Forskarutbildning och forskarkarriär betänkande. Bilagor

V) N o

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:68 Ecklesiastikdepartementet

FORSKARUTBILDNING OCH FORSKARKARRIÄR Bilagor

Stockholm 1966

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Kronologisk förteckning

1. S v e n s k e k o n o m i 1966—1970. Esselte. 294 s. F l . 2. E x p o r t och I m p o r t 1966—1970. Bilaga 1. E s s e l t e 92 s. Fl. 3. Y r k e s u t b i l d n i n g e n . H å k a n O h l s s o n s b o k t r y c k e r i , L u n d . 586 s E. 4. N y m y n t s e r i e . B e c k m a n . 87 s. F l . 5. I n t e r n a t i o n e l l t f r e d s f o r s k n i n g s i n s t i t u t i S v e r i g e N o r s t e d t fc S ö n e r . 61 s. U. 6. F ö r e n k l a d s t a t s b i d r a g s g i v n i n g till h ä l s o - o c h sjukvården. H å k a n Ohlssons boktryckeri, Lund. 157 s. S. 7. U t s ö k n i n g s r ä t t IV. E s s e l t e . 147 s. J u . 8. Tillgånger, p å a r b e t s k r a f t 1960—1980. Bilaga 2 Esselte. 61 s Fi. 9. O m s o i g e r o m p s y k i s k t u t v e c k l i n g s h ä m m a d e . Esselte. 187 s. S. 10. H a n d e l n s a r b e t s k r a f t s - o c h i n v e s t e r i n g s b e h o v f r a m till 1970. Esselte. 82 s. Fi. 11. Tygförval-.ningens c e n t r a l a o r g a n i s a t i o n . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 164 s. F ö . 12. R e n b e t e s m a r k e r n a . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B 273 s. + 1 k a r t b i l a g a . J o . 13. U t v e c k l i n g s t e n d e n s e r i n o m u n d e r v i s n i n g , h ä l s o o c h s j u k v å r d s a m t s o c i a l v å r d 1966—1970. Bilaga 6. Esselte. 51 s. Fi. 14. N y h y r e s l a g s t i f t n i n g . N o r s t e d t & Söner. 473 s. J u . 15. U n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e h y r e s s p l i t t r i n g e n . A B K o p i a 205 s. J u . 16. Ny f e I k b o k f ö r i n g s f ö r o r d n i n g m . m. Esselte. 241 s. Fi. 17. A r b e t s p r o m e m o r i o r i f ö r f a t t n i n g s f r å g a n . E s s e l t e 18. S t r a t e g i i v ä s t o c h öst. Esselte. 173 s. F ö . 16. N y f o l k b o k f ö r i n g s f ö r o r d n i n g m . m. Esselte. 241 s. Fi. 20. D e c e n t r a l i s e r i n g a v n a t u r a l i s a t l o n s ä r e n d e n m . m N o r s t e d t & S ö n e r . 50 s. J u . 21. O l j e b r a n s c h e n . Esselte. 71 s. F i . 22. Lagstiftning m o t r a d i o s t ö r n i n g a r . Esselte. 91 s. H. 23. M a r k f r å g a n I. N o r s t e d t & S ö n e r . 330 s. J u . 24. M a r k f r å g a n II. B i l a g o r . N o r s t e d t & S ö n e r . 231 s. J u . 25. Sällskapsresor. H a e g g s t r ö m . 229 s. H. 26. B o s t a d s a r r e n d e m. m. Esselte. 247 s. J o . 27. S k e p p s h o l m e n s f r a m t i d a a n v ä n d n i n g . K i h l s t r ö m 114 s. + l u t v i k s b l a d . F ö . 28. L ä k e m e d e l s f ö r m å n e n . B e c k m a n . 228 s. S. 29. A t o m a n s v a r i g h e t III. N o r s t e d t & Söner. 391 s. J u 30. D e n f r a m t i d a J o r d b r u k s p o l i t i k e n . H å k a n Ohlssons b o k t r y c k e r i , L u n d . 361 s. J o . 31. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . B . Esselte. 411 s. J o 32. K o m m u n e r n a o c h u n g d o m e n . Esselte. 214 s. S. 33. Friluftslivet i S v e r i g e . Del III. A n l ä g g n i n g a r f ö r d e t rörliga friluftslivet m . m . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s AB. 248 s. K. 34. L u f t f a r t s v e r k e t s e k o n o m i o c h o r g a n i s a t i o n . Esselte. 134 s. K.

35. M i l i t ä r s j u k v å r d e n . Esselte. 196 s. F ö . 36. V ä g f r a k t a v t a l e t I. N o r s t e d t & S ö n e r . 197 s. J u . 37. D e statliga u n d e r v i s n i n g s s j u k h u s e n s o r g a n i s a t i o n . Esselte. 132 s. S. 38. U t s ö k n i n g s r ä t t V. Esselte. 81 s. J u . 39. L a g s t i f t n i n g o m e l e k t r i s k a a n l ä g g n i n g a r . Esselte. 153 s. H. 40. A r b e t s p s y k o l o g l s k v e r k s a m h e t . H a e g g s t r ö m . 116 s. E. 41. F o r d o n s k o m b i n a t i o n e r . Esselte. 259 s. K. Utkommer senare. 42. K o n s u m t i o n s k r e d i t e r i S v e r i g e . E s s e l t e . 274 s. F l . 43. V å r d u t o m skola av u n g d o m s v å r d s s k o l e e l e v e r . K i h l s t r ö m . 85 s S. 44. E j s t a d s p o l i t i s k t k r e d i t s t ö d . E s s e l t e . 474 s. I . 45. A k t i v å l d r i n g s v å r d o c h h a n d i k a p p v å r d . Esselte. 42 s. S. 46. J a k t s t a d g a n m. m . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 248 s. J o . 47. U n g d o m e n s f ö r e n i n g s - o c h fritidsliv. Esselte. 302 s. E. 48. P r i s s a m v e r k a n o c h k o n k u r r e n s . E s s e l t e . 278 s. H. 49. L a n t b r u k s n ä m n d e r n a s n y a o r g a n i s a t i o n m . m . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 405 s. + 1 u t v i k s blad. Jo. 50. S m i t t s k y d d s l a g s t i f t n i n g . K i h l s t r ö m . 210 s. S. 51. F r a m t i d s p e r s p e k t i v för s v e n s k i n d u s t r i 1965— 1980. Bilaga 4. Esselte. 184 s. Fi. 52. Skoglig f o r s k n i n g . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 132 s. J o . 53. V ä r d e s ä k r i n g a v t r a f i k l i v r ä n t o r . E s s e l t e . 138 s. Fi. 54. Y r k e s s k a d e f ö r s ä k r i n g . Esselte. 343 s. S. 55. S k o l g å n g b o r t a o c h h e m m a . K i h l s t r ö m . 390 s. E. 56. S v e n s k s ä k e r h e t s p o l i t i k . Esselte. 158 s. F ö . 57. C e n t r a l t s t a t l i g t p e r s o n a l u t b i l d n i n g s o r g a n . K i h l s t r ö m . 112 s. C. 58. M i l i t ä r t a n d v å r d e n . Esselte. 115 s. F ö . 59. R e m i s s y t t r a n d e n ö v e r 1965 å r s l å n g t i d s u t r e d n i n g s h u v u d r a p p o r t . Esselte. 253 s. F i . 60. O f f e n t l i g h e t o c h s e k r e t e s s . B e r l i n g s k a B o k t r y c keriet Lund. Ju. Utkommer senare. 61. O f f e n t l i g h e t o c h s e k r e t e s s . B i l a g o r . B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t , L u n d . 287 s. J u . U t k o m m e r s e nare. 62. R i k e t s v a p e n o c h flagga. N o r s t e d t & S ö n e r . IV + 106 s. J u . 63. F a s t i g h e t s r e g i s t r e r i n g . Esselte. 317 s. + 6 s. ill. Ju. 64. S t a t e n s o c h k y r k a n s m a r k ö v e r l å t e l s e r . Esselte. 93 s. I . 65. L u f t f ö r o r e n i n g , b u l l e r och a n d r a i m m i s s i o n e r . Esselte. 479 s. J u . 66. U n g d o m s l e d a r e . Esselte. 333 s. E. 67. F o r s k a r u t b i l d n i n g o c h f o r s k a r k a r r i ä r . Hseggs t r ö m . 408 s. E. 68. F o r s k a r u t b i l d n i n g o c h f o r s k a r k a r r i ä r . B i l a g o r . A l m q v i s t & Wiksell, U p p s a l a . 289 s. E.

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 68 Ecklesiastikdepartementet

FORSKARUTBILDNING OCH FORSKARKARRIÄR Bilagor

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB UPPSALA

I966

1963 års forskamtredning presenterar i denna volym dels de typplaner för skilda examensämnen och studieriktningar som utarbetats för att belysa den konkreta innebörden i utredningens förslag på forskarutbildningens område dels de viktigare specialundersökningar som utförts för att ge ett säkrare underlag för utredningens överväganden och förslag i skilda frågor.

Innehåll Bilaga 1 Typplaner för forskarutbildning

7 Bilaga 2 Institutionsenkäten

115 Bilaga 3 Forskarenkäten 1964 Av Bengt Gesser, Rune Persson och Bo Viktorsson

149 Bilaga 4 Karriärenkäten Av Mac Murray

203 Bilaga 5 Företagsenkäten

247 Bilaga 6 Lärdaverksenkäten

Bilaga 1

TYPPLANER FÖR FORSKARUTBILDNING

Innehåll Inledning

9 Teologi

10 Juridik

16 Medicinsk kemi

22 Invärtes medicin

25 Nordisk och jämförande fornkunskap

31 Engelska språket

38 Statskunskap

42 Kemi

47 Botanik

55 Zoologi

66 Mikrovågsteknik

74 Odontologi

80 Farmaci

88 Växtodling

97 Skogsskötsel

103 Patologi (Veterinärhögskolan)

HO

Inledning

I denna bilaga kommer ett antal planer för forskarutbildningens organisation i vissa typämnen, representerande skilda lärosäten och fakulteter, att presenteras. Typplanerna har upprättats med beaktande av de synpunkter på den framtida forskarutbildningens uppbyggnad som återfinnes i kapitlen 4-6 i utredningens huvudbetänkande. I planerna för de ämnen inom filosofisk fakultet som har beröring med lärarutbildningen och i typplanen i teologi hade utredningen tidigare efter gemensamma överläggningar med 1960 års lärarutbildningssakkunniga utarbetat riktlinjer för hur problemen med anknytningen mellan lärarutbildningen och forskar- och lektorsutbildningen lämpligen kunde lösas. Med tanke på oklarheten beträffande den framtida lärarutbildningens uppbyggnad vid tidpunkten för tryckningen av dessa typplaner har nämnda synpunkter dock strukits. Frågan om anknytningen mellan lärarutbildningen och forskarutbildningen måste få anstå, tills principerna för lärarutbildningen fastlagts. Utredningen vill här än en gång understryka, att typplanerna endast utgör exempel på hur forskarutbildningen kan tänkas bli uppbyggd; de är alltså inga bestämda förslag till hur utbildningen skall organiseras i de utvalda ämnena.

Teologi

De som önskar genomgå forskar- och lektorsutbildning inom de teologiska fakulteterna har att välja bland inte mindre än nio universitetsämnen, och att ytterligare differentiering är önskvärd och aktuell framgår av bl. a. det betänkande om de teologiska fakulteterna, som nu utarbetas inom ramen för 1958 års utredning kyrka och stat. Det betänkandet behandlar problematiken kring forskningen och utbildningsfrågorna i samband med spörsmålen om fakulteternas ställning i förhållande till staten och kyrkosamfunden. Utifrån bl. a. internationella jämförelser kan ifrågasättas, om inte gällande studieordning, vilken inte är äldre än drygt ett decennium, är mogen för en viss revision. Hänvisningen till kyrka och stat-utredningens betänkande om de teologiska fakulteterna gör en närmare presentation av den nuvarande utbildningen överflödig i detta sammanhang. I de teologiska fortsättningsämnena bör man kunna gå fram till forskar- och lektorsutbildningen via teologie kandidatexamen med 3 betyg i fortsättningsämnet. Teol. kand.-examen utgör den vetenskapliga grundexamen för präster, och den bör också med viss komplettering av momenten filosofihistorisk orientering och allmänna livsåskådnings- och moralfrågor kunna tjäna som en gedigen teoretisk utbildning för lärare i religionskunskap vid gymnasier och fackskolor. Med hänsyn till båda utbildningsmålen bör den förändras något i vissa avseenden. Här må framhållas, att studierna till teologie kand.-examen skulle kunna inledas med studiemoment som motsvarar de tre första terminerna av den tvååriga kurs, som lärarutbildningssakkunniga föreslagit såsom teoretisk utbildning för gymnasieadjunkter i religionskunskap. Vissa avnämarskäl talar likväl för en uppdelning i en prästoch pastorslinje och en lärarlinje under den för grundexamen tillmätta tiden. Också utifrån höga krav på målinriktat utnyttjande av tiden torde emellertid allt teol. kand.-studium och all speciell religionslärarutbildning utan svårighet kunna inledas med den av lärarutbildningssakkunniga föreslagna ettåriga utbildningen i religionskunskap för lärare på grundskolans högstadium. Reformeringen av den återstående delen av studiegången skulle då kunna utformas så, att teol. kand.examen med 3 betyg i ett av examensämnena normalt borde kunna avläggas på fyra år. Det bör dock observeras, att examina kan komma att bli konstruerade enligt ett creditsystem i stället för det nuvarande betygssystemet. Visserligen ger teol. kand.-examen i sig en tillräcklig kunskapsbas för fortsatta studier, särskilt som den omspänner ämnen av mycket olika typ — exegetiska, historiska och systematiska. Men beträffande tre av fortsättningsämnena, nämligen de båda exegeserna och religionsfilosofien, måste i likhet med nu gällande examensfordringar krävas en nionde termin för studier i någon stöddisciplin. Tidsangivelserna för studierna fram till basexamen är endast ungefärliga, i all synnerhet som en reformering av dessa

11 kan till en del väntas ge de studerande friare val av ämneskombinationer än hittills. I vissa fall skulle vad som nu studeras som stöddisciplin i annan fakultet kunna tillgodoräknas i själva examen. Tidigare har det ofta förekommit, att teologie kandidater har påbörjat licentiandstudier utifrån en kvalificerad tvåbetygsnivå, varefter kompletteringen till 3 betyg har redovisats i samband med en första deltentamen på licentiatstadiet. Här kräves nu genomgående 3 betyg för tillträde till högre utbildning. Med detta krav och den grundval i övrigt, som har antytts i det föregående, kan de teologiska fakulteterna ge en lektors- och forskarutbildning på två respektive fyra år. Lektorsutbildningen är helt liktydig med forskarutbildningen under de tre första terminerna. Även under den fjärde terminen är undervisningen gemensam. Endast i fråga om inläsningen av litteraturen äger då en differentiering rum. De blivande lektorerna avslutar sin kursläsning i och med den tredje terminen, medan de blivande doktorerna fortsätter denna under den fjärde för ytterligare en tentamen. De förra ägnar sin avslutande termin helt åt en uppsats, som ingår i fordringarna för den mellanexamen, som utgör deras teoretiska utbildning. Detta innebär inte endast en effektiviserad lektorsutbildning. Mellanexamen torde också kunna tjäna som en lämplig kvalifikation för dels kyrkoherdar, ledande tjänstemän vid t. ex. Svenska kyrkans centralråd, missionsdirektorer och föreståndare för diakonianstalter och studieförbund, dels en del statliga och kommunala befattningshavare, bibliotekarier, folkhögskolerektorer och vissa tjänstemän i t. ex. socialvården. Närmare uppgifter om studiegången fram till denna examen lämnas i den fortsatta framställningen om forskarutbildningen. Forskarutbildningen kan i samtliga teologiska discipliner läggas upp så, att i stort sett de två första åren anslås till framförallt kursläsning och undervisning, och att huvudsakligen de två senare åren ägnas åt avhandlingsarbete. Av tablå 1: 1 framgår, att först den fjärde terminen kan medge någon nämnvärd tid till den egna forskningsuppgiften. Den allmänna inriktningen i fråga om ämnesval bör emellertid vara klar redan vid utbildningens början. a) Propedeutiska övningar i en stöddisciplin. I examensämnena religionshistoria med religionspsykologi, Gamla Testamentets exegetik, Nya Testamentets exegetik och religionsfilosofi fordras ganska tidskrävande studier av hjälpvetenskaplig karaktär. Såsom framgår av vad som ovan anförts om baskunskaperna, påbörjas därför i dessa fortsättningsämnen stödämnesstudier redan före tillträdet till forskarutbildningen. Den första terminen av denna ägnas sedan bl. a. åt att fullfölja dessa studier. Även i övriga examensämnen fordras en tvärvetenskaplig orientering. När det gäller disciplinerna kyrkohistoria, missionshistoria, dogmatik med symbolik, teologisk etik och praktisk teologi med kyrkorätt kan många olika slag av stödämnen komma ifråga, och valet av dessa är självfallet beroende av vilket tema som väljes för doktorsavhandlingen respektive (mellanexamens-)uppsatsen. Fördenskull är det lämpligast att kräva denna tvärvetenskapliga orientering först inom ramen för

12 Tablå 1:1. Förslag till studiegång för forskarutbildningen i de teologiska universitetsämnena. Termin 1

Studiemoment

/• Kursläsning av och tentamina på standardkursen

d:o

d.o

a. Propedeutiska övningar i en stöddisciplin (i regel i annan fakultet)

b. Allmän teori- och metodkurs 301.

d. c. Introduktionssemina- Speciell teori- och rier i standardkursen metodkurs 30 t. 20 t.

h. Seminarieövningar 1 per vecka

d:o

d. e. Introduktionssemina- Eventuell kursunder- d:o rier i standardkursen visning med delprov 20 t. cirka 20 t.

För den som ämnar avlägga doktorsexamen: 8)• Inläsning av och ten- Redovisad överblick tamen på specialkurs av forskningsupp(fördjupning i en del giften av ämnet)

För »mellanexamen»: Uppsats

d:o

MELLANEXAMEN

k. Forskning under handledning d:o Koncentrerat avhandlingsarbete d:o

d:o d:o d:o d:o

DOKTORSEXAMEN

forskarutbildningen. Som godtagbar lösning på problemet att ändamålsenligt inhämta erforderliga kunskaper i en hjälpvetenskap framstår här en termins aktivt deltagande i seminarieövningar i en icke-teologisk stöddisciplin. Den som väljer t. ex. kyrkohistoria som ämne för sin högre universitetsutbildning, deltager således under den första terminen aktivt i seminarieövningarna inom något av exempelvis följande ämnen: historia, ekonomisk historia, idé- och lärdomshistoria, konsthistoria, litteraturhistoria, nordisk och jämförande fornkunskap, pedagogik, psykologi, rättshistoria, sociologi, ett främmande språk, statistik, statskunskap. b) Allman teori- och metodkurs. Sambandet mellan den valda teologiska disciplinen och övriga teologiska ämnen beaktas samtidigt vid den allmänna teori- och metodkurs, som ges under den första terminen. Denna undervisning meddelas gemensamt för samtliga discipliner inom de teologiska fakulteterna. Den bör ha formen av omväxlande föreläsningar och diskussionsseminarier och kan lämpligen fördelas på två timmar per vecka. Denna kurs skall ge en allmän översikt över

de teologiska disciplinernas hermeneutiska problematik och i samband därmed en exposé över deras vetenskapshistoria. Kursen avslutas med ett skriftligt prov. c) Speciell teori- och metodkurs. Under den andra terminen anordnas mer speciella teori- och metodkurser, en för dem som har valt religionshistoria med religionspsykologi för fortsatt utbildning, en för de båda exegeserna, en för de historiska examensämnena (kyrkohistoria, missionshistoria och praktisk teologi med kyrkorätt) och en för de systematiska (dogmatik med symbolik, teologisk etik och religionsfilosofi). En viss samordning är alltså möjlig också här. Den speciella kursen ger fördjupade kunskaper i den egna disciplinens hermeneutiska problem och forskningshistoriska perspektiv och de mer praktiska färdigheter, som är erforderliga inom ifrågavarande discipliner, t. ex. förmågan att läsa inkunabler och handskrifter. Liksom den allmänna kursen under föregående termin bör den speciella ha formen av omväxlande föreläsningar och diskussioner, pågå två timmar per vecka och avslutas med en skrivning. Efter dessa kurser behöver inga tentamina äga rum på avsnitten om inlednings vetenskapen. d) Introduktionsseminarier. För varje disciplin gäller, att ett introduktionsseminarium sammanträder två timmar per vecka under den andra och den tredje terminens tio första veckor. Därvid ges en effektiv problemgenomgång av den för alla inom disciplinen gällande litteraturkursen. Denna undervisning meddelas utan några som helst prov. Den har karaktär av handledning och syftar till att effektivisera kursläsningen och få till följd, att tiden för denna förkortas. e) Eventuell kursundervisning med delprov. Utöver teori- och metodkurserna må eventuellt i tidsbesparande syfte ges en examinatorisk undervisning i ett eller ett par bestämda avsnitt av text- och litteraturkursen. De avsnitt, som då behandlas, förbigås i introduktionsseminariet. I t. ex. examensämnet religionshistoria med religionspsykologi kan kursavsnittet om islam komma ifråga, när det gäller denna form av undervisning, och i t. ex. dogmatik med symbolik är det möjligt att ge en examinatorisk kurs i symbolik. En del examensämnen är emellertid mindre betjänta än andra av denna undervisningsform. Denna eventuella kursundervisning bör lämpligen koncentreras till slutet av den andra och början av den tredje terminen. Dels har eleverna då hunnit orientera sig inom disciplinen. Dels kommer denna examination då att ske inte alltför lång tid före sluttentamen och examen. f) Kursläsning och tentamina. För varje teologisk disciplin gäller följande: i fråga om text- och litteraturstudiet finns en bestämd standardkurs, som krävs av alla inom samma disciplin, och som bör vara av mindre omfattning än nuvarande fordringar i licentiatexamen. Tack vare de ovannämnda delkurserna och problemgenomgången i introduktionsseminariet är det möjligt att förlägga sluttentamen på standardkursen till slutet av den tredje terminen. Trots att teori- och metoddelen och eventuellt ytterligare avsnitt är avklarade, har eleven att svara för ett omfattande text- och litteraturstudium. En viss uppdelning av examinationen är därför

14 påkallad. Men till följd av reduceringen genom nyssnämnda kurser och tack vare handledningen i introduktionsseminariet behöver ingen uppdelning på flera småtentamina tillgripas. Standardkursen kan delas på två tentamina. Den första äger rum under den andra terminen och den andra i slutet av den tredje terminen. g) För den som ämnar avlägga doktorsexamen tillkommer en tredje tentamen vid utgången av den fjärde terminen. Doktoranden svarar därvid för en speciell text- och litteraturkurs, som ger fördjupning i den del av disciplinen, inom vilken det egna avhandlingsämnet faller. h) Fortlöpande seminarieövningar. Stommen i hela den högre utbildningen är de kontinuerliga seminarieövningarna. De pågår en dubbeltimme i veckan under hela utbildningstiden, alltså under fyra respektive åtta terminer. Någon uppdelning mellan allmänna forskningsseminarier och specialseminarier blir här inte nödvändig för de teologiska fakulteternas del. Planering av och rapportering från institutionens olika forskningsprojekt, orientering om aktuell forskning i Sverige och utlandet osv. kan utan nackdelar försiggå inom ett odelat seminarium. Dess arbete torde vinna i konkretion genom att vara inriktat på både specialisering och sådant, som är av allmänt principiellt intresse. En viktig uppgift för den fortlöpande seminarieserien är ventileringen av (mellanexamens-)uppsatserna och doktorsavhandlingarna. Men i denna serie må också i samband med nyssnämnda rapportering och orientering ingå föreläsningar av lärare vid institutionen och gästande forskare. i) (Mellanexamens-)uppsatsen. De som ämnar avlägga mellanexamen ägnar som nämnt den fjärde terminen helt åt utarbetandet av en uppsats. Före denna enda termin blir föga tid över för detta arbete. Det är därför önskvärt, att (mellanexamens-)uppsatsen knyter an till den trebetygsuppsats som ingick i grundexamen. j) Under loppet av den fjärde terminen skall också de, som avser att uppnå doktorsexamen, skriftligt eller muntligt i seminarieserien ge en preliminär redogörelse över sina forskningsuppgifter. k) Forskarhandledning. Redan deltagandet i de fortlöpande seminarieövningarna innebär en allmän forskarhandledning. För att den begränsade tid, som står till buds för avhandlingsarbetet, skall utnyttjas så effektivt som möjligt, är emellertid också en speciell forskarhandledning nödvändig. Hur pass individuell den bör vara är beroende av forskningsuppgifternas karaktär. Från tidssynpunkt är det fördelaktigt, att en doktorands uppgift ingår i ett större forskningsprojekt inom institutionen. Handledningen kommer i sådana fall doktoranden till godo främst i samband med det teamwork, vari vederbörande är inställd. När forskningsuppgiften fastställes, må likväl även doktorandens individuella intresse beaktas. All forskning kan inte ledas in i ett fåtal brett upplagda projekt. Det är fördelaktigt, att lagarbeten planeras inom institutionen. Men forskningen är också betjänt av att enskilda personer griper sig an med nya separata uppgifter på olika områden. I båda fallen och särskilt i det senare blir en tidskrävande forskarhandledning erforderlig, för att utbildningen skall kunna genomföras inom den uppställda tidsramen.

15 Tiden för detta studiemoment är praktiskt taget omöjlig att beräkna i timmar, i all synnerhet i ett förslag till forskarutbildning som gäller generellt för en hel fakultet. Den kvalificerade forskarhandledning, som här avses, bör komma den enskilde forskaren till del alltifrån trebetygsstudiet i grundexamen. Till den sammanlagda forskarhandledningen hör alltså även den tid av handledning, som ägnas åt författarna av trebetygsuppsatserna före den egentliga forskarutbildningen. Förslag till organisationsplan jämte redovisning av lärarbehovet återfinnes i tablå 1:2. Tablå 1: 2. Förslag till organisationsplan.

Undervisningsmoment

ningsform

Gruppstorl.

Tim./ år a

Allm. teori- och metodkurs 0 Spec, teori- och metodkurs 0 Introduktionsseminariumd Kursundervisning med delprovd Seminarium**

S S S

e.g.r. e.g.r. obegr.

30 30 20

L S

10 e.g.r.

20 56

Undervisningens beskaffenhet prof. X X X

X X

Summa undervisning exklusive dels handledningen, dels undervisningen i stödämnet

a Timantalet per student är enligt ovan föreslagen studieplan för första året 136, för andra året 96, för tredje året 56 och för fjärde året 56. b Meddelas gemensamt för alla discipliner inom fakulteten. c En kurs för doktorander i religionshistoria med rel.psyk., en för de båda exegeserna, en för kyrkohistoria, missionshistoria och praktisk teologi med kyrkorätt och en för dogmatik med symbolik, teologisk etik och religionsfilosofi. d För varje disciplin var för sig.

Arne Palmqvist

Juridik

Såsom »samhällstekniker» befinner sig juristen längst fram i fronten mot de samhälleliga problemen. Typiskt sett har han att fullgöra uppgiften som funktionär, att ta ansvaret för ställningstaganden. Och eftersom praktiskt taget vilket problem som helst kan få aktualitet i samband med ett juridiskt ställningstagande — vid advokatens konsultation, vid åklagarens åtalsprövning, vid domarens överläggning till dom, vid företagsjuristens prövning av ett förvaltningsärende — så är det klart, att det knappast kan vara riktigt att snävt avgränsa någon viss slags forskning såsom i speciell mening »juridisk». Tvärtom synes man böra acceptera såsom utgångspunkt för överväganden rörande den juridiska forskningen — och särskilt i vad gäller forskningen på det högre akademiska planet — att denna kan vara av ytterst skiftande beskaffenhet både i fråga om problemställningar och i fråga om metodik. Den kan vara så upplagd, att den främst syftar till en bearbetning av de traditionellt juridiska »rättskällorna». Men den kan också vara inriktad som en specialundersökning under utnyttjande av sådana vetenskaper som utgör hjälpvetenskaper i förhållande till juridiken. Av detta följer att forskarutbildningen i juridiska ämnen bör organiseras på sådant sätt att en långt driven differentiering göres möjlig. På denna punkt — liksom på en del andra punkter som skall beröras härnedan — torde den juridiska forskarutbildningen kräva särskilda hänsynstaganden. Vissa av de till juris kandidatexamen hörande ämnena har såsom forskningsämnen sådan särprägel att de får anknytningspunkter främst till andra fakulteter. Detta gäller särskilt rättshistorien och kriminologien. I det följande avses de juridiska huvudämnena, de s. k. positivrättsliga ämnena (civilrätt, straffrätt, processrätt, offentlig rätt, internationell privaträtt och finansrätt). Utmärkande för dessa är, att ämnenas problematik huvudsakligen knyter sig till lag och rättspraxis. Detta har varit riktningsgivande för den juridiska vetenskapen; lagtolkning och rättsfallsanalys har ansetts vara denna vetenskaps främsta uppgift. Och även den som anser, att utvecklingen bör länkas in delvis på andra spår måste räkna med såsom en självklar utgångspunkt, att den juridiska forskningen alltid måste bedriva sin verksamhet under konfrontation med ställningstaganden, som sker i form av lagstiftning eller genom rättstillämpande myndigheters avgöranden. Den juridiska forskarutbildningen har i vissa aspekter blivit dryftad av den s. k. juristutbildningskommittén (SOU 1953: 15) och i ett betänkande (stencilerat) den 27 april 1961 av särskilda sakkunniga, utsedda av universitetskanslern. Basexamen för forskarutbildningen är juris kandidatexamen (i fortsättningen »JK») eller juris politices magister-examen (i det följande bortses från det sistnämnda alternativet, som hittills ej fått aktualitet och som knappast torde kräva organisatorisk sär-

17 behandling). JK kräver enligt studieplanen nio terminer. Den är en bunden examen som ej erbjuder någon valfrihet förrän under den sista terminen då ämnet »tilllämpade studier» möter. Normalt påbörjas vetenskaplig forskning — när denna i sällsynta fall förekommer — icke omedelbart efter JK utan först efter praktisk tjänstgöring (viss sådan krävs i de flesta fall för avläggande av juris licentiatexamen), vanligen i form av tingstjänstgöring, ofta därjämte viss tjänstgöring i hovrätt. Juris licentiatexamen (i fortsättningen »JL») är obligatorisk endast på papperet. Den kan avläggas såsom självständig examen, efter litteraturkurs och större uppsats, men vanligen avläggs den en passant och utan litteraturkurs. För nästan alla forskare är juris doktorsgraden (i fortsättningen »JD») slutmålet och akademisk lärarverksamhet den syssla som önskas för framtiden. Den effektiva studietiden efter praktiken fram till JD är tänkt till åtta terminer men uppgår genomsnittligt till tolv terminer (1961 års betänkande, s. 52). Detta missförhållande har delvis sin förklaring däri att en JD saknar större värde som merit i och för sig; det är docentkompetensen som eftersträvas, och med rätt eller orätt räknar doktoranderna med nödvändigheten av kvantitativt stora prestationer. Att JD — och i än högre grad JL — har tvivelaktigt meritvärde i och för sig beror på den speciella avnämarsituation som råder på juristmarknaden. Ingen statlig eller kommunal befattning utanför universitetsräjongen kräver JD eller JL såsom formell kompetens, och ej heller reellt kan en sådan examen ge något nämnvärt försteg (om forskaren jämföres med sin jämnårige kollega som gått direkt ut i praktiken). Det saknas motsvarighet till lektoraten för filosoferna och överläkarbefattningarna för medicinarna. Att tillströmningen till den juridiska forskningen är så klent dimensionerad har emellertid även förklaringsgrunder som tilldrar sig ett mer speciellt intresse från organisatorisk synpunkt. Från doktorandernas sida har ofta påtalats att deras lärare lämnat dem alltför ringa hjälp vid ämnesbestämningen och under gången av de fortsatta studierna. Det har säkerligen för många reflektanter framstått såsom ett alltför farligt äventyr att ge sig in i den juridiska forskarmiljön. En genomgripande förbättring av denna miljö är nödvändig om den juridiska forskningen skall kunna fungera tillfredsställande i framtiden. Eftersom utgångspunkten är att en långt driven differentiering i fråga om forskningsuppgifter bör eftersträvas (se ovan) måste reformarbetet främst inriktas på en mer vittgående serviceverksamhet i vad avser den individuella forskarhandledningen. Handledningen bör i mån av möjlighet sättas in redan på det stadium då en forskaraspirant under sina »tillämpade studier» för JK visar sig ha vetenskaplig talang. Varje för forskningsuppgifter lämpad person som på detta stadium vill ha rådgivning beträffande eventuellt ämnesval för fortsatt juridisk forskning bör kunna påräkna hjälp icke blott av den speciallärare som närmast svarar för hans examensprestation utan även av lärare i angränsande ämnen (även utanför jur. fak.). En förbättrad service måste också komma till stånd i vad avser seminarieundervisningen inom forskarutbildningens ram. I huvudsak — många mellanliggande 2 - 6 6 5 7 8 6 Forskarutr.

18 alternativ är tänkbara — kan skiljas mellan å ena sidan sådan verksamhet som syftar till att ge den enskilde forskaren tillgång till ett forum inför vilket hans egen forskningsprestation kan kritiseras och föras framåt samt å andra sidan sådan gruppverksamhet som — utan anknytning till individuella arbetsprestationer — har till syfte att ge gruppmedlemmarna nya impulser och vidgade perspektiv. Från dessa utgångspunkter framstår tre skilda slag av seminarier såsom ändamålsenliga: allmänna forskningsseminarier, speciella forskningsseminarier samt metodseminarier. Beträffande det allmänna forskningsseminariet hänvisas till vad som i typplanen för statskunskap sagts rörande det allmänna forskningsseminariet i detta ämne. Detta synes väl tillämpligt även avseende den juridiska forskarutbildningen. Det speciella forskningsseminariet skulle främst tillgodose den studerandes intresse av att få en studieprestation ventilerad inför en trängre krets av experter, icke blott forskare tillhörande viss juridisk fakultet utan ofta även företrädare för någon viss samhällsvetenskap och/eller företrädare för något praktiskt-juridiskt tilllämpningsområde. Systemet bör medge en så smidig anpassning som möjligt till de enskilda forskningsuppgifternas speciella karaktär. Som ett konkret exempel kan vi anta att en forskare valt att studera den fria bevisvärderingens metodik med särskild inriktning på jämförelser mellan svensk och engelsk rättspraxis. Hur skulle i detta fall det idealiska forskningsseminariet vara sammansatt? Man kanske kunde tänka sig att debattgruppen bestode av domare, åklagare och advokat, av en specialist på engelsk processrätt samt vidare av representanter för filosofi (begreppsbildningen, den semantiska analysen av termerna), statistik (sannolikhetsbegreppets begagnande i juridiska sammanhang) och för psykologi (domarpsykologi, förutsättningarna för appliceringen av en teoretisk modell i en given psykologisk situation). Beroende på avhandlingsämnets närmare avgränsning kunde man dessutom ha behov av sociologer (parters och vittnens attityder i bevisrättsliga sammanhang) och/eller historiker (den fria bevisvärderingens uppkomstbetingelser). Att ordna så effektiva seminariegrupper som denna är väl i regel inte möjligt. Det är emellertid inte nödvändigt att alla specialiteter är kontinuerligt representerade i en och samma grupp. Forskaren kan delvis bevaka sina speciella intressen genom att utnyttja seminarier som anordnas i grannvetenskaper eller genom att utverka enskild forskarhandledning från den ena eller andra expertens sida. Det väsentliga synes vara att ett tillräckligt antal strötimmar av professorsundervisning finns tillgängliga för seminariedeltagande och enskild undervisning och att därvid hänsyn i full utsträckning tas till behovet av tvärvetenskaplig och gränsvetenskaplig forskning. De krav som i detta hänseende kan ställas från de juridiska forskarnas sida kommer säkerligen även i framtiden att vara blygsamma. För närvarande är antalet doktorander + licentiander vid de juridiska fakulteterna ej nämnvärt större än antalet professorer vid samma fakulteter. Metodseminariet, slutligen, skulle bevaka deltagarnas intresse av att få informationer rörande sådan teknik och sådana kunskapsmoment som kunde bidra till höjande av deras kvalifikationer såsom forskare i allmänhet och för den utvalda

19 Tablå 1:3. Förslag till studiegång för forskarutbildningen i juridiska examensämnen. Terxiin

Veckotimmar

Undervisningsmoment

2 2

Metodseminarium Forskningsseminarium (allmänt och speciellt)

2 2

Metodseminarium Forskningsseminarium (allmänt och speciellt)

2 Forskningsseminarium (allmänt och speciellt)

2 Forskningsseminarium (allmänt och speciellt) MELLANEXAMEN (eV.)

2 Forskningsseminarium (allmänt och speciellt)

2 Forskningsseminarium (allmänt och speciellt)

2 Forskningsseminarium (allmänt och speciellt)

2 Forskningsseminarium (allmänt och speciellt) DOKTORSEXAMEN

arbetsuppgiften i synnerhet. Av dessa seminarier skulle man kunna tänka sig följande typer: A. Framställnings- och dokumentationsteknik. B. Semantik och argumentanalys. C. Elementär statistik. D. De juridiska hjälpvetenskapernas servicefunktioner. Det gemensamma för dessa seminarier är att de avser problem som en juridisk forskare ställs inför oavsett vilken specialitet han ägnar sig åt. D-seminariet skulle ha till särskild uppgift att ge en orientering över de olika alternativ som kunde komma i fråga när det gällde att med utnyttjande av hjälpvetenskaper göra intensivundersökningar av juridiska problem. Seminariet skulle tillgodose forskarens behov av — särskilt i det vetenskapliga arbetets initialstadium — informationer som utan att vara alltför tidsödande (jfr tilläggsbetyg) skulle ge honom en någorlunda god utblick över ett vidare forskningsfält. Beträffande de olika undervisningsmomentens kvantitet och inordning på tidsschemat kunde man tänka sig följande system. Under de två första terminerna deltar den studerande dels i metodseminarier, genomsnittligt en dubbeltimme i veckan, dels i forskningsseminarier (allmänna och speciella), likaledes genomsnittligt en dubbeltimme i veckan. Parallellt härmed läser han in studielitteratur som

20 Tablå 1: 4. Förslag till organisationsplan. Undervisningens beskaffenhet Undervisningsmoment Metodseminarium Allmänt forskningsseminarium Speciellt forskningsseminarium

Underv.form

Gruppstorl.

per stud. o. läsår

Professorsundervisn. (jur. fak.)

Professorsundervisn. (annan fak.)

S

e.g.r.

56 X

X

S

e.g.r.

28 X

S

28 X

X

anvisas av seminarieledarna. Under de följande terminerna deltar den studerande i forskningsseminarier i samma omfattning som under de båda första terminerna men däremot icke i metodseminarier i vidare mån än han anser behövligt med tanke på den utvalda — och vid denna tidpunkt väl preciserade — forskningsuppgiften. Undervisningsplanen skulle i enlighet härmed utformas på sätt som framgår av tablå 1:3. I organisatoriskt avseende skulle en dylik undervisningsplan kräva (med utgångspunkt från beräkningen att läsåret består av 28 arbetsveckor) ett uttag av minst 112 timmar seminarieundervisning per år. Det kunde förutsättas dels att undervisningsgrupperna ej skulle behöva delas upp, dels att forskningsseminarierna med fördel kunde göras gemensamma för alla i respektive ämnen engagerade studerande oavsett om dessa hunnit långt eller mindre långt i sina forskningsarbeten. Utöver antalet 112 timmar kommer det extra timantal som föranledes av att ett flertal speciella forskningsseminarier förutsätts arbeta parallellt med varandra. I åtskilliga avseenden har man emellertid att räkna med komplikationer. Till en början är att märka att gränsen mellan individuell handledning och seminarieundervisning nödvändigtvis måste bli flytande inom de juridiska fakulteterna på grund av det ringa antalet doktorander och på grund av det slumpvisa sätt varpå dessa doktorander fördelar sig på olika ämnen och olika fakulteter. Vidare är att märka att seminarieundervisningen — liksom även den individuella handledningen — till stor del måste anförtros åt lärare från andra fakulteter än den juridiska (jfr ovan ang. behovet av strötimmar). Och ytterligare bör observeras att en hel del både pedagogiska och organisatoriska fördelar står att vinna genom samarbete mellan olika kårorter (Uppsala-Stockholm; Lund-Köpenhamn) och genom speciella åtgärder av annat slag (koncentrerade seminarier gemensamma för nordiska jurister, utbyte av stipendiater etc). Med nu nämnda förbehåll uppställes i tablå 1: 4 ett förslag till organisationsplan (varvid approximativt beräknas att metodseminarierna kommer att ledas till hälften av lärare från de juridiska fakulteterna och till hälften av lärare från andra fakulteter samt att de speciella forskningsseminarierna kommer att kräva medverkan samtidigt av juris professorer och — i skiftande kombinationer — av professorer från andra fakulteter).

21 Beträffande särskilt metodseminarierna är det slutligen en mer vittgående fråga som anmäler sig, nämligen den frågan huruvida inte seminarier av denna typ borde förekomma i större utsträckning än nu redan på ett tidigare stadium: i samband med studiet av ämnena »allmän rättslära» och »tillämpade studier» för JK-examen. För de juridiska fakulteterna råder — såsom antytts redan tidigare — en säregen proportion mellan å ena sidan det mycket stora antalet studerande för JK-examen och å andra sidan det ringa antalet av dem som bedriver högre studier. Det torde få anses önskvärt att rekryteringen till högre juridiska studier förbättras avsevärt i framtiden, till båtnad icke blott för universitetslärarrekryteringen utan även för det praktiska rättslivet. En stimulans i detta hänseende skulle det säkerligen innebära om utbildningen för JL-examen finge en sådan prägel att denna examen i högre grad än nu lämpade sig som merit för sådana juridiska befattningar (ofta nu beklädda med assessorer eller fiskaler från hovrätterna) som kräver skicklighet i forskningsmetodik. Även om en utveckling i sådan riktning komme till stånd finge man emellertid räkna med att även i framtiden det helt övervägande antalet jurister kommer att avsluta sina akademiska studier med en JK-examen. På denna examen måste därför ställas det kravet att den befinner sig på en relativt hög vetenskaplig nivå. Ett viktigt observandum är att skillnaden mellan vetenskap och praktik är ganska flytande inom juridiken. De flesta praktiskt verksamma jurister lämnar nog per år ifrån sig minst 1 000 sidor skriven text (promemorior, inlagor, protokoll, domar etc), och till stor del är det fråga om viktiga texter vilkas värde står i direkt beroende av författarens förmåga att anlägga perspektiv på problem och begagna säker metodik vid dessas behandling. Det kan alltså ifrågasättas om inte metodseminarier av den nämnda typen borde inrättas även för sådana jurister som alls inte aspirerar på att fortsätta med akademisk verksamhet. — Av intresse i sammanhanget är att »kanslerskommittén för frågor rörande de juridiska fakulteterna» i en promemoria — daterad den 26 maj 1964 — föreslagit att utredning i särskild ordning skall komma till stånd i vad gäller bl. a. JK-examens förhållande till de samhällsvetenskapliga examina. En sådan utredning skulle samtidigt kunna skapa klarhet om vilka proportioner som bör råda i fråga om å ena sidan den i basexamen ingående metodutbildningen och å andra sidan den utbildning som bör ingå såsom led i forskarutbildningen. P. O. Bolding

Medicinsk kemi

Som basexamen för forskarutbildning i medicinsk kemi tankes en modifierad med. kand.-examen avlagd fyra år efter studiernas början (se kapitel 4). Basexamens innehåll karakteriseras av en relativt kortvarig, intensiv utbildning i ett jämförelsevis stort antal ämnen och ger inom det enskilda ämnet ej utrymme för djupare penetrering med vetenskapligt innehåll. Utbildningen inom det enskilda ämnet är en del i en yrkesutbildning, som ger en bred bas för biologiskt tänkande av betydelse för yrkesverksamhet som läkare men också av betydelse för grundforskningens inriktning. Huvudvikten i den gemensamma, kursbundna forskarutbildningen i medicinsk kemi bör läggas vid en kurs i allmän biokemisk metodologi. Denna kurs avser dels att ge den studerande en översikt av litteraturen inom området samt kännedom om dokumentationsmetoder, formulering av vetenskapliga problem, försöksplanering, tolkning och presentation av vetenskapliga resultat etc, dels en översikt av förefintliga metoder och dessas principer. Denna senare del av kursen bör omfatta: kännedom om förekommande apparaters konstruktion och funktion, mätteknik, elementära principer för den analytiska kemins arbetsmetoder, allmän biokemisk teknik såsom fraktionering av subcellulära fragment, olika typer av separationsmetoder (kromatografi, elektrofores, centrifugering), enzymologins grunder, isotopteknik m. m. Denna kurs ges av lärare vid institutionen och i samarbete med institutioner inom närliggande ämnen. Den medicinska kemins nära anknytning ur forskningssynpunkt till ämnet biokemi inom naturvetenskaplig fakultet eller motsvarande talar starkt för en långt gående integration vad gäller denna del av forskarutbildningen. Det synes också ändamålsenligt, där så är motiverat, att högstadieundervisningen inom ämnena medicinsk kemi och biokemi integreras vad gäller forskarhandledning. Så bör en studerande med med. kand.-examen som basexamen kunna erhålla sin forskarutbildning vid biokemisk institution och omvänt. Utöver denna för alla gemensamma kurs i allmän forskningsmetodik skall forskarutbildningen innefatta en kombination av valfria kurser, förslagsvis minst tre till antalet, som utväljes i samråd med handledaren, sedan forskningsarbetet påbörjats. De valfria kurserna bör avpassas till ämnet för avhandlingen och genomgås vid lämplig tidpunkt under pågående forskningsarbete. I den bifogade planen över utbildningsgången har ett antal sådana kurser föreslagits (2-14) och givetvis kan ytterligare kurser behövas allt efter forskningsinriktningen. Två av dessa kurser bör tagas inom områdena 2-5, varigenom den studerande efter behov erhåller den fastare grund inom kemin som delvis saknas i hans basutbildning. Dessa kurser bör lämpligen utgöras av lämpliga delar i de kurser vilka ges för forskarutbildning

23 Tablå 1: 5. Plan för forskarutbildning i medicinsk kemi. Termin Läskurs

Undervisning

Forskning

1. Allmän biokemisk metodologi 4>

C 3

M

i

1-3

'c 9 c CO

3 .9 c/i ••a

SJ

ii O

>

Q.

u _o 'C

ra C

1 rt C :raC CA

2. Organisk kemi 3. Fysikalisk kemi 4. Analytisk kemi 5. Enzymologi

J <

6. Mikrobiologi 7. Immunologi 8. Toxikologi 9. Genetik 10. Numerisk analys 11. Statistik 12. Elektronik 13. Isotopteknik 14. Kemisk strukturanalys Specialseminarier med ventilering av uppsatser och avhandlingsutkast. Ev. korta kurser i speciell forskningsmetodik

Författande av vetenskaplig uppsats. Ev. mellanexamen Fortsatt forskning under handledning

! 5-7

8 Val av huvudområde. Ämnesval för avhandling. Forskning under handledning

Avhandlingsförfattande

inom ämnet kemi vid universitet eller fackhögskola. Inom kurs 3 i fysikalisk kemi bör studerande vid behov tillgodogöra sig t. ex. de delar, vilka omfatta termodynamik eller den teoretiska bakgrunden till spektroskopi, ESR och NMR. Den gemensamma kursen i allmän biokemisk metodologi och urvalet av specialkurser inom områdena 2-5 utgör kärnan i den kursbundna forskarutbildningen. Innehåll och omfattning av kurserna 6-14 har ej definierats här. De avses givas av institutioner med speciell forskningsinriktning och kan utgöras också av korta koncentrerade kurser, som behandlar nya metoder och hjälpmedel eller viktiga framsteg inom visst forskningsområde inom närliggande ämne. Denna typ av kurser har även diskuterats i förslaget till forskarutbildning i kemi. Beroende å graden av specialisering synes det rationellt, att doktoranden får räkna med att vissa specialkurser endast ges vid visst universitet och ej upprepas årligen. Jämsides med forskarutbildningen förlöper seminarieverksamhet, dels i form av allmänna seminarier i vilka valda delar av biokemin (i huvudsak med hänsyn till lokal förmåga) bringas fram till forskningsfronten, dels under avhandlingsarbetet speciella seminarier inriktade på det område som doktoranden bearbetar. Forskning under handledning påbörjas under andra terminen. I enlighet med vad som framhållits i huvudbetänkandets fjärde kapitel bör forskarutbildningen i medicinsk kemi — liksom i övriga teoretiskt-medicinska discipliner — även fortsättningsvis kunna påbörjas före avlagd basexamen. Denna

24 Tablå 1: 6. Förslag till organisationsplan. (All undervisning med undantag av de allmänna och speciella seminarierna förutsattes äga rum en gång per läsår.)

Undervisningsmoment

Undervisningsform

Gruppstorlek

Antal tim./stud. o.läsår

I. Metodologi

föreläsningar seminarier laborationer föreläsningar föreläsningar föreläsningar föreläsningar

obegr. 20 6 obegr. obegr. obegr. obegr.

28 28 56 28 28 28 28

2. Organisk kemi 3. Fysikalisk kemi 4. Analytisk kemi 5. Enzymologi 6. Mikrobiologi" 7. Immunologi a 8. Toxikologi" 9. Genetik0 10. Numerisk analys0 11. Statistik" 12. Elektronik" 13. Isotopteknik" 14. Strukturanalys"

Undervisningens beskaffenhet prof.

ass./am.

X X X X X X X

För dessa ämnen har inga preciserade uppgifter om undervisningen f. n. gjorts; de avses vara gemensamma för forskarutbildning i flera ämnen och fakulteter.

speciella konstruktion beror på den medicinska utbildningens speciella organisation. Antalet doktorander i olika ämnen inom de medicinska fakulteterna är beroende på ett flertal faktorer men kommer troligen att vara litet i förhållande till många ämnen inom andra fakulteter. Upp till tio doktorander under samtidig utbildning inom ett större ämne synes vara en realistisk siffra. Med en genomsnittsutbildning av fyra år skulle alltså antalet nytillkomna doktorander per år vara endast 2 - 3 . Det kan därför synas lämpligt, att vissa av de ifrågakommande momenten ej upprepas varje år, och att ett samarbete mellan de olika högskolorna äger rum. Å andra sidan torde delar av undervisningen även följas av studerande inom andra ämnen. Kursen i allmän biokemisk metodologi bör exempelvis utgöra en lämplig valfri kurs i forskarutbildningen inom de medicinskt kliniska ämnena. Bengt Borgström

Invärtes medicin

1. Allmänt Förslaget baserar sig på utredningens direktiv att nuvarande med. lic.-examen skall vara grundexamen för forskarutbildningen inom medicinsk fakultet. Även om läkarutbildningen i framtiden kan komma att ändras genom att tiden till grundexamen förkortas eller på annat sätt, torde nedanstående synpunkter — såväl utbildnings- som tidsmässigt — fortfarande i princip vara giltiga för den kliniska forskarutbildningen. Detta framgår bl. a. därav att den kliniske forskaren dels måste ha självständigt sjukvårdsansvar, dels erfarenhet av den kliniska verksamheten för att på ett realistiskt sätt kunna såväl formulera som lösa de kliniska problemställningarna. För att doktoranden skall uppfylla båda dessa krav fordras ämbetsexamen (med. lic.) samt viss klinisk utbildning efter med. lic.-examen.

2. Orientering om den rådande situationen För närvarande har universitetsklinikerna en trefaldig uppgift: sjukvård, undervisning och forskning. Undervisningen omfattar lågstadieundervisning (för medicine kandidater), högstadieundervisning (vidareutbildning av medicine licentiater, s. k. klinikutbildning, vilken är nödvändig för topptjänster inom sjukvården) och forskningsundervisning. Klinikutbildning av läkare sker vanligen under minst ett år, sedan dessa haft viss tjänstgöring vid andra sjukhus. Under klinikutbildningen tjänstgör läkarna i allmänhet som underläkare vid universitetskliniken. Utbildningen är fortfarande — trots den vikt som lägges vid den — tämligen oorganiserad och meddelas traditionellt framför allt i form av handledning i sjukvårdsfrågor av professorer och biträdande överläkare samt i viss utsträckning vid olika kliniska konferenser. Med hänsyn till de snabba medicinska framstegen torde det vara realistiskt att antaga, att en »post-graduate» utbildning, avsedd för färdiga läkare, ganska snart kommer att organiseras och förläggas till universitetsklinikerna. Den rådande strukturen hos forskarkarriären vid större kliniker är: Professor — överläkare Biträdande överläkare (biträdande lärare), ca 5, vanligen docenter Förste underläkare, ca 10-15, av vilka en del kan vara docenter inom ämnet (eller annat ämne) Ev. klinikamanuens

26 Alla läkarkategorierna har sjukvårdsuppgifter. Akademiska tjänster för enbart forskning och undervisning saknas alltså på universitetsklinikerna. Lågstadie- och högstadieundervisning meddelas av professor och biträdande överläkare (motsvarande). Underläkare ger »praktisk» lågstadieundervisning, framför allt i anslutning till inneliggande fall. En nyligen genomförd undersökning vid Karolinska sjukhuset visade, att underläkarnas rutinsjukvårdsuppgifter för närvarande tar 55 timmar per vecka (Reichard, SYLF-nytt 1964). Som doktorander rekryteras för närvarande dels de som tänker sig en akademisk karriär, dels de som planerar en lasarettsläkarkarriär. Någon fastställd studieplan för utbildning av doktorander finns ej. Vissa doktorander går på eget initiativ kurser, då ofta förlagda till annan fakultet, t. ex. i statistik. Laborativ utbildning och träning vid annan institution förekommer även. Personlig forskarhandledning av doktoranderna ges av professor, biträdande överläkare (motsvarande) och eventuellt övriga docenter på kliniken. Som nämnts finns inga speciella tjänster, vilka är fria från rutinsjukvårdsuppgifter, för doktoranderna. Enda möjligheten för dessa att kunna få helt koncentrera sig på sin forskarutbildning erbjuder doktorandstipendierna. Då antalet doktorandstipendier är lågt, tar emellertid en mycket stor del av underläkarna tjänstledigt från sina befattningar under längre tid för att kunna bedriva vetenskapligt arbete. Sammanfattande kan sägas att de väsentliga svårigheterna för den kliniska forskarutbildningen bottnar i klinikernas nuvarande struktur, där en mycket stor del av arbetspotentialen för alla tjänstekategorier kanaliseras in i rutinsjukvården, och där relativt få likheter med andra akademiska institutioner finns. Med en viss tillspetsning kan det sägas, att de akademiska tjänsteinnehavarna i stor utsträckning måste tillgodose sjukvårdens krav i första hand, därefter lågstadieundervisningen och sist forskarutbildningen och forskningen. De viktigaste önskemålen för klinisk forskning och forskarutbildning i dagens läge kan anges på följande sätt: Tjänster för doktoranderna (fria från rutinsjukvård) Forskarhandledning Tjänster för kvalificerade forskare Lokaler (landstingen [motsv.] och ej universiteten är huvudmän) Utrustning och teknisk personal. Beträffande lokalerna kan vidare anföras att det särskilt i dessa tider med s. k. »sjukvårdskris» kan uppstå svårigheter att tillgodose forskningens behov av platser för patienter. 3. Förslag till klinisk forskarutbildning i invärtes medicin Organiserad forskarutbildning saknas inom de medicinska fakulteterna trots den höga frekvensen — såväl absolut som relativt — av disputationer för doktorsgraden. Introduktion av en organiserad forskarutbildning måste självfallet disku-

teras ingående i landets medicinska fakulteter. Nedanstående förslag är baserat på diskussioner med ett flertal företrädare för invärtes medicin i landet. En väsentlig ökning av kvaliteten men minskning av kvantiteten på det kliniska doktorandarbetet är ett starkt önskemål. Detta mål kan uppnås genom en väl planerad forskarutbildning. För att man överhuvudtaget skall kunna meddela klinisk forskarutbildning och bedriva klinisk forskning fordras genomgripande förändringar i universitetsklinikernas struktur. Detta gäller, som ovan antytts, framför allt tjänster, lokaler och utrustning för den kliniska forskningen. Möjligheten av en »mellanexamen» inom den kliniska forskarutbildningen, i analogi med övriga fakulteter (lektorsexamen etc), är väl värd att beakta. Denna mellanexamen skulle främst vara lämpad för lasarettsläkarkarriären och bör ses mot bakgrund av behov och kompetens för »forskningsimport», överförande och värderande av nya diagnostiska och terapeutiska metoder etc. Då denna fråga så intimt hänger samman med hela läkarutbildningen, berörs den här ej mer i detalj. Vid en ny översyn av läkarutbildningen är det önskvärt, att denna fråga penetreras. Vissa delar av forskarutbildningen — framför allt vissa seminarier och föreläsningar — kan väl tänkas vara gemensamma med högstadieundervisningen (klinikutbildningen) och med eventuellt organiserad post-graduate utbildning av läkare. Dessa olika typer av vidareutbildning måste, som ovan sagts, med all sannolikhet i framtiden vara väsentligt fastare planerade och organiserade. Ej heller denna fråga berörs här ytterligare. Till forskarutbildningen skall rekryteras i första hand de som planerar en akademisk forskarkarriär (prof., biträdande överläkare och motsvarande på universitetsklinikerna) eller en annan klinisk forskarkarriär; den senare typen av karriär torde bli nödvändig, om vi skall ha en klinisk forskning, och finns för närvarande påbörjad i olika forskartjänster, tillhörande statens medicinska forskningsråd. Vidare kommer åtminstone vissa av dem som planerar lasarettsläkarkarriär i fråga (se även ovan om eventuell mellanexamen). Forskarutbildningen i invärtes medicin skulle i stort lämpligen gestalta sig på följande sätt: Läkarutbildning, som avslutas med med. licexamen (ämbetsexamen) Klinisk utbildning Forskarutbildning, som avslutas med doktorsexamen Sammanlagd studietid

6 J / 2 år 1 å 2 år 3 å 4 år 10 1 / a å 12 1/2 år

Den kliniska utbildningen bör för en doktorand ej skilja sig från »icke-forskarens» utan skall omfatta tjänstgöring som underläkare på medicinsk avdelning. Ett år är i detta sammanhang en kort tid men skall självfallet ej utgöra den akademiske klinikerns totala praktiska utbildning. Huvudparten av den praktiska utbildningen torde lämpligen förläggas efter doktorsexamen. Den här angivna ettåriga kliniska utbildningen är en minimitid, som krävs dels för att introducera den blivande kli-

28 Tablå 1: 7. Förslag till forskarutbildning i invärtes medicin. Termin

K urser-laborationer

Seminarier

Forskningsarbete

1-2

För alla gemensamma 1. Invärtes medicin ca 50 t 2. Metodikkurs ca 50 t 3. Statistik ca 24 t

Ca 2 vt Påbörjad forskning i Inledningsvis ett disteam kussionsseminarium om Allmän forskningsmetodik ca 20 t

3-4

Valfria Ca 2 vt 1. Avancerad kurs teor. ämne 2. Organdiagnostik 3. Spec, statistik 4. Elektronik 5. Apparaturteknik, etc

Klinikarbete Visst deltagande i klinikens sjukvårdande och/ eller undervisande uppgifter som ha samband med forskningsarbetet. Dock ej under sista terminen

Forskning under handledning, ev. författande av mindre, vetenskaplig uppsats

Ev. mellanexamen (för las.läkarkarriären bör t. ex. metodikkursen bytas mot kurs i adminstration etc.) 5-8 Ca 2 vt Forskning av mer självständig karaktär under handledning Sammanställning av resultat Doktorsexamen

niske forskaren i den praktiska invärtes medicinen, dels för att ge honom tillräcklig erfarenhet för att under överinseende kunna handha patientmaterial. Längre klinisk utbildning efter med. lic.-examen utgör självfallet inget hinder för inträde i forskarutbildningen. Den egentliga forskarutbildningen i invärtes medicin skulle kunna konstrueras på sätt som framgår av tablå 1: 7. Till tablån kan följande kommentarer lämnas: Under det första året ges för alla gemensamma kurser och seminarier, som omfattar: 1. Invärtes medicin. En avancerad kurs där valda delar (framför allt med hänsyn till lokala förmågor, men även med nationellt utbyte) av invärtes medicinen genomgås och bringas fram till forskningsfronten. Denna kurs skall ses mot bakgrund av den blivande forskarens behov av gedigna kunskaper i hela ämnet. 2. Speciell metodikkurs. Genomgås i ettdera av följande ämnen: farmakologi, fysiologi, kemi, mikrobiologi, morfologi. Denna kurs är gemensam med motsvarande kurs för de »teoretiska» medicinarna och ges av lärare från teoretiska ämnen. Den syftar till att ge doktoranden en orientering om förefintlig teknik, dess principer och begränsningar. 3. Statistik. En elementär kurs, som förutom grundläggande elementa bör omfatta även variansanalyser, regressioner, korrelationer och partiella korrelationer. 4. Allmän forskningsmetodik. Avser att ge doktoranderna en översikt över den

29 medicinska litteraturen och dess rationella användning, införa forskaren i de etiska problemen i klinisk forskning samt ge kännedom om dokumentationsmetoder, formulering av vetenskapliga problem, planering av lång- och korttidsförsök, material(patient-)sampling och redovisning, tolkning och presentation av resultat, användning av datamaskiner etc. Under andra året ges valfria kurser, som tas i för forskningsinriktningen lämplig kombination. Här kan tänkas: 1. Avancerad kurs i teoretiskt ämne. Bör tagas i samma ämne som den metodologiska kursen, gärna som ett delavsnitt med direkt anknytning till avhandlingsarbetet. 2. Organdiagnostik. T. ex. gastro-enterologiska arbetsmetoder. 3. Epidemiologiska arbetsmetoder. 4. Speciell statistik. 5. Elektronik. 6. Apparaturteknik. 1. Kinetik-compartementsanalys etc. Många av dessa valfria kurser bör förläggas utanför den egna institutionen, ofta utanför den egna fakulteten och ibland på annan ort. Alternativt kan lärare »importeras» för kursen. Båda dessa alternativ gör det önskvärt med en komprimering av tiden för kurserna. Ställning har här ej tagits till frågan, om dessa kurser skall ges i föreläsningsform och/eller seminarieform. Jämsides med denna undervisning förlöper seminarieverksamhet på institutionen dels med mera allmänna problemställningar inom ämnet, dels med inriktning på doktorandens speciella arbetsproblem. De obligatoriska kurserna löper under första året av utbildningen jämsides med det forskningsarbete som doktoranden deltager i, lämpligen såsom lagmedlem inom vid institutionen pågående forskningsprojekt. Därvid erhåller doktoranden forskarhandledning i det dagliga arbetet. Kurser och forskning torde därvid taga ungefär lika delar av tiden i anspråk. Klinikarbetet är en synnerligen viktig del i utbildningen av en klinisk forskare och avser framför allt att fördjupa hans kliniska erfarenhet inom specialområdet. Det underlättar även väsentligt insamlande av och kontakt med det kliniska materialet. Som exempel kan man tänka sig, att en doktorand, som studerar insulinets omsättning vid sockersjuka, en å två gånger i veckan deltager i en diabetesmottagningsverksamhet och vidare har viss konsultativ tjänstgöring beträffande inneliggande diabetesfall. 4. Universitetsklinikernas

struktur

Frågan om universitetsklinikernas struktur har nyligen utretts av klinikutredningen. Den hänger intimt samman med möjligheterna till forskarutbildning. För att möjliggöra en slagkraftig medicinsk forskning vid klinikerna — vilket är en grund-

förutsättning för att kunna meddela klinisk forskarutbildning — synes en tämligen radikal förändring av klinikernas struktur, med beaktande av möjligheterna att där utöva vetenskaplig forskning, bli nödvändig. 5. Utbildning inom övriga kliniska discipliner I princip torde forskarutbildningen inom andra kliniska discipliner kunna ske efter samma mönster som inom invärtes medicin. Vissa speciella förhållanden kan dock tänkas råda inom de mindre ämnena. Det bör i detta sammanhang påpekas, att studier av våra stora, viktiga kroniska och invalidiserande sjukdomar framför allt torde bli förlagda till ämnena invärtes medicin och psykiatri. Samordning av den kliniska forskarutbildningen inom de olika disciplinerna bör kunna ske i flera väsentliga moment. Så bör exempelvis de flesta valfria kurserna samt metodik- och statistikkurserna kunna vara gemensamma. Detta gäller i viss mån även seminariet i allmän forskningsmetodik. Vidare bör den obligatoriska kursen i invärtes medicin kunna ingå som grundelement i den s. k. vidareutbildningen av läkare. Ett inrättande av »rikskollegier» för var och en av de olika kliniska disciplinerna med syfte att gemensamt planera och ansvara för forskarutbildningen inom landet kan vara en möjlighet att lösa de smärre disciplinernas problem. Lars A. Carlson

Nordisk och jämförande fornkunskap

1. Allmänt De studerande, som bedrivit högre studier i ämnet, har hitintills varit sådana som önskat meritering för högre tjänster vid museerna och inom landsantikvarieorganisationen samt för forskar- och lärartjänster vid universiteten. En kombination av ämnet nordisk fornkunskap med sådana läroämnen inom humanistiska fakulteten, vilka ger kompetens för filosofisk ämbetsexamen och lärartjänster inom skolväsendet, är sällsynt. Ämnet saknar sålunda i regel varje kontakt med skolutbildningsfrågor. När de studerande påbörjar sina studier i ämnet, saknar de oftast (till följd av att ämnet ej är skolämne) kunskap om ämnets karaktär, terminologi, metodik etc, varför de normalstudietider, som fastställts för 1-, 2- och 3-betygsstudierna, kan anses alltför korta. Svårigheterna accentueras av det förhållandet, att ämnet de facto har betydande laborativa inslag — fältkurserna, kurserna i fornsakskännedom — men att ämnets resurser tidigare ej dimensionerats med hänsyn härtill. Studietidsförlängning på grund av vederbörandes anställning vid arkeologiska fältarbeten, fornminnesinventeringen för ekonomiska kartverket eller museiavdelning har därför ofta förekommit och fått accepteras som något av godo både på 3betygsstadiet och senare på licentiandstadiet. Förhållandena vid de olika universitetens institutioner för nordisk fornkunskap är emellertid rätt olika i fråga om resurser och lokaler för laborativa delar av undervisningsprogrammen. Utbildningen till 3-betygsnivån i F. K. visar på grund härav en viss variation. I allmänhet bör de studerande, som tänker gå vidare till högre studier, dock ha god och allsidig fältarkeologisk träning redan före avläggandet av F. K. (på grund av anställningar vid arkeologiska fältarbeten under somrarna). Praktiskt museiarbete, inklusive fyndmaterialbeskrivning, katalogisering, konserveringstekniska metoder etc. ingår däremot mera sällan i den yrkeserfarenhet de studerande kan få före grundexamen (beroende på anställningsförhållandena vid museerna). Frågan om den praktiska utbildningen för museiyrkena (en s. k. museikurs, som borde komplettera den nuvarande akademiska utbildningen) befinner sig sedan 30 år tillbaka på diskussionsstadiet. En väl organiserad museikurs skulle emellertid kunna utjämna olikheterna i utbildningen fram till 3-betygsstadiet samt skulle i hög grad bliva till gagn för den som ämnar börja sin forskarutbildning. Museikursens tänkta karaktär av speciell yrkesutbildning har gjort att man velat förlägga den till centralmuseerna. Det behov av 'museikunskap', som finns också för de studerande, vilka går vidare till högre studier i de s. k. museiämnena, skulle göra det lika naturligt att kursen direkt anknöts till universitetsutbildningen. I anslut-

32 ning till den nyligen upptagna diskussionen om ett »praktiskt» sjätte betyg i F. K.-examen borde förslag kunna väckas om utbildning i museikunskap inom ramen för F. K.-studierna. Under alla förhållanden måste denna speciella och för »museiämnena» gemensamma utbildning i studieplanen beräknas ligga utanför de för högre examina avsedda studieterminerna. I princip kan dock både den fältarkeologiska träningen och museikunskapen jämställas med sådan yrkeserfarenhet resp. teknisk träning, som förutsattes för högre studier i t. ex. juridik (s. k. tingsmeritering) eller naturvetenskapligt ämne med stora krav på laborationsteknik. Tiden för de nordiska arkeologernas yrkesmässiga träning är nu mycket varierande. Mindre än fyra månaders anställningstid vid fältarkeologiska undersökningar (under sommarmånader) torde sällan förekomma för nuvarande licentiander. Härtill skulle kunna komma museikursen, eller motsvarande akademiska utbildning, på en termin (se ovan). Denna termin av »praktiska» studier skulle — om den förlades till universiteten — i mycket hög grad kunna bli till nytta för de studerade, som med minsta möjliga avbrott vill få högre akademisk utbildning i något av museiämnena. En för flera ämnen gemensam metodisk/vetenskapsteoretisk undervisning som inledning till studierna på högstadiet förefaller inom historisk-filosofiska sektionen knappast generellt kunna medföra några fördelar, om man avser effektivisering och studietidsförkortning. En studerande, som efter en basexamen, vari ingår två eller flera ämnen, för sin forskarutbildning finner sig ha behov av specialkunskaper i ännu något gränsämne, torde därför vara hänvisad till deltagande i någon del av lågstadieundervisningen i detta ämne eller till att genom självständiga kurslitteraturstudier tillägna sig det önskade. Med växande tillgång till handböcker och kompendier torde självstudier i dylika fall oftast vara tillräckliga för en studerande, som redan inom sitt huvudämne äger en grundläggande utbildning för självständig vetenskaplig verksamhet. Ämnets forskningsuppgifter är ofta mycket väl lämpade för grupparbete och är till en del av sådan natur, att det gemensamma forskningsarbetet kräver medverkan av representanter för flera gränsämnen. En effektiv forskarutbildning kan alltså i många fall underlättas av ett system med organiserat grupparbete. Endast härigenom kan i regel den enskilde studerandens arbetsinsats (tidsinsats) minskas utan risk för bristande allsidighet i problemlösningarna. Grupparbetets idé och den tidiga specialiseringen å andra sidan förutsätter att gruppen kan sammansättas på ett för forskningsuppgiften lämpligt sätt, dvs. med specialister inom olika områden, eventuellt också från andra ämnen, och att samtliga forskare i gruppen verkligen driver arbetet gemensamt (på heltid) och ständigt diskuterar uppstående problem sedda från de olika gruppdeltagarnas/specialisternas synpunkt. Alla måste alltså ha arbetsplatser på samma institution och gemensam tillgång till det primära forskningsmaterialet. En uppdelning av forskarutbildningen på olika linjer är befogad på grund av specialiseringen inom ämnet med varierande anknytning till andra vetenskapsgrenar. En uppdelning på två specialområden (linje 1 och 2), stenåldern och metall-

33 kulturerna, har mycket gammal hävd just på grund av stenåldersforskningens nödvändiga anknytning till naturvetenskapliga forskningsområden (kvartärgeologi, paläozoologi, paläobotanik, palynologi). Den tredje speciallinjen, bebyggelsearkeologien, har visserligen i många avseenden samma behov som linje 1 av samarbete med naturvetenskapliga ämnen samt kulturgeografi, men kräver dessutom särskilt erfarenheter av fornminnesinventering och speciell kulturlandskapsforskning samt kunskap om kartarkivalier från 1600- och 1700-talen. Ett sätt att motverka alltför långtgående specialisering är de för alla grupper gemensamma diskussions- och uppsatsseminarierna, vilket kan tillämpas i den utsträckning förhållandena medgiva. Då antalet samtidigt arbetande licentiander och doktorander i ämnet vid samma lärosäte uppskattningsvis kan tänkas hålla sig omkring 10-12 personer, är det osäkert om arbeten alltid kommer att kunna vara igång inom var och en av de tre specialavdelningarna. 2. Studieplanen (tablå 1:8) och kommentar därtill Forskarutbildningen i nordisk och jämförande fornkunskap skall bygga vidare på en kunskapsnivå motsvarande kraven för tre betyg i fil. kand.-examen. Studerande, som ej genomgått särskild praktisk utbildning för museitjänst (se ovan under 1. Allmänt), bör få möjlighet att snarast förvärva elementära kunskaper om aktuella fornminnesvårdsfrågor och om museal teknik ifråga om fornfyndens tillvaratagande och vård. För den som ämnar specialisera sig på den bebyggelsearkeologiska linjen är självständig insats i fornminnesinventeringens arbete under några månader en lämplig specialutbildning. Valet av speciallinje avgöres givetvis av den studerandes egna intressen och avsedd yrkesinriktning men kan i viss grad vara avhängigt av grundexamens sammansättning. Den, som har kombinerat ämnet med nordisk och jämförande folklivsforskning, etnografi, konsthistoria, nordiska språk, historia eller geografi (med särskild inriktning på kulturgeografi) i fil. kand.-examen, kan tänkas välja någon av linjerna 2-3 medan specialisering på linje 1 sannolikt blir mindre krävande för den, som har en grundexamen, i vilken geologi (kvartärgeologi), geografi eller statistik ingår. Diskussions- och uppsatsseminarier bör principiellt vara gemensamma för alla. I diskussionsseminarierna bör förekomma förberedda diskussionsinlägg över aktuella problem med direkt anknytning till inom institutionen bedriven forskning eller till referat av ny litteratur med huvudsaklig inriktning på metodfrågor. Möjligheten att inbjuda gästande in- och utländska forskare till deltagande i dessa diskussioner bör noga tillvaratagas. För grupper och enskilda studerande inom en linje bör därjämte regelbundet förekomma gemensamma arbetssammanträden under ledning av ämnesläraren eller annan handledare. Allmänna metodkurser bör vara tillämpningsövningar i allmän forskningsmetodik, källkritik, systematik, terminologi och begreppsbildning. Dessa övningar bör 3 - 6 6 5 7 8 6 Forskarutr.

34 Tablå 1: 8. Preliminär studieplan för forskarutbildning i ämnet nordisk och jämförande fornkunskap. Linje 1

Linje 2

Linje 3

Termin

Stenåldersspecialister

Metallåldersspecialister

Bebyggelsearkeologisk linje

1 Allmän metodkurs {lf Diskussionssemin. (2) Arbetssammantr. (1)& Specialkurs I (2)

Allmän metodkurs (2) Diskussionssemin. (2) Arbetssammantr. (l) b Specialkurs II (2)

Allmän metodkurs (2) Diskussionssemin. (2) Arbetssammantr. (1)& Specialkurs I (2)

2 Allmän metodkurs (1) Diskussions- och uppsatssemin. (2) Specialkurs III (2) Arbetssammantr. (1)&

Allmän metodkurs (1) Diskussions- och uppsatssemin. (2) Specialkurs III (2) Arbetssammantr. (1)&

Allmän metodkurs (I) Diskussions- och uppsatssemin. (1) Specialkurs IV (1) Fältkurs + spec, kurs V (3)

3 Diskussions- och uppsatssemin. (2) Arbetssammantr. (I) 0

Diskussions- och uppsatssemin. (2) Arbetssammantr. (1)&

Diskussions- och uppsatssemin. (2) Arbetssammantr. (1)&

4 Diskussions- och uppsatssemin. (1)

Diskussions- och uppsatssemin. (1)

Diskussions- och uppsatssemin. (1)

5 Diskussions- och uppsatssemin. (1) Arbetssammantr. (2)6

Diskussions- och uppsatssemin. (1) Arbetssammantr. (2)&

Diskussions- och uppsatssemin. (1) Arbetssammantr. (2)b

6 Diskussions- och uppsatssemin. (2) Arbetssammantr. (1)&

Diskussions- och uppsatssemin. (2) Arbetssammantr. (1)&

Diskussions- och uppsatssemin. (2) Arbetssammantr. (1)&

7 Diskussions- och uppsatssemin. (2)

Diskussions- och uppsatssemin. (2)

Diskussions- och uppsatssemin. (2)

8 Diskussions- och uppsatssemin. (1)

Diskussions- och uppsatssemin. (1)

Diskussions- och uppsatssemin. (1)

MELLANEXAMEN

DOKTORSEXAMEN a b

Siffran inom parentes anger timantalet per vecka för undervisningsmomentet i fråga. Gemensamma arbetssammanträden under handledarens ledning.

vara gemensamma och förläggas till första och andra studieterminerna. Den allmänna metodkursens uppläggning bör vara sådan att de studerande, som redan under studierna till grundexamen skall ha fått god kunskap om metodik och källkritik etc, får träning att själva tillämpa olika forskningsmetoder och att kritiskt bedöma värdet av framlagda forskningsresultat. Övningsmaterialet kan redan första terminen lämpligen väljas så, att övningarna ingår som del av den forskningsorientering, som var och en av deltagarna måste genomföra som ett första moment i arbetet med en specialuppgift ( = ämnet för uppsats/avhandling). Under andra terminen kan huvudvikten läggas vid diskussion av sådana metoder och tekniska tillvägagångssätt, som deltagarna själva vill utarbeta och tillämpa på sina uppgifter. Parallellt med kursen inläses under första terminen mindre litteraturkurs. Slutligen redovisas kunskaperna genom skriftlig tentamen. Speciella metodkurser bör vara avsedda för vissa arbetsgrupper och bör omfatta

också studiebesök vid annan institution eller vid metodiskt intressant specialundersökning (utgrävning) utanför studieorten. För dylika studiebesök skall skriftlig redogörelse inlämnas till handledaren. För linje 1 och 3 bör specialkurser i tillämpad kvartärgeologi med palynologi samt skogsekologi {kurs I a och I b) förekomma under den första terminen. (Sådana kurser borde delvis kunna anordnas gemensamt med kurser för studerande på lågstadiet i ämnet kvartärgeologi inom matematisk-naturvetenskapliga fakulteten samt i fråga om skogsekologi tillsammans med studerande på Skogshögskolan.) För linje 2 bör specialkurser förekomma i metallografi i början av termin 2 (alternativt under senare delen av termin 1, varigenom kursen behöver upprepas högst varannan termin) (kurs II) samt för linje 1 och 2 en kurs i kritisk kunskapsteori, särskilt beträffande de kronologiska systemen (kurs III). En specialkurs i kartanalys och kartläsningsteknik anordnas för linje 3 i början av termin 2 (alternativt under senare delen av termin 1, varigenom kursen behöver upprepas högst varannan termin), kurs IV (eventuellt gemensamt med liknande kurs, anordnad av ämnet geografi särskilt kulturgeografi inom samhällsvetenskapliga fakulteten). Specialkurs V för den bebyggelsearkeologiska linjen tankes omfatta handledning i kulturlandskapsanalys för de studerande, som ej tidigare erhållit sådan undervisning. Studier i utlandet. Varje högstadiestuderande bör ha fått tillfälle att deltaga i någon utlandsexkursion under ämneslärares ledning. (Sådan exkursion på 12 dagar finnes upptagen på fastställd organisationsplan för 3 betyg i F. K.-examen, men har hitintills på grund av bristande ekonomiska resurser inte kunnat genomföras i avsedd utsträckning.) Betydelsen av de tidiga utländska kontakterna för forskarutbildningen måste starkt betonas. Individuella studieresor bör sålunda underlättas för de studerande och i största möjliga omfattning organiseras under medverkan av ämneslärare eller handledare. Studieresor i samband med inläsandet av litteraturkursen (för mellanexamen) och bearbetning av fyndmaterial för avhandlingsarbetet är särskilt angelägna och plats för sådana resor (alternativt studieuppehåll vid främmande universitet) bör finnas även inom terminerna, framför allt under tredje och fjärde studieterminerna. Litteraturkursen, som skall redovisas vid muntlig tentamen för mellanexamen, skall bestå dels av en grundkurs till största delen gemensam för samtliga linjer, dels av speciallitteratur, utvald av den studerande i samråd med examinator i anslutning till den studerandes vetenskapliga specialuppgift (avhandlingen). Genom att forskningens aktuella problemställningar och metodfrågor, dvs. hela det allmänna forskningsläget, successivt behandlas på diskussions- och specialseminarier skall den enskilde studeranden få en god allmän orientering inom ämnet utan att belastas med alltför långvariga litteraturstudier. En koncentration av studierna fr. o. m. 3-betygsstadiet i F. K. medför fördelen att en gång inlärd litteratur sällan hinner bli inaktuell och ersatt med nyare under den enskildes studietid. Normaltid för inläsandet av kursen bör vid heltidsstudier beräknas till 8 månader. Undervisningsterminerna kan knappast beräknas omfatta 14 veckor för detta ämne, då i regel en viktig del av de studerandes självständiga forskningsarbete

36 Tablå 1: 9. Förslag till organisationsplan jämte redovisning av lärarbehovet. __ _. . . Undervisningsmoment

Undervisningsform

Gruppstorlek

Tim./ år a

Seminarium Arbetssammantr. c Allmän metodkurs Specialkurser I—IIrf Specialkurs III Specialkurser IV-V

S S L L L L

e.g.r. e.g.r. 20 10 10 10

44 Summa undervisningstimmar (exkl. handledn.)

Undervisn. beskaffenhet prof.

speciallärare0

(x)c

30 20-1 20 20 12+10 94

a Timantalet för student enligt tablå 1: 8 (exklusive arbetssammanträden med handledning) är för första året 108, andra 54, tredje 44, fjärde 34. Se nedan under Lärarbehovet. c Gemensamma arbetssammanträden under handledarens ledning. Antalet timmar för handledning ej upptaget i tabellerna. Jfr under Lärarbehovet. d Specialkurserna II-V anordnas vid behov. Då studerandes antal är litet, kan de komma att anordnas endast varannan termin, t. ex. kurs II i slutet av termin 1 eller i början av termin 2.

