Nya samboregler betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

gasa;

SOU

OCc

Nya samboregler

Betänkande

av

Samboendekommittén

sou 1999:104

min

um Statens offentligautredningar WW 1999:104

Justitiedepartementet

Nya samboregler

Betänkande Sg_mboendekommittén

av Stockholm 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets törvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

E-post 0rder@faktainf0.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

ISBN 91-7610-827-9

ISSN 0375-250X Elanders Gotab, Stockholm 1999

Till statsrådet och chefen för

Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 5 juni 1997 att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att utvärdera lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem sambolagen, att överväga om skillnaderna i den rättsliga behandlingen av homosexuella sambor jämfört med heterosexuella sambor är motiverade samt slutligen att klarlägga om det finns behov av ett utvidgat rättsligt skydd vid andra former av hushållsgemenskap än sådana i dag är reglerade i lag. Iden

som senare delen av uppdraget har ingått att särskilt överväga kretsen av bostadsbidragsberättigade.

Till ordförande i kommittén förordnades den 1 juli 1997 ordföranden och chefen för Allmänna reklamationsnämnden Karin Lindell. Som övriga ledamöter förordnades den 15 september 1997 riksdagsledamoten Rune Berglund s, riksdagsledamoten Sven Bergström c, riksdagsledamoten Chris Heister m, socionomen Ann- Marie Johansson-Sahlin v, numera förbundssekreteraren Christin Nilsson s, riksdagsledamoten Catherine Persson s, riksdagsledamoten Yvonne Ruwaida mp, riksdagsledamoten Inger Segelström s, riksdagsledamoten Ola Ström fp, riksdagsledamoten Ingvar

numera Svensson kd samt riksdagsledamoten Anders Ygeman s. Den 12 juni 1998 entledigades Ola Ström och förordnades kanslichefen Erik Wassén fp som ledamot.

Att som sakkunniga delta i kommitténs arbete förordnades den 15 september 1997 hovrättsassessom Anne Mellqvist och departementssekreteraren Inger Philipson. Som experter förordnades samtidigt advokaten Örjan Teleman och byrådirektören Ingrid Åkerman. Som expert förordnades dessutom fr.o.m den 26 mars 1999 ombudsmannen mot diskriminering grund sexuell läggning HomO Hans

av Ytterberg.

Hovrättsassessom Monica Felding har varit sekreterare fr.o.m den 1 december 1997.

Kommittén som har antagit namnet Samboendekommittén får härmed överlämna sitt betänkande Nya samboregler.

Till betänkandet fogas två reservationer och särskilda yttranden.

sex

Utredningsuppdraget är härmed slutfört. Stockholm i september 1999. Karin Lindell Rune Berglund Sven Bergström Chris Heister Ann-Marie Johansson-Sahlin Christin Nilsson Catherine Persson Yvonne Ruwaida Inger Segelström Ingvar Svensson Erik Wassén Anders Ygeman

/Monica F elding

Förkortningar

AFL lagen 1962:381 om allmän försäkring AGL lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt bet. betänkande

BoF bostadsbidragsförordningen

BoL lagen 1993:737 om bostadsbidrag BoU Bostadsutskottet BrB brottsbalken BTP bostadstillägg till pensionärer SBTP särskilt bostadstillägg till pensionärer dir. direktiv Ds Departementsserien EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EU Europeiska unionen HD Högsta domstolen Hovrzn hovrätten Hrd hasstaréttardömur ITP Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän ITP-K ITP-kompletterande ålderspension JB jordabalken kap. kapitel LIP lagen 1998:674 om inkomstgrundad ålderspension LO Landsorganisationen i Sverige LU Lagutskottet mot. motion NJA Nytt juridiskt arkiv

PA/91 statens allmänna tjänstepensionsreglemente

prop. proposition PTK Privattjänstemannakartellen

RB rättegångsbalken

RFSL Riksförbundet för sexuellt likaberättigande

RFV Riksförsäkringsverket

RH Rättsfall från hovrättema RBD Rättsfall från bostadsdomstolen RoK rum och kök rskr. riksdagsskrivelse

SAF Svenska Arbetsgivarföreningen

18 Förkortningar SOU 1999: 104

SCB Statistiska centralbyrån SOU Statens offentliga utredningar ULF undersökning om levnadsförhållanden TGL tjänstegrupplivförsäkring UB utsökningsbalken UfR Ugeskrift for retsvzesen ÄB ärvdabalken ÄktB äktenskapsbalken

SOU 1999: 104 Sammanfattning 19

Sammanfattning

Uppdraget

Kommittén har haft i uppdrag att utvärdera lagen 1987:232 om sambors hem sambolagen. Utvärderingen har i enlighet

gemensamma med direktiven särskilt inriktats frågan om huvudsyftet med lagen har uppnåtts, dvs. att ett minimiskydd den svagare parten vid ett

ge samboförhållandes upplösning. I kommitténs uppdrag har också ingått att överväga om skillnaderna i den rättsliga behandlingen av homosexuella sambor jämfört med heterosexuella sambor är motiverade och om så inte är fallet föreslå hur dessa lämpligen kan undanröjas. Uppdraget har vidare bestått i att klarlägga om det finns behov av ett utvidgat rättsligt skydd vid andra former av hushållsgemenskap än sådana som i dag är reglerade i lag, särskilt om parterna inte har möjlighet att ingå äktenskap eller registrerat partnerskap. Kretsen bostadsbidragsberättigade har därvid övervägts särskilt.

Sambolagen

Allmänt

I avsikt att klarlägga om sambolagens övergripande syfte att bereda

den svagare parten ett minimiskydd vid ett samboförhållandes upplösning uppfyllts har kommittén anordnat två hearingar. Utifrån

bl.a. dessa hearingar drar kommittén slutsatsen att sambolagens huvudsyfte inte till fullo är uppfyllt. Kommittén föreslår därför vissa förändringar och förtydliganden i sambolagen, vilka i huvudsak redovisas nedan. Ett av de viktigaste förslagen är att en och samma sambolag skall vara direkt tillämplig sambor oavsett kön.

Lagens rubricering

Lagen om gemensamma hem är bland allmänheten känd som

sambors

sambolagen. Aven jurister kallar oftast lagen för enbart sambolagen.

20 Sammanfattning SOU 1999: 104

Redan detta talar för en ändrad rubricering av lagen. I och för sig kan det framhållas att den nuvarande rubriken ger mer information om vad lagen omfattar än rubriken sambolagen. Enligt vad kommittén erfarit är dock kunskapen om sambolagen hos gemene man så bristfällig att informationsaspekten inte kan ses som ett bärande skäl att bibehålla nuvarande rubricering. Kommittén föreslår mot bakgrund av det anförda att lagens rubrik skall vara sambolagen.

Förutsättningarna för att ett samboförhållande skall föreligga

Enligt nuvarande ordning gäller sambolagen sådana förhållanden där

och en kvinna bor tillsammans under äktenskapsliknande en man förhållanden. Genom en hänvisning i lagen 1987:813 om homosexuella sambor tillämpas sambolagen även på sambor

av samma kön. Även det har angetts i motivuttalandena prop. 1986/87: 1 vad

om som avses med äktenskapsliknande samlevnad har det visat sig att svårigheter kan uppstå när det gäller att avgöra om ett samboförhållande föreligger. För att lagen skall bli direkt tillämplig även sambor av samma kön och för att lagtexten skall bli mer informativ och lättförståelig, föreslås en ny definition begreppet

av sambor. I definitionen anges de grundläggande förutsättningarna

som i linje med tidigare förarbetsuttalanden krävs för att två skall

- personer betraktas som sambor. Förutom att det skall vara fråga om två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande, krävs att de har gemensamt hushåll.

Förutsättningarna för att ett samboförhållande skall ha upphört

anses I sambolagen finns inte någon uttrycklig regel som anger när ett samboförhållande upphör. Trots detta knyts flera sambolagens

av rättsverkningar till tidpunkten för samboförhållandets upphörande. Kommittén föreslår att det i lagen uttömmande skall när ett

anges samboförhållande upphör. Kommitténs uppfattning är att några rättsverkningar inte bör knytas till någondera partens uppfattning

om att samboförhållandet upphört, såvida detta inte manifesteras ett för utomstående synbart sätt. Ett samboförhållande upphör när samboma eller någon av dem gifter sig eller ingår registrerat partnerskap, när samboma flyttar isär eller när någon av dem avlider. Därutöver föreslår kommittén att ett samboförhållande skall anses upphöra när sambos

en eller båda sambomas ansökan om förordnande bodelningsförrättare

av eller om rätt att ensam få bo kvar i bostaden inkommer till domstol

Sammanfattning 21

eller när sambo väcker talan övertagande av bostad som inte en om omfattas bodelning. Genom sådan ansökan till domstol kan en av en sambo den andra sambons medverkan bringa samboförhållandet utan att upphöra ett för utomstående kontrollerbart sätt. En sådan ordning kan betydelse för dem far illa i samboförhållanden. Även vara av som för de sambor är överens om att samboförhållandet upphört men som olika skäl inte flyttat isär kan ansökan enligt ovan få till följd som av en att samboförhållandet rent faktiskt upphör.

Egendom omfattas sambolagen och samborätten som av

Enligt nuvarande lagstiftning omfattas sambornas gemensamma bostad och bohag sambolagen. Enligt kommitténs uppfattning har en bil av oftast lika stor betydelse för sambornas ekonomi som bostad och bohag. En bil inte främst används för fritidsändamål fungerar som mestadels som transportmedel till och från arbetsplatser eller till daghem, skola, barnens andra aktiviteter eller för inköp och andra ärenden som har :anknytning till hushållet. Den har därmed ett naturligt sarnröre med utgångspunkten för sambolagen, dvs. med vad som behövs för det gemensamma hushållet. I olika delar av landet har andra motorfordon eller transportmedel samma användningsområden som bilen. Det gäller exempelvis motorbåt och snöskoter. Kommittén föreslår därför att alla slags motordrivna fortskaffningsmedel skall omfattas sambolagen. Detta gäller dock inte om fortskaffningsmedlet av används i huvudsak för fritidsändamål. Kommittén föreslår vidare att sådan gemensam egendom som anges i sambolagen, dvs. bostad, bohag och motordrivet fortskaffningsmedel inte huvudsakligen används för fritidsändamål, och som förvärvats som samboma för gemensamt begagnande skall benämnas "samborättsav gods. Egendomen utgör dock inte samborättsgods om parterna skriftligen avtalat att egendomen inte skall bodelas eller om egendomen förvärvats sambon i gåva eller genom arv eller testamente med av ena föreskrift om att egendomen skall vara enskild. Kommittén har även övervägt ordning där samäganderätt till en egendom som inte omfattas av samborätten kan upplösas vid bodelning. Vid kommitténs hearingar har många deltagare understrukit att det av praktiska skäl skulle vara fördelaktigt för parterna om egendomsgemenskapen dem emellan kunde upplösas vid ett och samma tillfälle. En sådan ordning kräver dock ingripande förändringar av bodelningsreglema, konsekvenser noga måste övervägas. Därtill vars kommer behov motsvarande ändringar torde finnas i ÄktB. att av

22 Sammanfattning

Ändringama kan dessutom komma att kräva samordning med

en reglerna i samäganderättslagen. Kommittén anser därmed att frågan ligger utanför kommitténs uppdrag men vill framhålla att det är stor

av vikt att frågan utreds i annan ordning.

Avtal om att viss egendom skall undantas från bodelning

Det är i dag tveksamt om sambor enligt sambolagen kan träffa avtal

om att endast visst samborättsgods skall ingå i bodelningen medan

annan egendom som i och för sig är bodelningsbar skall hållas utanför. Kommitténs uppfattning är att sambor, liksom makar, skall kunna ingå sådana avtal. Sambor bör dessutom, på sätt makar, i ett nytt

samma som avtal kunna återinföra den rätt till delning de tidigare har avtalat

som bort. Kommittén föreslår att lagen förtydligas denna punkt.

Möjlighet att traflaféravtal

För de sambor som är överens att samboförhållandet har upphört

om utan att detta manifesteras ett för utomstående synbart sätt finns

ett behov av att kunna träffa föravtal. Kommittén föreslår att sambor inför ett omedelbart förestående upphörande samboförhållandet skall ha

av möjlighet att, liksom makar, avtala den kommande bodelningen och

om annat som har samband med denna.

Behovet av en tidsfrist för när begäran bodelning senast skall

om

framställas

Varken sambolagen eller ÄktB innehåller någon tidsfrist för när ansökan om bodelning senast skall ske när båda parterna är i livet. Bodelning enligt sambolagen är emellertid inte obligatorisk i motsats till vad gäller enligt ÄktB. För öka förutsebarheten för

som att samborna föreslår kommittén att tidsfrist för när bodelning

en senast

skall påkallas införs i sambolagen. Om inte bodelning påkallas

inom en viss tid går rätten till bodelning förlorad. För att undvika stötande resultat bör inte tidsfristen sättas för snävt. Samtidigt är det angeläget att begäran om bodelning framställs snarast möjligt efter det

att samboförhållandet upphört. Kommittén tidsfrist år

anser att en om ett efter det att samboförhållandet upphörde är tillräckligt generös för

att obilliga resultat skall kunna undvikas.

SOU 1999: 104 Sammanfattning 23

Behovet redovisningsregel

av en Om egendom som utgör samborättsgods säljs eller annat sätt avhänds efter det att samboförhållandet upphört innan bodelning

men sker är det tveksamt värdet av egendomen ingår i bodelningen.

om Kommittén föreslår att det i sambolagen anges att en bodelning skall ha sin utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag samboförhållandet upphör. Härigenom kommer värdet av samborättsgodset som fanns vid denna tidpunkt att ingå i bodelningen oavsett om egendomen finns i behåll eller inte. För att säkerställa att samborättsgodset eller värdet

-

sådan egendom förvaltas bästa sätt, föreslår kommittén att av sambolagen dessutom kompletteras med en bestämmelse om redovisningsplikt. Redovisningsplikten omfattar även sambomas gemensamma bostad innehas av ena sambon med hyresrätt eller bostadsrätt och

som som kan bli föremål för Övertagande enligt sambolagen.

Processuella frågor

Kommittén föreslår att sambolagen skall ge möjlighet för domstol att meddela interimistiska beslut kvarsittningsrätt även beträffande

om bostad ingår i bodelning. Vidare föreslår kommittén att interi-

som mistiska beslut enligt sambolagen skall kunna överklagas särskilt. Slutligen föreslår kommittén att frågor om Övertagande av bostad och kvarsittningsrätt i bostad skall kunna prövas i mål mellan sambor om vårdnad om barn och barns boende.

Information

Kommittén anser att informationen om sambolagen måste förbättras. Innehållet i informationen skall vara tydligt och lättförståeligt och riktas till både sambor av motsatt och av samma kön. För att informationen om sambolagen skall nå så många som möjligt bör informationen framställas och spridas många olika sätt. Riktade informationsinsatser bör göras särskilt till sambor av samma kön men även till ungdomar och invandrare.

Sambor av samma kön

I lagen om homosexuella sambor anges vilka lagar och bestämmelser som tillämpas sambor av motsatt kön och som även skall gälla för sambor av samma kön. Avsikten är att lagen skall innehålla en

24 Sammanfattning SOU 1999: 104

uttömmande uppräkning av de bestämmelser som skall tillämpas även på homosexuella samboförhållanden.

Med utgångspunkten att likställdhet skall råda mellan heterosexuella sambor och homosexuella sambor samma sätt som mellan äkta makar och registrerade partner har kommittén bedömt om de rättsliga skillnader som föreligger mellan sambor i de båda grupperna är motiverade eller inte. Kommittén har härvid kunnat konstatera att de rättsliga skillnaderna mellan sambor av motsatt och av samma kön är långt fler än skillnaderna mellan äkta makar och partner.

Det stora antal författningar och författningsrum som anges i lagen om homosexuella sambor medför att det är svårt att upprätthålla kravet på tydlighet och överskådlighet. Det finns dessutom en risk för att rättsläget missuppfattas eftersom det inte i varje enskild lag eller bestämmelse anges vilka sambor författningen avser. Det har också visat sig att sambor av samma kön glömts bort i olika lagstiftningsarbeten som rört sambor.

Kommitténs bedömning är mot denna bakgrund att det finns behov av en ny reglering för att undanröja omotiverade rättsliga skillnader mellan sambor av samma och av motsatt kön. Endast i den mån de rättsliga skillnaderna mellan homosexuella och heterosexuella samboförhållanden motsvaras av de rättsliga skillnaderna mellan partnerskap och äktenskap kan de anses vara motiverade.

Kommittén föreslår, nämnts, att alla samboförhållanden

som ovan regleras i en och samma sambolag samt att sambolagens definition

av begreppet sambor ändras. Vidare föreslår kommittén att det av varje författning eller författningsrum skall framgå vilka sambor i

som avses författningen. Begreppet sambo skall i fortsättningen avse sambor

av motsatt och av samma kön.

Annan hushållsgemenskap

Allmänt

I kommitténs uppdrag angående annan hushållsgemenskap har ingått

att belysa vilka grupper av sammanboende kan ha behov ökad

som av rättslig trygghet samt att klarlägga vilka dessa behov

Kommittén har inventerat vilka skillnader det finns mellan

rättsverkningama vid samlevnad i äktenskap/registrerat partnerskap,

samboförhållanden och i annan hushållsgemenskap beträffande några centrala rättsområden. Med hjälp SCB har kommittén tagit fram

av uppgifter om hur många personer och hushåll det finns är att

som hänföra till gruppen annan hushållsgemenskap. På kommitténs uppdrag

SOU 1999: 104 Sammanfattning 25

har SCB dessutom utfört intervjuundersökning telefon med en per drygt 500 i tidigare undersökningar uppgett sig vara personer som ensamstående med i hushållet än barn under 21 år. annan person Av undersökningarna drar kommittén slutsatsen att de personer som bor tillsammans med än make/partner, sambo och/eller annan underåriga bam är relativt begränsad grupp. Uppskattningsvis rör en det sig cirka 80 000 hushåll där vuxna barn 21 år och däröver och om föräldrar bor tillsammans, knappt 20 000 hushåll där syskon utan föräldrar bor tillsammans och drygt 20 000 hushåll där övriga personer bor tillsammans. I övriga återfinns bl.a. släktingar, gruppen arbetskamrater, studiekamrater och inneboende. I flertalet fall är det fråga provisoriska sammanboenden som framför allt har praktiska om orsaker. De sammanboenden är tänkta att bestå och också rent som som faktiskt består är ganska få. Det är framför allt sammanboenden mellan äldre syskon samt mellan barn och föräldrar är bestående. vuxna som Den ekonomiska gemenskap som uppstår i dessa långvariga sammanboenden tycks dock sällan motsvara den sammanflätning av ekonomin ofta uppstår mellan äkta makar/partner och sambor i och med uppsom byggnaden ett gemensamt hem. Flertalet intervjupersoner som tillav frågades om behovet av rättsligt skydd ställde sig avvisande härtill. Mot denna bakgrund har kommittén inte ansett att något behov föreligger rättslig reglering de inbördes förhållandena mellan perav en av bor tillsammans i hushållsgemenskap. Kommittén soner som en annan har inte heller ansett att det finns skäl att införa någon särskild reglering för bor tillsammans i annan hushållsgemenskap personer som

beträffande den sociala trygghetslagstiftningen.

Särskilt om kretsen bostadsbidragsberättigade

Vad gäller frågan om kretsen bostadsbidragsberättigade var bakgrunden till kommitténs direktiv ett tillkännagivande från riksdagen. Bostadsutskottet hade nämligen pekat att makar och partner som lever tillsammans och sambor motsatt kön skall ansöka om bostadsav bidrag gemensamt. Enligt utskottets mening borde denna krets bostadsbidragsberättigade utvidgas till att omfatta personer som bor tillsammans, oavsett samlevnadsform bet. l995/96:BoU ll s. 18. Utgångspunkten borde enligt utskottet vara att andra sammanboende i bostadsbidragshänseende jämställs med samboende män och kvinnor enligt de regler som gäller i dag enligt lagen 1993:737 om bostadsbidrag. Kommittén har tolkat direktiven och utskottets uttalande så att - utvidgningen endast avser gemensam ansökan för ungdomar under

26 Sammanfattning SOU 19992104

29 år som bor tillsammans och för personer i hushåll där det finns barn; i båda fallen under förutsättning att det inte bor fler än två bidragssökande personer i hushållet och att de bidragssökande är folkbokförda

samma adress. När riksdagens tillkännagivande gjordes och när kommitténs direktiv skrevs saknade sambor av samma kön möjlighet att gemensamt ansöka om bostadsbidrag. En sådan reglering trädde dock i kraft den 1 januari 1998. Sålunda gäller numera att makar och partner som lever tillsammans och sambor av samma eller motsatt kön skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt.

Enligt kommitténs uppfattning är ett grundläggande skäl till att makar/partner och sambor skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt att det i dessa hushåll anses finnas en utbredd ekonomisk gemenskap. Kommitténs intervjuundersökning har visat att det för en stor del av de personer som bor i samma bostad utan att vara makar/partner eller sambor är fråga om provisoriska boenden där de sammanboende inte har någon annan ekonomisk gemenskap än bostadskostnaden. Enligt kommitténs uppfattning är det inte rimligt att alla sammanboende

oberoende av vilken ekonomisk gemenskap som finns mellan dem

skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt. Kommittén har även övervägt en ordning där sammanboende skulle ansöka gemensamt

om bostadsbidrag endast om de har en mer vittgående hushållsgemenskap med ett ekonomiskt samarbete. En sådan ordning skulle dock innebära

stora bevissvårigheter.

Det underlag som kommittén tagit fram visar att

en gemensam ansökan om bostadsbidrag för personer i annan hushållsgemenskap inte generellt kan sägas leda till vare sig ett högre eller lägre bidrag än

en individuell ansökan enligt det nuvarande systemet. Det bör dock uppmärksammas att vissa personer som i dag uppbär bostadsbidrag som ensamstående helt kan komma att förlora rätten härtill de

om skulle tvingas ansöka gemensamt med i hushållet. I många fall

annan skulle dessutom ensamstående föräldrar med barn få ett lägre bidrag vid en ansökan gemensamt med annan i hushållet. De

person nu redovisade konsekvenserna talar enligt kommitténs uppfattning starkt mot att införa en ordning med ansökan bostadsbidrag i

gemensam om

annan hushållsgemenskap.

Mot bakgrund av det anförda blir kommitténs slutsats att någon ytterligare utvidgning av kretsen sammanboende skall ansöka

som om bostadsbidrag gemensamt inte skall ske. Kommittén avstår därför från att lägga fram något förslag härom.

Summary 27

Summary

The terms of reference

The terms of reference of the Commission were to evaluate the Cohabitees Joint Homes Act 1987:232 the Cohabitees Act. The evaluation has, in accordance with the directive, been directed particularly at the issue of whether the main purpose of the Act has been achieved, i.e. to provide a minimum level of protection for the weaker party on the dissolution of a cohabitee relationship. The terms of reference of the Commission also included deliberations as to whether the differences in the legal treatment of homosexual cohabitees compared with heterosexual cohabitees justified and,

are they are not to propose how these may be eliminated in an appropriate

The terms of reference also included/the of whether manner. survey

necessary to extend the legal protection to forms of common households other than those that are governed by legislation today, particularly the parties do not have the opportunity to enter into marriage or to be registered as partners. In this connection, particular attention has been paid to people who are entitled to housing allowance.

The Cohabitees Act

Generally

With the view to surveying whether the overall objective of the Cohabitees Act- to provide the weaker party with a minimum level of protection the event of the dissolution of the cohabitee relationship

— has been attained, the Commission arranged two hearings. On the basis of, inter alia, these hearings, the Commission drew the conclusion that the main aim of the Cohabitees Act was not completely satisfied. The Commission therefore proposes certain amendments to and clarifications of the Cohabitees Act, which are described in outline below. One of the most important proposals that one and the same Cohabitees Act should be directly applicable to cohabitees irrespective of sex. ‘

28 Summary

The title of the Act

The Cohabitees Joint Homes Act generally known the

as Cohabitees Act. Even lawyers usually simply refer to the Act as the Cohabitees Act. This alone suggests that the title to the Act should be changed. However, may be argued that the existing title provides more information about the scope of the Act than the title Cohabitees Act. However, in accordance with the information obtained by the Commission, knowledge -of the Cohabitees Act among the general public so inadequate that the information aspect cannot be viewed

as a justifiable reason to retain the existing title. The Commission therefore proposes, against the background of that stated, that the title of the Act should be the Cohabitees Act.

The preconditions for the existence of cohabitee relationship

a

According to the present system, the Cohabitees Act applies to such relationships where a man and a woman live together under circumstances resembling marriage. By reference in the Homosexual

a Cohabitees Act 1987:813, the Cohabitees Act also applies to Cohabitees of the same sex. Even stated in opinions stated in

was the travaux préparatoires Government Bill 1986/87:1 what meant by ‘living together in circumstances resembling marriage’, has transpired that difficulties can arise in relation to determining whether a cohabitee relationship exists. In order that the Act should also be directly applicable to Cohabitees of the same sex and in order that the legal wording should be more informative and more easily understood, a new definition of the concept of ‘cohabitee’ proposed. The definition contains the fundamental conditions that, in line with the previous statements in the travaux préparatoires, are required in order that two persons should be regarded to be Cohabitees. In addition to being a question of two persons who permanently live together

as a couple, required that they have ajoint household.

The preconditions for a cohabitee relationship being regarded

as having ceased

There no express rule in the Cohabitees Act stating when a cohabitee relationship ceases. Despite this, several of the legal effects of the Cohabitees Act are linked to the date when the cohabitee relationship ends. The Commission proposes that the Act shall exhaustively define when a cohabitee relationship ends. The Commission’s opinion that

SOU 1999: 104 Summary 29

legal effect should be linked to either of the partys view on a no cohabitee relationship ending so far as this has not been manifested a manner apparent to outsiders. A cohabitee relationship ends when the cohabitees or eizher of them get married or enter into a registered partnership, when the cohabitees move apart or when either of them dies. In addition to this, the Commission proposes that a cohabitee relationship should be considered to have ended when a cohabitee’s or both cohabitees’ application for the appointment of a division of property administrator or for the right to remain resident in the dwelling received by the court or when a cohabitee or both cohabitees institute proceedings to take dwelling that not

over a subject to the division of property. A cohabitee may by such an application to the court cause the cohabitee relationship to end, without the participation of the other party, in a manner that can be verified by outsiders. Such a system may be of importance for, for example, women who are subject to abuse or otherwise vulnerable a cohabitee relationship. Even for those cohabitees who are agreed that a cohabitee relationship has ended but who for various reasons have not moved apart, such an application in accordance with the above have the

can consequence that the cohabitee relationship ends.

Property subject to the Cohabitees Act and cohabitee-right

According to the current legislation, the Cohabitees Act applies to the cohabitees’ joint dwelling and household goods. In the view of the Commission, a car often has as great importance for the finances of the cohabitees as the dwelling and household goods. A that not

car primarily used for leisure purposes often used as a means of transport to and from places of work or to day care homes, schools, other activities for the children or for shopping or other business connected to the household therefore has a natural connection with the basis for the Cohabitees Act, i.e. what for the joint

necessary household. In some parts of Sweden, other motor vehicles or means of transport have the same area of application motor For example

as a car. this applies to motor boats and snow scooters. The Commission proposes that the joint motorised means of transport of the cohabitees should be subject to the Cohabitees Act. However, this does not apply

the means of transport mainly used for leisure purposes.

The Commission proposes that such joint property as stated in the Cohabitees Act, i.e. dwelling, household goods and motorised means of transport that are not primarily used for leisure purposes, and which are kept by the cohabitees for joint use should be referred to "cohabitee-

as

30 Summary SOU 1999: 104

right property". However, property does not comprise cohabitee-right property the parties have agreed in writing that the property should not be subject to a division of property or the property acquired by

of the cohabitees by inheritance, will or as a gift with a condition one that the property separate.

The Commission has also deliberated upon a system whereby joint ownership rights to property that not subject to the cohabitee-right can be dissolved on a division of property. At the hearings of the Commission, many participants have emphasised that, for practical reasons, would be advantageous for the parties the community of property between them could be dissolved on one and the same occasion. However, such a system would require extensive alterations to the rules on division of property, the consequences of which must be deliberated upon carefully. In addition to this, there probably also a need for corresponding amendments to the Marriage Code. These amendments may also require coordination with the rules in the Joint Ownership Act. Consequently, the Commission considers that the issue lies outside the terms of reference of the Commission but wishes to emphasise that of great importance that this matter investigated by other means.

Contracts that certain property should be excepted from the division of property

today doubtful whether cohabitees in accordance with the

can Cohabitees Act conclude contracts that only certain cohabitee-right property should be included in the division of property while other property, which would otherwise be subject to a division, should be excluded. The view of the Commission that cohabitees,

like spouses, should be able to enter into such contracts. Furthermore, cohabitees are in the same way as spouses able, by a new agreement, to reintroduce the right to a division that they have previously excluded by contract. The Commission proposes that the Act made more clear regarding this item.

Possibility of concluding pre-cessation contracts

For those cohabitees who are agreed that a cohabitee relationship has ended without this having been manifested to outsiders in visible

a way, there a need to be able to conclude pre-cessation contracts. The Commission proposes that cohabitees in preparation of an immediately

SOU 1999: 104 Summary 31

pending cessation of the cohabitee relationship should have the possibility, like spouses, to contract on the forthcoming division of property and otherwise on matters connected with The need for a time limit for the final date for submitting a request for a division of property.

The need for a time limit for the presentation of division of property requests

A division of property under the Cohabitees Act is, contrary to that applicable under the Marriage Code, not mandatory. However, neither the Cohabitees Act nor the Marriage Code contains any final date for when an application for division of property should take place when both of the parties are alive. In order to increase the certainty for cohabitees, the Commission proposes that such time limit

a introduced into the Cohabitees Act. Unless division of property

a called for within a set period, any entitlement to division of property

a

lost. In order to avoid undesirable results, this time limit should not be fixed too narrowly. At the same time, of importance that

a request for a division of property presented possible after

as soon as the end of the cohabitee relationship. The Commission considers

that a time limit of one year after the cessation of the cohabitee relationship sufficiently generous in order to avoid unfair results.

The need for a rule on duty to report

property that comprises the cohabitee-right property sold, given away or in another way disposed of after the end of the cohabitee relationship but before a division of property takes place, the value of that property not included the division of property. In order to alter this the Commission proposes that division of property under the

a Cohabitees Act should have the property situation the date of the

on cessation of the cohabitee relationship as a starting point. In this

way the value of the cohabitee-right property that exist at this time will be included in the division of property irrespective of whether the property kept or not. In order to ensure that the cohabitee-right property or the value of such property administered in the best

— — possible manner, the Commission proposes that the Cohabitees Act should also be supplemented with a provision concerning duty to

a report. This duty to report also relates to the cohabitees’ joint dwelling that held by one of the cohabitees tenancy right tenant—owner

as a or

32 Summary

right condominium and which be the subject of a takeover under

may the Cohabitees Act.

Procedural issues

The Commission proposes that the Cohabitees Act should afford an opportunity for court to issue interim decisions right to remain

a on a resident in the dwelling in respect of dwellings included in the

even division of property. Furthermore, the Commission proposes that should be possible to appeal separately against an interim decision under the Cohabitees Act. Finally, the Commission proposes that issues concerning taking over dwellings and the right to remain resident in dwellings should be capable of being determined cases between cohabitees relating to custody of children and the residence of children.

Information

The Commission considers that information about the Cohabitees Act must be improved. The contents of this information should be clear and easy to understand and directed to both cohabitees of the opposite and of the sex. In order that information about the Cohabitees Act

same should reach out to as many people as possible, the information should be presented and disseminated in many different ways. Targeted information efforts should be directed particularly at cohabitees of the same sex but also at young people and immigrants.

Cohabitees of the same sex

The Homosexual Cohabitees Act states which acts and provisions are applicable to cohabitees of the opposite sex and which shall also be capable of application to cohabitees of the same sex. The intention that the Act should contain an exhaustive list of the provisions that shall also be applied in relation to the cohabitee relationship of homosexual persons.

The Commission, working on the basis that equality should prevail between heterosexual cohabitees and homosexual cohabitees in the same way as between lawful spouses and registered partners, has examined whether or not the legal differences that exist between cohabitees in the various groups are justified. The Commission has in this connection been able to conclude that the legal differences

SOU 1999: 104 Summary 33

between cohabitees of the opposite and of the same sex are far greater than the differences between lawful spouses and registered partners. The great number of enactments and statutory provisions stated in the Homosexual Cohabitees Act mean that difficult to maintain the requirement for clarity and transparency. There also a risk that the legal situation misunderstood as not stated in every individual act or provision which cohabitee the enactment refers to. has also transpired that cohabitees of the same sex have been overlooked various legislative work that affect cohabitees.

Against this background, the Commissions assessment that there

a need for a new system of rules to avoid unjustified legal differences between cohabitees of the same and of the opposite sex. Only to the extent that the legal differences between homosexual and heterosexual cohabitee relationships correspond to the legal differences between registered partnerships and marriage can they be considered justified.

The Commission proposes, as mentioned above, that all cohabitee relationships are governed in one and the same Cohabitee Act and that the definition in the Cohabitees Act of the concept of cohabitee amended. Furthermore, the Commission proposes that should be indicated by every enactment or statutory provision which cohabitee referred to in the legislation. The concept of cohabitee shall in the future relate to cohabitees of the opposite and of the same sex.

Other joint households

Generally

The terms of reference of the Commission relating to joint households, include the task of explaining which groups of cohabitees may be need of increased legal protection and also surveying what these needs are.

The Commission has made an inventory of the differences existing between the legal effects of living together in marriage/registered partnership, cohabitee relationships and other joint households

as regards some central fields of law. With the assistance of Statistics Sweden SCB the Commission has produced information about how many people with households there are who are referable to the

group ‘Other joint households’. On the assignment of the Commission, SCB has also conducted an interview investigation by telephone with just over 500 people who in a previous investigation stated that they

were

34 Summary SOU 1999: 104

single with another person in the household other than a child under 21 years.

The Commission has drawn the conclusion from these investigations that people who live together with a person other than a spouse/partner, cohabitee and/or minor child comprise a relatively small not possible to state exactly how many households

group. there with persons living together that are referable to the

are respective groups. can be estimated that there are about 80,000 households where adult children 21 years and above and parents live together, almost 20,000 households where brothers and Sisters without parents live together and approximately 20,000 households where other

live together. The group ‘other’ includes, among others, persons relatives, workmates, student colleagues and lodgers. In the majority of

a question of temporary cohabitation that, above all else, has cases practical The cohabitees who intend to remain are thus actually

causes. in fact rather few. above all else cohabitation between older brothers and sisters and also between adult children and parents that permanent. However, the economic community that arises in this longterm cohabiting seldom appears to correspond to the interweaving of finances that often occurs between lawful spouses/registered partners and cohabitees as a result of the building up of a joint home. The majority of the interview subjects who were asked about the need for legal protection adopted a negative view to the same.

Against this background, the Commission does not consider that there any need for legal regulation of the mutual relationship between people who live together in other joint households. Nor does the Commission consider that there any reason to introduce any special regulations concerning the social security legislation for people who live together other joint households.

People entitled to housing allowance in particular

As regards the question of the group of people entitled to housing allowance, the background to the Commission°s directive was a pronouncement by the Riksdag Swedish Parliament. The Standing Committee on Housing had actually pointed out that spouses and partners who live together and cohabitees of the opposite sex should jointly apply for housing allowance. In the view of the Committee, the group of people entitled to housing allowance should be extended to comprise persons who live together, irrespective of the form of cohabitation Committee Report l995/96:BoU 11, 18.

SOU 1999: 104 Summary 35

In the view of the Committee, the starting point should be that other cohabitees are equated as regards housing allowance with cohabiting men and women in accordance with the rules that apply today under the Housing Allowances Act 1993:737.

The Commission has interpreted the directive and the opinions

expressed by the Corrunittee so that the extension only relates to joint

applications for young people under the age of 29 who live together and for people households where there are no children; in both cases subject to the precondition that no more than two persons applying for housing allowance live in the household and applying

that the persons for housing allowance are registered as resident at the same address. When the pronouncement by the Riksdag made and when the

was terms of reference of the Commission were written, cohabitees of the same sex did not have any possibility of jointly applying for housing allowance. However, such a system entered into force on 1 January 1998. Thus, the rule now that spouses and partners who live together and cohabitees of the same or opposite sex shall apply for housing allowance jointly.

In the opinion of the Commission, one fundamental why

reason spouses/partners and cohabitees should apply for housing allowance jointly that there considered to be these households a broad financial community. The interview investigation of the Commission established that, for the majority of the people who live

in the same dwelling without being spouses/partners or cohabitees, question

a of provisional housing where those cohabiting do not have any financial community except housing expenses. In the opinion of the Commission, not reasonable that all living together

persons irrespective of the economic community that exists between them

should apply for housing allowance jointly. A systern where there

was instead a requirement imposed living together having to

on persons apply jointly for housing allowance only they have extensive

a more joint household with economic cooperation would, in the view of the Commission, involve enorrnous evidential difñculties.

The information that the Commission produced indicates that a joint application for housing allowance for persons in other joint households could not generally be said to result in either greater smaller

a or allowance than an application for housing allowance under the

a existing system. However, should be noted that people who

some receive housing allowance today are single who could

persons completely lose their entitlement to allowance they

an were compelled to apply jointly with others the household. For example, this applies to a young person with tenancy contract for dwelling

a a who lives together with a person who 29 older. Furthermore,

years or

36 Summary

in single parents with children would receive a lower

many cases allowance on a joint application with another person in the household. The consequences now reported constitute strong reasons, in the view of the Commission, for not introducing a system of joint applications for housing allowance for other joint households.

Against the background of that stated, the conclusion of the Commission that there should not be any further extension of the

of cohabitees who should apply for housing allowance jointly. group The Commission therefore refrains to present any proposal concerning this.

SOU 1999: 104 Författningsförslag 37

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1987:232 om

sambors hem gemensamma

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem, dels att nuvarande 2-5 §§ skall betecknas 6 och 9 §§ samt att nuvarande 6-24 skall betecknas 13-32 §§, dels att 14-19, 22-26, 29, 31, och 32 skall ha följande lydelse, dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 5 § skall sättas närmast före 9 att rubriken närmast före 16 § skall sättas närmast före 23 att rubriken närmast före 17 § skall sättas närmast före 24 § och ha följande lydelse samt att rubriken närmast före 20 § skall sättas närmast före 27 dels att det i lagen skall införas tio nya paragrafer, 10, 11, 12, 33, 34 och 35 samt närmast före 3 § en rubrik av följande

ny lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag 1987:232 om sambors Sambølag 1987:232 gemensamma hem

Inledande bestämmelser

1 §

Denna lag gäller sambors Denna lag gäller sambors gemensamma bostad och bohag. gemensamma bostad, bohag och

motordrivna fortskafi‘mngs—

medel.

Vad föreskrivs i denna Med sambor två

som avses persolag om sambor gäller sådana ner som stadigvarande bor tillsamboförhållanden där en ogzft i ett parförhållande

sammans

38 F örfattningwrslag SOU 1999: 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kvinna och ogift bor och har gemensamt hushåll. en man tillsammans under äktenskaps-

liknande förhållanden.

Sambolagen är endast till-

lämplig på sådana samboför-

hållanden där ingen av samborna är gift eller registrerad partner.

2§

Ett samboförhållande upphör

när samborna eller någon av dem gifter sig eller ingår

registrerat partnerskap,

när samborna flyttar isär, eller när någon samborna avliav der. I annat fall upphör ett samboförhållande när en ansökan från eller båda en

samborna om att bodelningsförrättare skall förordnas enligt

27 § eller rätt att ensam få om bo kvar i bostaden enligt 29 § inkommer till domstol eller när en sambo väcker talan angående Övertagande av bostad enligt 23

Sambors egendom

2 § 3 §

Med sambors gemensamma Med sambors gemensamma bostad avses i denna lag, om inte bostad avses i denna lag, om inte annat följer av 4 annat följer av 6 fast egendom som samborna eller någon av dem äger eller innehar med tomträtt, om det finns en byggnad egendomen som är avsedd som sambornas gemensamma hem och egendomen innehas huvudsakligen för detta ändamål,

SOU 1999: 104 Fötfattningsförslag 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fast egendom som samboma eller någon dem innehar med

av nyttjanderätt i förening med byggnad egendomen samboma

som eller någon av dem äger, om byggnaden är avsedd som sambomas gemensamma hem och egendomen innehas huvudsakligen för detta ändamål,

byggnad eller del av byggnad som samboma eller någon av dem innehar med hyresrätt, bostadsrätt eller liknande rätt,

annan om byggnaden eller byggnadsdelen är avsedd som sambomas gemensamma hem och innehas huvudsakligen för detta ändamål, 4. byggnad eller del av byggnad som samboma eller någon av dem har rätt att framdeles förvärva med bostadsrätt enligt förhandsavtal som sägs i 5 kap. bostadsrättslagen 1991:614, rätten gäller

om en lägenhet som när avtalet träffades var avsedd att bli sambomas gemensamma hem och att innehas huvudsakligen för detta ändamål. Samborna får i dem båda undertecknad handling anmäla till

en av

inskrivningsmyndigheten att en fastighet som är lagfaren för en av dem

eller en tomträtt för vilken en av dem är inskriven som innehavare är gemensam bostad för dem båda.

3§ 4§

Med sambors gemensamma Med sambors

gemensamma bohag avses i denna lag, om inte bohag i denna lag, inte

avses om annat följer 4 möbler, hus- annat följer 6 möbler, hus-

av av hållsmaskiner och annat inre lös- hållsmaskiner och inre lös-

annat ire som är avsett för det gemen- tire som är avsett för det

gemensamma hemmet. Till gemensamt samma hemmet. Till gemensamt bohag räknas inte sådant bohag bohag räknas inte sådant bohag som används uteslutande för den som används uteslutande för den ena sambons bruk. ena sambons bruk.

5§

Med sambors

gemensamma

motordrivna fortskaflrzingsmedel

avses i denna lag, om inte annat

följer av 6 sådant fortskafl-

ningsmedel som används i det

gemensamma hushållet. Till

gemensamt motordrivet fort-

skcyâningsmedel räknas inte

sådant som används uteslutande

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för den sambons bruk. ena

4§ 6§

Till sambors gemensamma Till sambors gemensamma bostad och bohag räknas inte bostad, bohag och motordrivna egendom används huvud- fortskaffitingsmedel räknas inte som sakligen för fritidsändamål. egendom som används huvudsakligen för fritidsändamål.

7§

Sådan egendom som anges i 3- 5 §§ och som förvärvats för gemensamt begagnande utgör sambornas samborättsgods. Första stycket gäller dock inte om det är fråga om egendom i 8 § eller om som avses annat följer av avtal som sam-

borna traflat enligt 10

8§

Sådan egendom som anges i 3- 5 §§ och som en sambo fått i gåva med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda, erhållit genom testamente med det villkoret att egendomen skall mottagavara rens enskilda, eller ärvt och enligt testasom mente av arvlåtaren skall vara mottagarens enskilda utgör inte samborättsgods. Detsamma gäller vad som har trätt i stället för egendom som anges iförsta stycket om det inte genom en sådan rättshand-

ling som där avses föreskrivits

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att ersättningsegendom inte

skall vara enskild egendom.

Bodelning

5§ 9§

När ett samboförhållande När ett samboförhållande uppupphör, skall begäran av hör av annat skäl än att samnågon samborna deras borna gifter sig med varandra av gemensamma bostad och bohag eller ingår registrerat partnerfördelas mellan dem genom skap med varandra, skall bodelning, om egendomen har begäran av någon av samborna förvärvats för gemensamt deras samborättsgods fördelas begagnande. Avlider en sambo, mellan dem genom bodelning. skall begäran den efterlevav ande sambon om en sådan

bodelning framställas senast när bouppteckningen förrättas.

Första stycket gäller om Bodelning skall göras med samborna har kommit överens utgångspunkt i egendomsförhållom det i ett skriftligt avtal som andena den dag samboförhållhar undertecknats av dem båda. andet upphör.

Begäran om bodelning under sambornas livstid skall framställas senast ett år efter det att

samboförhållandet upphörde.

Avlider sambo, skall begä-

en ran av den efterlevande sambon om bodelning framställas senast

när bouppteckningen förrättas.

10§

Genom ett skriftligt avtal som undertecknas av båda samborna kan de komma överens om att bodelning inte skall ske eller att viss egendom inte skall ingå i bodelningen. Genom ett nytt av samborna undertecknat skriftligt avtal kan de ändra vad som tidi-

42 F örfattningsförslag SOU 1999: 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gare överenskommits.

11 §

Varje sambo är skyldig att tills bodelning förrättas, eller frågan om bodelning fallit, redovisa för

bostad, bohag och gemensam

motordrivet fortskaflningsmedel som utgör samborättsgods samt

för gemensam bostad som innehas med hyresrätt eller bostadsrätt och som kan bli föremål för Övertagande enligt 23

12§

Sambor får inför ett omedelbart

förestående upphörande av samboförhållandet avtala den

om kommande bodelningen och annat som har samband med denna föravtal. Över avtalet skall upprättas en handling som undertecknas båda

av samborna.

Om ett villkor i ett föravtal är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, inträf-

senare fade förhållanden och omständigheterna i övrigt, får avtalet jämkas eller lämnas utan avseende vid bodelningen.

6§ 13§

Vid bodelningen skall först sambornas andelar egendomen beräknas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § 14 §

Vid beräkningen av sambomas Vid beräkningen av sambomas andelar i egendomen skall från andelar i egendomen skall från vad en sambo äger av deras vad en sambo äger av deras bostad och bohag avräknas så samborättsgods avräknas så mycket att det täcker de skulder mycket att det täcker de skulder som den sambo hade när som den sambon hade när samboförhållandet upphörde. samboförhållandet upphörde.

För sådana fordringar mot en För sådana fordringar mot en sambo inte är förenade med sambo inte är förenade med

som särskild förmånsrätt i bostaden särskild förrnånsrätt i samboeller bohaget och som inte heller rättsgodset och som inte heller

annat sätt är att hänföra till på annat sätt är att hänföra till sådan egendom skall sambon få sådan egendom skall sambon få täckning bostaden och täckning samborättsgodset

ur ur bohaget endast i den mån endast i den mån betalning inte betalning inte kan erhållas ur kan erhållas egendom.

ur annan annan egendom.

8§ 15§

Det som återstår av sambomas Det återstår sambomas

som av bostad och bohag, sedan avdrag samborättsgods, sedan avdrag har gjorts för att skulderna skall har gjorts för att skulderna skall täckas enligt 7 skall läggas täckas enligt 14 skall läggas samman. Värdet därav skall samman. Värdet därav skall därefter delas lika mellan därefter delas lika mellan samboma. samboma.

9§ l6§

I den mån det med hänsyn I den mån det med hänsyn särskilt till samboförhållandets särskilt till samboförhållandets längd men även till sambomas längd men även till sambomas ekonomiska förhållanden och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är omständigheterna i övrigt är oskäligt att en sambo när oskäligt att sambo när

en samlevnaden upphör skall lämna samlevnaden upphör skall lämna egendom till den andra i den egendom till den andra i den omfattning som följer av 5-8 §§, omfattning som följer av 9 och skall bodelningen i stället göras 13-15 §§, skall bodelningen i

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

så den förstnämnda sambon stället göras så att den

att får behålla sin egendom. förstnämnda sambon får behålla

mer av Är sambo försatt i konkurs sin egendom. Är

en mer av en när bodelningen skall förrättas sambo försatt i konkurs när eller finns det andra särskilda bodelningen skall förrättas eller skäl att inte dela sambomas finns det andra särskilda skäl att egendom, skall varje sambo inte dela sambomas egendom, behålla sin egendom sin skall varje sambo behålla sin

som andel. egendom som sin andel.

10§ 17§

Med ledning de andelar som Med ledning av de andelar som

av har berälmats för samboma skall har beräknats för samboma skall deras bostad och bohag fördelas deras samborättsgods fördelas mellan dem lotter. Den som mellan dem lotter. Den som bäst behöver bostaden eller bäst behöver bostad, bohag eller bohaget har rätt att få denna motordrivet fortskaflhingsmedel egendom i avräkning sin lott som ingår i bodelningen har rätt eller, om värdet är ringa, utan att få denna egendom i avräkning. En förutsättning för avräkning sin lott eller, om att sambo skall få överta en värdet är ringa, utan avräkning.

en bostad eller bohag som tillhör En förutsättning för att en sambo den andra sambon är dock att ett på sin lott skall få sådan sådant Övertagande även med egendom som tillhör den andra hänsyn till omständigheterna i sambon är dock att detta även övrigt kan anses skäligt. med hänsyn till omständig-

heterna i övrigt kan anses

skäligt.

Svarar egendomen för Svarar egendomen för fordran som är förenad med fordran som är förenad med särskild förrnånsrätt i egen- särskild förmånsrätt i egendomen, är en ytterligare förut- domen, är en ytterligare förutsättning för ett Övertagande att sättning för att en sambo på sin den andra sambon befrias från lott skall få sådan egendom som ansvar för fordringen eller att tillhör den andra sambon att den medel till att betala denna har andra sambon befrias från satts under särskild vård. ansvar för fordringen eller att

medel till att betala denna har

satts under särskild vård.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ll§ l8§

En sambo har rätt att i stället för att lämna egendom till den andra sambon betala motsvarande belopp i Om godtagbar säkerhet pengar. ställs för betalningen, kan sambon få skäligt anstånd med denna. Läminte någon betalning, har den andra sambon rätt att så långt det är nas möjligt få sådan egendom som inte är uppenbart olämplig för den sambon. Om sambo övertar bostad Om sambo på sin lott får en en eller bohag mot avräkning och bostad, bohag eller motordrivet

inte tillgodoser den andra fortskaflhingsmedel mot av-

sambon med egendom ur det räkning och inte tillgodoser den bohaget, skall den andra sambon med egendom ur gemensamma Övertagande sambon betala samborättsgodset, skall sambon motsvarande belopp i betala motsvarande belopp i pengar. Om godtagbar säkerhet ställs för Om godtagbar säkerhet pengar. betalningen, kan sambon få ställs för betalningen, kan samskäligt anstånd med denna. bon få skäligt anstånd med denna.

12§ 19§

Om en sambo avlider, gäller Om en sambo avlider, gäller bestämmelserna rätt att bestämmelserna i 9 och 17 §§ om begära bodelning och om rätt endast till förmån för den att överta bostad och bohag efterlevande sambon. endast till förmån för den efterlevande sambon. Den efterlevande sambon har När ett samboförhållande rätt att sin andel vid upphör till följd att en sambo som av fördelning av sambomas bostad avlider har den efterlevande och bohag alltid få ut så mycket sambon rätt sin andel vid att som den behållna egendomen efter fördelning sambomas samboav av avdrag för skulder, i den mån rättsgods alltid få ut så mycket den räcker, att det motsvarar två av den behållna egendomen efter gånger det vid tiden för avdrag för skulder, i den mån dödsfallet gällande basbeloppet den räcker, att det motsvarar två enligt lagen 1962:381 om gånger det vid tiden för allmän försäkring. dödsfallet gällande prisbas-

beloppet enligt lagen 1962:381

om allmän försäkring. Bestämmelserna i 15 kap. 1 och 3 §§ ärvdabalken om förlust av rätt

46 F örfattningsförslag SOU 1999: 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till arv skall också gälla i fråga om rätten för den efterlevande sambon att vid bodelning få del i den avlidnes egendom.

l3§ 20§

Om bodelningen har lett till att en fastighet har delats så, att samboma har fått skilda andelar utan att villkor om utbrytning har ställts i

upp bodelningshandlingen, innehar de fastigheten med samäganderätt.

Iden mån bodelningen i andra fall innebär del av en fastighet

att en kommer i en särskild ägares hand är bodelningen utan verkan.

14 § 21 §

Bestämmelserna i 9 kap. 9 och 10 äktenskapsbalken gäller även vid bodelning enligt denna lag. Vad sägs makar skall därvid

som om gälla sambor. I stället för den tidpunkt då talan äktenskapsskillnad

om väcks skall gälla den dag då samboförhållandet upphör.

l5§ 22§

Har en sambo vid bodelningen Har sambo vid bodelningen

en till skada för sina borgenärer till skada för sina borgenärer avstått egendom som enligt 10 § avstått egendom enligt 14-

som har belöpt sambons andel, 17 §§ har belöpt sambons gäller vad som föreskrivs i andel, gäller vad föreskrivs

som 13 kap. 1 och 2 §§ äktenskaps- i 13 kap. 1 och 2 §§ äktenskapsbalken om verkan av sådan balken verkan sådan

om av åtgärd vid bodelning mellan åtgärd vid bodelning mellan makar. makar.

Övertagande av bostad i vissa fall

16§ 23§

Innehar den ena sambon den Innehar den sambon den

ena gemensamma bostaden med gemensamma bostaden med hyresrätt eller bostadsrätt och hyresrätt eller bostadsrätt och ingår egendomen inte i bodel- utgör egendomen inte samboning, har den andra sambon rätt rättsgods, har den andra sambon att överta den när sambo- rätt att överta den när samboförförhållandet upphör, den hållandet upphör, den

om om samsambon bäst behöver bostaden bon bäst behöver bostaden och

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och sådant Övertagande även ett sådant Övertagande även med ett med hänsyn till omständig- hänsyn till omständigheterna i heterna i övrigt kan anses skä- övrigt kan anses skäligt. Om ligt. Om samboma inte har eller samboma inte har eller har haft har haft barn tillsammans, gäller barn tillsammans, gäller detta detta dock endast synnerliga dock endast om synnerliga skäl om skäl talar för det. talar för det. En sambo förlorar sin rätt att En sambo förlorar sin rätt att ta över hyres- eller bostads- ta över hyres- eller bostadsrätten, sambon inte har fram- rätten, om sambon inte har framom ställt anspråk det senast tre ställt anspråk det inom tre månader efter det att sambon har månader efter det att sambon har flyttat från bostaden. flyttat från bostaden. Är båda samboma i livet skall anspråk alltid fiamstdllas senast ett år

efter det att samboförhållandet upphörde.

Den övertar bostaden enligt första stycket skall ersätta den som andra sambon för bostadens värde. Det får ske genom att bostadens värde avräknas vid bestämmandet av sambomas andelar i bodelningen, den länmar bostaden kan tillgodoses på det sättet. I annat fall om som skall vad som fattas betalas med pengar. Ställs godtagbar säkerhet för betalningen, kan sambon få skäligt anstånd med denna.

Inskränkningar i rätten att Inskränkningar i rätten att förfoga över det gemensamma förfoga över det gemensamma hemmet hemmet, m.m.

17§ 24§

En sambo får inte utan den andra En sambo får inte utan den andra sambons samtycke avhända sig, sambons samtycke avhända sig, hyra ut eller annat sätt med hyra ut eller annat sätt med nyttjanderätt upplåta en bostad nyttjanderätt upplåta en bostad som, om bodelning kommer till som, om bodelning kommer till stånd mellan samboma, skall stånd mellan samboma, skall ingå i bodelningen eller som den ingå i bodelningen eller som den andra sambon kan få rätt att andra sambon kan få rätt att överta enligt 16 Samtycke av överta enligt 23 Samtycke av den andra sambon krävs också, den andra sambon krävs också, om sambo vill låta inteckna om sambo vill låta inteckna en en fast egendom eller tomträtt där fast egendom eller tomträtt där

48 F örfattningsförslag SOU 1999: 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

det finns en bostad som, om det finns en bostad som, om bodelning kommer till stånd bodelning kommer till stånd mellan samboma, skall ingå i mellan samboma, skall ingå i bodelningen. Detsamma gäller i bodelningen. Detsamma gäller i fråga om pantsättning av annan fråga om pantsättning av annan egendom som innefattar en egendom innefattar

som en sådan bostad eller en bostad som sådan bostad eller en bostad som den andra sambon kan få rätt att den andra sambon kan få rätt att överta enligt 16 Samtycke till överta enligt 23 Samtycke till avhändelse av eller inteckning i avhändelse av eller inteckning i fast egendom eller tomträtt skall fast egendom eller tomträtt skall lämnas skriftligen. lämnas skriftligen.

En sambo får inte heller utan En sambo får inte heller utan den andra sambons samtycke den andra sambons samtycke avhända sig eller pantsätta avhända sig eller pantsätta sådant bohag som, om bodelning sådant bohag eller motordrivet kommer till stånd mellan sam- fortskaffningsmedel

som, om boma, skall ingå i bodelningen. bodelning kommer till stånd

mellan samboma, skall ingå i

bodelningen.

Bestämmelserna i denna paragraf samtycke sambo till

om av en en åtgärd av den andra sambon tillämpas också när dödsboet efter

en avliden sambo vidtar en sådan åtgärd.

Samtycke enligt denna paragraf behövs ej, om den andra sambon inte kan lämna giltigt samtycke eller dennes samtycke inte kan

om inhämtas inom rimlig tid.

18 § 25§

Saknas samtycke som krävs för Saknas samtycke krävs för

som en åtgärd enligt 17 får dom- åtgärd enligt 24 får dom-

en stolen tillåta åtgärden på ansö- stolen tillåta åtgärden ansökan av den som vill företa den. kan den vill företa den.

av som

l9§ 26§

Om en sambo eller dödsboet Om sambo eller dödsboet

en efter en avliden sambo utan efter avliden sambo utan

en erforderligt samtycke eller till- erforderligt samtycke eller tillstånd har avhänt sig eller till stånd har avhänt sig eller till nackdel för den andra sambon nackdel för den andra sambon upplåtit nyttjanderätt till egen- upplåtit nyttjanderätt till

egen-

F örfattningsförslag 49

SOU 1999: 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dom, skall domstolen talan dom, skall domstolen talan av av denne förklara rättshand- denne förklara att rättshandatt lingen är ogiltig och att lingen är ogiltig och att egenegendomen skall återgå. Detsamma domen skall återgå. Detsamma gäller sambo eller döds- gäller om en sambo eller dödsom en boet efter avliden sambo utan boet efter avliden sambo utan en en erforderligt samtycke eller till- erforderligt samtycke eller tillstånd har pantsatt sambomas stånd har pantsatt sambomas bobohag. Överlåtelse eller pant- hag eller motordrivna fortskaflskall dock inte ningsmedel. Överlåtelse eller sättning av bohag förklaras ogiltig, den pantsättning av sambomas om nya innehavaren har fått egendomen bohag eller motordrivna forti sin besittning i god skamzingsmedel skall dock inte tro. förklaras ogiltig, om den nya innehavaren har fått egendomen i sin besittning i god tro. Talan enligt första stycket Talan enligt första stycket skall väckas hos domstolen inom skall väckas hos domstolen inom månader från det att den tre månader från det att den tre andra sambon fick kännedom andra sambon fick kännedom förfogandet över bostaden förfogandet över bostaden om om eller överlämnandet bohaget. eller överlämnandet av bohaget av Har lagfart eller inskrivning eller det motordrivna fortskaflbeviljats med anledning ningsmedlet. Har lagfart eller av överlåtelse fast egendom eller inskrivning beviljats med anledav tomträtt, får talan inte väckas. ning av överlåtelse av fast egendom eller tomträtt, får talan inte väckas. Förs talan avhysning, får domstolen medge skäligt anstånd med om flyttningen.

Övriga bestämmelser

20§ 27§

Vad föreskrivs i 17 kap. 2 och 4-9 §§ samt 18 kap. 1 § äktensom skapsbalken gäller även vid tvist mellan sambor. Vad som sägs om makar skall därvid gälla sambor.

20a§ 28§

Vid handläggningen ett ärende enligt denna lag består tingsrätten av av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå lagfaren domare av en och tre nänmdemän. Regeringen får bestämma att även sådana anställda i tingsrätt en som inte är lagfama domare skall få förordna bodelningsförrättare

enligt 17 kap. 1 § äktenskapsbalken.

21§ 29§

På ansökan av en sambo skall Pâ ansökan sambo skall av en domstolen i fråga om bostad domstolen i fråga bostad om som enligt 5 § skall ingå i enligt 9 § skall ingå i som bodelning bestämma vem av bodelning bestämma vem av samboma som skall ha rätt att bo samboma skall ha rätt att bo som kvar i bostaden till dess att kvar i bostaden till dess att bodelning har förrättats. bodelning har förrättats. Ett förordnande om rätt att På begäran någon av av bo kvar i bostaden får på samboma får domstolen föransökan av den parten ordna vad skall gälla ena om som ändras domstolen. för tiden till dess jrågan av att avgjorts genom beslut som har vunnit laga kraft. Den andra sambon skall dessförinnan ha fått tillfälle att yttra sig. Ett beslut enligt andra stycket får verkställas på samma sätt som ett beslut vunnit som laga kraft. Meddelar domstolen ett beslut enligt andra stycket skall beslutet omprövas när ärendet

slutligen avgörs.

Beslut enligt första stycket får på ansökan den av ena parten när som helst ändras av domstolen.

22§ 30§

Den sambo som domstolen har berättigat att bo kvar i bostaden till dess att bodelning har förrättats har rätt att använda även det gemensamma bohag som finns i bostaden och tillhör den andra sambon. Domstosom

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

len får dock beträffande viss egendom bestämma annat. Avtal som den sistnämnda sambon därefter ingår med tredje man inskränker inte nyttjanderätten till bostaden eller bohaget. Har den sambon berättigats att bo kvar i bostaden, är den andra ena sambon skyldig att genast flytta därifrån.

23§ 3l§

Frågan rätten att bo kvar i Frågan rätten att bo kvar i om om bostaden till dess att bodelning bostaden till dess att bodelning har förrättats skall väckas vid en har förrättats skall prövas av en tingsrätt är behörig att tingsrätt som är behörig att som pröva tvister bodelning mel- pröva tvister bodelning melom om lan samboma. Detsamma gäller lan samboma. Detsamma gäller frågan domstolens tillstånd frågan domstolens tillstånd om om till sambos förfogande över till en sambos förfogande över en bostad och bohag. bostad och bohag. Om ett mål vårdnad barn eller barns om om boende enligt 6 kap. föräldrabalken pågår mellan samboma,

får frågorna prövas av den

tingsrätt tagit upp målet. som

24§ 32§

I mål rätt att överta bostad I mål rätt att överta bostad om om enligt 16 § får domstolen, för enligt 23 § får domstolen, för tiden till dess att frågan har tiden till dess att frågan har avgjorts dom som har avgjorts genom dom som har genom vunnit laga kraft, på yrkande vunnit laga kraft, yrkande av av någon samboma bestämma någon av samboma bestämma av dem skall ha rätt att vem av dem som skall ha rätt att vem av som bo kvar i bostaden. Om sådan bo kvar i bostaden. Om sådan rätt tillerkänns den sambo rätt tillerkänns den sambo som som inte har hyres- eller bostads- inte har hyres- eller bostadsrätten, skall domstolen också rätten, skall domstolen också på yrkande bestämma vad sambon yrkande bestämma vad sambon skall betala till den andra sam- skall betala till den andra sambon för nyttjandet av bostaden bon för nyttjandet av bostaden och vad den förstnärrmda sam- och vad den förstnämnda sambon i övrigt skall iaktta. bon i övrigt skall iaktta. Har den sambon berättigats att bo kvar i bostaden, är den andra ena

52 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sambon skyldig att genast flytta därifrån. Ett beslut enligt första stycket får verkställas samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när helst ändras

som domstolen. När målet avgörs, skall domstolen ompröva beslutet. av Beträffande beslut enligt denna paragraf tillämpas 14 kap. 9 § äktenskapsbalken. Vad som sägs om makar skall därvid gälla sambor.

33§

Frågor om rätt för sambo att enligt 29 eller 32 § bo kvar i sambornas gemensamma bostad eller att enligt 23 § överta bostaden får prövas i mål mellan samborna vårdnad

om om barn eller barns boende enligt 6 kap. föräldrabalken.

Yrkanden i sådana frågor får framställas i den ansökan genom vilken talan väcks. Har talan redan väckts, får yrkandena framställas muntligen inför domstolen eller skriftligen utan stämning.

34§

Meddelar domstolen beslut under rättegången i fråga

som avses i 32 § skall talan mot beslutet föras särskilt. Talan mot beslutet skall också föras särskilt om domstolen meddelar beslut enligt 29 § inte

som innebär att ärendet avgörs.

SOU 1999: 104 F örfattningsförslag 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §

Hovrättens beslut i frågor som

i 34 § får aldrig överkla-

avses

gas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001, då lagen 1987:813 om homosexuella sambor upphör att gälla. Har samboförhållande upphört före ikraftträdandet skall äldre

ett bestämmelser tillämpas.

54 F örfattningsjörslag

2 till

Förslag

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken att 1 kap. 6 § och 7 §§, 6 kap. 10a 10 kap. 18 11 kap 2 12 kap. 7 § samt 16 kap. 7 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lkap.

6§

Har insemination utförts Har insemination utförts modern med samtycke av hennes modern med samtycke hennes

av make eller av annan man som make eller

av annan man som bodde tillsammans med henne bodde tillsammans med henne under äktenskapsliknande flir- under förhållanden i

som anges hållanden och är det med hänsyn 1 § andra stycket sambolagen till samtliga omständigheter 1987:232 och är det med sannolikt att barnet har avlats hänsyn till samtliga omständiggenom inseminationen, skall vid heter sannolikt att barnet har tillämpning av 2-5 §§ den avlats inseminationen,

som genom har lämnat samtycket anses som skall vid tillämpning 2-5 §§

av barnets fader. den har lämnat samtycket

som

anses som barnets fader.

7§

Har befruktning av moderns ägg Har befruktning moderns ägg

av utförts utanför hennes kropp utförts utanför hennes kropp med samtycke av hennes make med samtycke hennes make

av eller sambo och är det med eller sambo kön och

av motsatt hänsyn till samtliga om- är det med hänsyn till samtliga ständigheter sannolikt att barnet omständigheter sannolikt

att har avlats genom befruktningen, barnet har avlats

genom

skall vid tillämpning av 2-5 §§ befruktningen, skall vid

den som har lämnat samtycket tillämpning 2-5 §§ den

av som anses som barnets fader. har lämnat samtycket

anses som

barnets fader.

1999: 104 F örfattningwrslag 55

SOU

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 10 a §

Om vårdnadshavare skall förordnas särskilt, utses någon som är lämpad barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran. Den som är att ge underårig får inte förordnas till vårdnadshavare. Två kan utses att En och kvinna kan personer man en utöva vårdnaden, utses att gemensamt utöva vårdgemensamt om de är gifta med varandra eller naden, de är gifta med varom bor tillsammans under äkten- andra eller bor tillsammans

skapsliknande förhållanden. under förhållanden som anges i

1 § andra stycket sambolagen 1987:232. För syskon skall person utses till vårdnadshavare, om inte samma särskilda skäl talar mot det. Om vårdnadshavare skall förordnas efter föräldrarnas död och föräldrarna eller dem har gett till känna vem de önskar till en av vårdnadshavare, skall denna person förordnas, om det inte är olämpligt.

10 kap. 18 §

Ansökan förordnande eller Ansökan om förordnande eller om entledigande en förmyndare entledigande av en förmyndare av får göras Överförmyndaren, får göras av Överförmyndaren, av förmyndare, vårdnadshavare, förmyndare, vårdnadshavare, den underårige själv, han den underårige själv, om han om eller hon har fyIlt sexton år, eller hon har fyIlt sexton år, samt hans eller hennes make samt av hans eller hennes make av eller sambo och närmaste eller sambo avses i 1 § som släktingar. Frågor i andra stycket sambolagen som avses denna paragraf skall rätten också 1987:232 och närmaste ta självmant, när det finns släktingar. Frågor som avses i upp anledning till det. denna paragraf skall rätten också självmant, när det finns ta upp anledning till det. I ett ärende som avses i första stycket skall rätten ge en underårig fyllt sexton år tillfälle att yttra sig, om det kan ske. som

56 F érfattningsférslag SOU 1999: 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

2§

Har en förmyndare eller förmyn- Har förmyndare eller förmyn-

en darens make eller sambo och darens make eller sambo och den underårige del i ett oskiftat den underårige del i ett oskiftat dödsbo, skall Överförmyndaren dödsbo, skall överfönnyndaren förordna god man att vårda den förordna god att vårda den

man underåriges rätt i boet vid underåriges rätt i boet vid boutredningen liksom vid bodel- boutredningen liksom vid bodelning och skifte eller ingående av ning och skifte eller ingående

av avtal om sammanlevnad i oskif- avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. tat bo.

Med sambor avses i detta

kapitel två personer som bor till-

sammans under förhållanden

som anges i 1 § andra stycket

sambolagen 1987:232.

Överförmyndaren skall också förordna god när den har

man som en förmyndare, god man eller förvaltare skall företa rättshandling eller

en vara part i en rättegång och behöver hjälp enligt 12 kap. 8 § inte

men kan företrädas av förmyndaren, den gode eller förvaltaren. Om

mannen talan har väckts får rätten förordna god

man.

Överförmyndaren skall också i andra fall i första eller

än som avses andra stycket förordna god för den har vårdnadshavare,

man som förmyndare, god eller förvaltare, i angelägenheter där den enskilde

man har ett intresse som strider mot sådan företrädares eller dennes

en makes eller sambos intresse. Överförmyndaren skall meddela ett sådant förordnande, om det begärs vårdnadshavaren, fönnyndaren, den

av gode mannen eller förvaltaren eller den denne i sådan egenskap

som företräder eller om det annars är lämpligt.

12 kap.

7 §

I viktiga frågor skall för- I viktiga frågor skall förmyndaren, om det lämpligen kan myndaren, det lämpligen kan

om ske, höra den omyndige, om den ske, höra den omyndige, den

om omyndige har fyllt sexton år, omyndige har fyllt sexton år, samt den omyndiges make eller samt den omyndiges make eller sambo. sambo.

Med sambor avses i detta

1999: 104 F örfattningsförslag 57

SOU

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kapitel två bor

personer som tillsammans under förhållanden i 1 § andra stycket som anges sambolagen 1987:232. och förvaltare har motsvarande skyldigheter i förhållande Gode män till den enskilde samt den enskildes make eller sambo. Om betydelsen samtycke i vissa fall från den har god finns bestämmelser i av som man ll kap. 5

16 kap. 7 §

En omyndig har fyllt sexton En omyndig som har fyllt sexton som år och den har god år och den som har god man som man eller förvaltare har rätt att ta del eller förvaltare har rätt att ta del de handlingar rör ställ- av de handlingar som rör ställav som företrädareskapet och för- företrädareskapet och som försom hos Överförmyndaren. En varas hos överfönnyndaren. En varas sådan rätt har också den sådan rätt har också den enskildes make eller sambo och enskildes make eller sambo och närmaste släktingar. närmaste släktingar. Med sambor avses i detta kapitel två som bor personer tillsammans under förhållanden i 1 § andra stycket som anges sambolagen 1987:232.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

58 F örfattningsförslag

3 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken att 3 kap. 7 § och 23 kap. l § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3kap.

7§

Om den efterlevande maken vid Om den efterlevande maken vid sin död efterlämnar en sambo sin död efterlämnar sambo

en och bodelning skall förrättas och bodelning skall förrättas mellan samboma, skall dessför- mellan samboma, skall dessförinnan den efterlevande makens innan den efterlevande makens behållna egendom delas enligt behållna egendom delas enligt detta kapitel. detta kapitel.

Skall i den efterlevande Skall i den efterlevande makens livstid bodelning ske makens livstid bodelning ske mellan den efterlevande maken mellan den efterlevande maken och dennes sambo eller sambons och dennes sambo eller sambons arvingar, skall av den efterlevan- arvingar, skall den efterlevan-

av des egendom före bodelningen des egendom före bodelningen tas ut egendom till ett värde tas ut egendom till ett värde

som som motsvarar vad som enligt 1--4 §§ motsvarar vad enligt 1--4 §§

som skall tillkomma den först avlidna skall tillkomma den först avlidna makens arvingar. makens arvingar.

Vad som föreskrivs i 4 § för Vad föreskrivs i 4 § för

som det fall att egendom har tillfallit det fall att egendom har tillfallit den efterlevande maken i arv, den efterlevande maken i

arv, gåva eller testamente skall gälla, gåva eller testamente skall gälla, om den efterlevande maken den efterlevande maken

om genom bodelning med en sambo genom bodelning med sambo

en har erhållit egendom utöver vad har erhållit egendom utöver vad maken förut hade. maken förut hade.

Vad som föreskrivs i denna Vad föreskrivs i denna

som balk om sambor gäller sådana balk sambor gäller sådana

om samboförhållanden där ogift samboförhållanden där två

en kvinna och en ogift man bor inte är gifta eller

personer, som tillsammans under äktenskaps- registrerade partner, bor tillliknande förhållanden. under förhållanden

sammans

som anges i 1 § andra stycket

F érfattningycbrslag 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sambolagen I 98 7:232.

23 kap.

1 §

Arvskifte förrättas av arvingar och universella testamentstagare.

Var den döde gift, skall först Var den döde gift, skall först bodelning förrättas enligt bodelning förrättas enligt bestämmelserna i äktenskaps- bestämmelserna i äktenskapsbalbalken. Efterlämnar den döde en ken. Efterlämnar den döde en sambo och begär denne bodel- sambo och begär denne bodelning enligt lagen 1987:232 om ning enligt sambolagen sambors gemensamma hem, 1987:232, skall bodelningen skall bodelningen förrättas innan förrättas innan arvskifte äger arvskifte äger rum. rum.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

4 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken att 12 kap. 1 och 33 §§, 20 kap. 7 § samt 22 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

1 §

Detta kapitel avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till

avser nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med lägenheten, skall detta kapitel tillämpas avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som är ringa betydelse,

av med upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål jord, skall

som kapitlet tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull

än upplåtelsen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i detta Vad som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller sådana kapitel om sambor gäller sådana samboförhållanden där en ogift samboförhållanden där två

perkvinna och en ogift man bor soner, som inte är gifta eller tillsammans under äktenskaps- registrerade partner, bor till-

liknande förhållanden. sammans under förhållanden

som anges i I § andra stycket

sambolagen 198 7:232.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om

annat anges.

Omfattar hyresavtalet minst tre bostadslägenheter, som hyresgästen skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala förbehåll strider

om som mot vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att förbehållet inte strider mot bestämmelserna lokaler och inte

om heller avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast det godkänts hyresnämnden.

om av Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, landsting eller

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kommunalförbund är hyresvärd.

33§

Bestämmelserna i 32 § överlåtelse hyresrätten gäller också i

om av fråga övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller

om liknande förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet, Har hyresrätten till lägenhet,

varit avsedd att uteslutande som varit avsedd att uteslutande som eller huvudsakligen användas eller huvudsakligen användas

gemensam bostad för hyres- som gemensam bostad för hyressom gästen och hans make eller gästen och hans make eller sambo, tillagts maken genom sambo tillagts maken genom bodelning eller arvskifte eller bodelning eller arvskifte eller tillagts sambon genom bodel- tillagts sambon genom bodelning eller övertagits av denne ning eller övertagits av denne enligt 16 § lagen 1987:232 om enligt 23 § sambolagen sambors gemensamma hem, får 1987:232, får dock maken eller dock maken eller sambon träda i sambon träda i hyresgästens hyresgästens eller dödsboets eller dödsboets ställe. Sådan rätt ställe. Sådan rätt tillkommer tillkommer även efterlevande även efterlevande make som är make som är ensam arvinge efter ensam arvinge efter hyresgästen. hyresgästen.

För tid efter det att hyres- För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyres- värden underrättats om att hyresrätten tillagts hyresgästens make rätten tillagts hyresgästens make eller sambo enligt andra stycket eller sambo enligt andra stycket svarar hyresgästen eller hans svarar hyresgästen eller hans dödsbo för sina förpliktelser dödsbo för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens enligt hyresavtalet. Hyresgästens make eller sambo svarar jämte make eller sambo svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo hyresgästen eller hans dödsbo för sådana förpliktelser enligt för sådana förpliktelser enligt avtalet som hänför sig till tiden avtalet som hänför sig till tiden före underrättelsen. före underrättelsen.

Andra och tredje styckena Andra och tredje styckena gäller också när lägenheten har gäller också när lägenheten har hyrts av makar eller sambor hyrts av makar eller sambor gemensamt. gemensamt.

62 F örfattningsförslag SOU 1999: 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

7 §

Förekommer icke omständighet som avses i 6 skall lagfartsansökan förklaras vilande, om

vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift fångeshandlingen icke är styrkt av två vittnen och överlåtelsen skett genom statlig myndighet,

fångesmannen har lagfart och fall som avses i 9 § icke föreligger,

rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna,

lagfart sökes på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft,

vid förvärv genom legat detta utgivits,

vid förvärv exekutiv försäljning köpebrev utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen fullbordats,

vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens bestämmelser är beroende av den andra makens samtycke,

vid överlåtelse överlåtaren vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt är sambo enligt 1 § andra bestämmelserna i lagen stycket sambolagen 1987:232 om sambors 1 98 7:232 och förvärvet gemensamma hem är enligt bestämmelserna i beroende av den andra sam- sambolagen är beroende av bons samtycke, dock endast den andra sambons samtycke, om ärende om anteckning i dock endast om ärende om fastighetsboken av anmälan anteckning i fastighetsboken enligt 2 § andra stycket den av anmälan enligt 3 § andra lagen var upptaget inskriv- stycket den lagen var uppningsdag när överlåtelsen taget på inskrivningsdag när skedde, överlåtelsen skedde,

vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke, 10. förvärvet har skett genom sådan gåva mellan makar inte

en som har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken, 11. förvärvet avser del av fastighet och är beroende fastighets-

av bildning, 12. vid köp eller byte förvärvet är beroende att förköp sker

av eller vid förköp detta är fullbordat,förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd,

SOU 1999: 104 F iirfattningsfdrslag 63

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprättades, eller 14. förvärvet i fall som avses i 2 kap. 9 a § och 17 kap. 3 § aktiebolagslagen 1975:1385, 2 kap. 12 a § och 12 kap. 3 § bankaktiebolagslagen 1987:618 samt 2 kap. 13 a § och 18 kap. 3 § försäkringsrörelselagen 1982:713 är beroende av bolagsstämmans godkännande.

