Skolväsendets centrala ledning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

KUNQL

I

t " ' '-

nil

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1962:28

Ecklesiastikdepartementet

SKOLVÄSENDETS CENTRALA LEDNING BETÄNKANDE AVGIVET AV 1955 ÅRS SAKKUNNIGA FÖR YRKESUTBILDNINGENS CENTRALA LEDNING OCH VISS LÄRARUTBILDNING

Stockholm 1962

SÖ(JU

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962 Kronologisk förteckning

1. S k o g s t i l l g å n g a r n a 1 J ä m t l a n d s l ä n . I d u n . 100 s. + 1 titviksksrts S 2. Y r k e s u t b i l d n i n g e n p å t r ä d g å r d s o m r å d e t . S t a t e n s R e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 71 s. J o . 5. T o t a l f ö r s v a r e t s p e r s o n a l f r å g o r . B e c k m a n . 305 s. F ö . 4. A r b e t s u p p g i f t e r o c h u t b i l d n i n g för v i s s s j u k v å r d s p e r s o n a l . B e c k m a n . 165 s. I. 8. V i d g a d v u x e n u t b i l d n i n g p å g y m n a s l e s t a d t e t . K i h l s t r ö m . 116 s. E. 6. S t a t s b i d r a g till e n s k i l d v ä g h å l l n i n g , m . m . I d u n . 92 S. K. 7. K o m m u n a l b e r e d s k a p . I d u n . 198 s. I. 8. F i n a n s p l a n för b u d g e t å r e t 1962/63 s a m t P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 1962. M a r c u s . X X I H + 61 s. F i . 9. S t ä d e r n a s s ä r s k i l d a r ä t t i g h e t e r o c h s k y l d i g h e t e r i f ö r h å l l a n d e till s t a t e n . K i h l s t r ö m . 259 s. F i . 10. S v e n s k e k o n o m i 1960—1965. I d u n . 220 s. F i . 11. S v e n s k e k o n o m i 1960—1965. B i l a g o r 1—5. I d u n . 296 s. F i . 12. A s p e k t e r p å u t v e c k l i n g s b i s t å n d e t . I d u n . 268 s. U . 13. S k ä r p t a r e g l e r för r u s d r y c k s i n k ö p . I d u n . 125 s. Fi. 14. A t o m a n s v a r i g h e t I I . I d u n . 205 s. J u . 15. D e n a l l m ä n n a n ä r i n g s l a g s t i f t n i n g e n . I d u n . 212 s. H . 16. K o r r e s p o n d e n s u n d e r v i s n i n g e n i n o m s k o l v ä s e n det. Tryckeribolaget Värmlands Folkblad, Karls t a d . 141 S. E. 17. A r b e t s t i d s f ö r k o r t n i n g e n s o m f a t t n i n g o c h u t l ä g g n i n g . I d u n . 141 s. S. 18. A u t o m a t i s k d a t a b e h a n d l i n g i n o m f o l k b o k f ö r i n g s o c h u p p b ö r d s v ä s e n d e t . Del I I . I d u n . 87 s. F i . 19. U t l a n d s s v e n s k a r s d e l t a g a n d e i a l l m ä n n a v a l . I d u n . 50 s. J u . 20. N e d r e justitierevisionens arbetsorganisation. I d u n . 84 s. J u . 21. K o m m u n a l t stöd å t s t u d e r a n d e f r å n u t v e c k l i n g s l ä n d e r n a . K i h l s t r ö m . 35 s. I. 22. S a m h ä l l s f a r l i g asocialitet. I d u n . 232 s. I . 23. F ö r s v a r e t s t a n d v å r d . I d u n . 100 s. F ö . 24. E x p r o p r i a t i o n för s a n e r i n g a v h i s t o r i s k t e l l e r kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Marcus. 45 s. J u . 25. R e v i d e r a d n a t i o n a l b u d g e t för å r 1962. M a r c u s . I V + 52 s. F i . 26. A v g i f t s b e l a g d a t r a f i k a n l ä g g n i n g a r . I d u n . 70 s. K. 27. R a d i o n s j u r i d i s k a a n s v a r . I d u n . 131 s. J u . 28. S k o l v ä s e n d e t s c e n t r a l a l e d n i n g . I d u n . 408 s. E.

A n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t e j a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1962:28 Ecklesiastikdepartementet

SKOLVÄSENDETS CENTRALA LEDNING B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV 1955 ÅRS S A K K U N N I G A FÖR Y R K E S U T B I L D N I N G E N S C E N T R A L A L E D N I N G OCH VISS L Ä R A R U T B I L D N I N G

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1962

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Den 30 september 1955 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att verkställa en förutsättningslös utredning av frågan om den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen den 18 oktober samma år såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare kommunaldirektören Emil E. Näsström, undervisningsrådet Börje Beskow, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren Carl E. Eskilsson, yrkesskoldirektören Einar E. Forssell, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren J. Harald Johnsson, dåvarande överdirektören för överstyrelsen för yrkesutbildning O. Ryno Lundquist samt dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, byrådirektören Margit S. C. Vinge samt uppdrog åt Näsström att såsom ordförande leda utredningsarbetet. På därom gjord ansökan entledigades Lundquist den 2 mars 1959 från uppdraget att vara sakkunnig. I hans ställe tillkallade departementschefen samma dag överdirektören för överstyrelsen för yrkesutbildning Birger ö h m a n att vara sakkunnig. Den 8 december 1955 uppdrogs åt filosofie licentiaten Karl N. A. Lindegren att tjänstgöra som sekreterare åt de sakkunniga. Två av departementschefen särskilt tillkallade experter har biträtt de sakkunniga vid utredningsarbetet rörande yrkesutbildningens centrala ledning, nämligen från den 18 december 1959 byråchefen Sven Askeberg och från den 11 januari 1960 undervisningsrådet Carl-Erik Sjöstedt. De sakkunniga har antagit namnet 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning.

4 F r å n överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, skogsstyrelsen, domänstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, medicinalstyrelsen samt styrelserna för statens institut för folkhälsan och för statens brandskola har de sakkunniga infordrat uppgifter dels rörande den yrkesutbildning, över vilken respektive verk och styrelser utövar tillsyn, och dels rörande deras handläggning av tillsynsärendena. P å begäran av de sakkunniga har försvars-, social-, kommunikations-, finans-, ecklesiastik-, jordbruks-, handels- och inrikesdepartementen granskat av de sakkunniga sammanställda förteckningar över yrkesutbildning, som sorterar under respektive departement. Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning har efter framställning från de sakkunniga avlämnat skriftliga förslag till decentralisering av beslutanderätten till lägre beslutsinstanser rörande ett flertal ärendegrupper, som nu avgöres av Kungl. Maj :t eller av respektive verk. Skolöverstyrelsen har vidare, också efter hemställan av de sakkunniga, lämnat uppgifter om i vilken utsträckning det inom överstyrelsens olika arbetsenheter förekommer ärendegrupper, som har påtaglig släktskap med motsvarande ärendegrupper inom överstyrelsen för yrkesutbildning. För diskussion av frågor, som berör de sakkunnigas utredningsuppdrag ifråga om yrkesutbildningens centrala ledning, har de sakkunniga haft överläggningar med företrädare för ett stort antal myndigheter, statliga utredningar och organisationer, nämligen socialstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, skogsstyrelsen, domänstyrelsen, sjöfartsstyrelsen och medicinalstyrelsen, 1955 års lantbruksundervisningskommitté, 1957 års skolberedning, arbetsmarknadsutredningen, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska socialvårdsförbundet, svensk sjuksköterskeförening, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, svenska kommunalarbetareförbundet, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk, svenska lantarbetarförbundet, ostkustfiskarnas centralförbund, västkustfiskarnas centralförbund, Skånes fiskareförbund, svenska fiskarenas studieförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, föreningen skogsarbeten, svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, sjöbefälsskolornas lärarförening, Sveriges redareförening, svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening och svenska sjöfolksförbundet. Genom en enkät har samtliga länsskolnämnder beretts tillfälle att avge detaljerade förslag angående överflyttning av beslutanderätten i vissa ärendegrupper från överordnade myndigheter till länsskolnämnder, skolstyrelser och skolledare. De sakkunniga har från ett flertal föreningar och sammanslutningar mottagit skriftliga framställningar i frågor, som sammanhänger med utredningsuppdraget. De sakkunnigas förslag rörande utformningen av den centrala ledningen

5 nar förarbetats inom en arbetsgrupp bestående av ledamoten Beskow, sekreteraren Lindegren samt experterna Askeberg och Sjöstedt. Denna arbetsgrupp har haft överläggningar med företrädare för vissa länsskolnämnder, landsting, skogsvårdsstyrelser och hushållningssällskap angående frågor, som berör regional ledning av yrkesutbildning samt möjligheten att till regionala skolmyndigheter decentralisera beslutanderätten i vissa ärendegrupper, som nu avgöres av centrala ämbetsverk. Vissa ledamöter av arbetsgruppen har haft överläggningar i frågor angående de sakkunnigas utredningsuppdrag med företrädare för skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, skogsstyrelsen, sjöbefälsutredningen och 1954 års brandlagsrevision. Med färdigställandet av förevarande betänkande har de sakkunniga slutfört sitt huvuduppdrag angående utredning av yrkesutbildningens centrala ledning. Av skäl, som anges i kap. 1, har de sakkunniga ansett sig kunna och böra utvidga detta utredningsuppdrag på så sätt, att vi utifrån de på yrkesutbildningens område föreliggande problemställningarna till prövning upptagit frågan om den centrala ledningen av skol- och utbildningsväsendet i dess helhet. Utöver vad som angivits i betänkandet rörande utbildning av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel (SOU 1959:8) h a r de sakkunniga avgivit remissutlåtanden över skrivelse från 1955 års lantbruksundervisningskommitté angående statsbidrag till byggnadsarbeten vid lantbruksundervisningsanstalterna, 1958 års förskollärarutrednings betänkande angående förskollärarutbildningens organisation (SOU 1960:33), 1955 års lantbruksundervisningskommittés betänkande angående lantbrukets yrkesskolor (SOU 1961:13), 1957 års skolberednings betänkanden angående grundskolan (SOU 1961:30) och angående läroplaner för grundskola och fackskolor (SOU 1961: 31) samt nämnda berednings förslag angående skolstadga. Vidare har de sakkunniga till riksdagens statsutskott avgivit begärt utlåtande över motionen nr 463 i andra kammaren vid 1960 års riksdag. De sakkunniga avser att framlägga ytterligare ett betänkande, innehållande förslag till grundläggande utbildning för lärare i jordbruks- och skogsbruksämnen. I detta betänkande avser de sakkunniga att även ta upp till behandling bl. a. frågor angående fortbildning och vidareutbildning av lärare i yrkesämnen. De sakkunniga får härmed vördsamt överlämna detta betänkande angående skolväsendets centrala ledning och vissa därmed sammanhängande frågor. Stockholm den 16 maj 1962 Emil Näs ström Börje Beskow

Carl Eskilsson

Einar

Forssell

Harald Johnsson

Margit Vinge

Birger

öhman

I Karl

Lindegren

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. E c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t . . .

3 Innehållsförteckning

7 Kap.

1. De sakkunnigas utredningsuppdrag

AVD. I. N U V A R A N D E F Ö R H Å L L A N D E N Kap.

2. Yrkesutbildningen i Sverige Den förberedande yrkesutbildningen Den egentliga yrkesutbildningen Yrkesutbildning för industri och hantverk handel husligt arbete jordbruk skogsbruk fiske sjöfart sjuk- och hälsovård vårdyrken på det sociala området samt för handicapade . . . skilda ändamål

19 20 21

Kap.

3. Utbildningen av lärare för yrkesundervisningen Lärare för yrkesutbildning inom industri, hantverk och handel . . Lärare för det husliga området Lärare för jordbrukets yrkesutbildning Lärare för skogsbrukets yrkesutbildning Lärare för sjöbefälsskolor Lärare för sjuksköterskeskolor m. m

43 43 45 46 46 47 48

Kap.

4. Huvudmannaskap, lokal och regional ledning av yrkesutbildningen . Huvudmannaskapet för de yrkesutbildande skolorna Yrkesutbildning för industri, hantverk och handel husligt arbete jordbruk skogsbruk fiske sjöfart sjuk- och hälsovård socialvårdens område skilda ändamål Den lokala ledningen av yrkesutbildningen Ledningen av yrkesutbildning under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning Den lokala ledningens organisation

49 49

22 26 28 29 31 34 34 35 39 41

49 50 50 50 50 50 50 51 51 51 51 52

8 Den lokala ledningens uppgifter och befogenheter Ledningen av yrkesutbildning under tillsyn av fackämbetsverk . . Yrkesutbildning för jordbruk skogsbruk fiske sjöfart sjuk- och hälsovård vård på det sociala området Den regionala ledningen av yrkesutbildningen Den regionala ledningens organisation Den regionala ledningens arbetsuppgifter och befogenheter . . . Sammanfattning Kap.

Kap.

5. Den nuvarande centrala ledningen av yrkesutbildningen Ämbetsverk som utövar central ledning av yrkesutbildning. Överstyrelsen för yrkesutbildning Skolöverstyrelsen Lantbruksstyrelsen Skogsstyrelsen Domänstyrelsen Fiskeristyrelsen Sjöfartsstyrelsen Socialstyrelsen Medicinalstyrelsen Övriga ämbetsverk Sammanfattning

. . .

54 55 55 57 58 58 58 60 60 61 62 63 65 65 65 74 78 81 82 83 83 84 88 91 91

6. Tidigare behandling av frågor rörande central ledning av yrkesutbildning 93 Förslag år 1918 om inrättande av en yrkesöverstyrelse 93 Överstyrelsen för yrkesutbildning inrättas 94 Förslag om centralorgan för yrkesutbildningens ledning . . . . 95 Proposition till 1943 års riksdag 96 Frågan om gemensam central ledning för hela yrkesutbildningen aktualiseras 99 Förord för gemensam central ledning 99 Frågan om den centrala ledningen vid 1950 års skolreform. . . 100 Motion om sammanslagning av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning 100 Begäran om allmän översyn av yrkesutbildningens centrala ledning 101 Uttalande av 1952 års yrkesutbildningssakkunniga angående den centrala ledningen 101 Remissyttranden över de sakkunnigas uttalanden rörande den centrala ledningen 104 Reformförslag rörande av fackämbetsverk utövad central ledning . 105 Den centrala ledningen av yrkesutbildningen inom jordbruket och skogsbruket 105 Den centrala ledningen av sjöbefälsskolorna 110 Den centrala ledningen av yrkesutbildningen för fisket 111 Den centrala ledningen av yrkesutbildningen inom sjukvårdens

9 område Ill Den centrala ledningen av yrkesutbildning på socialvårdens område 113 Utredning av den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen beslutas 113 AVD. II. D E SAKKUNNIGAS FÖRSLAG Kap. 7. Avgränsning av utredningsuppdraget

117 Kap. 8. Allmänna synpunkter på uppgifterna för yrkesutbildningens centrala ledning 122 Inledande synpunkter 122 Den centrala ledningens väsentligaste uppgifter 124 Ledning av yrkesutbildningens planering 126 Ledning av den pedagogiska verksamheten 127 Yrkesutbildningens inre organisation 129 Skolbyggnadsfrågor 132 Anskaffning av undervisningsmateriel 136 Statsbidragsfrågor m. m 136 Administrativa uppgifter i övrigt 140 Yrkesskolans fostrande uppgift 140 K a p . 9. Koncentration av yrkesutbildningens centrala ledning 142 Den nuvarande splittringen 142 Skälen för och emot en koncentration av den centrala ledningen . 145 Ifråga om planeringen av yrkesutbildningen 146 Ifråga om den pedagogiska verksamheten 152 Ifråga om organisationen och administrationen av yrkesutbildningen 156 Sammanfattning 161 K a p . 10. Verksamhetsområdet för yrkesutbildningens centrala ledning . . . . 164 Jämställdhet mellan praktiska och teoretiska utbildningsvägar . . 164 Precisering av området för det centrala utbildningsverkets verksamhet 172 Yrkesutbildning för industri och hantverk 174 handel och kontorsverksamhet 175 husligt arbete 175 sjöfarten 177 fisket 178 jordbruket 179 skogsbruket 182 sjukvård 185 socialvård 189 Synpunkter på utbildningen av vårdpersonal 191 Statens brandskola och statens polisskola 193 K a p . 11. Fristående yrkesutbildningsverk eller gemensamt skolämbetsverk . . 195 Nya aspekter på frågan om den centrala ledningen 195 Två huvudsynpunkter 198 Utgångspunkten för undersökningen av skälen för och emot ett eller t v å undervisningsverk 199 Skäl som talar för ett särskilt yrkesutbildningsverk 201

10 Skäl av allmän art 201 Skäl som hänför sig till planering och organisation 205 Skäl som hänför sig till pedagogisk verksamhet och lärarutbildning 207 Skäl som talar för ett gemensamt skolämbetsverk 210 Skäl av allmän art 210 Skäl som hänför sig till planering och organisation av skolväsendet 212 Skäl som hänför sig till pedagogisk verksamhet och lärarutbildning 217 De sakkunnigas ställningstagande 219 Sammanfattande jämförelse mellan argumenten för ett särskilt yrkesutbildningsverk, respektive ett gemensamt skolämbetsverk 219 Samarbete mellan två verk som alternativ till ett gemensamt skolämbetsverk 228 Gemensam central ledning för hela skolväsendet förordas. . . . 229 Kap. 12.' Förslag om inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk 231 Ämbetsverkets karaktär 231 I ämbetsverkets namn 232 Skolverkets ämbetsbefattning 234 Skolverkets ledning 235 Principer för organisationen av de centrala ämbetsverkens ledning 235 Synpunkter på strukturen av skolverkets ledning 238 Sammansättningen av skolverkets styrelse 244 Förordnandeproceduren 247 Huvudlinjerna för kansliorganisationens uppbyggnad 248 Ändamålsenliga organisationsformer inom de nuvarande skolämbetsverken 248 Synpunkter på skolverkets organisationsstruktur 251 De sakkunnigas förslag i sammanfattning 259 Beslutsordningen inom skolverket 260 Nu gällande regler inom skolämbetsverken 260 Synpunkter på beslutsordningen inom skolverket 260 Förslag till utformning av beslutsordningen 265 Rådgivande nämnd för skolverket 267 Inledande synpunkter 267 Förordnande av ledamöter i den rådgivande nämnden 269 Sammansättningen av den rådgivande nämnden 270 Samarbete i andra former mellan skolverket samt närings- och yrkeslivet 274 Kap. 13. Kompetensfördelningen mellan centrala, regionala och lokala organ på skolväsendets område 276 Den departementala ledningen 276 Utvidgningen av länsskolnämndernas tillsynsområde 277 Frågan om personalförstärkningar 277 Principiella problemställningar beträffande kompetensfördelningen inom den offentliga förvaltningen 279 Begreppsbestämningar 279 Kortfattad tillbakablick 280 Förhållandet mellan regeringen, de centrala ämbetsverken, de

11 regionala organen och de lokala organen 280 Omständigheter som motiverar en central handläggning av ärenden 281 Decentraliseringens fördelar 284 Jämförande synpunkter 286 Metoder för åstadkommande av decentralisering 287 Decentraliseringsproblemet inom skolväsendets område 288 Tidigare genomförd decentralisering 288 Omprövningen av kompetensfördelningen inom skolförvaltningen 290 Allmänna synpunkter 290 Motiv för nya decentraliseringsåtgärder 292 Möjliga decentraliseringsåtgärder 294 Speciella decentraliseringsproblem 296 Ärenden angående lärarutbildningen för yrkesutbildningen . . 296 Ärenden angående omskolningsverksamheten 297 Kap. 14. Förteckning över ärendegrupper som kan ifrågakomma för decentralisering till lägre beslutsinstanser 300 Inledning 300 Ärenden angående det allmänna undervisningsväsendet 302 Ärenden angående yrkesutbildningsväsendet 307 Kap. 15. Skolverkets personalorganisation 312 Inledande kommentar 312 Verksledningen 314 Den gemensamma sektorn 315 Planerings- och byggnadsavdelningen 315 Administrativa avdelningen 315 Skolsociala roteln 316 Skolhygienroteln 316 Sektionen för fysisk fostran 316 Kanslisektionen 317 Sektorn för det allmänna undervisningsväsendet 317 Undervisningsavdelningen 317 Lärarutbildnings- och försöksavdelningen 319 Organisationsavdelningen 320 Folkbildningsroteln 320 Sektorn för yrkesutbildningsväsendet 321 Yrkesutbildningsavdelningen 321 Roteln för jordbruksutbildning 323 Roteln för skogsbruksutbildning 323 Omskolningsroteln 323 Kap. 16. Kostnadsberäkningar 325 Kap. 17. Tidpunkten för skolverkets start. Hemställan 328 Kap. 18. Sammanfattning 330 Reservation av ledamoten Harald Johnsson 349 Särskilt yttrande av ledamoten Margit Vinge 350 Bil. 1. Förslag till Kungl. Maj:ts instruktion för Kungl. skolverket 352 Bil. 2. Ett fristående yrkesutbildningsverk 367 Av de sakkunniga utarbetade olika organisationsalternativ 367 Inledande synpunkter 367 Olika huvudalternativ 368

12 Ett fristående yrkesutbildningsverk 369 Yrkesutbildningsverkets ämbetsbefattning och karaktär 369 Yrkesutbildningsverkets styrelse 369 Verksledningens olika arbetsformer 374 Till verksledningens handläggning hörande ärenden 377 Yrkesutbildningsverkets kansliorganisation 378 Sammanfattning 381 Bil. 3. Ett helt integrerat skolämbetsverk 382 Inledande synpunkter 382 Möjligheterna till olika långtgående integration av de bägge skolämbetsverken 382 Ett helt integrerat skolämbetsverk 385 Ämbetsbefattning 385 Verksledning 385 Rådgivande nämnd 385 Kansliorganisation 385 Beslutsordning 389 Instruktion 389 Bil. 4. Central ledning av yrkesutbildning i vissa främmande länder (Danmark, Finland, Norge, Västtyskland, Schweiz, England och U.S.A.) . . . 3 9 1

KAPITEL I

De sakkunnigas utredningsuppdrag

vid sidan av den egentliga byråorganisationen en särskild s. k. fristående sektion. Från och med budgetåret 1945/46 har inom överstyrelsen inrättats en särskild upphandlingssektion med uppgift att för de kommunala och enskilda yrkesskolorna, centrala verkstadsskolorna samt flygmekanikerskolan i Mölndal anordna central upphandling av sådan stadigvarande undervisningsmateriel, för vilken statsbidrag utgår. Upphandlingen avser huvudsakligen större Vid 1943 års riksdag (propositionen 1943: och dyrbarare maskiner och verktyg m. m. 232 och riksdagens skrivelse 1943:414) besamt större kvantiteter av smärre verktyg slöts, att såsom central statsmyndighet på yroch förbrukningsmaterial. kesundervisningens och yrkesutbildningens Såsom förut antytts lades vid överstyrelområde skulle inrättas ett särskilt ämbetsverk, benämnt överstyrelsen för yrkesut- sens tillkomst ärenden rörande undervisbildning. Stommen i ämbetsverket skulle ning i husligt arbete under överstyrelsens utgöras av skolöverstyrelsens samtidigt ut- tredje byrå. Med hänsyn till omfattningen brutna yrkesskolavdelning. överstyrelsens av nämnda undervisning och till önskvärdhuvudsakliga arbetsområde skulle omfatta heten av en intensifiering och utvidgning yrkesutbildningsåtgärderna för hantverk, av undervisningen beslöts emellertid vid industri, handel och husligt arbete, medan 1947 års riksdag (propositionen 1947:231 exempelvis yrkesutbildningsåtgärder inom och riksdagens skrivelse 1947:371), att andra än nämnda områden i allmänhet en särskild byrå för huslig undervisning (fjärde byrån) under ledning av en byråskulle falla under andra ämbetsverk. Överstyrelsens kansli organiserades från chef skulle inrättas från och med budgetbörjan på tre byråer, nämligen en admi- året 1947/48. Ytterligare en utvidgning av överstyrelsens nistrativ byrå (första byrån), en byrå för teknisk yrkesutbildning (andra byrån) organisation företogs två år senare. I prosamt en byrå för handelsundervisning och positionen 1949:167 föreslog nämligen undervisning i husligt arbete m. m. (tred- Kungl. Maj :t omläggning och utvidgning av den av överstyrelsen bedrivna utbildningen je byrån). Efter överstyrelsens tillkomst har äm- av yrkeslärare. För effektiviseringen av såbetsverkets organisation i samband med väl lärarutbildningen som yrkesundervisökade arbetsuppgifter efter hand utbyggts. ningen föreslogs vidare upptagande av yrbland Sålunda föreskrev Kungl. Maj:t den 15 juli kespedagogisk reformverksamhet 1944 med anledning av riksdagens beslut överstyrelsens arbetsuppgifter. För den cen(skrivelsen 1944:431, punkt 4), att den av trala ledningen av lärarutbildningen och dåvarande statens arbetsmarknadskommis- reformverksamheten föreslogs inrättande sion dittills bedrivna yrkesutbildningsverk- av en särskild byrå inom överstyrelsen unsamheten för beredskapsändamål skulle der ledning av en byråchef. Riksdagen bifrån och med budgetåret 1944/45 hand- föll Kungl. Maj:ts förslag (skrivelse 1949: havas av överstyrelsen för yrkesutbildning. 259). Sedan överstyrelsens tillkomst har såFör ombesörjande av denna utbildningsverksamhet inrättades inom överstyrelsen lunda antalet byråer inom verket ökat från Direktiven för de sakkunnigas utredningsarbete ifråga om den centrala ledningen av yrkesutbildningen innefattas i ett anförande till statsrådsprotokollet den 30 september 1955 av dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet. Denne anförde därvid följande:

14 tre till fem, varjämte tillkommit en fri- ning, som nu inte sorterar under yrkesstående sektion. Denna utökning har dock överstyrelsen eller ingår i de allmänbilicke inneburit, att andra grenar av yrkes- dande skolornas undervisning. Vissa andra, utbildningen än de ursprungligen avsedda i betänkandet uppräknade slag av yrkesutlagts under överstyrelsens centrala överin- bildning nedanför högskolestadiet syntes seende. Splittringen av den centrala led- däremot böra kvarstå under de olika verk ningen av yrkesutbildningen på ett stort och myndigheter som nu hade hand om dem. antal ämbetsverk — sorterande under skilYrkesutbildningssakkunnigas uttalanden da departement — består alltså. väckte stort intresse bland remissinstanI olika sammanhang har framhållits serna. Många av dessa underströk vikten av lämpligheten av en samordning av yrkes- närmare samordning av j'rkesutbildningens utbildningens centrala ledning. Det första centrala ledning och anslöt sig till försladirekta uttalandet i denna fråga gjordes get om en utredning i ämnet. För egen del av 1952 års riksdag. Jag hade i nämnda gjorde jag vid min anmälan för Kungl. års statsverksproposition anmält, att jag Maj :t av frågan om utbyggnad av yrkeshade för avsikt att föranstalta om tillkal- utbildningen följande uttalande (prop. lande av sakkunniga för en översyn av över- 1955: 139, sid. 76): styrelsens för yrkesutbildning organisation. Enligt min mening är tiden nu inne för Med anledning av detta uttalande framhöll en förutsättningslös utredning av frågan riksdagen, att utredningen borde vidgas till om den centrala ledningen av hela yrkesatt omfatta samtliga de problem, som stod utbildningen. Vid denna bör undersökas föri samband med yrkesutbildningens centrala delar och nackdelar med en koncentration ledning. Det var enligt riksdagens mening till ett ämbetsverk av den centrala ledningangeläget att i möjligaste mån få en samen av alla yrkesutbildningens olika grenar. ordning till stånd av de frågor, som beBefinnes fördelarna härav överväga, bör rörde yrkesutbildningen. Detta spörsmål den lämpligaste organisationen av detta borde därför särskilt uppmärksammas vid ämbetsverk och dess nödvändiga personalutredningen. behov utredas. Befinnes den centrala ledAv olika skäl kom den ifrågavarande ut- ningen alltfort böra vara uppdelad på flera redningen icke till stånd. ämbetsverk, bör undersökas, hur denna uppDet av 1952 års riksdag angivna spörs- delning lämpligast bör göras. Även vid detmålet aktualiserades ånyo av 1952 års ta alternativ, kan nämligen en viss konyrkesutbildningssakkunniga i deras betän- centration vara lämplig. Vilketdera alternakande den 29 april 1954 angående yrkesut- tivet, som än befinnes ha de största fördebildningen (SOU 1954:11). De sakkunniga larna, blir dock en viktig fråga för utrederinrade om att den princip, som låg bakom ningen att beakta, hur samarbetet mellan tillkomsten av överstyrelsen för yrkesut- å ena sidan tillsynsmyndigheten eller tillbildning, innebar att yrkesutbildningsfrå- synsmyndigheterna för yrkesutbildningen gor från olika ämbetsverk sammanfördes och å den andra de berörda fackämbetsverunder ett gemensamt ämbetsverk för yr- ken och skolöverstyrelsen skall ordnas. Jag kesutbildning. De sakkunniga ansåg, att ämnar med det snaraste anhålla om Kungl. denna princip borde ges en vidare tillämp- Maj:ts tillstånd att tillkalla särskilda sakning än hittills, för att man skulle kunna kunniga för att verkställa denna utredning. uppnå större enhetlighet i ledningen av Skulle — såsom i annat sammanhang ifråyrkesutbildningen. Så många olika slag av gasatts — en särskild sakkunnigutredyrkesutbildning som möjligt borde samlas ning igångsättas rörande vissa yrkesutbildinom ett centralt ämbetsverk. I den mån ningsproblem på jordbrukets område, förutdetta inte kunde ske, borde yrkesutbild- sätter jag, att ett erforderligt samarbete och ningsfrågor i större utsträckning än nu åt- samråd skall ske mellan de båda utredningminstone kunna läggas under ett och sam- arna på de områden, som kan vara gemenma departement. De sakkunniga föreslog, samma. att en utredning gjordes angående möjligStatsutskottet (uti. 1955:138) underströk heterna att under överstyrelsen för yrkes- behovet av en ökad samordning i den reutbildning lägga lantbruksstyrelsens under- gionala och centrala planeringen och ledvisningsbyrå samt tillsynen över den skog- ningen av yrkesutbildningens olika grenar liga utbildningen, sjöbefälsutbildningen, samt tillstyrkte, att den förordade utredfiskeriutbildningen och all huslig utbild- ningen snarast möjligt komme till stånd

15 med de utgångspunkter för utredningsarbetet, som jag angivit. Riksdagen (skr. nr 310) anslöt sig till utskottets uttalande. Den antydda utredningen rörande vissa yrkesutbildningsproblem på jordbrukets område har nu tillsatts i och med att chefen för jordbruksdepartementet med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1955 tillkallat särskilda sakkunniga härför. Den sålunda i olika sammanhang aviserade utredningen om yrkesutbildningens centrala ledning bör nu komma till stånd. Den bör verkställas av särskilt tillkallade sakkunniga. För utredningsarbetet bör gälla de allmänna direktiv, som innefattas i mitt i det föregående återgivna uttalande i propositionen 1955:139. I övrigt anser jag icke erforderligt och lämpligt att binda utredningsarbetet genom några andra direktiv än att under arbetet samråd bör ske med överstyrelsen för yrkesutbildning samt andra ämbetsverk och kommittéer, som är verksamma på yrkesutbildningens område. Utredningsuppdraget avser således den centrala ledningen av yrkesutbildningen. Motsvarande ledning av det allmänna skolväsendet beröres icke direkt av detta. Emellertid har de sakkunniga genom de meddelade direktiven ålagts att söka finna lämpliga former för samarbetet mellan å ena sidan tillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndigheterna för yrkesutbildningen och skolöverstyrelsen i detta verks egenskap av tillsynsmyndighet för det allmänna skol-

väsendet. Frågan om samarbetet mellan de centrala ledningarna för respektive yrkesutbildningsväsendet och det allmänna skolväsendet måste således beaktas vid de sakkunnigas utredningsarbete. Andra aspekter kan numera läggas på denna samarbetsfråga än vad som var möjligt vid den tidpunkt, då de sakkunniga tillkallades. Sedan dess har inrättats för allmänna skolor och yrkesskolor gemensamma skolstyrelser i kommunerna samt nya regionala skolmyndigheter, länsskolnämnder, som utövar tillsyn även över kommunala yrkesskolor. Dessa reformer jämte det väntade beslutet om genomförandet i hela landet av en nio-årig grundskola, på vilken fortsatt undervisning och utbildning bygger, gör det motiverat att undersöka, om den centrala ledningen av såväl yrkesutbildningsväsendet som det allmänna skoloch folkbildningsväsendet lämpligen kan och bör sammanföras i ett enda för hela skolväsendet gemensamt ämbetsverk. De sakkunniga har sålunda med hänsyn till de angivna omständigheterna ansett sig kunna och böra utvidga sitt utredningsuppdrag på så sätt, att vi utifrån de på yrkesutbildningens område föreliggande problemställningarna till prövning upptar frågan om den centrala ledningen av skol- och utbildningsväsendet i dess helhet.

AVDELNING I

NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN

2—.201170

KAPITEL 2

Yrkesutbildningen i Sverige

Yrkesutbildningen i vårt land kan uppdelas i den förberedande yrkesutbildning, som är knuten till det allmänna skolväsendet och där ingår som ett underordnat led i ett större utbildningsprogram, vars huvudsyfte är allmänbildning, samt övrig yrkesutbildning, där yrkesutbildningssyftet är det primära och där yrkesämnena helt dominerar utbildningsprogrammet. Den senare typen av utbildning kallas vanligen »egentlig yrkesutbildning». Uttrycket är dock ej fullt adekvat. Denna typ av utbildning förekommer nämligen på alla nivåer; den kan avse en högre utbildningsnivå än den förberedande yrkesutbildningen, den kan avse samma nivå, och den kan till och med i vissa kortare kurser avse en ännu mera elementär nivå än den förberedande yrkesutbildningen. Då någon allmänt accepterad terminologi ifråga om yrkesutbildningen ännu icke utvecklats, användes här i anslutning till det vanliga språkbruket beteckningen »egentlig yrkesutbildning» för den yrkesutbildning, som ej är knuten till det allmänna skolväsendet. Den förberedande yrkesutbildningen äger rum huvudsakligen inom det obligatoriska skolväsendet, men kan också för elever i försöksskolans högsta årskurs förläggas till yrkesskola. Den egentliga yrkesutbildningen är helt frivillig och i den mån den ej sker direkt på arbetsplatserna äger den rum såväl vid fasta utbildningsanstalter som vid mer eller mindre tillfälliga kurser.

Inom såväl den obligatoriska skolan som inom det högre allmänbildande skolväsendet erhåller eleverna i vissa klasser eller årskurser yrkesorientering. Syftet med denna är dels att ge eleverna teoretisk orientering om olika yrken och utbildningsmöjligheter, dels att bereda dem tillfälle att i praktiskt arbete lära känna vad olika yrken innebär. Yrkesorientering förekommer i den högsta klassen av den 7-klassiga folkskolan samt inom de båda högsta klasserna av den 8-klassiga folkskolan, i försöksskolan från och med årskurs 7, i avgångsklasserna vid gymnasier, realskolor och flickskolor samt i viss omfattning även i de klasser i real- och flickskolorna, från vilka övergång äger rum till gymnasiet, samt i grenvalsringarna inom detta. Inom den obligatoriska skolan är yrkesorienteringen i princip en skolans egen angelägenhet men ett nära samarbete upprätthålles med ungdomsförmedlingarna inom arbetsförmedlingsorganisationen. Tillfälle till enskild yrkesorientering kan också beredas på ungdomsförmedlingarna för elever såväl i den obligatoriska skolan som inom realskolan och gymnasiet. Inom försöksskolan handhas yrkesorienteringen av särskilda yrkesvalslärare, vilka måste ha genomgått speciell utbildning för denna uppgift, och inom folkskolan av lärare, som i regel genomgått av skolöverstyrelsen anordnade frivilliga kurser i yrkesvägledning. Inom läroverken har lärarna hittills icke kunnat i nämn-

20 värd grad engageras i den yrkesorienterande verksamheten. Den h a r skötts av tjänstemän från arbetsförmedlingarna

Den förberedande Yrkeskunskap i folkskolan. Inom den obligatoriska folkskolan kan anordnas undervisning i yrkeskunskap med fördelning mellan yrkesteori och yrkespraktik. Denna undervisning har till uppgift att förbereda elevernas övergång; till arbetslivet genom att i nära anslutning till yrkesvägledningen ge dem fortsatt orientering om olika yrken. Den avser vidare att ge eleverna personliga erfarenheter av yrkesarbete och att ge dem en förberedande eller påbörjad yrkesutbildning inom något yrkesområde; samt att i samband därmed bibringat dem vissa praktiska och teoretiska kunskaper om yrkets organisation och förutsättningar. Yrkeskunskapen meddelasi i anslutning till vissa y r k e n : jordbruk,, skogsbruk, fiske och sjöfart, metallindustri, textilt arbete, handel, husliga yrken och vårdyrken. Yrkesbestämd fortsättningsskola. Fortsättningsskolan, som bygger på den 7åriga folkskolan, kan vara antingen allmän eller yrkesbestämd. I det senare; fallet är undervisningen i främsta rummet knuten till ett visst yrke eller yrkesområde, t. ex. jordbruk, skogsbruk: eller hushållsgöromål. Undervisningeni ger en elementär förberedande yrkesutbildning för yrket ifråga. Förberedande yrkesutbildning samtt allmänpraktisk utbildning på försöksskolans högstadium. De elever inom försöksskolan, som väljer linje 9 v, erhåller antingen en förberedande yrkesutbildning, som inriktas på bestämda yrkesområden eller yrken, eller en allmänpraktisk utbildning. Skolplikten kan på\ denna linje fullgöras i försöksskola el-

eller av skolkuratorer, i den mån sådsna varit anställda.

yrkesutbildningen ler yrkesskola, i växelundervisning mellan bägge skolformerna eller i växelindervisning mellan försöksskola och näringsliv, varvid yrkespraktiken ä»cr rum på arbetsplatser ute i näriigslivet. De mera yrkesbestämda eleverna kan välja en branschinriktad gren av linje 9 y. Undervisningsplaner fi.ins utarbetade för ett flertal olika grenar: jord- och skogsbruk, husligt arbete, metallyrken, trätekniska yrken, detaljhandel och kontor, teknisk gren, hantverk och blandade yrken. De elever, som ej inriktat sig på något bestämt yrkesområde, erhåller på den allmänpraktiska grenen av 9 y fortsatt praktisk yrkesorientering. Elever i 9 y, som valt ett bestämt yrke, kan beredas tillfälle att fullgöra skolplikten under det nionde skolåret vid yrkesskola. Dessa elever måste dock deltaga i samma eller motsvarande undervisning i allmänbildande ämnen, som ges i försöksskolans årskurs 9 y. Förberedande yrkesutbildning inom läroverken och flickskolorna. På realskolans stadium finns vissa inbyggda praktiska linjer i läroverken samt fristående praktiska realskolor. Dessa skolformer är utformade såsom handelslinjer, maskintekniska och kemisk-tekniska linjer samt husliga linjer och vid enstaka skolor även andra linjer, såsom sjöfartslinje och teleteknisk linje. Syftet med undervisningen på dessa linjer är att genom en mera praktisk inriktning av utbildningen underlätta en övergång från realskolan direkt till yrkeslivet. Inom kommunala flickskolor k a n inrättas praktisk linje, där undervisningen är avsedd att i viss utsträckning förbe-

21 reda eleverna för praktisk verksamhet, särskilt inom husligt arbete. Det må påpekas att även inom folk-

Den egentliga

högskolorna kan förekomma viss yrkesbetonad undervisning.

yrkesutbildningen

Under samlingstermen egentlig yrkes- allmänna skolor och företagsskolor ututbildning sammanfattas all yrkesutbild- gör s. k. inbyggda skolor, där företaget ning utanför den obligatoriska skolan svarar för den rent praktiska utbildjämte läroverken och andra skolor med ningen, medan en skola, vanligen yri huvudsak allmänbildande uppgift. Där- kesskolan inom den kommun där fövid bortses från att 9 y-elever kan ut- retaget ijr beläget, svarar för den teobildas vid yrkesskola. Till yrkesutbild- retiska, speciellt den yrkesteoretiska, ning i denna mening hänföres icke den utbildningen. Med hänsyn till rekryutbildning, som äger rum vid universi- teringsområdet för eleverna kan de tet eller specialhögskolor. Yrkesutbild- yrkesutbildande skolorna indelas i loningen är så mångskiftande och så rikt kala skolor, centrala eller regionala differentierad, att det här icke kan bli skolor samt riksskolor. Lokala skolor tal om att lämna en mera detaljerad re- mottager i regel elever endast från den dogörelse för densamma. Den översikt kommun, vari de är belägna, samt evenöver yrkesutbildningen i vårt land, som tuellt från angränsande kommuner. De lämnas i detta kapitel, måste begränsas centrala skolorna rekryterar sina elever till huvuddragen av densamma. Till för- från ett större område, vanligen ett län, ändringar i yrkesutbildningen, som in- medan riksskolorna är avsedda för eleträffat efter år 1961 har hänsyn icke ver från hela landet. Vid skolorna förekunnat tagas. kommer antingen enbart heltidskurser, Yrkesutbildningen äger rum antingen såväl heltidskurser som deltidskurser eli skolmässiga former eller genom prak- ler enbart deltidskurser. De senare förtik vid arbetsplatser i närings- och ar- lägges ofta till kvällstid. betslivet eller genom växelverkan melYrkesutbildning inom närings- och lan dessa bägge former. De yrkesutbil- yrkeslivet förekommer i skiftande fordande skolorna har olika h u v u d m ä n : mer. Inom industri och hantverk samt staten, halvstatliga organ, såsom hus- byggnadsverksamhet organiseras lärhållningssällskap och skogsvårdsstyrel- lingsutbildning i fasta former, regleraser m. fl., landsting, kommuner, stiftel- de genom avtal mellan arbetsgivare- och ser, organisationer, enskilda företag och arbetstagareorganisationer. För dem, privatpersoner. Flertalet skolor åtnjuter som icke genomgår längre lärlingsutekonomiskt stöd av stat eller kommun bildning, ordnas utbildning för viss yrmen många finansieras helt av vederbö- kesgren eller i enstaka färdigheter inom rande huvudman. Beroende på vem som en sådan gren. Den egentliga yrkesutär huvudman kan skolorna indelas i bildningen, antingen den sker i skolmässtatliga, kommunala eller enskilda. siga former, inom näringslivet eller i Till gruppen enskilda skolor hör fö- växelverkan dem emellan, ger allmänt retagsskolorna, inrättade av ett företag grundläggande eller partiell utbildning för att utbilda personal för företagets för ett yrke eller en yrkesgren, fortbildegen verksamhet. En mellanform mellan ning inom yrket eller omskolning för ett

22 nytt yrke. De, som erhåller vad som här kallats egentlig yrkesutbildning, kan ha genomgått förberedande yrkesutbildning inom det allmänna skolväsendet, men detta är givetvis icke något villkor. Till de yrkesutbildande skolorna räknas också fackskolor på gymnasiets åldersstadium, såsom tekniska läroverk, tekniska fackskolor, handelsgymnasier och s. k. särskilda yrkesutbildningsanstalter, konstfackskolan, textilinstituten m. fl. För inträde vid sådana skolor kräves i regel realexamenskunskaper. Yrkesutbildning för industri och hantverk Yrkesutbildning av personal för industri och hantverk sker vid kommunala och enskilda yrkesskolor eller direkt inom näringslivet. I det senare fallet kan kompletterande utbildning, huvudsakligen av yrkesteoretisk karaktär, äga rum vid deltidskurser inom kommunala yrkesskolor. Vidare förekommer s. k. växelutbildning, där eleverna periodvis erhåller utbildning i yrkesskola och periodvis inom näringslivet. Utbildning av ingenjörer och tekniker äger rum vid tekniska läroverk och tekniska skolor. Skolmässig yrkesutbildning för industri och hantverk förekommer vid såväl lokala som centrala yrkesskolor, inom den förstnämnda skolformen vid såväl heltidskurser som deltidskurser och inom den sistnämnda vid heltidskurser. Ungefär tre fjärdedelar av kursdeltagarna genomgår deltidskurser; denna kursverksamhet har alltså en mycket större omfattning än heltidskurserna. Heltidskurser. Vid såväl centrala som lokala kommunala yrkesskolor och vid enskilda yrkesskolor, däri inbegripet företagsskolor, förekommer heltidskurser av varierande längd för ett stort antal yrken eller yrkesspecialiteter. Till heltidskurser räknas i regel kurser om minst fem månaders längd.

Verkstadsskolor utgör beteckningen för heltidskurser, i vilka eleverna erhåller utbildning, praktisk och teoretisk, för något yrke inom industri eller hantverk. Undervisningen vid verkstadsskolorna är avsedd att ge en grundläggande allroundutbildning inom yrket. Endast i undantagsfall inriktas undervisningen på någon specialgren inom ett visst yrkesområde. Den praktiska utbildningen i yrkesarbete sker antingen helt i en för ändamålet särskilt inrättad skolverkstad eller också kan den ordnas så, att den äger rum omväxlande i skolverkstaden och på någon arbetsplats i näringslivet (växelutbildning). Teoriundervisning meddelas i regel under 8 till 10 timmar i veckan, men kan också i första årskursen omfatta flera veckotimmar, förutsatt att undervisning meddelas även i allmänna läroämnen. Arbetsåret vid en verkstadsskola omfattar i regel 42 veckor med i allmänhet sammanlagt 45 veckotimmars undervisning. De flesta verkstadsskolekurser omfattar två år, men även kurser om ett, tre eller fyra år förekommer inom en del yrkesområden. I den vanliga formen av verkstadsskola är såväl den praktiska som den teoretiska undervisningen förlagd till skolan. Dessutom finns en annan form av verkstadsskolor, s. k. inbyggda verkstadsskolor. Vid dessa skolor bedrives den praktiska utbildningen vid ett industriföretag. Företaget tillhandahåller inom sina produktionsavdelningar eller i en särskild utbildningsavdelning den utrustning, som behövs för utbildningen i yrket. Företaget anskaffar även lämpliga arbetsuppgifter för eleverna och som lärare i yrkesarbete fungerar vanligen arbetsledare, verkmästare eller förmän inom företaget. Skolan blir genom denna anordning »inbyggd» i företaget. I övrigt är den fristående från detta och ingår i den kommunala yrkesskolan på

23 orten. Denna svarar för den teoretiska utbildningen. Huvudman för en inbyggd verkstadsskola är sålunda kommunen och dennas ekonomiska relationer till företaget regleras genom avtal. Verkstadsskolorna är antingen centrala eller lokala. Huvudman för en central verkstadsskola är i regel en landstingskommun, men även kommuner eller kommunalförbund kan vara huvudmän för centrala skolor. Även i sådant fall har skolan ett vidare rekryteringsområde än en kommun. Inom en central verkstadsskola finns olika yrkesavdelningar för utbildning inom industri och hantverk. De centrala verkstadsskolorna är avsedda att främst tillgodose landsbygdsungdomens behov av yrkesutbildning och är fördenskull organiserade som internatsskolor. Antalet centrala verkstadsskolor uppgick år 1961 till 37. Vid de centrala verkstadsskolor, som för närvarande finns i landet, ges utbildning för cirka ett hundratal yrken eller yrkesgrenar. Antalet förekommande yrkesavdelningar är mindre vid de lokala verkstadsskolorna. I första hand söker man vid dessa ordna utbildning för sådana yrken, som är av betydelse för ortens näringsliv. Huvudmän för de lokala verkstadsskolorna är kommuner. Cirka 195 kommuner har hittills inrättat egna verkstadsskolor; därjämte finns cirka 150 inbyggda verkstadsskolor. Företagsskolorna, som utbildar elever inom ett visst företag, kan också vara organiserade som verkstadsskolor. Vidare finns verkstadsskolor inrättade vid några enskilda yrkesskolor. Tekniska skolor. Kommunala tekniska skolor meddelar en på folkskolekunskaper grundad teoretisk-teknisk utbildning inom bl. a. de maskintekniska, motortekniska, skeppsbyggnadstekniska, elkrafttekniska, teletekniska, husbyggnadstekniska, väg- och vattenbyggnadstekniska, värme- och sanitetstekniska

samt kemitekniska facken. Undervisningen vid dessa skolor är uppdelad på en teknikerkurs för utbildning av tekniska biträden o. d. samt en på denna kurs byggande högre fackkurs för utbildning av personal med mera ingenjörsmässiga uppgifter. Vissa skolor har endast teknikerkurs. Såväl heltids- som deltidsundervisning förekommer. Vid skolor med heltidsundervisning omfattar teknikerkursen ett och ett halvt år och den högre fackkursen ytterligare ett år. Vid tekniska skolor med deltidsundervisning (aftonskolor) omfattar teknikerkursen tre år och den högre fackkursen ytterligare två år. De första två terminskurserna vid teknisk skola eller de fyra första terminskurserna vid teknisk aftonskola uppfyller även ändamålet som kurs för inträdessökande till tekniskt läroverk. Vid vissa skolor anordnas vidare olika slags specialkurser. Yrkesutbildning av arbetslösa m. m. Beroende av utvecklingen på arbetsmarknaden anordnar överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen yrkesutbildningskurser för arbetslösa. Dylika kurser kan anordnas antingen som nybörjarkurser, avsedda att ge en grundläggande utbildning åt arbetslös ungdom, som tidigare icke erhållit utbildning, eller såsom fortbildningskurser, avsedda att ge en kompletterande yrkesutbildning åt arbetslösa med viss yrkeserfarenhet eller såsom omskolningskurser, avsedda att ge en grundläggande yrkesutbildning åt sådana arbetslösa, som till följd av ändrade förhållanden bör beredas möjlighet till försörjning inom annat yrke. Kursverksamheten kan anordnas av kommun (kommunal arbetslöshetskurs), av huvudman för central verkstadsskola (arbetslöshetskurs vid central verk-

24 stadsskola) eller av överstyrelsen för yrkesutbildning (central arbetslöshetskurs). Kursverksamhet av liknande slag förekommer i syfte att utbilda eller omskola partiellt arbetsföra och flyktingar. F ö r att tillgodose ett aktuellt behov av arbetskraft inom vissa yrken, där brist på dylik förelegat, h a r under senare år anordnats s. k. särskilda yrkesutbildningskurser. Utbildning inom näringslivet. Inom hantverksyrkena förekommer lärlingsutbildning av ganska betydande omfattning. I syfte att göra denna utbildning så effektiv som möjligt har inom Sveriges hantverks- och industriorganisation tillsatts ett centralt organ för lärlingsfrågorna, centrala yrkesnämnden. Nämnden utarbetar bland annat läroplaner och gesällprovsbestämmelser för hantverksyrkena. Lokalt och länsvis har inom hantverksorganisationen byggts upp ett nät av lärlingsnämnder och lärlingsråd, som handlägger ärenden rör a n d e lärlingsutbildningen inom de olika hantverksyrkena. För att stimulera utbildningen av lärlingar i hantverksyrkena kan statsbidrag lämnas till hantverksmästare, som åtar sig att meddela sådan utbildning inom sitt företag. Statsbidraget utdelas av överstyrelsen för yrkesutbildning med hänsynstagande till behovet av kvalificerad arbetskraft inom vederbörande yrkesområde. Under förutsättning att lärlingarna erhåller ledighet med bibehållen lön för kompletterande teoriundervisning i viss föreskriven minimiomfattning kan statsbidragsbeloppet höjas. Förutsättning för att statsbidrag överhuvudtaget skall utgå är att skriftlig överenskommelse träffats mellan hantverksmästaren å ena sidan samt lärlingen eller hans målsman å andra sidan angående lärlingens anställning. Statsbidrag får för närvarande (år 1961) be-

viljas för högst 1 900 lärlingar per år. Statsbidrag kan också lämnas enligt i huvudsak samma grunder åt byggnadsföretag, som utbildar lärlingar inom byggnadsyrkena. Via hantverksföretagen tillföres industrien ett icke obetydligt antal arbetare inom skilda yrken. Den rekrytering av arbetskraft till industrien, som kan ske på denna väg, är emellertid icke ens tillnärmelsevis tillräcklig för industriens behov. I flertalet fall fordrar också det industriella arbetet en utbildning av annan art än den arbetaren kan få inom hantverket. Fördenskull organiseras inom industrien utbildning, som är direkt inriktad på dess behov. Bortsett från den skolmässiga utbildningen inom företagsskolor, inom inbyggda verkstadsskolor eller i andra skolmässiga former i samarbete mellan industriföretagen och de kommunala yrkesskolorna förekommer direkt på arbetsplatserna i industriföretagen lärlingsutbildning och utbildning av vissa yrkeskategorier. Lärlingsutbildningen omfattar flera år och syftar till att ge eleven ett mångsidigt yrkeskunnande. Lärlingsutbildningen är särskilt värdefull för de mindre företagens behov av mångsidigt inriktad arbetskraft, för blivande innehavare av nyckelposter inom de större företagen samt som basutbildning för blivande arbetsledare och tekniker m. fl. Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen har tillsatt ett gemensamt centralt organ för handläggning av industriens utbildningsfrågor, arbetsmarknadens yrkesråd. Detta har utarbetat regler för lärlingsutbildningen inom industrien, som av huvudorganisationerna rekommenderats till antagande såsom kollektivavtal av förbunden. I dessa regler ingår föreskrifter om lärotid, arbetsgivarens skyldighet gent emot lärlingen, dennes åligganden, lönevillkor m. m. Liksom vid lärlingsutbild-

25 ningen inom hantverket skall skriftligt avtal upprättas vid lärlings anställande. En central uppgift för arbetsmarknadens yrkesråd är att stimulera branscherna och deras organisationer att vidtaga nödvändiga åtgärder för att åstadkomma en välplanerad yrkesutbildning för industriens behov. Yrkesrådet kan lämna aktiv hjälp i form av grundläggande utredningar i syfte att underlätta för parterna inom branschen att träffa avtal om yrkesutbildningen. Vid sidan av lärlingsutbildningen har inom många branscher vidtagits åtgärder för utbildning av sådana yrkeskategorier, som icke behöver genomgå en långvarig lärlingsutbildning. Dylik utbildning förekommer dock i huvudsak endast inom större företag. Inom vissa enskilda företag erhåller samtliga anställda orientering om olika delar av arbetsprocessen. Vidare må påpekas, att en av yrkesrådets viktigare uppgifter är att stimulera till en effektiv samverkan mellan industrien och skolmyndigheterna ifråga om såväl försöksskolans yrkesorientering och förberedande yrkesutbildning som ifråga om den egentliga yrkesutbildningen vid samhällets yrkesskolor. Högre tekniska låroverk. Dessa läroanstalter har till ändamål att utbilda ingenjörer nedanför högskolestadiet. Läroverken är organiserade dels såsom tekniska gymnasier och dels såsom tekniska fackskolor. Undervisningen vid tekniskt gymnasium bygger på realskolans resp. försöksskolans 9 g-linjes kunskapsmått och för inträde fordras dessutom minst två månaders praktik i industriellt arbete. Före uppflyttning till högsta klass måste praktiktiden ha utökats till minst sex månader. Lärotiden omfattar normalt tre år och avslutas med gymnasiets ingenjörsexamen. Undervisningen vid de tekniska fackskolorna omfattar vid skolor med dagundervisning två år och avslutas med

fackskolans ingenjörsexamen. Vid några fackskolor är undervisningen u n d e r de två första åren förlagd till kvällstid, varigenom den sammanlagda lärotiden förlängts till tre år. Vid tekniska läroverket i Stockholm finns fyra-åriga fackskollinjer med enbart kvällsundervisning. För inträde i teknisk fackskola med heltidsundervisning fordras minst två års praktik i industriellt arbete. Avlagd realexamen är icke villkor för inträde men i vissa ämnen fordras kunskaper motsvarande vad som fordras i realexamen, resp. försöksskolans 9 g-linje, eller beträffande matematik överstigande dessa fordringar. Såväl inom de tekniska gymnasierna som inom de tekniska fackskolorna förekommer ett stort antal utbildningslinjer, såsom allmänt teknisk, byggnadsteknisk, husbyggnadsteknisk, väg- och vattenbyggnadsteknisk, cellulosateknisk, elkraftteknisk, färgeriteknisk, flygteknisk, gjuteriteknisk, gruvteknisk, kemiteknisk, maskinteknisk, kraft- och värmeteknisk, merkantil-teknisk, verkstadsteknisk, pappersteknisk, produktionsteknisk, skeppbyggnadsteknisk, textilteknisk, teleteknisk samt värme- och sanitetsteknisk linje. Vidare a n o r d n a s fortbildningskurser och särskilda påbyggnadskurser vid de tekniska läroverken samt mottas special- och extra elever. Årligen återkommande kurser är kurser för utbildning av arbetsstudieingenjörer samt kompletteringskurser för meddelande av kompetens som sjöingenjör. Särskilda yrkesutbildningsanstalter. Grundläggande utbildning i järn- och gruvhantering meddelas vid bergsskolan i Filipstad. Utbildningen är två-årig och bedrives på tre linjer: en metallurgisk, en bergskemisk och en gruvteknisk. Inträdesfordringarna är desamma som för teknisk fackskola men med lägre krav på praktiktid.

26 Utbildning på det textila området ges vid textilinstitutet i Borås och Lennings textiltekniska institut i Norrköping. Vid de båda instituten finns kurser av varierande längd och omfattning för utbildning av personal för textilindustrien och affärsföretag inom den textila branschen, såsom väveriledare, dessinatörer, mönsterritare, direktriser inom konfektionsindustrien och textilingenjörer. Konstfackskolan i Stockholm har till ändamål att meddela utbildning för yrken inom konstindustri och konsthantverk. Till skolan är också förlagd utbildningen av teckningslärare. Den konstindustriella undervisningen är uppdelad på sju fackavdelningar, textilarbete, dekorativ målning, skulptur, keramik, möbler och inredningar, metallarbete samt reklam och bokhantverk. Utbildningen omfattar en lägre och en högre kurs. Den lägre kursen består antingen av konstindustrieli dagskola om 2 år eller konstindustrien aftonskola om 3 år och den högre kursen av en 2-årig högre konstindustrien skola. Vid slöjdföreningens skola i Göteborg ges en utbildning för konstindustri och konsthantverk av ungefär samma art och omfattning som vid Konstfackskolan. För utbildning av arbetsledare upprätthåller Svenska arbetsgivareföreningen en egen utbildningsanstalt, arbetsledareinstiutet. Vid institutet bedrives en omfattande kursverksamhet för arbetsledare inom industrien, vilka erhåller utbildning i arbetspsykologi, personalledning, arbetsstudier och ekonomi. Vidareutbildning inom hantverksyrkena erhålles vid statens hantverksinstitut, som bland annat h a r till uppgift att meddela undervisning genom anordnande av kurser och föreläsningar med ändamål att bibringa praktisk-teknisk verkstadsutbildning och teoretisk utbildning inom de särskilda hantverks-

yrkena och därmed jämställd mindre industri. Vid institutet anordnas fortbildningskurser och yrkestekniska specialkurser, anpassade främst för företagare och arbetsledare inom hantverk och småindustri men även för yrkesutbildade arbetare. Institutet anordnar också kurser på skilda platser i landet. Vid ett flertal privata eller icke statsunderstödda kommunala tekniska skolor eller tekniska institut utbildas tekniker av skilda slag samt s. k. institutsingenjörer. Yrkesutbildning för handel Yrkesutbildningen för handel kan inriktas antingen på detaljhandelsarbete eller kontorsarbete. Grundläggande utbildning för båda områdena erhålles vid kommunala eller enskilda yrkesskolor. De yrkesskolor, som meddelar handelsutbildning, går mestadels under beteckningen handelsskolor. Förutom den grundläggande utbildningen anordnas vid flera handelsskolor specialkurser eller kurser för mera avancerad utbildning. Högre utbildning för affärs- och kontorsyrkena ges vid handelsgymnasierna. Direkt utbildning inom näringslivet av exempelvis samma art som lärlingsutbildningen inom industri och hantverk förekommer icke. Banker och försäkringsbolag ordnar dock i regel egen utbildning av personal, vilken utbildning delvis består av praktisk tjänstgöring inom bank- respektive försäkringsbolag och delvis äger rum i skolmässiga former. Utbildning av detaljhandelsbiträden sker på vissa håll i form av växelutbildning. Den praktiska utbildningen förlägges till affärsföretag, medan den kommunala handelsskolan svarar för den teoretiska utbildningen. Kommunala handelsskolor. Undervisning i handelsämnen meddelades hösten 1961 vid cirka 500 kommunala yrkesskolor. Vid ungefär en tredjedel av dessa

27 förekom heltidskurser om minst fem månaders längd. Det största antalet elever går i deltidskurser, i regel förlagda till kvällstid. De vanligaste ämnena i deltidskurserna är maskinskrivning, stenografi, svensk och utländsk affärskorrespondens, bokföring och främmande språk. Undervisning ges också i exempelvis handelslära, handelsrätt samt skyltning och plakatmålning. Heltidsundervisningen vid de kommunala handelsskolorna omfattar i det övervägande antalet fall 1-åriga kurser, men även kurser om 2 eller 3 år förekommer. Läsåret omfattar vanligen 37— 39 veckor med 34—37 timmars undervisning per vecka. För inträde vid de 1-åriga kurserna fordras fullgjord skolplikt. Elever som genomgått försöksskolans 8:e årskurs, må dock fullgöra sista årets skolplikt i sådan kurs. På kontorslinjen undervisas i regel i svenska med affärskorrespondens, handelstekniska ämnen, samhällslära och ekonomilära, ekonomisk geografi, engelska samt stenografi och maskinskrivning. Undervisning ges vid vissa skolor även i andra allmänbildande ämnen, inklusive främmande språk. På detaljhandelslinjen omfattar undervisningen i regel svenska med affärskorrespondens, detaljhandelstekniska ämnen, samhällslära och ekonomilära samt varukännedom. Även här kan samma allmänbildande ämnen som på kontorslinjen förekomma. Vid handelsskolor i vissa städer finns förutom den 1-åriga kursen för grundutbildning olika kurser av mera specialiserad typ. Vid Stockholms handelsskolor t. ex. finns en 3-årig handelskurs, som bygger på folkskolekunskaper, vidare 1-åriga kurser i företagsekonomi och i utländsk affärskorrespondens, vilka kurser bygger på realexamenskunskaper. Vid denna skola förekommer också en 1-årig sekreterarekurs, för vilken fordras studentexamen med goda be-

tyg i främmande språk. Skolan h a r även avancerade fortbildningskurser i olika ämnen på kvällstid. Vid Linköpings yrkesskolor anordnas en 2-årig kurs för utbildning av affärsledare, vilken bygger på realexamenskunskaper. För inträde fordras också helst handels- eller kontorspraktik. Enskilda handelsskolor. Ett flertal handelsinstitut och praktiska skolor samt reklamskolor anordnar kurser av varierande längd och på olika stadier. Vid Bar-Lock-institutet i Stockholm t. ex. förekommer en 1-årig sekreterarekurs, som fordrar studentexamen, en likaså 1-årig kvalificerad företagsekonomisk kurs samt en 2-årig företagsekonomisk fortbildningskurs på kvällstid för tekniker. Denna kurs kräver examen från högre tekniskt läroverk eller tekniskt institut samt väl vitsordad praktik. Andra enskilda skolor har handelskurser och korrespondentkurser om ett år eller en termin. Sveriges köpmannaförbunds utbildningsanstalt Köpmannainstitutet har kurser för utbildning av detaljhandelsbiträden, för teoretisk utbildning av köpmän och affärsledare samt utbildning i skyltning och reklam för detaljhandelsbiträden och fackdekoratörer. Kooperativa förbundet äger en motsvarande utbildningsanstalt, Vår Gård, vid vilken ordnas kurser för kontorister, detaljhandelsbiträden, konsulenter samt butiks-, avdelnings- och föreningsföreståndare inom konsumentkooperationen. Kurserna är tillgängliga endast för personal anställd inom konsumentkooperationen. Vid reklamskolorna utbildas reklam-, annons-, mode- och reportagetecknare, illustratörer och lay-outmän m. fl. yrkesgrupper. Handelsgymnasier. Personal för kvalificerade uppgifter inom såväl affärssom kontorsområdena utbildas vid han-

28 delsgymnasierna. Dessa gymnasier avser att ge eleverna teoretisk och praktisk utbildning för befattningar såsom korrespondenter, bokförare o. d. Avgångsexamen från handelsgymnasium ger dessutom kompetens för inträde vid handelshögskola. För elever, som avlagt realexamen eller förvärvat motsvarande kunskaper, har utbildningen vid handelsgymnasium hittills varit 2-årig men blir efter beslut av 1961 års riksdag från och med hösten 1961 3-årig. Vid några handelsgymnasier finns även 4-åriga kurser på kvällstid, motsvarande den 2-åriga utbildningen på dagtid. Vissa gymnasier h a r 1-åriga fackkurser för elever, som avlagt studentexamen. Inträde till dessa kurser kan vinnas även av icke-studenter efter inträdesprövning i vissa ämnen. De 4-åriga kvällskurserna och de 1-åriga fackkurserna kommer tillsvidare att finnas kvar. Elever från privat undervisning kan få avlägga handelsgymnasieexamen som privatister. Denna examen skall vara antingen odelad, då examinanden vid samma examenstillfälle undergår alla erforderliga prov, eller delad, då prövningen verkställes vid två på varandra följande examenstillfällen. Yrkesutbildning för husligt arbete Grundläggande yrkesutbildning för det husliga arbetsområdet ges vid husmodersskolor och lanthushållsskolor. De flesta husmodersskolor är kommunala yrkesskolor men även enskilda husmodersskolor finns. Personal för storhushåll utbildas vid kommunala yrkesskolor och vid enskilda yrkesskolor på det husliga området. Husmodersskolor finns i de flesta städer och i ett betydande antal landskommuner. Det sammanlagda antalet kommunala husmodersskolor utgör numera cirka 225. I regel har de kommunala

husmodersskolorna 1-åriga kurser men även kurser om endast en termin förekommer vid många skolor. Vid ett fåtal skolor har införts 2-åriga husmoderskurser. De 1-åriga kurserna omfattar antingen 39, 40 eller 42 veckor och terminskurserna 18, 20 eller 22 veckor. Undervisningen per vecka varierar mellan 40 och 45 timmar. Utbildningen omfattar praktisk och teoretisk undervisning i hushållsgöromål och sömnad samt teoretisk undervisning i hälsovård, barnavård och barnuppfostran, samhälls- och familjekunskap m. m. Undervisning i allmänbildande ämnen förekommer också i vissa skolor. Vid ett stort antal husmodersskolor ges också utbildning i praktisk spädbarns- och småbarnsvård. Vid andra skolor ingår utbildning i vävning och trädgårdsskötsel i kurserna. Utbildning av hemvårdarinnor äger rum vid några få husmodersskolor (närmare h ä r o m i avsnittet om yrkesutbildning för socialvården). Vid de 2-åriga kurserna ges en grundligare allroundutbildning för det husliga arbetet. De 1-åriga husmoderskurser, vid vilka även undervisning i allmänbildande ämnen förekommer, kan ersätta årskurs 9 y med huslig linje inom försöksskolan. Terminskurserna har till främsta syfte att bibringa eleverna kunskaper i rationell matlagning och sammansättning av fullvärdig kost för människor i olika åldrar och med olika yrken. Några husmodersskolor är organiserade som internatskolor. Lanthushållsskolorna har till uppgift att bibringa kvinnlig ungdom de fackkunskaper, som erfordras för skötsel av ett jordbrukarhushåll. Vid lanthushållsskolorna förekommer två kurstyper, dels en halvårskurs om minst 154 dagar och dels en helårskurs om minst 308 dagar. Skolorna ger såväl praktisk som teoretisk utbildning i lanthushåll.

29 Undervisningen omfattar bl. a. följande ämnen: födoämnes- och matlagningslära, hemmets ekonomi, hemvårds- och bostadslära samt praktisk hemvård. Vidare undervisas i husdjurslära och mjölkhushållning samt trädgårdsodling. Kursplanerna utformas efter förhållandena i den bygd, där vederbörande skola är belägen. Några skolor a n o r d n a r kurser för hemvårdarinneutbildning. För närvarande finns ett 40-tal lanthushållsskolor. Kortare kurser. Förutom den fasta kursverksamheten vid husmodersskolor och lanthushållsskolor anordnas vid cirka 480 kommunala yrkesskolor samt genom ambulerande kursverksamhet längre eller kortare kurser för utbildning i husligt arbete. Vidare förekommer påbyggnadskurser inom olika ämnesområden. Vid de kommunala yrkesskolorna anordnas grundkurser i hushållsgöromål, ämneskurser i hushållsgöromål och i hemvård, grundkurser och ämneskurser i sömnad, grundkurser och fortsättningskurser i vävning, ämneskurser med textil anknytning, kurser i knyppling samt ämneskurser i barnavård och kurser i barn- och familj ef rågor. Inom ramen för hushållningssällskapens kursverksamhet förekommer i viss omfattning kurser i husliga ämnen och detsamma är fallet ifråga om den ambulerande kursverksamhet, som anordnas av vissa landsting. Detta gäller speciellt kurser i vävning. Vävningskurser anordnas också av hemslöjdsföreningarna i länen, ofta i samarbete med landstingen, samt av p r i vata firmor i textilbranschen. Vid några kommunala och enskilda yrkesskolor förekommer 1-åriga kurser för utbildning av affärsanställda i hemslöjdsbutiker. Utbildning av personal för storhushåll. Vid de statliga seminarierna för huslig utbildning i Stockholm och Upp-

sala samt vid Västkustens ungdomsskolor i Ljungskile utbildas ekonomiföreståndarinnor. Kurserna har hittills varit 1-åriga, men efter beslut vid 1960 års riksdag skall de utökas att omfatta en tid av 2 år. Vid Stockholms, Malmö och Norrköpings yrkesskolor anordnas 1-åriga kurser för utbildning av hemföreståndarinnor och vid bl. a. Västerbottens landstings centrala yrkesskola i Umeå samt vid Västkustens ungdomsskolor utbildas internatföreståndarinnor, likaledes genom 1-årskurser. Skolor för utbildning av personal vid restauranger finns vid några av de större städernas kommunala yrkesskolor samt vid vissa landstingsägda centrala yrkesskolor. Utbildning äger rum av serveringspersonal, kockar, kallskänkor, hovmästare, husfruar, hotellsekreterare m. fl. yrkesgrupper. Vid Stockholms stads yrkesskolor finns grundläggande kurser för utbildning av trafikvärdinnor. Kurser för utbildning av storhushållspersonal finns vid vissa landstingsägda centrala verkstadsskolor samt vid några privata hushållsskolor. Skolmåltidspersonal utbildas vid kurser, som organiseras av skolöverstyrelsens sektion för hushållsgöromål och skolmåltidsverksamhet. Kurserna anordnas på skilda orter i landet och förläggs i regel till olika skolor, såsom husmodersskolor, folkhögskolor, lanthushållsskolor m. fl. Stockholms stads yrkesskolor organiserar i egen regi dylika kurser. Till sist kan nämnas, att utbildning i husligt arbete anordnas vid inånga folkhögskolors sommarkurser för kvinnliga elever. Yrkesutbildning för jordbruk Yrkesutbildning för jordbruket med dess binäringar meddelas, dels vid fasta lantbruksundervisningsanstalter och dels vid skilda slag av kurser. Kurser-

30 na kan vara av antingen permanent eller av mera tillfällig art. Fasta lantbruksundervisningsanstalter. För närvarande (år 1961) finns sju olika typer av fasta lägre lantbruksundervisningsanstalter, nämligen lantbruksskolor, lantmannaskolor, lanthushållsskolor, jordbrukets yrkesskolor, mejeriskolor, trädgårdsskolor och fruktodlingsskolor. Lanthushållsskolorna har i den översikt över yrkesutbildningen i vårt land, som ges i detta kapitel, hänförts till yrkesutbildning för husligt arbete (jfr avsnittet om yrkesutbildningen för husligt arbete). En mellanform mellan lantbrukshögskolan och de lägre lantbruksundervisningsanstalterna utgör Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Vidare finns vid Hvilans folkhögskola i Skåne ett specialgymnasium för lantbruksstuderande. Lantbruksskolorna, vilka för närvar a n d e är fem till antalet, har till huvudsakligt ändamål att utbilda arbetsledare för jordbruket. Vid dessa skolor förekommer följande huvudkurser: 2årig kurs för utbildning av jordbruksförmän, 1-årig kurs för meddelande av allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning samt 1-årig ladugårdsförmanskurs. Efter tillstånd av lantbruksstyrelsen kan också få anordnas 1-årig arbetsledarekurs vid lantbruksskola. Lantmannaskolorna utgör den viktigaste typen av utbildningsanstalter för blivande jordbrukare. Antalet dylika skolor utgör för närvarande cirka femtio. Vid lantmannaskola kan förekomma följande kurstyper: vinterkurs om minst 125 arbetsdagar, fortsättningskurs till vinterkurs om minst 125 arbetsdagar, längre kurs om minst 250 arbetsdagar, praktisk-teoretisk sommarkurs om minst 125 arbetsdagar, maskinskötarkurs om minst 60 arbetsdagar samt 1-årig ladugårdsförmanskurs. Den vanligast förekommande kurstypen är vin-

terkursen. Såväl lantbruksskolorna som lantmannaskolorna har egna jordbruk. I många fall är lanthushållsskolor förlagda till samma plats som lantmannaskolor. För inträde i såväl lantbruksskolor som lantmannaskolor krävs minst ett års praktik i jordbruksarbete. Jordbrukets yrkesskolor är avsedda för yngre ungdomar än de, som vinner inträde i lantbruks- och lantmannaskolorna. Inträdesåldern är lägst 14 år. Vid skolorna, som är tre till antalet, anordnas 2-åriga jordbrukskurser för pojkar och vid två av dem finns också 1-årig lanthushållskurs för flickor. Undervisningen pågår minst 300 dagar om året och omfattar dels yrkespraktik på skolans egendom, dels yrkesteori och dels allmänna ämnen. Inträde som elev kan ske efter avgång från folkskola. Föregående praktik i jordbruksarbete krävs inte. För utbildning av mejeripersonal finns 1-åriga kurser vid två mejeriskolor. För inträde fordras minst två års praktik vid mejeri, helst vid av lantbruksstyrelsen auktoriserat elevmejeri. Trädgårdsskolorna, som är tre till antalet, utbildar trädgårdsmästare. För inträde fordras minst 4-årig lärlingspraktik i trädgårdsskötsel. Huvudkurserna vid trädgårdsskola är: fruktodlings- och plantskolekurs, växthus- och bänkodlingskurs, allmän kurs och trädgårdsanläggningskurs. Kurstiden utgör vid två av skolorna 16 månader och vid den tredje 12 månader. Förutom ovannämnda skolor finns också en fruktodlingsskola, som anordnar en huvudkurs om minst 216 dagar. För inträde fordras ett års praktik från fruktodlingsföretag eller minst två års praktik vid företag, där såväl jordbruk som fruktodling bedrives. Samtliga trädgårdsskolor är internatskolor. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut är uppdelat pä tre avdel-

31 ningar, nämligen lantbruks-, mejeri- och trädgårdsavdelningarna. Inom varje avdelning ges dels lägre och dels högre utbildning. Den lägre utbildningen inom lantbruksavdelningen ges vid den till institutet knutna lantbruksskolan. Lantbruksavdelningens högre utbildning omfattar en 1-årig driftsledarekurs. Kursen utbildar lantmästare, som kan erhålla anställning som driftsledare vid större och medelstora jordbruk, som tjänstemän inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse o. d. För tillträde till kursen krävs minst tre års praktik i jordbruk samt genomgången lantbruksskola eller längre kurs vid lantmannaskola. Genomgång av driftsledarkursen eller motsvarande utbildning är förutsättning för inträde i den särskilda, kombinerade kursen för utbildning av instruktörer hos hushållningssällskap och lantbruksnämnder och för pedagogisk utbildning av lärare å försöksskolans jordbrukslinje inom årskurs 9 y. Den lägre utbildningen inom mejeriavdelningen omfattar genomgång av den till institutet knutna mejeriskolan och den högre kursen ger vetenskapligteknisk utbildning åt blivande mejeriingenjörer. Den lägre kursen inom trädgårdsavdelningen ger trädgårdsskoleutbildning och vid den högre utbildas hortonomer under en 2-årig kurstid. Hvilans specialgymnasium är avsett för ungdom som vuxit upp inom jordbruket och som vill erhålla erforderliga teoretiska kunskaper för inträde vid Lantbrukshögskolan, Skogshögskolan eller Alnarpsinstitutets högre mejerikurs. Kursverksamheten kan indelas i två huvudtyper, nämligen hushållningssällskapens kurser och särskilda utbildningskurser. De av hushållningssällskapen anordnade kurserna — även lantmannaskolorna kan stå som kursanordnare — är i huvudsak avsedda för vidareutbildning av jordbrukare och för

att förmedla jordbruksforskningens rön till de aktiva jordbrukarna. Sällskapens liksom även i viss utsträckning lantbruksnämndernas konsulenter och instruktörer ger också rådgivning åt enskilda jordbrukare. Följande kurstyper kan enligt gällande bestämmelser anordnas: muntliga öppna kurser, muntliga kurser av varierande längd för särskilt antagna elever, kombinerade muntliga och skriftliga (korrespondens-) kurser samt studieresor. Av lantmannaskolor anordnas för närvarande endast två kurstyper, nämligen munliga kurser för särskilt antagna elever om minst 6 dagar samt kombinerade muntliga och skriftliga kurser. De särskilda utbildningskurserna är avsedda för utbildning av personer med specialuppgifter inom jordbruket, så^ som ladugårdsskötare, svinskötare, fårskötare, kontrollassistenter, mjölkbedömare och köttklassificerare. Dit r ä k n a s också kortare kurser i trädgårdsskötsel. Vissa utbildningskursjer organiseras direkt av lantbruksstyrelsen, andra efter avtal mellan lantbruksstyrelsen och kursanordnaren, vanligen en fast lantbruksundervisningsanstalt. Förutom de egentliga utbildningskurserna anordnas fortbildningskurser och instruktionskurser. Vid kommunala yrkesskolor förekommer kurser för utbildning av maskinskötare och traktorskötare m. fl. yrkesgrupper. Anm.: Vid 1962 års riksdag har framlagts proposition med förslag till en omfattande reform av yrkesutbildningen för jordbruket. Yrkesutbildning för skogsbruk Yrkesutbildningen för skogsbrukets behov är uppdelad i två olika huvudgrupper med olika inriktning. Med en viss generalisering kan man säga, att inom den ena gruppen ges utbildning för storskogsbrukets behov och inom den

32 a n d r a för bondeskogsbrukets. Klara gränslinjer mellan de båda grupperna finns dock inte, i vissa avseenden kompletterar de varandra. Utbildning för storskogsbruket ges vid skogsskolorna och skogsmästarskolan, utbildning för bondeskogsbruket vid de s. k. skogsbrukskurserna, som i flertalet län i huvudsak är förlagda till av skogsvårdsstyrelserna i respektive län ägda skogsbruksskolor. Skogsskolorna, sju statliga och en enskild, har till uppgift att meddela teoretiska kunskaper samt praktisk insikt och färdighet i skogshantering i den utsträckning, som erfordras för att kunna tillfredsställande sköta anställning som kronojägare, länsskogsvaktare, skogvaktare eller därmed jämförlig befattning som arbetsledare inom skogsbruket. Skogsskolornas väsentliga uppgift är således att utbilda arbetsledare inom skogsbruket. Kursen är 1-årig och som inträdesvillkor fordras att vederbörande genomgått förberedande skogskurs samt minst två års praktik inom skogsbruket. De förberedande skogskurserna har haft till uppgift att meddela kunskaper och färdigheter för inträde vid skogshögskolan, skogsmästarskolan och statens eller därmed jämförlig skogsskola. De har alltså givit förberedande utbildning för fortsatt yrkesutbildning, såväl lägre som högre, inom skogsbruket. De förberedande skogskurserna, som omfattar en tid av fyra månader, h a r ordnats på två platser av domänstyrelsen och på två platser av skogsstyrelsen, varjämte en privat kurs funnits. Genom beslut av 1960 ärs riksdag h a r namnet på dessa kurser ändrats till kompletteringskurser för inträde vid skogsskola. Tillsvidare skall de förläggas till samma platser som hittills, men avsikten är, att de framdeles skall inordnas i de statliga skogsskolor-

nas ordinarie verksamhet. För tillträde till dessa kurser avses komma att krävas 1-årig skoglig grundutbildning. Den som genomgått kompletteringskurs blir berättigad att utan inträdesprov vinna inträde vid skogsskola. Statens skogsmästarskola. Till yrkesutbildningen på det skogliga området nedanför högskolestadiet hör även utbildningen vid statens skogsmästarskola. Denna skola h a r till uppgift att genom teoretisk och praktisk undervisning meddela sådana kunskaper i skogshantering, som erfordras dels för förvaltare i det mindre och medelstora skogsbruket samt för vissa andra befattningshavare i allmän och enskild tjänst inom skogsbruk och träförädling, där högre kompetens än skogsskola är önskvärd, dels för innehavare och förvaltatare av kombinerade jordbruks- och skogsegendomar och dels för självständiga företagare inom skogshantering och trävarurörelse. Den som utexaminerats från skolan h a r rätt att använda titeln skogsmästare. Utbildningen vid skogsmästarskolan utgör en mellanform mellan utbildningen vid skogsskola och utbildningen vid skogshögskolan. Lärokursen omfattar formellt ett är men reellt är kurstidens längd 14 a 15 månader, beroende på att utöver den egentliga lärotiden tillkommer en tentamensperiod. Undervisningen bygger nämligen i rätt stor utsträckning pä självverksamhet hos eleverna. Inträde till skolan kan vinnas pä tre olika vägar: skogsskoleutbildning, realexamenskunskaper plus genomgäng av förberedande skogskurs samt jordbruksutbildning (genomgång av driftsledarekursen vid Alnarp, avgångsbetyg från skogsbetonad lantmannaskola eller därmed jämställd läroanstalt). I samtliga fall fordras också praktik från skoglig verksamhet. Skogsbrukskurserna. Dessa kurser ger

33 dels gemensam grundutbildning för blivande skogsarbetare och skogsägare och dels vidareutbildning för yrkesverksamma inom skogsbruket. Flertalet kurser anordnas vid skogsvårdsstyrelsernas skogsbruksskolor eller eljest i skogsvårdstyrelernas regi men även andra kursanordnare finns, t. ex. Skogssällskapet samt organisationer och enskilda företag inom skogsnäringarnas område. Vissa företag har startat inbyggda skogsbruksskolor, då företaget svarar för grundläggande praktisk utbildning och skogsvårdsstyrelsen för den teoretiska undervisningen. Följande kurstyper tillämpas för närvarande. Skoglig ungdomsoch lårlingskurs. Dessa kurser avser att ge grundläggande yrkesutbildning i skogsarbete. Ungdomskursen ger skolmässig utbildning under en tid av minst 12 veckor. Dispens för kortare tid meddelas dock. Lärlingskursen utgör en organiserad kombination av skolmässig undervisning, uppdelad på skolskeden, samt yrkesarbete under perioder utanför skolan under ledning av fackman, praktikskeden. Enligt normalplanerna skall skolskedena sammanlagt omfatta IG veckor och praktikskedena 25 å 30 veckor. Kurs i skogsarbete för vidareutbildning i arbetstekniska ämnen. Undervisningen kan avse antingen ett eller ett par ämnen vid specialkurser om 1 å 2 veckor, t. ex. arbetsteknik, redskapsvård, motorsågning och körning, eller mera allsidiga ämneskombinationer vid längre kurser, där huvudvikten lägges på tekniska ämnen. Annan skogsbriikskurs för vidare utbildning i skogshushållning. Undervisningen kan även i detta fall omfatta antingen ett eller ett par ämnen vid specialkurser om 1 å 2 veckor, t. ex. plantering, röjning och aptering, eller en mera allsidig utbildning i skogshus3—201170

hållning för skogsägare under kurser om minst två månaders längd. Förmansknrs för utbildning av arbetsledare inom enskilt skogsbruk, bolagsskogar och domänverket. Dessutom finns en särskild handledarkurs för utbildning av sådana förmän, som skall leda yrkesarbetet under lärlingskursernas praktikskeden. Deltagarna bör tidigare ha genomgått den allmänna förmanskursen. Kombinerade skriftliga och muntliga kurser. I princip kan de flesta skogliga ämnen studeras enligt denna kursform. I anslutning till korrespondensstudierna anordnas lektioner, praktiska demonstrationer och tillämpningsövningar. Instruktionsverksamhet, som omfattar demonstration av ändamålsenliga redskap, redskapsvård och arbetsteknik samt handledning i redskapsvården och arbetstekniken. övriga kursformer. Här ges kursanordnarna stor valfrihet mellan olika kurstyper, men ofta förekommer en kombination av instruktionsverksamhet och kursundervisning. Annan skoglig yrkesutbildning. Domänverket och flera skogsbolag anordnar utbildning av egen personal, framför allt kurser för skogsarbetare. Skoglig undervisning förekommer i större eller mindre omfattning vid de flesta lantmanna- och lantbruksskolor. Vid några lantmannaskolor förekommer särskild skoglig linje, där eleverna erhåller en ganska omfattande yrkesutbildning för skogsbruk. Vanligast förekommande är emellertid kurser om 50 —150 timmar, vilka ibland har karaktär av grundutbildning och ibland av vidareutbildning. Ett par privata skogsoch sågverksskolor utbildar virkesmätare, apterare, klampare och skogstaxatorer. Vid den ena av dessa skolor ges praktisk och teoretisk utbildning i

34 skogsteknologi. I enstaka fall bedriver skogsvårdsstyrelser kursverksamhet i samarbete med kommunala yrkesskolor. Kommunerna har i dessa fall erhållit tillstånd av Kungl. Maj:t att anordna en skogslinje vid sina yrkesskolor; utbildningens innehåll skall bestämmas av överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med skogsstyrelsen. Yrkesutbildning för fiske Någon grundläggande yrkesutbildning för fiskare förekommer inte i vårt land, frånsett den till sjömansskolan i Göteborg knutna fiskareutbildningen. Däremot anordnas av hushållningssällskap eller efter tillstånd av fiskeristyrelsen i varje särskilt fall även av andra institutioner undervisningskurser för fiskare, som kan karakteriseras som fortbildning av redan yrkesverksamma fiskare. Dessa kurser avser att ge kunskaper i fiske och fiskevård samt vad därmed äger samband. Kurserna är i organisatoriskt avseende upplagda på samma sätt som hushållningssällskapens kurser för jordbrukare. De kan omfatta antingen enbart muntlig undervisning eller också muntlig undervisning i kombination med korrespondensundervisning. Kurser av den förstnämnda typen kan vara antingen öppna kurser, tillgängliga för vem som helst, eller också kurser för särskilt utsedda elever. Kurserna är i båda fallen korta. Öppna kurser får pågår i högst fem dagar och kurser för särskilt antagna elever i högst tjugofyra dagar. Om kurser för särskilt antagna elever skall pågå under längre tid än fem dagar måste undervisningsplan för dem utarbetas och godkännas av fiskeristyrelsen. Styrelsen kan också föreskriva särskilda villkor för tillträde till sådana kurser. Kombinerade kurser kan vara antingen ämneskurser med undervisning endast inom ett äm-

nesområde eller också sammansatta kurser med undervisning inom flera ämnesområden. De för korrespondensstudierna avsedda studiebreven måste godkännas av fiskeristyrelsen. Till undervisningskurserna räknas också statsunderstödda studieresor för fiskare. Kurser i navigation för fiskare har anordnats vid några folkhögskolor och vid av länsstyrelser anordnade ambulerande kurser. Kurserna kan leda fram till avläggande av fiskeskepparexamen. Svenska fiskarenas studieförbund anordnar korrespondensundervisning med i vissa fall kompletterande muntlig undervisning i ett flertal ämnen. Kurser för utbildning av fiskeritjänstemän anordnas vartannat år av fiskeristyrelsen. Kurserna har till ändamål att genom praktisk och teoretisk undervisning meddela sådana kunskaper, som erfordras för att tillfredsställande kunna sköta befattning som fiskmästare vid statens lokala fiskeriadministration eller som länsfiskeritjänsteman (fiskeriassistent). Kurserna genomgås också av aspiranter till tjänster som fiskeriinstruktör hos hushållningssällskap. Den teoretiska utbildningen är förlagd till Göteborg och den praktiska till Södra Sveriges fiskeriförenings anläggningar i Aneboda. Kurserna omfattar en tid av 17 månader. Yrkesutbildning för sjöfart Yrkesutbildning för handelsflottan äger rum dels vid sjömansskolor för manskapsutbildning och dels vid sjöbefälsskolor för befälsutbildning, varjämte några rederier bedriver utbildning ombord i moderna handelsfartyg. Sjömansskolor finns för närvarande i Stockholm, Kalmar, Malmö, Göteborg, Hälsingborg och Visby. Den sistnämnda skolan är anknuten till Gotlands läns landstings centrala verkstadssko-

35 la, medan skolorna i de övriga städerna utgör avdelningar av respektive städers kommunala yrkesskolor. Sjömansskolorna utbildar såväl däcks- som maskinpersonal samt skeppskockar. Vid skolan i Göteborg utbildas också fartygselcktriker och vid skolorna i Göteborg och Hälsingborg anordnas verkstadskurser för maskinpersonal. Utbildningen bedrivs på skilda linjer för de olika kategorierna. Eleverna på däcks- och maskinlinjerna kan beredas tillfälle att avlägga prov för lägre nautisk, respektive maskinteknisk examen. Elevtid vid sjömansskola tillgodoräknas som sjöpraktik vid inträde i sjöbefälsskola,. Kurstiden utgör för såväl däcks- som maskinpersonal 5 månader. För skeppskockar är kurstiden vid vissa skolor 5 månader och vid andra 10 månader. Fartygselektrikerkursen är uppdelad på två 5 månadersperioder med mellanliggande 6 månaders sjöpraktik. Verkstadskurser för maskinpersonal pågår i 5 månader. För inträde fordras genomgången kurs vid sjömansskola för maskinpersonal eller motsvarande kunskaper. Sjöbefälsskolorna är fem till antalet, belägna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Härnösand. Undervisningen är uppdelad på två linjer, nämligen dels en nautisk linje för blivande däcksbefäl och dels en maskinteknisk linje för blivande maskinbefäl. Inom den nautiska linjen leder utbildningen fram till styrmansexamen och sjökaptensexamen, inom den maskintekniska linjen till maskinteknikerexamen och sjöingenjörsexamen. Kurstiden utgör för de lägre klasserna — styrmansklassen och maskinteknikerklassen — ett år och för de högre klasserna -— sjökaptensklassen och sjöingenjörsklassen — två år. För inträde i de lägre klasserna på respektive linjer erfordras

teoretiska kunskaper motsvarande försöksskolans kunskapsmått på endera av linjerna 9 a, 9 g eller 9 y samt viss praktiktid till sjöss. F ö r att vinna inträde i de högre klasserna erfordras avlagd examen i vederbörande lägre klass, d. v. s. styrmansexamen för sökande till sjökaptensklass och maskinteknikerexamen för sökande till sjöingenjörsklass. Elever, som erhållit enskild undervisning, kan numera få avlägga examina vid sjöbefälsskolorna som privatister både på den nautiska linjen och på den maskintekniska linjen. Vid sjöbefälsskolorna anordnas även viss lägre nautisk och maskinteknisk utbildning. Utbildning inom handelsflottan. Fler a rederier bedriver ombord i moderna skolskepp — motorfartyg i fraktfart eller segelfartyg med hjälpmotor — såväl manskaps- som befälsutbildning. Abraham Rydbergs stiftelses praktiska sjömansskola t. ex. utbildar manskap på segelfartyg. AB Broströms linjeagentur meddelar förberedande utbildning för inträde i sjöbefälsskola. Rcderiaktiebolaget Transatlantic och Grängesbergsbolaget ger utbildning för styrmans- och maskinteknikerexamen, vilka avlägges som privatistexamen vid sjöbefälsskola. Övrig utbildning. Vid två enskilda sjöfartsskolor, i Stockholm och Göteborg, ges fortbildningskurser för personal inom rederier och speditionsfirmor samt på sjöfartskontor. Yrkesutbildning vård

för

sjuk-

och

hälso-

Yrkesutbildning av personal för sjukoch hälsovård omfattar — frånsett läkare — följande huvudgrupper, nämligen sjuksköterskor, undersköterskor, sjukvårdsbiträden, mentalsjukvårdspersonal, sjukgymnaster, arbetsterapeuter

36 samt tandtekniker och tandsköterskor. På sjuksköterskeutbildningen som grundval bygger specialutbildning eller högre utbildning för olika tjänster. Utbildning av denna art är avsedd för blivande barnsjuksköterskor, barnmorskor, avdelningssköterskor, distriktssköterskor, skolsköterskor, föreståndarinnor-husmödrar vid sjukvårdsanstalterna samt lärarinnor vid sjuksköterskeskolor. Sjuksköterskeskolorna. Ett 30-tal sjuksköterskeskolor är för närvarande i verksamhet. Sjuksköterskeutbildningen påbörjas med en provelevtid, som omfattar 2 å 3 månader. I teoretiska förkunskaper erfordras realexamen, normalskolekompetens, avgångsbetyg från årskurs 9 g eller två teoretiska årskurser vid folkhögskola. För högre befattningar inom sjuksköterskeväsendet är studentexamen önskvärd. Kunnighet i hushållsgöromål och barnavård utgör en merit. Utbildningen för de antagna eleverna vid sjuksköterskeskolorna inledes med en första teoretisk läskurs på 3 månader, varefter följer praktisk utbildning på sjukhus och i öppen vård u n d e r något över ett år. Härefter följer en andra läskurs på 2 å 3 månader och efter ytterligare drygt ett års praktisk utbildning avslutas utbildningen med en tredje läskurs, som pågår under en månad. Hela utbildningen tar cirka 3 år i anspråk. Under de två första åren ges grundläggande utbildning, som är gemensam för alla elever. Efter denna tid h a r eleverna möjlighet att välja utbildning för det område inom hälso- och sjukvården de vill ägna sig åt. De kan fortsätta till sjuksköterskeexamen eller övergå till specialutbildning vid exempelvis barnsjuksköterskcskolan eller barnmorskeläroanstalt och avlägga examen vid dessa utbildningsanstalter. Utbildning

av sjukvårdsbiträden

har

sedan länge ordnats av rikets tre största städer vid sjukhus, ägda av respektive städer. Numera har även flertalet landsting organiserat dylik utbildning, antingen vid av landstingen ägda centrala yrkesskolor eller vid kommunala yrkesskolor inom vederbörande län. Denna utbildning befinner sig under uppbyggnad och man torde kunna räkna med att samtliga landsting kommer att anordna utbildning av sjukvårdsbiträden. I anslutning till denna anordnas iiven utbildning av undersköterskor. Kurstiden för sjukvårdsbiträdesutbildningcn omfattar i regel 42 veckor. Under densamma ges teoretisk utbildning vid yrkesskola under cirka 8 veckor, och den återstående tiden ägnas åt praktisk utbildning vid sjukvårdsanstalter. För inträde fordras i teoretiskt avseende endast folkskolekunskaper. Kurs vid husmoders- eller lanthushållsskola är meriterande för de inträdessökande, likaså hushållspraktik och praktik inom sjukvården. Specialutbildning och högre utbildning för sjuksköterskor. Utbildning av barnsjuksköterskor äger rum vid centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor, vilken är förlagd till Karolinska sjukhusets barnklinik i Solna. Vid skolan ges dels en grundläggande kurs om 13 månader och dels som påbyggnad på denna en fortbildningskurs om 4 månader. För inträde i den förstnämnda erfordras antingen avlagd sjuksköterskeexamen eller minst två års utbildning vid sjuksköterskeskola. Inträdesvillkor ifråga om fortbildningskursen är genomgången sjuksköterskeskola jämte genomgång av den ovannämnda grundläggande kursen eller med denna jämförlig utbildning i barnavård och barnsjukvård. Barnmorskeutbildningen är förlagd

37 till barnmorskeläroanstalterna i Stockholm (Södersjukhuset) och Göteborg (Sahlgrenska sjukhuset). Kurstiden är vid båda anstalterna 16 månader, men anstalten i Stockholm ger en månads längre teoretisk utbildning än anstalten i Göteborg, 4 respektive 3 månader. 1 övrigt ägnas tiden åt praktisk utbildning. Inträdesvillkor är antingen avlagd sjuksköterskeexamen eller minst 2 års utbildning vid sjuksköterskeskola, varav 4 månader inom barnavård och barnsjukvård. Statens distriktssköterskeskola, förlagd till Statens institut för folkhälsan, utbildar distriktssköterskor. För inträde fordras liksom vid de ovan nämnda utbildningsanstalterna antingen sjuksköterskeexamen eller minst 2 års utbildning vid sjuksköterskeskola men i regel antas endast sådana elever, som avlagt sjuksköterskeexamen. Dessutom fordras praktisk tjänstgöring vid psykiatriskt sjukhus, i epidemivård, i barnbördsvård och på barnsjukhus samt i sanatorievård. Kursen vid skolan omfattar 8 månader. Fortbildningskurser om G veckor för distriktssköterskor anordnas också vid skolan. Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor utbildar lärare för sjuksköterskeskolorna (instruktionssköterskor och kliniklärarinnor) och föreståndarinnor-husmödrar på sjukhus samt ger kurser för blivande avdelningssköterskor (Beträffande utbildningen av lärare se kap. 3 angående lärarutbildningen för yrkesutbildningsväsendet). Utbildningen av föreståndarinnorhusmödrar tar en tid av 9V2 månader i anspråk. Inträdesvillkor är sjuksköterskeexamen samt antingen genomgången avdelningssköterskekurs, distriktssköterskeutbildning eller genomgång av centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor. Kursen för

utbildning av avdelningssköterskor omfattar 11 veckor. Dessutom ordnas en s. k. förlängd avdelningssköterskekurs om 16 veckor. Den, som genomgått denna kurs, blir också kompetent att inneha husmodersbefattning vid m i n d r e sjukhus. För övrigt förekommer repetitions- och fortbildningskurser för personal, som utbildats vid institutet. Vid olika sjukhus eller sjuksköterskeskolor anordnas längre eller kortare kurser för specialutbildning. Bland sådana kurser kan nämnas kurs i kemi för laboratoriesköterskor, centraliserad kurs i röntgenarbete, kurs i apoteksgöromål för sjuksköterskor, kurs i narkosgivning för sjuksköterskor samt central högre kurs i sinnessjukvård, som är avsedd för elever vid sjuksköterskeskolor, vilka vill erhålla specialutbildning i mentalsjukvård. Utbildningen av mentalsjukvårdspersonal omfattar dels en 2-årig grundläggande utbildning och dels högre utbildning. Elever till den förstnämnda antas vid samtliga statliga sinnessjukhus och utbildningen inledes med provtjänstgöring under 6 månader, varefter följer teoretisk och praktisk utbildning i allmän sjukvård under 6 m å n a d e r . Den teoretiska läskursen omfattar 2 månader. Denna teoretiska utbildning är centraliserad till vissa mentalsjukhus, som fungerar som utbildningscentraler. Efter läskursen följer 4 månaders praktisk utbildning, som förlägges till kroppssjukhus. Sedan utbildningen i allmän sjukvård avslutats, följer p r a k tisk och teoretisk utbildning vid psykiatriskt sjukhus. Denna utbildning äger rum vid samma sjukhus, där eleven genomgått provtjänstgöring. Den högre utbildningen skall ge ungefär samma kunskaper som den grundläggande allmänutbildningen vid sjuksköterskeskolorna jämte specialutbildning i psykiatri och psykiatrisk sjuk-

38 vård. Avsikten är att denna högre utbildning skall förläggas till sjuksköterskeskolorna. För tillträde fordras genomgången grundutbildning. Sjukgymnastutbildning meddelas vid sjukgymnastinstitutcn i Stockholm och Lund. Utbildningen är såväl teoretisk som praktisk och tar en tid av 2 år i anspråk. Den praktiska utbildningen är i Stockholm förlagd till Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet samt i Lund till centrallasarettet därstädes. Utbildning av arbetsterapeuter äger r u m vid slöjdföreningens skola i Göteborg. Kurstiden vid skolan omfattar ett år; denna föregås av praktisk förutbildning under likaledes ett år. Under detta år skall de blivande terapeuterna genomgå praktik på sjukhus, varav minst två månader inom arbetsterapi, samt förutbildning i olika slags slöjd. Ifråga om teoretiska förkunskap e r erfordras realexamen, normalskolekompetens eller två folkhögskolekurser. Dessutom anordnar överstyrelsen för yrkesutbildning kompletteringskurser för arbetsterapeututbildning (för befattningshavare inom mentalsjukvård e n ) . Dessa kurser omfattar två månaders teoretisk social-medicinsk utbildning vid slöjdföreningens skola samt två månaders praktisk utbildning i olika slags slöjd vid Steneby yrkesskolor, Dals-Långed. Tandsköterskor utbildas dels vid statliga tandsköterskeskolor i Stockholm, Malmö och Umeå, anknutna till tandläkarhögskolorna i respektive städer, dels vid en kommunal tandsköterskeskola i Göteborg samt dels vid en enskild skola i Stockholm, ägd av Eastmaninstitutet. Utbildningen inledes med elevtjänstgöring, varefter följer kurs vid skolan samt sedan praktikanttjänstgöring vid tandläkarhögskola eller vid av medicinalstyrelsen anvisad arbetsplats. Tiden för de olika momenten i

utbildningen växlar något från skola till skola men i stort sett tar elevtjänstgöringen och skolkursen ett år i anspråk. Den efterföljande praktiken omfattar 8 ä 9 månader. Tandtekniker utbildas vid statliga tandteknikerskolor i Stockholm, Göteborg och Malmö. Utbildningen är 4årig: först 2 års elevtjänstgöring, helst vid av medicinalstyrelsen auktoriserad arbetsplats, därefter kurs om 1 år vid skola samt slutligen 1 års praktikanttjänstgöring vid av medicinalstyrelsen auktoriserad arbetsplats. Som skolunderbyggnad för inträde vid tandsköterske- och tandteknikerskola krävs formellt endast folkskolekunskaper, men särskilt vid de förstnämnda skolorna torde intagning endast ske av sådana, som äger kunskaper därutöver, t. ex. realexamen, normalskolekompetens, folkhögskolekurser o. d. Annan utbildning. En yrkesgrupp med liknande arbetsuppgifter som sjuksköterskor utgör diakonissor för församlingsvård inom den svenska kyrkan. Diakonissor utbildas vid diakonissanstalter i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Härnösand. Vid samtliga anstalter kan genom samarbete med sjuksköterskeskolor blivande diakonissor erhålla full sjuksköterskekompetens. Vid Sköndalsinstitutet i Stockholm finns en skola för utbildning av sjukvårdare. Utbildning av laboratriser Och laboratoriebiträden, främst för sjukhuslaboratoricr, äger rum vid yrkesskolorna i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Örebro. Dylik utbildning har också anordnats av Svenska laboratrisföreningen i Stockholm. Utbildning av preparatriser har anordnats av Svenska preparatrisföreningen i Stockholm.

39 Yrkesutbildning för vårdyrken på det sociala området samt yrkesutbildning för handicapade Några klara gränslinjer mellan å ena sidan sjuk- och hälsovården samt å andra sidan vad som här kallats vård på det sociala området finns inte. Inte heller kan den sistnämnda klart avgränsas från det husliga området. Huslig utbildning är ofta grundläggande för utbildning för de sociala vårdyrkena. Till yrken av det sistnämnda slaget h a r i detta avsnitt förts barnsköterskor, hemvårdarinnor, hemsamariter, ålderdomshemsföreståndare, biträden på ålderdomshem, barnhemsföreståndare och förskollärare. För utbildningen av barnavårdslärare redogöres i kap. 3. Utöver redogörelse för utbildningen för vårdyrken lämnas uppgifter om yrkesutbildning för det klientel, som utgöres av i fysiskt eller psykiskt avseende sjuka eller handicapade personer. Utbildning av barnsköterskor äger rum vid ett 30-tal barnsköterskeskolor, av vilka flertalet är kommunala och de övriga enskilda. Kurstiden varierar i regel mellan 6 och 8 månader men några skolor h a r kurser om 9 å 12 månader. Vid de flesta skolor anordnas två kurser årligen. Undervisningen omfattar såväl praktisk spädbarns- och småbarnsvård som teoretisk undervisning under cirka 150 timmar. Den praktiska undervisningen är förlagd till olika barnavårdande institutioner på skolorten. För inträde fordras folkskolekunskaper samt genomgång av husmodersskola eller lanthushållsskola (halvårskurser). Vid några barnsköterskeskolor finns en 5 månaders kurs för utbildning till institutionsbarnsköterskor. För tillträde till denna utbildning krävs genomgång av barnsköterskekurs. Utbildning av hemvårdarinnor försiggår efter två olika huvudlinjer: dels längre kurser om 15 månader, dels kor-

tare s. k. prov- och kompletteringskurser om 3 månader, avsedda för kvinnor, som vid mera mogen ålder vill ägna sig åt hemvårdarinneyrket. De längre kurserna, som är avsedda för hemvårdarinneutbildning i egentlig mening, äger för närvarande rum vid 15 olika skolor. Av dessa är 5 rena hemsyster- eller hemvårdarinneskolor, som ägnar sig uteslutande åt hemvårdarinneutbildning, 5 är kombinerade husmoders- eller lanthushållsskolor och hemvårdarinneskolor, varjämte separat hemvårdarinneutbildning äger rum vid fyra lanthushållsskolor och en husmodersskola. Vid de kombinerade skolorna utgör kurstiden för hemvårdarinneutbildningen 10 månader, medan de första 5 månaderna ägnas åt genomgång av husmoders- respektive lanthushållskurs. Prov- och kompletteringskurserna organiseras av socialstyrelsens hemhjälpsavdelning på skilda orter, vanligen vid lanthushålls-, husmoders- eller folkhögskolor. Båda kurstyperna ger praktisk och teoretisk utbildning i såväl hushållsarbete som enklare sjukvård. Vid de längre kurserna användes 5 m å n a d e r av den praktiska utbildningen för tjänstgöring vid barnhem, ålderdomshem och sjukhus. Den praktiska utbildningen är av ringa omfattning vid prov- och kompletteringskurserna, eftersom eleverna där är kvinnor med stor praktisk erfarenhet. Utbildning av hemsamariter, vilkas uppgift är att biträda med sjuk- och olycksfallsvård i hemmen, sker vid av arbetsmarknadsstyrelsen anordnade kortare kurser, vilka närmast kan karakteriseras som instruktionskurser och icke som yrkesutbildningskurser i egentlig bemärkelse. Enligt normalplanerna för kursverksamheten bör en kurs omfatta 78 timmar, men detta timtal kan dock såväl överskridas som underskridas.

40 Utbildning av ålderdomshemsföreståndare sker vid av Svenska socialvårdsförbundet organiserad kursverksamhet. Utbildningen inledes med provtjänstgöring under 3 månader, varefter följer en 3-årig utbildning. Teoretisk undervisning ges u n d e r tre läskurser om sammanlagt 5Vi månader. Två kurser är förlagda till Stockholm. Den praktiska delen av utbildningen omfattar tjänstgöring vid ålderdomshem, elevkurs vid lasarett, praktik på mentalsjukhus, i hem för kroniskt sjuka och i öppen åldringsvård. Genomgången folkhögskola eller annan likvärdig skolutbildning samt kunnighet i hushållsgöromål är villkor för inträde till utbildningen. Utbildning av biträden till ålderdomshem äger r u m bl. a. vid sjukhus i Stockholm, Göteborg och Malmö. Kurstiden är 42 veckor, varav 8 veckors teoretisk undervisning. Den praktiska utbildningen erhålles vid sjukhus.

barnhem, daghem eller förskola. Seminariekursen är 2-årig vid samtliga utbildningsanstalter; ifråga om kursplaner och uppläggning av arbetet vid dessa förekommer emellertid stora variationer de olika seminarierna emellan. Det gemensamma syftet för samtliga seminariers utbildning är att ge eleverna en grundlig utbildning för deras kommande yrkesverksamhet som fostrare av småbarn samtidigt som elevernas egen personlighetsutveckling skall främjas. I övrigt har varje seminarium haft fria händer att ordna utbildningen på det sätt det självt finner lämpligt.

Utbildning av barnhemsföreståndare äger rum vid sociala barnavårdsseminariet i Stockholm. Utbildningen inledes med provtjänstgöring, varefter följer 3-årig utbildning. Den är såväl teoretisk som praktisk och koncentreras till perioder med teoretisk utbildning vid seminariet, omväxlande med praktikperioder inom olika barnavårdande institutioner i såväl Stockholm som landsorten. Förkunskaper för inträde är realexamen, normalskolekompetens eller därmed jämförlig teoretisk utbildning samt genomgång av husmoders- eller lanthushållsskola och barnsköterskeskola.

Utbildning av tjänstemän för befattningar inom socialvårdens skilda grenar meddelas vid socialinstituten i Stockholm, Göteborg och Lund samt vid Sköndalsinstitutets sociala linje. Yrkesutbildning för specialklientel. För personer, som i fysiskt eller psykiskt avseende är handicapade eller i socialt hänseende missanpassade finns särskilda skolor för yrkesutbildning. Det gäller vanföra, blinda, döva, psykiskt efterblivna samt för samhällsvård omhändertagna ungdomar. Yrkesutbildning av vanföra sker vid yrkesskolor, som är anslutna till de ortopediska klinikerna vid vanföreanstalterna, yrkesutbildning av döva vid dövskolornas fortsättningsskolor och yrkesutbildning av blinda vid de till blindskolorna anslutna hantverksskolorna. Yrkesutbildning av de psykiskt efterblivna sker vid statens skol- och yrkeshem för detta klientel samt inom särskoleorganisationen.

Utbildning av förskollärare äger rum vid förskoleseminarier på skilda orter i landet. I fråga om teoretisk förutbildning för inträdessökande till dessa seminarier krävs realexamen eller därmed jämförliga kunskapsmått och ifråga om praktisk förutbildning praktik vid

Vid ungdomsvårdsskolorna, där för samhällsvård omhändertagna ungdomar intas, meddelas en ganska omfattande yrkesutbildning för skilda yrken. Yrkesutbildningen utgör emellertid inte det primära syftet med dessa skolor, deras uppgift är att söka återanpassa

41 eleverna till ett normalt samhällsliv. På grund av klientelets mentala beskaffenhet blir yrkesutbildningen i regel av ganska elementär natur. Yrkesutbildning av liknande natur som vid ungdomsvårdsskolorna meddelas också vid fångvårdens ungdomsfängelser. Yrkesutbildning av partiellt arbetsföra personer meddelas vid särskilda arbetskliniker, träningsverkstäder och arbetscentraler samt i den mån det låter sig göra även inom det ordinarie yrkesutbildningsväsendet.

