Anställning av arbetshandikappade i stat och kommun : slutrapport från försöksverksamhet i Jönköping, Piteå och Stockholm : rapport till Sysselsättningsutredningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Slutrapport från försöksverksamhet Piteå och Stockholm ijönköping,

Statens offentliga utredningar W F3 1978:81

lêg Arbetsmarknadsdepartementet

Anställning

av

arbetshandikappade

i stat och kommun

Slutrapport från försöksverksamhet

i Piteå och Stockholm

Jönköping,

Rapport till

sysselsättningsutredningen

Stockholm 1978

Omslag Håkan Lindström Jernström OtTsettryck AB ISBN 91-38-04583-4 ISSN 0375-250X Gotab, Malmö 1978

FÖRORD

För att få under1ag för överväganden och förs1ag i sysse1sättningsutredningens betänkande har utredningen initiativ tagit ti11 ett stort anta1 forsknings- och försöksverksamhetsprojekt. Utvärderingen av dessa projekt har i huvudsak 1agts på 01ika från utredningen fristående institutioner och forskare. De har fått ti11 uppgift att 1ämna rapporter ti11 utredningen.

I ett 1and med må1et “Arbete åt a11a är insatser för att bereda arbete åt arbetshandikappade en centra1 uppgift för sysse1sättningsp01itiken. I betänkandet Arbete åt a11a konstaterar 1iks0m sysse1sättningsutredningen detta, att insatser för att sysse1sätta handikappade måste inte göras, minst inom den offent1iga sektorn.

För att bredda för under1aget överväganden och förs1ag beträffande att bereda arbetshandikappade sysse1sättning inom den 0ffent1iga sektorn har utredningen bedrivit försöksverksamhet med anstä11ning av arbetshandikappade i stat och kommun på tre orter, Jönköping, Piteå och St0ckho1m. Försöksverksamheten har i Jönköping ägt rum i kommunen, på 1antbruksstyre1sen, 1änsstyre1sen och ett postkontor. I Piteå har kommunen de1tagit i försöket. I St0ckho1m, s1ut1igen, har försöksverksamheten bedrivits vid postgirot, postverkets industrier i U1vsunda samt statskontoret.

En de1rapp0rt (SOU 1977:80) från försöksverksamheten presenterades vid årsskiftet 1977/78. I utredningens de1betänkande Arbete åt handikappade (SOU 1978:14) föres1ogs med erfarenheter från försöksverksamheten som under1ag en rad åtgärder för att under- 1ätta p1acering av arbetshandikappade.

4 Förord

har följts upp t 0 m slutet av juni 1978 Försöksverksamheten är en slutrapport från projektet. och föreliggande rapport

till utredningen. Författarna Det är här frågan om en rapport helt för analyser, slutsatser och evensvarar därmed själva

tuella rekommendationer och förslag. Sysselsättningsutredningen

till innehållet i denna eller andra har inte tagit ställning bemärkerlse än att innehållet bedömts vara rapporter i annan diskussionen om arbete åt alla. av intresse för den offentliga

Lars Sandberg

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Förkortningar Statens Arbetsk1iniks uppdrag Sammanfattning 1 Försöksverksamhetens upp1äggning och syfte 2 Den 0ffent1iga sektorns arbetsmarknad 3 - De arbetshandikappades bakgrund vägen 35 tiil arbetsvârd Nyanstä11ningar av sökande i försöksurva1et 51 Ett år senare - hur har det för gått de ny- 65 anstä11da? Hur gick det för de sökande som inte anstä11des 77 vid försöksmyndigheterna? Vi1ka gruppers pr0b1em har varit svårast att 83 iösa? AHP-gruppernas verksamhet under den andra försöksperioden A11män diskussion. S1utsatser och förs1ag Genere11a åtgärder Anpassningsgruppsarbetets organisation 119 11 De arbetsmarknadsp01itiska hjä1pmed1en 129 12 Lönar sig en ökad satsning på anstä11ning av 139 arbetshandikappade?“ 13 Vi1ka har varit de främsta hindren i främjandesträvandena?

FÖRKORTNINGAR

af arbetsförmedling ALU arbetsiiv och utbi1dning AMS arbetsmarknadsstyre1sen AMU arbetsmarknadsutbi1dning ANP används i 01ika kombinationer för att beskriva anpassningsgrupper och deras verksamhet AVI arbetsvårdsinstitut DHR de handikappades riksförbund FHV företagshäisovård HCK handikappförbundens centra1k0mmittê KAS kontant arbetsmarknadsstöd MBL medbestämmandelagen Lan länsarbetsnämnd LON iänsstyrelsernas organisationsnämnd OT omstä11ning-träning (anpassningskurs) SKTF kommunaitjänstemannaförbundet SPN statens personainämnd ST statstjänstemannaförbundet STAK statens arbetsk1inik

STATENS ARBETSKLINIKS UPPDRAG

I maj l976 erhöll statens arbetsklinik1) en förfrågan från syssel-

sättningsutredningen rörande klinikens möjligheter att åta sig utvärderingen av den försöksverksamhet med ökad anställning av arbetshandikappade inom den offentliga sektorn, som då planerades. Denna formella förfrågan hade föregåtts av underhandsdiskussioner mellan utredningen och kliniken bl a rörande möjligheterna att i försöket dra nytta av vissa hjälpmedel för kartläggning av arbetsmiljöförhållanden respektive arbetssökandes krav och begränsningar inför arbetslivet, som tidigare utvecklats vid kliniken.

I klinikens uppdrag ingår enligt de förutsättningar som senare överenskoms, dels att medverka med metodik, utbildning och datatjänster i samband med kartläggning av arbetsplatser och arbetssökande, dels att fortlöpande följa och utvärdera försöksverksamhetens förlopp och resultat. Utvärderingen skall ge underlag för konkreta förslag när det gäller inriktning och utformning av arbetsmarknadspolitik och personalpolitik samt samordningen av dessa medel för att bereda arbetshandikappade meningsfull sysselsättning.

de ursprungliga planerna skulle STAK:s uppdrag löpa från Enligt budgetårsskiftet l976/77 t 0 m budgetårsskiftet l976/77 då förberäknades avslutas. Genom det av olika anledningar försesöket i januari l97Z där de formella nade regeringsbeslutet, expedierat för försöksverksamheten angavs, utsträcktes förutsättningarna dock försöksperioden till utgången av budgetået l977/78. STAK:s förlängdes på motsvarande sätt till att omfatta fortsatt uppdrag uppföljning av den utsträckta aktiva försöksfasen fram till slutet av september l977, samt att därefter mer extensivt följa hur anpassningsverksamheten vid försöksmyndigheterna fortskridit och stabiliserats under tiden fram till och med juni månad l978.

])Statens arbetsklinik i Solna (STAK) är en statlig myndighet

med uppgift att bedriva arbetsprövning, medverka vid utbildning av rehabiliteringspersonal samt bedriva forskning och utvecklingsarbete inom arbetsprövningens område.

10 Statens arberskliniks uppdrag

Den första försöksperiodens utfaii redovisades i STAK:s rapport tiil sysseisättningsutredningen,Anstailning av arbetshandikappa-

de inom stat och kommun,(SOU 1977:90).Före1iggande rapport ut-

gör Statens arbetskiiniks siutredovisning av försöksverksamheten. Det har ansetts angeiaget att få fram en siutrapport av översiktiig karaktär och med begränsat omfång. Eftersom försöksverksamheten varit omfattande och mângskiftande, grundas de siutsatser och förslag som förs fram i denna rapport, delvis på underiag som av utrymmesskä1 kommer att presenteras i separata rapporter från arbetsk1iniken.

Ansvariga för statens arbetskliniks medverkan i försöket har varit Cari Magnus Tunevali (huvudförfattare ti11 denna rapport) och Anna Solbrand.

Avslutningsvis bör framhålias att projektgruppen vid arbetskliniken ensam ansvarar för denna rapport. De siutsatser och försiag som ingår i rapporten är ailtså inte att betrakta som statens arbetskliniks rekommendationer.

ll

SAMMANFATTNING

VAD HAR UARIT SYFTET MED FÖRSÖKET?

Att studera hur ökade insatser från arbetsförmedling, arbetsgivare och fackliga representanter kan förbättra möjligheter-

na att anställa arbetssökande med arbetshandikapp inom den

offentliga sektorn. Att försöka utveckla och pröva nya arbetsformer och hjälpmedel inom arbetsmarknadspolitik och personalpolitik som kan underlätta strävandena till ökad anställning av arbetshandikappade och främjande av redan anställda arbetshandikappades arbetsförhållanden. Arbetet har inriktats på anpassningsgruppernas verksamhet. Att kartlägga hinder för anställning av arbetshandikappade samt att finna vägar för att undanröja dessa hinder.

HUR HAR FÖRSÖKET VARZT ORGANISERAT?

Försöket har initierats av sysselsättningsutredningen som lett försöksverksamheten i samarbete med statens personalnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen samt statens arbetsklinik. Åtta försöksmyndigheter fördelade på tre försöksorter, Stockholm, Jönköping och Piteå har medverkat: anslagsmyndigheter Lantbruksstyrelsen, Jönköping Länsstyrelsen i Jönköpings län Statskontoret, Stockholm - kommuner Piteå kommun Jönköpings komun - inom postverket Postgirot, Stockholm Postkontoret, Jönköping l Postverkets industrier i Ulvsunda

12 Sanunanfánnüg

HUR HAR DET PRAKTISKA FÖRSÖKSARBETET LAGTS UPP?

Försöket har bedrivits i två faser. Under den första fasen gjordes en markerad prioritering av frågor rörande nyanställning av arbetshandikappade. Den andra fasen har främst avsetts fungera som en period för stabilisering av anpassningsverksamheten efter den första fasens intensiva insatser. Försöksverksamheten inleddes med en rad åtgärder för att skapa förbättrade förutsättningar för anpassningsverksamheten inom försöksmyndigheterna. Information om försöket och anpassningsgruppernas verksamhet riktades till samtliga anställda. Ledamöterna i anpassningsgrupperna och andra nyckelpersoner som arbetsledare, chefer och fackliga representanter gavs särskilt ingående information och utbildning. Vid de berörda arbetsförmedlingskontoren såg man till att lägga ansvaret för arbetsförmedlingens medverkan i anpassningsgrupperna på erfarna förmedlare som i vissa fall friställdes från andra arbetsuppgifter för att kunna medverka i nödvändig utsträckning. Även inom försöksmyndigheterna såg man över representationen i de tidigare till stor del inaktiva anpassningsgrupperna, och utökade i flera fall representationen från såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan. Som underlag för inplaceringsarbetet genomfördes en kartläggning dels av ett stort antal befattningar inom försöksmyndigheterna, dels av krav och begränsningar hos de arbetssökande med arbetshandikapp som avsågs ingå i försöket.

SÄRSKILDA FURSUKSRESURSER

Sysselsättningsutredningen har med hjälp av särskilda medel för försöket kunnat pröva nya arbetsmarknadspolitiska hjälpmedelsformer för att stimulera nyanställning av arbetshandikappade. Som åtgärdsformer lämpliga att pröva föreslog utredningen: - 5.000 bidrag med högst kr/år till anställda som åtar sig att fungera som kontaktpersoner för nyanställda med särskilt behov av stöd på och eventuellt också utanför arbetsplatsen - för kollektivt förberedande bidrag åtgärder på arbetsplatsen som utan att vara bundna till viss person, kan skapa bättre förutsättningar för anställning av arbetshandikappade.

Sammanfattning 13

- ekonomisk kompensation åt anställda som frivilligt lämnar sina arbetsuppgifter till förmån för en arbetshandikappad. - förstärkt bidrag för arbetsbiträde åt särskilt svårplacerade personer, med högst l5.000 kr/âr. 0 För att möjliggöra nyanställningar inom anslagsmyndigheterna när inplacering inte kunde göras på befintliga tjänster, utgick ersättning ur särskilda försöksmedel. Detta kunde ske antingen efter gällande bestämmelser för halvskyddad sysselsättning som ej normalt är möjlig inom anslagsmyndigheter, eller med l00 % av lönen under det första anställningsåret. 0 Eftersom medicinska och personalsociala resurser i stort sett saknades i de statliga försöksmyndigheterna i Jönköping, lät statens personalnämnd (SPN) under försöket engagera en personalkonsulent som på deltid arbetade med försöksverksamheten inom anslagsmyndigheterna, samt en läkare som gick in som resurs i anpassningsgrupperna såväl vid anslagsmyndigheterna som postkontoret i Jönköping. 0 I Stockholm engagerades institutspsykologer som svarade för huvuddelen av sökandeintervjuerna och senare även aktivt medverkade i ANP-grupperna och det praktiska inplaceringsarbetet.

IANPLACERINGSRESULTAT UNDER DEN FÖRSTA FÖRSÖKSFASEN

0 Sammanlagt drygt 200 sökande togs ut vid de tre försöksorternas arbetsförmedlingar, för att presenteras vid försöksmyndigheterna. Resultatet av ANP-gruppernas handläggning samt den senare händelseutvecklingen för samtliga sökande i försöksurvalet, framgår av figuren som följer. 0 Av de 80-tal personer ur försöksurvalet som fick någon form av anställning vid försöksmyndigheterna, erhöll flertalet halvskyddad anställning. Vid postgirot i Stockholm där flest nyanställningar gjordes, gavs i stället bidrag för företagsutbildning i ungefär vart tredje ärende. Dessa personer redovisas i figurens beskrivning av läget vid försökets slut som normalanställda, eftersom utbildningstiden då hunnit löpa ut. 0 För 9 personer utsågs kontaktpersoner medan i ett ytterligare antal ärenden bidrag utgick till arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar på arbetsplatsen som automatiska dörröppnare, handikapptoiletter m m.

14 Sammanfattning

Bidragsmöjligheterna för kollektivt förberedande åtgärder, förstärkt arbetsbiträde samt rörlighetsstimulans har inte utnyttjats. Under den andra försöksperioden, hösten 1977, aktualiserades fem långtidsutbildade sökande vid statskontoret som samtliga erhöll anställning i byrådirektörstjänster. Vid försökets slut var 4 av de 5 fortfarande anställda vid statskontoret. Ersättning ur de särskilda försöksmedlen har begärts enligt bidragskonstruktionen för halvskyddad anställning. Försöket vid Statskontoret redovisas separat och ingår heller inte i sammanställningen på följande sida.

Sammanfattning 15

208 AREETSSÖKANDE INGICK I FURSUKSGRUPPEN St0ckhoTm 114 Piteå 37 Jönköping 57 ?OO

7 av de arbetssökande i 27 personer avskrevs från Piteå avfördes från för- försöket utan att ha presöket då de vid en nog- senterats i någon av för- ”T grannare bedömning ej söksmyndigheternas ANPbedömdes vara arbets- grupper handikappade

174 PERSONER DISKUTERADES I ANPASSNINGSGRUPPERNA L/Sv FÖR 80 PERSONER LEDDE DETTA 94 PERSONER AVSKREVS FRÅN FUR- TILL ANSTÄLLNING I NÅGON FORM SÖKET EFTER ATT HA AKTUALISE- INOM FÖRSÖKSMYNDIGHETERNA RATS I ANPASSNINGSGRUPPERNA Stockholm 46 Stockholm 60 Piteå 9 Piteå 19 Jönköping 25 Jönköping 15 I tre fall var det fråga om Van1iga avskrivningsorsaker ti11fä11ig anstäilning, vi- var att man tackade nej ti11 kariat samt beredskapsarbe- erbjudet arbete, brist på te som upphört under perio- 1ämp1iga arbetsuppgifter, den och av oiika skä1 inte andra åtgärder bedömts förnyats vid försökets Iämpligare. slut.

LÄGET VID UPPFULJNING

L JUNI/JULI 1978 L

/ 69 PERSONER UR FURSUKSGRUPPEN VID UPPFÖLJNING AV SAMTLIGA VAR FORTFARANDE ANSTÃLLDA AVSKRIVNA” FRAMKOM BLAND INOM FÖRSÖKSMYNDIGHETERNA ANNAT ATT Av dessa hade 26 var 1 arbete i ö m, 24 normaianstäiining, 35 hade någon form av 42 ha1vskyddad anstäilning, skyddad e1Ter halv- 3 praktik- e11er bered- skyddad anstä11ning, skapsarbete, med bes1ut 12 var i utbiidning e1Ter om haivskyddad anställ- annan åtgärd ning. 16 var fortfarande arbetssökande, 8 PERSONER MED FAST ANSTALL- 24 var sjukskrivna e11er NING HAR UTGÅTT FRÅN FURSUKSuppbar sjukbidrag e11er MYNDIGHETERNA, därav 5 i Stockhoim förtidspension och 3 i Jönköping

Ett ärende under hand1äggning Ett ärende hade på nytt med förslag om haivskyddad aktualiserats i Piteå anstäiining hann inte avs1u- kommuns ANP-grupp. tas förrän efter försöksperioden.

16 Sammanfattning

HUR HAR ANPASSHZHGSARBETET FÖQLÖPT UNDER DEN ANDRA FÖVSÖKSFASEN?

Under den andra försöksfasen avsågs anpassningsverksamheten ägnas åt interna frågor rörande omplaceringar, information och arbetsmiljöarbete m m i ökad omfattning. Även under denna fas har nyanställningar skett, främst vid postgirot men även vid försökskommunerna i viss utsträckning. Sammanlagt 25 personer utanför den första försöksgruppen har fått anställning i någon form under den andra försöksperioden, därav ll vid postgirot och 7 vid de båda kommunerna. En stor del av anpassningsresurserna har under den andra försöksperioden fått ägnas åt fortsatta uppföljnings- och anpassningsåtgärder för de som nyanställts genom försöket. Främst inom kommunerna har ANP-grupperna dessutom arbetat med ett stort antal omplaceringsärenden. Fastare rutiner för dessa ärendens handläggning har också utvecklats. Den kampanjbetonade informations- och utbildningsinsats i förhållande till de anställda, som sattes in vid försökets början, har följts upp i relativt begränsad omfattning. Vid vissa ANP-grupper har dock ANP-ledamöterna genom studiebesök m m förbättrat sin utbildning i anpassningsfrågor. Man har i stort sett haft svårt att finna former för det interna arbetsmiljöarbetet. Endast i några enstaka fall har ANP-grupperna initierat insatser med syfte att ge anställda med arbetshinder bättre arbetsmöjligheter inom vissa yrken eller avdelningar.

VILKA HAR VARIT DE STÖRSTA SVÅRIGHETERNA?

Att få fram tillförlitligt informationsunderlag rörande de sökande. Att finna lämpliga rekryteringsjobb där nyanställningsbehov föreligger och samtidigt arbetsuppgifterna inte behövs för den interna omplaceringsverksamheten eller p g a interna förhållanden inte står öppna för externrekrytering. Att arbeta upp fungerande kanaler för den interna uppföljningen av de nyanställda samt att i enskilda fall etablera samarbete med myndigheter utanför företaget sociala myndigheter etc.

17 Sammanfattning

0 Att klara uppföljning och stödinsatser för socialmedicinskt och psykiskt arbetshandikappade med avsevärda problem utanför arbetsplatsen. 0 Att sprida det praktiska ansvaret för anpassningsarbetet. 0 Att prioritera mellan olika angelägna grupper. 0 En stor brist på handläggarresurser för anpassningsarbetet i de flesta försöksmyndigheter. 0 Att nå ut till de anställda med information om ANP-gruppen. Särskilt chefsgrupperna har varit svåra att nå med information och attitydpåverkan. 0 Ekonomiska vid problem nyanställning, då lediga tjänster ej finns.

HAR FÖRSÖKSINSATSERNA LÖNAT SIG ?

Vinsterna genom ökad anställning av arbetshandikappade blir betydande om man jämför med det läge de arbetssökande befunnit sig i under en ofta lång period före försöket. De ekonomiska intäkterna för samhälle och individ är uppenbara. För det enskilda företagets del blir de kostnadsmässiga effekterna beroende av inte bara arten av arbetshandikapp hos de nyanställda utan även typ av verksamhet, känslighet för frånvaro och risk för produktionsstörningar etc.

De halvskyddat anställdas begränsningar i arbetsförmågan har täckts med god marginal - om de betraktas som en grupp. De i många fall största resurskraven har i stället med sammanhängt de nyanställdas krav på anpassnings- och uppföljningsinsatser. Dessa insatser har i stor utsträckning klarats man genom att tänjt på de befintliga personalresurserna t ex på personalkonsulentsidan. Vid några myndigheter har visserligen fackliga representanter givits ökat utrymme för anpassningsarbete. Det är ändå uppenbart att bidragen vid halvskyddad anställning, som varit det vanligaste hjälpmedlet, åtminstone under första anställningsåret mycket väl täckt eventuellt produktionsbortfall till följd av nyanställningarna.

18 Sammanfattning

VILKA ERFARENHETER KAN MÄN DRA INFÖR FRAMTIDEN?

0 En ökad satsning från arbetsförmedlingen på ANP-gruppsverksamheten kan ge goda resultat.

utredningsmaterial bör utvecklas för att 0 Arbetsförmedlingens underlag för ANP-gruppernas arbete. ge tillfredsställande

0 Resurserna inom myndigheter, verk och kommuner är otillräckför en starkt ökad nyanställningsverksamhet. Förstärkliga ning av personaladministrativa och personalkonsulentfunktioner är ofta nödvändig.

kan spela en nyckelroll i det 0 De fackliga representanterna praktiska uppföljnings- och informationsarbetet.

en viktig mellan arbets- 0 ANP-gruppen kan utgöra kontaktpunkt och företaget samt fungera som en viktig kanal förmedlingen för fackligt inflytande i personalpolitiska frågor.

0 av arbetshandikappade förutsätter på sikt Nyanställningar mer stabila finansieringsformer vid anslagsmyndigheterna.

0 Inom komunerna utgör särskilt avsatta medel för anställning en lämplig väg att underlätta nyanav arbetshandikappade ställningars finansiering under inledningsskedet.

& 19

1 FÖRSÖKSVERKSAMHETENS UPPLÄGGNING OCH SYFTEN

FÖRSÖKETS ORGANISATION

Under våren l976 inledde i samarbete sysselsättningsutredningen med statens personalnämnd, planeringen av en försöksverksamhet med syftet att belysa möjligheterna till en mer effektiv anpassningsverksamhet inom den offentliga sektorn. I försöksledningen ingick förutom representanter för utredningen och statens personalnämnd, även företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen samt den projektgrupp vid statens arbetsklinik som bl a uppdragits att svara för en utvärdering av försöket.

FURSÖKSMYNDIGHETER

Försöksverksamheten har omfattat tre anslagsmyndigheter, tre verksamhetsgrenar inom postverket samt två kommunförvaltningar, nämligen: Antal anställda Statskontoret, Stockholm 3l5 Lantbruksstyrelsen, Jönköping 225 Länsstyrelsen i Jönköpings län 450 Postgirot, Stockholm 5l00 Postverkets industrier i Ulvsunda 500 Postkontoret, Jönköping l 700 Piteå kommunförvaltning 2l0O 1) Jönköpings kommunförvaltning 7000 3) Urvalet av försöksmyndigheter (detta kommer att användas begrepp gemensamt för de deltagande kommunerna, affärsdrivande verken och anslagsmyndigheterna) skedde på den statliga sidan i samråd mellan SPN och sysselsättningsutredningen. Försökskommunerna inbland de kommuner gick som sysselsättningsutredningen tidigare haft kontakt med i samband med en försöksverksamhet rörande kommunal sysselsättningsplanering. Vid urvalet eftersträvades

gg

Varav ca 600 lärare som ej omfattades av försöket Varav ca 2000 lärare som ej omfattades av försöket

sou 1978:81 20 Försöksverksamherens uppläggning och syfte

som möjligt ifråga om storlek och verksamen så god spridning inom den offentliga sektorn. hetstyp hos arbetsgivare

FÖRSÖKETS SVFTEN

med försöksverksamheten har varit att be- De viktigaste syftena för av arbetshandikappade inlysa förutsättningarna anställning samt möjligheterna att förbättra desom den offentliga sektorn,

sa förutsättningar.

Försökets har legat på att finna bättre möjligheter tyngdpunkt av arbetssökande vid arbetsförmedlingarna som för anställning kriterium Men även utfyller AMS formella på arbetshandikapp. verksamhet för att skapa bättre vecklingen av myndigheternas för redan anställda med arbetsarbetsförhållanden och trygghet

handikapp, har legat inom försökets syften.

Arbetshandikappad är en person som p g a fysiskt, psykiskt, eller socialmedicinskt handikapp har eller förståndsmässigt att få eller behålla ett arbete på förväntas få svårigheter den reguljära arbetsmarknaden. (AMS handbok).

vid arbetsförmedlingen som uppfyller denna De arbetssökande definition vara arbetshandikappade, kan formella på att som arbetshandikappade sökande och åsätts då en registreras av åtta olika handikappgrupperingar, nämligen:

Hjärt-, lung-, kärlsjukdom Hörselskada Synskada

%\lO\U|-§LA)I\)-4

Rörelsehinder övriga somatiska arbetshandikapp Psykiska arbetshandikapp Förståndshandikapp Socialmedicinska arbetshandikapp

FÖRSÖKSUPPLÄGGNING OCH SÄRSKILDA FÖRSÖKSRESURSER

I försöksverksamheten har prövats två huvudsakliga framkomst-

bättre för anställning av vägar för att skapa förutsättningar Dels har eftersträvats att finna och pröva arbetshandikappade. inom arbetsmarknads- och personalpolitik som kan nya hjälpmedel samt att utveckla former för ett förunderlätta främjandearbetet

bättrat samspel mellan arbetsmarknads- och personalpolitiska

i försöket effekterna av ökade inhjälpmedel. Dels har prövats

F örsöksverksamhetens uppläggning och syfte 21

satser från arbetsförmedling, arbetsgivar- och fackrepresentanter i anpassningsgrupperna inom försöksmyndigheterna som avsetts bilda stommen i försöksverksamheten.

r.--. En anpassningsgrupp är en arbetsgrupp som med stöd av främjandelagstiftningen skall inrättas vid i första hand arbetsplatser med mer än 50 anställda. I anpassningsgruppen skall ingå representanter för arbetsförmedlingen, arbetsgivaren och de anställdas fackliga organisationer. Dessutom kan experter av olika slag knytas till gruppen, t ex företagsläkare och psykologer, personalkonsulenter m fl. Anpassningsgruppens tre huvuduppgifter är att:

0 verka för en positivare inställning i arbetslivet till äldre och arbetshandikappade 0 föreslå åtgärder som gör det lättare på arbetsplatsen att nyanställa äldre och arbetshandikappade 0 föreslå åtgärder som underlättar för redan anställda äldre och arbetshandikappade att behålla sin anställning

ARBETSMARKNADSPOLITISKA HJÄLPMEDEL

I försöket har eftersträvats ett bättre utnyttjande av de möjligheter som de normalt tillgängliga arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen ger.

STATSBIDRAG TILL HALVSKVDDAT ARBETE utgår fr 0 m l januari l977 med högst 75 % av den anställdes lön vid nyanställningar. Bidraget trappas sedan ned till 50 m under det andra âret och till 25 % under det tredje och fjärde anställningsåret. Halvskyddat arbete kan f n ordnas vid företag, kommuner, landsting och statliga affärsdrivande verk. Dessa, förutom de affärsdrivande verken, kan efter särskild prövning även få bidrag för redan anställda, med 25 ü av den totala lönekostnaden. Förutsättningen är att arbetsförmågan skall vara avsevärt nedsatt eller att andra särskilda skäl föreligger. Prövningen är restriktiv och samråd skall alltid ske med berörd facklig organisation. Vid nyanställning av svårt handikappade ungdomar under 25 år kan arbetsgivaren få bidrag med 90 av lönekostnaden och med 50 % under de påföljande tre åren. Därefter sker en förnyad prövning. Bidragen utbetalas halvårsvis i efterskott. Tillsynen av verksamheten utövas av länsarbetsnämnden. När ansökan om bidrag inkommer ges tillfälle att pröva om bidrag skall utgå även fortsättningsvis. Denna prövning sker redan fr 0 m det första bidragsâret. Om länsarbetsnämnden i samråd med den berörda fackliga organisationen så finner motiverat, kan man i samband med en inplacering även komma överens om att bidrag för halvskyddad anställning skall utgå för kortare tid än 6 månader. Bidraget kan alltså tillämpas mycket flexibelt.

22 Försöksverksamherens zzpp/äggning och syjle

BlDRAG FÖR SPECIELLA ARBETSTEKNISKA HJÄLPMEDEL utgår med den

faktiska kostnaden, dock högst 25.000 kr för varje enskilt hjälpmedel. BIDRAG TILL SÄRSKILDA ANORDNINGAR PÅ ARBETSPLATSEN, t ex handikapptoiletter och automatiska dörröppnare, utgår med högst 20.000 kr per person. Om redan anställd har nytta av anordningen, reduceras bidragets storlek. BIDRAG TILL ARBETSBITRÄDE utgår med högst l0.000 kr per år till som har särskilda kostnader för arbetsbiträde åt arbetsgivare svårt arbetstagare, t ex i form av särskild arbetshandikappad service och handledning på arbetsplatsen. BIDRAG TILL UTBILDNING AV ÄLDRE OCH ARBETSHANDIKAPPADE kan utunder högst sex månader,till statgå med 8 kr per arbetstimme affärsdrivande verk samt statliga eller kommunala bolag. liga Löne- skall av berörd fackoch anställningsförmåner godkännas lig organisation. BIDRAG TILL PRAKTIKANSTÄLLNZNG AV ÄLDRE OCH ARBETSHANDIKAPPADE och kommunal statliga affärskan utgå till statlig förvaltning, verk eller kommunala utdrivande och statliga bolag. Bidraget går med 8 kr per arbetstimme under högst tre månader.

Löne- och anställningsförmåner skall godkännas av berörd fack-

lig organisation.

FÖRSÖK MED NYA ARBETSMARKNADS- OCH PERSONALPOLITISKA HJÄLPMEDEL

särskilda för- Genom att sysselsättningsutredningen disponerat söksmedel har det varit möjligt att pröva nya inslag inom ar-

betsmarknads- och personalpolitik avsedda att komplettera de

befintliga hjälpmedelsformerna för att främja nyanställning idag Som axwnpeâ på nya åtgärder som skulle av arbetshandikappade.

kunna prövas inom försöksverksamhetens ram, föreslog sysselsätt-

ningsutredningen:

o till handâcdane som tar sig an och stöder den arbets- Bidrag handikappade på och vid behov även utanför arbetsplatsen. Initiativet till sådant kontaktmannaskap skulle åvila anøassvilka skulle ha möjlighet att arvodera konningsgrupperna taktpersonerna med ca 5.000 kr per år.

0 Bidrag för kotäektiut gänbanadanda åtgäaden på arbetsplatsen. Till skillnad normalt för till tekmot vad som gäller bidrag niska anordningar på arbetsplatsen, skulle här ges möjlighet till att få bidrag för förändringar av arbetsförhållandena utan direkt koppling till någon enskild person. Förutsattskulle i stället vara att förändringarna kunde beningen dömas allmänt underlätta anställandet av arbetshandikappade.

0 Ekonomisk kompensation téåü anbatstagana inom försöksmyndig- Cämnan sina till förheterna som 5nLu{[1igt anbctsuppgtátcn mån för en arbetshandikappad. Tankegången var här att man t ex erbjuda redan anställda betald utbildning genom att till ett annat och kanske mer avancerat jobb, skulle kunna

Försöksverksamhetens uppläggning och syfte 23

lösgöra arbetsuppgifter som bedömdes som lämpliga för vissa arbetssökande med arbetshandikapp. Föistäikt b(däag titt aib0tsb(t1ädc för särskilt svårplacerade personer. Det normala bidragstaket pá 10.000 kr höjdes för dessa grupper till 15.000 kr under försöket. Vid sidan av dessa förslag till åtgärdsformer, uppmuntrade försöksledningen även till innovationer ifråga om hjalpmedelsformer, frán de deltagande i försöksverksamheten.

Speciellt för den statliga sidan hemställde SPN i en skrivelse i slutet av juni 1976 att regeringen skulle medge/föreskriva:

att omplaceringsförordningens § 7 skulle fa omfatta arbetshandikappade som SPN efter samråd med LAN/af och försöksorganisationen finner lämpligt anvisa till tjänst vid försöksorganisation; att försöksmyndigheterna inom försöket inom en ram av 3 % av sina lönekostnader under budgetaret 1976/77 i ordinarie anslagsframställning för 1978/79 skulle få inkomma med förslag till tjänster för nyinrättande av tjänster för arbetshandikappade; att lönekostnaderna för i försöksverksamheten nyanställda arbetshandikappade skulle få bestridas ur anslaget för lönekostnader vid viss omskolning och omplaceringsverksamhet; att SPN:s och myndigheternas administrativa merkostnader i samband med försöksverksamheten skulle få bestridas ur samma anslag; De slutliga besluten i dessa ärenden kom av olika skäl att dröja mycket länge. Först i januari 1977 da försöksverksamhetens inledande arbete pägátt i ca ett halvt ar, beslutades om de formella förutsättningarna för försöksverksamheten.

Begäran att få tillämpa omplaceringsförordningen i försöket bi-

fö11s]›, medan formerna för finansiering av nyanställning av ar-

betshandikappade inom anslagsmyndigheterna blev annorlunda än vad som föreslagits. Beslutet innebar att anslagsmyndigheterna, efter framställning till regeringen i varje särskilt fall, skulle

1)Förordningen (SFS 1974:1006) innebär att de statliga myndig-

heterna kan åläggas att anmäla sina lediga tjänster och rekryteringsbehov i övrigt till SPN som sedan kan anvisa omplaceringssökande till sådana tjänster. Förordningen har hittills tillämpats för omplaceringar i samband med övertalighet och omlokalisering. 1976 hemställde SPN i en skrivelse till regeringen att omplaceringsförordningen även skulle utsträckas till att omfatta arbetshandikappade. Denna hemställan har dock ännu inte lett till något resultat.

24 Försöksverksamherens uppläggning och syfte

få uppbära ersättning vid anställning av icke statligt anställd Ersättningen skulle utgå enligt endera av arbetshandikappad. följande två ersättningsregler: l. Ersättningen utgör per år så många procent av den totala lönekostnaden för den anställde som motsvarar statsbidragsdelen vid varje tidpunkt gällande bestämmelser för enligt halvskyddad sysselsättning. 2. Ersättningen utgör den totala lönekostnaden för den anställde under perioden fram t 0 m utgången av budgetåret l977/78. För tiden därefter utgår ingen ersättning. Som tak för de sammanlagda bidragskostnaderna under budgetåret l976/77 och l977/78 sattes 2,5 miljoner kronor.

om kostnadsramar utgående från en viss andel av an- Tankegången lönekostnader samt möjligheten att vid förslagsmyndigheternas sökets utgång kunna inkomma med förslag om nyinrattande av tjänster för arbetshandikappade, övergavs alltså. Detta gav upphov till avsevärda farhågor vid anslagsmyndigheterna som nu alltså inte fick för lönefinansieringen efter försökets några garantier slut. Dessa har besannats i och med att länsstyrelsen i farhågor Jönköpings län efter försöksperiodens utgång har tvingats begära medel ur SPN:s särskilda löneanslag för att klara den fortsatta finansieringen av de i försöket anställda. Till dessa svårigheter har också bidragit den av statsmakterna påbjudna, besparingen med l % av tilldelade anslag som innebar att anslagsmyndigheternas p g a vakanser m m inte på samma sätt kunde marginaler användas för att öka utrymmet för nyanställning av arbetshandi-

kappade.

ANPASSNINGSGRUPPERNAS VERKSAMHET - TVÅ FÖRSÖKSFASER

Försöksverksamheten har varit indelad i två faser med något olika och målsättningar. Under en första försöksuppläggning som sträckte sig från hösten l976 till september-okt0period ber l977 först olika insatser för att skapa förutsättgjordes för verksamhet i anpassningsgrupperna. Därningar en fungerande efter det arbetet i grupperna med en markerad vidtog praktiska prioritering av åtgärder för nyanaställning av arbetshandikappade. Under den andra försöksperioden fram till sommaren l978 har avsikten varit att låta anpassningsgruppernas verksamhet stabiliseras och med arbetsuppgifter som kan utgöra en på en nivå verksamhetsform på längre sikt.

Försöksverksamherens zzppläggning och syfte 25

FÖRBEREDANDE INSATSER FÖR ATT BYGGA UPP ANPASSNIHGSGRUPPERNA

Försöksmyndigheternas anpassningsgrupper som avsågs bilda stommen i det praktiska försöksarbetet, hade till största delen varit antingen inaktiva eller så gott som uteslutande arbetat med interna frågeställningar under tiden före försöket. Förbättrade resurser ställdes nu till anpassningsgruppernas förfogande, dels genom de särskilda hjälpmedlen som möjliggjorts genom försöket, dels genom att såväl arbetsförmedlingens som myndigheternas och personalorganisationernas representation i grupperna förstärktes. Stor vikt lades vid att de tre parterna skulle representeras av beslutsmässiga och i möjligaste mån erfarna representanter. I några av grupperna fick man efterhand ompröva representationen antingen beroende på bristande beslutsmässighet eller att de valda ledamöterna inte kunde lägga ned tillräcklig tid på det praktiska arbetet.