22 kap.

4 §

Förekommer icke omständighet som avses i 3 skall ansökan

om inteckning förklaras vilande, om

ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt inteckningsansökningen medgivits av den som har lagfart,

rättegång pågår om hävande eller återgång förvärv fastig-

av av heten eller om bättre rätt till denna,

sökanden är gift samt den andra makens samtycke fordras enligt äktenskapsbalkens bestämmelser och samtycke tillåtelse

eller annan enligt nämnda balk inte har givits,

sökanden är sambo samt sökanden är sambo enligt den andra sambons samtycke 1 § andra stycket sambolagen fordras enligt bestämmel- 1987:232 samt den andra serna i lagen 1987:232 om sambons samtycke fordras sambors gemensamma hem enligt bestämmelserna i och samtycke eller annan sambolagen 1987:232 och tillåtelse enligt nämnda lag samtycke eller tilllåt-

annan inte har givits, dock endast else enligt nämnda lag inte om ärende om anteckning i har givits, dock endast

om fastighetsboken av anmälan ärende anteckning i

om enligt 2 § andra stycket den fastighetsboken anmälan

av lagen har tagits upp senast enligt 3 § andra stycket den den inskrivningsdag då lagen har tagits senast på

upp inteckning söks, den inskrivningsdag då

inteckning söks,

ansökningen enligt lag är beroende domstols eller

av annan myndighets tillstånd. Förklaras ansökan vilande, skall inskrivningsmyndigheten utfärda bevis om detta vilandebevis.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

64 F örfattningsförslag SOU 1999: 104

5 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken att 10 kap. 9 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

9 §

Tvist eller testamente skall den rätt där den döde

om arv tas upp av hade att svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp makar eller sambor som avses i

den rätt där någon dem 1 § andra stycket sambolagen av av skall svara i tvistemål i allmän- 1987:232 skall tas upp av den het. Har någon av dem avlidit, rätt där någon av dem skall svara skall en bodelningstvist tas upp i tvistemål i allmänhet. Har

den rätt där den döde hade att någon av dem avlidit, skall en av

i tvistemål i allmänhet. bodelningstvist tas upp av den svara

rätt där den döde hade att svara i

tvistemål i allmänhet.

Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första eller andra stycket, skall målet Stockholms tingsrätt.

tas upp av

I fråga om klander av bodelning eller an/skifte som har förrättats av bodelningsförrättare eller skiftesman finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

SOU 1999: 104 Författningsförslag 65

6 Förslag till Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga utsökningsbalken att 4 kap. 19 § skall

om ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

19 §

Om gäldenären är gift och Om gäldenären är gift och varaktigt sammanbor med sin varaktigt sammanbor med sin make och de har lös egendom i make och de har lös egendom i sin gemensamma besittning, sin gemensamma besittning, anses gäldenären som ägare till anses gäldenären som ägare till egendomen, om det görs egendomen, om det görs sannolikt att de är samägare till sannolikt att de är samägare till egendomen enligt lagen egendomen enligt lagen l904:48 s. 1 om samäganderätt 1904:48 s. 1 om samäganderätt och det heller framgår att och det heller framgår att egendomen tillhör den andre egendomen tillhör den andre eller någon annan. Detsamma eller någon annan. Detsamma gäller, när gäldenären varaktigt gäller, när gäldenären varaktigt sammanbor med annan under sammanbor med annan under äktenskapsliknande förhållan- förhållanden anges i 1 §

som den. andra stycket sambolagen

1987:232.

Om gäldenären och annan än som avses i första stycket har lös egendom i sin gemensamma besittning, får egendomen eller andel däri utmätas endast om det framgår att egendomen eller andelen tillhör gäldenären.

Första och andra styckena gäller i fråga registrerat skepp eller

om registrerat luftfartyg.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

7 Förslag till Lag om ändring i lagen 1904:48 s. l om

samäganderätt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1904:48 s. l om samäganderätt att 19 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l9§

Vad i denna lag finnes stadgat äge tillämpning å sådan sarnfällighet,

i lagen 1973:1150 om förvaltning av samfälligheter, eller å som avses sådan allmänning, som avses i lagen 1952:166 om häradsallmänningar eller lagen 1952:167 om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga

bildande av jaktvårdsområde, bestående av allenast en fastighet, om eller fiskevårdsområde, omfattande allenast en fastighet eller det till

av allenast en fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsför- Beträffande egendomsförhållanden rör makar, hållanden rör makar, sam-

som sam- som bor, delägare i oskiftat dödsbo, bor enligt sambolagen bolagsmän, redare som ingått 1987:232, delägare i oskiftat överenskommelse om partrederi dödsbo, bolagsmän, redare som eller deltagare i samma gruv- ingått överenskommelse om rörelse finns särskilda bestäm- partrederi eller deltagare i melser. I fråga om förvaltningen samma gruvrörelse finns särav fast egendom som är taxerad skilda bestämmelser. I fråga om som lantbruksenhet och som ägs förvaltningen av fast egendom av minst tre gemensamt gäller som är taxerad som lantbrukssärskilda bestämmelser i stället enhet och som ägs av minst tre för 2-6 §§. gemensamt gäller särskilda

bestämmelser i stället för 2-6 §§.

Bestämmelserna i 13 kap. 10 § eller 14 kap. 11 § föräldrabalken skall inte tillämpas i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom, som till någon del ägs av omyndig eller omfattas av ett förvaltarskap enligt föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

SOU 1999: 104 Författningsförslag 67

8 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen 1928:370

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen 1928:370 att 19 § och anvisningarna till 31 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: 0 vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; 0 vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning här i riket utfärdade premieobligationer och heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor; 0 ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen 1962:381 om allmän försäkring, lagen 1954:243 om yrkesskadeförsäkring eller lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt lag eller särskild författning,

annan som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen 1977:265 om statligt personskadeskydd eller lagen 1977:267 om krigsskadeersättning till sjömän

om icke ersättningen grundas förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon grund

av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § l eller 2 så

mom., ock ersättning som utgår grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller grund skadeståndsförsälcring och

av avser förlorad inkomst av skattepliktig natur; 0 belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp försäk-

av ringen utgått grund av kapitalförsäkring, samt belopp arbets-

som givare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;

68 F örfattningsjörslag SOU 1999: 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, 0 dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, skulle ha influtit den försäkrade eller skadade egen-

som om domen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet; 0 ersättning för förlust eller skada egendom vid fartygs förolyckande redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av

som anvisningarna till 49 0 premie icke förelegat;

0 vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller

olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,

som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på

grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förlegat: 0 ersättning jämlikt lagen 1956:293 om ersättning smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst; 0 periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20§ eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till

avdrag för utgivet belopp;

0 stipendium för mottagarens utbildning, dock inte sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 0 stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning, dock inte ett sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 0 studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen 1973:349, internatbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap.

lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt regeringen eller samma av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag; 0 introduktionsersättning enligt lagen 1992:1068 introduktions-

om ersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar; 0 allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad

pen-

SOU 1999: 104 F mjfattningsftfirslag 69

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sionen samt sådan i 17 kap. 2 § lagen 1962:381 om allmän för-

avser säkring angiven livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen 1954:243 om yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av barnpension som inte är skattepliktig;

kontantunderstöd, utgives arbetslöshetsnämnd med bidrag 0 som av av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 lagen om allmän för- 0 säkring, vårdbidrag till den del det utgör ersättning för merkostnader enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag, ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen 1990:773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bam samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande; 0 assistansersättning enligt lagen 1993:389 om assistansersättning och ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade; 0 bostadstillägg enligt lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer; 0 kommunalt bostadstillägg till handikappade; 0 bostadsbidrag som avses i lagen 1988:786 om bostadsbidrag och lagen 1993:737 om bostadsbidrag; 0 bidrag enligt lagen 1988:1463 om bidrag vid adoption av utländska barn; 0 bidrag enligt lagen 1992:148 om särskilt bidrag till ensamstående med barn; 0 ersättning som lämnas av kommunen enligt lagen 1997:1268 om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år; 0 ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den utan att det skett yrkesmässigt inställt sig inför

som - domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan; 0 förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kostnadsersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen

avser resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EESländerna och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger faktiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med bil enligt den

egen schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 0 hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person

70 Fdrfattningsfbrslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som begått brott; 0 sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;

0 tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och

som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning,

om vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor; 0 sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; 0 gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen; 0 intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån; 0 ränta enligt 61 § lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt,

5 kap. 13 § lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgif-

ter, 40 § lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 33 § tullagen 1994:1550 eller 19 kap. 2 och 12 14 §§

-

skattebetalningslagen 1997:483;

0 ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor; 0 ränta enligt 22 § tredje stycket lagen 1993:737 bostadsbidrag;

om vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200.

Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen anses skatten, om den betalats till staten, sådan speciell skatt

som en för vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag

medgetts vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomst-

taxeringen.

Beträffande ersättning som utfaller på grund avtalsgmppsjukför-

av säkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 och punkt 12

a mom. av anvisningarna till 22

Med sambor avses i denna

lag två personer som bor till-

sammans under förhållanden

som anges i 1 § andra stycket

SOU 1999: 104 F örfattningsförslag 71

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sambolagen 1987:232.

Anvisningar till 31 § Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäk-

ring utgår grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som

grund av lagen 1962:381 om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår grund av

pensionsförsäkring, dels belopp som utbetalas från pensionssparkonto till pensionsspararen, till fönnånstagare på grund av förrnånstagarför-

ordnande, till den som erhållit rätten till pension bodelning, till

genom make eller bröstarvinge grund av jämkning av förmånstagarförordnande samt vid återbetalning enligt 13 kap. 4§ äktenskapsbalken,

dels kapital hänförligt till pensionsförsäkring vilken antingen överlåts

till försäkringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring enligt denna lag eller överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet som inte avser pensionsförsäkring enligt denna lag.

Med pensionsförsäkring förstås försäkring, inte medför rätt till

som andra försäkringsbelopp än ålderspension, sjukpension eller efterlevandepension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras vidare, om inte annat följer av sjuttonde stycket, att försäkringen meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse för vilken skattskyldighet föreligger enligt lagen 1990:661 om avkastningsskatt

pensionsmedel respektive lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt. Med försäkrad avses den vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om sjukpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepensionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, har samband

som med tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också pensionsförsäkring, anställd avlidit tagits

som - om en av den anställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften.

I fråga om annan pensions- I fråga annan pensions-

om försäkring än tjänstepensions- försäkring än tjänstepensionsförsäkring skall försälrings- försäkring skall försäkringstagaren vara den försäkrade. Har tagaren den försäkrade. Har

vara försäkringstagaren eller hans försäkringstagaren eller hans make eller person med vilken make eller sambo barn under han sammanbor under äkten- 20 år, får han ta försäkring avseskapsliknande förhållanden barn ende efterlevandepension sin under 20 år, får han ta försäkring makes eller den sammanboendes avseende efterlevandepension liv, barnet insätts

om som sin makes eller den samman- förmånstagare. Om särskilda

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

boendes liv, barnet insätts skäl föreligger kan skatte-

om

förmånstagare. Om myndigheten medge att dödsboet som särskilda skäl föreligger kan efter skattskyldig som bedrivit Skattemyndigheten medge att näringsverksamhet i Sverige får dödsboet efter skattskyldig som ta försäkring avseende efterbedrivit näringsverksamhet i levandepension. Som förutsätt- Sverige får ta försäkring avse- ning för att medgivande skall ende efterlevandepension. Som lämnas gäller att den efterlevförutsättning för att medgivande ande saknar betryggande skall lämnas gäller att den efter- pensionsskydd och att försäklevande saknar betryggande ringen tas i samband med att pensionsskydd och att försäk- boet upphör med driften i förringen tas i samband med att värvskällan. Motsvarande gäller boet upphör med driften i för- om den avlidne drivit verksamvärvskällan. Motsvarande gäller heten genom förmedling av juriom den avlidne drivit verksam- disk person. heten genom förmedling av juridisk person.

Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Utbetalning får dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får Skattemyndigheten besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.

Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.

För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt planen. Vad som avses med allmän pensionsplan framgår av 4 § lagen 1967:531 om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän pensionsplan avses emellertid även

0 pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän

pensionsplan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med

motsvarande uppgifter, dock i fråga om avsättning i balansräkning endast i förening med kreditförsäkring,

0 pensionsutfästelser för vilka kommunal eller statlig borgen eller

liknande garanti tecknats, samt 0 pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som

arbetstagarsidan godkänts av sådan organisation enligt lagen

som

SOU 1999: 104 F örfattningsförslag 73

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1976:580 medbestämmande i arbetslivet som central om anses

arbetstagarorganisation.

Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring

än tjänstepensionsförsälcring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende

ålderspension skall anställd, då försäkringsavtalet ingicks var den som försäkrade, vara förmånstagare. Med sjukpension förstås pension utgår till den försäkrade högst som så länge denne är arbetsofönnögen eller har nedsatt arbetsförmåga. sjukpension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades. I fråga förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående om stycke. Med efterlevandepension förstås pension efter den försäkrades som efter den försäkrades som död utgår till den försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed i detta sam- make, varmed i detta sammanhang förstås person med manhang förstås person med vilken den försäkrade varit vilken den försäkrade varit gift eller sammanbott under gift eller sambo.

äktenskapsliknande förhåll-

anden, efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade som eller barn till person som angivits under utgår till efterlevande grund av försäkring som tagits av som dödsbo efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension får utgå om den avlidne varit försäkrad, eller som utgår grund försäkring som tagits av arbetsgivare till som av förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad. Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension får under den efterlevandes livstid inte upphöra förrän fem år förflutit efter den försäkrades död med följande undantag: Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke får upphöra när denne ingår nytt äktenskap. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen annars skulle ha upphört, får efterlevandepension upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på sådan persons liv som avses i föregående stycke skall pensionen upphöra senast när barnet fyller 20 år. Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde och tionde styckena. Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäkring, skall tas i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller ändras sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenligt med bestämmelserna pensionsom försäkring i denna lag. Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter överlåtelsen skall ha karaktär tjänstepensionsav försäkring, grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller genom bodelning. Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta

försäkringsgivaren om förvärvet av försäkringen.

Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder bestämmelserna i av denna lag ske,

om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp

enligt lagen om allmän försäkring och försäkringen inte är förenad

med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt premier för

försäkringen inte har betalats senare än 10 år före återköpet, eller om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall än i föregående stycke finns som avses synnerliga skäl för återköp och sådant får ske enligt försäkringstekniska grunder, får återköp medges av skattemyndigheten. Bestämmelserna i förevarande lag hindrar inte heller återbetalning enligt 13 kap. 4§

äktenskapsbalken av försäkringstagarens tillgodohavande.

Försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk- eller efterlevandepension och som har meddelats i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs från fast driftställe i Sverige skall pensionsförsäkanses som ring, om den försäkrade var bosatt utomlands när avtalet ingicks och där medgavs avdrag, skattereduktion eller liknande skattelättnad för

SOU 1999: 104 F örfatlningsförslag 75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inbetalda premier. Detsamma gäller försäkring av nämnda slag som arbetsgivare betalt premier för under den försäkrades bosättning eller förvärvsarbete i utlandet utan att betalningen räknats som inkomst för den försäkrade vid beskattningen i detta land. Ett sådant förvärvsarbete skall den försäkrades huvudsakliga förvärvsverksamhet. Skattevara myndigheten får, om särskilda skäl finns i annat fall än som avses i detta stycke, medge att försäkring meddelad i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs från fast driftställe i Sverige skall anses som pensionsförsäkring. Om försäkring beskattats som pensionsförsäkring med en stöd av detta stycke, kan försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring. Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svarande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår grund av försäkring. Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i anses avtalet vid dess ingående. Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäk-

ring som huvudförsäkringen.

För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall ha tagits i samanses band med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen har tagits i samband med tjänst. Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd. Såvitt gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålderseller efterlevandepension under den första femårsperioden inte utgår med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp, bortses i fråga om försäkring enligt lagen 1989:1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder från sådana förändringar beloppen som föranleds av kursutvecklingen fondav andelama. Beslut som skattemyndighet meddelat avseende medgivande enligt tredje, fjärde, sextonde eller sjuttonde stycket av denna anvisningspunkt får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Såsom periodiskt understöd räknas inte vad mottagaren uppbär från en stiftelse som är befriad från skattskyldighet enligt 7 § 6 lagen 1947:576 statlig inkomstskatt eller från en ideell mom. om förening som har till uppgift att främja i 7 § 6 mom. första stycket nämnda lag angivna ändamål och som uppfyller övriga i 7 § 5 mom. samma lag angivna villkor för befrielse helt eller delvis från

76 F örfattningsförslag SOU 1999: 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattskyldighet. Detta gäller dock endast om utbetalningen sker till fullföljande av ändamål som nu nämnts. Som periodiskt understöd

betraktas däremot vad som uppbäres från varje slags stiftelse, om

och i den mån det i de för stiftelsen gällande stadgar är föreskrivet,

att stiftelsens intäkter skola för all framtid eller viss tid tillfalla viss

familj, vissa familjer eller bestämda personer.

3. Pensionssparavtal, pensionssparkonto, pensionssparare och

kontoinnehavare har den innebörd som anges i 1 kap. 2 § lagen

1993:931 om individuellt pensionssparande.

För att ett konto skall anses utgöra ett pensionssparkonto fordras att kontot förs av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige.

Utbetalning från pensionssparkonto får, förutom betalning skatt,

av avgifter och ersättning för förvärv av tillgångar, inte avse annat än

o pension till pensionsspararen ålderspension,

0 pension efter pensionsspararens död till dem som avses i sjunde

stycket efterlevandepension,

0 behållning som skall avskattas enligt 32 § 1 mom. första

stycket

belopp som utgår grund jämkning förmånstagarförord-

0 av av

nande samt

0 återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken.

Ålderspension får inte börja betalas ut innan pensionsspararen fyller 55 år. Utbetalning får dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring. Om det i andra fall finns särskilda skäl, får Skattemyndigheten efter ansökan besluta att pension får börja betalas ut vid lägre ålder.

Pensionssparkonto får avslutas genom utbetalning i förtid

en om behållningen kontot uppgår till högst ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring och kontot inte är förenat med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt inbetalning kontot inte har skett senare än 10 år före utbetalningstillfället. En sådan avslutande utbetalning i förtid får även göras vid den tidpunkt pension får börja betalas

ut om behållningen då uppgår till högst 30 procent ett basbelopp enligt

av lagen om allmän försäkring. Om det i andra fall finns synnerliga skäl, får Skattemyndigheten efter ansökan besluta att kontot får avslutas genom utbetalning i förtid.

Ålderspension får betalas ut högst så länge pensionsspararen lever och skall utgå under minst fem år eller, om pensionssparavtalet skall upphöra när pensionsspararen fyller 65 år, under minst tre år. Pensionen skall under den första femårsperioden för utbetalningarna betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med

F érfattningsférslag 77

SOU 1999: 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stigande belopp. Med efterlevandepension förstås pension som efter pensionssparadöd betalas till rens med vilken den med vilken den person person avlidne varit gift eller avlidne varit gift eller sambo, sammanbott under äktenskapslik- eller

nande förhållanden, eller

barn till pensionsspararen eller till angivits under person som Efterlevandepension får betalas ut högst så länge den efterlevande lever och skall under den första femårsperioden för utbetalningarna betalas med belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med ut samma stigande belopp. Har pensionsspararen avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då utbetalningarna skulle ha upphört, får dock annars efterlevandepension upphöra vid sist nämnda tidpunkt. Om utbetalning

efterlevandepension till barn under 20 påbörjats, får pensionen

av upphöra när barnet fyller 20 år. Som fönnånstagare till rätt enligt pensionssparavtal får endast insättill vilken efterlevandepension kan betalas enligt sjunde tas person stycket. Pensionssparvillkor, med hänsyn till bestämmelserna i denna som lag är avgörande för frågan om sparavtalet skall anses utgöra ett pensionssparavtal, skall tas in i pensionssparavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att rätt enligt pensionssparavtal samt tillgångar pensionssparkonto inte får pantsättas eller belånas. Pensionssparpå ett avtalet får inte heller ändras på sådant sätt att det inte längre uppfyller de föreskrifter för ett sådant avtal i lag eller innehålla villkor som anges är oförenliga med bestämmelserna pensionssparavtal i denna som om lag. Rätt till behållning pensionssparkonto får endast överlåtas grund av utmätning, vid ackord och konkurs, eller i den ordning i 4 kap. 12 och 16 §§ lagen om indisom anges

viduellt pensionssparande.

Den övertagit rätt till behållning respektive utbetalningar som från pensionssparkonto skall omedelbart underrätta det pensionssparinstitut för kontot om överlåtelsen. som Vid tillämpningen kravet att en ålders- eller efterlevandepension av under den första femårsperioden skall betalas ut med samma eller med stigande belopp skall, för sparande i fondpapper och inlåning i utländsk valuta, bortses från de förändringar beloppen som beror av kursutvecklingen på fondpapperen och den utländska valutan.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut av skattemyndighet enligt fjärde och femte styckena

av denna anvisningspunkt får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

1999:104 F 6ry"attning.g"6rslag 79

SOU

9 Förslag till Lag ändring i lagen 1941:416 om

om

arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1941:416 om arvsskatt och om gåvoskatt att 3 och 15 §§ skall ha följande lydelse. a a

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3a§

Vad i denna lag föreskrivs Vad som i denna lag föreskrivs som sambor gäller sådana sambo- sambor gäller sådana samboom om förhållanden där ogift kvinna förhållanden där två personer, en och ogift bor tillsam- inte är gifta eller registreen man som under äktenskapsliknande rade partner, bor tillsammans mans

förhållanden. under förhållanden som anges i

1 § andra stycket sambolagen 1987:232.

15a§

Om bodelning skall äga Om bodelning skall äga rum rum enligt lagen 1987:232 enligt sambolagen 1987:232, om sambors hem, skall skall den andel som skall tillfalla gemensamma den andel som skall tillfalla den den avlidnes sambo vid fördelavlidnes sambo vid fördelning ning av bostad och bohag beräkbostad och bohag beräknas nas till hälften av den behållna av till hälften den behållna egen- egendomen om inte annat följer av domen inte annat följer 19 § andra stycket nämnda om av av 12 § andra stycket nämnda lag lag eller andelen blivit enligt lag eller andelen blivit enligt lag annorlunda bestämd vid bodelannorlunda bestämd vid bodel- ning över vilken i behörig ordning över vilken i behörig ord- ning upprättad handling föreligning upprättad handling förelig- ger i skatteärendet. ger i skatteärendet. För sambons sålunda beräknade andel erläggs inte arvsskatt. När sådan handling som avses i första stycket ges in till en beskattningsmyndigheten gäller vad som stadgas i 15 § 3 mom.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

80 Författningsförslag

10 Förslag till Lag om ändring i lagen 1962:381 om allmän

försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1962:381 allmän

om om försäkring att 4 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4kap.

2§

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs med förälder a rättslig vårdnadshavare inte är förälder och har vård

som som om bamet, b den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det, c den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans. Vid tillämpningen av 10, 10 a och 11 §§ likställs med förälder även a den som en förälder bor a den förälder bor

som en tillsammans med under tillsammans med under föräktenskapsliknande förhåll- hållanden i 1 §

som anges anden, andra stycket sambolagen

1987:232, b den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem. Vid tillämpningen 12-18 likställs med förälder även den till

av vilken rätt till tillfällig föräldrapenning överlåtits enligt

1 l a

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

11 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen

1970:988

Härigenom föreskrivs i fråga fastighetsbildningslagen 1970:988 om att 5 kap. 18 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 18 §

Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt intresse får avsteg göras i följande avseenden 4 § första stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fastigheter som beröres av regleringen medger det, 6 § andra stycket, 7 och 10--12 samt 15 § tredje stycket, om de sakägare vilkas rätt är beroende av åtgärden samtycker till det, 8 fastighetens ägare och, om fastigheten är upplåten med om tomträtt, även tomträttshavaren medger det, 4. 13 och 14 §§, om det medges av den som ålägges att betala mer än han skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen annars från bestämmelserna icke sker i otillbörligt syfte. Avser regleringen fastighet som svarar för fordran, får avsteg från l0--14 §§ med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och iordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom. Ägares och tomträttshavares Ägares och tomträttshavares medgivande enligt första medgivande enligt första stycket 3 till minskning av stycket 3 till minskning av fastighets graderingsvärde skall fastighets graderingsvärde skall upprättas skriftligen. Beträf- upprättas skriftligen. Beträffande rätten att lämna sådant fande rätten att lämna sådant medgivande gäller samma vill- medgivande gäller samma villkor för överlåtelse av fast kor som för överlåtelse av fast som egendom. Sådant samtycke av egendom. Sådant samtycke av :ambo avses i 17§ lagen sambo avses i 24 § sambosom som 1987:232 om sambors gemen- lagen 1987:232 krävs dock :amma hem krävs dock endast endast om ärende om anteckning ärende om anteckning i i fastighetsboken av anmälan om

82 F 6rfattningsflrslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fastighetsboken av anmälan enligt 3 § andra stycket

samma enligt 2 § andra stycket lag upptaget inskrivnings-

samma var lag var upptaget på inskrivnings- dag när medgivandet gjordes. dag när medgivandet gjordes.

Medgivande eller samtycke enligt första stycket till åtgärd

som berör samfälld mark skall, om samfalligheten förvaltas samfällig-

av en hetsförening, lämnas av föreningen i stället för delägarna.

av

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

SOU 1999: 104 F örfattningsförslag 83

12 Förslag till Lag om ändring i studiestödslagen 1973: 349

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen 1973:349 att l kap. 8 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lkap.

8§

Utländska medborgare som Utländska medborgare som grund anställning eller etable- grund av anställning eller etable-

av ring egenföretagare här i ring egenföretagare här i

som som landet kan härleda rättigheter landet kan härleda rättigheter från EG-rätten eller avtalet om från EG-rätten eller avtalet om Europeiska ekonomiska sam- Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES i fråga om arbetsornrådet EES i fråga om sociala förmåner skall när det sociala förmåner skall när det gäller rätt till studiestöd enligt gäller rätt till studiestöd enligt denna lag jämställas med sven- denna lag jämställas med svenska medborgare under de förut- ska medborgare under de förutsättningar som anges i före- sättningar som anges i föreskrifter av regeringen eller den skrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen myndighet som regeringen bestämmer. Detsamma gäller bestämmer. Detsamma gäller make, sambo och barn till make, sambo som avses i 1 § sådana utländska medborgare. andra stycket sambolagen

1987:232 och barn till sådana

utländska medborgare.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

84 F érfattningsférslag SOU 1999: 104

13 Förslag till Lag om ändring i aktiebolagslagen

1975: 1385

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen 19875:1385 att 10 kap. 16 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

16 §

Den får inte vara revisor som

äger aktie i bolaget eller annat bolag i samma koncern, är ledamot av styrelsen eller verkställande direktör i bolaget eller

dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver,

är anställd hos eller på annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till bolaget eller någon som avses under

är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver,

är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i

rätt uppeller nedstigande led till person som avses under 2 eller är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

står i låneskuld till bolaget eller annat bolag i koncern

samma eller har en förpliktelse som ett sådant bolag har ställt säkerhet för. Den som enligt första stycket inte är behörig att revisor i ett

vara moderbolag får inte vara revisor i dess dotterbolag.

Med sambor i denna

avses

lag två personer som bor till-

sammans under förhållanden

som anges i 1 § andra stycket

sambolagen 1987:232.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

SOU 1999: 104 F örfattningsfárslag 85

14 Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen

1980:620

Härigenom föreskrivs i fråga socialtjänstlagen 1980:620 att 35 § om skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35§

För farniljerådgivning, hemtjänst, verksamhet för barn och ungdom enligt 12 § som inte är stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär, sådant boende i 20 § andra stycket eller 21 § tredje stycket som avses eller liknande social tjänst får kommunen ta ut skäliga avgifter annan enligt grunder kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte som överstiga kommunens självkostnader Avgifter för hemtjänst får Avgifter för hemtjänst får inte, tillsammans med avgifter inte, tillsammans med avgifter i 26§ tredje stycket avses i 26§ tredje stycket som avses som

hälso- och sjukvårdslagen hälso- och sjukvårdslagen

1982:763, uppgå till så stort 1982:763, uppgå till så stort belopp att den enskilde inte för- belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för behålls tillräckliga medel för sina personliga behov, boende- sina personliga behov, boendekostnad och andra normala lev- kostnad och andra normala levnadskostnader. När avgifterna nadskostnader. När avgifterna fastställs skall kommunen för- fastställs skall kommunen försäkra sig om att omsorgstagarens säkra sig om att omsorgstagarens make eller sambo inte drabbas make eller sambo som avses i oskäligt försämrad ekono- 1 § andra stycket sambolagen av en misk situation. 1987:232 inte drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

86 F örfattningsförslag

15 Förslag till Lag om ändring i lagen 1980: l 103 om

årsredovisning m.m. i vissa företag;

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1980:1103 årsredovisning

om m.m. i vissa företag att 4 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

4 §

Den kan inte vara revisor som

är ägare till eller är delägare i eller ledamot styrelsen i företa-

av get eller dess dotterföretag eller biträder vid företagets bokföring eller medelsförvaltning eller företagets kontroll däröver,

är anställd hos eller eljest intager en underordnad eller beroende ställning till företaget eller någon som avses under 1 eller är verksam i samma rörelse som den yrkesmässigt biträder företaget

som vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller företagets kontroll däröver,

är gift med eller samman- är gift med eller

sammanlever under äktenskapslik- lever under förhållanden

som nande förhållanden med eller i 1 § andra stycket

anges är syskon eller släkting i rätt sambolagen 1987:232 med upp- eller nedstigande led till eller är syskon eller släkting i person som avses under 1 rätt eller nedstigande led

uppeller är besvågrad med sådan till under l

person som avses person i rätt upp- eller ned- eller är besvågrad med sådan stigande led eller så att den i rätt eller ned-

person uppene är gift med den andres stigande led eller så att den syskon, eller är gift med den andres

ene

syskon, eller

står i låneskuld till företaget eller annat företag i koncern

samma eller har förpliktelser för vilka sådant företag har ställt säkerhet. I ett dotterföretag kan den inte revisor enligt första stycket

vara som inte är behörig att vara revisor i moderföretaget.

SOU 1999: 104 F c’‘rfattningsfi2‘rsIag 87

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som inte enligt första eller andra stycket är behörig att revisor. Har företaget eller

vara moderföretaget anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller

en huvudsakligen ha hand företagets interna revision, får dock vid

om revisionen sådan anställd anlitas i den utsträckning det är förenligt

en med god revisionssed.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

88 F firfatminggfirslag

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1981:131 om

kallelse på okända borgenärer

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1981:131 om kallelse på okända borgenärer att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

När bouppteckning har skett efter en avliden, får efterlevande make, arvinge, testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutor ansöka om kallelse den avlidnes okända borgenärer. Var den avlidne gift, får kallelse sökas även den efterlevande makens okända borgenärer.

Bestämmelserna i första Bestämmelserna i första stycket om efterlevande make stycket efterlevande make

om gäller också en sådan efterlev- gäller också sådan efterlev-

en ande sambo som avses i lagen ande sambo som avses i sambo- 1987:232 om sambors gemen- lagen 1987:232, denne har

om

hem, om denne har begärt att bodelning skall förrätsamma begärt att bodelning skall förrät- tas enligt 9 § samma lag. tas enligt 5 § samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

1999: 104 F mfattningsfbrslag 89

SOU

17 Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen

1982:7 13

Härigenom föreskrivs i fråga försäkringsrörelselagen 1982:713 att om 10 kap. 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 5 §

Den kan inte vara revisor som är styrelseledamot. verkställande direktör eller innehar en befattning i ledande ställning i försäkringsbolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver, är anställd hos bolaget eller på något annat sätt intar en underordnad eller beroende ställning till detta eller till någon som avses under l eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver, är gift med eller samman- är gift med eller samman-

lever under äktenskapslik- lever under förhållanden som

nande förhållanden med eller i 1 § andra stycket anges är syskon eller släkting i rätt sambolagen 1987:232 med eller nedstigande led till eller är syskon eller släkting i uppunder 1 eller nedstigande led en person som avses rätt uppeller är besvågrad med en till en person som avses sådan i rätt upp- eller under 1 eller är besvågrad person nedstigande led eller så att med sådan person i rätt en den är gift med den upp- eller nedstigande led ene andres syskon, eller eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller 4. annat sätt än belåning av livförsälcringsbrev enligt genom grunderna står i låneskuld till bolaget eller något annat företag i koncern eller har förpliktelser för vilka ett sådant företag har samma ställt säkerhet. I dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i moderbolaget. Revisorerna får vid revisionen inte anlita någon enligt första som eller andra stycket inte är behörig att vara revisor. Har bolagen i sin tjänst anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta

90 F örfattningyörslag SOU 1999: 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse den interna revisionen får revisorerna dock anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed. Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

18 Förslag till

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

1982:763

Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 att 26 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26§

Av patienter får vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Patienter som är bosatta inom landstinget respektive kommunen, liksom patienter som avses i 3 b skall därvid behandlas lika. Landstinget får dock för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta om vilka regler om nedsättning av avgiften som skall gälla. Högsta avgiftsbelopp för sluten vård är 80 kronor för varje

vårddag.

Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård den har

som betalningsansvar för enligt 2§ lagen 1990:1404 kommunernas

om betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i fråga om sådan psykiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig omvårdnadsinriktning för vilken kommunen enligt 9§ samma lag har åtagit sig betalningsansvar.

Avgifter för vård enligt 18 Avgifter för vård enligt 18 för förbrukningsartiklar enligt för förbrukningsartiklar enligt 18b§ eller för sådan långtids- 18 b§ eller för sådan långtidssjukvård som en kommun har sjukvård kommun har

som en betalningsansvar för enligt 2 betalningsansvar för enligt 2 eller 9§ lagen 1990:1404 om eller 9§ lagen 1990: 1404 om kommunernas betalningsansvar kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård får för viss hälso- och sjukvård får inte, tillsammans med avgifter inte, tillsammans med avgifter som avses i 35§ andra stycket som avses i 35§ andra stycket socialtjänstlagen 1980:620, socialtj 1980:620, uppgå till så stort belopp att den uppgå till så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräck- enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga liga medel för sina personliga behov, boendekostnad och andra behov, boendekostnad och andra normala levnadskostnader. När normala levnadskostnader. När avgifterna fastställs skall kom- avgifterna fastställs skall kommunen försäkra sig om att vård- munen försäkra sig om att vård-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tagarens make eller sambo inte tagarens make eller sambo som drabbas oskäligt försämrad avses i I § andra stycket sambo-

av en ekonomisk situation. lagen 1987:232 inte drabbas

av en oskäligt försämrad ekono-

misk situation.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

19 Förslag till Lag om ändring i lagen 1984: l 140 om

insemination

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1984:1140 om insemination

om att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Insemination får utföras endast Insemination får utföras endast

kvinnan är gift eller bor om kvinnan är gift eller bor om tillsammans med under tillsammans med en man under

en man äktenskapsliknande förhållan- förhållanden som anges i 1 § den. För inseminationen krävs andra stycket sambolagen skriftligt samtycke av maken 1987:232. För inseminationen eller den man som kvinnan bor krävs skriftligt samtycke av tillsammans med. maken eller den man som

kvinnan bor tillsammans med.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

94 F örfattningsförslag SOU 1999: 104

20 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1986:436 om

näringsförbud.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1986:436 om näringsförbud att 7 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Den som är underkastad närings- Den som är underkastad näringsförbud får inte vara anställd eller förbud får inte vara anställd eller ta emot återkommande uppdrag i ta emot återkommande uppdrag i en näringsverksamhet som drivs en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller av en närstående till honom eller där närstående har en sådan där närstående har sådan

en en en ställning som anges i 4 Som ställning i 4 Som

som anges närstående anses hans make, den närstående anses hans make, med vilken han samlever under sambo som avses i 1 § andra äktenskapsliknande förhållan- stycket sambolagen 1987:232, den, förälder, barn och syskon förälder, bam och syskon samt samt den som är besvågrad med den som är besvågrad med honom i rätt upp- eller ned- honom i rätt eller ned-

uppstigande led eller så att den ene stigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon. är gift med den andres syskon.

Inte heller får den som är underkastad näringsförbud anställd

vara eller ta emot återkommande uppdrag i den näringsverksamhet där han åsidosatt sina åligganden.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

SOU 1999: 104 F örfattningsförslag 95

21 Förslag till Lag om ändring i lagen 1987:464 om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag,

m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1987:464 om vissa riktade emissioner aktiemarknadsbolag, m.m. att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Ett beslut om emission av aktier eller skuldebrev som avses i l § 1 skall för att bli giltigt ha fattats eller godkänts av bolagsstämman i det emitterande bolaget, om aktieägarna i detta bolag inte skall ha företrädesrätt till teckning i förhållande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som föreskrivs i bolagsordningen samt företrädesrätt i stället skall lämnas

styrelseledamöter eller suppleanter i det emitterande aktiebolaget

eller annat företag inom samma koncern,

verkställande direktör eller vice verkställande direktör i det emit-

terande aktiebolaget eller annat företag inom samma koncem,

andra anställda hos det emitterande aktiebolaget eller annat före-

tag inom samma koncern,

make eller sambo till make eller sambo som

någon som avsesi 1-3, 1 § andra stycket avses sambolagen 1987:232 till någon som avses i 1-3,

omyndiga barn som står under vårdnad någon i 1-3,

av som avses eller

juridiska personer över vilka någon som avses i 1-5 ensam eller tillsammans med annan som avses där har ett bestämmande inflytande. Denna paragraf gäller inte aktier emitteras för att infria bola-

som

gets utfästelse i konvertibla skuldebrev eller i optionsrätter till nyteckning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

22 Förslag till Lag om ändring i bankrörelselagen 1987:617

Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen 1987:617 att 2 kap. 17 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 17 §

En bank får inte andra villkor än sådana som banken normalt ställer upp lämna kredit till styrelseledamot, delegat i ledande ställning som ensam eller i förening med annan får avgöra på styrelsens ankommande kreditärenden, anställd som innehar en ledande ställning inom banken, 4. annan aktie- eller andelsägare än staten med ett innehav som motsvarar minst tre procent av hela kapitalet, sådan revisor i banken som avses i 3 kap. 5 § femte stycket, make eller sambo till person som avses under 1 5 eller juridisk person i vilken sådan person som avses under 1 6 har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap delägare eller medav lem. Finansinspektionen prövar delegat eller anställd har sådan ledom ande ställning som avses i första stycket 2 och Bankens styrelse skall i en förteckning föra in uppgifter om de krediter har beviljats personer eller företag som avses i första stycket. som Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får utfärda föreskrifter om vilka uppgifter som skall antecknas i förteckningen. Första tredje styckena tillämpas motsvarande sätt beträffande krediter mot säkerhet av borgen eller fordringsbevis som utfärdats av någon som avses i första stycket. Detsamma gäller för en fordran som banken förvärvar och för vilken någon som avses i första stycket är

betalningsskyldig.

SOU 1999: 104 F 6rfattningsfi2rslag 97

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med sambor avses i denna lag två som bor till-

personer

sammans under förhållanden

som anges i 1 § andra stycket

sambolagen 1987:232.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

98 Författningsförslag sou 1999:104

23 Förslag till Lag om ändring i lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar att 7 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7kap.

2§

En medlems rätt vid föreningsstämman utövas av medlemmen personligen eller den som är medlemmens ställföreträdare enligt lag eller genom ombud med skriftlig, dagtecknad fullmakt.

Endast medlemmens make eller sambo eller annan medlem får vara ombud, inte annat i stadgarna. Är medlemmen juridisk

om anges en person får denne företrädas av ombud som inte är medlem, om inte annat anges i stadgarna. Ingen får som ombud företräda än med-

mer en lem, inte annat anges i stadgarna. Fullmakten gäller högst ett år från

om utfärdandet.

En medlem kan vid föreningsstämman medföra högst ett biträde. Endast medlemmens make eller sambo eller annan medlem får vara biträde, om inte annat anges i stadgarna.

Med sambor avses i denna

lag som bor till-

två personer

sammans under förhållanden

som anges i 1 § andra stycket

sambolagen 1987:232.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

SOU 1999: 104 F örfattningsförslag 99

24 Förslag till Lag om ändring i lagen 1988:711 om

utanför

befruktning kroppen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1988:711 om befruktning utanför kroppen att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Införande i kvinnas kropp av ett ägg som har befruktats utanför en kroppen får ske endast om kvinnan är gift eller kvinnan är gift eller sambo, sambo med en person av motsatt kön, maken eller sambon maken eller sambon som skriftligen samtycker, och anges under punkt 1 skriftligen samtycker, och ägget är kvinnans eget och har befruktats med makens eller sambons spenna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

25 Förslag till Lag om ändring i lagen 1988: 1465 om

och för närståendevård

ersättning ledighet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1988:1465 om ersättning för närståendevård att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

En närstående vårdar någon En närstående vårdar någon

som som

är svårt sjuk har rätt till som är svårt sjuk har rätt till som ersättning för tid då han avstår ersättning för tid då han avstår från förvärvsarbete i samband från förvärvsarbete i samband med vården. En närstående har med vården. En närstående har rätt till ersättning då han vårdar rätt till ersättning då han vårdar någon som vid behandling av någon som vid behandling av honom inom den svenska hälso- honom inom den svenska hälsooch sjukvården har fått infektion och sjukvården har fått infektion

av hiv humant immunbristvirus av hiv humant immunbristvirus

genom smitta vid användning av genom smitta vid användning av blod eller blodprodukter. Detta blod eller blodprodukter. Detta gäller även om den som vårdas gäller även om den som vårdas fått infektion av hiv genom fått infektion hiv genom

av smitta av en sådan person, om de smitta av en sådan person, om de är eller varit gifta med varandra är eller varit gifta med varandra eller sammanbott under äkten- eller sammanbott under förhåll-

skapsliknande förhållanden och anden i 1 § andra

som anges om smittan ägt rum innan den stycket sambolagen 1987:232 först smittade fått kännedom om och om smittan ägt rum innan sin infektion. den först smittade fått kännedom

om sin infektion.

Om vårdaren får oreducerade löneförmåner under tid då han bedriver studier, jämställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete vid tillämpning av föreskrifterna ersättning enligt

om denna lag, i den mån vårdaren går miste löneförmånerna.

om

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

SOU 1999: 104 F örfatlningsförslag 101

26 Förslag till Lag om ändring i utlänningslagen 1989:529

Härigenom föreskrivs i fråga utlänningslagen 1989:529 att 2 kap.

om 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §

Uppehållstillstånd får ges till

en utlänning som är gift en utlänning som är gift med eller sambo till någon med eller sambo enligt 1 §

är bosatt i Sverige eller andra stycket sambolagen som har beviljats uppehållstill- 1987:232 till någon som är stånd för bosättning här, bosatt i Sverige eller har

beviljats uppehållstillstånd

för bosättning här,

utlänning som är under 18 år och ogift och som är eller har

en varit hemmavarande barn till någon som är bosatt i Sverige eller

har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här, som

en utlänning som på något annat sätt än som avses under l och 2 är nära anhörig till någon som är bosatt i Sverige eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här och som ingått i samma hushåll som den personen, 4. utlänning som annars har särskild anknytning till Sverige,

en

utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige, en

eller

utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin

en försörjning ordnad något annat sätt. Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt denna paragraf skall beaktas om utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

27 Förslag till

Lag om ändring i insiderlagen 1990:1342

Härigenom föreskrivs i fråga om insiderlagen 1990:1342 att 10 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Vid tillämpning av 9 § skall följande aktier i aktiemarknadsbolaget likställas med den anmälningsskyldiges egna, nämligen sådana som ägs av

make eller sambo till den make eller sambo

som anmälningsskyldige, avses i 1 § andra stycket sambo-

lagen 1987:232 till den anmäl-

ningsskyldige,

omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad,

juridisk person vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett

väsentligt inflytande över och i vilken den anmälningsskyldige eller

någon som avses i 1 eller 2 eller flera av dem tillsammans innehar

0 ägarandel, uppgående till tio procent eller av aktiekapitalet

mer

eller av andelarna, eller

0 ekonomisk andel, innefattande rätt att uppbära tio procent eller

mer av avkastningen, eller

0 röstandel, uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för

samtliga aktier eller av röstetalet hosedet högsta beslutande organet,

4. juridisk person vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett

väsentligt inflytande över och i vilken den anmälningsskyldige eller

någon som avses i 1 3 eller flera dem tillsammans innehar

- av en

sådan ägarandel, ekonomisk andel eller röstande i

som avses

Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller för ändring i innehavet, behöver anmälan endast

göras av en av dem.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

28 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen

1991:614

Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsrättslagen 1991:614 att 2 kap. 6 5 kap. 6 och 7 samt 9 kap. 12 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Zkap.

6§

Den som har förvärvat en andel i Den som har förvärvat en andel i

bostadsrätt får vägras inträde en bostadsrätt får vägras inträde en i föreningen, om annat inte i föreningen, om annat inte bestämts i stadgarna. Bestäm- bestämts i stadgama. Bestämmelsema i 3 och 5 §§ skall dock melserna i 3 och 5 §§ skall dock gälla bostadsrätten efter för- gälla om bostadsrätten efter för-

om värvet innehas av makar eller, värvet innehas av makar eller, om bostadsrätten avser bostads- om bostadsrätten avser bostadslägenhet, sådana sambor lägenhet, sådana sambor på

av av vilka lagen 1987:232 om sam- vilka sambolagen 1987:232 bors gemensamma hem skall skall tillämpas. tillämpas.

Skap.

6§

Förhandstecknaren får inte sätta Förhandstecknaren får inte sätta någon annan än sin make i sitt någon än sin make i sitt

annan ställe eller pantsätta sin rätt ställe eller pantsätta sin rätt enligt avtalet. Vad som sägs om enligt avtalet. Vad som sägs om make skall gälla även sådan make skall gälla även sådan sambo vilken lagen sambo på vilken sambolagen 1987:232 om sambors 1987:232 skall tillämpas. En

gemensamma hem skall tillämpas. En överlåtelse eller pantsättning i överlåtelse eller pantsättning i strid med dessa bestämmelser är strid med dessa bestämmelser är ogiltig. ogiltig.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Ett förhandsavtal upphör att gälla, avtalet lägenhet i ett hus

om avser en

föreningen har förvärvat eller avser att förvärva för ombildning till som bostadsrätt och förhandstecknarens hyresrätt till lägenheten upphör innan bostadsrätten upplåtits.

Bestämmelserna i första Bestämmelserna i första

j stycket gäller inte om förhands- stycket gäller inte om förhandstecknaren har satt sin make eller tecknaren har satt sin make eller sambo i sitt ställe och denne sambo som avses i 1 § andra övertagit hyresrätten till lägen- stycket sambolagen 1987:232 i heten. sitt ställe och denne övertagit

hyresrätten till lägenheten.

9 kap.

12 §

Bestämmelserna om en förenings ledning i 6 kap. lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar med följande undantag:

Av styrelsens ledamöter skall alltid minst två eller, om styrelsen

består av mindre än fem ledamöter, minst en väljas på

föreningsstämma.

Om inte något annat har Om inte något annat har

bestämts i stadgarna, kan bestämts i stadgarna, kan

bostadsrättshavarens make bostadsrättshavarens make

eller sambo vara styrelseleda- eller sambo som avses i 1 §

mot eller suppleant för andra stycket sambolagen

styrelseledamot, även om 1987:232 vara styrelseleda-

maken eller sambon inte är mot eller suppleant för

medlem i föreningen. styrelseledamot, även om

maken eller sambon inte är

medlem i föreningen.

Bestämmelserna om verkställande direktör gäller inte.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

SOU 1999: 104 F örfattningsförslag 105

29 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen 1991:900

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen 1991:900 att 5 kap. 20 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 20 §

En ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående. Med sambor avses i denna lag två som bor tillpersoner

sammans under förhållanden

i 1 § andra stycket som anges

sambolagen 1987:232.

Föreskrifter om jäv i samband med revision finns i 9 kap. 4 Föreskrifterna i 6 kap. 24 § andra fjärde styckena verkan av jäv om skall tillämpas också fullmäktige. Därvid skall vad som sägs om nämnd i stället gälla fullmäktige.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

106 F örfattningsjörslag SOU 1999: 104

30 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1991:980 om handel

med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1991:980 om handel med finansiella instrument att 4 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

2 §

Vid tillämpning av l § skall följande aktier räknas som förvärvarens eller överlåtarens egna, nämligen sådana som ägs av

företag inom samma koncern som förvärvaren eller överlåtaren,

den som innehar aktier i bolaget för förvärvarens eller

överlåtarens räkning,

den som med förvärvaren eller överlåtaren har träffat skriftlig

överenskommelse att genom samordnat utövande av rösträtten inta

en långsiktig gemensam hållning i fråga om bolagets förvaltning,

4. den för vars aktier förvärvaren eller överlåtaren eller något

företag inom samma koncern som förvärvaren eller överlåtaren har

fått eller kommer att få utöva rösträtten,

make eller sambo till make eller sambo som

förvärvaren eller överlåtaren, avses i 1 § andra stycket

sambolagen 1987:232 till

förvärvaren eller överlåtaren,

omyndiga bam som står under förvärvarens eller överlåtarens

vårdnad.

Med koncern avses i denna paragraf detsamma i l kap. 5 och

som 6 §§ aktiebolagslagen 1975:1385. Vad som där sägs moderbolag

om skall även tillämpas på fysiska personer och andra juridiska

personer än aktiebolag.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

SOU 1999: 104 F örfattningsförslag 107

31 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1991:981 om värdepappersrörelse

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1991:981 om värdepappersrörelse att 3 kap. 7 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3kap. 7§

Vid kreditgivning enligt 4 § första stycket 5 gäller i stället för bestämmelserna i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen 1975:1385 följande för värdepappersbolag. Ett värdepappersbolag får inte andra villkor än sådana som bolaget normalt ställer upp lämna kredit till en styrelseledamot, en person som ensam eller i förening med någon annan får avgöra kreditärenden som ankommer styrelsen, en anställd som har en ledande ställning inom bolaget, någon annan aktieägare än staten med ett aktieinnehav som motsvarar minst tre procent av hela aktiekapitalet, den som är make eller den som är make eller sambo till någon som avses i sambo som avses i 1 § andra 1 4 eller stycket sambolagen - 1987:232 till någon som avses i 1 4 eller en juridisk person i vilken någon som avses i l 5 har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem. Finansinspektionen prövar om en anställd har sådan ledande ställning som avses i andra stycket Värdepappersbolagets styrelse skall avgöra ärenden om kredit till de personer och företag som avses i andra stycket. Bolaget skall föra in uppgifter om sådana krediter i förteckning. Regeringen eller, efter en

regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela före-

skrifter om vilka uppgifter som skall antecknas i förteckningen. Andra fjärde styckena tillämpas också krediter mot säkerhet - av borgen eller fordringsbevis som utfärdas någon i andra av som avses stycket. Detsamma gäller för en fordran som bolaget förvärvar och för vilken någon som avses i andra stycket är betalningsskyldig.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

108 F örfattningsförslag SOU 1999: 104

32 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1992:1610 om

finansieringsverksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1992:1610 om finansieringsverksamhet att 3 kap. 10 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

10§

Ett kreditmarknadsföretag får inte andra villkor än sådana som företaget nonnalt ställer upp lämna kredit till

styrelseledamot,

person som ensam eller i förening med annan får avgöra på

styrelsen ankommande kreditärenden,

anställd som innehar en ledande ställning inom företaget,

4. annan aktieägare eller andelsägare än staten med ett aktieinnehav

eller andelsinnehav som motsvarar minst tre procent av hela

aktiekapitalet eller, i en ekonomisk förening, minst tre procent

av

insatskapitalet,

make eller sambo till per- make eller sambo

som

son som avses under l-4 eller avses i 1 § andra stycket

sambolagen 1987:232 till

person som avses under l-4

eller

juridisk person i vilken sådan person som avses under 1-5 har ett

väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap delägare.

av

Finansinspektionen prövar om en anställd har sådan ledande ställning som avses i första stycket

Kreditmarknadsföretagets styrelse skall avgöra ärenden kredit

om till sådana personer som avses i första stycket. Företaget skall i

en förteckning föra in uppgifter om de krediter har beviljats

som personer eller företag som avses i första stycket. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får utfärda föreskrifter om vilka uppgifter som skall antecknas i förteckningen.

Första-tredje styckena tillämpas motsvarande sätt beträffande krediter mot säkerhet av borgen eller fordringsbevis utfärdats

som av någon som avses i förstastycket. Detsamma gäller för fordran

en som företaget förvärvar och för vilken någon i första stycket är

som avses betalningsskyldig.

1999: 104 F örfattningsförslag 109

SOU Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelsen i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen 1975:1385 gäller inte för kreditmarknadsbolag. Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

110 Författningsförslag

33 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1993:332 om

avgiftsfria sjukvårdsförrnåner m.m. för vissa

hiv-smittade

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1993:332 avgiftsfria

om sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-srnittade att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Denna lag tillämpas på en person vid behandling honom eller

som av henne inom den svenska hälso- och sjukvården har fått infektion hiv

av humant immunbristvirus genom smitta vid användning av blod eller

blodprodukter.

Lagen tillämpas även den Lagen tillämpas även på den som fått infektion av hiv fått infektion hiv

genom som av genom smitta en sådan de smitta sådan de

av person, om av en person, om är eller varit gifta med varandra är eller varit gifta med varandra eller sammanbott med varandra eller sammanbott med varandra under äktenskapsliknande för- under förhållanden i

som anges hållanden och smittan ägt 1 § andra stycket sambolagen

om rum innan den först smittade fått 1987:232 och smittan ägt

om kännedom om sin infektion. innan den först smittade fått

rum

kännedom sin infektion.

om

Förmåner enligt lagen ersätts sjukförsäkringen enligt lagen

av 1962:381 om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

SOU 1999: 104 Författningsförslag 111

34 Förslag till Lag om ändring i lagen 1993:737 om

bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1993:737 bostadsbidrag om om att 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Vid tillämpningen denna lag skall och en kvinna som är av en man gifta med varandra leva tillsammans det inte styrks att de anses om lever åtskilda. Om inte skäl visas för annat Om inte skäl visas för annat skall skall med makar jämställas med makar jämställas två personer man och kvinna utan att utan att vara gifta med varsom vara som gifta med varandra lever tillsam- andra och utan att vara varandras och registrerade partner lever tillsammans mans och har eller har haft gemen- har eller har haft gemensamt barn eller samt barn eller är folkbokförda samma är folkbokförda samma adress. adress.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

35 Förslag till Lag om ändring i lagen 1993: 1469 om

uppskovsavdrag vid byte av bostad

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1993:1469 om uppskovsavdrag vid byte av bostad att 13 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13§

Om den skattskyldige har avytt- Om den skattskyldige har avyttrat en ursprungsbostad men avli- rat ursprungsbostad avli-

en men der innan en ersättningsbostad der innan en ersättningsbostad förvärvats, skall bestämmelserna förvärvats, skall bestämmelserna i denna lag gälla för dödsboet i denna lag gälla för dödsboet om efterlevande make eller efterlevande make eller

om sambo uppfyller de villkor i sambo i 1 § andra

som avses fråga om förvärv av ersättnings- stycket sambolagen 1987:232 bostad och bosättning som eljest uppfyller de villkor i fråga

om skulle ha gällt för den döde. förvärv av ersättningsbostad och

bosättning som eljest skulle ha

gällt för den döde.

Bestämmelserna i första Bestämmelserna i första stycket gäller också den stycket gäller också den

om om skattskyldige avlider innan han skattskyldige avlider innan han bosatt sig i en av honom förvär- bosatt sig i honom förvär-

en av vad bostad, om efterlevande vad bostad, efterlevande

om make eller sambo bosätter sig i make eller sådan sambo

som bostaden under förutsättning att i första stycket bosätter

anges bostaden då ägs dödsboet sig i bostaden under förut-

av eller genom arv, testamente eller sättning att bostaden då ägs

av bodelning med anledning av dödsboet eller

genom arv, makes eller sambos död övergått testamente eller bodelning med till den efterlevande. anledning makes eller sambos

av

död övergått till den efter-

levande.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller endast för-

om hållandena är sådana att den efterlevande skulle ha uppfyllt bosättningskraven enligt 3 eller 4 § om denna i stället ägt bostaden vid avyttringen.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

SOU 1999: 104 F örfattningsförslag l 13

36 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1994:308 om bostadstillägg

om till pensionärer att 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Bidragsberättigad är gift och stadigvarande lever åtskild från

som som sin make eller maka, skall likställas med ogift person, om inte särskilda skäl talar mot detta.

Med gift bidragsberättigad Med gift bidragsberättigad likställs den som stadigvarande likställs den som stadigvarande bor ihop med någon han bor ihop med någon som han

som eller hon varit gift med eller har eller hon varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans eller har haft barn tillsammans med. Om inte skäl visas för med. Om inte skäl visas för annat skall detsamma gälla i annat skall detsamma gälla i fråga och kvinna som fråga om två personer som utan

om man utan att gifta med varandra att vara gifta med varandra och

vara lever tillsammans och är utan att varandras

vara folkbokförda adress. registrerade partner lever

samma

tillsammans och är folkbokförda

samma adress.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

37 till

Förslag Lag om ändring i stiftelselagen 1994: 1220

Härigenom föreskrivs i fråga om stiftelselagen 1994:1220 att 2 kap. 6 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2kap. 6§

En stiftelse får inte lämna penninglån till eller ställa säkerhet till förmån för stiftaren eller förvaltaren, den som ensam eller tillsammans med andra företräder stiftelsen enligt 16 eller 23 § eller företräder förvaltaren eller, stiftelsen om förvaltas av ett handelsbolag, den som är bolagsman i bolaget, den som ensam eller tillsammans med andra har rätt att företräda ett dotterföretag till stiftelsen eller, om företaget är ett handelsbolag, är bolagsman i bolaget, 4. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt eller uppnedstigande led till i l-3, en person som avses den som är besvågrad med i 1-3 i rätt en person som avses uppeller nedstigande led eller så att den är eller har varit gift med ene den andres syskon, eller en juridisk person över vars verksamhet någon i l-5 som avses har ett bestämmande inflytande. Vad som sägs i första stycket Vad sägs i första stycket 4 och som 4 och 5 skall även avse den 5 skall även den är sambo som avse som på grund av sambofärhállande till en person i första som avses på liknande sätt är närstående stycket l-3. till en person som avses i första Med sambor i denna avses stycket l-3. lag två bor tillpersoner som

sammans under förhållanden

som anges i 1 § andra stycket

sambolagen 1987:232.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första stycket 2-5 och andra stycket gäller inte vid utlåning till någon omfattas dessa bestämmelser om stiftelsen skall främja

som av sitt syfte att lämna penninglån till eller ställa säkerhet för

genom enskilda och låntagaren tillhör den personkrets som skall gyn-

personer

Bestämmelsen i första stycket 6 gäller inte om gäldenären är ett nas. dotterföretag till stiftelsen.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

116 Författningsförslag

38 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1994:2077 om

arbetsförmedlingstvång

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1994:2077

om arbetsförrnedlingstvång att 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Föreskriftemai 3 och 4 gäller inte, om a anställningen endast är tillfällig, b arbetstagaren är under sexton eller över sjuttio år, c parterna i ett anställnings- c parterna i ett anställningsförhållande är makar eller förhållande är makar eller sambor eller om ena parten sambor i 1 § andra

som avses eller hans make eller sambo stycket sambolagen är den andra partens avkom- 1987:232 eller

om ena parling eller styv- eller foster- ten eller hans make eller bam eller dess avkomling sådan sambo är den andra eller syskon, halvsyskon eller partens avkomling eller styvfostersyskon. eller fosterbam eller dess

avkomling eller syskon, halv-

syskon eller fostersyskon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Författningsjörslag 117

39 Förslag till

Lag om ändring i säkerhetsskyddslagen

1996:627

Härigenom föreskrivs i fråga säkerhetsskyddslagen 1996:627 att om 21 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §

Utlärrmande uppgifter från polisregister vid registerkontroll får

av omfatta för säkerhetsklass 1 eller för säkerhetsklass 1 eller varje uppgift finns varje uppgift som finns som

tillgänglig i polisregister tillgänglig i polisregister om

om den kontrollerade och, den kontrollerade och, om om det är oundgängligen nödvän- det är oundgängligen nödvändigt, make eller sambo, digt, make eller sambo om om och avses i 1 § andra stycket som sambolagen 1987:232, och för säkerhetsklass uppgifter den kontrollerade i personom och belastningsregistret, misstankeregistret, SÄPO-registret och

uppgifter som annars behandlas hos Säkerhetspolisen.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

40 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1996:1231 om

skattereduktion för i vissa fall

fastighetsskatt

vid 1997-2001 års

taxeringar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1996: 1231 skattereduktion om för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar att 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Skattereduktion medges endast om den skattskyldige ägde fastigheten den l januari 1996 och om han eller hon vid denna tidpunkt bosatt fastigheten och var fortfarande är bosatt där vid utgången året före taxeringsåret eller av om den skattskyldiges make den skattskyldiges make eller sambo ägde fastigheten eller sambo i 1 § som avses den 1 januari 1996 och den andra stycket sambolagen skattskyldige efter dennes 1987:232 ägde fastigheten död förvärvat fastigheten den 1 januari 1996 och den genom arv, testamente eller skattskyldige efter dennes bodelning med anledning död förvärvat fastigheten av dödsfallet och förhållandena i eller genom arv, testamente övrigt är sådana att den bodelning med anledning av skattskyldige skulle omfattas dödsfallet och förhållandena i av bestämmelserna om han övrigt är sådana den att eller hon ägt fastigheten den skattskyldige skulle omfattas l januari 1996. bestämmelserna han av om eller hon ägt fastigheten den 1 januari 1996. Skattereduktion medges Skattereduktion medges dödsbo om den döde ägde dödsbo den döde ägde om fastigheten den 1 januari 1996 fastigheten den 1 januari 1996 och därefter avlidit och och därefter avlidit och efterlevande make eller sambo efterlevande make eller sambo är bosatt där vid utgången av enligt första stycket är bosatt där året före taxeringsåret och vid utgången året före av förhållandena i övrigt är sådana taxeringsåret och förhållandena i att den efterlevande skulle övrigt är sådana den att omfattas av bestämmelserna efterlevande skulle omfattas om av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

han eller hon ägt fastigheten den bestämmelserna om han eller 1januari 1996. hon ägt fastigheten den l januari

1996.

Den skattskyldige bosatt den fastighet där han eller hon

anses rätteligen skall vara folkbokförd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

41 Förslag till

Lag om ändring i vallagen 1997: 157

Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen 1997:157 att 10 kap. 10 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

10 §

Innan ett ytterkuvert för budröst tas emot skall valförrättaren kontrollera att väljaren 0 enligt röstlängden har rösträtt i ett val, 0 inte redan har röstat i valet, 0 ytterkuvertet skriftligen försäkrat på heder och samvete att väljaren själv gjort i ordning valkuvert och lagt dem i ytterkuvertet i budets och vittnets närvaro och att väljaren grund

av funktionshinder, sjukdom eller hög ålder inte kan komma personligen för att rösta i vallokalen eller någon

annan röstningslokal, och 0 ytterkuvertet intygat att valkuvert inte gjorts i ordning tidigare

än vad som är tillåtet enligt 14 kap. 11 Valförrättaren skall också kontrollera att

0 ytterkuvertet är igenklistrat, 0 budet och vittnet ytterkuvertet skriftligen intygat att väljaren själv har skrivit under försäkran och att de inte känner till något

som gör att innehållet i försäkran inte är riktigt, 0 budet antingen är väljarens make, sambo, barn, barnbarn, makes barn, sambos barn, fader, moder eller syskon,

eller är en person som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt väljaren vård

ger av mera varaktigt slag eller ett annat sätt brukar hjälpa väljaren i personliga angelägenheter, 0 vittnet inte är väljarens make, barn, sambo, makes barn eller sambos barn, 0 budet inte är vittne, 0 budet skrivit sitt nanm, sitt personnummer och sin adress på ytterkuvertet, och 0 budet och vittnet har fyllt 18 år.

SOU 1999: 104 F örfattningsfárslag 121

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med sambor avses i denna lag två som bor till-

personer

sammans under förhållanden

i 1 § andra stycket som anges sambolagen 1987:232.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

122 F örfattningsfdrslag SOU 1999: 104

42 Förslag till Lag om ändring i lagen 1997: 159 om brevröstning i vissa fall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1997:159 brevröstning i

om vissa fall att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Ett vittne skall ha fyllt 18 år. Ett vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller Väljarens make eller barn eller makens barn får inte vara vittne. makens barn får inte vittne.

vara Detsamma gäller sambo eller Detsamma gäller sambo

som sambons barn. avses i 1 § andra stycket sambo-

lagen 1987:232 eller sådan

sambos bam.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

SOU 1999: 104 F örfattningsförslag 123

43 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1997:238 om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1997:238 arbetslöshetsför-

om om säkring att 16 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16§

När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte den tid då den sökande varit hindrad att arbeta grund av

styrkt sjukdom,

avslutad heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst 5 månader,

tvångsvård enligt lagen 1988:870 vård missbrukare i

om av vissa fall, 4. frihetsberövande kriminalvårdens område,

vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av adoptivbarn i 2 år efter barnets ankomst i familjen,

beslut enligt smittskyddslagen 1988:1472 eller livsmedelslagen 1971:511 eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livsmedelslagen, eller

utlandsvistelse till följd av utlandsvistelse till följd av att den sökande följt med sin att den sökande följt med sin make eller maka vid dennes make eller maka vid dennes arbete i utlandet under förut- arbete i utlandet under förutsättning att makens eller sättning att makens eller makans arbetsgivare har sitt makans arbetsgivare har sitt säte i Sverige och att lönen säte i Sverige och att lönen utbetalas från Sverige, varvid utbetalas från Sverige, varvid med make eller maka jam- med make eller maka jimställs person med vilken den ställs person med vilken den sökande sammanbor under sökande sammanbor under förhållanden som liknar mak- förhållanden i 1 §

som anges

ars. andra stycket sambolagen

1987:232.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

44 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1997:239 om

arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1997:239 om arbetslöshetskassor att 74 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

74§

Revisor får inte

vara underårig,

ha en förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken, vara i konkurs,

4. vara underkastad näringsförbud,

styrelseledamot eller kassaföreståndare i arbetslöshets-

vara kassan eller hjälpa till vid kassans bokföring eller medelsförvaltning eller kontrollen över den,

vara anställd hos arbetslöshetskassan, eller 7. vara gift eller sambo med vara gift eller sambo en person som avses i sys- enligt 1 § andra stycket kon eller släkting i rätt upp- sambolagen 1987:232 med eller nedstigande led till en en person som avses i syssådan person, eller besvågrad kon eller släkting i rätt uppmed en sådan person i rätt eller nedstigande led till en

eller nedstigande led sådan eller besvågrad

upp- person, eller så att den är gift med sådan i rätt

ene en person med den andres syskon. upp- eller nedstigande led

eller så att den ene är gift

med den andres syskon.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

SOU 1999: 104 F örfattningsförslag 125

45 Förslag till

i studie stöds-

Förordning om ändring

förordningen 1973:418

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödsförordningen 1973:418 att l kap. 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lkap.

3§

Centrala studiestödsnämnden får Centrala studiestödsnämnden får meddela föreskrifter om de meddela föreskrifter om de förutsättningar som skall finnas förutsättningar som skall finnas för att utländska medborgare för att utländska medborgare som avses i 1 kap. 8 § som avses i lkap. 8 § studiestödslagen 1973:349 och studiestödslagen 1973:349 och deras makar, sambor och barn deras makar, sambor som avses i

skall jämställas med svenska 1 § andra stycket sambolagen

medborgare i fråga om 1987:232 och barn skall studiestöd enligt studiestöds- jämställas med svenska lagen. medborgare i fråga om

studiestöd enligt studiestöds-

lagen.

Denna förordning träder i kraft den 1januari 2001.

126 F örfattningsförslag SOU 1999: 104

46 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1984:890 om bidrag till utlänningars resor

från för bosättning i annat land

Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1984:890 om bidrag till utlänningars resor från Sverige för bosättning i annat land att 4§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Bidrag får även ges till make Bidrag får även ges till make eller maka samt bam under 18 eller maka samt barn under 18 år till den som har rätt till bidrag. till den som har rätt till bidrag. Om det finns särskilda skäl, får Om det finns särskilda skäl, får bidrag länmas även till annan bidrag lämnas även till annan anhörig eller sambo som lever i anhörig eller sambo som avses i

hushållsgemenskap med utlän- 1 § andra stycket sambolagen

ningen i Sverige. 1987:232 som lever i hushålls-

gemenskap med utlänningen i

Sverige.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001.

47 Förslag till Förordning om ändring i förordningen

1984:936 bidrag till flyktingar för

om

kostnader för till Sverige

anhörigas resor

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1984:936 om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Bidrag får lämnas till resa för anhörig som har sammanlevt med flyktingen utanför Sverige och som är

make eller maka eller ogift barn under 20 år,

förälder eller syskon till den som är minderårigt barn, om det med hänsyn till barnets behov föreligger särskilda skäl, eller

annan person som under annan person som under längre tid under äktenskaps- längre tid har sammanlevt liknande former har samman- med flyktingen under förhålllevt med flyktingen. anden i I § andra

som anges

stycket sambolagen

1987:232. Om det finns synnerliga skäl, får bidrag lämnas även för andra anhöriga än som avses i första stycket. Bidrag får dock inte lämnas, den anhörige med stöd särskilt

om av regeringsbeslut om överföring av vissa flyktingar till Sverige har fått tillstånd att resa i riket.

Denna förordning träder i kraft den l januari 2001.

48 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen

för

1985:728 om krigsplaceringspremie flygförare i flygvapnet

Härigenom föreskrivs i fråga förordningen 1985:728 om

om krigsplaceringspremie för flygförare i flygvapnet att 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Om någon avlider före utgången det år då han fyller 38 år och då

av uppfyller kraven i övrigt enligt 2 får den avlidnes maka och barn rätt

till krigsplaceringspremie.

Om den avlidne ogift Om den avlidne vid dödsfal-

var

sedan minst sex månader let sedan minst sex månader men sammanbodde med en ogift sammanbodde med en annan kvinna under äktenskapslik- person under sådana förhållannande förhållanden vid döds- den i 1 § andra

som anges fallet, skall hon likställas med stycket sambolagen 1987:232 maka. och ingen dem gift eller

av var

registrerad partner, skall den

efterlevande likställas med

maka.

Denna förordning träder i kraft den l januari 2001.

SOU 1999: 104 Författningsförslag 129

49 Förslag till Förordning om ändring i förordningen

1988:244 för

om grupplivförsäkring

deltagare i m.fl.

arbetsmarknadsutbildning

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1988:244 om grupplivförsäkring för deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl. att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

I förordningen avses med

försäkrad: den som avses i 1 försäkringsgrundande anställningstid: tid i arbetsmarknadsutbild-

ning eller yrkesinriktad rehabilitering,

sambo: en ogift person som sambo: inte är

en person som under äktenskapsliknande för- gift eller registrerade partner hållanden bor tillsammans med och som bor tillsammans med

en en ogift arbetstagare eller förut- arbetstagare eller förutvarande varande arbetstagare av motsatt arbetstagare inte är gift

som kön, eller registrerad partner under

förhållanden som anges i 1 §

andra stycket sambolagen

1987:232,

TGL-S: avtalet om statens tjänstegrupplivförsälcring TGL-S.

Denna förordning träder i kraft den 1januari 2001.

50 Förslag till Förordning om ändring i förordningen

för

1988:245 om grupplivförsäkring

doktorander

Härigenom föreskrivs ifråga förordningen 1988:245 om grupplivom försäkring för doktorander att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

I förordningen förstås med försäkrad: den som avses i 1 försäkringsgiundande anställningstid: tid för vilken utbildningsbidrag för doktorander har betalats ut, sambo: en ogift person som sambo: en person som inte är

under äktenskapsliknande för- gift eller registrerad partner och

hållanden bor tillsammans med som bor tillsammans med en

ogift arbetstagare eller förut- arbetstagare eller förutvarande

en varande arbetstagare av motsatt arbetstagare som inte är gift kön, eller registrerad partner under

förhållanden i I §

som anges andra stycket sambolagen 1987:232, TGL-S: avtalet om statens tjänstegtupplivförsäkring TGL-S i dess lydelse enligt statens arbetsgivarverks cirkulär 1988 A 8

Denna förordning träder i kraft den l januari 2001.

Férfattningsfbrslag 131

51 till

Förslag Förordning om ändring i utlänningsförordningen 1989:547

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningsförordningen 1989:547 att 4 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4kap.

1§

En utlänning som är medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES är undantagen från kravet arbetstillstånd.

Undantag från kravet Undantag från kravet arbetstillstånd gäller även, oav- arbetstillstånd gäller även,

oavsett medborgarskap, maka eller sett medborgarskap, maka eller make eller sambo till sådan make eller sambo i

som avses utlänning som sägs i första 1 § andra stycket sambolagen stycket samt deras barn som är 1987:232 till sådan utlänning under 21 år eller beroende sägs i första stycket samt

av som dem för sin försörjning. deras barn är under 21 år

som

eller beroende av dem för sin

försörjning.

Denna förordning träder i kraft den 1januari 2001.

132 F örfattn ingsförslag

52 Förslag till Förordning om ändring i förordningen lån till hemutrustning för 1990: 1361 om

flyktingar och vissa andra utlänningar

Härigenom föreskrivs i fråga förordningen 1990:1361 om lån till

om hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Med sambor i denna Med sambor avses i denna

avses förordning ogift och förordning två personer som inte

en man en ogift kvinna som bor tillsam- är gifta eller registrerade part-

under äktenskapsliknande ner och som bor tillsammans mans förhållanden. under förhållanden som anges i

1 § andra stycket sambolagen

1987:232.

Denna förordning träder i kraft den 1januari 2001.

SOU 1999: 104 F örfattningsförslag 133

53 till

Förslag

Förordning om ändring i förordningen

1995:239 förmåner till totalförsvarsom

pliktiga

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1995:239 om förmåner till totalförsvarspliktiga att 7 kap. 6 § och 10 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 6 §

Bestämmelserna om make i detta Bestämmelserna om make i detta kapitel gäller också för sambo kapitel gäller också för två perav samma eller motsatt kön. soner som bor tillsammans under förhållanden som anges i 1 § andra stycket sambolagen 1987:232.

10 kap. 2 §

I detta kapitel förstås med försäkrad: den som enligt 1 § har rätt till grupplivförsäkring, sambo: en ogift person som sambo: inte är en person som under äktenskapsliknande för- gift eller registrerad partner och hållanden bor tillsammans med som bor tillsammans med en en ogift försäkrad eller förutvar- försäkrad eller förutvarande ande försäkrad av motsatt kön, försäkrad som inte är gift eller registrerad partner under förhållanden som anges i 1 § andra stycket sambolagen 1987:232, TGL-S: avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring TGL-S i dess lydelse enligt Statens arbetsgivarverks cirkulär 1989 A

Denna förordning träder i kraft den l januari 2001.

134 F örfattningjörslag SOU 1999: 104

54 Förslag till Förordning om ändring i förordningen

ärenden

1997:909 om handläggning av om statliga tjänstepensionsförmåner

Härigenom föreskrivs i fråga förordningen 1997:909 om hand-

om läggning ärenden statliga pensionsförmåner att 17 § skall ha föl-

av om jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Rätt till pensionsförmåner efterlevande kan beviljas

efterlevande make och barn efter pensionstagare som endast hade rätt till pension eller understöd för egen del enligt föreskrifter

meddelats av Kungl. Majzt före den 1 juli 1959 eller enligt som särskilda beslut av Kungl. Majzt,

frånskild make om en domstol inte har förordnat om rätt till

en familjepension och arbetstagaren har avgått från statsanställning före den 1januari 1992, om det finns särskilda skäl och

ogift motsatt en inte är gift

en person av person som kön, vid arbetstagarens eller registrerad partner och

som död stadigvarande samman- som vid arbetstagarens död bott med honom eller henne stadigvarande sammanbott med under äktenskapsliknande honom eller henne under förförhållanden och därunder hållanden i 1 § andra

som anges

inte uppburit familjepen- stycket sambolagen 1987:232

sionsförmåner, om det finns och därunder inte uppburit

särskilda skäl. familjepensionsfönnåner, om

det finns särskilda skäl. Familjepensionsförmånen begränsas med hänsyn till de familjepensionsförmåner som andra efterlevande kan ha rätt till. Kostnaden för familjepensionsförmånen betalas det sätt som gäller för egenpensionen eller understödet.

Denna förordning träder i kraft den 1januari 2001.

55 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen

1997: 1 158 om statsbidrag för tecken-

språksutbildning för vissa föräldrar

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1997:1158 om statsbidrag för teckenspråksutbildning för vissa föräldrar att l § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Statsbidrag lämnas enligt denna förordning för kostnader för tecken språksutbildning för föräldrar till barn som för kommunikation är beroende av teckenspråk TUFF. Statsbidrag lämnas i den utsträckning det finns medel. Vid tillämpningen av denna förordning likställs med förälder särskilt förordnad vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om barnet, den som är gift med en den som är gift med en förälder eller bor tillsammans förälder eller bor tillsammans med en förälder under äkten- med förälder under fören skapsliknande förhållanden, hållanden i 1 § som anges och andra stycket sambolagen 1987:232, och den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem.