Yrkesutbildning,

för skilda

ändamål

Utbildning av brandbefäl och skorstensfejarpersonal äger rum vid Statens brandskola, som är förlagd till Stockholm men som också ordnar kurser i egen regi på andra orter. Utbildning av obefordrad brandkårspersonal — i den mån sådan utbildning förekommer — handhas av respektive brandkårer, som alltså internt utbildar sin personal. I anslutning till de i brandstadgan fastställda kompetensfordringarna för brandpersonal i befälsställning är utbildningen vid Statens brandskola differentierad för tre olika personalgrupper, nämligen befattningshavare vid yrkesbrandkår, befattningshavare vid större borgarbrandkår och befattningshavare vid mindre borgarbrandkår, frivillig brandkår eller industribrandkår. Kurser anordnas för utbildning av brandchefer, industribrandchefer, brandmästare och brandförmän. För utbildning av skorstensfejarpersonal ordnas dels mästarekurser och dels gesällkurser. Utbildningen vid skolan bedrives dels i form av teoretisk undervisning och dels som praktisk tjänstgöring vid yrkesbrandkår. Den teoretiska undervisningen omfattar föreläsningar och lek-

tioner samt demonstrationer och övningar. F ö r tillträde till utbildningskurserna krävs kortare eller längre tids praktisk verksamhet inom brandkårer. Personal vid yrkesbrandkårer, som vill erhålla befälsutbildning, måste ha tjänstgjort under relativt lång tid vid dylik kår. Ifråga om teoretiska förkunskaper erfordras för tillträde till kurs för utbildning av brandchefer vid yrkesbrandkår i princip studentexamen men till kurserna för utbildning av b r a n d m ä s t a r e och brandförmän endast folkskolekunskaper. Teoretisk och praktisk utbildning av polispersonal äger rum vid Statens polisskola. Den är organiserad med en huvudskola i Stockholm och avdelningsskolor på andra orter i landet, på de platser och till det antal, som Kungl. Maj:t bestämmer. För närvarande finns avdelningsskolor i Göteborg, Malmö, Norrköping, Örebro, Gävle och Luleå. Vid avdelningsskolorna sker utbildning av konstaplar — alltså grundläggande utbildning — medan kurserna för utbildning av personal i befälsställning är centraliserade till huvudskolan i Stockholm. Även vid denna bedrives konstapelsutbildning. Vid statens polisskola förekommer följande utbildningskurser, nämligen konstapelkurs, assistentkurs, kommissariekurs, polischefskurs, fortbildningskurs i polistjänst samt särkilda kurser för speciella ändamål, såsom i fotografering, brottsplatsundersökning, trafikövervakning m. m. Konstapelkurserna ger kompetens för anställning som polisman, assistentkurserna för anställning som polisassistent, kommissariekurserna för anställning som polis- eller kriminalkommissarie och polischefskurserna slutligen fordras för behörighet för tjänst som landsfogde och landsfiskal eller med dem jämställda polischefer. Fortbildningskurserna är

42 avsedda för obefordrade polismän och ger ingen speciell behörighet. Intern utbildning inom statliga verk. Ett flertal statliga ämbetsverk bedriver i större eller mindre omfattning yrkesutbildning av personal, som redan är anställd i verket eller i underlydande regionala förvaltningar, eller av personer, som efter avslutad utbildning beredes anställning inom verket. Den mest omfattande interna utbildningen förekommer inom statens affärsdrivande verk: järnvägsstyrelsen, telestyrelsen, generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen. Sjöfartsstyrelscn utbildar personal för lotsverket och fyrstaten samt skeppsmätare, generaltullstyrelsen personal för tullväsendet och arbetsmarknadsstyrelsen personal för arbetsförmedling, yrkesvägledning och arbetsvärd. "Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut samt mynt- och justeringsverket utbildar personal inom sina respektive verks förvaltningsområden. I vissa fall kvalificerar dylik intern utbildning även

till anställning utanför verket. Som exempel härpå må nämnas telestyrelsens utbildning av radiotelegrafister samt lantmäteristyrelsens utbildning av mätningstekniker. Vattenfallsstyrelsens utbildning av teknisk personal för drifttjänsten vid kraftverken kvalificerar givetvis också till anställning hos privata kraft- eller distributionsföretag. Utbildningen av officerare, underofficerare och underbefäl liksom av stamanställt manskap inom de olika försvarsgrenarna kommer också i betydande utsträckning det privata näringslivet tillgodo. Befattningar som flygkaptener och flygstyrmän vid de privata flygbolagen rekryteras sålunda till övervägande del med personer, som erhållit utbildning inom flygvapnet. Enligt särskilt fastställda regler kan behörighet att föra befäl ombord på handelsfartyg erhållas av personer, som inom marinen genomgått utbildning av likvärdig karaktär med den som ges vid sjöbefälsskolorna. Sjöofficersexamen t. ex. jämställes med sjökaptensexamen.

KAPITEL 3

Utbildningen av lärare för yrkesundervisningen

Lärare för yrkesutbildningen inom industri, hantverk och handel Inom yrkesutbildningen för industri, kurser, såsom vidareutbildningskurser i merkantila ämnen för folkskollärare hantverk och handel tjänstgör följande samt lärarkurs i tekniska ämnen, matre huvudgrupper av lärare, nämligen yrkeslärare, handelslärare och ämnes- tematik m. m. för läroverksingenjörer. lärare i tekniska ämnen och matematik m. m. Utbildningen av yrkeslärare för Lärarutbildningen enligt 1960 års riksverkstadsskolor och liknande skolor dagsbeslut samt av handelslärare har skett vid av överstyrelsen för yrkesutbildning an- På grundval av de sakkunnigas beordnade pedagogiska kurser om cirka tänkande »Utbildning av lärare i yr15 veckor. De läraraspiranter, som gekesämnen för industri och hantverk nomgått pedagogisk kurs för utbildning samt handel» (SOU 1959:8) — i viltill yrkeslärare, har därefter fullgjort ket ovannämnda merkantila vidareassistentlärartjänstgöring om högst sex utbildningskurser för folkskollärare månader, överstyrelsen har därjämte förutsattes tillsvidare fortgå utan anordnat kurser om 5 veckor för så- egentliga förändringar, medan en mera dana personer, som genom god prakslutgiltig utformning av utbildningen tisk erfarenhet, erkänd allmän lämplig- för övriga här berörda lärarkategorier het för läraryrket och viss teoretisk utföreslogs — framlade Kungl. Maj:t i bildning redan kommit att knytas till propositionen nr 90 till 1960 års riksyrkesskolväsendet som lärare utan att dag förslag angående riktlinjer för ordha erhållit en med tanke på detta di- nande av utbildningen av lärare i vissa rekt anpassad pedagogisk utbildning. yrkesämnen. Propositionen bifölls av För skilda lärarkategorier har översty- riksdagen. Enligt de fastställda riktlinrelsen anordnat ett stort antal instruk- jerna bygger utbildningen av såväl yrtions- och vidareutbildningskurser av keslärare och handelslärare som ämnesvarierande längd. De av överstyrelsen lärare i tekniska ämnen i väsentliga deför yrkesutbildning anordnade lärar- lar på den grundval, som lagts genom kurserna har avsett ren pedagogisk ut- den tidigare utbildningen av dessa läbildning. För tillträde till dessa kurser rarkategorier. Lärarutbildningen förh a r sålunda fordrats att vederbörande bättras kvalitativt och utökas kvantitatidigare genomgått fackutbildning och tivt för att motsvara det växande behoi förekommande fall fullgjort föreskri- vet av lärare för yrkesundervisningen ven praktik som yrkesman. samt organiseras i fastare former än tidigare. Utbildningen lägges upp på ett Främst med tanke på lärarbehovet för försöksskolans årskurs 9 y h a r skol- sådant sätt, att lärarna erhåller behörigöverstyrelsen anordnat särskilda lärar- het att undervisa såväl inom den för-

44 beredande som inom den egentliga yrkesutbildningen. Yrkeslärarc. Utbildningen av yrkeslärare omfattar ett läsår, varvid den första terminen utgör en utbildningskurs om 15 veckor, medan den andra terminen omfattar assistentlärartjänstgöring. Denna omfattar i sin tur 15 veckors auskultationer ocb lärartjänstgöring under tillsyn av bandledare samt en avslutande period om 3 veckor för sammanfattning, repetition och slutprov. För inträde till lärarutbildningen krävs minst sju års praktiskt arbete i vederbörande yrke och en god allmänbildning, motsvarande minst kravet på godkänt avgångsbetyg från försöksskolan. Varje yrkeslärare, som genomgått fullständig yrkeslärarutbildning, beräknas bli förklarad behörig för yrkeslärartjänst, i l ) vederbörande yrke inom yrkesskolväsendet, 2) inom yrkesskolväsendet eventuellt förekommande grundutbildning (på 9 y-planet) för en grupp yrken, vari vederbörande yrke ingår, samt 3) viss gren eller i förekommande fall visst yrkesområde inom försöksskolans årskurs 9 y. Handelslärare. Utbildningen av handelslärare omfattar liksom hittills en lärarkurs om 15 veckor. För lärare i försöksskola, i yrkesskolkurser med inriktning mot både detaljhandel och kontor samt i realskola bör krävas teoretisk utbildning, motsvarande minst examen vid handelsgymnasium samt praktik helst inom såväl detaljhandel och varudistribution som inom kontor. Praktiktiden bör omfatta minst tre år men kan för civilekonomer minskas till hälften. För lärare med uppgift att undervisa i detaljhandelskurser bör fordras teoretisk utbildning motsvarande handelsgymnasieexamen men även annan handelsutbildning, byggande på realcxamen, kan accepteras. I fråga om praktik krävs tre års praktiskt arbete

huvudsakligen inom detaljhandel. För lärare med uppgift att undervisa i kontorskurser bör också krävas handelsgymnasieexamen samt tre års praktik, huvudsakligen på kontor. Blivande ämneslärare i handelstekniska ämnen vid 1-åriga företagsekonomiska kurser och sekreterarkurser samt vid handelsgymnasierna måste ha avlagt examen vid handelshögskola samt utövat praktik under minst ett år. Motsvarande fordringar bör gälla ifråga om behörighet till adjunktstjänst i handelstekniska ämnen vid realskola och på försöksskolans högstadium. Omfånget av lärarbehörigheten efter genomgången utbildning blir beroende av utbildnings- och praktikmeriter utöver minimifordringarna för inträde till kursen. Ämneslärare i tekniska ämnen, matematik m. m. För personer, som avlagt ingenjörsexamen vid tekniskt gymnasium med kvalificerade betyg i för den tilltänkta lärartjänsten betydelsefulla ämnen samt fullgjort väl vitsordad praktik inom näringslivet, anordnas lärarutbildningskurs om två terminer, till vilken även fackskoleingenjörer efter viss komplettering av ämneskunskaper kan vinna inträde. Den första terminen ägnas i stor utsträckning åt kompletterande studier i matematik och fysik, medan den andra terminen ägnas åt den egentliga lärarutbildningen. För civilingenjörer anordnas lärarutbildningskurs om en termin. De som genomgått ämneslärarkurserna blir behöriga till ämneslärartjänster i tekniska ämnen samt matematik m. m. inom försöksskolans högstadium, inom den praktiska realskolan och inom yrkesutbildningsväsendet. Lärarutbildningens organisation. Enligt 1960 års riksdagsbeslut skall lärarutbildningen förläggas dels till fasta lärarutbildningsanstalter, dels till mera tillfälliga lärarutbildningskurser. Dessa

45 organisationsfrågor, inklusive frågan om inrättande av ett fullständigt utbyggt lärarinstitut för yrkeslärarutbildningen är för närvarande föremål för ytterligare överväganden. Till lärarutbildningsanstalterna är knutna fasta lärartjänster, vartill medel anslagits på över-

styrelsens för yrkesutbildning avlöningsanslag. Genomgång av stipulerad pedagogisk utbildning eller därmed fullt jämförlig utbildning skall framdeles som regel vara obligatorisk för vinnande av behörighet till lärartjänst.

Lärare för det husliga De lärarkategorier, som utbildas för undervisning i husliga ämnen, är i enlighet med i övningslärarstadgan respektive yrkesskolstadgan givna bestämmelser behöriga att tjänstgöra såväl inom det allmänna skolväsendet som inom yrkesskolväsendet. Hittills har sex olika lärarinnekategorier utbildats, nämligen skolkökslärarinnor, lanthushållslärarinnor, handarbetslärarinnor, yrkeslärarinnor i sömnad, vävlärarinnor och barnavårdslärarinnor. Utbildningen h a r ägt rum vid seminarier, vilket innebär att eleverna har erhållit såväl fackutbildning som pedagogisk utbildning vid läroanstalten. Sammanlagt tio olika lärarinneseminarier har varit verksamma, ett statligt, tre kommunala och sex enskilda. Reform, av utbildningen vid 1960 års riksdag Enligt beslut vid 1960 års riksdag (propositionen nr 95) har en omläggning påbörjats av utbildningen av lärare på det husliga området från och med budgetåret 1961/62. Utbildningen skall alltfort försiggå vid seminarier men koncentreras till fyra seminarier, i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Umeå, samtliga statliga. Under en övergångsperiod kommer några av de äldre seminarierna att alltjämt vara i verksamhet. Beteckningen »lärarinnor» utbytes mot »lärare» och fyra olika lärarekategorier skall utbildas, nämligen hushållslärare, textillärare, yrkeslärare i klädsömnad och barnavårdslärare. In-

området

om hushållslärarutbildningen anordnas en gren med speciell inriktning på lanthushåll och inom textillärareutbildningen en gren med speciell inriktning på mera kvalificerad undervisning i vävning. Utbildningsgången kommer liksom hittills varit förhållandet att omfatta tre olika stadier, nämligen teoretisk förutbildning, praktisk förutbildning och seminarieutbildning. Ifråga om teoretisk förutbildning skall krävas realexamen på allmän eller huslig linje eller motsvarande utbildning inom enhetsskolan. Den praktiska förutbildningen är avsedd att omfatta ett år och torde komma att förläggas till yrkesskolor. Vilka kurser, som skall genomgås på de olika utbildningslinjerna, kommer att fastställas av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd. Den egentliga lärarutbildningen vid seminarierna kommer att omfatta tre år för samtliga lärarkategorier utom för yrkeslärare i klädsömnad. Dessa senare skall genomgå praktisk utbildning under fem år, varav två år i central verkstadsskola, samt därefter pedagogisk utbildning om ett år vid seminarium. Denna lärarkategoris utbildning är alltså principiellt upplagd på samma sätt som utbildningen av yrkeslärare. De elever, som väljer den lanthushållsinriktadc grenen av hushållslärarutbildningen, får under ett av seminarieåren sin utbildning förlagd till internat vid en lanthushållsskola.

46 De nya lärarkategorierna blir liksom de äldre kategorierna avsedda för undervisning såväl inom det allmänna skolväsendet som inom yrkesutbildningsväsendet. Hushållslärarna ersätter skolkökslärarinnor och lanthushållslär a r i n n o r och får alltså samma behörighet, som tidigare tillkommit båda dessa kategorier. Textillärarna ersätter handarbetslärarinnor och vävlärarinnor och får samma behörighet, som tillkommit båda dessa grupper. För mera kvalifi-

cerad vävundervisning inom yrkesskolväsendet torde komma att fordras, att vederbörande lärare genomgått utbildning på den vävinriktade grenen av textillärarutbildningen. Yrkeslärarna i klädsömnad får samma kompetens som de hittillsvarande yrkeslärarinnorna i sömnad. Denna lärarkategori är främst avsedd för yrkesskolväsendets behov. Barnavårdslärarna slutligen ersätter de hittillsvarande barnavårdslärarinnorna och får samma kompetens.

Lärare för jordbrukets Någon egentlig lärarutbildning för jordbrukets undervisningsanstalter förekommer icke. Vid lantbrukshögskolan ges undervisning i pedagogik för blivande agronomer. De studerande kan medtaga ämnet i sin examen antingen för förhör eller för tentamen. Skillnaden mellan dessa består i omfattningen av inläst kurslitteratur. I båda fallen ges en föreläsnings- och övningskurs om cirka 40 timmar. Lantbruksstyrelsen har sedan början av 1950-talet årligen anordnat fortbildningskurser för lantbrukslärare och konsulenter. Vid dessa kurser har huvudvikten lagts på pedagogisk psykologi samt vid de moderna pedagogiska metoder, som kan sammanfattas i begreppet aktivitetspedagogik. Kurserna

yrkesutbildning har letts av experter från kursverksamheten vid Stockholms högskola. Vid Alnarps lantbruksinstitut har anordnats två pedagogiska utbildningskurser för företrädesvis lantmästare (åren 1958 och 1960), vilka vardera pågick under 8 veckor. Denna utbildning var avsedd att ge kompetens för anställning som instruktör vid hushållningssällskap och lantbruksnämnder och som lärare vid jordbruksgren av årskurs 9 y inom försöksskolan. Vidare har i Linköping anordnats pedagogiska kurser om 3 veckor för blivande lärare vid jordbruksbetonad fortsättningsskola. Anm: Vid 1962 års riksdag har framlagts proposition med förslag till ordnad pedagogisk grundutbildning för lärare vid lantbrukets yrkesskolor.

Lärare för skogsbrukets Skogsstyrelsen har sedan år 1949 bedrivit utbildning av lärare för skogsbrukets yrkesundervisning. Såväl yrkesutbildningen som lärarutbildningen hade till en början karaktär av försöksutbildning. Rekryteringen av läraraspiranter skedde genom skogsvårdsstyrelscrna, som bland sin personal utvalde personer med erforderliga grundläggande fackkunskaper och fallenhet för

yrkesutbildning

undervisning. Även domänverket och några skogsbolag sände elever till lärarutbildningen. Denna ägde rum vid specialkurser av olika slag, gemensamma för lärare och instruktörer. Efter hand som erfarenheter vanns av dessa kurser, kombinerades de till ett sammanhängande utbildningsprogram. Man eftersträvade att varje blivande lärare skulle genomgå kurser i redskapslära,

47 huggning, motorsågning och pedagogik. Därutöver erhöll vissa elever specialutbildning i virkestransport med häst. Från och med läsåret 1958/59 tillämpas en ny form för den grundläggande lärarutbildningen. De olika momenten från de ovan redovisade kurserna har sammanförts till en kursenhet och den pedagogiska undervisningen har utökats. Utbildningen har vidare uppdelats på två linjer, nämligen en för blivande lärare och en för blivande instruktörer. För tillträde till lärarkursen fordras genomgång av skogsskola eller skogsmästarskolan. Till instruktörsutbildningen antages personer med god praktisk erfarenhet av skogsarbete, vilka äger sådana kunskaper och egenskaper, som fordras av en arbetsledare. Lärarutbildningen är uppdelad på 18 veckors kursmässig utbildning samt 3 månaders assistenttjänstgöring. Den kursmässiga utbildningen är i sin tur uppdelad på två terminer om respektive 12 och 6 veckor. Instruktörsutbildningen är upplagd på samma sätt med en på två terminer fördelad kursmässig utbildning om sammanlagt 12

Lärare för Vid sjöbefälsskolorna finns följande kategorier av ordinarie l ä r a r e : a) lektorer och adjunkter med undervisningsskyldighet i nautiska fackämnen, b) lektorer och adjunkter med undervisningsskyldighet i maskintekniska fackämnen, c) lektorer med undervisningsskyldighet i elektroteknik, d) adjunkter med undervisningsskyldighet i matematik, fysik och kemi, samt e) adjunkter med undervisningsskyldighet i språk. Av kategorierna b) och c) fordras icke någon speciell lärarutbildning. Lärarbehörigheten grundar sig på civil-

veckor — 8 veckor första terminen och 4 veckor andra terminen — samt 3 månaders assistenttjänstgöring. Ett flertal redan verksamma lärare har inte helt slutfört den utbildning de påbörjat enligt det tidigare tillämpade utbildningsprogrammet. Övergångsvis anordnas fördenskull specialkurser för dessa lärare. Vidare anordnas repetitions- och fortbildningskurser. Lärarutbildningen har tidigare varit ambulerande, men från och med läsåret 1959/60 förhyr skogsstyrelsen lokaler för densamma i skogsbruksskolan i Vallmotorp (Södermanlands l ä n ) . Undervisningsövningar och auskultationer anordnas vid den skogliga lärlingskurs, som är förlagd till skolan. Auskultationer förlägges även till Katrineholms stads yrkesskolor. Specialkurserna för virkestransport med häst är förlagda till arméns rid- och körskola i Strömsholm. Undervisningen vid utbildningen av lärare och instruktörer bestrides dels av befattningshavare vid skogsstyrelsen och dels av utomstående specialister.

sjöbefälsskolor ingenjörsexamen och viss praktisk verksamhet. För kategorierna d) och c) har uppställts behörighetsvillkor, som överensstämmer med dem, som gäller för adjunktstjänst vid allmänt läroverk; Endast för lärare, tillhörande kategorien a ) , finns anordnad speciell lärarutbildning. För behörighet till ifrågavarande lärartjänster fordras att vederbörande skall ha avlagt navigationslärarexamen eller genomgått högre nautisk kurs vid sjökrigshögskolan samt därefter ha genomgått vid sjöbefälsskola ordnad praktisk lärarkurs. Navigationslärarkurs skall omfatta en

48 vårtermin och en hösttermin under samma kalenderår. Undervisning meddelas i matematik och mekanik, meteorologi, fysik och instrumentlära, navigation, kompasslära samt astronomi. För inträde i dylik kurs fordras att vederbörande avlagt antingen sjöofficersexamen eller sjökaptensexamen och studentexamen på reallinjen eller också sjökaptensexamen och realexamen samt därjämte genomgått fyllnadsprövning enligt fordringarna för studentexamen i vissa för utbildningen väsentliga ämnen. Praktisk lärarkurs skall enligt gällande bestämmelser anordnas under en hösttermin men kan efter medgivande av Kungl. Maj:t förläggas till en vårtermin. Kursen förestås vanligen av rek-

torn vid den sjöbefälsskola, dit den förlägges. Kursen omfattar auskultationer i olika ämnen och klasser, undervisningsserier, som avslutas med provlektioner, föreläsningar angående den metodiska uppläggningen av undervisningen samt diskussioner. Därjämte brukar lärarkandidaterna beredas tillfälle att deltaga i sådana övningar och pedagogiska föreläsningar samt diskussioner, som ingår i vid allmänt läroverk anordnad förberedande lärarkurs. Navigationslärarkurs och praktisk lärarkurs anordnas endast, då behov av lärare föreligger. Den förstnämnda kursen skall enligt gällande bestämmelser alltid förläggas till Stockholm. Kungl. Maj:t bestämmer, när kurser skall anordnas.

Lärare för sjuksköterskeskolor För undervisning av sjuksköterskeelever och sjukvårdspersonal av olika kategorier samt för administrativa uppgifter i samband med dylik undervisning utbildas instruktionssköterskor genom lärarkurser vid statens institut för högre sjuksköterskeutbildning. För tillträde till sådana kurser krävs legitimation som sjuksköterska, omkring två års tjänstgöring som sjuksköterska, varav minst sex månader på kirurgisk eller medicinsk vårdavdelning eller på allmän vårdavdelning vid odelat lasarett, genomgången avdelningsskötcrskekurs eller därmed jämförlig utbildning (sociala barnavårdskursen vid Centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor eller distriktssköterskeutbildning vid statens distriktssköterskeskola) samt vitsordad lämplighet för undervisande uppgifter. Utbildningen är såväl teoretisk som praktisk och omfattar tre terminer. Den

m. m.

teoretiska utbildningen tar cirka 540 timmar i anspråk. Förutom föreläsningar förekommer grupparbete, diskussioner, seminarier kring uppsatser, övningslektioner, hospitering och studiebesök. Undervisningen ger såväl pedagogisk utbildning som fortsatt fackutbildning. De huvudämnen, som läses, är pedagogik och psykologi, sjuksköterskeskolans organisation och verksamhet jämte utbildning i övrigt av hälso- och sjukvårdspersonal, socialkunskap, anatomi och fysiologi, bakteriologi och hygien, farmakologi, sjukhusadministration och arbetsledning samt hälso- och sjukvårdens historia. Praktisk utbildning meddelas vid sjuksköterskeskola under tre månader och inom hälso- och sjukvård under två månader. Dessutom upptar undervisningsplanen auskultationer under en vecka vid sjuksköterskeskola eller skola av annat slag.

KAPITEL 4

Huvudmannaskap, lokal och regional ledning av yrkesutbildningen Huvudmannaskapet

för de yrkesutbildande

Huvudmannaskapet för skolor och annan kursverksamhet inom yrkesutbildningen är icke enhetligt. Det är, som redan påpekats i kap. 2, fördelat mellan staten, halvstatliga institutioner, landsting, kommuner, stiftelser, organisationer och privata företag. I huvudsak är dock yrkesutbildningsväsendet kommunalt, de flesta yrkesutbildande skolor har landsting eller kommuner som huvudmän. De flesta kommunala skolor är statsunderstödda, grunderna för statsbidragen varierar dock från yrkesutbildningsområde till yrkesutbildningsområde. Antalet statliga yrkesutbildningsanstalter är relativt litet, de flesta meddelar yrkesundervisning på ett högre stadium. Särskilt inom industri och handel men även inom andra områden är förekomsten av enskilda yrkesutbildande skolor betydande. En del enskilda skolor åtnjuter statsbidrag. Bidrag från landsting eller kommun kan utgå till såväl statsunderstödda som icke statsunderstödda enskilda skolor. Skolor, för vilka halvstatliga institutioner såsom hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser är huvudmän, finansieras till övervägande del med statsmedel. Landstingen lämnar också ofta bidrag till sådana skolor. Huvudmannaskapet innebär givetvis, att huvudmannen bär det ekonomiska ansvaret för skolorna och kursverksamheten. Som villkor för erhållande av statsbidrag gäller regelmässigt att huvudmannen, i den mån statsbidragen och övriga inkomster icke täcker kost4—201170

skolorna

naderna för verksamheten, skall ansvara för att dessa erlägges. Yrkesutbildning och handel

för industri,

hantverk

De centrala verkstadsskolorna är landstingsägda och detsamma är fallet med de flesta andra centrala yrkesskolor. Skolor av sistnämnt slag kan dock inrättas även av kommuner eller kommunalförbund. Huvudman för en lokal kommunal yrkesskola jämte den deltidsundervisning, som kan vara förlagd till densamma, är en kommun eller ett kommunalförbund. Detsamma är fallet med kommunala tekniska skolor, vilka ju utgör lokala kommunala yrkesskolor. Likaså har alltid de inbyggda verkstadsskolorna en kommun som huvudman, fastän den praktiska utbildningen är förlagd till ett enskilt företag. Ifråga om utbildningsanstalterna för handel är kommuner huvudmän för såväl de kommunala handelsgymnasierna som de kommunala handelsskolorna, vilka i likhet med de tekniska kommunala skolorna utgör lokala kommunala yrkesskolor. Statliga yrkesutbildningsanstalter för industri och hantverk är konstfackskolan, statens hantverksinstitut och de tekniska läroverken: gymnasier och fackskolor. Inom handelsundervisningen förekommer inga statliga skolor. Till yrkesskolor i enskild ägo hör textilinstituten i Borås och Norrköping, bergsskolan i Filipstad, slöjdföreningens skola i Göteborg samt ett flertal tekniska institut och tekniska skolor. En

50 speciell grupp av enskilda skolor utgör företagsskolorna, vilka som namnet anger ägs av vederbörande företag. I fråga om lärlingsutbildningen inom hantverket och industrien samt den praktiska icke skolmässiga utbildning, som förekommer inom näringslivet, ansvarar vederbörande hantverksmästare eller industriföretag för utbildningen. I den mån den bedrives med statsunderstöd har de att se till att utbildningen sker i enlighet med fastställda villkor. Yrkesutbildning för husligt arbete Flertalet husmodersskolor är kommunala. Dessutom finns ett mindre antal statsunderstödda husmoders- eller hushållsskolor, som har enskild huvudm a n ; stiftelser eller ekonomiska föreningar. Flertalet lanthushållsskolor är landstingsägda. För skolor, som utbildar personal för storhushåll, är huvudmannaskapet fördelat mellan staten, landsting, stadskommuner och enskilda organisationer. De längre kurserna för utbildning av hemvårdarinnor är som framhållits i kap. 2 förlagda antingen till husmodersskolor eller lanthushållsskolor, men därutöver sker sådan utbildning även vid några enskilda hemsysterskolor. De kortare kurserna för sådan utbildning finansieras av statsverket och administreras av ett statligt ämbetsverk. Yrkesutbildning för jordbruk Av de fem lantbruksskolorna är tre statliga, en äges av ett hushållningssällskap och en av en stiftelse. De flesta lantmannaskolorna har numera landsting till huvudmän, medan i fråga om det tiotal skolor, som icke är landstingsägda, huvudmannaskapet är ungefär lika fördelat mellan hushållningssällskap och enskilda organisationer. Av de tre till gruppen jordbrukets yrkesskolor hörande skolorna äges en av

ett landsting, en av ett hushållningssällskap och en av en stiftelse. En trädgårdsskola är statlig, en äges av en akademi och en av ett landsting. Den enda fruktodlingsskolan i landet är landstingsägd. Av de två mejeriskolorna är den ena statlig och den andra ägd av en ekonomisk organisation. Alnarps lantbruksinstitut slutligen är statligt. Yrkesutbildning för skogsbruk Sex av de sju skogsskolor, som för närvarande är verksamma, är statliga med domänstyrelsen som huvudman. Den sjunde skolan äges av en stiftelse. Skogsmästarskolan är likaså statlig. För skogsbruksskolorna är skogsvårdsstyrclserna huvudmän. Statsbidragsberättigade kurser på skogsbrukets område kan också organiseras av enskild huvudman efter godkännande av skogsstyrelsen. Yrkesutbildning för fiske Kurserna för utbildning av fiskeritjänstcmän är statliga och ledes av fiskeristyrelsen. För yrkeskurserna för fiskare är hushållningssällskapen huvudmän. I något enstaka fall förekommer utbildning för fiskare vid sjömansskola. Yrkesutbildning för sjöfart Sjömansskolorna för manskapsutbildning är avdelningar av kommunala yrkesskolor i vissa städer och vederbörande stadskommuner är alltså huvudmän för dessa skolor. I ett fall är sjömansskola förlagd till en landstingsägd central verkstadsskola. Sjöbefälsskolorna är statliga men de städer, till vilka de är förlagda, bekostar lokaler för skolorna. Den av vissa rederier organiserade utbildningen av personal för handelsflottan är icke statsunderstödd. Yrkesutbildning för sjuk- och hälsovård Utbildning av sjukvårdsbiträden och undersköterskor äger rum vid lokala

51 eller centrala kommunala skolor. Huvudmannaskap utövas alltså såväl av kommuner som av landsting. Flertalet sjuksköterskeskolor har landsting som huvudmän. Ett par dylika skolor är statliga och några äges av stiftelser. De statliga skolorna finansieras givetvis med statsmedel, medan däremot statsbidrag icke utgår vare sig till de landstingskommunala eller de enskilda skolorna. Som framgår av namnen är såväl statens institut för högre sjuksköterskeutbildning som statens distriktssköterskeskola statliga. Detsamma är också fallet med centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor. Även de båda barnmorskeläroanstalterna är statliga utbildningsinstitutioner. Utbildningen av personal för mentalsjukvården är likaledes för närvarande statlig. Av de fem tandsköterskeskolorna är tre statliga, en kommunal och en enskild. Två tandteknikerskolor är statliga och en kommunal. För arbetsterapeut-utbildningen är en enskild yrkesuthildningsanstalt huvudman. Sjukgymnastutbildningen är statlig och för diakonissutbildningen är statskyrkan genom diakonistyrelsen huvudman.

hänförts till det sociala vårdområdet, är antingen landstingskommunala, kommunala eller enskilda. Några enskilda skolor är icke statsunderstödda. Huvudman för sociala barnavårdsseminariet är Allmänna barnhuset i Stockholm, men kostnaderna för seminariets verksamhet delas lika mellan huvudmannen och staten. För utbildningen av ålderdomshemsföreståndarinnor är Svenska socialvårdsförbundet huvudman. Kurserna för utbildning av hemsamariter finansieras med statsmedel och administreras av arbetsmarknadsstyrelsen. De beredskaps- och omskolningskurser, som ledes av överstyrelsen för yrkesutbildning, förlägges till centrala verkstadsskolor eller kommunala yrkesskolor eller organiseras direkt av överstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsen anordnar också i egen regi kurser av denna art. För yrkesutbildningen av fysiskt eller psykiskt handicapade utövar såväl staten som landstingen och landstingsfria städer huvudmannaskap. Särskolorna för psykiskt efterblivna är landstingskommunala, medan övriga yrkesutbildningsanstalter på detta område är statliga.

Yrkesutbildning råde

Yrkesutbildning

på socialvårdens

om-

Barnsköterskeskolorna, som i översikten över yrkesutbildningen i kap. 2 Den lokala

Yrkesskolor för industri, hantverk, handel och husligt arbete, för vilka kommuner är huvudmän, står numera enligt skolstyrelselagen under ledning av skolstyrelsen i vederbörande kommun. Kungl. Maj:t kan dock efter ansökan medge, att för ledningen av yr-

ändamål

Den yrkesutbildning, för vilken redogörelse lämnats i kap. 2 under motsvarande avsnitt, är statlig.

ledningen av

Ledningen av yrkesutbildning under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning

för skilda

yrkesutbildningen

kesskolor inom en kommun må inrättas en särskild styrelse. Ledningen av yrkesskolor inom de nämnda områdena, för vilka en landstingskommun är huvudman, och av enskilda statsunderstödda yrkesskolor, utövas av särskilda styrelser. Kommunalförbund kan också vara huvudmän för yrkesskolor. I förbundsordningen kan i så fall inta-

52 gas bestämmelse om att särskild styrelse skall inrättas för ledningen av de skolor, som äges av förbundet. Den lokala ledningens organisation Ledamöter och suppleanter i skolstyrelsen inom en kommun väljes av kommunens fullmäktige till det antal, som fullmäktige finner lämpligt med hänsyn till kommunens folkmängd och struktur. Antalet ledamöter måste dock vara minst sju. Ordförande och vice ordförande utses av fullmäktige bland de valda ledamöterna. I varje kommun skall finnas en skolchef, som ansvarar för den omedelbara ledningen av dess skolväsende. Om detta omfattar mindre än sju läraravdelningar eller annars särskilda skäl därtill finns, kan Kungl. Maj :t medge dispens från föreskriften, att skolchef skall tillsättas. Skolstyrelsen kan uppdra åt särskild inom styrelsen bildad avdelning eller åt skolchefen, annan skolledare eller särskild i kommunens tjänst anställd befattningshavare att på styrelsens vägn a r fatta beslut i vissa grupper av ärenden. Förutsättningen härför är emellertid, att kommunens fullmäktige fattat beslut om sådan delegationsrätt. Vid sammanträde med skolstyrelsen eller inom denna bildad avdelning äger skolchefen närvara med rätt att deltaga i överläggningarna men inte i besluten. Vidare äger andra skolledare än skolchefen samt lärare och skolläkare i egenskap av fackrepresentanter deltaga i sammanträdena på samma villkor. Dessa fackrepresentanter utses enligt särskilda bestämmelser i allmänna skolstadgan. Om vid skolor under skolstyrelsens förvaltning meddelas förberedande yrkesutbildning eller annan yrkesundervisning, skall styrelsen utse ett eller flera yrkesråd. Sådant råd bör utses för varje yrke eller grupp av yrken,

vari undervisning meddelas. Yrkesråd skall bestå av minst tre ledamöter, vilka skall äga god kännedom om ortens arbetsliv i allmänhet och om.det eller de yrken, som rådets verksamhet avser. I rådet skall både arbetsgivare och arbetstagare vara företrädda. Innan val förrättas skall skolstyrelsen bereda lokala arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer eller, om lokala organisationer inte finns, regionala dylika tillfälle att föreslå lämpliga personer för inval i yrkesrådet. I detta bör såvitt möjligt ingå ledamot av skolstyrelsen eller rektor för yrkesskola. Rådet skall biträda i frågor rörande yrkesutbildning och yttrande från detsamma bör inhämtas i varje viktigare fråga, som berör dess yrkesområde. För skolväsendet inom varje kommun skall upprättas en organisationsplan, som skall uppta a) varje skola eller elevhem, som står under skolstyrelsens förvaltning, b) skolledareorganisationen i kommunen och c) i vad mån samverkan med annan kommun skall äga rum ifråga om skolväsendet eller med detta sammanhängande verksamhet. Finns icke-obligatorisk skola med särskild styrelse inom kommunen skall detta anges i planen. För yrkesskola skall i planen anges, vilka kurser skolan i allmänhet skall omfatta. Förslag till organisationsplan och ändringar i denna uppgöres av skolstyrelsen, som har att översända förslaget till länsskolnämnden, vilken fastställer organisationsplanen. Enligt skolstyrelselagen är två eller flera kommuner skyldiga att samverka ifall samverkan är nödvändig för att åstadkomma en ändamålsenlig organisation av skolväsendet eller till detta hörande verksamhet. Endast om sådan samverkan kan anses vara till men för skolväsendet i en kommun, kan denna befrias från skyldigheten till samver-

53 kan. Kommunerna bör träffa erforderliga överenskommelser om samverkan och om fördelning av kostnaderna härför. Kan kommunerna inte enas, äger länsskolnämnden efter överläggningar med dem besluta i saken. Samarbete kan också äga rum i form av kommunalförbund mellan två eller flera berörda kommuner. Länsskolnämnden äger befogenhet att ålägga kommunerna samarbete i kommunalförbundsform, om särskilda skäl för ett sådant beslut föreligger. Om kommunalförbund bildas, skall detta förses med sådana kommunala organ, som anges i lagen om kommunalförbund, d. v. s. förbundsfullmäktige och förbundsstyrelse samt eventuellt även andra erforderliga styrelser och nämnder. Kommunalförbund kan ingås även mellan landstingskommuner eller mellan landstingskommun och stadskommun, som icke deltager i landsting. Styrelse för en landstingskommuns yrkesskola skall enligt yrkesskolstadgan bestå av skolans tjänstgörande rektor — eller om flera rektorer finns, av en av dessa, utsedd på det sätt skolans reglemente föreskriver — samt ett jämnt antal ledamöter, dock minst fyra, jämte suppleanter för dessa, utsedda av landstinget. Bland styrelseledamöterna bör finnas representanter för arbetsgivare och arbetstagare till lika antal. Ledamot, respektive suppleant, bör äga god kännedom om skolområdets arbetsliv i allmänhet och om de yrken, som undervisningen avser. Erforderliga föreskrifter om styrelsens sammansättning, sättet för valet och om den tid detta avser skall intagas i reglementet för skolan. Om skolläkare finns anställd, skall denne kallas till sammanträden med styrelsen, då ärenden rörande elevernas hälsotillstånd och sundhetsförhållandena vid skolan behandlas. Han äger deltaga i såväl överlägg-

ningar som beslut rörande dylika ärenden. Vid styrelsens sammanträden äger en representant för skolans l ä r a r k å r vara närvarande. Han har rätt att yttra sig, framställa förslag och få sin mening antecknad till protokollet men får icke deltaga i besluten. Lärarrepresentanten väljes av lärarkåren för samma tid, för vilken styrelsens ledamöter är utsedda. Styrelsen kan tillsätta särskilda yrkesnämnder för yrken eller yrkesområden, som är företrädda vid skolan. Bestämmelser om yrkesnämndernas uppgifter, sammansättning och arbetsordning skall intagas i skolans reglemente. Styrelse för enskild statsunderstödd yrkesskola skall utses i den ordning som reglementet för skolan föreskriver. Den skall vara sammansatt enligt samma allmänna grunder, som gäller för sammansättningen av styrelse för landstingskommuns yrkesskola. Även fackrepresentationen skall vara densamma. Yrkesskolstadgan föreskriver, att för varje yrkesskola, som står under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning, skall finnas ett reglemente. Förslag till reglemente uppgöres av styrelsen för skolan och fastställes av överstyrelsen. Reglementet skall innehålla: a) bestämmelser angående skolans allmänna anordning och administration, lokaler och undervisningsmateriel, rektor och övriga lärare med instruktioner för dessa samt huvudregler för undervisningstidens förläggning, b) bestämmelser angående uppförande och ordning samt grunderna för elevernas uppflyttning till högre klass och för deras slutbetyg samt c) bestämmelser angående avgifter för undervisningen. Yrkesskola är i den utsträckning och på de villkor, som i skolans reglemente eller eljest stadgas, skyldig att mottaga skolpliktiga elever samt elever från ort utanför skolans verksamhetsområ-

54 de. Vidare är yrkesskola skyldig att medverka vid utbildning av yrkeslärar e samt vid sådan särskild utbildningsverksamhet, som kan finnas erforderlig på grund av inträdande arbetslöshet eller andra särskilda förhållanden. Styrelse för övriga utbildningsanstalter. Flertalet tekniska läroverk står under lokal ledning av styrelser, som kan bestå av antingen fyra eller sex ledamöter. Halva antalet ledamöter, däribland ordföranden, utses av Kungl. Maj:t och den andra hälften av stadsfullmäktige i den stad, där vederbör a n d e läroverk är beläget. Några läroverk står under ledning av vederbörande kommunala skolstyrelse. De kommunala handelsgymnasierna står numera under ledning av skolstyrelsen i vederbörande kommun. De s. k. särskilda yrkesutbildningsanstalterna — konstfackskolan m. fl. —• ledes lokalt av särskilda styrelser, vars sammansättning anges i de reglementen eller stadgor, som gäller för var och en av dessa anstalter. Ben lokala ledningens uppgifter och befogenheter Skolstyrelsen i en kommun skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område, med uppmärksamhet följa skolväsendets tillstånd inom kommunen samt hos dess fullmäktige göra de framställningar, vilka finns påkallade för att ungdomen skall kunna erhålla tillfredsställande teoretisk och praktisk utbildning. Skolstyrelsen skall vidare, i den mån detta ej tillkommer annan, ombesörja de angelägenheter avseende skolväsendet i kommunen, vilka är att hänföra till förvaltning och verkställighet; om flera skolor eller skolformer står under styrelsens förvaltning sörja för samordning och enhetlighet i deras verksamhet, tillse att undervisningen

vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrifter, främja pedagogisk försöksverksamhet och lärarnas vidareutbildning samt verka för samarbete mellan hem och skola. Skolstyrelsen skall dessutom ta befattning med alla de ärenden, vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på styrelsen. Bland dessa ärenden utgör tillsättning av lärarpersonal en av de viktigaste grupperna. Skolstyrelsen utfärdar ledigförklarande av ordinarie lärartjänst vid yrkesskola, och upprättar, sedan ansökningar till tjänsten inkommit, förslag till återbesättande av densamma. Förslaget översändes till länsskolnämnden, som har att utse innehavare av tjänsten. Ordinarie tjänst är sådan tjänst som lärare vid yrkesskola, vilken är reglerad för pensionsrätt i statens pensionsanstalt och i kommunens tjänsteförteckning upptagits som ordinarie. Icke-ordinarie lärartjänst vid yrkesskola tillsättes av skolstyrelsen genom förordnande. Om tjänsten är förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, skall den ledigförklaras på samma sätt som ordinarie lärartjänst. I reglementet för yrkesskola kan föreskrivas, att även annan än sådan pensionsreglerad icke-ordinarie lärartjänst skall ledigförklaras. Skolstyrelsen beviljar tjänstledighet för lärare och förordnar vikarie. Den beviljar även tjänstledighet för rektor för en tid av högst sex månader. Styrelse för landstingskommuns yrkesskola åligger: att ta sorgfällig vård om skolan, söka främja dess verksamhet och tillvarata dess intressen samt vaka över att den arbetar i överensstämmelse med givna föreskrifter, att tillse att elever, som under skoltiden måste vara inackorderade, har lämpliga bostäder och att, där elevhem anordnats, sådana elever, som icke bor i elevhem men som måste intaga mål-

55 tider utom hemmet, så långt möjligt bercdes tillfälle att erhålla måltider i elevhemmet; att vaka över att rektor, lärare och annan personal fullgör vad dem åligger; att åt rektor på begäran utfärda tjänstgöringsbetyg, att i enlighet med i reglementet givna bestämmelser i förekommande fall besluta ifråga om arbctspremier åt eleverna; att bereda de ärenden r ö r a n d e skolan, som skall handläggas av huvudmannen, såvida icke genom dennes beslut annorlunda föreskrivits; att i den mån skolans huvudman ej annorlunda bestämt, handha för skolan anvisade eller eljest till dess förfogande ställda medel samt ansvara för och föra räkenskaper över sådana medel, ävensom rekvirera för avlöningar och för skolans drift i övrigt erforderliga medel och verkställa de utbetalningar, för vilka de rekvirerade medlen är avsedda. Lärare vid skolan antages av styrelsen. I styrelsens protokoll skall antecknas, om befattningen är förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt och, beträffande annan lärartjänst, om anställningen gäller tillsvidare med viss uppsägningstid eller tillsvidare under viss tid. Vidare skall anteckning göras, om tiden för befattningens tillträdande och om de för densamma gällande löneförmånerna. Ifråga om ledighet och vikariat för rektor och lärare äger styrelsen samma befogenheter som skolstyrelsen i en kommun beträffande kommunal yrkesskola. För styrelse för enskild statsunderstödd yrkesskola gäller ifråga om arbetsuppgifter och befogenheter i tilllämpliga delar samma bestämmelser som för styrelse för landstingskommuns yrkesskola. Ifråga om tillsättning av lärarpersonal vid enskilda yrkesskolor finns inga författningsbestämmelser utfärdade av Kungl. Maj:t. Beträffande tillsättning, ledighet och vi-

kariat för rektor gäller vad därom föreskrivits i reglementet för skolan. Befoyenhcter, gemensamma för samtliga yrkesskolstyrelser. I yrkesskolstadgan finns vissa för samtliga olika lokala styrelser för yrkesskolor gemensamma bestämmelser rörande deras befogenheter. Sålunda skall styrelsen bestämma vilka läro- och handböcker, som skall användas vid skolan, sedan rektor avlämnat förslag härom. Vidare kan styrelsen, då särskilda skäl härför föreligger, medge avvikelse från de allmänna villkoren för inträde i yrkesskola. Styrelsen äger också förvisa elev från skolan för viss tid, om eleven gör sig skyldig till svårare förseelse eller visar sig ovärdig att åtnjuta undervisning vid skolan eller om han brister i sina åligganden och inte tar rättelse av förmaningar och varningar. Vidare kan styrelsen medge att elev får sluta skolan, innan han fullständigt genomgått den kurs han påbörjat. Den fackligt-pedagogiska ledningen av yrkseskolorna utövas ifråga om kommunal yrkesskola av skolchefen och under denne rektor, ifråga om övriga yrkesskolor av rektor. Ledningen av yrkesutbildning under tillsyn av fackämbetsverk

Yrkesutbildning för jordbruk Den lokala ledningens organisation. För varje lantbruksskola, lantmannaskola och lanthushållsskola skall finnas en styrelse, vilken skall bestå av fem ledamöter, såvida Kungl. Maj:t icke föreskriver annat antal. Skolans rektor är självskriven ledamot av styrelsen. De övriga ledamöterna utses på det sätt och för den tid Kungl. Maj:t särskilt för varje skola bestämmer. Minst två av ledamöterna i styrelse för lanthushållsskola skall vara kvinnor. Om lantmannaskola och lanthushållsskola är

56 förlagd till samma plats, kan det utses gemensam styrelse för dem. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande samt inom eller utom styrelsen kassaförvaltare. Rektor skall under skolstyrelsen handha skolans ledning. Enligt stadgan för trädgårdsoch fruktodlingsskolor skall för varje skola finnas en styrelse och närmast under denna skall verksamheten vid skolan ledas av en föreståndare, benämnd rektor. Stadgan innehåller inga föreskrifter om styrelsens sammansättning, sättet för val av denna och tjänstgöringstid för dess ledamöter. Huvudmännen för dessa skolor har alltså fria händer ifråga om tillsättningen av styrelsen. Alnarps lantbruksinstitut står under ledning av en styrelse om sju ledamöter. Institutets rektor är självskriven ledamot av styrelsen och de övriga ledamöterna inklusive ordföranden utses av Kungl. Maj :t. Bland ledamöterna bör finnas representanter för universitetet i Lund samt för det praktiska jordbruket, mejerihanteringen samt trädgårdsskötseln. Föreståndarna vid de tre avdelningarna vid institutet, jordbruks-, mejerioch trädgårdsavdelningarna, inträder som ledamöter av styrelsen vid behandlingen av ärenden, som rör respektive avdelningars verksamhet. Den lokala ledningen av specialgymnasiet för lantbruksstuderande vid Hvilans folkhögskola utövas av folkhögskolans styrelse. Mejeriskolan vid Alnarp ledes av institutets styrelse och den a n d r a mejeriskolan av styrelsen för huvudmannen, Jämtlands läns mejeriförening. För den lokala ledningen av utbildningskurser av olika slag tillsättes icke särskilda styrelser. Vederbörande kursanordnare ansvarar för kursernas uppläggning och genomförande. Den lokala ledningens uppgifter och befogenheter. Styrelsen för en lant-

bruksundervisningsanstalt skall övervaka, att för skolan gällande föreskrifter efterlevas och att verksamheten vid skolan bedrives i enlighet med dess ändamål samt i övrigt på allt sätt söka främja skolans bästa. Styrelser för lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor är dessutom ålagda att i största möjliga utsträckning samverka med hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen i orten. Enligt gällande stadgor har styrelsen följande särskilda uppgifter: tillsätta och entlediga rektor och lärare, besluta om tjänstledighet och semester åt lärare och rektor samt om befattnings uppehållande under ledighet, när så erfordras, i förekommande fall besluta om disciplinära åtgärder mot skolans befattningshavare, utfärda tjänstgöringsbetyg åt rektor, efter förslag av rektor anta elever vid skolan samt, om så befinnes nödvändigt, skilja elever från skolan, ha överinseende över den undervisningsverksamhet, som bedrives vid skolan eller eljest anordnas genom skolans försorg, uppgöra förslag till undervisningsplaner samt överlämna dessa till lantbruksstyrelsen för fastställelse, granska och fastställa ordningsstadgar samt arbetsordning för skolan och i förekommande fall även plan för försöksverksamhet, efter förslag av rektor årligen göra upp inkomst- och utgiftsstat för skolan, lämna uppgift till lantbruksstyrelsen, när styrelse blivit utsedd och senare om inträdda förändringar i denna, samt årligen lämna berättelse över skolans verksamhet såväl till huvudmannen som till lantbruksstyrelsen. Styrelsen skall vidare ha inseende över skolans ekonomi. För de medel styrelsen h a r under sin förvaltning ansvarar ledamöterna gemensamt. Beträffande styrelsen för Alnarps lantbruksinstitut må framhållas, att

57 denna har att avge förslag till Kungl. Maj:t om tillsättning av rektorsbefattningen vid institutet samt vidta åtgärder för tillsättande av professorsbefattningar vid institutet. Yrkesutbildning för skogsbruk Den lokala ledningens organisation och uppgifter. Var och en av statens skogsskolor står under omedelbar ledning av en lokalstyrelse om sex ledamöter. Ordförande är överjägmästaren i det distrikt, inom vilket skolan är belägen, och självskriven ledamot är skolans föreståndare. De övriga styrelseledamöterna utses av domänstyrelsen. Två av dessa skall vara jägmästare. Den ene skall inneha befattning som länsjägmästare och den andre skall vara verksam inom enskilt skogsbruk. De två övriga styrelseledamöterna skall ha genomgått utbildning antingen vid skogsskola eller vid skogsmästarskolan och en av dessa skall vara verksam inom enskilt skogsbruk. Till styrelsens arbetsuppgifter hör att ta kännedom om arbete och anordningar vid skolan och verka för att vid undervisningen beaktas de fordringar, som bör ställas på innehavare av de befattningar, för vilka utbildningen vid skolan ger kompetens, att årligen till domänstyrelsen avge utgiftsförslag för skolan för nästkommande år, att hos domänstyrelsen väcka förslag om de åtgärder styrelsen anser böra vidtagas för att gagna undervisningen, att avge yttrande i ärende, som för sådant ändamål remitterats till styrelsen från Kungl. Maj :t, domänstyrelsen eller annan myndighet, att närvara vid avgångsexamen samt att i övrigt utföra sådana åligganden som domänstyrelsen må finna i skolans intresse lämpligen böra ankomma på styrelsen. Skogsbrukskurserna (skogsbruksskolorna) ledes av skogsvårdsstyrelserna

i respektive län. Tidigare har skogsvårdsstyrelserna i detta arbete biträtts av s. k. råd för undervisningsfrågor, men enligt beslut vid 1960 års riksdag angående reform av skogsvårdsstyrelseorganisationen har dessa råd avskaffats. Enligt ovannämnda riksdagsbeslut skall skogsvårdsstyrelse bestå av sju ledamöter. Ordföranden jämte två övriga ledamöter utses av Kungl. Maj:t och tre ledamöter av landstinget, varjämte länsjägmästaren skall ingå som självskriven ledamot. En av de landstingsvalda ledamöterna bör ha särskild inriktning på yrkesutbildningsfrågor. För var och en av de icke självskrivna ledamöterna utses suppleanter på samma sätt som ordinarie ledamöter. Landshövdingen i länet äger närvara vid styrelsens sammanträden och delta i dess överläggningar. Samma rätt tillkommer landssekreteraren eller annan av länsstyrelsen därtill förordnad tjänsteman. Skogsvårdsstyrelser, vilkas verksamhet är av större omfattning, bör arbeta på sektioner. Inom de större och medelstora skogsvårdsstyrelserna bör finnas bl. a. en sektion för undervisningsfrågor under ledning av en jägmästare. Vid de minsta skogsvårdsstyrelserna anses någon sektionsindelning icke böra ifrågakomma utan i stället bör genom arbetsordning eller på annat sätt reglering ske av arbetsuppgifterna. För varje skogsvårdsstyrelse skall upprättas en organisationsplan för dess interna arbete, vilken plan första gången fastställes av Kungl. Maj:t, varefter skogsstyrelsen inom ramen för de föreskrifter Kungl. Maj :t meddelar medges rätt att företaga de ändringar i planen, som utvecklingen kan komma att påkalla. Vid sidan av sina allmänna uppgifter att främja skogshushållningen och skogsvårdsarbetet på de enskilda skogarna samt utöva uppsikt över tillämpningen av skogsvårds- och naturskydds-

58 författningar åligger det skogsvårdsstyrelse att bedriva skoglig yrkesutbildning och upplysning samt verka för samordning med liknande verksamhet, som anordnas av annan huvudman. I samband med preliminär ansökan om statsbidrag till skogsbrukskurserna skall skogsvårdsstyrelsen till skogsstyrelsen överlämna plan för uppläggningen av utbildningen under året. Annan anordnare av skogsbrukskurs ansöker själv om statsbidrag, men skogsvårdsstyrelsen skall avge yttrande över ansökningen. Skogsvårdsstyrelse samt annan huvudman för skogsbrukskurs upprättar förslag till undervisningsplan för sådana kurser, för vilka normalplan inte finns upprättad. Undervisningsplanerna fastställes av skogsstyrelsen. Skogsmästarskolan är icke underställd något centralt ämbetsverk utan lyder direkt under jordbruksdepartementet. Den ledes av en styrelse, bestående av sju ledamöter, vilka samtliga inklusive ordföranden utses av Kungl. Maj:t. Domänstyrclsen, skogsstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsmästareföi*bund skall beredas tillfälle att avge förslag å vardera en ledamot. På grund av skolans organisatoriska ställning utövar styrelsen befogenheter, som normalt tillkommer såväl en lokal styrelse som en tillsynsmyndighet. Yrkesutbildning för fiske Några lokala styrelser förekommer icke inom detta område. Kurserna för utbildning av fiskeritjänstemän ledes direkt av fiskeristyrelsen och undervisningskurserna för fiskare organiseras av vederbörande hushållningssällskap. Yrkesutbildning

för

sjöfart

Den lokala ledningens organisation och uppgifter. Sjömansskolorna är som för-

ut sagts avdelningar av lokala kommunala yrkesskolor och sorterar således under skolstyrelsen i respektive kommuner. En skola är landstingsägd. Den direkta ledningen av varje sjöbefälsskola utövas i såväl pedagogiskt som administrativt avseende av rektor. Dessutom finns för varje skola en direktion, vars uppgifter är av mera allmänt stödjande natur. Direktionen består av rektor som självskriven ledamot samt dessutom antingen fyra eller sex ledamöter. Halva antalet ledamöter, däribland ordföranden, utses av Kungl. Maj :t och den andra hälften av stadsfullmäktige i den stad, där skolan är belägen. Ledamöterna skall utses bland personer, som äger goda insikter och erfarenheter på de nautiska eller maskintekniska områdena. Direktionen skall utöva allmän tillsyn över skolan, följa dess verksamhet och övervaka att lämpliga lokaler för skolan tillhandahålles. Den skall vidare förvalta och till sjöfartsstyrelsen redovisa kassor och fonder, som tillhör skolan. Yrkesutbildning

för sjuk- och

hälsovård

Den lokala ledningens organisation och uppgifter. Såväl statliga som övriga godkända sjuksköterskeskolor står under ledning av lokala styrelser. För de statliga skolorna i Stockholm och Göteborg utser Kungl. Maj:t samtliga styrelseledamöter. En styrelseledamot för skolan i Stockholm utses efter förslag av direktionen för Karolinska sjukhuset. Göteborgs sjukhusdirektion samt landstinget i Göteborgs- och Bohus län äger föreslå vardera en ledamot i styrelsen för skolan i Göteborg. Styrelser för övriga skolor tillsättes av huvudmannen för vederbörande skola. Styrelsen skall bestå av minst sex personer och av dess ledamöter bör en vara lasarettsläkare (överläkare) och en sjuksköterska, båda med anställning

59 vid det sjukhus, där elevernas praktiska utbildning äger rum. Vidare bör i styrelsen ingå en läkare och en sjuksköterska inom den öppna vården, vilka båda bör äga pedagogisk erfarenhet. Styresman och husmoder vid allmänt sjukhus, till vilket elevernas praktiska utbildning är förlagd, äger närvara vid styrelsens sammanträden med rätt att få avvikande mening antecknad till protokollet. Till styrelsens uppgifter hör att uppgöra plan för undervisningen vid skolan samt hos medicinalstyrelsen söka fastställelse av denna, övervaka undervisningen och se till att den följer den fastställda planen, anställa föreståndarinna, lärare och a n n a n personal, antaga elever och då anledning därtill finnes skilja elev från undervisningen, tillse att skolan förfogar över erforderlig undervisnings- och annan materiel, träffa erforderliga avtal angående utbildningsplatser för elevernas praktiska utbildning vid därför lämpade sjukhus och institutioner samt i öppen vård, anordna hälsokontroll av eleverna samt upprätta statförslag och handha för skolans drift anslagna eller eljest inflytande penningmedel m. m. Centralskolan föp specialutbildning av barnsjuksköterskor står under ledning av en styrelse, bestående av fem ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t. En av dessa förordnas av Kungl. Maj:t till ordförande, medan styrelsen inom sig utser vice ordförande. Ledamöterna skall äga särskild erfarenhet och insikt i barnavård, socialvård, barnsjukvård och utbildningsfrågor. Styrelsen för Statens institut för folkhälsan fungerar som lokal styrelse för statens distriktssköterskeskola, vilken är anknuten till institutet. Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor står under ledning av en styrelse om sex ledamöter, samt-

liga utsedda av Kungl. Maj:t. En ledamot utses efter gemensamt förslag av Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet och en efter förslag av Svensk sjuksköterskeförening. Ordförande förordnas av Kungl. Maj :t, medan vice ordförande väljes inom styrelsen. Styrelserna för de tre sistnämnda utbildningsanstalterna har i huvudsak med styrelserna för sjuksköterskeskolorna likartade arbetsuppgifter och befogenheter, nämligen att anta elever, träffa erforderliga avtal om deras praktiska utbildning, uppgöra plan för undervisningen och tillse att denna följes, anta lärare och annan personal, förvalta skolans medel o. s. v. Föreståndarebefattningen vid statens institut för högre sjuksköterskeutbildning tillsättes dock av Kungl. Maj:t. För de statliga tandsköterskeoch tandteknikerskolorna finns inga lokala styrelser; skolorna är underställda respektive tandläkarhögskolors förvaltning. De kommunala skolorna i Göteborg är underställda stadens sjukhusdirektion. Utbildningen av sjukvårdsbiträden är förlagd till kommunala eller centrala yrkesskolor och ledes alltså av styrelserna för respektive skolor. Utbildningen av mentalsjukvårdspersonal är underställd direktionerna för de mentalsjukhus, som fungerar som utbildningscentraler. Närmast under direktionerna ledes utbildningen av särskilda delegationer. En delegation består av högst fem ledamöter, av vilka direktionen utser tre och medicinalstyrelsen efter förslag av direktionen två. En av de sistnämnda ledamöterna skall äga pedagogisk erfarenhet. Delegationen åligger, i den mån direktionen så beslutar, att övervaka den utbildning av sjukvårdspersonal, som bedrives vid sjukhuset, samt tillse, att denna medde-

60 las enligt fastställda planer, avge yttr a n d e angående antagande av elever till grundutbildningen, anta elever till central högre kurs i sinnessjukvård för sjuksköterskeelever, medverka till att eleverna placeras på avdelningar, som är lämpliga ur utbildningssynpunkt, medverka till att utbildningsverksamheten förfogar över erforderlig materiel samt sörja för den närmaste samordningen mellan utbildning vid utbildningscentralerna och de lasarett, till vilka utbildningen i kroppssjukvård för mentalsjukvårdseleverna är förlagd. Yrkesutbildning området

för vård på det sociala

De kommunala förskoleseminarierna står under ledning antingen av skolstyrelsen, barnavårdsnämnden eller särskilt tillsatt styrelse i respektive kommuner. De enskilda seminarierna står under tillsyn av vederbörande huvudman. Styrelserna uppgör och fastställer kursplaner för undervisningen samt anställer lärare och övrig personal. Skolor för specialklientel. Verksamheten, däribland yrkesutbildningen, vid varje ungdomsvårdsskola ledes av en styrelse, bestående av ordförande och fyra övriga ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t. I styrelsen för skola, avsedd för själsligt abnorma elever, skall ingå en psykiatriskt utbildad läkare. Styrelsen skall under inseende av statens inspektör för ungdomsvårdsskolorna utöva tillsyn över skolan och leda dess förvaltning i enlighet med för dess verksamhet gällande författningar. Den skall vidare fastställa inkomst- och utgiftsstat för skolan, uppgöra undervisningsplan och arbetsschema för såväl teoretisk som praktisk utbildning samt utfärda instruktioner för befattningshavarna vid skolan.

Den lokala ledningens organisation och uppgifter. Hemvårdarinneutbildningen ledes lokalt av styrelserna för de skolor, till vilka dylik utbildning är förlagd. De kortare s. k. prov- och komplctteringskurserna administreras direkt av socialstyrelsens hemhjälpsavdelning. Sociala barnavårdsseminariet står under ledning av direktionen för Allmänna barnhuset i Stockholm, förstärkt med en representant för Svenska landstingsSärskolorna för psykiskt efterblivna förbundet. Direktionen antar lärare och står under tillsyn av en centralstyrelse övrig personal för seminariet samt an- för varje landstingskommun. Vissa tar elever. Kursplanerna för undervis- ärenden, såsom inskrivning och utskrivningen utarbetas av socialstyrelsen. ning av elever, förlängning av skolUtbildningen av ålderdomshemsföre- plikten m. m. handlägges av en deleståndare ledes av styrelsen för Svens- gation med en av länsstyrelsen utsedd ka socialvårdsförbundet med biträde av lagfaren ordförande samt som ledamösärskilda kursdelegerade. Styrelsen ut- ter två eller högst fyra ledamöter av arbetar kursplan, anställer tjänstemän centralstyrelsen. och lärare för utbildningen samt anÖvriga skolor såsom blind- och dövtar elever. Den uppbär direkt från stats- skolorna m. fl., ledes av särskilt utsedkontoret utgående statsbidrag till un- da styrelser. dervisningen. Den regionala ledningen av yrkesutbildningen Under inseende av länsskolnämnden, står kommunernas och landstingskomsom numera utövar den regionala led- munernas yrkesskolor samt vidare även ningen av skolväsendet, närmast under de kommunala handelsgymnasierna och vederbörande centrala myndigheter, de högre tekniska läroverken. Däremot

01 sorterar icke de statsunderstödda enskilda yrkesskolorna under länsskolnämnden och icke heller yrkesutbildningsanstalterna för andra yrken än industri, hantverk, handel och husligt arbete. Kungl. Maj:t äger emellertid befogenhet föreskriva, att även andra skolor än de, som nu uppräknas i instruktionen för länsskolnämnderna, skall underställas nämnderna. Länsskolnämndernas befogenheter ifråga om de olika typerna av yrkesutbildningsanstalter är icke identiskt desamma. Särskilt markant är skillnaden ifråga om tillsättning av lärartjänster. Ordinarie lärartjänster vid kommunernas yrkesskolor samt andra ordinarie lärartjänster än lektorstjänster vid de kommunala handelsgymnasierna tillsättes av länsskolnämnden, men ifråga om landstingskommunernas yrkesskolor och de tekniska läroverken saknar nämnden dylik befogenhet. Beträffande landstingskommunernas yrkesskolor skall nämnden emellertid avge yttrande över förslag till besättande av ordinarie lärartjänster. Den regionala

ledningens

organisation

I varje län finns en länsskolnämnd som mellaninstans mellan de lokala skolstyrelserna och de centrala ämbetsverken för skolväsendet. I Stockholms stad har dylik nämnd icke inrättats, utan de uppgifter, som faller inom dess kompetensområde, skall handhas av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. En länsskolnämnd består av sju ledamöter, valda för fyra år. Samtliga skall vara bosatta inom länet. Av ledamöterna utses en av skolöverstyrelsen, en av överstyrelsen för yrkesutbildning, en av vederbörande länsstyrelse och fyra av vederbörande landsting. Finns inom länet stad, som icke ingår i landsting, skall stadsfullmäktige i denna utse en ledamot och

landstinget endast tre. Den av skolöverstyrelsen utsedde ledamoten skall äga pedagogisk sakkunskap och erfarenhet av det allmänbildandc skolväsendet, den av överstyrelsen för yrkesutbildning utsedde skall likaledes vara pedagogiskt sakkunnig och därjämte äga erfarenhet rörande yrkesutbildning. Den av länsstyrelsen utsedde skall vara i allmän tjänst anställd förvaltningsjurist eller domare och beträffande de landstingsvalda ledamöternas kvalifikationer föreskrives, att de skall ha visat intresse för utbildnings- och undervisningsfrågor. Två av dem skall äga särskild kännedom om landsbygdens undervisningsväsen. Till nämnden skall vara knutna skolinspektörer, av vilka en utses att vara länsskolinspektör och därjämte chef för nämndens kansli. I övrigt skall finnas en byrådirektör och andra tjänstemän enligt gällande personalförteckning. Skolinspektörs verksamhet skall i huvudsak vara knuten till ett visst inspektionsområde. Indelningen i inspektionsområden verkställes av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd. Länsskolinspektör förordnas av Kungl. Maj:t för högst sex år i sänder och skolinspektör tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Byrådirektör tillsättes av skolöverstyrelsen efter förslag av nämnden och övrig personal av nämnden. Länsskolnämndens verksamhetsformer. Alla viktigare ärenden (pleniärenden) skall handläggas av nämndens ledamöter gemensamt. Följande ärenden är pleniärenden: viktigare skolplaneringsfrågor, samverkan och fördelning av kostnader mellan kommuner i enlighet med § 2 i skolstyrelselagen, organisationsplaner och instruktioner för skolledare, peda-

62 gogiska spörsmål av allmän eller principiell natur, disciplinmål, besvärsmål, tillsättning av lärartjänster, yttranden över sökande till skolledarbefattningar, tillsättning av tjänster hos nämnden och tillkallande av experter, anslag till nämndens verksamhet, yttranden över betänkanden, andra frågor av större vikt, frågor, som skolinspektör eljest hänskjuter till avgörande i nämnden. Är pleniärende så brådskande, att det inte kan anstå till dess nämnden sammanträder, kan det avgöras av ordföranden jämte ytterligare en ledamot på föredragning eller eljest i närvaro av skolinspektör. Beslut fattat i denna ordning skall anmälas vid nästkommande sammanträde med nämnden. I ordförandens frånvaro må ej fattas beslut i pleniärende av större vikt, vars avgörande utan olägenhet kan anstå till hans återkomst, eller utan hans medgivande vidtagas sådana åtgärder, som rubbar eller förändrar av nämnden givna föreskrifter eller förut i nämndens ämbetsutövning följda grunder. I ärenden, som inte är pleniärenden, äger skolinspektör, såvida intet annat föreskrivits, besluta på nämndens vägnar i ärenden, som angår hans eget ämbetsområde. Nämnden kan bestämma, att den i disciplinmål skall bestå av de båda av överstyrelserna utsedda ledamöterna samt två övriga ledamöter med den av länsstyrelsen utsedde ledamoten som ordförande. Den regionala ledningens ter och befogenheter

arbetsuppgif-

I instruktionen för länsskolnämnderna anges nämndernas allmänna uppgifter på följande sätt: Länsskolnämnd skall verka för, att arbetet vid skolorna bedrives ändamålsenligt och tillse, att det fortgår enligt gällande föreskrifter,

främja skolväsendets utveckling och försöksverksamhet vid skolorna samt ta erforderliga initiativ i dessa hänseenden, tillse att skolväsendet blir ändamålsenligt planerat och att erforderlig samverkan mellan kommunerna kommer till stånd, verka för fortsatt utbildning av lär a r n a och i mån av tillgång på medel anordna kurser för dem, svara för den omedelbara inspektionen av det obligatoriska skolväsendet, av den allmänbildande undervisningen för skolpliktiga barn i yrkesskolor och, i den mån vederbörande centrala statsmyndighet så bestämmer, av icke-obligatoriska skolor under nämndens inseende, samt hos sagda myndighet anmäla förhållanden och framlägga förslag i fall, då nämnden icke själv äger vidtaga erforderlig åtgärd. Nämnden har vidare att ta befattning med de ärenden, vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på densamma, såsom ärenden rör a n d e tillsättning av ordinarie lärartjänster och disciplinära åtgärder mot skolledare, lärare och annan personal samt besvärsmål och statsbidragsärenden. I övrigt skall nämnden handha de uppgifter, som ålägges den genom beslut av Kungl. Maj :t eller vederbörande centrala statsmyndigheter. Nämnden är vidare skyldig att på begäran tillhandagå andra myndigheter med de upplysningar och det biträde den kan liimna och omvänt äger nämnden att från andra myndigheter erhålla de upplysningar och det biträde, som den behöver för sin ämbetsutövning och som dessa myndigheter kan lämna. Besvär över nämndens beslut anföres hos Kungl. Maj:t. Nämndens inspekterande verksamhet skall enligt instruktionen utföras av skolinspektör. Inspektionen skall för-

(33 rättas så, att den ger ingående kännedom om skolornas tillstånd och behov. Skolinspektören skall tillse, att gällande författningar i avseende på arbetets allmänna anordning efterleves, genom råd och upplysningar skaffa sig närmare kännedom om skolarbetet samt besiktiga skollokaler och undervisningsmateriel. Om inspektören finner anledning därtill, skall han på lämpligt sätt till den enskilde läraren framföra erinringar, råd och anvisningar. Ifråga om länsskolnämndens handläggning av ärenden rörande disciplinära åtgärder mot lärare må nämnas följande. Om skolledare, biträdande skolledare eller lärare vid skola, som står under förvaltning av skolstyrelsen inom en kommun, av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom enligt lag, stadga, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet eller om han visar klandervärt uppförande i tjänsten eller vanvördnad mot förman, så må länsskolnämnden efter omständigheterna dö-

ma honom till varning eller löneavdrag. Har tjänsteman gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet eller har han inte låtit sig rätta av tidigare ådömd bestraffning, må han av nämnden dömas till avsättning. Den som innehar tjänst på grund av fullmakt kan dock icke dömas till avsättning av nämnden utan av domstol. Beslut om avsättning av lärare vid yrkesskola skall underställas överstyrelsen för yrkesutbildning för prövning. Länsskolnämnden är dessutom skyldig att till åtal anmäla tjänsteman, som är skäligen misstänkt för vissa grövre brott. Disciplinära åtgärder mot skolledare och lärare vid landstingskommuns yrkesskolor skall vidtas av skolans styrelse. Därvid skall styrelsen i tillämpliga delar äga samma befogenheter som tillkommer länsskolnämnd. Vid de enskilda yrkesskolorna beslutar också styrelsen om de disciplinära åtgärderna, men för dessa gälla specialbestämmelser enligt yrkesskolstadgan.

Sammanfattning Huvudmannaskapet för yrkesutbildningen är mera differentierat än motsvarande funktion för det allmänbildande skolväsendet. Den obligatoriska skolan är kommunal och det högre allmänbildande skolväsendet statligt eller kommunalt. Även vissa enskilda utbildningsanstalter förekommer på detta område. De yrkesutbildande skolorna är till övervägande del kommunala eller landstingskommunala, medan de statsägda skolorna på detta område är relativt fåtaliga. Däremot är förekomsten av enskilda utbildningsanstalter vida större inom yrkesutbildningsväsendet än inom det allmänna skolväsendet. Karakteristiskt för yr-

kesutbildningen är vidare den utbildning, som sker direkt vid arbetsplatser, med eller utan kompletterande undervisning i skolmässiga former. Den lokala ledningen av de yrkesutbildande skolorna uppvisar också en vida mindre enhetlig bild än motsvar a n d e ledning av de allmänbildandc skolorna. De kommunägda yrkesskolorna, däri inbegripet handelsgymnasierna, de kommunala tekniska skolorna och flertalet sjömansskolor, lyder under skolstyrelsen i vederbörande kommun eller i förekommande fall den särskilda yrkesskolstyrelsen i kommunen. Alla övriga yrkesutbildande skolor ledes av särskilt för ändamålet

04 tillsatta styrelser, vilkas sammansättning och funktioner i flertalet fall regleras av bestämmelser i stadgor, reglementen eller andra författningar, som gäller för vederbörande yrkesutbildningsområde. I några fall finns inga av offentlig myndighet utfärdade bestämmelser i detta hänseende. Medan de allmänbildande skolorna regionalt ledes av länsskolnämnderna, är endast de kommunala och landstingskommunala yrkesskolorna för industri, hantverk, handel och husligt arbete jämte handelsgymnasierna och de tekniska läroverken underställda nämnderna. Deras arbetsuppgifter och befogenheter ifråga om dessa yrkesskolor

är dock, som ovan framhållits, icke identiskt lika för de kommunala och för de landstingskommunala skolorna. Övriga yrkesutbildande skolor — även sådana som äges av landsting — är icke underställda de statliga regionala organen för skolväsendet, länsskolnämnderna. Vissa skolor har karaktär av centralskolor för ett län och man kan fördenskull med en viss rätt säga, att styrelserna för dessa skolor utövar regional ledning. Som exempel må nämnas skogsbruksskolorna, vilka sorterar under skogsvårdsstyrelserna. Dessa styrelser är för övrigt regionala organ för skogsvård och tillsyn över skogsvårdslagstiftningen.

KAPITEL 5

Den nuvarande centrala ledningen av yrkesutbildningen

Den centrala ledningen av yrkesutbildningen i vårt land har organiserats efter två olika principer. Enligt den ena utövas den centrala ledningen av yrkesutbildningen inom ett visst yrkesutbildningsområde av det centrala ämbetsverk, som handlägger övriga frågor r ö r a n d e den näring eller den yrkesgren, för vilken utbildningen är avsedd. Enligt den andra principen har yrkesutbildningsfrågor brutits loss från vederbörande fackämbetsverk och ställts under ledning av ämbetsverk, vars huvudsakliga uppgift är att utöva central ledning av undervisning och utbildning. Den förstnämnda principen är den äldsta. I den mån skolor eller kurser för yrkesutbildning inom skilda områden växte fram förlades den centrala ledningen av deras utbildning till vederbörande fackämbetsverk. Sålunda ställdes yrkesutbildningen för industri och hantverk samt handel under ledning av kommcrskollcgium, yrkesutbildningen för jordbruket under lantbruksstyrelsen och yrkesutbildningen för sjukvården under medicinalstyrelsen o.s.v. Den sistnämnda principen började tillämpas först under innevarande århundrade. År 1918 utökades den dåvarande folkskolöverstyrelsen med en särÄmbetsverk,

Genom tillämpningen av de båda nämnda fördelningsprinciperna har den centrala ledningen av yrkesutbildningen kommit att bli synnerligen splittrad. Den är uppdelad på ett flertal olika centrala ämbetsverk, lydande under skilda departement.

som utövar central ledning av

överstyrelsen för yrkesutbildning

Enligt den för överstyrelsen gällande instruktionen (SFS 946/1943 med senare 5—201170

skild yrkesskolavdelning och samtidigt ändrades namnet på ämbetsverket till skolöverstyrelsen. Under skolöverstyrelsens ledning ställdes då lärlings- och yrkesskolorna inom industri-hantverk, handel och husligt arbete. År 1943 fattade riksdagen beslut om utbrytning av yrkesskolavdelningen u r skolöverstyrelsen och dess ombildning till ett fristående ämbetsverk, överstyrelsen för yrkesutbildning. Detta ämbetsverk blev centralmyndighet för all kommunal och enskild statsunderstödd yrkesutbildning för industri-hantverk, handel och husligt arbete, inklusive tekniska läroverk och handelsgymnasier. Under ledning av ämbetsverket ställdes även vissa särskilda yrkesutbildningsanstalter inom de nämnda yrkesområdena. Yrkesutbildningen inom övriga områden kvarstod under ledning av vederbörande fackämbetsverk. Denna principiella fördelning av den centrala ledningen av yrkesutbildningen är alltjämt gällande.

yrkesutbildning

ändringar) är ämbetsverket den centrala statsmyndigheten på yrkesundervisningens och yrkesutbildningens om-

66 råden och utövar i enlighet med instruktionen och övriga gällande föreskrifter högsta överinseendet över yrkesundervisningen i riket ävensom den yrkesutbildning, som med bidrag av statsmedel bedrives inom näringslivet. Överstyrelsen har att i övrigt genom initiativ, råd och vägledning verka för främjande av yrkesutbildning samt vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå åtgärder, som kan finnas erforderliga för att denna utbildning skall fylla sin uppgift. I allmänna skolstadgan (SFS 387/1958) heter det, att närmast under Kungl. Maj:t utövas högsta överinseendet över kommunala handelsgymnasier, kommunala yrkesskolor och a n d r a yrkesutbildande skolor av överstyrelsen för yrkesutbildning. Under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning står följande yrkesutbildningsanstalter : högre tekniska läroverk: tekniska gymnasier och tekniska fackskolor, handelsgymnasier, konstfackskolan, centrala verkstadsskolor, kommunala och enskilda statsunderstödda yrkesskolor avseende industri, hantverk, handel och husligt arbete, sjömansskolor, särskilda anstalter för yrkesundervisning: bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås, Lennings textiltekniska institut i Norrköping och grafiska institutet, anstalter för utbildning av lärare vid yrkesundervisning samt övriga anstalter för yrkesundervisning, som enligt beslut av Kungl. Maj:t står under överstyrelsens överinseende. Dessutom skall överstyrelsen inspektera yrkesutbildningen vid vissa specialskolor, som står under överinseende av andra ämbetsverk, nämligen vanföreanstalternas yrkesskolor, ungdomsvårdsskolor samt ungdomsfängelser och ut-

bildning av elever vid vissa barnavårdsanstalter. Överstyrelsens arbetsuppgifter och befogenheter Överstyrelsen för yrkesutbildning har enligt sin instruktion att hos Kungl. Maj:t göra erforderliga framställningar om anslag och efter närmare bestämmande av Kungl. Maj:t antingen själv fördela eller avge förslag till fördelning av beviljade anslag. Den skall öva tillsyn över och ledning av det vid läroanstalterna bedrivna undervisnings- och uppfostringsarbetet och främja ungdomens sedliga, intellektuella och fysiska fostran, främja åstadkommandet av för yrkesundervisningen behövlig litteratur och undervisningsmateriel samt i övrigt befordra skolornas ändamålsenliga utveckling. I instruktionen anges de speciella uppgifter överstyrelsen har att utföra och de befogenheter den har att utöva ifråga om olika typer av utbildningsanstalter, som står u n d e r dess överinseende. Gemensamt för alla är, att överstyrelsen skall utöva inspektion samt fastställa undervisningsplaner och reglementen, i den mån dessa senare förekommer, samt pröva och avgöra besvär över underlydande organs beslut, som anförts hos överstyrelsen. Vissa uppgifter och befogenheter är vidare gemensamma ifråga om två eller flera skoltyper. Sålunda skall överstyrelsen enligt instruktionen beträffande centrala verkstadsskolor och kommunala yrkesskolor genom personlig förbindelse med skolstyrelser, myndigheter och organisationer söka förvärva förtrogenhet med önskningar och behov ifråga om skolorna. I analogi med denna bestämmelse föreskrives ifråga om den yrkesutbildning, som bedrives inom näringslivet, att överstyrelsen skall genom överläggningar med arbetsgivare- och arbetsta-

67 gareorganisationer, andra näringslivets organisationer samt enskilda företag medverka till en utveckling under ändamålsenliga former av näringslivets egna åtgärder för yrkesutbildning. Beträffande överstyrelsens befattning med lärarutbildning hänvisas till kap. 3. I övrigt anges här nedan de väsentligaste av de ärenden av pedagogisk, organisatorisk och administrativ natur, som överstyrelsen har att handlägga. Ifråga om yrkesutbildningen i Stockholms stad har verket att fullgöra de uppgifter, som åvilar länsskolnämnd. Pedagogiska ärenden. Ifråga om högre tekniska läroverk, konstfackskolan och handelsgymnasierna skall överstyrelsen taga kännedom om insända arbetsordningar och redogörelser för vid undervisningen begagnade läroböcker och andra undervisningsmedel samt genomgångna lärokurser och därvid tillse, att undervisningen är ändamålsenligt ordnad. Överstyrelsen skall vidare övervaka avgångsprövningarna vid de högre tekniska läroverken. Den skall godkänna undervisningsmateriel vid de centrala verkstadsskolorna och sjömansskolorna samt såväl vid kommunala som enskilda statsunderstödda yrkesskolor. Vid den yrkesutbildning, som ordnas direkt inom näringslivet, skall överstyrelsen tillhandagå med upplysningar och råd, förslag till undervisningsplaner m.m. Ifråga om undervisningen i praktiska läroämnen vid skolor u n d e r skolöverstyrelsens överinseende åligger det överstyrelsen att biträda dessa skolor, om de inte själva förfogar över sakkunnig personal, med att granska förslag till undervisningsplaner och undervisningsmateriel samt examensuppgifter. Överstyrelsen skall lämna sakuppgifter och råd samt likaså förrätta inspektion av undervisningen i dessa ämnen. Överstyrelsen skall vidare godkänna undervisningsplaner och undervisnings-

materiel vid vanföreanstalternas yrkesskolor samt ifråga om den utbildning av elever vid barnavårdsanstalter, som med socialstyrelsens tillstånd bedrives av annan än kommunal eller enskild statsunderstödd anstalt för yrkesundervisning. Det åligger överstyrelsen att förrätta inspektion av yrkesutbildningen vid ungdomsvårdsskolor samt att på begäran av fångvårdsstyrelsen inspektera den undervisning, avseende industriellt arbete, hantverk eller husligt arbete, som förekommer vid fångvårdens anstalter för ungdomligt klientel (ungdomsfängelsern a ) . Den är också skyldig att på begäran lämna fångvårdsstyrelsen råd och upplysningar rörande denna utbildning. Organisatoriska ärenden, inklusive personalärenden. I instruktionen föreskrives ifråga om handelsgymnasierna att överstyrelsen skall verka för att läroanstalterna erhåller en för deras uppgift lämplig organisation och utrustning ifråga om lärarkrafter, undervisningslokaler och materiel. Befogenheter av motsvarande art rörande de centrala verkstadsskolorna och de kommunala yrkesskolorna får anses ligga innefattade i den tidigare citerade föreskriften att överstyrelsen genom personlig förbindelse med deras huvudmän och andra intresserade skall förvärva sig kännedom om skolornas önskemål och behov. Överstyrelsen skall förordna och entlediga rektor vid kommunala och enskilda statsunderstödda yrkesskolor samt avdelningsföreståndare vid sjömansskola, där sådan skall finnas. Ifråga om de högre tekniska läroverken, konstfackskolan och handelsgymnasierna skall överstyrelsen avge förord vid förordnande av rektor samt vid förordnande av föreståndare och huvudlärare vid det till konstfackskolan knutna teckningslärarinstitutet. Övriga ordinarie och extra ordinarie lärare vid konstfackskolan tillsättes av överstyrel-

68 sen. Denna skall vidare avge förord vid utnämning av lärare vid de högre tekniska läroverken samt vid tillsättning av tjänst som lektor vid handelsgymnasium. Överstyrelsen skall meddela behörighet eller godkännande för anställning som lärare vid central verkstadsskola samt meddela behörighet för anställning som lärare vid kommunal yrkesskola samt vid sjömansskola och godkänna lär a r e vid enskild statsunderstödd yrkesutbildningsanstalt. I enlighet med för varje skoltyp gällande författningsbestämmelser skall överstyrelsen besluta om tjänstledighet och förordnande av vikarie för rektor samt ifråga om de högre tekniska läroverken och konstfackskolan även a n d r a lärare. Vid de nämnda utbildningsanstalterna åligger det överstyrelsen vidare att besluta angående lönegradsplacering av lärare och annan personal, utfärda tjänstgöringsbetyg åt rektor, handlägga ärenden rörande lärares avsked samt tillsätta, entlediga och meddela avsked åt övrig ordinarie och extra ordinarie personal samt handlägga ärenden rörande fel och försummelse i tjänsten. Ifråga om kommunala yrkesskolor åligger det överstyrelsen att handlägga ärenden rörande rektors förhållande i tjänsten, beträffande centrala verkstadsskolor skall överstyrelsen pröva frågor om lärares skiljande från befattningen och elevs skiljande från skolan. F ö r sistnämnda skolor skall överstyrelsen besluta huruvida reglerad lärartjänst skall återbesättas eller uppehållas med tillfällig innehavare. Överstyrelsen skall godkänna lokaler, i n r e d n i n g och undervisningsmaterial för centrala verkstadsskolor samt kommunala och enskilda statsunderstödda yrkesskolor. Rörande de kommunala yrkeskolorna föreskrives dessutom i in-

struktionen att överstyrelsen skall verka för upprättande av nya skolor och, då så befinnes nödvändigt, för omorganisation av redan befintliga skolor. Det ankommer på överstyrelsen att avge utlåtande över ansökan om erkännande av central verkstadsskola samt om medgivande till av huvudmannen planerad ändring av antalet eller arten av yrkesavdelningar eller antalet parallellavdelningar. Överstyrelsen h a r sig förelagt att genom fortlöpande planering förbereda utvidgningar av redan befintliga skolor och inrättande av tillfälliga fristående utbildningskurser för att, när så erfordras, tillfälligt öka möjligheterna till yrkesutbildning. Då arbetsmarknadsläget påkallar detta, åligger det överstyrelsen att hos Kungl. Maj :t göra framställningar om anvisande av medel för att verkställa på sådant sätt förberedda åtgärder. Med stöd av dessa författningsbestämmelser organiseras s.k. beredskaps- och omskolningskurser. Överstyrelsen har att tillhandagå företag eller enskilda näringsidkare, som a n o r d n a r yrkesutbildning inom näringslivet, med bl.a. förslag till organisationsplaner för sådan utbildning. Administrativa ärenden. Som redan tidigare framhållits har överstyrelsen att hos Kungl. Maj:t göra erforderliga framställningar om anslag och efter närmare bestämmande av Kungl. Maj:t antingen själv fördela eller avge förslag till fördelning av beviljade anslag. Detta gäller såväl anslag till yrkesskolväsendet som anslag till statsunderstödd yrkesutbildning inom näringslivet. Överstyrelsen skall fastställa de anvisningar och formulär, som erfordras för handläggningen av ärenden r ö r a n d e statsbidrag till den yrkesutbildning, som står under överinseende av ämbetsverket, enligt kungörelsen om statsbidrag till yrkesskolväsendet (SFS 480/1957).

69 Ansökan om statsbidrag inges till överstyrelsen men ställes till den myndighet, som i varje särskilt fall beslutar om bidrag. Överstyrelsen beslutar själv om statsbidrag till kostnader för stadigvar a n d e undervisningsmateriel och till de årliga kostnaderna för undervisningen vid centrala verkstadsskolor, kommunala yrkesskolor och vissa enskilda dylika, nämligen de s.k. A-skolorna, till vilka enligt nu tillämpad praxis räknas sådana skolor, som äges av en organisation eller ideell stiftelse. Överstyrelsen beslutar vidare om statsbidrag till hantverksmästare för lärlingsutbildning samt till byggnadsföretag, som a n o r d n a r lärlingsutbildning inom muraryrket. Den utövar tillsyn över lärlingsutbildningen hos hantverksmästare med biträde av s.k. lärlingsombud, som tillsättes av ämbetsverket efter förslag av yrkesorganisationerna. Utbildningen av lärlingar inom muraryrket står under kontroll av överstyrelsen genom särskilda av denna tillsatta yrkesombud. Ifråga om beredskaps- och omskolningskurserna meddelar överstyrelsen tillstånd till anordnan; de av kommunal arbetslöshetskurs och arbetslöshetskurs vid central verkstadsskola. Central arbetslöshetskurs anordnas av överstyrelsen i egen regi samt bekostas helt av statsmedel. I alla övriga statsbidragsärenden rörande den yrkesundervisning, som står under överinseende av överstyrelsen, fattar Kungl. Maj:t beslut, sedan överstyrelsen avgett yttrande över ansökningarna. Vid ansökningar om statsbidrag till ny- eller ombyggnad av skollokaler för central verkstadsskola eller kommunal yrkesskola skall överstyrelsen granska av vederbörande huvudman gjord utredning om lokalbehovet, pröva detta och underrätta huvudmannen om de lokaler, som överstyrelsen anser erforderliga. Den äger utfärda närmare föreskrifter I om förhandsgranskning av skissritning-

ar till byggnader. Vid avsyning av byggnadsföretag, till vilket statsbidrag beviljats, skall en representant för överstyrelsen vara närvarande. Överstyrelsen äger att för handläggning av ärenden av allmän pedagogisk art samt rörande skolhygien och fysisk fostran erhålla nödigt biträde av skolöverstyrelsen. I samarbete med skolöverstyrelsen, kommerskollegium, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen och andra myndigheter, som handlägger utbildningsfrågor, samt med socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen skall överstyrelsen förskaffa sig överblick över samtliga grenar av yrkesutbildningen och därmed sammanhängande frågor, främst med syfte att därigenom möjliggöra en ändamålsenlig avvägning av åtgärderna i utbildningsfrågor inom överstyrelsens verksamhetsområde i förhållande till motsvarande åtgärder på andra områden. I den mån överstyrelsen med hänsyn härtill finner åtgärder erforderliga på något område utanför överstyrelsens verksamhet, ankommer det på överstyrelsen att verka för att lämpliga åtgärder blir vidtagna. Överstyrelsens

organisation

Överstyrelsen för yrkesutbildning är en representantförsamling och sammansatt av: som ordförande och chef en överdirektör samt som ledamöter byråcheferna i överstyrelsen, en av Kungl. Maj:t för tre år i sänder utsedd representant för vardera skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen samt sju av Kungl. Maj:t likaledes för tre år i sänder förordnade representanter för näringsliv och arbetsmarknad. Av dessa sistnämnda förordnas en efter förslag av Svenska arbetsgivareföreningen, en efter förslag av Sveriges hantverks- och industriorganisation, en efter förslag av handelskamrarnas nämnd, en efter förslag av Tjänstemännens centralorganisa-

70 sens för yrkesutbildning och andra ber ö r d a verks åtgärder i fråga om yrkesvägledning och förberedande yrkesutbildning i försöksskolan och folkskolan samt den egentliga yrkesutbildningen efter den obligatoriska skolans slut. Förfrågningar rörande startande av yrkesskolor. Planeringsoch bijggnadsärenden. Ärenden rörande lokalbehovsprövning, förhandsgranskning av ritningar och statsbidrag till skolbyggnader för yrkesskolväsendet ävensom granskning av ritningar och statsbidrag för yrkesskolbyggnader till arbetslöshetskurser, vilka byggnader uppföras som statskommunala beredskapsarbeten. Statsbidragsärenden m.m. Ärenden rör a n d e statsbidrag till centrala verkstadsskolor samt kommunala och enskilda yrkesskolor; lönefrågor och tjänstledigheter vid centrala verkstadsskolor. Betygsformulär. Rekvision av riksdagstryck Första byrån, som är överstyrelsens och svensk författningssamling. Statlig studiehjälp m.m. Ärenden röarbetsenhet för handläggning av administrativa ärenden, h a r i huvudsak föl- r a n d e stipendier åt elever vid yrkesskolorna; reglementen för yrkesskolor. jande arbetsuppgifter. Under första byrån lyder vidare vissa Personalärenden, organisation m.m. för ämbetsverket gemensamma arbetsÄrenden rörande överstyrelsens instrukdetaljer, nämligen kassakontoret, retion och arbetsföreskrifter samt rörande gistratorskontoret, sakregistret, behörigämbetsverkets personal, vidare årligen hetsregistret, meritöversikterna, skrivåterkommande anslagsäskanden r ö r a n d e centralen, televäxeln och expeditionsämbetsverket, ärenden av administrativ och rättslig natur. I fråga om ärenden, vakttjänsten. Sektionen för arbelsmarknadsärenden som berör överstyrelsen underlydande läroanstalter må nämnas reglementen, och statistik handlägger remisser och förfrågningar från myndigheter, orgatillsättning av vaktmästartjänster, lönenisationer och enskilda samt ärenden, klassuppflyttningar vid högre tekniska som mera allmänt berör ämbetsverkets läroverk, konstfackskolan och handelskontakt gymnasier, pensions- och avskedsären- arbetsområde. Upprätthåller med yrkeslivet och organisationerna på den, disciplinärenden, besvärsärenden utredi vad rör lärare (med undantag av arbetsmarknaden. Verkställer ningsarbeten, som erfordras i samband tjänstetillsättningar), elever och andra. Förande av matrikel över ämbetsver- med utbyggnad av yrkesundervisningen. Handlägger ärenden r ö r a n d e statsunderkets personal. stöd till lärlingsutbildning, bidrag till Kontakt med skolöverstyrelsen. Ärenden rörande samordning av överstyrel- kostnader för granskning av utförda ge-

tion, två efter förslag av Landsorganisationen i Sverige, samt en, vilken bör vara kvinna med erfarenhet från husligt arbete, efter förslag av representativa kvinnoorganisationer. Överstyrelsen är organiserad på fem byråer, vilka betecknas som respektive första, andra, tredje, fjärde och femte byrån, och en fristående sektion. Dessutom har genom beslut av överstyrelsen själv genom ändring av dess arbetsordning inrättats dels överdirektörens avdelning, dels fyra sektioner. Dessa sektioner är sektionen för arbetsmarknadsärenden och statistik samt sektionen för centralupphandling, vilka båda formellt lyder under första byrån, vidare sektionen för verkstadsskolor, vilken formellt lyder under andra byrån, samt sektionen för utbildning inom vissa vårdyrken, vilken formellt lyder u n d e r fjärde byrån.

71 sällprov, fördelning av resestipendier för yrkesutbildning ävensom resestipendier till lärare vid yrkesundervisningen. Upprättar verkets statistik över yrkesundervisningen. Behandlar ärenden rörande elevclearing vid centrala verkstadsskolor m.m. Sektionen för centralupphandling har följande arbetsuppgifter: Upphandling av undervisningsmateriel (maskiner, verktyg m.m.) för centrala verkstadsskolor, kommunala och enskilda yrkesskolor, omskolningskurser samt i viss omfattning även upphandling för skoldistriktens räkning av maskinell utrustning och verktyg främst för försöksskolans och folkskolans behov för utrustning av skolverkstäder. Sektionen ombesörjer även upphandling för verkets räkning. Vidare bistås de olika skolmyndigheterna med råd och anvisningar i fråga om inköp av undervisningsmateriel. Andra byrån, som är fackbyrå för yrkesutbildningen inom industri och hantverk, har följande huvudsakliga arbetsuppgifter: Högre tekniska läroverk samt Konstfackskolan. Organisations- och anslagsfrågor. Undervisningsplaner. Frågor om specialisering inom olika facklinjer. Förslag till av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter i styrelserna. Frågor rörande tillsättning av rektorer, lektorer, adjunkter samt övriga lärare. Besvär häröver. Lönegradsplacering av lärare samt antagning och uppflyttning i reglerad befordringsgång. Tjänstledighet för rektorer och lärare samt fastställande av deras undervisningsskyldighet. Utseende av examensombud och övervakning av ingenjörsexamen. Anordnande av olika fortbildningskurser (bl.a. fastställande av kursplaner, förordnande av lär a r e och antagning av kursdeltagare). Medgivande av fyllnadsprövning efter

examen. Dispens från gällande bestämmelser om intagning av elever. Särskilda påbyggnadskurser vid högre tekniska läroverk. Organisations- och anslagsfrågor. Förordnande av lärare. Fastställande av kursplaner. Teknisk privatistexamen. Registrering av tentamensböcker och förande av matrikel över avlagda examina. Utseende av examensombud. Tillgodoräkning av vitsord, erhållna i annan prövning. Dispens från giltighetstid för betyg. Bergsskolan i Filipstad samt texlilinstiluten i Borås och Norrköping. Organisations- och anslagsfrågor. Fastställande av undervisningsplaner (textilinstituten). Godkännande av lärare (bergsskolan). Tekniska skolor och förberedande kurser för inträde i tekniskt läroverk. Organisationsfrågor. F ö r o r d n a n d e av rektorer. Fastställande av undervisningsplaner. Godkännande av undervisningsmateriel. Behörighet för lärare. OEEC-kurser för skandinaviska lärare vid tekniska läroverk och tekniska skolor. Organisations- och anslagsfrågor, uttagande av kursdeltagare, tim- och kursplaner. Laborantskolor. Fastställande av undervisningsplaner. Godkännande av undervisningsmateriel. Behörighet för lärare. Tillsättning av lärare (Stockholms kommunala yrkesskolor). Centrala verkstadsskolor. Förordnande av rektorer. Dispens från gällande intagningsbestämmelser. Tillstånd att återbesätta lärartjänster. Upplåtande av lokaler och undervisningsmateriel för annat än avsett ändamål, godkännande av studieresor. Godkännande av lokaler. Fastställande av undervisningsplaner. Godkännande av undervisningsmateriel. Behörighet för lärare. Kommunala yrkesskolor, enskilda yrkesskolor och sjömansskolor. Tillsättning av lärare vid de kommunala yrkes-

72 skolorna i Stockholm. Dispens från intagningsbestämmelser. Tillstånd att återbesätta lärartjänster. Godkännande av studieresor. Godkännande av lokaler. Fastställande av undervisningsplaner. Godkännande av undervisningsmateriel. Behörighet för lärare. F ö r o r d n a n d e av examensombud (i kurser för el-installatörer). Kurser för el-installatörer. Statsbidrag. Fastställande av undervisningsplaner. F ö r o r d n a n d e av examensombud. Tredje byrån är fackbyrå för handelsundervisningen. Beträffande handelsundervisningen inom de kommunala och enskilda yrkesskolorna handlägger byrån ärenden rör a n d e undervisningsplaner och undervisningsmateriel, lärarbehörigheter, dispens från gällande bestämmelser om intagning av elever vid kommunala yrkesskolor och från bestämmelser om lägsta antal elever i kurser vid kommunala och enskilda yrkesskolor, medgivande att upplåta undervisningsmateriel till skolor inom det allmänna skolväsendet, godkännande av undervisningslokaler, godkännande av studieresor. Dessutom handlägges på denna byrå ärenden r ö r a n d e förordnande och entledigande av rektorer vid flertalet av de kommunala yrkesskolorna liksom besvär häröver samt beviljande av tjänstledigheter och förordnande av vikarier för dessa. Ärenden rörande förordnande och entledigande av inspektörer vid enskilda yrkesskolor tillhör också byråns arbetsområde. Bland ärenden rörande handelsgymnasierna må nämnas organisations- och anslagsfrågor, undervisningsplaner, förslag till förordnande och entledigande av rektorer samt besvär häröver, fastställande av rektorernas undervisningsskyldighet, tjänstledighet och förordnande av vikarier för rektorer, förslag

till tillsättning av lektorstjänster, lönegradsplacering av lärare samt antagning i reglerad befordringsgång, löneklassplacering av timlärare, behörighetsförklaringar, godkännande av lärare vid de icke statsunderstödda handelsgymnasierna, bestämmelser angående terminsavgifter, godkännande av undervisningslokaler för de icke statsunderstödda handelsgymnasierna samt beträffande handelsgymnasieexamen utskrift och distribution av de skriftliga proven, förordnande av sakkunniga för dels uppgörande av förslag till samt granskning av förslagen till de skriftliga proven, dels uppgörande av normer för rättning och bedömning av proven, dels ock eftergranskning av proven. Bland ärenden rörande handelsgymnasieexamen för lärjungar från enskild undervisning (privatister), som handlägges av byrån, må nämnas ärenden r ö r a n d e antagning av abiturienter och dessas fördelning på examensorter samt förordnande av sakkunniga för rättning och bedömning av dessa prov, utskrift och distribution av proven, eftergranskning, förordnande av ledamöter i examensnämnderna samt uppgörande av ekonomiska redogörelser för genomförandet av examen. Fjärde byrån är fackbyrå för utbildningen för husligt arbete och vårdyrken. Ifråga om hushållsgöromål, barnavård, sömnad, hemslöjd och vårdyrken handlägges inom byrån ärenden huvudsakligen rörande undervisningsplaner, undervisningsmateriel, lärarbehörigheter, undervisningslokaler, dispens från gällande bestämmelser om elevintagning, förordnande av rektorer vid sådana kommunala yrkesskolor, som meddelar undervisning enbart inom det husliga arbetets område samt besvär häröver. Godkännande av studieresor. Remisser r ö r a n d e byråns verksamhetsområden.

73 Vidare biträdes första byrån med förslag till och granskning av ritningar till skolbyggnader och elevhem, andra byr å n i vissa ärenden rörande centrala verkstadsskolor, restaurantskolor och sjömansskolor. För femte byrån utföres vid anordnande av fortbildningskurser för lärare följande arbetsuppgifter: bit r ä d e med uttagande av deltagare i kurserna, utarbetande av kursplaner samt ledning av kurserna. Femte byrån har om hand lärarutbildning och yrkespedagogisk reformverksamhet. Ifråga om lärarutbildningen handlägger byrån ärenden rörande överstyrelsens utbildning av dels lärare vid högre tekniska läroverk, tekniska skolor m.fl. läroanstalter och dels blivande yrkes- och handelslärare. Vidare behandlas ärenden rörande fackmässiga och pedagogiska fortbildningskurser för samtliga lärarkategorier vid skolor under överstyrelsens inseende. Dessa ärenden innefattar bl.a. upprättande av kursprogram, uttagning av kursdeltagare, förordnande av föreläsare och handledare, utplacering av assistentlärare, tillsyn och — i vissa fall — direkt ledning av kurserna samt utarbetande av underlag för utanordning av resebidrag och traktamente till kursdeltagarna och av ersättning till medverkande vid kurserna. Inom denna avdelning behandlas även ansökningar om understöd av statsmedel till yrkeslärare, som önskar deltaga i utbildningskurs, anordnad av annan än överstyrelsen, eller bedriva yrkesstudier i industri- eller hantverksföretag. En särskild kurstyp utgöres av de instruktionskurser, som anordnas för blivande lärare vid omskolningskurser. Till den yrkespedagogiska reformverksamheten hänföres ärenden r ö r a n d e inventering och granskning av läroböc-

ker, granskning av manuskript till sådana samt bearbetningar, översättningar och utgivande av läroböcker och kompendier för yrkesundervisningen. Vidare handlägges frågor angående filmer och bildband, vilka frågor omfattar såväl inventering, granskning ovh bedömning som inköp, bearbetning och framställning av filmer och bildband. Till den yrkespedagogiska reformverksamheten hör vidare skötseln av överstyrelsens yrkespedagogiska bibliotek och dess bibliotekstjänst. Inom den yrkespedagogiska reformverksamheten planeras och genomföres också vissa utredningar och undersökningar av värde för yrkesundervisningen. Fristående sektionen. Enligt överstyrelsens instruktion handlägger denna sektion ärenden rörande kommunala arbetslöshetskurser, arbetslöshetskurser vid central verkstadsskola och centrala arbetslöshetskurser, yrkesutbildningskurser, betingade av arbetsmarknadsläget, samt annan särskild av överstyrelsen anordnad kursverksamhet i den mån dessa ärenden ej skola handläggas å någon av överstyrelsens byråer. Den fristående sektionens arbetsuppgifter är i huvudsak följande: Administrativa ärenden. Ärenden rör a n d e utarbetande av anvisningar avseende olika kursers organisation och administration, rörande kursföreståndare och i förekommande fall kursstyrelse och kursnämnd samt rörande lärare (anställning och entledigande, semester, ersättning vid sjukdom, tjänstgöringsbetyg, löner och arvoden), fördelning av sökande till kurserna på olika kurser och handläggning av övriga ärenden rörande kursdeltagare, utarbetande av statistik och rapporter angående kursverksamheten, granskning av kostnadsberäkningar och, efter samråd med tek-

74 yrkesutbildning förekommer inom det allmänna skolväsendet står denna således under överinseende av ämbetsverket. Sådan yrkesutbildning är huvudsakligen av förberedande natur. Den förekommer inom folkskolan i form av yrkeskunskap i anslutning till olika näringsgrenar, inom yrkesbestämda fortsättningsskolor, inom försöksskolans högstadium — speciellt inom dess årskurs 9y — inom praktiska (kommunala) realskolor och inbyggda praktiska linjer i statliga realskolor samt inom kommunala flickskolor (s. k. reallinje B). Även inom folkhögskolan förekommer i viss begränsad omfattning yrkesutbildning eller förberedelse för dylik. Under tillsyn av skolöverstyrelsen står vidare olika skolformer för, förutom allmänbildande undervisning, även yrkesutbildning av barn och ungdomar, som i psykiskt eller fysiskt hänseende är handicapade och därigenom skiljer sig från det normala elevklientelet. Sådana skolor är särskolor, blindskolor, dövskolor samt statens skol- och yrkeshem för psykiskt efterblivna. Skol- och yrkeshemmen vid epileptikeranstalterna står i pedagogiskt hänseende under tillsyn av skolöverstyrelsen. Till yrkesutbildning u n d e r skolöverstyrelsens tillsyn kan också räknas viss fortbildning av lärare för den förbereÖverstyrelsens personal. Antalet be- dande yrkesutbildningen inom det allfattningshavare vid överstyrelsen för yr- männa skolväsendet. Lärarutbildningskesutbildning utgjorde 152 i augusti kurserna för läroverksingenjörer samt 1961. Deras lönegradsplacering och för- utbildningen av yrkeslärare och handelning framgår av tab. på s. 75. delslärare, vilka ju kan tjänstgöra även Utöver ovan angivna befattningshava- inom årskurs 9y, står under gemensam re tjänstgör vid överstyrelsen även viss ledning av skolöverstyrelsen och övertillfälligt anställd personal. styrelsen för yrkesutbildning. Under ledning av skolöverstyrelsen står utbildSkojöverstyrelsen ningen av lärare inom det husliga området samt utbildningen av slöjdlärare, Skolöverstyrelsen är enligt sin instrukde merkantila vidareutbildningskursertion (SFS 661/1952) den centrala statsmyndigheten inom det allmänna skol- na för folkskollärare, utbildningen av särskollärare m.fl. kategorier. och folkbildningsväsendet. I den mån

niska avdelningen, avgivande av förslag om storleken av statsbidrag på olika poster; ansvar för statsbidragsskrivelser, underlag för utanordningar till kurserna etc. Tekniska ärenden. Ärenden rörande utarbetande av förslag till undervisningsplaner i samråd med vederbörande fackbyrå, rörande kursernas maskiner och övrig stadigvarande undervisningsmateriel, i vissa fall även inventarier och annan utrustning, för bedömning av föreslagen lokals lämplighet, innebärande bl.a. granskning av ritningar och förslag till ändringar m.m., anskaffande av facklitteratur och läroböcker samt i vissa fall ritningar och modeller för övningsarbeten och produktion, granskning av kursernas månatliga och slutredovisningar ur teknisk synpunkt, ombesörjning av den centrala bokföringen beträffande av kurserna disponerad undervisningsmateriel, handhavande av det vid överstyrelsen befintliga centrallagret för verktyg och annan undervisningsmateriel, ombesörjning av expedition från centrallagret, handhavande av den centrala försäljningen av produkter från centrala arbetslöshetskurser, handläggning av frågor rörande disposition av vid kurserna befintliga materiel.

75 överdirektörens avdelning Lönegrad

Bp5

Antal befattningshavare . .

1 1

Summa 3

Första byrån Bl

19/15

12 Antal befattningshavare . . 1

Lönegrad

3 6

5/1

23 Summa 57

Sektionen för arbetsmarknadsärenden och statistik 24

19/15

Antal befattningshavare . . 1

Lönegrad

9 1 1

5/1

9 Antal befattningshavare . . 1

1 Bl

19 Antal befattningshavare . . 1

13/9

5/1

Antal befattningshavare . . 1

1 Bl

1 Bl

5/1

6 Summa 11

Sektionen för centralupphandling Lönegrad

7 1

5/1 4

Summa 15

Andra byrån Lönegrad

7 1

Summa

7 Sektionen för verkstadsskolor m. m. Lönegrad

Summa 14

Tredje byrån Lönegrad Antal befattningshavare . .

5/1

1 Summa

7 Summa

9 Summa

3 Fjärde byrån Lönegrad Antal befattningshavare . .

Sektionen för utbildning inom vissa vårdyrken 23

7 Antal befattningshavare . . 1

Lönegrad

23 Femte byrån Lönegrad

Bl

Antal befattningshavare .

.

