Studiemedel

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

tudie

Betänkande från CD E Q- co 3 cp Q. §2.. ?r 0 3 å. ä

Q...?

E

1987:39

Is

Statens offentliga utredningar Eâä 1987:39 % Utbildningsdepartementet

Studiemedel

Betänkande från

§tudiemedelskommittén

Stockholm 1987

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress:

Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet l03 33 Stockholm Tel. 08/763 23 20 Telefontid 8.10- 12.00 (externt och internt) 08/763 l0 05 12.00——l6.40 (endast internt)

ISBN 91-38-10018-5 ISSN 0375-250X

Omslag BIGG/Roland Ingemarsson Svenskt Tryck Stockholm l987 726018

Till statsrådet och chefen för

utbildningsdepartementet

Genom beslut den 19 juni 1985 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Lena Hjelm-Wallén, att tillkalla en kommitté för att utreda behovet av förändringar av studiemedelssystemet m.m.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 26 juli 1985 såsom ordvförande generaldirektören Ulf Larsson och som ledamöter riksdagsledamoten Lars Ahlmark, riksdagsledamoten Rune Backlund, juris kandidaten

Anders Frostell, riksdagsledamoten Helge Hagberg och riksdagsledamoten

Lena Ohrsvik samt den 26 augusti som ledamot förbundsordforanden Anna Lindh. Till sakkunniga förordnades samma dag kanslirâdet Eva-Stina Hultinger och byråchefen Björn Sundström. Utöver de sakkunniga har ett Forordnats att biträda oss i vårt arbete. Experterna redovisas

afital i apite exlperter 1.

Kommittén har antagit namnet studiemedelskommittén.

Till sekreterare åt kommittén utsågs avdelningsdirektören Lennart Fleischer och till biträdande sekreterare filosofie kandidaten Christer Andersson och kanslisekreteraren Jan Hyllander. Hovrättsassessorn Göran Lindvall har tjänstgjort som biträdande sekreterare from. den 16 mars 1987. I sekretariatet har också ingått assistenten Sonia Gustavsson.

Kommittén har den 26 augusti 1986 överlämnat rapporten (Ds U 1986:11) Studerandepopulation och arbetsmarknad samt den 5 november 1986 rapporten (Ds U 1986:15) Makeprövning vid återbetalning av studiemedel.

Studiemedelskommittén överlämnar härmed sitt betänkande (SOU 1987: 39) Studiemedel. Ledamöterna Ahlmark, Backlund och Frostell har avgivit reservationer.

Särskilda yttranden har avgivits av experterna Edström, Hamrin, Johan-

nesson, Johansson och Ostberg-Svanelind. Med detta betänkande har vi slutfört vårt arbete. Stockholm i augusti 1987

UlfLarsson

Lars Ahlmark Rune Backlund Anders Frostell Helge Hagberg* Anna Lindh Lena Öhrsvik /Lennart Fleischer Christer A ndersson Jan Hyllander Göran Lindvall

Innehåü

Författningsförslag

18 Sammanfattning

1 l)irektiven och arbete 29 utredningens 1.1 Direktiven 1.2 29 Utredningsarbetet

32 Bakgrund

U!-I‘-LON)»-I

Studerandehälsovård Studentbostäder 40

°°!°!°!°!°'°!°'°‘°‘°‘\°‘°'°!°!°E°!°‘° aemwwvüeeeäwwkwwwe

restauranger och fria måltider 41 Studentkårlokaler, former av statligt studiestöd 42 Ovriga 42 Studiehjälp

NH-‘ Vuxenstudiestöd 43

44 Angränsande system For studerande 44 Sjukförsäkring Stöd till barnfamiljer 44

CD[\JP-‘

Bostadsbidrag 47

Internationellajämförelser

Allmänt

F-°.°°°°!\.’.°°"‘

c.l\Jr—-

Eftergymnasial utbildning 1965-1985 gymnasial nivå 64 Utbildning på Studiemedel och rekrytering Allmänt 66

l\3- Socialt ursprung för avgängna från gymnasier och

66 nybörjare på högskolan Män och kvinnor i högskolan 68

ouuco

69 Geografisk rekrytering Studiemedlens betydelse for rekrytering till högskoleutbildning 69 Studiemedlens storlek 71

.°°.°° F* ›- Allmänt 71

O) SOlJ1987B9

Den ursprungliga nivån. 71 Tidigare Förslag till förändringar 72

CI!-¥CaOt\J

cON>—- Avgifternas storlek och utveckling 81

WWWPW“wWWWWWWWW“w wmwwsbgømwwwweeee

€ a.t\)>-4

@@Vm““““

Andra krav pá studiestödet 97

FFFPPPPF*

Ekonomiska förutsättningar 98

Alhnant 98

www

Statens kostnader för studiemedel 98

Statens kostnader för studiemedel vid olika uppräk-

“V@@@@mV@“ En heterogen studerandegrupp 104 NNPNPNNNH qmmpwww

Prövning av studiestöd mot den studerandes egen

mummpwmw

bidrag Generell rantesubvention 117

@@“WV@m@@@m“@Vmm@V PPPPPPF“WWWWPPWWwN

qmmpwmw

om procentsats 131 Förslag

av âterbetalningsskyldiga 132 Avgränsning

U-*COGJ

O 133 Lindring av återbetalningsskyldigheten

»www

Overvaganden 136

137 Förslag Finansiering 139

Allmänt 139

MWWWWVWWWWWWWWWWW999999999 Hwaww~ppowm4m@@¢@m@gg@mppp

Finansieringsformer 140

mpmmw

av áterbetalningarna 142

Nuvarande hantering

och forslag 142 Overvaganden medverkan i studiefinansieringen 144 Riksgáldskontorets för studiemedelstagare i nuvarande system 146 tgarder 147 Avgränsningar 148 Ovriga fragor Studiemedel for studier utomlands 148

149 Regler för meritvärdering Yrkeslarare, vissa speciallärare och YTH-studerande 150

Övergångsbestämmelser 151

?VVF“°mmw

:PDDNH-ø

Kostnadseffekter av vart forslag 152

av vårt förslag 154 Budgeteffekter

Reservationer

Särskilda 163 yttranden

Bilagor 1 Kommittédirektiv 168 Bilaga 2 Tilläggsdirektiv 178 Bilaga 3 Svenska sparbanksforeningens studentbudgetar 180 Bilaga 4 inkomst for olika grupper 190 Bilaga Disponibel Bilaga 5 Jämförelser mellan nuvarande studiemedelssystem och ett system med inkomstrelaterad återbetalning 203

Bilaga 6 CSN:s meritvarderingskrav för eftergymnasiala utbildningar » allmänna råd 253

Författningsförslag

1 till

Förslag

Lag om ändring i

studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs i fraga om studiestödslagen I 1973:349)I dels att 4 kap H, 17 och 4D §§ skall upphöra att gälla, dels att 4 kap. 8,13, 16, 19, 21, 23-25, 36 och 41 §§ samt 8 kap. skall ha löljande lydelse.

Nuvarande lydelse Foreslagen lydelse

4 kap. 8 §

Har en studerande för sadana studier som avses i 1 §erhallit studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. under sammanlagt minst sex ar, utgar studiemedel för ytterligare sådana studier endast om det finns särskilda skäl. Har en studerande För sadana studier som llar en studerande För sadana studier som avses i 2 s erhållit studiemedel eller särskilt avses i 2 § erhållit studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. under samman- vuxenstudiestöd enligt 7 kap, under sammanlagt minst fem är, utgar studiemedel for ytterli- lagt minst tre ar, utgar studiemedel lör ytterligare sådana studier endast om det finns sär- gare sadana studier endast om det ñnns sarskilda skäl. skilda skäl. Ilar en studerande fbr saa/anti .studier som avses i I § eller 2 § erhallil sludienzndm’ eller särskilt ttuxenslitdius/(id enligt 7 kap. under sammanlagt minst sju (ir, ulgar slutliumøtlnl /br ytterligare sådana studier endast om du! finns särskilda skäl.

13 §

Studiemedel utgar med 5.06 procent av Studiemedel av utgar med :s‘,b‘I procent basbeloppet för varje hel, sammanhängande hasbeloppet för varjt- hel. sammanhängande tidsperiod För vilken den studerande har rätt tidsperiod För vilken den studerande har rätt till studiemedel, llidsperioden skall omfatta För till studiemedel. Tidsperiuden skall omfatta för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande heltidsstuderande 15 och lör deltidsstuderande 30 dagars 30 dagar.

Vad som sägs i Forsta stycket gäller endast Vad som sägs i Forsta stycket galler endast om ej annat följer av 14, 16, 17, 19, 22 eller 25 §. om inte annat Följer av 16, 19, 22 eller 25

16 § För en heltidsstuderande minskas det be- För en heltidsstuderande minskas det belopp som utgår enligt 13 § första stycket och 14 lopp som utgår enligt 13 § Forsta stycket för § för varje hel, sammanhängande tidsperiod om varje hel, sammanhängande tidsperiod om 15 15 dagar med en artondel av den del av den stu- dagar med en Iretliondel av den del av den studerandes inkomst under kalenderhalvaret som derandes inkomst under kalenderhalvaret som överstiger nedan lör skilda perioder angivna överstiger nedan lör skilda perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen delar av basbeloppet, nämligen l Lagen omtryckt 1987:303.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Antal hela, sammanhängande tidsperioder om Del av basbeloppet 15 dagar för vilka studiemedel skall utgå under januari- julikalenderhalvåret juni decem ber

högst 135 procent 135 procent 125 procent 125 procent 110 procent 110 procent 95 procent 95 procent

S € .Da~IO>Ol-6‘-CAIN)

85 procent 85 procent 70 procent 80 procent 60 procent 70 procent 50 procent 70 procent lägst 40 procent 55 procent

19 §

För deltidsstuderande minskas det belopp För en deltidsstuderande minskas det besom utgår for ett kalenderhalvår enligt 13 § lopp som utgår lör ett kalenderhalvår enligt 13 första stycket och 14 § För varje hel, samman- § första stycket för varje hel, sammanhängande hängande tidsperiod om 30 dagar med en nion- tidsperiod om 30 dagar med en niondel av den del av den del av den studerandes inkomst un- del av den studerandes inkomst under kalender kalenderhalvaret som överstiger nedan, för derhalvâret som överstiger nedan, för skilda skilda perioder angivna delar av basbeloppet, perioder angivna delar av basbeloppet, nämlinämligen gen Antal hela. sammanhängande tidsperioder om Del av basbeloppet 30 dagar för vilka studiemedel skall utgå under kalenderhaluáret l 160 procent 2 150 procent 3 140 procent 4 130 procent lägst 5 120 procent

Utöver vad som följer av första stycket minskas det belopp som enligt 13 § första stycket och 14 § utgår till deltidsstuderande för varje hel sammanhängande tidsperiod om 30 dagar med två fyrtiofemtedelar av den del av den studerandes förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet. 21

Som den studerandes inkomst under kalen- Med inkomst under kalenderhalváret enligt derhalváret enligt 16 och I9 §§ räknas den in- 16 och 19 §§ förstås den del av den till statlig inkomst svm han kan antagas komma att åtnjuta komstskatt taxerade inkomsten före avdrag för under kalenderhalvåret. Värdet av naturaför- underskott i forvärvskälla som den studerande måner fastställs av regeringen. Statligt eller kan antas komma att åtnjuta under kalenderstatskommunalt bostadsbidrag, allmänt barn- halvåret. bidrag, förlängt barnbidrag, handikappersättning och annat studiestöd enligt denna lag än korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag räknas inte som inkomst. Med förmögenhet förstås i 17 och 19 §§ skattepliktig förmögenhet enligt lagen, (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Nuvarande lydelse Foreslagen lydelse

23 §

Vid beräkning enligt 13, 14, 16, 17 och 19 Vid beräkning enligt 13, 16 och 19 av §§ av studiemedel tillämpas det basbelopp som studiemedel tillämpas det basbelopp som galler gäller vid ingången av den tidsperiod För vilken vid ingången av den tidsperiod For vilken stustudiemedlen är avsedda. diemedlen är avsedda.

2-1 §

l studiemedel ingar studiebidrag. Barn- l studiemedel ingar studiebidrag. titlagg utgår dock endast 1 form av aterbetal- För varje hel, sammanhängande tidsperiod ningspliktiga studiemedel om 15 dagar För heltidsstuderande och om 30 För varje hel, sammanhängande tidsperiod dagar För deltidsstuderande Litgör studiebidraom 15 dagar For heltidsstuderande och om 30 get l.95 procent av basbeloppet. .iir den studedagar För deltidsstuderande utgör studiebidra- rande fär denna tidsperiod enligt Ill, 13_ I6. I9 get 121 kronor. Om studie-medlen för denna och 21-23 §§ inte berättigad till fullt studiemetidsperiod enligt I0, 13, I6, 17. 19 och 21-23 §§ del minskas först studiebidraget och dare/ter utgår med lägre belopp an 8,06 procent av bas- den återbetalningspliktiga delen av studiemedbeloppet utgör studiebidraget dock endast sa len. stor del av 121 kronor som svarar mot förhål- Den studerande kan beviljas studiebidrag landet mellan det belopp som utgår och 8.06 även om han helt eller delvis avs-tar fran utt sol procent av basbeloppet. ka aterbetalningspliktiga studiemedel. Utgående studiemedel utgor i första hand studiebidrag. Äterstoden utgor återbetalningspliktiga studiemedel 25

Studerande, som till löljd av bestämmelser- En studerande, som till Följd av bestämmelna i 16,17, 19 och 21 §§ eller bestämmelse som serna i 16,19 och 21 eller bestämmelse som avses i 22 § ej är berättigad till studiemedel, avses i 22 § inte är berättigad till studiemedel, kan dock få återbetalningspliktiga studieme- kan dock Få återbetalningspliktiga studiemedel om synnerliga skal föreligger. del om det finns synnerliga skäl. Om synnerliga skäl föreligger, Får studie- Om det finns synnerliga skäl, Far studiememedel utgå med högre belopp än som Följer av del utga med högre belopp än som löljei av 10, 10, 13, 14, 16, I7, 19 och 21 §§ eller bestäm- 13,16,19 och 21 §§ eller bestämmelse som avmelse som avses i 22 §. Det överskjutande be- ses i 22 §. Det överskjutande beloppet utgar i loppet utgar i Form av aterbetalningspliktiga Form av áterbetalningspliktiga studiemedel. studiemedel. Närmare Föreskrifter För tillämpningen av första och andra styckena meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Studiemedel enligt detta kapitel lar bevil- Studiemedel enligt detta kapitel Far beviljas svensk medborgare För studier utom riket, jas svensk medborgare För studier utom riket om studierna icke med lika stor /Zirdel kan be- under de förutsättningar och med de belopp som drivas vid svensk läroanstalt. meddelas av regeringen eller den myndighet .Även i andra fall får studiemedel enligt det- som regeringen bestämmer. ta kapitel beviljas för studier utom riket enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Första och andra styckena galler dock endast sådana studier som motsvarar eller är jämförbara med studier vid svensk läroanstalt eller utbildningslinje som omfattas av förordnande enligt I § eller:) kap. I §. Studiemedel kan även utga För sjukperiod som avses i 28 § enligt de närmare Föreskrifter som meddelas av regeringen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4I§

Studiebidrag och dterbetalningsplikliga Studiemedel enligt detta kapitel avrundas studiemedel enligt detta kapitel samt barn- till helt krontal vid öretal under 50 nedat och tillägg uid tillämpning av 40 § avrundas till vid annat öreLal uppåt. helt krontal vid öretal Linder 50 nedát och vid annat metal uppat.

Föreslagen lydelse

8 kap. Aterbetalning av studiemedel?

Allmänna bestämmelser

l § Den som uppburit áterbetalningspliktiga studiemedel skall återbetala dessa jämte en årlig ränta. Vid aterbetalningen skall den ränta som uppkommit under aret betalas i Forsta hand och därefter kapitalskulden. Ränta som inte har betalats läggs vid utgangen av varje år till kapitalskulden. Återbetalningspliktiga studiemedel som belöper pa sjukpcriod eller som belöper pa tid under vilken den studerande har uppburit utbildningsbidrag skall inte aterl)etalas,savitt inte annat framgår av 20-23 §§.

2 § Regeringen fastställer Före varje ars början den ränta som skall gälla Foraret.

3 § Återbetalningen skall börja det kalenderar som infaller närmast efter det att sex manader har lörflutit fran utgången av den tidsperiod då den aterbetalningsskyldige senast har uppburit studiestöd enligt 3, 4 eller 7 kap.

4 § Återbetalningen skall ske med fyra procent av den återbetalningsskyldiges arsinkomst två är Före âterbetalningsáret. Med inkomst Forstas den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten [öre avdrag För underskott i Forvärvskälla samt beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt Forejämkning För underskott i Förvärvskälla. För varje áterbetalningsar skall dock betalas ett belopp om minst tre procent av det basbelopp som gäller vid ingången av aterbetalningsåret.

5 § För den aterbetalningsskyldige som den l januari aterbetalningsaret ar bosatt utom riket skall det arsbelopp som han skall utge bestämmas till en tjugonde] av de återbetalningspliktiga studiemedlen jämte ränta som utestod vid Föregående ars slut. Arsbeloppet skall dock lägst uppga till en tiondel av det basbelopp som gäller vid ingangen av aterbetalningsåret.

6 § Om en återbetalningsskyldig som varit bosatt utom riket flyttar till Sverige, skall hans årsbelopp beräknas enligt 5 § till dess han avgett deklaration till statlig inkomstskatt eller betalat svensk sjömansskatt För hela det inkomstar som enligt 4 § utgör underlag lör beräk» ning av hans ársbelopp.

7 § Har den aterbetalningsskyldige uppburit nya aterbetalningspliktiga studiemedel sedan återbetalningsskvldighet inträtt, sammanläggs dessa med tidigare lan.

8 § Avlider den áterbetalningsskvldige, bortfaller áterbetalningsskyltligheten. Dödsboet efter den avlidne skall dock betala ej erlagt ársbelopp För ar Före det under vilket dödsfallet inträffat. Om det finns synnerliga skäl, får centrala studiestödsnämnden befria dödsboet från skyldigheten att betala sadant belopp,

9 § Centrala studiestödsnämnden kan medge att årsbeloppet För visst ar skall nedsiittas l. om den áterbetalningsskytldige fortfarande bedriver studier på minst halvtid eller 2. om det i annat fall finns särskilda skäl,

10 § Centrala studiestödsnämnden kan helt eller delvis befria en aterbetalningsskyldig från den återstående återbetalningsskyldigheten l. om studietiden har Förlängts pa grund av handikapp, 2. om betalningsFörmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller någon annan jamFörlig orsak och det kan antas att sá kommer att vara fallet under en längre tid eller 3. om det i annat fall Finns synnerliga skäl.

- Nuvarandelydelseåterfinnsi SFS1987:303

Föreslagen lydelse

ll § Den som tidigare uppburit aterbetalningspliktiga studiemedel enligt -i kap. for kommunal eller statlig vuxenutbildning eller för sådan annan gymnasial utbildning eller utbildning vid folkhögskola kan befrias från att återbetala viss del av dessa studiemedel om han under minst tre terminer studerat vid läroanstalt eller utbildningslinje som omfattas av förordnande enligt 4 kap. l § och för denna tid uppburit áterbetalningspliktiga studiemedel. Sådan befrielse får avse högst sex terminer och for varje termin uppgå till högst 20 procent av det basbelopp som gällde for den termin som studiemedlen avsåg.

12 § Ansökan om nedsättning eller befrielse enligt 9-11 §§ skall inges till centrala studiestödsnämnden. Ansökan om nedsättning av ärsbeloppet enligt 9 § skall ha kommit in senast under aterbetalningsaret. Andras årsbeloppet eller aterbetalningsskyldigheten efter ansökan enligt forsta stycket skall för mycket inbetalat belopp återbetalas. Skulder på arsbelopp, återkrav eller avgifter som har förfallit till betalning avräknas dock fore aterbetalningen,

13 § En aterbetalningsskyldig kan frivilligt återbetala större belopp än som har debiterats honom. Regeringen kan bestämma om särskilda villkor for frivillig aterbetalning som sker under viss angiven tidsperiod,

Debitering

14 § Varje aterbetalningsái debiteras den återbetalningsskyldige ett ársbelopp som beräknats enligt 4 §, om inte annat gäller enligt 5 eller 6 §§ för den som är eller har varit bosatt utom riket eller arsbeloppet blivit nedsatt enligt 9 §.

Uppbörd

15 § Det debiterade arsbeloppet skall betalas enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

16 § Överklagar den återbetalningsskyldige sin taxering till statlig inkomstskatt och framstår det som oskäligt att han betalar debiterat ársbelopp som har bestämts på grundval av den överklagade taxeringen, får han efter ansökan beviljas anstånd med att betala årsbeloppet. Ansökan skall ges in till centrala studiestödsnämnden. Anstándet får avse högst det belopp som betingas av den aterbetalningsskyldiges yrkande i fraga om taxeringen. Anståndet skall gälla till dess två månader har forflutit från dagen för beslut i anledning av den återbetalningsskyldiges talan mot taxeringen, Motsvarande bestämmelser gäller om en återbetalningsskyldig ansökt om jämkning eller rättelse av sjömansskatt

17 § Vid avisering av arsbeloppet utgår aviseringsavgift med belopp som regeringen bestämmer. Om arsbeloppet eller del av detta inte betalas inom föreskriven tid, skall paminnelse sändas till den återbetalningsskvldige. För påminnelse utgår päminnelseavgift med belopp som regeringen bestämmer.

18 § Årsbelopp och andra avgifter som inte har betalats inom föreskriven tid får tas ut genom utmätning utan föregaende dom eller utslag.

19 § Betalar en återbetalningsskiøldig inte debiterat ársbelopp inom föreskriven tid far centrala studiestödsnämnden bestämma att han genast skall återbetala hela studiemedelsskuldenjämte ränta.

Föreslagen lydelse

Centrala studiestödsnämnden fär inga avtal om återbetalning av studiemedel som har sagts upp till betalning. Pa sädant lan utgar ränta efter en räntesats som vid varje tidpunkt med tva procentenheter överstiger statens utlåningsränta.

Särskilda bestämmelser

20 § I 21 och 22 §§ finns särskilda bestämmelser om aterbetalningsskyldighet för den som har uppburit äterbetalningspliktiga studiemedel for sjukperiod enligt 3 kap. 15419 §§, 4 kap. 28-35 §§ eller 7 kap. 17 § och de bestämmelser som anges där.

21 § Återbetalningspliktiga studiemedel som belöper pá sadan del av sjukperiod som infaller efter en karenstid om 14 dagar skall inte återbetalas, om inte annat följer av 22 §. Som karenstid räknas endast sådan tid som infaller under sådan studietid som avses i 3 kap. 15 §, 4 kap. 28 § eller 7 kap. 17 § i den del hänvisning sker till -1 kap. 28 §. Vid beräkning av karenstid skall flera sjukperioder räknas som en sjukperiod, om den senare börjar inom 20 dagar efter föregaende periods slut.

22 § Uppbär den studerande sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeforsäkring skall av äterbetalningspliktiga studiemedel for sådan sjukdag som infaller efter ka» renstiden enligt “21 § återbetalas den del som motsiøarar det belopp varmed sjukpenningen överstiger 25 kronor. Vad som sagts nu gäller också om den studerande med anledning av sin sjukdom får ersättning enligt annan författning eller pa grund av regeringens förordnande eller enligt utländsk lagstiftning om arbetsskadeñârsäkring, sjukpenning enligt la‘ gen (1962:381) om allmän försäkring skall inte beaktas vid tillämpning av denna paragraf.

23 § Aterbetalningspliktiga studiemedel, som belöper pa tid under vilken den studerande har uppburit utbildningsbidrag, enligt bestämmelserna om dagpenning, skall inte aterbetalas i den män avdrag har skett från utbildningsbidraget.

24 § Återbetalningsbelopp och arsbelopp avrundas till helt krontal vid öretal under 50 nedät och vid annat öretal tippat.

25§ Den aterbetalningsskyldige skall lämna centrala studiestödsnämnden de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av detta kapitel. Är den återbetalningsskyldige omyndig skall förmyndaren lämna sådana uppgifter. De uppgifter om personliga och ekonomiska Forhallanden som lämnas i ansökan om nedsättning av ärsbeloppet eller befrielse fran äterbetalningsskyldigheten skall avges pa heder och samvete,

26 § Allmän försäkringskassa skall lämna centrala studiestödsnämnden och studiemedelsnämnderna uppgift om sädan sjukpenning eller ersättning som avses i 22 §. Allmän Rârsäkringskassa skall i övrigt lämna centrala studiestödsnämnden och studiemedelsnämnderna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av detta kapitel enligt de bestämmelser som regeringen meddelar.

27 § Annan myndighet och forsäkringsinrättning är skyldiga att på begäran lämna Forsakringsdomstol, riksförsäkringsverket, allmän forsäkringskassa och centrala studiestödsnämnden sådan uppgift i fraga om viss person som är av betydelse for tillämpningen av detta kapitel.

.Nuvarande lydelse loreslagen lydelse

9 kap. 2a § Fordrun, som har uppkommit pa grund av att En fordran, som uppkommit pa grund av att studiestöd har aterkrävts och som utestår oreg- studiestöd har äterkrävts och som utestar oreglerad, bevakas till och med det ar under vilket lerad, avskrivs om galdenáren avlideruclz dödsgáldenaren fyller 65 ar. IJärefter avskrivs ford- bode/zigare inte suarur för fordringen. om den ringen. inte kan betalas med dödsboets tillgangar eller Aulider galdenaren och svarar ej düdsbodel- med unlitanøle av säkerhet som har ställts för ägare /hr fordringen_ avskrivs /ordringen om fordringen, den inte kan betalas med dodsboets tillgångar eller med anlitande av säkerhet som har ställts för fordringen, Även eljest avskrivs fordringen om indrivning; Även i annat fall avskrivs fordringen om inen skulle valla mer arbete eller kostnad än som drivningen skulle valla mer arbete eller kostär skäligt och indrivning inte ar pakallad fran nad än som ar skäligt och indrivning inte är allmän synpunkt. pákallad fran allmän synpunkt, 2 b § Till studerande som tidigare har uppburit stu- Till en studerande som tidigare har uppburit diestöd utgår nytt sådan stöd endast om studiestöd utgår nytt sådant stöd endast om 1. debiterad studiemedelsavgi/t, som förfallit I. debiterat årsbelopp, som har förfallit till be» till betalning före det kalenderår som de nya talning [öre det kalenderår som de nya studiestudiemedlen avser_ i sin helhet erlagts eller be- medlen avser, har betalats. slut fattats enligt 8 kap. 39. 40 eller 44-49 §9 att avgift inte skall Lttga, 2. återkrav med stöd av 2 § av återbetalningspliktiga studiemedel enligt 3 kap., studiemedel en» ligt 4 kap. eller särskilt vuxentstudiestöd enligt i kap. har reglerats av den studerande sa att återkrav, som avser högst ett kalendcrhalvár, kvarstår oreglerat.

Om synnerliga skäl föreligger får studiestöd Om det finns synnerliga skäl får studiestöd dock beviljas utan hinder av vad som anges i dock beviljas utan hinder av vad som anges i Forsta stycket. forsta stycket.

l. Denna lag träder i kraft den l juli 1988. Äldre föreskrifter gäller lbrtfarande i fraga om studiestöd som har beviljats fore ikraftträdandet.

2. En studicstödstagare som har beviljats aterbetalningspliktiga studiemedel före ikraftträdandet kan begära att dessa skall återbetalas enligt de bestämmelser som gäller lör studiestöd som har beviljats därefter. Ansökan om ändrade alerbetalningsvillkor prövas av centrala studiestödsnämnden och skall ha kommit in till nämnden senast den l november aret före det ar då du ändrade villkoren skall gälla. De ändrade betalningsvillkoren skall alltid tillämpas fran och med den 1 januari visst ar.

3. Den aterbetalningsskyldige som inte har övergått till de aterbetalningsregler som gäller för studiestöd beviljade efter ikraftträdandet kan efter ansökan hos centrala studiestödsnämnden få sin avgift nedsatt till fem procent av hans avgiftsunderlag enligt äldre föreskrifter.

4. För den som återbetalar studiemedel beviljade saväl före som efter ikraftträdandet begränsas återbetalningsskyldigheten För de nya studiemedlen sa att det sammanlagda áterbetalningsbeloppet inte överstiger fem procent av hans inkomst enligt 8 kap. 4 § i dess nya lydelse..

5. De nya föreskrifterna i 8 kap. 11 § om befrielse fran att återbetala studiemedel För kommunal eller statlig vuxenutbildning eller för sad-an annan gymnasial utbildning eller utbildning vid folkhögskola skall gälla för sådana studiemedel som den áterbetalningsskyldige har erhallit För studier efter år 1983. Har den återbetalningsskyldige redan beviljats befrielse enligt de äldre löreskrifterna far han ansöka om ytterligare befrielse så att det sammanlagda avskrivningsbeloppet per termin uppgår till högst 20 procent av det basbelopp som gällde för den termin som studiemedlen avsåg.

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §1

Vid beräkningen av inkomsten fran särskild lörvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsaret for intakternas forvärvande och bibehållande avräknas fran samtliga intäkter i pengar eller peng-ars värde (bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag far inte göras for: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänforliga utgifter, såsom vad skattskyldig ute gett som gava eller som periodiskt understöd eller därmed jämforlig periodisk utbetalning till person i sitt hushall; kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del kostnaderna inte överstiger de intakter som är skattefria enligt 19 §ç värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige sjalv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år; ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet; svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld; avgift enligt 8 kap. studiestödslagen t 1973: avgift enlig1 8 kap. studiestödslagen (1973:349) 3-191; [dess lydelse före den Ijuli 1988 och ränlu enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen i dess lydelse därefter avgift enligt lagen ( 1972:435) om överlastavgift: avgift enligt lagen I 1976:666) om paföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.; avgift enligt 99 a § utlänningslagen 1198013761; avgift enligt 26 § arbetstidslagen ( l982z673J; skadestånd, som grundas pa lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadestandet avser annat än ekonomisk skada: löretagsbot enligt 36 kap. brottsbalken; straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken; belopp, for vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av underlatenhet att göra avdrag enligt lagen (1982: l 0061 om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar; avgift enligt lagen 119762061 om felparkeringsavgift; kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering: överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268); vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening fran fartyg; avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in» eller utförsel av varor; lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen (1985263510111försörjningsberedskap på naturgasomrádet; ränta på länat kapital till den del räntan täcks av sadant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 §; kapitalförlust m.m. i vidare man än som får ske enligt 36 §.

Denna lag träder i kraft den 1juli 1988.

*Senustelydelse1986:121.

Sammanfattning

Kap. 3. Funktion och effekter

När studiemedelssystemet infördes år 1965 rådde helt andra förhållanden än de som gäller i dag beträffande de studerandes könsfördelning och åldersfördelning, deras villkor inom utbildningssystemet och villkoren på arbetsmarknaden. Vi har i en tidigare publicerad rapport (Ds U 1986:11)

Studerandepopulation och arbetsmarknad, mer utförligt redoort för de för-

ändringar som inträffat under den gångna perioden.

År 1973 utvidgades studiemedelssystemet till att omfatta även studerande på nivåer under högskolan under förutsättning att de studerande var minst 20 år. Detta är kanske den viktigaste av alla de förändringar som påverkat studiemedelssystemet. Den innebar en kraftig ökning av den grupp studerande som kunde få studiemedel. Den innebar även att framför allt den åldersmässiga sammansättningen av studiemedelstagarna drastiskt förändrades.

De studerande på eftergymnasial nivå, som studerat for en fullständig utbildning, har i mycket stor utsträckning använt studiemedelssystemet som finansieringskälla under studietiden. Studiemedlen har störst betydelse under studiernas inledningsskeden. Däremot finansierar många studerande mot slutet av studietiden åtminstone delvis sina studier på annat sätt.

Studiemedlens rekryteringseffekt har varit starkare for kvinnor än for män och starkare för studerande som påbörjat studier på de nya högskoleutbildningarna än för studerande på traditionella högskoleutbildningar. Förekomsten av studiemedel har haft större betydelse for de studerande som kommer från lägre socialgrupper än for studerande från högre socialgrupper. Elever från akademikerhem påbörjar fortfarande högskoleutbildning i större omfattning än elever från arbetarhem. Om man ser till hela studerandepopulationen kommer dock ca en tredjedel av högskolans nybörjare från arbetarhem.

Omkring tre fjärdedelar av de studerande anser att de kan finansiera sina studier i full eller i stor utsträckning med studiemedel. Denna andel har varit oförändrad sedan lång tid tillbaka.

Studieskulderna har ökat kraftigt under framför allt senare år. Den som i dag går igenom en treårig utbildning med studiemedel får en skuld på mer än 100 000 kr. Den alldeles övervägande majoriteten av de avgiftsskyldiga har dock fortfarande måttliga både skulder och årliga avgifter.

Rädslan for att skaffa sig studieskulder varierar mellan olika grupper. Elever från de tvååriga gymnasielinjerna anger i större utsträckning än övriga att skuldsättningen är ett viktigt hinder för dem att bedriva högskolestudier. Detsamma gäller studerande från lägre socialgrupper.

Kap. 4. Utgångspunkter för en reform

Mål för studiestödet

Utbildning ökar människornas produktiva förmåga. Utbildning har även ett egenvärde för den enskilde vid sidan av att ge högre lön. Genom utbildning får den enskilde kunskaper som bl.a. kan medföra bättre beredskap att möta förändringar på arbetslivets område och i samhället i övrigt.

I Sverige har det statliga studiestödet länge varit en viktig del i strävan att underlätta för den som av ekonomiska, geografiska eller sociala skäl har svårigheter att fortsätta sin utbildning. Sverige är emellertid inte unikt när det gäller att ge statligt stöd till högskolestuderande. I de flesta europeiska länder finns någon form av statligt åtagande beträffande studiestöd till universitets- och högskolestuderande. Omfattningen och inriktningen av stör den varierar dock kraftigt mellan de olika länderna.

Vår utgångspunkt är att samhället har ett intresse av att enskilda individer satsar på utbildning. Det är även ett samhälleligt intresse att tillräckligt många gör det, så att den volym och inriktning på den högre utbildningen som statsmakterna skapat förutsättningar för kan upprätthållas.

Det är inte förenligt med de grundläggande värderingarna som präglar vårt utbildningssystem att möjligheterna till utbildning skiftar efter de utbildningssökandes ekonomiska förutsättningar. Med den volym som den högre utbildningen har i vårt land är det heller inte ändamålsenligt, och knappast praktiskt möjligt, att den studerande själv söker finansiera sin utbildning utan inslag av statliga garantier eller subventioner. Det är mot denna bak» grund givet att samhället även i framtiden skall ställa medel till förfogande for studiesocialt stöd på olika nivåer.

Vi anser att studiestödet i första hand är ett instrument för att förverkliga samhällets utbildningspolitiska mål. Det innebär att studiestödet skall verka neutralt i förhållande till olika utbildningar. Det är således inte lämpligt att skillnader i studiesociala förmåner verkar styrande på efterfrågan av eller tillströmningen till olika högskoleutbildningar. Detsamma gäller även för utbildningar på gymnasial nivå. Den som antas till en studiemedelsberättigad utbildning skall under vissa premisser ha en ovillkorlig rätt att under studietiden få studiestöd.

Det övergripande målet for studiestödet bör även framdeles vara, att bereda faktiska möjligheter till studier för så breda grupper i samhället som möjligt.

Studiestödet skall således syfta till att minska betydelsen av ekonomiska, sociala och geografiska faktorer liksom av kön och ålder vid den enskildes beslut att bedriva studier.

Ett annat mål for studiestödet bör vara att medverka till att studierna kan bedrivas effektivt. Samhällets studiestöd bör därför vara så väl avvägt att de studerande kan finansiera sitt uppehälle med stödet under studietiden. Totalbeloppet bör medge att de studerande under terminstid normalt inte skall behöva arbeta vid sidan av studierna for att klara sitt uppehälle.

Ett ytterligare mål för studiestödet bör vara att stödet skall stå i samklang med den allmänna fördelningspolitiken i samhället.

Vid sidan av målen för studiestödet har vi formulerat vissa allmänna krav i som man kan ställa på studiestödets utformning.

De förändringar som vi tidigare redovisat beträffande studerandepopulation och arbetsmarknad gör det befogat att ställa frågan om inte studiestödet - inom ramen for ett generellt system A borde differentieras med hänsyn till de olika behov som skilda kategorier av studerande kan ha. Det nuvarande studiemedelssystemet innehåller vissa regler om differentiering. statsmakterna har genom årets beslut om bostadsbidrag till ungdomar utjämnat boendekostnaderna högst väsentligt. Enligt vår bedömning blir det främst studerandegruppen som gynnas av denna reform. Genom beslutet att införa bostadsbidrag for ungdomar har man enligt vår mening skapat förutsättningar for att i övrigt avstå från differentiering av studie-

me godcñ en.

Under årens lopp har subventionen på tilldelningssidan urholkats medan subventionen på återbetalningssidan fortfarande är betydande. Återbetalningssystemet bör även i fortsättningen innehålla vissa sociala skyddsregler. Enligt vår mening bör man emellertid eftersträva att forskjuta tyngdpunkten i den statliga subventionen från återbetalningen till tilldelningen. Vi anser detta vara viktigt, inte minst från rekryteringssynpunkt.

I ett framtida återbetalningssystem bör vidare en huvudprincip vara att samtliga låntagare skall betala tillbaka sina studieskulder. Det bör galla skulden totalt och den årligen debiterade

avgiften. Återbetalningssystemet

skall till sin konstruktion inte vara så generöst att stora grupper av låntagare redan på förhand vet med sig att de aldrig - eller bara i ringa utsträckning - behöver betala tillbaka sin skuld.

Ekonomiska förutsättningar

Enligt direktiven får våra forslag inte leda till totala kostnadsökningar for staten eller kommunerna. För att bestämma vilket utrymme som finns for eventuella reformer har vi beräknat vilka kostnader som staten har i dag for studiemedelssystemet.

Våra beräkningar visar att den statliga subventionen i studiemedelssystemet har varit Statens totala kostnader högst betydande. uttryckta i procent av utbetalat botalbelopp har i genomsnitt under perioden 1970-1986 legat på 66 %. En viktig förklaring till denna höga nivå är att inflationstakten fram till de allra senaste åren varit mycket hög, medan uppräkningsfaktorn i studiemedelssystemet under större delen av perioden varit maximerad till 3,2 resp. 4,2 %.

I den allmänna debatten har studiebidragets sjunkande andel av totalbeloppet ofta använts som det enda måttet på hur subventionsnivån i studiemedelssystemet har utvecklats.

Av våra beräkningar framgår att en sådan ensidig fokusering på bidragsdelen ar missvisande och ger inte en rättvisande bild av den statliga subventionens storlek.

Enligt vår bedömning är det möjligt att inom den nuvarande ekonomiska « ramen åstadkomma betydande förbättringar av studiemedelssystemet och därmed också närma oss de mål som vi tidigare angetti detta Vi har kapitel. i våra därvid från huvudalternativet beräkningar utgått i 1987 års långtidsutredning, vilket ger en subventionsnivå på 52 %.

Kap. 5. överväganden och förslag

Totalbeloppets storlek (5.2)

Vid en bedömning av totalbeloppets storlek har vi tagit del av material rörande studiekostnader liksom uppgifter om studiemedlens tillräcklighet. När man bedömer totalbeloppets storlek finns det emellertid skäl att även beakta den disponibla inkomsten för andra i samhället än studegrupper rande. Vi har insamlat uppgifter som avser dels förmåner som är fastställda av samhället och vilka avses tacka den enskildes dels lösamtliga utgifter, ner för vissa grupper av yrkesarbetande ungdomar, dels ock löner för vissa grupper högskoleutbildade.

Vi är självfallet medvetna om svårigheten att göra sådanajämförelser - bl.a. med hänsyn till heterogeniteten i studerandegruppen och problemen med att jämföra utgiftsslagen hos olika grupper - men anser likväl att sådana jämförelser måste öras. De ersättningar som utgår till arbetslösa, socialbi-

dragstagare samt åârtids- och ålderspensionärer visar vad samhället anser

vara rimliga belopp för dessa grupper att täcka sina levnadsomkostnader med. De löner som utgår till yrkesarbetande ungdomar och högskoleutbildade är de faktiska medel dessa - efter skatt- disponerar för sin försörjning.

Genom riksdagsbeslut våren 1987 har ett särskilt bostadsbidrag införts för ungdomar under 29 är. Bidraget utgår för ensamstående med 80 % av bostadskostnaden i ett intervall om 600-1 700 kr./månad och for makar/samboende med denna procentsatsi intervallet 600-2 200 kr.

Det nya systemet införs den 1 januari 1988 och är självfallet av stor betydelse for de studerande. En stor del av de studerande är dock äldre än 28 år och kommer inte att få del av den nya förmånen. Man kan rimligen inte hävda att den som passerat 29 år och studerar åldersgränsen med statligt studiestöd skulle ha mindre behov att få en del av sin hyra täckt än sina kamrater. Vi föreslår därför yngre att den som beviljas statligt studiestöd skall få bostadsbidrag även efter det att han har fyllt 29 år. Vi anser det också viktigt att studiestödet inte varierar beroende på bostadsort.

Enligt vår mening bör det belopp som en studerande skall disponera fastställas med beaktande av dels de förmåner som av samhället för fastlagts

pensionärer, arbetslösa och socialbidragstagare, dels de inkomster som for-

värvsarbetande ungdomar har. Det är också rimligt att en högskoleutbildad får en högre disponibel inkomst än han haft under stu-

§)rvz1drvsarbetande ieti en.

Vid en bedömning av vilket totalbelopp som skall utgå till de studerande måste man givetvis väga in bostadsbidraget. Totalbeloppet for studiemedlen bör mot denna bakgrund fastläggas till 155 % av basbeloppet, dvs. f.n. 37 975 kr. om året. För den som får bostadsbidrag för ensamstående kan stödet bli maximalt 48 535 kr.

Bidragsdelen (5.3)

Det direkta studiebidraget utgör f.n. 2 178 kr. for ett läsår nio

omfattande

månader. Enligt vår mening bör studiebidraget höjas väsentligt. Aven vid fastställandet av bidragsnivån har vi beaktat att en studerande utan barn numera kan erhålla bostadsbidrag med upp till 10 560 kr. om året. Med hänsyn härtill har vi funnit att ett studiebidrag om 35 % av basbeloppet

(dvs. f.n. 8 575 kr.) är rimligt. I återbetalningspliktiga medel utgår därmed

högst 120 % av basbeloppet (mot f.n. ca 136 %), om ej extra studiemedel beviljas.

Vi föreslår således att bidraget - till skillnad från i dag — uttrycks i procent av basbeloppet. Därmed behåller bidraget sitt relativa värde och man undviker en urholkning av det slag som skett tidigare.

Det totala bidraget kommer med vårt förslag - beroende på den studerandes hyreskostnader A att variera mellan 8 575 kr. och 19 135 kr. om året av ett totalbelopp som i sin tur ligger mellan 37 975 kr. och 48 535 kr. om året. I förhållande till dagens läge innebär det för alla studerande minst ungefär en fyrdubbling av det direkta bidraget, för flertalet en ännu större ökning och för en del en åtta-niodubbling. Dessa senare effekter är en följd av det införda bostadsbidraget for ungdomar (och av vårt förslag om bostadsbidrag till studerande över 29 år).

Studiebidrag och bostadsbidrag till de studerande kommer tillhopa att uppgå till följande årsbelopp.

l Vid basbeloppcl 24 500 kr.

I förhållande till utgående studiemedel och bostadsbidrag varierar bidrags delen mellan 23 % och 40 %. Vid en hyra av 1000 kr./mån. blir bidragsanv delen 30 %.

Tilldelningssidan i övrigt (5.2)

Barntillågget syftade ursprungligen till att täcka kostnaderna för barnomsorgi hemmet för den studerande och att räcka till underhallsbidrag för en

studerande som var pliktig att utbetala sådant. De jämförelser som vi ort

av den disponibla inkomsten för olika kategorier med ett barn, visar att redan i dagens läge får studiemedelstagaren, även utan barntillägg, en acceptabel disponibel inkomst.

Familjepolitiken har dessutom utvecklats i åtskilliga avseenden sedan 1960-talets mitt. Då fanns det t.ex. mycket få platser i kommunal barnom› sorg; år 1991 skall alla studerande föräldrar ha rätt till plats på daghem eller i familjedaghem för sina förskolebarn. Aven de familjeekonomiska for månerna har byggts ut kraftigt sedan mitten på 1960-talet. Enligt vår mening saknas det därför skäl att inom studiemedelssystemet ha särskilda familjepolitiska förmåner. Vi föreslår att barntillägg inte längre skall utgå i studiemedelssystemet.

Vi förordar att prövning mot den enskildes inkomster bör ske även framder les. Däremot föreslår vi att inkomstbegreppet förändras. Innebörden av vårt förslag år att fribeloppet kommer att höjas med ca 3 000 kr., dvs. motsvarande schablonavdraget for inkomst av tjänst. Av större vikt än inkomstbegreppet är emellertid frågan om reduktionsreglerna for egen inkomst. F.n. minskas studiemedlen med 50 % av en heltidsstuderandes inkomstökning över fribeloppet. Vid en inkomstökning kan de samlade effekterna av skatt, reducerat bostadsbidrag och reducerade studiemedel leda till att den dis o-

nibla inkomsten sjunker. Detta anser vi inte vara rimligt och vi föreslår

därför att reduktionsfaktorn minskas för heltidsstuderande så att de totala marginaleffekterna ej kommer att överstiga 100 %. Detta uppnås om studiemedlen för en heltidsstuderande reduceras med 30 % av den inkomstökning som överstiger fribeloppsgränsen. Som en följd av denna ändring kommer den gräns då rätt till studiemedel helt upphör att höjas med ca 40 000 kr. om året till ca 120 000 kr.

F.n. påverkar behållen förmögenhet utgående studiemedel. Vid ett fortsatt hänsynstagande till förmögenhet inom studiemedelssystemet skulle denna faktor inverka för den studerande på tre olika sätt: bostadsstödet reduceras, avkastning av förmögenhet (dvs. främst räntor) räknas som inkomst liksom förmögenhet över sex basbelopp. Med ett bibehållet hänsynstagande till förmögenhet kan utan tvekan effekterna for den enskilde upplevas som oskä› liga. Det är enligt vår mening tillräckligt att förmögenheten kan påverka bostadsbidraget och att avkastningen räknas som inkomst och därmed kan inverka på studiestödet. Vi föreslår därför att behållen förmögenhet i sig ej skäll påverka studiestödet.

Hänsynstagande till förmåner i form av fria läromedel och fria Skolmåltider skall ske även fortsättningsvis.

De särskilda insatser som i dag görs i form av anslag över statsbudgeten till de studerandes resor, hälsovård och motionsidrott samt den särskilda sjukförsäkringen är fortfarande motiverade. De har också alla blivit föremål för ställningstaganden från statsmakternas sida under senaste åren. Vi föreslår inga förändringar i dessa avseenden.

Inkomstrelaterat äterbetalningssystem (5.4 i

Beträffande studieskuldernas storlek visar vårt material att det är de små skulderna som dominerar kraftigt. Nästan 75 % av alla studiemedelstagare har t.ex. skulder understigande 50 000 kr.

Drygt 75 000 personer har skulder över 100 000 kr. Det motsvarar 9 % av alla studiemedelstagare. Bland dem som ännu inte börjat betala tillbaka sina skulder är motsvarande andel 13 %.

Tendensen till högre skulder bland dem som nu studerar eller nyligen avslutat sina studier är emellertid tydlig.

Av vår redovisning framgår även - som en följd av skuldfördelningen - att de årliga avgifterna är relativt låga; 70 % av de avgiftsskyldiga har en årlig avgift understigande 3 000 kr. Antalet individer med årliga avgifter över 10 000 kr. är endast ca 1 500.

Man kan alltså konstatera att för en stor majoritet av dem som nu har lån och befinner sig i återbetalningssystemet bör inte återbetalningen av studieskulder innebära någon större ekonomisk uppoffring.

En hel del av dem som har eller i framtiden kommer att få stora studieskulder har inte några större problem att återbetala sina skulder. Det är individer som har relativt höga begynnelselöner efter genomgången utbildning och vilkas löneutveckling får betecknas som god.

Det nuvarande studiemedelssystemet omfattar emellertid även studerande som efter genomgången utbildning får relativt låga begynnelselöner och är verksamma inom yrken där karriärmöjligheterna är begränsade. Härtill kommer att âterbetalningsbördan kan vara betungande for många äldres studerande på grund av den relativt sett korta återbetalningstiden.

Enligt vår mening är det största problemet på återbetalningssidan att åtskilliga med relativt låga inkomster har stora skulder och höga årliga avgifter. Den årliga avgift som nu debiteras är helt enkelt till dåligt anpassad den återbetalningsskyldiges inkomst.

Med utgångspunkt i bl.a. denna problembild anser vi att det nuvarande återbetalningssystemet bör ersättas med ett system, i vilket man låter den årliga återbetalningen stå i relation till den avgiftsskyldiges inkomst. Därmed kommer den årliga återbetalningen att variera för individer med lika

stor skuld i utgångsläget. Återbetalningstiden blir längre for en del, kortare

for andra.

Vi förordar således ett inkomstrelaterat återbetalningssystem med en årlig avgift om 4 % av inkomsten.

Vår utgångspunkt är vidare att studieskulden ar en skuld som i normalfal-

let skall återbetalas i sin helhet. Återbetalningssystemet skall inte vara sa

konstruerat att grupper av låntagare redan på förhand kan räkna med att aldrig behöva betala tillbaka sin skuld eller få en stor del av skulden efterskänkt. Det betyder att återbetalningarna i framtiden skall kunna ske även efter 65 år som är slutpunkten i dagens system. Vidare bör återbetalningarv na påbörjas tidigare än i dag.

Enligt vår mening bör den inkomst som skall ligga till grund for återbetalningen utgöras av taxerad inkomst plus underskott av en- eller tvåfamiljsr fastighet och övriga underskotti forvärvskälla. Hänsyn tas således till möjligheten att göra avdrag for pensionsförsäkringar och omdisponera sina inr komster under livstiden. Vårt inkomstbegrepp är identiskt med det nu gällande inkomstbegreppet vid fastställandet av avgiftsunderlag.

Vi anser att samtliga avgiftsskyldiga varje år skall betala tillbaka

nagon

del av sin skuld oavsett inkomstens storlek. Vi förordar därför att en minimiavgift införs: alla låntagare skall återbetala åtminstone 3 57e av basbeloppet varje år oavsett om man har några inkomster eller inte. Uppskov el› ler anstånd med återbetalningen blir i princip inte aktuell i ett inkomstrelaterat återbetalningssystem.

Ett inkomstrelaterat âterbetalningssystem bygger på uppgifter som lämnas genom den allmänna sjalvdeklarationen. För studiemedelstagare som är bo; utomlands och inte lämnar självdeklaration forordas speciella regler

satta gäl a.

Om alla avgiftsskyldiga oavsett inkomstens storlek skall återbetala någon del av sin studieskuld finns det inte anledning att ha kvar prövning mot makes inkomst i ett nytt system. Makeprövning är således inte motiverad i ett inkomstrelaterat återbetalningssystem.

Den enskildes skuld räknas upp varje år med en ränta som utgör hälften av statens upplåningskostnad.

Vi föreslår också vissa särskilda möjligheter till lindring av återbetalnings-

skyldigheten.

Avskrivning av studieskulderpå grund av vuxenstudier (5.5)

Omkring en tredjedel av dem som uppbär studiemedel är i dag studerande äldre än 20 år i gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning och folkhögr skola. Det rör sig om ca 50 000 individer per år. Vuxenstudier är ett skal for avskrivning av studieskulder. Reglerna, som förutsätter ett ansökningsfor-

farande, är både föråldrade och komplicerade att tillämpa. Bl.a. som en följd av de komplicerade reglerna har antalet beviljade avskrivningar varit mycket lågt.

Vi anser att dessa regler bör göras mer generösa. Liksom for närvarande bor gälla att den sökande skall vara minst 20 år och ha deltagit i statlig eller kommunal vuxenutbildning eller folkhögskoleutbildning och då haft studiestöd som skall betalas tillbaka. Vidare skall den enskilde ha uppburit sådant studiestöd i minst tre terminer for högskoleutbildning.

Avskrivningen bör som nu avse de återbetalningspliktiga medlen för de lörberedande studierna (studierna på gymnasial nivå eller motsvarande). Den bör i likhet med studiemedelsbeloppen knytas till basbeloppet och utgå med 40 % av basbeloppet per läsår eller 20 % av basbeloppet per termin. Som basbelopp räknas det för det aktuella läsåret eller terminen gällande basbeloppet.

Förslaget innebär en möjlighet till avskrivning med maximalt en tredjedel av den totala skulden pa gymnasial nivå (6 terminer).

Den som innehaft särskilt vuxenstudiestöd (SVUX eller SVUXA) skall for då aktuell termin inte vara berättigad till avskrivning.

Vi föreslår att de nya reglerna skall tillämpas även på vissa av dem som i

dag är återbetalningsskyldiga. Aven studerande som redan utnyttjat av~ skrivningsmöjligheterna enligt äldre bestämmelser skall under vissa för* få möjlighet att göra en ytterligare avskrivning enligt de nya reg

pållanden erna.

Ändring av antalet terminer med studiestöd (5.5)

För studier under högskolenivå bör antalet studiemedelsberáttigade terminer få utgöra högst sex: en sådan tidrymd ar som regel tillräcklig för att genomföra en gymnasial utbildning. Dessutom bör antalet terminer for vilka studiestöd kan utgå maximeras; maximiantalet bör sättas till fjorton terminer, varav som nu högst tolv får avse högskolestudier.

Finansiering (5.6)

Enligt våra direktiv skall vi belysa - även om det inte skulle föranleda förslag - i vad mån resurser kan frigöras genom bl.a. finansiering av studiemedlen helt eller delvis utanför statsbudgeten.

Vi har beträffande uppläning av återbetalningsmedlen inom studiestödet liksom hanteringen av áterbetalningssystemet som sådant haft kontakter med företrädare för Svenska Bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Vidare har ett riksgäldsalternativ liksom ett alternativ med ett särskilt mellanhandsinstitut belysts i utredningsarbetet.

Riksgäldskontoret, som svarar för den statliga upplåningen, kan sköta den för studiestödet aktuella upplåningen till lägre kostnad än vad bankerna kan. En av anledningarna härtill är att staten som låntagare ej ar förknip» pad med någon kreditrisk. Vi anser därför att riksgäldskontoret bör svara för den erforderliga upplåningen, vilket for övrigt redan sker beträffande luftfartsverkets och SJ:s investeringar. Vi har i denna fråga haft kontakt med företrädare för riksgäldskontoret. Vårt förslag innebär således att riksgäldskontoret lånar upp medel för CSN:s behov av studielångivningen. Med

detta forslag har CSN kvar sin nuvarande verksamhet. CSN beviljar och utbetalar således studiemedel samt svarar för administrationen av återbetalningen.

Åtgärder för studiemedelstagare i nuvarande system (5.7)

Det nuvarande systemet för återbetalning kommer att kvarstå under lång tid. Studerande kommer att åtminstone fram till halvårsskiftet 1988 att kunna få studiemedel enligt nuvarande system. De kan därmed, i varje fall teoretiskt, fortfarande hålla på att betala tillbaka sina studieskulder på andra sidan år 2010.

Vi nämnde att avgifterna tenderar att öka bland de nya återbetalningsskyldiga. De studerande som nu påbörjar och kommer att påbörja sin äterbetalning innan vårt forslag kan genomföras kan därför i vissa fall ha en svår återbetalningssituation. Vårt förslag till återbetalning innebär att avgiften maximeras till 4 % av inkomsten. Den som så önskar bör få gå över till det nya systemet och då följa dess regler i övrigt.

Vi föreslår också att de som inte väljer detta alternativ till en ges möjlighet avgiftsbegränsning som svarar mot en avgift om 5 % av inkomsten. Vidare föreslås en begränsning för dem med återbetalningspliktiga studiemedel både från nuvarande och föreslaget system.

Avgränsning* (5.8)

När gränsdragningarna - från studiestödssynpunkt - en gång gjordes var skillnaderna mellan och eftergymnasial nivå gymnasial tydligare än i dag. Det fanns vid den tidpunkten vissa utbildningar som inte räknades till högskolan, men som utan tvekan var eftergymnasiala. Dessa utbildningar betill studiemedel. I dag är gränserna mellan rättigade de två utbildningsnivåerna inte lika klara.

Vi anser att de ekonomiska villkoren inom nu är sådana att studiehjälpen även elever som av utbildningsskäl måste bo skilt från familjen i övrigt kan klara sig inom studiehjälpen. Genom den relativt sett höga bidragsdelen i studiehjälpssystemet undviker man också alltför hög skuldsättning redan på gymnasial nivå. Mot den bakgrunden, och med hänsyn tagen till fördelarna med en mer konsekvent gränsdragning mellan nivå och gymnasial högskolenivå, föreslår vi att all utbildning i gymnasieskolan för studerande under 20 år skall hänföras till studiehjälpssystemet.

Övriga frågor (5.9)

Vi anser att studiemedel för studier utomlands skall beviljas mer generöst än i dag och därför i allmänhet utgå. Vissa krav måste dock ställas. Ett sådant skall avse utbildningens ett annat kvalitet, att dimensioneringsbeslut inte sätts ur spel. CSN bör från fall till fall kunna bedöma om studiemedel skall beviljas eller ej.

Beträffande meritprövning vid eftergymnasiala utbildningar förordar vi inga förändringar i förhållande till nu gällande regler.

Meritprövningen vid gymnasiala studier är av annan karaktär än vid eftergymnasiala utbildningar. I vissa fall kan inte studieprestationerna i samma utsträckning som vid eftergymnasiala utbildningar kvantifieras i antal uppnådda poäng etc. I en del fall förefaller de krav som ställs på de studerande för att få fortsatta studiemedel vara väl låga. Vi har tidigare framhållit att reglerna bör vara så utformade att studieframgång främjas. Enligt

vår mening bör de nuvarande meritvärderingsreglerna för gymnasiala studier ses över; en sädan översyn kan ombesörjas av CSN inom ramen för myndighetens ordinarie översynsarbete.

Kostnadsbercikningar(5.11)

Statens kostnader för studiemedel avser dels det direkta studiebidraget, dels de kostnader som är förenade med återbetalningssystemet i form av generella räntesubventioner, uppskov samt avskrivningar, dels ock administrationskostnaderna.

Den metod som använts för att visa statens kostnader har varit följande.

Alla framtida räntesubventioner - som skillnaden mellan per år beräknade statens lånekostnad och skuldupprakningen enligt nuvarande regler på de studiemedel som betalats ut år 1986 har räknats om till detta års penningvärde. Tillsammans med studiebidragen utgör dessa räntesubventioner statens kostnader för 1986 års studiemedel, uttryckta i 1986 års penningvärde. Utgångspunkten för framtida bedömningar har därvid varit huvudscenariot i 1987 ars långtidsutredning. Genom den valda beräkningsmetoden (hälften av statens upplåningskostnad) har effekten av avdragsrätt för räntor beaktats.

Beräkningarna, redovisade för en studiemedelstagare, visar följande belopp uttryckta i kronor:

Subventionsnivån i systemet utgör således totalt 52 %, varav inte mindre än 46 % utgår som räntesubventioner i olika former. Härtill skall läggas avskrivningskostnaderna vilka totalt belöper sig på ca 30 mi1j.kr.

Budgetåret 1986/87 utgör det statliga anslaget till studiemedel ca 4 500 milj.kr. Statens kostnad härför kan således beräknas till ca 2,4 miljarder kr.

Vi har i det föregående föreslagit en rad förändringar i studiemedelssystemet, vilka påverkar kostnadsbilden.

Totalbeloppet höjs till 155 % av basbeloppet; däri ingår ett studiebidrag med 35 % av basbeloppet. Reglerna för reduktion av studiemedel mot egen in-

komst och förmögenhet ändras. Barntillägget slopas. Återbetalningsmedlen

räknas upp med hälften av lånekostnaden för riksgäldskontorets upplåning, återbetalningstiden beräknas bli kortare, återbetalningarna börjar tidigare än i dag och kan fortsätta efter 65 år, de automatiska uppskoven slopas.

De sammanlagda effekterna av dessa åtgärder är givetvis svåra att bedöma. De beror främst av sådana faktorer som pris- och löneutvecklingen under de närmaste 20-25 åren men påverkas även av förändringar i studerandeantal och benägenhet att utnyttja studiemedlen.

Beräkningarna för det av oss föreslagna systemet - avseende det för kalenderåret - 1986 gällande basbeloppet och för en studiemedelstagare ger föl» jande resultat.

Utbetalade återbetalnings- Räntesubventioner Bidrag pliktiga medel (kr.) (kr.) (kr.)

28 O00 9 500 8 150

Med orda antaganden om och vid ett oförändrat antal studerande skulle

merkostnaderna for statens del av våra förslag till nytt studieñnansieringssystem och bostadsstöd uppgå till ca 70 milj.kr. Härtill kommer kommunala

kostnader for bostadsstödet. skall Tilläggas dock att när studiebidraget en* ligt vårt forslag anknyts till basbeloppet uppstår därmed en automatisk

kostnadsökning i förhållande till en tillämpning av nuvarande system.

Enligt vår mening har vi därmed i stort sett, under förutsatt* angivna ningar, uppfyllt direktivens krav att lägga fram våra forslag inom givna rar mar. Vi anser samtidigt att vi med Förslagen når flera viktiga mål: den stue derande kan höja sin disponibla inkomst; bostadsstödet genom utjämnas skillnader i hyreskostnader; studiebidraget blir for höjs väsentligt, tydligt

den enskilde, nedbringar skuldsáttningen och bör därmed kunna

påverka den sociala rekryteringen; de vuxenstuderandes situation förbättras genom ökade möjligheter till avskrivning; återbetalningssystemet blir väsentligt mindre subventionsinriktat genom anpassning till statens faktiska upplå-

ningskostnader, kortare återbetalningstid och slopat uppskovsforfarande;

alla får betala tillbaka en viss summa i nor: varje år men genom att avgiften malfallet sätts i relation till inkomsten blir den likväl inte onödigt betungande; en ytterligare, motsvarande skyddsregel införs för dem som nu beta-

lar tillbaka; en riktigare redovisning av statens verkliga kostnader for stu-

diemedelssystemet uppnås; genom lösningen med riksgäldskontoret avlastas budgeten initialt ett betydande belopp; lagstiftningen, särskilt vad gal-

ler återbetalningsreglerna, förenklas.

l Direktiven och

utredningens arbete

1.1 Direktiven

Det studiemedelssystem som infördes i mitten av 1960-talet har, trots vissa justeringar, i stort sett bibehållits i sina huvuddelar. Diskussioner om systemets effekter har forts med varierande intensitet under de senaste femton åren. Den senaste tidens debatt om studiemedelssystemet, som bl.a. har tagit sig uttryck i att studiemedlen inte anses tillräckliga under studietiden samtidigt som de studerande får alltför stora skulder att återbetala, är några av orsakerna till beslutet att utreda studieñnansieringen for den högre utbildningen.

Några punkter i våra direktiv, som i sin helhet redovisas i bilaga 1, bör sarskilt framhållas.

** Ett av de viktigaste syftena med studiestödet är att bereda faktiska möjligheter till studier för så breda grupper i samhället som möjligt. Detta mål, liksom att studiestödet skall bidra till att studierna kan beså effektivt som möjligt, skall vara en utgångspunkt for vårt ar-

grivas ete.

** Genom att vuxenstuderande har forts till och studiemedelssystemet, att antalet studerande genom i övrigt har ökat samtidigt som de studerande blivit allt äldre, har utgångspunkterna for studiemedelssyste-

met förändrats. Samtidigt har arbetsmarknadsutsikterna for indivi-

der med högre utbildning blivit osåkrare än tidigare. Dessa förhållanden gör det angeläget att belysa om konstruktionen av studiemedelsbör vara en annan systemet än i dag, och om inriktningen av subventionerna skall ligga fast eller förändras.

** En central uppgift for oss är att framlägga forslag om studiemedelsbeloppets storlek.

**

ställningstagande till om subventionen skall

ligga huvudsakligen på tilldelnings- eller på återbetalningssidan bör leda till forslag om åter-

betalningssystemets konstruktion.

** Våra forslag får inte leda till totala for staten eller kostnadsökningar kommunerna. Reformforsla skall således finansieras genom omprioriteringar inom studiemede sområdet eller mellan detta och näraliggande områden.

I de ursprungliga direktiven ingick också att vi skulle bedöma konsekvenserna av att slopa hänsynstagandet till makes inkomst vid fastställandet av

återbetalningsskyldighet. Med anledning av riksdagsbeslut (rskr 1985/86:

198) beslutade regeringen genom tilläggsdirektiv att uppdra åt oss att utforma ett forslag om att slopa redovi-

makeprövningen. Tilläggsdirektiven

sas i bilaga 2.

