Vad är ett statsråds arbete värt?

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

w Statens offentliga utredningar

Finansdepartementet

Vad

är ett statsråcls

Värt

arbete

Betänkande Statsrådslöneutredningen

av

Stockholm 1993

KB

Oc

å

Statens offentliga utredningar

WW

w Finansdepartementet

Vad är ett statsråds

arbete Värt

Betänkande

av åtatsrådslöneutredningen

Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax 08-20 50 21 Telefon 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13307-5 Stockholm 1993 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Finansdepartementet

Genom beslut den 2 april 1992 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla kommitté med uppgift att lämna förslag till konstruktionen för bestämmande av en statsrådens arvoden m.m. samt att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde kommittén. Med stöd bemyndigandet förordnades den 1 juni 1992 som ledamöter kammarrättspreav sidenten Henry Montgomery, ordförande, direktören Lars-Gunnar Albåge, f.d. statsrådet generaldirektören Odd Engström, direktören Birgitta Johansson-Hedberg, f.d. numera statsrådet Karin Söder, generaldirektören Peder Törnvall, landshövdingen f.d. statsrådet Jan- Erik Wikström och hovrättspresidenten f.d. statsrådet Håkan Winberg. Birgitta Johansson-Hedberg entledigades från sitt uppdrag den 21 oktober 1992. Samma dag förordnades direktören Kerstin Sirvell som ledamot. Odd Engström entledigades från sitt uppdrag den 4 februari 1993. Den 15 februari 1993 förordnades riksdagsledamoten f.d statsrådet Lena Hjelm-Wallén som ledamot. Professorn Nils Stjernquist har fr.o.m. den 18 december 1992 varit förordnad att biträda kommittén som expert. Till sekreterare kommittén förordnades den l juni 1992 departementsrâdet Göran Rodin. Rådmannen Robert Schött har fr.o.m. den 1 januari 1993 varit förordnad att biträda kommittén som biträdande sekreterare. Kommittén har antagit namnet Statsrådslöneutredningen. Utredningen får härmed överlämna betänkandet SOU 199322 Vad är ett statsråds arbete värt Betänkandet är enhälligt. Huvuddragen i betänkandet var fastlagda innan Odd Engström lämnade sitt uppdrag i utredningen. Odd Engström har tagit del av de synpunkter och kommittén har framlagt och anslutit sig till dessa. förslag som Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i februari 1993

Henry Montgomery

Lars-Gunnar Albåge Lena Hjelm-Wallén Kerstin Sirvell Karin Söder Peder Törnvall Jan-Erik Wikström Håkan Winberg Göran Rødin Robert Schön

SOU 199322 Innehåll 5

Innehållsförteckning

Sammanfattning .9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningstörslag ll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Förslag till lag om upphävande av lagen 1991359

arvoden till statsråden m.m. ll om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Förslag till lag ändring i riksdagsordningen 13 om . . . . . . . . . 3 Förslag till lag med instruktion för Statsrådslönenämnden 15 . . . 1 Inledning 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Bakgrund 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 statsråden i grundlagen 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Former för att fastställa arvoden till statsråden 25 . . . . . . . . . . Internationella jämförelser 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Några modeller för fastställande löner 33 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Allmänt 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Högre tjänstemän inom den statliga förvaltningen 33 . . . . . . . . 4.3 Domare 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Riksdagens ledamöter 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Kommunalt förtroendevalda 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 AK1 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 KP] 36 ; . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8 Basbeloppet 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Nuvarande ordning 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Arvoden till statsråden 39 g . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Övriga ersättningar till statsråden 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Villkor vid statsråds ledighet 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll SOU 199322

6 överväganden 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Allmänna utgångspunkter 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Formerna för att fastställa statsrådens arvoden 57 . . . . . . . . . . 7 Förslag 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 En ny statsrådslönenämnd 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Fastställande av övrig ersättning till statsråden 62 . . . . . . . . . . 8 lagtörslagen 65 Närmare om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Förslaget till lag om upphävande av lagen 1991359 om

arvoden till statsråden m.m. 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen 66 . . . . . . . . 8.3 Förslaget till lag med instruktion för Statsrådslönenämnden 68 . . 9 Kostnadskonsekvenser 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Utvecklingen av statsrådens löner m.m. 75 . . . . . . . . . . . . . . . 2 Sammanställning över arvoden och vissa förmåner till rege-

ringsledamöter i några andra länder 77 . . . . . . . . . . . . . . . . Lagen 1991359 om arvoden till statsråden m.m. 85 . . . . . . . . 4 Lagen 19911977 om avvikelser från vissa bestämmelser i

lagen 1991359 om arvoden till statsråden m.m. 87 . . . . . . . .

SOU 199322 Förkortningar

Förkortningar

AKl Arbetskostnadsindex Arvodeslagen Lagen 1991359 om arvoden till statsråden m.m. ARA Allmänna reseavtalet ATP Allmän tilläggspension BNT Befattningsnomenklatur Ds Departementsserien Grundlagspropositionen Kungl. Majzts proposition l97390 med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m. JO Riksdagens ombudsmän KPI Konsumentprisindex KU Konstitutionsutskottet Prop. Proposition PTK Privattjänstemannakartellen RALS Ramavtal om löner m.m. för statstjânstemän m.fl. RF Regeringsformen RO Riksdagsordningen RRV Riksrevisionsverket Rskr. Riksdagsskrivelse SAF Svenska arbetsgivareföreningen SAV Statens arbetsgivarverk SAVFS Statens arbetsgivanøerks författningssamling SCB Statistiska centralbyrån SOU Statens offentliga utredningar TGL Tjänstegrupplivförsälcring TNS Tjänstenomenklatur i staten

SOU 199322 Sammanfattning 9

Sammanfattning

l betänkandet föreslås, att den nuvarande samordningen mellan statsrådens och riksdagsledamöternas arvoden avskaffas. Arvodena till statsråden bör enligt utredningens förslag inte automatiskt kopplas till någon annan grupps arvoden eller till något index för löner eller priser. I stället bör statsrådens arvoden fastställas av en myndighet under riksdagen, Statsrådslänenämnden. Ledamöterna i nämnden väljs av riksdagen. Nämnden skall, utöver arvodena, också bestämma avgângsersättning och pensionsförmåtill statsråden. Nämndens uppgifter regleras i lag. Regeringen avses få besluta om övriner avlöningsförmåner, såsom kostnadsersättningar. Den skall kunna inhämta synpunkter i ga sådana frågor från nämnden. Den ordningen för att fastställa statsrådens arvoden föreslås träda i kraft den l juli nya 1993. Ledamöterna i nämnden skall dock kunna utses redan den l maj 1993.

SOU 199322 Fözfattningsförslag 11

Författningsförslag

1 Förslag till Lag upphävande lagen 1991359 arvoden till statsråden m.m. om av om

Härigenom föreskrivs följande.

l § Lagen 1991359 arvoden till statsråden m.m. skall upphöra att gälla vid utgången om av juni 1993.

2 §Trots föreskrifterna i 1 § lagen 1991359 arvoden till statsråden m.m. skall för om tiden den 1 april den 30 juni 1993 arvodet till statsministern betalas med 48 788 kronor i månaden och arvodet till övriga statsråd med 45 025 kronor i månaden.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1993. Bestämmelserna i 2 § skall dock tillämpas för tid från och med den 1 april 1993.

199322 Författningsförslag 13 SOU

2 Förslag till

ändring i riksdagsordningen Lag om

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen

tilläggsbestämmelsen 7.2.2 skall ha följande lydelse, dels att dels det i riksdagsordningen skall införas paragraf, 8 kap. 5 samt en att en ny tilläggsbestämmelse, 8.5.1, följande lydelse. ny av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

Valberedningen bereder alla val Valberedningen bereder alla val som som förrättas kammaren utom val förrättas kammaren utom val av av av av riksförestándare, vice riksföreständare, riksförestándare, vice riksförestândare, skall inträda tillfällig skall inträda tillfällig person som som person som som riksförestândare, talman, vice talmän, riksförestândare, talman, vice talmän, kammarsekreterare riksdagens kammarsekreterare och Riksdagens samt ombudsmän. Om beredning val ombudsmän samt val till Statsrådslöneav av ombudsmän föreskrivs i tilläggsbeståm- nämnden. melse 10. Föreskrijñer beredningen av val om

finns i fråga ombudsmän i tilläggs-

om bestämmelse 8.10.2 och i fråga om Statsrádslönenämnden i tilläggsbestämmelse 8.5.1.

Riksdagsordningen omtryckt 199243.

14 Författningsförslag SOU 199322 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

5 § Statsrådslönenämnden består sju av ledamöter. De väljs riksdagen. av Suppleanter skall inte utses i nämnden. Riksdagen väljer bland nämndens ledamöter en ordförande och vice en ordförande. De väljs varför sig. Valen gäller för tiden från och med den 1 juli året före det år då ordinarie val till riksdagen förrättas till utgången av juni månad tredje året därefter.

8.5.1 Val av ordföranden, vice ordföranden och andra ledamöter i Statsrådslönenämnden bereds av konstitutionsutskottet.

Denna lag träder i kraft den l maj 1993.

Författningsförslag 15 SOU 199322

3 Förslag till Lag med instruktion för Statsrådslönenämnden

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

l § Statsrådslönenämnden är myndighet under riksdagen. en

Uppgifter

till uppgift meddela föreskrifter arvoden, pensionsförmâner 2 § Nämnden har att om och avgångsersättning till statsministern och övriga statsråd. också biträda regeringen eller den myndighet regeringen be- Nämnden skall som upplysningar och synpunkter i frågor övriga ersättningar till statsstämmer med om råd.

ställning till frågor i 2 skall den bland annat 3 § När nämnden tar som avses beakta löneläget och löneutvecklingen på arbetsmarknaden, särskilt i vad avser personer till och arbetsuppgifter, kan närmast jämförbara som, med hänsyn ansvar anses med statsråden, samt särskilda förhållanden under vilka uppdraget som statsråd utövas. de -

Organisation m.m.

ordförande, vice ordförande och andra ledamöter i nämnden 4 § Om val m.m. av finns föreskrifter i riksdagsordningen. Hos nämnden finns en sekreterare.

Ärendenas handläggning

När sammanträden skall hållas

5 § Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden. Ordföranden skall också sammankalla nämnden, minst tre av ledamöterna om begär det.

16 Författningsfâirslag SOU 199322

Beslutförhet

6 § Nämnden är beslutför när ordföranden och minst tre av de andra ledamöterna är närvarande. När ärenden av större vikt handläggs, skall möjligt om alla ledamöter vara närvarande. Ordföranden får fatta beslut, inte innebär ensam som att ett ärende avgörs i sak.

Förordnanden

7 § Sekreteraren nämnden. utses av

Överklagande

8 § Nämndens beslut fâr inte överldagas.

Denna lag träder i kraft den l juli 1993.

SOU 199322 Inledning 17

l inledning

Utredningens direktiv

Regeringen utfärdade den 2 april 1992 direktiven dir. 199237 för utredningens arbete. Finansministern anförde därvid bl.a. följande.

Uppdraget

Frågan om vilken ersättning i form av arvode och andra förmåner som skall betalas till hel- eller deltidsarbetande politiker har på senare år ägnats allt större intresse i den allmänna debatten. Uppfattningarna om vilka arvoden som är rätt avvägda i förhållande till uppdragets ansvar och omfattning varierar kraftigt. Vissa menar att sådana uppdrag med hänsyn till behovet av att kunna rekrytera kompetenta och engagerade personer bör vara relativt välavlönade. Osäkerheten om hur länge kan räkna med man att inneha uppdraget tillmäts också betydelse. Andra däremot menar att ersättningsnivån bör vara relativt måttlig, bl.a. av det skälet att de som åtar sig politiska uppdrag gör det av ideella skäl. Ingen skall sko sig politiska uppdrag. En närbesläktad fråga är i vilken ordning beslut om dessa förmåner skall fattas. Helt naturligt har särskilt stor uppmärksamhet ägnats statsrådens arvoden. Det är därför angeläget att finna former för hur arvodena skall fastställas som kan vinna en så bred förankring som möjligt och inte som är alltför komplicerade att tillämpa. Det nu anförda får utgöra en allmän bakgrund till det uppdrag regeringen fått att låta utreda frågan om konstruktionen för bestämmandet statsav rådens arvoden.

Riktlinjer för uppdraget

Mellan åren 1985 och 1990 fastställdes statsrådens arvoden av en - - myndighet, Statsrådslönenämnden. 199091 års riksdag ansåg att denna ordning, bl.a. av principiella skäl, var mindre lämplig och beslutade därför att nämnden skulle avskaffas. Riksdagen beslutade att statsrådens arvoden i stället skulle kopplas till riksdagsledamöternas arvoden. Den nuvarande riksdagen har emellertid funnit att det finns skäl för en annan konstruktion.

13-0259

18 Inledning SOU 199322

Utredningen bör därför förutsättningslöst pröva olika modeller för att fastställa statsrådens arvoden m.m. En utgångspunkt för detta arbete bör vara Statsrådslönekommitténs betänkande från år 1984. Av särskilt intresse är att undersöka hur frågan har lösts i andra länder. Statsrådslönekommittén hämtade uppgifter från ett antal länder i Europa och från USA. Dessa uppgifter kan behöva aktualiseras. Dessutom bör utredningen studera hur regeringsmedlemmarnas förmåner bestäms i andra länder än som redovisades i betänkandet. Utredningen bör vidare belysa för- och nackdelar med att koppla statsrådens arvoden till löner eller arvoden som betalas till andra grupper av förtroendevalda eller anställda. Det kan t.ex. finnas en nackdel med att knyta utvecklingen arvodena av till en särskild jämförelsegrupp arbetstagare; Statsrådslönenämnden av hade justitierâdens löner som riktpunkt i sitt arbete. Den statliga lönepolitiken har utvecklats mot större flexibilitet och marknadsanpassning. Nödvändiga satsningar i en avtalsrörelse på en viss grupp arbetstagare, som råkar vara jämförelsegrupp, skulle då slå igenom statsrådens arvoden utan att samma skäl gör sig gällande beträffande behovet att höja dem. Ett alternativ skulle kunna vara att koppla arvodena till något mått på pris- och kostnadsutveckling som används i samhället. Pensioner enligt lagen 1962381 om allmän försäkring bestäms t.ex. med utgångspunkt i basbeloppet. I sitt arbete bör utredningen också överväga arvodena bör revideras om vid en bestämd tidpunkt under året eller denna tidpunkt bör beom vara roende av avtalsförhandlingar eller andra omständigheter. Utredningens arbete bör präglas av stor frihet och bedrivas i konstruktiv anda. Det är viktigt att utredningen känner sig obunden tidigare lösav ningar. Om den finner det lämpligt kan också alternativa förslag redovisas. Viktigt är dock att utredningen försöker finna konstruktion gör en som att nivån på statsrådens arvoden och dess utveckling upplevs som väl avvägd. Utredningen bör bedriva sitt arbete skyndsamt.

Utredningens arbete

De frågor som omfattas av utredningsuppdraget har behandlats i äldre utredningar, propositioner och utskottsbetänkanden. Visst material som tidigare redovisats i Statsrädslönekommitténs betänkande Ds C 19848 Riktlinjer för statsrådens löner och traktamenten har dock behövt aktualiseras och kompletteras. Sålunda redovisas utvecklingen statsrådens av arvoden också för tiden från och med år 1973 fram till och med år 1992. Jämförelse görs med vissa andra yrkesgrupper. Sammanställningen av löner och arvoden finns som bilaga 1 till betänkandet.

SOU 199322 Inledning 19 Vidare har utredningen från de svenska ambassadema i Bern, Bonn, Bryssel, Canberra, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, London, Madrid, Oslo, Paris, Reykjavik, Washington, Wellington och Wien hämtat aktuella uppgifter bl.a. de olika ländernas regeringsom ledamöters löner och arvoden samt andra förmåner. Uppgifterna om de utländska förhållandena kommenteras i avsnitt och en sammanställning finns i bilaga 2. Utredningen har funnit det värdefullt att närmare studera den tidigare Statsrådslönenämndens arbete och har fått redogörelse i ämnet nämndens dåvarande sekreterare, f.d. en av expeditionschefen Jan-Christian Montelius. I enlighet med direktiven har utredningen undersökt använda och tänkbara modeller att koppla statsrådens arvoden till något mått utvecklingen av priser, kostnader och löner vilket används i samhället. Departementsrädet Lars Eriksson har för utredningen presenterat Ramanslagsutredningens förslag till sektormodeller som utgångspunkt för att bestämma ändringar i lönekostnadsutrymmet såsom de angivits i betänkandet SOU 1992 102 Myndigheternas förvaltningskostnader.