19/15

7 1

5/1 2

Summa 13

Fristående sektionen Lönegrad

10 Antal befattningshavare . . 1

7 2

5/1 4

Summa 13

7G Skolöverstyrelsens och befogenheter

arbetsuppgifter

Det allmänna skolväsendet. Enligt instruktionen åligger det skolöverstyrelsen att tillse, att skolor och övriga anstalter är ändamålsenligt ordnade samt främja verksamheten genom råd och anvisningar, då så påkallas, utarbeta normalreglementen och normalundervisningsplaner eller anvisningar för undervisningen samt handlägga ärenden om organisationsplaner, reglementen och undervisningsplaner, anställa och övervaka föreskrivna examina, taga föreskriven befattning med frågor om läroböcker och undervisningsmateriel, skolradio och skolfilm samt i övrigt verka för att för undervisningen behövlig litteratur och lämplig undervisningsmateriel finns att tillgå, sammanhålla, stödja och leda inspektörers och konsulenters verksamhet samt i mån av behov och tillgängliga medel sammankalla dem ävensom skolledare och andra därav berörda befattningshavare till överläggningar, leda försök med nya organisationsoch arbetsformer, som anordnas enligt beslut av Kungl. Maj:t, samt igångsätta, föreslå eller eljest främja erforderlig försöksverksamhet i övrigt, främja ungdomens fostran, övervaka och leda skolhygieniskt arbete och skolhälsovård, ha tillsyn över skolmåltidsverksamheten, taga föreskriven befattning med frågor om behovet av lärare, behörighet för läraranställning, tillsättande och förordnande av befattningshavare samt dessas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden, genom samarbete med kommunala myndigheter och besök av överstyrel-

sens befattningshavare i kommunerna göra sig förtrogen med förhållandena i dessa och med deras behov av läroanstalter samt därvid söka ernå bästa möjliga organisation av skolväsendet samt ifråga om byggnader och därtill hörande anordningar samt lokaler och inredning lämna myndigheter och skolstyrelser upplysningar, råd och anvisningar samt i övrigt taga föreskriven befattning med hithörande frågor. Skolöverstyrelsen skall för varje budgetår avge framställning till Kungl. Maj :t om anslag till det under styrelsen lydande skolväsendet samt handlägga statsbidragsfrågor i enlighet med givna föreskrifter. Ifråga om det allmänna skolväsendet i Stockholms stad har skolöverstyrelsen att fullgöra de uppgifter, som åvilar länsskolnämnd. Vissa speciella uppgifter. Skolöverstyrelsen skall fastställa läroplaner för folk-, fortsättningsoch försöksskolan, såvida Kungl. Maj :t icke har utfärdat dylik plan. Skolöverstyrelsen äger därvid utfärda förebild till läroplan, vilken må lokalt tillämpas utan särskild fastställelse av överstyrelsen; detta är numera det reguljära förfaringssättet. I annat fall skall förslag till läroplan utarbetas av vederbörande skolstyrelse, som översänder förslaget till länsskolnämnden, vilken med eget yttrande översänder detsamma till skolöverstyrelsen för fastställelse; sådant förslag kan begränsas till viss avvikelse från den av skolöverstyrelsen utfärdade förebilden. I sådana ärenden skall därav berörda lärare beredas tillfälle att uttala sig. Ämbetsverket äger medge jämkning i läroplan, som fastställts av Kungl. Maj:t. Skolöverstyrelsen äger utfärda tilllämpningsföreskrifter till folkskolestadgans bestämmelser om elevernas uppfö-

77 r a n d e , som avser de nämnda tre skolfor- plan för ordnande av särskoleundervismerna. ningen i området. I sådan plan upptaIfråga om försöksskolan bestämmer gen utbildningsanstalt får icke drivas skolöverstyrelsen för varje år efter be- utan tillstånd av skolöverstyrelsen. Ändm y n d i g a n d e av Kungl. Maj:t det sam- ring av antalet avdelningar eller platmanlagda antalet lärartjänster på hög- ser vid anstalten skall godkännas av stadiet och fördelar tjänsterna mellan överstyrelsen. Denna medger inrättande kommunerna. Beträffande adjunkts- och av heltidstjänst som lärare samt uppämneslärartjänster har skolöverstyrel- rättar förslag till besättande av ledig sen rätt att besluta om andra ämnes- ordinarie sådan tjänst. Skolans ledning kombinationer än de, som enligt läro- har sedan att välja en bland de på förverksstadgan skall ingå i desamma. Har slaget upptagna. Beträffande icke ordiskolöverstyrelsen på detta sätt bestämt narie lärare insänder skolstyrelsen de ämneskombinationen äger den också sökandes merithandlingar till särskolföreskriva behörighetsvillkor för tjäns- inspektören för yttrande. Skolstyrelsen ten. I vissa fall utfärdar ämbetsverket har sedan att utse den bäst meriterade. också behörighetsförklaring för anställIfråga om statens skol- och yrkeshem ning som extra lärare samt bestämmel- för psykiskt efterblivna tillsätter skolser r ö r a n d e undervisningsskydighet och överstyrelsen föreståndare samt förefyllnadstjänstgöring för lärarna. Skol- slår hos Kungl. Maj:t ledamöter av de överstyrelsen utfärdar vidare bestäm- lokala styrelserna för varje hem. Den melser om meritvärdet av slutbetyg från handlägger behörighetsfrågor för lärare försöksskolan. och utfärdar efter hörande av mediciI den mån Kungl. Maj:t icke beslutar nalstyrelsen instruktion för läkare vid om allmänt läroverks organisation skall anstalterna. denna fastställas av skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen fastställer undervisIfråga om praktiska linjer inom realsko- ningsplan för hantverksskolorna vid lan skall styrelsen dock alltid under- blindskolorna, handlägger frågor angåställa organisationsärendena Kungl. ende utbildning av lärare för blindunMaj:ts prövning. Skolöverstyrelsen be- dervisningen samt gör hos Kungl. Maj:t stämmer för varje läroverk, i vilka äm- framställning om behovet av lärarkrafnen förhör skall hållas i praktisk real- ter. Den föreslår vidare ledamöter av examen samt fastställer formulär för styrelsen för Tomteboda blindinstitut. examensbetyg. För den yrkesutbildning, som försigBeträffande den yrkesutbildning, som går vid dövskolornas fortsättningsskolor kan förekomma inom folkhögskolan, fastställer skolöverstyrelsen undervismå framhållas att folkhögskolestadgan ningsplan och bestämmer om läroböcmedger att en folkhögskola får lägga ker. Den tillsätter rektor, ordinarie och särskild vikt vid undervisningen i så- extra ordinarie lärare samt bestämmer i dana ämnen som hushållsgöromål, väv- vilken omfattning icke-ordinarie lärare ning, sömnad och slöjd. Efter medgi- skall tjänstgöra vid skolorna. Vidare fövande av skolöverstyrelsen kan detta reslår överstyrelsen ledamöter av styfå ske även ifråga om annat ämne eller relserna för skolorna. viss grupp av ämnen. Specialskolorna. För varje landstingsSamarbete med andra centrala ämområde eller gemensamt för två eller betsverk. Skolöverstyrelsen bör enligt flera landstingsområden skall upprättas föreskrift i instruktionen samråda med

78 överstyrelsen för yrkesutbildning i ärenden, som berör båda ämbetsverkens förvaltningsområden, och även i övrigt, när anledning därtill föreligger. Motsvar a n d e gäller ifråga om andra centrala ämbetsverk, som har tillsyn över läroanstalter. Organisationen

för

tillsynsuppgifterna

På grund av skolöverstyrelsens organisationsform blir handläggningen av ärenden rörande yrkesutbildningen fördelad på olika avdelningar och rotlar. Pedagogiska ärenden handlägges av två rotlar på undervisningsavdelningen, organisatoriska ärenden på organisationsavdelningen och administrativa ärenden på den administrativa avdelningen. Ärenden rörande försöksskolan handlägges dock, i den mån de är av pedagogisk natur, inom försöksavdelningen. Folkhögskoleärenden behandlas inom den fristående folkbildningsroteln och ärenden rörande lärarseminarierna på det husliga området av sektionen för hemkunskap och hushållsgöromål samt skolmåltidsverksamhet. Denna sektion organiserar också kurser för utbildning av personal för skolmåltidsverksamheten. Yrkesutbildningen vid specialskolorna för sjuka och handicapade barn och ungdomar ledes av den fristående skolsociala roteln. Frågor rörande skolhygien och skolhälsovård slutligen handlägges inom den fristående skolhygienroteln, vilken också biträder överstyrelsen för yrkesutbildning med dylika frågor inom yrkesskolväsendet. Handläggningen av frågor rörande den yrkesutbildning, som står under central ledning av skolöverstyrelsen, ingår som en integrerande del av ämbetsverkets arbete med tillsynsuppgifterna rörande det allmänna skolväsendet i dess helhet och rörande specialskolorna. Inom skolöverstyrelsen är endast en arbetsenhet helt sysselsatt med ären-

den rörande yrkesutbildning och därmed nära förknippade frågor, nämligen försöksavdelningens tredje rotel, som enligt överstyrelsens arbetsordning handlägger ärenden rörande försöksverksamhet med förberedande yrkesutbildning på enhetsskolans högstadium och i näringslivet samt annan försöksverksamhet på enhetsskolans högstadium — avseende företrädesvis yrkesämnen och övningsämnen. Roteln leder även försöksverksamhet med yrkesvägledning.

Lantbruksstyrelsen

Enligt den för ämbetsverket gällande instruktionen (SFS 553/1956 och 249/ 1958) åligger det lantbruksstyrelsen att med uppmärksamhet följa lantbrukets och dess binäringars tillstånd och utveckling. I instruktionen anges icke, att lantbruksstyrelsen är tillsynsmyndighet för yrkesutbildningsanstalterna på jordbrukets område, ej heller är detta fastslaget i någon annan författning. Rättsgrunden för lantbruksstyrelsens tillsynsbefogenheter rörande denna utbildning utgöres av bestämmelser i de stadgor, reglementen eller kungliga brev, som reglerar verksamheten vid olika yrkesutbildningsanstalter för jordbruket och dess binäringar. Under överinseende av lantbruksstyrelsen står Alnarps lantbruks-, mejerioch trädgårdsinstitut, lantbruksskolor, lantmannaskolor, lanthushållsskolor, jordbrukets yrkesskolor, mejeriskolor, trädgårdsskolor och fruktodlingsskolan samt därjämte all statsunderstödd kursverksamhet för yrkesutbildning på jordbrukets område, såväl permanenta kurser som mera tillfälliga dylika, undervisnings- och upplysningsverksamheten på biodlingens och kaninavelns områden, ungdomsverksamheten inom jordbruket samt jordbrukets upplysnings-

79 nämnd. Vidare åligger det lantbruksstyrelsen att inspektera undervisningen i lantbruk vid de ungdomsvårdsskolor, som är försedda med egna jordbruk, samt även, om begäran därom framställes av fångvårdsstyrelsen, av motsvarande undervisning vid fångvårdens ungdomsanstalter.

Lantbruksstyrelsens och befogenheter

arbetsuppgifter

De fasta lantbruksundervisningsanstalterna. För lantbruks-, lantmanna-, lanthushålls-, trädgårds,- fruktodlings- och mejeriskolorna samt för jordbrukets yrkesskolor skall lantbruksstyrelsen granska och fastställa undervisningsplaner, uppgöra förslag till återbesättande av rektors- och ämneslärartjänster, granska ansökningar om statsbidrag till avlöningar, bevilja ansökningar om statsbidrag till driftkostnader, avgöra frågor om lönegrads- och löneklassplaceringar, om vikariatsersättningar, om statlig studiehjälp till elever, handlägga frågor om lämplig förläggningsplats och godkänna ritningar till skolbyggnader, granska ansökningar om statsbidrag till byggnadsarbeten samt avsyna och godkänna sådana arbeten samt inspektera skolornas verksamhet. Ifråga om Alnarps lantbruksinstitut tillkommer det lantbruksstyrelsen att fastställa undervisningsplaner, granska staten för institutet med tillhörande egendom, mejeri och trädgårdar samt bevilja stipendier åt elever vid institutet. Rörande utbildningen av mejeripersonal har lantbruksstyrelsen vidare att avgöra frågor om auktorisation av elevmejerier och behörighet att tjänstgöra som lärare vid auktoriserat elevmejeri. Kursverksamheten. Ifråga om de s.k. särskilda utbildningskurserna, vilka är avsedda för utbildning av personal med

specialuppgifter inom jordbruket, upprättar lantbruksstyrelsen, sedan anslaget till dessa kurser fastställts genom regleringsbrev, en plan för disposition av anslaget. Planen innehåller uppgift om antalet planerade kurser av olika slag samt det beräknade anslagsbehovet till varje kurs. Ifråga om sådana särskilda utbildningskurser, vilka organiseras direkt av lantbruksstyrelsen, utarbetar denna program för kurserna, träffar överenskommelse med lärare och föreläsare, annonserar kurserna i fack- och dagspress eller genom skrivelser till berörda institutioner samt antar deltagare i kurserna. Lantbruksstyrelsen skall dessutom inspektera kurserna och efter deras slut i förekommande fall utfärda intyg åt deltagare över genomgången kurs. Statsbidrag till kurserna utbetalas genom styrelsens försorg på grundval av insända kursredogörelser och verifikationer. Rörande kurserna för utbildning av kontrollassistenter, ladugårdsskötare, svinskötare och mjölkbedömare åligger det lantbruksstyrelsen att upprätta skriftligt avtal mellan kursanordnaren och styrelsen. För varje kurs skall lantbruksstyrelsen bestämma kurstid efter förslag av kursföreståndaren, granska och fastställa undervisningsplan för kursen, i förekommande fall efter särskild prövning bevilja statsbidrag till kurs, vars elevantal underskrider fastställt minimiantal, granska redogörelse för kursen och utanordna statsbidrag till denna, fastställa betygsformulär och inspektera undervisningen. Beträffande övriga särskilda utbildningskurser, som kan förekomma, granskar och fastställer lantbruksstyrelsen undervisningsplaner, inspekterar undervisningen, granskar redogörelser för kurserna samt utbetalar statsbidrag på grundval av de ekonomiska redogörelser för kurserna, som insändes av kursföreståndarna. Ifråga om fortbildningskurser antar

80 lantbruksstyrelsen efter insända anmälningar elever till dessa kurser. Ifråga om hushållningssällskapens kursverksamhet liksom för de kurser av likartad karaktär, som anordnas av fasta lantbruksundervisningsanstalter, skall lantbruksstyrelsen godkänna undervisningsplaner för muntliga kurser om minst 6 dagars längd för särskilt antagna elever, bevilja preliminärt statsbidrag till kurser och studieresor, detaljgranska insända redogörelser för dessa samt därefter utanordna resterande statsbidragssummor, beräkna anslagsbehovet för nästkommande budgetår, utfärda cirkulärskrivelser till hushållningssällskapen angående tillämpningen av författningsbestämmelserna rörande kursverksamheten, upprätta statistik över denna m.m. Lantbruksstyrelsen är också skyldig att inspektera denna kursverksamhet samt hemkonsulenternas övriga verksamhet. Arbetsuppgifter i övrigt. Lantbruksstyrelsen har att till Kungl. Maj:t för varje budgetår göra erforderliga framställningar om anslag till statsbidrag för yrkesundervisningen inom jordbruket och dess binäringar samt efter närmare föreskrifter av Kungl. Maj:t antingen själv besluta om statsbidrag eller avge förslag därtill. Lantbruksstyrelsen äger enligt föreskrift i stadgan för lantbruksundervisningsanstalterna förordna, att rektor eller ämneslärare vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor, vilkas arbetskraft ej helt tas i anspråk för skolans verksamhet, skall fullgöra s.k. fyllnadstjänstgöring vid annan statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt eller hos hushållningssällskap, lantbruksnämnd, skogsvårdsstyrelse eller landsting. Samråd äger rum mellan lantbruksstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning i ärenden, som rör undervisningsplaner och lärarkompetens vid de

kurser angående lantbruk, lanthushåll och trädgårdsskötsel, som anordnas vid kommunala yrkesskolor. Organisatoriska och pedagogiska frågor rörande uppläggningen av jordbruks- och skogsbruksundervisningen i försöksskolans klass 9y har varit föremål för överläggningar mellan lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen och skolöverstyrelsen. Skogsstyrelsen och skolöverstyrelsen har överenskommit om gemensamma riktlinjer för uppbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen med särskild hänsyn till försöksskolans årskurs 9y. Beträffande uppläggningen av skogsundervisningen i lantbruks- och lantmannaskolor samråder lantbruksstyrelsen med skogsstyrelsen. Lantbruksstyrelsens organisation för tillsynsuppgifterna Ärenden rörande yrkesutbildningen inom jordbruket handlägges av en särskild byrå inom lantbruksstyrelsen, undervisningsbyrån, vilken sorterar under styrelsens lantbruksavdelning. Byråns verksamhet ägnas helt åt undervisningsärendena och av dess samlade arbetsvolym tas ungefär två tredjedelar i anspråk för handläggning av ärenden rörande de fasta lantbruksundervisningsanstalterna och en tredjedel för handläggning av ärenden r ö r a n d e kursverksamheten. Vissa ärenden av kameral natur rörande yrkesutbildningen handlägges av styrelsens kameralbyrå. Undervisningsbyråns personal utgöres av följande: en byråchef i lönegrad Bo 1, en förste byråinspektör i Ao 23, en förste byråsekreterare i Ag 21, en byråagronom i reglerad befordringsgång och en kanslist i lönegrad A 13, en kontorist i Ae 9, ett kanslibiträde i Ae 7 och tre kontorsbiträden i Ae eller Ag 5. Förste byråsekreteraren har till uppgift dels att inspektera lanthushållsskolornas verksamhet och dels att övervaka hem-

81 konsulentverksamheten ningssällskapen.

inom

hushåll-

Skogsstyrelsen

Enligt kungl. kungörelsen n r 427/1954 utövar skogsstyrelsen central ledning av skoglig yrkesutbildning. I denna kungörelse stadgas nämligen att skogsvårdsstyrelser och skogssällskapet samt i vissa fall även a n d r a må i den ordning som stadgas i kungörelsen med statsbidrag anordna kurser för meddelande av undervisning i skogsbruk. Kursverksamheten skall stå u n d e r tillsyn av skogsstyrelsen, som i sin egenskap av tillsynsmyndighet h a r att verka för att kurser kommer till stånd samt att meddela anvisningar för verksamhetens bedrivande. I mån av behov skall samverkan äga rum med företag och organisationer på skogsbrukets område vid anordnande av skogsbrukskurser. Ett flertal olika typer av skogsbrukskurser anordnas för närvarande. I de flesta län är dessa kurser förlagda till särskilda s.k. skogsbruksskolor, som inrättats av skogsvårdsstyrelserna. Skogsstyrelsens arbetsuppgifter och befogenheter Ifråga om pedagogiska och organisatoriska frågor lämnar skogsstyrelsen vid underhandskontakter med skogsvårdsstyrelserna råd och upplysningar om kurstyper, undervisningens utformning, undervisningslokaler och undervisningsmateriel m.m. Därjämte förmedlar skogsstyrelsen forskningsrön och praktiska erfarenheter av intresse för skogsvårdsstyrelsernas utbildningsverksamhet. Centrala uppköp av undervisningsmateriel förekommer i vissa fall och vidare har skogsstyrelsen i viss omfattning låtit tillverka utrustning för den skogliga yrkesutbildningen, som icke funnits tillgänglig på annat sätt, och 6—201170

ställt denna till skogsvårdsstyrelsernas förfogande. Enligt den ovannämnda kungörelsen skall, innan skogsbrukskurs anordnas, undervisningsplan för kursen fastställas av skogsstyrelsen. I detta hänseende har skogsstyrelsen förfarit så, att den i samråd med skogliga myndigheter och organisationer låter utarbeta normalplaner, som sedan utan formell fastställelse i varje särskilt fall tillämpas vid kurserna. För kurser, som icke anordnas efter normalplaner, granskar och fastställer skogsstyrelsen lokalt upprättade kursprogram. Skogsstyrelsens tjänstemän inspekterar kursverksamheten och skogsbruksskolorna. Lärare och instruktörer vid skogsbrukskurserna utbildas såsom framgår av redogörelsen i kap. 3 vid särskilda av skogsstyrelsen anordnade kurser. Formella villkor beträffande undervisningspersonalens behörighet har hittills inte uppställts. Skogsstyrelsen söker ge vederbörande en för hans kommande uppgifter lämpligt avvägd reell behörighet. Ifråga om administrativa uppgifter äskar skogsstyrelsen för varje budgetår hos Kungl. Maj :t anslag till den skogliga yrkesutbildningen och fördelar för ändamålet disponibla statsbidrag mellan skogsvårdsstyrelserna med ledning av styrelsernas ansökningar om bidrag till kurser och skolor samt om arvoden till lärare. Bidrag beviljas även andra kursanordnare, såsom bolag, landsting och organisationer. Ifråga om skogsbruksskolorna ankommer det på skogsstyrelsen att på grundval av ritningar och andra uppgifter granska kostnadsberäkningar för byggnader och fördela för detta ändamål tillgängliga anslagsmedel. Skogsstyrelsen bedriver samarbete i yrkesutbildningsfrågor med centrala organ under olika former. Årligen anordnas överläggningar, s.k. delegations-

82 möten, med representanter för ett stort antal myndigheter och organisationer. Vid dessa möten lämnas redogörelser för verksamheten under det gångna budgetåret samt för planerna för det kommande, varjämte diskuteras aktuella frågor av principiell art eller eljest av större betydelse. Ibland kombineras överläggningarna med studieresor för att bereda deltagarna tillfälle att följa verksamheten direkt i det praktiska livet. Skogsstyrelsen håller därjämte fortlöpande kontakt med flera ämbetsverk, såsom domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, samt med forskningsorgan och skogliga organisationer. Skogsstyrelsens organisation for tillsynsuppgifterna Enligt instruktionen för skogsstyrelsen (SFS 148/1949) skall ärenden angående skoglig utbildning och undervisning handläggas inom styrelsens första skogsbyrå. För ändamålet har inom denna byrå organiserats en särskild undervisningssektion, som arbetar relativt självständigt. Sektionschefen föredrar de flesta ärendena direkt för verkschefen. Sektionen har följande personal: en byrådirektör och sektionschef i Ae 24, en förste byråsekreterare i Ae 21, två byråsekreterare i Ae 19 och två assistenter i Ae 17 samt ett kanslibiträde i Ae 7. Till sektionen är knutna dels en konsulent i Ag 23, en assistent i Ae 17 och ett kontorsbiträde i Ae 5 för skogsstyrelsens lärarutbildningskurser vid Vallmotorps skogsbruksskola och dels en föreståndare i Ag 23 och en yrkeslärare i Ag 15 vid skogsstyrelsens kompletteringskurs (för inträde i skogsskola) i Araby. Domänstyrelsen

Arbetsuppgifter och befogenheter I instruktionen för domänstyrelsen (SFS 48/1935 med senare ändringar) anges, att ämbetsverket skall ordna och över-

vaka undervisningen vid statens skogsskolor. Under tillsyn av domänstyrelsen står förutom statens skogsskolor två av de statliga kompletteringskurserna för inträde i skogsskola. Vidare skall ämbetsverket inspektera den enda ickestatliga skogsskola, som finns i landet (Örebro läns skogsskola i Gammalkroppa) samt en till nämnda skola knuten kompletteringskurs för inträde i skogsskola, som ger samma utbildning som de statliga kurserna. Domänstyrelsen anställer lärare vid de statliga skogsskolorna och de förberedande skogskurserna samt fastställer tjänstgöringsområdena (skolreviren) för skogsskolornas personal. Den fastställer vidare undervisningsordning och kursplaner för skolorna och fördelar de inträdessökande till prov vid de olika skolorna. Antagning av elever beslutas av skolornas lärarråd, i tveksamma fall i samråd med domänstyrelsen. Skolorna står under omedelbar tillsyn av lokala styrelser, vilka har att till domänstyrelsen årligen avge utgiftsförslag för respektive skolor. Förslaget fastställes av domänstyrelsen. Ämbetsverket bekostar undervisningen vid de statliga skogsskolorna med egna medel men domänverkets fond erhåller gottgörelse av medel ur den statliga driftbudgeten för de omkostnader för denna undervisning ämbetsverket i enlighet med gällande bestämmelser betalar ut. I alla frågor av större räckvidd eller av principiell betydelse, som angår skogsskolorna, samråder domänstyrelsen regelbundet med skogsstyrelsen. Organisation för tillsynsuppgifterna Ärenden r ö r a n d e såväl skogsskolorna och de förberedande skogskurserna som den interna utbildning av egen personal domänverket bedriver handlägges inom personalbyrån. Närmast under chefen för byrån ledes detta arbete av en ut-

83 bildningsledare. För handläggningen av ärendena rörande skogsskolorna och de av domänstyrelsen anordnade kompletteringskurserna för inträde vid skogsskola är en biträdande jägmästare i första hand ansvarig. Han använder ungefär hälften av sin arbetstid för dessa ärenden. Fiskeristyrelsen

Arbetsuppgifter

och

befogenheter

Fiskeristyrelsen skall enligt sin instruktion (SFS 309/1958) med uppmärksamhet följa fiskets utbildnings- och undervisningsverksamhet. Under tillsyn av ämbetsverket står utbildningen av fiskeritjänstemän samt undervisningskurserna för fiskare. Det åligger fiskeristyrelsen att årligen hos Kungl. Maj :t äska anslag till utbildningen av fiskeritjänstemän och till statsbidrag till kurserna för fiskare samt handlägga ärenden rörande tilldelning av statsbidrag till den sistnämnda verksamheten liksom till studieresor för fiskare. Styrelsen fastställer vidare kursplaner och antar elever till kursverksamhet i den mån sådan antagning förekommer, granskar studiebrev och verksamhetsberättelser över kursverksamhet, fastställer betygsskala för kurserna för utbildning av fiskeritjänstemän och avgör vissa disciplinfrågor vid dessa kurser. Organisationen ledningen

av den

centrala

Ärenden rörande yrkesutbildning av fiskare beredes inom fiskeristyrelsens byrå för saltvattensfisket och ärenden rörande utbildning av fiskeritjänstemän inom byrån för sötvattensfisket. Styrelsens arbete med tillsynsuppgifterna är av relativt ringa omfattning. Undervisningsoch utbildningsärendena handlägges av respektive byråchefer inom ramen för

deras rutingöromål å byrån. Inom byrån för saltvattensfisket lär dessa ärenden ta i anspråk ungefär 15 procent av byråchefens arbetstid för rutinärenden och inom byrån för sötvattensfisket anges motsvarande procent till 20. Inga andra befattningshavare i högre tjänsteställning är sysselsatta med utbildningsärendena. Skrivbyråpersonal tas i anspråk för sådana ärenden med omkring 15 procent av den årliga arbetstiden för ett kontorsbiträde. Sj öfartsstyrelsen

Arbetsuppgifter

och

befogenheter

Sjöfartsstyrelsen är enligt sin instruktion (SFS 673/1955) överstyrelse för sjöbefälsskolorna. Ämbetsverkets befogenheter i detta avseende regleras genom bestämmelser i stadgan för sjöbefälsskolorna. Av dessa bestämmelser framgår, att sjöfartsstyrelsen inom ramen för föreskrifterna i stadgan och anslagna medel är beslutande myndighet rörande sjöbefälsutbildning. Det åligger sjöfartsstyrelsen att varje år till Kungl. Maj:t avge förslag angående anslag till sjöbefälsskolornas verksamhet. Inom ramen för fastställda medel bestämmer styrelsen antalet klasser vid varje skola och beslutar enligt fastställd stat om användning av de för skolornas verksamhet tillgängliga medlen. Ämbetsverket skall vidare kontrollera skolornas ekonomiska förvaltning och årligen inventera sådana stipendie- och premiefonder, som förvaltas av skolornas direktioner. Sjöfartsstyrelsen skall enligt stadgan för sjöbefälsskolorna fastställa tim- och kursplaner vid skolorna, pröva och fastställa läroböcker, tillse att undervisningen är ändamålsenligt ordnad, besluta om anskaffande av undervisningsmateriel, vidta åtgärder ifråga om anställande och övervakande av prov-

84 ningar och examina, handlägga frågor r ö r a n d e utbildning av lärare, avge förord vid förordnande av rektor samt avge förslag vid utnämning av lektor eller adjunkt, på de villkor och inom de gränser, som är föreskrivna, besluta angående tjänstledighet samt förordna vikarie och annan icke ordinarie lärare, besluta om lärares och vaktmästares placering i löneklass, handlägga ärenden r ö r a n d e kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder samt om avsked eller entledigande, besluta om intagning av elever i sådana fall, då dispens från gällande inträdesvillkor kommer ifråga, handlägga frågor rörande undervisningslokaler, handlägga ärenden rörande fel och försummelse i tjänsten, utfärda tjänstgöringsbetyg åt rektor samt varje år avge berättelse över sjöbefälsskolornas verksamhet. Vidare skall sjöfartsstyrelsen varje år inspektera skolorna. Något regelbundet samarbete mellan sjöfartsstyrelsen och andra centrala ämbetsverk, som utövar ledning av yrkesutbildning, förekommer inte. Sjöfarlsstyrelsens organisation centrala ledningen

för den

Ärenden rörande sjöbefälsutbildningen handlägges inom sjöfartsstyrelsens juridiskt-sociala byrå av en särskild skolavdelning(sektion). Avdelningen är inte enbart sysselsatt med sådana ärenden utan handlägger också ärenden r ö r a n d e tillämpningen av förordningen angående befäl å svenska handelsfartyg. På avdelningen tjänstgör följande befattningshavare : en nautisk överinspektör i lönegrad Ao 26, en maskinteknisk överinspektör i Ae 26, en byrådirektör i Ao 24, en amanuens i reglerad befordringsgång, ett kanslibiträde i Ao 7 och ett kontorsbiträde i Ae 5. Av dessa befattningshavare är endast byrådirektören heltidssyssel-

satt med utbildningsärenden, han bereder de organisatoriska och administrativa ärendena ifråga om sjöbefälsskolorna. Den nautiske överinspektören handlägger dels pedagogiska ärenden rörande sjöbefälsskolornas nautiska linje och dels nautiska befälsförordningsärenden. Den maskintekniske överinspektören utför motsvarande arbetsuppgifter ifråga om skolornas maskintekniska linje och maskintekniska befälsförordningsärenden. Utbildningsärendena tar i medeltal i anspråk ungefär två tredjedelar av överinspektörernas arbetstid. Amanuensen ägnar sin arbetstid helt åt befälsförordningsärenden. Sjöbefälsskoleavdelningen intar en relativt självständig ställning inom ämbetsverket och flertalet ärenden avgöres av överinspektörerna. Endast viktigare ärenden och ärenden av principiell natur avgöres av verkschefen efter föredragning av vederbörande överinspektör och i närvaro av chefen för juridiskt-sociala byrån. Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är enligt sin instruktion (SFS 416/1957) centralmyndighet endast för den yrkesutbildning, som bedrives vid ungdomsvårdsskolorna. På grund av stadganden i andra författningar utövar styrelsen också i större eller mindre omfattning tillsyn över annan yrkesutbildning på socialvårdens område. Under tillsyn av densamma står sociala barnavårdsseminariet och förskoleseminarierna 1 , utbildning av åldersdomshemsföreståndare samt prov- och kompletteringskurserna för hemvårdarinnor. Dessutom har socialstyrelsen vissa befogenheter rörande barnsköterskeutbildningen, vilken i övrigt står under led1

Tillsynen över förskoleseminarierna föreslagen överflyttad till skolöverstyrelsen i propositionen nr 46 vid 1962 års riksdag (Jfr kap. 6).

85 ning av överstyrelsen för yrkesutbildning. Socialstyrelsens befogenheter

arbetsuppgifter

och

Yrkesutbildningen vid ungdomsvårdsskolorna. Det åligger chefen för skolbyrån inom socialstyrelsen, vilken tilllika är statens inspektör för skolor, tillhörande barna- och ungdomsvården, att under överinseende av socialstyrelsen öva tillsyn över den vid dessa skolor bedrivna undervisningsverksamheten, att med uppmärksamhet följa arbetet därstädes samt att med upplysningar och råd främja detta. Vidare skall inspektören ägna särskild uppmärksamhet åt den vid skolorna bedrivna praktiska och teoretiska utbildningen samt elevernas fostran till arbetsduglighet och yrkesskicklighet. Med det undantaget att de lokala styrelserna för skolorna fastställer undervisningsplan och arbetsschema utövas beslutanderätten i pedagogiska ärenden av socialstyrelsen eller under denna av skolbyråchefen. Ifråga om organisatoriska ärenden fastställer socialstyrelsen efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning behörighetsvillkor för yrkeslärare. Inrättande av nya skolor och nya tjänster föreslås av socialstyrelsen i samband med anslagsäskanden. Anställande och entledigande av yrkeslärare beslutas av socialstyrelsen. Innan ledigförklarad befattning tillsättes, infordrar socialstyrelsen yttrande från överstyrelsen för yrkesutbildning beträffande de sökandes behörighet såsom yrkeslärare. Intagning av elever i ungdomsvårdsskola beslutas av skolbyråchefen och skolans styrelse gemensamt. Skolstyrelsen avgör elevernas placering i yrkesgren. Ifråga om administrativa ärenden gör socialstyrelsen petitaframställningar rörande skolorganisationens anslagsbehov,

avgör vissa lönefrågor och kontrollerar skolstyrelsernas anslagsförbrukning. Informationer och råd angående yrkesutbildningen lämnas vid personalkurser samt i samband med skolbyråchefens årliga inspektionsbesök vid skolorna. Barnsköterskeutbildningen. Enligt stadgan om barnavårdsanstalter må barnavårdsanstalt icke utan socialstyrelsens medgivande bedriva utbildning av elever. Socialstyrelsen h a r med stöd av detta stadgande beslutat om det antal elever, som får mottagas för praktisk barnsköterskeutbildning vid varje barnavårdsanstalt, och meddelar föreskrifter om elevernas utnyttjande som arbetskraft vid anstalterna. Normalplaner för barnsköterskekurserna har utarbetats i samråd mellan socialstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Sociala barnavårdsseminariet. Som villkor för att seminariet, vilket utbildar barnhemsföreståndare, skall erhålla statsbidrag, har Kungl. Maj :t föreskrivit, att detsamma skall stå u n d e r tillsyn av socialstyrelsen. I egenskap av tillsynsmyndighet äger socialstyrelsen fastställa kursplan samt besluta om kurstidens längd och omfattningen av de olika undervisningsämnena. Socialstyrelsen utser vidare en representant i seminariets styrelse. Några formella råd och anvisningar lämnar tillsynsmyndigheten icke seminariets ledning men u n d e r h a n d s kontakt förekommer mellan seminariet och socialstyrelsen, varvid frågor rörande seminariets verksamhet diskute-^ ras. Direktionen för Allmänna barnhuset, vilket är huvudman för seminariet, inger årligen framställning till Kungl. Maj:t om statsbidrag till seminariet och över denna framställning avger socialstyrelsen yttrande. Förskoleseminarierna. Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för förskoleseminarierna på författningsmässigt samma

86 grunder som ifråga om sociala barnavårdsseminariet. Som villkor för statsbidrag har nämligen föreskrivits, att förskoleseminarierna skall stå u n d e r tillsyn av socialstyrelsen. Socialstyrelsen har befogenhet att besluta om åtgärder av skilda slag, som föranledes av statsbidragsbestämmelserna, t.ex. antagande av elever, meddelande av dispens från de i bestämmelserna givna föreskrifterna rörande inträdesålder för eleverna, förpraktik m.m. samt fastställande av kursplaner och timplaner. Föreskrifter om läroböcker ges däremot icke. Vidare har verket både befogenhet och skyldighet att inspektera förskoleseminarierna. Det åligger också socialstyrelsen att i sina årliga petitaframställningar ange förskoleseminariernas behov av statsmedel samt att kontrollera seminariestyrelsernas medelsanvändning. Utöver de i statsbidragsbestämmelserna givna befogenheterna upprätthåller socialstyrelsen på mera inofficiella vägar nära kontakt med förskoleseminarierna. Socialstyrelsen ger således mycket omfattande och detaljerade skriftliga råd och anvisningar rörande arbetet vid förskoleseminarierna. Även om dessa råd och anvisningar icke formellt är bindande för seminarierna torde dessa i regel följa de givna anvisningarna. Några formella kompetenskrav för lärarbefattningar vid förskoleseminarierna har inte fastslagits. Beslut om inrättande eller återbesättande av lärartjänster fattas av seminariernas styrelser, som lämnar meddelande härom till socialstyrelsen för kännedom. Seminariestyrelserna upprättar förslag till antagning av elever men förslagen skall fastställas av socialstyrelsen, som i enlighet med vad ovan sagts beslutar om intagning. Avgångsbetyg (diplom) efter avslutad utbildning utdelas av styrelserna men i de fall, då

en styrelse icke ansett sig kunna godkänna examen, skall frågan underställas socialstyrelsens prövning. Det åligger vidare styrelsen för ett seminarium att varje år inlämna ansökan om statsbidrag till socialstyrelsen, som beslutar om tilldelning av bidrag. Styrelsen skall lämna socialstyrelsen redovisning för användningen av det under budgetåret erhållna statsbidraget. Utbildningen av ålderdomshemsföreståndare. Socialstyrelsen utövar viss tillsyn över utbildningen av ålderdomshemsföreståndare, för vilken Svenska socialvårdsförbundet är huvudman. Tillsynen består däri, att ämbetsverket granskar kursplanerna för undervisningen, överlägger med socialvårdsförbundets kursdelegerade samt avger yttranden till Kungl. Maj :t över petitaframställningar från socialvårdsförbundet samt över löne- och statsbidragsfrågor rörande nämnda utbildning. Intagning av elever till denna sker också under medverkan av en representant för socialstyrelsens socialvårdsbyrå. Prov- och komplelteringskurser för hemvårdarinnor. Jämlikt kungl. brev den 31 december 1943 anordnar socialstyrelsen i egen regi de s.k. prov- och kompletteringskurserna för hemvårdarinnor. Kurserna förläggs till olika lanthushållsskolor, husmodersskolor, folkhögskolor m.fl. skolor efter överenskommelse mellan socialstyrelsen och styrelsen för respektive skola. Socialstyrelsen beslutar efter samråd med lantbruksstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning om kursplaner, timplaner och läroböcker. Socialstyrelsen anställer lärare vid kurserna och beslutar om intagning av elever till dessa samt fastställer formulär för avgångsbetyg. Socialstyrelsen äskar hos Kungl. Maj :t årligen anslag till kursverksamheten samt avger framställningar i statsbidragsfrågor och i frågor, som rör arvoden till lärarna.

87 Ifråga om den allmänna uppläggningen av kurserna utövar socialstyrelsen en omfattande rådgivningsverksamhet speciellt r ö r a n d e pedagogiska spörsmål. Socialstyrelsen samråder med lantbruksstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning inte endast i frågor rörande prov- och kompletteringskurserna utan även i pedagogiska frågor r ö r a n d e den längre hemvårdarinneutbildning, som bedrives vid lanthushållsskolor, husmodersskolor och hemsysterskolor. Socialstyrelsens organisation tillsynsuppgifterna

för

Ärenden rörande yrkesutbildning handlägges inom tre av socialstyrelsens byråer. Barnavårdsbyrån har om h a n d ärenden rörande sociala barnavårdsseminariet, förskoleseminarierna och barnsköterskeutbildningen, skolbyrån ärenden rörande yrkesutbildningen inom ungdomsvårdsskolorna och socialvårdsbyrån ärendena rörande ålderdomshemsföreståndareutbildningen samt prov- och kompletteringskurserna. Barnavårdsbyråns huvudsakliga u p p gift är att handlägga ärenden r ö r a n d e barnavårdsanstalterna och fosterbarnsvården. Yrkesutbildningsärendena tar endast en ringa del av byråns arbete i anspråk och ingen befattningshavare är heltidssysselsatt med sådana ärenden. Beträffande sociala barnavårdsseminariet fattas beslut rörande kursplaner en gång årligen. Byråchefen föredrar ärenden för verkschefen, som fattar beslut. Flera av byråns tjänstemän upprätthåller inofficiella kontakter med seminariet och dess ledning. Ärendena rörande förskoleseminarierna beredes av en byråsekreterare som ägnar ungefär hälften av sin arbetstid åt dessa. Föredragning inför verkschefen eller i plenum med socialstyrelsen skötes av byråchefen. De fåtaliga ärendena r ö r a n d e barnsköterskeutbildningen beredes av

tjänstemännen på byråns barnhemsavdelning. De tar endast en obetydlig del av deras arbetstid i anspråk. Ärendena föredras inför verkschefen av chefen för byrån. Skolbyrån. Ansvaret för handläggningen av yrkesutbildningsärendena inom ungdomsvårdsskoleorganisationen vilar på chefen för skolbyrån, som föred r a r ärenden för avgörande antingen av verkschefen eller i plenum med socialstyrelsen. De pedagogiska ärendena beredes inom byråns socialpedagogiska avdelning, vilken förestås av en förste byråsekreterare i lönegrad Ao 23. De organisatoriska och administrativa ärendena beredes inom byråns administrativa avdelning iav en förste byråsekreterare i Ao23. De båda nämnda tjänstemännen ägnar endast en relativt ringa del av sin arbetstid åt dessa ärenden. Socialvårdsbyrån. Ärenden rörande prov- och kompletteringskurserna samt rörande hemvårdarinneutbildningen i övrigt handlägges inom socialvårdsbyr å n s hemhjälpsavdelning. Chef för avdelningen är en hemhjälpskonsulent i lönegrad Ao23. På avdelningen finns dessutom anställd en byråsekreterare i Ae 19. Yrkesutbildningsärendena utgör endast en del av deras arbetsuppgifter. Handläggningen av dessa ärenden ingår som en integrerande del av avdelningens arbete med tillsynen av hela den sociala hemhjälpsverksamheten. Chefen för avdelningen föredrar ärendena direkt för verkschefen eller vid plenum med ämbetsverket. För handläggningen av ärendena rörande ålderdomshemsföreståndareutbildningen ansvarar chefen för socialvårdsbyrån. Ärendena är mycket fåtaliga. Medicinalstyrelsen

Enligt § 5 i instruktionen för medicinalstyrelsen (SFS 40/1959) tillkommer det

88 detta ämbetsverk att utöva tillsyn över utbildningen av sjuksköterskor och barnmorskor samt annan personal på sjukvårdens och hälsovårdens område i den mån tillsynen icke tillkommer annan myndighet. Ifråga om sjuksköterskeutbildningen har medicinalstyrelsen tillsyn över hela utbildningsverksamheten, alltså den allmänna utbildningen vid statens eller av staten godkända sjuksköterskeskolor, specialutbildningen av vissa sköterskegrupper, den högre sjuksköterskeutbildningen samt fortbildnings- och specialkurser av skilda slag. Ett undantag utgör i viss mån utbildningen vid statens distriktssköterskeskola, som är förlagd till statens institut för folkhälsan och står under tillsyn av styrelsen för sistnämnda institut. Tillsynen sker emellertid i samråd med medicinalstyrelsen. Även barnmorskeutbildningen står helt under ledning av medicinalstyrelsen. Utbildningen av mentalsjukvårdspersonal står i sin helhet under medicinalstyrelsens ledning, men ifråga om tandsköterske- och tandteknikerutbildningen har styrelsen överinseende endast över skolorna i Göteborg samt Eastmaninstitutets tandsköterskeskola i Stockholm, övriga skolor, i Stockholm, Malmö och Umeå, är anknutna till tandläkarhögskolorna i respektive städer och står under samma ledning som dessa. Medicinalstyrelsen är emellertid tillsynsmyndighet för den praktikanttjänstgöring, som ingår i tandsköterske- och tandteknikerskolorna, även när det gäller de sistnämnda skolorna. Medicinalstyrelsens arbetsuppgifter och befogenheter ifråga om sjuksköterskeoch barnmorskeutbildningen Medicinalstyrelsen beslutar om godkännande av sjuksköterskeskola och utövar tillsyn över samtliga skolor, bl. a. genom

inspektion av dessa, samt fungerar som styrelse för barnmorskeläroanstalten i Stockholm. Barnmorskeläroanstalten i Göteborg har egen styrelse, i vilken vederbörande byråinspektör i medicinalstyrelsen ingår som ledamot. I sammanträden med styrelserna för de statliga sjuksköterskeskolorna, för centralskolan för utbildning av barnsjuksköterskor och för statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor äger vederbörande byråinspektör i medicinalstyrelsen rätt att deltaga. Medicinalstyrelsens beslutanderätt är ifråga om yrkesutbildningen relativt begränsad. Pedagogiska ärenden. Medicinalstyrelsen utfärdar råd och anvisningar angående utbildningens anordnande vid sjuksköterskeskolorna samt utarbetar normalkursplaner. Kursplaner för de statliga utbildningsanstalterna fastställes av vederbörande skolstyrelse efter samråd med medicinalstyrelsen. Kursplanerna vid övriga sjuksköterskeskolor granskas av medicinalstyrelsen i samband med att denna godkänner skolan. Medicinalstyrelsen fastställer kursplan för undervisningen vid barnmorskeläroanstalterna samt även för fortbildningsoch repetitionskurserna för barnmorskor. Medicinalstyrelsen anordnar vidare diskussions- och upplysningsmöten angående sjuksköterskeutbildningen för att hålla kontakt med de olika utbildningsanstalternas ledning. Organisatoriska ärenden. Rektor vid sjuksköterskeskola tillsättes av vederbör a n d e skolstyrelse efter medicinalstyrelsens hörande, överlärare vid barnmorskeläroanstalt tillsättes av Kungl.Maj:t efter förslag av medicinalstyrelsen. Biträdande överlärare respektive barnmorskelärare tillsättes av medicinalstyrelsen. Då medicinalstyrelsen fungerar som styrelse för barnmorskeläroanstalten i Stockholm tillsätter den jämväl föreståndare och instruktionsbarnmors-

89 ka samt antar efter förslag av överläraren övrig personal. Vid barnmorskeläroanstalten i Göteborg utövas de här sist nämnda funktionerna av styrelsen för densamma. Medicinalstyrelsen meddelar, som förut sagts, beslut om statligt godkännande av sjuksköterskeskola. Efter prövning ger medicinalstyrelsen förnyat godkännande, vilket i regel sker vart femte år. Vid beslut om godkännande äger medicinalstyrelsen bestämma det antal elever, som för varje år må intagas i skolan. Medicinalstyrelsen har också befogenhet att, när skäl därtill föreligger, återkalla godkännandet. Den fastställer vidare normalreglemente för varje sjuksköterskeskola, som erhåller godkännande. Hos medicinalstyrelsen kan klagan föras över skolstyrelses beslut att skilja elev från undervisningen. Beslut om antagande av barnmorskeelev kan i vad det avser vägrad intagning vid läroanstalten i Stockholm överklagas hos medicinalstyrelsen, som även äger rätt att meddela dispens från gällande inträdesfordringar vid barnmorskeläroanstalten i Stockholm. Elev vid nämnda läroanstalt kan under vissa förutsättningar av medicinalstyrelsen skiljas från undervisningen. Legitimation som sjuksköterska och barnmorska meddelas av medicinalstyrelsen, som även har rätt att, n ä r skäl därtill föreligger, återkalla legitimationen. Medicinalstyrelsen fastställer formulär för avgångsbetyg från samtliga utbildningsanstalter för sjuksköterskor och barnmorskor med undantag för statens distriktssköterskeskola. Vidare för styrelsen matrikel och liggare för sjuksköterskeskolorna och centralskolan för barnsjuksköterskor. Administrativa ärenden. Medicinalstyrelsen gör petitaframställningar till

Kungl. Maj :t angående erforderliga medel för verksamheten dels vid centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor och dels vid barnmorskeläroanstalten i Stockholm. Beträffande övriga statliga utbildningsanstalter på ifrågavarande område göres petitaframställningar direkt av styrelserna för vederbörande anstalter. De icke-statliga sjuksköterskeskolorna erhåller inga bidrag av statsmedel. Medicinalstyrelsen granskar och bearbetar statistiskt årsberättelser samt övriga rapporter från samtliga sjuksköterskeskolor. Årsberättelser från övriga utbildningsanstalter inges till medicinalstyrelsen. Medicinalstyrelsens arbetsuppgifter befogenheter ifråga om utbildningen mentalsjukvårdspersonal

och av

Pedagogiska ärenden. Medicinalstyrelsen fastställer kursplaner för undervisningen samt meddelar råd i frågor rörande läroböcker. Den anordnar vidare konferenser för instruktionssköterskor och ledande personal inom mentalsjukvården. Organisatoriska ärenden. Medicinalstyrelsen föreslår inrättande av instruktionsskötersketjänster och har hitintills till- och återbesatt dylika tjänster. Vidare undersöker styrelsen behovet av och föreslår inrättande av nya utbildningsanstalter. Intagning av elever till grundutbildningen sker lokalt men medicinalstyrelsen tillser, att tillgängliga utbildningsplatser blir utnyttjade. Medicinalstyrelsen fastställer formulär till bl.a. betyg av olika slag samt granskar årsberättelser och fortlöpande rapporter. Administrativa ärenden. Medicinalstyrelsen inger till Kungl. Maj :t erforderliga anslagsäskanden för utbildning av mentalsjukvårdspersonal samt hand-

90 lägger frågor rörande elevernas ekonomiska förmåner. Medicinalstyrelsens arbetsuppgifter och befogenheter ifråga om tandteknikeroch tandsköterskeutbildningen Pedagogiska ärenden. Medicinalstyrelsen utarbetar och fastställer föreskrifter angående undervisningens ordnande på auktoriserade arbetsplatser samt meddelar vid behov närmare föreskrifter härför. Organisatoriska ärenden. Medicinalstyrelsens godkännande skall inhämtas vid val av föreståndare för tandtekniker- respektive tandsköterskeskolan i Göteborg samt tandsköterskeskolan vid Eastmaninstitutet, vilken står u n d e r omedelbar ledning av Stockholms stads folktandvårdsstyrelse. Medicinalstyrelsen förordnar två censorer, vilka skall närvara vid det slutförhör, som anställes med deltagarna efter genomgången kurs i varje ämne vid tandteknikerskolan i Göteborg. Formulär till bevis över avlagd examen vid tandtekniker- respektive tandsköterskeskola fastställes av medicinalstyrelsen. Styrelsen utfärdar behörighetsbevis för tandtekniker och tandsköterska, som genomgått föreskriven utbildning. Inspektion av utbildningen sjukvårdspersonal

av

Medicinalstyrelsen utövar inspektion av samtliga utbildningsanstalter för sjuksköterskor och barnmorskor liksom av utbildningen av mentalsjukvårdspersonal. Styrelsen utövar själv eller genom vederbörande tandvårdsinspektörer eller andra särskilt förordnade tandläkare erforderlig kontroll över för tandtekniker- eller tandsköterskeutbildningen auktoriserade arbetsplatser. Samarbete

med andra

I frågor rörande

myndigheter

inträdesfordringarna

till sjuksköterskeskolorna samråder medicinalstyrelsen vid behov under hand med skolöverstyrelsen. Med överstyrelsen för yrkesutbildning förekommer samråd angående utbildningen av arbetsterapeuter, laboranter och sjukvårdsbiträden. Vidare förekommer samråd med nämnda överstyrelse r ö r a n d e utbildningen av institutionsbarnsköterskor. Ifråga om utbildningen av institutionsbarnsköterskor torde också samråd äga rum med socialstyrelsen. Det kan tilläggas att medicinalstyrelsen enligt sin instruktion (par. 6 och 8) skall meddela legitimation av sjukgymnaster och föra matriklar över dessa. Medicinalstyrelsens tillsynsuppgifterna

organisation

för

Ärenden rörande utbildningen av sjukvårdspersonal är inte inom medicinalstyrelsen förlagda till en byrå utan fördelas på fyra byråer, nämligen sjukhusbyrån, mentalsjukvårdsbyrån, medicinalbyrån och tandvårdsbyrån. Inom sjukhusbyrån handläggs ärendena rör a n d e sjuksköterskeutbildningen. En särskild sjuksköterskeavdelning har organiserats inom byrån. Ärenden rörande utbildningen av mentalsjukvårdspersonal handlägges inom mentalsjukvårdsbyrån och ärenden r ö r a n d e tandteknikeroch tandsköterskeutbildningen inom tandvårdsbyrån. På medicinalbyrån handlägges ärenden rörande barnmorskeutbildningen. Inom de olika byråerna är följande befattningshavare sysselsatta med ärenden rörande yrkesutbildning på sjukvårdens o m r å d e : Sjukhusbyrån 1 förste byråinspektör 1 byråinspektör 1 biträdande byråinspektör 1 amanuens i reglerad befordringsgång

lönegrad Ao 23 Ao 19 Ael7

91 Menials jukvårdsby

rån

1 byråinspektör

Ae 21

Medicinalbyrån 1 byråsekreterare 1 bitr. byråinspektör

Ae 19 Ae 19

Tandvårdsbyrån 1 byrådirektör

Ao 24

Av dessa befattningshavare är endast byråinspektören på mentalsjukvårdsbyrån heltidssysselsatt med utbildningsärenden. Befattningshavarna på sjuksköterskcavdelningen handlägger även andra ärenden r ö r a n d e sjuksköterskeväsendet. Det beräknas att förste byråinspektören använder ungefär två tredjedelar och byråinspektören ungefär en tredjedel av sin arbetstid åt utbildningsärenden. Även befattningshavarna på medicinalbyrån ägnar sig endast delvis åt sådana ärenden. Byrådirektören på tandvårdsbyrån arbetar i huvudsak med andra uppgifter, han torde ägna endast ringa del av sin arbetstid åt utbildningen av tandvårdspersonal. Den biträdande byråinspektören på sjuksköterskeavdelningen biträder vid handläggningen av sjuksköterskeärenden men ägnar i huvudsak sitt arbete åt utbildningen av laboratoriesköterskor. övriga ämbetsverk

Utöver tidigare angivna centrala ämbetsverk utövar några verk i mindre om-

fattning central ledning av yrkesutbildning, som icke är av för verket intern karaktär. Arbetsmarknadsstyrelsen organiserar i egen regi kurser för utbildning av hemsamariter och av arbetsledarpersonal inom väg- och vattenbyggnadsfacket. I sin egenskap av centralorgan för arbetsmarknadsärenden upprätthåller verket ett nära samarbete med de centrala ämbetsverk, som utövar tillsyn av yrkesutbildning, framför allt med skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Dessa tre verk har sinsemellan organiserat en samarbetsdelegation. Arbetsmarknadsstyrelsen är vidare centralmyndighet för yrkesvägledningsverksamheten och arbetsvårdsverksamheten. Universitetskanslersämbetet får anses utöva central ledning av de tandtekniker- och tandsköterskeskolor, som är anknutna till rikets tandläkarhögskolor. Fångvårdsstyrelsen kan också med viss rätt räknas till här ifrågavarande kategori av ämbetsverk, eftersom vid ungdomsfängelseanstalterna utbildning meddelas för ett flertal yrken. Vidare må påpekas, att vissa yrkesutbildningsanstalter icke har ställts under ledning av något centralt ämbetsverk utan att vederbörande anstaltsstyrelse ensam utövar ledningen. Detta är fallet med skogsmästarskolan, statens hantverksinstitut, statens brandskola och statens polisskola.

Sammanfattning Det framgår av den ovan lämnade redogörelsen, att flera olika ämbetsverk utövar central ledning av yrkesutbildning. Då dessa ämbetsverk lyder u n d e r olika departement blir den centrala ledningen även på det departementala planet synnerligen splittrad. Överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen

samt universitetskanslersämbetet lyder under ecklesiastikdepartementet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, domänstyrelsen och fiskeristyrelsen under jordbruksdepartementet, sjöfartsstyrelsen under handelsdepartementet, medicinalstyrelsen under inrikesdepartementet, socialstyrelsen och arbetsmarknads-

92 styrelsen under socialdepartementet samt fångvårdsstyrelsen under justitiedepartementet. Sex departement har således att i högre eller lägre grad ägna sig åt handläggning av ärenden rörande yrkesutbildning. Tar man hänsyn även till den interna utbildning, som förekommer inom centrala ämbetsverk, blir ännu flera departement berörda av sådana ärenden. Även sedd ur andra synvinklar än fördelningen av tillsynsbefogenheterna mellan olika ämbetsverk och departement framträder bilden av den centrala ledningen som synnerligen splittrad. Ledningen av yrkesutbildning av samma eller likartat slag eller för en och samma näringsgren kan vara delad mellan olika verk. Ifråga om yrkesutbildningen för skogsbruk t.ex. har icke mindre än fyra ämbetsverk tillsynsbefogenheter, nämligen skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen och domänstyrelsen. Ärenden rörande yrkesutbildning för husligt arbete handlägges inom skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och lantbruksstyrelsen, samt, om man räknar prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor till detta område, även av socialstyrelsen. Utbildningen av personal för socialvårdande uppgifter ledes delvis av socialstyrelsen och delvis av andra ämbetsverk. Den förberedande yrkesutbildningen av skolpliktig ungdom under nionde skolåret ledes av skolöverstyrelsen, då den är förlagd till försöksskola eller bedrives i växelutbildning mellan försöksskola och arbetsplats i näringslivet, medan motsvarande utbildning, förlagd till yrkesutbildningsanstalt, samt den fortsatta yrkesutbildningen ledes av överstyrelsen

för yrkesutbildning eller olika fackämbetsverk. Begreppet »central ledning» är inte heller entydigt. De författningsbestämmelser, som reglerar respektive ämbetsverks befogenheter, är högst varierande och ibland hållna i mycket allmänna ordalag. I vissa fall anges i instruktionen för ett ämbetsverk, att detta är centralmyndighet för en eller flera grenar av yrkesutbildning, i andra fall får man söka rättsgrunden för verkets tillsynsbefogenheter i föreskrifter i de stadgor, reglementen eller kungliga brev, enligt vilka yrkesutbildningen ifråga regleras. Vissa ämbetsverk h a r ganska vittgående befogenheter ifråga om både pedagogiska, organisatoriska, administrativa och andra ärenden, medan andra verk endast äger att ge råd och anvisningar och på det hela taget endast utövar en hjälpande och stödjande funktion. För ett ämbetsverk, som utövar ledning av flera olika slag av yrkesutbildning, t.ex. socialstyrelsen, kan befogenheterna skifta rätt avsevärt de olika slagen av yrkesutbildning emellan. Var inom ett centralt ämbetsverk beslutanderätten i yrkesutbildningsärenden ligger, beror givetvis på verkets allmänna struktur och för densamma gällande instruktion och arbetsordning samt på ärendenas art. I verk, som är organiserade som kollegier, avgöres viktigare ärenden och ärenden av principiell natur i plenum med ledamöterna av verkets styrelse. I andra centrala verk avgöres sådana ärenden av verkschefen ensam, övriga ärenden avgöres allt efter deras art och föreskrifterna om ansvarsoch arbetsfördelningen inom verket av verkschefen, vederbörande byråchef eller annan befattningshavare.

KAPITEL 6

Tidigare behandling av frågor rörande central ledning av yrkesutbildning

Frågor rörande central ledning av olika slag av yrkesutbildning h a r inte förrän under de senaste årtiondena intagit en mera framträdande plats i den offentliga debatten. Det är också fullt förklarligt, eftersom yrkesundervisningen i vårt land tidigare var föga utvecklad. Under de sista årtiondena av förra å r h u n d r a d e t framställdes dock vid skilda tillfällen förslag i riksdagen, att den högsta ledningen av det lägre tekniska undervisningsväsendet skulle

förläggas antingen till någon b y r å i något departement eller till direktionen för det teknologiska institutet, föregångaren till tekniska högskolan. Sedan statsunderstöd började utgå till skolor för högre teknisk undervisning, från och med 1850, och till skolor för högre handelsundervisning, från och med 1894, hade kommerskollegium fungerat som tillsynsmyndighet för denna yrkesutbildning, fastän med ganska begränsade befogenheter.

Förslag år 1918 om inrättande År 1918 fattade riksdagen efter förslag av Kungl. Maj:t beslut om inrättande av s. k. praktiska ungdomsskolor, lärlings- och yrkesskolor, yrkesbestämda fortsättningsskolor m. fl. I Kungl. Maj:ts proposition rörande denna fråga (nr 96/1918) föreslogs, att för den centrala ledningen av lärlings- och yrkesskolorna inom industri, hantverk, handel och husligt arbete skulle inrättas en särskild yrkesöverstyrelse. Förslaget om en sådan överstyrelse motiverades främst därmed, att yrkesundervisningen borde ställas under en central ledning, inom vilken de olika verksamhetsområden, som de till yrkesundervisningen h ö r a n d e utbildningsanstalterna representerade, kunde bli företrädda på ett fackmässigt och fullt sakkunnigt sätt, så långt detta var möjligt. Förslaget om inrättande av en yrkesöverstyrelse avslogs emellertid av

av en

yrkesöverstyrelse

riksdagen med den huvudsakliga motiveringen att i en central ledning för yrkesundervisningen borde alla de stora, för alla ungdomsskolor gemensamma undervisnings- och uppfostringssynpunkterna beaktas och tillvaratagas på ett sätt, som skulle bli till gagn för undervisningsväsendet i dess helhet. Riksdagens beslut innebar, att problemet om den centrala ledningen av yrkesutbildningen för industri, hantverk, handel och husligt arbete löstes på så sätt, att folkskolöverstyrelsen utökades med en nyinrättad yrkesskolavdelning. I samband därmed ändrades namnet folkskolöverstyrelsen till skolöverstyrelsen. Genom beslut vid 1919 års riksdag sammanslogs överstyrelsen med läroverksöverstyrelsen. Namnet skolöverstyrelsen bibehölls för de sammanslagna överstyrelserna.

94 överstyrelsen

för yr

Under 1930-talet ställdes frågan om organisationen av den centrala ledningen av yrkesutbildningen åter under debatt. F r å n olika håll framfördes krav på förstärkning av den centrala ledningen av yrkesutbildningen med särskild sakkunskap om arbetsmarknadens förhållanden. Två sakkunnigkommittéer — sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation och verkstadsskoleutredningen — framlade under detta årtionde förslag rörande organisationen av den centrala ledningen av yrkesutbildningen. De sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation, vilka avlämnade sitt betänkande år 1938 (SOU 1938:14), föreslog en väsentlig förstärkning av arbetskrafterna på skolöverstyrelsens samtliga tre avdelningar. De framhöll särskilt beträffande yrkesskolavdelningen, att dess ledamöter måste stå i en personlig och intim kontakt med representanter för de yrkesgrupper inom näringslivet, vilkas intressen de av avdelningen ledda undervisningsanstalterna avsåg att befrämja. De sakkunniga ville inte förneka, att vissa skäl talade för att yrkesskolavdelningen borde omorganiseras till ett självständigt ämbetsverk. Det vore möjligt, framhöll de, att yrkesutbildningens anpassning efter arbetsmarknadens krav bättre skulle kunna bedömas av en fristående central ledning, men frågan vore, om inte dessa synpunkter kunde lika b r a tillgodoses inom den rådande organisationen för skolväsendets centrala ledning. Man borde inte förbise det inre samband, som r å d d e mellan skolöverstyrelsens samtliga avdelningar. De olika skolformerna och de olika utbildningslinjerna utgjorde inte avgränsade områden utan grep in i varandra, framhöll de sakkunniga. Tillräckligt bärkraftiga skäl för att bryta ut yrkesskol-

sutbildning

inrättas

avdelningen och organisera densamma som ett fristående ämbetsverk kunde de sakkunniga således inte finna. Skulle man genomföra en sådan åtgärd mötte man problem av större räckvidd, framhöll de sakkunniga vidare. Det kunde nämligen tänkas, att icke oberättigade krav då skulle resas om att under en yrkesöverstyrelse lägga även andra grenar av yrkesutbildningen, exempelvis skolor för utbildning av yrkesmän inom jordbruket och skogsbruket samt sjöfarten. De sakkunniga ansåg sig visserligen inte kunna ta ställning till sådana tänkbara krav men ställde sig dock tveksamma till en utveckling av antydd art, eftersom en överstyrelse med på detta sätt vidgade arbetsuppgifter skulle komma att erhålla ett alltför omfattande och heterogent arbetsfält. I syfte att få till stånd en planmässig samverkan mellan skolöverstyrelsen och näringslivet föreslog de sakkunniga inrättande av en till detta ämbetsverk knuten rådgivande yrkesskolnämnd. Nämndens uppgift skulle vara att hos förvärvslivets män stimulera intresset för yrkesundervisningens problem och inge dem en känsla av medansvarighet i lösningen av dessa samt i samband därmed tillföra yrkesskolavdelningen praktiska erfarenheter och uppslag. Nämnden skulle handlägga frågor rörande utbildningslinjer för yrkesundervisningen, större och viktigare organisationsfrågor, frågor om yrkesutbildningens anpassning efter arbetsmarknadens behov, allmänna och principiella frågor rörande lärarkompetens och undervisningsplaner m. m. Nämnden skulle arbeta på tre sektioner, en för industri-hantverk, en för handel och en för husligt arbete. Ledamöter och suppleanter skulle utses av Kungl. Maj:t efter förslag från vissa angivna

95 organisationer. Nämnden skulle sammanträda minst en gång varje år men skolöverstyrelsen skulle kunna kalla en sektion till extra sammanträde för behandling av särskilt viktiga och brådskande ärenden. Förslag om centralorgan för yrkesutbildningens ledning

Verkstadsskoleutredningen, tillsatt för att utreda vissa frågor rörande verkstadsskolorna för arbetslös ungdom, anmälde i skrivelse till Kungl. Maj:t år 1938 att den icke ansåg förslaget från de sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation ifråga om den centrala ledningen av yrkesutbildningen godtagbart och hemställde om åtgärder för att åstadkomma en skyndsam förnyad utredning av denna fråga. Kungl. Maj:t biföll denna hemställan och u p p d r o g åt verkstadsskoleutredningen att verkställa denna utredning. I ett betänkande, avlämnat i slutet av år 1938 (SOU 1938:54), föreslog utredningen, att yrkesskolavdelningen inom skolöverstyrelsen skulle brytas loss från detta ämbetsverk och organiseras som ett fristående verk i nära kontakt med näringsliv och arbetsmarknad. I sitt betänkande gav verkstadsskoleutredningen uttryck åt den uppfattningen att skolöverstyrelsen syntes sakna den kontakt med näringsliv och arbetsmarknad, som måste anses vara en ovillkorlig förutsättning för att yrkesutbildningens centrala ledning p å ett tillfredsställande sätt skulle kunna fylla sina uppgifter. Utredningen satte också i fråga, om skolöverstyrelsens organisation vore eller överhuvudtaget kunde bli sådan, att den skulle göra en dylik kontakt möjlig. Kravet på en nära kontakt mellan å ena sidan den centrala ledningen och å den andra sidan näringsliv och arbetsmarknad skulle enligt utredningens mening komma att

framföras med särskild styrka, då det blev fråga om att utbygga yrkesutbildningen och skapa ett system av yrkesutbildningsanstalter, som omspände hela landet. Ett sådant system vore inte möjligt att skapa utan att man hade en överblick över landets totala behov av yrkesutbildad arbetskraft inom varje särskilt fack, av den yrkesutbildning, som kommit till stånd genom företagens egen försorg och av det behov av yrkesutbildning, som därutöver gjorde sig gällande. För att kunna göra en ungefärlig uppskattning av dessa behov var en ständigt fortlöpande kontakt mellan den centrala ledningen samt näringslivet och arbetsmarknaden nödvändig. Den var så mycket nödvändigare som förändringarna inom näringslivet krävde en ständigt förnyad omprövning av behovet och inriktningen av yrkesutbildningen. Verkstadsskoleutredningen ville inte förneka, att den av de sakkunniga föreslagna yrkesskolnämnden skulle medföra en förstärkning av skolöverstyrelsen men det inflytande näringslivet och arbetsmarknaden skulle kunna utöva genom denna n ä m n d blev dock alltför ringa. Verksamheten vid en dylik nämnd skulle inte komma att få större praktisk betydelse än en årlig allmän konferens för behandling av frågor rör a n d e yrkesundervisning, till vilken deltagarna samlades för att mer eller mindre allmänt diskutera vissa spörsmål. Den omorganisation av den centrala ledningen av yrkesutbildningen, som verkstadsskoleutredningen fann nödvändig, kunde enligt dess mening ske enligt två alternativ: antingen skulle de olika grenarna av yrkesutbildningen förläggas direkt under myndigheter, som handlägger ärenden rörande vederbörande näringar, eller också skulle samtliga eller vissa grenar av yrkesutbildningen hänföras till ett för ända-

96 målet särskilt upprättat ämbetsverk, i vilket yrkenas och arbetsmarknadens representanter skulle äga ett väsentligt inflytande. Vid valet mellan dessa alternativ borde beträffande varje gren av yrkesutbildningen prövas, huruvida organisatoriska eller andra särskilda skäl påkallade, att ledningen av denna gren lades under en fristående styrelse för yrkesutbildningen. Om sådana skäl inte kunde anges, borde den centrala ledningen anförtros åt vederbörande fackämbetsverk. Sammanfattningsvis uttalade utredningen, att då de oavvisliga kraven på en organiserad effektiv samverkan mellan den centrala ledningen av yrkesundervisningen samt näringsliv och arbetsmarknad inte syntes kunna tillgodoses inom ramen för skolöverstyrelsen, borde ett fristående centralorgan för yrkesundervisningen skapas. I enlighet härmed framlade utredningen förslag till organisation av ett sådant centralorgan, förslagsvis kallat överstyrelsen för yrkesutbildning. Detta ämbetsverk skulle överta ledningen av yrkesutbildningen för industri, hantverk, handel och husligt arbete. Beträffande övriga grenar av yrkesutbildning ansåg utredningen att tillräckliga skäl av organisatorisk eller annan art saknades för att förlägga tillsynen till det nya ämbetsverket. Det vore emellertid möjligt, att utvecklingen och de erfarenheter, som vunnes av det nya verkets arbete så småningom kunde komma att leda till en överflyttning till detta av ytterligare grenar av yrkesutbildningen. Vissa skäl talade för att ledningen av navigationsskolorna överflyttades från kommerskollegium till den föreslagna nya överstyrelsen, ansåg utredningen. En stor del av undervisningen i dessa skolor vore nämligen av samma art som den, vilken meddelades i vissa tekniska läroverk. I pedagogiskt

avseende förelåg i stor utsträckning samma problem vid navigationsskolorna som vid de tekniska läroverken. Med hänsyn till det intima sambandet mellan navigationsskoleärendena och ärendena rörande behörighet för sjöbefäl ansåg sig utredningen dock icke böra förorda en överflyttning av den centrala ledningen. Verkstadsskoleutredningen föreslog ifråga om det nya ämbetsverkets organisation att dess styrelse skulle bestå av överdirektören och chefen för verket, generaldirektören och chefen för skolöverstyrelsen, chefen för arbetsmarknadskommissionen samt sex representanter för näringsliv och arbetsmarknad, utsedda av Kungl. Maj:t efter förslag av vissa angivna organisationer, överstyrelsens kansli skulle organiseras på tre byråer, första byrån för administrativa ärenden, andra byr å n för teknisk utbildning och tredje b y r å n för handelsundervisning och undervisning i husligt arbete. De myndigheter och organisationer, som avgav remissyttranden över verkstadsskoleutredningens förslag om inrättande av en överstyrelse för yrkesutbildning, tillstyrkte med ett eller annat undantag oförbehållsamt detta förslag.

Proposition till 1943 års riksdag

Vid 1943 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition (nr 232) angående inrättande av en särskild överstyrelse för yrkesutbildning. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet redovisade statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet utförligt skälen för och emot de två alternativa principlösningar av frågan om yrkesutbildningens centrala ledning, som var tänkbara, nämligen dels ett bibehållande av yrkesskolavdelningen inom skolöverstyrelsen och dels dess

97 utbrytande ur denna och ombildning till ett fristående ämbetsverk. Vid bedömningen av frågan om organisation av den centrala ledningen måste man utgå från två huvudsynpunkter, framhöll departementschefen. Den ena huvudsynpunkten är den, att undervisningsväsendet utgör en helhet, som omspänner alla skolor. Det finns således ett klart samband mellan skolväsendets olika sidor. De olika skolformerna bör ses som delar av denna helhet och lösningen av deras mångahanda problem sökas i en riktning, som inte bara gagnar en viss skolform utan även främjar vårt bildningsliv i dess helhet. Endast om denna synpunkt tillräckligt beaktas är det möjligt att främja en önskvärd övergång från de intellektuella banorna till de praktiska yrkena. Den andra huvudsynpunkten är den, att det råder ett intimt samband mellan yrkesskolväsendet och näringslivet. I likhet med det allmänna skolväsendet har även yrkesutbildningen till uppgift att utveckla ungdomens anlag, varvid fostran i fördjupad mening framstår som det yttersta målet. Därutöver måste emellertid yrkesutbildningen vara direkt inriktad på att tillgodose och anpassa sig efter näringslivets skiftande behov av yrkesutbildad arbetskraft. Skall den yrkesorienterade undervisningen kunna fylla sina uppgifter måste en organiserad kontakt finnas mellan yrkesutbildningens centrala ledning samt näringsliv och arbetsmarknad. Endast under denna förutsättning kan en lämplig kvantitativ och kvalitativ avvägning mellan olika behov uppnås. Det mötte enligt departementschefens mening stora praktiska svårigheter att finna en sådan lösning av yrkesskolväsendets organisationsproblem, som på ett tillbörligt sätt beaktade båda dessa huvudsynpunkter. För egen del hade 7—201179

han gärna velat medverka till en omorganisation och förstärkning av den centrala ledningen av yrkesutbildningen inom ramen för skolöverstyrelsens organisation, därför att han ansåg en av skolorganisationens viktigaste uppgifter vara att utveckla och fördjupa sambandet mellan den allmänna skolan och yrkesundervisningen i syfte att därigenom underlätta ungdomens övergång från teoretiska studier till praktisk utbildning. Å andra sidan syntes det honom emellertid uppenbart, att behovet av ett nära samarbete mellan den centrala ledningen samt näringslivet och arbetsmarknaden svårligen kunde tillgodoses, om inte denna centrala ledning fick en självständigare ställning än yrkesskolavdelningen inom skolöverstyrelsen. En verkligt ändamålsenlig och effektiv skötsel av yrkesutbildningsfrågorna syntes endast kunna vinnas, om dessa handhades av ett organ med direkt anknytning till näringslivet och arbetsmarknaden. Departementschefen förordade fördenskull inrättande av en särskild överstyrelse för yrkesutbildningen men han menade, att verkstadsskoleutredningen inte tillräckligt hade beaktat vikten av ett fast organiserat samarbete mellan de allmänbildande skolorna och yrkesutbildningsanstalterna. Samhörigheten mellan dessa båda grenar av skolväsendet måste beaktas, även om en särskild yrkesöverstyrelse inrättas. Å ena sidan kommer denna nya överstyrelse att på det pedagogiska fältet och på ett flertal andra områden ha behov av den sakkunskap, som är företrädd inom skolöverstyrelsen. Å andra sidan måste tillses att skolöverstyrelsens behov av särskild expertis för den yrkesbetonade undervisningen inom de allmänbildande skolorna tillgodoses. Ett organiserat intimt samarbete mellan de båda överstyrelserna måste sålunda ordnas.

98 Målet för detta borde vara, att skolöverstyrelsen i tekniska undervisningsfrågor skall kunna hänvända sig till det nyinrättade ämbetsverket på samma sätt, som om det alltjämt vore en avdelning inom skolöverstyrelsen, och omvänt borde överstyrelsen för yrkesutbildning kunna påräkna motsvarande bistånd i allmänpedagogiska och andra spörsmål från skolöverstyrelsen. Under riksdagsbehandlingen av propositionen framfördes inga väsentliga motiv för inrättandet av en yrkesöverstyrelse utöver de redan här förut redovisade. Propositionen tillstyrktes beträffande huvudfrågan av statsutskottet och bifölls av kamrarna. Enighet rådde om att ett fristående ämbetsverk för den centrala ledningen av yrkesutbildningen borde inrättas. Däremot framträdde delade meningar rörande sammansättningen av den nya överstyrelsen och organisationen av dess kansli. I propositionen föreslogs, att ämbetsverkets styrelse skulle utgöras av verkschefen, chefen för skolöverstyrelsen och chefen för arbetsmarknadskommissionen som självskrivna ledamöter samt därjämte sex av Kungl. Maj:t efter förslag av vissa organisationer utsedda representanter för näringsliv och arbetsmarknad. Därjämte föreslogs, att byråcheferna i verket skulle ingå som ledamöter av dettas styrelse samt att Kungl. Maj:t skulle få fria händer att utse såväl ordförande som vice ordförande i styrelsen bland dess ledamöter. I en motion, (II: 385) framburen av en av verkstadsskoleutredningens ledamöter, yrkades bifall till utredningens förslag rörande styrelsens sammansättning. Statsutskottet föreslog i sitt betänkande

en kompromiss mellan propositionen och motionen. Utskottet förordade, att ämbetsverkets chef skulle bli ordförande i styrelsen men att Kungl. Maj :t skulle äga att utse vice ordförande. Förslaget om att cheferna för skolöverstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen skulle ingå som självskrivna ledamöter avvisades och i stället föreslog utskottet att Kungl. Maj:t skulle erhålla befogenhet att utse en representant för vartdera av dessa båda verk till ledamöter av styrelsen. Liksom departementschefen ansåg utskottet att byråcheferna skulle ingå som ledamöter av styrelsen. Ifråga om representationen för näringslivet och arbetsmarknadens organisationer anslöt sig utskottet till propositionens förslag om sex ledamöter men föreslog en viss omfördelning, så att arbetstagarsidan blev bättre representerad. Utskottsförslaget bifölls av riksdagen efter en debatt, varunder särskilt förslaget om byråchefernas ledamotskap av ämbetsverkets styrelse utsattes för kritik. Beträffande överstyrelsens kansliorganisation godkände statsmakterna den av verkstadsskoleutredningen föreslagna uppdelningen på tre byråer men personaluppsättningen blev något minskad i jämförelse med utredningens förslag. Antalet byråer i överstyrelsen har senare ökats till fem. År 1947 inrättades en byrå för ledningen av yrkesutbildning för husligt arbete och år 1949 en byrå för ledningen av utbildningen av lärare för yrkesundervisningen. Vidare må nämnas, att år 1944 organiserades en fristående sektion inom överstyrelsen för handläggning av ärenden rörande beredskaps- och omskolningskurser.

99 Frågan om gemensam central ledning för hela yrkesutbildningen aktualiseras I centrum för diskussionen om den Förord för gemensam central ledning centrala ledningen av yrkesutbildning- I remissyttranden år 1948 över betänen stod under 1930-talet det från olika kandet från de sakkunniga för yrkeshåll framförda kravet på en förstärk- utbildning inom jordbruk och skogsning av denna ledning med särskild hantering tog 1946 års skolkommission sakkunskap om näringslivets och ar- upp frågan om den centrala ledningen betsmarknadens förhållanden. Detta av yrkesundervisningsväsendet i dess krav tillmötesgicks genom inrättandet helhet. av överstyrelsen för yrkesutbildning. En fråga av stor räckvidd, som de Under 1940- och 50-talen fick debatten sakkunniga inte tagit upp till behanden något annorlunda inriktning. Mot- ling, men som knappast kunde förbisättningarna mellan den åsiktsriktning, gås, var den om en enhetlig central ledsom anser, att yrkesutbildningen skall ning av yrkesutbildningen inom de olistå under ledning av en särskild till- ka verksamhetsgrenarna, framhöll skolsynsmyndighet, och den åsiktsriktning, kommissionen. Jordbruksundervisningsom menar, att skolväsendet i dess hel- en föreslogs av de sakkunniga liksom het skall ledas av en gemensam tillsynsdittills sortera under lantbruksstyrelmyndighet, vilka motsättningar fram- sen och skogsundervisningen u n d e r trädde under förberedelsearbetet för skogsstyrelsen. Yrkesundervisning i överstyrelsens inrättande, har åter ak- jordbruk skulle enligt de sakkunnigas tualiserats. Propåer har framförts om förslag kunna meddelas även vid komen sammanslagning av överstyrelsen munala yrkesundervisningsanstalter för yrkesutbildning och skolöverstyrel- och de sakkunniga var inte heller främsen. Karakteristiskt för diskussionen mande för den tanken, att yrkesunderom den centrala ledningen av yrkesut- visning i skogsbruk skulle kunna medbildningen har också varit, att krav delas vid sådana utbildningsanstalter. Minst fyra centrala ämbetsverk skulle framförts på en starkare koncentration alltså, om de sakkunnigas förslag bifölls, av denna. Den ledning av yrkesutbildning på skilda områden, som nu ut- komma att fungera som tillsynsmyndigheter för yrkesutbildningen inom övas av fackämbetsverk, borde överfönämligen ras till överstyrelsen för yrkesutbild- jordbruk och skogsbruk, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, överning eller till den med detta ämbetsverk sammanslagna skolöverstyrelsen. styrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen. Från fackämbetsverkens sida h a r man i stort sett ställt sig avvisande till dessa Det syntes kommissionen böra tas förslag med den motiveringen, att den under övervägande, om tiden nu inte av dem ledda utbildningen har ett så vore inne att ur en vidare synvinkel intimt samband med vederbörande nä- ta upp frågan om den centrala ledningring, att utbildningsfrågorna inte kan en av yrkesutbildningen i dess helhet lösgöras från andra ärenden r ö r a n d e på här ifrågavarande utbildningsstanäringen, som vederbörande ämbetsverk dium. Kommissionen erinrade om, att har att handlägga. Samma uppfattning riksdagen år 1943 genom beslutet om har framförts från företrädare för de inrättande av en överstyrelse för yrnäringar eller yrkesområden, vilkas yr- kesutbildning skapat de organisatoriskesutbildning nu centralt ledes av fack- ka förutsättningarna för en koncentraämbetsverk. tion av denna ledning, ehuru det av

100 olika skäl inte befanns lämpligt att omedelbart realisera den grundtanke, som i överstyrelsens instruktion uttryckts så, att överstyrelsen är den centrala statsmyndigheten på yrkesutbildningens område. Frågan om den centrala ledningen vid 1950 års skolreform

1946 års skolkommission ansåg det inte vara sin uppgift att framlägga något organisationsförslag rörande skolväsendets centrala ledning men framförde i sitt betänkande vissa allmänna synpunkter på skolöverstyrelsens ställning i framtidens skola. Ett av skolreformens viktigaste mål var att göra skolväsendet progressivt och dynamiskt. Då framstegen på det pedagogiska området i första rummet åstadkommits av skolans fältarbetare, ansåg skolkommissionen, att den främsta garantien för ett effektivt framstegsarbete på det pedagogiska området vore vidsträckt frihet för den lokala skolledningen och för lärarna att efter egna idéer och erfarenheter utforma skolans liv. Skolväsendets centrala instans får härigenom en ny ställning: vid sidan av de administrativa och kontrollerande uppgifterna får de experimentella och nyskapande stor betydelse. Den centrala instansen har sin givna och betydelsefulla roll i framstegsarbetet. -Skolkommissionen fann det klart, att den föreslagna förberedande yrkesutbildningen inom enhetsskolans ram borde liksom enhetsskolan i övrigt lyda under skolöverstyrelsen. Då denna emellertid inte ägde tillgång till erforderlig sakkunskap i fråga om yrkesutbildning samt näringslivets och arbetsmarknadens förhållanden, ifrågasatte kommissionen att inom skolöverstyrelsen skapa ett organ för fortlöpande samarbete beträffande dessa frågor mellan överstyrelsen å ena sidan samt

överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, näringslivets riksorganisationer m. fl. å andra sidan. Det borde även övervägas, huruvida vederbörande fackmyndighet borde tillerkännas inspektionsrätt beträffande sådan förberedande yrkesutbildning, som berörde dess verksamhetsområde. Chefen för ecklesiastikdepartementet anslöt sig i allt väsentligt till skolkornmissionens uppfattning och förklarade, att den undervisning, som meddelas i klass 9 y, bör även i den mån den är av yrkesutbildningskaraktär, liksom enhetsskolan i övrigt lyda under skolöverstyrelsen. Motion om sammanslagning av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning

I anslutning till propositionen nr 133 till 1950 års riksdag med förslag till vissa riktlinjer för enhetsskolans organisation, väcktes en motion (1:425), vari begärdes utredning angående en sammanslagning av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning till en enhetlig central skolmyndighet, under vars ledning den yrkesundervisning, som lydde under lantbruksstyrelsen, kommerskollegium och domänstyrelsen kunde överföras. Motionären ansåg, att den intima lokala samverkan och samordning, som blev nödvändig mellan å ena sidan enhetsskolan och å den andra sidan yrkesutbildningsväsendet, borde utsträckas till att gälla även den centrala ledningen. För undervisningen i praktiska ämnen inom enhetsskolan måste man använda yrkesskolans lärare och för undervisningen i allmänbildande ämnen inom yrkesskolan enhetsskolans lärare. Dessa lärare får då för en del av sin tjänstgöring lyda under en central skolmyndighet, skolöverstyrelsen, och för en a n n a n del av sin tjänstgöring under annan skol-

101 myndighet, överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen eller annat verk. F ö r att kunna använda lärarnas arbetskraft på bästa sätt och för att kunna utnyttja lokaler och utrustning borde den centrala ledningen utövas enhetligt av ett och samma verk. Ett annat skäl härför vore den jämställdhet, som bör råda mellan de teoretiska och praktiska utbildningsvägarna. Motionen avstyrktes av det särskilda utskott, som behandlade propositionen, med hänvisning till att överstyrelsen för yrkesutbildning så sent som 1943 bröts ut ur skolöverstyrelsen och att skälen för och emot en sådan utbrytning då noga övervägdes. Begäran om allmän översyn av yrkesutbildningens centrala ledning

Vid 1952 års riksdag väcktes likalydande motioner (1:202 och 11:243), vari begärdes, att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle hemställa om en allmän översyn av yrkesutbildningens centrala ledning och att därvid skulle undersökas, i vad mån en samordning kunde ske. Motionärerna framhöll, att yrkesundervisningen alltmera kommit i blickpunkten. En fråga, som då trängde sig fram, var huruvida den centrala ledningen av denna undervisning är ordnad på det mest ändamålsenliga sätt. Det syntes uppenbart, att så inte var fallet i alla avseenden. En överslagsgranskning, som dock inte gjorde anspråk på att vara fullständig, visade, att omkring 15 centrala ämbetsverk hade att svara för egentlig yrkesutbildning. Visserligen var denna utbildning i något fall av så speciell art, att den inte lämpligen kunde anordnas av annat verk än det, som även har att nyttiggöra den utbildade arbetskraften, men i åtskilliga fall var den — ehuru förlagd till olika verk — av närbesläktad, t. o. m. ensartad karaktär. Dessa

ämbetsverk sorterade under fem olika departement. Om framtidens yrkesutbildning skall bli vad man tror och hoppas, syntes det motionärerna angeläget, att de lämpligaste formerna för dess centrala ledning med det snaraste utreddes. Denna fråga om samordning borde beaktas vid den översyn av överstyrelsens för yrkesutbildning organi« sation, som enligt uttalande av chefen för ecklesiastikdepartementet i statsverkspropositionen till 1952 års riksdag skulle företagas. Motionerna tillstyrktes av statsutskottet. Detta förklarade, att det funnit den i utsikt ställda översynen av överstyrelsens organisation inte blott böra ta sikte på detta ämbetsverks ändamålsenliga organisation utan vidgas till att omfatta samtliga de problem, som stod i samband med yrkesutbildningens centrala ledning. Det vore enligt utskottets mening angeläget, att i möjligaste mån få en samordning till stånd av de frågor, som berörde yrkesutbildningen. Dess förslag bifölls av kamrarna utan debatt. Uttalande av 1952 års yrkesutbildningssakkunniga angående den centrala ledningen

1952 års yrkesutbildningssakkunniga, som hade till uppgift att företa en allmän översyn av yrkesutbildningen, diskuterade i sitt betänkande r ö r a n d e yrkesutbildningen (SOU 1954:11) ganska ingående frågorna om lokal, regional och central ledning av denna. Några förslag i dessa organisationsfrågor framlade de sakkunniga dock icke, eftersom detta inte ingick i deras utredningsuppdrag. De sakkunniga underströk mycket starkt i sitt betänkande behovet av samarbete och samordning på skilda plan i fråga om yrkesutbildningens ledning, planläggning och genomförande samt vikten av att arbetsmarknadsexpertis

102 fanns tillgänglig i de myndigheter, som är engagerade i den av samhället bedrivna eller understödda yrkesutbildningen. Enhetsskolans yrkeslinje ställde frågan om yrkesutbildningens ledning i ett annat läge än hittills. Den nuvarande gränsdragningen mellan allmänbildande skola och yrkesutbildning syntes böra ersättas av en långt gående samordning mellan den praktiska undervisningen inom enhetsskolan och arbetet i olika slag av yrkesutbildande skolor. Beträffande den lokala ledningen underströk de sakkunniga bland annat vikten av tillfredsställande yrkesutbildnings- och arbetsmarknadsexpertis inom och vid sidan av skolstyrelsen. I fråga om den regionala ledningen framhöll de sakkunniga, att om en mellaninstans för det allmänna skolväsendet inrättades borde vissa frågor rörande yrkesutbildningen även uppdragas åt denna. Det föreföll de sakkunniga lämpligast att tillsvidare endast uppdra vissa mera allmänna principfrågor beträffande yrkesundervisningen åt mellaninstansen. Dess arbetsuppgifter i fråga om yrkesutbildningen borde i varje fall för det närvarande begränsas till planering av utbyggnaden i framför allt heltidskurserna och därmed sammanhängande frågor beträffande lokaler, utnyttjandet av tillgängliga lärarkrafter samt skolsociala anordningar. Allteftersom yrkesskolväsendet bygges ut och man får erfarenheter av h u r mellaninstansen arbetar, kunde fördelningen av ärenden mellan lokal, regional och central ledning omprövas. De sakkunniga förutsatte att man vid den bebådade översynen av överstyrelsens för yrkesutbildning organisation tog hänsyn till den lämpliga fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de tre instanserna. av

Beträffande den centrala ledningen yrkesutbildningens olika grenar

framhöll de sakkunniga, att den princip, som kom till uttryck då överstyrelsen för yrkesutbildning inrättades och som innebar att frågor rörande yrkesutbildningen för olika områden bröts ut från fackämbetsverken och lades under ett särskilt utbildningsverk, borde ges en mera vidsträckt tillämpning. De sakkunniga påpekade, att splittringen i den centrala ledningen av yrkesutbildningen gav upphov till många olägenheter och att en starkare centralisering av denna ledning således var befogad. Så många olika slag av yrkesutbildning som möjligt borde enligt de sakkunnigas mening samlas inom ett centralt ämbetsverk. I den mån detta inte kunde ske, borde frågor, som rör yrkesutbildning, i större utsträckning än nu åtminstone kunna läggas under ett och samma departement, så att man i varje fall i toppen uppnådde en enhetlig behandling. De sakkunniga föreslog, att en utredning skulle göras angående möjligheterna att under överstyrelsen för yrkesutbildning lägga lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå samt tillsynen över den skogliga utbildningen, sjöbefälsutbildningen, fiskeriutbildningen och all huslig utbildning, som inte sorterade under yrkesöverstyrelsen eller ingick i de allmänbildande skolornas undervisning. övriga slag av yrkesutbildning nedanför högskolestadiet, som låg utanför överstyrelsen för yrkesutbildning, såsom sjuksköterske- och barnmorskeutbildningen, tandtekniker- och tandsköterskeskolorna, kuranstalternas samt ungdomsvårdsskolornas yrkesutbildning, kurser för hälsovårdsinspektörer, brandpersonal m. fl. hörde så nära samman med respektive tillsynsmyndighets eller anordnares ordinarie verksamhet, att de syntes böra kvarstå under de olika verk eller myndigheter, som hade h a n d om dem.

103 Om flera grenar av yrkesutbildningen lägges under överstyrelsen för yrkesutbildning kommer detta att kräva, att överstyrelsen kompletteras med sakkunskap på ytterligare yrkesområden, jordbruk, skogsbruk, sjöfart o. s. v. framhöll de sakkunniga. Vid en omorganisation blir det inte tillräckligt med mera tillfälliga kontakter utan experter på nytillkommande områden måste fast knytas till överstyrelsen. Dels måste nya byråer inrättas, dels måste också bland ledamöterna finnas representanter för de fackliga myndigheter, som har om hand ärenden rörande jordbruk, skogsbruk, sjöfart o. s. v. De sakkunniga förutsatte således, att tillsynsmyndigheten för yrkesutbildningen även vid en omorganisation skulle vara sammansatt av representanter för näringsliv, arbetsmarknadsorgan och skolväsende. Beträffande handläggningen av yrkesutbildningsfrågorna inom ecklesiastikdepartementet erinrade de sakkunniga om att dessa frågor var uppdelade på de två kansliråd, som handlägger frågor, den ene rörande folkundervisningen och den andre rörande läroverken. För att uppnå en önskvärd samordning i toppen av ledningen av yrkesutbildningen borde ärenden, som rör denna utbildning, i allmänhet handläggas av en särskild ämbetsman med kansliråds ställning. Utom sådana yrkesutbildningsfrågor, som nu sorterar under ecklesiastikdepartementet, b o r d e enligt de sakkunnigas mening även frågor rörande jordbruks- och skogsutbildning m. m. föras över till detta departement och tas om hand av den ifrågasatte ämbetsmannen. I fråga om enhetsskolans yrkeslinje och den centrala ledningen framhöll de sakkunniga, att enhetsskolans genomförande innebär, att en hel del frågor måste lösas genom ingående sam-

arbete mellan tillsynsmyndigheterna för de allmänna skolorna och yrkesskolorna. Om yrkesutbildningen även i fortsättningen kommer att lyda under en särskild myndighet, kunde arbetet i fråga om klass 9 y såsom för närvarande var fallet helt och hållet handläggas inom skolöverstyrelsen, varifrån man under hand tog kontakt med övriga berörda verk och myndigheter, men de sakkunniga höll för troligt, att när klass 9 y skall genomföras i större utsträckning kommer det att visa sig nödvändigt med ett organiserat samarbete mellan skolöverstyrelsen och tillsynsmyndigheten (ev. myndigheterna) för yrkesutbildningen. De sakkunniga skisserade sedan ett par samarbetsformer på tjänstemannaplanet men framhöll att man kunde överväga om inte de båda myndigheternas högsta ledning borde samordnas på ett annat sätt än nu. De sakkunniga berörde till sist frågan om återinförande av överstyrelsen för yrkesutbildning i skolöverstyrelsen som en avdelning av denna och framhöll, att de båda verken har helt olika organisation och sammansättning. Skolöverstyrelsen är ett kollegialt verk och arbetar på avdelningar med en uppdelning av ärendena efter deras art (pedagogiska, organisatoriska, administrativa o. s. v.) medan yrkesöverstyrelsen är en representantstyrelse och arbetar med en uppdelning på byråer alltefter näringsgren. Olägenheterna av en sammansmältning nu skulle knappast vara mindre än de olägenheter, som ledde till att yrkesöverstyrelsen på sin tid blev ett fristående verk, ansåg de sakkunniga. Trots att båda verken sysslar med undervisning och utbildning i skolmässiga former, har de dock helt olika både förutsättningar och målsättningar för sitt arbete.

104 Remissyttranden över de sakkunnigas uttalanden rörande den centrala ledningen

Flertalet av de remissinstanser, som berörde 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas uttalanden om den centrala ledningen av yrkesutbildningen, ansåg att tillsynen över yrkesutbildningens olika grenar borde sammanföras under ett ämbetsverk. Vissa instanser förordade att överstyrelsen för yrkesutbildning erhöll den centrala ledningen av flertalet yrkesutbildningsområden, medan andra ansåg, att en sammanslagning av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning vore att föredra. Den senare meningsriktningen befann sig emellertid i minoritet. Det må också nämnas, att några remissinstanser principiellt förordade, att fackämbetsverken liksom hittills borde leda yrkesutbildningen inom sina respektive områden. Svenska landstingsförbundet framhöll, att skäl talade för att den centrala ledningen av yrkesutbildningens olika grenar sammanfördes under ett ämbetsverk och Svenska yrkesskolf'öreningen ansåg, att större enhetlighet borde åstadkommas beträffande den centrala ledningen. Arbetsmarknadens yrkesråd förklarade, att ledningen i största möjliga omfattning borde centraliseras till överstyrelsen för yrkesutbildning och underställas ett och samma departement. Stockholms handelskammare underströk, att en centralisering av ledningen av yrkesutbildningen vore en förutsättning för att den av de sakkunniga föreslagna utbyggda kontakten med näringslivet skulle bli effektiv. Handelskammaren påtalade också, att samma slag av utbildning, t. ex. handelsutbildning inom realskolan och inom yrkesskolorna, står under ledning av olika myndigheter. Sveriges hantverksoch småindustriorganisation uttalade sig också i princip för att man borde

söka sammanföra de olika yrkesutbildningsfrågorna under ett gemensamt ämbetsverk. Organisationen underströk vidare, att samtliga myndigheter, som kommer att handlägga ärenden rörande yrkesutbildning, måste hålla intim kontakt med yrkenas huvudorganisationer, såväl de rent branschmässiga som de stora samordnande intresseorganisationerna. Folkskolinspektören i Norrbottens norra inspektionsområde ansåg, att en framgångsrik lokal och regional planering torde förutsätta ett centralt organ gemensamt för alla eller flertalet grenar av yrkesutbildningen. Riksförbundet Landsbygdens Folk ville ej ta direkt ställning till frågan om den centrala ledningen men ansåg, att en samordning av vissa delar av den under lantbruksstyrelsen respektive yrkesöverstyrelsen hörande utbildningen skulle kunna ur både ekonomiska och andra synpunkter bli ändamålsenlig. Den splittring, som nu råder beträffande ledningen av yrkesutbildningen, synes lätt kunna leda till icke önskvärda olikheter i bedömningen av de skilda utbildningsområdenas behov av teknisk utrustning och av lärarkrafter. En centralisering av ledningen medför behov av organiserat samarbete mellan centralmyndigheten och fackämbetsverken. Domänstyrelsen framhöll, att det ur organisatoriska synpunkter vore en stor fördel, om yrkesutbildningen så långt som möjligt samordnades. Handelskammaren i Göteborg ifrågasatte om icke en fullständig samordning under en gemensam skolöverstyrelse vore det bästa sättet att lösa frågan om den centrala ledningen. Denna gemensamma överstyrelse borde ha om hand ledningen av såväl det allmänna skolväsendet som yrkesskolväsendet. Folkskolinspektören i Gävleborgs södra inspektionsområde framhöll, att det med

105 hänsyn till utvecklingen inom skolans område framstår som önskvärt att de olika slagen av yrkesutbildning samlas inom ett ämbetsverk — det kan vara yrkesöverstyrelsen eller skolöverstyrelsen eller dessa båda sammanslagna till ett verk. Till detta ämbetsverk borde också föras utbildningen för jordbruket, skogsbruket, fisket och sjöfarten. Lantbruksstyrelsen hade den bestämda uppfattningen att ledningen av yrkesutbildningen inom jordbruket och skogsbruket borde ligga kvar under fackämbetsverken, detta för att undervisningen alltid skulle kunna hållas å linje med den senaste utvecklingen. Styrelsen påpekade vidare, att hushållningssällskapen bedriver en omfattande yrkesundervisning som komplement till undervisningen vid lantbrukets yrkesskolor. Sällskapens kursverksamhet

Reformförslag

hänger nära samman med deras övriga verksamhet varför det skulle bli till men för denna, om kursverksamheten lades under annan myndighet än lantbruksstyrelsen. Styrelsen förordade ett samarbete mellan olika centralmyndigheter, som leder yrkesutbildningen, för att befrämja en enhetlig ledning av denna utbildning. Hushållningssällskapens förbund, Svenska Lantmannaskolornas Ifc rarförening och Svenska lanthushållslärarinnors förening intog samtliga samma principiella ståndpunkt som lantbruksstyrelsen. Den förstnämnda organisationen underströk särskilt det intima sambandet mellan hushållningssällskapens kursverksamhet och rationaliseringen inom jordbruket, varför den administrativa ledningen måste utövas av samma ämbetsverk.

rörande av fackämbetsverk

Den centrala ledningen av yrkesutbildningen inom jordbruket och skogsbruket

Omorganisationen av den lägre lantbruksundervisningen år 1939. Yrkesutbildningen inom jordbruket har, sedan den antagit mera fasta former, stått under överinseende av lantbruksstyrelsen. Vid 1939 års riksdag fattades beslut om en omorganisation av den lägre lantbruksundervisningen, varvid fastställdes att lantbruksstyrelsen alltjämt skulle vara tillsynsmyndighet. Någon egentlig diskussion om eventuell överföring av tillsynsmyndigheten till annat ämbetsverk synes inte ha förekommit. Förvaltningsutskottet i Södermanlands läns landsting föreslog dock i sitt remissyttrande över det betänkande, som låg till grund för propositionen till 1939 års riksdag, att den centrala ledningen av lantbruksundervisningen borde överföras till skolöverstyrelsen. Alla övriga remissinstanser synes däremot

utövad central

ledning

ha ansett det självklart, att fackämbetsverket borde ha ledningen. Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet förklarade i propositionen, att någon ändring av bestämmelserna om överinseendet inte borde företagas. Den kommitté, som hade utarbetat förslaget till omläggning av den lägre lantbruksundervisningen, föreslog en ganska långt gående samordning av lantbruksundervisningsanstalternas och hushållningssällskapens verksamhet. Sålunda ansåg kommittén, att äganderätten till skolorna successivt borde övergå till hushållningssällskapen i den mån de inte redan vore ägare. Vidare föreslog kommittén, att lärarna vid lantmanna- och lanthushållsskolorna under den tid undervisning vid skolorna icke förekom skulle tjänstgöra i sällskapens verksamhet. Det förstnämnda förslaget avvisades av statsmakterna, bland annat med hänsyn till sällskapens osäkra eko-

106 nomi. Beträffande frågan om lärarnas tjänstgöring inom sällskapen ansåg jordbruksutskottet, att stora fördelar skulle vinnas, om lärarna i möjligaste mån kunde användas i såväl skolornas som sällskapens tjänst. En sådan samordning borde ske, även om samarbete i övrigt inte kom till stånd. Riksdagen anslöt sig emellertid inte helt till utskottets ståndpunktstagande i detta fall utan förordade endast ett frivilligt samarbete mellan skolorna och sällskapen i den mån detta kunde ske utan förfång för skolornas ordinarie verksamhet. De jordbrukspolitiska reformerna 1947, 1948 och 1949. I propositionen nr 75 till 1947 års riksdag med förslag till riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken berörde chefen för jordbruksdepartementet även frågan om lantbruksstyrelsens organisation framdeles och föreslog, att den skulle uppdelas på två huvudavdelningar samt angav att på den andra huvudavdelningen eventuellt borde finnas en undervisningsbyrå. Vid samma års riksdag beslöts en omorganisation av hushållningssällskapen och i propositionen angående denna fråga framhöll departementschefen, att hushållningssällskapens undervisningsoch upplysningsverksamhet liksom hittills borde främst syfta till att på ett ändamålsenligt och kraftigt sätt bereda jordbrukets utövare möjligheter att utveckla sina yrkeskunskaper. Någon förändring av hushållningssällskapens och lantmannaskolornas inbördes förhållanden avsågs icke komma till stånd genom beslutet om sällskapens omorganisation. I propositionen nr 149 till 1948 års riksdag angående organisationen av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område togs definitiv ställning till frågan om lantbruksstyrelsens organisation och departementschefen föreslog

nu att en undervisningsbyrå alltjämt skulle ingå bland styrelsens arbetsenheter. Han underströk emellertid att han genom framläggandet av detta organisationsförslag inte avsåg att ta ställning till frågan vilket organ, som i fortsättningen borde ha om hand den centrala ledningen av lantbruksundervisningen. Denna fråga borde tas upp till övervägande, sedan den då pågående utredningen rörande yrkesutbildningen inom jordbruket och skogsbruket avslutats. Denna utredning verkställdes av »Sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering», vilka avlämnade sitt betänkande den 12 november 1948 (SOU 1948:14). Följande år föranledde förslaget proposition till riksdagen. I denna proposition (nr 124: 1949) erinrade dåvarande departementschefen om sin företrädares uttalande i propositionen nr 149 till 1948 års riksdag och anslöt sig till dennes åsikt att frågan om den centrala ledningen av yrkesutbildningen inom jordbruket borde upptagas till övervägande, sedan den nämnda utredningen nu slutförts. Först år 1955 togs emellertid frågan upp av den dåvarande departementschefen, som den 30 juni nämnda år erhöll Kungl. Maj:ts bemyndigande att låta verkställa utredning om yrkesutbildningen inom jordbruket. Enligt direktiven skulle denna utredning också behandla frågan om den centrala ledningen av yrkesutbildningen inom jordbruket i samråd med den blivande utredningen angående hela yrkesutbildningens centrala ledning. De sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering ber ö r d e inte i sitt betänkande den centrala ledningen av jordbrukets yrkesutbildning men föreslog att skogsstyrelsen skulle bli tillsynsmyndighet för den lägre skogliga yrkesundervisningen.

107 Frågan om den lokala ledningen och planeringen av yrkesutbildningen på dessa områden hade de sakkunniga ingående penetrerat. De sakkunniga ansåg, att det behövdes en regional samordning av åtgärderna för yrkesutbildning på skilda områden för att erforderliga initiativ skulle komma att tas och för att verksamheten skulle nå de stora grupper av befolkningen, som hittills inte alls eller endast obetydligt berörts därav. Inom varje landstingsområde borde fördenskull tillsättas en yrkesundervisningsnämnd. Hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen skulle utse var sin ledamot av nämnden, medan landstinget skulle utse de övriga. Någon representationsrätt för organisationer eller institutioner, som företrädde yrkesutbildning inom andra områden, föreslogs inte. I fråga om den skogliga yrkesutbildningen föreslog de sakkunniga, att till varje skogsvårdsstyrelse skulle knytas ett råd i undervisningsfrågor, i vilket representanter skulle ingå för domänverket, det enskilda storskogsbruket, bondeskogsbruket och skogsarbetarna. Rådets huvudsakliga uppgift skulle vara att biträda vid planeringen av den skogliga yrkesundervisningen. Samordning med annan yrkesutbildning förutsattes skulle komma till stånd genom yrkesundervisningsnämnden. I remissyttrandena underströks behovet av en regional samordning och flera remissinstanser anslöt sig till tanken på inrättandet av en yrkesundervisningsnämnd. Andra remissinstanser avstyrkte dock bestämt förslaget om denna nämnd, bl. a. flera landsting och 1946 års skolkommission. Dessa instanser ansåg, att någon redan existerande nämnd eller styrelse borde sköta de uppgifter, som skulle ankomma på den föreslagna nämnden. Beträffande ledningen av den skog-

liga yrkesundervisningen gick meningarna starkt isär bland remissinstanserna. De sakkunnigas förslag utgick från att skogsvårdsstyrelserna skulle bli huvudmän för denna utbildning med skogsstyrelsen — som ovan sagts — som tillsynsmyndighet. Domänstyrelsen avvisade detta förslag, därför att skogsvårdsstyrelserna hade andra och viktigare uppgifter och inte borde åta sig ansvaret för den skogliga yrkesutbildningen. Den centrala ledningen av denna utbildning borde enligt domänstyrelsens åsikt läggas hos en för ändamålet särskilt upprättad riksnämnd, i vilken de ovannämnda intressegrupperna också borde bli representerade. Skogsstyrelsen avstyrkte inrättandet av undervisningsråd i länen men tillstyrkte i övrigt de sakkunnigas förslag. Flertalet skogsvårdsstyrelser intog samma ståndpunkt. Svenska lantarbetsgivareföreningen ifrågasatte om inte landstingen borde göras till tillsynsmyndighet i stället för skogsstyrelsen, medan Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening som tillsynsmyndighet förordade överstyrelsen för yrkesutbildning. Arbetsmarknadsstyrelsen påvisade, att genom de sakkunnigas förslag skulle utbildningen inom det skogliga området komma att uppdelas på tre olika myndigheter och institutioner, nämligen skogshögskolan för jägmästare, domänstyrelsen för skogvaktare och skogsmästare samt skogsstyrelsen för förmän och arbetare. Denna uppdelning vore inte rationell, en samordning och gemensam planering av de olika utbildningsvägarna borde komma till stånd. Svenska skogs- och flottningsarbetarförbundet och 1946 års skolkommission framförde tanken på ett centralt organ som tillsynsmyndighet för all yrkesutbildning i landet. Departementschefen anslöt sig till de

108 sakkunnigas mening att en regional samordning av yrkesutbildningsverksamheten vore erforderlig men poängterade att yrkesutbildningen inom jordbruket och skogsbruket endast utgjorde en del av den yrkesundervisning, som bedrevs av landstingen. Frågan om inrättande av särskilda yrkesundervisningsnämnder inom dessa hade alltså en räckvidd utöver de båda områden, som berördes i de sakkunnigas betänkande. Med hänsyn härtill kunde departementschefen inte acceptera förslaget om obligatoriskt inrättande av sådana nämnder. Det borde i stället ankomma på varje landsting att självt bestämma i vilken form landstinget skulle söka få till stånd en samordning och en enhetlig ledning av yrkesundervisningen inom dess verksamhetsområde. Detsamma borde gälla även i fråga om hushållningssällskapen. Ifråga om den skogliga yrkesutbildningen förelåg emellertid särskilda förhållanden. Denna undervisning befann sig ännu på ett mycket outvecklat stadium och fördenskull behövdes ett organ, som på detta område hade till speciell uppgift att planera undervisningsverksamheten och skapa kontakt mellan arbetsgivare-, skogsägare- och arbetareorganisationer samt skolstyrelser. Med hänsyn till att arbetet med förbättring av yrkesutbildningen inom skogsbruket tillsvidare måste få karaktär av försöksverksamhet kunde enligt departementschefens mening definitiv ställning nu ej tas till frågan om organisationen av denna verksamhet. Han anslöt sig fördenskull till de sakkunnigas förslag att verksamheten skulle omhänderhas av skogsvårdsstyrelserna med det av de sakkunniga föreslagna rådet som kontaktorgan med skogsägare av olika kategorier och arbetare. Den centrala ledningen borde uppdras åt skogsstyrelsen. Om denna lösning skulle bi-

behållas även på längre sikt eller ej fick bli beroende på de erfarenheter, som kunde vinnas under det fortsatta arbetet. Vad departementschefen föreslagit godkändes av riksdagen. Förslag från arbetsmarknadsstyrelsen rörande ledningen av den skogliga yrkesutbildningen. I september 1952 avlämnade arbetsmarknadsstyrelsen en promemoria angående yrkesutbildning av skogsarbetare. I promemorian framlades också förslag till en omorganisation av den skogliga yrkesutbildningen, som i fråga om ledningen av denna utbildning byggde på ungefär samma tankegångar, som framförts i domänstyrelsens ovannämnda remissyttrande över betänkandet från de sakkunniga angående yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering. Som ledande princip för organisationen av denna utbildning uppställde arbetsmarknadsstyrelsen att samhället bör svara för förberedande utbildning, nybörjarutbildning och omskolning, medan företagen bör svara för specialutbildning för interna behov. I den mån företagens insatser uteblir bör samhället inträda med kompletterande utbildningsverksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen utgick från att den centrala ledningen för yrkesutbildningen inom landet och möjligheterna att samordna yrkesutbildningen i alla dess former skulle bli föremål för särskild utredning. Med hänsyn härtill lade styrelsen fram ett förslag till organisation och ledning av skogsarbetarutbildningen, som borde fungera fram till dess att avgörande träffats om den centrala ledningen av yrkesutbildningen. Enligt detta förslag skulle skogsarbetarutbildningen ställas under central ledning av ett organ, som förslagsvis kallades Skogsbrukets centrala yrkesutbildningsnämnd. Denna nämnd skul-

109 le vara ett fristående organ under jordbruksdepartementet och bestå av åtta ledamöter, representerande bondeskogar, bolagsskogar, allmänna skogar, skogsarbetarna, det allmänna yrkesskolväsendet, skolmyndigheterna, skogsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. Nämnden skulle utrustas med ett kansli under en förste konsulent som chef och till kansliet skulle knytas yrkeslärare och administrativ personal. I n o m varje län skulle för den regionala ledningen inrättas en Skogsbrukets yrkesutbildningsnämnd med en sammansättning som motsvarade det centrala organets. Kanslimässigt skulle dessa n ä m n d e r anknytas till skogsvårdsstyrelserna. I remissyttrandena över promemorian tillstyrktes förslagen i denna av ett flertal remissinstanser, medan andra helt avstyrkte detsamma eller föreslog väsentliga förändringar. Skogsstyrelsen avstyrkte i sitt yttrande förslaget i väsentliga delar och hemställde i stället om ökat anslag till kursverksamheten på skogens område enligt vissa i yttrandet avgivna riktlinjer. Frågan underställdes riksdagen genom propositionen nr 101 till 1953 års riksdag, vari Kungl. Maj:t begärde ökat anslag till kursverksamheten. I propositionen framhöll chefen för jordbruksdepartementet, att arbetsmarknadsstyrelsens förslag förutsatte en mycket betydande anslagsökning. Med hänsyn till att invändningar av principiell natur från några håll riktats mot förslaget syntes det vara angeläget att spörsmålet om utbildningens framtida utformning gjordes till föremål för ytterligare överväganden, innan slutlig ställning togs. I sitt utlåtande över propositionen underströk jordbruksutskottet starkt att en förbättring och utvidgning av yrkesutbildningen på skogsbrukets område

var nödvändig. Utskottet anslöt sig till departementschefens mening att ytterligare överväganden var nödvändiga, innan slutlig ställning kunde tas till utbildningens framtida utformning. Förslag från skogsstyrelsen. Den 8 maj 1953 uppdrog Kungl. Maj:t åt skogsstyrelsen att med beaktande av vad jordbruksutskottet anfört verkställa en närmare översyn av de förslag, som styrelsen framlagt i sitt remissyttrande över arbetsmarknadsstyrelsens förslag, och den 23 oktober samma år överlämnade styrelsen förslag till ordnande av den lägre skogliga yrkesutbildningen. I fråga om ledningen av denna utbildning innebar det nya förslaget att den dittillsvarande organisationen i princip borde bibehållas. Skälen härför sammanfattade styrelsen på ungefär följande sätt: All skoglig yrkesutbildning för skogsarbetare och skogsägare bör i största möjliga utsträckning hållas samman. Skogsvårdsstyrelserna svarar redan för den övervägande delen av den egentliga yrkesutbildningen för dessa kategorier och h a r tillgång till utbildad och pedagogiskt erfaren personal för undervisning i både skogstekniska och skogsvårdande ämnen samt disponerar i de flesta fall över ändamålsenligt inredda lokaler för undervisning. Skogsvårdsstyrelserna har alltmer vid sidan av sin ursprungliga skogsvårdande uppgift kommit att anlitas som allmänna skogliga organ inom sina verksamhetsområden. Det faller sig därför naturligt, att de får i uppdrag att svara för den skogliga yrkesutbildningen. Under alla förhållanden blir det billigare att utnyttja en redan befintlig organisation än att skapa en helt ny sådan. Skogsstyrelsen erkände emellertid, att det rådde stora meningsskiljaktigheter i fråga om organisationen av den lägre skogliga yrkesutbildningen, medan det

110 däremot i princip förelåg stor enighet om utbildningens mål och de lämpliga utbildningsformerna. Samtliga remissinstanser tillstyrkte en intensifiering av den skogliga yrkesutbildningen, men däremot gick meningarna starkt i sär beträffande organisationen av denna utbildning. Flera remissinstanser framförde helt nya förslag, bl. a. rörande den centrala ledningen. I andra fall åter betonades, att en verksamhet i enlighet med de av skogsstyrelsen uppdragna riktlinjerna måste betraktas som ett provisorium i avvaktan på dels en i åtskilliga yttranden föreslagen översyn av skogsarbetareutbildningen och dels den förutsatta utredningen rörande hela yrkesutbildningsverksamhetens centrala ledning. Beträffande frågan om organisationen av den skogliga yrkesutbildningen är det påfallande, att många remissinstanser ville betrakta skogsstyrelsens förslag som provisoriskt till dess att den bebådade översynen av den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen verkställts. Ett undantag utgjorde det stora flertalet skogsvårdsstyrelser som var beredda att tillstyrka skogsstyrelsens förslag. Tre skogsvårdsstyrelser, i Östergötlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, anslöt sig dock till provisorielinjen. Den förstnämnda framhöll, att en intensifierad verksamhet borde äga rum inom den dåvarande organisationen i avvaktan på ett avgörande beträffande den väntade omorganisationen av den centrala ledningen för all yrkesutbildning. Efter denna övergångstid borde den grundläggande utbildningen i fortsättningsskolan, enhetsskolans klass 9 y, ungdomskurser och allmänna skogsbrukskurser skiljas från den fortsatta yrkesutbildningen. Den senare borde handhas av den högsta myndigheten för yrkesutbildning.