För att skapa en plattform för anpassningsgruppernas arbete, vid försökets inledning en satsning på att föra ut inforgjordes mation om gruppernas existens och verksamhetsformer samt försöketsuppläggning, till en så vid krets som möjligt inom försöksmyndigheterna. I personaltidningar, internt framställda informationsblad samt en av AMS och sysselsättningsutredningen framställd “hjälpmedelsbroschyr, gavs information till samtliga anställda. Dessutom gavs muntlig information till samtliga anställda. Dessutom gavs muntlig information till ett med myndigheternas storlek varierande urval av nyckelpersoner som t ex fackliga representanter, arbetsledare och enhetschefer.

Ledamöterna i ANP-grupperna fick dessutom en särskild utbildning inför det kartläggningsarbete som inledde försöket vid samtliga försöksmyndigheter utom statskontoret.

Kartläggningsarbetet innebar att man genom intervjuer med enskilda befattningshavare och dessas närmaste arbetsledare, försökte bedöma vilka fysiska, prykiska och sociala krav som de olika befattningarna ställde på sina innehavare. Samtidigt gjordes ett försök att bedöma möjligheterna till att förändra olika sidor av dessa befattningar ifråga om arbetstider, prestationskrav, fysiska arbetsförhållanden och liknande. Arbetet utfördes med hjälp av en vid statens arbetsklinik tidigare utvecklad metodik.

26 Försäksverksamherens uppläggning och syfte &

Vid urvalet av befattningar eftersträvades att fä en så bred bild som möjligt av de inom försöksmyndigheterna förekommande arbetsuppgifterna. Någon begränsning till för tillfället lediga befattningar eller arbetsuppgifter som kunde antas särskilt lämpliga för arbetshandikappade, gjordes alltså inte.

Parallellt med denna befattningskartläggning genomfördes vid de arbetsförmedlingskontor som deltog i försöket, systematiska kartläggningsintervjuer med de arbetshandikappade sökande som man avsåg aktualisera i försöksmyndigheternas anpassningsgrupper. Dessa intervjuer gick till så att de arbetssökande i en rad avseenden fick redogöra för sina krav och begränsningar inför ett arbete. Intervjuformulären var konstruerade så att det skulle vara möjligt att direkt jämföra de arbetssökandes krav och begränsningar med motsvarande förhållanden i de kartlagda befattningarna. Avsikten med detta kartläggningsarbete var att ANPgrupperna och arbetsförmediingstáänstemännen skulle få ett förbättrat underlag för diskussionerna om de sökandes möjligheter till lämpligt arbete inom försöksmyndigheterna. Dessutom tjänade kartläggningarna syftet att samla in uppgifter om försöksmyndigheter och arbetshandikappade, som skulle kunna ligga till grund för vissa delar av utvärderingen av försöket.

Kartläggningsarbetets metodik diskuterades i föregående rapport från försöket och behandlas därför inte mer ingående här. (För de särskilt intresserade kan sägas att frågor omkring kartläggningsarbetet kommer att ägnas en separat rapport).

DET PRAKTISKA INPLACERINGSARBETET

Efter dessa förberedande insatser vidtog det praktiska inplaceringsarbetet. Sammanlagt 200 arbetssökande togs ut för att presenteras vid de åtta försöksmyndigheterna i de tre försöksorterna. I Stockholm och Jönköping där man hade flera försöksmyndigheter att arbeta med, skedde en preliminär fördelning av ärendena mellan de olika myndigheterna.

Formerna för hur ärendena presenterades och handlades i ANPgrupperna beskrivs detaljerat i den tidigare rapporten från för-

söket(SOU l977:90).I denna rapport ges endast mer allmänna syn-

Försöksverksamherens uppläggning och syfte 27

punkter på problem i samband med anpassningsgruppers nyanstäiiningsverksamhet.

DEN ANDRA FÖRSÖKSFASEN - ÖKAT UTRYMME AT INTERNA ANPASSNINGSFRÅGOR

Tyngdpunkten i denna rapport ligger pâ en redovisning av anpassinom försöksmyndigheterna under den andra förningsverksamheten söksfasen frán hösten 1977 ti11 siutet av juni 1978. En detaijehar dessutom av de arbetshandikappade som rad uppföijning gjorts ingick i den första periodens försöksurvai. Såväl inpiacerade som icke har föijts upp. Försöksiedningens närvaro i inplacerade försöksmyndigheterna har kraftigt trappats ned under den andra försöksperioden. Samtidigt har arbetsförmediingarna aktuaiiserat ett mindre antal nyanstäliningsarenden än under den betydiigt första försöksperioden. Därmed har man veiat ge försöksmyndigheterna möjiigheter att i ökad utsträckning inrikta anpassningsverksamheten mot frågor som rör redan anstäildas arbetshandikapp samt insatser ifråga om information och arbetsmiijöarbete som förbättrar äldre och arbetshandikappades anstäiiningsmöjiigheter. har dock en stor dei av anpassningsresurserna inom I praktiken fiertaiet försöksmyndigheter tagits i anspråk för uppföijningsinsatser i förhâiiande till de arbetshandikappade som anstälits tidigare genom försöket.

SOU l978z8l 29

2 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS ARBETSMARKNAD Det finns en rad skäl till att ägna ökad uppmärksamhet ät möjligheterna till anställning av arbetshandikappade inom den offentliga sektorn. Vi kan för det första konstatera att den offentliga sektorns arbetsmarknad har vuxit i betydelse under senare år. Från att l960 ha svarat för l2 % av andelen sysselsatta, har den offentliga sektorn expanderat kraftigt med en ökning av andelen sysselsatta till 14 % år l965, 20 % år l970 och 25 % år l975. Kommunerna och landstingen har svarat för hela 85 % av denna ök-

ning.]) I prognoser över den framtida arbetsmarknadsutvecklingen

finns också en stor samstämmighet i bedömningarna att det framtida nettotillskottet av arbetskraft under resten av 70-talet till största delen måste gå till den offentliga sektorn. Inte minst vårdsektorn kommer genom den växande andelen äldre människor att ställa krav på en ökad andel av våra arbetskraftsresurser.

ANSTÄLLDA INOM STAT OCH KOMMUN Inom den egentliga statsförvaltningen är antalet anställda ca 400.000 vilka fördelar sig mellan: affärsverken l75 000 allmänna civilförvaltningen l75.000 försvaret 50.000 Till detta kommer statligt reglerade tjänster främst lärare och skolledare, ca l25.000 personer. Antalet anställda inom primärkommunerna var l977 ca 440.000.Drygt hälften av dess utgörs av kvinnlig, deltidsanställd personal.

1) är hämtade från Uppgifterna Långtidsutredningen,( sou 1975:89).

30 Den offentliga sektorns arbetsmarknad

Denna utveckling i kombination med det för den offentliga sektorn särskilda förhållandet att arbetsgivarpositionen i främjandefrågorna kan läggas fast genom politiska beslut, borde skapa förutsättningar för en framgångsrik främjandeverksamhet. Statens självpåtagna ansvar i förhållande till sina anställda inte minst ifråga om anställningstrygghet, har av tradition varit mycket långtgående. Man tvingas dock konstatera att staten , som “kravställare i förhållande till andra arbetsgivare ifråga om insatser på främjandeområdet, inte fyller samma roll som mönsterarbetsgivare när det gäller nyanställning av arbetshandikappade. Verksamheten i de ca 300 kommunala och 800 statliga anpassningsgrupper som bildats bedömdes vid försöksverksamhetens inledning av initierade arbetsförmedlingstjänstemän och andra bedömare, ligga avsevärt efter i utvecklingen i jämförelse med motsvarande verksamhet inom den privata sektorn. Denna bedömning stöddes också bl a av de resultat som redovisades av AMS över den halvskyddade sysselsättningens omfattning inom olika sektorer pä arbetsmarknaden.

Som framgår av nedanstående tabell uppvisar dock perioden som förflutit efter att sysselsättningsutredningens försök inleddes, en förhållandevis positiv utveckling inom den kommunala sektorn vad gäller halvskyddad anställning. 1976-l2-3l l977-l2-3l 1978-06-31 Försäkringskassan 22 ( 0,2) 3l ( 0,3) 68 ( 0,6) Affärsdrivande verk 45 ( 0,4) 83 ( 0,7) 87 ( 0,7) Kommuner l355 (l3,3) l767 (l5,8) 2009 (l7,l) Landsting 830 ( 8,2) 1056 ( 9,4) ll86 (l0,l) Enskilda företag 7680 (75,6) 8023 (7l,7) 8l39 (69,3) Statsföretag AB 232 ( 2,3) 235 ( 2,l) 246 ( 2,l) Totalt: lOl64 (l00%) lll95 (l00%) ll735 (l00%)

Senare års utveckling har totalt sett, dock inneburit en stagnation av den halvskyddade sysselsättningens tillväxttakt och en minskning mätt i den relativa tillväxten. Som förklaringar till denna utveckling har från länsarbetsnämnderna angetts det svaga konjunkturläget. För l976 års utveckling pekade man dessutom särskilt på arbetsgivarnas osäkerhet inför det nya bidragssyste met l977 medan man för l977 då det nya generösa bidragssystemet

Den offentliga sektorns arbetsmarknad 31

trätt i kraft, hänvisat till det nya systemets skärpta regler för överföringar. Andelen överföringar, d v s inrättande av halvskyddade platser för redan anställda i samband med nyanställning av arbetshandikappade i halvskyddad sysselsättning, har också sjunkit under 1977 från 27,6 T till 24,4 %.

När man studerar utvecklingen måste man samtidigt ha i minnet att varje är ett betydande antal människor avgår från gruppen halvskyddade anställda. Under 1977 gick totalt 1139 personer ur halvskyddad sysselsättning vilket innebär att sammanlagt 2170 personer erhållit anställning i halvskyddad verksamhet under året. Av de avgångna gick endast 196 över till normal anställning, 29 övergick till skyddat arbete medan 914 personer redovisades som avgångna av annan orsak i AMS statistik.

KOMMUNER OCH LANDSTING HAR SVARAT FÖR DEN STÖRSTA ÖKNINGEN UNDER 1977

Den största andelen av den halvskyddade sysselsättningen har sedan bidragsformens tillkomst återfunnits inom den enskilda sektorn. Sysselsättningen har främst skapats inom tillverkningsarbete och maskinskötsel (ca 60 % år 1976). Under 1977 har dock den halvskyddade sysselsättningens utveckling inom den enskilda sektorn påtagligt avstannat. Den ökning på 1031 personer som skett under 1977, ligger till ca 62 % på kommuner och lansting som därigenom ökat sin egen halvskyddade sysselsättning med knappt 30 % och sin relativa andel av totala antalet i halvskyddad sysselsättning med 3,7 %. Denna positiva utveckling får ses som ett resultat av att ett växande antal kommuner på ett mer systematiskt sätt än tidigare börjat arbeta med nyanställningsåtgärder för arbetshandikappade. I flera kommuner har anslagits särskilda medel för främjande av anställning av arbetshandikappade, inte bara för intern omplaceringsverksamhet utan även för nyanställning av arbetshandikappade, Fastare rutiner i form av regler och anvisningar för handläggningen av arbetshandikappfrågorna, har börjat utarbetas i växande omfattning. Som exempel kan nämnas att Stockholms kommun fattat ett principbeslut om att inrätta 500 halvskyddade platser vilka beräknas tillsättas med en ungefärlig takt av 125-150 personer per år. Ett liknande beslut har fattats i Göteborgs kommun där 100 personer skall anställas i halvskyddad

32 Den offentliga sektorns arbetsmarknad

sysselsättning. Även mindre kommuner har fastlagt målsättningar för den halvskyddade verksamheten i form av särskilt reserverade medel och ibland i form av angivna nyrekryteringstal.

En utveckling liknande den på den kommunala sidan, har även börjat ta form inom landstingsområdet.

AFFÄRSDRIVANDE VERK

Utvecklingen inom övriga delar av den offentliga sektorn där halvskyddad verksamhet kan förekomma, har varit betydligt mer blygsam. De affärsdrivande verken som sammanlagt sysselsätter ca l75.000 personer har under l977 uppvisat en ökning från 45 till 83 anställda i halvskyddad sysselsättning. Denna ökning kan till största delen förklaras med de resultat som uppnåtts inom de delar av postverket som deltagit i sysselsättningsutredningens försök.

SÄRSKILDA FÖRHÅLLANDEN INOM STAT OCH KOMMUN

Parallellt med sysselsättningsutredningens försök inom den offentliga sektorn, har ett försök med liknanade målsättningar bedrivits i samarbete med Volvo i Göteborg och Skövde(jmf SOU l977:89) Försöket inom Volvo kom dock av olika skäl att få en annan inriktning än verksamheten inom försöksmyndigheterna på den offentliga sektorn. Försöksperioden präglades nämligen av att det under en längre tid rådde rekryteringsstopp vid de verkstäder som berördes. Inga nyanställningar skedde därför, utan arbetet kom att inriktas på de redan anställda och interna anpassningsfrågor.

Sysselsättningsutredningens två försök ger av dessa skäl inte underlag för direkta jämförelser mellan främjandearbetets förutsättningar inom privat respektive offentlig verksamhet. Sannolikt är många av de erfarenheter som gjorts i det försök som redovisas i denna rapport, överförbara till privat verksamhet. Men det finns några grundläggande skillnader mellan den offentliga och privata sektorn som bör nämnas.

Formerna för rekrytering och inrättande av tjänster är betydligt mer reglerade på det offentliga området. Det gäller former för

Den sektorns arbetsmarknad 33 offentliga

1edigförk1arande, anstä11ningsprövning, särskild 1ämp1ighetsprövning ti11 vissa typer av befattningar m m.

De ekonomiska förutsättningarna för av arbetshandinyanstä11ning kappade avviker dessutom kraftigt från vad som gä11er inom den privata sektorn. Ans1agsberoende inom stat1iga och myndigheter ârsvis fast1agd pers0na1budget inom den kommuna1a sektorn försvårar vid övergångs1ösningar nyanstä11ning av arbetshandikappade som inte direkt kan p1aceras på vakanta tjänster.

Grundläggande bestämme1ser rörande anstä11ningsvi11k0r m m för arbetshandikappade inom den stat1iga arbetsmarknadssektorn, återfinns i KCiYk där det särski1t markeras (1960:553) att staten har ett ansvar som mönsterarbetsgivare när det att ti11gä11er varata de partie11t arbetsföras produktiva förmåga... Statens persona1nämnd som är fackansvarig myndighet för den stat1iga persona1administrationen, har medde1at anvisningar för ti11ämpning av cirku1äret t ex ifråga om former för rehabi1iteringsutredning inom myndighet (SPN medde1ar nr 15/1972, 18/1972 och 11/1975)

S1ut1igen bör nämnas den ändring av grunderna för tjänsteti11sättning som framgår av förarbetena ti11 nu gä11ande regeringsform. Där framgår att arbetsmarknads- och hän- 1oka1iseringsp01itiska syn kan utgöra sak1ig grund vid av ti11sättning stat1ig tjänst (prop. 1973:90), vi1ket innebär väsent1igt förbättrade möj1igheter för statsförvaitningen att hand1a i anda. främjande1agens

3 DE ARBETSHANDIKAPPADES - BAKGRUND VÄGEN TILL ARBETSVÅRDEN

Uppföljningen av inplaceringsarbetet har koncentrerats till de åtgärder som vidtagits (eller inte vidtagits) vid handläggningen av den grupp försöksärenden“, drygt 200 personer, som man arbetade med under den första försöksperioden.

De ärenden som för första gången aktualiserats under den andra försöksperioden, redovisas i ett separat avsnitt. Ett skäl till detta är att dessa ärenden behandlats alltför när denna nyligen rapport skrivs, för att tillåta mer detaljerade av bedömningar inplaceringarnas utfall. Det finns inte heller för denna grupp tillgängligt samma detaljerade material genom kartläggningsintervjuer och kontinuerlig bevakning av ANP-gruppsarbetet, som för den första försöksgruppen. Urvalet av ärenden under den andra försöksperioden har dessutom skett mindre kontrollerat och förutsättningslöst än inför den första intensiva då inplaceringsfasen man eftersträvade en prövning av anställningsmöjligheterna för ett så brett urval arbetshandikappade, som möjligt.

UNDERLAG FÖR UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING AV DEN FÖRSTA FURSÖKS- FASENS INPLACERINGAR

De sammanställningar över vidtagna åtgärder m m som redovisas i de följande avsnitten, baseras på uppgifter som sammanställts i särskilda akter för var och en av försökspersonerna, omfattande: l. Kartläggningsdata från de särskilda kartläggningsintervjuerna. Härifrån har hämtats om de arbetssökandes uppgifter krav och begränsningar inför sitt deltagande i arbetslivet,önskejobb, arbetsförhållanden som de arbetssökande inte ville acceptera m m.

. . 36 De arbetshandikappades bakgrund.

av arbetsförmedlingens utredningsmaterial som 2. Koncentrat utredningar, läkarutlåtanbl a omfattar arbetsförmedlingens den, anlagsundersökningar och prövningsutlåtanden.

3. Sammanställning av de olika skedena i anpassningsgruppernas

ärendehandläggning, grundad på deltagande i ANP-gruppernas

och ett flertal arbetsutskotts sammanträden.

som samlats in via personalkonsulenter, 4. Uppföljningsdata eller de som varit ansvariga för den fackliga företrädare

interna ärendeuppföljningen.

FÖRSÖKSURVALENS SAMMANSÄTTNING

av ärenden vid de arbetsförmedlingskontor som delta- Vid urvalet

eftersträvades en spridning ifråga om de sökangit i försöket,

och arbetshandikapp som så väl som möjligt återdes kön, ålder

av samtliga arbetshandikappade sökanspeglade sammansättningen

försöksort. Vid en kontroll i efterhand visade de vid respektive

denna målsättning relativt väl. det sig att man uppfyllt

Vi skall här endast summera några av de viktigaste uppgifterna

om försöksurvalens sammansättning.

OCH CIVIL- FURSÖKSGRUPPENS SAMMANSÄTTNING IFRÅGA OM ÅLDER,KÖN

STÅND

KUN ÅLDER ?CIVILSTRÄND

L 45-54 55-

i M KV -19 19-24 25-34 35-44 ?få §2” ,gå ä gg; m

_:.- 5.44 olaga i-çrø

i gCzmIL|.(/1©;DU)C

I

l6 35 22 22 12 33 1 19 53 3 72 42 7

ESLEQHOLM

9 3 7 2 14 0 1 15 0 15 15 0 9

Pålåêa)

10 12 20 5 24 0 10 22 1 4 5

JgEgüNG

35 21

54 37 49 l9 76 l 30 90 4 Totalt l23 78 ll 3l

26,9 l8,4 24,4 9,4 37,8 0,5 l4,9 44.8 2,0 % 6l 39 5,5 l5,4

a) första försöksurvalet ingick 37 personer. Vid en grund- I det av dessa ärenden under sommaren och hösten ligare genomgång icke vara att l977, befanns emellertid 7 av de arbetssökande

betrakta som arbetshandikappade.

som omplacerades från en I gruppen är inräknad en person b) myndighet till en annan.

De arbershandikappades bakgrund . . . 37

Försöksurva1ets sammansättning med avseende på registrerat arbetshandikappp. Pr0centue11 förde1ning. He1a riket Diffe- Handikapp Stockho1m Jönköping Piteå Tota1t 77-02- rens

Hjärt-, kär1- och/ 5,3 3,5 13,3 6,0 4,6 + 1,4 e11er 1ungsjukdom

Socia1medicinska 14,9 5,3 10,0 11,4 22,3 - 10,9 arbetshandikapp 100 % 100 % 100 % 100 % 100 % t 0 (N=114) (N=57) (N=30) (N=201) (N=24663) Med tanke på urva1sgruppernas begränsade stor1ek är det natur1igt att det för enski1da handikappgrupper finns påtag1iga ski11nader me11an de 01ika försöksorterna och jämfört med rikssiffrorna. I förhå11ande ti11 förde1ningen för he1a riket 1igger de största ski11naderna de1s i en underrepresentation av grupperna socia1medicinskt arbetshandikappade samt röre1sehindrade, de1s i en överrepresentation av ungefär motsvarande stor1ek för grupperna

övriga somatiska handikapp och psykiska handikapp.

En bidragande orsak ti11 ski11naderna kan vara att handikappkodningarna ti11 en de1 skett inom ramen för försöket antingen genom att de sökande handikappgrupperats för första gången, e11er genom att de tidigare grupperingar i vissa fa11 korrigerats. Detta har då gjorts av ett begränsat anta1 tjänstemän med bedömningskriterier och bedömningsunder1ag som sanno1ikt ski1jt sig från genomsnittet. Dessutom kan den förhå11andevis 1åga ande1en socia1medicinskt handikappade sanno1ikt förk1aras med att man vid arbetsförmed1ingarna hade svårt finna sökande i denna grupp som kunnat bedömas vara aktue11a för arbete på den regu1jära arbetsmarknaden. Därav fö1jer att man sanno1ikt får räkna med att försöksurva1et för de tre försöksorterna, i viss mån är positivt i förhå11ande ti11 gruppen samt1iga arbetshandikappade. Men samtidigt finns det skä1 att anta att de personer som tagits ut för att presenteras inom myndigheterna ger en åtminstone

38 De arbetshandikappades . . bakgrund.

inte alltför positiv bild av de sökande för vilka man normalt arbetar med försök till placering på den reguljära arbetsmarknaden. De tjänstemän från LAN/af som deltagit i försöket bedömer också att försöksurvalen väl speglar den totala sökandegruppen på respektive försöksort.

SOCIAL SITUATION Endast ca l0 % av de sökande i försöksurvalet är alltså formellt registrerade som socialmedicinskt arbetshandikappade. Kartläggoch arbetsförmedlingens utredningsmaterial viningsintervjuerna sar emellertid på ett betydligt större inslag av sökande med en dominerande socialmedicinsk problematik.

En grov indikation på detta ges av den tidigare redovisade civilståndsfördelningen där det framgick att andelen ogifta/ensamstående och frånskilda var påfallande stor även med hänsyn tagen till försöksgruppens åldersfördelning. Genomgången av akt- och intervjumaterial visade också på ett klart samband mellan socialmedicinska besvär och civilstånd. Medan sökande i gruppen gifta/ sammanboende endast mer sällan hade sociala svårigheter i form av skuldsättning, alkoholmissbruk, brist på ordentlig bostad eller liknande, förekom sådana problem i stor utsträckning bland de ensamstående. över hälften av de som redovisats som frånskilav socialmedicinsk natur. Även för de da, hade uppenbara problem i denna grupp som hade någorlunda ordnade sociala förhållanden, fanns ofta som underhållsskyldighet, ensamt vårdomständigheter nadsansvar för barn och liknande vilka blev till viktiga hinder i det senare inplaceringsarbetet.

DE SÖKANDES ARBETSHISTORIK var l0:e person av de 20l arbetssökande i försöksurva- Ungefär let hade när de aktualiserades i försöket aldrig tidigare haft någon egentlig anställning.

TID SEDAN SENASTE ANSTÃLLNING

l6 % hade fortfarande formellt anställning när de blev aktuella i försöket, medan 37 % hade slutat sitt senaste jobb under den

De arbetshandikappades bakgrund. . . 39

föregående l2-månadersperioden. 38 % hade slutat sin anställning för mer än ett år sedan och för drygt var tionde var det över fem år sedan man haft arbete.

SENASTE ANSTÃLLNINGENS LÄNGD

För ca 40 3 hade den senaste anställningens längd varit mindre än ett år och för ca 60 % mindre än två år. Endast var tionde sökande hade en anställning på över fem år närmast bakom sig.

ANTAL ANSTÄLLNINGAR ÖVER TRE MÅNADER UNDER DE SENASTE FEM ÅREN

Mer än var fjärde sökande hade haft minst tre olika anställningar under den senaste femårsperioden och ca hälften minst två anställningar. Ungefär var tionde hade endast haft korttidsanställningar under tre månader, under den senaste femårsperioden.

ARBETSHISTORIK OCH INPLACERINGSRESULTAT

Det mest påtagliga sambandet mellan de sökandes arbetshistorik som den redovisats ovan, och inplaceringsresultaten i försöket var en förhållandevis sämre inplaceringsandel för sökande med en senaste anställning på över tre år. Gruppstorlekarna och sambandets storlek tillåter inga säkra slutsatser. En möjlig hypotes skulle dock kunna vara att det vill till förhållandevis allvarligare arbetshinder för att man skall tvingas lämna ett yrkesområde där man är etablerad sedan många år.

För att gå ett steg vidare i analysen av eventuella samband mellan yrkeserfarenheter och arbetshinder, har även studerats den huvudsakliga yrkestillhörigheten för de sökande i försöksurvalet.

VRKESBAKGRUND

De ca l8O av de drygt 200 sökande i försöksurvalet som har nämnvärd arbetslivserfarenhet uppvisar en mycket brokig yrkesbakgrund. De fördelar sig, ifråga om yrke inom vilket de arbetat längst tid, mellan så mycket som ett 70-tal olika yrken. Det är därför relativt svårt att urskilja något klart mönster i vägen på arbetsmarknaden fram till att ett arbetsvårdsbehov har dokumenterats. Några enskilda observationer skall ändå nämnas.

40 De arbetshandikappades bakgrund. . . SOL 1978:81

- Ca en fjärdede1 av försöksurva1et har tidigare främst araetat inom industrisektorn inräknat byggnadsarbete, reparationsarbete, tryckeriarbete och 1iknande. - Ca 6 % kommer från o1ika typer av transport- och d1StP1bJtionsarbete. - Ca 13 % kommer från mer okva1ificerat kontorsarbete medan ca 10 % har en mer kva1ificerad tjänstemannabakgrund. - 6 % har sina mest omfattande arbetserfarenheter från skyddat arbete e11er beredskapsarbete medan ca 10 % saknar nämnvärda och som mest haft kortare sommarvikariat yrkeserfarenheter e11er 1iknande. - En re1ativt stor ca 12 % har huvudsak1igen arbetat som grupp, affärsbiträden, och 1iknande medan ca 7 % snabbköpskassörskor huvudsak1igen arbetat som vård- e11er ekonomibiträden. I diskussionen sambandet me11an yrkesti11hörighet och omkring förtidspensionering e11er arbetsvårdsbehov, brukar påpekas möj- 1igheten av att förvärvsarbetande genomgår en negativ karriär innan de så småningom b1ir mer e11er mindre permanent uts1agna från arbetsmarknaden. Det sku11e b1 a innebära att en jämföre1se me11an t ex förtidspensionering och yrkesti11hörighet vid sku11e kunna ge skenbara samband. Man pensioneringsti11fä11et kan tänka att enk1are service-jobb utgör s1utsteget i en såsig medan det är erfarenheter från he1t andra, dan negativ karriär och mer påfrestande yrken som egent1igen startat uts1agtyngre ningsprocessen.

Av de ca 180 sökande med mer omfattande yrkeserfarenhet hade ca 40 % sina senaste yrkeserfarenheter från något annat område än sitt huvudområde, när de aktua1iserades i försöket. De tidigare ti11-yrkesområdena var kontor (15 % av bytena), van1igaste

verkstadsmekaniskt och maskinskötarjobb (12 %), 1ager- och för-

rådsarbete (11 %), 10ka1vård (5 %) och försä1jningsarbete (5 %). hade vid i försöket sina Ca 12 % av bytarna aktua1iseringen senaste från beredskapsarbete e11er skyddat/ yrkeserfarenheter arkivarbete. I förhå11ande ti11 förde1ningen för huvudyrkena finner av ti11f1yttare ti11 främst man en underrepresentation affärsjobb och verkstads-/fabriksjobb samt mer kva1ificerade tjänstemannajobb, medan det skett en viss nett0ti11strömning och förrådsarbete, 10ka1vård, vaktti11 yrkesområden som 1agervaktmän. I 12 % har en förf1yttning skett från norma1mästare, anstä11ningar ti11 beredskapsarbete, arkivarbete samt skyddat arbete.

De arbetshandikappades bakgrund . . . 41

SLUTORSAK FÖR DE VRKEN/VRKESOMRÅDEN HAN ARBETAT LÄHGST TID I.

Som framgår av följande tabell har man i stor utsträckning lämnat sina huvudsakliga yrken/yrkesområden av negativa skäl som sjukdom, permittering och uppsägning eller missnöje med arbetsförhållanden.

SLUTORSAK HANDIKAPPGRUPP 1)

l 2 3 4 5 6 7 8 Totalt 6 - l 15 8 ll - 50 Sjukdom/olycksfall Permittering/upp- 1 2 1 9 4 8 _ 2 27 sägning - - l 2 - 3 - - 6 Utbildning Slutat på egen begäran pga missnöje 3 l ll ll 13 - 7 48 med arbetsmiljö,lön, 2 arbetstider etc. Familjeskäl - hemma- _ 1 1 2 1 3 1 9 arbete, barnsbörd - l - 2 l 5 - - 9 Flyttning annan ort Endast haft tidsanställ- - 2 l 5 3 4 3 2 20 begränsad ning Fortfarande an- - - - l l 5 3 4 l4 Stä11d Ingen egentlig ar- _ _ _ _ 1 1 5 1 8 betslivserfarenhet - 2 l l 3 - l l 10 Oklart

ll l2 9 57 35 5l 4 22 201

För de sökande som vid aktualiseringen i försöket hade sina senaste från något annat yrke/område än det de yrkeserfarenheter arbetat längst tid inom, var orsakerna till att man lämnat sina senaste anställningar ofta desamma som slutorsakerna i huvudyrkena. Skillnaderna låg främst i att man nu i betydligt större utsträckning senast haft eller fortfarande befann sig i anstänningar av korttidskaraktär som t ex beredskapsarbete. I övrigt så

i) l. Hjärt-, lung-, kärlsjukdom 5. övriga somatiska arbets- .. handikapp 2 H°rSe]Skada 6. Psykiska arbetshandikapp 3. Synskada 7. Förståndshandikapp 8. Socialmedicinska arbets- 4_ Röre1Sehinder handikapp

42 De arbetshandikappades bakgrund . . .

visade det sig att de hälsobesvär och/eller arbetsmiljöfaktorer som utlöst att man tidigare lämnat sin huvudsakliga sysselsättning i stor utsträckning gick igen som slutorsaker för det senaste jobbet - eller för de fortfarande anställda som skäl till att man ville ha nytt jobb. De som lämnat sina huvudyrken p g a att det varit alltför tungt och påfrestande hade, i den utsträckning de bytt yrkesområde, hamnat i arbeten med liknande påfrestningar. Och de som lämnat sina huvudyrken p g a alkoholproblem eller psykiska besvär, hade ofta tvingats lämna även de nya jobben av dessa skäl.

Det bör samtidigt påpekas att det i enskilda fall är svårt att fastlägga nâgra isolerade orsaker till att man slutat i ett arbete. Ofta har det varit fråga om ett samspel mellan arbetsförhållanden och arbetshinder. På samma sätt är det svårt att bedöma i vilken utsträckning försökspersonernas arbetshinder kan härledas till tidigare yrkeserfarenheter. Sannolikt skulle resultatet av en sådan bedömning skilja sig kraftigt åt beroende på om individen själv eller t ex en läkare svarade för bedömningarna. I en rad enskilda fall finns dock klara samband mellan yrkeserfarenheter och arbetshandikappens art. Affärsbiträden, lokalvårdare, snabbköpskassörskor och liknande grupper uppvisar i flera fal arbetshindersom måste karakteriseras som yrkessjukdomar.

FÖRSÖRJNINGSKÄLLA FÖRE FÖRSÖKET

FORTFARANDE ANSTÄLLDA

34 personer (ca l6 %) av de 201 i försöksgruppen hade fortfarande anställning när de sökte nytt arbete genom försöket. Orsakerna till att man ville ha ett nytt arbete varierade: - 8 personer hade varit sjukskrivna i sitt arbete sedan en längre tid och ansåg sig ej kunna fortsätta det gamla arbetet av främst medicinska skäl (exempelvis rygg- och nackbesvär, hjärtinfarkt, armskada och värk, psykiska besvär). - 6 personer var visserligen inte långtidssjukskrivna men önskade nytt arbete p g a olämplig arbetsmiljö (psoriasis, allergi, psykiska besvär, isolerat underbetalt arbete i familjeföretag, alltför fysiskt tungt - i två fall). - 4 personer hade tidsbegränsad anställning t ex beredskapsarbete.

De arbetshandikappades bakgrund . . .

- 4 personer hade på annat satt otrygg anställning (praktikanställning, varslad om permittering, trolig snar uppsägning p g a stor frånvaro och missbruk). - l0 befann eller arkivanställpersoner sig i skyddat arbete ning som de,i några fall p g a uttalad vantrivsel, ville lämna.

ICKE ANSTÃLLDA

Det har varit mycket svårt att utifrân arbetsförmedlingens utredningsmaterial fastställa försörjningskallan vid tidpunkten för aktualisering i försöket, för de sökande som saknade anställning. Sjukskrivningar och arbetslöshetsersättning utgör för många sökande alternativa försörjningskällor som egentligen säger relativt lite om hälsoläge eller i vilken mån man står till arbetsmarknadens förfogande. Olika försörjningsformer kompletterar eller byter av varandra med täta mellanrum. I vissa fall har läkare uppenbarligen sjukskrivit personer i avvaktan på planerade åtgärder i form av utbildning, arbetsprövning, arbete eller annat.

Av arbetsförmedlingens utredningsmaterial framgår att ett 50-tal av de sökande utan arbete var sjukskrivna vid tiden för aktualisering i försöket, medan ett knappt 40-tal uppbar arbetslöshetsersättning, vanligen KAS-ersättning. För ytterligare ett 20-tal var det oklart om de vid aktualiseringstillfället var sjukskrivna eller markerade som arbetslösa. Ett knappt 20-tal personer var förtidspensionerade eller hade sjukbidrag, medan ett tiotal befann sig i utbildning med AMS-bidrag eller i något fall i arbetsprövning. Ett mindre antal personer uppbar livränta eller handikappersättning. Ett tiotal personer uppbar sannolikt socialhjälp. För övriga sökande ger inte aktmaterialet några hållpunkter rörande den tillfälliga försörjningskällan.

En kompletterande bild av försökspersonernas försörjnings- och arbetsmarknadssituation kan fås från kartläggningsintervjuerna, där de sökande uppmanades att redogöra för sina arbetslöshetsoch sjukskrivningsperioder under de senaste fem åren.

ARBETSVÅRDSHISTORIK

En stor andei av försökspersonerna hade varit registrerade som arbetshandikappade vid arbetsförmedlingen, sedan Tång tid - aiternativt varit registrerade som sökande en eiier fiera gånger tidigare. Vid en genomgång av försökspersonernas/arbetsförvisade det sig att mer än häiften varit akmediingsutredningen tueiia vid arbetsvården sedan mer än ett haivt år vid aktuaiiseringstiiifäiiet, mer än var tredje varit aktueiia sedan mer än ett år - ungefär var fjärde sedan mer än två år.

En jämföreise med motsvarande statistik för heia riket ger något förvånande resuitat. Vid siutet av december 1976, omkring den tidpunkt då försöksurvaien gjordes, var andeien kvarstående sökande i heia riket med en sökandetid meiian 12 och 24 månader, endast 7 %. Bara 1 % var registrerade med en sökandetid överstigande 24 månader.

De arbershandikappades bakgrund. . . 45

En förklaring till dessa skillnader kan vara att utredarna inte noterat i de genomgångna akterna när de sökande i försöksurvalet formellt avaktualiserats respektive återaktualiserats som sökande. Dessutom ingår i rikssiffrorna sökande som avregistreras på ett tidigt stadium p g a att arbetsförmedlingen aldrig lyckats etablera någon verklig kontakt. Denna kategori av sökande har knappast representerats i försöksurvalet. Samtidigt ger genomav försöksärendena sannolikt en viktig nyansering av den gången bild som den officiella statistiken ger av strömmarna genom arbetsvården.

De sökandes anmälningstid som arbetshandikappade (oavsett eventuella avbrott), tycks inte utgöra något mått på arbetshandikappens svårighetsgrad, åtminstone inte mätt med inplaceringsresultaten i försöket. Den minsta andelen inplaceringar har nämligen åstadkommits för de försökspersoner som haft den kortaste inskrivningstiden som sökande med arbetshandikapp. Detta kan vara ett resultat såväl av att dessa ärenden varit förhållandevis mindre välutredda och förberedda för arbetsplacering, som att en del av de sökande med kort sökandetid haft lättare att finna jobb på egen hand utanför försöksmyndigheterna.