Denna förordning träder i kraft den l januari 2001.

SOU 1999: 104 Inledning 137

1 Inledning

l Direktiven

Regeringen beslutade den 5 juni 1997 att tillkalla en kommitté för att

0 utvärdera sambolagen, överväga om skillnaderna i den rättsliga behandlingen av 0 homosexuella sambor jämfört med heterosexuella sambor är motiverade, samt klarlägga det finns behov ett utvidgat rättsligt skydd vid 0 om av andra former hushållsgemenskap än sådana som i dag är reglerade i av lag, särskilt parterna inte har möjlighet att ingå äktenskap eller om registrerat partnerskap.

I direktiven framhålls att utvärderingen av sambolagen särskilt skall inriktas frågan om huvudsyftet med lagen har uppnåtts, nämligen att ett minimiskydd den parten vid ett samboförhållandes ge svagare upplösning. Finns det luckor i skyddet skall utredningen föreslå de lagändringar den bedömer vara motiverade. Sådana ändringar får som även begränsade utvidgningar av tillämpningsornrådet. avse Enligt direktiven skall utredningen vidare pröva om det behövs några lagändringar för att sådana oklarheter finns i dag och som som upphov till tvister skall kunna undvikas eller begränsas. Som kan ge exempel att det kan finnas anledning att pröva om det i lagen bör anges anges en tid inom vilken en begäran om bodelning skall framställas och det bör öppnas en möjlighet att meddela interirnistiska beslut även i om fråga en bostad som ingår i bodelningen. om Slutligen anges beträffande utvärderingen av sambolagen att utredningen skall undersöka om det finns anledning att förbättra informationen sambolagen och hur det i så fall bör ske. om Utredningens uppdrag i den del som rör sambor av samma kön är att överväga det finns rättsliga skillnader mellan sambor av samma och om motsatt kön och hur dessa i så fall kan undanröjas. Utredningens uppdrag såvitt avser annan hushållsgemenskap är att klarlägga vilka behov rättsligt skydd kan finnas vid andra av som former hushållsgemenskap än sådana som i dag är reglerade i lag. av

138 Inledning SOU 1999: 104

Kretsen bidragsberättigade när det gäller bostadsbidrag skall därvid övervägas särskilt. Utredningen bör enligt direktiven syfta till att belysa vilka grupper som kan ha behov av ökad rättslig trygghet samt att närmare klargöra vilka dessa behov är. Framför allt bör utredningen inriktas genomgång av det sociala trygghetsområdet. Utgångspunkten

en sägs dock vara att lagändringar skall genomföras bara om det finns ett uttalat skyddsbehov.

l fråga om bostadsbidrag skall utredningen lämna förslag till lagändringar som möjliggör en av riksdagen förordad utvidgning av kretsen bidragsberättigade till att omfatta personer bor tillsammans,

som oavsett sarnlevnadsfonn bet. 1995/96:BoU11 s. 18. Utredningen skall enligt direktiven också beräkna kostnaderna för sådan reform samt

en analysera de ekonomiska konsekvenserna för den enskilde.

Direktiven är intagna som bilaga 1 till betänkandet.

1.2 Arbetets bedrivande

Kommittén hade sitt första sammanträde den 23 oktober 1997. Enligt direktiven skulle kommittén redovisa sitt uppdrag den 30 juni 1999. Efter hemställan från kommittén beslöt regeringen dock den 12 maj 1999 att utredningen skulle redovisa uppdraget först den 1 oktober 1999.

Kommitténs ledamöter, sakkunniga och experter har haft 16 sammanträden. Därutöver har kommittén vid fyra tillfällen sammanträtt i olika arbetsgrupper.

En viktig del av utredningens arbete har varit att kartlägga om huvudsyftet med sambolagen har uppnåtts, nämligen att ett minimi-

ge skydd den svagare parten vid ett samboförhållandes upplösning. I detta syfte har kommittén anordnat två hearingar sambolagen. Vid

om den första hearingen deltog advokater, domare, socialtjänstpersonal m.fl. En deltagarförteckning finns i bilaga Vid den andra hearingen deltog professor Anders Agell, f.d. justitierådet Olle Höglund samt universitetslektom Göran Lind. Kommittén har dessutom i syfte

samma haft två sammanträden med f.d. regeringsrådet Lars Tottie.

För att få Riksförbundets för sexuellt likaberättigande RFSL:s synpunkter på lagen homosexuella sambor har hearing med före-

om en trädare för RFSL anordnats.

Vidare har kommittén med hjälp Statistiska centralbyrån SCB

av tagit fram uppgifter om hur många personer bor i hushålls-

som annan gemenskap och vilka personer det är bor tillsammans i dessa hus-

som håll. Därefter har kommittén låtit genomföra intervjuundersökning

en som SCB varit ansvarig för. SCB har intervjuat 533 i

personer som

SOU 1999: 104 Inledning 139

I

SCB:s ULF-undersökningar under åren 1994-1996 uppgett sig vara ensamstående ha minst en annan person i hushållet.

men

Därutöver har Riksförsäkringsverket RFV kommitténs uppdrag beräknat kostnaderna för utvidgning kretsen bostadsbidragsberät-

en av tigade till att omfatta som bor tillsammans, oavsett samlev-

personer nadsform.

Kommittén har också studerat gällande bestämmelser om sammanboenden i samboförhållande och i hushållsgemenskap i de nordi-

annan ska ländema samt i Belgien och i Nederländerna. Uppgifterna om isländsk rätt har inhämtats och sammanställts Anna Theodöra

av Gunnarsdöttir. När det gäller norsk rätt har kommitténs ordförande och sekreterare varit i Oslo och sammanträffat med det norska Samboerutvalget under ledning av høysterettsadvokaten Else Bugge Fougner. Vidare har kommitténs ordförande, sekreterare och experten Örjan Teleman gjort en studieresa till Nederländerna. Därvid sammanträffade kommittén Justitiedepartementet i Haag med Silvia Wortmann som är juridisk sakkunnig enheten för familjerätt, samt juristerna Nanette Schelden och Caroline Forder. Kommittén träf-

von fade också professor J Doek och advokat Ellen Verschuur van der

aap Voort, båda med familjerätt som specialitet.

Slutligen har kommittén haft visst samråd med jur. dr Peter Fitger i processuella frågor.

l Uppdraget

Kommitténs uppdrag består av i huvudsak tre delar enligt följande. Den första delen rör frågan om syftet med lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem sambolagen att ge den svagare parten ett minimiskydd vid förhållandets upplösning har uppnåtts. Iden andra delen som gäller lagen 1987:813 om homosexuella sambor skall kommittén undersöka det finns några omotiverade rättsliga skillnader mellan

om sambor av samma och av motsatt kön och i så fall lägga fram förslag till lagändringar som undanröjer dessa skillnader. I den tredje och sista delen av uppdraget skall kommittén undersöka och utröna behovet av ett rättsligt skydd vid andra former av hushållsgemenskap än sådana

i dag är reglerade i lag. Uppdraget handlar således dels om hurusom vida den befintliga rättsliga regleringen är tillräcklig för personer av motsatt och samma kön som bor tillsammans i ett samboförhållande, dels om en rättslig reglering behövs även för personer som bor till-

sammans i annan hushållsgemenskap.

Sambolagen är tillämplig när en ogift man och en ogift kvinna bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Att förhållandet

140 Inledning SOU 1999: 104

skall vara äktenskapsliknande innebär krav viss fasthet i relationen. Enligt lagförarbetena prop. 1986/87:1 s. 252 krävs att parterna sammanlever i en inte alltför kortvarig förbindelse vari normalt ingår sexuellt samliv, gemensamt hushåll och bostad samt gemensam ekonomi eller i vart fall ekonomiskt samarbete. Om parterna har barn tillsammans, om de är kyrkobokförda samma adress, eller om de har sammanbott i samma bostad i mer än sex månader finns det en presumtion för att de är sambor. I varje enskilt fall görs en helhetsbedömning av omständigheterna.

Genom en hänvisning i lagen 1987:213 om homosexuella sambor är sambolagen tillämplig även för homosexuella sambor.

talar hushållsgemenskap oftast förhållandevis

När man om avses en varaktig gemenskap mellan två eller flera personer som delar bostad och har ett visst mått ekonomisk gemenskap och samarbete i

som av vardagliga göromål jfr SOU 1993:98 Partnerskap.

Äkta makar och registrerade partner bor tillsammans lever

som vanligtvis i en hushållsgemenskap. För uppkomsten av ett samboförhållande krävs att en hushållsgemenskap föreligger mellan parterna. En hushållsgemenskap kan emellertid uppkomma mellan två eller flera personer som delar hem och hushåll men som i övrigt inte har den särskilda gemenskap som kännetecknar äktenskapet och den äktenskapsliknande samlevnaden. Exempelvis kan föräldrar vuxna barn, syskon,

släktingar, vänner, arbetskamrater och studiekamrater som bor tillsammans ha en sådan gemenskap som avses. I de fall ett vuxet barn bor tillsammans med en förälder, liksom när andra släktingar eller vänner lever i hushållsgemenskap med varandra, saknas de flesta rättsområden särskild reglering.

1.4 Betänkandets

disposition

Betänkandet följer direktiven så sätt att det i den allmänna delen är uppbyggt i tre avsnitt. Efter förevarande inledning kommer den första delen kap. 2-4, som handlar om sambors inbördes förhållanden. Förutom en redovisning av gällande rätt kap. 2 innehåller denna del

en sammanställning av sambors rättsliga ställning i några andra länder kap. 3 samt kommitténs överväganden och förslag beträffande sambolagen kap. 4.

Den andra delen kap. 5-6 handlar om lagen om homosexuella sambor. Därvid redovisas bl.a. bakgrunden till den gällande regleringen

nu kap. 5 samt kommitténs ställningstagande till behovet av en ny reglering för sambor av samma kön kap. 6.

104 Inledning 141 SOU 1999:

Betänkandets tredje del kap. 7-10 behandlar hushållsgemen-

annan

Avsnittet inleds med redovisning frågans tidigare skap. en av behandling kap. 7 och följs genomgång av det sociala trygg-

av en hetsornrådet kap. 8 redovisning kommitténs undersök-

samt en av ningar kap. 9. Slutligen redovisar kommittén sina överväganden angående behovet rättslig reglering för som sammanbor

av en personer under angivna former kap. 10.

Betänkandet innehåller vidare redovisning av förslagens

en ekonomiska konsekvenser och ikraftträdande, förslagens konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män samt författnings-

kommentarer.

Sambors inbördes förhållanden 143

2 Sambors inbördes förhållanden

1 Sambolagen

Sambolagen innehåller bestämmelser dels bodelning vid upplösom ning samboförhållandet, dels sambos rätt att i vissa fall ta av om en över bostad inte ingår i bodelningen, dels inskränkningar i en som om rätten att förfoga över det gemensamma hemmet och om rättegången i vissa tvister mellan sambor.

1 l Tillämpningsområdet

. Sambolagen är tillämplig när en ogift man och en ogift kvinna bor tillunder äktenskapsliknande förhållanden. Genom en hänsammans visning i lagen 1987:813 om homosexuella sambor är sambolagen tillämplig även för homosexuella sambor. Sambolagen gäller endast sambomas bostad och gemensamma bohag. Till gemensamt bohag räknas inte sådant bohag som uteslutande används för den ena sambons bruk 3 §. Till sambors gemensamma bostad och bohag räknas inte heller egendom används huvudsaksom ligen för fritidsändamål 4 §.

2.1.2 Bestämmelserna om bodelning

När ett samboförhållande upphör, skall begäran av någon av samboma deras gemensamma bostad och bohag fördelas mellan dem genom bodelning om egendomen har förvärvats för gemensamt begagnande 5 §. Bodelningen skall förrättas samboma tillsammans. Över bodelav ningen skall det upprättas handling båda samboma skriver en som under 14 § sambolagen jämfört med 9 kap. 5 § ÄktB. Vid bodelningen skall först sambomas andelar i egendomen beräknas 6 §. Från var och en av sambomas andelar i egendomen skall avräknas så mycket att det täcker de skulder som den sambon hade när samboförhållandet upphörde 7 § första stycket. För sådana fordringar mot sambo inte är förenade med särskild förmånsrätt en som

144 Sambors inbördes förhållanden SOU 1999: 104

i bostaden eller bohaget och som inte heller på annat sätt är att hänföra till sådan egendom skall sambon få täckning bostaden och bohaget

ur endast i den mån betalning inte kan erhållas egendom 7 §

ur annan andra stycket. Värdet av nettobehållningen skall normalt delas lika 8 §.

Det finns undantag från hälftendelningsprincipen. I den mån det med hänsyn särskilt till samboförhållandets längd även till

men sambomas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är oskäligt att en sambo när samlevnaden upphör skall lämna egendom till den andra i den omfattning som följer av 5-8 §§, skall bodelningen i stället göras så att den förstnämnda sambon får behålla sin

mer av egendom 9 § första meningen. Är sambo försatt i konkurs när

en bodelningen skall förrättas, eller finns det andra särskilda skäl att inte dela sambomas egendom, skall varje sambo behålla sin egendom

som sin andel 9 § andra meningen. Jämkningsregeln gäller oavsett

om bodelning sker under sambomas livstid eller efter sambons död.

ena

När vardera sidans andel i bodelningen är uträknad skall egendomen som omfattas av bodelningen fördelas. Vardera sambon skall egendom som tillhopa är värd så mycket den sambon skall ha ut

som vid bodelningen. Vid lottläggningen gäller att den sambo bäst

som behöver bostaden eller bohaget har rätt att få denna egendom i avräkning på sin lott, eller, om värdet är ringa, utan avräkning 10 §. En förutsättning för att sambo skall få överta bostad eller bohag

en som tillhör den andra sambon är dock att ett sådant Övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan skäligt. Svarar

anses egendomen för fordran som är förenad med särskild förrnånsrätt i egendomen, är en ytterligare förutsättning för ett Övertagande att den andra sambon befrias från ansvar för fordringen eller att medel till att betala denna har satts under särskild vård 10 § andra stycket.

En sambo har rätt att i stället för att lämna egendom till den andra sambon betala motsvarande belopp i 1 l §.

pengar När ett samboförhållande upphör den sambons död finns genom ena

i sambolagen en kompletterande bodelningsregel 12 § andra stycket. Enligt denna bestämmelse har den efterlevande alltid sin

rätt att som andel få ut så mycket den behållna egendomen efter avdrag för

av skulder att det motsvarar värdet två prisbasbelopp, dock endast i den

av mån egendomen räcker till lilla basbeloppsregeln. År 1999

är prisbasbeloppet 36 400 kr. Vid bodelning i anledning den

av ena sambons död gäller rätten att överta bostad och bohag endast till förmån för den efterlevande sambon.

För sambor som önskar hålla isär sina ekonomiska förhållanden finns möjlighet att avtala att lagens delningsregler inte skall gälla i deras samboförhållande 5 § andra stycket. Ett sådant avtal skall

vara

1999:104 Sambors inbördes förhållanden 145 SOU

skriftligt och undertecknat båda samboma. Om ett avtal enligt 5 § av andra stycket i något fall skulle oskäligt mot den ena sambon torde vara det kunna jämkas eller lämnas utan avseende med en analog tillämpning 36 § avtalslagen jfr 1986/87:1 s. 259. av prop.

2.1.3 Sambos rätt att överta bostad som inte ingår i

bodelningen

En bostad inte ingår i bodelningen kan övertas av den sambo som som inte innehar bostaden. Detta framgår 16 Övertaganderätten av inträder när förhållandet upphör och kan inte avtalas bort i förväg. Även samboma träffat avtal enligt 5 § andra stycket om att om sambolagens delningsregler inte skall tillämpliga kvarstår vara Övertaganderätten enligt 16 Övertaganderätten avser den gemenbostaden denna innehas med hyresrätt eller bostadsrätt. samma om Med uttrycket att bostaden inte ingår i bodelningen kan avses såväl att bostaden inte är anskaffad för gemensamt begagnande som att bostaden visserligen förvärvats för gemensamt begagnande men till följd av avtal i 5 § andra stycket likväl inte skall ingå i någon bodelning. som avses Övertaganderätten förutsätter att den som gör anspråk bostaden bäst behöver den. Vid bedömningen sker behovsprövning. Vid denna en prövning beaktas inte bara det större behovet hos ena sambon utan också vad är skäligt med hänsyn till omständigheterna i övrigt. Av som lagtexten framgår också att om samboma inte har eller har haft barn tillsammans krävs för Övertagande att det föreligger synnerliga skäl. Enligt 16 § andra stycket förlorar en sambo sin övertaganderätt, om han eller hon inte framställt anspråk härom tre månader efter det att han eller hon flyttat från bostaden. Den övertar bostaden skall ersätta den andra sambon för som bostadens värde. Om samboma inte kan enas om vem som skall få överta bostaden får talan härom väckas ansökan stämning. I ett mål om rätt genom om att överta bostad enligt 16 § kan rätten meddela interimistiskt beslut om kvarsittningsrätt yrkande endera parten med stöd av 24 Ett av förordnande kvarsittningsrätt medför skyldighet för den andra om sambon att genast flytta från bostaden 24 § andra stycket.

146 Sambors inbördes förhållanden

2.1.4 Inskränkningar i rätten att förfoga över det

gemensamma hemmet

I 17 § anges inskränkningar i sambos rätt att förfoga över egendom som ägs eller innehas av sambon men som utgör sambomas

gemensamma bostad eller bohag. Innehållet i paragrafen kan sammanfattas så att inskränkningarna gäller dels bostad och bohag som skall ingå i

en eventuell bodelning därför att egendomen anskaffats för gemensamt begagnande, dels bostad visserligen inte skall ingå i bodelning

som men som innehas med hyresrätt eller bostadsrätt och därför är omfattad av den andra sambons övertaganderätt enligt 16 § jfr Agell, Anders, Äktenskap, samboende, partnerskap, 1998, 257 f..

s.

I huvudsak gäller att utan den andra sambons samtycke får sambo

en inte sälja bostad och bohag, hyra ut bostaden, låta inteckna fast egendom eller pantsätta bostad och bohag. Bestämmelserna

om samtycke av en sambo till en åtgärd den andra sambon tillämpas

av också när dödsboet efter avliden sambo vidtar sådan åtgärd.

en en

Det finns enligt 18 § möjlighet att ersätta samtycket med domstolstillstånd.

Enligt 19 § kan i vissa fall en domstol förklara rättshandling

en som företagits utan den andra partens samtycke ogiltig varvid egendomen skall återgå. Överlåtelse eller pantsättning bohag skall dock inte för-

av klaras ogiltig om den nya innehavaren har fått egendomen i besittning i god tro. Talan om ogiltigförklaring skall väckas hos domstol inom tre månader från det att den andra sambon fick kännedom

om transaktionen. Har lagfart eller inskrivning beviljats med anledning

av överlåtelse av fast egendom eller tomträtt, får talan inte väckas.

2.2 Sambors rättsförhållanden

2.2. 1

Samäganderätt

2.2.1.1 Äganderätt och olika slag egendom

av

Principema för äganderätt till egendom för makar registrerade partner

och sambor är desamma. En make/partner, liksom sambo, blir i

en princip ägare till vad han eller hon köper för medel. Såväl makar

egna som sambor äger således vardera sin egendom och har sina skulder.

I äktenskapet påverkas inte äganderättsförhållandena eller skulderna av om egendomen är giftorätt eller enskild egendom. Giftorätt innebär inte att man äger någon andel i den andras egendom. Däremot finns giftorättsanspråket som ett latent anspråk delning egendomens

av

SOU 1999: 104 Sambors inbördes förhållanden 147

värde vid framtida bodelning jfr Agell, 86. Enligt 10 kap. en a.a. s. 1 § äktenskapsbalken ÄktB skall makamas giftorättsgods ingå i bodelning. Enligt 7 kap. 1 § ÄktB makes egendom giftorättsgods i är en den mån den inte är enskild egendom. I samboförhållanden finns ingen giftorätt. Däremot kan sambors bostad och bohag förvärvats för gemensamt begagnande bodelas i som enlighet med sambolagen.

2.2.1.2 Samägandets uppkomst

Det finns inte någon allmän civilrättslig lag reglerar uppkomsten som samäganderätt. Samäganderättslagen från 1904 innehåller endast av regler utgår från att samäganderätt redan föreligger. som Samägande kan uppstå parterna förvärvar egendom tillsammans, om t.ex. de betalar hälften Det kan också så att det är den ena om var. vara har betalt egendomen det är fråga medan den andra parten som som om parten har lagt ut motsvarande belopp löpande utgifter eller någon annan egendom. Det finns ingen i lag reglerad presumtion för samägande i äktenskap eller samboförhållanden. I betänkandet Äktenskapsbalk SOU 1981:85 föreslog Farniljelagssakkunniga att bostad och bohag som förvärvats för makamas gemensamma begagnande vid bodelningen skulle anses tillhöra dem tillsammans med lika andelar. Förslaget blev utsatt för stark kritik. Det ansågs innebära stora risker för borgenärema och det ansågs dessutom komplicerat. Förslaget genomfördes därför inte. I rättspraxis har man i flera fall godtagit att makar eller sambor som båda har inkomster kan bli samägare till föremål som inköpts av än den och än den andra. Som ett exempel beträffande lös egendom kan ena nämnas RH 1986:25 där det ansågs att möbler som mannen anskaffat förvärvade och kvinnan med samäganderätt. HovR:n var av mannen framhöll att parterna sammanflyttat i avsikt att sammanbo resten av livet, att deras inkomstförhållanden likartade och att de i stort sett i var lika mån bidragit till det hushållet. Mannen ansågs gemensamma därmed ha förvärvat egendomen med samäganderätt för sig själv och kvinnan. I ett antal rättsfall från 1980-talet avseende bostadsfastigheter har makar och sambor ansetts äga bostadsfastigheten gemensamt trots att endast makarna eller samboma haft lagfart fastigheten och en av alltså utåt framstått som dess ägare. Som exempel rättsfall där fråga varit sådan s.k. dold äganderätt kan nämnas NJA 1980 s. 705, NJA om 1981 693 och NJA 1982 s. 589. De förutsättningar som nämns i s. dessa rättsfall för att samägande skall anses ha uppkommit kan sammanfattas enligt följande jfr Tottie, Äktenskapsbalken och

148 Sambors inbördes förhållanden

promulgationslag m.m., 1990, s. 38 och Teleman, Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa, tredje upplagan, 1998 s. 33 f..

0 Avsikten med förvärvet skall ha varit att skaffa en gemensam bostad för parterna. 0 Den som gör anspråk samäganderätt skall något sätt ha bidragit till finansieringen av förvärvet. 0 Parterna skall uttryckligen eller underförstått konkludent ha avtalat eller förutsatt att fastigheten skulle deras

vara gemensamma.

Högsta domstolen HD har i ett rättsfall NJA 1992 163 prövat

s. om samäganderätt uppkommit i lös egendom av ansenligt värde. Målet gällde en båt som byggts av mannen i ett samboförhållande. Sambolagen var inte tillämplig eftersom båten inte bostad eller

var bohag och dessutom var avsedd för fritidsändamål. I målet yrkade kvinnan att det skulle fastställas att hon ägde bättre rätt än till

mannen halva båten och, som hon slutligt bestämde sin talan i HD, i andra hand att hennes rätt till båten bestämdes till mindre andel. HD inledde

en domskälen med att redogöra för gällande rätt.

Frågan om viss egendom som förvärvats under ett sarnboförhållande tillhör endera sambon ensam eller båda gemensamt med samäganderätt skall avgöras efter allmänna förmögenhetsrättsliga principer för förvärv

av äganderätt, varvid dock måste beaktas den nära personliga och ekonomiska gemenskap som i allmänhet råder mellan sambor. Detta innebär att avgörande för äganderättsfrågan i princip har tillskjutit medel

är vem som för anskaffande av egendomen; om båda samborna har tillskjutit medel, får egendomen anses innehas med samäganderätt. Frågan vem som har tillskjutit medel för inköp av viss egendom bör dock inte bedömas alltför formellt utan bör ses mot bakgrund av sambornas ekonomiska förhållanden i övrigt. Om båda samborna har inkomster och den sambon t.ex.

ena svarar för löpande utgifter, såsom mat, hyra m.m. medan den andra står för inköp av kapitalvaror, bör denna uppdelning inte vara avgörande för

vem som skall anses ha bekostat inköpet jfr NJA 1921 89 samt lagrådet i

s. prop. 1980/81:8 s. 1106 f.. Inköpt egendom bör i sådana fall i allmänhet

anses tillhöra samborna med samäganderätt om egendomen kan förutsättas

vara förvärvad för gemensamt bruk. I den mån förvärvet viss egendom varit

av beroende av den ena sambons arbetsinsats, bör värdet därav tillgodoräknas honom eller henne. Då fråga inte är om bohag eller annan egendom

som utan vidare kan förutsättas vara förvärvad för gemensamt bruk, kan bl.a. vara av betydelse om egendomen anskaffats i endast den sambons

ena intresse eller förvärvats för att tillgodose båda sambornas

gemensamma intressen. Avgörande för äganderätten bör förhållandena vid tiden för

vara

Sambors inbördes förhållanden 149

förvärvet; vad därefter sker kan inte anses förändra äganderätten som såvida inte en verklig överlåtelse sker.

HD konstaterade därefter att det fråga om en båt som förvärvats för var medel erhållits vid försäljning båt. HD fann att den som av en annan första båten anskaffats arbete vilket var helt genom mannens dominerande i förhållande till kostnaderna för material, vartill båda bidragit. Båten ansågs därför ha tillhört och den ansågs inte mannen anskaffad för gemensamt bruk. Inte heller den andra båten ansågs vara anskaffad för gemensamt bruk. På grund härav fann HD att vara kvinnans talan inte kunde bifallas. Ulf Göransson har i Juridisk tidskrift 1992/93 s. 688 kommenterat rättsfallet.

2.2.1.3 Andel i samäganderätten

När det konstaterats att samägande föreligger, skall vardera partens andel i egendomen fastställas. Enligt l § samäganderättslagen skall lottema lika räknade när inte annat kan fastställas. Enligt Teleman vara a.a. 39 kan beräkning andelarna i proportion till vad var och s. en av makarna tillskjutit för det aktuella förvärvet, vara mycket svår att en av praktiskt utföra. Detta särskilt när förvärvet ligger långt tillbaka i tiden och makamas inkomster kanske växlat under årens gång. Teleman påpekar vidare att i det praktiska rättslivet har makarna ansetts äga hälften av den samfällda egendomen även i fall där hustruns var inkomster och därmed penningmässiga insatser varit små.

2.2. l Samäganderättslagen

Samäganderättslagen är dispositiv, vilket innebär att parterna kan

avtala om att annat skall gälla. Huvudregeln i lagen 2 § är att varje förfogande över det samägda godset i dess helhet eller vidtagande av förvaltningsåtgärd förutsätter enighet mellan delägarna. Om åtgärd är brådskande och nödvändig för godsets bevarande görs undantag. Kan delägarna inte enas om godsets förvaltning eller nyttjande kan varje delägare ansöka att rätten förordnar att godset under viss tid om omhändertas god rätten utser. Till god man får även av en man som delägare förordnas 3 §. Kan parterna inte försäljning samägd tillgång, anges i enas om av 6 § samäganderättslagen att envar av dem kan ansöka hos domstol att

150 Sambors inbördes förhållanden

egendomen för gemensam räkning försäljs offentlig auktion. Förordnande om försäljning kan förhindras den andra parten han

av om förmår visa synnerliga skäl för anstånd. I samband med förordnande om offentlig auktion skall rätten också, om det yrkas någon

av delägare, bestämma ett pris under vilket godset inte får försäljas 9 §.

2.2.1.5 Samäganderätt vid utmätning

Fråga om samäganderätt kan uppkomma i samband med utmätning hos någondera parten. Huvudregeln enligt 4 kap. 17 och 24 utsökningsbalken UB är att utmätning får ske det framgår att egendomen

om tillhör gäldenären. Eftersom det kan svårt att bevisa att egendomen

vara tillhör gäldenären finns vissa presumtionsregler för äganderätt. Utmätning får ske om gäldenären är antecknad ägare till

som egendomen i ett offentligt register. Den egendom det rör sig är

om skepp och luftfartyg 4 kap. 18 § andra stycket och fast egendom 4 kap. 24 §. Presumtionen bryts det framgår att egendomen tillhör

om annan. Beträffande lös egendom gäldenären ägare till

presumeras vara den om han har den i sin besittning, om det inte framgår att egendomen tillhör annan 4 kap. 18 § första stycket. För makar varaktigt bor

som tillsammans och sambor gäller en särskild regel 4 kap. 19 § första stycket. Gäldenären presumeras även här ägare till egendomen i

vara dess helhet. Om det visas att egendomen tillhör gäldenärens make eller sambo får utmätning inte ske. Påstår gäldenärens make/partner eller sambo att han eller hon är samägare till egendomen räcker det att detta görs sannolikt. Utmätningen kommer då bara att gäldenärens

avse andel i egendomen. Till följd UB:s regler indragning kommer

av om dock normalt egendomen att försäljas i sin helhet samägaren får

men

sin andel av försäljningslikviden.

Lagutskottet som vid riksdagsbehandlingen förslaget till UB

av formulerade regeln i 4 kap. 19 § uttalade inte bör bortse från

att man det förhållandet att egendom i makamas besittning

gemensamma t.ex.

inventarier i hemmet ofta är samägd och att det i allmänhet är svårt

för en make att förhand säkra tillräcklig bevisning äganderätten

om beträffande sådan egendom. Utskottet anförde vidare enbart

att ett påstående om samåganderätt inte räcker som sannolika skäl. I betydelse i sammanhanget ansågs böra att det skriftlig handling

vara av en exempelvis en faktura framgår att båda makarna står köpare.

- som Vidare kan det förhållandet att i samband med förvärvet egendomen

av ett belopp, som ungefärligen motsvarar köpesumman tagits ut från

ett bankkonto som disponeras båda makarna, tala för

av ensamt anses att egendomen är samägd. Detsamma bör gälla när makarna i anslutning

SOU 1999: 104 Sambors inbördes förhållanden 151

till förvärvet tagit ut från konton de disponerar var för sig. pengar som Den omständigheten att båda makarna har haft faktiska inkomster i förening med att egendomen i fråga typiskt sett är sådan att den kan anskaffad för makarnas bruk borde också antas vara gemensamma enligt utskottets mening tillmätas vikt bet. LU 1980/81:23 s. 30.

2.2.2 Avtal mellan sambor

Det framhålls ofta att sambor avtal bör reglera sina inbördes genom förhållanden. Det är dock oklart vilka olika rättsverkningar som kan åstadkommas avtal mellan sambor. I ett rättsfall från HD, NJA genom 1985 172, gällde frågan fastställelse att ett samboavtal med s. av innehåll parternas egendom vid eventuell separation skulle att en fördelas i två lika stora delar och att giftermålsbalkens regler om giftorättsgods därvid skulle gälla giltigt. HD fann de båda var föreskrifterna i avtalet oförenliga med hänsyn till giftermålsbalkens regler t.ex. gäldstäckning och jämkning av likadelning. HD anförde om att det i och för sig inte fanns skäl att ifrågasätta hänvisningen till giftermålsbalkens regler i den mån hänvisningen syftade till bestämmelser som inte stred mot allmänna fönnögenhetsrättsliga regler. HD fann emellertid att rättsförhållandet inte var tillräckligt preciserat för att käromålet skulle kunna prövas och återförvisade målet till tingsrätten. Enligt Agell har HD härmed antytt att ett samboavtal inte generellt kan föranleda tillämpning av samma regler som för gifta, å andra sidan utgått från att ett avtal om tillämpning av samma men regler för gifta genom tolkning skulle kunna anses innefatta som förmögenhetsrättsliga avtalsvillkor är giltiga Agell, a.a. s. 232. som Det är inte säkert att ett avtal mellan sambor blir bindande för dem vid tvist även om det är fråga om en mer preciserad en överenskommelse. Om samboma avtalar att egendom som tillhör ena parten skall samägd eller delas lika vid en framtida ensam vara separation och någon prestation inte föreligger som medför att överlåtelsen kan betraktas som köp eller byte, kan det tänkas att man måste avtalet gåvoutfástelse jfr Agell, a.a. s. 233. Det är anse som en dock inte säkert sådan gåvoutfästelse är bindande. Särskilda att en bestämmelser gäller vid gåvoutfästelser och kan få betydelse vid bedömningen avtalets tillämplighet, bl.a. 1 § lagen 1936:83 av se utfästelse gåva och 4 kap. 29 § jordabalken. Även

angående av

giltigheten ett avtal framtida underhållsbidrag från den ena av om sambon till den andra kan vara tvivelaktig om avtalet avser en framtida inte aktuell separation ifr Agell, a.a. s. 233. men

152 Sambors inbördes förhållanden

Även det är tveksamt sambor avtal kan skapa ett för

om om genom dem önskvärt alternativ till äktenskapet framhöll Familjelagssakkunniga i SOU 1981:85 att den part som till sin förmån kan åberopa ett avtal generellt sett befinner sig i ett bättre läge än den som utan stöd i avtal söker komma till sin rätt. I Norstedts formulärbok Folke

av Grauers från 1996 anges s. 209 att de delade meningar finns

som angående giltigheten av avtal mellan sambor inte bör avhålla sambor från att genom avtal reglera sina inbördes förhållanden. Det understryks dock att sambor träffar avtal inte kan helt säkra

som vara på att vad de avtalar verkligen kommer att gälla. Samtidigt anges det vara svårt att förstå varför man skall underkänna eller jämka ett avtal mellan sambor med ett innehåll som överensstämmer med äktenskapsbalkens regler, i synnerhet som man kan utgå från att avtalspartema sätter sig in i vad avtalet kommer att innebära i betydligt större utsträckning än blivande makar sätter sig in i vilka regler som kommer att gälla för deras äktenskap.

Även efter sambolagens tillkomst finns det i vissa fall behov för sambor att träffa individuella avtal för att reglera sina inbördes förhållanden. Självklart är den bristande förutsebarheten av ett sådant avtals giltighet vid tvist mellan parterna till förfång för dem. Varje avtal måste dock tolkas utifrån sina speciella förutsättningar i det enskilda fallet. Sådana frågor lämpar sig knappast för lagstiftning utan bör lösas i rättstillämpningen jfr SOU 1981:85 252.

s.

Statistiska centralbyrån SCB har i en intervjuundersökning

som företogs år 1992 och 1993 intervjuat knappt 5 000 bl.a.

personer om samboförhållanden och äktenskap. Vid undersökningen framkom att endast 17 % av samboma hade gjort upp ett skriftligt avtal

som reglerade egendomsfördelningen vid samboförhållandets upphörande genom separation eller dödsfall Fakta om den svenska familjen, Demografiska rapporter 1994:2, SCB s. 67.

2.2.3 Kompensation

Vid den genomgång av sambors rättsliga ställning i de nordiska länderna som presenteras nedan framgår att det framför allt i Danmark uppkommit en praxis om kompensation till sambo för den obehöriga

en vinst som den andra sambon gjort på sambons bekostnad. Frågan

om obehörig vinst har såvitt är känt inte prövats i svensk rättspraxis. Det är således oklart om en sambo kan tillerkännas ersättning i därför

pengar att den andra parten genom bådas ansträngningar under

gemensamma samboendet fått tillfälle till förrnögenhetsuppbyggnad utan att någon

en samäganderätt uppstått.

Sambors inbördes förhållanden 153

fråga i detta sammanhang är hemarbetande part kan En annan om en ersättning för arbete i det hemmet. Frågan har få gemensamma besvarats av HD.

1975 298 hade kvinna och sammanbott under äktenskaps- I NJA s. en en man förhållanden under 10 års tid när avled efter några års sjukliknande mannen Kvinnan hade skött hushållet och vårdat under sjukdomstiden. dom. mannen Kvinnan yrkade ersättning för sitt arbete mannens dödsbo. HD uttalade att av principiell utgångspunkt bör att den annan utfört arbete av en vara som sådan och omfattning att lön normalt utgår bör få ersättning för arbetet art i fall där detta varit avtalat eller eljest avsett mellan parterna. Exempel även från denna princip ansågs arbete barn under sin undantag vara som uppväxttid utför föräldrarna och tjänster som vänner vid tillfälliga behov varandra. Vad gällde frågan hur bör bedöma den situationen att en gör man kvinna utfört hushållsarbete och andra i ett hem förekommande arbeten och tjänster för hon under lång tid sammanbott med under äktenen man som skapsliknande förhållanden, ansågs att arbetet och tjänsterna utförts i partintresse ett led i sarnlevnaden. På så sätt skilde sig ernas gemensamma som omständigheterna så avgörande från ett anställningsförhållande att ersättning i

lön inte borde utgå. form av

SOU 1999: 104 Sambors rättsliga ställning i några andra länder 155

3 Sambors ställning i några rättsliga

andra länder

Kommittén har undersökt sambors rättsliga ställning i de nordiska länderna samt Belgien och Nederländerna. Av dessa länder är Sverige det enda landet har sambolag som innehåller bodelningsregler. som en En lag för sammanboende finns annars i Norge lagen om hushållsgemenskap och i Belgien har det beslutats att en sådan lag skall införas Statutory Cohabitation Act. Dessa lagar gäller för såväl sammanboende i samboförhållande som i annan hushållsgemenskap. Lagen i Norge är tillämplig sammanboenden mellan två personer eller flera medan den belgiska lagen endast kommer att bli tillämplig när två personer bor tillsammans. En ytterligare förutsättning för den belgiska lagens tillämplighet är att parterna registrerar sitt sammanboende. I den mån särskilda bestämmelser om sambors inbördes förhållanden saknas, tillämpas vanligtvis allmänna förmögenhetsrättsliga bestämmelser på de sammanboendes mellanhavanden. Det norska Samboerutvalget har beträffande de nordiska länderna undersökt hur stor del av alla sammanboende par gifta och sambor sambor. År 1995 andelen sambor i och de som är var vart ett av nordiska ländema mellan 19 % och 28 %. Den största andelen sambor fanns i Island och den lägsta i Finland. Samboerutvalget uppskattade att i Island och i Sverige var år 1995 vart fjärde sammanboende par sambor. I de övriga nordiska länderna gällde detta vart femte sammanboende par NOU 1999:25 s. 75.

3.1 Danmark

Det finns ingen lag i Danmark som reglerar sambors förrnögenhetsförhållanden eller förhållandena vid ett samboförhållandes upplösning. Samboendet i sig påverkar inte parternas ekonomiska förhållanden. Var och av samboma råder över sin egendom och svarar för sina skulder. en I likhet med vad som gäller för andra personer kan samäganderätt uppkomma för sambor. Exempelvis anses samägande uppkomma i de fall där parterna har gemensam ekonomi och det inte kan avgöras vem

156 Sambors rättsliga ställning i några andra länder SOU 1999: 104

av parterna som är ägare till egendomen eller om båda parterna från början finansiellt bidragit till inköpet egendomen. När ett

av samboförhållande upphör är utgångspunkten att vardera parten behåller vad den äger. I en rad domar har den danska Högsta domstolen emellertid slagit fast rätten till kompensation för den sambo

som genom värdeskapande insatser under samboförhållandet berikat den andra sambon så att denne uppnått ekonomisk fördel. Den ersättning

en som utgår är skönsmässig. Nedan redovisas några betydelsefulla avgöranden från den danska Högsta domstolen.

I UfR 1980.480 hade parterna sammanbott nästan fyra år, de sista två

varav åren i en Villafastighet som förvärvats för hans och hans sambos

av mannen gemensamma bruk. Fastigheten förvärvades lån. Parterna hade

genom gemensamt hushåll och ekonomi. Tillsammans med mannen och kvinnan bodde också kvinnans barn. Det nödvändigt för förvärvet fastigheten

var av att båda parterna bidrog till utgifterna i hushållet. Kvinnan hade de tre sista åren före separationen haft inkomst 40 000 kr, 53 000 kr,

en om resp. 59 000 kr. Mannens inkomster under samma år uppgick till 91 000 kr, 126 000 kr resp. 155 000 kr. När förhållandet upphörde bodde kvar

mannen i fastigheten nästan ett och ett halvt innan fastigheten såldes. Det uppstod vid försäljningen en nettovinst om 120 O00 130 000 kr. Högsta domstolen

— uttalade att det inte fanns tillräckliga skäl att fastslå att mannen och kvinnan innehade fastigheten med samäganderätt. Kvinnan ansågs dock ha rätt till en viss del av nettovinsten. Med hänsyn till samboförhållandets längd, den gemensamma nyttan av fastigheten och till skillnaden i parternas inkomster ansågs kompensationsbeloppet kunna fastställas till 25 000 kr.

I UfR 1984.166 tillerkändes en hemarbetande kvinna kompensation. Samboförhållandet hade varat i 16 år och paret hade barn.

tre gemensamma Kvinnan ägde när samboförhållandet upphörde ingen egendom. Mannen hade emellertid under sambotiden ökat sin förmögenhet väsentligt och när samboförhållandet upphörde uppgick hans förmögenhet till flera miljoner kronor. Högsta domstolen underströk att kvinnan sitt hemarbete

genom hade haft väsentlig betydelse för uppbyggnaden det

av gemensamma hemmet och att hon bidragit till att förbättra ekonomi. Hon ansågs

mannens dessutom med fog ha kunnat förutsätta att hon vid upplösningen av samboförhållandet inte skulle ställas utan medel. Kvinnan tillerkändes kompensation av mannen med 200 000 kr.

I UfR l985.607 hade samboförhållandet varat knappt åtta år. Mannen ägde en tomt varpå han sedan samboförhållandet inletts uppförde villafastig-

en het. Parterna bodde i villafastigheten med sina barn. När

gemensamma samboförhållandet upphörde uppgick fastighetens nettovärde till

SOU 1999: 104 Sambors rättsliga ställning i några andra länder 157

240 000 kr. Under samlivet hade kvinnan totalt sett bidragit med 170 000 kr. Det mesta av detta belopp härrörde från olika bidrag. Mannen hade bidragit med cirka 400 000 kr. Högsta domstolen framhöll att det var hade investerat i fastigheten dels genom eget byggnadsarbete, mannen som dels att ta upp lån och att förmögenhetsökningen huvudsakligen genom berodde värdestegring i fastigheten. Kvinnan ansågs inte ha bidragit till parternas utgifter eller till förmögenhetsökningen i den gemensamma omfattning att det fanns skäl att tillerkänna henne något belopp.

Sambor är inte underhållsskyldiga mot varandra och de ärver inte varandra. Inom vissa rättsornråden jämställs dock sambor med makar, t.ex. inom hyreslagstiftningen. När ett samboförhållande upphör kan enligt den danska hyreslagen den av parterna som inte har hyresrätten till lägenheten denna hyresvärdens samtycke. Är samboma ta över utan överens skall bo kvar i bostaden har den sambon rätt att om vem som fortsätta hyresförhållandet. Vid oenighet mellan parterna kan domstolen bestämma parterna skall ha rätt att bo kvar i vem av som bostaden. Vid tillämpas förmånligare arvsskatteregler för en efterlevande arv sambo än för obesläktade arvingar samboförhållandet bestått under om två år. En efterlevande sambo kan dessutom erhålla ersättning för förlust försörjning vid sambos död och, samboförhållandet bestått av om under två år, ersättning enligt arbetsskadeförsäkringslagen. Inom sociallagstiftningen är individualprincipen en politiskt fastlagd utgångspunkt. Detta innebär att hänsyn inte tas till annat än den sökandes ekonomiska förhållanden. När en gift person ansöker om bistånd dock hänsyn till den andra makens inkomster. Äkta makar tas nämligen i vissa fall vara försörjningsskyldiga gentemot anses varandra, vilket inte gäller för sambor. Den andra sambons inkomstoch arbetssituation är således utan betydelse vid bedömningen av en sambos möjligheter att erhålla bistånd. Sambor särbeskattas medan äkta makar sambeskattas. Detta är oftast till nackdel för samboma. En fördel för samboma är dock att reglerna subsidiärt ansvar enligt källskattelagstiftningen inte gäller för samom bor utan endast för makar.

Rättspolitik

År 1969 tillsattes i Danmark utredning, /Egteskabsudvalget, beståen ende både politiker och sakkunniga. Under åren 1971-1983 utgav av utredningen nio betänkanden. I betänkande nr 8 sammanfattade

158 Sambors rättsliga ställning i några andra länder SOU 1999: 104

udvalget sina ståndpunkter om behovet av lagreglering för sambor. För det första ansåg udvalget att äktenskapet är den bästa rättsliga ramen för att säkra en känslomässig och ekonomisk trygghet för en familj. Det framfördes därför som viktigt att göra äktenskapet till en attraktiv samlivsform för att få ned antalet ogifta sammanlevande. Som konsekvens härav föreslogs att alla fördelar med att leva tillsammans utan att vara gifta skulle utgå ur lagstiftningen. För det andra tog udvalget avstånd från att utforma en samlad lagstiftning för sambor. Det befarades att

härigenom skulle komma att införa ett äktenskap andra klassen. man av Dessutom ansågs samboförhållandena vara så olika sinsemellan att det inte var möjligt att införa bestämmelser som endast genomsnittligt tillgodosåg parternas önskemål och intressen. Udvalget fann dock att det beträffande enstaka områden borde införas regler till skydd för den svagare parten.

Något utrednings- eller lagstiftningsarbete pågår inte i Danmark om sambors rättsliga ställning.

3.2 Finland

Någon särskild lag som reglerar sambors förrnögenhetsförhållanden

finns inte. Sambor kan inneha egendom med samäganderätt. Samboförhållandet i sig skapar dock inte någon presumtion samäganderätt.

om Bevisning krävs om att det formella ägarförhållandet inte motsvarar vad samboma avsett. Nedan redovisas två rättsfall angående samäganderätt.

HD 1988:85

Under den tid ett samboförhållande hade varat hade byggt ett

mannen

egnahemshus på sin fastighet. Mannen och kvinnan bodde i huset med sina

fem barn. När kvinnan flyttade från det gemensamma hemmet krävde hon

att domstolen skulle fastställa att samägande förelåg till bostaden med hän-

visning till det betydande underhålls- och förtjänstarbete hon utfört till godo

för sin stora familj. Hovrätten fastställde att samägande förelåg med hänvis-

ning till den långa tid samboforhållandet hade varat. Högsta domstolen

däremot ogillade talan med hänvisning till att det inte hade påvisats att

kvinnan och mannen skulle ha avsett att också kvinnan skulle äga en del i

egnahemshuset.

HD 1992: 48

I detta fall fastställde Högsta domstolen sambo ägde två fordon

att en

gemensamt med sin sambo trots att fordonen var registrerade i den

senare

SOU 1999: 104 Sambors rättsliga ställning i några andra länder 159

sambons namn. Det ansågs bevisat i målet att fordonen hade införskaffats för gemensam räkning.

.

Några särskilda regler om fördelning av egendom vid upplösning av ett samboförhållande finns inte; var och en behåller sina tillgångar och skulder. När ett samboförhållande upphör kan en sambo vara berättigad till ersättning för ekonomiska insatser t.ex. inköp av familjens mat och arbetsinsatser skötsel av hem och barn som han eller hon har gjort till förmån för den andra sambon. Möjligheterna att vinna framgång med denna typ av konstruerade skuldförhållanden är emellertid oklar. Nedan redovisas några rättsfall angående frågan om ersättning för insatser.

HD 1993:168

Under ett långvarigt samboförhållande, som hade slutat i söndring, hade en

kvinna använt sina inkomster till underhåll for familjen och genom hus-

hållsarbete i hemmet verkat till förmån for familjen. Förutom att kvinnan

detta sätt hade deltagit i underhållet av barnen hade hon också gjort det

möjligt för mannen att införskaffa fastigheten och egnahemshuset där famil-

jen bodde. Kvinnans förmån av att ha fått bo i hemmet ansågs inte som ett

tillräckligt vederlag för de insatser hon gjort och som lett till en ökning av

mannens egendom. Sådana slutsatser kunde inte dras att kvinnan skulle ha

haft för avsikt att bidra till en ökning av mannens egendom i det fall att

samboförhållandet skulle sluta i söndring. Kvinnan ansågs därför ha rätt att

få en rimlig ersättning för sina insatser av mannen. Hon tillerkändes ersätt-

ning med 45 000 FIM. Om parterna varit gifta hade kvinnan med stöd av

giftorätten kunnat få 185 000 FIM.

HD 1988:27

En man hade under samboförhållandet på kvinnans fastighet byggt ett

bostadshus och ett garage. Som vederlag för sitt arbete skulle mannen bo

i huset. Kvinnans och mannens förhållande hade dock slutat i söndring sam-

tidigt som huset blev färdigt. Mannen hann inte ens flytta in. Eftersom man-

nens arbetsinsats hade varit betydande och mannen hade gått miste om sitt

vederlag för det byggnadsarbete han utfört för kvinnan, ansågs han ha rätt

att en rimlig penningersättning av henne. Mannen tillerkändes 20 000

FIM.

HD 1988:28

Under ett samboförhållande hade en man på sin fastighet med sin sambos

medel byggt en sommarstuga som skulle användas av honom och sambon

gemensamt. Mannen dog emellertid innan stugan blev färdig och kvinnan

kunde inte utnyttja stugan. Eftersom det inte kunde antas att kvinnans avsikt

varit att ge medel till byggandet av stugan utan vederlag, ansågs kvinnan ha

160 Sambors rättsliga ställning i några andra länder SOU 1999: 104

rätt att få ersättning av mannens dödsbo. Kvinnan tillerkändes 85 000 FIM

som motsvarade vad hon kunde visa att hon penningmässigt placerat i

stugan.

Vissa särskilda bestämmelser gäller för sambors bostadslägenheter. Under sambotiden får den sambo som är hyresgäst säga upp hyresavtalet endast med den andra sambons samtycke. Om båda samboma är hyresgäster kan domstolen, när sammanlevnaden upphört, besluta vem

samboma som skall få fortsätta hyresförhållandet. Om endast den av ena sambon är hyresgäst kan domstolen inte fatta ett sådant beslut.

Sambor är inte underhållsskyldiga mot varandra enligt lag och ärver inte varandra.

Rättspolitik

Under våren 1991 tillsatte Justitieministeriet en kommission, "Familjekomrnissionen", för att utreda farniljebegreppet i lagstiftningen. Kommissionen skulle bl.a. utreda vilket sätt rättigheter, förmåner och skyldigheter var bundna till individens ställning i samhället. Den skulle också utreda det fanns ett behov att göra det rättsliga

om av familjebegreppet enhetligt så att lagreglema blev neutrala till alla de olika samlevnadsformer som finns i samhället inte ett annat förhåll-

om ningssätt speciellt motiverat. År 1992 framlade Familjekommis-

var sionen sitt principbetänkande 1992:12 där man bl.a. föreslog att två personer av samma kön skulle kunna registrera sitt partnerskap. Man föreslog även en sambolagstiftning med i princip samma konstruktion som den norska lagen om hushållsgemenskap. Kommissionens förslag

ledde inte till någon lagstiftning.

Justitieministeriet tillsatte i december 1997 utredning med

en uppgift att dels utreda vilka lagstiftningsåtgärder behövs för att

som avlägsna de rättsliga olägenhetema i anslutning till samlivet mellan parter av samma kön, dels för att samordna samarbetet mellan skilda departement i denna fråga. Bakgrunden härtill hemställan från riks-

var en dagen till regeringen. Utredningens arbete slutfördes i juni 1999. I betänkandet Justitieministeriet, Lagberedningsavdelningens publikationer 2/99 föreslås att personer av samma kön skall möjlighet att

ges

registrera sitt parförhållande. En registrering parförhållandet skall få

av samma rättsverkningar som ett äktenskap med undantag för regler

som endast gäller det ena könet och reglerna adoption och styvbarns-

om adoption.

-

SOU 1999: 104 Sambors rättsliga ställning i några andra länder 161

3.3 Island

Någon särskild samboförhållanden finns inte. lag om Var och av samboma råder över sin egendom och svarar för sina en skulder. I likhet med vad gäller för andra kan samägandesom personer rätt uppkomma för sambor. En sambo har en oinskränkt förfoganderätt över sin egendom. En sambo som äger en lägenhet som denne eller den andra sambon bor i kan sälja eller pantsätta lägenheten utan att samråda med den andra sambon. Sambor har ingen underhållsskyldighet mot varandra. Enligt barnlagen har sambo försörjningsplikt mot barn som samborna har en gemensamt men också för den andra sambons bam. Sambor ärver inte varandra. Några särskilda regler om fördelning av egendom vid upplösning av ett samboförhållande finns inte. I avsaknad av avtal är utgångspunkten att och en behåller sin egendom. Om båda samborna bidragit till var köpet av viss egendom fördelas egendomens värde efter vardera partens insatser. Problem kan uppstå när endast den ena sambon har förvärvsarbetat under förhållandet. Tidigare dömde domstolarna ut en särskild ersättning till den sambo som hade arbetat i hemmet under sambotiden, s.k. lön till hushållsföreståndarinna. Numera döms ingen särskild ersättning den hemarbetande sambon kan i stället få del i den egendom ut men har anskaffats under samboförhållandet att sådan egendom som genom anses innehas med samäganderätt. Vid bedömningen av om samäganderätt har uppkommit har domstolarna oftast hänvisat till samboförhållandets längd, den ekonomiska samhörigheten under samboförhållandet, gemensam användning av sambomas egendom och parternas respektive inkomst. Följande rättsfall belyser de regler som kan anses utbildade i rättspraxis för att avgöra tvister som uppkommit vid upplösning av samboförhållande.

Hrd 1982:1141

Mannen och kvinnan bodde tillsammans cirka 3,5 år innan samboförhållandet upphörde. Båda samborna förvärvsarbetade under förhållandet. Mannen ärvde en summa pengar under samboförhållandet och kvinnan hade sedan tidigare sparade medel. De köpte tillsammans en fastighet och en bil. Högsta domstolen fann att båda parterna hade bidragit till köpen men det kunde inte säkert fastställas vilka belopp var och en hade utgett. Vidare fann domstolen det utrett att bilen och fastigheten var mannens och

162 Sambors rättsliga ställning i några andra länder SOU 1999: 104

kvinnans gemensamma tillgångar fast att de registrerats enbart i mannens

namn. Mannen och kvinnan ansågs berättigade till hälften var av

egendomens värde.

Hrd 1990:1581

I detta fall varade samboförhållandet i 36 år innan det upphörde 1986.

Tvisten avsåg en fastighet, ett sommarhus, banktillgodohavanden och vissa

värdepapper. Mannen var registrerad ägare till fastigheten och sommarhuset

medan såväl kvinnan som mannen innehade banktillgodohavanden och

värdepapper med ungefär lika stora belopp. Det var i huvudsak mannen

som hade haft inkomster under förhållandet medan kvinnan hade arbetat i

hemmet. Trots detta fann domstolen med hänsyn till samboförhållandets längd att värdet av tillgångarna skulle delas lika.

Enligt skattelagstiftningen kan sambor beskattas som makar sambeskattas om detta är till fördel för dem skattemässigt. Förutsättningarna härför är en de varaktigt har bott tillsammans i minst ett år eller att de har barn tillsammans eller att de väntar barn tillsammans.

Socialförsäkringssystemet sambor rätt äkta makar

ger samma som till en rad förmåner. Härför krävs att samboförhållandet varit registrerat i folkbokföringen i än år. Även sambor har eller väntar

mer ett som barn tillsammans har rätt till sådana förmåner förutsatt att förhållandet är registrerat i folkbokföringen. Exempel förmåner som avses är pensioner, livränta, olycksfallsförsäkringar och sjukförsäkringar.

Rättspolitik

I Island pågår inte något utrednings- eller lagstiftningsarbete angående sambor.

3.4 Norge

Någon lag som reglerar sambors förmögenhetsförhållanden finns inte. Sambor anses juridiskt sett som ensamstående. Sambor äger och

var en sin egendom och svarar för sina skulder. Sambor kan inneha egendom med samäganderätt vilken kan uppkomma olika sätt. Samägande antas föreligga när egendom förvärvats insats.

genom en gemensam Denna insats kan bestå såväl i ekonomiska bidrag till familjens underhåll som arbete i hemmet med hushållsarbete och bamskötsel. Den

Sambors rättsliga ställning i några andra länder 163

första domen "husmorssamägande" kom år 1975 Norsk Retstidene

om 1975:220. I domen angavs bl.a. att hustruns arbete i hemmet borde räknas med vid bedömningen egendom förvärvats under

av om som äktenskapet skall anses förvärvad av makarna gemensamt och att det skulle vara i strid med dagens samhällsuppfattning och rättskänsla att hävda något annat. Den största olägenheten med denna konstruktion är att det härskar betydande rättsosäkerhet om vilka krav som skall

en ställas för att samägande skall uppkomma och om vilken egendom som omfattas samägandet jfr Vindeløv, Vibeke, m.fl. Retsstillingen for

av ugifte samlevende s. 31, GAD, 1988.

En sambo kan efter samboförhållandets upphörande tillerkännas vederlag av den andra sambon. Det kan exempelvis gälla ersättning för hushållsarbete i det gemensamma hemmet eller ersättning för utgifter

sambo haft t.ex. vid renovering av fast egendom som tillhör den som en andra sambon.

Några regler om fördelning av egendom vid en upplösning av ett samboförhållande finns inte. I avsaknad av avtal är utgångspunkten att var och en behåller sin egendom. Sedan 1991 finns det i Norge emellertid en lag om hushållsgemenskap Lov om rett till felles bolig og innbo når husstandsfellesskap opphører av 4 juli 1991 Nr. 45. Lagen innehåller regler av basal skyddskaraktär som träder in vid upplösning av en hushållsgemenskap genom separation eller vid dödsfall. Den är tillämplig även hushållsgemenskaper mellan flera än två personer. Lagens tillämpning förutsätter att parterna är ogifta och inte registrerade partner, att de är över 18 år och att de bott tillsammans minst två år eller väntar barn tillsammans. Lagen ger en hushållsmedlem möjlighet att mot betalning överta gemensam bostad och gemensamt bohag som helt eller delvis tillhör annan hushållsmedlem. Något krav på att egendomen skall ha införskaffats för gemensamt begagnande ställs inte. För ett Övertagande vid en hushållsmedlems död krävs att det föreligger särskilda skäl och annars krävs att det föreligger starka skäl.

Vid en värdering av om det föreligger särskilda skäl för övertagande vid en hushållsmedlems död skall en avvägning göras mellan behovet och intresset hos efterlevande hushållsmedlemmar och den avlidnes arvingar. Ett centralt moment vid en sådan värdering är eventuella barns behov. Andra moment i värderingen är sammanboendets varaktighet och om det gemensamma hemmet byggts upp gemensamt och för gemensamt bruk av hushållsmedlemmama. Det anses också naturligt att lägga vikt vid om efterlevande hushållsmedlem har sålt sin egen bostad för att etablera hushållsgemenskapen. Vidare ser man till efterlevande hushållsmedlems hälsotillstånd, ålder och konkreta möjligheter att skaffa sig en annan bostad. På samma sätt anses det vara

164 Sambors rättsliga ställning i några andra länder SOU 1999: 104

naturligt att värdera den anknytning och det behov som eventuella arvingar efter den avlidne hushållsmedlemmen har för att överta bostaden eller bohaget. Det förhållandet efterlevande eventuellt

att en inte varit samägare till egendomen skall också beaktas. Eventuella avtal

träffats mellan den avlidne och hushållsmedlemmar är också som moment som skall vägas in i den helhetsvärdering som skall företas. För att en prioritering av en eller flera hushållsmedlemmar skall ske framför den avlidnes arvingar skall det föreligga speciella omständigheter. Detta innebär att tex. medlemmar i ett boendekollektiv har svårare att vinna framgång med krav enligt lagen än t.ex. en efterlevande sambo med bam.

Även vid värderingen starka skäl föreligger när

av om sammanlevnaden bryts på grund av andra orsaker än dödsfall tas hänsyn till olika hushållsmedlemmars intressen och behov. Det är i stort sett samma skäl som när sammanlevnaden bryts grund av dödsfall som beaktas. Situationen är dock inte riktigt densamma eftersom parterna vid en separation under livstid ofta är jämbördiga och har lika stort behov av bostaden. Det är därför befogat med en större restriktivitet vad gäller att tillerkänna en hushållsmedlem rättigheter bekostnad av en annan hushållsmedlem. Kravet starka skäl medför att med-

en lem av ett boendekollektiv sällan vinner framgång med krav på bostaden vid hushållsgemenskapens upplösning på grund annat än

av dödsfall.

Sambor är inte underhållsskyldiga mot varandra och ärver inte varandra.

Sambor likställs i vissa fall med makar när det gäller den sociala trygghetslagstiftningen och i skattehänseende.

Rättspolitik

År 1987 avslutade det norska Ekteskabsutvalget sitt arbete med

en översyn om de ekonomiska förhållandena mellan makar NOU 1987: Instilling till ny ekteskapslov del H. Utvalget föreslog lagregel

en enligt vilken egendom som förvärvades av båda makarna blev samägd mellan dem. Vid värderingen av vem som förvärvat den

gemensamma bostaden och bohaget skulle också läggas vikt vid en makes/makas arbete i hemmet. Bestämmelser härom infördes i lov 47 1991

nr om ekteskap. Det norska Husstandsfelleskapsutvalget som har behandlat ogifta sammanboendes förhållanden önskade inte motsvarande lag-

en stiftning för ogifta sammanlevande. Utvalget tog dock inte avstånd från den rättspraxis som utvecklat sig beträffande samägande för sambor.

SOU 1999: 104 Sambors rättsliga ställning i några andra länder 165

Hösten 1996 tillsattes Samboerutvalget. Utvalgets uppgift var att utreda de problemställningar som samboförhållanden reser med hänsyn till rättigheter, förmåner och förpliktelser. Dessutom skulle Utvalget principiellt värdera hur långt samhället bör likställa sambor med makar, såväl vad gäller förhållandena mellan samborna sinsemellan och mellan samborna och samhället. Vidare skulle Utvalget överväga hur ett samboförhållande konstitueras och i samband med detta överväga frivillig eller tvingande registrering. Utvalget redovisade sitt arbete i maj 1999 NOU 1999:25 Samboeme samfunnet. Enligt Utvalgets förslag skall sambor og likställas med makar bl.a. vissa offentligrättsliga områden under förutsättning att samborna har barn gemensamt eller samboförhållandet har varat i två år. Beträffande sambomas inbördes förhållanden skall ett nytt kapitel införas i lagen om hushållsgemenskap som inskränker de sammanboendes rådighet över bostad och bohag. Sambor som har barn tillsammans eller vars samboförhållande har varat i två år skall få rätt till insyn i varandras ekonomi. Dessutom skall enligt förslaget de möjligheter till husmorssamägande och vederlag som utvecklats i praxis lagfästas. Någon likadelning egendom eller underhållsav skyldighet gentemot den andra sambon när samboförhållandet upphör föreslås inte. En sambo skall få testamentera bort fyra gånger grunnbeloppet till den andra sambon utan hinder av bröstarvinges laglott. Under förutsättning att samboma har barn eller att samboförhållandet varat i två år skall en efterlevande sambo ha rätt att sitta kvar i oskiftat bo såvida inte den avlidne har särkullbam. Rätten att sitta kvar i oskiftat bo bortfaller om den efterlevande etablerar ett nytt samboförhållande. Den avlidna sambons arvingar kan dock samtycka till att den efterlevande trots detta sitter kvar i det oskiftade boet. Någon registrering av samboförhållanden föreslås inte.

3.5 Belgien

Var och en av samborna råder över sin egendom och svarar för sina skulder. Samäganderätt kan uppkomma för sammanboende liksom för andra personer. Egendom anses vara samägd när ingen av parterna kan bevisa att han eller hon är ägare till den. Egendom som är samägd anses ägas av vardera parten med lika delar om inte annat visas. Även sambor inte, till skillnad från makar, har någon ömsesidig om underhållsskyldighet, har domstolarna utdömt ekonomisk kompensation till tidigare sambor som blivit illa behandlade eller lämnade i en mycket dålig ekonomisk situation. Det har också hänt att en tidigare

166 Sambors rättsliga ställning i några andra länder SOU 1999: 104

sambo fått ekonomisk kompensation för hemarbete. Dessa domar grundar sig allmänna förmögenhetsrättsliga bestämmelser.

Sambor är inte underhållsskyldiga mot varandra enligt lag och ärver inte varandra. Möjligheterna att testamentera egendom begränsas av att en del av egendomen undantas till legala arvingar.

Sambor har möjlighet att upprätta samlevnadskontrakt. Denna möjlighet står öppen för sambor av samma och motsatt kön samt för två personer som sammanbor i annan hushållsgemenskap.

En lag om sambors förmögenhetsförhållanden är väg att införas i Belgien Statutory Cohabitation Act. Lagen antogs under hösten 1998 men har ännu inte trätt i kraft. Lagen kommer att bli tillämplig för två personer som sammanbor och som låter registrera sin samlevnad. Registreringsförfarandet är öppet såväl för personer som sammanbor i ett samboförhållande som för personer som sammanbor i annan hushållsgemenskap. Enligt lagen är de sammanboende skyldiga att efter förmåga bidra till kostnaderna för sammanboendet. En sammanboende är ansvarig för den andra partens skulder dessa hänför sig till

om sammanboendet eller till ett barn som bor hos de sammanboende. Ingen av samboma får utan den andra sambons samtycke sälja, hyra ut eller inteckna eller pantsätta det gemensamma hemmet. Egendom som anses vara samägd grund av att äganderätten inte kan utredas, skall vid den ena partens död övertas av den efterlevande parten, såvida inte annat avtalats. Det presumeras härvid att den efterlevande mottagit hälften av egendomen som gåva av den avlidne. Flertalet

av bestämmelserna i lagen är indispositiva och får inte avtalas bort genom samlevnadskontrakt.

3.6 Nederländerna

Sambor ärver inte varandra och är i princip inte underhållsskyldiga gentemot varandra. I vissa extraordinära fall kan underhåll dock utgå för kortare tid efter det att förhållandet upphört, exempelvis den

om ena sambon har slutat att förvärvsarbeta för att sköta hushållet. Samägande kan uppstå mellan sambor särskilt beträffande

bohag som samboma anskaffat gemensamt och där båda betalt egendomen eller där det inte kan visas vem av samboma som är ägare. I vissa fall inom sociallagstiftningen likställs sambor med makar, t.ex. vad gäller folkpension och änkepension.

Sambor som vill knyta rättsverkningar till sitt samboende kan dels upprätta ett samlevnadskontrakt, dels ingå ett registrerat partnerskap. Dessa möjligheter står i princip öppna även för

personer som samman-

bori annan hushållsgemenskap.

SOU 1999: 104 Sambors rättsliga ställning i några andra länder 167

Två eller flera personer som bor tillsammans kan upprätta ett samlevnadskontrakt. En mängd förtryckta avtal har utarbetats. Innehållet i avtalen varierar och det tycks inte finnas någonting som hindrar att sambor avtalar att regler som gäller för gifta skall tillämpas även dem. Samlevnadskontrakt utfärdas notarius publicus och kan också

av registreras. Avtalet har inga konsekvenser för parterna utöver vad som regleras däri. Någon rättsverkan mot tredje man får avtalet inte. I vissa sammanhang kan avtalet dock tjäna bevis för att ett samboför-

som hållande föreligger. Det inte ovanligt att sambor upprättar sarnlevnadskontrakt. Några svårigheter vid tolkning och tillämpning sådana

av kontrakt har inte uppstått vid domstolarna. Det vanligaste torde dock

att samborna muntligen kommer överens om vad som skall gälla vara när samboförhållandet upphör. Alla personer som bor tillsammans, även nära släktingar, kan upprätta ett samlevnadskontrakt.

Sedan den l januari 1998 har två personer som sammanbor möjlighet att ingå registrerat partnerskap. Lagen gäller personer av såväl motsatt som av samma kön. De som ingår registrerat partnerskap skall

ogifta och de får inte vara registrerade partner, de skall vara minst vara 18 år gamla och de får inte vara nära släkt. Förälder barn, mor- eller

farförälder- barn och syskon får således inte registrera partnerskap med varandra. Minst en av parterna skall vara medborgare i Nederländerna och endast personer med uppehållstillstånd i Nederländerna får ingå registrerat partnerskap. Ett registrerat partnerskap har i princip samma rättsverkningar som ett äktenskap. Den väsentliga skillnaden mellan ett partnerskap och ett äktenskap är att partnerskapet inte har någon juridisk effekt en partners förhållande till den andra partnems bam. Ett registrerat partnerskap upphör när en av partnerna avlider, efter domstolsutslag eller genom ett skriftligt avtal som upprättas hos advokat och registreras hos notarius publicus. Under år 1998 ingick 4 556 par registrerat partnerskap. Två tredjedelar av paren var personer av samma kön medan en tredjedel var personer av motsatt kön.

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 169

4 och beträf-

överväganden förslag

fande sambolagen

4.1 till och till

Bakgrunden lagstiftningen

kommitténs och förslag

uppdrag

4.1.1 Några principiella utgångspunkter

I 1969 års direktiv till Familjelagssakkunniga togs frågan upp hur lagstiftaren borde ställa sig till äktenskapsliknande samlevnad. Det uttalades i direktiven att en ny lagstiftning så långt möjligt borde vara neutral i förhållande till olika samlevnadsformer och olika moraluppfattningar. Äktenskapet ha och borde ha central plats inom angavs en familjerätten, men man borde försöka se till att den farniljerättsliga lagstiftningen inte innehöll några bestämmelser som skapade onödiga svårigheter för dem som skaffar barn och bildar familj utan att gifta sig. I SOU 1972:41 pekade Familjelagssakkunniga oklarheten i ett allmänt neutralitetsbegrepp. Kommittén fann att neutralitetsbegreppet kunde ges två helt olika tolkningar. Den ena tolkningen var att neutralitetsbegreppet innebar att enskilda själva fick välja vilka normer som skall gälla för deras samlevnad i familjen. Det allmänna tillhandahöll ett särskilt regelkomplex som var utformat för att lösa de problem uppkommer vid mannens och som kvinnans samlevnad med familjefunktioner. För att komma i åtnjutande detta regelkomplex hade de samlevande att ingå äktenskap. Några av anspråk på att de samlevande verkligen skulle ingå äktenskap och utnyttja regelkomplexet ställdes inte. Samhället var således neutralt att dem full frihet att välja. Den andra tolkningen innebar att genom ge neutralitet förelåg bara om den samhälleliga regleringen av mannens och kvinnans inbördes relationer och av deras förhållande till det utanförliggande samhället var densamma oavsett om de ingått äktenskap eller ej. Samma regler skulle således gälla för gifta och sambor. Eftersom äktenskapet skulle behållas som ett rättsinstitut med en central roll inom familjerätten, ansåg Familjelagssakkunniga det inte möjligt att konsekvent ge samma regler för samlevande ogifta som för gifta. En möjlighet att förverkliga neutralitetstanken var i stället att

170 Överväganden och förslag betraflande sambolagen

särskilda områden ge regler för samlevande ogifta med samma innehåll

reglerna för gifta. En fara härmed ansågs kunna att man fick som vara effekter i direkt strid med de samlevandes vilja, nämligen om dessa underlåtit att gifta sig just i syfte att undgå rättslig reglering av sin för-

bindelse. Samtidigt förutsåg Farniljelagssakkunniga betydande svårig-

heter med att precisera den faktiska situation i vilken samma regler som för gifta skall gälla.

I prop. 1973:32 om ändring i giftemiålsbalken m.m. uttalades att de speciella problem av både ekonomisk och personlig art som den äktenskapliga samlevnaden mellan man och kvinna och deras familjeliv ger upphov till gör det nödvändigt att lagstiftaren tillhandahåller ett

särskilt regelsystem för gifta. Äktenskapsrättens regler skulle dock

göras tillämpliga endast i fall då kontrahentema hade ingått äktenskap i den form lagen anvisar. Detta skulle innebära att de människor som sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden dvs. under i princip samma sociala och ekonomiska betingelser som gifta personer, men som av en eller annan anledning inte vill ingå äktenskap, i åtskilliga avseenden blev underkastade andra rättsregler än de gifta, vilket skulle kunna vara oförmånligt för dem båda eller för endera

av dem. Med utgångspunkten att äktenskapet är och måste vara grundat frivillig överenskommelse ansågs det sagda dock vara ofrånkornligt. Samtidigt framhölls det att det givetvis inte bör få förekomma att barnens intressen blir sämre tillgodosedda därför att föräldrarna inte gift sig med varandra.

Även i utskottsbetänkandet bet. 1973:LU20 underströks betydelsen av människors frihet att själva utforma sitt personliga liv, att välja samlevnadsforrn och bestämma de etiska normer skall gälla för

som deras familjeliv. Äktenskapet borde bevaras den normala funk-

som tionen för familjebildning för det helt övervägande flertalet människor. Samtidigt framhölls att det borde eftersträvas att Skatteregler och regler

sociala förmåner över huvud taget får sådant innehåll att de inte om påverkar kontrahentemas val av samlevnadsforrn.

I Familjelagssakkunnigas år 1972 avlärnnade betänkande föreslogs en särskild lag om ogifta samboendes bostad. Lagen

gemensamma trädde i kraft den 1 januari 1974 prop. 1973:32, LU 20, rskr. 256. Lagen var uppbyggd på samma sätt 1959 års lag med särskilda

som bestämmelser om makars gemensamma bostad. Genom lagen blev det möjligt för den ena parten att vid upplösning samlevnaden mot lösen

av överta den gemensamma bostaden av den andra efter behovsprövning, förutsatt att bostaden innehades med hyres- eller bostadsrätt.

Familjelagssakkunniga fortsatte i sitt arbete efter år 1973 att utreda om ytterligare lagregler skulle föreslås för sammanbodde

personer som utan att vara gifta. I en rapport SOU 1978:55 Att sambo och gifta sig

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 171

presenterade Familjelagssakkunniga resultatet intervjuunderav en sökning företagits för att undersöka orsakerna till den sjunkande som giftermålsfrekvensen och ökningen antalet sammanboende ogifta av I rapporten sammanställdes och bearbetades också den officiella par. statistiken. Det framkom i rapporten att de samboende i allmänhet hade mycket dålig kunskap de rättsregler gällde deras inbördes om som förhållande. I SOU 1981:85 framförde Familjelagssakkunniga, mot bakgrund av närrmda rapport, att det fanns ett större utrymme än man från början antagit att införa lagregler till skydd för den svagare parten i ett samboförhållande, utan att man därigenom kunde sägas påtvinga kontrahenterna en lagstiftning som de har motsatt sig. Det sades att ståndpunkten att äktenskapet som rättsinstitut skulle spela en central roll inom familjerätten kvarstod. Översynen av den farniljerättsliga lagstiftningen skulle alltså ut att tillhandahålla lösningar juridiska problem, i första hand inom ramen för äktenskapet såsom den normala formen för farniljebildning, men även utanför denna ram, i den mån ett starkt behov av lagregler kunde anses föreligga där. Mot denna bakgrund föreslogs en reglering av sambors gemensamma hem. Bland annat innebar förslaget att bostad och bohag som förvärvats för gemensamt begagnande vid bodelning skulle anses tillhöra samboma tillsammans med lika andelar, oavsett vem som dessförinnan ägt egendomen. En skuld som var hänförlig till egendomen skulle avräknas, dock endast i den mån skulden motsvarade värdet av den belastade egendomen. Efter det att skulderna avräknats skulle nettobehållningen delas lika. Detta förslag frångicks dock i propositionen. När regeringen i prop. 1986/87:1 framlade omarbetad version av en Familjerättssakkunnigas förslag om en reglering av sambors gemensamma hem sades anledningen vara att lagstiftningen i begränsad utsträckning bör tillhandahålla lösningar på praktiska problem av juridisk art, när det är särskilt påkallat för att skydda den svagare parten i ett samboförhållande. Det underströks att det inte var fråga att skapa så utförliga regler för sambor att därigenom om man åstadkom ett äktenskapsliknande system av lägre dignitet. De som ville att ett mer heltäckande juridiskt systern skulle tillämpas deras samlevnad fick ingå äktenskap. Det betonades att det framträdande draget i ett äktenskap är att det bygger en frivillig överenskommelse mellan en man och en kvinna om att ett visst regelsystem skall tillämpas deras samlevnad prop. 1986/87:1 s. 40. Även i utskottsbetänkandet 1986/87:LU18 frarnhölls de praktiska skälen för en reglering av sambors inbördes förhållanden. Det konstaterades att det är oklart vilka rättsverkningar som kan åstadkommas genom avtal mellan sambor och i vilken mån de blir

172 Överväganden och förslag betraflande sambolagen

gällande mot tredje man. I avsaknad av avtal är man hänvisad till allmänna civilrättsliga regler för tvister mellan sambor om deras egendom och dess fördelning. De civilrättsliga reglerna ansågs inte ge tillräcklig ledning i den situation som uppstår vid upplösningen av ett samboförhållande. Vid tillämpningen av dessa regler kunde resultatet framstå som stötande med hänsyn till den ekonomiskt svagare partens intressen. Mot denna bakgrund ansåg utskottets majoritet att det fanns behov lag som kunde ge vägledning för upplösningen av det

av en gemensamma hemmet.

Den 1 januari 1988 trädde lagen om sambors gemensamma hem i kraft.

Vid samma tidpunkt trädde lagen om homosexuella sambor i kraft.

4.1.2 Riksdagens tillkännagivande

I en motion till riksdagen mot. l991/92:L408 kritiserades lagstiftningen sambors gemensamma hem från olika

om utgångspunkter. Motionären ifrågasatte behovet av särskilda regler för heterosexuella och homosexuella sambor och framhöll att det äktenskapsrättsliga regelsystemet normalt bör tillämpas vid långvarig samlevnad mellan en man och en kvinna. Enligt motionären borde en utvärdering av sambolagstiftningens konsekvenser komma till stånd i syfte att man skall få underlag till en bedömning av om lagarna är relevanta och ett tillfredsställande sätt löser de problem som de är avsedda att lösa.