Betänkandets disposition och huvudsakliga innehåll

l betänkandet i avsnitt 2 inledande beskrivning för RFzs bestämmelser om statsråden ges en och deras arbete. I avsnitt ges även en historisk översikt över olika modeller som samma har använts för att bestämma arvodena till statsråden.

En kortare beskrivning av resultatet av utredningens undersökning beträffande vissa

utländska regeringsledamöters arvoden och övriga ersättningar lämnas i avsnitt I avsnitt 4 presenteras modeller kan tänkas användas som utgångspunkt för en automatisk justesom ring nivån på statsrådens arvoden. Den nuvarande ordningen för bestämmande av arvoav den och övriga ersättningar till statsråden beskrivs i avsnitt Avsnitten 6 och 7 innehåller utredningens överväganden och förslag. De lagförslag som utredningen lägger fram kommenteras i avsnitt Slutligen redovisas i avsnitt 9 kostnadseffekterna av utredningens förslag.

SOU 199322 Bakgrund 21

Bakgrund

2.1 statsråden i grundlagen

Regeringens sammansättning

Regeringen består enligt 6 kap. 1 § RF av statsministern och övriga statsråd. Förslag till statsminister framläggs av talmannen och är godkänt, inte än hälften riksdagens om mer av

ledamöter röstar mot detsamma 6 kap. 2 § RF. Övriga statsråd statsministern

utses av 6 kap. l § RF. RF sätter en nedre men inte någon övre gräns för antalet statsråd. Enligt 7 kap. 4 § RF måste minst fem statsråd samtidigt deltaga i ett regeringssammanträde för att regeringen skall vara beslutför. Det finns för närvarande 21 statsråd i regeringen. Av dem är 13 departementschefer.

Kvalifikationskrav m.m. på statsråden

Det enda generella kvaliñkationskravet på statsråden som RF uppställer är att de skall vara svenska medborgare sedan minst tio år 6 kap. 9 § första stycket RF. Kravet har i grundlagspropositionen s. 283 motiverats med faran för påtryckningar i ett spänt läge. Ett specialkrav gäller dock för det statsråd som föredrar kyrkliga ärenden. Detta statsråd skall enligt punkt 12 i övergångsbestämmelserna till RF tillhöra Svenska kyrkan.

Övriga 1809 års regeringsform föreskrivna kvaliñkationskrav kunnige, erfarne,

av redlige och allmänt aktade liksom släktskapsjävet har ansetts kunna undvaras. Det ligger uppenbarligen i högsta grad i regeringens eget intresse, framhöll s. 283 departementschefen i grundlagspropositionen som motivering, att dess medlemmar har sådana egenskaper att de tillvinner sig förtroende i riksdagen och hos allmänheten. 1 6 kap. 9 § andra stycket RF stadgas vissa förbud för statsråd. Statsråd får för det första inte utöva allmän eller enskild tjänst. Detta stadgande kan knappast vålla några tolkningssvå-

22 Bakgrund SOU 199322 righeter. För det andra får statsråd inte inneha uppdrag eller utöva verksamhet kan som rubba förtroendet för honom. I grundlagspropositionen uttalas s. 284 i denna del Det får från fall till fall bedömas om det rubbar förtroendet för ett statsråd att han innehar ett visst uppdrag eller utövar viss verksamhet. I allmänen het torde gälla att det är olämpligt att ett statsråd har uppdrag inom bolag, förening eller inrättning, vars verksamhet har huvudsakligen ekonomiskt syfte. Att undantagslöst upprätthålla en sådan regel, sägs det därefter, låter sig emellertid inte göra. Å andra sidan kan också innehav uppdrag av av annat slag ha menlig inverkan på förtroendet för den som utövar statsrådstjänst. Här kan givetvis uppstå gränsfall och tolkningstvister. Något vid sidan av sistnämnda förbud ligger den vid upprepade tillfällen diskuterade frågan om statsrådens aktieinnehav. Den utreds för närvarande Etikkommittén. av

Den styrande makten

I l kap. 6 § RF sägs, att regeringen styr riket och att den är ansvarig inför riksdagen. Statsskicket är parlamentariskt. I 12 kap. RF anges formerna för riksdagens kontroll och ansvarsutkrävande. Vad som ryms i den styrande makten är inte definierat i RF. I grundlagspropositionen sägs s. 230 att man av RFs innehåll får läsa sig till innebörden. Härav följer, i den att styrande makten alltså inte ingår de befogenheter som tillkommer riksdagen, dvs. främst stiftande av lag och fastställande statsbudgeten. I den styrande makten inryms inte heller av domstolarnas rättskipning. Däri ingår däremot en vidsträckt förordningsmakt, grundad dels delegation av riksdagen, dels direkt RF. Vidare gäller, att statens medel och övriga tillgångar står till regeringens förfogande. Överenskommelser med eller mellanannan stat folklig organisation ingås av regeringen, dock med förbehåll för att riksdagens godkännande i vissa fall måste inhämtas. Enligt ll kap. 6 § RF lyder förvaltningsmyndighetema under regeringen, bortsett från riksdagens myndigheter. Även kyrkomötets myndigheter är undantagna punkt ll i övergängsbestämmelsema till RF. Ett enskilt statsråd har däremot inte någon befálsrätt över myndigheterna. Bestämmelserna i ll kap. 6 § RF tar alltså avstånd från ministerstyre.

SOU 199322 Bakgrund 23 Myndigheterna har en betydande självständighet. Särskilt viktigt är, att enligt ll kap. 7 § RF regeringen inte får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. Allt som ingår i regeringens styrande funktion är inte omnämnt i RF. Överhuvud torde gälla att denna funktion bör uppfattas som en restfunktion först och främst i förhållande till riksdagens befogenheter. En viktig uppgift för regeringen är att lägga fram förslag till riksdagen i frågor, där beslutanderätten tillkommer riksdagen. Regeringen skall enligt 3 kap. 2 § första stycket RO årligen avlämna proposition med förslag till statsbudget. Det är också praktiskt taget alltid regeringen som väcker förslag i lagfrågor. Till regeringens disposition står kommittéväsendet.

Beredningen av regeringsärenden

Regeringen styr genom att avgöra regeringsärenden. Det finns två regeringsärentyper av den, dels egentliga styrelseârenden, ofta politiskt betonade, propositioner, traktater, som förordningar, dels förvaltningsärenden, t.ex. utnämningar och överklaganden. I de senare ärendena fungerar regeringen som högsta förvaltningsmyndighet. För beredningen av regeringsårendena förfogar regeringen enligt 7 kap. 1 § RF över ett regeringskansli. I detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar och Statsrádsberedningen. Regeringen bestämmer ärendefördelningen mellan departementen. Deras antal och benämningar är inte reglerade i grundlag. Statsministern utser bland statsråden departementscheferna. Han kan dock enligt 7 kap. 5 § RF förordna att något annat statsråd än departementschefen skall svara för ärende eller grupp av ärenden som hör till visst departement. Denna möjlighet har utnyttjats i stor omfattning. Genom förordnanden enligt 7 kap. 5 § RF har i dagens läge samtliga statsråd, vilka inte är departementschefer, ett eget ansvarsområde. Undantag gäller dock för statsministern. Regeringsärendena avgörs, med vissa undantag, kollektivt regeringen vid regeringsav sammanträde 7 kap. 3 § RF. Det förutsätts, att beredning har ägt rum innan ärendena avgörs. Några ytterligare regler om beslutsförfarandet vid regeringssammanträde RF ger inte.

24 Bakgrund SOU 199322 Det bör tillfogas att Utrikesdepartementet intar en särställning genom att det också är centralt ämbetsverk för hela utrikesförvaltningen.

Tilläggas kan, att det inom varje departementet finns vissa typer av ärenden avgörs som av departementschefen, s.k. departementschefsärenden. Ansvarig för beredningen av ett ärende är det föredragande statsrådet. I RF 7 kap. 2 § sägs i denna del bara att behövliga upplysningar och yttranden skall inhämtas från berörda myndigheter samt att sammanslutningar och enskilda skall lämnas tillfälle att yttra sig i den omfattning som behövs. Beredning förekommer såväl inom ett departement mellan som departement, t.ex. i allmän beredning med samtliga statsråd. Formema och praxis kan skifta

mellan olika regeringar. Det ligger i sakens enpartiregering inte fungerar på

natur att en samma sätt som en koalitionsregering.

Den faktiska verksamheten

RF ger bara den rättsliga för statsrådens verksamhet. Hur denna faktiskt gestaltar sig

ramen beror i hög grad på ärendenas art. Men givet är att sjudagarsveckan praktiskt taget går till att initiera samt föra ut, förklara och försvara regeringens politik i olika sammanhang. I riksdagen genom regeringsförklaringar, debattinlägg interpellationer och fråsamt svar gor, i massmedierna likaväl som genom föredrag för och genom förhandlingar och kontakter med partiavdelningar, kommuner, näringsliv och intressesammanslutningar i hela landet. Viktigt för ett statsråd är också att vara informerad om förvaltningsmyndighetemas arbete inom statsrådets område. För statsråden är numera utlandskontaktema betydelsefulla och därför tidskrävande. Se vidare utredningens bedömning under avsnitt 6.1.

SOU 199322 Bakgrund 25

2.2 Formerna för att bestämma arvoden till statsråden

Tiden före âr 1984

Före år 1984 bestämdes statsrådens arvoden av regeringen. När regeringen fastställde arvodena följde den som regel löneutvecklingen för vissa statliga chefstjänstemän. l samband med 1957 års revision av statens löneplaner beslöt regeringen att statsråden skulle erhålla arvode enligt dåvarande lönegrad B dock att till utrikesministern skulle utgå arvode motsvarande lönegrad B 9. Vid den tiden var i lönegrad B 8 placerade bl.a. general-

direktören i Postverket och Överbefálhavaren, medan i lönegrad B 7 placerade bl.a.

var justitieråden och presidenten i Svea hovrätt. l april 1965 godkände riksdagens dåvarande lönedelegation att regeringen fick flytta upp vissa chefstjänstemän i en högre lönegrad. Vid den därpå följande löneplansrevisionen fann regeringen, att flertalet statsråd också uppbar arvoden riksdagsman 2 910 kr i månasom den. Regeringen avstod därför från att justera arvodesnivån för statsråden. Från och med den 1 juli 1966 betalades därför arvoden till statsråden med ett belopp motsvarande lönegrad C I denna lönegrad var vid tid bl.a. justitieråden placerade. samma Från och med den l mars 1974 utgår inte längre något ledamotsarvode till riksdagsledamöter, som är statsråd. Därmed förändrades förutsättningarna för fastställande statsav rådens arvoden. Med stöd av riksdagens lönedelegations godkännande beslöt regeringen därför den 29 mars 1974 att arvodena till statsråden från och med den l år mars samma skulle betalas med ett belopp motsvarande lönen till tjänstemän i lönegrad F 31. Denna lönegrad var då den högsta inom den statliga sektorn. I den vid denna tid placerade var bl.a. generaldirektörema i Socialstyrelsen, Postverket och Televerket samt Överbefalhavaren. Efter en överenskommelse mellan SAV och de statsanställdas huvudorganisationer trädde den l juli 1977 det s.k. chefslöneavtalet i kraft. Avtalet innebar bl.a. att vissa chefstjänstemän, utöver en baslön, fick ett antal tjänstetillägg. För de statstjänstemän verkschefer och motsvarande som hade haft lön i nivå med statsrådens arvoden tillämpades avtalet så att de fick lägst sju och högst nio tjänstetillägg utöver baslönen. Regeringen beslöt, att reglerna om baslön och tjänstetillägg i chefslöneavtalet också skulle tillämpas statsråd. Antalet

26 Bakgrund SOU 199322

tjänstetillägg för statsråd skulle dock bara Det innebar, att statsråden den l juli vara sex. 1977 fick ett arvode 14 800 kr i månaden medan lön till verkschefema betalades med 15 600 17 200 kr i månaden. Den koppling statsrådens arvoden till chefslöneavtalet - av som regeringen hade bestämt innebar att dessa kom att alltmer halka efter lönerna till verkschefer och motsvarande. Regeringens beslut den l september 1983 med föreskrifter om löneförmåner m.m. för statsråd medförde att statsrådens månadsarvode för år 1983 blev 18 040 kr. Månadslönen till verkschefema uppgick samtidigt till 21 840 31 690 kr. -

Statsrádslönenämnden

I oktober 1983 tillsatte regeringen kommitté Statsrådslönekommittén med uppdrag en - - att föreslå riktlinjer för hur statsrådens löner, traktamenten och kostnadsersättningar skulle fastställas för framtiden. Kommittén leddes av f.d. landshövdingen Per Eckerberg. Den överlämnade i maj 1984 betänkandet Ds C 19848 Riktlinjer för statsrådens löner och traktamenten. Kommittén föreslog, att statsrådens arvoden skulle fastställas med utgångspunkt från det högsta löneplansbeloppet, dvs. det som gällde för bl.a. justitieråden, med ett tillägg 25 av procent. För statsministern skulle dock tillägget 35 procent. Detta innebar relativt vara en kraftig uppräkning, som enligt förslaget skulle genomföras i tre steg och fullt vara genomförd den l januari 1986. Kommittén föreslog vidare rådgivande statsrådslönenämnd att en skulle inrättas för att följa utvecklingen på löneområdet och lämna förslag till regeringen om ändringar av statsrådens förmåner. Nämnden borde bestå högst fem ledamöter med av dokumenterade erfarenheter inom såväl den offentliga som den privata sektorn. Med anledning av Statsrådslönekommitténs betänkande föreslog regeringen i propositionen 198485 17 om inrättande statsrådslönenämnd att sådan nämnd skulle inrättas av en en med uppgift att fr.o.m. år 1985 besluta statsrådens arvoden och övriga avlöningsförom måner. Regeringen hade tidigare samma år beslutat, att arvodet för år 1984 skulle betalas med 24 000 kr i månaden till statsministern och med 22 000 kr i månaden till övriga statsråd. Vid riksdagsbehandlingen tillstyrkte KU bet. l98485KU 12 regeringens förslag och anförde bl.a.

SOU 199322 Bakgrund 27

Enligt utskottets mening är det av värde att en permanent nämnd av nu aktuellt slag inrättas. På grundval av nämndens bedömningar bör det bli möjligt att göra regelbundna justeringar av regeringsledamötemas arvoden m.m. Eftersläpningar med åtföljande stora arvodeshöjningar vid ett och tillfälle som förekommit under senare år kan därigenom undvikas. samma

Vid utskottets betänkande fanns fogade två reservationer. Enligt den ena m borde nämnden

från principiella synpunkter bara ha rådgivande funktioner. I den andra c avvisades av

främst konstitutionella skäl tanken på en särskild nämnd. Riksdagen följde emellertid KU och biföll alltså förslaget att Statsrådslönenämnden skulle inrättas rskr. 19848540. Den 13 december 1984 förordnade regeringen ledamöter i Statsrådslönenämnden. Ordförande blev f.d. landshövdingen Per Eckerberg. Till övriga ledamöter i nämnden förordnades f.d. SAF-chefen Curt-Steffan Giesecke, f.d. landshövdingen Astrid Kristensson, f.d. LO-ordföranden Gunnar Nilsson och f.d. TCO-ordföranden Otto Nordenskiöld. Sedan Per Eckerberg avlidit, förordnades till ordförande f.d. landshövdingen och f.d löneministem Bertil Löfberg. Sedan Otto Nordenskiöld avlidit, förordnades till ny ledamot f.d. PTKordföranden Ingvar Seregard. Under tiden från och med den 18 december 1984 samt till den l juli 1991 hade Statsrâdslönenämnden sammanlagt 19 sammanträden. Som delmâlsättning hade nämnden ursprungligen att statsministerns och övriga statsråds arvoden skulle vara 135 procent respektilönen för justitierâd och regeringsrâd. Detta delmål uppnåddes först den ve 125 procent av l januari 1989. Nämnden avsåg därefter att bedöma nivån för statsrådens arvoden med utgångspunkt i löneutvecklingen såväl inom den offentliga som den civila sektorn. Nämnden ämnade också ta hänsyn till nivån för arvodena till statsråden i de övriga nordiska länderna. Bland annat löneutvecklingen efter den l januari 1989 medförde att nämnden inte ansåg sig kunna fullt ut genomföra sin målsättning. Den 9 november 1990 beslöt nämnden att statsrådens arvoden skulle vara oförändrade fr.o.m. den l januari 1991. Vid den tidpunkten uppgick arvodena till 46 500 kr för statsministern och 43 000 kr för övriga statsråd.