GENOMGÅNGNA ARBETSMARKNADSPOLITISKA ÅTGÄRDER

Ca 75 % av de sökande i försöksurvalet hade redan innan de aktualiserades i försöket, under den närmast föregående femårsperioden genomgått en eller flera arbetsvårdsåtgärder och/eller andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den följande redovisningen bygger på en genomgång av arbetsförmedlingens utredningsmaterial vars fullständighet varit svår att kontrollera i ett flertal enskilda ärenden. De redovisade siffrorna innebär därför sannolikt en betydande underskattning av den tidigare åtgärdsfrekvensen. - Ca häkáten av de Aöhande hade cnhåttit utbtfdning med AMSbidnag, därav ett tiotal fall grundskole- eller folkhögskoleutbildning, samt i ett knappt tjugotal fall fackskole- eller gymnasieutbildning i regel pâ någon yrkesinriktad linje. Var femte av dessa utbildningar hade avbrutits av olika skäl, bl a på grund av allergi- och rygg - nackbesvär som förhindrat utbildningens genomförande. Knappt en tredjedel av

46 De arbershandikappades bakgrund. . .

de som fått yrkesinriktad utbildning hade någon kortare eller längre tid arbetat i utbildningsyrket. - Van Acmte sökande hade genomgått ALU- ettan OT-huné. - Dnggt van sjätte Aäkande hade gønumgåff anbetápnöunLngtnäntng, varav fyra personer genomgått mer än en prövningsperiod. - Van áemte éäkande hade genomgått antagaundensähntng. - Van åttonde hade haát ett ettan átena benedshapaahbeten och något áfeaa hade haát ankivanbete GCKGA annat skyddat anbete. - Två pehsonen hade tjdégane hagt haâuskgddad anstäftntng.

Till detta kommer att minst en femtedel av de sökande hade genomgått ytterligare åtgärder före l972. Uppgifterna för åtgärder så långt bak i tiden är sannolikt mycket ofullständiga i arbetsförmedlingens utredningar.

GRUPPERING AU ARBETSSÖKANDE MED ARBETSHANDIKAPP - TVPÄRENDEN”

Det är viktigt att vid en analys av de arbetsvårdssökandes bakgrund och arbetshinder, förstå helheten i problemställningarna. Statistik över enskilda variabler illustrerar ofta dåligt det komplicerade mönster av olika sociala, kulturella, medicinska etc faktorer som konstituerar ett arbetsvårdsbehov.

För att förmedla en bättre helhetsbild av de rehabiliteringsproblem som man arbetat med i försöket, har ett försök gjorts att beskriva ett antal typärenden. Vid en noggrann genomgång av samtliga försöksärenden har minst fem viktiga huvudgrupper kunnat urskiljas. Dessa är naturligtvis inte heltäckande men inrymmer ändå relativt väl det stora flertalet ärenden. Allmänt gäller att vissa riskfaktorer som ålder (hög eller mycket låg), otillräcklig utbildning, begränsade eller föråldrade och ensidiga yrkeserfarenheter samt otillfredställande sociala förhållanden (familj, bostad, ekonomi etc) tillsammans skapar en situation som gör att människor blir särskilt utsatta för att hamna i en utslagningsprocess.

De arbershandikappades bakgrund. . . 47

De huvudgrupper som vi urskiljt ur försöksurvalen kan beskrivas:

l) Arbetssökande som tvingats avbryta en ofta lång och stabil yrkeskarriär p g a uppkomna fysiska arbetshandikapp. I vissa fall har arbetshandikappen uppkommit relativt plötsligt,t ex i samband med olyckshändelse eller sjukdom, i andra fall och vanligare - har det varit fråga om yrkes- och åldersbetingade besvär i kombination. 3) Arbetssökande som efter en relativt normal och ofta lång arbetshistorik, för ett antal år sedan p g a någon kritisk händelse som skilsmässa, permittering, påtvingad omplacering eller liknande, kommit in i en gradvis försämrad arbetsmarknadssituation. I många fall har denna negativa utveckling varit kopplad till en allt sämre socialmedicinsk situation där alkoholmissbruk utgjort ett dominerande inslag. I vissa fall har svårigheterna mer direkt kunnat kopplas till kritiska händelser i arbetet. Det kan t ex gälla arbetstagare som trots avsevärda begränsningar i arbetsförmågan, klarat sina arbetsuppgifter väl tack vare att dessa varit väl avpassade till de egna förutsättningarna. När man sedan tvingats byta arbetsuppgifter, t ex i samband med en rationalisering, har betingen i arbetsförmågan blivit till stora arbetshandikapp. Yngre arbetssökande med socialmedicinska och/eller kulturella handikapp som saknar sammanhängande arbetserfarenhet. Missbruk, skolproblem och i några fall bedömd svagbegåvning ingår i mönstret.

Arbetssökande som haft ett långvarigt uppehåll i sin yrkesverksamhet, i regel beroende på hemmaarbete, och sedan fått stora svårigheter när de åter sökt sig ut på arbetsmarknaden. De har ofta hamnat i fysiskt påfrestande jobb som affärsbiträden, lokalvårdare, vårdbiträden och liknande, som utlöst fysiska problem, exempelvis rygg- och nackbesvär. Bristfällig skolutbildning parat med dåligt självförtroende som inte sällan bidragit till nervösa problem, ingår också ofta i bilden.

Gravt fysiskt handikappade arbetssökande , ofta relativt välutbildade men utan nämnvärda yrkeserfarenheter och med relativt diffusa föreställningar om sina möjligheter på den reguljära arbetsmarknaden. En mycket stark arbetsmotivation utgör ofta en tillgång i försöken att lösa sysselsättningsfrågan - men kan också innebära att eventuella misslyckanden blir svårare att hantera såväl för individen själv som för de som på olika sätt medverkar i anpassningsarbetet.

LÅNGTIDSUTBILDADE

De fem grupper som just beskrivits ger naturligtvis ingen hel-

täckande bild av de arbetssökande med arbetshandikapp. Några ytterligare grupper som aktualiserats under försöket skall

nämnas.

48 De arbetshandikappades bakgrund . . .

Inför försöket vid statskontoret gjordes vid arbetsförmedlingen i Stockholm en genomgång av ett antal långtidsutbildade sökande som trots förmedlingens i vissa fall intensiva insatser under lång tid, inte kunnat få lämpligt arbete på den reguljära arbetsmarknade.

- Här kunde bl a en grupp med fysiska arbetshandikapp urskiljas för vilken arbetsförmedlingens insatser till stor del överensstämmer med de som görs för övriga grupper av fysiskt handikappade - i form av tekniska insatser, OT-kurser för blinda och hörselskadade etc.

Vid sidan av denna grupp kunde emellertid ytterligare ett par grupper urskiljas för vilka arbetsförmedlingens möjligheter till resultatgivande insatser t ex i form av arbetsprövning eller utbildning, tycks mycket små. En sådan grupp bestod av yngre långtidsutbildade som p g a svårigheter att komma ut på arbetsmarknaden i flera fall överutbildat sig och gått mer eller mindre dolt arbetslösa under en längre tid. De viktigaste arbetshindren bestod här av psykiska- och i några fall alkoholproblem.

Social isolering, kontaktstörningar, studieproblem och bristande självförtroende var karakteristiska svårigheter för denna grupp. Behovet tycks för denna grupp vara stort av att man utvecklar stödinsatser i form av psykologsamtal, grupp- och relationsträning, yrkesvägledning i fördjupad form t ex för att hjälpa de sökande att ompröva en yrkesinriktning de genom långvarig utbildning känner sig låsta till, osv.

En annan grupp bestod av medelålders eller äldre ofta högt kvalificerade specialister med likaledes kvalificerad yrkeserfarenhet, som av olika skäl tappat fotfästet på arbetsmarknaden. Orsakerna till att den tidigare yrkeskarriären avbrutits varierade, men kunde t ex vara permitteringar från specialiserade branscher, bristande lönsamhet och konjunkturkänslighet för egenföretagarverksamhet och liknande. Arbetssökande av denna kategori var endast mer undantagsvis registrerade som arbetshandikappade sökande och då i de fall det förelåg dokumenterade socialmedicinska eller psykiska problem av allvarligare slag. Arbetshindrens

De arbetshandikappades . . . 49 bakgrund

art var också oftast av mycket relativt slag utgörande en kombination av ålder och specialistinriktning som kraftigt reducerade antalet lämpliga ingångsjobb. Även om sökande av denna kategori, bl a som en naturlig följd av en långvarig ofrivillig arbetslöshet även kan uppvisa mer påtagliga besvär och arbetshinder, så kan arbetsförmedlingens insatser knappast bestå i mycket annat än kvalificerade arbetsanskaffande Kraven åtgärder. på arbetsförmedlingstjänstemännens kunskaper om specialområden samt kontakter med enskilda företag/branscher, blir här mycket höga.

DE ARBETSHANDIKAPPADES KRAV OCH BEGRÃNSNINGAR IFRÄGA OM ARBETE

Det främsta syftet med de särskilda kartläggningsintervjuerna med de sökande som ingick i försöket, var att få en konkret beskrivning av de enskilda krav personernas och begränsningar i förhållande till olika sidor av ett arbete. En viktig tankegång bakom intervjuerna var att de sökande på detta sätt själva skulle få formulera sina krav på ett arbete och inte endast bli värderade mot arbetets krav.

Vi skall som en komplettering till den tidigare beskrivningen av försökspersonernas bakgrund och arbetshandikapp, återge några resultat från dessa intervjuer. Av utrymmesskäl (en fullständig redovisning av intervjuundersökningen kommer att ske i annat sammanhang) återges endast resultat för en liten del av intervjufrågorna. Intervjuformulärens konstruktion, som beskrevs i den föregående rapporten från försöket, innebär att intervjupersonerna fått ange om de anser sig klara olika krav angivna och miljöförhållanden som kan förekomma i ett arbete. Dessutom fick intervjupersonerna ange vilka särskilda krav de hade för att över huvud ett arbete. Det kunde taget acceptera t ex gälla förhållanden som de i 0 f s ansåg sig klara men inte ville utsätta sig för. De två första frågorna i sammanställningen på följande sida är exempel på detta slag av kravmarkeringar medan de övriga resultaten avser andelen av de intervjuade som bedömt sig troligen eller absolut klara de angivna kraven/arbetsförhållandena.

. . . SOL 1978:81 50 De arbershandikappades bakgrund

INTRODUKTION-HANDLEDNING

Särskiida krav på ingående introduktion TJ.) 32% Särskiida krav på arbetsledning/instrukt. :l 24% KONTAKTGRUPPENS STORLEK Kontakt med iitet antal personer (1-3) i 93% Kontakt med stort antai personer ( 8) * 52% Isoierat arbete t! 47% UTHÅLLIGHET Fuliföija ensidiga arbetsuppgifter *i 54% Uthâilighetsprövande personkontakter 64% KONFLIKTRISKER pga BEROENDE Arbetskamrater starkt beroende av 65% egna arbetsinsatsen SYN-HURSEL Urskiija små detaijer (telefonkataiog) s: 68% Normaia krav 89% på hörsei RURLIGHET I FINGRAR Krav på obegränsad röriighet - kiarar 85% maskinskrivning, stansning e11er iikn. NOGGRANNHET Extraordinära krav _i-_tji 63% FYSISK BELASTNING Tungt arbete “lll 24% Ordinärt arbete ?62 60% ARBETSSTÄLLNINGAR Huvudsakligen sittande 65% Huvudsakiigen stående IIIZIIZII3 39% __”1 54% Huvudsakligen gående Stora av ryggböjning :____J 41% insiag Stora insiag av spända/ensidiga 14% :J arbetsstäiining NÄRVARO Höga krav beroende på arbetets art 67% ARBETSTIDENS LÄNGD Heltidsarbete j?? 74%

sou 1978:81 51

4. NYANSTÃLLNINGAR AV SÖKANDE I FÖRSÖKSURVALET

Sammaniagt 80 personer ur den första försöksgruppen om 201 personer (motsvarande ca 40 %) erhö11 under tiden fram tili försökets siut någon form av anstäilning vid försöksmyndigheterna (inräknat en person som omplacerades från en försöksmyndighet ti11 en annan). Fiertaiet fick fast anstäiining antingen med bidrag för haivskyddad anstäiining e11er företagsutbildning. Vid Piteå kommun där man i stor utsträckning siussat in de sökande via 01ika ti11fä11iga iösningar vaniigen i form av beredskapsarbete, hade fortfarande 4 personer vid försöksperiodens utgång ännu inte erhå11it fast anstäilning. För 3 av dessa förelåg dock fattade elier föresiagna besiut om övergång till haivskyddad anstäiining efter försöksperiodens utgång.

Nyanstäiiningarnas förde1ning melian försöksmyndigheter och anstäiiningsformer framgår av nedanstående tabe11:

“E 33°

.s ä: 4-* :äc- .s

80 15 4 46 1] 3 1 9 1 6 3

1) 1 efter praktik. 1 medarbetsbiträde. 3) Därav ett vikariat och en 2) 2 st 90%, 2 efter företagsutbildning. tilifäiiig

anstä11ning

SOL“ 1978:81 52 Nyanställningar av sökande i jörsäksurvalet

Antalet anställningar som redovisas i tabellen avviker något från vad som rapporterades vid det första uppföljningstillfállet, hösten l977. Sökande som då var under handläggning, har tlivit anställda under den andra försöksperioden. Några ärenden son redovisades som avskrivna, âteraktualiserades senare och ledde till medan en av de personer för vilka det i den förra anställning, att formellt anställningsbeslut ?ade fatrapporten rapporterades tats, senare tackade nej.

Nettoeffekten är att antalet anställda ökat något under cen and-

ra försöksperioden.

De anställdas fördelning mellan handikappgrupper och anställnings-

form redovisas i följande tabell:

.é .s ,s . u, S. 4- (U 4-3 U1 +- r- ru :ru 1:; 3 o. CD m :och Arbets- U WP C \V) lö .O l UU UC (U ä E” .-51 ä? å” få än; 38 :å: .53 få :E handikapp C r- fUIfU ett) V) 444-? C44 (U0 44x0 D.XU C 4-* E44 EQ ACO) ma; r- 4-50) (DL :P- U7S. E r- CS_ _S-O ä!!! 8:0 gf_ i 2 :á g zå r-u: g mig men Qä5

Hjärt-, lung 2 _ 2 1 1 o/e kärlsjukdom Hörselskada 5 8 l3 3 7 3 2 l l 3 3 2 l 2 Synskada l2 l0 22 2 l 13 5 l l 3 3 Rörelsehinder Uvr. somatiska 1 8 1 9 3 6 arbetshinder 12 8 20 5 3 8 2 l l 2 Psykiska Förstånds- 1 1 3 3 2 handikapp Social- 2 6 2 8 1 7 medicinska

45 35 80 l5 4 46 ll 3 l 9 l 6 3

VAL AV ARBETSMARKNADSPOLITISKA HJÄLPMEDEL

Valet av arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel har i allmänhet inte utgjort något tvisteämne mellan de olika parterna i ANP-grupperna.

Inom anslagsmyndigheterna har det ankommit på myndighetsvepresen- tanterna att välja mellan de två möjliga finansieringsfovmerna

& Awanyäünmgaravsökandeijömökuuvakr 53

antingen bidrag motsvarande de som utgår för halvskyddad anställning eller en lO0 % finansiering under det första anställningsåret. Avgörande för detta val har bl a varit vilka möjligheter man bedömt finnas i de enskilda fallen för överföring till ordinarie tjänst. När sådana möjligheter ansetts finnas så har lO0 % alternativet framstått som förmånligast. Ju senare under försöksperioden som anställningarna gjordes, desto mindre blev dock värdet av denna ersättningsform eftersom finansieringen skulle upphöra vid försökets slut den_30 juni l978. Ersättningsformen motsvarande bidrag för halvskyddad anställning framstod därför efterhand som lämpligare i flera fall, när man förutsåg svårigheter att överföra de anställda till reguljära tjänster efter försökets slut.

Vid postgirot har man i allmänhet valt halvskyddad anställning men även 4-6 månaders företagsutbildning har varit en relativt vanlig hjälpmedelsform. I tveksamma fall har man som regel valt halvskyddad anställning med hänvisning från arbetsförmedlingsrepresentantens sida, till den återkommande omprövningen av bidragsbehovet.

Vid postverkets industrier har arbetsförmedlingens representanter genomgående tillstyrkt halvskyddad anställning och någon annan form av arbetsmarknadspolitiskt hjälpmedel har inte diskuterats. I ett fall där man nyanställt en arbetshandikappad helt utan bidrag, gick dessutom arbetsförmedlingen senare in med bidrag till halvskyddad anställning då det visade sig att man vid den första bedömningen undervärderat den anställdes arbetshandikapp (socialmedicinska problem).

Vid postkontoret i Jönköping har man inte ansett behöva ta sig i anspråk några arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel.

I Piteå kommun har man för tre av de fem fast anställda in gått med halvskyddade bidrag p g a nedsatt arbetsförmåga och i ett fall behov av kontinuerlig handledning. Möillgheten tlll ÖVGV föring av redan anställda till halvskyddad anställning med 25%igt lönekostnadsbidrag, har utnyttjats.

54 av sökande i jörsökswvalet SOL 1978:81 Nyanställningar

De interna överföringarna har dock inte kopplats individuellt till enskilda utan man har mer allmänt tillsett nyanställningar att det rått balans mellan antalet inplaceringar och överföringar i halvskyddad anställning. I tvâ i Jönköpings kommun har man valt halvav fem inplaceringar och vid båda dess inplaceringar har man skyddad anställningsform till överföring av redan anställda. utnyttjat möjligheten

VILKA ARBETSUPPGIFTER FICK DE NVANSTÄLLDA?

Vid några försöksmyndigheter, främst postgirot och postkontoret i Jönköping, förutattes från myndigheternas - och inte minst de fackliga representanternas - sida, att nyanställningarna i försöket skulle till normala nyrekryteringsjobb“. Detta begränsas innebar i princip en begränsning till obefordrade befattningar. Vissa typer av arbetsuppgifter kunde därför inte bli aktuella som inplaceringsjobb även om de skulle bedömas som särskilt lämpliga för arbetssökande med vissa arbetshinder.

för denna var främst rättvisekraven i Motiveringen begränsning anställda. nivåer förhållande till redan Även på obefordrade ofta av gammal hävd mycket strikta förtursregler efter tillämpas anciennitetsprinciper. Det kan gälla vem som skall få vissa arbetsuppgifter som avviker från det stora flertalet på något positivt sätt (kanske ifråga om styrning, arbetstempo, ens dighet eller även om de formellt inte är mer kvalificerade eller annat) betalas bättre. Förtursregler kan också gälla till synes mer triviala som placering i arbetslokalen och liknande. Att bryta ting dessa etablerade mönster har ansetts innebära att man riskerar från mot nykomlingar som går förnegativa attityder omgivningen bi kön - oavsett om det är fråga om nyanställda eller onplace-

rade. Det vore att lämna ut dem till vargarna som en AHP-leda-

mot anmärkte.

Frånsett dessa begränsningar finner man att arbetsplaceringarna inom försöksmyndigheterna skett med en relativt god spridning i förhållande till förekomsten av olika arbetsuppgifter. I några fall, bl a inom postgirot har de nyanställda visserligen fått och lön som inte motsvarat deras kompeteism Men arbetsuppgifter det har då varit om personer som inte på lång tid arbetat fråga

Nyansrällningar av sökande i jörsöksurvalet 55

i sitt utbildningsyrke eller som efter utbildningen aldrig lyckats få fast fotfäste på arbetsmarknaden. Det har samtidigt varit en uttalad strävan i ANP-grupperna att följa upp dessa personers utveckling inom organisationen för eventuell senare omplacering till mer kvalificerade arbetsuppgifter.

Vid anslagsmyndigheterna har nyanställningar skett till såväl obefordrade kontors- och vaktmästarbefattningar etc som till assistent- och handläggarbefattningar. Även vid kommunerna och postverkets industrier har anställningar i vissa fall skett till mer kvalificerade befattningar. I postgirot har, genom de tidigare nämnda begränsningarna, inplaceringarna främst gjorts i befattningar inom driftenheterna där man arbetar med bokföring etc för giro- och sparkonton, samt inom postexpedieringens sorteringsverksamhet.

27 AV DE SÖKANDE PRESENTERADES ALDRIG I ANP-GRUPPERNA

Inplaceringsresultaten måste bl a ses mot bakgrund av att 27 av de sökande i försöksurvalet över huvud taget aldrig presenterades i någon ANP-grupp. Detta gällde för 2 personer i Piteå, 8 i Stockholm samt hela l7 personer av Jönköpings-urvalet. En anledning till att så många ärenden föll bort från Jönköpings-gruppen var sannolikt att det där förflöt en relativt lång tid mellan kartläggningsintervju och att ANP-verksamheten kom igång efter det försenade regeringsbeslutet om försökets förutsättningar.

Orsakerna till att dessa sökande avskrevs från försöket innan de ens presenterats var: - annan ort flyttning - arbete öppna marknaden l - arkivarbete halvskyddad anställning, annan arbetsgivare

-d-lfvê-BOJCOGR)

utbildning - fortsatt arbetsprövning/träning - intresserade av andra åtgärder (näringshjälp) föreslagen skyddad verkstad gravid I I\) \.I

56 av sökande i försöksurvaler SOL 1978:81 Nyansrällningar

ORSAKER TILL AVSKRIVNING FRÅN FÖRSÖKET EFTER PRESENTATION I ANP- GRUPPERNA Sammanlagt 94 personer avskrevs från försöket efter att ha pre-

senterats i någon av ANP-grupperna. I flera fall skedde emellertid avskrivningarna innan ärendena drivits så långt i ANP-grup-

som till en avgörande bedömning av de sökandes anställperna Endast i en mindre andel av ärendena skedde ningsmöjligheter. därför av negativa orsaker som att man antinavskrivningarna gen inte lyckades finna lämpliga arbetsuppgifter/lämplig tjänst eller att man med hänsyn till den sökandes arbetshinder från

sida inte ville medverka till anställning. Sammyndigheternas står det klart att vissa ärenden ”hunnit avaktualiseras“ tidigt man i ANP-grupperna haft svårigheter att hitta lämpgenom att och att därför andra lösningar åstadkommits i avliga lösningar vaktan på besked från försöksmyndigheterna.

AVSKRIVNINGSORSAKER:

- 25 personer bedömdes inte kunna erbjudas lämpliga arbetsuppgifter. I några av fallen fanns lämpliga arbetsuppgifter men man hade inga rekryteringsbehov på området. I flertalet fall var det dock fråga om svårigheter att finna arbetsuppgifter lämpliga med hänsyn till de sökandes arbetshinder. I fem fall avskrevs ärendena direkt på läkares inrådan. I övriga fall skedde så gott som samtliga bedömningar i enighet mellan arbetsförmedlingen och övriga parter i ANP-gruppen. Arbetsförmedlingstjänstemannen drog i flera fall tillbaka ärenden för fördjupad utredning särskilt då det var om sökande med bristfälligt utfråga redda socialmedicinska arbetshinder. var det dock be- I några fall myndighetsrepresentanternas att man ej kunde anställa vederbörande som var avdömning Man kunde då hänvisa till olösta problem för regörande. dan anställda med samma arbetshinder som den aktuelle sökande. En anställning stupade på att den av ANP föreslagna anej godtogs av berörd arbetsledställningskonstruktionen Ett annat ärende avskrevs då berörd arbetsledare ning. ej delade ANP-gruppens bedömning att lämpliga arbetsuppgifter kunde erbjudas.

- l8 personer förklarade sig icke intresserade av anställning vid respektive försöksmyndigheter trots att ANP-gruppen bedömt ärendena och att informella beslut om postitivt att erbjuda anställning hade fattats i flera fall. Vanliga skäl för att tacka nej var att man inte fann de erbjudna lämpliga, att resorna skulle bli för arbetsuppgifterna långa, att man övervägde utbildning eller andra arbetsmöjligheter.

& Nwanyäünhgaravsökandeijömökmuvakr

- avskrevs - varav 6 personer p g a arbete på öppna marknaden två kunde omplaceras hos tidigare arbetsgivare.

- avskrevs i och med att de erhållit eller rekom- 7 personer menderats arkiv-/skyddat arbete eller specialarbete.

- avskrevs av arbetsförmedlingen för att aktualise- 6 personer ras hos andra arbetsgivare, i flera fall med sikte på halvskyddad anställning.

- 6 personer avskrevs p g a utbildning.

- 24 personer (samtliga i Stockholm) remitterades till arbetsprövning/träning - eller var i några fall redan remitterade till när de aktualiserades i försöket. Fem prövning uteblev från arbetsvårdsinstitutet eller personer tackade nej efter studiebesök och avskrevs därefter. Av de avskrevs l5 personer från försöket p g a avbruten övriga alternativt negativt prövningsutfall eller att prövning man vid AVI bedömde andra åtgärder lämpligare än prövning vid Endast fem av personerna kom försöksmyndigheterna. till för reell som prövningselever försöksmyndigheterna miljö-praktik - i samtliga fall med negativt resultat.

- avskrevs i och med erhållet l person sjukbidrag.

- till annan ort. l person avskrevs p g a flyttning

HUR SKILJER SIG INPLACERINGSGRUPPEN FRÅN FÖRSÖKSURVALET I STORT?

En jämförelse har gjorts mellan de inplacerade respektive de som

inte fått anställning inom försöksmyndigheterna, med avseende på ålder, kön, arbetshandikapp samt tidigare perioder av arbete, ut-

bildning och sjukdom/arbetslöshet.

Försöksurvalets begränsade storlek försvårar jämförelser mellan och försöksurvalet i t ex Piteå är alltför litet undergrupper för att tillåta klara slutsatser. Några av de mer påtagliga

sambanden mellan inplaceringsresultat och de studerade bakgrundsvariablerna skall dock nämnas.

erhölls de bästa för de som I Jönköping inplaceringsresultaten hade mer än sju års folkskola och varken tillhörde de allra

eller allra högsta åldersgrupperna. Detta återspeglar lägsta till en del den relativt höga utbildningsprofilen i anslagsmyn-

digheterna där det bästa placeringsresultatet uppnåddes.

58 Nyansrällningar av sökande iförsö/csurvalet

I Stockholmsförsöket var det en relativt större andel av sökande i lägre åldersgrupper som fick anställning genom försöket. Detta kan bl a förklaras med att det var lättare att finna tillfredsställande arbetsuppgifter inom postgirot åt de allra yngsta åldersgrupperna, medan förhållandevis fler av de sökande i åldersgrupperna mellan 35 och 54 år tackade nej till anställning. De anställningar som skett inom försöket vid postgirot har ändå avvikit från det normala rekryteringsmönstret inte bara ifråga om de sökandes arbetshandikapp utan också en högre genomsnittsâlder och en betydande andel manliga sökande. Jämförelsen mellan de båda grupperna visar också att förhållandevis fler av de sökande i urvalet som hade långa sjukskrivningsperioder bakom sig, avskrevs från försöket. - I många fall skedde detta efter att dessa först hade remitterats till arbetsprövning eller i och med att man bedömde medicinsk- eller vård psykiatrisk som nödvändig innan anställning kunde bli aktuell.

Till sist kan noteras att för totalgruppen av sökande i de tre orterna, det bästa inplaceringsresultatet erhölls för gruppen hörselskadade, där samtliga l3 aktualiserade sökande erhöll anställning genom försöket. Den lägsta andelen inplacerade erhölls för grupperna hjärt-, lung- och kärlsjukdom samt övriga somatiska handikapp (l8 resp 25 %).

Denna bild av olika handikappgruppers anställningsmöjligheter kompletteras i kapitel 6 med en redovisning av de lösningar som en stor del av försökspersonerna fått utanför försöket och som ibland också utgjorde orsak till att de avskrevs från detta.

PRAKTISKA PROBLEM I INPLACERINGSARBETET

Vi skall avslutningsvis kort peka på några viktigare praktiska problem som ANP-grupperna mött när det haft att ta ställning i de enskilda nyanställningsärendena och bedöma möjligheterna till lämplig arbetsplacering. För en mer utförlig diskussion hänvisas till den första rapporten från försöket.

De praktiska handläggningsrutinerna har varierat mellan försöksmyndigheterna. Som exempel skall vi här sammanfatta den arbetsform som utvecklats inom postgirot och som i stort sett inrymmer

Nyansrällningar av sökande iförsöksurvaler 59

momenten även i övriga försöksmyndigheters handläggningsrutiner.

Arbetsförmedlingstjänstemannen (i postgirot of- Ärendepresentation i ANP- ta de institutspsykologer som svarade för de flesta kartläggningsintervjuerna) föredrog ärengruppen det utifrån arbetsförmedlingens utredningsmaterial och resultatet av de särskilda sökandeintervjuerna. Därefter fördes en preliminär diskussion om möjligheterna att finna lämpliga arbetsuppgifter med hänsyn till de arbetshandikapp som framkommit i föredragningen.

Komplettering I många fall tvingades arbetsförmedlingstjänstemannen sina t ex avseende av uppgifter komplettera uppgifter när den sökande ville börja, särskilda krav på arbetstider, lönesättning mm. Allt eftersom artjänstemän lärde sig vilka betsförmedlingens uppgifter som övriga ANP-ledamöter efterfrågade, kunde de bättre redan i förväg komplettera sina uppgifter genom främst direktkontakter med de sökande själva. Parallellt gjorde övriga ANP-ledamöter inledande sonderingar vid möjliga inplaceringsavdelningar.

Kontakter med Eventuellt efter förnyade diskussioner i arbetsberörda che- utskottet och med den sökande själv rörande fer, hennes intresse för de arbetsuppgifter som dispejling av den sökan- kuterats, togs mer formellt kontakt med berörda des intresse enhetschefer för mer ingående diskussion.

Studiebesök Om positivt besked erhölls från tilltänkt inplagenomfördes studiebesök vid ceringsavdelning, avdelningen varvid den sökande ledsagades av en facklig representant och i flertalet fall en personalkonsulent och/eller arbetsförmedlingsrepresentant.

Informellt Därefter fattades preliminär överenskommelse om efter att den sökande fått några anställnings- anställning betänketid i de fall hon inte redan vid erbjudande dagars studiebesöket uttalat en stark önskan om att få börja så snart som möjligt.

Formellt Utfallet av studiebesöket rapporterades till arbeslut om betsutskottet där man kom överens om lämplig anställning startdag, eventuella arbetsmarknadspolitiska etc. Ärendet och förslag om beslut i ANP-gruppen hjälpmedel därefter i den stora ANP-gruppen för föredrogs formellt godkännande.

Information till Förberedande information lämnades postgirotill inplace- får en skolan där alla nyanställda genomgå ringsavdel- och till via postgirogrundutbildning (delvis ning m m skolan) berörd avdelning.

60 Nyansrällningar av sökande iförsöksurva/et

8 Administra- Hormala administrativa åtgärder i samband med tiva åtgär- nyanställning som anställningsintervju, läkarder undersökning (inom tre månader efter att anställningen påbörjats), kallelse till postgiroskolan, framställning om bidrag för halvskyddad anställning, företagsutbildning etc. 9 Uppföljning Löpande uppföljning i arbetsutskottet av inav initial- ställelse till utbildning, eventuella problem skedet vid postgiroskolan m m. lO Fortsatt Normal uppföljning med hjälp av personalhanduppföljning lingssystem mm. Uppföljningsinsatser av kontaktpersoner, personalkonsulenter, ANP-ledamöter m fl.

Handläggningsförloppet har i enskilda fall varit långt ifrån så strömlinjeformat som antyds av denna beskrivning. Inom t ex kommunerna har det i många fall inneburit stora tekniska svårigheter att finna ordinarie tjänster för inplacering. Under en ofta lång väntan på formella beslut om inrättande av tjänster har man, särskilt i Piteå kommun, tvingats arbeta med olika tillfälliga lösningar främst i form av beredskapsarbete, innan man kunnat göra placering på fast tjänst. Exemplen på svårigheter av detta slag kan göras fler men vi ska här koncentrera oss på hur ANP-grupperna med de anställningsmöjligheter som funnits, bedömt lämplig arbetsplacering för de sökande.

SVÅRIGHETER ATT BEDÖMA DE SÖKANDES VÄSENTLIGA ARBETSHANDIKAPP

Arbetshandikapp är ett relativt begrepp (jmf kapitel l). Om individens begränsningar blir till ett arbetshandikapp är beroende av förhållanden på den del av arbetsmarknaden som ur geografisk synpunkt,med hänsyn till formella kvalifikationer m m,är aktuell för henne. Det innebär att vad som i en situation bedömts som ett arbetshandikapp, kan visa sig sakna betydelse i ett arbete anpassat till individens särskilda krav och begränsningar.

svårigheterna att förutse vad som i ett enskilt fall utgör det viktigaste arbetshandikappet, illustreras väl av en rad ärenden i försöket. Man har ett flertal gånger fått revidera den bild som bl a arbetsförmedlingens utredningsmaterial givit underlag för i och med att nya förhållanden kommit i dagen genom fördjupad utredning inför inplacering eller efter att problem blivit synliga

Nyansrä/lningaz* av sökande iförsöksurvalet 61

först efter en tids anstäiininç. Bakom medicinskt väidokurenterade besvär har i fiera fa11 doits psykiska e11er sociaimedicinska handikapp som visat sig vara de mest angeiägna att bearbeta för att åstadkomma en lämpiig arbetspiacering. För mer än var fjärde sökande i försöksgruppen framgick mer än ett arbetshandikapp av arbetsförmed1ingens utredningsmateriai. Andeien med muitihandikapp ökar betydiigt om man också lägger til] de nya arbetshinder som framkommit hos de inplacerade inom försöksmyndigheterna efter en tids anstäiining. I fiertaiet handikappgrupper återfinns t ex sökande med betydande sociaimedicinska och/e11er psykiska besvär som visat sig vara de viktiga arbetshindren.

ARBETSFÖRMEDLINGENS UTREDNINGSMATERIAL I rapporten över den första försöksfasens inpiaceringsverksamhet diskuterades hur arbetsförmediingens utredningsmaterial i många fa11 fungerade otillfredsstäiiande som underiag för arbetsförmed- Iingstjänstemännens ärendepresentation och ANP-gruppernas stä11ningstaganden. Brister i aktvård, stora variationer i enskiida arbetsförmediingshandläggares utredningsmetodik och svårigheter att finna kiara hålipunkter för nödvändiga hänsyn vid arbetspiacering nämndes som vaniiga probiem.

En annan mer principieii invändning mot stora deiar av det utredningsmateriai som gåtts igenom i samband med utvärderingen av försöket, är att de sökandes starka sidor ägnas så iitet utrymme. I utredningarna ägnas ofta stort utrymme åt vad som utspeiat sig vid sökandebesök, de mer elier mindre ti11fä11iga personliga probiem de sökande haft etc. Däremot är det ofta svårt att utifrån utredningsmateriaiet få grepp om de sökandes resurser och särskiida intresseinriktning och vilka positiva e11er negativa erfarenheter de har från tidigare arbeten. Ti11 stor dei kan säkert dessa brister förkiaras med arbetsförmed1ingstjänstemännens tidspress i arbetet viiket inte hindrar att en mer enhetiig och systematisk utredningsmetodik vore både önskvärd och möjlig.

Att svagheterna i arbetsförmediingsmateriaiet biivit så iögonfaiiande under försöket kan deivis förkiaras med den form av andrahandspresentation av ärenden som ti11 stor dei tiiiämpats.

62 Nyanställningar av sökande ijörsöksurva/et

De sökande som aktualiserats har många gånger varit kända av arbetsförmedlingstjänstemännen endast genom det skriftliga utredningsmaterialet. I Stockholm anlitades institutspsykologer som svarade för flertalet av kartläggningsintervjuerna med de sökande och senare även presenterade ärendena i ANP-grupperna. Detta gav åtminstone ett litet mått av personlig kunskap om de sökande men kunde naturligtvis inte ersätta den personliga kännedom om sökande som en handläggande tjänsteman fått genom ofta ett stort antal kontakter med den sökande. Kraven på ett fullständigt och lättillgängligt utredningsmaterial har därför varit stora såväl i Stockholms-myndigheternas som övriga försöksmyndigheters ANP-grupper.

Ett förbättrat utredningsmaterial är inte den enda lösningen på problemen. I några ärenden har den handläggande tjänstemännen själv adjungerats i ANP-gruppen och föredragit sitt ärende. De värdefulla detalj- och personkunskaperna från den tidigare arbetsförmedlingsutredningen har därigenom kommit till nytta. Detta arbetssätt borde kunna vara en lämplig väg även när det gäller mer komplicerade ärenden som aktualiserats via t ex arbetsvårdsinstitut eller sjukhus.

Ett delvis kompletterande sätt att garantera aktuella uppgifter krav om den sökandes viktigaste och begränsningar ifråga om arbetstider, lön, behov av handledning etc - vore att t ex i checklisteform ange sådana minimiuppgifter som krävs för att den sökande ska kunna tas upp till diskussion i en ANP-grupp. En starkt reducerad - och på vissa punkter kompletterad version av formulären för de kartläggningsintervjuer som gjorts i försöket, skulle kunna fylla en sådan funktion.