Med anledning av motionen uttalade lagutskottet bet. l991/92:LU32 att det var angeläget att en utvärdering kom till stånd beträffande sambolagen. Det borde enligt utskottet ankomma på regeringen att bestämma i vilket sammanhang och under vilka former en sådan utvärdering skulle ske. Utskottet hemställde att riksdagen skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan rskr. 1991/92:236.

4. l Statskontorets rapport

År 1993 Justitiedepartementet Statskontoret i uppdrag

gav att som ett första led i utvärderingen ta fram underlag för att belysa ett antal särskilt angivna frågor. Utvärderingen skulle främst ta sikte att belysa om sambolagens övergripande syfte att bereda den svagare

parten ett minimiskydd vid ett samboförhållandes upplösning

-

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 173

uppfyllts. I september 1993 redovisade Statskontoret uppdraget i Sambolagen utvärdering Statskontoret 1993:24. rapporten - en Statskontoret fann de intervjuer inom uppdraget föregenom som tagits med familjerättsadvokater och företrädare för olika stödorganisationer lagen uppfyller sitt övergripande syfte. Iden mån det att förekommer lagen inte tillvaratar den partens intressen att svagare ansågs detta bero kunskaperna lagen är bristfälliga och att det att om kan svårt att hävda sin lagliga rätt när det rör sig om små ekonomivara ska värden. De invändningar mot sambolagen restes avsåg främst vissa som

tillämpningssvårigheter och vissa begränsningar i tillämpningsornrådet.

4.1.4 Samboendekommitténs hearingar

Sambolagens övergripande syfte kan sägas vara att bereda den svagare minimiskydd vid ett samboförhållandes upplösning. För att få parten ett kunskap detta syfte har uppnåtts har kommittén anordnat två om hearingar sambolagen. Vid den första hearingen deltog advokater, om

socialtjänstpersonal, domare m.fl. En deltagarförteckning finns i

bilaga 2. Vid den andra hearingen deltog professor Anders Agell, f.d. justitierådet Olle Höglund samt universitetslektom Göran Lind. Kommittén har dessutom, i samma syfte, haft upprepade kontakter med f.d. regeringsrådet Lars Tottie. Vid hearingama framkom i många avseenden kritik mot sambolagen. Kritiken avsåg främst tillämpningssvårigheter och orättvisa resultat vid bodelningar lagen kritiserades även rättspolitisk men ur synvinkel. Bland annat ansågs sambolagen ha befäst tendensen att människor inte gifter sig och bidragit till en låg familjestabilitet. Det främsta problemet vid tillämpningen av sambolagen ansågs vara att det är svårt att avgöra när ett samboförhållande börjar och när det slutar. Många börja bo ihop prov utan att vara personer uppgavs medvetna vid vilken tidpunkt sambolagen blir tillämplig dem. om När sambor gör slut utan att flytta isär det vara oklart om uppgavs sambolagen fortfarande är tillämplig sammanboendet. Dessa svårigheter ansågs leda till rättsosäkerhet och skapa utrymme för fusk. Många påpekade också att bodelningsreglema skapar stora orättvisor. Om en bostad införskaffas för den sambon sparat till under pengar som ena lång tid innan samboförhållandet inleds eller för ärvda pengar, bedömorättvist bostaden skulle ingå i bodelningen. Även des det vara att skuldtäckningsreglema bedömdes vara orättvisa. Som exempel angavs att med stora studiemedelsskulder sällan behöver dela med en person sig sin andel bostad och bohag. Många av de problem som av av

174 Överväganden och förslag betraflande sambolagen SOU 1999: 104

påpekades uppstå vid tillämpningen av sambolagen uppgavs dock falla tillbaka på allmänhetens mycket dåliga kunskaper sambolagens

om innehåll. De flesta advokater hade erfarenhet sambor utgått från

av som att sambolagens innehåll är ett annat än det verkliga. Exempelvis tror många sambor att all egendom ingår i bodelningen eller så saknar de kännedom om att bostad och bohag kan komma att bodelas den

om ena sambon begär det. Det finns också sambor som tror att i och med att de har bam tillsammans så likställs de med gifta beträffande bodelning, arv etc. Informationsbehovet bedömdes således vara mycket stort.

Trots kritiken ansågs sambolagen inte vara så dålig att den borde tas bort. Denna synpunkt framfördes dem vid sambolagens

även av som tillkomst emot att lagen infördes. Även bodelningsresultatet i

var om flera fall blir orättvist bedömdes sambolagen till hjälp för den

vara svagare parten i många fall. Flera av deltagarna betonade att lagen inte bör utvidgas i något avseende, medan andra ansåg att t.ex. bil och fritidshus som införskaffats för gemensamt bruk borde ingå i bodelningen och att lagen även i övrigt borde ett större skydd till

ge den svagare parten.

I bilaga 3 finns en förteckning över de frågor diskuterades vid

som kommitténs hearingar. Vid varje fråga hänvisas till det avsnitt i betänkandet där diskussionen har sammanställts.

4.2 Kommitténs allmänna

överväganden

Kommitténs bedömning och förslag: Sambolagens övergripande

syfte att bereda den svagare parten ett minimiskydd vid ett

samboförhållandes upplösning skall även fortsättningsvis bestå.

Kommittén finner dock att nuvarande lagstiftning inte till fullo

uppfyller detta syfte utan att vissa förtydliganden och andra

lagändringar måste vidtas.

Lagens rubrik skall vara Sarnbolagen.

Kommittén kan konstatera att människor i dag väljer att i allt högre grad leva som sambor. Mot denna bakgrund har frågan väckts inte

om sambolagen bör tillhandahålla heltäckande reglering. Det är

en mer emellertid tveksamt om detta möjligt utan att sambolagen i allt för hög grad närmar sig den äktenskapsrättsliga regleringen. Ett samboförhållande innebär att ett rättsförhållande uppkommer mellan parterna utan någon uttrycklig viljeförklaring från parternas sida. Så snart sambolagens definition av ett samboförhållande kan

anses

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 175

uppfylld slår lagen till och det går sällan att med bestämdhet förutsäga när denna tidpunkt inträder. Om sambolagen ett mer ingripande sätt skall påverka sambomas inbördes förhållanden är det kommitténs uppfattning att det bör finnas en klar tidpunkt för uppkomsten av rättsförhållandet. En sådan tidpunkt kan nästan bara åstadkommas registrerbar viljeförklaring från parterna att de är sambor. genom en om I fall kan det skydd sambolagen är tänkt att ge leda till annat som rättsosäkerhet och rättsförluster. I kommitténs direktiv berörs inte frågan sambolagens ställning i förhållande till ÄktB. Enligt om kommitténs mening föreligger det emellertid inte några bärande skäl till att införa reglering för sambor som mer eller mindre skulle vara en likvärdig med ÄktB. Som har anförts i tidigare lagstiftningsärenden har de önskar att ett heltäckande juridiskt system skall par som mer tillämpas på deras samlevnad möjlighet att ingå äktenskap eller registrerat partnerskap. Kommittén att det även fortsättningsvis anser främst bör inom för dessa institut som mer fullständiga vara ramen juridiska lösningar sarnlevande inbördes förhållanden pars tillhandahålls. Samtidigt det finns de att sambolagen bör innehålla som som anser utförlig reglering, har det på kommitténs hearingar framkommit en mer synpunkter att sambolagen aldrig borde ha införts. Kommittén vill med anledning härav framhålla att innan sambolagen infördes var sammanboende inte ingått äktenskap hänvisade till att träffa par som avtal sina inbördes förhållanden. Det är emellertid oklart vilka om rättsverkningar som kan åstadkommas genom avtal mellan sambor, och sådana avtal blir gällande mot tredje man. De undersökningar som om gjordes innan sambolagen infördes visade dessutom att det var mycket ovanligt att några avtal träffades mellan parterna i samboförhållanden. Det kan i och för sig inte tas för givet att de lösningar som sambolagen tillhandahåller alla sambor i samtliga situationer. Sambolagen passar emellertid parterna möjlighet att avtala bort bodelningsreglema i ger regleringen. På kommitténs hearingar har det vidare påståtts att sambolagstiftningen har befäst tendensema att folk inte gifter sig och det har också hävdats att lagen därmed bidragit till den allmänna sociologiska utvecklingen på ett olyckligt sätt. Det emellertid redan var i slutet sextiotalet som antalet ingångna äktenskap började att av reduceras dramatiskt. På fem år minskade antalet årligen ingångna äktenskap från 60 000 till 40 000. Under 70-talet och 80-talet låg antalet ingångna äktenskap samma låga nivå, med undantag för giftermålsboomen år 1989 vilken kan förklaras förändringar i av bestämmelserna änkepension. Under 90-talet har antalet vigslar om sjunkit ytterligare. Nedgången har nästan helt kompenserats av antalet

176 Överväganden och förslag betraflande sambolagen

samboförhållanden jfr Familjebildning och familjeupplösning nya under 1980-talet, SCB, Demografiska rapporter 1990:1 och Statistisk årsbok 99. Eftersom antalet ingångna äktenskap sjönk avsevärt redan före sambolagens ikraftträdande kan denna utveckling knappast anses vara en följd av sambolagen. I vad mån sambolagen har befäst utvecklingen saknar kommittén underlag att bedöma. Denna frågeställning får dessutom anses ligga utanför kommitténs uppdrag. Enligt kommitténs uppfattning finns det dock inga skäl närmare tolv år efter

att nu sambolagens ikraftträdande avskaffa lagen.

-

När det sedan gäller utformningen nuvarande lagstiftning drar

av kommittén bl.a. av vad som framkommit vid kommitténs hearingar

om sambolagen den slutsatsen att sambolagen i många fall bidrar till

en någorlunda rättvis uppdelning av bostad och bohag vid ett samboförhållandes upplösning. Lagen således den parten

ger svagare ett visst skydd beträffande de värden som är grundläggande vid uppbyggnaden av ett gemensamt hem. Mot bakgrund den kritik

av som framförts vid hearingama är det dock enligt kommitténs uppfattning uppenbart att lagstiftningen i vissa fall behöver förtydligas och i del

en fall utvidgas för att den svagare parten skall få ett godtagbart skydd. Kommittén kommer nedan att inventera olika problemställningar i sambolagen och lägga fram förslag i de delar där förtydliganden och andra lagändringar får erforderliga för att lagens syfte skall

anses uppnås.

Kommittén vill redan i detta sammanhang frågan lagens

ta upp om rubrik. Enligt kommitténs uppfattning torde de bland allmänheten,

som överhuvudtaget känner till lagens förekomst, kalla den sambolagen. Även jurister kallar oftast lagen för enbart sambolagen. Redan detta

faktum talar för en ändrad rubricering av lagen. Det kan visserligen framhållas att nuvarande rubrik, lagen sambors hem,

om gemensamma ger mer information om vad lagen omfattar än rubriken sambolagen. Vad som framkommit i bl.a. Statskontorets redovisade rapport

ovan visar dock att kunskapen om lagen hos är så bristfällig att

gemene man informationsaspekten inte kan ett bärande skäl att bibehålla

anses som nuvarande rubrik. Mot bakgrund det anförda finner kommittén

av att lagens rubrik skall ändras till "sambolagen".

Kommittén vill i detta sammanhang även något beröra frågan

om information om lagen. Med hänsyn till vad framkommit i

som Statskontorets rapport och vid kommitténs hearingar får det stå

anses helt klart att stora informationsinsatser behöver göras för förhindra

att såväl rättsförluster rättsosäkerhet. Detta är särskilt viktigt

som om kommitténs förslag genomförs. Kommittén återkommer i avsnitt 4.9 till frågan om infonnation.

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 177

4.3 Ett samboförhållandes och

uppkomst upphörande

4.3.1 Diskussionen vid hearingama

Sambolagen innehåller inte någon uttrycklig regel om när ett samboförhållande uppkommer eller när det upphör. Många av deltagarna vid hearingama hade praktisk erfarenhet av den rättsosäkerhet detta föranleder. Det påtalades att sambolagens som regelsystem kan bli tillämpligt part inte alls är införstådd en som med det. Frågan och vid vilken tidpunkt ett samboförhållande har om upphört ansågs särskilt viktig eftersom denna omständighet har avgörande betydelse när det gäller tillämpningen av flera bestämmelser i sambolagen. Särskilt oklart ansågs det i vad mån vara samboförhållandet har upphört när parterna kommit överens om att förhållandet är slut fortsätter att bo tillsammans. Det stora men föreligger att ömsom framställa sig sambor och utrymme som som ömsom enbart sammanboende i hushållsgemenskap som en annan ansågs öppna möjligheter till fusk. Många av deltagarna efterlyste en lagreglering när ett samboförhållande skall anses ha inletts som anger och när det skall anses ha upphört.

4.3.2 När ett samboförhållande

föreligger

Ett samboförhållande föreligger enligt sambolagen när en ogift kvinna och ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande en förhållanden. Vad avses med att ett förhållande är som äktenskapsliknande diskuterades i prop. 1986/87:1. En allmän utgångspunkt att kvinnan och mannen sammanlever i en angavs vara inte alltför kortvarig förbindelse, vari normalt ingår sexuellt samliv, gemensamt hushåll och bostad samt gemensam ekonomi eller i vart fall ett ekonomiskt samarbete. Om samborna har barn tillsammans borde regelmässigt kunna utgå från att samlevnaden är äktenskapsman liknande. En folkbokföringsadress ansågs kunna tyda att gemensam kvinnan och mannen har gemensam bostad och att deras samlevnad inte är endast tillfällig. Det betonades dock att andra omständigheter kan föreligga i det enskilda fallet som talar mot detta. Om den ena parten inbegripet en avlidens arvingar och universella testamentstagare bestrider att ett samboförhållande föreligger eller har förelegat trots att kvinnan och mannen har gemensam folkbokföringsadress, ansågs det ankomma den parten att redovisa omständigheter som stöder bestridandet. Genom av parterna åberopade självdeklarationer,

178 Överväganden och förslag beträffande sambolagen

hyresavtal, bidragsansökningar och anmälningar till försäkringskassan och vittnesbevisning bedömdes det finnas goda möjligheter att kunna skilja inneboendefallen från sambofallen. Om parterna samrnanbor

men

dem eller båda är folkbokförda en annan adress borde enligt en av propositionen om de inte har gemensamma barn en helhets-

- bedömning av deras förhållande ske. För att lagen skall vara tillämplig skall parterna ha en gemensam perrnanentbostad, gemensamt hushåll och förhållandet skall ha varat under en inte allt för kort tid. I propositionen angavs sex månader som ett riktmärke. Andra faktorer, tex. förekomsten av ett gemensamt testamente mellan kvinnan och mannen ansågs dock kunna ge anledning till att kortare tid kunde godtas. Vid sådan helhetsbedömning utöver förekomsten

en uppgavs,

testamente, kunna beaktas sådana faktorer att folkbokav som föringsreglerna ibland kan leda till att kyrkobokföring får ske annan adress än bostadsadressen, att ett avtal mellan parterna vissa

om familjeangelägenheter kan tyda en äktenskapsliknande samlevnad samt att gemensamma bankkonton eller liknande kan peka i samma riktning.

Lagrådet tog i lagstiftningsärendet upp kravet varaktighet hos förbindelsen och uttalade att någon gång torde frågan uppkomma vilken roll parternas egen viljeförklaring bör spela i sammanhanget a. prop. s. 368. Det ansågs att om det kan visas att och

mannens kvinnans gemensamma uttryckliga vilja är att deras förhållande skall betraktas som ett samboförhållande, torde detta i allmänhet

vara utslagsgivande oavsett den faktiska varaktigheten av förhållandet.

Det kan många gånger vara svårt att fastställa när ett samboförhållande föreligger. Även vissa riktlinjer för

om prövningen

har lämnats i motiven, har frågan till stor del överlämnats rättstillämpningen. Ett avgörande som visar tillämpningsproblemen är NJA 1994 s. 256.

Målet avsåg rätten att utfå ett försäkringsbelopp från grupplivförsäkring

en

efter en avliden person. Den avlidne hade tecknat grupplivförsälcring

en

med ett generellt förmånstagarförordnande till förmån för i första hand

make eller sambo och i andra hand arvingar. Mannen hade tre barn, varav

två från ett tidigare äktenskap och ett med kvinna sig ha

en som uppgav

varit sambo med den avlidne. Tvisten gällde huruvida försäkringsbeloppet

skulle tillfalla barnen eller kvinnan som sambo. Parterna var överens om att

tolkningen av förmånstagarförordnandet skulle ske med ledning

av

sambobegreppet i sambolagen.

I målet framkom att mannen och kvinnan hade haft ett fast förhållande i

fem års tid och att de hade ett gemensamt barn. Mannen hade

en egen

lägenhet som han flyttat till efter skilsmässan och han var folkbokförd

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag beträffande sambolagen 179

den adressen. Han hade de flesta sina tillhörigheter i lägenheten och han

av fick sin post dit. Enligt kvinnan hade de sammanbott i hennes villa. I lägenheten hade mannen bara övernattat tillfälligt men han åkte dit och hämtade posten och träffade ibland sin son från det tidigare äktenskapet där. Mannen hade enligt kvinnan mest haft lägenheten kvar for att den skulle kunna övertas av sonen. Hon uppgav att de inte gemensamt hade anskaffat några föremål förutom en husvagn för gemensamma semestrar. Angående frågan om gemensam ekonomi framkom det att mannen betalade hyra för sin lägenhet och kvinnan svarade för kostnaderna för villan, men att de delade alla andra utgifter. De hade dock inte några gemensamma konton och de hade delad ekonomi. Det framkom också att mannen och kvinnan i skilda sammanhang uppgett sig vara ensamstående. Mannen hade i sina självdeklarationer gjort avdrag för arbetsresor från sin lägenhet och avdrag för underhållsbidrag till det gemensamma barnet. Kvinnan hade uppburit bidragsförskott och bostadsbidrag som ensamboende.

Tingsrätten fann vid en helhetsbedömning att en så nära gemenskap som avses i lagen och försäkringsvillkoren hade förelegat parterna emellan, varför något samboförhållande i denna bemärkelse var for handen.

Hovrätten ansåg att mannen hade sin huvudsakliga bostad tillsammans med kvinnan i villan och att kvinnan i lagens och försäkringsvillkorens mening var sambo med mannen.

HD majoriteten ansåg att mannens och kvinnans förhållande var äktenskapsliknande, särskilt med hänsyn till att de hade ett gemensamt barn. Den avgörande frågan ansågs vara om de bodde tillsammans. HD fann under hänvisning till bevisningen som framlagts i hovrätten och att det saknades anledning att betvivla kvinnans uppgift om att hon och mannen delade hushållsutgiftema, att mannen hade sin huvudsakliga bostad hos kvinnan. Således ansågs mannen och kvinnan vara sambor i sambolagens och försäkringsvillkorens mening.

Två justitieråd gjorde en annan bedömning. De ansåg att med hänsyn till att mannen och kvinnan gentemot myndigheterna konsekvent handlat

de levt åtskilda, låg tung bevisbörda den ändå påstod att som om en som de sammanlevt. Det konstaterades att mannens bostad varit fullt möblerad och vid hans död företett tydliga tecken att vara bebodd, att hans dagliga post under alla år kommit till denna bostad som låg två mil från kvinnans villa och att mannen frånsett gångkläder och en gemensamt inköpt

husvagn inte förvarat något lösöre hos henne samt att de inte haft någon

gemensam ekonomi, även om de delat hushållsutgiftema mellan sig. Det kunde mot denna bakgrund inte även med utgångspunkt i HovR:ns

bevisbedömning anses visat att mannen och kvinnan varit sambor vid

tidpunkten för mannens död.

180 Överväganden och förslag betrafiande sambolagen

Agell har kommenterat rättsfallet Tolkning fönnånstagar-

av förordnande och begreppet samboende enligt sambolagen, Juridisk tidskrift 1994-95 s. 517 ff.. Hans främsta kritik riktas mot att HD,

ett förenklat resonemang, inriktade domskälen enbart genom boendet avgörande för utgången och att både HD-majoriteten i

som någon mån och de skiljaktiga ledamöterna i högre grad trots detta i bedömningen drog in omständigheter som inte hänförde sig till själva boendet.

4.3.3 När skall ett samboförhållande ha

anses

upphört

Det faktum att någon bestämd tidpunkt för när förhållandet anses ha upphört inte erbjuds i sambolagen ansåg lagrådet vid lagens tillkomst vara en svaghet prop. 1986/87:1 s. 372. I oklara fall förutsåg lagrådet att det kunde komma att bli nödvändigt med omfattande och ömtålig utredning för att få underlag för prövningen av om samboförhållandet upphört eller ej. Även fylligt utredningsmaterial skulle

om ett förebringas befarade lagrådet att själva bedömningen och vid

av om vilken tidpunkt samboförhållandet upplösts skulle kunna bli

- en mycket grannlaga uppgift. Visserligen borde man kunna räkna med att flertalet fall inte skulle komma att vålla bekymmer i praktiken. Lagrådet gav ändå exempel fall där frågan kan uppstå om samboförhållandet skall anses ha upphört eller inte. Exempelvis kunde

tänka sig den situationen att två sedan länge samboende man personer

grund av uppkommen konflikt mellan dem har flyttat isär "på prov. Ett annat exempel var att två sambor har börjat bo skilda håll till följd av att en av dem i sitt arbete har fått en placering annan ort, kanske utomlands. Om den ena sambon i ett sådant läge skulle avlida ansågs det kunna bli tvist om vilket statusförhållande som egentligen rådde vid tiden för dödsfallet.

Ett annat exempel när det kan vara svårt att fastställa om ett samboförhållande upphört och tidpunkten för upphörandet

är när ena parten gör gällande att förhållandet upphört trots att parterna inte flyttat från varandra. En sådan situation förelåg i hovrättsfallet RH 1989:56.

Fråga i målet var om kvarsittningsrätt i den bostaden och

gemensamma om

bodelningsförrättare. En förutsättning för att ansökan härom skulle bifallas

var att parterna varit sambor i lagens mening vid sambolagens

ikraftträdande. Mannen och kvinnan hade bott tillsammans i cirka 20 när

mannen i april 1988 flyttade från villan. De hade ett gemensamt barn.

Mannen hade några år innan han flyttade inlett förbindelse med

en en annan

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 181

kvinna och sexuella samliv hade upphört. Mannen hade dessutom parternas gett uttryck för att han önskade att parterna skulle separera. Hovrätten beaktade bott tillsammans sedan mycket lång tid att parterna i hem de anskaffat för gemensamt bruk. Både mannen och kvinnan ett som hade bidragit till kostnaderna för fastigheten och bohaget. De hade hushåll, till vilket båda bidrog ekonomiskt. Mannen intog i gemensamt huvudsak sina måltider i det gemensamma hemmet. De hade ett gemensamt barn i uppfostran båda tog del. Hovrätten uttalade att lagen kräver att vars samboförhållandet skall äktenskapsliknande inte att det i alla stycken vara skall motsvara ett idealäktenskap. Hovrätten fann således att parterna hade bott tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden efter ikraftträdandet lagen om sambors gemensamma hem och att lagen av följaktligen var tillämplig förhållandet dem emellan.

I NJA 1994 61 vårdades samboma sjukhus efter en s. en av arbetsplatsolycka när god man för sambon ansökte om att en bodelningsförrättare skulle förordnas enligt sambolagen. Fråga i målet var om samboförhållandet upphört.

I målet framkom att och kvinnan sammanbott under mannen äktenskapsliknande förhållanden i åtta år när mannen år 1988 skadades svårt vid arbetsplatsolycka. Mannen och kvinnan hade två gemensamma en barn. Mannens mor ansökte i egenskap av god man om att bodelningsförrättare skulle förordnas enligt sambolagen. Kvinnan bestred yrkandet. Alltsedan mannen skadades vid olyckan hade han vårdats sjukhus. Mannen hade genom den gode mannens försorg kyrkobokförts hennes adress. Kvinnan att parterna före olyckstillfállet inte hade några uppgav planer att separera och att varken hon eller mannen ändrat denna inställning. Tingsrätten konstaterade att mannen och kvinnan inte bott tillsammans sedan olyckan men att deras separation inte föranletts av någon viljeyttring eller något aktivt handlande dem. Intelheller efter olyckan ansågs av parterna ha visat att de för det fall mannens hälsotillstånd skulle förbättras inte hade för avsikt att återuppta det gemensamma boendet. Att mannen den gode försorg kyrkobokförts på annan adress ansågs genom mannens sakna självständig betydelse. Tingsrätten fann det således inte visat att samboförhållandet upphört. Till följd härav kunde mannens begäran om bodelningsförrättare inte vinna bifall. Hovrätten angav att ett samboförhållande upphör om en av parterna ger tillkänna en avsikt att förhållandet är brutet. Hovrätten ansåg inte annat framkommit än att mannen grund av sjukdom var oförmögen att avge en sådan viljeförklaring. Hovrätten ansåg inte att den gode mannen var behörig att för mannens räkning bryta samboförhållandet och fann det inte

182 Överväganden och förslag betraflande sambolagen SOU 1999: 104

tillräckligt för att samboförhållandet skulle anses upplöst att mannen under lång tid skulle komma att vårdas sjukhus. Hovrätten lämnade därför besvären utan bifall.

HD angav att när tvist uppkommer huruvida ett samboförhållande föreligger eller har förelegat bör avgörande i allmänhet vara de faktiska förhållandena som råder eller har rått jfr 1986/87:1 252 365,

prop. s. 368 och 371 f.. Om en man och en kvinna, vilka varit sambor i nyssnämnda mening, sedan någon tid tillbaka rent faktiskt inte bor tillsammans, bör emellertid anledningen till att de bor skilda håll kunna beaktas. Om skälet t.ex. är att den ene är inlagd sjukhus eller

annan vårdinrättning, får samboförhållandet i princip bestå såvida inte

anses parterna har avsett annat. Även i del andra situationer ansåg HD

en att hänsyn bör kunna tas till parternas avsikter. Enligt HD saknades det emellertid stöd för att ett samboförhållandes upphörande skulle

vara beroende av att någon av parterna uttryckligen förklarat att han eller hon bryter samboförhållandet eller gjort annat liknande tillkännagivande. Om emellertid den ena parten gett uttryck för en sådan ståndpunkt, måste samboförhållandet som regel anses ha upphört, såvida inte förklaringen klart strider mot de faktiska förhållandena. En ansökan förordnande

om av bodelningsförrättare ansågs ge uttryck att sökanden har uppfattningen att samboförhållandet upphört. HD fann att den gode behörig

mannen var att för mannen ansöka om att bodelningsförrättare skulle förordnas. Den gode mannen ansågs också ha behörighet att för hans räkning uttryck

ge uppfattningen att samboförhållandet upphört jfr beträffande

god mans behörighet att väcka talan om äktenskapsskillnad för huvudmannen, Tottie, Äktenskapsbalken, 503. Den gode ståndpunkt ansågs inte

s. mannens oförenlig med de faktiska förhållandena. På grund härav biföll HD ansökningen om förordnande av bodelningsförrättare.

Ett liknande förhållande prövades i RH 1997:98.

I målet hade en man under flera år varit samboende med kvinna i hennes

en bostadslägenhet när kvinnan grund sjukdom tvingades till

av sjukhusvistelse och därefter att bo i s.k. gruppbostad. I samband med

en avhysning av mannen från den av kvinnan förhyrda bostadslägenheten den grund att kvinnans hyresavtal upphört enligt ett mellan kvinnan och fastighetsägaren träffat förlikningsavtal invände att samboför-

mannen hållandet inte upphört.

Hovrätten ansåg det inte visat att parterna avsett att upplösa samboförhållandet i samband med att kvinnan lämnade lägenheten. Mannen var därför att anse som sambo enligt jordabalken och eftersom fastighetsägaren inte vidtagit föreskrivna åtgärder ansågs hyresavtalet ha övergått mannen.

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betrafiande sambolagen 183

Som inledningsvis berördes är tidpunkten för samboförhållandets upphörande central i sambolagen. Vid tillämpningen av 5 § gäller det kunna fastställa och vid vilken tidpunkt förhållandet upphört. att om Samma problematik möter i flera andra bestämmelser, t.ex. 7 § första stycket skuldtäckning utgår från förhållandena när om som samboförhållandet upphörde och 14 § vari anges att vad som i 9 kap. 9 och 10 §§ ÄktB makar skall gälla även för sambor samt sägs om att i stället för den tidpunkt då talan om äktenskapsskillnad väcks skall gälla den dag då samboförhållandet upphör. Flera de frågor i av sambolagen kommittén i följande avsnitt kommer att ta ställning som till, t.ex. införande tidsfrist inom vilken bodelning skall begäras av en och införande redovisningsplikt för egendom som finns i boet när av samboförhållandet upphör, är beroende av att tidpunkten för samboförhållandets upphörande kan fastställas.

4.3.4 Kommitténs överväganden och förslag

4.3.4.1 Förutsättningarna för att ett samboförhållande skall anses föreligga

Förslag: De grundläggande förutsättningarna för att ett samboförhållande skall anses föreligga skall vara desamma som för närvarande. För att lagen direkt skall bli tillämplig även sambor av kön och för att lagtexten skall bli mer informativ och lättförsamma ståelig definition begreppet sambor införas i 1 § skall dock en ny av sambolagen.

De svårigheter som kan uppkomma när det gäller att avgöra om ett samboförhållande föreligger innebär givetvis stora nackdelar. Sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden ger rättsverkningar på ett flertal områden utanför sambolagen, t.ex. inom sociallagstiftningen. Även i dessa sammanhang är det angeläget att det går att förutse om lagstiftningen är tillämplig eller inte parter som bor tillsammans. Det finns inte något enkelt sätt att ange vad som kännetecknar äktenskapsliknande samlevnad. Som uttalandena i 1986/87:l prop. är det många olika kriterier som kan få betydelse för avgörandet. anger I varje enskilt fall blir det fråga om att göra en helhetsbedömning av omständigheterna.

184 Överväganden och förslag betraflande sambolagen SOU 1999: 104

Den kritik som riktats mot svårigheterna för framför allt samboma själva att avgöra när ett samboförhållande enligt lagens mening föreligger bör enligt kommitténs uppfattning tas på allvar. Som påtalats på hearingama och vilket även rättsfallet NJA 1994 s. 256 visar är möjligt, kan en person med framgång framställa sig själv som ömsom sambo ömsom ensamstående, allt efter vad som är lägligt. Detta kan givetvis upplevas som stötande. Med hänsyn till sambolagens karaktär av skyddslagstiftning inger det emellertid betänkligheter att inte betrakta två personer som sambor enbart den anledningen att de i

av tidigare sammanhang, när detta gynnat dem, framträtt

som ensamstående. Sammantaget emellertid de problemställningar

ger som framförts till kommittén skäl att se över lagstiftningen som reglerar när ett samboförhållande föreligger.

En lösning för att förenkla bedömningen när ett

av samboförhållande föreligger skulle kunna att det i lagen uppställs

vara krav på att samlevnaden registreras för att sambolagen skall bli tillämplig. Fördelen härmed järnförd med nuvarande ordning är att förutsebarhet och överskådlighet främjas. Nackdelen är dock att prövningen blir stereotyp, utan någon möjlighet att beakta omständigheterna i varje enskilt fall. Resultatet skulle kunna bli stötande om parterna inte registrerat sin samlevnad ändå

men var sambor eller om en registrering skett men parterna i alla fall bodde isär.

Risken är dessutom påfallande att den skyddslagstiftning

som sambolagen utgör skulle förlorad. Det kan nämligen

inte antas vara de personer som är i bäst behov av skydd som väljer att registrera sin samlevnad. En ordning med registrering utgår från tanken att samboma är en grupp som grundar sin samlevnadsform på ett medvetet val mellan ett reglerat och ett oreglerat samboende. Enligt kommitténs uppfattning torde detta inte vara fallet. De flesta sambor glider förmodligen i ett samboförhållande utan några överväganden

om vilken rättslig reglering är tillämplig förhållandet. Även

som om en ordning med registrering av samboförhållanden skulle införas talar således mycket för att behov kommer att finnas reglering även för

av en de personer som inte registrerat sin samlevnad. Därmed kvarstår också problemet med att definiera när ett samboförhållande föreligger. Mot denna bakgrund anser kommittén att en registrering samlevnaden för

av att sambolagen skall bli tillämplig inte är framkomlig väg. Det bör i

en stället även fortsättningsvis vara de faktiska förhållandena skall

som avgöra om ett samboförhållande föreligger.

Ett samboförhållande föreligger enligt 1 § sambolagen ogift

när en kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Även det i l986/87:1 utvecklats

om prop. vad som avses med begreppet äktenskapsliknande förhållanden har det i huvudsak

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag beträffande sambolagen 185

överlämnats rättstillämpningen att avgöra när äktenskapsliknande samlevnad föreligger. Publicerade rättsfall visar att det många gånger kan bli fråga svåra avvägningar. Begreppet äktenskapsliknande är om i och för sig väl inarbetat såväl i lagstiftningen som i det allmänna rättsmedvetandet. Trots detta är det tveksamt om lagen på ett för enskilda förståeligt sätt vad med en sambo personer anger som avses samboförhållande. Uttrycket för lätt tankarna till långvariga och och ett stabila sarnboförhållanden där parterna eventuellt har barn tillsammans eller planerar att sätta barn till världen. Många i och för unga par som sig bor tillsammans under längre period där den känslomässiga en men relationen fortfarande är prov och framtiden oviss, ser kanske inte förhållande särskilt äktenskapsliknande. Ändå blir sambolagen sitt som i regel tillämplig också i dessa fall. Vidare har man inom lagstiftningen förbehållit uttrycket äktenskapsliknande förhållanden för sambor av motsatt kön. Det torde råda delade meningar huruvida ett homosexuellt i allmänt språkbruk kan anses sammanbo under äktenskapsliknande par förhållanden. Redan i dag omfattas dock sambor samma kön av av sambolagen hänvisning i lagen om homosexuella sambor. genom en Kommittén kommer i betänkandet se avsnitt 6.3.3 att föreslå senare att och samma sambolag skall gälla för såväl sambor av motsatt som en samma kön och att begreppet sambor skall inkludera båda grupperna av sambor. När det rör sig homosexuella sambor har det ibland av om uttryckts att de sammanbor under "partnerskapsliknande förhållanden". Enligt kommitténs uppfattning saknas det dock skäl att använda olika definitioner på sambor av motsatt och sambor av samma kön. I stället bör en gemensam definition uppställas. Sambobegreppet har nämnts i rättspraxis tolkats utifrån som ovan motivuttalandena. Kommittén förordar inte någon förändring av den innebörd begreppet därigenom kommit få. Även begreppet som att om lämnar utrymme för skilda tolkningar ligger det i sakens natur att ett samboförhållande kan uppstå gradvis och se olika ut från fall till fall. Vissa faktorer angetts i förarbetena måste dock föreligga för att som det skall vara fråga om ett samboförhållande. Frågan är om inte begreppet "bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden i lagtexten bör ersättas med en uppräkning av dessa faktorer. Kommittén kommer nedan att redovisa de grundläggande förutsättningarna som i linje med tidigare förarbetsuttalanden krävs för - att ett samboförhållande skall anses föreligga. Den första förutsättningen kan sägas vara att parterna stadigvarande bor tillsammans. Ordet stadigvarande ger uttryck för att sammanboendet skall ha en viss varaktighet eller åtminstone vara tänkt att ha det. Mer eller mindre tillfälliga förbindelser bör normalt inte omfattas av sambolagen. I prop. 1986/87:1 angavs som förutsättning för att ett

186 Överväganden och förslag betraflande sambolagen SOU 1999: 104

äktenskapsliknande samboförhållande skall föreligga att kvinnan och mannen sammanlever i en inte alltför kortvarig förbindelse.

För att utröna om sammanboendet är att bedöma som stadigvarande bör den omständigheten att parterna har gemensam folkbokföringsadress tillmätas stor betydelse. Om parterna i samband med att de flyttar ihop, folkbokför sig samma adress och införskaffar bostad eller bohag för gemensamt bruk torde man normalt kunna utgå från att sammanboendet är tänkt att bli stadigvarande. Kan det ifrågasättas om sammanboendet är tänkt att stadigvarande, t.ex. på grund att

vara av den flyttar in hos någon för att sammanbo med denna behåller sin

som förutvarande bostad och inte anmäler adressändringen till folkbokföringen, kan den faktiska tid som parterna bott tillsammans få betydelse. I prop. 1986/87:1 angavs sex månader som ett riktmärke. Tidsfaktom är dock endast en av de omständigheter som kan komma att beaktas. Kortare tid än sex månader kan godtas, exempelvis om ett inbördes testamente mellan de sammanboende föreligger eller om de har träffat avtal om vissa ekonomiska farniljeangelägenheter eller om de har gemensamma bankkonton jfr prop. 1986/87:1. Vid bedömningen bör även parternas egen uppfattning om sammanboendets karaktär och deras intentioner vid sammanflyttandet tillmätas betydelse.

Den andra förutsättningen för att ett samboförhållande skall anses föreligga är att parterna bor tillsammans i ett parförhållande. Härmed avses att de skall bo tillsammans i ett heterosexuellt eller homosexuellt förhållande. Redan i dag krävs för att ett samboförhållande skall föreligga att parterna sammanlever i en förbindelse vari normalt ingår sexuellt samliv prop. 1986/87:1 252. Även fortsättningsvis bör

s. detta krav uppställas. Någon utredning om parternas sexualliv bör det dock inte bli aktuellt att företa. Vid bedömningen relationen är

av om av det slag att samboma kan anses leva i ett parförhållande bör i stället uppgifter om hur parterna betraktar sig själva och hur de betraktas av omgivningen få betydelse. Hänsyn bör i detta avseende även kunna tas till parternas gemenskap vad gäller semester, vänner och umgängesliv.

En ytterligare förutsättning för att ett samboförhållande skall föreligga är att parterna har ett gemensamt hushåll. I detta sammanhang avses med gemensamt hushåll att de som delar bostad har ett samarbete i vardagliga göromål samt ett visst mått ekonomisk gemenskap, eller

av i vart fall ett ekonomiskt samarbete. Med tanke att sambolagen främst tillhandahåller regler för en avveckling av den ekonomiska gemenskap som uppstått till följd av samlevnaden, bör ett samboförhållande enligt sambolagens mening endast föreligga parterna har

om gemensamt hushåll.

Överväganden och förslag betrczfi’ande sambolagen 187

Förutsättningarna som ovan lyfts fram är grundläggande för att de

bor tillsammans skall anses som sambor enligt lagens personer som mening. Det bör således krävas och de angivna förut-

att var en av sättningarna är uppfyllda. Detta innebär inte någon skärpning av gällande krav. Kommitténs uppfattning är att det redan i dag regelmässigt sker en prövning av dessa förutsättningar inom ramen för bedömningen av om sammanboendet är äktenskapsliknande.

Om de omständigheter som konstituerar ett samboförhållande anges i lagtexten blir lagstiftningen enligt kommitténs uppfattning mer infonnativ och därigenom mer lättförståelig för enskilda personer. Om lagen dessutom anges vara tillämplig två personer i stället för en man och en kvinna blir lagens definition av ett samboförhållande könsneutral. Definitionen kommer därmed att omfatta såväl heterosexuella som homosexuella sambor.

De svårigheter som föreligger att ange en exakt tidpunkt för när ett samboförhållande uppstår kommer emellertid att kvarstå. Denna fråga kan knappast lösas utan att vissa absoluta förutsättningar uppställs för att ett samboförhållande skall föreligga. Som framhållits

anses ovan skulle detta kunna leda till negativa konsekvenser för personer vars samlevnad egentligen omfattas av sambolagen där sådan

men en absolut förutsättning saknas.

Även det skisserade förslaget inte till fullo löser de problem

om som kan uppstå när det gäller att avgöra när ett samboförhållande föreligger,

kommittén att fördelarna är påtagliga i jämförelse med den anser nuvarande regleringen. Kommittén förslår därför att definitionen

av begreppet sambor ändras i enlighet med vad som ovan angetts.

Enligt nuvarande reglering krävs för att ett samboförhållande skall föreligga att en ogift man och en ogift kvinna bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Genom sådan definition utesluts

en sammanboende där någon av parterna är gift annat håll, inte bara från sambolagens tillämpningsområde utan även från terrnens

begreppsmässiga innehåll. Som lagrådet påpekade i 1986/87:1 är

prop. en så snäv tolkning sannolikt inte avsedd i annan lagstiftning s. 368. Lagrådet anförde att en huvudprincip i lagstiftningen bör vara att när

inte uttryckligt undantag sker begreppet sambo får omfatta samtliga

fall där en man och en kvinna lever samman under äktenskapsliknande förhållanden. Kommittén delar denna uppfattning. I definitionen av vad som avses med begreppet sambor bör därmed inte ställas krav på att parterna är ogifta eller att de inte är registrerade partner. Däremot anser kommittén att sambolagen endast bör bli tillämplig samboförhållanden där ingen parterna är gift eller registrerad partner.

av

188 Överväganden och förslag betraflande sambolagen

4.3.4.2 Förutsättningarna för att ett samboförhållande skall anses

ha upphört

Förslag: I lagen skall uttömmande när ett samboförhållande

anges

upphör. Ett samboförhållande upphör när samborna eller någon av

dem ingår äktenskap eller registrerat partnerskap eller sambo

när en

avlider eller när parterna flyttar isär. Därutöver skall ett

samboförhållande anses upphöra när en sambos eller båda sam-

bomas ansökan om förordnande av bodelningsförrättare eller om rätt

att få bo kvar i bostaden inkommer till domstol eller när en

ensam

sambo väcker talan Övertagande bostad inte omfattas av

om av som

bodelning.

I sambolagen finns inte någon uttrycklig regel som anger när ett samboförhållande upphör. Trots detta knyts flera av sambolagens rättsverkningar till denna tidpunkt. Den osäkerhet som kan råda om när ett samboförhållande upphör kan givetvis vara till förfång för parterna.

Det är helt klart att ett samboförhållande upphör när någon av samborna ingår äktenskap eller registrerat partnerskap, när en sambo avlider eller när samborna efter en uttrycklig eller underförstådd överenskommelse om att samboförhållandet har upphört flyttar isär. Det är emellertid tveksamt om ett samboförhållande kan upphöra utan att parterna flyttar isär.

Det förekommer att parterna av olika skäl under en tid fortsätter att bo tillsammans trots att de är överens om att förhållandet har upphört. Denna situation har inte ansetts föranleda några särskilda svårigheter utifrån sambolagen eftersom parterna knappast förvärvar egendom för gemensamt bruk efter det att förhållandet upphört. Vid tillämpningen

annan lagstiftning som förutsätter att ett samboförhållande föreav ligger kan det dock vara svårt att avgöra om parterna fortfarande skall anses som sambor. En annan situation som kan orsaka osäkerhet är att den sambon anser att förhållandet upphört någon separation

ena men inte sker på grund av att den andra sambon gör sig oanträffbar eller vägrar flytta.

I ovan nämnda situationer där parterna inte flyttar isär är frågan om sambomas överenskommelse eller endera sambons uppfattning skall tillmätas självständig betydelse vid bedömningen om ett samboförhållande fortfarande föreligger.

I NJA 1994 s. 61 förklarade HD att den parten gett uttryck

om ena för att han eller hon bryter samboförhållandet måste samboförhållandet anses ha upphört såvida inte förklaringen strider mot de faktiska

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag beträffande sambolagen 189

förhållandena. Frågan är emellertid när den ena eller båda sambomas uppfattning om att samboförhållandet upphört kan anses strida mot de faktiska förhållandena. Förmodligen det så i de flesta fall om parterna fortsätter att bo tillsammans. Aven om det sexuella samlivet eller det ekonomiska samarbetet upphört bör detta inte medföra att samboförhållandet förlorar sin ställning som ett samboförhållande om parterna fortsätter att bo tillsammans. Detta stöds av RH 1989:56 där bl.a. det sexuella samlivet upphört men ett samboförhållande ändå ansågs föreligga. Enligt Tottie a.a. s. 602 kan det dock finnas situationer där så mycket av den gemenskap som man vanligtvis förknippar med äktenskapet upphört att existera att samboförhållandet måste anses ha upphört även om parterna inte flyttar isär.

Det föreligger onekligen stora svårigheter att kontrollera sambomas uppgifter att förhållandet upphört när de fortfarande bor

om tillsammans. En ordning där ett samboförhållande kan upphöra genom sambos subjektiva viljeförklaring gör det lätt för sammanboende par att framställa sig som ömsom sambor ömsom ensamstående, beroende vad som är mest förmånligt för dem. Det är därför kommitténs uppfattning att några rättsverkningar inte bör knytas till någondera partens uppfattning om att samboförhållandet upphört såvida detta inte manifesteras på ett för utomstående synbart sätt. Ett sådant synbart sätt är att samborna flyttar isär. Om det endast är den sambon

ena som önskar att förhållandet upphör och den andra sambon inte kan eller vill flytta eller gör sig oanträffbar finns det dock behov en ordning där

av samboförhållandet kan upphöra annat sätt än att parterna rent

genom faktiskt flyttar isär.

Eftersom kommittén valt att inte föreslå att samboförhållanden skall registreras kan inte heller någon avregistrering när samboförhållanden upphör komma i fråga. I samband med att ett samboförhållande avslutas kan en sambo emellertid ansöka om att bodelningsförrättare skall förordnas och om rätt att ensam bo kvar i bostaden. En sambo kan dessutom väcka talan om Övertagande av bostad som inte ingår i bodelning. HD uttalade i ovan nämnda rättsfall att ansökan om

en förordnande av bodelningsförrättare fick uttryck för att

anses ge sökanden har uppfattningen att förhållandet upphört. Samma sak gäller enligt kommitténs uppfattning även en ansökan kvarsittningsrätt

om och talan om Övertagande av en bostad. I och med att ärendet eller målet handläggs vid domstol är det således fråga ett offentligt och

om kontrollerbart förfarande.

Genom en sambos ansökan om någon av nämnda rättsföljder kan sambon anses ge uttryck för uppfattningen att samboförhållandet upphört. Frågan är om det därmed inte skulle kunna slås fast att samboförhållandet upphör genom sådan ansökan. Om ärendet eller

en

målet därefter skulle komma att avskrivas skulle samboförhållandet

ha återupptagits, såvida det inte upphört annat sätt. anses

Den främsta fördelen med att ett samboförhållande skulle anses upphöra i och med att ansökan i något nämnda avseenden

en av inkommer till domstol är att en sambo utan andra sambons medverkan skulle kunna få samboförhållandet att upphöra ett för utomstående kontrollerbart sätt. En sådan ordning kan vara av särskild betydelse för exempelvis kvinnor far illa i samboförhållanden.

som

Även för de sambor är överens att samboförhållandet

som om upphört men som av olika skäl inte flyttat isär skulle en ansökan enligt

få till följd att samboförhållandet upphör. Någon nackdel härmed ovan kan knappast uppstå. Om samboma även efter ansökningen fortsätter att bo tillsammans kan det bli aktuellt att pröva om parterna återupptagit samboförhållandet eller om de sammanbor i en annan

hushållsgemenskap.

Frågan är emellertid om den skisserade ordningen skulle kunna missbrukas av sambor som finner det mer fördelaktigt att betraktas som sammanboende i annan hushållgemenskap. Kommitténs bedömning är att risken härför är liten. De sambor som under falsk förespegling utåt önskar avsluta samboförhållandet kan nå resultat att

samma genom flytta isär och därefter flytta ihop igen. Det är dessutom i ytterst få fall som det föreligger så entydiga fördelar med att anses som ensamstående i stället för sambo att en skenansökan skulle löna sig. Någon risk för att bodelning skulle komma att företas under pågående samboförhållande torde inte heller vara överhängande. Det bör inte kunna komma i fråga att tillåta att egendom som en gång bodelats, bodelas nytt. Ett sådant kringgående av lagen verkar därmed vara

föga meningsfullt.

Kommittén är väl medveten om att den förordade ordningen för ett samboförhållandes upphörande inte korresponderar med vad

som tidigare föreslagits ifråga om när ett samboförhållande skall anses föreligga. Enligt kommitténs uppfattning framstår det dock som mycket betydelsefullt för samboma och särskilt för den svagare parten att

- undanröja rådande osäkerhet om när ett samboförhållande upphör. Vid en samlad bedömning finner kommittén därför att övervägande skäl talar för den föreslagna ordningen.

Det är vidare kommitténs uppfattning att även de omständigheter som medför att ett samboförhållande upphör skall anges i lagen. Kommittén föreslår sålunda att det i sambolagen införs uttömmande

en uppräkning av dessa situationer.

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 191

4.4 som skall fördelas mellan

Egendom

samborna

4.4.1 Diskussionen hearingama

Några deltagarna vid hearingama tog upp frågan om den

av rättspolitiska grunden för den ekonomiska delningsrätten av egendom som den andra parten äger och som är förvärvad för gemensamt bruk. Om detta anspråk avsåg att vara en delning av det gemensamt uppbyggda hemmet borde båda parter ha bidragit till anskaffningen. Det ansågs orättvist att delningsrätten även avsåg egendom där några gemensamma ansträngningar inte gjorts, t.ex. när egendomen införskaffats för medel som den ena sambon ärvt.

I Statskontorets rapport intogs ståndpunkten att samborätten borde utvidgas till fler egendomsslag, exempelvis fritidshus, bil och sparrnedel. Med anledning därav togs frågan upp vid hearingama. De flesta ansåg att samborätten inte borde utvidgas. Några deltagare ansåg dock att fritidsfunktionen har stor betydelse mellan sambor och att därför såväl bilen som båten och fritidshuset borde ingå i den bodelningsbara egendomen. Även bil och båt huvudsakliga

en en vars användning inte är för fritidsändamål borde enligt vissa ingå i den bodelningsbara egendomen.

Diskussion uppkom också samäganderätten till egendom i

om som och för sig inte är det slag att den ingår i bodelningen ägs

av men som av samborna tillsammans bör kunna upplösas i samband med bodelningen. Det flera deltagare ansåg att detta skulle ha

var som praktiska fördelar. Några menade dock att det principiellt felaktigt

var att bodela samägd egendom enbart av det skälet att egendomen var samägd. Dessutom befarades det att en sådan möjlighet skulle leda till tvist om vilken egendom som är samägd. Någon gav uttryck för uppfattningen att om det är problem att dela samägd egendom så skall samäganderättslagen ändras, inte sambolagen. Mot detta framfördes åsikten att en reglering som innebär att samägd egendom skall bodelas har sin plats i sambolagen och inte i samäganderättslagen.

En särskild fråga som kommittén tog är egendom

upp om som en sambo mottagit i arv, grund av testamente eller i gåva kan anses förvärvad för gemensamt begagnande och hur det skall bedömas

om förvärvet sker med föreskrift att egendomen skall enskild.

en om vara Frågan diskuterades främst vid den andra hearingen. Samtliga närvarande ansåg att egendom som förvärvas sådant sätt i vissa fall kan anses förvärvad för gemensamt begagnande. Det dock ingen

var som ansåg att sådan egendom skulle bodelas, det rådde delade

men meningar om en reglering är nödvändig.

192 Överväganden och förslag betraflande sambolagen

4.4.2 Egendom som ingår i bodelningen

När ett samboförhållande upphör skall begäran av någon av samboma deras bostad och bohag fördelas mellan dem

gemensamma

bodelning om egendomen har förvärvats för gemensamt genom begagnande. Det är alltså inte bara egendomens natur utan även det sätt

den förvärvats på som blir föremål för bedömning. som

Principema för äganderätt till egendom är desamma för makar och sambor. Sambor äger således vardera sin egendom och har sina skulder.

sambon har inte något äganderättsanspråk i den bostad eller Den ena bohag den andra sambon anskaffat för gemensamt bruk. Att viss

som egendom i framtiden kan komma att bli föremål för bodelning innebär således inte att den ena sambon äger någon andel i den andras egendom.

För sambor gäller att det är det gemensamma hemmet och dess innehåll skall fördelas vid bodelningen. Vad som avses med

som sambors gemensamma bostad framgår av 2 § sambolagen. Med sambors gemensamma bohag avses enligt 3 § sambolagen möbler, hushållsmaskiner, och annat inre lösöre som är avsett för det gemensamma hemmet.

Till sambors gemensamma bohag räknas inte egendom som används uteslutande för den ena sambons personliga bruk 3 §. Till sambors gemensamma bostad och bohag räknas inte egendom som används huvudsakligen för fritidsändamål 4 §.

Den ekonomiska gemenskapen skapas i och med att egendomen förvärvas för gemensamt begagnande. Vad en sambo har förvärvat före samlevnaden kan således normalt inte förvärvat för

anses vara gemensamt begagnande. Endast om sådant förvärv skett i nära anslutning till att samlevnaden inletts kan det anses att avsikten varit att egendomen skulle begagnas gemensamt. Enligt prop. 1986/87:1 s. 257 kan detta exempelvis vara fallet när den ena parten strax före sarnlevnadens början har skaffat en bostad i vilken samboma därefter har bott tillsammans. Det kan också beträffande bohag vara ett förvärv av t.ex. ett möblemang som sker i omedelbar anslutning till sarnlevnadens början, särskilt om båda parter har varit med och valt möblerna och dessa levereras till den bostad där parterna strax därpå inleder sitt sammanboende.

4.4.3 Egendom som inte ingår i bodelningen

För att egendom skall omfattas av bodelningsreglema i sambolagen skall egendomen dels vara att hänföra till bostad och bohag som

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 193

används för permanent bruk, dels införskaffad för gemensamt vara begagnande. All egendom faller utanför bodelningsreglema. annan Parterna kan enligt 5 § andra stycket sambolagen träffa avtal om att reglerna bodelning inte skall vara tillämpliga. Gemensam bostad om och bohag införskaffats för gemensamt begagnande kommer i så som fall inte att ingå i någon bodelning. Däremot kan bestämmelserna om Övertagande bostad i vissa fall och inskränkningar i rätten att av förfoga över det hemmet komma att tillämpas gemensamma egendomen. Familjelagssakkunniga diskuterade i betänkandet SOU 1981:85 143 egendom än bostad och bohag förvärvats för s. om annan som gemensamt bruk borde ingå i bodelningen mellan sambor. De sakkunniga ansåg att gränsdragningen fick övervägas nännare. Tanken framfördes emellertid att bil anskaffats för gemensamt bruk en som skulle räknas in i bodelningen, liksom båtar och fritidsbostäder. Resonemanget motiverades med att sådan egendom har stor betydelse för familjens ekonomi och i högsta grad påverkar parternas mellanhavanden. Det påpekades att kostnaderna för egendom av detta slag oftast påverkar vad står till buds för övrig konsumtion. Det som ansågs därmed befogat att ta hänsyn till vad som nedlagts vara beträffande dessa föremål utan att riskerade att alltför mycket man avlägsna sig från utgångspunkten, dvs. det gemensamma hemmet och hushållsgemenskapen. Beträffande fritidsbostäder ansågs den ekonomiska sa.mmanflätningen vara lika stark som när det gäller den vanliga bostaden. I propositionen prop. 1986/87:1 diskuterades inte bilar, båtar och fritidshus särskilt. Det uttalades att lagen endast skulle befatta sig med vad praktisk synvinkel är oundgängligt. Genom samlivet med som ur gemensamt hushåll och uppbyggandet av ett gemensamt hem ansågs det ske en faktisk sammanflätning av sambornas ekonomi. Det sades därför behövas regler som ger vägledning för upplösning av det gemensamma hemmet, dvs. av gemensamt bohag och bostad.

4.4.4 Särskilt samägd egendom

om

Som ovan redovisats medför ett samboförhållande inte att egendom som parterna förvärvar blir samägd. Det finns inte någon allmän civilrättslig lag som reglerar uppkomsten av samäganderätt. Samäganderättslagen från 1904 innehåller nämligen endast regler som utgår från att samäganderätt redan föreligger. För en närmare redogörelse för samäganderättens uppkomst och innebörd hänvisas till avsnitt 2.2.1.

194 Överväganden och förslag beträffande sambolagen SOU 1999: 104

I ett samboförhållande finns det skäl att utgå från att det finns egendom innehas med samäganderätt. Detta gäller oftast bostad

som och bohag även sådan egendom diskuterats den bör ingå i

men som om samborätten, såsom exempelvis bil, båt eller fritidshus. För samägd egendom som inte ingår i bodelningen blir, om parterna inte kan enas samägandets upplösning, reglerna i 1904 års lag om samäganderätt om tillämpliga. I betänkandet Äktenskapsbalk SOU 1981:85 s. 252 fanns ett förslag om att samborna skulle ges möjlighet att genom bodelning lösa

samägande även om den aktuella egendomen inte ingick i det upp gemensamma hemmet. Familjelagssakkunniga anförde följande.

Vad sambor bör kunna göra är att beträffande egendom som de fönnögenhetsrättslig grund redan äger tillsammans komma överens om att bodelning skall ske i stället för det ofta opraktiska förfarandet enligt samäganderättslagen, dvs. normalt försäljning av egendomen offentlig auktion. Har de tillsammans förvärvat egendom som inte utgör bostad eller bohag kan det vara praktiskt att dra in också den egendomen i bodelningen. Är deras andelar i den indragna egendomen olika kan detta

stora återverkningar andelsbestämningen vid bodelningen men hindrar inte själva förfarandet. För egendom som inte omfattas av den föreslagna lösningen kommer alltså fortfarande uteslutande förmögenhetsrättsliga principer att gälla för de ogifta samboende, såvitt avser förutsättningarna för själva äganderättsövergången.

Rernissinstansema stödde förslaget. Departementschefen anförde att det kan vara praktiskt att upplösa samäganderätt till viss egendom genom bodelning. Om samborna äger egendom gemensamt bör de ha möjlighet att avtala att sådan egendom skall delas mellan dem genom bodelning vid upplösning av samlevnaden. Lagrådet fann emellertid en sådan regel godtycklig. Enligt lagrådet fanns det inga sakliga skäl till varför egendom därför att den innehas med samäganderätt skall kunna delas mellan samborna genom bodelning medan beträffande annan egendom som inte är bostad eller bohag anskaffad för gemensamt

begagnade allmänna förmögenhetsrättsliga principer och regler skall

gälla. Lagrådet anförde vidare att inte heller det åberopade skälet att

-

bör få möjlighet att undvika det "opraktiska förfarandet" man som samäganderättslagen stadgar för upplösning av förhållandet, försäljning offentlig auktion särskilt bärande. Om samborna är eniga, vilket

förutsattes för tillämpningen, torde de oförhindrade att avtala

vara om vilken förmögenhetsrättslig form som helst för upplösning av samäganderätten. Enligt lagrådet kunde det dessutom ifrågasättas

om inte den föreslagna regeln kan åstadkomma svårigheter vid

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 195

tillämpningen vissa regler i utsökningsbalken UB såsom 8 kap.

av 8 Lagrådet avstyrkte således förslaget och det utgick ur propositionen.

4.4.5 Något om borgenärsskyddet

I 15 § sambolagen att sambo vid bodelningen till skada för

anges om en sina borgenärer har avstått egendom som enligt 10 § har belöpt på sambons andel, gäller vad föreskrivs i 13 kap. 1 och 2 ÄktB

som om verkan en sådan åtgärd vid bodelning mellan makar.

av

Enligt ÄktB kan make avstå från egendom till skada för sina

en borgenärer i huvudsak genom att enskild egendom dras in i bodelningen, att andelsberäkningen innefattande sådana frågor som

värdering, täckning för skuld och jämkning inte utförts ett korrekt sätt eller ag vid lottläggningen utmätningsbar egendom utbytts mot utmätningsfri. Det senare gäller dock inte om den egendom som överlämnas eller förvärvas utgör makamas gemensamma bostad eller bohag och övertas enligt behovsprincipen Tottie, a.a. s. 626. I 15 § sambolagen hänvisas till 10 § samma lag. Denna bestämmelse gäller endast lottläggningen. Enligt Tottie syftar 15 § emellertid i första hand

avvikelser som vid bodelningen gjorts från bestämmelserna om andelsberäkningen. En hänvisning borde därför ha skett även till 8 och 9 §§ a.a. s. 627.

Verkan av eftergiften skall för att ansvar för gäldenärens sambo skall uppkomma vara att den ena sambon genom åtgärden inte kan betala en skuld som uppkommit före bodelningen eller om det av annan anledning kan antas att sambon är obestånd. Eftersom det gemensamma hemmet och bohaget i stor utsträckning är utmätningsfri egendom är det främst beträffande bostadsfastigheter, dyrbara bostadsrätter och exklusivt bohag som ansvar för eftergift kan inträda för den andra sambon. Om behovsprincipen åberopas är det dessutom förmodligen svårt för en borgenär att även vid eftergift av sådan egendom få framgång med en ansvarstalan jfr Tottie, s. 628.

a.a.

Om sambo gjort en otillåten eftergift, kan den andra sambon bli

en betalningsskyldig mot den förres borgenärer.

Om en gäldenårsmake efterger sin rätt vid bodelningen kan det även bli fråga om återvinning av bodelningen i gäldenärens konkurs 4 kap. 7 § konkurslagen. Återvinningsfristen är tre år från det att bodelningshandlingen ingetts till rätten, dvs. gäldenären måste försättas i konkurs inom tre år från ett sådant ingivande. Motsvarande regel gäller inte för sambor. Som skäl har åberopats att sambor inte har möjlighet att i bodelningen dra annan egendom än bostad och bohag

196 Överväganden och förslag betraflande sambolagen

har förvärvats för gemensamt begagnande, samt att ett mera som markerat åsidosättande av borgenäremas intressen kan beivras enligt återvinningsreglema om otillbörliga rättshandlingar eller om gåva av gäldenären dvs. enligt 4 kap. 5 och 6 §§ konkurslagen prop. 1986/87:86 s. 101 f..

4.4.6 Förvärv arv, testamente eller gåva

genom

med föreskrift att skall

om egendomen vara

mottagarens enskilda

En särskild fråga är om egendom som en sambo mottagit i arv, på grund av testamente eller i gåva kan anses förvärvad för gemensamt begagnade.

När egendom erhålls genom arv eller testamente torde man enligt departementschefen mera sällan kunna hävda att egendomen förvärvats för gemensamt begagnade. Det kan däremot vara fallet med gåva, oavsett om denna har givits till den ena eller den andra av de båda samboende prop. 1986/8721 s. 105. Enligt Walin beror distinktionen

att gåvotagare medverkar vid gåva dess mottagande och då

genom kan ha viss avsikt med förvärvet. Walin menar emellertid att motsvarande kan gälla vid arv, om arvingen/sambon vid arvskifte väljer egendom som passar för sambomas gemensamma hem Walin, Gösta, Supplement till Ärvdabalken och Föräldrabalken, Sambolagen,

m.m., 1988 s. 203. Agell anser att delningsrätten bygger på att det gemensamma hemmet i någon mening byggts upp av parterna. Vad en sambo fått utan varje aktiv medverkan kan knappast anses i denna mening förvärvat enligt sambolagen a.a. s. 245 f..

I 7 kap. 2 § ÄktB stadgas bland annat att enskild egendom är egendom som make erhållit genom arv eller testamente eller i gåva och som givare eller testator föreskrivit skall vara mottagarens enskilda. Även egendom trätt i stället för enskild egendom är enskild

som om inte annat föreskrivits genom rättshandlingen där egendomen gjordes enskild. Nu angiven egendom omfattas således inte av mottagande makes giftorättsgods. Sambolagen innehåller inte någon motsvarande reglering.

I såväl förarbetena som i doktrinen har utgått från att villkor

man vid gåva eller testamente att egendomen skall mottagarens

om vara enskilda skall beaktas även i samboförhållanden prop. l986/87:l s. 264 och 376, Carlén Wendels, Bodelning och arvskifte 1994, 151,

s. Agell, a.a. s. 245 f.. Det anses nämligen generellt som stötande om egendom som är fredad i ett äktenskap skall kunna delas och övertas vid tillämpning av sambolagen. Enligt Agell är det naturligt att

ge

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag beträffande sambolagen 197

villkoret motsvarande betydelse för ett samboförhållande som för ett äktenskap eftersom benefik rättshandling dvs. en rättshandling där

en mottagaren får vederlagsfri fönnån givarens bekostnad som t.ex.

en vid gåva skall tolkas i enlighet med den handlandes vilja.

4.4.7 Kommitténs överväganden och förslag

4.4.7.1 Något om principerna bakom vilken egendom som skall

bodelas

Bedömning: I likhet med gällande reglering bör det endast gemensam egendom av visst angivet slag som införskaffats för gemensamt bruk som ingår i bodelning enligt sambolagen.

Det har vid hearingarna framförts till kommittén att effekten av sambolagen kan bli tämligen slumpmässig. I en relation kan den gemensamma bostaden och det gemensamma bohaget vara förvärvade för medel part har sparat före samboförhâllandet. Det kan också

som en

medel som är ärvda. I en annan relation kan man bo i en bostad vara som inte har något marknadsmässigt värde. För att förhindra denna slumpmässiga effekt har det föreslagits att sambolagen skulle begränsas till en delning av egendom som införskaffats för medel som är direkt hänförliga till samboförhållandet.

Den värdemässiga delningen enligt sambolagen utgår från föreställningen om en gemenskap mellan parterna jfr Ryrstedt, Eva, Bodelning och bostad, 1998 s. 306. Oavsett vem av parterna som förvärvat gemensam bostad och bohag för gemensamt begagnande, ingår denna egendom i den delningsbara egendomen. Om resultatet av bodelningen blir stötande kan jämkning ske. Enligt kommitténs uppfattning är sambandet mellan vad som skall delas och vad som skall anses vara gemensamt uppbyggt väl avvägt i sambolagen. Lagen befattar sig endast med vad som ur praktisk synvinkel är oundgängligen erforderligt. Detta gör att regleringen avgränsas ett lättförståeligt sätt. Genom ökade informationsinsatser borde det kunna förhindras att sambor saknar kunskap om vilken egendom som ingår i den värdemässiga delningen. En ökad medvetenhet om sambolagens reglering medför också att sambor i ökad omfattning kan vidta dispositioner för att undvika oönskade bodelningsresultat.

Inom kommittén har det diskuterats om det vore tänkbart att utvidga sambolagen till att omfatta egendom som inte införskaffats för

gemensamt bruk men som under en längre tid använts samboma

av tillsammans. En sådan utvidgning skulle dock strida mot de principer som ligger till grund för delningsrätten i sambolagen. Kommittén har tidigare konstaterat att sambolagens övergripande syfte skall vara att bereda den svagare parten ett minirniskydd vid ett samboförhållandes upplösning. En utvidgning av principerna för delningsrätten

av nu angivet slag skulle föra för långt från detta ställningstagande.

Kommitténs uppfattning är således att de principer ligger till

som grund för den värdemässiga delningen skall bestå. Sambandet mellan vad som parterna gemensamt byggt upp och vad skall delas bör

som inte luckras upp.

4.4.7.2 Samborättsgods ett nytt begrepp

-

Förslag: Sådan gemensam egendom i lagen och

som anges som

införskaffats av samboma för gemensamt begagnande skall

som

huvudregel utgöra sambomas Samborättsgods.

Det har under kommitténs arbete framkommit att det finns behov ett

av begrepp som i likhet med begreppet giftorättsgods i äktenskapsbalken anger att viss egendom i framtiden kan bli föremål för bodelning. Den egendom som avses att omfattas begreppet är egendom

av gemensam av i lagen angivet slag förvärvats för gemensamt begagnande och

som där bodelning av egendomen inte är utesluten till följd vad

av som anges under avsnitt 4.4.7.5 och 4.5.6.1. Kommittén har funnit att

begreppet "samborättsgods väl beskriver det latenta anspråk

framtida delning som kan anses föreligga beträffande sådan egendom. Kommittén föreslår att det nya begreppet införs i sambolagen.

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 199

4.4.7.3 Bör sambolagen gälla egendom än sambors

även annan

gemensamma bostad och bohag

Förslag: Sambolagen skall utöver sambors gemensamma bostad och

bohag omfatta även sambors gemensamma motordrivna fortskaff-

ningsmedel. Som gemensamt motordrivet fortskaffningsmedel räk-

inte sådant används huvudsakligen för fritidsändamål. Vid

nas som

bodelningen skall samma behovs- och skälighetsprövning som görs

vid lottläggningen av bostad och bohag göras beträffande motor-

drivet fortskaffningsmedel.

Till början kan frågan ställas vilka fördelar det skulle innebära om

en sambolagens reglering utökades till andra egendomsslag än gemensam bostad och bohag som förvärvats för gemensamt begagnande. Familjelagssakkunniga påpekade att bilar, båtar och fritidshus är sådan egendom som har stor betydelse för familjens ekonomi och i högsta grad påverkar parternas mellanhavanden. Dessutom uppgavs kostnaderna för denna typ av egendom oftast påverka vad som står till buds för övrig konsumtion. Detta äger nog sin riktighet i många samboförhållanden. Det kan därmed vara värt att diskutera om inte en värdemässigp delning på familjerättslig grund bör beträffande

äga rum annan egendom än bostad och bohag som omfattas av samborätten.

Vid hearingama talades det om att fritidsfunktionen har stor betydelse för sambor och att även egendom som är avsedd för fritidsändamål av detta skäl borde ingå i bodelningen. Kommitténs uppfattning är dock att en lag vars syfte är att ge ett grundläggande skydd för det gemensamma hemmet inte bör inkludera fritidsföremål i samborätten. Fritidshus samt sådana bilar och båtar som främst är avsedda för fritidsändamål bör därmed undantas från den fortsatta diskussionen.

Även bankmedel har nämnts sådan egendom skulle kunna

som som ingå i samborätten och kommittén vill därför beröra även denna fråga. Att bankmedel, som sparats av samboma under den tid samboförhållandet varat, generellt skulle ingå i samborätten bör inte komma i fråga. Det måste finnas möjlighet att undanta medel som sparats för personligt bruk eller för inköp av egendom avsedd för fritidsändamål. De bankmedel som eventuellt skulle kunna hänföras till samborätten är de som sparats för gemensamt bruk till utgifter i hushållet. Att samborätten skulle omfatta även sådan egendom är emellertid mycket tveksamt. Såväl syftet med sparandet att detta

som skett gemensamt i de fall kontot innehas av endast en av samboma

200 Överväganden och förslag betraflande sambolagen

skulle bli mycket svårt för sambo att visa. Dessutom skulle en sådan

en reglering öppna möjlighet för sambor att överföra tillgångar mellan sig. Utifrån borgenärssynpunkt måste detta betraktas som direkt olämpligt.

Av den egendom diskussionen rört kvarstår således endast

som sambomas gemensamma fortskaffningsmedel. Enligt kommitténs uppfattning finns det skäl att närmare överväga om inte dessa bör omfattas av sambolagen.

Att det gemensamt uppbyggda hemmet, dvs. bostad och bohag, bodelas vid en upplösning av samlevnaden motiveras bl.a. av den ekonomiska sammanflätning som uppstår mellan parterna vid uppbyggandet det hemmet. Även bil

av gemensamma en som införskaffats av samboma för gemensamt bruk och som inte används huvudsakligen för fritidsändamål kan oftast antas vara nära förknippad med det gemensamma hushållet. En sådan bil används oftast som transportmedel till och från arbetsplatser eller till daghem, skola, barnens andra aktiviteter eller för inköp och andra ärenden som har anknytning till hushållet. Bilen har därmed ett naturligt sarnröre med utgångspunkten för sambolagen, dvs. med vad som behövs i det vardagliga hushållet.

Om en viss typ av egendom omfattas av samborätten innebär detta i en bodelning att värdet av egendomen kommer att fördelas mellan samboma. Vid denna värdemässiga delning tas inte någon hänsyn till vem av samboma som rent faktiskt förvärvat egendomen. Fördelen med att utvidga sambolagen till att omfatta även sambomas gemensamma bil är att man därigenom kan undvika att egendom som i allmänhet spelar en lika stor ekonomisk roll i samboförhållandet bostad och

som bohag, och rent praktiskt oftast är lika nödvändig, hålls utanför bodelningen. Utvidgningen innebär därmed ett starkare skydd för den svagare parten. Nackdelen skulle dock kunna vara att resultatet blir stötande om förvärvet inte upplevs som hänförligt till vad samboma gemensamt har byggt upp. För att sambandet mellan vad samboma gemensamt byggt upp och vad som skall delas klart skall framgå utgörs samborättsgodset endast av egendom som förvärvats av samboma för gemensamt begagnande.

I vissa begränsade delar av landet är båtar lika oumbärliga för hushållet bilar. Även båt skulle med detta

som en gemensam resonemang kunna omfattas av samborätten såvida förvärvet skett för gemensamt begagnade. Annan egendom med samma användning som bil och båt kan vara exempelvis snöskoter.

Någon uppräkning av de fordon och transportmedel

som sambolagen skall omfatta bör inte göras. I stället bör begreppet motordrivet fortskaffningsmedel användas ett samlingsbegrepp

som över de fordon och transportmedel som kan komma i fråga som

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 201

samborättsgods. Begreppet motordrivet fortskaffningsmedel har hämtats från 8 kap. 7 § brottsbalken BrB. I detta lagrum straffbeläggs tillgrepp fortskaffningsmedel. Genom kravet att fortskaffningsav medlet skall motordrivet utesluts fortskaffningsmedel som normalt vara inte införskaffas för gemensamt bruk och ekonomiska värde vars vanligtvis är mindre betydande, t.ex. cyklar. Kommitténs bedömning är att utvidgning sambolagen till att en av omfatta sambornas gemensamma motordrivna fortskaffningsmedel skulle innebära ett förbättrat skydd för den parten. En sådan svagare utvidgning innebär inte heller något större avsteg från lagens

nuvarande tillämpningsområde. De tillämpningssvårigheter som kan

uppstå vad gäller att bedöma t.ex. bil ingår i samborätten torde om en inte bli större än vad gäller för den egendom som i dag skall som bodelas. Kommittén föreslår sålunda att sambolagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta även sambors motordrivna fortskaffningsmedel i enlighet med det gemensamma anförda. Det bör dock i lagen anges att till sambors gemensamma motordrivna fortskaffningsmedel räknas inte sådana som används huvudsakligen för fritidsändamål. Huvudregeln vid lottläggning enligt ÄktB är att varje make har rätt att sin lott i första hand få sin egendom eller den del av denna som den maken önskar. Undantag görs dock för bostad och bohag. Efter en behovs- och skälighetsprövning kan således en make vid lottläggningen tillskiftas bostad eller bohag tillhör den andra maken. Hittills har som den egendom omfattas sambolagen varit identisk med sådan som av egendom för makar lottläggs efter en behovs- och skälighetsprövsom ning. I och med att samborätten utökas till att omfatta sambornas motordrivna fortskaffningsmedel sammanfaller inte detta gemensamma längre. Det främsta skälet till att kommittén föreslår att sambornas gemensamma motordrivna fortskaffningsmedel skall ingå i samborätten är att skyddet för den parten skall förbättras. Kommittén har svagare påpekat att ett gemensamt motordrivet fortskaffningsmedel rent ovan praktiskt kan lika nödvändigt i hushållet som en gemensam bostad vara eller gemensamt bohag. Även ett motordrivet fortskaffningsmedel som ingår i bodelningen bör därför vid lottläggningen om det är skäligt - kunna tillskiftas den sambo har störst behov det. Härigenom som av uppstår i och för sig diskrepans mellan ÄktB och sambolagen. en Enligt kommitténs uppfattning bör dock detta inte hindra att skyddet för den svagare parten i sambolagen tillgodoses så långt det är möjligt. Kommittén föreslår sålunda att behovs- och skälighetsprövningen vid lottläggningen utsträcks till att omfatta även motordrivet fortskaffningsmedel som ingår i bodelningen.

202 Överväganden och förslag beträffande sambolagen SOU 1999: 104

4.4.7.4 Upplösning av samäganderätt i bodelningen

Bedömning: Det föreligger ett praktiskt behov av att i bodelningen kunna upplösa samäganderätt även till sådan egendom som inte utgör samborättsgods. En sådan ordning kräver dock ingripande förändringar av bodelningsreglema vars konsekvenser noga måste övervägas. Därtill kommer att behov av motsvarande ändringar finns i ÄktB. Ändringarna kan dessutom komma kräva samordning

att en med reglerna i samäganderättslagen. Det får därmed ligga

anses utanför kommitténs uppdrag att företa sådana ändringar. Kommittén vill dock framhålla vikten att frågan utreds i ordning.

av annan

Vid kommitténs hearingar har många deltagare understrukit att det

av praktiska skäl skulle vara fördelaktigt för parterna om egendomsgemenskapen mellan dem kunde upplösas vid ett och tillfälle.

samma Många samboförhållanden är långvariga och många sambor blir med tiden sarnägare till egendom som inte omfattas sambolagen. För

av samboma själva kan det vara svårt att förstå varför samägd soffa ingår

en i bodelningen men inte ett samägt fritidshus.

Om sambor tillåts bodela samägd egendom inte omfattas

som av samborätten skulle det i och för sig innebära utvidgning

en av sambolagens tillämpningsområde. Genom att kräva att samboma skall vara överens om att egendomen är samägd och att den skall bodelas torde dock sambolagens minimiskydd bestå samtidigt det öppnas

som möjlighet till en mer omfattande bodelning för de sambor önskar

som en sådan. En ordning detta slag kan rent principiellt inte

av anses innebära annat än fördelar för samboma. I och för sig har lagrådets invändningar mot att egendom som ägs på förmögenhetsrättslig grund bodelas och blir ett farniljerättsligt fång visst fog för sig. En ordning där samägandet i sig utgör grund för bodelning är inte helt invändningsfri. Det går ändå inte enligt kommitténs mening att komma ifrån att det skulle till stor fördel för parterna de

vara om gavs möjlighet att klara ut sina mellanhavanden vid ett och tillfälle.

samma Detta särskilt mot bakgrund att samäganderättslagen från år 1904

av inte har modemiserats och att dess komplicerade metoder för upplösning av samäganderätt alltjämt består.