28 Bakgrund SOU 199322

Statsrádslönenämndens avveckling m.m.

Riksdagens ställningstaganden hösten 1990

I sitt betänkande 19909lKU18 Oförändrade arvoden till riksdagens ledamöter m.m. framhöll KU hösten 1990 att starka skäl talade för en samordning mellan fastställande av arvoden för statsråd och för riksdagsmän. Arvodet till riksdagsmännen borde därvid tjäna som utgångspunkt. Det fanns vidare enligt utskottet principiella invändningar mot att en myndighet, som är underställd regeringen, bestämmer statsrådens arvoden. Riksdagen gav Riksdagens förvaltningskontor och regeringen till känna vad utskottet hade anfört rskr. l9909187 och 88.

Regeringens proposition om sjukavdrag för statsråden m.m.

I propositionen 199091 170 om sjukavdrag för statsråden lade regeringen fram förm.m. slag till en lag om sjukavdrag för statsråden. Förslaget föranlett bl.a. de ändringar i var av den allmänna sjukförsäkringen som hade trätt i kraft den l 1991. I enlighet med beslut mars av riksdagen utfärdade regeringen lagen 1991359 sjukavdrag för statsråden bet. om 199091KU44, rskr 199091284.

Awecklingen av Statsrådslönenämnden m.m.

1 prop. 1990912170 behandlade regeringen också riksdagens skrivelse i fråga samordom ningen av arvoden för riksdagsledamöter och statsråd. Det kunde enligt propositionen vara

av stort värde att regeringen inte själv bestämde sina arvoden. En ordning med den innebör-

den borde därför finnas också i fortsättningen. Vidare angavs, att regeringen ansåg sig inte heller för framtiden böra redovisa någon uppfattning om vilka grunder statsrådens arvoden borde fastställas. Med anledning av regeringens uttalanden i 199091 170 behandlade KU frågan prop. om en samordning av arvodena mellan statsråden och riksdagsledamöterna. Samtidigt behand-

lades två motioner m resp. c i vilka begärdes att samordning de aktuella arvodena

en av

SOU 199322 Bakgrund 29

skulle komma till stånd. I sitt betänkande l9909lKU48 hänvisade utskottet till vad man tidigare hade anfört att starka skäl talade för att riksdagsmannaarvodet borde tjäna som om utgångspunkt för fastställande arvoden för statsråd. KU anförde vidare bl.a. följande. av Enligt utskottets uppfattning finns för närvarande inte anledning att i princip ändra relationerna mellan statsrådens och riksdagsledamötemas arvoden Den samordning som utskottet tidigare uttalat sig för bör enligt ---. utskottet lämpligen ske genom en lagreglering som knyter statsrådsarvodet till arvodet för riksdagsledamöter. Med en sådan lagreglering skulle för statsrådslönenämnden endast återstå att bestämma om traktamente, reseersättning och dylika förmåner. Det kan enligt utskottets mening inte längre motiverat att behålla en särskild nämnd för handläggning av enbart anses dessa frågor. Utskottet föreslår i stället att också dessa frågor nu lagregle- Mot denna bakgrund bör statsrådslönenämnden således avvecklas. ras.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag rskr. 199091361. Med anledning av riksdagens beslut utfärdade regeringen lagen 1991832 om ändring i lagen 1991359 om sjukavdrag för statsråden. Lagens rubrik ändrades genom riksdagens beslut till lag om arvoden för statsråden Lagen finns i sin senaste lydelse fogad till detta betänkande m.m. som bilaga Enligt 1 § arvodeslagen betalas arvode till statsråden med 198 procent av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen, dock att statsministerns arvode uppgår till 215 procent ledamotsarvodet. Den l juli 1991 erhöll därför statsministern ett arvode med 46 494 kr av månad och övriga statsråd ett arvode med 42 818 kr per månad. per 1 lagen 19901417 avvikelser från vissa bestämmelser i lagen 1988589 om ersättom ning till riksdagens ledamöter föreskrevs, att för tiden den l oktober 1990 den 31 m.m. december 1991 ledamotsarvode skulle utgå med 21 625 kr per månad, dvs. det arvode som hade betalats i september 1990. 1 propositionen 1990912200 Statsrådens arvoden såg regeringen det som en självklar förutsättning för effektiv stabiliseringspolitik att rekommendationer från den av regeringen förordnade särskilda förhandlingsgruppen den s.k. Rehnberggruppen följdes. Det en innebar enligt regeringen bl.a. att några löneökningar per den l januari 1992 inte skulle ske. Detta borde självfallet gälla också arvodena till riksdagens ledamöter och till statsråden. Propositionen 19909l200 följdes i riksdagen upp av en motion 199091K98 av Jan

Bergqvist m.fl. s med yrkande att riksdagen skulle besluta att riksdagsledamötemas arvo-

30 Bakgrund SOU 199322 den även efter år 1991 i alla delar skulle följa de riktlinjer som hade lagts fast av Rehnberg- EYUPPCU- Regeringens proposition och den nämnda motionen behandlades av KU under hösten 1991 i betänkandet l99192KU5 Riksdagsledamötemas arvoden m.m. Utskottet föreslog, att statsrådens arvoden skulle anpassas till de centrala avtal som hade träffats grundval av Rehnberggruppens rekommendationer. Statsråden borde därför kunna tillgodoräknas höjningar med först 1,2 procent och därefter 1,15 procent, vilket innebar sammanlagt 2,36 procent. Detta motsvarade enligt KU motsvarar de avtalade generella lönejusteringar som Rehnberggruppen utgått ifrån eller själv medverkat till. Fr.o.m. den 1 januari 1992 borde därför enligt KU arvodena till statsråden höjas till 43 830 kr per månad och till statsministern till 47 593 kr per månad. KU uttalade vidare i sistnämnda betänkande. Utskottet anser i likhet med förvaltningsstyrelsen att det finns skäl för en annan konstruktion för fastställandet av statsrådens arvoden än den som gäller enligt lagen om arvoden till statsråden m.m. Det får ankomma regeringen att låta utreda frågan och snarast återkomma med förslag i ämnet till riksdagen. Vad utskottet nu har uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Till utskottets betänkande fogades ett antal reservationer och särskilda yttranden. Riksdagen beslutade emellertid i enlighet med utskottets förslag rskr. 199l9262. Med anledning av riksdagens beslut utfärdade regeringen bl.a. lagen 19911877 om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen 1991359 om arvoden till statsråden m.m. Lagen finns fogad till detta betänkande som bilaga

Aktuell riksdagsbehandling

Vid 199293 års riksmöte har under den allmänna motionstiden väckts ett antal motioner om riksdagsledamöternas arvoden med i viss utsträckning bäring också statsrådens arvoden; mot. l99293K304 s, 199293K317 v, l99293K327 c, 199293K329 kds och l99293Fi204 nyd. Riksdagens förvaltningsstyrelse har i februari 1993 i en skrivelse till KU aktualiserat frågan om en frysning av riksdagsledamöternas arvoden också efter utgången av mars 1993.

SOU 199322 Internationella jämförelser 31

3 Internationella

jämförelser

Det har ankommit utredningen att undersöka hur frågan om fastställande av arvoden till och förmåner för statsråd har lösts i andra jämförbara länder. Utredningen har därför hämtat uppgifter om förhållandena i sammanlagt 16 andra länder. I bilaga 2 redovisas i tabellform land för land formerna för fastställande av arvoden, arvodesnivåer och övriga förmåner till statsråd, ministrar och andra regeringsledamöter. Uppgifter om ersättning för representation 0.1. har i allmänhet inte erhållits. I det övervägande antalet av de undersökta länderna fastställs arvodena till statsråden direkt i lag eller med stöd av lagstiftning. Endast i ett par länder är det regeringen själv som fastställer ersättningen till regeringsledamöterna. I Island och Nya Zeeland fastställs arvodena av ett särskilt organ enligt vissa allmänna riktlinjer, såsom att arvodena skall anpassas till det allmänna ekonomiska läget samt vara jämförbara med ersättningarna inom den privata sektorn till personer med likartat ansvar och arbetsuppgifter som regeringsledamöter. I de flesta länder från vilka utredningen har hämtat in uppgifter är nivån för arvoden till statsråden direkt eller indirekt kopplad till vissa högre statstjänstemäns löner eller till ett allmänt löne- eller kostnadsindex. Med undantag för Belgien, Island och Norge är grundarvodet för statsråden i de undersökta länderna högre eller betydligt högre ån nuvarande arvode till de svenska statsråden. Till detta kommer att statsråden erhåller fullt eller något reducerat arvode som parla- - mentsledamöter. I en del av länderna är ledamotskap i parlamentet dessutom en förutsättning för uppdraget som statsråd. I så gott som samtliga undersökta länder får statsråden vidare övrig ersättning och förmåner, såsom representationsersättning, bilförmån, bostadsförmån och traktamenten. Även utan hänsyn till skattefrihet eller oftast mycket skattekonsekvenser, framgynnsamma står dessa förmåner i allmänhet som klart fördelaktiga vid en jämförelse med motsvarande förmåner för och ersättningar till de svenska statsråden.

SOU 199322 Några modeller 33

4 modeller för fastställande löner

Några av

4. 1 Allmänt

En uppgift för utredningen har varit att pröva för- och nackdelar med att koppla statsrådens arvoden till löner och arvoden som betalas till någon eller några grupper av anställda. Ett alternativ som utredningen också har prövat är att binda arvodena till något mått av priseller kostnadsutveckling som används i samhället. Utredningen redovisar i det följande en del modeller som skulle kunna tänkas använda eller har använts vid fastställande av arvodena till statsråden. Till betänkandet finns också som bilaga 1 fogad en jämförelse av löneutvecklingen mellan åren 1973 1992 för statsråd, riksdagsledamöter, domare och vissa chefstjänstemän inom den statliga sektorn. I bilagan redovisas också förändringarna av KPI, AKI och basbeloppet under samma period.

4.2 Högre tjänstemän inom den statliga Förvaltningen

Kännetecknande för utvecklingen av den statliga lönepolitiken från mitten av 1980-talet är övergången från ett tämligen stelt lönegradssystem till ett system för individuell lönesättning ett system som baseras främst att tillgodose behovet av att rekrytera och behålla kom- petent arbetskraft. Andra faktorer som beaktas vid lönesättningen är individens förmåga att utföra sina arbetsuppgifter och att nå uppsatta mål. Under de år då det rådde brist på arbetskraft lades tonvikten främst de marknadsmässiga inslagen i lönepolitiken. Grundprinciperna för denna lönepolitik lades fast i den personalpolitiska propositionen prop. 198485 219. Utvecklingen till en individuell lönesättning har skett olika sätt. För de högre tjänstemännen cheferna påbörjades den allvar genom det chefslöneavtal som år 1985 ersatte ett motsvarande avtal från år 1977. l 1985 års avtal angavs varken någon lägsta eller någon

T2 13-0259

34 Några modeller SOU 199322

högsta lönenivå utan lönesättningen skulle baseras statsförvaltningens behov att till av sig knyta kvalificerad personal i ledande ställning ---. Utvecklingen mot ett system med individuell lönesättning har bl.a. inneburit, det att numera finns en stor spännvidd i lönenivâerna mellan de högsta statliga tjänstemännen. Chefslöneavtalet gäller för de högre tjänstemännen närmast under verkschefema. Här märks t.ex. avdelningschefer och länsrád. Deras löner bestäms Statens chefslönenämnd, av som är ett partssammansatt organ. Sammanlagt bestäms cirka 1 500 högre tjänstemäns och domares löner av chefslönenämnden. Medellönen utgör cirka 32 000 kr i månaden. Spännvidden är dock betydande mellan 23 000 och 60 000 kr i månaden. Löner, överstiger som 60 000 kr i månaden, betalas dock, till ett fåtal chefstjänstemän, främst cheferna närmast under verkschefen i de stora affärsverken. Tjänsterna som generaldirektör och motsvarande samt landshövding omfattas också av chefslöneavtalet. De nämnda tjänsterna tillhör dock den s.k. undantagskretsen. Det innebär, att lönerna bestäms ensidigt av regeringen utan medverkan av chefslönenämnden. Vid utgången av mars 1992 hade 24 av generaldirektörerna lön understeg 40 000 en som kr per månad. 35 generaldirektörer hade en lön mellan 40 000 och 50 000 kr månad, per medan bara nio generaldirektörer hade en lön mellan 50 000 kr och 60 000 kr månad. per Fem generaldirektörer hade en lön som översteg 60 000 kr månad, den högsta låg per varav 140 000 kr i månaden. Denna lön torde främst förklaras att vederbörande direktrekryav terats från en motsvarande chefsposition i näringslivet. Lönerna till landshövdingarna har av hävd varit tämligen enhetliga. Med ett undantag par hade landshövdingarna vid utgången av mars 1992 en lön cirka 41 500 kr per månad. Gemensamt för verkschefema och landshövdingarna är att de, utöver sina fasta löner, i vissa fall uppbär förhållandevis stora arvoden för olika uppdrag, främst i styrelser, nämnder och statliga utredningar. Med hänsyn till bl.a. den individuella lönesättningen för verkschefema och den ändrade strukturen för de statliga myndigheterna är det inte möjligt att för denna redovisa grupp en rättvisande jämförelse av löneutvecklingen under senare är med statsråden.

SOU 199322 Nágra modeller 35

4.3 Domare

Vissa högre domare justitieråd, regeringsråd, presidenter, lagmän m.fl. omfattas också - av chefslöneavtalet. Lönespridningen för dessa kategorier är emellertid inte lika för stor som andra chefstjänstemän. Domaryrkets karaktär har nämligen ansetts böra medföra att lönenivåema snarare visar på vilken nivå domarna är verksamma än på deras individuella skicklighet. Den kollegiala beslutsordningen och det ofta ringa inslaget arbetsledning har också av spelat in. Sedan det gamla lönegradssystemet definitivt avskaffats för statstjänstemännen genom ramavtalet om löner 1989 1990 för statstjänstemän m.fl. RALS 1989 90, gäller - numera individuell lönesättning för övriga domare. Lika lite för de högsta domarna som som omfattas av chefslöneavtalet är lönespridningen för domare på s.k. rådsnivå särskilt stor. I slutet av 1980-talet drabbades domaryrket av rekryteringsproblem. I storstäderna lämnade många domare främst de icke ordinarie men även del ordinarie yrket för välbe- - en talda anställningar inom bl.a. banker, revisionsbyråer samt försäkrings- och fastighetsbolag. I linje med den nya statliga lönepolitiken gjordes därför i de olika löneavtalen satsningar domarna. Lönema den l april 1992 är för justitieråden och regeringsråden 41 000 kr i månaden samt för rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd i genomsnitt 27 600 kr i månaden. Löneutvecklingen för domare fr.o.m. år 1983 t.o.m. april 1992 utgör 92 procent. Statsrådsarvodena har under samma period ökat med 150 procent.

4.4 Riksdagens ledamöter

Arvodena till riksdagsledamöterna har i huvudsak varit kopplade till lönerna för statliga byråchefer samt rådmän, hovrättsråd och kammarrättsrâd. Enligt beslut riksdagen bet. av 199192KU5, rskr. 19919262 skall fr.o.m. år 1992 inte längre byråchefslönerna ingå i jämförelseunderlaget jfr avsnitt 2.2. Som motiv anfördes jfr avsnitt 4.2 utvecklingen mot individuella löner. Räknat årsbasis har riksdagsledamötemas arvoden ökat med 406 pro-

36 Några modeller SOU 199322 cent fr.o.m. år 1973 t.o.m. mars 1992. Motsvarande ökning för statsrådsarvodena är 367 procent.