1.2 Utredningsarbetet

Utöver de sakkunniga har ett antal experter forordnats att biträda oss i vårt arbete. Följande har i slutskedet experter ingått i den referensgrupp med företrädare for arbetsmarknads- och studerandeorganisationer som bildades i december 1985:

.-4

_-_-..,.__v._.._.__-..,

Ombudsmannen Per-lvanüAndersson, Landsorganisationen i Sverige Utredningssekreteraren Orjan Edström, Tjanstemännens Centralorganisation Sjuksköterskan Björn Hamrin, Sveriges sjuksköterskeelevers förbund Utredningssekreteraren Gunilla Johannesson, Centralorganisationen SACO/SR Studeranden Cawe Johansson, Samarbetsorganisationen for Sveriges vuxenstuderande Studeranden Lars Karlsson, Elevorganisationen i Sverige Filosofie studeranden Ewy Lindgren, Sveriges Folkhögskoleelevers Förbund

Socionomen Christer Wikfeldt,__Svenska Arbetsgivareforeningen

Filosofie studeranden Maria Ostberg-Svanelind, Sveriges Förenade Studentkårer

Vid sidan av referensgruppen har följande experter biträtt kommittén: Departementssekreteraren Thomas Lyrevik Byråchefen Claes Norgren Hovrättsassessorn Björn Rosén

Departementssekreteraren Göran Schubert har på vårt uppdrag utfört beräkningar av statens kostnader for studiemedel.

Referensgruppen har fortlöpande fått ta del av arbetsmaterialet. Fram till årsskiftet 1986/87 deltog referensgruppen dessutom i kommitténs sammanträden. Därefter har referensgruppen sammankallats for sig for att få ta del av och ge sina synpunkter på arbetsmaterial och forslag.

För att belysa de ändrade förutsättningarna beträffande bl.a. studerande populationens sammansättning gav vi under sommaren 1986 ut rapporten (Ds U 1986:1 1) Studerandepopulation och arbetsmarknad.

Tilläggsuppdraget att framlagga förslag om slopad makeprövning redovisade vi i november 1986 i (Ds U 1986:15) Makeprövning vid återbetalning av studiemedel. Med hänsyn till att vi vid den tidpunkten inte kunde bedöma vad en sådan åtgärd skulle kosta jämfört med våra övriga forslag avstod vi från att då lägga fram ett konkret forslag om slopande av makeprövningen.

Vi har beretts tillfälle att yttra oss över vuxenutbildningsutredningens betänkande (Ds U 1985:10) Vuxenutbildning, 1970-talets reformer - en utvärdering.

Vi har under vårt arbete haft möjlighet att utnyttja kunskaperna och erfarenheterna inom forskningsprojektet Studiestöd och postgymnasial utbildning, som bedrivs på institutionen for pedagogik vid universitetet i Göteborg. Vi har även medverkat med finansiering av en av projektets undersökningar om studiemedlens effekter på rekryteringen m.m. Dessutom har vi medverkat med finansiering av en undersökning utförd av Studiestödsprojektet på institutionen for statsvetenskap vid universitetet i Umeå. Studiemedelsnämnden i Stockholm har for vår räkning framtagit vissa uppgifter beträffande utnyttjandet av studiemedel bland studerande inom kommunal vuxenutbildning.

I arbetet med frågan om finansieringsform har vi haft kontakter med foreträdare for Svenska Bankforeningen och Svenska sparbanksforeningen. Vidare har Handelsbanken Företagsfmansiering inkommit med en skrivelse i denna fråga.

i Synpunkter på det nuvarande studiemedelssystemet och Förslag till förändringar har forts fram till oss av organisationer och enskilda.

Under arbetets gång har vi haft kontakt med företrädare for studerandeorganisationer på skilda studieorter. Vi har även överlagt med företrädare För centrala studiestödsnämnden och vissa studiemedelsnámnder. Kommitténs ledamöter har dessutom vid olika tillfällen deltagit i offentliga debatter, diskussioner och seminarier som behandlat studiemedelsfrågan.

2 Bakgrund

2.1 Historik

Samhällets studiesociala stöd vid högre utbildning går tillbaka till riksdaår 1918 att i mycket begränsad omfattning medge räntefria stugens beslut dielån. År 1939 inrättades ett litet antal statsstipendier (naturastipendier). Som en följd av att dessa stödformer omfattade endast en mindre del av de studerande infördes år 1946 akademikerlân, vilka innebar att den som avlagt en akademisk examen kunde överföra privata studieskulder till ett statligt garantilån. År 1950 tillkom en ny låneform under studietiden, nämligen studielån med statlig garanti. Lånen var amorteringsfria under studietiden och räntan hölls nere genom en statlig kreditgaranti.

Statsstipendierna avsåg att täcka kostnaderna för kost och logi under halva studietiden. Vid bedömningen av den sökandes ekonomiska situation togs hänsyn till Föräldrarnas inkomster och tillgångar, till den egna ekonomin samt i förekommande fall även till makens.

Det gick således inte att finansiera studierna med enbart statsstipendier. Som komplement fanns de ovan nämnda låneformerna. Räntefria lån utgick utan borgensförbindelser eller annan säkerhet till samma grupper av studerande som var berättigade till statsstipendier. Garantilån kunde erhållas av var och en som kunde uppvisa godtagbara studieresultat och som inte föll bort vid prövningen mot föräldrarnas eller egen ekonomi.

Under 1950-talet och under början av 1960-talet skedde vissa reformeringar av det studiesociala stödet. Bl.a. mjukades de stränga kraven for att erhålla stipendium upp avsevärt. Är 1961 beslöt riksdagen om en rätt till avskrivning av studieskulderna med 25 % vid första amorteringstillfället.

Under senare delen av 1950-talet framfördes från olika håll allt starkare krav pä en fortsatt utbyggnad och förbättring av det studiesociala systemet. Mot bl.a. denna bakgrund tillsattes är 1959 den studiesociala utredningen, vars förslag låg till grund for riksdagens beslut år 1964 om ett nytt studiefinansieringssystem.

Den studiesociala utredningen föreslog för de eftergymnasiala utbildningarna ett system med studiemedel. Dessa skulle till största delen bestå av återbetalningspliktiga medel. För att motverka de olägenheter som normalt är förenade med skuldsättning föreslog utredningen att återbetalningsreglerna skulle förses med vissa sociala trygghetsgarantier. Vidare ansåg man att en del av stödet borde utgöras av ett återbetalningsfritt studiebidrag. Bidraget skulle utformas så att en eventuell successiv höjning av detsamma inte försvårades eller förhindrades.

En grundläggande princip för studiemedelssystemet skulle vara att alla som var i behov av hjälp för att finansiera sina studier fick tillräckliga medel härfor. Reglerna föreslogs vara enkla och schablonartade och utformas så att alla som uppfyllde vissa villkor skulle ha ovillkorlig rätt till studiemedel. I och med studiemedelssystemets tillkomst skulle i princip alla som till högre (eftergymnasial) utbildning få rätt till statligt

vurânit stu iestö tiålträde .

Då studiesociala utredningen fastställde sitt förslag om storleken av studie-

medlens maximibelopp utgick den från de genomsnittliga studiekostnader

som 1957 års studentekonomiska undersökning hade kommit fram till. Des-

sa överensstämde med de dåvarande statsstipendienämndernas beräkningar. De genomsnittliga studiekostnaderna beräknades därvid vara drygt 6 000 kr. för ett läsår om tio månader. Utredningen ansåg dock att det var rimligt att beräkna maximibeloppet även med utgångspunkt i kostnaderna för andra jämförbara grupper i samhället. Med ledning av denna jämförelse fann utredningen att maximibeloppet for en ensamstående studerande utan barn borde uppgå till ungefär 6 500 kr. per läsår i 1963 års penningvärde. Med utgångspunkt i dessa beräkningar fastställdes maximibeloppet per läsår till 140 % av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Genom kopplingen till basbeloppet gjordes studiemedlen värdebeständiga. Totalbeloppets storlek skulle därmed automatiskt följa penningvärdets växlingar. Däremot avvisade utredningen tanken att göra studiemedlen standardbeständiga. Utredningen fann visserligen goda skäl tala för att även de studerande borde få del av den allmänna standardstegringen i samhället, men föreslog ändå att frågan om standardföljsamhet skulle regleras genom särskilt beslut av regering och riksdag.

För studerande med vårdnad om eller underhållsskyldighet mot barn ansåg utredningen att de ordinarie studiemedlen var otillräckliga. Dessa studerande borde därför kunna få

återbetalningspliktiga barntillägg. Barntilläg-

gen föreslogs utgå med 25 % av basbeloppet per läsår och barn under 16 är.

När det gällde att bestämma storleken av studiebidraget utgick utredningen från att det studiesociala stödet nivåer borde samordnas så på skilda långt som möjligt. En skillnad i bidragets storlek mellan s.k. äldre studerande inom studiehjälpssystemet och studerande inom studiemedelssystemet skulle, enligt utredningen, kunna leda till spänningar inom det studiesociala systemet som helhet. Bidragets storlek fastställdes därför till 1 750 kr. per läsår. Detta belopp motsvarade vad som, enligt dåvarande studie-

hjälpsutredningens förslag, borde utgå i förhöjt studiebidrag till äldre stu-

derande. Utredningens överväganden låg till grund för regeringens forslag i propositionen (prop. 1964:138) angående studiesocialt stöd till studerande ungdom. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag.

2.2 Nuvarande

studiemedelssystem

Studiemedelssystemet omfattar i dag studerande vid universitet och hög-

skolor och vissa andra eftergymnasiala utbildningar, studerande vid vissa

gymnasiala påbyggnadsutbildningar samt studerande som är 20 år och där-

över i gymnasial utbildning. Den senare gruppen, som fördes över till systemet år 1973, hade dessförinnan haft rätt till studiehjälp.

Studiemedel beviljades från början bara for heltidsstudier. Fr.o.m. den 1 juli 1971 har emellertid också deltidsstuderande rätt till stöd.

Studiemedelssystemet är i princip generellt, men i systemet finns vissa be-

Så t.ex. är en högsta åldersgräns angiven. Ursprungligen var

gransningar. enna 40 år, men år 1969 höjdes den övre åldersgränsen för rätt till stöd till

45 år. Om särskilda skäl finns kan stöd beviljas även till äldre studerande. Praxis for tillämpningen har varit relativt generös.

Det finns även en längsta tid för vilken studiemedel kan utgå. Denna var for eftergymnasial utbildning ursprungligen 16 terminer, men sänktes den 1 juli 1982 till 12 terminer. För studier på gymnasial nivå utgår studiemedel 10 terminer. I båda fallen kan undantag göras om det finns särskil-

gör as liöglst a .

Den studerande som erhåller studiemedel kan få både ett studiebidrag och studiemedel. Det är möjligt att ta ut bara studiebi-

återbetalningspliktiga raget.

Totalbeloppets (studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel) pr0› centuella andel av basbeloppet har förändrats vid två tillfällen: den 1 juli 1982 till 142 % och den 1 januari 1984 till 145 % av basbeloppet.

Tabell 2.1 Totalbeloppets förändring över tiden.

År Basbelopp Totalbelopp för Barntillägg för_ normalläsår (9 normalläsår mån.)

UFrån l juli ar basbel0ppet24100 kr. Därtill kommer ett Lillaggsbelupp pá 400kr. l fortsättningen används 24 500 kr. som uttryck för basbeloppet vid beräkning av totalbelopp m.m. Källa: Uppgifter från CSN.

Hur stort belopp den studerande kan erhålla bestäms med utgångspunkt i hur många sammanhängande 15-dagarsperioder som den studerande deltar i utbildning och om utbildningen sker på heltid eller deltid.

Tabell 2.2 Studiemedelsbelopp från den ljuli 1987. Maximala studiemedel i kronor vid heltidsstudier. (Basbeloppet 24 500 kr.).

Källa: Uppgifter från CSN.

Totalbeloppet och barntillägget följer, som framgår av tabell 2.1, prisutvecklin en. Däremot indexregleras inte studiebidraget. Detta var vid syste-

mets in Grande 1 750 kr. per läsår för heltidsstuderande och utorde då 25

% av totalbeloppet. Höjning har skett vid två tillfällen, dels år 1974 till

1 998 kr., dels år 1976 till 2 178 kr. Den 1 juli 1987 har bidragets andel av totalbeloppet sjunkit till 6 %.

Studiemedelssystemet är generellt till sin karaktär men innehåller vissa inskränkningar. T.ex. görs en prövning mot makes inkomst vid återbetalning av studiemedel. Tilldelningen av studiemedel påverkas däremot inte alls av makes inkomst. För den studerande själv görs dock en behovsprövning. Studerande som har inkomst eller förmögenhet som överstiger de s.k. fribeloppen (dvs. den maximalt tillåtna inkomsten resp. förmögenheten) får reducerade studiemedel. Kalenderhalvårens fribelopp for egen inkomst är differentierade så att fribeloppet är högre andra kalenderhalvåret (70 % av basbeloppet vid 4,5 månaders studier) jämfört med det första kalenderhalvåret (50 % av basbeloppet vid 4,5 månaders studier). En heltidsstuderande som studerar 4,5 månader per termin år 1987 får därmed ha en inkomst på 17 150 kr. under andra kalenderhalvåret innan reduceringsreglerna tillämpas.

För heltidsstuderande som har tillgång till fria läromedel och skollunch reduceras studiemedlen generellt med 7 resp. 13 % av basbeloppet.

För tilldelning av studiemedel gäller även vissa meritvärderingsregler. Studerande i gymnasieskola får studiemedel utan att prövning görs om tidigare studier har bedrivits i normal takt. För rätt till studiemedel i kommunal eller statlig vuxenutbildning krävs att den studerande skall vara närvarande vid minst två tredjedelar av antalet lektioner i varje kurs/kursdel under ett kalenderhalvår. Vid otillräcklig närvaro kan beviljat studiestöd återkrävas. På folkhögskola intygar rektor att den studerande har bedrivit studierna i normal takt och är berättigad att fortsätta i högre årskurs.

Första gången den studerande skrivs in vid en eftergymnasial läroanstalt eller utbildningslinje kan studiemedel under de första två terminerbeviljas na utan särskild prövning av studielämpligheten. Fortsätter studierna vid annan eller samma läroanstalt prövas om de uppnådda resultaten är tillräckliga. Kravet är att det med hänsyn till tidigare studieresultat skall kunna anses sannolikt att studierna kommer att slutföras inom normal tid. Studiemedelsnämnden gör en bedömning av den studerandes förutsättningar att klara detta. Uppnådda studieresultat ställs därvid i Förhållande

till studietiden. Viss försening i studierna i förhållande till vad som anges i

studieplan kan accepteras för vissa utbildningar. För t.ex. studerande på linjer inom de f.d. filosofiska fakulteterna är minimikravet 15 poäng per termin. För en treårig utbildning kan alltså studiemedel beviljas för högst åtta terminer, såvida inte studierna ytterligare försenats av särskilda omständigheter.

Förutom ordinarie studiemedel kan i vissa fall extra studiemedel beviljas. Stödet är i sin helhet återbetalningspliktigt. Behovet av extra studiemedel med hänsyn till det ändamål extra studiemedel söks för och med

Erövas ånsyn till den studerandes ekonomiska situation vid tiden för ansökan.

Ekonomiprövningen for att få extra studiemedel är mer restriktiv än vad som gäller för ordinarie studiemedel. Det fordras att behov av mer väsentlig ekonomisk förstärkning föreligger. Belopp som är mindre än 5 % av basbeloppet betalas därför inte ut. Under 1985/86 utbetalades 22,5 milj.kr. i extra studiemedel till 3 219 studerande.

Barntillágg, som i sin helhet är återbetalningspliktigt, kan sökas tills barnet fyller 16 år. Endast ett barntillägg per barn kan beviljas. Barntillägget uppgår till 25 % av basbeloppet vid nio månaders heltidsstudier. Från den 1 juli 1987 innebär det 681 kr. per månad och barn. Under 1985/86 utbetalades 137,6 milj.kr. i barntillägg till 26 072 studerande.

Svenska medborgare kan under vissa förutsättningar beviljas studiemedel för studier utomlands.

När det gäller utbildning i Norden som är ställd under statlig tillsyn, beviljas studiemedel på samma grunder som i Sverige. För gymnasial utbildning gäller dock att utbildningen måste omfatta minst fyra månader. Ar utbildningen kortare än fyra månader eller anordnas den av läroanstalt utan statlig tillsyn, kan studiemedel beviljas bara om den bedöms värdefull och motsvarande utbildning inte kan fås i Sverige.

För länder utanför Norden gäller att studiemedel beviljas svensk medborgare endast om studierna inte med lika stor fördel kan bedrivas vid svensk läroanstalt. Det krävs dessutom att utlandsstudierna svarar mot eller är jämförbara med sådana studier vid svensk laroanstalt eller utbildningslinje som berättigar till studiestöd. Med dessa reservationer gäller samma bestämmelser som vid studier i Sverige.

För studier i länder utanför Europa, Kanada och USA beviljas studiemedel dessutom endast om det finns särskilda skäl.

Om man bortser från Norden, och de länder där särskilda skäl krävs för att studiemedel skall beviljas, gäller allmänt (enligt CSN:s allmänna råd för tillämpningen av bestämmelser om studiehjälp och studiemedel för utlandsstudier) att studiemedel kan beviljas för sådan utbildning som saknas i Sverige eller för sådan utbildning som väsentligt skiljer sig från den närmaste svenska motsvarigheten. En förutsättning är att utbildningen i frå a kan anses som värdefull for den enskilde och för samhället. Studiemedel or studier utomlands kan beviljas även för sådan sammanhållen högskoleutbildning utomlands som visserligen finns i Sverige, men som inte kan erhållas här å annat sätt än genom kombination av studier vid olika läroanstalter/ utbi dningslinjer. Detta gäller framför allt vissa ekonomiska utbildningar och utbildningar inom hotell- och restauran området som är skräddarsydda men som förutsätter studier på era utbildningsanstalter i Sve-

utomlands,

rige.

En annan möjlighet att få studiemedel för studier utomlands är att utbildningen räknas som bristutbildning. Med bristutbildning avses utbildning på eftergymnasial nivå, där utbildningsbehovet för närvarande inte kan tillgodoses inom givna ekonomiska ramar.

Några mer omfattande förändringar av vilka utbildningar som skall anses vara bristutbildningar har inte ägt rum på senare tid. I ett längre tidsperspektiv har däremot vissa förändringar ägt rum. Som bristutbildning räknas för närvarande utbildning till arbetsterapeut, sjukgymnast, veterinär, kyrkomusiker, data- och elektronikingenjör, systemerare och programmerare

samt högre utbildnin inom hotell- och restaurangområdet. CSN överlägger

regelbundet med AMS, SO, UHA och socialstyrelsen for att fastställa vilka

utbildningar som skall klassificeras som bristutbildningar.

Studiemedel för studier utomlands kan i vissa fall beviljas även för språkstudier på högskolenivå i det land där språket talas, för påbyggnad till svensk högskoleutbildning och i vissa fall for studier i det land där föräldrarna är bosatta. En förutsättning är då att föräldrarna är i svensk utrikestjänst, i missionstjänst, i svenskt eller internationellt biståndsarbete eller anställda av svenskt företagi utlandet.

Det är möjligt att få studiemedel för studier utomlands också för gymnasial utbildning for den som är över 20 år. Tillämpningen av reglerna är emellertid förhållandevis restriktiv, och i praktiken förutsätts att utbildningen

37 SOU 1987239

saknas i Sverige. fie vanligaste utbildningarna i detta sammanhang är utbildningar inom turism, som klassificeras som gymnasiala.

Tabell 2.3 Antal elever med studiemedel och statens utgifter (milj.kr.) 1984/85 och 1985/86.

Stödform/ 1984/85 1985/86 Utbildningsnivå Antal Utgift Antal Utgift

Gymnasial utbildning

studiebidrag 58 104 81,4 54 402 76,3

Återbetalningspliktiga stu› 54 427 1 015,8 48 685 1 013,0 diemedel

Eftergymnasial utbildning

studiebidrag 119 227 209,3 116 751 205,2

Återbetalningspliktiga stu- 113 622 2 713,1 110 683 2 837,0 diemedel

Samtliga

studiebidrag 117 381 290,7 171 153 281,7

Återbetalningspliktiga stu- 166 049 3 728,9 159 368 3 850,0

diemedel

Utgift totalt 4019,6 4131,7

Elever över 20 år i gymnasieskola. komvux och lblkhögskola. Källa: Studiestöd 1984/85 och Studiestöd 1985/86 (CSN ›.

Återbetalningen av studiemedel börjar när två kalenderår förflutit efter det

år då studiemedel senast utbetalades.

Ãterbetalningstiden är beroende av

låntagarens ålder och skuldens storlek. Normalt pågår âterbetalningen t.0.m. 50 års ålder. För den som är 51 år eller äldre när återbetalnin en bör-

jar är återbetalningstiden det antal år som är kvar t.0.m. 65 års ål er. Un-

dantag gäller om det rör sig om en liten skuld. Då blir återbetalningstiden kortare av regeln om minimiavgift (en tiondel på grund av basbeloppet första avgiftsåret). Skulden räknas årligen upp med ett s.k. regleringstal. Detta tal är lika med inflationens utveckling under året men är sedan år 1982 maximerat till 1,042 (dessförinnan 1,032) genom ett av regeringen fastställt garantital. Skulden vid årsskiftet multipliceras med regleringstalet. Återbetalningen sker genom årliga avgifter.

Uppskov med återbetalningen kan erhållas enligt särskilda Pâ regler. grundval av egen ekonomi och i förekommande fall makes inkomst beräknas ett avgiftsunderlag. Uppgår inte detta till 3,5 basbelopp, från och med den 1 juli 1987 85 750 kr., har låntagaren rätt till helt uppskov. Finns barn under 10 år i familjen minskas avgiftsunderlaget med ett basbelopp. Endast

ett par procent av alla återbetalningsskyldiga som beviljas uppskov får det-

ta av andra skäl än for lågt avgiftsunderlag. Antalet helt eller delvis beviljade uppskov uppgick under år 1986 till 95 400.

Tabell 2.4 Exempel på betalningsplan. Förutsättningar: Regleringstal 1,042.

Skuld: 100000 kr. när återbetalningen börjar. Ålder: 31 år när återbetalningen börjar = 20 betalningsår.

Avskrivning av kvarvarande skuld sker när låntagaren är 66 år samt vid dödsfall. Möjlighet till avskrivning finns även vid t.ex. varaktigt nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom eller handikapp. Antalet avskrivningar per år är ca 1 400.

Återbetalningsreglerna omfattar även återbetalningspliktiga studiemedel

som utbetalats eller som en del av särskilt vuxensom en del av studiehjälp studiestöd.

Den 1 januari 1987 uppgick statens samlade fordran på studiestödstagarna till 36,4 miljarder kr. Denna fordran var fördelad på 887 000 personer.

1987/88 utgör det statliga anslaget till studiemedel 4 518 milj.

Eudgetâret r.

Studiemedelsansökningarna prövas av studiemedelsnämnder, som finns i

Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala. Central myni dighet ar CSN som också svarar för

återbetalningssystemet.

2.3 Indirekta former av studiestöd

2.3.1 Studerandera batter på SJ

Bestämmelserna om studeranderabatter har ändrats flera gånger under de senaste åren. F.n. gäller att studerande för 125 kr./år erhåller ett rabattkort som berättigar till 30 % rabatti 2 klass alla dagar i veckan.

År 1986 beslöt riksdagen att från och med budgetåret 1986/87 överföra statsbidraget för studeranderabatter vid SJ (65 milj. kr.) från kommunikationsdepartementet till utbildningsdepartementet. Bakgrunden till beslutet är att de studerandes resekostnader bedöms som en i huvudsak studiesocial fråga som hör nära samman med de studerandes ekonomiska situation i Ovrigt. CSN har därför fått i uppdrag att inom relativt fria ramar upphandla och sluta avtal med det eller de trafikföretag som kan erbjuda de för de studerande gynnsammaste villkoren. Huvudsyftet är att minska resekostnaderna för studerande som har annan hemort än studieorten.

Även budgetåret 1986/87 används emellertid dessa medel enbart till fortvid SJ. För budgetåret 1987/88 uppgår anslaget till 68

m1 J. r. satltakrabattåtgärder

2.3.2 Fria läromedel

Med undantag för synskadade hogskolestuderande, som så gott som alla erhåller läromedel från talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB), har fria läromedel for universitets- och högskolestuderande aldrig funnits. Det har dock tidvis förekommit tankegångar om att de bör erhålla fria läromedel i någon form. Det är dock bara ett förslag som har förverkligats, nämligen förslaget om upprättandet av kursbibliotek vid läroanstalterna. De flesta av

våra universitet och högskolor har i dag separata kursbibliotek där de stu-

derande kostnadsfritt kan låna den litteratur som ingår i kurserna. Kursbiblioteken omfattar dock i stort sett bara humanistisk och samhällsvetenskaplig litteratur, vilket bl.a. hänger samman med att utbildningar/kurser inom dessa fakulteter har de största kostnaderna för läroböcker.

Kursbiblioteken har i genomsnitt endast ca 10 exemplar av varje titel, vilket innebär att det är en liten del av de studerande som har möjlighet att låna sin kurslitteratur. Kursbiblioteken erhåller sina medel via en delpost i universitets- och högskolebibliotekens internbudgetar. Som exempel kan nämnas att Carolina Rediviva i Uppsala avsätter ca 1 % av sin internbudget till kursbibliotek.

Som nämnts ovan kan så gott som alla synskadade studerande vid högskolan erhålla fria läromedel från TPB. TPB verkar för att alla synskadade som antas till högre studier skall få fria läromedel i form av talböcker och/eller punktskriftsböcker. För budgetåret 1987/88 erhöll TPB 6 180 000 kr. för dylika ändamål.

För studerande under högskolenivå råder stora variationer i läromedelskostnader. Inslag av helt eller delvis fria läromedel finns, om än i begränsad omfattning.

Inom komvux har en förändring ägt rum under de senaste åren. Tidigare kunde en del av komvuxenheterna erbjuda fria läromedel. I dag får de flesta elever betala sina läromedel själva. I ett fåtal kommuner finns fortfarande möjlighet att låna läromedel.

Vissa folkhögskolor har klassuppsättningar av läroböcker som kan lånas, medan elever vid andra skolor själva får köpa eller låna läroböckerna.

Elever i gymnasieskolan har i princip fria läromedel. För alla studerande med fria läromedel reduceras studiemedlen med 7 % av basbeloppet vid heltidsstudier under nio månader. Höstterminen 1986 fick knappt 19 000 studerande reducerade studiemedel på grund av fria läromedel.

CSN:s kontroll av vilka som omfattas av reduktionen sker dels genom att de studerande i sin ansökan skall ange om utbildningen har fria läromedel, dels genom att CSN två gånger per år gör en förfrågan hos läroanstalterna om eventuell förekomst av fria läromedel.

2.3.3 Studerandehälsovård

Riksdagen beslöt år 1983 med anledning av regeringens proposition (prop. 1982/83:129) om vissa studiesociala frågor att UHA fr.o.m. den 1 juli 1984 skall vara tillsynsmyndighet över studerandehalsovården.

Enligt samma beslut behåller de studerande ansvar och huvudmannaskap för studerandehälsovård och motionsidrott. statsbidrag till den s.k. studenthälsan vid varje högskoleort utgår under förutsättning att resp. kår har sluw tit avtal med en högskoleenhet om vissa förutsättningar beträffande t.ex. hälsovårdens inriktning (tyngdpunkten bör ligga på förebyggande, sociala och kurativa insatser), omfattnin och de studerandes tillgång till vården.

högsâoleenheterna

Avtalen en betydande möjlighet att ger då staten genom påverka verksamheten i enlighet med statsmakternas intentioner.

Budgetåret 1987/88 utgår från utbildningsdepartementet 7,1 milj. kr. till studerandehälsovård. Från jordbruksdepartementet utgår 4,2 milj.kr. till motionsidrotten.

2.3.4 studentbostäder

Ett särskilt statligt stöd till produktion av studentbostäder inrättades genom beslut av riksdagen år 1950. Det innebar att studentbostadsföre tagen med bl.a. särskilda studentbostadslån kunde låna till 100 % av produktionskostnaden. Dessa lån som ofta kallas för RAF-lån (en del av lånen var nämligen ränte- och amorteringsfria) löpte på tio år. Under tiden fram till år 1967 förutsattes också kommunerna ställa kostnadsfri mark till förfogande för studentbostadsbyggande.

I samband med en allmän omläggning av bostadspolitiken år 1967 slopades RAFlånen. Riksdagen beslöt även att gamla RAF-lån skulle sä as upp till förräntning och amortering. Dessutom slopades villkoren om ommunal markupplåtelse.

I början av 1970-talet minskade studerandetillströmnin en, vilket ledde till stora hyresförluster for flera studentbostadsföretag. tatliga ränte- och amorteringsfria hyresförlustlån tillkom för att studentbostadsföretagen skulle kunna klara sin ekonomi. Värst drabbades företagen i Uppsala och Göteborg som sammanlagt behövde ta ca 45 resp. 35 milj.kr. i hyresförlustlån. Samtliga hyresförlustlån avskrevs dock successivt under åren 1979 till 1984.

År 1979 beslöt riksdagen att återinföra lån till 100 % av kostnaden för studentbostadsföretag i samband med ombyggnad av äldre studentbostäder. I övrigt behandlades studentbostadsföretagen fram till den 1 juli 1987 som privata bostadsföretag. Det innebar att man vid nybyggnad fick bottenlån till 70 % och statliga lån till 22 % av kostnaderna. Den 1 juli 1987 infördes nya regler som jämställer studentbostadsföretagen med allmännyttiga bostadsforetag, vilket innebär att man vid nybyggnad får låna till 100 % av kostnaderna.

Studentbostadsföretagens kostnader ökar. Det beror bl.a. på att drift-

kostnaderna skjutit i höjden, men áven på att RAP-lånen successivt har

sagts upp till återbetalning och förräntning. Studentbostadsföretagen har

försökt, och försöker, slippa ifrån återbetalning av RAF-lånen. Företagen hänvisar till att dessa lån ansågs vara avsedda att kompensera for att studentbostäder var dyrare både att producera och att förvalta. För studentbostadsföretag med dålig ekonomi och i samband med ekonomiska saneringsåtgärder har staten i vissa fall ått med på att lånen ännu några år skall va-

ra ränte- och amorteringsfria. åtatens fordringar i form av studentbostads-

lån uppgår år 1987 till ca 150 milj.kr.

En följd av den ovan beskrivna utvecklingen är att hyrorna för studentbostäder ökat kraftigt och att nya hyreshöjningar ständigt aktualiseras. De hyror som studentbostadsföretagen vill och behöver ta ut för att täcka sina kostnader anses emellertid av studenterna som för höga, vilket leder till

konflikter vid hyresforhandlingar mellan och studestudentbostadsföretag

randerepresentanter.

Det totala studentbostadsbeståndet i hela landet uppgår till ca 37 000 uthyrningsenheter, varav ca en tredjedel är lägenheter. En majoritet av de studerande bor således inte i studentbostad.

En enkätundersökning ord av

Statsvetenskapliga institutionen vid universitetet i Umeå (Boendesituatio-

nen för förvärvsarbetande och studerande, forskningsrapport 1986:8) och

som vänder sig bl.a. till studerande som lämnade gymnasieskolan åren 1980 och 1982 visar, att en majoritet av tillfrå ade studerande bori annan bostad

än studentbostad. Sveriges förenade studgentkårer visar i en rapport (Hyres-

kostnader i studentbostäder Dnr S 311-6/86) att knappt 25 % av högskolestuderande bori studentbostad.

2.3.5 Studentkårlokaler, och fria måltider restauranger

År 1963 beslöt riksdagen att staten genom ett särskilt lånesystem skulle lämna stöd till de studerandes organisationer vid uppförandet av student-

kårlokaler. Enligt beräkningar orda av Statskontoret har sedan dess 27

lån för kårlokaler m.m. beviljats. År 1986 omfattade lånen totalt 34,8 milj. kr. varav den ränte- och amorteringsfria delen uppgick till 31 milj.kr. Löptiden för de beviljade lånen varierar mellan 20 och 25 år. För vissa lån upphör löptiden de närmaste åren. Antalet nya ansökningar om statligt stöd som fortfarande kan komma att aktualiseras är litet.

Beträffande universitets- och högskolerestauranger är det normala att staten, dvs. berörd högskoleenhet, tillhandahåller serverings-, köks- och ekonomilokaler med inredning och utrustning, värme, vatten, lyse och elkraft samt servis eller bestick för engångsbruk. Staten svarar dessutom för städning av serveringslokaler men inte av köks- och ekonomilokaler. Restau-

rangverksamheten, med undantag av själva mathanteringen, betraktas

som vilket åtagande som helst inom högskolan.

Hur stora statens kostnader är i dag för dessa restauranger är omöjligt att ange. Detta beror på att kostnaderna ingår i resp. högskolas totala lokalkostnader och att det inte finns någon sammanställning av de totala kostnaderna för restaurangerna. Byggnadsstyrelsen har emellertid fått i uppdrag av regeringen att beräkna statens kostnader för de statsägda univer» sitets- och högskolerestaurangerna.

Sedan budgetåret 1974/75 utgår särskilda subventioner för måltidsverksamhet för restauranger i låneñnansierade studentkårlokaler (s.k. L-restauranger). Motivet till den särskilda subventionen var att man önskade åstadkomma överensstämmelse i måltidspriser mellan de två restaurangformerna. De s.k. L-restaurangerna är Chalmers tekniska högskolas studentkårsrestaurangi Göteborg, Filosofiska fakulteternas studentforenings studentkårsrestaurang vid universitetet i Göteborg, Kungliga tekniska högskolans studentkårsrestaurang i Stockholm och Spartas studentkårsv restaurang vid universitetet i Lund. Regeringen fastställer på forslag av UHA subventioneringens storlek för ett budgetår i taget. Bidraget uppgår budgetåret 1986/87 till ca 1,3 milj.kr.

Riksdagen beslöt år 1986 att den räntefria stående delen av lån till studentkårlokaler skall avskrivas först sedan amorteringsdelen är slutbetald och lånets löptid är till ända. Härigenom upprätthålls syftet med stödet, nämligen att lokalerna disponeras av de studerande under lånens löptid. Om lokalerna däremot övergår till annan ägare kommer eventuell återstående amorteringsdel jämte den del av den räntefria stående -delen som motsvarar den tid som återstår av lånets löptid att återkrävas. Riksdagsbeslutet medförde ingen förändring av de s.k. L-subventionerna.

För studerande i komvux förekommer inte heller fria måltider. Tillgången på restauranger varierar stort. Vid de största komvuxenheterna kan egna restauranglokaler förekomma. I andra fall är det vanligt att de studerande har möjlighet att äta vid närbelägna skolor.

Vid folkhögskolor är situationen mer komplicerad. Vissa skolor har kupongsystem där man endast betalar for de måltider man intar. Vid vissa landstingsskolor betalar endast elever som uppbär utbildningsbidrag. På en del internatskolor betalar eleven månadsvis för maten och får inte avdrag för de dagar de inte vistas i skolan.

I princip samtliga gymnasieskolor serverar fria måltider.

Studiemedlen reduceras som tidigare nämnts med 13 % av basbeloppet for de studerande som har fria måltider och som studerar på heltid under nio månader. Med det basbelopp som från den 1 juli 1987 blir reduktio-

nen 3 185 kr. Höstterminen 1986 gäller ick 16 000 studerande reduktion av stu-

på grund av fria måltider. De flesta av dessa är elever i gymnä

diemecllel siesko an.

2.4 Övriga former av statligt studiestöd

2.4.] Studiehjälp

Studiehjälp får alla elever som är mellan 16 och 20 år och går i gymna sieskolan eller deltar i andra utbildningar på gymnasial nivå. Studiehjälpen består av bidrag, olika tillägg och kan kompletteras med lån i form av återbetalnin gsplikti ga studiemedel.

A 43 sou 1987:39

studiebidraget år inte behovsprövat. Beloppet är lika stort som barnbidraget, f.n. 485 kr. per månad och utgår sedan den l januari 1987 under årets tolv månader. studiebidraget utbetalas utan ansökan.

Inackorderingstillägg beviljas till elever som behöver inackordera sig på skolorten. Beloppet up går till mellan 770 och 1 550 kr. per månad beroende

på avståndet mellan fidraldrahemmet och skolan. Inackorderingstillägget

inkluderar även bidrag till hemresor.

Extra tillägg kan beviljas elev som har synnerligen stort behov av ytterligare studiehjälp. Tillägget är högst 660 kr. per månad och utgår under årets tolv månader. Prövningen görs mot elevens och föräldrarnas ekonomi.

Fria resor till och från skolan får elever som har studiehjälp om färdvägen är längre än 6 km. Länstrafikföretagen svarar för elevernas resor och får för detta åtagande statsbidrag.

:återbetalningspliktiga studiemedel för yngre elever kompletterar bidragen.

Prövning sker normalt mot elevens och föräldrarnas ekonomi.

Behovet av återbetalningspliktiga studiemedel kan, om det finns särskilda skäl, prövas enbart mot elevens ekonomi. Ett sådant skal kan vara om eleven under en längre tid förvärvsarbetat och haft egen bostad. Aven starka sociala skäl eller det förhållandet att eleven är gift kan berättiga till återbetalningspliktiga studiemedel. Eleven som måste vara mellan 18 och 20 år, kan få låna högst 3 328 kr. per månad. Lånebeloppet reduceras om eleven har fria resor till skolan, fria läromedel eller fri skollunch.

Budgetåret 1987/88 uppgår anslaget till studiehjälp till 2 066 miljkr.

2.4.2 Vuxenstudiestöd

Vuxenstudiestöden år i första hand avsedda för arbetstagare med kort utbildning som tar ledigt för att studera och då mister sin lön.

Från och med budgetåret 1987/88 ersätts de tidigare tim- och dagstudiestöden av ett nytt samordnat korttidsstudiestöd. Stödet är timrelaterat och kan utgå under sammanlagt högst 240 timmar under ett år. Längre sammanhängande studieperioder får inte överstiga 10 dagar. Vid cirkelstudier utgår korttidsstudiestödet för varje timme man förlorar arbetsförtjänst. Vid samverkanskurser å folkhögskola utgår stödet med högst 8 timmar per dag. Vid folkhögsko ekurser kan dessutom ett internatbidrag utgå.

Ersättningen för varje timme uppgår till 44 kr. Internatbidrag utgår med 220 kr. per dygn.

Vid beviljning av korttidsstudiestöd ges företräde åt sökande med kort tidigare utbildning, som har stort behov av utbildning och stöd.

Särskilt vuxenstudiestöd (SVUX) kan den få som väljer att lasa på grundskolenivå, folkhögskola eller gymnasieskola vid vuxen ålder. Alla som antagits till yrkesteknisk högskoleutbildning får också SVUX. Stödet är skattepliktigT. och kan kombineras med återbetalningspliktiga studiemedel. Totalt kan man få maximalt ca 6 700 kr. per månad före skatt. Den som tillhör erkänd arbetslöshetskassa kan dessutom få ett barntillägg (bidrag) på 660 kr. per månad och barn.

Resurserna för stödet är emellertid begränsade. Ett urval bland de sökande måste därför göras. Vid urvalet tas hänsyn till tidigare utbildning, svårig-

heter att bedriva studierna på fritid, betungande försörjningsbörda m.m. Den som har störst behov av utbildning och stöd har företräde.

Förutom de ovan nämnda vuxenstudiestöden finns det ett särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). SVUXA infördes år 1984 och kan sägas utgöra ett komplement till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För att vara behörig till SVUXA krävs att man är medlem i erkänd arbetslöshetskassa och uppfyller de s.k. allmänna villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning från kassan.

I motsats till SVUX finns inte någon särskild ansökningstid for SVUXA. Medlen är begränsade och de behöriga sökande beviljas stöd i den turordning som ansökningarna kommer in till dess att pengarna tar slut. Någon urvalsprövning förekommer alltså inte. I övrigt gäller samma belopp och villkor för rätt till SVUXA som för rätt till SVUX.

Utgifterna för vuxenstudiestöden finansieras genom en särskild arbetsgivaravgift, vuxenutbildningsavgiften, som är 0,27 % av den totala lönesumman, vilket motsvarar ca 1,1 miljarder kr.

Anslaget till vuxenstudiestöd uppgår budgetåret 1987/88 till 992 miljkr.

2.5 Angränsande system

2.5.1 Sjukförsäkring för studerande

Studerande som beviljats studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa får behålla beviljat studiestöd under sjukdom när den studerande är oförmögen att bedriva sina studier.

För den som beviljats återbetalningspliktiga studiemedel skall Sjukanmälan göras till försäkringskassan som prövar om sjukperioden skall godkännas för rätt till studiestöd och reducering av studiemedelsskulden. Studiehjälpstagare som inte har återbetalningspliktiga studiemedel skall på begäran genom läkarintyg inför läroanstalten eller studiemedelsnämnden kunna styrka studieoförmåga p.g.a. sjukdom.

Den obligatoriska sjuk- och föräldraforsäkringen omfattar även studerande som är inskrivna hos försäkringskassan. Under studietiden gäller dock särskilda regler för rätten till ersättning. Dessa re ler innebär att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) som studiestö stagaren hade innan studietiden hålls vilande under utbildningstiden. Vid sjukdom under utbildningstid skall försäkringskassan beräkna sjukpenningen på en SGI som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den studerande kan antas få under utbildningstiden, s.k. studietids-SGI. Under sommarferier aktiveras dock vilande SGI varvid sjukpenning och föräldrapenningförmåner beräknas på grundval av vilande SGI om denna är högre än studietids-SGI. Reglerna om vilande SGI och studietids-SGI gäller oavsett utbildningstidenslangd.

2.5.2 Stöd till barnfamiljer

Till samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljer hör allmänna barnbidrag med flerbarnstillägg, förlängt barnbidrag, föräldraförsäkring, Vårdbidrag för handikappade barn, bidragsförskott, barnpension, särskilt bidrag för vissa adoptivbarn samt bostadsbidrag.

Allmänna barnbidrag utgår med 5 820 kr. per år och barn under 16 år. Därutöver utgår ett flerbarnstilldgg med ett halvt barnbidrag per år till familjer med tre barn och med ett helt barnbidrag för varje ytterligare barn. Aven 16-19-åringar som studerar medräknas vid bedömningen av rätt till flerbarnstillägg. Allmänt barnbidrag utgår även för barn som vistas i specialskola eller bor utanför det egna hemmet på bekostnad av en huvudman enligt omsorgslagstiftningen.

Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse och t.o.m. kvartalet då barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag utgår fr.o.m. kvartalet efter det barnet har fyllt 16 år, när barnet studerar vid grundskolan eller deltar i viss annan motsvarande utbildning. Det förlängda barnbidraget överfördes den 1 juli 1986 från det studiesociala området till socialförsäkringsområdet.

Barnbidragen utbetalas månadsvis och utgår under årets tolv månader.

Budgetåret 1987/88 är anslaget till barnbidrag 10 100 milj.kr.

Genom föräldraförsäkringen har föräldrarna rätt till ledighet och ersättning för att vårda barn. Till föräldraförsäkringen räknas föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning.

Ersättningi form av föräldrapenning utbetalas i samband med barns födelse eller adoptivbarns ankomst under 360 dagar. För 270 av de 360 ersättningsdagarna betalas föräldrapenning motsvarande sjukpenningen till den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet, dock lägst 60 kr. per dag (garantibeloppet). Under resterande 90 dagar erhåller alla garantibeloppet. Det innebär att föräldrapenningen uppgår sammanlagt till lägst 21 600 kr. eller 1 800 kr. per månad vid ett barns födelse. Föräldrapenning får tas ut längst tills dess barnet fyller fyra år.

En förälder som behöver stanna hemma och tillfälligt vårda barn under 12 års ålder har även rätt till tillfällig föräldra enning under högst 60 dagar per barn och år. I särskilda fall kan tillfällig oräldrapenning utges även för barn mellan 12 och 16 år. Ersättningen utges med samma belopp som sjukpenningen. Stödet kan också lämnas när barnet eller dess ordinarie vårdare är sjuk samt när förälder behöver följa med barnet till barnavårdscentral m.m. Fadern har rätt till tillfällig föräldrapenning i samband med barns föeller adoption. Antalet ersättningsdagar är 10 per nyfött eller adopte-

dels; rat arn.

Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta i sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras, har rätt till havandeskapspenning. Denna utges under högst 50 dagar och tidigast från den 60:e dagen före den beräknade förlossningen. Stödet utgår med samma belopp som sjukpenningen.

Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet vad gäller såväl finansieringen som administrationen av försäkringen. Kostnaderna for stöden finansieras således till 15 % genom statsbidrag på utgiftsanslag och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare på inkomsttitel. Statens anslag till föräldraförsäkringen uppgår budgetåret 1987/88 till 1 165 milj.kr.

Föräldrar som har handikappat barn som behöver särskild tillsyn och vård kan få vårdbidrag med samma belopp som folkpensionen för en förtidspen-

sionär. Vårdbidraget är graderati helt eller halvt bidrag (192 resp. 96 % av basbeloppet). Bidraget beskattas som inkomst.

Anslaget till vårdbidragen uppgår budgetåret 1987/88 till 535 milj.kr.

Bidragsfdrskott utgår for barn som endast en av föräldrarna har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidraget kan utfor barn upp till 18 år samt for studerande barn i åldern 18-20 år. De bi-

(glå ragsberättigade barnen garanteras ett generellt ekonomiskt bidrag, som i

regel motsvarar 40 % av basbeloppet.

Budgetåret 1987/88 utgör anslaget till bidragsforskott 1 745 milj.kr.

utges till barn som är under 18 år och vars far eller mor eller Barnpension båda föräldrar har avlidit. Barnpension från folkpensionering utges med 41 % av basbeloppet eller, om barnet uppbär bidragsforskott, med 31 % av bas- För barn vars båda föräldrar har avlidit utgör barnpensionen 31 % beloppet. av basbeloppet efter vardera föräldern. Pensionen minskar om det även utfrån ATP eller om modern får änkepension, men skall allges barnpension tid utges med minst 26 % av basbeloppet.

från tilläggspensioneringen som är knuten till den avlidne for- Barnpension älderns arbetsinkomst finansieras direkt genom ATP-avgiften och utgifterna redovisas inte över statsbudgeten.

Statens anslag till barnpensioner uppgår budgetåret 1987/88 till 211 milj. r.

Särskilt för vissa ado tivbarn utgår till barn som är adopterade av bidrag endast en person. or bidraget motsvarar dem som gäller for bi- Reglerna dragsforskott.

Budgetåret 1987/88 utgår 5,6 milj.kr. i form av särskilt bidrag for vissa adoptivbarn.

Tabell 2.5 Omfattningen och utvecklingen av samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna (milj.kr.).

År Barnbi- Bostads- Föräldra- Vård- Bidrags- Barn- Summa drag bidrag lörsäk- bidrag förskott pension ring*

1’ Före är 1974 förmåner fran moderskapsiörsákringen. 2 Beräknat. Källa: Prop. 1986/87:1()0 bil. 7.

i

Om man till dessa belopp lägger och vissa skatteformåner studiehjälpen kan samhällets totala stöd till barnfamiljerna år 1987 till drygt 26

beräknas

miljarder kr. Till detta kommer kostnaderna for barnomsorgen.

2.5.3 Bostadsbidrag

Bostadsbidragen består i dag av två delar - statliga bostadsbidrag och statskommunala bostadsbidrag.

Statligt bostadsbidrag utgår till barnfamiljer och uppgår till maximalt 3 180 kr. per barn och år, vilket motsvarar 265 kr. per månad.

Det statskommunala bostadsbidraget till med 80 % av barnfamiljer utgår bostadskostnaden mellan 800 kr. per månad och en övre hyresgräns, som är anpassad till bostadsbehovet hos olika stora hushåll. För 1- och 2-barnsfamiljer är gränsen 2 075 kr. per månad, for 3- och 4-barnsfamiljer 2 600 kr. per månad och for familjer med 5 eller flera barn 3 125 kr. per månad.

Som barn räknas alla under 17 år samt de mellan 17 och 20 år som studerar.

Bostadsbidragen är inkomstprövade och minskas med en viss del av den bidragsgrundande inkomsten. Vid fastställande av den bidragsgrundande inkomsten utgår man från taxerad inkomst statligt och lägger till under-

skottsavdrag, forlustavdrag, en femtedel av förmögenhet över 50 000 kr.

samt hälften av studiemedel.

Bidragen reduceras med 15 % av inkomsten mellan en nedre inkomstgräns, som är 41 000 kr. for ensamstående med barn och 53 000 kr. for makar med barn och en övre inkomstgräns, som är 75 000 kr. Over denna gräns reduceras bidraget med 22 % av inkomsten.

Statskommunalt bostadsbidrag kan även lämnas till ensamstående och makar med s.k. umgängesrättsbarn. För dessa hushåll är den nedre inkomstgränsen 30 000 kr. for ensamstående och 33 000 kr. for makar.

Det totala ant-alet hushåll med

bostadsbidrag uppgick i maj 1986 till

263 000. Av dessa utorde ensamstående med barn 132 000.

Kostnaderna for de statliga bostadsbidragen bärs helt av staten. Till kostnaderna for de statskommunala får kommunerna

bostadsbidragen bidrag

av staten med f.n. 43 %.

Från och med den 1 januari 1988 förändras bostadsbidragen enligt följande.

De nuvarande omvandlas i sin helhet

bostadsbidragen till kommunala bidrag. Statsbidrag till kommunerna

utgår med 50 % for de bostadsbidrag som utbetalas.

Den icke bostadsanknutna delen av bostadsbidraget, dvs. det nuvarande

statliga bostadsbidraget, begränsas till att avse högst tre barn.

1987:39 48

soU

som läggs till grund for beräkningen av det bo- Den lägsta bostadskostnad stadsanknutna höjs från 800 till 900 kr./mån. Bidraget lämnas inbidraget i om de gränser som framgår av följande sammanställning.

Behovet av bostadsbidrag skall i forsta hand bedömas med hänsyn till den sammanräknade inkomsten enligt taxeringen året fore bidragsåret. Bidramed 20 % av den del av inkomsten som överstiger en inkomstget reduceras gräns som är lika for alla hushåll. För bidragsåret 1988 sätts denna gräns vid 59 000 kr. Studiemedel och barns inkomster beaktas inte.

Från och med den 1 januari 1988 införs ånyo ett särskilt bostadsbidrag för ensamstående och makar/samboende utan barn. Bidraget ges till och med det år då bidragstagaren fyller 28 år.

Den lägsta bostadskostnad som läggs till grund för beräkningen av bostadsbidraget bestäms till 600 kr./mån.

Bidraget lämnas till 80 % av bostadskostnaden mellan 600 kr. och - för ensamstående, 1 700 kr./mån. samt - för makar/samboende, 2 200 kn/mån.

reduceras med 33 % av den del av inkomsten som överstiger 26 000 Bidraget kr. for ensamstående och 36 000 kr. for makar/samboende.

Beträffande finansiering och inkomstbegrepp gäller samma regler som for ovan nämnda bostadsbidrag.

Budgetåret 1987/88 utgår 1 573 milj.kr. i statliga medel till bostadsbidrag.

Såväl för barnfamiljer som for ungdomar utgår efter beslut bostadsbidrag av kommunen.

2.6 Internationella jämförelser

2.6.1 Studiestöden i Danmark, Finland, Island och Norge

I de nordiska länderna utom Sverige beror studiestödets storlek bl.a. på om den studerande bor hos föräldrarna eller har egen bostad. I Danmark, Finland och Norge har även åldern betydelse for stödets nivå.

Tabell 2.6 Maximala belopp i studiestöd under lásáret 1985/86 för högskolestuderande i de nordiska länderna - omräknat till svenska kronor.

Hemmaboende Bortaboende Slipen» Lån Stipen- Lán dium/bi- dium/bidrag drag Danmark 18-21 ar 13020 6510* 21360 10680* 12 720-‘ 0‘—‘

Finland ~ 17 år 5 300 0 7 060 17 530

18 år och däröver 3 530 10 540 7 060 17 530

Island 23 200 33 140

Norge -19år 7420 15760 17290 18000

20 år och därövcr 0 34 370 5 190 34 370

Sverige 2 178 30 538 2 178 30 538

“Suilslám - Lån medsu-xLsgurunu: maximalt beinpputöverstipendiumuChstatslau. Kalla: Au.ha studieskuld1eu nordiskt land,Nordisk-uarbetsgruppenför áterbululntngsfrágur,april 1986.

Beloppen i Danmark avser att i princip tacka årets tolv månader, aven om studieåret normalt är ca nio månader. Beloppen i Norge avser tio månaders studier; i övriga lander nio månader. I alla länder utom Danmark beviljas ett högre belopp till studerande med barn. För studerande i Danmark galler i stället ett for egen inkomst. högre fribelopp Studerande i Norge har ratt till resestipendium För tre hemresor for de kostnader som överstiger 600 kr. Studerande i Finland har rätt till höjt bostadstillägg med 80 % av hyra som överstiger 500 Fmk men inte är högre än 690 Fmk.

I Danmark, där bidragsdelen ar större än i övriga nordiska länder, görs

prövning mot den studerandes och föräldrarnas ekonomi så länge den stude-

rande ár under 22 år. Ar den studerande 22 år och däröver stödet påverkas enbart av den egna ekonomin.

i Danmark har dels form av statslån, dels formen

Studielånen av statsga-

ranterade lan i banker och sparkassor. Statslånen löper med 4 % ranta un-

der studietiden och med 8 % efter studietiden (april 1986). De statsgaranterade lånen löper med ränta från utbetalningsdagen från 10 till 12 % under studietiden och från 10,5 till 12,5 % efter studietiden (april 1986). Räntan

kapitaliseras för båda lånen. Återbetalningen börjar ett år efter avslutad Återbetalningstiden är 7415 år för statslån och 5-14 år för ga-

utbilclining. ranti ån.

I Danmark har pågått en försöksverksamhet med räntestöd till låntagare med stor återbetalningsbörda för statsgaranterade lån i förhållande till sin inkomst. En utvärdering av verksamheten under år 1985 ledde till att regpermänentades. Under 1985/86 uppgick räntestödet till ca 135 milj.

lelx;na D r.

I Finland tas för hemmaboende hänsyn till egen och föräldrarnas ekonomi så länge sökanden är under 24 år. Föräldrarnas ekonomi påverkar rätten till grundbidrag även för den som flyttat hemifrån (upp till 20 år) och rätten till bostadsbidrag (upp till 22 år). För den som är gift/sammanboende beaktas makens ekonomi i stället for föräldrarnas.

Banklån beviljas i Finland med statlig kreditgaranti. Räntan var i april 1986 7,75 %. Under studietiden och den återbetalningsfria tiden betalar den studerande 4 % medan staten erlägger mellanskillnaden till bankerna.

terbetalningen börjar ca 1 å; år efter avslutade studier. Återbetalningsti-

den är normalt dubbelt så lång som den tid för vilken studielån betalats ut.

IIsland är för den sökande som bor i föräldrarhemmet stödet behovsprövat gentemot egen och föräldrarnas ekonomi. För bortaboende beaktas enbart den studerandes egna ekonomiska förhållanden.

Lånen räknas sedan är 1976 upp efter förändringar i konsumentprisindex. terbetalningen, som börjar tre år efter utbildningens slut, är beroende av skuldens storlek och låntagarens ekonomiska situation. Eventuellt reste» rande skuld avskrivs dock först 40 år efter påbörjad återbetalning.

I Norge galler att stödet för hemmaboende studerande som är under 20 ar prövas mot den studerandes och föräldrarnas ekonomi. Ar den studerande 20 år eller äldre tas hänsyn enbart till egen ekonomi och i förekommande fall även till makes förmögenhet.

I Norge är studielånen räntefria under studietiden. Efter studietidens slut

löper lånen med ränta. Denna vari april 1986 11,5 %. Återbetalningen bör»

jar normalt ca 15 månader efter avslutad utbildning. En skärpning beträffande återbetalningstidens längd här dock skett de senaste två åren. Bara den låntagare som har en skuld över 72 000 kr. får numera 15 års återbetal Maximal återbetalningstid, 20 år, har endast låntagare med en

ningstid. sku d på 98 O00 kr. och däröver. Lånet skall vara slutbetalat innan låntaga

ren fyller 65 år.

2.6.2 Studiestöden i vissa andra europeiska länder

De studiestödssystem som finns i England, Frankrike, Irland, Polen, Ung ern, Västtyskland, Osterrike och Östtyskland har alla tillkommit under 1960-talet eller i början på 1970-talet. I de flesta länder har det rått enighet om att man skall se införandet av studiestöd som en allmän välfärdsåtgärd. Däremot har meningarna varit delade om hur stöden skall utformas.

Studiestödens utformning i dessa europeiska länder uppvisar också stora

skillnader v från system med enbart bidrag till “systern med enbart lån och sådana med blandformer däremellan. Endast i Osttyskland är studiestödet

generellt utan behovsprövning mot föräldraekonomin. I de andra länderna förekommer i allmänhet en långtgående behovsprövning och en stark differentiering.

Den andel au de universitets- och högskolestuderande som kan utnyttja studiestöden varierar kraftigt mellan länderna. I en del europeiska länder är gruppen studerande som kan komma ifråga för studiestöd mer snävt definierad än i Sverige; i dessa länder omfattas endast studerande vid traditionella universitet och vetenskapliga fackhögskolor. Det svenska studiemedelssystemet omfattar ju studerande även vid andra eftergymnasiala utbildningar.

I Östtyskland har 100 % av deuniversitets- och högskolestuderande atminstone ett grundstipendium; i Osttyskland är alltså studiestödssystemet generellt, precis som i Sverige, i den meningen att alla som antas till universitet och högskolor är berättigade till ett grundstipendium. Den lägsta andelen av de universitets- och högskolestuderande som omfattas av sina resp. länders studiesociala system förekommer i Osterrike och Frankrike. I dessa länder har mindre än 15 % av de universitets- och högskolestuderande någon form av direkt statligt studiestöd.

Andelen med statligt studiestöd är relativt låg även i Irland och Västtyskland. I England, Polen och Ungern är det ca 60 % av de studerande som kommer i åtnjutande av sina resp. länders studiestöd.

Den vanligast förekommande stöd/ormen är bidrag eller stipendium. Denna

stödform förekommer i Osterrike, England, Irland, Östtyskland, Polen och Ungern. Västtyskland är det enda av de här redovisade länderna som enbart har ett lånesystem. I Västtyskland förekommer alltså inga bidrag till de studerande överhuvud taget. Blandformer - med stipendier eller bidrag samt i blygsam skala lånemöjligheter - förekommer i Frankrike.

Behovsprévning mot föräldrarnas inkomster vid tilldelningen förekommer i samtliga länder med undantag for Östtyskland.

I Frankrike är det familjens totala inkomst och förväntade utgifter genom förekommande vårdansvar och extra belastningar på ekonomin som utgör grunden för hur studiebidraget skall beräknas. Mot varje familjesituation svarar ett antal poäng som antas motsvara den ekonomiska belastningen i den familj som den studerande kommer ifrån. Mot varje poängtal svarar sedan ett högsta inkomstunderläg, som anger gränsen för att erhålla stipendium. Ju högre poäng man har, desto större är möjligheten att man erhåller stipendium. Om en familjs totala inkomstunderlag ligger under poänggränsen beviljas stipendium.

Aven i Osterrike är studiebidraget en del av samhällets allmänna stöd till familjerna. Familjebidraget (barnbidraget) utgår i Osterrike till dess barnet fyller 28 år och ännu inte avslutat sin utbildning. Därutöver finns studiebidraget som betraktas som subsidiärt och kompletterande till familjens underhåll av den studerande sonen eller dottern. Vid bedömningen av den studerandes studiesociala behov tas hänsyn till vederbörandes inkomst och förmögenhet och det underhåll som föräldrarna enligt lag förutsätts lämna.

Det brittiska studiestödssystemet förutsätter att föräldrarna bidrar med medel som skall täcka skillnaden mellan fullt stipendium och det stipendium som den studerande får efter behovsprövningen. Det finns emellertid ingen lagstadgad skyldighet för föräldrarna att lämna bidrag till den studerande sonen eller dottern. Ett stort antal föräldrar betalar heller inte sina barn skillnaden mellan fullt bidrag och det behovsprövade bidrag som stats-

makterna lämnar. För att klara finansieringen under studietiden arbetar i regel dessa studenter vid sidan av sina studier. Ifall föräldrarna betalar sina barn mellanskillnaden mellan fullt bidrag och erhållet bidrag kan föräldrarna dra av denna summa vid deklarationen. Få föräldrar använder sig av denna möjlighet enär den studerande, om avdrag sker, måste deklarera bidraget som inkomst tillsammans med eventuella övriga inkomster. Detta kan i ogynnsamma fall innebära att den studerande mister vissa förmåner eller del av studiebidraget.

I Västtyskland innebär studiestödsreglerna att den studerande har rätt till studiestöd för en utbildning som motsvarar vederbörandes önskemål och förmåga under förutsättning att medel saknas för levnads- och studiekostnader. Om till följd av reglerna den studerande inte kan få studiestöd gäller således föräldrarnas underhållsskyldighet. Om föräldrarna vägrar att ta på sig underhållsansvaret kan den studerande lagsöka sina föräldrar. Om så sker hålls den studerande skadeslös genom förskottsstöd. Anspråket på underhåll övergår då från föräldrar till delstaten, som i sin tur kan avkräva föräldrarna kostnaderna för underhållet.

Behovsprövning gentemot föräldrarnas inkomst förekommer sålunda i de flesta länder. Aven andra typer av behovsprövningar vid tilldelning av studiestöd förekommer. Det är vanligt att studiestödet utgår med ett grundbelopp (motsvarande) som avser att täcka endast elementära behov. Hárutöver

kan stödet differentieras med hänsyn till olika kriterier. En mycket vanlig

grund för differentiering är den studerandes boendesituation. Studerande som flyttat hemifrån och skaffat sig egen lägenhet eller bor i studentrum erhåller i allmänhet ett högre tilläggsbelopp än de studerande som bor i föräldrahemmet. Det totala studiestödsbeloppet är differentierat med hänsyn

till boendesituationen i bl.a. England, Västtyskland, Polen, Irland, Ungern

och Osttyskland.

I en del länder - framför allti de östeuropeiska › förekommer förutom de sociala stöden även inslag av prestationsbelöningar. I Osttyskland t.ex. kan den studerande - utöver grundbeloppet - få prestationsstipendier av olika storlek med hänsyn till studieresultat, uppförande och samhällsaktivitet. Prestationsstipendier är generella i den meningen att varje student kan få ett sådant stipendium om vederbörande uppfyller vissa givna förutsättningar.

I Ungern graderas studieresultaten enligt en poängskala från 1 till 5 poäng, där 5 poäng är det bästa betyget. Betygspoängen utgör sedan grund för stipendiets storlek. Ju högre betyg man har, desto högre stipendiebelopp utgår. Det är emellertid inte bara studieresultaten som belönas; även egenskaper såsom hjälpsamhet, kamratskap, uppförande etc. skall de studerandekommittéer som beviljar stipendierna ta hänsyn till.

Aven i Västtyskland förekommer prestationsbelöningar. Studieskulden reduceras med 25 % för dem som vid slutexaminationen placerar sig bland de 30 % främsta bland låntagarna under kalenderåret. En annan möjlighet att reducera studieskulden erbjuds dem som avslutar studierna med examen fyra månader före den tid som utgör den fastställda normalstudieti-

åninst en.

Återbetalningsvillkoren varierar i de länder som har någon form av lån i si-

na studiestödssystem. I Frankrike - med möjligheter till lån i ringa omfattning - är återbetalningstiden tio âr. Det västtyska studiestödssystemet bygger enbart på lån. Låneti Västtyskland löper utan ränta och återbetalning-

en skall påbörjas fem år efter avslutad utbildning. Återbetalningstiden är i

normalfallet 20 år och låntagarens inkomst utgör underlag när man fast-

ställer âterbetalningsavgiftens storlek. Om inte låntagaren kommer upp till en viss inkomst per månad träder reglerna om återbetalningsplikten ur kraft. Makes inkomst samt Förekomsten av barn i familjen påverkar under lagsbeloppet.

Andra former av subventioner än direkta bidrag är vanliga framför allt i de

östeuropeiska länderna. I Ungern, Polen och Osttyskland är studentbostäder och måltider subventionerade av staten och de studerande har fri sjuk-

vård och tandvård. Det är även vanlig-t att vissa resor är rabatterade liksom

inträdesavgifter till kulturella arrangemang i Polen, Ungern och Osttyskland. Aven i Frankrike och Västtyskland förekommer subventioner av studentbostäder och måltider. Skattelättnader for familjer som har barn i högre utbildning förekommer i Frankrike, Västtyskland, Osterrike och Engv land.

3 Funktion och effekter

3.1 Inledning

Studiemedelssystemet har sedan det kom till i mitten av 1960-talet utnytt jats av fler än 887 000 personer. Den samlade återbetalningspliktiga låne-

summan uppgår år 1987 till mer än 36 miljarder kr. Årligen erhåller ca

165 000 studerande återbetalningspliktiga studiemedel för högskolestudier och - för studerande som är 20 år eller äldre › for studier på nivåer under högskolan. Omkring en tredjedel av alla studiemedelstagare studerar på gymnasial nivå, och ca 6 000 av studiemedelstagarna erhåller varje år studiemedel för studier på grundskolenivå. Ca 600 bedriver studier på forskarutbildningsnivå med studiemedel. Bland elever under 20 år, huvudsakligen på gymnasieskolan, finns ca 6 000 som varje år uppbär återbetalningsplik» tiga studiemedel. Omkring 28 000 personer tar varje år ut återbetalningsv pliktiga studiemedel inom det särskilda vuxenstudiestödet.

Sammanlagt utgick budgetåret 1985/86 över 4 miljarder kr. i återbetala ningspliktiga studiemedel och studiebidrag. Under samma tid återbetala-

des drygt 1 miljard kr. Av de återbetalningspliktiga studiemedlen utorde

ca 160 milj.kr. barntillägg och extra studiemedel. Antalet avgiftsskyldiga personer uppgår till närmare 650 000.