( = insamlandet av premiärmaterialet för undersökningarna) måste företagas utanför studieorten. Den till institutionen förlagda utbildningsverksamheten, omfattande seminarier, metodkurser och specialkurser, kan därför högst uppgå till 10 veckor på höstterminen och 12 veckor på vårterminen. Kurserna bör schemaläggas så, att studerande har valfrihet att deltaga i specialkurs inom annan linje, och att utbyta någon specialkurs mot sådan, som ej programenligt står till buds inom den valda linjen. 3. Lärarbehovet Det är svårt att göra beräkningar av det verkliga lärarbehovet för genomförande av forskarutbildning i enlighet med här uppgjord typplan. Behovet av individuell handledning är okänt på grund av bristande erfarenhet om verkningarna av den större undervisningsvolymen samt grupparbetet. Dessutom kan det ej beräknas, i vilken utsträckning kurser samtidigt behövs på alla tre linjerna och huruvida speciallärare står till förfogande, när kortvarigt biträdande vid undervisningen krävs. Vilka möjligheter det finns att mera regelbundet engagera specialister från museerna och att, som ovan antytts, ordna specialundervisningen gemensamt med andra ämnen är i dagens läge ej preciseringsbart. Det kan emellertid konstateras, att inom historisk-filosofiska sektionen och de ämnen, som skulle kunna tänkas ha en allmän forskningsmetodik gemensam med ämnet nordisk och jämförande fornkunskap, den väsentliga undervisningen i metod, källkritik etc. meddelas på 2- och 3-betygsstadiet för F. K. Vad som krävs på högre stadier är tillämpningsövningar av så speciell art, att det i regel endast skulle leda till tidsförlust att till metodkurser sammanföra licentiander/doktorander från olika ämnen och med olikartade ämneskombinationer i den lägre examen. Undantag utgör i några speciella fall (t. ex. kurs III: kritisk kunskapsteori särskilt beträffande de kronologiska systemen) ämnet

37 klassisk fornkunskap samt det i Lund införda ämnet (för studier på lic.- och doktorandnivå) medeltidsarkeologi. Allmänna metodkurser på högstadiet bör därför i regel förbli ämnesbundna, medan däremot specialisthandledning för de i vissa fall av studerande från olika gränsämnen sammansatta forskargrupperna på utbildningsstadiet givetvis skall vara gemensam för gruppen liksom de uppsatsseminarier, där delar av gruppens forskningsarbete ventileras. Handledarna skall i dessa fall i mån av behov vara flera och representera specialområden tillhörande olika gränsämnen. Det antal timmar per år, som redovisats i tablå 1:9 utgör med här anförd motivering alltså högst approximativa tal. Beräkningarna har skett på följande sätt. 1) Undervisningsveckor per år Anm. För vissa undervisningsmoment (som av olika skäl koncentreras till kortare perioder med efter behov begränsat antal timmar) 2) Med hänsyn till det låga antalet samtidigt studerande har allmänna metodkurserna beräknats förekomma endast varannan termin, varför de upptagits med 30 tim. /år Seminarier varje vecka under 22 veckor 2 tim. Specialkurs I-III var och en högst 20 tim./år Specialkurs IV och V tillsammans högst 22 tim./år Summa timmar totalt

högst 22

högst 16

30 tim. 44 tim. 60 tim. 22 tim. 156 tim /år

Av dessa timmar har alla 44 seminarietimmarna, de 30 tim. för metodkurserna och 20 tim. för kurs III upptagits som professorstimmar. Summa professorstimmar

94 tim./år

Som speciallärartimmar har upptagits 40 tim. för specialkurser I—II samt 22 tim. för specialkurser IV-V. Summa speciallärartimmar

62 tim./år

Behovet av handledartimmar har ej redovisats. Greta Arwidsson

Engelska språket

1. Allmänt Förslaget utgår ifrån att forskarutbildningen bygger på den nuvarande trebetygsnivån, vare sig detta stadium nås på nuvarande väg eller med utgångspunkt från en framtida gymnasieadjunktskompetens (med 4 terminers studietid i ämnet). Detta innebär, att studenterna har bakom sig en ganska bred ämnesutbildning, omfattande språkvetenskap, litteraturvetenskap och kulturhistoria, samt för lärarnas del ämnespedagogik. Under dessa förutsättningar bör det anses både möjligt och lämpligt att på doktorandstadiet medge en ganska stark differentiering. Möjligt, därför att grundutbildningen ger den kunskapsbredd som fordras både av forskaren och läraren; lämpligt, dels därför att den begränsade tiden gör specialisering nödvändig, om en internationellt godtagbar forskningsnivå skall kunna hållas, dels därför att gymnasiet har användning för språklärare med forskningsutbildning — utanpå den allmänna ämnesutbildningen — i alla de erbjudna specialiteterna. Tidigare kursplaner i licentiatexamen i engelska språket har vanligen upptagit ett betydande obligatoriskt kunskapspensum, vars mest framträdande drag varit omfattande kurser i germansk språkhistoria, foraengelska och medelengelska. I den här föreslagna utbildningsgången är de för alla studerande gemensamma momenten betydligt reducerade i omfång. Det i examen redovisade kunskapsmåttet bör vara likvärdigt, men den givna ramen fylls med olika innehåll, som avpassas efter den studerandes intresseinriktning, vilken givetvis i stort sett även bestämmer valet av avhandlingsarbete. En del av de kurser som ingår i studiegången förutsätts bli givna vid andra institutioner än den engelska. Det måste anses rimligt att på detta sätt utnyttja de resurser som står till buds vid institutioner som t. ex. för allmän språkvetenskap, litteraturhistoria, pedagogik och psykologi. Den språkpsykologisk-pedagogiska kursgången är bl. a. avsedd för de studerande som vill bedriva forskningar i engelskundervisningens problem och metoder, t. ex. de inlärningsproblem som är förknippade med tvåspråkighet. Att sådana forskningar bör vara av stort praktiskt värde förefaller uppenbart. Att de inte med framgång kan bedrivas utan organiserade kunskaper i både ämnet engelska och ämnet pedagogik är lika klart. Inom ämnet engelska språket kan gymnasieadjunktutbildningen ge den bredd i ämneskunskaperna som är ett av kraven på en lärare i ämnet. Vad den här skisserade utbildningen därutöver ger är direkt forskningskontakt med anknytning till undervisningsämnet. Det torde inte finnas anledning att göra utbildningen av

39 lektorer vare sig »bredare» eller mer standardiserad än utbildningen av de studenter som siktar på en forskarkarriär inom universiteten. Alla de föreslagna studieinriktningarna är i lika mån avsedda för gymnasielärare, universitetslärare och forskare. De fyller alla en uppgift både i undervisnings- och forskningssammanhang.

2. Förslag till kursgång Tablå 1:10. Studiegången vid forskarutbildning i ämnet engelska. Termin

Veckotimmar

f1 1

1 2

l 2 6

3 4

\2 1

f 1

f 1

Undervisningsmoment Seminarium Språkvetenskaplig metodkurs Specialkurser Litteraturkurser Samma som termin 1 Seminarium Specialkurs Seminarium MELLANEXAMEN

6 7 8

3 1 1

Seminarium Specialkurs Samma som termin 5 Seminarium Seminarium DOKTORSEXAMEN

Anm. Den språkvetenskapliga metodkursen är gemensam för alla studerande. Litteraturkurserna är även i stor utsträckning gemensamma. Seminarierna förutsätts kunna delas upp på ett språkvetenskapligt, ett litteraturvetenskapligt och ett språkpedagogiskt. Specialkurserna väljs även efter vederbörande students intresseinriktning och är delvis förlagda till andra institutioner. Se vidare kommentar under punkt 4.

3. Undervisningens dimensioner Vid dimensioneringen av undervisningen får hänsyn tagas dels till de enskilda deltagarnas behov, dels till institutionernas resurser i fråga om lärarpersonal. De sistnämnda är givetvis beroende av antalet forskningsstuderande. Om vi räknar med en institution med ett årligt intag i forskningsutbildningen av 10-15 personer, en årlig produktion av magistrar på 8 personer, och en årlig produktion av doktorer på 4 personer, kommer forskarutbildningen att sammanlagt omfatta 40-50 personer, om tidsramarna någorlunda hålls. Som jämförelse kan nämnas att antalet registrerade »aktiva» licentiander och doktorander i de »stora» moderna språken för närvarande håller sig mellan 12 och 30 per institution. Produktionen av licentiater i engelska har hållit sig kring 8 för hela riket, eller 1-3 per institution och år. Den här förutsatta dimensioneringen innebär således, att institutionen i fråga blir ungefär dubbelt så stor som för närvarande. Det finns behov för en sådan utvidgning; bristen på lektorskompetenta språklärare är skriande.

40 Med en institution av denna storlek, och under förutsättning att flera av kursmomenten kan göras gemensamma med studerande av andra språk än engelska (detta gäller främst specialkurserna och metodkurserna, se nedan) kommer de flesta av undervisningsavdelningarna att ha ett deltagarantal på mellan 10 och 20 personer. 4. Kommentarer till speciella kursmoment Seminarier. I dessa ventileras uppsatser och avhandlingar, samt presenteras aktuella forskningar inom ämnet. Seminariet beräknas sammanträda en dubbeltimme varannan vecka under hela läsåret. Det språkvetenskapliga seminariet beräknas tillgodose den språkvetenskapliga och delvis den pedagogiska specialiseringen, det litteraturvetenskapliga den litterära. På grund av det relativt begränsade antalet studenter i varje kursgång är det troligen i regel inte möjligt att utöver de allmänna seminarierna organisera specialseminarier, avsedda för diskussioner inom grupper av studenter med likartad forskningsinriktning. Möjlighet att vid behov organisera sådana grupper — eventuellt med deltagande från flera universitet — bör dock finnas. Sådana specialseminarier kan ses som en form av forskargrupper för utforskning av speciella fält eller för utarbetande av någon speciell metodik. De bör även kunna spänna över ämnesgränserna. Allmän metodkurs. Denna kurs är avsedd att ge en allmän överblick över de metoder som utarbetats inom den historiska och deskriptiva lingvistiken med särskild hänsyn till anglistiken. Kursen, som löper över två terminer med en veckotimme, är gemensam för samtliga studerade. Specialkurser täcker speciella delar av ämnet. Varje studerande förutsätts genomgå tre specialkurser om en termin och två veckotimmar före mellanexamen och ytterligare två före doktorsexamen. Kurserna väljs ut i samråd med en handledare så att de bildar en integrerad studiegång. Flera av kurserna förutsätts kunna ges på andra institutioner än den engelska. För studerande med språkvetenskaplig inriktning bör t. ex. bjudas jämförande germansk språkvetenskap, fornengelska, medelengelska, dialektgeografi, språksociologi, grammatisk teori, fonetik, morfemik och semantik, stilistik, språkstatistik. Speciellt för studerande med litteraturvetenskaplig inriktning: litteraturteori, motivforskning, litteraturkritikens historia, litterära genrer, litterära stilepoker, litteratursociologi, antikens litteratur, renässansens litteratur. Studerande med språkpsykologisk-pedagogisk intresseinriktning: inlärningspsykologi, testkonstruktion, språkutveckling. Litteraturkurserna är på det hela taget gemensamma för samtliga studerande i ämnet, dock med vissa möjligheter till val mellan olika kurser. Varje studerande förutsätts genomgå fyra kurser om en termin och en veckotimme. Kurserna omfattar speciella författare, tidsepoker eller genrer inom den engelskspråkiga litteraturen. Om samtliga nu nämnda kurser gäller, att de normalt torde ha »seminariekaraktär». För varje kurs gör kursledaren upp en bibliografi, och vid varje sam-

41 manträde förutsattes att deltagarna inhämtat den relevanta litteraturen. I samband med kursen ges även skriftliga uppgifter, och kursen avslutas med en skriftlig tentamen. 5. Lärarbehov Då en betydande del av den här föreslagna undervisningen är gemensam för doktorander inom flera institutioner måste lärarbehovet beräknas med hänsyn till detta. I det följande har de kurser och seminarier som beräknas kunna ges gemensamt med andra institutioner (främst de övriga moderna språken, inklusive institution för allmän språkvetenskap, men även litteraturhistoria och i viss mån pedagogik), ansetts belasta den engelska institutionen med i genomsnitt x / 4 av det totala timantalet. Timantalet är beräknat med utgångspunkt från att en termin omfattar 14 undervisningsveckor. Ett förslag till organisationsplan som bygger på den i tablå 1: 10 angivna kursgången finns i tablå 1:11. Tablå 1:11. Förslag till organisationsplan. (Kommentar till organisationsplaneförslaget finns under rubriken lärarbehov.)

Undervisningsmoment Seminarium språkl. litt. ped. språkl. Metodkurs Specialkurs0 språkl. I-V litt. I-V ped. I-III Litt.kurs I-IVÖ Summa undervisn.tim.

Undervisningsgruppens storlek

Antal tim./år a

s s

L

e.g.r. e.g.r. e.g.r. 20

28 28 28 28

28 28 7 28

L L L L

20 20 20 20

140 140 84 56

35 35 21 56

Undervisningsform

S

Undervisn. beskaffenhet prof.

Antal tim. som belastar engelska

a Som framgår av tablå 1:10 är antalet timmar per student och år betydligt mindre, dels på grund av valfriheten, dels på grund av att all undervisning utom seminarierna är utspridd över hela den 4-åriga studiegången. Med 28 arbetsveckor blir timantalet per student och år: första året 168, andra 56, tredje 84, fjärde 28. Härtill kommer handledning. b Antalet erbjudna kurser blir beroende dels på lärarresurser, dels på studerandeantalet. Alla kurser behöver inte erbjudas varje år.

Alvar Ellegård

Statskunskap

Inledande

synpunkter

För närvarande ges, i den mån lärarresurserna medger det, en viss metodundervisning för tre betyg. En sådan undervisning torde också kunna ske inom ramen för fördjupningsstudierna i gymnasieadjunktsexamen i form av en elementär metodkurs. Kursen bör kunna ge en allsidig orientering om statskunskapens olika metoder — historiska, kvantitativa, idéanalytiska, komparativa — och en viss träning i dels argumentationsanalys, dels tolkning av statistiska framställningar av politiska förhållanden. På detta sätt kan metodkursen för »tre betyg» — som naturligtvis skall ges även för de andra grundexamina — i viss mån bli en inledning till den metodundervisning som skall ingå i forskarutbildningen.

Förslag till undervisnings plan Tablå 1:12. Förslag till studiegång för forskarutbildning i ämnet statskunskap. Termin

Undervisningsmoment

1 Teori- och metodkurs Ev. specialkurs Allmänt forskningsseminarium Ev. specialseminarium Teori- och metodkurs Specialkurs(er) Allmänt forskningsseminarium Ev. specialseminarium Specialkurs(er) Allmänt forskningsseminarium Specialseminarium Allmänt forskningsseminarium Specialseminarium Uppsats (frivillig)

3 4

MELLANEXAMEN

5 6

8 Allmänt forskningsseminarium Specialseminarium Allmänt forskningsseminarium Specialseminarium Allmänt forskningsseminarium, alt. specialseminarium Allmänt forskningsseminarium, alt. specialseminarium DOKTORSEXAMEN

43 Kommentar 1. Undervisningens former och innehåll Teori- och metodkursen under det första året bör omfatta två veckotimmar. Den skall vara en direkt fortsättning på metodkursen för »tre betyg» och i likhet med denna ha diskussionsseminariets form. Kursen består av två huvuddelar; med hänsyn till dess varierande innehåll bör den få karaktären av en rad kortare seminarieserier under ledning av olika lärare. Under första terminen ges fördjupade kunskaper i statsvetenskapliga metoder, främst genom diskussioner i anslutning till vetenskaplig litteratur som belyser olika metoders användning. Härtill kommer praktiska övningar och handledning i forskningsteknik utöver vad som kan ges i grundexamen (praktisk användning av kvantitativa metoder, bibliografiska hjälpmedel, dokumentation, rapportskrivning m. m.). Under andra terminen ges en undervisning i politisk teori, som är uppbyggd kring statsvetenskapens centrala begreppsapparat. Här blir det återigen anledning att kommentera och diskutera vetenskaplig litteratur från skilda statsvetenskapliga forskningsområden för att visa hur olika forskare använder begreppen och bygger upp en teori. Av den litteratur som behandlas i teori- och metodkursen skall de studerande välja ett visst antal böcker (förslagsvis 5-10, som tenteras efter kursens slut). Specialkurserna kan ses som utlöpare från teori- och metodkursen och skulle kunna kallas speciella metodkurser. De skall kunna påbörjas redan under första terminen men skall normalt genomgås under andra och tredje terminerna. De studerande förutsattes ta minst tre kurser. Undervisningen bör ha formen av omväxlande föreläsningar (gärna av gästföreläsare och andra specialister utifrån) och diskussionsseminarier. Normalt skall en kurs med i genomsnitt en timme per vecka tas på en termin, men det skall självfallet vara tillåtet att koncentrera kurserna. Kurserna bör vara valfria och frivilliga. De skall väljas i anslutning till den studerandes planerade forskningsinriktning. Ämnesområdet för avhandlingen (uppsatsen) bör alltså kunna bestämmas i stora drag redan under det första året. Valfriheten mellan olika kurser blir så stor som institutionens lärarresurser och möjligheter att anlita lärare utifrån medger. Avsikten med specialkurserna är att ge både faktakunskaper och ytterligare fördjupade metodkunskaper genom undervisning i anslutning till speciallitteratur. Kurserna bör om möjligt täcka statskunskapens fem huvudområden (komparativ statskunskap, internationell politik, förvaltning, politiskt beteende, politisk idéhistoria). Det bör emellertid vara tillåtet att inom vart och ett av dessa huvudområden ge kursen (kurserna) en ganska stark koncentration till ett visst specialområde. På en institution som specialiserat sig på valundersökningar kan man sålunda ge kursen i politiskt beteende en särskild inriktning på valsociologi. Till specialkurserna skall också kunna räknas stödkurser, som tas inom ett annat ämne, t. ex. statistik. Den som vill undersöka det politiska systemet i en afrikansk stat med anlitande av kvantitativa metoder och lokalt primärmaterial, bör sålunda kunna skaffa sig

44 en kunskapsgrund vid ett svenskt universitet med hjälp av »byggstenar» från olika håll: en statsvetenskaplig, komparativ kurs i u-ländernas politik, en kurs i afrikansk politisk sociologi, en kurs i afrikanska språk osv. — De blivande lektorerna kan rekommenderas att välja sina specialkurser inom de områden som kommer att dominera den statsvetenskapliga delen av undervisningen i samhällskunskap på det nya gymnasiet, nämligen: internationell politik — innefattande ett moment av komparativ statskunskap — och politiskt beteende (dvs. opinionsbildning, val, partier, organisationer och beslutprocess). Det allmänna forskningsseminariet bör den studerande delta aktivt i under hela studietiden från trebetygsnivån fram till mellanexamen resp. doktorsexamen — dock med möjlighet att under sista året av doktorsstudierna i stället delta enbart i specialseminariet. Det allmänna seminariet avser främst att föra samman de studerande till diskussioner kring för hela ämnet betydelsefulla forskningsfrågor: planering av och rapportering från institutionens olika forskningsprojekt, orientering om den aktuella »forskningsfronten» i Sverige och utlandet, referat och diskussion av aktuell litteratur av allmänt intresse, föredrag av gästande in- och utländska forskare osv. Seminariet skall alltså bilda en motvikt till specialiseringen i undervisning och forskning. En annan viktig uppgift för detta seminarium är ventilering av »mellanexamensuppsatser» och doktorsavhandlingar. Med hänsyn till det allmänna seminariets centrala roll och omfattande arbetsuppgifter torde ett sammanträde (dubbeltimme) i veckan inte vara för mycket. Om seminariet har fler än 25-30 deltagare måste det givetvis delas i grupper (enligt gällande regler i organisationsplanen), vilket inte hindrar att enstaka sammanträden kan ha karaktären av föreläsningar med obegränsat deltagarantal. Specialseminariet skall kunna påbörjas redan under första läsåret. De studerande bör beredas möjlighet att på ett tidigt stadium förbereda sitt val av avhandlingsämne genom att besöka specialseminariets olika grupper och på så sätt få en orientering om den forskning som bedrivs på institutionen. Under andra läsåret bör de ansluta sig till den grupp som bäst passar deras forskningsinriktning och som de sedan tillhör under resten av studietiden. Seminariet är indelat i grupper av växlande storlek (5-10 deltagare i genomsnitt), som samlas kring ett eller flera forskningsprojekt med likartad metodik. Den metodiska inriktningen bör vara den primära indelningsgrunden. Undervisningsformen avser visserligen att i viss mån främja lagarbete, men genom att den metodiska gemenskapen blir bestämmande för gruppindelningen kan även de som inte vill ingå i forskarlag tillgodoses. Inom specialseminariets ram ges avhandlings-(uppsats)ämnen och fortlöpande forskarhandledning gruppvis, där granskas dispositionsförslag och utkast till uppsatser och avhandlingar, och där ges den ytterligare metodundervisning på specialområden som kan vara erforderlig. Varje grupp bör ledas av en lärare som själv forskar inom gruppens ämnes- eller metodområde. Även specialseminarierna bör kunna engagera tillfälliga lärare från andra institutioner och andra universitet. Önskvärt vore att specialseminarier från olika universitet med liknande inriktning kunde hålla gemensamma sammanträden vid behov.

45 Tablå 1:13. Förslag till organisationsplan. Undervisningens beskaffenhet Undervisningsmoment

Underv.form

Metodkurs S Specialkurs F Allmänt forskningsseminariun S Specialseminarium S

Gruppstöd.

per stud. o. läsår

e.g.r. obegr. e.g.r. 10

56 42 56 28

prof.

univ.lekt.

speclärare

forskarass.

X X

X

X X

X

Anm. Planen avser all undervisning under ett läsår med 28 undervisningsveckor. »Trebetygsundervisningen» är ej medräknad. Kurserna för mellan- och doktorsexamen ges endast en gång per läsår.

Det kan diskuteras om tyngdpunkten skall läggas på det allmänna forskningsseminariet eller på specialseminariet — med andra ord vilket av de två seminarierna som skall ha det högsta timantalet. Om det allmänna seminariet ges en dubbeltimme i veckan av skäl som ovan angivits, bör kanske specialseminariet begränsas till en veckotimme (ett sammanträde varannan vecka per grupp). Å andra sidan kan det anföras starka skäl för att specialseminariet blir kärnan i forskarutbildningen, den effektivaste och mest stimulerande delen av undervisningen. Går man på den senare linjen bör timfördelningen mellan de båda seminarierna kastas om. Man kan tänka sig att löpa linan ut och låta specialkurserna uppgå i och ersättas av ett utvidgat specialseminarium. Det är svårt att i dagens läge ta ställning till dessa alternativ. Vilken linje som skall väljas bör få bli beroende av försöksverksamhet och av de olika institutionernas bedömningar och tillgång på lärarkrafter. I föreliggande förslag till undervisningsplan beräknas dock en veckotimme för specialseminariet och två för det allmänna seminariet.

2. Examination m.m. Genom det här skisserade undervisningssystemet blir det möjligt att delvis förlägga examinationen i anslutning till kurserna och göra den skriftlig. Metodkurserna på »trebetygsstadiet» och under första terminen av den egentliga forskar- och lektorsutbildningen kan avslutas med skrivningar. Litteraturen som väljs i anslutning till teori- och metodkursen (5-10 böcker) och specialkurserna (cirka 15 böcker) bör däremot tenteras muntligt. Sammanlagt fordras alltså 20-25 böcker av normalstorlek (cirka 300 sidor). Studiegången är som synes upplagd så, att kursundervisning och examination är koncentrerade till de första tre terminerna. Den fjärde terminen skall kunna ägnas helt åt att skriva den eventuella mellanexamensuppsatsen. Undervisningens omfattning, räknat i genomsnittligt antal timmar per vecka, framgår av följande uppställning.

46 Termin

Forskarutbildning

1 2 3 4 5 6 7 8

4-6 (4) 5-6 (4) 4-5 3 3 3 2(1) 2(1)

Anm. Timantalet under de första tre terminerna är beroende av när specialkurserna och specialseninariet påbörjas. En timme under sista läsåret betyder att den studerande deltar i specialseminariet i stillet för allmänna seminariet.

Nils Elvarder

Kemi

Som framgår av den bifogade planen avses forskarutbildningen i kemi komma att kräva fyra år efter basexamen för den som på heltid ägnar sig åt studierna. För studerande som jämsides med studierna under terminerna fullgör assistenttjänst vid universitets- eller högskoleinstitution, har en särskild femårig studieplan uppgjorts som förutsätter ett effektivt utnyttjande av ferierna. Det bör observeras, att uppläggningen av studierna är identisk för forskare och lektorer. Som basexamen tankes en naturvetenskaplig akademisk grundexamen med basexamensämnena matematik, fysik och kemi. Betygsfördelningen i basexamen bör med gällande bestämmelser som utgångspunkt helst vara följande: ett betyg i matematik, två betyg i fysik och tre betyg i kemi eller alternativt två betyg i matematik, ett betyg i fysik och tre betyg i kemi. För en filosofie magister eller en filosofie kandidat med en väsentligt annorlunda ämneskombination än den ovan beskrivna måste en viss kompletterande utbildning i tillämpad matematik och fysik krävas, för att vederbörande skall äga erforderliga förkunskaper för forskar- eller lektorsutbildning i kemi. (Omfattningen av kursen i tillämpad matematik bör motsvara den nuvarande kursen i tillämpad matematik för kemister och biologer vid Uppsala universitet; fysikkunskaperna motsvarar den propedeutiska kursen i fysik.) De här avsedda kompletteringsstudierna bör avklaras, innan den egentliga forskarutbildningen påbörjas. Dock bör möjlighet även lämnas till kompletteringsstudier parallellt med utbildningen. Med hänsyn till de särskilda krav på förkunskaper, som ovan angetts, synes det angeläget, att varje studerandes tidigare utbildning och aktuella studieplaner i detalj genomgås före forskarutbildningens påbörjande. Vid planering av studietakt och val av kurser för forskarutbildningen bör hänsyn tas till den studerandes förkunskaper och eventuella kompletteringskurser. Under den första terminen ges tre för alla gemensamma kurser. En kurs ges i grundläggande forskningsmetodik. Den avser att ge de studerande dels en översikt över den kemiska litteraturen och dess rationella användning, dels kännedom om dokumentationsmetoder, formulering av vetenskapliga problem, försöksplanering, användning av datamaskiner, tolkning och presentation av resultat, rapportskrivning och publicering av vetenskapliga uppsatser, t. ex. genom studium av några väl valda uppsatser såsom mönster. En annan kurs behandlar kemins utveckling. Denna, som är av väsentligt mindre omfattning än den föregående, skall ge information om kemins utveckling som vetenskap fram till den nuvarande forskningsfronten och om de viktigaste kemiska upptäckterna och dessas betydelse för grundbegreppen, forskningsinriktningen och tillämpningarna. Den tredje kursen omfattar kemisk bindnings- och strukturlära och avser att ge en framställning av modern molekyllära och dess fysikaliska bakgrund för kemins alla grenar. Kursen kan omfatta föl-

48 jande moment: Bindningstyper, bindningsenergier och verkningsradier. Elektrostatiska bindningar, joners elektronstruktur, koordination och polarisation. Kovalenta bindningar, orbitaler för olika elektronpar med täthetsfördelningar, delokalisering och hybridisering. Kedjestrukturer. Ligandfältteori. Sekundära bindningskrafter. Komplexföreningar. Opariga elektroner i enskilda atomer, joner och fria radikaler och deras orbitaler. Som förkunskaper bör krävas Kap. 5 om Kemisk bindning i Gunnar Häggs bok Allmän och oorganisk kemi, Almqvist & Wiksell, 1963. Den matematiska formuleringen av lagar och samband bör genomgås. En rikhaltig exemplifiering är väsentlig för en åskådlig framställning. Molekyl- och andra strukturmodeller bör användas, men laborationer är inte behövliga. Stora krav måste ställas på utformningen av denna kurs, som dels ger en fördjupad framställning av material, som berörts i den lägre akademiska utbildningen, dels i stor utsträckning kommer att påverka de följande kursernas nivå. Under andra och tredje terminerna skall den studerande på forskarlinjen i samband med att han specialiserar sig i sina studier genomgå ett antal andra kurser, förslagsvis tre, vilka väljas med hänsyn till den studerandes inriktning. (Det är tänkbart att den studerande redan under första terminen utöver de tre gemensamma kurserna kan genomgå även en av de tre valfria kurserna.) I den bifogade planen har förslag till sex valfria kurser lämnats, som bör ges varje år på alla orter med forskarutbildning i kemi. Siffran II efter vissa kurser anger att kursen bygger på en lägre kurs inom samma ämnesområde, som givits i studierna för basexamen. Dessutom har förslag givits till tolv andra mer speciella kurser, som kan anordnas exempelvis vartannat år, om lärare med denna inriktning finns tillgängliga och behov av kursen föreligger. Beroende på graden av specialisering hos denna typ av kurser måste vissa doktorander sannolikt räkna med att ibland få följa en kurs vid annan läroanstalt (t. o. m. på annan ort) än den där de eljest bedriver sina studier. Kurs nummer 4 i oorganisk kemi (II) bör kunna inriktas på några särskilda delar av den aktuella forskningsfronten, t. ex. lösningskemi, komplexkemi, nya syntesmetoder och föreningar. Den bör också omfatta material i direkt anslutning till kurs nummer 3 och behandla aktuella problem inom bindningsteori, gitterstrukturer och reaktionsmekanismer för oorganiska substanser. Laborationernas innehåll bör anpassas till kursens innehåll. Därvid kan lärarnas forskningsinriktning och särskilda kunskaper tillvaratagas. Kurs nummer 5 i organisk kemi (II) bör behandla bindningsteori, reaktionsmekanismer och moderna syntesmetoder med elektronteoretiska tolkningar av reaktionsförlopp och substansers egenskaper. Exemplifiering av nyare syntes- och analysmetoder bör ingå i laborationerna. Även inom ramen för denna kurs bör en viss specialisering kunna ske med hänsyn till institutionens forskningsinriktning. Kurs nummer 6 i fysikalisk kemi (II) bör dels ge en teoretisk behandling av tidsförlopp och jämviktsfrågor, där grunderna av statistisk mekanik och termodynamik ingår, dels ge grundläggande kunskaper om materiens elektriska, magnetiska och optiska egenskaper, särskilt som bakgrund till spektroskopiska metoder, t. ex. IR- och UV-spektra samt kärn- och elektronspinnresonans-

49 Tablå 1:14. Plan över utbildningsgången. Termin

Läskurs

Undervisning

Forskning BASEXAMEN

1 Läskurs i anslutning till undervisningen 2-3

1. Forskningsmetodik (totalt 42 tim.) 2. Kemins utveckling (totalt 14 tim.) 3. Kemisk bindnings- och strukturlära (totalt 56 tim.) Seminarier med ventilering av uppsatser och avhandlingsutkast Seminarier med ventilering av uppsatser och avhand lingsutkast *4. Oorganisk kemi II *5. Organisk kemi II *6. Fysikalisk kemi II •7. Analytisk kemi II •8. Biokemi II *9. Fasta tillståndets fysik och kemi •10. Kvantkemi0 •11. Röntgenkristallografi för strukturanalys" •12. Mineralogi6 *13. Termokemi" •14. Naturproduktskemi (visst område, t. ex. träkemi, kolhydratkemi, terpener eller alkaloiderf *15. Polymerkemi0 •16. Teknisk kemi (organisk eller oorganisk)" •17. Strålningskemi (el. kärnkemi) a •18. Isotopteknik a *19. Enzymologi0 •20. Mikrobiologi0 •21. Fysiologi (växt-, djur- eller medicinsk fysiologi)0

Seminarier med ventilering av uppsatser och avhandlingsutkast

Val av huvudområde och (så småningom) ämnesval för avhandlingen Eventuellt visst (förberedande) forskningsarbete för avhandlingen redan under termin 2

Forskning under handledning Författande av en mindre, vetenskaplig uppsatsc

MELLANEXAMEN

5-7

8 Ev. avancerad och mer speciell forskningsmetodik (6-12 tim.) Fortsatta seminarier med ventilering av uppsatser och avhandlingsutkast

Fortsatt forskning under handledning

Avhandlingsförfattande DOKTORSEXAMEN

* anger att kurserna är valfria. Beteckningen II efter vissa ämnesrubriker anger, att en lägre kurs (I) inom samma ämnesområde givits i studierna för basexamen. a anger att kurserna är så höggradigt specialiserade att de väntas förekomma endast vid vissa universitet eller högskolor och heller inte varje läsår. b anger att ifrågavarande kurs är avsedd att ges vid institution utanför kemisektionerna. c Sådana studerande som inriktar sig direkt på doktorsexamen behöver ej författa ifrågavarande uppsats. 4 - 6 6 5 7 8 6 Forskarutr.

50 mätningar. Kurs nummer 7 i analytisk kemi kan innehålla en allmän del (provtagning, provberedning, allmän metodik) och en del inriktad på moderna apparativa metoders användning för separation (t. ex. kromatografi, gelfiltrering och fasseparation) och analys (t. ex. IR- och UV-analys, masspektroskopi, isotopmetoder och aktiveringsanalys). Orientering om mätteknik, speciella förfaranden och tillgängliga instrument bör ges. Kurs nummer 8 i biokemi (II) bör inriktas på några av grundproblemen, t. ex. de biologiska substansernas struktur och reaktioner, den molekylära genetiken och dess samband med enzymer och hormoner, kretsprocesser, energifrågor, cellens byggnad och funktioner med exemplifiering från några specialområden, t. ex. från ämneslärarens forskningsområde. Kurs nummer 9 om det jästa tillståndets fysik och kemi skall utgöra ett komplement till den i studierna för basexamen ingående utbildningen i fysikalisk kemi och fysik. Som förkunskaper bör krävas Kap. 6 om Det fasta tillståndet i Gunnar Häggs bok Allmän och oorganisk kemi, Almqvist & Wiksell, 1963. Kursen skall behandla elektronstrukturen hos fasta ämnen, elektrisk ledningsförmåga hos metaller, isolatorer och halvledare och supraledning. Grunderna av materialläran för metaller (metallografi och mekaniska egenskaper) och icke-metalliska material såsom mineral, glas och keramik bör ingå, likaså grunderna för korrosionsläran och modernt korrosionsskydd. Reaktioner i fasta faser behandlas och exemplifieras. Denna kurs är särskilt viktig för lärare i fysikalisk kemi på kemitekniska studiekursens fjärde årskurs i gymnasiet, där materiallära ingår som en del. Kursen ges lämpligen i samarbete med fysiker och eventuellt delvis vid fysisk institution. De tre gemensamma kurserna och de sex här nämnda specialkurserna torde bli de centrala i forskarutbildningen i kemi. Men man kan förutse att krav kommer att resas på andra mer specialiserade kurser, vilka bedömes erforderliga för genomförandet av forskarutbildning på dessa områden. De nedan uppräknade kurserna 10-21 får som ovan nämnts endast betraktas som exempel på tänkbara och för vissa forskningsinriktningar lämpliga sådana kurser. Redan av dessa exempel framgår emellertid att många kurser — om de skall kunna förverkligas — måste ges vid andra samarbetande ämnesinstitutioner, såsom fysiska, biologiska, medicinska, geologiska osv. (De kemiska kurserna skall också stå öppna för doktorander med annan ämnesinriktning. Så kan det exempelvis vara av värde för en geologmineralog att studera viss del av kurs 4 eller kurs 9.) Undervisningen måste således bli tvärvetenskapligt upplagd. Beroende på specialiseringsgraden kan dessa kurser i flera fall sannolikt anordnas endast när behov föreligger och då vid något enstaka lärosäte med denna särskilda inriktning och utrustning. En viss kurs kan väntas få ganska olika utformning vid skilda lärosäten beroende på lärarnas inriktning inom ämnet och aktuella forskningsproblem. Utanför sitt huvudämne har en studerande ofta behov av kunskaper inom ett visst avgränsat område, t. ex. inom fysikalisk eller analytisk kemi, utan att fördenskull ha anledning att inhämta hela kursen. I kurserna 4-21 bör därför, där så är lämpligt och möjligt, kunna ingå väl avgränsade, mindre avsnitt, t. ex. en tredjedel av kursen, som kan studeras och redovisas separat.

51 Av de valfria kurserna 4-9 och bland specialkurserna 10-21 skall den studerande i samråd med sin akademiske lärare kunna välja dem som för honom ter sig lämpligast. En blivande lektor bör dock välja minst två av kurserna 4-9. I anslutning till valet av forskningsområde och eventuellt också ämne för avhandlingen skall den studerande också välja lämpliga specialkurser i samråd med ämnesläraren. Specialkurserna bör väljas så, att de väsentligen faller inom det huvudområde, där doktoranden genom sin avhandling önskar specialisera sig, och så att de utgör ett stöd för honom i hans avhandlingsarbete. De valfria kurserna bör dock även kunna ha antingen en allmän vetenskaplig inriktning eller en mer specialiserad och yrkesinriktad prägel. Doktoranden bör i samråd med sin ämneslärare kunna välja ett så stort antal kurser som anses erforderligt. Om så befinnes lämpligt, skall han även kunna följa endast en viss del av en kurs, t. ex. en avgränsad tredjedel. Som ett minimum skall dock krävas att han totalt genomgår tre kompletta kurser utöver de tre gemensamma kurserna. Varje genomgången kurs eller del av kurs skall redovisas i form av skrivning, förhör, arbetsuppgift eller liknande. Utöver de ovan angivna kurserna (1-21) finns behov av mer specialiserad utbildning i form av korta koncentrerade kurser som kan behandla nya experimentella metoder och forskningshjälpmedel eller viktiga framsteg inom ett visst forskningsområde och även är av intresse för kemin närliggande ämnen. Dessa korta kurser kan utgöra delar av kurserna 4 - 2 1 , som ovan klargjorts. Varje sådan kurs kan kräva en eller två veckors koncentrerade studier och övningar under ledning av en specialiserad forskare eller forskningsgrupp. Sådana kurser av nu aktuellt intresse kunde anordnas i masspektroskopisk metodik, infraröd- och ultraviolettspektrometri, mätning av kärnspinn- och elektronspinnresonans, aktiveringsanalys, kromatografiska separationsmetoder, ultracentrifugering, neutrondiffraktion för strukturanalys, användning av datamaskiner av olika typer, molekylär genetik och tillämpad strålningskemi. Man kan tänka att tre genomgångna kurser av detta slag skulle motsvara en komplett valfri kurs inom gruppen 4 - 2 1 . Samtidigt som doktoranden genomgår de fastställda kurserna, dvs. under terminerna 1-3, skall han också inhämta föreskriven läskurs (till varje genomgången kurs ges en läskurs). Den totala läskursen ligger således i nära anslutning till vederbörandes val av kurser och kan följaktligen variera inom vida gränser. För blivande lektorer kan läskursen ges en »bredare» och mer standardiserad utformning inom de valda kursernas allmänna ram. Tentamina på läskursen bör ha avlagts före tredje terminens slut. För de gemensamma kurserna 1-3 bör gälla att föreläsningar och övningar i stort sett täcker lärostoffet och kompletterande litteraturstudier sker i nära anslutning till det genomgångna materialet. Det tänkta omfånget av läskurserna är 500-700 sidor text per valfri kurs 4-9 eller specialkurs 10-21. Med den omfattningen torde det bli möjligt för de studerande att genomgå de tre valda kurserna och tentera på tillhörande läskurser under loppet av en termin och den följande sommaren. Vid valet av läskurs bör

52 en viss individuell specialisering medges med hänsyn till den studerandes inriktning och avhandlingsämne. Beroende på doktorandens allmänna studiekapacitet, studiernas uppläggning m. m. kan det tänkas, att han redan under den andra studieterminen kan hinna utföra visst förberedande forskningsarbete för sin avhandling. Den tredje terminen kan då till större delen ägnas åt forskningsarbetet vid sidan av kursernas slutförande. Den fjärde terminen skall så gott som helt ägnas åt forskning under handledning av ämnesläraren. Jämsides härmed skall huvudsakligen förekomma seminarier, dels allmänna med diskussion av vetenskapliga uppsatser ur den aktuella litteraturen i samband med orientering om forskningsfronten och dels specialseminarier med diskussion av seminariedeltagarnas uppsatser och avhandlingsutkast. Forskningsseminariernas innehåll bör helst planeras terminsvis, så att det viktigaste nya materialet blir behandlat. De ges en gång per vecka. De studerande för vilka mellanexamen är avgångsexamen skall för denna examen författa en mindre, vetenskaplig uppsats. För de forskare som direkt skall gå vidare till doktorsexamen kan denna uppsats vara frivillig. Terminerna 5-7 utgör en direkt fortsättning på den fjärde terminens studier och skall följaktligen huvudsakligen ägnas åt forskning under handledning. Likaså fortsätter de forskningsseminarier som påbörjats under den fjärde terminen. Där så befinnes lämpligt bör kortare kurser i avancerad och mer speciell forskningsmetodik anordnas vid en senare tidpunkt i forskarutbildningen, t. ex. lämpligen efter den eventuella mellanexamen. Dessa kurser kan beräknas komma att omfatta 5-10 timmar per kurs. Sådan undervisning kan också ibland ges inom ramen för forskningsseminariets verksamhet. Däri kan också ingå vissa erforderliga moment av avancerad matematikutbildning. Före den åttonde terminen skall forskningsarbetet för avhandlingen väsentligen vara avslutat, så att denna termin främst kan ägnas åt själva avhandlingsförfattandet. Dock kan även under denna termin visst seminariearbete förekomma. Vid slutet av den åttonde terminen avslutas utbildningen med doktorsexamen. Såsom framgår av förslaget till organisationsplan har de olika kurserna (med undantag för kurs nr 2) fått samma antal föreläsnings-/seminarietimmar till sitt förfogande. Normalt kan en studerande beräknas genomgå två eller tre kurser per termin varvid den totala undervisningstiden (schemabelastningen) per vecka (oavsett undervisningsform) icke bör överstiga 16 timmar per doktorand (6 tim. föreläsningar/seminarier och 10 tim. laborationer). I princip bör studierna planeras så, att huvuddelen av undervisningen i form av kurser genomgås under de första tre terminerna, varvid antalet schemabundna undervisningstimmar successivt bör minskas, t. ex. genom att den studerande genomgår de tre gemensamma kurserna under första terminen, två valfria kurser under den andra och den återstående valfria kursen under den tredje terminen. Därigenom kan gradvis mer tid ägnas åt avhandlingsarbetet för mellanexamen. De här angivna kurserna 1-9 beräknas komma att ges en gång per läsår. Det

53 Tablå 1:15. Förslag till organisationsplan. Läsåret beräknas omfatta 28 undervisningsveckor. »Seminarier» betyder här undervisning i grupp (= lektion eller övning). All undervisning med undantag av forskningsseminarierna förutsattes äga rum endast en termin per läsår. Den eventuella kursen i »avancerad och mer speciell forskningsmetodik» har ej upptagits i organisationsplanen.

Undervisningsmoment

Undervisningsform

Föreläsningar Seminarier Föreläsningar 2. Kemins utveckling 3. Kemisk bindnings- och Föreläsningar strukturlära Seminarier *4. Oorganisk kemi II Föreläsningar Seminarier Laborationer Föreläsningar *5. Organisk kemi II Seminarier Laborationer *6. Analytisk kemi II Föreläsningar Seminarier Laborationer *7. Fysikalisk kemi II Föreläsningar Seminarier Laborationer Föreläsningar *8. Biokemi II Seminarier Laborationer *9. Fasta tillståndets fysik Föreläsningar och kemi a Seminarier Laborationer 1. Forskningsmetodik

Undervisningsgruppens storlek

Antal tim./ stud. o. läsår

obegr. 20 obegr. obegr. 20 obegr. 20 6 obegr. 20 6 obegr. 20 6 obegr. 20 6 obegr. 20 6 obegr. 20 6

14 28 14 28 28 14 28 70 14 28 70 14 28 70 14 28 70 14 28 70 28 14 70

Undervisn ingens be skaffenhet professor

univ.lektor

ass./ am.

X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X

* Anger att kurserna är valfria. Vissa delar av denna undervisning beräknas skola ges vid fysisk institution.

a

Vid kostnadsberäkningen av organisationsplanen bör följande beaktas: Kurs 9 bör i första hand vara upplagd för att tillfredsställa kemisternas behov av utbildning. Vissa fysiker, som inte själva specialiserat sig inom området fasta tillståndets fysik, kan dock tänkas ha intresse för denna kurs som tillvalskurs. På orter där både universitet och teknisk eller annan högskola finns, bör kurserna 4-9 vara tillgängliga för doktorander från alla dessa läroanstalter gemensamt. Det betyder, att t. ex. i Stockholm, Göteborg och Lund ungefär hälften av kurserna skulle falla på universitetets lärare och den andra hälften på den tekniska högskolans. 1 Uppsala får man räkna med att universitetets kemisektion svarar för egna kurser nummer 1-9. Eventuellt skulle någon kurs kunna ges av en specialist vid medicinsk fakultet eller annan fackhögskola. Kurserna 10, 11 och 13-18 anger en specialisering inom kemiämnets ram, vilken kan erbjudas i form av kurser endast på sådana orter, där lämpliga lärare finns. Teknisk kemi bör då meddelas vid en teknisk högskola och isotopteknik av en forskare med specialisering på området, oavsett om denne är verksam vid en högskola eller vid annat laboratorium. Naturproduktskemi finns huvudsakligen i Stockholm. Det nämnda förhållandet innebär, att kostnadsberäkning av dessa kurser tills vidare bör anstå. Kurserna 19-21 skall ges vid biologiska och medicinska institutioner och kurs nummer 12 vid en geologisk-mineralogisk. De kan för kemisternas del innebära en möjlighet till specialisering utan kostnad för nya kurser. Nämnda kurser skall nämligen i första hand vara avsedda för biologer och medicinare respektive geologer. För de mer speciella kurserna 11-21 har inga preciserade uppgifter om undervisningen för närvarande ansetts behövliga. Det förutsätts att många av dessa kurser skall ingå som moment i forskarutbildningen inom andra läroämnen. I andra fall kan man påräkna av forskningsråden anställda forskare som lärare.

54 torde av flera skäl, bl. a. ur kostnadssynpunkt, ej vara möjligt att anordna dem oftare. De undervisningsformer som skall utnyttjas är, såsom synes av organisationsplanen, föreläsningar (ibland med demonstrationer), seminarier och laborationer. Föreläsningarna bör helst ges som dubbeltimmar. För laborationsövningarna har, med hänsyn såväl till apparatutrustning som till undervisningsformens speciella karaktär, undervisningsgruppens storlek föreslagits bli 6 doktorander. Laborationsövningarna har föreslagits bli 70 tim. per kurs där laborationer ingår, t. ex. fördelade på 14 eftermiddagar å 5 tim. Viss omfördelning av laborationstiden kan genomföras och vissa laborationer kan tänkas utbytta mot demonstrationsförsök, vilket innebär stora tidsvinster. De lärarkategorier som skall tas i anspråk är företrädesvis sådana som enligt nu gällande bestämmelser är behöriga att ge s. k. professorsundervisning. Vid vissa undervisningsmoment av mer färdighetsbetonad karaktär, främst laborationsövningar, antages dock assistenter kunna anlitas. Forskarhandledningen kan icke fixeras i bestämda tal på samma sätt som den övriga undervisningen, eftersom kravet på handledning av flera skäl varierar avsevärt. Synpunkter på handledningens omfattning och beräkningen av denna har lämnats i samband med de principiella frågeställningar som diskuterats i huvudbetänkandets fjärde kapitel.

Studieplan för femårig forskarutbildning De studerande som jämsides med forskarutbildningen fullgör assistenttjänst vid universitet och högskola (1 000 timmar per år), bör kunna genomgå den kursbundna utbildningen under sammanlagt två läsår. Det förefaller lämpligt att kurs 1 och 2 genomgås under den första studieterminen, kurs 3 under den andra terminen och de tre valfria kurserna under den tredje och fjärde terminen. Förberedelserna för forskningsarbetet kan då påbörjas under den andra terminen och slutföras under det tredje läsåret fram till mellanexamen. Forskningsarbetet för doktorsavhandlingen bör kunna fullgöras under det fjärde och femte studieåret med samtidigt deltagande i forskningsseminarier (totalt i tre år) parallellt med övriga studerande och avslutas med doktorsexamen vid femte läsårets slut. Bengt Rånby

Botanik

Inledning Föreliggande förslag har utarbetats av en arbetsgrupp vid Uppsala universitets botaniska och växtbiologiska institutioner, bestående av för fysiologin prof. N. Fries, ekologin prof. H. Sjörs och för systematiken docent O. Hedberg samt fil. mag. O. Olsson. Arbetsgruppen har inhämtat synpunkter från kolleger i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm men är ensam ansvarig för förslagets utformning, som närmast är betingad av Uppsala-förhållanden. Författarna vill i detta sammanhang understryka, att en viss differentiering mellan olika lärosäten är önskvärd och delvis även torde vara nödvändig med hänsyn till de skiftande lokala förutsättningarna. Vidare vill arbetsgruppen starkt framhålla det mycket önskvärda i att utbildningen sker i samarbete mellan landets olika lärosäten och forskningsinstitutioner, varvid vissa kurser eller kursavsnitt koncentreras till lämplig institution. En student skall sålunda fritt kunna kombinera kurser från olika universitet. Redan den starkt begränsade tillgången på kvalificerade forskarutbildare gör detta naturligt. Vidare är det för de blivande forskarnas egen utbildning av mycket betydande värde att de får personlig kontakt med våra olika forskningsinstitutioner.

Förutsättningar Grunden för den forskarutbildning i botanik, som här skisseras, avses komma att bestå av en basexamen motsvarande nuvarande fil. kand. med 3 betyg i botanik. Det förutsätts en botanisk tvåbetygskurs likvärdig med den nuvarande men med proportionsvis betydligt större utrymme åt den ekologiska ämnesdelen, som för närvarande omfattar blott 1/10 av timantalet per elev räknat. Påbyggnaden till tre betyg åstadkommes genom ytterligare en termins studier, varvid alla ämnesdelarna är representerade, ehuru med speciell inriktning på någon av dem (genom större läskurs och ett självständigt trebetygsarbete). I studierna för tre betyg bör möjlighet finnas även till specialisering på vissa slag av tillämpad botanik, t. ex. skogsbotanik och växtpatologi, så som i viss utsträckning redan nu är fallet. Av övriga ämnen, som kan tänkas ingå i basexamen, är inget absolut obligatoriskt för den fortsatta forskarutbildningen, även om kemi måste anses vara så gott som oundgängligt om denna utbildning sker i fysiologisk botanik. Är utbildningen inriktad på systematisk botanik är genetik, kemi och naturgeografi viktiga sidoämnen; är den inriktad på ekologisk botanik tillkommer dessutom kvartärgeo-

56 logi, limnologi och eventuellt meteorologi eller (ekologisk) zoologi. För den fysiologiska botaniken torde fysik (ev. biofysik) komma att få allt större betydelse som stödämne. Studiegången Arbetsmaterialets natur gör att insamlandet av för den teoretiska behandlingen nödvändiga fakta (experimentella data, fältiakttagelser etc.) i regel är mera tidskrävande inom både botanik och zoologi än i exempelvis kemi och fysik. Om en normalstudietid av fyra år skall kunna upprätthållas, är det därför nödvändigt, att valet av ämne för avhandlingen göres redan under den första terminen av utbildningstiden, och att då också själva avhandlingsarbetet sättes igång. Det torde för övrigt i många, kanske i de flesta fall, bli frågan om en direkt fortsättning av den självständiga, mindre undersökning som utfördes för tre betyg i basexamen. Den obligatoriska kursundervisningen är i huvudsak koncentrerad till första och andra terminen. Anledningen härtill är den, att ämnet kan beräknas bli studerat av lärare och andra, som åtnjuter tjänstledighet för studier endast under begränsad tid och ofta bor på annan ort. Det är då ett starkt önskemål, att kurser på dagtid koncentreras till två terminer, medan seminarier på kvällstid i viss utsträckning kan nås även under tjänstgöringsperioder. a) Första terminen Under den första terminen är undervisningen delvis gemensam för de olika botanikgrenarna (kurserna 1 och 2); dessa kurser bör då givetvis stå under gemensam ledning vid varje universitet. (1) Kurs i forskningsmetodik, omfattande bl. a. formulering av vetenskapliga problem, planläggning av experiment och provtagningar, felkällor, biologisk statistik, databehandling, anvisningar för sammanskrivning och publicering av vetenskapliga uppsatser samt dokumentation. (2) Kurs i botanikens utveckling. För samtliga ämnesdelar påbörjas under den första terminen inläsning av litteraturkursen och deltagande i forskningsseminarierna. Nu sker också val av forskningsuppgift samt förberedelser för forskningsarbetet, det senare med hjälp av en mera erfaren forskare som handledare eller genom att studenten ingår i en forskargrupp. Förutom de ovan nämnda kurserna genomgår den studerande obligatoriskt en av följande kurser: SYSTEMATISK BOTANIK:

(3) Allmän och speciell växttaxonomi med morfologi. FYSIOLOGISK BOTANIK:

(4) Växtfysiologi med allmän cellfysiologi.

57 EKOLOGISK BOTANIK:

(5 a) Vegetationsanalys och provtagningsteknik. Med hänsyn till att denna kurs även omfattar en senare, praktisk del (fältkurs) är det ur den ekologiska botanikens synpunkt önskvärt att termin 1 är en vårtermin, men om detta inte är fallet, måste den praktiska delen av kurs (5), dvs. (5 b), stå över till följande sommars början. b) Andra terminen jämte första sommaren Undervisningen är nu och i fortsättningen helt uppdelad på de olika botanikgrenarna. Det är dock givetvis möjligt att fritt kombinera kurser ur dessas kursplaner, i den mån så kan befinnas önskvärt och det ur schemateknisk synpunkt är möjligt. I kombinationen kan också kurser från andra ämnen och institutioner ingå. Det behöver väl knappast framhållas, att den nedan angivna listan på kurser endast är avsedd som ett exempel — många fler kurser kan tänkas — och utbyten och tillägg kommer sannolikt att bli nödvändiga på grund av vetenskapens utveckling. Utom den obligatoriska kursen inom den ämnesgren där specialisering sker bör varje student genomgå minst två valfria kurser, vilka dock ej behöver tas från samma ämnesdel. En del av nedan uppräknade kurser torde även kunna användas för specialiserad trebetygsundervisning. Givetvis kommer inte alla nedan nämnda kurser att kunna ges varje år — åtskilliga kan nog på sin höjd ges vartannat. Flera av kurserna torde vidare endast komma att ges vid något enda av våra universitet, t. ex. nr (9), (10), (13), (14), (17), (23), (26), (27), (28), (38) och (39), men detta bör naturligtvis icke hindra enskilda studenter att kombinera kurser från olika universitet. SYSTEMATISK BOTANIK (se även Appendix, s.

65): För denna ämnesdel bör, åtminstone för Uppsalas vidkommande, förutom kurs (6) även en av kryptogamkurserna vara obligatorisk, endera av (14), (15), (16), (17), (18) eller (30 a). (6) Växttaxonomiska arbetsmetoder (inkl. nomenklatur och terminologi). Obligatorisk kurs. (7) Experimentell taxonomi och cytotaxonomi. (8) Cytologi och embryologi. (9) Kemotaxonomi. Hålles i samarbete med blivande farm. fakulteten i Uppsala. (10) Palynologi. Hålles vid Palynologiska Laboratoriet (f. n. i Solna). (11) Pollinationsbiologi. Kan även ingå i fysiologisk-botanisk, ekologisk-botanisk och zoologisk kombination. (12) Kulturväxterna och deras ursprung. Ordnas lämpligen i samarbete med Lantbrukshögskolan (Alnarp och Ultuna); sommarkurs. (13) Paleobotanik med paleobotaniska arbetsmetoder. Ordnas lämpligen vid Riksmuseets Paleobotaniska Avdelning. (14) Marin algologi. Sommarkurs.

58 Tablå 1:16. Plan över utbildningsgången inom systematisk botanik. (Se noter efter tablå 1:18) Termin

Läskurs

1 Läskurs i anslutning till l:a sommaren undervisningen

Undervisning

Forskning

BASEXAMEN Obligatoriska kurser: , ,-. , . ... ] Gemensamma Val av arbetsuppgift 1. Forskningsmetodik 1 ... , och förberedelser för 2. Botanikens utveckling J[ grenarna forskningsarbetet 3. Allmän och speciell växttaxonomi med morfologi Deltagande i seminarier

1 :a eller 2:a sommaren

19. Obligatorisk utlandsexkursion med in- Insamling av material samling av material (ca 15 dagar) för eget forskningsarbete Frivilliga kurser: 11. Pollinationsbiologi^ 12. Kulturväxterna och deras ursprung^ 1 Kan eventuellt er14. Marin algolog/ 1 sättas av kurs 30a, 15. Sötvattensalgologi^ | Hydrobotanisk

2:a sommaren

(36) Fjällbotanik (frivillig)

J fältkurs Obligatorisk kurs: 6. Växttaxonomiska arbetsmetoder 2-3

Tentamen

4 Forskning under handledning

Frivilliga kurser: 7. Experimentell taxonomi och cytotaxonomi 8. Cytologi och embryologi 9. Kemotaxonomi 10. Palynologi 13. Paleobotanik 16. Mykologi 17. Lichenologi 18. Bryologi Ev. andra kurser inom eller utom ramen för botanikämnet Bestämning (under handledning) av en del av det under utlandsexkursionen insamlade växtmaterialet Aktivt deltagande i seminarier

För dem som ämnar 1 )li lektorer: 35. Obligatorisk kur 5 i botanisk undervisningsmetodik. F. ö. ev. någon av ovanstående kurser, som 1 :an komma att ges endast vartannat år, san it seminarier med ventilering av forsknings!•esultat

Forskning under handledning. För dem som ämnar avlägga mellanexamen, ev. även andra, författande av en mindre, vetenskaplig uppsats

MELLANEXAMEN 5-7

8 Ev. specialkurser. Seminarier med vent lering av forskningsresultat

Fortsatt forskning under handledning

F örfattande och publicering av doktorsavhandling DOKTORSEXAMEN

59 (15) Sötvattensalgologi. Anordnas lämpligen vid laboratoriet Erken eller Aneboda; sommarkurs. (Kurserna (14) och (15) kan helt eller delvis sammanfalla med den ekologiska botanikens kurs (30 a), hydrobotanisk fältkurs.) (16) Mykologi. Måste förläggas till hösten. Kan även ingå i fysiologisk-botanisk kombination. (17) Lichenologi. (18) Bry ologi. Se även kurserna (27) växtpatologi och (28) skogsbotanik under Fysiologisk botanik, samt kurserna (30 a) hydrobotanisk fältkurs, (31) allmän och floristisk växtgeografi, (30 b) hydrobotanik och (36) fjällbotanik under Ekologisk botanik. Under den närmast föregående eller efterföljande sommaren ( = första sommaren) anordnas en obligatorisk utlandsexkursion (19) om ca 15 dagar till ett område vars flora väsentligt avviker från Skandinaviens, t. ex. Mediterranområdet. Efter hemkomsten följer under de två närmaste terminerna (jämsides med forskning, seminarier, uppsatsförfattande och eventuellt genomgång av ytterligare någon valfri kurs) bearbetning av hemfört växtmaterial, varvid varje deltagare får ta hand om och (under sakkunnig ledning) bestämma vissa grupper av växter. Till första eller andra sommaren förlägges kurserna (11) Pollinationsbiologi, (12) Kulturväxterna och deras ursprung, (14) Marin algologi och (15) Sötvattensalgologi; de två sistnämnda kan, som ovan påpekats, helt eller delvis sammanfalla med den ekologiska botanikens kurs (30 a).

FYSIOLOGISK BOTANIK:

(20) Växtfysiologiska och cellfysiologiska arbetsmetoder. Obligatorisk kurs, som bör vara den första under den andra terminen. (21) Cyto- och histokemi. Valfri kurs liksom de följande t. o. m. nr (28). (22) Cytologisk teknik. Elektronmikroskopi, kromosomfärgning, snittningsteknik etc. (23) Vävnadskulturteknik. (24) Strålningsbiologi. Kan även ingå i en zoofysiologisk kombination. (25) Experimentell ekologi. Kan även ingå i en ekologisk-botanisk kombination. (26) Lantbruksbotanik. Hålles vid Lantbrukshögskolan. Kan liksom de två följande även ingå i systematisk-botanisk och ekologisk-botanisk kombination. (27) Växtpatologi. Hålles vid Lantbrukshögskolan. (28) Skogsbotanik. Hålles vid Skogshögskolan. Kurs (20) inleder den andra terminens undervisning, och några av de valfria kurserna är avsedda att utgöra fortsättningar på denna men med mera speciell inriktning. Kurserna i lantbruksbotanik, växtpatologi och skogsbotanik kan lika väl eller hellre genomgås under den tredje terminen. Även andra, här ej nämnda kurser kan komma ifråga, dels sådana som mera

60 Tablå 1:17. Plan över utbildningsgången inom fysiologisk botanik. (Se noter efter tablå 1:18) Termin

Läskurs

Undervisning

Forskning BASEXAMEN

1 Läskurs i anslutning till undervisningen

Obligatorisk kurs: 20. Växtfysiologiska arbetsmetoder Frivilliga kurser (av vilka minst två bör genomgås): 21. Cyto- och histokemi 22. Cytologisk teknik 23. Vävnadskulturteknik 24. Strålningsbiologi0 25. Experimentell ekologi3 26. Lantbruksbotanik c 27. Växtpatologic 28. Skogsbotanikc

2-3

Tentamen 4

Obligatoriska kurser: , — . . . .-, 1 Gemensamma 1. Forskningsmetodik 1 ... ,, , . , , •• , ... M o r alla 3 bota2. DBotanikens utveckling ., .. J nikamnena 4. Växtfysiologi med allm. cellfysiologi Deltagande i seminarier

Val av arbetsuppgift och förberedelse för forskningsarbetet

Forskning under handledning

Ev. andra kurser inomd eller utom 6 ramen för botanikämnet Aktivt deltagande i seminarier

För dem som ämnar bli lektorer: 35. Obligatorisk kurs i botanisk undervisningsmetodik. F. ö. seminarier med ventilering av forskningsresultat

Forskning under handledning. För dem som ämnar avlägga mellanexamen, ev. även andra, författande av en mindre, vetenskaplig uppsats

MELLAN] EXAMEN 5-7

8 Ev. specialkurser. Seminarier med ventilering av forskningsresultat

Fortsatt forskning under handledning

Författande och publicering av doktorsavhandling DOKTORSEXAMEN

sporadiskt kan ordnas inom ramen för den botaniska forskarutbildningen (t. ex. symbios inom växtriket), dels sådana som förekommer på studieplanen för andra biologiska ämnen (t. ex. molekylär biologi eller någon mikrobiologisk specialkurs), dels slutligen sådana som torde komma att ordnas inom icke-biologiska naturvetenskaper. Av dessa sistnämnda kurser kommer utan tvivel en eller flera — beroende på den studerandes växtfysiologiska forskningsinriktning — att i praktiken bli absolut nödvändig, t. ex. isotopteknik, biokemisk separationsteknik och naturproduktkemi.

61 EKOLOGISK BOTANIK:

Den studerande väljer i regel antingen hydroekologisk (H) eller terrestriskt ekologisk (T) linje för de fortsatta studierna, som dock inte nödvändigtvis behöver begränsas på detta sätt. Under första sommaren ges: (5 b) slutet på kurs (5 a), se ovan. (29) Ekologisk-växtgeografisk fältkurs (för T-linjen) i ett sydsvenskt landskap. Kan tidsmässigt skiftas mot kurs (36), vilket är lämpligt för den som fältarbetar i Nordsverige. (30 a) Hydrobotanisk fält kurs, tillsammans med systematisk botanik (marin och limnisk botanik för H-linjen), fördelad på västkusten, östkusten och ett sötvatten. Torde blott kunna ges vartannat år. Under andra terminen ges kurser i: (31) Allmän och floristisk växtgeografi (komplettering till basexamenskurs). Kan även ingå i en systematisk-botanisk kombination. (32) Vegetationslära (d:o, bl. a. teori och valda nordiska vegetationstyper). (33) Mikroklimatologi (för T-linjen, vartannat år, alltså ev. fjärde terminen i stället för andra). (34) Marklära (i vidsträckt mening, inkl. näringsämnenas kretslopp, vattenförhållanden, jordanalys etc. för T-linjen). (30 b) Hydrobotanik, tillsammans med systematisk botanik (marin och limnisk, inkl. vattenanalys etc, för H-linjen, vartannat år, alltså ev. fjärde terminen i stället för andra). För a l l a t r e ä m n e s d e l a r n a gäller att inläsningen av litteraturkursen fortsattes under den andra terminen varjämte deltagandet i forskningsseminarierna nu förutsattes bli mera aktivt. Forskningsarbetet fullföljes i den mån det stora antalet kurser lämnar tid härför. c) Tredje terminen Denna termin bör främst ägnas åt forskningsarbetet. Resultatens preliminära behandling kan påbörjas. För systematisk botanik sker under denna och följande termin dessutom bearbetning av under utlandsexkursionen (19) insamlat material. Någon kurs kan genomgås, i vilken deltagande på grund av schematekniska eller andra skäl tidigare ej varit möjligt. För övrigt avslutas läskursen med tentamen och deltagandet i forskningsseminarierna fortsätter. d) Andra sommaren och fjärde terminen För dem som ämnar bli lektorer ges en (35) kurs i botanisk undervisningsmetodik. Denna hålles till en del under sommaren, varvid fältbiologiska metodikfrågor be-

62 Tablå 1:18. Plan över utbildningsgången inom ekologisk botanik. Sommaren infaller en termin senare, om studierna påbörjas en hösttermin. Termin

Läskurs

Forskning

Undervisning BASEXAMEN Obligatoriska kurser: , _ , . ... ] Gemensamma 1. Forskningsmetodik för a„a 3 boU_ 2. Botanikens utveckling .... 5 a. Vegetationsanalys o. provtagn.-teknik Deltagande i seminarier

l:a sommaren

Läskurs i anslutning till undervisningen

5 b. Vegetationsanalys etc. T29. Ekol.-växtgeogr. fältkurs" H30a. Hydrobotan. fältkurs0, f 31. Allm. o. florist, växtgeogr. 32. Vegetationslära T33. Mikroklimatologi"- b- f T34. Markläraa- " H30b. Hydrobotanik"' f

2 Val av arbetsuppgift och förberedelse för forskningsarbetet

Forskning under handledning

Ev. andra kurser inom eller utom ramen för botanikämnet. Aktivt deltagande i seminarier Aktivt deltagande i seminarier

3 2:a sommaren

Tentamen

36. Fjällbotanik0 30a. Hydrobotan. fältkurs^

För dem som ämnar bli lektorer: 35. Kurs i botanisk undervisningsmetodik 4

Frivilliga kurser: T33. Mikroklimatologia- "• f H30b. Hydrobotanik a 37. Naturvård" T 38. Betesbotanik0' c H39. Hydroteknikc

Forskning under handledning. För dem som ämnar avlägga mellanexamen, ev. även andra, författande av en mindre, vetenskaplig uppsats

Seminarier med ventilering av forskningsresultat MELLAN EXAMEN 5-7

8 Ev. specialkurser. Seminarier med ventilering av forskningsresultat

Fortsatt forskning under handledning

Författande och publicering av doktorsavhandling DOKTORSEXAMEN

a

anger att kursen kan vara gemensam även för annan del av botanikämnet. anger att kursen kan ingå även i en icke-botanisk kombination. anger att kursen hålles vid fackhögskola eller speciallaboratorium. d T. ex. nr (14), (15), (16), (17), (18), (30), (33) och (34). e T. ex. analytisk kemi, biokemi, molekylär biologi, någon mikrobiologisk eller genetisk specialkurs, isotopteknik, separationsteknik eller naturproduktkemi. f Kurs vartannat år. ° Kurserna (29) och (36) kan skiftas tidsmässigt av den studerande. H = hydroekologisk linje. T = terrestriskt ekologisk linje. b

c

63 handlas, och till en del under den fjärde terminen, varvid bl. a. de modernaste hjälpmedlen för demonstrationsexperiment o. d. genomgås. Under sommaren ges också på den e k o l o g i s k-b o t a n i s k a ämnesdelen en (36) Kurs i fjällbotanik (tillsammans med systematisk botanik). Den som gått denna kurs under första sommaren går nu i stället kurs (29). Vartannatårskursen (30) på H-linjen kan för en del studenter komma denna sommar. Ytterligare några frivilliga kurser kan komma ifråga under denna termin, närmast för den ekologisk-botaniska ämnesdelen, såsom (37) Naturvård (även dess administrativa sida); (38) Betesbotanik (vid Lantbrukshögskolan, enstaka år) för T-linjen; (39) Hydroteknik (inkl. vattenföroreningsfrågor m. m.) för H-linjen. För den systematisk-botaniska ämnesdelen kan under andra sommaren utom ovan nämnda kurs i fjällbotanik (36) ifrågakomma följande kurser, vilka eventuellt ges endast vartannat år: (11) Pollinationsbiologi. (12) Kulturväxterna och deras ursprung. (14) Marin algologi. (15) Sötvattensalgologi. (Kurserna (14) och (15) kan, som ovan sagts, helt eller delvis sammanfalla med den ekologiska botanikens kurs (30 a).) För alla ämnesdelarna gäller att de som ämnar avlägga mellanexamen avslutar under fjärde terminen sitt forskningsarbete genom att framlägga resultaten i form av en kortare uppsats, som bör ventileras på ett seminarium och sedan eventuellt publiceras, i sin helhet eller som ett sammandrag. e) Femte till och med åttonde terminen Dessa två år ägnas övervägande åt forskningsarbete. En oundgänglig förutsättning för att ett avhandlingsarbete skall kunna normalt slutföras inom denna tid är att den studerande får åtnjuta handledning (i vidsträcktaste mening) i betydligt större utsträckning än som hittills varit fallet beträffande licentiander och doktorander. Två timmar per student och vecka torde få betraktas som ett minimum. Den studerande deltager vidare i forskningsseminarierna med föredrag över avslutade avsnitt av sin undersökning. Eventuellt kan dylika avslutade delar av arbetet successivt publiceras i facktidskrifter för att slutligen inräknas i doktorsavhandlingen. Den nödvändiga övningen i publiceringsteknik utöver vad som tidigare meddelats såsom kursundervisning (1) kan lämpligen ges i form av direkt handledning. Vad beträffar de frivilliga kurserna i alla tre botanikämnena måste exakta data om dessa i organisationsplanen på detta stadium bli skäligen illusoriska. Följande uppgifter kan dock tjäna till ledning vid en bedömning av undervisningens omfattning. I genomsnitt bör man räkna med en arbetsvecka av 30 undervisningstimmar per student. För denna undervisning krävs ca 30 prof.-tim./vecka och ungefär lika

64 Tablå 1:19. Förslag till organisationsplan i botanik.

Undervisningsmoment

Undervisningsform

Undervisningsgruppens storlek

Antal tim./ stud. o. läsår

F S F F Lab

obegr. e.g.r. obegr. obegr. 6

20 20 15 10 30

X

F S G F S G S

obegr. e.g.r. 6 obegr. e.g.r. 6 e.g.r.

15 10 20 15 10 40 56

X

Prof.

Univ.lekt.

Ass./ Aman.

GEMENSAMT FÖR A L L A Ä M N E S D E L A R N A

1. Forskningsmetodik 2. Botanikens utveckl. 35. Botanisk undervisn.-metodik

X X X X

— — — — —

X

— X X X

SYSTEMATISK B O T A N I K

3. Växttaxonomi m. morfologi 6. Växttaxonomiska arbetsmetoder Forskningsseminarier

X X X X X X

— — — — — — —

X

— X X

— X

—

Dessutom följande valfria kurser: (7) Experimentell taxonomi och cytotaxonomi, (8) Cytologi och embryologi, (9) Kemotaxonomi, (10) Palynologi, (11) Pollinationsbiologi, (12) Kulturväxterna och deras ursprung, (13) Paleobotanik med paleobotaniska arbetsmetoder, (14) Marin algologi, (15) Sötvattensalgologi, (16) Mykologi, (17) Lichenologi och (18) Bryologi. FYSIOLOGISK BOTANIK

F S Lab F S Lab S

4. Växtfysiologi m. allm. cellfysiologi 20. Växtfysiol. arbetsmetoder Forskningsseminarier

obegr. e.g.r. 6 obegr. e.g.r. 6 e.g.r.

20 20 40 20 20 120 56

Dessutom följande valfria kurser: (21) Cyto- o. histokemi, (22) Cytologisk teknik, (23) Vävnadskulturteknik, (24) Strålningsbiologi, (25) Exp. ekologi, (26) Lantbruksbotanik, (27) Växtpatologi och (28) Skogsbotanik. EKOLOGISK B O T A N I K

F G F G F Exkurs. F Exkurs. F S Lab F F S F Lab F S Lab F Exkurs. S

5 a. Veget.-analys o. provtagn.-teknik 5 b. Veget.-analys T 29.

Ekolog. växtgeogr.

H30a. Hydrobot. fältkurs0 H30b. Hydrobotanik" 31. Allm. o. flor. växtgeogr. 32. Veget.lära T33.

Mikroklimatologi0

T 34.

Marklära

36.

Fjällbotanik

Forskningsseminarier

obegr. 6 obegr. 6 obegr. 18 obegr. 18 obegr. e.g.r. 6 obegr. obegr. e.g.r. obegr. 6 obegr. e.g.r. 6 obegr. 18 e.g.r.

10 30 10 20 20 10 dag. a 33 15 dag. a 15 20 20 23 17 20 10 10 15 20 20 20 10 dag. a 56

Dessutom följande valfria kurser: (37) Naturvård, (38) Betesbotanik och (39) Hydroteknik. a

1 exkursionsdag = 8 tim.

b

kurs vartannat år.

65 många ass.-tim./vecka (evalverade till u.-tim.). Vid utpräglade laborationskurser kan antalet erforderliga ass.-timmar/vecka beräknas bli högre, vid andra kursformer lägre än det angivna. Varje student kan förmodas att under sin doktorandtid komma att deltaga i åtminstone två frivilliga kurser, vardera omfattande ca 3 veckor. Vid laborationer beräknas undervisningsgruppen omfatta 6 studerande, i övrigt enligt gällande regler. Nils Fries Appendix beträffande forskarutbildningen i systematisk botanik Arbetsgruppen vill erinra om några speciella svårigheter, som är förbundna med forskarutbildningen i systematisk botanik. Till dessa måste sålunda räknas de relativt sett mycket omfattande kraven på språkkunskaper, som sannolikt är större än inom någon annan naturvetenskap. Sålunda är för de allra flesta forskare, som arbetar med botanisk-systematiska uppgifter, icke obetydliga kunskaper i latin fullkomligt nödvändiga. Detta sammanhänger med att, enligt de internationella nomenklaturreglerna, alla nya botaniska diagnoser måste publiceras på latin, men ännu mera betydelsefullt är att en stor del av den grundläggande och fortfarande fullkomligt oumbärliga litteraturen är skriven på detta språk. Detta betyder att de flesta systematiker — som i allmänhet är realstudenter — på egen hand har måst inhämta de nödvändiga kunskaperna i botaniskt latin, vilket ingalunda är oöverkomligt men ofrånkomligen tidsödande. Vidare är franskan ett för systematiken, i synnerhet mykologien, utomordentligt viktigt språk. Detta är redan för många en kännbar belastning, och torde i framtiden komma att bli det i än högre grad. Det är ofrånkomligt att dessa omständigheter måste verka försenande på studierna, vilket gör att det blir förenat med stora svårigheter att hålla de angivna tidsramarna. Slutligen vill vi understryka, att själva forskningsuppgifternas natur gör det praktiskt taget ogörligt att fixera en bestämd tidpunkt, när ett doktorsarbete skall vara färdigt. Alltför många osäkra moment är med i spelet. En i allmänhet nödvändig oclh ofta tidsödande del av arbetet är populationsstudier i naturen med insamling av levande material. Redan detta innebär en stor osäkerhetsfaktor. Det som med tur och under för den ifrågavarande arten gynnsamma klimatförhållanden kan ta en sommar kan under motsatta betingelser kanske kräva tre somrar. Experimentellt arbete i trädgårdar och växthus med korsningsförsök etc. är ovillkorligen beroende av materialets egen utvecklingscykel och den tid, som växterna fordrar för sim utveckling. Till följd av den i allmänhet stora biologiska variationen är dessutom ofta ett relativt stort material nödvändigt för att medge en någorlunda givande amalys.

5 - 665786 Forskarutr.

Zoologi

1. Zoologiämnets

omfattning

På magisterstadiet utgör zoologin ett odelat ämne, medan den på licentiand- och doktorandstadiet nu är uppdelad på tre examensämnen: zoologi, zoofysiologi och entomologi. Det kan diskuteras, dels huruvida en sådan klyvning av zoologiämnet på högstadiet över huvud taget är önskvärd och lämplig, dels om den nu gällande, huvudsakligen historiskt betingade, uppdelningen i så fall är den bästa. Detta är icke platsen att närmare diskutera detta spörsmål. Det är emellertid nödvändigt att påpeka existensen av denna frågeställning, ty den är intimt förknippad med frågan om den högre zoologiutbildningens utformning. Redan nu arbetar ett stort antal yngre forskare med examensuppgifter inom gränsområdena mellan de tre ämnena, och den högre undervisning som meddelas är i icke ringa grad integrerad, i varje fall vid vissa universitet. Man har all orsak att tro, att utbytet över de nu bestående ämnesgränserna kommer att kraftigt öka framdeles. Även en specialiserad grundexamen måste kunna utgöra bas för en fortsatt specialiserad forskarutbildning obunden av traditionella ämnesgränser. För framtiden är det uppenbart, att den studerande skall ha frihet att inom hela den zoologiska ämnesgruppens ram välja den utbildningsgång och de speciella kurser, som passar bäst för vederbörandes intresseinriktning och vetenskapliga uppgifter. Även om enstaka av de i tablå 1: 21 uppräknade alternativa kurserna måste anses såsom obligatoriska för studerande med en viss inriktning, bör valfriheten ifråga om icke obligatoriska kurser spänna över hela fältet.

2. Underbyggnad Den högre utbildningen i zoologi skall i framtiden bygga på en filosofie kandidatexamen eller filosofie magisterexamen med 3 betyg i zoologi. Härutöver kan man tänka sig olika former av specialiserad akademisk grundutbildning för en i sin tur mer eller mindre specialiserad forskarutbildning med tyngdpunkten inom den zoologiska ämnesgruppen. För att den kursbundna delen av den egentliga forskarutbildningen skall bli effektiv, fordras att de studerande har en någorlunda homogen formell underbyggnad, innefattande åtminstone ett visst mått av vetenskapligt-

tekniskt kunnande. Kanske än viktigare är att berörda ämnesrepresentanter och handledare redan vid de högre studiernas början skall kunna bilda sig en viss uppfattning om den studerandes fallenhet för vetenskapligt arbete. Inom den zoologiska ämnesgruppen torde därför den första terminen av forskarutbildningen få en viss propedeutisk karaktär, som kommer att erinra om den nuvarande 3-betygsutbildningen. 3. Forskarutbildningens

utformning

I det följande förutsattes en forskarutbildning omfattande 4 år, varav två år före och två år efter mellanexamen. Det förutsattes vidare att den mer formella kursbundna utbildningen skall ligga på de två åren före mellanexamen med starkast koncentration på det första året. Denna tidsmässiga fördelning av undervisningen får emellertid ej göras alltför rigorös. Med hänsyn till vad här nedan säges om omöjligheten av att varje år anordna alla olika specialkurser bör det vara tillåtet att medge en icke obetydlig elastictiet i fråga om den formella undervisningens fördelning på olika studieår. Volymen av kursbunden undervisning för den enskilde studeranden såsom den skisserats här nedan bör också ses såsom ett normalprogram. Den första terminens och åtminstone huvuddelen av den andra terminens kursundervisningsvolym bör anses obligatorisk, men därefter bör avgörandet ligga hos huvudhandledaren. Enligt hans bedömande bör en vetenskapligt och tekniskt starkt specialiserad studerande kunna få utbyta formella kurser mot ökad specialhandledning inom det område han särskilt behöver, medan å andra sidan en studerande med sin verksamhet i gränsområdet mellan olika discipliner eventuellt med fördel kan rekommenderas att bevista ytterligare någon orienterande vetenskaplig kurs utöver det skisserade normalprogrammet. Det eftersträvade målet måste vara effektivitet med flexibilitet som ett självklart korollarium. Tyngdpunkten i forskarutbildningen skall obetingat ligga på den självständiga forskningsuppgiften och därmed förknippad handledning. I princip uppbygges studiegången på sätt som framgår av tablå 1: 20. Antalet obligatoriska kurser har här icke specificerats, blott den normala tidsramen för kursmässig undervisning. Detta beror därpå att de enskilda kurserna icke kan förutsättas vara av samma längd. Som normal längd har här räknats med 4 veckor, en variation om 2 till 6 veckor torde få vara att förutse. Utöver de obligatoriska kurserna bör det stå den studerande fritt att, i den mån arbetet med forskningsuppgiften det medger, genomgå ytterligare kurs(er) av speciellt intresse för den egna verksamheten. Under hänsynstagande till vad här anförts och till de överväganden som inledningsvis gjorts har i tablå 1: 21 en sammanställning över olika alternativa kurser presenterats, som preliminärt ansetts lämpliga att ingå i forskarutbildningen inom den zoologiska ämnesgruppen vid Lunds universitet. Det bör observera att det torde vara både obehövligt och praktiskt uteslutet att varje år anordna alla dessa kurser. Endast vissa mera grundläggande sådana måste upprepas årligen, de mera

68 Tablå 1:20. Förslag till studiegång för forskarutbildning i ämnet zoologi. Första året Första terminen Propedeutisk forskarutbildning a. Orientering om zoologisk vetenskaplig problematik b. Vetenskaplig-teknisk utbildning med särskild hänsyn till framtida forskningsområde c. Lösande av mindre, vetenskaplig uppgift (i regel inom ramen för en forskargrupp) Seminarier Allmänna (gruppstorlek max. 30) Andra terminen Kurser, tillhopa 8 veckor Seminarier Allmänna Speciella (gruppstorlek 6-12)

tim./stud.

50 100

10 200 10 30 400

Andra året Kurser, tillhopa 4 veckor Seminarier Allmänna Speciella

100 10 40 150 MELLANEXAMEN

Tredje året Seminarier Speciella

60 Fjärde året Seminarier Speciella

20 Summa

630 DOKTORSEXAMEN

specialiserade upprepas så ofta behov föreligger och tillgången på specialsakkunniga lärare det medger. Kursverksamheten måste vara föremål för ständig översyn och förnyelse i takt med forskningens framsteg. Utbyte av kurser och tillägg av nya måste med all säkerhet äga rum i rask takt. Beträffande vidare kommentarer rörande undervisningens detaljerade uppläggning, jämför avsnitt 5. 4. Forskarutbildningen vid olika lärosäten Såsom ovan påpekats är den i tablå 1:21 redovisade kursuppläggningen representativ endast för Lunds universitet. Mellan de olika lärosätena råder nämligen betydande olikheter ifråga om den zoologiska ämnesgruppens organisation. Universiteten i Göteborg och Umeå har en väsentligt svagare ämnesrepresentation än övriga universitet och Stockholms universitet intar i viss mån en särställning som kan komma att ytterligare accentueras. Redan av denna orsak torde det sålunda i praktiken vara omöjligt att ge den

69 Tablå 1:21. Förslag till alternativa kurser för högstadiestuderande inom den zoologiska ämnesgruppen vid Lunds universitet. A . MORFOLOGISK ZOOLOGI

1. Allmän morfologisk problematik och metodik. Centrala morfologiska problemställningar och möjligheter att angripa dem. Den zoologiska strukturforskningens speciella metodik. 2. Elektronmikroskopisk strukturforskning. Elektronmikroskopet, dess konstruktion och användningsområde. Preparation av vävnader för elektronmikroskopi. Bildtolkning. Morfologisk problematik på elektronmikroskopisk nivå. Elektronmikroskopi i kombination med annan teknik. 3. Histokemisk-morfologisk metodik och problematik. Den histokemiska metodikens teoretiska bakgrund. Exempel på viktigare histokemiska metoder, deras specificitet och användningsområden. Histokemi i kombination med annan teknik. 4. Funktionell morfologi: organismernas morfologiska anpassning till omvärlden. Organsystemens och organismens struktur och funktion i relation till biotiska och abiotiska omvärldsfaktorer. Strukturella adaptationer till miljöbyten under livscykeln. 5. Embryologi. Den tidiga utvecklingens mekanik och förlopp. Klyvningstyper och tidig embryogenes. Organogenes. Embryologiska karakteristika hos olika djurgrupper med särskild hänsyn till funktionella och fylogenetiska aspekter. 6. Fylogenins morfologiska bakgrund. Den komparativa morfologins teoretiska underlag med särskild hänsyn till homologibegreppet. Konvergensproblemet. Det fossila och recenta materialet som underlag för komparativt morfologisk och fylogenetisk problembehandling. B. SYSTEMATISK ZOOLOGI MED FYLOGENI OCH EVOLUTION

1. Taxonomi och evolution. Värderingen av för systematiskt bruk användbara strukturer. Grunderna för systematisk klassifikation. Nomenklaturprinciper. Art- och rasbildning. 2. Fylogeni. Arbetsmetoder och aktuella problem. C. EKOLOGISK ZOOLOGI

1. Grundkurs i allmän ekologi med ekologisk mät- och samplingsmetodik. 2. Populationsekologi. Dynamik och produktivitet. Arten som komponent i biocoenosen. Studiet av näringskedjor. Relationerna byte/predator och värd/parasit. Migrationsföreteelser. 3. Ekosystemens struktur och funktion. Abiotiska förutsättningar. Ekosystemens utveckling avspeglad i artsammansättningen. Ekologisk specialisering och nischbegreppet. Förekomst och betydelse av konkurrens. 4. Tillämpad ekologi. Naturvård. Vilt- och fiskebiologi. Biologisk bekämpning. Kemoattraktanter och -repellenter som bekämpningsmedel. Biocidernas förekomst och transport i naturen. 5. Marinekologi med särskild hänsyn till havets produktivitet. 6. Speciell experimentell ekologi. Populationernas energibalans och deras relation till den kemiska miljön. Organiska och oorganiska komponenters kretslopp. 7. Ekologisk djurgeografi. Utbredningsbilden som en funktion av organismernas spridningsekologi. Olika utbredningstyper och deras historiska bakgrund. D . ENTOMOLOGI

1. Allmän entomologi. En fördjupning av taxonomin, speciellt ur artbildningens synpunkt. Populationsdynamik. Spridningsekologi. Metamorfosens problem. Sinnesfysiologi. 2. Tillämpad entomologi. Insekternas betydelse för människan ur ekonomisk synpunkt. Medicinsk och veterinärmedicinsk entomologi. Skadegörare på odlade växter, skog etc. Bekämpningsåtgärder. Populationsdynamik.

