Carlssons verksamhet som framkommit genom JKs egen utredning på regeringens uppdrag, genom konstitutionsutskottets förhör under sommaren 1988 och inte minst genom den vid den aktuella tidpunkten nyligen avslutade förundersökningen avseende tystnadspliktsbrott. JK fann det mest iögonfallande att privatpersonen Ebbe Carlsson tillåtits sätta sig i besittning och utnyttja stor av en mängd uppgifter av hemlig natur rörande Palme-utredningen. Han ansåg emellertid att det fanns skäl att granska rikspolischefens tjänsteutövning även i andra avseenden. Denna granskning redovisades i ett beslut den 19 oktober 1988.

Bilaga 5 sou 199337

Det rörde sig således om tre olika ärenden. Det första ärendet var ett särskilt utredningsuppdrag av regeringen vilket utfördes synnerligen skyndsamt under tre veckors tid. Det ärendet, som innebar ett första klargörande av händelseförloppet, i sin tur upphov till att JK på var eget initiativ tog upp ytterligare aspekter på Ebbe Carlsson-affären i de två tillsynsärendena. Bedömningarna i de utredningarna senare byggde dels på resultaten av de föregående och dels på vad vid som respektive bedömningstillfalle i övrigt framkommit. Det faktiska underlaget för JKs bedömningar var således inte identiskt i de tre utredningarna.

Uppdraget att utreda omständigheterna kring Rikspolisstyrelsens handlande i samband med den verksamhet förlagsdirektör Ebbe som Carlsson bedrev tillsammans med polisen i syfte att klarlägga

förhållandena kring mordet på statsminister Olof Palme m.m. JKs

dnr 2102-88-9; jfr JK-Beslut 1988 A 11 hade sin bakgrund i att det sedan den 1 juni 1988 i massmedia hade förekommit uppgifter om att Ebbe Carlsson med regeringens godkännande hade bedrivit någon form av förundersökning tillsammans med polisen syfte att klarlägga förhållandena kring mordet Olof Palme. Regeringen uppdrog genom beslut den 10 juni 1988 JK att utreda omständigheterna kring Rikspolisstyrelsens och, i förekommande fall, andra myndigheters handlande i samband med Ebbe Carlssons verksamhet. I uppdraget undantogs uttryckligen sådan granskning av statsrådens tjänsteutövning som avses i 12 kap. 1 § regeringsformen. I J Ks yttrande redovisades till att börja med händelseförloppet. JK ställde sedan frågan polisens samverkan med Ebbe Carlsson om innebar att en irreguljär spaningsorganisation byggts vid sidan upp av Palme-utredningen. Den granskning som skedde av den samverkan som förekommit mellan polisen och Ebbe Carlsson enligt JK stöd gav för slutsatserna att det inte med fog kunde göras gällande att denna samverkan inneburit att något som kan betecknas irreguljär som en spaningsorganisation byggts upp vid sidan av den åklagarledda förundersökningen med anledning av mordet på Olof Palme. Det fanns heller inte grund för att kritisera rikspolischefen eller någon i annan polisledningen från annan utgångspunkt för att polisen samverkat med Ebbe Carlsson på skett. sätt som JK fortsatte med att ta ställning till frågan hemliga handlingar om oriktigt hade lämnats ut till Ebbe Carlsson. Vidare behandlade han frågan om hemlig avlyssning som spaningsmetod och anskaffande av avlyssningsutrustning. Sammanfattningsvis föranledde granskningen av

sou 199337 Bilaga 5

olika uppgifter rörande hemlig avlyssning spaningsmetod och som anskaffande av avlyssningsutrustning JK att uttala att det kunnat klarläggas att polisledningen gett besked till utredningsgruppen rörande mordet på Olof Palme att hemlig avlyssning inte skulle få förekomma. Det var också klarlagt att ingen i polisledningen på något sätt haft med anskaffandet avlyssningsutrustningen att göra. av Därefter berördes rikspolischefens handlande med anledning av information om att missförhållanden rådde inom Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning SÄK. Rikspolischefens handlande föranledde ingen kritik från J K. JK avslutade sitt yttrande med kritiska synpunkter på att förundersökningsledningen inte var underrättad om att Ebbe Carlsson i samråd med polisledningen skulle företa utlandsresor i syfte att inhämta information betydelse för förundersökningen rörande av mordet på Olof Palme. Han berörde därvid frågan fördelningen om av befogenheter och ansvar mellan åklagare och polis i samband med förundersökning. I ett tillsynsärende prövade JK därefter på eget initiativ frågan om inledande av förundersökning med anledning misstanke brott av om mot tystnadsplikt i Ebbe Carlsson-ajiären m.m. J KS dnr 2316-88-22;

jfr JK-Beslut 1988 A 13. Åtalsprövningen utmynnade i att för-

undersökningen lades ner i den utsträckning den bedrivits på uppdrag av JK. Skälet var att något brott inte hade blivit begånget. Av sammanhanget framgår att åtalsfrågan såvitt gällde Ebbe Carlssons hanterande av de hemliga handlingarna skulle prövas av annan åklagare. JK tillade att det var den omständigheten att Ebbe Carlsson hade haft en uppdragsliknande ställning som föranledde att något för ansvar brott mot tystnadsplikt inte skulle utkrävas i Ebbe Carlsson-ärendet men att detta inte betydde att JK ansåg att vad förekommit som var godtagbart. JK återupptog därvid såsom ett initiativärende granskningen av rikspolischefens handlande iEbbe Carlsson-amren J Kzs dnr 2102-88jfr JK-Beslut 1988 A 14. Frågan gällde då huruvida rikspolischefen, som tidigare hade friats från brott i övrigt, hade åsidosatt de krav i övrigt som kunde ställas på honom med avseende på fullgörandet av åliggandena som rikspolischef. Granskningen inriktades bl.a. på om det var berättigat att knyta Ebbe Carlsson till verksamheten på sätt som skett. JK framförde en rad kritiska synpunkter på rikspolischefens tjänsteutövning med anknytning till Ebbe Carlsson-affären. Enligt J Kts bedömning hade rikspolischefen visat sådana anmärkningsvärda brister

Bilaga 5 sou 199337

i sin tjänsteutövning att fråga borde ställas om han kunde kvarstå i sin tjänst som rikspolischef. JK anmälde frågan till regeringen.

B. Uppdraget att utreda vissa frågor i anledning av afzlrsverket FFVs vapenexport JKs dnr 1406-88-9 hade sin upprinnelse i att det kring