Dessa uppgifter visar på vilken betydelse studiemedelssystemet har fatt sedan det infördes for två decennier sedan. För de allra flesta studerande pa högskolenivå, och under drygt tio år också för många vuxna på gymnasial nivå, har förekomsten av studiemedel varit en viktig förutsättning för deras möjligheter att påbörja och genomföra önskad utbildning.

När studiemedelssystemet infördes år 1965 rådde emellertid helt andra för* hållanden än de som gäller i dag. Detta gäller såväl studerandesammanr sättning och de studerandes villkor inom utbildningssystemet som villkoren på arbetsmarknaden för dem som har gått igenom en längre utbildning. Vi har i en tidigare publicerad rapport (Ds U 1986:11) Studerandepopulation

och arbetsmarknad, redoort för en del av denna utveckling. De väsentlir

gaste resultaten från denna rapport kommer tillsammans med andra under» sökningar att diskuteras i detta kapitel.

Vi vill emellertid redan inledningsvis översiktligt beröra några av de mer betydelsefulla förändringarna. Därigenom tangeras också de faktorer som har medverkat till att skapa de problem som gör att det nu är nödvändigt att se över formerna för samhällets stöd till studieñnansieringen. Enligt vår bedömning är flera av förändringarna sa grundläggande, att de förändrar

förutsättningarna för studiemedelssystemet.

Det nuvarande studiemedelssystemet kom till efter ett omfattande utredningsarbete i början av 1960-talet. Den studiesociala utredningen kunde i sitt huvudbetänkande (SOU 1963:74) Rätt till studiemedel, konstatera att den sociala snedrekryteringen till högre utbildning huvudsakligen berodde på faktorer, som redan på nivåerna under högskolan ledde till en social obalans. Denna uppkomna obalans bestod sedan, eller till och med förstärktes, på högskolenivån. Det var således vid övergången till gymnasiet, och i viss utsträckning redan vid övergången mellan folkskola och realskola, som skillnader i social rekrytering uppstod - skillnader som sedan ledde till en alltför ensidig social sammansättning av de högskolestuderande.

Tyngdpunkten i de förslag som den studiesociala utredningen lade fram, och som i allt väsentligt också antogs av regering och riksdag, blev därför förbättringar av studiefinansieringen på den gymnasiala nivån. Förslaget innebar emellertid också att studiemedelssystemet infördes som instrument för studieñnansieringen av den eftergymnasiala utbildningen. Ursprungligen var studiemedlen begränsade till eftergymnasiala studier.

Under 1960-talet genomfördes stora reformer på i stort sett alla nivåer inom utbildningens område; reformer som bl.a. lett till att antalet studerande och också antalet studiestödsrum ökat kraftigt. I åtminstone två avseenden fick dessa reformer särskilt stor betydelse för studiemedelssystemet, nämligen utbyggnaden av vuxenutbildningen och den vidgade behörigheten till högskolan. Det ansågs orimligt att vuxna studerande, som i allmänhet tillhörde samma åldersgrupper som de studerande vid universitet och högskolor, skulle ha sämre studiefmansieringsvillkor än de högskolestuderande. Möjligheten för vuxna över 25 år med yrkeserfarenhet att få tillträde till högskoleutbildning skulle bli inskränkt om dessa vuxna inte samtidigt gavs ekonomiska förutsättningar att gå igenom den kompletterande utbildning som kunde krävas för att de skulle bli behöriga. År 1973 utvidgades därför studiemedelssystemet till att omfatta även studerande på nivåer under högskolan under förutsättning att de studerande var minst 20 år.

Detta är kanske den absolut viktigaste av alla de förändringar som påverkat studiemedelssystemet. Den innebar en kraftig volymökning av den grupp studerande som kunde få studiemedel. Den innebar också att sammansättningen av de potentiella studiemedelstagarna drastiskt förändrades. Åldersrelationerna påverkades givetvis av att ett stort antal vuxna kunde få studiemedel. Dessutom ökade den andel studerande som kunde vara i behov av studiemedel under förhållandevis lång tid.

Det behöver inte vara ett problem att vuxna studerande skuldsätter sig för en gymnasial utbildning. Många sådana utbildningar leder i dag till anställningar som ger tillräcklig utkomst för att studieskulderna skall kunna återbetalas. Problem kan emellertid uppstå när vuxna studerande uppbär studiemedel både för gymnasiala studier under lång tid och för en högskoleutbildning.

Vi har under utredningsarbetet dessutom kunnat konstatera att det finns ett förhållandevis starkt samband mellan skuldsättning för studier på både nasial nivå och högskolenivå och utbildning till yrken med låg lön och låg status. Många av de studiemedelstagare som vi har kommit i kontakt med tillhör denna kategori. I mycket stor utsträckning är de kvinnor. Denna kombination av relativt stora studieskulder och anställning i yrken med för högskoleutbildade förhållandevis låga löner är ett av de verkligt stora problemen när det gäller hur studiemedelssystemet fungerar i dag.

En annan viktig förändring gäller relationerna mellan skuld och lön. Utvecklingen av totalbeloppet har följt förändringarna av basbeloppet. Någon sådan koppling har däremot inte funnits mellan lönens utveckling och kostnadsökningar. En följd av detta är att skulden för den som i dag skall börja återbetalningarna upplevs som mer betungande än tidigare. I samma riktning verkar också urholkningen av bidragsdelen. Bidraget fastställs i ett fast belopp, som inte har ändrats sedan år 1976 och dessförinnan bara ytterligare en gång. Bidraget är därför i dag bara ca 6 % av totalbeloppet mot ca 25 % för 20 år sedan; samtidigt har den totala subventionen, främst på grund av inflationen, varit mycket hög sedan systemet infördes. Till bilden hör också att möjligheten att få välavlönade anställningar är mindre i dag än vad den var för 20 år sedan. Förenklat kan man säga att utvecklingen lett fram till problem av olika dignitet för de studerande.

Vissa studerande ådrar sig exceptionellt stora skulder. Detta gör de därför att de väljer fel utbildning till att börja med och därför måste börja om på en ny utbildning, därför att de väljer att läsa de längsta och därmed dyraste utbildningarna, därför att de under studietiden också uppbär barntillägg eller har extra studiemedel eller därför att de studerar med studiemedel på flera mvaer.

Vidare leder redan en utbildning på tre år i dag till - om den studerande uppbär studiemedel under hela studietiden - en skuld som när återbetalningen börjar uppgår till ca 110 000 kr. Denna skuld, och vad den för med sig i avgifter, kan for många studerande verka avskräckande, bl.a. med hänsyn till hur utsikterna på arbetsmarknaden har varit. Varken en högskoleutbildning eller annan utbildning som sker med studiemedel leder automatiskt till anställningar som är välavlonade.

Skuldsättningen och återbetalningen är således av största vikt för hur studiemedelssystemet verkar. En av de komponenter som ingår i bilden är att det finns en grupp äldre studerande, som uppbär studiemedel både före och under högskolestudierna. En annan förändring som delvis samverkar med 1973 års beslut, eller i vart fall får delvis likartat resultat, är att de högskolestuderandes ålder ökat. För bara 25 år sedan var de högskolestuderande en förhållandevis homogen grupp. De flesta kom direkt från gymnasiet och var i allmänhet färdiga med sin utbildning innan de fyllt 25 år. Från mitten av 1960-talet och framåt har de högskolestuderande gradvis åldrats.

Delvis är detta en följd av de organisatoriska förändringarna inom högskolesystemet. De personer med yrkeserfarenhet som efter år 1969 kan antas till högskolan skall ha uppnått 25 år. De utgör därmed automatiskt en äldre grupp än de tidigare studerande i högskolan. Högskolan har för många också blivit en väg till förnyelse av gamla kunskaper. Fortbildning och vidareutbildning utgör i dag ett väsentligt inslag i högskolans verksamhet. Det är naturligt att de studerande inom denna verksamhet är äldre än de studerande som går till högskolan direkt från gymnasieskolan.

Den mer heterogena studerandegruppen har givetvis också mer diversifierade krav och önskemål. Det är betydligt mer vanligt nu än för 20 år sedan att de högskolestuderande bor i egen lägenhet, att de har flyttat samman och bildat familj m.m.

Ser man till faktorer utanför utbildningsväsendets ram år det förändringarna på arbetsmarknaden som är mest avgörande. Den stora utbildningsexpansionen har fört med si att det i dag finns högskoleutbildade inom många fler områden i samhä let än tidigare. Den har också fört med sig att tillgån en på högskolestuderande är stor. Den brist på högskoleutbildad arbets raft som fanns från slutet av 1940-talet till slutet av 1960-talet inom i stort sett alla yrkesområden där personal med högre utbildning krävs, ersattes under 1970-talet med balans eller god tillgång på Först under senare år har för vissa yrkeskategorier ånyo

högskoleutbildade. en rist uppstått.

De med högskoleutbildning har i likhet med andra yrkesgrupper fått kännas vid en minskning av lönen, mätt i fast penningvärde, under perioden 1970-1985. Sammantaget innebär osäkerheten på arbetsmarknaden och relativt sett lägre löner än förr att studieskulderna nu upplevs som mer betungande.

3.2 Utnyttjande

3.2.1 Allmänt

Till skillnad från sina föregångare, de s.k. garantilånen, de räntefria universitetslånen och naturastipendierna, är studiemedelssystemet generellt.

Alla studerande i studiemedelsberättigande utbildningar, som

uppfyller vissa villkor, har rätt till studiemedel. De som behöver hjälp med att finansiera sin utbildning skall också, enligt intentionerna bakom studiemedelsreformen, få tillräckliga medel for detta.

Utbyggnaden av utbildningsväsendet under 1960-talets senare hälft, tillsammans med de förbättringar av finansieringsmöjligheterna under studietiden som studiemedelssystemet innebar, forde med sig att antalet studerande som utnyttjade den statliga studieñnansieringen vid högre studier inledningsvis ökade successivt. Denna utveckling mot att allt fler studerande vid universitet och högskolor kunde erhålla, och också utnyttjade, den statliga studiefinansieringen hade påbörjats redan fore studiemedelsreformen. Det var emellertid forst med denna reform som en statlig studiefinansiering blev ett verkligt alternativ for alla studerande i berörda utbildningar. Tidigare inskränkningar genom koppling till föräldrarnas ekonomi slopades, vilket gav även studerande från familjer med förhållandevis god ekonomi

möjlighet att få studiemedel. Samtidigt var det många ungdomar från miljö-

er utan studietradition som upplevde att återbetalningssystemet var tillför att deras normala förmånligt ovilja mot skuldsättning kunde

mi räcllåligt ras.

Konstruktionen med en relativt hög bidragsdel samt systemets allmangiltighet öppnade for att en övervägande majoritet av de studerande skulle finansiera sina studier med hjälp av studiemedel. Utnyttjandet av studiemedlen kan därför vara ett mått på hur systemet har fungerat.

3.2.2 Eftergymnasial utbildning 1965-1985

Studiestödsutredningen beräknade i sitt betänkande (SOU 1977:31) Studie-

stöd - alternativa att antalet utvecklingslinjer, studerande i eftergymnasiala utbildningar uppgick till ca 90 400 höstterminen 1966. Av dessa var det drygt 60 %, som utnyttjade möjligheten att finansiera sin utbildning med

återbetalningspliktiga studiemedel. Annu fler, nära tre fjärdedelar av alla

studerande, tog ut studiebidrag. Under de närmast följande åren, till slutet av 1960-talet, ökade successivt intresset for studiemedlen som finansie-

ringsform. Andelen studiemedelstagare uppgick läsåret 1969/70 till om-

kring 70 %.

Under den därpå följande femårsperioden minskade studiemedelsutnyttjandet i stort sett oavbrutet, så att det höstterminen 1974 var nere i 42 % av alla studerande i eftergymnasiala utbildningar. Det var fler studerande - 55 % - som tog ut bara studiebidraget, men också i detta avseende var det en markerad nedgång i utnyttjande. Nedgången under 1970-talets forsta fem år var inte bara relativ, utan även det absoluta antalet studerande som tog

ut återbetalningspliktiga studiemedel minskade, från 103 000 höst-

drygt terminen 1970 till ca 58 000 höstterminen 1974.

Efter denna nedgångsperiod har följt en tioårsperiod av uppgång och stabilisering. Från och med höstterminen 1982 tar ungefär lika stor andel stu-

derande ut återbetalningspliktiga studiemedel som höstterminen 1965.

Studiestödsutredningen ansåg, att bl.a. de förändringar i studiemönstret som ägde rum från slutet av 1960-talet var betydelsefulla faktorer för att förklara att de studerande utnyttjade studiemedel i mindre utsträckning an tidigare. I den då pågående debatten framfördes också, precis som nu, att många studerande hade svårt att klara sig på studiemedlen under utbildningstiden. De tvingades därför att arbeta vid sidan av studierna, vilket i sin tur kunde leda till att de inte kunde hålla föreskriven studietakt och de riskerade därmed också att förlora rätten till förnyade studiemedel.

Tabell 3.1 Studerande vid eftergymnasiala läroanstalter höstterminernal 1965-19852‘. Antal studerande samt antal och andel studerande med studiebidrag och áterbetalningspliktiga studiemedel.

HT Antal Antal med Andel med Antal med Andel med studiebi- studiebidrag alerbetalnings- aterbelalningsw drag pliktiga studie pliktiga studie-

Kal1u:S()L7 1977:31,(lSNruppurternu 1979:3,1983:3.CSNssuitistikuppgifterStudiestnd 19I53/8-1m-hSLudiestöd 1984/85, Statistisk årsbok 1982/83 och statistiskt meddelande U 20 SM8505. “Observera att dessa uppgifter avser hösttermin, medan uppgifterna i avsnitt 3.1 avser budgeuir. Å Uppgifter törår 1976 saknas.

Man skall självfallet inte underskatta svårigheterna för en del studerande att klara sin ekonomi på de studiemedelsbelopp, som utgick under början av 1970-talet. I en avhandling på institutionen för ekonomisk historia vid universitetet i Lund (Nilsson A: och social till

Studiefinansiering rekrytering

högre utbildning 1920-1976) visar författaren att studiemedlens reala och relativa värde minskade under 1970-talets första hälft. Författaren anser att detta sannolikt ledde till ett visst deltidsarbete, som för en del studerande kunde utvecklas till anställningar som gav tillräckligt höga inkomster for att studietiden kunde finansieras utan studiemedel.

Rädslan för skuldsättning är ytterligare en faktor som bör tas med i bilden, i synnerhet om de studerande tvivlade på möjligheterna att få ett arbete som svarade mot deras Arbetsmarknadsutsikterna förväntningar. var goda för högskolestuderande fram till slutet av 1960-talet, men de forsämrades markant efter år 1970.

Sannolikt var ändå de strukturella förändringarna inom den högre utbildningen de viktigaste orsakerna till det minskande antalet studiemedels- Den i detta tagare. sammanhang viktigaste förändringen var utvecklingen av studerandegruppens sammansättning. Antalet äldre studerande i högskolan ökade kraftigt under 1970-talet. Detta berodde bl.a. på att personer över 25 år med yrkeslivserfarenhet fick behörighet till högskoleutbildning. År 1969 infördes också en ny studieordning vid filosofisk fakultet. Under en övergångsperiod var det emellertid möjligt att fortsätta att studera enligt den gamla studieordningen. Många tidigare studerande på filosofisk fakultet utnyttjade denna övergångsperiod till att fullfölja avbrutna studier eller till att bygga på tidigare innan utbildningar den nya studieordningen definitivt skulle förhindra detta. För att möta bl.a. dessa gruppers behov utökades vid denna tid den undervisning som gavs som kvállskurser m.m. Aldre studerande kunde således utan att avbryta ordinarie delanställning ta i högskoleutbildning. För dessa studerandegrupper var det inte nödvändigt att utnyttja studiemedel under utbildningstiden.

Flera undersökningar visar att yngre studerande utnyttjar studiemedel under utbildningstiden i högre grad än äldre studerande. En sådan undersökutfördes av studiestödsutredningen. Genom ning en samkörning av CSN:s studiestödsregister och SCB:s högskolestatistik framkom att ca 70 % av alla man och kvinnor under 25 år utnyttjade studiemedel höstterminen 1975. Vid samma tidpunkt var det bara 36 % av männen och 30 % av kvinnorna mellan 25 och 34 år som tog ut studiemedel. Mot denna och med bakgrund, hänsyn till vad som sagts tidigare, är nedgången i studiemedelsutnyttjande under av 1970-talet Höstterminen början lättforklarlig. 1966 var två tredjedelar av alla högskolestuderande under 25 år. Tio år senare var denna äldersgrupp i minoritet, 48 %, i högskolan. Utöver de orsaker, som nämnts ovan, vilka främjade äldres deltagande i skall även

högskoleutbildning

nämnas att de ungdomskullar som under 1970-talets inledande år vari högskoleålder var mindre än de kullar som fötts under 1940-talet och som korn till högskolan tidigare.

Studiestödsutredningen kunde också visa att det höstterminen 1975 fanns

förhållandevis stora skillnader i studiemedelsutnyttjande mellan studerande i olika utbildningar. I sjuksköterske- och

förskollärarutbildningarna tog

så gott som samtliga, 95 %, ut studiemedel. På humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet däremot var det knappt en tredjedel av alla studerande som utnyttjade studiemedel höstterminen 1975. Det var naturligtvis stora skillnader mellan sjuksköterske- och förskollärarutbildningarna å ena si-

dan och utbildningarna vid filosofisk och samhällsvetenskaplig fakultet å

den andra när det gällde de studerandes ålder. Tillströmningen av äldre studerande var starkast till de sistnämnda utbildningsområdena, och denna

skillnad i åldersstruktur är naturligtvis en del av förklaringen till att olikheterna i studiemedelsutnyttjande mellan de nämnda utbildningarna var så stora. Vid en jämförelse mellan studerande i samma åldersgrupp, under 25 år, kvarstod emellertid stora skillnader; 95 % av eleverna på sjuksköterske- och förskollärarutbildningarna men bara ca 60 % av de studerande på humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet tog ut studiemedel. De förra utbildningarna var förhållandevis korta med bunden undervisning de senare i allmänhet var längre och hade få timmar bunden under-

medan

visning.

Andelen studerande med studiemedel varierade även mellan olika studieorter. Detta berodde delvis på stora skillnaderi utbildningsutbud. Bland annat av denna orsak rådde också skillnader i ålderssammansättningen bland de studerande samtidigt som det var stora variationer mellan studieorterna när det gällde fördelningen mellan hel- och deltidsstudier. Andelen studiemedelstagare var som regel lägst i Stockholm, Uppsala och Lund - tre studieorter med brett utbildningsutbud och stora inslag av utbildning på filosofisk och samhällsvetenskaplig fakultet. Där fanns också ett förhållandevis differentierat näringsliv med utkomstmöjligheter för studerande och arbetsplatser med stort inslag av högutbildad arbetskraft, där arbetsgivaren uppmuntrade eller tolererade fortbildning och vidareutbildning av de anställda.

Skillnaderna i ñnansieringsvillkor för studerande på olika utbildningar kom även fram i en fråga som gällde den huvudsakliga finansieringen under utbildningstiden. Endast omkring hälften av de studerande på de fria fakulteterna angav studiemedel som huvudsaklig inkomstkälla. Vid övriga utbildningar, både inom och utom traditionella universitet och högskolor, uppgav ca 70 % av de studerande att studiemedel var den huvudsakliga studiefinansieringsformen.

Den uppgång i utnyttjande av studiemedlen som sedan har skett efter år 1975 kan på samma sätt som nedgången huvudsakligen hänföras till förändringar i studiexnönster. Högskolan har visserligen fortsatt att bli äldre, åtminstone fram till de allra senaste åren, men de äldre studerande som efter år 1969 återvände till högskolan för att fullfölja en tidigare påbörjad utbildning enligt den gamla studieordningen är numera borta. De äldre studerande i dag är därför i högre grad än i början av 1970-talet studerande som skall gå igenom en hel högskoleutbildning och har därmed också större behov att utnyttja den statliga studieñnansieringen.

I övrigt kan konstateras att det bland nybörjarna i högskolan har skett en kraftig förskjutning från icke sektorindelad till sektorindelad utbildning. Läsåret 1977/78 utgjorde högskolenybörjarna på icke sektorindelad utbildning (i sin helhet enstaka kurser) 48 % av alla högskolenybörjare. Läsåret 1984/85 hade denna andel minskat till 39 % (ej sektorindelad utbildning 1984/85 bestod vid denna tidpunkt till 88 % av enstaka kurser och till 12 % av fortbildningskurser för skolpersonal).

Aven för höstterminen 1985 har en samkörning mellan CSN:s studiestödsregister och SCB:s högskoleregister ägt rum. Vi har tidigare, i tabell 3.1, kunnat konstatera att studiemedelsutnyttjandet ökade med ca tio procentenheter mellan höstterminen 1975 och höstterminen 1985. De kanske viktigaste resultaten som kan utläsas av den senare samkörningen är att studerande på allmänna utbildningslinjer numera utnyttjar studiemedlen i förhållandevis stor utsträckning.

Tabell 3.2 Andelen studerande pä allmänna utbildningslinjer och enstaka kurser som utnyttjade áterbetalningspliktiga studiemedel höstterminen 1985. Fördelning på ålder och utbildningssektor. Utbildningsscktor for Ålder

Kalla: Samknrningav S(‘B:shogskolcregisterochCSN:sstudiesmdsreglstcr.

Skillnaderna mellan de olika utbildningssektorerna är påtagliga. Mer än fyra femtedelar av de studerande på sektorerna for vârdyrken och undervisningsyrken mot bara två tredjedelar av de studerande på utbildningssektorn for tekniska yrken som utnyttjade studiemedel tog ut återbetalningspliktiga studiemedel höstterminen 1985.

De skillnader som finns i studiemedelsutnyttjande mellan studerande på de olika yrkesutbildningssektorerna beror i huvudsak på olikheter i utbildningens genomförande, utbildningens längd och tillgången till anställningsmöjligheter. Inom både de tekniska rkena och vårdyrkena är inslagen av bunden utbildning stora. De som oljer utbildningen på heltid har därför inte stora möjligheter att arbeta vid sidan av studierna. Flera av vårdyrkena är dessutom jämförelsevis korta och genomströmningen är hög. De tekniska utbildningarna däremot är långa, och det är inte ovanligt att normalstudietiden överskrids. Studerande på tekniska yrken har i allmänhet relativt goda möjligheter att få inkomster vid sidan av studierna. Ytter-

ligare en faktor som bör nämnas är att den orda undersökningen avser ett

tillfälle, höstterminen 1985. Det är väl känt att benägenheten att ta ut studiemedel är störst under de forsta åren av en högskoleutbildning. Detta for med sig att andelen studiemedelstagare automatiskt blir högre for kortare utbildningar när man gör ett nedslag vid ett speciellt mättillfälle. Inom de längre utbildningarna finns alltid en grupp som har studerat under relativt lång tid och därför börjat finansiera sina studier på annat sätt.

Inom sektorn for administrativa, ekonomiska och sociala yrken, sektorn for undervisningsyrken samt sektorn for kultur- och informationsyrken ges större frihet for de studerande att lägga upp och bedriva sina studier än inom de två tidigare nämnda sektorerna. Utbildningarna är i allmänhet längre än inom sektorn for vårdyrken och kortare än inom sektorn for tekniska yrken; samtidigt kan arbetsmarknaden for studerande inom dessa sektorer vara något besvärligare än for studerande från de tekniska utbildningarna.

Resultaten från samkörningen bekräftar tidigare erfarenheter av att benägenheten att utnyttja studiemedel avtar med stigande ålder. När hänsyn tas också till åldern accentueras skillnaderna mellan de olika utbildningssektorerna. Endast en fjärdedel av de studerande som var 35 år eller äldre

på den tekniska sektorn tog ut återbetalningspliktiga studiemedel mot tre fjärdedelar av de studerande i samma åldersgrupp på sektorn for vårdyrken.

Av tabell 3.2 framgår även hur relativt sällsynt det är att studerande på enstaka kurser tar ut studiemedel. I synnerhet gäller detta de äldre studerande, där endast fem procent tog återbetalningspliktiga studiemedel höst terminen 1985. Totalt fanns då 20 000 studerande på enstaka kurser som var 35 år eller äldre.

Tabell 3.3 Andelen studerande med återbetalningspliktiga studiemedel höstterminen 1985. Fördelning på högskoleregion och typ av högskoleenhet.

Högskoleregion Univer- Tekn. Med. llandels« Kommu- Övrigt Anm. sitet högskola högskola högskola nal högsk.

Stockholm 37 62 78 45 75 621 I Inkl. högskolan För läraruthildn. Uppsala 52 67 504 - Lantl61)-“ brukshögskolan vtlnkl. Orehro

skolan i Lulca

Kalla: Samkörmng an S(B:s htigskulercglsler och USNIS studicslödsreglsurr.

Aven höstterminen 1985 kan vissa skillnader mellan studieorterna konstateras. När det gäller de traditionella universiteten är utnyttjandet av studiemedel vid universitetet i Stockholm mycket lågt i jämförelse med alla andra universitet medan utnyttjandet ar förhållandevis högt i Linköping och Umeå. Däremot är skillnaderna mellan studieorterna i övrigt inte påfallande stoüra. Undantag från detta påstående är den grupp som i tabell 3.3 benämns Ovrigt och som huvudsakligen innehåller de lokala högskolorna. Mönstret är egentligen detsamma som for de traditionella universiteten med det undantaget att Stockholm framstår som en ort med en av de högsta utnyttjandegraderna. Förklaringen till detta är att i Stockholm ingår bl.a. högskolan för lärarutbildning, där ca 57 % utnyttjar studiemedel, samt ett antal fackhögskolor med en utnyttjandegrad över 80 %.

Det ar mycket små skillnader mellan man och kvinnor när det gäller att utn ttja studiemedlen. Ett visst undantag får dock i det avseendet göras for

AES-sektorn, där kvinnorna i större utsträckning än männen tar ut återbe›

talningspliktiga studiemedel. I allmänhet är kvinnorna flitigare studie» medelstagare än männen, med undantag for sektorn for kultur- och infor-

mationsyrken och sektorn för vårdyrken, där utnyttjandet är ungefär detsamma for man och kvinnor.

Tabell 3.4 Andelen studerande på allmänna som höstterminen utbildningslinjer 1985 tog ut återbetalningspliktiga studiemedel. Fördelning på utbildningssektor, kön och ålder.

Utbildningssektor lör

administrativa, ekonomiska och undervisnings- kultur- och inforlckniska yrken sociala yrken vårdyrken yrken malionsyrkcn

Ålder m k m k m k m k m k

- 24 77 77 74 78 82 85 85 85 82 83

25-34 51 52 59 69 85 86 82 82 77 77

35- 23 35 44 64 73 77 58 68 48 46

Totalt 65 69 67 74 83 84 79 82 76 75

Kalla: Szimkuirmng u\ SCB:s liogskuleregister och CSNzs sludiesuidsregistcr.

Skillnaderna blir dock något större om hänsyn tas också till åldern. Inom den äldsta 35 år och äldre, tar kvinnorna gruppen, i betydligt större ut-

sträckning än männen ut de återbetalningspliktiga studiemedlen. Undan-

tag utgörs av dem som läser på sektorn for vårdyrken och sektorn for kultur- och informationsyrken.

Studiemedel är, som nämndes tidigare, viktigast i början av utbildningen. Många studerande får efter en tids studier sådana kunskaper och färdigheter att de kan deltidsarbeta inom det omrâde de utbildar sig for. Andra studerande tar anställningar även utanför sina framtida yrkesområden för att förbättra sin ekonomiska situation under studietiden. är Inledningsvis emellertid studiemedlen helt avgörande som ñnansieringskälla.

I de undersökningar som har utförts vid institutionen for pedagogik vid universitetet i Göteborg har studiefinansieringen för tre årskullar - 1948, 1953 och 1963 - undersökts. Undersökningarna är stickprovsundersökningar, men urvalet är tillräckligt stort (ca 10 000 per årskull) for att vara represen-

tativt. Undersökningsgrupperna avser personer som påbörjat en högskole-

utbildning senast vid 23 års ålder, och de innehåller därmed ungdomsstuderande och till övervägande delen studerande som är i början av sin utbildning.

Bland dem ur dessa åldersgrupper som påbörjat en traditionell högskole-

utbildning hade for årskullarna 1948 (påbörjat högskoleutbildning senast år 1971) och 1953 (påbörjat högskoleutbildning senast år 1976) 87 % utnytt-

jat studiemedel under hela eller en del av sin utbildningstid. Bland dem lödda år 1963 (påbörjat högskoleutbildning senast år 1986) var det hela 91 % som haft studiemedel. Resultaten visar att dessa i ungdomsstuderande mycket stor utsträckning utnyttjat studiemedel. Utvecklingen synes dessutom gå i riktning mot än högre utnyttjande än tidigare. Likartade resultat redovisas också av Lars Ricknell i hans studie över elever ur treavgångna och fyraårigt gymnasium åren 1980 och 1982 (Ricknell, Lars: Studielån i gymnasieskolan och sysselsättning efter avslutad skolgång). Omkring 90 % av de elever som gått vidare till högskolan har studiemedel. utnyttjat

Knappt hälften av dessa har utnyttjat enbart studiemedel och de övriga studiemedel tillsammans med andra ñnansieringskällor.

Sammanfattningsvis kan man säga att de studerande på eftergymnasial nivå, som har studerat för en fullständig utbildning, i mycket stor utsträckning har använt studiemedelssystemet som fmansieringskälla under studietiden. Studiemedlen har störst betydelse under studiernas inledningsskeden. Däremot finansierar många studerande framför allt mot slutet av studietiden åtminstone delvis sina studier på annat sätt. Det finns skillnader i utnyttjande mellan olika utbildningar; studerande på utbildningar med bunden studiegång utnyttjar studiemedlen mer än andra studerande. De skillnader som kan noteras över tiden hänger mer samman med förandringar i studiemönster och förändringar på arbetsmarknaden än med förändringar i studiemedlens värde. En viss betydelse i inställningen till om man skall utnyttja studiemedel eller ej har naturligtvis den studerandes uppfattning om hur bra eller dåliga studiemedlen är. Under lång tid har denna inställning varit relativt oförändrad.

3.2.3 Utbildning på gymnasial nivå

Vi har inledningsvis nämnt att utnyttjandet av studiemedel for utbildning under högskolenivå har fått förhållandevis stora proportioner.

Tabell 3.5 Antal elever 20 år och äldre i gymnasieskolan, komvux och folkhögskolan höstterminerna 1972, 1975, 1978, 1981 och 1984 samt antalet studerande över 20 är i gymnasial utbildning med återbetalningspliktiga studiemedel.

Anm: Uppgift/erna om iblkhögskolan avser resp, iir. Källa: Utbildningsswtistisk årsbok 1986, Statistiska meddelanden LI 1983:13, Statistiska meddelanden U 1979:28. CSN-rapporterna Studiestödssuttistik l965/66-1977/78,Studiestödsstatistik 1978/79-l982/83och Studiestöd 1984/85. “Uppgiften avser höstterminen 1983_ muntligt från SCB. Något lärre för 1984. 2’ Vid denna tidpunkt utgick län ur allmänna studielånefonden.

Antalet elever över 20 år på gymnasial nivå har inte förändrats i någon större utsträckning sedan början av 1970-talet; i folkhögskolan är antalet nästan helt stabilt, däremot var det en relativt stor ökning inom komvux fram till år 1978. Denna ökning ägde rum samtidigt som antalet äldre elever i gymnasieskolan minskade. Under 1980-talet har utvecklingen vänt, så att antalet elever över 20 år har ökat inom gymnasieskolan och minskat inom komvux. I stort innebär dessa svängningar inga större förändringar av det totala antalet elever.

Däremot har andelen elever över 20 år som utnyttjar

återbetalningspliktiga

studiemedel ökat från ca 20 % till 40 % sedan år 1975. Som jämförelse kan nämnas att den nivå kring 18 000 som uppnås år 1975 uppnåddes redan under det första läsåret, för vilket 1973/74, det var möjligt att få studiemedel för gymnasiala studier. Den stora förändringen inträffar mellan åren 1978 och 1981, och den då uppnådda nivån har sedan dess behållits. Bakgrunden till denna stora förändring var att arbetsmarknadsstyrelsen blev mer restriktiv i sin bedömning beträffande vilka studerande som skulle få utbildningsbidrag. Budgetåret 1979/80 påbörjade 26 000 personer inutbildning om det reguljära skolväsendet (komvux, folkhögskolan och gymnasieskolan) med utbildningsbidrag. Budgetåret 1980/81 var antalet nere i 9 900.

Det finns ingen statistik som redovisar i vilken vuxna elever i utsträckning gymnasiala studier går vidare till efter fullbordade stu-

högskoleutbildning

dier. En viss uppfattning om fortsatt studiemedelsbehov får man emellertid

av de elevuppföljningar som har av teoretiska kurser i komvux orts höstterminen 1976. Uppföljningen ordes år 1980 och urvalet av elever

i gymnasieskolkurser omfattade 1 810 personer.

Omkring 25 % av dem som höstterminen 1976 läste på komvux gymnasiekurser utnyttjade statligt studiestöd, i viss utsträckning och i kombination med eget arbete eller enbart statligt studiestöd

(urvalsundersökning-

ens resultat har räknats upp för att gälla i komvux teosamtliga deltagare retiska kurser). Omkring 4 290 (9 %) utnyttjade enbart ca 475 studiemedel, (1 %) utnyttjade det särskilda vuxenstudiestödet och ca 1 900 (4 %) studerade med

utbildningsbidrag.

Omkring 30 % av hela den undersökta gruppen, dvs. av alla studerande på både grundskole- och gymnasieskolenivå, uppgav att avsikten med deras komvuxstudier hade varit att studera vidare. Under alltså ca mätveckan, fyra år efter komvuxstudierna, var det 37 % som verkligen studerade. Bland dem som höstterminen 1976 hade gått på komvux gymnasiala kurser studerade 32 % (5 337) av männen och 46 % (14 193) av kvinnorna. De komvuxelever som hösten 1976 hade läst på grundskolekurser studerade i mindre utsträckning än eleverna på gymnasieskolekurserna 27 % fyra år senare; (2 798) av männen och 35 % (8 757) av kvinnorna. Ungefär en tredjedel av de komvuxelever som år 1976 studerade på gymnasial nivå och som studerade under mätveckan studerade på högskolan. Motsvarande andel för dem på grundskolekurser i komvux år 1976 var ca 18 %.

Det är inte möjligt att fastställa hur många av dem som uppbar studiemedel under komvuxtiden, som avsåg och också gick vidare till högskoleutbildning. Utgår man ändå från att en tredjedel också av dem fortsatte till en

högskoleutbildning skulle enligt de uppgifter som ges i undersökningen drygt 1 400 av dem som finansierade sinukomvuxutbildning enbart med stu-

diemedel fortsätta till högskolestudier. Overför vi detta resonemang till det elevantal som fanns höstterminen 1984 - ca 41 000 studerande på gymnasial nivå med studiemedel - skulle alltså cirka 13 600 av dessa fortsätta i högskolan efter avslutad gymnasial utbildning.

Dessa siffror är givetvis inget annat än ett försök att ge någon uppskattning

av storleksförhållandena. Under vårt arbete har, bl.a.genom den studieme-

delskampanj som påbörjades i Orebro hösten 1985, ca 1 300 brev kommit oss tillhanda. Flertalet av dessa utgörs av påskrivna, uttafärdigstencilerade landen, men en del studiemedelstagare har också berättat om sin egen situation. Den bild som framkommer av dessa brev verifierar till en del ovanstående räkneexem el. Det är vanligt att de som studerat med studiemedel på gymnasial nivå ortsätter med högskolestudier. Samma har uppfattning vi också fått vid våra besök hos studentkårerna. I synnerhet vid utpräglade

kvinnoutbildningar kommer detta mönster fram. En kvinna i 25-30-årsåldern påbörjar studier på gymnasial nivå. Studiemedel, ofta kompletterat med barntillägg, utgör enda sättet att finansiera utbildningen. Ambitionerna, som ofta fullföljs, år en högskoleutbildning riktad mot yrkesområden med vanligtvis låga löner.

Bilden av de vuxna som läser på komvux på grundskolenivå år om möjligt ännu mer svår att teckna. Av den redovisade elevuppföljningen framgår att det finns elever på komvux grundskolekurser som fortsätter till en högskoleutbildning. Vid studiemedelsnämnden i Stockholm har för vår räkning en undersökning utförts som gållerjust studerande på grundskolenivå. Undersökningen omfattar 47 personer vid två komvuxenheter som höstterminen 1982 påbörjade grundskolestudier och som hade studiemedel. Fram till höstterminen 1986 hade ungefär hälften av dem haft studiemedel för högst tre terminers studier. Endast fem av eleverna hade studieskuld för någon termins studier på högskolenivå. Resultaten från denna undersökning är alltför begränsad för att ge underlag för mer generella ställningstaganden. Förhållandena i Stockholm år dessutom annorlunda än förhållandena i landet i övrigt. Tillsammans med uppgifterna från SCB:s elevuppföljning vågar man ändå påstå, att det år en klar minoritet av dem som tar studiemedel for grundskolekurser som också tar ut studiemedel för studier på högskolenivå.

3.3 Studiemedel och rekrytering

3.3.1 Allmänt

Ett av studiemedelssystemets viktigaste syften år att bereda faktiska möjtill studier för så breda grupper i samhället som möjligt. Ekonoligheter miska, sociala och geografiska faktorer liksom även ålder och kön skall således genom studiemedelssystemet få minskad betydelse när det gäller samav de studerande i utbildningar efter den obligatoriska skomansättningen lan. Detta i regeringens proposition 1964:138 angående stuslogs fast redan diesocialt stöd till studerande ungdom, där det också anfördes att den statliga studiehjälpen var ett av de effektivaste medlen för att påverka rekryteringen till olika utbildningsvägar ovanför den obligatoriska skolan.

Hur studiefinansieringen löses för den enskilde är givetvis av stor betydelse för rekryteringen till olika utbildningar. Det år emellertid också viktigt att minnas, att rekryteringen även beror på andra orsaker: utformningen av underliggande utbildnin ssystem, behörighetsbeståmmelser, förväntningarna på de möjligheter til anställning och lön som den tänkta utbildningen utbildningstradition i hemmet m.m. Aven demografiska förandger liksom ringar kan påverka rekryteringen.

3.3.2 Socialt ursprung för avgångna från gymnasier och nybörjare på högskolan

I vår tidigare nämnda rapport, Studerandepopulation och arbetsmarknad,

har vi pekat på att de satsningar som har orts från samhällets sida för att

bryta traditionella rekryteringsmönster i viss utsträckning har lyckats. Genom reformering av den obligatoriska skolan blev det under 1960-talet och början av 1970-talet mer vanligt att barn från lägre socialgrupper till gymnasial utbildning och därefter i ökad omfattning också gick vidare till universitets- och högskoleutbildning. Denna positiva utveckling har emellertid inte fortsatt fram till i dag.

De flesta ungdomar som i dag lämnar grundskolan fortsätter till gymnasieskolan. Det finns emellertid stora skillnader mellan elever från olika so-

ciala grupper beträffande linjeval i gymnasieskolan. De som kommer från hem där föräldrarna har en högskoleutbildning är kraftigt överrepresem terade på de tre- och fyraåriga linjerna och kraftigt underrepresenterade på de tvååriga yrkesinriktade linjerna. För ungdomar från hem där föräldrarna är icke yrkesutbildade arbetare gäller det motsatta förhållandet; de är kraftigt underrepresenterade på de tre- och fyraåriga linjerna. Eftersom linjevalet i gymnasieskolan har stor betydelse för valet av verksamhet efter gymnasieskolan leder bl.a. denna snedfordelning i linjeval också till att den sociala fördelningen bland nybörjarna i högskolan blir mycket ojämn.

Tabell 3.6 Övergangsfrekvensen till högskolan inom 3,5 år för elever som avgick från gymnasieskolan med fullföljd utbildning varen 1978. Fördelning efter social bakgrund och kön.

Föräldrarnas yrke/utbildning Övergångsfrekvens

Källa: Utbildningsstutislisk årsbok l986.

De studerande som går över direkt från gymnasieskolan till högskolan utgör dock bara en del av nybörjarna i högskolan, även om den gruppen för närvarande ökar. Under perioden 1964/65-1976/77 kom en ökande andel av de forsta gången inskrivna vid universitet och högskolor från arbetarhem samtidigt som andelen studerande från akademikerhem minskade. Den utjämning av sociala skillnader, som dessa uppgifter antyder, var i första hand koncentrerad till de fria fakulteterna och bland dessa till de filosofiska fakulteterna. Fortfarande var det emellertid också så, att andelen av alla ungdomar från arbetarhem som gick vidare till högskoleutbildning var liten ijämforelse med andra grupper.

I det avseendet har inte heller några större förändringar ägt rum efter hög skolereformen. Elever från akademikerhem påbörjar fortfarande högskoleutbildning i större omfattning än elever från arbetarhem. Samtidigt måste man dock konstatera att ser man till hela studerandepopulationen, så kommer trots allt ca en tredjedel av högskolans nybörjare från arbetarhem.

De förändringar som har inträffat under senare tid pekar dock mot att en allt mindre andel av de högskolestuderande kommer från arbetarhem. Man måste dock minnas att socialgruppsfördelningen i samhället förändras, även om det inte sker så snabbt att det kan motivera hela den förändring som framgår av tabell 3.7.

Tabell 3.7 Social bakgrund för nybörjare i högskolan, 34 år eller yngre, läsaren 1977/78-198283.

Social bakgrund i procent Antal varav enstaka kmiseri Akade- llögre Övriga Yrkesut- Övriga miker tjänste- tjänste- bildade arbetare

l Fördelningenmellanolika socialgruppcrpaenstakakurserar ungcliir densammasomförsamtliganybörjare1bugs-kulan. Anm: Medhögskolaavseshar duutbildningursomsedanreformenar 1977 ingar 1hogskolebegn-ppel. Kalla: SCB.U 20SM 8501.

Bland nybörjare under 25 år är andelen från arbetarhem ännu lägre an bland nybörjare under 34 år, och skillnaderna ökar snabbare i den yngre åldersgruppen. Detta konstaterande innebar att de sociala klyftorna bland yngre högskolestuderande tenderar att öka, medan de vuxna (25-34 år) uppvisar en något jämnare rekrytering. Skillnaderna mellan olika utbildningssektorer är förhållandevis stora.

De utbildningar som blev högskoleutbildningar i och med reformen år 1977 - och som i studiesocialt avseende jämställdes med universiteten genom studiemedelsreformen - har i allmänhet en social rekrytering som skiljer sig betydligt från de gamla högskoleutbildningarna vid universitet och högskolor. Andelen nybörjare med arbetarbakgrund är större och andelen nybörjare med akademikerbakgrund är mindre i de år 1977 tillkomna utbildningarna än i de gamla högskoleutbildningarna.

3.3.3 Män och kvinnori högskolan

Under tvâ decennier har högskolan förvandlats till en kvinnohögskola. Andelen kvinnor i högskoleutbildning ökade från ca 37 % höstterminen 1966 till ca 56 % höstterminen 1985. Till stor del sammanfaller ökningen med högskolereformen år 1977, då flera utbildnin ar med kvinnoövervikt fördes in i högskolan. Först år 1978, dvs. efter re ormens genomförande, utgör kvinnorna majoriteten av alla högskolestuderande, men ökningen av andelen kvinnor påbörjades redan fore högskolereformen.

Det finns fortfarande mycket stora skillnader mellan vilka utbildningar som män resp. kvinnor går igenom på högskolan. De två faktorer som kanske haft störst betydelse för utvecklingen inom högskolan när det gäller kvinnornas deltagande är dels den redan nämnda högskolereformen, dels förändringen i studiemönstret. Kvinnorna utnyttjade i mycket stor utsträckning förändringarna på filosofisk fakultet i slutet av 1960-talet, vilket gav dem möjligheter att studera på deltid eller på kvällstid och som också innebar att de inte läste for en hel examen.

3.3.4 Geografisk rekrytering

Tillkomsten av universiteteti Umeå samt universitetsñlialerna i Karlstad, Växjö, Linköping och Orebro innebar att studerandefrekvensen inom dessa utbildningsenheters narområden ökade snabbare under 1970-talet än inom de traditionella universitetens och högskolornas närområden.

Genomförandet av högskolereformen år 1977 innebar att bl.a. utbildning, som tidigare gavs på de fria fakultetema, blev tillgänglig på ett stort antal orter. Enjämförelse mellan läsåren 1975/76 och 1978/79, dvs. omedelbart fore och omedelbart efter högskolereformen, visar att den regionala rekryteringen till universitet och högskolor blev avsevärt jämnare. Någon större utjämning i den regionala rekryteringen har därefter inte ägt rum.

3.8.5 Studiemedlens betydelse för rekrytering till högskoleutbildning

Rekryteringen till högskoleutbildning har genomgått dramatiska förändringar under den tjugoårsperiod som studiemedelssystemet har varit i kraft. I vår rapport Studerandepopulation och arbetsmarknad, redovisade vi den kraftiga volymökning som ägt rum till följd av bl.a. flera utbildningspolitiska reformer. Vi har även i detta kapitel, samt mer utförligt i rapporten, redovisat hur kvinnorna numera är i majoritet bland de högskolestuderande och hur högskolereformen medverkat till att den geografiska rekryteringen till högre utbildning blivit jämnare. Ett inslag i utvecklingen av rekryteringen som åtminstone delvis förvånar är att den sociala utjämningen verkar ha stagnerat och kanske till och med vänts i sin motsats.

Vi har i inledningen av detta kapitel pekat på att rekryteringen påverkas av en mängd olika faktorer, och att sambanden mellan just studiemedlen och inte alltid är vare eller enkla. rekryteringen sig entydiga I projektet Studiestöd och postgymnasial utbildning, institutionen för pedagogik vid Göteborgs universitet, har sedan våren 1980 pågått forskning om studiemedlens betydelse för olika individer. Undersökningarna baserar sig på uppgifter om personer födda åren 1948, 1953 och 1963. De utförda studierna har begränsats till dem som påbörjat högskoleutbildning senast vid 23 års ålder. Undersökningsresultaten redovisas i rapporten Studiemedel - medel förjämlikhet?

Ett resultat som bör nämnas inledningsvis gäller hur den sociala filtreringen till högre utbildning äger rum. Vi har tidigare redovisat hur den studiesociala utredningens undersökningar ledde till slutsatsen, att orsakerna till den sociala snedfördelningen i högskolan huvudsakligen berodde på faktorer i underliggande utbildningssystem. Det var redan vid övergången till nasiet, och till en del redan vid övergången till realskolan, som grunden ör den ojämna sociala sammansättningen i högskolan lades.

Författarna till rapporten, Allan Svensson och Sven-Eric Reuterberg, konstaterar att också deras resultat visar på en stark social selektion vid övergången till gymnasieskolan. Denna selektion sker i två steg: dels beträffande beslutet att börja i gymnasieskolan, dels i själva linjevalet. Svensson och Reuterberg kan emellertid konstatera från resultaten av sina undersökningar av dem som är födda år 1963 att den sociala selektionen vid övergången till gymnasieskolan inte längre räcker för att förklara den starka sociala selektionen vid övergången till högskolan. Det sker också en väsentlig selektion i övergången från gymnasieskola till traditionell högskoleutbildning.

En sådan förändring i rekryteringsmönstret innebär naturligtvis att utformningen av studieñnansieringssystemet på högskolenivå mer direkt kan inverka på rekryteringen. De ungdomar som överväger att påbörja en högskoleutbildning har givetvis större anledning att påverkas av just möjligheterna att finansiera sin högskoleutbildning än vad ungdomar på underliggande nivåer har.

I Svenssons och Reuterbergs undersökningar av de tre årskullarna 1948, 1953 och 1963 ingick också en fråga som direkt berörde studiemedlens rekryteringseffekter. Frågan gällde om de studerande skulle ha påbörjat högskolestudier även om det inte hade funnits några statliga studiemedel att tillgå vid studiernas början.

Tabell 3.8 Andelen studerande som hade resp. inte hade pabörjat traditionella högskolestudier även utan tillgång till statliga studiemedel. Årskullarna 1948, 1953 och 1963.

Kalla: Svensson/Ruulerberg,Studiemedel - medel lörjamlikhel?

De två nejalternativen ökar successivt och pekar således mot att studiemedlen har fått en allt större betydelse för de studerandes beslut att påbörja en högskoleutbildning. En förklaring till denna utveckling kan vara att de studerande i minskad utsträckning kunnat lita till stöd från föräldrarna. För en sådan tolkning talar att studiemedlens betydelse ökade främst bland ungdomar från högre socialgrupper mellan årskullarna 1948 och 1953. Mellan årsskullarna 1953 och 1963 ökade studiemedlens betydelse främst bland ungdomar från lägre socialgrupper. Reallönesänkningarna omfattade de högre socialgrupperna redan under 1970-talet medan de omfattade de lägre socialgrupperna försti början av 1980-talet.

Undersökningen av årskullen 1963 är av störst intresse i detta sammanhang dels därför att de ungdomar som undersökningen omfattar har svarat på enkäten i närmare anslutning till sina beslut om fortsatta studier, dels därför att den årskullen studerar i högskolan efter högskolereformen.

Resultaten visar, att studiemedlens rekryteringseffekt har varit starkare för kvinnor än för män och starkare för studerande som påbörjat studier pä de nya högskoleutbildningarna än för studerande på traditionella högskoleutbildningar. Undersökningen om de studerande från årskull 1963 bekräftar också de tidigare undersökningarnas resultat att studiemedlen har större betydelse For de studerande som kommer från lägre socialklasser än för studerande som kommer från högre socialklasser. Som framgår av tabell 3.9 är det sålunda hälften av de studerande från grupp H] som troligen eller säkerligen inte påbörjat högskolestudier utan tillgång till studiemedel. Motsvarande andel för grupp I utgör en fjärdedel.

Tabell 3.9 Andelen studerande som hade resp. inte hade påbörjat högskolestudier även utan statliga studiemedel. Årskull 1963. Fördelning på socialgrupper. Socialgrupp

Kalla: Svensson/knutarrbn-rg, Studiemedel- medelliirjamlikheti

I vilken grad studiemedlens möjligheter att utjämna den sociala fördelningen vid rekryteringen har ökat eller minskat kan diskuteras. I den aldsta årskullen, de födda år 1948, var det bara 12 % av de studerande fran socialgrupp I som angav att de inte skulle ha påbörjat högskolestudier om studiemedelssystemet inte funnits. I årskull 1963 har denna andel i socialgrupp I fördubblats. Motsvarande siffror for de sammanslagna grupperna H och HI är 34 och 39 %. Onekligen har studiemedlens betydelse i socialgrupp

I ökat mycket kraftigt, men fortfarande har de avort störst betydelse for de

lägre socialgrupperna. Nära hälften av de studerande från socialgrupp III ur årskull 1963 skulle som nämnts inte ha gått till högskolestudier om studiemedelssystemet inte funnits.

3.4 Studiemedlens storlek

3.4.1 Allmänt

Studiemedlens storlek har diskuterats med varierande intensitet under i stort sett hela perioden från år 1965 fram till i dag. I bl.a. mitten på 1970talet krävde de studerandes organisationer att studiemedelsbeloppet skulle höjas, därför att det inte ansågs vara möjligt att bedriva effektiva studier med enbart studiemedel. I den debatt som nu pågår är argumenten ungefär desamma. De studerande måste arbeta vid sidan av studierna, vilket inverkar menligt på studieresultaten. I olika beräkningar visas därvid på hur studerande med enbart studiemedel som ñnansieringskälla går med underskott varje månad.

Det totala belopp som utgår i studiemedel är naturligtvis av stor betydelse for hur studiemedlen verkar som rekryteringsinstrument. Om studiemedelsbeloppen år så låga, att de studerande får alltför låg standard under utbildningstiden eller tvingas till alltför omfattande arbete vid sidan av studierna finns uppenbar risk for att många som har förutsättningar att klara utbildningen avstår av ekonomiska skäl. Samtidigt har studiemedelsbeloppets storlek stor betydelse också för hur stor den totala skuldsattningen kommer att bli. Det är också en viktig komponent för hur stora statens utgifter och kostnader för studiefinansieringen blir.

3.4.2 Den ursprungliga nivån

Den studiesociala utredningen ansåg att det var nödvändigt att sätta en maximigräns for hur mycket en studerande skulle kunna få ut i studieme-

del. Maximibeloppet skulle fastställas med hänsyn till de studerandes stu diekostnader. Med studiekostnader avsåg den studiesociala utredningen de utgifter som den studerande faktiskt hade, oavsett om utgifterna bestreds av honom själv eller av någon annan.

Det är svårt att mäta faktiska studiekostnader. Den studiesociala utred ningen grundade sina överväganden om studiekostnaderna på uppgifter från den studentekonomiska undersökningen, som belyste situationen läs året 1956/57. En egen planerad studie, som skulle belysa förhållandena for dem som examinerats 1959/60, visade sig så svår att genomföra att den alde rig kom till stånd.

Vid fastställandet av maximibeloppet diskuterade utredningen tre grupper: ensamstående utan barn, gifta studerande utan barn och studerande med barn.

Enligt utredningen borde maximibeloppet för studiemedel bestämmas både med hänsyn till de genomsnittliga studiekostnaderna vid högre studier och med hänsyn till konsumtionsnivån hos övriga grupper i samhället. Utredningens överväganden ledde fram till ett forslag om ett maximibeloppet på ca 6 500 kr. per år eller 3 250 kr. per termin för en studerande utan försörj» ningsplikt och för gift studerande utan barn.

Detta föreslagna maximibelopp skulle enligt utredningen vara otillräckligt för studerande med barn. Utredningen ansåg därför att studiemedlen skulle kunna förstärkas med ett barntillägg —också som lån - till studerande som vårdnaden om barn eller var pliktig utge lagstadgat underhållsbidrag

hzlide ti lbarn.

För att värdesäkra studiemedlen förordade utredningen en metod med automatisk indexreglering. Maximibeloppet for studiemedel › liksom för barntillägg ~ skulle uttryckas som procent av basbeloppet. De föreslagna ca 3 250 kr. per termin motsvarade ungefär 70 % av basbeloppet.

3.4.3 Tidigare förslag till förändringar

1968 års studiemedelsutredning (SOU 1971:87) ägnade sig ingående åt bo» endekostnadernas andel av studiemedlen. Enligt SCB steg boendekostnaden, exkl. bränsle och lyse, med ca 25 % under tiden den 1 juli 1968 - den 30 juni 1971. Totalindexet - som också speglar studiemedelsbeloppets utveck- - samma ling steg under period med bara 17 %. Det antogs att studerande som hyrde uthyrningsrum eller lägenhet hade fått vidkännas ungefär samma höjning av boendekostnaderna som andra grupper på hyresmarknaden.

Denna utveckling på hyresmarknaden - tillsammans med det förhållandet att tidigare ränte- och amorteringsfria lån for studentbostadsbyggandet skulle avvecklas - i ökade boendekostnader för de studeantogs ge utslag rande. De studerande, i varje fall de som hyrde studentbostad, skulle få vid kännas en successiv försämring av sin standard. En allt större andel av stu› diemedlen skulle gå till hyran om inte totalbeloppet i studiemedlen justera; des eller boendekostnaderna bringades ned.

Utredningen diskuterade tre möjliga alternativ för att kompensera de studerande för ökade boendekostnader. Två av alternativen avsåg bostadstilL lägg inom studiemedelssystemet, men avvisades som svåradministrerade och svårkontrollerbara.

Studiemedelsutredningen ansåg att det tredje alternativet, en generell höjning au studiemedelsbeloppet, var den lösning som borde eftersträvas för att

ge kompensation för de ökade boendekostnaderna. En förändring av studiemedelsbeloppet skulle inte ändra på studiemedelssystemets princip om schablonmässiga belopp; en generell höjning var att föredra även ur administrativ synvinkel.

Närmare 30 % av de studerande bodde i studentbostad - fler beräkmanga nades någon gäng under studietiden bo i sådan bostad. Därför ansågs det rimligt att utgå från utvecklingen av hyreskostnaderna i studentbostäder när man diskuterade en lämplig nivå på studiemedlens totalbelopp. Studiemedelsutredningen förordade att totalbeloppet per termin justerades till 75 % av basbeloppet.

Den år 1975 tillsatta studiestödsutredningen ansåg att studiemedlen, trots basbeloppsanknytningen, inte varit helt värdebeständiga. I likhet med 1968 års studiemedelsutredning ansåg studiestödsutredningen att den främsta orsaken härtill var att konsumentprisindex för boendekostnader, men också för livsmedel, hade stigit snabbare än det totalindex som ligger till grund för basbeloppets storlek. Enligt utredningens bedömning krävdes en höjning av totalbeloppet till 150 % av basbeloppet för att återställa 1965 års köpkraft.

Om hänsyn dessutom skulle tas till standardförbättringen för motsvarande grupper borde totalbeloppet enligt utredningen uppgå till ca 200 % av basbeloppet. Samtliga remissinstanser som yttrade sig om totalbeloppet ansåg att det borde höjas. Remissopinionen var splittrad mellan en höjning till 150 och en höjning till 200 % av basbeloppet. På grund av de stora kostnaderna för förslaget fick studiestödsutredningen i tilläggsdirektiv besked om att några större kostnadskrävande reformer inte kunde medges. Studiestödsutföreslog därför en höjning av totalbeloppet till 145 % av bashe-

fedningen öppet

3.4.4 Vetenskapliga undersökningar av tillräckligheten

I avsnitt 3.3.6 har vi redovisat en del av resultaten från de undersökningar som har utförts inom ramen för projektet Studiestöd och postgymnasial utbildning (institutionen for pedagogik vid universiteteti Göteborg).

I dessa undersökningar berörs också totalbeloppets storlek genom en fråga av följande lydelse:

I vilken utsträckning kan/kunde du finansiera dina studier med hjälp av

statliga studiemedel?

Jämför man de studerande från årskullarna 1948, 1953 och 1963, som studerat på traditionella högskoleutbildningar, finner man att det inte har skett några dramatiska förändringar över tiden. En knapp tredjedel av de studerande anser att de har kunnat finansiera sina studier i full utsträckning, och ungefär hälften av de studerande anser att de har kunnat finansiera sina studier i stor utsträckning (75 %) med studiemedel.

En viss förändring inträffade dock mellan årsklasserna 1948 och 1953. Resultatet ligger väl i linje med vad som tidigare är känt. De som ingick i undersökningen från årsklass 1953 har påbörjat högskolestudier senast år 1976. Det var i mitten av 1970-talet, som debatten om studiemedlens otillräcklighet var som starkast, före den debatt som nu pågår, och de högskolestuderande födda år 1953 ansåg i mindre utsträckning än de födda år 1948 att studiemedlen räckte till. Bland de studerande ur den yngsta årsklassen, de som är födda år 1963, är inställningen till studiemedlens tillräcklighet i det närmaste lika positiv som i årsklass 1948.

Tabell 3.10 Högskolestuderande i traditionella högskoleutbildningar ur arskullarna 1948, 1953 och I963. Fördelning efter i hur hög grad studiemedlen räckt till för att finansiera studierna.

Kalla: Svi-nssoitllu-uturbierg, Suldienu-dc]vmodelllirjunilikhcl?

Svenssons/Reuterbergs undersökningar är urvalsundersökningar. De stu«

derandes uppfattning om studiemedlens tillräcklighet anges genom svar pa

fyra fasta alternativ. De resultat som kommer fram hos Svensson/Reuter* berg kan enligt vår uppfattning väl ligga till grund for en bedömning av till* räckligheten hos studiemedlen. Vi kan till att börja med konstatera att ca en tredjedel av de studerande anger att de kan klara sig i full utsträckning på studiemedlen. Den andelen har varit konstant över åren, varfor man kan utgå från att ungefär var tredje studerande inte upplever allt for stora pro» blem att finansiera sina studier; de klarar sig på studiemedlen.

Den största av de fyra undergrupperna i svarsalternativen är den, där de studerande anger att de klarar sig i stor utsträckning. Stor utsträckning innebär att studiemedlen svarar för ca 75 % av kostnaderna. Mellan 20 och 30 % har under de olika undersökningsåren uppgett att studiemedlen i mindre grad än 75 % räckt till for att finansiera studierna.

Ambitionerna bakom studiemedelsreformen när den infördes var, som nämnts i avsnitt 3.2.1, att de som behövde hjälp for att finansiera sina studier skulle få tillräckliga medel for detta. Mot den bakgrunden är det inte tillfyllest om en stor del av de studerande upplever att de måste klara en fjärdedel (eller mer) av sina kostnader på annat sätt. Det är emellertid också nödvändigt att hålla i minnet, att undersökningstekniken innebär att frågorna har ställts i efterhand för de två äldsta grupperna. Det är därför fullt möjligt att de som svarat har uppskattat hur studiemedlen har räckt till under hela studietiden. I så fall kan ytterligare en faktor, utöver till; räckligheten, ha kommit med i bedömningen. De studerande kan ha valt att ta anställning kortare eller läng-re tid. Sammantaget for hela studietiden har då studiemedlen inte räckt till; man har finansierat en del av sina studier med arbete, men det går inte att utläsa om de studerande arbetade för att få lägre skuld eller for att få mer pengar under studietiden.

Detta resonemang kan emellertid inte föras när det gäller den yngsta åldersklassen. De studerande i denna grupp har fått svara på frågorna under sina forsta år på högskolan, dvs. under en tid då de allra flesta studerande verkligen utnyttjar studiemedel. Eftersom skillnaderna mellan årsklasserna i inställningen till studiemedlens tillräcklighet inte är så stora är det inte heller rimligt att föra resonemanget for de äldsta grupperna. Vi kan såutgå från att de studerandes bedömningar i huvudsak speglar verklig-

ledes eten.

Undersökningen av årsklassen 1963 omfattar även de utbildningar som fordes till högskolan i samband med reformen år 1977. Skillnaderna i bedömningen av studiemedlens tillräcklighet är inte stora mellan studerande på traditionella och nya högskoleutbildningar. 79 % av de studerande i traditionella högskoleutbildningar och 77 % av de studerande i nya högskoleutbildningar anser att de i full eller stor utsträckning kan finansiera sina studier med hjälp av studiemedel. Det finns inte heller några större skillnader mellan män och kvinnor eller mellan studerande med olika social bakgrund.

Svensson/Reuterberg har också i sin undersökning av dem födda år 1963 kunnat ställa frågor till ungdomar som inte har gått vidare och som inte heller har för avsikt att gå vidare till högskolestudier. Vid en rangordning av de olika hinder som kunde anges som skäl för valet att inte gå vidare till högskolestudier framstår de studiefinansiella skälen som mycket betydelsefulla. Vid redovisningen av resultaten koncentrerar sig författarna i detta avseende till dem som gått igenom en gymnasielinje.

Det vanligast förekommande hindret är rädslan för studieskulder, och det näst vanligaste är att de tillfrågade uppger att de inte skulle kunna försörja sig på studiemedlen. Samstämmigheten är stor mellan studerande från olika gymnasiala utbildningar, men studerande från tvååriga linjer har i större utsträckning än övriga angett att de inte skulle kunna försörja sig på studiemedlen. Svensson/Reuterberg förklarar detta med att dessa elever på andra frågor visat, att de i allmänhet har längre till närmaste högskola och att de har besvärligare familjeförhållanden; två förhållanden som gör att det är dyrare för dem att bedriva studier.

Det finns inga skillnader mellan män och kvinnor när det gäller angivna studiehinder. Likheterna är också stora mellan ungdomar från olika socialgrupper, men ungdomar från de lägre socialgrupperna anger oftare än övriga att de inte skulle klara sig på studiemedlen.

Sammanfattningsvis kan så långt konstateras att studiemedlen, vilket vi redovisade i avsnitt 3.2.2. utgör den helt dominerande formen av studieñnansiering, och att de för den helt övervägande delen av de studerande också räcker i full eller stor utsträckning för att finansiera kostnaderna under studietiden. Samtidigt är det uppenbart att studiemedlen ändå inte är tillräckligt stora för att alla som vill skall kunna studera på heltid utan extrainkomster eller ekonomiska tillskott av olika slag. 1968 års studiemedelsutredning och studiestödsutredningen har vid olika tidpunkter föreslagit

kraftiga höjningar av totalbeloppet. Vissa höjningar har också skett, från

ursprungliga 140 till nuvarande 145 % av basbeloppet. Aven CSN har under en följd av år i sina anslagsframställningar pekat på att det är nödvändigt att höja studiemedelsbeloppet.

3.4.5 De studerandes kostnader

I avsnitt 3.4.2 nämndes att det finns uppenbara svårigheter att fastställa vilka faktiska kostnader de studerande har. Den studiesociala utredningens planer på att göra egna undersökningar genomfördes aldrig, därför att svå-

righeterna bedömdes vara alltför stora. Vi har inte heller ort några egna

undersökningar av vilka kostnader som kan anses vara rimliga för en studerande. Vi har däremot infor vår bedömning av hur stora studiemedlen bör vara tagit del av vissa kostnadsundersökningar utförda av andra.

De fyra månadsbudgetar som redovisas i tabell 3.11 har upprättats av kon-

sumentverket, Sparbankernas budgetrådgivning i Stockholm, Stockholms

universitets studentkår samt Svenska sparbanksforeningen. Samtliga bud-

getar avser vårterminen 1986. Budgeten från Sparbankernas budgetrådgivning i Stockholm var ursprungligen beräknad för en termin på 4,5 månader, men den har omräknats till månadsbudget för att bli jämförbar med de övri› _ ga budgetarna. Vissa av posterna i terminsbudgeten var dock beräknade för fem månader, varför summeringen avviker något från den förväntade slut* summan.