4.5 Kommunalt förtroendevalda

Kommunförbundet genomför sedan år 1971 vart tredje år undersökning b1.a. arvodena en av till de förtroendevalda det kommunala planet. Den senaste undersökningen utfördes år 1992. Samtliga landets 286 kommuner omfattades av undersökningen. Undersökningen visar, att den l januari 1992 medelvärdet för månadsarvodet till kommunalråd i hela landet var 26 950 kr och för storstäderna 31 670 kr. För de heltidsengagerade förtroendevalda var medelvärdet för i hela landet månadsanodet 26 670 kr.

4.6 AK1

Arbetskostnadsindex AK1 mäter lönekostnadsutvecklingen, sedd arbetsgivarens ur synvinkel. AK1 delas upp i två index ett för arbetare inom industrin AK1-A och för - ett industritjänstemän AK1-T. 1 betänkandet SOU 1992102 Myndigheternas förvaltningskostnader budgetering - av pris- och löneförändringar har Ramanslagsutredningen föreslagit, att i ett fullt utbyggt ramanslagssystem AK1 A skall ligga till grund för lönemedelsberäkningen till myndigheterna. Index för AK1 A med år 1973 som utgångsår har för samtliga de yrkeskategorier som ingår i underlaget i genomsnitt ökat till 511 i maj 1992. Lönerna har alltså ökat med cirka

411 procent. Ökningen för statsrådens arvoden för motsvarande period 367

var procent.

4.7 KPI

Konsumentprisindex KPI beräknas SCB. Det skall visa hur konsumentpriserna i - - av genomsnitt utvecklar sig för hela den privata inhemska konsumtionen.

SOU 199322 Några modeller 37

KPI har från och med mars 1973 till och med mars 1992 ändrats från 281 till 1324, dvs. en höjning med 371 procent. Under tid har statsrådslönema höjts med 367 samma procent.

4.8 Basbeloppet

Basbeloppet fastställs numera en gång årligen. Basbeloppet används främst för bestämma att utvecklingen av olika förmåner inom socialförsäkringsområdet, folkpension, t.ex. ATP och sjukpenning. Men även kompletteringspensioner enligt olika kollektivavtal bidragsförsamt skott, underhåll efter skilsmässa och försäkringsbelopp skilda slag är ofta knutna till av basbeloppet. Basbeloppet för januari 1973 utgjorde 7 300 kr medan det för januari 1993 utgjorde 34 400 kr, vilket innebär en ökning med 371 procent. Statsrádslönerna har under tid samma ökat med 367 procent.

SOU 199322 Nuvarande ordning 39

5 Nuvarande

ordning

5.1 Arvoden till statsråden

Författningsstöd

Grundläggande föreskrifter om arvoden till statsråden finns i l § arvodeslagen.

Arvodesnivå

Arvodena till statsråden betalas månadsvis med ett belopp som motsvarar 198 procent av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen. Statsministerns arvode uppgår dock till 215 procent av ledamotsarvodet. Arvodet avrundas till närmaste hela krontal. Riksdagsledamöternas arvoden bestäms enligt lagen 1988589 ersättning till om m.m. riksdagens ledamöter. Enligt 3 § första stycket denna lag skall arvode till riksdagsmännen betalas med ett belopp för månad som motsvarar den genomsnittliga lönen för tjänster som rådmän, hovrättsrâd och kammarrättsråd. Riksdagens förvaltningskontor beräknar arvodet årligen för tiden den l oktober den 30 september. - Den genomsnittliga lönen för rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd uppgick för april 1992 till 27 600 kr i månaden. Med tillämpning av lagen om arvoden till statsråden m.m. skulle därför månadsarvodet till statsråd utgå med 54 648 kr och till statsministern med 59 340 kr. Emellertid gäller för tiden den 1 januari 1992 den 31 1993 delvis andra regler - mars såväl för riksdagens ledamöter som för statsråden. Med tillämpning av lagen 19911876 om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen 1988589 om ersättning till riksdagens ledamöter utgår för närvarande arvode till m.m. riksdagens ledamöter med 23 425 kr i månaden.

40 Nuvarande ordning SOU 199322 På motsvarande sätt betalas, med tillämpning av lagen 19911877 om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen 1991359 om arvoden till statsråden m.m., arvode till statsministern med 48 788 kr i månaden och till övriga statsråd med 45 025 kr i månaden.

Andra bestämmelser om arvoden

Till en riksdagsledamot som är statsråd utgår enligt 1 § första stycket lagen ersättning - om m.m. till riksdagens ledamöter inga sådana ekonomiska förmåner tillkommer - som annars en ledamot av riksdagen. Av 3 § tredje stycket lagen om ersättning till riksdagens ledamöter framgår att vid m.m. tillämpning av lagen 1962381 om allmän försäkring skall arvodet till riksdagen ledamöter anses som inkomst av anställning och ledamot arbetstagare. Någon motsvarande anses som bestämmelse finns inte i fråga om statsråden. Enligt 3 § andra stycket lagen om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall riksdagens talman erhålla samma arvode som motsvarar lönen till statsministern.

5.2 Övriga ersättningar till statsråden

Representationsersäztning

Kostnader för statsrådens representation i tjänsten betalas i allmänhet från respektive departements förvaltningsanslag.

Resekøstnadsersämzing och traktamente

Författningsstöd

Grundläggande föreskrifter om resekostnadsersättning och traktamenten till statsråden finns i 7 och 8 §§ arvodeslagen.

SOU 199322 Nuvarande ordning 41

Resekostnader

Ett statsråd, som gör en inrikes resa inom ramen för sitt uppdrag, har rätt till traktamente, resekostnadsersättning, förråttningstillägg för endags- och flerdygnsförrättning, lönetillägg för avrese- och hemresedagar, bilersättning och biltillägg enligt de bestämmelser gäller som för tjänstemännen i regeringskansliet. Ett statsråd, som är ledamot av riksdagen, har dessutom rätt till sådan ersättning vid resor mellan Stockholm och den valkrets som honhan representerar i riksdagen. Vid dessa resor får statsrådet bestämma fardmedel. Ersättning för resekostnader betalas i allmänhet för faktiska kostnader, mot kvitto. Vid resa med egen bil betalas bilersättning med 13 kr per mil och i vissa fall även ett biltillägg med 12 kr per mil.

Logikostnader

Ersättning för kostnader för logi betalas för faktiska kostnader, mot kvitto. Om statsrådet inte kan visa något kvitto eller inte har haft någon utgift, betalas nattraktamente med 85 kr per natt. Vid endagsförrättning utanför den vanliga verksamhetsorten betalas förrättningstillägg enligt lokalt avtal. Tillägget varierar beroende bortovarons längd och uppgår till 100 - 250 kr per dag. Vid flerdygnsförrättning utanför den vanliga verksamhetsorten betalas både ett skattefritt traktamente enligt ARA och ett skattepliktigt förrättningstillägg enligt det lokala avtalet. Enligt besked från Skattemyndigheten i Stockholms län är statsrådens resor med tjänstebil statsrådsbilar, limousinservice och motsvarande till och från arbetet eller till och från representationstillfallen eller andra tjänsteärenden inte skattepliktiga förmåner. För att inte bli bedömda som skattepliktiga löneförmåner skall dessa resor normalt gå direkt till eller från bostaden respektive arbetet eller förrättningen. En bilresa, som går via hemmet till privata mål t.ex. sommarbostaden eller en privat fest, kan inte företagen i tjänsten och anses är därmed inte skattefri.

42 Nuvarande ordning SOU 199322

Utrikes tjänsteresor

Ett statsråd, gör en utrikes resa inom ramenför sitt uppdrag, har rätt till resekostnadssom ersättning och traktamente enligt de bestämmelser som gäller för statstjänstemän vid utrikes Dessa bestämmelser är intagna i utlandsreseförordningen 1991 1754. Enligt förord resor. ningen utgår resekostnadsersättning, traktamente, med belopp som varierar för olika länder 150 865 kr per dygn samt ersättning för logikostnader. För vissa större städer anges ett normalt högsta godtagbara pris för ett enkelrum med bad inklusive service och eventuell skatt. Vid utrikes föranledda inbjudan till ett statsråd att tillsammans med maka resor av en make göra ett officiellt besök i en annan stat äger makanmaken enligt ett regeringsbeslut den 22 juni 1983 rätt att av allmänna medel uppbära resekostnadsersättning och traktamente samt ersättning för hotellkostnader. Motsvarande förmåner utgår till makamake vid inrikes resor föranledda t.ex. av att ett statsråd är värd för en utländsk minister, som åtföljs av maka make, eller då ett statsråd tillsammans med sin makamake har inbjudits att delta i ett större officiell karaktär, t.ex. nobelprisutdelningen eller en kungamiddag. evenemang av

Ersättning vid dubbel bosättning

Författningsstöd

Enligt 6 § arvodeslagen har ett statsråd, som har längre färdväg än 70 km från bostaden på hemorten till regeringskansliet, rätt till avlöningsförstärkning och tillägg för logikostnad med belopp som gäller för tjänstemän med tidsbegränsad anställning i regeringskansliet. För att

statsrådet skall åtnjuta denna ersättning skall emellertid också förutsättningarna för avdrag

enligt 33 § punkt 3 a kommunalskattelagen 1928370 vara uppfyllda.

SOU 199322 Nuvarande ordning 43

Avdrag för dubbel bosättning

Vissa statsråd är stadigvarande bosatta mer än 50 km från Stockholm. De uppfyller då i allmänhet villkoren för rätt till avdrag på grund av dubbel bosättning. Föreskrifter härom finns i 33 § kommunalskattelagen. Enligt dessa bestämmelser medges avdrag för logi med belopp som motsvarar den faktiska boendekostnaden på arbetsorten, merkostnader för måltider och småutgifter med schablonbelopp 50 kr dag eller - - per styrkta merkostnader, - en hemresa i veckan. Avdraget skall beräknas efter kostnad för billigaste färdsätt. Avdrag medges dock för tåg- eller flygresa, om kostnaden inte är oskälig. Avdrag enligt kommunalskattelagens bestämmelser medges i allmänhet för högst tre år för gifta eller sammanboende och för högst ett år för ensamstående.

Ersättning enligt avtal

Med tillämpning av lokalt reseavtal den 8 april 1991 för anställda i regeringskansliet utgår viss ersättning till de statsråd som har längre färdväg än 70 km mellan bostaden och regeringskansliet och som i övrigt uppfyller kraven för avdrag enligt anvisningarna till 33 punkt 3 a kommunalskattelagen. Statsrådet kan i dessa fall erhålla ett tillägg för styrkta logikostnader med högst 4 000 kr i månaden och en avlöningsförstärkning med 4 400 kr i månaden. Dessa ersättningar är skattepliktiga. Vidare erhåller statsrådet resekostnadsersättning för mellan Stockholm och hemresor orten. Statsrådet har också i dessa fall rätt att resa med reguljärt flyg oavsett reseavstånd jfr 7 § arvodeslagen.

44 Nuvarande ordning SOU 199322

Fri telefon

Statsråden har rätt till fri telefon för tjänstebruk i bostaden, hemorten och i en eventuell feriebostad. Dessa telefoner beställs och betalas Regeringskansliets förvaltningskontor av och betraktas som tjänstetelefoner med hemligt telefonnummer. Denna förmån är inte skatteplikti

Sjukvárdsfåinnåner

Författningsstöd

Enligt 4 § arvodeslagen har statsråden rätt till de sjukvårdsförmåner gäller för tjänstesom män i regeringskansliet. I fråga sjukavdrag under avsnitt 5.3. om se

Förmåner

För de statsråd, som också är riksdagsledamöter, har överenskommelse träffats

en mellan Riksdagens förvaltningskontor och Regeringskansliets förvaltningskontor innebörd av att dessa statsråd har rätt att fortsätta som patienter vid den hälsocentral finns vid riksdasom gen. Kostnaderna betalas av Regeringskansliets förvaltningskontor. I övrigt gäller för statsråden samma sjukvårdsförmåner för tjänstemännen i som regeringskansliet, dvs. att läkarvård ersätts med 95 kr för varje behandlingstillfálle. Sjukgymnastik och liknande behandling ersätts med 55 kr per behandlingstillfálle. Vidare utgår ersättning för läkemedel.

SOU 199322 Nuvarande ordning 45

Försäkringsfönnáner

Författnings- och avtalsstöd

Med tillämpning av förordningen SAVFS 19876 B 4 tjânstepensionsrätt för statsråden om omtryckt SAVFS 19897 B 5 torde dessa ha försäkringsskydd enligt avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring TGL-S.

Grupplivförsäkring

Försäkringsförmâner i form av grupplivförsäkring är i första hand ett grundbelopp, vars storlek är beroende av statsrådets ålder vid frånfallet och vilka anhöriga efterlämnas. som För efterlevande makamake eller bam betalas ett grundbelopp på sammanlagt högst

206 400 kr sex basbelopp. För varje barn under 21 år betalas vidare ett bambelopp

högst 68 800 kr två basbelopp. Avlider ett statsråds makamake, kan försåkringsförmån också utgå. Förmånen utgörs av begravningshjälp med 17 200 kr 0,5 basbelopp och ett halvt bambelopp med 34 400 kr ett basbelopp för varje hemmaboende bam under 17 år.

Begravningshjälp

Om ett statsråd avlider, betalas begravningshjälp med 17 200 kr 0,5 basbelopp till dödsboet.

Reseförsäkring

I den senaste budgetpropositionen prop. 1992931OO bil. l har förslag lagts fram om att anställda och uppdragstagare hos staten skall erhålla ett försäkringsskydd vid i resor tjänsten. Statsråden torde vid sådana resor komma att omfattas av samma skydd.

46 Nuvarande ordning SOU 199322

Pensionsfönnáner

Författningsstöd

Statsråden har rätt till pensionsförmåner enligt förordningen SAVFS 19876 B 4 tjänsom tepensionsrätt för statsråd ändrad senast SAVFS 199114 B 13.

Egenpensionsförmåner

Egenpension för statsråd kan betalas ut i form av ålderspension, om statsrådet avgår vid 65 års ålder eller - senare, sjukpension, om statsrådet avgår före 65 års ålder till följd förlust eller nedsättning - av av i arbetsförmågan, förordnandepension, om statsrådet antingen uppfyller förutsättningarna för ålders- eller sjukpension eller i något annat fall har en sammanlagd statsrådstid minst år eller har av sex varit statsråd eller statssekreterare och haft en tjänst som varit förenad med rätt till förordnandepension sammanlagt minst sex år i oavbruten följd. Den som har varit statsråd i minst tre år inte har rätt till pension kan i stället få rätt men till en framtida livränta. I fråga om ålderspension, sjukpension och livränta gäller regler för statliga samma som arbetstagare i allmänhet. Den som har blivit statsråd efter fyllda 65 år har därför inte rätt till någon sådan förmån. Förordnandepension för statsråden betalas ut från och med dagen efter avgången, dock inte under tid då vederbörande åter är statsråd. Rätten till pension är i övrigt absolut och sådan pension betalas alltså ut även till ett statsråd övergår till statlig tjänst. som Förordnandepension, som beviljats efter den 21 1983, skall minskas med 65 mars procent av sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete pensionstagaren erhållit före som 65 års ålder. Från minskningen undantas ett belopp, som motsvarar två basbelopp år. per Om pensionen avkortats, avkortas också minskningen i motsvarande mån. Hel förordnandepension före 65 års ålder är 65 procent av pensionsunderlaget till den del detta mot högst 20 basbelopp, - svarar

SOU 199322 Nuvarande ordning 47

pensionsunderlaget till den del detta överstiger 20 men inte 30 basbelopp. - 32,5 procent av tid från och med den månad då vederbörande fyller 65 år är hel förordnandepension För 10 pensionsunderlaget till den del detta svarar mot högst 7,5 basbelopp, procent av pensionsunderlaget till den del detta överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp, - 65 procent av och pensionsunderlaget till den del detta överstiger 20 men inte 30 basbelopp. - 32,5 procent av Pensionsunderlaget beräknas ett medeltal av de senaste fem årslönema. som hel förordnandepension krävs minst 12 år. Härvid tillgodoräknas tid som statsråd och För tid i förordnandetjänst. Är tiden kortare än 12 år minskas pensionen statssekreterare samt 0,625 för varje helt fjärdedels år tjänstetiden understiger 12 år, dock med med procent som högst 15 procent 24 x 0,625. Förordnandepensionen ändras i med basbeloppet enligt lagen 1962381 allmän

takt om

försäkring.