årsskiftet 198788 i massmedia förekom uppgifter om att FFV under lång tid skulle ha exporterat granatgevärssystemet Carl Gustaf till ett

stort antal länder via Storbritannien utan att erforderligt utförseltillstånd förelegat. Regeringen uppdrog den 17 mars 1988 JK att

utreda i vad mån export, direkt eller indirekt, av vapen eller vapensys-

tem från FFV ägt rum till länder till vilka regeringen inte meddelat utförseltillstånd för materielen i fråga. Om sådan export skett, skulle

utredas i vilken omfattning export ägt rum, när den hade ägt rum och hur detta hade kunnat ske. I detta ärende kom JK att beröra frågor som hade samband med regeringens eller enskilda statsråds handlande. JK uttalade sålunda bl.a. att det från olika håll hade hävdats att regeringen eller enskilda

ledamöter av regeringen skulle ha sanktionerat den verksamhet

som pågått under åren genom viss information och kunskap som erhölls om de s.k. 1963 års avtal. JK erinrade om att dessa avtal avsåg leverans

av bestämda kvantiteter under en fastställd period. Det fanns enligt JK i dessa avtal inte någon bestämmelse som ens antydde att avtalet skulle

få effekt eller på något sätt påverka senare leveranser. Vad som framkommit om innehållet i 1963 års avtal vid tiden för dess tillkomst kunde således inte tas till intäkt för att regeringen skulle ha fått

vetskap om de leveranser som hade ägt rum vid senare tillfällen. JK fann vid en slutlig sammanvägning av samtliga omständigheter

som hade framkommit under utredningen att ansvaret för den export av krigsmateriel som utan giltigt utförseltillstånd hade skett från FFV till tredje land via Storbritannien i huvudsak fick läggas på FFV. JK

ville i sammanhanget också framhålla att även Krigsmaterielinspek-

tionen KMI, åtminstone indirekt, måste bära ett visst ansvar för vad

som hade förekommit genom att inte mer noggrant ha informerat sig om innehållet i de olika avtal som låg till grund för FFVs ansökningar om exporttillstånd och de villkor i övrigt som var förknippade med dessa avtal. Avslutningsvis ville JK framhålla att vad som anförts i detta yttrande inte fick uppfattas som någon kritik mot Storbritannien eller mot brittiska myndigheter. Tvärtom ansåg JK att britterna med full rätt borde ha kunnat utgå från att ett svenskt statligt affärsdrivande verk skulle agera i enlighet med gällande svenska bestämmelser och ha full sanktion för sin verksamhet hos den svenska regeringen.

sou 199337 Bilaga 5

C. Uppdraget avseende ifrågasatt otillåten åsiktsregistrering hos

Säkerhetspolisen J Kzs dnr 2650-88-9; jfr JK-Beslut 1990 E 1 berodde på att det förekommit uppgifter som antydde att otillåten åsikts-

registrering bedrevs eller hade bedrivits vid Säkerhetspolisen efter år

1969.

JKs utredningsåtgärder bestod bl.a. i att registreringar och akter

granskades beträffande tiondel de registreringar hade skett en av som

med stöd av föreskrifterna för tillämpningen personalkontrollkun-

görelsens bestämmelse om förbud mot åsiktsregistrering. Vidare genomgicks vissa av Rikspolisstyrelsens styrelsebeslut i samband med utlämnande av uppgifter säkerhetspolisens register för personalkon-

troll. Därutöver föranledde l 000 slumpvis utvalda i säkerhets-

poster polisens register som berörde födda fr.o.m. år 1920 personer t.o.m.

år 1960 granskning av hithörande akter. Granskningen tog sikte på

att

utröna anledningen till den första registreringen.

JK ansåg sig på grundval den genomförda, mycket omfattande av undersökningen, kunna slå fast att Säkerhetspolisen inte i något avseende ägnat sig registrering enbart på grund av personer av deras politiska åskådning. Detta betydde enligt JK bl.a. det inte att fanns någon grund för påståenden fortlöpande registrering om av medlemmar i eller sympatisörer till miljö- eller fredsorganisationer eller andra liknande organisationer. JK framförde dessutom en del i viss mån kritiska synpunkter

rörande säkerhetspol isens tillämpning gällande registerbestämmelser

av på subversionsområdet.

Är 1990

D. Det ena uppdraget om fönroendeskadliga bisysslor gällde

ett yttrande till regeringen angående två Uänstemäns i F inansdepanemen-

tet bisysslor JKs dnr 61-90-90; jfr JK-Beslut 1990 E 2.

Bakgrunden att det handlingar Bankinspektionen hade var av som

gett in till Finansdepartementet den 8 januari 1990 framgick

att ett kansliråd vid departementet under åren 1987 1989 hade gjort så kallade terminsaffárer med riks- eller statsobligationer på

värdepappersmarknaden. Vidare framgick att Aktiebolaget Marnatt Sjö och

Finans kallat Marnatt, vilket till hälften ägdes kanslirådet, under

av åren 1988 och 1989 hade gjort liknande terminsaffärer handlat samt

med ränteoptioner, OMX-optioner och aktier. Av handlingarna

framgick vidare att Aktiebolaget Swedish Aid and Agencies Consul-

tants kallat Swedish Aid, vilket ägdes till hälften kanslirådet

var av

321 1l 13-0409

Bilaga 5 sou 199337

och ett departementsråd vid Finansdepartementet, under åren 1988 och 1989 hade gjort terminsaffárer med riks- eller statsobligationer. I yttrandet redogjorde JK bl.a. för gällande regler om bisysslor. Vid sin bedömning fann JK att de aktuella affärerna var att anse som bisysslor för såväl kanslirådet som departementsrådet. JK övergick sedan till att behandla frågan om bisysslorna varit otillåtna for de båda tjänstemäimen såsom anställda i Finansdepartementet. Enligt JKs mening hade kanslirådets och departementsrådets engagemang i affärer på värdepappersmarknaden med hänsyn till Finansdepartementets uppgifter och verksamhet samt till arten och omfattningen av affärerna varit ägnat att rubba förtroendet för departementet. Han fann att bisysslorna hade varit otillåtna och att de hade utövats i strid med bestämmelserna i 6 kap. l § LOA. JK ansåg att kanslirådets bisyssla hade innefattat vidlyftiga terminsoch ränteoptionsaffárer med starkt spekulativ prägel och att den hade fått en omfattning som måste direkt uppseendeväckande. Den anses hade varat under en längre tid och syntes delvis alltjämt pågå. Verkningarna av den otillåtna bisysslan träffade den för landets ekonomi högsta ansvariga myndigheten. JK ansåg att kanslirådet hade gjort sig skyldig till en grov tjänsteförseelse. Bisysslans art och omfattning visade enligt JKs mening att kanslirådet uppenbarligen var olämplig att inneha sin anställning i Finansdepartementet. Han ansåg att kanslirådet borde avskedas enligt 11 kap. 2 § LOA och anmälde med stöd av bestämmelserna i 15 kap. 3 § LOA detta till Finansdepartementet. Departementsrådets förtroendeskadliga bisyssla kunde enligt JK i och för sig sägas ha gällt stora belopp den hade ändå varit men av förhållandevis begränsad omfattning och relativt kortvarig. I jämförelse med kanslirådets bisyssla tedde den sig obetydlig. Med hänsyn till det särskilda intresse som måste anses ligga i att inte förtroendet rubbas för den myndighet som bär det högsta ansvaret för samhällsekonomin ansåg JK likväl att departementsrådet att bryta genom mot bestämmelserna i 6 kap. 1 § LOA hade åsidosatt vad som hade ålegat honom i hans tjänst i en utsträckning som inte kunde anses som ringa. Han borde därför enligt JKs mening åläggas disciplinär påföljd enligt 10 kap. l § LOA. JK avsåg att med stöd av bestämmelserna i 15 kap. 3 och 4 §§ LOA anmäla departementsrådet för Statens ansvarsnämnd och hemställa om att han måtte åläggas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse.

E. Det andra uppdraget om fönroendeskadlig bisyssla innebar en utredning i anledning av skrivelse från Riksrevisionsverket GQRV med

sou 199337 Bilaga 5

anledning av granskning av registreringsbyrâns ADB-sektion vid

Socialstyrelsens läkemedelsavdelning JKs dnr 2124-90-90.