Av ÄktB framgår emellertid att bodelningsreglernas syfte inte är att

upplösa samäganderätt. Enligt ll kap. 7 § ÄktB

har varje make rätt att på sin lott i första hand få sin egendom eller den del denna den

av som maken önskar. Undantag görs i 11 kap. 8 § ÄktB för makamas gemensamma bostad och bohag, där det att den make bäst

anges som

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 203

behöver makamas bostad eller bohag har rätt att få denna gemensamma egendom i avräkning sin lott eller, om värdet är ringa, utan avräkning. Detta innebär att om ingen av makarna är beredd att till den andra maken avstå andel samägd egendom och det inte är fråga om av bostad eller gemensamt bohag kommer makarna även efter gemensam bodelningen äga egendomen gemensamt. Önskar makarna att att samägandet skall upplösas och kan de inte komma överens om vem skall behålla egendomen, återstår offentlig auktion enligt som samäganderättslagen. Visserligen kan det hävdas att såväl makar som sambor i de allra flesta fall vid bodelningen kan komma överens om hur egendomen skall fördelas, särskilt om alternativet är försäljning av egendomen offentlig auktion. För att uppnå någon klar fördel med att låta samägd egendom ingå i bodelningen måste det dock vara möjligt att fördela egendomen mellan parterna, även om de inte kan enas om hur detta skall ske. Endast så sätt kan förfarandet med försäljning offentlig auktion undvikas. Är överens hur egendomen skall parterna om fördelas bortfaller givetvis det praktiska behovet av att bodela egendomen. Som redovisats i avsnitt 4.4.4 föreslog Familjelagssakkunniga att samboma skulle ges möjlighet att lösa upp samägande genom bodelning även om den aktuella egendomen inte ingick i det gemensamma hemmet. Ett av skälen till att Lagrådet avstyrkte förslaget var att bodelning av samägd egendom kunde åstadkomma svårigheter vid tillämpningen av vissa regler i UB såsom 8 kap. 8 Enligt detta lagrum kan kronofogdemyndigheten om utmätning skett av andel i egendom som tillhör två eller flera och samäganderättslagen är tillämplig yrkande av sökanden, gäldenären eller annan delägare förordna att hela egendomen skall säljas. Enligt 6 § samäganderättslagen gäller att en delägare inte är berättigad att få till stånd en försäljning av egendomen i dess helhet om han och övriga delägare har avtalat att gemenskapen inte får upplösas ett sådant sätt. I rättsfallet NJA 1991 s. 597 har det ansetts att ett sådant avtal hindrar en utmätningssökande att enligt 8 kap. 8 § UB utverka förordnande om försäljning av egendomen i dess helhet. HD uttalade att något undantag inte gjorts för det fallet att försäljning begärts av utmätningssökanden. Enligt HD fick det därmed anses att en sådan försäljning hindras av ett mellan delägarna träffat avtal om att försäljningen av hela egendomen offentlig auktion för deras räkning inte får ske. Enligt kommitténs mening har gemensamma Lagrådets ovan redovisade invändning genom rättsfallet förlorat i tyngd eftersom de svårigheter som Lagrådet pekade kan uppstå redan genom ett avtal mellan samägama. p r

204 Överväganden och förslag betraflande sambolagen SOU 1999: 104

Det sagda innebär dock inte att man kan bortse från borgenärsintresset. I och med att möjligheten att överföra egendom mellan parterna ökar, blir också risken större att de utmätningsbara tillgångarna byts ut mot utmätningsfria. Genom en utvidgning av eftergiftsbestämmelsema och regleringen i konkurslagen bör det dock kunna förhindras att borgenärsintresset lider skada.

Enligt kommittén kan det dock riktas andra invändningar än den som Lagrådet påpekade mot ett förslag om att samägd egendom skall kunna upplösas i bodelningen mellan sambor.

En sådan invändning gäller konsekvenserna i skuldavräkningshänseende och därmed också för andelsberäkningen. Sålunda skulle en av samboma som har stora skulder vilka inte hänför sig till samborättsgodset eller någon annan särskild egendom, såsom exempelvis studiemedelsskulder, få avräkna skulden sin del den

av samägda egendomen. Om den andra sambon inte har motsvarande skulder, skulle dennas nettoförrnögenhet troligtvis bli den enda delningsbara. Sambon med studiemedelsskulden skulle sålunda vid en likadelning få tillgodoräkna sig hälften av värdet av den andra sambons delningsbara egendom utan att behöva dela med sig av sin egendoms värde. Även sådant resultat skulle kunna angripas med stöd

om ett av jämkningsregeln i sambolagen kan det inte uteslutas att lagens syfte

att tillgodose den svagare parten vid upplösning ett

av samboförhållande skulle kunna motverkas. Ett annat sätt att rätta till

ett sådant resultat skulle givetvis vara att ändra skuldavräkningsregeln. Som kommittén framhåller i avsnitt 4.6.7.4 är principerna för skuldtäckning i princip desamma för sambor som för äkta makar och vid införandet av äktenskapsbalken diskuterades särskilt studiemedelsskulder. Det ansågs dock inte vara någon lämplig lösning att införa särskilda skuldtäckningsregler för en viss typ av skulder se prop. 1986/87:1 s. 168. Med hänsyn härtill är kommittén inte beredd att förorda en ändring av skuldavräkningsregeln i sambolagen i nu angivet syfte.

En invändning av än större tyngd mot att låta samägd egendom ingå i bodelningen är, enligt kommitténs mening, problemet med lottläggningsreglema. Enligt nuvarande regler i sambolagen görs

en behovs- och skälighetsprövning vid lottläggningen den egendom

av som omfattas av bodelningen. Med hänsyn till att samägd egendom kan vara av mycket skiftande karaktär torde i vart fall behovsprövning

en

utesluten. Även skälighetsprövning skulle kunna vara om en vara möjlig är det enligt kommitténs uppfattning inte lämpligt att åstadkomma lottläggningsregler vid oenighet mellan parterna

som möjliggör en upplösning av samäganderätten endast i sambolagen. Motsvarande ändringar bör i så fall göras även i ÄktB. Ändringama

Överväganden och förslag betraflande sambolagen 205

SOU 1999: 104

kunna komma kräva samordning med reglerna i torde dessutom att en Frågan får därmed sådant slag att

samäganderättslagen. anses vara av

den faller utanför kommitténs uppdrag. Trots de invändningar framförts vidhåller kommittén att som ovan det finns praktiskt behov att kunna upplösa samäganderätt även ett av till sådan egendom inte utgörs samborättsgods i anslutning till som av bodelningen. Frågan hur detta rättsligt skall åstadkommas samt om frågan denna möjlighet skall gälla också för äkta makar bör även om dock övervägas i ordning. Därvid bör dessutom konsekvenserna annan samägd egendom skulle tillfalla endera parten genom ett av att farniljerättsligt fång, i stället för för närvarande genom ett som förrnögenhetsrättsligt fång, analyseras. Kommittén anser det angeläget

att frågan snarast ses över.

4.4.7.5 Egendom är mottagarens enskilda föreskrift som genom vid arv, testamente eller gåva

Förslag: Det skall i sambolagen att egendom som förvärvas anges sambon testamente eller gåva med föreskrift om av ena genom arv, egendomen är enskild inte skall utgöra samborättsgods. Detatt skall gälla egendom trätt i stället för enskild egendom, samma som det inte den rättshandling grund av vilken egendomen om genom skall enskild föreskrivits att ersättningsegendom inte skall vara vara enskild egendom.

Det kan förekomma att egendom erhålls i gåva, grund av som testamente eller i kan anses förvärvad för gemensamt begagnande. arv En förutsättning härför är dock någon form av medverkan vid förvärvet mottagaren talar för att egendomen mottagits för ett gemensamt av som brukande. Man kan tänka sig fall där det finns ett generellt testamente till förmån för är sambo. Om samboma från boet tar ut en person som egendom de ämnar använda gemensamt får egendomen kanske som förvärvad för gemensamt bruk. Ett annat fall är att en av anses samboma ärvt med föreskrift om att pengarna skall vara enskild pengar egendom och att samboma för arvet köper bostad eller bohag för gemensamt bruk. Frågan under vilka omständigheter förvärvet kan för gemensamt begagnande hör främst hemma i anses vara rättstillämpningen. I doktrin och praxis har utgått från att egendom som förvärvats man arv, testamente eller gåva med föreskrift om att egendomen genom

skall vara förväivarens enskilda skall undantas från bodelning både i äktenskap och i samboförhållanden. Utgångspunkten för detta ställningstagande är att det inte kan ha varit givarens, testators eller arvlåtarens avsikt att mottagaren skall få undanta egendomen vid bodelning efter upplösning av äktenskap inte vid delning efter upplösning men av sarnboförhållanden. Även någon oklarhet inte om föreligger om hur dessa fall skall bedömas anser kommittén för tydlighetens skull att det bör framgå av sambolagen att egendomen i dessa fall inte skall omfattas samboav rätten. I motivuttalandena till nuvarande 10 § sambolagen, är som en lottläggningsregel, anges att eftersom övertaganderätten för gifta inte omfattar egendom som är enskild till följd villkor vid gåva eller i av testamente, får det oskäligt att sådan egendom skulle kunna anses övertas så länge parterna endast lever samman ogifta prop. l986/87:l

s. 264. Eftersom lottläggningsregeln förutsätter andelsberäkning

att en skett kan det emellertid aldrig bli aktuellt i detta sammanhang att beakta enskild egendom. följd kommitténs förslag är detta En av att kommer att framgå tydligare.

4.5 Några

bodelningsfrågor

4.5.1 Diskussionen vid

hearingama

Vid hearingama uppkom diskussion det enligt sambolagen om är möjligt att träffa avtal om att viss egendom inte skall ingå i bodelningen. De flesta ansåg att det föreligger starka skäl för tillåta att sådana partiella avtal. Ovissheten detta är möjligt föranledde många om advokater att avstå från att råda klienter träffa partiella avtal. Ett att

klargörande av frågan efterlystes.

Fråga uppkom också om det borde möjligt att utföra bodelning vara under pågående samboförhållande. Det ansågs dock allmänt att en sådan reglering skulle föra för långt från sambolagens syfte. En bodelning under pågående samboförhållande ansågs dessutom kräva ett omfattande skyddsnät för borgenärema. Däremot ansågs det att kommittén borde överväga möjligheten för sambor inför det att att samboförhållandet upphör träffa föravtal bodelning. om Flera av deltagarna ansåg att preklusionsfrist för när

en bodelning

senast skall begäras borde i lagen. Med utgångspunkten anges att bodelning endast kommer till stånd någon samboma begär det om av ansågs en sådan frist vara nödvändig. En förutsättning för införandet av en frist ansågs dock att det kan preciseras samboförvara när ett

1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 207 SOU

hållande upphör. Tidsfristens längd föreslogs uppgå till mellan 2 och 5 år. Några deltagare ansåg dock att frågan om tidsfrist fått en en tillfredsställande lösning HD:s avgöranden NJA 1993 s. 302 I genom och II. Det fördel att det finns utrymme för en angavs vara en skönsmässig prövning med utgångspunkt i samtliga relevanta omständigheter och det påpekades att tidsfrist kan innebära en rättsförluster för den som missar fristen.

4.5.2 Avtal enligt 5 § sambolagen

När samboförhållande upphör skall någon samborna begär ett om av det deras bostad och bohag förvärvats för gemensamma som begagnande fördelas mellan dem bodelning. Om gemensamt genom samboförhållandet upphör grund av att en sambo avlider skall begäran bodelning framställas senast när bouppteckningen förrättas om jfr 5 § första stycket sambolagen. Enligt andra stycket samma paragraf gäller inte första stycket om samboma har kommit överens om det i ett skriftligt avtal som har undertecknats av dem båda. Eftersom makar kan ordna sina egendomsförhållanden så sätt att enbart viss egendom görs till enskild genom äktenskapsförord har det inte ansetts finnas något skäl att förvägra sambor en liknande avtalsmöjlighet beträffande egendom ingår i samborätten. Frågan som är emellertid lagen innefattar möjligheten att träffa partiella avtal. om På det sätt lagtexten utformats kan få intryck att parterna endast man av har möjlighet att avtala att någon bodelning mellan parterna överhuvudtaget inte skall förrättas när förhållandet upphör.

4.5.3 Bodelning under pågående samboförhållande

Makar kan enligt 9 kap. l § andra stycket ÄktB under äktenskapet förrätta bodelning utan att mål äktenskapsskillnad pågår. Någon om möjlighet för sambor att innan samboförhållande upphör förrätta bodelning ger sambolagen inte. Enligt förarbetena till ÄktB kan syftet med bodelning under äktenskapet vara att skapa klarhet i en äganderättssituation, att åstadkomma en ekonomisk utjämning mellan makarna eller att annars reda makarnas egendomsförhållanden prop. 1986/87:1 s. 53. upp Genom bodelning under äktenskapet blir det klarlagt vad vardera maken i fortsättningen äger. Om en make vid bodelningen får överta egendom som tidigare tillhört andra maken uppkommer skyddet mot den tidigare ägarens eventuella borgenärer genom bodelningen. Den

208 Överväganden och förslag betraflande sambolagen

egendom som tilldelas en make blir även fortsättningsvis giftorättsgods och kommer som sådan att ingå i bodelning. För att giftorätt skall

en ny uteslutas i samband med bodelning krävs att makarna upprättar ett äktenskapsförord. Om annat inte bestämts genom äktenskapsförord har makarna således kvar det ömsesidiga kravet likadelning all

av egendom jfr Tottie, a.a. s. 238.

En förtida bodelning mellan makar kan partiell, dvs. omfatta

vara endast viss del av makamas egendom. Frågan länge omdiskuterad i

var doktrinen se Anders Eriksson i SvJT 1989 3.331, Walin i SvJT

1989 s. 720 och Tottie a.a. s. 239 f.. I NJA 1991 s. 284 fann HD emellertid att varken lagtexten eller annat utgör hinder mot partiell bodelning under pågående äktenskap.

En möjlighet för sambor att förrätta bodelning under samlevnadstiden föreslogs Familjelagssakkunniga i SOU 1981:85

av s. 255 och 425 f.. Familjelagssakkunniga anförde att parterna, för att få bättre överensstämmelse med de verkliga förhållandena, kan vilja dela upp exempelvis bostaden så att de i fortsättningen äger hälften

var eller så önskar parterna kanske att viss egendom inte längre skall ingå bland de tillgångar som i framtiden skall delas utan tillhöra parten

ena ensam. Departementschefen anförde dock i l986/87:1 108 att

prop. s. det så länge förhållandet består inte finns skäl

att acceptera familjerättsligt grundande överföringar bodelning mellan samborna och att sådana överföringar får ske i fömiögenhetsrättslig ordning t.ex. genom gåva eller försäljning. De sakkunnigas förslag ansågs kunna medföra att en sambo genom att begära bodelning under samboendetiden skulle kunna undandra egendom tillhör den andra

som sambon från dennes borgenärer, vilket inte kunde godtas. Det befanns därför saknas anledning att införa regler möjliggjorde för sambor

som att göra bodelning redan under samboendetiden.

4.5.4 Föravtal

om bodelning

Enligt 9 kap. 13 § ÄktB får makar inför omedelbart förestående

en äktenskapsskillnad avtala om den kommande bodelningen eller

om annat har samband med denna. Över avtalet skall

som upprättas en handling som undertecknas av makarna. Avtal makar i annat fall

som ingått om kommande bodelning är utan verkan det inte utgör

om äktenskapsförord. Vad som främst skiljer föravtalen från de andra äktenskapsrättsliga avtalen är de mer begränsade rättsverkningar

som ett föravtal ger upphov till. Föravtal får t.ex. ingen verkan makes

mot borgenärer. Inte heller makarna emellan föranleder avtalet någon ändring i egendomsförhållandena; föravtalet innebär endast

att

1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 209 SOU

makarna ömsesidigt förbinder sig den kommande bodelningen att ge det innehåll avtalet Tottie, a.a. s. 285. som anger Enligt lagtexten skall äktenskapsskillnaden omedelbart vara förestående. Det skall alltså finnas ett samband mellan föravtalet och

upplösningen. I SOU 1981:85 s. 249 angav Familjelagssakkunniga att

makarna sedan föravtal ingåtts beslutar sig för att fortsätta om ett äktenskapet och detta sedan också tid innan det nytt blir varar en aktuellt med skilsmässa bör det tidigare föravtalet anses ha spelat ut sin

roll. Farniljelagssakkunniga diskuterade inte även sambor borde ges om möjlighet träffa föravtal bodelning SOU 1981:85 s. 256 f.. I att om betänkandet konstaterades att bodelning mellan sambor avser för visst ändamål förvärvad egendom. Eftersom sambor är oförhindrade att efter brytning utan att behöva avvakta bestämd dag genast en - en avtala bodelning den bostaden ansågs ingenting om av gemensamma hindra bodelning sker så fort de bestämt sig för att separera. Sambor att förklarades inte sätt makar knyta uppgörelsen till en samma som framtida och vid uppgörelsen ännu inte bestämd dag. De problem som avsetts att lösas med bestämmelserna föravtal om bodelning mellan om makar bedömdes därmed inte uppstå enligt den ordning som gäller för sambor. Mot denna bakgrund ansåg Familjelagssakkunniga inte att det fanns skäl att införa bestämmelser föravtal bodelning för om om sambor. Frågan föravtal om bodelning beträffande sambor diskuterades om lagrådet i 1986/87:1 374. Lagrådet ansåg inte att det är av prop. s. säkert att ett föravtal utan vidare skulle bli ogiltigt och erinrade om att föravtal mellan makar utan stöd av direkt lagbestämmelse ansetts under vissa förutsättningar bli gällande. Det erinrades dock om att sambolagen är socialt betingad och avser att bereda skydd för den svagare parten och att det kunde finnas skäl att jämka avtal där ena partens rätt att överta den andra sambons bostad avtalats bort. I proposition uttalade departementschefen sin mening samma som att sambolagen endast utrymme för samboma att med familjeger rättslig verkan träffa sådana avtal som uttryckligen anges i lagen och att någon utveckling familjerättsliga avtal utanför lagen inte var avsedd. av

Departementschefen ansåg att det inte fanns något praktiskt behov av

att öppna en sådan möjlighet s. 394.

210 Överväganden och förslag betraflande sambolagen SOU 1999: 104

4.5.5 Behovet tidsfrist för när

av en begäran om

bodelning senast skall framställas

Enligt 5 § sambolagen skall när ett samboförhållande upphör, begäran av någon av samboma, deras gemensamma bostad och bohag fördelas mellan dem genom bodelning, om egendomen förvärvats för gemensamt begagnande. Bodelning kan således ske först när ett samboförhållande upphört. Dessutom krävs att någon samboma begär

av bodelning.

Om ett samboförhållande upplöses sambons död skall

genom ena begäran om bodelning framställas av den efterlevande sambon senast när bouppteckning förrättas. Någon tidsfrist för när begäran bodel-

om ning senast skall ske uppställs inte i lagen för det fall att samboförhållandet upphört under båda parternas livstid. I lagförarbetena prop. l986/87:l s. 258 angavs att begäran bodelning borde fram-

en om ställas i nära anslutning till att samboförhållandet upplöses.

Lagrådet påpekade att avsaknaden av tidsbegränsning kunde tänkas

få mindre lyckade konsekvenser i fall då det har dröjt länge innan

en begäran om bodelning görs. Lagrådet fann emellertid att någon särskild preklusionsfrist, ehuru i och för sig önskvärd, inte alldeles nöd-

var vändig prop. 1986/87:1 s. 373.

Frågan om vad som skall anses vara i nära anslutning till att samboförhållandet upphör har överlämnats till rättspraxis.

I RH 1992:8 ogillades en ansökan om förordnande bodelningsförrättare

av

när drygt ett år och två månader förflutit från samboförhållandets upplös-

ning.

HD tog ställning i frågan i de båda rättsfallen NJA 1993 302 I

s. och II.

I båda målen hade den parten vid domstol ansökt förordnande

ena om av

bodelningsförrättare medan motparten bestritt ansökningen den grund att

sökanden försuttit sin rätt att begära bodelning. I det fallet hade det för-

ena

flutit fyra fem månader och i det andra fallet hade det förflutit nio måna-

-

der mellan separationen och ena sambons begäran bodelningsförrättare.

om

HD ansåg att varken avfattning 5 § eller uttalandena under för-

av

arbetena kunde ge underlag att att sambo utan vidare skall ha

anse en anses

förlorat sin rätt till bodelning för det fall att han eller hon underlåter fram-

ställa begäran därom i anslutning till samboförhållandets upplösning. Fråga

ansågs i stället vara om en sådan underlåtenhet under vissa förhållanden skulle kunna betraktas som en bindande eftergift, vilken hindrar sambon

att

senare påkalla bodelning. HD ansåg, i överensstämmelse med allmänna

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 211

principer, sambo efter det att samboförhållandet upphört formlöst kan att en efterge sin till bodelning med bindande verkan. Även passivitet från rätt sambons sida borde då beroende omständigheterna kunna få sådan verkan. HD anförde att domstolen delade departementschefens uppfattning att det givetvis är fördel om en begäran om bodelning framställs i nära en anslutning till samlevnadens upphörande. Med hänsyn inte minst till att det under tiden för separation kan förutsättas andra frågor som står i en vara blickpunkten för parterna än de ekonomiska mellanhavandena ansåg HD att underlåtenhet från sambos sida att redan då ta upp frågan om bodelning en inte rimligen kan tillerkännas verkan som ett rättsavstående i andra fall än när omständigheterna klart stöd för en sådan tolkning. Enligt HD var ger det knappast möjligt att göra något mer generellt uttalande i frågan vilken tid från samboförhållandets upplösning som normalt borde ha förflutit för att underlåtenhet att begära bodelning skall anses innebära att sambon har eftergett sin rätt. Samboförhållandets varaktighet, omständigheterna kring dess upplösning och beskaffenheten den egendom kan bli föremål av som för bodelning ansågs tillhöra de faktorer som måste kunna tilläggas betydelse vid bedömningen. Skulle det visas att parterna fört diskussioner egendomens fördelning utan att bodelning i formell mening har varit om tal måste detta också enligt HD kunna beaktas, liksom om den ene parten utan skäl undandragit sig att lämna besked med anledning av en uttrycklig förfrågan av den andra. Inte i något av de två rättsfallen ansåg HD att den förflutit från samboförhållandets upphörande till dess bodelning tid som begärdes var så lång att det redan på grund härav skulle anses att den ena sambon eftergett sin rätt till bodelning. Det var inte heller visat att den sambo som begärde bodelning gett den andra sambon befogad anledning att utgå från att bodelning inte skulle påkallas. HD biföll således i båda fallen sökandens ansökan om att bodelningsförrättare skulle förordnas. Justitierådet Munck tillade till de enhälliga domskälen att det finns anledning att räkna med att den sambo som bestrider en ansökan om bodelningsförrättare i regel inte i detta ärende kan styrka att den andre sambon eftergett sin rätt med bindande verkan. Trots invändningen torde därför bodelningsförrättare komma att förordnas. Frågan kan därefter uppkomma vid förfarandet inför bodelningsförrättaren. Oavsett om bodelningsförrättafinner invändningen befogad eller inte, dvs. oavsett om bodelningsförren rättare anger att det inte finns något att dela eller om bodelningsförrättaren i vanlig ordning bestämmer delning den egendom som kan bli föremål om av för bodelning, kan beslutet klandras 20 § sambolagen jämfört med 17 kap. 6 § andra stycket ÃktB.

212 Överväganden och förslag betraflande sambolagen SOU 1999: 104

Rättsfallen har kommenterats Åke Saldeen i Juridisk tidskrift 1993-

av 94 s. 341 ff. Enligt Saldeen kan en regel om preklusionsfrist givetvis tänkas någon gång med hänsyn till omständigheterna in leda till

casu ett obilligt resultat. Fråga är dock enligt Saldeen inte införandet

om av en sådan frist ändock hade varit att föredra med hänsyn till önskemålet om klarhet och förutsebarhet.

I RH 1994:21 hade en sambo framställt sin begäran om bodelning drygt två

och ett halvt efter samboförhållandets upplösning. Sambon anförde stor

arbetsbörda som förklaring till tidsutdräkten. Svea hovrätt fann att dröjs-

målet inte kunde anses ligga inom den tidsram som skall vara acceptabel

sett i belysningen av uttalandena i lagmotiven.

Det finns inte någon tidsfrist som anger när begäran om bodelning skall ske efter det att ett äktenskap upplösts.

I NJA 1993 s. 570 hade den f.d. makan dröjt 24 med att framställa

yrkandet om förordnande av bodelningsförrättare utan att ha förklarat

dröjsmålet. HD ansåg att den f.d. makan inte längre kunde ha rätt att

anses

påkalla bodelning mellan parterna.

4.5.6 Kommitténs och

överväganden förslag

4.5.6.1 Avtal om att viss egendom skall undantas från bodelning

Förslag: Sambor skall kunna träffa avtal såväl att bodelning

om

överhuvudtaget inte skall ske att viss egendom utgör

som som

samborättsgods inte skall ingå i bodelning. Den rätt till delning

som

samboma avtalar bort skall kunna återinföras ett nytt avtal.

genom

Enligt nuvarande 5 § andra stycket sambolagen skall bodelning inte ske om samboma kommit överens det i ett skriftligt avtal har

om som undertecknats av dem båda. Frågan är därmed sambor har möjlighet

om att träffa avtal om att endast visst samborättsgods skall ingå i bodelningen medan annan egendom som i och för sig är bodelningsbar skall hållas utanför.

Enligt ÄktB har makar rätt att delvis behålla giftorättsgemenskapen. Genom äktenskapsförord kan makar exempelvis att endast

enas om en viss tillgång skall vara enskild egendom eller att tillgångar make

som förvärvat efter en viss tidpunkt skall tillkomma maken enskilt medan

Överväganden och förslag betraflande sambolagen 213

SOU 1999: 104

övriga tillgångar skall giftorättsgods. Genom ett nytt äktenskapsvara förord kan makar bestämma att egendomen skall vara giftorättsgods. Enligt kommitténs uppfatttning är det högst rimligt att sambor, liksom avtala endast viss egendom skall undantas från makar, skall kunna att bodelningen. avfattning i sambolagen talar mot att det finns möjlig- Lagrummets träffa partiella avtal. I och för sig skulle det kunna hävdas att en het att bestämmelse medger bodelning inte behöver ske även skulle som att medge undantag från bodelning görs beträffande viss angiven egenatt dom. Anledningen till det är osäkert i detta fall det större inkluatt om derar det mindre uttalande i 1986/87:1. Detta uttalande är ett prop. gjordes dock i fråga frågan möjligheten att träffa fören annan - om avtal angivet innehåll varvid det hävdades att sambor med av närmare familjerättslig verkan endast kan träffa sådana avtal som uttryckligen

anges i lagen. Kommitténs uppfattning är att sambor, liksom makar, skall kunna avtala viss egendom skall undantas från bodelningen. Sambor bör att dessutom sätt makar i ett nytt avtal kunna återinföra den samma som till delning de tidigare avtalat bort. Den osäkerhet som råder i rätt som fråga partiella avtals giltighet enligt sambolagen är befogad. om Kommittén föreslår därför att sambolagen förtydligas så att det klart framgår denna typ avtal omfattas lagen och därmed har att av av

familjerättslig verkan.

4.5.6.2 Möjlighet till bodelning under pågående samboförhållande

Bedömning: Någon möjlighet till bodelning under pågående sambo-

förhållande bör inte införas.

Sambolagen inte sambor någon möjlighet att förrätta bodelning ger medan samboförhållandet pågår. Ett skäl till att införa möjlighet till bodelning under pågående samboförhållande kan vara att sambor, precis makar, har behov av att under samboförhållandet klarlägga som

äganderättsförhållandena beträffande bodelningsbar egendom. Som

exempel kan nämnas att ena sambon står som lagfaren ägare till en fastighet medan den andra har ett äganderättsanspråk dold äganderätt till viss andel fastigheten. Genom bodelning är det möjligt att - av åstadkomma bättre överensstämmelse med de verkliga förhållanen dena.

214 Överväganden och förslag betraflande sambolagen

Behovet av att klarlägga äganderättsförhållandena framfördes av Familjelagssakkunniga som ett skäl till att sambor borde ha möjlighet att förrätta bodelning under pågående samboförhållande. Härutöver anfördes att om förtida bodelningar skulle förbjudas skulle det uppkomma stora praktiska problem. De sambor under samboförsom hållandets bestånd vill klara ut ägandeförhållandena skulle kunna finna anledning att tillfälligt flytta isär och göra den önskade bodelningen. Efter återflytten skulle tvekan kunna uppkomma bodelningens om giltighet. Att i efterhand behöva göra prövning sambofören av hållandet vid tidpunkten för bodelningen eller det eller mindre av mer allvarliga syftet med särflyttningen ansågs inte någon tilltalande vara lösning.

I prop. 1986/87:1 ansågs Familjelagssakkunnigas förslag kunna

medföra att en sambo genom att begära bodelning under samboendetiden skulle kunna undandra egendom tillhör den andra sambon som från dennas borgenärer. Det påtalades dessutom någon större risk att för kringgående av reglerna inte förelåg eftersom den lösning försom ordats beträffande fördelning bostad och bohag jämte skuldtäckav ningsreglema inte medförde att detta framstod meningsfullt. Försom slaget om att införa regler som möjliggjorde för sambor att göra bodelning redan under samboendetiden avfärdades därmed. Sambolagens syfte är ett flertal gånger tidigare påpekats som att genom en minimireglering ge skydd den parten vid ett svagare samboförhållandes upplösning. Kommitténs principiella uppfattning är att det inom ramen för sådan skyddslagstiftning skulle föra för långt en att ställa upp regler för en bodelning under pågående samboförhållande. Endast starka skäl skulle tala för behov härav föreom att ett låg till skydd för den parten finns det skäl öppna sådan svagare att en möjlighet. Det kan visserligen hävdas att den överensstämmelse med de verkliga förhållandena skulle kunna uppnås bodelning under som genom pågående samboförhållande kan För den gagna en svagare part. som vill göra en dold äganderätt synlig finns emellertid möjlighet härtill genom att föra talan i domstol. Det finns dessutom möjlighet för sambor att förrnögenhetsrättslig grund överföra egendom mellan sig. Kommitténs uppfattning är således att de skäl talar för som att införa en möjlighet till bodelning under ett pågående samboförhållande inte är tillräckligt starka. I detta sammanhang vill kommittén bemöta Familjelagssakkunnigas uttalande att det finns risk för skenhandlingar sambor inte möjom ges lighet att bodela under pågående förhållande och det kan föranleda att svårigheter att i efterhand avgöra förhållandet verkligen upphört om när bodelningen företogs. Enligt nuvarande 5 § sambolagen skall

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 215

bodelning ske när ett samboförhållande upphör. Med hänsyn till kommitténs förslag i avsnitt 4.3.4.2 när ett förhållande skall anses om ha upphört, bör bodelning tidigast ske i samband med att parterna flyttar isär eller när sambo ansökt förordnande om en om bodelningsförrättare, kvarsittningsrätt eller Övertagande bostad. Har av bodelning skett vid denna tidpunkt parterna bestämt sig för att men återuppta sitt förhållande ligger det i sakens natur att den egendom som gång bodelats inte kan bli föremål för en ny bodelning. Den en omständigheten att egendom inte kan bodelas än en gång bör mer minska intresset för skentransaktioner.

4.5.6.3 Möjlighet att träffa föravtal om bodelning

Förslag: Sambor skall inför ett omedelbart förestående upphörande samboförhållandet ha möjlighet att avtala den kommande av om bodelningen och har samband med denna. Över avtalet annat som skall upprättas handling undertecknas båda samboma. Är en som av villkoret i föravtalet oskäligt skall det jämkas.

Inför omedelbart förestående äktenskapsskillnad får makar avtala en den kommande bodelningen eller annat som har samband med om om denna. Det har tidigare ansetts saknas praktiskt behov av att öppna möjlighet för sambor att träffa föravtal om bodelning. Kommittén har ovan slagit fast att bodelning endast skall få ske när samboförhållandet upphör och dessutom angett i vilka situationer ett samboförhållande skall upphöra. Härvid har det inte ansetts tillanses räckligt att parterna är överens att förhållandet har upphört utan att om detta har manifesterats ett för utomstående synbart sätt. Genom kommitténs förslag ökar det praktiska behovet att kunna träffa förav avtal. De sambor är överens att förhållandet upphört utan att som om de omedelbart flyttar isär eller annat sätt utåt bringar samboförhållandet att upphöra kan behöva avtala om den kommande bodelningen till dess att de lagliga förutsättningarna för att förrätta en sådan föreligger. Kommittén anser därför att möjligheten att träffa föravtal bör införas i sambolagen. Någon rättsverkan gentemot tredje får avtalet inte. Liksom vad man gäller föravtal mellan makar 9 kap. 13 § ÄktB skall föravtalet ha förlorat sin verkan om samboma kommer överens om att fortsätta samboförhållandet och frågan om dess upphörande aktualiseras först en längre tid därefter.

216 Överväganden och förslag betraflande sambolagen SOU 1999: 104

Makar kan i föravtal avtala även om annat som har samband med bodelningen. Som exempel sådana frågor nämns i förarbetena till ÄktB hur avräkning för täckning skuld skall göras och vilka andelar

av som skall tillkomma makarna SOU 1981:85 s. 396 och prop. 1986/87:1 155. Även sambor bör möjlighet avtala frågor

s. ges att om som aktualiseras vid en bodelning men som inte direkt tar sikte på vem av samborna som skall komma att tilldelas viss i bodelningen ingående egendom.

Liksom enligt ÄktB bör formkrav föravtalen uppställas. Det bör därvid dels krävas att föravtalet har skriftlig form, dels att båda

samborna undertecknar avtalet.

Om föravtalet omfattar all egendom skall ingå i bodelningen

som återstår endast för samborna att skriftligen bekräfta föravtalet när det inte längre finns något hinder mot att förrätta bodelning, dvs. när samboförhållandet har upphört. Genom bekräftelsen får föravtalet karaktär av bodelning jfr Tottie, a.a. s. 288.

Om villkor i föravtalet är oskäligt bör det kunna jämkas enligt sambolagen.

4.5.6.4 Behovet av en tidsfrist för när begäran bodelning

om

senast skall framställas

Förslag: Bodelning under båda sambomas livstid skall påkallas

senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde.

Frågan om det i lagen bör anges en tid inom vilken begäran

en om bodelning skall framställas är en av de frågor det enligt direktiven

som åligger kommittén att överväga. Varken sambolagen eller ÄktB innehåller någon tidsfrist för när ansökan bodelning senast skall ske

om när båda samborna är i livet. Frågan har överlämnats rättstillämpningen. HD har i rättsfallen NJA 1993 302 I och H ansett att tids-

s. aspekten får betydelse när det gäller att avgöra underlåtenhet

om att begära bodelning skall betraktas bindande eftergift.

som en

En bestämd tid inom vilken begäran bodelning skall framställas

om skulle onekligen öka förutsebarheten för samborna.

En omständighet som har ansetts tala mot fast tidsgräns är svårig-

en heten att fastställa när ett samboförhållande har upphört. Kommitténs uppfattning är att denna svårighet avsevärt minskar kommitténs

genom förslag om en reglering av frågan ett samboförhållandes

om upphörande. Det finns emellertid fara med att fastställd preklusions-

en en

1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 217 SOU

frist kan leda till obilliga resultat. Som HD påpekar i ovan nämnda rättsfall kan det vid tiden för separation finnas andra frågor som står en i blickpunkten för parterna än de ekonomiska mellanhavandena. Utan angiven tidsfrist finns det utrymme att beakta de skäl av en personlig eller natur kan finnas till att begäran om bodelannan som ning inte framställts i omedelbar anslutning till separationen. Det finns också möjlighet att beakta samboförhållandets varaktighet, omständigheterna kring dess upplösning och beskaffenheten av den egendom som kan bli föremål för bodelning. Dessa omständigheter ansågs i de båda rättsfallen betydelse för bedömningen sambon hade vara av av om eftergett sin rätt till bodelning. HD ansåg att det även borde beaktas om parterna fört diskussioner om egendomens fördelning utan att bodelning i formell mening varit tal, liksom om den ena parten utan skäl undandragit sig att lämna besked om bodelning efter en uttrycklig förfrågan av den andra. Som tidigare angetts finns ingen tidsfrist för när bodelning senast skall påkallas i ÄktB. Att införa sådan tidsfrist i sambolagen skulle en således innebära ett avsteg från samstämrnigheten mellan sambolagen och ÄktB. Det bör dock i detta sammanhang framhållas att bodelning enligt sambolagen i till vad gäller enligt ÄktB inte är motsats som - obligatorisk. Avsaknaden av preklusionsfrist i sambolagen kan en därför bidra till att parterna under lång tid lever i ovisshet om vad som gäller i olika avseenden. Som exempel härpå kan nämnas bestämmelserna om inskränkningarna i rätten att förfoga över det gemensamma hemmet som i princip är gällande till dess att bodelning sker. Detsamma skulle också komma att gälla den av kommittén nedan föreslagna bestämmelsen redovisningsplikt. Införandet av en bestämd om tidsfrist för när bodelning enligt sambolagen senast skall påkallas skulle därför innebära ökad förutsebarhet för samboma i nämnda en hänseenden. Utan bestämd tidsfrist kan vidare svårigheter uppstå för en den enskilde att efter samboförhållandets upplösning bedöma sin ekonomiska situation och planera för framtiden. Mot bakgrund det anförda anser kommittén att övervägande skäl av talar för införande av en tidsfrist för påkallande av bodelning i sambolagen. Den risk för stötande resultat som finns i och med att rätten till bodelning kan förlorad bör emellertid beaktas och tidsfristen bör inte sättas alltför snävt. Samtidigt är det angeläget att begäran om bodelning framställs snarast möjligt efter det att samboförhållandet upphört. När det gäller bodelning med anledning av ena sambons dödsfall gäller i dag att bodelning skall påkallas senast vid bouppteckningen, vilken skall förrättas senast tre månader efter dödsfallet. Med beaktande härav anser kommittén att en bestämmelse om att bodelning under sambomas livstid skall påkallas senast ett år efter det att sambo-

218 Överväganden och förslag betraflande sambolagen SOU 1999: 104

förhållandet upphörde är tillräckligt generös för att obilliga resultat skall kunna undvikas.

Om en sambo avlider efter det att förhållandet upphört innan

men bodelning skett skall liksom för närvarande den efterlevande sambon begära bodelning senast när bouppteckningen förrättas.

4.5.6.5 Behovet av en tidsfrist för när begäran Övertagande

om av

bostad senast skall framställas

Förslag: Om båda samboma är i livet förlorar sambo rätten att ta

en över en bostad som den andra sambon innehar med hyres- eller bostadsrätt, och som inte utgör samborättsgods, inte anspråk

om Övertagande har framställts inom tre månader efter det att sambon har flyttat från bostaden och senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde.

Innehar den ena sambon den gemensamma bostaden med hyresrätt eller bostadsrätt och ingår egendomen inte i bodelning, kan enligt 16§ sambolagen den andra sambon ha rätt att överta den när samboförhållandet upphör. Härför krävs att den sambon bäst behöver bostaden och att ett sådant Övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt är skäligt. Om samboma inte har eller har haft barn tillsammans gäller detta dock endast om synnerliga skäl talar för det.

En sambo förlorar sin rätt att ta över hyres- eller bostadsrätten,

om sambon inte framställt anspråk det senast inom tre månader efter det att sambon har flyttat från bostaden. Någon tidsgräns för när

ett anspråk Övertagande av bostad senast skall framställas finns inte för den sambo som bor kvar i bostad innehas den andra sambon.

en som av Detta har främst ansetts ha betydelse när samlevnaden upphört grund av dödsfall prop. 1973:32 170.

s.

Som en följd av att en tidsfrist för när bodelning senast skall påkallas föreslås införas i sambolagen bör frist med

en samma tidsangivelse införas beträffande när ett anspråk Övertagande

om av bostad som inte ingår i bodelningen senast skall framställas. Detta gäller dock endast båda samboma är i livet. Härigenom kommer

om den nedan föreslagna redovisningsskyldigheten och inskränkningarna i rätten att förfoga över det hemmet få enhetlig

gemensamma att en tidsbegränsning. Har bodelning inte påkallats eller anspråk på Övertagande av bostad inte skett inom ett efter det att sambo-

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 219

förhållandet upphört upphör redovisningsplikten och inkränkningarna i rätten att förfoga över det gemensamma hemmet.

Någon tidsgräns för begäran om Övertagande föreslås inte när sambo bor kvar i bostaden efter det att samboförhållandet upphört på grund av dödsfall.

4.6 Sambos behov av mot

- skydd illojala transaktioner och oskäliga bodelnings-

resultat

4.6.1 Diskussionen vid

hearingama

Några av deltagarna vid hearingama sade sig ha erfarenhet av illojala ageranden i samboförhâllanden. Det underströks att det inte förekommer ofta att en sambo medvetet drar nytta av samboregleringen för att tillskansa sig förmåner på bekostnad av den andra sambon men att problemet finns. Det sades oftast gälla det fall att egendom sålts kort tid innan samboförhållandet upphört eller strax därefter före

- men bodelningen och att egendomens värde så sätt undandragits från

bodelningen. För att förhindra detta ansågs det finnas behov av att knyta värdet av den delningsbara egendomen till tidpunkten för separationen på samma sätt som man har en speciell tidpunkt för upplösning av giftorättsgods. På så sätt skulle det kunna förhindras att ena sambon undandrog värdet av bostad eller bohag från bodelningen genom att egendomen såldes efter separationen men före bodelningen. Det underströks att även en redovisningsplikt borde införas i sambolagen. Däremot var många tveksamma till en vederlagsregel. I de fall bostaden eller bohaget sålts en viss kortare tid före separationen tyckte några att det i och för sig skulle vara rimligt att värdet av det sålda ingick i bodelningen. En sådan lösning ansågs dock av de flesta inte att förena med delningsrätten enligt sambolagen.

Det anmärktes att bestämmelserna om inskränkningar i förfoganderätten var alltför tandlösa. Särskilt avseende fast egendom påpekades det att det finns goda möjligheter för sambo att sälja eller inteckna

en fastigheten om parterna inte anmält att egendomen utgör deras

gemensamma bostad.

Kritik riktades mot de gällande principerna för skuldtäckning. Särskilt studiemedelsskulder sades vara ett problem. Dessa kan uppgå till betydande belopp och avräknas ofta även mot delningsbar egendom. Om den andra sambon inte har liknande studieskulder kan det innebära att endast den skuldfria sambons samborättsgods blir föremål för

delning. Den skuldsatta sambon får då dels behålla sitt samborättsgods, dels förvärva hälften den andra sambons samborättsgods. Detta bedöms

orättvist mot den andra sambon särskilt som skulderna kommer att vara betalas framtida förvärvsinkomster. En annan brist i skuldtäcknings-

av reglerna sades gälla det fall där en skuld är förenad med särskild förmånsrätt i delningsbar egendom men pengarna använts till annat än den egendom den är hänförlig till, t.ex. inköp av aktier.

Jämkningsregeln ansågs lämpa sig dåligt som allmän reservutgång när övriga bodelningsregler slår snett. Några deltagare efterlyste med anledning härav större möjligheter att kompensera den sambo som har minst delningsbar egendom.

4.6.2 Avsaknaden

av en redovisningsregel

I ÄktB finns bestämmelser redovisning 9 kap. 3 §. Bestämmel-

om serna tar när det är fråga om äktenskapsskillnad sikte tiden från ansökan om äktenskapsskillnad fram till dess att bodelning sker.

Enligt 9 kap. 3 § ÄktB är varje make skyldig att redovisa för sin egendom under tiden mellan den dag då talan om äktenskapsskillnad väcktes och bodelningstillfállet. Makarna är enligt andra meningen i paragrafen skyldiga att lämna varandra uppgifter som kan vara av betydelse vid bodelningen, i övrigt anges inte vad redovisningsplikten innefattar. I prop. 1986/87:1 s. 158 anges att makarna skall lämna upplysningar om egendomen och dess förvaltning under tiden fram till bodelningen. De bör för detta ändamål kunna redovisa gjorda avhändelser, utbyten, underhåll och förbättringar samt kunna förete räkenskaper och verifikationer. Vidare sägs att det iredovisningsskyldigheten ligger att en make har att sköta och förvalta sin egendom på ett omsorgsfull och aktsamt sätt. Den make som förbrukar sin egendom i mer eller mindre klart uttalad avsikt att undandra den andra maken egendom vid bodelningen bryter således mot sin skyldighet enligt paragrafen.

Någon redovisningsplikt föreligger inte enligt sambolagen. I Farniljelagssakkunnigas betänkande fanns ett förslag härom. Förslaget upptogs inte i prop. 1986/8721. Lagrådet föreslog emellertid prop. 1986/87:1 s. 373 att det i 5 § sambolagen skulle införas en mening med lydelse Bodelning skall göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag när samboförhållandet upphör. Departementschefen ansåg dock en sådan bestämmelse onödig och anförde att den principiella skillnaden mellan bodelning enligt ÄktB och sambolagen möjligen inte skulle framgå om en sådan regel infördes.

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 221

4.6.3 Avsaknaden av en vederlagsregel

I ll kap. 4 § ÄktB finns den s.k. vederlagsregeln. Enligt första stycket gäller att den maken utan den andra makens samtycke inom tre om ena år innan talan äktenskapsskillnad i inte obetydlig omfattning genom om gåva minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till att öka värdet sin enskilda egendom, skall den andra parten kompenseav härför vid bodelningen. Detta görs på så sätt att den förstnämnda ras partens andel vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas gåvans värde eller värdet av det använda giftorättssom om godset alltjämt hade ingått i dennes giftorättsgods och dennes del i det sammanlagda giftorättsgodset minskas i motsvarande mån. Enligt andra stycket gäller vad sägs enskild egendom i första stycket också som om vissa rättigheter enligt 10 kap. 3 § ÄktB inte skall ingå i bodelsom ningen. Vidare gäller enligt andra stycket kompensationskravet när en makes användning av sitt giftorättsgods har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring eller eget pensionssparkonto ökat eller att maken förvärvat förmån på grund av sådan försäkring eller pensionssparavtal. I dessa fall har make rätt till vederlag även om han eller hon samtyckt

till åtgärden.

Avsikten med bestämmelsen har varit att man skall kunna rätta till effekten sådana illojala transaktioner make gör inför en av som en förestående äktenskapsskillnad i syfte att minska det giftorättsgods som den andra maken skall få del Det behövs dock inte någon utredning syftet med makens transaktioner utan det räcker att konstatera att om den minskat giftorättsgodset prop. 1986/87:1 s. 171. Sambolagen innehåller inte någon bestämmelse om vederlag.

4.6.4 J

ämkningsregeln

Jämkningsregeln medför möjlighet att göra avsteg från likadelningsprincipen. I den mån en likadelning skulle vara oskälig med hänsyn till samboförhållandets längd men även till sambomas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skall bodelning i stället göras så att sambo med störst behållning får behålla mer av sin egendom 9 § första meningen sambolagen. Jämkning kan endast ske så sätt att den sambo som annars skulle avstå egendom till den andra sambon får behålla sin egendom. Det kan därmed aldrig komma i fråga sambo vid andelsberäkningen får ut att en än hälften av sambomas samlade nettovinst av den bodelningsbara mer egendomen.

222 Överväganden och förslag betrafiande sambolagen SOU 1999: 104

I sambolagen är jämkningsregeln tillämplig inte bara när bodelning sker under båda sambornas livstid utan också när bodelning sker efter

sambons död. Jämkning enligt ÄktB gäller dock endast vid ena bodelning i makamas livstid 12 kap. l § andra stycket ÄktB.

Frågan huruvida jämkning skall ske avgörs efter en helhetsbedömning samtliga omständigheter, varvid samlevnadens längd utgör en

av av de omständigheter som skall beaktas. Någon femârsschablon som normalt bör tillämpas för gifta och som räknas från äktenskapets ingående tillämpas inte på sambor. Det finns dock en situation där man kan snegla på femårsschablonen. Om egendom som har förvärvats före samboförhållandet byts ut blir den egendomen förvärvad för

nya gemensamt begagnande. Upphör förhållandet kort tid därefter anses det ofta oskäligt att likadela värdet av egendomen. I sådana fall kan det finnas skäl att jämka. Om bodelning mellan samboma sker sedan fem år förflutit efter det att t.ex. ett bostadsbyte skett bör dock enligt motiven jämkning normalt inte ske jfr prop. 1986/87:1 s. 262 och Agell, a.a. s. 250.

Om en sambo är försatt i konkurs nä: bodelningen skall förrättas eller det finns andra särskilda skäl att inte dela sambornas egendom skall varje sambo behålla sin egendom sin andel 9 § andra

som meningen.

Jämkning enligt 9 § innebär bara en beräkning andelama. Vid

av den därpå följande lottläggningen bestäms hur egendomen skall fördelas mellan samboma.

4.6.5 Skuldavräkningsreglema

Skuldtäckning enligt sambolagen skall i första hand ske den

ur egendom som skulden är hänförlig till. Om skuldinte kan hänföras till

en någon särskild egendom skall den täckas med sådan egendom inte

som skall ingå i delningen. Först om den egendom inte skall ingå i del-

som ningen inte räcker till för att täcka dessa skulder är det möjligt att ta i anspråk den egendom som skall ingå i delningen 7 § andra stycket sambolagen.

En skuld är hänförlig till viss egendom främst den är förenad

om med särskild förmånsrätt i egendomen. Även andra former samband

av mellan skuld och egendom kan emellertid förekomma, skulden

t.ex. om har uppkommit genom att ett lån tagits för att finansiera inköp

av egendomen eller om skulden beror att egendomen förvärvats kredit prop. 1986/87:1 s. 261.

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 223

Skuldavräkningsreglema har ansetts skydda den ena parten i ett samboförhållande utan att borgenärsintressena åsidosätts a. prop. s. 103.

Det ankommer på den part som begär skuldavräkningen att styrka att skulden är hänförlig till den egendom som skall delas eller att skulden visserligen inte är hänförlig till denna egendom men ändå är avräkningsgill därför att den inte kan täckas med annan egendom som parten har a. prop.-s. 261.

Vad återstår värdet sambomas bostad och bohag efter

som av av avdrag för skulder skall normalt delas lika mellan samboma 8 § sambolagen.

4.6.6 Inskränkningar i rätten att förfoga över det

gemensamma hemmet

Inskränkningarna i rätten att förfoga över det gemensamma hemmet är i princip överensstämmande för makar och sambor 7 kap. 5 § ÃktB och 17§ sambolagen. Regleringen är dock inte heltäckande och endast delvis sanktionerad.

Den egendom skyddas rådighetsinskränkningarna enligt

som genom sambolagen är endast bostad och bohag.

Samtycke från sambo krävs bl.a. för försäljning av bostad och bohag, uthyrning av bostad, inteckning i fast egendom och pantsättning av bostad och bohag.

När det gäller fast egendom som innehas make kontrollerar

av inskrivningsmyndigheten att samtycke från andra maken finns. För att sambor skall erhålla samma skydd som makar mot dispositioner från andra makens sida krävs en anmälan till inskrivningsmyndigheten om att fastigheten som är lagfaren för en av samboma eller en tomträtt för vilken en av dem är inskriven som innehavare är gemensam bostad för dem båda 2§ andra stycket sambolagen. En sambo inte gjort

som sådan anmälan till inskrivningsmyndigheten har små möjligheter att få upprättelse för en eventuell rättsförlust.

Vad gäller belåning av fastighet är det endast i de fall när inteckningsbelastningen på egendomen ökar som det krävs samtycke. Med andra ord är det endast nya inteckningar som kräver samtycke. Något samtycke till själva pantsättningen krävs inte. Det föreligger således inget hinder make eller sambo äger fastighet använ-

mot att en som en der ett äldre obelånat pantbrev ägarhypotek för ett nytt lån utan att inhämta den andra partens samtycke. Anledningen härtill har ansetts vara att det skulle föranleda praktiska problem inom kreditlivet

om varje kreditgivare själv skulle bevaka att kravet på samtycke var upp-

224 Överväganden och förslag betrc1fi"ande sambolagen

fyllt med risk för rättsförlust kunde följa detta försummades

som om prop. 1986/87:1 136. I departementspromemorian Ds 1997:84

s. Elektroniskt ansökningsförfarande i inskrivningsärenden föreslås

m.m. emellertid att kravet skriftligt samtycke från make och sambo till inteckning fast egendom och tomträtt avskaffas och ersätts med ett

av

medgivande till pantsättning av egendomen.

Om make eller sambo utan andra partens samtycke säljer egendomen eller upplåter nyttjanderätt till egendom kan rättshandlingen förklaras ogiltig och återpå talan den senare. Detsamma gäller vid

av pantsättning bohag. Överlåtelse eller pantsättning bohag skall

av av inte förklaras ogiltig den innehavaren fått egendomen i sin

om nya besittning i god tro. Talan skall väckas hos domstolen inom tre månader från det att den andra sambon fick kännedom om förfogandet över bostaden eller överlämnandet av bohaget. Talan får dock inte väckas efter det att lagfart eller inskrivning beviljats. Varken ÄktB eller sambolagen innehåller några bestämmelser som tar sikte det fall att

make eller sambo utan samtycke eller tillstånd har intecknat fast en egendom eller tomträtt jfr 7kap. 9 § ÄktB och 19 § sambolagen. Avsaknaden av reglering i inteckningsfallet har sin förklaring i att det åligger inskrivningsmyndigheten att i förekommande fall kontrollera att erforderligt samtycke eller tillstånd finns. Saknas samtycke eller tillstånd föreligger hinder mot att bevilja inteckning och ansökningen skall i stället vilandeförklaras. För det fall inskrivningsmyndigheten ändå skulle ha beviljat inteckning har make eller sambo som gjort anmälan enligt 2 § andra stycket sambolagen möjlighet att föra talan mot inskrivningsbeslutet jfr Tottie, a.a. s. 198.

I de fall gemensam bostad inte utgörs av fast egendom eller tomträtt fordras medgivande till pantsättning. Pantsättning av t.ex. en bostadsrätt fordrar således medgivande av andra maken eller sambon. Inte heller sådan pantsättning utan samtycke eller tillstånd är

en sanktionerad i ÄktB eller sambolagen. Om make eller sambo utan

en medgivande eller tillstånd har pantsatt en bostadsrätt saknar den andra sambon således möjlighet att väcka talan om ogiltighet av pantsättningen och återgång av densamma jfr Tottie, a.a. s. 198 f..

Rådighetsinskränkningsreglema har inte primärt något ekonomiskt

syfte. Skadestånd kan därför inte bli aktuellt i de fall en make eller sambo har förfogat över egendomen utan den andra makens eller sambons medgivande och rättshandlingen blir bestående jfr Tottie, a.a. s. 206.

I Ds 1997:84 diskuteras om inte make eller sambo skall ges möjlighet att föra talan vid domstol om ogiltighet och återgång av pantsättning. Detta anses dock medföra praktiska olägenheter för kreditlivet. Med hänsyn till att flertalet långivare, banker och

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 225

kreditinstitut står under offentlig tillsyn får det dessutom antas att dessa regelmässigt till att samtyckesreglema följs så långt som möjligt. ser Mot bakgrund härav i promemorian övervägande skäl tala för att anses inte införa någon regel detta slag s. 50. Promemorian bereds för av närvarande inom departementet.

4.6.7 Kommitténs överväganden och förslag

4.6.7.1 Behovet av en redovisningsregel

Förslag: En bodelning enligt sambolagen skall ha sin utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag samboförhållandet upphör. Varje sambo skall vara skyldig att tills bodelning förrättas eller frågan om bodelning faller redovisa för egendom som utgör samborättsgods samt för bostad som innehas med hyresrätt eller bostadsrätt och kan bli föremål för Övertagande.

Endast bostad och bohag som förvärvats för gemensamt bruk, ingår enligt gällande reglering i samborätten. Utgångspunkten vid bodelning enligt sambolagen är således vilken slags egendom det rör sig om och i vilket syfte den anskaffats. Om bostad eller bohag som införskaffats för gemensamt bruk säljs eller annat sätt avhänds ingår värdet av egendomen inte i bodelningen. Sker avhändandet efter det att samboförhållandet upphört men innan bodelning äger rum är det tveksamt om värdet ingår i bodelningen. Om en sambo agerar illojalt och avhänder sig egendom i tiden mellan förhållandets upphörande och bodelningen finns det få möjligheter att ingripa eftersom reglerna om godtrosförvärv i många fall medför att transaktionen blir bestående. Rådighetsinskränkningsreglema har inte något primärt ekonomiskt syfte. Skadestånd kan således inte bli aktuellt i de fall en sambo har förfogat över egendomen utan den andra sambons samtycke. De bristande möjligheterna att ingripa mot illojala förfaranden sedan förhållandet upphört men innan bodelning sker föranleder två frågor. För det första kan det diskuteras om inte bodelningen bör ha sin

utgångspunkt i egendomsförhållandena en viss dag den dag

förhållandet upphör och för det andra om det inte finns behov av en bestämmelse om redovisningsplikt. Sambolagen syftar bl.a. till att bevara det gemensamma hemmet den sambo som bäst behöver det. Genom bodelningen sker emellertid också värdemässig delning. Denna delning hänför sig i princip till en

226 Överväganden och förslag beträffande sambolagen SOU 1999: 104

tidpunkten för samboförhållandets upphörande. Beträffande skulderna anges det i nuvarande 7 § att vid andelsberäkningen av vad en sambo äger av bostad och bohag skall avräknas så mycket att det täcker de skulder som den sambon hade när samboförhållandet upphörde. Sedan samboförhållandet upphört kan man inte längre förvärva tillgångar för gemensamt bruk. Den dag samboförhållandet upphör är alltså den kritiska dagen, dvs. den dag som är grundläggande för bodelningen. Enligt kommitténs uppfattning bör det även beträffande tillgångarna klargöras att det är den egendom som sambon hade när förhållandet upphörde som skall ingå i bodelningen. Härigenom kommer värdet av samborättsgodset som fanns vid denna tidpunkt att ingå i bodelningen oavsett om egendomen finns i behåll eller inte. En sådan ordning förstärker skyddet för den svagare parten och kan inte anses oförenlig med sambolagens principiella uppbyggnad.

För att säkerställa att samborättsgodset, eller värdet av sådan egendom, förvaltas på bästa sätt bör sambolagen dessutom kompletteras med en bestämmelse om redovisningsplikt. En sambo bör dock inte endast vara redovisningsskyldig för egendom utgör samborätts-

som gods utan även för bostad som innehas med hyresrätt eller bostadsrätt och som kan bli föremål för Övertagande enligt nuvarande 16

Redovisningsplikten för sambor bör liksom för makar innefatta en upplysningsskyldighet om egendomen och dess förvaltning och för detta ändamål skall en sambo kunna redovisa gjorda avhändelser, utbyten, underhåll och förbättringar samt kunna förete räkenskaper och verifikationer. För en värderninskning som är att tillskriva sambos

en bristande aktsamhet vid förvaltningen skall denna sambo själv

svara, och bodelningsresultatet får till detta.

anpassas

Kommittén har tidigare föreslagit att det skall införas tidsfrist för

en när bodelning enligt sambolagen senast skall påkallas Härigenom kommer redovisningsplikten att begränsas tidsmässigt. Har bodelning inte påkallats inom den tid som krävs för att rätten till bodelning skall

kvarstå bortfaller redovisningsplikten.

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 227

4.6.7.2 Behovet av en vederlagsregel

Bedömning: Någon vederlagsregel bör inte införas i sambolagen.

Vid diskussioner om det behövs en vederlagsregel i sambolagen brukar nedanstående typ av exempel ges.

Sambo A köpte en bostadsrättslägenhet som skulle utgöra gemensam

bostad för honom och sambo B. Några år senare kom A och B överens om

att köpa villa i stället. Bostadsrättslägenheten som stigit en del i värde

en

såldes innan A och B funnit någon villa. Samborna flyttade in i en

hyreslägenhet i avvaktan att finna ett hus och A satte in köpeskillingen

500 000 kr sitt bankkonto. Ett halvår senare meddelade A att han ville

separera. B begärde bodelning. Den enda bodelningsbara egendomen som

återstod var möbler av mindre värde som A och B förvärvat för gemensamt

bruk.

En vederlagsregel skulle i ett fall som detta kunna återställa det ekonomiska läge som rådde innan försäljningen ägde rum. Det har hävdats att sådan regel skulle till skydd för part. Det

en vara en svagare finns dock enligt kommitténs uppfattning starka skäl talar mot att

som införa en vederlagsregel i sambolagen. Sambolagens främsta syfte är som tidigare sagts att i möjligaste mån bevara det gemensamma hemmet den sambo som bäst behöver det och att tillförsäkra samborna en lika stor andel vardera i denna egendom. Det går knappast att förena den huvudregel om delningsrätt som finns i sambolagen med en delningsrätt som avser värdet av egendom som avhänts under samboförhållandets bestånd. Redan av detta skäl bör tankarna en vederlagsregel i sambolagen avfärdas. Härtill kommer följande.

Alla transaktioner där bodelningsbar egendom avhänds utan att ersättas av någon ny bodelningsbar egendom innebär i ett samboförhållande att värdet av egendomen undandras från bodelningen. För att kunna klarlägga om samborätten minskat krävs en ingående utredning om hur en eventuell köpeskilling använts. En sådan utredning skulle kunna bli komplicerad. Även det skulle stå klart samborätten

om att minskat kan den andra sambon ha gottgjorts på ett sådant sätt att vederlag inte skall utgå. Man kan t.ex. tänka sig att köpeskillingen använts till inköp av ett fritidshus där båda samborna angetts som lagfarna ägare eller till en gemensam semesterresa. Svåra bedömningar skulle också kunna uppstå om köpeskillingen använts till konsumtion och det gällde att avgöra hur stor del av denna som kommit sambon till del.

Kommitténs uppfattning är därmed att det inte heller är praktiskt

genomförbart att införa en vederlagsregel i sambolagen.

Av såväl principiella som praktiska skäl avstår kommittén således från att föreslå att sambo skall kompenseras för minskning av

en en samborätten som skett under pågående samboförhållande.

4.6.7.3 Skall jämkningsregeln kunna leda till att den ekonomiskt

svagare parten får mer än vid en likadelning

Bedömning: Jämkningsregeln skall inte heller fortsättningsvis

kunna medföra att en sambo kan få större del av den andra sambons delningsbara egendom än vad sambon skulle ha fått vid en likadelning.

Det har ansetts att jämkningsregeln inte tar tillvara den svagare partens intressen eftersom det endast är den part som har bodelningsbar egendom till det högsta värdet som gynnas.

Jämkningsregeln är konstruerad samma sätt i sambolagen som i ÄktB. ÄktB innehåller dock andra möjligheter till jämkning

av egendomsfördelningen mellan makar t.ex. genom möjligheten att jämka villkor i ett äktenskapsförord och möjligheten att bestämma underhållsbidrag.

Jämkningsregeln i ÄktB har angetts ha främsta syfte att träffa

som de kortvariga äktenskapen prop. 1986/87:1 s. 47. Det skall inte vara möjligt att skilja sig till pengar". Huvudregeln likadelning skall

om kunna frångås i den mån en sådan delning skulle framstå oskälig

som med hänsyn särskilt till äktenskapets längd men även till makamas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt, jfr 12 kap. 1 § ÄktB. Det har klart uttalats att jämkning endast skall förekomma i undantagsfall prop. -1986/87:1 s. 184. Oskäligheten skall enligt paragrafen bestå däri make vid bodelningen skall lämna egendom till

att en den andra maken i den omfattning som följer av ll kap. Hänvisningen till ll kap. avser bestämmelserna beräkningen andelarnas storlek

om av ll kap. 1-6§§ ÄktB. Om makarna deltar i bodelningen med olika nettoförmögenheter kan den ekonomiska utjärnningen följer - som av likadelningen i ett visst .fall vara oskälig mot den mer förrnögna maken. Jämkningen avser dock inte att råda bot annat än just den egendomsutjämning som följer av delningsreglema i 11 kap. Man kan därför inte

längre än att någon egendom inte behöver lämnas alls jfr Tottie, a.a. s. 422.

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 229

Vad anförs i specialmotiveringen till jämkningsregeln i ÄktB

som gäller även jämkningsregeln i sambolagen prop. 1986/87:1 s. 262.

Sambolagens delningsregler korresponderar med ÄktB och likadelning är huvudprincip. Det kan visserligen slås fast att jämkningsregeln lämpar sig dåligt som en allmän reservutgång när övriga bodelningsregler slår snett. Trots detta är det svårt att finna skäl att öppna möjlighet för sambo att med stöd av jämkningsregeln få större del av den

en andra sambons delningsbara egendom än han skulle ha fått vid en likadelning. En sådan ändring skulle medföra att ett samboförhållandes ekonomiska rättsverkningar blev mer långtgående än äktenskapets. Mot denna bakgrund förordar kommittén inte någon justering av jämkningsregeln.

4.6.7.4 Ändrade skuldavräkningsregler

Bedömning: Principema för skuldavräkning skall bestå.

Skuldavräkningsregeln i sambolagen är konstruerad så sätt att de fordringar mot en sambo för vilka denna får göra skuldavrälming direkt mot den delningsbara egendomen är sådana som antingen är förenade med särskild förmånsrätt i bostaden eller bohaget eller på annat sätt är att hänföra till sådan egendom. I annat fall gäller att avräkning mot den delningsbara egendomen endast får ske i den mån betalning inte kan erhållas ur annan egendom.

Vad gäller skuldavrälmingsregelns utformning kan en jämförelse göras med skuldavräkningsregeln i ÄktB. Enligt 11 kap. 2 § ÄktB skall enligt huvudregeln avräkning för skulder ske från makens giftorättsgods. Avräkning enskild egendom skall dock ske i två fall. För det första skall fordringar mot en make som är förenade med särskild förmånsrätt i makens enskilda egendom avräknas från denna. För det andra skall skulder som maken ådragit sig för underhåll eller förbättringar av den enskilda egendomen eller som annat sätt är att hänföra till denna avräknas från den enskilda egendomen. I den mån den enskilda egendomen inte räcker till skall avräkning dock ske giftorättsgodset.

Vid införandet ÄktB diskuterades särskilt studiemedelsskulder.

av Reglerna om skuldtäckning påstods ibland leda till oskäliga resultat när det gällde skuld för erhållna studiemedel. Det ansågs dock inte

vara någon lämplig lösning på problemet att införa särskilda skuldtäckningsregler för en viss typ av skulder prop. 1986/87:1 s. 168. Departe-

230 Överväganden och förslag betraflande sambolagen

mentschefen anförde att om äktenskapet hade bestått, skulle familjens samlade inkomster ha använts till viss del för att betala skulden. Aven den inte skuldsatta makens ekonomiska standard skulle ha påverkats av detta. Med hänsyn härtill ansågs det rimligt att den skuldsatta maken skulle få täckning ur sitt giftorättsgods för studiemedelsskulden. Om studiemedelsskulden avsett ett, i förhållande till makarnas sammanlagda giftorättsgods, stort belopp ansågs det dock oskäligt att den skuldsatta maken skulle få vara med och dela den andra makens giftorättsgods. I sådana fall ansågs det finnas skäl att jämka det bodelningsresultat som en likadelning av det sammanlagda nettogiftorättsgodset skulle medföra.

Om en makes skuld är förenad med särskild förmånsrätt i enskild egendom kan sambandet mellan skuld och egendom halta. Exempelvis kan en make ha tagit ett inteckningslån i en fastighet som är hans enskilda egendom för att använda lånesumman till inköp av helt annan egendom blir giftorättsgods. Även i detta fall skall avräkningen

som ske mot den enskilda egendomen så länge denna räcker till för att täcka skulden. Departementschefen angav att detta kan vara en omständighet som kan beaktas vid bedömningen det finns skäl att jämka

av om bodelningsresultatet prop. 1986/87:1 s. 170.

Om skulden använts till den enskilda egendomen och denna vid skuldtäckning inte räcker till, får skulden täckas med egendom ur giftorättsgodset.

Den kritik som riktats mot att studiemedelsskulder skulle få

avräknas mot den delningsbara egendomen bör bemötas på sätt

samma

vid införandet ÄktB. Det kan inte någon bra lösning som av anses vara att enbart i sambolagen införa särskilda skuldtäckningsregler för en viss typ skulder. Är det fråga långvarigt samboförhållande är

av om ett det inte heller säkert att det är oskäligt att skulden får täckas fullt ut. Det kan dock i vissa fall anses oskäligt att den skuldsatta sambon skall få vara med och dela på den andra sambons delningsbara egendom. En sådan situation bör kunna utgöra skäl till jämkning.

Frågan är då hur man skall angripa problemet sambo har

om en belastat sin bodelningsbara egendom med en avräkningsbar skuld men de pengar som sambon erhöll har gått till att förvärva eller förbättra egendom som inte ingår i bodelningen eller till helt konsumtion.

egen

Ett förslag som framförts till kommittén är att skulden, trots att den belastar bodelningsbar egendom, skulle kunna avräknas mot

annan egendom som sambon innehar. Först om sådan egendom inte

annan finns eller inte räcker till, skulle skulden få avräknas mot delningsbar egendom.

Det är möjligt skulle kunna åstadkomma rättvis

att man en mer bodelning med ett sådant förslag. Rent principiellt skulle lösningen

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag beträffande sambolagen 231

emellertid strida mot den uppbyggnad som skuldtäckningsreglema har, dvs. att en skuld skall avräknas mot den egendom den är hänförlig till. Tillämpningen av modellen skulle dessutom kunna bli komplicerad. Det skulle kunna bli svårt för en sambo att visa att kreditbeloppet använts till annat än egendom omfattas av samborätten och att

som krediten varit till förfång för sambon. Härtill kommer att borgenärsintresset i viss mån åsidosätts.

Mot bakgrund det anförda avstår kommittén att framlägga något

av förslag om ändring i skuldavräkningsreglema i sambolagen.

4.6.7.5 Ändrade rådighetsinskränkningsregler

Förslag och bedömning: Rådighetsinskränkningama skall omfatta även motordrivet fortskaffningsmedel som, om bodelning kommer till stånd mellan samboma, skall ingå i bodelningen. Någon anledning att i övrigt föreslå ändringar av rådighetsinskränkningsreglema föreligger inte.

Kommittén har i avsnitt 4.4.7.3 föreslagit att sambolagen skall omfatta sambors gemensamma motordrivna fortskaffningsmedel. Mot denna bakgrund anser kommittén att sambos rätt till förfogande skall inskränkas även beträffande denna egendom i de fall den utgör samborättsgods. Detta innebär i och för sig ett avsteg från den samstämmighet

råder mellan bestämmelserna inskränkningar i rätten att försom om foga över det hemmet i sambolagen och i ÄktB. Med

gemensamma hänsyn till skyddet för den svagare parten anser kommittén dock att avsteget är motiverat.

De bristande sanktionsmöjlighetema vid överträdelse av vissa rådighetsinskränkningsregler har diskuterats i departementspromemorian Ds 1997:84. Promemorian bereds för närvarande inom departementet. Någon anledning för kommittén att parallellt överväga ändring av

en reglerna kan inte anses föreligga.

Möjligheten för sambor att till inskrivningsmyndigheten anmäla att en fastighet som är lagfaren för en av dem eller att en tomträtt för vilken en av dem är inskriven som innehavare är gemensam bostad för dem båda bör ges uppmärksamhet genom utökade informationsinsatser se mer härom i avsnitt 4.9.3.

Kommitténs förslag om en tidsfrist för dels när bodelning senast skall påkallas, dels när anspråk Övertagande senast skall framställas

232 Överväganden och förslag betraflande sambolagen SOU 1999: 104

innebär att rådighetsinskränkningama begränsas tidsmässigt. Härmed ökar förutsebarheten för parterna.

4.7 Några frågor i samband med att ett

samboförhållande ena

upphör genom

partens död

4.7.1 Diskussionen vid

hearingarna

Kommittén väckte vid den andra hearingen frågan om det ansågs vara möjligt att tillämpa lilla basbeloppsregeln när en sambo avlider efter det att parterna separerat men innan bodelning har ägt rum. Samtliga tillfrågade ansåg detta vara uteslutet. Det påpekades dock att ordalydelsen i 12 § är oklar och att ett förtydligande bör ske.

Det ifrågasattes vid den första hearingen om inte en övertaganderätt borde införas för gemensamt bohag som inte förvärvats för gemensamt bruk samma sätt som det finns en övertaganderätt till gemensam bostad som inte förvärvats för gemensamt bruk. Det angavs i vissa fall kunna finnas fördelar med att särskilt en efterlevande sambo mot lösen fick behålla bohaget i stället för att detta tillfaller den avlidnes släktingar genom arv.

4.7.2 Lilla

basbeloppsregeln

Det ansågs vid sambolagens tillkomst inte lämpligt att införa någon generell inbördes arvsrätt för sambor. Även det skulle kunna finnas

om fall av långvarigt samboende där den efterlevande med skäl kan sägas ha ett anspråk samma arvsrättsliga ställning som en make, ansågs dessa fall sannolikt vara relativt få. Dessutom kunde det antas att dessa sambor övervägt att genom testamente skaffa sig ett efterlevandeskydd. Det ansågs dock finnas skäl att skapa ett minimiskydd för sambor när det gäller egendom som ingår i det gemensamma hemmet och som har förvärvats för gemensamt begagnande prop. 1986/87:1 109 f..

s.

Skyddsregeln till förmån för efterlevande sambo finns i

en nuvarande 12 § andra stycket sambolagen. Genom den garanteras den efterlevande att som sin andel vid fördelning sambomas bostad och

av bohag alltid få ut så mycket att det motsvarar två gånger det vid tiden för dödsfallet gällande prisbasbeloppet enligt lagen allmän försäk-

om ring. År 1999 36 400 kr.

är prisbasbeloppet Följaktligen har en efter-

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 233

levande sambo rätt till bostad och bohag till ett nettovärde av 72 800 kr. Regeln har sin förebild i basbeloppsregeln för makar och som finns i 3 kap. 1 § andra stycket ÄB. Det garanterade beloppet gäller dock endast hälften vad enligt basbeloppsregeln gäller till förmån för av som efterlevande make. Därav kommer uttrycket lilla basbeloppsregeln. en I motsats till basbeloppsregeln för makar som konstruerats som en arvsrättslig regel är lilla basbeloppsregeln bodelningsbestämmelse. En en efterlevande sambo får full äganderätt till egendomen. Därmed kommer inte efterarv för den avlidnes arvingar i fråga i dessa fall. Som skäl för lilla basbeloppsregeln anförde man i lagförarbetena att efterlevande sambo härigenom skyddas mot att den nödvändigaste en egendomen i ett hem går förlorad för den efterlevande vid arvskiftet i den mån den har anskaffats för gemensamt begagnande. Med hänsyn till att regeln skall gälla i alla samboförhållanden även relativt kort- variga ansågs det emellertid nödvändigt att begränsa skyddsregelns räckvidd till en måttlig ekonomisk nivå prop. 1986/87:1 s. 110. Lilla basbeloppsregeln är regel om andelsberäkning. Andelen en beräknas i den behållna egendomen efter avräkning för skulder enligt 7§ sambolagen. Om den efterlevandes andel vid en hälftendelning enligt 8 § blir mindre än två basbelopp, skall andelen fyllas upp till värdet två basbelopp, dock bara i den mån den sammanlagda behållav ningen räcker till. Den avlidnes andel minskas i motsvarande mån. En särskild fråga är om basbeloppsregeln är tillämplig om en sambo avlider efter det att parterna separerat innan bodelning har skett. men Eftersom bodelning mellan sambor hänför sig till förhållandena vid en den tidpunkt då samlevnaden upphörde skulle om lilla basbeloppsregeln ansågs tillämplig i denna situation den efterlevande erhålla en materiell rätt till andel i den avlidnas dödsbo som inte fanns före dödsfallet.

4.7.3 Lösen

av bohag

Frågan har väckts om det inte skulle vara lämpligt att införa en möjlighet för efterlevande sambo att mot lösen erhålla bohag som tillhört en den avlidne sambon och inte utgör samborättsgods. En sådan ordsom ning för främst tankarna till bestämmelsen om Övertagande av bostad i 16 § sambolagen. Denna bestämmelse gäller bostad inte ingår i som bodelningen och som kan övertas av den andra sambon. I 10 § sambolagen behandlas lottläggning av bostad och bohag som ingått i bodelningen. Den övertaganderätt efter en behovs- och skälighetsprövning som en sambo har enligt 10 kan jämföras med mot-

234 Överväganden och förslag betrc1;j’ande sambolagen SOU 1999: 104

svarande rätt för make enligt 11 kap. 8 § ÄktB. Den make bäst

som behöver makamas gemensamma bostad eller bohag har rätt att få denna egendom i avräkning sin lott eller, om värdet är ringa, utan avräkning. En förutsättning för att en make skall få överta en bostad eller bohag som tillhör den andra maken är vidare att ett sådant Övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Enligt 11 kap. 8 § ÄktB kan även viss enskild egendom övertas. Såvitt nu är av intresse gäller detta bostad och bohag som är enskild till följd av ett mellan makarna slutet äktenskapsförord samt bostad och bohag som trätt i stället för den ursprungliga egendomen. Det har uttalats att det allmänt sett bör krävas starkare skäl för ett Övertagande av enskild egendom än om egendomen är giftorättsgods prop. 1986/87:1 s. 180.

Övertaganderätten enligt 16 § sambolagen av den gemensamma bostaden gäller i de fall där den ena sambon innehar den gemensamma bostaden med hyresrätt eller bostadsrätt och egendomen inte ingår i bodelningen. Den andra sambon har då rätt att mot full lösen överta bostaden när samboförhållandet upphör, om den sambon bäst behöver bostaden och ett sådant Övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Om samboma inte har eller har haft barn tillsammans, gäller detta dock endast om synnerliga skäl talar för det.