Skillnaderna mellan de fyra budgetarna är betydande. Spännvidden uppgår till mer än 1 000 kr. i månaden. Noteras kan att konsumentverkets och Stockholms universitets studentkår har underskott medan sparbankernas beräkningar slutar på balans eller överskott. I konsumentverkets beräke ningar har inte kostnader för studielitteratur, kåravgifter eller hälsovård _m.m. tagits med. Lägger man till även dessa poster närmar sig konsumentverkets beräkningar Studentkårens.

Konsumentverket har beräknat hyreskostnaderna med utgångspunkt i hyresläget för vanliga lägenheter medan de övriga har utgått fran student bostädernas hyror. Tillgången på studentbostäder varierar mellan de olika studieorterna, men ingenstans kan samtliga studerande erbjudas en stu› dentbostad. Det är också vanligt att man inte kan få en studentbostad när man påbörjar sina studier. Den studerande får alltid räkna med en viss väntetid. Mindre än 25 % av det totala antalet studerande har möjlighet att bo i en studentbostad. I Stockholm är denna andel ännu lägre, drygt 13 %. Detta innebär att nybörjarna på högskolan, som oftast har minst möjlighe» ter till extrainkomster etc., kan ha de högsta hyreskostnaderna.

I diskussionen om boendekostnadernas inverkan på studiemedelsbeloppet bör också in å den förändring som har ägt rum i studerandepopulationen. I vår rapport tuderandepopulation och arbetsmarknad, har vi kunnat redo* visa hur utvecklingen inom högskolan medfört att de studerande blivit allt äldre. Det är därför också helt naturligt att de studerande i dag, jämfört med när basbeloppsanknytningen av studiemedlen fastställdes, i vida större ut; sträckning är gifta eller sammanboende och därmed har andra boendeför» hållanden än de studerande for tjugo år sedan. Om man skall väga in dessa förhållanden när man tar ställning till hur högt totalbeloppet skall vara, och det anser vi att man bör göra, medför det att hyreskostnaderna for stu. dentbostäderna är for låga för att ligga till grund för bedömningen. Den högre graden av samboende leder även till att det i dag är vanligare än för 20 år sedan att det är två som skall bära kostnaderna, vilket också bör finnas med i bedömningen. Det är dessutom stora skillnader i hyreskostnader mellan olika orter. De studerande i storstadsområdena har i allmänhet store re kostnader for sitt boende än andra studerande.

Bedömningen av matkostnaderna varierar också mycket stort mellan de fyra budgetkonstruktörerna, liksom uppfattningen om vad det kostar for en studerande att få tillgång till radio, television, dagstidningar och om en studerande har utgifter for möbler och husgeråd eller ej. Aven i detta hänseende är det viktigt att betona att studerandegruppen är långt ifrån homogen. De budgetar som redovisas i tabell 3.11 är upporda for ungdomsstuderande, som lämnar föräldrahemmet och flyttar till en studenttillvaro pa egen hand på en annan ort. Många av de studerande tillhör naturligtvis denna kategori, men som vi tidigare har framhållit finns också många andra studerande, där utgifter for tidningar, radio och TV, husgeråd och möbler är ett faktum.

Ytterligare en faktor är viktig att kommentera, nämligen studielitterar turen. Konsumentverket har, som tidigare nämnts, i sina beräkningar helt avstått från att beräkna kostnaderna för studielitteratur. Uppfattningen

om kostnaderna for studielitteratur skiljer sig med ca 100 kr. per månad mellan sparbankerna och Studentkåren i Stockholm. Boendekostnader och matkostnader varierar bl.a. med var man läser och vilken ålder och familjesituation den studerande befinner sig i. Kostnaderna for studielitteraturen varierar inte bara med studieort utan också med vilken utbildning man går igenom. Tabell 3.11 Högskolestuderandes manadsutgifter varterminen 1986 enligt beräkningar av konsumentverket, Sparbankernas budgetrádgivning i Stockholm, Stockholms universitets studentkår och Svenska sparbanksföreningen. Konsument- Sparbankernas Stockholms uni- Svenska sparvcrket budgctrådgiv- versitets stu- banksl‘(‘)rening~ ning dentkar en Studiemedel 3 756 3 756 3 756 3 756 Studiematerial/karavgifter › 394 500 375 Mat 1 340 1 233 1 680 1 550 Kläder/skor 230 267 2-15 275 llygien/hälsovard 80 178 130 130 Förbrukningsvaror 80 - 100 45 Möbler/husgerád/FV/radio 260 - 200 i Fidningar/tele/FV-licons 230 133 270 1:20 Försäkringar 30 7 -10 10 Hushallsel 100

I en undersökning av Svenska sparbanksforeningen for vårterminen 1987 har skillnaderna i kostnaderna for mat, boende och studielitteratur redovisats for olika orter och for olika utbildningar. När det gäller kostnaderna for studiematerial är skillnaderna stora. Höga kostnader återfinns for uristlin«

och ämneslärarlinjen engelska,

jen, läkarlinjen, sjuksköterskelinjen i och låga kostnader for studiematerial har matematisk-naturvetenskapliga ämneslärarlinjen, datateknikerlinjen och forskollärarlinjen.

I de fyra exempel som redovisas i tabell 3.12 framgår skillnader i kostnader for studiematerial, bostad, i viss utsträckning for mat och för lokala resor. Svenska sparbanksföreningen har i sina budgetförslag inte tagit upp några kostnader alls for resor till och från studieorten, dvs. for besök i foraldra» hemmet. Där finns inte heller nå a kostnader upptagna for oförutsedda ut-

gifter eller for möbler och husgeråd m.m. De upptagna utgifterna är således,

med de beräkningar Svenska sparbanksforeningen har ort, for låga, for att helt spegla de totala kostnaderna for de studerande. Att exakt fastställa hur stora kostnaderna är anser vi vara omöjligt att göra, utan bedömningen av hur stora studiemedel som behövs får grunda sig på överväganden av de uppgifter som dessa budgetförslag ger och på kända förändringar.

Tabell 3.12 Svenska sparbanksföreningens studentbudgetar vårterminen 1987 för sjukskoterskelinjen i §tockholm, sambállsvetarlinjen i Uppsala, förskollärarlinjen i Göteborg och Samhällsvetarlinjen i Orebro. Kostnadsslag Sjuksköterskelin- Samhällsvetarlin- Förskollärarlinjen Samhällsvetarlirijen i Stockholm jen i Uppsala i Göteborg _ien i Orebro

Studiemedel 16 902 16 902 16 902 16 902

Svenska sparbanksforeningens beräkningar är intressanta genom att ber räkningarna omfattar olika utbildningar och olika Studieorter, och genom att beräkningarna bygger på lokalt framtaget material. Om man bortser från de exakta siffrorna, där alltså vissa utgiftsposter saknas, framstår skillnaderna mellan de exempliñerade utbildningarna som påtagliga. Ytterligare exempel redovisas i bilaga 3.

De redovisade beräkningarna veriñerar i stor utsträckning de resultat, som Svensson/Reuterberg har presenterat. Det finns studerande som kan finansiera sina studier med de nuvarande studiemedlen, och det finns studerande som inte kan få sin ekonomi att gå ihop så länge studiemedlen är den enda inkomsten. I nâgra avseenden är det angeläget att ta fasta på skillnaderna i den allmänna kostnadsutvecklingen och utvecklingen av kostnader som väger tyngst i en studerandebudget, dvs. hyra, mat och studielitte ratur.

Studiemedelsbeloppet följer förändringarna i basbeloppet. Det senare be~ loppet framräknas på grundval av ändringarna i det allmänna prisläget. Med undantag for ett par år (1980-1982) har konsumentprisindex använts som mått på det allmänna prisläget. Mellan åren 1976 och 1986 (t.0.m. 1985) ökade konsumentprisindex från 66,9 till 153,8. Under samma period ökade prisindex for livsmedel från 68,6 till 172,9 och for hyreslägenheter (bostad och värme) från 63,2 till 166,6. Två av de tyngsta posterna i en studerandes budget har således ökat avsevärt mer än den genomsnittliga prisökning som bestämmer utvecklingen av studiemedlen.

Den tredje tunga posten, studiematerial, huvudsakligen då litteratur, har också ökat mer än konsumentprisindex. Mellan åren 1980 och 1986 ökade konsumentprisindex från 100 till 153,8 medan prisindex for facklitteratur ökade från 100 till 164,2. Kategorin facklitteratur omfattar svensk facklitteratur samt utländsk facklitteratur som är översatt till svenska. Däremot ingår inte utländsk facklitteratur på originalspråket. Företrädare for några

stora kurslitteraturforetag har verifierat att prisutvecklingen på svensk

kurslitteratur och utländsk kurslitteratur i svensk översättning har varit större än ökningen av konsumentprisindex i allmänhet. Prisökningen pá den utländska kurslitteraturen på originalspråket har enligt samstämmiga uppgifter från svenska återförsäljare varit ännu kraftigare än prisökningen for svensk kurslitteratur.

Prisutvecklingen for dessa tre tunga poster har således varit snabbare än den allmanna prisökningen.

3.5 Utvecklingen av skuld och avgift

3.5.1 Skuldernas omfattning och fördelning

Den l januari 1987 uppgick statens samlade fordran på studiestodstagarna till 36,4 miljarder kr. Denna fordran var fördelad på 887 000 personer. Den genomsnittliga skulden for samtliga dessa personer uppgick till 41 062 kr.

Tabell 3.13 Studiestödstagarnas totala skuld till staten (miljarder kr. 1.

Kalla: (7SN:s unslugslruixistalhimg1987/88.

Studiestödstagarna kan delas in i grupperna återbetalningsskyldiga (641 126) och ännu ej återbetalningsskyldiga (245 608). De återbetalningsskyldiga har en genomsnittlig skuld på 36 054 kr. medan de som ännu ej är återbetalningsskyldiga har en genomsnittlig skuld på 54 134 kr. Många i gruppen ännu ej återbetalningsskyldiga har dessutom ännu inte avslutat sina studier. Deras skulder kommer därför att öka ytterligare. En stor del

av de återbetalningsskyldiga däremot har redan erlagt studiemedelsavgift varfor deras skulder är mindre också av den anledningen.

50 Diagram l

Studiemedelsskuldernas procenluella fördelning den ljanuari 1986 45

35 .\\gillssk5'ldiga (600615 personer) 30

l.ja\‘gil'1=sk_\'ldiga 25 (264 373 personer)

EQ

20-40 40-60 60- l 00 l 00-200 200- Kaila: Uppgifter från CSN.

l sin anslagsframställning för budgetåret 1987/88 redovisar CSN en prognos

for de närmaste tio åren beträffande studiestödstagarnas totala skuld till staten.

CSN räknar med ett kraftigt ökande antal återbetalningsskyldiga. Antalet nya studiemedelstagare är betydligt större än antalet låntagare som slutbetalar sin skuld. Detta beror på att den långa återbetalningstiden medför att flertalet av dem som nu betalar färdigt sina skulder tog sina län under en tid när antalet låntagare var betydligt färre än vad de nu är. Beräkningarna bygger på en årlig inflation på 3,5 % for år 1986 och därefter 3 0/o. Hänsyn har även tagits till uppskov och avskrivningar.

Statens fordran på studiestödstagarna ökar kraftigt under perioden. Gapet mellan utlånat och inbetalat belopp per år minskar visserligen, men är 1994 är det utlånade beloppet fortfarande ändå nästan dubbelt så stort som det inbetalda. Beräkningarna grundar sig dessutom på en proportionell utveckling av uppskovs och avskrivningsärenden. Om antalet beviljade uppskov och avskrivningar ökar jämfört med dagens läge, t.ex. på grund av en allt

tyngre återbetalningsbörda, medför det givetvis att inbetalningarna blir mindre och att gapet mellan utlånat och inbetalt belopp blir större.

En klar majoritet av dem som nu är avgiftsskyldiga har relativt små skulder. Endast ca 4 % av de avgiftsskyldiga i dag har en skuld som uppgår till 100 000 kr. eller mer. Bland de icke avgiftsskyldiga finns ca 32 000 personer (ca 13 %) med så höga skulder. En stor del av de ej avgiftsskyldiga studerar fortfarande med studiemedel varför andelen med skulder över 100 000 kr. i denna grupp kommer att öka.

Studieskulderna har ökat kraftigt under framför allt senare år. Den som i

dag går igenom en treårig utbildning med studiemedel under hela utbild-

ningstiden erhåller en skuld på mer än 110000 kr. Aven om således en mycket stor del av studiemedelstagarna fortfarande har förhållandevis låga skulder kommer normallånga studier enligt traditionell högskoleutbildning att medföra en skuldsättning som överstiger 110 000 kr., under förutsättning att studiemedel utnyttjas hela tiden. Det viktigaste skälet till ökningen av skuldbeloppet är givetvis inflationen. Men även ökningen av totalbeloppet till 145 % av basbeloppet, bidra ets sjunkande andel av totalbeloppet samt den år 1981 beslutade upprä ningen av regleringstalet bidrar till skuldökningen.

3.5.2 Avgifternas storlek och utveckling

Den årliga avgiftens storlek är avhängig skuldens storlek, återbetalningstidens längd och uppräkningen. Man erhåller därför en bättre bild av återbetalningsbördan om man studerar avgiftens storlek.

Tabell 3.14 Avgiftens storlek vid första avgiftsaret för studerande med tre års studier och 20 resp. 15 ars áterbetalningstid.

Kalla: U ppglmer fran CSN.

År 1987 hade samtliga avgiftsskyldiga (ca 641000 personer) en genomsnittlig årlig avgift på 2 730 kr. De nya avgiftsskyldiga (dvs. de som är avgiftsskyldiga för forsta gången) hade en genomsnittlig avgift på 3 252 kr.

När det gäller de nya avgiftsskyldi a är det också möjligt att se hur av-

gifterna har utvecklats över tiden. år 1979 upppgick antalet nya avgifts-

skyldiga till 34 091. Av dem hade 96 % en avgift under 3 000 kr. Ingen hade detta år en avgift över 5 000 kr. År 1987 uppgick antalet nya avgiftsskyldiga till 77 099. De med en avgift under 3 000 kr. hade minskat sin andel till 70 % samtidigt som 13 % av de nya avgiftsskyldiga hade en avgift på minst 5 000 kr. Tendensen mot att allt fler får allt större skulder är påtaglig.

- trots förändringar Tre års studier kan fortfarande i studiemönster sägas utgöra en ganska normal utbildningstid, framför allt för yngre studerande. Det kan därför vara intressant att studera hur avgiften för så långa studier har förändrats över tiden for dem som uppbär studiemedel under hela studietiden. För att också samtidigt få en uppfattning av hur avgiften har förändrats även för äldre studerande görs enjämförelse mellan 20 resp. 15 års återbetalningsperiod.

SOU 1987:3 9 82 100 r——~— Diagram Z Avgiftcrnas utveckling För nya a\gifLsskyldiga, 90_ 1 00O—Lals kronor, åren l978, 1985, 1986 och 1987. Fördelning i procent. 80 70 60 50 40 30

10_ I :13 nu WITH] nu.. 0 År 78 Ål 85 Ar 86 År 87 Källa: Uppgiñur från PSN.

Första avgiftsår 1986 innebär här att studierna avslutades vårterminen 1983.

Avgifterna i nominella tal är mer än tre gånger så stora år 1986 som år 1973. Räknar man om avgiften år 1973 i 1986 års penningvärde motsvarar den 3 384 kr. Avgifterna for studieskulden enligt exemplet har således ökat något mer än priserna i allmänhet. En studerande med tre års studiemedel och 15 års återbetalning år 1986 börjar betala en avgift på 4 667 kr.

Drygt två tredjedelar av de nya avgiftsskyldiga år 1987 har debiterats en avgift under 3 000 kr. Det år osannolikt att en så stor andel av de drygt 75 000 nya avgiftsskyldiga detta år har en kortare studietid an tre år. Visserligen utgor studerande på enstaka kurser en stor del av alla högskolestuderande, men dessa utnyttjar studiemedel i mycket liten utsträckning (bara ca 10 % av alla utbetalade återbetalningspliktiga studiemedel utgår till studerande på enstaka kurser, vilket kan jämföras med att drygt 35 ‘Yo av alla registrerade studerande i högskolan år registrerade på enstaka kurser).

Förändringen av studerandepopulationens ålder, ett förändrat studiemonster samt det förhållandevis större inslaget av kortare medverutbildningar kar till att många studerande i dag inte har så lång sammanhängande utbildningstid. Bland de nya avgiftsskyldiga finns också de som har utnyttjat studiemedel for studier på gymnasial nivå och inte fortsatt med en högskoleutbildning. Trots detta har naturligtvis en stor del av de nya avgiftsskyldiga år 1986 deltagit i utbildningar som är tre år eller längre. Jamförelsen mellan beräkningarna i tabell 3.14 och diagram 2 belägger således det kända faktum att många studerande inte utnyttjar studiemedel under hela studietiden.

Mellan åren 1979 och 1987 har den andel av de nya avgiftsskyldiga som är 36 år eller äldre ökat från 10 till 19 %. Det år också inom dessa åldrar som avgiftens storlek ökat mest.

Tabell 3.15 Nya avgiftsskyldiga ar 1979 fördelade efter ålder och avgiftens storlek.

Ålder 36 36-51 51 Avgift

10 000- Summa 30 387 100 3 516 100 188 100

Tabell 3.16 Nya avgiftsskyldiga ar 1987 fördelade efter alder och avgiftens storlek. Ålder 36 36-51 51 Avgift

Förändringen är påtaglig för samtliga åldersgrupper. År 1979 återfanns endast ca fyra procent av dem under 36 år i intervallen över 3 000 kr. och ca tio procent av dem över 36 år. Åtta år senare har drygt en fjärdedel av de yngsta en avgift som överstiger 3 000 kr. och ca tio procent av dem har en avgift som överstiger 5 000 kr. Bland dem som är äldre än 36 år är det en fjärdedel som har mer än 3 000 kr. i avgift, och de som har mer än 5 000 kr. i avgift utgör omkring en sjattedel av samtliga.

3.5.3 Inställningen till skuldsättning bland ungdomar

De ekonomiska villkoren under studietiden, studieskuldens storlek och uppfattningen om dessa förhållanden, har stor betydelse för ungdomars val av verksamhet efter I den tidigare nämnda une

fullord gymnasial utbildning.

dersökningen om 1963 ars åldersklass finns frågor som belyser ungdomars uppfattning om studiemedel och studieskuld.

Av alla som år födda år 1963 var det ungefär 70 % som inte påbörjat och som ej heller hade några planer att påbörja högskolestudier. Denna procentsiffra varierar självfallet mellan grupper med olika gymnasieutbildning. Bland dem med en tvåårig yrkesinriktad utbildning var det 80 %, bland dem med en tvåårig teoretisk utbildning var det 64 % och bland dem med tre- eller fyraårig utbildning var det endast 39 % som vid 23 års ålder varken hade påbörjat eller planerat att påbörja någon högskoleutbildning.

Till dessa ställdes frågan varför de inte ville gå vidare till högskolan. Ett antal svarsalternativ angavs, däribland två som avsåg de ekonomiska villkoren. Det ena av dessa alternativ löd: Jag skulle inte kunna försörja mig på de studiemedel som utbetalas och det andra Ja vill inte dra på mig de

studieskulder som blir följden av en högskoleutbildning. Det var möjligt

att ange fler alternativ i svaret, och de svarande har också i allmänhet utnyttjat denna möjlighet. Redovisningen av undersökningen begränsas till dem som har gått igenom en gymnasielinje; de övriga saknar helt behörigfor högskolestudier, så deras uppfattning i frågan är rimligen av mindre

het

intresse.

Tabell 3.l7 Olika studiehinders betydelse bland dem ur 1963 ars aldersklass som ej pabörjat eller ej planerar att påbörja en högskoleutbildning.

medel som utbetalas

Det är förlangtlill Iiiirmasle skola 12 S

Min familjesituation gör det omöjligt lör mig 16 6 att studera

Jag vill inte dra pa mig de studicskuldcr som 62 l blir Riljden av en högskoleutbildning

llögskoleutbildningen lörbättrar inte mina 36 5 möjligheter pa arbetsmarknaden

Jag är inte intresserad av att studera 45 3

Annat skäl l5 7

Kalla: Sveilsson/Reuterbcrg,Studiemedel- medialllirjunxllkhe-1.‘ Anm: Fler alternativ an ett kundeamges.

De två vanligaste angivna hindren mot att börja en högskoleutbildning har att göra med ekonomin. Allra vanligast är rädslan För studieskulder. Aven om denna rädsla är vanlig i alla grupper finns vissa skillnader bl.a. mellan studerande från de olika Eleverna från gymnasiala linjerna. de tvååriga gymnasielinjerna anger i större utsträckning än övriga att skuldsättningen för högskolestudier är ett viktigt hinder. Detta kan bero på att dessa elever skulle vara hänvisade till högskoleutbildningar som i allmänhet leder till förhållandevis lågt avlönade yrken. Det finns däremot inga mätbara skillnader mellan män och kvinnor.

Vissa olikheter finns också mellan studerande från skilda samhallsgrupper. Det är således en större andel från socialgrupp H och UI än från grupp I som anger att oron för skuldsáttning vid högskolestudier år det viktigaste hindret för fortsatt utbildning.

Samma resultat har Svensson tidigare kunnat Visa i en undersökning (Hogskolestudier - attraktivare för kvinnor?) av 10 000 20-åringar. Undersök-ningen genomfördes år 1983 och avsåg bl.a. om 20›åringarna tänkte ga vie dare till högskoleutbildning eller ej. I de alternativ som kunde anges som skäl varfor man inte avsåg att fortsätta med en högskoleutbildning återfinns frågan om studieskuldens betydelse. Bland dem som gått igenom en tre- eller fyraårig gymnasial utbildning var det ca 30 % från lägre socialgrupper mot 20 % från högre socialgrupper som svarade att de inte vågade gå vidare till högskoleutbildning på grund av risken för stor skuldsättning.

3.6 Uppskov

3.6.1 Allmänt

För att få helt uppskov gäller att avgiftsunderlaget inte når upp till avgiftsgransen (3,5 basbelopp). Avgiftsunderlaget är ett mått på betalningsför-

mågan. Det bestäms med hänsyn till den återbetalningsskyldiges egen till statlig inkomstskatt taxerade inkomst och förmögenhet samt underskott i forvärvskälla inkl. underskott av en- eller tvåfamiljsfastighet. Vårdnaden av barn under 10 år samt makes inkomst påverkar också betalningsformägan och därmed avgiftsunderlaget.

Reducerad avgift erhålles om en femtedel av skillnaden mellan avgiftsunderlag och avgiftsgräns är mindre än den debiterade avgiften. Man kan också beviljas helt eller delvis uppskov om det föreligger synnerliga skäl. Sådana synnerliga skäl är t.ex. att den avgiftsskyldige har både studiemedelsavgift och amortering på äldre statliga studielån. Den viktigaste uppskovsorsaken (ca 95 %) är dock att avgiftsunderlaget är for lagt for att den debiterade avgiften skall kunna tas ut.

3.6.2 Uppskovsutveckling

Volymokningen av studiemedelssystemet har lett till att antalet avgifts skyldiga fortlöpande har ökat. Mellan åren 1976 och 1985 ökade antalet avi giftsskyldiga med drygt 150 %. Under samma tid ökade antalet uppskov med omkring 200 %.

Enligt de rutiner som numera gäller for uppskovsansökningar racker det med att de sökande i god tid fore juniinbetalningen meddelar CSN att de uppfyller villkoren for helt uppskov. CSN registrerar då detta och meddelar att uppskov har beviljats. Alla som har fatt uppskov med den preliminära avgiften får sedan sina inkomstuppgifter kontrollerade när taxeringen är klar. Slutlig avgift fastställs på grundval av taxeringsuppgifterna. Den övervägande delen som beviljas preliminärt uppskov får också uppskov efterjämforelsen med taxeringsuppgifterna.

Tabell 3.18 Antalet avgiftsskyldiga och antalet helt beviljade uppskov aren 1976- 1986.

Kalla: Uppgifter fran CSN,

Okningen av antalet uppskov är endast till en mindre del en följd av att relativt sett fler avgiftsskyldiga söker uppskov. Drygt 15 % av samtliga avgiftsskyldiga (61 800) sökte uppskov år 1982. Enligt uppgifterna för år 1986 utgör andelen uppskovssökande 17 % (100 000) av de avgiftsskyldiga. Den viktigaste förklaringen till att antalet uppskov har ökat mer än antalet avgiftsskyldiga är i stället att fler av de sökande har fått uppskov. År 1982 avslogs ca 9 500 (15 %) ansökningar, men år 1986 avslogs drygt 8 000 (8 %) ansökningar. Trots att antalet uppskovssökande ökade mellan aren 1982 och 1986 minskade antalet avslag i absoluta tal.

Den viktigaste förklaringen till denna förändring är att allt fler avgiftsskyldiga inte når upp till avgiftsgränsen, eller har ett avgiftsunderlag som medger reducering av avgiften. Höjningen av regleringstalet från 3,2 till 4,2 % har också sedan är 1982 lett till en högre uppskrivning än tidigare av den årliga avgiften. Avgiftsgränsen är basbeloppsanknuten och följer därmed automatiskt med i prisutvecklingen. Om lönerna daremot inte följer med i prisutvecklingen ökar antalet avgiftsskyldiga som kommer under avgifts» gränsen. Det är detta som har hänt under 1980-talet. I vår tidigare nämnda rapport, Studerandepopulation och arbetsmarknad, redovisas hur löneutvecklingen for många grupper med studiemedel har varit svagare an den allmänna prisutvecklingen. Det är därför inte förvånande om fler och fler av de uppskovssökande får uppskov.

Aven om antalet uppskov ökar behöver detta inte innebära att en ökande andel av studieskulderna förblir obetalda. Erfarenheterna hittills visar nämligen att de som har haft uppskov under ett eller några år i allmänhet därefter fullföljer sina återbetalningar. Staten förlorar visserligen en del ina komster genom uppskoven, men detta har medvetet byggts in i systemet som en trygghet för studiemedelstagarna.

Av större betydelse är hur benägenheten att söka uppskov utvecklas. l de undersökningar studiestödsutredningen lät utföra för sina bedömningar om kostnaderna för staten att avskaffa prövningen mot makes inkomst kom det fram att bara 55 % av dem som hade rätt till uppskov utnyttjade denna möjlighet. Under de tio år som gått sedan dess har inga förändringar ägt rum i detta avseende. De beräkningar som CSN har utfört för vår räkning visar att fortfarande år 1984 var det bara 55 % av dem som hade en inkomst som låg under avgiftsgränsen som sökte uppskov.

En förklaring till varför så många som 45 % av de uppskovsberättigade avstår från att söka uppskov kan vara att de i realiteten har en familjeekonomi som medger att studieskulden återbetalas i avsedd takt, och att de föredrar att erlägga den årliga avgiften framför att dra ut på återbetalningarna i tiden. Sannolikt finns också de som tror att makeprövningen leder till att de får avslag på en uppskovsansökan. Man kan inte heller bortse från att det även finns de som utgår från att den debiterade avgiften, i likhet med avgifter för andra lån, skall betalas under alla förhållanden.

3.6.3 Prövning mot makes inkomst

Riksdagen beslöt våren 1986 att hemställa hos regeringen om att vi skulle få i uppdrag att lägga fram förslag om att avskaffa makeprövningen. Re~ geringen gav oss, genom tilläggsdirektiv i september 1986, detta uppdrag tillsammans med uppgiften att väga samman ett sådant förslag med vara övriga överväganden och förslag.

Vi har i en rapport (Ds U 1986:15) Makeprövning vid återbetalning av studiemedel, redovisat rättsläget, argument för och emot makeprövningen samt en kostnadsberákning av vad ett slopande av makeprövningen skulle

i

innebära i inkomstbortfall och kostnader för staten. Rapporten innehåller inga forslag från vår sida.

Makeprövningen fanns ursprungligen både på tilldelnings- och återbetalningssidan. Den tidigare nämnda studiestödsutredningen fick i uppdrag att se över makeprövningen och föreslog att den successivt skulle avvecklas. Makeprövningen på tilldelningssidan upphörde efter förslag i budgetpropositionen 1980. År 1982 genomfördes vissa förändringar som gällde make prövningen vid återbetalning, bl.a. upphörde prövningen mot makes förmögenhet.

Makeprövningen på återbetalningssidan är en del av uppskovsförfarandet. Den utgår från att när avgiftsunderlaget skall fastställas för den som sökt uppskov måste hänsyn tas till en del av den ekonomiska omgivning, dvs. familjen, som den uppskovssökande verkar i. Prövningen avser inte i något avseende skuldens storlek, utan enbart om den uppskovssökande har förmåga eller ej att betala den åsatta avgiften under det aktuella året.

Reglerna utgår från att var och en svarar for sina avgifter. I praktiken innebär naturligtvis ändå makeprövningen att familjens samlade ekonomi belastas om uppskov inte beviljas, men detta måste anses vara avsikten eftersom utgångspunkten är att familjen har bättre faktisk förmåga än den enskilde att betala studieskulden/-erna.

Overväganden om makeprövningen bör emellertid också innehålla en bedömning av de förändringar som ägt rum i samhället sedan studiemedelssystemet konstruerades. I mitten av 1960-talet var det inte ovanligt att även kvinnor med akademisk utbildning stannade hemma när de hade gift sig. Den studiesociala utredningen tog fasta på detta förhållande och ansåg att det inte var rimligt att dessa kvinnor, som ofta ingick i en familj med god ekonomi, skulle kunna få uppskov med sin avgift. I dag deltar kvinnor i betydligt större utsträckning i forvärvslivet samtidigt som de ofta återfinns i yrken med lägre inkomster än männen.

Kvinnornas ökade förvärvsfrekvens har emellertid också inneburit att relationerna mellan makarna har förändrats. Detta har satt spår även i lagstiftningsarbetet så till vida att reglerna inom bl.a. skattesystemets område, socialpolitiken och det studiesociala systemet gått från en knytning till familjen mot en utformning som mer tar fasta på individen. I det perspektivet kan makeprövningen framstå som föråldrad.

Det är emellertid också viktigt att halla i minnet, att studiemedlen i huvudsak är lån. Systemets konstruktion förutsätter en jämn och fortlöpande återbetalning, där uppskoven skall ses som undantag och utgöra ett skydd för den enskilde när betalningsförmågan sviktar. Vi har i avsnitt 3.6.2 visat hur uppskoven har ökat under senare år, i huvudsak till följd av att loneutveckling och prisutveckling inte följts åt i samma takt.

Av de beräkningar av statens kostnader, som vi har redovisat i vår rapport. framgår att en slopad makeprövning leder till att mer än 40 /2 av de av» giftsskyldiga skulle få rätt till uppskov. Uppskoven skulle därmed inte längre utgöra ett undantag, även om alla uppskovsberättigade inte utnyttjade sina möjligheter till uppskov. För statens del skulle det innebära ett inkomstbortfall på ca 729 milj.kr. år 1988, vilket skulle innebära ett ökat bortfall på drygt 300 milj.kr. jämfört med om nuvarande regler får fortsatta att gälla. Kostnaderna för detta bortfall beräknades till ca 130 milj.kr.

Riksdagen beslöt våren 1987 (SfU 1986:11 om studiesocialt stöd m.m.) att

ett slopande av äktamakeprövningen vid återbetalning av studiemedel var

så angeläget att resultatet av studiemedelskommitténs arbete inte borde avvaktas. Förslag i frågan borde snarast foreläggas riksdagen så att ände rade regler skulle kunna träda i kraft den ljanuari 1988.

3.7 Avskrivning

Återbetalningspliktiga studiemedel, som ej har betalats, avskrivs normalt

vid dödsfall och när den avgiftsskyldige fyller 66 år. De kan ocksa avskrivas på grund av sjukdom, handikapp eller jämforlig orsak, för vuxenstudier m.m.

Tabell 3.19 Avskrivning av studieskuld, antal ärenden. beslutsgrund och belopp aren 1983.1984 och 1985 (m11j.kr.).

Kalla: Uppg1I1er1mn('S.\'.

Ijämförelse med uppskovsärendena är avskrivningarna förhållandevis marginella både till antal och belopp. Avskrivning på grund av dödsfall är den största enskilda orsaken och den helt dominerande när det gäller kostv Nära 75 % av beloppen for avskrivningar år 1985 beror på döds-

galclierna. a .

Ett annat viktigt skäl till avskrivning år vuxenstudier. Före år 1984 redovisas avskrivning for vuxenstudier tillsammans med avskrivning på grund av vård av handikappat barn. Nedgången år 1984 och år 1985 var tillfällig.

3.8 Avgränsning

Det nuvarande studiemedelssystemet kan utnyttjas av dem som laser pa högskolenivå och av dem som studerar på nivåer under högskolan och har fyllt 20 år. Härutöver klassificeras vissa pábyggnadsutbildningar i gymna sieskolan som eftergymnasiala i studiestödshänseende, och dessa utbildberättigar därmed den studerande till studiemedel i stället for stuv

(riiinlgaii ie ja p.

De avgränsningar som görs i dag utgår från karaktären på den gymnasiala utbildningen. De påbyggnadsutbildningar som förutsätter avgångsbetyg från teoretisk gymnasieutbildning betraktas i studiestödshänseende som eftergymnasiala utbildningar, medan de påbyggnadsutbildningar som förutsätter yrkesinriktad gymnasial utbildning hänförs till gymnasiala utbildningar och därmed också till studiehjälpssystemet.

Nuvarande regler leder till attjamngamla elever kan få olika former av studiestöd beroende enbart på hur den valda utbildningen klassificeras i studiestödshänseende.

CSN berörde dessa problem i sin anslagsframstallning för budgetaret 1985/86. Nämnden pekade bland annat på vilka svårigheter och oklarheter som denna gränsdragning för med sig både för elever och för studiestödsoch skolmyndigheter. Nämnden ansåg att all utbildning i gymnasieskolan, även i studiestödshänseende, skulle hänföras till gymnasial utbildning. Därigenom skulle, ansåg nämnden, de administrativa rutinerna kunna förr enklas samtidigt som osäkerheten hos elever och myndigheter skulle kunna minskas. Enligt CSN:s beräkningar skulle en sådan förändring medföra ett minskat utflöde av studiemedel på ca 10 milj.kr.

3.9 Övriga frågor

3.9.1 Studiemedel för utlandsstudier

Möjligheterna att fa studiemedel för utlandsstudier varierar bl.a. med hänsyn till i vilket land den studerande avser att bedriva sina studier. Mest generösa är villkoren när det gäller studier i de övriga nordiska länderna. För eftergymnasial utbildning ges här studiemedel på samma villkor som för studier i Sverige.

Antalet studerande som beviljats studiemedel för studier utomlands har ökat med ca 50 % sedan är 1977. Under samma period har de nordiska ländernas betydelse minskat.

Tabell 3.20 Antal studerande som beviljats studiemedel för eftergymnasiala studier utomlands 1977-1985/86.

Kalla: U ppgifter fran USN.

Ungefär 500 ansökningar om studiemedel för studier avslås varje är. Dar utöver får CSN förfrågningar (fler än 500/år) som, efter det att den studerande informerats om gällande villkor och regler, inte leder till en ansökan.

3.9.2 Deltidsstudier

I samband med vuxenutbildningsreformen är 1975 beslöt riksdagen att studiemedel for deltidsstudier endast skulle utgå för minst halvtidsstudier. Detta skulle gälla alla. Samtidigt beslöts att den bestämmelse som krävde att ungdomsstuderande skulle ange särskilda skäl till varför de önskade på deltid, om de ville ha studiemedel under utbildningstiden, skulle

studerê avska as.

Endast en mycket liten andel av studiemedelstagarna tar ut studiemedel for deltidsstudier. De tidigaste statistiska uppgifterna om omfattningen av studiemedel for deltidsstudier avser höstterminen 1983. Vid den tidpunkten tog ca 2 % av 104 000 studerande på högskolenivå ut studiemedel för dela tidsstudier. Förhållandet var ungefär detsamma på gymnasial nivå. Omkring 3 % av dryga 48 000 studerande erhöll studiemedel for deltidsstudier. Proportionerna är ungefär desamma for vårterminen 1984; för senare terminer saknas ännu uppgifter. Det finns ingenting som tyder på att omfattav studiemedel för deltidsstudier var större före år 1983 än vad de

var ningåen r 1983.

Den offentliga statistiken om utbildningsforhållanden tar inte upp omfattningen av deltidsstudier. Det är således inte möjligt att avgöra exakt hur stor del av dem som studerar på deltid som utnyttjar möjligheten att erhålla studiemedel. Ett ökat inslag av äldre studerande vid universitet och högskolor tillsammans med en minskad genomströmning m.m. talar dock for att deltidsstuderandet har fått en ökad omfattning. Många av dessa studerande kombinerar studier med förvärvsarbete och kan därigenom avstå från att söka studiemedel.

4 för reform

Utgångspunkter

en

4.1 Ändrade

förutsättningar

Det nuvarande studiemedelssystemet infördes i mitten av 1960-talet. Systemet har visserligen förändrats i olika avseenden sedan dess men förändringarna har mer berört enskilda detaljer än själva grundvalarna i systemet. I huvudsak har regelsystemet på såväl tilldelnings- som återbetalningssidan varit oförändrat under de dryga 20 år som studiemedelssystemet nu varit i kraft.

20-25 år är en relativt lång period i ett samhälle av vårt slag. De för hållanden som rådde när studiemedelssystemet infördes har i flera avseenden förändrats under denna tid. Detta gäller inte minst förhållandena på utbildningens och arbetsmarknadens områden.

Som vi tidigare redovisati kapitel 3 och i vår rapport Studerandepopulation och arbetsmarknad, är dessa förändringar stora och genomgripande. De är av den karaktären att även studiemedelssystemet måste påverkas till både form och innehåll.

Genom högskolereformen år 1977 infördes ett nytt och vidare högskolebegrepp; utbildningar som tidigare inte klassificerats som universitets och högskoleutbildningar fördes till högskolan samtidigt som tillträdesreglerna

till högre utbildning ordes mer generösa. Högskolereformen innebar där-

emot ingen utvidgning av antalet utbildningar som berättigade till studiemedel. Redan från början hade studiemedelssystemet omfattat all eftergymnasial utbildning.

Antalet närvarande i högskolan har mer än fördubblats sedan mitten av 1960«talet, både som en följd av det ändrade högskolebegreppet och som en följd av att fler studerande sökt sig till högskolan. Högskolans expansion har självfallet påverkat antalet individer som finns i studiemedelssystemet. Den mest genomgripande förändringen för studiemedelssystemets vidkommande ägde emellertid rum år 1973, när kretsen av studiemedelstagare utvidgades till att omfatta även dem som var över 20 år och studerade på gymnasial nivå (motsvarande).

samhälleliga satsningar på vuxenutbildningen inom främst komvux samt den vidgade behörigheten till högskolan medförde att antalet studerande pä gymnasial nivå (motsvarande) ökade kraftigt. Det särskilda vuxenstudie stödet byggdes emellertid inte uti den takt som kommittén för studiestöd åt vuxna hade förutsatt (SOU 1974:62). Som en följd härav har åtskilliga vuxenstuderande kommit att finansiera sina studier med studiemedel. I dag utgör denna kategori ca en tredjedel av samtliga studiemedelstagare och till utbetalas ca en fjärdedel av det belopp som går till studie

me dend e . glruppen

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att den numerära expansior

nen av högskolan, liksom möjligheten för andra grupper än traditionellt högskolestuderande att kunna erhålla studiemedel, har medfört att antalet individer som omfattas av studiemedelssystemet är långt större nu än det var när systemet infördes.

Den studerandepopulation som fanns när studiemedelssystemet infördes skilde sig dessutom i flera avseenden från dagens studerandepopulation.

I mitten av 1960-talet var studerandepopulationen inom högskolan betydligt mer homogen med avseende på t.ex. ålder, familjesituation och boende— form än den äri dag.

Till de mer påtagliga förändringarna från mitten av 1960-talet fram till i dag hör att de studerande blivit äldre och att fler kvinnor studerar. Utvecklingen mot äldre studerande i högskolan påbörjades redan i slutet av 1960talet. För 20 år sedan var en fjärdedel av alla närvarande högskolestuderande under 21 år och ca 40 % var över 25 år. År 1984 var bara en femtedel under 21 år och åldersgruppen över 25 år nära 60 % av alla stu-

utorde

derande.

Samtidigt som högskolan har expanderat numerärt och de studerande har blivit äldre har även andelen kvinnor ökat kraftigt. I mitten av 1960-talet var bara en tredjedel av alla högskolestuderande kvinnor. I dag är kvinnorna i majoritet i högskolan. Denna utveckling - att allt fler kvinnor genom- - redan i slutet av 1960-talet. går högskoleutbildning påbörjades Många av de äldre som då sökte sig till högskolan var kvinnor.

Under l960-talets andra hälft skedde en utjämning i den sociala rekryteringen till traditionell Från av 1970-talet har

högskoleutbildning. början

emellertid denna utveckling inte fortsatt. skedde den sociala selek- Tidigare tionen i stor utsträckning vid övergången från den obligatoriska skolan till gymnasieskolan. Nu sker selektionen även vid övergången från gymnasieskola till traditionell högskoleutbildning.

En annan påtaglig sedan mitten är minskade exa-

förändring på 1960-talet

minationsfrekvenser. Bakgrund härtill är bl.a. förändringar i studiemönstret. Många har under senare år utnyttjat högskolan för fortbildning och vidareutbildning. Sedan högskolereformen genomfördes är det tänkt att sådan utbildning huvudsakligen skall ske på enstaka kurser. Redan före reformen var det emellertid många studerande - framför allt inom filosofisk fakultet- som inte avsåg att avlägga någon fullständig examen.

Under senare år har kunnat märkas en tendens till krav på att förlänga utbildningstiderna. Tillträdesutredningen har vidare lagt ett betänkande som kan få konsekvenser för förkunskapskraven. Båda dessa förhållanden kan medföra längre studietider och därmed större för den en-

skuldsättning

skilde och ökade kostnader för samhället.

Den högre utbildningen är vidare betydligt mer spridd över hela landet nu än i mitten av 1960-talet. Inrättandet av nya regionala har medhögskolor fört att ökningen av andelen studerande som påbörjat högskoleutbildning har varit större i dessa nya högskoleenheters närområden än vad den var i tidigare universitets- och högskoleorters närområden. Tillkomsten av den

nya högskolan efter 1977 års reform bekräftade den betydelse närheten

till en högskola har för övergången till högskolestudier. Studerandefrekvensen vid högskolan ökade inledningsvis mer i de län som efter reformen fick än vad den i andra

högskoleutbildning orde län. Någon ytterligare

utjämning har därefter inte ägt rum.

De förändringar som inträffat på arbetsmarknaden i stort (arbetsmarknadsutsikter och lönevillkor) sedan mitten av 1960-talet har kanske haft minst lika stor betydelse som förändringarna inom och studehögskolesystemet randepopulationen.

Mellan åren 1965 och 1985 ökade arbetskraften med nära 700 000 personer.

Anledningen härtill var bl.a. att befolkningen i yrkesverksam ålder ökade

och att kvinnorna i större omfattning än tidigare deltog i arbetslivet. Den

Volymmässiga ökningen av arbetskraften har skett samtidigt som yrkesstrukturen har förändrats avsevärt. Denna förändring präglas av tillväxt av antalet individer i tjänstebefattningar och en minskning av antalet individeri tillverkningsarbete. De strukturella förskjutningarna har skett från områden med låg utbildningstäthet till områden med hög utbildningstäthet.

Som en följd av denna utveckling har antalet yrkesverksamma personer med minst tvåårig eftergymnasial utbildning ökat från ca 200 000 år 1971 till drygt 500000 år 1985. Deras yrkesverksamhet äger rum främst inom den offentliga sektorn, men andelen yrkesverksamma med högskoleutbildning har ökat även inom den privata sektorn.

Under den aktuella perioden har arbetsmarknaden for de högskoleutbildade gått från ett läge med brist inom flertalet yrkesgrenar till ett läge där det råder balans eller god tillgång på utbildade inom flertalet yrkesområden. Högskoleutbildade har visserligen en lägre arbetslöshet än andra grupper av arbetstagare, men även de högskoleutbildades arbetslöshet är högre nu än tidigare på samma sätt som arbetslösheten generellt sett ligger på en högre nivå nu än i mitten av 1960-talet.

Löneutvecklingen i fasta priser är svår att mäta förjämförbara grupper; den är än svårare att mäta för enskilda individer. Antalet individer i de olika grupperna har ökat, enstaka personer har haft en från gruppen avvikande karriär- och löneutveckling etc. Lönerna i fast penningvärde har minskat under perioden 1970-1985. Detta gäller emellertid inte bara för dem med en eftergymnasial utbildning. Samtliga löntagargrupper har fått erfara realloneminskningar från senare delen av 1970-talet fram till de allra senaste åren. Till bilden hör även förändringar i skattesystemet.

4.2 Varför statligt studiestöd?

Sedan mitten av 1960-talet har utbildningsplaneringen i Sverige försökt tillgodose åtminstone tre olika övergripande mål: arbetsmarknadens efterfrågan på utbildad arbetskraft, den enskildes önskemål om utbildning samt mer långsiktiga samhällsbehov.

Det är självfallet svårt att kartlägga de exakta sambanden mellan å ena sidan utbildning och forskning och å andra sidan ekonomisk tillväxt och välfärd. Den vetenskapliga teoribildningen och olika empiriska undersökningar ger inte någon entydig ledning i dessa avseenden. Det torde dock råda bred enighet om att utbildning och forskning är resursskapande faktorer och investeringar för framtiden.

Utbildning ökar människornas produktiva förmåga; utbildning har även ett egenvärde for den enskilde vid sidan av att ge högre lön. Genom utbildning får den enskilde kunskaper som kan medföra bättre beredskap att möta forändringar på arbetslivets område och i samhället i övrigt. Utbildningen forbättrar även den enskilde individens position som konsument av varor och tjänster, ger förutsättningar för ett rikare fritidsliv och kulturliv etc. och ger större förutsättningar att delta i ett demokratiskt samhällsarbete. Samhället kan sägas få avkastning på sina satsningar i utbildning och forskning genom att produktionen och tillväxten blir större och genom att utbildning ökar den enskildes förmåga att delta i samhällslivet.

I Sverige har det statliga studiestödet länge varit en viktig del i strävan att underlätta för den som av ekonomiska, geografiska eller sociala skäl kan ha svårigheter att fortsätta sin utbildning. Sverige är emellertid inte på något

sätt unikt nar det galler att ge statligt stöd till I de högskolestuderande. flesta länder finns europeiska någon form av statligt åtagande beträffande studiestöd till universitets» och högskolestuderande. och in- Omfattningen riktningen av stöden varierar dock kraftigt mellan de olika länderna. I de flesta europeiska länder har det emellertid i stort sett rått enighet om att införandet av studiestöd for högre utbildning skall betraktas som en allmän välfärdsåtgárd.

Vi har tidigare nämnt att utbildning är ett viktigt instrument för att skapa tillväxt och öka produktiviteten i ett samhälle. Samhället har alltså ett intresse av att enskilda individer satsar på utbildning. Det är även ett samhälleligt intresse att tillräckligt många gör det, så att den volym och inriktning på den högre utbildningen som statsmakterna skapat förutsättför kan statsmakterna ningar upprätthållas. kan uppmuntra enskilda att genomgå utbildning genom att göra de studiesociala villkoren fördelaktiga.

Att möjligheterna till utbildning skulle skifta efter de utbildningssökandes ekonomiska är inte förenligt förutsättningar med de grundläggande värde ringarna som präglar vårt utbildningssystem. Med den volym som den hög re utbildningen har i vårt land är det heller inte ändamålsenligt, och knap› past praktiskt möjligt, att den studerande själv söker finansiera sin utbildning utan inslag av statliga garantier eller subventioner. En sådan ordning ~ i den mån de inte hade egna medel eller skulle medföra att de studerande kunde förlita sig på föräldrarnas eller andras att bistå med medel ~ välvilja tvingades vända sig till olika slags kreditinstitutioner för att få sin kreditvärdighet prövad. Någon uttalad rätt för alla presumtiva högskolestuderande att få sitt uppehälle finansierat under studietiden skulle inte föreligga. Osäkerheten för den enskilde om han eller hon skulle kunna och påbörja fullfölja en utbildning vore därmed betydande.

Det är mot denna bakgrund givet att samhället även i framtiden skall ställa medel till förfogande for studiesocialt stöd på olika nivåer.

Av de undersökningar som redovisats i kapitel 3 framgår dessutom att det är betydligt fler elever från socialgrupp D] än från övriga socialgrupper som skulle ha avstått från högre studier om det inte funnits något studiemedels- Detta ett argument system. utgör för något slags statlig subventionering av studiestödet.

4.3 Mål för studiestöd

Hur ett studiestöd skall se ut till form och innehåll beror på hur samhällets mål för studiestödet är utformade.

Vi anser att studiestödet i forsta hand är ett instrument för att förverkliga samhällets utbildningspolitiska mål.

Det innebär, att studiestödet skall verka neutralti förhållande till olika utbildningar inom högskolan. Det är således inte lämpligt att skillnader i studiesociala förmåner verkar styrande på efterfrågan av eller tillströmningen till olika

högskoleutbildningar.

För övriga utbildningar som berättigar till studiemedel, dvs. för studerande över 20 år i gymnasiala utbildningar, bör rekryteringen i första hand påverkas av de studerandes intresse och förmåga. Aven för dessa utbildningar bör därför studiestödet vara neutralt.

Studiestödet bör alltså underordnas de utbildningspolitiska målen. Den som antas till en utbildning skall därför under vissa premisser ha en ovillkorlig rätt att under studietiden få studiestöd. Man kan därvid diskutera om studiestödet bör utformas selektivt eller generellt.

Ett selektivt system har som övergripande mål att vara kompensatoriskt. Avsikten är att man med hjälp av studiestödet vill uppnå vissa andra mål (t.ex. en jämnare socialgruppsfordelning, en jämnare könsrollsfördelning etc.). Vissa utpekade studerande ges därigenom ett fördelaktigare och gynnsammare studiestöd än andra studerande. De studerande som kommer i åtav det mer gynnsamma studiestödet väljs ut efter vissa fastställda

Ejutande riterier.

De nuvarande vuxenstudiestöden kan sägas vara exempel på selektiva systern och ha en kompensatorisk funktion. De riktar sig till vuxna, som väljs ut efter vissa kriterier. Svåra arbetsförhållanden, kort tidigare utbildning, försörjningsbörda och svårigheter att studera på fritiden år exempel på kriman skall ta särskild hänsyn till vid beviljandet av vuxenstu-

åerierdsom iestö .

I ett selektivt system har man lättare att från samhällets sida styra stödet till de studerandegrupper som man av olika skäl vill prioritera. Vissa grupper gynnas medvetet på bekostnad av andra.

Ett generellt systern däremot har som övergripande mål att ge alla som är till studiestöd samma studiestöd för samma studietid. Studieberättigade stödet är utformat inte for att gynna speciella grupper av studerande. Systemet är rekryteringsfrämjande genom att erbjuda ekonomiska förutsättningar till studier för alla som antas till studiestödsberättigade utbildningar. I ett generellt system kommer man bort från en del gränsdragnings- och ursom man alltid har i ett selektivt system. Informationen till de valsproblem studerande är lättare i ett generellt system och kontrollsystemet mindre utbyggt-

Ett generellt system står väl i samklang med andra samhälleliga stödsystem som t.ex. socialförsäkringssystemet.

vår uppfattning bör även i fortsättningen samhällets studiestöd till Enligt de studiemedelsberáttigade ramen för ett generellt system. Förmåges inom nernas omfattning och art kan dock variera.

målet för studiestödet bör därför även framdeles vara, att Det övergripande bereda faktiska möjligheter till studier för så breda grupper i samhället som möjligt.

Enligt vår mening skall studiestödet syfta till att minska betydelsen av ekonomiska, sociala och geografiska faktorer liksom av kön och ålder för den enskildes beslut att bedriva studier.

Ett annat mål för studiestödet bör vara att medverka till att studierna kan bedrivas effektivt. Detta år angeläget från både samhällets och den enskildes synpunkt.

Vi anser att det är väsentligt att det studiestöd som samhället ställer till förfogande är så pass väl avvägt att de studerande kan finansiera sitt uppehälle under studierna. Totalbeloppet bör därför utgå med ett så väl tilltaget i normalfallet kan försörja sig på studiestödet och inte belopp att studerande under terminstid behöva arbeta vid sidan av studierna for att klara sitt

uppehälle. Studiestodet är således av betydelse for den enskildes möjligheter till studieframgång.

Ett ytterligare mål för studiestödet bör vara att stödet skall stå i samklang med den allmänna fördelningspolitiken i samhället. är en Högre utbildning investering for både samhället och den enskilde som genomgår utbildningen. Det normala är att utbildning lönar sig. Den som skaffar sig högre utbildning fåri allmänhet högre lön och förbättrade arbetsvillkor. Det studiesociala stödet får inte komprometteras av en generositet som inte har forankringi det sociala tänkandet.

4.4 Andra krav studiestödet

på

Vi har tidigare slagit fast att studiestödet skall minska betydelsen av bl.a. ekonomiska, sociala och geografiska faktorer for den enskildes beslut att bedriva studier. Att helt eliminera t.ex. sociala och kulturella faktorer vid val av utbildning är knappast möjligt inte ens med hjälp av omfattande riktade och selektiva studiesociala insatser. Det visar undersökningar både i Sverige och utomlands.

Det är flera faktorer som avgör om en individ vill t.ex. genomgå en hög-

skoleutbildning. Utsikterna på arbetsmarknaden efter ut-

genomgången bildning liksom lönevillkor säkert spelar en stor roll. Det gör även kulturarv, traditioner från familjen och inställningen från kamrater och vänner. De slutsatser som vi kan dra av jämförelsen med andra länders studiesociala system är också entydiga härvidlag. Studiestödet i de europeiska länderna skiljer sig åt med hänsyn till såväl form som innehåll. Den sociala rekryteringen till är emellertid högre utbildning likartad i de europeiska länderna oberoende av vilket som existerar. Därav bör studiestödssystem man dock inte dra slutsatsen

att utformningen av ett studiefinansierings-

system är helt betydelselöst for t.ex. den sociala rekryteringen. Vi anser det vara viktigt att slå fast, att ingen på grund av ekonomiska eller geografiska skäl skall behöva avstå från en utbildning, som man har antagits till. Studiestödssystemet bör därför vara så konstruerat, att det stimulerar till studier och är studierekryterande.

De förändringar som redovisats i kapitel 3 och i vår rapport Studerande-

population och arbetsmarknad, beträffande bl.a. studerandepopulationens

sammansättning, gör det befogat att ställa frågan om inte studiestödet - inom ramen for ett generellt - borde differentieras system med hänsyn till de olika behov som olika kategorier av studerande kan ha.

Det nuvarande studiemedelssystemet innehåller vissa om differenregler

tiering (barntillägg, extra studiemedel, inkomst- och formögenhetsgränser).

statsmakterna har också genom årets beslut om bostadsbidrag till ungdomar utjämnat boendekostnaderna högst väsentligt. Enligt vår bedömning

är det främst studerandegruppen som får fördel av denna reform. Genom be-

slutet att införa for ungdomar har man

bostadsbidrag enligt vår mening skapat goda förutsättningar för att i övrigt avstå från differentiering av stu-

diemedlen efter sådana faktorer som ålder, familjesituation och studieortens/studielinjens allmänna kostnadsläge.

En viktig fråga är om det skall finnas några subventioner i studiefinansieringssystemet och i så fall var dessa skall ligga.

I t.ex. det västtyska studiestödssysternet ligger de statliga subventionerna uteslutande på återbetalningssidan. Aven i det svenska studiemedelssystemet har det under årens en

lopp skett förskjutning av tyngdpunkten av de

subventionerna i riktning mot återbetalningssidan. Vi anser det statliga emellertid inte vara ändamålsenligt att låta subventionerna utgå enbart på återbetalningssidan. Av de studerande upplevs det som psykologiskt viktigt och rekryteringsframjande att det finns direkta subventioner på tilldela ningssidan och att deras omfattning är känd.

Studieskulderna har ökat kraftigt under senare år. Den som i dag genomgår en treårig utbildning med studiemedel får en skuld på ca 100 000 kr. Aven om en mycket stor del av studiemedelstagarna fortfarande har förhållandevis låga skulder kommer således normallånga studier med traditionell högskoleutbildning att medföra en skuldsattning som överstiger 100 000 kr. under förutsättning att studiemedel utnyttjas hela studietiden.

Det viktigaste skälet till ökningen år givetvis inflationen. Men även okningen av totalbeloppet, bidragets sjunkande andel samt den år 1981 beslutade uppräkningen av regleringstalet bidrar till skuldökningen.

Vi anser det viktigt att studieñnansieringssystemet utformas så, att den totala skuldsáttningen om möjligt bringas ned. Den som genomgår en normal högskoleutbildning skall inte behöva ådra sig en återbetalningsbörda, vilken upplevs som orimlig.

Under årens lopp har subventionen på tilldelningssidan urholkats allt mer medan subventionen på återbetalningssidan fortfarande ar betydande.

Återbetalningssystemet bör rimligtvis även i fortsättningen innehålla vissa

sociala skyddsregler. Enligt vår mening bör man emellertid eftersträva att föl-skjuta tyngdpunkten av den statliga subventionen från återbetalningssidan till tilldelningssidan. Vi anser det vara viktigt, inte minst från rekryteringssynpunkt, att den statliga subventionen på tilldelningssidan lyfts fram och görs tydlig for de studerande.

I ett framtida återbetalningssystem bör en huvudprincip enligt vår mening vara att samtliga låntagare skall betala tillbaka sina studieskulder. Det bör

gälla skulden totalt och den årligen debiterade avgiften. Äterbetalningssy-

stemet skall till sin konstruktion inte vara så generöst att stora grupper av låntagare redan på förhand vet med sig att de aldrig kommer att behöva betala tillbaka sin skuld eller huvuddelen därav.

Sociala skyddsregler av olika slag bör visserligen förekomma i återbetaL ningssystemet, men dessa regler bör utformas så att de träder i kraft endast i mycket speciella undantagsfall.

4.5 Ekonomiska förutsättningar

4.5.1 Allmänt

Enligt direktiven får våra forslag inte leda till totala kostnadsökningar for staten eller kommunerna. För att få en uppfattning om vilket utrymme som finns för eventuella reformer har vi beräknat vilka kostnader som staten har i dag for studiemedelssystemet.

4.5.2 Statens kostnader för studiemedel

Statens kostnader for studiemedel kan indelas i olika komponenter: studiebidrag - råntesubvention avseende återbetalningspliktiga studiemedel dar återbetalningen sker enligt plan

- räntesubvention ytterligare pga. uppskov med återbetalning av studieskulder - av studieskulder avskrivning — administrationskostnader.

Beräkningarna nedan avser de tre forsta kostnadstyperna, studiebidrag och räntesubventioner inkl. beräknad effekt av avdragsrätt för räntor.

Vidare kan statens kostnader för studiemedel beräknas enligt i princip två metoder. Dessa metoder ger emellertid identiska resultat i en stationär ekonomi med fast ränta, ingen inflation och med konstant antal studerande.

Den forsta metoden visar statens kostnader för de studiemedel som beviljas ett visst år, t.ex. är 1986. Detta innebär att alla framtida räntesubventioner på de studiemedel som betalades ut år 1986 räknas om till 1986 års penningvärde. Tillsammans med studiebidragen utgör dessa räntesubventioner statens kostnader för 1986 års studiemedel uttryckta i 1986 års penningvärde.

Den andra metoden visar statens räntesubventioner på den existerande skuldstocken ett visst år, till vilken kan läggas årets utbetalade studiebidrag.

Båda beräkningsmetoderna har fördelar och olägenheter och de kompletterar därför varandra i viss mån. Den forsta metoden visar de totala kostnaderna av årets beslut om studiemedel. Bland annat från kostnadskontrollsynpunkt är denna metod därför att föredra. Olägenheten är att kostnadsberäkningarna måste bygga på prognoser över inflation, ränta och löneutveckling upp till 30 år in i framtiden.

Den andra metoden visar kostnaden for årets utbetalda tillstudiebidrag sammans med kostnaderna för räntesubventioner på den existerande skuldstocken och för de skuldavskrivningar som görs under året. Fördelen med denna metod är att alla variabler i kalkylen är kända. är dels Olägenheten att kostnaderna avser studiemedel som beviljats för mycket länge sedan, dels att redan fattade beslut kommer att medföra kostnader under tid lång framöver. Med denna metod blir det svårt att avgöra hur mycket studiemedlen egentligen kostar staten eftersom kostnaden är utspridd över så många år. I en stationär ekonomi kommer, som nämnts, beräkningsmetoderna emellertid att på sikt ge samma resultat. Nedan används i huvudsak den forsta beräkningsmetoden, dvs. beräkning sker av nuvärdet av årets beslut om studiemedel. Om syftet är att jämföra statens kostnader for olika studiemedelssystem är metoden med nuvärdesberäkningar den enda framkomliga vägen.

Omräkningstalet (diskonteringsfaktorn) i de nuvärdesberäkningar som redovisas nedan utgörs av statens upplåningskostnad.

Beräkningarna innefattar kostnaderna för alla återbetalningspliktiga studiemedel, dvs. studiemedel för eftergymnasiala studier, gymnasiala studier och särskilt vuxenstudiestöd samt avseende elever i gymnasieskolan. yngre Detta påverkar inte beräkningsmetoderna, utan innebär endast att antalet bidragstagare och de utbetalade beloppen blir större än om enbart högskolestuderande inkluderats i beräkningarna.

Tabell 4.1 Lånebelopp. aterbetalning, rantesubventioner och statens totala kostnader för studiemedel. Beräknade som nuvärdet av statens kostnader för resp. ars utbetalning av studiemedel. Milj.kr., arsgenomsnitt. 1970-1974 1975-1979 1980-1986 1970-1986 Utbetalade återbetala ningspliktiga studiemedel 690 1 160 3 420 1 960 Löpande priscr 1986 års priser 2 320 2 440 4 100 3 090 Utbetalade studiebidrag Löpande priser 180 220 280 230 1986 års priser 600 470 350 460 Nuvärde av räntesubvention Löpande priser 420 750 1 910 1 130 1986 års priser l 400 1 580 2 320 1 830 Statens kostnad For studiemedel Löpande priser 600 970 2 190 l 360 1986 års priser 2 000 2. 050 2 670 2 290 Statens totala kostnad i % av utbetalat t0tal

Anm: Kulkylernu lör perioden197111986ungarfran ett antagandeom låg inflation ochrelativt lag ranui efter ar 1957. Kostnadernaför är 1986 hur ävenberäknatsu1.ilr:1nalternativa unwgandenomdelsmedelhög.delshöglnilâllltrh, Dessa beräkningar redovisas| tabell 4.2.

Tabell 4.1 visar kostnaderna under perioden 1970-1986, beräknade med hjälp av en nuvardeskalkyl för vart och ett av åren. Kostnaderna redovisas dels i löpande priser, dels i 1986 års priser. Huvudresultatet är att statens kostnader for studiemedlen, räknat i 1986 års priser, stigit från ca 2 miljarder kr. perüår i början av perioden till dry 2,6 miljarder kr. per år i periodens slut. Okningen kan i sin helhet han oras till räntesubventionerna; kostnaderna for studiebidragen har minskat under perioden.

Eftersom återbetalningarna tar slut först 25 år efter det att studiemedlen utbetalats har det varit nödvändigt att bygga kalkylerna på inflations- och ränteprognoser for perioden fram till år 2012. Resultaten i tabell 4.1 bygger på antaganden om låg inflation och relativt låg ränta för perioden 1988 och framåt, vilka harletts från långtidsutredningens huvudscenario.

I tabell 4.2 redovisas kostnaderna for de studiemedel som utbetalades år 1986 vid ett låg-, mellan- och höginflationsalternativ. Av tabell 4.2 framgår att kostnaderna inte påverkas på något dramatiskt sätt av att antagandena ändras. Till en del förklaras detta av att räntan inte varierar lika mycket som inflationen mellan de olika alternativen.

Tabell 4.2 Statens kostnader för studiemedel ar 1986 vid tre olika antaganden om den framtida ekonomiska utvecklingen. lnflationsantaganden enligt 1987 års långtidsutredning. Milj.kr.i 1986 års priser.

Låg inflation Mellan Hög inflation

Utbetalade återbetalnings- 4 530 4 530 4 530 pliktiga studiemedel

studiemedel Statens kostnad i % av utbe- 52 53 63 talade studiemedel därav: studiebidrag 6 6 ö räntesubvention 46 47 57

l From. år 1988 lag inflation = 2 %, mellan = 5 %och h()g1nfl-uliun = 7 71..

I tabell 4.3 redovisas statens räntesubvention på den utestående skuldstocken. Av tabell 4.3 framgår tydligt hur räntesubventionerna växer i takt med att allt fler studerande får studieskulder.

Tabell 4.3 Statens räntesubventioner på existerande lanestock. Milj.kr., årsgenomsnitt. 1970-1974 1975-1979 1980-1986 1970-1986 1986

Räntesubvention i 160 600 2 130 l 100 2 500 löpande priser Räntesubvention i 530 1 270 2 560 l 580 2 500 1986 års priser

Sammanfattningsvis torde statens kostnader (exkl. kreditförluster och administration) for det nuvarande studiemedelssystemet utifrån dessa beräkningar kunna sägas uppgå till mellan 2,5 miljarder kr. och 3,0 miljarder kr.