Efterlevandepensionsförmån

makamake och barn under 20 år har rätt till efterlevandepension. Förmånerna Efterlevande efterlevandepension och kompletterande efterlevandepension. I de fall statsrådet består av hade till egenlivränta utgår dock bara kompletterande efterlevandelivränta. endast rätt en Efierlevandepension under högst fem år från och med månaden efter dödsfallet, utges dock längst till utgången den månad då arbetstagaren skulle ha fyllt 70 år eller om arav avgått med ålderspension efter fyllda 65 år längst under fem år räknat från betstagaren efterlevande är årsbeloppet 41 280kr 1,2 basbelopp och för varje ytteravgângen. För en ligare efterlevande höjs beloppet med 17 200 kr 0,5 basbelopp. Belopp, som är gemensamt för barn, delas lika mellan dem. Kompletterande efterlevandepension utges då pensionsunderlaget överstiger 7,5 basbelopp 32,5 pensionsunderlaget mellan 7,5 och 20 basbelopp samt och beräknas som procent av pensionsunderlaget mellan 20 och 30 basbelopp. Detta belopp höjs med 16,25 procent av vissa antalet efterlevande är flera än För hel kompletterande efterlevandeprocent, om en. pension krävs 20 tjänsteår. Pensionen betalas ut till efterlevande makamake så länge som dennadenne lever ogift och till barn normalt till 20 års ålder.

48 Nuvarande ordning SOU 199322 Kompletterande eflerlevandelivränta beräknas 30,5 pensionsunderlaget som procent av mellan 7,5 och 20 basbelopp samt 15,25 procent pensionsunderlaget av mellan 20 och 30 basbelopp. För flera än en efterlevande sker motsvarande höjning beloppet vid komav som pletterande efterlevandepension.

Allmän pension

Förutom övriga pensionsförmåner åtnjuter statsråd eller statsråds efterlevande de allmänna pensionsförmâner i form av folkpension och ATP utgår enligt lagen 1962381 som om allmän försäkring. I fråga om sjukpension sker samordning mellan de olika pensionsförmånerna.

Avgångsersättning

Regeringen har fått riksdagens bemyndigande att besluta när avgångsersättning skall betalas till ett statsråd som avgår vid regeringsombildning få någon en utan att ny anställning eller utan att kunna falla tillbaka på någon anställning eller jämförlig verksamhet prop. 198182l74, bet. l98l82AU 27, rskr. 198182443. Avgångsersättning betalas ut månadsvis så länge det förutvarande som statsrådet inte uppbär någon inkomst av förvärvsarbete, dock längst under månader. sex

5.3 Villkor vid statsråds ledighet

Statsråden har ingen lagstadgad rätt till ledighet utan kan sägas alltid i tjänst. vara De kan dock självfallet fysiskt vara hindrade från att fullgöra sitt arbete, till följd sjukdom t.ex. av eller barnafödande. Enligt 2 § andra stycket arvodeslagen skall statsråd, ett som inte kan fullgöra sitt uppdrag grund av sjukdom, vidkännas avdrag på sitt arvode. Avdraget per dag under en sjukperiod är 25 procent för de tre första dagarna och 10 för tid procent därefter. Någon förslag till ändring bestämmelserna sjukavdragen av om för statsråd har inte lagts fram med hänsyn till de redan beslutade ändringarna SFS 19921702 om sjukpenning enligt 3 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

SOU 199322 Nuvarande ordning 49 I övrigt görs inga avdrag, t.ex. vid föräldraledighet, från ett statsråds arvode. Det ligga i sakens natur att ett statsråd, som för en längre tid av hälsoskäl eller av synes orsak inte kan fullgöra sitt arbete, hos statsministern begär att bli befriad från sitt annan uppdrag.

SOU 199322 överväganden 51

6 överväganden

6.1 Allmänna utgångspunkter

En uppgift med starkt positivt innehåll

Regeringen styr riket. Med dessa 0rd slås i l kap. 6 § RF fast den utomordentligt viktiga ankommer på regeringen och därmed de enskilda medlemmarna i regeringsuppgift som kollektivet. På statsråden vilar alltså ett mycket stort ansvar för ledningen av landets styrelhar unika möjligheter arbeta för att förverkliga sina politiska visioner för hela se. De att landets bästa. Statsrådsposten framstår därför mycket eftertraktad för många politiker som riksplanet. Till bilden hör regeringsmedlem fâr tillfälle till utblickar över vida fält samt mycket att en

möjligheter till kontakter och samarbete med människor av de mest skilda slag.

stora statsråd har alltså starkt positivt innehåll. Men den ställer också hårda Posten som ett krav på sin innehavare och utsätter denne för stora påfrestningar.

Enskilt och kollektivt ansvar

följer med det kollektiva ansvaret för styrelsen av riket har statsråden Utöver allt vad som för departement eller särskilda områden inom ett sådant. Statsrådet är normalt att svara ett vid regeringssammanträdena föredragande i de ärenden som sorterar under hennehonom. inom sitt departement eller särskilda område det primära ansvaret för genom- Statsrådet bär politik för vilken regeringen står. Viktiga delar häri är budgetarbetet, förandet av den propositioner och skrivelser till riksdagen samt beredningen av direktiv för utarbetandet av de kommittéer regeringen tillkallar. Statsrådet måste kunna förmedla regeringens som idéer och planer till sina medarbetare samt inspirera dem i arbetet. Utöver liksom sina egna ledningsfunktionema i departementet eller det särskilda området faller i allmänhet ett förvaltningsärenden det enskilda statsrådet. En betydelsefull uppgift är härvid stort antal

52 överväganden SOU 199322

att tillsätta eller att för regeringen bereda tillsättande tjänster, kommittéuppdrag av m.m. med lämpliga innehavare. Riksdagen stiftar visserligen ensam lag men i praktiken utarbetas lagarna till allt avgörande del inom regeringskansliet. Även i detta hänseende faller på vederbörande ansvaret statsråd och ytterst på regeringskollektivet med statsministern i spetsen. De uppgifter som har antytts i det föregående medför att statsråden i avsevärd mån i tas

anspråk för övergripande planering likaväl för föredragningar, sammanträden och

som uppvaktningar, där statsrådet har att utan onödigt dröjsmål uttala sig i frågor de skilda av mest slag och omfattning. Arbetet i regeringen förutsätter fortlöpande, nära kontakter mellan medlemmarna i statsrådskretsen, både på det övergripande politiska planet och i viktigare ärenden. De meningsskillnader som naturligen ger sig till känna måste Överbryggas och awägningar ständigt göras mellan olika intressen i syfte att nå bästa möjliga helhetsresultat. Händelser skilda av slag, hemma likaväl som utanför riket, och den snabba utvecklingen i allmänhet påkallar ofta nya överväganden och ändrade dispositioner från regeringens likaväl som från de enskilda statsrådens sida. I särskilda frågor som primärt ansvarsområdet för två eller avser flera departement behöver samråd ske mellan närmast berörda statsråd. Kontaktema mellan finansministern och cheferna för fackdepanementen intar här central plats. en Regeringen är ansvarig inför riksdagen. En fortlöpande granskning statsrådens tjänsav teutövning och handläggning av regeringsärendena företas KU. Det är inte ovanligt av att utskottet hör de enskilda statsråden muntligt. Detta förekommer också i andra utskott. KUs granskning redovisas i ett särskilt betänkande och diskuteras därefter i déchargedebatten,

som brukar omges med stor publicitet. statsråden har att i riksdagen besvara interpellationer

och frågor. Denna verksamhet är omfattande och spänner över hela statsrådets ansvarsområde.

Alltid redo

Statsrâden måste i praktiken alltid vara beredda att omedelbart oavsett tid på dygnet, plats och övriga engagemang uttala sig och vid behov när viktiga händelser inträffar eller - agera akuta problem annars dyker upp inom ansvarsområdet. En regeringsledamot måste alltså

SOU 199322 överväganden 53 ständigt anträffbar. Över huvud taget måste statsråden ha förmåga att fortlöpande och vara med kort varsel ändra sin planering när detta visar sig påkallat av händelseutvecklingen.

Breda kontaktytor

Eftersom statsråden i allmänhet intar en central plats i sitt parti, tillkommer för deras del en betydande partipolitisk verksamhet både på riksplanet och i den egna valkretsen. De måste hålla fortlöpande kontakt med riksdagsgrupp, partikongress och andra partiorgan likaväl som med sina väljare. För statsråd med sin valkrets utanför Stockholm, påkallar detta särskilda arbetsinsatser. Det är överhuvud viktigt att statsråden har breda kontaktytor, t.ex. med företrädare för näringsliv och fackliga liksom andra organisationer och intressegrupper samt med myndigheter i övrigt. internationella samarbetet blir också alltmer och allmänna organ Det betydelsefullt. Att bygga upp och upprätthålla kontakter av den art, som angetts här, är krävande och tar mycken tid i anspråk. I förhållande till massmedierna och till allmänheten är det naturligt att statsråden intar en öppen attityd. I praktiken tar kontakterna med massmedierna normalt betydande utrymme i anspråk. En regeringsmedlem får vara beredd att i stort sett när och var som helst natt dag, hemma och i utlandet ställas inför frågor från företrädare för massmedier, ofta som möjlighet att förbereda sig och utan tillgång till sina medarbetare eller den expertis som

utan

annars kan finnas området. Statsråden får i allmänhet också mottaga ett stort antal brev från allmänheten. Även förslag till utarbetas av medarbetare, krävs ett avsevärt om svar engagemang av statsrådet personligen. Pâ statsråden faller vidare vanligen omfattande representativa uppgifter inom och utom riket.

Ingen skyddad privat sektor

En regeringsmedlem har praktiskt taget inte någon skyddad privat sektor. Statsrådets personliga och ekonomiska förhållanden både i det förflutna och nuet penetreras i detalj, redovisas och kommenteras i medierna och allmänheten. Det sagda gäller även de närstående. När av sina ekonomiska tillgångar, får statsråden räkna med särskilda det gäller förvaltningen av

54 Överväganden SOU 199322 regler. Detta problemkomplex utreds för närvarande Etikkommittén, av som kan väntas utfärda rekommendationer som medför avsevärda inskränkningar för regeringsmedlemmarna i fråga om den egna ekonomiska förvaltningen. Som har framgått ovan av avsnitt 2.1, får ett statsråd enligt 6 kap. 9 § andra stycket RF inte utöva allmän eller enskild tjänst. Stats rådet får inte heller inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för hennehonom. I praktiken måste en medlem i regeringen avstå från alla arvoderade bisysslor. En sida av verksamheten som statsråd, vilken har blivit alltmer tyngande, hänför sig till den personliga säkerheten. Statsministern står under ständig skyddsbevakning och kan inte röra sig fritt. Även andra statsråd utsätts från tid till annan för hot. De får inte sällan av säkerhetsskäl underkasta sig bevakning liksom andra restriktioner i fråga om sin rörelsefrihet och sina levnadsvanor i övrigt. Vad har som sagts nu gäller ofta även vederbörandes anhöriga. Det år omvittnat att det innebär en betydande mental och social påfrestning stå att under livvaktsskydd och att underkasta sig andra slag åtgärder i fråga av om personskydd. Den stora arbetsbelastningen, frånvaron ostörd fritid och de i av även övrigt ofta pressade levnadsförhållandena för statsråden utsätter deras familjeliv för mycket hårda påfrestningar. Inte sällan utsätts regeringsmedlemmarnas anhöriga för olika former publicitet av även om de själva står helt utanför politiken. Erfarenhetsmässigt kan påfrestningarna på familjeplanet innebära ett högt pris både för statsrådet och för de närmaste.

Ingen anställningstrygghet

Till bilden hör att det aldrig kan uteslutas regering avgår att en eller att ett statsråd av någon annan anledning med kort varsel lämnar sin befattning. Det gäller då för statsråden att så snabbt sorti möjligt ställa om sig både yrkesmässigt och på det privatekonomiska planet.

199322 överväganden 55 SOU

Statsministerns särskilda ställning

inte erforderligt belysa det särskilda de omfattande arbetsuppgifter och Det synes att ansvar, den position statsministern har. Det förtjänar dock att framhållas, att extremt utsatta som enligt denne tillsätter övriga statsråd och utser departementscheferna bland dem. RF ensam Han kan också entlediga dem.

Hur kan ett statsráds arbete värderas

Sammanfattningsvis kan konstateras, att statsrådsuppgiften är utomordentligt betydelsefull, och krävande. Det är inte möjligt att finna någon helt jämförbar befattning i kvalificerad sig offentlig eller privat tjänst. Det är största vikt för riket att tillräckligt kvalificevare av krafter är beredda låta sig rekryteras till statsrådsposterna liksom att regeringsmedrade att verksamhet i all möjlig mån underlättas så att de inte förslits mer än nödvändigt. lemmarnas förtjänar i detta sammanhang att erinra författningsutredningens kommentar SOU Det om 214 till den bestämmelse sedermera intogs som 6 kap. 9 § andra stycket 196317 s. som

RF

Ställer dylika strikta krav statsrådstjänstens innehavare, måste de med man statsrådstjänsten förenade avlöningsförmånema tydligen vara sådana att kvalificeicke ekonomiska skäl behöver tveka att ställa sig till förfogande. rade personer av

ersättning och andra sådana förmåner liksom god service åt statsråden är Ekonomisk en

underlättar i sin mån verksamheten och därmed rekrytering-

visserligen inte avgörande men också till statsrådens oberoende ställning. Det får inte vara så att en. De bidrar att garantera statsråd hämmas i sitt arbete alltför snäv ekonomisk ram eller andra svårigheter ett av en det materiella planet. Det är också ett samhällsintresse att statsrådsposterna med deras på insats tid och kraft samt med den yttre och inre press med vilka de obegränsade krav av med tillfredsställande ersättning. Å andra sidan får det inte är förbundna är förenade en så det upplevs statsråden lyfts till en alltför hög standard. vara att som om upp

56 överväganden

SOU 199322 Det gäller en grannlaga avvägning där hänsyn måste till många faktorer. tas Försöken under senare tid att till stånd tillfredsställande arvodessättning en för statsråden måste betecknas som misslyckade, även Statsrådslönenämnden om var inne på rätt väg. Arvoderingen är sålunda låg i förhållande till närmast jämförbara grupper hemma och i utlandet.

Åtgärderna för att underlätta statsrådens

dagliga liv och verksamhet är också otillfredsställande. Orsaken ligger i öppen dag. Det är alltför frestande att göra populistiska utspel på området och uppenbarligen alltför svårt att motstå den sortens tryck. När det gäller arvoderingen är det i och för sig naturligt att ersättningen till och förmånerna för statsråden vägs mot vad som utgår till cheferna för de största företagen inom det enskilda näringslivet, massmediavärlden och även organisationerna på arbetsmarknaden. Detta gäller särskilt som dessa chefer normalt torde garanterade avsevärt mått vara ett större av trygghet vid sin avgång än ett statsråd jfr avsnitt 5.2. Det står dock klart, sådan att en nivå knappast skulle allmänt godtas. Man skulle då hamna i den situation som vamats för i det föregående statsrâdsposterna skulle, inte utan fog, uppfattas som lockande födkrokar skattebetalarnas bekostnad. Ett anspråk som rimligen borde kunna uppställas är emellertid att statsråden åtminstone inte skall behöva stå någon anställd inom den statliga sektorn efter. Undantag torde dock få göras för cheferna för de största affärsdrivande verken, där förmånema ibland baseras på de kriterier som gäller inom det enskilda näringslivet. Ersättningen till statsråden når dock inte heller denna nivå. På servicesidan är situationen torftig. En översyn av servicefrågoma är påkallad med avseende både statsråden själva och deras makarmakor, när de funktioner utövar som i praktiken är att betrakta som förpliktelser.

Rimliga arvoden

Utredningen finner sammantaget att statsrådens nuvarande arvoden och övriga förmåner inte ligger en rimlig nivå vid jämförelse både det slag en av som har gjorts i det föregående och med beaktande vad gäller i de flesta jämförbara av som länder. Det gäller alltså att komma upp till en tillräcklig nivå och finna former att som gör det möjligt att för framtiden bevara arvodena på en sådan. Servicen måste också förbättras.

SOU 199322 överväganden 57

6.2 Formerna för att fastställa statsrådens arvoden

Utredningens bedömning Arvodena till statsråden bör inte automatiskt kopplas till någon löner eller arvoden eller till något index annan grupps för löner eller priser.