I skrivelsen hade RRV bl.a. uttalat att de bisysslor innehades som av registreringsbyråns tidigare chef, ett medicinalråd, borde prövas med hänsyn till om dessa förenliga med bestämmelserna i 6 var kap. 1 § lagen 1976600 om offentlig anställning. Regeringen JK i gav uppdrag att utreda om medicinalrådets bisysslor att var anse som förtroendeskadliga och att vidta den ytterligare eventuella utredning och de åtgärder som JK i övrigt fann anledning till. JK lämnade en fyllig redogörelse för gällande regler bisysslor. om JKs utredning i ärendet ledde sammantaget till den bedömningen att de bisysslor som medicinalrådet hade innehaft verksamheter genom i tre aktiebolag inte kunde ha varit otillåtna eller förtroendeskadanses liga vid en prövning enligt reglerna i 6 kap. 1 § LOA.

F. Uppdraget från regeringen att utreda vissa frågor rörde som affärsverket FFV föranlett Riksrevisionsverkets var av rapport över granskning av vissa förhållanden vid FFV J Kzs dnr 147-90-90; jfr JK- Beslut 1990 E 5. I RRVs rapport hade uppmärksammats bl.a. generaldirektörens anställningsförmåner, förmåner för chefstj änstemännen, verkets försäljning av en tjänstebil, förhyrning generaldirekav törens hus samt s.k. hustruresor. JKs utredning resulterade i bl.a. följande konstateranden Inför Ns förordnande till generaldirektör för FFV träffades överenskommelse mellan N och Industridepartementet att N framtida s lön skulle vara s.k. totallön. N hade även fått besked det en om att inte möjligt för honom vissa

var att tjänstepensionsförsäkringar

betalade av FFV. N hade likväl i samband med han tillträdde att tjänsten som generaldirektör låtit på FFV överföra tre tjänstepensionsförsäkringar som han hade från sin tidigare anställning. N hade därefter genom att attestera inkomna fakturor låtit FFV betala premierna för dessa försäkringar. Omständigheterna sådana JK var att fann anledning att till Riksåklagaren anmäla fråga hade att uppkommit huruvida straffrättsligt borde utkrävas N på grund vad ansvar av av som förekommit beträffande dessa pensionsförsäkringar. Nya anställningsavtal träffades genom N s försorg med chefstjänste- männen vid FFV med förbigående den besluts- och förhandav lingsordning som rådde. Enligt JKs bedömning förtjänade bl.a. N stark kritik för det sätt varpå denna fråga hade handlagts. FFV försálde den tjänstebil N hade haft till Ns hustru. - som Utredningen visade att det i realiteten var N själv hade fattat som beslut om bilförsäljningen. Denna skedde någon aktuell utan att värdering av bilen hade skett och även i övrigt i strid med den ordning

Bilaga 5 sou 199337

som tillämpades vid FFV. JK fann anledning att rikta stark kritik mot N för hans agerande i denna fråga och konstaterade att bristen på etik

var påfallande. Hade N varit kvar i utövningen av tjänsten som generaldirektör hade det funnits anledning att inleda disciplinärt

förfarande mot honom med anledning av vad som förekommit rörande

bilforsäljningen.

Utredningen visade att N i direkt strid med den överenskommelse -

han träffat med Industridepartementet om totallön hade uppburit styrelsearvode från ett amerikanskt dotterbolag till FFV. Då N hade förklarat sig villig att inleverera uppburen ersättning till staten syntes

det inte vara påkallat med någon åtgärd från JKs sida.

G. Uppdraget rörande den ekonomiska förvaltningen vid en utlandsmyndighet gällde närmare bestämt vissa förhållanden vid Sveriges

ambassad i Damaskus JKs dnr 3446-90-90.

Utrikesdepartementets disciplinnämnd överlämnade genom ett beslut den 23 november 1990 ett ärende rörande den ekonomiska för-

valtningen vid Sveriges ambassad i Damaskus till JK för vidare åtgärd.

JK inledde en utredning i ärendet med ett besök på ambassaden den 29 och 30 november 1990. Därvid fördes samtal med ett antal

personer som tjänstgjorde vid ambassaden. Ytterligare samtal hölls

därefter med olika personer och visst skriftligt material gicks igenom av JK. Den 7 december 1990 inkom en skrivelse till Utrikesdepartementet

från ambassadören angående den nyssnämnda ekonomiska förvalt-

ningen samt ambassadens försäljning av två tjänstefordon. Fordonen hade sålts genom ambassadrådet vid ambassaden. JK tog del av

innehållet i skrivelsen i samband med att ambassadören den 8 januari

1991 lämnade skriftliga upplysningar till JK om bl.a. försäljningen. Ambassadörens skrivelse till Utrikesdepartementet överlämnades till JK genom ett beslut av expeditionschefen vid departementet den 11 februari 1991 för att tillföras det tidigare överlämnade ärendet rörande ambassadens ekonomiska förvaltning. Den 5 mars 1991 avgav JK ett yttrande till Utrikesdepartementet.

Yttrandet tog i första hand sikte pä ambassadörens agerande i vissa hänseenden av ekonomisk natur. Det gällde bl.a. frågan om be-

talningen av hyra för ett av ambassaden förhyrt garage. Denna fråga hade tagits upp av ambassadrådet i en skrivelse till departementet i

oktober 1990. Ambassadörens förfarande i detta sammanhang var

enligt JK att bedöma som tjänsteförseelse. JK ansåg emellertid att ett

ansvar för det inträffade också föll på ambassadrådet. Den sistnämndes

ansvar skulle emellertid tas upp av JK i ett särskilt yttrande till

departementet.

sou 199337 Bilaga 5

Redovisningen utmynnade i konstaterandet att det inte fanns grund för att anta att ambassadören gjort sig skyldig till oegentligheter i ekonomiskt hänseende eller på annat sätt sökt tillskansa sig ekonomiska fördelar i strid med gällande regler. Enligt JKs bedömning hade ambassadörens förfarande således inte inneburit vinning för egen honom och var därför inte i det avseendet att bedöma tjänsteförsom seelse. Allvarlig kritik riktades emellertid mot ambassadören mr brister av formell natur i hans redovisning till ambassadens kassaansvariga tjänstemän. Det uttalades att dessa brister varit ägnade att skapa osäkerhet hos ambassadpersonalen och misstro ambassadören mot bland vissa tjänstemärmen. Det anfördes ambassadören av att måste hållas ansvarig för dessa missförhållanden. Intrycket missñrvar att hållandena delvis även hade sin grund i brister i den administrativa ledningen av ambassaden. I yttrandet behandlades vidare särskild fråga gällde betalning en som av hyra för ett av ambassaden förhyrt garage. Hyran hade för tidigare år betalats årligen direkt till garageägaren över ambassadens kassa i syriska pund. Ambassadören hade medverkat till att under år 1990 en årshyra i stället betalats ut i US-dollar till ett bankkonto i Libanon som innehades av en lokalanställd vid ambassaden. Den lokalanställde hade efter växling till syriska pund med utnyttjande särskilt av en förmånlig växelkurs fullgjort hyresbetalningen till garageägaren. Förfarandet hade medfört betydande ekonomisk vinning ha tillfallit den som syntes lokalanställde. Ambassadören hade enligt JKs mening handlat fel genom att medverka till att betalningen garagehyran skedde över den av lokalanställdes privata konto i syfte att åstadkomma vinst en genom växling av valuta vid sidan av de regler som gällde för växling av medel för ambassadens verksamhet. Härtill kom att förfarandet hade inneburit ett åsidosättande Utrikesdepartementets regler för av lönesättningen för de lokalanställda vid landets ambassader att genom förfarandet hade syftat till att den anställde för honom avsevärd ge en förmån vid sidan den departementet fastställda lönen. av av Ambassadörens förfarande innebar enligt JKs bedömande en änsteförseelse. Ambassadören borde därför åläggas disciplinär påföljd enligt 10 kap. l § lagen 1976600 om offentlig anställning. Saken skulle komma att anmälas till Statens ansvarsnämnd med hemställan om att ambassadören ålades disciplinpåföljd för tjänsteförseelse. För utredning av frågor kring försäljningen ambassadbilarna av besökte två byråchefer hos JK den 18 februari 1991 ambassaden i Damaskus.