Skogsstyrelsens förslag underställdes riksdagen genom propositionen nr 141 till 1954 års riksdag. Ghefen för jordbruksdepartementet förklarade i propositionen att de erfarenheter, som vunnits av den i skogsvårdsstyrelsernas regi bedrivna yrkesundervisningen, inte talade för att den lokala ledningen borde överflyttas till andra organ. Departementschefen godkände vidare skogsstyrelsens förslag att den centrala ledningen alltjämt skulle ligga kvar hos styrelsen. I detta hänseende borde emellertid beaktas, att en översyn pågick av hela yrkesutbildningens centrala organisation, varför man inte kunde bortse från den möjligheten att denna fråga kunde bli föremål för ny prövning i annat sammanhang. Omorganisation av skogsvårdsstyrelserna år 1960. Vid 1960 års riksdag beslöts efter förslag av Kungl. Maj :t i propositionen nr 106 vissa ändringar av skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet. Ändringarna innebär bl. a., att undervisningsråden vid dessa styrelser avskaffas och att i stället vid de större och medelstora skogsvårdsstyrelserna skall organiseras en särskild undervisningssektion. Chefen för jordbruksdepartementet framhöll i propositionen, att skogsvårdsstyrelsernas verksamhet berördes av den pågående utredningen rörande yrkesutbildningens centrala ledning men att h a n vid utformningen av förslagen r ö r a n d e styrelsernas organisation eftersträvat, att organisationsändringarna inte skulle h i n d r a ett genomförande av de resultat, vartill den nämnda utredningen kunde leda. Den centrala ledningen av sjöbefälsskolorna

Sjöbefälsskolorna, som tidigare kallades navigationsskolor, ställdes vid sin tillkomst under överinseende av kommerskollegium. Den 1 januari 1956

Ill överfördes skolorna under ledning av den då nyinrättade sjöfartsstyrelsen, som övertog vissa uppgifter r ö r a n d e sjöfarten från kommerskollegium. Sjöbefälssakkunniga föreslog i sitt år 1947 avlämnade betänkande (SOU 1947:33), att den maskintekniska utbildningen vid navigationsskolorna skulle förläggas till särskilda sjömaskinskolor, anslutna till de tekniska läroverken i vissa städer, ett förslag, som emellertid inte ledde till resultat. Hade förslaget förverkligats, torde detta ha medfört att den ifrågavarande utbildningen hade kommit att lyda under samma tillsynsmyndighet som de tekniska läroverken, d. v. s. överstyrelsen för yrkesutbildning. I skrivelser till Kungl. Maj :t den 21 januari och 20 mars 1956 hemställde Svenska Maskinbefälsförbundet, att frågan om skiljande av maskinbefälsutbildningen från den nautiska fartygsbefälsutbildningen måtte bli föremål för snar utredning. Förbundet anslöt sig till grundprinciperna i sjöbefälssakkunnigas förslag. Den år 1956 tillsatta sjöbefälsutredningen upptog icke i sitt år 1958 avlämnade betänkande (SOU 1958:33) frågan om den centrala ledningen av sjöbefälsskolorna under hänvisning till att 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning hade att pröva även denna fråga.

Den centrala ledningen av yrkesutbildningen för fisket

Yrkesutbildning på fiskets område h a r stått under central ledning av lantbruksstyrelsens fiskeribyrå och, sedan fiskeristyrelsen 1949 inrättades, u n d e r denna. Varken vid 1950 års riksdag, då beslut fattades om organiserande av rörliga yrkeskurser för fiskare, eller vid 1951 års riksdag, då beslut fattades om utvidgning och omläggning av ut-

bildningen av fiskeritjänstemän, ifrågasattes någon ändring av tillsynsmyndighet. I sitt remissyttrande över 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas betänkande förde fiskeristyrelsen fram tanken på samordning av utbildningen av fiskare och sjömän men berörde inte frågan om vilken myndighet, som skulle utöva den centrala ledningen av en sådan samordnad utbildning.

Den centrala ledningen av yrkesutbildningen inom sjukvårdens område

Utbildningen av sjukvårdsbiträden inordnas i yrkesskolväsendet. Svenska Landstingsförbundet, Svenska Stadsförbundet och Svenska Kommunalarbetarförbundet beslöt år 1953 att gemensamt tillsätta en kommitté för att företa en utredning angående ordnande av grundutbildning för sjukvårdsbiträden. Förslag härom framlades år 1956 och enligt detta skulle grundutbildningen inordnas i det under överstyrelsen för yrkesutbildning sorterande yrkesskolväsendet. Undervisningen borde organiseras så, att statsbidrag kunde utgå till densamma enligt de för yrkesskolväsendet gällande reglerna. Detta skulle bland annat innebära, att lärarna erhöll behörighet för undervisningen, meddelad av överstyrelsen för yrkesutbildning, att undervisningen meddelades efter av överstyrelsen fastställd plan samt att skolans lokaler skulle godkännas av överstyrelsen. Den praktiska delen av utbildningen, meddelad vid sjukvårdsanstalt, skulle medicinalstyrelsen erhålla behörighet att övervaka. Utbildning av sjukvårdsbiträden, upplagd huvudsakligen i enlighet med de av utredningen uppdragna riktlinjerna, har organiserats av ett flertal landsting. Utbildningen bedrives an-

112 tingen vid centrala eller lokala yrkesskolor och står under central ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning. Den kommitté, som framlade förslaget om grundutbildning av sjukvårdsbiträden, h a r senare framlagt förslag också om utbildning av undersköterskor. Även denna utbildning föreslogs bli inordnad i yrkesskolväsendet på samma sätt som utbildningen av sjukvårdsbiträden. Förslag om sjuksköterskeskolornas inordnande i yrkesskolväsendet. Förslag om ändring av tillsynsmyndigheten för sjuksköterskeutbildningen framlades vid 1958 års riksdag. Då väcktes likalydande motioner, I: 34 och II: 37, vari hemställdes om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning r ö r a n d e sjuksköterskeskolornas inordnande i det reguljära yrkeskolväsendet, så att skolorna kunde erhålla statsbidrag enligt för centrala yrkesskolor gällande bestämmelser. Motionärerna framhöll, att genom den nya yrkesskolstadgan hade huvudsakligen landstingen ställts som huvudmän för de centrala yrkesskolorna, vilka r i k t a r sig till ett betydligt större rekryteringsområde än de kommunala yrkesskolorna. Undervisningen avser främst yrken och yrkesområden, som kräver ett större befolkningsunderlag. Landstingen h a r visat ett betydande intresse för utbildning av sjukvårdspersonal, framhöll motionärerna vidare och påpekade, att 15 av landets sjuksköterskeskolor ägdes av landsting och 2 av städer utanför landsting. Vid de landstingsägda skolorna svarade huvudmännen för samtliga kostnader. Statsbidrag i likhet med vad som gäller för det övriga yrkesskolväsendet kunde icke erhållas till dessa skolor. Några skäl för att sjuksköterskeskolorna skulle behandlas sämre än andra yrkesskolor torde knappast kunna anföras. Utbildning-

en är både teoretisk och praktisk liksom vid andra yrkesskolor och undervisningsplanerna skall godkännas av en särskild tillsynsmyndighet, medicinalstyrelsen. Med hänsyn till att eleverna rekryterades från större upptagningsområden talade starka skäl enligt motionärernas mening för, att sjuksköterskeskolorna borde jämföras med de centrala yrkesskolorna. Enligt motionärernas uppfattning borde statsbidrag till sjuksköterskeskolorna följaktligen kunna utgå efter samma grunder, som gäller för yrkesskolväsendet i övrigt. F ö r att dessa skolor skulle kunna inordnas u n d e r f ö r yrkesskolväsendet gällande bidragsgrunder borde skolorna ställas under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. F r å n landstingens sida torde det inte finnas några invändningar mot att sjuksköterskeskolorna inordnas i det reguljära yrkesskolväsendet. Detta uteslöt inte, att medicinalstyrelsen blir tillsynsmyndighet beträffande vissa delar av utbildningen vid skolorna. Hälso- och sjukvården utgör ett av de mest expansiva områdena i det moderna samhället, framhöll motionärerna till slut. Allt talar för att hälso- och sjukvården i framtiden kommer att ställa ytterligt starkt ökade anspråk på arbetskraft. Det föreföll då riktigt, att staten beträffande yrkesutbildningen av denna arbetskraft påtog sig samma ansvar och skyldighet som för yrkesutbildningen i övrigt. Statsutskottet framhöll i sitt yttrande över motionerna, att skäl talade för att det spörsmål, som berörts i desamma, gjordes till föremål för en allsidig och förutsättningslös utredning, vilken enligt utskottets mening lämpligen borde utföras av 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning. Riksdagens kamrar biföll utan debatt utskottets förslag.

113 Den centrala ledningen av yrkesutbildning på socialvårdens område

Tillsynen över förskoleseminarierna. Förskoleseminarierna står, som framgår av kap. 5, för närvarande under central tillsyn av socialstyrelsen. Vid olika tillfällen och i skilda sammanhang h a r diskuterats, om det icke vore lämpligt att överföra den centrala tillsynen till skolöverstyrelsen. 1941 års befolkningsutredning ansåg, att förskoleseminarierna borde ställas under ledning av det sistnämnda ämbetsverket och föreslog utredning om vilken myndighet, som lämpligen borde ha tillsynen över den s. k. halvöppna barnavården. 1946 års kommitté för den halv-

Utredning

av den centrala ledningen

I propositionen nr 139 till 1954 års riksdag med anledning av 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas förslag tog chefen för ecklesiastikdepartementet upp frågorna om yrkesutbildningens ledning. I fråga om den lokala och den regionala ledningen hänvisade han till pågående utredningar men i fråga om den centrala ledningen var tiden nu enligt hans mening inne att företa en förutsättningslös utredning. Han framhöll, att man ännu hade alltför begränsad erfarenhet av de organisatoriska och administrativa problem, som skolreformen och den n ä r m a r e anknytningen mellan allmänbildande skola och yrkesskola kommer att medföra, för att några mera definitiva åtgärder ännu skulle kunna vidtagas. Departementschefen underströk fördenskull att han inte på någon punkt tagit slutlig ställning till frågan om yrkesutbildningens centrala ledning eller samarbetet mellan de berörda ämbetsverken. Vid den kommande utredningen av frågan om den centrala ledningen bor8—201170

öppna barnavården framlade i sitt betänkande år 1951 två alternativa förslag. Enligt det ena skulle socialstyrelsen alltjämt vara tillsynsmyndighet för förskoleseminarierna och enligt det andra skulle både seminarierna och den halvöppna barnavården överföras under skolöverstyrelsens ledning. Enligt det sistnämnda alternativet skulle inom skolöverstyrelsen inrättas en särskild förskolerotel. 1958 års förskollärarutredning har i sitt betänkande (SOU 1960:33) föreslagit, att förskoleseminarierna skall förstatligas och att skolöverstyrelsen skall bli tillsynsmyndighet för desamma. Proposition i ärendet har förelagts 1962 års riksdag.

av hela yrkesutbildningen

beslutas

de undersökas fördelar och nackdelar med en koncentration till ett ämbetsverk av den centrala ledningen av alla yrkesutbildningens olika grenar. Befanns fördelarna härav överväga borde den lämpligaste organisationen av detta ämbetsverk och dess nödvändiga personalbehov utredas. Befanns den centrala ledningen alltfort böra vara uppdelad på flera ämbetsverk, borde undersökas, hur denna uppdelning lämpligast bör ske. Även vid detta alternativ borde en viss koncentration kunna vara lämplig. Vilketdera alternativet, som än befanns ha de största fördelarna, blev det dock en viktig fråga för utredningen att beakta, h u r samarbetet mellan å ena sidan tillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndigheterna för yrkesutbildningen och å den andra de berörda fackämbetsverken och skolöverstyrelsen skall ordnas. Skulle en särskild sakkunnigutredning igångsättas r ö r a n d e vissa yrkesutbildningsproblem på jordbrukets område, förutsatte departementschefen, att ett erforderligt sam-

114 arbete och samråd skulle ske mellan de båda utredningarna på de områden, som kunde vara gemensamma. Departementschefens här ovan citerade uttalande bildar k ä r n p u n k t e n i direktiven för 1955 års sakkunniga. Den antydda utredningen om yrkesutbildningsproblem inom jordbruket tillsattes på sommaren 1955. Av de motioner, som väcktes med anledning av propositionen nr 139 sysslade endast en — de likalydande motionerna II: 304 och I : 316 — med problem rörande central ledning av yrkesutbildning. Motionärerna hemställde, att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte begära utredning rörande 9 y-undervisningens framtida utformning och cen-

trala ledning i vad avser jordbruk och skogsbruk. Statsutskottet underströk behovet av ökad samordning i den regionala och centrala planeringen och ledningen av yrkesutbildningens olika grenar och tillstyrkte en utredning angående den centrala ledningen från de utgångspunkter, som departementschefen angivit. Med anledning av de ovannämnda motionerna framhöll utskottet vidare, att det enligt dess mening var av utomordentlig vikt, att en utredning också igångsattes rörande utformningen och den behövliga utbyggnaden av yrkesutbildningen inom jordbruks-, skogsbruks- och fiskerinäringarna. Utskottets förslag bifölls av riksdagen.

AVDELNING II

DE SAKKUNNIGAS FÖRSLAG

KAPITEL 7

Avgränsning av utredningsuppdraget

Enligt för utredningsarbetet utfärdade direktiv har de sakkunniga haft i uppdrag att verkställa en förutsättningslös utredning av frågan om den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen. Begreppet yrkesutbildning är emellertid varken enhetligt eller entydigt. Med viss rätt kan man säga, att all utbildning utöver den allmänbildning, som meddelas i t.ex. folkskolor, försöksskolor och allmänna läroverk, i större eller mindre utsträckning är yrkesutbildning. En så vidsträckt tolkning av begreppet yrkesutbildning har givetvis inte kunnat tilllämpas i de sakkunnigas utredningsarbete. Det har varit nödvändigt att undersöka vad som bör förstås med yrkesutbildning i direktivens mening för att därigenom avgränsa utredningsuppdraget. De sakkunniga har funnit det föga fruktbärande att söka definiera begreppet yrkesutbildning i förevarande sammanhang. Man tvingas nämligen därvid att använda uttryck, som inte är klarare till sin innebörd än det begrepp man skall definiera. Enligt vår mening är det mera ändamålsenligt att från praktiska utgångspunkter söka närmare ange innebörden i begreppet yrkesutbildning och därmed också avgränsa utredningsuppdraget. En lämplig utgångspunkt utgör därvid förarbetena för inrättandet av överstyrelsen för yrkesutbildning samt den vidareutveckling, som efter ämbetsverkets tillkomst ägt rum ifråga om dess verksamhetsområde och tillsynsbefogenheter.

Det av 1918 års riksdag fattade beslutet om inrättande av praktiska ungdomsskolor grundades på en proposition (nr 96), i vilken dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet även framförde förslag om en särskild överstyrelse för den centrala ledningen av lärlings- och yrkesskolorna inom industri-hantverk, handel och husligt arbete, vilket förslag dock avvisades av riksdagen. Enligt departementschefens uppfattning skulle denna centrala ledning även omfatta sådana läroanstalter, som avsåg ett högre stadium av yrkesutbildning, nämligen de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna samt handelsgymnasierna. Varken i detta sammanhang eller i samband med nämnda riksdags beslut om inrättandet av en yrkesskolavdelning inom skolöverstyrelsen gjordes någon närmare bestämning av innebörden i begreppet yrkesutbildning. I den proposition (nr 232), som låg till grund för 1943 års riksdags beslut att inrätta en överstyrelse för yrkesutbildning, uttalade chefen för ecklesiastikdepartementet, att överinseendet över yrkesutbildningsåtgärderna på näringslivets samtliga eller i varje fall flesta områden borde förläggas till den föreslagna nya överstyrelsen, vilken förutsattes få nära kontakt med näringsliv och arbetsmarknad. Förutom yrkesutbildningsåtgärderna för hantverk, industri, handel och husligt arbete skulle då under denna överstyrelse läggas även utbildningen för exempelvis jordbruk, skogsbruk och sjöfart. Av praktiska skäl

118 ansåg sig departementschefen emellertid böra föreslå, att tills vidare endast yrkesutbildningen inom hantverk, industri, handel och husligt arbete ställdes under den nya överstyrelsens tillsyn. När man vunnit tillräckliga erfarenheter av det nya ämbetsverkets verksamhet, borde frågan om att även förlägga yrkesutbildning inom andra områden u n d e r dess ledning tas upp till övervägande. Med 1943 års beslut om inrättandet av överstyrelsen för yrkesutbildning fastslogs alltså även principen, att en framtida koncentration till detta ämbetsverk av tillsynen över större delen av yrkesutbildningen borde äga rum. Inte heller i samband med det nämnda beslutet år 1943 om det nya ämbetsverkets inrättande gjordes någon precisering av termen yrkesutbildning. I enlighet med gängse språkbruk avsåg man därmed i första hand utbildning för manuellt arbete inom skilda yrken. Under det nya ämbetsverkets tillsyn ställdes emellertid även vissa yrkesutbildande anstalter av gymnasial karaktär, t.ex. tekniska läroverk, handelsgymnasier, bergsskolan och textilinstituten. Man anslöt sig därmed till den uppfattning, som redan år 1918 kommit till uttryck i departementschefens förslag till inrättandet av en överstyrelse, nämligen att yrkesutbildning av gymnasial karaktär så nära hörde samman med övrig yrkesutbildning, att ledningen såväl av det högre som det lägre stadiet borde tillkomma samma centrala ämbetsverk. F r å n den nya överstyrelsens tillsynsbefogenheter undantogs —• förutom utbildningen vid universitet och högskolor — den interna utbildning, som inom statliga verk organiseras för personal, vilken är anställd i verket eller efter avslutad utbildning avses erhålla anställning inom detsamma. Vidare undantogs den privat bedrivna yrkesutbildning, som icke ekonomiskt understöddes av

vare sig stat, landsting eller kommun, överstyrelsen för yrkesutbildning blev inte heller tillsynsmyndighet för den yrkesutbildning av i psykiskt eller fysiskt hänseende sjuka eller handicapade, som bedrives vid specialskolor, såsom blindskolor, dövskolor, vanföreanstalter, ungdomsvårdsskolor m.fl., men erhöll inspektionsrätt beträffande vissa av dessa skolor. Under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning ställdes sålunda i stort sett den för praktisk yrkesutövning avsedda utbildningen nedom högskolestadiet, vilken står öppen för ett normalklientel med erforderliga kunskaper och vilken ekonomiskt stödes av det allmänna. Vid inrättandet av den nya överstyrelsen begränsades dess verksamhetsområde till industri, hantverk, handel och husligt arbete, d.v.s. samma yrkesområden, vilkas utbildning stått u n d e r central ledning av ämbetsverkets föregångare, yrkesskolavdelningen inom skolöverstyrelsen. Det må framhållas, att inte all utbildning för husligt arbete ställdes under överstyrelsens tillsyn; sålunda kvarstod t.ex. lanthushållsskolorna under lantbruksstyrelsens ledning. överstyrelsens för yrkesutbildning verksamhetsområde har sedermera vidgats. Så har exempelvis under överstyrelsens tillsyn ställts sjömansskolorna, utbildningen av laboratriser, utbildningen av mätningstekniker för lantmäteriet, utbildningen av arbetsterapeuter, sjukvårdsbiträden, undersköterskor, utbildning av biträden på ålderdomshem samt kompletteringskurser för ålderdomshemsföreståndare. Vidare har det nyligen startade institutet för utbildning av journalister ställts under ledning av överstyrelsen. Det må också nämnas, att överstyrelsen h a n d h a r och utövar tillsyn över en omfattande utbildning och omskolning av partiellt arbetsföra och friställd arbetskraft. En ytterligare ut-

119 vidgning till ett helt nytt arbetsområde utgör den av överstyrelsen bedrivna lärarutbildningen, som bl.a. avser att täcka behovet av pedagogiskt utbildade lär a r e för industrins och hantverkets samt handelns områden. Det må emellertid i detta sammanhang tillfogas, att den största ökningen av överstyrelsens arbetsuppgifter ägt rum inom de områden, som redan vid ämbetsverkets inrättande ställdes under dess ledning. Den stora kvantitativa ökningen av elevantalet, särskilt accentuerat från 1950talets mitt, motsvaras av en ökning i mångfalden av tillsynsmyndighetens arbetsuppgifter. Samtidigt har dessa uppgifter genom den särskilt på det tekniska området fortgående snabba utvecklingen och genom tillkomsten av en rad nya utbildningslinjer blivit alltmera komplicerade. Med hänsyn till den innebörd termen yrkesutbildning erhållit dels i gängse språkbruk och dels vid tillämpningen av författningsföreskrifter på utbildningsväsendets område har de sakkunniga funnit, att termen i direktivens mening i stort sett bör ges samma innehåll som vid inrättandet av överstyrelsen för yrkesutbildning. Med den yrkesutbildning, om vars centrala ledning de sakkunniga har att framlägga förslag, förstås således i huvudsak den nedom universitets- och högskolestadiet för praktisk yrkesutövning avsedda utbildning, som med ekonomiskt stöd från det allmänna står öppen för personer, vilka uppfyller för varje särskild form av utbildning eventuellt uppställda villkor beträffande ålder, hälsotillstånd, förkunskaper o.dyl. Utöver denna allmänt angivna innebörd av begreppet yrkesutbildning anser emellertid de sakkunniga vissa förtydligande kommentarer erforderliga i förevarande sammanhang. Den universitets- och högskolemässiga utbildningen har i det allmänna språk-

bruket en annan innebörd än termen yrkesutbildning, varför det synes självklart, att den skall undantagas från utredningsarbetet. Till undvikande av varje missförstånd må emellertid framhållas att viss yrkesutbildning på högskolestadiet för närvarande äger rum under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildnihg. Hit hör t.ex. de särskilda påbyggnadskurserna och vidareutbildningen för ingenjörer samt vissa företagsekonomiska kurser och ämneskurser inom handelns område. Liksom hittills bör enligt de sakkunnigas mening denna och liknande utbildningsverksamhet även för framtiden stå under tillsyn av det centrala ämbetsverket för yrkesutbildning. Utanför utredningsuppdraget faller den interna utbildning inom statliga verk, som är avsedd uteslutande för vederbörande verks eget personalbehov. Det är i dessa fall fråga om en yrkesutbildning, som är tillgänglig endast för vederbörande verks redan anställda personal eller för personer, som efter avslutad utbildning avses erhålla anställning i detsamma. Enligt de sakkunnigas mening vore det föga ändamålsenligt att överlämna ledningen av sådan utbildning till ett speciellt undervisningsverk. Däremot kan det övervägas att under tillsyn av ett dylikt verk ställa sådan yrkesutbildning, som visserligen organiseras i ett statligt ämbetsverks regi men som utöver tillgodoseendet av verkets eget rekryteringsbehov även medger, att de utbildade söker sig ut på den allmänna arbetsmarknaden. Genom ovan angivna avgränsning av termen yrkesutbildning berör utredningsuppdraget icke sådan yrkesutbildning, som utan ekonomiskt stöd av det allmänna bedrives av privatpersoner, enskilda företag, stiftelser, organisationer m.fl. Det förefaller icke befogat att ställa dylik yrkesutbildning under sam-

120 ma tillsyn som den med allmänna me- kunniga kommer i det följande att i vardel understödda. Ur elevernas synpunkt je särskilt fall taga ställning till frågan, är det emellertid motiverat, att den cen- om vederbörande skola tillsammansmed trala tillsynsmyndigheten erhåller befo- andra likartade former av yrkesutbildgenhet att kontrollera, att utbildningen ning bör ställas under ett centralt ämär kvalitativt godtagbar. betsverks ledning eller om utbildningen Från utredningsuppdraget undantages kan anses vara av så speciell beskaffenäven sådan yrkesutbildning, som före- het, att vederbörande skola via sin egen kommer vid ungdomsvårdsskolor, döv- styrelse alltjämt bör direkt underställas skolor, blindskolor, vanföreanstalternas Kungl. Maj :t. yrkesskolor, särskolor och skolhem för De sakkunniga har ovan angivit vad psykiskt efterblivna m.fl. specialskolor. som enligt deras mening i förevarande Yrkesutbildningen vid dessa skolor och utredning bör innefattas i begreppet yranstalter måste ordnas med hänsyn till kesutbildning. I ett uttalande i proposide dit hänvisade elevernas speciella sta- tionen nr 139 till 1955 års riksdag, viltus. Den bör följaktligen stå under led- ket uttalande ingår som ett led i direkning av ämbetsverk med särskild sak- tiven för de sakkunnigas arbete, framkunskap inom vederbörande område. höll dåvarande chefen för ecklesiastikEtt samarbete mellan dessa verk och departementet, att enligt hans mening det centrala verket för yrkesutbildning tiden nu vore inne för en förutsättningsär emellertid lämpligt och önskvärt. Lik- lös utredning av frågan om den centrala som överstyrelsen för yrkesutbildning ledningen av hela yrkesutbildningen. för närvarande äger befogenhet att in- Det är alltså i direktiven klart utsagt, spektera yrkesutbildningen vid vissa av att de sakkunnigas utredningsarbete de nyssnämnda skolorna samt har att skall avse ledningen av yrkesutbildninghandlägga frågor rörande undervis- en för näringslivets och arbetsmarknaningsmateriel vid åtminstone en av des- dens alla områden inom de gränser, som sa skoltyper, bör även den framtida cen- dras upp genom bestämningen av innetrala ledningen av yrkesutbildningen ut- börden i begreppet yrkesutbildning enöva dylik verksamhet samt också i öv- ligt direktivens mening. De sakkunniga rigt i erforderlig utsträckning bistå de har att överväga om den princip, som verk, under vilkas ledning de berörda låg bakom tillkomsten av överstyrelsen formerna av yrkesutbildning bedrives. för yrkesutbildning, nämligen att yrkesUtöver dessa förtydligande kommen- utbildningsfrågor från olika ämbetsverk tarer anser de sakkunniga sig även böra sammanföres under ett gemensamt verk rikta uppmärksamheten mot vissa för för yrkesutbildning, nu skall ges en vien mera specialbetonad yrkesutbildning dare tillämpning än vad den hittills fått. inrättade skolor, vilka för närvarande Avgränsningen av begreppet yrkesuticke sorterar under något centralt äm- bildning har i den föregående framställbetsverk utan ledes av styrelsen för re- ningen skett med hänsyn till den hittillsspektive skola. Vederbörande styrelse varande utvecklingen fram till nuläget. är direkt underställd Kungl. Maj:t. Till Genomgripande förändringar i näringsdenna grupp av skolor hör t.ex. statens liv och på arbetsmarknad kan emellertid polisskola och statens brandskola. I komma att inträffa. Tillsynsmyndigheprincip bör frågan om central ledning ten för yrkesutbildning måste uppenbaräven för skolor av denna art falla inom ligen med största vaksamhet oavlåtligt ramen för utredningsuppdraget. De sak- följa förändringarna samt anpassa ut-

121 bildningen efter de krav, som nya lägen skapar. Det är dock inte endast inom ämbetsverkets arbetsområde en dylik följsamhet är nödvändig. Även gränserna för verkets arbetsfält måste på motsvarande sätt vara flexibla; de sakkunniga förutsätter sålunda, att om och när så visar sig ändamålsenligt nya arbetsområden ställes u n d e r tillsyn av det centrala verket för yrkesutbildning.

bildningens centrala ledning fått sin lösning. Formuleringen ger vid handen, att frågan om ledningen av den pedagogiska utbildningen av nämnda lärare bör ingå i utredningsuppdraget. De sakkunniga drar av uttalandet även den slutsatsen, att jämväl frågan om ledningen av annan lärarutbildning, som kan ifrågakomma och som i första hand är avsedd för yrkesutbildningens behov, på motsvarande sätt bör ingå i de sakkunnigas uppgift.

Som ett särskilt problemkomplex i utredningssammanhanget framstår frågan om den pedagogiska utbildningen av lär a r e för yrkesundervisningen. Av direktiven kan ej utläsas, om även den centrala ledningen av lärarutbildningen skall ingå i utredningsuppdraget. För närvarande är ledningen av denna verksamhet liksom den centrala ledningen av yrkesutbildningen fördelad mellan olika ämbetsverk, nämligen skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och skilda fackämbetsverk. Frågan kompliceras ytterligare därigenom att ett flertal olika lärarkategorier är verksamma inom yrkesundervisningen och att lärare tillhörande samma kategori kan tjänstgöra såväl inom det allmänna skolväsendet som vid yrkesutbildande skolor.

Den pedagogiska utbildningen av yrkeslärare inom industrins och hantverkets område samt av lärare för handelsundervisningen ledes av överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med skolöverstyrelsen, medan t.ex. lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen leder motsvar a n d e utbildningsverksamhet för sina respektive tillsynsområden. I huvudsak tillämpas således den principen, att lär a r n a s pedagogiska utbildning ledes av det ämbetsverk, inom vars verksamhetsområde de blivande lärarna beräknas komma att undervisa. Detta utgör ytterligare ett skäl för, att frågan om den centrala ledningen av de ovan åsyftade lärarnas pedagogiska utbildning bör ingå i utredningsuppdraget.

Beträffande tillsynen över den pedagogiska utbildningen av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel har emellertid situationen klarnat u n d e r utredningsarbetets gång. Enligt uttalande av chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen nr 90 till 1960 års riksdag, vilket uttalande godkändes av riksdagen, skall nämligen ledningen av nämnda utbildning gemensamt utövas av överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen — med en lämplig praktisk arbetsfördelning dem emellan — tills frågan om yrkesut-

Ifråga om den centrala ledningen av lärarseminarierna på det husliga området har 1960 års riksdag i enlighet med förslagen i Kungl. Maj:ts proposition n r 95 beslutat, att denna skall utövas av skolöverstyrelsen, dock i intimt samarbete med överstyrelsen för yrkesutbildning och i vissa hänseenden även med lantbruksstyrelsen och andra centrala ämbetsverk. Då statsmakterna således nyligen tagit ställning till frågan om den centrala ledningen av dessa seminarier, anser sig de sakkunniga icke böra ta upp denna fråga till behandling.

KAPITEL 8

Allmänna synpunkter p å uppgifterna för yrkesutbildningens centrala ledning

InledandG Yrkesutbildningen i vårt land h a r växt upp på helt frivillig grund. Utbildning för olika slag av yrkesarbete erhölls i äldre tider genom praktiskt arbete inom näringslivet: jordbrukarsöner lärde yrket hemma p å gården u n d e r faderns ledning och blivande hantverkare lärde sina respektive yrken som gesäller hos hantverksmästarna. Skolmässig yrkesutbildning av större omfattning förekom icke förrän u n d e r förra århundradet, då skolor för jordbrukarungdom och skolor för teknisk undervisning och handelsundervisning, för skogsbruk och sjöfart m. m. började inrättas. De ursprungliga initiativen till inrättande av sådana skolor togs merendels av enskilda personer eller organisationer och skolorna bekostades av enskilda medel. Så småningom började samhället ge ekonomiskt stöd åt de framväxande skolorna för yrkesutbildning, bidrag lämnades av såväl staten som av landsting och kommuner och i vissa fall inträdde de senare som huvudmän för sådana skolor. Först in på 1900-talet började staten och kommunerna, däri inbegripet landstingen, mera aktivt engagera sig för yrkesutbildning på skilda områden. 1918 års yrkesskolreform betecknar en milstolpe i utvecklingen. Riksdagen fattade då beslut om inrättande av skolor för praktisk utbildning, yrkesbestämda fortsättningsskolor samt lärlings- och yrkesskolor. Dessa skolor blev kommunala men er-

synpunkter höll ekonomiskt stöd av staten. Vidare fattades beslut om inrättande av statliga tekniska gymnasier. De tidigare utgående statsbidragen till vissa skolor, särskilt de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, höjdes. 1918 års beslut kan sägas utgöra ett genombrott för tanken, att samhället bör både erkänna och bära sitt ansvar för att de stora skaror av ungdom, som tänker ägna sig åt förvärvsarbete inom de praktiska yrkena, erhåller en för detta ändamål väl lämpad utbildning, likaväl som samhället sedan gammalt påtagit sig ansvaret för utbildningen för de teoretiska banorna. Även om samhället från den nämnda tidpunkten kraftigare manifesterade sitt intresse för yrkesutbildningen, hade denna dock svårt att hävda sig vid sidan av de intellektuella studiebanorna. Den måhända främsta orsaken härtill var av psykologisk natur. Den gamla föreställningen levde envist kvar, att manuella yrken skulle läras enbart genom praktiskt arbete ute på arbetsplatserna och inte i någon skola. Med en sådan inställning från den allmänna opinionens sida konserverades undervärderingen i socialt avseende av de praktiska utbildningsvägarna, jämfört med de teoretiska. Möjligen kan man också spåra en växelverkan mellan dessa båda föreställningar: den sociala nedvärderingen av de praktiska yrkena och uppfattningen

123 att man borde lära sig dessa enbart genom praktik torde ömsesidigt ha betingat varandra. Det kan också i detta sammanhang vara värt att erinra om, att 1918 års beslut byggde på den huvudprincipen, att den praktiska utbildningen skulle äga r u m i näringslivet, medan yrkesskolan skulle svara för en viss, huvudsakligen teoretisk, kompletterande undervisning. Redan år 1921 fick dock denna p r i n c i p mjukas u p p , så att möjlighet skapades för praktisk utbildning även inom yrkesskolan. Den nämnda år utfärdade yrkesskolstadgan blev för lång tid framåt normgivande för yrkesskolväsendets utveckling. Yrkesutbildningens undanskymda ställning i förhållande till den teoretiska utbildningen var dock ingalunda betingad enbart av psykologiska skäl, även praktiskt-ekonomiska medverkade härtill. Kommunernas ekonomiska bärkraft var icke tillräckligt stark för att tillåta en kraftigare utbyggnad av de yrkesutbildande skolorna och statsbidragen var för snävt avvägda för att påverka utvecklingen i önskvärd riktning. Vad det privata näringslivet beträffar var möjligheterna att överhuvudtaget erhålla statsbidrag för yrkesutbildning i egen regi praktiskt taget obefintliga. Genom den ytterst snabba och i vissa hänseenden revolutionerande tekniska och ekonomiska utveckling, som ägt rum under de senaste årtiondena, h a r intresset för yrkesutbildning och bedömningen av dess värde både för den enskilda individen och för näringsliv och samhällsekonomi undergått en väsentlig förändring. Mer och mer har den u p p fattningen trängt igenom att den, som vill ägna sig åt i huvudsak manuella yrken, måste erhålla en pedagogiskt riktigt upplagd utbildning för detta yrkesarbete. Det räcker inte längre med att på traditionellt sätt inarbeta de nödvän-

diga kunskaperna och färdigheterna under anställning som elev eller lärling i yrket. Bland ungdomen h a r intresset för att skaffa sig yrkesutbildning vuxit starkt och såväl statsmakterna, landstingen och kommunerna som näringslivets organisationer och enskilda företag har alla insett, att yrkesutbildningen måste effektiviseras och ges en vida starkare ställning än den tidigare haft. Genom principbeslutet vid 1950 års riksdag om inrättande av en nioårig enhetsskola slogs fast, att den obligatoriska skolan skall meddela förberedande yrkesutbildning och att yrkesskolan skall vara en av de frivilliga påbyggnadslinjerna efter genomgången obligatorisk skola, i princip jämställd med gymnasielinjerna. Bakom beslutet låg alltså den tanken, att yrkesutbildningen skulle bli ett led i den framväxande ungdomsskolan, en av de många utbildningsvägar, som bygger på enhetsskolan. Genom beslutet vid 1955 års riksdag om utbyggnad av yrkesutbildningen togs ett stort steg fram mot förverkligandet av denna tanke. Yrkesskolornas arbetsförhållanden och ekonomiska villkor reglerades så, att dessa skolor skulle i princip bli jämställda med de allmänbildande skolorna. Statsbidragen till de årliga kostnaderna höjdes väsentligt och genom ett nytt riksdagsbeslut ett par år senare ställdes statsbidrag till förfogande även för byggande av skollokaler för de kommunala skolorna. Vidare fastställdes 1955 riktlinjer för yrkesskolväsendets utbyggnad under den närmaste femtonårsperioden. Det skulle alltjämt i första h a n d ankomma på de lokala kommunala organen att ta initiativ såväl ifråga om skolornas kapacitet som ifråga om utformningen av deras undervisning, men ett nära samarbete måste dock upprätthållas mellan de kommunala organen och näringslivet. För att stimulera detta senare till ökade insat-

124 ser öppnades möjligheter att erhålla statsbidrag av betydande omfattning även till den utbildning, som näringslivet självt eller i samarbete med kommunerna organiserar. Om man vill karakterisera 1918 års riksdagsbeslut om praktiska ungdomsskolor som ett genombrott för tanken om samhällets ansvar för yrkesutbildningen, kan man beteckna 1950 års principbeslut om enhetsskolan samt 1955 och 1957 års beslut om utbyggnad

Den centrala ledningens Utgångspunkten för en diskussion om uppgifterna för den framtida centrala ledningen av yrkesutbildningen måste bli samhällets ansvar för att yrkesutbildningen verkligen blir ett med andra utbildningslinjer jämställt led i den framväxande ungdomsskolan. Samhället måste se till, att — i den takt personella och ekonomiska resurser tillåter detta — möjligheter till utbildning för skilda yrken öppnas för de ungdomar, som efter slutad obligatorisk skola eller under de sista obligatoriska skolåren väljer s. k. praktiska yrken. Yrkesskolväsendet i vårt land är i huvudsak kommunalt. Kommuner och landsting är huvudmän för flertalet yrkesutbildningsanstalter. Ett stort antal dylika skolor har emellertid a n d r a huv u d m ä n : staten, halvstatliga organisationer, såsom skogsvårdsstyrelser och hushållningssällskap, samt stiftelser, organisationer, företag och privatpersoner. De kommunala skolorna erhåller ekonomiskt stöd av staten och detsamma är fallet med många enskilda skolor. Sedan grundskolereformen blivit genomförd över hela landet, kommer u n d e r skolplikstiden att ges tillfälle till viss förberedande yrkesutbildning åt alla, som vill ägna sig åt de praktiska

av yrkesskolväsendet och om ökade statsbidrag till detta som en definitiv bekräftelse på att samhället iklätt sig detta ansvar. Visserligen avsåg de båda sistnämnda riksdagsbesluten endast en del av yrkesutbildningen, nämligen utbildningen inom industri, hantverk, handel och husligt arbete, men 1950 års beslut hade en allmän syftning. Samhället stöder ju också ekonomiskt yrkesutbildning även inom många andra områden än de h ä r förut uppräknade.

väsentligaste

uppgifter

yrkena. För många blir denna förberedande yrkesutbildning den enda skolmässiga utbildning för deras framtida yrkesverksamhet, de kommer att erhålla. En del av de ungdomar, som slutar den obligatoriska skolan, kommer icke att söka inträde vid yrkesskolor för fortsatt utbildning. Såväl fortsatt utbildning på den förberedande utbildningens grund som kompletterande utbildning för yrkesverksamma, vilka i ungdomen inte erhållit någon skolmässig utbildning, måste i viss omfattning ske inom näringslivet. Helst bör denna utbildning kompletteras genom deltidskurser vid yrkesskolor, speciellt i yrkesteoretiska ämnen. Ett nära samarbete mellan yrkesskolväsendet och näringslivet blir i framtiden än mera betydelsefullt än vad det är nu. Detta gäller givetvis inte endast ifråga om deltidskurserna utan också i allra högsta grad ifråga om heltidskurserna. De s. k. inbyggda skolorna, vid vilka ett företag har h a n d om den rent praktiska utbildningen och den kommunala yrkesskolan svarar för den teoretiska, är en utbildningsform, som kan utvecklas ytterligare. Även växelundervisningen, vid vilken eleverna periodvis utbildas i skola och periodvis i näringslivet, torde

125 kunna hävda sin plats i den framtida yrkesutbildningen. Om yrkesskolväsendet kommer att behålla sin nuvarande i huvudsak kommunala karaktär, blir det i första hand kommunerna och landstingen, vilka får bära ansvaret för att samhället ställer de yrkesutbildningsresurser till förfogande, som de senare årens skolreformer förutsätter. Den förberedande yrkesutbildningen inom den allmänna skolans ram är obligatorisk. Härvid åligger det kommunerna att antingen ensamma eller i samarbete med andra kommuner, landsting eller andra huvudmän för yrkesutbildningsanstalter organisera utbildningen. Den fortsatta yrkesutbildningen efter den obligatoriska skolans slut är frivillig och det torde inte vara realistiskt att förutsätta någon ändring i detta hänseende. Förslag om lärlingslagstiftning enligt i princip samma modell som t. ex. lärlingslagstiftningen i Danmark har framförts vid skilda tillfällen men alltid avvisats. Lärlingsutbildningen såväl inom hantverket som inom industrien h a r ordnats genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. I vissa a n d r a länder, t. ex. i Västtyskland, har yrkesskolplikt stadgats för alla elever, som icke går till teoretiska utbildningslinjer, men då är att märka, att utbildningen har övervägande yrkesteoretisk karaktär. Med den huvudinriktning på praktiskt arbete som våra svenska yrkesskolor har, torde det bli alltför dyrbart att bygga yrkesskolor i den omfattning som skulle erfordras, om allmän yrkesskolplikt infördes. Man kan givetvis diskutera vem eller vilka, som lämpligen bör vara huvudmän för den frivilliga yrkesutbildningen. Sätter man, upp enhetlighet härvidlag som ett eftersträvansvärt mål, ligger det nära till hands att tänka sig samma anordning som ifråga om folkskolan-grundskolan, d. v. s. att kommu-

nerna blir huvudmän och att staten svarar för samma utgifter, som den nu gör för denna skola. Yrkesutbildningen är emellertid och måste även för framtiden bli synnerligen mångskiftande och differentierad; ett enhetligt huvudmannaskap kan för den skull snarare bli till hinder än till gagn för denna utbildning. Det förefaller då vara vida bättre att för framtiden knyta an till den utveckling, som redan ägt rum på detta område. Det innebär med a n d r a ord, att huvudmannaskapet alltjämt bör vara fördelat mellan staten, landsting, kommuner, stiftelser, organisationer och enskilda företag. Yrkesutbildningsväsendet bör få växa på frivillig grund, liksom det hittills har gjort, och initiativ till nya utbildningsvägar eller nya utbildningsanstalter tas av dem, som ur skilda synpunkter är bäst lämpade att utöva huvudmannaskap. Därmed är icke sagt, att icke ändringar av huvudmannaskap för redan befintliga yrkesskolor kan bli motiverade. Då landsting och kommuner redan i ojämförligt större omfattning än någon annan grupp av huvudmän är engagerade i yrkesutbildningen, torde det vara sannolikt, att detta förhållande blir bestående för framtiden. För näringslivets utveckling spelar yrkesutbildningen en väsentlig roll, varför det ligger i näringslivets eget intresse att känna ansvar för och ekonomiskt stödja densamma, men i princip måste dock denna utbildning vara en samhällets angelägenhet. I och för sig är detta en självklar sak, men det är också en konsekvens av de tidigare refererade beslut av statsmakterna, varigenom slagits fast, att yrkesskolan skall vara en av de frivilliga påbyggnadslinjerna efter genomgången obligatorisk skola. Endast samhället förfogar över de ekonomiska och organisatoriska resurser som krävs för att denna målsättning skall kunna förverkligas.

126 Det ingår icke i de sakkunnigas uppdrag att föreslå några ändringar i den fördelning av kostnaderna för yrkesutbildningen mellan staten och vederbörande huvudmän, som nu tillämpas. De sakkunnigas uppgift är att utreda, hur den centrala statliga ledningen av yrkesutbildningen bör utformas, vilka befogenheter den bör äga, vilka arbetsuppgifter den bör ha att utföra och vilken eller vilka organisationsformer, som är de lämpligaste härför. Vid en undersökning av dessa problemställningar måste man givetvis också ta ställning till, hur dessa befogenheter och arbetsuppgifter lämpligen bör fördelas mellan å ena sidan centrala statliga ämbetsverk och å andra sidan de regionala statliga myndigheterna, länsskolnämnderna, samt skolstyrelserna i kommunerna och andra styrelser för statsunderstödda yrkesskolor. I kap. 10 diskuterar de sakkunniga mera ingående, vilken innebörd som bör ges åt 1950 års riksdags principuttalande om jämställdhet mellan yrkesutbildningen och gymnasieutbildningen och hur denna jämställdhet skall kunna förverkligas.

Ledning ar yrkesutbildningens planering

De sakkunniga har förut framhållit, att utgångspunkten för en diskussion om den framtida centrala ledningen av yrkesutbildningen måste bli samhällets ansvar för att yrkesutbildningen verkligen blir ett med andra utbildningslinjer jämställt led i den framväxande ungdomsskolan. Det vill med andra ord säga, att den centrala ledningens främsta och viktigaste funktion måste vara att se till, dels att ungdomarnas legitima krav på goda utbildningsmöjligheter för de yrken de vill välja tillgodoses och dels att dessa utbildningsmöjlig-

heter anpassas efter närings- och yrkeslivets behov av väl utbildad arbetskraft. »Yrkesutbildningen är till för de ungas skull, det är dem denna undervisning skall tjäna genom att väcka och odla deras anlag och skaffa dem kunskaper och färdigheter, så att de nå högsta möjliga grad av utveckling och vinna medel för att skaffa sig utkomst i livet» (propositionen nr 96/1918 angående inrättande av praktiska ungdomsskolor). Den centrala ledningen måste, i samspel med såväl regionala som lokala organ, erhålla sådana organisationsformer och arbeta på ett sådant sätt, att detta syfte kan uppnås. Det räcker emellertid inte bara med att ge ungdomarna goda möjligheter till yrkesutbildning; de kunskaper och de färdigheter, som de genom denna utbildning förvärvar, måste anpassas efter näringslivets och arbetsmarknadens krav, sä att de kan få ekonomiskt utbyte av desamma, t. ex. genom anställning inom företag eller genom egen verksamhet som företagare. Med våra dagars snabba utveckling kommer kraven på yrkeskunskaper inom ett och samma fack att skifta avsevärt från tid till annan, arbetet blir alltmera specialiserat på de flesta områden och detta i förening med strukturförändringar inom näringslivet tvingar fram nya yrken eller yrkesspecialiteter. Utvecklingen kommer med all sannolikhet också att medföra, att vissa yrkesgrupper försvinner, varför frågan om omskolning kan väntas få en långt större betydelse i den framtida yrkesutbildningen. I detta sammanhang må även erinras om att yrkesutbildning av friställd arbetskraft i växande omfattning kan beräknas känneteckna perioder av konjunkturavmattning. Den moderna yrkesutbildningen måste tydligen karakteriseras av stor rörlighet och smidig anpassning efter förändringar inom näringsliv och arbets-

127 marknad. Sker inte detta kan risk u p p stå för att utbildningen vid olika slag av yrkesutbildande anstalter kan bli förlegad och inaktuell. Uppenbarligen kommer anförda omständigheter att ställa tillsynsmyndigheten inför maktpåliggande uppgifter, som kräver kraftfulla initiativ; särskilt yrkesutbildningen av friställd arbetskraft kommer därjämte i vissa fall att kräva snabba åtgärder och förutsätta en framsynt planeringsverksamhet för eventuella krissituationer. Det är endast staten som genom sina organ kan skaffa sig överblick över hela arbetsmarknadsområdet och bedöma dels de krav på yrkeskunnighet och dels det behov av arbetskraft som vid varje givet tillfälle uppställes inom skilda näringsgrenar eller arbetsområden. Härav följer den konklusionen, att planeringen av yrkesutbildningsväsendet i dess helhet är en uppgift för den centrala statliga ledningen av detsamma. Den centrala ledningen har att se till, att skolor, kurser, utbildning inom näringslivet självt o. s. v. kommer till stånd i erforderlig omfattning och att undervisningen ges ett sådant innehåll, att de utbildade i såväl privatekonomiskt som samhällsekonomiskt hänseende kan nyttiggöra sina förvärvade kunskaper och färdigheter. Den centrala ledningen kan själv ta initiativ i dessa hänseenden eller samordna de initiativ, som tas av huvudmännen för yrkesutbildningsanstalter eller inom näringslivet av företag och branschorganisationer. Överhuvudtaget kräver planeringsarbetet ett ständigt fortlöpande samarbete mellan den centrala ledningen, arbetsmarknadsstyrelsen, de berörda regionala statliga organen, landsting, kommuner, näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer samt enskilda företag. Den centrala ledningen bör ange riktlinjerna för planeringsarbetet, dra upp en r a m för

yrkesutbildningen och övervaka att innehållet i denna ram fylles av huvudmännen för yrkesutbildningsanstalterna. I första hand blir det, som redan tidigare framhållits, kommuner och landsting, som bör sörja för att yrkesutbildningen erhåller erforderliga resurser. Ansvaret får dock delas med andra huvudmän för yrkesutbildning. Utbyggnaden av yrkesskolväsendet fordrar detaljplanering såväl regionalt inom länen som lokalt inom kommunerna. Med nu gällande organisationsformer för ledningen av skolväsendet åligger det länsskolnämnderna att leda planeringen inom sina respektive län. För att nämnderna skall kunna fylla denna uppgift på ett tillfredsställande sätt synes det önskvärt, att under deras inseende ställes även sådana statsunderstödda yrkesutbildande skolor, som för närvarande icke lyder under dem. Det bör ske en gemensam planering för hela regioner av den yrkesundervisning, som skall meddelas under skolpliktstiden och den, som skall bygga vidare på den där lagda grunden. En sådan planering kan lämpligen ske för ett helt län, med länsskolnämnden som samordnande och sammanhållande organ.

Ledning av den pedagogiska verksamheten Förutom ledningen av planeringsarbetet för yrkesutbildningen i dess helhet för hela landet åligger det den centrala ledningen att utföra arbetsuppgifter av såväl pedagogisk som organisatorisk och administrativ art. Ser man först till det pedagogiska fältet bör det vara en väsentlig uppgift för den centrala ledningen att bestämma innehållet i den undervisning och utbildning, som skall meddelas i olika skolor och kurser samt ange riktlinjer för h u r denna bör läggas upp för att ge bästa möjliga resul-

128 tat. Kursplaner och timplaner bör fastställas av det eller de centrala verk, som leder yrkesutbildning. Utarbetandet av dessa planer måste givetvis ske i nära kontakt med näringsliv och arbetsmarknad, så att utbildningen fortlöpande anpassas efter de krav, som den tekniska och ekonomiska utvecklingen ställer inom skilda yrken. Undervisningsplan e r n a torde böra få formen av normalplaner, från vilka avvikelser bör medges för att möjliggöra en smidig anknytning till lokala förhållanden och önskemål. En viktig uppgift för den centrala ledningen blir att se till, att lärare i tillräckligt antal och med tillfredsställande både yrkespraktisk och pedagogisk utbildning står till yrkesutbildningens förfogande. Detta behöver inte nödvändigtvis medföra, att det eller de ämbetsverk, som centralt leder denna utbildning, också skall vara tillsynsmyndighet för all h ä r ifrågakommande lärarutbildning. Även andra verk kan tänkas leda sådan utbildning, men i så fall måste givetvis samarbete med yrkesutbildningsverken äga rum. Det torde dock bli ofrånkomligt, att huvudparten av lärarutbildningen för yrkesundervisningen står under tillsyn av den centrala ledningen för denna undervisning. Beträffande flera yrkesområden har varken inom den förberedande eller inom den egentliga yrkesutbildningen, som de sakkunniga påpekat i sitt tidigare avgivna betänkande om utbildningen av lärare i yrkesämnen, ännu utformats någon tillfredsställande utbildningsgång och utbildningsmetodik. På detta fält återstår mycket att göra ifråga om ordnande i rätt följd av olika utbildningsmoment, utexperimenterande och tillämpning av lämplig metodik, utarbetande av läroböcker och framställning av annan undervisningsmateriel m. m. Ett omfattande pedagogiskt försöks- och re-

formarbete på yrkesutbildningens område måste med nödvändighet komma till stånd. För att denna verksamhet skall kunna ge åsyftad effekt bör ledningen av densamma ligga hos det ämbetsverk, under vars tillsyn kommer att stå åtminstone huvuddelen av yrkesutbildningen inom landet. Detta ämbetsverk bör fungera som initiativtagare och allmänt pådrivande kraft ifråga om den pedagogiska reformverksamheten. Vid sidan av de administrativa och kontrollerande uppgifter, som det alltid åligger en tillsynsmyndighet att utföra, bör ett sådant ämbetsverk som ovan sagts ägna mycket arbete åt den experimentella och nyskapande pedagogiken. Detta får emellertid inte leda till, att ämbetsverket ges makt att påtvinga yrkesutbildningsanstalterna nya undervisningsmetoder och ny undervisningsmateriel helt efter eget gottfinnande. Det torde förhålla sig så, att även inom yrkesutbildningen framsteg på det pedagogiska området i första h a n d åstadkommes av skolans fältarbetare, lärarna. Därför bör yrkesskolornas lärare medges en relativ vidsträckt frihet att själva utforma skolornas pedagogiska verksamhet. Lärare, som därvid gjort en särskilt förtjänstfull, självständig pedagogisk insats, bör som regionalt eller centralt anställda konsulenter beredas tillfälle att delge en större krets av kollegor sina erfarenheter och u p p slag. De lokala styrelserna h a r att vaka över, att verksamheten fortgår i enlighet med för densamma gällande föreskrifter. Det centrala verket skall genom inspektioner, konsulentbesök eller på annat sätt lämna hjälp och stöd, ge nya impulser samt uppmuntra de krafter, som vill skapa något nytt och bättre i yrkesundervisningen, men självfallet också se till, att uppenbart olämpliga metoder — vare sig gamla eller nya — utmönstras.

129 I överensstämmelse härmed bör det åligga den centrala ledningen att se till, att undervisningen är ändamålsenligt anordnad. Den bör i detta syfte äga rätt att godkänna läroböcker och undervisningsmateriel samt granska arbetsordningar och redogörelser för vid undervisningen begagnad materiel samt genomgångna läroböcker. För den yrkesutbildning, som ordnas direkt inom näringslivet utan kompletterande undervisning vid fasta yrkesskolor, bör den centrala ledningen lämna vederbörande råd och upplysningar om hur den lämpligast bör läggas upp, utarbeta förslag till undervisningsplaner m. m. Övervakning av avgångsprövningar och därmed sammanhängande ärenden vid yrkesutbildningsanstalter torde även vara en uppgift för den centrala ledningen. Om praktiskt taget all yrkesutbildning skulle komma att samlas under ledning av ett enda ämbetsverk är det i hög grad angeläget, att ett samarbete kommer till stånd mellan detta verk och de olika fackämbetsverken. Detta gäller ifråga om alla områden av verkets arbete, främst planeringen av yrkesutbildningen, men också ifråga om verksamheten på det pedagogiska fältet. Det är ett givet intresse för vederbörande fackämbetsverk att kunna utöva inflytande på uppläggningen av den yrkesutbildning, som är avsedd för dess fackområde. Ämbetsverket har skyldighet att följa utvecklingen på detta område samt vidtaga eller föreslå åtgärder för att främja den eller de näringsgrenar, som tillhör fackområdet. Denna skyldighet får ämbetsverket svårt att fullgöra på ett tillfredsställande sätt, om det berövas möjlighet att påverka den yrkesutbildning, som är avsedd för näringsgrenarna ifråga. Den sakkunskap ämbetsverket förfogar över torde också kunna ge beaktansvärda råd och uppslag, när det gäller att utarbeta lämplig utbildningsgång och lämpliga 9—201170

pedagogiska metoder för den ifrågavarande yrkesutbildningen.

Yrkesutbildningens inre organisation

De sakkunniga har i det föregående framhållit, att ledningen av yrkesutbildningens planering måste vara en av den centrala ledningens viktigaste funktioner. Planeringens syfte är givetvis att skapa en så ändamålsenlig yttre organisation som möjligt för yrkesutbildningen, att se till att skolor och kurser eller praktisk utbildning direkt inom näringslivet organiseras för olika yrkesområden i erforderlig omfattning över hela landet. När de sakkunniga nu övergår till den centrala ledningens arbetsuppgifter på det organisatoriska området avser de yrkesutbildningens inre organisation, de fasta yrkesutbildningsanstalternas och a n d r a utbildningsformers allmänna anordning, deras utrustning med lärarkrafter, lokaler och undervisningsmateriel. Den skiljelinje de sakkunniga drar mellan yttre och inre organisation får naturligtvis inte hårdragas. Lokalfrågorna måste i hög grad beaktas även vid planeringen i stort av yrkesutbildningen och detsamma är också förhållandet med lärarfrågorna. Det måste vara en väsentlig uppgift för den centrala ledningen att övervaka, att den inre organisationen blir så ändamålsenlig som de till buds stående resurserna medger, att dugliga lärare och instruktörer kan erhållas och att lämpliga lokaler och fullgod undervisningsmateriel anskaffas. För att kunna genomföra dessa uppgifter måste den centrala ledningen upprätthålla personlig kontakt med läroanstalternas huvudmän samt andra intresserade myndigheter, Organisationer och enskilda företag för att därigenom förvärva ingående känne-

130 som skall tillämpas vid skolan, brukar i regel ingå som bilagor till reglementet. Då yrkesutbildningsanstalterna icke bör snöras in i stela, schematiskt uppdragna former, kan det givetvis diskuteras, om det är lämpligt att hålla fast vid systemet med reglementen för varje skola och eventuellt föreskriva, att systemet skall tillämpas även för skolor, för vilka nu icke utfärdas några reglementen. Bestämmelser om skolornas verksamhet och administration ges ju i de stadgor eller kungörelser rörande olika slag av yrkesutbildning, som på administrativ väg beslutas och utfärdas av Kungl. Maj:t. Dessa författningar måste emellertid med nödvändighet bli rätt allmänt hållna och därför synes det vara till fördel att bestämmelserna i dessa kompletteras med specialbestämmelser i reglementen för varje särskild skola. Det är självklart, att reglementena måste grundas på föreskrifterna i för vederbörande utbildningsområden gällande skolförfattningar och de tillämpningsföreskrifter, som tillsynsmyndigheten utfärdar. Tillsynsmyndigheten har att kontrollera, att så blir fallet. Av detta följer logiskt, att den centrala ledningen måste granska och fastställa reglementena. Det förefaller lämpligt, att den centrala ledningen utFör centrala och lokala yrkesskolor arbetar normalreglementen för olika slag inom industri, hantverk, handel och av yrkesskolor, vilka sedan kan tillämhusligt arbete, som står under överinsepas av varje särskild skola utan ny forende av överstyrelsen för yrkesutbildmell fastställelse i de enskilda fallen ning, skall enligt gällande yrkesskoleller efter fastställelse av länsskolnämnstadga finnas reglementen, ett för varje den, då mindre avvikelser befinnes erskola, vilka reglementen skall fastställas forderliga. Sådana normalreglementen av överstyrelsen. Även för många yrkesbör utformas i nära samråd med föreutbildningsanstalter på andra områden trädare för de olika yrkesutbildningsän de h ä r nämnda skall enligt gällande områdena, så att skolornas lokala ledförfattningsbestämmelser finnas reglening tillerkännes självbestämmanderätt menten, som fastställes av vederbörande i alla sådana frågor, som inte gäller tillsynsmyndighet. Reglementena inneplanering på längre sikt och där enhåller allmänna bestämmelser om vehetlig handläggning och tillämpning inte derbörande skolas organisation och är oundgängligen erforderlig. Dispens verksamhet. De undervisningsplaner,

dom om samt medverka till precisering av skolornas önskemål och behov. Yrkesutbildningen är redan och måste sannolikt för framtiden i än högre grad än nu bli mångskiftande och rikt facetterad. Det är fördenskull omöjligt att stöpa den i lika enhetliga former som det allmänna skolväsendet. Undervisningsplaner och pedagogiska metoder skiftar väsentligt de olika yrkena emellan och måste också tid efter annan revideras inom ett och samma yrke på grund av den snabba utveckling, som karakteriserar vårt moderna samhälle. Den centrala ledningen, som bör äga överblick över yrkesutbildningen i dess helhet, h a r att se till, att denna utbildning följer med i utvecklingen. Det är emellertid ytterst på lärarna och skolornas lokala ledning det beror, om detta skall ske. Liksom dessa lokala krafter på det pedagogiska fältet bör äga relativt stor frihet att utforma yrkesskolans inre liv, så bör de också ifråga om den inre organisationen tillerkännas ett rimligt mått av självbestämmanderätt under hänsynstagande till vad som u r samhällets och näringslivets synpunkt befinnes önskvärt. Organisationen bildar ju den ram, inom vilken det pedagogiska arbetet skall utföras.

131 från bestämmelser i reglemente må kunna meddelas av den centrala ledningen eller eventuellt av länsskolnämnd. Ifråga om lärarkårerna vid yrkesskolorna synes de viktigaste ärendegrupper den centrala ledningen för närvarande h a r att handlägga vara behörighetsfrågor, frågor om inrättande av lärartjänster samt om tillsättning och entledigande av rektor och för vissa skolformer övriga lärare. Behörighet till lärartjänst vid yrkesskola kan vinnas antingen därigenom att vederbörande gått igenom sådan utbildning, som enligt gällande bestämmelser ger generell behörighet till visst eller vissa slag av tjänster, eller också på så sätt, att han av vederbörande tillsynsmyndighet förklarats behörig. Några ändringar härvidlag synes inte vara erforderliga för framtiden. Den centrala ledningen bör givetvis noga följa de krav på yrkeskunnighet och pedagogisk förmåga hos lärarna, som den fortskridande utvecklingen medför, samt vaka över att behörighetsvillkoren och den för förvärvande av behörighet erforderliga utbildningen motsvarar de fordringar, som måste ställas på lärarna. Tillsynsmyndigheten bör även genom anordnande av fortbildningskurser, genom sin inspektions- och konsulentverksamhet eller på annat sätt ge lärarna informationer om nya uppslag, rön och erfarenheter på yrkesutbildningens område, som framkommit såväl inom landet som utomlands. Varken inrättande eller tillsättande av lärartjänster sker på något enhetligt sätt inom yrkesskolväsendet, taget i dess vidare bemärkelse; denna brist på enhetlighet är helt naturlig, eftersom de yrkesutbildande skolorna h a r olika huvudmän och deras utbildning spänner över sinsemellan vida och olikartade fält. Vid statliga skolor, t. ex. de tekniska läroverken och sjöbefälssko-

lorna, inrättas ordinarie och extra-ordinarie lärartjänster i högre lönegrader av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut, övriga tjänster inrättas av tillsynsmyndigheten. Vid icke-statliga skolor av central typ, där lärarna åtnjuter lön som motsvarar lönen i bestämda lönegrader eller löneklasser enligt statens allmänna avlöningsreglemente, inrättas ordinarie lärartjänster av huvudmannen efter medgivande av tillsynsmyndigheten, vilket alltså innebär att den sistnämnda äger den faktiska beslutanderätten; icke-ordinarie tjänster inrättas av huvudmannen. Vid övriga ickestatliga skolor inrättas samtliga lärartjänster av huvudmannen, eller närmare bestämt av huvudmannens anslagsbeviljande organ. För kommunala skolor är det alltså stads- eller kommunalfullmäktige, som fattar beslut om inrättande av tjänsterna. Inom yrkesskolväsendet i ordets trängre betydelse, d. v. s. den del av detta, som lyder under överstyrelsen för yrkesutbildning, tillsätter detta ämbetsverk rektorer vid yrkesskolorna. Vid de tekniska läroverken och handelsgymnasierna tillkommer denna befogenhet Kungl. Maj:t, efter av överstyrelsen avgivet förslag. Kungl. Maj:t tillsätter vidare rektorstjänst vid sjöbefälsskolorna och vid konstfackskolan. I fråga om yrkesskolor på andra områden tillsätter skolornas styrelse i regel rektorstjänsterna, ibland efter hörande av vederbörande tillsynsmyndighet, såsom t. ex. vid sjuksköterskeskolorna, eller sedan denna myndighet uppsatt tre sökande på förslag, bland vilka styrelsen h a r att välja, såsom fallet är med lantmanna- och lanthushållsskolor. Vid vissa utbildningsanstalter tillsättes rektorstjänster och även andra lärartjänster helt oberoende av tillsynsmyndigheten. Ordinarie lärartjänster vid kommu-

132 nernas yrkesskolor tillsättes numera av länsskolnämnderna, medan icke-ordinarie lärare förordnas av skolstyrelsen i kommunen. Vid övriga yrkesutbildande skolor tillsättes samtliga lärartjänster i regel av skolornas lokala styrelser. I vissa fall tillsättes de ordinarie tjänsterna av Kungl. Maj :t — så sker beträffande de tekniska läroverken, handelsgymnasierna och sjöbefälsskolorna — eller av tillsynsmyndigheten. Handläggning av ärenden rörande inrättande och tillsättande av lärartjänster ingår visserligen i större eller mindre omfattning i den centrala ledningens arbetsuppgifter, men huvudgrunderna för inrättande, respektive tillsättande fastställes dock i regel av statsmakterna. De sakkunniga anser sig fördenskull icke böra lägga fram några förslag rörande den centrala ledningens befogenheter i dessa avseenden. Därest huvudparten av yrkesutbildningen kommer att ställas under gemensam central ledning måste som en konsekvens härav följa en översyn av de stadgor, ämbetsverksinstruktioner och andra författningar, som nu reglerar verksamheten på olika yrkesutbildningsområden. Beträffande delegering av beslutanderätt till lägre beslutsinstanser jämför även kap. 13 och 14. Oberoende av hur lärartillsättningarna inom yrkesskolväsendet kommer att ske, är det ett väsentligt intresse för skolväsendet i dess helhet, att de tillgängliga lärarkrafterna användes på bästa sätt. Då den egentliga yrkesutbildningen i framtiden i huvudsak kommer att bygga på den förberedande yrkesutbildningen inom den obligatoriska skolan och denna sistnämnda utbildning i viss om än begränsad utsträckning kommer att äga rum inom ramen för yrkesskolan, kan samma lärare med fördel undervisa såväl inom den allmänna skolan som inom yrkesskolan. Den centrala ledning-

med motsvarande ledning för det allmänna skolväsendet ange riktlinjer för lärarnas tjänstgöring inom olika skolformer, en för yrkesutbildningen bör i samråd

Skolbyggnadsfrågor

För skolans inre organisation spelar skolbyggnaderna och undervisningslokalerna en väsentlig roll. Det avgörande för yrkesundervisningens liksom all annan undervisnings funktionsduglighet är givetvis tillgången på goda lärare och instruktörer, men utan ändamålsenliga lokaler och undervisningsmateriel blir lärarna handicapade i sitt arbete, de må vara aldrig så dugliga. Byggnadsärendena och andra lokalfrågor r ö r a n d e yrkesskolorna måste sättas in i sitt sammanhang med planeringen av undervisningsväsendet i dess helhet. Den förberedande yrkesutbildning grundskolan skall ge kan ju i viss omfattning förläggas till yrkesskolorna och den egentliga yrkesutbildningen vid yrkesutbildningsanstalter av skilda slag kommer i framtiden att till större delen bygga på den grund, som lägges genom den förberedande utbildningen. På många orter kan det fördenskull bli aktuellt — och är det för övrigt redan nu — att inrymma såväl klasser och avdelningar inom den allmänna skolan som avdelningar inom yrkesskolan i samma byggnadskomplex. Lärosalar för övervägande teoretisk undervisning kan komma att begagnas av elever från såväl den obligatoriska skolan som yrkesskolan. Gymnastiksalar, bespisningslokaler m. m. kan användas för båda skolformernas räkning. Det är också tänkbart, att det ur såväl skolorganisatoriska som praktiskt ekonomiska synpunkter kan bli lämpligt att förlägga skolor för olika yrkesområden till samma plats i gemensamma byggnadskomplex. De byggnads-

133 och lokalproblem, som uppstår härigenom, måste noga penetreras vid den reginonala planeringen av skolväsendet i länet och den lokala planeringen i kommunerna, så att de kan lösas på ett sätt, som tillgodoser såväl undervisningens intresse som det allmänna intresset av att kostnaderna för undervisningsväsendet hålles inom ekonomiskt försvarbara gränser. Statsbidrag till anskaffande av lokaler för de yrkesutbildande skolorna genom nybyggnad, ombyggnad eller inköp av redan befintlig byggnad lämnas dels till landstingskommunala och kommunala yrkesskolor och dels till lägre lantbruksundervisningsanstalter. Dessutom kan statsmedel för ändamålet erhållas till skogsbruksskolor, ehuru något särskilt anslag för byggnadsbidrag åt dessa inte finns. Vidare utgår givetvis statsbidrag till byggnader för den förberedande yrkesutbildningen inom den obligatoriska skolans ram. I detta senare fall är det ofta fråga om byggnader, som är gemensamma för den förberedande yrkesutbildningen och den allmänna teoretiska undervisningen. Ärenden r ö r a n d e byggnader för yrkesutbildningsväsendet handlägges således för närvarande endast inom de centrala ämbetsverk, som utövar tillsyn över de nämnda utbildningsgrenarna. I enstaka fall kan även annat ämbetsverk, som utövar tillsyn över något slag av yrkesutbildning, få handlägga byggnadsärenden, men därom finns för närvarande inga författningsbestämmelser. Den procedur för handläggning av byggnadsärendena, som utvecklats inom de berörda ämbetsverken, överensstämmer i sina huvuddrag men skiljer sig i detaljer. Den kan ifråga om samtliga ämbetsverk betecknas som invecklad och tidsödande. Genomförandet av ett byggnadsprojekt tar fördenskull i regel lång tid i anspråk och åsamkar dess-

utom huvudmännen och de lokala skolledningarna åtskilligt merarbete och extra kostnader. Proceduren för ärendenas gång ifråga om byggnader för yrkesutbildningsväsendet ter sig i sina huvuddrag på följande sätt: Sedan fråga väckts om uppförande av en skolbyggnad, verkställer huvudmannen utredning om det behov av lokaler, som skall tillgodoses genom detta byggnadsarbete. Utredningen företas i allmänhet enligt anvisningar, som utfärdats av tillsynsmyndigheten. Anvisningarna kan vara generellt utformade i skrivelser från tillsynsmyndigheten eller också meddelas i varje särskilt fall. Är nybyggnaden endast avsedd att ersätta otidsenliga och otjänliga lokaler, behöver utredningen inte bli särskilt omfattande. Är det däremot fråga om att inrätta en helt n y skola eller att utvidga en redan befintlig med nya avdelningar eller nya k u r ser, erfordras en mera ingående utredning, vid vilken hänsyn måste tagas såväl till den beräknade elevtillströmningen som till det arbetsmarknadsmässiga behovet av den nya utbildningen. Till hjälp för utredningarna rörande lokalbehovet h a r tillsynsmyndigheterna i regel utgivit promemorior angående utrymmesbehov för undervisningen vid de skilda typer av skolor, som lyder under respektive verk. De planeringsarbeten rörande yrkesskolväsendets organisation och utbyggnad, som praktiskt taget alla landsting utfört för sina respektive områden, kan också vara till stor nytta för sådana utredningar. Efter det att utredningen om lokalbehovet färdigställts, översändes densamma till tillsynsmyndigheten, som h a r att pröva lokalbehovet och lämna huvudmannen uppgift om de lokaler, som förklarats erforderliga. Är nybyggnaden avsedd för den förberedande yrkesutbildningen, skall länsskolnämnden av-

134 ge yttrande över lokalbehovet, innan tillsynsmyndigheten, d. v. s. i detta fall skolöverstyrelsen, meddelar beslut. Avser nybyggnaden lokaler för kommunal yrkesskola, inhämtar också tillsynsmyndigheten, i detta fall överstyrelsen för yrkesutbildning, yttrande från länsskolnämnden. överstyrelsen låter även i regel arbetsmarknadsstyrelsen yttra sig över lokalbehovet och vidare inhämtas yttrande från arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, om detta anses önskvärt. Lantbruksstyrelsen, som h a r att pröva lokalbehovet för lantbrukets skolor, torde däremot i regel icke inhämta yttrande från andra myndigheter eller från organisationer, frånsett byggnadsstyrelsen, som ofta genom egna representanter deltar i överläggningarna rörande utformningen av byggnadsprojekt på ifrågavarande område. Nästa etapp i handläggningen av ett nybyggnadsärende blir utarbetande av skissritningar samt förhandsgranskning av dessa från tillsynsmyndighetens sida. Varje tillsynsmyndighet äger utfärda närmare föreskrifter rörande förhandsgranskning, varför dessa föreskrifter icke är enhetligt utformade utan varierar från verk till verk. Skolöverstyrelsen har i föreskrifterna angivit vilka lokala instanser, som bör yttra sig över ritningsförslaget: byggnadsnämnd, lokal civilförsvarsmyndighet, skolläkare, länsarkitekt m. fl. Vidare skall den regionala skolmyndigheten, länsskolnämnden, avge yttrande, överstyrelsen för yrkesutbildning brukar i beslutet rörande lokalbehovsprövningen inrymma en passus om att den arkitekt, som erhåller i uppdrag att göra upp ritningar, bör överlägga med vederbörande fackbyråer inom överstyrelsen för att erhålla erforderliga anvisningar för sitt arbete. Först sedan detta skett, kan skissritningarna utarbetas och insändas till överstyrelsen för förhandsgransk-

ning. I fråga om byggnader för lantbrukets skolor d r a r tillsynsmyndigheten inte upp några skarpa gränser mellan lokalbehovsprövning och granskning av skissritningar. Hela byggnadsprojektet utformas successivt under överläggningar mellan huvudmännen och de lokala skolledningarna å ena sidan och lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå å den andra. Sedan skissritningarna granskats och godkänts, kan arbetet med huvudritningarna ta sin början. När dessa i sin tur färdigställts, inger huvudmannen till tillsynsmyndigheten ansökan om statsbidrag till byggnadsarbetet. Ansökan skall åtföljas av vissa bilagor, främst huvudritningar med situationsplan. Tillsynsmyndigheten överlämnar sedan ansökan jämte eget yttrande däröver till Kungl. Maj:t, som fattar beslut om tilldelning av statsbidrag. Den sista etappen av proceduren omfattar avsyning och godkännande av byggnadsföretaget samt utbetalning av statsbidraget eller resterande del av detta, därest förskottsbidrag utgått. Det framgår av denna summariska översikt över gången i handläggningen av byggnadsärendena, att huvudmännen eller de lokala skolstyrelserna under varje etapp av handläggningen har att göra framställningar till vederbörande tillsynsmyndighet och att a n d r a centrala verk samt regionala eller lokala myndigheter och i vissa fall även organisationer avger yttranden över dessa framställningar. Beslutanderätten är koncentrerad till de centrala tillsynsmyndigheterna och Kungl. Maj:t. De förstnämnda fattar beslut rörande behovet av lokaler samt godkänner skissritningar. Kungl. Maj:t beslutar om tilldelning av statsbidrag. Det förtjänar påpekas, att samråd äger rum mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning r ö r a n d e sådana byggnads-

135 företag, som skall tillgodose lokalbehov för såväl försöksskola som yrkesskola. Den centrala ledningen bär ansvaret för att yrkesskolorganisationen i dess helhet blir funktionsduglig. I detta ansvar måste ingå plikt att se till, att lokalerna för yrkesundervisningen utformas på ett sådant sätt, att de av den centrala ledningen fastställda undervisningsplanerna kan tillämpas i praktiken. Ledningen av byggnadsverksamheten för yrkesutbildningsanstalternas behov måste fördenskull utövas av det eller de centrala ämbetsverk, som skall ha tillsyn över yrkesutbildningsväsendet. Det blir alltså den centrala ledningen, som i sista h a n d har att fastställa, vilken omfattning varje byggnadsföretag bör erhålla och hur ritningarna till ny- eller ombyggnader skall utformas. Även om de sakkunniga hävdar den mening, att ledningen av byggnadsverksamheten bör ligga hos den centrala ledningen, utesluter detta givetvis inte, att en förenkling av proceduren för byggnadsärendenas handläggning företas. Ur skilda synpunkter ter sig tvärtom en sådan förenkling som synnerligen önskvärd. Det synes vara en onödig omgång, att den centrala ledningen i skilda etapper skall fatta beslut i byggnadsärendena, sedan i varje etapp yttranden inhämtats från såväl centrala och regionala samt i vissa fall lokala myndigheter som från organisationer. Denna ordning tvingar huvudmän och lokala skolstyrelser till upprepade kontakter med den centrala ledningen med därav följande kostnader och tidsförlust. Dessa kostnader och tidsförluster skulle minska, om handläggningen av byggnadsärendena i någon etapp överfördes från den centrala ledningen till den regionala skolmyndigheten, länsskolnämnden. Olika utvägar att förenkla proceduren

för byggnadsärendenas handläggning kan övervägas, men vad som främst bör komma ifråga är att överlämna prövningen av lokalbehovet till länsskolnämnden. Denna befogenhet bör avse icke endast byggnadsföretag för det allmänna skolväsendets behov utan även för yrkesskolväsendets. Blir länsskolnämnden regional tillsynsmyndighet även för yrkesskolväsendet i dess helhet, kan prövningen av lokalbehovet beträffande t. ex. lokala yrkesskolor i en framtid förutsättas verkställd av nämnden. Vid prövningen måste beaktas hela skolväsendets aktuella och framtida behov av lokaler inom det område, som kommer att beröras av byggnadsföretaget, en uppgift, som nämnden med sin kännedom om de lokala förhållandena torde vara bättre skickad att utföra än den centrala ledningen. Under förutsättning att lokalbehovsprövningen i framtiden till viss del decentraliseras från de centrala skolämbetsverken till de regionala organen, kan den inledande etappen av ett byggnadsärendes handläggning komma att utformas på ungefär följande sätt. Sedan fråga väckts om utförande av ett byggnadsföretag verkställer huvudmannen för skolan ifråga utredning om det behov av lokaler, som skall tillgodoses genom byggnadsföretaget. Utredningen utföres i enlighet med generella anvisningar, som utfärdats av tillsynsmyndigheten, vilket givetvis inte får hindra, att kompletterande förfrågningar får göras hos denna. Huvudmannen samråder genom sina verkställande organ med länsskolnämnden, vilken h a r att bevaka, att det planerade skolbygget kommer att väl passa in i de regionala planerna för skolväsendet inom länet samt i skolorganisationen för kommunen, när det gäller kommunala skolor. Sedan utredningen färdigställts, överlämnas densamma till länsskolnämnden, som prö-

136 var lokalbehovet och lämnar huvudmannen besked om de lokaler, som den funnit nödvändiga. Till ledning för länsskolnämndens prövning bör vederbörande centrala tillsynsmyndighet dels lämna utförliga uppgifter och anvisningar om det lokal- och utrymmesbehov, som normalt sett förefinnes inom skilda typer av skolor, dels hålla nära kontakt med länsiskolnämnderna, så att lokalbehovsprövningen inom samtliga nämnder kan komma att verkställas efter någorlunda enhetliga normer. Sammanfattningsvis vill de sakkunniga framhålla, att det inte synes oss lämpligt, att länsskolnämnderna medges generell befogenhet att besluta om lokalbehovsprövningen; den centrala tillsynsmyndigheten bör ha möjlighet att genom utfärdande av föreskrifter närmare reglera nämndernas befogenhet i ifrågavarande avseende. Enligt vår mening är det icke lämpligt att medge länsskolnämnden befogenhet att granska skissritningar till skolbyggnader, eftersom man kan utgå ifrån, att nämnden icke kommer att ha tillgång till byggnadsteknisk expertis för en sådan uppgift. Det skulle bli alltför kostnadskrävande att till varje länsskolnämnd knyta arkitekter med specialisering på skolbyggen. Man kan inte heller förutsätta, att det inom länsarkitektorganisationen kominer att finnas dylika specialister, som skulle kunna förordnas att biträda länsskolnämnderna med granskningarna. En ekonomiskt och byggnadstekniskt rationell handläggning av skolbyggnadsärendena kräver, att expertis av avsedd art koncentreras till de myndigheter, som har att utöva den centrala tillsynen. Ifråga om de senare etapperna av proceduren för handläggning av byggnadsärenden, anvisningar för skissritningar, förhandsgranskning av dylika, yttranden över dessa, slutgiltig granskning av huvudritningar och

yttranden till Kungl. Maj:t över statsbidragsansökningar till byggnadsföretagen eller eventuellt beviljande av statsbidrag, bör arbetsuppgifterna således utföras av den centrala ledningen. Under 1960-talet kommer den nya grundskolan att successivt genomföras över hela landet. Man kan förutsätta, att nybyggnadsverksamheten för skolväsendets lokalbehov under denna period kommer att bli mycket omfattande och att volymen av byggnadsärenden således blir stor. Med hänsyn härtill finner vi det icke lämpligt att under denna nydaningsperiod skall vidtagas några mera genomgripande ändringar av den nu tillämpade proceduren för byggnadsärendenas handläggning. En omläggning av densamma nu skulle kunna försena beredning och beslut i dessa ärenden, eftersom det blir fråga om en ny ärendegrupp, av vars handläggning länsskolnämnderna tidigare icke haft någon erfarenhet. Den av oss förordade överflyttningen av lokalbehovsprövningen till länsskolnämnderna bör ske först sedan grundskolan i stort sett blivit genomförd över hela landet. Överflyttningen förutsätter vidare, dels att länsskolnämnden blir regional tillsynsmyndighet för sådan yrkesutbildning, som nu lyder under skilda fackämbetsverk, och dels personalförstärkning hos länsskolnämnderna.

Anskaffning av undervisningsmateriel

Enligt nu gällande bestämmelser skall för flertalet slag av yrkesutbildningsanstalter vederbörande centrala tillsynsmyndighet godkänna undervisningsmateriel. De sakkunniga h a r redan tidigare i detta kapitel i samband med diskussionen av den centrala ledningens uppgifter på det pedagogiska fältet framhållit, att en av dessa uppgifter just bör

137 vara att godkänna undervisningsmateriel. Vidare bör det åligga den centrala ledningen att verka för att lämpliga läroböcker, filmer, bildband, m. m. utarbetas eller framställes. Den centrala ledningen får alltså inte begränsa sin verksamhet i här förevarande avseende till kontroll av den undervisningsmateriel, som användes vid utbildningen, utan också fungera som ett serviceorgan för anskaffande av dylik materiel. Av de centrala ämbetsverk, som nu utövar central ledning av yrkesutbildning, har överstyrelsen för yrkesutbildning och skogsstyrelsen särskilt utvecklat sin serviceverksamhet. Inom det förstnämnda verket finns en särskild sektion för central upphandling av undervisningsmateriel för centrala verkstadsskolor, kommunala och enskilda yrkesskolor samt i viss omfattning även upphandling av materiel för den obligatoriska skolans behov. Skogsstyrelsen har organiserat central upphandling av undervisningsmateriel för skogsbruksskolornas behov och verket har även i viss utsträckning låtit tillverka maskinell utrustning för den skogliga yrkesutbildningen, som icke funnits tillgänglig på annat sätt. En för huvuddelen av yrkesutbildningen i vårt land gemensam central ledning bör noga följa utvecklingen ifråga om utarbetande, framställning och distribution av undervisningsmateriel för yrkesskolorna, det må nu gälla läroböcker, audivisuella hjälpmedel, eller maskiner och verktyg, samt taga de initiativ, som erfordras för en god försörjning med dylik materiel. En central upphandling av materiel bör ingå som ett led i verksamheten inom det verk, som får den centrala ledningen om hand. Denna servicetjänst bör dock inte få utveckla sig i så stor omfattning, att den centrala tillsynsmyndigheten faktiskt blir något av ett affärsdrivande

verk. Anskaffning av undervisningsmateriel kan för närvarande ske på olika sätt. Sektionen för centralupphandling inom överstyrelsen för yrkesutbildning förmedlar inköp av materiel till skolornas huvudmän, medan landstingens inköpscentral och det av svenska landskommunernas förbund ägda kommunaktiebolaget på rent affärsmässig grund inköper materiel och återförsäljer densamma till huvudmännen. Något konkurrensförhållande mellan de olika inköpsorganisationerna bör icke råda, de bör tvärtom i samarbete med varandra söka åstadkomma den för huvudmännen bästa och billigaste försörjningen med undervisningsmateriel. Väsentligt är, att tillsynsmyndigheten förfogar över sakkunnig personal, som kan stå huvudmännen till tjänst med råd och anvisningar vid inköp. När det gäller utarbetande och tryckning av läroböcker, inspelning av filmer o. d. för yrkesundervisningens behov torde man sannolikt inte kunna räkna med att enskilda företag på dessa områden skall engagera sig i erforderlig utsträckning på grund av den relativt begränsade efterfrågan, som sådan materiel för mindre frekventa utbildningslinjer kommer att få. I den mån behovet inte kan fyllas på annat sätt, bör tillsynsmyndigheten i egen regi låta framställa materiel av nu antydd art. Gäller det däremot tyngre och mera komplicerad maskinell utrustning för yrkesskolorna, torde det få anses uteslutet att tillsynsmyndigheten själv låter tillverka dylik. Men det bör vara en uppgift för denna att genom överenskommelse med företag, som tillverkar dylik utrustning, söka säkerställa skolornas behov därav på för dem förmånliga villkor. Statsbidragsfrågor m. m.

På det rent administrativa området blir den centrala ledningens väsentligaste

138 uppgift att hos Kungl. Maj:t göra framställningar om erforderliga anslag av statsmedel till utbildningen samt att efter närmare föreskrifter av Kungl. Maj:t i vissa fall själv fördela eller avge förslag till fördelning av beviljade anslag. Framställningarna om anslag måste givetvis avse såväl anslag till de fasta yrkesutbildningsanstalterna som anslag till den yrkesutbildning utanför dessa, som erhåller eller anses böra erhålla understöd av statsmedel. För att anslagsframställningarna skall bli väl underbyggda med starka och bärkraftiga argument, måste den centrala ledningen skaffa sig ingående och noggrann kännedom dels om kostnadsutvecklingen inom de olika yrkesutbildningsområdena, dels om det behov av nya utbildningsanstalter och utbildningslinjer eller eventuellt omorganiserade dylika, som kan anses påkallat av förändringar inom näringsliv och arbetsmarknad. De statliga yrkesutbildningsanstalternas drift bekostas helt av statsmedel, medan för vissa skolformer de kommuner, i vilka skolorna är belägna, ställer lokaler till förfogande för dessa och finansierar lokalkostnaderna. Medel till de statliga yrkesskolornas verksamhet anslås direkt på statsbudgeten och anslagen disponeras i regel av styrelsen för vederbörande skola i enlighet med av Kungl. Maj :t utfärdade föreskrifter. Den centrala ledningens uppgift beträffande anslagen till de statliga skolorna blir i första hand dels att kontrollera att skolstyrelserna följer givna föreskrifter om anslagens disposition, dels att utfärda sådana närmare föreskrifter rörande deras användning, som Kungl. Maj:t eventuellt överlåter åt den centrala ledningen att verkställa. Till alla övriga yrkesutbildande skolor, som icke har staten till huvudman och som utgör det överväldigande flertalet, utgår statsbidrag till skilda än-

damål ur anslag, som uppföres under vederbörande huvudtitlar i statsbudgeten. Beslut om tilldelning av statsbidrag till de olika skolorna fattas antingen av Kungl. Maj:t eller av vederbörande tillsynsmyndighet. I det förstnämnda fallet avger tillsynsmyndigheten antingen förslag till fördelning av statsbidragen eller yttrande över statsbidragsansökningarna. Tilldelningen av statsbidrag till de olika yrkesskolformerna regleras av högst varierande bestämmelser, men rent generellt kan man säga, att Kungl. Maj:t beslutar om statsbidrag till byggnadsföretag och beträffande vissa skolformer även till lärarlöner, medan tillsynsmyndigheterna beslutar om statsbidrag till skolornas eller kursernas årliga driftskostnader. Därest huvudparten av yrkesutbildningen ställes under gemensam ledning av ett centralt ämbetsverk, bör enligt de sakkunnigas mening en översyn även av statsbidragsbestämmelserna företagas, så att de för närvarande så vitt skilda reglerna för statsbidragsgivningen kommer att stå i bättre samklang med varandra. De sakkunniga h a r tidigare understrukit, att yrkesskolan — ordet taget i dess vidaste bemärkelse — bör få utvecklas i fria former för att kunna anpassa sig efter närings- och yrkeslivets skiftande krav. Denna synpunkt måste givetvis äga relevans även ifråga om statsbidragsgivningen. Den får inte av den centrala ledningen begagnas som ett medel för att byråkratiskt dirigera skolans inre verksamhet, dess syfte måste vara att stimulera huvudmännen att göra de insatser, som behövs för att de unga skall få en god och ändamålsenlig utbildning för sitt kommande yrkesarbete. Beslutanderätten i statsbidragsärendena torde framdeles böra vara delad mellan Kungl. Maj:t, den centrala tillsynsmyndigheten och länsskolnämnder-

139 na. Det står ju utom all diskussion, att Kungl. Maj:t äger utfärda allmänna föreskrifter om anslagsmedlens disposition, eftersom det är statsmakterna, som ställer medel till förfogande. När fråga är att besluta i de konkreta fallen, torde befattningshavare i den centrala tillsynsmyndigheten och länsskolnämnderna genom sin nära kontakt med skolor och kursverksamhet ha ett bättre utgångsläge för bedömningen av medelsbehovet i varje enskilt fall. Särskilt länsskolnämndernas befattningshavare måste förutsättas äga en ingående kännedom om undervisnings- och utbildningsverksamheten inom sitt område. Enligt de sakkunnigas mening bör det vara lämpligt, att länsskolnämnderna i stor utsträckning erhåller beslutanderätt i statsbidragsärenden, som avser de årliga driftkostnaderna för yrkesutbildningen. Endast i begränsad omfattning bör den centrala tillsynsmyndigheten besluta i dylika frågor. I sådana fall, då det blir fråga om principiella bedömningar, bör ärendet avgöras av Kungl. Maj:t. När t. ex. en enskild yrkesskola, som tidigare icke erhållit statsbidrag, ansöker härom, bör Kungl. Maj:t pröva ärendet och fatta beslut. Har dylik skola tilldelats bidrag, bör förnyade årliga beslut om bidrag under vissa villkor kunna fattas av den centrala ledningen (jfr förteckningen i kap. 14, punkt 89). Vad angår frågan om statsbidrag till skolbyggnadsföretag kan det diskuteras, huruvida beslutanderätten alltjämt bör ligga i Kungl. Maj:ts h a n d , eller om beslut i dessa ärenden bör fattas av central tillsynsmyndighet. Skäl kan anföras för såväl den ena som den andra ståndpunkten. Det stora behovet av kapital för investeringar i den offentliga verksamheten tvingar statsmakterna till sträng hushållning med anslagna medel.

Det torde vidare vara realistiskt att räkna med att byggnadsverksamheten för offentliga ändamål, däri inbegripet byggnader för undervisningsväsendet, alltjämt kommer att regleras i en eller annan form, åtminstone inom den framtid vi nu kan överblicka. För att ett byggnadsföretag skall få igångsättas kommer att krävas tillstånd av offentlig myndighet. Sammanställer man båda dessa omständigheter kan det synas vara lämpligt, att Kungl. Maj :t själv avgör statsbidragsärendena. Å andra sidan kan relativt starka argument anföras för den uppfattningen, att den centrala tillsynsmyndigheten bör fatta beslut i ärendena rörande statsbidrag till skolbyggnadsföretag. Statsmakterna fastställer genom årliga beslut ramarna för investeringsbidragen till skolbyggnader för det kommande budgetåret. Tillerkännes den centrala tillsynsmyndigheten beslutanderätt kan den inte gå utöver denna ram. Genom regleringsbreven kan Kungl. Maj:t ge närmare föreskrifter om hur de anslagna medlen får disponeras. Ärenden rörande statsbidrag till byggnader för det allmänna skolväsendet och det kommunala yrkesutbildningsväsendet beredes i detalj inom respektive skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, varför i de flesta fall Kungl. Maj:ts beslut i dessa ärenden blir en formsak. Det må också påpekas, att länsskolnämnderna verkställer angelägenhetsgradering beträffande behovet av skolbyggnader. På grundval av det inkomna materialet överlägger skolöverstyrelsen med ecklesiastikdepartementet, innan den officiellt framlägger förslag i statsbidragsärendena. Denna s. k. riksgradering företages i regel fyra gånger årligen och utgör grundvalen för den turordning, i vilken statsbidrag till skolbyggnadsföretagen beviljas. En motsvarande gradering av behovet inom

140 yrkesskolväsendet i dess helhet kan givetvis komma till stånd, om länsskolnämnden blir tillsynsmyndighet för huvudparten av yrkesutbildningen inom vederbörande län. Med hänvisning till de sist relaterade omständigheterna förordar de sakkunniga, att beslut i ärenden rörande statsbidrag till skolbyggnadsföretag skall fattas av central tillsynsmyndighet.

Administrativa uppgifter i övrigt

Utöver de uppgifter, som h ä r ovan angivits, måste det självfallet åligga den centrala ledningen att h a n d h a de administrativa och allmänt kontrollerande arbetsuppgifter, som normalt påfordras av en central tillsynsmyndighet. Bland viktigare sådana må nämnas utfärdande efter Kungl. Maj:ts bemyndigande av tillämpningsföreskrifter till olika skolförfattningar, utfärdande av tjänstgöringsbetyg för rektorer, fastställande av betygsblanketter och andra erforderliga formulär av skilda slag samt avgivande av utlåtanden och verkställande av utredningar, som begärs i vederbörlig ordning. En särskilt viktig grupp av juridiskt-administrativa ärenden är besvärsärendena. Den centrala ledningen har att fungera som beslutande instans ifråga om överklaganden av beslut, som fattats av länsskolnämnderna eller av styrelser för statsunderstödda yrkesskolor, som icke står under tillsyn av dessa. En fråga av intresse i detta sammanhang är, om kontroll skall utövas över

Yrkesskolans

sådan yrkesutbildning, som icke åtnjuter understöd från stat eller kommun. Tidigare har i icke ringa omfattning förekommit privat bedriven yrkesutbildning, som icke motsvarat de krav, man rimligen bör ställa på densamma. I vissa fall har det varit fråga om en utbildning, vars enda syfte varit att ge ägaren av utbildningsanstalten största möjliga intäkter. Eleverna har måst erlägga höga avgifter; men den utbildning de erhållit har varit undermålig och h a r föga förbättrat deras möjligheter att erhålla anställning inom det yrke, för vilket utbildningen skulle kvalificera. Frågan om kontroll över den icke stats- eller kommunalunderstödda yrkesutbildningen har uppmärksammats av statsmakterna; bl. a. har på riksdagens begäran en statlig utredning företagits. Kungl. Maj:t har överlämnat handlingarna i ärendet till överstyrelsen för yrkesutbildning och uppdragit åt överstyrelsen att följa frågans utveckling och föreslå de kontrollåtgärder den finner lämpliga. Sedan den statsunderstödda yrkesutbildningen numera blivit alltmer omfattande och samtidigt i kvalitativt hänseende förbättrad, har problemet ifråga förlorat åtskilligt av sin aktualitet; men tyvärr förekommer ännu i enstaka fall privata yrkesutbildningsanstalter, vars undervisning är undermålig. Det är fördenskull önskvärt, att någon form av kontroll kan utövas över den yrkesutbildning, som icke åtnjuter ekonomiskt stöd av det allmänna. Kontrollens syfte bör vara att se till dels att utbildningen är godtagbar i kvalitativt hänseende, dels att elevavgifterna är skäliga.

fostrande

Yrkesutbildningen har en ekonomiskt inriktad målsättning. Yrkesutbildande skolor och kurser skall ge eleverna un-

uppgift

derlag för deras framtida utkomstmöjligheter och förmåga att hävda sig på en arbetsmarknad, som är underkastad

141 ständiga förändringar. Den materielltekonomiska inriktningen av yrkesutbildningen får emellertid inte göras så starkt framträdande, att man glömmer bort, att även denna utbildning måste innehålla moment av fostrande och karaktärsdanande art. Utvecklingen inom det moderna samhället ger vid handen, att man inte längre kan dra en skarp gräns mellan å ena sidan allmänt medborgerlig undervisning och fostran och å andra sidan av rena nyttighetshänsyn präglad yrkesutbildning. Även yrkesundervisningen måste syfta till att hjälpa eleverna till allsidig utveckling, bidraga till deras personliga mognande och göra dem bättre skickade att fylla de krav, som möter dem ute i livet. Liksom i den obligatoriska skolan måste även i alla dess överbyggnader de personlighetsdanande momenten tillmätas stor vikt. Det måste vara en väsentlig uppgift även för yrkesutbildningen att främja elevernas intellektuella och emotionella utveckling samt väcka och vidmakthålla intresse för estetiska värden. Till yrkesutbildningens uppgifter hör också estetisk och social fostran samt vården om elevernas mentala och kroppsliga hälsa. De goda vanor och attityder, som den obligatoriska skolan sökt grundlägga hos eleverna under en viktig utvecklingsperiod av deras liv, bör vidareutvecklas och befästas under yrkesutbildningen. Denna verksamhet bör avse att söka skapa självtillit och målmedvetenhet hos eleven, vänja honom vid att taga hänsyn och samarbeta med andra människor samt inpränta hos honom att han alltid måste samvetsgrant utföra givna uppgifter efter bästa förmåga. Yrkesutbildningen i dess mångskiftande former erbjuder rika möjligheter till dylika personlighetsdanande insatser.

Vid utbildningen till ett stort antal yrken framträder dessa möjligheter särskilt klart, liksom betydelsen av vissa karaktärsdrag för utövningen av en del yrken är i hög grad påfallande. Det kan gälla krav på noggrannhet och ärlighet i arbetet, på målmedvetenhet, förutseende och ordning, nödvändigheten av samarbete med andra andra människor, ett hänsynsfullt uppträdande m. m. Det är således självklart, att de fostrande momenten måste utgöra en väsentlig del av själva utbildningen. De fackmässiga studierna måste kombineras med en fortsatt medborgar- och personlighetsfostran, som omfattar även allmänt orienterande samhällsundervisning samt orienterande undervisning om det ifrågavarande näringslivs- och arbetsmarknadsområdet, dess betydelse för samhället, dess ekonomiska, tekniska och sociala organisation, dess anknytning till andra näringslivs- och arbetsmarknadsområden o. s. v. Även en ytterligare orientering om kulturlivets olika aspekter är önskvärd. Den centrala ledningen har givetvis betydelsefulla uppgifter att utföra även i fråga om den fostrande verksamhet, som måste äga rum inom yrkesutbildningsväsendet. I nu gällande instruktion för överstyrelsen för yrkesutbildning heter det, att ämbetsverket skall främja ungdomens sedliga, intellektuella och fysiska fostran. Dessa ord äger självfallet giltighet även för den framtida centrala ledningen av yrkesutbildningen. Planerings- och byggnadsfrågor, administrativa ärenden, organisationsfrågor m. m. får inte undanskymma den centrala ledningens betydelsefulla uppgift att se till, att de fostrande momenten får sin tillbörliga plats i yrkesutbildningen.

KAPITEL 9

Koncentration av yrkesutbildningens centrala ledning

nuvarande utbildningen splittringen inom sitt område har ej Den centrala ledningen av Den yrkesutbildningen i vårt land har, som framgår av heller konsekvent genomförts i praktiredogörelsen i kap. 5, organiserats efter ken. Det må t.ex. erinras om att ledtvå skilda principer. Enligt den ena ningen av yrkesutbildningen för skogsprincipen utövas den centrala tillsynen bruket är delad mellan skogsstyrelsen av yrkesutbildningen inom ett visst yr- och domänstyrelsen. Vidare må noteras, kesutbildningsområde av det centrala att några yrkesutbildningsanstalter icke ämbetsverk, som handlägger övriga frå- står under ledning av något centralt gor rörande de näringar eller yrkesom- ämbetsverk utan att deras styrelser lyråden, för vilka utbildningen är avsedd. der direkt under Kungl. Maj:t. Vederbörande fackämbetsverk har alltDet faktum att två olika principer så även fått sig anförtrodd uppgiften följts vid utformningen av den centrala att centralt leda yrkesutbildningen för tillsynen över yrkesutbildningen i vårt den näring eller det yrkesområde, över land får sin förklaring, om man ställer vilken den utövar tillsyn. Enligt den in framväxandet av yrkesutbildningen andra principen har yrkesutbildnings- i ett historiskt perspektiv. Fram till frågor brutits loss från fackämbetsver- ungefär mitten av förra århundradet ken och lagts under ledning av ämbets- förekom yrkesutbildning i skolmässiga verk, vars huvudsakliga uppgift är att former i mycket liten omfattning. F r å n centralt leda utbildning och skolväsen- och med nämnda tidpunkt började, som de. De båda principerna har dock inte påpekats i kapitel 8, skolor för teknisk i den praktiska tillämpningen kunnat undervisning samt yrkesskolor för jordhållas helt åtskilda. Det förekommer, att bruk m.fl. näringsgrenar att upprättas. tillsynen över utbildningen för ett visst Då staten beslutade att ge ekonomiskt yrkesutbildningsområde är delad mellan stöd åt dessa skolor, var det givet, att överstyrelsen för yrkesutbildning och den också borde kontrollera, hur dessa vederbörande fackämbetsverk, fastän i medel användes. Det föll sig då natursådana fall ett samarbete mellan de be- ligt att uppdra kontrollen åt de fackrörda verken förekommer. Ett exempel ämbetsverk, som hade tillsyn över andra utgör utbildningen av personal för sjuk- statliga åtgärder för främjande av veoch hälsovården, där medicinalstyrelsen derbörande näring. De tekniska skolorleder utbildningen av flertalet yrkes- na och skolorna för handelsunderviskategorier, men utbildningen av några ning samt navigationsskolorna ställdes kategorier ledes av överstyrelsen för yr- under tillsyn av kommerskollegium, skokesutbildning. Principen om vederbö- lorna för jordbrukarungdom under lantr a n d e fackämbetsverks ledning av yrkes- bruksstyrelsen och skogsskolorna u n d e r

143 domänstyrelsen. Även för tillsynen av senare upprättade typer av yrkesskolor h a r samma metod använts. Sjuksköterskeskolorna ställdes under tillsyn av medicinalstyrelsen — dessa skolor erhåller dock inte statsbidrag — skolor för utbildning av personal för socialvård u n d e r socialstyrelsen och de s.k. skogsbruksskolorna under skogsstyrelsen o.s.v. Fackämbetsverkens tillsynsbefogenheter har så småningom utvidgats, så att de inte endast omfattar kontroll av medelsanvändningen utan också planläggning och organisation av yrkesutbildningen inom de områden verken har att övervaka, upprättande och fastställelse av undervisningsplaner, godkännande av undervisningsmateriel, fördelning av statsbidrag eller yttrande till Kungl. Maj :t över statsbidragsansökningar m.m. Som påpekats i redogörelsen för den centrala ledningen i kap. 5 förekommer dock stora variationer de olika ämbetsverken emellan ifråga om tillsynsbefogenheternas omfattning. År 1918 introducerades den andra huvudprincipen för den centrala ledningens organisation, nämligen att yrkesutbildning centralt ledes av ett undervisningsverk. Vid nämnda års riksdag fattades beslut om inrättande av lärlings- och yrkesskolor för industri, hantverk, handel och husligt arbete och den dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet föreslog, att den centrala ledningen av dessa skolor skulle uppdras åt ett särskilt för ändamålet upprättat ämbetsverk, en överstyrelse för yrkesutbildning. Departementschefen ansåg, att arbetsuppgifterna för den centrala ledningen av dessa skolor vore i huvudsak av samma art, oavsett för vilket yrke skolorna skulle utbilda ungdomar. Det vore fördenskull i hög grad olämpligt enligt hans mening, om den centrala ledningen mer eller m i n d r e starkt splitt-

rades, så att vederbörande lokala skolstyrelser, när det gällde skolor för ett yrkesområde hade att vända sig till ett ämbetsverk och när det gällde ett annat område till ett annat. Han uttalade också den bestämda uppfattningen, att de arbetsuppgifter, som skulle tillfalla det föreslagna nya ämbetsverket, vore av den omfattning och den art, att de inte lämpligen kunde anförtros åt någon byrå inom ett departement eller åt ett ämbetsverk, som vid sidan härav hade att handlägga en mångfald stora och viktiga ärenden av annan art. Förslaget om inrättande av en överstyrelse för yrkesutbildning avslogs visserligen då, men i stället inrättades en särskild yrkesskolavdelning inom den dåvarande folkskolöverstyrelsen, åt vilken avdelning uppdrogs att leda de nya lärlings- och yrkesskolorna. Ett kvarts sekel senare förverkligades den reform, som föreslagits år 1918, nämligen inrättandet av en särskild överstyrelse för yrkesutbildning. Denna reform innebar dock inte, vilket flera gånger påpekats i det föregående, att huvudparten av yrkesutbildningen överfördes u n d e r det nya ämbetsverkets ledning. De båda principerna för den centrala ledningens organisation tillämpas alltjämt sida vid sida. Vidare må erinras om, att den yrkesutbildning av förberedande art, som under de senaste årtiondena vuxit fram inom den obligatoriska skolan och inom realskolan, ställts under skolöverstyrelsens ledning. Den centrala ledningen av yrkesutbildningen är således uppdelad mellan olika ämbetsverk, vilka lyder under skilda statsdepartement. Vill man ge begreppet yrkesutbildning en mycket vidsträckt tolkning, kan man säga, att ett 25-tal centrala ämbetsverk utövar tillsyn över dylik utbildning och att ärenden rörande densamma handlägges inom flertalet departement. I så fall hänför

144 man till yrkesutbildning även all intern utbildning och provtjänstgöring för personal inom statliga verk, yrkesutbildning inom fångvårdens och ungdomsvårdens anstalter, yrkesutbildning och arbetsträning för handicapade personer m.m. För det utredningsuppdrag de sakkunniga h a r att utföra är det emellertid, som framhållits i kap. 7, praktiskt omöjligt att ge begreppet yrkesutbildning en så vidsträckt tolkning. Även med den avgränsning av utredningsuppdraget, som angivits i nämnda kapitel, framträder bilden av yrkesutbildningens centrala ledning som mycket splittrad. Ärenden rörande yrkesutbildning i denna avgränsade betydelse handlägges inom fem departement, nämligen social-, ecklesiastik-, jordbruks-, handels- och inrikesdepartementen. Det antal ämbetsverk, som närmast under dessa departement utövar tillsyn över yrkesutbildning, utgör elva. Dessa verk är socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen under socialdepartementet, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning under ecklesiastikdepartementet, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen och fiskeristyrelsen under jordbruksdepartementet, sjöfartsstyrelsen under handelsdepartementet samt medicinalstyrelsen under inrikesdepartementet. Även kommerskollegium handlägger i enstaka fall ärenden, som har beröring med yrkesutbildning, men detta är inte av någon större praktisk betydelse för de sakkunnigas utredningsuppdrag. Härtill kommer några styrelser för särskilda yrkesundervisningsanstalter, vilka inte är underställda något centralt ämbetsverk utan lyder direkt under Kungl. Maj:t. Det är styrelserna för respektive statens brandskola, statens polisskola och skogsmästarskolan. Av vad här ovan sagts framgår således, inte bara att olika slag av yrkesut-

bildning lyder under skilda ämbetsverk utan också, att samma eller likartade slag av yrkesutbildning sorterar under olika verk. Utöver de exempel på det senare förhållandet, som tidigare i detta kapitel lämnats, förtjänar påpekas, att skolor och kurser för huslig utbildning ledes av icke mindre än fyra ämbetsverk, nämligen skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen. Så länge yrkesutbildningen var av relativt ringa omfång framträdde inga mera markanta olägenheter av splittringen i den centrala ledningen. Fackämbetsverkens tillsyn var ur vissa synpunkter också till fördel, den garanterade en nära kontakt mellan yrkesutbildningen för en näring och näringens verksamhet i övrigt. Yrkesutbildningen hölls å jour med utvecklingen inom näringen. Den främsta svagheten i fackämbetsverkens tillsynsverksamhet, nämligen dessa verks otillräckliga tillgång på pedagogiskt kunnig personal, gjorde sig icke så starkt gällande, så länge utvecklingen inte gav upphov till mycket snabba förändringar av betingelserna för yrkesutövning inom olika grenar av näringslivet med därav följande högre krav på yrkesskicklighet. Under senare år har förhållandena i dessa avseenden helt förändrats. Den oerhört snabba takten i samhällsutvecklingen — speciellt sedd ur teknisk synvinkel — har i hög grad skärpt kraven på yrkesskicklighet inom snart sagt alla områden av arbetslivet. De ständigt fortgående strukturomvandlingarna inom näringslivet har vidare framkallat ett tidigare praktiskt taget okänt behov av omskolning av arbetskraft för nya yrken. Kraven på planering och organisation av yrkesutbildningen, så att den i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende kommer att motsvara den moderna tidens fordringar, växer snarl

145 sagt dag för dag. Att dessa krav kan uppfyllas är en uppgift, som i särskilt hög grad vilar på den centrala ledningen av yrkesutbildningen. Det säger sig då självt, att den nuvarande splittringen inom denna ledning och bristen på koordination mellan yrkesutbildningsåtgärderna på skilda områden lägger hinder i vägen för en rationell organisation av yrkesutbildningsväsendet. önskemål om en starkare koncentration av yrkesutbildningens högsta ledning har framförts vid olika tillfällen och från skilda håll. Det har skett bl.a. i statliga sakkunnigebetänkanden rörande olika slag av yrkesundervisning och i remissyttranden över dessa samt i motioner i riksdagen. De viktigaste av dessa önskemål har redovisats i kap. 6. I direktiven för de sakkunnigas utredningsarbete h a r i anslutning till dessa önskemål frågan om en koncentration av den högsta ledningen givits en central plats. De sakkunniga har fått i upp-

drag att undersöka fördelar och nackdelar med en koncentration till ett ämbetsverk av den centrala ledningen. Skulle de sakkunniga finna, att denna ledning alltjämt bör vara uppdelad på olika verk, så skall de undersöka hur denna uppdelning lämpligast bör ske, men även om detta alternativ skulle accepteras av de sakkunniga, så bör »en viss koncentration kunna vara lämplig» heter det i direktiven. Vidare anges i direktiven, att oavsett vilket av de båda alternativen de sakkunniga kommer att stanna för, blir det en viktig fråga för utredningen att beakta, h u r samarbetet mellan å ena sidan tillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndigheterna för yrkesutbildningen och å andra sidan de berörda fackämbetsverken och skolöverstyrelsen skall ordnas. Det är således i direktiven klart utsagt, att koncentration av den centrala ledningen i någon form bör eftersträvas.