4.5.3 Statens kostnader för studiemedel vid olika uppräkningstal, totalbelopp, återbetalningstider m.m.

Nedan redovisas hur statens kostnader for studiemedel påverkas när studiemedelssystemets regler förändras. Beräkningarna avser statens kostnader for ett års fulla studiemedel till en studerande, exkl. barntillägg och extra studiemedel. Med utgångspunkt i ett referensfall, som avser kostnaderna vid nuvarande regler, visas hur statens kostnader skulle påverkas av följande fyra regelforändringar:

- ändras till att motsvara hälften av statens Uppräkningstalet upplåningskostnad på penning- och kapitalmarknaden.

Totalbeloppet for ett års studiemedel andras till 150 %, alternativt 160 %, av basbeloppet.

— med fem är. I referens-

Återbetalningstiden förkortas, resp. förlängs,

fallet antas återbetalningstiden vara 20 år.

De två återbetalningsfria åren efter studiernas avslutande tas bort.

Som framgår har inte beräknats hur statens kostnader skulle påverkas om återbetalningarna skulle utgöra en viss andel av årsinkomsten. Anledningen härtill är att en sådan kalkyl kräver detaljerade antaganden om bl.a. studiemedelstagarnas inkomster och ålder vid studietidens slut.

Statens kostnader för räntesubventioner har beräknats som nuvärdet av framtida räntesubventioner på studiemedel som skulle utbetalats år 1986. Kalkylresultaten blir därfor med nödvändighet beroende av osäkra prognoser över rántee och inflationsutvecklingen fram till år 2019. Osäkerheten reduceras emellertid något av att beräkningarna utformats som avvikelser från kostnaden for det nuvarande systemet, eftersom kostnaderna for det nuvarande systemet och for alternativa system påverkas på likartat sätt av ränte- och inflationsförändringar.

I tabell 4.4 visas hur statens kostnader for räntesubventioner påverkas av

olika regelforändringar. Kalkylresultaten redovisas som forändringarjäme

fört med referensalternativet på forsta raden. Okningar av totalbeloppet antagits ske genom höjningar av de återbetalningspliktiga studiemed-

har en.

Skulle uppräkningstalet for studieskulden ändras från nuvarande regler till att motsvara hälften av statens lånekostnad, minskar statens kostnader med ca 1 800 kr. när totalbeloppet utgör 145 % av basbeloppet. Skulle samtidigt totalbeloppet höjas blir kostnadsminskningen inte lika stor. Den kombinerade effekten av att ändra uppräkningstalet och höja totalbeloppet till 150 % av basbeloppet skulle bli en kostnadsminskning på ca 1 400 kr. jam» fort med referensalternativet.

Om återbetalningstiden forkortas minskar statens kostnader. Med nytt uppräkningstal, ett totalbelopp på 150 % av basbeloppet och fem år kortare återbetalningstid skulle statens kostnader minska med 2 850 kr. En annan möjlighet, i stället for att förkorta återbetalningstiden, är att ta bort de två återbetalningsfria åren efter studiernas slut. Vid ett totalbelopp på 150 % av basbeloppet skulle då statens kostnader bli ca 2 300 kr. lägre än i referensalternativet.

Genom den valda berakningsmetoden (hälften av statens upplåningskostnad) har effekten av avdragsrátt for räntor beaktats.

Tabell 4.4 Statens kostnader för ett års studiemedel avseende en studerande individ. Referensalternativ enligt 1986 ars regler samt kostnadskonsekven ser vid vissa regeländringar.

Räntesubvention vid oförändrat studiebidrag (kr.)

Referensalternativ, kostnadsniuá 15 500

Forándringja In/brt med re/erensallernaliuet

a) Ändrat uppräkningstal Hälften av statens lánekostnad - l 800

b) Ändrat totalbeloppl 150 % av basbelopp - l 350

160 % av basbelopp - 350

c) Ändrat upprákningstal och förkortning av äterbelalningstid med fem är Totalbelopp 150 % av basbelopp - 2 850

Potalbelopp 160 % av basbelopp - l 950

d) Ändrat uppräkningstal och Rirlängning av återbetalningslidl* med fem år Fotalbelopp 150 % av basbelopp 50

e) Ändrat uppräkningstal och de tva återbetalningsfria aren* tas bort Potalbelopp 150 % av basbelopp - 2 300

Totalbelopp 160 % av basbelopp - l 400 Vid hallien av slulens upplanlngskustnud som upprukningswl.

4.5.4 Subventionsnivån

Av de beräkningar som redovisas ovan framgår att den statliga subventionen i studiemedelssystemet varit högst betydande. Statens totala kostnader uttryckta i procent av utbetalat totalbelopp har i genomsnitt under perioden 1970-1986 legat på 66 %. En viktig förklaring till denna höga nivå är att inflationstakten fram till de allra senaste åren varit mycket hög, medan uppräkningsfaktorn i studiemedelssystemet under större delen av perioden varit maximerad till 3,2 resp. 4,2 %.

I den allmänna debatten har studiebidragets sjunkande andel av totalbeloppet ofta använts som det enda måttet på hur subventionsnivân i studiemedelssystemet har utvecklats. Av våra beräkningar framgår att en sådan ensidig fokusering på bidragsdelen måste anses vara missvisande. Aven subventionens storlek pâ äterbetalningssidan måste enligt vår mening beaktas när den totala subventionsnivån fastställs.

Enligt vår bedömning är det möjligt att inom den nuvarande ekonomiska ramen åstadkomma betydande förändringar av studiemedelssystemet och därmed också uppnå de mål som angetts tidigare i detta kapitel. Vi har emellertid ansett det nödvändigt att i förhållande till det valda referensalternativet det studiesociala systemet for högskolestuderande och for äldre studerande i gymnasieskolan (motsvarande) tillförs vissa ytterligare resurser.

5. och

Överväganden förslag

5.1 Inledning

Vi har i kapitel 4 angett utgångspunkterna for en reform. I detta kapitel lägger vi fram våra forslag till ett nytt studiefinansieringssystem.

5.2 Totalbeloppets storlek

5.2.1 Allmänt

I kapitel 4 har vi bl.a. framhållit att det studiemedelsbelopp som ställs till den studerandes förfogande under terminen bör vara så avvägt att han kan bedriva sina studier med framgång. Den studerande skall inte behöva vara beroende av ekonomiskt bistånd från någon annan eller av egna inkomster for att kunna studera.

Detta är således utgångspunkten for våra överväganden om det belopp som skall utgå via det studiesociala systemet.

5.2.2 En heterogen studerandegrupp

När det nuvarande studiemedelssystemet kom till for mer än 20 år sedan, omfattade det en relativt homogen grupp av studerande. Nära nog alla till: hörde de studievägar som i dag ryms inom högskolan. Det normala studiemålet - —och var en fullständig utbildning avlagd examen eller motsvarande de studerande var som regel tämligen unga. Utbildningen var i huvudsak koncentrerad till några få orter och efter studierna kunde flertalet räkna med att nå en god ekonomisk position.

Bl.a. dessa förhållanden påverkade utformningen av dagens studiemedelssystem.

Som vi kortfattat redovisat i kapitel 3 och utförligare belyst i var rapport Studerandepopulation och arbetsmarknad, är den studerandepopulation som i dag omfattas av studiemedelssystemet betydligt mer heterogen.

Numera har även de som är 20 år och äldre i gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning och folkhögskola rätt till studiemedel. De utgör i dag 0m« kring en tredjedel av studiemedelstagarna.

En stor del av högskolans studerande deltar i s.k. enstaka kurser. Dessa studerande utgör omkring en tredjedel av högskolepopulationen, men de utnyttjar studiemedel i tämligen ringa utsträckning, säkerligen bl.a. därför att de ofta studerar på deltid.

Högskoleutbildning finns i dag på ett 40-tal orter.

Reglerna for rätt till inträde i högskolan har mjukats upp. Högskolan - där en majoritet nu är kvinnor - har bl.a. genom de nämnda förändringarna kommit att omfatta många fler äldre än tidigare. Omkring en tredjedel är 30 år eller äldre.

Det finns emellertid också - nu som tidigare - en heterogenitet i fråga om studievillkor for de studerande. Inom det gymnasiala skolsystemet får eleverna fria läromedel och Skolmåltider; studiemedlen reduceras till följd här

av. En del studerande kan bo i foräldrahemmet under studierna och få lägre kostnader för sitt uppehälle, andra kan ha betydande kostnader för t.ex. sin bostad. Svenska sparbanksforeningen redovisar studiekostnaderna for ett stort antal orter linjeutbildningar på olika (se kapitel 3 och bilaga 3). Av V materialet framgår att det är en inte obetydlig spännvidd i de budgetår som tagits fram på denna väg. Det bör betonas att det främst är yngre, ensamstående högskolestuderande som budgetberäkningarna avser.

De tunga posterna för en studerandes uppehälle är kostnaderna for mat, bostad och studielitteratur. Skillnaderna härvidlag kan - som Svenska sparbanksföreningens material visar - vara betydande beroende på vad och var man studerar.

Till den nu lämnade redovisningen bör fogas att vissa studerande studerar med studiestöd endast någon termin eller något läsår medan andra utnyttjar det for många års studier, även på forskarutbildningsnivå; maximiantalet terminer med studiemedel är nu 22. Studiemedel också en del, ehuutgör ru ringa sådan, av studiestödet till de yngre eleverna i gymnasieskolan mfl. studievägar och inom det s.k. särskilda vuxenstudiestödet.

De skilda förhållanden som redovisats ovan har aktualiserat huruvida det statliga studiestödet skall differentieras eller ej efter sådana faktorer som de studerandes ålder och bostadsforhållanden. En promemoria (Ds U 1984: 13), Differentierade studiemedel, i denna riktning utarbetades år 1984 inom utbildningsdepartementet. Efter remissbehandling har den överlämnats till oss.

Vi återkommer i det följande till denna frågeställning.

5.2.3 Förmåner till studerande vid sidan av studiemedlen

Vid bedömningen av de medel som de studerande skall erhålla via det studiesociala stödet måste man beakta även de förmåner som därutöver utgår till studerande - både i deras egenskap av studerande och som medborgare i allmänhet.

Det finns egentligen, som framgår av kapitel 2, numera få förmåner mycket som tillkommer enbart studerandegruppen. Inom sjukförsäkringen har en särskild lösning skapats; vissa rabatter vid resa med statens järnvägar finns sedan länge; statsmedel anvisas för de studerandes hälsovård och motionsidrott liksom för deras kårlokaler. Tidigare utgick också särskilda bidrag till uppförande av studentbostäder.

I linje med utformningen av socialpolitiken i vårt land - vad som brukar kallas den generella välfärdspolitiken - har statsmakterna således på det hela taget avstått från att skapa särlösningar for de studerande vid sidan av det studiesociala systemet. De studerande omfattas i stället av de socialpolitiska systemen på samma villkor som andra medborgare. I vissa avseenden kan man t.o.m. säga att de studerande genom regelsystemens utformning blir särskilt gynnade av dem. Följande exempel kan anges.

Det bostadsbidrag till ungdomar under 29 år som kommer att utgå från och med år 1988 kommer praktiskt taget att komma enbart de studerande till del genom att studiemedel inte räknas som inkomst.

Genom motsvarande regel i fråga om bostadsbidrag till barnfamiljer blir de studerande bättre ställda än förvärvsarbetande genom att studiemedel inte räknas som inkomst från den 1 januari 1988.

Studerande har som regel tillgång till plats i den kommunala barnomsorgen till lägre kostnad än en förvärvsarbetande vid samma disponibla inkomst.

att för studerande - _ skattesystemet innebär med sin nuvarande utformning liksom för alla icke-helårsarbetande utgår schablon- och grundavdrag fullt ut, även om inkomsten intjänats under endast en del av kalenderåret.

Studerande som utnyttjar universitetsrestaurangerna gör det på samma subventionerade villkor som tillkommer högskolans anställda personal.

Vi återkommer i det Följande till vilken vikt man skall fästa vid de särskilda förmånerna for studerandegruppen. Dessförinnan finns det emellertid skäl att behandla den fråga som reses i direktiven, nämligen om man från statsmakternas sida skall förskjuta insatserna från kontanta medel till olika serviceåtgärder(naturalinjen).

1964 års studiemedelsreform innebar att de tidigare naturastipendierna avskaffades. Det var ett viktigt ställningstagande på väg bort från en naturalinje. De särskilda bidragen till studentbostäder har också avskaffats.

Det förhållandet att studerandepopulationen i dag är betydligt mer heteroinnebär enligt vår mening att det inte är rimligt att nu gen än tidigare, återgå till ett system som man lämnade för ett kvartssekel sedan. De särskilda insatser som i dag görs i form av anslag över statsbudgeten till de studerandes resor, hälsovård och motionsidrott samt den särskilda sjukpenningforsákringen är dock fortfarande motiverade. De har också alla blivit föremål för ställningstaganden från statsmakternas sida under de senaste aren.

5.2.4 l)isponibel inkomst för olika grupper

Vid bedömningen av totalbeloppets storlek har vi tagit del av det material rörande studiekostnader som bl.a. Svenska sparbanksforeningen och konsumentverket tagit fram, liksom de uppgifter som framgår av olika undersökom studiemedlens tillräcklighet (se kapitel 3). Vid en bedömning av ningar totalbeloppets storlek finns det emellertid skäl att beakta även den disponibla inkomsten för andra grupper i samhället. Vi har insamlat uppgifter som avser dels förmåner som är fastställda av samhället och vilka avses täcka den enskildes samtliga utgifter, dels löner för vissa grupper av yrkesarbetande ungdomar, dels ock löner för vissa grupper högskoleutbildade.

Vi är medvetna om svårigheten att göra sådana jämförelser - bl.a. med hänheterogeniteten i studerandegruppen och problemet attjämfora utsyn till giftsslagen hos olika grupper - men anser likväl att sådanajämförelser måste göras. De ersättningar som utgår till arbetslösa, socialbidragstagare samt förtids- och ålderspensionärer visar vad samhället anser vara rimliga belopp för dessa grupper att bestrida sina levnadsomkostnader med. De löner som utgår till yrkesarbetande ungdomar och högskoleutbildade är de faktiska medel dessa - efter skatt disponerar för sin försörjning.

En utförlig redovisning av materialet ges i bilaga 4. Den kan sammanfattas i tabell 5.1 för ensamstående.

Tabell 5.1 visar bl.a. att en studerande - vid ett antagande om en tämligen normal hyra i studentbostad - med de beslut som fattats under år 1987 om förhöjt basbelopp och bostadsbidrag till ungdomar har en disponibel inkomst under terrninstid som ligger mellan vad å ena sidan ålderspensionärer och socialbidragstagare får och å andra sidan yrkesverksamma ungdomar tjänar, Skulle den studerande ha andra inkomster kan han maximalt,

Tabell 5.1 l)isp0nibel inkomst för ensamstående studiemedelstagare m.fl. grupper (per manad). Kategori Lön, ersättning Bostadsbidrag Fotalt Sludiemedelslagarv

A rbelslosa Bruttoinkomst 5 200 - 5 200 lägst 9 592 kr. Bruttoinkomsl 7 000 kr. 4100 - 4 100

Yrkesverksum ma ungdomar 4 562-5 102 - -l 562-5 I02

- 5 350-7 000 Yrkesuzrksam ma högskola 5 350-7 000 utbildade*

Anm. 1‘ 145 % uv basbcloppet “.24 100 kr. Beräknat på nio månaders studietid. -145 % av basbeluppei 24 500 kr. Bostadsbidrag enligt beslut om bosludsstöd [lll ungdomar under 29urnu1går från år 1985)» id hyru um I 000 kim/manad. Bcruknal på niu månaders studietid. 3 Som *jamti- inkomst av förvärvsarbete om 26 000 kr. imuximiinkomst för oreducerut bostadsbidrag n. lieraknut. på tolv månader. 4 Basbelnppel 2-8 500 kr. llyru l 200 kim/månad. liosuidstillugg enligt Smckhulxns regler. 5‘ Socnulbndrugsnormcr enligt Stockholms regler. llyru 1 200 kim/manad. 5’ Disponihel inkomst. llansyn har Lugits lill uu 4%av inkomsten skulle betalas i studiemc-delsux gift.

räknat för varje månad, komma upp till samma disponibla inkomst som de yrkesverksamma ungdomarna.

Tabell 5.2 visar motsvarande uppgifter för ensamstående med ett barn.

Mot bakgrund av de uppgifter som ges i tabellerna 5.1 och 5.2 kan följande jämförelser göras.

En studiemedelstagare med ett barn kommer, om han inte har några sidoinkomster, att disponera ungefär 2 200 kr. mer i månaden än en ensamstående studiemedelstagare utan barn men med bostadsbidrag (6 514 kr. mot 4 267 kr.). Exkl. barntillágg minskar skillnaden till ca 1 600 kr. Man kan jämföra dessa båda belopp med det ytterligare socialbidrag som utgår till en ensamstående med barn, nämligen i exemplet ca 1 200 kr. i månaden.

En annan jämförelse kan göras med utgångspunkt i tabell 5.2 mellan ensamstående, socialbidragstagare och yrkesverksamma med barn.

I förhållande till den som uppbär socialbidrag har studiemedelstagaren i alla kombinationer högre disponibel inkomst, alltså även exkl. barntillägget.

Tabell 5.2 l)isp0nibel inkomst för ensamstående studiemedelstagare m.fl. grupper med ett barn (per månad). Kategori Lön, ersättning Bostads; Fotalt inkl. Im-alt exkl. bidrag barntillägg barntillägg Studiemedelstagare

Anm. 1 145%av basbeloppel_ 24100kr, l lyra l 200kim/manad.Niomanadersstudietid. 2 145% av basbeloppet24500kr. Hyra som1. Niomånadersstudietid. 3’Som*jämte inkomstavförvärvsarbeteom.29000kr. Beraknatpåtolv månader. 4 Socialbidragsnormerenligt Stockholmsregler.Hyra l 200lan/månad. 5‘Vårdbltrádc. Hyra l 200krjmånad.

I förhållande till det yrkesverksamma vårdbiträdet är den disponibla inkomsten lika hög eller högre, om barntillägget inkluderas. Om barntillagget exkluderas blir den disponibla inkomsten högre endast om den studerande har sidoinkomster under året om minst ca 20 000 kr.

Orsaken till att studiemedelstagaren med barn kommer i ett så pass gynnsamt läge beror dels på att studiemedel inte räknas som inkomst vid prövning av bostadsbidrag, dels på att både underhållsbidrag/bidragsförskott och barntillagg utgår parallellt.

5.2.5 Differentiering av studiestödet

Som tidigare nämnts har utbildningsdepartementets promemoria om differentiering av studiestödet överlämnats till oss. I romemorian föreslogs en differentiering av totalbeloppets storlek främst e ter boendeform och ålder. Remissbehandlingen visade på ett stort motstånd mot utformningen av forslagen. Det bör dock framhållas att förslagen syftade till att omfördela statens kostnader mellan olika studerandekategorier, varigenom vissa grupper avsågs få högre och andra lägre studiemedel än tidigare.

Dagens studiemedelssystem innehåller vissa regler om differentiering. Den som har barn under 16 år kan få ett barntillagg, som i sin helhet består av

återbetalningsmedel. Extra studiemedel kan utgå efter särskild prövning

till studerande med särskilda kostnader. Overstiger den studerandes in-

komster visst belopp (på årsbasis f.n. ca 29 000 kr.), reduceras studiemedlen.

behållen förmögenhet av viss omfattning påverkar studiemedelsbe-

iAven öppet.

Det kan mot bakgrund av de skillnader i skilda avseenden som föreligger mellan olika studerande sägas föreligga skäl för en differentiering av det statliga studiestödet. Man kan emellertid knappast driva differentieringen längre än vad som nu skett utan att man får betala ett mycket högt administrativt pris härför. På ett par punkter finns det snarare skäl att gå ifrån nuvarande differentieringsgrunder.

I ett viktigt avseende har statsmakterna för övrigt redan fattat ett beslut som tar hänsyn till skillnader i studiekostnader. Genom årets beslut om bostadsbidrag till ungdomar utjämnas bostadskostnaderna för dessa högst väsentligt. Som vi redan påpekat är det sannolikt också studerandegruppen som främst får fördel av denna reform. Det är dock en komplikation att stu derande över 28 år inte omfattas av systemet; vi återkommer härtill i avsnitt 5.2.6. Med ett bostadsstöd som tar hänsyn till den enskildes faktiska hyra får man en rimlig differentiering inom studiestödet.

Genom beslutet om bostadsbidrag ökar naturligtvis också den disponibla in» komsten för de studerande som får del av förmånen, i många fall högst betydligt.

En differentiering av studiestödet efter sådana faktorer som ålder, familjesituation och studieortens/—linjens kostnadsläge anser vi inte behövs.

Det sagda innebär att barntillägg inte längre bör utgå. Vi vill beträffande barntillägget framhålla att syftet med detta från början var tvåfaldigt: i ena fallet täcka kostnaderna för barnomsorg i hemmet för den studerande, i andra fallet räcka till underhållsbidrag för en studerande som var pliktig att betala sådant. Den jämförelse som gjorts i det föregående av den disponibla inkomsten för en studiemedelstagare, ett vårdbiträde och en socialbidragstagare, alla med ett barn, visar att även utan barntillägget får studie medelstagaren en acceptabel disponibel inkomst.

Familjepolitiken har dessutom utvecklats i åtskilliga avseenden sedan 1960-talets mitt. Då fanns det t.ex. mycket få platseri kommunal barnomsorg; år 1991 skall alla studerande föräldrar ha rätt till plats på daghem eller i familjedaghem för sina förskolebarn. Aven de familjeekonomiska förmånerna har byggts ut kraftigt sedan mitten på 1960-talet. Enligt vår mening saknas därför skäl för att inom studiemedelssystemet ha särskilda familjepolitiska förmåner. Om man bedömer en förbättring av barnfamiljernas ekonomiska läge vara önskvärd bör denna ske inom det familjepolitiska systemet och inte inom studiemedelssystemet.

Mot denna bakgrund bör det studiesociala systemets förmåner enbart avvägas med hänsyn till den enskilde studerandes egna ekonomiska förhållanden.

5.2.6 Bostadsbidrag till studerande över 28 år

Genom riksdagsbeslut våren 1987 har, som framgår av kapitel 2, ett särskilt bostadsbidrag införts för ungdomar under 29 år. Bidraget utgår för ensamstående med 80 % av bostadskostnaden i ett intervall om 600-1 700 kr. i månaden, och för makar/samboende med denna procentsats i intervallet 600-2 200 kr. Bidraget reduceras med 33 % av den del av inkomsten som överstiger 26 000 kr. för ensamstående och 36 O00 kr. for makar/samboende; studiemedel räknas dock ej som inkomst. Både bidragsbelopp, hyresgränser och avtrappningsregler är anpassade till bostadsstödet for barnfamiljer.

Det nya systemet införs den 1 januari 1988 efter beslut av varje kommun.

Bostadsbidraget är av stor betydelse för de studerande. Ett automatiskt hänsynstagande sker till bostadskostnaderna, precis som för barnfamiljer samt ålders- och förtidspensionärer. Med hänsyn till avtrappningsreglernas - för den som har ca 55 000 kr. i årsinkomst utformning bidraget upphör kan man beteckna bostadsbidraget till ungdomar som ett stöd främst för studerandegruppen.

En stor del av de studerande är dock äldre än 28 år och kommer inte att få Av dem som nu får studiemedel ca del av den nya förmånen. uppfyller 40 000 inte ålderskriteriet. Av dem tar dock ca 12 000 ut barntillägget och kan således söka bostadsbidrag till barnfamiljer. Härtill kommer studeran› de som har barn och f.n. inte söker barntillägg samt studerande som sam»

manlever med en förvärvsarbetande och därmed sannolikt inte är berätti›

Aven i övrigt är de antaganden som gad till bidraget p.g.a. inkomstregeln. siffran 40 000 bygger på behäftade med stor osäkerhet. En rimlig uppskattär därför 10 000-15 000 studerande. Man kan rimligen inte hävda att ning den som passerat åldersgränsen 29 år och studerar med statligt studiestöd skulle ha mindre behov att få en del av sin hyra täckt än sina yngre kamra» ter. Det är inte osannolikt att dessa något äldre studerande tvärtom ofta kan ha högre hyreskostnader.

vår mening bör därför den som beviljas statligt studiestöd få bostads- Enligt bidrag även efter det att han fyllt 29 år. Beviljande kommunal myndighet har härvid att kontrollera att studiestöd utgår till den sökande, vilket kräver kontakt med de studiesociala organen.

Kostnadsfordelningen mellan stat och kommun bör följa den för ungdoms* bostadsbidraget gällande. Det är enligt vår mening nödvändigt att de studiesociala förmånerna är likvärdiga oavsett på vilken ort studierna bedrivs. Bostadsbidraget är ett verkningsfullt stöd till de studerande; det är angeläv get att det också tillkommer alla med statligt studiestöd oavsett bostadsort. För att garantera detta kan det vara nödvändigt med en lagstiftning.

I den allmänna debatten har man pekat på att den sammanlagda effekten av marginalskatteregler och reduktionsregler inom bostadsbidrags- och stukan leda till att den disponibla inkomsten sjunker vid diemedelssystemen en inkomstökning. Vi återkommer till denna fråga i följande avsnitt.

5.2.7 Prövning av studiestöd mot den studerandes egen ekonomi

Hänsynstagande till egen inkomst

Studerande som har inkomst eller förmögenhet som överstiger vissa s.k. fribelopp får reducerat eller inget studiemedel.

Som inkomst räknas alla former av intäkter med undantag av studiemedel, allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag, handikappersättning, bostadsbidrag, underhällsbidrag för barn och bidragsforskott. Med inkomst avses alltid bruttoinkomster. Naturaformåner, t.ex. fri bostad eller fri kost, räknas också som inkomst.

Vid ansökan om studiemedel skall den studerande ange beräknade inkomster för den termin eller de terminer som studiemedel söks för. Med termin förstås vid inkomstberäkningen kalenderhalvår. Studerande som söker stu› diemedel for en hösttermin skall alltså uppge den beräknade inkomsten for tiden 1 juli › 31 december. I ansökan för vårterminen uppges beräknad inkomst for tiden ljanuari 30juni.

Den 1 juli 1986 ändrades fribeloppsreglerna för egen inkomst. De nya reglerna innebär att olika fribeloppsgränser fastställts för forsta resp. andra kalenderhalvåret för dem som studerar på heltid under minst tre och en halv månad. Tabell 5.3 visar de tidigare resp. de nu gällande reglerna.

Tabell 5.3 Fribelopp per kalenderhalvar uttryckti procent av basbeloppet.

De nya reglerna tar hänsyn till att större delen av de studerandes sommarinkomster normalt utbetalas under andra kalenderhalvåret.

Studiemedel beviljas for varje hel sammanhängande tidsperiod om 15 dagar for heltidsstuderande och om 30 dagar for deltidsstuderande. Studiemedel reduceras för varje lä-dagarsperiod med en artondel av överskjutande inkomst.

Vid basbeloppet 24 500 får en heltidsstuderande som studerar 4,5 månader per termin tjäna 12 250 kr. forsta och 17 150 kr. andra kalenderhalvåret, dvs. totalt 29 400 kr. utan att studiemedlen reduceras. Vid överskjutande inkomst reduceras studiemedlen med 50 % därav.

Under höstterminen 1985 berördes ca 20 000 studerande av reduktionsreglerna mot egen inkomst och under vårterminen 1986 ca 10 000. Den sam-

manlagda minskningen av studiemedlen utorde 117 milj.kr. Som nämnts

ovan infördes nya regler den 1 juli 1986, vilka bedöms leda till ett ökat utflöde av studiemedel med ca 20 milj.kr.

Antalet ansökningar som avslås p.g.a. reglerna om inkomst och/eller förmögenhet uppgick hösten 1985 till 875; ett fåtal beror på formögenhetsreglerna.

Vi har övervägt frågan om egen inkomst skall inverka på rätten till studiemedel.

Som argument mot ett sådant hänsynstagande har anförts att det är en tillräcklig prövning att den studerande uppfyller meritkraven för rätt till studiestöd. Utvecklingen i socialförsäkringssystemen går också i riktning mot slopad inkomstprövning, ehuru en sådan finns kvar i bl.a. alla bostadsbidragssystem. Vidare har man pekat på att med det nya systemet for bostadsbidrag till ungdomar kan en inkomstökning for den studerande - utöver fribeloppet - leda till en minskning av den disponibla inkomsten. De administrativa insatserna skulle också minska.

Som argument för en fortsatt prövning av studiestödet mot den studerandes inkomst har anförts att studiestödets syfte är att ge den enskilde möjligheter att bedriva studier och att det bör avvägas så att sidoinkomster under terminstid inte skall behövas. Vidare finns det inte anledning att utöver en viss gräns uppmuntra till förvärvsarbete parallellt med studierna. Om man inte har någon inkomstprövning kan man räkna med att åtskilligt fler studerande anmäler sig till studier enbart for att få del av studiebidraget och övriga förmåner; redan i dag återkrävs obehörigt utbetalade studiemedel årligen från några tusen individer. Kostnaderna skulle därför sannolikt stiga vid ett avskaffande, särskilt vid en kraftig bidragshöjning. Det sagda gäl-

ler inte minst eftersom studiemedel beviljas utan föregående prövning till dem som påbörjar en utbildning.

Vid en samlad värdering av dessa argument har vi, främst av kostnadsskäl, dragit slutsatsen att en prövning mot den enskildes egna inkomster bör ske även framdeles.

Idag räknas som nämnts alla former av intäkter som inkomst. Det är alltså frågan om ett annat inkomstbegrepp än det som används t.ex. vid återbetala ning av studiestöd. Enligt direktiven har vi att särskilt överväga frågan om inkomstbegreppet. Det nuvarande innebär att kostnaderna för intäkternas förvärvande ej kan beaktas, vilket inte kan betraktas som rimligt. Vi föreslår därfor att man övergår till samma inkomstbegrepp som gäller vid åter* betalning.

Innebörden av vårt förslag är att fribeloppet kommer att höjas med ca 3 000 kr., dvs. motsvarande schablonavdraget för inkomst av tjänst.

Fördelningen av procentsatser på kalenderhalvår bör ske enligt de bestam› melser som gäller fr.o.m. den 1 juli 1986.

Av större vikt är emellertid frågan om reduktionsreglerna inom studiemedelssystemet for egen inkomst. F.n. minskas studiemedlen med 50 % av en heltidsstuderandes inkomstökning över fribeloppet. Som nämnts tidigare kan framdeles vid en inkomstökning de samlade effekterna av skatt, redu« cerat bostadsbidrag och reducerade studiemedel leda till att den disponibla inkomsten sjunker. Detta är inte rimligt och vi föreslår därför att reduk tionsfaktorn minskas så att de totala marginaleffekterna ej kommer att överstiga 100 %. Detta uppnås om studiemedlen för en heltidsstuderande reduceras med ca 30 % av den inkomst som överstiger fribeloppsgränsen. Som kommer den gräns då rätt till studiemedel helt en följd av denna ändring upphör att höjas med ca 40 000 kr. om året till ca 120 000 kr.

För deltidsstuderande föreligger inte motsvarande motiv och nuvarande re» duktionsregler bör därför vara oförändrade.

Hánsynstagande till förmögenhet

behållen förmögenhet av viss storlek kan påverka studiemedlens stor-

även ek.

Med förmögenhet avses skattepliktig förmögenhet enligt lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Skulder får frånräknas tillgångarna. Alla tillgångar vid beskattningsårets utgång, dvs. den 31 december, skall tas med: kontanter, bankmedel, aktier, obligationer, fordringar, fastighet till taxeringsvärde etc. Värde av andel i oskiftat dödsbo medräknas endast om

det är äldre än tre år. För aktier och obligationer gäller senaste börsvärde.

Ar aktierna inte börsnoterade gäller värdet vid senaste taxeringen.

För sammanlevande äkta makar (eller därmed jämställda) beräknas den skattepliktiga förmögenheten var för sig. Om den ena makens skulder överstiger hans tillgångar får skillnaden avräknas på den andra makens förmögenhet. Detta innebär således att studerande som söker studiemedel från si» na tillgångar får dra av dels egna avdragsgilla skulder, dels de av makens avdragsgilla skulder som denne inte kunnat utnyttja.

Förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet (fn. 147 000 kr.) reducerar studiemedlen med 1/45 av det överskjutande beloppet per 15-dagarsperiod, dvs. reduceringsfaktorn är 20 % for en heltidsstuderande.

Någon särskild statistik över antalet individer som får reducerade studiemedel p.g.a. förmögenhetsinnehav finns inte. Antalet som får helt avslag är dock litet.

Det bostadsbidrag som fr.0.m. år 1988 utgår till ungdomar under 29 år och som vi föreslagit skall utgå även till dem därutöver som har statligt studiestöd reduceras mot egen förmögenhet. Reglerna innebär att till den inkomst som läggs till grund för beräkningen av bostadsbidrag såväl till barnfamiljer som till hushåll utan barn skall läggas en femtedel av den förmögenhet 90 000 kr. för ensamstående och sammanlagt 180 000 kr. för

soniöverstiger ma ar.

Värdet av formögenheten bestäms på samma sätt som vid förmögenhetstaxeringen.

Vid ett fortsatt hänsynstagande till förmögenhet även inom studiemedelssystemet skulle denna faktor inverka för den studerande på tre olika sätt. Bostadsstödet reduceras enligt nyss angivna regler. Avkastning av förmögenhet (dvs. främst räntor) räknas som inkomst liksom förmögenhet över sex basbelopp. Med ett bibehållet hånsynstagande till förmögenhet kan utan tvekan effekterna för den enskilde upplevas som oskäliga. Det är en~ ligt vår mening tillräckligt att förmögenheten kan påverka bostadsbidraget och att avkastningen räknas som inkomst och därmed kan inverka på stu› diestödet. Ett slopande av hånsynstagandet till förmögenhet har också små kostnadseffekter och leder till en viss förenklad administration.

Vi därför att behållen förmögenhet i sig ej skall påverka studie-

stö et. (föreslår

5.2.8 Förslag om totalbeloppet m.m.

Heltidsstudier

Studiemedel utgick under mycket lång tid med 140 % av basbeloppet, efter 1982 har de höjts till 145 %. Genom beslut vid årets riksdag har dels basbe« höjts, dels ett särskilt bostadsbidrag för ungdomar under 29 år in-

loppet orts.

Sett över en längre tidsperiod har vissa utgifter, som väger tungt i en studerandes budget, ökat snabbare än den allmänna prisutvecklingen. Det ursprungliga värdet av studiemedlen kan därmed sägas ha minskat.

Enligt vår mening bör det belopp, som en studerande skall dis onera fastställas med beaktande av dels de förmåner som av samhället astlagts för pensionärer, arbetslösa och socialbidragstagare, dels de inkomster som förvärvsarbetande ungdomar har. Det är också rimligt att en högskoleutbildad förvärvsarbetande får en högre disponibel inkomst än vad han haft under studietiden.

Vid bedömningen av vilket totalbelopp som skall utgå måste man givetvis väga in det bostadsbidrag för ungdomar som riksdagen beslutat om och som kommer att utgå från år 1988. Vi har föreslagit att studerande med statligt studiestöd, oavsett åldern, skall få detta bidrag. Vi har vidare föreslagit en sänkning av reduktionsfaktorn mot egen inkomst i studiestödssystemet från hälften till 30 % och att egen förmögenhet i sig inte skall inverka på studiestödet.

Vi har inte heller ansett det rimligt att ta hänsyn till de särskilda förmåner som kommer de studerande till del. Det skulle inte vara möjligt utan bety» dande administrativa insatser.

Totalbeloppet för studiemedlen bör mot denna bakgrund fastläggas till 155 % av basbeloppet, dvs. F.n. 37 975 kr. om året. För den som får bostadsbidrag forensamstående kan stödet bli maximalt 48 535 kr. Vi har, när vi kommit fram till totalbeloppet 155 %, också tagit hänsyn till att vi föreslagit att barntillägg inte längre skall finnas.

Vid ett genomförande av vårt förslag kommer de studerandes ekonomiska läge att successivt ha förbättrats jämfört med läget våren 1987. Den 1 juli 1987 höjdes studiemedlen med 64 kr. i månaden som en följd av ändrat basbelopp, den 1 januari 1988 införs bostadsbidrag för ungdom under 29 år, den 1 juli 1988 höjs totalbeloppet till 155 % av basbeloppet (dvs. med 272 kr. i månaden vid nio månaders läsår) och utgår bostadsbidraget även till studier stödstagare över 28 år.

Liksom i dag skall den studerande kunna avstå från att ta ut återbetala ningsmedlen. I dag är det drygt 10 000 som avstår härifrån. Genom höjningen av studiebidraget, införandet av bostadsbidraget och höjningen av fribeloppsgränsen torde detta kunna bli vanligare. Ivarje fall borde man kunna räkna med att fler väljer att ta ut endast en del av de återbetalningspliktiga studiemedlen. Den studerande kan därmed hålla tillbaka sin skuldsättning.

Deltidsstudier

F.n. finns möjlighet att få studiemedel även vid deltidsstudier (se avsnitt

3.9.2). Aven om denna möjlighet endast utnyttjas av ca 3 500 studerande (höstterminen 1984), bör den finnas kvar. Totalbeloppet för deltidsstuderande bör utgöra hälften av beloppet för heltidsstuderande.

Extra studiemedel

Behovet av extra studiemedel prövas med hänsyn till det ändamål extra studiemedel söks för och den ekonomiska situationen vid tiden for ansökan. Ekonomiprövningen är mer restriktiv än vad som gäller vid prövning av ordinarie studiemedel. Det fordras att det föreligger behov av mer väsentlig ekonomisk förstärkning. Belopp som är mindre än 5 % av basbeloppet (1 225 kr. efter 1juli 1987) betalas inte ut.

De extra studiemedlen utgör en ytterligare differentiering inom studiefinansieringssystemet. De används tex. för inköp av dyrare musikinstrument, for särskilda kostnader vid studier utomlands, för dubbel bosättning obligatoriska studieresor. Totalt utgår ca 19 milj.kr. till 2 800 stude-

ochåör ran e.

vår mening bör det även i det nya studiestödet finnas en möjlighet

Enligt att e ter prövning i varje enskilt fall få extra studiemedel for ändamål av det

slag som nyss nämnts. För att extra studiemedel skall utgå även framdeles skall krävas att de studerande har mer omfattande behov. Liksom nu skall detta stöd i sin helhet betalas tillbaka.

Vi vill redan nu nämna att vi i avsnitt 5.9.1 avser att behandla frågan om reduktion av studiestöd i vissa fall vid studieri utlandet.

115 sou 19s7;3é

Hdnsynstagande till förmåner i form av fria läromedel och fria Skolmåltider

Som framgår av kapitel 2 reduceras studiemedel om den studerande får fria läromedel och/eller fria skolmåltider. För studerande med fria läromedel reduceras studiemedlen med 7 % av basbeloppet vid heltidsstudier under nio månader. För studerande med fria måltider reduceras studiemedlen med 13 % vid heltidsstudier. Totalt ca 25 000 studerande i främst gymnasieskolan berörs av dessa reduktionsregler.

Vi anser att reduktionsreglerna bör vara kvar.

45-årsregeln

Studiemedel kan enligt nuvarande regler beviljas upp till 45 års ålder. Aven därefter kan, om det finns särskilda skäl, studiemedel utgå. Som sådana särskilda skäl räknas t.ex. att ansökan avser kortare yrkesinriktade studier på gymnasial nivå eller studier som har betydelse for den fortsatta yrkesverksamheten. CSN tillämpar 45wårsregeln generöst och studiemedel kan i praktiken utgå för enstaka terminer till sökande upp till 55-årsåldern.

Skälen till att bibehålla en övre åldersgräns är att den enskilde skall ges en rimlig tid för återbetalning som enligt nuvarande system skall vara avslutad vid 65 års ålder. Vi föreslår nu att återbetalningen skall kunna fortsätta även efter 65 års ålder, vilket i och for sig skulle kunna göra det möjligt att anpassa den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel till den SO-årsgråns som gäller för särskilt vuxenstudiestöd. Vi anser emellertid att nuvarande är en rimlig avvägning och att denna gräns bör kvarstå oför-

:lä-dårsåräns an ra .

5.3 Form för subventionering inom studiestödet

5.3.1 Allmänt

Inom studiemedelssystemet utgår huvuddelen av subventionerna på främst återbetalningssidan. Subventioneringen sker på olika sätt. Regleringstalet understiger de kostnader staten har för upplåning av återbetalningsmedlen. Vid ett avgiftsunderlag som understiger avgiftsgränsen (fin. 3,5 gånger

basbeloppet) beviljas uppskov, efter ansökan. Återbetalningarna börjar

först efter två återbetalningsfria år och de avbryts efter 65 års ålder; i vissa fall avskrivs återstående skuld helt.

Som framgår av avsnitt 4.5 kan nuvärdet av statens kostnad år 1986 enligt långtidsutredningens huvudalternativ beräknas till 52 % av utbetalade stu~ diemedel, varav 46 % faller på återbetalningsdelen och 6 % utgörs av studiebidraget.

Vi har övervägt i vilka former statens subventionering skall ske i ett framtida studiestödssystem. En utgångspunkt har därvid varit att i och med att en del av studiestödet utgörs av medel som skall betalas tillbaka måste också en del av subventionen motsvara den avdragsrätt for räntor som finns för andra lån. Skulle skattesystemet andras härvidlag får frågan om konsekvenserna för återbetalningsmedlen behandlas i särskild ordning. I övrigt finns dock en betydande frihet att avväga subventioneringens form med hänsyn till vad som är mest ändamålsenligt.

De olika subventionsinslagen i dagens system bildar ett tämligen svåröverskådligt mönster, både for den enskilde och för statsmakterna. Systemets verkningar har varit svåra att förutse, kostnaderna oklara for statens del

och i hög grad påverkade av den samhällsekonomiska utvecklingen. Med visst fog kan man också hävda, att trots att subventionerna varit betydande har studiemedelssystemet i den allmänna debatten framställts som ogynnsamt för de enskilda. Svårigheten att överblicka systemets effekter torde ha bidragit till att skapa detta intryck.

Enligt vår mening bör man sträva efter en sådan utformning av studiefinansieringssystemet att dess villkor framgår klart for den enskilde redan vid studiernas början. Den enskildes beslutssituation bör därmed underlät tas och rekryteringen till högre studier kunna främjas. statsmakterna bör även på ett bättre sätt än hittills få ett grepp över kostnaderna; dessa bör i varje fall inte som hittills främst styras av inflationstakten.

Inom kommittén har vi mot denna bakgrund diskuterat subventioneringens form. Vi har därvid övervägt om det, liksom nu, skall finnas ett direkt bi— drag och hur stort detta i så fall skall vara. Vi har övervägt om några yta terligare subventioner skall finnas inom återbetalningssystemet och om de skall i form av en räntenedsáttning och/eller avskrivning av lånen i

vissa futlgå a .

5.3.2 Bidrag under studietiden

Som framgår av kapitel 3 finns fortfarande en rädsla för skuldsättning framför allt hos studerande från socialgrupp III. Man kan därför med sannolikhet antaga att ett bidrag under studietiden - även om det inte utgår med 100 % - är mer rekryteringsfrämjande än andra former av subventioner. Skuldsáttningen nedbringas genom bidragsgivningen och det totala återbetalningsbeloppet framstår inte som så påfallande stort att det avskräcker från att påbörja studier.

under studietiden är även en klar från Att utge ett direkt bidrag markering samhällets sida av att studier är någonting angeläget, något som är väl värt att uppmuntra. Ett bidrag tydliggör samhällets insatser.

5.3.3 Beskattat bidrag

Iden allmänna debatten har framförts som ett alternativ att det direkta stödet skall utges i form av ett beskattat bidrag (studielön). Som motiv for den valda formen har angetts att man därmed får en automatisk anpassning till andra inkomster, varmed främst avses förvärvsinkomster. Nuvarande rövning mot egen inkomst och förmögenhet skulle därvid kunna slopas. I örslaget ingår även att kostnader för studielitteratur skulle vara av» dragsgilla vid deklarationen.

Ett system med beskattat bidrag medför emellertid flera problem.

Nettovärdet av bidraget påverkas av både skatte- och bidragsregler. Om en studerande t.ex. har en inkomst som motsvarar nuvarande maximibelopp för fribelopp for studerande under 4,5 månader per termin (29 400 kr.) och om det beskattade bidraget är ett basbelopp, blir hans bruttoinkomst t.ex. så hög att rätt till bostadsbidrag föreligger enbart om hyran uppgår till lägst inemot 1 600 kr. i månaden. Förändras nämnda regelsystem får det effekter även på det studiesociala systemet. Möjligheterna att inom nämnda system ta hänsyn till studiestöden är givetvis inte alltid så stora.

Vidare leder ett system med beskattat bidrag till att alla studerande skall taxeras. Antalet individer vilkas deklarationer skall granskas torde också komma att öka. Därigenom och genom att ett nytt avdrag för studielittera-

tur förutsätts bli infört får förslaget snarast sägas stå i motsats till strävan dena att förenkla taxeringen.

En annan fråga är hur ett beskattat bidrag skall behandlas i socialförsäkringssammanhang.

Av intresse torde därvid främst vara hur man skall se på ett sådant bidrag när det gäller tillgodoräknande av ATP›poäng och i sjuk- och föräldraförsäkrin ssammanhang. För sjukförsäkringen gäller att nuvarande särskilda regler or studerande måste göras om. Den princip som kännetecknar socialförsäkringssystemen är f.n. att ersättningar från dessa, vilka ersätter löne-

inkomster, är skattepliktiga och grundar förmåner från ATP, sjukförsäk

ring osv.

Vid ett tillgodoräknande uppkommer frågan huruvida staten skall betala lagstadgade socialavgifter. Någon socialavgift uttas dock inte på t.ex. sjuk› eller föräldraförsäkring. Socialavgiften får betalas av övriga förmånstagare. De olika socialavgifterna får med andra 0rd avvägas så att de täcker kostnaderna även till den del de härrör från dem som är sjuka, föräldralediga osv. Behandlas ett beskattat studiebidrag på enahanda sätt uppstår kostnader, ehuru dessa år svåra att ange. De torde dock vara margi-

visfia ne a.

5.3.4 Generell räntesubvention

Med generell rantesubvention avses att staten, som ställer återbetalnings medlen till förfogande, inte tar ut den fulla kostnaden härför. Som anförts inledningsvis svarar denna form för en mycket stor del av subventionerna inom dagens system.

Under studietiden torde det viktigaste vara att den studerande tillförsäkras de medel som han behöver för att klara uppehållet under sina studier. Det är enligt dem som förespråkar räntesubventioner mindre betydelsefullt i vilken form som medlen subventioneras.

Däremot är det en trygghet för den enskilde att veta att man under återbetalningstiden inte tyngs av andra räntekostnader än de kostnader som följer av t.ex. penningvärdeutvecklingen.

Vid ett sådant system garanteras staten att få tillbaka de medel man utgett, men ej mera. Samtidigt kan häremot sägas att man genom en sådan metodik kan ge intryck av att statens kostnader är lägre än vad de i själva verket, realekonomiskt, är, Statens upplåningskostnad - och det allmänna rän teläget - kommeri en växande marknadsekonomi alltid på lång sikt att innehålla ett realt element. Om realräntan antas vara noll procent, erhåller de studerande en subvention under återbetalningen och statens kostnader för studiestödet framstår som lägre än vad de egentligen är.

5.3.5 Avskrivning av studieskulder

I dagens studiesociala system finns vissa inslag av avskrivning. De är i princip av två slag: dels avskrivs återstående återbetalningsskyldighet vid dödsfall, efter 65 år och efter beslut av regeringen i vissa särskilda fall, dels finns vissa regler för avskrivning av studieskulder för den som ådragit sig en återbetalningsskyldighet vid studier både under och på högskolenivå.

Dessa avskrivningsregler har således ett socialt syfte. Kostnadsmässigt spelar de i dag en ringa roll. De kan heller inte helt undvaras framdeles.

Iden allmänna debatten har även framförts tanken att man för att stimulera fullbordandet av en normal grundläggande högskoleutbildning (omfattande 120 poäng) skulle kunna medge en viss avskrivning av studieskulden. En sådan avskrivning kan liknas vid de examenspremier som diskuterades bl.a. när det nuvarande studiemedelssystemet infördes. Avsikten är att exa~ minationsfrekvensen härigenom skall öka.

Flera invändningar kan riktas mot ett sådant förslag.

I kapitel 4 har vi bl.a. anfört att det studiesociala stödet måste stå i samklang med den övergripande utbildningspolitiken. Det vore helt stridande mot denna att i studiesocialt avseende behandla olika studievägar olika, att t.ex. låta en avskrivning komma läkare men inte sjuksköterskor till del elr ler civilingenjörer men inte förskollärare.

Dagens högskola innefattar vidare i helt annan utsträckning än tidigare möjligheter till fortbildning och vidareutbildning. De enstaka kurserna är ett uttryck härför. Aven om många av dem som deltar i dessa inte studerar på heltid under flera år, bör man inte särbehandla dessa nya inslag i högskolan i studiesocialt avseende.

Härtill kommer att examensbegreppet som sådant vid de filosofiska fakulteterna inte är särskilt lämpligt att utgå från. Många studerande läser allmänna utbildningslinjer men andra komponerar ett eget studieprogram. Ett avskrivningssystem kan därför ej knytas till en från början vald linje.

Dagens arbetsmarknad ställer inte lika fixerade krav som gårdagens på fullföljd utbildning. Om ett avskrivningssystem infördes, kan en valsitua» tion uppstå för den enskilde om han t.ex. skall ta ett erbjudet arbete eller slutföra studierna och få en viss avskrivning. Systemet kan därför i sämsta fall leda till en studietidsforlängning.

Från administrativa synpunkter kommer införande av en avskrivning gi vetvis att komplicera studiefinansieringssystemet.

Som ytterligare ett alternativ har påtalats att en avskrivning kan ges vid studier av viss längd, oavsett på vilken nivå studierna har skett. Syftet blir därmed att nedbringa skulden för den som genom en omfattande studieinsats under längre tid avstått från arbetsinkomst.

Mot detta alternativ kan anföras delvis samma invändningar. Det leder till en minskad återbetalningsskyldighet och kan i praktiken sägas innebära ett högre bidrag till studerande i vissa högskoleutbildningar och vissa vuxenstuderande, sannolikt främst dem som också bedrivit högskolestudier.

Liksom det nyss behandlade alternativet kommer skilda högskoleutbildningar att behandlas olika i studiesocialt avseende. Detta kan inte anses vara tillfredsställande. En fördel är dock att många vuxenstuderande skulle få del av avskrivningen.

5.3.6 Subventionernas form i andra statliga system

Samhället stöder på många olika sätt skilda grupper och verksamheter. Me» toderna härför är många: genom generella eller inkomst-/behovsprövade bi- . drag, genom att tillhandahålla service, genom lån etc. När det gäller bidrag har utvecklingen gått från behovs- och inkomstprövade mot generella förmåner. Övergången från naturastipendier till studiemedel var ett exempel härpå. I dag är bostadsbidragen de enda mer omfattande formånerna som är

och socialbidrag den förmån som utges efter en behovspröv-

inkomstprövade

ning.

Vad gäller olika statliga låneformer finns en tendens att dessa i mindre utsträckning än tidigare är subventionerade. I stället ges lån oftare på marknadsmässiga villkor; en garantiavgift tas ofta ut for att täcka eventuellt uppkommande förluster på lånen.

På ett område kvarstår dock en statlig subventionering av stor omfattning, nämligen beträffande bostadsfinansieringen. Aven på detta område har dock de generella subventionerna minskat i betydelse under de senaste åren.

Allmänt sett kan man således konstatera att utvecklingen gått mot mer av generella bidrag och mindre av inkomst och behovsprövade förmåner samt mot mer av marknadsmåssighet inom olika statliga låneformer. I

5.3.7 Överväganden

Det nuvarande studiemedelssystemet innehåller som framgår av det tidiga— re en subventionering främst vad avser återbetalningarna. Den tar sig flera olika uttryck: generell räntesubvention, återbetalningsfria år, uppskov och Det direkta, synliga studiebidraget är av relativt ringa bety-

âvlskrivningar. e se.

Enligt vår mening bör tyngdpunkten i ett nytt system, vad avser de generella subventionerna, av de skäl vi redovisat i avsnitt 5.3.2, forskjutas mot ett studiebidrag. Vi ser inga fördelar i att detta bidrag skulle beskattas; de olägenheter härmed som redovisats i avsnitt 5.3.3 är däremot påtagliga.

En subventionering av återbetalningsdelen inom studiestödet kommer att finnas även framdeles. Man kan rimligen inte behandla de återbetalningspliktiga medlen annorlunda än lån av vanligt slag. Det skulle te sig svårförståeligt for de berörda. Liksom sker i dagens system kan man dock beakta ränteavdragseffekten vid fastställandet av regleringstalet. Det är vår uppfattning att man så långt möjligt bör göra statens direkta bidragsgivning tydlig. Av det skälet avvisar vi att utöver vad som följer av en avdragsrätt föra in ytterligare generella räntesubventioner.

5.3.8 Förslag

Vi har i avsnitt 4.5 som vår mening uttalat att statens insatser inom studiefinansieringssystemet bör öka - jämfört med vad dagens system kostar vid en tillämpning av det alternativ i 1987 års långtidsutredning som ligger till grund for inriktningen av regeringens ekonomiska politik. I föregående avsnitt har vi uttalat att vi ser en förskjutning av tyngdpunkten i subventioneringen till att avse bidragsinslagen rimlig; ett uttryck härför är att vi foreslagit att bostadsbidraget till ungdomar skall utsträckas till äldre studerande med statligt studiestöd. Vi har även framhållit att man inte helt kan undvara de socialt motiverade avskrivningsreglerna i dagens system; vad gäller vissa vuxenstuderande bör de i stället byggas ut. Vi återkommer härtill i avsnitt 5.5. Ett syfte med dessa forslag är att bryta tendensen mot en ständigt ökad skuldsättning.

En följd av ställningstagandet beträffande forskjutningen av subventioneringen är att denna bör reduceras inom återbetalningssystemet. Den ränta som tas ut bör avspegla statens kostnader for upplåningen, med beaktande av gällande avdragsrätt. Den bör fastställas av regeringen. Reglerna bör även utformas så att alla erlägger åtminstone någon återbetalning varje år

och att återbetalningarna börjar tidigare än nu; härmed kan återbetalningstiden förkortas.

Det direkta studiebidraget utgör f.n. 2 178 kr. för ett läsår om nio månader. Enligt vår mening bör det höjas väsentligt. Vid fastställandet av bidragsni» vån har vi beaktat att en studerande utan barn kan erhålla bostadsbidrag med upp till 10 560 kr. om året. Med hänsyn härtill har vi funnit ett studiebidrag om 35 % av basbeloppet (dvs. f.n. 8 575 kr.) vara en rimlig avvägning. I återbetalningspliktiga studiemedel skulle därmed utgå högst 120 % av basbeloppet (mot f.n. ca 136 %), om ej extra studiemedel beviljas.

Vi föreslår således att bidraget uttrycks som en procentsats av basbeloppet för att bidraget skall bibehålla sitt relativa värde. Därmed undviker man en urholkning av det slag som skett. Tidigare har denna uppvågts av att övriga subventioner i systemet ökat; vårt forslag att koncentrera subventionerna mer till ett synligt bidrag och lyfta bort dem från återbetalningssystemet bör leda till att motsvarande utveckling ej kommer att ske.

Det totala bidraget kommer därmed ~ beroende på den studerandes hyreskostnader - att variera mellan 8 575 kr. och 19 135 kr. om året av ett totalbelopp som i sin tur ligger mellan 37 975 kr. och 48 535 kr. om året. I förhållande till dagens läge innebär det för alla studerande minst ungefär en fyrdubbling av det direkta bidraget, för flertalet en ännu större ökning och for en del en åtta-niodubbling. Dessa senare effekter är en följd av det införda bostadsbidraget för ungdomar (och studerande).

Vid deltidsstudier utgår for närvarande studiebidrag med 1 089 kr. för ett års studier. Med vårt forslag kommer det totala bidraget › med samma beroende av den studerandes hyreskostnader som vid heltidsstudier (dvs. en inkomst av 26 000 kr.) - att bli 4 288 kr. och 14 848 kr. Totalbeloppet kommer att variera mellan 18 998 kr. och 29 557 kr.

Vi har i det föregående föreslagit en sänkning av reduktionsfaktorn vid rövning mot egen inkomst och avskaffande av hänsynstagandet till behål› en förmögenhet. Detta leder bl.a. till att studiemedel kan erhållas vid vä› sentligt högre inkomst än i dag (upp mot ca 120000 kr. om året mot ca 85 000 kr. i dag). Man kan knappast hävda att man vid dessa inkomstnivåer behöver ett bidrag for att börja studera. Reduktionsreglerna bör därför ut› formas så att reduktionen först avser bidraget och därefter återbetalningsmedlen. Då upphör bidraget vid ca 60 000 kr. vid heltidsstudier.

5.4 Återbetalning

5.4.1 Allmänt

I det följande återges kortfattat de bestämmelser som anger de nu gällande reglerna beträffande återbetalning av studieskulder.

För en mer ingående beskrivning av återbetalningssystemet hänvisas till kapitel 2 samt till den av oss utgivna rapporten (Ds U 1986:15) Makepröva ning vid återbetalning av studiemedel.

Återbetalningen börjar normalt när två kalenderår gått sedan man senast

fick studiemedel och återbetalningstiden bestäms forsta året man skall be» tala studiemedelsavgift (första avgiftsåret).

För beräkningen gäller följande regler:

för den som är 36 år eller yngre under forsta avgiftsåret pågår återbetalningstiden t.0.m. 50 års ålder, * för den som är mellan 36 och 51 år när återbetalningen börjar skall skulden vara betald inom 15 år, för den som är 51 år eller äldre när återbetalningen börjar skall skulden vara betald under det år man fyller 65 år.

Som ett undantag från dessa regler gäller: * den som har en liten studieskuld får kortare återbetalningstid eftersom avgiften under det första avgiftsåret skall vara minst en tiondel av basbeloppet (2 410 kr. under år 1987).

Skulden räknas varje år upp med hjälp av ett s.k. regleringstal. Detta tal är f.n. maximerat till 1,042 genom ett av regeringen fastställt garantital. Regleringstalet kan understiga garantitalet 1,042 om konsumentprisindex under ett år ökar med mindre än 4,2 %. Detta har hittills skett endast för år 1986. Skulden vid årsskiftet multipliceras med regleringstalet. Kostnaden för skulden blir alltså 4,2 % per år om regleringstalet är 1,042.

Avgiften under det första avgiftsåret beräknas på följande sä tt:

Avgift = Skuld 31 december föregående år Antal avgiftsår

Det finns möjligheter att få uppskov. Uppskov skall sökas och beviljas för den som är bosatt i Sverige om avgiftsunderlaget underskrider avgiftsgransen (3,5 x basbeloppet).

5.4.2 Problem med nuvarande återbetalningssystem

Antalet återbetalningsskyldiga fortsätter att öka i det nuvarande studiemedelssystemet. Okningen beror på att nya studiemedelstagare ständigt tillkommer medan antalet låntagare som slutbetalar sin skuld är betydligt färre på grund av den långa återbetalningstiden.

Som framgår av kapitel 3 är det de små skulderna som dominerar kraftigt. Nästan 75 % av alla studiemedelstagare har t.ex. skulder understigande 50 000 kr. I gruppen som ännu inte börjat betala är andelen lägre (ca 60 %).

Drygt 75 000 personer har skulder över 100 000 kr. Det motsvarar ca 9 % av alla studiemedelstagare. Bland dem som ännu inte börjat betala ärmotsvarande andel 13 %.

Tendensen till högre skulder bland dem som nu studerar eller nyligen avslutat sina studier är tydlig. Man bör även beakta att många i gruppen icke avgiftsskyldiga ännu inte avslutat sina studier och att deras skulder därför kommer att öka ytterligare.

Av vår redovisning i kapitel 3 framgår även att av de årliga avgifterna är det de relativt låga avgifterna under 3 000 kr. som dominerar kraftigt; 70 % av de avgiftsskyldiga har en årlig avgift understigande 3 000 kr. Antalet individer med årliga avgifter över 10 000 kr. är endast ca 1 500. Ca 5 % av de avgiftsskyldiga har avgifter över 5 000 kr.

För dem som har studiemedelsskulder över 100 000 kr. blir givetvis återbetalningen betungande. Inkomstutvecklingen har varit olika för olika grup-

per av högskoleutbildade samtidigt som vi i dag har många nya grupper stu-

diemedelstagare. Man kan i dag inte som tidigare utgå från att man nästan

alltid får en hög inkomst genom att man genomgår en lång eftergymnasial utbildning.

Man kan alltså konstatera, att för en stor majoritet av dem som nu har lån och befinner bör återbetalningen av studiemesig i återbetalningssystemet del inte innebära någon större ekonomisk uppoffring.

får man inte bortse från att det nuvarande systemet på sikt kan Samtidigt komma att skapa allt större problem för låntagarna vid återbetalningen. Om man gör tankeexperimentet att återbetalningsreglerna förblir oförändrade under och att bidragsdelen fortsätter att urholkas ellång tid framöver nivå kommer studieskulderna att öka framdeles. I ler låses på nuvarande en treårig eftergymnasial utbildning - och som dag har den som genomgår skaffar sig studieskulder enbart på högskolenivå - en samlad skuld på over 100 000 kr. när återbetalningen börjar. För dem som har studieskulder från gymnasial nivå (motsvarande) och dessutom genomgår en högskoleutbildning kommer studieskulder på mellan 150 000 och 200 000 kr. att vara vanår. Detsamma gäller för dem som genomgår enbart längre efliga om några tergymnasiala utbildningar.

En hel del av dem som har eller i framtiden kommer att få stora studieskul der har inte några större problem att betala tillbaka sina skulder. Det är individer som har relativt höga begynnelselöner efter genomgången utbildning och vilkas löneutveckling får betecknas som god.

Det nuvarande Studiemedelssystemet omfattar emellertid aven dem som efter genomgången utbildning har relativt låga begynnelselöner och är verksamma inom yrken där karriärmöjligheterna är begränsade. Härtill kommer att återbetalningsbördan kan vara betungande för många äldre studerande på grund av den relativt sett korta återbetalningstiden.

vår mening är det största problemet på återbetalningssidan att åt- Enligt skilliga med relativt låga inkomster har stora skulder och höga årliga avgifter. Den årliga avgift som nu debiteras den avgiftsskyldige är helt enkelt dåligt anpassad till den återbetalningsskyldiges inkomst.

Den som arbetar som t.ex. sjuksköterska, bibliotekarie eller förskollärare och startar sin yrkesverksamhet med en årlig återbetalningsavgift på 5 000 eller 6 000 kr. eller rent av ännu mer befinner sig utan tvivel i en ekonomiskt pressad situation. Det framgår bl.a. av den studiemedelsdiskussion som förekommit som vi fått ta del av samt av och av de opinionsyttringar det material vi tagit fram under utredningsarbetets gång.

5.4.3 Minskad skuld sättning

är utvecklingen mot högre skulder och därmed högre Som nyss redovisats påtaglig. Särskilt gäller detta äldre studerande som fått stuårliga avgifter diemedel för sin utbildning på både gymnasieskole- och högskolenivå.

har i dag flera skyddsmekanismer för att hindra att Studiemedelssystemet den årliga belastningen blir alltför hög; reglerna om uppskov är det främsta uttrycket härför och under de senaste åren har ca 14 % av de återbetalningsskyldiga begärt och fått uppskov. Skulle makeprövningen avskaffas kan denna andel, som framgår av vår rapport Makeprövning vid återbetalning av studiemedel, komma att öka påtagligt.

Det förslag vi lagt fram i avsnitt 5.3 om höjda studiebidrag och bostadsbitill studerande över 28 år innebär att tendensen mot ständigt ökad drag I avsnitt 5.5 kommer vi vidare skuldsättning (i fast penningvärde) upphör.

att ta upp de regler om avskrivning av studieskuld som i dag finns för vissa vuxenstuderande. Därutöver anser vi det nödvändigt att ta upp utformningen av återbetalningssystemet som sådant.

5.4.4 lnkomstrelaterat återbetalningssystem

I det nu gällande återbetalningssystemet bestäms det forsta årets avgift genom att den totala skulden divideras med det antal år som låntagaren har kvar fram till 50›årsåldern. Detta var tänkt att utgöra normalfallet när det nuvarande återbetalningssystemet infördes. Genom att en majoritet av län« tagarna har relativt låga skulder bestäms emellertid avgiften det första året för de flesta med hänsyn tagen till kompletteringsregeln, som innebär att avgiften det första året måste uppgå till minst 1/10 av basbeloppet. Där« est denna regel inte träder i kraft erhåller alla låntagare i en årskull nu i princip lika stora subventioner oavsett om de är i behov av subventionerna eller ej, förutsatt att låntagarna inte är berättigade till uppskov. Den som har en liten skuld efter avslutad utbildning får nu förmånen att betala tillbaka skulden under lika lång tid som den som har en stor skuld. Om man bortser från uppskovsreglerna har subventionsgraden inget samband med skuldens storlek eller den enskildes återbetalningsförmåga.

Med utgångspunkt i bl.a. den problembild som skisserats ovan anser vi, att det nuvarande återbetalningssystemet bör ersättas med ett system, i vilket man låter den årliga återbetalningen stå i relation till den avgiftsskyldiges inkomst. Därmed kommer den årliga återbetalningen att variera för indivi-

der med lika stor skuld i utgångsläget. Återbetalningstiden blir längre för

en del, kortare för andra.

Alternativa lösningar på återbetalningssidan kan vara att man som i det nuvarande systemet utgår från en på förhand fastställd återbetalningstid men generellt förlänger denna. En sådan lösning medför att de årliga återbetalningarna blir mindre och den statliga subventionen (kostnaden) högre med den metod att beräkna statens kostnader som vi har använt.