Bilaga 5 sou 199337

Med avseende på ambassadrådets handlande ansåg JK att denne bar ett ansvar för de fel som hade begåtts genom att betalningen av hyran för garaget för en av ambassadens bilar hade skett över ett konto i Libanon som hade innehafts av en lokalanställd vid ambassaden. Sålunda borde ambassadrådet enligt JKs mening ha vägrat att medverka till att en utbetalning till kontot kom till stånd i stället för att verkställa denna. JK fann att ambassadrådet härigenom hade åsidosatt vad som hade ålegat honom i tjänsten och att hans fel härvidlag inte kunde anses som ringa. För det fel som ambassadrådet sålunda enligt JKs mening hade begått i samband med betalningen av hyran för garaget och för den tjänsteförseelse som J K ansåg att ambassadrådet hade gjort sig skyldig till vad avser anbudsgivningen inför försäljningen av ambassadbilarna fann JK att han borde åläggas disciplinär påföljd enligt 10 kap. 1 § LOA. JK anmälde därför ambassadrådet enligt 15 kap. 3 § LOA till Utrikesdepartementet och hemställde att han ålades disciplinpåföljd för tjänsteförseelser.

Är 1991

H. Uppdraget att pröva huruvida en av Statens vattenfallsverk Vattenfall överlämnad utredning borde föranleda åtgärd JKs dnr

599-91-90 hade sin bakgrund i att Vattenfall till regeringen överlämnat en inom verket gjord utredning beträffande uppvaktning på informationschefens SO-årsdag. JK anförde i sin bedömning bl.a. att det får anses som en normal företeelse att ett företag ordnar någon form av mottagning eller annan begivenhet i samband med att en befattningshavare i ledande ställning t.ex. fyller 50 år. Han anförde vidare att detta sker uteslutande av PR-mässiga orsaker. JK kunde för sin del inte finna att det låg något anmärkningsvärt i att ett affärsdrivande verk som Vattenfall agerar på samma sätt. Den utredning som Vattenfall hade verkställt i ärendet och de kompletterande upplysningar som JK inhämtat i detta ärende gav honom inte anledning att överväga någon åtgärd med anledning av vad som förekommit.

Uppdraget som gällde ofullständiga upplysningar från sociala myndigheter till Sveriges ombud i ett förfarande vid konventionsorganen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg J Ks dnr 1558-91-90 rörde förhållanden som hade sin bakgrund i tvångsomhändertagandet av tre svenska barn.

sou 199337 Bilaga 5

I en ansökan till den europeiska kommissionen för de mänskliga

rättigheterna i Strasbourg hävdade makarna O att Sverige hade brutit mot den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna. Konventionsbrottethade

enligt makarnas mening begåtts genom att tre barn till dem tagits

hand enligt 1960 års barnavårdslag och den utplacering

genom av

barnen på skilda håll som följde på omhändertagandet. Makarna

gjorde gällande att Sverige brutit mot konventionen även i andra hänseenden. Det förfarande som inleddes makarna Os anmälan resulteragenom

de den 24 mars 1988 i en dom av den Europeiska domstolen för

mänskliga rättigheter. Domstolen fann att det sätt på vilket beslutet om

omhändertagande av barnen genomförts utgjorde en kränkning

konventionens artikel 8 skydd för familjelivet. Klagandena

tilldömdes skadestånd och ersättning för rättegångskostnader.

I en skrivelse till JK anmälde Sveriges ombud i målet inför kommis-

sionen och domstolen, rättschefen Hans Corell, Utrikesdepartementet,

att makarna Os ombud i ett nytt ärende inför kommissionen

gjort

gällande att Corell i det nyss beskrivna målet skulle ha undanhållit

kommissionen och domstolen i Strasbourg viktig information.

JK anförde bl.a. att den utredning, företagits JK visade som av att

regeringens ombud inte fått upplysning om ett förhållande ett åtal

- -

som hade beröring med vad skulle prövas i målet i Strasbourg.

som

Förklaringen till detta låg såvitt utredningen visat i att informationen inte bedömts betydelse inför den prövning skulle göras

vara av som

av konventionsorganen i Strasbourg. Enligt JKs mening borde Corell ha underrättats och därigenom ha fått möjlighet att själv bedöma i

vad mån det påkallat att tillföra inför konventionsorga-

var processen

nen i Strasbourg upplysningar åtalet. Underlåtenheten under-

om att

rätta Corell om åtalet tedde sig alltså inte välbetänkt. JK kunde emellertid inte finna att det förekommit anledning till några

som gav

ytterligare åtgärder från hans sida. JK framförde dessutom vissa Allmänna synpunkter i fråga

myndigheternas samverkan med regeringens ombud.

Uppdraget JKs dnr 2903-91-90 att utreda behovet åtgärder

rörande bestämmelserna om olaga våldsskildring härrör från

en av

regeringen tillsatt arbetsgrupp för frågor våld mot kvinnor. I

arbetsgruppens rapport Om våld mot kvinnor uttalar arbetsgruppen bl.a. att det är angeläget att från samhällets sida får så klar

man en

bild som möjligt över våldspornografins omfattning och spridning samt att den hittillsvarande tillämpningen bestämmelsen olaga

av om

våldsskildring i 16 kap. 10 a § brottsbalken bör studeras närmare.

Bilaga 5 sou 199337

Sammanfattningsvis uppfattade JK uppgiften så att det gällde att bedöma i vad mån de nu gällande reglerna på området är effektiva för sina ändamål eller behöver ändras för att dessa ändamål skall kunna nås. Som ett led i genomförandet av uppdraget hade JK överläggningar och kontakter med företrädare för RÅ, Statens biografbyrå och Rådet mot skadliga våldsskildringar Våldsskildringsrådet. En viss kontakt förekom också med företrädare för Folkaktionen mot pornografi. JKs redovisning av uppdraget inleddes med en översiktlig skildring av de nu gällande reglernas bakgrund och framväxt. I omedelbar anslutning därtill gick JK något närmare in på hur uppdraget borde avgränsas. Detta avsnitt följdes av en redogörelse för vad den praktiska tillämpningen av bestämmelserna om olaga våldsskildring hade inneburit. Därefter kom en redovisning av vad som kunde iakttas i fråga om våldspornografins omfattning och spridning. Med utgångspunkt i de erfarenheter som påvisades gjordes slutligen en bedömning av behovet av åtgärder rörande bestämmelserna om olaga våldsskildring. JKs redogörelse ledde till slutsatsen att han inte hade grund för att föreslå några författningsändringar för att föreskrifterna om straff för våldspornografisk olaga våldsskildring bättre skulle kunna fylla sitt ändamål. Det betydde emellertid inte att JK ansåg att man skulle kunna slå sig till ro med vad som hade gjorts.