Skälen för utredningens bedömning Som framgår under avsnitt 2.2 förekommer sedan år koppling mellan arvodena för statsråd och riksdagsledamöter. Uppdragen är visser- 1991 en ligen båda politisk natur och har åtskilligt gemensamt. Det föreligger dock normalt en så av skillnad i innehåll och omfattning mellan de båda grupperna att en sådan koppling synes stor konstlad, även skattning uppdragens olika valör i och för sig naturligtvis kan om en av göras i enlighet med nuvarande ordning. Samma problem som i fråga om arvodena till statsråden sig för övrigt till känna när det gäller att fastställa en adekvat ersättning till ger riksdagsmännen. Enligt utredningens mening är sålunda arvode och annan ersättning liksom servicenivå otillfredsställande också för riksdagens ledamöter. koppling statsrådsarvodena till någon de kategorier som anges i avsnitt En av annan av 4.2 4.5 skulle medföra bl.a. rent marknadsmässiga överväganden i fråga om löner för att viss yrkesgrupp skulle slå igenom även statsrådens arvoden. Detta skulle vara otillen fredsställande, eftersom överväganden av denna art knappast kan sägas vara aktuella när det statsråd. Avtalsförhandlingarna inom både den offentliga och den enskilgäller att rekrytera da sektorn drivs i avsevärd omfattning så att man det ena året satsar på viss eller numera följande året på andra. Skulle statsrådsarvodena då knutna till vissa grupper och det vara viss uppkommer risk för att en del år avsevärda höjningar sker, som då kan utsättas grupp, för den kritik under avsnitt 6.1. Detta vore olyckligt. sorts som anges AKIA läggs till grund för lönemedelsberäkningen till myndigheterna jfr avsnitt 4.6 Om medför detta bl.a. tydlig koppling till den internationellt konkurrensutsatta sektorn, som en enligt Ramanslagsutredningens förslag bör normerande för lönekostnadsutvecklingen på vara hela den statliga arbetsmarknaden. En sådan koppling framstår enligt utredningens mening alltför ensidig och därmed mindre lämplig när det gäller statsrådens arvoden. som

58 överväganden SOU 199322

En koppling till KPl jfr avsnitt 4.7 innebär i princip en garanti för att alltid tillförvara säkrad en löneutveckling som kompensation för den allmänna utvecklingen konsuger av mentpriserna. Det torde knappast förekomma att någon yrkesgrupp har sådana garantier inskrivna i kollektivavtal eller i enskilda anställningsavtal. När det gäller arvodena till statsråden, skulle därmed en sådan ordning framstå olämplig. som Samma skäl som talar emot modell med koppling till KPI kan anföras en mot en ordning där arvodena kopplas till basbeloppet jfr avsnitt 4.8. Detta har till uppgift att på främst socialförsäkringsområdet underlag för bedömning kostnadsutvecklingen. ge en av Basbeloppet är däremot inte avsett att ge underlag för att bedöma löneutvecklingen eller lönenivån. Det passar av denna orsak mindre väl instrument för bestämma nivån på som att statsrådens arvoden. Utredningen finner därför att statsrådens arvoden inte lämpligen låter sig med automatik kopplas till någon annan yrkesgrupps löner eller till något allmänt använt index för löner eller priser. De olika modellerna kan dock tjäna uppgiften att ingå i det underlag vägs som in, när nivån på statsrådens arvoden skall bestämmas.

SOU 199322 Förslag 59

7 Förslag

7.1 statsrådslönenämnd En ny

Utredningens förslag Arvodena till statsråden fastställs av en särskild myndighet under riksdagen Statsrádslönenämnden. Nämnden meddelar också föreskrifter om pensionsförmáner och avgångsersättning till statsråden.

Nämndens ledamöter utses riksdagen för en tid av tre år, räknat av från och med den l juli året före det är då ordinarie riksdagsval förrättas. Valen till nämnden bereds av KU.

ordningen tillämpas fr.0.m. den 1 juli 1993. Den nya

Skälen för utredningens förslag Den svenska folkstyrelsen förverkligas bl.a. genom ett representativt statsskick 1 kap. l § RF. Folkstyrelsen måste av nödvändighet utövas indirekt. Detta ställer särskilda krav dem valts att representera folket. De förtroendesom valdas handlande måste därför kunna granskas. De bör också kunna ställas till ansvar företrädesvis politiskt för följderna de beslut de fattar. I praktiken sker gransk- - av som ningen inte minst massmediernas försorg. Det är förståeligt att mycket av denna genom granskning, särskilt i ekonomiskt kärva tider, riktas frågor som rör de ersättningar utgår till de förtroendevalda. Detta gäller i synnerhet med avseende ledamöterna i som riksdagen och regeringen.

60 Förslag SOU 199322

Krav på en ändamålsenlig konstruktion för att bestämma arvodena

Utredningens huvuduppgift år att finna en ändamålsenlig konstruktion, kan vinna som allmän tilltro, när det gäller att bestämma arvodena till statsråden. Frågan om fastställande av dessa arvoden kan delas i två delar. Det gäller för det upp första att finna en form för att anpassa arvodena till rimlig och allmänt godtagbar nivå en jfr avsnitt 6.1. Konstruktionen bör för det andra följsam till bl.a. löneläget och lönevara utvecklingen på arbetsmarknaden. Syftet är härvid att den lämpliga arvodesnivån inte med tiden skall urholkas eller annars förlorad. Arvodena bör vidare kunna fastställas på ett enkelt och administrativt smidigt sätt.

Nuvarande konstruktion medför risk för en ryckighet i arvodesnivån

Som redovisas under avsnitt innebär den nuvarande ordningen att riksdagen genom lagstiftning fastställer bl.a. arvodena till statsråden. Gällande konstruktion kopplar arvodena till lönenivån för viss eller vissa grupper, för närvarande lönerna till rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. En sådan konstruktion innebär en uppenbar risk för ryckighet i arvodesnivån. Kraftiga stegringar av arvodena till följd större lönelyft för jämförelsegrupav perna utsätts lätt för kritik även om ersättningen dessförinnan släpat efter under lång tid. Nackdelarna med denna ordning förstärks genom sammankopplingen med arvodena till riksdagsledamöterna. Som utredningen också konstaterar under avsnitt 6.2, finns det för närvarande vid sidan om nuvarande ordning inte någon modell för att fastställa löner och arvoden vilken fullt ut samt ett enkelt och förståeligt sätt uppfyller de krav enligt som utredningen bör ställas, när det gäller arvodena till statsråden. Utredningen måste därför söka skapa en annan ordning.

En ny statsrådslönenämnd

Klart är att regeringen, bl.a. utifrån allmänna jävsregler, inte själv bör besluta de om egna ledamöternas grundläggande förmåner, såsom arvoden samt pensions- och avgångsersättning jfr prop. l9909ll70.

SOU 199322 Förslag 61

Mest ändamålsenligt att återinföra en särskild nämnd på vilken det ankommer synes vara att för statsråden fastställa arvoden, pensioner och avgångsersättning. Under sina drygt fem år myndighet under regeringen Statsrådslönenämnden ha fungerat väl för sitt som synes syfte. De principiella invändningar kan riktas mot en ordning där regeringen själv som bestämmer arvodena till statsråden kan emellertid också riktas mot en konstruktion med en myndighet under regeringen jfr bet. l9909lKU18. Beträffande en sådan myndighet kan sålunda göras gällande att den inte fyller de krav oberoende som bör ställas det organ skall besluta statsrådens arvoden. Regeringen utser ledamöterna i nämnden och som om fastställer dess instruktion. Utredningen finner därför att en återgång till en konstruktion myndighet under regeringen inte bör ske. med en I stället bör nämnden konstrueras som ett riksdagen underställt och av denna utsett organ myndighet får besluta om regeringsledamöternas arvoden m.m. Riksdagen fast- - en - som ställer statsbudgeten och tar därmed ytterst ställning till alla statens utgifter. l och med att nämnden underställs riksdagen faller också de invändningar av konstitutionell natur vilka kan riktas myndighet under regeringen. En nämnd under riksdagen som tillsätts av mot en denna kan inte gärna misstänkas för att vara beroende av regeringen. Nämnden bör arbeta fortlöpande. Den kan därmed verka långsiktigt men samtidigt beakta de särskilda förhållanden från tid till kan sig till känna. Den kan också utåt som annan ge förklara sina ställningstaganden för massmedierna och den allmänna opinionen. På sådan myndighet bör falla uppgiften att besluta föreskrifter om arvoden, pensionsen förmåner och avgångsersättning till statsministern och övriga statsråd. myndigheten kan lämpligen benämnas Statsrádslönenämnden. Den nya

nämndens kompetens och sammansättning Den nya

Av skäl, under avsnitt 6.1, blir nämndens uppgift grannlaga och svår. Nämnsom angetts dens ledamöter måste åtnjuta allmänt förtroende. De bör sammantaget ha bred erfarenhet och kunskap såväl den offentliga den privata sektorn. Djupgående erfarenheter om som om lönerörelsema är härvid stort värde. sammansättningen av den gamla Statsrådslöneav av

nämnden kan tjäna förebild se under avsnitt 2.2.

som Vid avvägning mellan önskemålen bred kompetens inom nämnden å ena sidan en om en och ett funktionsdugligt å den andra finner utredningen att nämnden lämpligen bör organ

62 Förslag SOU 199322 bestå av sju ledamöter, varav ordförande och vice ordförande. Det finns anledning en en att förmoda att de flesta ledamöterna i nämnden kommer hämtas utanför riksdagen. att Med hänsyn till Statsrâdslönenämndens tänkta sammansättning och i syfte att betona dess vikt anser utredningen att ledamöterna bör väljas riksdagen. Det sig härvid av ter mest ändamålsenligt att KU, som bereder valen JO, också bereder valen till nämnden. Genom av sin granskningsverksamhet i förhållande till statsråden är KU särskilt väl ägnat att bedöma efter vilka kriterier de personer bör utväljas är mest lämpade för arbetet i nämnden. som

Den nya nämndens mandatperiod

Nämnden bör träda i funktion så snart som möjligt. Mandatperioden för ledamöterna bör ha samma längd som riksdagsledamötemas. Den bör dock lämpligen vara en annan än för dessa. Därigenom bör möjligheterna till kontinuitet i nämnden öka, vilket framstår som önskvärt. Utredningen föreslår därför att valperioden bestäms till tiden från och med den l juli året före det år då ordinarie val till riksdagen förrättas till utgången av juni månad tredje året därefter. Med en sådan ordning kommer den nya nämnden att utses första gängen för tiden från och med den l juli 1993 till och med den 30 juni 1995.

7.2 Fastställande övrig ersättning till statsråden av

Utredningens förslag Regeringen får inom för de medel ramen som riksdagen anslår för regeringens arbete meddela föreskrifter om reseersättning, traktamente och annan ersättning för statsråden. Regeringen bör i dessa frågor kunna inhämta upplysningar och synpunkter från Statsrádslönenämnden.

Skälen för utredningens förslag Reseersättningar, traktamenten och andra ersättningar har av hävd utgått till statsråden enligt regler som gäller för tjänstemännen i regeringskansliet.

SOU 199322 Förslag 63 Dessa bestämmelser finns i de flesta fall intagna i kollektivavtal. Ett undantag utgör bl.a. bestämmelserna ersättning som utgår vid utrikes tjänsteresa. Dessa bestämmelser är om intagna i utlandsreseförordningen. Ersättningar av nu nämnt slag är avsedda att täcka merkostnader för den enskilda tjänstemannen. Det är alltså i princip inte fråga om några löneförmâner. Det är därför ändamålsenligt att regeringen även i fortsättningen beslutar om tillämpningen dessa regler på statsråden. Härigenom kan bl.a. en snabb och smidig anav passning ske till ändringar i kollektivavtal och de Skatteregler som är kopplade till ersättningarna i fråga. De föreskrifter övriga avlöningsförmäner till statsråden som det här är fråga om torde om

samtliga falla inom ramen för regeringens kompetens jfr 8 kap. 13 § första stycket RF.

Något särskilt bemyndigande i lag behövs därför inte för regeringen, när det gäller att fastställa dessa förmåner. Det dock ändamålsenligt att regeringen, om den så önskar, fär möjlighet att utnyttja synes Statsrädslönenämndens särskilda sakkunskap genom att inhämta upplysningar och synpunkter från denna, när regeringen skall meddela föreskrifter om statsrådens övriga avlöningsförmåner. Utredningen vill i sammanhanget erinra vad som under avsnitt 6.1 anförts om att om nuvarande service och övriga förmåner är otillräckliga.

SOU 199322 Nämzare om lagförslagen 65

8 Närmare om lagförslagen

8.1 Förslaget till lag om upphävande av lagen 1991359 om arvoden till statsråden m.m.

1 §

Enligt förslaget i avsnitt 7.1 skall den nya ordningen för fastställande av statsrådens arvoden m.m. tillämpas fr.o.m. den l juli 1993. Iparagrafen föreskrivs därför att arvodeslagen skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1993. Föreskrifter om arvoden till statsråden och avdrag arvodet grund av sjukdom motsvarande föreskrifterna i l-3 §§ i arvodeslagen skall enligt utredningens förslag i fortsättningen meddelas av Statsrådslönenämnden jfr avsnitt l. Föreskrifter om statsrâdens rätt till sjukvårdsförmåner, traktamenten, resekostnadsersättning, bilersättning m.m. motsvarande bl.a. föreskrifterna i 4-8 §§ i arvodeslagen skall fortsättningsvis meddelas av regeringen med stöd av 8 kap. 13 § RF jfr avsnitt 7.2. Regeringen bör i dessa frågor kunna inhämta upplysningar och synpunkter från Statsrådslöne-

nämnden se avsnitt 8.3.

2 §

Med tillämpning lagen avvikelser från vissa bestämmelser i arvodeslagen betalas för av om närvarande arvode till statsministern med 48 788 kr i månaden och till övriga statsråd med 45 025 kr i månaden. Denna avvikelse från l § arvodeslagen är i tiden begränsad till utgången 1993. Utredningen föreslår, att Statsrâdslönenämnden skall träda i funktion av mars den l juli 1993. Det synes allmänt sett mindre lämpligt att föregripa bl.a. nämndens grundläggande beslut nivån för arvodena att låta arvodeslagens bestämmelser gälla fullt om genom ut under den mycket begränsade mellanperioden. I paragrafen föreskrivs därför att under tiden den l april den 30 juni 1993 nuvarande arvodesnivå för statsråden skall ligga fast. -

66 Närmare om lagförslaget SOU 199322 Om riksdagen alternativt väljer att ge lagen avvikelser från vissa bestämmelser i om arvodeslagen en förlängd giltighetstid, behövs självfallet inte bestämmelsen i 2 § med tillhörande övergångsbestämmelse.

Ikraftträdande

Riksdagen kommer knappast ha möjlighet att före utgången av mars 1993 slutligt behandla utredningens förslag. Lagen föreslås därför träda i kraft den l maj 1993. Däremot bör bestämmelsen i 2 § kunna tillämpas redan fr.0.m. den 1 april, dvs. i samband med att lagen om avvikelser från vissa bestämmelser i arvodeslagen upphör att gälla. En bestämmelse av detta innehåll har tagits i förevarande övergångsbestämmelse.

8.2 Förslaget till lag ändring i riksdagsordningen om

7 kap. Ti lläggsbestämmelse 2

Enligt 7 kap. 2 § RO bereds de val som riksdagen förrättar av en inom riksdagen utsedd

valberedning. I tilläggsbestämmelse 7.2.2 anges dock undantag beträffande vissa val, såsom

val av JO. Valen av JO bereds i stället enligt tilläggsbestämmelse 8.10.2 KU. Som av framgår under avsnitt 7.1 föreslår utredningen att också valen till Statsrådslönenämnden skall beredas av detta utskott. I tilläggsbestämmelse 7.2.2 tas därför också in ett undantag från huvudregeln, när det gäller val till Statsrådslönenämnden. Till ett nytt andra stycke överförs nuvarande hänvisning i tillâggsbestämmelsen till föreskrifter KUs beredning i fråga

om om val av JO i tilläggsbestämmelse 8.10.2. Vidare förs

en motsvarande erinran med avseende Statsrâdslönenämnden i tilläggsbestämmelse 8.5.1.