Man kan även tänka sig att man kombinerar ett system med en på förhand fastställd återbetalningstid under vilken skulden skall återbetalas med en spärregel (procentregel) som innebär att ingen skall behöva återbetala mer än en viss procent av sin inkomst. Den årliga, faktiska återbetalningen sker då med det lägsta beloppet i de båda parallellt löpande systemen. Om - i ett sådant system - den återbetalningsskyldige skall ansöka om att få återbetala sina skulder enligt procentlinjen om denna är fördelaktigare, kan man kanske räkna med att åtskilliga avstår från att ansöka härom. Erfarenhex terna från det nuvarande uppskovsförfarandet talar härför. Om återbetalv ningen automatiskt skall ske enligt det system som alltid är mest fördelaktigt for den enskilde blir resultateti många fall en förlängning av återbetalningstiden med ökad subvention som följd.

Vi avvisar tanken på en generell förlängning av återbetalningstiden och anser för vår del att återbetalningssystemet bör vara så administrativt enkelt och så lättförståeligt som möjligt för låntagarna och att en enda återbetalningsmetod (procentsats på inkomsten) är att föredra.

Viforordar att ett inkomstrelaterat återbetalningssystem införs.

Återbetalningen av studiemedel sker genom att den återbetalningsskyldige

varje år betalar en viss procent av sin inkomst. Denna återbetalning mot svarar alltså den årliga avgift som finns i det nuvarande återbetalningssystemet. Systemet är överskådligt för den enskilde som själv kan beräkna

vilken avgift som skall inbetalas. Systemet är dessutom relativt lätt att ad» ministrera.

Enligt vår uppfattning löser ett inkomstrelaterat återbetalningssystem det problem som kommer att bli allt större i framtiden i det nuvarande återbe- - att individer med relativt och talningssystemet nämligen låga inkomster mindre gynnsamma karriärmöjligheter samtidigt debiteras höga årliga av› gifter.

Vår utgångspunkt är att studieskulden är en skuld som i normalfallet skall

återbetalas i sin helhet. Återbetalningssystemet skall inte vara så konstru-

erat att grupper av låntagare redan på förhand kan räkna med att aldrig behöva betala tillbaka sin skuld eller få en stor del av skulden efterskänkt. Det betyder att återbetalningarna i framtiden skall kunna ske även efter 65 år som är slutpunkten i dagens system. Vidare bör återbetalningarna pf» börjas tidigare än i dag. Nuvarande regler om avskrivning vid dödsfall bör bibehållas. Aven i andra fall bör en möjlighet till avskrivning kunna stå öpe pen, nämligen när synnerliga skäl föreligger.

Studieskulden i ett inkomstrelaterat återbetalningssystem är - liksom nu › personlig. Det är inte frågan om någon solidarisk betalning inom kollektivet. Varje låntagare betalar själv tillbaka sin egen studieskuld. Ingen skall behöva betala tillbaka någon annans studieskuld.

I ett inkomstrelaterat återbetalningssystem fyller en avgiftsgräns ingen funktion. Enligt vår mening skall samtliga avgiftsskyldiga varje år betala tillbaka någon del av sin skuld oavsett inkomstens storlek. Ett minimibelopp vid återbetalningen bör därför införas oavsett inkomst. Uppskov eller anstånd med återbetalningen blir i princip inte aktuell i ett inkomstrelate rat återbetalningssystem.

Om alla avgiftsskyldiga oavsett inkomstens storlek skall återbetala någon del av sin studieskuld finns det inte anledning att ha kvar prövning mot makes inkomst i ett nytt system. Prövning mot makes inkomst är därför inte motiverad i ett inkomstrelaterat återbetalningssystem.

Ett inkomstrelaterat alltså - med återbetalningssystem gynnar ijämförelse nuvarande - som har relativt system låntagare låga löner (men kommer över nuvarande avgiftsgräns) och höga skulder. Dessa får betala tillbaka sin studieskuld under längre tid och med mindre årliga avgifter an i det nuvarande systemet. Snabbare återbetalning än i dagens system blir det för dem som har låga eller relativt måttliga skulder och höga inkomster. Dessa låntagare betalar i dag tillbaka sina skulder under åren fram till 50 år (tänkt normalfall), trots att de skulle kunna återbetala snabbare utan större ekonomiska uppoffringar. De som i dag ligger under avgiftsgrånsen blir

också återbetalningsskyldiga enligt vår modell, dock med förhållandevis lå-

ga belopp.

De invändningar som kan riktas mot ett inkomstrelaterat återbetalningssy stem är närmast av principiell natur: sambandet mellan skuldens storlek och det årliga återbetalningsbeloppet försvagas. Ingen kan med ett in» komstrelaterat återbetalningssystem på förhand säga när skulden är åter» betald. I viss mån kan den enskildes inkomst vara en följd av att vederbo rande frivilligt minskar sin arbetsinsats. Man undviker dock den ordning som finnsi nuvarande system genom att man kan hålla sin inkomst under avgiftsgránsen och på så sätt helt slippa betala tillbaka. Det är ett problem som accentueras vid slopad makeprövning i dagens system.

Marginaleffekter kan uppstå i vissa fall; man får betala en högre avgift när lönen ökar. Marginaleifekterna i ett inkomstrelaterat

återbetalningssy-

stem torde dock bli mindre än vad de är i det nuvarande systemet.

I ett inkomstrelaterat återbetalningssystem skall det självfallet - liksom i det nuvarande - finnas möjlighet att frivilligt återbetala sina studieskulder liksom att under ett år betala möjlighet in mer än vad man egentligen behöver.

Sammanfattningsvis innebär införandet av ett inkomstrelaterat återbetal-

ningssystem följande.

* Den årliga avgiften anpassas till den enskildes inkomst.

* Prövning mot makes inkomst behövs inte.

*

Återbetalningstiden kommer att variera; öka för en del, minska

för andra.

Avgift kommer att erläggas av alla

återbetalningsskyldiga.

* Administrationen borde bli enklare med hänsyn till att uppskovsmöjligheterna i princip bortfaller. .

5.4.5 Olika inkomstbegrepp

Allmänt

I en inkomstrelaterad av studieskulder finns ett samband

återbetalning

mellan den enskildes inkomst och den årliga återbetalningsavgiften. Valet av

inkomstbegrepp påverkar således den årliga återbetalningens storlek.

Vissa principiella utgångspunkter bör kunna

anges för inkomstbegreppet.

Inkomstbegreppet bör

vara så adekvat som möjligt och spegla den enskildes ekonomiska situation under det år eller i så nära anslutning som möjligt till det år då återbetalningen sker, vara deñnierbart, preciserat och avgränsat; (det skall inte råda något tvivel om vilket och vilket

inkomstbegrepp belopp som av-

ses), vara lätt att inhämta och kontrollera, helst ansluta till något redan existerande

inkomstbegrepp.

Vi har övervägt vilket inkomstbegrepp som är mest ändamålsenligt att an-

vända.

Sjukpenninggrundandeinkomst

Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) är enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring den årliga inkomsti pengar eller naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst . (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk om arjuridisk person, betet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. Den sjukpenning-

grundande inkomsten fastställs av försäkringskassan.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan in» komst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända for försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av naturaförmåner i form av kost och bo› stad, skall dessa förmåner uppskattas efter de regler som tillämpas vid beräkning av preliminär skatt.

De två karaktäristiska dragen i SGI är således att SGI mäter framtida in* komst och att den mäter enbart inkomst av förvärvsarbete.

Den främsta fördelen med att använda sig av SGI som inkomstbegrepp är att inkomstuppgiften är så aktuell som en sådan över huvud taget kan bli. Den är också rimligt långsiktig genom att SGI avser den förväntade inkomsten under den närmaste 12-månadersperioden. Därigenom fångar den upp och utjämnar säsongsmässiga eller andra förutsebara kortsiktiga fluktuationer i inkomsten. SGI har vidare vissa administrativa fördelar genom att den redan finns tillgänglig för alla i yrkesverksam ålder över 16 år.

De inkomster som räknas in i SGI är alltså i huvudsak de som i samband med taxering hänförs till inkomst av tjänst samt delar av vad som redovisas som inkomst av rörelse och jordbruksfastighet. Dessa inkomstslag dominerar visserligen bland de inkomster som tas upp till beskattning. De in; komstslag som inte ingår i SGI - inkomst av kapital, annan fastighet och tillfällig förvärvsverksamhet - kan emellertid ha betydande vikt för dem som har sådana andra inkomster.

I tabell 5.4 visas en bearbetning av riksrevisionsverkets taxeringsstatistiska undersökning taxeringsåret 1985.

Tabell 5.4 lnkomsttagare och medelinkomster avseende taxeringsaret 1985 (inkomstäret 1984). Uppdelning av bruttoinkomst på inkomstslag.

lnkomstslag Antal 1000-Lal Andel % Nledelinkomst kr.

samhet avjordbruksfastighet 263 4 18 247 av rörelse 270 4 46 927 Kalla: Riksrevisionsverkets uixeringsstatistiska undersökning I.axermgsi1rel1985unkon1sLarcL 198-1LSLu~ tistisku meddelanden 0 l 4SM 8602.

Av tabell 5.4 framgår att 41 % av alla inkomsttagare hade inkomst av kapital, 18 % av annan fastighet och 2 % av tillfällig förvärvsverksamhet. Dessa inkomstkällor ingår alltså inte i SGI.

Skillnaderna är därvid stora mellan olika medborgargrupper. För många löntagare är arbetsinkomsten det helt dominerande inkomstslaget. För andra grupper däremot svarar andra inkomster för en betydande del av den totalt disponibla inkomsten, även om man bortser från icke skattepliktiga transfereringar. Pensionsinkomster inräknas inte i SGI.

En för att inkomst

förutsättning av eget förvärvsarbete skall beaktas är att

den uppgår till minst 6 000 kr. per år och är stadigvarande eller regelbundet återkommande. Retroaktivt utbetalade lönebelopp beaktas inte.

Vidare fastställs SGI inte till högre belopp än vad som svarar mot 7,5 gånger det basbelopp som gäller vid årets början.

Slutligen gäller att för dem som har inkomster av arbete för egen räkning får SGI inte beräknas högre än vad som svarar mot en skälig avlöning för en anställd som utför liknande arbete. Denna begränsning gäller dem som arbetar som jordbrukare eller egna företagare i övrigt. Å andra sidan kan SGI beräknas efter samma grunder under ett företags uppbyggnadsskede, trots att den taxerade inkomsten då kan vara Aven därefter väsentligt lägre. bortser man från en onormalt lågt taxerad inkomst som hänför ett sig till enstaka år.

Till bilden hör även att den registrerade inkomsten sjukpenninggrundande

erfarenhetsmässigt är ganska osäker. Vissa undersökningar tyder på att

underskattningar är mycket vanliga, även när det gäller i och for sig registrerade inkomstslag.

Det är knappast ändamålsenligt att använda SGI som enda underlag för att konstruera ett inkomstbegrepp, som skulle kunna användas vid en inkomstrelaterad återbetalning av studiemedel.

En av de stora fördelarna med SGI är dess aktualitet. Olika har utredningar undersökt möjligheterna att den enskilde kunna själv skulle komplettera uppgifterna i SGI med uppgifter som nu inte ingår i SGI, t.ex. pensionsinkomster, inkomst av kapital, annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet. tminstone beträffande den senare inkomstkällan det i sakens ligger natur att den är omöjlig att uppge på förhand.

Det skulle vår mening vara förenat enligt med oöverstigliga administrativa

och kontrollmässiga problem om den enskilde skulle att aktuali-

åläggas sera sin egen SGI med avseende på pensionsinkomster, inkomst av kapital etc.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera, att varken SGI eller en komplette-

rad SGI kan användas som inkomstbegrepp vid en inkomstrelaterad återbetalning av studiemedel.

Inkomstbegrepp inom beskattningen

Mot bakgrund av vad som framförts beträffande SGI är det enligt vår mening rimligt att bygga upp en inkomstrelaterad återbetalning kring något av de som används

inkomstbegrepp inom beskattningen.

På skatteområdet lägger samhället ner omfattande resurser att na en formellt och materiellt riktig av de olika inkomster

värdering som medborgar-

na disponerar. Knappast på något annat område är heller arbetet lika inriktat på att successivt undanröja brister i de värderingsmetoder som används. Från kvalitativa utgångspunkter är därför inkomstuppgifter som hämtas från beskattningen de bästa som kan erhållas, trots de brister som även dessa uppgifter inte sällan har.

Taxeringen bygger på en inkomstberäkning netto inom ett antal skilda inkomstslag - inkomst av tjänst, rörelse, jordbruksfastighet, annan fastighet, kapital och tillfällig forvärvsverksamhet. Nettot under varje sådant inkomstslag (eller - om det finns flera forvärvskällor under samma inkomstslag - nettot inom varje forvärvskälla) summeras i den mån det är positivt till vad som kallas Sammanräknad inkomst. När därefter underskotten i de forvärvskällor som har ett negativt netto har dragits av får man det som kallas Sammanräknad nettoinkomst. Sedan även övriga allmänna avdrag och eventuella förlustavdrag hänforliga till tidigare beskattningsår har räknats från erhålles den taxerade inkomsten. Den statligt taxerade inkomsten minskas med grundavdrag fr.o.m. 1988 års taxering. Den statligt taxerade inkomsten kan vidare i vissa fall for den som fått folkpension minskas med ett extra avdrag. Samma möjlighet föreligger for den som haft merutgifter till foljd av sjukdom eller olycksfall. Den taxerade inkomsten minus grundavdraget och det extra avdraget utgör den beskattningsbara in komsten. Detsamma gäller ifråga om beräkning av den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Grundavdraget är vid 1988 års taxering 9 000 kr. och därefter 10 000 kr.

Schematiskt kan sammanställningen for den statliga inkomstskatt som gäller from. taxeringsåret 1988 (inkomståret 1987) beskrivas enligt foljande.

Inkomst av tjänst inkomst av kapital inkomst av annan fastighet änjordbruksfastighet inkomst av tillfällig forvärvsverksamhet

II+++++

inkomst av jordbruksfastighet inkomst av rörelse Sammanräknad inkomst I underskott av en- eller tvåfamiljsfastighet övriga underskott i forvärvskälla Sammanräknad nettoinkomst övriga allmänna avdrag forlustavdrag taxerad inkomst extra avdrag g-rundavdrag statlig-t beskattningsbar inkomst

Val av inkomstbegrepp

Skillnaden mellan de olika inkomstbegrepp som framkommer som ett resultat av taxeringen beror på i vilken omfattning som olika slags avdrag tillåts inverka på den inkomst som man mäter. Det bör emellertid observeras att redan på den lägsta nivån - de skilda inkomstslagen - redovisas inkomsten netto. Det innebär att sådana utgifter eller omkostnader som inte överstiger intäkterna i samma forvärvskälla alltid slår igenom i den registrerade inkomsten, oavsett vilket inkomstmått man väljer. Diskussionen om i vilken mån som avdrag av olika slag bör få påverka inkomstbegreppet kommer alltså att gälla bara den del av avdragen som överstiger intäkterna i samma forvarvskälla samt sådana avdrag som redovisas fristående från de olika inkomstslagen.

Om man vill använda beskattningens inkomstmått även inom ett inkomstrelaterat återbetalningssystem är man av administrativa skäl bunden till

den gruppering av skilda inkomstslag som är ord inom beskattningen.

Man kan inte skilja ut ränteavdrag utan bara underskottsavdrag. Underkänner man underskottsavdrag i de delar de härrör från en typ av utgifter inom ett inkomstslag måste man även underkänna i övunderskottsavdrag rigt som härrör från samma inkomstslag. Det innebär enligt vår uppfattning att underskottsavdrag från inkomstslagen annan fastighet och kapital inte i någon del bör få avräknas från underlaget.

Underskott kan vidare uppkomma under inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Det handlar då som regel om realisationsförluster. Dessa motsvaras i sin tur som regel inte av någon utgift under inkomståret. Tvärtom är det snarare så att den skattskyldige har tillförts en inkomst. Förlusten består i att denna inkomst inte har varit tillräckligt stor för att kompensera en ursprunglig utgift som har gjorts något tidigare är, inte sällan ganska långt tillbaka i tiden. Förlusten har därför inte i sig minskat den enskildes disponibla inkomst för inkomståret.

Enligt vår mening bör den inkomst som skall ligga till grund för återbetalningen inte få påverkas av underskott av en- eller tvåfamiljsfastighet eller övriga underskott i förvärvskälla. Vårt inkomstbegrepp blir således idenmed det nu gällande inkomstbegreppet vid fastställandet av avgiftsun-

åisklt er ag.

Den taxerade inkomsten påverkas av ytterligare ett antal allmänna avdrag av sinsemellan olika något typ och syfte. I redovisningen av uppgifterna från hålls de samman under rubrik - allmäntaxeringen gemensam övriga na avdrag. Av administrativa skäl kan man alltså inte heller här välja fritt mellan om vissa av dem bör få påverka underlaget och andra inte. Man får välja mellan att ha med dem alla eller att inte ha dem med alls. I det senare fallet finns dock alltid möjligheten att låta någon eller några av dem ersättas av uppgifter från annat håll eller av generella schabloner.

Frågan om de övriga allmänna avdragen bör få avräknas i sin helhet bestäms av hur man ställer sig till den grupp av avdrag som främst har karaktären av frivilliga inkomstdispositioner som av skilda skäl ges en förmånlig skattemässig behandling.

Avdragsrätten for premier för pensionsförsäkringar har ursprungligen kommit till för att stimulera till ett ökat pensionssparande.

Avdragen för periodiskt understöd m.m. är en mycket heterogen grupp: dels får avdrag göras med utbetalat belopp, dock högst 3 000 kr. per barn, på grundval av underhållsskyldighet gentemot barn i tidigare äktenskap (motsvarande), dels får avdrag göras med obegränsade belopp för s.k. legala understöd. I denna grupp ingår bl.a. fastställt underhåll till tidigare maka, understöd till tidigare anställd samt understöd som utgör livränta eller liknande ersättning vid förvärv av egendom. Egendomslivräntor är avdragsgilla för förvärvaren inte bara i den del de motsvarar ränta på kapitalet, utan även i den del de motsvarar amorteringar på kapitaldelen. För säljaren är de löpande livränteinkomsterna skattepliktiga, men konstruktionen ger honom möjligheter att undvika en annars utfallande realisationsvinstbeskattning.

Det inkomstbegrepp som finns angivet i den nu gällande studiestödslagen utgår från den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Avdrag för underskott av en- eller tvåfamiljsfastighet och övriga underskott i förvärvskälla vid taxeringen läggs till den taxerade inkomsten.

Enligt vår mening är det mest ändamålsenligt att detta inkomstbegrepp används även framdeles i ett nytt inkomstrelaterat återbetalningssystem. Det innebär att hänsyn tas till övriga allmänna avdrag som består av bl.a. inbetalda premier for pensionsforsäkringar samt underhållsbidrag till barn och periodiskt understöd. Hänsyn tas även till forlustavdrag som kan utnyttjas av den som t.ex. har rörelse om avdragen ett år är större än inkomsterna. Mellanskillnaden kan då under kommande år användas for att minska den taxerade inkomsten.

Sammanfattningsvis föreslår vi således att det inkomstbegrepp som används i dag, nämligen taxerad inkomst med tillägg for underskott av en- eller tvåfamiljsfastighet och övriga underskott i förvärvskälla, skall tillämpas även framdeles.

5.4.6 Räntans storlek

Som vi tidigare framhållit bör tyngdpunkten i subventionerna i studiemedelssystemet forskjutas från återbetalningen till tilldelningen. Vi har således i 5.3.8 föreslagit en kraftig höjning och en indexreglering av studiebidraget. En stor del av subventioneringen i dagens system sker genom att det s.k. regleringstalet är maximerat till 4,2 %. Enligt vår mening bör en högre grad av marknadsanpassning eftersträvas. Räntan bör därfor knytas till statens kostnad for upplåningen; vi återkommer mer utförligt till denna fråga i avsnitt 5.6.

Det nuvarande regleringstalet är bestämt bl.a. med hänsyn till gällande regler om avdragsrätt for lån. Som vi framhållit i 5.3.1 måste ett motsvarande hänsynstagande ske även framdeles. Vi förordar därför att återbetalningsmedlen beläggs med en ränta som motsvarar hälften av statens upplåningskostnad.

Skulle skattesystemets avdragsregler ändras får statsmakterna i särskild ordning pröva om och på vad sätt en sådan ändring skall påverka reglerna i studiemedelssystemet.

5.4.7 Återbetalningstidens längd, minimiavgift m.m.

Huvudprincipen enligt vårt forslag är att den avgiftsskyldige skall återbe-

tala hela sin skuld. Återbetalningstiden kan variera men kan, med den pro-

centsats vi kommer att föreslå, beräknas bli i genomsnitt kortare än i dag.

Återbetalningarna bör också påbörjas tidigare än i dag, nämligen det är

som infaller sex månader efter den tidsperiod for vilken studiemedel senast uppburits.

I de fall en studerande uppburit nya studiemedel skall dessa sammanläggas med tidigare lån. Någon ny återbetalningsfri tid skall inte finnas efter de nya studiernas slut. Detta förhållande gäller for övrigt också i dag.

I vissa undantagsfall är det tänkbart att skulden i sin helhet inte är återbetald när pensionsåldern inträder. F.n. avskrivs studieskulder som inte hunnit betalas fore 66 års ålder. Med hänsyn till att vi förordar ett inkomstbegrepp som innebär att den enskilde kan minska sin taxerade inkomst genom att omfordela inkomsterna från den yrkesverksamma perioden till framtiden via t.ex. pensionsforsäkringar, finns det enligt vår uppfattning ingen anledning att i ett nytt inkomstrelaterat återbetalningssystem avskriva återstående skuldbelopp vid just 66 års ålder. Vi har även beaktat att pensionärskollektivet, med här aktuellt tidsperspektiv, som helhet kommer att

ha betydligt battre inkomster än dagens pensionärer. ATP- systemet är t.ex. helt utbyggt.

De allra flesta individer har någon form av kontinuitet i sina inkomster. I regel ökar inkomsterna något år for år. De olika ersättningarna inom social-

försäkringssystemet syftar till att förhindra alltför drastiska fluktuationer i

disponibel inkomst mellan olika år. Inkomster av kapital och inkomster av tillfällig förvärvsverksamhet kan visserligen variera mellan olika år men dessa inkomstslag torde inte spela någon större roll för den alldeles övervägande majoriteten av studiemedelstagare. I den mån den enskildes inkomster under har förändrats debiteringsåret i negativ riktning och sjunkit extremt mycket i förhållande till inkomsten under det år som bestämmer avgiften bör man kunna ta hänsyn hártill och göra individuella bedömningar.

Taxeringen fastställs den 30 oktober taxeringsåret (dvs. året efter det att inkomst

intjanades). Skattemyndigheterna har tillgång till de olika inkomst-

uppgifterna i slutet av taxeringsåret. För närvarande har CSN inte ratt att få del av dessa uppgifter för att debitera avgifter. CSN får i stallet del av sammanställningar som länsstyrelserna gör. Dessa sammanstallnin ar

elgter

kommer nu CSN tillhanda kring månadsskiftet februari/mars året taxeringsåret.

Det nya förenklade taxeringsforfarandet medför emellertid att den alldeles övervägande delen av deklarationerna har hunnit slutbehandlats av taxeringsmyndigheterna senast ijuni månad taxeringsåret. Tekniskt och administrativt torde det inte vara några svårigheter för CSN att debitera avgifi ett inkomstrelaterat fr.o.m. återbetalningssystem året efter taxerings-

åer ret.

Vi har föreslagit att återbetalningarna skall påbörjas tidigare än i dag. Om

man använder sig av ett inkomstbegrepp inom taxeringen kan avgift betalas tidigast det andra året efter inkomståret. Ett inkomstbegrepp inom taxeringen bör därför med införande kompletteras av en minimiavgift. En sådan ordning innebar att man kan debitera redan året efter det att avgift utbildningen avslutats. Alla

återbetalningsskyldiga bör årligen betala till-

baka 3 % av basbeloppet. Med ett basbelopp om 24 100 kr. skulle det innebära en avgift på 723 kr. En sådan avgift kan i forsta hand beräknas komma att betalas av de under de två forsta

återbetalningsskyldiga åren efter stu-

diernas avslutning; av bilaga 5 framgår att även en måttlig avgift påverkar skuldens storlek. Det är givetvis inte heller betydelselöst for kostnaderna med en avgift av detta slag.

5.4.8 Förslag om procentsats

Storleken på den återbetalningsskyldiges kommer

årliga avgift att bero på dels vilket inkomstbegrepp som används (dvs. dels med

avgiftsunderlaget),

vilken procentsats uttaget skall ske.

Vi har tidigare förordat att det nuvarande inkomstbegreppet i studiestödslagen (taxerad inkomst plus avdrag for underskott i förvärvskälla) används.

Ett inkomstrelaterat återbetalningssystem kan utformas olika på nagot sätt beträffande procentsatsen.

En möjlighet ar att man anvander sig av en fast procentsats. Det innebär att alla betalar

återbetalningsskyldiga X procent av sin inkomst i årlig avgift.

En annan möjlighet är att man låter procentsatsen öka med tiden, t.ex. med en halv eller en enhet vart femte år. Belastningen på låntagaren ökar då under återbetalningstidens längd.

år att procentsatsen med ökande skuld. Den som En tredje möjlighet stiger har en liten skuld återbetalar sina studieskulder efter en lägre procentsats; den som har en stor skuld betalar tillbaka efter en högre procentsats.

med inkomsten. Ju En fjärde möjlighet är att man låter procentsatsen stiga inkomst man med vilken man högre har, desto högre blir den procentsats återbetalar sin skuld.

Den enklaste modellen är självfallet den där alla betalar tillbaka sin skuld med samma En sådan modell är mera överskådlig för den en procentsats. skilde och enklare att informera om. Vi förordar därför en sådan modell.

I bilaga 5 redovisas beräkningar avseende ett inkomstrelaterat återbetal- Beräkningarna omfattar både historiskt material och konningssystem. struerade framtida förhållanden vad avser skuldens storlek, återbetalningstidens längd och den årliga avgiftens storlek. Jämförelser görs med nu gällande system.

I beräkningarna visas vilket resultat olika procentsatser (3, 4 resp. 4,5 47e av inkomsten) får vad avser den årliga avgiftens storlek samt återbetalningsti- Vi har haft två grundläggande ambitioner beträffande återbee dens längd. talningen: dels att förskjuta de statliga subventionerna från återbetalningdels att se till att den årliga står i rimlig relaen till tilldelningen, avgiften tion till den avgiftsskyldiges inkomst och inte upplevs som alltför betungande. Våra beräkningar visar att rl-procentalternativet kan förena dessa Vi förordar bestäms till 4 % av strävanden. därför, att den årliga avgiften inkomst. CSN bör få besluta om vid vilka tillden återbetalningsskyldiges fällen under året som avgift skall erläggas.

De nuvarande återbetalningsreglerna är i vissa avseenden alltför stelbent utformade. bör det därför vara för CSN att Enligt vår uppfattning möjligt omedelbart kunna återkräva hela studieskulden med ränta av den som inte återbetalningarna på föreskrivet sätt. Vi anser också att CSN bör fullföljer som önskar fullha möjlighet att ingå avtal med de återbetalningsskyldiga men som inte klarar av detta fullt ut enligt de nuvafölja återbetalningen rande reglerna. I dessa senare fall bör räntan överstiga statens utlåningsränta med två procentenheter.

5.4.9 Avgränsning av återbetalningsskyldiga

En inkomstrelaterad återbetalning måste bygga på det faktum att det finns taxeringsuppgifter tillgängliga för den återbetalningsskyldige. Alla individer som har studieskulder är emellertid inte deklarationsskyldiga.

För närvarande gäller att självdeklaration skall lämnas av den som

* varit bosatti under hela 1986 och tjänat 6 000 kr. eller Sverige mer. För makar gäller gränsen 6 000 kr. för deras sammanlagda inkomster,

* varit bosatt i Sverige endast en del av året och haft en inkomst på 100 kr. eller mer,

* betalat under 1986 och haft inkomst i land (Lex.

sjömansskatt

sjukpenning eller bankräntor) på sammanlagt minst 100 kr.,

* barn själv eller tillsammans med make och/eller hemmavarande under 18 är hade skattepliktiga formö enhetstillgångar på mer

än 400 000 kr. den 31 december 1986. (Sådana tillgångar är t.ex.

pengar pä banken eller kontanter, aktier, obligationer, fastigheter, fordringar, bil, båt och smycken.), * själv eller tillsammans med make eller någon annan äger fastighet, t.ex. radhus eller fritidshus,

* fått anmaning att lämna deklaration.

Huvudprincipen är alltså att den årliga avgiften betalas som en procentsats på inkomsten. För detta krävs att det finns taxeringsuppgifter tillgängliga.

Deklaration avges inte av den som betalar sjömansskatt i Sverige. Sjömansskatten dras nämligen direkt på hans lön av redaren eller av entreprenör som redaren anlitar. Motsvarigheten till taxerad inkomst fore avdrag for underskott i förvärvskälla är enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt beskattningsbar inkomst forejämkning for underskott i forvärvskälla.

Några svårigheter att fran sjömansskattekontoret få inkomstuppgifter torde inte föreligga. För den som är bosatt i Sverige föreslår vi därför att inkomster som han har betalat svensk sjömansskatt for skall jämställas med deklarationsskyldiga inkomster.

Den som stadigvarande är bosatt utomlands beskattas som regel inte i Sverige. Någon skyldighet att deklarera i Sverige föreligger heller inte normalt sett. Enligt de nu gällande återbetalningsreglerna skall den som är bosatt utomlands betala sin fastställda avgift. Någon möjlighet till uppskov föreligger vanligen inte heller for utomlands boende.

Den som är bosatt utomlands bör inte omfattas av ett inkomstrelaterat återbetalningssystem. För utomlands bosatta föreslås årliga återbetalning ar av sådan storlek att hela skulden är återbetald inom 20 år. Lägst skall dock avgiften utgöra 10 % av basbeloppet.

5.4.10 Lindring av återbetalningsskyldigheten

Nedsdttning au årsbeloppet

I det nuvarande âterbetalningssystemet finns särskilda regler for nedsättning eller uppskov med avgiften for ett visst år. Sådana regler bör finnas kvar även i ett system med inkomstrelaterad återbetalning. Den som påbörjat sin återbetalning och som därefter ånyo börjar studera med statligt studiestöd bör även framdeles regelmässigt få anstånd med återbetalningen, även vad gäller minimiavgiften.

Med tanke på att den årliga avgiften fastställs med utgångspunkt i den senast kända taxeringen, bör det finnas en möjlighet till nedsättning om inkomsten i avsevärd grad minskat, t.ex. på grund av minskad arbetsomfattning, arbetslöshet eller liknande orsak.

Enligt vår uppfattning kan det därutöver inträffa oförutsedda händelser

som individen inte rår över och som tillfälligt starkt nedsätter betalnings-

formägan. Aven i sådana fall bör undantagsvis nedsättning eller anstånd kunna beviljas. Vi vill i detta sammanhang dock understryka att andra skulder vid sidan av studieskulder eller höga levnadsomkostnader inte är

sådana omständigheter som skall tillmätas betydelse när det gäller att bedöma den enskildes återbetalningsformåga.

A vskriuning av studieskuld

I dagens studiemedelssystem kan den återbetalningsskyldige helt eller delvis befrias från en återstående betalningsskyldighet om hans betalningsförmåga bedöms som nedsatt p.g.a. långvarig sjukdom eller annan jämforlig orsak.

Aven i det av oss föreslagna återbetalningssystemet kan det finnas skäl att behålla vissa möjligheter att avskriva en studieskuld helt eller delvis. Ett sådant skäl kan vara just nedsatt betalningsformåga p.g.a. sjukdom eller handikapp som leder till långvarig arbetsoförmåga. Betalningsformågan kan dock inte anses vara nedsatt om den återbetalningsskyldige har en sjuk- eller förtidspension eller någon annan ersättning som motsvarar en normal inkomst.

En handikappad studerande som p.g.a. handikappet får sin studietid förlängd, bör ha möjlighet att i efterhand få den del av studieskulden som belöper sig på sådan mertid avskriven. Sådana avskrivningsfall bör kunna avgöras av CSN efter individuell prövning.

Slutligen kan det i enstaka undantagsfall finnas speciella omständigheter i samband med förekomsten av en studieskuld som gör att det kan vara motiverat att helt eller delvis befria någon individ från en återbetalningsskyldighet. Som exempel kan nämnas det fall att en studerande p.g.a. en skada eller sjukdom som uppkommit under studietiden inte kan fullfölja eller i arbetslivet utnyttja den utbildning for vilken han ådragit sig en betydande studieskuld. I sådana fall kan den studerande tvingas skuldsatta sig for en kompletterande utbildning, vilket bör kunna motivera en avskrivning av delar av den totala skulden. En studerande som redan under studietiden blir sjukpensionerad, får kanske en så låg pension att det även i ett inkomstrelaterat system kan vara rimligt att befria vederbörande frän viss återbetalningsskyldighet. Ett annat skäl for avskrivning kan vara att en studerande har blivit utsatt for brottslig handling och på grund härav aldrig kunnat utnyttja beviljade studiemedel.

5.5 Studerande under

högskolenivå

5.5.1 Allmänt

Omkring en tredjedel av dem som uppbär studiemedel är i dag studerande äldre än 20 år i gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning och folkhögskola. Det rör sig om ca 50 000 individer under ett år. Vidare finns det inemot 30 000 studerande som får särskilt vuxenutbildningsstöd, främst for studier på grundskole- och gymnasieskolenivå och ca 1 200 studerande som erhåller särskilt vuxenstudiestöd for arbetslösa. Och slutligen tar ca 6 000

yngre studerande i gymnasieskolan återbetalningspliktiga studiemedel.

En betydande del av studiemedlen betalas således ut till dem som bedriver studier på en nivå under högskolan.

Den utbyggnad av vuxenutbildningen som inleddes under 1960-talet har medfört att många äldre, som inte gick igenom gymnasieskolan i ungdomsåren, har fått möjlighet att studera vidare. Antalet äldre deltagare i komvux och folkhögskolan liksom i gymnasieskolan är betydande. Huvuddelen

av dessa har dock ett begränsat studiemål och många, inom t.ex. komvux, läser på deltid.

Det finns emellertid ett stort antal som heltidsstuderar; de nyss nämnda talen belyser detta.

Genom beslut år 1975 infördes bl.a. det s.k. särskilda vuxenstudiestödet (SVUX) för att underlätta studiefinansieringen inom vuxenutbildningen. Syftet var att de som i vuxen ålder genomgick gymnasial utbildning inte skulle ha stora skulder inför eventuella högskolestudier. Stöden har dock ej kommit att byggas ut i den omfattning som förutsattes av den kommitté som föreslog inrättandet av stöden. En del av de medel som uppkommer ge› nom den särskilda vuxenutbildningsavgiften används även för andra ända› mål än studiestöd. Antalet särskilda vuxenstudiestöd (helår) är f.n. ca 15 000. Det exakta antalet är svårt att fastställa eftersom det särskilda vuxenstudiestödet är differentierat. Som nämnts ovan får ca 30 000 individer del av stödet under ett år. SVUX, som utgår efter en prövning av den enskildes behov, kommer endast en mindre del av de vuxenstuderande till del (många uppfyller f.ö. inte heller de grundläggande kriterierna om tidigare yrkesverksamhet). För dem står studiemedlen till buds.

Det går inte med säkerhet att säga hur många av dem som får studiemedel på gymnasial nivå som fortsätter på högskolenivå. Någon sådan statistik

finns inte. En undersökning som orts av studiemedelsnämnden i Stock-

holm för vår räkning avseende grundskolestuderande inom komvux tydde inte på att det var särskilt många inom denna kategori som tog studiemedel för ett stort antal terminer. Det kan dock diskuteras om undersökningen är representativ för situationen i landet i övrigt. Av dem som under ett läsår har studiemedel på gymnasial nivå kan man uppskatta att ca 10 000 inom några år tar studiemedel även för högskolestudier. De brev som kommit oss till del tyder också på att det finns inte så få individer som har studiemedel på mer än ett stadium.

Aven om det således inte går att med någon exakthet fastslá står antalet, det dock klart att det är många som haft att förlita sig till studiemedlen både på gymnasialt stadium (i vissa fall inkluderande grundskola) och på högskolenivå. Risken är då betydande att dessa individer ådrar sig en stor åter-

betalningsskyldighet.

Återbetalningssystemets konstruktion är också sådan att äldre studerande

får högre avgifter, även om skyddsregler mot alltför korta återbetalningstider införts. I den mån den aktuella inte hamnar i yrken gruppen med höga inkomster, kan den årliga avgiften bli mycket betungande.

Ytterligare en faktor bör uppmärksammas. Reglerna om rätt till studiemedel är i tidsavseende generösa —10 terminer inom komvux och övriga utbildningar på gymnasial nivå och 12 inom högskolan. På den lägre nivån är det inte heller att ha samma möjligt meritprövningssystem som i högskolan. Det finns därför studerande som genom att gå från en studievåg till en an-

nan, ådrar sig en mycket stor återbetalningsskyldighet utan att studierna

lett till resultat i form av en yrkesutbildning (motsvarande).

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att det finns åtskilliga pr0›

blem med studiestödet för gruppen äldre studerande i gymnasieskolan m.fl. skolformer.

5.5.2 Avskrivning av studieskulder på grund av vuxenstudier

Man har på olika sätt försökt lösa problemet med den omfattande återbetalningsskyldigheten for vissa vuxenstuderande. De särskilda vuxenstudiestöden (SVUX och SVUXA) är naturligtvis de mest verkningsfulla stöden som kan hålla tillbaka skuldsättningen för vuxna.

Vuxenstudier är ett skäl för avskrivning av studieskulder. Reglerna förutsätter ett ansökningsforfarande. Den sökande skall vara minst 20 år, ha deltagit i statlig eller kommunal vuxenutbildning eller folkhögskoleutbildning. Till vuxenutbildning i detta sammanhang räknas även grundskolans högstadium men inte ungdomsgymnasiet. Den sökande skall dessutom ha uppburit återbetalningspliktiga studiemedel i minst fyra terminer for eftergymnasial utbildning. Det krävs vidare att den gymnasiala utbildningen skall ha varit nödvändig för inträde till den eftergymnasiala utbildningen. Den sökande skall dessutom ha varit yrkesverksam i minst fyra år före den eftergymnasiala utbildningens början och det bör slutligen med hänsyn taden sökandes ekonomiska förhållanden vara skäligt att avskrivning

gen evi Jas. till

Högst 1 900 kr. för varje kurs som den sökande har haft återbetalningspliktiga studiemedel kan skrivas av. Det finns också ett maximibelopp, 5 700 kr., som avskrivning kan ske med. Avskrivningen får heller inte uppgå till mer än hälften av det belopp som har utgått för den gymnasiala utbildningen. Reglerna, liksom beloppen, är oförändrade sedan år 1973.

År 1983 var det 566 individer som fick avskrivning av sina studieskulder med totalt 1,6 milj.kr. och år 1984 var det 169 individer som fick avskrivning av sina skulder med totalt 0,6 milj.kr. Nedgången år 1984 beror enbart på vissa administrativa åtgärder. Under år 1986 har redan fler än 1 000 ärenden angående avskrivning på grund av vuxenstudier behandlats. En del av dessa ärenden hör rätteligen hemma under åren 1984 och 1985.

Densom vill ha avskrivning måste själv ansöka om detta. Information om avskrivningsmöjligheterna finns i CSN:s broschyrer om studiemedel. Hur stor populationen är som har rätt till avskrivning till följd av tidigare studier i vuxen ålder är obekant.

5.5.3 överväganden

Det har varit ett uttalat mål för den studiesociala politiken att en studerande inte skall behöva ådra si en omfattande återbetalningsskyldighet for studier på gymnasial nivå. tudiehjälpens konstruktion, SVUX och avskrivningsreglerna är alla uttryck härför. Som framgått av det tidigare kan man dock räkna med att det är åtskilliga som har en stor skuld redan när de börjar högskolestudierna.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att komma till rätta med detta problem. Skilda metoder kan användas för att bättre än i dagens läge åstadkomma att äldre högskolestuderande inte behöver ta på sig en alltför omfat-

tande återbetalningsskyldighet för studier under högskolenivå.

Ett verkningsfullt sätt att drastiskt minska detta vore att låta problem SVUX utgå till alla behöriga sökande. Detta skulle dock dels redan i nuläget medföra mycket stora kostnader, dels i sig sannolikt påverka val mellan heltids- och deltidsstudier på det gymnasiala stadiet och därmed ytterligare höja kostnaderna. Vi har inte helleri uppdrag att behandla studiefinansieringen inom vuxenutbildningen. Ur den synvinkel som vi har att se på stu-

diefmansieringen i sin helhet anser vi dock att en utökning av antalet särskilda vuxenstudiestöd är angelägen. Speciellt gäller detta på grundskolenivån. Den utökning av SVUX-stöden som beslutats i är skall också i första hand avse studerande på denna nivå.

Ett annat sätt att nedbringa skuldsättningen för studier på gymnasial nivå (motsvarande) vore att inom studiefinansieringssystemet låta bidraget variera med utbildningens nivå (grundskola, gymnasieskola, högskola). Om man emellertid främst har i tankarna att minska den årliga, kommande be» lastningen för dem som studerar på alla nivåer (eller två) i vuxen ålder, blir differentierade bidrag onödigt kostsamma. Merparten av de studerande fortsätter inte med högskolestudier och deras återbetalningsskyldighet blir därmed ej så betungande. Vi förordar därför inte ett på detta sätt differentierat bidrag.

En ytterligare metod är att under vissa premisser skriva av en del av den skuld som den studerande dragit på sig under studierna på grundskole- och gymnasienivå. Detta är som nämnts möjligt redan i dag, men de nuvarande reglerna är enligt vår mening inte tillräckligt verkningsfulla; det maximala beloppet 5 700 kr. har t.0.m. varit oförändrat i nästan tjugo år. Enligt vår mening bör de nuvarande reglerna göras mer generösa.

Den årliga avgiften blir som nämnts i vissa fall mycket betungande for äldre studerande. Detta sammanhänger inte bara med det totala återbetalningsbeloppet utan beror även på det begränsade antalet återbetalningsår. Den konstruktion av återbetalningssystemet som vi föreslagit i avsnitt 5.4, innebär en automatisk anpassning av den årliga avgiften till inkomsten. I förhållande till dagens situation innebär det fördelar även för många äldre studerande.

Som nämnts ovan kan studiemedel i dag utgå under tio terminer för studier på gymnasial nivå och tolv på högskolenivå, dvs. i totalt elva år. Det finns exempel på studerande som ådrar sig en mycket stor skuld utan att ha fått en utbildning som sätter dem i stånd att betala tillbaka sina studieskulder. Detta är enligt vår mening otillfredsställande och vi lägger i det följande fram förslag om begränsningar av det antal terminer varunder statligt studiestöd kan utgå.

5.5.4 Förslag

Ändrade avskrivningsregler

De nuvarande avskrivningsreglerna är, som framgår av avsnitt 5.5.2, tämligen komplicerade. Vissa tidskrav skall vara uppfyllda (minst fyra terminers studier pä högskolenivå och minst fyra års förvärvsarbete fore dessa studier), de förberedande studierna för vilka återbetalningsmedlen har utgått skall ha varit nödvändiga för högskoleutbildningen, en behovsprövning skall äga rum. Bl.a. som en följd av de komplicerade reglerna har antalet beviljade avskrivningar varit mycket lågt.

Enligt vår mening bör reglerna göras mer generösa. Kravet på vilken karaktär som de förberedande studierna har haft går inte att tillämpa och bör därför naturligtvis slopas. En ekonomisk behovsprövning har blivit allt mer främmande i samhällets sociala system och bör kunna efterges även vad av› ser här aktuell stödform. Inte heller bör det enligt vår uppfattning i detta sammanhang vara nödvändigt att kräva förvärvsarbete av viss längd före högskolestudiernas början.

Reglerna bör som en följd härav kunna göras betydligt mer precisa och enkla än vad de är i dag. Liksom för närvarande bör gälla att den sökande skall vara minst 20 år och ha deltagit i statlig eller kommunal vuxenutbildning

eller folkhögskoleutbildning och då haft studiestöd som skall betalas tillba-

ka. Vidare skall den enskilde individen ha uppburit sådant studiestöd i minst tre terminer for högskoleutbildning.

Avskrivningen bör som nu avse de återbetalningspliktiga medlen för de förberedande studierna (studierna på gymnasial nivå eller motsvarande). Den bör i likhet med studiemedelsbeloppen anknytas till basbeloppet och utgå med 40 % av basbeloppet per läsår eller 20 % av basbeloppet per termin. Som basbelopp räknas det för det aktuella läsåret gällande basbeloppet (dvs. basbeloppet det läsår eller den termin som återbetalningsmedlen beviljades).

Förslaget innebär en möjlighet till avskrivning med maximalt en tredjedel av den totala skulden på gymnasial nivå (6 terminer).

Den som innehaft särskilt vuxenstudiestöd (SVUX eller SVUXA) skall För då aktuell termin/aktuella terminer inte vara berättigad till avskrivning.

Reglerna bör tillämpas även på vissa av dem som i dag är återbetalningsskyldiga. En stor grupp studerande med återbetalningspliktiga studiemedel har gynnats av den kraftiga inflationen under 1970-talet och 1980-talets Första år. De bör inte komma i fråga för avskrivningen. Den bör därför avse dem som uppburit återbetalningspliktiga studiemedel efter år 1983.

Vad galler de studerande som redan har utnyttjat avskrivningsmöjligheten enligt de äldre bestämmelserna, bör de få ytterligare en möjlighet till av- skrivning enligt de nya reglerna. Det sammanlagda avskrivningsbeloppet bör dock högst uppgå till 20 % av basbeloppet per termin.

Ändring av antalet terminer med studiestöd

Aven med det forslag vi lägger fram kommer studiestödet att bestå av en kombination av bidrag och återbetalningsmedel - de senare till skillnad från i dagi princip inte subventionerade i annan mån än vad som gäller for lån i allmänhet. Det är viktigt att de studerande har detta klart för sig och att de därför noga överväger sina utbildningsval. Som nämnts ovan förekommer det i dag att en studerande kan uppbära studiemedel under många terminer utan att studierna leder fram till en examen eller utbildning som är användbar

på arbetsmarknaden. Återbetalningsskyldigheten kan bli

övermäktig. Det sagda gäller främst studierna på gymnasial nivå.

Förhållandet har också en kostnadsaspekt for det studiesociala systemet.

Enligt vår mening kan man komma till råtta med detta problem genom olika åtgärder.

För det första är det viktigt att den studieoch yrkesorientering som skolan ger lämnar relevant information om de studiesociala reglerna och därmed underlättar realistiska utbildningsval.

För det andra år det angeläget att CSN och studiemedelsnämnderna har sådana regler for prövningen av rått till fortsatt studiestöd på det gymnasiala stadiet (inkl. grundskolan) att kan uppnås.

studieframgång

För det tredje är det enligt vår mening nödvändigt att begränsa även den tid varunder statligt studiestöd kan utgå. Detta gäller främst for studier under

högskolenivå men också den totala tiden. För studier under högskolenivå bör antalet terminer få utgöra

studiemedelsberättigade högst sex: en sådan

tidrymd är som regel tillräcklig för att genomföra en gymnasial utbildning. I undantagsfall - t.ex. för att slutföra en utbildning på den fyraåriga tekniska linjen - bör tiden kunna utsträckas högst ett par terminer. Dessutom bör antalet terminer för vilka studiestöd kan utgå maximeras; maximitalet bör sättas till varav fjorton terminer, som nu högst tolv får avse högskolestudier.

Undantag från dessa regler bör kunna medges om det finns särskilda skäl. Den praxis som tillämpas i dag beträffande IZ-terminersregeln synes vara rimlig och bör enligt vår mening i allt väsentligt tillämpas även fortsättningsvis. Däremot är det angeläget att CSN och studiemedelsnämnderna intar en restriktiv hållning när det gäller undantag från den av oss föreslagna 14-terminersgränsen. Studiemedel utöver 14 terminer bör således utgå endast om studiernas undantagsvis uppläggning och inriktning framstår som rimlig och ändamålsenlig.

Antalet särskilda uuxenstudiestöd

De förslag vi lagt om ett nytt återbetalningssystem innebär att subventionselementen minskar på återbetalningsdelen av studiestödet och att de direkta bidragen i stället ökar. Våra forslag får därmed effekter även for de studerande inom studiehjälpssystemet som i dag har

återbetalningspliktiga

studiemedel och för dem som får SVUX-stöd. Statens kostnader for återbetalningsmedlen inom SVUX och för studerande i gymnasieskolan minskar. Dessa medel bor enligt vår mening kunna anvimdas for att utöka antalet SVUX-stöd.

Finansiering

5.6.1 Allmänt

Enligt direktiven skall vi belysa - även om det inte skulle föranleda förslag i vad mån resurser kan frigöras genom bl.a. finansiering av studiemedlen helt eller delvis utanför statsbudgeten.

Vi bör belysa möjligheten att finansiera studiestödet på annat sätt än via statsbudgeten och i så fall ange hur eventuella subventioner skall utformas. Som alternativ till åtminstone den del av stödet som skall återbetalas kan

nämnas finansiering via bankväsendet, ett statligt kreditinstitut eller nå-

gon typ av fonder.

Om lånedelen i studiefinansieringssystemet lyfts ut ur statens budget kom-

mer det statliga budgetunderskottet och statens upplåningsbehov att minska med motsvarande belopp. Det totala låneutrymmet i samhället ökar

dock inte med en sådan åtgärd. Studieñnansieringskrediten får i stället lå-

nas upp på kreditmarknaden i konkurrens med andra lån. Kostnaderna för lånen (räntorna) och andra villkor marknadsanpassas.

Tidigare har den s.k. prioriterade kreditmarknaden fungerat på så sätt att riksbanken har disponerat en Forsak-

forfogandelag gentemot AP-fonderna, ringsbolagen och bankerna.

Förfogandelagen (1978:262) har tillämpats gentemot AP-fonderna och försäkringsbolagen som varit tvungna att köpa statspa per, bostadsobligatio-

ner och vissa andra obligationer till av riksbanken astställt Riksbelopp. banken har fastställt en prioriterad ränta som varit normerande for räntor-

na på den prioriterade upp- och utlåningen. Beträffande bankerna har - inom ramen för bostadsñnansieringsdelegationen varje år överenskommelser slutits om hur mycket bostadsobligationer bankerna skall förvärva.

Systemet med den prioriterade kreditmarknaden - som syftade till att garantera låntagarna långfristig finansiering - har i dag till följd av utvecklingen på kreditmarknaden spelat ut sin roll. Från den 1 december 1986 gäller andra förutsättningar for kreditinstitut som fritt kan låna upp pengar på kreditmarknaden.

Finansieringen av studiestödet har samband med frågan om hur återbetalningarna skall hanteras i administrativt hänseende. Vi behandlar därför båda dessa frågori detta sammanhang.

5.6.2 Finansieringsformer

De låneförmedlande institutionerna i Sverige utnyttjar olika uppläningsinstrument för att finansiera sin kreditgivning. En mycket stor flora institut och upplåningsformer finns alltifrån banker till små finansbolag. I det följande beskrivs några viktigare institut och finansieringsformer.

Bankerna kan indelas i tre olika kategorier: affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker. Totalt finns f.n. 26 affärsbanker, 139 sparbanker och 12 regionala föreningsbanker. Koncentrationen bland bankerna är stor och de största bankerna stod år 1985 för 57 % av bankernas totala balansom-

tre s utning.

Bankernas upplåning från hushåll och företag sker huvudsakligen via ränterörlig upplåning. Vid en förändring i det allmänna ränteläget påverkas omedelbart praktiskt taget hela bankens kostnadssida. En betydande del av intäkterna från långivningen utgörs vid sidan av ränterörlig direktutlåning dock av avkastning på fastförräntade obligationer. Bankerna kan mot denna bakgrund tvingas kompensera kostnadsförändringarna genom att justera utlåningsräntorna i större eller mindre utsträckning än förändringen i det allmänna ränteläget. Marginalkostnaden för en ökad utlåning i bankerna kan sägas bestå i kostnaden att låna på penningmarknaden. Räntan på och specialinlåning kan utgöra ett mått på denna marginal-

äankceåtifikat ostna .

På kreditmarknaden finns ett antal specialinstitut, s.k. mellanhandsznstztut, för långfristig kreditgivnin till bostäder, kommuner, företag och jordbruk. Dessa instituts huvudsak iga uppgift är att svara för den slutliga finansieringen av lån till dessa sektorer. Instituten drivs antingen i form av kreditaktiebolag eller hypoteksinstitut. Varje institut har ett speciellt område för kreditgivning som framgår av bolagsordning eller stadgar.

Störst är gruppen bostadsinstitut, som svarar för ca tre fjärdedelar av institutens sammanlagda balansomslutning. Bostadsinstituten finansierar sin prioriterade utlåning genom särskilda obligationer som placeras på kapitalmarknaden.

Mellanhandsinstituten ger långfristiga lån till bunden ränta. Räntorna på utlåningen sätts på en nivå som motsvarar upplåningsräntan för obligationslån plus ett administrativt påslag. För att inte instituten skall drabbas av ränterisker binds utlåningsräntan på samma tid som obligationsräntan. Marginalkostnaden för en ökad kreditgivning i dessa institut är räntan på institutens obligationslån. Efter slopandet av placeringsplikten utgör marknadsrántorna på bostadsobligationerna en bra indikator. Dessa kan långsiktigt antas ligga över marknadsräntorna på statspapper.

Statens upplåning baseras på ett flertal olika upplåningsformer med olika karaktäristika. Detta innebär att ett betydligt större antal variabler påverkar statens lånekostnader än vad som är fallet for övriga låntagare.

De huvudsakliga låneformerna for staten är: - obligationsupplåningi Sverige, - kortfristig upplåning på svensk penningmarknad, - hushållsupplåning i Sverige, - utlandsupplåning.

Den statliga inhemska upplåningen består således förutom av fast forräntade lån (riksobligationer m.m.) dels av kortfristiga lån (statsskuldväxlar), vilkas kostnader sett över en längre tid varierar med penningmarknadsräntorna, dels av hushållsupplåning (allemanssparande m.m.) som styrs av det allmänna ränteläget. Den utländska upplåningens kostnader påverkas statiskt sett inte alls av den svenska räntenivån. Kostnaderna bestäms i stället av det internationella ränteläget och växelkursforändringarna samt Sveriges relativa kreditvärdighet. Vid ett mer dynamiskt betraktelsesätt finns naturligtvis långsiktiga samband mellan svensk räntenivå, växelkursutveckling och lånekostnader i form av valutakursforluster/ Vinster.

Statens nettoupplåningsbehov har ökat kraftigt under de senaste två decennierna. Från att ha legat på en nivå kring ca 2 % av BNP under slutet av 1960-talet steg upplâningen kraftigt under slutet av 1970-talet for att nä en högsta nivå kring ca 12 % av BNP under 1980-talets forsta år. Därefter har en kraftig nedgång ägt rum i statens nettolånebehov, som f.n. ligger kring 2 % av BNP.

Marginalkostnaderna for statens upplåning har varierat kraftigt under den ovan nämnda perioden. Den allmänna uppgången i inflationstakten motsvarades dock inte omedelbart i en motsvarande uppgångi statens lånekostnader, som först med en betydande eftersläpning kom attjusteras upp. Under perioden 1971-1980 understeg således statens marginalñnansieringskostnader inflationstakten. Under 1980-talet steg dock det allmänna ränte-

läget samtidigt som inflationstakten sjönk, vilket orde att staten åter har

positiva reala lånekostnader.

Tabell 5.5 Statens marginalfinansieringskostnader och inflationen 1966-1986 (procent).

l Årsgenomsnlu.

5.6.3 Nuvarande hantering av återbetalningarna

Inom CSN finns en särskild återbetalningsbyrå som handhar återbetalningen av studieskulder. Byrän har till uppgift att bevaka statens fordran pä studiestödstagarna och svarar för återbetalningen av studiemedel och beslutade återkrav av studiestöd. Studiestöd som någon har fått utan att ha rätt därtill återkrävs. Det kan t.ex. gälla om studierna avbrutits eller om inkomsterna varit högre än vad som angivits i ansökan. Dessutom svarar byrån för återbetalningen av äldre studielån.

Återbetalningsbyrån är indelad i tre enheter: inbetalningsenheten, an-

stândsenheten och kravenheten.

Inbetalningsenheten handlägger frågor beträffande bl.a. skuldsättningen, skuldberäkningar, frivilliga avgifter, inbetalningar och påminnelser.

Inom anstándsenheten sysslar man med frågor som rör uppskov, anstånd och amorteringsplaner.

Kravenheten handlägger tingsrätts och kronofogdeärenden för âterkrav och studielån.

Under den närmaste femårsperioden kommer verksamheten inom återbetalningsomrädet att karaktäriseras av en fortsatt ökning av antalet återbetalningsskyldiga. Okningen beror på att nya studiemedelstagare ständigt tillkommer medan antalet låntagare som slutbetalar sin skuld är betydligt färre p.g.a. den långa återbetalningstiden. Detta medför årliga volymökningar med ca 10 % under hela femårsperioden.

5.6.4 överväganden och förslag

Vi har beträffande upplåningen av äterbetalningsmedlen inom studiestödet liksom hanteringen av återbetalningssystemet som sådant haft kontakter med företrädare för Svenska Bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen; vidare har ett riksgäldsalternativ liksom ett alternativ med ett särskilt mellanhandsinstitut belysts i utredningsarbetet.

Vi är angelägna om att betona att det är statsmakterna (riksdag, regering, myndigheter) som beslutar om den krets av studerande som skall få studiestöd samt omfattningen av och villkoren för stödet. Härför behövs en statlig myndighet.

Det ligger vidare ett värde i sig att låta statsbudgeten belastas med kostnaderna för studiestödet och ej skillnaden mellan utbetalt stöd och inflytande

återbetalningsmedel. Vi har därför övervägt lösningar som innebär att riks-

gäldskontoret eller bankerna via upplåning försörjer studiefinansieringssystemet med erforderliga medel (exkl. de medel som tillförs via budgeten). Alternativet med ett särskilt mellanhandsinstitut för studiefmansiering har vi inte funnit lämpligt.

Den upplåning som kan behövas är inte större än att både en riksgäldslösning och en banklösning är fullt möjlig.

De frågor som vi har haft att överväga är bl.a. följande:

- Vem kan låna upp erforderliga medel till lägsta kostnad - både för den studerande och för staten?

- Påverkas kostnaderna for återbetalningssystemeti sig av vilken lösning som väljs?

- Vilken lösning medför de lägsta administrationskostnaderna?

- Vilket värde skall åsättas att den studerande kan få en mer permanent bankkontakt?

Det torde vara svårt att bestrida att riksgäldskontoret, som svarar för den statliga upplåningen, rimligen kan sköta den for studiestödssystemet aktuella upplåningen till lägre kostnad än vad bankerna kan. En av anledningarna härtill är att staten som låntagare ej är förknippad kredit medgnågon risk. Detta har även bekräftats av företrädare för bankerna. Aven om skillnaderna skulle vara små, blir den sammanlagda kostnaden för både stude~ randegruppen och staten (via avdragsrätten) betydande.

Härtill kan läggas att bankerna, utöver att de initialt kan bedömas ha en högre kostnad, rimligen även kan ställa anspråk på åtminstone en viss vinstmarginal.

Vi anser därför att riksgäldskontoret bör svara för den erforderliga upplåningen, vilket för övrigt redan sker beträffande bl.a. luftfartsverkets och SJ:s investeringar. Vi har i denna fråga haft kontakt med riksgäldskontoret.

Vad gäller systemkostnaderna som sådana är det svårt att se att vid givna regler några skillnader skulle uppstå. Däremot kan effektiviteten i uppbörden variera.

Beträffande administrationen kan noteras att CSN har en inövad administration även på återbetalningsområdet. De avgifter som CSN nu tar ut for att täcka administrationen av återbetalningarna är lägre än bankernas motsvarande avgifter.

Det nuvarande återbetalningssystemet kommer att avvecklas successivt. Under en mycket lång period kan man räkna med att det således kommer att existera också med vissa individer parallella system, i båda systemen. Det är rimligen mer effektivt att en och samma instans svarar för både det nuvarande och det nya systemet. Detta får anses tala for en lösning med

CSN som återbetalningsorgan.

Som nämnts ovan kan myndighetsuppgifter inte överlåtas åt banksystemet.

Aven om man har strikta regelsystem att gå efter och som bankerna följer, kan man räkna med att situationer uppstår där krav på statlig myndighets» utövning uppkommer. Det kan gälla även i en situation då bankerna tagit på sig alla uppkommande förluster mot viss ersättning, t.ex. om menings skiljaktighet uppstår mellan banken och den återbetalningsskyldige. Det går naturligtvis inte att avgöra hur frekventa sådana fall blir.

Från bankernas sida har understrukits det värde som det för den enskilde ligger i att han under återbetalningstiden får en bankkontakt. Den som under studietiden kan knyts bli av mer flyktig karaktär beroende på att flertalet studerande kvar ej blir på studieorten. Det är naturligtvis positivt att sådana kontakter men argumentet knyts i sig är knappast så tungt att det bör tillmätas någon avgörande vikt i sammanhanget. Den yrkesverksamme får för övrigt som regel sin lön via något konto, knutet till en bank, varfor det torde vara få individer som saknar bankkontakt.

Det sagda har lett oss till slutsatsen att CSN även framdeles bör vara återbetalningsmyndighet och därvid hantera de enskildas återbetalningar.

5.6.5 Riksgäldskontorets medverkan i studiefinansieringen

I det följande beskrivs hur riksgåldskontoret (RGK) skulle kunna medverka vid finansieringen av studielångivningen.

Utgån spunkten är således att de upplåningsvillkor som kan erhållas genom R K är de bästa tänkbara. Orsaken härtill är att staten kan låna billigast till följd av att staten som låntagare ej utgör någon kreditrisk. Oberoende av vilken kreditrisk som ligger i studielångivningen så är statlig upplåning att föredraga på grund av sin kostnadseffektivitet.

RGK lånar upp medel för CSN:s behov av studielångivningen. RGK:s upplåning registreras som en ökning av statsskulden. RGK lämnar sedan lån till CSN, som i sin tur delar upp medlen och fördelar dem på lån till enskilda studerande. På samma sätt återbetalar de studerande de enskilda lånen till CSN, som i sin tur amorterar sitt lån i RGK. Samtliga dessa lånetransaktioner registreras utanför statsbudgeten.

CSN har som föreslagits kvar sin nuvarande verksamhet. CSN beviljar och utbetalar således studiemedel samt svarar för återbetalningarna. Långivning/amorteringar förs dock ej längre upp på budgeten, utan CSN erhåller vid fastställda tidpunkter erforderliga medel genom att dra medel på RGK:s checkräkning.

RGK lånar på normalt sätt upp medel för att finansiera underskott pa statsverkets och RGK:s checkräkning. Utlåningen från RGK till CSN förs upp på RGK:s balansräknings tillgångssida. Om vi antar att nuvarande lånestock skulle föras upp i RGK:s balansräkning skulle den få följande ut-

studidelån seen e.

Tillgångar Skulder

Lån CSN 33 Statsskuld 640

RGK:s upplaningskostnader redovisas under huvudtiteln räntor på statsskulden. Under denna huvudtitel redovisas såväl inkomster som utgifter. På de medel CSN skulle låna från RGK måste CSN betala ränta som av RGK också redovisas mot huvudtiteln. CSN:s Upplåningskostnader skulle sedan föras vidare till de studerande, som skulle betala CSN räntor. Redovisningsmässigt skulle RGK:s långivning till CSN påverka huvudtiteln räntor på statsskulden på följande sätt.

Inkomster Utgifter

Ränteinkomster, lån till CSN Upplåningskostnader

CSN skulle kunna lyfta medel en äng per kvartal från RGK för planerade

utbetalningar av studielån. Om CSN ej betalar ut samtliga medel ges möj-

lighet för CSN att hålla tillfälliga överskottsmedel på inlåningskonto i RGK marknadsmässiga villkor som gäller for myndigheters kontoinlåning

tillcde i R K.

De av CSN erhållna amorteringarna under loppet av kvartalet föreslås avräknas mot RGK den dag då RGK skall utbetala nya krediter till CSN. De eventuella amorteringar CSN erhåller under loppet av ett kvartal får CSN i avvaktan på avräkning hålla på inlåningskonto i RGK.

Varje kvartal lånar RGK ut nya medel till CSN. De studerandes återbetalningsskyldighet fullgörs dock enligt det system som föreslagits i avsnitt 5.4. Lånen från RGK kan ges på en tid av t.ex. ett år. Då fastställs en räntesats for ett år i taget. Vi anser att RGK i sitt remissvar bör belysa särskilt denna frågeställning för att ge regering och riksdag ett mer utförligt beslutsunderlag.

Ett system med inkomstrelaterade återbetalningar innebär att RGK ej kan erhålla återbetalningsmedel från CSN som matchar de låneåterbetalningar som RGK måste göra. RGK:s kredit till CSN kommer därmed att förutom av amorteringsplaner att påverkas av inflation, reallönetillväxt och inkomst fördelning. Något tekniskt problem till foljd av detta kan dock ej sägas finnas.

Om RGK:s upplåningskostnader matchas med utlåningsräntor hos CSN, vilka binds på samma sätt, renodlas budgeteffekten till i princip statens räntesubvention. Om däremot utlåningsräntor och upplåningsräntor binds på olika löptid kommer statsbudgeten att utsättas för ränterisker. Så är fallet om räntebindningstiden är ettårig.