Ett arbetssätt som praktiserats vid många ANP-grupper (dock ej i försöket) vid omplaceringsärenden, är att låta den berörda individen själv sammanträffa med de ledamöter i ANP-gruppen som är ansvariga i det aktuella ärendet - och då klargöra sina särskilda krav och begränsningar. Ett problem med detta tillvägagångssätt i nyanställningsverksamhet, gäller avvägningen av när man skall anse att tillräckligt underlag finns för att det skall vara försvarligt att väcka den sökandes förhoppningar med ett sådant samtal.

Nyanstäl/ningar av sökande iförsöksurvaler 63

ARBETSPRÖUHZNG SOM FÖRBEREDELSE FÖR ARBETSPLACERING

Av sammanställningen över avskrivningsorsaker från försöket, framgår att resultatet av den arbetsprövning som flera av de sökande genomgick i samband med försöket, åtminstone ytligt sett varit magert vad gäller senare inplaceringar. Flera naturliga orsaker finns till detta. De sökande som remitterats till arbetsprövning har inte bara varit de som bedömts otillräckligt utredda, utan också de vars möjligheter att klara ett arbete på den reguljära marknaden bedömts som osäkra. Lan/arbetsförmedlingens ansvarige tjänsteman i Stockholms-försöket tycksmed andraord gjort riktiga bedömningar av de sökandes förutsättningar att klara en omedelbar arbetsplacering. Att sedan så få ärenden resulterat i reell miljöpraktik vid försöksmyndigheterna, kan vara resultat av att man vid AV-instituten helt korrekt bedömt andra åtgärder som lämpligare. Oavsett vilka de viktigaste förklaringarna är, så står det emellertid klart att det praktiska samarbetet mellan AVI och företag/ myndigheter kan utvecklas. AVI:s uppenbarligen begränsade resurser för att följa upp elever i reell miljö, har i vissa fall väckt förvåning och irritation i ANP-grupperna. Man har dessutom pekat på vikten av att AVI och arbetsförmedlingen spelar med öppna kort såväl inför den arbetssökande/prövningseleven som inför arbetsgivaren, vad gäller den reella miljöpraktikens syften samt möjligheterna att den kan leda vidare till anställning.

En mer allmän reflektion är att praktikärenden i de flesta fall varit lika arbetskrävande för ANP-gruppen som nyanställningsärenden. svårigheterna att finna lämpliga prövningsuppgifter har delvis varit avsevärda - ibland beroende på att enskilda avdelnigar sett praktik som liktydigt med senare anställning. En möjlighet att förenkla handläggningen av praktikärenden vore att välja ut ett antal typarbetsplatser som representerar arbetsområden med rekryteringsbehov åtminstone på litet sikt eller som kan anses särskilt lämpliga ur ren prövnings- eller träningssynpunkt. Omkring dessa prövnings/träningsplatser skulle då särskilda handledarresurser och kontaktvägar till AVI kunna byggas upp. Sådana fasta platser skulle med fördel också kunna användas i den interna anpassningsverksamheten t ex för återinslussning av långtidssjuka och i samband med omplaceringar.

Ett âr senare - hur har det. . . 65

5. ETT ÅR SENARE - HUR HAR DET GÅTT FÖR DE NYANSTÄLLDA ?

De arbetssökande som fått anstälining inom försöksmyndigheterna har kunnat följas upp via ANP-gruppernas bevakning, intervjuer med uppföljningsansvariga och iiknande. Frågestäilningarna för denna uppföijning har gälit deis viika svårigheter som uppstått för de nyanstäiida, hur de funnit sig tiiirätta i de nya jobben och hur deras arbetsförmåga utvecklats, de1s vi1ka krav på resurser i form av uppföijningsinsatser, stödinompiaceringar, satser etc som inpiaceringarna inneburit.

Redovisningen i detta avsnitt avser tidsperioden fram ti11 försökets slut den 30 juni 1978.

FÖR 8 AV DE SÖKANDE SOM ERHÖLL FAST ANSTÃLLNING HADE DENNA UPP- HÖRT VID FÖRSÖKETS SLUT

Av de 74 personer ur den första försöksgruppen som erhö11 icke tidsbegränsad anstäiining i någon av försöksmyndigheterna, hade vid försökets s1ut anstä11ningen upphört för 8 personer (dvs drygt 10 %). Minst 6 av dessa 8 siutare hade arbetshandikapp med dominerande ins1ag av psykiska och/e11er s0cia1medicinska besvär (även om bara 5 hade sådana handikapp registrerade - hkgrupp 6 e11er 8).

Siutorsakerna var: 1 återfiyttning ti11 hemorten/väntad barnsbörd 1 utbiidning samt missnöje med a11tför okvalificerade arbetsuppgifter 1 annat arbete - med arbetsförmissnöje hållandena dödsfaii

mm akuta psykiska/socialmedicinska pr0b1em

(i ett fa11 förtidspension)

66 Ett är senare - hur har det . . .

I flertalet fall gäller att den arbetade tiden inom försöksmynvar även om den formella anställningstiden i digheterna liten, några fall varit relativt lång.

Det faktum att en så stor del av slutarna haft dominerande och/eller socialmedicinska inslag i sina arbetshandipsykiska sannolikt en viktig bakgrund till tolkningen av den kapp, ger statistiken över vidtagna åtgärder för sökande med offentliga Andelen psykiskt och socialmedicinskt arbetsarbetshandikapp. handikappade som redovisas som arbetsplacerade på den reguljära marknaden halvskyddad anställning) avviker inte allt- (inklusive för från Det finns emellertid skäl att anta mycket genomsnittet. att av dessa skulle visa att de i fören uppföljning placeringar hållandevis liten utsträckning utgör varaktiga lösningar på arbetsfrågan för dessa grupper.

TILLFÄLLIGT ANSTÄLLDA

För 3 personer som erhöll någon form av tillfällig anställning hade denna hunnit vid försökets inom försöksmyndigheterna upphöra slut. Av dessa erhöll en person ett vikariat och tackade senare nej till nytt. En person erhöll tillfällig anställning som upphörde och hennes ärende är tills vidare vilande p g a barnsbörd i ANP-gruppen. För den tredje personen hade beredskapsarbete hösten 1977. Efter två inplaceringsförsök under våren upphört l978 som gav negativt resultat planerades nytt beredskapsarbete erbjudas under hösten l978.

För 2 som vid försökstidens slut befann sig i beredpersoner och l som hade genomfört en ettårig praktik via skapsarbete till halvskyddad anställning efter skola, planerades övergång försöksperiodens utgång.

KVARSTÅENDE ANSTÄLLDA

vi för, innebär Den avgång från försöksmyndigheterna redogjort att 66 personer med fast anställning (normal- eller halvskyddad anställning) samt 3 personer för vilka halvskyddad anställning planerades, kvarstod i anställning vid försöksperiodens utgång.

En âr senare - hur har det . . . 67

UPPFÖLJNINGS- OCH ANPASSNINGSÅTGÄRDER

Försöksverksamheten har gett en god bild av de avsevärda krav som ställs på uppföljningsoch anpassningsresurser vid en omfattande nyrekrytering av arbetshandikappade med till stor del socialmedicinska och/eller psykiska och som dessutom problem många gånger har en begränsad arbetslivserfarenhet.

Följande genomgång avser de 77 (av 80) försökspersoner som erhöll antingen fast eller anställning mer långvariga tillfälliga arbeten med sikte på fortsatt fast anställning.

Fören drygt fjärdedel av de inplacerade kan anställningarna sägas ha varit problemfria i den meningen att de inte föranlett några särskilda insatser från ANP-gruppen. I ytterligare ett drygt tiotal fall har visserligen särskilda vid hänsyn tagits den aktuella avdelningen - men problemen har då kunnat lösas utan särskilda från åtgärder ANP-gruppen. Det har bl a varit fråga om inplacerade som p g a fysiska begränsningar inte kunnat utföra vissa arbetsmoment, som behövt få arbeta långsammare än sina arbetskamrater eller i egen takt, som krävt särskilt ingående handledning eller som av omgivningen upplevts som avvikande utan att detta inverkat menligt på själva arbetsutförandet.

I vissa fall har den fortlöpande uppföljningen möjliggjort snabba insatser som förhindrat att akuta med därav problem uppstått följande behov av t ex omplacering eller andra mer drastiska åtgärder. Representanter för har ANP-gruppen t ex gått ut till avdelningar med kompletterande eller tillrättaläggande information som satt stopp för eller

ryktesspridning skapat större tole-

rans mot de nya arbetskamraterna.

hälften Drygt av nyanställningarna har krävt mer direkta insatser av ANP-gruppen och övriga ansvariga i anpassningsarbetet.

UPPFÖLJNINGSINSATSER

Formerna för och ansvarsfördelningen ifråga om uppföljningen av de nyanställda inom försöket har varierat avsevärt.

- hur har de! . . . 68 En år senare

I lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen har den genom försöket haft huvudansvaret för uppföljanställda personalkonsulenten ningen - i vissa fall i nära samarbete med arbetsförmedlingens representant i ANP-gruppen.

dock varit delat Vid flera myndigheter har uppföljningsansvaret mellan arbetsförmedlingstjänstemän, arbetsledare, kontaktpersooch personalansvariga samt fackliga ner, personalkonsulenter ANP-representanter.

i enskilda ärenden har ibland inte varit Ansvarsfördelningen klar. Även i postgirot där man redan sedan tidigare tillräckligt för har i arbetar med ett utvecklat system personaluppföljning, ärenden om att problem inträffat t ex i form en del signalerna frånvaro eller relationsproblem, dröjt alltför länge. av längre som i t ex Piteå kommun har man därför, främst Såväl i postgirot slutet av försöket från de personaladministrativt ansvariga,i fastare former för Helst ser man efterlyst uppföljningsarbetet. att ansvaret i enskilda ärenden knyts till en viss person.

insatser vid har främst rört Arbetsförmedlingens uppföljningen sådana ärenden där man vid arbetsförmedlingen sedan tidigare kontakter med den arbetsplacerade och lättare än haft ingående ledamöter i ANP-gruppen kunnat ta kontakt med de sökande övriga t ex vid långtidssjukskrivning. Arbetsförmedlingstjänstemännen kontaktnät med sociala myndigheter etc har genom sitt utvecklade också kunnat initiera samordnade insatser från ini vissa fall stanser såväl inom som utom företaget.

som har personalkonsulenter anställda, De av försöksmyndigheterna har haft ett avgjort försteg ifråga om uppföljningsinsatser. arbetshinder och kan- Framförallt för anställda med komplicerade social situation, blir det väsentligt att uppske en besvärlig kan begränsas till så få kanaler som möjligt, följningskontakter helst till en enda person. En sådan kontaktfunktion förutsätter hands - ett krav som att finns till den uppföljningsansvarige endast en person med anpassningsverksamhet som huvuduppgift eller eventuellt en anställd på samma avdelning som den nyanställda, kan fylla.

En år senare - hur har det . . . 69

TILLRÄTTALÄGGANDE l SAMBAND MED INPLACERING

Särskilda hänsyn till de anställdas förutsättningar och krav togs redan i samband med den första inplaceringen. Inom främst de mindre anslagsmyndigheterna men till viss del också inom övriga försöksmyndigheter kunde man göra mer betydande ingrepp i den rådande arbetsfördelningen och särskilt tillrättalägga arbetsuppgifterna för de enskilda anställda. Detta kunde ske genom att vissa arbetsuppgifter togs bort från en existerande befattning (för 5 personer) eller att arbetet renodlades till att avse en viss arbetsuppgift (2 personer). För 4 personer gjordes berikningar av de ursprungliga befattningarna, med mer kvalificerade arbetsuppgifter och i ytterligare några fall har de inplacerade fått särskilt avpassade arbetstider. Detta slags tillrättalägganden har gjorts för ungefär var fjärde inplacerad. Ett förslag att anpassa arbetstiden genom 20 % sjukskrivning har inte gått att genomföra p g a regler för försäkringskassan.

Inom t ex postgirot har möjligheterna till särskilda tillrättalägganden av enskilda befattningar oftast varit mindre, mycket beroende och bundenhet till

på flödesstyrning 24-timmarsrytmen]Ã

Man har där i stället fått göra de huvudsakliga hänsynstagandena i själva valet mellan olika möjliga placeringar. Man har då tagit hänsyn till inte bara arbetsuppgifter utan också det sociala klimatet på enskilda avdelningar, tillgången på lämpliga arbetsledare och kontaktpersoner, arbetsgruppens storlek m m. Särskilt då det varit fråga om sökande med missbruksproblem har man dessutom allmänt bemödat sig om att inte göra inplaceringar på avdelningar med anställda som har liknande problem.

För att illustrera de problemställningar man ställdes inför i ANP-grupperna, ska här ges några exempel på de arbetshandikappades särskilda krav och önskemål som man hade att försöka tillgodose i möjligaste mån.

]›En för verksamheten

redogörelse inom försöksmyndigheterna gavs i föregående rapport (SOU l977:90).

70 Ett år senare - hur har det . . .

DOKUMENTERADE ARBETSHANDIKAPP SÄRSKILDA KRAV PÅ ARBETET Missbruksproblem Ej uthållighetskrävande uppgifter ej för stor variation, gärna prak- _§i§E§ ___________________________ __

Alkoholbesvär Trygg anställning

_Be9e199n9nê_êr9@:§§i9§r _________ __

Nervösa besvär Liten arbetsgrupp _LHQDJEEPêQIEQEE _________________ __

besvär, spänner sig God introduktion och handledning Psykiska inför nya uppgifter Klart avgränsade arbetsuppgifter

_E1_f§r_§t9r_2êr1ê§i9n ___________ __

blyg Ej manuellt rutinarbete Kontaktsvårigheter, Lugn arbetstakt

-Ei_9§§Y§E1i9ê-P§E§9DE9EEêEE§E_____

kon- Ryggbesvär + psykiska och Lätt, sittande, självständigt socialmedicinska taktarbete med klart avgränsade problem _QEWEEEPQÃTEQE _________________ __

Spastiska besvär och dövhet Tyst och lugn arbetsmiljö _Ei_r§r1i9§ ______________________ __

Dövhet arbete. och ryggbesvär Lätt, rörligt, praktiskt

-Ei_1XfE;_Ei_i§9l§Eê§; ___________ __

använder Ej buller eller vibrationer Hörselnedsättning, härâelêeearat Stark Ingående introduktion och handledsynnedsättning

-U109;_5YQE§D§ê§ê_êE§ê§§!EE9if§êE__

Diabetes, rygg- och fotbesvär Regelbundna mattider, möjligheter påverka arbetstakten, ej tungt ÅKE??? __________________________ __

dövhet, eksem, Rörligt, självständigt, ej stress, Astma,

Måste kunna växla arbetsställning, Ryggbesvär självständigt arbete, person- ______________________________ -_E90§êE§er________________-________

att man ofta mellan de Det säger sig självt tvingades kompromissa och tillkrav och önskemål som inplaceringskandidaterna uttryckt I flera fall sammanföll dessgången på lämpliga arbetsuppgifter. utom de sökandes särskilda önskemål t ex om lätt, rörligt, omväxlande arbete i mindre arbetsgrupp, med önskemål hos redan gärna anställda omplaceringskandidater samtidigt som tillgången på arbetsuppgifter som fyllde dessa krav vanligen var mycket knapp.

Ett a°r senare - hur har det. . . 71

FÖRBEREDANDE INFORMATION TILL AUDELNINGEN OCH DEN SÖKANDE

Behovet av förberedande information om de nyanställda arbetshandikappade till blivande arbetskamrater, har naturligtvis varierat avsevärt beroende på arbetshandikappens art, arbetsuppgifternas typ m m. I de fall de anställdas arbetshinder främst varit av fysisk karaktär, t ex nedsatt syn, inskränkt rörelseförmåga eller liknande och ställt särskilda arbetstekniska krav, har det varit en relativt okomplicerad och självklar uppgiftattinformera de berörda arbetskamraterna om detta. I många fall har nykomlingarna själva öppet förklarat för sina nya arbetskamrater, på vilket sätt de krävt särskilda för att klara förutsättningar sitt arbete.

De stora avvägningsproblemen mellan hänsyn till den enskildes intergritet, sekretesskrav etc och de mottagande avdelningarnas önskemål om fullständig har man mött information, när de nyanställdas arbetshandikapp främst varit av psykiskt eller socialmedicinskt slag. Tillvägagångssättet har här varierat. I en del fall har man överlåtit åt den ansvarige arbetsledaren att bedöma hur mycket information som bör lämnas till arbetskamraterna, i andra fall har representanter för ANP-gruppen, en exempelvis personalkonsulent, svarat för informationen till De avdelningen. studiebesök som föregått anställningarna har också haft en viktig informationsfunktion för såväl de sökande som den blivande omgivningen.

SÄRSKILDA INTRODUKTIONS- OCH UTBILDNINGSINSATSER

Vid flertalet inplaceringar har normala introduktions- och utbildningsrutiner följts. I postgirot får samtliga anställda ge-

nomgå den s k Postgiroskolans5-dagarsgrundutbildning komplette-

rad med en påbyggnadsutbildning av varierande längd allt efter planerad arbetsplacering. I vissa fall har utbildningstiden förlängts men i allmänhet har man följt det ordinarie mönstret. I detta ingår också att särskilda s k introduktörer tar emot de nyanställda på inplaceringsavdelningarna och bl a utifrån rapportering från skolan svarar för introduktion till arbetsuppgifter och arbetsmiljö.

72 Ert år senare - hur har det . . .

Vid de övriga försöksmyndigheterna har inplaceringarna i ett par fall skett efter för anställningsyrket, i två specialutbildning fall av inskolning i ett fall med hjälp genom dubbelbemanning, efter roterande pryo och i något fall efter särskild introduktionsutbildning med dövtolk.

I övrigt har man liksom vid postgirot i mån av behov avpassat den normala internutbildningen och introduktionen till de enskilda särskilda arbetshandikapp och behov - t ex inplacerades då det varit om syn- eller hörselskadade, anställda med fråga särskilt handledningsbehov osv.

ÅTGÄRDER EFTER EN TIDS ARBETE

Trots de särskilda hänsynen och åtgärderna i samband med den första inplaceringen, har uppföljningsinsatser blivit nödvändiga i ett betydande antal ärenden.

I ett tiotal ärenden har omplaceringar genomförts. Skälen drygt till dessa har varierat. I flertalet fall har omplaceringarna efter tids sjukfrånvaro från arbetet då återgenomförts längre gång till den gamla arbetsplatsen bedömts olämplig antingen p ga arbetsuppgifternas art i kombination med fysiska begränsningar eller vanligare p g a att de anställda haft sociala och/eller som inneburit att man bedömt det lämpligt att psykiska problem vid återgången i arbete. Som regel har även ge dem en ny start de anställda själva varit angelägna om byte av avdelning.

fall har omplaceringar utan före- I ytterligare några genomförts längre sjukskrivning och då främst för att lösa uppkomna gående relations samarbetsproblem.

Förutom dessa omplaceringar var ytterligare 5-6 pergenomförda soner aktuella för omplacering vid försökets slut, p g a svårigheter klara relationsproblem, önskemål om mer höga närvarokrav, kvalificerade arbetsuppgifter m m.

I 5 fall har tillräckliga åtgärder kunnat genomföras på den ursprungliga inplaceringsavdelningen genom förändrade arbetsupp-

En âr senare - hur har det . . . 73

gifter - t ex mindre stressiga arbetsuppgifter, arbetsrotation för att skapa mer omväxling eller berikning med mer kvalificerade uppgifter.

UPPFÖLJNING AV TEKNISKA ANORDNINGAR M M

I de 6 ärenden där inplaceringarna möjliggjorts av särskilda tekniska hjälpmedel och anordningar på arbetsplatsen har ANPgruppen kontinuerligt bevakat genomförandet av de särskilda åtgärderna - och att de tekniska anordningarna fungerat.

INSATSER UTANFÖR ARBETSPLATSEN

I ungefär vart sjätte ärende har ANP-gruppen gjort omfattande insatser utanför arbetet. Kontakter har bl a etablerats med sjukhus för att skapa en planering inför återgång till arbete och med socialbyråer för att få till stånd en förbättrad social situation ifråga om bostad, ekonomisk situation etc. Dessa kontakter har till stor del gällt anställda som trots de särskilda insatserna avbrutit sina anställningar eller som under försöksperioden haft en mycket liten närvaro.

Personalkonsulenterna vid de försöksmyndigheter som har sådana, har i enskilda ärenden gjort stora insatser. Även arbetsförmedlingens representanter och i viss utsträckning de fackliga representanterna har i dessa tunga ärenden gjort omfattande uppföljningsinsatser som endast möjliggjorts genom de särskilda resurser man disponerat under försöket.

DE NVANSTÄLLDAS ARBETSPRESTATIONER

Verksamheten i flertalet försöksmyndigheter är av den arten att man svårligen kan göra annat än relativt grova bedömningar av i vilken utsträckning de inplacerades arbetsinsatser avviker från normalprestationen. Som man ofta påpekat inom försöksmyndigheterna, så är dessutom normalprestationsbegreppet mycket relativt i den meningen att variationerna mellan de redan anställdas insatser är så stora. Det är främst vid postgirot och postverkets industrier där arbetsuppgifterna till mer betydande del är av det slaget att man mer direkt kan avläsa de inplacerades

74 Ett âr senare - hur har det . . .

arbetsmängd och arbetskvalitet. En viktig slutsats av de uppföljningar som genomförts av de fackliga representanterna samt ANP:s fortlöpande bevakning och kontakter med inplaceringsavdelningarna, är att en relativt liten del av de inplacerade, ca en fjärdedel, uppvisat arbetsinsatser som markant skiljer sig ifrån de övriga anställdas. Även personer som föranlett omfattande insatser från ANP-gruppen och som i flera fall haft en mycket stor frånvaro, har rapporterats klara sina arbetsuppgifter väl när de varit på arbetsplaten. I de fall de inplacerade haft halvskyddad anställning, och när man inte omprövat detta - har bidraget därför främst motiverats av de särskilda omkringinsatser som krävts samt de eventuella problem som uppstått i och med att vissa anställda haft en omfattande frånvaro.

Det är egentligen främst de inplacerade med allvarligare arbetshandikapp av medicinsk-fysisk karaktär eller i form av bristande arbetserfarenhet och skolunderbyggnad samt i några fall påtaglig svagbegåvning som haft betydande nedsättningar av den initiala arbetsförmågan. För flera av dessa personer har man kunnat notera en klart positiv utveckling av arbetsförmågan i de tilldelade arbetsuppgifterna. I dessa fall är det bihalvskyddade dragets trappstegskonstruktion med fallande bidragsnivå som förutsätter en gradvis utveckling av arbetsförmågan, relevant utformat. Men i ett betydande antal fall sammanhänger utvecklingen av företagets särskilda kostnader för den inplacerade med utvecklingen utanför arbetsplatsen i första hand.

FRÅNVARO

Flertalet av de vid försökets slut fortfarande anställda har uppvisat en frånvaro som inte överstiger - och i flera fall klart understiger - den genomsnittliga nivån i respektive myndighet. Av samtliga inplacerade (frånräknat tillfälligt korttidsanställda och praktikant i Piteå) höll sig drygt 60 % omkring eller klart under den genomsnittliga frånvaronivån medan drygt l0 % hade en övergenomsnittlig korttidsfrånvaro - i de flesta fall p g a psykiska eller socialmedicinska besvär.

En dryg fjärdedel av de inplacerade hade noterats för en eller flera långtidssjukskrivningar (från 2 veckor eller mer) och i

Ett år senare - hur har det. . . 75

flera fall även åtskillig korttidsfrånvaro. I 5 av de 20 fall det rör sig om, har långtidsfrånvaron (2 personer har endast tjänstgjort enstaka dagar) föregått att anställningen upphört. I det stora flertalet av de övriga fallen kan sjukskrivningarna ses som resultat av de främst psykiska och socialmedicinska problem/besvär de inplacerade haft sedan lång tid innan de anställdes inom försöksmyndigheterna. En större del av de under en eller flera perioder långtidssjukskrivna befann sig dock vid uppföljningstillfället åter i arbete och hade i vissa fall erhållit nya arbetsuppgifter där riskerna för att arbetets art skulle utlösa återfall i sjukdom, bedömdes mindre. För andra personer bedömdes att man, oberoende av arbetsplacering, får räkna med återkommande längre sjukskrivningar, t ex p g a svårare psykiska besvär. I tre fall bedömdes vid uppföljningstillfället möjligheterna att få igång de anställda i mer kontinuerligt arbete som osäkra - i något fall hade den anställde endast arbetat ett par dagar under en mer än ettårig anställningstid.

OMPRÖVNING AV BIDRAG FÖR HALUSKVDDAD ANSTÄLLNING

Uppföljningen av de inplacerades arbetsinsatser har som framgått i flera fall givit ett mycket positivt resultat. I konsekvens med detta har ANP-grupperna vid postgirot respektive postverkets industrier i samråd med Lan/arbetsförmedlingens representanter beslutat att bidraget för halvskyddad anställning skall upphöra för två respektive fyra personer. Bidraget upphör efter l års anställning för de anställda vid industrierna och efter knappt l,5 år för de vid postgirot. Samtliga dessa sex personer har främst fysiska handikapp (i tre fall hörselnedsättning) som inte längre bedömts utgöra något arbetshinder. Frågan om att avbryta den halvskyddade anställningsformen har diskuterats för ytterligare några personer. Man har dock i dessa fall valt att avvakta tills man kunnat följa utvecklingen ytterligare en tid. De fackliga representanterna har, i och med att de svarat för uppföljningen, till stor del spelat en pådrivande roll i frågan om omprövning av det havskyddade bidraget.

6. HUR GICK DET FÖR DE SÖKANDE SOM INTE ANSTÄLLDES VID FÖRSÖKSMYNDIGHETERNA?

Uppföljningen av vad som hänt för de arbetssökande som icke erhöll anställning vid försöksmyndigheterna har på många sätt varit besvärlig. I flera ärenden har det krävts en omfattande spårning mellan ofta flera arbetsförmedlingskontor, socialbyråer, försäkringskassor, arbetsvårdsinstitut etc, för att få uppgifter om händelseförloppet efter avaktualisering från försöket samt situationen vid den gemensamma uppföljningstidpunkten juni/juli l978. De svårigheter som vi mött i uppföljningen kan sägas spegla såväl problem med som vikten av att man får till stånd en förbättrad samordning av olika samhällsinstansers insatser för de arbetshandikappade. En sådan samordning skulle innebära att man kan undvika dubbelutredningar och annat onödigt arbete samt få möjlighet till en mer sammanhållen rehabiliteringsplan och uppföljning av att enskilda ärenden inte försvinner någonstans i handläggningen och därför onödigt fördröjs. Rapporteringen från t ex arbetsvårdsinstituten och sjukhusens rehabiliteringskliniker har i flera av de fall som följts upp fungerat otillfredsställande och långsamt.

I tablån på följande sida summeras resultaten från uppföljningen av de ärenden som ingått i försöket men ej resulterat i anställning inom försöksmyndigheterna. Där framgår bl a att så mycket som hälften av de i försöket icke anställda, fått sin arbetsfråga löst på annat sätt. Det måste då samtidigt påpekas att flera av de personer som redovisas som anställda i öppna marknaden antingen återgått till sina tidigare jobb eller fått arbete av tillfälligt ellermed hänsyn till handikapp, tveksamt lämpligt slag.

78 Ilurdbrgmkjördesökande... &

Ungefär var tionde befann sig vid uppföijningstiilfäiiet i någon form av utbiidning e11er i arbetsvårdande åtgärd som prövning/ träning.

Ca en femtedel var sjukskrivna (ofta iångtidssjukskrivna) eller uppbar sjukbidrag/förtidspension. Av de som redovisats som förtidspensionerade hade dock två personer förtidspension redan vid aktuaiiseringen i försöket.

S1ut1igen finner vi att ungefär var åttonde stod som arbetssökande vid försöksperiodens slut.

Hur det gickför de sökande . . . 79

D› G n S :I 0 n

k

Kf ONO nr t] aO r ta /d

_

Gd ri :ut Va... :It

_ N N N N N N N Å M U __

__N _NN N N N N N

Ga .En sd

N_

NN:e_Nz_zNNpNNoN

AS NINO .D.K .e

A V 1 ..| .G e n _ _ _

_ _ _ N _ _ _ N N N

Sb ..J..l Ud kr .a 9 zcz_

_

Urn

.V

k..|g

_NN

SSH ..J.K.I

N N N N 0_ N_

cz_zNNNNNzN

.1 g / _ _ _

Pt rr “Öna VH n..| n ng

_ N N N N _ N N N

Ana kb .18 Vt

N_

rr. e

_HNN:NN

.m=wLmpN__aN;mL

_

BSa dSt

_

ek? Tab Gpe

_ _ _ N _ N

.czeeox

.mums

NN e

:ON

ke

wmumm

dk da

Namzmzm

yr at

N N _ _ _ N

SV .GS

N N .G

xmcvuwvws

NNzoNNNN

N ñw

1IVJ Vd

N N N

HS .dk

N

.d a d 0_ N_

:wL%

NN .d

.Omn

_

paa nke

pmuv›xm_m;

prd

N _ N N N N o_ N_

Nam

NN

ppømpgow

n

mpwngmmamxmuwgmn

S a m t 1 .1 g a 0 N _ 0_ NN NN ON N_ _N NN NN w _N_

K V :I n n o ml N 0 N N 0 N

N<omoz_zw4øNmm:

N_ N_ NN

Nmvøgwvçmssoxmg

m:NLwum_ac_

M Na n N o _ _ NN N_ N_ N_ NN

cm :mpxm»m

;oo

NNN_pNsom

aaNx_ucN;Nv:wpN;nN

FFm% Frmw

E0

NNN=_o_NNs_N_uoN

s_o;NuopN

namåvcmcmpwnçâ LmN=_;NN_NNNN

N=_NNN=NN

Lmvc_:NpmaLm

ppm

pspmom

ppm

soNN=NN_NNN NuNxN_mNLn:

NNN_N

-N==_.-NLNN: NuNNN=NN

H a

NN_;n NNN_NNNN

AF AN Am

80 . . . Hur det gick för de sökande

70 % AU DE SÖKANDE I FÖRSÖKSURUALET FICK ARBETE UNDER FÖRSÖKS- PERIODEN Om vi 1ägger samman de personer i försöksurva1et som fått anstä11ning inom e11er utanför försöksmyndigheterna, finner vi att så mycket som 70 % av försöksgruppen fått någon form av arbete under försöksperioden.

I nedanstående tabe11 redovisas ande1arna inom respektive handikappgrupp som erhå11it arbete i någon form.

Försöks- Ande1 inp1ac. Ande1 i arbete Ande1 i arbete urva1et i försöks- utanför för- t0ta1t inom T0ta1t myndigheter söket inom resp hk-grupp Handikapp anta1 inom resp resp hk-grupp hk-grupp anta1 (%) anta1 (%) anta1 (%)

Hjärt-,1ung- 0/e 12 41,7 16,7 ( 2) 25,0 ( 3) ( 5) kär1Sjukdomar Hörse1skada 13 100,0 (13) 0 ( 0) 100,0 (13) Synskada 9 33,3 ( 3) 33,3 ( 3) 66,7 ( 6) Röre1sehinder 57 38,6 (22) 35,1 (20) 73,7 (42) övriga somatiska 33 27,3 ( 9) 48,5 (16) 75,8 (25) arbetshinder Psykiska 50 40,0 (20) 32,0 (16) 72,0 (36) Förståndshandikapp 4 75,0 ( 3) 25,0 ( 1) 100,0 ( Socia1medicinska 23 34,8 ( 8) 8,7 ( 2) 43,5 (10)

201 39,8 (80) 30,3 (61) 70,1 (141)

Dessa resu1tat framstår som mycket positiva vid en enke1 jämföre1se med vad som en1igt statistiken uppnås inom den n0rma1a arbetsvårdsverksamheten. Av de ca 67.500 sökande med arbetshandikapp som var aktue11a under perioden apri1 1976 - mars 1977, fick en1igt en uppskattning knappt 12 % arbete på den regu1jära arbetsmarknaden - (ha1vskyddat arbete inräknat) - under perio-

den]). Motsvarande ande1 för försöksgruppen efter den i och för

något mer än ettåriga försöksperioden, är ca 56 %. sig

1) Jmf Arbete åt handikappade,(SOU 1978:14).

Hur det gickför de sökande . . . 81

Detta resultat, som även för många av de som erhållit arbete utanför försöksmyndigheterna delvis får ses som en effekt av de särskilda resurser satt arbetsförmedlingen in på de sökande i försöksgruppen, aktualiserar åter frågan om urvalets representativitet. Vi har tidigare konstaterat att till en möjligheterna tillförlitlig bedömning av hur väl försöksurvalet totalspeglar gruppen arbetshandikappade, är mycket små. Det står klart att urvalet är positivt i den meningen att man vid arbetsförmedlings kontoren försökt ta ut sökande för vilka arbetsplacering över huvud taget kunnat bedömas som realistiskt. Såväl de inblandade arbetsförmedlingstjänstemännens egna bedömningar som den senare uppföljningen av försökspersonerna pekar dock på att man inte varit överdrivet restriktiv vid bedömningen. Detta framgår bl a av att ett betydande antal vid försökets personer slut var långtidssjukskrivna, uppbar sjukbidrag eller förtidspension. Tillsammans med de avsevärda svårigheter många av de i försöket nyanställda sökande haft under talar detta för försöksperioden, att försöket givit en realistisk bild av de problemställningar man har att arbeta med inom arbetsvården.

Ett inte antal av de sökande obetydligt som tackade nej till eller inte kunde erbjudas anställning i försöksmyndigheterna lyckades senare, i flera fall på egen hand, skaffa arbete sig på den reguljära arbetsmarknaden. Detta skulle kunna tolkas som att de problem som ”lösts eller bearbetats i och med anställning vid försöksmyndigheterna, inte kunnat vara särskilt svåra, då flera av de som inte anställdes, senare skaffade sig andra arbeten utanför försöket. Mycket talar dock emot en sådan slutsats, främst att antalet ärenden som avskrevs av negativa orsaker i ANP-grupperna mycket litet. Något systematiskt urval av de minst arbetshandikappade sökande gjordes inte, delvis för att arbetsförmedlingstjänstemännen medvetet motverkade en sådan gallring. Snarast innebar “avtappningen av vissa försökspersoner under försökets gång, att den grupp man fick kvar att arbeta med, hade genomsnittligt svårare arbetshandikapp än den ursprungliga gruppen.

Slutligen måste man också se till skillnaderna mellan ”kvaliteten på de anställningar som kommit till stånd utanför respek-

82 Hur det gick för de sökande . . .

inom försöket. Flera av de sökande som vid uppföljningstilltive i arbete utanför försöksmyndigheterna, hade anfället befann sig sina mindre lämpliga arbeten eller tingen återgått till tidigare kunde bedömas som lämpliga långsiktiga lösfått jobb som inte Inom försöksmyndigheterna har inningar på deras arbetsfråga. skett med stor omsorg och omfattande uppföljningsplaceringarna har också varit relativt liten och anpassningsinsatser. Avgången med en mindre lämp- - och endast i enstaka fall kunnat förklaras skulle helst behöva följas lig arbetsplacering. Försöksgruppen tid än den ungefär ettåriga period som uppföljningen över längre för att vi skulle kunna få en tillfredställande begränsats till, bild av försöksinsatsernas värde för de inplacerade.

Vi skall återkomma till möjligheten att bedöma försökspersonernas om inte försöket i ett senare alternativutveckling genomförts försök att kvantifiera avsnitt där vi gör ett mer systematiskt försökseffekterna för de inplacerade.

sou 1978:81 83

7. VILKA GRUPPERS PROBLEM HAR VARIT SVÅRAST ATT LÖSA?

Försökserfarenheterna ifråga om de som avbrutit sina anställningar, behovet av uppföljningsinsatser, försöksmyndigheternas vilja att diskutera anställning för olika sökande osv, visar entydigt att socialmedicinska och psykiska handikapp är de som är svårast att bearbeta. Detta är på intet sätt förvånande. Det var genomgående detta slag av problem som försöksmyndigheternas representanter vid försökets inledning redovisade som de tyngsta och mest svårlösta vad gällde de redan anställda. Och det är en erfarenhet från andra att sammanhang personer med alkoholproblem utgör den största enskilda gruppen som personalläkare och personalkonsulenter kommer i kontakt med.

Arbetssökande med missbruksproblem ett så stort utgör och arbetskrävande problem i rehabiliterings- och anpassningsverksamhet,

att nya arbetsformer inom arbetsvård och företagshälsovård ter sig nödvändiga. När arbetstagare med alkoholbesvär hamnar utan-

för arbetsmarknaden visar erfarenheter såväl som statistik, att vägen tillbaka till arbetslivet i regel blir oöverstigligt svår.