Den skälighetsprövning som skall göras enligt 16§ har jämförts med det fall att den bostad som den maken vill överta utgör den

ena andra makens enskilda egendom Tottie, a.a. s. 631.

4.7.4 Kommitténs och

överväganden förslag

4.7.4.1 Lilla basbeloppsregelns tillämplighet sambo avlider

när en

efter det att parterna innan bodelning har

separerat men

ägt rum

Förslag: Det skall framgå av sambolagen att lilla basbeloppsregeln

inte är tillämplig om en sambo avlider efter det att parterna separerat

men innan bodelning har ägt rum.

Anledningen till svårigheten att reda ut om lilla basbeloppsregeln är tillämplig när en sambo avlider efter det att parterna separerat

men innan bodelning har ägt rum kan härledas till ett uttalande lagrådet i

av det ursprungliga lagstiftningsärendet. I nuvarande 12§ första stycket

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 235

att Om en sambo avlider, gäller bestämmelserna om rätt att anges begära bodelning och rätt att överta bostad eller bohag endast till

om förmån för den efterlevande sambon". Lagrådet angav att formuleringen inledningssatsen Om sambo avlider enligt vad som upp-

av en lysts vid föredragningen inför lagrådet är betingad att regleringen är

av avsedd att omfatta även fall när ett samboförhållande har upplösts före dödsfallet bodelningen då ännu inte har blivit förrättad prop.

men 1986/87:1 s. 378. Lagrådet hänvisade även till andra lagrum som ansågs bli tillämpliga även i de fall där förhållandet redan upphört när dödsfallet inträffade 5 § sambolagen samt 3 kap. 7 18 kap. l 20 kap. 2 4 § tredje stycket och 6§ liksom 23 kap. 1 § ÄB. Något klargörande av vad som skall anses gälla beträffande 12 § andra stycket sambolagen gjordes dock inte.

Det kan ifrågasättas om en efterlevande sambo i ett fall där samboförhållandet upphört före dödsfallet skall få tillerkännas en förmån i bodelningshänseende jämfört med vad som skulle ha gällt om sambon inte avlidit. Det har i litteraturen påtalats att det skulle vara stötande

före detta sambo genom dödsfallet skulle erhålla en materiell om en rätt till andel i den avlidnas dödsbo som inte fanns före dödsfallet. Det har även hävdats att det skulle vara otillfredsställande att valet av rättsregler blir beroende av det slumpartade förhållandet att bodelning ännu inte hunnit förrättas vid dödsfallet jfr Walin, a.a. s. 238 och Tottie, a.a. s. 622. Kommittén delar denna uppfattning. Det bör vara förhållandena som rådde vid separationen som skall vara avgörande för vilken materiell rätt sambo skall ha i bodelningen. Om en sambo

en avlider efter det att parterna separerat men innan bodelning har ägt rum skall lilla basbeloppsregeln således inte tillämpas. Detta bör framgå av bestämmelsen härom i sambolagen.

Härvid bör anmärkas att om ett samboförhållande upphör under parternas livstid men ena sambon avlider innan bodelning har förrättats skall i fråga om begäran om bodelning samboförhållandet anses ha upphört grund av att ena sambon avlidit. Detta innebär att bodelning skall påkallas senast när bouppteckningen förrättas.

236 Överväganden och förslag beträffande sambolagen

4.7.4.2 En utvidgad övertaganderätt

Bedömning: Rätten att i vissa fall mot lösen överta bostad enligt sambolagen skall inte utvidgas till att gälla även annan egendom.

Enligt kommitténs uppfattning torde en möjlighet för sambo att i vissa fall mot lösen få överta bohag främst ha betydelse när samboförhållandet upphör grund av dödsfall. Upphör samboförhållandet under parternas livstid kan en sambo efter överenskommelse med den andra sambon på förmögenhetsrättslig grund överta bohag som inte ingår i bodelningen. En rätt för en efterlevande sambo att överta bohag som inte utgör samborättsgods skulle dock inkräkta arvingarnas rätt till egendomen. Även bohaget vid ett Övertagande skulle komma ersättas

om att ekonomiskt av sambon kan bohaget ha ett affektionsvärde som är större för arvingama än för sambon. Ett sådant utvidgande rätten till lösen

av skulle dessutom kunna medföra att bohag kom att undandras arvingarna i strid med den avlidnes önskan. Den sambo som önskar att visst bohag skall tillfalla en efterlevande sambo har alltid möjlighet att föreskriva detta i ett testamente.

För make finns det som ovan redovisats möjlighet enligt 11 kap. 8 § ÄktB att från den andra maken överta såväl bostad bohag. Detta

som gäller även i vissa fall när bostaden eller bohaget utgör enskild egendom. Med hänsyn till makars inbördes arvsrätt är det dock inte särskilt anmärkningsvärt att ÄktB i nämnda avseende är långtgående än

mer sambolagen. Härtill kommer att den enskilda egendom som kan lösas främst är egendom som är enskild grund av överenskommelse mellan makarna på grund av äktenskapsförord.

Mot bakgrund av det anförda gör kommittén den bedömningen att behovet av att mot lösen få överta bohag, inte ingår i bodelning,

som inte kan anses vara så stort att det överväger de tveksamheter

som en sådan ordning skulle föranleda. Något förslag härom läggs sålunda inte fram.

Än mindre anser kommittén att det finns skäl att föreslå någon rätt till lösen av gemensamt fortskaffningsmedel inte är samborätts-

som gods.

1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 237 SOU

4.8 Processuella frågor

4.8.1 Diskussionen vid hearingama

Det ansågs vid hearingama att sambolagen bör möjlighet till ge interimistiska beslut beträffande kvarsittningsrätt även när det gäller bostad ingår i bodelningen. En advokat A följande exempel som gav på vad avsaknaden av denna möjlighet kan innebära.

A företrädde kvinna K sambo M vägrade att flytta från den en vars bostaden innehades K och hade förvärvats för gemensamma som av som gemensamt bruk. K begärde och erhöll kvarsittningsrätt enligt 21 M överklagade kvarsittningsbeslutet till hovrätten och han motsatte sig att flytta. Det rådde allvarliga motsättningar mellan K och M. Bland annat hävdade K att hon misshandlats av M, något som senare också bekräftades att M fälldes till därför. K begärde i hovrätten med stöd av genom ansvar ärendelagen att kvarsittningsrätten skulle fastställas interimistiskt. Hovrätten fastställde kvarsittningsbeslutet men ansåg att det inte fanns tillräckliga skäl för omedelbar verkställighet. Hovrättens beslut överklagades till HD men HD lämnade inget prövningstillstånd. Beslutet laga kraft först fyra månader efter det att ansökan ingavs. vann

En fråga av processuell natur som togs upp vid hearingama var annan de problem uppstår genom att frågan om kvarsittningsrätt i bostad som ingår i bodelningen handläggs enligt ärendelagen medan frågor om som vårdnad eller barns boende handläggs i den för tvistemål stadgade ordningen. Det påpekades att detta medför att ett yrkande om kvarsittningsrätt i ett sådant fall inte kan prövas i målet om vårdnad eller barns boende.

4.8.2 mellan mål och ärende

Gränsdragningen

Rättsliga angelägenheter vid domstol handläggs antingen mål eller som ärenden. Handläggningen mål vid allmän domstol regleras huvudav

sakligen i rättegångsbalken men för vissa frågor finns specialregler i

andra författningar, t.ex. ÄktB och FB. De rättsliga angelägenheter som inte skall handläggas mål upptas ärenden. Genom den som som nuvarande lagen 1996:242 om domstolsärenden ärendelagen gäller generella handläggningsregler, vilka i princip täcker hela förfarandet. För vissa frågor kan det dock finnas särskilda regler i annan författning. Gränsdragningen mellan réittskipning mål och frivillig rättsvår ärenden är långt ifrån klar och markerad. Av tydlighetsskäl

238 Överväganden och förslag betraflande sambolagen SOU 1999: 104

har lagstiftaren i många fall i anslutning till den materiella lagstiftningen uttryckligen angett att det är ärendelagen skall tillämpas. I

som många andra tveksamma fall har lagstiftaren i anslutning till den materiella lagstiftningen andra eller mindre tydlig

sätt gett en mer fingervisning om vilken handläggningsordning avsetts

som vara tillämplig. Exempelvis är det rättegångsbalken RB skall tilläm-

som pas när det sägs att någon får väcka talan eller ansöka stämning.

om När det sägs att någon får inleda ett förfarande vid tingsrätten

genom en ansökan sker handläggningen i de flesta fall enligt ärendelagen jfr Fitger, Peter, Lagen om domstolsärenden En kommentar, 1996

s. 23 ff..

4.8.3 Interimistiska beslut

om kvarsittningsrätt

De uppgifter kommittén inhämtat hearingama visar att det kan

uppstå problem när en sambo efter en separation skall flytta från den gemensamma bostaden. Om vederbörande vägrar flytta finns det inte alltid tillräckligt effektiva medel att genomdriva flyttningen inom rimlig tid.

I ett mål rätt att överta bostad enligt nuvarande 16 § dvs. bostad

om som inte ingår i bodelningen kan rätten meddela interimistiskt beslut om kvarsittningsrätt på yrkande av endera parten med stöd 24 Ett

av interimistiskt beslut om kvarsittningsrätt innebär att domstolen för tiden till dess att frågan har avgjorts dom har vunnit laga

genom som kraft bestämmer vem av dem skall ha rätt att bo kvar i bostaden.

som Ett sådant beslut får verkställas sätt dom har

samma som en som vunnit laga kraft. Beslutet får dock när helst ändras domstolen.

som av När målet avgörs, skall domstolen ompröva beslutet. Interimistiskt

beslut om kvarsittningsrätt får meddelas huvudförhandling. Innan

utan beslutet meddelas skall den andra parten få tillfälle att yttra sig över yrkandet. Har domstolen kallat till förhandling och uteblir den sambo som inte framställt yrkandet hindrar detta inte att yrkandet prövas. Uteblir den sambo som framställt yrkandet skall yrkandet återkallat

anses till den del det inte medgetts den andra sambon. Att den andra

av sambon uteblir från förhandlingen hindrar inte att yrkandet prövas 24§ sambolagen jämfört med 14 kap. 9 § ÃktB.

Vad gäller bostad som ingår i bodelningen skall enligt nuvarande 21 § sambolagen på ansökan sambo domstolen förordna

av en vem av samboma som skall ha rätt att bo kvar i bostaden till dess bodelning

att har förrättats. Ett förordnande rätt bo kvar i bostaden får

om att ansökan av den ena parten ändras domstolen. Frågan kvarsitt-

av om ningsrätt handläggs i dessa fall ett domstolsärende. Enligt 26 §

som

1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 239 SOU

ärendelagen får domstolen det är synnerlig vikt för tiden intill om av dess ärendet har avgjorts besluta sådana åtgärder som säkeratt om ställer det ärendet gäller. De åtgärder härvid främst kan komma i som fråga är sådana avses i 15 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken som Fitger, 197. Beslutet kan t.ex. innebära ett förbud vid vite att a.a. s. utöva viss verksamhet eller att vidta viss åtgärd. Tingsrätten har även möjlighet att förordna syssloman eller meddela en föreskrift som en sätt säkrar sökandens rätt prop. 1995/96:115 s. 115 f.. annat Ett behov att säkerställa sökandens kvarsittningsrätt kan möjligen av föreligga det kan befaras att motparten försöker vandalisera anses om bostaden eller på något liknande sätt omintetgöra kvarsittningsrätten. Enbart önskemålet från sökandens sida om ett snabbt avgörande är knappast tillräckligt för ett interimistiskt beslut jfr Tottie, a.a. s. 638. Handläggningen ett domstolsärende är i allmänhet skriftlig. av Sedan ansökan exempelvis kvarsittningsrätt kommit in till domen om stolen skall domstolen motparten tillfälle att inom viss tid ge svara 15 §. Domstolen får också förelägga part att yttra sig skriftligt en 17 §. Om det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande ärendet bör det ingå ett sammanträde i förfarandet av 13 §. Som huvudregel gäller att en enskild part har rätt till sammanträde när han begär det 14 §. Domstolens beslut om kvarsittningsrätt vinner laga kraft tre veckor efter det att beslutet meddelades. Först därefter blir beslutet verkställbart. Inom tre veckor från dagen för beslutet kan beslutet överklagas. Ett överklagande medför att beslutet inte vinner laga kraft förrän det avgjorts i nästa instans. Ett beslut om kvarsittningsrätt kan överklagas upp till HD. Även ansökan kvarsittningsrätt normalt sett kan handom en om läggas relativt snabbt kan det ändå dröja tid innan ett verkställbart en beslut föreligger. Det är mot denna bakgrund som kommittén skall överväga det bör öppnas möjlighet att meddela interimistiska beslut om även i fråga rätt att bo kvar i bostad som ingår i bodelningen. om en

4.8.4 Möjligheten att överklaga ett interimistiskt

beslut nuvarande 24 § särskilt

enligt

I enlighet med vad ovan anförts kan domstolen i ett mål om rätt att som överta bostad enligt nuvarande 16 § meddela interimistiskt beslut om kvarsittningsrätt yrkande endera parten med stöd av nuvarande av 24 I ett avgörande från Svea hovrätt i februari 1998 RH 1998:11 uppkom frågan ett interimistiskt beslut om kvarsittningsrätt som medom delats av en tingsrätt kan överklagas till hovrätten.

240 Överväganden och förslag beträffande sambolagen

I målet hade mannen och kvinnan bott tillsammans i lägenhet en som innehades av mannen med hyresrätt. Mannen yrkade vid tingsrätten att kvinnan enligt 16 § sambolagen skulle förklaras sakna rätt att överta bostaden. Han yrkade vidare han att enligt 24§ samma lag skulle förklaras ha rätt att bo kvar i bostaden till dess att frågan om Övertagande hade avgjorts genom lagakraftvunnen dom. Kvinnan bestred mannens yrkanden och yrkade för del att bodelningsegen en förrättare skulle förordnas. Hon yrkade vidare att hon enligt 21 § sambolagen skulle ha rätt även interimistiskt bo kvar i bostaden att - till dess att bodelning hade förrättats. Härmed förstår att kvinnan man ansåg att bostaden skulle ingå i bodelningen. Någon möjlighet att meddela interimistiskt beslut enligt 21 § finns dock inte. För det fall att tingsrätten skulle finna att bostaden inte omfattades bestämmelserna av i 5§ sambolagen yrkade hon att hon enligt 16§ sambolagen skulle förklaras ha rätt att överta bostaden. Hon yrkade också att hon enligt 24 § nämnda lag skulle förklaras ensam ha rätt att bo kvar i bostaden. Eftersom frågan huruvida lägenheten förvärvats för gemensamt begagnande var tvistig mellan parterna och skulle avgöras senare av tingsrätten vid huvudförhandling utgick tingsrätten tills vidare från att det inte visats att lägenheten anskaffats för gemensamt begagnande. Därmed kom de interirnistiska yrkandena att avgöras enligt 16 och 24 §§ sambolagen. Tingsrätten anförde att eftersom hade mannen hyresrätten till lägenheten krävdes det för att kvinnan skulle få överta bostaden att hon bäst behövde den. Med hänsyn till att hon havande var med mannens barn fordrades inte synnerliga skäl för Övertagande. ett Även med beaktande härav fann tingsrätten dock det visat att kvinnan hade större möjligheter än att skaffa annat boende. Tingsrätten mannen beslöt därför att mannen, intill dess att frågan avgjorts dom genom som vunnit laga kraft, skulle ha rätt att bo kvar i bostaden. Tingsrätten angav att beslutet fick överklagas särskilt. Kvinnan överklagade beslutet. Hovrätten anförde det inte finns att någon bestämmelse som ger rätt att särskilt överklaga beslut enligt 24 § sambolagen. Bestämmelserna i 24 § sambolagen motsvarar bestämmelserna i 7 § i den upphävda lagen 1973:651 ogifta numera om samboendes gemensamma bostad se 1986/87: 1 271 f.. Också prop. s. beträffande den äldre regleringen saknades bestämmelser rätt som gav att särskilt överklaga beslut. Ett beslut fick överklagas endast i samband med talan mot ett slutligt avgörande med stöd föreskrifterna i av numera 49 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken NJA 1987 667. s. Hovrätten förklarade mot denna bakgrund att kvinnan inte haft rätt att överklaga beslutet och avvisade överklagandet. Huvudregeln enligt rättegångsbalken är att slutliga beslut alltid får överklagas om inte annat är föreskrivet och att andra beslut får över-

Överväganden och förslag betraflande sambolagen 241 SOU 1999: 104

klagas endast i samband med överklagande dom eller slutligt beslut av 49 kap. 3 § RB. Det finns dock bestämmelser anger när talan mot som beslut under rättegången får föras särskilt. Sådana bestämmelser finns såväl i RB i enskilda lagar. Någon föreskrift ger sambo rätt att som som överklaga beslut enligt 24 § sambolagen särskilt finns dock inte. I 3 § ÄktB domstolen under rättegången meddelar 18 kap. anges att om beslut i frågor i 14 kap. 15, eller 16 § eller 17 kap., skall som avses talan beslutet föras särskilt. I 14 kap. 7 § ÄktB bl.a. att i mål mot anges äktenskapsskillnad får domstolen, för tiden till dess att frågan har om avgjorts dom har vunnit laga kraft, på yrkande av någon av genom som makarna, bestämma makarna skall ha rätt att bo kvar i vem av som makamas bostad, dock längst för tiden till dess att bodelgemensamma ning har skett punkt 1. Ett interimistiskt beslut om kvarsittningsrätt i mål äktenskapsskillnad meddelas tingsrätt kan således överom som av klagas särskilt till hovrätt. Hovrättens beslut i frågor i 14 kap. 7§ ÄktB får inte som avses överklagas till HD 18 kap. 4 § ÄktB. Som anförts handläggs frågan om kvarsittningsrätt beträffande ovan bostäder ingår i bodelningen enligt ärendelagen. För att ett som interimistiskt beslut skall kunna fattas krävs att det är av synnerlig vikt för säkerställa det ärendet gäller. Om ett interimistiskt beslut att som fattas med stöd 26 § ärendelagen kan detta överklagas med stöd av av 37 § punkt 3 ärendelagen.

4.8.5 Prövning frågor om kvarsittningsrätt och

av

Övertagande av bostad

Ett annat problem uppstår i och med att frågan om kvarsittningssom rätt handläggs som ärende när bostaden ingår i bodelningen är att denna fråga inte kan prövas i ett eventuellt pågående tvistemål angående vårdnad om barn, eller barns boende. I mål äktenskapsskillnad kan dessa frågor prövas inom ramen om för ett och mål, liksom frågor underhållsbidrag till barn, samma om umgänge med barn, underhållsbidrag till make och besöksförbud och frågan förordnande bodelningsförrättare 14 kap. 5 § ÄktB. om av Frågan vårdnad barn eller barns boende har ett nära samband om om med frågan parterna skall ha rätt att bo kvar i bostaden. Av vem av som detta skäl kan det ifrågasättas inte sambolagen i likhet med ÄktB om borde möjlighet till prövning i mål beträffande dessa fråge en samma gor. Det kan också ifrågasättas inte ökade möjligheter bör ges att om pröva frågan Övertagande av bostad enligt 16§ och interimistisk om

242 Överväganden och förslag betraflande sambolagen SOU 1999: 104

kvarsittningsrätt enligt 24 § i ett och samma mål frågan vård-

som om nad om barn och barns boende.

4.8.6 Kommitténs och

överväganden förslag

4.8.6.1 Möjlighet till interimistiska beslut

Förslag: Sambolagen skall möjlighet för domstol att meddela

ge interimistiska beslut om kvarsittningsrätt även beträffande bostad som ingår i bodelningen.

En möjlighet till interimistiskt förordnande att få kvarsitta i

om gemensam bostad fanns i 7 § lagen 1973:651 om ogifta samboendes

gemensamma bostad. Saken handlades tvistemål. I 1973:32 135

som prop. s. anfördes att det fanns behov av särskilda processuella regler

som möjliggjorde interimistiska beslut parterna skulle ha

om vem av som rätt att nyttja bostaden till dess bostadsfrågan blivit slutligt avgjord. Denna tidigare bestämmelse motsvaras den nuvarande 24 §

av sambolagen som ger möjlighet till interimistiska beslut angående rätten att bo kvar i en bostad när fråga är mål Övertagande enligt 16 §

om om och bostaden således inte ingår i bodelningen.

Förebilden till bestämmelsen om kvarsittningsrätt beträffande bostäder som ingår i bodelningen finns i 18 kap. 2 § första och andra meningarna ÄktB. I ÄktB regleringen den situationen

avser att handläggningen av ett mål äktenskapsskillnad har avslutats ställ-

om utan att ning tagits till frågan om kvarsittningsrätt eller när det finns skäl att ändra ett tidigare i sådant mål meddelat beslut kvarsittningsrätt. I

om

dessa fall tillämpas ärendelagen och möjligheten till interimistiska

beslut är därmed begränsad.

Under pågående mål om äktenskapsskillnad har makar möjlighet att enligt 14 kap. 5 § i detta mål få frågan prövad makarna

om vem av som skall äga rätt att sitta kvar i den bostaden. I sådant fall

gemensamma finns det enligt 14 kap. 7 § möjlighet till interimistiskt beslut i frågan.

Det kan diskuteras vilket behov det finns att tillskapa möjlig-

av en het att meddela interimistiska beslut enligt sambolagen även i fråga

om rätten att bo kvar i en bostad ingår i bodelningen. Det har dock vid

som kommitténs hearingar särskilt påtalats att kvinnor utsätts för

som övergrepp eller andra trakasserier av sina sambor har behov snabbt verk-

av Ställbara beslut. Det kan givetvis även i andra fall, särskilt för-

om farandet drar ut tiden, angeläget att frågan kvarsittningsrätt

vara om

1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 243 SOU

kan få provisorisk lösning i avvaktan ett slutligt en ställningstagande. Kommittén kommer nedan att föreslå att frågan om kvarsittningsrätt i bostad enligt nuvarande 21 § och frågan om

övertaganderätt till bostad enligt nuvarande l6§ handläggs som följdfrågor i mål vårdnad och boende enligt FB. Detta föranleder en om samordning de processuella reglerna. Interirnistiska beslut kan av träffas såväl beträffande vårdnad och boende beträffande som kvarsittningsrätt i bostad till vilken det framställs anspråk

Övertagande. Därmed bör interimistiska beslut kunna fattas även

beträffande kvarsittningsrätt till bostad som ingår i bodelning. En möjlighet till interimistiskt beslut angående rätten att kvarsitta i

bostad ingår i bodelningen medför emellertid en diskrepans en som mellan sambolagen och 18 kap. 2 § ÄktB. Med hänsyn till att make har

möjlighet att i mål äktenskapsskillnad utverka ett interimistiskt förom ordnande kvarsittningsrätt torde det dock vara ovanligt att frågan om handläggs enligt ärendelagen. Detta motiverar enligt kommittén att

bestämmelsen kvarsittningsrätt i sambolagen regleras ett annat om sätt än dess motsvarighet i ÄktB.

Kommittén med hänsyn till det anförda att en möjlighet till anser interimistiska förordnanden skall införas beträffande kvarsittningsrätt i

bostad ingår i bodelningen. Det interimistiska förordnandet bör som kunna verkställas omedelbart. En komplettering den aktuella av bestämmelsen bör ske med den interimistiska regleringen i 14 kap.

ÄktB som förebild.

4.8.6.2 Möjlighet att överklaga interimistiska beslut särskilt

Förslag: Interimistiska beslut enligt sambolagen skall kunna över-

klagas särskilt.

Som anförts saknas det möjlighet att överklaga ett interimistiskt ovan beslut enligt nuvarande 24 § särskilt. Problematiken i detta hänseende saknar motsvarighet i ÄktB. Avgörs den interimistiska frågan kvarom sittningsrätt i mål äktenskapsskillnad får enligt 18 kap. 3 § ÄktB om talan mot beslutet föras särskilt. Om beslutet kvarsittningsrätt fattas om med stöd 18 kap. 2 § ÄktB blir ärendelagen tillämplig och i princip av kommer inget interimistiskt beslut att kunna fattas. Om så ändå sker

kan beslutet överklagas med stöd av 37 § punkt 3 ärendelagen.

244 Överväganden och förslag betraflande sambolagen

För att det skall finnas möjlighet att överklaga ett beslut under rättegången särskilt skall det i lagen finnas bestämmelse att så en som anger kan ske. Ett interimistiskt beslut kan komma att bestå under längre tid och en har ofta stor betydelse för frågans slutliga bedörrming. Det kan därmed anses vara en brist i lagstiftningen att den part beslutet går emot inte kan klaga. Visserligen kan beslutet helst ändras domstolen. när som av En ändring förutsätter emellertid i allmänhet att förhållandena något sätt har ändrats. Det är av ovanstående skäl kommitténs uppfattning att sambor bör ha samma möjlighet som makar att överklaga ett interimistiskt beslut kvarsittningsrätt. Även sådana interimistiska beslut

om som föreslagits

kunna fattas om kvarsittning i bostad ingår i bodelning bör kunna som överklagas särskilt. Ett interimistiskt beslut kvarsittningsrätt enligt ÄktB får aldrig om överklagas till HD. Enligt kommitténs uppfattning bör detsamma gälla interimistiska beslut om kvarsittningsrätt enligt sambolagen. Möjligheten till särskilt överklagande kommer således endast gälla tingsatt rättens interimistiska beslut.

4.8.6.3 Prövning av frågor kvarsittningsrätt och Övertagande om av bostad när det pågår ett mål mellan samboma vårdom nad om barn eller barns boende

Förslag: Frågan om Övertagande bostad och kvarsittningsrätt i av bostad skall kunna prövas i mål mellan sambor vårdnad barn om om och barns boende.

Genom regleringen i 14 kap. 5 § ÄktB finns det möjlighet i mål att om äktenskapsskillnad pröva frågor vårdnad barn och barns boende om om samt om kvarsittningsrätt och bodelningsförrättare. Detta innebär att i mål om äktenskapsskillnad kan vårdnadsfrågan och frågan barns om boende komma att avgöras i mål frågan kvarsittningssamma som om rätt. För sambor gäller att ett mål Övertagande bostad enligt om av nuvarande 16 § kan handläggas gemensamt med pågående mål ett om vårdnad eller barns boende. Det är dock fortfarande fråga två om separata mål. Gemensam handläggning är även möjlig beträffande mål om vårdnad och barns boende och ärende kvarsittningsrätt enligt ett om nuvarande 21 Det är dock inte alltid det praktiska skäl är som av

1999: 104 Överväganden och förslag betraflande sambolagen 245 SOU

möjligt med sådan handläggning. På de större en gemensam det inte alltid domare handlägger mål som tingsrättema är samma som handlägger ärenden. Att inte avgöra frågan kvarsittningsrätt eller om Övertagande bostad och frågan vårdnad barn eller barns av om om boende i och förfarande måste vara olämpligt. Detta ett samma anses särskilt frågan parterna skall få bo kvar i bostaden som om vem av som ofta beroende parterna får vårdnaden barnet och är av vem av som om barnet stadigvarande skall bo. En annan olägenhet som uppstår av var det i fallet är fråga handläggning enligt ärendelagen och i när ena om det andra fallet handläggning i den för tvistemål stadgade ordningen är att det utgår två ansökningsavgifter. Med hänsyn främst till det nära samband föreligger mellan var som barnet skall bo och föräldrarna skall ha rätt att bo kvar i vem av som bostaden kommittén att dessa frågor skall kunna prövas i ett och anser mål. Detta gäller oberoende frågan om vem som skall bo samma om kvar i bostaden handläggs ett ärende eller ett mål. som Kommittén har övervägt inte även en ansökan om bodelningsom förrättare borde kunna prövas i mål vårdnad eller barns boende. Det om starka samband föreligger mellan vårdnadsfrågan eller frågan om som barns boende och parterna skall bo kvar i bostaden, saknas vem av som dock i fråga bodelningsförrättare. Kommittén avstår därför från att om lägga fram något förslag härom. En modell där frågan kvarsittningsrätt eller övertaganderätt om prövas i mål vårdnad eller barns boende reser en del processuella om frågor. Kommittén återkommer till dessa i författningskommentaren. Härvid bör dock nämnas att även interirnistiska beslut om kvarsittningsrätt fattas tingsrätt i mål om vårdnad eller barns som av boende bör kunna överklagas särskilt.

4.9 Information till allmänheten om

sambolagen

4.9.1 Diskussonen vid hearingarna

Vid hearingarna konstaterades att allmänhetens kunskaper om sambolagen ofta är dåliga. Det tycktes vanligt förekommande att även vara själva är sambor saknar kunskaper lagens innehåll. personer som om De närvarande överens att ökade informationsinsatser är erforvar om derliga.

Kunskapen om lagen

Det finns två juridiska system avseende samlevnad äkten-

skap/partnerskap och samboförhållande. De undersökningar har

som gjorts på området har visat att valet av samlevnadsforrn sällan betingas av några överväganden av vilket system som innebär den bästa

juridiska och ekonomiska lösningen för parterna se bl.a. SCB Familj och arbete 1992 och Statskontorets rapport 1993:24. En förklaring

härtill kan vara allmänhetens dåliga kunskap framför allt vad

om som

gäller enligt sambolagen. Ofta är det först vid upplösningen ett

av samboförhållande parterna blir medvetna vilka regler är

som om som tillämpliga på dem.

Av Statskontorets rapport framgår att cirka 80 % alla nybildade

av familjer lever i samboförhållanden. Statskontoret fann att allmänhetens

kunskaper om sambolagen var dåliga. Omkring 12 % ett representa-

av

tivt urval av Sveriges befolkning trodde felaktigt att sambolagen

gav samma skydd för den svagare parten äktenskapsbalken medan

som omkring 13 % trodde felaktigt att sambor ärver varandra utan testamente. Det var cirka 50 % felaktigt trodde att den har

som som kontraktet en bostad skaffat gemensamt får behålla den.

man Omkring 40 % trodde felaktigt att alla ägodelar såsom

gemensamma bil, fritidshus och bankbok skall delas lika relationen

pengar om upplöses. Denna senare uppfattning det i högre utsträckning sambor

var som hyste än andra. Cirka hälften samboma kände inte till lagen så

av väl att de kunde svara om den rimlig. Utifrån sina undersök-

var ningar drog Statskontoret slutsatsen att det kan svårt för den

vara svagare parten att hävda sin rätt bl.a. beroende på att kunskaperna

om lagen är så bristfälliga. Statskontoret uttryck för uppfattningen

gav att förstärkta inforrnationsinsatser, riktade främst till samboma själva,

borde övervägas. En rimlig målsättning enligt Statskontoret borde

vara att samboma har goda kunskaper om vilka regler gäller för sambo-

som förhållanden.

Överväganden och förslag beträffande sambolagen 247 SOU 1999: 104

4.9.3 Kommitténs överväganden och bedömning

Bedömning: Informationen sambolagen måste förbättras. En allom sidig och brett upplagd information bör finnas tillgänglig för allmänheten. Innehållet i informationen skall tydligt och lättförståeligt vara riktas till både sambor motsatt och kön. Det skall och av av samma information lämnas ett sådant sätt att den når ut eftersträvas att berörda möjligt. Även riktade till ett så stort antal personer som informationsinsatser bör göras, särskilt till sambor av samma kön, också till ungdomar och invandrare. men

4.9.3.1 Behovet bättre information av

Utan tvekan kan rättsförluster uppstå för enskilda saknar kunskap som innehållet i sambolagen. För att förhindra att lagen får negativa om konsekvenser för enskilda krävs ökade informationsinsatser om sambolagens innehåll. Detta gäller redan i dag torde få ännu större aktuamen litet kommitténs förslag införs, och särskilt kan nämnas förslaget om tidsfrist för när bodelning senast skall påkallas. om en informationen tillhandahålls sambolagen skall få så För att som om genomslagskraft möjligt är det viktigt att den är allsidig och stor som brett upplagd. Redan i dag finns information om sambolagen i en av Justitiedepartementet framtagen broschyr. Denna broschyr riktar sig såväl till allmänheten till myndigheter, banker, socialkontor m.m. som där personalen i sin beslutsfattande eller rådgivande verksamhet kommer i kontakt med sambor. Broschyren innehåller information om såväl sambolagen lagen homosexuella sambor. Enligt som om kommitténs uppfattning utgör broschyren ett bra underlag för myndighetspersoner i deras tillämpande och rådgivande verksamhet. Vid sidan denna broschyr har Justitiedepartementet helt nyligen av tagit fram ett faktablad riktar sig till allmänheten. Förutom att som detta faktablad bör uppdateras kommitténs förslag genomförs bör om ytterligare informationsmaterial tas fram är särskilt anpassat för som allmänheten.

4.9.3.2 Vad skall infonnationen innehålla

Det är stor vikt att läggs den information som skall av omsorg ner spridas sambolagen till allmänheten. Det måste tydliggöras vilken om typ förhållanden lagen är tillämplig på och vilka situationer av som lagen reglerar. Det finns anledning att poängtera att sambolagen främst

248 Överväganden och förslag beträffande sambolagen

reglerar vad som gäller vid ett samboförhållandes upplösning och att regleringen omfattar sambomas gemensamma bostad, bohag och motordrivna fortskaffningsmedel som de förvärvat för gemensamt bruk. Vidare bör det understrykas att sambor inte ärver varandra och det bör lämnas en lättförståelig förklaring om vad lilla basbeloppsregeln innebär. Vikten av att skriva testamente samboma önskar

om ärva varandra eller om viss egendom avses tillfalla ena sambon efter den andra sambons död bör betonas. En utgångspunkt vid information om sambolagen bör vara att klargöra i vilka avseenden rättsverkningarna av ett samboförhållande skiljer sig från de som gäller för ett äktenskap/registrerat partnerskap.

Vidare bör en beskrivning lämnas som visar hur en bodelning kan

till. Om den tidsfrist som föreslås av kommittén beträffande påkallande av bodelning införs är det särskilt viktigt att tydlig information lämnas konsekvenserna sådan frist. Även införandet

om av en av en redovisningsplikt föranleder särskilda informationsinsatser.

När det gäller sambor vars gemensamma hem utgörs fastighet

av eller tomträtt till vilken endast den ena är lagfaren ägare resp. inskriven som innehavare, är det angeläget att det informeras möjligheten att

om till inskrivningsmyndighet anmäla att fastigheten eller tomträtten är gemensam bostad för dem båda.

Av innehållet i informationen bör det tydligt framgå att med sambor avses såväl sambor av motsatt som av samma kön. Om informationen t.ex. innehåller bilder på är sambor bör även sambor

personer som av samma kön finnas med dessa bilder.

4.9.3.3 På vilket sätt skall informationen lämnas

För att så många möjligt skall få del informationen sambo-

som av om lagen bör informationen framställas och spridas flera olika sätt.

Exempelvis kan det vara lämpligt att ta fram lättförståeliga informationsbroschyrer och nya faktablad. Sådan information kan förslagsvis hållas tillgänglig sjukhus, apotek, banker, medborgarskapskontor och andra inrättningar som besöks av allmänheten samt bör också kunna nås via Internet. Kommittén att det önskvärt

anser vore om skriftlig information riktades direkt till de nyligen blivit

personer som sambor. Någon möjlighet att utifrån gällande folkbokföringssystem identifiera dessa personer finns dock inte.

Utöver skriftlig information kan också tänka sig att information

man om sambolagen lämnas genom radio och TV. Muntlig information kan lämnas inom skolor och utbildningsväsendet. Det kan också övervägas

1999: 104 Överväganden och förslag beträffande sambolagen 249 SOU

inte information kan spridas användande det utrymme till om genom av reklam finns olika håll i närmiljön. som

4.9.3.4 Riktade informationsinsatser

Informationen sambolagen berör i lika hög grad sambor av samma om kön sambor motsatt kön. Enligt kommitténs förslag nedan som av kommer lagen homosexuella sambor att upphöra och de flesta av de om författningar gäller sambor av motsatt kön blir tillämpliga även som sambor kön. Förändringarna blir således särskilt stora för av samma sistnämnda Det är därför viktigt att det tas fram information som grupp. sig till sambor kön. Även denna typ riktar speciellt av samma av information bör spridas på ett allsidigt sätt. Bland annat kan de olika

intresseorganisationerna för homosexuella en väg att nå fram till vara berörda personer. En i samhället det är särskilt viktigt att nå är ungdomar. grupp som Ett sätt att lämna information till dessa kan genom samarbete med vara skolor, universitet och ungdomsföreningar. Ytterligare inte bör glömmas bort i detta sammanhang en grupp som är invandrare. Beträffande de nyligen bosatt sig i Sverige och som som sig är förtrogna med den svenska lagstiftningen eller det svenska vare språket finns det behov särskilda inforrnationsinsatser. I det av informationsmaterial tillställs invandrare i samband med folkboksom föringen bör en mer omfattande beskrivning av familjelagstiftningen ingå. Även invandrare bott i Sverige längre tid kan emellertid som en i behov av särskild översatt information. vara

SOU 1999: 104 Lagen homosexuella sambor 251

om

5 Lagen om homosexuella sambor

l Inledning

I betänkandet Homosexuella och samhället SOU 1984:63 föreslog Utredningen homosexuellas situation i samhället att homosexuell

om samlevnad borde få rättsverkningar motsvarar vad som gäller för

som

man och en kvinna som sammanlever under äktenskapsliknande en förhållanden. Resultatet utredningsarbetet blev lagen 1987:813 om

av homosexuella sambor. Lagen om homosexuella sambor trädde i kraft den 1 januari 1988, samtidigt med lagen om sambors gemensamma hem sambolagen.

I lagen att två bor tillsammans i ett homosexuellt

anges om personer förhållande skall vad som enligt vissa uppräknade lagar och bestämmelser gäller i fråga sambor tillämpas även på homosexuella

om sambor. Syftet vid lagens tillkomst var att lagen skulle innehålla en uttömmande uppräkning av de bestämmelser om heterosexuella samboförhållanden som skall tillämpas även homosexuella samboförhållanden prop. 1986/87: 124 s. 48.

I januari 1991 tillsatte regeringen en kommitté med uppdrag att överväga lagstiftning om registrerat partnerskap samt att göra en utvärdering av lagen om homosexuella sambor. Kommittén, som antog namnet Partnerskapskomrnittén, framlade 1993 sitt betänkande Partnerskap SOU 1993:98 vari det föreslogs en lag om registrerat partnerskap. Regeringen var dock inte vid den tidpunkten beredd att lägga fram förslag till lagstiftning i frågan. Våren 1994 utarbetade emellertid riksdagens lagutskott en lag om registrerat partnerskap som i huvudsak byggde på Partnerskapskommitténs förslag.

Lagen om registrerat partnerskap trädde i kraft den 1 januari 1995 bet. 1993/94:LU28, rskr. l993/94z4l4. Den gör det möjligt för två personer av samma kön att registrera sitt partnerskap. Registreringen innebär att flertalet de bestämmelser gäller för äktenskap också

av som gäller för partnerskap. De undantag som görs i lagen avser adoption, gemensamt utövande vårdnad underårig, assisterad befruktning

av av samt de fall där bestämmelser som gäller för makar innebär en särbehandling av den ene maken endast grund av dennes kön.

homosexuella sambor SOU 1999: 104 252 Lagen om

I ovan nämnda kommittébetänkande föreslog Partnerskapskommittén också att lagen homosexuella sambor skulle ersättas av

om en ny lag benämnd lagen om sambor av samma kön. Förslaget innebar att homosexuella sambor, om uttryckligt undantag inte gjorts, skulle omfattas av de regler som gäller för en man och en kvinna som lever tillsammans i äktenskapsliknande förhållanden. Förslaget har inte genomförts. Lagutskottet har vid två tillfällen uttalat att förslaget lämpligen bör övervägas i samband med en utvärdering av sambolagen bet. l993/94:LU28 och bet. 1995/96:LU18 och detta är nu en fråga för Samboendekommittén.

Vidare har regeringen i februari år 1999 tillsatt en kommitté vars syfte är att undersöka och analysera villkoren för barn i homosexuella familjer dir. 1999:5. Utöver att utreda förhållandena för barn i homosexuella familjer skall kommittén ta ställning till om de rättsliga skillnader som i dag finns mellan homosexuella och heterosexuella par i fråga om möjligheten att adoptera och att utses till särskilt förordnade vårdnadshavare är motiverade. Om kommittén kommer fram till att de rättsliga skillnaderna bör tas bort i fråga om adoption, skall kommittén även överväga om kvinnor som lever i homosexuella parförhållanden bör ges tillgång till assisterad befruktning. Uppdraget skall redovisas senast den 1 januari 2001.

5.2 Lagens materiella innehåll

Av prop. 1986/871124 framgår att det tyngst vägande argumentet för införandet av lagen om homosexuella sambor att behovet

var av skyddslagstiftning till förmån för den svagare parten var lika stort i homosexuella som i heterosexuella samlevnadsförhållanden. Enligt propositionen var det dock inte aktuellt att i lagstiftningshänseende jämställa sambor av samma och motsatt kön i någon allmän

mer bemärkelse.

Ursprungligen hänvisade lagen homosexuella sambor till

om bestämmelser i nio olika lagar sambolagen, ärvdabalken, jordabalken, rättegångsbalken, utsökningsbalken, lagen om handläggning av domstolsärenden, bostadsrättslagen, rättshjälpslagen och lagen om kallelse på okända borgenärer. Hänvisningarna till lagen handläggning

om av domstolsärenden och rättshjälpslagen har utgått medan flera

numera andra hänvisningar har tillkommit.

Lagen om homosexuella sambor består bestämmelse med två

av en stycken. Det första stycket innebär att homosexuella sambor skall omfattas av samma regler som gäller för sambor enligt de lagar och bestämmelser som därefter räknas I andra stycket att lagen

upp. anges

SOU 1999: 104 Lagen homosexuella sambor 253

om

bara gäller för ogifta detta är förutsättning enligt de

personer, om en lagar till vilka hänvisning lämnas. Enligt lagförarbetena skall avgörandet om två personer bor till-

i ett homosexuellt förhållande bero samma omständigheter sammans beaktas när tar ställning till om en man och en kvinna lever i som man ett äktenskapsliknande förhållande. Det krävs sålunda att parterna sammanlever i inte alltför kortvarig förbindelse vari normalt ingår

en sexuellt samliv, gemensamt hushåll och gemensam bostad samt gemenekonomi eller i vart fall ekonomiskt samarbete prop. 1986/872124 sam s. 48. En sammanställning över de lagar och förordningar som lagen om homosexuella sambor hänvisar till finns i bilaga

5 Lagstiftningstekniken

Den lagstiftningsteknik som kom att användas i lagen om homosexuella sambor har sin utgångspunkt i betänkandet Homosexuella och samhället SOU 1984:63. Man utgick där från två alternativa lagstiftningsmetoder. Enligt den första metoden skulle det särskilt anges vilka lagar som skulle tillämpas homosexuella samlevnadsförhållanden. Enligt den andra metoden skulle man slå fast att all lagstiftning som innehåller begreppet äktenskapsliknande förhållanden eller liknande skall tillämpas också vid homosexuell samlevnad. Man fann att det förra alternativet lagstiftningssynpunkt att föredra. Utredningen

ur var skriver följande s. 101.

"Alternativet skapar fullständig klarhet i vilka regler som skall gälla vid homosexuell samlevnad och innebär en lagtekniskt enkel metod att undvika rättsliga konsekvenser som, med hänsyn till den grundläggande skillnaden mellan hetero- och homosexuell samlevnad, kan framstå som orimliga. Alternativet kan visserligen påstås innebära ett onödigt utpekande av homosexuella som en särskild grupp människor. Ett sådant påstående kan vid en första anblick sägas vara riktig men man får i sammanhanget inte glömma bort att detta i så fall är en konsekvens av den grundläggande skillnaden mellan homo- och heterosexuell samlevnad och att det, även från homosexuellas sida, måste vara av intresse att olika lagregler ges en så klar och entydig innebörd som möjligt. Den av oss föreslagna lagtekniska kon-

struktionen innebär inte att det vid framtida lagstiftning, där begreppet "äktenskapsliknande förhållanden" eller motsvarande kan komma att användas, är uteslutet att tillämpa bestämmelsen vid homosexuell samlevnad. Tvärtom så bör huvudregeln vara det motsatta. Visserligen måste en prövning ske i varje enskilt fall men undantag från huvudregeln bör endast få

homosexuella sambor SOU 1999: 104 254 Lagen om

förekomma om de rättsliga konsekvenserna skulle framstå som stridande

mot intentionerna bakom lagstiftningen eller som orimliga med hänsyn till

den grundläggande skillnaden mellan homo- och heterosexuell samlevnad."

Vid lagrådsgranskningen se prop. 1986/87:l24 s. 110 godtogs den föreslagna lagstiftningstekniken av två av de tre ledamöterna medan den tredje ledamoten ansåg att tekniken var mindre lyckad. Enligt dennes mening var det att föredra att i varje aktuell författning ange vilka samlevnadsförhållanden regleringen skulle träffa.

som

Departementschefen delade den uppfattning som betänkandet gav uttryck för och föreslog alltså en särskild lag om homosexuella sambor där de tillämpliga reglemaräknades upp. För en sådan lösning talade bl.a. att de berörda får en samlad bild av vilka regler som gäller för deras förhållande. Vidare påtalades att lagens tillämpningsområde med den valda lagstiftningstekniken vid behov kunde utvidgas genom att ytterligare lagrum fogades till uppräkningen.

Lagutskottet tillstyrkte bifall till propositionen bet. 1986/87:LU28. Riksdagen följde utskottet rskr. 1986/87:350.

5.4 Partnerskapskommittén

5.4.1 Partnerskapskommitténs arbete

Partnerskapskommitténs uppgift var att dels överväga en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap, dels göra en utvärdering av lagen om homosexuella sambor. Kommitténs arbete utmynnade i ett förslag om lag om registrerat partnerskap samt förslag till en lag om sambor av

ny samma kön SOU 1993:98. Genom den senare lagen skulle homosexuell och heterosexuell samlevnad likställas rättsligt samma sätt som det föreslogs att registrerat partnerskap och äktenskap skulle göra.

Vid utvärderingen av lagen om homosexuella sambor fann Partnerskapskommittén att kritik kunde riktas mot lagen på främst tre områden; lagens materiella innehåll, lagstiftningstekniken samt informationen om lagens existens och innehåll. Partnerskapskommittén fann också att det fanns anledning att ifrågasätta den valda terminologin.

Inför förslaget om en lag om partnerskap diskuterade Partnerskapskommittén val av lagstiftningsteknik. Enligt Partnerskapskommittén fanns det i princip tre vägar att gå. En möjlighet ansågs vara att behålla den uppräkningsteknik som valts i lagen homosexuella sambor och

om fylla med nya författningar och lagrum. En annan var att göra ändringar i respektive författning eller författningsrum. Slutligen övervägdes en teknik med en huvudregel och undantagsbestämmelser.

SOU 1999: 104 Lagen om homosexuella sambor 255

Den sistnämnda tekniken förordades. Fördelen härmed ansågs vara att lagen blev överskådlig och att man elirninerade risken för att bestämmelser som skall gälla för registrerade partner glömdes bort vid lagstiftningsarbetet. Genom denna teknik ansågs dessutom lagstiftaren bli tvingad att inse att homosexuell samlevnad är en realitet och att ta upp frågan till övervägande i varje enskilt ärende. Härmed ansågs dessutom likheterna betonas mer än skillnaderna mellan heterosexuell och homosexuell samlevnad. Partnerskapskommittén valde med samma motivering denna teknik även i sitt förslag till lag om sambor av samma kön. De fall där det i lagen om sambor av samma kön gjordes undantag från likheten gällde gemensam vårdnad om barn och bestämmelser vars tillämplighet uppenbart är beroende av att samborna är av motsatt kön.

Partnerskapskomrnittén ansåg också det vara befogat med vissa ändringar i terminologiska frågor. Det har i ett flertal lagstiftningsärenden uttalats att med uttrycket sambor avses en man och en kvinna som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Därvid har man hänvisat till den betydelse ordet har i allmänt språkbruk bl.a.

1986/872124. För ett förhållande består två prop. som av sammanboende personer av samma kön har man vanligtvis använt uttrycket homosexuella sambor. Partnerskapskomrnittén menade att dessa begrepp i viss mån var missvisande. Det ansågs vara olyckligt att kalla sammanboende av motsatt kön för sambor och sammanboende av samma kön för homosexuella sambor eftersom det därmed framstod

att de senare förhållandena uppbyggda kring sexualiteten. som var Kommittén framhöll att uttrycket sambor i juridiskt språkbruk borde kunna omfatta såväl sammanlever i heterosexuella

personer som som homosexuella förhållanden.

5.4.2 Utskottets behandling av förslaget

Som ovan anförts kom lagen om registrerat partnerskap till stånd sedan riksdagens lagutskott utarbetat en lag i huvudsak byggde på

som Partnerskapskommitténs förslag. I samband hänned avstyrkte utskottet motionsförslag om att lägga fram lagförslag grundval av Partnerskapskommitténs förslag till lag sambor kön bet.

om av samma l993/94:LU28. Som skäl härför anförde utskottet att lagen om homosexuella sambor har en direkt koppling till sambolagen och att denna lag efter beslut i riksdagen bet. 1991/92:LU32, rskr. 1991/922236 var föremål för utvärdering. Utskottet anförde att som en följd av att sambolagen kan komma att omarbetas, bör lagstiftning med utgångs-

en punkt i förslaget till lag om sambor av samma kön övervägas i nära samband med det fortsatta arbetet med sambolagen.

homosexuella sambor SOU 1999: 104 256 Lagen om

Med anledning av ett motionsyrkande i frågan uttalade lagutskottet även i bet. 1995/96:18 att Partnerskapskommitténs förslag till lag om sambor samma kön bör övervägas i samband med en översyn av

av sambolagen.

5.5 Diskussionen vid hearingen angående

lagen om homosexuella sambor

För att efterhöra Riksförbundets för sexuellt likaberättigande RFSL:s inställning till hur lagen om homosexuella sambor fungerar anordnade kommittén i maj 1998 en hearing med företrädare för RFSL.

Fördelen med lagen om homosexuella sambor ansågs av RFSL vara att det överhuvudtaget finns en lag som reglerar homosexuella samboförhållanden och som likställer homosexuell- och heterosexuell samlevnad vissa viktiga områden. Nackdelen sades dock vara att lagen

den valda lagstiftningstekniken bidrar till att det finns omotivegenom rade rättsliga skillnader mellan sambor av motsatt och av samma kön. Det hävdades att det förekommer brister när det gäller att göra hänvisningar i lagen om homosexuella sambor till nya lagar och förordningar som berör sambor. Det ansågs dock inte bara vara i lagar och förordningar homosexuella sambor diskrimineras utan detta sker även i

som olika myndigheters föreskrifter. Som exempel härpå angavs Generaltullstyrelsens föreskrifter för verkställigheten av lagen 1994:1547 om tullfrihet och förordningen 1994:1605 om tullfrihet m.m. I dessa föreskrifter definieras sambor som en ogift kvinna och en ogift man som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

RFSL riktade kritik mot den terminologi som används för att beteckna lagen om homosexuella sambor. Eftersom det inte finns någon lag som benärrms lagen om heterosexuella sambor borde det enligt RFSL:s uppfattning inte heller finnas en lag som benämns lagen om homosexuella sambor. RFSL sade sig vilja ansluta sig till Partnerskapskommitténs förslag och benämna lagen "lagen om sambor av samma kön". En ytterligare fördel med denna benämning ansågs vara att den inkluderar även bisexuella sambor.

Lagen homosexuella sambor befarades okänd såväl till sin

om vara existens som till sitt innehåll bland homosexuella sambor och handläggare hos tillämpande myndigheter. Enligt RFSL har detta fått till följd att homosexuella sambor ibland omfattas av bestämmelser som egentligen inte avser dem men även att homosexuella sambor blivit nekade likabehandlingnär de haft rätt till det. Det framfördes att det krävs mer information om lagen om homosexuella sambor.

SOU 1999: 104 Lagen homosexuella sambor 257

om

RFSL sin uppfattning att lagstiftning av den modell

angav som en

föreslogs Partnerskapskommittén där man som huvudregel som av utgår från likabehandling homosexuella sambor borde införas. Det

av framhölls att det i grund och botten inte finns några skillnader mellan heterosexuella och homosexuella sambor och att det därför av såväl principiella praktiska skäl bör vara likheten som är huvudregel och

som skillnaderna som är undantag.

mixat;

. Å ’f3v;v‘1’4€V,1‘.:§f:’:f:i1{:‘

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande... 259

6 och beträf-

Överväganden förslag

fande lagen om homosexuella sam-

bor

6.1 Allmänna utgångspunkter

Lagen om homosexuella sambor har kritiserats framför allt från principiella synpunkter. Genom sin uppbyggnad likställer lagen homosexuella sambor med heterosexuella sambor endast om det anges särskilt. Kritikerna har menat att en lagreglering i stället borde utgå från likställdhet samma sätt som lagen om registrerat partnerskap.

Som tidigare nämnts framlade Partnerskapskommittén också ett förslag till en lag benämnd sambor av samma kön. Denna lag var uppbyggd enligt samma teknik som partnerskapslagen.

Vid partnerskapslagens tillkomst kritiserade emellertid Lagrådet den där använda lagstiftningstekniken med motiveringen att rättsverkningarna registrering är svåra att överblicka för både myndigheter

av en och för dem som överväger att låta registrera ett partnerskap bet. l993/94:LU28 s. 67 f.. Lagutskottet framhöll dock att den valda tekniken var den enda praktiskt hanterbara a.a. s. 12.

I Samboendekommitténs utredningsdirektiv anges att kommittén skall överväga om det finns rättsliga skillnader mellan homosexuella och heterosexuella sambor som är omotiverade och föreslå hur dessa i så fall lämpligen kan undanröjas. Därvid skall Partnerskapskommitténs förslag övervägas som en möjlighet. Vidare anges att det enligt regeringens uppfattning inte är ett lämpligt alternativ att i varje aktuell författning precisera för vilka sarnlevnadsförhållanden som författningen skall gälla.

260 Överväganden och förslag betraflande...

6.2 Konsekvenserna av den valda lagstift-

ningstekniken

6.2.1 Omotiverade skillnader

rättsliga

Enligt prop. 1986/87:124 var det inte aktuellt att i lagstiftningshänseende jämställa sambor av samma och motsatt kön i någon mer allmän bemärkelse. Det man vid den tidpunkten avsåg var att göra sambolagen tillämplig även homosexuella samlevnadsförhållanden. Det finns således en mängd bestämmelser som gäller för sambor av motsatt kön men inte för sambor av samma kön.

Inte heller de lagar som stiftats efter lagen om homosexuella sambors tillkomst och som gällt frågor som berör även homosexuella sambor har alla gånger gjorts tillämpliga denna grupp. Ett exempel på en lag som uppenbart borde vara tillämplig även homosexuella sambor men där detta inte ens berörts i förarbetena är lagen 1993:332 om avgiftsfria förmåner för vissa hiv—smittade.

Kommittén har med hjälp av rättsdatasystemet inventerat vilka lagar och förordningar som är tillämpliga för sambor med eller utan hänvisning i lagen om homosexuella sambor. Med utgångspunkten att likställdhet skall råda mellan heterosexuella och homosexuella sambor samma sätt som mellan äkta makar och registrerade partner har kommittén sedan gjort en bedömning huruvida den rättsliga skillnaden är motiverad eller inte. En sammanställning av de aktuella författningarna finns i bilaga Från sammanställningen har de lagar och förordningar som närmast utgör tillämpningsbestämmelser till lagstiftning

annan uteslutits, liksom vissa lagar har mindre betydelse i

som sammanhanget, t.ex. bestämmelser om folk- och bostadsräkningen i olika årgångar. Dessutom bortses det från de lagar och förordningar

som innehåller ett kvalificerat sambobegrepp, dvs. bestämmelser som förutsätter att två sambor har varit gifta med varandra eller har varit varandras registrerade partner eller har eller har haft barn tillsammans. Bestämmelser av denna typ finns främst inom social- och skattelagstiftningen.

6.2.2 i

Otydligheter lagstiftningen

Syftet med den lagstiftningsteknik som valdes i lagen homosexuella

om sambor var att hänvisningama skulle vara uttömmande så att det direkt i en kortfattad lagtext framgick vad som gällde för homosexuella

sambor. På så sätt skulle berörda få samlad bild vilka regler

en av som gäller för deras förhållanden. Det är naturligtvis fördel att homo-

en

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betrafi’ande... 261

sexuella sambor utan större svårigheter i kortfattad lagtext kan läsa sig till vad gäller för honom eller henne. Det stora antal författningar

som och författningsrum det är fråga medför dock att det är svårt att

som om upprätthålla kravet på tydlighet och överskådlighet.

Med hänsyn till att det av de lagar och förordningar som lagen om homosexuella sambor hänvisar till inte framgår att lagen är tillämplig för homosexuella sambor finns det en stor risk för att rättsläget kan missuppfattas.

Vidare innebär den föreliggande lagstiftningstekniken risk för att homosexuella sambor glöms bort vid annat lagstiftningsarbete. Detta visar t.ex. tillkomsten av hänvisningama till 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen 1970:988, 10 § insiderlagen 1990:1342, 3 b och 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen 1928:370 och till 35§ socialtjänstlagen 1980:620. Hänvisningama till fastighetsbildningslagen och socialtjänstlagen tillkom först efter påpekande från lagrådet prop. 1989/902151 resp. prop. 1997/98:1l3. Hänvisningen i lagen om homosexuella sambor till insiderlagen berördes överhuvudtaget inte i insiderlagens förarbeten. Insiderlagen trädde i kraft i februari 1991. Hänvisningen togs i stället upp utan egentlig motivering i ett senare lagstiftningsärende prop. 1990/9l:l42 om handel och tjänster värdemarknaden m.m. och trädde i kraft i augusti 1991. Inte heller i förarbetena till ändringarna av 3 b och 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen uppmärksammades lagen om homosexuella sambor. De nya bestämmelserna trädde i kraft den ljanuari 1997. Frågan uppmärksammades i ett annat lagstiftningsärende prop. 1996/972173 beskattning bostadsförmån m.m..

om av Det konstaterades att med hänsyn till den lagstiftningsteknik som används och som innebär att alla bestämmelser som även är tillämpliga på homosexuella sambor räknas upp i lagen om homosexuella sambor

bör uppräkningen även omfatta de nämnda anvisningspunktema.

Hänvisningen i lagen om homosexuella sambor till 3 b och 4 av anvisningarna till 33§ kommunalskattelagen trädde i kraft den ljanuari 1998.

Det finns andra exempel förbiseenden i lagstiftningen. Sålunda förekommer det situationer där lagstiftaren har avsett att bestämmelserna skall gälla även för homosexuella sambor men där den gällande lagstiftningstekniken inte kommit till användning. Exempel härpå är dels bestämmelserna om farniljebidrag i förordningen 1995:239 om förmåner till totalförsvarspliktiga där det i författningsrummet anges att med make likställs en sambo av samma eller motsatt kön, dels utlänningslagen 1989:529 där med uttrycket sambo enligt förarbetena avses såväl sambor av samma motsatt kön prop. 1996/97:25

som av s. 285. Trots att lagen om homosexuella sambor uttömmande skall

262 Överväganden och förslag betraflande...

hänvisa till de bestämmelser som gäller även för homosexuella sambor har någon hänvisning inte gjorts i de nämnda fallen.

6.2.3 Några synpunkter det kvalificerade sambo-

begreppet

Det kvalificerade sambobegreppet förekommer framför allt i lagstiftning som rör familjen och dess sociala situation. I regel utesluts sambor

kön från definitionen de inte tidigare varit registrerade av samma om partner eftersom de inte rättsligt brukar kunna uppfylla kravet på att ha eller ha haft barn tillsammans. Ett beslut om adoption meddelats i

som främmande stat skall dock gälla utan särskilt godkännande i Sverige om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades och adoptivbarnet inte var svensk medborgare eller hade hemvist Sverige, jfr 3 § första stycket lagen 1971:796 om internationella rättsförhållanden rörande adoption. Det finns länder där homosexuella tillåts adoptera barn till-

par sammans. Detta förekommer bl.a. i vissa delstater i USA. På grund

av ett sådant utländskt adoptionsbeslut kan det således rent faktiskt förekomma att sambor av samma kön rättsligt har eller har haft barn tillsammans.

Det vanligaste kvalificerade sambobegreppet att parterna skall

anger vara eller ha varit gifta med varandra eller ha eller ha haft barn tillsammans samt varaktigt bo tillsammans. Det finns emellertid lagrum där det inte uppställs krav tidigare äktenskap utan endast att parterna har barn tillsammans, t.ex. 7 kap. 5 § föräldrabalken.

Ett kvalificerat sambobegrepp finns också beträffande föräldrapenning vid barns födelse. Härvid likställs med förälder den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, de

om varaktigt bor tillsammans 4 kap. 2 § AFL. Vad gäller tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn m.m. likställs emellertid med förälder den som en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden. Här finns således inget kvalificerat sambobegrepp. Trots detta saknas hänvisning till denna författning i lagen homosexuella

om sambor.

Ett annat exempel där kvalificerat sambobegrepp förekommer är förordningen 1988:890 om bilstöd handikappade. Denna förordning anger förutsättningarna för statligt bidrag till handikappade för bl.a. inköp av bil. En förälder till ett handikappat barn kan också få bidrag om det finns behov av att förflytta sig tillsammans med barnet. Med förälder likställs den med vilken förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn de stadigvarande sammanbor. I förord-

om

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande... 263

ningen 1997:158 teckenspråksundervisning för vissa föräldrar lik-

om ställs emellertid med förälder den som föräldern bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden. Här har alltså avstått från

man det kvalificerade sambobegreppet.

Andra exempel på författningar av social/ekonornisk betydelse med ett kvalificerat sambobegrepp är lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag, lagen 1976:380 om arbetsskadeförsälcring, tjänstledighetsförordningen 1984:111, lagen 1994:1065 om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter, föräldraledighetslagen 1995:584 samt lagen 1996:1150 om högkostnadsskydd och hälso- och sjukvårdslagen 1982:763.

Det kvalificerade sambobegreppet används emellertid inte bara i lagstiftning av social eller ekonomisk betydelse. Det förekommer även i annan lagstiftning, t.ex. aktiebolagslagen 1975: 1385.

Som framgår av ovanstående redovisning förefaller det i viss mån slumpartat i vilka fall lagstiftaren har valt det kvalificerade sambobegreppet. Enligt kommitténs uppfattning medför det kvalificerade sambobegreppet att rättsläget blir svåröverskådligt eftersom det inte går att förutse i vilka fall begreppet förekommer. Det kan också ifrågasättas om detta begrepp alltid är det mest ändamålsenliga. Eftersom det kvalificerade sambobegreppet inte i sig kan ses som en omotiverad rättslig skillnad mellan sambor av motsatt och samma kön anser kommittén dock att frågan faller utanför kommitténs uppdrag.

6.3 Kommitténs och

övervägande förslag

6.3.1 Behovet

av en ny reglering

Bedömning: Det finns behov av en ny reglering för att undanröja omotiverade rättsliga skillnader mellan sambor och

av samma av motsatt kön.

Kommitténs genomgång av de lagar och förordningar där begreppet sambo förekommer visar att det i flera avseenden föreligger rättsliga skillnader mellan sambor av samma och motsatt kön. Skillnaderna är långt flera än som föreligger mellan registrerade partner och äkta makar. För att undanröja de rättsliga skillnader mellan sambor

av samma och motsatt kön som kan omotiverade bör den

anses vara nuvarande regleringen ändras.

264 Överväganden och förslag betra‘fl"ande...

Enligt sambolagens definition avses med sambor en man och en kvinna som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Denna definition har ansetts överensstämma med allmänt språkbruk se bl.a. prop. 1986/87:124. För ett förhållande som består av två sammanboende personer av samma kön används i lagstiftningen uttrycket homosexuella sambor. I takt med att samboförhållanden mellan personer av samma kön blir allt vanligare är det kommitténs uppfattning att denna uppdelning mellan samboförhållanden inte längre överensstämmer med allmänt språkbruk. Detta stöds bl.a. av uttalandena i prop. 1996/97:25 vari angavs angående sambobegreppet i utlänningslagen 1989:529 att uttrycket sambo i dag i allmänt språkbruk torde avse såväl heterosexuella som homosexuella förhållanden såvida inte annat anges. Enligt kommitténs mening bör terminologin i regleringen ändras så att sambobegreppet inkluderar såväl sambor av motsatt som av samma kön. En sådan ändring innebär en bättre överensstämmelse med modernt språkbruk och medför en ökad jämlikhet mellan de båda grupperna.

6.3.2 Vilka rättsliga skillnader mellan homosexuell

och heterosexuell samlevnad kan vara motive-

rade

Bedömning: Endast i den mån de rättsliga skillnaderna mellan homosexuella och heterosexuella samboförhållanden motsvaras

av de rättsliga skillnaderna mellan partnerskap och äktenskap kan de anses vara motiverade.

Lagen om registrerat partnerskap innebär att partnerskapet med vissa särskilt angivna undantag har samma rättsverkningar som äktenskapet. Kommittén anser att det är både ologiskt och inkonsekvent att inte motsvarande sätt likställa sambor kön med sambor

av samma av motsatt kön. En sådan likställdhet skulle enligt kommitténs mening innebära att de omotiverade rättsliga skillnaderna mellan homosexuella och heterosexuella sambor skulle undanröjas.

Partnerskapskommittén fann att det främst är inom tre områden som homosexuell och heterosexuell samlevnad enligt nuvarande lagstiftning inte är likställd. Det första området är den lagstiftning som reglerar olika former av assisterad befruktning och möjlighet till

gemensam vårdnad om barn. Det andra området är det socialrättsliga området varmed avses bl.a. bestämmelser om pensioner, föräldraförsäkring,

1999: 104 Överväganden och förslag betraflande... 265 SOU

ersättning vid arbetsskada, tjänstegrupplivförsäkringar och efterlevandeskydd. Det tredje området är vissa jävsbestämmelser eller jävsliknande bestämmelser där sambor så närstående att vissa anses som effekter inträder. Bortsett från bestämmelserna om assisterad befruktning och vårdnad om barn ansågs det omotiverat att göra gemensam någon skillnad mellan sambor motsatt och av samma kön. av Assisterad befruktning och vårdnad om barn har i lagen gemensam registrerat partnerskap angetts som undantag från likställdhet om mellan ett registrerat partnerskap och ett äktenskap. Dessa frågor ingår i uppdraget för den i februari år 1999 tillsatta kommittén om barn i homosexuella familjer dir. 1999:5. Med hänsyn härtill och till Samboendekommitténs utgångspunkt att sambor av motsatt och samma kön skall likställas motsvarande sätt äkta makar och partner föreslår som kommittén inga ändringar beträffande dessa områden. När det däremot gäller de andra två av Partnerskapskommittén nämnda områdena kan kommittén konstatera att genom införandet av partnerskapslagen har homosexuella som har registrerat partnerskap likställts med makar. Som nämnts bör motsvarande likställdhet ovan gälla mellan homosexuella och heterosexuella sambor. Vad särskilt gäller jävsbestämmelserna och de jävsliknande bestämmelserna är det mindre välbetänkt att dessa omfattar sambor motsatt kön men inte av sambor kön. Sambor av motsatt och samma kön måste anses av samma lika jäviga i en viss situation. vara Slutsatsen blir således att kommittén föreslår att de rättsliga skillnaderna mellan sambor motsatt och samma kön skall undanröjas av i alla avseenden förutom de gäller bestämmelserna om assisterad som befruktning och vårdnad. i gemensam

6.3.3 Lagstiftningsteknik

Förslag: Alla samboförhållanden skall regleras i en och samma sambolag. Det skall av varje författning och författningsrum framgå vilka sambor i författningen. Med begreppet sambor skall som avses sambor av motsatt och av samma kön. avses

Som redovisats har den nuvarande lagstiftningstekniken vissa ovan brister i tydlighet och överskådlighet. Tekniken innebär vidare en risk för att homosexuella sambor glöms bort vid annat lagstiftningsarbete. En nackdel är enligt kommittén att lagen poängterar skillnaderna annan mellan homosexuella och heterosexuella sambor. Även det skulle om

266 Överväganden och förslag betraflande... SOU 1999: 104

vara möjligt att ett överskådligt sätt utvidga uppräkningen så att fler författningar och författningsrum blir tillämpliga homosexuella

sambor, anser kommittén att en annan lagstiftningsteknik bör väljas av såväl principiella som praktiska skäl.

En av ledamöterna i lagrådet ansåg vid tillkomsten av lagen om homosexuella sambor att en lagstiftningsteknik borde väljas med-

som förde att det av varje författning eller författningsrum framgår vilka sambor lagen är tillämplig på. Detta förefaller kommittén vara principiellt riktigt. En annan teknik som skulle kunna användas är den

som finns i lagen om registrerat partnerskap. Denna teknik har den fördelen framför den nuvarande ordningen att likheterna mellan homosexuella och heterosexuella förhållanden betonas än skillnaderna.

mer Kommittén anser emellertid att det är ytterst otillfredsställande att sambolagstiftningen inte ens ger en antydan att den gäller även för

om sambor av samma kön. Detta kan i sig föranleda missförstånd vad

om som rättsligt gäller.

Den likställdhet som kommittén föreslår innebär att i stort sett samma lagstiftning kommer att gälla för sambor och motsatt

av samma kön. Någon anledning att under sådana omständigheter bibehålla särregleringen för homosexuella sambor föreligger inte. I stället bör

en lagstiftningsmetod väljas som så långt möjligt medför likställdhet

som mellan sambor av samma och av motsatt kön.

Först och främst anser kommittén att heterosexuella och homosexuella samboförhållanden skall regleras i och sambolag.

en samma Detta kräver en ny definition vad med sambor i sambo-

av som avses lagen. En sådan definition har föreslagits i avsnitt 4.3.4.1. Enligt denna definition avses med sambor två stadigvarande bor till-

personer som sammans i ett parförhållande där de har gemensamt hushåll. Genom förslaget blir sambolagen direkt tillämplig även på sambor

av samma kön.

Vidare bör varje reglering som sambor och inte rör

avser som vårdnad och assisterad befruktning omfatta sambor och

av samma av motsatt kön. Genom den föreslagna definitionen begreppet sambor

av kommer detta också att bli fallet.

Hittills har man i lagstiftningen rörande samboförhållanden uttryckt den avsedda samlevnaden på olika sätt. När använt uttrycket

man sambo har man i förarbetena ofta angett att det är samboförhållanden enligt sambolagen ibland med tillägget det krävs

som avses, att att parterna är ogifta. I andra fall har valt att att parterna skall lik-

man ange ställas med makar om de sammanbor eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden. Enligt nuvarande ordning emellertid

avses med begreppet sambor endast sambor motsatt kön och uttrycket

av

SOU 1999: 104 Överväganden och förslag betraflande... 267

äktenskapsliknande förhållanden används för att beteckna samboförhållanden mellan en man och en kvinna. För att den innebörden sambobegreppet skall framgå i nu nya av gällande lagar och bestämmelser bör en hänvisning i varje lag och bestämmelse göras till sambolagens definition. I framtida lagstiftning bör dock uttrycket sambor tillräckligt för att omfatta båda anses grupperna av sambor. Genom kommitténs förslag kommer det av varje författning att framgå om lagen är tillämplig för sambor dvs. två personer av motsatt eller kön eller om den endast är tillämplig sambor av av samma motsatt resp. sambor av samma kön. Detta medför enligt kommitténs uppfattning tydligare och mer konsekvent lagstiftning. en Om lagstiftning i enlighet med kommitténs förslag kommer till stånd förutsätts det att ändringar kommer att göras i de olika myndigheternas föreskrifter så att sambobegreppet även i föreskrifterna kommer att omfatta sambor av samma och av motsatt kön.

6.3.4 Information om lagens existens och innehåll

Bedömning: Särskilda inforrnationsinsatser bör göras för sambor av samma kön.

Redan i 1986/872124 påpekade departementschefen vikten av prop. information om homosexuella och homosexualitet. l propositionen föreslogs att Socialstyrelsen skulle ges i uppdrag att bl.a. se över hur den samhälleliga informationen om homosexualitet kan förbättras samt att fortlöpande följa utvecklingen och lämna förslag till åtgärder samt att statliga myndigheter i förekommande fall bör beröra homosexuellas situation i sin inforrnationsverksamhet. Partnerskapskomrnittén fann att kunskapen om lagen om homosexuella sambors existens och innehåll är bristfällig och att lagen är okänd även för många homosexuella. Samma uppfattning framfördes av RFSL vid Samboendekommitténs hearing. Problemet med bristande kunskap om lagens innehåll är knappast unikt för homosexuella sambor. Som påtalats i avsnitt 4.9 föreligger detta problem även beträffande heterosexuella sambor angående innehållet i sambolagen. Kommittén har i avsnitt 4.9.3.4 och 4.9.3.5 föreslagit åtgärder för att informationen innehållet i sambolagen skall nå ut till så många om berörda som möjligt. Som där påpekas bör, med hänsyn till att föränd-

268 Överväganden och förslag betraflande...

ringarna blir särskilt stora för sambor av samma kön, särskilda inforrnationsinsatser göras för denna grupp.

6.3.5 Något om tjänstegrupplivförsälcringar

Bedömning: Även sambor kön bör omfattas det

av samma av

generella förmånstagarförordnandet i TGL-S.

Tjänstegrupplivförsäkringen TGL är en efterlevandeförrnån som tillkommit efter avtal mellan arbetsmarknadens parter. TGL avser främst att täcka de omedelbara omställningskostnadema vid vissa förtida dödsfall. Dödsfallet skall normalt ha inträffat före 65 års ålder.

Inom den privata sektorn finns TGL för arbetare och TGL för tjänstemän. Det finns dessutom en statlig grupplivförsäkring för alla statsanställda, TGL-S. För kommunalanställda finns motsvarande grupplivskydd, TGL-KL.

Beträffande TGL för arbetare tillfaller enligt försäkringsvillkorens generella förrnånstagarförordnande grundbeloppet make, registrerad partner, ogift sammanboende och/eller bam. Med sammanboende avses sambo av samma eller motsatt kön.

Vad gäller TGL för tjänstemän måste den vill att TGL skall

som tillfalla sambo skriva ett särskilt förmånstagarförordnande. Ett sådant förmånstagarförordnande kan avse vilken fysisk person som helst.

Förmånstagare till TGL-S är i nu nämnd ordning make får hela

som beloppet, sambo som får halva beloppet arbetstagaren efterlämnade

om arvsberättigat barn och i annat fall hela beloppet, arvsberättigade barn som får halva beloppet arbetstagaren efterlämnade sambo med

om

förrnånstagarrätt och i annat fall hela beloppet. Med sambo

avses en ogift man och en ogift kvinna under äktenskapsliknande

som förhållanden bor tillsammans med ogift arbetstagare eller före detta

en arbetstagare av motsatt kön. Från TGL-S kan något belopp således inte utfalla till en sambo av samma kön. I och för sig finns det möjlighet att förordna om en annan förmånstagare. För att ett gmndbelopp skall utfalla krävs dock att arbetstagaren efterlämnar make, registrerad partner, sambo av motsatt kön eller bam. Den saknar sådana

som efterlevande kan inte skapa ett grundbelopp för sambo

en av samma

kön genom att skriva ett förmånstagarförordnande.

Samma grupp förmånstagare angetts beträffande TGL-S är för-

som månstagare till TGL-KL. Sedan den l maj 1999 gäller emellertid

att med sambo avses den person arbetstagaren stadigvarande

som samman-

Överväganden och förslag betraflande... 269

levde med under äktenskapsliknande förhållanden eller under förhållanden liknar registrerat partnerskap då dödsfallet inträffade. som Sammanlevnaden skall ha omfattat minsta tidsperiod om sex en månader och såväl arbetstagaren sambon skall vid detta tillfälle som ogift och inte registrerad partner samt ha fyllt 18 år. vara Det är således arbetsmarknadens parter beslutar om tjänstesom grupplivförsäkringamas innehåll. Staten kan inte styra över de generella förmånstagarförordnanden som beslutats i dessa. Sedan den 1 maj 1999 gäller lagen 1999:133 förbud mot disom kriminering i arbetslivet grund sexuell läggning. Denna lag avser av endast relationen arbetstagare/arbetssökande och arbetsgivare. I lagen arbetsgivare inte får missgynna arbetssökande eller anges att en en arbetstagare, varken direkt eller indirekt diskriminering. Enligt genom 5 § gäller förbudet mot diskriminering i 3 och 4 bl.a. när arbetsgivaren tillämpar löne- eller andra anställningsvillkor.

Även innehållet i de generella förmånstagarförordnandena ligger

om utanför statens område förutsätter kommittén, särskilt mot bakgrund av innehållet i den lagen, att berörda avtalsparter kommer att följa nya kommitténs förslag ett enhetligt sambobegrepp. Som en konsekvens om detta bör även sambor kön omfattas av det generella av av samma förmånstagarförordnandet i TGL-S. Enligt uppgift från Statens

arbetsgivarverk pågår förhandlingar härom.