70 E. ZOOFYSIOLOGI

1. Grundkurs i fysiologisk metodik. 2. Cellfysiologi. Submikroskopisk struktur och funktion: Energiproducerande system. Energikrävande system (genetisk kod och proteinsyntes, vatten och saltbalans, kontraktibilitet och cytoplasmarörelse). Cellens homeostasis. 3. Organfysiologi, speciellt endokrinologi. Kroppens regulativa mekanismer. Homeostasis och feed-back-system i vävnader och vävnadsförband. 4. Immunologi. Avancerad teknik. Det cellulära underlaget för antikroppsbildningen särskilt i anslutning till syntesen av specifika proteiner. 5. Jämförande fysiologi. Översikt av djurrikets funktionella system. Jämförande cytologi och enzymologi. 6. Befruktnings- och utvecklingsfysiologi. Cellreproduktion, cellväxt och celldifferentiering. Homo- och heterotypisk induktion.

zoologiska forskarutbildningen samma detaljutformning i fråga om kurserna vid alla universiteten. Än viktigare är emellertid att i detta sammanhang taga hänsyn till de olika universitetens vetenskapliga egenart. Den zoologiska ämnesgruppen spänner över så vida områden och uppvisar en sådan vetenskaplig differentiering, att forskningen vid varje universitet automatiskt koncentreras till ett relativt begränsat antal större problemkomplex. Det synes både önskvärt och lämpligt att låta denna universitetens egenart återspeglas även i forskarutbildningen, så att på varje ställe valet av undervisningsområden återspeglar institutionens vetenskapliga inriktning. Detta torde i praktiken komma att innebära, att medan vissa av de i forskarutbildningen ingående kurserna kommer att löpa med relativt stort deltagarantal vid flera eller kanske alla universitet, andra och mera specialiserade sådana kanske bara ges vid ett enda eller alternerande under olika år vid två eller tre universitet. Detta flexibla och på lokal forskningsinriktning byggande system skulle kunna medföra betydande fördelar ur rationaliserings- och mångsidighetssynpunkt. I den mån de studerande på högstadiet utnyttjar de rikare valmöjligheter till specialiserad utbildning som härigenom skulle komma att bjudas i landet i dess helhet och genomginge vissa kurser vid andra lärosäten än moderuniversitetet, skulle de därigenom också få nyttiga inblickar i arbetet vid andra institutioner än den egna. Den strävan att motverka isolationism i forskarutbildningen som gör sig märkbar på många håll i utlandet skulle därigenom i högre grad än nu bli realiserad även i Sverige. Det bjuder erfarenhetsmässigt på icke obetydliga svårigheter för de högstadiestuderande att på sådant sätt utnyttja kortvariga undervisningsmoment på annan ort och intresset för sådant utbyte har därför hittills varit ganska ringa. Löses de studentsociala problemen, i första hand genom inrättande av gästbostadsrum för högstadiestuderande vid olika universitetsorter, bör det skisserade systemet kunna fungera. Inom zoologin liksom andra naturvetenskapliga ämnen kan det för vissa studerande vara lämpligt att välja vissa kurser inom andra ämnen och fakulteter eller i vissa fall vid fackhögskolor. Vid de lärosäten där ämnet historisk geologi finns synes det självklart att paleontologiskt intresserade zoologer genomgår viss del av

71 sin forskarutbildning inom ramen av detta ämne. Mo rfologiskt och fysiologiskt inriktade zoologer torde ibland med fördel kunna inhämta viss specialutbildning vid medicinsk fakultet och även sådana lärosäten som Skogshögskolan och Veterinärhögskolan torde ha vissa undervisningsmoment av intresse för en del zoologer. Omvänt skulle studerande från dessa fakulteter och högskolor ibland med fördel kunna utnyttja högre zoologiska kurser. Det förefaller också med nuvarande utveckling sannolikt, att allt flera zoologiska forskare kommer att behöva viss specialutbildning i vissa icke-biologiska ämnen, t. ex. inom områdena elektronik, mätteknik, statistik etc. Det är omöjligt att på detta stadium överblicka volymen och differentieringen av detta behov och kurser av sådant slag har därför ej upptagits i tablå 1: 21. Uppmärksamheten måste emellertid fästas på förhållandet att sådant behov kommer att föreligga. Sammanfattningsvis kan sägas att — ehuru det är självklart att huvuddelen av den studerandes utbildning kommer att åvila den institution där det vetenskapliga arbetet skall redovisas — största möjliga smidighet och bästa utnyttjande av landets totala vetenskapliga utbildningsmöjligheter bör efterträvas även av den enskilde. 5. Organisationsplan Kurser Den propedeutiska utbildningens mom. a. »Orientering om zoologisk vetenskaplig problematik» har vetenskapligt allmänbildande syfte. Målet är att låta nybörjaren stifta bekantskap med ett relativt stort antal vetenskapliga frågeställningar inom olika delar av zoologin och med det sätt varpå dessa frågeställningar angripes. Undervisningen inom detta moment utgörs av föreläsningar och lektioner och är gemensam för alla nybörjare. De olika ämnesrepresentanterna ger kortare serier belysande centrala problem inom det egna ämnesområdet och enskilda avancerade forskare redogör för sina speciella vetenskapliga uppgifter. Denna uppläggning har under flera år prövats i Lund med mycket goda erfarenheter. Mom. b. är i första hand en kurs i vetenskaplig teknik, där de studerande delas upp gruppvis på sina olika avsedda ämnesgrenar och får stifta praktisk bekantskap med dessas viktiga apparatur och metodologi. Huvudvikten ligger här på tillämpningsövningar, som väljes så att de även belyser konkreta vetenskapliga problem. De alternativa mera avancerade och specialiserade kurser, som redovisas i tablå 1: 21, uppvisar med all säkerhet en viss variation ifråga om lärarbehovet. Det torde emellertid vara möjligt att för beräkning av detta använda en allmän mall utvisande den genomsnittliga fördelningen av olika lärarkategorier. En sådan beräkning omfattande organisationen för vart och ett av de fyra åren återfinns i tablå 1:22. Det synes nödvändigt att ge den kursmässiga undervisningen en stark koncentration. Detta betingas först och främst därav att den till större delen blir laborativ, och att det behandlade stoffet måste hållas aktuellt för varje kursdeltagare genom hela kursen. Härtill kommer att arbetet till övervägande del baseras på levande

72 Tablå 1:22. Organisationsplan, årlig undervisningsvolym i undervisningstimmar. 1. KURSUNDERVISNING

Första årskursen Intag 32 elever Gruppstort.

Tim./ stud.

Prof.

Ass.

Obegr.

8 2 4

30 20 50

S:a

30 20 182/3 69 276

15 60 662/3 142 568

Andra terminen Kursundervisning. 32 elever. Varje elev deltar i genomsnitt i 2 av 6 valfria 100-timmarskurser med i genomsnitt 8 elever. Varje kurs organiserad enl. ovan angiven plan. Organisationsplan för 6 kurser

852 Andra årskursen 3:e och 4:e terminerna. Deltagande i 1 av 4 valfria 100-timmarskurser. Organisationsplan för 4 kurser

1 576

2 293

Första terminen a. Orientering i vetenskapl. problematik. Föreläsning och lektion b. Kurser. Efter vetenskapl. inriktn. hos eleverna uppdelning på 4 kurser med i genomsnitt 8 elever/kurs. Organisation av 1 kurs om 100 timmar: Föreläsn. el. lektion Gruppundervisning Laboration För 4 kurser

2. SEMINARIER3

Allmänna seminarier (gruppstorlek högst 30) 4 grupper 20 tim. grupp/år Specialseminarier (gruppstorlek 6-12) 12 grupper 40 tim. grupp/år S:a Ca 100 elever deltager årligen i seminarieundervisning.

material, och det är av största vikt att detta förblir i bästa skick kursen igenom och tillfullo utnyttjas. Anskaffandet och vidmakthållandet av levande material under mera utdragna kurser med ett fåtal timmar per vecka blir under alla förhållanden kostsamt och ofta praktiskt omöjligt. Som ytterligare argument för koncentrerad undervisning kan anföras, att den underlättar tillfälligt utbyte av högstadiestuderande mellan olika universitetsorter. Kursarbetsveckor om 25 tim./vecka anses av denna anledning realistiska. Seminarier Vid allmänna seminarier som huvudsakligen förekommer under första delen av utbildningen kan en gruppstorlek om upp till 30 studerande accepteras. Dessa allmänna seminarier bör vara av orienterande natur och behandla frågor av mer allmän räckvidd. De har ansetts böra vara obligatoriska för studerande under de två första åren, men det bör vara mera avancerade studerande obetaget att delta.

73 För vetenskapliga specialseminarier bör seminariegruppens storlek vara 6-12 studerande. Dessa seminarier bör koncentrera verksamheten kring en eller ett par angränsande forskargruppers speciella problematik, diskutera pågående undersökningar, tekniska problem, relevant ny litteratur etc. Sådana seminarier begränsade till en mindre grupp specialister har visat sig så befrämjande för forskningen, att de framstår som ett av de viktigaste momenten i den högre undervisningen. För beräkning av seminarieundervisningens lärarbehov tillämpas nu gällande grunder. Handledning Därest en självständig vetenskaplig uppgift skall kunna lösas inom ramen av en 4-årig utbildning, varav en ej ringa del åtgår till kursbunden undervisning och inläsning av mellanexamens teoretiska studiekurs, kräves handledning i väsentligt större omfattning än nu. Det är svårt att exakt bedöma behovet av en sådan handledning. Det synes emellertid rimligt att förutsätta att varje studerande skall kunna göra anspråk på minst 2 timmars individuell forskarhandledning per vecka. Erik Dahl

Mikrovågsteknik

Ämnets

karaktär

Det torde i många fall vara omöjligt att ge en allmängiltig karakteristik av ett ämne såsom varande exempelvis tillämpat eller grundläggande. En väsentlig del av forskningen inom ämnet mikrovågsteknik är inriktad på studier av sådana grundläggande fenomen som — satta i kombination med annat grundläggande vetande — bedömes kunna leda till tekniskt intressanta effekter. Vissa projekt ligger så nära tillämpningsstadiet att problemens lösningar måste bedömas med hänsyn till deras tekniskt-ekonomiska värde. Andra projekt återigen är så långt från tillämpningsstadiet att tekniskt-ekonomiska bedömningar av problemlösningarna har föga relevans. Det är därför naturligt att uppläggningen av såväl vissa läskurser som forskningsarbetet kommer att vara beroende av projektens karaktär i ovan nämnda avseenden. För att forsknings- och utvecklingsarbetet inom tillämpade projekt skall bli meningsfyllt fordras bl. a. en god kännedom om och en nära kontakt med den praktiska verkligheten. Beträffande de mer grundbetonade projekten skall den studerande ha en allsidig orientering om sitt arbetes inplacering i avsedda sammanhang, men i lösningen av sina uppgifter är han oberoende av sådana teknisktekonomiska värderingar som gäller för tillämpningsbetonade projekt.

Forskargrupper Såväl från forskarutbildnings- som projektsynpunkt samt från allmänt ekonomiska synpunkter torde det ofta vara nödvändigt att forskningen sker inom grupper, och i den fortsatta diskussionen utgås ifrån att så är fallet. En sådan grupp kan exempelvis ha följande sammansättning: 1 gruppledare, 3-5 licentiander/doktorander, 1-3 ingenjörer, 1 / 2 - l verkstadsarbetare, 1/2 sekreterare. Härvid förutsattes att gruppen befinner sig på en institution där en viss »bakgrundsuppsättning» av administrativ och teknisk personal finns. Basexamen Som basexamen antages civilingenjörsexamen. En fil. kand.-examen kommer i allmänhet att fordra kompletteringar för att utgöra en lämplig bas för högre studier. Anställningsförhållanden Som tidigare nämnts förutsattes att de studerande i vad avser forskningsarbetet ingår i en forskargrupp där den studerande antingen tillsammans med andra ar-

75 betar på en avgränsad uppgift eller ensam arbetar med en uppgift som är ett delproblem i ett större problemkomplex. I bägge fallen (eller om ett mellanalternativ föreligger) är det nödvändigt att de studerande är heltidsanställda (assistenter) vid institutionen för att olika arbetsinsatser skall kunna koordineras och de tillgängliga experimentella och personella resurserna utnyttjas på ett effektivt sätt. Undervisningsskyldighet Målet för utbildningen är att producera forskare som kan utföra ett bra forskningsarbete men som också kan undervisa och handleda. Det är därför mycket betydelsefullt för den studerandes egen utbildning att han deltar i undervisningen och att han också — på lämpligt stadium i sin utbildning — får handleda studerande. Den studerande bör därför kunna åläggas att ge en viss egen undervisning, förslagsvis enligt följande: 3-4 tim./vecka i form av räkneövningar eller liknande på lågstadiet under tiden fram till mellanexamen; 4 tim./vecka räkneövningar eller liknande på lågstadiet samt ledning av 1-2 examensarbeten fram till doktorsexamen. Det bör framhållas att det också är synnerligen värdefullt för högskolan att dessa studerande, som har aktuella erfarenheter av undervisningen, ger undervisning i form av räkneövningar, laboratoriehandledning m. m. Denna undervisning kan förläggas till vilket som helst av de ämnen, där den studerande har nödiga meriter och där det föreligger en anknytning till den studerandes fortsatta utbildning. Detta innebär exempelvis, att studerande i ämnet mikrovågsteknik även kan undervisa i matematik, teoretisk elektroteknik osv.

Utbildningstiden Eftersom utbildningstiden fram till doktorsexamen bestämmes av en serie olika faktorer görs här en kort sammanfattning av några av de viktigaste förutsättningarna för att genomföra doktorsutbildning i ämnet mikrovågsteknik inom nedan diskuterade tidsram. Doktorsexamen antages i allt väsentligt kvalitativt ligga på en nivå, som motsvarar den nuvarande nivån. Det förutsattes vidare, att »assistenterna» — vid sidan av ovan diskuterade undervisningsåtaganden, som otvivelaktigt bör ses som ett led i deras utbildning — ägnar sig åt sina studier och sin forskning. För att de studerande icke skall belastas med andra arbetsuppgifter och för att gruppledare och övriga forskare vid en institution skall kunna ägna sig åt sina huvuduppgifter fordras lämpliga administrativa hjälpkrafter. Det är vidare nödvändigt att ingenjörer, tekniker m. m. samt materiella resurser finnes i sådan utsträckning att arbetet kan bedrivas på ett rationellt sätt. Härtill kommer den forskarpersonal, som skall ge den föreskrivna undervisningen och möjliggöra en effektiv handledning. Under ovan angivna förutsättningar bör det vara möjligt att avlägga doktorsexamen efter en tid av fem år, varvid dock helt naturligt avvikelser kan förekomma, beroende på faktorer såsom projektens utveckling, handledarnas och de studeran-

76 des kapacitet m. m. Den oerhört snabba utvecklingen inom mikrovågstekniken, liksom inom många andra tekniska områden, har medfört ett starkt ökat behov av kunskaper såväl inom olika grundläggande områden (matematik, fysik m. m.) som inom tillämpade områden, och det fordras ofta en väsentlig utvidgning och fördjupning av kunskaperna utöver dem som givits i civilingenjörsexamen, för att den studerande med framgång skall kunna genomföra en egen forskningsuppgift. Beträffande snabbheten i utvecklingen kan det påpekas att genomgripande förändringar inom denna teknik ofta sker på bara något år, och att en sådan dynamik i utvecklingen bl. a. kan påverka utbildningstiden är ganska naturligt. Förutom ökade teoretiska kunskaper behöver den studerande också goda insikter i experimentell teknik och — vilket är speciellt accentuerat för dem som arbetar med tillämpad forskning — även goda kunskaper och förståelse för den praktiska verklighet som deras verksamhet berör. De sistnämnda kunskapsmomenten kan endast fås genom eget aktivt arbete. Studiegång Under tiden fram till mellanexamen ges kurser i form av föreläsningar och seminarier motsvarande en tid av 6-8 tim./vecka under ett år. Vid uppläggningen av dessa kurser sker ett samarbete inom och mellan sektionerna på ett sätt likartat med det som nu är fallet vid civilingenjörsundervisningen. En ofta mycket ingående samverkan mellan olika »närliggande» ämnen är nödvändig för att kunna åstadkomma en väl avvägd undervisning med ett rationellt utnyttjande av lärarkraf terna. Beträffande antal föreläsningstimmar och förläggningen av föreläsningarna under perioden fram till mellanexamen torde några detaljerade föreskrifter av generell karaktär ej kunna ges. Mycket talar för att den studerande på ett tidigt stadium skall få en uppgift förelagd och allsidigt genomdiskuterad, som kan leda fram till en avhandling för mellanexamen. I allmänhet torde det vara att föredraga att i varje fall vissa delar av studierna påbörjas omedelbart och byggs upp på ett sådant sätt att de dels bildar ett underlag vid lösandet av den givna uppgiften, dels också ger den studerande en allmän och fördjupad insikt i olika aspekter av ämnet samt i grundvetenskaper (såsom exempelvis matematik och fysik), som kan fordras för framgångsrikt arbete inom området. Genom en sådan uppläggning kan studierna ges en mer direkt motivation och en förankring i en konkret problemställning. Största möjliga hänsyn måste dock här tagas till individuella synpunkter, och studieuppläggningen bör givetvis ske i nära kontakt med gruppledaren. Den studerande bör, under alla förhållanden, på ett mycket tidigt stadium knytas till en forskargrupp och där påbörja arbetet på sin uppgift. Under tiden fram till mellanexamen ger den studerande ett antal seminarier rörande sitt arbete och deltar även i institutionens övriga seminarieverksamhet, där olika projekt diskuteras. Inom en tid av tre år bör mellanexamen kunna avläggas. Under tiden från mellanexamen till doktorsexamen deltar den studerande i in-

stitutionens seminarieverksamhet och får för övrigt undervisning i form av handledning och diskussioner inom den forskargrupp han tillhör samt eventuellt mindre kurser inom speciella områden. Undervisningen i bl. a. vetenskaplig metodik, planering osv. ges i huvudsak i samband med diskussioner inom olika forskargrupper, där specifika projekt planeras och forskningsresultat diskuteras. Nedan föreslagna kurser avser i allt väsentligt att ge de studerande fördjupade och utvidgade kunskaper inom ämnet mikrovågsteknik och inom andra närliggande ämnen som kan anses betydelsefulla för utbildningen. Beträffande uppläggningen av det egna arbetet har det här utgåtts från att denna i möjligaste mån göres så att doktorsarbetet kan bli en fortsättning på arbetet fram till mellanexamen. Kursplan Den här angivna kursplanen är att betrakta som ett principförslag till högre utbildning i ämnet mikrovågsteknik. Beträffande såväl de för alla gemensamma kurserna som framför allt de valfria kurserna kan betydande avvikelser från det föreslagna kursinnehållet vara välmotiverade. Innehållet i speciellt de valfria kurserna fordrar en snabb förnyelse. Som framgår av kursplanen är denna baserad på att man har en intim samverkan mellan föreläsare såväl från olika institutioner vid tekniska högskolan som från industrier och statliga verk. Det antal föreläsningstimmar som angivits förutsätter en stor självverksamhet från de studerandes sida, samt att de studerande får rikliga möjligheter att diskutera olika kursavsnitt med lärarna. Detta innebär bl. a. att den reella undervisningsbelastningen på lärarna väsentligt kan överstiga den angivna föreläsningstiden. Som förkunskaper erfordras kunskaper motsvarande civilingenjörsexamen inkluderande de fortsättningskurser som ges inom ramen för denna examen. De för alla gemensamma kurserna, som bör ges en gång om året, avser att ge en allmän, relativt bred bas inom mikrovågstekniken och härtill nära anknutna stödämnen. De valfria kurserna, som bör ges ungefär vartannat år, avser att ge den mer speciella inriktning som erfordras som en bakgrund för forskningsarbetet inom olika sektorer inom mikrovågstekniken. De studerande kan välja ett visst antal av de valfria kurserna på ett sätt som passar deras intresse- och arbetsinriktningar. Föreläsningstiden för en kombination valfria kurser beräknas bli något mindre än föreläsningstiden för de för alla gemensamma kurserna. Vid sidan av de gemensamma och valfria kurserna kommer en seminarieverksamhet att pågå, där specifika problem i samband med olika gruppers forskningsverksamhet diskuteras. A. För alla gemensamma kurser 1. Matematiska metoder. Denna kurs i tillämpad matematik bör kunna utformas så, att den blir gemensam för bl. a. vissa ämnen inom den elektrotekniska sektionen, och undervisningen bör ges av föreläsare från ämnet matematik. Kursen

78 kan omfatta ca 50 föreläsningstimmar. Som exempel på vad som bör ingå i kursen kan följande nämnas: partiella differentialekvationer, transformkalkyl, Greens funktioner, speciella funktioner, störningsteori, variationskalkyl, integralekvationer. 2. Elektromagnetisk fältteori. En grundkurs i elektromagnetisk fältteori bör kunna utformas så, att den blir gemensam för i första hand ämnena teoretisk elektroteknik och mikrovågsteknik. Kursen kan omfatta 20-30 föreläsningstimmar och kan ges av föreläsare från ämnena teoretisk elektroteknik och mikrovågsteknik. Som exempel på vad som bör ingå i kursen kan följande nämnas: vågledare, resonatorer, spridning, strålning, antennteori, vågutbredning, excitationsproblem. 3. Fasta tillståndets elektronik. På basis av en grundkurs i detta ämne ges en översiktsbetonad framställning av högfrekventa och optiska fenomen i fasta material. Kursen kan ha en omfattning av 10-20 timmar. 4. Aktiva och passiva mikrovågskomponenter. Detta skall vara en översiktsbetonad kurs med tyngdpunkten förlagd till funktionsprinciper och jämförelse mellan olika komponenter. Kursen kan omfatta 10-20 föreläsningstimmar och den bör bl. a. innehålla: vacuumkomponenter, halvledarkomponenter, ferritkomponenter, kvantelektroniska komponenter. 5. Översikter över teknik och forskning inom mikrovågstekniken. Denna kurs avser bl. a. att ge en fördjupad förståelse för mikrovågsteknikens möjligheter och begränsningar i olika civila och militära sammanhang. Det är viktigt att få föreläsare också från industri och statliga verk till denna kurs. Kursen kan omfatta ca 10-20 föreläsningstimmar, och den bör bl. a. innefatta: vågutbredning, antenner, telekommunikationsteknik, radarteknik, uppvärmning, mätning av materialegenskaper, spektroskopi. radioastronomi, acceleratorer. 6. Mikrovågs-, infraröda och optiska komponenter och system. Kursen avser i första hand att ge en jämförelse ur komponent- och systemsynpunkt mellan ovannämnda frekvensområden. Delar av denna kurs bör hållas av föreläsare utanför mikrovågsinstitutionen. Kursen kan ha en omfattning av ca 10 föreläsningstimmar.

B. Valfria kurser 1. Vågutbredning i dispersiva och anisotropa media. Som exempel på vad som kan ingå i denna kurs kan följande nämnas: dispersion, Kramers-Kronigs relationer, Kirchhoffs lag i dispersiva media, dielektricitets- och permeabilitetstensorn. Kursen bör vara centrerad kring tillämpningar såsom ferriter, plasma i magnetfält, vågutbredning i halvledarmaterial. 2. Vågutbredning i varmt plasma. I denna kurs genomgås bl. a. problem i samband med vågutbredning, instabiliteter och strålning i varma plasman. 3. Vågutbredning i kommunikations- och radarsammanhang. Utbredning av vågor under olika atmosfär- och markförhållanden, vågutbredning i jonosfären, troposfärspridning, jonosfärspridning, meteorspridning, whistlervågor. I denna kurs bör

79 även antenner diskuteras. Väsentliga delar av denna kurs bör ges av föreläsare utanför institutionen för mikrovågsteknik. 4. Avancerad elektromagnetisk fältteori. Kursen ansluter sig till den obligatoriska kursen i elektromagnetisk fältteori och skall ge en fördjupad behandling av vissa avancerade problem såsom exempelvis: antenner, inhomogena vågledare, diskontinuitetsproblem, periodiska strukturer, koppling av moder. Denna kurs kan ges av föreläsare från institutionerna för teoretisk elektroteknik och mikrovågsteknik. 5. Akustik. I denna kurs genomgås bl. a. koppling mellan elektromagnetiska och akustiska vågor, akustiska förstärkare och akustiska fördröjningsledningar. Denna kurs bör delvis ges av föreläsare utanför ämnet mikrovågsteknik. 6. Gasurladdningsfysik. På basis av en grundläggande kurs i detta ämne ges en fördjupad och utvidgad framställning av olika gasurladdningsfenomen. Kursen bör lämpligen ges av föreläsare från ämnet plasmafysik. 7. Avancerad kurs i aktiva och passiva mikrovågskomponenter. Denna kurs utgör en fördjupning och utvidgning av obligatoriska kursen i samma ämne. Det kan visa sig lämpligt, att kursen uppdelas i två å tre delkurser. 8. Kurs i civil och militär mikrovågsteknik. I denna kurs behandlas på ett mer ingående sätt än i den obligatoriska kursen — »Översikt över teknik och forskning inom mikrovågstekniken» — speciella applikationsproblem inom mikrovågstekniken. Det är viktigt att få föreläsare också från industrier och statliga verk till denna kurs. Bertil Agdur

Odontologi

1. Inledning Tandläkarutbildningen är liksom läkarutbildningen en yrkesutbildning och undervisningen är klart målinriktad. Detta innebär bl. a. att undervisningen är »tvärvetenskaplig» med relativt begränsade möjligheter till fördjupade teoretiska studier. Vissa paralleller med läkarutbildningen är naturliga i detta sammanhang. Under den prekliniska perioden, som omfattar ett år och som avslutas med odontologie kandidatexamen, sker huvuddelen av undervisningen vid medicinska teoretiska institutioner och omfattar i stort sett ämnen som ingår i medicine kandidatexamen. De största ämnena är anatomi, histologi, kemi och fysiologi. Odontologie kandidatexamen kan sålunda betraktas som en förkortad medicine kandidatexamen, kvalitativt jämförbar med den senare men med hänsyn till utbildningsmålet i viss mån specialiserad. Under de följande fyra studieåren undervisas den blivande tandläkaren i teoretiska medicinska ämnen såsom patologi, farmakologi och bakteriologi, i kliniska medicinska ämnen såsom allmän kirurgi, intern medicin och öron-, näs- och halssjukdomar samt i en lång rad odontologiska ämnen. Av dessa kan nämnas karieslära, proteslära, tandkirurgi, barntandvård, röntgendiagnostik, odontologisk ortopedi (ortodonti), tandhistopatologi, pulpa- och rotbehandling, parodontologi, bettanalys med parodontoprotetik och materiallära. För närvarande är tandläkarutbildningens utformning föremål för diskussion i samband med att 1962 års odontologiska studieplankommitté framlagt en utredning med förslag till delvis nya studieplaner. Det är alltså just nu inte möjligt att i detalj avgöra hur tandläkarutbildningen kommer att gestalta sig i framtiden. Det förefaller dock troligt, att utbildningens längd (fem år) kommer att kvarstå oförändrad, att den teoretiska undervisningen kommer att förstärkas men att tandläkarutbildningens karaktär av yrkesutbildning inte kommer att rubbas. Disputationsfrekvensen vid de odontologiska läroanstalterna är låg. Under den senaste 5-årsperioden (räknat från 1 januari 1960) har 22 disputationer för vinnande av odontologie doktorsgrad förekommit. Siffran får inte tolkas så, att behovet av forskning är litet inom odontologin. Tvärtom synes behovet vara mycket stort med hänsyn till tandsjukdomarnas stora utbredning och nödvändigheten av profylax och förbättrade behandlingsmetoder. De odontologiska fakulteternas krav på kompetenta lärare och folktandvårdens ökande behov av tandläkare med forskarutbildning pekar i samma riktning. Den låga disputationsfrekvensen är snarare ett uttryck för otillräckliga forskningsresurser och bristen på organiserad forskarutbildning. En granskning av bakgrunden till de odontologiska doktorsavhand-

81 lingama visar, att doktoranderna ofta haft avsevärda svårigheter att finna lämpliga vägar att komplettera sin utbildning, så att den kunnat tjäna som underlag för forskningsarbetet. Goda skäl synes alltså föreligga för att införa en organiserad forskarutbildning för odontologer. 2. Basexamen Som nyss framhållits är tandläkarutbildningen en yrkesutbildning, och den femåriga studietiden lämnar knappast utrymme för specialstudier i enskilda ämnen till trebetygsnivå. Ur denna synpunkt skulle tandläkarexamen inte fylla de krav på gedigen grundutbildning som torde ställas på basexamen vid exempelvis filosofisk fakultet. Trots vad som ovan sagts torde dock tandläkarexamen vara lämplig som basexamen i en odontologisk forskarutbildning. Erfarenheten har nämligen visat, att de flesta odontologiska forskningsprojekt förutsätter bred odontologisk orientering, och tandläkarexamen framstår därför som den naturliga utgångspunkten för en odontologisk forskarutbildning. Dessutom synes tandläkarutbildningen vara av tillräckligt hög kvalitet för att tjäna som basexamen. De svårigheter som har påtalats här ovan och som har yttrat sig i en låg disputationsfrekvens beror mindre på brister i tandläkarutbildningen än på otillräckliga forskningsresurser ifråga om lokaler och forskartjänster samt avsaknad av organiserad forskarutbildning. Villkoren för antagning till forskarutbildning förutsattes bli sådana, att en tandläkare utan särskilda kompletteringsstudier kan vinna tillträde. I annat fall kan utbildningen bli mycket lång för odontologer. Detta bör gälla alla forskarutbildningslinjer av värde för odontologisk forskning (se nedan).

3. Den odontologiska forskarutbildningens allmänna utformning I forskarutredningens principkapitel anföres vissa skäl för en mellanexamen, som skulle avläggas ca två år efter påbörjad forskarutbildning. Denna mellanexamen förmodas bl. a. få studieeffektiviserande verkan och skulle kunna utgöra en god merit för de doktorander som av något skäl ej kan eller önskar gå vidare till doktorsexamen. Inom odontologin torde ett visst avnämarintresse finnas för en mellanexamen, i första hand från de odontologiska fakulteternas sida (kliniska lärare, »avdelningstandläkare») men också från folktandvårdens sida (tandvårdsinspektörer, länsortodontister, lasarettstandläkare). Skäl synes alltså föreligga för en mellanexamen i den odontologiska forskarutbildningen. En viktig fråga i detta sammanhang är, om utbildningen till mellanexamen skall vara specialiserad eller »tvärvetenskaplig». Som exempel på den senare typen av utbildning kan den norska linjen för odontologer anföras. Denna är uppbyggd efter amerikansk förebild och innebär, att eleverna under 14 månader undervisas i åtta obligatoriska ämnen: anatomi med antropologi, histologi med cytologi, jämförande 6 - 6 6 5 7 8 6 Forskarutr.

82 fysiologi, fysikalisk och organisk kemi, genetik, jämförande cellbiologi, statistik och patologi. Denna typ av utbildning ger vetenskaplig allmänbildning, och eleverna torde efter genomgångna kurser knappast vara specialister i något av ämnena. Efter godkända prov får eleverna fortsätta utbildningen, som pågår i ytterligare två år. Under denna tid förekommer dels kursundervisning i flera ämnen (patologi, farmakologi, oral medicin etc), dels specialstudier och forskning. Den senare skall utformas och genomföras så, att den kan leda till licentiatgrad. Det refererade programmet är speciellt utformat för tandläkare, och enligt uppgift ett uppskattat tillskott till den utbildning som lämnas fram till tandläkarexamen. Den huvudinvändning som ur svensk synpunkt kan resas mot den norska linjen är, att den är så speciell, att den kan bli svår att infoga i ett större system. Den odontologiska forskningen är i stort behov av samarbete med och stöd av medicinska, naturvetenskapliga och andra forskningsområden. Det kan möjligen befaras att en »skräddarsydd» odontologisk forskarutbildning snarare ökar än minskar klyftan mellan odontologi och andra vetenskapliga discipliner. Den odontologiska forskningen är inte artskild i förhållande till annan medicinsk, naturvetenskaplig eller teknisk forskning. Vetenskapliga metoder som användes inom odontologin är ofta utvecklade på andra områden och kan i regel tillämpas på odontologiska forskningsproblem utan ingripande modifikationer. Detta talar för att den odontologiska forskarutbildningen bör inordnas i ett större sammanhang och sålunda i görligaste mån följa det mönster som kan komma att gälla för de vetenskapsområden, som är av grundläggande betydelse för odontologin. Det sagda får inte tolkas så, att den odontologiska forskarutbildningen i sin helhet skulle kunna inordnas under utbildningsprogrammet vid grundvetenskapliga institutioner. Den odontologiska forskningens frågeställningar är ofta av sådan karaktär, att genomförandet av ett projekt fordrar ingående kännedom om odontologisk klinik, oral biokemi, mikrobiologi och patologi, odontologisk teknologi etc. Den praktiska konsekvensen av det nyss förda resonemanget synes i stället bli, att den grundläggande forskarutbildningen för odontologer i huvudsak sker vid grundvetenskapliga institutioner, lämpligen som en koncentrerad kurs under första terminen. Den fortsatta utbildningen fram till doktorsexamen sker huvudsakligen vid den odontologiska institution, där forskningsuppgiften ämnesmässigt hör hemma. 4. Typplan för forskarutbildning för odontologer. Allmän uppläggning Det tidigare presenterade förslaget till forskarutbildning i medicinsk kemi är lämplig utgångspunkt för konstruktion av en typplan för odontologi. Skälet är dels att förslaget synes vara så utformat, att det lätt kan utnyttjas för biokemisk utbildning av blivande odontologiska forskare, dels att det med modifikationer kan gälla som typplan för ett stort antal andra läroämnen av betydelse för odontologisk forskarutbildning.

83 Tablå 1:23. Plan för forskarutbildning av odontologer. Termin 1 2 3 4

Kurser

Föreläsn., seminarier, laborationer

Teoretisk grund- ca 225 tim. utbildn.a Forskarutbildn. ca 225 tim. vid odont. insti6 tution Två valfria ca 60 tim. kurser0 ca 30 tim. seminarier

Läskurs

Vetenskapligt arbete

I anslutning till undervisn. d:o

Planläggning av forskning Forskn. under handledning

d:o

d:o Författande av vetenskaplig uppsats

MELLANEXAMEN

d:o

6 7 8

d:o d:o d:o

Klin.arbete eller institutionsarb.

I den utsträckning som forskningsarbetet fordrar

Forskning under handledn. d:o d:o Sammanställn. av forskningsresultaten DOKTORSEXAMEN

a Kan ske vid institution för histologi, medicinsk kemi, farmakologi, fysiologi, genetik, statistik, fotogrammetri, mikrobiologi, patologi, medicinsk fysik eller annan teoretisk institution inom ramen för den organiserade forskarutbildning som där förekommer. b Kan ske vid någon av de institutioner som finns angivna under punkt 6. c Kan tagas vid odontologisk eller annan fakultet. Valet av kurser bestämmes huvudsakligen av forskningsprojektets karaktär.

En typplan för odontologer, baserad på ovanstående synpunkter, redovisas här ovan. Det torde vara ett odontologiskt intresse, att utbildningens senare del successivt förskjutes till odontologiska institutioner men med bibehållen förankring i den teoretiska moderinstitutionen. Detta innebär, att doktoranden vid slutförandet av sitt arbete erhåller stöd från två institutioner. Denna ur odontologisk synpunkt önskvärda anordning torde bli vanlig i en framtida forskarutbildning. Arrangemanget innebär vissa praktiska konsekvenser beträffande vederbörande odontologiska institutioners resurser, som måste beaktas vid ett eventuellt realiserande av ovanstående förslag. För närvarande är de odontologiska fakulteterna nämligen inte så rustade med avseende på lokaler, materielanslag och forskartjänster att tanken utan vidare kan förverkligas.

5. Klinisk forskarutbildning för odontologer De ovan diskuterade grundutbildningslinjerna är teoretiska, och man kan fråga sig, om det finns behov av en särskild klinisk forskarutbildningslinje inom odontologin. En granskning av den senaste femårsperiodens doktorsavhandlingar inom

odontologin visar, att de ej sällan har »klinisk» karaktär, dvs. redovisar metoder och resultat av odontologisk-klinisk betydelse. Detta skulle kunna tolkas så, att behov av en speciell klinisk forskarutbildningslinje skulle föreligga. En närmare granskning av doktorsarbetena visar dock, att de i stor utsträckning är byggda på vetenskapliga metoder vars främsta företrädare är att finna på teoretiska institutioner, t. ex. statistik, kemi, medicinsk fysik, histologi, mikrobiologi, patologi och »teknologi» (det sistnämnda ordet här använt som beteckning för ämnesområde av typen fotogrammetri, metallurgi etc). Vägande skäl för en särskild klinisk odontologisk grundutbildningslinje synes alltså inte föreligga, utan grundutbildningen bör ske vid teoretisk institution. De speciella odontologiska kraven på forskarutbildningen tillgodoses bäst genom högstadieundervisning vid odontologiska institutioner, sedan doktoranden under minst en termin fått utbildning vid lämplig teoretisk moderinstitution. Huvuddelen av denna odontologiska högstadieundervisning synes böra infalla tidigt under forskarutbildningen för att skapa fast grund för forskningsarbetet, lämpligen under andra terminen.

6. Odontologisk forskarutbildning. Speciella synpunkter Man bör räkna med att en tandläkare som söker tillträde till forskarutbildning i förväg rådgjort med en eller flera ämnesrepresentanter vid odontologisk fakultet. Vid en sådan rådfrågning och därav föranledd diskussion torde bl. a. följande problem bli aktuellt: Vilken grundutbildning, vilket odontologiskt huvudämne och vilka valfria kurser är lämpliga? När det gäller val av ämne för första terminens grundutbildning kan ett stort antal alternativ övervägas. (Se typplanen!) Även vid val av det odontologiska huvudämnet för andra terminens studier bör flera alternativ föreligga. Följande femton ämnen torde kunna bli representerade vid odontologisk fakultet. 1. Karieslära 2. Proteslära 3. Oral biokemi 4. Oral mikrobiologi 5. Oral histopatologi 6. Oral diagnostik 7. Röntgendiagnostik 8. Bettfunktionslära

9. Parodontologi 10. Pedodonti 11. Materiallära 12. Tandkirurgi 13. Ortodonti 14. Endodonti 15. Rättsodontologi och social odontologi

Beträffande de två valfria, mindre kurserna — som lämpligen genomgås under tredje terminen — bör gälla att de får kombineras fritt och på bästa sätt med hänsyn till forskningsuppgiften. I de fall en valfri kurs är odontologisk utgör den lämpligen en del av den mera omfattande kurs, som i typplanen är placerad på andra terminen. Man kan exempelvis tänka sig, att en kariesforskare, som under andra terminen genomgått högstadieundervisning i ämnet karieslära, önskar mera

85 detaljerad kunskap i karies' morfologi. Detta kan lämpligen ske så, att han såsom en av de valfria kurserna väljer det avsnitt i högstadieundervisningen i oral histopatologi, som behandlar karies. Införandet av organiserad forskarutbildning kommer att bli en starkt stimulerande faktor särskilt för yngre blivande forskare, och det är sannolikt, att de föreslagna högstadiekurserna i odontologiska ämnen kommer att bli begärliga inte bara för blivande doktorer utan också för forskare med mera begränsad vetenskaplig målsättning. Till denna kategori kan man räkna tandläkare som önskar specialistutbildning, tandläkare som planerar att söka högre tjänster inom folktandvården samt fria forskare med konkreta forskningsprojekt. De nämnda kategorierna är värdefulla tillgångar i den odontologiska forskarkadern, och det är nödvändigt att beakta dem vid planeringen av den odontologiska högstadieundervisningen. Den nuvarande låga disputationsfrekvensen får sålunda inte utgöra måttstock vid dimensioneringen av den ovannämnda odontologiska högstadieundervisningen. För alla kurser vid odontologisk fakultet gäller, att de kommer att utgöra en påbyggnad på den undervisning som redan förekommer i respektive ämnen. Undervisningen är för närvarande endast dimensionerad för blivande tandläkare och syftar sålunda endast till yrkesutbildning. Vid utbyggnad av den odontologiska undervisningen så att den kan ingå i forskarutbildningen måste särskild hänsyn tas till de vetenskapliga kraven. Inom alla odontologiska institutioner, där sådan undervisning kan förekomma måste sålunda särskilda förstärkningar ske i form av lokaler, materielanslag, lärartjänster, laboratorieresurser, apparatresurser och forskartjänster. Forskarutbildning bör anordnas i så många odontologiska ämnen som möjligt, men detta behöver inte innebära, att varje odontologisk institution har en helt självständig organisation. »Lån» av lärare och materiella resurser bör vara möjliga mellan institutionerna. Det bör påpekas, att anordningen är avsedd att täcka behovet av såväl klinisk som »teoretisk» odontologisk forskarutbildning, den senare inom exempelvis oral histopatologi, biokemi och mikrobiologi. 7. Andra terminens odontologiska forskarutbildning Enligt förslaget skall den teoretiska grundutbildningen under första terminen ske vid institution utanför odontologisk fakultet. Schemat för den första terminen medför sålunda ingen belastning för den odontologiska fakultetens resurser. Detta blir däremot i hög grad fallet under andra terminen, där huvuddelen av den schemabundna odontologiska undervisningen infaller. Då erfarenhet av organiserad forskarutbildning saknas vid de odontologiska fakulteterna, är det inte möjligt att med säkerhet bedöma vare sig antalet elever eller det behövliga antalet undervisningstimmar. I typplanen anges cirka 225 schemabundna timmar under andra terminen, vilket torde vara tillräckligt i de flesta ämnen. Fördelningen av timmarna på olika undervisningsformer såsom föreläsningar, seminarier, laborationer, diagnostikövningar etc. kommer att variera avsevärt från ämne till ämne och bör

86 inte bindas vid en mall. Det angivna timantalet innebär, att halva dagen står till doktorandens förfogande för egen forskning, litteraturstudier etc. Det är mycket tveksamt om tiden dessutom medger institutions- eller kliniskt arbete. Möjligheten har dock hållits öppen i typplanen. Av det schemabundna timantalet under andra terminen torde antalet professorstimmar knappast behöva överstiga 100 per läsår och ämne i något av de i punkt 6 uppräknade ämnena. Återstående timmar blir assistenttimmar. Detta gäller under förutsättning att antagning till odontologiska högstadiekurser endast sker en gång om året. I ovanstående timantal har tid för forskningshandledning ej inräknats. 8. Beräkning av lärarbehovet Om man gör antagandet, att en 225 timmars högstadiekurs anordnas en gång om året i vart och ett av 15 odontologiska ämnen samt att varje ämne och år dessutom belastas med 30 timmars seminarieövningar (se typplanen), skulle det årliga timantalet vid odontologisk fakultet bli 3 825. Om man vidare antar ett samarbete mellan institutionerna i form av samundervisning torde timantalet kunna reduceras till ca hälften. Antalet schemabundna timmar för forskarutbildning vid odontologisk fakultet torde följaktligen ej komma att överstiga ca 1 900 per läsår. Av dessa torde minst hälften böra räknas som professorstimmar (dvs. i medeltal minst 65 professorstimmar per läsår och ämne) och resten assistenttimmar (dvs. i medeltal högst 60 assistenttimmar per läsår och ämne). Lärarbehovet kan dock inte direkt avläsas ur dessa siffror, eftersom ämnena vid odontologisk fakultet är så olika, att de fordrar specialiserade lärare, som endast i begränsad omfattning är kvalificerade att undervisa utanför sitt eget ämne. Detta torde vid fullt utbyggd forskarutbildning böra innebära, att varje ämne för sin forskarutbildning får en graduerad lärare på lägst docentnivå, som kan meddela professorsundervisning, och en lärare som kan meddela assistentundervisning, dvs. totalt 30 lärare på en odontologisk fakultet. Det eventuella överskott i lärartid som uppkommer vid ett sådant lärarantal bör utnyttjas för forskarhandledning samt komma lågstadieundervisningen till godo, särskilt seminarieundervisningen i studierna till tandläkarexamen. Det ovan förda resonemanget om lärarbehovet måste betraktas som schematiskt med hänsyn till att erfarenheter saknas av organiserad forskarutbildning vid odontologisk fakultet. Frågan om fördelningen av lärare på olika institutioner är tills vidare svårbedömd. Vissa ämnen kan sålunda behöva en starkare lärarbesättning än som framgår av medelvärdena, på grund av ämnets storlek, antalet doktorander etc. medan andra kan tänkas ha mindre behov. Det bör nämnas att det ovan angivna minimiantalet timmar för andra terminens högstadiekurs vid odontologisk fakultet (225 timmar) endast är baserat på uppgifter från representanter för ämnena karieslära, pedodonti (barntandvård) och oral histopatologi.

87 9. Studiefinansiering och fakultetsanknytning Följande alternativ synes böra övervägas: a) Heltidsstudier. Detta innebär det mest effektiva utnyttjandet av utbildningstiden och förutsätter ett studiefinansieringssystem med belopp av tillräcklig storleksordning. Detta alternativ bör finnas tillgängligt men synes innebära vissa nackdelar, eftersom en heltidsstuderande doktorand sannolikt endast i begränsad utsträckning kan utnyttjas för institutionens undervisning och forskning, och eftersom doktoranden följaktligen själv inte kan tillgodoräkna sig tjänstgöringsmeriter under utbildningstiden. b) Assistenttjänstgöring (»i OOO-timmarsassistent»). c) Annan tjänst än 1 OOO-timmarsassistent. Med hänsyn till den ekonomiska konkurrenssituationen bör ett tredje alternativ övervägas. En nyexaminerad tandläkare erbjuds nämligen ofta bättre ekonomiska villkor i den »fria marknaden» än vad som är möjligt enligt ovannämnda alternativ. Av de tre alternativen innebär de två senare en intim fakultetsanknytning, som torde vara av särskilt stort värde i de fall doktoranden planerar akademisk karriär. Gunnar Bergman

Farmaci

1. Orientering Farmaceutiska institutet har till uppgift att vara ett centrum för farmaceutisk forskning och forskarutbildning samt en läroanstalt för akademisk yrkesutbildning. Institutets forskarutbildning bör tillgodose icke endast institutets eget behov utan i erforderlig omfattning även behovet inom andra statliga och enskilda vetenskapliga farmaceutiska centra i landet. Institutet har emellertid ej erhållit moderna och tillräckliga lokaler eller personella och materiella resurser för att i tillräcklig omfattning kunna anpassa sin forskningsorganisation till den snabbt fortgående expansionen på läkemedelsområdet och kunna beakta en differentierad arbetsmarknads utbildningsbehov. Som ett resultat av farmaceututbildningskommitténs förslag har dock en stark förändring i farmaceututbildningens organisation nyligen beslutats. 2. Basutbildning jör farmaceutisk

forskarutbildning

Apotekarexamen är för närvarande basexamen för farmaceutisk forskarutbildning med efterföljande licentiatexamen och doktorsgrad. Utbildningen till apotekarexamen omfattar 1,5 års apotekspraktik och 3,5 års studier vid farmaceutiska institutet. Den reella studietiden överstiger emellertid den nominella med ett och ett halvt år, varför den sammanlagda studietiden för apotekarexamen (basexamen) utgör sex och ett halvt år. Först därefter kan en studerande påbörja utbildningen för licentiatexamen, som avlägges i två ämnen (ett huvudämne och ett biämne) och erfordar omkring 3 år. Arbetet för farmacie doktorsgraden tar vid heltidsarbete ytterligare omkring tre år, sålunda sammanlagt omkring 11-12 års heltidsstudier efter påbörjande av den första apotekspraktiken. Genom beslut på grundval av farmaceututbildningskommittén kommer nu en effektiviserad utbildning med ökad »genomströmning» av studerande att genomföras. Huvuddragen i den nya farmaceututbildningen har beskrivits i huvudbetänkandets kapitel 4. Det må framhållas, att den föreslagna basutbildningen domineras av kemistudier, som ungefär motsvarar fyra betygsenheter i fil. kand.-examen. Kunskapsnivån i basexamen är för övriga ämnen lägre men kan kompletteras genom åttonde terminens specialstudier i ett valfritt examensämne. Genom denna studieordning torde de studerade få tillräckliga förkunskaper för att efter basexamen kunna tillgodogöra sig forskarutbildning i ett av de läroämnen, som kan väljas för licentiatstudier.

89 3. Allmänna synpunkter på utformningen av farmaceutisk forskarutbildning Vid utformning av farmaceutisk forskarutbildning bör särskilt beaktas att den expanderande läkemedelsindustrin och andra farmaceutiska centra har starkt behov av såväl högt kvalificerade forskare som personer med något fördjupad utbildning i ett av basexamens läroämnen. Detta innebär att modern farmaceutisk forskarutbildning måste inriktas på utbildning såväl för doktorsexamen (doktorsgrad) som för en mellanexamen, som skulle kunna avläggas efter cirka två års studier efter påbörjad forskarutbildning. Hänsyn måste också tagas till att forskarutbildningen numera skall tillgodose ett väsentligt bredare yrkesfält än tidigare. Studierna till basexamen har därför av farmaceututbildningskommittén föreslagits bli differentierade med en farmaceutisk och en medicinsk linje. Men även forskarutbildningen i det enskilda läroämnet måste i vissa delar differentieras med hänsyn till den studerandes kommande arbetsområde efter avlagd examen. Den snabba utvecklingen på läkemedelsområdet har medfört att inom läkemedelsforskningen erfordras en allt större samverkan mellan farmaci, medicin och vissa delar av naturvetenskapen. Det av riksdagen nyligen fattade beslutet, att farmaceutiska institutet skall ingå som en farmaceutisk fakultet vid Uppsala universitet i en gemensam nybyggnad för farmaceutiska, medicinskt-teoretiska och vissa naturvetenskapliga ämnen bör därför verksamt kunna bidraga till ett intensifierat samarbete över ämnes- och fakultetsgränserna, vilket framstår som en nödvändig förutsättning för en rationell forskarutbildning och forskning i framtiden. Antalet studerande, som bedriver forskarutbildning vid farmaceutiska fakulteten har under senaste åren avsevärt ökat men är dock fortfarande jämförelsevis lågt — för närvarande 40 — trots livlig efterfrågan på forskarutbildade apotekare från avnämarnas sida. Orsaken till den låga utbildningsfrekvensen är att finna i institutets otillräckliga lokala, personella och materiella resurser, varvid särskilt må framhållas bristen på topptjänster och andra forskartjänster. Som exempel kan anföras att först fr. o. m. 1 juli 1965 fick institutet med sina nio avdelningar och åtta licentiatämnen sin första e. o. docenttjänst och ytterligare en forskarassistent utöver två tidigare erhållna. En förstärkning av institutets resurser i nämnda avseenden, som ger möjlighet till en organiserad och effektiv forskarutbildning i tillräcklig omfattning, skulle säkerligen komma att väsentligt öka forskarutbildningsfrekvensen. Nuvarande förhållanden får sålunda icke utgöra någon norm för dimensioneringen av resurserna för farmaceutisk forskarutbildning. Det må dock särskilt beaktas, att även vid ett ökat antal doktorander torde detta i flera av fakultetens examensämnen under närmaste åren fortfarande bli otillräckligt för att kunna anordna vissa specialkurser. Andra kurser torde ej kunna upprepas årligen. När så är ändamålsenligt bör därför eftersträvas att göra dylika kurser gemensamma med vissa andra ämnen inom fakulteten och dessutom anordna kurser i samarbete med närbesläktade ämnen inom andra fakulteter.

90 Beträffande forskarhandledningen må särskilt framhållas betydelsen av att denna göres tillräckligt omfattande och effektiv för att på detta sätt ersätta vad som ej kan meddelas genom lärokurser. Den av forskarutredningen angivna utbildningstiden på fyra år till basexamen och en fyraårig utbildning för doktorsexamen synes vara tillämpbar vid farmaceutiska fakulteten för heltidsstuderande. Deltidsstuderande är huvudsakligen assistenter och amanuenser. För denna kategori torde forskarutbildningen i regel ej behöva förlängas med mer än ett år. Den farmaceutiska forskningen står med avseende på metoder och forskningsproblem nära medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning. Det är därför ändamålsenligt att organisera farmaceutisk forskarutbildning efter motsvarande utbildningsprogram, följa samma mönster och ge denna utbildning samma resurser som för forskarutbildningen vid motsvarande läroämnen vid ovannämnda närbesläktade forskningsområden.

4. Typplan för farmaceutisk forskarutbildning Den farmaceutiska forskarutbildningen avser att ge fördjupade kunskaper inom ett av examensämnena vid farmaceutiska fakulteten samt en viss orientering inom närliggande vetenskaper. Den nyligen antagna utbildningsplanen till farmacie magisterexamen på farmaceutiska linjen och de angivna riktlinjerna för efterföljande forskarutbildning bör på ett tillfredsställande sätt kunna anpassas till forskarutredningens utbildningsplaner med fyra års studier för basexamen och fyra års forskarutbildning för doktorsexamen. Även den föreslagna »mellanexamen» synes vara väl anpassad för farmaceutisk utbildning med hänsyn till det stora behovet av personer med denna utbildning i något av basexamens läroämnen. Forskarutredningens förslag till integrering i forskarutbildningen mellan närbesläktade ämnen vid olika fakulteter torde även i viss omfattning kunna genomföras vid den farmaceutiska utbildningen. Det är att förvänta att även den föreslagna medicinska linjen vid farmaceutiska fakulteten får en för forskarutbildningen fördelaktig utformning. Den fyraåriga forskarutbildningen bör ej förlängas genom obligatoriskt praktiskt arbete utanför fakultetsinstitutionerna. Det skall dock observeras, att licentiander och doktorander för närvarande endast i enstaka fall kan ägna sig åt sin utbildning som heltidsarbete. De angivna riktlinjerna för forskarutbildning i typplanen för medicinsk kemi kan i huvudsak tillämpas på de farmaceutiska ämnena. Den farmaceutiska forskarutbildningen bör sålunda — om tillräckliga resurser kan ställas till förfogande — i huvudsak omfatta följande utbildningsmoment: orienteringskurs, allmän forskningsmetodik, speciell metodik, en allmän och en speciell läskurs i anslutning till undervisning, stödämneskurser, allmänna och speciella seminarier, forskning under handledning, eventuellt författande av en mindre uppsats för mellanexamen, forsk-

91 Tablå 1:24. Allmän plan över utbildningsgången i farmaceutiska ämnen. Termin

Undervisning 60

c.

o 13 q ca — d

3 £>

11 2-3

q "5

:C3

C.

< =

>

Forskning för avhandling under handledning

u u

UI

'C ca c

6 IM

.22 ca C

ca

a

J

"cä '5 <u

C C

MS

7-8

Speciell läskurs Stödämneskurser Avancerade metodikkurser Övriga kurser

ca

ja CJ 6

«N

E

5-6

Påbörjad forskning i team

CJ

E T3

£ C

ca

.9 B >

Orienteringskurs över ämnets utveckling Grundläggande forskningsmetodik Speciell metodik i ämnet (Vetenskaplig-teknisk utbildning)

<

Författande av mindre, vetenskaplig uppsats Ev.

mellanexamen

0) ert

a

Sammanställning av forskningsresultaten. Avhandlingsförfattande DOKTORSEXAMEN

ning och sammanställning av forskningsresultat för utarbetande av doktorsavhandling. Som redan tidigare framhållits torde vissa av dessa utbildningsmoment med hänsyn till antalet deltagare icke kunna anordnas årligen. I den omfattning så är lämpligt bör kurser anordnas gemensamt med motsvarande undervisning i närbesläktat ämne inom farmaceutisk eller annan fakultet. Beträffande den tidsmässiga fördelningen av de olika momenten i forskarutbildningen måste en icke obetydlig elasticitet medgivas, bl. a. med hänsyn till svårigheten att varje år anordna vissa kurser. I kurserna deltagande assistenters och amanuensers intressen måste också beaktas. I princip bör dock utbildningen i de olika ämnena kunna planeras så, att undervisning och tentamina i kurser vid heltidsstudier bör vara genomförda under de två första åren, medan de två senare nära nog helt kan ägnas åt arbete, som har direkt samband med den egna forskningsuppgiften. Orienteringskursen under forskarutbildningens första termin avser främst att ge de studerande en översikt över ämnets utveckling fram till den nuvarande forskningsfronten samt en orientering i allmän forskningsmetodik och speciell metodik inom ämnet. Vid orienteringen i grundläggande forskningsmetodik ges en översikt av litteraturen inom området och dess rationella användning samt kännedom om dokumentationsmetoder, formulering av vetenskapliga problem, försöksplanering, tolkning och presentation av resultat etc. Orienteringen i speciell metodik bör ge de studerande en inblick i experimentella metoder inom ämnet, dessas principer

92 och handhavanden (apparatkonstruktion, mätteknik, bearbetning av resultat etc). Denna kurs bör omfatta föreläsningar, seminarier, laborationer och demonstrationer med den omfattning och fördelning mellan olika undervisningsformer, som för varje ämne är erforderlig. Läskurserna (litteraturkurser) i anslutning till undervisning föreslås omfatta en allmän och en speciell. Den allmänna bör i huvudsak utgöra en föreskriven läskurs i syfte att ge doktoranderna fördjupade kunskaper inom ämnets centrala delar. Den avslutas med tentamen, helst före början av tredje läsåret. Den speciella (valfria) läskursen omfattar områden av examensämnet, som ligger i nära anslutning till vederbörande forskningsarbete. Denna läskurs bör sålunda utväljas i samråd med handledaren och pågå under för avhandlingsarbetet lämplig tidpunkt. Stödämneskurser. Doktoranderna bör följa 1-3 kurser i andra ämnen än de egna för att få en orientering i examensämnet närstående ämnen utöver i basexamen inhämtade kunskaper. Så bör t. ex. en doktorand i organisk kemi kunna komplettera sina kunskaper i farmaceutisk biokemi och farmakologi och en doktorand i farmakologi sina kunskaper i fysiologi och farmaceutisk biokemi. Seminarierna är en betydelsefull del av utbildningen. På de allmänna seminarierna, i vilka doktoranderna aktivt deltager under hela utbildningstiden, framlägges och diskuteras aktuella problemställningar, varvid valda delar av ämnet bringas fram till forskningsfronten. Vid specialseminarierna ventileras avhandlingsutkast och uppsatser, som är särskilt inriktade på doktorandernas egna forskningsuppgifter. Forskningsarbetet. Tyngdpunkten i forskarutbildningen skall ligga på doktorandens egen experimentella forskningsuppgift och sammanställning av resultaten till en avhandling. Det vetenskapliga arbetet bör i regel påbörjas tidigt; om möjligt bör en doktorand först ingå som yngre lagmedlem inom vid institutionen pågående forskningsarbete. Vederbörande erhåller härmed tidigt en viss insikt i vetenskapliga frågeställningar, och det blir härigenom även möjligt för handledaren att taga ställning till de studerandes förutsättningar för vetenskapligt arbete. Doktoranden bör även på ett tidigt stadium kunna påbörja den egna, avgränsade forskningsuppgiften. De två sista åren av forskarutbildningen bör nära nog helt användas till experimentellt arbete och litteraturstudier, som har direkt samband med doktorsavhandlingen jämte färdigställande av densamma. Det experimentella arbetet bör om möjligt vara avslutat under sjunde terminen så att den åttonde helt kan avdelas till sammanställning av forskningsresultaten till en avhandling. Forskarhandledningen intager en central plats i farmaceutisk forskarutbildning. Denna måste, som tidigare framhållits, bli omfattande med hänsyn till de relativt få föreläsningar och speciella kurser, som med hänsyn till antalet doktorander kan anordnas i ett flertal examensämnen. En väsentlig upprustning av personalorganisationen för forskarhandledningen är ett huvudvillkor för en effektiv och tillräcklig forskarutbildning vid den farmaceutiska fakulteten. Utöver den allmänna typplanen för utbildningsgången för farmaceutiska läro-

93 ämnen har typplaner för utbildningsgång och förslag till organisationsplan för läroämnena organisk kemi och galenisk farmaci utarbetats. Utbildningsgången och organisationsplanerna för övriga läroämnen överensstämmer i huvudsak med dessa typexempel. Håkan Rydin Appendix A. Organisk kemi Kort översikt av kursernas innehåll 1. Den organiska kemins utveckling. Den organiska kemins utveckling som vetenskap fram till den nuvarande forskningsfronten. 2. Orientering i vetenskaplig problematik och metodik. Orientering om den vetenskapliga litteraturen och dess användning. Formulering av vetenskapliga problem och försöksplanering. Tolkning av resultat och vetenskaplig publiceringsteknik. Ett antal väl valda uppsatser av framstående vetenskapsmän bör studeras som mönster. 3. Struktur- och bindningslära. En fördjupning av den till grundexamen givna kursen. 4. Teoretisk organisk kemi. Modern behandling av reaktionsmekanismer. Stereokemi. 5. Syntetiska metoder. Moderna och mer avancerade syntesmetoder grundligt behandlade. 6. Kromatografi. Grunddragen av pappers-, tunnskikts-, gas- och kolonnkromatografi. Plan över utbildningsgängen i organisk kemi. Termin

Undervisning 1. Den organiska kemins utveckling 2. Orientering i vetenskaplig problematik och metodik 3. Struktur- och bindningslära

1 60

fl 2-3

'c M c •* tt. c &o — '5 GO

.S3 <-

a M u

Kurser 4-14 enligt organisationsplanen

> 11

c/> "O

&

vs e J 3

ö

5-7

Författande av vetenskaplig mindre omfattning. Ev. mellanexamen

uppsats

'C a c

'i 8

Forskning i team påbörjas

Q X/1

Avhandlingsförfattande DOKTORSEXAMEN

av

Forskning under handledning

94 Förslag till organisationsplan i organisk kemi.

Kurs

Undervisningsform F =«föreläsningar S == seminarier L => laborationer Gruppstorlek

1. Den organiska kemins utveckling F 2. Orientering i vetenskap- F lig problematik o. metodik S 3. Struktur- och bindF ningslära S 4. Teoretisk organisk kemi F S 5. Syntetiska metoder F L 6. Kromatografi F S L F 7. Spektroskopi S L 8. Analytisk kemi F S L 9. Läkemedelskemi F S 10. Farmaceutisk biokemi F S 11. Kemisk farmakologi F S 12. Fysikalisk kemi F S 13. Naturproduktskemi F S 14. Isotopteknik F S L

Obegr. Obegr. 20 Obegr. 20 Obegr. 20 Obegr. 6 Obegr. 20 6 Obegr. 20 6 Obegr. 20 6 Obegr. 20 Obegr. 20 Obegr. 20 Obegr. 20 Obegr. 20 Obegr. 20 6

Lärare Antal tim. per stud.

15 15 30 30 30 30 30 15 70 15 15 70 15 30 35 15 15 70 15 30 15 30 15 30 15 30 15 30 15 30 70

Professor

Assisttent

X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X

7. Spektroskopi. UV-, IR-, NMR- och masspektrometri med tillämpning på organisk-kemiska problem. 8. Analytisk kemi. Separationsmetoder. Bestämning av funktionella grupper. 9. Läkemedelskemi. Aktuella problem och utvecklingstendenser inom läkemedelskemin. 10. Farmaceutisk biokemi. Läkemedels verkningssätt och metabolism. 11. Kemisk farmakologi. Sambandet mellan kemisk struktur och farmakologisk verkan. 12. Fysikalisk kemi. Fördjupade studier i termodynamik och reaktionskinetik. 13. Naturproduktskemi. Valda delar av naturproduktskemin utförligt behandlad. 14. Isotopteknik. Isotopernas användning som hjälpmedel vid studiet av reaktionsmekanismer.

95 Av ovanstående kurser är 1-3 gemensamma för alla och obligatoriska. Detsamma bör gälla de under andra och tredje terminerna givna kurserna 4-7, då en grundlig kännedom om innehållet i dessa kurser är ofrånkomlig för ett framgångsrikt forskningsarbete inom den organiska kemin. Av övriga kurser bör de studerande kunna medhinna ytterligare 2 - 3 , som väljes efter vederbörandes intresseinriktning. Kurserna 1, 2, 4, 5 och 9 bör ges inom avdelningen för organisk kemi. Övriga kurser bör kunna anordnas i samarbete med andra avdelningar inom farmaceutiska fakulteten eller i samarbete med andra fakulteter. R. Dahlbom Appendix B. Synpunkter på utbildningsgången i galenisk farmaci Forskarutbildningen skall utgöra en fortsättning på en 4-årig yrkesutbildning som leder fram till ämbetsexamen, här benämnd farmacie magisterexamen. Det är i hög grad önskvärt att en lämplig övergång existerar mellan yrkesutbildning och forskarutbildning. Den sista (åttonde) terminen under yrkesutbildningen bör kunna fylla denna funktion. I den nya farmaceututbildningen är denna termin i huvudsak avsedd för specialstudier i ett enda ämne. Undervisningen skall meddelas i form av en speciell kurs. Dessutom skall ett enskilt specialarbete utföras i anknytning till forskningsverksamheten på avdelningen och i detta arbete bör litteraturutredning ingå. Den studerandes håg och fallenhet för forskningsarbete har här möjlighet komma till uttryck. Den 4-åriga forskarutbildningen bör under de 3 första terminerna i hög grad upptagas av kursbunden undervisning avseende försöksplanering, litteraturen på ämnesområdet och dokumentationsproblem, samt vidare av speciella kurser, valda efter den studerandes forskningsprojekt. Följande kurser av stödkaraktär kan komma i fråga: tekniska enhetsoperationer, apparatlära, kolloidkemi, isotopteknik, farmakologi, analytisk kemi m. fl. Flera av dessa kurser bör tas utanför den farmaceutiska fakulteten. Slutligen kan en eller flera av följande speciella kurser tillkomma: Metoder för förlängning av läkemedelseffekt. Inkompatibilitetsfrågor. Konservering av olika läkemedelsformer. Fysikaliska problem vid framställning av suspensioner. Statistiska problem vid läkemedelskontroll. Fettoxidationsproblem inom farmacien. Glasresistensfrågor. Dessa senare kurser bör bli aktuella i anknytning till forskningsarbetet vid institutionen. De bör vara av storleksordningen 10 föreläsningar + 10 seminarier + 60 laborationstimmar. Jämsides med denna kursundervisning bör doktoranden delta i seminarieverksamheten vid avdelningen (1 per vecka). Antalet per år nytillkommande doktorander inom ämnesområdet galenisk farmaci blir antagligen av storleksordningen 2-5 samtidigt som de enskilda forskningsuppgifterna kunna tillhöra olika delar av ämnet. Den personliga handledningen måste därför tillsammans med seminarieverksamhet bli den dominerande undervisningsformen under de båda sista åren av forskarutbildningen. Den plan

96 för forskarutbildningen som för närvarande kan uppgöras kommer således att i huvudsak överensstämma med »Allmän plan över utbildningsgången i farmaceutiska ämnen» (s. 91). En detaljerad organisationsplan för undervisningen är det enligt min uppfattning svårt att nu avge. Den ungefärliga omfattningen av den bundna undervisningen bör emellertid bli densamma som den för organisk kemi angivna. Erik Sandell

Växtodling

1. Ämnets natur och omfattning Växtodling är ett av de tillämpade ämnena vid lantbrukshögskolan. Av naturliga skäl kommer utbildningen i ämnet, såväl för en agronomexamen som för en agronomie doktorsexamen, att grunda sig på vetenskapliga frågeställningar av värde för praktiskt betydelsefulla lösningar inom jordbruket. Det krävs av den, som avser att skaffa sig en forskarutbildning, att han har erfarenhet från den praktiska verksamhet, inom vilken hans utbildning skall nyttiggöras. 2. Underbyggnad för forskarutbildning Basexamen för forskarutbildningen i växtodling är agronomexamen vid lantbrukshögskolan. Intagningen till lantbrukshögskolan är spärrad och grundar sig på betyg i studentämnen närmast motsvarande de på reallinjens biologiska gren förekommande. Under ett propedeutiskt år omedelbart efter antagningen till lantbrukshögskolan och en tre månaders specialpraktik senare under studierna får de blivande agronomerna kontakt med den praktiska verksamheten på jordbruksområdet. Ovan uppställda krav på erfarenhet från praktisk verksamhet som bakgrund till forskarutbildningen är alltså uppfyllda redan vid de högre studiernas början. Den teoretiska grunden för en forskarutbildning i växtodling bör vara 4 betyg i växtodling, 2 betyg i lantbruksbotanik samt 2 betyg i ettdera av ämnena, växtförädling, växtnäringslära och växtpatologi. För fyra betyg i växtodling krävs examensarbete. Därvid är att märka att 2 betygsenheter vid lantbrukshögskolan motsvarar 1 betygsenhet vid universitetens filosofiska fakulteter och att minst 14 betygsenheter krävs för avläggande av agronomexamen. Här uppställda krav motsvarar fyra universitetsbetyg i det ämne, i vilket forskarutbildning avses inhämtas. Innehållet och omfattningen av de för agronomexamen obligatoriska kurserna i ämnet växtodling är närmare beskrivna i Studiehandbok för Lantbrukshögskolan. 3. Forskarutbildningens utformning och studiegången Arbetena med doktorsavhandlingen bör igångsättas omedelbart vid studiernas början och omfatta såväl planläggning av det experimentella arbetet som litteraturstudier för detta arbete. Det är i de flesta fall ofrånkomligt att erforderliga undersökningar får karaktären av fältarbeten och anpassas till rådande betingelser under vegetationsperioden. Det krävs i allmänhet tre vegetationsperioder för att nå fram till pålitliga resultat och detta förutsätter, att inte under någon av dessa vegetationsperioder väderleksförhållandena är sådana, att väsentliga avsnitt bortfaller. 7-665786 Forskarutr.

98 Ofta behövs en fjärde vegetationsperiod för kompletterande undersökningar. Endast genom att de experimentella arbetena planlägges och igångsattes redan under första årets första hälft är det möjligt att inrikta sig på ernåendet av en doktorsexamen under loppet av fyra till fem år. I bästa fall kan man räkna med fyra år, i flera fall torde det bli nödvändigt med fem år. De för det experimentella arbetets genomförande nödvändiga litteraturstudierna påbörjas det första året och bör bedrivas under personlig handledning av den lärare, som har ansvaret för det igångsatta doktorsarbetet. Det är rimligt, att det första året under forskarutbildningen avsattes för arbeten, som gäller dels doktorsavhandlingens uppläggning och vidareutveckling samt de för avhandlingen grundläggande litteraturstudierna dels genomgång av en kurs i vetenskaplig problematik. Man har alltmer börjat inse, att en effektiv litteraturundersökning kräver sin speciella metodik, som forskaren bör tillägna sig undervisnings vägen. Därför bör undervisning i litteratursökning och därmed sammanhängande frågor ingå som ett viktigt, om också inte kvantitativt betydande, led i en planerad forskarutbildning och utgöra en för alla gemensam del av utbildningen för en doktorsexamen. Denna undervisning, som bör komma på ett tidigt stadium, bör ha formen av en repetition och fördjupning av kunskaper, som den studerande bibringats i sin lägre examen. I doktorandstudierna bör även ingå handledning i publiceringstekniska spörsmål. För samtliga doktorander vid lantbrukshögskolan bör alltså föreskrivas en kort kurs gällande bibliotekskunskap och principer för avhandlingsförfattande. Denna kurs bör ges under det första året av forskarutbildningen och utgöra en del av den ovan anförda och i det nedanstående specificerade kursen i vetenskaplig problematik. Under det första året är antalet kurstimmar obetydligt med hänsyn till att under detta år ett mycket noggrant och detaljerat förarbete för den vetenskapliga undersökningen krävs. Detta är nödvändigt för att säkra resultat redan under första vegetationsperioden, så att därigenom en garanti kan erhållas, för att avhandlingsarbetet skall kunna genomföras på fyra år. Med hänsyn till detta arrangemang kommer den huvudsakliga delen av kurserna att förläggas till andra året med viss koncentration till vegetationsperioden och den närmast därefter följande terminen. Detta lämnar utan svårighet utrymme för arbete såväl med de föreslagna kurserna som med det examensarbete som krävs för en mellanexamen. Under andra året är deltagande i ett antal för doktoranderna anordnade övningskurser och därtill knutna föreläsningar och seminarieövningar obligatoriskt. Kurserna kommer att planeras så, att det är möjligt att samtidigt med kurserna bedriva pågående experimentella undersökningar. Övningskurser, föreläsningar och seminarieövningar är så upplagda, att skilda avsnitt inom ämnet växtodling genomarbetas ifråga om rent vetenskapliga aspekter och praktiskt betydelsefulla spörsmål. Övningskurser och föreläsningar inom vart och ett av de huvudavsnitt i vilka ämnet växtodling är uppdelat, ledes av företrädare för respektive avsnitt. Detta innebär — med nu gällande organisation — att professorn i ämnet och de båda laboratorerna svarar för var sin del av undervisningen. Övningskurserna avslutas

99 med skriftliga kursprov. I seminarieövningarna deltager samtliga vid forskningsoch undervisningsavdelningen anställda tjänstemän och i så stor utsträckning som möjligt försöksavdelningarnas tjänstemän. I princip bör undervisningen omfatta följande kurser: FÖRSTA ÅRET I. Kurs i vetenskaplig problematik A. ALLMÄN METODIK

Vetenskapliga arbetsmetoder, hypotesbildning och hypotesprövning, bevisföring, teoribildning och statistiska metoder 10 tim. B. TEKNISKA METODER INOM VÄXTODLINGSFORSKNINGEN

Fysikaliska, kemiska och biologiska mät- och analysmetoder Isotopteknik Biologiska testmetoder Provtagning: teknik, provstorlek, säkerhet

10 tim.

C. PLANLÄGGNING AV EN VETENSKAPLIG UNDERSÖKNING

Planläggningssystem, användning av ADB vid planläggningen, vid insamlingen och bearbetningen av erhållna resultat, organisation av lagarbete

4 tim.

D. DOKUMENTATION

Litteratursökning, bibliotekskunskap, arkivering och användning av insamlade referenser, författande av en vetenskaplig avhandling, publiceringstekniska frågor

6 tim.

Summa

30 tim.

ANDRA ÅRET II. Ekologiens tillämpning inom växtodlingen (se kommentarer) Föreläsningar övningar

20 tim. 20 tim.

III. öppen växtodling (se kommentarer) Föreläsningar Övningar

20 tim. 30 tim.

IV. Sluten växtodling (se kommentarer) Föreläsningar övningar

16 tim. 20 tim.

V. Ogräsfrågor Ogräsens förekomst och bekämpande mot bakgrunden av deras biologi och ekologi Herbicider och herbicidanvändning Föreläsningar övningar

24 tim. 30 tim.

VI. Växtodlingens planläggning — sammanfattande aspekter Föreläsningar

10 tim.

VII. Utländsk växtodling samt synpunkter på jordens livsmedelsförsörjning Föreläsningar

10 tim.

Seminarieövningar

30 tim. Summa 230 tim. Totalt 260 tim.

Kommentarer Kurs I. Vetenskaplig problematik. Under avsnittet B, tekniska metoder inom växtodlingsforskningen, ges en allmän översikt över tillgängliga mät- och analys-

100 metoder och apparaturer demonstreras. De praktiska tillämpningsövningarna förlägges till de kursavsnitt, inom vilka de faller. Övningar med cerealkemisk apparatur ingår till exempel i kurs III: öppen växtodling. Kurs II, ekologiens tillämpning inom växtodlingen, bygger på motsvarande kurs i agronomutbildningen och omfattar ekologiska förutsättningar för produktionen samt metoder för miljöbeskrivning. Kurserna III och IV behandlar både de naturliga förutsättningarna för växtodling och möjligheterna att påverka miljön i en sådan riktning att man med sikte på en ekonomiskt riktig produktion uppnår största möjliga kvantitet med bästa kvalitet. Stor vikt lägges vid frågor rörande produktkvalitet, varvid konsumentens och industriens krav samt olika analysfrågor behandlas. I öppen växtodling ingår bland annat analys av spannmålens, potatisens, oljeväxternas och fiberväxternas kvalitet. I sluten växtodling ingår på liknande sätt metoder för fastställande av foderväxternas kvalitativa egenskaper. Vid andra årets slut bör den första av de tre tentamina, som kommer att krävas för en doktorsexamen, kunna avläggas, och under det tredje året de återstående båda tentamina. I samband med förberedelserna för dessa tentamina krävs personlig handledning av professorn och laboratorerna. Det fjärde året och eventuellt ett femte år kan avsättas för doktorsavhandlingens färdigställande. Detta innebär, att under första hälften av det fjärde året eller, om speciella skäl föreligger, vid ett senare tillfälle, bör doktoranden åläggas att i ett seminarium framlägga för kritisk diskussion de resultat han nått vid sina experimentella undersökningar. Efter detta seminarium kan avhandlingen färdigställas och vid lämplig tidpunkt vid fjärde årets slut eller under loppet av det femte disputationen äga rum.

4. Studielön — assistenttjänstgöring Ovan presenterade typplan hänför sig till utbildningen för dem, som med utnyttjande av studielön ägnar sig åt doktorsarbeten på heltid. För doktorander, som är engagerade som assistenter, är den presenterade uppläggningen ej giltig i avseende på tidsschemat. Genom att assistenterna kan beredas tillfälle genomgå de övningskurser, åhöra de föreläsningar och deltaga i de seminarier som föreskrivits i etapper under två år i stället för under ett år, bör de kunna erhålla en doktorsexamen av ovan skisserad natur efter fem å sex års studier. Sannolikheten för att de skall kunna medhinna studier, som möjliggör detta, synes stor.

5. Mellanexamen Därest en mellanexamen blir aktuell bör den enligt ovanstående typplan kunna meddelas efter de första två årens arbeten med det experimentella arbetet och

101 genomgången av övningskurserna med därtill hörande föreläsningar, seminarieövningar och kursprov. För mellanexamens godkännande krävs därjämte muntlig tentamen i det ämnesavsnitt, inom vilket det experimentella arbetet faller.

6. Organisationsplan I kursen i vetenskaplig problematik, som omfattar 30 timmar, torde cirka 15 elever komma att deltaga. I övriga kurser beräknas samma ungefärliga antal. Deltagarna kan gemensamt följa föreläsningarna men bör för övningarna, allt efter vetenskaplig inriktning, uppdelas på två grupper om vardera omkring 8 elever. Seminarieövningarna kan vara gemensamma för alla deltagarna. Med den anförda fördelningen erhålles följande i tablå 1: 25 redovisade undervisnings volym. a. Föreläsningar, övningskurser och seminarier Tablå: 1: 25. Förslag till organisationsplan. Gruppstorlek

Antal grupp.

Tim./ grupp

Totala antalet timmar

Prof.

Ass.

Kurs I Föreläsningar

30 Kurs II Föreläsningar Övningar

15 8

1 2

20 20

20 40

20 10

20 30

Kurs III Föreläsningar övningar

15 8

1 2

20 30

20 60

20 15

20 45

Kurs IV Föreläsningar Övningar

15 8

1 2

16 20

16 40

16 10

16 30

Kurs V Föreläsningar övningar

15 8

1 2

24 30

24 60

24 15

24 45

Kurs VI Föreläsningar

16 Kurs VII Föreläsningar

10 Seminarier, 2:a året

30 Specialseminarier, 3:e-4:e året

346 Summa

b. Individuell handledning Planläggningen för en doktorsexamen, som grundas på ett självständigt vetenskapligt arbete och avses kunna erhållas under en tidsperiod av fyra, högst fem år,

102 kräver förutom den kursbundna undervisningen en icke obetydlig individuell handledning. Behovet av individuell handledning under olika avsnitt av utbildningen har också ovan framhållits. Det kan vara svårt att beräkna tidsåtgången för dylik forskarhandledning men en å två timmar per vecka förefaller rimligt. Därför kan det förutsättas att per doktorand bör beräknas 75 timmar forskarhandledning per år. Ewert Åberg

Skogsskötsel

Inledning Skogsskötsel är som framgår av namnet ett mot praktisk tillämpning inriktat ämne. Karakteristiskt för ämnet är en syntes av erfarenheter och resultat från vitt skilda håll. Utsikterna för att forskning inom området skall bli av direkt värde för den tillämpade skogsskötseln är avsevärt större, om forskaren är insatt i skogsskötselns praktiska bedrivande än om sådan erfarenhet saknas. Det är därför ett starkt önskemål att en forskare som efter avlagd doktorsgrad skall vara lämpad att bedriva självständig forskning inom skogsskötselämnet, efter basexamen har fått en viss praktisk erfarenhet. Denna skulle kanske helst förvärvas genom 1-2 års praktik efter jägmästarexamen. Emellertid torde en god överblick över den praktiska skogsskötselns problem kunna vinnas även under assistentanställning inom skogsskötselinstitutionen genom deltagande i undervisning, skogliga exkursioner, seminarier och diskussioner samt komplettering med viss praktisk verksamhet. Oavsett om doktoranden varit anställd i praktiskt skogsbruk eller inte, har han hittills i normala fall innehaft något slag av tjänst vid skogshögskolan under sin utbildningstid fram till doktorsgrad. Detta torde även inom den närmaste framtiden bli regeln, eftersom ett annat studiefinansieringssystem svårligen kan konkurrera med de förmåner som en person med civiljägmästarexamen normalt erhåller i annan verksamhet. Särskilt svårt är det givetvis att eljest locka tillbaka personer som redan varit anställda i praktisk tjänstgöring något eller några år, vilket ju från andra synpunkter är mycket önskvärt. Beträffande tiden från basexamen till doktorsexamen för doktorand med assistentanställning (800-1 000 timmar/år) torde det i flera av skogshögskolans ämnen vara möjligt att anpassa studietiden till fem år. En förutsättning är då, att den praktiska tjänstgöring — som i de tillämpade ämnena måste betraktas som en nödvändig kompletterande yrkesutbildning — har skett före påbörjandet av doktorandstudierna eller i annat fall sker utanför den nämnda tidsramen. I en rad ämnen stöter emellertid införandet av denna korta studietid på allvarliga hinder. Sådana finns dels av biologisk art: resultaten av ett skogsplanteringsförsök kan ej någorlunda säkert avläsas förrän tre år efter anläggningen och ett försök koncentrerat till ett enda år med ofta otypiska väderleksförhållanden är av mycket begränsat värde. Andra hinder är av organisatorisk art: Skogshögskolan har vid sin senaste omorganisation 1962 av statsmakterna anvisats att bedriva såväl en omfattande programbunden forskningsverksamhet som ett stort undervisningspro-

104 gram med hjälp av halvtidsanställda assistenter. Nästan alla tidigare befintliga tjänster mellan teknikerbefattningar och professurer-laboraturer har utbytts mot halvtidsassistenter (i regel med två sådana per tidigare heltidstjänst). Endast ytterst få heltidstjänster har tillkommit (två universitetslektorat, ett par arvodesanställningar som övningsledare). För närvarande måste assistentpersonalen tas i anspråk i mycket stor omfattning för undervisningsändamål (speciellt för den vid skogshögskolan mycket omfattande fältundervisningen på sommarterminerna) och för viktiga arbetsuppgifter inom den programbundna forskningen (vilka endast delvis kan utnyttjas för vederbörandes egen forskningsuppgift). Vid flera institutioner skulle helt enkelt verksamheten bryta samman, om assistentpersonalens tid endast skulle få tas i anspråk för institutionsarbete till \/ 5 eller 1 / 4 . Eftersom principerna för skogshögskolans verksamhet så nyligen fastställts av statsmakterna torde det ligga utanför skogshögskolans möjligheter att för närvarande åstadkomma någon ändring härvidlag; en eventuell ändring måste bli dyrbar och medföra ytterligare rekryteringssvårigheter. Förkunskaper och utbildning För doktorandstudier i ämnet skogsskötsel skulle som basexamen erfordras civiljägmästarexamen. Jägmästarutbildningen är uppdelad på B-kurser och AB-kurser, och i examen fordras obligatoriskt AB i tre ämnen. Av doktorander i skogsskötsel bör krävas AB i skogsskötsel och kunskaper motsvarande AB i matematisk statistik vid skogshögskolan. Dessutom bör krävas kunskaper motsvarande AB i två av övriga betygsämnen valda efter forskningsinriktningen, dock med minst ett av ämnena skogsbotanik och skoglig marklära företrädda, helst båda. För doktorsexamen bör alltså krävas AB-kunskaper i fyra ämnen i stället för tre i basexamen. Det förutsattes att en forskare under första utbildningsåret skall kunna komplettera sin basexamen med eventuellt saknade AB-kurser. Utbildningen skall vidare omfatta vissa kurser avsedda att underlätta forskningsarbetet (se utbildningsschemat med kommentar samt appendix). Dessa kurser kan delvis med fördel förläggas till andra läroanstalter. Beträffande samarbetet med andra utbildningslinjer i fråga om gemensamma kurser vid skogshögskolan måste det dock konstateras, att doktorander från t. ex. universitetens biologiska institutioner vanligen saknar kännedom om även elementerna i den skogliga begreppsbildningen och därför torde behöva en för dem tillrättalagd undervisning. Alternativet vore specialinläsning av den skogliga terminologin, vilket ter sig föga lockande. I vissa ämnen vid skogshögskolan, t. ex. skogligt inriktad landskapsvård, där nu en väsentlig utökning planeras bör kurserna göras omedelbart tillgängliga även för icke jägmästare. Skogshögskolan är emellertid mycket positivt inställd till att i mån av behov lägga upp skogliga orienteringskurser för doktorander utifrån. Trots att en del av dessa kursers stoff bör vara ganska elementärt, bör kurserna ha ett avsevärt inslag av professorsundervisning, då det gäller att inom en snäv tidsram syntetisera ett stort kunskapsstoff och göra det tillgängligt för ett heterogent elevmaterial.