Genomgången av

arbetsförmedlingens utredningsmaterial rörande de

arbetssökande inom försöksgruppen med missbruksoch andra socialmedicinska problem, visar på arbetsvårdsåtgärdernas otillräcklighet för dessa Arbetssökande grupper. med alkoholbesvär uppträder som långa följetonger på arbetsförmedlingen där perioder av missbruk, vård och eventuella kortare arbeten i form vanligen av beredskapsarbete, avlöser varandra. Denna deprimerande och resurskrävande rundgäng har i många fall pågått i 10 år eller mer. Möjligheterna till en planmässig yrkesinriktad rehabilitering är i de flesta fall ytterligt små. Den vanligaste åtgärden för denna grupp är beredskapsarbete. En sådan kan visser-

arbetsplacering

84 . . . Vilka gruppers problem

som sysselsättningsfrågan tillligen lösa såväl bostadsfrågan sällan som en ingång till normalt arbetsfälligt, men fungerar liv. Den främsta slutsatsen av detta är att satsningen på föreinsatta inom företagen, måste öka byggande och tidigt åtgärder

kraftigt.

till missbruksproblem på arbets- Mycket av förhållningssättet har av tradition präglats dels av säkerhetstänkande, platserna kontrollerande åtgärder. System med dels av arbetsgivarnas och i sista hand avsked vid alkolholmissvarningar, suspensioner sätt att på problemen. Unbruk har varit många företags reagera b] a i och med den tillkomna trygghetslagstiftder senare år, blivit en allt ovanligare ningen, har avsked pga alkolholmissbruk sidan finns klart utsagt att alkoholföreteelse. På den statliga behandlas som alla andra fall av partiell arbetsförskador skall dvs bli föremål för arbetsvårdande insatser med förtidspenhet, sion som en absolut sista lösning.

på alkoholskador hos de an- I den utsträckning arbetsgivarsynen bör också ha skapats för en ställda förändrats, förutsättningar diskussion dessa problem. Under många år har anöppnare omkring av missriktad lojalitet med sina arbetsställda i gemen, ofta om Konkamrater, hållit personer med alkoholproblem ryggen. som försökt skapa kontaktvägar mellan antaktmän och liknande och företagshälsovård eller vårdresurställda med alkoholproblem ser utanför har ibland betraktats som spritpoliser företaget, bli till en för

och angivare. Att uppkallad personalk0nsulent“

samtal har många gånger setts som en polisiär åtgärd.

ett områdena såväl för företags- Det måste vara av de viktigaste hälsovård och personalfolk, som för de fackliga organisationerna att bearbeta resterna av denna föråldrade syn på alkoholfrågorna. krävs dessutom mellan arbetsplats, före- Ett mer utvecklat samspel utanför som t ex alkoholtagshälsovård samt vårdorgan företagen erfarenheter från enskilda företags förpolikliniker. Positiva eller utvecklade konsök med kontaktpersoner i alkoholfrågor eller liknande i facklig regi, visar på vägar taktkommittêr till praktiska arbetsformer.

Vilka gruppers problem . . . 85

VAR GÅR GRÄNSEN IFRÅGA OM LÄGSTA ARBETSFÖRMÅGA SOM KAN UTNVTTJAS I DET REGULJÄRA ARBETSLIVET?

De arbetsmarknadspolitiska ambitionerna som de t ex formulerats i sysselsättningsutredningens betänkande Arbete åt handikappade GOU l978:l4)Jnnebär att alla människor skall ha rätt till någon form av sysselsättning. Gränsen för lägsta som moarbetsförmåga tiverar att samhället skall försöka lösa sysselsättningsfrågan för den enskilde individen, är mycket svår eller att dra. omöjlig Det kan ändå finnas anledning att seriöst och realistiskt diskutera var gränsen går när det gäller att ordna memöjligheterna ningsfull sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden.

Denna gränsdragning blir självklart ofta oerhört svår i det enskilda fallet. Även mycket gravt fysiskt handikappade människor t ex har många gånger en grundmurad arbetsvilja och en stark förhoppning om att få ett vanligt arbete. Denna djupt rotade arbetsmoral som uppenbarligen ofta understöds av personal vid specialskolor och Olika rehabiliteringsinstitutioner, har inte alltid motsvarighet i reella och arbetsmarkarbetsförutsättningar nadsförhållanden. Konfrontationen mot verklighetens krav kan därför bli till en svår process. För de svårt arbetshandikappade som under en ofta lång utbildnings- och rehabiliteringstid kanske upplevt det som en uttalad förväntning att de bör eftersträva (och att de kan få) en anställning på den öppna arbetsmarknaden, kan sökandet efter bli till en smärtsam arbetsmöjligheter och utdragen verklighetsanpassning.

Vivill inte här plädera för att man systematiskt skall söka avmotivera människor med små chanser till normalt förvärvsarbete, från att eftersträva ett sådant. Men det är viktigt att låta den enskilde individen få en valfrihet - förvisso ofta i mycket begränsad mening - mellan de olika till som möjligheter utveckling står henne till buds. För yngre svårt är det t ex handikappade naturligt att en betydande del av den rehabilitering som i och för sig kan ha arbete som yttersta mål , består i social träning, samhällsorientering, utbildning eller andra områden som ofta pga långa vårdperioder eller annat blivit eftersatta. Det är angeläget att man redan i dessa mer eller mindre yrkesförberedande sammanhang, så snart som möjligt med en realistisk bild

. . 86 Vilka gruppers problem.

av arbetsmarknadens krav i förhållande till individens förutsättningar, ger ett korrekt underlag för t ex diskussioner om framtida yrkesinriktning. Yrkesutbildningar som bygger på felaktiga om arbetslivets krav och inte av andra skäl kan föreställningar ses som ett led i en positiv utveckling för individen, skulle kunna undvikas.

kan man i många fall inte göra någon säker långsiktig Självklart av en arbetshandikappads möjligheter att klara ett arbedömning bete arbetsmarknaden. Detta hindrar emellertid på den reguljära inte att en sådan måste göras vid det tillfälle då en bedömning arbetsplacering blir aktuell. När man från arbetsförmedlingen t ex låter aktualisera en sökande i en ANP-grupp så måste detta grundas på en realistisk bedömning av den sökandes möjligheter att klara ett arbete. Arbetsgivares samarbetsvilja i främjandefår inte innebära att man på lösa grunder prövar arbetsfrågor t ex genom placering i halvhandikappades arbetsförutsättningar Arbetsförmedlingens förtroendekapital i ANPskyddad anställning. förbrukas snart om antalet misslyckanden blir stort. gruppen I försöket ned omfattande förhar givits exempel på hur man lagt beredelser från för att kunna erbjuda anställning åt ANP-gruppen en sökande - som sedan slutat på egen begäran efter några få dagar. Även på de enskilda avdelningar inom försöksmyndigheterna där har “exemplets makt varit stor. Missinplaceringar gjorts, lyckanden i enskilda ärenden har vid några försöksmyndigheter präglat gemene mans såväl som Chefers syn på anpassningsverksamheten - ibland för läng tid.

8. ANP-GRUPPERNAS VERKSAMHET UNDER DEN ANDRA FÖRSÖKS- PERIODEN

Vid slutet av den första fasen av försöket, att förutsågs de genorförda nyanställningarna skulle kräva betydande uppföljningsinsatser. Dessutom bedömdes det som angeläget att ökat utrymme kunde ges åt ANP-gruppernas verksamhet riktad mot redan anställdas förhållanden. Det är därför naturligt att nyanställningsverksamheten blivit mer begränsad under den andra försöksperioden - samtidigt som interna anpassningsfrågor ägnats ökat intresse inom främst de större försöksmyndigheterna.

I STORT SETT OFÖRÄNDRADE ARBETSFORMER

ANP-gruppernas verksamhet ifråga om sammanträdesfrekvens, arbetsformer, partssammansättning m m har inte förändrats från den första försöksperioden i någon större utsträckning. Undantag från detta utgörs dock av postkontoret, Jönköping l och postverkets industrier i Ulvsunda där ANP-gruppsverksamheten, mer

eller mindre tillfälligt,avstannat. I de övriga

försöksmyndigheterna har man haft ungefär ett ANP-gruppssammanträde per månad. Arbetsutskottsarbetet har delvis bedrivits under mindre fasta former och i de flesta fall utan protokoll varför sammanträdesfrekvensen angivits med ca-siffror i några fall. I t ex länsstyrelsen i Jönköping har informella samarbete i form av telefonkontakter mellan arbetsförmedlingen och enskilda ANPledamöter helt ersatt arbetsutskottsverksamhet i fastare former.

verksamhet. . . 88 ANP-gruppernas

Anpassningsgruppernas arbetsformer under den andra försöksperioden. Redovisning för perioden l5/l0 l977 - 30/6 l978.

Antal Antal Antal närvarande samman- nya i genomsnitt träden ärenden

Myndighet .å é I IP mv; ia-a) l-r- m4: ru _01 t ä (få G 3; 2 ä 2 E) w m.x - - C44 oc» .om s. +4 m. .om n. o. ?så få ä? E. 5 8 2: ä? E å

Piteå kommun 3 2 l 2 2 10 6 6 19

kommun 2 3 2 2 2 ll 7 gg7 lO 23 Jönköpings 2 3 l 2 8 7 2 5 l Lantbruksstyrelsen l 4 l 2 8 l0 l l Länsstyrelsen Posten l l 2 Jönköping

Postgirot 4 3 2 4 13 7 ”h 15 #5 Ind l 4 2 2 9 4 3 Postverkets 2 4 2 3 ll 7 5 Statskontoret

NVANSTÄLLNINGSVERKSAMHET UNDER DEN ANDRA FÖRSÖKSPERIODEN

Nyanställningav arbetshandikappade har under den andra perioden främst skett vid och de två kommunerna. I tablån på postgirot denna sida redovisas också de inplaceringar som skett i försöket vid Statskontoret, som redovisas separat i slutet av detta kapitel. ANP-gruppsverksamhet har faktiskt kommit att do- Postgirot mineras av nyanställningsfrågor även under den andra försöksperioden. Detta kan delvis tillskrivas att de olika parterna i ANPvid slutet av den första försöksperioden, enade sig om gruppen en ungefärlig målsättning för den fortsatta nyanställningsverksamheten. Ett sådant åtagande sågs av arbetsförmedlingens representant för ett fortsatt mer omfattande ensom en förutsättning i ANP-arbetet från förmedlingens sida.Dessutom har de gagemang interna t ex rörande omplacering, först mot slutet av frågorna försöket fått en mer fast i ANP-gruppens verksamhet och plats därmed börjat konkurrera om ANP-resurserna.

SOU l978:8l ANP-gruppernas verksamhet. . . 89

Kommunernas fortsatta nyanställningsarbete får ses mot bakgrund av de relativt måttliga resultaten under den första försöksperioden samt den betydligt längre upparbetningsperioden ifråga om fungerande arbetsformer, än vid övriga i allmänhet mindre och organisatoriskt mer lätthanterliga försöksmyndigheterna.

Nyanställningsärenden under perioden l5/l0 l977 - 30/6 l978.

Därav nyanställningar

U5 äE E” J» :n oc -ø- o. ac :rs __ _. Forsoks c :E: g u .E x 44 t; g CU g myndighet Få” 14-52 2% S .S E §3 373 E E °

Så t? E3 ?á ”i 2 88 2B ?á

:L ord o: s_ Tax -.- m; :ou .T Itt5 LL.: ZIU D. IV! 23m LLJ

Piteå kommmun 6 l 2 l 2 Jönköpings kommun l0 2 l 2 l 2 2 Lantbruksstyrelsen 5 2 3 Länsstyrelsen l l Postkontoret Jönköping l 0 l6 2 3 6 2 3 Postgirot Postverkets industrier 3 l l l Statskontoret 5 5

Totalt 46 8 O 5 l6 l l 2 4 9

Som framgår av sammanställningen har en större andel av de aktualiserade ärendena lett till någon form av anställning, jämfört med den första försöksperiodens resultat. Det kan förklaras med att betingelserna för inplaceringsarbetet nu delvis varit gynnsammare. Under den första försöksperioden eftersträvades en förutsättningslös prövning av anställningsmöjligheterna för ett

brett urvalav arbetshandikappade.Urvalet av ärenden har under

den andra perioden kunnat ske mer skräddarsytt utifrån arbets-

90 ANP-gruppemas verksamhet. . .

förmedlingstjänstemännens ökade kunskaper om försöksmyndigheterna. Inom kommunerna har man dessutom tagit upp arbetssökande som för tillfället befunnit sig i beredskapsarbete inom respektive kommun.

Det minskade antalet ärenden har dessutom inneburit en kortare väntetid för de sökande innan deras anställningsmöjligheter kunnat prövas. Därigenom har man inte hunnit tappa ärenden på det sätt som skedde under den första försöksperioden då flera ärenden avskrevs under pågående handläggning, p g a att arbetsfrågan lösts på annat sätt.

KOMMENTAR TILL INPLACERINGSRESULTATEN

PITEÅ KOMMUN

En av de två halvskyddade anställningarna föregicks av vikariat medan den andra kom till stånd efter 3 månaders introduktionsutbildning via OT-kurs,(anpassningskurs för psykiskt handikappade)

JÖNKÖPINGS KOMMUN

De två som fått halvskyddad anställning är personer med socialmedicinska/psykiska arbetshinder som sedan en längre tid haft beredskapsarbete inom kommunen. En person med reell miljöpraktik via arbetsvårdsinstitut beräknades övergå i halvskyddad anställning efter försökstidens slut. En vikariatsanställning kunde ordnas genom att man plockade ihop en rad korta semestervikariat till en längre sammanhängande period. De två ärendena under handläggning gäller dels en 8 veckors ALU-praktik för att pröva förutsättningarna för yrkesutbildning inom området dels ett kortare vikariat som prov av lämpligheten för det yrke som sökanden önskar.

LANTBRUKSSTYRELSEN

Arbetsförmedlingen aktualiserade 5 nyanställningsärenden under våren l978 av vilka 2 ärenden efter förberedande diskussioner i ANP-gruppens arbetsutskott, fördes vidare till ANP-gruppen för behandling. Dessa ärenden befann sig vid försökets slut fortfarande på ett stadium av förberedande utredning.

ANP-gruppernas verksamhet. . . 91

LÄJSSTYRELSEH

Endast ett ärende har presenterats och gäller en omplacering från annan myndighet.

POSTGIROT

De som anställts via företagsutbildning/praktik har eller beräknas övergå till anställning i normalform. Av de 6 som anställts i halvskyddad form är 3 anställda via praktik i reell miljö i samband med arbetsprövning. Ytterligare ett prövningsärende var under handläggning vid försökets slut.3 nyaktualiserade ärenden avfördes, i 2 fall p g a att sökande tackade nej till erbjudna jobb (i ett fall vikariat) p g a annat arbete, och i ett fall efter en reell-miljöpraktik som avbröts på sökandens egen begäran med hänvisning till för tråkiga och stillasittande arbetsuppgifter.

POSTVERKETS INDUSTRIER

Den halvskyddade anställningen föregicks av en månads praktik i reell miljö via arbetsprövning. I praktikärendet är det fråga om utbildningspraktik via sk0la,som förberedelse för halvskyddad anställning.

INTERNA ÄRENDEN - OMPLACERINGSFRÅGOR

En viktig del av ANP-gruppernas arbete har bestått i att följa upp de nyanställningar av arbetshandikappade som skedde under den första försöksperioden. Dessa uppföljningsinsatser beskrevs i kapitel 5. ANP-gruppernas aktivitet vid postverkets industrier och framförallt postkontoret i Jönköping har visserligen varit mycket begränsad. Det hindrar inte att man även där ägnat avsevärda ansträngningar åt uppföljningen av de tidigare genomförda inplaceringarna. Detta har dock inte skett inom ramen för formella ANP-gruppssammanträden utan mer i löpande kontakter mellan olika ansvariga i anpassningsverksamheten.

OMPLACERINGSVERKSAMHET FRÄMST INOM KOMMUNERNA

Förutom inom kommunerna, har försöksmyndigheternas ANP-grupper endast i mindre utsträckning arbetat med omplaceringsfrågor för

92 ANP-gruppernas verksamhet. . .

tidigare anställda.

Vid LANTBRUKSSTVRELSEN har man behandlat två interna ärenden och arbetsförmedlingsrepresentanten har i ett av dessa fall föreslagit AMU-utbildning som förberedelse för senare omplacering. Även vid LÄNSSTYRELSEN i Jönköpings län har två ärenden rörande redan anställda, behandlats i ANP-gruppen. Arbetsförmedlingstjänstemännen har för en av dessa personer föreslagit prövning/ träning vid arbetsvårdsinstitut. Vid POSTKONTORET I JÖNKÖPING har två omplaceringsärenden aktualiserats genom att två anställda remitterats till arbetsförmedlingen från sjukhuskurator respektive försäkringskassa. Dessa ärenden har handlagts genom informella kontakter mellan arbetsförmedlingen och berörda parter inom postkontoret. I ANP-gruppen vid POSTGIROT har visserligen ett antal ärenden rörande redan anställda aktualiserats i ANP-gruppen. Dessa har emellertid till stor del fått karaktär av anmälningsärenden och endast i liten utsträckning diskuterats i detalj i arbetsutskottet som har det praktiska ansvaret för den övriga anpassningsverksamheten. Det är främst i KOMMUNERNA som omplaceringsfrågorna kommit att ta en större del av ANP-resurserna i anspråk och omplaceringsverksamheten där skall därför ägnas egna avsnitt.

OMPLACERINGSVERKSAMHET - JÖNKÖPINGS KOMMUN

Ett knappt 30-tal interna anpassningsärenden har behandlats i ANP-gruppen under den andra försöksperioden. Därav har 2 ärenden aktualiserats från - kommunanarbetsförmedlingen genom att ställda gått direkt till förmedlingen för att söka nytt arbete eller utbildning.

Som ett led i försöken att finna fastare arbetsformer för att bättre klara den växande ärendevolymen har man utarbetat en uppföljningsjournal med vars hjälp ANP-ledamöterna på ett enhetligt sätt kan följa och dokumentera ärendehandläggningen. För varje nytt ärende som aktualiseras i gruppen, får ledamöterna ett sådant journalblad med i förväg ifyllda uppgifter om de

ANP-gruppernas verksamhet. . . 93

aktuella personernas bakgrund ifråga om utbildning, ålder etc samt ifråga om deras arbetsönskemål. Efter att ha använts på försök en tid, ingår nu dessa journalblad i den normala rutinen.

Handläggningen av omplaceringsärenden under den andra försöksperioden har resulterat i l4 omplaceringar varav ett tiotal inneburit förflyttning till annan förvaltning. I några fall har använts de särskilda omplaceringsmedel man har inom kommunen.

ANP-gruppen har i ökad utsträckning börjat utnyttja arbetsförmedlingens arbetsvårdsresurser för att lösa interna ärenden. 7 ärenden har under försöksperioden remitterats till arbetsförmedlingen, i 2 fall för prövning/träning, i 3 fall för utbildning av yrkesinriktad karaktär samt i 2 fall med mer allmänna utredande syften, varvid man i första hand föreslagit anlagsundersökning och arbetsvårdsutredning.

OMPLACERINGSÄRENDEN - PITEÅ KOMMUN

35 omplaceringsärenden har behandlats i ANP-gruppen under den andra försöksperioden.

Omplaceringsverksamheten skiljer sig på ett viktigt sätt från den man bedrivit i Jönköpings kommuns ANP-grupp. Man har nämligen i stor utsträckning arbetat med ärenden även i de fall lösningarna legat inom den förvaltning där vederbörande varit anställd. ANP-gruppen har emellertid vid försöksperiodens slut bedömt att ökade krav måste ställas på de enskilda förvaltningarna att i första hand försöka lösa frågorna inom respektive förvaltning på egen hand, innan ärendena remitteras till ANP-gruppen.

ANP-gruppens handläggning har resulterat i omplacering till annat arbete i l7 fall varav det endast i ett mindre antal ärenden varit fråga om omplacering till annan förvaltning. I fem fall har ANP-behandlingen resulterat i tillrättalagda arbetsuppgifter och/eller arbetstider.

94 ANP-gruppernas verksamhet. . .

Arbetsförmedlingens resurser har anlitats i fem ärenden. I ett ärende föregicks en omplacering av behandling på rygginstitut, i ett annat ärende där handläggningen resulterade i tillrättalagda arbetsförhållanden, genomfördes en anlagsundersökning. Två personer har remitterats till arbetsförmedlingen med rekommendation om arbetsprövning, medan en person har föreslagits ALU-kurs, anlagsundersökning samt senare eventuellt grundskoleutbildning för att underlätta omskolning från tidigare arbete som bedöms olämpligt p g a fysiska besvär.

VRKESGRUPPER OCH ANPASSNINGSSUÅRIGHETER - SAMMA BILD INOM BÅDA KOMMUNERNA

De stora yrkesgrupperna bland omplaceringsärenden har i båda kommunerna varit hemsamariter, lokalvårdare och vårdbiträden. Det rör sig alltså om anställda med fysiskt påfrestande, traditionella kvinnoyrken, som av olika skäl fått svårt att klara sina arbetsuppgifter. I Jönköping har dessa grupper tillsammans utgjort drygt hälften och i Piteå ca två tredjedelar av samtliga ärenden. Andra förekommande yrkesgrupper har varit chaufförer, vaktmästare/fastighetsskötare samt gatuarbetare.

De vanligaste arbetshindren har varit rygg- och ledbesvär. Andra orsaker till behov av omplacering eller andra anpassningsåtgärder har varit allergi, eksem, magbesvär, depression och alkoholproblem.

Även om personliga problem av psykisk eller socialmedicinsk natur legat i botten på vissa av de ärenden där endast fysiska arbetshinder först redovisats, så står det klart att viktiga samband finns mellan arbetsförhållanden och hälsobesvär hos de anställda. Arbetsplatskartläggningarna av dessa typer av jobb visar på fysiska belastningar för yrkesutövarna som väl svarar mot de arbetshinder de omplaceringssökande redovisat. Lokalvårdarjobbet ger ofta begränsade kamratkontakter och därmed små möá ligheter att hjälpa varandra med tunga arbetsmoment. Det har stora inslag av stående och gående med många arbetsmoment som kräver ryggböjningar. Arbetet utförs ofta i lokaler med dålig framkomlighet och innebär återkommande, ibland tyngre, lyft.

ANP-gruppernas verksamhet. . . 95

Arbetet ger kontakt med aliergena ämnen och innehåiier i stor utsträckning ensidiga och uthåiiighetskrävande arbetsuppgifter.

Biiden från kartläggningen av andra traditione11a kvinnoyrken som tycks producera många ompiaceringsönskemåi, tex hemsamariter, ekonomibiträden och vårdbiträden, är snariik.

INFORMATION TILL DE ANSTÄLLDA

Den information om anpassningsverksamheten som gavs tili de anstäiida vid försökets upptakt har följts upp i mycket begränsad omfattning.

I Jönköpings kommuns personaltidning infördes under våren 1978 en iängre artikei om nyanstäiinings- och ompiaceringsfrågor. Personaikonsuienten redogjorde för svårigheterna i omplaceringsverksamheten medan två fackiiga företrädare som medverkat i ANPgruppen under försöket, gav sin syn på nyanstäiiningsfrågorna.

I iantbruksstyreisens informationsbiad tiil personaien medverkade ANP-gruppens sekreterare i ett nummer under våren och påminde i en kortare artikei om ANP-gruppens uppgifter inom myndigheten, att mediemmarna har tystnadspiikt och att berörda personer har rätt att närvara när deras ärenden behandias.

Inom postgirot anordnades i mitten av aprii 1978 ett internt seminarium i anslutning ti11 försöksverksamheten med information om arbetsmarknadsiäget, försöksarbetets praktiska former m m. Ka11ade var direktionen, sektionschefer, driftsenhetschefer, fackiiga representanter samt de externa försöksintressenterna.

I samband med de uppföijningskonferenser som anordnades med försöksmyndigheterna under våren 1978, pekade fiertaiet myndigheters representanter på svårigheterna att informera de anstäiida i anpassningsfrågorna. Vid fiertaiet myndigheter bedöms också i slutet av försöket kunskaperna om ANP-gruppens existens e11er åtminstone om dess arbetssätt och funktion, som mycket begränsade bland dem som inte mer direkt kommit i kontakt med ANP-gruppernas verksamhet.

96 ANP-gruppernas verksamhet. . .

Behovet av att utveckla nya informationshjälpmedel förefaller vara stort. Den film Vem är jobbet som framtagits i samband med sysselsättningsutredningens försök i samarbete med Volvo har utgjort ett välkommet bidrag till arbetsförmedlingen informationshjälpmedel. Vid några av försöksmyndigheterna där den visats har man dock anmärkt att filmen är så verkstadsanknuten att det varit svårt att överföra problemställningarna till den egna arbetsplatsen.

UTBILDNING INOM ANP-GRUPPERNA

Flera av ANP-grupperna har för att bygga på sina kunskaper genomfört studiebesök av olika slag. Länsstyrelsen och lantbruksstyrelsen i Jönköping hör till de aktivare försöksmyndigheterna i detta avseende och studiebesök har genomförts vid AMU-center, lasarettets rehabiliteringsklinik och psykotekniska institutet. Medlemmarna i länsstyrelsen ANP-grupp har också besökt en utställning om handikapphjälpmedel. Genom personalkonsulentens försorg har anordnats filmvisning i de båda ANP-grupperna, med efterföljande diskussion. Vid lantbruksstyrelsens ANP-grupp har man också haft en särskild genomgång av vissa bidragsregler samt SPN:s anvisningar för anpassningsverksamhet vid statliga myndigheter.

Som ett uppslag till andra typer av utbildning för ANP-grupper kan också nämnas att vid länsstyrelsen,förslag väckts om att hela ANP-gruppen skall anmälas till en av LON anordnad kurs i grupputveckling på sammanlagt 8 dagar.

Representanter från Jönköpings kommuns ANP-grupp har deltagit i en sammankomst anordnad av HCK och DHR där sysselsättningsutredningens verksamhet diskuterades. Dessutom har ANP-gruppen genomfört ett studiebesök vid sjukhusets rehabiliteringsklinik.

Representanter för arbetsförmedlingen och anpassningsgrupperna vid försöksmyndigheterna i Jönköping med undantag för postkontoret har också deltagit i en av AMS anordnad kurs i anpassningsfrågor.

SOU 1978281 ANP-gruppernas verksamhet. . . 97

Postgirot sände under våren l978 två deltagare till en av Lan anordnad kurs för arbetsledare i företag med personer anställda i halvskyddad verksamhet - en kursform som uppskattades.

Ledamöter i ANP-gruppen vid postverkets industrier i Ulvsunda genomförde under våren l978 ett studiebesök i Göteborg där man studerade verksamheten i den s k Signalgruppen vid Götaverken - en verksamhet som drivs på fackligt initiativ för att stödja anställda med alkoholbesvär.

ARBETSMILJÖARBETE

Vid sidan av anpassningsåtgärderna för de nyanställda arbetshandikappade, har ANP-grupperna endast i begränsad omfattning vidtagit åtgärder för att påverka arbetsmiljö och arbetsutformning så att bättre arbetsmöjligheter för arbetshandikappade kan skapas.

Några exempel på påbörjade eller planerade arbetsmiljöprojekt finns dock.

I Piteå kommuns ANP-grupp har man vid flera tillfällen diskuterat nödvändigheten av att göra en översyn av arbets- och miljöförhållanden för lokalvårdare och hemsamariter. En tid efter den formella försöksperiodens slut uppdrog ANP-gruppen också formellt åt den centrala skyddskommitten - efter förslag från SKTF - att göra en sådan undersökning. Även förskollärarna inbegreps i detta uppdrag.

I lantbruksstyrelsens ANP-grupp har man behandlat arbetssituationen vid styrelsens telefonväxel och reception samt beslutat om en inventering av lämpliga arbetsuppgifter som kan komplettera receptionstjänsten. Dessutom har genom ANP-gruppens försorg genomförts en översyn av arbetsrutinerna inom styrelsens serviceenhet.

Under hösten l977 påbörjades på initiativ av de fackliga representanterna i ANP-gruppen vid postverkets industrier, en probleminventering vid en avdelning där man sedan haft miltidigare jö- och personalproblem. En redovisning av denna inventering om-

98 verksamhet. . . ANP-gruppernas

fattade enrad punkter; arbetsuppgifter, iokaier, maskinutrustning, personaisammansättning och arbetsorganisation samt personaipolitiska frågestäiiningar t ex ifråga om utveckiingsmöjiigheter, som berörde avdelningen. Det fortsatta arbetet med detta har emeilertid liksom ANP-arbetet i övrigt, i stort sett projekt varit viiande under den senare delen av försöksperioden.

HUR VÄL HAR ANP-VERKSAMHETEN ETABLERATS?

verksamhet under den andra försöksperioden har ANP-gruppernas mer elier mindre avstannat vid postverkets industrier och framföra11t vid postkontoret i Jönköping.

att man redan i försökets redo- För postkontoret gä11er inledning visade att man sedan tidigare på ett effektivt sätt handlagt anpassningsfrâgorna utanför ANP-gruppen. Det är därför inte förvånande att man under den andra försöksperioden då arbetsförmedinte aktuaiiserat nyanstäliningsärenden, återgått till de iingen tidigare mer informelia arbetsformerna.

Vid postverkets industrier har en viktig förkiaring till den be- ANP-gruppsaktiviteten varit att man haft ett pågående gränsade omorganisationsarbete som inneburit en viss osäkerhet omkring framtida organisation. Även andra de1ar av personaifunktionens verksamheten har varit föremåi för organisationsförändringar viiket fiera av ANP-iedamöternas tid i anspråk. En mer tagit negativ orsak tycks ha legat i att de tidigare mycket aktiva ANP-iedamöterna i viss utsträckning ansett sig sakna fackiiga praktiskt stöd för sin verksamhet från den egna fackordentiigt Något e11er några av de inpiaceringsärenden som organisationen. krävt stora uppföijningsinsatser och förorsakat probiem på enskiida avdelningar, tycks ha bidragit til] att framkalia negativa attityder tiil nyanstäiiningsverksamheten.

Vid de övriga försöksmyndigheterna har man haft en betydande ANPgruppsverksamhet även under den andra försöksperioden.

vid 1antbruksstyre1sen har haft ungefär månadsvisa ANP-gruppen sammanträden varvid man bi a svarat för en systematisk uppföijav de som nyanstä11ts genom försöket. Personaikonsulenten ning

ANP-gruppernas verksamhet. . . 99

som engagerades i samband med försöket, har blivit till en viktig motor i arbetet och arbetsförmedlingens representant har fortsatt att medverka ungefär i samma omfattning som tidigare.

Även i länsstyrelsen har man fortsatt att arbeta i ungefär samma former som under den första försöksperioden. Gruppen har dock fått vidkännas en påtaglig försvagning i och med att man under slutet av försöket inte kunnat ta i anspråk den för försöket deltidsengagerade personalkonsulenten på samma sätt som tidigare.

Såväl i lantbruksstyrelsen som länsstyrelsen bedömer man att de anställda i stort fortfarande har bristfälliga om ANPkunskaper gruppens existens eller åtminstone om dess arbetsformer.

I försökskommunerna har ANP-gruppernas funktion i omplaceringsärenden utvecklats och dominerat verksamheten. Trots den fortfarande begränsade nyrekryteringen, bör de utvecklade arbetsformerna för ANP-grupperna ändå kunna innebära att deras funktion som kontaktyta och samarbetsorgan i förhållande till arbetsförmedlingen har förbättrats med de resultat detta kan ge på sikt. Man har i ökad utsträckning börjat anlita arbetsförmedlingens särskilda resurser för svårlösta interna anpassningsärenden. Detta bör även ge förutsättningar för en förbättrad samordning mellan de arbetsmarknadspolitiska och personalpolitiska hjälpmedlen. Möjligheterna att från arbetsförmedlingen göra konstruktiva insatser blir betydligt större om en förbättrad löpande kan komma till stånd inom kommunerna uppföljning som bl a innebär att kommunanställda inte remitteras till arbetsförmedlingen “bakvägen t ex på remiss från försäkringskassan eller sjukhus.

Ett av de största problemen i kommunernas ANP-verksamhet har gällt att nå ut till de anställda i stort med information om ANP-gruppen. Kunskaperna hos arbetsledare och chefer varierar - liksom det praktiska stödet för verksamheten. I Piteå bedömde man vid uppföljningskonferensen under våren 1978, att ANP-gruppens status fortfarande är låg och att man i mycket utgör en grupp som arbetar isolerat från den övriga organisationen. Problemen i Jönköpings kommun har varit likartade.

verksamher. . . 100 ANP-gruppernas

har ANP-verksamheten även under den andra försöks- Vid postgirot perioden dominerats av nyanställningsärenden. De tidigare utvecklade arbetsformerna i ANP-gruppen och framförallt dess arbetsuthar drivits vidare. Bemanningen på nyckelposterna i arskott, betsutskottet har varit oförändrad, frånsett att arbetsförmeminqens representant ersatts av en annan arbetsförhuvudansvarige ambitiösa medverkan i försöket medlingstjänsteman. Postgirots framställas som ett mönster för nyanställningsverksamkan gärna het inom den statliga sektorn - och har redan till viss del blivit det. Arbetsutskottets ledamöter har nämligen i stor utsträckfått medverka i artiklar omkring anpassningsfrågor, som inning vid studiebesök och i utbildningssammmanhang m m. formatörer

Vid försökets slut har beslutats om en permanentning av den för-

för ANP-verksamheten som fungerat under ca l,5

söksorganisation år. Arbetsutskottet knyts formellt till rekryteringsavdelningen sekreterarfunktion förläggs dit. Den stogenom att ANP-gruppens skall sammanträda mindre ofta ra ANP-gruppen fortsättningsvis åt frågor av principiell vikt. och då förträdelsevis ägna sig för informationsenheten och andra i Företrädare postgiroskolan, under försöket tillfälligt representerade funktioner, ANP-gruppen skall till gruppen vid behov. adjungeras

har under försöksperioden endast i liten utsträck- ANP-gruppen Detta kan främst förklaras ning arbetat med omplaceringsfrågor. med att har tre samt en man inom postgirot personalkonsultenter med ansvar för omplaceringsfrågor. Man administrativ tjänsteman har därför klarat en stor del av omplaceringsfrågorna utan särskild i ANP-gruppen. Vid försöksperiodens slut har beredning dock arbetsutskottets ordförande, tillika rekryteringschefen, att och dess arbetsutskott skall ges en föreslagit ANP-gruppen funktion i svårare interna anpassningsärenden. Permer uttalad sonalkonsulenterna och den omplaceringsansvarige tjänstemannen att i större till ANP-gruppen anmäla har uppmanats utsträckning tids inte kunnat de ärenden som trots en längre handläggning bringas till någon lämplig lösning.

Motivet för en intergrering av om- och inplaceringsfrågornas Det är i stor utsträckning fråga om handläggning är uppenbar.

ANP-gruppernas verksamhet. . . 101

likartade problemställningar, och gemensamma rutiner bör därför kunna effektivisera verksamheten. Inte minst de fackliga ANPrepresentanterna med sina upparbetade kontakter med enskilda avdelningar, bör kunna bli till en värdefull resurs i omplaceringsarbetet, t ex vid kontakter med och information till tilltänkta omplaceringsavdelningar. Man kan följaktligen bedöma att ANPgruppsverksamheten på detta sätt blivit till en inkörsport för ökad samordning av anpassningsverksamheten inom företaget.

Avgörande för det framgångsrika arbetet vid postgirot har förutom de ansvarigas engagemang, varit de avsevärda befogenheter som ANP-gruppen och därmed arbetsutskottet kunnat arbeta med. Stödet från arbetsledare och enhetschefer anses också ha varit gott om än med vissa undantag, medan inställningen från en del högre chefer varit mer tveksam.

De anställda i gemen anses visserligen ha otillräckliga kunskaper om ANP-gruppens verksamhet men i de fall anställda berörts direkt av nyanställningar av arbetshandikappade, har inställningen till och stödet för verksamheten i stort, varit anmärkningsvärt positiv.

FÖRSÖKET VID STATSKONTORET - ANNORLUNDA UPPLÄGGNING

Vi har hittills endast sparsamt refererat till försöket vid statskontoret. Anledningen är att och tidsplaneuppläggningen ringen skiljt sig kraftigt åt från vad som gällt vid övriga försöksmyndigheter. Här kan endast huvuddragen i försöket summeras.

De inledande diskussionerna och förberedelserna inför inplaceringsarbetet kom igång först under våren l977. Någon arbetsplatskartläggning genomfördes inte. För att få underlag för urvalet av sökande gjorde i stället representanter för sysselsättningsutredningen och arbetsförmedlingen en inventering på enskilda avdelningar av möjligheterna att anställa arbetshandikappade. Statskontoret domineras av projektverksamhet (2/3 av de anställda är handläggare) som bl a innebär att ca 20 % av samtliga anställda varje år placeras om till nya projekt. Inventeringen avsåg därför inte väldefinierade utan vilka arbetsuppgifter projekt/avdelningar som var positiva till att bli mottagar-

102 verksamhet. . . ANP-gruppernas

grupper och som hade tillräckliga handledarresurser.

med detta togs ett tiotal ärenden vid arbets- Ungefär samtidigt ut för intervju med de i försöket engagerade instiförmedlingen tutspsykologerna.