7 Annan hushålls

gemenskap

l Inledning

Det har i tidigare lagstiftningsärenden ifrågasätts inte även andra om sammanboende än gifta och personer som lever tillsammans grupper av i samboförhållanden är i behov av en reglering till följd av samlevnaden. De det är fråga kan bestå av släktingar, vänner, grupper om studiekarnrater eller arbetskamrater delar bostad och hushåll. Det som kan också fråga om flera personer än två som lever i storfamiljer. vara Skälen till sammanboendet kan vara känslomässiga, praktiska, ekonomiska, sociala m.fl. Enligt direktiven skall kommittén belysa vilka som kan ha behov av ökad rättslig trygghet. grupper Enbart den omständigheten att två eller flera personer delar bostad kan enligt kommitténs uppfattning knappast vara tillräckligt för skapandet en rättslig reglering grund av sammanboendet. För att ett av behov reglering överhuvudtaget kan anses föreligga bör sammanav en boendet ha gett upphov till någon form av hushållsgemenskap. Härmed vanligtvis förhållandevis varaktig gemenskap mellan två eller avses en flera delar bostad och har ett visst mått av ekonomisk personer som gemenskap och samarbete i vardagliga göromål jfr SOU 1993:98 s. 65. Den ekonomiska gemenskap som föreligger mellan personer som sammanbor kan skiftande. Vad gäller sambor har man i lagstiftvara ningen utgått från att det föreligger en ekonomisk sammanflätning som motiverar att det hem de byggt gemensamt delas lika mellan som upp dem när deras samboförhållande upplöses. I andra typer av sammanboenden är det inte lika självklart att det uppstår någon ekonomisk gemenskap mellan de sammanboende. De faktorer som kan vara avgörande för graden ekonomisk gemenskap är troligen främst under hur av lång tid sammanboendet är tänkt att vara och hur länge det faktiskt varat, relationen mellan de sammanboende och deras ekonomiska situa-

tion.

272 Annan hushållsgemenskap SOU 1999: 104

7.2 Frågans tidigare behandling

Familjelagssakkunniga

Vid övervägandena inför äktenskapsbalken behandlade Familjelagssakkunniga frågan för vilka sammanboende regler skulle ges SOU 1981:85 s. 134 ff.. Efter en översiktlig genomgång olika

av samboendeformer fann Familjelagssakkunniga att sammanboende förekom i en mångfald av situationer. Redan av detta skäl ansågs det tveksamt med en enhetlig reglering. Farniljelagssakkunniga ansåg vidare att den ekonomiska sammanflätning som föreligger för makar och för med dem jämförbara samboende inte föreligger i omfattning för andra.

samma Det kunde därmed befaras att det för många parter i dessa senare samboendefall skulle te sig helt främmande med lagbestämd form

en av ekonomisk utjärrming. Det bedömdes mot den bakgrunden

som olämpligt att ge regler som omedelbart var tillämpliga vidare

en krets av samboende.

Familjelagssakkunniga övervägde det inte möjligt att i

om vore stället skapa en sådan ordning att andra samboende än de

som sammanlever grund av traditionell parbildning de så önskade skulle

om kunna komma under samma regelsystem andra samboende.

som Detta skulle i så fall kunna ske avtal eller registrering. Lös-

genom ningen avvisades emellertid främst två skäl. För det första ansågs

av det inte föreligga något större praktiskt behov sådan reglering.

av en Två syskon eller två släktingar skilda generationer torde, även

vuxna ur om hem och hushåll är gemensamt, normalt hålla reda vad och

var en förvärvat och fortlöpande avväga varderas insatser för gemenskapen. Skulle de välja att flytta från varandra torde det i allmänhet inte finnas skäl att ingripa med några skyddsregler för ekonomiskt

en svagare part. Om en av dem skulle avlida under samboendetiden framhölls det att den andra ofta arvsberättigad och att testamenten

var till förmån för varandra vanligare i dessa relationer än i andra. I fall

var där det rör sig om två personer inte är nära släkt ansågs det än

som mer sannolikt att deras ekonomiska mellanhavanden skulle kunna klaras

av utan särskild lagstiftning. För det andra ansågs det finnas risk för att

en möjligheten att avtala sig till reglering skulle kunna missbrukas. I

en stället för att utgöra en ekonomisk utjämning skulle regleringen i verkligheten kunna utnyttjas till att överföra egendom i skatteundandragande syfte eller till skada för någon utomstående såsom den enas borgenärer.

7.2.2 1986/87:1 Äktenskapsbalk m.m.

Prop.

I 1986/87:1 uttalades lagreglering beträffande samboende prop. att en endast skulle ogifta samboende som sammanlever under äktenavse skapsliknande förhållanden. Det ansågs inte föreligga något större praktiskt behov att reglera den ekonomiska gemenskap som kan av uppkomma mellan två delar hem och hushåll utan att ha personer som den särskilda gemenskap kännetecknar äktenskap eller äktenskapssom liknande samlevnad.

7.2.3 Partnerskapskommittén

Partnerskapskommittén föreslog i betänkandet Partnerskap SOU 1993:98 lag registrerat partnerskap samt en lag om sambor av en om kön. I sina överväganden andra gruppers behov av lagstiftsamma av ning ansåg sig kommittén inte kunna urskilja något behov av en partnerskapslagstiftning för andra än homosexuella par. Visserligen ansåg kommittén att det kunde finnas behov av skyddslagstiftning för persolever i hushållsgemenskap men inte omfattas av lagen om samner som bors hem. En skyddslagstiftning ansågs emellertid inte gemensamma fylla sin funktion om den bygger på frivillig registrering eller anmälan. De skulle välja att registrera sin hushållsgemenskap skulle inte som nödvändigtvis vara de som bäst behöver skyddsregler. En partnerskapslagstiftning som inte bygger registrering förklarades dock falla utanför Partnerskapskommitténs uppdrag. Flera remissinstanser ansåg att Partnerskapskommittén allt för svaga grunder avfärdat behovet av en hushållsgemenskap grundad lagstiftning och ansåg att detta borde bli föremål för en närmare utredning.

7.2.4 Motioner

Det har i en handfull motioner under 1990-talets första hälft framhållits att de lever i hushållsgemenskaper utan att ha ingått personer som äktenskap har behov av att träffa frivilliga juridiska avtal angående sin samlevnad se bl.a. mot. 1991/92:L408 och 1992/93:L414 av Ingvar Svensson kd, 1993/94:L207 av Chatrine Pålssson kd samt 1993/94:L208 av Ingvar Svensson och Pontus Wiklund kd. I dessa motioner har det bl.a. påpekats att den grad av juridisk trygghet som samhället erbjuder hushållsgemenskaper är alltför begränsad i jämförelse med äktenskapets rättsverkningar. För personer som lever till-

274 Annan hushållsgemenskap

sammans annat sätt än i ett traditionellt parförhållande finns det enligt motionärerna behov av kompensation exempelvis i form

av möjlighet att ingå frivilliga avtal samlevnadsområdet.

I motion 1993/94:L208 tog motionärerna principiellt avstånd från den nuvarande sambolagstiftningen och motsatte sig särskild lag-

en stiftning för homosexuella par. De ansåg att samhället endast bör erbjuda äktenskapet som juridisk figur för långvarig samlevnad mellan man och kvinna. För alla övriga grupperingar eller kombinationer borde lagstiftaren i stället underlätta ingåendet av frivilliga avtal utan speciallagstiftning.

7.2.5 Betänkandet 1993/94:LU28

Registrerat part-

nerskap m.m.

I ärendet rörande lagstiftning registrerat partnerskap behandlade

om riksdagen frågan om ett förbättrat rättsligt skydd för delar

personer som hushållsgemenskap på andra grunder än äktenskapets. Lagutskottet anförde att det inte gjorts någon kartläggning sammanboende

av som

inte omfattas av den äktenskapsrättsliga lagstiftningen eller någon

av av de två sambolagama bet. 1993/94:LU28 49 f. dvs. lagen

s. 1987:232 om sambors gemensamma hem och lagen 1987:813

om homosexuella sambor. Det konstaterades dock att det finns vissa statistiska uppgifter om antalet lever i någon slags hushålls-

personer som gemenskap utan att de ingår i någon de omfattas den

av grupper som av nämnda lagstiftningen. Av SCB:s rapport i serien Levnadsförhållanden för åren 1988 och 1989 kunde utläsas att andelen bor

personer som med annan eller andra än personer sin ursprungsfamilj, make/maka,

ur sambo eller barn, uppgick till 0,7 %, dvs. 56 000 befolk-

personer av ningen. I denna grupp sades ingå statistiskt hänförts dit

personer som för att de av rent praktiska skäl har valt eller tvingats att välja sådan

en boendeforrn. Det kan vara fråga studerande, inackorderade m.fl.

om Det ansågs omöjligt att utifrån dessa statistiska uppgifter uppskatta hur många det är vars sammanboende bygger på så utvecklad

en gemenskap att de skulle ha behov utbyggd juridisk trygghet för

av en sin relation. Enligt utskottet rörde det sig uppenbarligen

om ett förhållandevis begränsat antal människor. Det ansågs dock angeläget att klarlägga vilket behov som kan finnas inom dessa Det

grupper. ansågs därför finnas anledning över vissa bestämmelser, framför

att se allt det sociala trygghetsornrådet, för människor delar hushålls-

som gemenskap på andra grunder än äktenskapets. Enligt utskottet

borde en parlamentarisk utredning tillsättas för att utreda vad bör göras för

som att öka tryggheten för nämnda Uppdraget, borde omfatta

grupper. som

Annan hushållsgemenskap 275

alla typer av gemenskaper där parterna inte har möjlighet att ingå äktenskap, skulle enligt utskottet syfta till att belysa vilka grupper som kan ha behov ökad rättslig trygghet samt närmare klarlägga vilka

av dessa behov Utredningen borde också lägga fram de lagförslag som utredningen fann påkallade. Vad utskottet sålunda anförde gav riksdagen sin mening tillkänna rskr. 1993/942414.

som

7.3 Särskilt om kretsen av bostadsbidragsberättigade

Enligt gällande regler kan endast makar, partner och sambor av motsatt och kön ansöka om bostadsbidrag gemensamt. Bostads-

av samma utskottet och riksdagen har förordat att kretsen av bidragsberättigade skall utvidgas så att personer som bor tillsammans, oavsett samlevnadsform, skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt. Det har dock understrukits att avsikten är att andra sammanboenden i bostadsbidragshänseende skall jämställas med sammanboende män och kvinnor enligt de regler som gäller i dag.

7.3.1 Bostadsutskottets och riksdagens behandling av frågan om bostadsbidragsberättigade

Kretsen av bostadsbidragsberättigade har av bostadsutskottet och riksdagen behandlats vid olika tillfällen se bl.a. bet. l990/9l:BOU16, 1991/92:B0U25, 1992/93:BoU21 och 1995/96:BoU11.

De motioner som föranledde frågans behandling skall ses mot bakgrund att inte bara ungdomar utan barn och hushåll med bam var

av berättigade till bostadsbidrag under åren 1991-1995. Även hushåll utan barn där någon familjemedlem var 29 år eller äldre hade under denna tid möjlighet att beviljas bostadsbidrag. Härtill kommer att sambor av samma kön först den 1januari 1998 likställdes med sambor av motsatt kön vad gällde möjligheten att ansöka om bostadsbidrag gemensamt.

Frågan om kretsen av bostadsbidragsberättigade aktualiserades främst grund av motioner till riksdagen vari det föreslogs en ändring av lagen om bostadsbidrag så att även sambor av samma kön, liksom sambor av motsatt kön, jämställdes med makar och senare även med

registrerade partner i bostadsbidragslagen.

-

Bostadsutskottet anförde i bet. 1990/91 :BoU16 att det var rimligt att en eventuell vidgning av kretsen av bidragsberättigade till att avse personer av samma kön gjordes oberoende av samlevnadsform. Utskottet

276 Annan hushållsgemenskap SOU 19991104

var alltså inte berett att förorda en vidgning kretsen bidrags-

av av berättigade så att endast sambor av samma kön kom att omfattas av de ändrade reglerna. I bet. 1992/93:BoU21 vidhöll utskottet sin principiella uppfattning; en eventuell vidgning av kretsen av bidragstagare borde ske så att den kom att avse personer kön utan beak-

av samma tande av sarnlevnadsforrn. Enligt utskottets uppfattning borde riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att regeringen skulle förelägga riksdagen ett förslag om vidgning av bidragskretsen. Riksdagen biföll vad utskottetihemställt rskr. 1992/932365. Med anledning av utskottets och riksdagens ställningstaganden togs frågan om en utvidgning av kretsen bidragsberättigade i 1995/96:186.

upp prop. Regeringen anförde följ ande s.47.

Det vore inte rimligt att medge gemensam bostadsbidragsansökan av hyres-

värd och inneboende, som inte har någon hushållsrelation utöver hyresför-

hållandet, även om de är av samma kön. Inte heller för syskon eller föräld-

rar och barn över gällande åldersgräns som bor tillsammans bör bostads-

bidrag kunna utges. Den möjligheten finns inte i dagens system när det

gäller syskon eller föräldrar och äldre barn av motsatt kön. Något skäl att

öppna den möjligheten för dessa grupper när de är av samma kön finns inte.

Inte heller bör bidrag normalt kunna ges till två goda vänner som delar

bostad, men som i övrigt inte har någon ekonomisk gemenskap. En sådan

bidragsgivning svarar inte mot bostadsbidragens familjepolitiska inriktning och bör därför inte ske.

Det framhölls i propositionen att för samboende kön

av samma som registrerat partnerskap hade möjligheten att söka bostadsbidrag öppnats och att regeringen för tillfället inte beredd att föreslå någon ytterli-

var

gare vidgning av kretsen bostadsbidragsberättigade kön.

av samma

I bet. l995/96:BoUll förklarade utskottet utökning kretsen

att en av bidragsberättigade i första hand borde alla dem har hushålls-

avse som gemenskap utan beaktande av deras samlevnadsforrn i övrigt. Utskottet vidhöll sin tidigare ståndpunkt att utgångspunkten borde att andra

vara sammanboende i bostadsbidragshänseende skall jämställas med samboende män och kvinnor enligt de regler gäller i dag. Utskottet

som förklarade sig vara medvetet om att de lagändringar erfordras inte

som torde vara helt okomplicerade. Bland annat frågan i vilka

om situationer som de aktuella inte skall betraktas

personerna som samboende bedömdes föranleda svårigheter. Vägledande för denna bedömning borde emellertid kunna de skäl i dag kan åberopas för att

vara som en man och en kvinna som är folkbokförda på adress inte skall

samma betraktas som samboende. Om snabb förändring inte bedömdes möj-

en lig, ansåg utskottet att det som ett första steg borde kunna övervägas att

utvidga kretsen bidragsberättigade med homosexuella sambor, vilket skulle kunna ske relativt enkelt, att bostadsbidragslagen togs in

genom bland de lagar räknas i lagen homosexuella sambor. Vad

som upp om utskottet sålunda anförde riksdagen sin mening tillkänna rskr.

gav som 1995/96:229.

7.3.2 Sambor kön

samma

av

Sedan kommittédirektiven skrevs har reglering vad gäller bostads-

en bidrag till homosexuella sambor trätt i kraft den l januari 1998 prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:BoU1, rskr. 77. I lagstiftningsärendet påtala-

lösningen avsedd övergångslösning i avvaktan på des att var som en Samboendekommitténs överväganden och det betonades att utvidgningen kretsen bidragsberättigade ett första steg i enlighet

av var med riksdagens tillkännagivande. Frågan hade beretts i Regeringskansliet, varvid kontakter hade tagits med Riksförsäkringsverket och RFSL utan att förslaget mött några invändningar. Det anfördes att det i och för sig inte möjligt att kostnadsberälcna förslaget eftersom det sak-

var nades aktuell statistik. Mot bakgrund av hur reglerna för bidragsgrundande inkomst för ensamstående respektive samboende hushåll utformats bedömdes emellertid kostnadskonsekvensema vara marginella.

Några särskilda presumtionsregler för vad gäller när två perso-

som

kön delar bostad har inte införts. Detta innebär att om två ner av samma

kön sammanbor och är folkbokförda samma personer av samma adress betraktas de i bostadsbidragssammanhang sambor om inte

som skäl talar för annat och skall därmed ansöka om bostadsbidrag gemensamt. Det är till de sammanboende att visa att det inte är fråga om

upp ett samboförhållande.

7.4 om för bostads-

Något förutsättningarna bidrag

Redovisningen nedan är i huvudsak hämtad från Riksförsäkringsverkets allmänna råd 1998:10 Bostadsbidrag till barnfamiljer och ungdomar.

7.4. 1 Allmänt

Bostadsbidrag lämnas till barnfamiljer och till ungdomar utan bam. Beträffande ungdomar utan barn gäller att den sökande skall ha fyllt 18 år inte 29 år för att beviljas bidrag. I de fall där ungdomshus-

men hållet består av två makar/partner eller sambor lämnas bostadsbidrag om ingen av de sökande fyllt 29 år.

Makar och partner som lever tillsammans skall ansöka bostads-

om bidrag gemensamt. Den som är gift eller registrerad partner söker

men bostadsbidrag som ensamstående skall styrka att han eller hon lever åtskild från sin make/maka eller partner.

Om inte skäl visas för annat skall med makar och partner jämställas en man och en kvinna som utan att vara gifta med varandra lever tillsammans och har eller har haft gemensamt barn eller är folkbokförda på samma adress.

Lagen 1987:813 om homosexuella sambor hänvisar till lagen 1993:737 om bostadsbidrag BoL. Detta innebär att vad gäller

som för sambor enligt BoL tillämpas även sambor kön.

av samma

Av 1 § BoL framgår att för att få bostadsbidrag måste den sökande bo och vara folkbokförd i Sverige. Bostadsbidrag lämnas allmänna

av medel dels i form av bidrag till kostnader för den bostad där sökanden är bosatt och folkbokförd, dels i form särskilt bidrag för

av hemmavarande barn.

Bostadsbidrag till ungdomar utan barn består enbart bidrag till

av kostnader för den bostad där sökanden är bosatt och folkbokförd.

För att få bidrag till bostadskostnader krävs enligt BoL att sökanden skall bo i egen bostad. För att få det särskilda bidraget till hemmavarande barn finns inte något krav egen bostad.

Bostadsbidrag är skattefritt. Enligt BoL skall bostadsbidrag betalas ut löpande ett prelimi-

som

närt bidrag. Slutligt bidrag bestäms sedan i efterhand för varje kalenderår på grundval av den inkomst Skattemyndigheten fastställer

som vid taxeringen.

7.4.2 Hushåll till vilka lämnas

bostadsbidrag

Bostadsbidrag lämnas enligt BoL till hushåll. Ett hushåll kan antingen

vara en barnfamilj eller ett ungdomshushåll utan bam.

En barnfamilj kan bestå eller två föräldrar med hemma-

av en varande barn. Som barnfamilj räknas också ensamboende eller samboende med barn som tidvis bor i hemmet grund förälderns

av vårdnad eller umgängesrätt. Även tagit barn i sitt

personer som emot

Annan hushållsgemenskap 279

hem för vård familjehem räknas barnfamilj prop. 1992/932174

som s. 28, 29 och 57.

Ett ungdomshushåll kan bestå av två makar, två partner, två sambor eller endast en person.

7.4.3 Den bidragsgrundande inkomsten

Bostadsbidrag är ett inkomstprövat bidrag. Om den bidragsgrundande inkomsten överstiger i BoL fastställda belopp, minskas bidraget med viss del av den överskjutande inkomsten.

För makar/partner med barn och sambor med barn gäller inkomstgränser som fastställs för varje person för sig individuella inkomstgränser. För dessa minskas bidraget med 20 % av den del av vardera partens bidragsgrundande inkomst överstiger 58 500 kr/år.

som För ensamstående med barn minskas bidraget med 20 % av den del av inkomsten överstiger 117 000 kr/år. För ungdomar utan barn som

som är gifta, registrerade partner eller sambor beräknas den bidragsgrundande inkomsten gemensamt. Om den gemensamma inkomsten överstiger 58 000 kr/år skall bidraget minskas med tredjedel av den

en överskjutande inkomsten. För en ensamstående skall inkomsten minskas med tredjedel till den del den överstiger 41000 kr/år. Vid

en beviljande av preliminärt bostadsbidrag grundas inkomstprövningen på sökandens uppskattning av inkomst och förmögenhet för det eller de kalenderår för vilka bidrag söks.

7.4.4 Bostad för vilken bostadsbidrag lämnas

Bidrag lämnas för den bostad där sökanden är bosatt och folkbokförd. Sökanden kan således endast medges bostadsbidrag för en bostad.

För att få bidrag till bostadskostnader krävs enligt BoL att sökanden skall bo i egen bostad. För att få det särskilda bidraget för hemmavarande barn finns inte något krav egen bostad. Med egen bostad menas en bostad som sökanden äger eller innehar med hyres- eller bostadsrätt.

Två eller flera hushåll kan dela en bostad. I sådant fall gäller att bidrag för bostadskostnad lämnas till vart och ett av hushållen endast om de var för sig eller gemensamt har ett hyresavtal med hyresvärden, gemensamt innehar en bostad med bostadsrätt eller gemensamt äger bostaden. Är dessa villkor uppfyllda skall enligt föreskrifterna den för hela bostaden beräknade bostadskostnaden delas lika mellan antalet hushåll.

280 Annan hushållsgemenskap

Flera hushåll kan dela en bostad utan att de hyr eller äger bostaden gemensamt. I sådant fall kan endast det hushåll som hyr bostaden, innehar bostadsrätten eller äger bostaden få bidrag för bostadskostnaden.

Den hyr ett eller flera rum i en bostad får inte bidrag för sin

som bostadskostnad. Detta gäller när den som äger bostaden eller innehar den med hyres- eller bostadsrätt själv bor permanent eller tidvis i bostaden.

7.4.5 Bostadskostnaden

Enligt B0L och bostadsbidragsförordningen meddelar Riksförsäkringsverket RFV föreskrifter om beräkning av bostadskostnad. Bostadskostnaden beräknas skilda sätt för olika boendefonner. RFV meddelar särskilda föreskrifter om schablonbelopp för beräkning av kostnader för en bostads uppvämining, hushållsel och övrig drift.

Sedan bostadskostnaden har räknats fram skall bostadskostnaden enligt RFV:s föreskrifter minskas om

en bostad hyrs möblerad, en bostad hyrs i andra hand och den avtalade hyran är uppenbart för hög,

0 ett eller flera rum i bostaden disponeras av barn över 18 år som

inte får studiehjälp eller förlängt barnbidrag,

0 ett eller flera rum i bostaden hyrs ut eller rum i bostaden dispo-

neras av någon annan än sökandes barn, garage eller annan bilplats hyrs ut, näringsverksamhet bedrivs i bostaden.

Bostadsbidragen räknas inte alltid hela bostadsytan. Största bidragsgrundande yta för barnfamiljer beror på antalet bam. Samma övre ytgränser gäller för familjer med hemmavarande barn och familjer med umgängesbam. För familjer med umgängesbam finns dock en minsta ytgräns som innebär att bostadsbidrag inte lämnas för bostad

en som inte omfattar minst två rum och kök eller kokvrå. Bostadsytan får inte understiga 40 kvadratmeter.

För barnfamiljer finns garantinivåer för bostadskostnaden. Hushållet får räkna med bostadskostnader till garantinivån dock

upp högst den faktiska kostnaden.

Det sociala trygghetsområdet 281

SOU 1999: 104

8 Det sociala trygghetsorrtrådet

Enligt direktiven skall kommittén inte endast belysa vilka grupper av sammanboende kan ha behov ökad rättslig trygghet utan även som av klarlägga vilka dessa behov Utredningen skall, som riksdagen beslutat, framför allt inriktas genomgång det sociala en av trygghetsområdet och särskilt reglerna bostadsbidrag. Ovan har en om redovisning bostadsbidragsreglema länmats. Kommittén kommer av nedan redogöra för några centrala rättsområden där det finns att skillnader mellan rättsverkningarna vid samlevnad i äktenskap, samboförhållande och i hushållsgemenskap. Enligt lagen om annan registrerat partnerskap har ett registrerat partnerskap samma rättsverkningar ett äktenskap med vissa undantag. Dessa undantag innebär som bl.a. det saknas möjlighet för registrerade partner att adoptera barn att och att gemensamt utöva vårdnaden en underårig. att utses om Dessutom gäller lagen insemination och lagen om befruktning om utanför kroppen inte för registrerade partner. Även bestämmelserna om i bostadsbidragslagen, äktenskapsbalken, ärvdabalken, jordabalken osv. handlar makar inte uttryckligen anger att de aktuella som om lagrummen även registrerade partner, gäller således avser bestämmelserna också dessa.

8.1 inbördes förhållanden

Regleringen av

l Makar registrerade partner

-

För makar gäller ÄktB:s regler. Varje make och partner råder över sin egendom och svarar för sina skulder. Detta framgår 1 kap. 3 § ÄktB. Genom de s.k. av

rådighetsinskränkningama 7 kap. 5-9 §§ ÄktB har dock make och

partner under äktenskapet/partnerskapet erhållit medbestämmandeen rätt vid förfogande över den andra partens egendom, främst vad gäller den gemensamma bostaden och det gemensamma bohaget. Makarnas och partnernas egendom är giftorättsgods om den inte gjorts till enskild egendom 7 kap. 1 § ÄktB. Giftorätt innebär inte att äger någon andel i den andres egendom. Däremot finns giftorättsman anspråket ett latent anspråk delning egendomens värde vid som av

282 Det sociala trygghetsområdet SOU 1999: 104

en framtida bodelning. Rättsverkan av att egendom är giftorättsgods är att den skall ingå i bodelning 10 kap. 1 § ÄktB. Makar och partner eller blivande sådana har möjlighet att genom äktenskapsförord eller motsvarande bestämma att egendom skall vara enskild. Egendom kan också bli enskild genom föreskrift vid gåva av annan än make/partner, i

testamente eller genom vissa förmånstagarförordnanden. Äktenskaps-

förordet anger endast om egendom är enskild eller giftorättsgods. Någon överföring av äganderätten till egendomen kan inte ske detta sätt.

Makar och partner har underhållsplikt mot varandra. Bestämmelser härom finns i 6 kap. ÄktB. Enligt dessa bestämmelser

skall makar resp. partner, var och en efter sin förmåga, bidra till vad behövs för att

som deras gemensamma och personliga behov skall tillgodoses. Om makarna eller partnema varaktigt lever tillsammans fullgörs underhållsskyldigheten genom att varje make eller partner skjuter till medel i form av pengar eller andra förnödenheter eller bidrar med eget arbete med hus och hem. Om makarna partnema lever åtskilda skall

resp. underhållsskyldigheten fullgöras genom att den maken/partnem

ena betalar underhållsbidrag eller lämnar bohag till den andra att användas av denne.

Efter äktenskapsskillnad efter upplösningen registrerat

resp. av partnerskap genom domstols avgörande svarar varje make eller partner enligt huvudregeln för sin försörjning. I vissa fall är dock den

ena maken/partnem skyldig att under viss tid efter äktenskapets eller partnerskapets upplösning bidra till den andras försörjning att betala

genom

underhållsbidrag 6 kap. 7 § ÄktB.

Bodelning skall som regel ske när ett äktenskap partnerskap

resp. upplöses. Bodelning kan också, om makarna/partnema är överens

om det, ske under bestående äktenskap/registrerat partnerskap utan att mål

om äktenskapsskillnad/upplösning av registrerat partnerskap pågår.

Med vissa i 10 kap. 2 och 3 ÄktB närmare angivna undantag, skall makamas/partnemas giftorättsgods ingå i bodelningen. Makamalpartnema kan också vid bodelningen bestämma att viss enskild egendom skall ingå. Denna egendom skall då giftorätts gods.

anses som

I 13 kap. ÄktB finns regler verkan bodelning. Här återfinns

om av bl.a. regler till skydd för fordringsägare när make eller partner vid

en bodelning har eftergett sin rätt.

SOU 1999: 104 Det sociala trygghetsområdet 283

8.1.2 Sambor

För sambor gäller sambolagens regler. Beträffande kommitténs förslag angående sambolagen hänvisas till kap. 4.

När ett samboförhållande upphör skall begäran av någon av samboma deras bostad och bohag fördelas mellan dem

gemensamma

bodelning, om egendomen förvärvats för gemensamt genom begagnande. Sambolagen omfattar inte annan egendom än bostad och bohag. Fritidsbostäder och utrustning i sådana bostäder ingår inte i bodelningen. En bostad som inte har anskaffats för gemensam användning ändå används gemensamt, ingår heller inte i

men bodelningen. Om bostaden innehas med bostadsrätt eller hyresrätt kan den sambo bäst behöver bostaden ändå få överta den från den

som andra sambon. En förutsättning är att ett sådant Övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Huvudregeln är att var och en av samboma under samboförhållandet råder över sin egendom och svarar för sina skulder. Det finns emellertid vissa inskränkningar i en sambos möjligheter att förfoga över det gemensamma hemmet. En sambo får t.ex. inte utan den andra sambons samtycke avhända sig en bostad som, om bodelning kommer till stånd mellan samboma, skall ingå i bodelningen eller som den andra sambon kan få rätt att överta.

Enligt lagen om homosexuella sambor är sambolagen tillämplig sambor av samma kön.

8.1.3 Personer som bor tillsammans i annan hus-

en

hålls

gemenskap

För personer som bor tillsammans i vad vi kallar annan hushållsgemenskap finns ingen reglering av parternas inbördes förhållanden. Det har i tidigare lagstiftningsarbeten framhållits att sambor genom avtal bör reglera sina mellanhavanden. Detta gäller lika väl för personer som sammanbor i annan hushållsgemenskap och som har någon form av ekonomisk gemenskap. Det är dock oklart vilka rättsverkningar på familjerättens område kan åstadkommas

som genom förmögenhetsrättsliga avtal. Varje avtal som inte gäller ett familjerättsligt reglerat område, får betraktas förmögenhetsrättslig

ur synvinkel jfr Agell, a.a. s. 232 f.. Samma osäkerhet som härvid gäller för sambor se avsnitt 2.2.2 torde gälla för två personer som bor tillsammans i en annan hushållsgemenskap.

Den bristande förutsebarheten av avtals giltighet vid tvist är självklart en nackdel. Varje avtal måste dock tolkas utifrån sina

284 Det sociala trygghetsområdet SOU 1999: 104

speciella förutsättningar i det enskilda fallet. Sådana frågor har inte

lämpa sig för lagstiftning. I stället har frågorna ansetts få lösas i ansetts rättstillämpningen jfr SOU 1981:85 s. 252.

I Norge finns lag hushållsgemenskap se avsnitt 3.4. Lagen

en om innehåller regler basal skyddskaraktär som träder in vid upplösning

av

hushållsgemenskap genom separation och vid dödsfall. Den är av en tillämplig även hushållsgemenskaper med fler än två personer. Lagens tillämplighet förutsätter att parterna är ogifta, över 18 år och att de bott tillsammans längre än två år eller väntar barn tillsammans. Lagen hushållsmedlem möjlighet att mot betalning överta

ger en

bostad och gemensamt bohag som helt eller delvis tillhör gemensam

hushållsmedlem. Något krav att egendomen skall ha annan införskaffats för gemensamt begagnande uppställs inte. För ett Övertagande vid den sambons död krävs att det föreligger särskilda

ena skäl och annars krävs det att det föreligger starka skäl. Kommittén kommer nedan att överväga det i Sverige finns behov av en

om liknande lagstiftning parallellt med sambolagen.

8.2 Ärvdabalken

8.2.1 Makar registrerade

- partner

8.2.1.1 Arv

Den avlidnes barn är de närmaste arvingarna grund av släktskap. Har den avlidne inga bam går arvet till andra släktingar enligt en viss ordning som föreskrivs i ärvdabalken. Var den avlidne gift eller registrerad partner, tillfaller emellertid den avlidnes kvarlåtenskap dennes make eller partner. Ett undantag är dock det finns barn till

om arvlåtaren som inte är barn även till arvlåtarens efterlevande make/partner Särkullbam. Särkullbam har rätt att ta ut sitt arv genast vid sin förälders död jfr Eriksson, Anders, Den nya familjerätten, femte upplagan 1997 s. 69. Den efterlevande maken eller partnern är dock alltid berättigad kvarlåtenskapen efter den avlidne erhålla

att ur egendom till ett så stort värde att den, tillsammans med egendom som den efterlevande maken/partnem erhåller vid bodelning eller utgör dennes enskilda egendom, motsvarar fyra gånger prisbasbeloppet. När den efterlevande maken eller partnern i sin tur avlider tillfaller den först avlidne makens eller partnems andel i boet dennes arvingar om sådana finns. I annat fall går hela arvet till den sist avlidne makens eller partnems arvingar eller till ny make eller partner om sådan finns. De närmare bestämmelserna härom finns i 3 kap. ÄB.

SOU 1999: 104 Det sociala trygghetsområdet 285

8.2. l Testamente

Det kan finnas behov av att genom testamente bestämma att kvarlåtenskapen skall fördelas på annat sätt än enligt den legala arvsordningen. Ett testamente skall normalt bevittnas av två personer.

Ett testamente kan ibland oklart formulerat så att man måste

vara försöka tolka det. Vid denna tolkning skall man försöka utröna vad testator avsett. För att underlätta denna tolkning finns det vissa presumtionsregler. En av dessa regler säger att om någon testamenterat till förmån för sin make/partner så skall förordnandet inte gälla om äktenskapet eller partnerskap är upplöst vid testators död eller mål

om om upplösning av äktenskapet eller partnerskapet pågår.

8.2.1.3 Arvsskatt

Den som erhåller egendom genom arv eller testamente skall normalt erlägga arvsskatt förvärvet. Den egendom som make/partner erhåller vid bodelning är inte skattepliktig. Vid beräkningen av vilken andel i en avlidens dödsbo som skall anses utgöra det gods som en make/partner erhåller grund av bodelning finns bestämmelser i 15 och 15 a §§ lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt AGL. Dessa regler innebär att andelen skall beräknas i enlighet med bodelningshandling om sådan föreligger i skatteärendet och annars till hälften av makamas/partnemas samlade giftorättsgods.

När värdet av en arvs- eller testamentslott har beräknats, skall ett grundavdrag göras för att komma fram till den skattepliktiga lotten. Grundavdraget för make och partner är 280 000 kr.

På den sålunda framrälcnade skattepliktiga lotten beräknas därefter arvsskatten. Skatten beräknas efter tre olika skatteklasser. Skatten för make/partner beräknas efter första skatteklassen, vilken är den

förrnånligaste.

286 Det sociala trygghetsområdet SOU 1999: 104

8.2.2 Sambor

8.2.2.1 Arv

Sambo har ingen arvsrätt. Om en sambo avlider har emellertid den efterlevande sambon rätt att som sin andel vid fördelning av sambomas gemensamma bostad och bohag alltid få ut så mycket den behållna

av egendomen efter avdrag för skulder, i den mån det räcker, att det motsvarar två gånger prisbasbeloppet.

8.2.2.2 Testamente

Det är inte ovanligt att sambor skriver testamente till förmån för varandra. Liksom det finns presumtionsregler som tar sikte på testamente till förmån för make/partner finns en presumtionsregel angående testamente till förmån för sambo. Enligt denna bestämmelse skall ett testamentariskt förordnande till en sambo inte gälla om samboförhållandet har upphört före testators död.

8.2.2.3 Arvsskatt

Den del som sambo erhåller grund bodelning är inte skattepliktig.

av Liksom för make/partner skall andelen beräknas i enlighet med bodelningshandling om sådan finns och till hälften

annars av sambomas behållna bodelningsbara egendom.

Grundavdraget är, liksom för makar/partner, 280 000

kr och arvsskatten beräknas enligt första skatteklassen.

8.2.3 Personer bor tillsammans i hus-

som annan

hålls

gemenskap

8.2.3.1 Arv

Personer som bor i annan hushållsgemenskap ärver inte varandra

om inte släktförhållandena medför detta.

De arvsberättigade släktingarna indelas i tre arvsklassen I första arvsklassen är det arvlåtarens barn har arvsrätten. Om ett barn är

som avlidet när arvlåtaren dör, inträder det barnets avkomlingar i barnets ställe och delar på den arvslott som det barnet skulle ha fått det

om levt. Finns det inga bröstarvingar går arvet till arvingarna i andra arvsklassen. Där är det arvlåtarens föräldrar har arvsrätten. De

som

SOU 1999: 104 Det sociala trygghetsområdet 287

delar sinsemellan lika. Om någon av dem är avliden, träder dennes avkomlingar in i stället för den avlidna föräldern. Principen att varje gren ärver lika gäller även här. Om en avliden förälder saknar avkomlingar men den andra föräldern lever, tar den föräldern hela kvarlåtenskapen. Saknas det helt arvingar i andra arvsklassen går arvet till arvingarna i tredje arvsklassen. Där är det far- och morföräldrar som har arvsrätten. Skulle någon av dem vara avliden träder dennes barn men inte dessa barns avkomlingar in i den avlidnes ställe. Om det inte finns någon annan arvinge skall arvet tillfalla allmänna arvsfonden jfr Eriksson, a.a. s. 61 ff..

8.2.3.2 Testamente

Om någon vill att egendom som han eller hon lämnar efter sig skall fördelas på annat sätt än arvsreglema medför måste denna

person skriva testamente. Normalt krävs att testator fyllt 18 år. Både fysiska personer och juridiska personer t.ex. staten, aktiebolag eller stiftelser kan vara testamentstagare jfr Eriksson, a.a. s. 88 f..

8.2.3.3 Arvsskatt

Grundavdraget för barn är 70 000 kr. För övriga släktingar och andra personer är grundavdraget 21 000 kr. Skatten för barn och avkomling till barn beräknas efter första skatteklassen, liksom skatten för make/partner och sambo. Övriga arvingar och testamentstagare hänförs till andra skatteklassen vilken medför högre arvsskatt än första

en skatteklassen.

8.3 Fastighetsrätt

8.3.1 Makar registrerade partner

-

8.3.1.1 Lagfart, inskrivning och inteckning

Enligt 7 kap. 5 § ÄktB får make/partner inte den andra

en utan makens/partnerns samtycke avhända sig, låta inteckna, hyra ut eller annat sätt med nyttjanderätt upplåta fast egendom denna egendom

om är giftorättsgods. En make/partner får således inte mot den andra makens/partnerns vilja företa dispositioner äventyrar dennas

som giftorätt. Även make/partner innehar fast

om en egendom som är dennas enskilda egendom, får maken/partnem enligt lagrum,

samma

288 Det sociala trygghetsområdet SOU 1999: 104

med vissa angivna undantag, inte utan den andras samtycke vidta ovan nämnda åtgärder den fasta egendomen utgör makamas/partnernas

om

bostad. Denna bestämmelse är tänkt som ett skydd för att gemensamma den maken/partnem inte äventyrar det gemensamma hemmet. Det

ena gäller regler för tomträtt som för fast egendom.

samma

I 20 22 kap. jordabalken JB finns regler om lagfart, inskrivning

-

tomträtt och inteckning. Här finns bland annat föreskrifter om att av makes/partners samtycke skall inhämtas i vissa fall innan den sökta åtgärden kan beviljas. Dessa bestämmelser har tillkommit som en följd

reglerna inskränkning i rätten att förfoga över fast egendom och av om tomträtt.

8.3.1.2 Hyra

Bestämmelser hyra finns i 12 kap. JB. Hyra är avtal vilket

om genom hus eller delar av hus upplåts till nyttjande mot ersättning.

En hyresgäst hyr bostadslägenhet har aldrig längre

som en uppsägningstid än tre månader. Om hyresgästen avlider har dödsboet rätt att säga upp avtalet inom en månad. Om två makar/partner gemensamt hyr lägenhet och den dem avlider har den

en ena av efterlevande rätt att säga upp avtalet inom en månad 12 kap. 5 § JB.

En huvudregel vad gäller hyra hyresgäst inte får överlåta

är att en hyresrätten utan hyresvärdens samtycke 12 kap. 32 §. Har en hyreslägenhet tillagts make/partner bodelning eller arvskifte får

genom dock maken/partnem träda i hyresgästens eller dödsboets ställe. Denna rätt har också efterlevande make/partner som är ensam arvinge efter hyresgästen 12 kap. 33 §. Enligt 12 kap. 34 § har en hyresgäst rätt att överlåta hyresrätten till en närstående som varaktig sammanbor med honom, under förutsättning att han inte själv tänker använda lägenheten längre. En förutsättning är att hyresvärden lämnar sitt medgivande eller att hyresnämnden ger tillstånd till överlåtelsen.

Hyresavtal träffas vanligtvis för viss tid med rätt för hyresgästen efter hyrestidens utgång till förlängning av avtalet, s.k. besittningsrätt. Hyresgästen kan dock under vissa förutsättningar träffa överenskommelse med hyresvärden innebärande att han avstår från denna besittningsrätt. En sådan överenskommelse gäller dock mot hyresgästens make/partner endast om denna har godtagit överenskommelsen 12 kap. 45 § andra stycket.

Om flera hyr lägenhet tillsammans har medhyresgäst rätt att få

en hyresavtalet förlängt för egen del om en av dem sagt upp hyresavtalet eller, till följd av annan omständighet som endast hänför sig till en av dem, de inte har rätt till gemensam förlängning av hyresavtalet. Kravet

är att hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller henne som hyresgäst 12 kap. 47 §. Även hyresgästen har förverkat hyres-

om rätten eller begått ett så allvarligt kontraktsbrott att han eller hon

annars saknar besittningsskydd kan medhyresgäst, eller make/partner under

en vissa omständigheter ha rätt att överta kontraktet. Make/partner har härvid förmånligare ställning medhyresgäst eftersom en

en en annan make/partner har rätt till förlängning även när en förverkandegrund föreligger, dock inte förverkandegrunden är dröjsmål med hyran.

om Även make/partner inte är medhyresgäst men har sin bostad i

om en lägenheten har denna rätt till Övertagande av hyresrätten i förverkandesituationer. Detta gäller dessutom också vid andra makens/partnems försummade hyresbetalning eftersom det bara är hyresgästen själv är skyldig att betala hyran. Tanken bakom denna

som regel är att hyresgästens make/partner inte skall bli lidande för att hyresgästen saknar intresse av att behålla lägenheten eller annars har brustit i sina förpliktelser enligt avtalet jfr Bengtsson, Bertil, Hyra och

nyttjanderätt till fast egendom, femte upplagan, 1997, s. 67. annan

8.3.1.3 Bostadsrätt

Bestämmelserna bostadsrätter finns i bostadsrättslagen 1991:614.

om En bostadsrättsförening är ekonomisk förening har till ändamål

en som att i föreningens hus upplåta lägenheter med bostadsrätt. Upplåtelse får endast ske till medlemmar i föreningen.

Den som har förvärvat en bostadsrätt får inte vägras inträde i bostadsrättsföreningen om han eller hon uppfyller kraven i föreningens stadgar och föreningen skäligen bör godta honom eller henne som bostadsrättshavare. Är den har förvärvat bostadsrätten make eller

som partner till den tidigare innehavaren är möjligheten att vägra den nya innehavaren inträde i föreningen ytterligare begränsad 2 kap. 5 §.

Den som förvärvat en andel i en bostadsrätt får vägras inträde i föreningen, om annat inte bestämts i stadgarna. Detta gäller dock inte om två makar eller partner har förvärvat andelar så sätt att de tillsammans innehar hela bostadsrätten 2 kap. 6 §.

Om en bostadsrättsförening har förvärvat en hyresfastighet för ombildning av hyresrätt till bostadsrätt får föreningen endast i vissa fall vägra hyresgäst medlemskap i föreningen. Ett sådant fall är när hyresgästen inte var hyresgäst när bostadsrättsföreningen förvärvade fastigheten. Undantag från denna bestämmelse görs när hyresgästen var make/partner till den som var hyresgäst vid förvärvstillfället och hyresgästen därefter övertagit hyresrätten 2 kap. 8 §.

290 Det sociala trygghetsømrådet SOU 1999: 104

En bostadsrättsförening kan med annan ingå avtal om att i framtiden upplåta en lägenhet med bostadsrätt, s.k. förhandsavtal. Den som tecknat sådant avtal får inte sätta annan i sitt ställe. Undantag görs dock för make/partner 5 kap. 6 §.

Om inte annat har bestämts i stadgarna kan en bostadsrättshavares make/partner vara styrelseledamot eller suppleant utan att vara medlem i föreningen 9 kap. 12 §.

8.3. Övriga bestämmelser inom fastighetsrätten

Även beträffande arrende och sammanläggning

enligt fastighetsbild-

ningslagen tillkommer särskilda rättsverkningar för makar/partner. Exempelvis har en efterlevande make/partner rätt att i vissa fall inträda som arrendator i jordbruksarrende, bostadsarrende och lägenhetsarrende. Fastigheter som ägs av makar/partner för sig får under

var vissa förutsättningar sammanläggas med varandra. Vad gäller förvärvslagarna jordförvärvslagen 1979:230, lagen 1975:1132 förvärv

om av hyresfastighet m.m., förköpslagen 1967:868, lagen 1992:1368 om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom och lagen 1982:352

om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt är gemensamt för dessa att de begränsningar uppställs i fastighetsägarens rätt att

som förfoga över sin egendom inte gäller förvärvaren är gift eller

om registrerad partner med överlåtaren eller, när makar/partner förvärvar gemensamt, någon av förvärvama är överlåtarens avkomling.

Beträffande lagen om tillstånd till förvärv fast egendom

av föreligger inte heller någon begränsning om förvärvaren är gift eller registrerad partner med en person som inte behöver tillstånd på grund av reglerna om hemvist i landet. I 1998/99:126 föreslås, mot

prop. bakgrund av Sveriges medlemskap i EU, att denna lag upphävs med verkan från utgången av år 1999.

8.3.2 Sambor

8.3.2.1 Lagfart, inskrivning och inteckning

Enligt 17 § sambolagen föreligger samma inskränkningar för sambor

som för makar i rätten att förfoga över bostad utgör sambomas

som gemensamma hem.

Sambor får enligt 2 § sambolagen i dem båda undertecknad

en av handling anmäla till inskrivningsmyndigheten. fastighet är

att en som lagfaren för en av dem eller tomträtt för vilken dem är

en en av inskriven som innehavare är bostad för dem båda. Har

gemensam en

SOU 1999: 104 Det sociala trygghetsområdet 291

sådan anmälan gjorts föreligger hinder mot överlåtelse och inteckning inte samtycke från sambo lämnats. om

8.3.2.2 Hyra

De regler gäller för makar/partner i hyreslagen gäller även för som sambor. Således har när sambo avlider efterlevande sambo rätt att en säga avtalet inom månad 12 kap. 5 § JB. Har en lägenhet upp en tillagts sambo bodelning eller övertagits enligt reglerna i en genom 16 § sambolagen får sambon enligt 12 kap. 33 § JB träda i hyresgästens eller dödsboets ställe. Enligt 12 kap 24 § JB har hyresgästen rätt att överlåta hyresrätten till bostadslägenhet till en närstående som en varaktigt sammanbor med honom under förutsättning att han inte själv att använda lägenheten längre. En förutsättning härför är att avser hyresvärden lämnar sitt medgivande eller att hyresnänmden ger tillstånd till överlåtelsen. Ett avstående av besittningsrätten gäller endast mot hyresgästens sambo om denna godtagit överenskommelsen 12 kap. 45 § andra stycket JB. Vidare har sambo samma rätt som make/partner till förlängning av hyresavtalet om andra sambons hyresavtal upphör 12 kap. 47 § JB.

8.3.2.3 Bostadsrätt

Möjligheten att vägra en ny bostadsrättsinnehavare som har förvärvat bostadsrätten från sin sambo inträde i bostadsrättsföreningen är begränsad 2 kap. 5 § bostadsrättslagen. Om en bostadsrättsförening har förvärvat en hyresfastighet för ombildning av hyresrätt till bostadsrätt får föreningen inte vägra en hyresgäst som övertagit hyresrätten från en närstående som var hyresgäst vid förvärvstillfället medlemskap i föreningen om hyresrätten övergått till denna enligt 12 kap. 33 34 § eller 47 § andra stycket JB 2 kap. 8 §. Den som tecknat avtal om att i framtiden upplåta en lägenhet med bostadsrätt s.k. förhandsavtal får sätta sambo i sitt ställe 5 kap. 6 §. Om inte annat har bestämts i stadgarna kan en bostadsrättshavares sambo vara styrelseledamot eller suppleant utan att vara medlem i föreningen 9 kap. 12 §.

292 Det sociala trygghetsområdet SOU 1999: 104

8.3.2.4 Övriga bestämmelser inom fastighetsrätten

Inga av de bestämmelser som angetts gälla för makar/partner

ovan gäller för sambor.

8.3.3 Personer bor tillsammans i hus-

som annan

hålls

gemenskap

8.3.3.1 Lagfart, inskrivning och inteckning

Inga av de ovan berörda bestämmelserna gäller för personer i

annan hushållsgemenskap.

8.3.3.2 Hyra

Reglerna i 12 kap. 34 § JB om rätten för hyresgäst att överlåta sin

en lägenhet till en närstående omfattar sammanboenden både inom och utanför sambolagen. Med begreppet närstående i bestämmelsen

avses inte endast föräldrar, barn, syskon och andra närmare släktingar utan även samboende under äktenskapsliknande förhållanden eller samboende med annan som på grund föreliggande omständigheter

av kan anses stå hyresgästen nära prop. 1967:141 220. Av rättspraxis

s. på området framgår att parterna måste ha haft hushåll

ett gemensamt men att de inte gemensamt behöver ha svarat för hushållsutgifterna

ifr

rättsfallen RBD 41:77 och 20:79. Vidare måste sammanboendet ha haft en viss varaktighet. I regel krävs att samboendet varat inemot tre år jfr RBD 23:83, 6:85 och 23:88. Även sammanboende under kortare tid kan ibland anses som varaktigt. Härför krävs då dels att de sammanboende ursprungligen avsåg att bo ihop under lång tid, dels att sammanboendet kom att avbrytas plötslig och oförutsedd

av en händelse, t.ex. hyresgästens död. Som närstående sammanboende räknas inte inneboende jfr Bengtsson, 149 f..

a.a. s.

En medhyresgäst har i vissa fall rätt att få avtalet förlängt för

egen del enligt bestämmelserna i 12 kap. 47 § JB utan att det uppställs krav på äktenskap eller samboförhållande mellan hyresgästerna.

8.3.3.3 Bostadsrätt

Vad gäller möjligheten till inträde och medlemskap i bostadsrättsförening 2 kap. 5 § och 2 kap 8 § gäller de utökade möjligheterna härtill makar och närstående. Begreppet närstående i bostadsrättslagen

SOU 1999: 104 Det sociala trygghetsområdet 293

har innebörd som i hyreslagstiftningen ifr Melz, Victorin,

samma Bostadsrätt, 1996 95. Uttrycket omfattar således sammanboenden

s. både inom och utanför sambolagen.

8.3.3.4 Övriga bestämmelser inom fastighetsrätten

De bestämmelser det redogjorts för och som gäller för

som ovan makar/partner och i vissa fall avkomling blir inte tillämpliga grund av sammanboende i annan hushållsgemenskap.

8.4 Den allmänna m.m.

pensioneringen,

8.4.1 Makar registrerade partner

- 8.4.1.1 Folkpension och tilläggspension

Riksdagen beslutade år 1994 om principer för ett reformerat allmänt pensionssystem för ålderspension och förtidspension och därefter år 1997 om ytterligare riktlinjer för reformeringen av förtidspensionssystemet. Ett reformerat ålderspensionssystem har därefter genomförts från och med år 1999 genom införandet av lagen 1998:674 om inkomstgrundad ålderspension LIP och lagen 1998:702 om garantipension.

Det reformerade ålderspensionssystemet bygger på att pensionen

baseras på inkomster från första kronan under hela förvärvslivet, den s.k. livsinkomstprincipen. Pensionsrätt skall till viss del tillgodoräknas inom ett fördelningssystem och delvis i ett prerniereservsystem. Det reformerade systemet skall införas successivt. Personer födda åren 1938-1953 skall få sin ålderspension beräknad med ett ökat antal tjugondelar enligt reformerade regler och resterande del enligt tidigare bestämmelser om tilläggspension i form av ålderspension. Dessa senare bestämmelser har dock förts över till lagen om inkomstgrundad

ålderspension.

Pensionsrätt grundas i huvudsak på den pensionsgrundande inkomsten, men kan i vissa situationer även grundas på s.k. pensionsgrundande belopp. Bakgrunden är att det med ett livsinkomstbaserat systern uppstår behov av kompensation i pensionshänseende för sådan frånvaro från arbetsmarknaden som inte rimligen bör slå igenom som minskad pensionsrätt. Sådant belopp kan bl.a. tillgodoräknas en förälder som har små barn under barnets fyra första levnadsår.

294 Det sociala trygghetsområdet SOU 1999: 104

Äktenskap eller registrerat partnerskap påverkar som huvudregel inte den inkomstgrundade ålderspensionen. Inom prerniereservsystemet kan dock pensionsrätt för premiepension år för år överföras mellan makar förutsatt att de i förväg har anslutit sig till ordningen för överföring. Motsvarande möjlighet finns inte för sambor, vilket motiverats med bestämmelsemas samband med reglerna

om likadelning av makars egendom vid äktenskapets upplösning.

För personer med tilläggspension finns bestämmelser om tillgodoräknande av s.k. vårdår. Enligt 4 kap. 1 § LIP skall en förälder som under större delen av ett kalenderår vårdat ett här bosatt barn

som inte fyllt tre år under vissa förutsättningar tillgodoräkna sig det året som vårdår, vilket innebär att året vid beräkning pensionsrätt

av jämställs med år med pensionspoäng. Med förälder likställs enligt 4 kap. 12 § LIP den med vilken föräldern är eller har varit gift eller har eller har haft barn om de stadigvarande sammanbor. Äktenskapet/det registrerade partnerskapet eller det kvalificerade samboförhållandet har således den effekten att vårdår kan tillgodoräknas för vård styvbam.

av

Bestämmelserna om garantipension ersätter tidigare regler

om grundskydd i form av folkpension, pensionstillägg och särskilt grundavdrag för personer som omfattas det reformerade

av ålderspensionssystemets intjänanderegler, dvs. födda år 1938

personer eller senare. Garantipensionen är, till skillnad från ålderspension i form av folkpension, ingen grundpension utges till alla pensionärer utan

som är avsedd att täcka grundtrygghetsbehovet för dem har ingen eller

som

en låg inkomstgrundad ålderspension.

För personer födda år 1937 eller tidigare gäller tills vidare reglerna om folkpension i form av ålderspension. Ö-garpsutredningen har dock i sitt betänkande Garantipension och bosättningstillägg för

personer födda år 1937 eller tidigare SOU 1999:17 lämnat ett förslag till ett grundskydd för dessa personer enligt i stort principer för

samma som garantipension. Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet.

Nivån på garantipensionen påverkas, på motsvarande den

sätt som tidigare folkpensionen, av om pensionstagaren är gift eller registrerad partner under förutsättning att pensionstagaren varaktigt lever tillsammans med sin make/partner. Makereduktionen förklaras

bl.a av att förmånen skall utgöra ekonomisk gnmdtrygghet och att ett

en par som bor tillsammans normalt har mindre utgifter för hushållet än de hade haft om de bott var och för sig.

en

Folkpension i form av förtidspension kan utgå till försäkrade mellan 16 och 65 år deras arbetsförmåga på grund sjukdom eller

om av liknande är varaktigt nedsatt med minst fjärdedel. Vid nedsättning

en som inte bedöms som varaktig men ändå som bestående under avsevärd

SOU 1999: 104 Det sociala trygghetsområdet 295

tid kan sjukbidrag utgå. Sjukbidraget är begränsat till viss tid, men i övrigt följer det samma regler som förtidspension. Hel förtidspension såvitt folkpensionsdelen utges med 90 % av prisbasbeloppet för

avser ensamstående försäkrad och med 72,5 % det prisbasbeloppet för gift

av försäkrad.

Äktenskap eller registrerat partnerskap påverkar inte i sig förtidspension eller sjukbidrag inom tilläggspensioneringen annat sätt än vad ovan redovisats om vårdår.

8.4.1.2 Efterlevandeförmåner till vuxna efterlevande

Till vars make eller partner har avlidit utges för närvarande

en person efterlevandepension i form av tilläggspension och folkpension som omställningspension, förlängd omställningspension, särskild efterlevandepension samt änkepension till kvinnor enligt övergångsregler. Efterlevandepensionen består såväl av folkpension som av tilläggspension. Utredningen om efterlevandepension har lämnat ett förslag om anpassning efterlevandefönnåenema till det reforrnerade ålders-

av pensionssystemet Efterlevandepension En anpassning till det

reforrnerade ålderspensionssystemet, SOU 1998:120. Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet.

I premiereservsystemet finns möjlighet att teckna ett frivilligt efterlevandeskydd. En pensionssparare som har barn under 20 år eller är gift/registrerad partner eller ogift och stadigvarande sammanbor med någon som är ogift och som spararen tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med, kan under förvärvsaktiv tid teckna ett efterlevandeskydd om ett eller två inkomstbasbelopp som utges under fem år. En pensionssparare som är gift/registrerad partner eller lever i ett kvalificerat samboförhållande kan även teckna ett livsvarigt efterlevandeskydd i samband med att han eller hon börjar ta ut sin premiepension.

8.4.1.3 Särskilda folkpensionsförmåner

I 9 kap. lagen om allmän försäkring AFL regleras två av de särskilda

folkpensionsfönnånema, handikappersättning och vårdbidrag.

Handikappersättning påverkas inte till sitt belopp eller på annat sätt av äktenskapet/det registrerade partnerskapet som sådant.

En förälder som vårdar ett sjukt eller handikappat barn, kan i vissa fall få vårdbidrag. Med förälder likställs enligt 20 kap. 2 § andra stycket AFL den med vilken förälder är eller har varit gift eller har eller

296 Det sociala trygghetsområdet

har haft barn de stadigvarande sammanbor. I detta avseende kan ett

om äktenskap/partnerskap få betydelse vid vård av styvbam.

8.4.1.4 Särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt eller

handikappat bam

Genom lagen 1990:773 om särskilt pensionstillägg till folkpension i form ålderspension kompenseras förälder som under minst sex år

av har vårdat sjukt eller handikappat barn och som därvid har avstått från förvärvsarbete. Med förälder likställs bl.a. den som varit gift med bamets förälder eller har haft barn med denne om de varaktigt bott tillsammans. Likställighetsregeln innebär ett krav att äktenskapet/partnerskapet eller samboförhållandet skall ha förelegat redan under vårdtiden.

8.4.1.5 Bostadstillägg för pensionärer

Bostadstillägg till pensionärer BTP regleras genom lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer. Bostadstillägg till pensionärer syftar till att ge förutsättning för pensionärer med ingen eller låg inkomstgrundad ålderspension att ha tillgång till en bostad av god kvalitet utan att boendekostnaden minskar möjligheterna att också i övrigt ha en tillfredsställande standard. De i dag gällande reglerna för bostadstillägg trädde i kraft den 1 januari 1995. Storleken av tillägget har gjorts beroende av såväl den faktiska bostadskostnaden

som av pensionstagarens egna resurser i form av inkomster och tillgångar.

Rätten till BTP är inte i grunden knuten till någon form

av samlevnad men beträffande makar/partner som sammanlever skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften deras

av sammanlagda inkomst och värdet av förmögenheten skall beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda fönnögenhet.

BTP utges till den som är bosatt i Sverige och har ålderspension fr.o.m. 65 års ålder, förtidspension/sjukbidrag, omställningspension eller särskild efterlevandepension från folk- eller tilläggspensioneringen. BTP kan också utges till den som har änkepension enligt Övergångsbestämmelser eller till den som uppbär pension enligt lagstiftning i stat som ingår i EU/EES och är bosatt i Sverige.

Vissa av de pensionsförmåner som utgör en förutsättning för BTP upphör om den berättigade gifter sig eller ingår registrerat partnerskap. Omfattningen av den berörda personkretsen påverkas således av äktenskaplig samlevnad.

SOU 1999: 104 Det sociala trygghetsområdet 297

Som ett komplement till BTP finns ett särskilt bostadstillägg till pensionärer SBTP. Detta bostadstillägg betalas ut till pensionärer inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger en vars skälig levnadsnivå. En skälig levnadsnivå anses utgöra lägst 1,234

gånger prisbasbeloppet för den är ogift och lägst 1,024 gånger

som prisbasbeloppet för den är gift. Som skälig bostadskostnad anses som bostadskostnad som uppgår till högst 5 200 kr. en

8.4.1.6 Arbetsskadeförsäkring

Lagen omfattar ersättning vid sjukdom och bestående nedsättning av arbetsförmågan samt ersättning vid dödsfall. En förutsättning för att ersättning skall utges är, oavsett vilken ersättningsform det gäller, att skadan eller dödsfallet inträffat till följd av arbetsskada. Ersättning till den arbetsskadade utgår främst i form av sjukpenning eller livränta. Varken dessa förmåner eller begravningshjälp som utgår i samband med dödsfall har anknytning till äktenskapet eller det registrerade partnerskapet. Äktenskapet/partnerskapet har däremot betydelse för de efterlevandelivräntor som kan utgå.

8.4.1.7 Efterlevandeskydd inom tjänstepensioneringama

Vid sidan av den allmänna pensioneringen finns olika tjänstepensionssystem som grundar sig kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter och som omfattar i stort sett alla löntagare i Sverige. Pension enligt dessa system utgör komplettering till det allmänna pensionssystemet. I huvudsak förekommer fyra sådana former av pensioner, nämligen a pension till statsanställda PA 91, b pension till kommunal- och landstingsanställda PFA 98, c pension

till privatanställda tjänstemän och arbetsledare ITP och d

Avtalspension SAF-LO till privatanställda arbetare. Pensionsvillkoren för Avtalspension SAF-LO innefattar ålderspension och återbetalningsskydd och familjeskydd kan väljas. Övriga pensioner ges i form av ålderspension, sjukpension och efterlevandepension. Ålderspension och sjukpension är i huvudsak oberoende av pensionstagarens samlevnadsförhållanden. Statlig tjänstepension: Efterlevandeskyddet i PA-91 utgörs av

efterlevandepension och kompletterande efterlevandepension.

Efterlevandepension kan utges efter en arbetstagare som vid dödsfallet omfattades PA-91 eller hade ålders- eller sjukpension enligt planen. av Rätten till efterlevandepension tillkommer efterlevande makel-

298 Det sociala trygghetsområdet SOU 1999: 104

registrerad partner som stadigvarande sammanbodde med arbetstagaren vid dennes död samt arvsberättigade barn under 20 år. Rätten till efterlevandepension upphör för make/partner när denne ingår nytt

äktenskap/registrerat partnerskap. Efterlevandepension utbetalas under

en tid av fem år fr.o.m. månaden efter dödsfallet, dock längst till utgången av den månad då den avlidna skulle ha fyllt 70 år eller, när det gäller arbetstagare som avgått efter fyllda 65 år, längst under fem år räknat från avgången.

Om den avlidnes pensionsunderlag överstiger 7,5 basbelopp kan också kompletterande efterlevandepension utges. Någon maxirnitid under vilken kompletterande efterlevandepension till make/partner längst kan utbetalas finns inte. Även denna pension upphör när den efterlevande maken/partnem ingår äktenskap eller registrerat partnerskap.

PFA 98: Efterlevandepension inom den kommunala avtalspensioneringen innebär att det vid dödsfall utbetalas efterlevandepension till efterlevande make/registrerad partner under en tid av fem år efter dödsfallet. Någon begränsning till efterlevande är under 65 år

som finns dock inte. Rätten till efterlevandepension upphör om den fönnånsberättigade ingår nytt äktenskap. Detsamma gäller om den

fönnånsberättigade stadigvarande sammanbor med någon som denna

har varit gift med eller har eller har haft bam med.

Industrins och handelns tillä s ension för fänstemän ITP ITP-

: planen omfattar bl.a. familjepension. Planen omfattar även en

kompletterande ålderspension, ITPK, i form av egenpension som

baseras en inbetald premie. Egenpensionen kan i sin tur

kompletteras med ett familjeskydd. Familjepension enligt ITP-planen

utges till efterlevande make/registrerad partner och barn. Rätten till ITP:s familjepension upphör att gälla om efterlevande make/partner gifter om sig eller registrerar partnerskap före 60 års ålder. Detsamma gäller om den efterlevande flyttar ihop med en person som denna tidigare varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med. Farniljeskydd enligt ITPK utges till make/partner eller sambo och i andra hand till barn oavsett ålder. Detta kan ändras genom ett särskilt förordnande. Familjeskyddet börjar att utbetalas från och med månaden efter dödsfallet och betalas ut månadsvis under fem år, dock längst till och med den månad då den avlidne skulle ha fyllt 65 år. Farniljeskyddet påverkas inte av att efterlevande make/partner eller

sambo ingår nytt äktenskap eller registrerat partnerskap.

Avtalspension SAF-LO: Samma personer förmånstagare

som angetts för ITPK.

SOU 1999: 104 Det sociala trygghetsområdet 299

8.4.1.8 Tjänstegrupplivförsäkring TGL

En efterlevandefönnån är tjänstegrupplivförsäkringen. På den

annan privata sektorn regleras den mellan SAF, LO och PTK. Det finns dessutom en statlig grupplivförsäkring för alla statsanställda TGL-S. För kommunalanställda finns ett motsvarande grupplivskydd TGL- KL.

Tjänstegrupplivförsäkringen avser i huvudsak att täcka de

omedelbara omställningskostnadema vid vissa förtida dödsfall. Dödsfallet skall normalt ha inträffat före 65 års ålder.

Inom den privata sektorn ingår i begravningshjälp, grundbelopp och barnbelopp. Enligt försäkringsvillkorens generella förrnånstagarförordnande tillfaller grundbelopp bl.a. make och registrerad partner.

Inom den privata sektorn ingår i TGL för tjänstemän grundbelopp och bamtillägg. Make och registrerad partner ingår i det generella förmånstagarförordnandet.

I i ingår grundbelopp, bambelopp och begravningshjälp. Förmånstagare är bland annat make och registrerad partner.

I ingår grundbelopp, bambelopp och begravningshjälp. Förrnånstagare är bl.a. make och registrerad partner.

8.4.2 Sambor

8.4.2.1 Den allmänna pensioneringen

Vad gäller de ovan redovisade pensionsförmånema likställs i samtliga fall kvalificerade samboförhållanden med äktenskap/partnerskap med undantag för Överföring av pensionsrätt för premiepension. Har samboma tidigare varit gifta eller registrerade partner med varandra eller har de eller har de haft barn tillsammans likställs de således med makar/partner. Beträffande efterlevandeförmånema likställs även sambo som väntade barn med den avlidna.

Med makar/partner likställs enligt lagen bostadstillägg till

om pensionärer de som tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft barn tillsammans och som stadigvarande bor tillsammans. Sedan den 1 januari 1998 likställs enligt samma paragraf dessutom en man och en kvinna som utan att vara gifta med varandra lever tillsammans och är folkbokförda samma adress om inte skäl visas för annat. Enligt prop. 1997/98: volym utgiftsornråde 11, finns det situationer när en man och en kvinna sammanbor där det inte är motiverat att betrakta dem som makar. Exempel detta är när och son, syskon

mor eller andra som är nära släkt bor tillsammans. Likaså kan det finnas fall

300 Det sociala bygghetsområdet SOU 1999: 104

där och en kvinna sammanlever men ändå inte är att betrakta

en man

gifta. Ett sådant fall kan när man och kvinna visserligen som vara en en sammanlever men där det av omständigheterna visas att den ena personen också kan ses som inneboende. Det får då ankomma pensionären att visa att det inte är fråga ett samboförhållande. För

om att undvika att tillämpningen upplevs som stötande bör det inte ställas allt för stora krav på pensionären för att visa detta.

Lagen om homosexuella sambor hänvisar inte till lagen om bostadstillägg för pensionärer. Denna lag är således inte tillämplig på sambor av samma kön.

8.4.2.2 Arbetsskadeförsäkringen

Med make/partner likställs inom arbetsskadeförsäkringen den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift försäkrad vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med den försäkrade.

8.4.2.3 Efterlevandeskydd inom tjänstepensionering

Statlig tjänstepension: Med make/partner jämställs den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en ogift arbetstagare vid dennes död och som tidigare varit gift med eller som har eller har haft eller då väntade barn med denne.

t

PFA 98: Med make/partner jämställs den utan att gift,

som, vara stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne.

Industrins och handelns tillä s ension för fänstemän ITP : Sambo omfattas inte av familjepension enligt ITP-planen. Familjeskydd enligt ITPK-planen utges även till sambo. Sambo till den försäkrade anses en person vara om de båda är ogifta och bor tillsammans under sådana förhållanden att antingen lagen om sambors gemensamma hem eller lagen om homosexuella sambor är tillämplig på dem.

Avtalspension SAF-LO: Efterlevandeskyddet tillkommer sambo. Sambo är den ogifta person som vid dödsfallet bodde tillsammans med en ogift försäkrad under äktenskapsliknande förhållanden eller förhållanden som liknar registrerat partnerskap under förutsättning att de har eller väntar barn tillsammans, tidigare varit gifta med varandra

eller levt tillsammans i ett registrerat partnerskap eller i vart fall stadigvarande sammanbott sedan minst sex månader.

8.4.2.4 Tjänstegrupplivförsäkring TGL

TGL för arbetare: Grundbeloppet utges till sammanboende som har, har haft eller väntar barn med den försäkrade eller till sammanboende med vilken den försäkrade tidigare varit gift eller registrerad partner. Grundbeloppet utges även till annan sambo av samma eller av motsatt kön. Efterlämnar den försäkrade särkullbam betalas hälften av grundbeloppet ut till dessa och hälften till sambon. Efterlämnar den försäkrade inte särkullbarn är sambon förmånstagare till hela grundbeloppet. Sammanboendet skall ha varit stadigvarande sedan minst månader. Både den försäkrade och den sammanboende skall

sex ha fyllt 18 år. För att kunna betraktas som sambo krävs att parterna sammanbott under äktenskapsliknande eller partnerskapsliknande förhållanden SAF, Försäkringar arbetsmarknaden enligt lag och kollektivavtal, 1997.

TGL för tjänstemän: Den som vill att TGL skall tillfalla hans eller hennes sambo av samma eller motsatt kön måste skriva ett särskilt förrnånstagarförordnande. Detta gäller även om det finns gemensamma barn.

TGL-S: Med sambo avses en ogift man och en ogift kvinna som under äktenskapsliknande förhållanden bor tillsammans med en ogift arbetstagare eller före detta arbetstagare motsatt kön. För att sambo

av skall godtas som förmånstagare utan särskild prövning krävs att arbetstagaren och sambon var kyrkobokförda samma adress sedan minst sex månader samt att ingen hävdar att villkoren för rätt till försäkringsbelopp inte är uppfyllda.

TGL-KL: Med sambo avses sedan den 1 maj 1999 den person som arbetstagaren stadigvarande sammanlevde med under äktenskapsliknande förhållanden eller under förhållanden liknar registrerat

som partnerskap när dödsfallet inträffade. Sammanlevnaden skall ha omfattat en minsta tid om sex månader och såväl arbetstagaren som sambon skall vid detta tillfälle vara ogift och inte registrerad partner samt ha fyllt 18 år.

302 Det sociala trygghetsområdet

8.4.3 Personer som bor tillsammans i hus-

annan

hålls

gemenskap

8.4.3.1 Den allmänna pensioneringen och arbetsskadeförsäkring

Sammanboende i annan hushållsgemenskap inverkar inte utfallet

av

pensioner och arbetsskadeförsäkring.

8.4.3.2 Efterlevandeskydd inom tjänstepensioneringen

Personer som delar bostad utan att vara gifta, registrerade partner eller sambor har inget efterlevandeskydd inom tjänstepensioneringen. Visserligen kan familjeskyddet inom ITPK och Avtalsnension SAF-LO ändras genom ett särskilt förordnande. Valet förmånstagare

av begränsas dock i kommunalskattelagen. De personer kan komma i

som fråga som förmånstagare är make eller tidigare make, sambo eller tidigare sambo av motsatt eller kön, registrerad partner eller

samma tidigare registrerad partner samt bam, styvbam eller fosterbam till någon av dessa personer jfr anvisningarna till 31§ kommunalskattelagen.

8.4.3.3 Tjänstegrupplivförsäkring TGL

TGL för arbetare: Grundbeloppet tillfaller make/registrerad partner, sambo av samma eller motsatt kön och/eller barn i nämnd ordning.

nu Genom en skriftlig anmälan kan emellertid eller andra

annan förmånstagare sättas in. För att grundbeloppet skall utgå krävs dock att arbetstagaren efterlämnar make/registrerad partner, sambo

av samma eller motsatt kön eller bam.

TGL för tjänstemän: Genom skriftlig anmälan kan vilken fysisk

en person som helst göras till förmånstagare till grundbeloppet.

Förmånstagare till 1GL-S_ är enligt avtalet i nämnd ordning,

nu make eller registrerad partner får hela beloppet, sambo motsatt

som av kön som får halva beloppet om arbetstagaren efterlämnade arvsberättigat barn och i annat fall hela beloppet, arvsberättigade barn som får halva beloppet arbetstagaren efterlämnade sambo med

om förmånstagarrätt och i annat fall hela beloppet. Grundbelopp betalas endast ut till den som efterlämnar make/partner, sambo motsatt kön

av eller bam. Den som vill att någon än make/partner, sambo

annan av

motsatt kön eller barn skall förmånstagare till försäkringsbelopp

vara kan när som helst ändra fönnånstagarförordnandet. Grundbelopp betalas dock endast ut till den efterlämnar make/partner, sambo

som av

SOU 1999: 104 Det sociala trjygghetsomrddet 303

motsatt kön eller arvsberättigat bam. Den som inte har make/partner, sådan sambo eller barn kan således inte skapa ett grundbelopp för t.ex. förälder genom att skriva ett förmånstagarförordnande.

Beträffande TGL-KL gäller att den vill att någon annan än

som make/partner, sambo motsatt eller kön eller arvsberättigat

av samma barn under 20 år skall förmånstagare till försäkringsbelopp kan när

vara

helst ändra förmånstagarförordnandet. För att grundbelopp skall som

krävs dock att arbetstagaren efterlämnar make/partner, sambo av utges

eller kön eller arvsberättigat barn under 20 år. motsatt samma

Kommitténs undersökningar 305

9 Kommitténs undersökningar

Kommitténs av andra hus-

9.1 undersökning

hållsgemenskaper

9.1.1 SCB:s statistik

Sedan 1974 samlar SCB varje år in uppgifter i olika befolkningsi sin undersökning levnadsförhållanden ULFgrupper om undersökningen. Undersökningen är riksomfattande och avser Sveriges befolkning i åldrarna 16-84 år. Undersökningen är en stickprovsundersökning och de intervjuas är folkbokförda i som Sverige. Uppgifterna samlas in i samband med besöksintervjuer. Antalet intervjupersoner är cirka 6 000 år. Intervjupersonema per lämnar uppgifter bl.a. vilka andra bor i samma om personer som bostad, deras ålder, kön och eventuell släktskapsrelation till intervjupersonen. I undersökningen är det endast sambor av motsatt kön registreras sambor. Homosexuella sambor registreras som som som sammanboende med Vad gäller andra än makar/partner annan. personer och sambor delar bostad belyses inte anledningen till som sammanboendet och inte heller hur länge sammanboendet har varat. Kommittén har låtit SCB göra bearbetning av materialet en angående hushållens sammansättning åren 1994-1996. I bearbetningen är makar/partner och sambor motsatt kön undantagna. Undersökav ningen baserar sig alltså på de personer som registrerats som ensamstående och i ett senare led de personer som registrerats som ensamstående inte ensamboende. Härvid bör anmärkas att med men som ensamstående även barn fyllt 16 år oavsett om de bor kvar i avses som sin ursprungsfamilj eller inte. På grundval det bearbetade materialet av har sedan vissa statistiska antaganden gjorts beträffande befolkningen i

sin helhet. Inledningsvis har framkommit att ett genomsnittligt antal ensamstående i landet mellan 16 och 84 år under de år undersökningen avser uppgick till 2574000 eller 37 % av befolkningen i den personer angivna ålderskategorin. De personer som registrerats som ensamstående inte ensamboende uppgick till 970 000 personer ca 15 % men befolkningen mellan 16 och 84 år. av

306 Kommitténs undersökningar

Bearbetningen har därefter specialiserats de personer som registrerats som ensamstående men inte ensamboende och en gruppering har gjorts efter vilka personer som intervjupersonen har uppgett sig bo tillsammans med. Från denna undersökning har

personer som enbart bor tillsammans med barn under 21 år uteslutits. Det bearbetade materialet har sedan skattats befolkningen i sin helhet och bör därmed tolkas med försiktighet. Undersökningen har avsett såväl antal personer i befolkningen som antalet hushåll. Tabellema i

bilaga 5 visar undersökningsresultatet.

Enligt SCB:s beräkningar uppgick antalet ensamstående mellan 16 och 84 år som har annan person i hushållet än barn under 21 år till 751 000 personer, vilket motsvarar ca 9 % av befolkningen i samma åldersgrupp. Antalet hushåll där dessa personer sammanbor uppgick till 272 000.

Av de 751 000 personerna var cirka 462 000 ungdomar i åldern 16

- 20 år. Drygt 95 % av dessa ungdomar bodde tillsammans med föräldrar och eventuella syskon, och är därmed inte relevanta för kommitténs undersökning. Övriga ca 5 % bodde med enbart syskon eller I

annan. denna grupp döljer sig troligtvis också ungdomar är familjehems-

som placerade eller bor i olika gruppboenden eller i annat socialt boende. Det finns anledning att anta att även dessa ungdomars rättsskydd är tillgodosett genom annan lagstiftning och gruppen faller således inte inom ramen för kommitténs uppdrag.

Gruppen ensamstående personer 21 år och däröver och

som var som bodde tillsammans med en annan person över 21 år uppgick enligt SCB:s beräkningar till ca 289 000 fördelade 118 000

personer hushåll. Av dessa 289 000 160 000 55 % i åldern 21-

personer var ca 28 år.

Av de 289 000 personerna var det 23 000 föräldrar bodde med

som barn i åldern mellan 21 och 28 år och lika många bodde med bam

som över 29 år. Det 168 000 barn 21 år eller äldre bodde

var vuxna som tillsammans med en eller båda föräldrarna och eventuella syskon. Sammanlagt förekom sammanboenden mellan föräldrar och

vuxna barn i drygt 80 000 hushåll.