SOU 199322 Närmare lagförslaget 67 om

8 kap. 5 §

Paragrafen reglera Statsrådslönenämndens sammansättning och valen till denna. är ny och I första stycket att Statsrådslönenämnden skall bestå av sju ledamöter, som väljs av anges, riksdagen jfr avsnitt 7.1. Av 7 kap. 8 § R0 framgår att, om två eller flera väljs, också suppleanter skall utses. Som framgår under avsnitt 7.2 utredningen att några suppleanter inte skall utses i anser Statsrådslönenämnden jfr t.ex. 8 kap. 12 § tredje stycket RO. En bestämmelse om detta har tagits i första stycket. Av 7 kap. 13 § RO framgår, att ledamöter utses av kammaren, inom sig organ, vars väljer ordförande och eller flera vice ordförande, om inte något annat är föreskrivet. en Som framgår avsnitt 7.1, utredningen att ordföranden och vice ordföranden skall av anser väljas riksdagen. I andra stycket har därför tagits en bestämmelse om att riksdagen av skall välja ordföranden och vice ordförande särskilt bland dem som valts till ledamöter. en Genom sådan föreskrift undviks, att bestämmelserna i 7 kap. 3 § RO om bl.a. proportioen nella val i fråga ordförandevalen blir tillämpliga. Denna ordning för valen av ordföranom dena stämmer överens med den i 8 kap. ll § andra stycket R0 för valen av som anges Riksdagens revisorer och i 9 kap. 5 § samma lag om valen till Riksdagens besvärsnämnd. l tredje stycket finns bestämmelser mandatperioden för nämndens ledamöter. Mandatom

perioden har enligt utredningens förslag samma längd som nu gäller för ledamöterna till

sammanfaller däremot inte i sin förläggning med mandatperioden för riksriksdagen. Den dagsmännen. I stället uppdraget under tiden från och med den 1 juli året före det år varar då ordinarie val till riksdagen förrättas till utgången juni månad tredje året därefter. av Enligt 7 kap. 11 § RO får den riksdagen genom val har utsetts till ett uppdrag som av inte undandra sig uppdraget riksdagens medgivande. Lämnar någon, som inte är utsedd utan någon partigrupp, sitt uppdrag i förtid, skall enligt 7 kap. 12 § andra stycket RO kompav letteringsval förrättas för den återstående tiden med tillämpning av vad som gäller i allmän-

het. allmänna jävsregler torde följa, att ett statsråd inte kan vara ledamot av den Redan av nämnd skall besluta bl.a. arvodena till statsråden. Härtill kommer, att enligt 6 kap. som om

68 Närmare om lagförslagen SOU 199322 9 § andra stycket RF ett statsråd inte får utöva allmän eller enskild tjänst. Honhan får inte

heller inneha uppdrag eller utöva verksamhet kan rubba förtroendet för hennehonom

som se vidare avsnitt 2.1. Någon särskild föreskrift av innehåll att den som tillhör regeringen inte är behörig att väljas som ledamot i nämnden synes därför inte erforderlig, jfr 7 kap. lO 8 kap. 12 § och 9 kap. 5 § RO, dock motsatsen i fråga om riksbanksfullmäktige enligt 33 § lagen 19881385 om Sveriges riksbank.

Tilläggsbestämmelse 8.5.1

Val i riksdagen bereds av en inom denna utsedd valberedning, om inte något annat är föreskrivet 7 kap. 2 § RO. I bestämmelsen har tagits ett undantag i fråga om Statsrådslönenämnden jfr tilläggsbestämmelse 7.2.2. I bestämmelsen föreskrivs vidare att val av ordföranden, vice ordföranden och övriga ledamöter i nämnden skall beredas av KU. Under avsnitt 7.1 har angivits efter vilka kriterier ledamöterna i nämnden bör utses jfr även 3 § förslaget till lag om instruktion för Statsrådslönenämnden. Av tilläggsbestämmelse 4.6.1 framgår, att KU skall bereda bl.a. ärenden om riksdagens myndigheter utom Riksbanken och Riksdagens revisorer. Den föreslagna ordningen avseende beredning av val till nämnden föranleder därför inte någon ändring av bestämmelserna om KUs allmänna uppgifter.

Ikraftträdande

De föreslagna ändringarna i RO föreslås träda i kraft den l maj 1993. Härigenom kan ledamöterna i Statsrådslönenämnden utses i förhållandevis god tid före den 1 juli 1993, då nämnden enligt utredningens förslag skall påbörja sin formella verksamhet jfr avsnitt 8.3.

8.3 Förslaget till lag med instruktion för Statsrådslönenämnden

1§

I l § slås fast att Statsrådslönenämnden är en myndighet under riksdagen.

SOU 199322 Närmare lagförslagen 69 om Av 8 kap. 13 § RO framgår, att riksdagen kan meddela närmare föreskrifter för riks- Riksdagens normgivning sker lag eller balk, jfr 1 kap. 4 § och 8 kap. dagens organ. genom RF lagen 1976633 kungörande av lagar och andra författningar. En lag med samt om föreskrifter riksdagens myndigheter behöver inte utfärdas av regeringen utan kan utom färdas av riksdagen 8 kap. 19 § RF. myndighet under riksdagen gäller inte utan vidare regeringens föreskrifter i t.ex. För en verksförordningen 1987 l 100. Däremot skall myndigheten självfallet följa bestämmelserna i bl.a. sekretesslagen 1980100 och i förvaltningslagen 1986223. I den senare lagen bestämmelser skyldigheten att lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för finns t.ex. om verksamheten 6 §, jävsregler 11 och 12 §§ samt föreskrifter om omröstning den egna avvikande mening 18 och 19 §§. och om

2§

2 § nämndens uppgifter, nämligen att meddela föreskrifter om arvoden, pensionsför- I anges

mâner och avgångsersättning till statsministern och övriga statsråd se vidare under avsnitt

7.1. 8 § RO följer nämnden, ett helt utses av riksdagen, får Av 3 kap. att som organ som väcka förslag hos riksdagen i frågor rör nämndens kompetens, organisation, personal som och verksamhetsformer. De föreskrifter nämnden meddelar skall enligt 8 § andra stycket lagen om kungöransom de lagar och andra författningar kungöras i en författningssamling som utges genom av myndighetens försorg eller på något annat sätt som riksdagen föreskriver. Det kan vara nämndens föreskrifter kungörs i den författningssamling som Riksdagens förpraktiskt att valtningskontor utger. har under avsnitt 7.2 funnit det ändamålsenligt och lämpligt att regeringen Utredningen

skall kunna inhämta Statsrådslönenämndens upplysningar och synpunkter, när den skall

föreskrifter statsrådens övriga avlöningsförmåner. Detsamma gäller för mynmeddela om skall tillämpa föreskrifterna. Eftersom regeringen enligt 8 kap. 13 § andra digheter, som stycket RF inte får meddela förskrifter riksdagen eller dess myndigheter, har i som avser tagits in skyldighet för Statsrådslönenämnden att i nämnda frågor om andra stycket en

70 Närmare lagförslaget om SOU 199322 övriga förmåner för statsråden biträda regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm mer.

3 §

Nivån på statsrådens arvoden skall enligt utredningens förslag se under avsnitt 6.2 inte

automatiskt kopplas till lönerna eller arvodena för någon annan grupp eller till något index för löner eller priser. Den nya Statsrådslönenämnden utifrån vissa allmänna utgångspunkter avses - - finna en nivå för statsrådens arvoden som dels befrämjar rekryteringen de är bäst av personer som lämpade för uppgiften som statsråd och dels uppfattas rimlig allmänheten

som av se under

avsnitt 6.1. Som redovisas under avsnitt 3 finns förebilder för en sådan ordning i bl.a. Island och Nya Zeeland. Det synes vara av värde att det i föreskrifterna Statsrådslöneom nämnden anges de mera allmänna utgångspunkter till vilka nämnden bl.a. bör ta hänsyn när arvodena till statsråden skall fastställas eller råd enligt 2 § andra stycket i förevarande lag skall lämnas. Dessa föreskrifter blir närmast informativ karaktär. av I 3 § tas därför två väsentliga moment upp som nämnden, bland mycket annat, bör beakta när arvoden, pensionsersättning och avgångsersättning till statsråd skall fastställas. Här nämns löneläget och löneutvecklingen på arbetsmarknaden. I detta avseende skall nämnden särskilt ta hänsyn till personer med hänsyn till och arbetsuppgifter, som, ansvar kan anses närmast jämförbara med statsråden. Vidare skall nämnden beakta de särskilda förhållanden under vilka uppdraget som statsråd utövas jfr avsnitt l.

4§

l 4 § första stycket lämnas en upplysning att bestämmelser val ordföranden, om om m.m. av vice ordföranden och andra ledamöter i nämnden finns i RO förslaget till 8 kap. 5 §. Nämnden skall ha en sekreterare. Detta framgår andra stycket. Som i 7 av anges utses sekreteraren av nämnden.

SOU 199322 Närmare lagförslagen 71 om

5§

l 5 § finns bestämmelser nämndens sammanträden. Det ankommer ordföranden att om sammankalla nämnden, när det behövs. Några detaljerade föreskrifter om hur kallelsen mera skall ske behövs inte. Detta bör i stället lämpligen regleras av nämnden i en arbetsordning eller genom särskilt beslut. andra stycket införs dock den säkerhetsventilen att tre ledamöter får rätt att påkalla att I sammanträde med nämnden skall hållas. Om så begärs, skall ordföranden eller, om ett denne har förhinder, vice ordföranden snarast sammankalla nämnden.

6§

I 6 § finns bestämmelser beslutförhet för nämnden vilka överenstämmer med dem som om gäller för statliga myndigheter. Sålunda är nämnden beslutför, när ordföranden och allmänt ledamöter är närvarande. Med ordföranden förstås vice ordföranden, när denne minst tre tjänstgör i ordförandens ställe. ärenden vilka nämnden typiskt sett skall besluta är normalt av sådan vikt att det är De om alla ledamöterna är närvarande. Detta gäller särskilt om de förskrifter som angeläget att nämnden meddela. En regel detta har tagits in i andra stycket. avses om handläggningsfrågor, inte innebär att ett ärende avgörs i sak, bör dock beslut kunna l som fattas ordföranden Detta framgår av tredje stycket. av ensam.

7§

ordförande och vice ordförande utses riksdagen jfr förslaget till 8 kap. 5 § Nämndens av andra stycket RO. Det ankommer däremot enligt 7 § nämnden att utse en sekreterare. också nämnden inom givna anslag för nämndens verksamhet till sig Det faller att - knyta särskilda föredragande och den speciella expertis den behöver.

72 Närmare lagörslagen SOU 199322 om

8§

Av 9 kap. 5 § RO framgår, att beslut riksdagens i förvaltningsårenden av organ vid överklagande överprövas av Riksdagens besvärsnämnd eller, riksdagen särskilt föreskrivit om det, av Regeringsrätten. Särskilda föreskrifter om överklagande finns i lagen 1989 186 om överklagande av administrativa beslut riksdagens förvaltningskontor och myndigheter. av Nämndens beslut huvudsakligen i form föreskrifter är emellertid inte den karak - av - av tär att någon överklaganderátt sig är lämplig eller behövlig. I 8 § vare anges därför att nämndens beslut inte kan överklagas.

Ikrqfrrzidande

Instruktionen träder enligt förslaget i kraft den 1 juli 1993, då nämndens verksamhet formellt inleds. Något hinder föreligger dock inte mot att nämnden, så snart som dess ledamöter har utsetts, förbereder verksamheten och de förslag till föreskrifter som nämnden behöver besluta om i nära anslutning till den l juli 1993. Nämnden kan också före utgången av juni 1993 med regeringen behöva samordna vissa författningsbeslut, däribland ett ersättande förordningen tjänstepensionsrätt av om för statsråden jfr avsnitt 5.2.

SOU 199322 Kostnadskonsekvenser 73

9 Kostnadskonsekvenser

Utredningens bedömning Det är inte möjligt att fullt ut beräkna de

sammantagna kostnadseffekterna den föreslagna lagstiftningen. av De torde dock bli begränsade.

Skälen för utredningens bedömning Utredningens förslag innebär att en ny myndighet inrättas under riksdagen. Den myndigheten får huvudsakligen beslutande funktioner. nya Myndighetens administrativa funktioner kommer i allt väsentligt att kunna utföras av en arvodesanstålld sekreterare. Arvode skall utgå till nämndens ledamöter och sekreteraren. kan nämnden belastas med kostnader för särskilda föredragande eller speciell Därutöver nämnden behöver anlita. De sammanlagda kostnaderna för arvoden m.m. torde expertis som dock bli begränsade. Föreskrifter arvoden finns i lagen 1989185 om arvoden m.m. för uppdrag inom om riksdagen, dess myndigheter och Denna lag innehåller bestämmelser om arvoden, organ. sammantrådesersättning resekostnadsersättning och traktamente för ledamöter m.fl. i samt Sveriges Riksbank, Riksdagens förvaltningsstyrelse, Riksdagens revisorer, Nordiska rådets svenska delegation, Riksdagens besvärsnämnd, Valprövningsnämnden, Utrikesnämnden, Riksbankens jubileumsfond. Sammanträdesarvodena för de flesta uppdragen i den Stiftelsen bestäms med stöd sagda lag Riksdagens förvaltningskontor. Enligt utnämnda organen av av redningen är det ändamålsenligt att i 1989 års lag också ta föreskrifter om arvoden m.m. ledamöter i Statsrâdslönenämnden. Utredningen lägger dock här inte fram något förslag till till en sådan ändring av lagen. praktiska tillämpningen beslut arvoden till statsråden torde inte vara Den av om m.m. förknippade med några större problem. De avtal och bestämmelser i övrigt varom här är dagligen erfarna löneadministratörer i departementen och vid fråga tillämpas i stort sett av

74 Kostnadskonsekvenser SOU 199322

Regeringskansliets förvaltningskontor. Vid det finns dessutom särskild expertis i senare dessa frågor. Förvaltningskontoret har redan i dag samordnande funktion beträffande en tillämpningen av arvodeslagen. Om utredningens förslag genomförs, kan detta medföra att förvaltningskontorets roll bör ges ett tydligare uttryck. Det kan ske att i förordningen genom 19881147 med instruktion för Regeringskansliets förvaltningskontor in föreskrifter tas som lägger det övergripande ansvaret på förvaltningskontoret för att Statsrádslönenämndens och regeringens beslut tillämpas. Alternativt kan föreskrifter förvaltningskontorets om särskilda uppgifter i fråga om arvoden och övriga förmåner till statsråden tas in i departementsförordningen 19821177. Kostnaderna för förvaltningskontorets handläggning frågorna torde bli begränsaav ytterst de. I betänkandet SOU 1992112 Administration i kanslihuset har utredningen översyn om av internadministrationen i regeringskansliet REGINA lagt fram förslag till delvis en ny organisation och arbetsformer för regeringskansliet. Förslaget bereds i regeringskansliet.