I redogörelsen pekade JK på att vissa jämkningar av brottsrekvisiten

i 16 kap. 10 b § brottsbalken kunde behöva övervägas. Vidare pekade han på att det i tillämpningen av den nya regleringen av villkoren för ingripanden mot filmer och videogram visat sig vissa problem som ännu inte hade fått sin praktiska lösning. JK fann att frågan hur spridningen av våldspornografisk olaga våldsskildring på ett ännu mera effektivt sätt än dittills skulle kunna stävjas med rättsliga medel knappast var definitivt löst. Det framstod från JKs utsiktspunkt tvärtom som ett faktum att det förekommer spridning av sannolikt straffbara våldspornografiska alster, framför allt i videogram, även om verksamheten fick antas till stor del ha drivits tillbaka till den marknad som gäller för postorderförsäljning och klubbverksamhet. JK anförde avslutningsvis att han därför räknar med att under åtskillig tid framåt ta ställning till olika praxisfrågor som uppkommer inom ramen för det nu gällande regelsystemet på området. JK sade också att han givetvis var medveten om att det kunde vara en skyldighet för honom att underrätta regeringen om behov regelförav ändringar som kan komma att visa sig under det fortsatta arbetet med hithörande frågor.

sou 199337 Bilaga 5

K. Uppdraget JKs dnr 3930-91-90 angående

verkställigheten av

vissa fängelsestraff bottnar i att två dömda under

sommaren 1991 genom beslut av kriminalvårdsanstalterna Svartsjö respektive Asptuna

under verkställigheten fängelsestraff beviljats av frigång enligt 11 §

lagen 1974203 kriminalvård i anstalt till om en restaurang i Stockholm. Senare har framkommit de att är misstänkta för att ha begått brott under tiden i anstalt, bl.a. i samband med

frigång.

Närmare bestämt har regeringen uppdragit JK att granska och

redovisa omständigheterna kring verkställigheten

av fängelsestraffen i dessa fall. I uppdraget ingår att på de beslut hade fattats se som i

fråga om anstaltsplaceringar, frigång och andra utevistelser

under

straffverkställigheten, grunderna för dessa beslut formerna för

samt uppföljningen och kontrollen vistelserna utanför av anstalt. Dessutom skall JK undersöka i vad mån uppgifter hos polis och åklagare kan ha

påverkat de beslut kriminalvårdsmyndigheterna hade

som fattat i de aktuella fallen. Vidare ingår i uppdraget att utreda och redovisa vilka åtgärder som

har vidtagits från Kriminalvårdsstyrelsens och

regionmyndighetens

sida för att säkerställa rimlig avvägning mellan de olika en intressen som gör sig gällande i beslut placeringar och olika former om av utevistelser i fall som dessa. Därvid omfattar uppdraget även frågan

om vilka effekter ordningen med delegerade beslut

inom Kriminalvårdsverket kan ha haft. Slutligen skall JK redovisa vilka slutsatser utredningen i ärendet ger

anledning till.

I yttrandet redogjorde JK för den rättsliga regleringen i fråga om

målet för kriminalvård i anstalt, anstaltsplacering,

permissionsformer och frigång. Han lämnade också översiktlig redogörelse en av

straffverkställigheten för de båda dömda. JK redovisade inledningsvis arbetets inriktning och avgränsning. Besluten om anstaltsplacering gav

inte anledning till några särskilda kommentarer från JKs sida. De syntes honom vara fattade i enlighet med gällande bestämmelser.

Beträffande besluten frigång ansåg JK i det fallet

om ena att hans utredning inte kunde ett entydigt på frågan det ge svar om var rätt

eller fel att bevilja frigång eller inte, i det andra fallet

fann JK att han inte kunde säga att beslutet inte riktigt. Han var var dock i båda fallen

kritisk i fråga uppföljningen och kontrollen om av frigången. JK var

även kritisk på andra punkter.

I sina avslutande synpunkter konstaterade JK handläggningen

att av

anstaltsvistelsen på Svartsjöanstalten föranlett omfattande kommentarer

och kritik såväl från kriminalvårdsmyndigheterna från

som JO. Han

framhöll att såväl Kriminalvårdsstyrelsen som regionledningen i Stockholm med anledning det inträffade av vidtagit olika åtgärder. På

Bilaga 5 sou 199337 grund därav och då Fängelseutredningen fått i uppdrag att se över reglerna för permission och frigáng ansåg JK att det saknades anledning for honom att ha nâgra ytterligare synpunkter.

SOU 199337 Bilaga 6

Utdrag ur

JKs anslagsframställning för budgetpeiioden 199394

- 199596

JKs tabeller utvisande Ms resursfördelningen mellan .lKzs olika aktiviteter mätt i arbetstid, dels genomsnittlig handläggningstid

ä beräknad handläggningskostnad för olika ärendetyper.

Justitiekanslems anslagsframstâllning 1992

TABELL

med uppgifter om resursfördelningenmellan myndighetensolika aktiviteter mätt arbetstid. i Gjorda överslagsmässigaberäkningarvisar att av myndighetens sammanlagda arbetstidoch semester kancirka 25 procent hänförastill kanslipersonalenbyráassistenten, assistentenoch expeditionstörmannen. I fråga om de övriga tjänstemännens arbetstid har den enligt tidmämingi maj -juni 1992iördelats pá följande sätt.

JKS egen verksamhet	4,6 %
TILLSYN	12,3 %
- anmälanfrån enskilda	5,6 %
- anmälanfrån myndighet	5,7 %
initiativ	0,3 %

- granskning	0,7 %
YTTRANDEFRIHET	8,4 %
- tryckfrihet	4,2 %
- radio-TV	3,2 %
- video	1,0 %
SKADESTÅND	15,6 %
skadeståndslagen	8,4 %

frihetsinskränkning 6,2 % skaderegleringskung. 1,0 % -

RÃTFEGÅNG 4,7 % DATAÄRENDEN 1,0 % TV-ÖVERVAKNING 0,5 % ADVOKATÄRENDEN 0,9 %

REMISSER 1,9 % UPPDRAG FRÅN REGERINGEN 1,5 %

OKLARA YRKANDEN 0,3 % RÅDGIVNING 0,9 % ÖVRIGT 6,9 % SEMESTER 10,4 % ADMINISTRATION 3,3 %

73,7 %

Bilaga 6 SOU 199337

TABELL III GENOMSNITILIG HANDLÃGGNINGSTID 1 DAGAR mått från ärendetsankomst till dess avgörande. Mätninghar gjorts på ärenden som inkom under första kvartalen för år 1989, 1990 och 1991.