105 Givetvis kommer en doktorandundervisning av det slag som här skisserats att ställa stora krav på ökad undervisning i fråga om professorstimmar. Den viktigaste delen är här den individuella handledningen, eftersom möjligheterna vid en liten högskola som skogshögskolan är begränsade till rationalisering genom samtidig kursundervisning till en större grupp doktorander. Det måste emellertid här konstateras, att antalet professurer, laboraturer och docenturer vid skogshögskolan (i likhet med vid flera fackhögskolor) är högt i jämförelse med student- och doktorandantalet. Problemet torde därför närmast vara att genom inrättande av andra typer av tjänster frigöra professorstimmar för doktorandundervisningen. Detta innebär en väsentlig omorganisation och kan knappast tillfredsställande behandlas i detta förslag till typplan. Läskurs En viktig del av utbildningen är ett utökande av kunskaperna i skogsskötsel, vilket lämpligen sker med hjälp av en läskurs som tenteras. Samtidigt deltar forskaren i seminarieövningar, av vilka en del anordnas gemensamt för två eller flera institutioner inom högskolan. Läskursen skulle bestå av en allmän del, omfattande olika grenar av skogsskötselvetenskapen, samt en speciell del, som ger fördjupade kunskaper inom det avsnitt av ämnet där forskningen skall bedrivas. I den allmänna delen skulle ingå t. ex. följande avsnitt: Skogshistoria. Skogsskötselsystem. Beståndsanläggning. Beståndsbehandling. Skogsskydd. Som exempel på speciell del väljes här beståndsbehandling. Läskursen för denna del skulle lämpligen innehålla bl. a. följande avsnitt: Röjningens och gallringens inverkan på virkesproduktionen. Produktionens beroende av anläggningsmetod och anläggningstäthet. De olika trädslagens produktion. Blandskogens produktion. Doktoranden skulle här ha möjlighet att välja bland ett antal angivna arbeten inom respektive avsnitt. Läskursernas sammanlagda omfång förutsattes motsvara 4 å 5 månaders heltidsstudium (fördelat på två läsår). Forskningsuppgifter Liksom vid andra utbildningslinjer bör doktoranden vid skogshögskolan tidigt tilldelas en forskningsuppgift inom institutionens pågående arbeten. De första åren måste han erhålla en intensiv handledning från ledaren av den forskargrupp han normalt ingår i; denna handledning kan senare successivt minska. Fältarbetsupp-

106 giftenia enligt schemat nedan bör för en heltidsstuderande främst gälla försök och datainsamling som han sedan kan utnyttja för doktorsarbetet. Dock bör doktoranden under dessa fältarbeten göra egen bekantskap även med andra arbetsmetoder än dem som strikt ansluter sig till hans egen forskningsuppgift (exempel: om forskningsuppgiften gäller planteringsmetoder bör doktoranden även deltaga i gallringsförsök i bestånd och vice versa). En doktorand med assistentanställning kommer (om icke hans huvudsakliga tjänstgöring ligger på undervisningssidan) att i större utsträckning utföra fältarbeten, även sådana som icke direkt ansluter sig till hans egen forskningsuppgift. Mellanexamen En forskare kan av olika anledningar finna det förmånligt att avbryta sin utbildning och övergå till annan verksamhet. Det praktiska skogsbruket engagerar gärna personal med viss tids forskarutbildning och har möjligheter att locka med ekonomiskt fördelaktiga anbud. Det är ett berättigat önskemål, att en forskare med en betydande utbildning, dock ej fullföljd fram till doktorsexamen, får möjlighet att som merit avlägga en mellanexamen. Mellanexamen bör kunna avläggas efter två års heltidsstudium enligt nedanstående schema. För doktorander med assistentanställning kommer den väsentliga delen av tidsförlängningen i studiegången att infalla före mellanexamen, medan det torde kunna förutsättas att tiden mellan mellanexamen och doktorsexamen ej skulle behöva bli förlängd i samma utsträckning. Förslag till forskarutbildning i skogsskötsel BASEXAMEN: CIVILJÄGMÄSTAREXAMEN

ÅR 1 Kurser Erforderliga AB-kurser, som ev. saknas i basexamen. Kurs i statistik med vetenskaplig metodlära och databehandling (enl. appendix), ev. endast avsnitt I. Dokumentationsteknik. Påbörjande av inläsning av läskurs, allm. del.

Forskning Medarbetande i forskarlag under ingående handledning. Anläggning eller revision av fältförsök,

AR 2 Ev. återstående delar av kursen i statistik och databehandling. Orienteringskurs över forskningsmetodik utnyttjad inom skogsbiologiska ämnen. Inläsning av återstående »allmän läskurs» samt den »speciella läskursen».

Fortsatt medarbetande i forskarlag under ingående handledning men med fördjupning i en begränsad deluppgift. Fortsatt arbete med fältförsök.

EVENTUELL MELLANEXAMEN

107 ÄR 3 Fältkurser och specialexkursioner valda efter vederbörandes inriktning.

Egen avgränsad forskningsuppgift,

ÄR 4 Fältkurser och specialexkursioner som ovan, dock i mindre omfattning.

Fortsatt forskningsarbete samt sammanställning av resultaten till en avhandling.

DOKTORSEXAMEN

Kommentarer till utbildningsplanen Statistikkursens omfattning framgår av appendix. Denna kurs förutsätts gemensam för flertalet ämnen vid skogshögskolan, i varje fall vad det centrala innehållet beträffar. Kurserna i dokumentationsteknik och litteratursökning kan beräknas vara relativt begränsade (sammanlagt 2-3 veckors effektiv kurstid); större delen av dessa kurser har gemensamt stoff med andra utbildningslinjer och kan med fördel ordnas gemensamt med dessa. Dessa kurser kräver huvudsakligen undervisning på lektorsoch assistentplanet (delvis bibliotekarier-dokumentalister). Orienteringskursen över forskningsmetodik är gemensam för biologiskt inriktade doktorander vid skogshögskolan, med möjlighet för exempelvis andra biologer att deltaga. Denna kurs kan beräknas till ca två veckors effektiv tid, varav 1/s-1/a bör vara professorsundervisning. Fältkurser och specialexkursioner måste ordnas mycket individuellt (om möjligt gemensamt för svenska skogshögskolans och grannländernas skogsskötseldoktorander). Som riktpunkt torde 3-4 veckor (fördelat på tredje och fjärde året) kunna anges; ett avsevärt inslag av professorsundervisning är här önskvärt. Inom andra ämnen än skogsskötsel (exempelvis skogsekonomi, skogsteknik, skogsbotanik, etc.) föreligger ett behov för doktorander av kunskaper inom ekonomiska, tekniska eller biologiska ämnen vid andra läroanstalter. Det är då givetvis en fördel om sådana kunskaper kan inhämtas på doktorandkurser i dessa ämnen, men då skogshögskolan har så få doktorander är det svårt att siffermässigt beräkna undervisningsbehovet. Det torde i många fall ej bli möjligt att vid Skogshögskolan ordna kurser varje år för doktorander, utan vissa omkastningar i schemat mellan första och andra läsåret torde bli nödvändiga. Några större olägenheter torde ej behöva följa härav, bortsett från ett något ökat behov av individuell handledning. C. O. Tamm

108 Appendix. Preliminärt utkast till orienteringskurser i statistik och databehandling för forskare vid Skogshögskolan Antal timmar

I. Statistik, allmän kurs Allmänt om vetenskapliga metoder och inferens från empiriska data. (Deduktion, induktion, beslutsteori, modellkonstruktion, hypotesprövning, optimering av forskningsprojekt etc.) Konstruktion av matematiska modeller, »deterministiska» och stokastiska modeller. Populationsbegreppet Allmänt om undersöknings planläggning. Definition av syftet Försöksplanering Samplingmetoder Bearbetningsmetoder Summa II. Statistik, specialkurs Regressionsanalys, multivariata metoder, orientering om stokastiska processer III. Databehandling Orientering om numerisk analys Hålkortsmetoder Orientering om elektronisk databehandling Snabbkodningskurs (ALGOL, FORTRAN el. dyl.) Orientering om programbibliotek Orientering om dataanläggningar på Skogshögskolan och vissa andra institutioner Summa

Föreläsn.

Seminarium

4 2 6 4 4

4 4 2

6 4 12 10 4

6 Laboration

4 4 12

6 2 12

»Statistik» har här fattats i vidsträckt mening, så att det mesta av »vetenskaplig metodlära» inkluderas. »Databehandling» förutsattes innefatta även en orientering i numerisk analys. Kommentar Tanken är att alla skulle deltaga i I och III, medan II vänder sig till forskare med specialintresse för matematiskt-statistisk behandling. Större delen av III torde kunna med fördel läggas utanför Skogshögskolan. Lämpliga kurser torde komma att ordnas vid Statskontoret, Tekniska högskolan eller Stockholms universitet. Till Skogshögskolan skulle förläggas följande timmar: Erforderligt antal lärartimmar Antal kurstimmar

Prof. el. lab.

Lab. el. lektor

Assistenter

Föreläsningar Seminarier Laborationer

32 26 28

20 26

12 26 14

28 Summa

109 Här har förutsatts att två lärare från institutionen medverkar vid seminarier och vissa laborationer. Det förutsattes att även lärare från andra institutioner medverkar vid seminarierna, varvid aktuella forskningsprojekt kan analyseras. Det har vidare antagits att kunskaper motsvarande kravet för AB i skoglig matematisk statistik inhämtats tidigare. Här har dock räknats med att en del timmar skulle gå åt för att friska upp dessa och andra moment i tidigare kurser. Bertil Matérn

Patologi (Veterinärhögskolan)

1. Den nuvarande undervisningen vid veterinärhögskolan Undervisningen vid veterinärhögskolan är inriktad på en yrkesutbildning utan någon schemabunden undervisning i avancerad eller djuplodande vetenskaplig forskning. Undervisningstiden är uppdelad i tvenne perioder, av vilka den första — omfattande prekliniska och teoretiska ämnen — avslutas med veterinärkandidatexamen och den andra — med undervisning i tillämpade ämnen jämte tjänstgöring på kliniker och obduktionssal — avslutas med veterinärexamen. Veterinärhögskolan har nämligen samtidigt karaktären av ett djursjukhus, där undervisningen i de kliniska ämnena (medicin, kirurgi, bujatrik samt obstetrik och gynekologi) får sin praktiska tillämpning. Förutom dessa sjukvårdande institutioner finnas på högskolan till klinikernas hjälp praktiskt verksamma institutioner såsom för bakteriologi, patologi och klinisk radiologi samt ett kliniskt centrallaboratorium. På dessa sistnämnda institutioner utövas en klinisk diagnostisk verksamhet, i vilken veterinärkandidaterna deltaga i begränsad omfattning. Efter de kliniska ämnena och närmast före den avslutande examen meddelas undervisning i livsmedelshygien. Föreläsningar, kurser och seminarier äro upplagda för hela årskursen och några speciella betygskurser förekomma icke. Undervisningstiden är totalt 10 terminer (kommer med den nya studieplanen att utökas till 11 terminer), men studietiden blir av olika skäl (militärtjänstgöring, förordnande »ute i fältet», på kliniker eller institutioner) ofta betydligt längre och i medeltal 13-15 terminer. Framhållas bör att somrarna efter veterinärkandidatexamen i stor utsträckning användas för den kliniska undervisningen vid högskolan och fri praktik. Veterinärernas verksamhetsområde omfattade förr huvudsakligen de större husdjurens sjukvård men har numera för dessas vidkommande fått en alltmer profylaktisk, hälsovårdande karaktär samt beträffande sjukvården kommit att mer glida över mot de smärre husdjuren. Till den kliniska sidan av yrket få vi även räkna den djurexperimentella verksamhet, till vilken veterinärerna i växande antal knytas inom läkemedelsindustrin. Allt detta har givetvis påverkat undervisningens omfattning och utformning. En annan starkt expanderande gren inom veterinärmedicinen är den livsmedelshygieniska, där som regel heltidsanställda veterinärer vid hälsovårdsnämnder, slakterier och slakthus utföra sin verksamhet med en länsveterinär som regional, facklig ledning. Undervisningen fram till veterinärexamen är brett upplagd och en viss specialisering kräves därför redan nu och kommer att i framtiden bli än mer erfor-

Ill derlig. Detta gäller speciellt inom livsmedelshygienen, där ovanpå veterinärexamen erfordras en påbyggnad inom bakteriologi, patologisk anatomi, livsmedelskemi och radiologi. Sådana statliga kurser bedrivas också vid veterinärhögskolan jämte en del specialkurser inom huvudsakligen de kliniska disciplinerna. Veterinärexamen är å andra sidan av sådan vetenskapligt grundläggande karaktär att den utan påbyggnad (licentiatexamen) kan utgöra basen för en till doktorsgraden ledande forskning. 2. Forskarutbildningen Alltsedan veterinärhögskolan för över 20 år sedan fick sin disputations- och promotionsrätt har det årliga antalet veterinärmedicine doktorer visat en stigande frekvens med under de sista åren i medeltal 5 doktorer. Då vid veterinärhögskolan doktorsgraden förekommer som enda examen efter avslutade yrkesstudier, kommer den vetenskapliga forskningen att inriktas på och som regel leda fram till en doktorsexamen. En dylik forskning är som regel förlagd efter veterinärexamen och vanligen samtidigt med att vederbörande uppehåller en assistenttjänst. Ett mindre antal doktorandstipendier för de studerande gör det möjligt för dem, att under studietiden fram till veterinärexamen få pröva på vetenskaplig forskning och få sin lämplighet för en eventuellt fortsatt forskarutbildning bedömd. Mera sällan fångas forskarbegåvningar upp i början av studierna och disputera för doktorsgraden med Kungl. Maj:ts dispens före veterinärexamen. De ha dock alltid före sin forskarutbildning fullföljt studierna fram t. o. m. veterinärkandidatexamen. Promotion och utnämning få dock icke äga rum före avlagd ämbetsexamen. Givetvis leder den sistnämnda vägen snabbare fram till disputation, men som situationen nu är måste den kompletteras med en praktisk yrkesutbildning. Härigenom komma de båda skisserade utbildningsgångarna att bli ungefär lika långa eller omkring 12 år. 3. Förslag till forskarutbildning i patologi Inom den veterinärmedicinska undervisningen förekommer alltjämt den allmänna patologin och den patologiska anatomin som två skilda ämnen. En sammanslagning av dem till ett ämne benämnt patologi finns sedan några år tillbaka inom humanmedicinen här i Sverige och kommer med den nya studieplanens ikraftträdande även att gälla för veterinärmedicinen i vårt land. Inom undervisningen och forskningen kan man dock alltjämt särskilja de båda ämnena från varandra och i den fortsatta planeringen av forskarutbildningen inom patologi kommer denna distinktion att i viss utsträckning tillämpas. Den allmänna patologin behandlar de allmänna reaktionerna, lagar och principer inom sjukdomsläran. Den innefattar läran om sjukdomsorsakerna (etiologin), den makro- men främst mikroskopiska morfologin, sjukdomsprocessernas utveckling (patogenes) och påverkan på organismen i dess helhet, svulstläran samt läran om utvecklingsrubbningarna (dysontologin och teratologin). Då en förståelse av dessa lagar och principer ökar med ett breddat fundament, är det förklarligt att

112 den komparativa patologin härvidlag är mycket värdefull. Inom den allmänna patologin studeras följaktligen icke endast de patologiska reaktionerna hos de olika arterna bland våra husdjur utan även förhållandena hos människan och hos de vilda djuren. Detta ämne hör i undervisningsavseende till de prekliniska. Den patologiska anatomin omfattar de morfologiska organförändringarna och sådana de i olika kombinationer förekomma inom de skilda sjukdomarna. Den innefattar även organförändringarnas och sjukdomarnas orsaker samt med direkt anknytning till den kliniska bilden dess patofysiologi. Praktiskt meddelas undervisning och forskning i detta ämne på obduktionerna och materialet demonstreras och förklaras för eleverna med beaktande av de rapporterade kliniska data. Patologin spänner följaktligen över mycket stora områden av medicinen. I stort sett torde forskningsprojekten inom ämnet allmän patologi vara av grundforskningskaraktär, vilket medför att en grundexamen som bas för forskarutbildningen kan läggas relativt tidigt under den yrkesmässiga undervisningen. Den bör omfatta ämnena anatomi, histologi, kemi, fysiologi, farmakologi, patologi, bakteriologi, virologi och parasitologi samt eventuellt en kortare kurs i medicin och kirurgi. Denna examen borde kunna avläggas efter 6 å 7 terminer. Forskning inom den patologiska anatomin har mer karaktär av målforskning och avser t. ex. klarläggande av en sjukdom med avseende å dess orsak och morfologiska förändringar. Den kan också enbart taga sikte på en sjukdoms morfologiska förändringar i organismen i dess helhet eller i organsystem eller organ. Mycket ofta är forskning inom detta område ett komplement till exempelvis en klinisk vetenskaplig undersökning. Veterinärexamen måste krävas som bas för denna forskarutbildning. De obligatoriska kurserna beräknas upptaga hela första terminen och undervisningen avses meddelas i form av föreläsningar, seminarier och praktiska kurser. 1. På den första kursen, metodologi, skulle meddelas undervisning i den aktuella litteraturen samt kännedom om dokumentationsmetoderna, uppställning av vetenskapliga problem, deras bearbetning, tolkning och redogörelse för resultaten. Häri skulle även ingå redogörelse för den apparatur och den teknik, som kan komma till användning. Kursen beräknas totalt omfatta ca 60 timmar. 2. Patologisk histologi omfattande såväl föreläsningar som praktisk kurs skulle ge en mer detaljerad och fördjupad undervisning i ämnet och förlöpa samtidigt med kurs nr 3. Därmed möjliggöres en samtidig såväl morfologisk som histokemisk tolkning av vävnadsreaktionen och en demonstration av histokemins möjligheter. Denna kurs beräknas omfatta ca 80 timmar. 3. Histokemi skulle huvudsakligen meddelas som föreläsningar och seminarier, medan den praktiska tillämpningen framkommer mer på föregående kurs. Det praktiska utförandet av preparaten överlämnas åt specialutbildade laboratorieassistenter men planlägges och dirigeras av forskaren. Ca 40 timmar. 4. Vid kursen i elektronmikroskopi skulle huvudvikten läggas vid preparationsmetodiken samt vid tolkning av de elektronhistologiska bilderna. Dessutom bör

113 Tablå 1:26. Plan över utbildningsgången. Termin

SeminaLäskurs rier

I anslutning till undervis ningen

1 å2 timmar per vecka

2-3

Forskning Grundkurser 1) Metodologi (60 tim.) 2) Patologisk histologi (80 tim.) 3) Histokemi (40 tim.) 4) Elektronmikroskopi (20 tim.)

4 Ev. semi narier 5-7 8

Tjänst-

Undervisning

göring

Val av forsk ningsuppgift med handledaren Viss assistenttjänstgöring (forskarassistent)

Valfria kurser 5) Statistik 6) Tumördiagnostik 7) Bakteriologi 8) Mykologi Forskning 9) Virologi under hand10) Immunologi ledning 11) Parasitologi 12) Toxikologi Smärre vetenskapliga arbeten Ev. mellanexamen Fortsatt publicering samt sammanställning av undersökningsresultaten Författande av avhandlingen Doktorsexamen

kursen även ge en beskrivning av mikroskopet och dess funktion samt det praktiska utförandet av bildmaterialet. Kursen beräknas omfatta ca 20 timmar. Val av kurser inom den valfria gruppen bör ske efter samråd med handledaren och skall gälla sådana ämnen, som ha betydelse för forskningsarbetet och avhandlingen. Det är synnerligen önskvärt att de stora och omfattande ämnen det här rör sig om uppdelas icke endast i sina mer naturliga komponenter utan i ett större antal små kurser, bland vilka forskare inom andra och berörda ämnen kunna välja sådana, som utan att vara för omfattande och tidsödande kunna giva dem det önskade utbytet. Seminarierna böra i den mån så går och anses önskvärt få en kanske något större omfattning än vad tablå 1: 26 utvisar. Diskussion av aktuella fall och problem samt kritisk granskning av doktorsavhandlingar och andra vetenskapliga verk bör utgöra grunddragen i denna undervisningsform. Här bör också finnas möjlighet för en fortlöpande information i form av föreläsning om forskningsfronten inom berörda ämne. Forskarhandledningen bör ges av professor och prosektor och inom vissa områden eventuellt av en äldre erfaren docent (motsvarande). I ett ämne som patologi är det icke tillrådligt att forskaren isolerar sig med sin forskningsuppgift. Han bör hålla kontakt med avdelningens löpande diagnostiska 8-665786 Forskarutr.

114 verksamhet. Det befrämjar hans skolning med en breddad patolog-anatomisk erfarenhet samtidigt som det ger honom möjlighet till eventuell insamling av material för sin undersökning. Den tidsförlust, som en dylik tjänstgöring kan förorsaka forskaren, torde kompenseras av den ökade erfarenheten inom patologin och därmed av ett bättre grepp om forskningsproblemet. Denna tjänstgöring bör omfatta omkring två timmar per dag men bortgå under de två sista terminerna, då forskningsresultaten sammanställas och avhandlingen utarbetas. De kurser, som här uppskisserats, torde i viss utsträckning även kunna vara aktuella för studerande inom andra ämnen och från andra akademiska lärosäten med fler doktorander än vid veterinärhögskolan och därför bli förlagda utanför högskolan och ibland t. o. m. å annan ort. Det är därför ytterst vanskligt att avgöra hur ofta dessa kurser behöva upprepas och därmed vilka krav denna undervisning ställer på en utökning av lärarstaben. Om man kan räkna med en ny doktorand varje eller vartannat år i patologi vid veterinärhögskolan och en genomsnittlig utbildningstid på fyra år, torde två å tre doktorander samtidigt få sin handledning på avdelningen. Sven Rubarth

Bilaga 2

INSTITUTIONSENKÄTEN

i

Innehåll 1. Presentation av enkäten 2. Antalet utsända formulär och inkomna svar .

117 .

3. Gruppering av materialet

4. Antalet lärare

5. Antalet licentiander och doktorander . . .

.

6. Studietiden

7. Undervisningen

8. Handledningen

9. Biträdespersonalen

1. Presentation av enkäten Med syfte att erhålla information om aktuella förhållanden och att inhämta vissa uppgifter av intresse för förslag till reformer på forskarutbildningens område lät forskarutredningen under våren och sommaren 1964 bland annat genomföra en enkät, omfattande samtliga universitets- och högskoleinstitutioner i landet. Enkäten utfördes av utredningens sekretariat. De frågeformulär som användes i enkäten var av fem olika typer. Formulär A tillställdes de teologiska fakulteterna, formulär B de filosofiska fakulteterna, formulär C de juridiska fakulteterna, formulär D de medicinska fakulteterna och tandläkarhögskolorna samt formulär E samtliga fackhögskolor med undantag av tandläkarhögskolorna. Uppsplittringen på skilda formulär var motiverad av en önskan att så långt möjligt ge frågorna en adekvat utformning med hänsyn till olikheter i utbildningens uppläggning, examinas konstruktion, lärarstabens sammansättning m. m. mellan skilda fakulteter och utbildningsanstalter. Med beaktande av de smärre variationer i utformningen som av dessa skäl var befogade gavs frågorna en innehållsligt likartad karaktär. De spörsmål som ställdes i enkäten gällde huvudsakligen storleken av lärarstaben i ämnet, antalet licentiander och doktorander fördelade på olika kategorier, antalet licentiatexamina och disputationer under senare år, studietidernas längd, förekomsten av interdisciplinär samverkan i utbildningen, undervisningsvolymen såväl för högre betyg i grundexamen som på licentiand- och doktorandnivån, omfattningen och arten av forskarhandledningen samt slutligen tillgången på biträdespersonal. I formulär B — avseende de filosofiska fakulteterna — frågades ej efter antalet licentiatexamina och disputationer, enär tillfredsställande uppgifter härom — med angivande av licentiaternas och doktorernas fördelning på ämnen — kunde erhållas från statistiska centralbyrån. Till de mer speciella problemen rörande frågornas utformning och innehåll blir det tillfälle att återkomma vid den fortsatta behandlingen av de olika frågekomplexen. Här skall dock en anmärkning av mer generellt intresse lämnas. Det var en medveten strävan från utredningens sida att söka ge frågorna en så koncis innebörd och formulering, att de i största möjliga utsträckning kunde besvaras i kvantitativa termer. Detta var erforderligt inte minst från bearbetningssynpunkt. Men frågor av ett sådant slag lämnar vanligen ytterst små möjligheter till modifikationer och nyanseringar av de uppgifter som avges. Då en så komplicerad verksamhet som den akademiska knappast kan avspeglas på ett tillfredsställande sätt inom alltför snäva ramar, utan att bilden riskerar att bli vanställd, gavs i anslutning till varje

118 fråga ett visst utrymme för särskilda anmärkningar och kommentarer. På så vis inhämtades i några fall synpunkter av betydande värde och principiellt intresse för utredningens arbete. 2. Antalet utsända formulär och inkomna svar Totalt utsändes 780 enkätformulär. De tillställdes ämnesrepresentanterna med ledning av uppgifter ur ämnes- och lärarförteckningarna i vederbörande universitets och högskolas katalog för läsåret 1963/64. Härigenom kom enkätformulär att skickas även till en del befattningshavare, vilkas ämne icke är examensämne i egentlig mening, t. ex. vissa innehavare av personliga forskartjänster. Om ett examensämne representerades av två eller flera professorer (motsvarande), sändes enkätformulär till var och en av dessa. Svar inkom i en eller annan form från sammanlagt 730 av de tillfrågade, dvs. från närmare 95 %. Den närmare fördelningen av svaren på skilda fakulteter och högskolor framgår av tabell 2: 1. Vissa ämnesrepresentanter valde att insända uppgifterna på ett gemensamt formulär. I sådana fall har formuläret registrerats såsom innehållande fullt bearbetningsbara svar från var och en av dem. För några tiotal ämnen innebar svaren endast ett besked om att inga uppgifter av intresse fanns att lämna. Orsakerna härtill var skiftande. Några ämnen var nyinstiftade och befann sig fortfarande under uppbyggnad, andra saknade tillfälligtvis licentiander och doktorander, i några ämnen var lärostolen temporärt vakant, i andra vistades ämnesrepresentanten för tillfället utomlands, i åter andra vägrade vederbörande att svara osv. Antalet bearbetningsbara svar reducerades därför till 681 eller något över 87%. Såsom bearbetningsbara har då betecknats även alla sådana enkätsvar, i vilka endast en eller ett par frågor besvarats. Som ej bearbetningsbara betecknades således bara de, som ej innehöll svar på någon enda fråga i formuläret. Dessa senare enkätsvar har i det följande lämnats helt utan beaktande. Det skall vidare påpekas, att svarsprocenten på de enskilda frågorna ofta kan vara lägre än den totala, exempelvis till följd av att vederbörande uppgiftslämnare i en speciell angelägenhet ej haft något av värde att meddela, eller att han — vilket särskilt gäller frågorna om studietiderna och forskarhandledningen — av andra skäl ej ansett sig kunna avgiva något svar. På de enskilda frågor där antalet svar väsentligt understiger de i tabell 2: 1 uppgivna talen har svarsprocenten redovisats särskilt. Procentsiffrorna har då beräknats i relation till det totala antalet bearbetningsbara svar inom respektive huvudgrupp. Även vid övriga beräkningar har det totala antalet bearbetningsbara svar fått utgöra relationsbas. 3. Gruppering av materialet Den följande redogörelsen för resultatet av enkäten har skett företrädesvis i tabellform. I tabellerna har de olika läroanstalterna sammanförts i huvudgrupper. För denna indelning har de speciella ämnesområdena för deras utbildning och forskning

119 Tabell 2:1. Antalet utsända enkätfor mulär och antalet inkomna svar, fördelade på fakulteter och högskolor.

Lärosäten

Antal svar Antal Bearbetutsända ningsenkätformulär Totalt bara

Svarsprocent

Totalt

Bearbetningsbara

Ej

svarat

Uppsala universitet: Teologisk fakultet Juridisk fakultet Medicinsk fakultet Historisk-filosofisk sektion Språkvetenskaplig sektion Matematisk-naturvetenskaplig fakultet

9 12 35 22 16 31

9 12 35 22 16 29

10 34 21 15 29

100 100 100 100 100 94

89 83 97 95 94 94

8 12 42 17 11 27 4

8 12 38 17 11 27 4

12 35 17 11 27 2

100 100 90 100 100 100 100

100 100 83 100 100 100 50

42 18 10 17

40 17 10 16

38 17 9 15

95 94 100 94

90 94 90 88

12 26 15 26

10 25 13 23

8 24 11 23

83 96 87

67 92 73

21 3

86 100

56 8 8 10 1 7 14 6 70 54 10 16 8 17

91 100 82 83 100 88 100 100 88 97 85 100 77 95

85 89 73 83 33 88 93 86 82 90 77 84 62 81

87 Lunds universitet: Teologisk fakultet Juridisk fakultet Medicinsk fakultet Historisk-filosofisk sektion Språkvetenskaplig sektion Matematisk-naturvetenskaplig fakultet Ekonomisk fakultet Göteborgs universitet: Medicinsk fakultet Historisk-filosofisk sektion Språkvetenskaplig sektion Matematisk-naturvetenskaplig fakultet Stockholms universitet: Juridisk fakultet Historisk-filosofisk sektion Språkvetenskaplig sektion Matematisk-naturvetenskaplig fakultet Umeå universitet: Medicinsk fakultet Filosofisk fakultet Lärarhögskolan i Stockholm Lärarhögskolan i Malmö Karolinska Institutet Tandläkarhögskolan i Stockholm Tandläkarhögskolan i Malmö Tandläkarhögskolan i Umeå Gymnastiska centralinstitutet Farmaceutiska institutet Handelshögskolan i Stockholm Handelshögskolan i Göteborg Kungliga tekniska högskolan Chalmers tekniska högskola Lunds tekniska högskola Skogshögskolan Veterinärhögskola;! Lantbrukshögskolan

1 1 66 9 11 12 3 8 15 85 60 13 19 13 21

1 60 9 9 10 3 7 15 7 75 58 11 19 10 20

Totalt

'30

— 2 2

— 1

— — 10 2 2

— 3 1

120 Tabell 2:2. Antalet lärare av olika kategorier fördelade på lärosäten och fakulteter. I: Professor, 2: Laborator (motsvarande), 3: Forskardocent, 4: Eo el. ex. docent, 5: Universitetslektor,0 6: Biträdande lärare,6 7: Speciallärare,0 8: Forskarassistent, 9: Klinisk amanuens, 10: Assistent, 11: övningsassistent, 12: Förste amanuens, 13: Andre amanuens, 14: Tredje amanuens, 15: överläkare/* 16: Underläkare, 17: (Klin.) lärare i A 27, Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak.: teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.

17 29 147 56 91

0 17 75 57 18

2 1 23 17 6

19 13 124 55 69

83 36 47 41 82 19 24 124 3 41

2 2

14 5 9 6 6 0 4 3 0 5

80 30 50 38 79 6 4 13 0 16

1 35 11 0 26 6 40

5a

6Ö

1*

3 33* 70 14 56

— —

110 78 32 72 95 1 8 40

— 4

46 38 8 10 76 1 24 69* 1 0

T

0 5 38 29 9

— —

— — — — 32 3

— —

19 18 1 1 30 1 11 19 1 34

— 92 11 81

— — — — — — — —

10 3 6 127 115 12 131 108 23 34 391 41 16 352 14 64

— —

— — — — — 706

— —

a

Gruppen universitetslektorer omfattar såväl ordinarie som extra befattningshavare. Kategorin biträdande lärare är något heterogen. Vid de filosofiska fakulteterna är dessa tjänster vanligen extra ordinarie — även om arvodesbefattningar förekommer — och befattningshavarna har fastställd undervisningsskyldighet. Vid exempelvis de tekniska högskolorna är motsvarande tjänster av en helt annan karaktär, och undervisningsskyldigheten mycket varierande. c Under rubriken speciallärare har redovisats endast sådana befattningshavare vid vissa högskolor som innehar hög vetenskaplig kompetens och till följd härav utnyttjas kontinuerligt i undervisningen. Till kategorin överläkare har även förts biträdande överläkare. e Gruppen »övriga» inrymmer lärare med vitt skild kompetens och med väsentligt olika tjänstgöringsförhållanden. Under rubriken »forskningsrådstjänst» har sammanförts de olika forskningstjänster ovanför assistentnivån som arvoderas av de statliga forskningsråden. b

utgjort en naturlig grund. Eftersom enkäten genomfördes under våren 1964 har emellertid den uppdelning på lärosäten och fakulteter som motsvarar förhållandena före organisationsreformen den 1 juli nämnda år bibehållits. Några särskilda påpekanden måste dock göras. Gymnastiska centralinstitutet har förts samman med de medicinska fakulteterna, emedan de institutioner vid institutet som bedriver vetenskaplig forskning har klart medicinsk inriktning. Av motsvarande skäl har lärarhögskolornas vetenskapliga institution här infogats i de historisk-filosofiska fakulteterna. Ekonomiska fakulteten i Lund har inlemmats i handelshögskolorna. Jordbrukets högskolor användes som en samlande beteckning på lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan. I en del tabeller har uppdelning av de medicinska fakulteterna och de historiskfilosofiska sektionerna befunnits önskvärd. De har då splittrats upp på undergrupperna teoretiska ämnen och kliniska ämnen respektive samhällsvetenskapliga ämnen och övriga ämnen. Till de medicinskt-teoretiska discplinerna har då räknats: anatomi, bakteriologi, biokemi, experimentell tumörforskning, farmakologi, fysio-

12 1 17 116 104 12 137 93 44 37 237 73 3 1 11 19

121 Forskningsläkare, 19: Utländsk lektor, 20: Avdelningstandläkare, 21: Assisterande tandläkare, 22: Forskningslgenjör, 23: Extra assistent, 24: Extra amanuens, 25: övriga, e 26: Forskningsrådstjänst/27: Forskningsassistent,0 8: »Lösa» prof.tim., 29: »Lösa» lekt.tim.,Ä 30: »Lösa» ass.tim.Ä 14

15d

— —

— —

8 126 4 178 3 948 3 095 3 491

23 490 17 592 5 898 8 589 13 982

29 477 22 423 7 054 4 978 29 221

_

_

— _ — _

— — 63 — — — — — 21 _ _ _ _ _ _ 8 — 11 — — — 41 8 — — 1 0 _ _ _ _ _ _ _ _ 17 _ _ _ _ _ _ 5 _ _ 4 8 _ _ _ _ _ _ _ _ 7 _ _ _ _ _ _ _ _ 19

_

_

_

—

_

_

—

— —

75 _ 54 21 2 1 — 131— 8 — _ 7 0 — 7 _ 2 l _

—

—

26 5 21

—

_ _

0 0

140 11 129

10 7 3

_ _

_

24 25

92 4 88

_ _

30*

94 91 3

_ _

29 h

_ _

_ _

_ _

_ _

27"

2 _ 0 —

_ _

26'

_ _

25 e

53 53

_

50 18 6 6 6

1 13 13

6 6

4 4

19 0 0 10

24 0 0 32

0 0

0 0

— — —

_ — —

0 Till gruppen forskningsassistenter har förts forsknings- eller forskarassistentbefattningar, som arvoderas av de statliga forskningsråden. h Såsom »lösa» lektors- respektive assistenttimmar redovisas sådana timmar som ej tagits i anspråk för inrättande av tjänster som extra lektor eller assistent och amanuens. ' Den på de teologiska fakulteterna redovisade universitetslektorn finns i ämnet religionshistoria med regligionspsykologi vid Lunds universitet. Ifrågavarande ämnesinstitution svarar där även för den undervisning i ämnet som ges inom humanistisk fakultet. ; Av de uppgivna 33 biträdande lärarna inom juridisk fakultet finns enligt primäruppgifterna 26 vid Stockholms universitet. Det torde dock här ej röra sig om befattningshavare som innehar särskilda tjänster som biträdande lärare. k Undervisningsskyldigheten för innehavarna av biträdande lärartjänst vid de tekniska högskolorna är starkt varierande.

logi, histologi, klinisk bakteriologi, klinisk kemi, koagulationsforskning, medicinsk cellforskning, medicinsk fysik, medicinsk genetik, medicinsk kemi, medicinsk radiofysik, medicinsk symbiosforskning, medicinsk teknik, patologi, pediatrisk patologi, radiobiologi, toxikologi, tumörbiologi, virologi och virusforskning. Övriga medicinska ämnen har betraktats som kliniska. Till de samhällsvetenskapliga ämnena inom historisk-filosofisk sektion har förts ekonomisk historia, företagsekonomi, kulturgeografi, nationalekonomi, pedagogik, psykologi, sociologi, statistik och statskunskap. De andra ämnena inom sektionen har ansetts tillhöra kategorin »övriga» ämnen. 4. Antalet lärare En förteckning över antalet lärare — såsom de redovisats i de bearbetningsbara svaren — har upprättats i tabell 2: 2. Det bör observeras, att de lärarkategorier som återfinns i kolumnerna 1-14 liksom de s. k. »lösa» timmarna i kolumnerna 28-30 speciellt efterfrågades i enkät-

— — —

122 Tabell 2:3. Det totala antalet forskarassistenttjänster, assistenttjänster {inkl. amanuenstjänster), kliniska amanuenser och övningsassistenter samt det genomsnittliga antalet av dessa tjänster per ämne inom skilda lärosäten och fakulteter. A: Antal ämnen företrädda av, B: Antal forskarassistenter,* C: Antal assistenttjänster,c D: Antal klin. amanuenser, E: Antal övningsassistenter 1: Professor, 2: Laborator" (motsvarande), 3: Summa, 4: Totalt, 5: pr ämne A

B

C

D

E

fakulteter

5 Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.

16 27 137 50 87

0 2 17 14 3

16 29 154 64 90

0 6 51 42 9

0 0,2

0,3 0,5

—

—

—

0,7 0,1

4 14,5 209 190 19

— — —

— — —

72 35 37 34 70 19 12 121 3 41

0 0 0 1 15 7 0 1 3 0

72 35 37 35 85 26 12 122 6 41

23 22 1 1 54 1 11 51 I 34

0,3 0,6 0,0 0,0 0,6 0,0 0,9 0,4 0,2 0,8

232 178,5 53,5 60,5 552 81,5 20,5 352,5 21,5 79

— — — — — — —

— — — — — — —

— —

— —

3,0 0,2

92 11 81

1,1 0,2 0,9

3,2 5,1 1,4 1,7 6,5 3,1 1,7 2,9 3,6 1,9

— — — — — — — — — —

— — — — — — — — — —

—

5,8

a I denna kolumn upptagna ämnen är självständigt representerade av en laborator (motsvarande) i den meningen, att professor i ämnet saknas. ö Bland forskarassistenttjänsterna har här inräknats även de forskar- eller forskningsassistenttjänster som bekostas av de statliga forskningsråden. c Förste amanuenstjänst har här räknats som en halv, andre amanuenstjänst som en tredjedels och tredje amanuenstjänst som en fjärdedels assistenttjänst.

formulären. Dessa uppgifter kan därför förutsättas vara fullständiga och korrekta. Upplysningarna om övriga grupper (kolumnerna 15-27) har däremot lämnats spontant från olika ämnen under samlingsrubriken »övriga» lärare. Fullständigheten i dessa uppgifter kan följaktligen antagas vara betydligt mindre och siffrorna måste användas med stor försiktighet. Då bortfallet kan förmodas vara lika stort inom alla lärosäten och fakulteter, bör siffrorna dock kunna ange en viss tendens. Speciellt vad gäller antalet forskningsrådstjänster (kolumnerna 26-27) kan den erhållna informationen vara av värde; den bör nämligen kunna utnyttjas som ett mått på den relativa förekomsten av ifrågavarande tjänster. På grundval av uppgifterna i tabellerna 2: 1 och 2: 2 har vissa beräkningar rörande de lägre lärarbefattningarna, framför allt på assistent- och amanuensniv;å, gjorts. Då dessa tjänster är rekryteringsbefattningar för forskare, har uppgifterna om dem främst varit av intresse för utredningens överväganden och förslag beträ.ffande studiefinansieringen under doktorandtiden. I tabell 2: 3 ges en översikt av diet genomsnittliga antalet tjänster som forskarassistent, klinisk amanuens och assistemt per ämne. I tabell 2: 4 har det genomsnittliga antalet assistenttjänster per professor och laborator (motsvarande) beräknats. I tabell 2: 5 slutligen har förekomsten aiv

123 Tabell 2:4. Det genomsnittliga antalet assistenttjänstera per professor och laborator {motsvarande) inom skilda lärosäten och fakulteter.

Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk. a

Antal prof. el. lab. (motsv.)

Antal ass.tjänster per befattningshavare

17 46 222 113 109

0,2 0,3 0,9 1,7 0,2

85 38 47 42 117 30 24 150 9 81

2,7 4,7 1,1 1,4 4,7 2,7 0,9 2,4 2,4 1,0

Beträffande beräkningen av antalet assistenttjänster, se not c till tabell 2:3.

antalet assistenter per ämne (gruppvis sammanställda) inom skilda lärosäten och fakulteter åskådliggjorts. Vid beräkningen av antalet assistenttjänster i tabellerna 2: 3-5 har en förste amanuenstjänst ansetts motsvara en halv assistenttjänst, en andre amanuenstjänst en tredjedels och en tredje amanuenstjänst en fjärdedels assistenttjänst. Vissa speciella upplysningar har lämnats i noter till tabellerna. Några allmänna kommentarer till tabellsammanställningarna kan göras. Vid de filosofiska fakulteterna äger i all synnerhet de samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnena god tillgång på assistent- och amanuensbefattningar. Även de övriga ämnena inom historisk-filosofisk sektion och de språkvetenskapliga ämnena är jämförelsevis väl ställda. Detta förhållande är en följd av det stora studerandeantalet på lågstadiet vid de »fria» fakulteterna. Genom den s. k. automatik som sedan några år tillämpas vid lärarkraftstilldelningen inom dessa fakulteter har antalet assistent- och amanuenstjänster följsamt kunnat växa vid en ökning av studerandeantalet. Förhållandevis höga relativa tal redovisas även av tandläkarhögskolorna och farmaceutiska institutet samt av de teoretiska ämnena inom medicinsk fakultet och av de tekniska högskolorna. För de båda senare ämnesområdena är det kanske något förvånande, att genomsnittstalen inte är högre. De uppvägs emellertid i någon utsträckning av det relativt höga antalet forskarassistenttjänster inom de medicinskt-teoretiska ämnena och av förekomsten av övningsassistenttjänster vid de tekniska högskolorna. Även vid handelshögskolorna och jordbrukets högskolor kompenseras den något lägre frekvensen av assistent- och amanuenstjänster av det relativt stora antalet forskarassistenttjänster. Sämst ställda i fråga om assistent-

124 Tabell 2: 5. Antalet assistenttjänstera per ämne (med professor eller laborator som ämnesrepresentant) inom skilda lärosäten och fakulteter. Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen ovnga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.

Antal assistenttjänster 0

0-1

1-2

2-3

3-4

4-5

5-7

7-10

10-

11 14 94 16 78

5 15 20 11 9

1 10 8 2

—

l" 9 8 1

—

—

—

—

—

—

—

—

3 1 2 1 3 3 2 3

20 1 19 15 9 9 5 10

2 2

6 6

8 8

2 2

—

—

— —C

— —

— —

—

—

12 6 6 8 7 1 1 30 1 7

8 4 4 2 15 6

— —

11 5 6 7 7 1 2 19 1 24

— —

— —

3 3

—

— 29 3 2

4 4

1 11 2 2 16

— 1

7 7

1 llc 1

— 10 1 1

6 6

1 1

16° 3 2

a

Beträffande beräkningarna av antalet assistenttjänster, se not c till tabell 2: 3. Denna siffra står för ämnet Civilrätt I vid Lunds universitet och omfattar tjänster, som utnyttjas . även av de övriga civilrättsliga ämnena. c Bland ämnena med det största antalet assistenttjänster inom denna fakultet återfinns i första Ihand dels matematik dels de stora laborativa ämnena, såsom fysik, kemi, botanik, zoologi m. fl.

och amanuensbefattningar är otvivelaktigt de teologiska och juridiska fakulteterna samt de kliniskt-medicinska ämnena. De sistnämnda äger dock som kompensattion tillgång till ett antal tjänster som underläkare och kliniska amanuenser. 5. Antalet licentiander och doktorander I tabell 2: 6 ges en sammanställning av antalet licentiander och doktorander imom olika studieinriktningar. Det bör observeras, att beräkningen endast omfattar de ämnen som lämnat bearbetningsbara svar. Den kategoriindelning som utredningen här använt sig av avviker markant frrån den som återfinns i statistiska centralbyråns statistik över licentiander och doktorander. Centralbyrån begagnar begreppen aktiv och annan licentiand eller doktorand. Såsom aktiv licentiand räknas den som avlagt en akademisk grundexamen, som bedriver studier för licentiatexamen med vederbörande ämnesrepresentant som examinator, och som i sitt avhandlingsarbete regelbundet utnyttjar institutionens resurser eller vetenskapligt bibliotek på studieorten. För att räknas som aktiv licentiand bör vederbörande som regel vara bosatt på studieorten eller i dess omnejd. Såsom annan licentiand räknas den som visserligen ej regelbundet utnyttjar institutionens resurser eller vetenskapligt bibliotek på studieorten och ej är bosatt på studieorten eller i dess omnejd, men som under kalenderåret genom kontakt med ämnesrepresentant eller annan kvalificerad forskare på institutionen eller på annat sätt visat, att arbete på licentiatavhandling bedrives för vederbörande ämnes-

125 representant. Aktiv doktorand och annan doktorand definieras på motsvarande sätt. För vissa av utredningens syften var denna kategoriindelning otillfredsställande. Definitionen av aktiv licentiand/doktorand måste med nödvändighet ges en ganska elastisk formulering. Någon mer bestämd precisering av begreppet är knappast möjlig. Till följd härav ger statistiska centralbyråns material emellertid mycket diffusa upplysningar om licentiandernas och doktorandernas studieintensitet. I praktiken torde det ofta vara så, att en licentiand eller doktorand endast behövt närvara vid något enstaka undervisningstillfälle för att bokföras som aktiv. För att skapa sig en mer nyanserad bild av dessa förhållanden använde utredningen i sitt enkätformulär en annan gruppering: heltidsstuderande, halvtidsstuderande och övriga studerande. Det är emellertid ofrånkomligt, att även en sådan indelning av de studerande blir godtycklig och i viss utsträckning svårtolkad. Vissa hållpunkter för klassificeringen gavs dock i frågeformuläret. Vad innehavare av licentiand- och doktorandstipendier angår, betecknades de givetvis som heltidsstuderande, såvida de ej med sitt stipendium förenade lärartjänstgöring om mer än fem timmar per vecka eller annan tjänstgöring om mer än tio timmar per vecka. Om så var fallet betraktades de som halvtidsstuderande. Beträffande de angivna tidsgränserna kan följande sägas. I gällande bestämmelser för innehav av licentiand- och doktorandstipendium medges en kombination med stipendium av upp till tio timmars lärartjänstgöring eller femton timmars annan tjänst. Eftersom tio timmars undervisning i det närmaste motsvarar en halvtidstjänst som lärare vid grundskolans högstadium eller gymnasium, kunde dock en undervisningsskyldighet av den omfattningen ej godtagas som förenlig med heltidsstudier. Som gräns mellan heltids- och halvtidsstuderande måste följaktligen en annan och lägre siffra för omfånget av tillåten lärartjänst väljas. För att betraktas som heltidsstuderande enligt utredningens terminologi borde en licentiand eller doktorand därför kunna fullgöra maximalt fem timmars lärartjänst per vecka. I relation därtill fastställdes sedan storleken av annan tjänst, som kunde anses förenlig med heltidsstudier, till tio timmar per vecka. Även i fråga om assistenterna och amanuenserna angavs vissa beräkningsnormer. Assistent- och amanuenstjänsterna har konstruerats så, att befattningshavarna jämsides med tjänsteinnehavet skall ha möjlighet att ägna sig åt sin egen utbildning. Vid jämförelse med de beräkningsnormer för licentiand- och doktor andstipendiaterna som ovan relaterats menade utredningen, att assistenter och förste amanuenser med hänsyn till tjänstgöringsbördan borde betraktas som halvtidsstuderande, andre och tredje amanuenser som heltidsstuderande. Sådan assistent, vilken i sin tjänst kunde fullgöra viss forskningsuppgift, som samtidigt utgjorde vederbörandes licentiat- eller doktorsavhandling, skulle givetvis betraktas som heltidsstuderande. Såsom övriga studerande skulle de licentiander och doktorander klassificeras som ägnade sig åt studierna endast vid sidan av annan verksamhet, vilken utgjorde vederbörandes huvudsakliga sysselsättning.

126 Tabell 2:6. Antalet licentiander ocli doktorander inom skilda lärosäten ocr fakulteter, fördelade på olika kategorier. Licentiander Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak." Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.

Doktorander

Heltidsstud.

Halvtidsstud.

övr. stud.

Totalt

62 9

22 3

59 2

143 14

—

—

—

—

527 256 271 188 361

434 269 165 108 574

455 225 230 173 184

1 416 750 666 469 1 119

—

—

—

—

44 150 3 42

46 360 11 32

28 211 3 50

118 721 17 124

—

—

—

—

Heltidsstud.

Halvtidsstud. 8

Övr. stud.

Totalt

18 4 .04 92 212

49 22 828 399 429

23 18 234 128 106

290 179 111

152 61 91 51 141 6 10 46 2 38

129 67 62 42 214 29 10 53 2 22

175 95 80 51

456 223 233 144 456 50 20 128 4 80

23 15

14 8

18 2

55 25

—

:oi 15

— 29

—

a Inom de juridiska fakulteterna avlägges licentiatexamen vanligen pro forma strax fore'disputationen, varför uppdelningen av de studerande i licentiander och doktorander är något fiktiv.

Som framgår av tabellen fördelar sig såväl licentiander som doktorander med smärre avvikelser ganska jämnt på de tre grupperna, heltidsstuderande, halvtidsstuderande och övriga studerande. Vid de fakulteter och högskolor, där det totala studerandeantalet på högstadiet är av den omfattningen, att procentberiikningar är meningsfulla, återfinns sålunda omkring 30 å 40 % av licentianderna och doktoranderna i varje kategori. Notabla undantag ges emellertid. Inom både de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna och de tekniska högskolorna utgör gruppen halvtidsstuderande bland licentianderna ganska exakt hälften av samtliga. För doktoranderna är motsvarande siffror vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna 47% och vid de tekniska högskolorna 4 1 % . I gengäld omfattar kategorin övriga studerande bland licentianderna vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna blott 16%; bland doktoranderna utgör denna grupp 2 2 % . Vid de tekniska högskolorna är siffran för övriga doktorander ungefär lika stor. Bland licentianderna vid de tekniska högskolorna är det däremot gruppen heltidsstuderande som avviker; den omfattar bara cirka en femtedel av samtliga. Vid tandläkarhögskolorna är de halvtidsstuderande doktoranderna 58% av samtliga, de heltidsstuderande däremot endast 12%. Inom de medicinska fakulteterna skiljer sig de teoretiska ämnena påtagligt från de kliniska. I den förra gruppen utgör de halvtidsstuderande 4 5 % , de heltidsstuderande 32% och »övriga» stude-

127 Tabell 2:7. Uppgifter om studietiden i antal terminer från grundexamen till licentiatexamen (i vissa fall doktorsgrad), ämnesvis grupperade, inom skilda lärosäten och fakulteter. Antal terminer Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak.a Med. fak." klin. ämnen teor. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk.6 Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk."

-5

5-7

8-10

(1) 7 6 1

9 (2) 71 43 28

7 (3) 22 12

58 31 27 27 71 9 8 73 6

12 2 10 12 7 5 2 2

2 1 1 1 5

— — 30

—

ie

—

—

—

—

10-

Ej svarat

(11) 14 7 7

13 54 46 8

3 1 2 5 8 12 1 22

— 2

— 1

— — — —

—

— —

7 8

a Siffrorna för de juridiska fakulteterna torde icke vara fullt jämförbara med övriga fakulteters och lärosätens på grund av licentiatexamens tidigare omnämnda, säregna karaktär inom de förstnämnda fakulteterna. b Vid dessa fakulteter/lärosäten förekommer licentiatexamen ej som vetenskaplig examen; siffrorna avser därför studietiden från vederbörande ämbetsexamen till doktorsgrad.

rande 2 3 % . Bland de kliniska doktoranderna dominerar kategorin »övriga» studerande, vilka är nästan hälften av samtliga; den andra hälften fördelar sig nästan jämnt på heltidsstuderande och halvtidsstuderande. Inom de teologiska fakulteterna utgör de halvtidsstuderande ej mer än 15% bland såväl licentianderna som doktoranderna. Vid de juridiska fakulteterna är förhållandena speciella. Dels är antalet licentiander och doktorander ringa, dels avlägges juris licentiatexamen vanligen pro forma i omedelbar anslutning till disputationen. Klassificeringen av de högstadiestuderande i licentiander och doktorander kan därför tyckas vara skäligen meningslös. Antalet heltidsstuderande bland licentianderna och doktoranderna inom denna fakultet uppgår till ej mindre än 75 %.

6. Studietider I tabellerna 2:7-11 lämnas uppgifter om studietider. Tabell 2:7 innehåller de absoluta siffror rörande studietiden från grundexamen till licentiatexamen (i vissa fall doktorsgrad) som kunnat framräknas ur enkätsvaren, medan tabell 2: 8 meddelar samma uppgifter i procentuella tal. För jämförelse har liknande siffror över studietiden för licentiatexamen och doktorsgrad utdragits ur statistiska centralby-

128 Tabell 2: 8. Uppgifter om studietiden i antal terminer från grundexamen till licentiatexamen (i vissa fall doktorsgrad), ämnesvis grupperade, inom skilda lärosäten och fakulteter. Procentuell fördelning. Procentuell fördelning av återstoden på antal studieterminer Lärosäten och fakulteter

Ej svarat

-5

5-7

8-10

10-

Teol. fak. Jur. fak.° Med. fak.6 teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk.6 Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk."

0 43 32 15 40

(6) 6 2 9

56 (12) 62 61 63

44 (17) 20 22 18

(65) 12 15 10

78 91 67 67 85 64 80 69 100

16 6 25 30 8 36 20 2

4 3 5 11 9 46 9 17 0 21 100

3 3 3 3 6

— — 29

—

—

—

—

—

— 5

— 1

— — — — — —

° Siffrorna för de juridiska fakulteterna torde icke vara fullt jämförbara med övriga fakulteters och lärosätens på grund av licentiatexamens tidigare omnämnda, säregna karaktär inom de förstnämnda fakulteterna. b Vid dessa fakulteter/lärosäten förekommer licentiatexamen ej som vetenskaplig examen; siffrorna avser därför studietiden från vederbörande ämbetsexamen till doktorsgrad.

råns statistik över högre studier (Statistiska meddelanden U 1964: 6). De återges i tabell 2:9. Tabellerna 2: 10-11 lämnar i absoluta respektive procentuella tal uppgifter om tiden för litteraturkursens (läskursens) inhämtande. De frågor i enkäten som gällde studietider har i förhållandevis stor utsträckning lämnats obesvarade. I här aktuella tabeller har därför en särskild kolumn införts, där antalet ämnen från vilka svar uteblivit anges. Den troliga orsaken till den låga svarsprocenten på just dessa frågor skall strax beröras något. Frågan om studietiden till licentiatexamen åtföljdes av en anvisning om hur studietiden skulle beräknas. I denna framhölls att med studietid avsågs »den reella genomsnittliga studietiden, räknat i studieterminer, från grundexamen till licentiatexamen i ämnet», dvs. den genomsnittliga verkliga studietiden, således ej normalstudietid enligt examensstadgan, ej heller bruttostudietiden. En annan förutsättning för beräkningen var, att vederbörande licentiander skulle helt ha ägnat sig åt studierna, alltså kunna anses som heltidsstuderande enligt den tidigare givna definitionen. Det är uppenbart, att svaren under sådana förutsättningar mestadels måste bli skattningar dels på grund av det relativt ringa totalantalet licentiander och doktorander i flertalet ämnen, dels beroende på att endast en mindre del (cirka

129 Tabell 2:9. Antalet terminer (medianvärde) som aktiv licentiand och doktorand för den som tagit licentiatexamen respektive doktorsgrad under läsåret 1962.a (Källa: SCB:s Statistiska meddelanden U 1964:6) Antalet aktiva terminer (medianvärde) Licentiater

Studieinriktning Teologisk fakultet Medicinsk fakultet Humanistisk fakultet samh.vet. ämnen psyk. o. ped. ämnen språkliga ämnen övriga ämnen Naturvetenskaplig fakultet mat. o. fys. ämnen biol. o. geogr. ämnen Teknisk högskola Lantbrukshögskolan Samtliga a

Doktorer

7,4

—

7,6 7,6 6,9 9,0 7,4 6,8 6,5 7,3 6,9 7,2 7,1

7,5 7,7

7,8 7,8 7,8 7,5

7,4

Endast de kategorier som omfattar minst 10 licentiater eller doktorer har medtagits.

en tredjedel) av dessa, såsom nyss visats, är heltidsstuderande. Verklighetsunderlaget för uppgifterna var alltså i många fall säkerligen ganska tunt, varför skattningarna kan förmodas ibland närma sig rena gissningar. Detta förhållande kan i så fall sannolikt också innehålla en förklaring till den låga svarsprocenten på just denna fråga. Många uppgiftslämnare har på grund av bristande statistiskt underlag hellre avstått från att svara än att avge ett svar, som kunde vara av tvivelaktigt värde. Denna förklaring ges också uttryckligen i inte så få fall. Av tabellsammanställningarna framgår att en studietid omkring tre år (5-7 terminer) enligt ämnesrepresentanternas uppskattning är den normala för avläggande av licentiatexamen inom de flesta studieriktningar. Anmärkningsvärda undantag utgör egentligen endast de teologiska fakulteterna, där nästan 45% av licentianderna anses behöva fyra a fem års heltidsstudier för sin examen. För de ickesamhällsvetenskapliga ämnena inom historisk-filosofisk sektion är motsvarande siffra 25 %, för de språkvetenskapliga sektionerna 30 %. En intressant jämförelse kan här göras mellan de siffror enkäten givit och de siffror för studietiden till licentiatexamen som redovisas i statistiska centralbyråns statistik över högre studier. Råmaterialet till centralbyråns statistik hämtas som bekant ur uppgifter, som lämnas av samtliga licentiander och doktorander i riket. De i tabell 2: 9 återgivna siffrorna härrör från uppgifter, som lämnats av dem som under läsåret 1961/62 avlade licentiatexamen eller disputerade. Talen för studietidens längd omfattar i detta material emellertid antalet terminer som aktiv li9 - 6 0 5 786 Forskarutr.

130 Tabell 2:10. Uppgifter om studietiden i antal månader för läskursen i licentiatexamen (i vissa fall doktorsgrad), ämnesvis grupperade, inom skilda lärosäten och fakulteter. Antal månader Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak.a Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk.a Handelshögsk. Tekn. högsk.0 Farm. inst.0 Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.a

-5

5-10

— —

— —

3 1 2

— 28

— — 21 1

10-15 2 1

15-20

20-

Läskurs förekommer ej

Ej svarat

—

— —

—

9 120

20 48

19 12 7 6 26

28 10 18 8 19

13 8 5 8 3

8 3 5 17 4

—

—

—

— —

— — — — —

6 1 5 6 12 13 2 36

—

—

1 47 5

5 14

3 7

— 1

—

—

—

—

—

—

10 8

a För dessa studieriktningar avser siffrorna läskursen till doktorsgraden, eftersom licentiatexamen saknas som vetenskaplig examen. Vid dessa läroanstalter ingår i licentiatexamen jämväl ett s. k. biämne. Tabellens siffror avser studietiden för läskursen i huvudämnet i licentiatexamen.

centiand respektive doktorand. Någon jämförelse mellan de absoluta talen i enkätens och i centralbyråns material kan följaktligen icke göras. Det kan dock konstateras, att tendensen i båda fallen är densamma. De kortaste studietiderna för licentiatexamen föreligger vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna och de tekniska högskolorna, de längsta vid de teologiska och humanistiska fakulteterna. Särskilt anmärkningsvärt är det stora antalet terminer som aktiv studerande för licentiaterna i de språkliga ämnena. Ur centralbyråns statistik kan vidare utläsas, att studietiderna för doktorsgrad uppvisar betydligt mindre differenser mellan olika studieriktningar än studietiderna för licentiatexamen. För att ge en uppfattning om storleken av den s. k. läskursen till de vetenskapliga examina inom olika fakulteter och högskolor omfattade enkäten också en fråga om hur lång tid inhämtandet av läskursen kunde beräknas taga i anspråk. Också på denna fråga var svarsprocenten förhållandevis låg. Skälen härtill torde delvis vara desamma som nyss anförts beträffande bortfallet av svar på frågan rörande studietiden till licentiatexamen. I det följande skall detta förhållande dock kommenteras något utförligare. Svaren redovisas i tabellerna 2: 10 och 2: 11. För sådana studieriktningar, (fir licentiatexamen innehåller både huvudämne och biämne, avser uppgifterna endast huvudämnet. Som framgår av tabellernas siffror varierar läskursens omfattnhg kraftigt såväl mellan skilda fakulteter och högskolor som mellan olika ämnen incm en och samma fakultet eller högskola. Vissa skiktningar mellan studieriktningana

131 Tabell 2:11. Uppgifter om studietiden i antal terminer för läskursen i licentiatexamen (/ vissa fall doktorsgrad), ämnesvis grupperade, inom skilda lärosäten och fakulteter. Procentuell fördelning.

Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak.a Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. a Handelshögsk. Tekn. högsk.6 Farm. inst.& Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.a

Procentuell fördelning av återstoden på antal studiemånader

Ej svarat %

-5

5-10

10-15

15-20

20-

—

—

8 3 12 13 13

4 3 5

27 35 19 15 32

40 29 48 21 24

18 24 14 21 4

11 9 14 43 5

— 35

18 28 0

— 23 17

11 52 83

56 15

33 8

—

—

—

—

a För dessa studieriktningar avser siffrorna läskursen till doktorsgraden, eftersom licentiatexamen saknas som vetenskaplig examen. ö Vid dessa läroanstalter ingår i licentiatexamen jämväl ett s. k. biämne. Tabellens siffror avser studietiden för läskursen i huvudämnet i licentiatexamen.

kan dock iakttagas. Medan läskursen i mer än två tredjedelar av ämnena inom de teologiska fakulteterna beräknas taga tre å fyra terminer i anspråk, avklaras den i ett relativt stort antal av de matematisk-naturvetenskapliga disciplinerna på mindre än två terminer. Endast i knappt 10% av ämnena inom de matematisknaturvetenskapliga fakulteterna kräver läskursen så lång tid som 15 studiemånader (— tre studieterminer) eller mer. Förutom de teologiska fakulteterna redovisas stora läskurser av de humanistiska ämnena — såväl av dem inom de historiskfilosofiska sektionerna som av de språkvetenskapliga — samt av handelshögskolorna. Dessa når dock ej upp till de teologiska fakulteternas nivå. Betydligt måttligare omfång på läskurserna förekommer tydligen — förutom vid de matematisknaturvetenskapliga fakulteterna — vid de tekniska högskolorna, vid farmaceutiska institutet samt vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan. Vid de medicinska fakulteterna, tandläkarhögskolorna och veterinärhögskolan tycks någon läskurs överhuvudtaget alls ej förekomma i samband med de vetenskapliga studierna. Samtliga ämnen vid dessa läroanstalter, som besvarat frågan, har uppgett sig sakna läskurs. De ämnen som lämnat frågan obesvarad — och dessa är många — kan därför antagas ha avstått från att svara helt enkelt därför att de i avsaknad av läskurs ej haft några uppgifter att meddela. Ej heller inom de juridiska fakulteterna förekommer någon läskurs. Den stora procent av ämnesre-

132 presentanterna inom dessa fakulteter som lämnat frågan utan svar torde ha haft samma motiv härför som nyss nämnts beträffande de medicinskt orienterade studieriktningaraa. Det bör observeras, att vid de medicinska fakulteterna, tandläkarhögskolorna och veterinärhögskolan förekommer licentiatexamen ej som vetenskaplig examen. Vid tandläkarhögskolorna och veterinärhögskolan saknas denna examen helt. Inom de medicinska fakulteterna är den en ämbetsexamen. Licentiatexamens speciella ställning vid de juridiska fakulteterna har redan tidigare påtalats. 7. Undervisningen Enkätformuläret innehöll också frågor om undervisningen. Frågorna gällde dels undervisningens omfattning dels dess fördelning på olika undervisningsmoment såväl för högre betyg (motsvarande) i grundexamen som i licentiat- och doktorsutbildningen. Undervisningen på tre- och fyrabetygsstadiet (motsvarande) i grundexamen har vanligen karaktären av en förberedande forskarutbildning och är därför ofta gemensam med undervisningen för licentiander och doktorander. I enkätsvaret skulle anges vilka lärarkategorier som svarar för olika undervisningsmoment. Dessutom frågades särskilt efter förekomsten av »tvärvetenskaplig» samverkan i utbildningen, dvs. i vad mån licentiander och doktorander från en institution regelbundet deltager i undervisningen vid annan institution. De uppgifter som inhämtades på denna punkt är så omfattande och rikt differentierade, att de svårligen låter sig åskådliggöras i tabellariska sammanställningar. Den redogörelse för undersökningsresultatet som här lämnas måste därför bli rent verbal. Den kommer också att inskränka sig till licentiand- och doktorandstadiet. Undervisningen är mest omfattande vid de filosofiska fakulteterna, där den också företer de mest varierande formerna. Detta förhållande kan sannolikt i första hand härledas ur den omständigheten, att man vid dessa fakulteter tillämpar s. k. automatik vid lärarkraftstilldelningen. Automatiken avsåg främst att reglera lärarresurserna på ett- och tvåbetygsstadierna i grundexamina, men de organisationsplaner som utarbetades vid reformens genomförande kom vanligen att omfatta undervisningen även för tre och fyra betyg i grundexamina samt på licentiand- och doktorandstadierna. Den allmännast utnyttjade undervisningsformen är seminarierna; de förekommer i så gott som samtliga ämnen inom de filosofiska fakulteterna. I ämnen, som arbetar med särpräglade eller komplicerade metoder, eller där avancerad apparatur krävs för att nödvändiga forskningar skall kunna utföras, ges därutöver ofta speciella metodkurser och/eller laborationer samt gruppundervisning. Dessa undervisningsformer synes vara mest frekventa i de naturvetenskapliga disciplinerna. I ej så få ämnen har undervisningen dessutom ganska ofta föreläsningens form. I en del ämnen förekommer därutöver exkursioner. Inom andra fakulteter och högskolor är undervisningen i allmänhet av betydligt blygsammare omfattning och mindre rikt varierad. Endast handelshögskolorna

133 synes i detta avseende någorlunda kunna mäta sig med de filosofiska fakulteterna. I Lund är ekonomiska fakulteten organisatoriskt nära anknuten till de filosofiska fakulteterna. Vid övriga fakulteter inom universiteten ges undervisningen mest i form av seminarier. Sådana förekommer exempelvis i nästan alla ämnen inom de teologiska fakulteterna. Vid de juridiska fakulteterna är förhållandet däremot annorlunda; där saknas nämligen undervisning helt i det större antalet ämnen. Ibland ges undervisning, som uppenbarligen är gemensam för flera ämnen inom fakulteten. Inom de medicinska fakulteterna förekommer en rikare differentierad undervisning med såväl föreläsningar och seminarier som metodiska kurser, laborationer och gruppundervisning. Även här saknar emellertid flertalet ämnen — framför allt bland de kliniska — undervisning fullständigt. Några ämnesrepresentanter har till och med som sin åsikt framhållit, att organiserad undervisning icke bör förekomma på det avancerade stadium i den akademiska utbildningen som det här är fråga om. I forskarutbildningen bör eleverna självständigt få visa sin förmåga till vetenskapligt arbete. Vid de tekniska högskolorna är likaledes det övervägande antalet ämnen helt utan undervisning. Inom en betydande grupp av ämnen ges emellertid undervisning och då mestadels i form av seminarier. Även föreläsningar förekommer. Vid den nyinrättade tekniska högskolan i Lund har högstadieundervisning ännu ej hunnit att organiseras i nämnvärd omfattning. Undervisning av ungefär samma omfattning och av liknande karaktär som vid de tekniska högskolorna förekommer vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan. Också där är seminarierna den dominerande undervisningsformen. Sparsammast synes undervisningen vara vid farmaceutiska institutet, veterinärhögskolan och tandläkarhögskolorna, där praktiskt taget ingen undervisning alls förekommer. Vid tandläkarhögskolan i Stockholm förefaller dock vissa ansatser till organiserad forskarutbildning ha gjorts i några ämnen. Att ange någon övre gräns för den omfattning i timmar per termin eller vecka som undervisningen på licentiand- och doktorandstadiet enligt de inkomna enkätsvaren kan ha för den enskilde licentianden eller doktoranden ställer sig svårt av ett par skäl; dels är, som ovan påpekats, undervisningen ofta gemensam för dessa studerandekategorier och för studerande för högre betyg (motsvarande) i grundexamen, varför det är närmast omöjligt att klart reda ut, hur stor del av den uppgivna undervisningsvolymen som hänför sig till enbart licentiatutbildningen; dels är undervisningen vanligen frivillig. I flera av de större laborativa ämnena inom de filosofiska fakulteterna torde det emellertid ej vara sällsynt, att den schemabundna undervisning som erbjudes licentianderna under någon termin kan uppgå till 150 å 200 timmar, dvs. 10-15 timmar i veckan. Då den här givna redovisningen av undervisningsintensiteten i forskarutbildningen skall bedömas, bör man givetvis ha i minnet, att antalet licentiander och doktorander skiftar starkt från fakultet till fakultet och från högskola till högskola. I många ämnen är något behov av organiserad undervisning knappt märkbart,

134 därför att licentianderna och doktoranderna är så få i förhållande till antalet lärare, att all undervisning kan ske enskilt och obundet. Detta behöver naturligtvis inte betyda, att undervisningen är kvalitativt sämre. I många fall kan tvärtom ett fåtal elever lämna läraren möjlighet att ge en individuell undervisning av högtstående kvalitet. Ganska ofta frestas man dock att vända på detta påstående; antalet elever är litet på grund av den ringa intensiteten i undervisningen. I detta sammanhang skall också något sägas om förekomsten av tvärvetenskapligt samarbete i forskarutbildningen mellan olika institutioner och mellan skilda fakulteter och högskolor. Organiserad samverkan av detta slag synes förekomma i ganska begränsad omfattning. Samarbetet tycks i stället mestadels ha växt fram spontant och som resultat av den enskilde licentiandens eller doktorandens eget initiativ. Det är sålunda betecknande, att ämnesrepresentanterna vanligen äger märkbart bättre kännedom om huruvida licentiander och doktorander från andra ämnen regelbundet deltager i undervisningen vid deras egen institution, än i vilken utsträckning licentiander och doktorander från deras eget ämne åtnjuter undervisning vid andra institutioner. I den mån det tvärvetenskapliga samarbetet nått organiserade former, uppvisas det mest frekvent inom de medicinskt, naturvetenskapligt och tekniskt inriktade disciplinerna. Där tycks samarbetet mycket ofta också ha sprängt fakultets- och högskolegränserna. Även inom de teologiska, juridiska och humanistiska ämnena förekommer tvärvetenskapligt samarbete, men det inskränker sig mestadels till andra ämnen inom den egna fakulteten. Inom de förra ämnesgrupperna förefaller det vidare vara betydligt vanligare, att en licentiand eller doktorand i större eller mindre utsträckning utför sina forskningar och sitt avhandlingsarbete på en främmande institution. Detta torde till en del ha sin förklaring i att vederbörande för denna uppgift kan vara starkt beroende av viss dyrbar apparatur, som finns bara vid någon enstaka institution i landet. Bland de senare ämnena sker samverkan mest genom att licentiander och doktorander deltager i undervisningen i angränsande ämnen. 8. Handledningen De frågor i enkätformuläret som berörde handledningen gällde dels antalet handledningstimmar dels antalet handledda per handledare. Vidare frågades om handledningen vanligen försiggår i grupp eller enskilt. Av frågorna avsåg en licentianderna, en annan doktoranderna. I svaren skulle också anges vilken lärarkategori huvudhandledaren tillhörde. Till ledning för enkätens besvarande gavs några begreppsdefinitioner. Detta var erforderligt för att så långt möjligt få svaren jämförbara och sålunda underlätta bearbetningen. Med handledning skulle här avses sådan icke schemabunden undervisning, enskilt eller i grupp, som vederbörande lärare tillhandahåller licentianderna respektive doktoranderna i ämnet med avseende på deras avhandlingsarbete. I handledningen skulle således icke läsning av utkast och manuskript till avhandlingar eller andra liknande arbetsuppgifter inräknas. Som huvudhandledare skulle anses den akademiska lärare som faktiskt ger

135 Tabell 2:12 a. Antalet handledningstimmar per vecka och huvudhandledare inom olika fakulteter och högskolor.

20-

Medeltal för handledningens omfattning i tim./vecka

6 4 2

4 3 1

3,2 1,0 6,2 7,7 4,5

3 2 1

6 4 2 1 10

Antal huvudhandledare , gru pperade efter antal timmar Svars- meddelad handledning per vecka Lärosäten och fakulteter

cent3

81 Teol. fak. 24 Jur. fak. 60 Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. 82 samh.vet. ämnen 80 övriga ämnen 84 Språkvet. sekt. 97 Mat.-nat. fak. 78 Tandl.högsk. 31 Handelshögsk. 58 Tekn. högsk. 69 Farm. inst. 100 Jordbr. högsk.: 46 Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. 41 Vet.högsk. 67

0-1

1-2

2-4

4 5 18 1 17

6 1 28 8 20

1 33 14 19

26 16 10 7 18

9 2 7 7 27

—

—

1 6 2 4

2 17

— 4

—

—

16 9 7 10 37 2 2 28 2 9 4 5

4-6

6-10

10-15

47 33 14

52 35 17

27 22 5

22 11 11 8 38 2 6 19

18 10 8 12 51 3 1 19

—

— 5

5 4 1 1 22 1 2 14 2 3

4 1

2 1

—

15-20

— —

—

— 2

— —

5,7 6,2 5,0 4,7 7,0 6,7 6,5 6,7 5,3 5,4

1 1

— —

5,0 6,6

— 12 6

1 5

a Svarsprocenten är beräknad som antalet svar på denna fråga i relation till det totala antalet »bearbetningsbara» svar.

vederbörande licentiand eller doktorand huvudparten av dennes handledning. Ämnesrepresentanten och examinatora i ämnet skulle alltså ej enbart i kraft av sin ställning inom ämnet betraktas som huvudhandledare. Det har naturligtvis aldrig varit utredningens uppfattning, att begreppet handledning skulle vara uttömmande beskrivet i den definition som här angivits. Formulering av avhandlingsuppgifter, inträngande i metodiska problem och orientering om källor och litteratur berörande elevernas avhandlingsområden, genomläsning och kontroll av utkast och manuskript osv. utgör självklart tunga och ofta dominerande arbetsmoment i forskarhandledningen. Den tid handledningen i denna vidare mening tar i anspråk måste emellertid vara utomordentligt svår att ange. I själva verket är denna arbetsuppgift så starkt involverad i en akademisk lärares totala verksamhet, att den svårligen låter sig urskiljas. Tiden för handledning kunde förutsättas vara lättare att uppskatta, om den här givna, snävare begränsningen av uttrycket begagnades. Redan av det skälet kunde alltså den använda definitionen vara ändamålsenlig. Men huvudmotiveringen för utredningen att ge begreppet den angivna innebörden var en annan. Det moment i handledningen som från elevens synpunkt är viktigast och mest värdefullt är den direkta kontakten med läraren. Det är vid samtal med denne som eleven kan få kritik av sina prestationer samt råd och

136 Tabell 2:12 b. Antalet handledningstimmar per vecka och huvudhandledare inom olika fakulteter och högskolor. Licentiander.

Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. Fil. fak.: Hist-fil.sekt. samh.vet. ä m n e n övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.

Svars-

Antal huvudhandledare, grupperad e efter antal timmar meddelad handledning per vecka

cent 0

0-1

1-2

2-4

4-6

81 17

10 3

2 1

1 1

—

—

82 80 84 94 77

31 17 14 12 21

14 3 11 8 28

25 14 11 12 36

15 8 7 11 50

12 9 3 1 43

—

— —

—

—

—

—

8 22 1

1 16

—

3 31 2

58 68 100

10 2

2 19

6-10

10-

Medeltal för handledningens omfattning i tim./vecka 1,1 1,2

8 6 2 1 23

3,8 4,5 3,0 2,9 5,5

1 14 1

5,0 5,1 4,5

4,1

—

—

—

—

—

—

—

—

Svarsprocenten är beräknad som antalet svar på denna fråga i relation till det totala antalet »bearbetningsbara» svar.

impulser för sitt fortsatta arbete. De andra av handledarens nyssnämnda arbetsuppgifter i samband med handledningen är visserligen ofrånkomliga, om handledningen skall bli meningsfull, men den tid som de kräver kommer icke eleven på samma omedelbara sätt tillgodo. Det är uppenbart, att tiden för handledning — även om uttrycket användes i den inskränkta bemärkelse som här avses — är mycket svår att ange; åtminstome gäller detta uppgifter av så precis karaktär — i timmar per vecka — som formiuleringen av frågorna krävde. Liksom i fråga om uppgifterna beträffande studietiden måste man här sannolikt röra sig med ganska allmänna skattningar. Utredningen var vid utformningen av frågorna medveten om denna svårighet. Svar, som skulle avges i mer allmänna ordalag, bedömdes emellertid vara mindre upplysande än sådana, som var kvantifierade. Utredningen förmodade, att skattningar av dettta slag ändå skulle — med viss eftertanke från handledarnas sida — kunna gönas någorlunda rättvisande. För bearbetningen av enkäten var kvantifierade svar ock<så att föredraga. Bortfallet i antalet avgivna svar var emellertid stort, vilket torde kunna tolkas som bevis på att frågorna varit svåra att besvara. Liksom vad gällcer uppgifterna om studietiden, för vilka redogjorts i punkt 6, har uppgiftslämnarma i flera fall troligen hellre avstått från att svara än att lämna svar, vilkas sanningshalt de ej själva varit övertygade om. Uppgifterna om handledningstidens omfattning redovisas i tabellerna 2: 12 a—c.

137 Tabell 2:12c. Antalet handledningstimmar per vecka och huvudhandledare inom olika fakulteter och högskolor. Doktorander.

I ärr*Qät(?n o c h

fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.

Svarsprocent11

Antal huvudhandledare, grupperad e efter antal timmar meddelad handledning per vecka 0-1

1-2

2-4

4-6

6-10

63 7 60

6 2 18 1 17

28 8 20

33 14 19

47 33 14

52 35 17

37 29 8

71 77 65 69 65 31 25 27 17 44

26 15 11 12 21

18 14 4 4 21

— — —

4 2 2

—

—

16 5 11 8 22 2

6 1 1 4

—

—

—

—

38 67

1 8

—

—

— 12

4 1 3 4 21 2 1 5 1 1

—

—

7 5

—

1 11

— 6

2 6 3

— 1

—

2 Medeltal för handledningens omfattning i tim./vecka 2,9 0,5 6,2 7,7 4,5 2,5 2,1 2,9 2,4 3,6 6,7 5,5 3,7 5,0 3,5 2,0 6,6

a Svarsprocenten är beräknad som antalet svar på denna fråga i relation till det totala antalet »bearbetningsbara» svar.

Med hänsyn till det avsevärda bortfallet i antalet svar har svarsprocenten redovisats i en särskild kolumn. Tabellens huvudinnehåll är en sammanställning av antalet huvudhandledare inom olika lärosäten och fakulteter, fördelade på grupper efter antalet handledningstimmar per vecka. Därutöver har ett medeltal över handledningens omfattning per huvudhandledare och vecka inom varje studieriktning beräknats. Denna beräkning har tillgått så, att det aritmetiska medeltalet av handledningstimmarna per grupp multiplicerats med antalet huvudhandledare inom gruppen, varefter summan av de så erhållna produkterna dividerats med det totala antalet huvudhandledare inom lärosätet eller fakulteten i fråga. Någon mer noggrann beräkning av medeltalet har ej ansetts nödvändig med tanke på den stora osäkerhet som vidlåder primäruppgifterna. Det skall också framhållas, att de siffror som återges i tabellerna endast omfattar den enskilda handledningen. Den gruppvisa handledningen kommer att behandlas särskilt. Ett studium av tabell 2: 12 a visar, att den tid som huvudhandledarna genomsnittligt ägnar åt forskarhandledning — med bortseende från de teologiska och juridiska fakulteterna, där siffrorna är klart lägre än inom övriga studieriktningar — inte tycks variera på något anmärkningsvärt sätt. Skillnaderna är betydligt större mellan olika ämnen och handledare inom ett enskilt lärosäte. Allmänt synes dock handledarna i de experimentella disciplinerna ge en något mer omfattande hand-

138 Tabell 2:13 a. Antalet handledda licentiander och doktorander per huvudhandledare. Antalet handledda per handledare Svars1 procent* 0-3 4-6 7-10 11-15

Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.

81 24 54

1 7 130 77 53

16-20

21-

—

—

— 1 1

— — — —

8 4 4 3 9

28 15 13 7 8

52 36 16

83 86 81 94 89 27 58 70 100 61

20 14 6 9 119 5 5 59 4 24

17 9 8 8 43 2 2 26 2 8

59 67

17 7

—

14 9 5

1 1

—

14 8 6 10 27

16 11 5 7 19

—

—

6 18

— 3

2 1

1 8

2 8

— — 2

— 1

—

—

vledelal 11,0 1,5 3,1 3,3 2,7 13,8 13,1 14,9 11,2 5,7 2,5 7,3 5,6 2,7 3,9 4,3 2,4

a Svarsprocenten är beräknad som antalet svar på denna fråga i relation till det totala antalet »bearbetningsbara» svar.

Tabell 2:13 b. Antalet handledda licentiander per huvudhandledare. Antalet handledda ner handledare 2

fakulteter

procent

Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. Fil. fak. Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen ovnga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.

81 14

3 4

—

0-3

4-6

7-10

11-15

16-20

21-

Vfediel:al

— —

— —

—

—

7,1 1,5

—

— —

82 83 81 91 86

27 17 10 10 130

20 8 12 15 40

11 8 3 4 25

14 11 3 8 11

9 6 3 3 4

20 9 11 3 4

11,7 11,1 12,5 8,7 4,4

—

—

—

—

—

— —

— —

—

58 69 100

5 59 5

2 28 1

7 17

6,4 4,9 2,1

—

—

—

—

— —

— —

3,4

—

—

—

—

—

—

:

2 9

a Svarsprocenten är beräknad som antalet svar på denna fråga i relation till det totala antalet »bearbietningsbara» svar.

139 Tabell 2:13 c. Antalet handledda doktorander per huvudhandledare. Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ä m n e n klin. ä m n e n Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. F a r m . inst. J o r d b r . högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.

Antalet handledda per handledare Svars— procent" 0-3 4-6 7-10 11-15 63 17 54

4 5 130 77 53

71 77 66 74 73 27 33 28 17 44

28 17 11 21 73 5 5 37 1 20

38 67

13 7

— 52 36 16

19 11 9 8 18 2 2 7

— — 14 9 5

15 7 8 5 6

16-20

21-

Medeltal

— —

— —

—

—

— — — — —

3,6 1,5 3,1 3,3 2,7

5 1 4

—

— — — — — — — — — —

5,1 4,3 6,0 3,4 3,0 2,5 2,5 2,1 1,5 2,2

— —

2,2 2,4

1 1

1 1

—

— — — —

— — — — —

— — — — — — —

—

— —

— —

—

—

1 1

a Svarsprocenten är beräknad som antalet svar på denna fråga i relation till det totala antalet »bearbetningsbara» svar.

Tabell 2:14a. Antalet handledda licentiander och doktorander per huvudhandledare. {Evaiverade tal.) Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil.fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. F a r m . inst. Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk. a

Antalet handledda per handledare Svars0 procent 0-3 4-6 7-10 11-15 81 24 54

5 7 183 112 71

83 86 81 94 89 27 58 70 100 61

37 24 13 13 154 7 5 92 6 31

59 67

24 7

— 16-20

21-

Medeltal

— — — — —

5,3 1,5 1,9 1,9 1,7

12 3 9

— — —

— — — — —

8,6 7,5 10,2 6,9 3,6 1,5 5,2 2,9 1,5 2,5

— —

— —

2,5 2,4

3 1 2

—

— — — — —

14 9 5 9 33

19 9 10 13 24

16 13 3 7 10

5 3 2 2 3

—

—

— —

—

—

—

—

11 10 1

8 15

2 10

1 1

—

—

—

1 1

—

—

— 1

Svarsprocenten är beräknad som antalet svar på denna fråga i relation till det totala antalet »bearbetningsbara» svar.

140 Tabell 2:14 b. Antalet handledda licentiander per huvudhandledare. (Evalverade tal.) Antalet handledda Der handledare fakulteter

procent0 0-3

Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. Fil.fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.