Skälen för och emot en koncentration Ett väsentligt led i de sakkunnigas utredningsarbete blir således att undersöka, hur problemen att åstadkomma en koncentration av den centrala ledningen av yrkesutbildningen och en koordination av yrkesutbildningsåtgärderna på skilda områden skall lösas. Innan de sakkunniga kan ta ställning till dessa problem, är det nödvändigt att söka klarlägga vilka bärande skäl, som kan anföras för en koncentration av den centrala ledningen och vilka invändningar, som kan göras häremot. På utfallet av denna undersökning kommer det sedan att bero, vilka vägar som bör följas för att åstadkomma en koncentration. Olika sätt att lösa koncentrationsproblemen är tänkbara. Man kan ställa såväl det allmänna skolväsendet som 10—201170

av den centrala

ledningen

yrkesskolväsendet i dess helhet under ledning av ett ämbetsverk, man kan behålla det förstnämnda u n d e r skolöverstyrelsens ledning men lägga yrkesutbildningen i dess helhet u n d e r ett särskilt verk, alltså en utvidgning av verksamhetsområdet för den nuvarande överstyrelsen för yrkesutbildning, och man kan också som en variant av den senare utvägen överföra vissa yrkesutbildningsområden under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning men låta andra områden ligga kvar under ledning av fackämbetsverk, eventuellt med koncentration till ett dylikt verk av utbildning inom samma område, som nu ledes av flera verk. I kap. 8 har de sakkunniga angivit, vilka uppgifter den centrala ledningen i

146 princip enligt deras mening bör ha att utföra. Det blir då logiskt, att vid den kartläggning av motiven för en koncentration av denna ledning, som de sakkunniga här skall företa, ställa dessa motiv i relation till de angivna principiella uppgifterna. Det vill med andra ord säga, att man bör undersöka, om dessa uppgifter bäst löses, om ett ämbetsverk får hand om ledningen av huvudparten av yrkesutbildningen eller om en bättre lösning vinnes genom att låta viss utbildning ledas av fackämbetsverk men eftersträva koncentration till ett färre antal dylika verk. När de sakkunniga h ä r talar om ett ämbetsverk bortser de tillsvidare från den frågan, om detta ämbetsverk enbart skall leda yrkesutbildning eller om ett för hela skolväsendets ledning gemensamt centralt verk skall inrättas.

Ifråga om planeringen av yrkesutbildningen

De sakkunniga har i kap. 8 framhållit, att planeringen av yrkesutbildningsväsendet i dess helhet bör vara en uppgift för den centrala ledningen. Planeringen måste visserligen i detalj utformas, dels lokalt inom kommunerna och dels regionalt inom länen (landstingskommunerna) eller andra lämpliga regioner, i samarbete mellan de berörda lokala och regionala organen, men den centrala ledningen måste ange riktlinjerna i stort för planeringsarbetet och dra u p p en ram för yrkesutbildningen, vars innehåll sedan får fyllas av huvudmännen för skolor och kurser samt genom näringslivets egna utbildningsåtgärder. Enligt riksdagens beslut år 1955 om utbyggnad av yrkesutbildningen för industri, hantverk, handel och husligt arbete förutsattes, att initiativ till utbyggnad skulle tas lokalt av huvudmännen för yrkesskolorna. Detta bör givetvis inte hindra, att den centrala ledningen

såväl på de ifrågavarande yrkesutbildningsområdena som på andra dylika områden själv tar initiativ till utbyggnad. Den centrala ledningen ställes således ifråga om planeringsverksamheten inför den dubbla uppgiften att dels ange riktlinjerna i stort för denna och dels samordna de initiativ, som tas av huvudmännen, så att yrkesutbildningen får en organisation, som utvecklas i enlighet med de uppdragna riktlinjerna. Detta är en svårbemästrad uppgift, inte bara därför, att yrkesutbildningens organisation och innehåll ständigt måste anpassas efter den tekniska utvecklingen och förändringarna i näringslivets struktur utan också därför, att yrkesutbildningen är frivillig samt har många olika h u v u d m ä n : statliga organ, landsting och kommuner samt organisationer och enskilda företag inom skilda branscher. Det är två huvudfaktorer, som främst måste komma att påverka yrkesutbildningens planering, nämligen näringsoch yrkeslivets behov av arbetskraft samt elevernas önskemål ifråga om utbildning. När det gäller att inrätta nya skolor, avdelningar och kurser, måste betydelsen av dessa båda faktorer vägas mot varandra. Så långt detta är möjligt bör de ungdomar, som söker sig till de yrkesutbildande skolorna, erhålla utbildning för det yrke de vill välja, men det skulle å andra sidan vara en otjänst mot ungdomarna och ur samhällets synpunkt ett ekonomiskt slöseri att utbilda ungdomar för yrken, inom vilka de efter slutad utbildning inte kan erhålla arbete. Ifråga om omskolning av äldre arbetskraft för nya yrken gäller i huvudsak vad som här sagts om utbildningen av de ungdomar, som söker inträde vid skolorna. Även omskolningen måste anpassas efter möjligheterna att placera de omskolade i arbetslivet efter genomgångna kurser. Fortbildning eller

147 vidareutbildning inom det egna yrket av icke friställd arbetskraft ligger däremot till på ett annat sätt. I dessa fall kan önskemålen tillgodoses utan att särskild hänsyn behöver tas till de arbetsmarknadsmässiga förhållandena. Givet är, att omskolningen likaväl som andra former av yrkesutbildning bör ledas av ämbetsverk, som förfogar över pedagogisk sakkunskap, och icke av arbetsmarknadsmyndigheter. För att planeringsverksamheten skall kunna ge avsett resultat, krävs vissa bestämda förutsättningar. Den centrala ledningen måste äga överblick över all den utbildning, som finns organiserad för olika näringar och yrken, samt göra sig förtrogen med ungdomens önskemål ifråga om yrkesutbildning och med de något äldres önskemål ifråga om vidareutbildning och fortbildning, så att den något så när tillförlitligt kan uppskatta frekvensen av inträdesansökningar till olika skolor och kurser. Då den förberedande yrkesutbildningen inom den obligatoriska skolan framdeles kommer att ligga till grund för större delen av den fortsatta frivilliga yrkesutbildningen, måste den centrala ledningen kunna utöva inflytande på uppläggningen av den förberedande utbildningen, så att önskvärd samordning skapas mellan denna och den efterföljande egentliga yrkesutbildningen. Vidare måste den centrala ledningen förskaffa sig överblick över läget på arbetsmarknaden, inte endast i dess helhet för hela landet utan också i olika delar av detta. Den bör äga möjlighet att bedöma den sannolika utvecklingen av efterfrågan på arbetskraft till olika näringar och yrken inom varje län och helst även inom skilda delar av samma län. Detta förutsätter ett nära samarbete mellan den centrala ledningen och arbetsmarknadsmyndigheterna. Planeringsarbetet kan inte bli effek-

tivt med mindre än att den centrala ledningen upprätthåller en nära kontakt med de organ, som skall ombesörja planeringen på det kommunala planet och på länsplanet. Dessa organ behöver stöd och hjälp för att kunna genomföra sina uppgifter i detta hänseende. Planeringen kräver nämligen ett omfattande och grundligt detaljarbete för att yrkesutbildningens organisation skall bli ändamålsenlig. Alla mera betydelsefulla faktorer, som påverkar yrkesutbildningens utformning inom det geografiska område eller den bransch planeringen avser, måste analyseras och sammanställas. Sådana faktorer är befolkningssituationen i området, omflyttningen mellan olika landsdelar och mellan olika orter, näringslivets struktur och sannolika förändringar i denna, frågor om lämpligaste förläggningsplats för nya skolor med hänsyn tagen till näringslivet i orten, till elevernas bostadsorter, möjligheterna till inackorderingar av eleverna eller till dagliga elevtransporter, möjligheterna att utnyttja redan befintliga lokaler eller behov av nybyggnader, samverkan mellan kommuner eller mellan kommuner och företag, landstingens, kommunernas eller andra huvudmäns villighet att inrätta nya skolor eller att ekonomiskt stödja skolor och kurser, som de själva icke äger o.s.v. Det torde av vad som ovan sagts framgå, att planeringen av yrkesutbildningen fordrar ett mycket nära samarbete mellan de parter, som på ett eller annat sätt berörs av planeringsarbetet. Yrkesutbildningen bygger på frivilliga åtaganden från huvudmännens sida och ingen torde vilja ifrågasätta något annat system, men detta får inte hindra, att staten genom sina för ändamålet avsedda organ ser till, att yrkesutbildningsväsendet bygges ut allsidigt och ändamålsenligt. Detta förutsätter i sin tur, att planeringen centralt för hela landet och re-

148 gionalt i varje län eller andra lämpligare sammansatta regioner ledes av statliga verk. Denna ledning kan avse yrkesutbildningsväsendet i dess helhet eller den kan avse utbildningen särskilt för varje mera betydande näring eller yrkesgrupp. Skälen för att staten bör utöva dessa befogenheter kan anges på följande sätt. Eftersom statsmakterna uttalat, att yrkesskolan skall vara en av de frivilliga påbyggnadslinjerna efter genomgången obligatorisk skola, i princip jämställd med gymnasielinjerna, måste staten också i sista hand bära ansvaret för att denna målsättning förverkligas. Statsmakternas nämnda principuttalande bör tolkas så, att staten velat ge alla ungdomar som så önskar, rätt att erhålla yrkesutbildning. Av praktiska skäl kan visserligen inte denna rätt bli absolut och oinskränkt, den måste bringas i kongruens med närings- och yrkeslivets efterfrågan på arbetskraft, men i princip står den fast. Om rätten till yrkesutbildning inte skall stanna på papperet för många ungdomar är det ofrånkomligt, att staten samordnar de initiativ till yrkesutbildningsväsendets utbyggnad, som tas av de olika huvudmännen. Man torde också kunna hävda, att om dessa initiativ inte räcker till, bör det vara statens plikt att själv ordna utbildning. Staten ger vidare betydande ekonomiska bidrag till yrkesundervisningen, såväl till byggnader med deras inredning och utrustning som till driftkostnader. För flera yrkesområden saknas ännu utbildning helt eller delvis. I den mån utbildning för dessa ordnas eller utökas, kommer givetvis krav på statsbidrag till sådan utbildning att resas. Sannolikheten talar alltså för ökad statlig bidragsgivning till yrkesutbildningen i framtiden. Det ligger i sakens natur att staten bör kontrollera hur bidragen användes, men för att de statliga medel, som anslås till yrkesut-

bildningen, skall komma till största möjliga nytta är det också önskvärt, att staten genom organ, som har överblick över hela yrkesutbildningsväsendet, får leda dess planering för kommande uppgifter. Det bör emellertid till detta anmärkas, att allt planeringsarbete är vanskligt, eftersom man aldrig kan förutse allt, som kan komma att hända i framtiden. Prognoser över utvecklingen av arbetskraftsbehovet inom skilda yrken är nödvändiga men planläggningen av yrkesutbildningen kan inte bygga uteslutande på de siffror, som prognoserna ger, eftersom alla prognoser är mer eller m i n d r e osäkra. Utarbetandet av prognoser över arbetskraftsbehovet är en uppgift för arbetsmarknadsorganen, sedan får det ankomma på den centrala ledningen av yrkesutbildningen att på grundval av prognossiffrorna samt andra kända, i sammanhanget relevanta fakta, söka bedöma hur utbildningen för skilda yrken eller yrkesområden bör dimensioneras. Risk för felbedömningar föreligger alltid, men för att i görligaste mån eliminera dessa risker, torde det vara fördelaktigt, om planeringsorganen i första hand ser till att grundutbildning för ett större yrkesområde ordnas, på vilken sedan mera specialiserad yrkesutbildning kan byggas upp i mån av behov. De sakkunniga har här ovan framhållit, att den centrala ledningen av yrkesutbildningsväsendets planering kan hänföra sig antingen till yrkesskolväsendet i dess helhet eller till utbildningen särskilt för varje mera betydande näring eller yrkesgrupp. Det ligger i öppen dag, att den nuvarande uppdelningen av tillsynsbefogenheterna ifråga om yrkesutbildningen på flera olika ämbetsverk, lydande under skilda departement, försvårar en samordning av de initiativ i planeringshänseende, som tas på olika håll. Vad de sakkunniga i detta sam-

149 m a n h a n g har att undersöka, det blir alltså om yrkesutbildningen, tagen som en helhet, bäst gagnas av om planeringen på det centrala planet ledes av ett enda ämbetsverk eller om varje fackämbetsverk bör leda densamma på sitt område, eller eventuellt om ett fackämbetsverk bör utöva ledning inom två eller flera varandra närliggande yrkesutbildningsområden. Någon författningsmässigt närmare reglerad samverkan mellan de ämbetsverk, som leder olika slag av yrkesutbildning förekommer inte, varken ifråga om planeringen av yrkesutbildningen eller ifråga om handläggningen av pedagogiska, organisatoriska och administrativa ärenden. De författningsbestämmelser, som finns utfärdade, ålägger i allmänt hållna ordalag de berörda verken att samråda i frågor rörande yrkesutbildning. I instruktionen för överstyrelsen för yrkesutbildning föreskrives, att överstyrelsen i samarbete med skolöverstyrelsen, kommerskollegium, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen och andra myndigheter, som handlägger utbildningsfrågor, samt med socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen skall skaffa sig överblick över samtliga grenar av yrkesutbildningen och därmed sammanhängande frågor, främst med syfte att därigenom möjliggöra en ändamålsenlig avvägning av åtgärderna inom överstyrelsens verksamhetsområde i förhållande till motsvarande åtgärder på andra områden. I den mån överstyrelsen med hänsyn härtill finner åtgärder erforderliga på något område utanför överstyrelsens verksamhetsområde, ankommer det på överstyrelsen att verka för att lämpliga dylika blir vidtagna. I skolöverstyrelsens instruktion stadgas, att skolöverstyrelsen bör samråda med överstyrelsen för yrkesutbildning i ärenden, som berör de båda verkens förvaltningsområden, ävensom eljest när

anledning därtill föreligger. Motsvarande gäller ifråga om andra centrala verk, vilka har tillsyn över läroanstalter. Vidare finns i olika författningar bestämmelser, som möjliggör för ett centralt ämbetsverk att bli representerat vid överläggningar och beredningar av ärenden inom ett annat verk. Det är alltså fråga om samråd i yrkesutbildningsärenden — sådant torde också förekomma i betydande omfattning — icke om fast organiserad samverkan. Varje tillsynsmyndighet behåller sin makt och myndighet över sitt eget tillsynsområde. Dessutom är att märka, att samråd i det aktuella fallet är beroende av initiativ från ettdera verket. Man kan således konstatera, att intet centralt ämbetsverk har överblick över yrkesutbildningen i dess helhet. Visserligen skall det ämbetsverk, som leder den större delen av denna, d.v.s. överstyrelsen för yrkesutbildning, enligt den ovan citerade föreskriften i dess instruktion skaffa sig dylik överblick, men av olika skäl torde ämbetsverket för närvarande inte kunna fylla denna uppgift. Avsaknaden av fast organiserad samverkan mellan de ämbetsverk, som leder yrkesutbildning, samt överstyrelsens bristande personalresurser torde vara de väsentligaste hämmande faktorerna härvidlag. Även om överstyrelsen skulle kunna skaffa sig överblick över samtliga grenar av yrkesutbildningen, så äger den inte befogenhet att besluta om de åtgärder, den anser erforderliga på andra tillsynsområden än verkets eget, endast möjlighet att söka påverka andra tillsynsmyndigheter. En planläggning av yrkesundervisningen för framtiden, som tar hänsyn till uppkommande behov av nya skolor och kurser på samtliga yrkesområden och som skulle tillåta en ändamålsenlig samordning av tillgängliga resurser ifråga om lärarkrafter, lokaler och undervisningsmateriel, är med

150 nuvarande organisation av den centrala ledningen icke möjlig att åstadkomma. Bör då en enhetlig planering av yrkesutbildningen, ledd av ett och samma ämbetsverk, eftersträvas, eller skulle det vara fördelaktigare att låta fackämbetsverken leda planeringen, vart och ett inom den gren av yrkesutbildningen det för närvarande har tillsyn över. Skäl kan anföras för både den ena och den a n d r a utvägen, men då det gäller att väga skälen för och emot endera av dem, måste problemet främst ses ur synvinkeln av vad som bäst gagnar yrkesutbildningen — yrkesutbildningsanstalternas verksamhet, elevernas undervisning, utbildning och fostran — samt närings- och yrkeslivets intresse av att erhålla välutbildad arbetskraft. Det låter sig sägas, att en enhetligt ledd planering av yrkesutbildningsväsendet inte är direkt nödvändig, därför att utbildningen på varje särskilt yrkesområde har sina givna mål. Varje fackämbetsverk, som leder yrkesutbildning, h a r grundlig kännedom om den näring eller det yrkesområde, som det utgör centralmyndighet för. Ämbetsverket kan förmodas äga goda möjligheter att bedöma, vilken utbildningskapacitet läroanstalter under dess tillsyn bör äga för att kunna tillfredsställa efterfrågan på elevplatser. Det äger också sakkunskap för att kunna avgöra, vilket innehåll utbildningen på olika stadier bör ha för att motsvara de anspråk på yrkeskunnighet näringen eller yrket ifråga ställer. Ser man planeringen och uppläggningen av yrkesutbildningen enbart ur dessa synpunkter måste man dra den slutsatsen, att vederbörande fackämbetsverk liksom hittills bör ansvara för densamma. Detta hindrar givetvis inte, att i de fall, då yrkesutbildning för en näring för närvarande är underställd flera olika ämbetsverk, ett av dessa helt får överta ansvaret för planeringen liksom

givetvis även för andra tillsynsuppgifter. Som ett exempel härpå må anföras, att skogsstyrelsen skulle kunna tänkas bli ensam tillsynsmyndighet för all skoglig yrkesutbildning. Andra aspekter bör emellertid också läggas på planeringsarbetet. När yrkesutbildningen inom ett givet geografiskt område, en kommun, ett län eller delar av ett län, skall utformas, är den första och väsentliga fråga planerarna måste ställa sig hur de på bästa sätt skall kunna ordna utbildningen så, att de ungdomar, som finns inom området, kan få en god utbildning för de yrken de vill ägna sig åt och efter avslutad grundutbildning ekonomiskt nyttiggöra sina förvärvade kunskaper och färdigheter. De, som har att utföra detaljplaneringen inom sitt område, känner helt säkert till hur näringslivet i trakten är beskaffat och vilka utkomstmöjligheter nytillträdande arbetskraft kan räkna med, men det är långt ifrån säkert, att de äger förutsättningar att bedöma vilka sannolika förändringar, som på något längre sikt kan inträda beträffande dessa förhållanden. Ej heller är det beträffande den lokala planeringen i kommunerna säkert, att skolstyrelsen i en kommun, då den planerar yrkesutbildningen inom kommunen, äger eller förskaffar sig kännedom om de motsvarande åtgärder, som planeras i angränsande kommuner och som kanske skulle motivera att kommunerna gemensamt inrättade en yrkesskola eller åtminstone vissa yrkeskurser. Uppgiften att få en dylik samordning till stånd bör vila på den regionala skolmyndigheten, länsskolnämnden. De sakkunniga har redan i kapitel 8 i princip uttalat, att länsskolnämnden bör bli det samordnande organet i länet även för yrkesutbildningen. Till frågan om fördelningen av arbetsuppgifter och befogenheter mellan den centrala ledningen av denna utbildning och länsskolnämn-

151 tens synpunkt motiveras detta behov med önskvärdheten av att hålla kostnaderna för yrkesutbildningen nere så långt som möjligt utan att effektiviteten nedsättes, men ur elevernas synpunkt skulle ett tillgodoseende av detta behov också vara till gagn för deras utbildning. Trots specialiseringen i våra dagars samhälle kan en yrkesutövare behöva tillägna sig inte endast sådana kunskaper och färdigheter, som konstituerar yrkesskicklighet inom det egna yrket utan också viss kunnighet i yrkesarbete på näraliggande yrkesområden. En jordbrukare t.ex., som också är skogsägare, behöver självfallet även erhålla viss skoglig yrkesutbildning. Han bör vara hemmastadd i skogsvård och i skogsbrukets ekonomi och helst också i skogsbrukets mera tekniskt betonade arbetsmoment, huggning, aptering, virkestransporter m.m. En person, som valt något socialt vårdyrke, t.ex. åldringsvård, behöver vissa kunskaper i sjukoch hälsovård och en sjuksköterska bör helst även äga kännedom om den sociala vårdens betingelser. Det faller sig fördenskull naturligt, att anstalter för utbildning för ett visst yrke också tas i anspråk för utbildning inom ett närbesläktat yrke. Lantmannaskolor kan användas för skoglig yrkesutbildning och verkstadsskolor kan också tas i anspråk för nämnda utbildning, när det gäller vissa tekniska yrkesämnen. Praktisk utbildning för sjukvård och socialvård kan förläggas till samma sjukhus eller vårdanstalt. I viss utsträckning sker ju sådan samordning av utbildningen reEtt annat väsentligt skäl, som talar för dan nu, men den bör utvidgas och orgaatt den centralt ledda planeringen av niseras mera genomtänkt och systemayrkesutbildningsväsendet bör omhän- tiskt än vad fallet är för närvarande. derhas av ett enda ämbetsverk, är be- Det förekommer, att utbildning för helt hovet av att lärare, lokaler och under- skilda yrkesområden redan för närvavisningsmateriel för yrkesundervisning- rande förlägges till samma skolbyggnader, men det är tänkbart, att det i framen kan utnyttjas på ett ändamålsenligt tiden kan komma att visa sig fördelaksätt. Ur huvudmännens liksom ur sta-

derna återkommer de sakkunniga i kap. 13 och 14. Omflyttningar av befolkningen, arbetsbesparande rationaliseringar inom näringslivet och strukturförändringar av detta kan väsentligt påverka den framtida lokala efterfrågan av arbetskraft. Om t.ex. denna efterfrågan för ett visst yrke kommer att minska i trakten, är det tänkbart, att den på andra orter kan komma att öka. I den mån sådana förändringar är förutsebara, bör organisationen av yrkesutbildningen anpassas härefter. Riktpunkten för planeringen bör vara, att yrkesutbildningen för ett givet yrke inom skilda delar av landet dimensioneras så, att den samlade utbildningskapaciteten inom hela landet ungefär kan tillgodose behovet av utbildad personal för yrket ifråga för riket i dess helhet. För att denna målsättning skall kunna förverkligas måste planeringen på det lokala och på det regionala planet samordnas, så att de skilda delplanerna kan sammanfogas till en helhet. Det är den centrala ledningens uppgift att övervaka, att så kan ske. Givetvis kan inte den centrala ledningen, hur den än må vara organiserad, med någon högre grad av exakthet förutse, hur förändringarna i behovet av yrkesutbildat folk inom olika näringar och yrken kommer att utveckla sig, men om ett enda ämbetsverk får ägna sig åt dessa problem och bära ansvaret för planeringen, så bör denna kunna ge bättre resultat än om fackämbetsverken, vart och ett inom sitt gebit, får leda planeringsarbetet.

152 tigt att i större utsträckning genomföra en sådan samordning, särskilt på landsbygden. Vidare är det givet, att inom en kommun den obligatoriska skolan med dess förberedande yrkesutbildning och yrkesskolan kan komma att använda samma byggnader för sin undervisning och att samma lärare kan komma att tjänstgöra inom båda skolformerna. I första hand ankommer det på de lokala och regionala planeringsorganen att uppmärksamma de frågor, som här senast berörts, men en centralt ledd samordning skulle sannolikt möjliggöra, att landets samlade resurser kunde disponeras bättre.

Ifråga om den pedagogiska verksamheten

Skälen för en koncentration av den centrala ledningen för yrkesutbildningen hänför sig inte enbart till planeringen av denna utbildning. De framträder även ifråga om handläggningen av pedagogiska, organisatoriska och administrativa ärenden i övrigt. Ifråga om det pedagogiska arbetsfältet har de sakkunniga i kap. 8 angivit, att den centrala ledningen bör utföra följande huvuduppgifter: 1. att bestämma innehållet i den undervisning och utbildning, som skall meddelas vid olika skolor och kurser samt ange riktlinjer för hur utbildningen skall läggas upp, så att den ger bästa möjliga resultat, 2. att se till, att lärare i tillräckligt antal och med tillfredsställande både yrkespraktisk och pedagogisk utbildning står till yrkesutbildningens förfogande samt slutligen 3. att utforma en tillfredsställande utbildningsgång och utbildningsmetodik inom de olika yrkesutbildningsområdena. Det problem, som skall diskuteras i detta avsnitt, blir således detta: gagnas yrkesutbildningen bäst, om dessa uppgifter får utföras av ett enda centralt undervisningsverk, eller gagnas

den bäst, om fackämbetsverken var och en på sitt område får ta hand om dem? Till en början förtjänar rent allmänt erinras om, att medan de pedagogiska frågorna sedan länge intagit en central plats inom det allmänna skolväsendet, de först på senare tid börjat på allvar uppmärksammas inom yrkesutbildningsväsendet. Det är fördenskull fullt förklarligt, att yrkesutbildningen i pedagogiskt avseende inte har kommit upp på samma nivå som den allmänna skolan, trots goda insatser av lärare och tillsynsmyndigheter. Tiden har helt enkelt varit för knapp för detta. Det behövs, som påpekats i kap. 8, ett omfattande forsknings- och försöksarbete för att yrkesskolan i detta avseende skall hinna ifatt den allmänna skolan. De personella resurser för ledningen av den pedagogiska verksamheten, som tillsynsmyndigheterna för yrkesutbildningen förfogar över, har varit och är alltjämt otillräckliga. Inom överstyrelsen för yrkesutbildning h a r sedan 1949 funnits en särskild byrå för lärarutbildning och pedagogisk reformverksamhet. På grund av den i förhållande till arbetsvolymen knappa personaltillgången har byrån tvingats att koncentrera sitt arbete på lärarutbildningen och endast i mindre omfattning kunnat organisera den för yrkesutbildningens utveckling så viktiga pedagogiska reformverksamheten. Inom de fackämbetsverk, som leder yrkesutbildning finns, som framgår av redogörelsen i kap. 5, inga arbetsenheter, som helt är sysselsatta med handläggning av pedagogiska frågor. I vissa verk finns inte heller överhuvudtaget någon arbetsenhet, som helt ägnar sig åt utbildningsfrågor. Dessa är uppdelade på olika byråer, som även har ärenden av annan art att bereda. Inom fackämbetsverken ombesörjes de pedagogiska ärendena således av befattningshavare, som i övrigt får ägna sin arbetstid, inom

153 vissa verk uteslutande åt andra utbildningsfrågor, inom andra även åt frågor, som icke har med utbildningen att göra. Åtminstone i organisatoriskt hänseende ä r fackämbetsverken sålunda sämre rustade än överstyrelsen för yrkesutbildning för att kunna utöva en tillfredsställande ledning av det pedagogiska arbetet inom de skolor, som sorterar under desamma. De tjänstemän inom ett fackämbetsverk, som i första hand har att utöva tillsynen över den yrkesutbildning som lyder under verket, är väl förtrogna med de krav på yrkeskunnighet, som uppställes inom facket ifråga; de kan således vaka över att utbildningen ger de fackkunskaper, som erfordras för att eleverna skall bli goda yrkesmän och yrkeskvinnor inom sitt gebit. Genom sin egen utbildning och den erfarenhet de h a r förvärvat under sin tjänstgöring på skilda poster, kan dessa tjänstemän bedöma, vilka ämnen som bör ingå i de undervisningsplaner, som skall tillämpas vid utbildningen, och vilket innehåll och vilken omfattning kurserna i dessa ämnen bör få. Däremot är det icke säkert, att de tjänstemän, som skall handlägga de pedagogiska ärendena, själva erhållit någon pedagogisk utbildning. Det är emellertid vanskligt att fälla några mera generella omdömen om den pedagogiska kunnigheten eller erfarenheten hos dessa befattningshavare. Ofta har de själva varit verksamma som lärare vid yrkesskolor, över vilka deras verk skall utöva tillsyn. Inom vissa fack är det sörjt för en relativt god pedagogisk utbildning av blivande lärare i yrkesämnen inom facket, inom andra är det mindre väl sörjt. Av vad som här ovan sagts kan man dra den slutsatsen, att fackämbetsverken på grund av sin kännedom om de yrkesområden, över vilka de utövar tillsyn, kan förmodas vara bättre skickade än ett centralt yrkesutbildningsverk att

fullgöra den första av de huvuduppgifter på det pedagogiska fältet, som angivits i kap. 8, nämligen att bestämma innehållet i utbildningen vid de skolor och kurser, som nu lyder u n d e r dem, samt ange riktlinjer för hur denna utbildning skall läggas upp för att ge bästa möjliga resultat. Viss tveksamhet kan dock råda ifråga om det senare ledet av denna uppgift. I riktlinjerna bör ju ingå anvisningar om hur utbildningen pedagogiskt skall läggas upp och härvidlag har fackämbetsverken sämre möjligheter att lösa uppgiften än ett med pedagogisk expertis i erforderlig omfattning utrustat centralt yrkesutbildningsverk. En betydande svaghet i fackämbetsverkens nuvarande tillsynsverksamhet är ju dels den bristande tillgången på pedagogiskt utbildad personal och dels den ojämna pedagogiska skolningen hos den personal som finns anställd. Denna svaghet skulle visserligen kunna på längre sikt undanröjas genom en förbättrad lärarutbildning på ifrågavarande yrkesutbildningsområden, men ett centralt yrkesutbildningsverk med huvudvikten av sin verksamhet lagd på det pedagogiska fältet skulle givetvis äga bättre förutsättningar att ge pedagogiska anvisningar om utbildningens uppläggning. Den andra huvuduppgiften: att tillse, att lärare i tillräckligt antal och med tillfredsställande yrkespraktisk och pedagogisk utbildning står till förfogande för skolorna kräver inte i och för sig pedagogisk sakkunskap hos tillsynsmyndigheten. Den kan betraktas som ett organisatoriskt-administrativt problem, förutsatt att fackämbetsverket inte självt leder lärarutbildningen för sitt område. Verket får då hos de myndigheter, som organiserar och leder denna utbildning bevaka, dels att den blir tillräcklig för de underlydande skolornas behov, och dels, att den ur kvalitativa synpunkter

154 blir godtagbar. Det kan emellertid knappast anses tillfredsställande, att lärarutbildningen ledes av andra myndigheter än de, som centralt leder den yrkesutbildning, i vars tjänst lärarna skall arbeta. Detta förekommer visserligen för närvarande i viss omfattning, men i stort sett gäller dock, att tillsynsmyndigheten för en viss yrkesutbildning även leder lärarutbildningen för denna. När lärarutbildningen ställts under ledning av annan myndighet, har starka skäl av organisatorisk eller administrativ art kunnat anföras för en sådan anordning. Ett exempel härpå utgör teckningslärarutbildningen. De flesta teckningslärare tjänstgör inom det allmänna skolväsendet, men deras utbildning ledes dock av överstyrelsen för yrkesutbildningen. Anledningen härtill är den, att teckningslärarinstitutet organisatoriskt utgör en underavdelning av konstfackskolan, som står under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning. Det skulle administrativt sett vara en oformlighet, om en avdelning av konstfackskolan ställdes under ledning av ett annat verk än det, som hade tillsynen över skolan i övrigt. Ett annat exempel kan hämtas från lärarutbildningen på det husliga området. Hushållslärare t.ex. tjänstgör såväl vid allmänna skolor som vid yrkesskolor under ledning av såväl överstyrelsen för yrkesutbildning som av fackämbetsverk. Av administrativa skäl är det självfallet, att ledningen av deras utbildning endast bör anförtros åt ett verk. Om tillsynsmyndigheten verkligen skall bli kapabel att utöva en effektiv pedagogisk ledning av den yrkesutbildning, som är underställd densamma, torde det vara önskvärt att den får leda den pedagogiska utbildningen av åtminstone de för respektive skolor viktigaste lärarkategorierna. I annat fall torde tillsynsmyndigheten icke heller kunna full-

göra den tredje huvuduppgift, som enligt de sakkunnigas uttalande i kap. 8 bör tillkomma den centrala ledningen, nämligen att åstadkomma en tillfredsställande utbildningsgång och utbildningsmetodik inom varje särskilt yrkesutbildningsområde. Det sistnämnda förutsätter forskning och försök under ledning av lärarkrafter, som icke endast erhållit en synnerligen grundlig fackutbildning och förvärvat stor praktisk erfarenhet inom yrket, utan också en gedigen pedagogisk skolning. Problemen kring ledningen av lärarutbildningen och ledningen av arbetet på att skapa en tillfredsställande utbildningsgång och utbildningsmetodik hör således intimt samman. Dessa båda uppgifter för den centrala ledningen bör samlas hos samma verk. Förutsatt att ett fackämbetsverk utrustas med pedagogisk expertis i tillräcklig omfattning skulle verket givetvis med framgång kunna utföra de båda nämnda arbetsuppgifterna. Det skulle ur en synpunkt vara till fördel, om vederbörande fackämbetsverk utförde desamma. Man kan nämligen utgå ifrån, att denna expertis äger en grundlig kännedom om yrkesområdet i dess helhet och om de speciella problem, som utbildningen för området ifråga har att brottas med. Genom sin placering som tjänstemän i fackämbetsverket får dessa experter också möjlighet att dagligen stå i kontakt med handläggningen av andra frågor än undervisningsfrågorna rörande den näring eller det yrke, för vilket verket är målsman. Det sistnämnda är det icke minst viktiga, ty om utbildningsmetodiken inte skall bli något av ett självändamål, måste den ytterst noga anpassas efter yrkesarbetets art och förutsättningar och de förändringar härav, som framkallas genom tillämpningen av nya vetenskapliga och tekniska rön och erfarenheter. En till ett fackämbetsverk

155 knuten pedagogisk expertis bör genom sin möjlighet till allsidiga kontakter med företrädare för facket äga goda förutsättningar att lösa dessa anpassningsproblem. Från andra och lika väsentliga utgångspunkter synes det emellertid vara en fördel, att den pedagogiska lärarutbildningen och det pedagogiska reformarbetet inom yrkesundervisningen anförtros åt ett särskilt centralt yrkesutbildningsverk. Ett fackämbetsverk har att rent allmänt främja den näring eller det yrkesområde, varöver det på statens vägnar utövar tillsyn. Det ligger därför i sakens natur, att verkets arbete aldrig kan bli specialinriktat på utbildningsfrågorna. Handläggningen av dessa frågor ingår som ett led i ämbetsverkets samlade aktivitet, men utbildningsärendena kan aldrig bli den dominerande ärendegruppen. Ett centralt yrkesutbildningsverk får däremot en helt annan karaktär. Det blir inte tillsynsorgan för någon viss näring eller något visst yrke, dess uppgift blir att bära ansvar för att närings- och yrkeslivet i dess helhet får den utbildade arbetskraft det behöver. Ett sådant ämbetsverk måste konstrueras så, att det uteslutande kan ägna sig åt med utbildningen förknippade frågor. Eftersom pedagogiken i allmänhet och undervisningsmetodiken i synnerhet bildar ryggraden i all utbildningsverksamhet, är det ofrånkomligt, att de pedagogiska och metodiska frågorna kommer att inta en framskjuten plats i ett sådant ämbetsverks arbete. De måste göra det också av det förut antydda skälet, att yrkesutbildningen i pedagogiskt avseende ännu inte h a r kommit i nivå med undervisningen i den allmänna skolan. Här må emellertid inskjutas, att man inte i detta avseende bör dra alltför långt gående paralleller mellan yrkesskolväsendet och det allmänna skolväsendet. Inom det sistnämnda är de pe-

dagogiska ärendena relativt enhetliga. När det gäller att utarbeta undervisningsplaner i teoretiska läroämnen, modersmålet och matematik t.ex., måste dessa planer anpassas efter elevernas olika ålder och utvecklingsgrad på de skilda stadierna men grunddragen i planerna blir dock lika över hela fältet. Helt annorlunda är förhållandet med undervisningsplanerna inom yrkesskolväsendet. Såväl innehållet i dessa som metoderna för att bibringa eleverna de kunskaper och färdigheter de bör erhålla måste växla starkt från yrke till yrke. Beträffande lärarutbildningen må vidare framhållas följande. Vissa av de yrkesområden, vilkas lärarbehov skall tillgodoses, är av ringa omfattning och behovet av nyrekrytering följaktligen relativt litet. Genom koncentration av den för yrkesutbildningen behövliga lärarutbildningen till ett ämbetsverk kan vissa erfarenheter beträffande utbildningen av lärare i yrkesämnen för mera frekventa yrkesområden lättare komma utbildning av berörda lärare för mindre frekventa områden tillgodo. Självfallet kan också för lärarutbildningen erforderliga resurser bättre utnyttjas, detta såväl vad avser för den pedagogiska utbildningen erforderliga lärare som lokaler och undervisningsmateriel. Därmed förbättras även möjligheterna att kunna förse den för yrkesutbildningen behövliga lärarutbildningen med permanenta läroanstalter och till dessa fast knutna lärare. Sistnämnda omständighet leder också till att man erhåller yrkespedagogiska specialister för skilda områden, vilket måste bedömas som synnerligen värdefullt i den pedagogiska försöksoch reformverksamheten. Det är för all undervisning väsentligt, att pedagogiskt riktiga metoder användes vid densamma; inte minst gäller detta om yrkesundervisningen. Kvaliteten av ett yrkesarbete höjes i betydan-

156 de grad, om yrkesutövaren har lärt sig och grundligt tränat in de för arbetets utförande bäst anpassade metoderna. Vad som i den pedagogiska vetenskapen b r u k a r kallas speciell metodik spelar således inom yrkesundervisningen en nära nog avgörande roll för dennas riktiga uppläggning. Därmed är inte sagt, att pedagogikens grundelement på något sätt får försummas. Yrkesutbildningen i dess helhet bör som redan antytts i pedagogiskt avseende lyftas upp på ett högre plan. Trots den stora betydelse den speciella metodiken har för utbildningen för varje särskilt yrke, måste man ställa sig tvivlande till möjligheten av att u p p n å detta mål, om fackämbetsverken liksom nu skall behålla ledningen av den pedagogiska verksamheten. Dels är det föga sannolikt, att varje ämbetsverk kommer att erhålla tillräckliga resurser för denna ledning och dels torde med all sannolikhet bättre och säkrare resultat uppnås, ifall de pedagogiska frågorna behandlas på ett enhetligt sätt inom ett verk, som är direkt inriktat på att handlägga dem. Utbildning, vidareutbildning och fortbildning av lärare, pedagogisk rådgivning för och inspektion av det löpande undervisningsarbetet vid skolorna samt försök med nya utbildningsmetoder är så krävande uppgifter, att de bör skötas av befattningshavare, som helt kan ägna sin tid och sin arbetskraft åt desamma. Må så vara, att de n ä m n d a uppgifterna måste anpassas efter de förhållanden, som föreligger på varje särskilt yrkesutbildningsområde, men en viss samordning över hela yrkesutbildningsfältet är dock i hög grad önskvärd. Skall varje verk, som har tillsynsbefogenheter enligt nuvarande ordning, även framdeles ägna sig åt dessa uppgifter, är det risk för att yrkesutbildningen inte kommer att göra de framsteg ifråga om utbildningsmetodiken, som måste bedömas som nödvän-

diga, för att den inte skall sacka efter i utvecklingen. Det förtjänar emellertid än en gång att med skärpa understrykas, att de pedagogiska experter, som inom ett centralt yrkesutbildningsverk skall handlägga de pedagogiska ärendena, måste göra sig väl förtrogna med arten av och förutsättningarna för yrkesarbete inom skilda fack. I annat fall kommer de inte att kunna behärska de så utomordentligt viktiga metodfrågorna inom yrkesundervisningen. I detta sammanhang må även hänvisas till betydelsen av att yrkesutbildningen äger god tillgång till pedagogiska hjälpmedel av olika slag, såsom läroböcker, bildband, film m.m. Aktningsvärda insatser inom dessa områden h a r redan gjorts av vissa tillsynsmyndigheter. Det torde emellertid inte råda någon tvekan om att en för yrkesutbildningen gemensam tillsynsmyndighet skulle ha möjligheter att göra större insatser på detta område genom de experter, som i ett dylikt ämbetsverk kunde avdelas för berörda arbetsuppgifter. Den redovisning av skäl och motskäl, som här gjorts, leder till den slutsatsen, att det kan väntas bli till övervägande fördel för yrkesutbildningen, om den pedagogiska ledningen utövas av ett enda ämbetsverk, som har karaktär av undervisningsverk.

Ifråga om organisationen och administrationen av yrkesutbildningen

Olägenheterna av den nuvarande splittringen i den centrala ledningen av yrkesutbildningen har onekligen mest uppmärksammats, när det gällt handläggningen av de organisatoriska och administrativa ärendena. När yrkanden framförts, såväl inom som utanför riksdagen, om större koncentration av den centrala ledningen har förslagsställarna motiverat dessa med hänvisning till de

157 svårigheter, som möter huvudmännen och de lokala skolmyndigheterna vid behandlingen av de organisatoriska och kanske framförallt de administrativa frågorna. Det faktum att tillsynsbefogenheterna är uppdelade på olika ämbetsverk åsamkar de lokala skolorganen mera arbete, mera tidsspillan och större kostnader än om ett enda verk hade utövat tillsynen över yrkesutbildningen. Om det sistnämnda hade varit fallet, skulle de lokala skolorganen endast behövt stå i kontakt med detta enda centrala verk, medan de nu måste upprätthålla kontakt med ett flertal. Tillmäter man de ovannämnda svårigheterna för de lokala skolledningarna utslagsgivande betydelse vid övervägandena angående problemen om en koncentration av den centrala ledningen, behöver man inte tveka inför frågeställningen: ett eller flera verk som tillsynsmyndigheter. Då är det givet, att yrkesutbildningen centralt bör ledas av ett enda ämbetsverk, inte endast den egentliga yrkesutbildningen utan också den förberedande yrkesutbildningen inom den obligatoriska skolan. Samordningen mellan dessa båda slag av utbildning skulle givetvis i hög grad underlättas, om samma ämbetsverk hade ansvaret för dem och arbetet inom de kommunala skolförvaltningarna skulle förenklas i motsvarande grad. De sakkunniga vill på intet sätt söka förringa betydelsen av de administrativa besvärligheter, som de lokala skolledningarna måste underkasta sig på grund av den nuvarande splittringen i den centrala ledningen. De måste dock bestämt hävda, att hur angeläget det än i och för sig är, att dessa besvärligheter kan undanröjas, får en reform av den centrala ledningen, siktande till större koncentration av denna, inte genomföras enbart för detta syftes skull. En sådan reform blir berättigad, endast om man med bärkraftiga

och övertygande argument kan påvisa, att den kommer att skapa bättre betingelser för hela yrkesutbildningen och göra det möjligt att i det långa loppet hålla denna på en kvalitativt hög och fullt tidsenlig nivå. De sakkunniga har i ett tidigare avsnitt av detta kapitel uppehållit sig vid planeringsverksamheten ifråga om yrkesutbildningen och i samband därmed den yttre organisationen av denna. De organisatoriska ärenden, som avses i förevarande sammanhang, gäller alltså ärenden rörande yrkesskolornas och andra utbildningsformers allmänna anordning, inrättande och tillsättande av lärartjänster och tjänster för annan personal vid skolorna, ärenden rörande lokaler med deras inredning och utrustning o.s.v. Det är emellertid självklart, som också påpekats i föregående kapitel, att frågorna rörande den inre organisationen även måste uppmärksammas vid planeringen. I kap. 8 har de sakkunniga angivit den centrala ledningens väsentligaste uppgift ifråga om den inre organisationen vara att se till, att denna blir så ändamålsenlig som de till buds stående resurserna medger, att dugliga lärare och instruktörer kan erhållas och att lämpliga lokaler och fullgod undervisningsmateriel anskaffas. Löses då denna uppgift bäst, om den centrala ledningen av huvudparten av yrkesutbildningen anförtros åt ett enda ämbetsverk med tyngdpunkten i sin verksamhet lagd på pedagogiken eller nås de bästa resultaten, om fackämbetsverken få svara för uppgiften ifråga? Vid en penetrering av den angivna frågeställningen är först att märka, att de sakkunniga definierat den centrala ledningens uppgift i förevarande sammanhang som en allmän skyldighet att övervaka, att yrkesutbildningens organisation blir ändamålsenlig. Detta behöver inte innebära, att det skulle an-

158 komma på den centrala ledningen att själv fatta avgörande i organisationsfrågorna. I vissa fall kan beslutanderätten förläggas till den centrala ledningen, i andra fall till länsskolnämnd, till kommunala organ eller till styrelser för de yrkesutbildande skolorna. Vidare är vissa ärenden av sådan beskaffenhet, att beslutanderätten bör ligga i Kungl. Maj:ts hand. De sakkunniga upptar frågor av denna a r t till behandling i kap. 13 och 14. En omständighet, som vidare måste beaktas vid penetreringen av den nämnda frågeställningen, är den, att det råder ett nära samband mellan de pedagogiska och organisatoriska frågorna. Organisationen utgör ju, som understrukits i kap. 8, den ram, inom vilken undervisningen skall försiggå. Undervisningens kvalitet blir i hög grad beroende av den enskilde lärarens förmåga att på ett pedagogiskt lämpligt sätt meddela eleverna de kunskaper och färdigheter de bör erhålla. Inte bara rekryteringen och utbildningen av lärare utan även inrättandet och tillsättandet av lärartjänster samt behörighet för innehav av sådana är fördenskull angelägenheter av vikt att bevaka för det verk, som skall leda den pedagogiska verksamheten. Det förefaller fördenskull riktigt att dra den slutsatsen, att de pedagogiska och organisatoriska ärenden rörande yrkesutbildningen, som skall handläggas centralt, bör skötas av samma centrala ämbetsverk. Ytterligare ett argument, som stärker denna slutsats, må anföras. De sakkunniga har tidigare uttalat sig för, att för varje yrkesutbildande skola skall finnas ett reglemente i likhet med vad som nu gäller beträffande yrkesskolor, som står under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning. Reglementet skulle fastställas av den centrala ledningen och bl.a. innehålla bestämmelser om skolans allmänna anordning, om lokaler och un-

dervisningsmateriel, instruktioner för rektor och övriga lärare, alltså bestämmelser, som rör såväl organisationen som undervisningen vid skolan. Bland organisationsärendena intar lokalfrågorna en betydelsefull plats. Särskilt gäller detta de frågor, som uppstår i samband med planering och genomförande av nybygge för skolorna. Handläggningen av de sistnämnda ärendena på det centrala planet kräver ett samspel mellan expertis på skilda områden. Eftersom byggnaderna skall stå i undervisningens tjänst, måste pedagogisk expertis granska byggnadsplanerna. Den har att se till, att planlösningarna för byggnaden samt utformningen och dispositionen av lärosalar, maskinhallar, förråd m.fl. utrymmen jämte deras inredning företages så, att undervisningen kan ske under goda betingelser. Expertis ifråga om arkitektur och byggnadsteknik måste övervaka, inte bara att byggnaden blir ändamålsenlig för undervisningen utan helst även att den blir arkitektoniskt tilltalande och väl smälter in i terrängen. Expertis på hälsovård och fysisk fostran har att bevaka, att byggnaden blir acceptabel ur hälsovårdssynpunkt samt att eventuella lokaler för skolhälsovård, gymnastik m.m. blir utformade på ett för ändamålet lämpligt sätt. Även annan expertis kan tänkas bli inkopplad i granskningsarbetet, t.ex. inrednings- eller möbelarkitekter, sakkunniga ifråga om arbetarskydd m.m. Är byggnaden avsedd att användas uteslutande för utbildning för ett visst givet yrke, t.ex. jordbrukarens eller sjuksköterskans, skulle det lagarbete mellan experter på skilda områden för granskning av byggnadsplanerna, som här talats om, med fördel kunna organiseras i vederbörande fackämbetsverks regi, med anlitande av expertis utanför verket i den mån detta visar sig nödvän-

159 digt. För framtiden torde man emellertid, som antytts i det föregående, böra räkna med en viss fortsatt integration i yrkesutbildningen, som leder till att samma byggnad eller byggnadskomplex kan komma att användas för utbildning för skilda näringsgrenar eller yrkesområden. F r å n denna utgångspunkt måste det te sig vida fördelaktigare att organisera lagarbetet inom ramen för ett centralt utbildningsverk, som leder åtminstone alla mera betydelsefulla grenar av yrkesutbildning. Inom ett sådant verk kommer att finnas tillgänglig både pedagogisk och fackkunnig expertis inom de skilda yrkesområden, vars utbildning byggnaden skall betjäna. Ett samarbete rörande byggnadsfrågorna borde bli lättare att organisera inom ett och samma verk än mellan olika verk. Här bör påpekas, att om den förberedande yrkesutbildningen och den egentliga yrkesutbildningen kommer att lyda under skilda verk, ett samarbete dem emellan är särskilt nödvändigt just ifråga om byggnadsärendena. De sakkunniga har i det föregående framhållit, att övervägande skäl synes tala för, att den pedagogiska ledningen av yrkesutbildningen anförtros åt ett för denna utbildning gemensamt undervisningsverk. I detta avsnitt av kapitlet har de sakkunniga påvisat, att det råder ett nära samband mellan de pedagogiska och de organisatoriska ärendena. Detta leder fram till ståndpunkten, att det skulle bli till fördel för yrkesutbildningen, om även de organisatoriska ärendena finge omhänderhas av ett ämbetsverk av nämnda typ. Bland de viktigaste grupperna av rent administrativa ärenden, som enligt de sakkunnigas i föregående kapitel framlagda uppfattning bör avgöras av den centrala ledningen, må här nämnas utarbetande och framläggande för Kungl. Maj:t av anslagsäskanden rörande yr-

kesutbildningen, fördelning av statsbidrag till olika skolor och olika ändamål enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t eller yttrande till Kungl. Maj:t över bidragsansökningar, utfärdande av tilllämpningsföreskrifter till skolförfattningar enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande, beviljande av tillstånd för huvudman att ändra art och antal av avdelningar inom en yrkesskola, avgivande av utlåtanden och verkställande av utredningar som begärs i vederbörlig ordning, avgörande av besvär över u n d e r o r d n a d e organs beslut m.m. Många av dessa ärenden skiljer sig inte till arten från ärenden av motsvarande slag, som handlägges inom a n d r a grenar av den offentliga förvaltningen. Deras behandling fordrar inte vare sig pedagogisk sakkunskap eller yrkeskunskap inom något visst fack. Andra ärenden återigen kräver både dylik fackkunskap och pedagogisk kunnighet eller i varje fall medverkan av sådan expertis för sin handläggning. Behovet av dylik expertis kan ju bli tillgodosett såväl inom ett fackämbetsverk som inom ett undervisningsverk. De administrativa ärendenas karaktär är nämligen sådan, att de likaväl skulle kunna handläggas av ett fackämbetsverk som av ett skolämbetsverk. Från ett par skilda synpunkter skulle det te sig som en fördel, om fackämbetsverket hade om hand den centrala administrativa ledningen av yrkesutbildningen för sitt fack och att denna således i förvaltningshänseende hölls samman med den centrala ledningen av fackets angelägenheter i övrigt. Detta är för det första motiverat i de fall, då ämbetsverket har att pröva behörighet att utföra vissa tjänster eller inneha befattningar, för vilka fordras utbildning vid skolor, som nu lyder under verket. Ett exempel härpå utgör sjöfartsstyrelsens handläggning av ärenden rörande tillämpning av be-

160 fälsförordningen för handelsflottan. Endast sådana personer, som i vederbörlig o r d n i n g förklarats behöriga av verket, får utöva befäl ombord på handelsfartyg eller vissa mindre fartyg i civil trafik. Befälet utbildas antingen vid sjöbefälsskolor eller genom andra utbildningsformer, som står under sjöfartsstyrelsens tillsyn. En samordning av ovan angiven art kan för det andra framstå som motiverad i sådana fall, då befattningshavare inom fackämbetsverket underställda lokala förvaltningar regelbundet u n d e r vissa perioder tjänstgör som lär a r e eller instruktörer vid yrkesutbildning, som är underställd verket, eller är sysselsatta med allmän eller enskild rådgivning åt yrkesutövare. Exempel härpå utgör skogsvårdsstyrelsebefattningshavares tjänstgöring som lärare eller instruktörer vid skogsbruksskolorna samt den s.k. fyllnadstjänstgöring vid lantbruksnämnder, hushållningssällskap m.fl. institutioner, som kan åläggas lär a r e vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna. De argument till förmån för fackämbetsverkens ledning av yrkesutbildningen i administrativt hänseende, som h ä r anförts, kan dock inte tillerkännas avgörande betydelse. Sjöfartsstyrelsen t.ex. skulle mycket väl kunna pröva behörigheten att föra befäl på handelsfartyg, även om utbildningen av blivande befäl äger rum vid skolor, som inte lyder u n d e r verket, förutsatt att detta kan utöva tillräckligt inflytande på uppläggning och innehåll av denna utbildning, så att den kommer att ge resultat, som motsvarar de i befälsförordningen uppställda kraven. Motsvarande gäller ifråga om a n d r a fackämbetsverk, som h a r att pröva behörighet för befattningar. Det faktum att befattningshavare vid lokala förvaltningar under fackämbetsverk nu tjänstgör som lärare vid yrkesutbildning under verkets tillsyn kan

inte utgöra något oöverstigligt hinder för att den centrala administrationen av denna yrkesutbildning överflyttas till ett undervisningsverk. Vad beträffar exemplet med skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare må framhållas, att utvecklingen går i den riktningen, att lärarpersonalen vid skogsbruksskolorna blir heltidsanställd för undervisningsuppgifter. Kärnpunkten i problemet om vilken typ av ämbetsverk, som bör utöva den centrala administrativa ledningen, är emellertid den, att administrationen av yrkesutbildningen inte kan betraktas som något från skolornas organisation och verksamhet fristående. Administrationens uppgift är ju att se till, att utbildningen kan fungera i enlighet med vad gällande lagar och förordningar föreskriver och att verkställa de beslut, som fattas i vederbörlig ordning. Den direkta administrationen av skolorna är en angelägenhet för skolstyrelserna och rektorerna eller motsvarande befattningshavare; den centrala ledningen har att besluta om sådana administrativa ärenden, som berör den statsunderstödda yrkesutbildningen i dess helhet, t.ex. anslagsframställningar, eller eljest är av sådan natur, att de anses böra avgöras centralt enligt enhetliga normer. Den administrativa apparatens funktion är sådan, att den inte kan ledas av något annat ämbetsverk än det, som också har att leda planering och organisation av samt undervisning inom yrkesutbildningsanstalterna. Det är ju all denna verksamhet, som skall administreras. De sakkunniga har tidigare funnit, att övervägande skäl talar för att planeringen och organisationen samt den pedagogiska verksamheten inom yrkesutbildningen ledes av ett för denna utbildning gemensamt undervisningsverk. Därav följer självklart, att även den administrativa ledningen bör utövas av samma

161 verk. Genom inrättandet av ett för yrkesutbildningen gemensamt centralt undervisningsverk elimineras också i hög

grad de svårigheter av administrativ art, som nu möter de lokala skolledningarna i deras arbete.

Sammanfattning I detta kapitel har redovisats de väsentliga skäl, som talar för att en koncentration av den centrala ledningen av yrkesutbildningen bör genomföras. Denna redovisning innesluter också en undersökning av de fördelar och de nackdelar, som en koncentration till ett ämbetsverk av den centrala ledningen medför. En kort sammanfattning av dessa fördelar och nackdelar må här göras. Vad först gäller planeringen av yrkesutbildningen medför en koncentration av den centrala ledningen till ett ämbetsverk, att den kan genomföras efter enhetliga riktlinjer över hela landet. De planer, som upprättas lokalt och regionalt, kan sammanfogas till en helhet. Det bör härigenom bli möjligt att dimensionera utbildningen för ett givet yrke inom skilda delar av landet så, att den samlade utbildningskapaciteten ungefär kan tillgodose behovet av utbildad personal för yrket ifråga över hela landet. En annan fördel är, att tillgängliga resurser ifråga om lärarkrafter, lokaler och undervisningsmateriel i vissa fall kan disponeras på ett bättre sätt än vad som för närvarande är fallet. En nackdel är, att ett ämbetsverk av ifrågavarande typ inte äger samma grundliga kännedom om en näring eller ett yrkesområde, som det fackämbetsverk vilket utgör tillsynsmyndighet för näringen eller yrkesområdet ifråga. Ett centralt verk för yrkesutbildningen kan följaktligen inte med samma sakkunskap som ett fackämbetsverk bedöma, vilket innehåll utbildningen på olika stadier bör få för att motsvara de krav på yrkeskunnighet, som 11—201170

måste ställas, och hur utbildningen med hänsyn härtill bör planläggas. Dessa nackdelar kan dock elimineras, dels därigenom att det inom det centrala verket anställes fackkunnig personal och dels därigenom att verket u p p t a r samarbete i organiserade former med fackämbetsverket och/eller organisationer, som företräder vederbörande näring eller yrkesområde. Ifråga om den pedagogiska verksamheten vid skolor och kurser är det en fördel, att ett centralt yrkesutbildningsverk kommer att kunna förfoga över experter med god pedagogisk skolning och erfarenhet av utbildningsverksamhet. Detta skapar förutsättningar för att yrkesutbildningen i pedagogiskt hänseende kan väsentligt förbättras. Det bör bli möjligt att få till stånd pedagogisk utbildning och fortbildning av lärare för samtliga mera betydande yrkesutbildningsområden — sådan saknas för närvarande helt eller delvis för vissa områden — förbättrad rådgivningsverksamhet åt lärarkrafterna på fältet såväl ifråga om den allmänna undervisningsmetodiken som ifråga om utbildningsgången och den speciella utbildningsmetodiken för skilda yrken samt effektivare pedagogisk reformverksamhet, bl.a. genom forskning och försöksundervisning. Ett centralt yrkesutbildningsverk blir vidare i sin verksamhet helt inriktat på utbildningsfrågorna och kan således ägna dessa större uppmärksamhet än ett fackämbetsverk, vars huvudsakliga arbetsuppgifter ligger på a n d r a områden. Nackdelarna av att koncentrera de

162 pedagogiska ärendena till ett verk synes vara jämförelsevis obetydliga. I analogi med vad som redan sagts ifråga om planeringsverskamheten kan man möjligen säga, att det innebär en nackdel för yrkesutbildningen att ett enda centralt ämbetsverk skall fastställa innehållet i undervisningsplanerna för en rad olika yrken. Fackämbetsverken äger större facklig sakkunskap för denna uppgift. Å andra sidan äger dessa verk inte samma sakkunskap av pedagogisk art; ett centralt undervisningsverk är bättre skickat att ge anvisningar om hur undervisningsplanerna skall genomföras i det dagliga undervisningsarbetet, vilket ju ur den här relevanta synpunkten är väsentligare. Eventuella nackdelar bör kunna elimineras genom ett samarbete i liknande former, som ovan angivits ifråga om planeringsverksamheten. Fördelarna av att koncentrera handläggningen av ärenden rörande skolornas organisation till ett centralt yrkesutbildningsverk har nära samband med de fördelar, som vinnes av att koncentrera de pedagogiska ärendena till ett sådant verk. Om detta får om hand ledningen av den pedagogiska lärarutbildningen samt yrkesundervisningens utformning i pedagogiskt avseende, vinnes ifråga om den inre organisationen den fördelen, att skolornas behov av dugliga lärare kan bättre tillgodoses. Anskaffandet av undervisningsmateriel genom central upphandling, som nu bedrives dels av överstyrelsen för yrkesutbildning och dels av fackämbetsverk, t.ex. skogsstyrelsen, bör kunna effektiviseras och bidra till att ytterligare nedbringa kostnaderna för huvudmännen genom centralisering till ett enda verk. Större rättvisa för lärarpersonalen ifråga om anställnings- och befordringsförhållanden bör kunna skapas, om ett enda verk får handlägga frågor om behörig-

het och värdera de enskilda lärarnas meriter. Överhuvudtaget skulle organisationen av utbildningsanstalter för olika yrken bättre kunna anpassas efter undervisningsarbetets krav. I administrativt hänseende vinnes den stora fördelen, att de lokala skolledningarna och förvaltningsorganen för huvudmännen för skolorna kan förenkla sitt arbete, när det gäller skolornas administration. Det måste också anses som en betydande fördel, att framställningarna till Kungl. Maj:t om anslag till yrkesutbildningen samt handläggningen av statsbidragsärendena på det centrala planet får ombesörjas av ett enda verk, specialinriktat på utbildningsfrågorna. Härigenom vinnes, att utbildningen för skilda yrken kan bli föremål för likvärdig behandling, när det gäller att fördela statens ekonomiska stöd åt yrkesutbildningen. Det bör vara det centrala verkets plikt att opartiskt väga önskemål och behov inom skilda yrkesutbildningsområden mot varandra, så att intet område otillbörligt vare sig gynnas eller tillbakasättes. Nackdelar av de organisatoriska och administrativa ärendenas centralisering till ett undervisningsverk inträder i sådana fall, då ett fackämbetsverk h a r att pröva behörighet att inneha vissa befattningar, för vilka fordras utbildning vid skolor, som nu är underställda verket, samt då befattningshavare inom fackämbetsverkens lokalförvaltningar regelbundet under vissa perioder tjänstgör som lärare vid skolor, över vilka verket har tillsyn. Som ovan påpekats måste dock dessa nackdelar bedömas som relativt ringa. Till sist må framhållas en synpunkt av psykologisk innebörd. Om yrkesutbildningen i dess helhet får en gemensam central ledning som i offentliga sammanhang kan föra dess talan, kan det förväntas, att detta skall bidra till

163 att yrkesutbildningen i allmänhetens ögon kommer att betraktas som likvärdig med de teoretiska utbildningsvägarna i det allmänna skolväsendet. Det bör

då finnas bättre förutsättningar att undanröja den undervärdering av de praktiska yrkena, som tyvärr ännu dröjer sig kvar på många håll.

K A P I T E L 10 V e r k s a m h e t s o m r å d e t för y r k e s u t b i l d n i n g e n s c e n t r a l a l e d n i n g

Jämställdhet

mellan praktiska

När det gäller att bestämma verksamhetsområdet för yrkesutbildningens centrala ledning, måste givetvis utgångspunkten för de sakkunnigas överväganden bli uttalandena i direktiven på denna punkt. Därjämte måste hänsyn tagas till de målsättningar för yrkesutbildningen, som statsmakterna vid skilda tillfällen fastslagit under de senare årens reformarbete på skolans och undervisningens område. Särskilt betydelsefullt härvidlag är principbeslutet vid 1950 års riksdag om inrättande av en nioårig enhetsskola, vari fastslogs att yrkesskolan skall vara en av de frivilliga påbyggnadslinjerna efter genomgången obligatorisk skola, i princip jämställd med gymnasielinjerna. Ytterligare en omständighet förtjänar beaktande i sammanhanget, nämligen var gränsen bör dras mellan yrkesutbildning i ordets verkliga mening samt information och rådgivning åt redan verksamma yrkesutövare. I direktiven är, som framhållits i kap. 7, klart utsagt, att utredningen av frågan om den centrala ledningen skall vara förutsättningslös samt avse hela yrkesutbildningen. I nämnda kapitel h a r de sakkunniga närmare preciserat vad som bör förstås med yrkesutbildning i direktivens mening. Enligt vår uppfattning bör därmed avses den nedanför universitets- och högskolestadiet för praktisk yrkesutövning avsedda utbildning, som med ekonomiskt stöd från det allmänna står öppen för personer, vilka

och teoretiska

utbildningsvägar

uppfyller för varje särskild form av utbildning eventuellt uppställda villkor beträffande ålder, hälsotillstånd, förkunskaper o.d. Från denna allmänna regel göres vissa undantag, som redovisats i det nämnda kapitlet. De sakkunniga har därmed dragit upp gränserna för sitt utredningsuppdrag men icke gränserna för den centrala ledningens verksamhetsområde. I förevarande sammanhang har vi att pröva, hur den senare gränsdragningen i detalj skall företas. Utredningsuppdraget avser ovedersägligen yrkesutbildningen i dess helhet, men redan genom gränsdragningen för detta i kap. 7 har vissa grenar av denna utbildning sorterats ut. Dessa grenar kan således inte föreslås bli ställda under ledning av det ämbetsverk, som centralt skall leda yrkesutbildningen, men väl kan detta erhålla vissa begränsade tillsynsuppgifter rörande dessa i samarbete med de myndigheter, under vars ledning de står. Återstår frågan, om detta ämbetsverk bör bli central tillsynsmyndighet för all yrkesutbildning i övrigt eller om ytterligare begränsningar av dess verksamhetsområde bör företagas. Denna frågeställning måste ställas i relation till de uppgifter den centrala ledningen bör fullgöra. De sakkunniga har i kap. 8 framhållit, att samhället i enlighet med det ovannämnda principbeslutet vid 1950 års riksdag måste bära ansvar för att yrkesutbildningen verkligen blir ett med andra utbildningslin-

165 jer jämställt led i den framväxande ungdomsskolan. För att denna målsättning skall kunna förverkligas, måste samhället se till att möjligheter till utbildning för skilda yrken ställes till förfogande för de ungdomar, som efter slutad obligatorisk skola väljer s.k. praktiska yrken. Likaså bör möjligheter till fortbildning eller vidareutbildning skapas. Det ankommer på statsmakterna samt huvudmännen för yrkesutbildningen att ställa de erforderliga ekonomiska resurserna till förfogande, men den centrala ledningen har att se till, att yrkesutbildningen organiseras på ett sådant sätt, att den nämnda målsättningen kan uppnås. Den centrala ledningen måste samordna den planläggning av yrkesutbildningen, som sker lokalt och regionalt och den måste se till, att både yrkesutbildningsanstalterna och direkt inom närings- eller arbetslivet bedriven utbildning får den utrustning med lokaler, lärare och undervisningsmateriel, som erfordras för att utbildningen skall kunna hållas på en kvalitativt hög nivå och anpassas efter de krav, utvecklingen ställer. Skall utbildningen för de praktiska yrkena bli jämställd med gymnasielinjerna och de övriga teoretiska påbyggnadslinjer på grundskolan som planeras, synes det vara ofrånkomligt, att den centralt ledes på samma enhetliga sätt som det allmänna skolväsendet. Den analys av fördelar och nackdelar med en koncentration av den centrala ledningen för yrkesutbildningsväsendet, som företagits i kap. 9, ger visserligen vid handen, att fackämbetsverken i vissa avseenden är bättre skickade än ett centralt pedagogiskt verk att leda yrkesutbildning för sina respektive fack, men den visar också, att den nuvarande splittringen i den centrala ledningen är behäftad med allvarliga olägenheter. Denna splittring omöjliggör en planlägg-

ning av yrkesundervisningen för framtiden, som tar hänsyn till uppkommande behov av nya skolor och kurser på samtliga yrkesutbildningsområden och som skulle tillåta en ändamålsenlig samordning av alla de resurser, som står eller kan ställas till yrkesutbildningens förfogande. Om yrkesutbidningen liksom hittills skall planläggas och ledas av flera olika ämbetsverk, är det inte säkert, att möjligheterna till yrkesutbildning blir så jämnt fördelade och så riktigt dimensionerade efter den förutsebara efterfrågan på arbetskraft inom olika yrkesområden som önskligt vore. Det finns i så fall ingen garanti för, varken att ungdomens önskemål ifråga om yrkesutbildning eller näringslivets och yrkeslivets behov av utbildad arbetskraft blir tillgodosedda på ett tillfredsställande sätt. Den fastslagna målsättningen, att yrkesutbildningen skall bli jämställd med gymnasielinjerna och övriga teoretiska påbyggnadslinjer på den obligatoriska skolan, är av rent principiell natur. Varken i utredningsarbetet på skolans omr å d e eller i den offentliga skoldebatten h a r frågan om hur denna målsättning praktiskt skall kunna förverkligas penetrerats i nämnvärd omfattning. Det synes fördenskull vara nödvändigt att n ä r m a r e söka precisera vilken innebörd, som bör ges åt den nämnda målsättningen, och ange riktlinjer för hur den skall kunna transformeras från princip till verklighet. Kravet på jämställdhet mellan den praktiska och den teoretiska utbildningen har i huvudsak motiverats dels med socialt-psykologiska och dels med skolorganisatoriska skäl. I viss utsträckning är dessa motiv sammanvävda med varandra. Även om många undantag givetvis finns, kan man dock rent allmänt hävda, att de yrken, för vilka de teoretiska utbildningslinjerna förbereder, i

166 föräldrarnas och elevernas ögon har ett bättre anseende än de praktiska yrkena. De förstnämnda yrkena betraktas som i socialt hänseende högre stående än de sistnämnda och detta betraktelsesätt påverkar automatiskt inställningen till utbildningsvägarna. Det anses förmer att gå igenom ett gymnasium och avlägga studentexamen än att exempelvis gå igenom en central verkstadsskola, trots att studentexamen inte kvalificerar till yrkesarbete omedelbart utan i regel kräver fortsatt utbildning, varför denna utbildningsväg således blir både längre och dyrbarare än en kurs vid verkstadsskolan. Detta ger vid handen, att nedvärderingen av de praktiska yrkena i socialt avseende inte har sin grund i rationella avväganden med hänsyn till familjens ekonomi, elevernas begåvningstyp o.s.v. Det torde inte heller behöva n ä r m a r e förklaras, att yrkesvalet ofta bestäms av mera irrationella faktorer: föräldrarnas ställning i samhället, deras umgängesliv, nedärvda föreställningar om olika yrkens placering på den sociala rangskalan, föräldrarnas önskan att barnen skall arbeta sig upp till mera framskjutna positioner i samhället än vad föräldrarna själva uppnått o.s.v. F ö r ä l d r a r n a s och elevernas inställning och ambitioner ger upphov till en stark tillströmning till de teoretiska utbildningsvägarna. Efterfrågan på elevplatser i gymnasierna och andra teoretiska skolformer, som bygger på grundskolan, blir onormalt stor, medan strömmen till yrkesskolor och utbildning direkt inom näringslivet blir relativt sett mindre, alltså ur skolorganisatorisk sypunkt en allvarlig nackdel. Nackdelen blir desto större som många av de elever, som vinner inträde i gymnasierna, inte äger tillräckliga intellektuella förutsättningar för att med framgång fullfölja sina studier. Visserligen har antalet elever i de yrkesutbildande skolorna på senare år

ökat starkt, till och med så starkt att ett stort antal inträdessökande till vissa skoltyper inte kunnat beredas plats; men detta betyder inte, att pressen på gymnasierna minskat. Det har sin förklaring däri, att den ungdom, som inte u n d e r några förhållanden skulle ha valt teoretiska utbildningsvägar, numera i vida högre grad än tidigare är angelägen om att skaffa sig grundlig utbildning för sitt kommande praktiska yrkesarbete. Efter vad som här sagts torde syftet med den eftersträvade jämställdheten mellan praktisk och teoretisk utbildning framträda klarare. Dess syfte måste vara att söka undanröja nedvärderingen av de praktiska yrkena i socialt avseende och låta dessa framträda som likvärdiga med de »teoretiska» yrkena i människornas föreställningsvärld. Härigenom bör det bli möjligt att skapa bättre balans mellan de teoretiska och de yrkesinriktade utbildningsvägarna efter avslutad grundskola. Om en sådan balans kommer till stånd, blir de skolorganisatoriska problemen lättare att lösa; vidare bör som en följdverkan h ä r a v inträda bättre möjligheter att anpassa utbildningen för såväl »teoretiska» som »praktiska» yrken efter närings- och yrkeslivets behov av kvalificerad arbetskraft. Det säger sig självt, att inrotade tänkesätt och värderingsnormer inte kan förä n d r a s enbart genom skolorganisatoriska reformer eller införande av bättre och effektivare pedagogiska metoder i utbildningen. En socialt betingad uppvärdering av de praktiska yrkena, vilken framstår som både önskvärd och nödvändig, kan endast åstadkommas genom en långvarig omställningsprocess, som engagerar människornas tankar och känslor. Många faktorer i det moderna samhället torde emellertid samverka för att påskynda en sådan omställningsprocess. En faktor av särskilt stor vikt är ma-

167 skinernas ständigt ökade betydelse för produktion och samfärdsel. Maskinerna utför i växande omfattning det tyngsta manuella arbetet. Samtidigt blir de tekniskt alltmer avancerade. Deras skötsel kräver inte bara gott manuellt handlag utan även goda teoretiska kunskaper. Dessa kunskaper kan endast erhållas genom en yrkesutbildning, som intellektuellt kan bli lika krävande som studierna inom många skolformer med övervägande teoretisk utbildning. Det faktum att personer utan studentexamen eller likvärdig teoretisk utbildning kan göra en framgångsrik karriär inom politik, förvaltning, affärsliv m.m. b i d r a r också till att minska de teoretiska yrkenas dragningskraft och till att u p p värdera de praktiska utbildningsvägarna. Den fostran till social gemenskap, som grundskolan satt som ett av sina mål, torde också i framtiden i ökad omfattning komma att verka i samma riktning. Även om man inte bör överskatta den inverkan på de sociala värderingarna av olika yrken, som reformer av organisatorisk och pedagogisk art inom skolväsendet kan få, torde man dock kunna utgå ifrån att en bättre planering och organisation samt bättre undervisningsmetoder inom yrkesutbildningen kan komma att bidra till att höja de praktiska yrkenas anseende i föräldrars, målsmäns och elevers ögon. Innan de sakkunniga övergår till att närmare söka ange, vilken innebörd jämställdheten mellan praktisk och teoretisk utbildning bör få och hur denna jämställdhet bör genomföras, förtjänar det påpekas, att denna fråga inte äger samma aktualitet för alla former av yrkesutbildning. Yrkesutbildningen är, som ofta understrukits i det föregående, mångfacetterad och rikt differentierad. Vissa typer av yrkesutbildande skolor torde vara ungefär lika attraktiva som skolformer med teoretisk utbildning och

värderas i socialt hänseende i stort sett lika högt som dessa. Detta är fallet med fackgymnasierna, de tekniska gymnasierna och handelsgymnasierna. I den mån nya typer av fackgymnasier kommer till stånd, torde förhållandet beträffande dessa bli ungefär detsamma i det här relevanta avseendet. Även sådana skolor som konstfackskolan, bergsskolan och textilinstituten torde kunna hänföras till samma kategori. Problemet att skapa jämställdhet mellan yrkesutbildningen och de teoretiskt inriktade skolformerna ovanför den obligatoriska skolan berör i främsta rummet de skolor, som utbildar för i huvudsak manuellt arbete, liksom även den utbildning, som äger rum inom näringslivet, vare sig den är helt förlagd till arbetsplatserna eller sker i växelverkan mellan dessa och yrkesskola. Jämför det ovan citerade principbeslutet vid 1950 års riksdag, vari det hette, att yrkesskolan skulle i princip jämställas med såväl de allmänna gymnasierna som specialgymnasierna. I överensstämmelse härmed använder de sakkunniga i den efterföljande framställningen termen yrkesskolan för att beteckna den yrkesutbildning, vars jämställdhet med gymnasielinjerna skall eftersträvas. Yrkesskolan blir alltså här den samlande beteckningen för yrkesutbildning inom skilda yrken, som försiggår parallellt med gymnasiet på samma åldersstadium, antingen denna utbildning helt meddelas i skolmässiga former, i växelverkan mellan arbetsplatser och skolor eller helt på de förutnämnda. Yrkesskolans jämställdhet med gymnasiet är intet självändamål. Den är motiverad därav, att de ungdomar, som vill välja yrken med praktiskt manuellt arbete, bör ha rätt till en kvalitativt lika god utbildning som de ungdomar, vilka efter slutad obligatorisk skola väljer att fortsätta sina studier vid ett

168 gymnasium. Jämställdheten är motiverad också ur samhällsekonomisk synpunkt. Utan en god yrkesutbildning åt praktiskt taget alla yrkeskategorier, som arbetar i produktionens tjänst, torde det inte vara möjligt att hålla vårt näringsliv på den höga standard, som den moderna utvecklingen kräver. Om vi inte förmår skapa en yrkesutbildning, som motsvarar tidens fordringar ifråga om både kvalitet och kvantitet, är det fara värt, att vårt näringsliv kommer att förlora i effektivitet och att vårt land kommer att sacka efter i konkurrensen med a n d r a länder med jämförbara kulturella, ekonomiska och sociala förutsättningar. Den uppbyggnad av stora gemensamma m a r k n a d e r i Europa, som nu pågår, innebär, att konkurrensen skärps för vårt näringsliv inom de flesta branscher. Raserandet av tullar och andra handelsh i n d e r för varubytet inom en stormarknad och de friare kapitalrörelserna mellan olika länder kommer att medföra stora påfrestningar på näringslivet. Skall detta med framgång kunna ta upp den hårdnande tävlan med utländsk konkurrens, det gäller såväl exportindustrierna som de näringsgrenar, vilka i huvudsak producerar för den egna hemmamarknaden, blir det tvingat att undan för undan höja sin produktivitet. Höjd produktivitet kan inte åstadkommas enbart genom kapitalinvesteringar i syfte att rationalisera driften, det fordras också, att den mänskliga arbetskraften kan utföra ett effektivt arbete, vilket i sin tur kräver god utbildning. Förbättrad yrkesutbildning torde under vissa förutsättningar i högre grad bidraga till att höja produktiviteten än kapitalinvesteringar i rationaliseringssyfte. Vad som här sagts om yrkesutbildningens betydelse för produktionen kan också med ett analogt betraktelsesätt anföras ifråga om denna utbildnings betydelse för sådan yrkesverksamhet, som

icke enligt vedertagen terminologi anses stå i produktionens tjänst. Utbildning av personal för exempelvis sjukvård, hälsovård och olika slag av social omvårdnad måste också stå på en hög nivå. Indirekt har även utbildning av denna art stor betydelse för samhällsekonomien. Ett gott hälsotillstånd, goda bostadsförhållanden och en god arbetsmiljö verkar ju i hög grad befrämjande på såväl produktion som produktivitet. Utbildningen av personal för nämnda arbetsuppgifter kan således sägas ha lika stor betydelse för det ekonomiska framåtskridandet som utbildningen av personal, som direkt arbetar inom näringslivet. Det grundläggande villkoret för att yrkesskola och gymnasium skall bli jämställda är, att de elever, som genomgått den obligatoriska skolan, får lika stora möjligheter att välja yrkesutbildning som gymnasieutbildning. Det vill med a n d r a ord säga, att utbildning för särskilda yrken eller vidsträcktare yrkesområden skall stå elever från den obligatoriska skolan till buds i samma omfattning som fortsatta studier vid gymnasium. Båda utbildningsvägarna är frivilliga och kommer helt säkert också att förbli så även i framtiden. Det allm ä n n a kan fördenskull givetvis inte garantera, att en elevplats inom någondera skolformen alltid skall finnas till h a n d s för en inträdessökande, men skolväsendet bör planeras och organiseras så, att en elev, som söker till yrkesskolan, skall ha lika stor chans att bli antagen där som en elev, vilken söker till gymnasiet, har att finna en ledig plats där. Rätt till utbildning måste i princip tillkomma alla, men för att denna rätt inte skall bli mer eller m i n d r e illusorisk måste möjligheterna till utbildning anpassas efter elevernas önskemål och deras förmåga att tillgodogöra sig utbildningen. Detta gäller som allmän regel.

169 Sedan är det en annan sak, att detta aldrig kan helt och fullt tillmötesgås. All yrkesutbildning, såväl yrkesutbildningen i vedertagen mening som den yrkesutbildning, vilken följer efter fortsatta studier av teoretisk karaktär, måste i större eller m i n d r e utsträckning också anpassas efter närings- och yrkeslivets behov av arbetskraft. Här ovan har talats om rätt till lika god kvalitativ utbildning för de ungdomar, som vill välja praktiska yrken, som för dem, vilka föredrar att gå till gymnasiestudier. I denna formulering ligger inneslutet ett andra väsentligt villkor för att yrkesskolan skall bli jämställd med gymnasiet. Den utbildning, som yrkesskolan ger på sitt område, måste ifråga om kvaliteten fullt ut kunna mäta sig med den utbildning, som gymnasiet ger på sitt område. För att denna målsättning skall kunna förverkligas, är det ofrånkomligt att ställa lika höga krav på utbildning av lärare, på utarbetande av pedagogiska arbetsmetoder, på byggande av lokaler och på anskaffning av undervisningsmateriel för yrkesskolan som för gymnasiet. Det är givet, att kraven blir helt annorlunda för yrkesskolan än för gymnasiet, eftersom dessa båda skolformer meddelar olika slag av utbildning, men den gemensamma nämnaren för båda blir kravet på kvalitet. Ifråga om lärarutbildningen är det av vikt att särskilt understryka behovet av god pedagogisk utbildning. De lärare, som tjänstgör inom yrkesskolan, har i regel en fullt tillfredsställande fackutbildning, medan däremot endast ett begränsat antal erhållit pedagogisk utbildning för sin lärargärning. Skall jämställdhet med gymnasiet kunna uppnås, måste man som riktpunkt sätta u p p krav på pedagogisk utbildning för dessa lärare av samma kvalitet som blivande gymnasielärare kan erhålla vid lärarhögskola. På grundval av de sakkun-

nigas betänkande rörande utbildningen av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel har riksdagen år I960 efter förslag av Kungl. Maj:t fattat beslut om en modernisering och utvidgning av yrkeslärarutbildningen. Härmed har ett stort steg tagits i riktning mot jämställdhet mellan yrkesskola och gymnasium ifråga om lärarutbildningen. För fullföljande av denna strävan är det väsentligt, att det av riksdagen i princip beslutade yrkeslärarinstitutet, om vars inrättande de sakkunniga framlade förslag i det nämnda betänkandet, får en sådan organisation och inriktning av sin verksamhet, att det för yrkesskolan inom en icke alltför avlägsen framtid kan bli en motsvarighet till lärarhögskolorna för det allmänna skolväsendet. Den beslutade reformen av yrkeslärarutbildningen berör endast utbildningen för industri och hantverk samt handel. Den bör följas av reformer av den pedagogiska lärarutbildningen, syftande till förbättring och modernisering, även för andra, mera allmänt frekventerade yrkesutbildningsområden. De sakkunniga kommer i sitt andra betänkande rörande yrkeslärarutbildningen att lägga fram vissa förslag i detta hänseende. Frågor om anskaffande av lokaler med deras utrustning och av undervisningsmateriel för yrkesskolan måste givetvis noga uppmärksammas, om man vill åstadkomma jämställdhet mellan denna och gymnasielinjerna. I dessa avseenden torde man emellertid som generellt omdöme kunna säga, att yrkesskolan inte står tillbaka för gymnasiet, om man lägger kvalitativa synpunkter på saken. Ifråga om både lokaler och utrustning torde i synnerhet de centrala yrkesskolorna men även många lokala yrkesskolor vara välförsedda. I en del fall torde lokalerna och utrustningen vara ännu bättre än de, som gymnasier-

170 na förfogar över. Genom den centrala upphandling som förekommer kan yrkesskolorna erhålla för undervisningsändamål väl lämpade maskiner och apparater av god kvalitet. Detsamma torde även kunna sägas om de audiovisuella hjälpmedel, som är värdefulla för yrkesundervisningen. Möjligen kan det brista i kvantitativt hänseende ifråga om anskaffningen av sådan undervisningsmateriel. Det framställes inte tillräckligt med filmer, bildband o.d. för skolornas behov. Vidare råder en påtaglig brist på lämpliga läroböcker för yrkesutbildningen. I många yrkesämnen saknas läroböcker helt och de som finns håller inte alltid måttet ifråga om riktig pedagogisk utformning. Författandet och utgivningen av läroböcker måste uppmärksammas i syfte att få fram böcker av högre kvalitet och i större mängd. De sakkunniga har tidigare i detta betänkande framhållit, att vissa delar av yrkesskolväsendet i undervisningsmetodiskt avseende ännu inte har nått en fullt tillfredsställande nivå. Här finns alltså ett avsnitt, och ett mycket viktigt sådant, av yrkesskolans verksamhet, på vilket ett omfattande arbete måste läggas ned, för att jämställdhet skall kunna uppnås mellan praktisk och teoretisk undervisning på åldersstadiet närmast över den obligatoriska skolans. Vart det pedagogiska nydaningsarbetet inom yrkesskolan bör syfta och vilka metoder, som bör användas för detta arbete, har behandlats i såväl kap. 8 som kap. 9, varför det synes vara överflödigt att här åter ta upp dessa frågor till diskussion. Ett annat villkor för att jämställdhet mellan yrkesskola och gymnasium skall kunna skapas är att båda skolformerna får arbeta under likvärdiga ekonomiska villkor. För närvarande tillämpas högst olika grunder för finansieringen av yrkesskolans respektive gymnasiets verk-

samhet. Ifråga om gymnasiet ansvarar staten i huvudsak för kostnaderna för såväl löner som omkostnader. Lokaler jämte fasta inventarier för gymnasierna skall anskaffas och bekostas av vederbörande kommun. Skolstyrelsen i kommunen ansvarar för gymnasiets ekonomiska förvaltning. Finansieringen av yrkesskolan åligger vederbörande huvudman, men staten lämnar i större eller m i n d r e omfattning bidrag till såväl löner och driftkostnader som till byggnader och deras fasta inredning. Betydande skillnader föreligger emellertid ifråga om villkoren för statsbidrag och storleken av dessa mellan olika typer av yrkesutbildande skolor. En utjämning av dessa skillnader samt likvärdiga åtaganden från statens sida ifråga om finansieringen av yrkesskolans respektive gymnasiets verksamhet förefaller de sakkunniga vara motiverad. Det ingår icke i de sakkunnigas uppdrag att framlägga några förslag i dessa hänseenden, men vi vill understryka vad statsutskottet vid 1960 års riksdag anfört i sitt utlåtande n r 192, nämligen att frågorna om bl.a. yrkesutbildningens avvägning i förhållande till andra utbildningsvägar samt kostnadsfördelningen för yrkesutbildningen mellan staten, landstingen, kommunerna och näringslivet blir föremål för utredning. De sakkunniga har i den föregående framställningen använt begreppet yrkesskolan främst ifråga om den yrkesutbildning, som försiggår på ett åldersstadium, som är parallellt med gymnasiet eller dess första årskurser. Häri ligger en inskränkning av det område begreppet avser att täcka, men denna inskränkning har varit nödvändig för att göra resonemanget om jämställdhet mellan yrkesskolan och gymnasiet lättare fattbart och överskådligt. Yrkesutbildning försiggår redan för närvarande och kommer helt säkert i framtiden i ännu hög-

171 re grad att försiggå på ett åldersstadium, som ligger över gymnasiets. Om man så vill, kan man för denna utbildning använda termen vuxenutbildning, även om den inte kan anses vara fullt adekvat. Denna form av yrkesutbildning omfattar fortbildning inom det egna yrket, vidareutbildning för mera krävande arbetsuppgifter inom detta eller inom angränsande yrken samt omskolning för ett helt nytt yrke, eventuellt med fortsatt vidare- eller fortbildning på den grundval, som lagts genom omskolningen. Det är möjligt och kanske också önskvärt, att yrkesutbildningen framdeles kommer att organiseras så, att yrkesskolan på med gymnasiet parallellt åldersstadium kommer att i viss utsträckning ge mera allmänt lagd grundutbildning för ett större yrkesområde och att på denna grundutbildning sedan kommer att läggas linjer för specialiserad utbildning för bestämda, avgränsade yrken. Denna specialiserade utbildning kan i så fall också inrangeras u n d e r begreppet vuxenutbildning. Resonemanget om jämställdhet mellan yrkesskola och gymnasium blir inte direkt tillämpligt på denna specialutbildning, men en parallell kan dock dras mellan denna och gymnasierna för vuxna. Kravet på att yrkesutbildningen kvalitativt fullt ut skall kunna mäta sig med de teoretiska utbildningsvägarna gäller givetvis även för vuxenutbildningen. Härav följer att alla former av vuxenutbildning, även omskolning, måste stå under tillsyn av skolmyndigheter och icke av myndigheter, som saknar pedagogisk sakkunskap. Då behovet av omskolning med all sannolikhet kommer att bli vida större i framtiden än hittills, bör denna utbildningsverksamhet så långt ske kan i n o r d n a s i det reguljära yrkesutbildningsväsendet. De speciella omskolningskurser, som kan bli nödvändiga, bör ställas under ledning av det cen-

trala verket för yrkesutbildning och icke vare sig centralt, regionalt eller lokalt ledas av arbetsmarknadsmyndigheter. För att yrkesutbildningen skall kunna hävda sig i tävlan med de teoretiska utbildningslinjerna måste en fast utbildningsgång komma till stånd inom alla viktigare typer av yrkesutbildande skolor samt genomgång av en viss skola ge en bestämt definierad och helst i skolförfattningarna fastslagen kompetens. Den inom vissa yrkesutbildningsområden alltför rikliga floran av kurser samt ovisshet om vilket värde för fortsatta studier genomgång av en skola eller kurs äger, torde helt säkert bidra till att nedsätta yrkesskolans konkurrenskraft gent emot de teoretiska påbyggnadslinjerna på den obligatoriska skolan. Det är naturligt, att begåvade och ambitiösa ungdomar gärna vill avancera till mera krävande och bättre betalda poster inom yrkeslivet och fördenskull bör yrkesskolans utbildning läggas upp så, att den ger grundval för fortsatta studier vid fackskolor och fackgymnasier eller med dem jämförbara utbildningsanstalter. Eftersom det för många ungdomar kan bli aktuellt att slå om från den utbildningsväg de ursprungligen valt till en annan, bör också möjlighet skapas såväl för övergång från yrkesskola till allmänt gymnasium som från det sistnämnda till yrkesskola. De ungdomar, som kommer underfund med att de valt fel utbildningsväg, bör kunna få möjlighet att välja om, så att deras speciella begåvning och intressen kommer till sin rätt. För många ungdomar gäller, att de ännu inte vid avslutad obligatorisk skolgång har fullt klart för sig, vilket slag av yrkesutövning de är bäst lämpade för. Även andra omständigheter, hälsoskäl, familjeförhållanden m.m. kan motivera omläggning till annan utbildningsväg än den först valda.

172 Med samlingstermen yrkesskola har de sakkunniga förstått skolor och kurser, som ger yrkesutbildning i detta ords egentliga mening. Yrkesskolan ger alltså en utbildning från grunden, bortsett från förberedande yrkesutbildning inom den obligatoriska skolan, för antingen ett större yrkesområde eller ett visst, särskilt yrke, samt ävenledes fortsatt utbildning i form av fortbildning, vidareutbildning eller omskolning för annat yrke. Inom det mångförgrenade yrkesutbildningsväsende vi äger i vårt land förekommer även kurser, exkursioner och demonstrationer m.m., som icke är avsedda att meddela någon egentlig yrkesutbildning utan har karaktär av information och rådgivning åt redan verksamma yrkesutövare, oavsett om dessa erhållit någon grundläggande utbildning för sitt yrke eller inte. I vissa fall kan sådan verksamhet komma fortbildningen för ett yrke nära, men i motsats till fortbildningen inom det reguljära yrkesutbildningsväsendet förutsätter icke deltagande i sådan kurs eller annan undervisningsverksamhet att vederbörande tidigare genomgått vare sig grundutbildning eller specialutbildning för sitt yrke. Ofta är sådana kurser och exkursioner öppna för vem som helst som vill deltaga. Särskilda kvalifikationer för deltagande fordras sålunda icke. De sakkunniga anser, att utbildningsverksamhet av nu angiven art icke kan räknas till yrkesutbildning — i varje fall

Precisering

inte i den mening detta begrepp givits i förvarande utredning — och att den således icke bör ställas under tillsyn av det centrala verket för yrkesutbildning. Detta gäller även om statsbidrag skulle utgå till verksamheten ifråga. I den mån statsmakterna anser, att kontroll från statens sida bör utövas över sådan utbildningsverksamhet, bör den utföras av de fackämbetsverk, vilkas verksamhet närmast berörs. Eventuella statsbidrag bör i konsekvens härmed beviljas av vederbörande fackämbetsverk. Inom det frivilliga folkbildningsarbetet förekommer studie- och utbildningsverksamhet, som i vissa fall kan ligga yrkesutbildningen nära. Enligt de sakkunnigas mening bör ej heller dessa former av yrkesutbildning ställas under tillsyn av det centrala verket för yrkesutbildning. Det är här inte fråga om någon fast utbildningsgång utan om studier för att antingen komplettera en redan förvärvad utbildning eller för att möjliggöra för redan yrkesverksamma att förkovra sitt teoretiska k u n n a n d e inom yrket eller yrkesområdet. Vidare utgår statsbidrag i annan ordning till det frivilliga folkbildningsarbetet. I detta inräknar de sakkunniga även verksamheten vid folkhögskolorna, inom vilken kurser förekommer, som har betydelse för yrkesutbildningen, särskilt som förberedelse för inträde vid yrkesutbildningsanstalter av skilda slag.

av området för det centrala utbildningsverkets

De sakkunniga har i föregående avsnitt påvisat, att det centrala yrkesutbildningsverkets huvuduppgift, under vilken uppgifter av olika slag kan inordnas, är att se till, att yrkesskolan blir jämställd med gymnasiet, eller, uttryckt på annat sätt, att balans kan skapas mellan

verksamhet

allmänbildande teoretisk undervisning samt praktisk yrkesutbildning ovanför den obligatoriska skolan. Denna eftersträvade jämställdhet måste givetvis gälla all yrkesutbildning, sådan den i det föregående sammanfattats under samlingstermen yrkesskolan, och icke be-

173 gränsas till vissa sektorer av yrkesutbildningen. Därav följer logiskt, att yrkesutbildningsverket bör centralt leda all egentlig yrkesutbildning, grundutbildning, specialiserad utbildning, fortbildning, vidareutbildning och omskolning, som icke är av högskolemässig natur. Generellt sett betyder detta, att gränserna för ämbetsverkets verksamhetsområde kommer att sammanfalla med gränserna för de sakkunnigas utredningsuppdrag, sådana de preciserats i kap. 7 om avgränsning av utredningsuppdraget. Från denna generella regel bör emellertid vissa undantag göras. Av praktiska skäl förefaller det lämpligt att från verkets centrala tillsyn undanta viss utpräglat specialbetonad yrkesutbildning, för vars ledning fordras tillgång till särskild expertis, som blir svår att tillgodose inom ramen för ämbetsverkets personalresurser, eller som avser utbildning för utövande av vissa funktioner i samhällets tjänst, vilken utbildning normalt inte bör jämställas med yrkesutbildning i vedertagen betydelse. Även av rent administrativa skäl kan det bli lämpligt att undanta viss utbildning från verkets tillsyn. De sakkunniga kommer i det följande att ange vilka utbildningsanstalter eller annan utbildningsverksamhet inom skilda yrkesutbildningsområden, som enligt deras mening bör ställas u n d e r central ledning av yrkesutbildningsverket, och vilken utbildningsverksamhet, som bör undantagas från dess ledning. I samband därmed kommer de sakkunniga att lämna specialmotiveringar för sina ställningstaganden i den mån sådana motiveringar bedömes vara nödvändiga. Någon allmän motivering för att yrkesutbildning, som nu sorterar under olika fackämbetsverk, skall överföras under ledning av yrkesutbildningsverket, synes däremot icke vara nödvändig i detta sammanhang. Sådan

motivering har redan lämnats i det inledande avsnittet av detta kapitel, byggd på den argumentering, som framförts såväl i kap. 8 som i kap. 9. Beträffande den utbildning, som nu ledes av överstyrelsen för yrkesutbildning, må därutöver följande anföras. De sakkunniga har i kap. 9 förordat inrättande av ett för yrkesutbildning av skilda slag gemensamt centralt undervisningsverk. Därav följer icke nödvändigtvis, att all den yrkesutbildning, som för närvarande står under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning, också skall ledas av det nya verket; men å andra sidan får detta enligt de sakkunnigas intentioner en så central ställning för ledningen av yrkesutbildningen, att det i princip bör övertaga ansvaret för hela det fält, på vilket denna överstyrelse nu arbetar. Ett särskilt problem erbjuder frågan om ledningen av lärarutbildningen för yrkesskolan. I avvaktan på att frågan om den centrala ledningen av yrkesutbildning i dess helhet kan bringas till en lösning, leder överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen för närvarande gemensamt utbildningen av lärare för yrkesutbildningen inom industri, hantverk och handel. Skolöverstyrelsen leder i samarbete med överstyrelsen för yrkesutbildning samt berörda fackämbetsverk utbildningen av lärare på det husliga området, vilka lärare kan tjänstgöra såväl i yrkesskolan som i de allmänbildande skolorna. Utbildningen av lärare för yrkesundervisning inom andra områden ledes, i den mån sådan lärarutbildning förekommer, av vederbörande fackämbetsverk. De sakkunniga har i kap. 9 uttalat som sin mening, att tillsynsmyndigheten för yrkesutbildningen bör leda den pedagogiska utbildningen av åtminstone de för respektive skolor viktigaste lärarkate-

174 gorierna. Detta motiverades därmed, att tillsynsmyndigheten i annat fall inte skulle bli kapabel att utöva en effektiv pedagogisk ledning av den yrkesutbildning, som är underställd densamma. De sakkunniga vill i detta sammanhang ytterligare understryka denna synpunkt och tillägga, att jämväl strävandena att skapa jämställdhet mellan yrkesskolan och det allmänna gymnasiet motiverar, att yrkesutbildningsverket får leda utbildningen av alla viktigare lärarkategorier, som avses komma att tjänstgöra inom yrkesskolan. I överensstämmelse härmed föreslår de sakkunniga, att verksamhetsområdet för ämbetsverket ifråga skall innefatta även den utbildning av lärare för yrkesskolan, som nu ledes av överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen gemensamt samt av fackämbetsverken. Beträffande utbildningen av lärare på det husliga området kan skäl anföras för den ståndpunkten, att även denna utbildning bör ledas av yrkesutbildningsverket. Starkast är skälen ifråga om de lärarkategorier, vars utbildning i främsta rummet är avsedd att tillgodose yrkesundervisningens behov, nämligen yrkeslärare i klädsömnad, hushållslärare med lanthushållsinriktning samt textillärare med vävinriktning. Delvis gäller det också utbildningen av barnavårdslärare. Av organisatoriska och administrativa skäl blir det emellertid inte gärna möjligt att låta yrkesutbildningsverket leda utbildningen av dessa sistnämnda kategorier och skolöverstyrelsen utbildningen av övriga lärarkategorier på det husliga området, eftersom utbildning av olika kategorier äger rum vid samma seminarium. Lärarutbildningen för det husliga arbetet måste i sin helhet ledas av ett och samma centrala verk. Då statsmakterna så sent som vid 1960 års riksdag fattat beslut om att den ifrågavarande lärarutbildningen skall ledas av skol-

överstyrelsen har de sakkunniga, som framgår av kap. 7, ansett sig böra avföra frågan om ledningen av denna lärarutbildning från sitt utredningsuppdrag. Avgränsningen av yrkesutbildningsverkets verksamhetsområde har givetvis måst företagas med hänsyn till den yrkesutbildning, inklusive lärarutbildningen för denna, som nu existerar. Eftersom näringsliv och arbetsmarknad är underkastade ständiga förändringar är det självklart, att utbildning framdeles kan komma att organiseras för nya yrkesområden eller särskilda yrken. Om sådan utbildning kan anses falla inom ramen för den i det föregående använda termen yrkesskolan, bör den givetvis också centralt ledas av yrkesutbildningsverket. Gränserna för ämbetsverkets arbetsfält bör sålunda, som de sakkunniga redan tidigare framhållit i kap. 7, vara flexibla och kunna ändras efter uppkommande behov. Yrkesutbildning för industri och hantverk

De sakkunniga har här ovan föreslagit, att hela verksamhetsområdet för överstyrelsen för yrkesutbildning skall inordnas under yrkesutbildningsverket. I överensstämmelse med detta allmänna ståndpunktstagande föreslår de sakkunniga, att all statsunderstödd yrkesutbildning för industri och hantverk, heltidskurser såväl som deltidskurser, skall ställas under central ledning av yrkesutbildningsverket, såväl den utbildning som bedrives i helt skolmässiga former som den utbildning, som sker direkt inom näringslivet, eventuellt i växelverkan mellan detta och yrkesutbildningsanstalt. Yrkesutbildningsverket blir således central tillsynsmyndighet för tekniska gymnasier, fortbildnings- och påbyggnadskurser vid dessa, tekniska fackskolor, tekniska skolor, konstfackskolan,

175 grafiska institutet, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås, Lennings textilinstitut i Norrköping, centrala verkstadsskolor, lokala verkstadsskolor och inbyggda verkstadsskolor samt sådana företagsskolor inom industrien, som åtnjuter statsbidrag. Under verkets tillsyn ställes vidare beredskaps- och omskolningskurserna för arbetslösa, d.v.s. kommunala arbetslöshetskurser, vid central verkstadsskola, centrala arbetslöshetskurser samt s.k. särskilda yrkesutbildningskurser. Den yrkesutbildning, som sker direkt inom näringslivet, ställes också under verkets ledning, förutsatt att den erhåller ekonomiskt stöd av det allmänna. De viktigaste utbildningsformerna härvidlag är lärlingsutbildningen inom hantverket och inom byggnadsindustrien. Likaså skall yrkesutbildningsverket utöva tillsyn över alla andra statsunderstödda enskilda yrkesutbildningsanstalter, som inte är direkt nämnda h ä r ovan, antingen de har karaktär av riksskolor, centrala skolor eller lokala skolor. Genom den bestämning av verksamhetsområdet för ämbetsverket, som de sakkunniga företagit, kommer huvudpraten av lärarutbildningen för yrkesutbildningsväsendets behov att falla inom ramen för detta. På här ifrågavarande område innebär detta att under verkets ledning ställes samtliga anstalter för pedagogisk utbildning av yrkeslärare och ämneslärare i tekniska ämnen för industriens och hantverkets behov samt de särskilda utbildnings- och fortbildningskurser för lärare, som anordnas. I de sistnämnda inbegripes kurser för utbildning av lärare för arbetslöshetskurserna. Yrkesutbildning för handel och kontorsverksamhet

Liksom ifråga om yrkesutbildningen för industri och hantverk föreslår de sak-

kunniga, att all den yrkesutbildning för handel och kontorsverksamhet, som nu sorterar under överstyrelsen för yrkesutbildning, skall överföras under ledning av det nya verket. Detta innebär, att verket blir den centrala myndigheten för handelsgymnasier, kommunala handelsskolor samt enskilda handelsskolor, institut och reklamskolor, vilkas verksamhet finansieras med hjälp av statsbidrag. Tillsynen över handelsgymnasierna omfattar givetvis även de fackkurser för personer med studentexamen, som anordnas vid vissa av dessa gymnasier, samt avläggandet av handelsgymnasieexamen av privatister. Vidare kommer verket att utöva tillsyn över alla statsunderstödda deltidskurser på ifrågavarande område. I den mån inbyggda handelsskolor förekommer ställes även dessa u n d e r central tillsyn av yrkesutbildningsverket. Den pedagogiska utbildningen av lärare för handelsundervisningen ställes i sin helhet under dess ledning.

Yrkesutbildning för husligt arbete

Egentlig yrkesutbildning för arbete på det husliga området ledes för närvarande dels av överstyrelsen för yrkesutbildning och dels av lantbruksstyrelsen. Dessutom a n o r d n a r socialstyrelsen kortare kurser för utbildning av hemvårdarinnor, s.k. prov- och kompletteringskurser. De sakkunniga föreslår, att all den statsunderstödda yrkesutbildning för husligt arbete, som står under tillsyn av de tre n ä m n d a ämbetsverken, skall centralt ledas av yrkesutbildningsverket. Detta kommer alltså att bli tillsynsmyndighet för centrala och lokala yrkesskolor för husliga yrken — utbildning av internatföreståndarinnor, hemföreståndarinnor, kockar och kokerskor för storhushåll, restaurangpersonal, skolmåltidspersonal, personal för sjuk-

176 hushåll m.fl. — kommunala husmodersskolor, statsunderstödda enskilda husmodersskolor och andra enskilda skolor för husliga yrken, lanthushållsskolor, hemsyster(hemvårdarinne-) skolor, prov- och kompletteringskurser för utbildning av hemvårdarinnor samt kortare kurser i husligt arbete vid kommunala yrkesskolor, såsom grundkurser, ämneskurser och fortsättningskurser i hushållsgöromål, sömnad, vävning, knyppling, barnavård och familjefrågor m.m. Många av dessa kortare kurser ger inte yrkesutbildning i verklig mening utan kan hänföras till de kurstyper av informativ och rådgivande karaktär, som enligt de sakkunnigas tidigare ställningstagande inte bör falla inom ramen för yrkesutbildningsverkets tillsynsmyndighet. Anledningen till att de sakkunniga ändå föreslår att verket skall utöva tillsyn över samtliga dessa kurser är den, att de förlägges till kommunala yrkesskolor, vilkas verksamhet i övrigt centralt skall ledas av ämbetsverket. Det skulle bli administrativt oformligt att undanta en viss del av de kommunala yrkesskolornas verksamhet från yrkesutbildningsverkets tillsyn. De sakkunniga vill emellertid framhålla, att dess tillsynsbefogenheter ifråga om de kurser, som inte är att anse som verkliga yrkesutbildningskurser, inte behöver vara identiskt lika med befogenheterna ifråga om de kommunala yrkesskolornas heltidskurser. Gäller det korta kurser, där föreläsningar, demonstrationer o.d. upptar större delen av tiden, förefaller det t.ex. inte påkallat, att tillsynsmyndigheten skall godkänna kursplaner och föreläsare. Det bör enligt de sakkunnigas mening ankomma på Kungl. Maj:t att genom direktiv till yrkesutbildningsverket bestämma hur långt dess tillsynsbefogenheter bör sträcka sig ifråga om kurser av nämnd art.