	1 9 8 9		l 9 9 0		1 9 9 1
Ärendetyp	Antal HandLtid Antal HandLtid Antal HandLtid
JKzs egen verks	19 42,6		17 38,3		17 21,9
TILLSYN	151 32,6		127 33,7		140 42
anm.fr.myndigh.	5	234,8	2	90,5	7 7 146,4
anmfnenskilda	82 40		91 35,3		791 61,4
initiativ	2	140,5	2	194	1
-						-
oklara yrk.	62	3,1	32	13,3	61	7,2

- YTFRANDEFRIIWI 41 45,2 50 44 60 35 tryckfrihet 25 27 47,1 39 34,2 radioffV 16 73,8 14 36,1 21 36,6 - SKADESTÅND 226 4a 246 39 226 53 skadestândsl 78 88,5 91 59,8 865 71,1 frihetsinskr 109 32,9 109 32,1 118 51,3 skaderegLkun 33 11,7 42 16,7 21 10,6 -

RÄTTEGÅNG	82 450,2	62 181,3	71 185,5
DATALAG	450	457	537
enl datalag	359	367	436

enl kreditupp 2 1 4 enl inkassol 14 16 17 -

IV-övervakning	75	73	80
ADVOKATER	87	75	117
REMISSER	9	13	13
regeringen	9 100,1	12 71,8	11 89

riksdagen 0 0 1 105 myndighet 0 1 44 l 68 - UPPDRAG FR REG 0 2 444,5 1 121

Siffror inom parentes är oavslutadeärenden

sou 199337 Bilaga 6

TABELL 1V

Uppställning med beräkning av handläggningskostnaden för olika ärendetyper

Lönekostnadsfördelningenligt Iönekostnadsspecför juni 1992

HANDLÃGGARE 287 108 kr

KANSLIPERSONAL 50 583 kr

Summalön juni 337 591 kr

Handlåggningskosmad per månadoch per ärende beräknat med ledning av - tidmätning under majjuni 1992 - antalet ärendenink 1l 306 1992 dividerat med 6 lönesummaför juni 1992 - ÄRENDEGRUPP kostnmån kostnärende HANDLÄGGARE

JKs egen verks.	18 375	2 690
Tillsyn	48 234	1 084
Yttrandefrihet	32 730	l 696
Skadestånd	61 728	682
Rättegång	18 374	7 989
Dataärenden	4 019	20
TV-övervakning	2 009	56
Advokatärenden	3 445	72
Remisser	7 465	l 400
Uppdr regering	5 742	23 000
Oklara yrkanden	1 436	146
Rådgivning	3 732
Övrigt	24 97a
Semester	40 769
Administration	1 7 1

286 817

med hänsyntill att ärendenaunder dennaärendegrupp är mycket få till antalet har dennaberäkning gjorts med andra utgångspunkter än tidmâtningen maj juni 1992. - ÖVRIGA KOSTNADER ATT FÖRDELA månad per

Kostnad för kanslipersonal 50 583 Hyra 86 500 Övriga törvaltnkostn + arvoden M29 197 973

Om 197 973 kr proportioneras ut jämt på antalet ärendenökar kostnaden med 500 kr per ärende.

sou 199337 Bilaga 7

Gällande

författningar

Lag 19751339

om justitiekanslerns tillsyn Andrad senast 1987996

1 § Justitiekanslern har i den omfattning i 2 och 3 §§ som anges tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden.

2 § Statliga myndigheter samt anställda, uppdragstagare och andra som är knutna till sådana myndigheter står under justitiekanslerns tillsyn i den utsträckning regeringen föreskriver det. Justitiekanslerns tillsyn skall dock kunna omfatta regeringen eller statsråd, heller riksdagens myndigheter eller anställda och uppdragstagare vid riksdagens myndigheter.

3 § Under justitiekanslerns tillsyn står dessutom kommunala myndigheter och andra myndigheter är som statliga, tjänstemän och andra befattningshavare vid myndigheter som avses under andra som, utan att vara knutna till statlig myndighet, innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna deras verksamhet, dock ledamöter riksdagen, kyrkomötet av eller beslutande kommunal församling, 4. tjänstemän och uppdragstagare i statliga affärsverk, när de för verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom verken utövar ett bestämmande inflytande. Vid tillsyn över kommunala myndigheter skall justitiekanslern beakta de former i vilka den kommunala självstyrelsen utövas.

4 § Med befattningshavare förstås nedan i denna lag står person som under justitiekanslerns tillsyn enligt lagen.

5 § Justitiekanslern får som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som har begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget. Ger utredningen i ärende justitiekanslern anledning anta att sådan brottslig gärning begåtts, tillämpas vad som föreskrivs i lag om förundersökning, åtal

Bilaga 7 sou 199337

och åtalsunderlåtelse samt om allmän åklagares befogenheter i övrigt i fråga om brott under allmänt åtal. I mål som har anhängiggjorts vid tingsrätt bör talan fullföljas till högsta domstolen endast om synnerliga skäl föranleder det.

6 § Har befattningshavare åsidosatt vad åligger honom i hans som tjänst och kan felet beivras genom disciplinärt förfarande, får justitiekanslern göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om disciplinpåföljd. Om den som är legitimerad eller armars behörig att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel eller yrke som veterinär har varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva detta, får justitiekanslern göra anmälan till den som har befogenhet att besluta återkallelse legitimationom av en eller behörigheten. Motsvarande anmälan får göras i fråga om begränsning av sådan legitimerad yrkesutövares behörighet, denne om har missbrukat sin behörighet på något annat sätt. Anser justitiekanslern det vara påkallat att befattningshavare avskedas eller avstänges från sin tjänst på grund brottslig gärning av eller grov eller upprepad tjänsteförseelse, får han göra anmälan härom till den som har befogenhet att besluta sådan åtgärd. om När justitiekanslern har gjort anmälan i ett sådant ärende som avses i första eller andra stycket skall han i ärendet få tillfälle att komplettera egen utredning och att yttra sig över utredning som har tillförts ärendet av någon annan samt att närvara, om muntligt förhör hålls. Vad som nu sagts gäller dock inte ärenden avstängning. om

7 § Har myndighet meddelat beslut mot befattningshavare i ärende om tillämpningen av särskilda bestämmelser för offentliga tjänstemän i lag eller annan författning om disciplinansvar eller avskedande eller om avstängning från tjänsten på grund av brottslig gärning eller tjänsteförseelse, får justitiekanslern föra talan vid domstol ändring i om beslutet. Detsamma gäller i fråga myndighets beslut i ärende om om disciplinansvar mot den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen eller är veterinär eller krigsman samt i fråga myndighets beslut i om ärende om sådan behörighetsfråga i 6 § första stycket. som avses Närmare bestämmelser om sådan talan meddelas i lag eller annan författning. Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit efter anmälan av justitiekanslern, företräder justitiekanslern det allmänna som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om justitiekanslern har sökt ändring i beslutet.

sou 199337 Bilaga 7

Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på justitiekanslern. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första stycket lagen 1974371 om rättegången i arbetstvister skall dock tillämpas i fråga om tvist i vilken justitiekanslern för talan.

8 § Om justitiekanslerns befogenhet att väcka åtal mot ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten samt talan om skiljande eller avstängning av sådan ledamot från tjänsten eller skyldighet för ledamot att undergå läkarundersökning är föreskrivet i regeringsformen.

9 § Justitiekanslern får närvara vid domstols eller förvaltnings myndighets överläggningar, dock utan rätt att yttra sin mening. Han har tillgång till myndighetens protokoll och handlingar.

10 § Domstol och förvaltningsmyndighet samt tjänsteman hos staten eller kommun skall tillhandagå justitiekanslern med de upplysningar och yttranden som han begär. Sådan skyldighet åligger även annan, om han står under justitiekanslerns tillsyn. När justitiekanslern begär upplysningar eller yttrande i andra ärenden än dem där han har beslutat att inleda förundersökning, får han förelägga vite om högst l 000 kronor. Justitiekanslern får döma ut försuttet vite.

Bilaga 7 sou 199337

Förordning 19751345 med instruktion för justitiekanslern

Andrad senast

19911708 Uppgifter

1 § Justitiekanslern är regeringens högste ombudsman.