Under den inledande av förberedande diskussioner hölls perioden ett antal möten vid statskont0ret,delvis i ANP-gruppsform, som dels åt arbetsförmedlingsinformation om läget för de ägnades dels åt förpostfäktningar inarbetshandikappade etc, ägnades för det Begreppsförvirringen var praktiska inplaceringsarbetet. på många sätt stor. Arbetsförmedlingens och försöksledningens fann det svårt att få ett klart grepp om vilka representanter som kunde erbjudas. Viss diskussion ägnades arbetsuppgifter visserligen åt möjligheten att placera in desökande på arbetsdär möjlighet till utuppgifter som projektassistent gradvis och inslussning i organisationen skulle ges. Dessa tanveckling blev emellertid så småningom inaktuella genom att de kegångar sökande som arbetsförmedlingen presenterade var överkvalificerade för sådana uppgifter. Samtidigt visade statskontorets representanter efterhand viss otålighet över de till stor del teoretiska diskussionerna. Man tryckte på vikten av personlig kontakt med de sökande. En tvistefråga gällde också i vilken mån kvantitativa för inplaceringsarbetet hade ställts upp målsättningar eller höll fast vid vad som man ej. Myndighetsrepresentanterna hävdade varit det åtagandet, nämligen att anställa ursprungliga 3-5 personer.

vid statskontoret hade före försöket endast Anpaaáningbgnuppen utan verksamhet. varit en papperskonstruktion någon egentlig Personalfrågorna handlades av personalavdelningen - med personal-

inflytande inom MBL:s ram genom veckovisa personalkonseljer. saknas inom statskontoret). Denna ar-

(Personalkonsulentresurser

betsform ansågs genom den begränsade personalstorleken (ca 300) väl även för interna varför man ha fungerat anpassningsärenden inte utan vidare ANP-gruppskonstruktionen kunde motivesåg att ras för statskontorets del. Tveksamheten inför ANP-gruppens funktion uttrycktes främst från myndighetsrepresentanternas sida, men även de fackliga representanterna visade en viss villrådig-

ANP-gruppernas verksamhet. . . 103

het. Detta förstärktes av att de inledande AHP-gruppssammanträdena blev till stora gruppträffar med representanter för arbetsförmedlingen/Lan och försöksledningen samt en rad statskontorsrepresentanter vid sidan av de ordinarie ANP-ledamöterna. Rollfördelningen mellan de olika intressenterna utifrån var desstuom oklar.

ANP-gruppens svaga ställning innebar svårigheter att med gruppen som bakgrund backa upp en genomslagskraftig information. Informationsinsatserna - där även bl a en av arbetsförmedlingen engagerad psykolog deltog - försvårades dessutom av personalens rörlighet i form av projektarbete inom andra myndigheter.

För att ge en klarare bild av vilka sökande de allmänna diskussionerna egentligen gällde, presenterade arbetsförmedlingen fem manliga sökande i åldern 38-55 år. Samtliga hade kvalificerad, främst företagsekonomisk utbildning och likaledes kvalificerade yrkeserfarenheter, dock ej från statlig anställning. De sökandes arbetshandikapp bestod till stor del av en kombination av ålder och specialisering som gjort det svårt att finna lämpliga “ingångsjobb efter att man av olika skäl slutat tidigare anställningar eller att den egna verksamheten inte längre varit bärkraftig. Registrerade arbetshandikapp var rörelsehinder (l), psykiska arbetshandikapp (l) samt övriga somatiska handikapp(3). Gruppen är sannolikt representativ för en betydligt större grupp äldre långtidsarbetslösa som ej formellt registrerats som arbetshandikappade.

Initiativet i det fortsatta arbetet därefter över togs av personalfunktionen som tryckte på vikten av att man tillämpade den normala rekryteringsgången. Man pekade också på de goda förutsättningar som projektorganisationen gav att anpassa arbetsuppgifter till de sökandes förutsättningar och önskemål. De sökande inbjöds till studiebesök och intervjuer med fackrepresentanter och personalfunktionens tjänstemän. Efter att man på detta sätt pejlat de sökandes intresseinriktning, föreslog personalchefen en placering. Förslaget framfördes till berörd avdelningschef som sedan i sin tur intervjuade den sökande.

104 verksamhet. . . ANP-gruppemas

I och med att denna grupp av sökande presenterats (en av de först aktualiseradeföll bort och ersattes med en annan sökande) var man från arbetsgivarsidan inte längre villig att diskutera några av de ytterligare sökande som intervjuats vid arbetsförmedlingen med sikte på försöket. Man hänvisade till det tidigare diskuterade taket på fem personer. Först efter en längre tids uppföljning av den första inplaceringsgruppen kunde man avgöra om man hade resurser för att göra nya åtaganden.

Dessa fem sökande som arbetsförmedlingen först presenterat blev de som anställdes vid statskontoret - i därför också samtliga byrådirektörstjänster efter sedvanlig prövning med hänsyn till kvalifikationer. Vid tillsättningarna som skedde i slutet av hösten 1978, begärdes i samtliga fem fall ersättning enligt reglerna för halvskyddad anställning.

Efter anställningarnas början vidtogs olika introduktions- och utbildningsinsatser som led i statskontorets normala rutiner. Dessutom lät bl a personalenhetens ANP-gruppsrepresentant själv anordna en studiecirkel (5 möten) för de nyanställda.

Lanzs ansvarige tjänsteman i försöket ordnade dessutom ungefär månadsvisa sanmankomster för de nyanställda. Då diskuterades de nyanställdas erfarenheter från introduktionen, arbetsuppgifter etc.De problem som redovisades gällde framförallt svårigheterna att komma in i organisationen och få fast tilldelade arbetspå sikt. Splittring mellan olika projekt, osäkerhet om uppgifter det egna projektets framtid, brist på tillräckligt kvalificerade arbetsuppgifter, svårigheter att komma in i slutna smågruppers var några omständigheter som nämndes under den första gemenskap, tiden. Dessa svårigheter kan till stor del ses som en naturlig följd av de anställdas specialiserade bakgrund och den delvis mindre strukturerade verksamheten inom delar av statskontoret, där det ankommer på de anställda själva att bevaka sina intressen vid övergång till nya projekt etc.

Vid försöketsslut i juni 1978 befann sig fyra av de fem inplacerade kvar i arbete inom statskontoret, därav en med reducerad arbetstid uppdrag. För den femte personen hade man p g a andra

ANP-gruppernas verksamhet. . . 105

efter vissa psykiska sjukdomsbesvär med senare sjukskrivning, bedömt att omplacering till annan statlig myndighet var ett bättre alternativ än återgång till den gamla arbetsplatsen på statskontoret.

Vid den uppföljningskonferens våren l978 som anordnades för försöksmyndigheterna i Stockholm, bedömde personalavdelningens representant i ANP-gruppen att denna fortfarande bara fungerade pä papperet. Stödet från högre chefer till ANP-verksamheten hade varit bristfälligt medan de anställda i stort visserligen givit den principiellt stöd men detta hade tagit sig små uttryck i praktiken.

Som de största problemen i inplaceringsarbetet nämndes: - mellan social och prioriteringssvårigheter tjänst projektarbete - brist på lämpliga tjänster, fåtal stabila funktioner p g a projektorganisationen svårigheter ge inplacerade en fast organisation och social struktur i omgivningen - att ta emot sökande ovilja i arbetsgrupperna - information till arbetsdålig om arbetshandikappen grupperna - mellan Statskontoret och försöksledkontaktproblem ningen; man ansåg bl a att arbetsförmedlingen redan på förhand givit de sökande förespeglingar om anställning vid statskontoret - varför någon förutsättningslös bedömning av möjligheterna att ta fram lämpliga arbetsuppgifter vid Statskontoret egentligen inte kunde göras.

Slutligen bör nämnas att ST-avdelningen vid statskontoret under försöksperioden påbörjat ett arbete med att ta fram underlag för ett fackligt handlingsprogram för anpassningsfrågorna. En särskild arbetsmiljögrupp med 7 ledamöter, varav 2 ANP-representanter, har distribuerat en diskussions-PM till de enskilda avdelningarna. ANP-gruppens tidigare mycket begränsade verksamhet har varit en av drivkrafterna bakom denna verksamhet. Efter försökets slut har ansatser gjorts - bl a efter de fackliga företrädarnas initiativ - att ge ANP-gruppen mer strukturerade uppgifter för statskontorets interna anpassningsfrågor.

9-13. ALLMÄN DISKUSSION. SLUTSATSER OCH FÖRSLAG

Försöksverksamheten har främst syftat till att belysa hur förutsättningar kan skapas för en fungerande ANP-gruppsverksamhet inom den offentliga sektorn. I försöket har visserligen gjorts en markerad prioritering av nyanställningsfrågorna. Men målsättningen har inte formulerats som en fråga om att uppnå så stort antal inplaceringar som möjligt. Även om många av de praktiskt ansvariga för försöksarbetetinom myndigheter och från arbetsförmedlingarna varit påtagligt ”resultatorienterade, så har frågan om lämpliga metoder och hjälpmedel i främjandearbetet varit central.

Vi skall därför i de avslutande kapitlen främst ägna oss åt allmänna frågeställningar rörande ANP-arbetets organisation, förutsättningar; lönsamhet och liknande. Vissa frågeställningar behandlas mer kortfattat i denna rapport än vad deras betydelse egentligen skulle motivera eftersom de diskuterats ingående i den första rapporten från försöket.

Redovisningen av försökets allmänna erfarenheter har delats in i 5 kapitel.

I kapitel 9 diskuteras ANP-gruppernas uppgifter vid sidan av nyanställnings- och omplaceringsverksamhet. Exempel ges på områden där ANP-gruppen kan verka för allmänt bättre förutsättningar för anställning av arbetshandikappade.

Kapitel 10 ägnas åt frågor omkring anpassningsarbetets organisation och resurskrav.

Kapitel ll innehåller en redovisning av erfarenheterna från till-

108 Allmän diskussion, slutsatser och förslag

lämpningen av de arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen, inklusive de särskilda hjälpmedelsformer som prövats i försöket.

Kapitel 12 består av ett försök till en kvantifiering av inplaceringsarbetets konsekvenser som kan ligga till grund för en ekonomisk utvärdering av försöket.

I kapitel l3 slutligen summeras i punktform de problem i ANPgruppsverksamheten som försöksmyndigheternas representanter redovisat som särskilt viktiga. Förslag till åtgärder ges också.

9. GENERELLA ÅTGÄRDER

En av ANP-gruppens viktigaste uppgifter är att verka för åtgärder som allmänt kan förbättra förutsättningarna för anställning av äldre och arbetshandikappade. Det är inte minst fråga om förebyggande insatser.

Vi har tidigare pekat på risken för att mångfalden av akuta personärenden inte ger utrymme för att analysera mönstren i problemställningarna eller möjligheterna till förebyggande insatser. En ANP-grupp tvingas dessutom ofta betrakta teknologiska, ekonomiska och organisatoriska förhållanden som i stor utsträckning givna, och därför hänvisas till ettindividcentrerat arbetssätt. Tillsammans med resursbrist och kanske ett traditionsbundet arbetssätt, kan detta innebära att man i hög grad tillgriper passiva lösningar på anpassningsproblemen. Det kan innebära att omplaceringar får ersätta analys av och insatser mot problemens orsakverkliga er. Alltför sällan ställer man då frågan om det är fel på människan eller jobbet - även om man nog många gånger har på känn att det är jobbet som har de allvarliga bristerna.

Vi ska i detta avsnitt diskutera några områden på vilka en ANPgrupp kan verka för att skapa allmänt bättre förutsättningar för trygg och lämplig anställning - såväl för redan anställda som för arbetssökande med arbetshandikapp.

ATT ANPASSA ARBETSPLATSEN

Det åligger arbetsgivaren att till taga hänsyn arbetstagarens särskilda förutsättningar för arbetet. Vid arbetets planläggning och anordnande skall beaktas att människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika. (Arbetsmiljölagen, 3:e kap., §3)

1 10 Generella åtgärder

Den kanske vanligaste strategin för anpassning av arbetsmilgön till förutsättningar och krav hos arbetstagare som i någon meninç inte klarar arbetets krav, är att utveckla skräddarsydda lösningar för den enskilde individen. Tekniska anordningar, omfördeln ng av arbetsuppgifter är exempel på lösningar som ibland kan vsa sig vara så effektiva eller värdefulla på annat sätt, att de oclså sprids till andra anställda. Detta sätt att arbeta med arbetsmiljöns anpassning är väl motiverat då det t ex rör sig om en anständ som pga uppkommet handikapp fått svårigheter att klara sina invan

da arbetsuppgifter.Men det finns samtidigt en risk för att Lppre-

pade punktinsatser av detta slag i längden blir mycket resurskrävande.De skräddarsydda lösningarna kan snabbt bli inaktuella genom t ex förändringar i verksamheten eller genom att den berörde slutar sin anställning. Man kan dessutom anta att benägenheten inte blir så stor att uppmuntra en anställd med särskilt anpassace arbetsförutsättningar, att söka sig till andra och kanske mer utvecklande arbetsuppgifter. Dessutom kan särlösningar för enskilca personer öka risken för negativa attityder från omgivningen i cen mån de t ex innebär omfördelning av arbetsuppgifter. En kompletterande och på sikt effektivare strategi i arbetsmiljöarbetet borde därför vara att på olika sätt utveckla flexibiliteten ifråga om de miljöbetingelser och andra arbetskrav där man av erfarenhet vet att de anställdas önskemål är svåra att tillgodose. Det kan t ex gälla att inventera möjligheterna till varierande arbetstider, omfördelning av arbetsuppgifter, alternativa arbetsmetoder, arbetsställningar osv.

På många områden kan en rad kunskaper från undersökningar av sambandinellan arbetsförhållanden och anpassningsproblem, ligga till grund för arbetsmiljöinsatser. Enformiga, tunga, smutsiga etc jobb är negativa för de flesta. Att bearbeta sådana problem faller i första hand inom skyddskommittêrnas område.

Många anpassningsproblem på en arbetsplats har emellertid betydligt mer komplicerade och mindre påtagliga orsaker. Det faktum att möjligheterna till bidrag för kollektivt förberedande insatser inte utnyttjats i försöket illustrerar delvis de särskilda svårigheterna i icke industriellt arbete att finna konstruktiva former för arbetsmiljöarbetet. Generella arbetsmiljö-

Generella lll åtgärder

förbättringar som inte endast består i modifieringar av den fysiska miljön kräver en ingående analys av arbetsorganisation och arbetsmetodik. Att kartlägga möjligheterna till t ex omfördelning av arbetsuppgifter, alternativa arbetsrutiner, möjligheter att dela på befattningar osv. Detta är insatser som åtminstone inte ANP-grupperna i försöket klarat jämsides med den övriga verksamheten. Dessutom kräver sådana förändringsprojekt i många fall medverkan av kompetens eller (inom utom företaget) inom området organisationsutveckling. Något sådant utvecklat samarbete - t ex med försöksmyndigheternas egna organisations- och rationaliseringsexperter, har inte kommit till stånd. De tjänstemän som besitter denna typ av kompetens har dessutom normalt målsättningar för Sin verksamhet som till avsevärd del får negativa effekter på de arbetshandikappades möjligheter till arlämpligt bete. Rationalisering och standardisering har i försöksmyndigheter nämnts som viktiga utvecklingslinjer som försvårar anpassningsarbetet.

Slutsatsen blir främst att man måste försöka in bygga sociala målsättningar i organisationsarbetet. Dessutom blir det viktigt för den framtida utvecklingen av företagshälsovården och anpassningsverksamheten att inte bara resurser för tekniska särlösningar och arbetshygien byggs in i verksamheten utan även kompetens inom områden som organisationsutveckling och andra former av tillämpad beteendevetenskap.

ATT UNDERLÄTTA DEN INTERNA RÖRLIGHETEN

Ett annat område för insatser viktigt generella i anpassningsarbetet, gäller förutsättningarna för den interna rörligheten. Detta är dels en fråga om hur välutvecklad är personalpolitiken inom områden som utbildning och utvecklingsmöjligheter inom organisationen. Dels gäller det att finna former för handläggning av omplaceringsfrågorna som verkligen är accepterade i organisationens olika delar.Inom många typer av verksamhet har de ansvarigas uppfattningar om att krav på lOO %-ig måste arbetsförmåga gälla inom det egna området, förhindrat till genombrott nya placeringslösningar. Alltför ofta hänvisas man därför till vissa standardlösningar med placeringar i ett begränsat antal yrkesoch verksamhetsområden.

sou 1978:81 112 Generella åtgärder

Problemet med en begränsad rörlighet mellan yrken och avdelningar/förvaltningar är av betydelse såväl för om- som inplaceringsverksamhet. På den statliga sidan där vikten av koncerntänkande framhålls - sätt som inom kommuner vad gäller ofta på liknande förhållandet mellan enskilda förvaltningar - skulle en ökad satsäven mellan myndigheter och verk vara av värde. ning på rörlighet På detta sätt förbättrade utvecklingsmöjligheter för de anställda skulle kunna ge större utrymme för en aktiv placeringspolitik till äldres och arbetshandikappades förutmed särskilda hänsyn sättningar.

ATT BYGGA UPP HANDLEDAR- OCH KONTAKTMANNASKAP

De diskussioner som förts inom ANP-grupperna omkring möjligheterna till av arbetshandikappade på olika avdelnyanställningar har ofta kommit att lika mycket ägnas åt var man kunnat ningar, finna åt själva arbetsuppgifternas art.

enlämplig personsom

Detta visar av ett mer systematiskt uppbyggt handlepå behovet dar- och kontaktmannaskap på arbetsplatsen. Ett sådant nät vore av värde, inte bara för nyanställda som kan bedömas vara i behov av särskilda stödinsatser, utan lika mycket för redan anställda t ex i samband med omplaceringar.

När det av (ny-)anställda med kända arbetshangäller uppföljning och motsvarande, vara en viktig dikapp kan personalkonsulenter resurs. I kapitel 5 beskrevs personalkonsulenternas betydelsefulla insatser i mer komplicerade nyanställningsärenden. Dessa insatser har till avsevärd del varit av kurativt slag och bl a om och kontakter med de nyanställda som byggt på de kunskaper fåtts redan i samband med ANP-gruppens inplaceringsförberedelser.

också ska kunna behovet av För att en personalkonsulent fylla av såväl nyanställda som tidigare anfortlöpande uppföljning ställda med arbetshandikapp, ställs krav på organisationskunskap och att verksamhet är accepterad på de enskilda avhans/hennes Under sådana betingelser och förutsatt att det delningarna. finns kontaktkanaler till personalkonsulenten, kan fungerande denne såväl bearbeta den enskildes problem som gå in i arbetsoch t ex förebygga tendenser till utstötning eller grupper

Generella åtgärder 113

andra relationsproblem.

I större svåröverskådliga organisationer är emellertid förutsättningarna för ett sådant arbetssätt ofta mindre goda. Så har t ex personalkonsulenterna i postgirot upprepade gånger efterlyst större samarbetsvilja från enskilda avdelningar om att få ifråga grepp om och hitta vägar att i tid angripa problem i arbetsmiljö och hos anställda.

Missriktad lojalitet från arbetskamrater kan bidra till att missbruks- och även andra sociala problem tillåts utvecklas så långt att problemen när de väl når personalkonsulent, anpassningsgrupp, företagsläkare m fl, nästan är omöjliga att bearbeta på ett framgångsrikt sätt.

Det försök med särskilt utsedda kontaktpersoner som gjorts i försöket, är en väg till ettutvecklat kontaktnät på den enskilda avdelningen, som dessutom innebär en ofta efterlyst avproffesionalisering av anpassningsarbetet. Det vore också en positiv utveckling om man kunde fördjupa innebörden av olika former av kontaktmannaskap som idag ligger på arbetsplatsombud, arbetsledare, introduktörer med flera. Viss utbildning av ungefär den typ som getts till de särskilda kontaktpersonerna i försöksmyndigheterna - dock gärna i utvecklad form - skulle vara en förutsättning. Självklart är det också viktigt att man understödjer de former av informellt som vuxit fram kontaktmannaskap på många arbetsplatser. Praktiska detaljer som ersättning för resor, redovisning av arbetstid etc i samband med tillfälliga utryckningar har redovisats som onödiga irritationsmoment för anställda som gjort frivilliga åtaganden för arbetskamrater med problem.

Fördelarna med en breddning av kontaktmannaskap på detta sätt, är uppenbara. Att bli föremål för en kontaktpersons stödinsatser skulle inte riskera att bli information stämplande, och uppföljning vid omplacering och nyanställning skulle underlättas etc. Ett utvecklat socialt arbetsledarskap skulle också kunna innebära en berikning av arbetsuppgifterna för många anställda. Självklart inrymmer den normala arbetsledarrollen en viktig social dimension men det är en erfarenhet bl a från försöket att de formella arbetsledarnas resurser för individuell uppfölj-

114 Generella åtgärder

och stödinsatser kan vara mycket begränsade. Det är dessning utom inte att kriterierna för urval av arbetsledare självklart till förutsättningar att fylla en kontakttar tillräcklig hänsyn funktion av det slag vi diskuterat.

INFORMATION - UTBILDNING - ATTITVDPÅVERKAN

I de flesta anvisningar m m som under senare år berapporter, handlat de arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden, framhålls vikten av attitydpåverkan för framgångrika främjandesträvanden. - Innan man kan nå verkliga resultat, måste såväl ansvariga som gemene man ges information om de arbetshandikappade och dessas situation, och därigenom förhoppningsvis få positivare till att ha arbetshandikappade som underordnade attityder och arbetskamrater. - Så lyder ett vanligt argument.

är attitydfrâgan av central betydelse.Men detta är

Självklart en insikt kan leda fram till förknappast som i sig påtagliga av möjligheterna att anställda arbetshandikappade. bättringar Attitydpåverkan är en långsiktig uppgift.

Informationskonferenser och utbildningsdagar kan vara av stort värde för att sprida kunskaper om arbetsmarknadspolitiska hjälpsamhällsintresset av att öka anställningen av arbetshandimedel, etc. har rapporterats att kunskakappade I försöksmyndigheterna dess arbetsformer och hjälpmedel, fortperna om ANP-gruppen, såväl hos vissa chefer som anställda i farande är bristfälliga stort, Fortsatta utbildningsinsatser är alltså i och för sig angesnabbt och avgörande sätt pålägna. Men de kan knappast på något verka människors eventuella fördomar eller sätt att i verkliga situationer kamrater. reagera på arbetshandikappade

Under senare år har undersökningar genomförts där man frågat anställda hur de skulle ställa sig till att få arbetshandikappade som kamrater. Att döma av resultaten från dessa studier utgör det stora flertalets inställning till att ha arbetshandikappade

arbetskamrater, inte något avgörande problem. Men ändå finner.

man i det arbetet i samband med in- eller omplacerinpraktiska reaktioner mot en nykomling kan bli till gar att omgivningens

Generella åtgärder 115

en avgörande svårighet. Detta är bl a en illustration till svårigheterna att göra meningsfulla rörande handiattitydmätningar kappfrågor. Trots en i grunden positiv till inställning främjandefrågorna, finner man alltså att människor under givna betingelser ändå kan reagera negativt på arbetshandikappade som arbetskamrater eller underordnade. Uppgiften måste därför vara att studera under vilka betingelser ifråga om arbetsmiljö, arbetsorganisation m m, som sådana negativa är - Attiattityder vanliga. tyder uppkommer ju nämligen inte “ur ingeting. När man närmare studerar bakgrunden till utstötningstendenser på en arbetsplats så kan man också ofta finna högst i naturliga förklaringar de yttre arbetsförhållandena. Toleransen mot icke l0O ar- %-iga betsprestationer kan t ex påverkas negativt av lönesystem, prestationskrav och arbetsorganisation, som innebär att omgivningen i arbetsgruppen får bära konsekvenserna av att en kamrat i gruppen inte håller måtten. Omvänt kan man anta att toleransen ökar i den utsträckning som arbetsgruppen för den kompenseras arbetsmässiga merbelastningen, görs delaktiga i ansvaret för att stödja den arbetshandikappade och vet att sådana merinsatser erkänns som betydelsefulla av arbetsledningen, deltar i planeringen och införstådd görs med nykomlingens situation i den utsträckning denne själv föredrar.

KARTLÄGGNING AU ARBETSPLATSER

I AMS handledning för ANP-grupperna framhålls värdet av att låta

göra arbetsplatskartläggningar som underlag för av

bedömningen arbetshandikappades möjligheter till anställning. Olika modeller för sådana kartläggningar har I vissa fall har prövats. man försökt att i första hand identifiera sådana som arbetsuppgifter kan utföras av arbetshandikappade. Man har då i allmänhet utgått från föreställningar om arbetsförutsättningar hos vissa grupper av väldefinierat fysiskt som rörelsehindrade handikappade eller syn- och hörselskadade. Den kartläggning som genomförts i sysselsättningsutredningsförsöket är ett exempel på ett annat arbetssätt. Syftet har varit att förutsättningslöst ett kartlägga så brett urval av arbetsuppgifter som möjligt oberoende av schablonuppfattningar om arbetshandikappades förutsättningar eller av tillfälliga rekryteringsbehov. Det praktiska kartläggningsarbetet beskrevs i den tidigare rapporten från försöket. Vi skall

1 16 Generella åtgärder

om metodik och här i stället peka på några av de problem ifråga som kan vara förknippade med arbetsplatspraktiskt genomförande

kartläggning.

MÅNGA HETODPROBLEM

former av arbetsanalys oberoende av syf- Gemensamt för de flesta blir en fråga om en abstraktion av te, är att det oundvikligen mellan olika miljöförhållanden (inett ofta komplicerat samspel arbetsbeteenden och klusive arbetsuppgifter) och en uppsättning helt konstant utan varierar Detta samspel är aldrig attityder. som för tillfället utför arbetet. med den individ

en enAhiZd penA0nA anbetA- Där kan man aldrig konneht áänutsäga i en för henne ny miljö och med nya arbetsuppgifter. beteende hennes upplevelser av arbetet och Ännu mindre kan man förutsäga - Den sociala miljön förändras ju redan dess sociala inramning. in i arbetsgruppen -. i och med att nykomlingen stiger

haniläggningaäna bön vana. Ett annat problem rör hun detaljenade

växa fram en ansenlig skepsis mot Det har under senare år börjat för arbetsanalys. Praktiolika, ofta ambitiöst upplagda, system att göra avvägningar mellan kens män har pekat på svårigheterna och kraven uppgifterna inte behovet av detaljinformation på att innebär alltför snabbt blir inaktuella. En hög detaljeringsgrad att analyserna måste aktualiseras i många typer av verksamhet kräver en i längden orimlig arbetsinmed täta mellanrum vilket å den andra sidan, sats. Ett alltför grovt beskrivningssystem dels dels riskerar att bli missvisande p g a ofullständigheter, tas till de viktigare variaför att inte tillräckliga hänsyn stora till förtionerna inom ett yrke och de ofta möjligheterna Beskrivningarna riskerar med ändringar i en enskild befattning. andra ord att bli onödigt statiska.

rör valet av vid ar-

Ett annat viktigt problem uppgi6tAKämnaäe

Forskning inom området arbetsanpassning,

betsplatskartläggningar.

mellan experters har visat att det finns en god överensstämmelse av t ex ett arbetes tekniska och organisatoriska bedömningar

Generella åtgärder 117

aspekter respektive den enskilde arbetstagarens upplevelse eller bedömning av arbetet i motsvarande hänseende. Här det däremot gäller många psyko-sociala faktorer krävs en så långvarig inblick i arbetsplatsförhållandena att befattningshavaren själv är den störste experten. Problemet är emellertid att han/hon liksom andra initierade, t ex arbetsledare, av olika skäl kan färgas i sina bedömningar. Många gånger tenderar man kanske att överskatta kraven i det egna arbetet eller att i bedömningarna lägga in stora delar av just de egna färdigheterna som i och för sig inte är alldeles nödvändiga i arbetet. Det kan också finnas faktorer som verkar i motsatt riktning. Problemen gäller därför till stor del att av olika göra beskrivningar jobb jämförbara d v s skapa en gemensam referensram för ett stort antal bedömare. En väg att finna ett någorlunda tillförlitligt genomsnitt skulle kunna vara, vilket bl a föreslagits i Piteå kommun, att låta befattningshavare med samma eller liknande arbetsuppgifter, i grupp diskutera och beskriva sina arbetskrav och miljöförhållanden fören tränad intervjuare.

NÅGRA PRAKTISKA TUMREGLER

Det finns inte här utrymme för att i detalj diskutera hur man kan lösa de många bedömningstekniska problemen.Vi ska i stället bl a utifrån försökserfarenheterna, peka på vissa tumregler för det praktiska genomförandet av en arbetsplatskartläggning.

l. Det är viktigt att kartläggningens syften klargörs för alla berörda. Det finns inom många organisationer negativa erfarenheter av hur arbetsanalys kopplats till rationaliseringsinsatser, förändringar av lönesystem och andra förändringar som upplevts som negativa. När en jobbkartläggning ingår som ett led i anpassningsverksamhet, kan det finnas en risk att de anställda känner sina jobb vara hotade. 2. Kartläggningsarbetet bör läggas upp och helst även genomföras av dem som senare skall använda kunskaperna - med andra ord bör ANP-gruppens ledamöter, ansvariga för skyddsfrågor, företagshälsovårdens representanter och övriga i anpassningsarbetet verksamma grupper medverka. 3. Kartläggningsarbetet bör ingå som en del i ett planerat anpassningsarbete där de som medverkar i kartläggningsarbetet också märker att deras insatser ger resultat, t ex i form av arbetsmiljöinsatser.

118 Generella åtgärder sou 1978:8!

4. Hjä1pmed1en för kart1äggning bör vara enk1a, anpassade ti11 det ensk11da företagets förutsättningar och kunna bearbetas på ett snabbt sätt.

Resultaten från arbetsp1atskart1äggningen kommer att presenteras 1 en separat rapport från statens arbetsklinik. Erfarenheterna från försökets kartläggning kommer dessutom att tas ti11vara i k1inikens fortsatta utveck1ingsarbete, för att få fram förenk1ade beskrivningssystem. Detta arbete kommer b1 a att redovisas 1 samband med slutrapportering av det projekt Uts1agning och arbetsmiljö, finansierat av arbetarskyddsfonden, inom vilket kart1äggningsmet0diken tagits fram.

sou 1978:81 119

10. ANPASSNINGSGRUPPSARBETETS ORGANISATION

Försöksverksamheten har tydligt visat på hur olikheter i organisation, kompetens, personalförhållanden etc skapar mycket varierande förutsättningar för anpassningsgruppernas verksamhet. Man kan därför inte ställa upp några generellt giltiga och samtidigt detaljerade rekommendationer för anpassningsarbetet. I det följande redovisas några allmänna synpunkter utifrån försökets erfarenheter som komplettering till de tumregler som uppställdes i föregående rapport.

ANP-GRUPPENS STÄLLNING INOM ORGANISATIONEN MÅSTE KLARGÖRAS

Det är en angelägen startpunkt för ett fungerande ANP-gruppsarbete att man klargör förhållandet till bl a skyddskommittêr, urvals- och förordsnämnder och liknande samt till rekryteringsfunktionen.

Inte minst avgränsningen i förhållande till skyddsverksamheten är idag något diffus. Arbetsmiljö- och personalfrågor som berör all personal eller frågor i övrigt av mer generell natur skall enligt lagar, avtal och överenskommelser behandlas i skyddskommitten. Detta innebär bl a att alkoholfrågorna räknastill skyddsverksamheten. ANP-gruppen skall behandla frågor som rör förändringarav arbetsförhållandenför en enskild arbetstagare som är äldre eller arbetshandikappad, eller en grupp av arbetstagare med liknande problem.

En strikt gränsdragning av detta slag är orimlig att arbeta med i praktiken och en samordning mellan de båda gruppernas verksamhet är nödvändig. I många fall saknas praktiska samordningsproblem då ledamöterna i de båda grupperna i stort sett är de samma.

120 Anpassningsgruppsarbetets organisation

Ibland har man gått så långt att nan formellt slagit ihop skyddskommittên och ANP-gruppen till en enda grupp med dubbla funktioner. Det viktiga blir då att se till att främjandefrågor inte skjuts i bakgrunden. Den stora risken med en formell avgränsning mellan anpassnings- och skyddsverksamheten ligger annars i att man kan förlora kopplingen mellan erfarenheterna från arbetet med enskilda anpassningsfrågor som ofta måste lösas under betingelser som är givna på kort sikt, och det mer långsiktiga förändringsarbetet med större räckvidd. ANP-gruppen bör fungera som en viktig instans för att initiera arbetsmiljöinsatser inte minst på det psyko-sociala området där skyddskommittêrna fortfarande i mycket liten utsträckning kunnat utnyttja sina befogenheter.

UNDERGRUPPER TILL ANP-GRUPPEN

I större organisationer med splittrad verksamhet kanske även geografiskt framstår det som naturligt att delegera det praktiska till undergrupper med anknytning till anpassningsarbetet de enskilda verksamheterna. En sådan konstruktion motiveras av att man får en större närhet till anpassningsproblemen och lättare ser möjligheter till lösningar. Dessutom minskar risken för isolering av den centrala ANP-gruppen till en grupp människor som arbetar för sig själva.

Dessa frågor har främst diskuterats inom de båda försökskommunerna. I Jönköpings kommun har ANP-gruppen utvecklat ett samarbete med de olika personalansvariga på enskilda förvaltningar och därmed försökt bredda verksamheten. Några fasta undergrupper har dock inte inrättats.

i Piteå kommun har under hösten l978 begärt att in- ANP-gruppen för de större förvaltningarnas politiska nämnder få presentera sin verksamhet och diskutera ett antal i förväg utsända frågor som rör En av dessa frågor rör behovet anpassningsverksamheten. av särskilda kontaktpersoner för anpassningsverksamheten. Om ANPgruppen får stöd hos de ansvariga nämnderna skall ett förslag lämnas till kommunstyrelsen om att särskilda kontaktpersoner utses från både arbetsgivar- och arbetstagarsidan vid de enskilda förvaltningarna.

Anpassningsgruppsarbetets organisation 121

Genom denna organisation vill man i första hand skapa bättre möjligheter att lösa personalfrågorna inom den enskilda förvaltningen. Först när man undersökt möjligheterna till sådana lösningar kan ärendet remitteras till ANP-gruppen. Kontaktmännen skall sedan i samråd med ANP-gruppen och företagshälsovården medverka vid introduktion och information samt ansvara för uppföljning i samband med omplaceringar inom eller mellan förvaltningar. Motsvarande uppgifter läggs på kontaktmännen även i nyanställningsärenden.

LINJEANSUARET FÖR ANPASSNINGSFRÅGOR FÅR EJ RUBBAS

Ansvaret för att tillgodose de anställdas krav och önskemål ifråga om arbetsuppgifter, miljöförbättringar etc, måste alltid i första hand ligga ute på de enskilda avdelningarna, förvaltningarna eller motsvarande. Arbetsledningen har en given nyckelroll. En centraliserad ANP-funktion kan riskera bli en instans dit problem legitimt kan skyfflas över från enskilda avdelningar och samtidigt tunna ut linjeansvaret. En sådan utveckling måste motarbetas. ANP-gruppen bör snarare, t ex på det sätt som just beskrivits för Piteå kommun, försöka fungera som en påtryckargrupp som medverkar till att sprida främjandesträvanden och arbetsmiljötänkande till organisationens olika delar.

ANP-GRUPPENS SAMMANSÄTTNING

Frågan om ANP-gruppens lämpligaste representation är svår att besvara entydigt. I ett inledande skede då riktlinjer och ansvarsområden för ANP-gruppen skall läggas fast, är det angeläget att representanterna för samtliga tre parter i ANP-gruppen har mandat till bindande beslut.

För det löpande arbetet i ANP-gruppen och för att nya initiativ skall tas, blir det emellertid angelägnare att representanterna inte är så uppbundna av andra åtaganden (t ex fackliga uppdrag) att det går ut över anpassningsverksamheten. Lösningen på detta avvägningsproblem kan vara att, som t ex inom postgirot, arbeta med en större ANP-grupp med olika nyckelfunktioner företrädda, där främst principfrågor behandlas. Det löpande arbetet förläggs då till ett arbetsutskott eller motsvarande som kan arbeta med

122 Anpassningsgruppsarbetets organisation

den stora AHP-gruppens mandat.

En annan viktig punkt rör betydelsen av stabilitet i de olika parternas representation, särskilt i det löpande arbetet som sker i arbetsutskott eller motsvarande. Det tar tid för de olika ledamöterna att lära känna organisationen och att utveckla ett fungerande lagarbete. Denna inkörningsperiod är en viktig investering som riskerar att förspillas om ledamöter byts ut med täta mellanrum.