81 14

7 4

—

4-6

7-10

11-15 1

16-20

21-

—

— —

— —

82 83 81 91 86

46 26 20 19 163

16 8 8 11 31

14 12 2 9 15

13 11 2 3 4

6 1 5 1 1

—

—

—

—

— —

— — — —

— — — — — —

— —

— —

58 69 100

8 91 6

6 17

—

2 8

—

—

—

—

—

—

—

Meceltal 4,' 1,-

6 1 5

6.S 6,2 7,8 5,( 2,9 3,7 2,6 1,3 2,3

—

a Svarsprocenten är beräknad som antalet svar på denna fråga i relation till det totala antalet »bearbetningsbara» svar.

Tabell 2:14 c. Antalet handledda doktorander per huvudhandledare. (Evaiverade tal.) Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.

Antalet handledda per handledare Svarsprocent" 0-3 7-10 4-6 11-15 63 17 54

9 5 183 112 71

71 77 65 74 74 27 33 28 17 44

49 30 19 31 91 7 6 44 1 23

38 67

16 7

11 10

1 16 6 K) 3 9

16-20

21-

Medeltal 1,9 1,5 1,9 1,9 1,7 2,7 2,1 3,4 1,8 1,9 1,5 2,0 1,5 1,5 1,8 1,5 2,4

a Svarsprocenten är beräknad som antalet svar på denna fråga i relation till det totala antalet »bearbetningsbara» svar.

141 Tabell 2:15. Antalet handledningstimmar per licentiand och läsår vid olika lärosäten och fakulteter. Lärosäten och fakulteter

Svars- Antalet handledningstimmar pro-a cent -7,5 -15 -30 -60 -90

Teol. fak. 75 Jur. fak. 7 Med. fak. — Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. 78 samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. 83 Mat.-nat. fak. 75 Tandl.högsk. — Handelshögsk. 58 Tekn. högsk. 61 Farm. inst. 100 Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. 50 Vet. högsk.

—

—

29 16 13 10 4 —

12 4 8 9 11 — 1 11

2 2 — 19 11 8 7 17 — 3 20 2 3

-150

Medel-210 -300 -450 450- tal

—

—

—

24 18 6 6 67 — 7 23

4 4

4 2 2 1 42 —

13 —

7 —

1 —

2 —

28 — 1 6 1 1

—

—

—

—

1 3 4

9 24 — 17 21 13 14 61 — 34 58 99 47

a Svarsprocenten är beräknad som antalet svar på denna fråga i relation till det totala antalet »bearbetningsbara» svar.

ledning än övriga. De högsta talen uppvisar sålunda de teoretiska ämnena inom de medicinska fakulteterna samt de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, tandläkarhögskolorna och de tekniska högskolorna. Påfallande låga siffror redovisas däremot av de kliniskt-medicinska ämnena. I tabellerna 2: 13 a-c återges uppgifter om antalet handledda licentiander och doktorander per huvudhandledare inom skilda lärosäten och fakulteter. Också här har handledarna sammanförts gruppvis efter handledningsgruppernas storlek. Svarsprocenten för de olika studieriktningarna har angivits. Medeltalet har beräknats på ett sätt, analogt med motsvarande uppgift i tabellerna 2: 12 a-c. Av tabell 2: 13 a framgår att de ojämförligt största handledningsgrupperna i genomsnitt förekommer vid de teologiska och humanistiska fakulteterna. Men även här är differenserna mellan olika ämnen inom en fakultet eller läroanstalt minst lika stora som mellan olika fakulteter och lärosäten. Inom humanistisk fakultet förekommer också det relativt största antalet handledare med handledningsgrupper på tjugo elever och däröver. I några fall omfattar handledningsgrupperna inom denna fakultet för närvarande upp till femtio och sextio licentiander och doktorander. I dessa ämnen är forskarhandledningen naturligtvis särskilt betungande. Av övriga studieriktningar uppvisar handelshögskolorna ganska stora handledningsgrupper. De ojämförligt lägsta talen redovisas av de juridiska fakulteterna, men också läroanstalterna med medicinsk inriktning (dvs. de medicinska fakulteterna, tandläkarhögskolorna, farmaceutiska institutet och veterinärhögskolan) har uppgivit jämförelsevis få elever per handledare.

142 Tabell 2:16. Antalet handledningstimmar per doktorand och läsår vid olika lärosäten och fakulteter. Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.

Svars- Antal handledningstimmar procenta -7,5 -15 -30 -60 -90 56 7 51

5 2 3

1 68 60 64 23 25 24 17 41 34 67

5 5 1 2

7 8 9 7 7 1 2

1 2 9 4 5 1 7

-150 -210 -300

1 8

9 5 19

8 7 30

2 8

Medel450- tal

30 14 16 6

-450

24 11 13 6 2

40 27 13

20 16 4

4 1 2 15 1

1 1 3

1 1

2 1

4 2

10 6 4

11 9 2

2 2

28 32 25 41 52 134 80 93 90 86

1 3

54 123

3 1 14 2

28 20 8

28 30 115 124 99

2 3

1 1

a Svarsprocenten är beräknad som antalet svar på denna fråga i relation till det totala antalet »bearbetningsbara» svar.

I tabellerna 2: 13 a-c har antalet handledda per huvudhandledare summerats, oberoende av om de klassificerats som heltidsstuderande, halvtidsstuderande eller övriga studerande enligt den definition som givits i avsnitt 5. Det kan naturligtvis med fog hävdas, att en halvtidsstuderande vanligen ej gör anspråk på handledning i samma omfattning som en heltidsstuderande. Vad gäller en övrig studerande måste kraven på handledning i regel vara än mindre. I tabellerna 2: 14 a-c har ett försök gjorts att taga hänsyn till detta förhållande. I de sistnämnda tabellerna har en evalvering av siffrorna för antalet handledda skett på så sätt, att en heltidsstuderande antagits kräva dubbelt så mycket handledning som en halvtidsstuderande och fyra gånger så mycket som en övrig studerande. Omräknat i heltidsstuderande skulle således en halvtidsstuderande motsvara 1 / 2 och en övrig studerande */« studerande. Efter en sådan omräkning blir givetvis handledningsgruppernas genomsnittliga storlek påtagligt mindre. Relationerna mellan de olika studieriktningarna förändras dock ej nämnvärt vid en jämförelse på grundval av de evalverade talen. Fortfarande representerar de teologiska och humanistiska fakulteterna samt handelshögskolorna de ämnesområden där handledningsgrupperna genomsnittligt är störst, och alltjämt har de juridiska fakulteterna och läroanstalterna med medicinsk inriktning det lägsta antalet handledda per handledare. I tabellerna 2: 15 och 2: 16 har på grundval av uppgifterna i tabellerna 2: 13 b och 2: 13 c samt 2: 14 b och 2: 14 c en beräkning av den genomsnittliga handled-

143 Tabell 2:17. Relativ medverkan i forskarhandledningen såsom huvudhandledare inom olika fakulteter och lärosäten av personer som ej har professors eller laborators {motsvarande) ställning. Relationstalet för antalet professorer och laboratorer (motsvarande) har satts lika med 100. Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen ovnga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr.högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.

Licentiander

Doktorander

— —

—

52 103 11 30 135

18 25 10 16 49

—

— —

—

—

— —

14 24

—

85 85 85

ningen för licentiander och doktorander inom olika studieriktningar gjorts. Den angivna svarsprocenten betecknar i dessa tabeller följaktligen det antal ämnen som lämnat svar avseende såväl handledningstiden som antalet handledda per huvudhandledare. Handledningsvolymen har beräknats i timmar per läsår. I tabellerna har licentiander och doktorander redovisats gruppvis efter omfattningen av den handledning de erhåller. Ett medeltal har beräknats också här. Dessa beräkningar har utförts något annorlunda än i de tidigare tabellerna. Här har den totala handledningsvolymen, given av samtliga handledare inom respektive studieriktning, dividerats med det totala antalet heltidsstuderande — de evalverade talen har använts — inom lärosätet eller fakulteten. Spridningen av handledningstidens omfattning är enligt tabellerna stor inom de olika studieriktningarna i fråga om såväl licentianderna som doktoranderna. Skillnaderna mellan det genomsnittliga värdet för handledningen vid olika lärosäten och fakulteter är emellertid också markant. I fråga om licentiandernas handledning svarar de teologiska fakulteterna och farmaceutiska institutet för de extrema siffrorna. Vid de förstnämnda är den genomsnittliga handledningen cirka nio timmar per läsår och licentiand. Vid farmaceutiska institutet är motsvarande siffra elva gånger större. Inom de filosofiska fakulteterna, där — jämsides med de teologiska fakulteterna — de största handledningsgrupperna återfinnes, redovisar de

144 Tabell 2:18. Antal ämnen företrädda av professor eller laborator {motsvarande) och antalet biträdestjänster inom olika lärosäten och fakulteter. Skr v- och ritpersonal

Teknisk personal och laboratoriebiträden

Övrig personal, t. ex. forskningsingeniöre r

Lärosäten och fakulteter

Antal ämner

3 S:a

3 S:a

3 S:a

Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.

16 29 154 62 92

10 155 70 85

47 17 30

1 45 13 32

11 247 100 147

332 224 108

487 360 127

90 61 29

909 645 264

53 44 9

48 31 17

17 3 14

118 78 40

72 33 39 35 85 26 12 121 3 41

82 58 24 25 100 15 23 111 3 50

1 1

3 2 1

17 9 8

176 29

173 5

385 34

16 1

7 14

1 19 7

207 14 98

89 3 48

138 83 55 38 136 15 31 144 3 63

13 6 7

51 20 31 13 16

144 17 154

48 1 26

24 2 3

34 7

44 6

5 2

55 8

82 16

32 16

5 3

119 35

2 1

5 5

1 1

!

—

9 1 12

50 1 1 84 3 29 28 1

Kolumnernas innebörd: 1: antal tjänster avlönade av lärosätet, 2: antal tjänster avlönade av forskningsråd och liknande, 3: antal tjänster avlönade med andra medel. Till den sista kategorien har bl. a. förts de arkivarbetare, som avlönas av Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen.

icke-samhällsvetenskapliga ämnena inom historisk-filosofisk sektion den lägsta siffran, medan de matematisk-naturvetenskapliga ämnena har den högsta. För doktorandernas vidkommande företer bilden i stort sett likartade drag. Det bör observeras, att genomsnittssiffran för handledningens omfattning vanligen är högre för doktoranderna än för licentianderna. En annan slående iakttagelse är, att samtliga de ämnesområden, inom vilka licentiatexamen saknas eller ej har karaktär av vetenskaplig examen (dvs. de medicinska fakulteterna, tandläkarhögskolorna och veterinärhögskolan), uppvisar den mest omfattande handledningen av doktoranderna. Genomsnittssiffrorna för dessa studieriktningar är ungefär fyra gånger så stora som för exempelvis de teologiska, juridiska och humanistiska fakulteterna. Generellt kan sägas att det genomsnittliga omfånget på handledningen naturligt nog är minst i de ämnen som uppvisar de största handledningsgrupperna; detta gäller för såväl licentianderna som doktoranderna. Om handledning i grupp är att säga, att den ännu förekommer ytterst sparsamt. Flera lärosäten och fakulteter har icke redovisat någon sådan handledning överhuvudtaget. Dessa är de teologiska och juridiska fakulteterna, tandläkarhögskolorna, handelshögskolorna, farmaceutiska institutet och jordbrukets högskolor. Men även inom övriga ämnesområden ges gruppvis handledning i mycket blygsam omfattning. Störst användning tycks denna handledningsform hittills ha fått inom de

145 Tabell 2:19. Antalet »skriv- och ritbiträdestjänster» samt utnyttjandegraden av denna personal för de studerandes behov inom olika lärosäten och fakulteter. Procentuell förde/ning. Utnyttjandegraden med avseende på personalens arbetstid

Antal tjänster Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. F a r m . inst. J o r d b r . högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.

91 63

—

9 18

66 73 100 74 77 100 79

60 19

40 36

100 45

7 10

51 26

34 44

8 20

26 12

56 49

19 31

47 29 40 40 38 19 30

12 26 23 7 12 36 6

—

51 44 41 58 67 44 41 40

43 41 38 20 13 44 12

—

6 15 21 22 20 12 47 60

26 40

62 60

34 40

—

— 15

34 12

—

— 3 13

6 3 10 15 6 9 7

—

—

—

35 42 27 38 44 36 57 100

13 20

55 40

23 10 10

med avseende på de studerandes behov av siträdeshjälp

—

Kolumnernas innebörd: 1: avlönade av lärosätet, 2: avlönade av forskningsråd och liknande, 3: avlönade med andra medel, 4: mycket, 5: måttligt, 6: litet, 7: intet, 8: i mån av behov, 9: i någon mån men ej efter behov, 10: alls icke eller endast i ringa mån.

matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna och de tekniska högskolorna samt i någon mån de medicinska fakulteterna. Den enskilda handledningen är emellertid överallt klart dominerande. Handledningsgruppernas storlek är givetvis beroende av studerandeantalet på licentiand- och doktorandstadierna men är dessutom en funktion av tillgången på handledare. Det är därför av intresse att söka kartlägga i vilken utsträckning personer, som ej har professors eller laborators (motsvarande) ställning, deltager i handledningen såsom huvudhandledare inom skilda läroanstalter. De individer som då företrädesvis kommer i fråga har vanligen docentkompetens. De kan uppehålla tjänst såsom e. o. docent, forskardocent, universitetslektor, speciallärare, biträdande lärare, forskarassistent osv. Inom de medicinska fakulteterna utnyttjas överläkare och underläkare med docentkompetens i stor omfattning. Ej så få av de docenter som deltager i forskarhandledningen innehar tjänst vid forskningsråd. En beräkning av här avsett slag har företagits på grundval av enkätmaterialet och redovisas i tabell 2: 17. Det bör observeras, att siffrorna till följd av den låga svarsprocenten — vilken angivits i tidigare tabeller i detta avsnitt — är ganska osäkra. 10-665786

Forskarutr.

146 Tabell 2:20. Antalet tjänster för »teknisk personal och laboratoriebiträden» samt utnyttjandegraden av denna personal för de studerandes behov inom olika lärosäten och fakulteter. Procentuell fördelning. Utnyttjandegrad

Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. samh.vet. ämnen övriga ämnen Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk.: Lantbr.högsk. o. Skogshögsk. Vet.högsk.

med avseende på personalens arbetstid

Antal tjänster 1

46 85

45 15

63 82 64

27 18 31

med avseende på de studerandes behov av biträdeshjälp 8

6 29

10 33 26

48 39

11 26

30 10

64 61

75 50

— 20

100 80

22 6

41 44

31 33

18 11

67 54

15 35

56 57

14 43

40 20

43 60

12 20

27 57

43 29

27 14

44 67

47 33

10 5

6 17

Kolumnernas innebörd: 1: avlönade av lärosätet, 2: avlönade av forskningsråd och liknande, 3: avlönade med andra medel, 4: mycket, 5: måttligt, 6: litet, 7: intet, 8: i mån av behov, 9: i någon mån men ej efter behov, 10: alls icke eller endast i ringa mån.

Ytterligare ett par observanda bör anmälas. Samtliga de handledare som medräknats i tabellen har i enkätsvaren betecknats som huvudhandledare för en eller flera licentiander och/eller doktorander. Bland dem förekommer också några docenter, som är ämnesföreträdare i ämnen utan professur eller laboratur. I sådana ämnen är docenten den ende tillgänglige handledaren. Det är vidare troligt, att docenter och vissa andra akademiska lärare deltager betydligt flitigare i handledningen än vad som framgår av tabellen. De ger ej sällan handledning åt en licentiand eller doktorand utan att därför vara dennes huvudhandledare. I enkätsvaren har uppgifter härom lämnats från några ämnen. Sådana uppgifter efterfrågades dock ej uttryckligen i det utsända formuläret; de har således lämnats spontant. Då det emellertid kan förutsättas, att dylik handledning förekommer i väsentligt fler ämnen än dem som meddelat detta i enkätsvaren har de nämnda uppgifterna icke beaktats i föreliggande redovisning. I tabellen har relationen mellan antalet handledande professorer och laboratorer (motsvarande) å ena sidan — deras relationstal har i tabellen satts lika med 100 för varje lärosäte och fakultet — och handledare tillhörande annan akademisk personalkategori å den andra framräknats. Såsom framgår handleder personer av

147 Tabell 2:21. Antalet tjänster för »övrig biträdespersonal, t. ex. forskningsingenjörer» och utnyttjandegraden av denna personaiför de studerandes behov inom olika lärosäten och fakulteter. Procentuell fördelning. Utnyttjandegrad

Lärosäten och fakulteter Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. teor. ämnen klin. ämnen Fil. fak.: Hist.-fil. sekt. Språkvet. sekt. Mat.-nat. fak. Tandl.högsk. Handelshögsk. Tekn. högsk. Farm. inst. Jordbr. högsk. Lantbr.högsk. o. Shogshögsk. Vethögsk.

med avseende på personalens arbetstid

Antal tjänster 1

med avseende på de studerandes behov av biträdeshjälp

23 8

45 34

25 29

7 29

22 15

54 40

24 45

— 9

22 Kolumnernas innebörd: 1: avlönade av lärosätet, 2: avlönade av forskningsråd och liknande, 3: avlönade med andra medel, 4: mycket, 5: måttligt, 6: litet, 7: intet, 8: i mån av behov, 9: i någon mån men ej efter behov, 10: alls icke eller endast i ringa mån.

den senare kategorin i allmänhet betydligt mer på licentiand- än på doktorandstadiet. Omfattningen av deras engagemang i forskarhandledningen varierar emellertid starkt från ämnesområde till ämnesområde. Särklassigt mest användes de inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, de samhällsvetenskapliga ämnena inom de historisk-filosofiska fakulteterna och inom de medicinska fakulteterna. 9. Biträdespersonalen Tabellerna 2: 18-21 innehåller sammanställningar av enkätsvaren på de frågor som berörde tillgången på biträdespersonal av skilda kategorier. De torde ej kräva några utförligare kommentarer. I frågorna begärdes först en redogörelse för antalet biträdestjänster inom ämnet, fördelade på tre kategorier, nämligen »skriv- och ritpersonal», »teknisk personal och laboratoriebiträden» samt »övrig personal, t. ex. forskningsingenjörer». Finansieringskällan för biträdestjänsterna skulle också anges. Även här fanns tre svarsalternativ att välja på: »av lärosäte», »av forskningsråd eller annat forskningsanslag» och »med andra medel». Av intresse var också att veta i vilken utsträckning biträdeshjälp står till licen-

148 tiandernas och doktorandernas förfogande. Detta spörsmål var uppdelat på två delfrågor. Den första av dessa gällde hur stor del av biträdespersonalens arbetstid, som kan disponeras för hjälp åt de studerande. Här fanns fyra svarsalternativ att välja på: »mycket», »måttligt», »litet» och »intet». Några mer specificerade uppgifter ansågs det inte vara möjligt att kräva. Den andra delfrågan gällde i hur hög grad licentiandernas och doktorandernas behov av biträdeshjälp kan tillgodoses. På denna fråga hade tre svarsalternativ angivits: »i mån av behov», »i någon mån men ej efter behov» och »alls icke eller endast i ringa mån». I enkätsvaren lämnade ett flertal ämnen, främst inom de filosofiska fakulteterna, uppgift om arkivarbetare, vilka avlönas av Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen. Dessa har redovisats under skiftande rubriker. I tabellerna har de dock samtliga sammanförts under rubriken »skriv- och ritpersonal, avlönad med andra medel». Jämförelser mellan tillgången på biträdespersonal mellan olika studieriktningar synes inte vara särdeles meningsfulla. Därtill varierar sannolikt behoven av dylik personal alltför kraftigt. En annan jämförelse kan däremot vara intressant: relationen i fråga om omfattningen mellan den biträdespersonal som avlönas av lärosätet och den som avlönas från andra källor. Förhållandena skiftar här markant från det ena ämnesområdet till det andra. Denna relation åskådliggöres procentuellt i tabellerna 19-21.

Bilaga 3 FORSKARENKÄTEN 1964 Av BENGT GESSER, RUNE PERSSON och BO VIKTORSSON

Innehåll 1. Undersökningens bakgrund och en presentation av undersökningsmaterialet

2. Ålder och studietid

3. Skuldsättning och ekonomi

4. Studieförhållanden

5. Kön och social härkomst

6. Slutord

1. Undersökningens bakgrund och en presentation av undersökningsmaterialet Undersökningens bakgrund Ur internationell synpunkt är det svenska utbildningsväsendet relativt unikt genom att cirka 80 procent av dem som avlagt studentexamen tycks fortsätta vid universitet och högskolor. Ser man däremot på universitetssystemets expansion är den svenska situationen knappast unik. Här som annorstädes ökar antalet universitetsstuderande på ett sätt som saknar tidigare paralleller.1 Av tabell 3:1 framgår exempelvis, att antalet ny inskrivna studerande vid universitet och högskolor ökade från 3 201 år 1951 till 11 739 år 1963, dvs. en ökning på 267 procent.2 I Amerika har man för tiden 1939-1959 funnit, att ju högre examen var desto större var ökningen av antalet avlagda examina mellan dessa tidpunkter.3 En motsatt tendens tycks gälla Sverige, i varje fall mellan 1951 och 1963. Detta gäller även om med. lic.-examina, tandläkar- och veterinärexamina (i tabell 3: 1 har dessa examina förts till »akademisk grundexamen») inkluderas bland licentiatexamina. Ser vi på antalet avlagda disputationsprov åren 1951 till 1963, så tycks dessa ha minskat vid de teologiska, juridiska och humanistiska fakulteterna (tillsammans med 75%), medan de i huvudsak ökat vid övriga fakulteter och högskolor och då särskilt vid de naturvetenskapliga fakulteterna (140%). Vid övriga fakulteter och högskolor har ökningen varit mindre, nämligen 35 %. Här är tendensen något oklar, eftersom ökningen varit större mellan 1951 och 1961 än mellan 1951 och 1963. En likartad utveckling tycks förekomma i Amerika, men där synes exempelvis teknisk, administrativ och medicinsk utbildning ha ökat mest.4 Det bör emellertid betonas, att en jämförelse mellan svenska och amerikanska examina är osäker. Det kan alltså konstateras, att universiteten mätt med antalet nyinskrivna studerande och antalet avlagda examina har genomgått en kraftig expansion mellan 1951 och 1963. Vi fann emellertid inte samma tendens — ju högre examen desto större ökning — i Sverige som i Amerika utan tendensen var snarare den motsatta i vårt land. Däremot fann vi indicier på att här som i Amerika tycks antalet doktorsexamina öka mest vid de mera yrkesinriktade fakulteterna och högskolorna. De nämnda tendenserna samt en viss breddning av rekryteringsunderlaget med hänsyn till kön samt social och geografisk härkomst kan sägas ligga bakom denna och ett flertal andra både svenska och utländska undersökningar. 1

Jfr Current Sociology, vol. XII:3, 1963, ss. 256-277. * Källa: Statistisk årsbok 1951-1963 samt för år 1963 uppgifter från statistiska centralbyrån. Berelson, Bernard: Graduate Education in the United States, s. 32. 4 Berelson, Bernard: a.a., ss. 35-37.

152 Tabell 3:1. Studentexamina, tillströmning till universitet och högskolor, akademiska examina åren 1951, 1956, 1961 och 1963. Ökning i % Ökning i % mellan 1951 mellan 1951

Avlagda studentexamina Nyinskrivna vid universitet och högskolor" Akademiska grundexamina 0 Licentiatexamen (exkl. med. lic.) Disputationsprov

och 1961

och

6 553

10 683

14 972

3 201 2 983

4 923 3 832

8 849 4 973

11 739 5 686

176 67

267 91

199 155

220 165

305 202

370 188

53 30

86 12

Nettoantalet nyinskrivna, som avser bruttoantalet nyinskrivna med avdrag av studerande som tidigare varit inskrivna vid annan högre läroanstalt samt utländska studerande. Hit har inte förts distriktsåklagareexamen, gymnastikdirektörsexamen, socionomexamen etc, eftersom man på grundval av dessa examina inte direkt kan fortsätta och studera mot högre akademisk examen.

Litteraturgenomgång I Sverige har de studerandes sociala ursprung varit föremål för ett flertal undersökningar. Man har då också studerat andra förhållanden bland de universitetsstuderande, såsom exempelvis ekonomi, studietid, ämnesval m. m.,; Före studiesociala utredningens betänkande »Akademikernas skuldsättning» (SOU 1963: 44) ger endast 1945 års akademikerutredning någon bild av den totala skuldsättningen. Den sist utförda undersökningen gäller enbart dem som avlagt akademisk grundexamen och belyser alltså inte förhållandena för dem som avlagt licentiatexamen eller disputerat. 1955 års universitetsutredning har i sitt första betänkande (SOU 1957:24) redovisat vissa statistiska data om forskarutbildningen. Man behandlar bland annat omfattningen av sådan utbildning samt licentiand- och doktorandstipendiernas betydelse för denna. Detta gör man i syfte att få en bakgrund till diskussionen av de rekryteringsfrämjande åtgärder som man finner nödvändiga bland annat med tanke på det ökade behovet av lektorskompetenta läroverkslärare och industrins krav på ytterligare vetenskapsmän för forskning och industriellt utvecklingsarbete. Man påpekar i betänkandet, att disputationsfrekvensen vid de filosofiska fakulteterna inte tycks ha ökat efter kriget (jfr ovan s. 151). Däremot finner man en 5

5 För litteratur om utländska förhållanden se Current Sociology, vol. VII:3 1958, ss. 201-233 samt vol. X1I:3 1963-1964, ss. 299-330. Jfr även Hans Rosenhaupt: Graduate Students samt ovan i not. 3a.a. 8 Se t. ex. 1. Utredning rörande de svenska universitets- och högskolestudenternas sociala och ekonomiska förhållanden (SOU 1936:34). 2. 1945 års akademikerutredning (SOU 1947:25). 3. Sven Moberg: Vem blev student och vad blev studenten (Malmö 1951). 4. Carl-Erik Quensel: Studentekonomi, studieutgifter och finansieringssätt åren 1951-1952 (Lund 1957). 5. Bo Israelsson - Carl Erik Quensel: Studenternas utbildningsval (Lund 1958). 6. 1957 års studentekonomiska undersökning (SCB stencil 1960). En översikt över forskningen i vårt land kring sociala och geografiska faktorer i samband med valet av studieväg finns i Härnqvist K. och Grahm Å., Vägen genom gymnasiet, SOU 1963:15, s. 43-46.

153 ökning i licentiatfrekvensen vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna. Det kan nämnas, att antalet avlagda licentiatexamina vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna ökade från 49 år 1951 till 128 år 1961, dvs. en ökning med 160 procent. Samma period ökade licentiatexamina vid de humanistiska fakulteterna från 98 till 145, en ökning med 48 procent. För licentiander och doktorander lämnar statistiska centralbyrån vissa resultat från insamlat registerkortmaterial i Statistiska meddelanden. De uppgifter om personer som under året bedrivit studier för licentiatexamen eller arbete för doktorsgrad, vilka inlämnats av berörda läroanstalter sedan 1958/59, har årligen bearbetats av statistiska centralbyrån. Avsikten med denna statistik är dels att belysa den årliga förändringen i antalet licentiander och doktorander, dels att belysa förändringar i studietiden för licentiatexamina. I Statistiska meddelanden U 1963: 14 har centralbyrån redovisat grundläggande uppgifter om förhållanden som berör det första syftet med statistiken. Man finner att antalet licentiander och doktorander ökat kraftigt under senare år. Hösten 1962 var antalet totalt 5 030 mot 4422 hösten 1961 och 4 058 hösten 1960. Syftet att belysa studietidens längd för licentiatexamina och disputationsprov har resulterat i en redovisning i Statistiska meddelanden U 1964: 6. Man får där en bearbetning av samtliga som 1961/62 avlade licentiatexamen eller disputationsprov, när det gäller studietider, ålder m. m. Bruttostudietiden för den som avlagt licentiatexamen under 1961/62 var 3,7 år och för den som disputerat 4,3 år. Med bruttostudietidens längd menas här avståndet mellan påbörjande av studier för licentiatexamen eller arbete med doktorsavhandling och avläggande av licentiatexamen respektive disputation för doktorsgraden. De redovisade värdena utgör medianvärden. Här kan nämnas att universitetsutredningen fann, att medianåldern för dem som disputerat 1946-50 var cirka 37 år och för dem som avlagt licentiatexamen under perioden 1951-55 32 år. Kvinnorna var i genomsnitt något äldre. Mediantiden som licentiand eller doktorand för dem som bedrev vetenskapliga studier under hösten 1962, mätt i antalet aktiva terminer,7 är för flertalet studieinriktningar omkring fyra terminer. Beträffande de problemställningar som föreliggande enkätundersökning söker belysa göres längre fram i rapporten vissa jämförelser med andra undersökningsresultat. Urval Forskarutredningen avsåg till en början att göra en totalundersökning bland licentiander och doktorander. Totalantalet licentiander och doktorander var emellertid 7 Enligt Statistiska Meddelanden U 1963:14 definierar SCB aktiv licentiand som den »som avlagt en akademisk grundexamen, som bedriver studier för licentiatexamen med vederbörande ämnesrepresentant som examinator och som i sitt avhandlingsarbete regelbundet utnyttjar institutionens resurser eller vetenskapligt bibliotek på studieorten. För att räknas som aktiv licentiand bör vederbörande som regel dessutom vara bosatt på studieorten eller i dess omnejd.» Som annan licentiand räknas den »som visserligen ej regelbundet utnyttjar institutionens resurser eller vetenskapligt bibliotek på studieorten och ej är bosatt på studieorten eller i dess omnejd men som under kalenderåret genom kontakt med ämnesrepresentanten eller annan kvalificerad forskare på institutionen eller på annat sätt visat, att arbete på licentiatavhandling bedrives för vederbörande ämnesrepresentant.» Aktiv doktorand och annan doktorand definieras på motsvarande sätt.

154 för stort för att en sådan undersökning skulle kunna genomföras på den knappa tid som stod till förfogande. Det bestämdes därför att vi skulle begränsa antalet individer till högst 2 500. Det var vidare önskvärt att vi skulle kunna ge en bild av total studietid, total skuldsättning etc. fram till en avlagd licentiatexamen eller avlagt disputationsprov. Om enkäten sändes enbart till licentiander och doktorander skulle vi inte kunna belysa situationen vid studiernas avslutande. Därför valde vi att låta enkäten gå ut också till dem som under 1963 avlagt licentiatexamen (dock ej med. lic.) eller disputerat. Vi uppskattade antalet individer som kunde komma med i undersökningen på denna grund till högst 700. Resterande 1 800 individer skulle följaktligen samplas ur licentiand- och doktorandgrupperna. Urvalet av dessa hade vi tänkt oss skulle ske från statistiska centralbyråns register över licentiander och doktorander. Då detta register vid den tidpunkt då enkäten skulle utsändas inte förelåg komplett för hösten 1963, måste de namnlistor forskarutredningen begärt in i samband med en enkät till universitets- och högskoleinstitutionerna (institutionsenkäten) utgöra moderpopulation för vårt urval. Dessa listor skulle nämligen också upptaga adresser, vilket skulle möjliggöra utsändande av enkäten. På namnlistorna skulle vidare anges om en upptagen individ var att betrakta som heltids-, halvtids- eller övrig studerande. Denna indelning definierades i institutionsenkäten8 och motsvarar inte helt statistiska centralbyråns indelning i aktiv och annan (se not 7). Vid en genomgång av de namnlistor som fanns tillgängliga vid planerandet av urvalsförfarandet fann vi anledning att ta med även gruppen övriga studerande i vårt urval. Ett av skälen för detta var att antalet övriga studerande på listorna visade sig vara ganska stort i förhållande till antalet heltids- och halvtidsstuderande. Vidare kunde man antaga att normerna för vilka licentiander och doktorander som kom att hänföras till gruppen övriga skulle variera på de olika listorna. Slutligen var det naturligtvis i och för sig intressant att få belyst denna grupp och dess förhållanden.9 För att kunna bestämma de urvalsfraktioner efter vilka urvalet skulle ske måste vi göra en uppskattning av antalet licentiander och doktorander våren 1964. Materialet för denna beräkning utgjorde statistiska 8 Licentianden/doktoranden är att anse som heltidsstuderande, om han så gott som helt ägnar sig åt studierna, som halvtidsstuderande, om han vid sidan av studierna har förvärvsarbete eller annan sysselsättning av sådan omfattning, att detta väsentligt inkräktar på studierna, eller som övrig studerande, om han ägnar sig åt studierna endast vid sidan av annan verksamhet, vilken utgör hans huvudsakliga sysselsättning. För att räknas som heltidsstuderande må innehavare av licentiand- eller doktorandstipendium med sitt stipendium förena lärartjänstgöring om högst fem tim. eller annan tjänstgöring uppgående till högst tio tim., allt räknat per vecka. Har licentianden/doktoranden större tjänstgöring anses vederbörande som halvtidsstuderande. Assistenter och förste amanuenser räknas som halvtidsstuderande, andre och tredje amanuenser som heltidsstuderande. Assistent som anställts för att i tjänsten fullgöra viss forskningsuppgift, vilken samtidigt utgör vederbörandes licentiat- eller doktorsavhandling, är givetvis att betrakta som heltidsstuderande. 9 På åtskilliga av de listor som senare inkom saknades denna indelning i heltids-, halvtids- och övriga studerande. Även av den anledningen var det en fördel att vi bestämt oss för att ta med samtliga grupper i urvalet, då vi annars ej kunnat skilja ut dessa.

155 Tabell 3:2. Beräknat antal licentiander och doktorander våren 1964 samt urval härur. 1: antalet studerande på heltid och halvtid, 2: antal övriga studerande, 3: sammanlagt antal studerande, 4: urvatsfraktion, 5: beräknat antal studerande ingående i urvalet. Fakultet/ högskola

Doktorander

Licentiander 1

43 31 630 472 363 82 36 71 1728

18 6 40 210 79 24 3 23 403

61 37 670 682 442 106 39 94 2 131

Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. Hum. fak. Mat.-nat. fak. Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk.

1 288 904 542

330 108 143

1 618 1012 685

i i i

405 253 171

1 Summa

2 936

3 643

192 1 157

Totalantalet licentiander och doktorander Beräknat antal i urvalet

5 1 1

i i i

1 1 1

61 37 168 171 111 106 39 94 787

5 774a 1 944

a Enligt de preliminära siffror som sedan erhållits från statistiska centralbyrån uppgick antalet doktorander och licentiander vid årsskiftet 1963/64 till 5 792.

centralbyråns uppgifter om antalet redovisade licentiander och doktorander hösten 1960-1962 samt för en mindre del också forskarutredningens namnlistor. Vi antog att antalet skulle stiga med 15% från 1962 till 1964. Det beräknade antalet licentiander och doktorander 1964, liksom urvalsfraktioner och beräknat antal individer i urvalet, framgår av tabell 3: 2. Det hade framförts önskemål från forskarutredningens sida om att fackhögskolorna skulle totalrepresenteras. På grund av det stora antalet licentiander vid de tekniska högskolorna måste dock ett urval ske också bland dem. Enkätformuläret Enligt direktiven skulle enkäten i huvudsak beröra licentiandernas och doktorandernas ekonomi och skuldsättning. Efter att ha fått del av allmänna synpunkter på enkätens innehåll från uppdragsgivarna utarbetade vi ett förslag till frågeformulär, som tillställdes dessa den 31 mars 1964 för yttrande. Detta preliminära formulär prövades sedan i provintervjuer. I dessa fick den intervjuade dels fylla i formuläret dels också kommentera och kritisera det. Ett 20-tal sådana provintervjuer utfördes med företrädare för olika studieinriktningar. Några grupper licentiander och doktorander gick också gemensamt igenom formuläret och diskuterade dess utformning kritiskt. Med ledning av erfarenheten från dessa provintervjuer och diskussioner gjordes vissa förändringar av d^n preliminära versionen av formuläret. Formuläret och uppläggningen av undersökningen diskuterades också vid ett semhariesammanträde vid sociologiska institutionen i Lund. Ett slutligt förslag till enkätformulär tillställdes forskarutredningen den 9 april

156 1964, varefter utredningens synpunkter och krav på ändringar och tillägg tillställdes oss den 19 april 1964. Den tryckta versionen av formuläret innehåller fortfarande vissa ofullkomligheter och oklarheter som kanske kunnat undvikas om tiden hade medgivit ytterligare utprövning och en utförlig provundersökning. I sin slutliga version innehåller formuläret betydligt fler frågor och problemställningar än de från början avsedda. Följande uppställning avser att ge en inledande uppfattning om de punkter undersökningen tar upp. 1. Kön 2. Ålder 3. Civilstånd 4. Lärosäte 5. Avlagd akademisk grundexamen 6. Avlagd licentiatexamen 7. Disputation 8. Avsedd examen och beräknad tidpunkt härför 9. Examensämne och antal betyg i detta i grundexamen 10. Faders yrke och utbildning 11. Makes utbildning och förvärvsarbete 12. Tidpunkt för licentiand- respektive doktorandstudiernas början 13. Tidsanvändningen av terminerna sedan licentiand- respektive doktorandstudiernas början 14. Innehav av licentiand- och doktorandstipendium 15. Skuldsättning 31.12.1963 16. Skuldsättning vid licentiand- respektive doktorandstudiernas början 17. Makes skuldsättning 31.12.1963 18. Tillgångar, egna och makes 19. Inkomstförhållanden under 1963, egna och makes 20. Studieresultat 21. Erhållen kursmässig undervisning och seminarieundervisning 22. Önskad undervisning 23. Erhållen handledning 24. Kostnader för avhandlingsarbetet 25. Hjälp av biträdespersonal 26. Val mellan stipendium och olika tjänster under studietiden 27. Verksamhetsområde efter examen Undersökningens

utförande

Namnlistor — adresser Vid den tidpunkt då utsändandet av enkäten skulle påbörjas, fanns namnlistor tillgängliga endast från ungefär hälften av de ämnen/institutioner, till vilka institut-

157 tionsenkäten sänts. Åtskilliga institutioner hade nämligen ej besvarat forskarutredningens enkät eller underlåtit att bifoga namnlistor. På de listor som fanns att tillgå gjordes urvalet enligt urvalsplanen. Efter hand som ytterligare listor kom in gjordes sedan urvalet löpande från lista till lista. Forskarutredningens sekretariat gjorde vid ett par tillfällen påstötningar hos de institutioner som ej besvarat institutionsenkäten eller underlåtit att bifoga namnlistor. På så sätt kom ytterligare namnlistor in. Senare fann sig också undersökningsledningen tvungen att, genom en skrivelse till de institutioner som ej inkommit med namnlistor, begära sådana. Omkring den 25 maj saknades, trots dessa ansträngningar, namnlistor från ett 70-tal institutioner. Vi kontaktade därför per telefon de institutioner som fortfarande ej sänt in dem. Ytterligare namnlistor inkom efter denna påstötning, men den 15 juni, när utsändandet av formulär på grund av tidsskäl måste upphöra, saknades fortfarande listor från 36 institutioner, vilka utgör ett bortfall på 4,6% av samtliga listor. Ytterligare 155 ämnen är helt orepresenterade i vår enkät trots att de besvarat institutionsenkäten. I 30 ämnen förekom ingen undervisning på licentiand- eller doktorandnivå, 67 ämnen hade inga licentiander eller doktorander medan 58 ämnen hade en eller flera licentiander eller doktorander, men ingen av dessa kom med i urvalet, och enkät sändes sålunda inte. Av tabell 3: 3 framgår till hur många institutioner enkäter kunnat utsändas vid olika tidpunkter. En del listor från tekniska högskolor, på vilka ej markerats vilka som var doktorander, beredde vissa svårigheter, eftersom doktoranderna skulle totalrepresenteras medan urvalsfraktionen för licentiander var Vi- Härvid fick vi gå efter den principen att de som på listan hade titeln tekn. lic. betraktades som doktorander medan de övriga ansågs vara licentiander. Uppgifter om vilka som avlagt licentiatexamen eller som disputerat under 1963 erhölls dels genom respektive universitetseller högskolekansli, dels genom att uppgifterna togs ur de kataloger där sådana uppgifter fanns tillgängliga. Många av de namnlistor som kom in var ofullständiga och saknade uppgift om adress. Vi försökte att ta fram dessa adresser ur kataloger från de olika universiteten och högskolorna. I vissa fall måste vi dock till institutionerna sända en begäran om komplettering med adresser för de individer som kommit med i urvalet. Enkätformulär — påminnelser Utsändandet av enkäten påbörjades den 24 april och avslutades den 15 juni. Enkätformulären utsändes tillsammans med en skrivelse, i vilken undersökningen presenterades. Ett portofritt svarskuvert bifogades. I brev till utlandet bifogades tre internationella svarskuponger. Ungefär en vecka efter utsändandet av enkätformuläret sändes den första påminnelsen till dem som då inte svarat. Med ungefär en veckas mellanrum sändes

158 Tabell 3:3. Antal institutioner till vilka enkäter utsänts vid olika tidpunkter. Tidpunkt

Antal institutioner

26/4 15/5 1/6 15/6

355 497 577 600

Tabell 3:4. Antal utsända enkätformulär och påminnelser. Utsända enkäter 1 :a påminnelser 2:a påminnelser 3:e påminnelser Telefonpåminnelser

2 734 1 727 1 106 744 325

Tabell 3:5. Procentandel individer som svarat direkt och efter påminnelse. Procent Direkt 1 :a påminnelsen 2:a påminnelsen 3:e påminnelsen Totalt

35,9 34,5 15,4 14,2 100,0

sedan andra och tredje påminnelsen. Den andra och tredje påminnelsen åtföljdes av nya enkätformulär. Till dem som i början av juni trots tre påminnelser ej svarat sattes en telefonpåminnelse in. Av tabell 3: 4 framgår hur många enkäter och påminnelser som utsänts. Denna uppläggning med tre brevpåminnelser och telefonpåminnelse kan anses vara en kraftig ansats att höja svarsfrekvensen. I tabell 3: 5 anges procentandelen individer som svarat direkt, respektive efter första, andra eller tredje påminnelsen (beräknad av bearbetningsbara svar). Kompletteringar Komplettering av de formulär som på väsentliga punkter var ofullständiga gjordes genom att ett nytt formulär utsändes med de frågor markerade som behövde kompletteras. Ett följebrev bifogades. Genom att vi valde att ta med också dem som avlagt licentiatexamen eller disputerat 1963, kom vissa individer att vara med i undersökningen både som licentiat 1963 och som doktorand. I början av juni utsändes därför en stencil som avsåg att komplettera informationen om studietiden för dem som var med i undersökningen både som licentiater 1963 och som doktorander.

159 Tabell 3:6. Svarsprocent för hela materialet.

Bearbetade svar Uppger sig inte licentiera eller doktorera

Antal

Procent

2 017

76,7

summa

5,5 82,2

Vägrar Svarar ej av andra skäl Ej avhörda

34 13 421

Totalt

2 629

1,3 0,5 16,0 100,0

Tabell 3:7. Svarsprocent och stude randekate

Studerandekategori

Procent bearbetade svar

Heltidsstuderande Halvtidsstuderande övrig studerande Uppgift saknas

83,2 80,6 64,9 75,4

Sammanlagt utsändes 348 brev med begäran om kompletteringar, varav 2 / 3 besvarades. Efter den 15 juni kunde vi bara sända ut de påminnelser som återstod samt göra eventuella kompletteringar av de formulär som kom in. Fram t. o. m. den 1 juli kunde inkomna svar bearbetas och medtagas i materialet. Kodijiering av enkätformulären Ekonomiska och tidsmässiga begränsningar medförde, att vi försökte få in samtliga bearbetningsbara data på endast ett hålkort. Genom listning av 100 enkätformulär fann vi ett tiotal »delfrågor», som inte lönade sig att överföra till hålkort beroende bl. a. på alltför ofullständiga svar. Med hjälp av dessa listningar och data från andra jämförbara undersökningar utarbetades kodifieringsschemat. Under kodifieringsarbetet förändrades och fullständigades detta schema. Ett nytt schema utarbetades därefter som helt låg till grund för överföringen av data från enkätformulär till kod- resp. hålkort. I detta nya schema infördes kodifieringsprinciperna, vilket bör göra det möjligt att replikera kodifieringsarbetet. Materialets kodifiering påbörjades den 19 maj och avslutades den 1 juli 1964. Arbetet utfördes av fem studenter med 2 betyg i sociologi. För att undvika systematiska fel arbetade varje kodare med formulärets samtliga data. På tio öppna frågor utfördes reliabilitetskontroller och mellan två oberoende kodare varierade procentantalet överensstämmelser mellan 92 och 98 procent, vilket får betraktas som godtagbart. Det kan nämnas, att procentandelen överensstämmelser för social- och yrkesgrupperingen var 95 procent.

160 Tabell 3:8. Svarsprocent för olika studieinriktningar.

Fakultet/högskola

Procent bearbetade svar

Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. Hum. fak. Mat.-nat. fak. Tekn. högsk. Tandläkarhögsk. övriga högsk.

77,2 78,3 67,5 76,9 77,7 80,8 69,0 83,0

Tabell 3:9. Svarsprocent för de olika undersökningsgrupperna.

Kategori

Procent bearbetade svar

Licentiander Doktorander Licentiater Doktorer

77,8 74,1 82,0 77,8a

a

Namn- och adressuppgifter om doktorer i Uppsala kom in så sent, att dessa personer inte hade samma möjligheter som andra att besvara enkäten. Doktorer i övrigt har ungefär samma svarsprocent som licentiater.

Innan kodkorten inlämnades för överföring till hålkort gjordes stickprovskontroller på vart 50:e kort (sammanlagt 40 kort med 80 markeringar i varje kort). Här fann vi omkring 1,5 procent direkta felmarkeringar. Denna felkälla bör knappast betyda något ur tolkningssynpunkt, eftersom felen inte var systematiska. Det erhållna materialet Genom att namnlistor saknas från 36 ämnen eller institutioner, har vårt urval kommit att bli något mindre än om vi haft tillgång till samtliga listor. Vi har undersökt hur många licentiander och doktorander som i medeltal funnits i likartade ämnen, som de 36 representerat, och beräknat att ytterligare 45 individer skulle ha kommit med i urvalet, om dessa institutioner insänt namnlistor. I det inkomna materialet har dock 20% av institutionerna ej kommit med i urvalet, antingen på grund av att man inte har några licentiander eller doktorander eller på grund av att ingen licentiand- eller doktorandundervisning bedrivs. Detta gör att bortfallet bör minska med omkring 10 individer. Dessutom kan vi räkna med att några ämnen svarat gemensamt med annat ämne, vilket visat sig ganska vanligt. Gissningsvis minskar detta bortfallet med ytterligare 5 individer, varvid återstår ett beräknat bortfall på omkring 30 individer eller 1 % av hela urvalet.

161 Enkäten hade den 15 juni sänts till 2 629 individer. I vilken utsträckning dessa besvarat enkäten framgår av tabell 3: 6. De individer, som förklarat att de inte licentierar eller doktorerar, har ju angivit ett så fullständigt svar de kan ge. Man kan därför hävda att den svarsfrekvens vi bör anteckna är 82,2 %. Om man beräknar svarsprocenten i förhållande till dem som säger sig bedriva studier och bortser från de individer som uppger sig ej licentiera eller doktorera, kommer man fram till en svarsprocent av 81,2, dvs. räknat efter 2 017 svar av 2 485 avsedda. Svarsprocenten för heltids-, halvtids- och övrig licentiand och doktorand, beräknad som procentandelen bearbetade svar, visar att de som ingår i studerandekategorin övriga i lägre grad än de båda andra kategorierna besvarat enkäten. Då omkring 35% av dem som uppger sig ej doktorera eller licentiera tillhör gruppen övriga, mot 17% av dem som säger sig vara doktorander eller licentiander, utgör de förmodligen en inte ringa andel av dem som ej hörts av, eftersom gruppen övriga besvarat enkäten i klart lägre grad än andra kategorier. Detta gör att man kan antaga att den totala svarsprocenten egentligen ligger ännu något högre än de tidigare nämnda siffrorna. Svarsprocenten för de olika kårorterna visar inga större skillnader. En något högre siffra för Göteborg kan dock noteras (81% mot 76% för övriga kårorter). Av tabell 3: 8 framgår att fackhögskolor och tekniska högskolor har en något högre svarsfrekvens än övriga studieinriktningar, samt att svarsprocenten är lägre vid medicinsk fakultet och tandläkarhögskola. Vidare finner man att licentianderna svarat i något högre utsträckning än doktoranderna, och att de som avlagt licentiatexamen 1963 svarat i högre grad än de som disputerat. Sammanfattningsvis kan sägas att svarsprocenten ligger omkring 82% eller möjligen ännu högre. De erhållna resultaten är sannolikt mindre säkra, när det gäller de medicinska fakulteterna och tandläkarhögskolorna, då svarsprocenten för dessa kategorier är lägre. 2. Ålder och studietid I de följande avsnitten behandlas de olika undersökningsgruppernas (licentiandernas, licentiaternas, doktorandernas och doktorernas) ålder och studietid samt deras sysselsättning under studietiden. Ålder Åldersfördelningen bland licentianderna och doktoranderna framgår av tabell 3: 10. Här ingår även de som betraktas som övrig eller annan 1 licentiand och doktorand. 1

För definitioner se not 8 s. 154 och not 7 s. 153.

I I - 665786 Forskarutr.

162 Tabell 3:10. Åldersfördelning bland licentiander och doktorander. Procent Ålder

Licentiander

Doktoränder

-24 25-30 31-36 37-42 43— Uppgift saknas

8 53 24 8 6 1

3 27 36 22 11 2

Summa

100 Tabell 3:11. Medianålder för heltids-, halvtids- och övriga studerande. I: Heltidsstuderande, 2: Halvtidsstuderande, 3: övriga studerande, 4: Okänd kategori.

Licentiander Doktorander

28,7 33,4

28,6 33,5

33,4 36,6

29,2 34,2

Bland licentianderna är 38% 31 år eller äldre, medan endast 8% är under 25 år. Doktoranderna är till 69% 31 år eller mer och 11 % är 43 år eller äldre. Vid en jämförelse mellan medianåldern för hel- och halvtidsstuderande (»aktiva») och övriga finner man av tabell 3: 11, att den för övriga licentiander ligger 4-5 år högre än för hel- och halvtidslicentiander. För övriga doktorander ligger medianåldern 3 år högre än för hel- och halvtidsdoktorander. Dessa skillnader i medianålder avviker knappast från dem som 1955 års universitetsutredning fann i sin undersökning av verksamma licentiander och doktorander under år 1955.2 Tidigare undersökningar av medianåldern visar på skillnader mellan olika studieinriktningar. Vi har använt oss av statistiska centralbyråns indelning efter studieinriktning och beräknat medianåldern för dessa kategorier. Resultatet framgår av tabell 3: 12. Av tabell 3: 12 framgår att licentianderna vid matematisk-naturvetenskaplig fakultet och teknisk högskola är de yngsta med en medianålder av 28,5 år. För naturvetarna finner man att licentianderna i matematisk-fysisk-kemiska ämnen är 4-5 år yngre än de i biologisk-geografiska ämnen. Teologerna är den äldsta licentiandgruppen med en medianålder av 32,9 år. Vid tidpunkten för licentiatexamen är humanisterna något äldre än naturvetarna; här är situationen således densamma som på licentiandnivån. Licentiaterna från »övriga fackhögskolor» är äldst. För hela licentiatgruppen är medianåldern 31 år. 2 Här aktuella delar är redovisade i »Den akademiska undervisningen — Forskarrekryteringen. 1955 års universitetsutredning I.», SOU 1957:24, s. 142-157.

163 Tabell 3:12. Medianålder för licentiander, licentiater, doktorander och doktorer. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer. B

C

—

—

35,4 33,4

— —

— —

37,0 28,0

39,0 31,8

29,4 30,2 30,8 30,5

36,8 33,0 36,4 34,2 35,3

39,5

32,4 35,2 33,8

32,8 37,5 34,2

31,8 34,6 35,6 34,2

34,7

A "eol. fak. ur. fak. vied. fak. klin. ämnen teor. ämnen -lum. fak. samh.vet. ämnen pedag. o. psykol. språk övriga

32,9

genomsnitt vlat.-nat. fak. mat.-fys. o. kem. ämnen biol.-geogr. ämnen

30,3

34,2 31,0 32,4 30,4 31,5

26,8 31,3

29,3 30,8

28,5

29,8

28,4

30,6

—

—

genomsnitt rekn. högsk. randl.högsk. Övriga högsk. Samtliga

31,2 29,5

35,6 30,9

D

35,7

Anm. För dem som avlagt licentiatexamen eller disputerat 1963 avses åldern 30/6 1963.

Tabell 3:13. Medianålder för licentiander och doktorander 1955 och 1964. 1: Hum. fak., 2: Mat.-nat. fak., 3: Tekn. högsk. Licentiander

1955 1964

Doktorander

3_

30,7 30,3

29,2 28,5

29,0 28,4

36,7 35,3

34,3 33,8

32,6 31,8

Bland doktoranderna är skillnaden mellan naturvetare och humanister ungefär densamma som tidigare, dvs. ca 2 år, men vid disputationstillfället har den växt så att humanisterna är 5 år äldre. Man lägger också märke till skillnaden i ålder mellan de medicinare som disputerat i kliniska ämnen, vilkas medianålder är 39,0 år, och de som disputerat i teoretiska ämnen, vilkas medianålder är 31,8 år. Skillnaden beror väl delvis på att en del av dem som disputerat i teoretiska ämnen ännu ej är färdiga med sin med. lic. och alltså kan ha ytterligare något år kvar av sin utbildning. Många kliniker har däremot påbörjat sina doktorsarbeten efter färdig utbildning och under tjänstgöring på kliniker. Tabell 3: 13 visar att skillnaderna i medianålder mellan 1955 och 1964 års licentiander och doktorander är obetydliga. Doktoranderna vid humanistisk fakultet tycks vara något yngre 1964 än 1955.

164 Tabell 3:14. Medianålder för dem som avlagt licentiatexamen 1951-55 och dem som disputerat 1946-55 jämfört med dem som avlagt licentiatexamen respektive disputerat 1963. 1: Hum. fak., 2: Mat.-nat. fak., 3: Samtliga. Licentiater

1955 1963

Doktorer

32 32

32 30

32 31

37,0 39,5

34,6 34,2

36,5 35,7

Anm. 1955 års undersökning gäller dem som disputerat vid de fem fakulteterna, men 1963 års siffror för fackhögskolorna tyder inte på att medianåldern i nämnvärd grad skulle påverkas av detta. 1955 års siffror angavs utan decimal vad gäller licentiaterna.

Genomgående ligger siffrorna för 1964 något lägre än 1955 års. Ingen grupp har en högre medianålder 1964. En jämförelse mellan de medianåldrar för licentiater och doktorer som 1955 års undersökning erhöll och dem vi erhållit för 1963 ger vissa skillnader. Som synes av tabell 3: 14 förefaller humanisterna att vara äldre vid disputationen 1963 än vad de var under perioden 1946-55. Universitetsutredningen ansåg det troligt att medianåldern för doktorerna skulle bli något högre framöver än vid undersökningstillfället. Man hade emellertid räknat med att detta skulle gälla även naturvetare. Siffrorna för 1963 tyder dock ej på att någon sådan förändring i åldern har skett för denna grupp. Både för licentiater och doktorer har medianåldern genomsnittligt sjunkit ett år. Humanisterna tycks dock nu vara lika gamla eller äldre vid tillfället för examen eller disputationen som 1955. Universitetsutredningen påpekade att kvinnorna vid licentiatexamens avläggande var några år äldre än männen, delvis förmodligen av det skälet att de i högre utsträckning väljer de humanistiska fakulteterna. 1963 är medianåldern för kvinnor vid avläggande av licentiatexamen emellertid densamma som männens. För övriga grupper i 1963 års material är kvinnorna däremot äldre, som framgår av tabellen nedan. Tabell 3:15. Kön och medianålder i undersökningsgrupperna. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer.

Män Kvinnor

A

B

C

D

29,3 30,7

30,9 30,5

33,9 37,7

35,3 39,7

165 Begreppet studietid Vid fastställandet av studietidens längd för högre akademiska examina kan man utgå från flera tidpunkter: a) när grundexamen respektive licentiatexamen avlagts, b) då vederbörande registrerat sig som licentiand eller doktorand, c) då han mer aktivt börjat licentiandstudier respektive arbete för doktorsavhandling. Berelson har i sitt arbete »Graduate Education in the United States» (1960, s. 156 ff.) ingående diskuterat olika slags studietid och nämner tiden mellan grundexamen (Bachelor's degree) och högre akademisk examen (doctorate), tiden mellan påbörjande av doktorandstudier och doktorsgraden, samt den faktiska tid man arbetar på doktorsgraden. Även andra tidpunkter, såsom när licentianden eller doktoranden tagit kontakt med professorn/ämnesföreträdaren för att diskutera sina planer på att licentiera respektive doktorera, eller den tidpunkt då man bestämt sig för att licentiera eller doktorera, kan tas som utgångspunkt. Vi kan försöka åskådliggöra dessa tidpunkters relationer genom en schematisk teckning av licentiandgruppens förhållanden. c 6 E

a M o -o o c. « i -o — r

l

l

i

I

II

I

l

I

•3 u

1/5

c E u

l

I

I

I I

ca

I

!

Skalan speglar grovt antalet terminer mellan de olika tidpunkterna, då enheten är en termin. Förhållandena för doktorander kan också sägas i grova drag motsvara dem som gäller för licentiander. Det är intressant att notera, att man i allmänhet bestämmer sig för att licentiera innan man tar kontakt med professorn för att diskutera sina planer (tabell 3: 16). Vissa skillnader tycks föreligga mellan olika studieinriktningar i avståndet mellan dessa tidpunkter. För de flesta gäller att avståndet är kort, men för teologer och humanister synes avståndet vara något längre än för de övriga licentianderna. För doktoranderna förefaller avståndet vara ungefär detsamma eller något kortare mellan beslut och kontakt. Teologer och jurister tar kontakt med professorn innan de beslutar sig för att doktorera. Som framgår av tabell 3: 17 har gruppen övriga studerande bedrivit licentiandeller doktorandstudier längre än heltids- och halvtidsstuderande. På licentiandnivån har övriga studerande hållit på ungefär en termin längre, medan doktoranderna har bedrivit studierna omkring två terminer längre. I enkätformuläret frågades

166 Tabell 3:16. Antal terminer (medianvärde) sedan de studerande bestämde sig för att licentiera/'doktorera respektive tog kontakt med professorn. Terminer sedan den studerande 1: Bestämde sig för att licentiera/doktorera, 2: Tog kontakt med professorn.

Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. klin. ämnen teor. ämnen H u m . fak. Mat.-nat. fak. Tekn. högsk. Tandl.högsk. ö v r i g a högsk. Samtliga

Licentiander

Doktorander

6,5

5,6

—

—

6,4 7,0

7,2 8,5

— —

— —

6,3 5,7 7,8 6,8 4,8 5,0 5,9 6,6

4,6

4,5

6,5 5,9 8,1 7,7 4,8 6,0 6,0

5,3

4,8

6,9

5,7 5,2 4,6

—

5,1 4,8 4,5

—

Tabell 3:17. Antal terminer (medianvärde) från aktivt påbörjande av studierna; fördelning efter sysselsättning vårterminen 1964. 1: Heltidsstuderande, 2: Halvtidsstuderande, 3: Annan heltidssysselsättning än studier, 4: Okänd kategori.

Licentiander Doktorander

3,5 5,3

3,5 5,1

4,7 6,9

3,3 5,0

Tabell 3:18. Förväntad och faktisk studietid.

Licentiatexamen Disputationsprov

Förväntad studietid

Faktisk studietid

4,0 år 4,8 år

3,9 år 4,7 år

också efter när man beräknade avlägga den avsedda examen. Det visar sig att licentiandernas och doktorandernas förväntade studietid efter aktivt påbörjande av studierna överensstämmer mycket väl med den tid det tar att avlägga licentiatexamen respektive disputationsprov, vilket framgår av tabell 3: 18. Dessa siffror pekar på, att licentiander och doktorander efter det att de aktivt påbörjat sina studier för respektive examen känner till den faktiska studietiden och åtminstone till synes anpassar sina tidsplaner efter denna.

167 Tabell 3:19. Antal terminer (medianvärden) sedan licentiat- respektive doktorsstudierna påbörjades aktivt. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D : Doktorer. A Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. klin. ämnen teor. ämnen H u m . fak. samh.vet. ämnen pedag. o. psykol. språk övriga ämnen genomsnitt Mat.-nat. fak. mat.-fys. o. kem. ämnen biol.-geogr. ämnen genomsnitt Tekn. högsk. Tandl.högsk. ö v r i g a högsk. Samtliga

B

C

D

5.3 5.0

3,9

5,3 3,9

8,7 8,7

3,5 1,9 5,3 3,9

13,0 6,5 11,0 8,5

9,2 1,5 6.2

9,0

3, V

9,1

6,0

9,5

3,0 4,5

6,6 7,5

4,8 6.2

8,8 11,8

3,6

6,8

11,0

3,3

7,0

9,2

3,5

10,2

4,9 3,8 5,6

3,6

7,7

5J

9,3

8,8

Anm. Medianen har ej angivits i tabellen om antalet individer varit mindre än 10.

Tabell 3:20. Bruttostudietid (medianvärde) för licentiater och doktorer 1961/62 samt antal terminer (medianvärde) sedan studierna påbörjades aktivt för 1963 års licentiater och doktorer.

1961/62 1963

Licentiater

Doktorer

7,8 7,7

8,6 9,3

Anm. Värdena för 1961/62 har multiplicerats med 2, då de redovisas som antal år.

Studieinriktning och studietid I denna redovisning tar vi huvudsakligen upp studietiden från det att man mer aktivt påbörjade studierna, liksom tiden mellan grundexamen och denna tidpunkt. Av tabell 3: 19 framgår att antalet terminer sedan studierna aktivt påbörjades varierar mellan olika studieinriktningar. För samtliga licentiander är medianvärdet 3,6 terminer medan licentiaterna har hållit på i 7,7 terminer. Doktoranderna har arbetat med doktorsavhandlingen i 5.3 terminer medan de som disputerat har hållit på i 9,3 terminer. (Vårterminen 1964 är ej medräknad för licen-

168 Tabell 3:21. Antal terminer (medianvärden) mellan grundexamen/licentiatexamen och aktivt påbörjande av licentiandI doktorandstudierna. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer.

Humanistisk fak. Mat.-nat. fak. Tekniska högsk. Övriga högsk.

A

B

C

D

3,3 1,3 1,8 3,2

3,1 2,0 2,4 3,4

0,8 0,8 0,8 2,2

0,8 0,7

Tabell 3: 22. Studietid mellan grundexamen och licentiatexamen avlagd 1963. 1: Teol. fak., 2: Hum. fak., 3: Mat.-nat. fak., 4: Tek. högsk., 5: övriga. 1

5 Procent unde r md Procent över md

(40) (60)

41 59

61 39

53 47

(29) (71)

Summa Totalt Ej uppgift

100 5 1

100 82 20

100 75 27

100 57 12

100 15 5

tiander och doktorander.) Kvinnorna har bland licentianderna hållit på lika lång tid som männen, medan de som doktorander har en mediantid som är något kortare. 3 Som licentiater har de hållit på en termin längre än männen. Vi finner att licentianderna i vårt material har en mediantid som motsvarar den som statistiska centralbyrån redovisat som antal aktiva terminer för licentianderna hösten 1962.4 Doktoranderna har däremot hållit på ungefär en termin längre än antalet aktiva terminer för doktoranderna hösten 1962. En jämförelse mellan den bruttostudietid"' som statistiska centralbyrån redovisar för dem som avlagt licentiatexamen eller disputerat under läsåret 1961/62 6 och antalet terminer sedan licentiaterna och de som disputerat 1963 aktivt påbörjade sina studier ger som framgår av tabell 3: 20 inte några större skillnader. Av tabell 3: 19 framgick vidare att humanisterna har längre studietid än naturvetarna, om man ser på grupperna som helhet. Om man i stället spaltar upp dem i underavdelningar, finner man att olikheterna mellan humanisterna är mycket stora liksom mellan naturvetarna. På licentiatnivån tar samhällsvetenskapliga ämnen och 3 Männens mediantid är 5,2 och kvinnornas 4,5. För licentiaterna är den 7,5 resp. 8,5 terminer. Även vid disputation har kvinnorna hållit på längre än männen. De graduerade är så få, att median ej uträknats. 4 Statistiska Meddelanden U 1964:6, sid. 4; jfr även s. 153 i denna rapport. 5 Med bruttostudietidens längd menas avståndet mellan påbörjande av studier för licentiatexamen eller arbete med doktorsavhandling och avläggande av licentiatexamen respektive disputation för doktorsgrad. • Statistiska Meddelanden U 1964:6, s. 3.

169 språk den längsta tiden, medan de pedagogiska och de matematisk-fysiska ämnena tar den kortaste tiden. På doktorsnivån är det svårare att klart säga hur det förhåller sig, då en uppdelning på undergrupper bland humanisterna inte låter sig göra. Dessa har emellertid en något kortare studietid än naturvetarna, vilket kan bero på att naturvetarna haft heltidssysselsättning samtidigt med studierna i mycket högre grad än humanisterna. Den långa studietiden för de biologisk-geografiska ämnena höjer också naturvetarnas genomsnittstid. Vid de tekniska högskolorna redovisas en studietid som ligger mycket nära medianen för samtliga. För övriga fackhögskolor ligger medianen för licentiaterna högre än genomsnittet, medan ingen skillnad tycks föreligga för dem som disputerat. Vi har också undersökt antalet terminer mellan grundexamen respektive licentiatexamen och aktivt påbörjande av licentiand/doktorandstudierna. Tabell 3: 21 visar resultaten. Humanister och studerande vid övriga fackhögskolor har en något längre tid än naturvetare och teknologer. Övergången till doktorandstudier tar tydligen i allmänhet omkring en termin. Tiden mellan grundexamen och aktivt påbörjande av studierna utnyttjas ofta, enligt vad som framkommit vid listningar av materialet, till studier i ytterligare något ämne eller till en höjning av betyg i något av de ämnen som ingår i grundexamen. I enkätformuläret finns frågor om dessa förhållanden. Den informationen kunde emellertid, på grund av ofullständighet i uppgifterna och av utrymmesskäl, ej överföras till hålkort och är ej bearbetad i denna rapport. Den totala studietiden mellan grundexamen och avlagd licentiatexamen för samtliga licentiater 1963 ger ett medianvärde av 9,4 terminer. Tabell 3: 22 visar procentandelen över och under denna median för olika studieinriktningar. Av tabellen framgår att 59 % av humanisterna har en studietid över medianen, medan endast 39% av naturvetarna har det. Det finns tecken på att samhällsvetarna och de som läser språk ligger över medianen, medan pedagoger-psykologer inte gör det. För studietiden mellan licentiatexamen och avlagt disputationsprov har medianvärdet 11,1 terminer erhållits för dem som disputerat under 1963. En uppspaltning i likhet med den som gjorts för licentiater låter sig inte göra på grund av det låga antal individer som faller i varje kategori. Användning av studietiden För att ge en bild av hur man använt sin tid sedan licentiand- och doktorandstudiernas början ombads undersökningsdeltagarna att redovisa sin sysselsättning termin för termin. Den redovisades som terminer som man ej haft annan sysselsättning än studier, terminer som man på »halvtid» haft annan sysselsättning än studier samt terminer som man på »heltid» haft annan sysselsättning än studier. Med halvtid menades här 10-24 timmar per vecka, och heltid angavs till 25 timmar i veckan och däröver. Om man haft sysselsättning som i genomsnitt understeg

170 Tabell 3:23. Användning av studietiden. Procentandel av bruttoantalet studieterminer, som ägnats åt 1: Studier på heltid, 2: Annan sysselsättring på heltid, 3: Studier på halvtid jämsides med annan sysselsättning. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer. A

Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. klin. ämnen teor. ämnen H u m . fak. samh.vet. ämnen pedag. o. psykol. språk övriga ämnen genomsnitt Mat.-nat. fak. mat.-fys. o. kem. ämnen biol.-geogr. ämnen genomsnitt Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk. Samtliga

B

I

1 C 2

3 D

59 28

18 28

25 44

17 52

68 24

15 24

13 56

72 6

15 37

43 23 40 46

30 47 24 30

27 30 37 24

33 46 31 55

46 27 40 13

21 27 29 32

15 28 24 44

57 52 54 16

29 21 22 40

33 25

33 28

33 47

20 43

18 19

62 38

22 36

60 36

19 28

20 19

67 19

/*

30 24 15

41 59 71

30 18 15

n

10 timmar per vecka skulle man ange att man ej haft annan sysselsättning än studier. Vi har sedan beräknat hur många terminer olika studerandekategorier i genomsnitt (medianvärden) ägnat åt de tre typerna av sysselsättningar. Dessa värden har satts i relation till varandra och redovisas här som procentandel av det sammanlagda antalet terminer för respektive studieinriktning. Licentiaterna har använt 40% av terminerna till annan heltidssysselsättning än studier. Humanisterna har ägnat 5 1 % av terminerna till enbart studier, mot naturvetarnas 2 1 % . Naturvetarna har haft halvtidssysselsättning 60% av terminerna mot humanisternas 19%. Licentiaterna vid övriga fackhögskolor har haft heltidssysselsättning 78 % av terminerna. För licentianderna finner man att tendensen är ungefär densamma men att skillnaderna är mindre uttalade. De som disputerat under 1963 har 65% av terminerna haft heltidssysselsättning som är annan än studier. Humanister och naturvetare skiljer sig i detta avseende. Humanisterna har nämligen 68% av terminerna enbart ägnat sig åt studier och haft heltidssysselsättning endast 18 % av terminerna, medan däremot naturvetarna haft heltidssysselsättning 62 % av terminerna och ägnat sig enbart åt studier 20 % av terminerna. Den största andelen heltidssysselsättning har de disputerade vid tekniska högskolor, som haft sådan sysselsättning 84% av tiden. Även medicinare

171 Tabell 3:24. Den huvudsakliga arten av det förvärvsarbete licentianderna innehaft efter licentiandstudiernas påbörjande. Procentandel individer, vilkas arbete huvudsakligen utgjorts av 1: Heltidsarbete, 2: Halvtidsarbete. Procentandel individer, vilkas arbete huvudsakligen utgjorts av A: Utrednings- och forskningsarbete, B: Undervisning, C: Annat arbete. 2

eol. fak. um. fak. samh.vet. ämnen pedag.-psykol. språk övriga lat.-nat. fak. mat.-fys. o. kem. ämnen biol.-geogr. ämnen ekn. högsk. vriga högsk. Samtliga

A

B

C

A

B

C

Antal individer

7 3 1 0

16 17 27 21

10 24 6 16

1 5 2 0

19 19 33 22

3 5 4 15

70 58 90 118

6 3 16 19

24 27 16 15

5 9 7 9

0 2 5 5

26 45 34 20

4 3 3 3

135 98 156 217

1050a

a

Häri ingår 8 individer för vilka uppgift om sysselsättning helt saknas. Anm. Uppgift saknas för 17-33%.

som disputerat i kliniska ämnen har en stor andel heltidssysselsättning, nämligen 72%, medan däremot de som disputerat i teoretiska ämnen har en så liten andel som 6 %. För doktoranderna finner man att andelen heltidssysselsättning uppgår till 50% av terminerna, medan den övriga tiden fördelar sig lika på enbart studier och halvtidssysselsättning. Doktorander bland humanister och naturvetare har sin tid mera jämnt fördelad på enbart studier, annan heltidssysselsättning och annan halvtidssysselsättning än doktorerna. Vidare ser man att teologerna tillsammans med de medicinare som doktorerar i teoretiska ämnen har största andelen enbart studier, 59 respektive 52 %. Den största andelen heltidssysselsättning har doktoranderna i medicinsktkliniska ämnen och vid övriga fackhögskolor. Förvärvsarbetets art 1 tabell 3: 23 redovisades hur det totala antalet terminer hade använts inom olika grupper. I tabellerna 3: 24 och 3: 25 har däremot varje individ som haft någon annan (minst en termins) sysselsättning än studier förts till heltids- eller halvtidsgrupp beroende på vilket antal terminer som dominerat i detta avseende. På samma sätt har arten av sysselsättningen — utrednings- och forskningsarbete, undervisning eller annat arbete — bestämts av vilket av dessa som varit mest frekvent. Detta innebär, att tabellerna ger en — grov — klassificering av individens huvudsakliga sysselsättning de terminer som ägnats åt annat än studier.

172 Tabell 3:25. Den huvudsakliga arten av det förvärvsarbete doktoranderna innehaft efter doktorsstudiernas påbörjande. Procentandel individer, vilkas arbete huvudsakligen utgjorts av 1: Heltidsarbete, 2: Halvtidsarbete. Procentandel individer, vilkas arbete huvudsakligen utgjorts av A: Utrednings- och forskningsarbete, B: Undervisning, C: Annat arbete. 1

Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. klin. ämnen teor. ämnen Hum. fak. samh.vet. ämnen pedag. o. psykol. språk övriga Mat.-nat. fak. mat.-fys. o. kem. ämnen biol.-geogr. ämnen Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk. Samtliga

2 A

B

C

A

B

C

Antal individer

0 0

3 16

14 23

0 10

16 13

5 26

38 32

3 5

1 7

57 10

0 7

4 12

9 5

78 60

0 0

48 15

3 15

0 2

31 27

3 12

23 15 29 41

8 2 13 0 15

18 17 16 40 27

6 9 5 20 10

2 2 8 0 6

20 17 20 20 18

0 4 1 12 0

49 47 87 25 74

598a

a

Häri ingår 6 individer, för vilka uppgift om sysselsättning helt saknas. Anm. Uppgift saknas för 13-45%.

Av tabell 3: 24 framgår, att licentianderna vid tekniska högskolor och övriga fackhögskolor är de som i störst utsträckning ägnat sig åt utrednings- och forskningsarbete. Teologer och pedagoger har i större utsträckning än andra haft annat arbete. För licentiandgruppen som helhet är undervisning den heltidssysselsättning som dominerar. I fråga om halvtidssysselsättning dominerar undervisning ännu mer. Ingen studieinriktning har på halvtid utrednings- eller forskningsarbete i nämnvärd grad. Av licentianderna i biologisk-geografiska ämnen har 45 % varit sysselsatta med undervisning mot 12% av teologerna. De senare har däremot, liksom studerande i »övriga» ämnen vid humanistisk fakultet, en större andel annat arbete än de som tillhör andra studieinriktningar. Tabell 3: 25 ger motsvarande information om doktoranderna. Även på doktorandnivån är det vid tekniska högskolor och fackhögskolor som man ägnar sig åt utrednings- och forskningsarbete som heltidssysselsättning. Undervisning dominerar särskilt för doktoranderna inom samhällsvetenskapliga och språkliga ämnen liksom vid tandläkarhögskolorna. Doktoranderna i kliniska ämnen inom medicin har helt naturligt »annat arbete» (sjukhusarbete) i mycket hög grad jämfört med de andra doktoranderna.

173 Tabell 3:26. Den huvudsakliga arten av det förvärvsarbete licentiater och doktorer innehaft efter licentiat- respektive doktorsstudiernas påbörjande. Procentandel individer, vilkas arbete huvudsakligen utgjorts av 1: Heltidsarbete, 2: Halvtidsarbete. Procentandel individer, vilkas arbete huvudsakligen utgjorts av A: Utrednings- och forskningsarbete, B: Undervisning, C: Annat arbete. 1

Licentiater Doktorer

2 A

B

C

A

B

C

Antal individer

13 8

18 20

10 22

5 1

33 19

7 12

299 144

Anm. Uppgift saknas för ca 20 %.

Tabell 3:27. Licentiander och doktorander anställda vid universitet och högskolor vårterminen 1964. Procentandel. 1: Teol. fak., 2: Jur. fak., 3: Med. fak., klin. ämnen, 4: Med. fak., teor. ämnen, 5: Hum. fak., samh.vet. ämnen, 6: Hum. fak., pedag. o. psykol., 7: Hum. fak., språk, 8: Hum. fak., övriga ämnen, 9: Mat.-nat. fak., mat.-fys. o. kem. ämnen, 10: Mat.-nat. fak., biol.-geogr. ämnen, 11: Tekn. högsk., 12: Tandl.högsk., 13: övriga högsk., 14: Samtliga.

Licentiander Doktorander

10 5

34 61

28 27

28 24

12 12

58 49

49 34

51 48

46 58

39 29

Anm. Uppgift saknas för 13% av licentianderna och 23% av doktoranderna.

Man finner att doktoranderna, liksom licentianderna, i mindre utsträckning ägnat sig åt utrednings- och forskningsarbete samt annat arbete som halvtidssysselsättning. Halvtidssysselsättning tycks vara mindre frekvent bland doktoranderna än bland licentianderna. Bland dem som avlagt licentiatexamen 1963 (tabell 3: 26) finner man att vid de tekniska högskolorna och övriga fackhögskolor andelen utrednings- och forskningsarbete på heltid är högre än bland licentianderna. För hela licentiatgruppen ligger dock andelen undervisning och annat arbete på samma nivå som för licentianderna. Även när det gäller halvtidssysselsättning utmärks licentiaterna av samma tendenser som licentianderna. Andelen undervisning ökar alltså jämfört med heltidssysselsättning och forsknings- och utredningsarbete minskar. För dem som disputerat under 1963 tycks sysselsättningens art vara ungefär densamma som för doktoranderna. De som disputerat vid tekniska högskolor och övriga fackhögskolor har här tillsammans med dem som disputerat i biologiskgeografiska ämnen den största andelen utrednings- och forskningssysselsättning på heltid. Klinikerna bland medicinarna har som väntat nästan enbart annat arbete. Även halvtidssysselsättningen följer doktorandernas linjer. Då tendenserna är ungefär desamma och antalet individer i varje kategori

174 Tabell 3:28. Förvärvsarbetets samband med avhandlingsarbetet. Procentandel som 1: Ej haft arbete, 2: Haft arbete men detta har ej haft samband med avhandlingsarbetet, 3: Haft arbete som ägt samband med avhandlingsarbetet, 4: Ej svar, 5: Totalt. Procentandel individer, där förvärvsarbete som ägt samband med avhandlingen utgjorts av A: Utredningsoch forskningsarbete, B: Undervisning, C: Annat arbete. 1

Licentiander Licentiater Doktorander Doktorer

13 10 13 12

36 28 26 29

3 A

B

C

7 12 5 6

13 10 12 10

4 5 12 14

27 34 32 31

100 99 100 102

mindre, redovisas endast andelen olika sysselsättning för samtliga licentiater respektive doktorer. Ur uppgifterna om sysselsättningen vårterminen 1964 har vi också tagit reda på vilka som har anställning vid universitets- eller högskoleinstitution. Då licentiater och doktorer ej haft anledning lämna uppgifter för denna termin ger tabell 3: 27 siffror enbart för licentiander och doktorander. Den något lägre svarsfrekvensen bland doktoranderna gör skillnaden osäker men av tabellen framgår att ungefär 40% av licentianderna har anställning vid universitet eller högskola, medan 30% av doktoranderna har det. Variationerna inom olika studieinriktningar är betydande. Naturvetarna, teknikerna och de som bedriver studier vid övriga fackhögskolor är i större utsträckning anställda vid universitets- eller högskoleinstitution än andra licentiander. Teologer och licentiander inom »övriga ämnen» har mera sällan sådan anställning. Bland doktoranderna är samhällsvetare, matematiker, tekniker och studerande vid övriga fackhögskolor oftast anställda vid universitet. Teologer, doktorander i medicinskt-kliniska ämnen och inom »övriga ämnen» vid humanistisk fakultet, liksom jurister, är det mera sällan. De som haft annan sysselsättning tillfrågades om denna haft samband med avhandlingsarbetet eller ej. Vi får dock ingenting veta om sambandets art, vilket alltså kan vara mer eller mindre uttalat. Tabell 3: 28 ger en sammanställning av hur de olika undersökningsgrupperna bedömt sambandet. Omkring 30% av samtliga har sagt att sysselsättningen haft samband med avhandlingsarbetet. Skillnaderna mellan de olika grupperna är inte markerade. Bland licentiander och licentiater finner man att pedagoger-psykologer, tekniker samt de studerande vid övriga fackhögskolor har haft den största andelen sysselsättning som haft samband med avhandlingsarbetet. Teologerna har en liten andel sådan sysselsättning, liksom humanisterna. Bland doktoranderna uppvisar juristerna, doktoranderna i kliniska ämnen inom medicin samt vid övriga fackhögskolor den största andelen sådan sysselsättning som har samband med avhandlingen. Doktoranderna i språk har den minsta andelen av alla.

175 Sammanfattning I det undersökta materialet var medianåldern för licentiander och licentiater 30 respektive 31 år, samt för doktorander och doktorer 34 respektive 36 år. Dessa siffror skiljer sig inte i nämnvärd grad från universitetsutredningens. Denna fann emellertid att kvinnorna var något äldre än männen vid licentiatexamens avläggande, vilket inte kunde konstateras i vårt material. Åldern i gruppen »övriga» licentiander och doktorander var högre än i grupperna »heltidsstuderande» och »halvtidsstuderande». Dessa två senare grupper motsvarar närmast »aktiv» licentiand och doktorand enligt statistiska centralbyråns definition. Skillnaden var 4-5 år för licentiander och 3 år för doktorander. Förklaringen till skillnaderna är sannolikt att söka i det förhållandet att gruppen »övriga» i större utsträckning och under längre tid haft förvärvsarbete. Studietiden kan mätas på olika sätt. Vi har i huvudsak använt oss av tiden mellan aktivt påbörjande av licentiand- och doktorandstudierna fram till respektive examen. Denna tid var för licentiater 7,7 terminer och för doktorer 9,3 terminer. Tiden från aktivt påbörjande till undersökningstillfället var för licentianderna 3,6 terminer och för doktoranderna 5,3 terminer. Tiden mellan grundexamen och avlagd licentiatexamen, respektive mellan licentiatexamen och disputationsprov är 9,4 respektive 11,1 terminer. Den kortaste studietiden för licentiander och licentiater kunde noteras för tekniker och naturvetare och den längsta för humanisterna. Intressant är att humanisterna har den längsta studietiden trots att de under längst tid ägnat sig åt enbart studier. Detta kan kanske delvis förklaras av ämnenas olika karaktär samt av att naturvetare och tekniker i större utsträckning varit anställda vid universitet och högskolor och eventuellt »dragit nytta» av dessa anställningar för sitt avhandlingsarbete. För de graduerade fann vi dock ganska oväntat att humanisternas studietid (alltså tiden från aktivt påbörjande av doktorandstudierna till disputation) var kortare än naturvetarnas. Förklaringen härtill torde vara att naturvetarna i mycket högre grad haft heltidssysselsättning samtidigt med studierna (som de ej haft »nytta av» i sitt avhandlingsarbete). När det gäller studietider finner man att olikheterna mellan humanisterna och naturvetarna inbördes är stora, medan man kan finna stora likheter mellan vissa humanistiska ämnen och en del naturvetenskapliga. Även här skiljer sig gruppen »övriga» från grupperna »heltidsstuderande» och »halvtidsstuderande» genom sin längre studietid — i genomsnitt 1-2 terminer längre. Både licentiander och doktorander tycks ha en realistisk uppfattning om studietiden, eftersom den förväntade studietiden knappast skiljer sig från den faktiska. Bland licentianderna är den vanligaste sysselsättningen undervisning. Endast tekniker och studerande vid övriga fackhögskolor har i nämnvärd grad haft utrednings- och forskningsarbete. Förhållandet är ungefär likartat för doktoranderna, med undantag av att jurister och särskilt medicinare i stor utsträckning haft annat arbete, i huvudsak vid domstolar och sjukhus.

176 3. Skuldsättning och ekonomi Inledning Då skuldsättningen vid avläggandet av licentiatexamen respektive disputationsprov är beroende av om man har inkomster av förvärvsarbete, stipendier eller egna tillgångar, ger vi i följande avsnitt en beskrivning av dessa förhållanden. För gifta licentiander eller doktorander sammanhänger skuldsättningen också med makens inkomstförhållanden och med antalet bara. När i fortsättningen talas om total skuldsättning bör beaktas att denna inte enbart avser studieskuld. Ofta ligger i skuldsättningen lån av typ bosättningslån och fastighetslån. Vidare kan hela eller del av den totala skuldsättningen hänföra sig till tiden före licentiand- och doktorandstudierna, vilket gör att det är väsentligt att observera skuldökningen. Inkomster avser här bruttoinkomst, dvs. inkomsterna är redovisade före skatteoch andra avdrag. Med tillgångar menas den summa tillgångar som uppgivits. I denna kan ligga kontanter, aktier, fastighet, bil, möbler etc. För socialgruppsindelningen redogöres i avsnittet om social rekrytering. Det kan vidare sägas att medianvärden för skuldbelopp, inkomst etc. beräknats för dem som har skuld, inkomst osv., alltså ej för samtliga. Den ibland låga svarsfrekvensen för de frågor som ingår i föreliggande avsnitt, gör att en del slutsatser får tas med försiktighet. Svarsbortfallet omtalas alltid då det uppgår till mer än 10%. De ekonomiska förhållandena avser i regel kalenderåret 1963. Skuldsättningen avser tidpunkten den 31.12.1963.