Några speciella kreditgarantier med därmed förenade avgifter behöver ej ges.

För att RGK skall få ge denna typ av kredit krävs separat riksdagsbeslut, i vilket RGK ges bemyndigande att låna upp pengar för att finansiera CSN:s studielångivning.

RGK:s finansiering av studielångivningen kan sä as bli finansierad med upplåning på penning- och kapitalmarknaderna. R Kzs utlåningsränta till CSN skulle kunna fastställas med utgångspunkt i upplåningskostnaderna på dessa marknader. Den räntesats som bildar utgån spunkt for utlåningsräntan bör avse samma löptid som den tid på vilken SN binder utlåningsräntorna for studielånen.

CSN:s utlåningsränta måste därmed fastställas som upplåningskostnaden, eventuellt plus ett administrativt påslag.

De återbetalningar CSN erhåller från de studerande kan i denna modell hänföras till en viss kredit till CSN från RGK. De leder till att CSN dels kan amortera lån i RGK, dels betala ränta till RGK. Mellanskillnaden mellan CSN:s upp- och utlåningsränta, dvs. ev. administrativt pålägg, redovisas på särskild inkomsttitel på statsbudgeten.

Den studerande åsätts en nettoränta, som innebär att man tagit hänsyn till avdragseffekten.

Ett systern med inkomtsrelaterade återbetalningar innebär att amorteringstidens längd för de enskilda studielånen blir okänd inom vissa ramar. I de fall studielån ej helt skulle kunna amorteras till foljd av att låntagaren har for små inkomster, måste CSN till slut ta kreditförlusten genom att belasta statsbudgeten och sedan återbetala medel till RGK.

Beträffande RGKzs utlåning till CSN innebär systemet med inkomstrelaterade återbetalningar ej något problem. CSN kommer att amortera sina krediter i RGK beroende på hur mycket amorteringar som inflyter. RGK kom; mer i sin tur att anpassa upplåningen mot bakgrund av CSN:s lånebehov.

5.7 Åtgärder för studiemedelstagare i nuvarande system

Vi har i det tidigare lagt fram förslag till ett nytt studiemedelssystem, där subventionerna förskjuts från återbetalningen till tilldelningen. Detta tar sig uttryck i bl.a. att den ränta som tas ut avspeglar statens kostnader för upplåning (hänsyn tas också till avdragseffekten). Vidare föreslår vi att alla låntagare skall erlägga åtminstone någon återbetalning varje år och att återbetalningen skall börja tidigare än nu. Genom dessa förslag kan återbetalningstiden förkortas och de nuvarande betydande subventionerna i återbetalningssystemet reduceras. I gengäld föreslår vi att det direkta studiebidraget höjs till 35 % av basbeloppet; ett förslag som innebar både en väsentlig höjning i förhållande till nuläget och värdebeständighet genom basbeloppsanknytningen.

Det nuvarande återbetalningssystemet kommer emellertid att kvarstå under lång tid. Studerande kommer att åtminstone fram till halvårsskiftet 1988 kunna ta studiemedel enligt nuvarande system. De kan därmed, i vart fall teoretiskt, fortfarande hålla på att betala tillbaka sina studieskulder på andra sidan år 2010.

Det nuvarande studiemedelssystemet innehåller generösa villkor om uppskov. Den som inte når upp till avgiftsgränsen, som uppgår till 3,5 basbelopp, kan beviljas uppskov. Skulden avskrivs helt för den som inte slutbetalat sin skuld när han fyller 66 år. Systemet innehåller härutöver bestämmelser om ett maximerat regleringstal, vilket dock - såsom skedde år 1981 kan ändras. I det nya systemet kommer inget av dessa specifika subventionselement att finnas kvar.

Vi har i avsnitten 3.5.2 Avgifternas storlek och utveckling, och 5.4.2 Problem med nuvarande återbetalningssystem, belyst förhållandena för dem som nu är återbetalningsskyldiga. Mer än två tredjedelar av alla nya återbetalningsskyldiga år 1987 har debiterats avgifter under 3 000 kr. Ser man till samtliga återbetalningsskyldiga förstärks intrycket av att de allra flesta har små eller måttliga avgifter. Enligt vår mening finns det därför ingen att t.ex. införa generella avskrivningar av existerande studie-

sku anleâning er.

Aven om således flertalet återbetalningsskyldiga för närvarande debiteras förhållandevis låga avgifter är återbetalningssituationen för många likväl allt annat än problemfri. Särskilt bland dem som nu påbörjar sin återbetalning finns ett växande antal med höga avgifter. Av dem som har debiterats minst 5 000 kr. i avgift år 1987 (ca 48 000) har ca en tredjedel tillkommit åren 1986 och 1987. Majoriteten av dessa befinner sig i början av sin yrkesverksamhet och har relativt måttliga begynnelselöner. Aven bland de vuxenstuderande kan många ha en tung årlig avgift.

Man kan utgå från att en del av dem får uppskov, men även för dem som har ett avgiftsunderlag som överstiger avgiftsgränsen kan återbetalningen bli betungande.

Med hänsyn till de skiftande förhållandena för de återbetalningsskyldiga anser vi att åtgärderna för dem som hör till det nuvarande studiemedelssystemet bör inriktas mot dem med särskilda svårigheter och höga avgifter. Vi har som en sådan åtgärd i avsnitt 5.5.4 föreslagit ökade avskrivningsmöjligheter för vuxenstuderande. Förslaget innebär en möjlighet till avskrivning med maximalt en tredjedel av den totala skulden på gymnasial nivå (för sex terminers studier) i vårt system. Förslaget innebär också att denna möjlighet skall gälla retroaktivt, dvs. även vissa av dem som finns i

dagens system kan få göra avskrivning enligt de regler vi föreslår. Deras avskrivning blir givetvis mindre i förhållande till den totala skulden än de studerande som tar studiemedel enligt vår modell, men den är ändå en våsentlig förbättring ijämförelse med dagens förhållanden.

Genom denna åtgärd når vi den stora grupp vuxenstuderande, som för att nå anställningar med många gånger låga eller måttliga löner har dragit på sig stora skulder och avgifter.

Vi nämnde även att avgifterna tenderar att öka bland de nya återbetalningsskyldiga. De studerande som nu påbörjar och kommer att påbörja sin återbetalning innan vårt förslag kan genomföras kan därför ha en svår återbetalningssituation. Vårt förslag till återbetalning innebär att avgiften maximeras till 4 % av inkomsten. Den som så önskar bör få gå över till det nya systemet och då följa dess regler i övrigt.

Men även för dem som inte väljer detta bör en motsvarande skyddsregel införas. Med hänsyn till att subventioneringsinslagen inom det nuvarande återbetalningssystemet år så stora ijåmförelse med vårt system föreslår vi att de återbetalningsskyldiga inom nuvarande system skall kunna begränsa sin återbetalning till en maximal avgift som svarar mot 5 % av avgiftsunderlaget. Overskjutande belopp betalas genom förlängning av återbetal- Liksom nu bör detta uppskov prövas efter ansökan av den en-

s il e. nlingistiden.

Genom att maximera avgiften på detta sätt underlättas återbetalningen för de grupper som kan ha särskilda svårigheter, t.ex. gifta och samboende som båda återbetalar studiemedel och föräldrar med flera barn eller med tonåringar.

5.8 Avgränsningar

När gränsdragningarna - från studiestödssynpunkt - en gång ordes var

skillnaderna mellan gymnasial och eftergymnasial nivå tydligare än i dag. Det fanns vid den tidpunkten vissa utbildningar, som inte räknades till högskolan, men som utan tvekan var eftergymnasiala. Dessa utbildningar berättigade till studiemedel. I dag år gränserna mellan de två utbildningsnivåerna inte lika klara. Vi har i avsnitt 3.8 redovisat att såväl elever som myndigheter besväras av rådande oklarheter.

Skillnaderna i ekonomiska villkor mellan studiehjalps- och studiemedelssy-

stemen har tidigare utort ett hinder för att man konsekvent skulle föra all

utbildning som hör till gymnasieskolan till studiehjälpssystemet. Många påbyggnadsutbildningar finns t.ex. bara på ett fåtal orter, och eleverna i dessa utbildningar blir därmed hänvisade till eget boende på skolorten. Under sädana förhållanden krävs studiefinansieringsvillkor, som tidigare inte kunde erbjudas i studiehjälpssystemet.

Villkoren inom studiehjälpssystemet år emellertid numera sådana att elever som har egen bostad och egen ekonomi kan erhålla ett belopp, som bara med några hundra kronor skiljer sig från vad som maximalt utgår i studiemedelssystemet. Mer än en fjärdedel av studiehjälpsbeloppet är dessutom bidrag.

Vi anser därför att de ekonomiska villkoren inom nu är sådastudiehjälpen na att även elever som av utbildningsskäl måste bo skilt från familjen i övrigt kan klara sig inom studiehjälpen. Genom den relativt sett höga bidragsdelen i studiehjälpssystemet undviker man också alltför hög skuldsåttning

redan på den gymnasiala nivån. Mot den bakgrunden, och med hänsyn till fördelarna med en mer konsekvent gränsdragning mellan gymnasial nivå och högskolenivå, föreslår vi att all utbildning i gymnasieskolan för studerande under 20 år skall hänföras till studiehjälpssystemet.

5.9 Övriga frågor

5.9.1 Studiemedel för studier utomlands

Det finnsi dag en viss inbyggd motsättning i de mål som ställts upp för samhällets studieñnansiella stöd till studier utomlands. För att studiemedel skall beviljas krävs dels att studierna inte med lika stor fördel kan bedrivas i Sverige, dels att de planerade studierna har motsvarigheter till eller är jämförbara med utbildningar i Sverige. I sina tillämpningar har CSN i viss mån kringgått denna direkta motsättning. Nämnden framhåller i sina anvisningar, att studiemedel kan beviljas för sådan utbildning som saknas i Sverige eller för utbildning som väsentligt skiljer sig från närmaste svenska motsvarighet.

Frågan om en generösare bedömning av reglerna har tidigare behandlats i riksdagen - senast med anledning av budgetpropositionen 1987. Vid behandlingen av denna proposition fanns ett par motioner som krävde att studiemedel vid utlandsstudier borde kunna utgå efter i princip samma regler som gäller for studier i Sverige. Socialforsäkringsutskottet föreslog i sitt betänkande (1986/87:11) om studiesocialt stöd m.m. att riksdagen skulle besin tidigare uppfattning och yrkade att motionerna inte skulle bifal-

liålla as.

Såväl socialforsäkringsutskottet som utbildningsministern, i propositionen, anförde statsñnansiella skäl for att inte gå med på den önskade Förändringen. Utskottet anförde dessutom utbildningspolitiska skäl. De utbildningspolitiska skälen är i huvudsak att högskolan är totaldimensionerad. Det finns därmed ingen anledning att ge studiemedel till de studerande, som på grund av den svenska högskolans dimensionering inte kunnat beredas plats i Sverige, men som antagits till motsvarande utbildning utomlands. Bakom diligger olika överväganden, bl.a. arbetsmarknadspo-

:nenêioneringsbesluten itis a.

Dimensioneringen av skilda utbildningslinjer inom högskolan måste givetvis utgöra grunden för hur många individer som skall utbildas inom resp. områden. Den bör inte forryckas av en alltför generös studiemedelsgivning, som gör att studerande alltid kan få studiemedel för att skaffa sig den utbildning utomlands som de inte antagits till i Sverige. Vi anser emellertid att den internationella inriktning som präglar högskolelagen bör komma till uttryck även beträffande inställningen till studiemedel for utlandsstudier. I grunden bor inställningen till internationellt utbyte vara positiv. Un-

der senare år har också en sådan inställning ort sig allt mer gällande, bl.a.

har möjligheterna att få studiemedel för studier utomlands successivt vidgats - t.ex. för språkstudier och for barn som har Föräldrar utomlands.

Det finns inte heller enligt vår mening någon större risk för att antalet studerande som söker och får studiemedel för studier utomlands dramatiskt ökar även om reglerna blir mer generösa. Erfarenheterna hittills är att de som vill studera utomlands noga överväger fördelar och olägenheter med dessa studier. Utbildningarna är dyra för den enskilde även om studiemedel erhålls, så den som studerar utomlands har med stor sannolikhet förvissat sig om att utbildningen kommer att vara värdefull för framtiden.

Studiemedel för studier utomlands bör därför enligt vår mening i allmänhet kunna utgå. Vissa krav måste emellertid ställas. Ett sådant skall avse utbildningens kvalitet. Studiemedel skall inte beviljas för utbildningar som inte håller tillräckligt hög kvalitet. En sådan inskränkning leder direkt till att många utbildningar (och länder) inte kan komma ifråga. CSN kan vid bedömningen av olika utländska utbildningars kvalitet utnyttja den kompetens som finns inom och utom landet, t.ex. hos Svenska Institutet och hos UHA. Det väl utvecklade nordiska samarbetet gör att CSN också kan utnyttja den kompetens vid bedömning av utländska utbildningars kvalitet, som finns hos de övriga nordiska studiestödsmyndigheterna.

En annan inskränkning måste dimensioneringsbesluten vara. Vi anser emellertid att CSN i detta avseende från fall till fall bör kunna bedöma om studiemedel skall beviljas eller ej. Det skall därvid vara möjligt att ge studiemedel även till den som inte antagits till en utbildning i Sverige på grund av platsbrist, men som kan gå igenom motsvarande utbildning i ett annat land. Inom Lex. vissa utbildningar till vårdyrken, såsom läkare och veterinär mfl. yrken, kan det vara en ren fördel för Sverige att medge studiemedel för utlandsstudier. De vakanser som uppstår inom dessa utbildningar ett par år in i utbildningen kan inte fyllas med nybörjare. Däremot

kan den som deltagit i utländsk utbildning och nått motsvarande nivå gå in.

Aven inom andra områden. där svenska studerande antagits till kvalificerade utbildningar vid utländska universitet och högskolor bör studiemedel kunna medges även om den studerande inte kunnat antas till motsvarande utbildning i Sverige, om detta kan anses vara till nytta för den enskilde och för samhället.

De studerande, som kan komma ifråga för studiemedel utomlands, skall va-

ra svenska medborgare. Utbildningen bör omfatta minst fyra månader.

För närvarande utgår studiemedel för studier utomlands med samma belopp som för studier i Sverige. Skillnader i kostnadsläge mellan olika länder är emellertid betydande. Vi föreslår därför att studiemedlen för studier utomlands skall kunna differentieras. CSN bör kunna fastställa den rimliga nivån för resp. land. I första hand avser vi med detta förslag att studiemedlen skall kunna minskas för studier i länder, där nuvarande studiemedelsbelopp uppenbart är för högt.

5.9.2 Regler för meritvärdering

Enligt våra direktiv är det väsentligt att reglerna för studiestödets storlek och för behovsprövningen utformas på ett sådant sätt att de medverkar till att utbildningsväsendet utnyttjas effektivt såväl med hänsyn till statens utgifter som med hänsyn till samhällsekonomin i stort. Vi bör därför i anslutning till våra förslag bedöma om nuvarande krav på studietakt är lämpligt utformade.

Någon utspärrning av studerande från universitet och högskolor på grund av att de studerande inte har klarat sin utbildning har hittills knappast förekommit. Den utspänning som trots allt har skett vid universitet och högskolor har i stor utsträckning skett indirekt via studiemedelssystemet.

Från början var meritkraven i studiemedelssystemet låga. De tilläts dessutom variera mellan olika ämnen och orter. När studiemedelssystemet infördes den 1 januari 1965 tog studiemedelsnämnderna i princip över de meritkrav som tidigare gällt vid de dåvarande statsstipendienamnderna.

Under årens lopp har en skärpning av kraven skett. CSN har också genom sin normgivande verksamhet sett till att i princip samma krav numera gälr ler vid samtliga studiemedelsnämnder.

För studerande på linjer som motsvarar utbildningar inom de filosofiska fa kulteterna är minimikravet nu 15 poäng per termin. Tidigare var det 13 poäng. Skärpningen av meritkraven inträffade fr.o.m. höstterminen 1982.

Någon ökad utslagning från universiteten med anledning av de nagot skärpta kraven beträffande studiemeriter kan inte sägas ha inträffat. En utvärdering har ägt rum vad avser de skärpta meritkraven vid de tekniska högskolorna. (Studiemedelsprövning för studerande vid tekniska högskolor. CSN 1986-05-27.) Resultaten visar att det inte har skett någon utspärrning av teknologer med anledning av att man något höjde meritkraven for att få studiemedel vid de tekniska högskolorna.

Man kan naturligtvis alltid fråga sig varför man skall ställa lägre krav bei träffande meritbedömningen på de studerande vid de filosofiska fakulteten nas utbildningar än på de studerande vid andra, mer bundna utbildningar. En annan fråga är om subventionsgraden i ett studiestödssystem på något sätt kanske borde kopplas till meritkraven. Det skulle vara ett system som innebär, att ju högre bidrag och fördelaktigare återbetalningsregler som gäller, desto större krav skulle man kunna ställa på de studerande i merithänseende.

Vi har för vår del emellertid kommit till den slutsatsen att de meritkrav som ställs på de studerande beträffande eftergymnasiala utbildningar är rimliga. Vi föreslår därför inte några förändringar i dessa avseenden, men anser det vara viktigt att CSN noga följer utvecklingen.

Beträffande gymnasiala utbildningar forordar vi i annat sammanhang en minskning av antalet studiemedelsberättigande terminer. Harutöver vill vi framhålla följande.

Meritprövningen vid gymnasiala studier är av annan karaktär än vid efter gymnasiala utbildningar. I vissa fall kan inte studieprestationerna i samma utsträckning som vid eftergymnasiala utbildningar kvantifieras i antal uppnådda poäng etc. I en del fall förefaller de krav som stall: pa de studerande för att få fortsatta studiemedel vara väl låga. Vi har tidigare framhållit att reglerna bör vara så utformade att studieframgång främjas. Enligt vår mening bör därför de nuvarande meritvärderingsreglerna för gym; nasiala studier ses över; en sådan översyn kan ombesörjas av CSN inom ramen för myndighetens ordinarie översynsarbete. Vi vill i detta samman» hang även betona vikten av att studie- och yrkesvägledningen utformas så att de studerande kan göra realistiska utbildningsval.

5.9.3 Yrkeslärare, vissa speciallärare och YTH-studerande

I olika sammanhang har framförts önskemål om att förbättra det studiesociala stödet för vissa speciella grupper av studerande. I allmänhet har det gällt studerande på olika yrkeslararlinjer, till vilka det har varit svårigheter att rekrytera elever.

Riksdagen har också i vissa fall beslutat om särlösningar för att förbättra rekryteringssituationen. Så utgår t.ex. utbildningsbidrag till studerande på industri- och hantverkslärarlinjen fr.o.m. den 1 juli 1987. De särlösningar som finns (studerande på industri» och hantverkslärarlinjen, studerande vid yrkestekniska högskoleutbildningar) har vi ingen anledning att ta upp till prövning.

Enligt vår mening bör emellertid i det studiesociala systemet inte göras långtgående differentieringar av studiestödet för att lösa t.ex. problem med rekryteringen till olika utbildningar. I den mån statsmakterna bedömer rekryteringssituationen som otillfredsställande får andra lösningar prövas vid sidan av studiemedelssystemet. Vi vill emellertid framhålla, att med de av oss föreslagna förbättringarna bör rekryteringen till alla studiemedelsberättigade utbildningar kunna förbättras.

5.10 Övergångsbestämmelser

Vi föreslår att lagen om ändring i studiestödslagen träder i kraft den 1 juli 1988.

För återbetalning av studiemedel som beviljats före lagens ikraftträdande gäller äldre bestämmelser. Den som så önskar bör dock få gå över till det nya återbetalningssystemet och följa de regler som gäller för detta.

Overgâng till det nya systemet sker efter ansökan som prövas av centrala studiestödsnämnden. Eftersom de ändrade återbetalningsvillkoren bör till* lämpas från och med den l januari visst år, måste ansökan ha kommit in till nämnden senast den 1 november året innan det år då de ändrade villkoren skall tillämpas.

För den som inte önskar gå över till de nya reglerna bör, såsom framgår av avsnitt 5.7, en skyddsregel införas i det nu gällande återbetalningssyste met. Genom denna kompletteras den nu gällande bestämmelsen om en avgiftsgräns vid tre och ett halvt basbelopp med en regel att den återbetalningsskyldige inte skall behöva återbetala en högre avgift än vad som motsvarar 5 % av avgiftsunderlaget. Overskjutande belopp betalas genom en förlängning av återbetalningstiden. Liksom nu bör detta uppskov prövas efter ansökan av den återbetalningsskyldige.

Det kommer att finnas studerande med studiemedel beviljade såväl före som efter den 1 juli 1988. Vid återbetalning av dessa studiemedel kommer olika systern att gälla. Den sammanlagda årliga återbetalningsskyldigheten kan harigenom bli alltför stor. Vi föreslår därför att återbetalningsskyldigheten för de nya studiemedlen begränsas så att det sammanlagda återbetalningsbeloppet inte överstiger 5 % av den âterbetalningsskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst fore avdrag för underskott i förvärvskalla. En sådan begränsning bör kunna ske utan ansökan från den enskilde.

Reglerna om ökade avskrivningsmöjligheter för studiemedel erhållna för studier under högskolenivå som behandlats i avsnitt 5.5.4 bör tillämpas även för studerande som beviljats återbetalningspliktigazstudiemedel fore den 1 juli 1988. Av de skäl som tidigare anförts bör dock avskrivningsmöjligheten begränsas till sådana studiemedel som erhållits för studier efter år 1983.

5.1 1 Kostnadsberäkningar

5.l1.1 Allmänt

Over statsbudgeten anvisas f.n. medel for studiestöd till de studerande som omfattas av studiemedelssystemet under ett särskilt anslag (Studiemedel m.m.). För 1987/88 har anvisats 4,5 miljarder kr. För administrationen av allt studiestöd anvisas 84 milj.kr. till centrala studiestödsnämnden; härav bekostas 35 miIj.kr. av vuxenutbildningsavgiften. De årliga återbetalning-

arna av studiemedel tillförs statsbudgetens inkomsttitel och är för 1987/88 beräknade till 1,5 miljarder kr.

Enligt våra direktiv får förslagen inte leda till totala kostnadsökningar för stat eller kommuner. Vi har också haft i uppdrag att överväga om resurser kan frigöras genom omfördelningar inom studiestödsområdet eller mellan detta och näraliggande områden.

Det har därför varit nödvändigt att fastställa de verkliga kostnaderna for studiemedelssystemet. Dessa är nämligen något annat än de nettoutgifter som i dag belastar statsbudgeten (dvs. skillnaden mellan anslaget till studiemedel och inflytande avgifter ett visst år).

5.11.2 Nuvarande kostnader

Statens kostnader för studiemedel avser dels det direkta studiebidraget, dels de kostnader som är förenade med återbetalningssystemet i form av ge* nerella räntesubventioner, uppskov samt avskrivningar, dels ock administrationskostnaderna. I det följande bortses frán kostnader för avskrivning (se avsnitt 3.7) och administration.

Den metod som använts för att visa statens kostnader har varit följande.

Alla framtida räntesubventioner - som skillnaden mellan per år beräknade statens lånekostnad och skulduppräkningen enligt nuvarande regler pa de studiemedel som betalats ut år 1986 har räknats om till detta ars penningvärde. Tillsammans med studiebidragen utgör dessa räntesubventioner statens kostnader för 1986 års studiemedel, uttryckta i 1986 års penningvärde. Utgångspunkten för framtida bedömningar har därvid varit huvudscenariot i 1987 års lângtidsutredning. Genom den valda beräkningsmetoden (hälften av statens upplåningskostnad) har effekten av avdragsrätt för ran‘ tor beaktats.

Beräkningarna, redovisade för en studiemedelstagare, visar följande belopp uttryckta i kronor:

Subventionsnivån i systemet utgör således totalt 52 %, varav inte mindre än 46 % utgår som räntesubventioner i olika former. Härtill skall läggas av~ skrivningskostnaderna vilka totalt belöper sig på ca 30 milj.kr. Som fram~ går av avsnitt 4.5 har subventionsnivân tidigare varit högre.

Budgetåret 1986/87 utgör det statliga anslaget till studiemedel ca 4 500 milj.kr. Statens kostnad härför kan således beräknas till ca 2,4 miljarder kr.

5.11.3 Kostnadseffekter av vårt förslag

Vi har i det föregående föreslagit en rad förändringar i studiemedelssystemet, vilka påverkar kostnadsbilden.

Totalbeloppet höjs till 155 % av basbeloppet; däri ingår ett studiebidrag med 35 % av basbeloppet. Reglerna för reduktion av studiemedel mot egen in-

komst och förmögenhet ändras. Barntillägget slopas. Återbetalningsmedlen

räknas upp med hälften av räntan för riksgáldskontorets upplaning, återbetalningstiden beräknas bli kortare, åter-betalningarna börjar tidigare än i dag och kan fortsätta efter 65 år och uppskoven slopas.

De sammanlagda effekterna av dessa åtgärder är givetvis svara att bedöma. De beror främst av sådana faktorer som pris- och löneutvecklingen under de närmaste 20-25 åren men påverkas även av förändringar i studerandeantal och benägenhet att utnyttja studiemedlen.

Kostnadsberakningarna för det av oss föreslagna systemet A avseende det för kalenderåret 1986 gällande basbeloppet och en enskild studiemedelsta- - resultat. gare ger följande

Utbetalade återbetalnings- Rantesubventioner Bidrag pliktiga medel (kr.) (kr.) (kr.)

28 000 9 500 8 150

Anm. Följande antaganden ligger bakom siffrorna. llöjt totalbelopp ökar räntesubventionen med 950 kr. Ändrat upprákningstal minskar den med l 800 kr.: avskaffat uppskov med 600 kr; aterbetalningstiden har beräknats bli i genomsnitt fem år kortare (› l 500 kr.) och återbetalningarna påbörjas ett ar tidigare (— 500 kr). Förslagen om ändrade reduktionsregler och slopad 65~arsregel är ijämforelse därmed av marginell betydelse. Genom bidragshöjningen minskar lånebehovet, varigenom ytterligare räntesubventioner bortfaller (se även avsnitt 4.5).

Härtill kommer effekterna av förslagen om slopat barntillagg, avskrivning för vissa vuxenstuderande, maximering av avgifterna för dagens återbetal ningsskyldiga samt bostadsbidrag för studerande över 28 år.

Slopandet av barntillägget minskar kostnaderna med ca 60 milj.kr.

I ett fullfunktionsstadium kan omkring ett par tusen vuxenstuderande antas bli berörda av de föreslagna avskrivningsreglerna; vid en genomsnittlig förberedande studietid om tre terminer blir kostnaderna årligen ca 25-30 milj.kr. På grund av den föreslagna retroaktiviteten kan de beräknas bli högre i en inledande fas.

Några säkra uppgifter om hur de som i dag betalar tillbaka studiemedel för delar sig efter inkomst och avgiftens storlek finns ej. Antalet individer med höga avgifter är dock i ökande; som nämnts tidigare har en tredjedel av de ca 48 000 individer som har 5 000 kr. eller mer i avgift börjat återbetalningarna år 1986 och 1987. Dessa befinner sig i början av yrkeskarriären med därav följande relativt låga löner. Vi gör bedömningen att kostnaderna (dvs. räntesubventionerna och ev. framtida avskrivningar) för maximering av avgifterna för dagens återbetalningsskyldiga är av storleksordningen 25 milj.kr.

Vad slutligen gäller den föreslagna utökningen av bostadsbidragen till att omfatta även studiemedelstagare över beslutad åldersgräns beräknar vi att ca 15 000 kommer att påverkas av vårt förslag. Om det genomsnittliga bidraget up går till 500 kr. i månaden blir den totala kostnaden 90 milj.kr.

varav hälfpten faller på staten och hälften på kommunerna.

Med gjorda antaganden om och vid ett oförändrat antal studerande skulle således merkostnaderna för statens del av våra forslag till nytt studieñnansieringssystem och bostadsstöd uppgå till ca 70 milj.kr. Hårtill kommer

kommunala kostnader för bostadsstödet. Tilläggas skall dock att när studiebidraget enligt vårt förslag anknyts till basbeloppet uppstår därmed en automatisk förhållande till kostnadsökningi en tillämpning av nuvarande system.

Enligt vår mening har vi därmed i stort sett, under angivna förutsättningar, uppfyllt direktivens krav att lägga fram våra förslag inom givna ramar. i anser samtidigt att vi med förslagen när flera viktiga mål: den studerande kan höja sin disponibla inkomst; genom bostadsstödet utjämnas skillna der i hyreskostnader; studiebidraget höjs väsentligt, blir tydligt för den enskilde, nedbringar skuldsättningen och bör därmed kunna påverka den so‘ ciala rekryteringen; de vuxenstuderandes situation förbättras genom ökade möjligheter till avskrivning; återbetalningssystemet blir väsentligt mindre subventionsinriktat genom anpassning till statens faktiska uppláningsr kostnader, kortare återbetalningstid och slopat uppskovsforfarande; alla fär betala tillbaka en viss summa varje är men genom att avgiften i n0rmalfal› let sättsi relation till inkomsten blir den likväl inte onödigt betungande; en ytterligare, motsvarande skyddsregel införs för dem som nu betalar tillbae ka; en riktigare redovisning av statens verkliga kostnader för studiemedelssystemet uppnås; genom lösningen med riksgäldskontoret avlastas budgeten initialt ett betydande belopp; lagstiftningen, särskilt vad gäller återbetalningsreglerna,förenklas.

De förslag till förändringar, som vi lägger fram i detta betänkande, kräver också administrativa insatser under genomforandefasen; insatser som kräver större resurser än vad CSN behöver for sin normala verksamhet. Ett byte av studiemedelssystem ställer vidare krav på information. Vi vet att många även i dag, trots CSN:s fortlöpande information, är osäkra på vilka regler etc. som gäller. Införandet av ett nytt system, med helt andra former för återbetalningen av studielânen, måste föregås av upprepad information. Aven för detta ändamål behöver CSN extra resurser.

5.11.4 Budgeteffekter av vårt förslag

Den redovisning vi har gett i avsnitt 5.11.3 avser en jämförelse mellan kost* naderna for det nuvarande systemet och vårt förslag. Effekterna pa stats budgeten under de närmaste åren blir däremot annorlunda. Vi har inte an» sett det nödvändigt att beräkna dessa, vilka naturligtvis påverkas av förändringar i studerandeantal, prisutveckling etc. Anslaget till studiemedel kommer dock som nämnts ovan att minska betydligt. Intäkterna från åter; betalningarna från dagens återbetalningsskyldiga kommer under en längre tid att liksom i dag tillföras budgetens inkomstsida.

Reservationer

1 Av Lars A hlmark och Anders Frostell

Studiemedelskommittén har haft till uppgift att presentera forslag till ett reformerat studiemedelssystem. En målsättning i detta arbete har för oss varit att medverka till utformningen av ett system kring vilket det kan råda sådan uppslutning att det i sina huvuddrag kan ligga fast under överskådlig tid. Vi beklagar att det inte har varit möjligt att i kommittén nå enighet i främst ett viktigt avseende, reglerna for tilldelning av studiemedel. Vi avvisar i denna reservation majoritetens förslag att låta bostadsbidraget till ensamstående utgöra en del av studieñnansieringen. I stället vill vi att såväl totalbeloppet som den del av detta som utgör bidrag skall höjas väsentligt. Sammanfattningsvis reserverar vi oss till förmån för följande förslag:

- skall Totalbeloppet höjas till 170 % av basbeloppet. - skall basbeloppet. Bidragsdelen höjas till 50 % av - Prövningen mot egen inkomst skall avskaffas. - Någon minimiavgift vid återbetalning skall inte utgå. - Den taxerade inkomsten skall till for beräkning av återbeligga grund talningen. - Bankerna skall att ta ett större ansvar for finansiering och aderbjudas ministration av systemet.

Ett nytt studiemedelssystem som baserar sig på vårt förslag ger enligt vår uppfattning bättre förutsättningar än majoritetens for en tillfredsställande finansiering under studietiden och en rimlig återbetalningsbörda därefter. Systemet blir generellt verkande och därigenom enkelt att tillämpa for såväl den enskilde som för studiestödsmyndigheterna.

Våra utgångspunkter för en reform

Frågan om studiernas finansiering kan inte ses isolerad från samhällsstrukturen i övrigt. Studierna syftar till att stärka den enskildes kompetens i yrkeslivet och som medborgare. De bidrar därmed till en positiv ekonomisk och social utveckling. Utbildning bör därför på skilda sätt främjas. Detta sker bLa. genom att undervisningen är kostnadsfri och att staten tillhandahåller studiemedel. I vårt land saknas dock inte motverkande krafter. För många yrkesgrupper ger utbildningen ganska obetydliga utslag på lönen. I ett livslöneperspektiv kan en utbildningsperiod rent av slå negativt. Detta är resultatet av en långtgående inkomstutjämning men i än högre grad av vårt skattesystem. Dess marginaleffekter slår hårt mot dem som tack vare sin utbildning erhåller en högre lön och därutöver får sin yrkesverksamma period begränsad till ett färre antal år. Givetvis är utbildning berikande i annan mening än strikt ekonomisk. Men ofrånkomligen vägs de ekonomiska aspekterna in när en person fattar beslut i dessa frågor. Det år på sitt sätt märkligt att det i ett högt utvecklat land inte är möjligt for den enskilde att förutsätta att kostnaderna for några års studier fullt ut skall kunna återbetalas med framtida inkomster. Detta understryker det väsentliga i att skattesystemet reformeras. För många yr-

keskategorier med högre utbildning och studieskulder kommer studierna, även efter de förbättringar som nu föreslås, att bli lönsamma i ett livs› löneperspektiv först när marginalskatterna sänks. Våra respektive partier arbetar i andra sammanhang för att så skall ske. Intill dess att en marginalskattereform kan genomföras är det inte möjligt for något studiemedelssystem, som är statsfinansiellt rimligt, att självständigt åstadkomma nâgra mycket stora förbättringar av de ekonomiska villkoren for inkomsttagare med studielån. Utöver de mer övergripande synpunkter som vi här har redovisat har föl; jande utgångspunkter varit vägledande for oss vid utformningen av våra i förhållande till kommittémajoriteten avvikande forslag.

a) Studiemedelssystemet skall bygga på generella regler utan individuella ekonomiska prövningar. Majoriteten Föreslår ett system med individuella bostadsbidrag samt att inkomstprövningen skall vara kvar.

b) Totalbeloppet skall vara så väl tilltaget att de studerande kan finansiera heltidsstudier utan att behöva arbeta under själva studietiden. Majoritetens förslag innebär att de studerande som inte blir berättigade till bostadsbidrag får en otillräcklig höjning av studiemedlen jämfört med i dag.

c) Villkoren för studiemedelssystemet skall bestämmas av staten. Majoritetens forslag innebär att beslutanderätten över en del av studiee finansieringen - det kommunala bostadsbidraget - kommer att överlåtas till kommunerna.

d) Medelshanteringen skall ske på för de studerande gynnsammast möjliga sätt. Majoriteten vill ej pröva förutsättningarna för att bankerna tar ett större direkt ansvar för administrationen av studiemedelssystemet.

Bostadsbidrag alá mplig stödform

Ett centralt inslag i majoritetens förslag är två bostadsbidrag, ett, vilket redan är beslutat av riksdagen, för ungdomar upp till 28 års ålder, ett, likartat, för studerande över 28 år. Mot detta anser vi att det kan riktas flera invändningar.

- Kommittén bedrivas via studiemeär ense om att familjepolitik ej skall delssystemet. Lika självklart borde det vara att inte föra bostadspolitik i samma system.

- Studiemedelssystemet differentieras efter boendeforhållande på ett sätt som tidigare har mött stark kritik.

- De studerandes valfrihet i fråga om konsumtionsmönster begränsas.

- Då det är kommunerna som beslutar om de kommunala bostadsbidragen kan olika studieförmåner uppkomma på skilda orter.

- bostäder kan förväntas Hyresnivån på berörda stiga då de boende endast behöver bära 20 % av höjningarna och samtidigt torde de studerande kom» ma att söka sig till dyrare bostäder eftersom de får mycket små merkostnader för detta. Den totala samhällskostnaden för bostadsbidragen kan därstiga kraftigt utan att detta kommer studiefinansieringen

med til de . förväntas

Vår slutsats av detta är att vi avvisar bostadsbidrag för ensamstående och i stället förordar att de ekonomiska resurser som därigenom frigörs används för att delñnansiera en kraftig höjning av studiebidraget inom studiemedelssystemet. Annorlunda uttryckt innebär detta att vi omvandlar ett selektivt bidrag till ett generellt stöd.

Totalbelopp och bidragsdel höjs kraftigt

Kommittén har i sitt material redovisat vad skilda grupper av bidragstagare och löntagare har att ekonomiskt disponera. Med beaktande av de reala höjningar grupper med låga inkomster erhållit sedan studiemedelssystemet infördes och med hänsyn till att de studerandes kostnader stigit snabbare än inflationen förordar vi en höjning av den återbetalningsfria delen (studiebidraget) till 50 % av basbeloppet för ett läsår om nio månader. Detta motsvarar 12 250 kr. (den ljuli 1987). Vi förordar vidare att återbetalningspliktiga studiemedel skall kunna utgå med 120 % av basbeloppet for samma tid; dvs. 29 400 kr. Totalbeloppet blir därmed 170 % av basbeloppet: 41 650 kr. eller 4 628 kr. per månad.

Ingen provning mot egen inkomst

I dag finns regler som reducerar studiemedelsbeloppet med hänsyn till den studerandes inkomst. Dessa regler vill kommitténs majoritet behålla men gränsen för hur mycket man skall kunna tjäna utan att studiemedelsbeloppet påverkas höjs till f.n. 32 000 kr. Vidare föreslås att rätten att uppbära studiemedel helt skall upphöra vid en inkomst av f.n. 120 000 kr. Enligt vår uppfattning bör prövningen mot den studerandes inkomst avskaffas. Därmed understryker man att studiemedelssystemet skall vara ett generellt verkande system. Genom att avstå från individuella prövningar kan man vidare göra väsentliga besparingar i administrationen av studiemedel och även underlätta for den enskilde studeranden. Vidare slipper man kontrollera att de studerande har lämnat korrekta uppgifter. Denna kontroll sker i dag bl.a. genom samkörning av uppgifter från CSN och skattemyndigheterna. Risken för att en avskaffad prövning skulle leda till att de studerande frestas att arbeta så mycket jämsides med studierna att dessa skulle forsummas är liten. Det finns spärregler mot detta genom att rätten att uppbära studiemedel är knuten till deltagande i undervisningen och viss studietakt. En eventuell risk är för övrigt lika stor med majoritetens modell eftersom denna medger en inkomst på 120 000 kr. per år, dvs. i praktiken ett heltidsarbete, innan rätten till studiemedel bortfaller.

Nej till minimiavgift

Kommittén redovisar skilda modeller för återbetalningssystem. Dels en som i princip innebär att skulden återbetalas med fyra procent av inkomsten per år, dels en som bygger vidare på nuvarande modell, det vill säga att skulden återbetalas under en bestämd tid. Det är angeläget att frågan om dessa båda modellers fördelar och nackdelar blir ytterligare belysta under remissomgången. Kommittén har för sin del enats om att fororda ett inkomstrelaterat återbetalningssystem. Detta bör då enligt vår uppfattning genomföras konsekvent. Vi avvisar därmed majoritetens forslag att de som tjänar mindre än 0,75 basbelopp ändå skall betala tre procent av basbeloppet. Förslaget om en minimiavgift drabbar exempelvis arbetslösa och föräldrar som vårdar barn i hemmet. Att dessa av sitt arbetslöshetsunderstöd, socialbidrag, eller på annat sätt skall betala f.n. 723 kr. per år är inte rimligt.

Statens kostnader for att uppskjuta återbetalningen för dessa grupper ter

sig inte överväldigande.

Ráttvisare inkomstbegrepp

Kommitténs majoritet har forordat att det inkomstbegrepp som skall användas för beräkningen av den fyraprocentiga återbetalningen skall grundas på den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten med tillägg för avdragen for underskott av en- eller tvåfamiljsfastighet och övriga underskott i forvärvskälla. Vi förordar i stället att begreppet taxerad inkomst skall läggas till grund for beräkningen av återbetalningen. Därmed får man ett bättre hänsynstagande till den faktiska betalningsförmågan än vad fallet blir med majoritetens forslag. Det blir också enklare för den enskilde att beräkna den avgift vederbörande skall erlägga. Värt forslag innebär att amorteringarna för låntagare med underskottsavdrag kommer att bli lägre än vad de blir om man väljer majoritetens inkomstbegrepp. Det finns därvid anledning att understryka att detta inte innebär att den totala skulden blir mindre, endast de årliga amorteringarna.

Effektiv medelshantering

Kommittén är överens om att studiemedelssystemet skall läggas utanför statsbudgeten. Majoriteten föreslår därutöver att medelshanteringen skall handhas av riksgäldskontoret och CSN. Enligt vår uppfattning bör i stället prövas om en ordning där bankväsendet helt eller delvis övertar såväl finansiering som administration av studiemedlen är till fördel for de studerande. De får då bl.a. tillgång till ekonomisk rådgivnin och specialkunskaper som CSN inte har och heller inte bör skaffa resurser or att kunna ge. Kommittén har under arbetet haft kontakter med företrädare for Sparbanksföreningen och Bankföreningen. Dessa organisationer har därvid forklarat att mer konkret lämna forslag till hur en utökad sig intresserade medverkan från deras sida i studiemedelssystemet skulle kunna utformas. Enligt vår uppfattning bör därför bankerna inbjudas att lämna sådana forslag innan några ytterligare åtgärder vidtas vad gäller utflyttningen av studiemedlen från statsbudgeten. En förutsättning for bankernas medverkan skall självfallet vara en statlig lånegaranti. I den fortsatta diskussionen med bankerna, som inbjudan förhoppningsvis resulterar i, bör det givetvis vara möjligt att beakta konstruktiva idéer till förändringar av de av kommittén förordade lösningarna.

Kostnadsuppskattning av våra förslag

Kommitténs kostnadsberäkningar av sina förslag är ett sätt att räkna. Man kan välja andra som bygger å en annan diskonteringsfaktor för de lån som ställs till de studerandes för ogande och ett annat synsätt i fråga om vilken subventionseffekt som ligger i den nuvarande avdragsrätten för räntor. Vi vill understryka att eventuella framtida förändringar av avdragsrätten inte får leda till ändringar i studiemedelssystemet som är till nackdel för de studerande. Vi har i det föregående föreslagit att bidragsdelen skall höjas i förhållande till kommittémajoritetens forslag. Vi har vidare förordat att prövningen mot den studerandes inkomst skall upphöra, att ingen minimiavgift skall utgå samt att ett annat inkomstbegrepp än det som majoriteten har föreslagit skall användas. Detta innebär ökade kostnader for staten. Samtidigt har vi forordat att bostadsbidraget for ensamstående skall avskaffas vilket innebär en besparing. Vi bedömer att saldot av våra forslag i förhållande till dem som har presenterats av kommitténs majoritet innebär en ökad kostnad för staten med totalt 200-300 milj.kr. per år.

2 Av Lars Ahlmark

I en särskild reservation harjag tillsammans med Anders Frostell på ett antal punkter förordat andra ställningstaganden beträffande studiemedelssyr stemets utformning än vad majoriteten stannat för. Därutöver föreslår jag att en avskrivning av viss del av studieskulden sker för studerande som bedrivit studier i minst sex terminer eller avlagt doktorsexamen. När studiemedelssystemet infördes ledde längre studier normalt till en så pass mycket högre lön att de kunde betraktas som en ur ekonomisk syn* vinkel lönsam investering. Löneutjämningen i kombination med ett skattee system som missgynnar den vilken genom några års studier får sin livslön koncentrerad till en kortare har lett till att längre studier period i dag i praktiken kan innebära en förlust för den enskilde. Samtidigt behöver vårt land välutbildade medborgare. En förutsättning for bibehållet och växande välstånd är att Sverige på skilda områden ligger i frontlinjen med kunniga forskare, tekniker och administratörer samt personer med gedigna språkkunskaper och god kännedom om andra länder. Studerande med förutsättningar for kvalificerade studier bör därför uppmuntras att bedriva sådana. Inte minst viktigt är att minska den sociala snedrekryteringen till mer omfattande studier. För att begränsa den totala skuldbördan och något kompensera att den studerande under lång tid avstått från arbetsinkomster bör därför en del av studieskulden avskrivas för personer som uppburit studiemedel under minst sex terminer. De sex terminerna skall kunna gälla såväl som postgymna» gymnasiala siala studier och behöver inte omfatta en sammanhängande tidsperiod. Avskrivning bör ske med sex procent av basbeloppet per termin för gymnasiala studier (dvs. tio procent av lånet) och med sex procent av basbeloppet per uppnådda 20 poäng for postgymnasiala studier; det senare för att inte mer utdragna studier skall gynnas. En doktorsexamen innebär normalt ett omfattande avstående från möjliga inkomster under lång tid. Den bör därför leda till en avskrivning med 100 procent av basbeloppet. Kommittén föreslår att någon avskrivning i vissa fall skall kunna ske för gymnasiala studier som följts av postgymnasiala studier. Denna avskrivning fyller en delvis annan funktion än den av mig föreslagna. Skulle en studerande vara berättigad till avskrivning enligt båda modellerna skall den for den studerande mest förmånliga tillämpas. Kostnaderna för mitt förslag kan beräknas till ca 150 milj.kr.

3 Av Rune Backlund

Kommitténs majoritet har valt att i stora drag bygga vidare på det studiemedelssystem som infördes i mitten av 1960-talet. De största förändringarna, i förhållande till dagens system, föreslår man på återbetalningssidan. Studiestödet är ett instrument för att förverkliga samhällets utbild ningspolitiska mål. Utbildningsplaneringen i vårt land har varit inriktad på att tillgodose tre mål: arbetsmarknadens efterfrågan på arbetskraft, den enskildes önskemål om utbildning och mera långsiktiga samhällsbehov. Förändringarna på arbetsmarknaden och i samhället i stort ställer allt större krav på individens kunskaper. Utbildningsbehovet ökar än mer i framtidens samhälle. Den som saknar utbildning riskerar att ställas utanför arbetsmarknaden. Desto mera komplicerat vårt samhälle blir, ju större

kommer att krävas av samhällsmedborgarna för att han/hon kunskaper skall kunna och delta i samhällsarbetet. En hö utbildnings- och påverka kunskapsnivå gör därför vårt land bättre rustat att möta ramtiden. Sverige som möjligt väljer att utbilda sig. Utbildning är en tjänar på att så många för framtiden både for den enskilde och för samhället. Ett huinvestering vudmål för det statliga studiestödssystemet måste därför vara att stimulera som möjligt att skaffa sig en utbildning som svarar mot tidens många

iâ rav.

När det nuvarande infördes var det tänkt att det studiemedelssystemet skulle möjligheter for alla som så önskade att skaffa sig en ge ekonomiska högre utbildning. Som framgår av kapitel 3 verkade studiemedlen i utjämnande riktning mellan socialgrupperna under den första tiden på sextiotalet. Därefter avstannade utvecklingen mot en jämnare rekrytering till den högre utbildningen. Förhållandena i dag är fortfarande sådana att betydligt

färre ungdomar från socialgrupp tre än från ett och två söker sig till högskolan. Svenssons/Reuterbergs undersökningar pekar ut två svagheter i dagens studiemedel som verkar rekryteringshåmmande på ungdomar från socialtre. Dels studiemedlen som otillräckliga för att man skall grupp upplevs kunna studietiden, dels finns en uttalad rädsla för att försörja sig under skuldsatta sig med de belopp som blir följden av dagens system. som skall åstadkomma en jämnare social rekryte- Ett studiestödssystem måste dessa båda hinder. De förslag till förändringar som ring undanröja majoriteten för fram i kapitel 5 anserjag vara otillräckliga.

Studielön

i stället införandet av en studielön som därmed ersätter det nu- Jag förordar varande Studielönen bör beloppsmässigt utgå med studiemedelssystemet. Samhället bör därutöver erbjuda 100 % av basbeloppet (24 500 kr. 1987). den studerande återbetalningspliktiga lånemedel på upp kompletterande till 44 100 80 % av basbeloppet (19 600 kr.). Sammantaget ger mitt förslag kr. under ett studieår, vilket bör vara tillräckligt för att täcka en studerandes levnadsomkostnader under studietiden. Därutöver har den studerande inkomster att feliksom i dag möjligheter att skaffa sig ytterligare genom riearbeta. skall studielönen behandlas sätt I beskattningshänseende på samma som andra inkomster i samhället. Genom att studielönen blir beskattad kan

de föreslagna reglerna for fribelopp helt utgå. som presenterats for kommittén att Av de studerandebudgetar framgår kurslitteratur studerande. Variationerna i kostär en tung post för många nader mellan utbildningarna är betydande. Jag anser det rimligt att samtiblir beskattningsbar inkomst då också ges möjlighet digt som studielönen att göra avdrag för kurslitteraturen. Ett studielönesystem skulle kosta mera än dagens system. Men som jag konstaterat är utbildning en lönsam investering for landet. Det motidigare tiverar mitt ett generöst studiestödssystem som stimulerar enligt synsätt till högre studier. En studielön, enligt ovan skisserad modell, skulle kraftigt minska den studieskuld som enligt Svensson/Reuterberg utgör ett av hindren för att ungdomar från socialgrupp tre inte vågar satsa på en längre utbildning. levnadsstandard under studieti- Den föreslagna nivån ger också en rimlig den vilket att koncentrera sig på studierna på heltid. Behogör det möjligt vet av extrainkomster Kommitténs majoritet har inte varit bebegränsas. redd att närmare utreda ett studielönealternativ. De invändningar mot ett min mening hinsådant system som redovisas i kapitel 5 utgör enligt inget der mot införandet av en studielön. Vi har redan i dag exempel på stödformer inom studiestödet som är beskattade och som ger förmåner inom social- En studielön skulle i sin konstruktion få stora likheter försäkringsområdet.

med det nuvarande särskilda vuxenstudiestödet som består av en beskattad bidragsdel och en lånedel. En beskattad studielön skulle heller inte nämnvärt öka antalet sjålvdeklarationer eller försvåra taxeringsarbetet. Merparten av landets högskolestuderande lämnar redan i dag in en egen deklaration. Det föreslagna avdraget for kurslitteratur kan schabloniseras for olika utbildningar. I majoritetens förslag till studiestöd har det bostadsbidrag till ensamstående ungdomar, som inrättades av riksdagen under våren 1987, en avgörande roll. Jag anser det principiellt felaktigt att dela upp samhällets subvention till de studerande på två olika system. Dessutom innebär systemet med bostadsbidrag att en del av kostnaden övervältras på vissa kommuner. Samhällets subvention till de studerande skall ske i studiestödssystemet och där göras så tydlig som möjligt. Det gör det lättare för ungdomar som tänker vidareutbilda sig att överblicka samhällets stöd.

Inkomstrelaterat citerbetalningssystem

Kommittén föreslår i stor enighet att det nuvarande återbetalningssystemet ersätts med ett inkomstrelaterat sådant. Aven jag anser att Fördelarna med ett sådant system överväger. Den av mig föreslagna modellen med studielön ger en avsevärt lägre studieskuld än dagens och majoritetens förslag. terbetalningen kommer därför att gå snabbare i min modell än i de exempel som återfinns bland bilagorna. På några punkter i konstruktionen av återbetalningssystemet har jag däremot en annan uppfattning än majoriteten.

* Inkomstbegreppet

Majoriteten väljer att behålla det nu gällande inkomstbegreppet då den årliga avgiften skall fastställas. Det innebär att underskott i en- eller tvåfamiljsfastighet och övriga underskott i förvärvskälla läggs till den taxerade inkomsten. Vid beskattning används den taxerade inkomsten som underlag för att beräkna en persons förmåga att betala skatt. Jag anser att taxerad inkomst även skall användas for att beräkna den årliga avgiften vid återbetalning av studielån.

Minimiaugift

Kommittén föreslår att en minimiavgift skall betalas av alla låntagare pa 3 % av basbeloppet, oavsett om man har några inkomster eller ej. Jag anser att en sådan avgift ej skall tas ut. Den strider mot principen att återbetalningssystemet skall vara relaterat till inkomsten. För att kunna betala en minimiavgift måste man rimligen ha inkomster annars blir man beroende av bidrag från något annat håll for att klara av avgiften.

*

Återbetalning efter 65 års ålder

Till skillnad från dagens system skall återbetalning i framtiden ske även efter 65 års ålder. I den av mig föreslagna modellen kan det endast i undantagsfall bli aktuellt med att skulden kvarstår vid 65 års ålder. I de fallen har man haft mycket låga inkomster eller saknat sådana under en längre tid. Det bör noteras att sådana fall då också genom pensionssystemets konstruktion kommer att också ha en låg pension. Deras förmåga att återbetala ökar inte med pensioneringen. Jag anser därför att huvudregeln bör vara att den återstående skulden avskrivs vid 65 års ålder.

i 162 sou 1987:39

* Uppskov med återbetalningen

Den föreslagna modellen förutsätter att i princip inga uppskov med återbetalningen skall beviljas. Jag anser att ett inkomstrelaterat återbetalnings systern måste konstrueras så, att den myndighet som ansvarar för debiteringen av avgifter har möjligheter att ge uppskov då låntagaren uppenbart har svårt att återbetala t.ex. på grund av stor försörjningsbörda.

Särskilda yttranden

1 Av

Örjan Edström

Ett studiemedelssystem skall tillgodose flera målsättningar. Kommittén anser att det övergripande målet bör vara att bereda faktiska möjligheter till studier för så breda grupper i samhället som möjligt. Det är positivt, men ett övergripande mål bör också vara att främja rekryteringen till fortsatta studier. Detta borde ha betonats ytterligare. Tendensen mot minskande ungdomskullar och växande rekryteringsproblem till högre utbildning medför att studiestödet även måste ses som ett instrument att öka andelen rekryterade från en åldersgrupp. Sett i ett rekryteringsperspektiv finns även en risk för att förslaget om ett avskaffande av barntillägget kan motverka viljan att studera hos de berörda. Med tanke på att rekryteringen till studier bör ske från så breda grupper i samhället som möjligt, finns det skäl för ett särskilt stöd till studerande med barn. Ett sådant stöd bor utgå i. form av ett bidrag. Av principiella skäl bör dock stödet i första hand ges inom ramen for familjepolitiken. En annan viktig uppgift for ett studiestödssystem måste vara att underlätta återkommande utbildning. För redan yrkesverksamma med personer en relativt och höga levnadsomkostnader god inkomst kan ett otillräckligt totalbelopp verka avskräckande, trots att både intresset och behovet av en utbildning är stort. Det är därför tveksamt att som kommittén vid totalbeloppets fastställande lägga så stor vikt vid enjämförelse med ungdomslöner. Vidare finns det skäl att vid av studieskulden ta större

återbetalningen hänsyn till att de återbetalningsskyldiga ofta har vissa faktiska

kostnader, bl.a. för boende. Genom det inkomstbegrepp kommittén föreslår läggs exempelvis avdrag för underskott av en- eller tvåfamiljsfastighet till den taxerade inkomsten innan den årliga avgiften fastställs. Enligt min mening finns det starka skäl för att man vid fastställandet av studieskuldsavgiften i stället bör bygga på den taxerade inkomsten. De avdrag som individen gör motsvaras av faktiska kostnader, t.ex. ränteutgifter för boende i bostadsrätt eller villa. Det är dessutom enkelt att använda det inkomstbegrepp som används i skattesystemet och det skulle på ett positivt sätt bidra till ett intresse för återkommande utbildning. En väsentlig del i utredningens förslag för att förbättra de studerandes ekonomi bygger på det särskilda för ungdomar under 29 år bostadsbidrag som införs den 1 januari 1988 under av beslut förutsättning i respektive kommun. Kommittén föreslår att den som beviljas statligt studiestöd skall kunna få det särskilda bostadsbidraget även efter det att han eller hon fyllt 29 år. Förslaget är positivt ur vissa synvinklar, men det är i princip tveksamt att bygga förbättringar av ett mycket långsiktigt som studiesystem stödet på mer kortsiktiga åtgärder som det bostadspolitiska särskilda bo-

stadsbidraget. Vid förändringar av bostadsstödet eller vid olika ställnings-

taganden på kommunal nivå kan förutsättningarna för den studerande att klara sig på studiestödet väsentligt ändras eller komma att variera mellan olika orter. Kommittén föreslår viktiga förbättringar på tilldelningssidan i det nya studiestödssystemet. Förslagen finansieras främst genom åtgärder på återbetalningssidan inom studiestödssystemet som en följd av att kommittén ej

fått fram som medför ökade kostnader för staten och för lägga förslag kommunerna. En huvudfråga för att få ett väsentligt bättre studiestöd, som uppfyller att mer resurser tillförs studiecentrala krav, är enligt min uppfattning En ytterligare höjning av det direkta bidraget och särskilda stodssystemet. utöver vad jag tidigare framfört, t.ex. av; åtgärder på återbetalningssidan av studieskulden vid pensionering, är nödvändiga insatser som skrivning inte ryms inom resursramen. Vid sidan av en reformering av studiestödssystemet är det nödvändigt med en kraftig förstärkning av vuxenstudiestödet och en lösning av proble›

men med finansieringen av personalutbildningen. Åtgärder i den riktning-

en skulle minska och medföra ett ökat retrycket på studiestödssystemet formutrymme inom detta.

2 Av Hamrin

Björn

Studiemedelskommittén hade att, enligt utbildningsministerns direktiv, finna ett studiemedelssystem som förbättrade det nuvarande. Arbetet har varit inte minst ej leda till kostsvårt, p.g.a. det tvingande, Kostnadsfrågan har tyvärr tagit mycket tid från diskussionadsökningar. Det har med andra ord kunnat vara nen kring ett nytt studiemedelssystem. mer diskussion med vision. Studiemedelskommittén har med tanke på ovanstående kommit med ett till vissa delar acceptabelt forslag.

Tilldelningen

bra med en rejäl höjning och bindningen till basbeloppet. Studiebidraget,

är dock for lågt i förslaget. Jag skall här ge två exempel pa

Totêilbeloppet var or.

Ex. 1. En undersköterska som beslutar sig för att utbilda sig till sjuksköterska. I dag har hon, efter några års yrkeserfarenhet, en ungefärlig disponibel inkomst studietiden får hon 4 200 kr., enligt kornpå 5 500 kr. Under mitténs förslag. Om hon bor i en kommun som inför bostadsbidrag för ungdomar, kan hon få maximalt 1 360 kr. i bidrag. Hon får en studieskuld på nästan 60 000 kr. som tänker har 40-50

Ex. 2. En sjuksköterska gå en påbyggnadslinje,

poängs studier framför sig. Hon har efter några års yrkesarbete en ungefärmånadsinkomst på 6 000 kr. Under studietiden minskar henlig disponibel nes månadsinkomst med 1 800 kr. Hennes skuld ökar med 30 000 kr. Tyvärr efter studierna. Kommer hon kan hon inte räkna med någon högre inkomst att läsa vidare?

Återbetalningen

Det är bra med återbetalning baserad på din inkomst. tveksam infor. Den kommer att Den årliga räntan ärjag enligt förslaget vara 50 % av statens Vad den kostnaden kommer att bli

upplåningskostnad.

i framtiden vet nog bara Långtidsutredningen. Jag anser att det bör vara ett tak för räntan, 4,2 % kanske.

Övrigt

ute sjuksköterskor som vill studera till läka; Tolvterminssystemet stänger re. Arbete under ferietid bör inte påverka dina möjligheter att få studielån.

3 Av Gunilla Johannesson

Studiestödet skall bl.a. göra högre studier möjliga för alla oavsett ekonomisk och social bakgrund. Det skall vara neutralti fråga om utbildningsval. Och återbetalningsreglerna skall utformas så att ingen på grund av dem behöver känna tveksamhet infor högre studier. Studiestödet har stor betydelse for att stimulera till högre utbildning och forskarstudier. Med denna grundinställning välkomnarjag kommitténs för slag att förskjuta den statliga subventionen i studiemedelssystemet i form av osäkra inflationsvinster i återbetalningen till en synlig subvention direkt genom en högre bidragsdel som är generell och värdebeständig. Detta är en riktig tanke. Men förslaget kopplas till ett nytt återbetalningssystem där den årliga inbetalningen sätts i en procentsats på inkomsten. Procentsatsen är satt så att staten skall ha en chans att så småningom få tillbaka lånemedlen även om återbetalningen drar ut på tiden. Systemet bygger på att löneutveck» lingen skall vara snabbare än den kalkylerade rantekostnaden. Med ränta på räntaeffekter skall löneutvecklingen så småningom dominera över ran› tekostnaderna. Det ger en skuldutveckling enligt ketchupflaskeprincipen: först händer ingenting, sen händer ingenting och sen allting. Men systemet är känsligt när det gäller t.ex. lånebeloppens storlek och studiemedelstagarnas ålder. Och studieskulder på 150 000 kr. kommer om löneutvecklingen ligger runt 7 % att växa nominellt inemot 30 år. Detta blir ett pedagogiskt problem. Sannolikt kommer systemets regler i praktisk tillämpning att behöva omprövas med mycket täta mellanrum. Också det kommer att förstärka intrycket av att avgifterna upplevs mer som en skatt än som ränta och amorteringar på skulder man själv har ansvar för. Inkomstgränsen 4 % ter sig redan i dag alltför hög för många åter betalare. En mer radikal lösning hade därför enligt min mening varit en större omläggning av systemet. Subventioneringen bör brytas ut och omvandlas till stipendier på 20 000 kr. per läsår. Den ytterligare finansieringen kan de studerande sedan klara med marknadsmässiga men statsgaranterade lån.

4 Av Ca we Johansson

Med anledning av studiemedelskommitténs överväganden och förslag vill jag framföra följande. I 5.2.6 Bostadsbidrag till studerande över 28 år, vill jag framföra att det skall vara tvingande for kommunerna att efterleva riksdagens beslut om bostadsbidrag.

5 Av Maria Östberg-Svanelind

Det är tyvärr med missmod jag deltagit i studiemedelskommittens arbete eftersom regeringen redan vid dess inrättande omöjligorde dess arbete genom att ge kommittén alltför snäva direktiv. För den invigde ter sig behovet av att satsa mer pengar på den högre utbildningen och på studiefinansieringssystemet som självklart. Det hade mot bakgrund därav varit intressant att se vad en helt förutsättningslös utredning hade kunnat komma fram till för förslag.

Dagens studiemedelssystem dras mycket riktigt med en rad problem. Det mäktar helt enkelt inte med att uppfylla alla de krav som ställs. Den so» ciala snedrekryteringen till högskolan ökar, antalet studieavbrott ökar och allt fler orkar inte med att betala av sina studieskulder. Det är för mig självklart att det for att åtgärda dessa problem och för att kunna uppfylla de ute bildningspolitiska målen om en högskola för alla krävs rejäla satsningar på hela systemet. Studerande bör som andra samhällsmedborgare omfattas av samhällets ordinarie familje- och bostadspolitik. Därför bör inte någon differentiering inom studiemedelssystemet göras på dessa områden. Ett studiefinansie ringssystem som är generellt, enkelt och lattöverskådligt är önskvärt. Kommitténs förslag bygger i flera avseenden på det tillskott till de studerandes ekonomi som man anser att det speciella ungdomsbostadsbidraget kommer att utgöra. Jag vill här betona att bostadsbidrag är en kommunal angelägenhet och detta bostadsbidrag kan komma att införas i enbart vissa kommuner. Därav kan uppstå en regional ojämlikhet mellan de studerande. Studiemedelssystemet måste vara studiefrämjande, det måste dels fram stå som attraktivt för den som eventuellt skall välja att studera pä högskov lan och dels vara ändamålsenligt under själva studietiden. Heltidsstudier är att betrakta som heltidsarbete och de studerande skall inte vara tvingade att arbeta parallellt med studierna för att klara av att försörja sig.

Tilldelning och totalbelopp

Till skillnad mot kommittén menarjag att totalbeloppet kraftigt måste ho jas för att uppfylla de krav som SFS ställer på ett studiefinansieringssystem. I första hand menar vi att totalbeloppet måste höjas till 185 % av base beloppet. Vidare menar vi att utav totalbeloppet måste minst 50 % vara bi* drag for att inte återbetalningsbördan skall bli for stor. Vi menar också att det är viktigt att studiemedel skall kunna utgå även efter 45 års ålder. Det» ta år framför allt av betydelse för de kvinnor som stannat hemma och tagit hand om barn och familj och därefter väljer att börja studera. Fribeloppsgrånsen bör slopas helt under de perioder då den studerande inte uppbär studiemedel, dvs. under ferier och liknande.

Återbetalning

Avseende det föreslagna återbetalningssystemet är jag ense med kommittén om principen om ett inkomstrelaterat återbetalningssystem. Däremot måste ett sådant system innehålla en minimigräns för återbetalning så att de med låga inkomster inte tvingas betala. Vidare menar jag att återbetalningssystemet inte får möjliggöra en situation där den enskilde trots att hon betalar tillbaka på sin skuld ändå får en högre skuld vid årets slut p.g.a. att räntan är så hög. Jag menar att den eventuella mellanskillnaden i dessa speciella fall bör efterskänkas. Förslaget att ta bort den välbehövliga återbetalningsfria tiden på tva år efter (i normalfallet) avslutade studier trorjag kommer att slå hårt. De studerande har under sin studietid levt mycket knapert och står efter avslutade studier ofta inför situationen att bilda hem och familj vilket medför att de återbetalningsfria åren är välbehövliga. Vidare saknarjag förslag om hänsynstagande till försörjningsbörda vid återbetalning av studiemedel vilket vi anser vara rimligt. Inte heller anser jag det rimligt att man skall fortsätta att betala av sin studieskuld efter pension. Jag menar att studieñnansieringssystemet måste ses som en del av utbildningspolitiken. Sveriges riksdag har slagit fast att samhället skall erbjuda en högskola för alla där bl.a. ekonomisk och social bakgrund inte skall ha någon betydelse. Staten måste garantera varje individ en sådan ekonomisk trygghet att bedriva framgångsrika heltidsstudier. En hög utbild»

ningsnivå är en förutsättning for att demokratin skall kunna fungera och utvecklas. Det är uppenbart att det bästa sättet att uppfylla dessa mål vore ett system där man inför studielön.