Det är dessutom väsentligt att man med valet av ledamöter får en god täckning av organisationens viktigaste delar. - I de grupper där företrädare för vissa verksamhetsgrenar saknats, har inplaceringsarbetet i stor utsträckning begränsat till övriga delar av organisationen.

DEN FACKLIGA MEDVERKAN I ANPASSNINGSARBETET

De fackliga representanternas insatser i ANP-verksamheten har varit avgörande för resultatet i de försöksmyndigheter där försöket haft det mest positiva utfallet. Även i övriga myndigheter har de fackliga förtroendemännens principiella inställning till främjandefrågorna, varit positiv. Men rättvisekrav från redan anställda, bundna befordringsgångar och kösystem även till vissa arbetsuppgifter på obefordrad nivå, har vid flera myndigheter inneburit att de fackliga representanterna intagit en restriktiv hållning i enskilda nyanställningsärenden. Detta är förhållanden som måste bearbetas främst genom organisatoriska förändringar, men också genom utveckling av en klarare facklig politik i främjandefrågor som kan ligga till grund för en solidarisk anställningspolitik på den enskilda arbetsplatsen.

Man kan i detta sammanhang också konstatera att de fackliga organisationernas nyckelroll i t ex postgirot och postverkets industrier, i huvudsak fyllts av ett litet antal enskilda ANP-ledamöters starka engagemang i anpassningsverksamheten. Det praktiska stödet från de lokala klubbstyrelserna har inte alltid varit särskilt starkt och man har också mött svårigheter att bredda det fackliga engagemanget. Vid postgirot har såväl statsanställdas förbunds- som statstjänstemannaförbundets representanter i ANP-

Anpassningsgruppsarberers organisation 123

gruppens arbetsutskott, haft svårt att finna lämpliga och intresserade suppleanter till ANP-gruppen.

ARBETSFÖRMEDLINGENS MEDUERKAN I ANP-GRUPPSUERKSAMHETEN

Försöket har givit exempel på den nyckelroll arbetsförmedlingens tjänstemän kan ha i ANP-gruppernas verksamhet. Externa organ i förhållande till företaget kan visserligen inte genomáöaa breda förändringar i arbetsförhållanden och förutsättningar för främjandeverksamhet i övrigt. Arbetsförmedlingen kan emellertid understödja och driva på sådana förändringar genom information och argument bl a med främjandelagen som grund.

I den förra försöksrapporten framhölls värdet av att arbetsförmedlingsrepresentanten i ANP-gruppen tar del även av de interna anpassningsfrågornas handläggning. Därigenom ges värdefulla organisationskunskaper som underlag för medverkan även i nyanställningsverksamhet och dessutom kan arbetsförmedlingens medverkan vara ett viktigt bidrag till det arbete som syftar till att förebygga utslagning av redan anställda.

Som motvikt bör dock understrykas att det många gånger är orimligt att företag ställer omfattande krav på arbetsförmedlingens medverkan i det interna anpassningsarbetet. Många större företag, kommuner etc har proportionellt långt större personalresurser för varje enskilt anpassningsärende än vad arbetsförmedlingen kan väntas få inom förutsebar framtid för sina egna sökande. En aktiv medverkan från arbetsförmedlingen i ett företags anpassningsverksamhet måste kopplas till krav på att arbetsformerna t ex för personalkonsulenters och företagshälsovårdens verksamhet innebär att endast ärenden som absolut inte kan lösas med företagets egna resurser, belastar arbetsförmedlingen. Idag händer det alltför ofta, exempel kan hämtas från försöksmyndigheterna, att personer med anställning kommer till arbetsförmedlingen för utbildning eller arbetsvårdande åtgärder och att sedan ärendena bakvägen aktualiseras i t ex ANP-gruppen. Detta får i många fall ses som ett resultat av bristfälliga uppföljningsrutiner inom företag och myndigheter.

124 Anpassningsgruppsarberers organisation

SAMORDNING MED INSTANSER UTANFÖR FÖRETAGET

Arbetsförmedlingens arbetsvårdsinsatser utgör ofta bara en länk i en längre kedja av social och medicinsk rehabilitering, utbildning osv. Behovet av en samordning mellan dessa olika insatser har betonats från många håll under senare år. Samarbetet i de så kallade Reha-grupperna (försäkringskassa, arbetsförmedling, sjukvård, socialvård), arbetsförmedlingstjänstemännens kontaktmannaskap vid fängelser, sjukhus, rehabiliteringsinstitutioner etc är exempel på försök att tillgodose dessa krav.

Samordningen måste emellertid också sträcka sig in i företaget, särskilt när det gäller anställda med långvariga psykiska, socialmedicinska eller andra problem som gör dem beroende av stödinsatser utanför arbetsplatsen. Inte minst viktig blir uppbyggnaden av samordnade kontakter mellan arbetsplatsen och aktuella vård/rehabiliteringsinstanser för att man ska kunna bygga upp en effektiv beredskap vid misslyckanden. Försöket har med flera exempel visat på vikten av att då något extraordinärt inträffar, som återfall i missbruk, oförklarlig frånvaro etc, kontaktvägarna mellan arbetsplatsen, arbetsförmedlingen och t ex sjukhus och socialbyråer är upparbetade. De i försöket särskilt utsedda kontaktpersonerna har i vissa fall haft en viktig funktion för utåtriktade kontakter, t ex med sjukhus.

Att skapa beredskap för misslyckanden utgör också en viktig allmän förutsättning för möjligheterna att över huvud taget kunna få till stånd inplaceringar av arbetssökande med t ex missbruksproblem. En ofta uttryckt farhåga från enhetschefer och andra som motsatt sig enskilda inplaceringar, har varit att man skulle komma att bli lämnade att klara eventuella problem på egen hand. - Vad händer t ex om vi tar emot den här personen med tidigare alkoholproblem - och han fortsätter att missbruka alkohol även på arbetsplatsen? Rycker arbetsförmedlingen in då eller företagshälsovården?

Arbetsförmedlingstjänstemännens bedömningar av det egna ansvaret för uppföljningsinsatser för inplacerade arbetshandikappade, har varierat. Såväl de egna som respektive försöksmyndigheters resur-

Anpassningsgruppsarbetets organisation 125

ser har naturligtvis varit vägledande för avvägningen, även om man i några enskilda fall markerat arbetsgivaransvaret för de nyanställda. Arbetsförmedlingens särskilda resurser för att medverka i försöket, har ändå givit utrymme för i många fall mycket omfattande uppföljningsinsatser även efter anställning. Insatserna har i vissa fall varit av ett slag som inte normalt kan anses ligga inom arbetsförmedlingens ansvarsområde men där t ex socialbyråer av resursskäl eller annat, inte kunnat sätta in tillräckligt snabba eller omfattande åtgärder.

ANPASSNINGSVERKSAMHETENS RESURSKRAV

I rapporten över den första försöksperioden redovisades de resurser försöksverksamheten krävt i form av sammanträdestimmar, arbetsdagar för de medverkande i det löpande anpassningsarbetetm m. Resursbehoven för anpassningsarbetet har under den andra perioden naturligt nog varit betydligt mindre i flertalet försöksmyndigheter. Det minskade antalet inplaceringsärenden och bortfallet av vissa tillfälliga förstärkningar i ANP-gruppen har bidragit till detta. Dessutom har man i mycket liten utsträckning satsat på större informationsaktiviteter i utbildningsform av det slag som sattes in vid försökets början.

I och med att en större del av ANP-gruppernas arbete kommit att ägnas åt interna frågor t ex omplaceringsönskemâl, har dessutom tidspressen att lösa enskilda ärenden i viss mån minskat. Detta innebär inte att man haft betryggande resurser för ANP-arbetet i samtliga försöksmyndigheter, utan snarare att den akuta resursknappheten under den första försöksperioden blivit mindre påtaglig under den avslutande försöksfasen.

har i sitt betänkande Arbete åt han- Sysselsättningsutredningen dikappade (SOU l978:l4) angivit önskvärda resursförstärkningar till arbetsförmedlingarna för att möjliggöra en ökad satsning på anpassningsverksamheten.

FÖRETAGENS ANPASSNINGSRESURSER MÅSTE FÖRSTÄRKAS

Det har av naturliga skäl varit svårt för sysselsättningsutredningen att på samma sätt som för arbetsförmedlingen, ange all-

126 Anpassningsgruppsarberets organisation

männa riktlinjer för hur arbetsgivarnas resurser för anpassningsverksamhet bör förstärkas. Förutsättningarna är ju så varierande. Försöket har givit ett relativt gott mått på storleken av de resurser som krävs på arbetsplatsen för att motsvara de krav som anställning av människor med arbetshandikapp kan innebära.

De myndigheter som medverkat i försöket har utgjort ett med avsikt positivt urval i fråga om personaladministrativ standard. Trots detta står det klart att man inom försöksmyndigheterna inte hade klarat sina försöksåtaganden utan de förstärkningar och extraordinära insatser från internt ansvariga som satts in under försöket.

Knappt hälften av landets kommuner saknar egna företagshälsovårdsresurser och där sådana resurser byggts upp, är vanligen den medicinska och tekniska delen tillgodosedd medan psykosocial kompetens saknas i de flesta fall. På motsvarande sätt får konstateras att standarden på den statliga sidan ifråga om personalsocial och psykosocial kompetens är påfallande låg. Uppbyggnaden av de statliga företagshälsovårdscentralerna går så pass långsamt att dessa förhållanden kan antas bestå även lång tid framöver.

Samtidigt bidrar en rad faktorer till att kraven på företagens egna resurser för anpassnings- och rehabiliteringsinsatser kommer att öka. En minskad rörlighet på arbetsmarknaden, sannolikt mest uttalad för de resurssvaga grupperna, innebär att anpassningsproblem som tidigare lösts ur företagets synvinkel genom frivillig avgång, i högre grad blir till företagsinterna problem. ökade krav från arbetsförmedlingen på företagens medverkan i främjandearbetet bidrar naturligtvis till dessa skärpta krav.

Hur bör då utbyggnaden av företagens anpassningsresurser ske? Vid en utveckling av företags och myndigheters resurser för anpassningsverksamheten blir det naturligtvis väsentligt att man försäkrar sig om tillräcklig kompetens på företagshälsovårdsoch det personalsociala området. Samtidigt står det klart att en fungerande anpassningsverksamhet inte enbart kan byggas på specialister.

A npassningsgruppsarberers organisation 127

Utan en aktiv medverkan i anpassningsverksamheten från arbetsledning och fack, kan även ytligt sett väl tilltagna personalresurser helt sväljas av ett begränsat antal svårlösta anpassningsärenden. Det är därför knappast meningsfullt att försöka sig på en bedömning av hur många tjänstemän med t ex kurativ och psykosocial kompetens som krävs för en fungerande anpassningsverksamhet i en organisation av viss typ och storlek.

En av försökets mest påtagliga erfarenheter rör den nyckelroll som fyllts av de fackliga representanterna, som varit hårt engagerade i nyanställningsverksamheten. De har med framgång gjort insatser som till stora delar kan beskrivas som normala personalkonsulentuppgifter. Samtidigt som den kanske största framtida resursen för anpassningsverksamhet ligger i ett ökat fackligt engagemang, finner vi att det i flera försöksmyndigheter varit svårt att få en verklig bredd i den fackliga medverkan på anpassningsområdet. Det är i stället enskilda eldsjälar som svarat för det tunga jobbet - och som inte enbart mött positiva reaktioner hos sina fackliga kollegor. En utvecklad central facklig politik i främjandefrågor bör kunna underlätta detta. Detta har av de fackliga ANP-ledamöterna till stor del förklarats med att fackets medlemmar i allmänhet, inte förstått ANP-gruppens verksamhet. Här blir det därför en angelägen uppgift att - inte bara genom information utan helst också via ordentliga utbildningsinsatser - söka engagera arbetsplatsombud med flera i anpassningsverksamheten.

ll. DE ARBETSMARKNADSPOLITISKA HJÄLPMEDLEN

Tillgången till de arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen för arbetshandikappade, har haft en avgörande betydelse för försöksresultaten. Vi ska i det följande diskutera såväl de särskilda bidragsformer som prövats under försöket, som övriga arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel för att främja anställning av arbetshandikappade. I vilken utsträckning har de tillämpats i försöket, vilka praktiska problem har funnits, är bidragsnivåerna väl avvägda?

DE TILLFÃLLIGA BIDRAGSFORMERNA VID ANSLAGSMVNDIGHETERNA

De finansieringsmöjligheter som givits under försöket för anställning av arbetshandikappade inom anslagsmyndigheter, har varit en absolut förutsättning för det stora flertalet inplaceinom denna sektor. _ringar Man har genom dessa finansieringsformer kunnat nyanställa arbetssökande på tillfälligt konstruerade tjänster utanför ordinarie budget för att sedan gradvis försöka föra in dessa anställda i den ordinarie Det organisationen. innebär att man kunnat anställa sökande trots att dessa inte alltid i utgångsläget passat för utbildtillgängliga befattningan ningsmässigt eller på annat sätt.

Det har dock visat att sig överföringen av de nyanställda i försöket in i den ordinarie blivit till organisationen, en lång och svår process i flera fall. Detta har berott dels på de anställdas krav och begränsningar, dels på det stela personalbudgetsystemet och svårigheterna att inrätta fasta tjänster med för de nyanställda lämpliga arbetsuppgifter. Den låga personalomsättningen och det kärva budgetläget vid anslagsmyndigheterna har varit andra försvårande omständigheter.

130 De arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen sou 1973:81

Detta har b1 a inneburit att 1änsstyre1sen i Jönsammantaget 1än vid s1ut då de ti11fä11iga finanköpings försöksperiodens ut, tvingats vända sig ti11 statens persosieringsformerna 1öpt na1nämnd om mede1 ur det särski1da 1öne- (SPN) med en begäran för att k1ara finansieringen av de nyanstä11das 1öner ans1aget under en övergångsperiod.

Dessa svårigheter förutsågs redan vid försökets p1anering. begärde möj1igheter att ge utfäste1- Sysse1sättningsutredningen ser ti11 om fortsatt garanti för 1önerna försöksmyndigheterna de som anstä11des i de fa11 man icke inom ti11 genom försöket hunnit överföra dessa ti11 ordinarie tjänst. I försöksperioden va1des eme11ertid en annan konstruktion departementsbes1uten vi1ket tidigare redogjorts för.

HALVSKVDDAD SVSSELSÃTTNING

för sysse1sättning infördes Systemet med statsbidrag ha1vskyddad på försök under budgetåret 1967/68 då ett bidrag på 5.000 kr per och år infördes. De stora förhoppningar som knöts ti11 sysp1ats temet infriades inte. Efter 5 år fanns bara 2000 ha1vskyddade Fr 0 m den 1 ju1i 1972 infördes nya reg1er som innebar p1atser. att med be10pp motsvarande 40 % av k0ntant1önen bidrag utgick ink1usive Prognoser från arbetsmarknadssemesterersättning. en utveck1ing upp ti11 ca 20.000 ha1vmyndigheterna förutspådde infriades inte skyddade p1atser inom något år. Förhoppningarna he11er nu - vi1ket förk1arades med 1âgk0njunkturen och den tid det tar att anpassningar av arbetsp1atserna i samband genomföra med inp1aceringar.

Fr 0 m 1977 förstärktes åter en1igt den tidigare bebidraget skrivna 75-50-25-25 - mode11en. Men även nu efter de första 1,5 åren med den nya bidragsformen tvingas vi konstatera att utveckinte ha påverkats nämnvärt. Förk1aringarna har 1ingen tycks varit de samma som tidigare - d v s 1ågk0njunkturen i första

hand.

Detta visar, 1iks0m försökserfarenheterna, att en rim1ig kostmerkostnader för anstä11ning av nadstäckning av företagens

De arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen 131

arbetstagare med arbetshandikapp, endast är en nödvändig men alls inte tillräcklig förutsättning för en utvidgning av den halvskyddade verksamheten. Den ytterligare och avgörande förutsättningen är att man i företagen har kompetens och resurser för att även klara de icke rent ekonomiska åtaganden som anställning av arbetshandikappade kan innebära. Även om ökad information om de arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen behövs och även om en kärv arbetsmarknad allmänt påverkar nyanställningsmöjligheterna för så måste arbetshandikappade negativt, den viktigaste långsiktiga åtgärden för att utveckla den halvskyddade anställningsformen vara att stimulera företagen att utveckla kompetens och resurser inom anpassningsområdet.

HUR FÖRHÅLLER SIG BIDRAGSNIUÅN TILL FÖRETAGETS KOSTNADER?

Bidraget för halvskyddad anställning kommer självklart i de enskilda fallen att stå i en mycket varierande proportion till företagets verkliga merkostnader p g a produktionsbortfall, ökade handledningsresurser eller vad nu de särskilda resurskraven består i. I en så omfattande nyanställningsverksamhet som den som t ex skett vid postgirot och postverkets industrier, får man snarast se de olika bidragen för enskilda personer, sammantagna som en totalersättning för extra insatser och produktionsbortfall som varit mycket svårberäknade vid anställningstillfället.

I enskilda fall har ersättningen uppenbart inte täckt företagets extra kostnader. Det gäller t ex då den anställde haft mycket liten närvaro vilket innebär att bidragsbeloppet blir mycket lågt. Samtidigt kan en sådan person kräva extra insatser från företagets personalsociala sida, för personalregistreringsfunktionen etc. Nu kan visserligen hävdas att personer med så begränsad närvaro måste bli föremål för insatser (ex rehabilitering eller anställningsbyte) så att tillståndet inte blir permanent. Samtidigt kan man tänka sig att det för arbetstagare med t ex svårare psykiska besvär med återkommande sjukdomsperioder och kanske begränsad arbetstid, ändå ur såväl allmän rehabiliteringssynpunkt som för individen själv kan vara den bästa lösningen att ha en arbetsplats dit man kan återkomma under friskperioder. I sådana fall skulle en minimisumma för statsbidraget vid halvskyddad sysselsättning, kunna vara motiverad. En sådan

132 De arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen

konstruktion skulle också eliminera riskerna för att företag tvekar inför osäkra kort vad gäller bedömningen av anställningstiden, av ekonomiska skäl.

FÖRETAGSUTBILDNING

I postgirot har man tillämpat bidrag för 4 månaders företagsutbildning i samband med ca en tredjedel av nyanställningarna.

rekryteringschefens bedömning är det tveksamt om det bi- Enligt drag på 8 kr/timme under utbildningstiden som utgår, verkligen täcker extrakostnader för arbete med utbildningsplanering och genomförande, den pappersmässiga redovisningen etc. En flexiblare skulle därför vara av värde i de fall man kan förutse bidragsnivå mer än normala krav på företagets insatser för introduktion, handoch instruktion/arbetsuppgiftsutbildning samtidigt som ledning halvskyddad sysselsättning inte anses motiverad.

KONTAKTPERSONER MED SÄRSKILD ERSÄTTNING

Försöket med särskilt utsedda kontaktpersoner har givit övervägande positiva erfarenheter. Möjligheterna till särskild ersättning tycks inte ha varit avgörande för de anställda som åtagit sig dessa uppdrag - och i några fall har man också avböjt ersättning.

I den första rapporten pekade vi på att vissa problem ändå funnits, bl a att hitta villiga och lämpliga kandidater på just den avdelning där man diskuterat inplacering, att förutse hur den nyanställde kommer att fungera i förhållande till en på förhand utsedd kontaktperson etc. - Vad gör man t ex om den nyanställde utvecklar en spontan stödrelation till någon annan anställd än den formellt utsedde kontaktpersonen? Vilka risker kan det finnas för att en särskild ersättning driver kontaktperonen till överambition i en sådan situation?

Försöket har visserligen inte givit exempel på några stora svårigheter av detta slag. Risken för sådana problem skulle dock sannolikt bli mindre om man lyckades utveckla och därmed normalisera olika former av kontaktmannaskap - till att bli ett in-

SOU 1978281 De arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen 133

i den normala introduktionen slag och handledningen.

ARBETSBITRÄDE

Den möjlighet till förstärkt ersättning för arbetsbiträde för särskilt svårt handikappade med l5.000 kr i stället för som normalt 10.000 kr, har inte utnyttjats. Detta kan dels bero på att antalet inplacerade med grava fysiska eller hanförståndsmässiga dikapp, har varit relativt litet. - För anställda med socialmedicinska eller psykiska arbetshinder, har kontaktperson kunnat utses. Dessutom har de gravt handikappade som fått inanställning om försöksmyndigheterna, givits halvskyddad anställning. Eventuella merkostnader för handledning och arbetsteknisk har hjälp därför täckts under den första Det har då anställningsperioden. heller knappast funnits skäl att närmare definiera arten av de merkostnader som nyanställningarna medfört. I ett längre perspektiv efter några års anställning då man kan räkna med att inlärnings- och uppträningsfasen är genomgången, kan det kanske bli mer motiverat att diskutera behov av arbetsbiträde på längre sikt.

Inom försöket har ersättning för arbetsbiträde till en utgått normalanställd gravt syn- och hörselskadad person. P g a att denne genom sina handikapp bedömts ha ett särskilt kontaktbehov, har en arbetsledare och en facklig ANP-representant som i vardagslag arbetar på samma avdelning, tillsammans uppdragits att svara för arbetsbiträdesfunktionen. Den kalkylerade årskostnaden har uppgått till ll.O00 kr (l5 % av arbetsledarens arbetstid och 5 % av ANP-ledamotens) men ersättning har endast begärts med l0.000 kr.

RÖRLIGHETSSTIMULANS

I försöket har givits möjlighet att ge redan anställda inom försöksmyndigheterna ersättning för att byta arbetsuppgifter till förmån för en arbetshandikappad. Möjligheten har inte utnyttjats och vi ska peka på några av de viktigare orsakerna till detta.

Intern rörlighet kräver särskilt om den skall föreplanering, gås av utbildning. I den utsträckning ett utvecklat karriär-

134 De arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen

mönster inom organisationen saknas, blir sökandet efter villiga kandidater till nya arbetsuppgifter, utformning av en individuellt utbildningsplan m m till en tidsödande procedur. I sådaavpassad na fall blir det svårt att med riktad rörlighetsstimulans skapa för en arbetshandikappad sökande utifrån nya placeringslösningar vars arbetsfråga helst måste lösas snabbt.

Vi vill inte med detta bedöma att hjälpmedelskonstruktionen saknar värde. Tvärtom kan den tjäna de krav på rörlighet som tidigare betonats i denna rapport - men då förutsätts att rörlighetsstimulansen som en del i en genomarbetad personal- och utingår Planeringen måste i de flesta fall ändå bli vecklingsplanering. och därför inriktas på att frigöra arbetsuppgifter som långsiktig eventuellt efter modifieringar generellt kan bedömas som särskilt lämpliga för vissa grupper av arbetshandikappade.

ARBETSTEKNISKA HJÄLPMEDEL OCH SÄRSKILDA ANORDNINGAR

för arbetstekniska hjälpmedel har utgått i 6 ärenden inom Bidrag försöket. Det har då gällt nyanställningar av sökande med rörelsehinder samt syn- eller hörselnedsättning. Hjälpmedlen har bestått i specialkonstruerad arbetsväska, specialstolar, byte av arbetsbord och annan utrustning med hänsyn till synhandikapp, särskilda syntekniska hjälpmedel, diktafoner samt förstärkare och ljussignal till telefon.

I samband med anställning av rullstolsbundna personer vid postgirot har dessutom bidrag erhållits för installation av automatiska fördröjning av hissdörrars stängning samt omdörröppnare, byggnad av toiletter vid inplaceringsavdelningar och postgiroskolan.

BEHOUET AU EXPERTMEDVERKAN

Anskaffningen av enklare, t ex syntekniska, hjälpmedel har kunnat I ett fall har arbetsförske smidigt genom arbetsförmedlingen. medlingens tjänsteman t 0 m själv utarbetat en tillfällig lösning i ett brådskande ärende. I andra fall har de tekniska problemen varit så komplicerade att experthjälp ansetts nödvändig.

De arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen 135

Det bästa utfallet av extern konsultmedverkan har fåtts i ett ärende där en privat konsult anlitades. Hans insats resulterade i en ingående arbetsteknisk probleminventering av en arbetsplats för en nyanställd synskadad kvinna - samt detaljerade förslag till anordningar och hjälpmedel (offerter-anvisningar om bästa köp). Insatserna riktade sig mot den nyanställdas arbetsplats i första hand, men fick även effekter för övriga anställda på avdelningen. Man har också diskuterat att göra en liknande insats vid en systeravdelning.

I övrigt har de mer kvalificerade hjälpmedelsärendena visat på ett allmänt behov av att som hjälp i anpassningsgruppernas arbete få fram enklare och snabbare kontaktvägar till konlämpliga sulter. Dessutom krävs sannolikt en allmän förstärkning av resurserna på konsultområdet. - väntetiden på experthjälp från t ex handikappinstitutet är lång. Arbetsvårdinstituts och omställning-träning-centras (OT) resurser har också visat sig otillräckliga i några ärenden.

SAMORDNING ÖNSKVÄRD

En av anpassningsgruppens viktigaste uppgifter är att arbeta för en anpassning av arbetsmiljöer så att de kan bli lämpliga även för äldre och arbetshandikappade. Anpassningsgruppernas kunskaper inte minst när det gäller att söka information möjligheter och idéer eller aktiv konsulthjälp, är emellertid bristfälliga.

Ett sätt att till en del råda bot på dessa brister, vore en förbättrad samordning av de kunskaper och de resurser för utåtriktad konsultverksamhet som idag finns inom handikappinstitutet, arbetsmedicinska institutet, verkstadsföreningens miljöbank, OTcentra, privata konsultföretag etc. En sådan samordning skulle då avse kontaktkanaler, principer för etc. kostnadstäckning

En katalog över expertinstanser inom olika områden, resurser för utåtriktad etc rådgivning, projektgenomförande med angivande av kompetens inom olika områden, skulle kunna bli en värdefull tillgång i ANP-gruppernas arbete. I en sådan katalog eller handbok skulle också kunna redovisas olika institutioner, handikapporganisationer etc som kan tillhandahålla information t ex om-

136 De arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen

kring alkoholfrågor eller syn- och hörselhandikapp.

Den samlade erfarenheten inom länsarbetsnämnderna från ärenden rörande bidrag för tekniska hjälpmedel och anordningar kan sannolikt också utnyttjas bättre som underlag för ANP-grupperna och ansvariga intendenturfunktioner och liknande inom företag/myndigheter.

KONSULTHJÄLP FÖR ORGANISATIONSUTUECKLING, PSVKOSOCIALA FRÅGOR M M

Idag finns möjligheter att få ekonomiskt stöd för tekniska expertinsatser. Det finns sannolikt, särskilt hos mindre och medelstora företag, ett lika stort behov av att kunna konsultera personer med erfarenhet från t ex praktiska försök att förbättra den psykosociala miljön på arbetsplatsen. Vid bl a postverkets industrier har påbörjats ett försök att inventera och åtgärda arbetsmiljö- och personalproblem inom en avdelning. Sådana projekt kan dock lätt stupa på att man inom företaget saknar personer med de särskilda kunskaper i undersökningsteknik, relations- och organisationsfrågor etc, som kan vara nödvändiga. Den utveckling av utbildningsvägar/kurser med en mera uttalad inriktning mot arbetsmiljö, projektmetodik etc, som pågår bl a inom vissa högskolor, bör skapa resurser för en utvecklad konsultverksamhet inom detta område. Möjligheter till bidrag för konsultmedverkan även för icke tekniskt inriktade insatser skulle väsentligt förbättra bl a ANP-gruppernas möjligheter att ta initiativ till bredare arbetsmiljöinsatser.

KOLLEKTIVT FÖRBEREDANDE ÅTGÄRDER

De bidragsformer för arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel som idag är allmänt tillgängliga, är knutna till den enskilda individen och hennes arbetshandikapp. Det innebär bl a en risk för en fixering till de enskilda individernas brister mer än till de insatser som kan göras för att förbättra arbetsmiljön och åtgärda dess brister.

Statliga bidrag har under många år utgått till företagens insatser för att förbättra den yttre miljön och många har i debatten frågat sig varför bidrag inte skulle kunna utgå även för inre

De arbetsmarknadspolitiska hjä/pmed/en 137

miljöförbättringar. Wotargumentet har vanligen varit att dessa kostnader bör räknas till de normala produktionskostnaderna. Problemet med detta synsätt är att det är mycket svårt att annat än för vissa fysiska-kemiska miljöförhållanden precisera de krav som arbetsmiljön inom företagen måste motsvara. Arbetsmiljöinsatserna riskerar därför uteslutande bli beroende av hur de slår igenom i företagens kostnads-intäktskalkyler. En minskad rörlighet på arbetsmarknaden och ett ökat arbetsgivaransvar för de enskilda anställda, kan bidra till att arbetsmiljöinsatser blir mer uppenbart lönsamma inte bara för samhället utan också för det enskilda företaget. De förslag som förts fram från en del håll om att låta företagen mer direkt få känna på kostnaderna för den egna frånvaron, skulle kunna förstärka denna utveckling.

I försöket har givits möjligheter till bidrag för kollektivt förberedande åtgärder vilka utan koppling till enskild person kan bedömas skapa bättre förutsättningar för anställning av arbetshandikappade. Dessa åtgärder har dock inte utnyttjats inom försöket på den offentliga sektorn (men däremot i sysselsättningsutredningens motsvarande försök i samarbete med Volvo) och vi diskuterade möjliga orsaker till detta i kapitel l0.

Svårigheterna att finna projekt och arbetsformer när det gällt kollektivt förberedande insatser inom försöksmyndigheterna, pekar på vikten av att genomföra demonstrationsprojekt. Förutsättningarna för att genom försök få fram allmänt gångbara modelllösningar bör t ex vara goda på den kommunala sidan. Likheterna mellan olika kommuner ifråga om arbetsuppgifter, personalsammansättning, omplacerings- och arbetsmiljöproblem, är betydande.

FÖRENKLADE RUTINER BEHÖUS

Under försöket har arbetsförmedlingstjänstemännen i ANP-grupperna arbetat i så nära kontakt med försöksmyndigheterna, så att de formella rutinerna i samband med hjälpmedelsärenden löpt relativt smidigt. Det förefaller ändå nödvändigt med en översyn av regel- och blankettutformning som många gånger framstått som onödigt komplicerad.

138 De arbetsmarknadspolitiska hjäIpmed/en

Vid uppfö1jningsk0nferensen med Stockhoinsmyndigheterna under våren 1978, bedömde bi a postgirots rekryteringschef att rutinerna i bidragsärendena varit tunga och omständiiga. Det hade varit aiitför mycket av pappersexercis, omiäggningar med byten av blanketter, formeiia svårigheter att få ut pengar, flera oiika handiäggare vid arbetsförmed1ingen/Lan att ha kontakt med etc. Bidragen kräver också en administrativ särbehand1ing som kan försvåra strävandena efter en normal behandiing av nyanstä11da arbetshandikappade.

Det är vidare önskvärt att man från arbetsmarknadsmyndigheterna anpassar sina krav på red0visningsunder1ag för bidragsrekvisitioner ti11 de personalstatistiska rutiner man arbetar med inom företagen.

12. LÖNAR SIG EN ÖKAD SATSNING PÅ ANSTÄLLNING AV ARBETSHANDIKAPPADE?

Det har blivit till ett vanligt inslag i utvärderingar av projekt på samhällsserviceområdet, att försöka göra olika typer av finansiella kalkyler och s k samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar av försökseffekter. Värdet av sådana beräkningar ligger bl a i att de kan förse beslutsfattare och andra intressenter med ett lättbegripligt underlag för fördelning av resurser mellan olika verksamheter och arbetsformer.

Ofta är dock beräkningsproblemen stora. av Lönsamhetsbedömningar komplicerade projekt med många intressenter, delmålsättningar och effekter som till stor del ligger i framtiden, har också i många fall kritiserats. Beräkningarnas komplexitet har ofta ansetts sakna proportion till deras låga precision. Även för sysselsättningsutredningens försök gäller att en ingående ekonomisk innebär utvärdering avgränsningssvårigheter och beräkningstekniska problem som knappast tillåter invändningsfria lönsamhets- - Vilka effekter kalkyler. och försöksresurser skall räknas och över hur lång period? När vi studerar påverkan på enskilda individer, hur skall hänsyn tas till dödlighetsrisker, marginalskatteeffekter etc? Exemplen kan mångfaldigas men det finns här inte utrymme för någon ingående teoretisk diskussion om dessa problem. Vi ska nöja oss med att i några enkla överslagsberäkningar försöka ge en allmän bild av försökseffekternas storleksordning.

BEGRÄNSNING TILL INPLACERINGSUERKSAMHETEN

De fortsatta resonemangen begränsas till inplaceringsverksamhetens effekter. Försökets målsättning har visserligen inte formulerats som en fråga om största möjliga antal i inplaceringar

Lönar . . . 140 sig en ökad satsning

första hand. rörande lämpliga arbetsformer och Frågeställningar har stått i cenhjälpmedel i ANP-gruppernas främjandeverksamhet trum för intresset. Inplaceringarna kan ses som det medel med vilket man försökt samla erfarenheter på dessa områden. Men det står ändå klart att arbetsförmedlingstjänstemännen och de inom försöksmyndigheterna för ANP-arbetet ansvariga, i många fall va-

rit utpräglat resultatinriktade. De genomförda nyanställningarna har också varit de försöksresultat som varit de ofrånkomligen observatörer och indirekta inmest påtagliga för utomstående tressenter.

EXEMPEL PÅ VIKTIGARE KOSTNADER OCH INTÄKTER

är åtminstone ytligt sett att De uppnådda inplaceringsresultaten betrakta som mycket Men hur svåra problem har man positiva. löst och har resultaten varit tillräckliga för att motivera de särskilda försöksinsatserna? Låt oss först se på några av de vik-

kostnads- och intäktsposterna för inplaceringsarbetet: tigaste intäkter Intäkter/minskade kostnader Kostnader/minskade SAMHÃLLET: - ökade skatteintäkter - statsbidrag för arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel - minskade i försäkutgifter - arbetsförmedlingsresurser, ringssystemet som

arbetsvårdsåtgärder - minskade vårdkostnader (t ?)

satts in i försöket - minskade kostnader för skyd- - eventuellt produktionsbort- - om denna dad verksamhet fall genom försöket ett alternativ varit - minskat arbetsvårdspå sikt behov (?)

FÖRETAGET: - informa- anpassningsresurser, produktionstillskott genom de tion och utbildning, admini- anställda strativ merbelastning - för statsbidrag halvskyddad - eventuella produktionsstör- anställning m m ningar-/bortfall - förbättrat resultat i internt ANP-arbete

INDIVIDEN: ökad disponibel inkomst - Icke ekonomiska kostnader och intäkter i form allmän livsav påverkan på familjerelationer, och hälsotillstånd etc anpassning

Lånar . 141 sig en ökad satsning.

(Ytterligare en rad uppdelningar på olika intressenter kan göras. Vi kan t ex renodla kostnads- och intäktsposterna för arbetsförmedling och arbetsvårdsinstitut, vi kan låta göra separata kommunala och landstingskommunala finansieringsanalyser etc).

De största beräkningsproblemen möter vi om arbetets icke ifråga - I och med det utbyggda ekonomiska värden för individen själv. trygghetssystemet har rätten till arbete alltmer motiverats med - som väg till arbetets icke ekonomiska funktion för människan sociala kontakter och stimulans, som stabiliserande moment i tillvaron, källa till att man känner sig uträtta av värde något osv. Omvänt kan man tänka sig att arbete arbetspå den reguljära marknaden för en del personer faktiskt en så stor utgör påfrestning med eventuellt åtföljande sociala och psykologiska kostnader för misslyckanden, att arbetet inte befordrar den allmänna livsanpassningen. Svårigheterna att kvantifiera kostnads - och intäktsposter av detta slag, utgör en viktig vid bebegränsning dömningen av en arbetsplacerings ekonomiska effekter.

För en mer ingående diskussion om arbetets inverkan på nyanställdas livssituation, utveckling under anställningstiden ur socialmedicinsk synpunkt m m, kan hänvisas till en separat rapport från försöket sidan på den statliga i Jönköping. Den av statens personalnämnd (SPN) där engagerade personalkonsulenten har genom sin aktiva medverkan i anpassningsverksamheten, kunnat de följa inplacerades utveckling på nära håll, vilket inte varit möjligt på samma systematiska sätt inom övriga försöksmyndigheter. Rapporten kommer att föreligga klar under slutet av l978.

Vi kan räkna med en rad bieffekter av försöket även vid sidan av de svårmätbara psykologiska, sociala etc kostnaderna och intäkterna. I den mån inplaceringar gjorts på jobb det råder konkurrens om, kan försöket ha inneburit en omfördelning av arbetslöshet och undersysselsättning jämfört med situationen om försöket inte kommit till stånd. Å den andra sidan saknas heller inte möjliga positiva bieffekter vilket diskuterades i den första försöksrapporten.