2 § Det åligger justitiekanslern att under regeringen bevaka statens rätt. I mål som rör statens rätt skall han, det inte ankommer på om någon annan myndighet, föra eller låta föra statens talan. Utan hinder av att uppgiften att företräda staten vid eller utom domstol ankommer på en annan myndighet än justitiekanslern, får justitiekanslern i en tvist som prövas eller kan bli föremål för prövning av en allmän domstol från myndigheten överta uppgiften att bevaka statens rätt. Justitiekanslern får också i övrigt överta uppgift att föra talan mot beslut i fråga rättshjälp. Han får vidare påkalla beslut om om att allmän rättshjälp skall upphöra enligt 34 § rättshjälpslagen 1972429. Justitiekanslern skall tillhandagå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter.

3 § Om justitiekanslerns tillsyn över att de utövar offentlig som verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden finns bestämmelser i lagen 19751339 om justitiekanslerns tillsyn. Inom ramen för vad föreskrives i 2 § nämnda lag omfattar som justitiekanslerns tillsyn statliga myndigheter, tjänstemän och andra befattningshavare vid statliga myndigheter, andra som är knutna till statlig myndighet och innehar tjänst som eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt angår denna deras verksamhet. I fråga om befattningshavare vid försvarsmakten omfattar tillsynen dock endast befäl av lägst fänriks grad och dem innehar som motsvarande tjänsteställning.

4 § Justitiekanslern bör ingripa mot lägre befattningshavare utan självständiga befogenheter, om det påkallas av särskilda skäl.

5 § Kan det misstänkas befattningshavare att en som omfattas av bestämmelserna disciplinansvar i lagen 1976600 offentlig om om

sou 199337 Bilaga 7

anställning har gjort sig skyldig till tjänsteförseelse, för vilken disciplinpåföljd bör åläggas, och kan det befaras att skriftlig anmaning enligt 14 kap. 1 § första stycket nämnda lag inte kan tillställas honom inom två år efter förseelsen, får justitiekanslern utfärda motsvarande anmaning. Detsamma gäller för den som omfattas av bestämmelser om disciplinansvar och om anmaning eller motsvarande underrättelse i någon annan författning.

6 § Det åligger justitiekanslern att vaka över tryckfriheten och yttrandefriheten enligt bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

7 § Om justitiekanslerns befattning med advokatväsendet finns bestämmelser i rättegångsbalken.

8 § Om justitiekanslerns befogenheter enligt datalagen 1973289, kreditupplysningslagen 19731173, inkassolagen 1974182, lagen 1985400 om behörighet för justitiekanslern att överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken, lagen 19871231 om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. och lagen 1990484 om övervakningskameror finns särskilda bestämmelser. m.m.

9 § Justitiekanslern skall granska de ärendeförteckningar som myndigheterna lämnar till justitiekanslern enligt särskilda föreskrifter.

10 § Justitiekanslern skall varje år före den 1 april lämna regeringen arbetsredogörelse för det senaste kalenderåret.

11 § Ombud som har att företräda staten eller bevaka dess rätt skall efterkomma vad justitiekanslern befaller dem i tjänsten.

Verksförordningens tillämpning

12 § Verksförordningen 19871100 skall, med undantag av 3 § andra stycket, 8 11--13 §§, 18--26 och 28 tillämpas på justitiekanslern och hans kansli. Bestämmelsen i 30 § verksförordningen gäller dock bara i administrativa ärenden som rör tjänstemän hos justitiekanslern. Beslut i andra ärenden hos justitiekanslern får överklagas endast om en lag eller en annan förordning innehåller en särskild föreskrift om det.

Bilaga 7 sou 199337

Organisation

13 § Justitiekanslern biträdes i sin tjänsteutövning närmast av byråchefer. Hos justitiekanslern är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får justitiekanslern anlita experter och sakkunniga.

Ärendenas handläggning

14 § I mål som rör statens rätt får justitiekanslern förordna ombud att föra talan. Justitiekanslern får uppdra annan att leda förundersökning som han har beslutat om och att väcka och utföra de åtal han har som beslutat, om inte åtgärden avser ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten. Beslut att överklaga en dom eller ett beslut till högre rätt får inte fattas av någon annan än justitiekanslern. Kallas justitiekanslern att muntligen höras i högsta domstolen med anledning av besvär över beslut av advokatsamfundets styrelse eller disciplinnämnd, får justitiekanslern förordna byråchef eller lämplig att annan person företräda sig vid förhöret. I mål som avses i 7 § lagen 1975 1339 om justitiekanslerns tillsyn får justitiekanslern förordna byråchef hos justitiekanslern eller annan lämplig person att föra talan på justitiekanslerns vägnar. Detsamma gäller beträffande frågor som avses i lagen 1985400 om behörighet för justitiekanslern att överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken. Allmän åklagare får dock inte förordnas i sistnämnda fall. I ett ärende som avses i 6 § första eller andra stycket lagen 1975 1339 om justitiekanslerns tillsyn får justitiekanslern bemyndiga en tjänsteman hos justitiekanslern att vidta behövliga handläggningsåtgärder. Justitiekanslern meddelar tillstånd som avses i 12 kap. 3 § rättegångsbalken i fråga om den som är anställd hos honom.

15 § Justitiekanslern skall verkställa den utredning som fordras för prövning av klagomål och andra ärenden. Är fråga, har väckts klagomål, sådan beskaffenhet en som genom av att den lämpligen kan utredas och prövas av någon annan myndighet än justitiekanslern och har myndigheten inte tidigare prövat saken, får justitiekanslern överlämna klagomålet till denna myndighet för handläggning. Klagomål får dock överlämnas till justitieombudsman endast efter överenskommelse med denne.

sou 199337 Bilaga 7

16 § När justitiekanslern är hindrad att utöva sin tjänst, förordnar regeringen ersättare efter anmälan. I avvaktan på regeringens beslut fullgöres justitiekanslerns åligganden av den i tjänsten äldste tjänstgörande byråchefen hos justitiekanslern.

17 § I justitiekanslerns frånvaro får fattas beslut av större vikt, som kan anstå utan olägenhet, eller utan hans medgivande vidtagas åtgärd, som rubbar eller ändrar av honom meddelade föreskrifter eller tillämpade grunder. Första stycket gäller även vid ledighet på justitiekanslerns tjänst, till dess regeringen bestämmer annat.

18 § Ärende avgöres efter föredragning ankommer på byråchef, som annan tjänsteman eller särskilt förordnad föredragande. Justitiekanslern får dock avgöra ärende utan föredragning.

19 § I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt byråchef eller annan tjänsteman att på eget ansvar vidtaga åtgärd för ärendes beredande.

Ijdnstetillsättning

20 § Justitiekanslern utnämns av regeringen. Tjänster som byråchef tillsätts av regeringen efter anmälan av justitiekanslern. Bestämmelserna i 10 a § anställningsförordningen 1965601 tillämpas inte på dessa tjänster. Andra tjänster tillsätts av justitiekanslern.

Ijänstemans bisyssla

21 § I fråga om tjänst som byråchef lämnas besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen 1965 2601 av justitiekanslern.

Bilaga 7 sou 199337

Kungl. Majzts Kungörelse 1972416

om statsmyndighetemas skadereglering i vissa fall Andrad

senast 1992783

1 § Denna kungörelse gäller i fråga ersättningsanspråk riktas om som mot staten med stöd av 36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken, 6 § lagen 1943459 om tillsyn över hundar och katter, 2 kap. 1 § eller 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen 1972207, 23 § datalagen

1973289, lagen 1974515 om ersättning vid frihetsinskränkning

eller 21 § lagen 1978880 betalningssäkring för skatter, tullar om och avgifter.