Inom den av hushållningssällskapen bedrivna kursverksamheten anordnas kurser i husligt arbete av ungefär samma natur som de, vilka organiseras i de kommunala yrkesskolornas regi. Som framgår av det följande avsnittet i detta kapitel om yrkesutbildningen för jordbruket föreslår de sakkunniga, att hushållningssällskapens kursverksamhet icke skall ställas under ledning av yrkesutbildningsverket. Sällskapens kurser i husligt arbete blir således icke aktuella i här förevarande sammanhang. Även inom landstingens ambulerande kursverksamhet förekommer kurser i husligt arbete. Är dessa kurser inordnade i av ett landsting upprättad central yrkesskola, faller de under yrkesutbildningsverkets tillsynsområde. Är det däremot fråga om helt fristående kurser, till vilka statsbidrag icke utgår, faller de utanför detsamma. Enligt de sakkunnigas förslag kommer den utbildning av skolmåltidspersonal, som äger rum inom det reguljära yrkesskolväsendet — för närvarande endast vid Stockholms stads yrkesskolor — också att stå under tillsyn av yrkesutbildningsverket. Den mest omfattande utbildningen av skolmåltidspersonal förekommer emellertid inom den av skolöverstyrelsen i egen regi anordnade kursverksamheten för utbildning av dylik personal. Då denna kursverksamhet onekligen har karaktär av yrkesutbildning, låt vara att den kräver endast mycket kort tid, skulle det i och för sig vara berättigat att ställa den under ledning av yrkesutbildningsverket. Eftersom ett annat centralt ämbetsverk står som huvudman för densamma och förfogar över sakkunnig personal för dess ledning har de sakkunniga emellertid ansett, att någon ändring av vare sig organisationen eller tillsynen av denna kursverksamhet icke bör företagas. Ett annat skäl härför är, att huvudparten

177 av de elever, som erhåller måltider i skolan, tillhör det allmänna skolväsendet, för vilket skolöverstyrelsen är tillsynsmyndighet. De sakkunnigas förslag att prov- och kompletteringskurserna för utbildning av h e m v å r d a r i n n o r skall ledas av yrkesutbildningsverket torde böra i korthet motiveras. Liksom kurserna för utbildning av skolmåltidspersonal organiseras de nämnda kurserna direkt av ett centralt ämbetsverk, socialstyrelsen. I konsekvens med ställningstagandet till ledningen av de förstnämnda kurserna borde socialstyrelsen alltjämt leda provoch kompletteringskurserna för hemvårdarinnor. Dessa kurser utgör emellertid en annan utbildningsväg för erhållande av kompetens till hemvårdarinnetjänster än den längre och grundligare utbildningsvägen och det förefaller de sakkunniga lämpligt, att hemvårdarinneutbildningen i dess helhet står under tillsyn av samma verk. Denna uppgift kan icke rimligtvis överlämnas åt socialstyrelsen, eftersom den längre utbildningen försiggår vid husmodersskolor, lanthushållsskolor och särskilda hemsysterskolor. En yrkeskategori på det husliga arbetsfältet, vars utbildning enligt de sakkunnigas förslag icke kommer att ledas av yrkesutbildningsverket, är ekonomiföreståndarna. Skälen till att utbildningen av ekonomiföreståndare undantagits från verkets tillsynsbefogenheter är av organisatorisk och administrativ art. Denna utbildning äger rum vid två lärarseminarier på husliga området samt vid en enskild yrkesutbildningsanstalt, Västkustens ungdomsskolor i Ljungskile. Eftersom ekonomiföreståndareutbildningen utgör en integrerande del av de två seminariernas verksamhet, kan man inte lämpligen bryta loss ledningen av denna speciella utbildning från skolöverstyrelsens tillsyn av seminarier1 2 — 201170

nas verksamhet och överlåta densamma till ett annat verk. Ekonomiföreståndareutbildningen bör givetvis ledas efter enhetliga principer och fördenskull bör i konsekvensens namn även utbildningen vid Västkustens ungdomsskolor ledas av skolöverstyrelsen. Vad slutligen beträffar ledningen av lärarutbildningen för yrkesundervisningen på det husliga området h a r de sakkunniga tidigare uttalat, att den bör liksom för närvarande utövas av skolöverstyrelsen.

Yrkesutbildning för sjöfarten

Utbildning av personal för sjöfartens behov ledes för närvarande dels av sjöfartsstyrelsen och dels av överstyrelsen för yrkesutbildning. Det förstnämnda verket utgör tillsynsmyndighet för sjöbefälsskolorna och navigationslärarkurserna; under det sistnämnda lyder sjömansskolorna, vilka utgör avdelningar av de kommunala yrkesskolorna i de städer, där sjömansutbildning är anordnad. De sakkunniga föreslår, att såväl sjöbefälsskolorna som sjömansskolorna jämte lärarutbildningen på området skall ställas under central ledning av yrkesutbildningsverket. Den av vissa rederier ombord på skolfartyg a n o r d n a d e utbildningen av manskap och befäl åtnjuter icke statsbidrag och kan således icke ställas under verkets ledning. Elever, som på detta sätt erhållit utbildning för styrmans- eller maskinteknikerexamen, kan emellertid avlägga sådana examina vid sjöbefälsskolorna som privatister. Det bör givetvis ingå i yrkesutbildningsverkets arbetsuppgifter att öva tillsyn över dessa privatistexamina liksom också att biträda rederierna vid utarbetande av undervisningsplaner för utbildningen ombord. Sjöfartsstyrelsens befogenhet att utfärda behörighetsbevis för utövande av befäl ombord på han-

178 delsfartyg åt personer, som genomgått härför föreskriven utbildning, bör icke rubbas genom överflyttningen av tillsynen över sjöbefälsskolorna från sjöfartsstyrelsen till yrkesutbildningsverket. Det är självfallet, att sjöfartsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet för sjöfarten och sjöfartsnäringarna bör utöva denna befogenhet. I anslutning härtill finner de sakkunniga det lämpligt, att sjöfartsstyrelsen utövar tillsyn över sådana kortare kurser, som avser att ge teoretisk kunskap för erhållande av bevis som förare eller maskinskötare på mindre fartyg, och vilka med bidrag av allmänna medel anordnas utanför sjöbefälsskolorna. Däremot bör den lägre nautiska och maskintekniska befälsutbildning, som anordnas vid sjöbefälsskolorna, givetvis ledas av yrkesutbildningsverket. Utöver de skäl av allmän art, som talar för att sjöbefälsskolorna liksom annan yrkesutbildning bör centralt ledas av yrkesutbildningsverket, vill de sakkunniga som särskild motivering härför framhålla, att en gemensam ledning av yrkesutbildningen för sjöfarten skulle väsentligt underlätta en samordning av utbildningen vid sjömansskolorna med utbildningen vid sjöbefälsskolorna. Sjömansskolornas uppgift är visserligen att utbilda manskap och icke befäl, men de sakkunniga finner det önskvärt, att den, som vill utbilda sig till befäl, först har genomgått sjömansskola. Vid de överläggningar, som de sakkunniga haft med företrädare för sjöfartsintressena, har också samma mening framförts från deras sida. Det har till och med satts ifråga, att genomgång av sjömansskola borde vara ett obligatoriskt krav för vinnande av inträde i sjöbefälsskola. Ett annat motiv är, att utbildningen på den maskintekniska linjen vid sjöbefälsskolorna uppvisar betydande likheter med utbildningen på de tekniska

läroverkens maskintekniska linjer. Då tekniska läroverk finns i samtliga de städer, dit sjöbefälsskolor är förlagda, skulle en gemensam central ledning av båda dessa skoltyper kunna möjliggöra ett samordnat utnyttjande av deras resurser ifråga om lärare, lokaler och undervisningsmateriel.

Yrkesutbildning för fisket

Yrkesutbildningen för fisket omfattar dels utbildning av fiskeritjänstemän och dels kursverksamhet för fiskare. Den förstnämnda utbildningen organiseras av fiskeristyrelsen i egen regi och för den sistnämnda är verket tillsynsmyndighet. Några fasta utbildningsanstalter finns inte på ifrågavarande yrkesutbildningsområde; all undervisning äger rum vid kurser, som ifråga om fiskareutbildningen är ambulerande. Endast fiskeritjänstemannautbildningen kan sägas vara yrkesutbildning i vedertagen bemärkelse. Vid kurserna för fiskare meddelas undervisning i ett flertal ämnen, som är av betydelse för utövande av fiskeriyrket, men de är inte upplagda så, att de ger en systematiskt utformad grundläggande utbildning för fiskeriyrket. De ger emellertid en värdefull kompletterande teoretisk utbildning för redan yrkesverksamma fiskare. Fiskeritjänstemannautbildningen utgör ett gränsfall mot den interna verksutbildning, som enligt avgränsningen av de sakkunnigas utredningsuppdrag i kap. 7 icke skall beröras av detta. De från denna utbildning utexaminerade eleverna erhåller anställningar dels som tjänstemän inom den statliga fiskeriadministrationen och dels som länsfiskeritjänstemän hos hushållningssällskapen. Med hänsyn till den karaktär yrkesutbildningen på fiskets område faktiskt äger, har de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå, att den ställes under led-

179 ning av yrkesutbildningsverket. Vi vill emellertid understryka vikten av att en mera grundlig yrkesutbildning för fiskare kommer till stånd. Fiskets särart gör det visserligen svårt att ordna utbildning i skolmässiga former, men å andra sidan ställer utvecklingen ökade krav på yrkesskicklighet hos fiskets utövare. Båtmaterielen blir större och dyrbarare och fångstmetoderna mera svårbemästrade, för att bara nämna ett par väsentliga faktorer som påverkar utvecklingen. Det synes därför i längden bli ofrånkomligt att en eller flera fasta yrkesskolor för fiskare organiseras. Om och när sådana utbildningsanstalter kommer till stånd, bör de givetvis ställas under central ledning av yrkesutbildningsverket.

Yrkesutbildning för jordbruket

De sakkunniga föreslår att under ledning av yrkesutbildningsverket skall ställas Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, lantbruksskolor, lantmannaskolor, jordbrukets yrkesskolor, mejeriskolor, trädgårdsskolor och de särskilda kurserna för utbildning av personal med specialuppgifter inom jordbruket: ladugårdsskötare, svinskötare, fårskötare, kontrollassistenter, mjölkbedömare, köttklassificerare m.fl. samt därjämte de pedagogiska kurserna för instruktörer hos hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Dessutom föreslår de sakkunniga, att kurser för pedagogisk utbildning av lärare för de lägre lantbruksundervisningsanstalterna skall ställas under yrkesutbildningsverkets ledning. Den utbildningsverksamhet i övrigt, som nu sorterar under lantbruksstyrelsen, bör enligt de sakkunnigas mening även framdeles ledas av denna. Detta gäller hushållningssällskapens kursverksamhet jämte den rådgivning åt en-

skilda jordbrukare, som utövas av sällskapens befattningshavare, de kurser, som anordnas och den rådgivning som lämnas av lantbruksnämnderna, de instruktions- och fortbildningskurser, som anordnas av lantbruksstyrelsen i samarbete med olika organisationer, samt sådana av privata organisationer anordnade kurser och övrig utbildningsverksamhet inom jordbrukets binäringar eller dess område, över vilka lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå utövar viss tillsyn. I enlighet med sin allmänna inställning till frågan om den centrala ledningen av yrkesutbildningen anser de sakkunniga att yrkesutbildningen för jordbruket och dess binäringar liksom annan yrkesutbildning bör underställas det föreslagna nya yrkesutbildningsverket. Vi är emellertid medvetna om att ett överförande av tillsynen över denna utbildning från lantbruksstyrelsen till yrkesutbildningsverket erbjuder vissa besvärliga problem. Yrkesutbildningen för jordbruket, försöksverksamheten och upplysningsverksamheten på jordbrukets område hänger nära samman med varandra. Även lantbruksnämndernas verksamhet för yttre och inre rationalisering inom jordbruket samt hushållningssällskapens verksamhet ifråga om jordbrukets driftsrationalisering har nära samband härmed. Lantbruksundervisningsanstalterna, lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen samarbetar också med varandra på ett ganska intimt sätt. Lärare, konsulenter och instruktörer arbetar på varandras fält. Lär a r e vid de fasta skolorna kan åläggas fyllnadstjänstgöring vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap och medverkar dessutom frivilligt vid de kurser, som anordnas av dessa organ, särskilt vid hushållningssällskapens kurser. Dessutom må påpekas, att lantmannaskolor i viss omfattning a n o r d n a r kurser

180 av samma slag som hushållningssällskapen. Omvänt förekommer, att konsulenter och instruktörer hos nämnder och sällskap mer eller mindre regelbundet medverkar som lärare eller föreläsare såväl vid de fasta undervisningsanstalternas ordinarie kurser som vid särskilda kurser för utbildning av personal med specialuppgifter inom jordbruket. Konsulenterna har i regel innehaft anställningar som lärare vid de fasta skolorna, innan de övergått till konsulentverksamhet. En skarp gränslinje mellan yrkesutbildningen och upplysningsverksamheten är svår att dra. Yrkesutbildning i ordets egentliga betydelse ges givetvis vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna samt även vid de särskilda kurserna för utbildning av ladugårdsskötare, mjölkbedömare m.fl. yrkesgrupper. De fasta skolorna medverkar emellertid också i upplysningsverksamheten i så måtto, att erfarenheter och rön, som vinnes genom jordbruksforskningen, meddelas eleverna vid dessa skolor under utbildningens gång. Upplysningsverksamheten för jordbrukare genom kurser och enskild rådgivning omhänderhas i främsta rummet av hushållningssällskapen, men även lantbruksnämnderna är engagerade i denna verksamhet. För framtiden har man att räkna med vidgat samarbete mellan lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen för denna uppgift, varvid de förstnämnda kommer att koncentrera sin kursverksamhet kring rationaliseringsproblemen inom jordbruket. Statsbidrag till såväl nämndernas som sällskapens kurser lämnas numera från samma anslag under jordbruksdepartementets huvudtitel. Upplysningsverksamheten innefattar aktivitet av varierande slag. Inom ramen för denna anordnas kurser, som med viss rätt kan sägas ge yrkesutbildning; i varje fall syftar de till att höja yrkesskick-

ligheten hos jordbrukarna. De informationer och den rådgivning till enskilda jordbrukare, som hushållningssällskapens konsulenter och instruktörer ger, syftar givetvis till u p p n å e n d e av samma mål. Hushållningssällskapen har ju haft och har alltjämt till uppgift att söka höja jordbrukets effektivitet och ett verksamt medel härför är förbättrad yrkesskicklighet hos jordbrukarna. Upplysningsverksamheten inom jordbruket ger emellertid inte en systematiskt utformad grundläggande utbildning för jordbrukarens yrke utan kompletterande kunskaper åt redan yrkesverksamma personer på detta område, däri inbegripet informationer om nya rön och forskningsresultat. Den distinktion mellan yrkesutbildning och upplysningsverksamhet, som sålunda kan göras, har legat till grund för de sakkunnigas ställningstagande rörande den centrala ledningen. Deras förslag innebär, att yrkesutbildningen i egentlig mening, d.v.s. grundläggande utbildning och påbyggnadsutbildning vid de fasta skolorna, samt de särskilda kurserna för utbildning av viss jordbrukspersonal, ställes u n d e r ledning av yrkesutbildningsverket, medan all den utbildning och den övriga verksamhet, som kan sammanfattas u n d e r rubriken upplysningsverksamhet på jordbrukets område, alltjämt skall stå under tillsyn av lantbruksstyrelsen. Endast den förstnämnda huvudkategorien av utbildning kan inordnas under samlingsbegreppet yrkesskolan, som de sakkunniga använt i inledningen till detta kapitel, och det är just yrkesskolan, som bör ledas av yrkesutbildningsverket. Verksamheten inom den sistnämnda huvudkategorien har så nära samband med jordbruksadministrationens uppgifter i övrigt, att den bör ledas av fackämbetsverket, lantbruksstyrelsen. Det nära samarbetet mellan de organ, som har hand om yrkes-

181 utbildning och de, som har hand om upplysningsverksamhet, bör av naturliga skäl fortsätta även framdeles. Detta kommer att ge upphov till samordningsproblem av i huvudsak administrativ art, som ingalunda bör vara omöjliga att bemästra. Ett exempel på ett sådant samordningsproblem är, att vissa kurstyper inom upplysningsverksamheten anordnas såväl av hushållningssällskap som av lantmannaskolor. De sakkunniga återkommer i kap. 12 till frågan om hur samarbetet mellan yrkesutbildningsverket och vederbörande fackämbetsverk lämpligen bör utformas. Ytterligare några kommentarer till de sakkunnigas ställningstagande rörande den centrala ledningen av jordbrukets yrkesutbildning må göras. De sakkunniga har föreslagit, att yrkesutbildningsverket skall vara tillsynsmyndighet även för Alnarps lantbruksinstitut. Detta kan synas vara i viss mån inkonsekvent, eftersom utbildningen därstädes delvis är av högskolemässig natur och dylik utbildning skulle enligt avgränsningen av utredningsuppdraget i kap. 7 undantas från detta. De sakkunnigas förord för att yrkesutbildningsverket skall leda institutet är betingat av administrativa skäl. De lägre kurserna vid institutets tre olika utbildningsavdelningar, för jordbruk, för mejerihantering och för trädgårdsskötsel, ger utbildning för manuellt yrkesarbete och har således icke högskolemässig karaktär. Det skulle vara administrativt olämpligt att låta dessa lägre kurser ledas av yrkesutbildningsverket och de högre kurserna av annan myndighet. Dessutom är inte heller de högre kurserna jämförbara med utbildningen vid lantbrukshögskolan i Ultuna. Under tillsyn av lantbruksstyrelsen står för närvarande även lanthushållsskolorna. De sakkunniga har i avsnittet om yrkesutbildningen för husligt arbete föreslagit, att dessa skolor skall ställas

under tillsyn av yrkesutbildningsverket. Enligt förslagen i samma avsnitt skall de kurser i husligt arbete, som anordnas av hushållningssällskapen, alltjämt stå under central ledning av lantbruksstyrelsen. De nämnda förslagen överensstämmer alltså principiellt med de sakkunnigas ställningstagande rörande den centrala ledningen av jordbrukets yrkesutbildning i detta avsnitt. Egentlig yrkesutbildning ledes av yrkesutbildningsverket och upplysnings- och rådgivningsverksamhet av fackämbetsverket, lantbruksstyrelsen. De sakkunnigas förslag att yrkesutbildningsverket centralt skall leda även mejeriskolorna och trädgårdsskolorna torde knappast behöva särskilt motiveras. Samtliga skolor ger yrkesutbildning i verklig mening, mejeriskolorna för en livsmedelsindustri i jordbrukets tjänst och trädgårdsskolorna för en näring, som sedan gammalt räknas som en binäring till jordbruket, nämligen trädgårds- och fruktodlingen. Det väsentliga i sammanhanget är, att såväl mejerisom trädgårdsskolorna är yrkesskolor och således bör ledas av yrkesutbildningsverket. Ett särskilt motiv därutöver är, att en mejeriskola och en trädgårdsskola ingår som lägre kurser vid Alnarps lantbruksinstitut, vilket enligt de sakkunnigas förslag h ä r ovan skall stå under tillsyn av yrkesutbildningsverket. För inträde vid trädgårdsskola fordras en fyraårig utbildning som lärling inom trädgårdsodlingen. Givetvis bör ämbetsverket utöva tillsyn även över denna lärlingsutbildning. 1955 års lantbruksundervisningskommitté har i sitt betänkande (SOU 1961: 13) bl.a. föreslagit, att de nuvarande lantbruks-, lantmanna- och jordbruksskolorna skall ombildas till en enhetlig skoltyp, benämnd lantbruksskola och att de särskilda utbildningskurserna för personal med specialuppgifter inom

182 jordbruket skall inordnas i lantbruksskolornas ordinarie utbildningsverksamhet. Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 103, byggd på kommitténs betänkande, torde 1962 års riksdag komma att fatta beslut i enlighet härmed. Detta beslut påverkar icke huvudlinjerna i de sakkunnigas ovan framlagda förslag rörande den centrala ledningen av jordbrukets yrkesutbildning. Yrkesutbildning för skogsbruket

Yrkesutbildningen för skogsbrukets behov är, som framgår av redogörelsen i kap. 2, uppdelad i två olika huvudgrupper med olika inriktning. Den ena huvudgruppen, till vilken hör skogsmästarskolan och skogsskolorna samt kompletteringskurserna för inträde vid skogsskola, utbildar lägre tjänstemän och arbetsledare för storskogsbruket och skogsvårdsstyrelserna. Skogsmästarskolans utbildning är också lämpad för egna företagare inom skogsnäringarna. Den a n d r a huvudgruppen utgöres av skogsbruksskolorna och med deras utbildning likartad kursverksamhet. Inom denna huvudgrupp ges utbildning för enskilda skogsägare, skogsarbetare och förmän samt teknisk personal för skogsbruket. Utbildning för den sistnämnda yrkesgruppen äger också rum vid verkstadsskolor. Samtliga här nämnda skolor och kurser ger yrkesutbildning i vedertagen bemärkelse. Dessutom förekommer även på detta yrkesutbildningsområde utbildningsverksamhet av samma karaktär som den, vilken ifråga om jordbruket betecknats som upplysningsverksamhet. Skogsbolag, skogsägareorganisationer och skogsvårdsstyrelser m. fl. a n o r d n a r skogsdagar, exkursioner, demonstrationer och korta kurser för information och rådgivning åt yrkesfolk på skogens område. Befattningshavare inom skogsvårdsstyrelserna läm-

nar också enskild rådgivning åt skogsägare. I överensstämmelse med den princip, som varit vägledande för vårt ställningstagande till den centrala ledningen för jordbrukets yrkesutbildning, anser vi, att de utbildningsformer på det skogliga området, som ger yrkesutbildning i vedertagen mening, bör ledas av yrkesutbildningsverket, medan övriga utbildningsformer, som är att betrakta som upplysning och rådgivning eller som endast ger kompletterande kunskaper åt yrkesutövare, bör ledas av ett fackämbetsverk, i detta fall skogsstyrelsen. De sakkunniga föreslår således, att yrkesutbildningsverket skall vara central tillsynsmyndighet för skogsskolor och kompletteringskurser för inträde i dessa, skogsbruksskolor, företagsskolor samt sådan av annan huvudman än skogsvårdsstyrelse anordnad kursverksamhet, som ger en utbildning likvärdig med den, som meddelas vid skogsbruksskolorna. Yrkesutbildningsverkets tillsynsbefogenheter gäller givetvis endast ifråga om sådana kurser, inklusive företagsskolor, till vilka statsbidrag utgår. Vidare föreslår de sakkunniga, att den pedagogiska utbildning av lärare och instruktörer, som nu anordnas av skogsstyrelsen, skall överföras under ledning av yrkesutbildningsverket. Skogsmästarskolan står icke, som framhållits i kap. 5, u n d e r tillsyn av något centralt ämbetsverk utan ledes av en särskild styrelse, direkt underställd Kungl. Maj:t. När skolan på sin tid startades, avsågs därmed att pröva behovet av en mellanform mellan utbildningen vid skogsskolorna och vid skogshögskolan. Då utbildningen vid skolan således fick karaktär av försöksverksamhet, ansågs det önskvärt, att den borde fritt få söka finna sin lämpliga form utan att bindas av direktiv från en central myndighet. De båda tillsynsmyndigheterna

183 för skoglig yrkesutbildning, domänstyrelsen och skogsstyrelsen, erhöll dock var sin representant i styrelsen, som för övrigt innefattade företrädare för vissa huvudorganisationer, verksamma på skogsbrukets och jordbrukets områden. Intentionerna från skolans start har väl uppfyllts genom denna anordning för skolans ledning. Utbildningsresultatet h a r varit gott och de från skolan utexaminerade skogsmästarna har hävdat sig väl på arbetsmarknaden och tillfört skogsnäringarna en värdefull arbetskraft, både för förvaltnings- och utbildningsuppgifter. Med hänsyn dels till de goda erfarenheterna av den tillämpade formen för ledning av skolan och dels till att denna är ensam i sitt slag, har de sakkunniga ansett, att den icke bör ställas u n d e r tillsyn av yrkesutbildningsverket utan liksom hittills ledas av en särskild styrelse, fristående från centrala ämbetsverk. Emellertid har Kungl. Maj:t i propositionen nr 115 till 1962 års riksdag föreslagit, att skogsstyrelsen skall bli tillsynsmyndighet för skogsmästarskolan. Med hänsyn till detta ställningstagande anser sig de sakkunniga böra föreslå, att även denna skola ställes under yrkesutbildningsverkets ledning. Skogsskolorna ledes lokalt av särskilda styrelser och centralt av domänstyrelsen vilken även är huvudman för desamma. Vid de överläggningar de sakkunniga haft med företrädare för domänstyrelsen, har dessa framhållit som sin mening, att skogsskolorna bör ledas av ett yrkesutbildningsverk och icke av domänstyrelsen, som i sin egenskap av ett affärsdrivande verk har sin huvudsakliga verksamhet inriktad på andra områden än utbildningen. I den ovannämnda propositionen nr 115 har Kungl. Maj:t föreslagit, att skogsstyrelsen tillsvidare skall bli central myndighet för yrkesutbildningen på skogsbrukets om-

råde och att i konsekvens härmed huvudmannaskapet för skogsskolorna och under domänstyrelsen lydande kompletteringskurser för inträde vid skogsskola skall överflyttas till skogsstyrelsen. Vidare föreslås, att anordningen med skolrevir vid skogsskolorna skall upphöra och att behovet av övningsskogar för skolornas utbildning skall tillgodoses genom överenskommelser med domänverket, bolag eller enskilda skogsägare. De sakkunniga förutsätter, att skogsskolornas behov av övningsskogar kan tillgodoses på detta sätt, om dessa skolor i enlighet med vårt förslag ställes under central ledning av yrkesutbildningsverket. Ett dylikt överflyttande behöver icke medföra någon ändring av huvudmannaskapet för skolorna. Central tillsynsmyndighet för skogsbruksskolorna är för n ä r v a r a n d e skogsstyrelsen. Lokala styrelser för skolorna tillsättes icke, utan skogsvårdsstyrelserna i respektive län, som är huvudmän för skolorna, fungerar också som styrelse. Liksom ifråga om jordbrukets yrkesutbildning kommer ett överförande av den centrala ledningen av skogsbruksskolorna från fackämbetsverket till yrkesutbildningsverket att ge upphov till en del samarbetsproblem av administrativ och organisatorisk art. Skogsbruksskolorna har hittills icke ägt någon fast lärarstab, utan undervisningen har handhafts av befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna, som sålunda delat sitt arbete mellan undervisning och fältarbete i skogsvården. Detta sammanhänger därmed att skogsbruksskolorna icke haft någon fast systematisk utbildningsgång utan i huvudsak verkat som centralpunkter för en rad olika yrkeskurser i skogsbruk. Skogsbruksskolornas utbildning utvecklas emellertid alltmer i riktning mot skolmässiga former och därmed följer också, att lärarpersonalen i ökad utsträckning kommer

184 att fast knytas till skolorna. Sålunda har med stöd av beslut vid 1960 års riksdag inrättats tjänster som föreståndare för större skogsbruksskolor och vidare har inrättats vissa länsskogvaktartjänster, vilkas innehavare helt skall ägna sig åt yrkesutbildningen. Ju längre denna utveckling fortskrider, dess mer minskas betydelsen av det i annat fall svårlösta problem, som uppstår därigenom att befattningshavare vid skogsvårdsstyrelse i sin egenskap av lärare vid skogsbruksskola kommer att lyda under yrkesutbildningsverket, medan de i sin egenskap av tjänstemän vid skogsvårdsstyrelse kommer att lyda under skogsstyrelsen, förutsatt att det förstnämnda verket blir tillsynsmyndighet för skogsbruksskolorna. Befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna torde väl under alla förhållanden komma att tjänstgöra som timlärare eller speciallärare vid skogsbruksskolorna, men denna tjänstgöring torde knappast komma att ge upphov till mera svårlösta administrativa samordningsproblem. Det torde också vara lämpligt, att möjlighet öppnas för befattningshavare vid skogsvårdsstyrelse att med sin tjänst vid denna förena fast lärartjänst vid skogsbruksskola. Föreningen av tjänster bör få ske endast efter medgivande av yrkesutbildningsverket, sedan yttrande från skogsstyrelsen inhämtats i ärendet. Skoglig yrkesutbildning förekommer i större eller mindre utsträckning vid lantmannaskolorna men ingår där som en integrerande del av skolornas undervisning. Då de sakkunniga tidigare föreslagit, att lantmannaskolorna skall ställas u n d e r tillsyn av yrkesutbildningsverket, följer automatiskt, att det blir tillsynsmyndighet även för deras skogsundervisning. Detsamma gäller också om den utbildning för arbete i skogsbruket, som ges vid vissa verkstadsskolor. Framdeles torde såväl lantmannaskolor som

verkstadsskolor i ökad omfattning komma att medverka i den skogliga yrkesutbildningen. Det är sannolikt, att lärlingskurser för grundläggande skoglig yrkesutbildning samt påbyggnadskurser för utbildning av skogsägare i viss utsträckning kommer att förläggas till lantmannaskolor och att utbildningen av teknisk personal för skogsbruket, motorfordonsförare ni. fl. i ökad omfattning förlägges till verkstadsskolor. Om skogsbruksskolorna inordnas under med annan yrkesutbildning gemensam central ledning, behöver detta inte i och för sig föranleda någon ändring av det nuvarande huvudmannaskapet för dessa skolor. Liksom hittills kan skogsvårdsstyrelserna vara huvudmän för dessa. Det må emellertid framhållas, att skäl talar för att även landsting och kommuner tillerkännes möjlighet att inrätta och driva skogsbruksskolor eller skogliga yrkesutbildningslinjer vid sina yrkesskolor. Inom många kommuner i de skogrikare trakterna av vårt land utgör skogsbruket den fullständigt dominerande näringsgrenen. Det är fördenskull naturligt, att såväl kommunalmän som enskilda skogsägare i sådana kommuner är intresserade av att låta kommunen i egen regi ordna skoglig yrkesutbildning för sin ungdom, en möjlighet, som för närvarande realiter sett saknas på grund av splittringen i yrkesutbildningens centrala ledning. Emellertid är det endast ett fåtal kommuner i vårt land, som har möjlighet att från sitt eget geografiska område rekrytera ett tillräckligt antal elever till en skogsbruksskola. Med hänsyn dels härtill och dels till att flera olika skoltyper i framtiden helt säkert kommer att engageras i yrkesutbildningen på det skogliga området, talar de praktiska synpunkterna för att skogsbruksskolorna bör vara skolor av de centrala yrkesskolornas typ, som rekryterar sina elever antingen från ett

185 helt län eller från delar av ett län, omfattande flera kommuner. I enlighet härmed borde huvudmannaskapet för en skogsbruksskola vara förbehållet ett regionalt organ, skogsvårdsstyrelse eller landsting. Med hänsyn till vad som här tidigare sagts om intresset i skogskomm u n e r n a för att ordna skoglig yrkesutbildning anser de sakkunniga det önskvärt, att även kommun, antingen ensam eller i samarbete med andra kommuner, tillerkännes rätt att inrätta såväl en mera fullständig skogsbruksskola som yrkeskurser, t.ex. lärlingskurs för grundutbildning inom det skogliga yrkesområdet. För en tillfredsställande rekrytering av skogsarbetarkåren skulle ett sådant medgivande vara till uppenbar fördel. Saknas utbildningsmöjligheter för skogsbruket inom den egna kommunen är det risk för att ungdomarna väljer andra yrken, för vilka utbildning finns ordnad i hemkommunens eller någon angränsande kommuns yrkesskolor. Tillerkännes kommun befogenhet att vara huvudman för skogsbruksskola, bör i konsekvens därmed samma rätt medgivas även landsting. Likaväl som enskilda företag inom skogsnäringarna kan upprätta företagsskolor bör organisationer, verksamma på det skogliga området, kunna upprätta skogsbruksskolor, om de så önskar, och tilldelas statsbidrag för desamma. De sakkunniga har här ovan uttalat sig för, att befattningshavare vid skogsvårdsstyrelse med sin tjänst må kunna förena fast tjänst som lärare vid skogsbruksskola. Detta bör givetvis gälla även ifråga om sådan skogsbruksskola, som kan få annan huvudman än skogsvårdsstyrelse. Därvid bör det vara lämpligt, att yrkesutbildningsverket i samråd med skogsstyrelsen utfärdar bestämmelser för hur tjänstgöringsskyldigheten skall utformas och hur fördelningen av lönekostnaderna mellan huvudmännen skall ske.

Yrkesutbildning för sjukvård

Utbildning av personal för sjukvårdens behov spänner över ett vidsträckt fält. Vid olika skolor och utbildningsanstalter utbildas ett flertal personalkategorier för arbetsuppgifter inom sjukvården och hälsovården, nämligen sjuksköterskor, sjukvårdsbiträden och undersköterskor, mentalsjukvårdspersonal, sjukgymnaster, arbetsterapeuter samt tandtekniker och tandsköterskor. Dit kan också räknas personal för sjukhuslaboratorierna. På sjuksköterskeutbildningen som grundval bygger specialutbildning eller högre utbildning för blivande barnsjuksköterskor, barnmorskor, avdelningssköterskor, distriktssköterskor, husmödrar vid sjukvårdsanstalter samt lärarinnor (instruktionssköterskor) för sjuksköterskeskolorna och mentalsjukvårdsutbildningen. Den centrala ledningen av denna yrkesutbildning är delad mellan flera ämbetsverk. Huvudparten av densamma ledes av medicinalstyrelsen, men utbildningen för några kategorier ledes av överstyrelsen för yrkesutbildning, varjämte universitetskanslersämbetet och statens institut för folkhälsan utövar tillsynsbefogenheter i vissa fall. I enlighet med den allmänna motivering, som lämnats i inledningen till detta kapitel, bör även yrkesutbildningen på sjukvårdens område centralt ledas av yrkesutbildningsverket. De sakkunniga förbiser emellertid inte, att dess inordnande under detta verks tillsynsområde medför åtskilliga praktiska svårigheter. Utbildningen av sjukvårdspersonal inrymmer såväl teoretiska som praktiska moment. Den praktiska utbildningen är förlagd till sjukvårdsanstalter och det ligger i sakens natur, att fackämbetsverket, medicinalstyrelsen, måste vara central myndighet för dessa anstalter. Den praktiska utbildningen måste inpassas i vederbörande sjukvårdsanstalts dagli-

186 ga arbetsrutin. Riktlinjerna för hur denna del av utbildningen bör anordnas kan således inte fastställas av yrkesutbildningsverket ensamt, det måste ske i nära samarbete med medicinalstyrelsen. Utformningen i detalj av den praktiska utbildningen kräver givetvis också medverkan av vederbörande sjukvårdsanstalters lokala ledning, överhuvudtaget måste utarbetandet av undervisningsplaner för yrkesutbildningen på detta område ske i samarbete mellan yrkesutbildningsverket och medicinalstyrelsen, inte bara för den praktiska utan även för den teoretiska delen av utbildningen. Detta är så mycket mera nödvändigt som den teoretiska utbildningen, särskilt vad sjuksköterskeutbildningen beträffar, delvis sker jämsides med den praktiska. Teoretiska lektioner och demonstrationer under praktiktiden anknyter i regel till konkreta behandlingsfall och vårdfall på sjukhusen, d.v.s. till inneliggande patienter. Såväl utbildningens innehåll som dess organisation måste fastställas under medverkan av medicinsk sakkunskap. Vore det så, att den teoretiska utbildningen av sjukvårdspersonal kunde hållas strikt åtskild från den praktiska utbildningen, skulle de problem bli lättare att lösa, som uppstår vid en överflyttning av tillsynsbefogenheterna från fackämbetsverket till yrkesutbildningsverket. Sjuksköterskeskolornas verksamhet t.ex. kunde då i princip organiseras på samma sätt som inbyggda skolor på det industriella området. Den teoretiska utbildningen kunde meddelas vid yrkesskola u n d e r tillsyn av yrkesutbildningsverket, medan "företaget", d.v.s. i detta fall vederbörande sjukvårdsanstalt, ansvarade för att eleverna erhöll den erforderliga praktiska utbildningen. Det skulle alltså bli fråga om en växelutbildning, där eleverna under vissa perioder finge läsa allmänteoretiska och yrkes-

teoretiska ämnen vid yrkesskola och under andra perioder finge utföra praktiskt arbete vid sjukvårdsanstalten. Då som ovan sagts den teoretiska delen av utbildningen vid sjuksköterskeskolorna till stor del löper jämsides med den praktiska, är en växelutbildning av ovannämnd typ inte möjlig att genomföra för sjuksköterskeutbildningcns del. Utbildningen av mentalsjukvårdspersonal är i huvudsak upplagd på samma sätt som sjuksköterskeutbildningen i detta avseende, d.v.s. teoretisk utbildning sker jämsides med praktisk. Inte heller beträffande denna utbildning är det således möjligt att organisera en växelutbildning på samma sätt som inom vissa andra yrkesutbildningsområden. Den under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning stående utbildningen av sjukvårdsbiträden är däremot organiserad på ett sådant sätt, att den teoretiska delen kunnat hållas åtskild från den praktiska. Eleverna i denna utbildning får först genomgå en teorikurs vid kommunal eller central yrkesskola och därefter följer praktisk utbildning vid sjukvårdsanstalt, som i sin tur efterföljes av en kort teoretisk repetitionskurs vid yrkesskolan. Även ifråga om utbildningen av tandtekniker och tandsköterskor samt av arbetsterapeuter är skolutbildning och praktiktjänstgöring åtskilda. Ifråga om samtliga de yrkesutbildningsområden, vilka de sakkunniga föreslår överförda under tillsyn av yrkesutbildningsverket från fackämbetsverk, är ett samarbete mellan detta och vederbörande fackämbetsverk nödvändigt. Utbildningen av sjukvårdspersonal intar emellertid en särställning på grund av de förhållanden, som de sakkunniga h ä r ovan redogjort för. Ledningen av denna utbildning kräver ett intimare samarbete mellan yrkesutbildningsverket och fackämbetsverket än vad ledningen av

187 övriga här avsedda slag av yrkesutbildning nödvändiggör. Samarbetet måste bli så omfattande, att det är befogat att säga, att yrkesutbildningsverket och medicinalstyrelsen kommer att utöva den centrala ledningen gemensamt. Så är redan nu fallet beträffande den sjukvårdspersonalutbildning, för vilken överstyrelsen för yrkesutbildning är centralmyndighet. Ledningen av denna utövas gemensamt av överstyrelsen och medicinalstyrelsen. Man kan då fråga, varför de sakkunniga överhuvudtaget föreslår att utbildningen av sjukvårdspersonal skall centralt ledas av yrkesutbildningsverket; skulle inte denna utbildning bäst främjas av att liksom hittills stå under tillsyn av det sakkunniga medicinska ämbetsverket? Svaret på denna fråga är redan givet i de allmänna synpunkter de sakkunniga lagt på verksamhetsområdet för yrkesutbildningsverket. Detta bör enligt de sakkunnigas mening hos sig samla den centrala ledningen av all den utbildningsverksamhet, som sammanfattats u n d e r begreppet yrkesskolan. Utbildningen av sjukvårdspersonal är ingen intern utbildning av det slag, som definierats i kap. 7; den står öppen för alla, som uppfyller de inträdesvillkor, som uppställts för varje särskild utbildningslinje. Inga skäl av principiell art kan anföras för den uppfattningen, att man bör göra ett undantag för sjukvårdspersonalutbildningen ifråga om den centrala ledningen. För att en ändamålsenlig planering av yrkesutbildningen i dess helhet skall komma till stånd, är det önskvärt, att även utbildningen av denna personal står under central tillsyn av det ämbetsverk, som bär ansvaret för yrkesskolan. Detsamma gäller också särskilt ifråga om strävandena att ur pedagogiska synpunkter förbättra yrkesutbildningen. Som ett ytterligare särskilt motiv kan anföras, att utbildningen av sjukvårdspersonal bör få möjlighet

att arbeta under med annan yrkesutbildning likvärdiga ekonomiska villkor. Detta mål bör bli lättare att uppnå, om den nämnda utbildningen inordnas under med annan yrkesutbildning gemensam central ledning än om den fortfarande skulle ledas separat av fackämbetsverket. I överensstämmelse med de speciella synpunkter som de sakkunniga i det föregående lagt på utbildningen av sjukvårdspersonal föreslår vi, att under ledning av yrkesutbildningsverket lägges — förutom den utbildning, som nu ledes av överstyrelsen för yrkesutbildning, d.v.s. utbildning av sjukvårdsbiträden, undersköterskor, arbetsterapeuter och personal för sjukhuslaboratorier — sjuksköterskeskolorna, centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor, statens distriktssköterskeskola, barnmorskeläroanstalterna, statens institut för högre sjuksköterskeutbildning samt utbildningen av personal för mentalsjukvården, däri inbegripet de centrala högre kurserna i sinnessjukvård för sjuksköterskor eller sjuksköterskeelever. Däremot anser sig de sakkunniga icke böra föreslå någon ändring av tillsynsmyndighet för sjukgymnastinstituten samt tandsköterske- och tandteknikerskolorna. Då även dessa skolor är yrkesskolor, skulle det i och för sig vara naturligt, att de liksom a n d r a utbildningsanstalter på här ifrågavarande område ställdes under ledning av yrkesöverstyrelsen. De sakkunnigas ståndpunktstagande är föranlett av administrativa skäl. Sjukgymnastinstituten, i Stockholm och i Lund, är organisatoriskt anknutna till de medicinska fakulteterna vid respektive städers universitet och till utbildningssjukhusen därstädes, Karolinska sjukhuset, respektive centrallasarettet i Lund. Närmast över lärarkollegierna vid sjukgymnastinstituten utövas ledningen av dessa institut av lärarkol-

188 legierna vid de medicinska fakulteterna gat, att låta skolan kvarstå under tillsyn samt i rena sjukvårdsfrågor av direktio- av folkhälsoinstitutets styrelse. Emellernerna för utbildningssjukhusen. Efter- tid har såväl folkhälsoinstitutsutredsom universitetskanslersämbetet är till- ningen som medicinalstyrelsen föreslasynsmyndighet för universiteten, kan git, att distriktssköterskeutbildningen detta sägas utöva den centrala ledningen skall inordnas under Statens institut för även av sjukgymnastinstituten. Tand- högre sjuksköterskeutbildning, vilket sköterske- och tandteknikerskolorna är styrelsen för folkhälsoinstitutct inte haft organisatoriskt anknutna till tandlä- någonting att erinra emot. Kungl. Maj:t karhögskolorna i Stockholm, Malmö och har inte ansett sig böra taga ställning Umeå, dock ej skolorna i Göteborg, där till det nämnda förslaget, förrän lokaltandläkarhögskola saknas. Lokalt ledes frågan för Statens institut för högre tandsköterske- och tandteknikerskolor- sjuksköterskeutbildning definitivt lösts. na av lärarkollegierna vidtandläkarhög- Man torde kunna utgå från, att distriktsskolorna, respektive sjukhusdirektionen sköterskeutbildningen kommer att ini Göteborgs och Bohus läns landsting och ordnas under institutets verksamhet, när centralt — som ovan framhållits — av så har skett. De sakkunniga anser föruniversitetskanslersämbetet utom ifråga denskull, att intill dess ett dylikt inordom Göteborgsskolorna och Eastmanin- nande skett, styrelsen för statens instistitutets skola, där denna befogenhet till- tut för folkhälsan skall utöva tillsyn kommer medicinalstyrelsen. Denna ut- över distriktssköterskeskolan. arbetar och fastställer dock för samtliga Ett särskilt problem erbjuder ledningskolor föreskrifter angående den prak- en av de kurser för utbildning för spetiska utbildningens ordnande på av sty- cialuppgifter inom sjukvården, som gerelsen auktoriserade arbetsplatser. Sjuk- nom medicinalstyrelsens försorg ordnas gymnastinstitutens samt tandsköterske- vid olika sjukhus, institutioner och utoch tandteknikerskolornas organisato- bildningsanstalter, bl.a. sjuksköterskeriska sammankoppling med universitet skolor. Dit hör exempelvis kurser i röntoch tandläkarhögskolor gör det admini- genarbete, i apoteksgöromål och i narstrativt oformligt att ställa dem under kosgivning. Även de centraliserade högledning av yrkesutbildningsverket. re kurserna i sinnessjukvård kan räknas Tandsköterskeskolorna och tandtekni- hit. Elever vid dessa kurser är utbildakerskolorna i Göteborg liksom Eastman- de sjuksköterskor, som önskar skaffa sig institutets skola är visserligen friståen- kompletterande utbildning för att sköta de, men eftersom samtliga skolor givet- vissa specialtjänster inom sjukvårdsarvis bör ledas efter enhetliga principer, betet. Det är alltså fråga om påbyggkan det inte vara påkallat att för närva- nadsutbildning på redan erhållen grundr a n d e överflytta tillsynen över de nämn- läggande allmänutbildning för sjuksköda skolorna till yrkesutbildningsverket. terskeyrket. Principiellt kan dessa kurFörslaget att statens distriktssköters- ser jämställas med utbildningen vid keskola skall ställas under ledning av barnmorskeläroanstalterna, vid centralyrkesutbildningsverket fordrar en spe- skolan för specialutbildning för barnciell kommentar. Distriktssköterskesko- sjuksköterskor och vid statens distriktslan är för närvarande förlagd till Sta- sköterskeskolor. Samtliga dessa tre uttens institut för folkhälsan, vars styrelse bildningsformer ger också specialutbildutövar ledning av densamma. Det skulle ning som påbyggnad på den grundlägsåledes av administrativa skäl vara befo- gande allmänutbildningen för sjukskö-

189 terskor. Då de sakkunniga föreslagit, att dessa tre sistnämnda utbildningslinjer skall ställas under ledning av yrkesöverstyrelsen, skulle det te sig konsekvent att förfara på samma sätt ifråga om de förutnämnda specialutbildningskurserna. Av olika skäl har de sakkunniga emellertid avstått härifrån. I motsats till specialutbildningen av barnsjuksköterskor, distriktssköterskor och barnmorskor, som försiggår vid fasta utbildningsanstalter, ä r den övriga specialutbildningen av mera flexibel natur. De sakkunniga har ansett det lämpligt, att medicinalstyrelsen får möjlighet att själv ansvara för dessa specialkurser och anpassa kursverksamheten efter det behov av specialutbildad personal, som utvecklingen både inom den slutna och den öppna sjukvården kommer att kräva. För de centraliserade högre kurserna i mentalsjukvård har de sakkunniga emellertid, som redan framgått av den föregående framställningen, gjort ett undantag. De föreslås bli ställda under ledning av yrkesutbildningsverket. Anledningen härtill är det samband, som finns mellan dessa kurser och den särskilda utbildningen av mentalsjukvårdspersonal. Kompetens för högre befattningar inom mentalsjukvården kan vinnas dels av sjuksköterskor, som genomgått de nämnda kurserna, och dels av personal vid mentalsjukhusen, som genomgått den högre utbildningen för mentalsjukvård. Denna högre utbildning är i sin tur numera förlagd till sjuksköterskeskolor. Den samordning av utbildningen för kroppssjukvård och mentalsjukvård, som numera i viss utsträckning genomförts, gör det önskvärt att samma verk får leda båda utbildningsformerna. Beträffande kursverksamhet i övrigt för sjukvårdspersonal förefaller det lämpligt att dra en gräns mellan medicinalstyrelsens och yrkesutbildningsverkets befogenheter på så sätt, att det

förstnämnda verket får bära ansvaret för kurser av mera informativ karaktär, medan det sistnämnda får utöva tillsynen över kurser, som äger karaktär av fortbildning, dock utan att regeln behöver tillämpas alltför strikt. Modifiering av densamma bör kunna ske efter överenskommelse mellan de båda verken, så att arbetsfördelningen dem emellan i här nämnda avseende kan ordnas på ett praktiskt sätt. Enligt nu gällande bestämmelser utfärdar medicinalstyrelsen legitimation för sjuksköterskor, barnmorskor och sjukgymnaster samt för matriklar över dessa yrkesgrupper. I sin egenskap av tillsynsmyndighet för sjukvården bör medicinalstyrelsen även i fortsättningen utöva dessa befogenheter.

Yrkesutbildning för socialvård

Såsom framhållits i översikten över yrkesutbildningen i kap. 2 finns det inga klara gränslinjer mellan sjuk- och hälsovården och vården på det sociala området. Inte heller kan det sistnämnda yrkesområdet klart avgränsas från de husliga yrkena, eftersom huslig utbildning ofta är grundläggande för utbildningen för de sociala vårdyrkena. Med yrken av detta sistnämnda slag avses i förevarande sammanhang barnsköterskor, barnhemsföreståndare, ålderdomsföreståndare och biträden på ålderdomshem samt hemsamariter. Till de sociala vårdyrkena skulle också med viss rätt kunna räknas hemvårdarinnorna. Deras utbildning har emellertid i detta kapitel sammanförts med utbildningen för de husliga yrkena, varför de sakkunniga redan i avsnittet om den husliga utbildningen tagit ställning till den centrala ledningen av hemvårdarinneutbildningen. Den av sociala skäl betingade, särpräglade yrkesutbildning, som bedrives inom fångvårdsanstalter, ungdomsvårdssko-

190 lor, särskolor, blind- och dövskolor, vanföreanstalter m.fl. institutioner, faller enligt avgränsningen av utredningsuppdraget i kap. 7 utanför ramen för de sakkunnigas utredningsuppdrag. Den centrala tillsynen över utbildningen av personal för de sociala vårdyrkena är uppdelad på tre ämbetsverk, nämligen socialstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och arbetsmarknadsstyrelsen. Socialstyrelsen har om hand ledningen av utbildningen av barnhemsföreståndare, ålderdomshemsföreståndare och biträden för ålderdomshem. Dylik biträdesutbildning är författningsmässigt också möjlig att anordna vid yrkesskolor under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning. Detta verk leder utbildningen av barnsköterskor i viss samverkan med socialstyrelsen, och arbetsmarknadsstyrelsen slutligen organiserar i egen regi kurserna för utbildning av hemsamariter. Utbildningen för de sociala vårdyrkena är liksom utbildningen av personal för sjukvården uppdelad i teoretiska och praktiska moment. Den praktiska utbildningen är förlagd till vårdanstalter, som står under tillsyn av fackämbetsverket på det sociala vårdområdet, socialstyrelsen, och ifråga om utbildningen av ålderdomshemsföreståndare även till sjukhus. Ett överförande av den centrala ledningen av yrkesutbildningen på socialvårdsområdet till yrkesöverstyrelsen erbjuder således problem av liknande natur som de, vilka uppstår för yrkesutbildningen på sjukvårdsområdet. I båda fallen måste fackämbetsverket vara centralmyndighet för de anstalter dit den praktiska utbildningen är förlagd och utbildningens innehåll och organisation måste fastställas i samarbete mellan yrkesutbildningsverket och den sakkunskap fackämbetsverken förfogar över. På motsvarande sätt som ifråga om sjukvårdsutbildningen kommer yrkesut-

bildningsverket och socialstyrelsen att tillsammans utöva den centrala ledningen av utbildningen av socialvårdspersonal. Samma allmänna och speciella skäl, som talar för att sjukvårdsutbildningen trots denna dualism bör ledas av yrkesutbildningsverket, kan också anföras för den uppfattningen, att detta verk bör leda även socialvårdsutbildningen. De sakkunniga föreslår således med hänvisning härtill, att under central ledning av yrkesutbildningsverkct ställes barnsköterskeskolorna, sociala barnavårdsseminariet (för utbildning av barnhemsföreståndare), Svenska socialvårdsförbundets kurser för utbildning av ålderdomshemsföreståndare, samt utbildningen av biträden för ålderdomshem, oberoende av var sådan utbildning nu äger rum eller framdeles kan komma att äga rum, givetvis under förutsättning att den åtnjuter statsunderstöd. Vidare föreslår de sakkunniga, att yrkesutbildningsverket skall i egen regi organisera kurserna för utbildning av hemsamariter. Några kommentarer må göras. Barnsköterskeskolorna står som ovan framhållits för närvarande under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning och eftersom de sakkunniga föreslagit, att all av detta verk ledd yrkesutbildning skall överföras till yrkesutbildningsverket, behöver någon särskild motivering för deras överförande under ledning av detta verk inte här förebringas. Att barnsköterskeskolorna hänförts till utbildningen för de sociala vårdyrkena får sin förklaring därigenom, att huvudparten av de utexaminerade barnsköterskorna erhåller anställning vid barnhem av skilda slag samt vid daghem och lekskolor, vilka samtliga institutioner har att fullgöra vårduppgifter av social natur. Förslaget att yrkesutbildningsverket i stället för arbetsmarknadsstyrelsen skall organisera kurserna för utbildning

191 av hemsamariter är motiverat därav, att hemsamariternas arbetsuppgifter i hemmen delvis sammanfaller med hemvård a r i n n o r n a s , vilkas utbildning enligt de sakkunnigas förslag i ett tidigare avsnitt skall ledas av yrkesutbildningsverkct. Eftersom båda yrkeskategorierna skall vara kunniga såväl i ett hems allmänna skötsel som i enklare sjukvård, bör deras utbildning ledas av samma verk. Dessutom förtjänar än en gång understrykas, att arbetsmarknadsstyrelsen principiellt icke bör leda yrkesutbildning, för vilken uppgift den saknar erforderlig pedagogisk sakkunskap. Beträffande ledningen av mera tillfällig kursverksamhet på det här ifrågavar a n d e yrkesutbildningsområdet torde samma kompetensfördelning vara att rekommendera som i näst föregående avsnitt förordats ifråga om fördelningen mellan yrkesutbildningsverket och medicinalstyrelsen. Yrkesutbildningsverket bör alltså leda kurser, som h a r karaktär av fortbildning, medan kurser av informativ art överlämnas åt socialstyrelsen.

Synpunkter på utbildningen av vårdpersonal

Det ingår icke i de sakkunnigas utredningsuppdrag att föreslå nya utbildningsvägar eller ändringar ifråga om innehåll och organisation av redan existerande utbildning. Sådana frågor sammanhänger emellertid intimt med den centrala ledningens arbetsuppgifter, varför det icke kan anses omotiverat, att de sakkunniga i sitt här föreliggande betänkande även framlägger synpunkter på enligt deras mening önskvärda förändringar av innehåll och organisation av yrkesutbildning inom skilda områden. Särskilt ifråga om utbildningen av personal för sjukvården och socialvården finner de sakkunniga det angeläget att reformer övervägas, som skulle till-

låta en bättre samordning av de olika utbildningsformer, som förekommer inom dessa båda stora vårdområden. För närvarande förekommer praktiskt taget ingen samordning alls av denna utbildning. Varje yrkeskategori, som arbetar inom sjukvården eller socialvården, har sin egen utbildningsgång. Detta gäller även ifråga om utbildningen av skilda personalgrupper, som i sitt yrkesarbete har ungefär likartade uppgifter att utföra. Man har fördenskull anledning att diskutera, huruvida utbildningen av vårdpersonal är rationellt organiserad. Det är givet, att en fullständig samordning av utbildningen inte är möjlig att genomföra, därför att det erfordras olika kvalifikationer för olika yrkesgrupper, som är verksamma på de båda vårdområdena. Utbildningen måste specialiseras för de olika personalkategorierna, men enligt de sakkunnigas mening synes specialiseringen kunna begränsas till ett senare stadium av utbildningen. För allt arbete, som h a r med vård av människor att göra, det må vara kroppssjukvård, mentalsjukvård, vård av barn och åldringar samt på olika sätt sjuka eller handicapade människor, krävs vissa grundläggande teoretiska och praktiska kunskaper. För n ä r v a r a n de meddelas sådana grundläggande kunskaper under det första stadiet av utbildningen för varje särskild yrkeskategori. De blivande sjuksköterskorna erhåller den grundläggande utbildningen vid sjuksköterskeskolorna, blivande mentalsjukvårdspersonal vid utbildningssjukhusen på detta område, blivande ålderdomshemsföreståndare vid Svenska socialvårdsförbundets kurser o.s.v. Denna brist på samordning av den grundläggande utbildningen måste givetvis medföra, att samhällets utbildningsresurser inte kan rationellt utnyttjas och att såväl stat, kommun, landsting och andra huvudmän för olika utbild-

192 ningsanstalter som eleverna själva åsamkas onödiga kostnader. En annan olägenhet av den bristande samordningen är, att en person, som utbildat sig för ett visst vårdyrke, inte kan övergå till ett annat, för vilket fordras högre teoretiska och praktiska kvalifikationer, utan att genomgå utbildning för detta nya yrke från botten. Dessa vattentäta skott mellan olika utbildningsformer hindrar exempelvis ett sjukvårdsbiträde från att bli sjuksköterska med mindre än att hon genomgår hela utbildningen vid en sjuksköterskeskola. Hon kan inte för sjuksköterskeutbildningen få tillgodoräkna sig den teoretiska och praktiska utbildning, hon genomgått för att bli sjukvårdsbiträde, eller den praktiska tjänstgöring hon fullgjort som biträde. Det föreligger således enligt de sakkunnigas mening starka skäl för att organisera gemensam grundläggande utbildning för olika kategorier av vårdpersonal. Dessa skäl blir desto starkare som gränserna mellan kroppssjukvård, mentalsjukvård, åldringsvård och vård av sjuka eller handicapade människor alltmer utplånas. Sjuksköterskeutbildning och sjukvårdsbiträdesutbildning blir användbar för arbete inom samtliga dessa vårdformer. Även barnavården kräver i viss utsträckning god utbildning i sjukvård. Vidare bör en samordning av vårdutbildningen ske på så sätt, att en person, som genomgått utbildning för ett visst vårdyrke, kan få möjlighet att på den grundval denna utbildning lagt, fortsätta sin utbildning för ett annat, för vilket ställes högre fordringar ifråga om såväl teoretiska kunskaper som praktiska färdigheter. Hur den gemensamma grundutbildningen bör utformas och hur en sådan samordning av här avsedd art bör genomföras anser sig de sakkunniga icke böra närmare diskutera, eftersom flera olika lösningar av dessa problem är tänkbara. Frågorna

bör utredas genom Kungl. Maj:ts försorg och de sakkunniga hemställer att så måtte ske. Även flera andra problem inom vårdutbildningen förtjänar att uppmärksammas. Utbildning finns organiserad för alla nu förekommande grenar inom sjukvårds- och hälsovårdsarbetet, men för vissa viktiga yrkesgrupper, t.ex. sjuksköterskorna, är den kvantitativt otillräcklig. Vidare torde arbetsfördelningen mellan de olika yrkesgrupperna inte alltid vara den ur effektivitetssynpunkt bästa. I motsats till förhållandet inom sjukoch hälsovården finns inte inom socialvården utbildning ordnad för alla grenar av socialt vårdarbete. För barnavården och åldringsvården utbildas ett flertal olika personalkategorier, men särskilt för den sistnämnda är utbildningen kvantitativt av alltför ringa omfattning. Däremot har utbildning av lägre vårdoch vaktpersonal för fångvårdsanstalter, ungdomsvårdsskolor och alkoholistanstalter antingen helt saknats eller också utformats på ett sätt, som ifråga om kvalitet inte hållit måttet. Liknande förhållanden har rått ifråga om vårdpersonal för särskolor, skol- och arbetshem för psykiskt outvecklade m.fl. dylika anstalter. Även om de myndigheter, som utövar tillsyn över dessa utbildningsanstalter och institutioner, numera börjat uppmärksamma vårdpersonalens utbildningsbehov och vidtagit åtgärder för att ordna utbildning, återstår mycket att göra, innan dessa utbildningsproblem funnit en tillfredsställande lösning. Det synes inte heller vara ändamålsenligt att varje myndighet organiserar utbildning från grunden för sitt speciella område. Den gemensamma grundutbildning, som de sakkunniga här ovan förordat, synes med fördel kunna organiseras så och ges ett sådant innehåll, att den blir användbar även för den personalutbildning,

193 som det här är fråga om. På den grundval, som lagts genom den gemensamma grundutbildningen, bör varje myndighet sedan kunna ordna den specialutbildning, som behövs för dess verksamhetsområde. Endast denna efterföljande utbildning blir då av intern karaktär, medan grundutbildningen ges inom yrkesskolans ram. Enligt de sakkunnigas mening bör en översyn företagas av hela utbildningen av socialvårdspersonal. Därvid bör undersökas, om utbildning saknas för viktigare grenar av socialvårdsarbetet, i vilket fall dylik utbildning bör komma till stånd, om nu befintlig utbildning bör kvalitativt förbättras och kvantitativt utökas och om möjlighet finns att samordna utbildningen för olika socialvårdande arbetsuppgifter, eventuellt även om samordning bör äga rum med utbildningen av vissa yrkeskategorier inom sjukvården. De sakkunniga hemställer, att Kungl. Maj:t måtte låta utföra en översyn av antydd art.

Statens brandskola och statens polisskola

Såsom framgår av redogörelsen för den nuvarande centrala ledningen i kap. 5 står de båda i rubriken nämnda skolorna icke under ledning av något centralt ämbetsverk utan ledes av särskilda styrelser, som är direkt underställda Kungl. Maj:t. Båda skolorna utbildar för särpräglade yrken och det torde bli svårt att inom ramen för ett centralt ämbetsverks personalorganisation kunna tillgodose behovet av speciell expertis för ledningen av deras utbildning. Vidare må framhållas, att utbildningen inom statens polisskola är intern för polisväsendet och således jämförbar med den interna utbildning inom statliga verk, som enligt avgränsningen av utredningsuppdraget i kap. 7 icke skall beröras av detta. 13—201170

De sakkunniga har fördenskull varit mycket tveksamma, om båda dessa skolor eller eventuellt endast endera av dem bör ställas under central ledning av yrkesutbildningsverket. Vid sina överväganden har de sakkunniga funnit, att utbildningen vid statens brandskola, som omfattar utbildning av befäl av olika grader för brandkårer samt skorstensfejarpersonal, gesäller och mästare, i vissa avseenden har likhet med utbildningen vid yrkesskolor för industri och hantverk. Allmänna ämnen och yrkesteoretiska ämnen, som läses vid dessa senare skolor, förekommer även vid statens brandskola. Andra yrkesteoretiska ämnen är däremot specifika för brandskolan och den praktiska utbildningen, som är förlagd till yrkesbrandkår, är givetvis helt annorlunda än den praktiska utbildningen för industri- och hantverksyrken. Skorstensfcjaryrket kan möjligen jämföras med hantverksyrkena. De sakkunniga anser sig fördenskull kunna förorda, att statens brandskola ställes under tillsyn av yrkesutbildningsverket, men den omedelbara ledningen av skolan bör utövas av en styrelse, sammansatt enligt samma grunder, som nu gäller. För utövandet av tillsynsbefogenheterna torde det bli nödvändigt för yrkesutbildningsverket att anlita biträde av expertis inom brandväsendet. Däremot anser sig de sakkunniga icke kunna förorda, att statens polisskola överföres under ledning av yrkesutbildningsverket. Ett skäl för detta ståndpunktstagande är, att polismannautbildningen kan jämföras med den interna utbildningen inom statliga verk. Ett annat skäl är, att polismannayrket är så särpräglat, att utbildningen för detsamma inte lämpligen bör inordnas i det reguljära yrkesutbildningsväsendet. Polismannens yrkesarbete består ju bl.a. i att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Även om vissa av de ämnen, som

194 läses i polisskolan också förekommer i yrkesskolor, så är de för polisutbildningen väsentliga polisiära och juridiska ämnena av så speciell natur, att undervisningen i desamma inte bör ledas och kontrolleras av ett pedagogiskt yrkesutbildningsverk. Dessa uppgifter bör handhas av speciell sakkunskap på området och därför finner de sakkunniga det lämpligt, att statens polisskola alltjämt ledes av en särskild styrelse och icke underställes något centralt ämbetsverk. Frågan om tillsynsmyndighet för statens polisskola har i någon mån komplicerats därigenom, att 1961 års riksdag beslutat att på försök inrätta förberedande polismannautbildning för ungdomar vid tre kommunala yrkesskolor. Polisverksamhetsutredningen hade i sitt år 1960 avlämnade betänkande föreslagit, att treårig utbildning, ledande fram till fullständig konstapelsutbildning, skulle anordnas vid kommunala yrkesskolor. Avsikten härmed var att få till stånd en bättre rekrytering till polisyrket genom att bereda ungdomar, som var intresserade för detta, möjlighet att påbörja utbildning redan omedelbart eller så gott som omedelbart efter avslu-

tad obligatorisk skola. Enligt utredningens förslag skulle utbildningen vara treårig. Under de båda första åren skulle läsas allmänna och tekniska ämnen och under det tredje året skulle den egentliga konstapelsutbildningen äga rum. Denna kunde försiggå antingen vid yrkesskolan med anlitande av speciallärare i polisiära ämnen eller också inom konstapelsklassen vid avdelning av polisskolan. Endast yrkesskolor i städer, dit sådana avdelningar är förlagda, skulle enligt utredningens förslag anordna polismannautbildning. Efter förslag av Kungl. Maj:t beslöt riksdagen emellertid att polisutbildningen vid yrkesskola endast skall omfatta de båda första åren och att konstapelsutbildningen således helt skall förläggas till polisskolan. Härigenom blir utbildningen vid yrkesskola helt fristående från polisskolan, eleverna inordnas inte som aspiranter i polisorganisationen, och utbildningen ifråga blir således helt öppen och inte intern för polisväsendet. Eftersom denna utbildning är förlagd till yrkesskola är det självfallet, att yrkesutbildningsverket bör bli tillsynsmyndighet för densamma.

K A P I T E L 11

Fristående yrkesutbildningsverk eller gemensamt skolämbetsverk

Nya aspekter på frågan De sakkunnigas utredningsuppdrag avser den centrala ledningen av yrkesutbildningen. Den centrala tillsynen över det allmänna skolväsendet beröres sålunda icke direkt av uppdraget. Det är emellertid uppenbart, att ledningen av yrkesskolväscndet icke kan utformas utan hänsynstagande till hur ledningen för det allmänna skol- och folkbildningsväsendet är organiserad och till de funktioner denna ledning utövar. I direktiven för utredningsuppdraget understrykes också, att det blir en viktig fråga för utredningen att beakta, hur samarbetet mellan å ena sidan tillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndigheterna för yrkesutbildningen och å andra sidan de berörda fackämbetsverken och skolöverstyrelsen skall ordnas. De sakkunniga är således ålagda, inte bara att söka finna lämpliga former för samarbete mellan yrkesutbildningens centrala ledning och de fackämbetsverk, som hittills utövar tillsyn över yrkesutbildning, utan också mellan den nämnda centrala ledningen och skolöverstyrelsen, som ju är tillsynsmyndighet såväl för det obligatoriska skolväsendet som för det allmänbildande högre skolväsendet jämte folkbildningsverksamheten. Frågan om samarbetet mellan de centrala ledningarna för respektive yrkesskolväsendet och det allmänna skolväsendet måste således intaga en framskjuten

om den centrala

ledningen

plats i de sakkunnigas utredningsarbete. Sedan de sakkunniga på hösten 1955 tillkallades har denna samarbetsfråga erhållit ökad aktualitet. Andra aspekter kan också läggas på frågan än vad som då var möjligt. Sedan dess har en skolstyrelsereform genomförts, som bland annat innebär, att såväl de allmänbildande skolorna i en kommun som de av kommunen ägda yrkesskolorna ställts under lokal ledning av kommunens skolstyrelse, såvida inte Kungl. Maj :t i varje särskilt fall medgivit, att särskild styrelse får tillsättas för skola av icke-obligatorisk karaktär. Vidare h a r i samtliga län — Stockholms stad undantagen — tillsatts länsskolnämnder, som utgör regionala skolmyndigheter i länen för både det allmänna skolväsendet och de kommunala yrkesskolorna. Såväl på det lokala som på det regionala planet har således, sedan de sakkunniga tilldelades sitt utredningsuppdrag, företagits en samordning av ledningen av yrkesutbildningen och det allmänna skolväsendet. Någon fullständig samordning har dock icke skett, i synnerhet icke ifråga om den regionala ledningen. De landstingskommunala yrkesskolorna för industri, hantverk, handel och husligt arbete, yrkesutbildningsanstalterna för jordbruk, skogsbruk, befäl inom handelsflottan, sjukvård och socialvård liksom alla enskilda yrkesskolor och före-

196 tagsskolor jämte direkt inom näringslivet bedriven statsunderstödd yrkesutbildning står icke under ledning av vare sig vederbörande kommuners skolstyrelser eller länsskolnämndcrna. Formellt skall visserligen de landstingskommunala yrkesskolorna stå u n d e r tillsyn av länsskolnämnderna, men i praktiken har nämnderna icke kunnat utöva någon tillsynsmyndighet, bland annat på grund av bristande personalresurser. Ej heller har nämnderna i olikhet med vad som är fallet ifråga om de kommunala yrkesskolorna erhållit befogenhet att tillsätta ordinarie lärartjänster vid dessa skolor. Samarbetet mellan de ämbetsverk, som centralt leder yrkesutbildningsväsendet, respektive det allmänna skolväsendet, kan givetvis bli mer eller mindre intimt. För närvarande förekommer icke, som framhållits i kap. 9, någon fast organiserad permanent samverkan mellan å ena sidan skolöverstyrelsen och å andra sidan överstyrelsen för yrkesutbildning samt de fackämbetsverk, som utövar central tillsyn över något slag av yrkesutbildning. Författningsmässigt är de endast i allmänt hållna ordalag ålagda att samråda med varandra. Om dylikt samråd skall förekomma — vilket det i stor utsträckning gör — måste ettdera verket ta initiativ härtill. Bristen på fasta samarbetsformer torde vara mest kännbar ifråga om relationerna mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Det nära samband, som råder mellan den förberedande yrkesutbildningen inom försöksskolans årskurs 9 och de kommunala yrkesskolorna, gör ett samarbete mellan de båda verken nödvändigt. Ett samarbete mellan verken kan med fog anses påkallat också ifråga om planeringen av gymnasieorganisationen. Vidare framstår från rent allmänna utgångspunkter ett samarbete mellan de båda skolämbetsverken som en naturlig sak. De ställs

i sitt arbete inför många problem av gemensamt intresse för både yrkcsutbildningsväsendet och det allmänna skolväsendet. Samarbete förekommer givetvis i form av överläggningar, telefonkontakter och dylikt mellan tjänstemännen inom de båda verken. Inte heller saknas helt och hållet organiserade samarbetsformcr de båda verken emellan. Skolöverstyrelsen är representerad i överstyrelsen för yrkesutbildning genom en ledamot och vidare har inrättats en förste byråsekreteraretjänst i det sistnämnda verket, vars innehavare skall verka som kontaktman mellan detta och skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och arbetsmarknadsstyrelsen har upprättat en samarbetsnämnd för handläggning av frågor, som berör yrkesutbildning. Fastare former för samarbete mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning ifråga om skolplanerings- och byggnadsfrågor samt lärarutbildning har också växt fram. Vidare må påpekas, att skolöverläkaren och gymnastikkonsulenterna inom skolöverstyrelsen handlägger ärenden rörande skolhälsovård, respektive gymnastik även inom överstyrelsens för yrkesutbildning tillsynsområde samt att sektionen för centralupphandling inom överstyrelsen för yrkesutbildning även i viss utsträckning betjänar det allmänna skolväsendet. De hittills skapade organisatoriska formerna för samarbete mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning medger dock ingalunda samråd och samverkan i tillräcklig omfattning och av tillräcklig intensitet. Den förberedande yrkesutbildning, som hittills ägt rum inom försöksskolan, har också fordrat samarbete i viss utsträckning mellan skolöverstyrelsen och de fackämbetsverk, som har hand om ledning av yrkesutbildning, därför att

197 skolöverstyrelsen icke förfogat över sakkunskap i tillräcklig omfattning rörande yrkesutbildning samt näringslivets och arbetsmarknadens förhållanden. Förverkligas de sakkunnigas intentioner i kap. 9, d.v.s. att den av fackämbetsverken ledda utbildningen skall inordnas under med den övriga yrkesutbildningen gemensam central ledning, bortfaller till större delen anledningarna till samarbete mellan skolöverstyrelsen och dessa fackämbetsverk. Däremot ökas kraven på samarbete mellan den centrala ledningen av yrkesutbildningsväsendet och motsvarande ledning av det allmänna skolväsendet. Kraven på samarbete kan tänkas bli så starka, att man kan sätta ifråga, om icke den bästa lösningen av detta samarbetsproblem vore att sammanföra den centrala ledningen av såväl yrkesutbildningsväsendet som det allmänna skol- och folkbildningsväsendet i ett och samma ämbetsverk. En sådan lösning är radikal och kanske så pass radikal, att man vid första konfrontationen med tanken därpå kan vara benägen att utan vidare avvisa densamma. Yrkesutbildningen för industri, hantverk, handel och husligt arbete stod tidigare u n d e r tillsyn av skolöverstyrelsen, inom vilken hade organiserats en särskild yrkesskolavdelning för handläggningen av ärendena rörande denna utbildning. Såsom framgår av redogörelsen i kap. 6 utsattes denna sammankoppling av den centrala ledningen för yrkesutbildningen och det allmänna skolväsendet inom samma ämbetsverk för hård kritik under 1930-talet, skolöverstyrelsen ansågs inte äga eller kunna uppnå så intima kontakter med näringsliv och arbetsmarknad, att den på ett tillfredsställande sätt skulle kunna sköta sina tillsynsuppgifter ifråga om vrkesutbildningen. Kritiken ledde ju till, att yrkcsskolavdelningen i början på 1940-talet bröts ut ur skolöverstyrelsen

och omorganiserades till ett fristående verk för yrkesutbildning. Under de snart tjugo år överstyrelsen för yrkesutbildning varit i verksamhet har vårt skol- och utbildningsväsende undergått stora förändringar; det gäller både det allmänna skolväsendet och yrkesutbildningsväsendet. I takt med förbättringen av den materiella levnadsstandarden och med den fortskridande nedbrytningen av de ekonomiska och sociala barriärer, som skilt olika folkgrupper åt, har behovet av kunskaper och utbildning gjort sig allt starkare gällande. Krav har rests på förbättrad och efter det moderna samhällets villkor avpassad allmän folkbildning och på vidgade och kvalitativt förbättrade möjligheter till utbildning för skilda yrken eller yrkesområden. Strömmen av bildnings- och utbildningssökande elever till våra skolor och utbildningsanstalter h a r u n d a n för undan ökat. Den obligatoriska skolplikten har i många kommuner ökats med ett eller i vissa fall två år, tillströmningen av elever till de allmänna läroverken, främst realskolan men även gymnasiet, har ökat kraftigt, och yrkesutbildningen har expanderat i mycket snabb takt. Elevantalet har sålunda stigit starkt i våra skolor och utbildningsanstalter under båda dessa decennier; för yrkesutbildningens del är stegringen särskilt accentuerad sedan mitten av 1950-talet. Den stora kvantitativa ökningen av antalet elever motsvaras av en ökning i mångfalden av de centrala tillsynsmyndigheternas arbete. Samtidigt har dessa arbetsuppgifter blivit alltmera komplicerade. Detta gäller kanske i högre grad för yrkesutbildningens centrala ledning än för det allm ä n n a skolväsendets; den snabba tekniska och ekonomiska utvecklingen har fordrat inrättandet av en rad nya utbildningslinjer och omläggning av innehållet i utbildningen på äldre linjer.

198 Sammanställer man dessa ändrade förutsättningar för de centrala tillsynsmyndigheternas verksamhet med de genomförda reformerna av skolväsendets regionala och lokala ledning, torde det klart framgå, att utgångspunkten för en diskussion av de problem, som hänför sig till den centrala ledningen av just yrkesutbildningen, är en helt annan än på 1930-talet. Dessa problem sammanhänger nära med problemen rörande ledningen av det allmänna skol- och folkbildningsväsendet. De sakkunniga har fördenskull icke ansett sig kunna skjuta undan tanken på ett sammanförande av den centrala led-

Två

ningen för yrkesutbildningen med ledningen av det allmänna skolväsendet i ett och samma ämbetsverk. De har i sitt utredningsarbete noga undersökt, vilka bärande skäl som kan anföras till förmån för såväl inrättandet av ett särskilt, fristående yrkesutbildningsverk, hos vilket tillsynen över yrkesutbildningens alla viktigare grenar är samlad, som för ett sammanförande av den centrala ledningen av yrkesutbildningsväsendet i dess helhet och av det allmänna skoloch folkbildningsväsendet i ett gemensamt skolämbetsverk. I det följande kommer de sakkunniga att redovisa utfallet av denna undersökning.

huvudsynpunkter

I propositionen till 1943 års riksdag angående inrättandet av en överstyrelse för yrkesutbildning diskuterade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, som framgår av redogörelsen i kap. 6, utförligt principfrågorna rörande yrkesutbildningens centrala ledning. Han ansåg, att man vid bedömningen av dessa frågor måste utgå från två huvudsynpunkter. Den första huvudsynpunkten var den, att undervisningsväsendet utgör en organisk enhet som omspänner alla skolformer. Det fanns således ett klart samband mellan skolväsendets olika sidor. De olika skolformerna borde ses som delar av denna enhet och lösningen av dess mångahanda problem sökas i en riktning, som inte bara gagnade en viss skolform utan även främjade vårt bildningsliv i dess helhet. Den andra huvudsynpunkten var den, att det bestod ett intimt samband mellan yrkesskolväsendet och näringslivet. Liksom det allmänna skolväsendet skall även yrkesutbildningen ha till uppgift att fostra ungdomen men därutöver måste den vara direkt inriktad på att tillgodo-

se och anpassa sig efter näringslivets skiftande behov av yrkesutbildad arbetskraft. För att yrkesutbildningen skall kunna fylla sin uppgift, måste en organiserad nära kontakt finnas mellan dess centrala ledning samt näringsliv och arbetsmarknad. Endast under denna förutsättning kunde en lämplig kvantitativ och kvalitativ avvägning mellan olika behov uppnås. Dessa båda huvudsynpunkter kan med lika stort berättigande läggas på den centrala ledningens organisationsproblem i dag som år 1943. De berör kärnpunkterna i dessa problem. Det torde inte heller vara för mycket sagt, att de båda synpunkterna gör sig gällande med större skärpa nu än för tjugo år sedan. Kunde man då hävda, att undervisningsväsendet borde betraktas som en organisk helhet, så kan man med desto större rätt göra det i dag. Folkskolan var visserligen redan då bottenskola, men den var helt skild från realskolan, liksom naturligtvis även från gymnasiet, och yrkesutbildning förekom inom den obligatoriska folkskolans ram endast i

199 form av kortare yrkesbetonade fortsättningsskolekurser. Införandet av den nya grundskolan betyder, att den gamla folkskolan och den gamla realskolan successivt kommer att smälta samman till en enhet. Denna enhetsskola har sin egen målsättning, men den kommer också att utgöra grundvalen för all fortsatt utbildning, såväl för teoretiska studier i gymnasiet och med detta parallella mera teoretiskt betonade utbildningslinjer som för praktisk yrkesutbildning direkt för närings- och yrkeslivets behov. Den kommer också att ge förberedande yrkesutbildning, fastän av mindre differentierad natur än som i regel varit fallet u n d e r den hittillsvarande försöksverksamheten med enhetsskola, förutsatt att 1957 års skolberednings förslag bifalles av statsmakterna. Enheten i mångfalden av utbildningsformer inom vårt undervisningsväsende kommer att inom några år framträda med mycket klarare och skarpare konturer än vad den gör i dag, och vida mer än vad den gjorde för tjugo år sedan. Även den andra huvudsynpunkten väger tyngre nu, än när överstyrelsen för yrkesutbildning inrättades. Redan då bestod ett intimt samband mellan yrkesutbildningen och näringslivet, men samspelet dem emellan är vida mer utvecklat nu. Härtill har flera orsaker samverkat. En orsak, fastän av mera sekundär natur, är den, att näringslivet genom sin representation i ledningen för översty-

Utgångspunkten

relsen för yrkesutbildning kunnat utöva ett avgörande inflytande på de grenar av yrkesutbildningen, vilka står under tillsyn av detta ämbetsverk. Den primära orsaken är den, att den tekniska och ekonomiska utvecklingen undan för undan krävt ett allt högre mått av yrkesskicklighet hos både företagare och de flesta grupper av anställda inom näringslivet. Yrkesutbildningen har blivit en faktor av allra största betydelse för höjande av produktiviteten inom näringslivet. Näringslivet h a r vidare blivit rikare utvecklat och mera differentierat samt undergått betydande strukturförändringar på grund dels av ändrade produktionsmetoder och dels av ändringar i såväl samhällsekonomiska som privatekonomiska förhållanden. Allt detta har drivit fram en yrkesutbildning, som till omfattning och utformning vida överträffar förväntningarna från den tid, då överstyrelsen för yrkesutbildning inrättades. De fordringar, som måste ställas på yrkesutbildningen i dag, är alltså mycket större än de, som kunde ställas för ett p a r årtionden sedan. Det är inte möjligt för ett ämbetsverk, som centralt skall leda yrkesutbildningen, att fullgöra sina uppgifter utan en kontinuerlig och nära kontakt med närings- och yrkeslivet. Ett samarbete mellan den centrala ledningen samt företrädare för näringslivets och arbetsmarknadens organisationer är en ofrånkomlig sak.

för undersökningen av skälen för och emot ett eller tva undervisningsverk

Vid en inventering av de skäl, som talar för att yrkesutbildningen centralt bör ledas av ett särskilt fristående verk, respektive av ett gemensamt skolämbetsverk torde det utan vidare vara klart, att

man bör utgå från målsättningen för yrkesutbildningen och de speciella förhållanden, under vilka den arbetar, jämförda med målsättningen för de allmänbildande skolformerna och de förhållan-

200 den, under vilka de arbetar. Det främsta kriteriet på den organisation av yrkesutbildningens centrala ledning, som skall skapas, måste vara dess förmåga att främja denna utbildning. När man söker bedöma, på vilken av de båda här ovan angivna huvudsynpunkterna angående yrkesutbildningens centrala ledning tyngdpunkten bör läggas, måste man således ställa in bedömningen efter detta kriterium. Självfallet gäller motsvarande kriterium för det allmänna skolväsendets centrala ledning. De administrativa svårigheter, som för närvarande kan uppstå för samarbetet mellan skolöverstyrelsen och de verk, som leder yrkesutbildning, är i sammanhanget mindre väsentliga. De kan inte åberopas som ett avgörande skäl för att den centrala ledningen för yrkesutbildningsväsendet och det allmänna skolväsendet skall sammanföras i samma verk, för så vitt man inte kan påvisa, att dessa svårigheter också lägger hinder i vägen för en ändamålsenlig utveckling av yrkesutbildningsväsendet. Yrkesutbildningsväsendet har sin särskilda målsättning för sin verksamhet. Skolor och kurser för yrkesutbildning skall, som termen anger, ge utbildning för yrkesarbete av i huvudsak praktisk karaktär, vilket givetvis inte utesluter, att de också ger ett visst mått av allmänbildning. För de allmänbildande skolornas verksamhet är målsättningen en annan. Dessa skolor skall ge sina elever en större eller mindre fond av kunskaper och färdigheter i allmänna ämnen, medan egentlig yrkesutbildning för dessa elever i regel kommer först, sedan de avslutat sina studier i respektive allmänbildande skolformer. Denna skillnad i målsättning mellan yrkesskolor och allmänbildande skolor är en faktor, till vilken hänsyn måste tagas, då man söker bedöma, vilken organisationsform för yrkesutbildningens centrala ledning

som bör föredras: ett särskilt yrkesutbildningsverk eller ett gemensamt skolämbetsverk. Detta bedömningsproblem kompliceras emellertid därigenom, att man inte kan dra en skarp gränslinje mellan yrkesutbildningsväsendet och det allmänna skolväsendet. Inom det sistnämnda, som ju nu står under tillsyn av skolöverstyrelsen, förekommer yrkesutbildning i större eller mindre omfattning inom olika skolformer. I försöksskolan ges förberedande yrkesutbildning inom årskurs 9, inom folkskolan undervisas i yrkeskunskap i anslutning till vissa bestämda näringsgrenar och vidare torde ännu yrkesbestämda fortsättningsskolekurser förekomma. På realskolestadiet ges yrkesutbildning i praktiska realskolor och på praktiska linjer inom den allmänna realskolan. Även inom olika slag av specialskolor för handicapade m.fl. förekommer viss yrkesutbildning. Å andra sidan läses inom praktiskt taget alla slag av yrkesutbildande skolor flera eller färre teoretiska läroämnen. Det beslut om grundskolans definitiva genomförande, som är att vänta vid 1962 års riksdag, kommer troligen icke att göra gränslinjen mellan yrkesutbildningsväsendet och det allmänna skolväsendet skarpare. Då grundskolan skall ersätta både folkskolan och realskolan kommer givetvis sådana former av yrkesutbildning som yrkesbestämda fortsättningsskolekurser, yrkeskunskap i anslutning till vissa näringsgrenar samt praktiska realskolor och praktiska realskolelinjer att försvinna, men den förberedande yrkesutbildningen inom årskurs 9 kommer att fortsätta, ehuru den sannolikt får en från förhållandena inom den hittillsvarande försöksskolan något avvikande uppläggning och inriktning. Det är också troligt, att ett visst antal yrkesbestämda elever inom grundskolan får fullgöra skolplikten under det nion-

201 de året inom yrkesskola. Ett par av de jordbruk, skogsbruk, sjuk- och hälsomed gymnasiet parallella fackskolelin- vård, socialvård och för brandväsenjer, som 1957 års skolbcredning före- det. När det gäller inventering av de skäl, som talar för inrättande av ett frislagit i sitt huvudbetänkande, kommer att ge en utbildning, som kan karakte- stående yrkesutbildningsverk, krävs visriseras som yrkesutbildning. I varje fall sa andra förutsättningar för inventekominer de nya fackskolorna att i orga- ringsarbetet. Man måste fråga sig, om ett nisatoriskt och administrativt hänseen- sådant verk skall förutsättas leda förbede göra skiljelinjerna mellan yrkesut- redande såväl som egentlig yrkesutbildbildningsväsendet och det allmänna ning på alla stadier, yrkesutbildning skolväsendet ännu mindre klara än inom det obligatoriska skolväsendet såförut. Om biandgymnasier med både väl som frivillig yrkesutbildning, antingen denna senare bygger på förberefacklinjer och allmänbildande linjer kommer till stånd i större omfattning, dande yrkesutbildning inom grundskolan eller inte — eller om verkets tillsyn blir effekten härav densamma. skall förutsättas bli begränsad till frivilFullt klara gränser kan således inte dras u p p mellan yrkesutbildningsväsen- lig, egentlig yrkesutbildning, som direkt det och det allmänna skolväsendet. Det- kvalificerar för yrkesarbete. Dessa frågeställningar blir däremot inte aktuella ta försvårar givetvis inventeringen av när det gäller inventering av skälen för de skäl, som kan anföras till förmån för det ena eller det andra av de båda alter- ett gemensamt skolämbetsverk, eftersom nativ till lösning av den centrala led- ett sådant verk skall leda såväl yrkesutningens organisationsproblem, som här bildningsväsendet som det allmänna är aktuella, nämligen ett fristående yr- skolväsendet. De sakkunnigas svar på dessa frågor är redan givna genom de kesutbildningsverk eller ett gemensamt redovisade ställningstagandena i kap. skolämbetsverk. För att inventeringen 10. Den precisering av tillsynsområdet skall kunna ge avsett resultat är det nödför yrkesutbildningens centrala ledning, vändigt att ställa u p p bestämda förutsom där företagits, innebär att ett evensättningar för densamma. Ifråga om båda alternativen är det ofrånkomligt, tuellt fristående yrkesutbildningsverk att man gör klart för sig, vilka yrkesut- bör få till uppgift att leda den frivilliga bildningsområden den centrala ledning- egentliga yrkesutbildningen. Vid en eventuell uppdelning av tillsynen över en skall utöva tillsyn över. Ett sådant skolväsendet på skilda ämbetsverk bör klarläggande har emellertid redan skett av organisatoriska och administrativa i och med att de sakkunniga i kapitel 10 skäl den förberedande yrkesutbildningföreslagit, att det verk, som skall utöva en inom den obligatoriska skolan ledas den centrala ledningen av yrkesutbildav det ämbetsverk, som har det allmänningen, skall få om hand ledningen av na skolväsendet om hand, d.v.s. skolyrkesutbildningen för industri, hantöverstyrelsen. verk, handel, husligt arbete, sjöfart, Skäl som talar för ett särskilt Skäl av allmän art Det väsentligaste skälet av rent allmän natur för inrättandet av ett särskilt yrkesutbildningsverk med ett i förhållan-

yrkesutbildningsverk

de till den nuvarande överstyrelsen för yrkesutbildningen vidgat tillsynsområde ligger i yrkesutbildningens karaktär och målsättningen för densamma. Yrkesut-

202 bildningen har i motsats till utbildning- ningen vid varje givet tillfälle motsvarar en inom det allmänna skolväsendet en de krav, som måste ställas på densamma. klart ekonomisk målsättning. Den skall Med hänsyn till de ständiga förändge möjligheter eller förbättrade möjlig- ringar, som yrkesutbildningen sålunda heter för eleverna att göra en produktiv är underkastad, kan den erforderliga insats i samhällslivet. Yrkesutbildningen kontakten med näringsliv, arbetsmarkmåste alltså läggas upp så, att eleverna nad och fackämbetsverk inte vara löskan tillägna sig den yrkesskicklighet, lig och begränsad till sporadiska översom fordras för att den nämnda målsätt- läggningar. Det fordras ett fortlöpande, ningen skall kunna uppnås. Vidare bör kontinuerligt och nära samarbete. yrkesutbildningen i kvantitativt hänseOm ett sådant samarbete begränsas ende anpassas efter det vid olika tid- till att avse information och rådgivning punkter skiftande behovet av yrkesut- från näringslivs- och arbetsmarknadsbildad arbetskraft inom skilda bran- organisationernas samt fackämbetsverscher och speciella yrken. Det verk, som kens sida jämte ett ömsesidigt utbyte av centralt skall leda yrkesutbildningen, synpunkter mellan dessa och den cenfår bära ansvaret för att dessa dubbla trala ledningen, kan det äga rum obemålsättningar skall kunna förverkligas. roende av om ett särskilt yrkesutbildDetta kan emellertid inte ske med mind- ningsverk inrättas eller om tillsynen re än att den centrala ledningen upp- över utbildningsväsendet i dess helhet rätthåller ett nära samarbete med före- sammanföres inom ett enda verk. Fråträdare för representativa organisatio- gan om ett eller två verk blir utan bener inom näringsliv och arbetsmarknad tydelse i sammanhanget. Avser man därliksom även med fackämbetsverken. En- emot att ge samarbetet en sådan karakdast härigenom kan den centrala led- tär, att representanter för näringsliv, ningen erhålla tillräckliga informatio- arbetsmarknad och fackämbetsverk ner för att bedöma, dels vilka kunska- skall insättas som ledamöter av det per och färdigheter yrkesutbildningen centrala ämbetsverkets styrelse, såsom skall ge och dels hur den bör dimensio- nu är fallet inom överstyrelsen för yrneras för att motsvara efterfrågan på ar- kesutbildning, aktualiseras den nämnda betskraft. I båda dessa avseenden ford- frågeställningen. rar våra dagars snabba utveckling på Ett bibehållande av anordningen med skilda områden av samhällslivet en stän- näringslivsrepresentanter som ledamödigt fortgående anpassning efter väx- ter av verkets styrelse är motiverat med lande situationer. De krav yrkesarbete hänsyn till näringslivets ekonomiska anmed en viss yrkesbeteckning ställer på svar för yrkesutbildning. En betydande sina utövare i dag kan i morgon vara del av yrkesutbildningen äger rum diföråldrade. De gamla undervisningspla- rekt inom näringslivet. Flera större förenerna måste ersättas av nya med helt tag har inrättat egna företagsskolor, där eller delvis förändrat innehåll. Gamla eleverna erhåller såväl teoretisk som yrken försvinner och nya kommer till, praktisk utbildning. Inom många andra för vilka utbildning bör ordnas. Gene- företag är utbildningen delad mellan rella eller mera lokalt betingade föränd- företaget och vederbörande kommun på ringar av näringslivets struktur ger upp- så sätt, att kommunens yrkesskolor medhov till stora variationer ifråga om efter- delar den teoretiska utbildningen, mefrågan på arbetskraft. Den centrala led- dan företaget svarar för den praktiska ningen har att se till, att yrkesutbild(inbyggda skolor). I andra fall åter-

203 igen ger företagarna praktisk utbildning direkt på arbetsplatserna, ofta reglerad genom lärlingsavtal. Ifråga om samtliga dessa utbildningsformer får näringslivet i större eller mindre omfattning bära kostnader för utbildningen. Man måste räkna med att näringslivet även framdeles kommer att svara för en stor del av yrkesutbildningen. Den kan inte helt förläggas till yrkesskolor med staten, halvstatliga organ, landsting och kommuner som huvudmän. Även om näringslivet för den inom detsamma bedrivna utbildningen kommer att erhålla ekonomiska bidrag från stat och kommun är det givet, att näringslivet självt måste bära en proportionsvis stor andel av kostnaderna för densamma. Det kan också, som förut i kap. 8 påpekats, anses ligga i näringslivets eget intresse att medverka i yrkesutbildningens finansiering. Men då kan näringslivet också ställa krav på att få utöva medbestämmanderätt vid de avgöranden den centrala ledningen träffar i viktiga principfrågor och andra ärenden av väsentlig art. Skall företrädare för organisationer och ämbetsverk, som har att bevaka yrkesutbildningens intressen, ingå som ledamöter av ett enhetligt skolämbetsverks ledning, torde det också bli nödvändigt att i densamma sätta in medborgarrepresentanter, med eller utan anknytning till några organisationer, som får till uppgift att särskilt ägna sig åt det allmänna skol- och folkbildningsväsendets viktigaste frågor. Näringslivets företrädare har ett obestridligt intresse av att kunna påverka uppläggningen och utformningen av yrkesutbildningen, men inga vägande skäl kan anföras för den uppfattningen, att de framför andra medborgarrepresentanter skall tillerkännas beslutanderätt i frågor, som berör enbart de allmänbildande skolformerna. Håller man fast vid den stånd-

punkten, att näringsliv och arbetsmarknad skall ges en mera allsidig representation i ett enhetligt skolämbetsverks ledning torde för balansens skull krävas en relativt fyllig representation även för lekmannaintressen, som hänför sig till det allmänna skolväsendet. Förutom de yrkesutbildningsområden, som nu är representerade i överstyrelsen för yrkesutbildning, måste representation i ett gemensamt skolämbetsverks ledning medges även för jordbrukets, skogsbrukets, sjöfartens, sjukvårdens och socialvårdens yrkesutbildning, vilka samtliga enligt de sakkunnigas förslag i kap. 10 skall sammanföras under gemensam ledning med den yrkesutbildning, som nu sorterar under överstyrelsen för yrkesutbildning. Skall det allmänna skol- och folkbildningsväsendet företrädas av ett ungefär lika stort antal representanter i verksledningen som yrkesutbildningsväsendet blir antalet ledamöter av verksledningen mycket stort, mångdubbelt större än i något hittillsvarande svenskt centralt ämbetsverk. Än mera månghövdad blir verksledningen, om även cheferna för verkets byråer eller rotlar skall ingå som ledamöter av verksledningen, vilket ur vissa synpunkter kan vara befogat. Det kan inte på allvar övervägas att skapa en verksledning av sådana dimensioner, vare sig med eller utan ledamotskap av cheferna för verkets arbetsenheter. Verksledningen skulle inte bli funktionsduglig. Anser man direkt representation i verksledningen för olika näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer vara en ofrånkomlig förutsättning för den centrala ledningens möjligheter att fullgöra sina arbetsuppgifter och för näringslivets villighet att ikläda sig ekonomiskt ansvar för yrkesutbildning, måste man överge tanken på att sammanföra den centrala ledningen för yrkesutbildningen med motsvarande

204 ledning för det allmänna skolväsendet i tiv för yrkesutbildningens anpassning ett enda skolämbetsverk. Den logiska efter ändrade förhållanden. Med hänföljden av en sådan inställning blir, syn till att väl utbildad arbetskraft utatt yrkesutbildningen måste ställas un- gör en faktor av allra största betydelse der ledning av ett särskilt verk. Det bör för produktiviteten inom näringslivet, dock understrykas att det även i detta kan en trög och utdragen anpassning till fall blir svårt att skapa en funktionsdug- de nya förhållandena åsamka näringslig verksledning. Eftersom samtliga stör- livet liksom även de enskilda yrkesarbere yrkesutbildningsområden bör vara tande människorna stora ekonomiska företrädda i verkets styrelse, kommer förluster. denna att bestå av ett relativt stort anDet kan ju inte råda någon tvekan om tal ledamöter. Styrelsens verksamhet att även det allmänna skolväsendet måslöper risk att bli tungrodd, såvida man te anpassas efter samhällsutvecklingen, inte föredrar att dela upp densamma på men detta kan ske och sker också i ett självständigt arbetande sektioner. En så- vida långsammare tempo. Blir tempot dan åtgärd är emellertid olämplig ur alltför långsamt får detta inte heller den synpunkten, att de enskilda sty- samma omedelbara ekonomiska återrelseledamöterna då inte skulle kunna verkningar som ifråga om yrkesutbildskaffa sig den överblick över hela verk- ningsväsendet. Samorganiseras den censamhetsfältet, som skulle göra deras le- trala ledningen av yrkesutbildningsvädamotskap meningsfyllt. sendet med motsvarande ledning av det De sakkunniga har här ovan framhål- allmänna skolväsendet i ett och samma lit, att yrkesutbildningen på grund av ämbetsverk, kan det uppstå en viss risk den snabba utvecklingen på skilda om- för att det mera långsamma tempot i råden av samhällslivet blir underkastad det allmänna skolväsendets arbete avstora förändringar. Yrkesutbildningen speglas i verkets organisation och sätt måste ständigt hållas å jour med denna att arbeta, vilket skulle kunna bli till utveckling, särskilt den tekniska och förfång för yrkesutbildningens utveckekonomiska. Utbildning för nya yrken ling. Man kan fördenskull som ett argueller yrkesspecialiteter måste kunna or- ment för inrättande av ett särskilt yrkesganiseras utan större tidsutdräkt; för- utbildningsverk anföra just detta krav ändringar i arbetsmarknadsläget ford- på förmåga hos yrkesutbildningens cenr a r snabbt vidtagna åtgärder för om- trala ledning att snabbt taga erforderskolning, och nya rön och erfarenheter, liga initiativ för yrkesutbildningens anvunna genom försök och forskning eller passning efter ändrade förhållanden. genom direkta iakttagelser av olika arSkolämbetsverken har betydelsefulla betsmoment på arbetsplatserna, kan arbetsuppgifter att utföra ifråga om plakräva omläggning av undervisnings- och nering, kontroll och central administrautbildningsmetoder. Yrkesundervisning- tion av den utbildningsverksamhet, som en måste således vara vida mer flexibel är underställd desamma. Deras arbete och känslig för förändringar i samhälls- kan emellertid inte begränsas till att livet än undervisningen inom det all- enbart avse detta, de måste också vara männa skolväsendet. Det verk, som cen- initiativtagare och impulsgivare ifråga tralt skall leda yrkesutbildning måste er- om den pedagogiska verksamheten och hålla en så smidig organisation att det, de måste ge underlydande skolor erforutan att tid går förlorad i onödan, kan derlig service ifråga om skolbyggen, uttaga på detsamma ankommande initia- rustning av skollokaler, anskaffning av

205 undervisningsmateriel, hjälp och råd ifråga om organisation och administration m.m. Det är för såväl det allmänna skolväsendet som yrkesutbildningsväsendet väsentligt, att den centrala ledningen utövar dylik rådgivnings- och serviceverksamhet; men yrkesutbildningens natur är sådan, att den kräver mera omfattande insatser från den centrala ledningens sida än vad det allmänna skolväsendet gör. Yrkesskolorna skall ge utbildning för hundratals yrken och yrkesspecialiteter. Det finns således ett stort antal undervisningsplaner, som alltid måste hållas a jour med utvecklingen. Den centrala ledningens tjänstemän måste noga följa med denna samt stå i kontinuerlig kontakt såväl med näringslivet som med yrkesskolornas lärare och ledning för att kunna hålla undervisningsplaner och undervisningsmetodik up to date. Anskaffningen av undervisningsmateriel är en fråga av större dimensioner inom yrkesskolväsendet än inom det allmänna skolväsendet. Inom det förstnämnda behövs vidare i långt större utsträckning maskiner, verktyg och transportmedel m.m., en omständighet som kräver betydande arbetsinsatser från den centrala ledningens sida. Yrkesutbildningens behov av god service från den centrala ledningens sida kan anföras som ett argument för inrättandet av ett fristående yrkesutbildningsvcrk, därför att ett sådant verk erhåller en organisation, som blir direkt anpassad efter yrkesutbildningens särskilda karaktär.

Skäl som hänför sig till planering och organisation

De sakkunniga har i kap. 9 framhållit, att övervägande skäl synes tala för att planeringen av yrkesutbildningen centralt bör omhänderhas av ett enda ämbetsverk. Det kan enligt vår mening inte

anses vara tillfredsställande — såsom nu sker — att utbildningen för skilda yrken planeras av olika ämbetsverk utan tillräcklig kontakt med varandra. För att de samlade yrkesutbildningsresurserna skall kunna användas på ett sådant sätt, att rimlig avvägning blir möjlig mellan elevernas önskemål om utbildning samt närings- och yrkeslivets behov av arbetskraft är det önskvärt, att planeringen av utbildning för skilda yrken eller yrkesområden hålles samman inom ett och samma verk. Vad som i förevarande sammanhang blir aktuellt, det är att undersöka, vilka argument som kan anföras till stöd för den uppfattningen, att detta verk bör organiseras enbart för central ledning av yrkesutbildningen. Vid en sådan undersökning måste man ta hänsyn till ett flertal olika faktorer, dels till att yrkesutbildningen i motsats till grundskolan men i likhet med andra påbyggnadslinjer på denna är frivillig, dels till grundskolans ställning som basorganisation för all efterföljande utbildning, dels till det mer eller mindre starka sambandet mellan grundskolan och olika typer av yrkesutbildande skolor och dels till den ekonomiska innebörden av målsättningen för yrkesutbildningen. Grundskolan är obligatorisk och måste alltså planeras och organiseras så, att alla skolpliktiga barn och ungdomar kan få åtnjuta den i lag fastställda undervisningen. Det verk, som centralt leder grundskolan, behöver inte upprätta några sannolikhetskalkyler på kort sikt över elevtillströmningen, den bestäms av förändringar i nativitet och barnadödlighet, förändringar, som först på längre sikt får märkbara konsekvenser för planeringen och skolorganisationen. Planeringen av de frivilliga delarna av skol- och utbildningsväsendet — det allmänna gymnasiet och med detta parallella vidareutbildningslinjer efter slutad

206 grundskola samt den egentliga yrkesut- ordna användning av lärare, lokaler och bildningen — erbjuder vida svårare av- undervisningsmateriel m.m. Ifråga om vägningsproblem. Det eller de verk, som yrkesutbildningen bör det påpekas, att centralt skall leda den frivilliga utbild- möjligheterna till dylik samordning melningen, måste såväl på kortare som på lan de allmänna skolformerna och skilda längre sikt bedöma, hur frekvensen av typer av yrkesskolor är mer eller mindinträdessökande till olika utbildningsan- re starkt utpräglade. De största möjligstalter kommer att utveckla sig för att heterna till samarbete torde utan tvekan på grundval härav bilda sig en uppfatt- föreligga mellan grundskolan och de ning om behovet av olika skoltyper och kommunala yrkesskolorna, därför att skolenheter i skilda delar av landet och båda dessa skolformer i viss omfattning vilken kapacitet de bör äga. Elevtill- kan komma att begagna sig av samma strömningen bestäms av sådana fakto- lärare och samma lokaler. Planeringen r e r som elevernas önskemål om utbild- för den ena skolformen kan inte genomning, deras intellektuella och fysiska föras utan att samtidigt hänsyn tages förutsättningar att kunna tillgodogöra till planeringen för den andra. Även sig utbildningen samt näringslivets mellan de allmänna gymnasierna och och yrkeslivets efterfrågan på arbets- fackgymnasierna, vilka senare ju bör kraft, faktorer, som inte är lätta att räknas som yrkesutbildningsanstalter, bringa till samstämmighet med varand- föreligger ett nära samband ur planera. Även ifråga om målsättningen för ringssynpunkt. Sambandet gäller främst och innehållet i undervisningen på skil- fördelningen av eleverna mellan dessa da frivilliga utbildningslinjer krävs båda gymnasietyper. noggranna överväganden från den cenSamma intima organisatoriska samtrala ledningens sida. Inom yrkesutbild- band föreligger inte mellan grundskoningsväsendet måste utbildningen an- lan å ena sidan och å andra sidan cenpassas efter närings- och yrkeslivets trala yrkesskolor, för vilka landsting, krav på yrkesskicklighet inom skilda hushållningssällskap och skogsvårdsbranscher och speciella yrken och inom styrelser m.fl. är huvudmän, d.v.s. cengymnasiet är det nödvändigt att utforma trala verkstadsskolor, lantmannaskolor, undervisningen med hänsynstagande till lanthushållsskolor, skogsbruksskolor, universitetens och högskolornas krav på sjuksköterskeskolor m.fl. Grundskolan förkunskaper hos sina studerande. skall visserligen, eftersom den är obligaRent teoretiskt skulle den frivilliga torisk, genomgås av dem, som senare söutbildningen kunna planeras oberoende ker inträde vid de nämnda skolorna, av planeringen för grundskolan, men i men i övrigt torde de få föga gemenpraktiken är detta inte möjligt. Av samt, frånsett att klart yrkesinriktade många skäl, inte minst ekonomiska, är skolpliktiga elever i årskurs 9 i vissa det nödvändigt att de samlade utbild- fall kan få fullgöra sista skolpliktsåret ningsresurser samhället förfogar över vid kurser, förlagda till sådana skolor. kommer till bästa möjliga användning. Det är knappast tänkbart, att grundskoVid såväl de centrala skolmyndigheter- lan kan få dela lokaler och lärare med nas planering i stort för hela riket som sådana centrala yrkesskolor, utom möjvid den lokala planeringen i detalj är ligen i rena undantagsfall. Någon tvingdet ofrånkomligt, att hänsyn måste tagas ande nödvändighet att samordna platill de olika skol- och utbildningsformer- neringen för grundskolan med planena och möjligheten att effektivt sam- ringen för dessa centrala skolor kan

207 fördenskull inte föreligga. Däremot är det som ovan påpekats synnerligen önskvärt, att planeringen för den praktiska utbildningen för skilda yrken samordnas. Denna arbetsuppgift blir så omfattande och så betydelsefull för landets ekonomiska och sociala utveckling, att man kan hävda, att den helst bör skötas av ett verk, som är helt inriktat på handläggningen av alla de ärenden, som hör samman med yrkesutbildningen. Samordnas planeringen av skolväsendet i dess helhet inom ett och samma verk, kan det finnas risk för att yrkesutbildningens speciella förhållanden inte beaktas i tillräcklig grad. Med speciella förhållanden avses här icke endast yrkesutbildningsanstalternas organisation och arbetsformer utan även den klart ekonomiskt betingade målsättningen för all yrkesutbildning. Denna målsättning gäller i lika hög grad för utbildningen vid kommunernas yrkesskolor som vid andra yrkesutbildande skolor. Även om det i organisatoriskt och administrativt hänseende finns ett nära samband mellan grundskolan och den kommunala yrkesskolan, som motiverar en gemensam planläggning för bägge skoltyperna, måste dock planeringen ifråga om den senare alltid utformas med hänsyn till elevernas möjligheter att efter genomgångna kurser ekonomiskt kunna nyttiggöra sina förvärvade kunskaper och färdigheter. Problemen rörande den allmänna planeringen av skol- och utbildningsväsendet samt utformningen av dess yttre organisation hänger givetvis nära samman med problemen rörande skol- och utbildningsformcrnas inre organisation, d.v.s. indelningen i klasser och avdelningar, inrättande och tillsättande av lärartjänster, lokalernas inredning och utrustning m.m. Ställer man in frågorna om skolans inre organisation under synvinkeln av de skilda målsättningarna för

de allmänbildande och de yrkesutbildande skolformerna, synes vissa skäl tala för att dessa båda huvudformer av skolväsendet ledes av var sitt ämbetsverk. Inträdesfordringarna i de frivilliga skolformerna samt indelningen i avdelningar, klasser och grupper inom varje särskild skolform, allmänbildande såväl som yrkesutbildande, måste givetvis bli avhängig av dessa skilda målsättningar. Eftersom inriktningen mot praktiskt yrkesarbete är karakteristiskt för våra svenska yrkesskolors utbildning kan undervisningen i flertalet av dessa skolor inte anordnas på samma sätt som inom skolor, som i huvudsak ger teoretisk undervisning. Man kan med en viss generalisering säga, att det ifråga om den inre organisationen råder större överensstämmelse olika slag av yrkesutbildande skolor emellan än mellan dessa skolor å ena sidan och de allmänutbildande å den andra. Detta kan åberopas som ett skäl för att yrkesutbildningen bör ledas av ett särskilt ämbetsverk. Skäl som hänför sig till pedagogisk verksamhet och lärarutbildning

I stor utsträckning ställes de centrala ledningarna av det allmänna skolväsendet och yrkesutbildningsväsendet inför pedagogiska problem av likartad eller åtminstone jämförbar karaktär. De frågor, som hänför sig till den allmänna undervisningsmetodiken t.ex., torde inte konstituera några djupgående skillnader mellan teoretisk undervisning och yrkesutbildning. Denna metodik torde i sina huvuddrag kunna utformas på ungefär liknande sätt såväl vad det gäller allmänna teoretiska ämnen som yrkesteoretiska ämnen. I båda fallen ställes lärarna inför likartade problem, då de skall söka finna de lämpligaste metoderna för att bibringa eleverna de kunskaper och färdigheter, som kursplanen

208 fordrar. Däremot föreligger skillnad mellan de teoretiska skolformerna och den praktiska yrkesutbildningen, såväl den förberedande i grundskolan som den egentliga, när man kommer över på den speciella undervisningsmetodikens område. Inom de förstnämnda kan den speciella metodikens uppgift sägas vara att fördjupa och finslipa den allmänna metodiken för inhämtande av ett kunskapsstoff eller för inövande av vissa färdigheter. Inom yrkesutbildningen kan den speciella metodiken sägas ha till uppgift att utforma de rätta metoderna för inlärning av den för varje yrke speciella arbetstekniken. Denna speciella metodik måste uppmärksammas även vid sådana yrkesskolor, som inte utbildar för ett visst yrke utan ger en mera grundläggande utbildning, användbar för ett större yrkesutbildningsområde. Dessa moment i undervisningen är något för yrkesutbildningen särpräglat, vartill direkt motsvarighet inte finns inom de allmänbildande skolornas verksamhet, frånsett den förberedande yrkesutbildningen inom grundskolan. Med hänvisning till dessa skillnader i undervisningsmetodiskt hänseende mellan de teoretiska skolformerna och de yrkesutbildande kan man göra sig till tolk för den uppfattningen, att det skulle bli till fördel för yrkespedagogikens utveckling, om yrkesutbildningen leddes av ett särskilt verk, vars pedagogiska experter är direkt inriktade mot och väl förtrogna med arten av och förutsättningarna för yrkesarbete inom skilda fack. Blir dessa experter inplacerade som befattningshavare inom ett verk, som odelat ägnar sig åt yrkesutbildningen, kan man hålla för troligt, att de får större möjligheter att dels följa och dels genom egna initiativ påverka den pedagogiska utvecklingen inom yrkesundervisningen. En fråga, som i detta sammanhang

förtjänar att uppmärksammas, är den om upprättande av s.k. yrkcsanalyser, d.v.s. klarläggande av vilka krav, som bör ställas på en god yrkesutövare. I de av de centrala tillsynsmyndigheterna •— ofta efter förslag av vederbörande skolstyrelse — fastställda undervisningsplanerna för olika yrkesskolor bestämmes de praktiska färdigheter, eleverna skall förvärva och de till kursen hörande kunskapsmomenten. Vid utarbetandet av undervisningsplanerna torde man i allmänhet gå tillväga på så sätt, att skolans ledning tillsammans med yrkesutövare inom det yrke eller den bransch utbildningen avser och kanske också med expertis från den centrala ledningen diskuterar igenom vad kursen bör innehålla. Det förslag, som framgår som resultat av dessa överläggningar, överlämnas till den centrala ledningen, som remitterar detsamma till olika organisationer eller enskilda experter, innan det definitivt fastställes. För vissa yrken eller skolformer utarbetar den centrala ledningen normalplaner, som utan formell fastställelse i de enskilda fallen följes av skolorna. Någon verkligt djupgående analys av de fordringar yrkesarbetet ställer på sina utövare kommer inte till stånd på så sätt. Men en sådan djupgående och systematiskt genomförd yrkesanalys är inom många områden nödvändig, om yrkesutbildningen skall motsvara moderna krav på kvalitet. Genom studier på arbetsplatser och genom intervjuer med företagsledning, arbetare, arbetsledare och tjänstemän måste man söka klarlägga de krav ifråga om allmänt kunskapsmått, tekniska kunskaper och färdigheter, fysisk arbetsinsats, förmåga till självständigt tänkande o.s.v., som yrket ställer på sin utövare. En yrkesanalys kan ge vid handen, att det är praktiskt taget omöjligt eller i varje fall inte ekonomiskt försvarbart att ge yrkesutövare en allroundutbildning för

209 alla de färdigheter, som rymmes under vederbörande yrkesbeteckning. I sådana fall får yrkesskolan nöja sig med att ge en kort utbildning i mera allmänna grundläggande färdigheter, varefter specialutbildning för en bestämt avgränsad yrkesuppgift får ske inom näringslivet. Det är då väsentligt, att yrkesanalysen klarlägger vad alla eller åtminstone de flesta behöver av grundläggande utbildning före specialutbildningen. Sedan yrket eller yrkesområdet kartlagts och målet för yrkesskolans utbildning preciserats, återstår att utforma sådana utbildningsövningar, som effektivt bidrager till att på bästa sätt och på kortast möjliga tid nå det uppställda utbildningsmålet. Man kan säga, att det närmast bör ankomma på branschorganisationerna inom näringslivet att klargöra, vad de anställda inom branschen bör kunna; men eftersom den centrala ledningen av yrkesutbildningen bör utöva en effektiv pedagogisk ledning, måste den samordna och sammanhålla verksamheten med utförande av yrkesanalyser. Yrkesanalyser av den art, som här avses, utföres i vårt land, bl.a. av många större företag, men denna verksamhet bör utvidgas och systematiseras. Det kan måhända hävdas, att denna verksamhet skulle kunna bedrivas mera effektivt av ett fristående yrkesutbildningsverk. En annan faktor, som ur den pedagogiska verksamhetens synvinkel talar till förmån för ett särskilt yrkesutbildningsverk, är yrkesutbildningens mångsidiga och rikt facetterade natur. På de teoretiska utbildningslinjerna är antalet förekommande läro- och övningsämnen relativt litet och följaktligen blir också det antal undervisningsplaner den centrala ledningen för det allmänna skolväsendet har att arbeta med ganska begränsat. Inom yrkesutbildningsväsendet är förhållandena annorlunda härvidlag. Yrkesskolorna utbildar för ett stort antal 14—201170

yrken. Inom yrkesutbildningen, tagen i dess helhet, förekommer jämte undervisning i praktiskt yrkesarbete en mångfald av yrkesämnen; därjämte förekommer också allmänteoretiska och yrkesteoretiska ämnen. Det antal undervisningsplaner, som måste finnas inom yrkesskolväsendet, är följaktligen mycket stort. Härtill kommer att undervisningsplanerna inom detta ständigt måste hållas å jour med utvecklingen. Fullständiga omarbetningar eller mera begränsade ändringar av dessa planer kan med relativt korta mellanrum bli aktuella. Inrättandet av helt nya utbildningslinjer fordrar, att nya undervisningsplaner med kort varsel skall kunna utarbetas och detta måste ske i nära samarbete med sakkunskap inom närings- och yrkesliv. Den lugnare rytm, som på den allmänna skolans område kan och måhända även bör eftersträvas i fråga om översyn av kursplaner o.d., skulle i ett gemensamt pedagogiskt verk kunna verka hämmande på den fortlöpande oavlåtliga verksamhet, som kursplanearbetet inom yrkesutbildningen kräver. Det har här ovan framhållits, att de centrala ledningarna för det allmänna skolväsendet och för yrkesutbildningsväsendet i stor utsträckning ställes inför pedagogiska problem av likartad natur. Detta gäller givetvis inte endast ifråga om undervisningen i skolorna utan också ifråga om den pedagogiska utbildningen av lärare. Undervisningen i psykologi, pedagogik och allmän undervisningsmetodik har samma syftemål i all lärarutbildning. Det allmänbildningsstoff de blivande lärarna tillägnat sig under sin föregående fackutbildning och den intellektuella träning de genomgått under denna varierar emellertid för olika kategorier, varför undervisningen i de nämnda tre centrala ämnena måste anpassas efter de särskilda förutsättningar varje kategori i dessa avseenden

210 äger. Detta utgör dock intet motiv ur lärarutbildningens synpunkt för en uppdelning av den centrala ledningen av det allmänna skolväsendet och yrkesutbildningsväsendet på olika ämbetsverk. Argumenteringen för en sådan lösning får föras efter samma linjer som ifråga om ledningen av den pedagogiska verksamheten vid skolorna. Skillnaderna mellan de allmänbildande och de yrkesutbildande skolornas verksamhet i vad avser den speciella undervisningsmetodiken samt yrkesutbildningens mångfacetterade natur kan anföras som motiv även för att lärarutbildningen för yrkesskolorna bör ledas av ett särskilt yrkesutbildningsverk. Även yrkeslärarutbildningen — begreppet yrkeslärare då taget i vidsträckt bemärkelse — måste utformas i nära kontakt med sakkunskapen inom nä-

ringsliv och arbetsmarknad. Endast genom överläggningar med denna expertis blir det möjligt för den centrala ledningen att bedöma, vilka krav både på fackkunskap och pedagogiska kvalifikationer, som bör ställas på lärare av olika kategorier. För att en tillfredsställande rekrytering till yrkeslärarbanan skall kunna erhållas är också samarbete med det praktiska yrkeslivets företrädare nödvändigt, därför att rekryteringen till stor del måste ske från näringslivets stab av yrkeskunnigt folk. Hyser man den uppfattningen, att det erforderliga samarbetet av främst psykologiska skäl blir lättare att åstadkomma, om yrkesutbildningen ledes av ett eget verk, så blir detta liktydigt med ett argument för inrättande av ett fristående yrkesutbildningsverk.