Civilstånd och antal barn Vi har vid bearbetningen som regel inte skilt på gifta och ogifta. Vi ger därför inledningsvis en beskrivning av hur de olika grupperna fördelar sig i detta avseende. Av tabell 3: 29 framgår att cirka 80% av licentiaterna är gifta mot 65% av licentianderna. 4 1 % av licentianderna har varit gifta i 3 år eller mer mot 64% av licentiaterna. Av doktoranderna är något mer än 80 % gifta mot 95 % av de graduerade. 70 % av doktoranderna har varit gifta 3 år eller mer mot 86% av de graduerade. Inte mindre än 33% av doktoranderna har varit gifta 9 år eller mer, medan detsamma gäller 46% av doktorerna och 18% av licentiaterna. Det kan nämnas, att 40% av licentiaterna, 50% av doktoranderna och 60% av doktorerna har två eller flera barn. Motsvarande siffror när det gäller ett eller flera barn är 6 5 % , 70% och 80%. Siffrorna är något osäkrare för licentianderna, men 40% tycks ha ett eller flera barn och över 20% ha två eller flera barn.

177 Tabell 3:29. Civilstånd och antal år man varit gift. Procentandel. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer.

Ogift Gift -3 år 3-6 år 6-9 år 9- år

A

B

C

D

23 19 9 13

18 27 19 18

12 19 18 33

8 19 21 46

Tabell 3:30. Bruttoskuldsättning. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer. 1: Procentandel bruttoskuldsatta, 2: Bruttoskuld (median) för de skuldsatta. B

A

Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. klin. ämnen teor. ämnen

genomsnitt H u m . fak. samh.vet. ämnen pedag. o. psykol. språk övriga ämnen

2 D

C

51 68

12 000 19 000 32 500 14000

13 000

—

—

—

—

— — —

— — —

— — —

— — —

83 75

73 81 71 74

10 500 10 500 10 500 12 000

88 67 74 63

30 000 12 500 10 000 15 000

36 500

52 67

19 500 16 000

genomsnitt

14 000

18 000

71 73

8 500 11 000

69 78

6 500 9 500

65 64

5 000 12 500

genomsnitt

9 500

8 000

7 500

14 500

9 500

—

—

—

—

13 000

17 500

66 76 71

12 500 21 500 19 000

16 000

Samtliga

84 72

47 500 29 000

38 500

21000 Mat.-nat. fak. mat.-fys.-kem. ämnen biol.-geogr. ämnen

Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk.

22 500 7 500 17 500

9 500

24 500

Anm. Mediantalen avrundade till närmaste 500-tal kronor.

Total skuldsättning Det visar sig av tabell 3: 30 att teologerna har skuld i mindre frekvens än andra licentiander. I övrigt föreligger det knappast några skillnader mellan licentiander tillhörande olika studieinriktningar annat än att licentiander vid »övriga högskolor» har en något högre skuldfrekvens. Bland licentiaterna har samhällsvetarna den högsta skuldfrekvensen, tillsammans med dem som avlagt examen vid övriga högskolor. Det tycks finnas en tendens till en något lägre skuldfrekvens för licentiaterna än för licentianderna. 12 - 665786 Forskarutr.

178 Av doktoranderna har medicinarna, särskilt klinikerna, den högsta skuldfrekvensen. Även här gäller att procenten skuldsatta teologer är lägst. Bland de graduerade är likaså medicinarna skuldsatta i högre grad än humanister och naturvetare. Andelen skuldsatta är något lägre för de graduerade än för övriga undersökningsgrupper. Bland licentianderna finner man den lägsta skuldsättningen inom de matematiskfysisk-kemiska ämnena. Detsamma gäller licentiatgruppen, i vilken samhällsvetarna har den största skuldsättningen. Humanisterna har en något högre skuldsättning än naturvetarna. Detta sammanhänger troligen med deras längre studietid (se avsnitt 2). Även som doktorander är samhällsvetarna mest skuldsatta. De har tillsammans med klinikerna bland medicinarna de högsta skulderna. Naturvetarna, särskilt matematikerna, har en påfallande låg skuldsättning både som doktorander och disputerade. För dem som disputerat är skillnaden mellan medicinarnas genomsnittskuld på 38 500 kronor och naturvetarnas på 9 500 kronor talande. Ännu större är skillnaden om man jämför kliniker med matematiker. I den totala skuldsättningen ligger inte sällan fastighetsskulder och liknande. Eftersom klinikerna är äldre än matematiker och övriga naturvetare och ofta har haft förvärvsarbete under en ganska lång tid, kan deras höga totalskuld i relativt stor utsträckning bero på andra skulder än studieskulder. Det kan vidare konstateras att de som avlade licentiatexamen under 1963 har en genomsnittlig totalskuld på 11 000 kronor, medan de som disputerat har en totalskuld på 24 500 kronor. Skuldsättning och socialgrupp Vi har också undersökt skuldsättningsfrekvensens och skuldbeloppets samband med faderns socialgruppstillhörighet. I tabell 3: 31 anges frekvensen skuldsatta för de olika socialgrupperna. Licentiander och licentiater från socialgrupp III har den största skuldfrekvensen, medan de som kommer från socialgrupp I har den lägsta. På doktorandnivån framkommer inga skillnader och för de graduerade kan inga siffror anges för socialgrupp III på grund av det ringa antalet individer. Det genomsnittliga skuldbeloppet är för socialgrupp III lägre än för de båda andra socialgrupperna. Makes totala skuldsättning Bland de gifta licentianderna och licentiaterna har omkring 40% make som är skuldsatt och den genomsnittliga skulden för denne är 7 500 kronor. Ungefär en tredjedel av de gifta doktoranderna har en make som är skuldsatt, mot ungefär 20% av de graduerade. Medianskulden uppgår till 7 000 kronor för de båda sistnämnda grupperna. Vi har i materialet funnit att kvinnorna tenderar att ha en lägre skuldfrekvens

179 Tabell 3:31. Socialgrupp och bruttoskuldsättning. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer. 1: Procentandel skuldsatta, 2: Bruttoskuld (median) för de skuldsatta. D

C

B

A Socialgrupp

2 I II III

66 78 85

12 500 10 500 9 500

60 79 85

13 500 15 000 8 500

69 71 70

16 500 17 000 8 500

68 62

20 000 30 000

Tabell 3:32. Graden av förvärvsarbete och bruttoskuldsättning. A: Licentiander, B: Doktorander. 1: Procentandel skuldsatta, 2: Bruttoskuld (median) för de skuldsatta. B

A

Heltidsstuderande Halvtidsstuderande övriga studerande Okänd kategori

78 75 73 69

11 000 10 500 13 000 11 500

69 70 62 73

14000 13 000 26 500 17000

än männen. Bland licentianderna är ungefär 60% av kvinnorna skuldsatta mot något under 80 % av männen. I doktorandgruppen är denna skillnad än mer markerad då något över 40 % av kvinnorna har skuld mot omkring 70 % av männen. Bland doktorerna har däremot skillnaden minskat. Skuldens storlek förefaller också att vara något lägre för kvinnorna, åtminstone när det gäller doktoranderna. Skuldsättning och studerandekategori Den totala skuldsättningen bör ha ett samband med om man är heltids-, halvtidseller övrig studerande enligt den definition som forskarutredningen använt sig av. Heltidsstuderande bör ha högre skuld än de som räknas som övriga studerande. För licentiandgruppen finner vi dock inga större skillnader mellan dessa olika kategorier studerande. Detta kan kanske delvis förklaras av att man i många fall här har att göra med en skuldsättning som hänför sig till tiden före licentiandstudierna, och att den totala skulden sålunda har föga samband med det sätt (heltid etc.) på vilket licentiandstudierna bedrivits. För doktoranderna föreligger däremot en lägre skuldfrekvens bland gruppen övriga doktorander, även om skillnaden är ganska liten. Tabell 3: 32 ger siffrorna för dessa förhållanden. Medianskulden för de doktorander som klassificerats som övriga studerande ligger betydligt högre än för de båda andra doktorandkategorierna. Motsvarande, ehuru icke så uttalat, gäller för licentianderna. Det är dock knappast troligt att

180 Tabell 3:33. Skuldsättningens fördelning på olika låneformer. A: Statliga studielån (statsgaranterade och räntefria studielån), B: Lån från anhöriga eller andra privatpersoner, C: övriga lån. 1: Procentandel skuldsatta, 2: Skuldbelopp (median) för de skuldsatta. A

Licentiander Licentiater Doktorander Doktorer

B

C

57 48 44 31

8 750 6 500 8 250 7 000

26 25 27 24

4 500 4 500 6 500 8000

27 35 38 47

5000 10 500 7000 28 000

detta ger en bild av studieskulderna, utan vi har här sannolikt att göra med andra slag av skulder, som ger utslag i den totala skuldsättningen, exempelvis fastighetslån. Som framgår av andra ställen i rapporten är gruppen »övriga» ganska speciell när det gäller ålder m. m. Olika låneformer Tar man hänsyn till fördelningen av den totala skuldsättningen mellan olika låneformer är det lättare att se om skuldsättningen har att göra med studier eller inte. Längre fram skall vi också visa på skuldökningen sedan licentiand- respektive doktorandstudierna påbörjades för att få en uppfattning om i vilken mån skulden hänför sig till tiden för licentiandstudierna respektive doktorandstudierna. Om det rör sig om faktiska studieskulder blir dock svårare att bestämma på denna nivå. De statsgaranterade och räntefria lånen är speciellt intressanta då de nästan helt kan sägas innebära en studieskuldsättning. I vad mån lån från anhöriga och andra privatpersoner respektive övriga lån avser studieskuld, eller dessa lån har tagits för att finansiera exempelvis ett fastighetsköp kan naturligtvis inte fastställas. Tabell 3: 33 redovisar andelen skuldsatta och medianskulden för olika låneformer. Det framgår att de statsgaranterade och de räntefria lånen är de låneformer som dominerar skuldsättningen — omkring hälften har sådana lån. Lån från anhöriga respektive övriga lån har ungefär en fjärdedel av de tillfrågade. Bland doktoranderna märker man en något större andel övriga lån, en tendens som är ännu mer markant bland de graduerade, där övriga lån utgör den låneform som den största andelen skuldsatta har. Medianskulden för de skuldsatta inom respektive låneform visar att licentiander och doktorander ligger högst beträffande statsgaranterade och räntefria lån, doktorander och doktorer när det gäller lån från anhöriga eller andra privatpersoner samt licentiater och doktorer i fråga om övriga lån. När det gäller lån från anhöriga eller andra privatpersoner, förväntar man sig

181 Tabell 3:34. Förändringar i bruttoskuldsättningen sedan licentiat- respektive doktorsstudiernas början. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer. 1: Procentandel som redovisar ökning av bruttoskulden, 2: Median för skuldökning för dem som redovisar ökning, 3: Procentandel som redovisar minskning av bruttoskulden.

Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. H u m . fak. Mat.-nat. fak. Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk.

Samtliga

— —

—

— —

26 4 250 12 19 4 500 15 20 8 750 16

38 26 30

9000 12 7 250 34 8 750 29

—

— —

—

— —

8 750 22

4 750 14

9 000 26

4 750

— —

D

C

B

A

14 16 13 7 29 9 000 12 22 8 500 17 23 4 750 24 19 9 250 20 20 16 18 12 000 25 24 8 000 17

63 17 500 5 54 10 000 7 35 7000 21

•• 45 17 500 12

Anm. Uppgift saknas för 9% av licentianderna, 12% av licentiaterna, 23% av doktoranderna och 13% av de graduerade. Mediantalen är avrundade till närmaste 250-tal kronor.

kanske att andelen skuldsatta skulle ha ett samband med social bakgrund. Vi kan emellertid inte finna några skillnader mellan dem vars fäder tillhör socialgrupp I, II eller III. Ökning av totalskulden Då skuldsättningen ofta kan hänföra sig till tiden före licentiand- respektive doktorandstudierna, har skuldökningen sedan dessa påbörjades beräknats. Tabell 3: 34 visar skuldökningen för olika studieinriktningar sedan licentiat- respektive doktorsstudierna påbörjades. Då 17% av samtliga licentiander påbörjat studierna efter den 31.12.1963, den tidpunkt till vilken redovisningen av skuld hänför sig, kan licentiaternas och licentiandernas procentsiffror ej direkt jämföras. Vi ser emellertid av tabellen att en tredjedel av samtliga licentiater har skuldökning sedan licentiandstudierna påbörjades, medan ungefär en fjärdedel har skuldminskning. Av licentianderna har 23% skuldökning och 14% skuldminskning. Omkring 40% av licentianderna har varken skuldökning eller skuldminskning, mot ungefär 30% av licentiaterna. Iögonfallande är det förhållandet att en fjärdedel av licentiaterna redovisar skuldminskning. I de övriga undersökningsgrupperna redovisar en något mindre andel skuldminskning. Licentiaterna vid övriga högskolor är den grupp som oftast redovisar skuldminskning. Skuldökningen sedan studierna påbörjades tycks uppvisa ungefär samma tendenser som när det gällde den totala skuldsättningen, även om här inte framkommer någon direkt skillnad när det gäller humanister och naturvetare bland licentianderna i fråga om skuldökningens storlek. Man finner dock en tendens

182 Tabell 3:35. Socialgrupp och egna bruttotillgångar. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer. 1: Procentandel som redovisar egna tillgångar, 2: Tillgångarnas storlek (median) för dem som redovisar egna tillgångar. A

C

B

D

Socialgrupp

2 I II III

80 79 75

13000 10 000 8 000

83 85 88

18 000 15 000 12 000

88 82 87

18 000 18 000 15 000

83 92

24 000 24 000

9 000

15 000

18 000

25 000

Samtliga

Tabell 3:36. Makes bruttotillgång. Medianvärde och undersökningsgrupp. Kategori

Summa tillgångar

Licentiander Licentiater Doktorander Doktorer

9 000 15 000 18 000 29 000

till större andel individer med skuldökning bland humanisterna än bland naturvetarna. På licentiatnivån har naturvetarna också en lägre ökning av skulden. Av doktoranderna har 8% påbörjat studierna efter den 31.12.1963, varför uppgift om eventuell skuldökning ej finns för dem. Även om siffrorna för doktorander och doktorer måste tas med stor försiktighet då bortfallet i svar är ganska betydande, finner man att doktorerna har skuldökning i högre utsträckning än doktoranderna. Skuldökningen är också större för doktorerna. Bland doktoranderna tycks jurister och teologer ha skuldökning i minst utsträckning, medan medicinarna har det i störst utsträckning. Bland doktorerna har medicinarna fortfarande högsta skuldökningsfrekvens, medan naturvetarna ligger betydligt lägre. Även skuldökningens storlek är högst för medicinarna, tillsammans med studerande vid övriga fackhögskolor. Det kan nämnas, att skuldökningsfrekvensen är ungefär densamma för studerande från de olika socialgrupperna. Ytterligare skuldsättning Vi har också tagit reda på vilken ytterligare skuldsättning man förväntar sig fram till närmast avsedd examen. Av samtliga licentiander säger sig 17% räkna med ytterligare skuld. Förväntade medianskuldökningen är 6 000 kronor. Doktoranderna räknar i något högre grad (22 %) med skuldökning, med ett medianbelopp på 8 500 kronor. Då uppgift saknas för 18% av licentianderna och 28% av doktoranderna är naturligtvis siffrorna osäkra, men de utgör i varje fall minimital

183 för hur stor del som väntar sig ytterligare skuldsättning. Liksom när det gällde den faktiska skuldsättningen finner vi att humanisterna i högre grad än naturvetarna väntar sig ökad skuld. Vid tekniska högskolor och övriga fackhögskolor väntar man sig i minst utsträckning ytterligare skuldsättning. Tillgångar För att fullständiga bilden av skuldsättningen, redovisas i följande avsnitt de totala tillgångarna. Här har upptagits den summa tillgångar som uppgivits. Vi har vid listningar av materialet funnit att många av dem som redovisat hög skuldsättning haft tillgångar i form av fastighet eller liknande för vilka man varit skuldsatt. Vi finner inga nämnvärda skillnader mellan socialgrupperna i fråga om andelen med tillgångar. Däremot tycks tillgångarna vara mindre för socialgrupp III än för I och II. Licentiaterna förefaller att ha tillgångar i något högre utsträckning än licentianderna. Doktorander och doktorer tycks ha tillgångar i samma utsträckning som licentiaterna. Beloppen är dock större än för licentiander och licentiater. Några skillnader i fråga om hur många som har tillgångar kan knappast märkas mellan de olika socialgrupperna. Av de gifta har 70-75 % make som har tillgångar. I tabell 3:36 upptas medianbelopp för makes tillgångar i de olika undersökningsgrupperna. Av tabellen framgår att makens tillgångar är större ju högre studienivå det är fråga om. Vi saknar uppgift för mellan 19 och 37%, men man kan antaga att huvuddelen av dessa ej har tillgångar, då det framkommit att man genom att utelämna uppgift ofta anser sig ha markerat att man inte har någonting att redovisa. Inkomster För att ge en bild av inkomstförhållandena för licentianderna och doktoranderna valdes kalenderåret 1963, då man kunde räkna med att uppgifterna härför var aktuella. Vi kan tyvärr inte redovisa annat än direkta inkomster (före skatteavdrag) samt stipendier och bidrag. Av tabell 3: 37 framgår bl. a. hur många procent av de studerande inom olika studieinriktningar som har inkomster. Över 90% i de fyra huvudgrupperna har haft inkomster under 1963. Bland licentianderna har humanister och teologer i minst utsträckning haft inkomster, medan licentianderna vid tekniska högskolor haft det i störst utsträckning. Humanisterna har något lägre inkomstfrekvens än naturvetare. Samma tendenser finner man bland doktoranderna; doktoranderna vid tandläkarhögskolor och i kliniska ämnen samt i biologisk-geografiska ämnen har till 100% haft inkomster. Vi finner att bland licentianderna har humanisterna den lägsta inkomsten, medan licentianderna vid tekniska högskolor och övriga fackhögskolor har den högsta. Bland doktoranderna har teologerna den lägsta inkomsten, humanister

184 Tabell 3:37. Inkomstförhållanden. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer. 1: Procentandel som haft inkomst 1963, 2: Inkomstbelopp (median) för dem som haft inkomst, 3: Procentandel som innehaft stipendium eller erhållit bidrag 1963. A 1 Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. klin. ämnen teor. ämnen

C

B 2

85 18 000 41

genomsnitt Mat.-nat. fak. mat.-fys. o. kem. ämnen biol.-geogr. ämnen

genomsnitt Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk.

Samtliga

86 91 93 83

95 15 500 51 87 24 500 55

genomsnitt H u m . fak. samh.vet. ämnen pedag. o. psykol. språk övriga ämnen

1 D

20 000 19 500 15 000 13 000

90 24 500 85 19 000 92 17 000

88 15 500 39

90 21500

94 20 500 92 18 000

100 38 000 93 23 500

96 43 500 100 32 500

97 34 000 31

98 38 000 30

96 87 90 93

31 500 34 000 30 000 14 500

92 30 000 36

93 28 500 25

95 24 500 98 20 000

98 29 500 100 29 000

95 31 500 95 33 000

93 20 000 28

96 23 000 29

99 29 000 22

95 32 500 14

97 25 500 14

100 34 500 20

95 25 000 29

100 29 500

97 35 500 19 100 41 500 20 97 31 500 30

92 21000 30

95 25 500 30

96 29 000 30

97 34 500 24

och naturvetare ligger på en mellannivå och högst ligger klinikerna bland medicinarna samt doktoranderna vid tandläkarhögskolorna. Licentiaternas inkomster ligger något högre än licentiandernas och de graduerades något högre än doktorandernas. Av licentianderna, licentiaterna och doktoranderna har 30% haft stipendier eller bidrag under 1963, mot 24% av de graduerade. Humanister och teologer har bland licentianderna i störst utsträckning stipendier eller bidrag, medan de studerande vid tekniska högskolor har haft det i minst utsträckning. Bland doktoranderna har teologer och jurister haft stipendium i högre grad än övriga. Humanisterna har genomgående haft stipendium i högre utsträckning än naturvetarna. Medianbeloppen för dem som haft stipendium företer inte nämnvärda variationer. För samtliga licentiander utgör medianbeloppet för dem som haft stipendium 4 000 kronor, och för doktoranderna 6 250 kronor. När det gäller social bakgrund och inkomster eller stipendier har vi inte funnit några skillnader. Av de gifta individerna i materialet har 75-80% make med egna inkomster. Medianinkomsten för maken ligger mellan 13 000 och 15 500 kronor. 1 Däremot 1 Jfr »In many instances, before children arrive, a wife earns the mock degree of P.H.T. 'putting husband through'.» Rosenhaupt, a. a. s. 55.

185 Tabell 3: 38. Licentiand- och doktorandstipendier. 1: Procent som någon gång under studietiden innehaft licentiandstipendium, 2: Procent som någon gång under studietiden innehaft doktorandstipendium. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer. 2

1 Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. Hum. fak. Nat.-vet. fak. Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk. Samtliga

D

B

C

— —

— —

—

— 25

74 30 51 21 13 32 29

— — —

47 A 42 42 26 15

65 36 25

_ — 47 71 33

har bara omkring 5 % stipendium, med ett medianbelopp på 3 250 kronor för licentiandernas makar och 3 500 kronor för licentiaternas och doktorandernas makar. Uppgifterna är ganska osäkra då uppgift saknas för 10-29%. Licentiand- och doktorandstipendium Till sist har vi också undersökt i vilken utsträckning man någon gång under studietiden har haft licentiand- eller doktorandstipendium. Tabell 3: 38 ger resultaten. Ungefär 30% av licentianderna och doktoranderna har haft stipendium under någon tid av studietiden, mot omkring 45% av licentiaterna och doktorerna. Vi finner att humanisterna har den högsta andelen licentiand- och doktorandstipendium. Bland doktoranderna har dock juristerna i ännu högre utsträckning haft doktorandstipendium. Licentianderna och doktoranderna vid tekniska högskolor tycks ha den minsta andelen stipendium. Sammanfattning Den undersökta gruppens ekonomiska förhållanden En del av resultaten i detta avsnitt får, som sagts, tolkas med försiktighet på grund av bortfallets storlek. Flertalet av de tillfrågade är gifta, nämligen 65% av licentianderna, ca 80% av licentiaterna och doktoranderna samt ungefär 95 % av doktorerna. Inom samtliga grupper har ungefär 70% skulder. Bland licentiander och licentiater hade något fler från socialgrupp III skulder än övriga socialgrupper. Inga skillnader framkom dock på doktorsnivån. Bland de skuldsatta hade licentiander och licentiater en genomsnittlig totalskuld på 11 000 kronor. Doktoranderna hade 16 000 och doktorerna 24 500 kronor.

186 I gruppen övriga studerande fann vi inte någon väsentlig skillnad, när det gällde licentiander. Däremot fann vi på doktorandnivån en kraftig skillnad, då de graduerade tillhörande gruppen »övriga» hade över 26 000 kronor i skuld mot omkring 15 000 för de andra grupperna. Vi har tidigare strukit under att gruppen »övriga» avviker från de andra grupperna när det gäller exempelvis ålder och studietid. Som nämnts kan de statsgaranterade och räntefria lånen i högre grad än övriga lån betraktas som studielån. Beträffande de förstnämnda lånen kan sägas, att de i stort sett uppvisar samma skillnader mellan olika studieinriktningar som den totala skuldsättningen, nämligen att humanister genomgående har en högre skuld än naturvetare. Omkring 60% av licentianderna och 50?/o av licentiaterna har skuldsättning i form av statsgaranterade och räntefria lån. Bland doktoranderna har 44% redovisat sådan skuldsättning mot ungefär 30% av de graduerade. Medianskulden när det gäller nämnda låneform är för licentianderna 8 750 kronor och för licentiaterna 6 500 kronor. Doktorandernas skuld uppgår till 8 250 kronor och doktorernas till 7 000 kronor. Det kan här påpekas att övriga lån, åtminstone för vissa grupper, tycks ha använts till annat än studier, t. ex. köp av fastighet etc. Ett stöd för detta antagande kan de graduerades stora »övriga» skulder utgöra. Deras skuldsättning är ungefär tre gånger så stor som de andra gruppernas.

Licentiand- och doktorandstudiernas finansiering Vi hade inte väntat oss att så många i undersökningspopulationen hade minskat sin totala skuldsättning sedan licentiand- eller doktorandstudierna påbörjats. En stor grupp har dessutom varken ökat eller minskat sina skulder. Bland licentiander och doktorander har omkring 25% ökat sin skuldsättning, vilket 30 % av licentiaterna gjort och 45 % av doktorerna. Medianskuldökningen för licentianderna uppgår till 4 750 kronor, för licentiaterna till 9 000 kronor samt för doktoranderna till 8 000 kronor. Doktorerna har redovisat en skuldökning på i genomsnitt över 17 500 kronor. Över 90% inom de fyra huvudgrupperna hade inkomst av tjänst under år 1963. Naturligt nog följer inkomstens storlek de olika studienivåerna, så att licentianderna har lägst inkomst (i genomsnitt 21 000 kronor) och de graduerade högst (34 500 kronor). Den lägsta inkomsten överhuvud finner vi bland licentiander vid humanistisk fakultet inom »övriga ämnen» och språk (13 000 respektive 15 000 kronor) och den allra högsta för graduerade vid tekniska högskolor (45 000 kronor). En påfallande hög inkomst har också doktorander vid tandläkarhögskolorna (41 500 kronor). Avslutningsvis kan ånyo nämnas att ungefär 30 % av licentianderna och doktoranderna haft licentiand- respektive doktorandstipendium under någon tid av studierna, mot omkring 45% av licentiaterna och doktorerna. Vi fann vidare att humanisterna redovisar den högsta andelen licentiand- och doktorandstipendieinnehavare.

187 4. Studieförhållanden Inledning I detta avsnitt behandlas inledningsvis några data om hur långt licentianderna och doktoranderna hunnit i sitt avhandlingsarbete och under vilka förhållanden de arbetar. Därefter tar vi upp den undervisning och handledning man fått eller önskar få. Slutligen beröres synpunkter på stipendier kontra tjänster samt önskemål om att vara kvar vid universitetet efter avlagd examen. A vhandlingsarbetet Vid undersökningstillfället hade ungefär 20% av licentianderna och 10% av doktoranderna ännu ej bestämt avhandlingsämne. 4 1 % av licentianderna och 32% av doktoranderna hade bestämt ämne men hade varken behandlat plan för, del av eller hela avhandlingen vid något seminariesammanträde. Bland licentianderna hade 27 % ännu inte hunnit med något moment för licentiatexamen, dvs. tenterat på läskursen eller del därav, gjort del av eller hela avhandlingen eller kombinationer av dessa moment. Av tabell 3: 39 framgår att omkring 70% av licentianderna och doktoranderna samt 75-80 % av licentiaterna och doktorerna arbetar ensamma på sin avhandling. I teamwork arbetar 10-15% av de tillfrågade. Humanisterna arbetar dock nästan undantagslöst ensamma. Det framgår, att bland licentiander och licentiater naturvetarna och de studerande vid de tekniska högskolorna oftare arbetar i teamwork än andra grupper gör. Doktoranderna bedriver i något högre utsträckning sitt arbete i teamwork. Främst beror detta på att teamwork är så relativt vanligt bland medicinarna. Det synes som om de graduerade inte i samma utsträckning som doktoranderna arbetat i teamwork. Man kan fråga sig om denna skillnad möjligen kan spegla en tendens till mera teamwork i forskningsarbetet, och att de som nu håller på med forskningsarbete kanske vid disputation i högre grad än 1963 års doktorer kommer att ha arbetat tillsammans med andra under sitt avhandlingsarbete. Det bör anmärkas att bland humanisterna är teamwork vanligast bland pedagoger och psykologer, dvs. inom beteendevetenskaperna, och bland naturvetarna är det vida vanligare inom ämnesgruppen matematik-fysik-kemi än inom gruppen biologi-geografi. Om vi sedan övergår till att se på de yttre förhållanden under vilka avhandlingsarbetet och studierna bedrivs, finner vi av tabell 3:40 att omkring 30% av licentianderna inte har reserverad arbetsplats där de kan bedriva sin forskning. Detsamma gäller för något under 20 % av doktoranderna. Humanisterna och teologerna är de som i störst utsträckning saknar sådan arbetsplats. Naturvetarna, som tillhör dem som i störst utsträckning har arbetsplats, är ändå de som i högre grad än andra säger sig inte vara nöjda med arbetsplatsen. Här1 bör dock observeras att man med »reserverad arbetsplats» kan avse ganska skif-

188 Tabell 3:39. Formen för avhandlingsarbetet. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer. Procentandel som 1: Arbetar ensamma, 2: Arbetar i teamwork. A 1 Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. klin. ämnen teor. ämnen genomsnitt Hum. fak. samh.vet. ämnen pedag. o. psykol. språk övriga ämnen genomsnitt Mat.-nat. fak. mat.-fys. o. kem. ämnen biol.-geogr. ämnen genomsnitt Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk.

D

95 97

0 0

55 31

30 39

76 50

8 22

—

—

—

—

— — —

— — —

— — —

— — —

81 60 64 86

3 12 0 1

86 96 97

10 0 0

97 93

0 0

58 86

26 5

57 78

28 17

63 83

27 13

57 91

33 0

—

— 0

9 8 8

—

74 68 77

— 73

77 Samtliga

c

B 2

85 Anm. Bortfallet i svar är störst för licentianderna med i genomsnitt 15%, teologernas bortfall uppgår till 33%. För licentiater, doktorander och graduerade är bortfallet 3-5%. Annat sätt att arbeta på avhandlingen har ej medtagits i tabellen.

Tabell 3:40. Tillgång till arbetsplats vid institutionen. Procentandel. A: Licentiander, B: Doktorander. 1: Har arbetsplats vid institutionen och är nöjd, 2: Har arbetsplats vid institutionen men är inte nöjd, 3: Har ej arbetsplats vid institutionen, men tror att sådan skulle underlätta avhandlingsarbetet, 4: Har ej arbetsplats vid institutionen och tror knappast att sådan skulle underlätta avhandlingsarbetet. A 1 Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. Hum. fak. Mat.-nat. fak. Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk. Samtliga

B 2

8 16 13 11 18 9 12 12

10 23 10 23 2 4 8 7

16 13 3 13 4 2 4 0

— —

— —

— —

— —

—

—

—

— 9

51 42 65 41 63 78 76 66

35 60 64

11 27 12 6

31 8 10 12

Anm. Bortfallet bland doktoranderna utgör 11 %.

18 6 12

189 Tabell 3:41. Hjälp av tekniskt biträde. Procentandel. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktoter. 1: Haft hjälp av tekniskt biträde, 2: Ej haft hjälp av tekniskt biträde men sådan hjälp skulle ha underlättat avhandlingsarbetet, 3: Ej haft hjälp av tekniskt biträde men sådan hjälp skulle knappast ha underlättat avhandlingsarbetet, 4: Ej svar. D

B

Med. fak. Mat.-nat. fak. Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk.

29 30 20 21 45 19 14 22

44 31 12 62 19 10

36 21 11 32

70 15

14 9

5 10

71 65 57 76 71

16 7 11 17 14 15 14 12 4 8 16 3 10

88 9 77 11

2 2

0 9 17

Tabell 3:42. Hjälp av skriv- eller räknebiträde. Procentandel. 1: Haft hjälp av skriv- eller räknebiträde, 2: Ej haft hjälp av skriveller räknebiträde men sådan hjälp skulle ha underlättat avhandlingsarbetet, 3: Ej haft hjälp av skriv- eller räknebiträde, men sådan hjälp skulle knappast ha underlättat avhandlingsarbetet, 4: Ej svar.

Licentiander Licentiater Doktorander Doktorer

25 49 41 61

25 24 27 20

15 11 9 5

35 15 23 14

tände förhållanden. Naturvetarna har kanske ibland avsett enbart själva tillgången till ett laboratorium. Tabell 3: 41 ger vissa data om i vilken mån man i sitt forskningsarbete haft hjälp av tekniskt biträde av något slag. Vi har här bara tagit upp de studieinriktningar där vi a priori antar att sådan biträdeshjälp ofta är nödvändig. Även med hänsyn tagen till det redovisade bortfallet finner vi variationer i hur många som haft teknisk biträdeshjälp. Licentiaterna har i något högre grad än licentiander haft hjälp. Naturvetarna har i mindre utsträckning än övriga här upptagna fått teknisk hjälp. Av samtliga doktorander och doktorer — teologer, jurister och humanister medräknade — har ungefär 50 respektive 65 % haft hjälp av tekniskt biträde. Det är 25 respektive 16% som inte haft sådan hjälp, men som anser att det skulle ha underlättat avhandlingsarbetet om de haft det. I tabell 3: 42 anges i vilken utsträckning de fyra undersökningsgrupperna haft hjälp av skriv- eller räknebiträde. Bland humanisterna är det samhällsvetarna och psykologerna-pedagogerna som oftast haft sådan hjälp, och det är samtidigt de som mera efterlyser ökad sådan hjälp. De examinerade har haft hjälp i högre grad än licentianderna och doktoranderna, vilket förefaller naturligt, då behovet av skrivhjälp torde vara större vid

190 Tabell 3:43. Sättet för val av avhandlingsämne. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer. Procentandel som valt avhandlingsämne 1: Bland av professor förelagda ämnen, 2: I samråd med professor, 3: I samråd med annan akademisk lärare, 4: Självständigt, 5: På uppdrag av företag, organisation, statlig utredning eller liknande. A

Licentiander och licentiater: Teol. fak. Hum. fak. samh.vet. ämnen pedag. o. psykol. språk övriga ämnen genomsnitt Mat.-nat. fak. mat.-fys. o. kem. ämnen biol.-geogr. ämnen genomsnitt Tekn. högsk. övriga högsk. Samtliga

B

20 7 27 17

17 9 12 21

6 16 1 3

39 33 17 43

43 27

10 17

6 9 0 1

5 48 24

10 7 26

5 11 5

67 30 42

10 0 0

22 25

6 24

0 2

43 22

8 12

10 29

25 22

3 7

32 21

15 18

5 4

19 25

10 11

29 15

16 40

0 5

38 25

12 10

21 11 16

14 14 14

21 4 19

37 71 47

0 0 2

1 Doktorander och doktorer: C

D

Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. Hum. fak. Mat.-nat. fak. Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk.

16 23 26 19 29 20 16 32

32 29 17 15 16 20 20 18

5 3 18 7 13 6 4 8

43 39 28 53 29 47 52 37

0 0 1 2 5 2 0 3

Samtliga

2 Anm. Bortfallet för licentiander är 17% och för licentiater 4%.

avhandlingens slutförande än tidigare under arbetet. Omkring 20-25 % har ej haft hjälp men anser att sådan skulle underlätta avhandlingsarbetet. Vi har också undersökt hur man valt avhandlingsämne. Tabell 3: 43 visar hur licentianderna och licentiaterna valt sitt ämne. Av tabellen framgår att humanisterna i betydligt större utsträckning än naturvetarna uppger sig ha valt ämne självständigt. Naturvetarna och pedagogerna-psykologerna är de enda som i uttalad grad valt ämne i samråd med annan akademisk lärare än professorn. Licentianderna och licentiaterna vid tekniska högskolor och övriga fackhögskolor samt samhällsvetare och psykologer-pedagoger har oftare än andra fått sitt ämne genom uppdrag från näringslivet, organisation, statlig utredning eller liknande. Bland doktoranderna och de graduerade har en större andel uppgivit sig ha

191 Tabell 3:44. Kursundervisning. Doktorander vid med. fak., licentiander vid övriga fakulteter. 1: Erhållit kursundervisning, 2: Ej erhållit kursundervisning och önskar ej heller sådan, 3: Ej erhållit kursundervisning men önskar sådan, 4: Ej svar.

Teol. fak. Med. fak. klin. ämnen teor. ämnen genomsnitt Hum. fak. samh.vet. ämnen pedag. o. psykol. språk övriga ämnen genomsnitt Mat.-nat. fak. mat.-fys. o. kem. ämnen biol.-geogr. ämnen genomsnitt Tekn. högsk. övriga högsk. Samtliga

3 12

18 17

57 42

22 29

24 41 54 15

16 10 10 18

43 38 21 47

17 10 14 20

32 58

10 5

45 20

13 16

14 34

25 9

48 41

13 16

valt ämnet självständigt än bland licentianderna och licentiaterna. Humanisterna är även här den kategori som i störst utsträckning valt ämne självständigt. Andelen som gjort sin avhandling på uppdrag från någon organisation eller motsvarande är ännu mindre än bland licentiander och licentiater. Undervisning och handledning Kursmässig undervisning Av tabell 3: 44 framgår att endast 31 % av alla licentiander fått någon kursmässig undervisning, särskilt avsedd för licentiander. I psykologi och pedagogik, språk och gruppen biologi-geografi är undervisning vanligare, och här har omkring hälften fått sådan undervisning. Av dem som inte fått sådan undervisning vill flertalet ha den, även om intresset tycks vara mindre bland språkmännen och bland biologerna-geograferna. De som fått undervisning har fått sådan i genomsnittligt 1,8 timmar per vecka (medianvärde). Ungefär hälften, 45 %, tycker dock att den undervisning de erhållit varit otillräcklig. Särskilt gäller detta för naturvetarna och licentianderna i språk, bland vilka något mer än hälften anser så vara fallet. Allmänna seminarier Av samtliga licentiander har 70% fått seminarieundervisning. För humanisterna går andelen upp till över 80%, medan den vid tekniska högskolor och övriga

192 Tabell 3:45. Lämpligt antal timmar per undervisningsform. Medianvärde.

Licentiander Doktorander (medicinare)

Seminarier

Annan undervisning

tim. 1,5 1,5

tim. 1,9 1,9

Anm. Bortfallet utgör 23-30%.

fackhögskolor är omkring 50 %. Flertalet av dem som inte haft seminarier vill ha sådan undervisning. Medianvärdet för allmänna seminarier var 0,9 timmar per vecka för licentianderna och 0,8 för doktoranderna i medicin. Av de 66% som sagt sig ha seminarier och som svarat på frågan om seminarierna varit tillräckliga eller otillräckliga till antalet, säger 22% att de varit otillräckliga medan de återstående 44 procenten anser att de varit tillräckliga. Forskargruppsseminarier S. k. forskargruppsseminarier har 22 % av licentianderna haft. Emellertid är bortfallet i svar så stort att någon ytterligare bearbetning av materialet knappast låter sig göra. Det är dock 27 % som uttalar sig för sådana seminarier, medan 6 % säger sig ej vilja ha dem. Vad gäller dem som haft forskargruppsseminarier uppgår mediantiden per vecka till 0,8 timmar för licentianderna och 0,9 timmar för doktoranderna i medicin. Önskad omfattning av undervisningen Licentianderna och doktoranderna inom medicin tillfrågades också om hur mycket undervisning de ansåg det vore lämpligt att få under förutsättning att de helt eller huvudsakligen ägnar sig åt studierna. Tabell 3: 45 ger medianvärden för antalet timmar per vecka och undervisningsform. Handledning Handledningen tillhör de mera brännande problemen i samband med forskarutbildningen. Professorernas minskade möjligheter att hinna handleda, handledningens omfattning och utformning är aktuella diskussionsfrågor. Vi har i tabell 3: 46 redovisat bl. a. hur stor andel av undersökningsgrupperna som överhuvudtaget har fått någon handledning av professor eller ämnesföreträdare, och i vilken omfattning man fått sådan. Medianen för det antal timmar per månad som licentianderna fått handledning uppgår till 0,5 timmar mot 0,7 för licentia-

193 Tabell 3:46. Handledning av ämnesföreståndare i avhandlingsarbetet. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer. 1: Procentandel som överhuvudtaget erhållit handledning, 2: Procentandel av dem inom fakulteten/ högskolan som erhållit handledning där handledningens omfattning per månad överstigit medianen för samtliga fakulteter/högskolor, 3: Procentandel av samtliga vid fakulteten/högskolan som anser handledningen otillräcklig, 4: Procentandel av samtliga vid fakulteten/högskolan som anser handledningen tillräcklig.

50 38 27

1 Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. klin. ämnen teor. ämnen genomsnitt Hum. fak. samh.vet. ämnen pedag. o. psykol. språk övriga ämnen

39 40 32 41

1 D

C

B

A

29 29 27 26

57 29 41 37 50 40

63 71 37 43

74 60 35 53

35 27 17 46

30 40 41 34

44 31 37 42

29 39 40 38

59 55 41 36

62 62 41 35

59 45 34 39

33 36

Samtliga

30 40

58 68 29 37 60 71 60 28 70 66 30 44

59 50 38 33

68 50 42 36

63 50 35 40

36 40

64 66 40

40 40 28 72

63 20 33 36

36 35 37 54

76 33 51 34

Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk.

70 29 35 46 71 59 36 45

58 33 38 27 genomsnitt Mat.-nat. fak. 37 41 mat.-fys.-kem. äm 47 29 biol.-geogr. äm. genomsnitt

65 61

75 34 46 29 48 41

38 32

60 42 44 35

69 50 42 40

Anm. Beträffande kol. 1 och 2 saknas uppgift för 19% av licentianderna, 20% av licentiaterna, 20% av doktoranderna och 16% av de graduerade. Beträffande kol. 2 och 3 saknas uppgift för mellan 3 och 30%.

terna. Medianen för samtliga doktorander utgör 1,0 timmar mot 0,7 för de graduerade. Vi har sedan undersökt hur de olika studieinriktningarna ligger i förhållande till medianen för samtliga. Av tabellen framgår att licentiaterna i större utsträckning än licentianderna säger sig ha fått handledning. Vidare finner vi att humanisterna fått handledning i högre grad än andra bland licentiaterna, men samtidigt kan vi se att timantalet ligger lägre än de andra gruppernas. Licentianderna vid tekniska högskolor tycks ha fått mest handledning i timmar räknat. Inom humanistgruppen har pedagoger och psykologer fått mera handledning än de övriga. Bland naturvetarna har licentianderna och licentiaterna i matematiskfysisk-kemiska ämnen fått mera handledning än de i biologisk-geografiska ämnen. Det föreligger inga stora skillnader mellan doktorander och doktorer vad gäller den andel som fått handledning. Däremot finner man liksom för licentianderna 13-665786 Forskarutr.

194 och licentiaterna att humanisterna — bland vilka en ganska stor andel hdivider fått handledning — när det gäller mängden handledning är eftersatta; dttsamma gäller teologerna. Medicinare och tandläkare får mest handledning. Vi har också studerat hur mycket handledning eleverna fått av annan akidemisk lärare som disputerat. Emellertid är svarsbortfallet här så stort att någoi detaljerad bearbetning av materialet inte kan utföras. Vi har dock beräknat medianvärden för hur mycket handledning man fått i de olika undersökningsgrupperna. Medianen för licentianderna är 1,7 tim. per månad mot 1,0 för licentiaterra. Doktoranderna har fått i genomsnitt 1,9 tim. per månad och de graduerade ),9 tim. Det är dock bara mellan 17 och 29% som fått sådan handledning. Om den handledning som givits de studerande varit tillräcklig eller otillräcklig kan naturligtvis inte bedömas blott på grundval av uppgifter om den faktiska omfattningen av handledningen. Vi har därför direkt frågat om vederbörande själva anser sig ha fått tillräcklig handledning. Resultatet härav framgår av kolumnerna 3 och 4 i tabell 3: 46. Vi finner att omkring 40% av licentianderna och licentiaterna anser a:t handledningen är otillräcklig. Teologerna förefaller att i mindre grad än andra studieinriktningar säga att handledningen är otillräcklig, men ett större svarsbortfall bland dem utjämnar förmodligen skillnaden. Det bör beaktas att ungefär 35 % av licentianderna och licentiaterna säger att handledningen är tillräcklig. Även av doktoranderna och de graduerade anser ungefär 40% att handledningen är otillräcklig, men en lika stor andel bland de båda kategorierna anser att den är tillräcklig. Doktoranderna vid tandläkarhögskolor och i »övriga> humanistiska ämnen tycks vara mest missnöjda med handledningen, medan endast 17% av doktoranderna i språk anser den otillräcklig. För att exemplifiera alla de kommentarer till handledningsfrågorna som gjorts i enkätformulären tar vi här upp ett par yttranden från dem som önskar mera handledning: »På grund av professorns administrativa arbetsbörda är personlig handledning från hans sida nästan obefintlig.» »Har fått handledning när jag själv tagit initiativet. Regelbundet återkommande samtal med handledaren skulle nog ge resultat snabbare.» »Handledning torde förkorta studietiden avsevärt.» »Regelbunden handledning är ett mycket starkt krav.» »Mer metoddiskussion, teoretisk och praktisk.» »Specialseminarier och arbete i forskargrupp önskvärt.» »Handledningen kan ökas betydligt.» Val mellan stipendium och tjänst Beträffande valet mellan stipendium och tjänster av olika slag kan inte mycket sägas på grund av den låga svarsprocenten. Nya bestämmelser trädde också i kraft den 1 juli 1964, och härigenom kan stipendium nu beviljas även under sommar-

195 Tabell 3:47. Önskan om att stanna kvar vid universitetet. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer. Procentandel som 1: Ej vill vara kvar vid universitetet efter avslutade studier, 2: Vill vara kvar och tror att det blir möjligt, 3: Vill vara kvar men tror ej att det blir möjligt, 4: Vill vara kvar men är osäker om det blir möjligt, 5: Vill vara kvar, totalt (summa kolumnerna 2-4), 6: Ej svarat, 7: Totalt. B

A 1

7.

Licentiander och licentiater: 62 Teol. fak. 50 Hum. fak. 39 Mat.-nat. fak. Tekn. högsk. 54 45 övriga högsk.

2 11 19 19 28

17 11 10 6 3

11 21 28 18 13

30 43 57 43 44

8 7 3 3 10

100 100 99 100 99

34 33 42 35

18 16 19 25

16 19 12 10

21 24 10 10

55 59 41 45 50

11 9 16 20 14

100 101 99 100 100

100 101 100 100 100 100 100 100 100

5 7 19

58 54 47

19 7 2

14 11 14

91 76 63

5 21 19

101 100 101

101 Samtliga

Doktorander och doktorer: C

D

Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. Hum. fak. Mat.-nat. fak. Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk.

30 23 22 26 16 24 0 16

8 32 32 16 26 48 68 52

27 0 5 12 14 7 4 4

24 39 32 36 35 14 8 22

59 71 69 64 75 69 80 78

11 7 9 10 9 7 20 6

Samtliga

månaderna. Enkätsvaren skulle därför sannolikt ha förändrats om frågorna ställts efter nämnda tidpunkt. Licentianderna syntes emellertid lockas mera av assistenttjänst än av stipendium. Humanisterna föredrog stipendium i större utsträckning än andra grupper. Teknologer och naturvetare valde tjänst oftare än andra kategorier. Fortsatt verksamhet som forskare Även om åtskillig forskning, särskilt den tekniska, bedrives utanför universiteten och högskolorna spelar dessa dock den största rollen härvidlag. Vi ställde därför en fråga om vederbörande ville vara kvar vid universitetet, och om han i så fall trodde att han skulle få möjlighet att realisera denna sin önskan. Som framgår av tabell 3: 47 tror endast en mindre del av de licentiander och licentiater — särskilt gäller detta humanister och teologer — som vill stanna kvar att det skall bli möjligt att göra så. Även doktoranderna är ganska osäkra medan de graduerade oftast är säkra på att kunna stanna om de så önskar. Svaren får naturligtvis tolkas med försiktighet; många vill antagligen vänta med ett kategoriskt uttalande tills examen och betyget är klara. För dem söm förklarar att de helst vill stanna vid universitetet efter avslutade studier, stiger den andelen i förväntad riktning, från 47% av licentianderna till 75 % av de graduerade.

196 Sammanfattning Avhandlingen Omkring en fjärdedel av licentianderna har själva valt sitt avhandlingsämne. I övrigt är det professorn i ämnet som direkt eller indirekt förelagt ett ämne. Endast bland naturvetare och pedagoger-psykologer har annan akademisk lärare än professorn i någon mera uttalad grad medverkat vid ämnesvalet. Avhandlingar tillkomna på uppdrag från näringslivet, organisation, statlig utredning eller liknande är ovanliga och förekommer nästan enbart vid fackhögskolorna och bland samhällsvetarna. Arbetet med avhandlingen bedrivs av den studerande ensam. Det är följaktligen ovanligt att arbeta i »teamwork», vilket 15% av licentiaterna och de graduerade gör. Det tycks dock som om de som nu arbetar med sina doktorsavhandlingar oftare gör det i teamwork än de som lade fram sina avhandlingar år 1963. Inom ämnesgruppen matematik-fysik, kemi, bland pedagoger-psykologer och bland medicinare är »teamwork» vanligare än inom andra ämnen eller ämnesgrupper. Kostnaderna för avhandlingsarbetet redovisades tyvärr ofullständigt av de tillfrågade, men naturligt nog är kostnaderna för en doktorsavhandling väsentligt högre än för en licentiatavhandling. Vi frågade också om man hade tillgång till reserverad arbetsplats. Av licentianderna är det totalt en tredjedel som antingen har en arbetsplats de bedömer som otillfredsställande eller som inte har en arbetsplats, men som anser att tillgång till en sådan väsentligt skulle underlätta deras avhandlingsarbete. Motsvarande tal för doktoranderna är en fjärdedel. Humanisterna och teologerna efterlyser särskilt en arbetsplats och tror att det skulle underlätta deras arbete, medan naturvetarna visserligen som regel har en arbetsplats men ofta klagar på den de har. Man efterlyser också hjälp av tekniskt biträde och av skriv- och räknebiträden. Undervisning och handledning Endast en tredjedel har fått särskilt för licentiandnivån avsedd undervisning. Av dem som fått sådan undervisning vill hälften ha mera eller bättre, då de anser den meddelade undervisningen otillräcklig. Av dem som inte alls fått någon sådan undervisning är det en mycket klar majoritet som vill ha sådan. Även de allmänna seminarierna vill många ha utökade, liksom inställningen till forskargruppsseminarier tycks vara positiv. I fråga om de senare har emellertid många föredragit att inte uttala sig, antagligen beroende på, att man inte har någon erfarenhet av dem och är osäker om vad de innebär. Den undervisningsvolym man bedömer som lämplig är en och en halv timmes seminarier per vecka och knappt två timmars övrig undervisning. Jämfört med nuvarande förhållanden tycks man alltså vilja ha en ganska markant utökad undervisning. Handledningen vill också ungefär hälften av de tillfrågade se utökad, medan

197 Tabell 3:48. Andelen kvinnor i procent av nedanstående kategorier. Studentexamina, 1963 Nyinskrivna vid universitet och högskolor (nettotal), 1961 Akademiska grundexamina, 1963 Licentiander, 1964 Licentiater, 1963 Doktorander, 1964 Doktorer, 1963

48 40 31 17 10 7 10

Källor: SÅ 1963, uppgifter från SCB och Forskarenkäten.

Tabell 3:49. Procent kvinnliga licentiander vid olika fakulteter och högskolor. Procent kvinnor Teol. fak. Hum. fak. Mat.-nat. fak. Tekniska högsk. övriga högsk.

10 29 13 2 9

Totalt

den andra hälften tycker att den nuvarande omfattningen är tillräcklig. I svaren på de öppna frågor som funnits på detta avsnitt har många särskilt understrukit vikten av en utökad och förbättrad handledning. I valet mellan tjänst och stipendium tycks det gå en skiljelinje mellan licentiandstipendium och assistenttjänst. Assistenttjänsten föredras av de flesta. Det måste emellertid observeras att frågan besvarades före den 1 juli 1964. De bestämmelser som gäller efter denna tidpunkt medför att stipendium kan utgå även för de tre sommarmånaderna. Flertalet vill stanna kvar vid universitetet. Detta gäller i stigande utsträckning för grupperna licentiand, licentiat, doktorand, doktor. Många, särskilt humanister, är emellertid osäkra om de kommer att få möjlighet att göra det. 5. Kön och social härkomst De faktorer man mestadels undersökt, när det gäller rekryteringen till högre studier har varit kön, social och geografisk härkomst samt i mindre grad begåvningsoch personlighetsmässiga faktorer.1 Av dessa kommer vi enbart att beröra kön och social härkomst. Som framgår av tabell 3: 48 är andelen kvinnor vid studentexamen ca 50 pro1

Härnqvist och Grahm (SOU 1963:15) redogör på ss. 43-55 för olika undersökningar, både svenska och utländska, som berör dessa faktorer.

198 Tabell 3:50. Social bakgrundsmiljö bland licentiander, licentiater, doktorander och doktorer. A: Licentiander, B: Licentiater, C: Doktorander, D: Doktorer. A

B

C

D

Socialgrupp

%

%

%

%

I II III

46 40 13

43 45 12

49 42 9

59 37 4

Anm.: Svarsprocenten var omkring 80 % av urvalet. Den kan därför hända att ovanstående siffror inte exakt speglar det faktiska förhållandet.

cent. Denna andel sjunker därefter successivt till 7 procent bland doktoranderna 1964. Eftersom kvinnorna utgör en så pass liten del av de undersökta grupperna, är det möjligt att ta hänsyn till studieinriktningen enbart bland licentianderna, och av tabell 3: 49 ser vi, att kvinnorna inte är lika starkt underrepresenterade bland licentianderna inom humanistiska ämnen som inom de andra ämnena. Särskilt starkt underrepresenterade är de bland licentianderna vid de tekniska högskolorna. Det kan nämnas, att när det galler doktoranderna, är kvinnorna lika starkt underrepresenterade vid de humanistiska fakulteterna (8%) som vid övriga fakulteter och högskolor (7%). Social härkomst Vi har använt två mått på den undersökta populationens sociala ursprung, dels en indelning i socialgrupper och dels en indelning i olika yrkesgrupper. Båda dessa klassificeringar har gjorts på grundval av faderns yrke. I tveksamma fall har yrkesuppgiften kombinerats med uppgifter om faderns skolutbildning. Klassificeringskategorier och principer är desamma som statistiska centralbyrån tillämpat.2 Det mått som i huvudsak använts i nedanstående redogörelse är socialgruppsindelningen, som åtminstone vid den första genomgången av materialet tycktes vara mest relevant med hänsyn till de behandlade områdena. Den undersökta populationens sociala härkomst Man kan uppskatta andelen individer tillhörande socialgrupp III i en normalpopulation till omkring 50 procent. Det framgår klart av tabell 3: 50, att andelen från denna grupp som syftar mot eller tagit högre akademiska examina är väsentligt lägre. 2

Högre studier 1956-57, ss. 13-19. samt ss. 106-107. Materialet har först klassificerats av en kodare. En kontrollkodare har sedan klassificerat en fjärdedel av materialet, dvs. ungefär 500 individer. Procenten överensstämmelser mellan de båda kodarna var över 95.

199 Tabell 3:51. »Socialgruppsindex»* för filosofie licentiater och doktorer (humanistiska [H] och naturvetenskapliga [N] fakulteterna): Män. 1910

1963 Examen

H

N

H

N

H

N

FL

1,7

2,0

1,9

(1,3)

FD

1,7

1,8

1,6

(1,8)

1,7 [1,8] 1,7 [1,7]

1,8 [1,7] 1,5 [1,9]

Anm. Siffrorna inom klämmer för år 1963 anger »socialgruppsindex» för licentiander respektive doktorander. * Personer från socialgrupp I får koefficenten 1, de från socialgrupp II får koefficenten 2 och de från socialgrupp III får koefficenten 2.

Tabell 3:52. Andelen studenter från arbetarhem på olika nivåer och inom olika studieinriktningar. A: Nyinskrivna 1956/1957, B: Examinerade 1959/1960, C: Licentiander 1964, D: Doktorander 1964. A

B

C

D

Studieinriktning

%

%

/o

%

Teol. fak. Jur. fak. Med. fak. Hum. fak. Mat.-nat. fak. Tekn. högsk. Tandl.högsk. övriga högsk.

14 8 6 141 15/ 17 14 12

14 6 10a

Samtliga Licentiater 1963 Doktoier 1963

15 18 13 12

— —

fii 10 — 9

13 12

3 3 4 8 20 11 9 7 9 4

a

Med. lic. examen. Källor: Högre studier 1956/57, SOU 1963: 44 samt Forskarenkäten.

Detta har konstaterats åtskilliga gånger, bland andra av Sven Wicksell (1936) och Sven Moberg (1951). Det är därför mindre intressant att påvisa, att de undersökta gruppernas sociala ursprung skiljer sig från en normalpopulations, än att försöka fastställa om det skett några förändringar beträffande den sociala rekryteringen. Det saknas emellertid, såvitt vi vet, publicerade data som gör en sådan jämförelse möjlig att genomföra på ett tillförlitligt sätt, men med hjälp av ett par undersökningar kan vi åtminstone uppställa ett par antaganden. Moberg3 konstruerade ett »socialgruppsindex» för manliga studenter med olika 3

Moberg, Sven: Vem blev student och vad blev studenten, s. 187.

filosofiska examina för år 1910, 1920 och 1930. Vi har på samma sätt beiäknat ett index för den undersökta populationen och resultaten framgår av tabell 3: 51. Ett index som det tabulerade har den bristen, att man inte kan sluta äg till de olika socialgruppernas relativa andel. Dessutom kan socialgruppsindeliingen 1910 och 1930 skilja sig från den av oss använda. Dessa två felkällor kan därför dölja faktiska förändringar som skett sedan 1910 beträffande licentiater; och doktorers sociala ursprung. Bortser vi emellertid från dessa felkällor pekar tabellen på, att den sociala rekryteringen beträffande filosofie licentiater och doktorer inte förändrats i nämnvärd grad under de sista femtio åren. »Socialgruppsindex» för en svensk normalpopulation beräknat på sammi sätt torde ligga ungefär mellan 2,3 och 2,5. Av tabellen ovan framgår alltså det redan påvisade förhållandet, att den sociala rekryteringen till högre akademiska eximina är synnerligen sned. Wicksell och Larsson4 undersökte bland annat yrkesfördelningen hos fädena till vid Lunds universitet nyinskrivna åren 1910-1932 och fann, att hantverkarj och arbetare utgjorde ungefär 10 procent bland fäderna. Ar 1960/61 utgjorde ardelen nybörjare vid universitet och högskolor som kom från arbetarhem något ö\er 14 procent.5 Även denna jämförelse pekar på, att det inte hänt särskilt mycket änder de sista decennierna, när det gäller den sociala rekryteringen till högre studer. Av tabell 3: 52 framgår, att licentiander och doktorander från arbetarhem är särskilt underrepresenterade bland jurister och medicinare samt bland dem som doktorerar i teologi. Man ser också, att ungefär samma förhållande gäller de nyinskrivna 1956/57 och dem som tagit akademisk grundexamen 1959/60. På grundval av tidigare undersökningsresultat6 kunde man vänta sig att studenter från arbetarhem i större utsträckning än övriga studenter avbröt sin2 universitetsstudier utan examen. Data i tabell 3: 52 synes emellertid inte peka i denna riktning. Men detta kan bero på ett par felkällor i den gjorda jämförelsen För det första har vi bara data från ett läsår beträffande de examinerade. Dessutom borde detta års examinerade snarare jämföras med nyinskrivna från exempelvis läsåret 1954/55, om man tar hänsyn till den faktiska studietiden. För det andra utgör bortfallet beträffande de examinerade omkring 11 procent och var för vissa grupper, till exempel medicinare, betydligt högre.7 Av tabell 3: 52 framgår vidare, att den relativa andelen licentiander och licentiater från arbetarhem är obetydligt lägre än bland dem som tagit grundexamen 1960. Denna andel minskas dock bland doktoranderna och särskilt bland de graduerade, där endast 4 procent kommer från arbetarhem.

4 SOU 1936:34, s. 51. Högre studier 1960/61; tab. A, s. 5. Begreppet nybörjare diskuteras i Högre Studier 1956/57 s. 9-11. Jfr t. ex. Moberg: Vem blev student och vad blev studenten, ss. 169-177 samt Bruce K. Eckland: Social Class and College Graduation: Some Misconceptions Corrected. The American Journal of Sociology, ss. 36-50. 7 SOU 1963: 44, s. 14-15. 5

201 Sammanfattning Vi har i detta avsnitt funnit, 1. att kvinnornas relativa andel bland de studerande successivt sjunker från omkring 50 procent av dem som avlagt studentexamen till 7 procent av doktoranderna, 2. att kvinnorna inte är lika starkt underrepresenterade bland licentiander inom humanistiska ämnen som inom övriga ämnen och 3. att studenter från arbetarhem är särskilt underrepresenterade bland jurister och medicinare och bland doktoranderna vid de teologiska fakulteterna. Dessutom har vi funnit indicier på, att den sociala rekryteringen synes ha varit nästan oförändrad under de senaste femtio åren och att studenter från arbetarhem tycks utgöra en lika stor relativ andel bland dem som tagit akademisk grundexamen som bland de nyinskrivna, men att denna andel successivt sjunker i ordningen licentiander, licentiater, doktorander och doktorer. 6. Slutord Under 1900-talet har det inte skett några större förändringar av det högre examenssystemet. Det är därför inte överraskande, att studietiderna till licentiatexamen och till disputation fortfarande är mycket långa och att de examinerades medianålder följaktligen är hög, internationellt sett. Fortfarande gäller också, att högre studier för en inte oväsentlig grupp innebär en ytterligare skuldsättning, som måste läggas till den som individen ådragit sig för sin grundexamen. Den grupp för vilken högre examina medför ökad skuldsättning skulle sannolikt varit än större om inte omständigheter verkat i motsatt riktning. En sådan är, att flertalet har förvärvsarbete, vilket dock långt ifrån alltid är av det slaget att det har samband med avhandlingsarbetet. Man kan också anta, att makes inkomster spelat en roll för att hålla skuldsättningen nere. De som åsyftar en högre akademisk examen kommer fortfarande nästan helt från de övre socialgrupperna. I detta avseende synes det inte ha inträffat någon förändring sedan 1910 — ett år för vilket det ges visst jämförelsematerial. Mot bakgrunden av de långa studietiderna och den ekonomiska belastningen är det naturligt, att många reagerat positivt på förslag som syftar till en mera effektiv studiegång. Man efterlyser mera handledning, mera forskargruppsseminarier etc. Materialet kan också belysa en modern tendens mot mera »teamwork» etc. i forskningsarbetet. Man vill ha större resurser när det gäller arbetsplatser, tekniska biträden, skriv- och räknebiträden. Inom natur- och beteendevetenskaperna har man tydligen härvidlag hunnit längre än inom de humanistiska ämnena. Avslutningsvis: Det finns en klar tendens, när det gäller önskan att kvarstanna vid universitetet. Av licentianderna vill ungefär hälften stanna kvar och denna andel ökar successivt ju högre studienivån blir. Lund den 31 augusti 1964.

202 Källor och anförd litteratur Källor Forskarenkäten 1964. Statistisk årsbok 1951-1963. Sveriges officiella statistik: Högre studier 1956/57, Stockholm 1959. — Högre studier 1960/61, Stockholm 1963.

Litteratur BERELSON, BERNHARD: Graduate Education in the United States, New York 1960. BOALT, GUNNAR och HUSEN, TORSTEN: Skolans sociologi, Uppsala 1964.

Current Sociology, vol. V, N o 2, 1956: Sociology of Science, Paris 1957. Current Sociology, vol. VII, N o 3, 1958: The Sociology of Education, Oxford 1958. Current Sociology, vol. XII, N o 3, 1963-64: Professions in the Class System of Present-day Societies, Oxford 1964. ECKLAND, BRUCE K.: Social Class and College Graduation: Some Misconceptions Corrected, The American Journal of Sociology, vol. LXX, July 1964, ss. 36-50. HÄRNQVIST, KJELL och GRAHM, Å K E : Vägen genom gymnasiet. 1960 års gymnasieutredning, Stockholm 1963. SOU 1963: 15. ISRAELSSON, B O och QUENSEL, CARL-ERIK: Studenternas utbildningsval, Lund 1958.

MOBERG, SVEN: Vem blev student och vad blev studenten, Malmö 1951. ROSENHAUPT, HANS: Graduate Students. Experience at Columbia University, 1940-1956, New York 1958. SOU 1957: 24 Den akademiska undervisningen och forskarrekryteringen. 1955 års universitetsutredning, Stockholm 1957. SOU 1958: 32. Forskningens villkor och behov. 1955 års universitetsutredning, Stockholm 1958. SOU 1959: 45. Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle. 1955 års universitetsutredning, Stockholm 1959. SOU 1962: 55. Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet, Stockholm 1962. SOU 1963: 44. Akademikernas skuldsättning. Studiesociala utredningen, Stockholm 1963. SOU 1963: 53. Studentrekrytering och studentekonomi. Studiesociala utredningen, Stockholm 1963. QUENSEL, CARL-ERIK: Studentekonomi, Lund 1957.

WICKSELL, SVEN och LARSSON, TAGE: Utredning rörande de svenska universitets- och högskolestudenternas sociala och ekonomiska förhållanden, Stockholm 1936. SOU 1936: 34.

Bilaga 4 KARRIÄRENKÄTEN Av MAC MURRAY

Innehåll 1. Inledning 2. Undersökningens bakgrund och målsättning .

205 .

3. Undersökningens genomförande

4. Disputationsfrekvensen

5. Karriären i stort

6. Lärarbenägenheten

7. Emigration

8. Karriären vid universitet m. m

218 Appendix A Tillämpade indelningsgrunder

222 Appendix B Tabeller

1. Inledning Denna undersökning utfördes på uppdrag av 1963 års forskarutredning under 1964 och 1965. Uppgiftsinsamlingen påbörjades i april 1964 och slutfördes i början av 1965. En rapport över undersökningen tillställdes forskarutredningen i juni 1965. Följande redogörelse är en omarbetning av denna rapport. Framställningen är disponerad på så sätt att avsnitt 2 och 3 behandlar undersökningens bakgrund och genomförande. Då avsnitt 3 är omfattande inleds det med en sammanfattning som för en mera flyktig läsning torde vara tillräcklig. Undersökningsresultaten redovisas i avsnitt 4-8. 2. Undersökningens bakgrund och målsättning 2.1. Bakgrund. Under 20-årsperioden 1945/46 till 1964/65 avlades ca 6 300 »första forskarexamina». Med »första forskarexamen» förstås här disputation vid medicinsk fakultet eller högskola, tandläkarhögskola och veterinärhögskola samt licentiatexamen vid samtliga andra fakulteter och högskolor. Den årliga examinationen i det närmaste tredubblades från ca 180 till ca 530 (jfr tabell 4 B: 1, appendix B). 2.2. Målsättningen för denna undersökning är att kvantitativt belysa den fortsatta karriären för dessa forskarutbildade. Tyngdpunkten ligger på karriären vid universiteten och undersökningen söker belysa frågeställningar som: hur många fortsätter sin forskarkarriär vid universitet, om och när lämnar de universitet, hur många når fast tjänst. Därvid är såväl utvecklingen i tiden som skillnaden mellan olika grupper av intresse. Därjämte kommer även verksamheten utanför universiteten att mera översiktligt behandlas. Av de 20 årgångarna med 6 300 personer har ett urval på 5 årgångar omfattande totalt 1 353 personer uttagits. 2.3. Licentiatexaminationens utveckling. Antalet avlagda första forskarexamina redovisas i tabell 4 B: 1, appendix B. Som framgår ovan har i stort sett skett en tredubbling över perioden. Ökningen har i stort sett skett kontinuerligt. Det mest frappanta undantaget är den stillastående examinationen under första hälften av 1950-talet. Ökningen är mycket ojämnt fördelad mellan olika examensgrupper. Naturvetare och tekniker utgjorde sålunda under en fjärdedel av examinationen vid periodens början och närmare hälften vid dess slut. Humanisternas andel sjönk från ca 45 %

206 till under 30 %. Även andelen medicine doktorer sjönk något ehuru examinationen i stort sett fördubblades. I övrigt är tendenserna något oenhetliga. Påfallande är dock jurist- och teologexaminationens nära nog totala stillastående. En avsevärd omstrukturering av forskarexaminationen har alltså skett. 3. Undersökningens genomförande 3.1. Inledning. För undersökningen har valts fem totala examensårgångar med början 1945/46 och sedan var femte t. o. m. 1960/61. Då antalet examinerade 1945/46 var lågt har även medtagits 1946/47 års årgång. Totalt omfattar undersökningen 1 353 personer fördelade på examina och examensår enligt följande: Tabell 4:1. Urvalet för undersökningen fördelat efter examen och årgång. Examen (ämne) Ekon. Agr. lic. lic.

Skog. Med. dr lic.

Od. dr

10 6 33 23 52

_

_ —

5 8

2 3 3 5 10

1 1 1

37 37 54 53 74

255 Examensår

Teol. Jur. lic. lic.

Fil. lic.(h)

Fil. lic. Tekn. lic. (n)

a 1945/46 b 1946/47 c 1950/51 d 1955/56 e 1960/61

16 12 10 14 16

2 2 3 2 5

83 90 105 95 130

31 35 56 91 112

S:a 68

—

Vet.

dr

S:a

3 1 6 1 3

1 3 1 4

184 189 274 291 415

1353 Uppgifter har insamlats om de utvalda personernas verksamhet fr. o. m. året efter examen t. o. m. läsåret 1963/64. Uppgiftsinsamlingen har gjorts dels genom telefonintervjuer dels genom kalendergenomgång etc. Bearbetningen har i huvudsak begränsats till tidpunkterna 3, 8, 13, 17 och 18 år efter examen. Bortfallet är av begränsad storlek. I tabell 4 B:3a-18a i appendix B har materialet fördelats efter verksamhet, examen och eventuell disputation enligt en mycket detaljerad indelning (jfr appendix A: 1 och 2). I dessa tabellers rubricering anger den andra siffran den tidpunkt efter examen bearbetningen hänför sig till och bokstaven vilken årgång det är fråga om. Tabell 4 B: 3 a är alltså årgång 1945/46 fördelad efter verksamhet 1948/49. Därutöver har vissa speciella bearbetningar gjorts. För uppgiftsinsamling och bearbetning ges en ingående redogörelse nedan. Den forskarutbildade personalens karriär är lång — inte ens de äldsta av de här medtagna årgångarna (1945/46 och 1946/47) torde läsåret 1963/64 ha fullständigt avslutat sin forskarkarriär. Disputationen, som ju är forskarkarriärens första steg, sker i vissa fall ända upp till 13 år eller mer efter licentiatexamen. Att ej några äldre årgångar än 1945/46 medtagits i materialet beror dels på de exceptionella förhållanden som rådde under kriget, dels på att doktorandstipendierna, som ju starkt torde ha påverkat forskarkarriären, infördes i full utsträck-

ning först läsåret 1947/48. Att undersökningen ej begränsats till examensåren 1945-1950 beror på att under efterkrigstiden ett flertal faktorer — t. ex. det på grund av universitetsexpansionen starkt ökade antalet tjänster kanske framförallt på lägre nivå och tillkomsten av forskningsrådstjänsterna — kan antas ha påverkat och förändrat forskarkarriären. Därför har även yngre årgångar medtagits. 3.2. Urvalet till undersökningen består av de personer som läsåren 1945/46, 1946/47, 1950/51, 1955/56 och 1960/61 disputerade vid medicinsk fakultet eller högskola, tandläkarhögskola och veterinärhögskola eller som då avlade licentiatexamen vid alla andra fakulteter/högskolor. Att dessa årgångar uttagits har medfört att några farmacie licentiater ej kommit med i materialet. Uppgifterna om de uttagna personernas namn, födelsetidpunkt, examen, examenstidpunkt, ämne i examen (blott medicinare, tekniker och filosofer) har hämtats från de examenslistor lärosätena årligen insänder till statistiska centralbyrån. Då dessa examenslistor framförallt för tidigare år är bristfälliga, har uppgifterna beträffande de teknologie licentiaterna helt hämtats från respektive lärosäten. Även för andra kategorier är dessa listor ofullständiga, vilket medfört att de på åtskilliga punkter måst kompletteras med uppgifter hämtade direkt från lärosätena, från kataloger etc. I många fall har då personer tillkommit som ej alls återfinns i examenslistorna. Trots ett mycket omfattande kontrollarbete har det ej varit möjligt att nå en fullständig överensstämmelse med den publicerade examensstatistiken på samtliga punkter. Avvikelserna är dock små. 3.3. Uppgiftsinsamlingen har på grund av svårigheterna att nå en tillfredsställande svarsfrekvens med en renodlad enkätmetod ej skett enhetligt. De utvalda personerna har först efterforskats i ett mycket omfattande katalog- och kalendermaterial. Där så varit möjligt har deras verksamhet läsår för läsår kartlagts på detta sätt. Har det ej varit möjligt att kartlägga deras verksamhet för alla läsår på detta sätt har de telefonintervjuats. Beträffande personer som emigrerat eller avlidit har det ofta varit nödvändigt att nöja sig med muntliga uppgifter av anhöriga eller från institutioner där de varit verksamma. Uppgiftsinsamlingen visade sig bli utomordentligt tidskrävande och mödosam. Bortfallet torde vara av relativt obetydlig omfattning (jfr nedan). Den valda uppgiftsinsamlingsmetoden har vissa negativa konsekvenser. Endast uppgifter som i princip kan erhållas ur det använda källmaterialet har insamlats, vilket t. ex. innebär att information om doktorandstudier helt och hållet jämsides med tjänst utanför universiteten ej erhållits. Däremot har ju uppgifter om samtligas disputationer insamlats. Vidare hänför sig de insamlade verksamhetsuppgifterna till en viss tidpunkt. Denna tidpunkt är ej alltid exakt densamma. Där så varit möjligt hänför sig dock uppgifterna till höstterminens början. önskvärt hade varit att ha tillgång till verksamhetsuppgifter för perioder och ej tidpunkter, vilket skulle möjliggjort beräkningar av verksamhetsgrad m. m.

3.4. Bortfallet är av begränsad omfattning. I tabell 4 B: 2, appendix B, redovisas undersökningsmaterialet fördelat efter uppgiftsinsamlingens fullständighet i tre grupper: helt känd verksamhet, delvis känd verksamhet samt helt okänd verksamhet. Räknas till bortfall de personer vars verksamhet ej är helt känd blir bortfallet 63 personer eller mindre än 4,7%. Räknar vi till bortfall blott de vars verksamhet är helt okänd blir bortfallet blott 6 personer eller ca 0,5%. Svarsfrekvensen torde vara tillfredsställande. Det bör påpekas att de som i tabellen upptages som delvis kända är alla de vars verksamhet är okänd minst ett läsår. För den större delen av dessa är verksamheten känd en stor del av tiden efter examen. 3.5. Tolkningsproblemen vid analysen av detta material är avsevärda. Urvalet omfattar något mer än 20 % av populationen — 1 350 av 6 300 personer. Urvalet kan alltså synas stort. Det består dock av så många heterogena grupper att det är svårt att samtidigt belysa både föränderligheten i tiden och skillnaden mellan olika grupper. Urvalet är ett systematiskt sample av hela årgångar. Samplingteori används dock ej vid analysen av materialet. Precisionen hos grundmaterialet är svår att bestämma. Samtliga använda källor torde ej vara helt tillförlitliga. De personer som telefonintervjuats har i vissa fall fått lämna uppgift om sin verksamhet ända upp till 18 år bakåt. Det säger sig självt att sådana uppgifter blivit något osäkra. Då så föreföll motiverat har också dessa uppgifter kontrollerats mot annat material. Sammanlagt 9 personer — förutom undersökningsledaren — deltog i uppgiftsinsamlingen, varav 7 telefonintervjuade, 1 svarade för hela materialgenomgången och 1 slutligen efterforskade särskilt svårlokaliserade personer i gängse biografiskt material. Dessa 9 personer nedlade ett omsorgsfullt och ofta mycket tålamodsprövande arbete. Hela undersökningsmaterialet utsattes för en noggrann granskning och kontroll. Sammanfattningsvis kan sägas att precisionen hos grundmaterialet ej är hundraprocentig men att det ej finns anledning att antaga att precisionen är sämre än den skulle blivit med en renodlad enkätmetod. 3.6. Bearbetningen av materialet har skett manuellt. Anledningen till detta är att låsta svarskategorier ej tillämpades vid uppgiftsinsamlingen, vilket medförde att kodnings arbetet blev mycket arbetskrävande och att en manuell bearbetning bedömdes vara ett proportionellt sett relativt ringa merarbete. De indelningsgrunder som tillämpats vid bearbetningen redovisas i appendix A. Trots att indelningen av materialet gjorts mycket detaljerad — antalet verksamhetskategorier är 30 och examensgrupperna 15 — framstår åtskilliga gränsdragningar som diskutabla: Fil. lic.-examina har fördelats på 7 grupper. Av dessa grupper är samhällsvetargruppen mer begränsad än den nuvarande samhällsvetenskapliga fakulteten — hit har förts enbart personer som licentierat i sociologi, psykologi, pedagogik, statistik och nationalekonomi. Vad gäller verksamhetsgrup-

209 perna har vissa blivit något oenhetliga: Grupperna 5 och 6 innefattar sålunda förutom biträdande lärare, forskarassistenter respektive assistenter även tf. professorer, tf. laboratorer (motsvarande) och tf. universitetslektorer respektive personer, som undervisat vid universitet (motsvarande) mot timarvode, utan annan huvudsysselsättning. Till gruppen förvaltning har förts även präster i statskyrkan. Att sålunda vissa kategorier har blivit relativt oenhetliga är av olika skäl att beklaga. Den omsorgsfulle läsaren gör klokt i att ta del av appendix A där samtliga »tveksamma» fall redovisas. Den manuella bearbetningen har medfört att antalet bearbetningar måst begränsas. Huvudbearbetningen är en fördelning av samtliga årgångar på examina (ämnesgrupper) och verksamhet 3, 8, 13, 17 och 18 år efter examen. Detta resulterar i 15 tabeller (tabell 4 B: 3 a-18 a i appendix B). Tabellernas numrering anger dels vilket år efter examen de hänför sig till (3-18 år), dels vilken årgång det är fråga om (a = 1945/46, e = 1960/61). Vad gäller dessa tabeller måste några kommentarer göras: Personer uppförs som dr fr. o. m. det läsår de disputerar även om de gör detta mot läsårets slut. Till dr förs endast de personer som disputerat i Sverige men oavsett i vilken ämnesgrupp eller vid vilken högskola de disputerat. Fakultetsbyten (motsvarande) utmärks med en not. I ett fåtal fall saknas examensämne (filosofie licentiater 1945/46 och 1946/47 samt medicine doktorer vt 1956 och 1960/61). Det har dock varit möjligt att fördela dem på ämnesgrupper med en förmodligen godtagbar exakthet. Utöver dessa har även några mindre bearbetningar gjorts: Docenter har fördelats på examen (ämnesgrupp), verksamhet respektive innehavd e. o. docenttjänst 8, 13, 17 år efter licentiatexamen (motsvarande). Dessutom har en specialbearbetning ägnats de emigrerade. Det har då klarlagts hur många av dessa som var utlänningar, och bruttoantalet emigrerade bestämts. Dessa senare bearbetningar är ej redovisade i tabellbilagan men används i vissa texttabeller. Uppdelning på kön och ålder har ej gjorts i något sammanhang. Antalet kvinnor är relativt lågt. Framför allt bland medicinare, humanister och teologer finns det ett antal personer som redan vid examenstillfället hade nått en relativt hög ålder. 4. Disputationsfrekvensen Disputationsfrekvensen är ju i detta sammanhang utan intresse för medicinare, odontologer och veterinärer. Disputationsfrekvensen för hela det kvarvarande materialet inom 3, 8, 13 och 18 år efter examen redovisas i tabell 4: 2. För att söka belysa de genomsnittliga förhållandena under perioden har bildats medelvärdena av de ovan anförda procenttalen. Dessa blir: inom 3 år ca 16%, inom 8 år ca 4 1 % , inom 13 år ca 5 0 % . Det bör påpekas att dessa genomsnittliga procenttal har bildats på ett olika antal årgångar. I denna liksom i följande tabeller slås årgångarna a och b samman. De senaste decennierna har tydligen ca hälften av licentiaterna disputerat. Det 14-665786 Forskarutr.

210 Tabell 4:2. Disputationsfrekvens i % inom 3, 8, 13 och 17 är efter examenstidpunkten för samtliga licentiatgrupper. År efter examen Årgång

a + b (45/46 + 46/47) c (50/51) d (55/56) e (60/61)

19,7 13,3 16,5 12,9

46,9 37,0 39,4

53,1 46,0

56,1

Totalantalet personer i årgången 294 211 236 334

Tabell 4:3. Disputationsfrekvens i % inom 3, 8, 13 och 17 år efter examen för humanister och naturvetare. Humanister År efter examen

Naturvetare År efter examen

Årgång

a+b

14,3 12,2 8,8 7,9

43,5 34,1 26,5

49,7 45,1

51,0

c d e

S:a pers. i årgången 147 82 68 101

24,2 10,7 23,1 18,8

53,0 39,3 54,9

60,6 46,4

64,5

S:a pers. i årgången 66 56 91 112

bör påpekas att i dessa siffror även juristerna ingår. Då licentiatexamen för dem oftast är en formalitet — 10 av 12 hade i samtliga årgångar disputerat inom 3 år — vore det kanske lämpligt att utesluta dem. Detta skulle sänka procenttalen med mindre än 1 %. Den nämnda tabellen antyder att en viss sänkning av den totala disputationsfrekvensen skett. Då vi blott kan följa de tre äldsta årgångarna t. o. m. 13 år kan det ej uteslutas att det också eller enbart är fråga om en förlängning av studietiden. Frappant är den starka sänkningen för årgång c. Anmärkningsvärt är att i de äldre årgångarna endast ungefär en tredjedel av dem som disputerat gör det inom tre år efter licentiatexamen. Doktorandstipendiet varar som bekant 3 år. Inom 8 år disputerar av de äldre årgångarna i materialet att döma mer än 3 / 4 av dem som disputerar. Disputationsfrekvensen varierar avsevärt mellan de olika ämnesgrupperna och högskolorna. Utvecklingen under perioden har också varit olika mellan de olika åren. I tabell 4: 3 redovisas disputationsfrekvensen för humanister (exklusive samhällsvetare) och naturvetare. Den allmänna sänkning av examinationsfrekvensen som ovan antytts tycks gälla kanske främst för humanister. Årgången 1950/51 uppvisar både för naturvetare och humanister en klar sänkning av disputationsfrekvensen, vilken knappast kan förklaras med fördröjning av disputationen.

211 I övrigt är tendenserna i allmänhet oenhetliga och materialen små, vilket gör det omöjligt att dra några bestämda slutsatser. Den eventuella sänkningen av examinationsfrekvensen kan bero på flera faktorer: Behörighetskraven för lektorstjänst vid gymnasierna har sänkts, det är numera möjligt för i varje fall vissa examensgrupper att nå ordinarie universitetslärartjänst utan disputation (framför allt universitetslektorstjänst). 5. Karriären i stort 5.1. Inledning. För att belysa karriären i stort kommer materialet nedan att grupperas i följande verksamhetsgrupper: I. Studier eller anställning vid universitet [högskola] i vid mening (kategori 112 enligt appendix A: 2). II. Verksamhet där licentiatexamen [motsvarande] är formellt behörighetskrav eller har starkt meritvärde: forskningsinstitut, skola, lärda verk, sjukhus (kategori 13-15, 28-29 enligt appendix A: 2). III. Annan yrkesverksamhet i Sverige: företag, förvaltning, konsultverksamhet, organisationer m. m. (kategori 16-21 och 30 enligt appendix A: 2). IV. övrigt: emigrerade, tillfälligt i utlandet, döda, ej yrkesverksamma m. m. (kategori 22-26 enligt appendix A: 2). V. Verksamhet okänd (kategori 27 enligt appendix A: 2). De olika examensgrupperna har slagits samman till två: 1. medicinare, odontologer och veterinärer, 2. samtliga licentiatgrupper. Dessa två grupper behandlas i det följande var för sig. 5.2. Karriären i stort för medicinare, odontologer och veterinärer redovisas i tabell 4: 4. För just medicinare m. m. är den här tillämpade indelningen måhända inte särskilt lämplig då läkare vid undervisningssjukhusen förts till grupp II. Skillnaden i fråga om t. ex. forskningsmöjligheter torde vara obetydlig mellan en professor i kliniskt ämne och en överläkare, som ej är professor, vid undervisningssjukhus. Därför särredovisas i tabell 4: 5 läkare (tandläkare) vid undervisningssjukhus (del av grupp II). I diagram 1 på s. 213 ges en grafisk framställning av dessa gruppers karriär på grundval av genomsnitten av procenttalen i tabell 4: 4. Den allmänna bild tabellerna 4: 4 och 4: 5 ger av denna grupps karriär är föga överraskande. De helt dominerande verksamhetsgrupperna är I och II eller närmare bestämt universitet eller högskolor och sjukhus. För samtliga grupper och undersökningstidpunkter ligger andelen I och II kring 80 å 90 %. En viss del av de resterande 10 å 20% är övriga läkare (privatpraktiserande). Det finns vissa tendenser till ökning av såväl andelen vid universitet (högskola) som andelen läkare vid undervisningssjukhus i yngre årgångar jämfört med äldre. Grupp I jämte lä-

212 Tabell 4:4. Medicine, odontologie och veterinärmedicine doktorer fördelade efter verksamhet, årgång och antal år efter examen. År efter examen 3

17 Med. dr m. fl.

Med. dr m. fl.