2 § Anspråk på ersättning med stöd skadeståndslagen 1972207 av framställs hos Justitiekanslern, anspråket grundas om på påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut. Anspråk enligt skadeståndslagen på annan grund eller enligt lagen 1943459 om tillsyn över hundar och katter framställs hos den centrala förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat eller, om det inte finns någon sådan myndighet för viss verksamhet, hos en Justitiekanslern. Anspråk på ersättning med stöd av 36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken, datalagen 1973289, lagen 1974515 ersättning om vid frihetsinskränkning eller lagen 1978880 betalningssäkring om för skatter, tullar och avgifter framställs hos Justitiekanslern.

3 § Myndighet hos vilken ersättningsanspråk framställes förhandlar för statens räkning med den som kräver skadestånd och för statens talan i saken inför domstol. I den mån annat följer 4 § får myndigheten på vägnar av statens besluta i fråga om skadestånd. I ärende enligt lagen 1974515 ersättning vid frihetsinskränkom ning kan gottgörelse av allmänna medel tillerkännas sökanden för ersättning till biträde och för utredning i ärendet i den mån kostnaderna skall betalas av staten enligt rättshjälpslagen.

4 § Uppkommer i ärende handlägges central

som av förvaltnings-

myndighet fråga om åtagande för staten att utge skadestånd med belopp överstigande 25 000 kronor, hänskjutes ärendet till justitiekanslern. Ärende handlägges justitiekanslern som av hänskjutes till regeringen, om fråga uppkommer åtagande för om staten att utge belopp överstigande 250 000 kronor.

sou 199337 Bilaga 7

5 § En central förvaltningsmyndighet skall göra anmälan till Justitiekanslern innan myndigheten beslutar att betala skadestånd, 2. innan myndigheten beslutar att avslå en framställning om skadestånd som inte är uppenbart ogrundad, eller innan myndigheten inför domstol ingår i svaromål i mål om skadestånd. Första stycket 1 och 2 gäller inte Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Postverket, Televerket, Statens järnvägar, Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Generaltullstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Statens lantmäteriverk, Sjöfartsverket, Trollhätte kanalverk och Affársverket svenska kraftnät.

6 § Jusititiekanslern kan uppdraga annan myndighet att fullgöra vad som enligt denna kungörelse ankommer på honom. Han kan även från annan myndighet övertaga handläggningen av ärende som avses i kungörelsen.

7 § Denna kungörelse tillämpas utan hinder av vad som gäller om skadereglering enligt instruktion eller annan författning som har beslutats av regeringen. Bestämmelserna om försvarets civilförvaltning i förordningen 1983276 om verksamheten inom försvarsmakten och förordningen 1988548 om handläggning av ärenden, tjänstetillsättning m.m. inom försvarsmakten gäller dock i ärende om ersättningsanspråk som inte grundas på påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut.

8 § Mot beslut i ärende som handlägges enligt denna kungörelse får talan föras.

Statens offentliga utredningar

1993 Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Jordbruksdepartementet

En ny datalag.[10] Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. EG och våra grundlagar.[14] [6] Ökatpersonval.[21] Sociala åtgärder för jordbrukare.[25] Handläggningen vissa av säkerhetsfrågor.[26] Åtgärder för förberedaSverigesjordbruk och att Reaktion mot ungdomsbrott.Del A ochB. [35] livsmedelsindustriför EG. [33] Justitiekanslern.En översynav JKs arbetsuppgifter

m.m. [37] Arbetsmarknadsdepartementet

Ny anställningsskyddslag. [32] Utrikesdepartementet

Styrnings-ochsamarbetsformerbiståndet. i [1] Kulturdepartementet

Löneskillnaderochlönediskriminering.

Försvarsdepartementet

Om kvinnor och män arbetsmarknaden. [7] Lag om totalförsvarsplikt.[36] Löneskillnaderochlönediskriminering.Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Bilagedel.[8]

Socialdepartementet Ägandet

av radioochtelevisioni allmänhetenstjänst. Statligtstödtill rehabilitering av tortyrskadade [17] flyktingar m. 11.[4] Utlänningslagen partiell översyn. [24] - en Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. -

[51 Näringsdepartementet

Socialförsäkringsregister. Svenskareglerför internationellomfördelning olja vid av Rättentill biståndinom socialtjänsten.[30] oljekris. [15] en Kommunernas roll på alkoholornrådetochinom

missbrukarvården. [31] Miljö- och naturresursdepartementet

AcceptansToleransDelaktighet.[18]

Kommunikationsdepartementet

Kommunernaochmiljöarbetet.[19] Postlag.[9] Miljöbalk. Del l och [27] Ökadkonkurrens järnvägen.[13] Förarprövare.[34]

Finansdepartementet

Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- kommisionensförslag.[16] Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- kommisionensförslag.Bilagor. [16] Riksbankenochprisstabiliteten.[20] Vad är ett statsrådsarbete värt [22] Bankstödsnärnnden. [28] Fortsattreformering av företagsbeskattningen. Del [29]

Utbildningsdepartementet

Kursplanerför grundskolan.[2] Ersättningför kvalitet ocheffektivitet. Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggandehögskoleutbildning.[3] Vårdhögskolor kvalitet utveckling huvudmannaskap. [12] - - Kunskapenskrona.[23]

Statens offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

Styrnings-och samarbetsformer i biståndet. UD 36. Lag om totalförsvarsplikt. Fö. Kursplaner för grundskolan. U. 37. Justitiekanslern. En JKs arbetsuppgifter översynav Ersättningför kvalitet och effektivitet. m.m. Ju. Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggandehögskoleutbildning.U. 4. Statligtstödtill rehabilitering av tonyrskadade flyktingar m. fl. S. Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofar- maka.S. Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduk tion. Jo. Löneskillnaderoch lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Ku. Löneskillnaderoch lönediskriminering.Om kvinnor ochmän arbetsmarknaden. Bilagedel.Ku. Postlag.K. 10.En ny datalag.Ju. l Socialförsäkringsregister. S. 12. Vårdhögskolor kvalitet- utveckling huvudmannaskap. U. - - 13. Ökad konkurrens järnvägen.K. l4. EG och våra grundlagar.Ju. 15.Svenska reglerför internationell omfördelning av olja vid en oljekris. N. 16. Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- kommissionens förslag.Fi. 16.Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- kommissionensförslag.Bilagor. Fi. 17. Ägandet radio ochtelevision allmänhetens i tjänst. av Ku. 18. Acceptans Tolerans Delaktighet. M. 19. Kommunerna och miljöarbetet. M. 20.Riksbankenoch prisstabiliteten. Fi. 21. Ökat personval.Ju. 22.Vad är ett statsråds arbete värt Fi. 23. Kunskapens krona. U. 24.Utlänningslagen en partiell översyn. Ku. - 25.Sociala åtgärderför jordbrukare.Jo. 26.Handläggningen vissa av säkerhetsfrågor. Ju. 27.Miljöbalk. Del och l M. 28. Bankstödsnämnden. Fi. 29.Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del Fi. 30. Rätten till bistånd inom socialtjänsten.S. 31.Kommunernas roll på alkoholområdet ochinom missbrukarvården.S. 32.Ny anställningsskyddslag. A. 33. Åtgärderför att förberedaSverigesjordbruk och livsmedelsindustriför EG. Jo. 34. Förarprövare. K. 35.Reaktion mot ungdomsbrott.Del A ochB. Ju.

y mät faéjxiê ÅS gm was