Skäl som talar för ett gemensamt Skäl av allmän art

Man kan rent principiellt, som tidigare framhållits, betrakta hela skolväsendet som en sammanhängande helhet. De olika skolformerna bör då ses som delar av denna. Sedan grundskolereformen definitivt beslutats av statsmakterna, kommer det att finnas ännu starkare fog för ett sådant betraktelsesätt än tidigare. Den obligatoriska skolan kommer successivt att bilda grundval för praktiskt taget all egentlig yrkesutbildning, liksom givetvis även för all fortsatt teoretisk utbildning. Detta samband mellan den obligatoriska grundskolan och yrkesutbildningen utgör ett tungt vägande skäl för att hela skolväsendets centrala ledning bör uppdragas åt ett enda ämbetsverk. Planering och ledning av yrkesutbildningen måste förutsätta kännedom om grundskolan och vid handläggning av ärenden rörande det allmänna skolväsendet måste i många fall hänsyn

skolämbetsverk

tagas till yrkesskolväsendet. Den förberedande yrkesutbildningen inom den obligatoriska skolans ram måste läggas upp så, att den kommer att utgöra en god grund för fortsatt egentlig yrkesutbildning inom yrkesskolor eller direkt på arbetsplatser eller i växelverkan dem emellan. Den centrala ledningen för yrkesutbildningen har då ett givet intresse att bevaka, att den förberedande utbildning, som den obligatoriska skolan ger, verkligen kommer att fylla denna funktion. Omvänt måste den centrala ledningen för grundskolan äga kännedom om yrkesutbildningens organisation och arbetssätt, så att den kan se till, att den förberedande utbildningen väl förbereder för den efterföljande utbildningen. Ett annat argument av samma karaktär som det föregående för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk är, att flera efter grundskolan följande utbildningsformer av såväl teoretisk som yr-

211 kesutbildande art ä r så sammanvävda med varandra, att ärendena rörande dessa lämpligast bör behandlas enligt enhetliga normer av ett och samma ämbetsverk. Undervisningen vid de allmänna gymnasierna och fackgymnasierna har obestridligen mycket gemensamt, samma ämnen läses i viss utsträckning vid båda typerna av gymnasier. Inrättandet av blandformer mellan allmänna gymnasier och fackgymnasier har än mera accentuerat sambandet mellan de båda gymnasietyperna. Likartade förhållanden kommer att råda ifråga om de med gymnasiestadiet parallella fackskolelinjer, som föreslagits av 1957 års skolberedning. De tekniska och merkantila fackskolelinjerna avses komma att ge en specialiserad och direkt yrkesförberedande utbildning och kan således jämföras med fackgymnasierna. De humanistiska och de socialekonomiska linjerna skulle däremot komma att ge en högre grad av allmänbildning och blir mindre specialiserade än de förstnämnda, varför de kan jämföras med de allmänna gymnasierna. Skulle skilda ämbetsverk komma att utöva central ledning av respektive yrkesutbildningsväsendet och det allmänna skolväsendet förefaller det motiverat, att de båda förstnämnda fackskolelinjerna ställes under ledning av det verk, som kommer att utöva tillsyn över huvudparten av yrkesutbildningen, medan de båda sistnämnda linjerna ställes under ledning av skolöverstyrelsen. Denna enkla och till synes självklara regel kan dock bli svår att tillämpa i praktiken. Förlägges de olika fackskolelinjerna till från varandra och från andra skolor helt skilda skolenheter, uppstår inga svårigheter ifråga om den centrala administrationen. Inte heller blir detta fallet, om exempelvis en teknisk fackskola samorganiseras med ett tekniskt gymnasium eller en humanistisk fackskola med

ett allmänt gymnasium. Samorganiseras en teknisk eller merkantil fackskola däremot med ett högstadium inom grundskolan, inträder svårigheter av administrativ art, eftersom fackskolan skulle komma att tillhöra yrkesutbildningsverkets tillsynsområde, medan högstadiet faller inom skolöverstyrelsens tillsynsområde. Än större blir olägenheterna, om inom samma skolenhet anordnas fackskolelinjer av såväl allmänbildande som yrkesutbildande art, alltså en skoltyp av principiellt samma karaktär som biandgymnasierna. Det förefaller antagligt, att dylika blandfackskolor kan komma att inrättas av många kommuner. Med hänsyn till önskvärdheten av att lärarkrafter och skollokaler utnyttjas på ett rationellt sätt är det också troligt, att samorganisation mellan fackskolor och andra skolformer kommer att ske på många håll. Såväl ifråga om gymnasiet som ifråga om de föreslagna nya fackskolorna är det sannolikt, att allmänbildande och yrkesutbildande skolformer framdeles kommer att bli ännu intimare förbundna med varandra än vad som för närvarande är fallet. På det lokala och delvis även på det regionala planet har en samordning av skolväsendets ledning under senare år genomförts. Den centrala ledningen intar en annan ställning än den lokala och den regionala och följaktligen blir dess väsentligaste arbetsuppgifter av annorlunda karaktär än de båda övrigas. Den centrala ledningen skall utforma riktlinjerna i stort för skolväsendets yttre och inre organisation, utföra det administrativa arbete, som måste ske centralt för hela landet, samt — vilket är mycket betydelsefullt — utöva pedagogisk ledning och ge underlydande skolor och utbildningsanstalter impulser, hjälp och råd i pedagogiska frågor. De lokala och regionala ledningarna har att ansvara för detaljutformningen av skolväsendets

212 organisation och dess direkta admini- formerna, allmänbildande såväl som yrstration samt se till att undervisningen kesutbildande, centralt står under tillsker i enlighet med den centrala till- syn av samma ämbetsverk. Den skolsociala verksamheten i form synsmyndighetens intentioner. Med hänsyn till dessa skillnader blir inte kon- av skolhälsovård, skolpsykologisk verksekvensen av de lokala och regionala samhet, skolmåltidsverksamhet m.m. ledningarnas samordning nödvändigtvis skulle med fördel kunna ledas av ett också en samordning av den centrala enda verk, eftersom problemen på dessa ledningen. Emellertid påverkar samord- områden i huvudsak är likartade inom ningen på de lägre planen i hög grad såväl det allmänna skolväsendet som yrfrågeställningen om den centrala led- kesutbildningsväsendet. Redan nu handningen. Det är naturligt, att man ställer lägges, som tidigare påpekats, ärenden den frågan, varför ledningen av yrkes- rörande skolhälsovården inom skolöverskolväsendet och det allmänna skolvä- styrelsens och överstyrelsens för yrkessendet skall vara uppspaltad på olika utbildning tillsynsområden inom skolämbetsverk, när inom kommuner och överläkarens rotel i skolöverstyrelsen. län gemensamma skolledningar införts. Likaså handlägges ärendena rörande Särskilt för kommunala skolstyrelser, skolgymnastiken inom båda dessa områlokala skolledningar och länsskolnämn- den inom skolöverstyrelsens gymnastikder ter sig en sådan fråga berättigad. sektion. Organisatoriskt utgör det givetDeras administrativa arbete skulle un- vis en nackdel, att dessa båda arbetsenderlättas, om de hade att samarbeta med heter är knutna till det ena verket. ett enda verk, som centralt ledde all utMed hänsyn till den nya skolans målbildning. Därför blir den lokala och sättning och arbetsformer måste den regionala samordningen av skolväsen- skolsociala verksamheten i dess flesta dets ledning ett argument även för ge- grenar ägnas större uppmärksamhet och mensam central ledning. utbyggas väsentligt. Omsorgen om eleFlera andra skäl av mera allmän na- vernas fysiska och psykiska hälsa krätur kan också anföras för inrättandet av ver intensifierad fysisk fostran, hälsoett gemensamt skolämbetsverk. Ett så- vård och kurativ rådgivning samt en dant verk skulle komma att äga över- aktivitet på skolpsykologiens område av blick över hela det samlade skol- och större mått än som nu förekommer. Det utbildningsväsendet, varför ifråga om är både önskvärt och nödvändigt, att all anslagsframställningarna till riksdagen denna verksamhet ledes efter enhetliga en bättre och säkrare avvägning mellan principer såväl inom det allmänna skololika skolformers anslagsbehov skulle väsendet som inom yrkesutbildningsväerhållas än om framställningarna ingavs sendet. Detta har också understrukits av av två verk. I den mån det centrala ver- 1957 års skolberedning i dess huvudbeket självt beslutar om medelstilldelning tänkande, vari beredningen föreslår ett ur beviljade anslag skulle vidare fördel- flertal åtgärder i detta syfte. ningen kunna ske efter likvärdiga grunder, så att en icke önskvärd olikformig- Skäl som hänför sig till planering och organisahet mellan olika skolors och utbild- tion av skolväsendet ningsanstalters allmänna standard och I föregående avsnitt av detta kapitel, utrustning kunde undvikas. Ur ekono- vari skälen för inrättandet av ett friståmisk synpunkt skulle det således kunna ende yrkesutbildningsverk redovisades, sägas vara till fördel, att de skilda skol- angavs en rad faktorer, till vilka hänsyn

213 bör tagas vid en undersökning av de skäl, som ur den allmänna skolplaneringens synpunkt talar för inrättande av ett särskilt yrkesutbildningsverk respektive ett gemensamt skolämbetsverk. Till dessa faktorer, den egentliga yrkesutbildningens frivilliga karaktär, sambandet mellan grundskolan och olika typer av yrkesutbildande skolor samt den ekonomiska innebörden av målsättningen för yrkesutbildningen, måste givetvis hänsyn tagas även här. Det har redan tidigare framhållits, att ett tungt vägande skäl för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk är det, att grundskolan kommer att utgöra den basorganisation, på vilken all fortsatt utbildning kommer att vila. Detta argument äger givetvis full relevans även när man som här är fallet diskuterar planering och organisation av skol- och utbildningsväsendet som en separat fråga. Samorganisation mellan grundskolans högstadium och frivilliga skolformer kommer troligen att äga rum i icke ringa omfattning och detta är en omständighet, som avgjort talar till förmån för sammanförandet av den centrala ledningen till ett ämbetsverk. I kommuner som infört försöksskola, förekommer redan nu en samorganisation mellan det yrkesinriktade högstadiet, årskurs 9 y, och kommunens yrkesskolor. Sedan grundskolans införande beslutats av statsmakterna, kommer en sådan samordning säkerligen att bestå i många kommuner och kan även komma till stånd i ytterligare en del kommuner. Den förberedande yrkesutbildningen inom den nionde årskursen kommer därvid att få begagna samma undervisningslokaler inom samma byggnadskomplex och åtminstone delvis samma för utbildningen nödvändiga maskiner och redskap samt annan undervisningsmateriel som yrkesskolan. Samma lärare kan få tjänstgöra omväxlande i den obli-

gatoriska och i den frivilliga skolan. Skolhälsovård, skolpsykologisk verksamhet och utspisning av elever blir gemensamma för båda skolformerna. Fullföljes 1957 års skolberednings intentioner är det också tänkbart att vissa kommuner i begränsad omfattning kan få tillstånd att direkt inordna hela avdelningar av nionde årskursen i grundskolan i sina yrkesskolor. Samordning mellan ett högstadium samt en eller flera av de föreslagna nya fackskolelinjerna torde också, som framhållits i föregående avsnitt, icke heller bli ovanlig i framtiden, därest statsmakterna godkänner förslaget om inrättande av fackskolelinjer. Med all sannolikhet kommer praktisk yrkesorientering att bli obligatorisk i grundskolan. Även om yrkesorienteringen inte kan inordnas under kategorien yrkesutbildning synes det ändock vara värdefullt, att det ämbetsverk, som centralt utövar tillsyn över den praktiska yrkesorienteringen, är detsamma som centralt leder den frivilliga egentliga yrkesutbildningen. De erfarenheter, som såväl yrkesvalslärarna som eleverna gör under den praktiska yrkesorienteringen, bör därigenom bättre komma till sin rätt vid elevernas vägledning inför den efterföljande yrkesutbildningen och deras differentiering på olika utbildningsvägar. En annan viktig omständighet som talar för att planeringen av skolväsendet bör omhänderhas av ett enhetligt skolämbetsverk, är det nära samband som just i avseende på planeringen råder mellan de allmänna gymnasierna och fackgymnasierna. De sakkunniga har redan i föregående avsnitt påpekat, att samma ämnen i viss omfattning förekommer på schemat för båda huvudtyperna av gymnasiet, och detta utgör ett argument för att den pedagogiska planeringsverksamheten ifråga om gymna-

214 siets olika typer och linjer bör utföras av samma ämbetsverk. Behovet av en gemensam planering av gymnasieväsendet framträder emellertid ännu starkare, om man ser till den organisatoriska sidan av planeringen. Vid det utredningsarbete rörande gymnasiets kvantitativa problem, som utförts inom skolöverstyrelsen i samarbete med överstyrelsen för yrkesutbildning, har framkommit, att elevernas val av utbildningsform på gymnasiestadiet i hög grad bestämmes av tillgången på olika slag av gymnasier och att rekryteringen till fackgymnasierna är påfallande regionalt för att inte säga lokalt betingad. Då planeringen för det allmänna gymnasiet hittills utförts av skolöverstyrelsen och planeringen för fackgymnasierna av överstyrelsen för yrkesutbildning med endast mera sporadiskt samarbete mellan de båda ämbetsverken, har fördelningen av skolenheter mellan de båda gymnasietyperna icke blivit den lämpligaste med hänsyn till elevernas önskemål och intressen. Om en elev kommit att välja ett allmänt gymnasium eller ett fackgymnasium för sina studier har icke alltid berott på hans intresse eller lämplighet för utbildning vid den ena eller den andra typen av gymnasium utan på vilka gymnasietyper, som funnits på hemorten. Om planeringen för samtliga gymnasietyper bedrevs inom samma ämbetsverk, skulle sannolikt en lämpligare fördelning av eleverna mellan de olika typerna kunna åstadkommas. Det planerade och delvis redan påbörjade upprättandet av biandgymnasier understryker ytterligare behovet av en gemensam gymnasieplanering. Ifråga om den hittillsvarande planeringen av praktiska realskolor och inbyggda praktiska linjer i den allmänna realskolan har splittringen inom skolväsendets centrala ledning medfört vissa mindre gynnsamma konsekvenser. Det

allmänna skolväsendets företrädare har önskat få praktiska realskolor till stånd på vissa orter, men från yrkesutbildningens företrädare har hävdats, att det vore bättre att inrätta yrkesskolor. Då realskolan successivt skall smälta samman med grundskolan, kan något konkurrensförhållande i det antydda sammanhanget inte uppstå i framtiden, däremot är det tänkbart, att det kan uppstå konkurrens om de föreslagna nya fackskolelinjerna, ifall den centrala ledningen delas upp mellan ett ämbetsverk för det allmänna skolväsendet och ett för yrkesutbildningsväsendet. Det förtjänar också påpekas, att det resonemang rörande önskvärdheten av en gemensam gymnasieplanering, som förts i det föregående, i lika hög grad gäller planeringen av de föreslagna nya fackskolorna. De sakkunniga har tidigare framhållit, att det ifråga om skolans inre organisation råder större överensstämmelse mellan olika slag av yrkesutbildande skolor än mellan dessa skolor å ena sidan och de allmänbildande å andra sidan och att detta kan anföras som ett argument för att yrkesutbildningen bör ledas av ett fristående verk. Saken kompliceras emellertid därigenom att man inte, som flera gånger tidigare framhållits, kan dra någon skarp gränslinje mellan den allmänbildande skolan och yrkesutbildningen. Då lärare ur samma kategori kommer att tjänstgöra i såväl grundskola som yrkesskola samt kompetenskraven för lärartjänstgöring i allmänt gymnasium och fackgymnasium sammanfaller i vissa ämnen — vilket de också sannolikt kommer att göra i fråga om yrkesinriktad och teoretiskt inriktad fackskola — kan man i många fall inte fixera behörighetskraven till att avse undervisning i enbart allmänbildande skola eller enbart yrkesutbildande skola. Inte heller kan man vid inrättande och tillsättande av lärartjänster ta

215 hänsyn enbart till en viss skoltyps behov. Tjänstgöring i olika skolor för samma lärare kommer som tidigare sagts inte att bli ovanligt i framtiden — lika litet som det är det för närvarande. Dessa omständigheter kan åberopas som argument för en samordning av den centrala ledningen i ett enda verk. Behörighetsfrågor för lärare, som kan komma att tjänstgöra såväl inom grundskolans yrkesförberedande högstadium som i yrkesskolor, respektive i såväl allmänna gymnasier som fackgymnasier och i såväl direkt yrkesförberedande som mera teoretiskt inriktade fackskolor skulle då kunna handläggas efter enhetliga normer. Härigenom skulle det bli möjligt att undvika sådana inadvertenser som nu ibland uppstår, nämligen att olika bedömningar av kraven på behörighet — när dessa inte är stadgemässigt bundna — leder till att en och samma lärare kan vara behörig till tjänst vid yrkesskolor men inte vid försöksskolans högstadium. En fråga av intresse i detta sammanhang är den om värdering av meriterna hos sökande till lärartjänster. Skolöverstyrelsen h a r sedan rätt länge tillbaka utfärdat detaljerade meritvärderingsanvisningar, medan överstyrelsen för yrkesutbildning först för kort tid sedan utfärdat dylika anvisningar, beroende därpå att en rättvisande värdering av meriterna hos sökande till yrkeslärartjänster är praktiskt mycket svår att åstadkomma. F r å n såväl lärarnas som tillsättningsmyndigheternas sida har önskemål om en objektiv värdering av de sökandes meriter framförts, eftersom en sådan skulle underlätta tillsättningen och förhindra godtycklig bedömning av de sökandes förtjänst och skicklighet. Det skulle förmodligen bli lättare att lösa vissa meritvärderingsproblem, om utbildningsväsendets båda huvudområden leddes av samma verk. För arbetet inom skolstyrelser

och

länsskolnämnder skulle det vara av värde, om tillsättningen av tjänster inom skolor under tillsyn av skolöverstyrelsen kunde samordnas med tillsättningen av tjänster vid skolor, som lyder under överstyrelsen för yrkesutbildning, vilket lättast kunde ske, om ett gemensamt skolämbetsverk handlade sådana ärenden. Särskilt betydelsefull skulle samordningen vara i de fall, då gemensamma sökande till tjänster förekommer, t.ex. vid högre allmänna läroverk och fackgymnasier. Även för de sökande själva skulle samordningen vara värdefull, därför att den garanterade en enhetlig bedömning av deras meriter. Tjänst som skolinspektör, skoldirektör och förste rektor tillsättes efter beredning såväl inom skolöverstyrelsen som överstyrelsen för yrkesutbildning. Denna dualism torde visserligen inte ha givit upphov till större olägenheter, men den kan dock knappast anses rationell. Beredningen av dessa tillsättningsärenden blir därigenom mera omständlig och tidsödande. Ifråga om ett mycket betydelsefullt avsnitt av skolväsendets planeringsorganisation talar sakskälen deciderat för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk. De sakkunniga avser byggnadsfrågorna. Prövning av lokalbehov, granskning av skissritningar till skolbyggnader samt yttrande över statsbidragsansökningar åligger det den centrala ledningen att verkställa. Eftersom den centrala ledningen av vårt utbildningsväsende är uppdelad på ett flertal ämbetsverk, kan någon enhetlig handläggning av dessa ärenden givetvis icke förekomma för närvarande. Varje ämbetsverk svarar för sitt särskilda tillsynsområde: skolöverstyrelsen för det allmänna skolväsendet, överstyrelsen för yrkesutbildning för den del av yrkesutbildningsväsendet, som lyder under verket, och varje fackämbetsverk för

216 den yrkesutbildning, som sorterar under verket. Mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning har träffats överenskommelse om ett mera systematiskt samarbete rörande såväl lokalbehovsprövning och granskning av skissritningar som ärenden rörande statsbidrag till byggnadsföretag, varigenom en ändamålsenligare handläggning kunnat åstadkommas av sådana byggnadsärenden, som berör såväl det allmänna skolväsendet som under överstyrelsen för yrkesutbildning sorterande yrkesutbildningsanstalter. Något samarbete mellan å ena sidan det sistnämnda verket samt de fackämbetsverk, som leder yrkesutbildning, förekommer såvitt de sakkunniga vet inte alls. En handläggning av byggnadsärendena enligt enhetliga normer är särskilt betydelsefull i sådana fall, då lokaler inom samma byggnadskomplex skall användas för undervisning i såväl grundskolan som i kommunens yrkesskolor. Behovet av gemensamma lokaler ökar i takt med att grundskolan genomföres och kommunernas yrkesskolväsende utbygges. Kommer fackskolor i enlighet med 1957 års skolberednings förslag att inrättas, är det högst sannolikt, att dessa fackskolor kommer att få dela lokaler, i vissa fall med grundskolan, i andra fall med ett allmänt gymnasium eller ett fackgymnasium. Det är inte heller otänkbart, att yrkesutbildningsanstalter av regional eller central typ kan få komma att gemensamt använda undervisningslokaler; man kan t.ex. peka på lämpligheten av att eleverna vid en sjöbefälsskolas maskintekniska linje får använda ett tekniskt läroverks laboratorielokaler. Vid lantmannaskolorna förekommer numera maskinteknisk utbildning; det är därför möjligt, att en lantmannaskola framdeles kan komma att kombineras med en verkstadsskola. Den skogliga yrkesutbildningen torde framdeles

i än högre grad än nu komma att fördelas mellan lantmannaskolor, skogsbruksskolor och verkstadsskolor, vilket kan få återverkningar på utformningen av byggnaderna för respektive skoltyper. Redan med hänsyn till nu rådande förhållanden och än mera med tanke på de framtidsperspektiv, som här rullats upp, kan det inte anses rationellt att varje ämbetsverk sköter skolbyggnadsplaneringen och handlägger byggnadsärendena på sitt eget område utan tillräckliga kontakter och samarbete med andra. Särskilt nödvändigt är samarbetet beträffande för folkskolan/grundskolan och kommunala yrkesskolor gemensamma byggnader. Två centrala myndigheter granskar och prövar nu samma förslag från var sina utgångspunkter. Vissa lokaler skall tillgodose samma eller ungefär likartade utbildningsbehov men utformas ofta på olika sätt, beroende på inom vilket verk ärendets handläggning sker. Genom samarbetet mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning kan de båda myndigheternas olika synpunkter och intressen i många fall sammanjämkas, men samarbetet ger dock ingen garanti för att lösningen av ett byggnadsproblem blir den mest ändamålsenliga. Bristen på gemensamma och samordnade anvisningar för planeringsarbetet på det lokala planet torde måhända vara den största stötestenen för samarbetet på det centrala planet. De tjänstemän, som har att svara för det senare, tvingas genom denna brist att ta ställning till färdiga, mer eller mindre tillfredsställande utredningar. Även om en viss decentralisering av byggnadsärendena till länsskolnämnder eller lokala skolstyrelser skulle komma att företagas, måste dock den centrala ledningen ansvara för huvudlinjerna i skolbyggnadsplaneringen. Denna uppgift löses bäst av ett enhetligt skolämbetsverk.

217 Skäl som hänför sig till pedagogisk verksamhet och lärarutbildning

1957 års skolberedning har i sitt huvudbetänkande sagt, att grundskolan måste ha till uppgift att på lämpligt sätt förbereda samtliga elever för deras kommande verksamhet i arbetslivet. I denna sats ligger inneslutet ett väsentligt motiv för en gemensam ledning av den pedagogiska verksamheten inom vårt utbildningsväsende. Med denna målsättning för grundskolans arbete blir ett samspel ofrånkomligt mellan å ena sidan grundskolan och å den andra sidan alla andra på densamma byggande utbildningsformer, nämligen ifråga om den pedagogiska planläggningen och planernas genomförande i undervisningen. För de elever inom grundskolan, vilkas studier kommer att bli övervägande teoretiskt inriktade, ligger inträdet i arbetslivet långt fram i tiden, varför samspelet mellan grundskolan och efterföljande utbildningslinjer för deras del i huvudsak kommer att ske inom ramen för det allmänna skolväsendet. Detta förhållande kan således inte åberopas som ett motiv för att yrkesutbildningen skall ledas av samma centrala verk som det allmänna skolväsendet. Ifråga om undervisningen för de elever däremot, som siktar mot en mer eller mindre praktiskt betonad yrkesutbildning i direkt anslutning till grundskolan, kommer det nämnda samspelet att ske mellan grundskolan och de för praktiskt arbete utbildande yrkesskolorna. Här föreligger alltså ett motiv för att de teoretiska och de praktiska utbildningslinjerna inom det samlade skolväsendet bör ledas av samma centrala ämbetsverk. De elever i grundskolan, som är inriktade mot praktisk yrkesutbildning, kommer att i dess nionde årskurs få genomgå förberedande yrkesutbildning. Om skolberedningens förslag bifalles av statsmakterna, innebär detta vissa vä-

sentliga förändringar av denna utbildnings organisation och innehåll, jämfört med den hittillsvarande försöksverksamheten. Den förberedande yrkesutbildningen blir icke så specialiserad som inom försöksskolan utan inriktas på att meddela en grundutbildning inom ett fåtal breda yrkesområden, inom vilka det av eleven valda yrket kan inordnas. De sakkunniga anser, att en sådan uppläggning av den förberedande yrkesutbildningen inom grundskolan i princip är riktig och kan likaså instämma i följande uttalande av skolberedningen rörande de allmänna riktlinjerna för densamma: "En god förberedande yrkesutbildning förutsätter en ändamålsenlig utbildningsplan och denna måste vara uppgjord i nära anslutning till fastställda mål och riktlinjer för skolan i dess helhet och för vissa angivna yrkesområden. Det är av vikt att varje fas i utbildningen väl ansluter till helheten och att den bygger på en tillfredsställande grund i fråga om elevernas allmänna bildningsgrad. De nödvändiga kunskapsoch färdighetsmomenten, de yrkesteoretiska inslagen och yrkespraktiken bör komma i en ur inlärningssynpunkt lämplig följd och omfattning. Den första fasen i utbildningen bör utformas så, att den kan utgöra en efter elevernas yrkesmognad anpassad grund för vidareutbildning i bransch eller yrke efter den obligatoriska skolans slut." Vad skolberedningen understryker i den sista meningen av detta citat är av stor vikt för diskussionen om ett eller två ämbetsverk för ledningen av skolväsendet. Den förberedande yrkesutbildningen inom grundskolan och den efterföljande frivilliga egentliga yrkesutbildningen måste utformas så, att de väl passar in i varandra. Den förstnämnda skall utgöra grunden, den sistnämnda överbyggnaden. Hur yrkesskolans undervisning skall anpassas till den förberedande yr-

218 kesutbildningen inom grundskolan, kan det givetvis råda olika meningar om. Skolbcredningen har för sin del angivit ett par tänkbara utvägar utan att vilja göra anspråk på att presentera en lösning av detta problem. Den ena utvägen skulle vara den, att yrkesskolan generellt sett förändrade sin utbildning under första året i riktning mot den grundutbildning för större yrkesområden, som skolberedningen föreslagit för grundskolans del. Det skulle då bli lättare att i yrkesskolan tillgodoräkna grundskolans motsvarande utbildning. En annan utväg, som föreföll beredningen bättre, vore om yrkesskolan kunde basera hela sin utbildning inom alla de yrkesområden, där detta är möjligt och med hänsyn till den fortsatta utbildningen lämpligt, på det mått av praktiska insikter och färdigheter, som grundskolan ger på de yrkesförberedande linjerna. Det ingår givetvis inte i de sakkunnigas uppdrag att framlägga förslag till lösningar av detta problem om anknytning mellan grundskolans förberedande yrkesutbildning och yrkesskolan men de vill starkt understryka vikten av att problemet får en god lösning. Anknytningsfrågan blir i hög grad en uppgift att lösa för expertis inom skolväsendets centrala ledning och inom närings- och yrkeslivet. Vid utarbetande av kursplaner och anvisningar för tilllämpning av dessa, såväl för grundskolan som för yrkesskolan, måste anknytningsfrågan noga uppmärksammas. Det torde utan vidare vara klart, att detta kursplanearbete skulle vinna på att utföras inom ett enhetligt verk, som centralt leder båda huvuddelarna av utbildningsväsendet. De sakkunniga vill härutöver tillägga, att ett samspel också mellan teoretiska läroämnen och yrkesämnen måste eftersträvas vid kursplaneringsarbetet. Detta gäller för alla stadier av yrkesutbildning

och för alla berörda skolformer. Den förmedlande länken bildar här yrkesteorien; läraren skall i denna undervisning bygga vidare på den kunskapsgrund, som lagts i de teoretiska läroämnena, framförallt de matematisk-naturvetenskapliga, och sträva efter att fördjupa elevernas förståelse för de aktuella arbetssammanhangen. Ett sådant kursplanemässigt samspel måste komma till stånd såväl vad det gäller grundskolan som yrkesskolan. Yrkesteorien i den senare bygger åtminstone delvis på vad som inhämtats vid läsningen av teoretiska ämnen i den förra. Om de teoretiska läroämnena får ökat insteg i yrkesskolan får också samspelet i kursplaneringen mellan ämnesgrupperna inom denna ökad betydelse. De viktiga pedagogiska problemkomplex, som de sakkunniga här endast kunna vidröra i sina huvuddrag, griper i sina förgreningar och konsekvenser långt in i både den allmänbildande skolans och yrkesskolans dagliga arbete. Det låter därför säga sig, att de mest effektivt kan bearbetas inom ett enhetligt utbildningsverk. Ledningen av lärarutbildningen är för närvarande mycket splittrad, vilket ger upphov till vissa olägenheter. Utbildningen av ämneslärare och klasslärare för de allmänna skolorna leds av skolöverstyrelsen, medan övningslärarnas utbildning står under tillsyn dels av detta verk och dels av överstyrelsen för yrkesutbildning. Men flera kategorier övningslärare, hushållslärare, textillärare och barnavårdslärare, kan tjänstgöra såväl vid allmänna skolor som yrkesskolor. I fråga om teckningslärarna föreligger, som förut påpekats, det säregna förhållandet, att lärarutbildningsanstalten sorterar under överstyrelsen för yrkesutbildning, medan de utbildade lärarna huvudsakligen kommer att tjänstgöra inom det allmänna skolväsen-

219 det. Anordningen är betingad av teckningslärarinstitutets anknytning till konstfackskolan. Utbildningen av ämneslärare och yrkeslärare inom yrkesskolor för industri, hantverk och handel ledcs för närvarande gemensamt av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, medan utbildningen av motsvarande lärarkategorier för övriga yrkesområden, i den mån lärarutbildning förekommer, ledes av vederbörande fackämbetsverk. Med hänsyn såväl till de allmänna pedagogiska frågornas likartade karaktär som till det förhållandet att vissa lärarkategorier kan tjänstgöra såväl inom allmänbildande skolor som yrkesutbildande skolor kan man hävda, att det skulle vara till fördel att lärarutbildningen leddes av ett gemensamt skolämbetsverk. Det samband mellan olika skol- och utbildningsformer i vårt samlade utbildningsväsen, som kommer att bli än starkare utpräglat genom grundskolereformen, pekar givetvis i samma riktning. Genom anknytningen mellan den förberedande yrkesutbildningen inom grundskolan och den frivilliga egentliga yrkesutbildDe

ningen kommer lärare i teoretiska ämnen i grundskolan att få tjänstgöra även inom yrkesskolan, liksom lärare i yrkesämnen kommer att få tjänstgöra inom grundskolan. Så sker ju redan nu i skoldistrikt, som infört försöksskola, men i framtiden blir detta regel över hela landet. Vidare må påpekas det nära samband som i här ifrågavarande avseende finns mellan de allmänna gymnasierna och fackgymnasierna. Lärare med kompetens att undervisa i exempelvis främmande språk och matematiskt-naturvetenskapliga ämnen kan söka och erhålla lärartjänster av olika slag inom såväl ett allmänt gymnasium som ett fackgymnasium. I fråga om de av skolberedningen föreslagna fackskolorna kommer med all säkerhet analoga förhållanden att råda. Kommer ett gemensamt skolämbetsverk till stånd erbjuder sig större möjligheter att inom ramen för detta företa en lämplig avvägning av olika skolformers intressen i fråga om utbildningen av lärarpersonal än vad som nu är möjligt, då flera olika verk är sysselsatta med dessa problem.

sakkunnigas ställningstaganden

De sakkunniga har i det föregående redovisat de väsentligaste av de skäl, som talar för inrättandet av ett fristående yrkesutbildningsverk, respektive ett gemensamt skolämbetsverk. I det följande kommer de sakkunniga att företa en sammanfattande jämförelse mellan dessa skäl och en vägning av den betydelse, som bör tillmätas dem. I anslutning härtill tas upp till diskussion frågan, om ett organiserat samarbete mellan ett i förhållande till den nuvarande överstyrelsen för yrkesutbildning utvidgat yrkesutbildningsverk och skolöverstyrelsen kan bli ett acceptabelt alternativ till inrättande av ett för den centrala led-

ningen av såväl det allmänna skol- och folkbildningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet gemensamt skolämbetsverk. Därefter följer de sakkunnigas definitiva ståndpunktstagande till frågan om ett eller två skolämbetsverk. Sammanfattande jämförelse mellan argumenten för ett särskilt yrkesutbildningsverk, respektive ett gemensamt skolämbetsverk

Allmänna

skäl

De sakkunniga konstaterar, att det verk, som skall utöva central tillsyn över yrkesutbildningen, inte kan fullgöra sina arbetsuppgifter utan ett nära och konti-

220 nuerligt bedrivet saraarbete med föret r ä d a r e för närings- och yrkeslivet samt arbetsmarknadens organ. Den samverkan, som ända sedan verkets tillkomst upprätthållits mellan överstyrelsen för yrkesutbildning samt organisationer inom näringsliv och arbetsmarknad, har visat sig ytterst värdefull för yrkesutbildningens utveckling i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende. De sakkunniga finner det fördenskull angeläget understryka, att det centrala verk, som framdeles skall ansvara för tillsynen över yrkesutbildning, erhåller en sådan organisation och sådana arbetsformer, att samverkan av nämnd art kan fortsätta och att näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationernas faktiska inflytande på yrkesutbildningens utformning inte minskas. Det sistnämnda är särskilt viktigt ur den synpunkten, att näringslivet i relativt stor utsträckning självt svarar för kostnader för yrkesutbildning. Vad h ä r sagts gäller givetvis även ifråga om de näringsgrenar, vilkas yrkesutbildning nu lyder under skilda fackämbetsverk men som enligt de sakkunnigas förslag i kap. 10 skall överföras under gemensam central ledning med den yrkesutbildning, som sorterar under överstyrelsen för yrkesutbildning. Samarbetet kan komma till stånd på många sätt. Det kan ges fasta organisatoriska former och det kan äga rum helt informellt. Det kan också sättas in på olika stadier av ett ärendes eller en frågas handläggning, på ett förberedande stadium eller vid det slutliga ståndpunktstagandet inom verket. De formella befogenheterna för de näringslivsoch arbetsmarknadsrepresentanter, som deltar i samarbetet, kan också vara av växlande natur. De kan insättas som ledamöter av verkets styrelse och således utöva beslutanderätt; de kan också tilldelas funktionen av rådgivare åt verkets

ledning och tjänstemän. Inom överstyrelsen för yrkesutbildning är representanter för näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer ledamöter av verksledningen, men utöver denna samarbetsform förekommer självfallet kontakter och samråd mellan verkets tjänstemän samt expertis på de nämnda områdena vid ärendenas beredning. De sakkunniga tillmäter inte formerna för samarbetet utslagsgivande betydelse. Huvudsaken är att detta blir förtroendefullt och fruktbärande, att det resulterar i att yrkesutbildningen vid varje given tidpunkt så långt detta är möjligt motsvarar de krav närings- och yrkeslivet måste ställa på densamma. Detta syfte synes kunna uppnås, oberoende av om direkt representation i verksledningen för bransch- och arbetsmarknadsorganisationerna kommer till stånd eller inte. Inrättas rådgivande organ, i vilka de nämnda organisationerna är företrädda och vilka organ har att avge yttrande i viktiga ärenden, så torde organisationernas reella inflytande med all sannolikhet bli lika stort, som om de vore direkt företrädda i verksledningen. Ett utlåtande från ett rådgivande organ kommer helt säkert att väga lika tungt som organisationsrepresentanternas röster vid votering inom verksledningen. Självfallet kan eventuella rådgivande organs roll inte begränsas till att avge yttrande över frågor, som verket underställer dessa organ. Lika väsentligt är att de själva äger och begagnar sig av egen initiativrätt. De sakkunniga vill vidare framhålla vikten av att samarbetet mellan det centrala verket samt näringsliv och arbetsmarknad inledes på ett tidigt stadium av ärendenas handläggning, så att de sistnämnda kan följa och påverka den fortsatta beredningen. Då de sakkunniga finner, att direkt representation för närings- och yrkeslivet i det centrala ver-

221 kets ledning inte utgör en nödvändig förutsättning för det erforderliga samarbetet mellan detta och verket, föreligger ur denna synpunkt intet hinder för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk. Det har ju tidigare framhållits, att det knappast blir möjligt att konstruera en funktionsduglig ledning för ett sådant verk, om i ledningen en allsidig representation skall beredas såväl för närings- och yrkeslivet jämte arbetsmarknaden som för lekmannaintressen, som hänför sig till det allmänna skoloch folkbildningsväsendets verksamhet. Kraven på att det verk, som centralt skall leda yrkesutbildning, äger förmåga att handla snabbt och lämna en god service åt underlydande utbildningsanstalter och andra utbildningsformer, så att yrkesutbildningen smidigt kan anpassas efter växlande situationer, kan inte eftergivas. De sakkunniga bedömer detta problem så, att det visserligen blir ett enklare organisationsproblem att uppfylla dessa krav för ett verk, som är organiserat enbart för tillsyn av yrkesutbildningen, men att det dock blir möjligt att fullt ut tillgodose dem även inom ett enhetligt skolämbetsverk. Förutsättningen härför är, att yrkesutbildningsärendena, så långt detta överhuvudtaget är möjligt, hålles samman inom det enhetliga verket och att en chefstjänsteman i överdirektörs ställning närmast under verkschefen ansvarar för denna sammanhållning. Vad särskilt angår frågan om service åt underlydande anstalter vill de sakkunniga påpeka, att om länsskolnämnden blir regional tillsynsmyndighet för all den yrkesutbildning, som enligt förslagen i kap. 10 skulle lyda under den centrala ledningen, bör nämnden få sådana resurser, att den kan överta en del av de serviceuppgifter, som nu utföres av den centrala ledningen, t.ex. rådgivning på det pedagogiska arbetsfältet. I detta sammanhang förtjä-

nar det vidare påpekas, att den centralt bedrivna upphandlingen av undervisningsmateriel av skilda slag för huvudmännens räkning med fördel kan göras gemensam för det allmänna skolväsendet och yrkesskolväsendet. Redan nu betjänar den centrala upphandlingssektionen inom överstyrelsen för yrkesutbildning i viss utsträckning de allmänna skolorna. Efter grundskolereformens genomförande blir motiven för en central anskaffning ännu starkare. Som de sakkunniga tidigare framhållit fordrar yrkesutbildningsanstalternas försörjning med undervisningsmateriel, maskiner och apparater av skilda slag, mera omfattande och komplicerade arbetsinsatser från den centrala ledningens sida än anskaffningen av materiel till de allmänna skolorna, men detta hindrar givetvis inte, att materielanskaffning till hela skolväsendet kan ombesörjas av samma centrala upphandlingsorgan. Flera argument av allmän art, som tidigare anförts till förmån för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk, väger enligt vår mening mycket tungt. Det starkaste argumentet är det, att den obligatoriska skolan kommer att bilda den bas på vilken all fortsatt utbildning kommer att vila. Grundskolans undervisning har visserligen sin egen målsättning, att ge en allmänt medborgerlig bildning åt sina elever, men den måste också utformas så, att de elever, som efter slutad grundskola vill fortsätta sin utbildning — vid allmänt gymnasium, vid med sådan parallell teoretisk skolform, vid fackgymnasium eller vid annan yrkesutbildande skolform — får ett gott utgångsläge för sina fortsatta studier. För att så skall kunna ske fordras ovillkorligen att grundskolans centrala ledning och motsvarande ledning för de skolformer, som bygger på grundskolan, har ingående kännedom om varandras arbete och kan samordna detta.

222 En sådan samordning är också önskvärd ifråga om den centrala tillsynen över dessa senare skolformer. Flera av dessa skolformer har så mycket gemensamt och är så nära sammanvävda med varandra, att ärendena rörande dessa, som förut påpekats, lämpligast bör behandlas enligt enhetliga normer. Det gäller inte bara teoretiska skolformer eller yrkesskolor inbördes utan också mellan motsvarande skolformer inom vardera gruppen, exempelvis allmänna gymnasier och fackgymnasier. Förhållandet blir likadant ifråga om de av 1957 års skolberedning föreslagna fackskolorna. Då man på 1930-talet diskuterade utbrytningen av yrkesskolavdelningen ur skolöverstyrelsen och dess omvandling till ett fristående yrkesutbildningsverk, framfördes, såsom tidigare i flera sammanhang påpekats, som argument häremot, att man kunde betrakta skolväsendet som en sammanhängande helhet och att följaktligen både det allmänna skolväsendet och yrkesskolorna borde centralt stå under tillsyn av samma ämbetsverk. Vid den nämnda tidpunkten vägde detta argument inte alltför tungt, därför att skolväsendets enhetlighet inte var särskilt starkt utpräglad. Det förtjänar särskilt framhållas, att yrkesskolorna då var helt fristående från den obligatoriska skolan; denna senare meddelande ingen förberedande yrkesutbildning. Övergång till realskola kunde också ske, utan att eleverna fullgjort hela sin skolplikt inom folkskolan. Numera äger argumentet en sådan genomslagskraft, att man faktiskt kan tillmäta det en avgörande betydelse för frågeställningen ett eller två skolämbetsverk. För framtiden kommer skolväsendet att bilda en sammanhängande helhet, där de olika delarna är ömsesidigt beroende av varandra. För att skolväsendet i dess helhet skall kunna fungera på ett ändamålsen-

ligt sätt, måste det vara till fördel, att de skilda skolformer, som tillsammans bildar helheten, står under samma ledning på det centrala ämbetsverksplanet. Man skulle visserligen kunna hävda den uppfattningen, att ett i organiserade former bedrivet nära samarbete mellan två skolämbetsverk, ett för den allmänna skolan och ett för yrkesskolan, skulle medföra samma resultat, men med hänvisning till de överväganden rörande denna fråga, som göres längre fram i detta kapitel, anser de sakkunniga, att ett sådant samarbete icke är ett godtagbart alternativ till sammanförandet av den centrala ledningen inom ett enda verk. Samordningen av skolans ledning på de lokala och regionala planen genom kommunens skolstyrelse respektive länsskolnämnden utgör också ett viktigt argument för samordningen av den centrala ledningen, men detta argument måste dock anses väga mindre tungt än de förut anförda, därför att de arbetsuppgifter, som oomtvistat måste utföras av de centrala ämbetsverken, liksom dessas befogenheter, i vissa avseenden skiljer sig från de arbetsuppgifter och befogenheter, som åligger de kommunala skolstyrelserna och länsskolnämnderna. Dessutom har en fullständig samordning ingalunda genomförts på de lägre planen och kan säkerligen inte heller restlöst genomföras. Det stora flertalet yrkesskolor av regional typ t.ex. torde inte gärna kunna ställas under lokal ledning av skolstyrelserna i de kommuner, där de är belägna. För lokala skolledningar och för länsskolnämnderna skulle emellertid en samordning av den centrala ledningen innebära påtagliga fördelar ur den synpunkten, att deras administrativa arbete, som också förut framhållits, skulle kunna utföras lättare och smidigare och med mindre besvär och tidsförlust än om de

223 måste stå i kontakt med två skilda centrala verk. I föregående kapitel har de sakkunniga starkt understrukit vikten av att jämställdhet kan skapas mellan de praktiska och de teoretiska utbildningsvägarna. De insatser den centrala ledningen för skolväsendet kan göra för att söka leda utvecklingen i denna riktning torde med lika gott resultat kunna utföras såväl av ett som av två skolämbetsverk, men rent psykologiskt är det säkert av mycket stor betydelse, att skolväsendet ledes av ett enda verk. Därigenom markeras, att skolväsendet är en helhet, inom vilka alla delar är likvärdiga med varandra. Skäl som hänför organisation

sig till planering

och

De samlade kostnaderna för skolväsendet är höga och tar i anspråk en betydande del av nationalinkomsten. Med all sannolikhet kommer utgifterna för undervisning och utbildning framdeles att kräva en successivt ökad andel av denna. Det måste då vara ett mycket viktigt samhällsintresse att bevaka, att de medel, som anslås till utbildningsväsendet, kommer till en så effektiv och ändamålsenlig användning, som överhuvudtaget är möjligt. Det torde numera knappast råda några delade meningar om att varje enskild individ bör äga rätt till en utbildning, som svarar mot hans förutsättningar. Skolväsendet måste då planeras och utformas på ett sådant sätt, att de utbildningssökande kan få denna rättighet tillgodosedd. Den allmänna skolplaneringen bör således tjäna båda dessa syftemål, en effektiv och ändamålsenlig användning av anslagna medel och ett tillgodoseende av de utbildningssökandes rätt till utbildning. Sett mot bakgrunden härav är det uppenbart, att den centrala planeringen på ett eller annat sätt måste

samordnas. Skall den verkställas av skilda ämbetsverk, får man inga sägra garantier för att det nödvändiga samarbetet mellan dessa verkligen blir så effektivt, att de båda syftemålen kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Då yrkesutbildningen är helt frivillig låter det — som tidigare antytts — teoretiskt säga sig, att planeringen av denna kan ske oberoende av planeringen för grundskolan och även oberoende av planeringen för övriga påbyggnadsformer på grundskolan av icke direkt yrkesutbildande art. I praktiken är det emellertid inte rationellt att sköta planeringen på detta sätt. Kravet på en god hushållning med de pengar, som ställts till skolväsendets disposition, kan inte tillgodoses med mindre än att skilda skolformer samarbetar ifråga om utnyttjande av lärare, lokaler och undervisningsmateriel i alla de fall, då ett sådant samarbete är möjligt utan att undervisningen på någon utbildningslinje blir lidande härigenom. Grundsatsen om allas rätt till utbildning blir givetvis svår att materialisera i verkligheten; den får betraktas som ett framtidsmål, mot vilket utvecklingen på skolans område bör styras. Rätten till utbildning kan ju inte avse grundskolan — där är den fastslagen genom grundskolans obligatoriska karaktär — utan den fortsatta utbildningen. Planeringen för de många påbyggnadslinjer, som strålar ut från grundskolan, måste samordnas, så att utbildningsväsendet bildar en helhet, vilken genom de skilda utbildningsvägarna erbjuder rikt differentierade möjligheter för vidare studier. Vad som här sagts om planeringen av skolväsendet bekräftar ytterligare vad de sakkunniga redan tidigare framhållit, nämligen att sambandet mellan olika skolformer, vilket kommer att bli än mera accentuerat i framtiden än för närvarande, utgör det starkaste argu-

224 mentet för en gemensam central ledning inom ett enda ämbetsverk. De skilda målsättningarna för den allmänna skolan respektive yrkesskolan skulle givetvis kunna anföras som ett skäl för att den centrala planeringen för båda dessa huvudtyper av vårt skolväsende bör uppdragas åt olika ämbetsverk, men detta skäl måste dock bedömas som mindre bärkraftigt än de skäl, som talar för en enhetlig skolplanering, bedriven inom ett för hela skolväsendets ledning inrättat ämbetsverk. De sakkunniga vill som särskilt starka motiv för en av ett och samma ämbetsverk bedriven gemensam central skolplanering peka på det nära sambandet mellan grundskolan och kommunernas yrkesskolor, på samorganisationen mellan grundskolans högstadium och de nya fackskolorna samt på förhållandet mellan de allmänna gymnasierna och fackgymnasierna. En gemensam planläggning är i dessa fall ofrånkomlig, och skulle den centrala tillsynen komma att uppdelas mellan två ämbetsverk, krävs i varje fall ett nära samarbete dem emellan. Det faktum, att de regionalt verksamma yrkesskolorna inte kan samorganiseras med grundskolan och att planeringen av de förstnämnda således kan skötas oberoende av planeringen för grundskolan, kan inte utgöra något argument av större tyngd mot att planeringen handhas av ett gemensamt skolämbetsverk. Detta argument får desto mindre betydelse som de nya fackskolorna avses komma att förbereda för inträde vid vissa av dessa regionala yrkesutbildningsanstalter. Det måste då vara av ett visst värde, att planeringen för bådadera ombesörjes av samma ämbetsverk. Dettta gäller inte bara ifråga om planeringens organisatoriska sida utan också och framförallt ifråga om den pedagogiska planläggningen. Utbildningen vid de mera teoretiskt inriktade fackskolorna måste ges ett så-

dant innehåll, att den kommer att utgöra en god grund för den egentliga yrkesutbildningen vid regionala yrkesutbildningsanstalter, respektive yrkesskolor av rikskaraktär. Ifråga om gymnasiet är en enhetlig planering, ledd av samma ämbetsverk, påkallad. Inte så mycket därför att vissa ämnen är gemensamma för såväl de allm ä n n a gymnasierna som för fackgymnasierna och att lärare med samma kompetens till följd därav kan tjänstgöra inom båda huvudtyperna utan därför att fördelningen av elever mellan dessa bör ske med hänsynstagande såväl till elevernas begåvningstyp som till samhällets behov av arbetskraft med gymnasial utbildning. Som de sakkunniga tidigare framhållit, är fördelningen för närvar a n d e icke den lämpligaste från dessa synpunkter. Närings- och yrkeslivet har obestridligen ett större behov av arbetskraft med fackgymnasial yrkesutbildning än vad de nu befintliga fackgymnasierna kan tillgodose. En omfördelning av elevtillströmningen till gymnasiet är önskvärd, så att fackgymnasierna får en större del av denna och det allmänna gymnasiet en relativt mindre. Det är också önskvärt, att det alternativ till undervisning vid allmänt gymnasium, som de föreslagna humanistiska och socialekonomiska fackskolorna kommer att erbjuda, utnyttjas av den bildningssökande ungdomen. Även detta utgör ett skäl för gemensam skolplanering från ett enda ämbetsverks sida. Ett annat skäl är tillkomsten av blandformer mellan det allmänna gymnasiet och fackgymnasiet. Det allmänna gymnasiet är en teoretisk skolform, som förutsätter fortsatt utbildning för yrkesarbete för de elever, som avlagt studentexamen, medan fackgymnasieutbildningen direkt kvalificerar för yrkesverksamhet. Sett från denna synvinkel kan en gemensam planering för skolväsendet te sig m i n d r e

225 motiverad, men om de båda gymnasietyperna blandas inom samma skolenhet — genom att exempelvis en teknisk yrkesutbildande linje lägges in i ett allmänt realgymnasium — framstår den gemensamma planeringen som befogad. Dessutom är att märka att fackgymnasieutbildningen även utgör en förberedelse för fortsatt högre yrkesutbildning. Med särskild utblick mot skolväsendets planerings- och organisationsproblem finns det anledning att här ånyo understryka de stora fördelar, som skulle vinnas därigenom att byggnadsfrågorna behandlades av ett enda skolämbetsverk. Investeringarna i skolbyggnader och deras inredning utgör en mycket betydande post på skolans utgiftskonto. En gemensam byggnadsplanering skulle väsentligt befrämja en rationell användning av de medel, som anslås för det nämnda ändamålet. I sådana fall, då en skolbyggnad skall användas för undervisning i olika skolformer, bör en gemensam planering också verka befrämjande på effektiviteten i undervisningen. Det blir då möjligt att genom samordnade a n v i s r i n g a r från den centrala skolmyndighetens sida redan från början lägga upp planeringsarbetet på det lokala planet så, att de skilda skolformernas behov av lokaler och fasta inventarier kan tillgodoses. Eftersom vissa lokaler i dessa fall skall tillgodose samma eller tämligen likartade utbildningsbehov, är det av särskild vikt, att detta förhållande uppmärksammas vid planeringen för ett skolbygge. I detta avseende har ett gemensamt skolämbetsverk bättre förutsättningar att åstadkomma goda resultat än vad två skilda ämbetsverk har, även om de, som naturligt är, samarbetar. Ifråga om de olika skolformernas allmänna anordning, d.v.s. vad som i detta betänkande kallats skolväsendets inre organisation, talar inte sakskälen deci15—201170

derat för inrättande av vare sig ett fristående yrkesutbildningsverk eller ett gemensamt skolämbetsverk. Med hänvisning till målsättningen för yrkesutbildningen kan man hävda, att sådana ärenden som fastställande av inträdesfordringar till yrkesutbildande skolor, elevernas indelning i avdelningar och grupper, meritvärdering och behörighet för lärare, inrättande och tillsättande av lärartjänster, utnämning av rektorer eller föreståndare m.m. helt bör handläggas av ett verk, som uteslutande blir sysselsatt med yrkesutbildningsfrågor. Häremot kan emellertid ställas andra argument, som talar för att frågor av nämnd art bör handläggas inom ett gemensamt skolämbetsverk. Inträdesfordringarna till många yrkesutbildande skolor måste fastställas med hänsyn till den förberedande yrkesutbildning, som de inträdessökande genomgått inom grundskolans högstadium, lärare med samma eller i huvudsak likartad utbildning kan bli behöriga att tjänstgöra såväl vid en allmänbildande skola som vid en yrkesutbildande, en rationell utformning av den lokala skolorganisationen inom en kommun kan kräva, att en innehavare av en lärartjänst, knuten till en viss skolform, skall tjänstgöra även inom en annan skolform o.s.v. Frågor om inträdesfordringar, behörighet för lärare samt inrättande och tillsättande av lärartjänster blir fördenskull i stor utsträckning angelägenheter som berör såväl det allmänna skolväsendet som yrkesutbildningsväsendet. Inrättas två olika centrala ämbetsverk är det ofrånkomligt att de måste samarbeta ifråga om handläggningen av sådana ärenden i den mån de berör båda huvudformerna av skolväsendet. Konflikter mellan deras respektive intressen kan alltid uppstå, men de synes lättare kunna biläggas vid överläggningar inom samma verk än vid överläggningar mellan två verk.

226 Inom ramen för ett gemensamt skolämbetsverk torde det också bli lättare att åstadkomma en objektiv värdering och bedömning av meriterna hos sökande till lärartjänster eller andra befattningar inom skolväsendet. Slutsatsen blir, att även de skäl, som talar för att skolans inre organisatoriska frågor bör handläggas av ett gemensamt centralt verk, äger en relativt betydande vikt. Skäl som hänför sig till pedagogisk verksamhet och lärarutbildning De sakkunniga har framhållit, att de problem av pedagogisk och allmän undervisningsmetodisk natur, som möter lärarna inom det allmänna skolväsendet respektive yrkesutbildningsväsendet, är av i huvudsak samma eller åtminstone jämförbar natur. Detta förhållande utgör ett ganska starkt motiv för sammanförandet av den centrala ledningen i ett verk, när man betraktar problemet om den centrala ledningens organisation ur den pedagogiska verksamhetens synvinkel. Den speciella undervisningsmetodiken inom yrkesutbildningen har visserligen en annan karaktär än motsvarande metodik inom de allmänbildande skolorna, men denna skillnad kan knappast vara av någon större betydelse för frågan om ett eller två ämbetsverk. Även om det måste vara en väsentlig uppgift för det centrala verket att utöva en effektiv ledning av det pedagogiska arbetet och följa den pedagogiska utvecklingen, så torde det dock vara lärarna ute på skolans arbetsfält, som främst svarar för förverkligandet av framstegen på detta område. I den mån den centrala ledningen måste taga initiativ och förmedla impulser i de undervisningsmetodiska frågorna, torde arbetet med lika gott resultat kunna utföras av ett som av två ämbetsverk. Mångfalden av undervisningsplaner inom yrkesutbildningen och nödvändig-

heten av att ständigt hålla dessa planer å jour med utvecklingen utgör ett relativt tungt vägande argument för ett särskilt yrkesutbildningsverk, dels därför att kurplanearbetet på yrkesskolväsendets område måste utföras i en väsentligt snabbare takt än motsvarande arbete på det allmänna skolväsendets område och dels därför att det måste ske i nära samverkan med expertis inom närings- och yrkeslivet. Argumentet förlorar emellertid åtskilligt i tyngd, om ett gemensamt skolämbetsverk organiseras på ett sådant sätt, att yrkesutbildningsärendena kan hållas samman under gemensam ledning inom verket och att deras handläggning äger rum i nära kontakt med ovannämnd expertis. Det kan i varje fall inte åberopas som ett avgörande hinder mot ett sammanförande av den centrala tillsynen i samma verk. Under samma förutsättning som här ovan angivits kan även den viktiga uppgiften att leda den yrkesanalytiska verksamheten utan nämnvärda svårigheter utföras av ett gemensamt verk. Det i förevarande sammanhang starkaste argumentet för ett enda skolämbetsverk är den nya grundskolans uppgift att på ett lämpligt sätt förbereda samtliga elever för deras kommande verksamhet inom arbetslivet. Skall detta syfte kunna förverkligas, är det oundgängligen nödvändigt, att den pedagogiska planläggningen för grundskolans undervisning, speciellt dess högstadiums, samordnas med den pedagogiska planläggningen för de skolformer, som utgör påbyggnader på grundskolan. Det gäller för det allmänna gymnasiet och för fackgymnasierna, för andra teoretiska skoltyper och för de yrkesutbildande skolorna. Vad som är särskilt aktuellt för diskussionen om ett eller två skolämbetsverk, är frågan om anknytningen mellan den förberedande yrkesutbildning, som grundskolan skall meddela,

227 och yrkesutbildningen i egentlig mening. Lösningen av alla de problem, som äger relevans ifråga om denna anknytning, fordrar ovillkorligen ett intimt samspel mellan den centrala ledningen för grundskolan och den centrala ledningen för yrkesutbildningsväsendet. Det blir i främsta rummet expertisen inom de centrala verken som i samarbete med expertisen inom näringslivsoch arbetsmarknadsorganisationer måste gripa sig an med problemen ifråga. Det torde knappast behöva särskilt motiveras, att ett gemensamt skolämbetsverk erbjuder bättre organisatoriska betingelser för detta expertarbete än två skilda verk. Med hänsyn till att yrkesutbildningen ständigt måste anpassas efter arbetslivets fordringar på yrkesskicklighet kan anknytningsproblemen inte lösas en gång för alla, de kommer att påkalla oavlåtlig uppmärksamhet. Den förberedande yrkesutbildningen inom grundskolan kan inte förbli oberörd av mera väsentliga omläggningar i den efterföljande reguljära yrkesutbildningen. Den måste också anpassas efter sådana förändringar. De övriga skäl av pedagogisk art, som anförts till förmån för inrättande av ett enhetligt skolämbetsverk, väger enligt de sakkunnigas mening tyngre än de skäl, som talar för ett fristående yrkesutbildningsverk. Strävandena att åstadkomma en pedagogiskt riktig utbildningsgång inom yrkesundervisningen är lika betydelsefulla för den förberedande yrkesutbildningen inom grundskolan som för den egentliga yrkesutbildningen, den må äga rum i skolmässiga former eller inte. Samspelet mellan teoretiska läroämnen och yrkesämnen är lika väsentligt för grundskolan som för yrkesskolorna. De bedömningar av den pedagogiska verksamhetens betydelse för frågeställningen ett eller två ämbetsverk, som här

ovan gjorts, kan i stort sett tillämpas även ifråga om lärarutbildningen. De argument, som kan anföras till stöd för den uppfattningen, att den pedagogiska verksamheten inom yrkesutbildningsanstalterna bör ledas av ett särskilt verk, kan med lika stort berättigande anföras även för den ståndpunkten, att lärarutbildningen för yrkesundervisningen bör stå under ledning av ett sådant verk. Av särskild betydelse för lärarutbildningen är de argument, som hänför sig till skillnaderna i undervisningsmetodik och till samarbetet mellan den centrala ledningen samt närings- och yrkeslivet. Vid lärarutbildningen för yrkesskolorna måste den speciella undervisningsmetodiken ges stort utrymme och samarbetet med näringslivets företrädare motiveras såväl av dessas kännedom om de kvalifikationer, som en lärare bör äga, som av det faktum, att yrkeslärarna till stor del rekryteras från näringslivet. De sakkunniga har emellertid påvisat, att det erforderliga samarbetet med näringsoch yrkesliv kan komma till stånd, även om yrkesutbildningen inordnas under med det allmänna skolväsendet gemensam central ledning. Vad beträffar det moment i yrkeslärarutbildningen, som den speciella undervisningsmetodiken utgör, kan detta komma till sin rätt, även om all lärarutbildning ställs under ledning av samma verk. Skälen för att all lärarutbildning bör ledas av samma skolämbetsverk måste bedömas som starka. Undervisningen i de för lärarutbildningen centrala ämnena psykologi, pedagogik och allmän undervisningsmetodik har samma syftemål för alla lärarkategorier, även om undervisningen måste anpassas efter läraraspiranternas skiftande förkunskaper. Då lärare ur samma kategorier i framtiden i större omfattning än vad som för närvarande är fallet kommer att få tjänstgöra i såväl allmänna skolor

228 som yrkesskolor, är det nödvändigt att få till stånd en lämplig avvägning av olika skolformers intressen ifråga om utbildningen av lärarpersonal. En sådan avvägning blir svårare att åstadkomma, om utbildningen av lärarpersonal för yrkesundervisningsanstalterna skall ombesörjas av ett särskilt ämbetsverk.

Samarbete mellan två verk som alternativ till ett gemensamt skolämbetsverk

Den föregående framställningen har med all tydlighet visat på behovet av en samordning av den centrala ledningen av skolväsendets olika former. Innan de sakkunniga i nästa avsnitt av detta kapitel tar definitiv ställning till frågan om ett eller två skolämbetsverk finns det skäl att diskutera, huruvida samordningen kan åstadkommas genom ett fast organiserat samarbete mellan en utvidgad överstyrelse för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen, d.v.s. om ett sådant samarbete kan bli ett acceptabelt alternativ till inrättandet av ett gemensamt skolämbetsverk. Det har förut i olika sammanhang i detta betänkande framhållits, att samarbete mellan de verk, som centralt leder utbildning av något slag, i stor utsträckning är beroende av initiativ från något verks sida och att samarbetet till följd därav kan sägas vara tämligen sporadiskt. Samarbete i fast organiserade former förekommer visserligen, men sådana samarbetsformer är sparsamt företrädda. Man kan således konstatera, att samarbetet skolämbetsverken emellan inte är tillräckligt vare sig omfattande eller djupgående. I kap. 9 har de sakkunniga bland annat med hänsyn härtill uttalat sig för, att den centrala ledningen av yrkesutbildningen bör sammanföras i ett enda verk. Den i förevarande samman-

hang aktuella frågeställningen blir denn a : motiverar bristen på tillräckligt samarbete en slutsats analog med den, som dragits i kap. 9, d.v.s. att hela skolväsendet bör ledas av ett enda verk, eller kan samarbetet, när det bara gäller två verk, utvidgas, så att detta inte behöver bli nödvändigt. Det är givetvis mycket lättare att få till stånd ett intimt och fruktbärande samarbete mellan två ämbetsverk än mellan ett flertal dylika. Det torde knappast möta några oöverstigliga hinder att åstadkomma ett organiserat samarbete mellan skolöverstyrelsen och en utvidgad överstyrelse för yrkesutbildning vid sidan av de informella kontakter, som alltid förekommer ämbetsverken emellan. Samarbete kan t.ex. etableras på så sätt, att vartdera ämbetsverket får en eller flera representanter i det andra verkets styrelse och att särskilda samarbetsdelcgationer eller kontaktmän tillsättes. Vad representanterna i respektive ämbetsverks styrelser beträffar utgör de givetvis i och för sig viktiga förbindelselänkar mellan verken, men bådadera får så mångskiftande och komplicerade arbetsuppgifter, att dessa representanter kan förutsättas äga mera ingående kännedom om endast en del av dessa arbetsuppgifter. Följaktligen blir det mycket vanskligt för vederbörande att i alla vid ett plenum med det andra verket förekommande ärenden föra det egna verkets talan och framlägga dess synpunkter på de aktuella problemställningarna. När ett ärende kommer upp för avgör a n d e i plenum har det ju i regel varit föremål för förberedande handläggning, om vars resultat vederbörande representant icke alltid äger kännedom. Det organiserade samarbetet måste därför även avse beredningen av alla de ärenden, som berör båda verkens tillsynsområden. Det blir nödvändigt att utfärda föreskrifter om skyldighet för båda

229 verken att samråda redan vid beredningen av samtliga dessa ärenden. Under nu rådande förhållanden på skolväsendets område kan ett organiserat samarbete i de former, som här antytts, måhända visa sig tillräckligt för att motväga nackdelarna av den centrala ledningens splittring, men i framtiden blir förhållandena annorlunda. När grundskolan slutgiltigt genomförts över hela landet och således bildar basorganisation för alla frivilliga överbyggnader, kommer ärendena rörande många teoretiska och praktiska skolformer att bli så sammanvävda med varandra, att de i praktiken inte kan särskiljas. Vi har då nått ett stadium, då samarbetet inte kan begränsas till samråd vid beredningen av ärenden av gemensamt intresse och deltagande av representanter för det ena verkets ledning i plenum med det andra verket. Även om beredningen av ärendena samorganiseras, måste ju dock varje verk självt fatta erforderliga beslut. När ärenden rörande en yrkesskolform inte kan klart avgränsas från ärenden rörande en teoretisk skolform, blir en sådan beslutsordning knappast längre möjlig att tillämpa. I sådana fall måste samarbetet mellan de båda verken drivas så långt, att de inte endast gemensamt bereder ärendena utan också gemensamt fattar de beslut, som föranledes av beredningen. Konsekvensen härav blir, att de båda verken måste inrätta ett eller flera permanenta samarbetsorgan, som inte bara ansvarar för beredningen av ärendena utan också fattar rättsligt bindande beslut i båda verkens namn. Ett samarbetsorgan av denna typ skulle utgöra en för svensk statsförvaltning hittills okänd konstruktion. En sådan nyskapelse skulle givetvis i och för sig kunna accepteras, men det väsentliga är enligt de sakkunnigas mening, att den effekt man därigenom uppnår blir i princip densamma, som

uppnås vid en sammanslagning av de båda verken. De sakkunniga anser därför att med hänsyn till det framtida skolväsendets karaktär samarbetet inte kan ges en sådan utformning, att det kan uppväga nackdelarna av en uppdelning av den centrala ledningen på två från varandra fristående skolämbetsverk. Samarbete mellan två skolämbetsverk blir inte ett godtagbart alternativ till ett gemensamt skolämbetsverk.

Gemensam central ledning för hela skolväsendet förordas

Vårt skol- och utbildningsväsende befinner sig i en period av stark yttre expansion och inre omdaning. Yrkesutbildningen har under de senaste åren vuxit ut i mycket stor omfattning, och alla tecken tyder på att denna utveckling kommer att fortsätta. Samtidigt skarpes också kraven på yrkesutbildningens kvalitet; speciellt måste dess pedagogiska problem uppmärksammas. Detta ställer redan stora krav på den centrala ledningens förmåga att planera, organisera och vidareutveckla yrkesutbildningen, så att den kommer att motsvara tidens fordringar. Kraven kommer undan för undan att skärpas. Samtidigt står vi på det allmänna skolväsendets område inför den stora och genomgripande reform, som grundskolans successiva genomförande över hela landet innebär. Inom skolväsendets båda huvudområden väntar således viktiga och i många fall svårbemästrade arbetsuppgifter på aktiva insatser från de ämbetsverk, som centralt skall leda utbildning. Arbetsuppgifterna kan utföras och undervisningsproblemen lösas, antingen man väljer att inrätta ett gemensamt enhetligt skolämbetsverk eller att dela upp den centrala ledningen mellan två från varandra fristående ämbetsverk. Den för de sakkunnigas ställningstagande rele-

230 vänta frågan är emellertid: genom vilken organisationsmodell erhåller man de bästa förutsättningarna för det bästa utförandet av arbetsuppgifterna och de bästa lösningarna av undervisningsproblemen, eller uttryckt på annat sätt: vilken organisationsform kan bäst befrämja en gynnsam utveckling för hela vårt skolväsende. Den analys av problemställningarna, som de sakkunniga företagit, ger tydligt och klart vid handen, vilken avgörande vikt som måste fästas vid det faktum, att grundskolan efter sitt definitiva genomförande kommer att bilda fundamentet för all efterföljande utbildning av såväl allmänt teoretisk som yrkesutbildande art. Grundskolan får till uppgift att förbereda alla sina elever för deras kommande verksamhet i arbetslivet. För att denna målsättning skall kunna förverkligas är det ofrånkomligt att det sker en samordning av det arbete, som utföres på det centrala skolämbetsverksplanet. Med hänsyn till den klart ekonomiska målsättning yrkesutbildningen äger i motsats till utbildningen inom det allmänna skolväsendet kan många, i och för sig tungt vägande, argument anföras till stöd för den uppfattningen att yrkesutbildningen bäst främjas, om den får ledas av ett särskilt ämbetsverk. Den nödvändiga samordningen med den centrala ledningen för det allmänna skolväsendet får i så fall åstadkommas genom «ptt fast organisatoriskt samarbete med det verk, som har tillsynen över detta. De sakkunniga har emellertid påvisat, att ett sådant samarbete måste föras så långt att det i realiteten får nära nog samma effekt som ett sammanförande av ledningen för skolväsendets båda huvudformer i ett och samma ämbetsverk. Kravet på en samordning ifråga om den centrala ledningens verksamhet

leder då logiskt till den slutsatsen, att skolväsendet i dess helhet bör ställas under tillsyn av ett enda ämbetsverk. De sakkunniga är övertygade om att inrättandet av ett gemensamt skolämbetsverk utgör den lösning på den centrala ledningens organisationsproblem, som skapar de bästa förutsättningarna för en gynnsam och ändamålsenlig utveckling av hela vårt skolväsende, de allmänna skolorna såväl som yrkesutbildningsanstalterna. Visserligen ligger det i sakens natur att vilket val man än träffar, ett eller två verk, så har det att uppvisa både fördelar och nackdelar, men de sakkunniga stöder sin övertygelse på de resultat, som framkommit vid den sammanfattande jämförelsen mellan de skäl, som kan anföras till förmån för inrättande, dels av ett fristående yrkesutbildningsverk och dels av ett enhetligt skolämbetsverk. Värderingen av de olika argumentens vikt och betydelse visar otvetydigt, vilka betydande fördelar för hela vårt utbildningsväsende som skulle vinnas genom en gemensam central ledning. Dessa fördelar ligger framförallt däri, att en sådan reform skulle underlätta den förestående omgestaltningen av skolväsendet, utvecklandet av ett organiskt samband mellan grundskolan och dess överbyggnader samt strävandena att skapa jämvikt mellan olika utbildningsvägar. Den skulle innebära ett klart erkännande från statsmakternas sida, att alla de skilda formerna av vår svenska skola är likvärdiga med varandra, att de praktiska utbildningsvägarna är av lika stort värde för samhället som de teoretiska. De sakkunniga förordar således, att yrkesskolväsendet samt det allmänna skol- och folkbildningsväsendet ställes under gemensam central ledning av ett enda ämbetsverk.

K A P I T E L 12

Förslag om inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk

Ämbetsverkets De sakkunniga har i föregående kapitel förordat, att ett gemensamt skolämbetsverk inrättas, hos vilket ledningen av hela vårt skol- och utbildningsväsende nedanför högskolestadiet skall samlas. Detta nya ämbetsverk har att utföra de arbetsuppgifter och utöva de befogenheter, som nu tillkommer skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning — från eventuell delegering av beslutanderätt till länsskolnämnder eller lokala skolledningar bortses i detta sammanhang. Det får vidare övertaga fackämbetsverkens tillsyn över yrkesutbildning, i den mån n ä m n d a yrkesutbildning enligt de sakkunnigas förslag i kap. 10 skall överföras under med annan yrkesutbildning gemensam central ledning. Verksamhetsområdet för det nya gemensamma skolämbetsverket blir således mycket omfattande och samtidigt mycket heterogent. Detta ställer stora krav på verkets ledning och personal. Det nya skolämbetsverket måste erhålla en organisatorisk struktur, som medger en effektiv och ändamålsenlig handläggning av ärenden r ö r a n d e såväl de mera teoretiskt som de övervägande yrkesinriktade skol- och utbildningsformerna. Vid utformningen av såväl verksledningens organisation som verkets personalorganisation måste man eftersträva, att verket blir funktionsdugligt med hänsyn till båda verksamhetsområdena. Härvid bör man dock, så långt detta överhuvudtaget är möjligt, söka anknyta till

karaktär nu gällande organisationsformer för skolväsendets centrala ledning för att bevara sådana former, som visat sig värdefulla. Ledningen för den nuvarande skolöverstyrelsen och den nuvarande överstyrelsen för yrkesutbildning är konstruerade på olika sätt. Detsamma är fallet med beslutsordningen. Skolöverstyrelsen är en ämbetsmannastyrelse, sammansatt av verkschefen och cheferna för verkets rotlar (byråer) samt två lekmannarepresentanter, som dock endast deltar i plenum med verksledningen i vissa frågor av mera allmänt intresse. Plenum med verksledningen, i vilket samtliga ledamöter av denna deltar, förekommer mera sällan. Regeln är att jämte verkschefen ett begränsat antal rotelchefer deltar och att sammansättningen av plenum växlar efter ärendenas art. överstyrelsen för yrkesutbildning är en representantförsamling, sammansatt av verkschefen och cheferna för verkets byråer samt företrädare för olika näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer. I densamma ingår även representanter för respektive skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. I plenum med överstyrelsen äger samtliga ledamöter deltaga. Dessa två helt olika principer för verksledningens sammansättning och ordningen för fattande av dess beslut kan inte bringas att sammansmälta. Det nya ämbetsverkets ledning måste nykonstrueras, oberoende av vad

232 som gäller för de båda nuvarande skolämbetsverken. Kansliorganisationen inom respektive skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning är likaledes utformad enligt olika principer. Inom det förstnämnda verket handlägges ärendena efter sin art — pedagogiska, organisatoriska, administrativa och planeringsärenden — i skilda avdelningar. Inom varje avdelning finns underlydande rotlar, där ärendena i regel är fördelade efter skolform. Dessutom finns tre fristående rotlar, som icke är inordnade i någon avdelning. Inom överstyrelsen för yrkesutbildning handlägges pedagogiska och organisatoriska ärenden rörande varje större yrkesutbildningsområde inom en fackbyrå, medan administrativa ärenden och ärenden rörande lärarutbildning handlägges inom var sin byrå, vilkas verksamhet alltså omspänner verkets hela tillsynsområde. Uppdelning på avdelningar förekommer inte inom detta verk. Inom de fackämbetsverk, som utövar tillsyn över yrkesutbildning, handlägges yrkesutbildningsärendena antingen inom arbetsenheter av samma typ som fackbyråerna inom överstyrelsen för yrkesutbildning eller inom arbetsenheter, som även handlägger andra ärenden än sådana, som hänför sig till yrkesutbildningen. De olika principer, som tillämpats för utformningen av kansliorganisationen inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning respektive de fackämbetsverk vilka centralt leder yrkesutbildning, gör det nödvändigt att nykonstruera det gemensamma skolämbetsverkets kansliorganisation med hänsyn till de uppgifter verket får att utföra. Likaså måste beslutsordningen inom det nya verket — det gäller såväl de beslut verksstyrelsen skall fatta som de beslut, vilka skall fattas av verkets tjänstemän på olika nivåer — anpassas efter verkets

dubbla funktion som tillsynsmyndighet för både det allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet. Ämbetsverkets namn

Det ligger i öppen dag, att det är ytterst svårt att finna ett lämpligt namn på det föreslagna nya skolämbetsverket. Namnet bör så adekvat som möjligt ange arten och omfattningen av verkets arbetsfält och uppgifter, det bör vara kort och lätt att uttala samt helst även vara språkligt-estetiskt tilltalande. Att finna ett namn som uppfyller samtliga dessa fordringar, torde inte ligga inom möjlighetens gränser. Uppfylles en av dessa fordringar tvingas man att i större eller mindre utsträckning göra avkall på någon av de övriga. Vårt språk saknar ett kort och fullt adekvat uttryck, som i sig kan sammanfatta skolämbetsverkets karaktär och funktioner. Skall namnet ge full täckning häråt, måste det med nödvändighet sammansättas av flera ord. Ett ur den nämnda synpunkten fullt adekvat och korrekt namn är t. ex. Kungl. överstyrelsen för det allmänna skol- och folkbildningsväsendet samt yrkesutbildningsväsendet. Det torde inte behöva närmare motiveras, att ett sådant namn måste förkastas; det är långt, otympligt och svårt att uttala. Ett kort namn är ur alla synpunkter att föredra. Kravet på en fullt adekvat beteckning för verkets karaktär och funktion måste sålunda överges; kravet på att namnet skall vara kort och lätt att uttala får bedömas som väsentligare och bör i första hand tillgodoses. Namnet bör helst bestå av ett ord, som inte har för många stavelser. Vidare bör man undvika anhopning av flera konsonanter, som gör namnet svåruttalat. Om man bortser från ordet »Kungl.», vilket förekommer i flertalet centrala ämbetsverks namn, består i de flesta fall dessa namn av två

233 led. Det första ledet betecknar i regel verkets förvaltningsområde, t. ex. fångvårds-, arbetarskydds-, civilförsvars-, lantmäteri- och fiskeri-. Det a n d r a ledet — styrelsen, verket, kollegiet, kontoret m. fl. — skulle närmast antyda verkets organisationsform; numera saknar emellertid dessa olika beteckningar betydelse, när det gäller att avgöra vederbörande verks allmänna beskaffenhet. »Styrelsen, »verket», »kollegiet» etc. kan inte med utgångspunkt från benämningarna skiljas från varandra i fråga om vare sig yttre självständighet eller inre organisation. De sakkunniga finner det lämpligt, att namnet på det nya skolämbetsverket utgöres av ett ord, sammansatt av två led, av vilka det första så nära som möjligt anger verkets arbetsfält eller förvaltningsområde. Verket avses komma att utöva tillsyn över undervisning och utbildning nedanför högskolestadiet. Varken »undervisning» eller »utbildning» blir då fullt användbara ord för första ledet av namnet, dels därför att dessa båda begrepp inte är identiska och dels därför att verket inte kommer att ha tillsyn över all undervisning respektive utbildning. Det enda alternativ, som synes vara acceptabelt som första led i ämbetsverkets namn är någon form av substantivet »skola». Lejonparlen av verksamheten inom det föreslagna verkets tillsynsområde bedrives — och torde inom en överskådlig framtid komma att bedrivas — vid skolor av skilda slag. Termen »skola» har också vunnit hävd såväl inom det allmänna skol- och folkbildningsväsendet (folkskola, fortsättningsskola, realskola, flickskola, folkhögskola m. fl.) som inom yrkesutbildningsväsendet (yrkesskola, verkstadsskola, handelsskola, lantmannaskola, skogsskola m. fl.). I vanligt språkbruk inkluderar termen »skola» även läroverk, gymnasium, seminarium

m. fl. läroanstalter. Förutom det frivilliga folkbildningsarbetet faller endast en verksamhet av mera väsentlig betydelse inom det förslagna tillsynsområdet utanför begreppet »skola», nämligen den inom näringslivet bedrivna lärlingsutbildningen; men detta kan inte gärna åberopas som något vägande skäl mot användningen av ordet »skola» i ämbetsverkets namn. Ordstammen skol- fyller vidare synnerligen väl kravet på korthet och låter sig väl infogas i ordsammansättningar. De sakkunniga anser fördenskull, att denna ordstam bör ingå som ett led i ämbetsverkets namn. Vilket ord man väljer för slutledet av ämbetsverkets namn torde, som ovan framhållits, sakna reell betydelse. Man får söka finna ett ord, som väl passar samman med ordstammen skol- och som är så beskaffat, att förväxling med annan skolmyndighet av lokal eller regional karaktär undvikes. Av det sistnämnde skälet måste sådana namn som skolstyrelsen och skolkollegiet utmönstras, ehuru de i övrigt skulle vara acceptabla. Däremot är namn som skolöverstyrelsen och skolverket användbara. Då skolämbetsverket blir ett centralt ämbetsverk, d. v. s. dess förvaltningsområde kommer att omfatta hela riket, kan namn med förstavelsen »riks» framför »skol» mycket väl accepteras. Lämpliga namn av denna typ förefaller riksskolstyrelsen och riksskolverket vara. Skolöverstyrelsen är ett namn, som ganska väl uppfyller de fordringar de sakkunniga ställt på det nya skolämbetsverkets namn. Det är emellertid av flera skäl — främst psykologiska — olämpligt att överflytta namnet på ett nu existerande skolämbetsverk på det nya verket, som ju enligt de sakkunnigas förslag avses bli helt nykonstruerat. Ett nytt ämbetsverk bör rimligtvis erhålla ett nytt namn. De sakkunniga anser, att följande tre

234 namn är acceptabla, nämligen riksskolstyrelsen, riksskolverket och skolverket. Vi finner, att skolverket — officiellt Knngl. skolverket —• bäst motsvarar de krav vi velat ställa på det av oss före-

Skolverkets De sakkunniga föreslår, att skolverket blir den centrala statliga myndigheten för såväl det allmänna skol- och folkbildningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet. I enlighet med för verket fastställd instruktion och i övrigt gällande föreskrifter skall det utöva högsta inseendet häröver och handlägga dithörande ärenden. Under inseende av skolverket kommer enligt de sakkunnigas förslag att stå alla de skolor och övriga anstalter, som nu lyder under skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Vidare ställes under ämbetsverkets tillsyn de skolor och övriga anstalter för undervisning och utbildning, som nu lyder under lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, medicinalstyrelsen och socialstyrelsen samt styrelsen för statens skogsmästarskola och styrelsen för statens brandskola, i den mån berörda skolor och anstalter enligt de sakkunnigas förslag i kap. 10 skall överföras under gemensam central ledning med övrig yrkesutbildning. Skolverket blir i enlighet härmed central tillsynsmyndighet för: statliga och kommunala skolor, tillh ö r a n d e det allmänna undervisningsväsendet, specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande, enskilda skolor, i vilka meddelas undervisning åt skolpliktiga barn eller vilka enligt beslut av Kungl. Maj:t ställes under skolverkets inseende,

slagna nya skolämbetsverkets namn. Namnet är kort, lätt att uttala och skriva samt anger de väsentligaste karakteristika hos verket. Vi kommer i det följande att använda detta namn i betänkandet.

ämbetsfattning tekniska läroverk (tekniska gymnasier och tekniska fackskolor), handelsgymnasier, konstfackskolan, centrala verkstadsskolor, kommunala och landstingskommunala yrkesskolor för industri, hantverk, handel och husligt arbete, statsunderstödda enskilda yrkesskolor, särskilda anstalter för yrkesundervisning (bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås, Lennings textilinstitut i Norrköping samt grafiska institutet), Alnarps lantbruks-, mejeri-, och trädgårdsinstitut, lantbruksskolor, lantmannaskolor, lanthushållsskolor, jordbrukets yrkesskolor, särskilda kurser för utbildning av personal med specialuppgifter på jordbrukets område samt lanthushållsskolor, statens skogsmästarskola, skogsskolor jämte kompletteringskurser för inträde vid skogsskola samt statsunderstödda skogsbrukskurser, antingen de är förlagda till skogsbruksskolor eller är fristående, sjöbefälsskolor och sjömansskolor, sjuksköterskeskolor, barnmorskeläroanstalter, centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor, statens distriktssköterskeskola, statens institut för högre sjuksköterskeutbildning, centrala högre kurser i mentalsjukvård för sjuksköterskor och sjuksköterskeelever samt utbildningen av mentalsjukvårdspersonal,

235 hemsysterskolor, barnsköterskeskolor,, förskoleseminarier, sociala barnavårdsseminariet, Svenska socialvårdsförbundets kurser för utbildning av ålderdomshemsföreståndare, prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor samtt hemsamaritkurser, statens brandskola, statsunderstödd yrkesutbildning inomt näringslivet, omskolningskurser, viss korrespondensundervisning, övriga anstalter för yrkesundervisning, som enligt beslut av Kungl. Maj:tt ställes under skolverkets inseende, det allmänna folkbildningsväsendet,, innefattande folkhögskolor, folkbibliotek, folkbildningsorganisationer, föreläsn ingsverksamhet, folkbildningskurser,, studiecirklar, nykterhetsundervisningl och nykterhetsupplysning, ungdomsutbildning, instruktionsverksamhet blandI ungdom, fritidsverksamhet bland ungdom, anordningar för idrott och allmänl fysisk utbildning samt a n d r a anordningar för folkundervisning och folkuppfostran, anstalter och kurser för utbildning5 och fortbildning av lärare och andra befattningshavare inom skolverkets ämbetsområde, i den mån verksamheteni icke enligt särskild föreskrift ankommer på annan myndighet. Om skolverkets befattning med lärarhögskolornaa bör gälla vad därom blir särskilt föreskrivet. Under skolverkets inseende föreslåss vidare komma att stå: blind- och dövskolor samt vårdanstal-

Skolverkets Principer för organisationen ar de centrala ämbetsverkens ledning

Självständigt arbetande centrala ämbetsverk är en för Sverige unik företeel-

ten för blinda med komplicerat lyte, särskolor och anstalter för psykiskt efterblivna i den omfattning därom blir särskilt stadgat, i vad avser undervisning i allmänbildande ämnen: försvarets läroverk, i vad avser undervisning i allmänbildande ämnen och yrkesutbildning: epileptikeranstalter, vanföreanstalter och ungdomsvårdsskolor, i vad avser undervisning och fostran: anstalter för psykopatiska och nervösa barn, elevhem knutna till skolor vid det obligatoriska skolväsendet, Eugeniahemmet och vanföreanstalterna, elevhem vid sådana internatskolor, till vilka utgår statsbidrag, samt sådana elevhem för elever vid andra allmänbildande läroanstalter och yrkesutbildningsanstalter under verkets inseende, vilka åtnjuter driftsbidrag av statsmedel. Gränserna för skolverkets tillsynsomrade måste givetvis vara flexibla. Det ligger i sakens natur, att nya typer av statliga, statsunderstödda kommunala eller enskilda skolor, allmänbildande såväl som yrkesutbildande, som kan komma att inrättas i framtiden, skall ställas under tillsyn av skolverket; likaså nu befintliga eller framdeles inrättade kommunala eller enskilda skolor, som tilldelas statsunderstöd eller eljest genom beslut av Kungl. Maj :t ställes under verkets överinseende. Förslag till instruktion för ämbetsverket är bifogat som bilaga till detta betänkande.

ledning se. I andra länder — med visst undantag för Finland, vars centrala statsförvaltning är uppbyggd efter i huvudsak samma grunder som den svenska — mot-

236 svaras våra centrala ämbetsverk av by- skillnad mellan förvaltningen och rättsråer eller avdelningar inom regerings- skipningen kommit till stånd, så hade departementen. Våra första centrala äm- dock de centrala ämbetsverken i vissa betsverk inrättades på 1600-talet, efter fall alltjämt att avgöra ärenden, som beantagandet av 1634 års regeringsform. rörde enskilda medborgares eller korpoVid denna tidpunkt fanns ännu ingen rationers i lag eller författning fastställklar skillnad mellan förvaltning och da rättigheter. Avigsidan av den kollerättsskipning. De nyinrättade ämbetsver- giala arbetsformen var långsamheten ken organiserades på liknande sätt som och omständligheten vid handläggningen de något tidigare inrättade hovrätterna. av ärendena samt den bristande förmåDe blev kollegialt arbetande verk, inom gan hos kollegierna att ta egna initiativ. vilka besluten fattades efter omröstning Så länge den statliga verksamheten var mellan ledamöterna. Den ämbetsman, dels av ringa omfattning och dels icke som enligt nutida uppfattning om för- krävde snabb handläggning av ärendevaltningsverksamhet skulle kallas verksna gav dessa förhållanden icke upphov chef, var endast ordförande, en primus till nämnvärt allvarliga olägenheter. Uninter pares. Den tidens ämbetsverk för- der loppet av 1800-talet gick emellertid enade vidare hos sig uppgifter, som nu utvecklingen i en annan riktning. Den åligger såväl departementen som de cen- statliga verksamheten expanderade allt trala ämbetsverken. Samma förhållan- kraftigare och kraven på den centrala de blev i stort sett rådande under när- förvaltningens initiativkraft och handmast följande århundrade. Under 1800- lingsduglighet ökade. Många nya ämbetstalets första hälft ändrades emellertid verk inrättades under det nämnda årförhållandena radikalt. 1809 års rege- hundradet och de flesta av dem organiseringsform byggdes upp på principen om rades enligt andra principer än de gamla maktfördelning mellan den lagstiftande, kollegierna. Beslutanderätten lades helt i den verkställande och den dömande händerna på verkschefen, varigenom makten. Förvaltningen och rättsskip- man hoppades, att verken skulle komma ningen blev klarare åtskilda. 1841 års att arbeta snabbare och smidigare samt departementalreform, varigenom de s. k. utveckla större initiativkraft. I några statsexpeditionerna avskaffades och er- fall blev de under 1800-talen inrättade sattes av statsdepartement, medförde ämbetsverken blandformer mellan de ingen begränsning av de centrala äm- äldre kollegiala och de nyare verken, i betsverkens befogenhet att på eget an- vilka verkschefen ensam fattade beslusvar handlägga och avgöra ärenden, vart ten. Även i dessa verk var beslutandeoch ett på sitt speciella område av stats- rätten förbehållen verkschefen, men förvaltningen. denne hade före fattandet av beslut att De då befintliga ämbetsverken fort- rådgöra med cheferna för verkets bysatte att arbeta under samma kollegiala råer. former som tidigare. Denna form anFram till innevarande å r h u n d r a d e s sågs värdefull, därför att samråd och början hade alltså sammansättningen av samarbete mellan flera ämbetsmän med- ämbetsverkens ledningoch ordningen för gav en mera allsidig och säkrare bedöm- fattande av dess beslut utformats enligt ning av ärendena än ett avgörande träf- två principer: kollegiala överläggningar fat av en enda person. Särskilt rättssäoch beslut samt ensambeslutanderätt för kerhetssynpunkter var utslagsgivande verkschefen jämte den modifiering av för detta betraktelsesätt. Även om en bo- den senare principen, för vilken redo-

237 gjorts här ovan. Det bör påpekas, att de personer i verksledningen, som deltog i överläggningarna och besluten inom de kollegiala verken, var tjänstemän, befattningshavare i verket, icke lekmän, som förordnats till ledamöter av kollegiet. Alltjämt är dessa båda principer för ämbetsverksledningarnas sammansättning och beslutsordning i kraft. I vissa ämbetsverk utgöres ledningen av verkschefen och ledamöterna av verksstyrelsen, vilka senare är byråchefer eller med dem likställda chefstjänstemän inom verket. Även andra befattningshavare kan i vissa verk ingå som ledamöter. Besluten fattas efter omröstning bland ledamöterna. I andra verk har verkschefen ensam rätt att fatta beslut, dock i regel efter föregående samråd med chefstjänstemän eller andra befattningshavare, vilka har skyldighet att i så fall anmäla eventuellt avvikande mening till protokollet. Under 1900-talet har tillkommit ett stort antal nya ämbetsverk, antingen helt nyinrättade eller skapade genom sammanslagning av äldre ämbetsverk. I fråga om verksledning och beslutsordning har för vissa av dessa nya ämbetsverk tillämpats en variant av det gamla kollegiala arbetssättet, som är bättre anpassad till de förhållanden, under vilka den centrala statsförvaltningen numera måste arbeta. De ärenden ledningen för dessa verk har att besluta om avgöres efter överläggningar och — i fall så erfordras — omröstning bland ledamöterna, alltså en kollegial arbetsform; men ledamöterna utgöres icke endast, eller i vissa fall inte alls, av chefstjänstemännen utan av särskilt för detta uppdrag av Kungl. Maj:t förordnade personer. I exempelvis överstyrelsen för yrkesutbildning utgöres verksledningen av verkschefen, verkets byråchefer samt ett antal av Kungl. Maj:t förordnade personer. I en del verk, exempelvis arbets-

marknadsstyrelsen, utgöres ledningen av verkschefen, souschefen och ett antal likaledes av Kungl. Maj:t förordnade lekmän. I andra verk ingår en byråchef som ledamot av verkstyrelsen endast i de fall, då han föredrager ett ärende. Så är t. ex. fallet i lantbruksstyrelsen. Olika former för verksledningens samansättning tillämpas sålunda i dessa ämbetsverk. Ibland utgöres ledningen av såväl verkschefen och chefstjänstemännen inom verket som av särskilt förordnade lekmän, i andra fall av enbart verkschefen och särskilt förordnade, utanför verket stående personer. I regel fungerar verkschefen som ordförande i plenum med verksledningen, men undantag från denna regel finns också. Övergången från den kollegiala arbetsformen inom den centrala statsförvaltningen till enrådighetsformen under förra århundradet motiverades huvudsakligen av önskemål om en smidigare, effektivare och snabbare handläggning av ärendena samt större initiativförmåga hos verksledningen. En viss förbättring i dessa avseenden inträdde visserligen, men det är tvivelaktigt, om man generellt kan säga, att det nya systemet gav bättre resultat än det gamla. Dessutom var det behäftat med vissa nackdelar. Det gav inte tillräcklig garanti för en grundlig och ingående belysning av ärendena från olika sidor, vilket särskilt ur rättssäkerhetssynpunkt tedde sig mindre fördelaktigt. En annan nackdel, som vidlådde även den gamla kollegiala arbetsformen, var den, att verksledningen icke alltid hade tillräckliga insikter i och erfarenheter av praktiska samhälleliga angelägenheter och deras skötsel. Då den statliga verksamheten blev alltmer omfattande och utsträcktes till nya områden, som tidigare legat utanför de statliga myndigheternas inflytelsesfär, blev denna svaghet alltmer uppenbar. Krav restes på representation i verksled-

238 ningarna av företrädare för olika sektorer inom samhällslivet; verksledningarna skulle därigenom tillföras sakkunskap om de praktiska angelägenheterna inom de områden, som respektive verk hade att utöva tillsyn över. Dessa krav ledde till skapande av den nya kollegiala verksform, som numera vunnit allt större insteg i den centrala statliga förvaltningen. Alldeles oomstridd har den nya formen emellertid inte blivit. Det har hävdats, att lekmannarepresentanterna i ett verks styrelse måste få svårt att frigöra sig från de intressen, som de har att företräda i sin yrkesverksamhet; det har också sagts, att verkschefernas initiativ- och handlingskraft kan komma att hämmas, om de löper risk att bli nedröstade inom styrelsen vid avgörandet av viktiga frågor. I många fall står vid en frågas avgörande olika intressen mot varandra och fördenskull är de nämnda invändningarna principiellt befogade. I praktiken synes dock inga allvarliga olägenheter ha uppstått. Vid överläggningar och beslut inom ledningen för de verk, som är organiserade enligt den nya kollegiala formen, synes objektiviteten icke ha blivit lidande. Delvis kan detta bero därpå, att man vid sammansättningen av ledningen för nya verk sökt åstadkomma balans mellan olika intressegrupper. Det kan tilläggas att lekmannainflytandet inom den centrala statsförvaltningen kan göra sig gällande även på annat sätt än genom ledamotskap av verksstyrelsen för utomstående personer. Till flera ämbetsverk är knutna rådgivande organ av olika typer och med skiftande verksamhetsuppgifter.

Synpunkter på strukturen av skolverkets ledning

De två nuvarande ämbetsverk, som närmast berörs av de sakkunnigas utred-

ningsarbete, är skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. De sakkunniga har tidigare i detta kapitel framhållit, att ledningen för skolverket måste konstrueras oberoende av vad som nu gäller i fråga om dessa båda verk, men att man dock, så långt detta är möjligt, bör söka anknyta härtill. De sakkunniga finner det nämligen värdefullt att till det nya skolämbetsverket överföra och tillämpa sådana organisationsformer, som med gott resultat prövats inom de båda verken och som kan bedömas bli ändamålsenliga även inom det nya verket. Såväl skolöverstyrelsen som överstyrelsen för yrkesutbildning arbetar i kollegiala former, men skillnaden dem emellan är, som tidigare påpekats, att skolöverstyrelsen är en ämbetsmannastyrelse medan överstyrelsen för yrkesutbildning huvudsakligen är en representantstyrelse. Enligt de sakkunnigas mening bör ledningen för det nya skolämbetsverket konstrueras så, att den får arbeta enligt ett kollegialt system, d. v. s. att ledamöterna av verksstyrelsen gemensamt överlägger om de ärenden, som skall avgöras av denna, och fattar beslut efter omröstning, om så erfordras. Det kan icke vara lämpligt att konstruera ledningen så, att verkschefen får ensamrätt att besluta. Skolverket blir ju tillsynsmyndighet för huvudparten av vårt lands undervisningsväsende och följaktligen får dess ledning ta ställning till en mångfald viktiga ärenden, som fordrar en noggrann och allsidig prövning. Ansvaret för beslut i dessa ärenden bör icke läggas på en enda ämbetsman utan bäras samfällt av en styrelse, inom vilken ärendena kan skärskådas från olika synvinklar och där skilda meningar kan komma till uttryck. Det har i föregående avsnitt av detta kapitel påvisats, att det finns två olika typer av kollegialt arbetande verk inom

239 den centrala statliga förvaltningen: dels en typ där verksledningen består enbart av ämbetsmän, verkschefen och chefstjänstemännen inom verket, dels en typ där verksledningen i större eller mindre omfattning består av särskilt av Kungl. Maj:t för detta uppdrag förordnade personer, som icke tillhör verkets tjänstemannastab. De sakkunniga anser, att ledningen för skolverket bör utformas så, att den kommer att falla inom ramen för den sistnämnda typen. Undervisning, utbildning och fostran av ungdomen är angelägenheter av utomordentlig vikt och betydelse för hela vårt folk. Det måste fördenskull vara ett allmänt medborgerligt intresse att i ledningen för skolverket ges utrymme inte endast åt de synpunkter, som de aktiva skolmannen lägger på frågor rörande undervisningsväsendet, utan också åt de synpunkter föräldrar och målsmän, ideella organisationer, näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer, forskare på de pedagogiska, psykologiska och sociologiska vetenskapsfälten m. fl. kan ha att framföra. Slutsatsen blir, att i ledningen för skolverket bör ingå ett större eller mindre antal lekmän, som kan framträda som förespråkare för dessa sistnämnda intressen. En sammansättning av verksledningen enligt dessa grunder erbjuder emellertid svårbemästrade avvägningsproblem. Det gäller bl. a. att avväga antalet ledamöter i verksstyrelsen så, att denna utan att bli för stor kan bli representativ för verkets arbetsområde. Man måste vidare ta ställning till frågan i vilken utsträckning verkets egna ämbetsmän (verkschefen och chefstjänstemännen) skall tillförsäkras inflytande i styrelsen. Man kan givetvis tänka sig, att i styrelsen ingår, förutom verkschefen, enbart lekmannarepresentanter, alltså att styrelsen blir en ren representantstyrelse. De sakkuniga anser sig emellertid med hänvisning till vad här ovan

sagts böra avvisa en sådan ensidig sammansättning av verksledningen. I densamma bör ingå även ett begränsat antal av verkets chefstjänstemän. De sakkunniga kommer i det följande att diskutera vissa frågeställningar rörande de komponenter, av vilka verksledningen kan sammansättas, samt olika alternativa sammansättningar av ämbetsverkets styrelse. De åsyftade komponenterna är tre, nämligen verkschefen, verkets övriga chefstjänstemän och av Kungl. Maj:t särskilt förordnade ledamöter av styrelsen, lekmannarepresentanter. Vad verkschefen angår synes han under alla omständigheter böra vara självskriven ledamot av skolverkets styrelse. Däremot kan man givetvis överväga, vilken ställning han skall erhålla i denna styrelse. Han kan ingå i denna som representant för ämbetsverkets kansli. Därutöver kan man tänka sig, att han jämväl bekläder posten som styrelsens ordförande. Båda dessa lösningar har tillgripits i svensk statlig förvaltning. Beträffande de centrala ämbetsverken torde det emellertid i regel förhålla sig så, att verkschefen — oavsett verksledningens konstruktion i övrigt — är ordförande i styrelsen. I förevarande fall är en dylik lösning utan tvekan att förorda. Anordningen är ägnad att främja den nödvändiga samordningen mellan å ena sidan av styrelsen fattade beslut och angivna riktlinjer och å andra sidan kansliets verksamhet. Beträffande verkets övriga chefstjänstemän må först följande framhållas. Det enhetliga skolämbetsverket måste i jämförelse med förhållandena inom de nuvarande skolämbetsverken erhålla viss förstärkning i fråga om chefstjänstemän. Det är sålunda inte tillfyllest med en överdirektör. Behovet av en överdirektör har gjort sig påtagligt gällande inom skolöverstyrelsen. En sådan var också föreslagen i betänkandet om skolöversty-

240 relsens organisation (SOU 1951: 29) och framställning härom har gjorts även senare. De sakkunniga föreslår, att skolämbetsverket erhåller två överdirektörer. Såsom närmare utvecklas i ett senare sammanhang har de sakkunniga funnit det lämpligt, att den ene av överdirektörerna ägnar sig åt det allmänna skol- och folkbildningsväsendet, medan den andre ägnar sig åt yrkesutbildningsväsendet. Det torde inte närmare behöva motiveras, att båda överdirektörerna bör ingå som ledamöter i skolämbetsverkets styrelse. Det nya ämbetsverkets övriga chefstjänstemän kommer att utgöras av cheferna för dess arbetsenheter (undervisningsråd och byråchefer samt skolöverläkaren). Såsom framgår i annat sammanhang kommer med nödvändighet denna grupp att omfatta ett relativt betydande antal tjänstemän. Såväl i skolöverstyrelsen som i överstyrelsen för yrkesutbildning ingår berörda chefstjänstemän som ledamöter i respektive verks styrelse. Med hänsyn till den genomgripande förändring av undervisningsväsendets centrala ledning, som de sakkunniga föreslår, torde en närmare analys av dessa chefstjänstemäns eventuella ledamotskap av skolämbetsverkets styrelse vara erforderlig. Vid inrättandet av överstyrelsen för yrkesutbildning blev byråchefernas ställning i förhållande till styrelsen föremål för diskussion. Verkstadsskoleutredningen hade i sitt betänkande (SOU 1938:54) som sin mening uttalat, att byråcheferna icke skulle vara ledamöter av styrelsen. Flera remissinstanser hävdade emellertid en rakt motsatt uppfattning. Som representant för den sistnämnda åsiktsriktningen kan nämnas skolöverstyrelsen, vilken i sitt remissyttrande anförde en rad argument för byråchefernas ledamotskap. Så framhölls bl. a. att byråcheferna utan leda-

motskap skulle erhålla en mindre auktoritativ ställning än vad som kunde anses önskvärt gentemot styrelser och nämnder samt befattningshavare inom yrkesutbildningsväsendet, vilkas verksamhet närmast byråcheferna fick ta befattning med på tjänsterum och vid inspektioner. Det syntes skolöverstyrelsen skäligt, att inte endast sakkunskap från näringslivet och arbetsmarknaden utan även från yrkesundervisningens område genom byråcheferna blev företrädd i överstyrelsen för yrkesutbildning. Riksdagen följde också det i propositionen framförda förslaget om ledamotskap för byråcheferna i överstyrelsen. Några omedelbara slutsatser synes emellertid i förevarande sammanhang inte kunna dragas av de anförda argumenten och besluten i samband med inrättandet av överstyrelsen för yrkesutbildning. De över nära två decennier sig sträckande erfarenheterna tyder emellertid på, att invändningarna mot byråchefernas ledamotskap i huvudsak var obefogade. Man torde helt allmänt kunna hävda, att byråchefernas ledamotskap av överstyrelsen för yrkesutbildning varit till gagn för dess verksamhet och gett ökad tyngd åt dessa befattningshavares insatser i olika sammanhang. Flera vägande argument för undervisningsrådens och byråchefernas ledamotskap i skolämbetsverkets styrelse kan uppenbarligen anföras. Deras ledamotskap är ägnat att motverka en eventuell ensidighet i styrelsens sammansättning. Styrelsens representativitet och sakkunskap beträffande undervisningsoch utbildningsfrågor skulle uppenbarligen också ökas högst väsentligt. Det må även framhållas, att undervisningsråden och byråcheferna i sin dagliga gärning inom respektive områden h a r att upprätthålla nära kontakt med ett stort antal företrädare för skol- och

241 utbildningsväsendet samt med repre- möter skall deltaga i avgörandet av ett sentanter för näringsliv och arbets- särskilt ärende eller av en grupp närmarknad. Därvid gjorda erfarenheter besläktade ärenden. En dylik organisaoch förvärvade insikter skulle givetvis tion av verksledningen är behäftad med i många fall kunna bli till god vägled- så allvarliga olägenheter, att den icke ning vid styrelsens överläggningar och kan accepteras. Antingen man väljer därmed även påverka dess beslut. För att uppdela styrelsen på självständigt verkschefen måste det även vara en styr- arbetande sektioner eller att låta samka, att berörda chefstjänstemän deltagit mansättningen av styrelsen växla efter i styrelsens beslut och därmed är med- ärendenas art, kan styrelseledamöterna ansvariga för desamma. Det bör också inte få den allmänna överblick över tillfogas, att ett tillräckligt starkt tjäns- vare sig yrkesutbildningsfrågor eller temannainslag i ett ämbetsverks ledning frågor rörande det allmänna skolväsenansetts utgöra en borgen för opartisk- det, som skulle göra deras ledamotskap het, enhetlighet och konsekvens i hand- av verksledningen meningfyllt. Verksläggningen av olika ärenden. ledningen bör nämligen enligt de sakFlera skäl kan emellertid anföras mot kunnigas mening arbeta som en enhet, undervisningsrådens och byråchefer- inom vilken varje enskild ledamot äger nas ledamotskap av skolämbetsverkets möjlighet att skaffa sig en samlad överstyrelse. Så kan man t. ex. hävda, att blick över skol- och utbildningsväsenlekmannarepresentanterna bör tillför- det i dess helhet, över de stora dragen säkras ökat inflytande även inom den i dess organisation och funktioner centrala skolmyndigheten; chefstjäns- och över de väsentliga problem, som är temännen finns att tillgå inom verkets aktuella för detsamma. Härav följer kansli och deras sakkunskap kan där- att antalet ledamöter av styrelsen måste igenom i erforderlig utsträckning göra hållas inom rätt snäva gränser. De saksig gällande. Måhända skulle man ock- kunniga anser sig således nödsakade så kunna hävda, att chefstjänstemännens att överge tanken på att låta samtliga ledamotskap kunde leda till en alltför chefstjänstemän inträda som ledamöter byråkratisk handläggning av ärendena av verksledningen. inom skolämbetsverkets styrelse. Även om de sakkunniga avvisar tanSåsom tidigare nämnts ingår för när- ken på ett samtliga undervisningsråd varande samtliga undervisningsråd och och byråchefer omfattande ledamotbyråchefer som ledamöter av respektive skap av verkets styrelse framstår det skolämbetsverks styrelse. Bibehåller man dock som önskvärt, att de ifrågavarande denna anordning i det föreslagna enhet- chefstjänstemännen blir representeraliga verket medför detta, att dess ledning de i denna. På vad sätt detta lämpligen kommer att bli oformligt stor. För att bör ske kommer de sakkunniga att en så månghövdad styrelse överhuvud- n ä r m a r e diskutera längre fram i detta taget skall kunna fungera, blir det ofrånkapitel. komligt, antingen att dela upp densamma Vad särskilt angår skolöverläkaren i sektioner, som var och en får själv- kan självfallet en rad argument anföras ständigt besluta i avgränsade ärende- för att han bör ingå i skolverkets ledgrupper, eller också att låta styrelsens ning. Han representerar i ämbetsverket sammansättning växla efter ärendenas den främsta sakkunskapen på skolhyart. I det senare fallet är underförstått, gienens område. Utvidgningen av skolatt endast ett relativt litet antal leda- verkets tillsynsområde till att omfatta 16—201170

242 även den yrkesutbildning, som nu ledes av olika fackämbetsverk, vidgar ytterligare skolöverläkarens arbetsfält. Vid sin behandling av vissa frågor kommer verkets styrelse att behöva tillgång till skolhygienisk expertis. Motsvarande expertis kommer emellertid att behövas även på andra områden, t. ex. beträffande planerings- och byggnadsfrågor, skoladministrativa och skolorganisatoriska frågor. De sakkunniga kan således inte finna, att skolöverläkaren i sin egenskap av expert inom ett speciellt område därför bör erhålla ledamotskap i styrelsen. Enligt de sakkunnigas mening bör de av Kungl. Maj:t särskilt förordnade ledamöterna, lekmannarepresentanterna, utgöra majoriteten i skolverkets styrelse. Sedan länge har i vårt land den allm ä n n a skolan och folkbildningen varit föremål för livligt intresse i vida kretsar. Inte minst under de senaste decennierna h a r av skilda anledningar skolfrågorna tilldragit sig allt större uppmärksamhet. Dessa frågor har i högre grad än flertalet övriga samhällsfrågor alltmer blivit en hela folkets angelägenhet, ett förhållande som också bl. a. återspeglas i sammansättningen av såväl lokala som regionala organ på skolans område. Inom yrkesskolväsendet h a r lekmannarepresentationen sedan länge utövat ett betydande inflytande även på det centrala planet. Så har t. ex. de av Kungl. Maj:t särskilt förordnade ledamöterna utgjort majoriteten i överstyrelsen för yrkesutbildning alltifrån dess inrättande. De av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i nämnda överstyrelse utgöres dels av representanter för olika organisationer och intressesammanslutningar inom näringsliv och arbetsmarknad, dels av en representant från vartdera av de två närmast berörda ämbetsverken, arbetsmarknadsstyrelsen och

skolöverstyrelsen. Det av de sakkunniga föreslagna skolverket skulle bli tillsynsmyndighet dels för det allmänna undervisningsväsendet, dels för lejonparten av yrkesutbildningsväsendet. Tilllämpade man för detta vittomfattande tillsynsområde de nyss antydda principerna med direkt representation i styrelsen dels för olika organisationer och intressesammanslutningar, dels för vart och ett av de sex närmast berörda ämbetsverken — arbetsmarknadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och sjöfartsstyrelsen — skulle enbart de av Kungl. Maj:t särskilt förordade styrelseledamöterna komma att utgöra ett betydande antal. Uppenbarligen skulle verksledningen tillföras ytterligare erfarenhet och kunnighet, om antalet ledamöter utökades. Den skulle emellertid förmodligen samtidigt förlora i effektivitet och smidighet, förutsatt att man inte tillgriper utvägen att i viss utsträckning låta den arbeta sektionsvis. Av tidigare anförda skäl kan en dylik åtgärd inte anses acceptabel. Det skulle vidare bli svårt, att överhuvud taget mera regelbundet samla hela styrelsen, därest denna blev alltför månghövdad. Dessa svårigheter hänför sig i främsta rummet till de utifrån kommande, av Kungl. Maj:t förordnade ledamöterna; verkets chefstjänstemän måste självfallet lättare kunna anpassa tjänsteresor och andra liknande åligganden med hänsyn till styrelsens sammanträden. Det är visserligen utomordentligt betydelsefullt, att styrelsen blir i möjligaste mån representativ; tagen som helhet bör den i vad avser skol- och utbildningsfrågor fylla synnerligen högt ställda krav på insikter och erfarenheter. En lekmannarepresentation enligt de ovan antydda p r i n c i p e r n a leder emellertid som redan framhållits i

243 kap. 11, till orealistiska och icke acceptabla lösningar av problemet om styrelsens sammansättning. Man tvingas överge dessa tankegångar och därmed öppnas möjligheter att högst väsentligt nedbringa! antalöt lekmannarepresjentanter i skolämbetsverkets styrelse. Därav följer också att styrelsen i sin helhet kan göras betydligt fåtaligare än vad den proponerade sammanslagningen av tillsynsmyndigheterna kunde tänkas ge anledning till. Frågan blir nu, om den omständigheten att skolverket föreslås bli tillsynsmyndighet såväl för det allmänna undervisningsväsendet som för yrkesskolväsendet bör återspeglas i styrelsens sammansättning, d. v. s. om de av Kungl. Maj:t särskilt förordnade ledamöterna skall utses såsom representanter för ettdera av verkets båda huvudsakliga arbetsområden. Beaktansvärda argument kan anföras för en av tvenne intressegrupper sammansatt lekmannarepresentation i skolämbetsverkets ledning. Den ena skulle därvid i främsta rummet företräda det allmänna skol- och folkbildningsväsendets intressen, den andra företrädesvis näringslivets och arbetsmarknadens intressen. Någon skarp gränslinje mellan de båda grupperna kan emellertid knappast förekomma. Redan den olikhet i målsättningen, som föreligger beträffande undervisningen inom tillsynsmyndighetens verksamhetsområde synes tala för att yrkesutbildningen blir särskilt företrädd i styrelsen. Den snabba utvecklingen inom näringsliv och arbetsmarknad kräver skärpt vaksamhet av tillsynsmyndigheten över yrkesutbildningen. Det gäller att i takt med de snabbt skeende förändringarna ge yrkesutbildningen en inriktning och ett innehåll, som svarar mot de vid varje tillfälle aktuella kraven. Denna fortlöpande anpassningsprocess innebär inrättandet av nya

samt revidering eller slopande av befintliga utbildningslinjer. Utbildning och omskolning av skilda yrkesutövare kommer i framtiden att ingå som ett viktigt led i planeringen av det svenska samhälls- och näringslivet. Detta talar för att vissa ledamöter i skolämbetsverkets ledning företrädesvis skall uppmärksamma näringslivets och arbetsmarknadens, intressen. Även psykologiska skäl skulle kunna anföras för en dylik anordning. Näringsliv och arbetsmarknad är för närvarande starkt representerade i den centrala ledningen för den yrkesutbildning det här gäller. Ett slopande av denna representation kan förväntas möta kraftig opposition från företrädare för näringsliv och a r betsmarknad, en opposition som sannolikt skulle mildras därest en motsvarighet till nyssnämnda representation förutsattes ingå i skolämbetsverkets styrelse. Ur andra synpunkter kan det emellertid förefalla lämpligare, att lekmannarepresentanterna utgör en odifferentierad grupp, som företräder ämbetsverkets hela område. Redan själva anordningen med ett enhetligt skolämbetsverk talar i den riktningen. Någon skarp gräns mellan verkets båda huvudsakliga arbetsområden existerar inte och genom de planerade omgestaltningarna på skolans område kommer denna gräns förmodligen att bli än mera flytande. Då man vidare inte längre torde kunna hävda, att varje större näringslivsoch arbetsmarknadskekjtion skall erhålla direkt representation i verksledningen, minskar tydligen kravet på speciella yrkesutbildningsrepresentanter i styrelsen. Samordningen inom skolans område såväl på det lokala som det regionala planet synes också i viss utsträckning tala för en odifferentierad lekmannarepresentation i skolämbetsverkets ledning.