Med. dr m. fl.

Med. dr m. fl.

I II III IV V S:a

19,0 64,6 13,9 2,5 0,0 100

22,8 65,8 7,6 3,8 0,0

22,8 60,8 8,9 7,6 0,0

25,3 58,2 7,6 8,9 0,0

100 I II III IV V

22,2 66,7 6,3 0,0 4,8

27,0 63,5 7,9 1,6 0,0

31,7 55,6 4,8 7,9 0,0

S:a

100 I II III IV V

23,6 67,3 1,8 5,4 1,8

25,5 69,1 1,8 3,6 0,0

S:a

100 I II III IV V S:a

28,4 59,3 8,6 2,5 1,2

Årgång verksamhet a+b

c

d

e

S:a personer

80 Tabell 4:5. Läkare (tandläkare) vid undervisningssjukhus (motsvarande) i av hela antalet medicine, odontologie och veterinärmedicine doktorer.

År efter examen 3 8 13 17

a+b

c

d

e

31,6 25,3 19,0 16,5

31,7 22,2 12,7

50,9 45,5

37,0

käre vid undervisningssjukhus svarar för mellan ca 45% och ca 70% av det totala antalet. I denna grupp ingår 4 relativt distinkta grupper nämligen teoretiker och kliniker bland medicinare, odontologer och veterinärer. Odontologer och veterinärer är representerade med så små tal att det ej är möjligt att göra några meningsfulla ut-

213 Diagram 1. Medicinare, odontologer och veterinärer fördelade på 5 verksamhetsgrupper 3, 8, 13 och 17 år efter examen. Genomsnitt av årgångar. %. %

3 ar e f t e r

70-

examen

8 or e f t e r

examen

examen

17 år e f t e r

examen

60504030-

20100 13 å r e f t e r

Anm. Staplarna bygger på olika antal årgångar för de respektive åren. Sammansättningen av verksamhetsgrupperna I-V redovisas på sid. 211.

talanden. Teoretiker och kliniker bland medicinare däremot skiljer sig avsevärt åt. Andelen vid universitet och högskolor är som väntat väsentligt högre för teoretiker än för kliniker. Det kan dock noteras att i vissa årgångar närmare hälften av teoretikerna innehar eller innehaft läkartjänst. 5.3. Karriären i stort för samtliga licentiatgrupper redovisas i tabell 4: 6. I diagram 2 på s. 215 visas grafiskt hur karriären i genomsnitt gestaltar sig för samtliga licentiatgrupper tillhopa. Diagrammet, vars staplar bygger på successivt minskande antal årgångar, ger en bild av hur årgångarna gradvis lämnar universiteten för att söka sig i första hand till grupp II och i andra hand grupp III. Notabelt är att gruppen IV, dvs. emigrerade, ej yrkesverksamma m. fl., i detta material är relativt stor i jämförelse med medicinarna m. fl. Tabell 4: 6 ger en klar bild av hur starkt karriären skiljer sig mellan dem som disputerat och dem som inte gjort det. Andelen vid universitet är självfallet mycket högre för dem som disputerat än för andra. Att dra någon bestämd slutsats angående karriärens utveckling för dem som disputerat synes inte möjligt. Av flera skäl bör dessa siffror tolkas med stor försiktighet. Materialet är mindre och dessutom leder det förhållandet att personer uppförs som disputerade sedan det läsår de disputerat till svårigheter. Vad gäller hela den här behandlade populationen synes det lättare att skönja klara tendenser. Andelen vid universitet m. m. tre år efter examen har ökat från

214 Tabell 4:6. Samtliga licentiatgrupper fördelade efter verksamhet, årgång och antal år efter examen jämte de i dessa grupper som disputerat fördelade på samma sått. År efter examen 3

Åreåns verksamhet a+b

c

d

e

17 Dr

S:a

Dr

S:a

Dr

S:a

Dr

S:a

I II III IV V S:a %

74,1 13,8 8,6 3,4 0,0 100

40,5 30,6 19,0 8,5 1,4 100

50,0 29,0 12,3 8,0 0,7 100

29,9 40,8 19,7 8,2 1,4

42,9 36,5 12,2 7,7 0,6

25,9 44,2 18,4 10,9 0,7

43,0 35,8 12,1 9,1 0,0

26,9 40,8 18,4 13,6 0,3

100 I II III IV V S:a %

(75,0) (7,1) (7,1) (10,7) (0,0) 100

37,4 33,2 19,4 7,1 2,8 100

50,0 26,9 16,7 6,4 0,0

25,1 40,3 24,2 8,1 2,4

45,4 21,6 15,5 17,5 0,0

23,2 36,5 24,6 14,2 1,4

100 I II III IV V S:a %

(76,9) (7,7) (2,6) (12,8) (0,0) 100

44,1 28,8 18,2 7,6 1,3

57,0 23,7 7,5 10,8 1,1 100

31,8 36,0 20,8 10,2 1,3

I II III IV V S:a %

(72,1) 01,6) (4,7) (11,6) (0,0) 100

51,8 24,8 15,6 6,9 0,9 100

Anm. Kategori I-V definieras på sid. 211. Procenttal som räknats pä en summa understigande 50 indi vider har satts inom parentes.

årgång till årgång frånsett mellan 1945/46 och 1950/51, och detta går huvudsakligen ut över grupperna II och III. Vad gäller övriga tidpunkter efter examen tycks inte föreligga någon klar tendens. Nedgången i universitetsandelen för årgång 1950/51 (c) sammanfaller med en tidigare konstaterad minskning av disputationsfrekvensen för denna årgång. Tabell 4: 6 ger en översiktlig bild av ett mycket disparat material. Därför genomgås här de viktigare grupperna. Den genomsnittliga karriären för humanister och naturvetare visas i diagram 3 och 4. Naturvetarna karakteriseras av sin höga universitetsandel, som av materialet att döma kvarligger på en hög nivå ännu 17 år efter examen. Några entydiga tendenser framträder inte. Årgång 1950/51 har en påfallande låg universitetsandel samtliga år. Humanisterna karakteriseras av att disputationsfrekvensen för de fyra äldre år-

215 Diagram 2. Samtliga licentiatgrupper fördelade på 5 verksamhetsgrupper 3, 8, 13 och 17 år efter examen. Genomsnitt av årgångar. %. 3 or e f t e r

o/o 60-

50 H

examen

8 år e f t e r

examen

17 å r e f t e r

examen

30H 20

29 18 8

100-L-J 13 Sr e f t e r

examen

Anm. Staplarna bygger på olika antal årgångar för de respektive åren. Sammansättningen av verksamhetsgrupperna I-V redovisas på sid. 211.

gångarna synes ligga avsevärt högre än andelen vid universiteten. Dock ökade andelen vid universitet starkt för den sista årgången (1960/61) tre år efter examen. Det konstitutiva för denna grupp är den höga andelen för grupp II. Den stora andelen i grupp II torde sammanhänga med den stora traditionella arbetsmarknaden utanför universiteten för denna grupp. Teknikerna utmärks ej överraskande av den stora andel som söker sig till grupp III och då enkannerligen till företag. Gruppen är för liten för att det skall vara möjligt att uttala sig om någon trend. Även samhällsvetarna söker sig i relativt stor utsträckning till grupp III, då främst till förvaltning. Ej heller för denna grupp är det möjligt att belysa utvecklingen. Ovan konstaterades en tendens till ökning av universitetsandelen tre år efter examen. Av det ovanstående torde framgå att detta till viss del kan förklaras dels av naturvetarnas ökade andel av examinationen, dels av att humanisterna synes ha ökat sin universitetsandel klart. 6. Lärarbenägenheten Relativt länge har bristen på behöriga sökande till lektorstjänster i skolväsendet framförallt i allmänna läroämnen varit besvärande. Någon tendens till ljusning har inte visat sig. Därför har det ansetts befogat att undersöka lärarbenägenheten hos de här uttagna licentiaterna. Till gruppen 14: lärare vid skolväsendet har förts

216 Diagram 3. Humanister {exklusive samhällsvetare) fördelade på 5 verksamhetsgrupper 3, 8, 13 och 17 år efter examen. Genomsnitt av årgångar. %. 3 ar efter examen

8 Sr efter

examen

3 ar efter examen

17 Sr efter

examen

21 Ib Vi.

n

ni

rz

Anm. Staplarna bygger på olika antal årgångar för de respektive åren. Sammansättningen av verksamhetsgrupperna I-V redovisas på sid. 211.

Diagram 4. Naturvetare fördelade på 5 verksamhetsgrupper 3, 8, 13 och 17 år efter examen. Genomsnitt av årgångar. %. °/o 60

— -

3 år efter examen

8 år efter

examen

cfi Hl

-i.

13 Sr efter examen

17 år efter examen 41

-

n 9

n

HL

14 1

1 EL

Anm. Staplarna bygger på olika antal årgångar för de respektive åren. Sammansättningen av verksamhetsgrupperna I-V redovisas på sid. 211.

217 Tabell 4:7. Andelen personer som är lärare vid skolväsendet bland teologie och filosofie licentiater 3, 8, 13 och 17 år efter examen. År efter examen Årgång

a+b c d e

17,6 28,7 23,0 20,9

28,8 33,9 28,0

30,3 33,3

28,1

Genomsnitt av procenttalen

22,7

30,2

31,8

28,1

Anm. Genomsnittstalen bygger på olika antal årgångar. Skulle teknikerna tagits med hade procenttalen sänkts med någon enhet.

Tabell 4:8. Genomsnittlig andel lärare bland humanister och naturvetare. Procent. Antal år efter examen

Humanister Naturvetare

26,8 18,4

36,2 26,7

36,1 28,1

32,7 19,7

Anm. Procenttalen är genomsnitten av procenttalen för de olika årgångarna. Se i övrigt anm. tabell 4: 7.

lärare vid det allmänna skolväsendet, folkhögskolan, lärarutbildningsanstalterna och ett fåtal personer verksamma vid andra utbildningsanstalter på denna nivå. Lärare vid skolväsendet återfinns bland teologer (1), samhällsvetare (5), samtliga humanistgrupper (6-8), samtliga naturvetargrupper (9-11) samt tekniker (12). Det sista är egentligen förvånande då licentiatexamen ju ej är behörighetsvillkor för lektorstjänst i tekniskt ämne. Det är dock fråga om mycket få personer (totalt 4 stycken). I tabell 4: 7 redovisas andelen lärare i samtliga ovannämnda grupper utom tekniker, där lärarbenägenheten är mycket låg. Det är svårt att i tabell 4: 7 utläsa några enhetliga tendenser annat än att årgången c har en i jämförelse med både äldre och yngre årgångar hög lärarkvot. En minskning av lärarbenägenhet förefaller ha skett för de två yngre årgångarna. De olika grupperna som ingår i tabell 4: 7 har en sinsemellan mycket olika lärarbenägenhet. I tabell 4: 8 redovisas de genomsnittliga lär ar andelarna för humanister och naturvetare. För både humanisterna och naturvetarna gäller att lärarbenägenheten för årgången c förefaller ovanligt hög. För humanisterna är det svårt att iakttaga några tendenser i övrigt medan det för naturvetarna är troligt att en minskning skett för de två yngre årgångarna tre år efter examen jämfört med 1950/51 medan en ökning skett mellan a + b och c. Lärarbenägenheten för teologer förefaller vara jämförelsevis hög medan samhällsvetarnas lärarbenägenhet är låg och närmast sjunkande. Den i särklass högsta

218 lärarbenägenheten uppvisar genomgående licentiaterna vid språkvetenskaplig fakultet. Sammanfattningsvis kan alltså sägas att förmodligen har någon sänkning av andelen licentiater som blir lärare inträffat. Denna minskning skulle i så fall snarast bero på att examinationen av naturvetare ökat starkt, samtidigt som dessas lärarbenägenhet minskat. Då det är möjligt att en snabbare övergång till lärarbanan sker från yngre årgångar än som skedde från äldre är materialet mycket svårtolkat. Den eventuella minskning som skett i fråga om lärarbenägenhet kan dock knappast vara av den storleksordningen att den förklarar bristen på lektorer. Denna torde av detta material att döma snarare bero på att — vid given lärarbenägenhet — examinationen varit otillräcklig. 7. Emigrationen Forskaremigrationen har på senare tid ofta väckt debatt. Nedan i tabell 4: 9 redovisas nettoemigrationen. Enligt tabell 4: 9 är emigrationen lägre för medicinare m. fl. än för licentiatgruppen. Bland licentiaterna förefaller också emigrationen ha ökat något. Som ovan nämnts har en speciell bearbetning beträffande bruttoemigrationen gjorts. Denna visar att den totala bruttoemigrationen utgjorde 76 personer varav 15 eller 20% återvänt. Av den totala emigrationen utgjorde utlänningarna ca 2 / 3 . De utgjorde en än större andel av emigrationen inom 3 år efter avlagd examen. En viss del av dessa är utlänningar som enbart tillbringar en kort tid i landet för att avlägga licentiatexamen och sedan återvänder. Att utlänningar dominerar emigrationen styrker närmast rön från andra undersökningar att emigration och immigration av högre utbildad personal tenderar att ta ut varandra. 8. Karriären vid universitet m. m. 8.1. I syfte att ge en allmän karakteristik av universitetskarriären kommer i det följande grupp 1-12, dvs. de universitets- och högskoleanknutna, att delas upp i vissa undergrupper. Examensgruppen medicinare, odontologer och veterinärer är Tabell 4:9. Nettoemigrationen i % fördelad efter årgång, antal år efter examen och examensgrupper. Ämnesgrupper Med. odont., vet. med dr

övriga

Antal år efter examen Årgång

a+b c d e

1,3 0,0 1,8 2,5

2.5 1,6 1,8

2,5 4,8

3,8

1,7 4,7 5,9 5,4

1,7 4,3 5,1

2,1 6,2

2,7

219 Tabell 4:10. Teol, jur, fil, tekn, ekon, skog och agr licentiater som bedriver studier rid eller är anställda vid universitet och högskolor i vid mening fördelade efter verksamhet, årgång och antal år efter examen. Verksamhet vid universitet

S:a Årgång

I

II

III

IV

V

VI

VII

%

personer

a+ b

2 0 3 1 9 8 12 33 31 42

0 0 0 4 0 0 13 0 12 15

10 4 7 4 40 45 32 34 27 20

33 28 40 41 23 23 28 18 16 11

28 41 30 31 5 2 1 0 2 3

19 15 2 5 17 15 0 3 0 1

8 13 18 14 7 8 13 12 12 8

100 101 100 100 101 101 99 100 100 100

119 79 104 173 88 53 75 76 49 79

S:a

c d e a+ b c d a+ b c a+b

I tabellen tillämpad indelning av verksamhet vid universitet: I. Professor/laborator (kategori 1 enligt appendix A: 2). II. Ordinarie universitetslektor (2). III. E o docent (3). IV. övriga universitetslärartjänster m. m. (4-6). V. Doktorandstipendium (7). VI. Studier utan universitetstjänst eller doktorandstipendium (8-9). VII. Forskningsråd, universitetsanknutna forskningsinstitut (10-12).

för liten för att en sådan uppdelning skall vara meningsfull. Helt kort kan konstateras att vad gäller medicinare gruppen anställda vid universitet är helt koncentrerad till professorer [laboratorer] och e. o. docenter, som svarar för långt över hälften av de anställda vid universitet (1-12 enligt appendix A: 2) 3 år efter examen. Fr. o. m. 8 år efter examen sker en stark koncentration till professorer som utgör i allmänhet minst 80% av alla anställda vid universitet. För gruppen licentiater görs i tabell 4: 10 ovan en uppdelning på följande grupper. I tabell 4: 10 har gjorts en egentligen längre gående uppdelning än vad materialet tillåter. Tabellen bör alltså tolkas med den yttersta försiktighet. Tabellen ger en bild av hur de kvarvarande vid universitet gradvis övergår från doktorandstipendium och assistenttjänst [biträdande lärartjänst] till e. o. docenttjänst och slutligen till fasta tjänster samtidigt som antalet kvarvarande reduceras. Vad gäller utvecklingen i tiden kan ett par noteringar göras. En viss omfördelning synes ha skett mellan doktorandstipendium å ena sidan och biträdande läraroch assistenttjänster å den andra 3 år efter examen. Andelen personer med sådan lärartjänst synes ha ökat och andelen personer med doktorandstipendier proportionsvis ha minskat i de yngre årgångarna. En sådan utveckling är ju inte oväntad med hänsyn till den starkt ökande undervisningsvolymen vid universiteten.

220 Tabell 4:11. Andel professorer/laboratorer (motsvarande) bland medicine, odontologie och veterinärmedicine doktorer. År efter examen Årgång

a+b

7,6 9.5 3.6 8,6

19,0 22,2 16,4

20,2 28,6

25,3

c

d

Tabell 4:12. Andel som nått professurjlaboratur bland teol,jur, fil, tekn, ekon, skog och agronomie licentiater samt av dem bland dessa som disputerat. År efter examen Årgång a+b c d e

% av samtliga % av dr % av samtliga % av dr % av samtliga % av dr % av samtliga % av dr

0,7 3,4 0,0 0,0 1,3 7,7 0,6 4,7

2,7 5,8 1,9 5,1 3,4 8,6

8,5 16,0 7,1 15,5

11,2 20,0

8, 13 och 17 år efter examen förefaller det som andelen docenter närmast minskat medan de ordinarie universitetslektoraten tillkommit och ökat andelen innehavare av fast tjänst. Det vore intressant att belysa de olika delgrupperna på samma sätt men de är för små för att tillåta annat än vissa kommentarer. För humanisterna förefaller 3 år efter examen andelen doktorandstipendiater vara högre än i tabell 4: 9 medan andelen personer med assistenttjänster m. m. är lägre. För senare år efter examen är den låga andelen professorer och den höga andelen e. o. docenter mest påfallande. Naturvetarna uppvisar en helt motsatt bild i dessa avseenden med hög andel assistenter efter 3 år och professorer senare och låga andelar doktorandstipendier och e. o. docenter. 8.2. Andelen personer som nått professur j laboratur varierar starkt mellan de olika examensgrupperna. I tabell 4:11 redovisas andelen professorer bland medicinare, odontologer och veterinärer. Två professorer [laboratorer] har emigrerat och avgått från sin tjänst, vilket innebär att vissa procenttal skulle höjas något. Avgången utgör alltså 2 av 55 personer.

221 Tabell 4:13. Andel docenter av teol, jur, fil, tekn, ekon, skog och agr licentiater. Genomsnitt av årgångar. År efter licentiatexamen

% av dr % av samtliga

62 25

60 30

62 32

Andelen som når professur [laboratur] är mycket olika mellan teoretiker och kliniker bland medicinarna. Teoretikernas professorsandel förefaller vara ca 10 gånger större än klinikernas. Andelen professorer [laboratorer] bland samtliga övriga redovisas i tabell 4: 12. Blott 1 person har lämnat sin professors-[laborators-]tjänst. Professorsandelen varierar som ovan antytts starkt mellan de olika grupperna. Den är t. ex. väsentligt högre än genomsnittet bland naturvetare och lägre bland humanister. 8.3. En specialbearbetning har som ovan nämnts gjorts av docenternas verksamhet. 8 år efter examen hade i genomsnitt 77 % av de medicine doktorerna blivit docenter. Av dessa var 26% e. o. docenter eller hade innehaft sådan tjänst. Även här skilde sig teoretiker och kliniker starkt. Docenternas verksamhet skiljer sig ej avsevärt från vad som gäller för samtliga medicinare (jfr ovan avsnitt 5). Andelen docenter bland samtliga andra examensgrupper redovisas i tabell 4: 13. Av dessa docenter hade 65% 8 år efter licentiatexamen haft eller innehade e. o. docenttjänst. För 13 och 17 år efter examen var motsvarande procenttal 69 och 7 6 % . 8, 13 och 17 år efter examen var 73, 67 respektive 64% av docenterna verksamma vid universitet och högskolor i genomsnitt. För docenter som innehaft e. o. docenttjänst var motsvarande procenttal högre. I de två äldsta årgångarna (1945/46 och 1946/47) hade närmare 30% av de docenter som innehaft e. o. docenttjänst lämnat universiteten efter 17 år. De olika grupperna är även på denna punkt varandra mycket olika. Naturvetarna hade en högre andel docenter än genomsnittet medan humanisterna hade en lägre. Å andra sidan var andelen humanistiska docenter med e. o. docenttjänst högre än naturvetarnas och också högre än genomsnittet.

Appendix A. Tillämpade indelningsgrunder 1. Indelning av examina 1.1. Klassijikation av examina A=Teol. lic. B = Jur. lic. C: 3 = Med. dr, teoretiska ämnen (jfr 1.2 nedan) C: 4 = Med. dr, kliniska ämnen (jfr 1.2 nedan) D = Fil. lic, hum. fak.: samhälls- och beteendevetenskapliga ämnen (jfr 1.2 nedan) E=* Fil. lic, hum. fak.: ämnen som ger lektorskompetens i hist. fil. sektion utom sådana som ingår i grupp 5 (jfr 1.2 nedan) F = Fil. lic, hum. fak.: övriga ämnen i hist. fil. sektion (jfr 1.2 nedan) G = Fil. lic, hum. fak.: språkvetenskaplig sektion (exkl. nordisk och jämförande folklivsforskning) H=Fil. lic, nat.-vet. fak.: teoretiska ämnen (jfr 1.2 nedan) 1= Fil. lic, nat.-vet. fak.: fysik, kemi och närliggande ämnen (jfr 1.2 nedan) J=Fil. lic, nat.-vet. fak.: biologiska, geografiska och geologiska ämnen (jfr 1.2 nedan) K=Tekn. lic. L=Ekon. lic. M — Odont. och vet. med. dr N = Agr. och skog. lic 1.2. Kommentarer till klassijikation av examina Vid fördelningen av personer på examensgrupper har tillämpats den fakultetsindelning som gällde 1963/64. Examina har förts till den fakultet eller grupp som gällde 1963/64. Sålunda har vissa odontologer som disputerat vid medicinsk fakultet 1945/46 och 1946/47 förts till grupp M. Bland grupperna D-J har personer förts till ämnesgrupper enligt nedanstående specifikation även om de avlagt examen i annan fakultet. Detta gäller t. ex. statistiker som avlagt examen vid naturvetenskaplig fakultet men således förts till grupp D. Vid bearbetningen (tabell 4 B: 3 a-4 B: 18 a) har teol.-, jur.-, fil.-, tekn.-, ekon.-, agr.- och skogsvetenskapliga licentiater fördelats på doktorer och övriga. De har då uppförts som doktorer det läsår de disputerat, även om de gjort detta mot läsårets slut. Nedan görs vissa kommentarer och specifikationer till den tillämpade examensklassifikationen. Numreringen ansluter sig till den i 1: 1 givna: C: 3. Med. dr, teor. ämnen: Anatomi, bakteriologi, biokemi, farmakologi, fysiologi, genetik, histologi, kemi, medicinsk och fysiologisk kemi, medicinsk genetik, medicinsk kemi, patologi, patologisk anatomi, rasbiologi, virologi.

223 C: 4. Med. dr, klin. ämnen: Dermatologi och venereologi, ftisiologi, gynekologi, kirurgi, klinisk dermatologi, klinisk epidemiologi, klinisk fysiologi, klinisk kemi, medicin, medicinsk radiologi, nervsjukdomar, neurokirurgi, neurologi, obstetrik och gynekologi, oftalmiatrik, ortopedi, otiatri, pediatrik, plastikkirurgi, praktisk medicin, psykiatri, radioterapi, reumatologi, röntgendiagnostik, socialmedicin, thoraxkirurgi, yrkesmedicin, öron-, näs- och halssjukdomar. Denna indelning av medicinska examensämnen har gjorts i samråd med avd.dir. G. Wennström. D. Fil. lic. (h): Nationalekonomi, statistik, psykologi, sociologi, pedagogik. Till denna grupp har även förts personer som avlagt lic.-examen läsåren 1945/461950/51 i praktisk filosofi och som — enligt senare terminologi — klart varit att betrakta som sociologer. E. Fil. lic. (h): Ekonomisk historia, geografi (h), historia, klassisk fornkunskap, litteraturhistoria med poetik, praktisk filosofi, religionshistoria, statskunskap, teoretisk filosofi. F. F/7, lic. (h): Allmän och jämförande etnografi, estetik, idé- och lärdomshistoria, konsthistoria med konstteori, musikforskning (musikhistoria), nordisk etnologi, nordisk och jämförande folklivsforskning, nordisk och jämförande fornkunskap, teaterhistoria. H. Fil. lic. (n): Matematik, mekanik, matematisk statistik, teoretisk fysik. I. Fil. lic. (n): Astronomi, fysik, kemi, radiofysik. J. Fil. lic. (n): Allmän fysiologi, botanik (systematisk och fysiologisk), entomologi, genetik (ärftlighetslära), geografi (n), geologi, geodesi, historisk geologi med paleontologi, kvartärgeologi, meteorologi, mineralogi, petrologi och allmän geologi, marin botanik, palynologi, skogsbotanik, växtbiologi, zoologi, zoofysiologi. 2. Indelning av verksamhet 2.1. Klassifikation efter verksamhet 1. Professorer, laboratorer (motsvarande) vid universitet och högskolor jämte lärarhögskolor 2. Ordinarie universitetslektorer 3. Extra ordinarie samt extra docenter och forskardocenter (jämte docent- och forskarstipendiater tidigare) 4. Tjänster vid universitet och högskolor utanför den egentliga forskarkarriären 5. Biträdande lärare, forskarassistenter jämte vikariat på tjänster enligt 1 och 2 6. Assistenter och amanuenser jämte timarvoderad undervisning vid universitet och högskolor 7. Doktorandstipendiater 8. övriga doktorander 9. Fortsatta lägre studier 10. Forskartjänster m. m. vid forskningsråd

224 11. Forskartjänster vid universitet och högskolor finansierade av andra än forskningsråd 12. Anställda vid institut, som till stor del bedriver forskning och är anknutna till universitet och högskolor 13. Anställda vid andra privata eller statliga institut som till stor del bedriver forskning 14. Lärare vid skolväsendet 15. Anställda vid lärda verk, som ej ingår i grupperna 12 och 13 16. Anställda vid statlig och kommunal förvaltning (inkl. präster) 17. Anställda vid svenska företag 18. Anställda vid organisationer 19. Konsulter eller anställda vid konsultbyråer 20. Anställda vid massmedia 21. övriga fria yrkesutövare 22. Emigrerade 23. Tillfälligt i utlandet 24. Anställda vid internationella organisationer 25. Döda 26. Ej yrkesverksamma 27. Verksamhet okänd läsåret i fråga 28. Läkare och tandläkare vid undervisningssjukhus (motsvarande) 29. Läkare vid övriga sjukhus 30. Övriga läkare och tandläkare 2.2. Kommentar och specifikation till klassifikation efter verksamhet Trots att uppdelningen på verksamhetsgrupper gjorts mycket specificerad visade sig ett flertal svåra avvägningsproblem vid kodningen. Den övervägande delen av dessa fall redovisas nedan. I princip har den faktiska sysselsättningen vid läsårets början varit avgörande vid fördelningen på verksamhetsgrupper. För att fullständigare belysa universitetskarriären har dock några undantag gjorts från denna regel. Sålunda har personer som innehar ordinarie professur [laboratur], ordinarie universitetslektorat eller extra ordinarie docenttjänst uppförts i grupp 1-3 även om de varit tjänstlediga. Oftast har de då varit tjänstlediga för att uppehålla annan universitetstjänst. Vidare har personer med tjänst eller stipendium enligt grupp 1-7 och 10 uppförts i dessa grupper även om de varit tillfälligt i utlandet. Nedan redovisas kommentarer och specifikationer till klassifikationen efter verksamhet. Numreringen ansluter sig till den i 2.1 givna. 1-8. Om en person övergått till annan fakultet [ämnesgrupp] utmärks detta med en not. 2. Till denna grupp förs även universitetslektor och rektor vid socialhögskola fr. o. m. läsåret 1963/64. 4. Lektorer och rektorer (t. o. m. 1962/63) vid socialinstitut, försöksledare (vid

225 skogshögskolan), avdelningsföreståndare (vid Ultuna), forskningsingenjörer, l:e driftsingenjörer (vid tekniska högskolor), kliniska lärare (som ej förenas med läkartjänst), l:e kemister (vid universitet), speciallärare (som ej förenas med annan tjänst), forskningssekreterare och skolpsykologer vid lärarhögskolor. 5. Överassistenter och l:e assistenter vid lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan samt utländska lektorer. 6. Till denna grupp förs även personer med enbart timarvoderad undervisning vid universitet och högskolor även om det är lektors- eller professorsundervisning. 7. Personer som haft doktorandstipendium förs hit även om de haft deltidsanställning vid eller utanför universitet (motsv.). 8. Personer som disputerat under läsåret och ej haft tjänst eller stipendium under grupperna 1-7 samt 10, 11 eller 12 förs till denna grupp. I denna grupp ingår vidare personer som ej haft tjänst eller stipendium vid universitet och varit tjänstlediga från tjänst utanför universitet för doktorandstudier samt personer som bedrivit doktorandstudier på egen bekostnad eller på lån utan att vara yrkesverksamma. Vidare förs hit personer som bedrivit doktorandstudier på andra universitetsstipendier än doktorandstipendier. Dessutom förs till denna grupp personer, varom inget annat är känt respektive läsår än att de disputerat. 9. Studier t. o. m. licentiatexamen inklusive efterprövningar. 10. Alla personer som avlönas av forskningsråd oavsett nivå: Professorer, laboratorer, forskare och forskningsassistenter. Hit förs statens nämnd för flyg- och navalmedicinsk forskning, rymdkommittén samt statens viltforskningsråd. 11. Personer som avlönats av forskningsanslag från andra källor, t. ex. utländska eller privata anslag. 12. Landsmålsarkiven i Uppsala och Lund, ortnamnsarkivet i Uppsala, skogsforskningsinstitutet, institutet för optisk forskning, träforskningscentrum, svenska silikatforskningsinstitutet, psykotekniska institutet, vetenskapsakademiens forskningsinstitut för fysik, nobelinstituten, wennergrensinstitutet före 1960/61, Gustaf Werners institut före 1962/63, utrikespolitiska institutet, arbetsfysiologiska institutionen, radiofysiska institutet, statens institut för folkhälsan, företagsekonomiska forskningsinstitutet, geofysiska observatoriet i Kiruna, svenska institutet i Rom, rasbiologiska institutet. 13. Konjunkturinstitutet, flygtekniska försöksanstalten, statens växtskyddsanstalt, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statens geotekniska institut, statens bakteriologiska laboratorium, militärpsykologiska institutet, rikets allmänna kartverk, statens institut för byggnadsforskning, flygvapnets försökscentral i Malmslätt, militärhistoriska avdelningen vid militärhögskolan, statens provningsanstalt, naturhistoriska riksmuseet, matematikmaskinnämnden (men ej motsv. avdelning vid statskontoret), statens centrala frökontrollanstalt, SAOB, institutet för svensk sjukvård, FOA, Drottningholms sötvattenslaboratorium, statens veterinärmedicinska anstalt, färgindustrins forskningslaboratorium, föreningen för skogsförädling, nämnden för televisionsforskning, in15-603786 Forskarutr.

226 dustrins utredningsinstitut, elektrovärmeinstitutet, institutet för halvledarforskning, jordbrukets utredningsinstitut, AB Atomenergi, institutet för metallforskning, detaljhandelns utredningsinstitut, Sveriges utsädesförening i Svalöv, IVA:s korrosionsnämnd. 14. Hit förs även lärare vid föreläsningsföreningar och universitetens kursverksamheter samt lektorer vid lärarhögskolor och personer som genomgår praktisk lärarkurs [provar]. 15. Hit förs samtliga anställda vid självständiga museer, bibliotek och arkiv samt utställningen H55 utom de under 12 och 13 nämnda och anställda vid bibliotek och arkiv vid Sveriges radio, tidningar, företag och statliga verk. De senare förs till respektive grupp (16, 17 och 20). 16. Hit förs även präster, skolinspektörer, statligt och kommunalt anställda kliniska psykologer som ej är anställda vid sjukhus samt statligt och kommunalt anställda veterinärer utanför högskolor, samt marinöverläkare och generalläkare, tandvårdsdirektörer, samt anställda vid Allmänna barnhuset, skogsstyrelsens skogsfröplantager, Försvarets radioanstalt och skolöverläkare. 17. Hit förs affärsdrivande verk, kooperativa förbundet, Riksbyggen samt apotekarnes kontrollaboratorium samt Johnson instituten. 18. Hushållningssällskap, industriförbundet, CFN, bokhandelsmedhjälpareföreningen, landstingsförbundet, industrins upplysningstjänst, svenska hamnförbundet, kommunförbundet, stadsförbundet, lantbruksförbundet, TCO, LO, SACO m. m. 19. Juridisk, samhällsvetenskaplig, teknisk och naturvetenskaplig uppdragsverksamhet. Annan sådan verksamhet förs till grupp 21. 20. Till denna grupp har räknats bl. a. riksteatern, Acta Chemica Scandinavica, Sveriges radio, orkesterföreningar. 22. Personer som innehaft ej tidsbegränsad anställning i utlandet räknas som emigrerade även om de sedan återvänt. Personer som varit anställda vid svensk institution i utlandet eller i utlandet avlönats av svenska medel, föres till respektive annan grupp (t. ex. 9, 10, 11 och 16). Svenska lektorer i utlandet förs dock hit. 26. Pensionärer, hemmafruar, sjuka, arbetslösa, värnpliktiga. Personer som haft totalt mindre än halvtidstjänstgöring förs även de till denna grupp. 28. Undervisningssjukhus: Lunds lasarett. Malmö allmänna sjukhus: De kirurgiska klinikerna (inkl. ortopedi), de medicinska klinikerna, kvinnokliniken och samtliga laboratorier (inkl. röntgenkliniken och radioterapikliniken) fr. o. m. hösten 1948. Forskningsavdelningen vid S:t Lars sjukhus fr. o. m. 61/62. Uppsala akademiska sjukhus. Forskningsavdelningen vid Ulleråkers sjukhus fr. o. m. 1961/62. Karolinska sjukhuset. Serafimerlasarettet.

227 Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. Sabbatsbergs sjukhus: BB, ögonkliniken och patologiska kliniken. S:t Görans sjukhus: psykiatrisk klinik sedan 1959. Sahlgrenska sjukhuset fr. o. m. 1950/51. Barnsjukhuset fr. o. m. 1950/51. Umeå lasarett fr. o. m. 1958/59. Läkare i andra examensgrupper än med. dr utmärks med en not. 28-29. Kliniska psykologer och sjukhusfysiker verksamma vid sjukhus förs till dessa grupper.

Appendix B. Tabeller

230 .2?.* J2 J!

g

O

C

3 O

-

-

-

N

N

N

M

N

S

M

N

t

N

r

,

f-, n

|

, -

TJ-

_

Tt Tf t

i n u-,

i ft V I «N — —

O >

C

s a

m

S «

O

a M o ~ CO

v) . - .

-

Si h «-' ij

en • . 3

-

c0 —

O

I I "I

« N r o t N w * > v i C i ( " ~ t -

Kl m

-

— i / - > i / - > © r ~ r - > / i o

f t V I M CO

— m

M

cc

O

^ o <- E

SI

oo

« 0 '-CO

—

• * "o

|

w n n m o - m o o i n i - T f i t v i r - ^

e

C

CO ^J ^ > * ^ . * CO * •• C

n - N t N i - n e t N f l N f t - n

I

Kl h

n r r

i n *fl n

oo

Tf — r o i n - ^ - T l - t N O \ o o — . T t 0 0 O \

O

«

*". c E .2 g O «d —' 3 c 4i «* cj •^

I

CO

•" - S ^ c E O o « Mi ' 3 , ; u M •— — So—. . :C0 J=

<N

(N — « N « N

I —

3 Gfl U Q

CO t/3 CO 6 0 60 60 • •

oa

C — 0-

3 -J

2 U. » t .g o

Q •* "5 c c

CO O • •=

T3 3 3

60 <

J> E E . .

OB

a

>

xd

QQ

u^

£•5 -* a 0\ •*

••

CO * J

—

"° „-to „ •o c 9 £ D O •

^ £ toE "-" * E ,u Ö5.S § «g

s:

,-i

60 3* 3

3 t! 3 3 U

E a

_- 2 ~ -o § S r " 0 c ^ f c ..

•o

•5 E c • o o E g

E 3 •cd u ed c

t-

to :c0 O

0)

C

CO Q J

« 3

<n • • O

«0 o c a s * a •: c co

^

<N

co TD C

o

CO

C

r ^ r - m j N v o ^ - o ^ f N v o o T f o ^ o o N T } - — vo m <N wcn'tftmininininininvoinior-t^r-ooM

•u

CO

£

:r3

E

E

2.

"°

:r5

3 U

o

i>

1>

—

*>

i2 3 «

B'" -

-g *

-oj

Ctf fl>

E c

s .? . E u

S

co -.a CO «i=

t N N ^ ^ M n v S N f N N N N n i O h i n N r f ^ i n

<N

• . .*

-2 oco =0 3 S

E rT ~ .2 .Si 3 fc 5b o

«

h -53 o

en ca

•-

ffl X)

« -' -å

o £

2c > « ..

H

<

B 3 :c0

i- O Q. o co 6 0

8 >> i*

rt o O

« n v o r ~ o o o \ o ^ < N r n T j - > n v o r ^ o o o \ 0 < — r s m T j ' t ' t ^ ^ ' T f v i i n m i n i n i n m i n i n i n ^ w i c w ^ o C>C>CJ\C>C>C>CJ\C>C7\t7\C7\CJ\CJ\0\^c7\0\CJ\CT\ON

i8 , rn ö

^3 •-! C/J

•g:c0 wft a g 2 "o ' * X •? <

231 Tabell 4 B: 2. Undersökningsmaterialet fördelat efter uppgiftsinsamlingens fullständighet samt examensår och examen {ämnesgrupp). 1: verksamheten helt känd, 2: verksamheten delvis känd, 3: verksamheten helt okänd. Examensår Verksamhet

45/46

46/47

50/51

55/56

Examen (ämne)

1 2 3

1 2 3

1 2 3

1 2 3

A TL B JL C Med Dr D F L samhällsv E F L skol F F L ej skol G F L språk H F L mat I F L fysik J F L bio K Tekn L L Ekon L M OdDr + Vet M Dr N AgrL + SkogL

16 2 37 7 34 17 17 5 12 12 10

10 2 36 14 35 13 25 7 11 13 6 2 1 3

9 3 51 22 33 15 24 9 21 20 32

Summa

174 Totalt

3 1

3 1 1

3 2 9 184

2 1 1 1 1 2 2

1 3 1 2 3 4 1 1 3 1

9 4

252 20

2 Anm. Bokstäverna A-N överrensstämmer med de i appendix A 1:1 givna.

14 2 52 24 25 13 25 5 41 42 23 5 2 6 279

1 2 1

60/61 1 2 3

4 1 1

16 5 73 28 59 15 26 13 50 44 52 8 7 11 407

232 E a c E c o •d o

c E re •a ^. J « c w

Tf

I

h

N

rm

I

»

«

ro

I

—

~

^

«

O

»

m

M

N

I

1 N

N

|<—ro\0<?\i/">(/^r~fN>—

-

« i r n o a \ i n i f t h N - l f l l « l t i n

I I I I

M

«Oror«->Tj-

I I I I I I I I I—

I

I

r«1 T } - <N w-> r o

I

I

n

Tf

I

I

I

I I I I 2 2 "

S3 w ^>

o h

reE Fc

nd § o 4^ed 3

A —< > /

»U. o ••*x g

E S

S 44

W

§«•§

<

:re °re i-

o o

t-, o

"n._^ -^

.

r o »-i

«

Tf

,-1

ill? S * *•&

o

J<*>

44 M

3 E

E E _

§

u_'

3 CVJ

„

•<}• —

r-.

C43 a re 3

re c *g c o •< 4 3 0 ,J E43 o „ o C , .0 Vi 'S =3 44

:«)

v 3

«o

0 0 —<

VO T f

|

- t; "^ 5 re ef g § SEE g 3 3 | w « 5 E r

~-

«N —

—

M

.-< f N

—

fN (N

—

—

44 43 tö . -

«N

•y s . a - ^ 1

<

1 —

~ 'C _60 . c

„h

fe

•^ c

" si

5 -o S •= c £ . 3

fe

JS> **

^ " Z h

U

aE

S

l E

^ i T5 60

.a». re Jä 'C •*- E > *J ^ O 2 w •• w

E

ro —

O _4

"3

P > (N

Soi

•3 6

32 O

• O CL.

a

>

H ..

-

H

<a

H

E*3

il Vi

re <« - o 4rf

>

2 J

*•

H

O

>

O w Q m< Q Ö

CO

V>

re

1- - a

t«

to

U

C

0»

E^

re

,0

3 ~

re Vi

§ 3 •1 b l g oo > > s

IA

.2 x> Cg-- 5 > £ rt "5 43 ^ 3 re 5 re u rere-3 '5 3 E .eo a j S T 1J >i - c 60 S

; u. u re ~ > £ • tuO K O J i J P u w O ^ S C W I 44

60"*

t<

«-

•2,43 '3? 44 3-2,

T3 oi

" o

— 3 o

8 ^ "•o

4D ecj

•re

5-S-ä X>

E °re

44 O 43

S3 M

60 — :0 O

si

o

"3:2 +

O

f g E E F F re£j2 WJ :re x J J O 09 ir. o

k. + ta leare v r. läk

i?

233 £o cP •£J c E c

00 •*!• 00 00 —

«

I VO I 0 0 T f 0 0 00 - H

I" I I I I I II"II I I I - I I I I I I II

-H — O

»

fS

— <N —

fS

-»fr o s —«

—

•»- BO ^

tö X

O

<S

— — <—

•— c->

(S

ro

—<

0\ o -<t •<a- —< CO

.- • -3 3

•* > S w

ni Ui

•a E ^ * a

£w

C

B •55 o

•a (X O W

„

3 .2, .2. J5 •o A 3

"2 c

O, J«J i- °rt

>

w u

J<

•o >

i»

j

!2 ** .5 S -2 t

60'

I- w 3 ca "O > u K t:rS :cd : 0

CS wj

QO

U.O E O

w H c to Ö 60 > "-• V

+ -2 .2 •§ - I P. -C C 12 IS niE i5 >M tö Qca P =SÖ

00 60 en :<3 O S3 •f*1 00 T 2 — • tö . « - 7 - •— u —1 t ^ ™ > o - 3 •g « j —, <D :ca :c3 >

* - S3 ~

m I— C r-rsr-iTtmsot^-ooov©

O +

W> J

JO

E _ E

3 3 C/2 t/3

234 <U • -

(Ä

c

™

c E c £ j2 W

«3 2 •• t- IO O u

vi

.*o ** — T _: oo i> . ~Å

cNenTfvivor-ooo-O

1 CS\0 i

l

— u-l

— CS

|ri-cnOr~ 1 — <r> l

—

I I I

i

l

l

—

N n i t m ^ r - M W O

•t

—

1 CN CN

— Ocncn cn>—0 — fN —

1 1

IfNcnvo 1

1 I I I I

|

c

N

m

|

|

I I I

|

|

|

|

|

|

|

n

O

f

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

r-

I

«N

CN

N M

Cl O

——

^t Tfr

-

en

Cl

CN

»*

Cv

c*

CN

O KS

! i

j

3 —• •* 43 K . o .

—

2 S rI

•

«

CN

CN

o

B

S>

a\ o

c 44

<9*:H

£

vo

6 — 6

r-

1) wj O

3 3 6 2 2 4 2 9 11 — 11 11 — 32 32 — 10 10

- r t w t i n « r - o o

£ c J O

*

t>

—i

CN CN

fc

—

—

TT T

—

Cl Cl Cl

—

.2-c

..

<->

B

oo es • -oo* •«-»

7;

o

>> -

a «« i 3 2 g, «

c £

:<

-

C To ^

£

c £ o t-

E

s I o a 3 4)

"

.„

— — _•

CN

VI

VO

CN

CN

—

—

CN

CN e n

CN

^- — —

o

CN

CN

on r-

CN

—

CN

—

—

—

-t

CN

N

CN CN

3\

—

O

Ä

ed X

W

a

— vi

CN

(N

-t

oo CN

•o o r £ 43 44 ytu j £43 .O . . C3

o c 5 * a , .2 6 ea ^ r

5 a.a

i

=l

•c S w , ; s •o c -

60 K)

. is r u

—

60S

- T M a -^ • > 60 — 'c

£=o = 43 43 . O O IM O O_o>

K

Q .23 T3

i Z H

1 4 4 •O 60

<u ' C

00*«^

E

>

c • .O S « -g .. 4> C

> CN

C *j 43 O g s U T I

S

CN

•a « — a\ (s

—

© C N

•— CN

—

—

CN Cl

ra

CN

vi

—

c i r-~

CN

—

Q

CN

—

U

ca

<

«

•*

«

Cl CN

(N c-,

en

en

CN

—

e n CN

CN

u Cd

.a

—

CN

r.

=

—

CN C l VO

ä —

O IN ci

en

CN

•<!-

•o

Cl

3v O

>- '-3 60 o

M 43 "O

<u

-<t

5E°S

U ö 44 ^ o

In. O »

< ä^s-

> '5b 00 43 |H OS O

43 E Cd 00 44 |H

u

>

Vid univ. och högskolor Prof., lab. (motsv.) Ord. univ.lektor Eo doc, eo forsk.doc. Div. univ.tjänster (se bil.) Bitr. 1., forsk.ass. m. m. Ass., aman. Dokt.stip. övr. dokt.stud. Forts, lägre studier Forskningsråd övriga forskningsanslag Högskoleankn. forskn.inst. Övriga forskn.inst. Lärare vid skolv. Lärda verk Förvaltning Svenska företag Organisationer Konsultverks. Massmedia övriga fria yrkesutövare Emigrerade Tillfälligt i utlandet Int. organisationer Döda Ej yrkesverksamma Verksamhet okänd Läk. + tandl. vid u-sjukhus Läkare vid övr. sjukhus övr. läk. + tandl.

O

CN

oo

w

S> 00l * ? E 52 ...a*-» E ,2-5 . c c £ § E

-»

CM

CN

i ."i

n

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

-2 S

N

CN

Pu

> O

+ ii

Q ed

C3

E E

E E

3 00

3 VI

v» I »o wi r< « -

N

I

M

lo^vov-ivooor-^mfsvo

•<t •<*• oo o\ —

0\«

(S

1 - ro

I —

—

OO 0 0

—

vo

>— i-i f S U0 <N

C 3> c£ ' t -

r f VO

ro

Os

O t -

-*

ro

cN

ro

^ ,- « u O

C «» X

°

Os rj- ro

- j

•

•

—i

_•

•—

« (S •* -

u

«

— rCN

\£) n

—

_,

•5 00 •

3 a

c 'r3 .a S

fen-

"3

•*

•2 o B

— 03

o ?

"3

^

> *z _ on O

>

•o cu O w Q OQ <

<*

9 v "3 «

C

d 0

5) on - 3 "•" O d f 3 o3

Q O tt, J-

-^ SO SO

fcO K O>

•* > s edv i_ C3 03 c3 T 3 >

:c3 :o3 : 0 -1 -1 -

.2 -2

2 e3 •O 'C E (3 t- aa on •£ O0 K3

'= sa a3

y:

S O > > 3

:

.* « —: ° 2

r3

>O _*:

3 M

CA

O

+

« ja c -2 +

t

« E2

> i

W 03 , <u i « * on T- — — . "2 ->>' • £ - O . _ , O :c3 :C3 >

0«i;OWhlSOW>J-lO

a a

> > :-l c3

3 F 3

c

,> <- w

236 «

E c* J O K •« C ~" c E d O :ro O

E i2w :ea en . .

N

« ^ ^ ^

l

- » ^ O - N

r

]

^

£

2 O - N

S

* « q

S

^ 0 0 c J

<3\ 00 00 v© VO — rf OO | t N © f « S < * t - I - « S r O < « C S « S O < n rm Tj-tNWO | ,—i - H tNWO —• <N rS

I I

I

cs t - NO vo • * — • * < » Tf IN m

I I

I I ro ro I I

i~©itoNTi-r--«i->/oro>/o<N«Noo>/o I ••—• »—• •—fl ">tN —

O

S

I »-

- - ^ i « i 11 i - i i n i i m - i i n w i i i i

C g . O (J o O u ja

«J « ••

a? . - rt C

•S r l

15 * r 60 .y >r ^ - * o •? G eo

,-, Tf

« t N « l N

ro^<SWO

r o t -

ro

ft

3-fl

•C* - H

G

' t O O -

-H

"J2

»-> v> <N ' t

:cö °ctf eo

«* S- S 60

w

~

ro-H

ro«-icNror~ tN

» - »-<

«

«

<S WO 00 —

—<

— rj- • * <S

—

r-l f S

VO

r-

— -H

60 J « •*-! CA

^2

£ p'5 „ u c o

I 5.2 —

ö . •> G w S J

TJ

T*

• «

O Li.

.

•° .. ts . e O ? E J3 o • X o o c « • .2 E en ^3 r

S fl -G <« i=3 . 5 •*

r t ss

(S

— — «N

ro (C ;r :0 O

s

i

•S — c « G C 3 —

i s:roE E^ "g

J=

—

E

•o-a

^ .. .

_

_4 53

—i

ro

o

> 60 60 — .*

a

ö^

C «>

—

<N

M ?

-3 E

, C ro •O .

. ro •O 60

i

• * "8 •§

CA

M -

. » ro

3 G . > <N ^ JJ 13 . . W C •G O O -O ro - o O ro . i«-> o — O ä O ^ *J =. 5

°Q

< a-S-

o £ tS £ c •e E 5 •S :ro i i O "C? x> ^ ^ -- S o 3 O 3 o "2 •o cu

> i:

^a

:0

«

•^

JS . 2 3 cö

5 £ <« o 3

CA

C

.9 i5

ö IS G 60fe"3 C 5 ^

o

ro ro w TJ

O >

M " v> 60 •O tf G

a"5 'G98 * -S Ä > se c -

r" G ro O • * °°

>

c

— .a

rt >

ö a Q S< O O Pu g ' g =0 > :ro :ro « > _

c

fl

c

1* si!

"

• =6 2

| l s> + £2 CA +

-^

H "^

S5 6 0 S ) :ro O . o 2 > E s s S - i " * * ^ i f f > J J O UH W O X S O W h S Q - i i N n ^ i f i O h M ^ O - i N n t m ^ r . M O i O - N m ^ |0 vo UHO

SO

o

237 Q O C

o c b M ad .Ii c o

^

B c :C3

<3\ CN CN </"> —<

0 •M

w NJ

O O

I I I I I I I I I I I I I I I I- I I I I I * 2 "

M

0)

c ca

c

^

^ c •*•*

I "

C\ CN CN «•> —

TO

UH

<-.

*-•

*

E

* 8i* i |2 J !(-J

X ! re

.£

•v»

O

_0

..

3 o 25i wIjS o S» e "" 3

—' CN

«-. £ å S

B

e

—i

S CN

CN

— r~

<—

w

5 E o •Ti n "X

lÉ 5

c|

•Si * o " E x BJ X O o ert *^3 2 • .2 r «> Ö « iS ao .2> Bc X!

t"- CN ~

«

—

m CN

r- CN

E -• -J ~ «J t e \T -O O T . 2 2 i-i

O ™

E •£ 2 -c — c - cE E

.2? 60 = xi M

T3 O

3 X

?

^

E 60

o

M

O

^w. /

H

s^

u — •otT m. LL.

. ca

O

o o

• O 60 - V SJ ' C -3

•*j

C3 —> <"L-> > C > CN

x

,y pT

CQ o

C

E > jo

B «X « o E o lä »1

o t-

^£ 4J

:0 J=

^5

< 60« 2 ~

O E w

> .3

T3

>

O

•—

C- —

—

CN

.2,J=

-

« "P . =3

60 ,

t«

" ^•2 >E5 J•6 B5> .2rr c§ \ s o ~ 3

O

>

60 —

lektor o fors doc. tjänste (se bi rsk.as m. m

•S c

6oj-

—; "^ • ••

•3

«

j- T31:

B £ - -

O

o > ä =a t « i i « ^ ca 1) ^ — ; ^ - 3 3 u t: M -^ g tn O > O — . e o ^ o o ' - i ^ ' a ' r t S K UH ft, O U Q C Q < O O r

c

.5 •o

•o cd T3 |M

-

*-

B

£ JJ =«a «a :0 X O J J U. 60 O

^

ES

CS

<Sl

I f f l S-H g g a g

o ^ fcO

•

o

B 60 rt o ca •£ 3 S3 . T3 2 > E = So W H >'r'. < : 5 ta

IS

Q S

> ta5 :o T3 +

2 Ö

"I >i JO

eö

E E E E :ca XI

E S < J

238 C 1O .= o •O - 4>

^ -^ — ""•a-S ra

• Ö K«

^

i-

<s <s o \

i

i

< n oo t

OO

i

vo V O « / " ) < N < N > 0

—

ro —

<S f S P» «—i

1 —

o Vi

- | | | 1 1- 1 11- 1=2* 1 1 1 1- 1- 1 1 1

-

ro

-

<N

-

r\i

—

-

*

., <o

<S

fS

C

ro

• ^t

ra g. s

a

60 "5 60

-

a..* ra

rara^ J^ u i

c a

t

.. 3

Sb*

gS

o c ra £•= o . . 2 £ ra x o u in -w 3KÖ ^t» Or raU .C m ~ 8 <3 <? E '> m '. PH ,_

d E

• r . l >^ •2 o3

:

=3

_

E i «

E

E E

60 cö C oo > 60 8 *

_

o —

—

•o-c 3?! u _I 8 < fe 2 .g i Z H U d '"I

<o

2 'p S.£ O

C . . « ra O

"

- 5 rt o ra •ö5 E «-> o C

5 o.

§5- OÄ H < IäE« S -

ro

**

ro r~

o fS

•f

^H

<S

1-»

vo

———

<M

u.

00 ro

—

<N

UJ

r-

ro

(S

<N

<S

fN

VO ro

(S

—

—

— p-

ro

0\

•t

U

—

(3 <N

>o

p

ro

"ö-

-

-

—

—

—

ro

«S r o

—'

-

ro rsi

Cl

(A W X)

ra o •C

E

ra in

M

«N

»N

-

ra >

P» ro

ro

<N

<

'5b

r u

vC

_

•o

fS

aa

w, e O ° <u -o E ... . M

~^ m ii -i O

*~

—

—i

PJ

E

• r :=Ö „ •• k> c m •• • . tj " c

3 ^

_ <N

3 3 or _SL ^c Vi V>

:o:

—

(N

B o ra

ill

<N

Vid univ. och högskolor Prof., lab. (motsv.) Ord. univ.lektor Eo doc, eo forsk.doc. Div. univ.tjänster (se bil.) Bitr. 1., forsk.ass. m. m. Ass., aman. Dokt.stip. övr. dokt.stud. Forts, lägre studier Forskningsråd övriga forskningsanslag Högskoleankn. forskn.inst. Övriga forskn.inst. Lärare vid skolv. Lärda verk Förvaltning Svenska företag Organisationer Konsultverks. Massmedia övriga fria yrkesutövare Emigrerade Tillfälligt i utlandet Int. organisationer Döda Ej yrkesverksamma Verksamhet okänd Läk. + tandl. vid u-sjukhus Läkare vid övr. sjukhus övr. läk. + tandl.

*-

C i-

—'

*

f/3

=3 . . .

-

s ra X

aa v 3i 3

jaO

E

E

g Eo "5 j= .2o " O U T

c

C O

in

S3 ^ '5b

—

«N —

fS >—1

. « ra

•2

VO ro

<s

M

• • «•• U PJ - * o c

ro

<N

CN

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

~

X) ca

vo

i^->

- ^ '5b •

«

x

t s t s o

(N

J

.y ~° — K O

ft,

m ( C h O O a O - N ^ ^ f l V S N O O ^ O

-

% -

§ 3 =«

St O

f l *

*s

IS E C .2 r E

Ä

N

£

•1 ra d*

5S

—

<N

o

c •*- h-

•d ; -

m v o r - o o o \ ©

— 7

9 O

VO

5 4

:ra « .. BIJ

r») T f

15 15

t-

5 ra •* E J2 PJ

—

N

—

-

E c o O 4> • 35 C — C E C u :ra O

> O + Q

ra ra E E E E

ir.

3 C/2

239 — - f N O T j - i / i v o r ^ o o o v O - -

N m T f i n » h o o o \ 0 «

f N r o ^ w i v o r - o o o ©

w n eo c C o c

É CO

Kd Bl

-t.

b CA W a J c 1 o O o

I N n O O ' t N ' t ' O O n - O | _ \ e « — <N —

1 1 I I

"•*

I

l —

|

VO

1 *

N

O

« - i o o r n » N T t o o f ^

— o\

|<nw-)w>

i

i

i

<s

fN •t fN

j

o c

E

-

fN

«

fN

-

E £S3 cd

J

*

fN

fN

fN fN

g cM T! 2 -c al

"i-

c

E

"•i .*

••<

"-1 O

J8

?J4. 60rf

I

E o > -c X

—

—

«

—-

m

—

f N VO

—

—

2 "*

r^

«

fN "" O

fN «

i-»

'o

E > « ^ S?

—

fN

oa

C "J? 2 - « C u <E

c v

E

cd X

~

fN

fN

-H

f S r~»O

—

fN —

—

„

fN

(N

VO

X

Ci

o

t-<

W

. - 2 3 O. CO

.a -* o. .. „g a

o

CN

>< fN

—

— fN —

—

t-.

M

vo

fN

«g*° ii

O

! i

o

"••!(

«J\

fN

•C 53 «5 r U-r '5> . o .. o ~ DG "3

mi

—• m

fN

£

:sj

» «i

— r~

m

•S g *

—:

n i o / i ' * * ' * — fN

2 1 1 I I I I | | « | - | | | - | | | | | - | | | | | 2 S ^ vo

"~ h E

1 — < t - — u~, 1

fN

O

CJ T c M JM SS -c

cd

oo | T j - f N O — ' I N -

«

*

^ -

fN

fN

tu

cd

Iff*- i E

M

m

m

N

m

m

—

oo

„ ^

.

r

^

—

fNfN

£:5 i_

00 OS

0\

b

S

E B •§ _2.. _a. .a > _3

~"

—

fN

—

m n

in

^

—

VD <N

ve

O

«

1-1

m

^

TJ-

— —

Q

c c E3 t> fi 3 CO « •a -a O ij

> u •«jg c6 0 - 2« • =«> —' > 60 ~ . 5 ~•<*> i~

§c

U. : 0 S

bön

• - «3 O * Q J c •* •• ,5 J : - «

O

C)

"

~™

r»

—<

-™ —

Ol o\ —

m

n

r-

o ^ fN

e fN

m <S

—

m fN

m

<n O

•<

r.* < o

<•

u E( j - 2„ -ö «r

<-> d

'o H (0

-3 _<: a ti; * Tå .SP

'öb

>

t»

o .c

o

B •t

3 Ti

B) (0

a

'• >

.

eol. ic, ktoi kom .lic ma don och sput rade

•;

H ÄE o s

« <

60 M >£ i-i

« XI

E

cd bi

>

Summa Summa Dr + övr.

•8-2 § å s

Vid univ. och högskolor 1 Prof., lab. (motsv.) 2 Ord. univ.lektor 3 Eo doc, eo forsk.doc. 4 Div. univ.tjänster (se bil.) 5 Bitr. 1., forsk.ass. m. m. 6 Ass., aman. 7 Dokt.stip. 8 övr. dokt.stud. 9 Forts, lägre studier 10 Forskningsråd 11 övriga forskningsanslag 12 Högskoleankn. forskn.inst. 13 övriga forskn.inst. 14 Lärare vid skolv. 15 Lärda verk 16 Förvaltning 17 Svenska företag 18 Organisationer 19 Konsultverks. 20 Massmedia 21 övriga fria yrkesutövare 22 Emigrerade 23 Tillfälligt i utlandet 24 Int. organisationer 25 Döda 26 Ej yrkesverksamma 27 Verksamhet okänd 28 Läk. -I tandl. vid u-sjukhus 29 Läkare vid övr. sjukhus 30 övr. läk. + tandl.

•ö E ° o JJ

ja H Una,

U"0 60

^

c .5, 'c M u > ast cd

E 13

240 - r l f O ^ ^ ^ r - O O O v O - N r o ^ ^ ^ ^ c a ^ O - M r o ^ ^ ^ t - O O O v O P I N ( S t N ( N M N ( S M M f n

ö « •= CO C

"*

c E c o «a o a

o o t i N ' t -

2 ..

I

i r~ <N — o o r ^ o r - o - * ' « * v " >

I £j ""> I <N v» ro — i

•* ca J2 v <B *J H

« Ii X!

'.

„

•

5 OJ

•* E c

*2 « I • ej w»

3 S — ca

—^ c/1

X I •—

-fc-öb — ;fc

»K C M

.2x «5 °

Tj- <N —

<—

_- "> ca

S --a E >« E jj 2

* -ca eo

ro ^a-

« c, g

x? " & sa

fil 4>

r. X ) a 3 . c .a • 3 •• <U — . *

•o <u

.

ca

o

«—

«> fc fr «J *" x> C

e *

cN -">

<N

•-"

—

C8

vo ro ro

Ii» f l 2«£jo

—

•*:s | E «2 c . "" u3 C c 3C (U

c

~

cN

ig

x; cc ^-5 O •".

-S •o » - h u u H

r- r<-, —

— 5? 5 —• 2 so p > oo fc :0 Xj

.. •r»»

03c

oo «>

•o E ° < s "

o

Ä

CJ

_

.. — .y x; -[L': '35 J -o SP U

S 2-2 E > cä c

> ca VI u X ta Cd

CQ g. 8 -.

-£ « £.3 8 o ca

X

E a co

— o .2

S 3 - •§ i ..

ufc

<

00—•

. X 5

V

M

>

O

"5 ^ • *

>

60 «-»

a|

Ii >

w

É vi

•il 3 o cM

c/:

Cd

O

** «a CO

K

« •O

- 3 <=

c -3 S k '

•a eu

c 3 "5? . art 13 "1 d O ^ > S

•ö 3 as I

<u c c; >o ^ C co o ._ .« B s o - oo ca i- na 5P ,S o H •5 .2 -o ri s ca "; -o . c < '3 ja 2 > Ö c ca en X I " g * 2 M „ o 3 •"*

§s

>

o

00 Ord. Eod Div.

.2 X!

c .°

_: :o 2 « "O T3 44)

j ^ ca u _, r2 "! S » P» ca £ — Lo oo 6o *a o ca -^ ^ op -c 2 12 u o 5 > £ - :0 '

n <QOfc g fcO [O > wj art : 0 a O * S O f c l H K O J J fc

E3 2

Qw> J

rlO

^ n f O T t ^ v o r - o o c ^ o - y r o ^ w o v o r - <^ N^« N S «^N ^f SSl NS( Ni cQN f^S C ^ NS( N a rSO

tN oo oo PO c-> 0 \

I I I I I I I I

|>—r-<o>-H—<

i i i i i i i i i r -

Ir^vO'-i

I

i i i^£"

tj :c$

<S *-> _;

in

.1)

~

'.!<

rt

rs

«

u 3 "3

a

f

N

n

B) C

-^

tr%

> E o a «

•2 J5 •?. 22 > c n •d e>

>

j

O

+

> ~~Q > e d u. a a > 3 a

i-

a •d

tii

>

u,o s o

c <c c p^ .M icd a

Ea c

16 - 665786 Forskarutr.

<

>

•S

242 —

r j r o T f r i / ^ v o t ~ o o c > \ ©

—

C N r o r f i o v o r ^ o o O v O

—

CNroTj-i/ovot^-ooOv©

ö ö •CA C

—

i^

C CJ :rd E cd

a </)

C O

r-

— CN

I O — 1 —

vo

|

i —

| o i

i T t r S T j - T f v o r o c N - H v i t N < r >

t-> *

-H

-«

LU

:cd

o

-1

_

V©

»o

z 3 Stf

S

O

t N v o r - — '

I —

o

m

1 o

VO .

1 1 1 1 " 1 - 1 1 l N 1 1 1 1 M H - - 1 °°2:w 111 1

O ro

CN

^ ed

rt C

«

—

-

ro

-.

-

CN

-

-

CN

CN

1 CN

H CN

Ea

j

ti

-

M

-

CN

UH

u

6 O

i

cd t/5 hJ 1

o

-3 B CJ BB u.

w a CJ

c

O

x

0) un

O

>

un

VO ro

rs

CN

<

cd v-

eC Mo

c 6 -> o O

CO

c/n

u.

^

sy

I2 6 Q, cd

U

ro

-—

— —

-H

—

VO

-H

i->

.2 £ •* -* «-

<N

CN

Q

sed E »cd ÖO *-" >T

- 7 JS

*

. X

"S -a T ej _ . cd

3 I*:

—

'o' c

6 E cd X

cN <N

«N

MO ""

— ro

-

C ej

C3\

— r o

—

«N

<N —

—

—'

<N

CN

DC

•O

""

ro

—

•<*

CO

U cN

CN

CN

ro

O

cN

—

»i —'

—

ve

ft

"S E "^ . . cd

X O ? M

x

c/n

O

•H

~

i O c ca 'p; V-

11 i 6 1 cd cc •-< 6

»• _.Jä~ .on cd e xo .£? 3 x ""

U

. C 60— t i .or3 r 3 > 60 <» o ^ U, : 0 M= •* c . . ." :cd O c/n . .3. • * Q

t j — '«

O

ro

Ö •• T . •O X ÖM ^ w • - «_ cd M-

ed 60 "C

M

6^

5 c ^ ^CJO' • C >

<N

pa g. v X

ej"

os

.å5 6

O . _

ed t* CJ

~ o <i C 3 H x x -g ä .. b fe <

CN

60 —

vi

— —

—

—i

—

ed

O -^

u

>

CN

r o r o —i

>

ro <N

CN

^ ^ ^s

O

«

d

^

•i

c/5

—i

—

—

jj to

on 3

60.6 V

o

;?

2 X"

C

3 C

•%

-O

5 cq 3 ^

XL

c"1 - ^

_,

> O

t-

g-G o— 'g

«-: _ ; "O

•

6ofco3t--a^c£--ej-=.'Ji-o

>

t N r o TJ-

e

" x c - -

+

'

M.

Q

^r

•o PH O W Q pa HJ, i_i * - * MM 0 —

CN

ro

—

eo Ä ^ 2 s :0 O 2 o S2 • js

^

2 "*

CN IO

CJ X

IH

vo —

~

.X

'eo

M

vo ^

—

—

CN

4? E

ed c/n

~ —

—

—

-

—

00 ** 00

— —

—

CN

>

—

CN

-

vn CJ X u. ed

ro

—

ro

ro

/

CN

wo

PQ

<

t

—

o t~ (N —

ej „

.. x M -°£ 4 ..

—

(N

•t

.

« x 60 i_" •S g o <2 ^x 6

o tu

—

CN

•1 3 g .5

x ! rgt !* O

CN

CN

cd

• u^ B°

- 5

m

W

Q

..

ro -H

6?

6_^~

(O * * •< o

VO

CN

b

>

:o

>

:cd :cd : 0

>

»-

°

J2

>

C ."3 •?; 5

—,

U

:cd :cd

T) v o t - O O O N O - c N r o ^ J O v a t ^ ^ ^ O - C N r o ^ J o v o ^ ^ a j O

>

ed

ed

3 on

3 on

g g

g 6

>o v o m c-> </-»

I —

-

I I I I I I I

I I

_

<S

-<

CN

~

:0 C E

:3 > »-i CI

<0

—i i-i ~H

<s u d

*^

r- o «

g

la jo C bo

o O T)

> O

c c/:

B

! i.S,

lA

0 O c M id

O ca ™ rf •- «3 •51 + fe ^ -t c £ •- 5 .2 .2 -o — -g - ^ 3E ö c r § '5 o 2 £ r o 3 - « ^ -o ^ | - -5 - > J» c rt g 5 "o - 2 § « V SS , U MS - * I/J + t! —' ~ 1 >B o > o T3 POwQS<OÖ£ o fe'g> g i Ä =S =8 g ff o * £ B B ~ g £ Ö 3 3 S E

"° "c

u

H , O S O J J H . ( « 0 ^ 2 O U H £ 0 W > J H 1 O

i_ .3 -3

£ ^

. M

73 ^ L» .M

H H

S •a

>

C

M T3

E S g q >

< •*»S

I

o E

d univ. och högskolor Prof., lab. (mot sv.) Ord. univ.lekto Eo doc, eo for >k.doc. Div. univ.tjänst er (se bi Bitr. 1., forsk.a 3S. m. m Ass., aman. Dokt.stip. övr. dokt.stu Forts, lägre s dier jrskningsråd vriga forsknin anslag ögskoleankn. rskn.inst vriga forskn.i

244 -NoiTfmwr-ooao-

O

•dB

>

<Nf)Tj-in\oi-~-oooo—'Nwt/ivohoooo

Ti \D <r\

VO vO <r>

I •*** I I I

I 1

I I

— <S

t o SO

v

_, ' ^

*-»i

r*

mi

I

U

3>° «

c

^

L_

a

•*

I I l « Q t N

Tf tN W

O cN

—<

V» OS

-H . «S

•=: 3

•2.J3 •a 3 . 2 ,

O

Z-:° 2 + "° "2 + E2 sJ eu v> ™ E + E E

3 3 t/5 l/l

245 N N N M N N N N N N m

o J> S

a JSw

I I

• »••8J

fN f N

I

r~ r o f N

•* Si

g*

_

« c 2 °

2 o H

E _a

c

-s

„

i J w -

tö

O f. o> C 60 O

S Z tU

fN M I ^H

ro

_55 ut a tu TO r^ *l IS

«•*

i>

>J

I g I M (/)

>•»

M

•

"hf

B o 2 o

£ —

o —' • * 3 . . •- = • " B

fN fN

00 f N

—

lu «i . . tö Si — O

s ° 2 a »o =

C

tö

x

•~

-

ra

o

r o VO

.3 > E

r-

MI

M I

ro

•ö - - • —i

M ed 2 c B B B B c B o c 3 tr. 3 C E in JO m S 4)

u

cd -n

~

:0

> _» c

~t

60 Q M

u ••tö C

3 -C

•6

V3

t

_

< O6

"A z o— PH C?-O M

h

.

a tu ^ - Q 6 0

So fii

.a s

ro fS

Eb U

M

2 T* —

M » N

M

A SA u F o o

-3

Ml - I

o V

• «

a ° 2

o t; •= <u —. M pH o .. 60—l

°3 3_

to 3

.- E o g d

2 •£ > " K

_

1. • S

u »

<ÅS

•M

>

_tö

•Si

c

C

IM M

—

fN ro r f

JS .2

M

IM

>

•^ tö O « 60 N 60 ' ^ TO

tuO l o

>

60 :0

•2,-3 QgS

t»

— fN

Ö

id univ. och hög Prof., lab. (mot Ord. univ.lekto Eo doc, eo for Div. univ.tjänst Bitr. 1., forsk.a Ass., aman. Dokt.stip. övr. dokt.st ud. Forts, lägre orskningsråd Stil vriga forskni

:tÖ

—

J

0>

3 TO tÖ i i O .M5 «4> ^ 3 - 2 ^ tö

> ~ J 5

.M -M C CÖ t i » 3

"StöS-u^iH.SPeo C ö f Ö t Ä M

_

s

wi r. ~

n

O

J2 Z - : ° 5

w .c o 2 +

« a- >_

t - g g e o g ^ C - g ä . ^ ^ - M ^ M ä u . :tö : 0 > J - 9 ~ > C . _ " ä - O . _ , U :cÖ :tÖ > :tÖ

tö

tö

E a a

3 »0

3 &0

c cd w o

:tÖ

„ b i/i c :0

<

_3

246 E c ,x n e.> eft C C E C CJ ••a

t;

o ca 4 *

b vi W

at c o M

4<c"

**-. h 3

i ^H i-i

r^ r~ c i

i -H -H

OJ

O

ej

I I I

*"* —

ca

o

o

E c

H

i

r-~

«ifl« —M

« <L

u. w o

E

rf B

-J

i "5

•3

</i r~ c i

ca

cl

1 U. o .r. W *

<N —

CO

©

CD — —

Cl

«a °CB eo

.SP m 60

c

&4rf I •s . i . 5 t- C c a

.O 1> C ... O. 3 • &0Q

Jife fl

•~

tj)

^

° c ta * o

5» =3 Ö r g ii|9 ."u «a u — > 5 •Cl 43 co

rj- tN r-i

^

00 CN

E _! fe " - M •• "-1 ~ • * J=

C 43

E ca

— — CN

—

§ I§ 3

;o^. u

f-

— —. CN

S.ä.2

ra > 33 6 o ^ = U,:0

•2 J3 -c o o u -r* . 3

•o E .

t-

>>43

^

.H UL J T3 60 " Trt » ' C U

CO

.. CQ

o (3 O.

3 C •2 g > •-» ,2

. g

>

o o 44

E ° S

> u

CO

CD 4 ^

_: 3 <"

< ä~S-

CJ

E E oa

60 3

1» ca i -

o o C

:Q

O ; ? J;

••2 = 6 .& - 3 o

rE-z:o22

^ « «^

-»

w> £ g fc •« ^ .5 £ - £ 3 3 • =2 — 2><uS-cai;T!

> ^ JcSözO- ^> ^r rS?- *£6 0"C" 560; 6' C0 - «*: , Vf 3 5ä ' £C5 c? /n'Cl 3 co, ' " " Q (5

B SJ

ca ' ? " * E "2 3 .2,

i5

T3 C

CO

4-

>

*_,

^j

E cu _ : s i <"

C «t-5 _4 "O •O PH O W CL)

o o

xn ca O 0 43

<N

«J 43 ej

o

T3 4*

sam okä vid vr. indi

U

60 u

'O

-o •"" c Ö 60 C3 CJ 33 u -3 0 0 =ca O

la s Ui H

4* *, — : °

-

»^2 +

Döda Ej yrkesv Verksam Läk. + ta Läkare v övr. läk.

•O 43 E

ca

ca

£ E E E

Bilaga 5 FÖRETAGSENKÄTEN

Innehåll I. Inledning

249 II. Klassificering av materialet

251 III. Förteckning över de i enkäten deltagande företagen, forskningsinstituten och allmänna inrättningarna

251 IV. Personella resurser och forskarutbildningens omfattning

252 V. Förväntad omfattning av forskarutbildningen

257 VI. Forskningsstöd till yngre forskare . . . .

263 VII. Medverkan i forskningsundervisning

.

.

.

267 VIII. Tjänstledighet för undervisning eller utbildning

I. Inledning För att erhålla underlag för sina överväganden i kapitel 6, Forskarutbildning utanför universitet och högskolor, i huvudbetänkandet utsände utredningen under våren och försommaren 1964 en enkät till sammanlagt cirka 75 företag, forskningsinstitut och allmänna inrättningar. Enkätformuläret upptog de i denna bilaga redovisade frågorna A-E. Det åtföljdes av en missivskrivelse, som angav ramen för och syftet med undersökningen och innehöll bl. a. följande: I direktiven har utredningen rekommenderats att vid utformningen av forskarutbildningen låta de kvantitativa fordringarna få »stå klart tillbaka» för de kvalitativa. Avsikten är således att effektivisera och förkorta utbildningen. I direktiven säger statsrådet: »Enligt min mening bör som en riktpunkt för övervägandena i här avsedda del av utredningens frågeställningar gälla, att själva studiekursen, de anslutande momenten av kursmässig handledning — som jag här kallar doktorandkurser — jämte det vetenskapliga arbetet bör för den enskilde doktoranden kunna avpassas så, att det skall vara möjligt att från den akademiska grundexamen nå doktorsgraden inom tre å fyra år under förutsättning att denna tid huvudsakligen ägnas åt doktorandarbetet.» Vid reformeringen av forskarutbildningen bör vidare så långt möjligt integration mellan skilda ämnesområden eftersträvas. Utredningen har därjämte ålagts att undersöka möjligheterna att för forskarutbildning utnyttja även de resurser som i detta avseende kan finnas vid skilda forskningsenheter utanför universiteten och högskolorna. I direktiven sägs: »Med hänsyn till industriens möjligheter att vid sina forskningslaboratorier ge både specialiserade studiekurser och forskarhandledning bör de sakkunniga undersöka, hur ifrågavarande resurser skall kunna nyttiggöras för utbildning av forskare på i första hand de naturvetenskapliga och tekniska områdena. En motsvarande extern forskarutbildning bör emellertid kunna tänkas även på andra än nämnda områden. Såvitt gäller det samhällsvetenskapliga fältet synes det allmännas inrättningar kunna i framtiden i högre grad än f. n. tjäna som institutioner också för väsentliga delar av en forskarutbildning.» Genom en samordning av utbildningsresurserna på sätt som här antytts bör betydande fördelar stå att vinna. Den tillgängliga utbildningskapaciteten kan utnyttjas effektivare. Därigenom möjliggöres en ökad examination av forskare på skilda nivåer, något som är av utomordentlig vikt för att häva den brist på vetenskapligt utbildad arbetskraft som för närvarande präglar flera sektorer av vår arbetsmarknad. Samarbete i fråga om forskarutbildning kan också tänkas leda till att kontakterna på det vetenskapliga planet även i övrigt förbättras. Genom utbyte av erfarenheter och diskussion av problem från olika verksamhetsområden kan sannolikt stimulerande och fruktbara impulser för forskningens inriktning och nyorientering erhållas. Likaså kan troligen överföringen av resultaten från universitetens och högskolornas forskning till praktiskt bruk väsentligt underlättas.

250 Forskarutredningen har därför genom en enkät velat utröna, vilka möjligheter som större företag, forskningsinstitut m. fl. dylika inrättningar har att medverka i den framtida forskarutbildningen. Ett engagemang av här avsett slag kan, såsom framgått, tänkas avse dels ren undervisning i form av kvalificerade specialkurser på områden, där företaget (motsv.) har tillgång till särskild expertis, dels forskningsarbete för gradualavhandling, varvid den för vederbörande doktorand erforderliga forskarhandledningen kan ges antingen av befattningshavare inom företaget (motsv.) eller av doktorandens akademiske lärare. Frågan om betygssättningen av doktorandernas studieprestationer tages icke upp till behandling i detta sammanhang. Med hänvisning till ovanstående ber forskarutredningen Er ha vänligheten att besvara de i bifogade formulär ställda spörsmålen. För de företag som är att beteckna som koncerner eller eljest omfattar flera anläggningar gäller, att de uppgifter som här lämnas bör avse företagets samtliga inrättningar. I den mån Ni skulle vilja anföra ytterligare synpunkter på de däri berörda problemen beträffande den framtida forskarutbildningen, vore utredningen mycket tacksam att få taga del av dessa i en särskild skrivelse.

Syftet med enkäten har från utredningens sida i första hand varit att erhålla synpunkter från ett antal aktuella inrättningar av hur man inom dessa bedömer förutsättningarna för en utvidgad extern forskarutbildning. Utredningen ansåg sig däremot inte ha möjligheter att utföra en brett upplagd undersökning med sikte på att åstadkomma en statistiskt underbyggd redovisning av resurserna inom hela det berörda fältet. Svaren på enkäten inkom till utredningen under tidsperioden maj-juni 1964. I några fall har svaren i efterhand kompletterats genom förfrågningar hos vederbörande företag (motsv.). På den samhällsvetenskapliga sidan har ett försök att göra materialet fylligare gjorts genom hänvändelse i efterhand till ytterligare några inrättningar. Därvid har exempelvis Industriförbundet redovisat en positiv inställning till ett utökat samarbete av förevarande slag. I viss omfattning medverkar Industriförbundet redan i forskarutbildningen, företrädesvis inom det ekonomiska ämnesområdet, i nästan samtliga de former som enkäten omfattar. Även det nyligen instiftade Arbetsmarknadsinstitutet kommer att öka möjligheterna till extern forskarutbildning inom den samhällsvetenskapliga sektorn. De uppgifter om tillgängliga resurser som lämnas i den följande redovisningen av enkäten får ses som en bedömning från vederbörande uppgiftslämnares sida. Möjligheterna att lämna de begärda kvantitativa uppgifterna har med säkerhet varierat mellan olika företag (motsv.) och exempelvis varit beroende av om en sammanställning av relevanta informationer funnits tillgänglig inom företaget eller om dessa i ögonblicket måst insamlas genom förfrågningar hos olika avdelningar, dotterföretag, enskilda anställda osv. Mot denna bakgrund kan man förmoda, att

251 noggrannheten i de avlämnade uppgifterna kommit att i viss utsträckning variera mellan de olika inrättningarna. Trots de förmodade bristerna i enkätmaterialet beträffande uppgifterna om förhandenvarande resurser anser utredningen, att en tämligen god bild av företagens (motsv.) attityd till och intresse för en extern forskarutbildning kan erhållas från densamma. Värdefulla synpunkter för utredningens överväganden har framkommit genom enkäten. Härutöver har företagen ofta i allmän form sammanfattat sin mening om denna forskarutbildnings betydelse, och hur man ser på möjligheterna till en förstärkning av denna, vilket i vissa frågor varit av stort värde för utredningens ställningstaganden. II. Klassificering av materialet De i enkäten deltagande företagen, forskningsinstituten och allmänna inrättningarna har klassificerats i nedanstående grupper: M. Organisationer och myndigheter med teknisk-naturvetenskaplig forskning. N. Organisationer, myndigheter och institut inom det biologiska området. O. Organisationer och institut för utredning, forskningsplanering och liknande. P. Branschforskningsinstitut och liknande. Q. Verkstadsindustri och liknande. R. Gruv-, skogsbolag och kemisk industri. S. Läkemedels- och livsmedelsindustri. T. Varuhus och banker. III. Förteckning över de i enkäten deltagande företagen, forskningsinstituten och allmänna inrättningarna Företas m.m. och grupp Svenska Träforskningsinstitutet P Svenska Textilforskningsinstitutet Institutet för Metallforskning P Svenska Institutet för Konservforskning P Svenska Silikatforskningsinstitutet Institutet för Optisk Forskning P Industriens Utredningsinstitut O Jordbrukets Utredningsinstitut O ASEA Q Astra S Billeruds AB R AB Bofors Q Bolidens Gruv AB R AB Electrolux Q

AB Findus S Grängesbergsbolaget R AB Götaverken Q A Johnson & Co Q Jernkontoret O AB Kabi S LKAB R Telefon AB L M Ericsson Mo och Domsjö AB R Pharmacia S SAAB Q Skånska Cement R Skånska Ättikfabriken S Svenska Cellulosa AB R AB Svenska Metallverken

Q

Q

252 Stiftelsen för Skeppsbyggnadsteknisk Forskning O Stora Kopparbergs Bergslags AB R AB Svenska Kullagerfabriken Q Svenska Sockerfabriks AB S AB Turitz & Co T Uddeholms AB R AB Volvo Q Åhlén & Holm AB T Svenska Handelsbanken T Skandinaviska Banken T Stockholms Enskilda Bank T Sveriges Kreditbank T Göteborgs Bank T AB Atomenergi M Kungl. Domänstyrelsen N Försvarets Forskningsanstalt M Kungl. Vattenfallsstyrelsen M Kungl. Telestyrelsen M Statens Centrala Frökontrollanstalt N

Statens Växtskyddsanstalt N Statens Väginstitut P Statens Maskinprovningar P Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut M Rikets Allmänna Kartverk M Kungl. Fiskeristyrelsen N Statens Skeppsprovningsanstalt P Sveriges Geologiska Undersökning M Statens Provningsanstalt M Ingeniörsvetenskapsakademien O Statens Institut för Konsumentfrågor O Statens Institut för Byggnadsforskning O Sveriges Utsädesförening, Växtförädlingsanstalten N Konjunkturinstitutet O Statens Kriminaltekniska Anstalt M Militärpsykologiska Institutet O

IV. Personella resurser och forskarutbildningens omfattning Frågornas lydelse A. Hur många personer med reell kompetens att medverka i forskarutbildning finns vid Ert företag (motsv.)? Vilken befattning (tjänsteställning) inom företaget och vilken akademisk examen har vederbörande? Hur lång tid (i antal år) har de varit sysselsatta med forskningsarbete av kvalificerad natur? I vilka examensämnen har de avlagt sina examina? B. 1) I viss utsträckning förekommer redan, att forskare med anställning vid företag (motsv.), där vetenskaplig forskning bedrives, i tjänsten utför en forskningsuppgift av den karaktären, att den kan användas som licentiat- eller doktorsavhandling. Likaså händer det, att en ung forskare från universitet eller högskola knytes till ett sådant företag (motsv.) för att för dettas räkning utföra en forskningsuppgift, vars resultat han samtidigt kan utnyttja som licentiat- eller gradualavhandling. I vilken omfattning har sådana forskningsuppgifter förekommit vid Ert företag (motsv.) under den senaste femårsperioden? Anm. Det är önskvärt att här anges, (a) hur många licentiander och doktorander som för sitt avhandlingsarbete varit i väsentlig omfattning beroende av laboratorium, bibliotek, arkiv och/eller andra resurser vid Ert företag (motsv.) och (b) huruvida vederbörande fått huvudparten av sin handledning för uppgiftens genomförande av befattningshavare vid företaget (motsv.) eller av sin akademiske lärare. Det bör även anmärkas, (c) i vilket examensämne och vid vilken fakultet eller högskola som vederbörande licentiand eller doktorand avlagt sin examen.