SOU 199322 Bilaga 1 75

Bilagor

1 Utvecklingen av statsrñdens löner m.m. Genomsniltslörx exklusive tillägg för statsråd och vissa andra tjänstekategorieråren 1973 1992 sann den procentuella storleken av förändringarna i löneniváerrza samt för vissa index m.m. Tjänst Uppdrag 1973 1983 1984 1991 1992 1973-1983 1984-1992 1973-1992

JusIiierådochregeringsrád Hovränsrád, kam- 6.979 14.393 14.752 26.618 26.496 106 80 280 marrättsrådoch rådman

SOU 199322 Bilaga 2 77

2 Sammanställning över arvoden och vissa förmåner till regeringsledarnöter i

några andra länder

Land Former för att fastställa Arvodesnivå Jämförelsei Övriga förmåner arvode per månad SEK per månad 1993-02-15 Danmark Lag från år 1959 om vederlag 65.532 DKK, 78.245SEK Statsministemoch og pension m.v. for minislre varav 34.877 utrikesministem DKK, utgör arvo- har ett representa- Arvodet är delvis kopplattill de som ledamot av tionstillägg statstjänstemännens löner och Folketinget 5.892 resp. 7.850 som ett tillägg till arvode som DKK 7.035 resp. medlem av Folketinget 58.498 DKK 69.847 SEK 9.373 SEK statsråd som inte är ledamot av Folketinget i i

Finland Faststålls av riksdagen genom 43.200 FIM stats- 56.290 SEK Tjänstebil, fria låglag minister resor, fria flygresor för riksdags- Arvodet är kopplat till en viss 36.001 FIM stats- 46.909 SEK män fastställdlöneklass. råd

i 78 Bilaga 2 SOU 199322 rr l l i l fastställa Arvodemivi Jämförelse i Övriga förmåner Former för att arvodet Per månad SEK per månad 1993-02-15

island Genomlagar från år 1980och 323. 103ISK 44.227 SEK Bilförmån, särskilår 1986 bestämsbl.a. stats- statsminister da utlandstraktarådenslöner av en domstol menten Kjaradömur. Domstolen 293.728 ISK 40.388 SEK består av fem domare, varav statsråd tre är utsedda av Högstadomstolenoch tvâ av regeringen finans- och Socialdepartementen

Domstolenär konstitutionellt oberoende men verksamheten reglerasi lag. Det föreskrivs, att vid fastställandet av statsrådenslöner bl.a. skall beaktas att lönernaskall vara jäm- förbara medhänsyn till ansvar och arbetsuppgifteri den privata sektorn Iöneutvecklingen arbets- marknadenoch det allmänna ekonomiskaläget

Kjaradömur fastställerinte övriga förmånerför statsråden

Norge Fastställs av Stortinget genom 36.415NOK 39.346 SEK Ersättningför dublag. statsminister bel bosättning, tjänstebilbilersätt- 34.081NOK 36.825 SEK ning, flyg till och statsråd från bostaden, telefon i bostaden

SOU 199322 Bilaga 2 79

Former för att fastställa Arvodesnivå Jämförelse i Övriga förmåner Land arvodet per månad SEK per månad 1993-02-15

Belgien Ingen lagstiftning finns 201.823 BEF 45.107 SEK Representationsbisom reglerar statsrådens arvoden statsminister drag utan redovisning l8.667 BEF Arvodenabestäms enligt 185.152 BEF 41.381 SEK 4. 172 SEK för praxi konselj. Nivån fastställs statsråd statsminister,vice normalt medhänsyn till statsministeroch arvodena till riksdagsmännen och utrikesminister med beaktande konsument- 9.333 BEF 2.086 av prisindex SEK för statsråd

Parlamentets kontroll sker vid Tjänstebil chaufbehandlingenav budgetpro positionen för, ministerbostad inkl. hembiträde och kostnader för el, vatten, vårme m.m., ersättning för omkostnader för sommarbostad

Frankrike Statsrådenslöner fastställs 49.555 53.475 67.692 Ersättning för repav - regeringen i konselj efter FRF premiär- 73.047 SEK resentationutgår budgetministeriet. minister med 7.700 FRF förslag av l0.5l8 SEK 36.008 39.402 49.187 - - FRF statsråd 53.823 SEK Fri bostad, mat, kläder, tvätt, trans Nivån beroende av port, 2 tjänstebilar ministernär chaufför, fria tågom ministre fonc- resor och tillgång tionnaire eller till flyg non fonctionnai- Extra utgifter re . 25.000 - 50.000 FRF 34. 150 - 68.300 SEK utan redovisningsskyldighet.

80 Bilaga 2 SOU 199322

Land Former för att fastställa Arvodesnivá Jämförelsei Övriga förmåner arvode per månad SEK per månad 1993-02-15 Nederländerna Grundläggandeföreskrifter i 16.000NLG 65.336SEK Undeclared enterlag taiment Premiärminister Arvodetsstorlek fastställti 1.450NLG 5921 början av 1980-talet.Arvodet SEK höjs årligen med sammapro- Utrikesminister centsats som för övriga stats- 1.950 NLG 7963 anställdasåsom en kompensa- SEK tion för inflationen. Statsrád500 NLG 2042 SEK

Holiday alloxvance 8

Sjukförsäkring pre-tax deduction 3,7 %

Reseförmftner, bilförmáner. telefonersättning,hostadsförmáner

Schweiz Statsrådensarvodenfastställs 30.612CHF 151.376SEK Representation genom lag och medstöd av 2.500 CHF lagenbeslutadnivå 12363 SEK

Arvodet utgår med 125 pro- Fria resor medtåg cent av en viss lönegradför och flyg samt fri närvarande24.489 CHF telefon, radio och 121.233SEK per månad. TV

Spanien l en lag från år 1984fastställs 939.499ESP 48.820 SEK Ersättning skattelönenivånför olika kategorier statsminister fri för tjänstebil av statstjänstemän med chaufför, sil- 883034 ESPvice 44.946SEK kerhetsvakter,rep- Parlamentetgodkännerårligen statsminister resentationmedett statsrádensarvodenmedut- belopp motsvarangângspunktfrån dennalag och 828.908ESP 42.191 SEK de 1.167.000ESP med en uppräkningför att statsråd 59400 SEK. kompenserainflationen. Ovemattningslägenhet

Rätt till grundlönen upp till tvâ år efter avgángen som minister.

SOU 199322 Bilaga 2 81

Land Former för att fastställa Arvodesnivå Jämförelsei Övriga tömmer arvode per månad SEK per månad 1993-02-15 Storbritannien Parlamentetfastställerårligen 4.417 GBP pre- 47.913 SEK Ersättningför bostatsrådensarvoden. miärminister stadi London, fria tjänsteresor,biler- 8.896 GBP the 96.499 SEK sättningeller tjäns- Lord Chancellor tebil departementschef 3.318 GBP övriga 35.992SEK ministrar som tillhör the Cabinet

1.782GBP stats- 19.330SEK råd utan portföl

Arvodet som 21.001 SEK parlamentsledamot 32.705 .. 3.0l5 GBP 11.704 reducerasför statsrådtill 1.936 GBP

Tyskland Föreskrifter om statsrâdens Tjänstebostadi löner finns i en lag från âr Bonn. Skattefria 1971Bundesmjnistergesetz traktamentenoch ersättningför rese Arvodet till statsrådenbestår 26.300 DEM 120.625SEK och hotellkostnaav förbundskansler der. Tjänstebil TjänstelönAmtsgehalt 21.100 DEM 96.775 SEK chaufför för resor övriga ministrar i tjänsten.

2. Ortslillägg 0rtszuschlag 1.600DEM gift 7.338 SEK statsråd utan bam

TjänstetraktamenleDien- 2.000 DEM 9.173 SEK staufwandsentschådigung förbundskansler 2.752 SEK 600 DEM övriga Nivån tjänstelönenoch statsråd ortstillägget är koppladegenom lag Bundesbesoldungsgesetz till högstalöneklassen för statstjänstenrännen15.865 DEM.

82 Bilaga 2 SOU 199322

Land Former för att fastställa Arvodesnivå Jämförelsei Övriga förmåner arvodet per månad SEK per månad 1993-02-15 Österrike Statsrådens arvodenoch övrig 118.764 152.204 77.339 Kostnadsersättning - ersättning år fastställd i lag ATS 99.115 SEK 45.661 ATS 14 månadslöner 29734 SEK + Arvodet är baserat en nivå tjänstebostadför som motsvarar 200 procent av Arvodet räknas statsminister lönenivånför de högstatjåns- upp vartannat år 60.882 ATS temännen,vilkas löner fast- med en löneklass 39.646 SEK för ställs genom avtal. statsråd

Tjänstebil, fria resor på järnväg

Kanada Arvodenatill ledamöter av the Utöver arvodet 32.537 SEK Fria inom resor CanadianHouseof Commons 5.367 CAD som Kanada64 st per och till statsrådenfastställs medlemmar av år enligt ett Tramedutgångspunkti lag Parli- parlamentet vel Point System ament of CanadaAct som delvis inklude- 5.860 CAD pre- 35.526 SEK rar bl.a. familje- Arvodenajusterasårligen med miärminister medlemmar hänsyntill den allmännalönenivån eller konsumentprisindex 3.887 CAD stats- 23.565SEK Reseersättningoch råd traktamentenför Arvodenatill statsrådenutgår tjänsteresor som ett tillägg till arvodena 6.000 CAD som medlemmar av parlamen- 36.375 SEK per tet. år

Tillgång till kontorsutrustning,telefon, fritt porto m.m.

Särskildaförsäkringsfömråneroch pensiontill efterle- Vaude.Rätt till avgångsersâttning och vissaomställningskostnadervid avgång från uppdraget som statsråd.

SOU 199322 Bilaga 2

Land Former för att fastställa Arvodesnivå ärnförelse i Övriga förmåner arvodet per månad SEK per månad 1993-02-15 USA Arvodenatill statsrådenär 11.817 USD 89.632 SEK Tjänstebil chauffastställda genom en lag från för för officiella år 1989 och till resor resor och från arbetet. Arvodenajusterasårligen auto- Ersättningför matiskt med en procentsats tjänsteresor. som baseraspå Employments Cost Index Förprivata sektorn

Behovet av en justeringav lönesystemetoch därmedlagstiftningen ses över vart fjärde år av en statlig kommission.

Australien Arvodenatill statsrådensom Utöver arvode 29.0l5 SEK Information härom måste vara valda ledamöter av 5.532 AUD saknas som parlamentet fastställsmed medlemav parstöd av en lag från år 1990 lamentetutgår ett Remunerationand Allowances tilläggsarvode Act 8.904 AUD pre- 46.701 SEK Ett grundarvøde som parla- miänninistem mentsledamotutgår baserat på 5.777 AUD vice 30.300 SEK lönema till vissahögre tjänste- premiärminister män 3.894 AUD stats- 20.424 SEK råd Ett lilläggsarvøde för statsrådenbestäms av parlamentet samt ett valkretefter förslag av the Remune- stillägg ration Tribunal 1.485 2.880 7.789 - - AUD 15.105SEK Tribunalen fastställerockså särskildavalkretstillägg

Arvodenautgår som ett tillläggsarvodetill grundlönen som parlamentsledamot

Nya Zeeland Arvodenatill statsrådenfast- 13.500NZD 56.025 SEK Kostnadsersättning ställs medstöd av lag Civil premiärminister 792 2458 NZD - List Act 1979 av en särskild 3.287 10.201 kommitté Higher Salaries 10.583NZD vice 43.919 SEK SEK Commission. Kommitténs tre premiärminister ledamöter utsesav regeringen Reseersättning 7.625 9.417 31.644 - - I lagen anges vilka kriterier NZD statsråd 39.081 SEK som skall vara vägledande men inte bindandeför bestämmandet av arvodena

SOU 199322 Bilaga 3 85

3 Lagen 1991359 om arvoden till statsråden m.m.

l § Arvoden till statsråden skall betalas månadsvis med ett belopp motsvarar 198 som procent av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen. Statsministerns arvode uppgår dock till 215 procent av ledamotsarvodet. Arvodet skall avrundas till närmaste hela krontal.

2 § Om ett statsråd inte kan fullgöra sitt uppdrag grund sjukdom, skall avdrag göras av på statsrådets arvode. Avdraget per dag under en sjukperiod är 25 procent för de tre första dagarna och 10 procent för följande dagar.

3 § Ett statsråd som inte kan fullgöra sitt uppdrag på grund sjukdom skall anmäla av snarast detta i den ordning som regeringen föreskriver.

4 § Statsråden har rätt till de sjukvårdsförmåner som gäller för tjänstemän i regeringskansliet.

5 § Ett statsråd som gör en inrikes inom för sitt uppdrag har rätt till traktamenresa ramen te, resekostnadsersättning, förrättningstillägg för endags- och flerdygnsförrättning, lönetillägg för avrese- och hemresedagar, bilersättning och biltillägg enligt de bestämmelser som gäller för tjänstemännen i regeringskansliet. Ett statsråd som är ledamot av riksdagen har dessutom rätt till sådan ersättning vid resor mellan Stockholm och den valkrets som han representerar i riksdagen.

6 § Ett statsråd som har längre färdväg än 70 km från bostaden hemorten till regeringskansliet har, om förutsättningarna för avdrag i anvisningarna till 33 § punkt 3 i kommua nalskattelagen 1928370 är uppfyllda, rätt till avlöningsförstärkning och tillägg för logikostnad med de belopp som gäller för tjänstemän med tidsbegränsad anställning i regeringskansliet. För resor mellan Stockholm och hemorten betalas dessutom resekostnadsersättning.

86 Bilaga 3 SOU 199322 7 § Vid sådana resor som avses i 5 och 6 får statsrådet bestämma fárdmedel.

8 § Ett statsråd som gör en utrikes resa inom ramen för sitt uppdrag har rätt till resekostnadsersättning och traktamente enligt de bestämmelser som gäller för statstjänstemän vid utrikes resor.

SOU 199322 Bilaga 4 87

4 Lagen 19911877 om awikelser från vissa bestämmelser i lagen 1991359 om arvoden till statsråden m.m.

l § För tiden den 1 januari 1992 den 31 mars 1993 skall i stället för bestämmelserna - om statsrådens arvoden i l § lagen 1991359 arvoden till statsråden gälla vad om m.m. som föreskrivs i 2 och 3 §§.

2 § För tiden den 1 januari 1992 den 31 1993 skall arvodet till statsministern betalas - mars med 47 593 kronor i månaden. För samma tid skall arvodet till övriga statsråd betalas med 43 830 kronor i månaden.

3 § För tiden den l april 1992 den 31 mars 1993 skall arvodena enligt 2 § höjas med det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen för tid fr.0.m. den som 1 april 1992 kan tillkomma de statstjänstemân som anges i 3 § första stycket lagen 1988589 om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter.

1993 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Styrnings- och samarbetsfomier i biståndet.UD Kursplaner för grundskolan.U. Ersättning för kvalitet och effektivitet. Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning.U. 4. Statligt stödtill rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. S. Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofar- maka. Livsmedelshygien och småskaliglivsmedelsproduktion. Jo. Löneskillnader och lönediskrirrtinering. Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Ku. Löneskillnader och Iönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. Ku. Postlag.K. l0.En ny datalag.Ju. l l Socialförsäkringsregister. . 12. Vårdhögskolor kvalitet utveckling huvudmannaskap. U. - - - 13. Ökad konkurrens på järnvägen. K. l4.EG och våra grundlagar. Ju. 15.Svenska reglerför internationell omfördelning av olja vid en oljekris. N. 16.Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- kommissionens forslag.Fi. 16.Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- kommissionens förslag. Bilagor. Fi. 17. Ägandet av radiooch televisioni allmänhetenstjänst. Ku. 18.AcceptansTolerans Delaktighet.M. 19.Kommunerna och ntiljöarbetet.M. 20. Riksbanken och prisstabiliteten.Fi. 21. Ökatpersonval.Ju. 22. Vad är ett statsrådsarbetevärt Fi.

Statens 1993

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Miljö- och naturresursdepartementet En ny damlag.1101 Acceptans ToleransDelaktighet.[18] EG 09h Våra gmndlagar-U4] Kommunerna och miljöarbetet.[19] Ökat personval.[21]

Utrikesdepartementet Stymings-och samarbetsformer i biståndet. [1]

Socialdepartementet Statligtstödtill rehabiliteringav tortyrskadade flyktingar m. fl. [4] Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. - [5] Socialförsäkringsregister.

Kommunikationsdepartementet Postlag. [9] Ökad konkurrens järnvägen.[13]

Finansdepartementet

Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- kommisionens förslag.[16] Nya villkor för ekonomi ochpolitik ekonomi- kommisionensförslag.Bilagor. [16] Riksbankenoch prisstabiliteten. [20] Vad är ett statsråds arbete värt [22]

Utbildningsdepartementet Kursplanerför grundskolan.[2] Ersättningför kvalitet och effektivitet. Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggandehögskoleutbildning.[3] Vårdhögskolor kvalitet utveckling huvudmannaskap. [12] - - - Jordbruksdepartementet Livsmedelshygienoch småskalig livsmedelsproduktion. [6]

Kulturdepartementet Löneskillnaderoch lönediskriminering. Om kvinnor och män påarbetsmarknaden. [7] Löneskillnaderoch lönediskriminering.Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] Ägandet av radioochtelevisioni allmänhetens tjänst. [17]

Näringsdepartementet Svenskaregler för internationellomfördelning av olja vid en oljekris. [15]

ALLMÄNNA FäñRLAGET BE$TII.|..IN;AR Furrmxs xvw|11|§zs-a, 4;,- 206 S10cx||01..| FAx 08-20 5021, TI-Lu-roxoxsügc 9090 ISBN 9l-38-l3307-5 ISSN 037S-250X