. 142 Lönar sig en ökad satsning.

RESULTAT AV INPLACERINGSVERKSAMHETEN

som erhå11it anstä11ning genom försöket inom 69 av de personer fanns kvar i dessa vid förstkets någon av försöksmyndigheterna, s1ut. De följande beräkningarna avser endast denna grupp.

under försöksperioden var i genomsnitt ce 11 Anstä11ningstiden månader. 53 personer hade erhå11it he1tidsanstä11ning, övriga 16 de1tid med en genomsnitt1ig arbetstid på knappt 5 tim/deg. Lönen var för de he1tidsanstä11da i genomsnitt ca 4.300 kr.

%. Variationer- Den genomsnittiiga sjukfrånvaron 1âg på ca 14-15 na me11an de 01ika anstä11da var mycket stora. Enski1da personer svarade för en betydande ande1 av den tota1a frånvaron, mecan f1erta1et haft en frånvarofrekvens som 1egat inom ramen för det norma1a inom respektive försöksmyndighet.

Av de 69 personerna hade 42 erhå11it ha1vskyddad anstä11nirg 6 fa11 efter 1-1,5 för 3 personer hade (i upphörde bidraget år), besiut fattats om ha1vskyddad anstä11ning, 9 personer hade erhâ11it 3 personer anstä11ning med 100 %-igt företagsutbi1dning, första året och 12 personer norma1anstä11ning utan något bidrag bidrag.

VAD SKALL UI JÄMFÖRA FÖRSÖKETS EFFEKTER MED?

Av skä1 som redovisades i den första rapporten från försöket, har det inte varit att arbeta med en försöksgrupp och möj1igt vid Vi måste därför en kontro11grupp inp1aceringsarbetet. konstruera en a1ternativutveck1ing för de inpiacerade - d v s av vad som hänt om försöket inte genomförts. P g a en bedömning försöksurva1ets bristande representativitet för he1a gruppen sökande vid förmed1ingarna som registrerats som arbetshandikappade, kan inte den officie11a statistiken över vidtagna åtgärder för denna grupp bi1da utgångspunkt för jämföre1sen. En möj1ighet vore däremot att 1âta de respektive arbetsförmed1ingstjänstemän som haft de mest ingående kontakterna med de sökande, göra erfarenhetsmässiga prognoser för vad som hade hänt de inp1acerade om de inte berörts av försöket. Ett sådant förfarande är eme11ertid arbetskrävande. Bedömarnas anta1 sku11e här mycket

Lönar . sig en ökad satsning. 143

bli stort vilket dessutom försämrar mellan bedömjämförbarheten ningarna.

DE SÖKANDES TIDIGARE SITUATION

Vi har valt att bedöma de inplacerades alternativutveckling utifrån deras situation före försöket. För att inte denna bild göra alltför präglad av tillfälliga förhållanden vid just tidpunkten för i försöket, aktualisering har en längre period fått bilda utgångspunkt för bedömningen. Som jämförelseperiod har valts den senaste sammanhängande perioden under vilken individen haft uppenbara problem att finna ett och stabilt arbete. Som lämpligt startpunkt har då tagits t ex tidpunkten för aktualisering som sökande med arbetshandikapp eller då man inledde intensiva kontakter med arbetsförmedlingen för att finna ett om jobb (även man inte formellt var då man friskskrihandikappregistrerad), vits från längre tids invalidiserande då man blivit sjukdom, permitterad eller dylikt. Riktpunkt har varit att den sökande under större delen av jämförelseperioden skall ha kunnat anses - i den meningen att hon stå till arbetsmarknadens förfogande själv och/eller arbetsförmedlingen gjort aktiva försök till arbetsplacering. En gräns har dragits fem år bak i tiden - före försökets start. Längden av jämförelseperioderna varierar mellan 3-4 månader sökande (t ex för som nyligen permitterats) till 5-6 år (Sökande med långvariga problem som fått arbete genom försöket först något år efter dess början).

Den jämförelseperiod som räknats fram på detta sätt har för var och en av de inplacerade omräknats till årliga procentuella fördelningar mellan olika åtgärder, typer av anställningar, sjukperioder etc. En summering av dessa uppgifter har gjorts för de 60 av de 69 inplacerade och fortfarande anställda, som hade en tillräckligt lång arbetsmarknadsbakgrund för att en meningsfull jämförelseperiod skulle kunna beräknas. Om man antar att dessa personers situation skulle ha förblivit ungefär som tidigare om inte försöket kommit till stånd, hade vi kunnat förvänta en genomsnittlig fördelning enligt följande (inom parentes anges det ungefärliga antal personer i gruppen om 60 personer som motsvarar de angivna procentandelarna):

. . . 144 Lönar sig en ökad satsning

39 % arbetslösa, till stor del med KAS-ersättning, ( 25) helt utan ekonomiskt stöd några 22 % sjukskrivna - i flera fall mer p g a arbets- ( 13) löshet än akuta hälsobesvär eller - därav l7 % ( l0) i utbildning arbetsvårdsåtgärder ett antal formellt sjukskrivna ll % i arbete på den reguljära arbetsmarknaden, (6-7) dock flera med otillfredsställande arbetsförhållanden 7 % i arkivarbete eller skyddad anställning ( 4) 3 % i beredskapsarbete eller halvskyddad anställ- ( 2) ning

ca l % fördelar sig mellan andra försörjnings- (Återstâende former som föräldrapenning, utbildning utan AMS-bidrag etc).

Av de 9 fortfarande anställda som inte ingår i redovisningen ovan, förtidspension/sjukbidrag medan hade 3 personer tidigare uppburit närmast kom från OT-kurs etc 6 personer specialutbildning, nämnvärd formell arbetslöshet. Samtliga 9 hörde och saknade till fysiskt arbetshandikappade och flera uppbar någon gruppen form av handikappersättning.

SKILLNADER MELLAN FÖRSÖKSRESULTATEN OCH ALTERNATIVUTVECKLINGEN

Som framgått var de inplacerades genomsnittliga anställningstid så kort som knappt ett år. Detta är en vid försöksperiodens slut, kort som underlag för en värdering av försökets orimligt period effekter. Om vi åtminstone utsträcker jämförelsen till en fyraanta att den fortsatta avgången från försöksårsperiod så kan vi blir ca l0 % per år. Det innebär att vi skall multiplicegruppen mellan försöks- alternativutfall med ra skillnaderna respektive för att få fram ett summerat försöks-

3,6 (l,O + 0,9 + 0,8 + 0,7)

Detta då fortfarande på antagandet att den konresultat. bygger struerade genomsnittliga jämförelseperioden utgör de inplacerades alternativ om försöket ej genomförts och att de avgångna

skulle till en situation motsvarande den under perioden återgå försöket. är det för vissa personer mer sannolikt före Uppenbart anta att sker p g a övergång till andra anställningatt avgången skulle innebära en positivare utveckling för försöksar - vilket än vad vi här räknar med. gruppen

Lönar sig en ökad satsning . . 145

Om vi antar att avgången av inplacerade fördelas någorlunda jämnt med avseende på tidigare arbets- och sjukhistorik m m (jmf kapitel 3) så kan vi summera skillnaderna mellan försöksresultaten och alternativutvecklingen på följande sätt:

FURSÖKET ÅR l-4 ALTERNATIVUTVECKLINGEN ÅR l-4

l62 (3,6 x 45) anställnings- 85 år av arbetslöshet år i halvskyddad anställning med genomsnittligt 48 år av längre sjukskrivbidrag på högst ca 44 % ningar av totala lönekostnaden (som framgått redan en 37 år av AMU/arbetsvårdsåtöverskattning i och med gärder de omprövningar som skett av halvskyddade 24 år av arbete på den regulbidragen). jära marknaden - till avsevärd del i olämpliga arbet- 86 år i reguljär anställ- en och med längre sjukskrivning (i 3 fall ersätt- ningar ning med l0O % av första årets totala löne- l4 år i arkiv-/skyddat arbete kostnader och i l0 fall efter bidrag till före- 6 år i beredskapsarbete eller tagsutbildning med ca halvskyddad anställning 8.300 kr/person). 2 år i övriga åtgärder (sammanlagd sjukskrivningstid 14-15 %)

(Till detta kommer alternativ-

kostnader för de 9 personer - här motsvarande 32-33 år för vilka någon jämförelseperiod inte kunnat konstrueras.)

ETT RÄKNEEXEMPEL

Det krävs omfattande beräkningar och ett ytterligt detaljerat underlag rörande de enskilda inplacerades tidigare försörjningsförhållanden för att det ska bli möjligt att värdera vad försöksutfallet innebär i ekonomiska termer. Vi ska därför här endast med exempel visa de ekonomiska effekterna av vad som varit de två huvudalternativen för de sökande i försöket, nämligen halv-

skyddad anställning respektive arbetslöshet. I den följande överslagsberäkningen har antagits att en person under arbetslöshet uppbär KAS-ersättning (65 kr/dag) samt kompletterande ekonomiskt stöd t ex i form av bostadsbidrag och/eller socialhjälp med tillsammans l.900 kr/månad efter skatt. I anställningsalter-

146 Lönar sig en ökad satsning . .

nativet har vi utgått ifrån att det är fråga om heltidsanställning med 4.300 kr/månad - en lön omkring genomsnittet för de in- Följande kalkyl kan då göras för alternativet halvplacerade. skyddad anställning: (månadssiffror)

INDIVIDEN: SAMHÄLLE: Lön 4.300 kr Ökn.skatteintäkter l.l50 kr Skatt 1.400 kr Lönebik0stn.(ca40%)l.720 kr Icke utbet.bidrag l.900 kr 2.900 kr 4.770 kr Statsbidrag till l.900 halvskyddad anst. 4.515 år l (alt. kr) 3.010 år 2 1.505 år 3-4

(Motsvarande kalkyl för t ex alternativet förtidspensi0n/sjukbi-

kan fås om man sätter in ca l5.000 kr/år + eventuella tilldrag lägg, som individens inkomst vid icke arbete.)

FÖR FÖRETAGET blir den totala lönekostnaden i det ovanstående exemplet 4.300 kr + 0,4 x 4.300 kr = 6.020 kr. Från detta belopp skall sedan dras bidraget för halvskyddad anställning vars storlek de fyra första åren framgår ovan.

Ett belopp motsvarande nästan 80 % av företagets totala lönekostnader tillbaka till samhällets olika kassor innan går alltså hänsyn tas till eventuella statsbidrag - och det är mot bakgrunden av detta som bidragsnivån för halvskyddad anställning kan ses. I ovanstående redan det första anställningsåret ett exempel ger visst samhälleligt överskott (l2 x 4.770 - 4.515 = 3.060 kr) som sedan stiger med ca 18.000 kr per trappsteg i bidragskonstruktionen.

Vilka är då de ekonomiska effekterna för företaget? - I uppföljkonstaterades att den 75 %-iga bidragsdelen för ningskapitlet anställning för flertalet inplacerade med ofta mycket halvskyddad bred marginal täckte avvikelserna från normalprestationerna. uppvisade under det första Knappast någon enda av de inplacerade anställningsåret en så låg arbetsinsats som 25 % - under arbetade dagar. Däremot kan man för vissa enskilda personer anta att

Lånar sig en ökad satsning. . 147

hög frånvaro samt särskilda behov av stöd- och uppföljningsinsatser, tillsammans inneburit att försöksmyndigheten inte täckts för sina merkostnader genom det halvskyddade bidraget. Detta utgår nämligen från arbetad tid_ Storleken av dessa merkostnader har varierat med t ex känsligheten för produktionsstörningar p g a frånvaro, respektive myndighets anpassningsresurser m m.

FÖRSÖKSMVNDIGHETERNAS ”MERKOSTNADER I SAMBAND MED FÖRSÖKSARBETET

Det är inte helt lätt att utifrån erfarenheterna vid försöksmyndigheterna dra några allmängiltiga slutsatser om merkostnader vid en ökad nyanställning av arbetshandikappade. De resurser som lagts in i informations- och utbildningsinsatser, kartläggning, från arbetsförmedlingens och i vissa fall de fackliga representanternas sida, låter sig visserligen beräknas relativt väl. Men frågan är vilka av dessa kostnader som skall ställas i relation till inplaceringsresultaten för den första försöksgruppen. - I t ex postgirot har ett drygt l0-tal nyanställningar kommit till stånd under den andra försöksperioden i och med den ANP-verksamhet som grundlades i samband med de inledande försöksinsatserna. De inledande insatserna måste alltså ses som investeringar på sikt. Dessutom är vissa av de särskilda försökskostnaderna mer beroende av att ett försök bedrivits under en intensiv och begränsad period, än av inplaceringsarbetets behov. Det gäller t ex särskilda kostnader för intressenters försöksplaneringen, medverkan och uppföljning/utvärdering etc. De ”försöksspecifika kostnaderna bör därför räknas bort.

Endast de tre i försöket engagerade verksamhetsgrenarna inom postverket har när denna rapport skrivs, utnyttjat möjligheten att begära ersättning för administrativa merkostnader i samband med försöket. Sammanlagt har postgirot, postverkets industrier och postkontoret i Jönköping begärt drygt 500.000 kr i sådan ersättning. I beloppen ingår förlorad arbetstid för anställda i samband med informations-, utbildnings- och kartläggningsaktiviteter, de försöksansvarigas planeringstid etc samt kostnader för det praktiska ANP-arbetet i form av sammanträdestid, insatser i samband med förberedelser av anställningar etc. Beräkningarna för de tre försöksmyndigheterna är inte helt jämförbara och

148 Lönar satsning. . & sig en ökad

kan inte he11er tiil grund för siutsatser rörande övriga iigga myndigheters kostnader. Några enskiida siffror kan ändå nämnas. Vid t ex postverkets industrier i Uivsunda motsvarar den tid som redovisats för i samband med anstäilningarna + sammanåtgärder trädestid i ANP-gruppen = ungefär 65 arbetsdagar, d v s ca 6 dasom iett till nyanstä11ning. Detta kan sannoiikt gar per ärende - om än mycket grov approximation - av tidsåtutgöra en rimlig gången för motsvarande merinsatser för övriga försöksmyndigheters åtgärder. En motsvarande grov ka1ky1 för arbetsförmediingarnas insatser på liknande resurskrav där. (Jmf förra förpekar söksrapporten.)

Ti11 detta skall sedan de i vissa enskiida fa11 mycket omiäggas fattande uppföijningsinsatserna - vars omfattning påverkats av de fasta resurser som funnits i form av t ex personaikonsuienter vid Att skiija ut dessa insatser för införsöksmyndigheterna. från övrig anpassningsverksamhet är emeliertid piaceringsgruppen mycket svårt. I hög grad har företagens anpassningsinsatser och även administrativa åtgärder ti11kommit genom att man tänjt resurser eiier givit fackiiga representanter ökat på befintiiga utrymme för ANP-verksamheten.

Särskiit intressant när det gä11er postverkets industrier är att av de beräknade kostnaderna kr hänför sig till 2/3 på ca 200.000 beräknat produktionsbortfaii p g a maskinstiiiestånd och iiknande. - Detta kan vara en viktig omständighet att ta hänsyn tiii vid arbetsfördeiningen i ANP-verksamheten. En annan övers1agsbekan kompiettera biiden. Låt oss mycket restriktivt anta räkning att anstäiidas arbetsförmåga under de haivskyddat genomsnittiiga de första 4 anstäiiningsåren iigger på 75 %. Skiiinaden me11an det och behovet av kostnadstäckning för haivskyddade bidraget skuiie då genomsnittiigt bii ca 18-19 % iägre produktivitet iönekostnaden. Vid en åriig rekrytering av 6-8 arav den totaia tiil sysseisättning skulle då medei betshandikappade haivskyddad motsvarande en heitidsanstäiid personaikonsuient eiier ungefär representant, kunna sättas in i anpassheltidsengagerad fackiig Som framgått har man dock inom nings- och uppföijningsarbetet. förstärkt sina fasta försöksmyndigheterna i begränsad omfattning anpassningsresurser under försöksperioden.

SOLJl978B1 149

13. VILKA HAR VARIT DE FRÃMSTA HINDREN 1 FRÄMJANDE-

STRÄVANDENA?

DE SÄRSKILDA FÖRSÖKSFÖRUTSÄTTNINGARNA

När vi summerar försökserfarenheterna för att försöka urskilja framkomliga vägar att effektivisera främjandearbetet, måste vi bortse från en rad försöksspecifika problem. När försöksmyndigheternas representanter vid ortsvisa uppföljningskonferenser under våren l978, ombads ange vad de funnit mest problematiskt i försöksarbetet, pekade de på en rad förhållanden som hörde till själva försöksuppläggningen. De förberedande kontakterna med myndigheterna innan försöksledningen presenterade sitt förslag till försöksuppläggning, hade i många fall varit otillräckliga. Vid flera myndigheter ansåg sig de ansvariga för det praktiska personalarbetet, ha blivit tagna på sängen” och försöket upplevdes åtminstone till en början mer som ett ålagt krav än en självpåtagen uppgift. Tidspressen i försöket, d v s försöksledningens förväntningar om att man på kort tid skulle uppnå resultat upplevdes i stor utsträckning som påfrestande. Förseningen av det regeringsbeslut som formellt fastlade - och förändrade de ursprungligen föreslagna - ekonomiska förutsättningarna för försöket, gav upphov till stor irritation. Dessutom innebar beslutsfördröjningen att det uppstod ett vacuum i försöksarbetet mellan de inledande kontakterna vid försöksmyndigheterna och det formella klartecknet för att inplaceringsverksamheten kunde bör- Ja.

För flera av myndigheterna blev de inledande kartläggningsinsatserna också en omständlig procedur som inte alltid var tillräckligt anpassad till de enskilda organisationernas förutsättningar.

På detta sätt var utgångsläget för den praktiska nyanställningsverksamheten mindre gynnsamt vid flera av myndigheterna.

150 Vilka har varit de främsta hindren . . .

Erfarenheter av detta siag är naturiigtvis viktiga med tanke på att även framtida utveckiinnsarbete, om inte annat så av resursskäi, tiii en dei sannolikt kommer att få ske i form av tidsbegränsade försöksprojekt. Vi ska dock i denna rapport inte närmare fördjupa oss i dessa probiem som redovisades reiativt ingående i iägesrapporten från försökets första fas.

SÄRSKILDA PROBLEM I ANP-ARBETET OCH FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER

Vi skaii avsiuta den aiimänna redovisningen av försökserfarenheterna med en summering av de probiem som av försöksmyndigheterna sjäiva vid bi a de uppföijningskonferenser som ordnades våren 1978, framhåilits som särskiit st0ra.Ti11 dessa probiemstäiiningar har fogats försiag tiil åtgärder som ti11 största deien direkt bygger på synpunkter som kommit fram vid försöksmyndigheterna. I de faii det rör sig om probiem specifika för någon viss (kategori av) försöksmyndighet har detta särskilt angivits.

0 Bristfäiiigt kunskapsunderiag för inpiacering Möjtága åtgänden: Utveckiad teknik för beskrivning av sökande med arbetshandikapp i de avseenden som är av vikt för vai av arbetsuppgifter. Utveckiade prövningsmöjiigheter i oiika typer av jobb exempeivis genom fasta tränings-/prövningspiatser som även tiiiåter roterande praktikformer.

0 Svårt att ánigöna iämpiiga arbetsuppgifter och befattningar. Risk för konflikter om man piockar ut attraktiva arbetsuppgifter m m från enskiida befattningar, för att skapa en he1t ny tjänst. Mer genomgripande förändringar av arbetsfördeiningen kräver medverkan av organisationsspeciaiister. Konkurrens om befattningar. De arbetssökandes önskemåi sammanfaiier i stor utsträckning med önskemål från interna ompiaceringskandidater (främst inom kommunerna). Mäjåága åtgändea: Stimuians av intern röriighet från iämpliga om-inpiaceringsjobb, attitydpâverkan, arbetsmiijöarbete som breddar in- och ompiaceringsmöjiigheterna inom nya verksamhetsområden.

o Brister beträffande introduktion, uppföijning, kontaktmannafrågor m m. Möjliga åtgändeä: Utveckia system för kontaktmannaskap. En eiier

kontaktman kontaktgrupp för anpassningsfrågor vid

varje enhet/forvaitning. En uppfoigningsansvarig vid varje

Vilka har varit de främsta hindren . . . 151

avdelning som vid behov kan adjungeras ANP-gruppen. Skyddsombud eller fackliga arbetsplatsombud kan kanske ges sådana uppgifter.

Brist på handläggarresurser.

Möjliga åtgänden: Fasta resurser för anpassningsverksamheten. Vid större arbetsplatser även fast sekreterareller kanslifunktion. Behovet av perso lsocial eller psykosocial kompetens måste tillgodoses bättre bl a vid uppbyggnaden av företagshälsovårdens resurser.

Svårt att prioritera mellan olika angelägna grupper.

Möjliga åtgänden: Arbetsförmedlingen/Lan utvecklar former för att samordna sina krav på företagen att göra

åtaganden för olika särgrupper. (Risk för att arbets-

förmedlingens olika insatser konkurrerar med varandra. Arbetsgivare - även som representerade av arbetsledare, chefer, kan frestas att bevilja olika former av tillfällig anställning, exempelvis beredskapsarbete på bekostnad av fastare anställningsformer.)

Svårt att etablera ANP-gruppen i organisationen

Möjliga åtgänden: Information om ANP-gruppen i personalutbildningen. Dessutom viktigt med negefbunden information om ANP-gruppens verksamhet i personaltidningar och via andra informationskanaler.

Spridning av ansvaret i anpassningsfrågor.

Utveckla bättre kontakt med de förtroendevalda - bl a genom att följa upp anpassningsärendens behandling i de beslutande nämnderna och där ytterligare argumentera för ANP-gruppens förslag (kommunerna).

Egen pott för ANP-frågor skulle innebära att det blev enklare att få respons på ANP-gruppens förslag. Dessutom skulle egna medel ge gruppen ökad status (kommunerna).

Följande problem är särskilt uttalade i kommunerna bl a som följd av de organisatoriska förhållandena:

0 Svårt att hitta Zediga jobb. Jobb besätts utan föregående anmälan till ANP-gruppen.

Möjliga ätgänden: Förbättrad bevakning av den ofta svåröverskådliga rekryteringen, t ex till vikariat. (I Jönköpings kommun där man under försöket infört obligatorisk central anmälning av vikariat, lyckades man i ett ärende pussla ihop 6-7 korta semestervikariat till ett sammanhängande halvårslångt vikariat, som kunde erbjudas en arbetshandikappad, via ANP-gruppen.)

152 Vilka har varit de främsta hindren . . .

Utvidgade möjligheter till provtjänstgöring/praktik.

0 Beslutande facknämnder tar ofta ej hänsyn till ANPgruppens förslag.

Möjliga äigänden: Förbättrad information till och kontakt med de förtroendevalda. Uppföljning i nämnderna vid anställningsärendens behandling. Viktigt med tidig information eftersom man ofta låst sig vid kandidater redan före formellt beslut.

0 Ekonomiska svårigheter att klara inplaceringar (och omplaceringar) när lediga tjänster inte finns för tillfället.

Möjliga äigänden: Särskild pott reserverad för ANP, som kan användas för övergångsfinansiering av lönen. Vid nyanställningar och vid överföringar kan halvskyddad anställningsform i vissa fall bli aktuell vilket innebär att de särskilda medlens storlek inte behöver bli avskräckande.

0 Svårt av vidga det företagsekonomiska tänkesättet till ett kommunalekonomiskt tänkesätt. Synen på hela kommunen som en arbetsplats har inte slagit igenom.

Möjliga âtgänden: Föra ut ekonomiska resonemang i vidare termer till berörda ekonomiansvariga och beslutande chefer. Sprida kunskaper om kommunens alternativkostnader för att icke anställa en arbetshandikappad. En ny tjänst kanske inte ger någon extra kostnad för kommunen som helhet. Ekonomisk kompensation/garanti till mottagande avdelningar/förvaltningar om detta kan motiveras med svårare begränsningar i arbetsförmågan och/eller behov av särskilda stödinsatser.

o Stort antal omplaceringsärenden.

Möjliga åigänden: Motsättningen mellan omplaceringsrespektive inplaceringsarbete är svårfrånkomlig på kort sikt. Båda arbetsområdena ställer dock samma krav på utveckling av företagets anpassningsresurser. På kort sikt nödvändigt att komma överens om rimlig målsättning för om- respektive inplaceringsverksamhet, exempelvis genom särskild medelsreservation.

0 Svårt att få grepp om förekomsten av lämpliga arbetsuppgifter.

Möjliga åigänden: Fortsatt utveckling av hjälpmedel för kartläggning av arbetsplatser. Eventuellt skulle gruppintervjuer ge mer objektiva resultat (Piteå kommun). Utvecklade direkta kontakter med arbetsplatserna via företagshälsovården (Jönköpings kommun).

Vilka har varit de främsta hindren . . . 153

SPECIELLA PROBLEM FÖR ANSLAGSMVNDIGHETER

0 Ekonomiska problem vid nyanställning då lediga tjänster ej finns.

Möjliga átgänden: Permanentning av de möjligheter som givits speciellt för försöket med bidrag för halvskyddad anställning av arbetshandikappade sökande.

0 Otillräckliga handläggarresurser.

0 Behov av personalkonsulentinsatser/psykosocial kompetens.

0 Behov av tillgång till företagshälsovård.

SPECIELLA PROBLEM VID AFFÄRSDRIVANDE VERK

0 Servicekrav och konkurrensförhållanden som kräver att man får arbeta med lika villkor som konkurrenterna.

Mäjziga åigänden: Bredda informationen om arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen vid anställning av äldre och arbetshandikappade. För ner den ekonomiska kompensationen för eventuellt produktionsbortfall, särskilda handledarkrav etc vid nyanställning av arbetshandikappad, till den ekonomiska resultatenheten.

o Hinder i form av etablerade system för personalutveckling, interna köer etc, för extern rekrytering till tjänster med fast arbetstid, fysiskt lättare arbetsuppgifter etc.

Möjkiga åtgändenz Omprövning av centrala överenskommelser för att t ex göra det möjligt till inskolning av arbetshandikappade på lämpliga jobb som tidigare krävt en mångårig internmeritering. Rättvisefrågorna i förhållande till redan anställda blir en central fråga. Möjligheterna att få stöd för en solidarisk anställningspolitik genom olika former av rörlighetsstimulans av det slag som varit möjligt men ej utnyttjats inom försöket, bör prövas.

Statens offentliga utredningar 1978

Kronologisk förteckning

. Stat-kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyr- . Biståndets organisation. Ud. kan. Kn. . Regionalpolitiska stödformer och styrmedel. A. . Stat-kyrka. Bilagal. Kyrkans framtida organisation. Kn. . Riksdagens insyn i statliga företag. l. . Stat-kyrka. Bilaga 2-12. Utredningar i delfrågor. Kn. . Översyn av vallagen l. Ju.

ÅCJN)

. Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedöm- . Skolan. En ändrad ansvarsfördelning. U. ningsunderlag. U. . Andelsbolagslag. Ju. . Föräldrautbildning. S. . Nya bolagsregler m, m, Ju. Ny skogspolitik. Jo. . Industri till Norrbotten. l. Skog för framtid. Jo. . Upphovsrätt I. Fotokopiering inom undervisnings- . Hyresrätt 2. Lokalhyra. Ju. verksamhet. Ju. . Ny konkurrensbegränsningslag. H. . Regionsiukvárden. S. . Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. Ju. . Regionsiukvárden, Huvudbilaga 1 - Medicin och onkologi. S. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. E. . Flagionsiukvárden. Huvudbilaga 2 - Kirurgi. S, . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. E. . Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige m. m. Ju, . Kapitalmarknaden i svenskekonomi. Bilaga 2-4. E. . Husläkare. S. . Arbete åt handikappade. A. . Fiska på fritid. Jo. . Praktikfrågor-átgärder i ett kort perspektiv. U. . Stat-kyrka. Remissammanställning. Kn. . Regional konsumentpolitisk verksamhet. H. . Högre regional ledning. Fö. . Energi. l. . Långtidsutredningen 1978. E. . Öresundsförbindelser. K. . Förslag till undersökning om hushåll, bostäder och sysselsatt» . Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. K ning 1980. E. . Öresundsförbindelser. Bilaga B. Konsekvenser för företag och . Bättre miljöskydd l. Jo. hushåll. K. . Anställning av arbetshandikappade i stat och kommun. Slutrap- . Bemanning av fartyg. K port från försöksverksamhet i Jönköping, Piteå och Stockholm. . Energi, strukturomvandling och sysselsättning. A. A. . Växtförädling. Jo. . Ny renhållningslagstiftning. Jo. . Etablering av miljöstörande industri. Bo. . Hälso- och sjukvårdspersonalen. S. . Fortsatt körkortsreform. K . Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. A. . Arbete i jordbruk och trädgård. A. . Brand inomhus. Bo. . Trafikpolitik-kostnadsansvar och avgifter. K . Ny indelningslag för kommuner, landstingskommuner och församlingar. Kn. . Ordningsvakter. Ju. . Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. Ju. . Regional utvecklingsplanering, länsplanering, vidgad länsdemokrati. Kn. . Arrenderätt 1. Ju. . Hotell- och restaurangbranschen. H. . Jämställdhet i arbetslivet. A. . Föräldraförsäkring. S. . Tvistlösning på konsumentområdet. H. . Statlig personalutbildning. B. . Kommunernas medverkan i sysselsättningsplanering. A. . Miljökostnader. Jo. . Kommunalt hälsoskydd. S. . Allmän arbetslöshetsförsäkring. A. . Att främja regional utveckling. I. . Att främja regional utveckling. Bilagedel, l. . Konkurrens på lika villkor. B. . Energi. Hälso-miljö och säkerhetsrisker. l. . Ny várdutbildning. U. . Svensk trädgárdsnäring. Jo. . Lägg besluten närmare människorna! Kn. . Förbud mot investeringar i Sydafrika. H. . Personregister-Datorer-Integritet. Ju. . Att sambo och gifta sig, Ju. . Kultur och information över gränserna. Ud. . Resor till arbetet. A. . Organisatoriska frågor inom länsstyrelsen. Kn. . JK-ämbetet. Ju. . Arbetsmarknadspolitik i förändring. A.

1978 -17gi_

Statens offentliga utredningar 1978

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Jordbruksdepartementet Hyresrätt2. Lokalhyra.[8] 1973årsskogsutredning. 1.Nyskogspolitik.[6] 2, Skogför fram- Barnetsrätt. 1,Omförbudmot aga.[10] tid. [7] Ordningsvakter, [33] Växtförädling. [23] Förstärktskydd för fri- ochrättigheter.[34] Ny renhållningslagstiftning. [24] Arrenderätt1.[36] Miljökostnader. [43] Personregister-Datorer-lntegritet. [54] Svensktrâdgárdsnäring. [51] Att samboochgifta sig.[55] Fiskapåfritid.[75] JK-ämbetet.[59] BättremiljöskyddI. [80] Översynav vallagen1.[64] 1974 årsbolagskommitté.1.Andelsbolagslag. [66] Handelsdepartementet 2. Nyabolagsreglerm.m.[G7] Ny konkurrensbegränsningslag. [9] Upphovsrättl. Fotokopieringinomundervisningsverksamhet. [69] verksamhet. Regionalkonsumentpolitisk I 16] Kontrollav utländskföretagsetablering i Sverigem.m.[73] Hotell-och restaurangbranschen. [37] Tvistlösningpåkonsumentomrâdet. [40] Utrikesdepartementet Förbudmot investeringariSydafrika.[53] Kulturoch informationövergränserna.[56] Biståndetsorganisation.[61] Arbetsmarknadsdepartementet Sysselsättningsutredningen. 1. Arbete åt handikappade. [14] 2. Försvarsdepartementet Energi,strukturomvandlingoch sysselsättning. [22] 3. Kvinnors Högreregionalledning.[77] förvärvsarbeteochförvärvshinder. [28] 4. Kommunernas medverkan i sysselsättningsplanering. [42] 5. Resortill arbetet.[57] 6. Socialdepartementet Regionalpolitiska stödformerochstyrmedel.[62] 7. Anställningav [5] arbetshandikappade i stat ochkommun.Slutrapportfrån försöks- Föräldrautbildning. Hålso-och sjukvärdspersonalen. [26] verksamhetiJönköping,PiteåochStockholm.[81] [39] Arbetei jordbrukochträdgård.[29] Föräldraförsäkring. Jämställdhetiarbetslivet.[38] Kommunalthälsoskydd.[44] 1.Regionsjukvården. Allmänarbetslöshetsförsäkring. [45] Regionsjukvârdsutredningen. [70] 2. Region- Arbetsmarknadspolitik i förändring.[60] sjukvården.Huvudbilaga1- Medicinochonkologi.[71] 3. Regionsjukvården.Huvudbilaga2 - Kirurgi.[72] Husläkare. [74] Bostadsdepartementet Etableringav miljöstörande industri.[25] Kommunikationsdepartementet Brandinomhus.[30] 1975årsdanskaochsvenskaöresundsdelegationer. 1.Öresundsförbindelser.[1B]2.Öresundsförbindelser. BilagaA. Ritningar.l19] Industridepartementet 3. Öresundsförbindelser BilagaB. Konsekvenser för företagoch Energikommissionen. 1. Energi.[17] 2. Energi.Hälso-miljö-och hushåll.[20] säkerhetsrisker. [49] Bemanningav fartyg.[21] Expertgruppenför regionalutredningsverksamhet. 1. Att främja Fortsattkörkortsreform.[27] regionalutveckling.[46] 2,Att främjaregionalutveckling.Bilagedel. Trafikpolitik-kostnadsansvar ochavgifter.[31] [47] 3. Industritill Norrbotten.[68] Riksdagens insyni statligaföretag.[63] Ekonomidepartementet Kapitalmarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden i svenskeko- Kommundepartementet nomi.[11] 2. Kapitalmarknaden i svenskekonomi.Bilaga1.[12] 3. Kyrkoministerns stat-kyrkagrupp.1.Stat-kyrka.Ändraderelationer Kapitalmarknaden i svenskekonomi.Bilaga2-4. [13]. mellanstaten och svenskakyrkan.[1] 2. Stat-kyrka.Bilaga 1, Långtidsutredningen 1978.[78] Kyrkansframtida organisation.[2] 3. Stat-kyrka.Bilaga 2-12. Förslagtill undersökning om hushåll,bostäderoch sysselsättning Utredningari delfrágor.[3] 4. Stat-kyrka.Remissammanställning. 1980.[79] [76] Ny indelningslag för kommuner,Iandstingskommuner ochförsam- Budgetdepartementet lingar.[32] [41] Regionalutvecklingsplanering, Iänsplanering, vidgadlänsdemokrati, Statligpersonalutbildning. Konkurrenspå likavillkor.[48]. [35] Läggbeslutennärmaremänniskorna! [52] Organisatoriska frågorinomlänsstyrelserna. [58] Utbildningsdepartementet Skolplanering och skolstorlek,Faktaredovisning och bedömningsunderlag.[4] Utredningenom vissavárdutbildningar inomhögskolan.1.Praktikfrågor-åtgärderi ett kort perspektiv.[15] 2. Ny vårdutbildning. [50] Skolan.Enändradansvarsfördelning. [65]

Anm.Siffrornainomklammerbetecknarutredningarnasnummeri denkronologiskaförteckningen,

i skriftserie

Sysselsättñingsutredñingens

Arbete åt alla

v A V I i “

_ Betänkanded _ V .

1975:90 A _Arbete åt alla sou Arbete åt haridikappadeSOU 1978:14 I d V v

Szalmhahfattriingál

. Arbete åtpallha

e

Arbete;åtedhándikáepadeå

y n 5 3 d

Skyddad _Vetkstafcj “whali/skykidad verksamhet SOU * .1_9_7d7:44 W . ( d .:Förtidspendsiohering:sou v19.7..7§=88 e I iBe›tin\gat,iafbetsföj*a»SOUd]9-7-7:89__; _\ ,_ ,. j l e _.

Å Anställnihg áyfar/betshparidika* padei.-stafochdikömmuLnSøU11,977:90 g_ 1 fEhergif; stj7uk§u reomvaenqumgyqchdsysgénsätçnajngd;sou;197g3--22

-

Kvinnelrs.dförvärvsáibeteidçh-föfvärs/VhindeciEnljyndersöknmg e d

.Borås och StindbSÃÖQrÅQeSVOUV: 1.97.828«

;Kommunernas .mejdveérkew id§yssyelsättningsgpjádheriñg

Re§öf t-iIFarbefeftj-”SOU:197_8ii57.°;_

:Ansxävunjhigayâarbétshandikáppgideai;statipch-keomdmun 0031978284 _ .d

.i ng -P a” d, _

(SI_ut°r_app“qrt-._ n _offsöksyexrk“avmhet»tj._,jög;q hSt_b kth ; . vf

LidtaerFörlag

V4 ” e e ISBN

A A ä k d* A 91-38-04Ã5áÅ3-4;

de “ .

AllrmännayFörlaget y 1 j ISSN 0375›250›),ge.