253 Grupp M. Organisationer och myndigheter med teknisk-naturvetenskaplig forskning. A

B i

Antal kompetenta medverkande

Antal avlagda examina under fem år

Företag m. m.

I

II

III

I

II

I + II 1

1. Atomenergi

—

—

x (0,6)

x (0,4) Fysik, kemi, metallografi, mätteknik m. m.

2. FOA

x (0,8)

x (0,2) Kemi, medicin, fysik, teleteknik, operationsanalys m. m.

3. Vattenfall

—

—

—

—

4. Telestyrelsena

_

_

5. Meteorol.Hydrol. Inst.

6. Rikets Allm. Kartverk

_

— —

_

_

x

—

—

—

—

x (0,9)

8. Statens Provningsanstalt

—

_

_

_

_

—

_

x

_

—

7. Sveriges Geo- 24 log. Undersökn. 3

_

Handledningens organisation

—

_

—

_

Ämnesområden (A m. fl.)

Byggnadsteknik, elektroteknik, värmeteknik, reaktorfysik Teleteknik, akustik, materiallära Meteorologi, hydrologi

—

Geodesi, fotogrammetri

x (0,1) Mineralogi, geologi, kvartärgeologi, petrologi, fysik, kemi _ Byggnadsteknik, kemi, mätteknik

9. Krim.tekn. Anstalten" a

Svårt att precisera svaret på fråga A. Ej besvarat enkäten på grund av förestående omorganisation.

Grupp N. Organisationer, myndigheter och institut inom det biologiska området.

Företag m. m.

A

Bi

Antal kompetenta medverkande

Antal avlagda examina under fem år

I

III

I

II

II

Handledningens organisation

I + II 1

x

2 Ämnesområden (A m. fl.)

1. Domänstyr. a 2. Frökontrollanst. 4

—

—

—

—

x

3. Växtskyddsanstalten

—

x

4. Fiskeristyrelsen 10

—

x

5. Sveriges Utsadesförening

—

—

—

x

a

9 Ej besvarat enkäten.

Växtodlingslära x

Växtpatologi, botanik, zoologi x

Zoologi, genetik, limnologi, oceanografi Genetik, växtpatologi, växtodling

254 Grupp O. Organisationer och institut för utveckling, forskningsplanering och liknande.

Företag m. m.

A

B 1

Antal kompetenta medverkande

Antal avlagda examina under fem år

I

II

III

I

Handledningens organisation

II

I + II 1

x

(A m. fl.) Nationalekonomi, sociologi, geografi

1. Industr. Utredn.-inst.

—

—

2. Jordbr. Utredn.-inst.

3. Jernkontoret

—

—

—

—

7. Statens Inst. för 2 Byggn.-forskn.

—

8. Konjunkturinst.

—

2 X

Nationalekonomi, statistik

9. Militärpsykol. Inst.

—

8 X

Psykologi, pedagogik, sociologi

4. Stift, för Skeppsbyggn.teknisk Forskn.

X

Företagsekonomi, nationalekonomi, m. fl. ekonomiska ämnen x (0,4) Metallurgi, oorganisk kemi

x (0,6)

Skeppsbyggnad

5. Ingeniörsvet.akad. a 6. Statens Inst. för Konsumentfrågor

a

X

Arkitektur, byggnadsekonomi, lantmäteri

Ej besvarat enkäten; någon forskning bedrives ej.

Tabellkommentarer Fråga A: Uppgifter har lämnats om det antal personer som ansetts vara kompetenta att medverka i forskarutbildningen. Då företagen bedömt den nödvändiga kompetensen olika har en indelning i kompetensgrupper gjorts enligt följande: I. doktorsgrad + fem års forskning, lic.-examen+10 års forskning, akademisk grundexamen + 1 5 års forskning. II. doktorsgrad, lic.-examen + 5 års forskning, akademisk grundexamen + 10 års forskning. III. övriga med akademisk examen som upptagits i svaret på frågan. Fråga B 1: Svaren på delfrågan om antalet avlagda examina under den senaste femårsperioden har uppdelats på följande sätt: I. antalet disputationer II. antalet licentiatexamina Ibland har endast summan av I + II uppgivits.

255 Grupp P. Branschforskningsinstitut och liknande. A

B1

Antal kompetenta medverkande

Antal avlagda examina under fem år

Företag m. m.

I

II

III

I

1. Träforskningsinst.

—

2. Textilforskn.inst.

—

3. Inst. för Metall- 7 forskn. 4. Inst. för Konservforskn. 5. Silikatforskn.inst.

Handledningens organisation

II

I + II 1

25 X

Pappersteknik, träkemi och annan kemi, mek. teknologi

—

8 X

Textilkemi

—

5 X

Metallfysik, analytisk kemi

2 X

Livsmedelskemi, mikrobiologi, biokemi, botanik

—

—

7 X

Oorganisk kemi, silikatkemi

6. Inst. för Optisk — Forskn. a

—

—

—

—

—

—

—

Optik

7. Statens Väginst. 8

—

—

—

—

—

Väg- och vattenbyggnad, maskinteknik, geologi, kemi

8. Statens Maskin provn.

—

—

—

—

—

Maskinteknik

9. Statens Skeppsprovn.-anstalt a

—

x

(A m. fl.)

Skeppsbyggnad

Institutet har stark anknytning till fysikinstitutionen vid KTH.

Under »handledningens organisation» återges uppgifter om vem som meddelat den huvudsakliga handledningen enligt följande: 1. befattningshavare vid företaget (motsv.) 2. akademisk lärare x . 1 och 2 gemensamt. I en del fall, då materialet så medgivit, har bråkdelen fall av respektive handledningstyp angivits inom parentes. En bedömning av vilka ämnesområden som skulle kunna vara aktuella för forskarutbildning vid företaget har gjorts på basis av uppgifter som lämnats under A m. fl. frågor. Sammanfattning av svaren på frågorna A och B 1: Den mest homogena svarsbilden uppvisas av grupp S (läkemedel och livsmedel), där man i jämförelse med industrin i övrigt och i relation till företagens storlek

256 Grupp Q. Verkstadsindustri och liknande. A

B1

Antal kompetenta medverkande

Antal avlagda examina under fem år

II

III

6. L. M. Ericsson0 —

—

—

7. SAAB

8. Metallverken

9. Kullagerc

—

—

—

Företag m. m. 1. ASEA (inkl. Surahammars bruk och Liljeholmens kabelfabrik)

I

I

II

Handledningens organisation

I+ 11 1

x

(A m. fl.) Elektroteknik, maskinteknik, fysik, kemi

2. Bofors" 3. Elektrolux 4. Götaverken a 5. A. Johnson & Co b

Metallografi, teknisk kemi, geologi, genetik, växtodling m. m.

7 X

Teleteknik

6 X

Matematik, elektronik, mätteknik, flygteknik m. m.

5 X

—

—

1 X

—

Mätteknik, fysik, metallografi, kemi

—

10. Volvo a a

Ej besvarat enkäten. Svaret avser Ax. Johnsons inst. för industriforskning. c Svårt att precisera svaret på fråga A. b

uppger tillgång till ett högt antal kompetenta medverkande och en jämn produktion av examina. Industrigrupperna Q och R företer en splittrad bild och ytterligare undersökningar skulle behövas på en del punkter. De angivna siffrorna är oftast mycket låga både beträffande medverkande och examina. De högsta siffrorna ges av SAAB. Grupp O (utredningsinstitut) visar ett mycket högt antal examina i förhållande till antal kompetenta medverkande (och till den bedömda storleken av instituten). De egentliga branschforskningsinstituten inom grupp P har ett högt antal examina. Det finns dock här oklarheter i fråga om redovisningssättet som följd av institutens anknytningar till de tekniska högskolorna. Inom grupp T (banker) redovisas praktiskt taget inte någon tillgång till kompetenta medverkande och ingen examensproduktion. Organisationsgrupperna M (teknik och naturvetenskap) och N (biologi) upp-

257 Grupp R. Gruv- och skogsbolag samt kemisk industri.

Företag m. m.

A

Bi

Antal kompetenta medverkande

Antal avlagda examina under fem år

I

I

II

I + 11 1

x x

II

III

Handledningens organisation

1. Billerud

—

—

2. Boliden

—

x

—

—

—

—

2 Ämnesområden (A m. fl.) Kemi, cellulosateknik Kemi, fysik, geologi, metallurgi

3. Grängesberg0 4. LKAB

—

—

Geologi, sociologi, medicin

5. MoDo

6. Skånska Cement 2

—

—

—

—

—

—

—

Kemi, cellulosateknik

— —

—

—

—

—

Kemi, geologi

7. Cellulosa0

— 4

8. Stora Kopparberg

9. Uddeholm 0

a ö c

3 3

— —

—

x —

—

—

Kemi, fysik, metallurgi —

Ej besvarat enkäten. Ej besvarat fråga B 1. Svaret på fråga A avser Skoghalls-verken.

visar på många håll ett högt antal kompetenta medverkande och examina. De högsta siffrorna i enkäten redovisas inom grupp N av FOA och Atomenergi. Beträffande handledningens organisation dominerar inom samtliga grupper uppgiften, att handledningen av doktorander och licentiander givits vid företaget. Inom grupp P (branschforskningsinstitut) har ingen annan handledningstyp angivits. Inom grupp O (utredningsinstitut) har man den jämnaste fördelningen på de tre handledningstyperna. V. Förväntad omfattning av forskarutbildningen Frågans lydelse B. 2 a) I vilken utsträckning beräknar Ni, att Ert företag (motsv.) under den närmast kommande femårsperioden kommer att sysselsätta unga forskare med forskningsuppgifter av sådan karaktär, att de kan utnyttjas som doktorsavhandlingar? Kan doktoranderna väntas få huvuddelen av sin vetenskapliga handledning vid Ert företag (motsv.) eller kommer denna att ges av deras akademiska lärare? Anm. Vid frågans besvarande bör hänsyn tagas till att i en reformerad forskarutbildning doktorsavhandlingen troligen kommer att motsvara en kvalificerad licentiatavhandling enligt nuvarande begrepp. Jämför i övrigt anmärkning till fråga B 1.

B. 2 b) Vilka möjligheter har Ert företag (motsv.) att underlätta de sociala och ekonomiska svårigheter (t. ex. bostadsbrist, fördyrad hushållning, etc), som eljest 17-665780 Forskarutr.

258 Grupp S. Läkemedels- och livsmedelsindustri. A

B1

Antal kompetenta medverkande

Antal avlagda examina under fem år

Handledningens organisation

II

I + II 1

x(0,5) x(0,5)

4 X

—

—

1 X

—

x (0,8)

5. Skånska Ättikfabriken

—

1 X

6. Sockerbolaget

2 X

III

Företag m. m.

I

II

1. Astra

2. Findus

3. Kabi

4. Pharmacia

I

x

2 Ämnesområden (A m. fl.) Kemi, farmakologi, mikrobiologi, zoofysiologi m. m. Kemi, växtfysiologi, mikrobiologi m. m. Kemi, fysiologi, mikrobiologi

x (0,2) Kemi, farmakologi Kemi, biokemi Genetik, kemi, botanik, mikrobiologi m. m.

Grupp T. Varuhus och banker.

Företag m. m.

A

Bi

Antal kompetenta medverkande

Antal avlagda examina under fem år

I

I

II

1 Turitz 2. Åhlén & Holm a 3. Handelsbanken

III 3

II

Handledningens organisation . I+ H 1 x 2

Ämnesområden (A m. fl.)

—

—

—

Ekonomiska ärenden

—

—

—

—

4. Skand. banken —

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Nationalekonomi, företagsekonomi, juridik

5. Enskilda banken 6 6. Sveriges Kreditbank 0 7. Göteborgs bank — a b

—

Ej besvarat enkäten. Avböjt att besvara enkäten.

såvida Ert företag (motsv.) ej är beläget på en universitets- eller högskoleort eller i dennas omedelbara närhet — kan tänkas verka dämpande på doktorandernas lust att eventuellt utnyttja de resurser för forskning och forskarutbildning som Ni har att erbjuda?

259 Tabellkommentar EnMtsvaren redovisas i komprimerad form. GRIUPP M

1. Atomenergi. B 2 a: För närvarande håller 42 personer i bolaget på med licentiand- eller doktorandstudier. Därutöver beräknas 15 tillfälliga anställningar för licentiander och doktorander tillkomma. Vid Forskningsrådens laboratorium beräknas ytterligare 12 personer avlägga examen under femårsperioden. B 2 b: Vissa möjligheter att tillhandahålla bostäder m. m. föreligger. 2. FOA. B 2 a: Cirka 70 avhandlingar beräknas för nästa femårsperiod. Handledning ges huvudsakligen inom FOA. En utvidgning av samarbetet med universiteten är planerad. B 2 b: Personal, som disputerar eller licentierar, gör det i regel på arbeten, som ingår i deras ordinarie arbetsuppgifter vid FOA. 3. Vattenfall. B 2 a: 5 å 6 personer; handledning ges internt (huvudsakligen) eller av akademisk lärare. B 2 b: Företaget är beläget i Stockholm; möjligheter saknas till sociala och ekonomiska stödåtgärder. 4. Telestyrelsen. B 2 a: Inget nu pågående arbete för doktorsavhandling finnes. Det är dock möjligt, att en del resultat kommer att utnyttjas för doktorsavhandling liksom i några tidigare fall. B 2 b: Verket är beläget i Stockholm; frågan saknar därför aktualitet. 5. SMHI. B 2 a: 5-10 doktorander; huvudsaklig handledning sker vid institutet. B 2 b: Inget problem, om institutet kvarstannar i Stockholm. 6. Kartverket. B 2 a: Ett begränsat antal sådana arbeten kommer att bedrivas; handledning kommer huvudsakligen att ges vid verket. B 2 b: Forskningsuppgifterna utföres i samband med anställning; sammanhängande studieperiod kan erhållas genom tjänstledighet. I övrigt inga möjligheter. 7. SGU. B 2 a: 15 doktorander; huvudsaklig handledning sker vid SGU. B 2 b: Verket är beläget i Stockholm. 8. Provningsanstalten. B 2 a: 3-5 forskare; handledning ges i samarbete med institutioner vid de tekniska högskolorna. B 2 b: Inga. GRUPP N

2. Frökontrollanstalten. B 2 a: 3 personer; huvudsaklig handledning ges vid anstalten. B 2 b: Inga. 3. Växtskyddsanstalten. B 2 a: 3 å 4 doktorander; helt eller delvis ges handledning vid anstalten. B 2 b: Frågan är ej aktuell. 17*-665786 Forskar utr.

260 4. Fiskeristyrelsen. B 2 a: Engagemanget är beroende av pågående utredning om styrelsens laboratorieverksamhet. B 2 b: Möjligheter saknas. 5. Svalöv. B 2 a: Institutet stöder arbeten som leder till doktorsavhandling. Handledning ges vid institutet. B 2 b: Viss grad av avlönad sysselsättning är möjlig. Institutet är gynnsamt beläget från bostadssynpunkt. GRUPP o

1. Industr. Utredn.-inst. B 2 a: 3 a 4 doktorander, 3 å 4 licentiander. Huvudsaklig handledning ges vid institutet. 2. Jordbr. Utredn.-inst. B 2 a: Engagemanget är beroende av den framtida personaluppsättningen vid institutet. B 2 b: Möjligen kan förmedling av bostadslån ske. 3. Jernkontoret. B 2 a: Antalet kan ej anges. B 2 b: Bostadsfrågan kan troligen ordnas vid järnverken. 4. Skeppsbyggn.-tekn. forskn. B 2 a: Troligen inte någon. B 2 b: Inga möjligheter av denna art finnes. 6. Statens inst. f. konsum.-frågor. B 2 a: Forskningsuppgifter för doktorsgrad kan eventuellt utföras i samarbete med annan institution. B 2 b: Inga. 8. Konjunkturinst. B 2 a: Under 1964/65 beräknas 3-4 akademiker vara sysselsatta med projekt, som möjligen kan leda till avhandling. Delad handledning mellan institutet och ämneslärare är vanligast. B 2 b: Några sådana möjligheter föreligger inte. 9. MPI. B 2 a: 6-8 forskare, om de ekonomiska förutsättningarna skapas t. ex. genom forskningsråden. Handledning ges av personal vid institutet i samråd med ämnesrepresentanten. B 2 b: Inga; institutet är beläget i Stockholm. GRUPP

p

1. Träforskn. B 2 a: 25 doktorander (licentiander). Handledning ges genom institutets personal. B 2 b: Direkt forskarunderstöd kan icke lämnas av institutet. Däremot kan forskare heltids- eller deltidsanställas. 2. Textilforskn. B 2 a: Ungefär samma omfattning som hittills. B 2 b: Inga möjligheter. 3. Metallforskn. B 2 a: 10-20 st. Handledning sker vid institutet. B 2 b: Inga.

261 4. Konserveringsjorskn. B 2 a: 10-20 st. Handledning sker vid institutet. B 2 b: — 5. Silikatforskn. B 2 a: 5 st. Handledning sker för närvarande vid institutet. B 2 b: Inga. 7. Statens väginst. B 2 a: 1 a 2 per år. Delad handledning är vanlig. B 2 b: Inga; institutet är beläget i Stockholm. 8. Statens maskinprovningar. B 2 a: Inga sådana forskningsarbeten. 9. Skeppsprovningsanst. B 2 a: Doktorander kan utnyttja resurser inom anstaltens verksamhetsområde. B 2 b: Inga sociala eller ekonomiska åtaganden. GRUPP Q

1. ASEA. B 2 a: En successiv ökning av intresset för forskning och högre studier har ägt rum från de anställdas sida. Det är dock omöjligt att söka fixera antalet licentiander och doktorander. Surahammar har plats för två forskare. B 2 b: De med forskningen sysselsatta personerna bereds anställning. 3. Electrolux. B 2 a: Knappast någon. B 2 b: —. 5. A Johnson & Co. B 2 a: 1-2 doktorander, 2-3 licentiander. Handledning sker främst inom Inst. för växtforskning och kyllagring. Möjligheter kan komma att finnas inom tekniska ämnesområden. B 2 b: —. 6. L M Ericsson. B 2 a: 3-5 forskare. Handledningen sker till största delen inom företaget. B 2 b: Besvaras ej. 7. SAAB. B 2 a: Ett 10-tal forskare. Huvudsaklig handledning ges vid företaget. Potentiella möjligheter finnes för ett betydligt större antal. B 2 b: Mycket små möjligheter om vederbörande inte är anställd vid företaget. 8. Metallverken. B 2 a: Kanske 5. Engagemanget är delvis beroende av om en teknisk högskola förläggs till Västerås. Planering och handledning sker i nära samråd med akademiska lärare. B 2 b: Ekonomiska lättnader för utomstående ges genom någon form av anställning. 9. Kullager. B 2 a: Inga. B 2 b: —.

262 GRUPP R

1. Billerud. B 2 a: Två forskare. Handledning ges gemensamt av akademisk lärare och personal vid företaget. B 2 b: Forskarna anställs vid företaget. 2. Bolinder. B 2 a: Enstaka fall. Handledning och resurser är tillgängliga vid företaget. B 2 b: Bostäder kan i viss utsträckning förmedlas vid koncernens Norrlandsförvaltningar. Eventuellt kan visst ekonomiskt stöd lämnas. 4. LKAB. B 2 a: Forskning kommer att initieras bl. a. beträffande kulsinter och i geologi, eventuellt även i industrisociologi/arbetspsykologi. B 2 b: Goda möjligheter att bistå med bostäder och eventuellt naturaförmåner. 5. MoDo. B 2 a: 2 forskningsarbeten. Samverkan med akademisk lärare äger rum, men huvudsaklig handledning ges vid företaget. B 2 b: Forskarna anställes vid företaget. 6. Skånska Cement. B 2 a: Kan ej besvaras. Att utbilda doktorander är ej en primär uppgift. B 2 b: Inga. 8. Stora Kopparberg. B 2 a: Utrymme för totalt 5-7 licentiander eller doktorander. B 2 b: Levnadskostnaderna är lägre än på universitets- och högskoleorter. Vissa ekonomiska förmåner kan ges. Lön utgår i förhållande till uppgiftens intresse för företaget. 9. Uddeholm. B 2 a: Möjligheterna att utföra doktorsarbeten är vid företaget mycket begränsade. Vid Skoghalls-verken kan 3 å 4 uppgifter anvisas och handledning ges vid företaget. B 2 b: Frågan får övervägas i varje särskilt fall. I Skoghall kan bostad anvisas och viss lön erbjudas. GRUPP s

1. Astra. B 2 a: 5 doktorander. B 2 b: —. 2. Findus. B 2 a: 2-4 forskare; huvudsaklig handledning ges vid företaget. B 2 b: Del av lön kan utgå. Vissa andra ekonomiska förmåner kan erbjudas. 3. Kabi. B 2 a: En doktorand. Handledning ges av akademisk lärare. B 2 b: —. 4. Pharmacia. B 2 a: En doktorsavhandling per 1 å 2 år. B 2 b: För forskningsarbete som är till nytta för företaget utgår lön. 5. Skånska Ättikjabriken. B 2 a: 1-2 forskare. B 2 b: Företaget är gynnsamt beläget, nära universitets- och högskoleorter.

263 6. Sockerbolaget. B 2 a: 5-10 yngre forskare med arbeten för doktorsgrad. B 2 b: Företaget är gynnsamt beläget, nära universitets- och högskoleorter. GRUPP T

1. Turitz. B 2 a: Vissa forskningsuppgifter finns. Handledningen bör delas mellan företag och akademiska lärare. B 2 b: Företaget är beläget i universitetsstad. 3. Handelsbanken. B 2 a: Inga. B 2 b: Frågan är ej aktuell för banken. Sammanfattning

av svaren på frågorna B 2 a och b:

B 2 a. Bortsett från nedan angivna undantag redovisar man en förmodad examensproduktion, som i stort sett sammanfaller med den som förevarit under föregående period. Inom grupp M (tekniska och naturvetenskapliga organisationer) räknar man med en stark utökning. FOA och SGU anger en fördubbling. Atomenergi ger ett underlag som tyder på mer än en fördubbling. Vattenfall, Kartverket och Provningsanstalten, som föregående period inte redovisat några examina, räknar med en begynnande produktion. Ett par av branschforskningsinstituten (grupp P) räknar med en flerfaldigt ökad examensproduktion. Inom industrigrupperna (Q, R och S) beräknas ett ökat antal examina i några spridda fall. Tendenserna beträffande handledningen är desamma, som redovisats för föregående period, dvs. denna ges huvudsakligen vid företagen och i viss utsträckning som delad handledning. B 2 b. Övervägande delen av företagen och institutionerna redovisar inte några möjligheter till sociala och ekonomiska stödåtgärder. Undantag utgör en del industriföretag och institutioner belägna utanför storstadsområdena, där man anger att bostadsfrågan kan lösas. Speciellt tycks detta vara fallet inom grupp R (gruv- och skogsbolag). De ekonomiska åtgärder som anges på en del håll hänför sig till olika former av anställning eller lön för utförd forskning av intresse för ett företag.

VI. Forskningsstöd till yngre forskare Fråga C 1. Lydelse C l ) Samarbete i fråga om forskarutbildningen mellan ett företag (motsv.) och en vetenskaplig institution vid ett akademiskt lärosäte tager ibland (utöver vad som antytts i fråga B) också den formen, att en licentiand eller doktorand, som vid en universitets- eller högskoleinstitution utför ett forskningsarbete, vars resultat kan förmodas vara av intresse för företaget (motsv.), åtnjuter ekonomiskt stöd av

264 detta. I vilken omfattning har Ert företag (motsv.) under den senaste femårsperioden engagerat sig i sådan verksamhet? Anm. Såväl det antal forskare som det totala belopp per år som forskarstödet omfattat bör anges.

Antal forskare

Belopp

Anm. Här bör bl. a. anges, vilka examensämnen som företrädesvis kommit i åtnjutande av dylikt forskarstöd.

Tabellkommentarer I den tabellariska uppställningen nedan anges först för varje företag svaren beträffande det ekonomiska stödet till licentiander och doktorander på följande sätt (0; 000) = (antal forskare; totalbeloppet per år i kronor). I några enstaka fall har justeringar gjorts i de av företagen lämnade uppgifterna, t. ex. när de angivna siffrorna uppenbarligen avser en femårsperiod. Cirkaangivelser och gränsangivelser har också ändrats till fixa värden (medelvärden). Många av företagen har inte direkt kunnat ange de efterfrågade siffrorna utan i stället i kommentarer belyst, vilken form av stöd som kommer forskare till godo. De väsentligaste punkterna i dessa kommentarer har medtagits i tabellen. Angivna belopp avser utgifter per år, om inte annat anges. GRUPP M

1. Atomenergi (5; 460 000). Till detta kommer ett speciellt stöd till reaktorfysik vid KTH. Ämnesområden: främst plasmafysik och kemi. 2. FOA (—; —). Uppdrag placeras hos institutioner och enskilda forskare, dock i allmänhet inte direkt till licentiander och doktorander. Under punkten C 2 redovisas storleksordningen av detta stöd. Totalt kan man räkna med att utlagda uppdrag inklusive konsultuppdrag och liknande till universitet och högskolor uppgår till 3 å 4 milj. kr. (Uppdrag till industrier och fristående forskningsinstitutioner m. fl. är av samma storleksordning.) 3. Vattenfall (—; —). Till licentiand, elektrisk anläggningsteknik, CTH 30 000 kr. Dessutom lämnas stöd till utrustning vid denna institution och Fysikum i Uppsala. 5. SMHl (—; —). Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet: 12 000 kr. 7. SGU (10;—). Forskare vid universiteten anställs i viss utsträckning tillfälligt för att utföra arbeten för SGU, vilka även kan utnyttjas i deras forskning. GRUPP N

4. Fiskeristyrelsen (—; —). 390 000 till 17 forskare under senaste femårsperioden från förvaltade vattenavgifter. 121 000 till 2 forskare av speciella medel efter Kungl. Maj:ts beslut. Ämnesområde: zoologi.

265 GRUPP O

1. Industriens Utredningsinst. (1; 5 000). Ämnesområde: jordbruksekonomi (Lantbrukshögskolan). 3. Jernkontoret (1; 15 000). Till licentiatarbete i mekanisk teknologi. 9. MP I (10; 150 000). Visst stöd av ekonomisk art har från institutets egna eller i övrigt krigsmaktens medel lämnats till huvudparten av under B 1 redovisade forskare samt därutöver för olika beställningsarbeten vid universitetsinstitutionerna i psykologi, pedagogik och sociologi. GRUPP p

Inget ekonomiskt stöd till licentiander och doktorander har redovisats inom denna grupp. GRUPP Q

1. Asea (—;—). Stöd till forskare vid CTH och KTH beräknas till över 100 000 kr. 6. L M Ericsson (—; —) Totalt 150 000 kr till de elektrotekniska institutionerna vid KTH och CTH. 7. Saab (8; 36 000). Huvudsakligen för studier utomlands inom varierande ämnesområden med anknytning till företagets verksamhet. 8. Metallverken (1; 20 000). Licentiand vid institutionen för teknisk elektrokemi och korrosionslära, KTH. GRUPP R

1. Billerud (10;—). Cirka 90 000 kr ges till licentiander och doktorander i kemi och fysikalisk kemi vid Uppsala universitet. Dessutom ges 80 000 kr till forskare i cellulosateknik och träkemi vid Cellulosaindustrins centrallaboratorium. 4. LKAB (—; — ) . Bidrag direkt från företaget har givits till doktorsavhandlingar inom ämnena historia, nordisk och jämförande folklivsforskning, finsk-ugriska språk samt inom samhällsvetenskaperna. (Från Malmfonden bortses i detta sammanhang.) 5. MODO (—; 51 000). Av medlen ges 20 000 till växtodlingslära och 11 000 kr till oorganisk kemi; vidare ges 19 000 till Fysikalisk-kemiska institutionen vid Uppsala universitet. Totalt utbetalades 1962/63 388 000 kr för bidrag till branschforskningsinstitut, konsultarvoden, avgifter för forskning och utveckling utanför egna laboratorier. 6. Skånska Cement (2; 40 000). »Härutöver märkes vårt omfattande stöd till Svenska Forskningsinstitutet för Cement och Betong, vid vilket institut ett flertal doktorander utbildats. (Totalt bidrag ca 880 000 kr per år, varav ca 1 / 4 åtgår till forskarutbildning.)

266 7. SCA (2; 50 000). Ämnesområde: Chem. Engineering (engelskt universitet). 8. Kopparberg (5; 30 000). Ämnesområden: cellulosaforskning, polymerkemi. 9. Uddeholm (—; 30 000). Beloppet ges från Skoghalls-verken till cellulosateknik och viss kemisk forskning. GRUPP s

1. Astra (14; 305 000). 3. Kabi (3; 60 000). Nästan uteslutande medicinska arbeten har stötts. 4. Pharmacia (12; 150 000). Ämnesområden: fysikalisk kemi, biokemi, klinisk medicin. 5. Skånska Ättikjabriken

(3: 150 000). Ämnesområde: organisk kemi.

6. Sockerbolaget (5; 100 000). Ämnesområden: företrädesvis växtodling, växtnäringslära och växtfysiologi. GRUPP T

1. Turitz (—;—)• Bolaget har lämnat bidrag till gruppen FMK inom FFI vid Handelshögskolan i Stockholm. 3. Handelsbanken (—; — ) . Banken har i en del individuella fall stött forskare. Vidare hänvisas till en egen forskningsstiftelse uppgående till 5 miljoner kronor. 7. Göteborgs bank (2;—). Ämnesområde: statistik. Sammanfattning av svaren på fråga C 1: Av industriföretagen är det speciellt läkemedel och livsmedel, grupp S, som ger betydande ekonomiskt stöd i den form som här efterfrågas. Övriga industrigrupper (Q och R) ger sina bidrag i andra former. Speciellt torde branschforskningsinstituten, grupp P, vara mottagare. Via dessa kommer stödet också till väsentlig del forskarutbildningen till godo. De största bidragen utanför industriföretagen lämnas av Atomenergi och FOA (grupp M), MPI (grupp O) och Fiskeristyrelsen (grupp N). Beträffande de miljonbelopp som FOA årligen utger för uppdrag till universitet och högskolor är det oklart, hur stor del som utnyttjas inom ramen för forskarutbildningen. Fråga C 2. Lydelse C. 2) Hur många forskare och vilket belopp kan i fråga C 1 avsett forskarstöd beräknas komma att omfatta vid Ert företag (motsv.) under den närmast förestående femårsperioden? Antal forskare

Belopp

Anm. Här bör bl. a. anges, vilka examensämnen som företrädesvis kan komma i fråga för dylikt forskarstöd.

267 Kommentarer Någon närmare bearbetning av svaren på denna fråga lönar sig inte. Många som besvarat C 1 siffermässigt har utnyttjat dessa siffror även för C 2, ibland avrundade uppåt till jämnt 1 000- eller 10 000-tal kronor. I enstaka fall har man angivit högre belopp i fråga C 2 beroende på något nyinrättat stipendium eller planerat forskningsuppdrag. Sammanfattningsvis kan man säga, att företagen räknar med oförändrat ekonomiskt stöd till forskning bedriven av licentiander och doktorander under den närmaste femårsperioden.

VII. Medverkan i forskningsundervisning Frågornas lydelse D. 1 a) Det vore önskvärt, att samarbetet rörande forskarutbildning mellan företag (motsv.) och de akademiska lärosätena kunde gestaltas så, att de utbildningsresurser som finns utanför universiteten och högskolorna kunde tagas i anspråk även för andra delar av forskarutbildningen än själva avhandlingsarbetet med åtföljande handledning. Dessa resurser borde sålunda kunna utnyttjas också för vissa kvalificerade specialkurser (innehållande t. ex. föreläsningar, seminarier och/eller laborationer) i den högre akademiska undervisningen. Eventuellt skulle ett sådant arrangemang behöva omfatta endast särskilda delmoment i vissa specialiserade kurser. Skulle Ert företag (motsv.) vara intresserat av ett sådant samarbete?

Ja •

Nej

•

Om frågan besvaras jakande, inom vilka ämnesområden skulle i så fall dylika kurser kunna arrangeras vid Ert företag (motsv.)? Hur många doktorander (i en reformerad utbildningsgång) skulle kunna tagas emot vid dessa, och från vilka examensämnen och fakulteter eller fackhögskolor skulle doktoranderna lämpligen rekryteras? D. 1 b) Skulle kompetenta forskare vid Ert företag kunna ställas till universitetens och högskolornas förfogande för att där inom forskarutbildningens ram ge viss specialiserad undervisning i form av t. ex. föreläsningar och/eller seminarier? I vilken omfattning skulle detta kunna ske, och inom vilka examensämnen skulle dessa forskare lämpligen kunna utnyttjas för dylik undervisning? D. 2) Vilka åtgärder behövs för att främja ett samarbete av det slag som här antytts i frågorna D i a och D 1 b? Tabellkommentarer Enkätsvaren redovisas i komprimerad form. Omedelbart efter D 1 a är angivet (Ja) = ja-rutan kryssad, (Nej) = nej-rutan kryssad eller (—) = ingen ruta kryssad.

268 GRUPP M

1. Atomenergi. D i a : (Ja) Licentiandkurs pågår och planeras i respektive reaktorfysik och kärnkemi. Potentiella möjligheter anges för doktorandkurser inom ett tjugotal specialområden. Antal doktorander per kurs: cirka 10. D 1 b: Ett 50-tal kompetenta personer finns. Engagemang måste bestämmas av ekonomiska förutsättningar och inverkan på bolagets verksamhet. Prövning behövs från fall till fall. D 2: Samarbetet mellan bolaget och universiteten måste stärkas. Formerna för ett samarbete bör klarläggas. Kvalificerade forskare bör med bibehållande av forskningsarbete som huvudsaklig verksamhet knytas till universiteten. Ett samarbete främjas om de erhåller examinationsrätt. Forskare från universitet bör ges möjlighet att förlägga sin forskning till Studsvik. Bestämmelserna för akademiska lärare ändras så, att vistelse vid extern institution underlättas. 2. FOA. D i a : (Ja) Formerna för medverkan varierar för närvarande starkt från fall till fall. Specialkurser förekommer. (FOA:s egen utbildningsverksamhet i kursform är under utbyggnad.) Personal medverkar i viss utsträckning i undervisningen vid universiteten. FOA betalar för närvarande utgifterna för en institution i optimeringslära och systemteori vid KTH. Det är möjligt, att detta system skulle kunna tillämpas i ytterligare något fall. FOA medverkar också i begränsad omfattning inom samhällsvetenskaperna genom uppdrag till Utrikespolitiska institutet rörande internationell säkerhetspolitik. FOA föreslår, att forskningschefer och vissa laboratorer erhåller ställning som »extra ordinarie» professorer respektive laboratorer vid universitet med skyldighet att genomföra viss undervisning respektive forskarhandledning samt examination. D 1 b: Luckor förekommer i ämnestäckningen vid universiteten. Vid FOA finns ett antal forskningschefsbefattningar (f. n. 13 st.) tillsatta med krav på dokumenterad professorskompetens inom områden, som i vissa fall ej är täckta av professurer vid universiteten. Dessa bör kunna medverka i universitetsundervisningen. För närvarande finns 14 befattningshavare som medverkar i undervisningen vid universiteten och 7 vid militära högskolor. D 2: Frågan är under utredning. 3. Vattenfall. D i a : (—) Ett begränsat engagemang ifråga om speciella föreläsningar och seminarier förekommer. Verket torde ha möjligheter till viss medverkan ifråga om särskilda delmoment i vissa specialiserade kurser. D 1 b: Verket är i princip villigt att i begränsad omfattning ställa kompetenta forskare till förfogande för föreläsningar och seminarier. 4. Telestyrelsen. D i a : (—) Specialister från verket anlitas för enstaka föreläsningar vid universitet. Att kurser förläggs till verket torde inte medföra någon vinst. D 1 b: Omfattningen beror av forskarnas intresse att åta sig dy hk undervisning.

269 5. SMHI. D i a : (Ja) Kurser bör anordnas vid SMHI i väderlekslära. Samordning med universitetsutbildningen krävs. D 1 b: Ett betydande samarbete finns för närvarande; det bör kunna utvidgas. D 2: En rekommendation av forskarutredningen att sådant samarbete bör bedrivas är tillfyllest ifråga om meteorologi. I hydrologi bör befattningar inrättas, så att kvalificerad ledning av institutets forskare kan erhållas. Undervisning bör ordnas både vid institutet och universiteten. 6. Kartverket. D i a : (—) Verket är villigt och kan i begränsad omfattning, om lämpliga former finns, bidraga till sådan utbildning inom delar av geodesi, fotogrammetri och kartografi. D 1 b: Möjligt i viss utsträckning, men antalet studieintresserade är ringa. D i a anvisar en lättare realiserbar samarbetsform. 7. SGU. D i a : (Ja) SGU är intresserat av samarbete. Hittills har individuell forskarutbildning förekommit. Kollektiv utbildning är beroende av de resurser som staten ställer till SGU:s förfogande i framtiden. D 1 b: Olika geologiska ämnen. Docenterna föreläser nu vid universiteten. D 2: Penning- och lokalresurser. 8. Provningsanstalten. D 1 a, D 1 b: (Ja) Omfattningen är beroende av anstaltens resurser vid det aktuella tillfället. D 2: Utökat samarbete erfordras mellan anstalten och de tekniska högskolorna. Ökade resurser i fråga om anslag och lokaler krävs. GRUPP N

2. Frökontrollanst. D i a : (Ja) Föreläsningar och undervisning ges i fröanatomi, -fysiologi och -patologi. D 1 b: Begränsat antal föreläsningar kan ges inom det speciella ämnesområdet. D 2: Möjlighet att anställa forskare för att lösa vissa uppgifter finns inte. 3. Växtskyddsanst. D i a : (Nej). D 1 b: Ja, i viss omfattning. D 2: Förbättrade lokalresurser vid anstalten och flera kvalificerade befattningshavare krävs. 4. Fiskeristyrelsen. D 1 a, D 1 b, D 2: Engagemang är beroende av pågående utredning. 5. Svalöv. D 1 a: (Ja) 3 kurser för doktorander, med begränsat deltagarantal, i genetik och växtförädling, i växtpatologi samt i växtodling. D 1 b: Forskare kan medverka i specialiserad undervisning. De bör uppbära särskild ersättning, så att institutet kan anställa tillfällig ersättare. D 2: Samarbete finns bl. a. genom särskilt kontaktorgan mellan Lunds universitet och Svalöv. Motsvarande bör etableras med Lantbrukshögskolan.

270 GRUPP O

1. Industr. Utredn.-inst. D i a : (Nej). D 1 b: Möjligen skulle 1 a 2 personer kunna ge vissa kurser i nationalekonomi. 2. Jordbr. Utredn.-inst. D i a : (Ja) I begränsad omfattning kan detta ske inom speciella ämnesområden. D 1 b: Ja, beträffande efterf råge analyser, jordbrukspolitik och socialekonomiska aspekter på jordbruket. D 2: Förbättrade kontakter läroanstalter-utredningsinstitut krävs. Information bör ges till universitetsstuderande angående möjligheter att kombinera anställning och meriterande forskning. 3. Jernkontoret. D i a : (—) I princip föreligger intresse. För dagen saknas dock resurser. D 1 b: Ej för närvarande. 4. Skeppsbyggn.-tekn. jorskn. D i a : (Nej). D 1 b: Kan tänkas i mån av tillgång. 6. Statens inst. f. konsum.-frågor. D i a : (Nej) Enstaka föreläsningar inom specialämnen kan förekomma. 7. Statens inst. f. byggn.-forskn. D i a : (Nej). D 1 b: Hittills har sex personer medverkat i undervisning vid högskolor. Arkitektur och väg- och vattenbyggnad kan ifrågakomma. 8. Konjunkturinst. D 1 a, D 1 b, D 2: Vanligt att institutets personal fortsätter att studera. En del institutstjänstemän tjänstgör också som lärare i nationalekonomi. Institutets medverkan är begränsad av finansiella resurser. Ett samarbete skulle främjas av ett samarbetsorgan inom Stockholms universitet. 9. MPI. D i a : (Ja) Psykologi, pedagogik, sociologi. Totalkapaciteten vid institutet är ganska begränsad. D 1 b: Sker redan; kan utvidgas. D 2: Någon form av samarbetsorgan mellan universiteten och de fristående institutionerna borde skapas, som främst kunde göra tjänst som förmedlingsorgan av tjänster och ekonomiska medel. GRUPP P

1. Träforskn. D i a : (Nej) Vad institutet beträffar anordnas kurser bäst genom KTH. Institutets personal är skyldig att medverka vid högskolans utbildning. D 1 b: Institutets personal deltar i stor omfattning i utbildningen vid KTH. D 2: Svårigheterna för samarbete synes vara frågan om vem som skall vara ansvarig för doktorandernas handledning. Problemet kan lösas genom att institutets handledare auktoriseras utav universitetens eller högskolornas ämneslärare.

271 2. Textiljorskn. D 1 a: (Ja) Textilkemi, CTH. D 1 b: Ja, detta sker redan. D 2: —. 3. Metalljorskn. D i a : (Ja). D 1 b: I mycket begränsad omfattning, om institutet kompenseras härför ekonomiskt. D 2: Pengar och bostäder i Stockholm behövs. 4. Konserv eringsjorskn. D i a : (Ja) Institutet sköter undervisningen i livsmedelskemi, mikrobiologi och bioteknik vid CTH. D 2: —. 5. Silikatjorskn. D i a : (Ja) Ett par doktorander kan tas emot. 6. Optisk jorskn. D i a : (Ja) Systemet fungerar redan. D 1 b: Sker redan. D 2: Inga ytterligare. 7. Statens väginst. D i a : (Ja) Inom väg- och vattenbyggnad, geologi m. m. kan 5 forskare/termin tas emot. D 1 b: 4 tim/vecka i geologi, hållfasthetslära och vägbyggnad. D 2: —. 8. Statens maskinprovningar. D i a : (Nej) Resurser saknas. D 1 b: Endast enstaka föreläsningar. 9. Skeppsprovningsanst. D i a : (—) D 1 b: I ungefär samma omfattning som hittills. GRUPP Q

1. ASEA. D 1 a: (—) Företaget svarar tveklöst ja till vissa kvalificerade specialkurser. Om de formella betingelserna för samarbete underlättas och klarlägges, skulle inga större svårigheter uppstå att reellt genomföra ett sådant samarbete på önskade punkter. D 1 b: Företaget kommer att underlätta för sina kompetenta forskare att medverka i specialiserad undervisning. D 2: Möjligheterna till tjänsteresor för lärare bör förbättras, så att de kan upprätthålla kontakten med företag. Ekonomiskt stöd till forskarkonferenser bör ges. Utgivning av preliminära rapporter bör underlättas. 3. Electrolux. D 1 a: (Nej) Bolaget saknar idag resurser för ett sådant engagemang. D 1 b: Nej. D 2: Forskningen kan i högre grad inriktas på konkreta uppgifter t. ex. av teknisk eller arbetspsykologisk natur. 5. A Johnson & Co. D 1 a: (Nej) Företaget har otillräckliga resurser härför. D 1 b: Möjligheter kan komma att föreligga.

272 D 2: Det är svårt att få sådan omfattning på en forskningsuppgift, att den kan utnyttjas såsom lic- eller doktors arbete. Möjligheten att utnyttja flera olika publikationer är till hjälp. 6. L M Ericsson. D i a och D 1 b: Företaget har i flera fall ställt lärare till förfogande och är berett fortsätta därmed, men det kan knappast ställa i utsikt att arrangera någon forskarutbildning för utomstående inom företaget. D 2: Inga särskilda åtgärder anses behövliga. 7. SAAB. D 1 a: (Ja) Kurser och seminarier har anordnats av företaget inom ett flertal ämnesområden. I princip skall företagets personal och resurser även kunna utnyttjas för akademisk forskarutbildning inom en rad ämnesområden. Statliga anslag fordras för ändamålet. D 1 b: Eventuellt, om det sjätte universitetet förläggs till Linköping, skulle specialföreläsningar/seminarier kunna ges av SAAB-anställda inom en rad examensämnen. D 2: Mindre formalism vid handläggning av dylika ärenden krävs. Statliga anslag via industrin bör ges. För företagets del skulle ett samarbete underlättas om ett sjätte universitet och speciellt en fjärde teknisk högskola förlägges till Linköping. 8. Metallverken. D i a : (—) I princip är företaget positivt inställt. Förutsättningarna är större vid en eventuell teknisk högskola i Västerås. Ekonomisk ersättning till företaget är nödvändig. D 1 b: Engagemanget är mycket beroende av teknisk högskola i Västerås. D 2: Kontakt mellan högskolor och industri kan ske genom utbyte av föreläsare. 9. Kullager. D 1 a: (Nej). D 1 b: Nej, icke på tjänstetid. D 2: Inga konkreta förslag. GRUPP R

1. Billerud. D i a : (Nej) Företaget hänvisar till branschinstitut. D 1 b: Enstaka föreläsningar kan ifrågakomma men inga större åtaganden. D 2: Det synes inte vara särskilt angeläget med den berörda utbildningsverksamheten. 2. Boliden. D 1 a: (Nej). D 1 b: Nej, icke reguljärt. D 2: Man bör i första hand utverka ett officiellt erkännande, att doktoranderna har rättighet att förlägga sitt arbete till näringslivets institutioner. 4. LKAB. D 1 a: (—). Tveksamt. D 1 b: Ja; ämnesområden: malmgeologi, malmbehandling, rationalisering, malmanalys, industrimedicin, personaladministration. D 2: —.

273 5. MODO. D i a : (Ja) Föreläsningskurser, laborationer. D I b : Ja — för enstaka föreläsningar eller koncentrerade föreläsningskurser. Förutsättning är ekonomisk kompensation av staten. D 2: Koncentration av eventuella specialkurser krävs, så att det normala arbetet inte störs under lång tid. 6. Skånska Cement. D i a : (Nej). D 1 b: Teoretiskt tänkbart, men det är omöjligt att göra kvantitativ uppskattning. D 2: Det är en icke realiserbar tanke för företagets del. 7. Cellulosa. D 1 a: (Nej) Branschforskningsinstitutet fyller en dylik funktion. D 1 b: I begränsad omfattning. D 2: Rikliga anslag för löner och utrustning krävs. 8. Stora Kopparberg. D 1 a: (Nej) Föredrag om representativa forskningsprojekt på nivå av licentiandseminarier kan ges. D 1 b: I begränsad omfattning, 5-10 seminarier per år D 2: —. 9. Uddeholm. D 1 a: (Nej) Förhållandena kan eventuellt tänkas bli ändrade i framtiden. Skoghalls-verken är i princip positiva. D 1 b: Ej för närvarande. Skoghalls-verken anser sig dock kunna ställa lärare för kortare kurser i kemi och cellulosateknik till förfogande. D 2: En eventuell utökning av forskningsresurserna i framtiden kan ändra läget. Tillgång till anslag från forskningsråden eller andra håll är önskvärd. Kommunikationssvårigheter föreligger. GRUPP s

1. Astra. D 1 a: (—) Företaget har möjligheter att ställa föreläsare till förfogande. Kurser osv. kan ej ordnas genom företaget. D 1 b: —. D 2: Anslag från högskolor, universitet och forskningsråd krävs. 2. Findus. D i a : (—) Engagemang kan ske endast i mycket speciella former och i undantagsfall. D 1 b: 2 lärare i livsmedelsteknik, 2 i växtfysiologi skulle kunna ställas till förfogande. D 2: Kontinuerligt stöd åt industriforskning i statliga forskningsrådens regi krävs. 4. Pharmacia. D 1 a: (Ja) Kortare kurser i polarografi, separation av högmolekylära ämnen, vätsketerapi kan ges. D 1 b: Utöver de i D 1 a angivna kan kurser också ges i organisk kemi, farmakologi, organisk och analytisk kemi samt farmaci. D 2: Industritjänstgöring för forskaraspiranter behövs. Staten bidrager till forskarens lön, medan industrin håller lokaler och utrustning.

274 Skånska Ättikjabriken. D 1 a: (Ja) Specialkunskaper finns inom företaget inom en del kemiska ämnesområden. D 1 b: Knappast; möjligen kan sådan medverkan i viss utsträckning ske för korta speciella kurser. D 2: Framför allt behövs försöksverksamhet. Doktorander utplaceras vid industrin; betalning sker med t. ex. forskningsrådspengar. 6. Sockerbolaget. D 1 a: (Ja) Möjligheter till vissa specialkurser inom kemiska och biologiska områden finns. D 1 b: Lämpliga ämnen: Växtförädling, statistik, termokemi. D 2: Sporadisk medverkan enligt D 1 utan speciella åtgärder kan ske. Utbyggnad av resurser för utvidgad medverkan är orealistisk. GRUPP T

1. Turitz. D l a: (Ja) 1-2 doktorander i humanistiska, ekonomiska och samhällsvetenskapliga ämnen. D 1 b: Ja. Distribution, organisation, personaladministration. D 2: Närmare kontakt mellan näringsliv och högskola behövs. 3. Handelsbanken. D 1 a: (Nej). D 1 b: Vissa sådana kontakter förekommer; högre befattningshavare i banken ger tillfälligt föreläsningar m. m. vid universitet och högskolor. D 2: Inga speciella åtgärder krävs för bankens del. Tillräckliga kontakter finns för samarbete enligt D i a och D 1 b. 7. Göteborgs bank. D 1 a: (Nej) I princip är dock inställningen positiv. D 1 b: Nej. D 2: —. Sammanfattning av svaren på frågorna D 1 a, D 1 b och D 2: D 1 a. Om man som positivt intresserade att medverka genom specialkurser och liknande räknar dels dem som kryssat ja-rutan, dels dem som ej kryssat någon ruta men lämnat kommentarer av typen »företaget kan medverka i begränsad omfattning», kan man göra följande sammanfattning för grupperna. Den positiva inställningen dominerar klart inom grupperna M (tekniska och naturvetenskapliga organisationer), N (verk med biologisk inriktning), P (branschforskningsinstitut) och S (livsmedels- och läkemedelsindustri). Inom grupp Q (verkstadsindustri) är tendensen splittrad. Ett klart ja anges av SAAB. ASEA har i stort sett en positiv inställning. Några ytterligare företag har positiva inslag i sitt svar. Ett par klara nej förekommer också. Grupp R (gruv- och skogsindustri) har av grupperna den mest klart negativa inställningen. I en del fall kommenteras detta med hänvisning till att forskningen är förlagd till branschforskningsinstitut. Grupp O (utredningsinstitut) har genomsnittligt en negativ inställning men positiva inslag finns. I ett par fall hänvisas till begränsade resurser.

275 För grupp T (banker) gäller att man i allmänhet avböjt att besvara enkäten, vilket torde få tolkas som en negativ inställning. D 1 b: Inom följande grupper har man besvarat frågan med ja: M (tekniska och naturvetenskapliga organisationer), N (verk med biologisk inriktning), O (utredningsinstitut), P (branschforskningsinstitut), S (livsmedels- och läkemedelsindustri) samt T (banker och varuhus). Några inskränkningar av typen »endast i begränsad eller mycket begränsad omfattning» förekommer dock här och var. Några har också knutit sitt ja-svar till ekonomiska förbehåll. Inom grupperna Q (verkstadsindustri) och R (gruv- och skogsindustri) är man mera reserverad. Några nej-svar förekommer och begränsande villkor är vanliga. D 2: Synpunkterna är mycket disparata och någon egentlig sammanfattning är svår att göra. Många efterlyser förbättrade kontakter med universitet och högskolor, och en del föreslår upprättande av samarbetsorgan. Många av industriföretagen anser, att utökade statliga forskningsanslag behövs (t. ex. från forskningsråden). En del av forskningsinstituten kräver utökade resurser och lokaler. På några håll har påpekats att resemöjligheterna för akademiska lärare borde förbättras. VIII. Tjänstledighet för undervisning eller utbildning Frågornas lydelse E. 1) För forskarutbildningen skulle det vara av stort värde, om välkvalificerade forskare, verksamma inom näringslivet eller offentliga inrättningar, kunde knytas till universiteten och högskolorna som lärare och handledare under en eller ett par terminer. Hur ser Ni på möjligheterna (med avseende på personalresurser, möjligheter till tjänstledighet, lönefrågor m. m.) att realisera ett sådant förslag? E. 2) Kontakten mellan forskningen inom och utanför de akademiska läroanstalterna skulle också kunna befrämjas av att yngre forskare i näringslivet och offentliga inrättningar erhölle tjänstledighet för vidareutbildning och/eller forskningsarbete vid passande universitet eller högskola under en å två terminer. Hur ser Ni på detta problem? Tabellkommentar Enkätsvaren redovisas i komprimerad form. GRUPP M

1. Atomenergi. E 1: Kan realiseras i begränsad omfattning. Föreläsningar är lättare att realisera än heltidsengagemang. E 2: Betydelsefullt att vidga denna kontakt. Formerna måste fastläggas. Forskarna är ofta bundna till den utrustning som finns vid bolaget och det är svårt att bevilja ledighet. 2. FOA. E 1: Ett system med s. k. sabbatsår skulle kunna fungera endast i begränsad omfattning med hänsyn till att de ledande forskarna normalt har ledande

276 funktioner vid FOA. Ett system med deltidstjänstgöring vid universitet kan därför vara att föredraga. E 2: FOA har ett stort antal undersökningar av grundforskningskaraktär. Det är därför knappast nödvändigt för yngre forskare att i större omfattning söka sig till universitet. Det finns dock otvivelaktigt behov av vidareutbildning som måste tillgodoses genom att forskare får möjlighet att arbeta vid utländska eller svenska universitet. Vidareutbildning genom koncentrerade kurser beträffande nya metoder och ny teknisk utrustning bör beaktas. 3. Vattenfall. E 1: Svårt att undvara den kvalificerade personalen. Möjligt att detta undantagsvis kan ske i form av deltidstjänst för vederbörande forskare. E 2: Verket är positivt inställt. 4. Telestyrelsen. E 1: Personalbrist föreligger och därmed mycket begränsade möjligheter att låna ut personal till universiteten. E 2: Frågan är knappast aktuell för televerkets del. 5. SMHl. E 1: Institutet tillstyrker i princip. Fallen bör prövas individuellt. Full ersättning måste lämnas från universitet till tjänstledig personal. Högst 1 å 2 personer kan avvaras samtidigt. E 2: Sådan tjänstledighet beviljas för närvarande automatiskt. En ökad omfattning av utbytet mellan universitet och institutet är värdefull. 6. Kartverket. E l , E 2: Verket ställer sig i princip positivt. Kan endast realiseras undantagsvis med hänsyn till personalsituationen. 7. SGU. E 1: I den mån SGU:s personalresurser ökar, bör möjligheter finnas att realisera detta. E 2: SGU ser positivt på ett sådant arrangemang. 8. Provningsanstalten. E 1: Genom deltidstjänstgöring och med ersättning för lönekostnader kan detta realiseras. Svårigheter föreligger att få kvalificerade ersättare under frånvaro. E 2: Fördelaktigt arrangemang. Hänsyn måste dock tas till de knappa personalresurserna. GRUPP N

2. Frökontrollanst. E 1: Möjligheter till tjänstledighet med lön finns ej. E 2: Möjlighet till tjänstledighet för vidareutbildning och forskning bör alltid finnas. 3. Växtskyddsanst. E 1: Knappast genomförbart utan störningar i anstaltens arbete. E 2: Detta vore fördelaktigt även för doktorerande befattningshavare vid anstalten. 4. Fiskeristyrelsen. E 1: Möjligt, därest vikarier finns att tillgå. Tjänstledighet ges enligt Statens allmänna avlöningsreglemente.

277 E 2: Tjänstledighet ges enligt 28 § A. 1 mom. 5. Statens allmänna avlöningsreglemente. 5. Svalöv. E 1: Möjligt i begränsad omfattning. Institutet bör kompenseras. E 2: Inte särskilt stort behov av denna form vid institutet. Möjligheten bör dock finnas. Tjänstledighet måste ges utan kostnad för institutet. GRUPP o

1. lndustr. Utredn.-inst. E 1: Vissa möjligheter finns för detta arrangemang. I så fall ges tjänstledighet på heltid för vederbörande under en eller två terminer. 2. Jordbr. Utredn.-inst. E 1: Kontinuiteten i forskarnas ordinarie arbete får ej brytas. Gästföreläsningar eller kortare föreläsningsserier rekommenderas. E 2: Knappast tänkbart arrangemang. 3. Jernkontoret. E 1: Orealistiskt med hänsyn till bristen på kvalificerade forskare. Möjligen kan det realiseras om några år. Lone- och andra förmåner måste ligga på samma nivå som i näringslivet, och tjänstgöringstiden räknas som merit i yrkeskarriären. E 2: Ger en värdefull kontakt mellan industri- och universitetsforskare. Systemet tillämpas redan i viss utsträckning inom stålindustrin. 4. Skeppsbyggn.-tekn. forskn. E 1: Troligen i framtiden, när institutionens resurser byggts ut. E 2: Detta borde vara fullt möjligt att ordna. 6. Statens inst. j . kons.-jrågor. E 1: Förutsättningarna är små på grund av begränsade resurser. E 2: Tjänstledighet ges i enlighet med statliga tjänstereglementet. 7. Statens inst. f. byggn.-forskn. E 1: Förekommer redan i viss utsträckning. E 2: Institutet har en positiv inställning, men det är ett svårt problem att lösa budgettekniskt. 9. MPI. E 1: Svårt att avstå personal för heltidsengagemang vid universitet. Viss personal har förenat tjänster. Detta medför nackdelar, genom att tjänsten måste vakanthållas. E 2: Detta sker redan. De ekonomiska problemen bör lösas bättre än för närvarande. GRUPP p

1. Träforskn. E 1: Lämpar sig icke vid institutet, som normalt bedriver utbildning av forskare. E 2: Alternativet är icke tillämpligt vid institutet, som är organiserat bl. a. för utbildning av forskare. 3. Metalljorskn. E l : — . E 2: Bra förslag, dock minst två terminer. 18 - 665786 Forskarutr.

4. Konservertngsjorskn. E 1: Knappast aktuellt, då högre undervisning redan bedrivs vid institutet. E 2: Positiv inställning vid deltagande i obligatoriska kurser för viss examen. Forskningsarbetet utföres vid institutet. 5. Silikatjorskn. E 1: Möjligt endast i ringa utsträckning. E 2: Anses som väsentligt för kontakt industri-forskning. 7. Statens väginst. E 1: En eller två terminer kan accepteras; tjänstledighet kan ges men ingen lön. E 2: Denna kontakt är av väsentlig betydelse. 9. Skeppsprovningsanst. E 2: Dylik tjänstledighet förekommer. GRUPP Q

1. ASEA. E l : Bättre att den kvalificerade forskaren kvarstannar på sin plats och i stället överenskommelse träffas med honom, respektive med företaget eller inrättningen, att forskaradepter i utbildningssyfte får utföra forskningsarbeten under hans ledning, lämpligen med arbetsplats inom företaget eller institutionen. E 2: Kontakten mellan forskningen inom och utanför de akademiska läroanstalterna skulle utan tvekan främjas om universitet och högskolor kunde erbjuda kurser av någon eller några månaders längd. 3. Electrolux. E 1: Resurser saknas. E 2 . I den mån högt kvalificerade tekniker anställs för utvecklingsarbete är dessa så tidsbundna, att tjänstledighet normalt ej kan komma i fråga. 5. A Johnson & Co. E l : Det finns för närvarande inget sådant arrangemang. Det skulle kunna ingå i ett utbyte och ett samarbete mellan institutioner och industriforskningsorganisationen. E 2 : —. 6. L M Ericsson. E 1: Olika arrangemang prövas från fall till fall. Företaget kan inte avlöna personal med heltidsanställning vid universitet och högskolor. Det allmänna bör stå för kostnaderna vid universitet och högskolor. E 2: Företaget tillämpar redan denna princip. Har möjligheter att från särskilda stiftelser hjälpa medarbetare till vidareutbildning. 7. SAAB. E 1: Vid företaget finns såväl personalresurser som formella möjligheter till tjänstledighet med löneavdrag för lärarverksamhet. E 2: All kontakt mellan skilda forskningscentra värdefull. Man kan också rekommendera det omvända förhållandet, dvs. att forskare vid universitet och högskolor tar tidsbegränsad anställning inom industrin. 8. Metallverken. E 1: Det är endast i undantagsfall möjligt att släppa specialister under så lång tid som ett år. E 2: I allmänhet vill företaget, att den avancerade vidareutbildningen av de anställda skall ske parallellt med den normala arbetsuppgiften. Ett kort avstånd mellan högskola och arbetsplats underlättar.

279 9. Kullager. E 1: Icke möjligheter härtill. E 2: Kanske en möjlig väg. I princip tillämpar företaget redan detta system, dock på ett lägre utbildningsplan. GRUPP R

1. Billerud. E 1: —. E 2: Företagets attityd är positiv, men realiserandet måste överlåtas till enskilt initiativ. 2. Boliden. E 1: Nej. Knappheten på forskare omöjliggör för närvarande ett dylikt arrangemang. E 2: Förutsättningen är en ökad tillgång på forskare. 4. LKAB. E 1: Möjligheten är värd att pröva. E 2: Företaget kan överväga sådana arrangemang. 5. MODO. E 1: Möjligen tänkbart i undantagsfall. E 2: Detta bör gå att ordna utan större svårigheter. 6. Skånska Cement. E 1: Forskare kan ej frigöras. E 2: Där vidareutbildning erfordras, söker företaget ge sina medarbetare sådan på lämpligaste sätt. 7. Cellulosa. E 1: Inte uteslutet med dylika arrangemang. E 2: I begränsad omfattning efter prövning från fall till fall. 8. Stora Kopparberg. E 1: Svårt att realisera, bl. a. på grund av företagets geografiska läge. E 2: Mycket begränsade möjligheter, men kan ifrågakomma i speciella fall. GRUPP s

1. Astra. E 1: Möjligheter saknas att ställa lärare och handledare till förfogande. E 2: Samarbetsformer bör finnas. 2. Findus. E 1: Små möjligheter beträffande aktivt arbetande forskare inom industrin; möjligt beträffande f. d. forskningschefer. E 2: Industrin är endast i undantagsfall intresserad av vidareutbildning i denna form. 4. Pharmacia. E 1: Ingen person kan friställas under så lång tid som en termin. E 2: Företaget har en positiv inställning till förslaget. Stipendier från staten är önskvärda. 5. Skånska Ättikfabriken. E 1: För närvarande svårt. I framtiden kan samarbete tänkas genom utbyte av befattningshavare. E 2: Företaget har en allmänt positiv attityd till förslaget. 6. Sockerbolaget. E 1: Värdefullt med ett dylikt arrangemang. Personal kan dock ej undvaras från företaget under någon längre tid. E 2: Företaget har en positiv inställning. Tjänstledighet har beviljats av företaget i icke ringa utsträckning.

280 GRUPP T

1. Turitz. E 1: Bolaget är principiellt intresserat. E 2: Bolaget har uttryck ett principiellt intresse. 3. Handelsbanken. E 1: Möjligheterna är idag begränsade, men tanken är intressant. E 2: Positiv inställning. 4. Skandinaviska banken. E 1: —. E 2: Banken är beredd att stödja sådant vetenskapligt arbete inom relevanta områden. 7. Göteborgs bank. E 1: Nej — inte kvalificerade forskare. E 2: önskvärt, men svårt att genomföra. Sammanfattning av svaren på frågorna E 1 och E 2: Man kan inte här finna några särskilt påtagliga samband mellan svarets natur och företagets (institutionens) grupptillhörighet. I allmänhet har man inte några principiella invändningar mot någon av de två samarbetsformerna. Däremot har man en mera pessimistisk syn beträffande möjligheterna att genomföra dem. Beträffande alternativ E l , att kvalificerade företagsforskare knyts till universiteten som lärare under någon eller några terminer, centrerar svaren vid uppfattningen, att detta endast kan ske i begränsad eller mycket begränsad omfattning. Man hänvisar framförallt till svårigheterna för företagen att avvara de mest kvalificerade forskarna under en längre tidsperiod. Man förutsätter i allmänhet, att universiteten (staten) står för kostnaderna. I något fall har man ifrågasatt möjligheterna för universiteten att betala realistiska löner (industrilöner). I alternativ E 2, tjänstledighet till yngre forskare för vidareutbildning och forskningsarbete vid universitet under 1 å 2 terminer, ser man mera positivt på möjligheterna än i alternativ E 1. Den genomsnittliga uppfattningen är, att möjligheter finns för detta alternativ, men man förutsätter givetvis ofta även här en begränsning av omfattningen. Man påpekar, att personalsituationen vid företagen kan motivera en viss återhållsamhet, samt att de ekonomiska problemen måste beaktas.

Bilaga 6 LÄRDAVERKSENKÄTEN

Innehåll I. Enkätens utformning

283 II. Enkätens resultat

I. Enkätens utformning Lärdaverksenkäten genomfördes ungefär samtidigt med och efter mönster av företagsenkäten (bilaga 5). Frågorna i enkäten gavs också en likartad utformning. Frågorna i enkäten löd: A. Hur många personer med reell kompetens (i regel med fil. lic. [motsv.] eller högre akademisk meritering) att medverka i forskarutbildning finns vid Ert verk (arkiv, bibliotek, museum eller motsvarande)? Vilken befattning (tjänsteställning) inom verket och vilken akademisk examen har vederbörande? I vilka examensämnen har de avlagt sina examina? B. 1) I viss utsträckning förekommer redan, att forskare med anställning inom de lärda verken i tjänsten utför en forskningsuppgift av sådan karaktär, att den kan användas som licentiat- eller doktorsavhandling. Likaså händer det, att en ung forskare från universitet eller högskola knytes till något verk för att för dettas räkning utföra en forskningsuppgift, vars resultat han samtidigt kan utnyttja som licentiat- eller gradualavhandling. I vilken omfattning har under den senaste femårsperioden sådana forskningsuppgifter fullgjorts av till Ert verk knutna forskare? Anm. Det är önskvärt att här anges, (a) hur många av de till verket knutna licentianderna och doktoranderna som för sitt avhandlingsarbete varit i väsentlig omfattning beroende av verkets resurser (utomstående licentiander och doktorander, som besöker verket i samband med sina forskningar, medräknas ej), och (b) huruvida vederbörande fått huvudparten av sin handledning för uppgiftens genomförande av befattningshavare hos Er eller av sin akademiske lärare. Det bör även anmärkas, (c) i vilket examensämne och vid vilken fakultet eller högskola som vederbörande licentiand eller doktorand avlagt sin examen.

B 2) I ungefär vilken utsträckning kan Ert verk under den närmast kommande femårsperioden komma att sysselsätta unga forskare med forskningsuppgifter av sådan art, att de kan utnyttjas som doktorsavhandlingar? Kan doktoranderna väntas få huvuddelen av sin vetenskapliga handledning hos Er eller måste denna ges av hans akademiske lärare? Anm. Vid frågans besvarande bör hänsyn tagas till att i en reformerad forskarutbildning doktorsavhandlingen troligen kommer att motsvara en kvalificerad licentiatavhandling enligt nuvarande begrepp.

C l ) Det vore önskvärt, att det samarbete i fråga om forskarutbildning som redan existerar mellan de lärda verken (motsv.) å ena sidan och de akademiska lärosätena å den andra kunde utbyggas, så att de utbildningsresurser som finns utanför universiteten och högskolorna i ännu högre grad kunde tagas i anspråk även för andra delar av forskarutbildningen än själva avhandlingsarbetet med åtföljande handledning. Sålunda borde (a) den vetenskapliga kompetensen hos de lärda verkens befattningshavare kunna utnyttjas för vissa kvalificerade special-

284 kurser (innehåilande t. ex. föreläsningar och seminarier) i den högre akademiska utbildningen. Eventuellt kunde dessa omfatta endast vissa delmoment i några specialiserade kurser. De lärda verkens tjänstemän skulle vidare kunna göra en viktig insats i forskarutbildningen — i kraft av (b) sin speciella yrkeskompetens — genom medverkan i exempelvis särskilda orienterings- eller introduktionskurser i arkiv- och bibliotekskunskap, orientering om arkivmaterial för vissa forskningsuppgifter, bibliografiska orienteringar, orientering om aktuell litteratur inom visst forskningsområde osv. Skulle Ert verk vara intresserat av ett sådant samarbete? Ja •

Nej •

Om frågan besvaras jakande, inom vilka ämnesområden skulle i så fall dylika kurser kunna arrangeras av Er? Hur många doktorander (i en reformerad utbildningsgång) skulle kunna tagas emot vid dessa, och från vilka examensämnen och fakulteter eller fackhögskolor skulle doktoranderna lämpligen rekryteras? C. 2) Vilka åtgärder behövs för att främja ett sådant samarbete? D. För forskarutbildningen skulle det vara av stort värde, om välkvalificerade forskare, verksamma inom offentliga inrättningar, kunde knytas till universiteten och högskolorna som lärare och handledare under en eller ett par terminer. Hur ser Ni på möjligheterna (med avseende på personalresurser, möjligheter till tjänstledighet, lönefrågor m. m.) att realisera ett sådant förslag? E. I vilken omfattning har tjänstledighet med B-avdrag för licentiand- och doktorandstudier förekommit vid Ert verk? Vilken praxis har tillämpats vid beviljande av dylik tjänstledighet? Enkäten omfattade följande lärda verk: Arkiv Universitetsbiblioteket, Uppsala Riksarkivet Universitetsbiblioteket, Lund Stockholms stadsarkiv Universitetsbiblioteket, Göteborg Krigsarkivet Universitetsbiblioteket, Umeå Landsarkivet, Uppsala Stiftsbiblioteket, Linköping Landsarkivet, Vadstena Stiftsbiblioteket, Skara Landsarkivet, Visby Stiftsbiblioteket, Västerås Landsarkivet, Lund Stiftsbiblioteket, Växjö Landsarkivet, Göteborg Malmö stadsbibliotek Landsarkivet, Härnösand Dicksonska biblioteket, Göteborg Landsarkivet, Östersund Landsmålsarkivet, Lund Museer m. m. Landsmålsarkivet. Uppsala Armémuseum Statens historiska museum Bibliotek Musikhistoriska museet Kungliga biblioteket Nationalmuseum Stockholms stadsbibliotek Nordiska museet

285 Naturhistoriska riksmuseet Statens etnografiska museum Statens sjöhistoriska museum Stadsmuseet, Stockholm Tekniska museet Medelhavsmuseet, Stockholm Drottningholms teatermuseum Malmö museum Kulturhistoriska museet, Lund Arkeologiska museet, Göteborg Etnografiska museet, Göteborg Historiska museet, Göteborg Konstmuseet, Göteborg Naturhistoriska museet, Göteborg Röhsska konstslöjdmuseet Sjöfartsmuseet, Göteborg Landsantikvarien i Stockholms län Landsantikvarien i Uppsala län Landsantikvarien i Södermanlands län Landsantikvarien i Östergötlands län Landsantikvarien i Jönköpings län Landsantikvarien i Kronobergs län

Landsantikvarien Kalmar län Landsantikvarien Gotlands län Landsantikvarien Blekinge län Landsantikvarien Malmöhus län Landsantikvarien Hallands län Landsantikvarien Göteborgs och Bohus län Landsantikvarien Älvsborgs län Landsantikvarien Sjuhäradsbygden Landsantikvarien Skaraborgs län Landsantikvarien Värmlands län Landsantikvarien Örebro län Landsantikvarien Västmanlands län Landsantikvarien Kopparbergs län Landsantikvarien Gävleborgs län Landsantikvarien Västernorrlands län Landsantikvarien Jämtlands län Landsantikvarien i Västerbottens län Landsantikvarien Norrbottens län Övriga Svenskt Biografiskt Lexikon

II. Enkätens resultat Om de resultat bearbetningen av enkäten givit kan sammanfattningsvis sägas, att de resurser för forskarutbildning som finns vid de lärda verken är avsevärt mindre än de som redovisats av skilda företag, forskningsinstitut m. m. i företagsenkäten. Bearbetningen av lärdaverksenkäten har därför kunnat göras mer summarisk. Endast svaren på frågorna A och B 1 har sammanställts i tabellform. Svarsprocenten på enkäten var 80. Frågorna A och B 1 Tabellkommentar Tabellen är uppställd med motsvarande tabell i företagsenkäten som förebild. Då uppgifter om de enskilda tjänstemännens forskningsmeritering inom verket här saknas, har under fråga A endast två kolumner använts, den ena för filosofie doktorer och den andra för filosofie licentiater. Under fråga B 1 har i kolumnen »Handledningens organisation» samma beteckningar som i företagsenkäten använts, nämligen 1 = handledning vid verket x = handledning i ungefär lika omfattning vid verket och av akademisk lärare 2 = handledning av akademisk lärare

286 B1 Antal avAntal kom- lagda exapetenta med- mina under Handledningens verkande fem år organisation Verk

fil. dr fil. lic.fil.dr fil. lic. 1

Ämnesområden för A

1. Riksarkivet 2. Stadsarkivet 3. Krigsarkivet 4. Landsarkivet, Uppsala 5. Landsarkivet, Vadstena 6. Landsarkivet, Visby 7. Landsarkivet, Lund

7 2 3 2 1 2

12 2 5 3 1 1 2

8. Landsarkivet, Göteborg 9. Landsarkivet, Härnösand 10. Landsarkivet, Östersund 11. Landsmålsarkivet, Lund 12. Landsmålsarkivet, Uppsala

3 Historia, litt.-historia Historia, statskunskap Geografi, historia Historia Historia Historia Historia, ekon. historia, konsthistoria Historia, ekon. historia

3 Historia, ekon. historia

1 Historia

1 Nord. språk

19 B. Bibliotek 1. Kungl. Biblioteket 2. Stockholms stadsbibliotek0 3. Uppsala universitetsbibliotek0

4. Lunds universitetsbibliotek0

5. Göteborgs universitetsbibliotek

6. Stiftsbiblioteket, Linköping 7. Stiftsbiblioteket, Skara 8. Stiftsbiblioteket, Västerås

2 Nord. språk, nord. folklivsforskn.

Latin, nord. o. jämf. fornkunskap, idé o. lärdomshistoria, historia, musikhistoria, slaviska språk, litt.-historia, romanska språk, egyptologi, prakt, filosofi, pedagogik o. ped. psykologi, semitiska språk, sanskrit m. jämf. indoeurop. språkforsk., geologi m. mineralogi, engelska, växtbiologi, praktisk teologi Kyrkohistoria, klassisk fornkunskap, historia, engelska, nord. språk, litt.-historia, musikhistoria, ekon. historia o. nat.ekonomi, slav. språk, tyska, folklivsforskning, konsthistoria Grekiska språket, religionshistoria, nord. språk, litt.historia, sinologi, teor. filosofi, konsthistoria, idé o. lärdomshistoria, engelska, tyska, psykologi Musikhistoria m. musikteori Idé o. lärdomshistoria

287 B1 Antal avAntal kom- lagda exapetenta med- mina under verkande fem år

Handledningens organisation

Verk

fil. dr fil. lic.fil.dr fil. lic. 1

Ämnesområden för A

C. Museer 1. Armémuseum

2. Statens historiska museum

3. Medelhavsmuseet, Stockholm 4. Musikhistoriska museet, Stockholm 5. Nationalmuseum 6. Naturhistoriska riksmuseet 7. Statens etnografiska museuma 8. Statens sjöhistoriska museum 9. Malmö museum

2 Konsthistoria, nord. o. jämf. fornkunskap Konsthistoria, nord. språk, nord. o. jämf. fornkunskap litt.-historia, numismatik, his toria, biokemi m. analyt. kemi Klassisk fornkunskap o. ant hist., konsthistoria, egyptologi Musikforskning

6 12

11 7

3 2

Konsthistoria Botanik, mineralogi, zoologi

10. Kulturhistoriska museet, Lund 11. Arkeologiska museet, Göteborg 12. Etnografiska museet, Göteborg 13. Historiska museet, Göteborg

2 Nord. fornk., etnografi, etnologi Etnologi, konsthistoria, zoologi, medeltidsarkeologi Konsthistoria, medeltidsarkeologi, nord. folklivsforskning Nord. o. jämf. fornkunskap

2 Etnografi

14. Naturhistoriska museet, Göteborg 15. Röhsska konstslöjdmuseet, Göteborg 16. Sjöfartsmuseet, Göteborg" 17. Östergötlands och Linköpings stads museum 18. Länsmuseet, Jönköping 19. Smålands museum, Växjö 20. Kalmar läns museuma 21. Gotlands fornsal

3 Konsthistoria, nord. o. jämf. fornkunskap, nord. o. jämf. folklivsforskning Zoologi

1 Konsthistoria

1 Konsthistoria

22. Skånes hembygdsförbund, Lund 23. Uddevalla museum 24. Värmlands museum, Karlstad 25. Länsmuseet, Västerås 26. Dalarnas museum, Falun

1 2 1

1 1

1 1 1 1

Nord. o. jämf. folklivsforskning Nord. o. jämf. folklivsforskning, konsthistoria Konsthistoria, nord. o. jämf. fornkunskap Konsthistoria Nord. o. jämf. fornkunskap Nord. o. jämf. folklivsforskning Konsthistoria Nord. o. jämf. folklivsforskning

288 A

B1

Antal avAntal kom- lagda exapetenta med- mina under verkande fem år Verk

fil.

27. Kulturhistoriska museet Murberget, Härnösand 28. Jämtlands läns museum, Östersund 29. Västerbottens läns museum, Umeå 30. Norrbottens museum, Luleå a

Handledningens organisation

dr fil. lic. fil. dr fil. lic. 1

x

1 Nord. o. jämf. fornkunskap

1 Avböjt att besvara enkäten.

Ämnesområden för A

1 2

b

1 teol. lic.

Nord. etnologi

c

Nord. fornk., nord. folklivsforskn. Nord. fornk., nord. folklivsforskn.

1 teol. dr.

Fråga B 2 Enkätsvaren ger vid handen att någon förbättring av forskningsmöjligheterna vid verken inte beräknas äga rum under den närmast kommande femårsperioden, men att det vore önskvärt, att erfarenheter från tjänsteuppdrag och av vid verken förvarat primärmaterial utnyttjades för vetenskaplig verksamhet (doktorsavhandlingar). Beträffande den vetenskapliga handledningen ger enkätsvaren det beskedet, att denna huvudsakligen bör ske genom universitetens akademiska lärare och endast i viss omfattning av experter vid verken. Ett undantag härifrån utgör landsmålsoch folkminnes arkivet i Uppsala, vid vilket forskarhandledning givits av akademiska lärare, som också är knutna till arkivet. Ett annat undantag utgör landsmålsarkivet i Lund, som på liknande sätt har samarbete med universitetet därstädes. Frågorna C 1 och C 2 I regel ställer sig verken positiva till att deltaga i forskarutbildningen genom att deras experter utnyttjas för vissa kvalificerade specialkurser. Förutsättningen anges dock vara en utökning av verkens vetenskapligt utbildade personal och tillräckliga anslag för den nya verksamheten. I några svar har betydelsefulla förslag framförts: a. Svaret från riksantikvarieämbetet och statens historiska museum hänvisar till betänkandet Antikvitetskollegiet (SOU 1965: 10), där förslag framförts om att verket bör delta i speciella undervisningsmoment för universitetsstuderande både på låg- och högstadiet samt om dess medverkan genom sina experter i handledningen av ograduerade forskare. »Den undervisningsverksamhet och speciella handledning det här gäller torde böra fullgöras av ämbetsverkets tjänstemän såsom

289 ett ämbetsåliggande. På riksantikvarien bör ankomma att efter samråd med universitet bestämma vilka tjänstemän, som bör komma ifråga för undervisningen. Det bör tillses, att denna ej i någon mera avsevärd mån inkräktar på den ordinarie verksamheten.» b. Svaret från nationalmuseum betonar, att det löpande arbetet ej tillåter »vederbörande att koncentrera sig på sina forskningsuppgifter och framförallt ej att slutföra dem i den form, som krävs för ett akademiskt examensarbete. . . . Den expansion av museets utåtriktade verksamhet, som kännetecknar de senaste årtiondena, har helt naturligt resulterat däri, att den tid som anslås till forskning allt mer beskurits. För att i någon mån råda bot härpå har i årets petita hemställts om en forskartjänst vid museet. Denna skulle emellertid icke ha en permanent innehavare utan ambulera mellan olika tjänstemän som behöver en avgränsad tid för att avsluta ett större forskningsprojekt. Om en dylik tjänst tillkommer, växer naturligtvis också möjligheterna att engagera unga forskare för specialuppdrag.» c. I svaret från riksarkivet säges: »För att främja och ytterligare utveckla ett sådant samarbete behövs framför allt personalförstärkningar. För riksarkivets del uppställer sig härvidlag framför allt önskemålet att erhålla en särskild arkivlektor, som bl. a. kunde ägna sig åt dessa och andra utbildningsfrågor.» d. I svaret från landsantikvarien i Falun efterlyses gemensam planering av väsentliga forskningsuppgifter i samråd mellan universitetens professorer och olika institutioner i landet. Frågorna D och E Svaren på dessa frågor är föga innehållsrika, och de upplysningar som lämnas lönar det sig icke att söka systematisera. Det bör emellertid anmärkas, att de kommunala eller enskilda museerna i regel ej har möjlighet att bevilja tjänsteledighet med B-avdrag (eller liknande) för studier eller forskning.

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966 1. La Cooperation internordique 4. Nordisk skattekonference i Kebenhavn

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Systematisk förteckning (Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen) Justitiedepartementet Lagberedningen. 1. Utsökningsrätt IV. [7] 2. Utsökningsra't V. [38] HyreslagsUftningssakkunniga. 1. Ny Hyreslagstiftning. [14] 2. Undersökning angående hyressplittringen. [15] Arbetspromemorier i författningsfrågan. [17] Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. [20] 1963 års markvärdekommitté. 1. Markfrågan I. [23] 2. Markfrågan II. Bilagor. [24] Atomansvarighet III. [29] Vägfraktavtalet I. [36] Offentlighetskommittén. 1. Offentlighet och sekretess. [60] 2. Offentlighet och sekretess. Bilagor. [61] Utkommer senare. Rikets vapen och flagga. [62] Fastighetsregistrering. [63] Luftförorening, buller och andra immissioner. [65] Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5] Försvarsdepartementet Tygförvaltningans centrala organisation. [11] 1965 års försvarsutredning. 1. Strategi i väst och öst. [18] 2. Svensk säkerhetspolitik. [56] Skeppsholmens framtida användning. [27] Militärsjukvården. [35] Militärtandvården. [58] Socialdepartementet Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelsförmånen. [28] Kommunerna och ungdomen. [32] De statliga undervisningssjukhusens organisation. [37] Vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever. [43] Aktiv åldringsvård och handikappvård. [45] Smittskyddslagstiftning. [50] Yrkesskadeförsäkring. [54] Kommunikationsdepartementet Friluftslivet i Sverige. Del III. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. [33] Luftfartsverkets ekonomi och organisation. [34] Fordonskombinationer. [41] Utkommer senare.

Finansdepartementet 1965 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 11966— 1970. [1] 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. [2] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Biilaga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investeriingsbehov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjuk-vård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. [13] 6. Firamtidsperspektiv för svensk industri 1965—1980. Bilaga 4. [51] 7. Remissyttranden över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport. [59] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21] Konsumtionskrediter i Sverige. [42] Värdesäkring av trafiklivräntor. [53]

Ecklesiastikdepartementet Yrkesutbildningen. [3] Arbetspsykologisk verksamhet. [40] 1962 å r s ungdomsutredning. III. 1. Ungdomens föroch fritidsliv. n i . [47] 2. Ungdomsledare. IV. [66] Skolgång borta och h e m m a . [55] 1963 års forskarutredning. 1. Forskarutbildning och forskarkarriär. [67] 2. Forskarutbildning och forskarkarriär. Bilagor. [68] Jordbruksdepartementet Renbetesmarkerna. [12] Bostadsarrende m. m. [26] 1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtida .jordbrukspolitiken. A. [30] 2. Den framtida jordbrukspolitiken. B [31] Jaktstadgan m. m. [46] Lantbruksnämndernas nya organisation m. m.. [49] Skoglig forskning. [52]

Handelsdepartementet Ellagstiftnlngsutredningen. 1. Lagstiftning movt radiostörningar. [22] 2. Lagstiftning om elektriska anläggningar. [39] Sällskapsresor. [25] Frissamverkan och konkurrens. [48] Inrikesdepartementet Bostadspolitiskt kreditstöd. [44] Statens och kyrkans marköverlåtelser. [64] Civildepartementet Centralt statligt personalutbildningsorgan. [57]

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB UPPSALA 1966