1 Bilaga

Kommittédirektiv

Utredning

av

studiemedelssystemet

m.m.

Dir. 1985:33

Beslut vid regeringssammanträde 1985-06-19

Chefen for utbildningsdepartementet, statsrådet Hjelm-Wallén, anför.

Mitt förslag

Under hänvisning till vadjag anförde i inledningen till utbildningsdepartementets bilaga till 1985 års budgetproposition (prop. 1984/852100 bil. 10 s. 75-82) och till vad riksdagen sedermera har uttalat i anledning därav (SfU:16, rskr 212) föreslårjag att en kommitté tillkallas för att utreda beho~ vet av förändringar av studiemedelssystemet m.m. och komma med erfor» derliga förslag.

Sammanfattning av utredningsuppdraget

Kommittén bör bedöma vilka effekter studiemedelssystemet har haft pá rekryteringen till skilda slag av studier bl.a. med hänsyn till ålder och social bakgrund. Vidare bor kommittén analysera vilka behov av förändringar som är mest angelägna då det gäller såväl beviljning som återbetalning av studiemedel. Vid denna analys skall hänsyn tas till hur rekryteringen till studierna påverkas, hur studieeffektiviteten kan förändras och hur rättviseaspekter berörs.

Med utgångspunkt i sina analyser och bedömningar bör kommittén lämna förslag till förändringar av studiemedelssystemet. Kommitténs förslag bör inte få leda till totala kostnadsökningar för stat eller kommuner. Reformförslag bör således finansieras genom omprioriteringar inom studiestödsområdet eller mellan detta och näraliggande områden.

Kommittén bör vid utformningen av sina förslag beakta att huvudsyftet med studiestödet är att bereda faktiska möjligheter till studier för så breda grupper i samhället som möjligt. Kommitténs arbetsområde bör avgränsas till atti första hand avse studiemedelssystemet. Det bör emellertid stå kommittén fritt att lämna förslag omjusteringar av gränserna mellan de tre sy~ stemen och om sådana förändringar i övrigt av studiehjälps- och vuxenstu› diestödssystemen som kan föranledas av övervägandena beträffande studie; medelssystemet. I övrigt bör kommitténs arbete bedrivas förutsättningslöst.

Kommittén har således stor frihet vid utformningen av sina förslag. Dock bör förslag lämnas beträffande följande områden:

i 169 sou 1987:39

studiemedelsbeloppets storlek; förslaget skall innefatta ett ställningstagande till om och i så fall i vilken utsträckning hänsyn skall tas till skillnader i behov och i inkomst och förmögenhet för avskrivning av återstående återbetalningsskyldighet vid regler mera varaktiga betalningssvårigheter hånsynstagande till makes ekonomi vid återbetalning av studiemedel inriktningen av subventionselement i studiemedelssystemet; förslaget skall innefatta ett ställningstagande till om studiestödets syften nås bäst genom ett studiebidrag eller genom lättnader i återbetalningsbördan - förhållande till andra studiemedelssystemets system.

Vid sin prövning av olika möjligheter att finansiera reformer inom studie- - även om det inte skulle föranleda medelssystemet bör kommittén förslag belysa i vad mån resurser kan frigöras genom följande förändringar: - studiemedel omvandling av studiebidragen till återbetalningspliktiga finansiering av studiemedlen, helt eller delvis, utanför statsbudgeten förkortning av återbetalningstiden årlig uppräkning av återbetalningsskyldigheten med ett högre indextal än det nuvarande (4,2 %).

Bakgrund

Det statliga studiestödet förekommer i tre huvudformer - för studerande under 20 år i utbildningar på gymnasial nistudiehjálp va studiemedel för studerande över 20 år oavsett utbildningsnivå samt för yngre studerande på högskolenivå - som har tre former, timstudiestöd och dagvuxenstudiestöd, nämligen studiestöd för kortare utbildningar samt särskilt vuxenstudiestöd for längre utbildningar; det senare beviljas efter särskilt urvalsforfarande till personer som har förvärvsarbetat i minst fyra år och som studerar till och med gymnasial nivå eller i yrkesteknisk högskoleutbildning.

Under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel finns dessutom utbildningsbidrag för dem som genomgår arbetsmarknadsutbildning. Arbetsmarknadsutbildning kan beviljas den som är eller riskerar att bli arbetslös och som är över 20 år. Från åldersgränsen finns vissa undantag. Arbetsmarknadsutbildning är klart yrkesinriktad.

Utöver dessa former for studiestöd finns andra slag av ekonomiska ersättningar till personer i utbildning, t.ex. inom ramen för det kommunala uppfoljningsansvaret för ungdom under 18 år och för deltagare i ungdomslag. Den viktigaste formen utgörs emellertid av helt eller delvis bibehållen lön under studier. I det sammanhanget bör nämnas arbetsmarknadsutbildning i företag och sådan utbildning som förväntas bli resultatet av förnyelsefonderna(pr0p.1984/85:86, FiU:9).

och studiemedlen i sin nuvarande form tillkom vid mitten av Studiehjälpen 1960-talet efter ett omfattande utredningsarbete. De båda stödformerna har successivt genomgått förändringar. Detta gäller i synnerhet studiehjälpen. Grundprinciperna för stöden har dock bibehållits.

Grundläggande för utformningen av studiehjálpen är att föräldrarna har forsörjningsansvaret för sina barn tills dessa fyller 21 år om de bedriver studier på gymnasial nivå. Studiehjälpen är därför utformad som ett stöd till familjen och den är avsedd att minska föräldrarnas försörjningsbörda. Utöver det generella studiebidraget, vilket till sitt belopp motsvarar barnbi-

draget, finns extra tillägg som varierar med familjens ekonomiska situation samt tillägg for merkostnader som uppstår för resor till skolan och for egen bostad har numera ersatts på skolorten. Resetillägget av ett bidrag till länstrafikbolagen mot att dessa svarar for elevernas dagliga resor till skolan. Syftet med de olika tilläggen är att ge likartade förutsättningar for studier efter den obligatoriska grundskolan oberoende av ekonomiska och geografiska förhållanden och att därigenom medverka till social i rekutjämning ryteringen till i forsta hand gymnasieskolan och därmed i andra hand också i rekryteringen till högskolan.

Studiebidragen kan kompletteras med återbetalningspliktiga studiemedel.

Sådana beviljas emellertid restriktivt eftersom bör vara att huvudregeln den enskilde inte ådrar sig studieskulder på gymnasieskolnivå.

Under budgetåret 1984/85 har studiehjälpen höjts som kraftigt samtidigt

reglerna for beviljande av återbetalningspliktiga studiemedel har skärpts.

Dessa åtgärder skall ses i samband med den utbyggnad av det familjepolitiska stödet som genomfördes under budgetåret. av det inkomst- Höjningarna prövade extra tillägget har därutöver som särskilt syfte att motverka tendenserna till ökad snedhet i den sociala rekryteringen till gymnasieskolan och dess olika Det finns studievägar. anledning att följa utvecklingen i detta innan några ytterligare större ändringar görs inom studiehjalpens

omr avseáeáide e.

Studiemedel är i forsta hand avsedda för högskolestudier men ar dessutom den normala stödformen även i andra for dem som ar över 20 utbildningar år. Huvuddelen av stödet består av medel eftersom

återbetalningspliktiga

det främst är avsett för utbildning som ligger över den genomsnittliga och som ofta leder till inkomst över den genomsnittliga. Den som erhåller studiemedel betraktas som självständig i förhållande till föräldrarnas ekono-

mi, och den behovsprövning som görs tar hänsyn endast till den studerandes

egeninkomst och förmögenhet. Inga tillägg beviljas för den som måste lämna föräldrahemmet för att bosätta sig på studieorten.

Av studiemedlen, vilka for ett normalt läsår uppgår till 145 % av basbelop-

pet enligt lagen om allmän försäkring (dvs. för år 1985 till 31 626 kr.), utgör 2 178 kr. bidrag. Återstoden är återbetalningspliktiga studiemedel. Barntillägg beviljas med ett belopp motsvarande 25 % av basbeloppet per barn och läsår. Om studiekostnaderna är särskilt höga eller kräver dyr individuell utrustning beviljas undantagsvis extra studiemedel. Studiemedlen kan utgå med halvt belopp vid deltidsstudier. Medlen är avsedda endast för verklig studietid och beräknas för perioder om 15 dagar (vid deltidsstudier 30 dagar). Om inkomsten och förmögenheten överskrider vissa gränser reduceras studiemedlen. Inkomstgränsen är lagd så att normala sommarinkomster inte skall sänka

studiemedelsbeloppet.

Återbetalningen sker enligt regler som konstruerats särskilt för att passa

norrnalsituationen for dem som genomgått och bygger

högskoleutbildning

på följande principer: * återbetalningen sker i fast penningvarde; dock får den årliga uppräkningen inte överstiga ett visst tal, som f.n. uppgår till 4,2 %; sedan denna regel infördes har varje år varit

penningvärdesförsämringen

större än garantitalet, varfor studiemedelstagarna har vinster

ort på

inflationen * den årliga återbetalningen skall, räknat i fast penningvärde, vara

jämn under hela återbetalningstiden

*

återbetalningstiden skall vara lång och den fastställs enligt följande

regler:

sista âterbetalningen skall normalt göras det år vederbörande fyller 50 år återbetalningstiden skall vara minst 15 år ingen återbetalning får beräknas for året efter det att vederbörande har fyllt 65 år * återbetalningen skall vara trygg - man är skyldig att återbetala endast under ar då avgiftsunderlaget når över en viss gräns (under år 1985 motsvarar den ca 76 300 kr. i inkomst och för den som har barn under tio år motsvarar den ca 98 100 kr. i inkomst) all eventuell studieskuld skrivs av när vederbörande fyller 65 ar eller avliderdessforinnan.

Som ett led i vuxenutbildningsreformerna infördes under budgetåret 1975; 76 tre nya former av studiestöd avsedda speciellt för vuxna och i första hand for dem med kort utbildning. Dessa studiestöd finansieras med en särskild vuxenutbildningsavgift, som from. den l juli 1985 uppgår till 0,264 % av den lönesumma som betalas ut av arbetsgivarna. Finansieringssattet anger att vuxenstudiestöden i princip riktar sig till dem som forvärvsarbetar eller har forvarvsarbetat och stöden är avsedda att utgöra ersättning för det inkomstbortfall som uppstår vid ledighet för studier.

Tim- och dagstudiestoden är avsedda för mera begränsade studier och har som viktigaste syfte att vara ett instrument för rekrytering av kortutbildade och studieovana till bl.a. studiecirklar och kortare kurser vid folkhögskola.

Det särskilda vuxenstudiestödet (SVUX) består av vuxenstudiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel och år avsett for längre studier som bedrivs på hel- eller halvtid inom främst folkhögskola och kommunal vuxenutbildning men även inom yrkesteknisk högskoleutbildning. Det kan erhållas av dem som forvärvsarbetat minst fyra år. Med förvärvsarbete jämställs viss annan verksamhet, t.ex. vård av barn. Till det särskilda vuxenstudiestödet har den enskilde, till skillnad från vad som gäller för studiemedlen, inte någon generell rätt. Det fordelas av vuxenutbildningsnämnden i varje län. Nämnderna har till sitt förfogande ett bestämt belopp for vuxenstudiebidrag. Bidragen beviljas efter ansökan till dem som anses ha det största behovet av stödet. Vuxenstudiebidraget får fyllas på med återbetalningspliktiga studiemedel till ett totalt belopp som motsvarar vad personen efter skatt hade kunnat få i utbildningsbidrag for arbetsmarknadsutbildning. Den som har barn och som tillhör arbetslöshetskassa får ett barntillägg som är ett bidrag och som uppgår till 600 kr. per barn och månad.

Det särskilda vuxenstudiestödet är alltså konstruerat på så sätt, att den enskilde totalt sett kan få ett lika stort belopp som han skulle fått om han hade blivit arbetslös. Bidragsandelen är väsentligt större än inom studiemedlen. Detta har sin bakgrund i att betungande skuldsattning bör undvikas på de nivåer som främst är aktuella, dvs. på nivåer motsvarande grundskolans högstadium och gymnasieskolan, och vidare i att återbetalningstiden blir kortare för äldre studerande.

Följande två exempel belyser mera konkret hur stödet ser ut for den enskilde.

Den som inte är med i en arbetslöshetskassa får i vuxenstudiebidrag 1 320 kr. per månad och han kan få ytterligare 1 800 kr. i återbetalningspliktiga studiemedel. Vuxenstudiebidraget är beskattningsbar inkomst och det totaefter skatt uppgår i detta exempel till ca 3 000 kr. per

mana Iavuxdenstudiestédet .

Den som tillhör arbetslöshetskassa och som är berättigad till den högsta dagpenningen (300 kr.) får ca 4 500 kr. i vuxenstudiebidrag och han har där utöver rätt till 1 400 kr. i återbetalningspliktiga studiemedel. I detta fall uppgår vuxenstudiestödet efter skatt till ca 4 700 kr. per månad.

Tillgängliga medel för vuxenstudiebidrag uppgår under 1985/86 till 510 mi1j.kr. Dessa medel kan beräknas motsvara ca 17 000 årsstudiestöd. Det särskilda vuxenstudiebidraget räcker inte till för alla studerande i vuxenutbildning. Flertalet är för sin försörjning hänvisade till studiemedel.

Sedan några år finns slutligen ett särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). Det finansieras genom den höjning av vuxenutbildningsavgiften som genomförs den ljuli 1985.

Utredningsuppdraget

1. Inledning

studiestödet är i första hand ett instrument för förverkligande av samhalr lets utbildningspolitiska mål. Ett av de viktigaste syftena med studiestödet är att bereda faktiska möjligheter till studier för så breda grupper i samhället som möjligt och att minska betydelsen av ekonomiska, sociala och geo grafiska faktorer liksom av kön och ålder för den enskildes beslut att studera efter den obligatoriska skolan. Ett annat viktigt syfte med studiestödet är att bidra till att studier kan bedrivas så effektivt som möjligt. Från den enskildes utgångspunkt är det därför viktigt att studiestödet skapar möjligheter att snabbt genomföra studierna utan svåra uppoffringar under studie» tiden eller efter studiernas slut. Också från ett samhällsekonomiskt per« spektiv är det väsentligt att studierna kan genomföras snabbt.

Den kommitté som nu bör tillsättas bor ha som uppgift att lämna förslag om hur det framtida studiestödet bör vara utformat för de grupper som i dag finansierar sina studier med studiemedel, alltså för dem som bedriver studier inom högskolan eller som är minst 20 âr och bedriver studier under högskolenivå.

2. Avgränsningar

Kommitténs utredningsuppdrag bör i princip avgränsas till att avse det om» råde som motsvaras av studiemedelssystemet. Med de undantag som anges i

det följande bör kommittén arbeta forutsättningslöst.

I den mån som kommittén föreslår sådana förändringar av studiemedlen att konsekvenser uppstår för de övriga studiestöden bör kommittén få behandla frågor utanför studiemedelssystemet. Kommittén bör också lämna förslag om gränserna mellan det nuvarande studiemedelssystemet och övriga studiestöd inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Därvid bör dock uppmärksammas att de särskilda syftena med de olika studiestöden inte får rubbas.

Kommitténs förslag får inte leda till totala kostnadsökningar för staten el; ler kommunerna. Reformforslag skall således finansieras genom ompriorie teringar inom studiemedelsområdet eller mellan detta och näraliggande områden.

3. Förändrade utgångspunkter

Under de drygt 20 år som studiemedelssystemet har varit i funktion har forändringar ägt rum inom de grupper for vilka systemet är avsett. Studerandeantalet har ökat kraftigt. Den genomsnittliga åldern bland de studerande har höjts b1.a. som följd av ökade möjligheter att bedriva vuxenstudier. Allt fler studerande på gymnasial nivå eller motsvarande har tillförts systemet trots den samtidiga utbyggnaden av det särskilda vuxenstudiestödet.

I början nåra nog en garanti för en

på 1960-talet utorde högre utbildning

relativt hög och trygg inkomst efter studierna medan arbetsmarknadsutsikterna i dag for samma grupper år mera osäkra. Dessutom förefaller löneskillnaderna inom gruppen högskoleutbildade att öka.

Också inom studiemedelssystemet har i realiteten en betydande förskjutden väsentliga subventionen ursprungligen avsågs bening ägt rum: medan stå av det generella bidraget så har den numera i huvudsak formen av gynnsamma återbetalningsregler.

Den utveckling som nyss berörts motiverar en mera genomgripande prövning av huruvida den grundläggande konstruktionen hos studiemedelssystemet svarar mot de krav som man bör ställa på ett studiestöd för de aktuella studerandegrupperna. Kommittén bör analysera denna fråga och den bör i det sammanhanget belysa om de viktigaste uppgifterna for studiemedelssystemet kan uppnås genom andra konstruktioner vad avser finansierin ssått och inriktning av subventionerna. Analysen bör givetvis också om atta de samhallsekonomiska och statsfinansiella konsekvenserna av mera radikala systemforandringar.

4. Studiestödetsgrundläggande uppbyggnad

Dagens studiemedelssystem har kort beskrivits i det föregående. Mera översiktligt kan de karakteristiska dragen anges på följande sätt: Studiemedlen är ett generellt stöd for högskolestuderande och andra studerande över 20 år. Det månatliga belo pet är, med vissa undantag, bland dem ett särskilt barntillägg, lika stort or alla. Subventionen i form av generellt bidrag vid beviljningen av stödet är relativt liten (fin. ca sju procent). Däremot är subventionen av återbetalningen avsevärd och den år såväl generell (genom användning av lågt indextal for den årliga upprakningen) som individuell (genom regler om uppskov och avskrivning).

Utbetalningarna av studiemedel finansieras över statsbudgeten, och återbetalningarna går direkt till en särskild inkomsttitel på denna. Subventionen av systemet finansieras således av staten. Trots att systemet inom några år bör vara i balans uppgår återbetalningarna till mindre än en tredjedel av utbetalningarna.

Mot bakgrund av b1.a. kraven på stora höjningar av studiemedlen bör kommittén belysa möjligheterna att finansiera studiestödet på annat sätt an via statsbudgeten och hur i så fall eventuella subventioner skall utformas. Som alternativ, åtminstone for den del av stödet som skall återbetalas, kan namnas finansiering via bankvasendet, ett statligt kreditinstitut eller någon Därvid bör också belysas om det år möjligt att inom ett sådant typ av fonder. alternativt system åstadkomma någon fördelning mellan låntagarna av kostnaderna for kreditriskerna. I detta sammanhang bör kommittén beakta vad chefen för finansdepartementet har anfört i 1985 års kompletteringsproposition (1984/85150) om lån med statlig kreditgaranti och vad riksdagen har uttalat därom (FiU:37).

5. Subuentioneringen i studiestödet

De vanligaste argumenten för en subventionering av utbildning via studiestödet torde vara följande.

Studier är en investering sett från samhällets och samutgångspunkt, hallet bör därför stå för samtliga inte endast kostnader, för de egentliga utbildningskostnaderna. Studier bör också ses som ett arbete och därför ersättas med en lön.

~ Ett högt studiebidrag minskar behovet av skuldsättning och främjar därmed en socialtjämnare rekrytering till studier.

- Förmånliga återbetalningsregler minskar riskerna med och därmed rädslan för studieskulder. Dessutom kan subventionen riktas sa att den främst går till dem som har störst svårigheter att betala studier skulderna.

De här refererade argumenten för att studiestödet skall innehålla ett stort statligt bidrag är inte obestridda. Det vanligaste torde vara. motargumentet att studier normalt för individen leder till battre utsikter och större valfri* het på arbetsmarknaden och till högre och tryggare lön. Utbildning utgör alltså en investering också för den enskilde. Det är enligt detta synsätt rimligt att samhällets insats begränsas till att tillhandahålla utbildningen och till att erbjuda studielån med trygga återbetalningsvill

llåostnadsfritt or.

Kommittén bör vid sina överväganden värdera för och emot argumenten stora subventioner i studiestödet och göra bedömningar av hur subventionerna bör utformas för att ge bästa möjliga effekt då det gäller rekrytering en till studier.

Vid sina bör kommittén beakta överväganden att en av de viktigaste ut-gångspunkterna for konstruktionen av det nuvarande studiestödet var det förhållandet, att den sociala selektionen inträffade vid övergången mellan grundskolan och gymnasieskolan. Bl.a. detta förhållande ledde till beslutet att studiehjälpen i princip skulle utgöras av bidrag, vilka delvis blev beroende av föräldrarnas ekonomi, medan studiemedlen i huvudsak blev återbe» talningspliktiga. Vidare bör kommittén i detta sammanhang beakta att

rädslan för studieskulder enligt orda undersökningar är större bland dem

som kommer från hem utan studietradition och med mindre goda ekonomiska förhållanden. Mot bl.a. den bakgrunden bör utredningen utforma sina förslag om vilken form subventionen bör ha, dvs. om den i huvudsak skall utgöra bidrag och om i så fall detta bör differentieras, eller om den främst

skall ha formen av förmånliga och om dessa i så fall återbetalningsregler

bör vara generella eller mera bör inriktas på att lindra återbetalningsbördan för dem som får störst betalningssvårigheter.

Det bör stå kommittén fritt att pröva om subventionen helt eller delvis bör få andra former än de här angivna. Exempel andra forpå sådana generella mer av stöd som förekommer eller som tidigare har förekommit är fria läromedel eller material som krävs för utbildningen, subventionerade måltider, stöd till studerandehälsovården och till studentbostadsbyggande.

6. Studiestödets storlek

En central uppgift för kommittén bör vara att lämna om hur stort förslag

studiestödsbeloppet bör vara för olika grupper av studerande. Utgangs

punkten bör vara att studiestödet skall kunna ge heltidsstuderande till-

räcklig försörjning under den del av året då studier pågår. Det bör alltså vara tillräckligt stort för att det i normalfallet inte skall vara nödvändigt för den studerande att förstärka det med andra inkomster under terminstid.

Studiemedlen ar starkt schabloniserade och utgår med ett enhetligt belopp for viss studietid. Medlen kan ökas med barntillägg eller med extra studiemedel. De senare beviljas endast undantagsvis och om mycket påtagliga behov av förstärkning kan dokumenteras. Studiemedlen reduceras om den studerande har inkomst och/eller förmögenhet som överstiger vissa gränsvärden. Schabloniseringen står i överensstämmelse med strävandena efter generella stöd i välfärdspolitiken, men den medför samtidigt att möjligheterna att ta hänsyn till olika studerandes skiftande faktiska kostnader är begränsade.

I september 1984 publicerades en promemoria (Ds U 1984:13) Differentierade studiemedel, vilken hade utarbetats av en tjanstemannagrupp inom utbildningsdepartementet. I promemorian presenterades förslag om att studiemedlen skulle differentieras i första hand efter de studerandes boendeform, och, i ett förordat alternativ, efter deras ålder. Promemorian har remissbehandlats. Därvid har förslagen mött mycket blandade reaktioner.

Promemorian och remissyttrandena bör överlämnas till kommittén, som bor ta ställning till om en differentiering av studiestödet är nödvändig eller önskvärd. Kommittén bör givetvis ha frihet att, om den finner det befogat, lämna andra förslag om differentiering av studiestödet.

Vidare bör kommittén lämna förslag om behovsprövningsregler inom studiestödet. Därvid bör beaktas att hänsynstagandet till den studerandes egen inkomst inte endast fyller funktionen att vara en mätare på behovet av studiestöd. Det förhindrar också att den studerande i allt för hög grad förvärvsarbetar och därigenom försenar studierna, vilketi sin tur kan innebära att utbildningsresurserna används på ett ineffektivt sätt.

Det är väsentligt att reglerna för studiestödets storlek och för behovsprövningen utformas på ett sådant sätt att de medverkar till att utbildningsväsendet utnyttjas effektivt såväl med hänsyn till statens utgifter som med hänsyn till samhällsekonomin i stort. Kommittén bör därför i anslutning till sina förslag i här berört avseende göra en bedömning av om nuvarande krav på studietakt är lämpligt utformade.

7. Studiestödet i olika utbildningar

Utöver uppdraget att lämna förslag om storleken på det generella studiestödet bör kommittén också pröva i vad mån skillnader i studiestöd mellan olika slag av utbildning är motiverade.

Av det föregående har framgått, att de nuvarande studiemedlen i första hand har konstruerats för högskoleutbildning och med tanke på behoven hos studerande på denna nivå och på den normala betalningsformågan hos högskoleutbildade. Successivt har studiemedelssystemet emellertid kommit att flera grupper, bl.a. äldre studerande på gymnasial nivå och mot-

svaran omfâitta e.

Kommittén bör överväga om det finns anledning att ge studerande på nivå under högskolan ett särskilt bidrag. Flera skäl kan anföras för en sådan ordning. Den principiella utgångspunkten för studiehjälpssystemet för gymnasial nivå är att skuldsåttning för dessa mera grundläggande studier bör undvikas. Den som först som vuxen bedriver studier på denna nivå får ofta en relativt kort återbetalningstid, i synnerhet om han eller hon därefter be-

driver studier i högskolan. I det senare fallet blir dessutom skuldsättningen ofta mycket hög.

Om kommittén lämnar förslag om ett särskilt bidrag for personer over 20 är som bedriver studier på gymnasial nivå eller motsvarande bör kommittén ange hur ett sådant system bör påverka det särskilda vuxenstudiestödet. Vidare kan ett sådant forslag aktualisera frågan om till vilket stödsystem sådana studerande bör höra som är under 20 år men som i realiteten inte hör till Föräldrarnas hushåll.

Inom vissa utbildningar inom högskolan är de studerande som följd av behörighetskrav eller av andra skäl regelmässigt äldre och har mera omfattande yrkeserfarenhet än vad som är normalt for högskolan i övrigt. Jag tänker här främst på utbildning av yrkeslärare och av vissa speciallärare samt på den yrkestekniska högskoleutbildningen. Kommittén bör överväga om det finns anledning att särbehandla studerande i utbildningar av dessa och liknande slag då det gäller storleken på studiestödet. I sammanhanget bör erinras om att de studerande inom yrkesteknisk högskoleutbildning har rätt till särskilt vuxenstudiestöd och att särskilt utbildningsarvode utgick till de studerande i yrkeslärarutbildningar t.o.m. budgetåret 1982/83.

8. Återbetalning av studiestöd

Som tidigare berörts bör det vara en huvuduppgift for kommittén att lämna förslag om hur den statliga subventionen av studiestödet bör fördela sig mellan bidrag, dvs. åtgärder for att begränsa skuldsättningen, och gynnsamma återbetalningsvillkor. Kommitténs ställningstaganden i denna övergripande fråga blir givetvis avgörande for dess forslag om återbetalningssystemets konstruktion, dvs. storleken på den årliga indexuppräkningen (ev. räntan), återbetalningstidens längd och återbetalningarnas fordelning över tiden.

Därutöver bör kommittén få i uppdrag att lämna forslag om de olika regler som kan vara motiverade dels då det gäller uppskov helt eller delvis med återbetalningen for ett visst år, dels då det gäller förutsättningar for att studieskulden skall skrivas av. I dessa frågor bör kommittén inte endast lämna forslag om regler för ett eventuellt omkonstruerat studiestöd utan också for de återbetalningspliktiga studiemedel som beviljas enligt nuvarande regler. Det förtjänar i det sammanhanget att erinras om att nuvarande studiemedelstagare kommer att vara återbetalningsskyldiga under mycket lång tid. Centrala studiestödsnämndens register över studiemedelstagare innehåller omkring 820 000 personer med återbetalningsskyldighet. Statens samlade fordran mot dem uppgår till inemot 30 miljarder kr., och alla nu aktuella studiemedelsskulder kommer inte att vara slutreglerade förrän om ungefär ett halvt sekel.

Kommittén bör inhämta erfarenheter från de senaste årens återbetalning av studiemedel och med ledning härav lämna forslag om önskvärda förändringar. Att döma av hittillsvarande erfarenheter finns det anledning att särskilt analysera situationen för följande grupper, nämligen - fta och samboende som båda återbetalar studiemedel - oräldrar med flera barn eller med tonåringar personer med särskilt höga levnadskostnader på grund av handikapp eller sjukdom.

I anslutning härtill bör kommittén bedöma konsekvenserna av att slopa hänsynstagandet till makes ekonomiska förhållanden vid fastställandet av betalningsskyldighet.

Vidare bör kommittén undersöka om det med ledning av hittillsvarande erfarenheter ñnns anledning att utöka möjligheterna till avskrivning av åter stående studieskuld och i så fall utforma regler för när sådan avskrivning bör göras.

9. Anknytning till andra regelsystem

Det är angeläget att studiestödet - såväl i fråga om beviljat stöd som då det gäller återbetalning - blir mera överblickbart för den enskilde och i skilda avseenden jämförbart med andra närliggande regelsystem. Med hänsyn härtill är det ett värde i sig om inkomst- och förmögenhetsbegrepp, regler för hänsynstagande till försörjningsbörda samt bedömning av stödbehov och betalningsförmåga såvitt möjligt blir enhetliga. Kommittén bör i detta syfte och i syfte att göra förenklingar göra en översyn av reglerna om studiemedel och andra former av studiestöd i studiestödslagen (1973:349), dock med be» aktande av att önskemålet om enhetliga begrepp och definitioner inte får äventyra de särskilda syftena med studiestöden.

Utredningsarbetet

Under sitt arbete bör kommittén samråda med berörda myndigheter, utred› ningar och organisationer. Vid behov bör den bilda särskilda referensgrupper for sådant samråd. Kommittén bör bedriva arbetet så att förslagen kan föreligga i september 1987.

För kommittén bör gälla regeringens direktiv (Dir. 1984:5) till samtliga och särskilda utredare angående utredningsforslagens inrikt-

kommittéer

ning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen be» myndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen (1976: 119) - med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda studiemedelssystemet m.m. att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde át kommittén.

Vidare hemställerjag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

2 Bilaga

till studiemedelskommittén

Tilläggsdirektiv (U

1985:O9)

Dir. 1986:26

Beslut vid regeringssammantråde 1986-09418

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, anför.

Mitt förslag

Regeringen skall uppdra åt studiemedelskommittén att utforma ett förslag om att slopa den s.k. äktamakeprövningen vid återbetalning av studiemedel. Kommittén bör samtidigt redovisa konsekvenserna av en sådan föränd» ring och ta ställning till hur angelägen den är i förhållande till övriga för» slag till förändringar som lämnas av kommittén.

Bakgrund till det vidgade uppdraget

Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 juni 1985 tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Hjelm—Wallén, en kommitté (U 1985:09) för att utreda behovet av förändringar av studieme» delssystemet. Som förutsättning för utredningens arbete angavs att dess förslag inte fick leda till totala kostnadsökningar för stat eller kommuner. Kommittén har antagit namnet studiemedelskommittén. I direktiven (Dir. 1985:33) till kommittén anfördes bl.a.:

Kommittén bör inhämta erfarenheter från de senaste årens återbetalning av studiemedel och med ledning härav lämna förslag om önskvärda förande ringar. Att döma av hittillsvarande erfarenheter finns det anledning att särskilt analysera situationen för följande grupper, nämligen - som båda återbetalar studiemedel gifta och samboende - föräldrar med flera barn eller med tonåringar personer med särskilt höga levnadskostnader på grund av handikapp eller sjukdom.

I anslutning härtill bör kommittén bedöma konsekvenserna av att slopa hänsynstagandet till makes ekonomiska förhållanden vid fastställandet av betalningsskyldighet.

Vid behandlingen av socialförsäkringsutskottets betänkande 1985/86:14 om studiesocialt stöd m.m. beslutade riksdagen (rskr 1985/86:198) att bifalla reservation 6 under mom. 15 (äktamakeprövning vid återbetalning av stu. diemedel) av Nils Carlshamre mfl. Reservanterna ansåg att utskottets ytt rande på angiven plats bort ha följande lydelse: I direktiven till studieme

delskommittén har särskilt betonats vissa områden som kommittén bör ta upp. Det gäller bl.a. hänsynstagande till makes ekonomi vid återbetaL ningen av studiemedel. Enligt utskottets mening bör principen om individens rätt till ekonomisk självständighet gälla även inom studiestödsområdet. Med hänsyn härtill förutsätter utskottet att kommitténs arbete leder fram till forslag om att äktamakeprövning vid återbetalning avskaffas.

Regeringen bör därför ge studiemedelskommittén tilläggsdirektiv i enlighet med mitt förslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar uppdraget till studiemedelskommittén i enlighet med vadjag anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till foredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

3 Bilaga

Svenska sparbanksföreningens studentbudgetar

Som framgår av kap. 3 har Svenska sparbanksforeningen undersökt de studerandes kostnader for utbildnin ar. Kostnaderna varierar mellan olika ut bildningslinjer och orter. I denna ilaga redovisas de studerandes kostnader på ett urval av utbildningslinjer. Förvaltningslinjen har genomgående medtagits i den mån linjen förekommer på de utvalda orterna. I övrigt har eftersträvats en s ridning av utbildningslinjer inom olika yrkesutbildningssektorer. Uppgi terna avser vårterminen 1987

STOCKHOLM

05V.

GOTEBO RG Maskinteknikcr- Förvaltningslinjen Logopedlinjen linjen

oförutsett Till nöjen, sparande 1 932 1 267 1017 osv.

sou 1987:39 182

LUND i

T i: Férvaltningslinjen Läkarlinjen Samhállsvelarlinjen

OSV.

UPPSALA

Hygien, tvätt osv. Försäkring 30 Oförutselt Till nöjen, sparande 2 422 osv.

_ UMEA

OSV.

..-WW

..,

.m LINKÖPING Lágstadielärarlinjen Förvaltningslinjen Dutateknikerlinjen Studiemedel 16 902 16 90:2 l6 902

OSV.

LULEÅ

Olöruisett Till nöjen, sparande 1 362 osv.

187 SQU 1987:39 KARLSTAD KuIturveL-arlinjcn Sjukskmerskelinjen Hkonomlinjen

OSV.

t]

i

VÄXJÖ å

i

Matcmatikerlinjen Sjuksköterskclinjen l<“›rvaltningslinjen I Studiemedel 16 902 16 902 10 902

Kåravgifter 200 0 200 1

Resor till studieorten

OSV.

ÖREBRO

Förskollärarlinjen Tandhygienistlinjen Férvaltningslinjen Studiemedel 16 902 16 902 16 902 Käravgifter 200 O 210 Studiematerial 1 000 1 500 1 500 Bostad 4 070 4 070 4 070 Mal. 6100 6100 6100 Resor till studieorten 0 0 0 Lokala resor O 0 O

05V.

4 Bilaga

inkomst för olika

Disponibel grupper

1 Inledning

I bilaga 4 redovisas de beräkningar vi har ort av den disponibla inkomsten

för olika grupper. Det rör sig om pensionärer, yrkesverksamma ungdomar, socialbidragstagare, arbetslösa, studiemedelstagare, yrkesverksamma hög skoleutbildade mfl. grupper.

Älderspensionärer och

förtidspensionärer

2.1 Nuvarande

pensionsbelopp

En ogift ålderspensionar med låg eller ingen ATP har 2 940 kr. per månad i pension. Detta belopp inkluderar folkpension, pensionstillskott och eventuell ATP. Härutöver tillkommer kommunalt bostadstillägg, KBT.

En ogift fortidspensionär med låg eller ingen ATP har 3 920 kr. per manad i pension. Detta belopp inkluderar förtidspension, pensionstillskott och eventuell ATP.

I tabellen nedan redovisas pensionens storlek under år 1986 och 1987.

Pensioner och bidrag vid basbeloppen 23 300 kr. (år 1986), 24 100 kr. (den 1 januari 1987~den 30juni 1987) samt 24 500 (fr.o.m. den 1 juli 1987. Egentligen 24 100 kr. plus tilläggsbelopp 400 kr.). Belopp per år och månad.

Pensioner och bi- Pensioner och bi- Pensioner och bidrag 1986 drag ljan. 1987- drag from. ljuli 30juni 1987 1987 År Månad År Mainad År Man-ad

Ogift 51lderspen~ sionär med låg eller ingen ATP 33 552 2 796 3-1 704 2 892 35 280 2 940

Gifta ålderspensionärer med lag eller ingen ATP (tillsammans) 58 949 -l 912 60 973 5 081 61985 5165

Ogift1‘orLidspen~ sionär med lag eller ingen ATP 44 736 3 728 46 272 3 856 47 040 3 920

Ogift élders/1‘o‘rtidspensionär med genomsnittlig ATP 52 078 -1 340 53 866 4 489 54 313 4 526

Ogift âlders/fortidspensionär med « max.ATP 113238 9437 117126 9761 119070 9922

Studiemedel (län och bidrag 145 % av bas-

För den ogifte ålderspensionáren med låg eller ingen ATP utgår ingen skatt. lderspensionären disponerar alltså 2 940 krjmån. i pensionsmedel.

För den ogifte förtidspensionáren med låg eller ingen ATP utgår i pensionsmedel 3920 kr./mén. Förtidspensionärens totala årsinkomst uppgår till 47 040 kr. På den taxerade inkomsten görs ett extra avdrag med 18 100 kr. Om man antar en kommunal skattesats på 30,44 kr. (genomsnittlig kommunal utdebitering år 1987) disponerar den ogifte förtidspensionären 41 122 krJår eller 3 427 lin/mån. Det är alltså ca 500 kit/mån. mera än vad den ogifte ålderspensionären disponerar.

.. 192

2.2 Bostadsstöd till pensionärer

En ogift ålderspensionär med låg eller ingen ATP har alltså 2 940 kr. per månad i bidrag. En ogift fortidspensionär med låg eller ingen ATP har 3 920 kr. per månad. Detta belopp beskattas. Harutöver tillkommer både for ål› derspensionärer och fortidspensionårer kommunalt bostadstillägg, KBT.

Kommunalt bostadstillägg ges vid - ålderspension — förtidspension (sjukbidrag) —ånkepension samt - hustrutillägg.

Bostadstillagget år inkomstprövat. Inkomstprövningsreglerna år fastlagda i lagen om hustrutillågg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Bostadstillaggets storlek påverkas inte om årsinkomsten - utöver folkpension › till 1 500 kr. for ensamstående och 500 kr. for och pensionstillskott årupp var och en av makarna. Ar inkomsten större minskas tillägget med en tredjedel av det överskjutande beloppet. Avkastning av förmögenhet inráknas i årsinkomsten.

Bostadstillågget är skattefritt och skall inte tas med i deklarationen.

Varje kommun beslutar sjalv om grunderna for bostadstillagget. Beloppen kan därför variera mellan olika kommuner.

Kommunerna erhåller statsbidrag for sina kostnader beträffande kommunalt bostadstillägg. För närvarande bidrar staten med 25 % av kostnaderna om kommunerna svarar for minst 80 % av bostadskostnaderna i intervallet 80-800 kr. per månad for ensamstående pensionär och 80 % av kostnaderna i intervallet 80«950 kr. per månad for pensionårspar.

Från och med år 1988 andras dessa regler. statsbidrag utgår då med 25 % om kommunerna täcker minst 80 % av bostadskostnaderna i intervallet 80-1 500 kr. per månad för ensamstående pensionär och i intervallet 80-1 650 kr. per månad for pensionårspar.

Pensionaren får själv stå for 80 kr. av sin månadshyra. I vissa kommuner utgår sedan bostadsbidrag med en viss procent av den återstående hyran (t.ex. 94 % i Stockholm, 90 % i Uppsala). I andra kommuner har man ett tak for det belopp med vilket hyresbidraget kan utgå. Det finns även kommuner Göteborg) som har en kombination av högsta procentsats och maximi-

Sex. e opp.

I nedanstående tabell redovisas det maximalt högsta bostadsbidraget som en ogift ålderspensionár med låg eller ingen ATP kan få i hyresbidrag per månad. Pensionaren forutsättes inte ha någon förmögenhet. Två hyresnivåer har valts: dels 1 200 kr/månad, dels 1 700 kr./månad.

Stockholm Hyra per månad 1 200 kr. 1 700 kr. Bostadsbidrag 1 053 kr. 1 523 kr. Pensionären betalar sjalv 147 kr. 177 kr.

Göteborg Hyra per månad 1 200 kr. 1 700 kr. Bostadsbidrag 1 000 kr. 1 450 kr. Pensionären betalar sjalv 200 kr. 250 kr.

Uppsala Hyra per månad 1 200 kr. 1 700 kr. Bostadsbidrag 1 008 kr. 1 458 kr. Pensionären betalar själv 192 kr. 242 kr.

Lund Hyra per månad 1 200 kr. 1 700 kr. Bostadsbidrag 1 120 kr. 1 320 kr. Pensionären betalar själv 80 kr. 380 kr.

Umeå Hyra per månad 1 200 kr. 1 700 kr. Bostadsbidrag 720 kr. 720 kr. Pensionåren betalar själv 480 kr. 980 kr.

Linköping Hyra per månad 1 200 kr. 1 700 kr. Bostadsbidrag 1 035 kr. 1 035 kr. Pensionåren betalar sjalv 165 kr. 665 kr.

3 Ungdomslöner

Vilka löner har 19-20«åringar inom några olika yrkesområden och vad får man behålla for egen konsumtion efter skatt? Nedan presenteras löner år 1987 från fem olika branscher och avtalsområden.

I samtliga nedanstående beräkningar har hänsyn tagits till de förutsättningar som gäller beträffande skatten for inkomstår 1987. Schablonavdraget på 3 000 kr. har beaktats liksom det statliga och kommunala grundavdraget på 9 000 kr. Det i grundbeloppet ingående fasta beloppet om 100 kr. for alla som har någon beskattningsbar inkomst har vidare beaktats. Genomsnittlig kommunal utdebitering på 30,44 kr. har tillämpats. Inga under skottsavdrag antas finnas.

3.1 Handelsanställda

Inom handelns område är bruttomånadslönerna följande för ungdomar t.o.m. 19 års ålder:

16 år —4 790 kr. 17 år - 5 160 kr. 18 år - 6 180 kr. 19 år - 6 475 kr.

19 år plus 1 års branschvana 6 730 kr. 19 år plus 2 års branschvana 6 960 kr. 19 år plus 3 års branschvana 7 605 kr.

Den som är 19 år och har 1 års branschvana tjänar alltså 6 730 kn/månad i bruttolön. Den totala årsinkomsten uppgår till 80 760 kr.

Återstår för egen konsumtion 56 1 72 kr. eller 4 681 kr. per månad.

3.2 Vårdbiträden

Fr.o.m. den 1 januari 1987 utgår Följande ungdomslöner för den som arbetar

som vårdbiträde: 16 âr - 5 169 kr. 17 år - 5 542 kr. 18 år - 6 005 kr. 19 år « 6 166 kr.

Den som är 20 år och ej har adekvat utbildning får 7 280 kr./ménad i bruttolön och den som ar 20 år och har utbildning får 7 940 kr/månad.

Den som är 20 år och ej har erforderlig utbildning tjänar alltsa 7 280 kr./ månad. Bruttoårslönen uppgår till 87 360 kr.

För egen konsumtion återstår 59 674 kr. eller per månad 4 972 kr.

3.3 Metallarbetare

Några âldersrelaterade löner förekommer inte inom verkstadsindustrin. Lönestatistiken från Verkstadsforeningen och Metall är inte åldersbaserad. Dessutom Förekommer relativt mycket ackordsbaserade löner inom verka stadsindustrin. Det galler både raka ackord och ackord i kombination med fasta timlöner.

För hela Metalls avtalsområde inom verkstadsindustrin ligger den genomr snittliga timlönen på ca 50 kr.

Timlönen utgår i regel efter hur svåra och komplicerade arbetsuppgifterna är.

Fyra svårighetsgrader tillämpas. Timlönen omvandlad till månadslön ut» går då med följande belopp:

lönegrad 1 (enklaste arbetsuppgifterna) - 7 068 kr. lönegrad 2 - 7 540 kr. lönegrad 3 ~ 8 039 kr. lönegrad 4 - 8 569 kr.

Vi utgår från att en 19-20-åring inte har några ackord utan fast timpenning och är placerad i lönegrad 2. Månadslönen är då 7 540 kr. Årsinkomsten uppgår brutto till 90 480 kr.

Återstår för egen konsumtion 61230 kr. eller 5102 kr. per månad.

3.4 Statligt anställda tjänstemän

Ungdomar som arbetar med allmänna kontorsuppgifter (t.ex. som expedi— tionsvakt, skrivbiträde) och inte har några speciella yrkeskvaliñkationer placeras in i en befordringsgång. Lönen stiger med stigande ålder. Följande månadslöner utgår för statligt anställda fr.o.m. oktober 1986.

Under 17 år - 5 508 kr. 17 år › 5 792 kr. 18 år - 6 215 kr. 19 år - 6 632 kr. 20 år - 7 238 kr.

195 1987:39

,soU

En 19-årig expeditionsvakt i statlig tjänst tjänar alltså 6 632 kr. per månad. Bruttoårsinkomsten uppgår till 79 584 kr.

Återstår för egen konsumtion 55 517 kr. eller 4 626 kr. per månad.

3.5 Hotell- och restauranganställda

Inom hotell- och restaurangsektorn bestäms ungdomslönerna av ålder, yrkesvana och arbetsuppgifternas art.

För den som ar under 18 årgäller följande mänadslöner:

mindre yrkesvana an 3 månader - 4 485 kr. 3 månaders yrkesvana - 4 970 kr. 1 års yrkesvana eller mer - 5 070 kr.

Exempel på löner för den som år över 18 år: 18 år springpojke pä hotell - 4 960 kr. 18 år kallskänka med mindre yrkesvana än 3 år - 6 525 kr. 19 år kallskänka med mindre yrkesvana än 3 år - 6 525 kr.

Den som är 19 är och arbetar som kallskänka på restaurang och har en yrkesvana som är mindre än tre år har alltså en månadslön brutto på 6 525 kr. Bruttoårslönen uppgår till 78 300 kr.

Återstår for egen konsumtion 54 754 kr. eller4 562 kr. per månad.

4 Löner för äldre

något ungdomar

4.1 Vårdbiträden - 24 år

I avsnitt 3.2 har redovisats ungdomslöner upp till och med 19 år for dem som arbetar som vårdbiträden. Från och med fyllda 20 år tillämpas samma ingångsloner oavsett ålder. Det betyder att en 20-åring och en 50-åring som arbeta som vårdbiträde har samma lön. Lönen är 7 280 kr. per må-

borgar na .

Den som är 24 år och arbetar som vårdbiträde har alltså en ingångslön på 7 280 kn/månad. Bruttoårslönen uppgår till 87 360 kr.

Om man tar hänsyn till schablonavdrag och grundavdrag och antar en kommunal skattesats på 30,44 kr. blir den totala skatten (statlig plus kommunal) 27 686 kr.

För egen konsumtion återstår 59 674 kr. ellerper månad 4 972 kr.

4.2 anställda - 24 år

Statligt tjänstemän

Den som är 24 år och inte har någon speciell yrkeserfarenhet och arbetar med allmänna kontorsuppgifter som sitt forsta arbete i statlig tjänst har en lön på 6 632 kr. per månad. Om vederbörande fått sitt forsta statliga arbete vid 19 års ålder och arbetat i statlig tjänst hela tiden uppgår lönen vid 24 års ålder till ca 7 600 kr. per månad.

Bruttoårslönen vid en månadslön på 6 632 kr. uppgår till 79 584 kr.

Om man tar hänsyn till schablonavdrag och grundavdrag och antar en kommunal skattesats på 30,44 kr. blir den totala skatten (statlig plus kommunal) 24 067 kr.

För egen konsumtion återstår 55 517 kr. eller per månad 4 626 kr.

5 Löner för vissa med efter-

yrkesverksamma gymnasial utbildning

Nedan anges bruttolönen per månad är 1987 for vissa yrkesverksamma kategorier. Bruttolönen avser dem som är heltidsarbetande under det tredje året efter avslutad utbildning (alltså det år då man normalt börjar återbetala sin studieskuld).

Bruttolön per månad. kr.

Om vi tar hänsyn till schablonavdrag och grundavdrag och antar en kommunal skattesats på 30,44 kr. blir den disponibla inkomsten per månad foljande: Disponibel inkomst per månad. kr.

6 Socialbidragsnormer

6.1 Allmänt

Socialtjänstlagen reglerar bl.a. den enskildes rätt till hjälp och stod i olika situationer. Under rätten till bistånd faller värd och behandlingsinsatser och olika former av social service samt ekonomiskt bistånd (socialbidrag).

Den enskilde skall genom socialbidraget tillforsäkras en skälig levnadsnivä. Det ankommer å kommunerna att fastställa vilken levnadsnivå som

skall anses skälig. åocialbidrag skall alltid prövas individuellt. Med syfte

att förenkla hanteringen av socialbidragsbesluten kan kommunernas fullmäktigeforsamlingar eller socialnámnder fastställa vägledande socialbidragsnormer. Bidragsbehov som faller inom normerna behöver inte beredas och föredras i socialnämnden.

Socialbidraget skall alltså tillforsäkra individen en skälig levnadsnivå men biståndet skall också utformas så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv. Det är lätt att förstå att många problem uppstår dels med att bestämma ramen för normerna, dels vid tillämpningen av normerna.

Låga normer betyder i regel att flera olika behov som den enskilde kan få bidrag till inte ingår i normen utan beräknas utanför denna. Bestämmelser

om vilka belopp som kan utgå utöver norm finns i regel, men klara riktlinjer över vilka levnadskostnader som normerna är avsedda att tacka finns ofta inte i kommunerna. Grunderna för bidrag till särskilda ändamål kan framstå som oklara for både socialsekreterare och de enskilda biståndstagarna. Detta gör att det kan förekomma innehållsmassiga skillnader mel› kommunernas normer även om de utåt tycks täcka samma bidragsbe-

Lan

ov.

6.2 Socialbidragsnormer i enskilda kommuner

Nedan anges socialbidragsnormer i några enskilda kommuner. Vissa kommuner har en korttidsnorm och en långtidsnorm, andra kommuner har en gemensam norm. Hyreskostnader ingår inte i normerna. Avdrag för allmänt barnbidrag, underhållsbidrag etc. kan göras. Aven har är kommue nerna suveräna att fatta egna beslut om vad som skall inräknas i avdragen.

Procentsiffran i tabellmaterialet nedan står för procent av 1986 års basbelopp 23 300 kr. dividerat med 12.

STOCKHOLM En norm

UPPSALA En norm

LINKOPING En norm

MALMO En norm

GÖTEBORG

UMEÅ Korttidsnorm Långtidsnorm

ett barn Förutsättningar Ensamstående socialbidragstagare i Stockholms kommun ar 1987, ett barn i ålder 0-3 år. Icke yrkesarbetande. Hyra 1 200 kn/mán. Trsdttning, bidrag. lön Socialbidrag utgår med 2 450 kr./mén. Tillägg for barn görs med 1 255 kr. Bidragsforskott utgår med 817 kr. Härtill kommer barnbidrag med 485 kr. Det belopp som utgår i socialbidrag, tillaggsbidrag for barn samt hyresbi-drag minskas med bidragsforskottet och barnbidraget. Det totalt disponerade beloppet inkl. hyresbidraget uppgår således till 1 8.91 kn/mån.

7.2 Ensamstående studiemedelstagare med ett barn

Förutsättningar Ensamstående studiemedelstagare med ett barn. Heltidsstuderande. Hyra 1 200 kr./mån. Ersättning, lön, bidrag Fulla studiemedel utgår med 3 947 kr/mån. (i nio månader). Barntillagg i studiemedelssystemet tillkommer med 680 kr./mén. Bidragsfjrskott med 817 kr. samt barnbidrag med 485 kr. utgår också. Enligt nu gällande regler räknas halva studiemedelsbeloppet in i underlaget for bostadsstöd. Vi antar 17 000 kr. räknas in i underlaget. Bostadsbidrag utgår då med 585 krm

m n. at;

Det totalt disponibla beloppet inkl. hyresbldrag är då 6 514 krJmán. 7.3 Ensamstående vårdbiträde med ett barn Förutsättningar Ensamstående vårdbiträde 24 år med ett barn. Heltidsarbetande. Hyra 1 200 kn/mån. Ersättning bidrag, lön

Den som ar 24 år och arbetar heltid som vårdbiträde har en bruttolön pa

7 280 kL/mån. Bruttoårslönen uppgår till 87 360 kr.

Om man tar hansyn till schablonavdrag och grundavdrag och antar en kommunal skattesats på 30,44 kr. blir den totala skatten (statlig och kommunal) 27 686 kr. Skattereduktion for ensamstående foralder utgår med 1 800 kr. Den totala skatten uppgår således till 25 886 kr.

Kvar i disponibel inkomst blir 61474 kr. eller 5 123 kr. per månad. Hårtill kommer bidragsförskott med 817 lin/mån. samt barnbidra med 485 kr. per

månad. Om vi antar att den inkomst som utgör underlag år erhållande av

bostadsbidrag uppgår till 81 000 kr. utgår 50 krjmån. i bostadsbidrag.

Totalt belopp att disponera per månad uppgår till 6 475 kr.

8 Studiemedelstagare

Ersättning, Bostads- Disponibla bidrag, lön bidrag medel 8.1 Studiemedelstagare (160 %) (hyra 1 000 kr.) 4 355 320 4 675 8.2 Studiemedelstagare (165 %) 1 000 kr.) 4491 320 4811 (hyra 8.3 Studiemedelstagare (165 %) 1 000 kr.) 4 491 ~ 4 491 (hyra Tänkt förutsättning: inget bostadsbidrag skall utgå

8.4 Studiemedelstagare (145 %) (hyra 1 000 kr.). Förutsättningar i övrigt: Studiemedelstagaren arbetar vid sidan av studierna (t.ex. vissa helger och Under år 1987 får den studerande (som studerar 4,5 måpå sommarlovet). nader med studiemedel) tjäna 12 250 kr. under forsta kalenderhalvåret och 17 150 kr. under andra kalenderhalvåret innan utgående studiemedelsbelopp reduceras. Totalt kan man alltså tjäna 29 400 kr. Bostadsstödet reduce» ras vid en Sammanräknad inkomst på 26 000 kr. I detta belopp inräknas inte studiemedel.

Vi antar att den studerande under året tjänarjust så mycket att bostadsstödet inte reduceras, dvs. 26 000 kr. och att fördelningen av denna inkomst på kalenderhalvåren är sådan att inkomsten inte medför någon reduktion av studiemedlen.

Den totala skatten på 26 000 kr. antas vara 20 %. Kvar i disponibla medel

från arbetsinkomster under året blir 20 800 kr.

Studiemedlen utgår under nio månader. Under årets tre resterande månader ar den studerande beroende av andra inkomster för sin försörjning. För att erhålla ett adekvat mått på disponibel månadsinkomst (ersattning, bi- drag, lön) under årets samtliga månader fördelas studiemedelsbeloppet från arbete vid sidan av studierna liksom inkomsterna på årets samtliga tolv månader.

8.5 Studiemedelstagare (155 %) (hyra 1 000 kr.). Förutsattnzngar i övrigt: se punkt 8.4.

8.6 Studiemedelstagare (165 %) (hyra 1 000 kr.) Förutsättningar i övrigt: se punkt 8.4.

8.7 Studiemedelstagare, ensamstående med ett barn, (145 %) (hyra 1 200 kr.). Förutsättningar i övrigt: Det totala disponibla beloppet inkl. bostadsbi drag beräknas till 6 514 kr. per månad (ersättning, lön, bidrag) för ensame stående studiemedelstagare med ett barn.

Under år 1987 får den studerande (som studerar 4,5 månader) tjäna totalt 29 400 kr. innan studiemedelsbeloppet reduceras. Bostadsbidraget reduceras först vid en Sammanräknad inkomst som överstiger 41 000 kr. För en ensamstående studiemedelstagare med ett barn och en hyra på 1 200 kr.

Vi antar att den studerande under året tjänar just så mycket så att studiemedelsbeloppet inte reduceras, dvs. 29 000 kr. och att fördelningen av denna inkomst på kalenderhalvåren år sådan att inkomsten inte medför någon reduktion av studiemedlen. Med hänsyn tagen till grundbelopp, schablonavdrag och grundavdrag samt skattereduktion for ensamstående förälder uppgår den totala skatten till ca 15 %. Disponibelt belopp efter skatt antas vara 24 650 kr., dvs. 2 050 kr. per månad.

9 Sammanfattning

Nedan sammanfattas de disponibla medlen per månad for följande grupper:

1. Studiemedelstagare (totalbeloppet 145 %, 150 We, 155 EVc, 160 å? resp. 165 % av basbeloppet) 2. Studiemedelstagare, forvärvsarbetar vid sidan av studierna (to talbeloppet 145 %, 155 % resp. 165 % av basbeloppet) 3. Ensamstående studiemedelstagare med ett barn

4 Ensamstående studiemedelstagare med ett barn, Förvärvsarbetar vid sidan av studierna 5 lderspensionärer 6 Förtidspensionarer 7 Yrkesverksamma ungdomar (ungdomslöner) 8 Ensamstående vårdbiträde med ett barn 9. socialbidragstagare 10. Ensamstående socialbidragstagare med ett barn 1 1 Arbetslös akademiker med ersättning från A-kassa 12 Arbetslös statstjansteman med ersättning från A-kassa 13 Olika kategorier av högskoleutbildade under det tredje yrkesw verksamma året efter avlagd examen.

Disponibla medel per månad Kategori Frsáttningy Bostads- Disponibla bidrag. lön bidrag medel 1. Studiemedelstagare (145 %) 3 947 320 4 267 (hyra 1 000 kr.) (per nio månader)

(165%) 2. Studiemedelstagare, förvarvsarbetar (hyra 1 000 kr.)

med ett barn (hyra 1 200 kr.)

4. Studiemedelstagare med ett barn (145 %) (hyra 1 200 kr.), förvarvsarbetar 6 822 585 7 407

5. Ålderspensionar 2 940 1 053 3 993

(hyra 1 200 kr., Sthlm)

3 427 1 053 4 480 6. Förtidspensionár (hyra 1 200 kr., Sthlm) 4 562- - 4 562 7. Yrkesverksamma ungdomar 5 102 5 102

8. Ensamstående vårdbiträde 6 425 50 6 475 med ett barn

9. Socialbidragsta are 2 450 1 200 3 650 (hyra 1 200 kr., thlm)

10. Ensamstående socialbi- 3 691 1 200 4 891 dragstagare med ett barn

11. Arbetslös akademiker, medlem i Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa.

Bruttoinkomsten innan han blev arbetslös överstiger 9 592 kr./mån. Dagpenningen är då 400 kr. (högsta möjliga dagpenning) under fem dagar i veckan. Dagskatt utgår med 140 kr. Kvar att disponera är 260 kr. per 5 200 - 5 200 dag.

12. Arbetslös statstjänsteman, medlem i Statstjánstemännens erkända arbetslöshetskassa. Bruttoinkomsten innan han blev arbetslös antas vara 7 000 kn/mån. Dagpenningen är då 293 kr. Dagskatt utgår med 88 kr. Kvar att disponera 205 kr. per dag. 4 100 - 4 100

13. Yrkesverksamrna högskoleutbildade ca 5 350- — 5 350- (vid 4 % avgift) 7 000 7 000

5 Bilaga

Jämförelser mellan nuvarande studiemedelssy-

stem och ett system med inkomstrelaterad återbe-

talning

1. Inledning

Vi har i kapitel 5 föreslagit att totalbelopp och bidragsbelopp inom studiemedelssystemet skall kunna utgå med maximalt 155 % resp. 35 % av basbeloppet. Lånedelen kan därmed komma att uppgå till maximalt 120 % av basbeloppet. Vi har vidare föreslagit att återbetalningen skall ske genom årliga avgifter, vilka skall utgöra 4 % av inkomsten (med inkomst avses i detta sammanhang taxerad inkomst med tillägg för underskott av en- eller tvåfamiljsfastighet och övriga underskott i förvärvskälla).

I denna bilaga redovisas åtta exempel, där nuvarande system jämförs med det system vi föreslår. I samtliga exempel redovisas det föreslagna systemet i tre fall, nämligen med en årlig avgift på 3, 4 och 4,5 % av inkomsten.

2. 1-4

Exemplen

De fyra forsta exemplen behandlar existerande personer. Deras faktiska in- .komstutveckling är känd. Jämförelsen med vårt föreslagna system visar således hur dessa fyra personer verkligen skulle ha betalat om vårt system hade funnits när de tog sina studiemedel. Självfallet är dessa exempel inte representativa för de yrkesgrupper de enskilda personerna tillhör, utan de visar enbart skillnaderna mellan nuvarande system och vårt föreslagna system forjust dessa personer. Exemplen är dock belysande for hur de två systemen skiljer sig åt för enskilda individer.

I dessa fyra historiska exempel har för skulduppbyggnad och återbetalning enligt nuvarande system använts uppräkningstalet 3,2 % till och med år 1982, 4,2 % mellan år 1983 och år 1986 samt 3,45 % för år 1986. Möjligheter till uppskov enligt nuvarande regler har inte utnyttjats. Uppräkningstalen i det föreslagna systemet skall utgöra hälften av statens upplåningsränta, vilket har inneburit följande: 3,27 % för perioden 1966-1970, 3,75 % för perioden 1971-1975, 5,04 % för perioden 1976-1980, 6,52 % for perioden 1981-1985 samt 4,94 % för år 1986.

3. Exemplen 5-8

I de fyra sista exemplen har jämförelser orts på framtida förhållanden.

Vissa antaganden har därmed varit nödvändiga. 1987 års lângtidsutrednings huvudalternativ har utgjort grunden för dessa antaganden. I de beräkningar som redovisas i exemplen gäller följande förhållanden: inflationen u pgår till 4 % under år 1987 och därefter till 2 %; lönerna ökar med 5,5 % un er år 1987 och därefter med 3 %; statens upplåningsränta uppgår till

10 % år 1988, 8 % år 1989, 7 % år 1990-1991, 6 % år 1992 och därefter till 5 %.

Uppgifterna om löneutvecklingen för civilin enjören (i enskild tjänst) och

juristen (i statlig tjänst) har hämtats från §ACO/SR:s lönestatistik, var-

igenom det också har varit möjligt att konstruera en karriárstege. Lönerna för sjuksköterskan och socialsekreteraren har inhámtats frânKommunaloch inkluderar utvecklingen från begynnelselön till

tjlénlstemannakartellen s ut ön.

EXEMPEL 1; Sjuksköterska född 1950. Studerade med studiemedel Vt 1969 - Vt 1971 + Vt 1973. Skulduppbyggnad enligt nuvarande system

Vt 1972

V Vt 1974 Ht 1974 - - 23 571 24 325

EXEMPEL 1

Återbetalning enligt nuvarande system

i EXEMPEL 1 Skulduppbyggnad enligt föreslaget system

Vt 1972

1) Avgift betald

EXEMPEL 1 Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 3 %

1) En termin ytterligare lån.

EXEMPEL 1 Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4 %

1) En termin ytterligare lån.

EXEMPEL 1 Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4,5 %

1) En termin ytterligare Ian.

EXEMPEL 2; Hög tjänsteman Född 1945. Studerade med studiemedel Ht 1965 - Ht 1969. Skulduppbyggnad enligt nuvarande system

Vt 1970

EXEMPEL 2

Återbetalning enligt nuvarande system

EXEMPEL 2 Skulduppbyggnad enligt föreslaget system

214 SOU 1987239 EXEMPEL 2 Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 3 %

EXEMPEL 2 Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4 %

EXEMPEL 2 Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4,5 %

EXEMPEL 3; Mellanstadielérare född 1945. Studerade med studiemedel Ht 1965 - Vt 1968. Skulduppbyggnad enligt nuvarande system

Vt 1969 Ht; 1969 - - 19 017 19 626 Vt 1970 Ht 1971 — ~ 19 626 20 254

EXEMPEL 3

Återbetalning enligt nuvarande system

EXEMPEL 3 Skulduppbyggnad enligt föreslaget system

EXEMPEL 3 Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 3 %

EXEMPEL 3 Inkomstrelaterad återbetalning; 4 %

EXEMPEL 3 Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4 ,5 %

EXEMPEL 4; Tjänsteman i mellanställning född 1943. Studerade med studiemedel Vt 1965 —Ht 1967 Skulduppbyggnad enligt nuvarande system

Vt. 1969 Ht 1969 - - 18 827 19 429

EXEMPEL 4

Återbetalning enligt nuvarande system

EXEMPEL 4 Skulduppbyggnad enligt föreslaget system A

Vt 1968 Ht 1968 - - 22 813 23 559

EXEMPEL 4 Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 3 %

EXEMPEL 4 Inkomstrelaterad återbetalning; avgift 4 %

EXEMPEL 4 Inkomstrelateracl återbetalning; avgift 4,5 /0

EXEMPEL 5; Civilingenjör i enskild tjänst född 1968. Studerar med studiemedel Ht 1989 - Ht 1993. Skulduppbyggnad enligt nuvarande system

Vt 1994 - - 166 853 170 190 Ht 1994 - - Vt 1995 ^ - 170 190 173 594 Ht 1995

EXEMPEL 5

Återbetalning enligt nuvarande system