Vidare var det 34 000 de 289 000 bodde

av personerna som tillsammans med enbart syskon 12 %. Dessa sammanboenden förekom i cirka 17 O00 hushåll.

Det var slutligen 37 000 personer av de 289 000 13 % bodde

som tillsamman med enbart annan än barn, förälder eller syskon. En sådan annan kan vara syskonbam, svärson, svärdotter, morförälder, farförälder, bambam, fosterbam, fostersyskon inneboende eller övrig arbetskamrat, studiekamrat, vän, släkting etc.. I denna

annan grupp finns även homosexuella sambor och bor i olika typer

personer som av

Kommitténs undersökningar 307

gruppboenden. Dessa sammanboenden förekom i cirka 18 000 hushåll. Att såsom ensamstående bo tillsammans med enbart någon annan än barn, förälder eller syskon vanligast förekommande i åldersgruppen var 21-28 år ca 22 000 personer.

9.1.2 Behovet av en närmare undersökning

De uppgifter har framkommit genom SCB:s bearbetning av som materialet från ULF-undersökningarna visar att det är ett begränsat antal personer som lever tillsammans med en annan vuxen utan vuxna det är fråga äktenskap eller äktenskapsliknande samlevnad. Det att om är tveksamt i hur många dessa hushåll det finns så pass utvecklad av en gemenskap att det finns behov reglering som ger skydd den av en parten. De kan tänkas ha behov av ökad rättslig svagare grupper som trygghet torde främst de där sammanboendet varat under en lång vara tid och där parternas ekonomi är så sammanflätad att den kan liknas vid den ekonomiska gemenskap normalt råder i äktenskap och vid som äktenskapsliknande samlevnad. Något besked om antalet sådana hushåll det framtagna materialet inte. Kommittén har därför ansett ger att det finns anledning att närmare undersöka hushållens sammansättning, anledningen till deras uppkomst, deras tänkta och faktiska varaktighet samt eventuella behov av eller önskemål om lagreglering. SCB:s material omfattar tre årgångar ULF-undersökningar. De av kommittén har anledning att titta närmare är framför allt grupper barn bor kvar i föräldrahemmet, syskon som bor vuxna som tillsammans utan föräldrarna samt andra släktingar, vänner arbetskamrater, studiekamrater m.fl. som bor tillsammans. Kommittén har tidigare angetts inte ansett att de intervjupersoner som är 16 som - 20 år och har uppgett sig bo kvar i föräldrahemmet är intressanta i som sammanhanget. Sedan dessa personer tagits bort kvarstår ett begränsat antal intervjupersoner. En omfattande undersökning har inte visat mer sig praktiskt genomförbar. Valet har således stått mellan att göra vara undersökning baserar sig de som förekommit i en som personer ULF-undersökningarna eller att helt avstå från att närmare undersöka de angivna hushållen. Kommittén har härvid utgått från att en undersökning mindre format är bättre än ingen undersökning alls. av Även försiktighet är påkallad när det gäller att dra slutsatser ett om av mindre material bör undersökningsresultatet kunna ge viss ledning vid bedömningen det finns ett behov ökad rättslig trygghet för av om av en några grupper av sammanboende.

308 Kommitténs undersökningar

9.1 Kommitténs intervjuundersökning

På Samboendekommitténs uppdrag har SCB utfört en intervjuundersökning per telefon bland de personer som i ULFundersökning under åren 1994-1996 uppgett sig vara ensamstående med i hushållet än barn under 21 år. Från undersökningen

annan person har åldersgruppen 16-20 år undantagits i den mån personer i denna

bor tillsammans med förälder och eventuellt syskon. Urvalet grupp utgjordes 794 personer; På grund av dödsfall, sjukdom, språksvårig-

av heter, utlandsvistelse, vägran att delta, m.m. kom antalet erhållna svar att uppgå till 533 67 % av urvalet.

l .3. 1 Undersökningsresultat

Av de 533 vid tidpunkten för ULF-undersök-

svaren av personer som ningen uppgett sig vara ensamstående med annan person i hushållet framgick följande. Det var 399 vuxna barn som uppgav att de bodde tillsammans eller båda föräldrarna och eventuella syskon. Av

med en dessa är i dag 317 stycken 28 år eller och 82 stycken är 29 år

yngre eller äldre. Det var 61 intervjupersoner som uppgav att de bodde tillsammans med ett eller flera syskon utan föräldrar. Av dessa 61 intervjupersoner är 26 stycken i dag 28 år eller yngre medan 35 stycken är

29 år eller äldre. De övriga 73 intervjupersonerna i ULF-

undersökningen uppgav att de bodde tillsammans med andra släktingar, vänner, studiekamrater m.fl. Antingen delade de bostad eller så var de inneboende. Av dessa 73 intervjupersoner är 58 stycken i dag 28 år eller yngre och 15 stycken är i åldern 29 eller äldre.

9.1.3.2 Föräldrar barn

- De flesta vuxna barn som i dag är 28 år eller yngre och som vid tidpunkten för ULF undersökningen uppgav att de bodde tillsammans med någon eller båda föräldrarna hade vid tidpunkten för Samboendekommitténs undersökning flyttat hemifrån.

Av de 82 intervjupersoner som i ULF-undersökningen uppgett att de bodde tillsammans med föräldrar och eventuellt syskon och som i dag är 29 år eller äldre bodde 54 stycken fortfarande kvar hos föräldrarna. I dessa fall var 6 stycken kvinnor och 48 stycken män. Det 32

var stycken som var 40 år eller äldre. Det var 29 stycken som bodde med enbart modern, 8 stycken med enbart fadern och 17 stycken med båda

föräldrarna.

SOU 1999: 104 Kommitténs undersökningar 309

I de fall sammanboendet upphört berodde det i ett tiotal fall att föräldrarna avlidit eller kommit sjukhem eller dylikt. I övriga fall hade det barnet ett eller annat skål flyttat hemifrån. vuxna av Av de 54 bestående sammanboendena hade 34 män och 2 kvinnor alltid bott tillsammans med endera eller båda föräldrarna. De två av sammanbodde med make sambo. Även tre kvinnorna även resp. av männen bodde tillsammans med maka/sambo. Av de vuxna barnen som alltid bott tillsammans med eller båda föräldrarna var 23 stycken en 40 år eller äldre. Flera av de barnen arbetade tillsammans med vuxna föräldern/föräldrama i jordbruk eller skogsbruk. För de barn och föräldrar som inte alltid bott tillsammans vuxna framkom olika skäl till att de åter började sammanbo. Det vanligaste att sammanboendet inleddes vid separation från en sambo eller var make/maka eller vid arbetslöshet. Även det tänkt om var som en tillfällig lösning att flytta tillbaka till föräldrahemmet fanns det bland dessa fall exempel sammanboenden bestått i ett tiotal år. Några som sammanboenden berodde på förälder blivit änka eller änkling att en eller att föräldern sjuk eller ensam. Dessa sammanboenden tycktes var vara avsedda att vara permanenta. Utgifterna för bostad, mat, m.m. fördelades olika sätt mellan föräldrarna och det barnet. Det mest frekventa tycktes dock vara vuxna att de hemmaboende barnen betalade ett fast belopp för husrum mat, tvätt I några hushåll svarade det hemmaboende vuxna barnet för m.m. alla utgifterna men det förekom också i materialet exempel där vederbörande inte betalade någonting. Några inköp till det gemensamma hemmet talades det nästan inte alls I något enstaka fall hade några föremål till bostaden om. införskaffats och då betalats de sammanboende med lika stort av belopp. Inte i något fall där sammanboendet upphört, oavsett om detta skett i livstid eller grund av dödsfall, framkom några svårigheter grund av sammanboendets upphörande.

9.1.3.3 Syskon

De flesta sammanboenden mellan syskon som framkom vid ULFundersökningen och där intervjupersonen i dag är 28 år eller yngre hade vid tidpunkten för Samboendekommitténs undersökning upphört. Av de 35 personer som i dag är 29 år eller äldre och som i ULFundersökningen uppgett att de bodde tillsammans med syskon men inte föräldrar bodde 29 stycken fortfarande tillsammans. I drygt hälften av

310 Kommitténs undersökningar SOU 1999: 104

fallen var det två syskon av samma kön bodde tillsammans 14

som bröder och 2 systrar.

120 svar framkom att syskonen alltid bott tillsammans. I 12 dessa

av 20 fall var den intervjuade över 70 år. Den vanligaste

personen förklaringen till att syskonen fortsatt bo tillsammans att

som vuxna var ingen av dem bildade familj.

Det framkom olika skäl till att syskon flyttade efter det att

samman den ena eller båda lämnat föräldrahemmet. Detta kunde bero på studier,

separation från ett fast förhållande eller arbetslöshet. Flera

av sammanboendena var tänkta att tillfälliga hade ändå bestått

vara men under ett flertal år. Många de sammanboenden berodde på

av som praktiska orsaker hade dock upphört vid tidpunkten för Samboendekommitténs undersökning.

Det vanligaste var att alla utgifter delades lika mellan syskonen. Flera av syskonen bodde kvar i föräldrahemmet och i den mån några förvärv gjorts till det hemmet hade de oftast betalt hälf-

gemensamma ten var. När syskonen alltid bott tillsammans hade syskonen oftast ärvt bostaden efter föräldrarna och i den mån det förekom övriga syskon hade dessa i de flesta fall lösts ut. I handfull fall att det

en uppgavs förekom testamente mellan syskonen.

Inte i något fall där sammanboendet upphört upplösningen

angavs av sammanboendet ha föranlett några svårigheter. I ett fall där kvin-

en nas broder avlidit och där kvinnan på grund ett inbördes

av testamente fått ärva brodern uttryckte kvinnan förvåning över arvsskatten inte

att var densamma för syskon för äkta makar.

som

9.1.3.4 Övriga

I gruppen "övriga finns de i ULF-undersökningen de

som uppgett att delade bostad med eller flera kamrater, de inneboende eller

en att var att de bodde tillsammans med kusin, sin morfar, sin farbror

en m.fl. Nästan inga av de i ULF-undersökningen uppgivna sammanboendena bestod. I de fall intervjupersonerna i dag är 28 år eller hade

yngre sammanboendet eller inneboendet i de flesta fall berott studier och med något undantag upphört vid tidpunkten för Samboendekommitténs undersökning. I många av dessa fall det fler än två

var personer som hade bott tillsammans.

Även i de fall där

intervjupersonen i dag är 29 år eller äldre berodde sammanboendet eller inneboendet ofta studier eller

tillfälliga

arbeten annan ort än hemorten. Det 15 intervjupersoner i

var som dag är 29 år eller äldre och i ULF-undersökningen förklarat bo

som sig

tillsammans med annan. Av dessa sammanboenden bestod endast

SOU 1999: 104 Kommitténs undersökningar 311

fem stycken. Dessa fall avsåg i sjuttioårsåldem som i mer än en man 20 år varit inneboende hos en änka, en man som bodde tillsammans med i ett förmodat samboförhållande, två personer som en annan man bodde hos äldre släktingar för att studera samt en kvinna i sjuttioårsåldem alltid bott tillsammans med sin farbror i åttioårsåldem. som I de fall intervjupersonen uppgett att han eller hon delade bostad med någon, delades också bostadskostnaden. Det förekom att de sammanboende gjorde matinköp. De bidrog då till gemensamma kostnaden med lika delar. I de fall intervjupersonen uppgett att han eller hon inneboende erlades oftast bestämd summa för de var en utrymmen av bostaden som intervjupersonen disponerade. Ingen intervjupersonerna vars sammanboende upphört uppgav att av det förelegat några svårigheter i samband med att sammanboendet upphörde.

9.1.3.5 Behovet av rättsligt skydd

De flesta intervjupersonerna som tillfrågades om behovet av rättsligt av skydd ställde sig avvisande härtill. I gruppen som utgjordes av andra än sammanboende barn föräldrar och sammanboende syskon framkom överhuvudtaget inga anspråk på förändringar. Inte heller i de två andra grupperna fanns något uttalat behov av rättslig reglering utöver den som redan finns. Några av de sammanboende syskonen ansåg dock att de inte borde behandlas annorlunda än sammanboende makar. Detta gällde framför allt beträffande arvsskatten. Nedan följer ett axplock av intervjupersonemas uppfattning om en rättslig reglering för andra sammanboende än makar och sambor.

"Man skall själv komma överens. Det behövs inga lagar för sånt."

"Som moderat anser jag att varje individ skall ha friheten att själv bestämma över sitt liv och därför ärjag emot alltför mycket reglerande.

Det borde vara mer rättvisa regler när det gäller bostadsbidrag. Annars får var och en skriva testamente eller komma överens på annat sätt om hur egendomen skall disponeras. Det kan inte vara statens sak att lägga sig i.

"Det finns inte behov av särskilda lagar. Var och en får se om sitt hus.

Det är upp till var och en att ordna sitt vis."

Det behövs inga särskilda lagar. Det är bra som det är.

312 Kommitténs undersökningar

"Friheten för individen är viktig. Man skall skriva testamente och ta ansvar

för sig själv."

l Jag har inte tänkt detta och jag har ingen åsikt."

"Jag utgår från att jag och min bror arvsbeskattas samma sätt som makar.

Det är väl ingen skillnad att leva som syskon eller äkta makar."

Syskon bör beskattas som gifta vid arv."

"Det är jobbigt att tala om rättsligt skydd. Man talar inte om sånt i förväg."

"Samma reglering beträffande arvsskatt bör gälla för syskon och makar.

"Jag tycker att det är bäst när var och en sköter sitt."

9.1.4 Sammanfattning och slutsatser

Kommittén har i sin undersökning delat in de sammanboende i tre grupper; föräldrar vuxna barn och eventuella syskon till barnet, vuxna

syskon som sammanbor utan föräldrar samt övriga. I övriga

gruppen återfinns släktingar, homosexuella sambor, arbetskamrater, studiekamrater m.fl. som delar bostad samt inneboende. Det är inte möjligt att exakt ange hur många hushåll det finns med sammanboenden är att

som hänföra till resp. grupp. Uppskattningsvis rör det sig drygt 80 000

om hushåll där vuxna barn 21 år och däröver och föräldrar bor tillsammans, knappt 20 000 hushåll där syskon utan föräldrar bor tillsammans och drygt 20 000 hushåll där gruppen övriga personer bor tillsammans. I de två ingår även intervjupersoner

senare grupperna mellan 16 och 20 år.

I vår intervjuundersökning uppgick antalet intervjusvar till 533 stycken. Kommittén har i sin utvärdering intervjuundersök-

av ningen koncentrerat sig de fall där intervjupersonen i dag är 29 år eller äldre. De relationer som bestod vid tidpunkten för kommitténs

intervjuundersökning och där intervjupersonen 29 år eller äldre

var var totalt 88 stycken, fördelade mellan 54 sammanboenden mellan barn

föräldrar, 29 sammanboenden mellan syskon och 5 sammanboenden mellan övriga. Fler än hälften de barnen bodde

av vuxna som tillsammans med någon förälder hade alltid gjort detta. Samma sak gällde mellan syskonen som sammanbodde. I övriga det

gruppen var endast en av intervjupersonerna alltid hade bott tillsammans med

som den person som sammanboendet avsåg en släkting.

Kommitténs undersökningar 313

Omfattningen den ekonomiska gemenskapen varierade. I samt-

av liga fall fördelade de sammanboende vissa utgifter mellan sig enligt en överenskommelse och höll reda vad och förvärvade. I den

var en mån egendom införskaffades gemensamt erlade de sammanboende betalning med lika stora delar. Det allmänna intrycket är dock att det främst bland syskon hushållsgemenskap i djupare mening

var som en förelåg. I dessa relationer tycktes egendom införskaffas gemensamt i en större omfattning än i de andra grupperna och det var relativt vanligt att syskonen skrev inbördes testamente.

Inte i något fall där sammanboendet hade upphört framkom några svårigheter i samband med upplösningen sammanboendet. Inte i

av något fall framfördes heller önskemål om att något rättsligt skydd för

som sammanbor i en hushållsgemenskap skulle införas. Några personer ansåg dock att arvsskattereglema för syskon som bor tillsammans borde ses över.

Slutsatsen kommitténs undersökningar kan sägas vara att de

av

som sammanbor med annan än make/partner, sambo och/eller personer underåriga barn är en relativt begränsad grupp. I flertalet fall är sammanboendet av tillfällig natur och beror framför allt praktiska skäl. De sammanboenden som är tänkta att bestå och som också rent faktiskt består är ganska få. Det är framför allt sammanboenden mellan äldre syskon samt mellan bam och föräldrar är bestående.

vuxna som Den ekonomiska gemenskapen som uppstår i dessa långvariga sammanboenden tycks dock sällan motsvara den sammanflätning av ekonomin som ofta uppstår mellan äkta makar/partner och sambor i och med uppbyggnaden av ett gemensamt hem. Det är därmed tveksamt om det finns något egentligt behov av ökad rättslig trygghet för dessa andra

sammanboende. Möjligtvis kan det av rättviseskäl, mot grupper av bakgrund av den reglering som gäller för äkta makar och sambor, i något avseende finnas skäl att genomföra förändringar. Kommittén kommer i kap. 10 att göra överväganden beträffande varje rättsområde för sig. Eftersom kommittén särskilt har i uppdrag att behandla frågan om kretsen av bostadsbidragsberättigade inleds genomgången med denna fråga.

v u..

f§fi’f§~;:;4.g¢,:,, ,

.VP-Xr HHI til‘

SOU 1999: 104 Överväganden angående rättslig reglering... 315

en

10 angående en rättslig

överväganden

för som bor till-

reglering personer sammans i annan hushållsgemen-

skap

10.1 om andra än och

Frågan makar/partner sambor skall ansöka om bostadsbidrag

gemensamt

10. l Inledning

Uppdraget att behandla frågan om andra än makar/partner och sambor skall kunna ansöka bostadsbidrag gemensamt är en följd av

om riksdagens tillkännagivande att andra sammanboende i bostadsbidragshänseende skall jämställas med sammanboende män och kvinnor enligt de regler som gäller i dag bet. l995/96:BoU1l, rskr. 1995/96:229.

Det bör i detta sammanhang erinras om att när tillkännagivandet gjordes och när kommitténs direktiv skrevs saknade sambor av samma kön möjlighet att gemensamt ansöka om bostadsbidrag. En reglering vad gäller bostadsbidrag sambor kön trädde i kraft först

av samma den l januari 1998 prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:BoU1, rskr. 77. I detta lagstiftningsärende påtalades att lösningen var avsedd som en övergångslösning i avvaktan Samboendekornmitténs överväganden och det betonades att utvidgningen av kretsen bidragsberättigade var ett första steg i enlighet med riksdagens tillkännagivande.

10.l.2 Vilka sammanboende i den nuvarande

avses

regleringen

Före den l januari 1989 jämställdes med makar en man och en kvinna som levde tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och hade gemensamt hushåll. Det ansågs emellertid inte uppgift för

vara en myndigheterna att pröva om någon levde under äktenskapsliknande

316 Överväganden angående rättslig reglering... SOU 1999: 104

en

förhållanden och sådana undersökningar ansågs i vissa fall kränka den personliga integriteten. Mot denna bakgrund ändrades lydelsen av bestämmelsen så att med makar jämställdes, om inte skäl visades för

och kvinna lever tillsammans och har eller har haft annat, man som

barn eller är folkbokförda samma adress. Genom gemensamma ändringen flyttades initiativet att bevisa att de uppställda förutsättningarna föreligger över från bidragsmyndigheten till den sökande, något ansågs vara en stor fördel prop. 1986/87:48.

som Även någon ändring i sak inte var avsedd, kom lagtexten att

om omfatta samtliga fall där man och en kvinna som utan att vara gifta

en med varandra är folkbokförda samma adress.

I 1992/93:174 administration bostadsbidragen till

prop. om av barnfamiljer föreslogs att bestämmelsen skulle ändras i

m.m. förtydligande syfte. Uttrycket "man och kvinna som utan att vara gifta med varandra föreslogs ersättas av ordet sambor. I bet. 1992/93:BoU21 angav bostadsutskottet emellertid att kretsen av bidragsberättigade borde bibehållas. Anledningen härtill var att utskottet hade uppfattningen att kretsen bidragsberättigade borde vidgas till personer av samma kön som bor tillsammans, utan beaktande

samlevnadsform. I avvaktan på att lagstiftningen detta innehåll av gavs fanns det alltså ingen anledning till ändring. Den nuvarande lydelsen av bestämmelsen är: "Om inte skäl visas för annat skall med makar jämställas man och kvinna som utan att vara gifta med varandra lever tillsammans och har eller har haft gemensamt barn eller är folkbokförda på samma adress.

Något förtydligande av vad som avses med "om skäl inte visas för annat görs inte i förarbetena. I lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer används emellertid samma uttryck. Av prop. 1997/98:1, volym utgiftsornråde 11, kan det förstås att uttrycket avser att undanta de situationer där en man och en kvinna sammanbor och där det inte är motiverat att betrakta dem som makar. Exempel detta anges vara när mor och son, syskon eller andra som är nära släkt bor tillsammans. Likaså anges det kunna finnas fall där och

en man en kvinna sammanlever men ändå inte är att betrakta som gifta. Ett sådant fall kan vara när en man och en kvinna visserligen sammanlever

men där det av omständigheterna visas att den också kan

ena personen ses som inneboende.

Enligt lagens ordalydelse är således och kvinna

en man en som sammanbor utan att vara gifta med varandra och är folkbokförda

adress berättigade att ansöka om bostadsbidrag gemensamt.

samma

Aven om uttrycket sambo eller äktenskapsliknande förhållanden inte nämns i lagtexten torde emellertid lagstiftarens mening ha varit att det skall vara fråga om samlevnad i ett samboförhållande. Vad gäller två

SOU 1999: 104 Överväganden angående en rättslig reglering... 317

kön sammanbor framgår det av lagen om personer av samma som homosexuella sambor att de skall sammanbo i ett homosexuellt förhållande för att vad som anges i bostadsbidragslagen om sambor skall bli tillämpligt på de homosexuella samborna. I praktiken gäller också, oberoende lagtextens lydelse, att det endast är makar/partner

av och sambor motsatt och av samma kön som skall och får ansöka om

av bostadsbidrag gemensamt.

lO.1.3 Vilka sammanboende i riksdagens till-

avses

kännagivande

Enligt riksdagen skall utgångspunkten vara att andra sammanboende i bostadsbidragshänseende skall jämställas med samboende män och kvinnor enligt de regler som gäller i dag. Detta torde enligt kommitténs uppfattning få till följd att andra sammanboenden skall jämställas med makar och partner och sambor av motsatt och samma kön endast om de sammanboende är under 29 år eller det i hushållet finns barn och de

om sammanboende är folkbokförda på samma adress. Härtill kommer att gällande regler begränsar de bidragssökandes antal till två vuxna personer.

Ett exempel på ett hushåll med barn är en A som bor med

person sitt barn och som har hyreskontrakt med värden och som delar bostaden med en arbetskamrat B. Enligt gällande regler kan A ansöka om bostadsbidrag. Om A och B skulle jämställas med makar/partner och sambor skulle de betraktas som en barnfamilj och vara tvungna att ansöka om bostadsbidrag gemensamt.

Även två ungdomar under 29 år bor tillsammans och där endast

som den ena äger eller hyr bostaden eller innehar bostaden med bostadsrätt skulle bli tvungna att ansöka om bostadsbidrag gemensamt.

Även två bor tillsammans i hushåll föreskrivet

om personer ett av slag är det dock inte säkert att den föreslagna utvidgningen alltid är en utvidgning av möjligheten att ansöka om bostadsbidrag. Det finns situationer där två personer redan i dag har rätt till bostadsbidrag var för sig men i enlighet med förslaget skulle bli tvungna att ansöka

om bostadsbidrag gemensamt.

Det finns också situationer där den förordade utvidgningen skulle kunna medföra i dag kan ansöka bostadsbidrag

att en person som om skulle miste om denna möjlighet. Om två är 25 år A

personer som resp. 30 år B bor tillsammans i ett hushåll utan barn och det är A

som innehar hyreskontraktet, kan A ansöka bostadsbidrag. Skulle A och

om B jämställas med makar/partner och sambor skulle varken A eller B kunna ansöka om bostadsbidrag. För att bostadsbidrag skall lämnas till

318 Överväganden angående rättslig reglering... SOU 1999: 104

en

hushåll utan barn består två makar/partner eller sambor ett som av krävs att ingen parterna fyllt 29 år. av I bet. 1995/96:BoU 11 att kretsen av bostadsbidragsberättiangavs gade i första hand bör avse alla dem som har hushållsgemenskap utan beaktande samlevnadsform. Det dock finnas situationer där av angavs de aktuella inte är att betrakta sammanboende. personerna som Vägledning ansågs kunna hämtas i de fall där och en kvinna i en man dag är bokförda adress men inte betraktas som sammansamma boende. Några exempel sådana fall inte. Troligtvis har man här gavs avsett att den parten är inneboende hos den andra. ena

l0.1.4 De ekonomiska konsekvenserna för de

sam-

manboende

Det är inte helt enkelt att förutse de ekonomiska konsekvenserna av en ansökan bostadsbidrag för de delar bostad gemensam om personer som och där i dag endast den ansöker bostadsbidrag eller ena personen om där de sammanboende ansöker bostadsbidrag för sig. I vad mån om var bostadsbidragen totalt sett skulle bli högre eller lägre vid en gemensam ansökan går inte generellt att säga. Detta beror på de sammanboendes inkomster, bostadskostnaden, hur många av personerna i bostaden som i dag uppbär bostadsbidrag etc. För att konsekvenserna den tänkta modellen klart skall framgå av har kommittén tagit fram fem exempel som visar vad bostadsbidraget skulle bli vid olika inkomstnivåer enligt det nu gällande systemet resp. vid gemensam ansökan om bostadsbidrag. en

SOU 1999: 104 Överväganden angående en rättslig reglering... 319

Exempel l Ungdomar mellan 18 och 29 år utan barn

-

A står för hyreskontraktet och bor tillsammans med sin studiekamrat B. Bostadskostnaden är 3 600 kr per månad 2 RoK 60 kvm. Azs inkomst är 27 000 kr per år genomsnittlig inkomst i gruppen år 1998 enligt Riksförsäkringsverkets budgetunderlag år 2000-2002.

Enligt nuvarande regler har B ingen rätt till bostadsbidrag eftersom B saknar kontrakt med hyresvärden. Vid beräkningen av Azs bostadsbidrag skall den yta som B enligt en schablon förutsätts förfoga över dras från bostadskostnaden. Detta medför att den bidragsgrundande bostadskostnaden enligt dagens system är 2 160 kr. Vid en gemensam ansökan om bostadsbidrag kommer hela bostadskostnaden, 3 600 kr i månaden, att vara bidragsgrundande.

Diagram 1

Ungdomar mellan 18 och 29 år utan barn

°N

E

L:

.i

W

Ä Gemensamansökan..

U

-O- Nuvarandesystem

-u

N

ümO

m

0 20 40 60 80 100

Inkomstför B,tkr/år

Av tabellen framgår att A enligt det nuvarande systemet uppbär bostadsbidrag med 200 kr i månaden. Så länge Bzs inkomst understiger 60 000 kr kommer ett högre bostadsbidrag att utgå till hushållet vid

en gemensam ansökan än för närvarande.

320 Överväganden angående rättslig reglering... SOU 1999: 104 en

Exempel 2 Ungdomar mellan 18 och 29 år utan barn -

A och B äger bostaden gemensamt med lika delar. Bostadskostnaden är 3 600 månad högsta bidragsgrundande bostadskostnad. Acs kr per inkomst är 27 000 kr år genomsnittlig inkomst i gruppen år 1998 per enligt Riksförsäkringsverkets budgetunderlag år 2000-2002. Enligt det gällande systemet utgår inget bostadsbidrag eftersom var och A och B har bostadskostnad om 1 800 kr var och lägsta en av en bidragsgrundande bostadskostnad är högre än 1 800 kr.

Diagram 2

Ungdomar mellan 18 och 29 år utan barn

g 1000 E g 800 å Gemensam ansökan 600 E 4- Nuvarandesystem ä 400 S 8 nn 200

0 20 40 60 80 100 Inkomst för tkr/år

Tabellen visar vilket bostadsbidrag som utgår om A och B ansöker om bostadsbidrag gemensamt. Om B tjänar mer än 67 000 kr om året kommer inget bostadsbidrag att utgå vid en gemensam ansökan.

SOU 1999: 104 Överväganden angående rättslig reglering... 321 en

Exempel 3 Ensamstående med barn -

A har två barn 13 20 år B. Bostadskostnaden är 5 300 kr 3 RoK resp. 80 kvm. A:s inkomst är 125 000 kr år genomsnittlig inkomst för per kvinnor i år 1998 enligt Riksförsäkringsverkets gruppen budgetunderlag år 2000-2002. Enligt nuvarande regler får B inget bostadsbidrag eftersom B betraktas inneboende och inte har något kontrakt med hyresvärden. som Vid beräkningen A:s bostadsbidrag skall den yta som B enligt en av schablon förutsätts förfoga över dras från bostadskostnaden. Detta medför att den bidragsgrundande bostadskostnaden enligt dagens system är 3776 kr. Vid en gemensam ansökan om bostadsbidrag kommer hela bostadskostnaden, 5 300 kr i månaden, att vara

bidragsgrundande.

Diagram 3

3. Ensamstående hushåll med barn

2500 å 2000 I I 2Gemensam ansökan, t individuella 1500 3 inkormtgränser E å 1000 l:"Gernensam ansökan, 5 inkormtgränssomför å ensamstående 500 -O-Nuvarande system 0 0 20 40 60 80 100 Inkomstför B,tkr/år

Enligt det nuvarande systemet uppgår bostadsbidraget till 1600 kr. Tabellen visar att så länge B har låga inkomster så kommer hushållet totalt sett att tjäna en gemensam ansökan om beräkningen av bostadsbidraget sker med användande av samma inkomstgräns som för ensamstående med barn, dvs. A:s och Bzs inkomst läggs samman varefter avdrag görs med 20 % för den del av inkomsten som överstiger 117 000 kr. Däremot vid en beräkning med individuella inkomstgränser, dvs. från varje inkomst görs avdrag med 20 % av den del av

322 Överväganden angående rättslig reglering... SOU 1999: 104 en

inkomsten överstiger 58 500 kr, kommer hushållet att förlora att som bostadsbidrag söks gemensamt med B även bostadsbidraget beräkom hela bostadskostnaden. nas

Exempel 4 Ensamstående med barn -

A står för hyreskontraktet och har två barn 13 15 år. B är en resp. arbetskamrat till A bor tillsammans med denne. Bostadskostnaden som är 5 900kr månad 4 RoK, 100 kvm. Azs bidragsgrundande per inkomst är 150 000 kr år genomsnittlig inkomst för män i gruppen per år 1998 enligt Riksförsäkringsverkets budgetunderlag år 2000-2002. Enligt nuvarande regler får B inte bostadsbidrag eftersom han betraktas inneboende och inte har kontrakt med hyresvärden. Vid som beräkningen Azs bostadsbidrag skall den yta som B enligt en av schablon förutsätts förfoga över dras från bostadskostnaden. Detta medför att den bidragsgrundande bostadskostnaden enligt dagens system blir 4 602 kr. Vid gemensam ansökan om bostadsbidrag en kommer hela bostadskostnaden, 5 900 kr i månaden, att vara

bidragsgrundande.

Diagram 4

4. Ensamstående med barn

å 3000 Cemensam ansökan, g 2500

i individuella

2000 inkonstgranser g å 1500 lilGemensamansokan,.. 3 1000 inkomstgränssomfor å ensamstående 500 m -O-Nuvarande system 0

Inkomstlör B. tk r/år

Enligt dagens system uppgår bostadsbidraget till 1 900 kr. Av tabellen framgår att oavsett om en individuell inkomstgräns eller en inkomstgräns som för ensamstående används blir bostadsbidraget lägre än i dag vid en gemensam ansökan om B tjänar cirka 60 000 kr och däröver. Även B helt skulle sakna inkomst blir bostadsbidraget lägre än i om dag om individuella inkomstgränser även fortsättningsvis skulle gälla,

SOU 1999: 104 Överväganden angående en rättslig reglering... 323

vilket får antas fallet samma regler som gäller för vara om sammanboende kvinnor och män i dag skall gällande. I sådant fall vara korn bostadsbidraget att uppgå till 1 600 kr. Om samma inkomstgräns för ensamstående skulle användas hade emellertid bostadsbidraget som blivit högre än i dag om B saknade inkomst. I sådant fall skulle bostadsbidraget uppgå till 2 600 kr.

Exempel 5 Ensamstående med barn -

A har två barn, 13 resp. 15 år, och äger bostaden gemensamt med B arbetskamrat, 18-29 år. De förutsätts äga bostaden med lika delar. Bostadskostnaden är 5 900 kr per månad 4 RoK, 100 kvm. A:s inkomst är 150 000 kr år genomsnittlig inkomst för män i gruppen per år 1998 enligt Riksförsäkringsverkets budgetunderlag år 2000-2002. Både A och B har bidragsgrundande bostadskostnad 2 950 kr. en

Diagram 5

5. Ensamstående hushåll med barn

j Gemensamansökan, individuella inkomstgränser i Gemansamansökan, inkorrstgränssom förensanstående -O- Nuvarandesystem 60 80 100 120 140 Inkomst lör B, tkr/år

Enligt nuvarande systern uppgår A:s bostadsbidrag till 1 000 kr. Om Bzs inkomst är 60 000kr per år skulle Bzs bostadsbidrag enligt det nuvarande systemet uppgå till 200 kr. Tillsammans får A och B i sådant fall ett bostadsbidrag om 1 200 kr per månad. Vid gemensam ansöen kan om bostadsbidrag skulle de komma att anses som en barnfamilj och hushållets bostadsbidrag skulle vid samma inkomstförhållanden bli 1600kr per månad. Det är först när Bzs inkomst uppgår till cirka 100 000 kr om året som hushållet totalt sett skulle få ett lägre bostadsbidrag än i dag.

angående rättslig reglering... SOU 1999: 104

324 Överväganden en

10.1.5 Kostnaderna för reformen

Kommittén har RFV i uppdrag att beräkna kostnaderna för en gett utvidgning kretsen bostadsbidragsberättigade i enlighet med vad av Bostadsutskottet anfört bet. 1995/96:BoU11. Beräkningen är gjord med utgångspunkt i antalet ensamstående bostadsbidragsmottagare som registrerade i maj 1998. Av totalt 49 609 ensamstående ungdomsvar hushåll med bostadsbidrag 1 152 2 % ha inneboende i uppgavs bostaden. Av totalt 197 078 ensamstående hushåll med bam uppgavs 6 408 hushåll 3 % ha barn eller inneboende i bostaden. vuxna Vid beräkningen har RFV utgått från att antalet inneboende per hushåll och endast den nuvarande bostadsbidragsmottagaär en person inkomst har beaktats. Det finns inga uppgifter de inneboendes rens om inkomster. I beräkningarna har därför utgått från att den inneboenman des inkomst understiger 58 500 kr i barnfamilj och att inneboende hos ungdom saknar inkomst. Tabell 1 kostnaderna för reformen per anger ar. Antal hushåll är antal ensamstående bostadsbidragsmottagare med inneboende enligt bostadsbidragsregistret i maj 1998. Berörda hushåll är de hushåll som beräknas få höjda bidrag under den föreslagna reformen. Bostadsbidrag avrundas till närmast lägre 100-tal kronor, vilket innebär att kostnadsökning enskilt hushåll endast kan uppstå som per hela 100-tal kronor.

Tabell 1 Kostnader for reformen

Antal varav Medelkostnad per Totalkost-

Källa: Riksförsäkringsverket

Den totala kostnaden år uppgår således till 10,8 miljoner kr. Denna

per kostnad är i stort sett den högsta möjliga eftersom det i beräkningen antagits att den inneboende saknar inkomster som påverkar bostadsbidraget. Om det vore möjligt att beakta de inneboendes inkomster skulle det i praktiken finnas de som får sänkt bidrag.

SOU 1999: 104 Överväganden angående rättslig reglering... 325

en

10.1.6 Kommitténs bedömning

Bedömning: Någon utvidgning kretsen sammanboende som skall

av eller kan ansöka gemensamt om bostadsbidrag skall inte göras.

Enligt riksdagens tillkännagivande är det endast aktuellt att jämställa andra sammanboende i bostadsbidragshänseende med samboende män och kvinnor enligt de regler gäller i dag. Detta måste förstås så att

som

eventuell utvidgning av kretsen bostadsbidragsberättigade till en

som bor tillsammans oberoende av samlevnadsform endast personer skulle komma att beröra ungdomar bor tillsammans och personer

som

bor i ett hushåll med barn; i båda fallen under förutsättning att det som inte bor fler än två bidragssökande i hushållet och att de bidragssökande är folkbokförda samma adress.

Enligt kommitténs mening kan det ifrågasättas varför personer som bor tillsammans utan att vara makar/partner eller sambor skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt. Ett grundläggande skäl till att just sammanboende makar/partner och sambor skall ansöka gemensamt torde att det i dessa hushåll anses finnas utbredd ekonomisk

vara en gemenskap. Kommitténs intervjuundersökning har visat att det för en stor del av de personer som bor i samma bostad utan att vara makar/partner eller sambor är fråga provisoriska boenden och att de

om personer som bor i bostaden inte har någon annan ekonomisk gemenskap än bostadskostnaden. Det är enligt kommitténs uppfattning inte rimligt att alla sammanboende skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt, oberoende av vilken ekonomisk gemenskap som finns mellan dem. Exempelvis skulle det framstå mindre välbetänkt en inne-

som om boendes inkomst skulle påverka bostadsbidraget ensamstående

för en förälder. Vid täta byten av inneboende skulle bostadsbidragets storlek dessutom kunna variera kraftigt från tid till annan.

För att en gemensam ansökan för andra sammanboende än makar/partner och sambor överhuvudtaget skall vara tänkbar bör hushållsgemenskapen enligt kommittén innefatta ett större ekonomiskt samarbete än enbart ett samarbete kring bostadskostnaden. Det är emellertid lätt att föreställa sig vilka bevissvårigheter som kan uppstå när det gäller att avgöra om en tillräckligt väl utvecklad hushållsgemenskap föreligger. Även detta talar kretsen bostadsbidragsberätti-

mot att gade utvidgas till personer som bor tillsammans oberoende av samlevnadsform.

Det bör dessutom uppmärksammas att vissa personer som i dag uppbär bostadsbidrag kan komma att förlora rätten härtill om samma

326 Överväganden angående rättslig reglering... SOU 1999: 104

en

regler gäller för makar/partner och sambor skall bli gällande.

som Exempelvis skulle en ungdom som i dag uppbär bostadsbidrag och som bor tillsammans med som är 29 år eller äldre komma att

en person förlora bostadsbidraget vid gemensam ansökan. Vidare har vissa

en

delar bostad och gemensamt äger, hyr eller innehar personer som bostaden med bostadsrätt i dag möjlighet att var för sig ansöka om bostadsbidrag. Vid ansökan skulle det totala bostads-

en gemensam bidraget kunna bli lägre än i dag eller till och med helt upphöra. Även

redovisade konsekvenser talar enligt kommitténs uppfattning mot att nu andra sammanboende än makar/partner och sambor skall kunna ansöka gemensamt om bostadsbidrag.

De exempel som kommittén tagit fram visar att en gemensam ansökan bostadsbidrag inte generellt kan sägas leda till ett högre

om eller ett lägre bidrag än en ansökan om bostadsbidrag enligt det nuvarande systemet. Vilket bidrag som kommer att utgå vid en gemensam ansökan beror i stor utsträckning inkomsterna för var och en av de personer som bor i bostaden. Som framgår av de ovan redovisade exemplen är det bland ungdomarna mellan 18 och 29 år främst för dem med mycket låga inkomster som det skulle ekonomiskt fördel-

vara aktigt att ansöka om bostadsbidrag gemensamt. Som tidigare framförts tyder resultatet av intervjuundersökningen dock att de sammanboende som det rör sig om i nämnda grupp oftast är provisoriska och att någon ekonomisk gemenskap utöver ett samarbete beträffande bostadskostnaden sällan föreligger. Någon anledning att föreslå en utvidgning av de personer som skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt med hänsyn till de ekonomiska fördelar som skulle kunna uppnås för denna grupp föreligger därmed inte.

När det gäller ensamstående hushåll med barn där bostaden delas med en annan än make/partner eller sambo skulle dessa hushåll, för det fall att individuella inkomstgränser även fortsättningsvis skulle gälla, i många fall få ett lägre bostadsbidrag vid ansökan än i

en gemensam dag. En sådan konsekvens för ensamstående hushåll med barn en

redan utsatt grupp talar enligt kommitténs uppfattning starkt mot en

ändring av reglerna.

Mot bakgrund av det anförda finner kommittén att det saknas bärande skäl att utvidga kretsen bostadsbidragsberättigade till att omfatta alla personer som bor tillsammans, oberoende av sarnlevnadsform. Kommittén avstår därför från att lägga fram något förslag att

om andra personer än makar, partner och sambor samma eller motsatt

av kön skall ansöka om bostadsbidrag tillsammans.

Med hänsyn till att en gemensam ansökan i vissa fall kan leda till ett högre bostadsbidrag har kommittén dock även övervägt en modell som innebär att samtliga .personer som bor tillsammans utan att vara

SOU 1999: 104 Överväganden angående en rättslig reglering... 327

makar/partner eller sambor, om de så önskade skulle få ansöka om bostadsbidrag tillsammans. Vad som talar mot denna lösning är att det kan te sig stötande om de som bor tillsammans utan att vara makar/partner eller sambor får ansöka om bostadsbidrag gemensamt medan de som är makar/partner eller sambor skall göra det. Därmed skulle den likabehandling av samlevnadsformer som eftersträvats förlorad. Enligt kommitténs uppfattning bör därför inte heller denna lösning förordas.

Slutsatsen blir således att någon utvidgning av kretsen sammanboende som skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt inte skall göras. Enligt kommitténs uppfattning innebär detta att bostadsbidragslagen bör förtydligas så att det framgår att det endast är makar/partner och sambor av samma eller motsatt kön som skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt. Ett motsvarande förtydligande bör göras i lagen om bostadstillägg till pensionärer så att det även av denna lag framgår att det endast är sambor av samma kön eller av motsatt kön och inte andra personer som delar bostad som likställs med makar och registrerade partner. Dessa lagändringar torde dock ligga utanför kommitténs uppdrag.

10.2 Kommitténs avseende andra

bedömning

rättsförhållanden

lO.2.l parternas inbördes förhållanden

Reglering av

Bedömning: Någon rättslig regering av de inbördes förhållandena

mellan personer som bor tillsammans i en annan hushållsgemenskap

bör inte införas.

Det kan med utgångspunkt i intervjuundersökningen konstateras att

även om sammanboendet varat under en lång tid och det föreligger

en ekonomisk gemenskap mellan de sammanboende så innehåller denna gemenskap inte den ekonomiska sammanflätning ofta uppstår

som mellan makar, partner och sambor i och med uppbyggnaden ett

av gemensamt hem. En reglering som tar sikte en ekonomisk utjärrming, med exempelvis sambolagen modell, skulle med stor

som sannolikhet i de flesta fall te sig helt främmande för kontrahentema som bor tillsammans i annan hushållsgemenskap. Det skulle också bli svårt att ange under vilka förutsättningar sådan reglering skulle

en vara gällande. Kommittén delar Familjelagssakkunnigas uppfattning

att en

328 Överväganden angående rättslig reglering... SOU 1999: 104

en

frivillig reglering förutsätter anmälan eller registrering inte bör

som införas. En sådan reglering skulle kunna komma att användas i skatteundandragande syfte eller till skada för ena partens borgenärer. Det kan dessutom antas att det inte är de sammanboende som skulle

i bäst behov av regleringen som skulle göra anmälan om vara sammanboendet eller låta registrera sig.

I Norge finns hushållsgemenskapslag hushållsmed-

en som ger en lem möjlighet att i vissa fall mot betalning överta gemensam bostad och gemensamt bohag som helt eller delvis tillhör annan hushållsmedlem. Såvitt kommittén kunnat erfara tillämpas lagen främst vid upplösning samboförhållanden. Det är kommitténs uppfattning att det inte

av finns något behov av en sådan reglering om rätt till lösen vid sidan om sambolagen. För de bor tillsammans utan att vara makar,

personer som partner eller sambor finns möjlighet att genom förmögenhetsrättsliga fång eller genom testamente åstadkomma ägarbyte av bostad och bohag.

Mot bakgrund av vad som framkommit vid intervjuundersökningen finns det enligt kommitténs bestämda uppfattning inte heller i övrigt något behov av en rättslig reglering. Kommittén lägger således inte fram något förslag om en reglering av parternas inbördes förhållande.

10.2.2 Arvsfrågor

Bedömning: Det kan finnas skäl att i ett annat sammanhang överväga arvsskattereglema för vissa av dem som bor tillsammans i en

annan hushållsgemenskap.

Som framgår av kommitténs intervjuundersökning är det inte ovanligt att i fall där släktingar sammanbor i en hushållsgemenskap, dessa skri-

testamente till förmån för varandra. Makar, sambor och barn har ver dock, som ovan redovisats, rätt till ett högre gmndavdrag och de tillhör också mer förmånlig skatteklass än andra arvsberättigade och

en testamentstagare. Detta upplevs ofta som orättvist, framför allt av sammanboende syskon.

Ur arvsskattesynpunkt är det likgiltigt om egendomen tillfaller någon genom arv eller genom testamentsförordnande. Arvsskatten påverkas inte heller av hur den faktiska relationen är. Syskon som levt tillsammans under ett helt vuxet liv och har arvsrätt efter varandra får i arvsskattehänseende ett sämre läge än sambor som skrivit testamente

SOU 1999: 104 Överväganden angående rättslig reglering... 329 en

till förmån för varandra, även om samboförhållandet endast varat en kort tid när den ena går bort. Mot denna bakgrund kan det enligt kommitténs uppfattning finnas skäl över arvsskattereglema, särskilt för sammanboende syskon. att se Denna fråga, inte är okomplicerad, bör dock övervägas i ett annat som sammanhang.

10.2.3 Fastighetsrätten

Bedömning: Något behov ytterligare regler inom fastighetsav rättens område för bor tillsammans i en annan huspersoner som hållsgemenskap föreligger inte.

Vad gäller fastighetsrätten är det främst bestämmelser som avser bostaden har betydelse för sammanboende personer. De mer som centrala bestämmelserna i hyreslagstiftningen och bostadsrättslagstiftningen tar hänsyn till sammanboende såväl inom som utom sambolagens tillämpningsområde. Kommittén därför att det inte anser finns behov av någon ytterligare reglering.

10.2.4 Den allmänna pensioneringen m.m.

Bedömning: Vad gäller den allmänna pensioneringen, arbetsskadeförsäkringen och efterlevandeskyddet inom tjänstepensioneringen saknas det skäl att införa någon särskild reglering för personer som bor tillsammans i en annan hushållsgemenskap. Angående tjänstegrupplivförsäkringama konstaterar kommittén att innehållet i dessa försäkringar regleras efter överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter vill ändå peka att de har men vissa inskränkningar kan få negativa konsekvenser för sammansom

boende i annan hushållsgemenskap.

Beträffande bestämmelserna inom den allmänna pensioneringen inverkar i flertalet fall äktenskap/partnerskap och kvalificerat samboförhållande utfallet av pensionens storlek. Ett samboförhållande där parterna inte tidigare varit gifta med varandra eller varit varandras registrerade partner eller där de inte har eller har haft barn tillsammans

330 Överväganden angående en rättslig reglering... SOU 1999: 104

inverkar däremot inte pensionema utom såvitt avser bostadstillägg till pensionärer. Något skäl att jämställa personer som sammanbor i annan hushållsgemenskap med sambor föreligger därmed inte.

Vad gäller rätten till bostadstillägg till pensionärer är denna inte knuten till någon form av samlevnad. För makar/partner och sambor av motsatt kön som sammanlever skall årsinkomsten för och en av

var dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda inkomst och värdet av förmögenheten skall beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet. Något skäl att likställa andra sammanbor

personer som med makar/partner och sambor såvitt gäller beräkningssättet för bostadstillägg föreligger knappast. Som kommittén förordat i avsnitt l0.1.6 borde ett förtydligande göras i lagen bostadstillägg

om motsvarande sätt som i bostadsbidragslagen så att det av lagen fram-

går att det endast är sambor och inte andra delar bostad

personer som som likställs med makar och registrerade partner.

Inom arbetsskadeförsäkringen påverkas efterlevandelivräntoma

av äktenskap, partnerskap och kvalificerat samboförhållande. Ett samboförhållande där parterna inte tidigare varit gifta eller registrerade partner med varandra, inte har eller har haft barn tillsammans och inte heller väntade barn tillsammans när den försäkrade avled, beaktas inte i arbetsskadeförsäkringen. Det finns mot den bakgrunden inte anledning att i detta sammanhang överväga att andra bor

personer som tillsammans skall anses som efterlevande.

Vad gäller efterlevandeskyddet inom zjdnstepensioneringen kan familjeskyddet inom ITPK och Avtalspension SAF-LO ändras

genom ett särskilt förordnande. Valet förmånstagare begränsas dock i kom-

av munalskattelagen. Enligt 3l§ kommunalskattelagen och dess anvisningar kan i dag som förmånstagare insättas make, maka sambo

av motsatt eller av samma kön, registrerad partner eller barn till endera den försäkrade eller dennes make/partner eller sambo. Även tidigare make/partner eller sambo och dessas barn ingår i den krets kan

som vara förmånstagare. För att personer som bor tillsammans i

en annan

hushållsgemenskap skall kunna insättas som förmånstagare krävs en utvidgning av förrnånstagarkretsen i kommunalskattelagen. Denna

fråga får anses ligga utanför Samboendekomrnitténs uppdrag att över-

vaga.

När det slutligen gäller tjänstegrupplivförsäkringarna inskränks i de flesta fall möjligheten att sätta än make/partner, sambo eller

annan bam som förmånstagare restriktionen att grundbeloppet endast

genom betalas ut till den som efterlämnar make/partner, sambo eller barn. Inom TGL-S finns en ytterligare begränsning. Med sambo i denna försäkring avses endast sambo motsatt kön. Tjänste-

av grupplivförsäkringarnas innehåll regleras överenskommelser

genom

SOU 1999: 104 Överväganden angående en rättslig reglering... 331

mellan arbetsmarknadens parter och staten kan inte styra häröver. Kommittén kan emellertid konstatera att inskränkningen är till nackdel för inte efterlämnar någon inom de angivna kategorierna

personer som och vill skriva ett förmånstagarförordnande till förälder, syskon,

som eller någon annan person.

10.3 Kommitténs bedömning när det gäller

behovet av för särbor

reglering

Bedömning: Något behov av särskild reglering för personer i annan

hushållsgemenskap inte permanent sammanbor föreligger inte.

som

Enligt direktiven skall kommittén uppmärksamma även de situationer där personer lever i hushållsgemenskap med varandra utan att permanent bo tillsammans. Kommitténs intervjuundersökning har tagit sikte personer som sammanbor utan att vara makar/partner eller sambor. I detta material har kommittén av naturliga skäl inte funnit några exempel hushållsgemenskaper utan permanent sammanboende. Kommittén har således inte något egentligt underlag för att bedöma storleken av denna grupp eller gruppens egen uppfattning om behovet av rättslig reglering.

Som ovan framgått har dock kommittén inte funnit något behov av reglering inom något rättsområde för personer som permanent sammanbor i en hushållsgemenskap utan att vara gifta/partner eller sambor. Något behov av särskild reglering för personer i annan hushållsgemenskap som inte permanent sammanbor torde därmed inte heller föreligga. I vart fall saknas sådant behov i de avseenden som faller inom kommitténs uppdrag att överväga.

1999:104 Genomförande avförslagen 333

SOU

ll Genomförande av förslagen

ll.l Kommitténs bedömning av kostnaderna

för

förslagen

Bedömning: Bortsett från de informationsinsatser som förordas kommer kommitténs förslag inte att medföra några nämnvärda kostnader för det allmänna.

Enligt kommitténs förslag kommer och samma sambolag att bli en tillämplig för heterosexuella och homosexuella sambor. Samtidigt undanröjs de rättsliga skillnaderna mellan homosexuella och heterosexuella sambor i den mån dessa är omotiverade, dvs. när det finns sådana skillnader mellan de olika grupperna av sambor som inte motskillnader mellan personer som ingått partnerskap resp. svaras av äktenskap. Kommittén föreslår också vissa förändringar och förtydav liganden i sambolagen. Vidare förordar kommittén att betydande informationsinsatser görs. Den satsning information kommittén förordar kan beräknas som medföra vissa kostnader för det allmänna. Även behovet om av information är störst när de reglerna träder i kraft krävs kontinuernya liga informationsinsatser. Kommitténs förslag beträffande regleringen i sambolagen rör enbart förhållandet mellan enskilda och får inga samhällsekonomiska konsekvenser. Även den utvidgade rättsliga likställdheten mellan sambor av och motsatt kön rör främst förhållandet mellan enskilda. samma

Exempelvis kommer samtliga jävsbestämmelser i lagstiftningen som

gäller för sambor motsatt kön att bli tillämpliga även sambor av av kön. Utvidgningen medför emellertid också att sambor av samma kön kommer att bli berättigade till vissa förmåner och bidrag samma från det allmänna som inte tidigare tillkommit personer i denna grupp. Detta gäller förmåner och bidrag i mycket speciella situationer, såsom exempelvis ersättning för närståendevård och bidrag för teckenspråksundervisning för vissa föräldrar. Kommitténs bedörrming är att kostna-

334 Genomförande av förslagen SOU 1999: 104

dema härför kommer att vara försumbara. Förslagen sådana

som kommer med andra 0rd inte att medföra några nämnvärda kostnader.

11.2 Kommitténs vad

bedömning gäller

ikraftträdande

Bedömning: Kommitténs förslag bör kunna träda i kraft den

1 januari 2001.

De ändringar kommittén föreslår förutsätter att informationsinsatser förbereds innan förslagen kan träda i kraft. Därutöver är tidsåtgången för beredningen av förslaget avgörande för ikraftträdandet. Enligt kommitténs bedömning bör det dock möjligt med ett ikraft-

vara trädande den 1 januari 2001.

För samboförhållanden upphör före ikraftträdandet skall

som nuvarande bestämmelser vara tillämpliga. I och med ikraftträdandet upphör lagen om homosexuella sambor.

Generella direktiv 335

12 Generella direktiv

12.1 Kommitténs bedömning

Bedömning: De framlagda förslagen har betydelse för jämställdheten mellan könen.

Utredningen har enligt sina direktiv haft att beakta även regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om att pröva offentliga

åtaganden dir. 1994:23, om att redovisa jämställdhetspolitiska

konsekvenser dir. 1994:124 samt om att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49. De nu redovisade direktiven upphävdes den 1 januari 1999 och ersattes av bestämmelser i kommittéförordningen 1998: 1474.

I kap. 11 har kommitténs bedömning av kostnaderna för förslagen redovisats, varför kostnadsaspektema inte berörs i detta kapitel.

I 15 § kommittéförordningen sägs att om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, skall konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. Detsamma gäller när ett förslag har

betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för

sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

Enligt kommitténs bedömning har de framlagda förslagen betydelse för jämställdheten mellan könen. Kommittén har slagit fast att sambolagens övergripande syfte att bereda den svagare parten ett minimiskydd vid ett samboförhållandes upplösning även fortsättningsvis skall bestå. För att sambolagen till fullo skall uppfylla detta syfte har vissa

utvidgningar och ändringar i lagen föreslagits. Genom att skyddet för

den parten förstärks torde förslagen kunna bidra till en ökad

svagare jämställdhet mellan män och kvinnor. I detta sammanhang kan särskilt nämnas klarläggandet vilka möjligheter en sambo har att utan andra

av partens medverkan bringa ett samboförhållande att upphöra när båda samborna bor kvar i den gemensamma bostaden. Av betydelse för jäm-

336 Generella direktiv

ställdheten är också förslaget interimistisk kvarsittningsrätt. Genom

om dessa förslag ökar det rättsliga skyddet för den svagare parten och förslagen kan komma att få särskild betydelse för dem far illa i

som samboförhållanden. Även förslaget utvidga sambolagens

om att tillämpningsområde till att omfatta sambors fortskaff-

gemensamma ningsmedel ger ett förstärkt skydd för den parten eftersom den

svagare ekonomiska jämställdheten mellan parterna i ett samboförhållande därmed torde öka.

I övrigt anser kommittén inte att förslagen får någon sådan inverkan på de i kommittéförordningen nämnda områdena att någon särskild redovisning av konsekvenserna är motiverad.

F örfattningskommentar 337

SOU 1999: 104

13 Författningskommentar

13.1 till lag om ändring i lagen Förslaget 1987:232 om sambors

gemensamma

hem

Lagens rubrik

Lagens rubrik skall Sambolagen. Motiven härför har redovisats i vara avsnitt 4.2.

1§

Denna lag gäller sambors bostad, bohag och motordrivna gemensamma fortskaflningsmedel. Med sambor två stadigvarande bor tillsammans i avses personer som ett parförhållande och har gemensamt hushåll. Sambolagen är endast tillämplig på sådana samboförhållanden där ingen samborna är gift eller registrerad partner. av

Paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde. I första stycket beskrivs den egendom som lagen gäller. Ett tillägg har gjorts i bestämmelsen som innebär att även gemensamma motordrivna fortskaffningsmedel omfattas av regleringen. Skälen härför har redovisats i avsnitt 4.4.7.3. Vad avses med gemensamt som motordrivet fortskaffningsmedel anges i kommentaren till 5 I andra stycket vad med begreppet sambor. anges som avses Definitionen Bakgrunden till dess tillkomst har redovisats i är ny. avsnitt 4.3.4.1. En saklig ändring är att definitionen genom begreppet två har gjorts könsneutral och omfattar sambor av såväl personer motsatt samma kön. I definitionen anges de förutsättningar som som skall uppfyllda för att ett samboförhållande skall anses föreligga. vara Någon ändring vad enligt motivuttalandena i prop. 1986/87:1 av som krävs för att ett samboförhållande skall föreligga är dock inte avsedd. När det gäller begreppet stadigvarande avses inte bara den faktiska tid parterna bott tillsammans utan även deras avsikt för framtiden. som Det kan dock i vissa fall oklart huruvida ett sammanboende är vara

338 F örfattningskommentar SOU 1999: 104

tänkt att bli stadigvarande, t.ex. grund av att någon av de sammanboende behållit sin tidigare bostad och fortfarande är folkbokförd på den adressen. Det kan härvid bli aktuellt att göra en helhetsbedömning för att avgöra om ett samboförhållande föreligger. I tveksamma fall bör, liksom för närvarande, den tid som parterna faktiskt bott tillsammans spela roll. Det riktmärke om sex månader som angetts i prop. 1986/87:l skall gälla även framöver. Kortare tid kan dock godtas om andra omständigheter talar för att det är fråga om ett stadigvarande sammanboende, t;ex. förekomsten inbördes testamente.

av

Vad som främst skiljer ett samboförhållande från sammanboende i annan hushållsgemenskap är att det skall vara fråga om sammanboende

i ett parförhållande. Begreppet parförhållande innefattar både

heterosexuella och homosexuella förhållanden. Beträffande den närmare innebörden av begreppet hänvisas till avsnitt 4.3.4.1. För de sammanboende själva torde det normalt inte uppstå några svårigheter att avgöra om de sammanbor i ett parförhållande eller inte. Om de är oense härom bör det ankomma den parten bestrider att ett

som parförhållande föreligger att redovisa omständigheter stöder

som bestridandet jfr prop. 1986/87: 1.

När det gäller innebörden av begreppet gemensamt hushåll har detta redovisats i avsnitt 4.3.4.1.

Bestämmelsen i tredje stycket innebär ett förtydligande att det

av för sambolagens tillämplighet krävs att samborna inte är gifta eller registrerade partner. Om någon av samborna sedan samboförhållandet inletts gifter sig eller ingår registrerat partnerskap är sambolagens reglering tillämplig på förhållandet fram till denna tidpunkt, jfr 2

2§

Ett samboförhållande upphör

när samborna eller någon av dem gifter sig eller ingår registrerat

partnerskap,

när samborna flyttar isär, eller

när någon av samborna avlider.

1 annat fall upphör ett samboförhållande när ansökan från eller

en

båda samborna att bodelningsförrättare skall förordnas enligt 27 §

om

eller om rätt att ensam få bo kvar i bostaden enligt 29 § inkommer till dom-

stol eller när en sambo väcker talan angående Övertagande bostad

av

enligt 23

F érjfatmingskommentar 339

SOU 1999: 104

Bakgrunden till bestämmelsen har redovisats i avsnitt

Paragrafen är ny.

4.3.4.2. I paragrafen sker uttömmande uppräkning av de en omständigheter krävs för samboförhållande skall anses ha som att ett upphört. Inledningsvis i första punkten att ett samboförhållandet uppanges samborna eller någon dem gifter sig eller ingår registrerat hör när av partnerskap. Härmed sålunda såväl den situation att samboma avses gifter sig eller ingår registrerat partnerskap med varandra som att en av samboma gifter sig eller ingår registrerat partnerskap med någon annan än sin sambo. sambo gifter sig eller registrerar partnerskap upphör sambo- När en förhållandet i den meningen att sambolagen inte längre blir tillämplig förhållandet. Dagen för ingående av äktenskap eller registrerat partnerskap skall som den dag förhållandet upphör. anses Enligt andra punkten upphör ett samboförhållande när samboma flyttar isär. Vissa svårigheter kan uppkomma när det gäller att avgöra vid vilken tidpunkt detta skett. Rent faktiskt bör samboma anses ha flyttat isär när någon dem bosatt sig på annat håll. Detta gäller även av det boendet inte kan betraktas som permanent. Har samboma om nya varit folkbokförda adress bör datumet för adressändring som samma anmäls till folkbolcföringsmyndigheten vara den senaste tidpunkt som förhållandet skall anses ha upphört. I tredje punkten anges att ett samboförhållande upphör när en av samboma avlider. Om båda samboma avlider blir sambolagen inte tillämplig eftersom bestämmelserna påkallande av bodelning enligt om 9 Övertagande bostad enligt 23 behovsprövningen enligt 17 § av och inskränkningama i rätten att förfoga över det gemensamma hemmet enligt 24 § endast gäller till förmån för den efterlevande sambon. Någon anledning att slå fast att samboförhållandet upphör om båda samboma avlider föreligger därmed inte. Om ett samboförhållande inte har upphört enligt första stycket kan det bringas att upphöra enligt andra stycket när endera eller båda sambomas ansökan bodelningsförrättare eller kvarsittningsrätt inkomom till domstol eller när talan Övertagande bostad väcks vid mer om av domstol. Själva ansökan viljeförklaring att samboföranses som en hållandet skall upphöra. I och med att ansökningen inkommer till domstolen har förhållandet upphört. Om samboma ändock fortsätter att bo tillsammans kan det bli aktuellt att pröva samboförhållandet återom uppstått eller om parternas sammanboende är att betrakta som annan hushållsgemenskap. Detta bör avgöras efter en helhetsbedömning av omständigheterna i varje enskilt fall.

340 F örfattningskommentar SOU 1999: 104

Avskrivs målet eller ärendet efter det att ansökan inkommit till domstol får samboförhållandet ha återupptagits såvida det inte har

anses upphört annat sätt.

Sambors egendom

Mellanrubriken är ny. Avsikten med dess införande är att ett tydligare sätt ange vad sambolagens olika delar reglerar.

3§

Med sambors gemensamma bostad avses i denna lag, om inte annat följer av 6 §

fast egendom som samborna eller någon av dem äger eller innehar med tomträtt, om det finns en byggnad på egendomen som är avsedd som sambornas gemensamma hem och egendomen innehas huvudsakligen för detta ändamål,

fast egendom som samborna eller någon av dem innehar med nyttjanderätt i förening med byggnad egendomen som samborna eller någon av dem äger, om byggnaden är avsedd som sambornas gemensamma hem och egendomen innehas huvudsakligen för detta ändamål,

byggnad eller del av byggnad som samborna eller någon av dem innehar med hyresrätt, bostadsrätt eller annan liknande rätt, om byggnaden eller byggnadsdelen är avsedd som sambornas gemensamma hem och innehas huvudsakligen för detta ändamål, 4. byggnad eller del av byggnad som samborna eller någon av dem har rätt att framdeles förvärva med bostadsrätt enligt förhandsavtal som sägs i 5 kap. bostadsrättslagen 1991:614, om rätten gäller en lägenhet som när avtalet träffades var avsedd att bli sambornas gemensamma hem och att innehas huvudsakligen för detta ändamål. Samborna får i en av dem båda undertecknad handling anmäla till inskrivningsmyndigheten att en fastighet som är lagfaren för en av dem eller en tomträtt för vilken en av dem är inskriven som innehavare är gemensam bostad för dem båda.

4§

Med sambors gemensamma bohag avses i denna lag, om inte annat följer av 6 möbler, hushållsmaskiner och annat inre lösöre är avsett för det

som gemensamma hemmet. Till gemensamt bohag räknas inte sådant bohag som används uteslutande för den ena sambons bruk.

1999: 104 F örfattningskommentar 341

SOU

Paragrafema nuvarande 2 och 3 §§. Ändringama är endast av motsvarar redaktionell art och beror ändrad paragrafbeteckning.

5§

Med sambors motordrivna fortskaffningsmedel avses i denna gemensamma lag, inte annat följer 6 sådant motordrivet fordon som används i om av det hushållet. Till gemensamt motordrivet fortskafihingsmedel gemensamma räknas inte sådant används uteslutande för den sambons bruk. som ena

Paragrafen är och föranleds av att motordrivet fortskaffningsmedel ny föreslås omfattas av sambolagen. Med motordrivet fortskaffningsmedel bil, motorcykel, moped, avses traktor, motorbåt eller motordrivna flygplan jfr kommentaren till 8 kap. 7 § BrB, Holmqvist, Lena, m.fl., Brottsbalken En kommentar, - 1998. Även snöskoter torde omfattas begreppet. av Ett motordrivet fortskaffningsmedel är gemensamt det används i om det hushållet, såvida inte annat följer av 6 Med att ett gemensamma motordrivet fortskaffningsmedel används i det hushållet gemensamma exempelvis att det utgör transportmedel till och från sambomas avses arbetsplatser, till daghem, skola, barnens andra aktiviteter, eller för inköp och andra ärenden har anknytning till hushållet. Om som fortskaffningsmedlet används uteslutande för ena sambons bruk anses det inte ett gemensamt motordrivet fortskaffningsmedel. som

6§

Till sambors bostad, bohag och motordrivna fortgemensamma skaflningsmedel räknas inte egendom som används huvudsakligen för fritidsändamål.

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 Tillägget i bestämmelsen är en följd att sambomas motordrivna fortskaffningsmedel av gemensamma skall omfattas lagen. Liksom beträffande bostad och bohag skall av denna egendom undantas från den egendomen om dess gemensamma huvudsakliga användning är för fritidsändamål.

7§

Sådan egendom som anges i 3-5 §§ och som förvärvats för gemensamt begagnande utgör sambornas samborättsgods. Första stycket gäller dock inte om det är fråga om egendom som avses i 8 § eller annat följer avtal som samborna traflat enligt 10 om av

342 Férfattningskommentar

Paragrafen är ny. I första stycket definieras vad som enligt huvudregeln avses med begreppet samborättsgods, se avsnitt 4.4.7.2. Egendom som utgör samborättsgods kan vara sambors gemensamma bostad, bohag och motordrivet fortskaffningsmedel som förvärvats för gemensamt begagnande. Om samborna har flera bostäder eller gemensamma fortskaffningsmedel som förvärvats för gemensamt bruk kan samtliga utgöra samborättsgods. Beträffande motordrivet fortskaffningsmedel bör det vid bedömningen av om detta förvärvats för gemensamt begagnande sakna betydelse vem av samborna som rent faktiskt framför det. Även den sambon saknar körkort kan exempelvis

om ena en bil anses vara förvärvad för gemensamt bruk.

Egendom som förvärvats av parterna under samlevnaden men innan sambolagen blev tillämplig förhållandet kan komma att utgöra samborättsgods om sambolagen i ett senare skede av förhållandet blir tillämplig. Detta gäller exempelvis om förhållandet vid förvärvstillfället inte var tillräckligt stadigvarande eller parterna då

om en av fortfarande var gift annat håll. För att egendomen skall utgöra samborättsgods krävs dock att parterna vid förvärvstillfället sammanbodde i ett parförhållande och hade gemensamt hushåll samt att egendomen förvärvades för gemensamt bruk.

Egendom som förvärvats före samlevnaden utgör däremot normalt inte samborättsgods. Det kan dock uppkomma situationer där förvärvet skett i så nära anslutning till att samlevnaden inleds att det står klart att syftet med förvärvet av egendomen varit att den skall begagnas gemensamt. I sådant fall torde egendomen utgöra samborättsgods.

I andra stycket anges två undantag från huvudregeln i första stycket. För att den angivna egendomen inte skall utgöra samborättsgods krävs i det första fallet att det är fråga egendom tillfallit den

om som ena sambon genom gåva, testamente eller med föreskrift att

arv om egendomen skall vara mottagarens enskilda. Se vidare härom i kommentaren till 8

Det andra undantaget avser den situationen att samborna träffat avtal som innebär att all deras egendom eller viss del

gemensamma därav inte skall ingå i bodelningen. Om ett sådant avtal finns, skall den i avtalet angivna egendomen inte utgöra samborättsgods. Se

anses vidare härom i kommentaren till l0

3§

Sådan egendom som anges i 3-5 § och§ sambo

som en

fått i gåva med det villkoret att egendomen skall mottagarens

vara

enskilda,

1999: 104 F ézfattningskommentar 343

SOU

erhållit testamente med det villkoret att egendomen skall vara genom mottagarens enskilda, eller ärvt och enligt testamente arvlåtaren skall vara mottagarens som av enskilda utgör inte samborättsgods. Detsamma gäller vad har trätt i stället för egendom som anges i som första stycket det inte sådan rättshandling som där avses om genom en föreskrivits att ersättningsegendom inte skall vara enskild egendom.

Paragrafen Bakgrunden till bestämmelsen har redovisats i avsnitt är ny. 4.4.7.5. Förebilden till bestämmelsen finns i 7 kap. 2 § ÄktB. Enskild egendom finns inte i sambolagen. Det händer emellertid att egendom förvärvas gåva, eller testamente med föreskrift om genom arv att egendomen skall vara enskild egendom även om mottagaren är ogift. För det fall mottagaren gifter sig innebär föreskriften att senare egendomen kommer att undantas vid eventuell bodelning. Följden en att egendomen inte skall utgöra sambomas samborättsgods är att den av inte heller ingår i bodelning mellan samborna. I vad mån en bostad som inte ingår i samborätten och som ena sambon mottagit med föreskrift om att egendomen skall vara enskild kan övertas av den andra sambon redovisas under 23

Bodelning

9§

När ett samboförhållande upphör annat skäl än att samborna gifter sig av med varandra eller ingår registrerat partnerskap med varandra, skall någon samborna deras samborättsgods fördelas mellan dem begäran av av genom bodelning. Bodelning skall göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag samboförhållandet upphör. Begäran om bodelning under sambomas livstid skall framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde. Avlider en sambo, skall begäran av den efterlevande sambon om bodelning framställas senast när bouppteckningen förrättas.

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 Tillägget i första stycket, att samboförhållandet skall upphöra av annat skäl än att samborna gifter sig eller ingår registrerat partnerskap

344 F örfattningskommentar SOU 1999: 104

med varandra, föranleds av att 2 § första stycket p. 1 innefattar såväl den situationen att samborna ingår äktenskap/partnerskap med varandra som den att en av samborna ingår äktenskap/partnerskap med någon annan än sin sambo. Det är dock endast i den senare situationen

som bodelning kan ske. Vidare har första stycket ändrats på så sätt att deras gemensamma bostad och bohag bytts ut mot deras samborättsgods". Den egendom som avses är således sambomas

gemensamma bostad, bohag och motordrivna fortskaffningsmedel som förvärvats för gemensamt begagnande, såvida inte undantagen i 7§ andra stycket är tillämpliga.

Bakgrunden till det nya andra stycket har redovisats i avsnitt 4.6.7.1. Den föreslagna regleringen i 2 § när ett samboförhållande

om upphör torde underlätta bedömningen av när ett samboförhållande skall anses ha upphört. När ett samboförhållande upphör på grund att

av samborna flyttar isär kan det dock uppkomma situationer gör det

som svårt att mer exakt avgöra när samboförhållandet har upphört

- - se

under 2 §. Det kan dock antas i ytterst få fall där det, för att

vara kunna avgöra vilka egendomsförhållande som skall gälla vid bodelningen, är nödvändigt att ange samboförhållandets upphörande till en viss bestämd dag. Detta kan möjligen bli aktuellt exempelvis

om den ena sambon skuldsatt sig i samband med att samboförhållandet upphört och skulden kan komma att avräknas från värdet egendom

av som skall ingå i bodelningen. Däremot torde det knappast uppstå några svårigheter i fråga om förvärv av egendom för gemensamt begagnande eftersom samborna sannolikt inte införskaffar sådan i anslutning till samboförhållandets upphörande.

I det nya tredje stycket har tidsfrist införts när begäran

en som anger om bodelning under parternas livstid senast skall framställas s.k.

en

preklusionsfrist. Skälen härför har redovisats i avsnitt 4.5.6.4. Fristen har angetts till ett år efter det att samboförhållandet upphörde. För bedömningen av om tiden för påkallande av bodelning löpt ut eller inte, kan det komma att krävas att samboförhållandets upphörande fastställs till en viss dag. Om oenighet föreligger mellan samborna i fråga vid

om vilken tidpunkt samboförhållandet upphörde, bör ledning sökas i de omständigheter som angetts under 2

Paragrafens fjärde stycke motsvarar andra meningen i det nuvarande första stycket. Om en sambo avlider efter det att förhållandet upphört men innan bodelning har skett skall, liksom för närvarande, den efterlevande sambon begära bodelning senast när bouppteckningen förrättas.

F örfattningskommentar 345

SOU 1999: 104

10§

skriftligt avtal undertecknas båda samborna kan de Genom ett som av bodelning inte skall ske eller att viss egendom inte komma överens om att bodelningen. Genom samborna undertecknat skrzfi‘skall ingå i ett nytt av ligt avtal kan de ändra vad som tidigare överenskommits.

delvis nuvarande 5 § andra stycket. Skälen Bestämmelsen motsvarar för bestämmelsens utformning har redovisats i 4.5.6.1. I paragrafen sambor kan avtala såväl att bodelning överhuvudtaget inte klargörs att skall ske att viss egendom inte skall ingå i bodelningen samt att som samborna ett nytt avtal kan ändra vad de tidigare har överensgenom kommit.

11§

Varje sambo skyldig att tills bodelning förrättas, eller frågan om bodelär fallit, redovisa för bostad, bohag och motordrivet fortskafii ning gemensam ningsmedel utgör samborättsgods samt för bostad som som gemensam innehas med hyresrätt eller bostadsrätt och kan bli föremål för översom tagande enligt 23

Paragrafen Bakgrunden till bestämmelsen har redovisats i avsnitt är ny. 4.6.7.1. En motsvarande bestämmelse finns för makar i 9 kap. 3§ ÄktB. Beträffande makar gäller redovisningsplikten i princip all egendom, även sådan är enskild. Anledningen härtill är att den enskilda som egendomen olika sätt kan komma att dras in i bodelningen jfr

Tottie, a.a. s. 242. Beträffande gemensamt bohag och motordrivet fortskaffningsmedel omfattas egendomen lagens reglering endast om egendomen är av samborättsgods. Även bodelning beträffande bostaden är utesluten om på grund denna inte utgör samborättsgods finns det enligt 23 § av att möjlighet för andra sambon att överta bostad innehas med hyressom rätt eller bostadsrätt. Redovisningsplikten bör därmed omfatta även

sådan egendom.

12§

Sambor får inför ett omedelbart förestående upphörande samboförhållav andet avtala den kommande bodelningen och annat som har samband om med denna föravtal. Över avtalet skall upprättas handling som underen tecknas av båda samborna.

346 F örfattningskommentar SOU 1999: 104

Om ett villkor i ett föravtal är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll,

omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare intraflade förhållanden och

omständigheterna i övrigt, får avtalet jämkas eller lämnas utan avseende

vid bodelningen.

Paragrafen är ny. Bakgrunden till bestämmelsen har redovisats i avsnitt 4.5.6.3. Bestämmelsen, som har utformats med 9 kap. 13 § och 12 kap. 3 § ÄktB som förebild, även sambor möjlighet att träffa föravtal.

ger Föravtalet får endast verkan samboma emellan och någon ändring i egendomsförhållandena inträder inte. En vägran att fullfölja åtagandet torde på samma sätt som gäller för äkta makar se 1987/87:1

- prop. s. 316 kunna föranleda skadeståndskonsekvenser för sambo som

ingått avtalet. För att ett giltigt föravtal skall föreligga krävs att samboförhållandets upphörande är omedelbart förestående. Liksom enligt ÄktB uppställs krav skriftlig form och båda sambomas underskrifter. Om en sambo avlider efter avtalstidpunkten före

men bodelningen förlorar föravtalet sin verkan.

I andra stycket anges att ett föravtal får jämkas eller lämnas utan avseende vid bodelningen. Förutsättningarna härför är i princip desamma som anges i 36 § avtalslagen.

14§

Vid beräkningen av sambomas andelar i egendomen skall från vad

en

sambo äger av deras samborättsgods avräknas så mycket att det täcker de

skulder som den sambon hade när sarnboförhållandet upphörde.

För sådana fordringar sambo inte är förenade med särskild

mot en som

förmånsrätt i samborättsgodset och inte heller annat sätt är att hän-

som

föra till sådan egendom skall sambon täckning samborättsgodset