244 Starka skäl kan sålunda anföras för en lösning såväl i den ena som i den andra riktningen. De sakkunniga har emellertid vid sina överväganden stannat inför det senare alternativet. Styrelsens arbete torde bäst främjas av en dylik anordning. Utgöres lekmannarepresentanterna av en odifferentierad grupp, bör därigenom större enhetlighet i dessa ledamöters bedömning av förekommande frågor kunna ernås. Samtidigt underlättas deras möjligheter att erhålla överblick över konsekvenserna för hela tillsynsområdet av olika beslut. I samband med diskussionen angående de av Kungl. Maj :t särskilt förordnade ledamöterna i styrelsen aktualiseras även frågan, huruvida de fackämbetsverk som nu leder yrkesutbildning, skall erhålla direkt representation i skolverkets ledning. Ett nära samarbete mellan skolverket och dessa ämbetsverk är uppenbarligen nödvändigt. Stark restriktivitet måste emellertid iakttagas, om antalet ledamöter i skolverkets styrelse skall hållas inom de gränser, som de sakkunniga anser mest lämpliga. Redan denna omständighet gör det enligt de sakkunnigas bedömande nödvändigt att slopa representationen från de nämnda ämbetsverken. Man kunde tänka sig en begränsad representation, t. ex. genom adjungerade ledamöter. De sakkunniga anser sig emellertid inte böra i första hand förorda en dylik lösning. I ett senare sammanhang kommer de sakkunniga att framlägga sin uppfattning om hur ett vidgat samarbete bör åstadkommas med såväl de n ä m n d a fackämbatsverken som med vissa organisationer och intressesaminanslutningar, nämligen genom inrättandet av en till skolverket knuten rådgivande nämnd. Med hänsyn till bl. a. prognos- och planeringsverksamhetens betydelse för

såväl yrkesutbildningsväsendet som för det allmänna undervisningsväsendet bör emellertid någon av de särskilt förordnade ledamöter i skolverkets styrelse äga god förtrogenhet med arbetsmarknadsfrågor. Sammanfattningsvis vill de sakkunniga fastslå följande riktlinjer för sammansättningen av skolverkets ledning: Antalet ledamöter av ämbetsverkets styrelse bör i möjligaste mån begränsas. Styrelsen får icke uppdelas på sektioner och ej heller får sammansättningen av densamma växla. Samtliga ledamöter äger deltaga i alla plenarsammanträden. Styrelsen bör sammansättas av verkschefen, de båda överdirektörerna, ett begränsat antal av verkets övriga chefstjänstemän samt ett likaledes begränsat antal särskilt förordnade ledamöter, lekmannarepresentanter. De sistnämnda ledamöterna bör bilda majoritet inom överstyrelsen. De bör representera ämbetsverkets hela verksamhetsområde och icke särskilt antingen det allmänna skolväsendet eller yrkesutbildningsväsendet. En ledamot bör äga säskild förtrogenhet med arbetsmarknadsfrågor. Det erforderliga samarbetet med berörda fackämbetsverk samt med organisationer inom sdiiljda områden av samhällslivet, som h a r särskilda intressen att bevaka ifråga om undervisning och utbildning, bör komma till stånd utan att dessa ämbetsverk och organisationer erhåller direkt representation i ämbetsverkets ledning.

Sammansättningen av skolverkets styrelse

De sakkunniga har beträffande sammansättningen av skolverkets styrelse tidigare framhållit, att i densamma bör ingå dels verkschefen, som tillika bör vara styrelsens ordförande, dels skol-

245 verkets båda överdirektörer. I det närmast följande skall diskuteras, vilka ledamöter som enligt de sakkunnigas mening ytterligare bör ingå i styrelsen. Därvid behandlas först den ytterligare representationen från ämbetsverkets kansli och därefter lekmannarepresentationen. Med utgångspunkt från att antalet styrelseledamöter i möjligaste mån bör begränsas, måste självfallet stor restriktivitet iakttagas beträffande det ytterligare antal chefstjänstemän, som skall ingå i styrelsen. Av denna anledning måste t. ex. alternativet att samtliga avdelningschefer skulle ingå i styrelsen falla. En utväg vore att chefen för den rotel ( b y r å ) , vilken närmast beröres av ett vid plenum med styrelsen förekommande ärende, ingick som ledamot av denna, när ärendet avgjordes. Denna lösning skulle visserligen innebära en begränsning av antalet kanslirepresentanter i styrelsen till sammanlagt fyra chefstjänstemän, men alternativet är inte i alla avseenden tillfredsställande. Sålunda skulle t. ex. vid ifrågavarande ärendes behandling vederbörande rotelchef inträda som ledamot, medan däremot närmast berörda avdelningschef icke ägde att delta i beslutet, såvida han inte i egenskap av rotelchef ingick i styrelsen. Den närmast till hands liggande utvägen att komma tillrätta med detta problem vore förmodligen, att även vederbörande avdelningschefer ingick i styrelsen enligt samma principer som för rotelchefernas ledamotskap. Därmed erhöll kansliet fem representanter i verksledningen. Beträffande två av dem vore det dock fråga om ett ambulerande ledamotskap. Man kan emellertid förmoda, att såväl styrelsens lekmannarepresentanter som regionala och lokala nämnder och styrelser samt organisationer och intressesammanslutningar helst ser,

att verksledningens sammansättning skiftar så litet som möjligt. Redan nämnda tvenne ambulerande ledamotskap skulle ge styrelsen en anstrykning av instabilitet. Ytterligare en olägenhet med de sist berörda alternativen må framhållas. I många fall kommer i styrelsen förekommande frågor att angå två eller flera rotlar och även mer än en avdelning. Det kan tydligen därvid understundom uppstå tveksamhet beträffande vilka ambulerande ledamöter, som vid respektive ärendes behandling skall ingå i styrelsen. De sakkunniga har diskuterat ytterligare en rad olika alternativ till kanslirepresentation i styrelsen, överläggningarna har givit till resultat, att de sakkunniga ansett sig böra framlägga följande förslag. Utöver verkschefen och de två överdirektörerna bör kansliet representeras genom ytterligare två chefstjänstemän, i likhet med lekmannarepresentanterna förordnade på viss tid. Kansliet skulle sålunda erhålla fem representanter i styrelsen. Beträffande de två nämnda chefstjänstemännen är det enligt de sakkunnigas uppfattning lämpligt, att den ene företrädesvis representerar den del av verkkets område, som h a r anknytning till det allmänna skol- och folkbildningsväsendet, medan den andre på motsvarande sätt företrädesvis representerar yrkesskolväsendet. Den av de sakkunniga föreslagna kanslirepresentationen innebär, att skolverkets tre högsta chefstjänstemän, som kan förmodas äga den bästa överblicken över verkets hela arbetsområde, ingår i styrelsen. Allsidigheten i styrelsens diskussioner och dess bedömning av olika frågor gynnas vidare genom ledamotskap av ytterligare två chefstjänstemän, som förutsattes äga särskilt god kännedom om och insikt i de förhållan-

246 den, som berör respektive huvudområde av verkets arbetsfält. Beträffande alla övriga chefstjänstemän, som icke blir ledamöter av skolverkets styrelse, må anföras följande. Såsom tidigare framhållits anser de sakkunniga, att antalet ledamöter i styrelsen i möjligaste mån bör nedbringas. Med hänsyn till denna målsättning h a r det inte varit möjligt att bereda mer än ett mycket begränsat antal av ämbetsverkets chefstjänstemän plats i det av de sakkunniga framlagda förslaget till styrelse. Av det föregående torde emellertid med full evidens ha framgått, att även övriga chefstjänstemäns ledamotskap ur flera synpunkter skulle innebära stora fördelar. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle dessa fördelar väsentligen kunna uppnås, om vid styrelsens behandling av olika frågor cheferna för de avdelningar respektive rotlar, som de behandlade ärendena närmast angår, ägde rätt och skyldighet att i förekommande fall till protokollet anteckna från styrelsens beslut avvikande mening. Även ur dessa tjänstemäns egen synpunkt skulle sannolikt en dylik lösning te sig tillfredsställande och frånvaron av ledamotskap bli mindre märkbar. De sakkunniga föreslå därför, att de av skolverkets chefstjänstemän, som icke ingår i verkets styrelse, enligt ovan angivna ordning skall äga rätt och skyldighet att i förekommande fall anmäla avvikande mening. Frågan om antalet lekmannarepresentanter i skolverkets styrelse bör bedömas bl. a. i relation till det antal kanslirepresentanter, som ingår i styrelsen. Ovan h a r hävdats att lekmannarepresentanterna bör utgöra styrelsens majoritet. De sakkunniga har nämligen funnit det mindre lämpligt att ge verksledningen en sådan sammansättning, att skolverkets chefstjänstemän skulle komma i majoritetsställning. Ett av kansli-

representanterna enhälligt omfattat förslag skall följaktligen kunna bli ämbetsverkets beslut endast under förutsättning att jämväl ett erforderligt antal av de övriga ledamöterna ansluter sig till förslaget ifråga. Det kan emellertid knappast anses lyckligt, att lekmannarepresentanterna genom sitt antal får möjlighet att utöva ett alltför dominerande inflytande i styrelsen. Det gäller att ge styrelsen en sådan sammansättning, att inte heller en dylik situation uppstår. För undvikande av varje missförstånd må framhållas att det enligt de sakkunnigas mening vore felaktigt att beteckna kanslirepresentanterna och lekmannarepresentanterna som varandra motstående grupper. De båda kategorierna kan emellertid vid behandlingen av vissa frågor tänkas gruppera sig med hänsyn till ovan angivna ursprungsbeteckning, varför en viss balans mellan antalet ledamöter av vardera kategorin synes böra eftersträvas. Med hänvisning till ovan anförda synpunkter föreslår de sakkunniga, att antalet lekmannarepresentanter i skolverkets styrelse fastställes till sex. Verksledningen skulle således utgöras av elva personer, nämligen fem kanslirepresentanter och sex lekmannarepresentanter. I enlighet med den förda diskussionen föreslår de sakkunniga, att skolverkets styrelse erhåller följande sammansättning, nämligen skolverkets chef, tillika styrelsens ordförande, skolverkets båda överdirektörer, två till skolverkets kansli knutna chefstjänstemän och sex lekmannarepresentanter, varav en bör äga särskild förtrogenhet med arbetsmarknadsfrågor. Skolverkets styrelse bör enligt de sakkunnigas uppfattning ha möjlighet att delegera handläggningen av vissa ärenden till för ändamålet särskilt utsedda ledamöter.

247 Förordnandeproceduren

Beträffande såväl skolverkets chef som dess båda överdirektörer förutsätter de sakkunnigas förslag, att tjänsterna är förenade med ordförandeskap respektive ledamotskap i verksledningen, varför några särskilda förordnanden med anledning av deras engagemang i styrelsen inte behöver ifrågakomma. De två till skolämbetsverkets kansli knutna chefstjänstemännen, som föreslås ingå i styrelsen, bör av Kungl. Maj:t förordnas till ledamöter i styrelsen på viss tid. Såväl för dessa båda chefstjänstemän som för lekmannarepresentanterna föreslås, att förordnandet skall gälla för en tid av fyra år. De sex lekmannarepresentanterna bör enligt de sakkunnigas uppfattning förordnas direkt av Kungl. Maj:t, alltså utan någon föregående förslagsprocedur. Motsvarande ledamöter av t. ex. överstyrelsen för yrkesutbildning förordnas av Kungl. Maj :t efter förslag av vissa organisationer och sammanslutningar. Den av de sakkunniga föreslagna förordnandeproceduren innebär således en avvikelse från ett dylikt tillvägagångssätt. Den motiveras främst av följande skäl. De sex ifrågavarande lekmannarepresentanterna har att företräda ett så vittomfattande tillsynsområde, att det vore synnerligen vanskligt att ange de organisationer och intressesammanslutningar, som i första hand borde ifrågakomma som förslagsställare. Krav på förslagsrätt till representanter i verksledningen skulle k u n n a förväntas från många håll. Det skulle uppenbarligen inte vara möjligt att tillmötesgå alla dessa önskemål. Rätten att föreslå ledamot i styrelsen borde i första h a n d tillkomma representativa organisationer, som har visat intresse för och gjort aktiva insatser för undervisning och utbildning inom det allmänna undervisningsoch yrkesutbildningsväsendet. Man kun-

de givetvis öka möjligheterna för olika organisationer att medverka i förslagsställandet genom att var och en av de sex lekmannarepresentanterna föreslogs av en grupp organisationer och intressesammanslutningar. Genom ett dylikt breddat underlag för förslagsställandet skulle man även vinna att vederbörande ledamot inte framstod som representant för en speciell och mera begränsad fraktion; han kunde förmodas komma att bedöma skol- och utbildningsfrågorna ur vidare perspektiv. Även med ett på angivet sätt utökat antal förslagsställare till lekmannarepresentanter i verksledningen skulle emellertid med all sannolikhet en rad olika organisationer och sammanslutningar anse sig ställda åt sidan. Anordningen att för var och en av de sex ledamöterna låta en grupp förslagsställare nominera vederbörande skulle också bli en omständlig procedur, som i vissa fall måhända kunde ge upphov till konflikter mellan de organisationer, som gemensamt skulle nominera en kandidat till ledamotskap av verksstyrelsen. De sakkunniga har sålunda inte ansett sig kunna förorda en dylik förslagsordning. För var och en av styrelsens ledamöter bör finnas en ersättare. Ifråga om verkschefen och de båda överdirektör e r n a behöver emellertid icke särskilda suppleanter utses. Vid förfall för nämnda chefstjänstemän ingår nämligen den på respektive tjänst tillförordnade befattningshavaren i styrelsen, eftersom ordförandeskap respektive ledamotskap är förenade med berörda tjänster. Såväl för de båda övriga kanslirepresentanterna som för samtliga lekmannarepresentanter bör däremot utses personliga suppleanter. De sakkunniga förutsätter, att dessa suppleanter utses på samma sätt som de ordinarie styrelseledamöterna.

248 Huvudlinjerna

för kansliorganisationens

Ändamålsenliga organisationsformer inom de nuvarande skolämbetsverken

De principer, som tillämpats för utformningen av den nuvarande kansliorganisationen inom skolöverstyrelsen och inom överstyrelsen för yrkesutbildning, skulle kunna betecknas som avdelningsprincipen respektive fackbyråprincipen. Karakteristiskt för avdelningsprincipen är, att skolöverstyrelsens indelning i avdelningar skett på så sätt, att ärenden av samma eller närbesläktad art kommer att handläggas inom varje särskild avdelning. Däremot har fördelningen av ärendena mellan de byråer (rotlar) som sammanförts i en avdelning, i huvudsak skett efter skolform. Vidare är det karakteristiskt för den nämnda principen, att byråerna inte är direkt underställda verkschefen utan chefen för vederbörande avdelning. Härigenom kan en avlastning av verkschefens arbetsbörda ske genom delegering av beslutanderätt till avdelningscheferna i många ärenden, som normalt eljest borde avgöras av verkschefen. Karakteristiskt för överstyrelsens för yrkesutbildning enligt fackbyråprincipen uppbyggda kansliorganisation är, att pedagogiska och organisatoriska ärenden rörande varje större yrkesutbildningsoinråde sammanförts för handläggning inom en och samma byrå och vidare att byråerna inte sammanförts i avdelningar, samtliga byråer och självständigt arbetande sektioner är sålunda direkt underställda verkschefen. Fackbyråprincipen har dock icke renodlats; om så hade varit fallet borde samtliga ärenden rörande ett visst yrkesutbildningsområde ha handlagts inom vederbörande byrå. Så sker emellertid inte; administrativa ärenden och lärarutbildningsärenden handlägges inom överstyrelsen av var sin särskilda byrå, vilkas verk-

uppbyggnad

samhet sålunda spänner över verkets hela arbetsfält. Detta avsteg från fackbyråprincipen ger en viss anknytning till den inom skolöverstyrelsen tillämpade avdelningsprincipen, den administrativa byrån inom överstyrelsen för yrkesutbildning handlägger ärenden av samma art som den administrativa avdelningen inom skolöverstyrelsen. Å andra sidan förekommer inom skolöverstyrelsen arbetsenheter, som har karaktär av fackbyråer; det är särskilt fallet med de från överstyrelsens avdelningar fristående rotlarna för respektive skolsociala frågor, skolhygieniska frågor och folkbildningsfrågor. I den mån det inom fackämbetsverken förekommer arbetsenheter, som i huvudsak är sysselsatta enbart med utbildningsärenden, är dessa enheter av renodlad fackbyråtyp. De handlägger sålunda inte endast pedagogiska och organisatoriska ärenden som fackbyråerna inom Överstyrelsen för yrkesutbildning utan alla förekommande utbildningsärenden, med undantag för vissa administrativa ärenden. Skolöverstyrelsen har tidigare varit organiserad på ett annat sätt. Även då var verkets kansli uppdelat på avdelningar men fördelningsgrunden var en annan. Ärendena var inte fördelade efter sin art utan efter skolkategori. Ärenden rörande den obligatoriska skolan handlades i en folkskolavdelning, ärenden rörande det högre skolväsendet i en läroverksavdelning och ärenden rörande yrkesutbildning i en yrkesskolavdelning. Sedan den sistnämnda år 1943 omvandlats till ett särskilt yrkesutbildningsverk, bestod skolöverstyrelsen endast av de två förstnämnda avdelningarna. År 1944 bröts handläggningen av de administrativa ärendena ut från dessa avdelningar och överfördes till

249 en nyinrättad administrativ avdelning, ett första steg mot den organisationsform, som nu tillämpas för verket. År 1952 företogs en fullständig omorganisation av skolöverstyrelsen, varigenom principen om uppdelning i avdelningar enligt skolkategori ersattes av principen om uppdelning i avdelningar enligt ärendenas art: de pedagogiska ärendena sammanfördes för handläggning inom en undervisningsavdelning och de organisatoriska ärendena inom en organisationsavdelning. De administrativa ärendena hade som ovan nämnts redan förut sammanförts i en särskild administrativ avdelning. Sedermera har ytterligare ett par avdelningar inrättats. Handläggningen av ärenden rörande allmän skolplanering och byggnadsverksamhet för det allmänna skolväsendets behov har sammanförts i en planerings- och byggnadsavdelning och vidare inrättades för ledningen av försöksverksamheten med nioårig enhetsskola och viss försöksverksamhet inom det högre skolväsendet en särskild försöksavdelning. Denna har varit av en principiellt annan natur än skolöverstyrelsens övriga avdelningar. Inom densamma har handlagts flertalet ärenden rörande försöksskolan, varför den har kunnat jämföras med en avdelning inom verkets äldre organisation. Sedan definitivt beslut fattats om införande av obligatorisk grundskola över hela landet, torde avdelningen i sin nuvarande form komma att upplösas. Anledningen till att den äldre organisationstypen övergavs var främst den, att med skolväsendets fortskridande utveckling folkskolavdelningens ärenden inte längre kunde klart avgränsas från läroverksavdelningens. I folkskolan hade t. ex. inbyggts linjer, som förde fram till realexamen, och även på annat sätt blev gränsen mellan folkskolan och läroverken allt m i n d r e skarp. De admi-

nistrativa och de organisatoriska ärendena växte också efter hand i allt större omfattning, varför skolöverstyrelsens ledamöter inte kunde ägna undervisningsfrågorna tillräcklig uppmärksamhet. Uppdelningen av ämbetsverkets kansli på avdelningar efter skolkategori framstod således inte längre som ändamålsenlig; det ansågs önskvärt att få till stånd en rationellare organisation, som medgav, dels att ärenden av samma karaktär handlades enligt för hela det allmänna skolväsendet enhetliga normer och dels att ämbetsverket på ett tillfredsställande sätt kunde sköta den väsentliga arbetsuppgiften att leda den pedagogiska utvecklingen. Ifråga om uppdelningen av varje särskild avdelning i rotlar användes vid reformen av skolöverstyrelsens organisation en annan indelningsgrund än för kansliets uppdelning på avdelningar, nämligen en fördelning efter skolform. Pedagogiska äreden rörande företrädesvis folkskolan skulle handläggas inom en rotel, dylika ärenden rörande allmänna läroverk i en o. s. v. Man tillämpade således, som redan inledningsvis antytts, olika fördelningsgrunder vid uppdelning av kansliet på avdelningar och vid uppdelning av avdelningarna p å rotlar. Härigenom har skolöverstyrelsens organisation, som i sina grunddrag inte undergått någon förändring sedan den n ä m n d a reformen genomfördes, kommit att framstå som komplicerad. Ärenden r ö r a n d e samma skolform blir fördelade på flera avdelningar, de sammanhålles inte inom samma arbetsenhet som fallet är inom fackbyråerna i överstyrelsen för yrkesutbildning och inom vissa fackämbetsverk, såsom lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen. Denna fördelning av ä r e n d e n a på skilda arbetsenheter enligt två olika grunder kan som nyss nämnts te sig komplicerad, men i praktiken synes skolöverstyrelsens organisation ha

250 fungerat tillfredsställande. Det värdefulla i verkets organisationsstruktur synes ligga däri, att ärenden av samma slag sammanhållits inom en avdelning och alt avdelningen kunnat ägna sig uteslutande åt handläggningen av dessa. Det har härigenom blivit möjligt att bereda ärendena grundligare och mera ingående än om avdelningens befattningshavare också skulle ha handlagt ärenden av annan natur. Förhållandet mellan undervisningsärendena och organisationsärendena må anföras som ett exempel för att belysa värdet av fördelningen av ärendena på avdelningar enligt ärendenas art. Flertalet organisationsärenden är av sådan natur, att de måste beredas och avgöras utan större tidsutdräkt. Undervisningsärendena däremot kräver i regel inte samma snabba behandling. Är handläggningen av båda dessa huvudgrupper av ärenden sammanförd i en arbetsenhet, måste således de organisatoriska ärendena erhålla företräde vid beredningen. De pedagogiska frågorna kan läggas åt sidan, tills arbetsbelastningen på organisationssidan lättar. Växer organisationsärendena i både omfattning och svårighetsgrad, kan undervisningsärendena komma att eftersättas. Att indelningen av en avdelning i rotlar skett efter skolform, synes ha stimulerat arbetet inom avdelningen. De skilda rotlarna h a r inom avdelningens ram kunnat samarbeta på ett fruktbärande sätt. Experter på t. ex. det högre skolväsendets undervisningsfrågor har kunnat stå i nära kontakt med experterna på det obligatoriska skolväsendets motsvarande frågor. Erfarenheterna av skolöverstyrelsens verksamhet efter omorganisationen synes sålunda ge vid handen, att ämbetsverkets organisation är ändamålsenlig. Detta omdöme måste emellertid ställas i relation till de uppgifter verket h a r

att utföra. Skolöverstyrelsens tillsyn omfattar i huvudsak undervisning och utbildning i skolmässiga former. Flertalet skolformer, underställda överstyrelsen, ger allmänbildning. Yrkesutbildning har förekommit endast i mera begränsad omfattning vid skolformer under dess tillsyn. Man är fördenskull berättigad att dra den konklusionen, att skolöverstyrelsens organisationsform visserligen synes vara ändamålsenlig för ett ämbetsverk, som har att utöva central tillsyn över allmänbildande skolor, men att det är omöjligt att med någon högre grad av säkerhet bedöma, huruvida den också är ändamålsenlig för ett verk, som centralt skall leda yrkesutbildning, allrahelst sådan yrkesutbildning, som äger rum i form av kurser av icke skolmässig karaktär; organisationsformen ifråga har nämligen icke använts för verksamhet med central ledning av yrkesutbildning i egentlig mening. Den kansliorganisation överstyrelsen för yrkesutbildning erhöll vid ämbetsverkets start har förblivit oförändrad i sin principiella uppbyggnad. Två nya byråer har inrättats, nämligen en fackbyrå för utbildning i husligt arbete samt en lärarutbildningsbyrå, vilken i likhet med den vid ämbetsverkets tillblivelse inrättade administrativa byrån är en arbetsenhet, vars verksamhet berör verkets hela tillsynsområde. De nya självständigt arbetande sektioner, som inrättats inom överstyrelsen, har karaktär av fackbyråer med undantag för sektionen för centralupphandling, som är en arbetsenhet med specialuppgifter. När överstyrelsen för yrkesutbildning på sin tid inrättades, var dess kansliorganisation helt säkert lämplig för de uppgifter, som lades på det nya verket. Med den omfattning yrkesutbildningen då hade uppstod inga olägenheter av att sammanföra undervisningsärendena med de organisatoriska ärendena i sam-

251 ma arbetsenhet. Ur flera synpunkter var detta tvärtom till avgjord fördel. Frånsett de mera teoretiskt inriktade fackgymnasierna bedrevs yrkesutbildningen i stor utsträckning i icke skolmässiga former. Det kunde under sådana förhållanden knappast ha varit rationellt att skilja ut frågorna rörande utbildningens organisation från frågorna rörande dess innehåll och målsättning och låta båda dessa ärendegrupper handläggas av skilda arbetsenheter. Dessutom var det för samarbetet med näringslivet fördelaktigt, att en och samma arbetsenhet beredde samtliga ärenden rörande ett större yrkesutbildningsområde, frånsett de rent administrativa. Varje berörd näringsgren fick därigenom en fast kontaktpunkt i verket.

fungerande helhet. Ju flera arbetsenheter, som måste inrättas, desto svårare blir denna uppgift. Liksom för det allmänna skolväsendets centrala ledning gäller för yrkesutbildningens motsvarande ledning, att de organisatoriska ärendena vanligen i tidshänseende måste ges företräde framför de pedagogiska vid handläggningen. Risken för att undervisningsärendena inom yrkesutbildningen skulle komma att eftersättas genom tillämpningen av fackbyråprincipen i överstyrelsens för yrkesutbildning organisation synes dock ha varit tämligen ringa. Särskilt ifråga om sådan yrkesutbildning, som inte bedrives i skolmässiga former, har huvudmän och lokala kursledningar större frihet att själva besluta om organisatoriska förhållanden för utbildningen än vad som är fallet inom det allmänna skolväsendet. Den centrala ledningens belastning med handläggning av organisatoriska ärenden blir därför inte så stor som skolöverstyrelsens. Dessutom måste ifråga om omskolningskurser, kurser av mera tillfällig art och inrättande av nya utbildningslinjer undervisnings- och organisationsärendena avgöras ungefär samtidigt. Fastställande av kursplaner och av behörighet för lärarkrafter t. ex. hör intimt samman i sådana fall. De fördelar som en handläggning av yrkesutbildningsärendena enligt fackbyråprincipen erbjöd vid den tidpunkt, då överstyrelsen för yrkesutbildning inrättades, finns alltjämt i stort sett kvar men synes dock vara mindre framträdande ifråga om handläggningen av ärenden rörande de mera teoretiskt inriktade yrkesutbildningsan-' stalterna, fackgymnasierna och med dem jämförbara skolor.

Under de två decennier, som förflutit sedan överstyrelsen inrättades, har yrkesutbildningen dels vuxit starkt i kvantitativ omfattning och deLs på vissa områden undergått en utveckling i riktning mot mera skolmässiga former, överstyrelsens tillsynsuppgifter har i överensstämmelse härmed ökat i kvantitet och mångfald samt även i åtminstone vissa avseenden blivit mera komplicerade att handlägga, överstyrelsens organisation framstår därför numera inte som fullt ut lika ändamålsenlig som vid ämbetsverkets start. Detta beror inte därpå, att pedagogiska och organisatoriska ärenden alltjämt handlägges inom samma arbetsenhet, fackbyrån, utan därpå, att ökningen av ärendenas antal nödvändiggjort inrättande av flera nya arbetsenheter, vilka samtliga enligt verkets organisationsstruktur är direkt underställda verkschefen. Denne har fördenskull inte kunnat avlasta något av sin successivt växande arbetsbörda på avdelningschefer. Han måste ensam ansvara för samordningen av de olika arSynpunkter på .skolverkets betsenheternas verksamhet och ensam organisationsstruktur sörja för att verket blir en effektivt Liksom verksledningen

måste

även

252 kansliorganisationen inom det av de sakkunniga föreslagna nya skolämbetsverket nykonstrueras med hänsyn till de arbetsuppgifter verket får att utföra. Därvid bör man, som de sakkunniga understrukit i inledningen till detta kapitel, söka bevara sådana organisationsoch arbetsformer inom de nuvarande skolämbetsverken, som erfarenhetsmässigt visat sig vara ändamålsenliga. Det väsentligaste är emellertid, att kansliorganisationen som helhet blir så beskaffad, att den kan fungera smidigt utan byråkratisk tungroddhet och att verket kan ta initiativ för att främja hela vårt utbildningsväsendes utveckling. Endast i den mån nu tillämpade organisationsformer inom skolämbetsverken tjänar dessa syftemål, är det berättigat att överföra dem till det nya verket. Skolverket skall utöva tillsyn över hela vårt utbildningsväsende, det allmänna skol- och folkbildningsväsendet likaväl som yrkesutbildningsväsendet. Det måste då med nödvändighet bli ett relativt stort ämbetsverk. Av denna anledning är det uteslutet att dess kansli kan indelas i arbetsenheter, som samtliga blir direkt underställda verkschefen. Denne skulle med en sådan organisationsstruktur erhålla en så tung arbetsbörda, att han icke skulle kunna utöva en effektiv ledning av verkets arbete. De sakkunniga har ju också i avsnittet om ämbetsverkets ledning föreslagit, att verkschefen skall biträdas av två överdirektörer, av vilka den ene främst skulle ägna sig åt det allmänna skolväsendet och den andra åt yrkesutbildningsväsendet. Med hänsyn till detta förslag skulle man kunna tänka sig, att kansliet delades upp i två stora avdelningar, en för handläggning av ärenden rörande det allmänna utbildningsväsendet och en för handläggning av ärenden rörande yrkesutbildningsväsendet.

Konstrueras kansliorganisationen på detta sätt, får man emellertid inte något homogent ämbetsverk utan två från varandra tämligen fristående enheter inom verket. Därmed skulle meningen med att sammanföra den centrala ledningen av hela vårt skol- och utbildningsväsende i ett enda verk gå förlorad. Indelningen av verkets kansli i arbetsenheter måste ske efter a n d r a grunder. De grunder för kansliorganisationens uppbyggnad, som närmast kan komma ifråga, är dels den för skolöverstyrelsens nuvarande organisation tillämpade avdelningsprincipen och dels den för konstruktionen av kansliet inom ö v e r styrelsen för yrkesutbildning använda fackbyråprincipen. Dessa två principer representerar emellertid helt olika metoder för kansliets indelning i arbetsenheter. Avser man att bygga upp skolverkets kansliorganisation efter enhetliga grunder, utesluter den ena metoden den andra. Oförenligheten består inte däri, att det i det förra fallet är fråga om avdelningar med underlydande byråer (rotlar) och i det andra fallet enbart byråer eller självständigt arbetande sektioner, som inte är sammanförda i avdelningar, utan i de helt olika grunderna för ärendenas fördelning på arbetsenheter. Hyser man däremot den uppfattningen, att konstruktionen av det gemensamma skolämbetsverkets kansli inte nödvändigtvis behöver ske efter genomgående enhetliga grunder, blir det möjligt att kombinera de båda nämnda principerna. De sakkunniga ansluter sig till den sistnämnda uppfattningen. Även om skolverket blir den gemensamma centralmyndigheten för såväl det allmänna skolväsendet som yrkesutbildningsväsendet följer inte därav, att handläggningen av ärenden rörande dessa båda huvudformer av utbildningsväsendet behöver föras samman i så hög grad, att

253 alla pedagogiska frågor kommer att behandlas för sig i en avdelning, alla organisatoriska för sig i en annan avdelning o. s. v. De sakkunniga har ju tvärtom tidigare starkt understrukit, att man vid konstruktionen av skolverkets kansli bör söka bevara sådana organisationsformer inom de nuvarande skolämbetsvcrken, som erfarenhetsmässigt visat sig ändamålsenliga. De sakkunniga har ansett sig kunna konstatera, att skolöverstyrelsens organisation är ändamålsenlig för ett ämbetsverk, som har att utöva central tillsyn över allmänbildande skolor och att den inom överstyrelsen för yrkesutbildning tillämpade fackbyråprincipen är ändamålsenlig för organisationen av ett verk, som leder yrkesutbildning. Fackbyråprincipens förtjänster framträder särskilt starkt ifråga om ledningen av sådan yrkesutbildning, som bedrives i icke-skolmässiga former. Vidare har fackbyråsystemet varit värdefullt ur den synpunkten, att det i hög grad underlättat samarbetet mellan den centrala ledningen för yrkesutbildningen och näringslivet. Ur vissa synpunkter skulle det kunna sägas vara till fördel, om skolverkets kansli organiserades enligt skolöverstyrelsens modell. Härför talar särskilt, som de sakkunniga i flera sammanhang tidigare framhållit, att vårt undervisningsväsende för framtiden i högre grad än för närvarande blir en sammanhängande helhet, inom vilken de skilda skoloch kursformerna blir mer eller mindre beroende av varandra. Det gäller inte bara de allmänbildande skolorna sins emellan utan också dessa skolor och de yrkesutbildande skolorna i relation till varandra. I den mån skiljelinjerna dem emellan blir allt mindre skarpa, kan det synas vara en rationell åtgärd att låta ärenden av samma eller närbesläktad natur handläggas inom samma avdel-

ning. Häremot kan emellertid invändas, att de pedagogiska ärendena och ärendena rörande utbildningens organisation inom flertalet former av yrkesutbildning är så nära sammanhängande med varandra, att de helst bör handläggas inom för båda ärendegrupperna gemensamma arbetsenheter. Delas de upp på olika arbetsenheter, kan en sådan uppdelning i vissa fall få ogynnsamma följder för yrkesutbildningen. Inte minst gäller detta ifråga om kurser för omskolning och vidareutbildning. Omskolningskurser t. ex. måste organiseras med minsta möjliga tidsutdräkt. Det kan då inte vara rationellt att låta ärenden rör a n d e kursplaner för dessa handläggas av en arbetsenhet och ärenden rörande anskaffning av lärare och behörighetsförklaringar för dessa av en annan. Dessa överväganden leder oss fram till den uppfattningen, att skolverkets kansli bör organiseras så, att avdelningsprincipen genomgående tillämpas ifråga om handläggningen av ärenden r ö r a n d e det allmänna skolväsendet men endast i viss utsträckning ifråga om handläggningen av ärenden rörande yrkesutbildningsväsendet, där pedagogiska och organisatoriska ärenden alltjämt bör handläggas enligt fackbyråp r i n c i p e n . Härigenom kan de båda organisationsformer, som var och en på sitt håll — inom skolöverstyrelsen resspektive överstyrelsen för yrkesutbildning — visat sig värdefulla, bevaras inom det nya skolverket. Vid uppbyggnaden av skolverkets kansliorganisation kombineras alltså avdelningsprincipen och fackbyråprincipen. Denna lösning av problemet om skolverkets kansliorganisation behöver preciseras närmare. De sakkunniga har tidigare avvisat tanken att dela upp skolverket i två stora huvudavdelningar, en för det allmänna undervisningsväsendet och en för yrkesutbildningsväsendet,

254 därför att meningen med ett sammanför a n d e av den centrala ledningen i ett gemensamt ämbetsverk därmed skulle gå förlorad. Den organisation av skolverkets kansli, som de sakkunniga förordar, innebär inte heller en sådan uppdelning. Skolverkets ställning som gemensam centralmyndighet för det allm ä n n a undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet måste återspeglas i verkets kansliorganisation. Det behöver emellertid inte ske på så sätt, att kansliet konstrueras, antingen helt efter skolöverstyrelsens nuvarande organisationsform eller helt efter överstyrelsens för yrkesutbildning motsvarande form. Vissa ärenden rörande det allmänna undervisningsväsendet kan handläggas inom en särskild sektor, organiserad enligt den nu inom skolöverstyrelsen tilllämpade avdelningsprincipen och vissa ärenden rörande yrkesutbildningen kan handläggas inom en annan sektor, organiserad enligt den inom överstyrelsen för yrkesutbildning tillämpade fackbyråprincipen. Återstående ärenden rörande såväl det allmänna undervisningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet kan handläggas inom en tredje sektor, som blir gemensam för båda huvudformerna av vårt skol- och utbildningsväsende. De sakkunniga avser med sitt förslag just en sådan uppdelning av skolverkets kansli. Kansliet kommer enligt detta förslag att delas upp i tre sektorer: en för handläggning av för hela skol- och utbildningsväsendet gemensamma ärenden, en för handläggning av frågor rör a n d e det allmänna undervisningsväsendet, och en för handläggning av frågor r ö r a n d e yrkesutbildningsväsendet. Den sektor, som handlägger ärenden rörande det allmänna undervisningsväsendet, delas i avdelningar enligt samma princip, som nu gäller för skolöverstyrelsens organisation, d. v. s. att ärenden av sam-

ma art sammanföres för handläggning inom samma avdelning. Varje sådan avdelning indelas i sin tur i rotlar, mellan vilka ärendena fördelas efter skolform. Den sektor, som det här är fråga om, blir alltså organiserad på samma sätt som skolöverstyrelsen. Den sektor som handlägger ärenden rörande yrkesutbildning, indelas enligt fackbyråprincipen i rotlar för olika yrkesutbildningsområden och blir organiserad på liknande sätt som överstyrelsen för yrkesutbildning. Den återstående sektorn skall handlägga ärenden, som är gemensamma för såväl det allmänna skolväsendet som yrkesutbildningsväsendet, och kan således inte organiseras enligt fackbyråprincipen. Även denna sektor får indelas i avdelningar enligt ärendenas art. Varje sådan avdelning indelas sedan i rotlar, varvid även h ä r fördelning efter skolform bör ske i den mån detta är möjligt med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär och betydelse. Ett problem blir att bedöma, vilka arbetsuppgifter som lämpligast bör anförtros åt den gemensamma sektorn, eller uttryckt på annat sätt, i hur hög grad frågor rörande det allmänna skolväsendet skall sammanföras med frågor rörande yrkesutbildningsväsendet för gemensam handläggning. Genom att överföra större eller mindre grupper av kanslipersonalen till den gemensamma sektorn, erhåller man en rad alternativa organisationsformer, inom vilka ett dylikt sammanförande av ärendena för gemensam handläggning blir mer eller mindre omfattande. Det skulle uppenbarligen inte vara av någon praktisk nytta att redogöra för olika teoretiskt tänkbara alternativ; de sakkunniga begränsar sig till att ange det alternativ, som enligt deras mening är det mest lämpliga och ändamålsenliga. Utan tvekan bör alla frågor r ö r a n d e den allmänna skolplaneringen hand-

255 läggas inom den gemensamma sektorn. Ifråga om skolplaneringen gör sig behovet av samordning mellan vårt skoloch utbildningsväsendes båda huvuddelar mycket starkt gällande. De sakkunniga h a r i föregående kapitel framhållit, att detta behov av en samordnad central planering för det allmänna skolväsendet och yrkesutbildningsväsendet utgör ett tungt vägande argument för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk. Det torde då inte behöva närmare motiveras, att planeringsärendena bör handläggas av den föreslagna gemensamma sektorn inom skolverkets kansli. Inom denna sektor bör organiseras en avdelning för den allmänna planeringen på skolans område. Även byggnadsfrågorna är av stort gemensamt intresse för de allmänna skolorna och de yrkesutbildande skolorna och bör hänföras till den gemensamma sektorn. Vad som kan diskuteras är om byggnadsfrågorna bör handläggas inom en särskild avdelning, eller om de bör sammanföras med planeringsärendena i en gemensam planerings- och byggnadsavdelning i likhet med vad som skett inom skolöverstyrelsen. Skäl kan anföras för såväl den ena som den a n d r a ståndpunkten. Grundskolans successiva genomförande och expansionen av den undervisning och utbildning, som bygger på grundskolan, leder helt säkert till att volymen av byggnadsärenden inom skolverket kommer att bli mycket stor. Detta kan motivera inrättandet av en särskild byggnadsavdelning. Å a n d r a sidan är byggnadsfrågorna så nära förbundna med den allmänna planeringen för undervisningsväsendet, att det förefaller lämpligt, att de behandlas i sammanhang med denna. De sakkunniga förordar därför att planerings- och byggnadsärendena samanföras i en avdelning. En annan stor ärendegrupp, som bör

hänföras till den gemensamma sektorn, är de administrativa frågorna. Det förefaller de sakkunniga vara en rationell anordning att låta ärendena rörande den centrala administrationen beredas gemensamt. Handläggningen av dessa ärenden kräver ingen speciell sakkunskap ifråga om pedagogik, lärarutbildning och undervisningsorganisation, de områden där skild handläggning av ärendena är starkast motiverad. Ett väsentligt argument för att de administrativa frågorna skall handläggas inom den gemensamma sektorn är, att i desamma ingår utarbetandet av petitaframställningar till riksdagen, fördelning av statsbidrag till olika skolor och utbildningsanstalter eller yttrande till Kungl. Maj :t över statsbidragsansökningar. Dessa ärenden bör behandlas på ett enhetligt sätt, så att en rimlig avvägning mellan olika skol- och utbildningsformers önskemål och behov blir möjlig. De sakkunniga förordar således, att en administrativ avdelning inrättas inom den gemensamma sektorn av skolverkets kansli. Till den gemensamma sektorn bör vidare föras sådana arbetsenheter, som redan nu är sysselsatta med ärenden, vilka berör såväl det allmänna skolväsendet som yrkesutbildningsväsendet. Dylika arbetsenheter är den fristående skolhygienroteln och sektionen för fysisk fostran inom skolöverstyrelsen samt sektionen för centralupphandling inom överstyrelsen för yrkesutbildning. Vidare förefaller det lämpligt att under nämnda sektor lägga även den skolsociala roteln inom skolöverstyrelsen. Den skolsociala verksamheten torde för framtiden komma att bli mera omfattande än för närvarande och eftersom p r o blemen på detta område är i huvudsak likartade för utbildningsväsendets båda huvudgrenar, är det befogat, att denna verksamhet ledes av en arbetsenhet

256 inom den gemensamma sektorn. Likaså bör inom denna finnas dels en sektion med uppgift att utföra större utredningar inom verkets tillsynsområde och dels en kanslisektion för handläggning av frågor rörande verkets lokaler och personal samt därmed sammanhängande ärenden. Utanför de ovan angivna gränserna för den gemensamma sektorns verksamhetsområde faller de tre stora och väsentliga ärendegrupperna undervisningsfrågor, lärarutbildningsfrågor och organisationsfrågor. Ifråga om samtliga dessa grupper föreligger så pass väsentliga skillnader av såväl principiell som praktisk art mellan det allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet, att det är motiverat att för deras handläggning inrätta särskilda sektorer för respektive områden, alltså en sektor för det allmänna skol- och folkbildningsväsendet och en för yrkesutbildningsväsendet. I enlighet med vad de sakkunniga redan tidigare framhållit bör den förstnämnda indelas i avdelningar enligt ärendenas art. Inom skolöverstyrelsen har hittills icke funnits någon lärarutbildningsavdelning, medan det däremot inom överstyrelsen inrättats en lärarutbildningsbyrå. Med hänsyn till att lärarutbildningen kommer att kräva betydande arbetsinsatser från skolverkets sida, förefaller det motiverat att för handläggning av ärendena rörande lärarutbildningen för det allmänna skolväsendet inrätta en särskild lärarutbildningsavdelning inom sektorn för det allmänna skol- och folkbildningsväsendet. Denna nya avdelning bör lämpligen även handlägga ärenden r ö r a n d e pedagogisk försöksverksamhet och pedagogiskt utvecklingsarbete och leda dylik verksamhet på den allmänna skolans område. 1 Undervis1 I propositionen nr 54 till 1962 års riksdag föreslår Kungl. Maj:t, att skolöverstyrelsens

nings- och organisationsavdelningarna inom skolöverstyrelsen överföres till skolverkets sektor för det allmänna skolväsendet. Denna sektor kommer alltså att bestå av tre avdelningar, nämligen en undervisningsavdelning, en lärarutbildnings- och försöksavdelning och en organisationsavdelning. Varje avdelning indelas sedan i rotlar. Analogt med förhållandena inom sektorn för det allmänna skolväsendet bör också inom sektorn för yrkesskolväsendet handläggas ärenden rörande undervisning, lärarutbildning och organisation. Sektorn organiseras emellertid enligt fackbyråprincipen, så att undervisnings- och organisationsfrågor rörande varje större yrkesutbildningsområde handlägges inom samma arbetsenhet. För att terminologien inom skolverket skall bli enhetlig, bör även dessa enheter betecknas rotlar. Lärarutbildningen för yrkesskolväsendet jämte pedagogisk reformverksamhet inom detta ledes av en särskild rotel, vilken kommer att utgöras av den till skolverket överflyttade nuvarande femte byrån inom överstyrelsen för yrkesutbildning. Fackbyråerna inom överstyrelsen, a n d r a byrån för industri- och hantverksutbildning, tredje byrån för handelsutbildning och fjärde byrån för huslig utbildning, överflyttas jämte den fristående sektionen för omskolning till skolverkets yrkesutbildningssektor. Omskolningssektionen bör på grund av sina mycket omfattande arbetsuppgifter ombildas till rotel. Vidare förefaller det lämpligt att byrån för industri- och hantverksutbildning av samma skäl vid överflyttningen delas upp på två rotlar, av vilka den ena får handlägga ärenden rörande yrkesskolor nuvarande försöksavdelning med dess tre rotlar avvecklas, att tre nya rotlar inrättas samt att dessa tillsammans med den nuvarande undervisningsavdelningen nyindelas i två avdelningar, nämligen en undervisningsavdelning samt en lärarutbildnings-och försöksavdelning.

257 och den andra ärenden rörande tek- ställning kommer sektorn för yrkesutniska läroverk och tekniska skolor. Det bildningsväsendet att utgöras av nio må påpekas, att byråchefstjänsten rotlar. Enligt de sakkunnigas uppfattinom överstyrelsens för yrkesutbildning ning är det emellertid inte ändamålsenandra byrå sedan en tid tillbaka varit ligt att ställa samtliga dessa arbetsendubblerad. Inom yrkesutbildningssek- heter direkt under överdirektören för torn inrättas vidare tre nya rotlar för yrkesutbildningsfrågorna. Med hänsyn ledning av yrkesutbildning, som nu är till övriga arbetsuppgifter, som kommer underställd olika fackämbetsverk, näm- att åvila nämnde chefstjänsteman, skulligen en rotel för jordbruksutbildning le hans arbetsbörda därigenom bli alltoch en rotel för skogsbruksutbildning för betungande. De sakkunniga föreslår samt en rotel för utbildning i vårdyr- därför att endast omskolningsroteln ken. De förstnämnda rotlarna övertar samt rotlarna för jordbruksutbildningen huvuddelen av de arbetsuppgifter, som och skogsbruksutbildningen såsom frinu utföres av lantbruksstyrelsens under- stående rotlar ställes direkt under bevisningsbyrå respektive skogsstyrel- rörde överdirektör, medan övriga sex sens undervisningssektion och domän- rotlar sammanföres till en särskild yrstyrelsens utbildningsavdelning ifråga kesutbildningsavdelning. om utbildningen vid skogsskolorna. Den De sakkunniga har funnit det lämpsistnämnda roteln övertar de arbetsligt, att skolverkets kansli organiseras uppgifter r ö r a n d e utbildning för vårdpå ett sådant sätt, att båda de nuvayrken, som nu åligger medicinalstyrelrande pedagogiska ämbetsverkens orgasen och socialstyrelsen samt sektionen nisation bibehålies i den utsträckning för vårdyrken inom överstyrelsen för detta är möjligt. Det skulle enligt vår yrkesutbildning. Ärenden rörande sjömening vara oklokt att i onödan bryta befälsutbildningen och utbildningen vid sönder organisationsformer, som visat statens brandskola överföres för handsig vara ändamålsenliga. En organisaläggning inom roteln för tekniska lärotion enligt avdelningsprincipen har viverk och tekniska skolor. Sektionen för sat sig lämplig för handläggning av arbetsmarknadsärenden och statistik ärenden angående det allmänna skolinom överstyrelsen för yrkesutbildning, och folkbildningsväsendet och en orgasom har ytterst heterogena arbetsuppgifnisation enligt fackbyråprincipen har ter, föreslås bli upplöst. Delvis kommer visat sig lämplig för handläggning av dess arbetsuppgifter att övertas av den yrkesutbildningsfrågor. Det blir då moföreslagna utredningssektionen inom tiverat att i stort sett bibehålla båda desden gemensamma sektorn, överstyrelsens sektion för centralupphandling sa indelningsgrunder inom var sin del slutligen bildar stommen i motsvarande av det gemensamma skolverket. För sektion inom den gemensamma sektorn. handläggning av ärenden, som i hög Den får emellertid vidgade arbetsupp- grad berör båda huvuddelarna av utbildgifter i förhållande till den förstnämn- ningsväsendet, inrättas den gemensamda. Den kommer alt få tillgodose hela ma sektorn av skolverkets kansli, dit yrkesutbildningsväsendets behov och arbetsenheter föres från såväl skolöverkan beräknas i ökad omfattning få om- styrelsen som från överstyrelsen för yrbesörja upphandling av materiel för det kesutbildning. De organisatoriska problem, som blir förknippade med samallmänna skolväsendet. manslagningen av skolöverstyrelsen och Såsom framgår av ovanstående fram- överstyrelsen för yrkesutbildning och 17—201170

258 överförandet till det sålunda bildade nya skolverket av personal, som nu handlägger utbildningsärenden inom skilda fackämbetsverk, blir härigenom också lättare att lösa. Genom indelningen av skolverkets kansli i de nämnda tre sektorerna skapas också enligt vår mening goda förutsättningar för de tre högsta chefstjänstemännens ledning av verkets arbete. Verkschefen skall givetvis utöva högsta ledningen av verket i dess helhet och ägna sin uppmärksamhet i lika hög grad åt arbetet inom samtliga tre sektorer, även om ledningen av den gemensamma sektorns arbete i främsta rummet kommer att vila på honom. Han kommer därigenom att framträda som målsman för hela vårt samlade skoloch utbildningsväsende med uppgift att bl. a. medverka till att de skilda skolformernas intressen blir väl avvägda mot varandra. De båda överdirektörerna skall enligt de sakkunnigas intentioner bära ansvaret för handläggning2n av ärenden rörande respektive det allmänna skol- och folkbildningsväsendet samt yrkesutbildningsväsendet. Genom den form för kansliets organisation, som de sakkunniga förordar, kommer var och en av de båda överdirektörerna att bli chef för var sin sektor, inom vilken de underställda arbetsenheternas verksamhet inriktas på ettdera av de båda nämnda huvudområdena av vårt utbildningsväsende. De båda överdirektörernas ställning som målsmän för respektive områden kommer därigenom att framträda klart. Om skolverkets kansli organiserades enligt skolöverstyrelsens avdelningsprincip, skulle inga arbetsenheter bli direkt underställda överdirektörerna; dessa skulle hålla samman ärendena rörande respektive huvudområden, men ärendena blev för sin handläggning fördelade på olika avdelningar och rotlar. Det skulle under

sådana förhållanden bli svårare för överdirektörerna att vinna överblick över sina verksamhetsområden och fullgöra sina förpliktelser på ett tillfredsställande sätt. Det är emellertid givet, att de båda överdirektörerna närmast under verkschefen måste bära ansvaret för handläggningen inom den gemensamma sektorn av de ärenden, som berör deras respektive huvudområden av skolväsendet. De sakkunniga förutsätter också, att båda överdirektörerna deltar i handläggningen av särskilt viktiga ärenden, som berör enbart det ena huvudområdet. För att avlasta verkschefens och de båda överdirektörernas arbetsbörda synes det lämpligt att i likhet med förhållandet inom skolöverstyrelsen förordna en rotelchef inom varje avdelning att tillika vara chef för avdelningen. Inom skolverket kommer troligen att föreligga en större mångfald av ärenden än inom något annat centralt ämbetsverk. Det kommer att ställas mycket stora krav på samarbete mellan verkets arbetsenheter. Sakkunskap och erfarenhet, som finns representerad inom en enhet, måste kunna ställas till en annan enhets förfogande då så erfordras för beredning av ärendena. Det är självklart, att en befattningshavare, expert på vissa frågor, som är placerad inom en viss arbetsenhet, vid behov bör tjänstgöra även inom en annan enhet, men därutöver bör möjlighet också föreligga att tillfälligt, för beredning av ett för hela undervisningsväsendet viktigt ärende eller ett komplex av ärenden, över gränserna för arbetsenheterna skapa ett arbetsteam av för uppgiften lämpliga tjänstemän inom verket. Vårt skolväsen kan aldrig stöpas i en slutgiltig form. Lika litet kan organisationen av det ämbetsverk, som centralt skall leda detsamma, erhålla eri definitiv utformning. Organisationen

259 måste anpassas efter de uppgifter ver- fostran, utredningssektionen och kansket skall utföra, uppgifter som ändras lisektionen. Sektionen för centraluppmed skolväsendets utveckling. Det sä- handling inordnas i den administrativa ger sig fördenskull självt, att det knap- avdelningen. Den gemensamma sektorn past är möjligt att redan vid tillkomsten underställes verkschefen direkt men de ge skolverket en organisation, som även båda överdirektörerna ansvarar närmast på något längre sikt visar sig tillfreds- under denne för handläggning av ärenställande. Detta kan ske först sedan man den, som berör deras respektive arbetserhållit kännedom om de speciella inre områden. Cheferna för första roteln verksorganisatoriska problem som upp- inom var och en av de båda avdelningstår, när den centrala ledningen av vårt arna förordnas att vara chef för avdelskolväsendes båda huvuddelar skall ningen. sammanföras i det gemensamma verket: Sektorn för det allmänna skol- och hur samarbetet mellan arbetsenheterna folkbildningsväsendet indelas i tre avinom verket lämpligast bör organiseras, delningar, nämligen undervisningsavhur stor arbetsbelastningen blir på de delningen, lärarutbildnings- och försöksolika arbetsenheterna, hur kontakterna avdelningen och organisationsavdelmed skilda myndigheter och organisaningen, varjämte den fristående folktioner bäst skall etableras, för att nu bildningsroteln föres till denna sektor. endast nämna några exempel. Varje avdelning indelas i rotlar. Till Med ledning av vunna erfarenheter av vissa rotlar knytes sektioner eller andra skolverkets arbete bör förändringar och arbetsenheter med speciella arbetsuppförbättringar av dess organisation vid- gifter. Sektorn underställes överdirektagas, när så visar sig erforderligt. Se- tören för det allmänna skol- och folkdan verksorganisationen vunnit stadga bildningsväsendet. Chefen för första blir eventuellt mera genomgripande re- roteln inom varje avdelning förordnas former av densamma i framtiden avhän- att vara chef för avdelningen. giga av undervisningsväsendets utveckSektorn för yrkesutbildningsväsendet ling. indelas i en yrkesutbildningsavdelning samt fristående rotlar. Yrkesutbildningsavdelningen indelas i sex rotlar, nämliDe sakkunnigas förslag i sammanfattning gen rotlarna för yrkesskolor inom inSkolverkets kansli indelas i tre sektorer: dustri och hantverk, för tekniska läroen för det allmänna skol- och folkbild- verk och tekniska skolor, för handelsningsväsendet samt yrkesutbildningsvä- utbildning, för utbildning i husligt arsendet gemensam sektor, en sektor för bete, för utbildning i vårdyrken och det allmänna skol- och folkbildnings- för lärarutbildning. De båda nyinrättade väsendet samt en sektor för yrkesutbild- rotlarna för respektive jordbruks- och ningsväsendet. skogsbruksutbildning föreslås bli friDen gemensamma sektorn indelas i en stående. Vidare föreslås, att den nuvaplanerings- och byggnadsavdelning, en rande fristående sektionen inom överadministrativ avdelning, samt friståen- styrelsen för yrkesutbildning ombildas de rotlar och sektioner. De båda avdel- till rotel med namnet omskolningsrotel. ningarna indelas i sin tur i rotlar. De Den blir likaledes fristående från yrfristående rotlarna är skolsociala ro- kesutbildningsavdelningen. Sektorn unteln och skolhygienroteln. De friståen- derställes överdirektören för yrkesutde sektionerna är sektionen för fysisk bildning. En av rotelcheferna inom yr-

260 kesutbildningsavdelningen förordnas att vara chef för yrkesutbildningsavdelningen. Förslag till indelning av avdelninga r n a i rotlar med anknutna sektioner och andra arbetsenheter, till fördelning av arbetsuppgifterna mellan avdelningar, rotlar och sektioner samt till personalstat för skolverket framlägges i kap. 15 angående skolverkets personalorganisation. Då de sakkunnigas utredningsuppdrag

Beslutsordningen Nu gällande regler inom skolämbetsverken

I § 20 av skolöverstyrelsens instruktion föreskrives, att beslut i de till överstyrelsens handläggning hörande ärendena fattas, allt efter deras beskaffenhet, antingen av generaldirektören och vederbörande ledamöter gemensamt (pleniärenden) eller av generaldirektören (generaldirektörsärenden) eller av vederbörande avdelningschef och ledamöter gemensamt (avdelningsärenden) eller av vederbörande avdelningschef (avdelningschefsärenden) eller av vederbörande rotelchef (rotelchefsärenden) eller av vederbörande byrådirektör (byrådirektörsärenden) eller ock av annan befattningshavare i överstyrelsen (kansliärenden). I § 26 av instruktionen för överstyrelsen för yrkesutbildning föreskrives, att beslut i de till överstyrelsens handläggning hörande ärendena fattas: a) i fall, som sägs i § 27, av överstyrelsen i plenum (pleniärenden), b) i vissa fall, som anges i arbetsordningen för verket, av vederbörande byråchef (byråchefsärenden) eller annan befattningshavare på byrån (kansliärenden), samt

är begränsat till att avse yrkesutbildningens centrala ledning har vi icke ansett oss böra föreslå några mera väsentliga förändringar av organisationsformer och arbetsuppgifter inom de delar av skolverket, där ärenden rörande det allmänna skol- och folkbildningsväsendet skall handläggas. I den mån sådana förändringar föreslås, är de betingade av förslagen rörande yrkesutbildningens centrala ledning.

inom

skolverket

c) i övriga fall av överdirektören (chefsärenden). Ifråga om sättet för fattande av beslut inom de båda skolämbetsverken förekommer, som framgår av ovanstående bestämmelser, två huvudtyper av ärenden, nämligen ärenden, som avgöres genom kollegiala beslut, och ärenden, som avgöres av en enda befattningshavare, verkschefen, chef för arbetsenhet eller annan tjänsteman. Kollegiala beslut förekommer inom skolöverstyrelsen dels vid plenum med verkets ledning och dels vid plenum med rotelcheferna inom varje avdelning. Inom överstyrelsen för yrkesutbildning förekommer kollegiala beslut endast vid plenum med verksledningen. Beslut av den senare typen, som skulle kunna kallas enrådighetsbeslut, förekommer på olika nivåer inom båda verken. Delegering av beslutanderätt från högre till lägre beslutsinstans kan företas inom båda verken.

Synpunkter på beslutsordningen inom skolverket

De sakkunniga har tidigare i detta kapitel erinrat om, att våra centrala ämbetsverk med avseende på verksledningens sammansättning och befogen-

261 heter kan indelas i två typer, kollegiala verk och enrådighetsverk. Den kollegiala formens främsta förtjänster har ansetts ligga däri, att samråd mellan flera olika personer medger en mera allsidig och säker bedömning av ärendena än ett avgörande, träffat av en enda person. Enrådighetsformens fördelar h a r ansetts bestå däri, att verket skulle kunna arbeta snabbare och smidigare och utveckla större initiativkraft än ett kollegialt arbetande. De sakkunniga har föreslagit, att ledningen för skolverket skall erhålla kollegial form, vilket innebär, att ledamöterna av verksstyrelsen gemensamt överlägger om de ärenden styrelsen skall handlägga och fattar beslut efter omröstning. För dessa ärenden använder de sakkunniga i det följande beteckningen pleniärenden. Vad diskussionen h ä r gäller är alltså dels ordningen för fattande av beslut p å olika nivåer inom verket, dels fördelningen av beslutanderätten mellan verkschefen, överdirektörerna, cheferna för verkets arbetsenheter och övriga befattningshavare inom verket. Denna diskussion måste även avse frågan, om kollegiala beslut skall förekomma inom en eller flera av de beslutsinstanser, som är sammansatta enbart av tjänstemän inom verket, om vederbörande befattningshavare ensam skall fatta erforderliga beslut eller om båda beslutsformerna bör förekomma. Även en del följdproblem inställer sig. Om kollegiala beslut skall förekomma, hur bör kollegierna i de skilda fallen vara sammansatta? Bör delegering från högre till lägre beslutsinstans medges? Bör beslutsordningen i alla dess enskildheter fastslås i instruktionen för skolverket eller kan vissa detaljer överlämnas till fastställelse inom verkets arbetsordning? Ser man den svenska statsförvaltningen i historiskt perspektiv, är det lätt att spåra en latent motsättning mellan

å ena sidan kravet på en allsidig och objektiv handläggning av ärendena i rättssäkerhetens intresse och å a n d r a sidan kravet på initiativkraft och snabbhet i handläggningen. Det är denna motsättning, som ligger bakom ämbetsverkens uppdelning i kollegialt och enrådigt arbetande verk. Under vissa perioder har det förstnämnda kravet givits företrädesrätt vid ämbetsverkens organisation och under andra perioder det sistnämnda kravet. Motsättningen mellan dessa krav får dock inte överdrivas. Inom moderna ämbetsverk, de må vara av kollegial form eller enrådighetsform, har de på det hela taget kunnat förenas. När det gäller att fixera beslutanderätten inom ett ämbetsverk av en för hela samhället så vital betydelse som skolverket, ligger det emellertid makt uppå att företa en noggrann avvägning, så att man inte i onödan gör avkall på någotdera kravet. Bättssäkerheten får inte eftersättas, men kravet d ä r p å får inte drivas så hårt, att formerna för handläggningen av ärendena blir tillkrånglade och invecklade, till skada för initiativförmågan och smidigheten i verkets arbete. Verket måste kunna arbeta på samma gång effektivt och smidigt och med garanti för rättssäkerhet. De sakkunniga har tidigare framhållit, att skolverket troligen kommer att få behandla en större mångfald av ärenden än något annat centralt ämbetsverk. Detta gör det oundgängligen nödvändigt att i beslutshänseende dela upp ärendena i olika grupper för avgörande på olika p l a n : verkschefs-, överdirektörs-, avdelningschefs-, rotelchefs- och byrådirektörsplanet samt, ifråga om ärenden av enklare beskaffenhet eller där en fast praxis utbildats, tjänstemannaplanet. En sådan uppdelning överensstämmer för övrigt med den praxis, som tillämpas såväl inom skolöverstyrelsen

262 som inom överstyrelsen för yrkesutbildning. För samtliga ärenden, som icke avgöres i plenum med verksledningen, använder de sakkunniga beteckningen kansliärenden. Det torde knappast behöva närmare motiveras, att det inte kan komma ifråga att tillämpa den kollegiala formen på alla beslut i kansliärenden. En sådan ordning skulle komma att göra beslutsprocessen inom verket så omständlig och tidsödande, att en effektiv central ledning av undervisningsväsendet blir fullständigt omöjlig. Det stora flertalet ärenden är också i högre eller lägre grad rutinbetonade, varför en kollegial handläggning i dessa fall saknar nämnvärd betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt. Det återstår alltså att välja mellan de båda senare av de ovan angivna alternativen: antingen att samtliga beslut blir av enrådighetstyp eller att såväl kollegiala beslut som enrådighetsbeslut skall förekomma. Av den förut lämnade summariska redogörelsen för beslutsordningen inom de nuvarande skolämbetsverken framgår, att beslut av båda typerna förekommer inom skolöverstyrelsen, medan inom överstyrelsen för yrkesutbildning endast förekommer enrådighetsbeslut, frånsett besluten i pleniärenden. Vid en diskussion om de båda nämnda alternativen kan man med fördel lägga samma betraktelsesätt på problemet som ifråga om förhållandet mellan kollegiala verk och enrådighetsverk. Till förmån för uppfattningen att beslutanderätten i samtliga kansliärenden bör läggas i en enda befattningshavares händer talar kravet på en snabb, smidig och obyråkratisk handläggning av ärendena. Systemet med enrådighetsbeslut över hela linjen skulle vidare bli gynnsamt för verkschefens strävanden att få ämbetsverket att arbeta som en effektivt funger a n d e helhet. I sin egenskap av verkets

högste tjänsteman skulle han erhålla stor frihet att efter sina egna intentioner fördela arbetet och beslutanderätten mellan verkets befattningshavare på skilda plan. Det är givet, att en sådan anordning skulle stämma väl överens med önskemålen om att kansliet skall utveckla initiativkraft och handla snabbt, när så behövs. Till förmån för uppfattningen att vissa ärenden bör avgöras kollegialt talar kraven på en allsidig och objektiv prövning av ärendena. De ärenden, som skulle kunna bli föremål för kollegiala beslut, torde i regel vara av sådan beskaffenhet, att rättigheter och skyldigheter för enskilda människor eller i vissa fall även juridiska personer kan komma att beröras. Det är då ett starkt allmänintresse, att sådana ärenden handlägges och prövas med högsta möjliga grad av noggrannhet, allsidighet och objektivitet. Den kollegiala beslutsformen lämnar otvetydigt bättre garantier härför än enrådighetsformen. Det är tänkbart och kanske även troligt, att samma personer kommer att deltaga i handläggningen, antingen besluten fattas kollegialt eller av en enda befattningshavare; men den väsentliga skillnaden är, att i det förra fallet samtliga i beslutet deltagande får bära personligt juridiskt ansvar för detta, medan i det senare fallet dylikt ansvar icke kan utkrävas av dem, som endast deltar i handläggningen men ej i beslutet. Möjligheten att överklaga besluten kan inte anses utgöra en tillräcklig rättssäkerhetsgaranti, eftersom korrigering av eventuellt felaktiga eller rättsstridiga beslut då först kan ske i efterhand. Beslutsprocessen inom verket bör vara så utformad, att dylika korrigeringar så långt möjligt blir obehövliga. De båda uppfattningar, som h ä r skisserats, äger var för sig berättigande och bör båda komma till sin rätt vid utformningen av beslutsordningen för skoiver-

263 kets kansliärenden. De sakkunniga anser sig alltså böra förorda, att vissa kansliärenden avgöres genom kollegiala beslut och övriga ärenden genom beslut av en enda befattningshavare. Problemet blir, hur gränsdragningen dem emellan skall företagas. De sakkunniga h a r föreslagit, att verkets styrelse skall besluta endast i principiellt mycket betydelsefulla eller eljest särskilt viktiga frågor. Det antal ärenden, som kommer att föredragas i plenum med verksstyrelsen, blir alltså mycket ringa. Utanför verksstyrelsens befogenhetsområde kommer att falla ett icke obetydligt antal betydelsefulla ärenden av såväl principiell som praktisk natur, vilka nu avgöres inom verksledningarna för skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning respektive ifrågakommande fackämbetsverk. De sakkunniga vill inte hävda den meningen, att samtliga de ärendegrupper, som nu avgöres av verksledningarna för de berörda ämbetsverken och som icke skall avgöras av styrelsen för skolverket, nödvändigtvis behöver bli föremål för kollegiala beslut inom detta verk; men det är önskvärt, att de viktigaste av dessa ärendegrupper avgöres kollegialt. Det kan inte anses riktigt, att beslut i sådana ärenden skall fattas enrådigt av verkschefen eller av någon av överdirektörerna, de ämbetsmän, som givetvis främst skulle komma ifråga, om enrådighetsprincipen skulle tilllämpas i dessa fall. De skäl, som vi tidigare andragit för att styrelsen för skolverket bör äga en kollegial arbetsform, gäller i tillämpliga delar även här. Med stöd av det resonemang som här ovan förts, vill de sakkunniga förorda, att sådana principiellt och praktiskt viktiga ärenden, som inte skall avgöras vid plenum med verksstyrelsen, blir föremål för kollegiala beslut inom verket. Dylika ärenden, som berör verkets till-

synsområde i dess helhet, bör avgöras av ett kollegium med verkschefen som ordförande, medan ärenden, som berör enbart det allmänna undervisningsväsendet respektive yrkesutbildningsväsendet, bör avgöras av kollegier med vederbörande överdirektör som ordförande. Enligt de sakkunnigas mening är det också lämpligt, att ärenden av angiven art, som berör enbart en viss avdelning, avgöres av ett kollegium med avdelningschefen som ordförande. Samtliga övriga kansliärenden bör avgöras enligt enrådighetsprincipen: av verkschefen, vederbörande överdirektör, avdelningschef, rotelchef (byråchef), byrådirektör eller annan tjänsteman. I verkets instruktion bör klart anges, vilka ärenden som skall handläggas som pleniärenden, d. v. s. avgöras av styrelsen, o c h vilka som skall handläggas som kansliärenden, d. v. s. avgöras av tjänstemännen inom verket. Det räcker emellertid inte bara med att fastslå denna gränsdragning. I instruktionen bör också fastställas fasta normer dels för gränsdragningen mellan de båda huvudtyperna av kansliärenden, kollegiala ärenden och enrådighetsärenden, och dels för uppdelningen av de kollegiala ärendena i olika grupper för avgörande på respektive verkschefs-, överdirektörs- och avdelningschefsplanet. Vidare bör i instruktionen fastslås vilka befattningshavare, som på de olika planen skall deltaga i handläggning och beslut. Inskrivningen av dessa fasta normer för ärendenas uppdelning i verkets instruktion är motiverad av två skäl. Det första skälet hänför sig till rättssäkerheten. Finns fasta normer fastslagna, ger detta större garantier för en likartad bedömning av en och samma ärendegrupp och man kan säkrare avgöra, vilka befattningshavare, som bär ansvaret för varje särskilt beslut. Det andra

264 skälet sammanhänger med effektiviteten i verkets arbete: fastställda normer för uppdelningen utgör en smidigare anordning än att företa densamma från fall till fall. Det senare skulle medföra en onödig belastning på chefstjänstemännen, eftersom de i så fall måste ägna åtskillig tid åt uppgiften att fördela ärendena mellan olika beslutsinstanser. I verkets instruktion bör vidare två andra synnerligen viktiga bestämmelser rörande beslutsordningen intagas, nämligen fastställande av normer dels för uppdelningen av de viktigaste ärendena mellan å ena sidan verkschefen och överdirektörerna och å andra sidan mellan överdirektörerna inbördes, dels för delegering av beslutanderätten till lägre instans. De båda överdirektörerna för respektive det allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet måste enligt de sakkunnigas mening intaga en så självständig ställning som möjligt. Ett av villkoren för att de sakkunniga ansett sig kunna föreslå ett gemensamt skolämbetsverk har just varit, att yrkesutbildningsärendena inom ett sådant verk sammanhålles så långt detta är möjligt och att ansvaret för dessa ärenden närmast under verkschefen bäres av en tjänsteman i överdirektörs ställning. Det är av vikt, att överdirektörernas relativa självständighet bringas till uttryck i bestämmelserna om verkets beslutsordning. Ifråga om delegeringen av beslutanderätt till lägre instanser gör sig synpunkter av annan art gällande. Skälet till att dylik delegeringsrätt bör förefinnas är det, att chefstjänstemännen på högsta nivå inte bör belastas med deltagande i handläggningen av sådana ärenden, rörande vilka deras medverkan inte kan anses påkallad. Normerna för hur delegeringsrätten får handhas bör fastläggas i instruktionen; däremot kan föreskrifter om hur den i detalj skall utövas

lämpligen intagas i verkets arbetsordning. Instruktionen för ämbetsverket fastställes av Kungl. Maj:t, varför bestämmelserna i denna äger en mera bindande karaktär än föreskrifterna i arbetsordningen, vilken verksledningen själv fastställer. Instruktionen bör inte bli alltför detaljerad; sådana bestämmelser, som utan olägenhet av något slag kan ingå i arbetsordningen, bör inte belasta instruktionen. De ärenden, i vilka beslut skall fattas enligt enrådighetsprincipen, blir inte av så betydelsefull art, att reglerna för deras avgörande bör intagas i instruktionen; det kan med fördel överlämnas åt verksledningen att själv utforma dessa regler i arbetsordningen. Eftersom dessa senare kan ändras lättare än instruktionen, erhåller verksledningen härigenom större frihet att anpassa de nämnda reglerna efter skiftande förhållanden inom verket. De sakkunniga vill till sist sammanfattningsvis framhålla, att om de här framförda synpunkterna på beslutsordningen inom skolverket tillgodoses, bör det enligt vår mening bli möjligt att förena kraven på objektivitet och rättssäkerhet med kraven på en snabb, smidig och obyråkratisk handläggning av ärendena. De förstnämnda kraven har sin starkaste motivering ifråga om de ärenden, som enligt förslagen här ovan skall avgöras kollegialt. I regel är dessa ärenden inte av brådskande natur, varför en eventuellt mera omständlig handläggning av desamma inte kan verka nedsättande på verkets effektivitet. De sistnämnda kraven har sin starkaste motivering ifråga om de ärenden, som skulle komma att avgöras enligt enrådighetsprincipen. Dessa ärenden, som kommer att utgöra den överväldigande majoriteten av verkets samtliga ärenden, torde i regel böra beredas och avgöras utan större tidsutdräkt, om inte effekti-

265 viteten hos verket skall nedsättas. När enligt de sakkunnigas intentioner verksledningen får reglera formerna för handläggningen av dessa ärenden i arbetsordningen, ges verkschefen i detta hänseende fria händer att leda kansliets arbete på det sätt han finner mest ändamålsenligt.

Förslag till utformning av beslutsordningen

De ärenden, som handlägges inom skolämbetsverket, indelas med hänsyn till beslutanderätten i pleniärenden, som avgöres i plenum med verkets styrelse, och kansliärenden, som avgöres inom verkets kansli. Kansliärendena indelas i kollegiala ärenden, som avgöres samfällt av de i beslutet deltagande befattningshavarna, chefsärenden, som avgöres av verkschefen eller vederbörande överdirektör, samt tjänstemannaärenden, som avgöres av andra tjänstemän inom verket. För de båda sistnämnda slagen av ärenden har i den föregående framställningen använts beteckningen enrådighetsärenden. Pleniärenden är ärenden, som gäller de allmänna principerna för undervisningsväsendets organisation och verksamhet, principiellt viktiga ärenden av allmän natur om organisationen av och arbetet vid anstalter under verkets inseende, principiellt viktiga ärenden om verkets organisation och instruktion, särskilt viktiga ärenden om utfärdande, ändring eller upphävande av författningar, anslagsäskanden, avsedda att föreläggas riksdagen, ärenden om åtgärder mot ledamot eller befattningshavare i rotelchefs eller högre tjänsteställning på grund av ämbetsbrott, andra ärenden av särskild vikt eller intresse för verkets verksamhet, samt

ärenden, vilka generaldirektören eljest hänskjuter till avgörande i plenum. Vid avgörande av pleniärende är styrelsen beslutsmässig, då verkschefen och minst sex ledamöter, därav minst fyra av de särskilda ledamöterna, är närvarande. Kollegiala ärenden är ärenden om tillsättande av tjänster inom verket av högst byrådirektörs grad, ärenden om åtgärder mot befattningshavare i lägre tjänsteställning än rotelchef på grund av fel eller försummelse i tjänsten eller på grund av deras vandel, sådana ärenden av allmän natur om organisationen av och arbetet vid anstalter under ämbetsverkets inseende, vilka icke handläggas såsom pleniärenden, sådana viktigare ärenden om utfärdande, ändring eller upphävande av författningar, vilka icke handlägges såsom pleniärenden, ärenden om tillsättande av eller förordnande av chefstjänster och lärartjänster inom skolväsendet, sådana andra ärenden av större vikt eller intresse för verkets verksamhet, vilka icke handlägges såsom pleniärenden, och vilka enligt arbetsordningen eller särskilt beslut av verkschefen skall handläggas i denna ordning. I avgörande av kollegialt ärende skall, utöver ordföranden och föredraganden, deltaga minst två rotelchefer, vilkas ämbetsområden beröres av ärendet. Med verkschefen som ordförande handlägges dels ärenden om tillsättande av tjänster inom verket av högst byrådirektörs grad och om åtgärder mot befattningshavare i lägre tjänsteställning än rotelchef och dels, enligt närmare bestämmelser i arbetsordningen, sådana andra ärenden, som skall handläggas kollegialt och som berör såväl det all-

266 manna undervisningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet. I ärendena rörande tillsättande av tjänster inom verket och åtgärder mot befattningshavare inom detta bör deltaga båda överdirektörerna och samtliga avdelningschefer och chefer för fristående rotlar. I övriga här ovan angivna ärenden, som berör en eller flera avdelningar allmänt, bör deltaga båda överdirektörerna och vederbörande avdelnings eller avdelningars samtliga rotelchefer. I dylikt ärende av betydande vikt bör jämte båda överdirektörerna deltaga samtliga rotelchefer inom verket. Med vederbörande överdirektör som ordförande handlägges enligt närmare bestämmelser i arbetsordningen sådana ärenden, som skall handläggas kollegialt och som berör enbart det allmänna undervisningsväsendet respektive enbart yrkesutbildningsväsendet. I ärenden, som berör en eller flera avdelningar allmänt, bör deltaga vederbörande avdelnings eller avdelningars samtliga rotelchefer, vilkas ämbetsbefattning berör det allmänna undervisningsväsendet respektive yrkesutbildningsväsendet. I dylikt ärende av betydande vikt bör deltaga samtliga rotelchefer, vilkas ämbetsområden berör det allmänna undervisningsväsendet respektive yrkesutbildningsväsendet. Med vederbörande avdelningschef som ordförande handlägges sådana ärenden, som skall handläggas kollegialt och som inte handlägges med verkschefen eller en av överdirektörerna som ordförande. I ärende av större vikt bör avdelningens samtliga rotelchefer deltaga. I ärende, som berör även annan avdelning eller fristående rotel skall rotelchef från vederbörande avdelning respektive chef för vederbörande fristående rotel deltaga.

Chefsärenden är sådana ärenden om verkets organisation och instruktion, vilka icke handlägges som pleniärenden, ärenden om verkets arbetsordning och interna tjänsteföreskrifter, ärenden om anställande av personal inom verket, ärenden om anställande och övervakande av examina och avgångsprövningar, ärenden om undervisningslokaler samt undervisnings- och inredningsmateriel, om dessa ärenden är av allmän natur, frågor i övrigt av allmännare intresse eller vilka enligt arbetsordningen eller särskilt beslut av verkschefen skall handläggas i denna ordning. Verkschefen eller, om han icke deltager i handläggningen, vederbörande överdirektör äger bestämma, att chefsärende må handläggas såsom kollegialt ärende. I chefsärende skall förutom föredraganden deltaga minst en och i regel två rotelchefer, vilkas ämbetsområden beröres av ärendet. I ärende av mindre vikt deltager dock endast föredraganden. Verkschefen eller, om han icke deltager i handläggningen, vederbörande överdirektör bestämmer, vilka det åligger att deltaga. Inför verkschefen föredrages dels ärenden om verkets organisation och instruktion, vilka icke handlägges som pleniärenden, ärenden om verkets arbetsordning och interna tjänsteföreskrifter samt ärenden om anställande av personal inom verket, dels enligt närmare föreskrifter i arbetsordningen sådana andra chefsärenden, som berör såväl det allmänna undervisningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet I ärenden rörande verkets organisation, instruktion, arbetsordning och in-

267 terna tjänsteföreskrifter bör båda överdirektörerna och samtliga avdelningschefer jämte chefer för fristående rotlar deltaga i överläggningarna. Inför vederbörande överdirektör föredrages enligt närmare bestämmelser i arbetsordningen sådana chefsärenden, som berör enbart det allmänna undervisningsväsendet respektive enbart yrkesutbildningsväsendet. I ärenden av större vikt bör vederbörande avdelningschef och rotelchef deltaga i överläggningarna. Tjänstemannaärenden. Dessa ärenden avgöres av avdelningschef, rotelchef, by-

Rådgivande

rådirektör eller, i fråga om ärenden av enklare beskaffenhet eller där fast praxis utbildats, av annan befattningshavare, på det sätt som anges i arbetsordningen eller som verkschefen bestämmer. Vid handläggningen av ärende, som avgöres av avdelningschef, skall deltaga annan befattningshavare, till vilkens ämbetsområde ärendet hör. I förslaget till instruktion för skolverket har de sakkunniga lagt fram i detalj utarbetade förslag till utformning av beslutsordningen. (Bil. 1).

nämnd för

Inledande synpunkter

Till vissa ämbetsverk är knutna särskild a rådgivande organ, som ger möjlighet till samråd med sakkunniga utanför verket. Skolverkets omfattande och mångskiftande arbetsuppgifter gör det i hög grad motiverat att undersöka, huruvida icke verksledningen borde kompletteras med ett dylikt rådgivande organ. Det må först erinras om att till skolöverstyrelsens nuvarande försöksavdelning är knuten en lekmannanämnd, som under försöksperioden fyllt funktionen som förmedlare av ömsesidig information mellan den centrala skolledningen och allmänheten. Vidare finns sedan år 1957 i de matematisknaturvetenskapliga ämnena samarbetsorgan mellan skolöverstyrelsen, den högr e utbildningen och forskningen samt den tekniska eller tillämpade forskningen och verksamheten. Dessa samarbetsorgan sammanträder i regel en gång varje år. Till skolöverstyrelsen har vidare knutits en rådgivande nämnd för fortbildningsfrågor; i densamma ingår representanter för olika lärarkategorier.

skolverket

De nämnda organen har av allt att döma viktiga uppgifter att fylla. Vad lekmannanämnden beträffar anser dock 1957 års skolberedning, att dess funktion i samband med försöksavdelningens avveckling eller omändring bör fullgöras i andra former (SOU 1961:30, s. 773). Det är emellertid tydligt, att de ovan angivna rådgivande organens verksamhet är relativt starkt begränsad; vart och ett av dem spänner endast över en mindre del av skolöverstyrelsens arbetsområde. De överväganden, som de sakkunniga i detta sammanhang anser erforderliga, gäller emellertid ett rådgivande organ av långt större räckvidd och betydelse. De sakkunniga har i det föregående framlagt förslag till en verksledning, som endast omfattar elva personer. Denna styrelse kan — bl. a. på grund av att antalet ledamöter begränsats så kraftigt — förmodas bli i stånd att arbeta smidigt och effektivt. Uppenbarligen är den emellertid beroende av bistånd från sakkunskap och experthjälp vid lösandet av sina uppgifter. I första hand kommer behovet av dylik expertis att

268 tillgodoses genom skolverkets kansli. De till ämbetsverket knutna tjänstemännen representerar en omfattande sakkunskap beträffande skol- och utbildningsfrågor. I många fall kan emellertid samråd med sakkunskap utom verket vara nödvändig. Det vore därför enligt de sakkunnigas mening ändamålsenligt att inrätta ett permanent rådgivande organ, som i dylika situationer kan tillföra verket ytterligare erfarenheter från områden av betydelse för dess arbete. De sakkunniga finner stöd för denna uppfattning hos 1957 års skolberedning. Beredningen anser nämligen, att det borde övervägas, om inte till skolöverstyrelsen »kunde knytas jämväl en rådgivande nämnd med ledamöter tillsatta förslagsvis på treårsförordnande. Ledamöterna skulle utses bland aktivt verksamma forskare, främst inom pedagogik, psykologi och sociologi, men även företrädare för övrig samhällsvetenskaplig forskning kunde komma i fråga. Vidare bör i en sådan rådgivande nämnd självfallet ingå framstående aktiva skolman med stort intresse för och god överblick över utvecklingsarbete på skolans område» (SOU 1961:30, s. 774). Till sin sammansättning erinrar den av beredningen föreslagna nämnden om det år 1944 inrättade statens psykologisk-pedagogiska institut, numera i vad avser forsknings- och försöksverksamhet införlivat med den pedagogisk-psykologiska institutionen vid lärarhögskolan i Stockholm. Anknytningen till ett skolämbetsverk utgör emellertid en väsentlig olikhet mellan nämnden och det nämnda institutet. Den av skolberedningen framförda tanken på en till skolöverstyrelsen knuten rådgivande nämnd vinner självfallet ökad tyngd, om den tillämpas på det av de sakkunniga föreslagna skolverket. Dess långt mer omfattande tillsynsom-

råde medför emellertid, att utformningen av det rådgivande organet bör bli en annan. De sakkunniga skall i det närmast följande diskutera uppgifterna för och sammansättningen av en till skolverket knuten rådgivande nämnd. Vissa problemställningar är givetvis gemensamma för det allmänna skoloch folkbildningsväsendet och yrkesskolväsendet. Beträffande dylika frågekomplex torde en rådgivande nämnd kunna representera hela tillsynsområdet. Vissa andra problemställningar berör däremot endast en del av ämbetsverkets tillsynsområde. Sålunda r å d e r mellan yrkesskolväsendets skilda sektorer i vissa avseenden så olikartade förhållanden, att en rådgivande nämnds arbetsuppgifter i många fall måste anpassas till de speciella problemställningar, som respektive utbildningssektor inrymmer. De sakkunniga återkommer i den fortsatta framställningen till dessa omständigheter. Den rådgivande nämndens arbetsuppgifter skulle bli alltför mångskiftande och omfattande, om den skulle fungera som en odelad grupp. Ovan antydda förhållanden ger i viss mån en anvisning om hur nämnden lämpligen kan organiseras. Enligt de sakkunnigas mening bör den uppdelas i sektioner, som i viss utsträckning motsvarar de olika sektorerna av skolämbetsverkets tillsynsområde. För fullgörandet av sina upgifter torde nämnden huvudsakligen bli hänvisad att arbeta sektionsvis. Ett dylikt arbetssätt tillgodoser önskemålet att nedbringa antalet i överläggningarna deltagande ledamöter. Det blir därigenom även lättare att genom en lämplig avgränsning av respektive sektions arbetsuppgifter skapa effektivt arbetande grupper. I sektionssammanträdena förekommande frågor bör nämligen, så långt vissa andra överväganden medger, vara

269 den erhåller en representativ ställning. Vi föreslår därför att samtliga ledamöter i nämnden förordnas av Kungl. Maj:t, förslagsvis för en tid av fyra år. Ledamot, som representerar ett ämbetsverk, bör förordnas efter förslag av respektive verk. I samtliga fall då ledamot representerar en eller flera organisationer och sammanslutningar, bör förordnandet ske efter av vederbörande framlagt förslag. Övriga ledamöter torde böra förordnas på samma sätt som ledamöterna i skolämbetsverkets styrelse, d. v. s. direkt av Kungl. Maj:t utan föregående förslagsordning. Därest ämbetsverk, organisation eller sammanslutning har representant i två eller flera sektioner skall för fullgörandet av sektionsarbetet särskild ledamot kunna förordnas för var och en av berörda sektioner. Några kommentarer till den föreslagna proceduren för förordnande av ledamöter av den rådgivande nämnden må göras. Det planerade enhetliga skolämbetsverkets tillsynsområde blir mycket omfattande och mångskiftande. Krav på representation i det rådgivande organet kan således förväntas från många håll. Hinder synes icke böra resas mot att Det är uppenbarligen inte möjligt att en lekmannarepresentant i verksled- tillmötesgå alla dessa anspråk. Rätten ningen också ingår som ledamot av den att föreslå ledamöter i den rådgivande rådgivande nämnden. Det starkare sam- nämnden synes i första hand böra tillband mellan styrelsen och nämnden, komma representativa organisationer, som därigenom kommer till stånd, kan som har visat intresse för och gjort akgivetvis vara till fördel för ämbets- tiva insatser för undervisning och utverkets arbete. Helt invändningsfri är bildning linom skolämbetsverkets aremellertid inte en dylik anordning. Ve- betsområde. De sakkunniga förutsätter, derbörande ledamot kan vid verksled- att ledamöterna undviker att betrakta ningens sammanträden måhända i allt- sig endast som representanter för vissa för hög grad komma att framstå som ta- mer eller mindre begränsade områden. lesman för den sektion som han tillhör. Enligt vår uppfattning är det önskvärt, att ledamöternas arbete kommer att karakteriseras av en strävan mot helFörordnande av ledamöter i den rådgivande hetssyn och därmed mot en ändamålsnämnden enlig avvägning av samhällets insatser Enligt de sakkunnigas mening är det på skilda områden av undervisning och betydelsefullt, att den rådgivande nämn-

relevanta för samtliga i sammanträdet deltagande ledamöter. Den rådgivande nämndens uppdelning i sektioner bör följaktligen ske med iakttagande av att representanter för varandra närstående undervisnings- och utbildningssektorer hänförcs till samma sektion. Som ledamöter i den rådgivande nämnden bör ingå dels representanter för psykologisk, pedagogisk och sociologisk forsknings- och försöksverksamhet, dels representanter för de av skolämbetsverkets verksamhet närmast berörda ämbetsverken, varvid även arbetsmarknadsstyrelsen bör vara representerad, dels representanter för skilda organisationer och sammanslutningar. Utöver nämndens ledamöter förutsattes deltagande av skolämbetsverkets chefstjänstemän såväl i sammanträdena in pleno som i sektionssammanträdena. De chefstjänstemän, som därvid bör närvara, är dels den ene eller båda överdirektörerna, dels chefen för den avdelning och den rotel, som närmast beröres av vid respektive sammanträde behandlad fråga. Givetvis bör även verkschefen äga rätt att deltaga i sammanträdena, om han så finner lämpligt.

270 utbildning. I samma mån som det rådgivande organets ledamöter anlägger en dylik helhetssyn på skolfrågorna, minskas olägenheterna av den relativt begränsade representation, som man under alla förhållanden måste räkna med, därest antalet ledamöter skall hållas inom rimliga gränser. I viss utsträckning kan det vara lämpligt, att en grupp organisationer, som företräder intressen av närbesläktad art, gemensamt föreslår en ledamot av nämnden. Vederbörande ledamot kommer då icke att framstå som representant för en speciell, skarpt avgränsad fraktion utan kan beräknas bedöma undervisnings- och utbildningsfrågorna ur ett vidare perspektiv. En dylik anordning är sålunda ägnad att främja den i det föregående berörda helhetssynen på skolfrågorna. Samtidigt breddas också underlaget för förslagsställandet. Vissa organisationer h a r emellertid att företräda så mångskiftande och olikartade intressen, att självständig representation i den rådgivande nämnden i dessa fall kan anses fullt befogad. De sakkunniga har även övervägt, om vederbörande huvudorganisation skall tilldelas rätten att föreslå ledamot i nämnden. Denna rätt skulle i stället kunna tilldelas det eller de till huvudorganisationen anslutna förbund, som närmast beröres av ifrågavarande undervisnings- och utbildningsfrågor. De sakkunniga har stannat för det förra alternativet men förutsätter, att huvudorganisationen avger sitt förslag till ledamot efter samråd med berörda anslutna förbund.

Sammansättningen av den rådgivande nämnden

För skolfrågor av mera allmän natur och b e r ö r a n d e hela eller större delen av verkets tillsynsområde samt för frågor, som h a r särskild anknytning till det

allmänna skol- och folkbildningsväsendet, bör enligt de sakkunnigas mening finnas en särskild sektion, fortsättningvis betecknad sektion 1. Denna sektion kommer visserligen att erhålla ett synnerligen omfattande arbetsområde, men det synes oss vara ändamålsenligt att till en sektion sammanföra överläggningarna angående vissa för hela skolverkets tillsynsområde betydelsefulla och likartade frågor. Sektion 1 skall på ett tidigt stadium kunna ge råd angående större aktuella undersöknings- och forskningsprojekt samt kontinuerligt tillföra verket kännedom om och överblick över i landet pågående forskning och utvecklingsarbete på skilda områden av betydelse för skolans verksamhet. Därutöver kan ledamöterna av denna sektion förväntas väcka förslag om igångsättande av psykologiska, pedagogiska och sociologiska undersökningar och försök av betydelse för den under skolverkets tillsyn stående undervisnings- och utbildningsverksamheten, ägnade att främja en fortlöpande reformverksamhet på skolans område. Många av de åsyftade frågeställningarna hänför sig såväl till det allmänna skol- och folkbildningsväsendet som till yrkesutbildningsväsendet. Det gäller vissa frågor i samband med undervisningsväsendets organisation och utbyggnad, angelägenheter r ö r a n d e fysisk och psykisk fostran, skolsociala åtgärder och liknande. Även beträffande undervisningens bedrivande finns många gemensamma problemställningar; det gäller främst vissa allmänna undervisningsmetodiska frågor. Vidare kan som ytterligare exempel nämnas frågor angående olika hjälpmedel i undervisningen samt åtgärder och metoder för deras rationella användning och utnyttjande. Även vissa gemensamma spörsmål beträffande lärares utbildning, fortbildning och vidareutbildning bör i

271 erforderliga fall kunna hänskjutas till denna sektion. Beträffande frågor angående folkbildningsväsendet förutsattes sektion 1 bedriva ett nära samarbete med statens folkbildningsnämnd. Men hänvisning till ovan anförda synpunkter föreslår de sakkunniga, att i sektion 1 (för allmänna frågor samt för det allmänna skol- och folkbildningsväsendet) skall ingå följande av Kungl. Maj:t förordnade sju ledamöter, nämligen tre företrädare för pedagogisk och psykologisk samt sociologisk och övrig samhällsvetenskaplig forskning, två lärare eller skolledare i aktiv tjänst samt två representanter för målsmännen. De sakkunniga har ovan framhållit, att förhållandena är så olikartade inom vissa delar av skolverkets tillsynsområde, att den rådgivande nämndens organisation måste utformas under beaktande av dessa speciella omständigheter. Detta gäller närmast de sektorer av skolverkets tillsynsområde, som omfattar yrkesutbildningsväsendet. Ifråga om det allmänna skol- och folkbildningsväsendet bortfaller så gott som helt kravet på snabb anpassning till utvecklingen inom näringsliv och arbetsmarknad. Erforderliga förändringar med avseende på skolorganisationen, undervisningsplaner o. dyl. kan ske i ett lugnare tempo. Det allmänna skol- och folkbildningsväsendet kännetecknas också av större enhetlighet. Därigenom kan här kravet på experter och specialister beträffande olika skolformer, stadier och ämnen i hög grad tillgodoses genom ämbetsverkets egna tjänstemän. Helt annorlunda ter sig förhållandena beträffande yrkesutbildningsväsendet. Det måste i möjligaste mån utbyggas efter näringslivets och arbetsmarkna-

dens mångskiftande behov, och det måste — såsom framhållits i tidigare sammanhang — stundom beträffande olika yrkes- och arbetsområden mycket snabbt kunna anpassas efter inträdda förändringar, orsakade av tekniska landvinningar, ändrade ekonomiska förutsättningar m. m. För att det planerade skolämbetsverket på ett effektivt och fullt tillfredställande sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter på yrkesutbildningens område, måste det följaktligen bedriva ett fortlöpande nära samarbete, dels med vissa fackämbetsverk och dels med näringslivets och arbetsmarknadens representanter. F ö r n ä r v a r a n d e sker detta samarbete bl. a. i den formen, att näringsliv och arbetsmarknad h a r direkta representanter i vederbörande ämbetsverks styrelser. Genom den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen av skolverkets styrelse bortfaller denna samarbetsform. Det är därför av särskild betydelse att nya former skapas, som ger representanter för ber ö r d a fackämbetsverk samt för näringsliv och arbetsmarknad tillfälle att genom sina insatser främja yrkesutbildningen inom respektive områden. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör dessa insatser i stor utsträckning kunna ske inom ramen för den rådgivande nämndens verksamhet. Nämndens sektioner inom yrkesutbildningsväsendets område bör enligt de sakkunnigas mening erhålla arbetsuppgifter, som i väsentliga hänseenden avviker från de för sektion 1 angivna. Var och en av dessa sektioner synes böra avge yttranden och förslag i till dess prövning hänskjutna ärenden, som berör yrkesutbildningen inom respektive näringslivs- och arbetsmarknadssektor samt framföra s y n p u n k t e r och förslag beträffande utbildningslinjer, yrkesutbildningens anpassning efter föreliggande behov av arbetskraft, allmän-

272 na och principiella frågor angående undervisningsplaner m. m. Den rådgivande nämndens sektionsindelning i vad avser yrkesutbildningsväsendets område innesluter en rad svårbemästrade avvägningsproblem. Ur vissa synpunkter skulle det tydligen vara fördelaktigt, att var och en av de mera omfattande näringslivs- och arbetsmarknadsområdena motsvarades av en sektion inom nämnden. Man skulle då kunna tänkas inrätta en sektion för industri, en för hantverk, en för handel o. s. v. Arbetet inom dessa sektioner skulle kunna bedrivas mycket effektivt; de olika frågorna skulle bli behandlade av inom respektive område särskilt sakkunniga personer. En uppdelning efter denna princip skulle emellertid resultera i ett relativt stort antal sektioner, var och en specialiserad och i övervägande grad inriktad på ett enda näringslivs- och arbetsmarknadsområde. För skolverkets arbete i stort skulle förmodligen en så långt gående uppspaltning vara mindre lycklig. Den skulle rent av i en del fall kunna leda till splittring av ämbetsverkets samlade arbetsinsats. För verkets kansli skulle dessutom en rad olika sektionssammanträden menligt kunna påverka fullgörandet av övriga arbetsuppgifter. För den rådgivande nämndens stadigvarande och i instruktionen angivna arbetssätt torde sålunda den i det närmast föregående diskuterade uppdelningen i sektioner inom yrkesutbildningsväsendets område icke böra förordas. Däremot kan uppenbarligen arbetsgrupper av sådan sammansättning som de ovan diskuterade sektionerna understundom visa sig vara de lämpligaste vid förberedandet och behandlingen av vissa ärenden. Vederbörande grupp erhåller då närmast karaktären av arbetsutskott inom vederbörande sektion. Även i andra sammanhang torde arbetsgrupper av

den antydda sammansättningen vara ändamålsenliga, nämligen i en del fall då verkets kansli önskar överlägga med representanter för näringsliv och arbetsmarknad. Av den föregående framställningen kan utläsas, att den rådgivande nämndens uppdelning på sektioner inom yrkesutbildningsväsendets område enligt vår mening inte bör drivas alltför långt. Även under arbetet i sektioner bör ledamöterna eftersträva en behandling av förekommande frågor, som jämväl innefattar ett beaktande av ämbetsverkets hela verksamhetsområde. En viss heterogenitet i sektionernas sammansättning är uppenbarligen ägnad att motverka en snäv och ensidig behandling av förekommande frågor. Såsom tidigare framhållits synes sektinnsindelningen på yrkesutbildningsväsendets område böra företas under noggrant beaktande av ledamöternas inriktning. Flertalet av dem torde nämligen sannolikt komma att i första hand betrakta sig som talesmän för en bestämd sektor av näringslivets och arbetsmarknadens områden. Någon skarpt fixerad gränsdragning mellan olika sektioners verksamhetsområden är självfallet inte möjlig eller önskvärd att åstadkomma; därtill griper de skilda näringsgrenarna och verksamhetsområdena alltför nära in i varandra. Hur sektionsindelningen än företas, måste man sålunda räkna med att likartade eller gemensamma frågeställningar kan återfinnas inom olika sektioner. Fastän sektionssammanträde i regel endast bör omfatta en sektion, kan det därför förmodligen visa sig ändamålsenligt, att två eller flera sektioner understundom i gemensamma sammanträden överlägger angående vissa ärenden. Sektionerna inom yrkesutbildningsväsendet föreslås bli fyra. Sektionsindelningen och respektive sektions av

273 Kungl. Maj:t särskilt förordnade ledamöter bör enligt de sakkunnigas uppfattning bli följande. Sektion 2 (för industri och hantverk) Följande sju av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter föreslås ingå i sektionen, nämligen 1 representant för arbetsmarknadsstyrelsen 1 representant för Landsorganisationen 1 representant för Svenska arbetsgivareföreningen 1 representant för Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges akademikers centralorganisation 1 representant för kommunförbunden (Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund) 1 representant för Sveriges hantverksoch industriorganisation och 1 representant för Sveriges industriförbund Sektion 3 (för handel och sjöfart) Följande sju av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter föreslås ingå i sektionen, nämligen 1 representant för arbetsmarknadsstyrelsen 1 representant för sjöfartsstyrelsen 1 representant för Landsorganisationen 1 representant för Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation och Sveriges redareförening 1 representant för Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges akademikers centralorganisation 1 representant för kommunförbunden 1 representant för Handelskamrarnas nämnd, Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund Sektion 4 (för huslig utbildning och vårdyrken) Följande sju av Kungl. Maj:t förordnade 1 8 — 201170

ledamöter föreslås ingå i sektionen, nämligen 1 representant för arbetsmarknadsstyrelsen 1 representant för medicinalstyrelsen 1 representant för socialstyrelsen 1 representant för Landsorganisationen 1 representant för Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges akademikers centralorganisation 1 representant för kommunförbunden 1 representant för representativa kvinnoorganisationer (Fredrika-BremerFörbundet, Föreningen socialarbetare inom industri och affärsvärld, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Yrkeskvinnors samarbetsförbund) Sektion 5 (för jordbruk och skogsbruk) Följande sju av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter föreslås ingå i sektionen, nämligen 1 representant för arbetsmarknadsstyrelsen 1 representant för lantbruksstyrelsen 1 representant för skogsstyrelsen 1 representant för Landsorganisationen 1 representant för kommunförbunden 1 representant för Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk 1 representant för Föreningen skogsarbeten och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund Den ovan föreslagna sektionsindelningen har utformats i anslutning till den undervisnings- och utbildningsverksamhet, som för närvarande bedrivs inom det planerade skolverkets av de sakkunniga föreslagna tillsynsområde. Denna verksamhet kan emellertid uppenbarligen i en framtid komma att undergå mer eller mindre genomgripande förändringar varjämte nya områden kan komma att ställas under ämbetsverkets centrala ledning. Därvid inträffade änd-

274' Sammanfattande

tablå över Sekt. 1

Företrädare för pedagogisk och psykologisk samt sociologisk och övrig samhällsvetenskaplig forskning . . . .

sektionsindelningen Sekt. 2

Sekt. 3

1 Sekt. 4

Sekt. 5

3 Aktiva skolman

2 Representanter för målsmännen

2 Arbetsmarknadsstvrelsen Medicinalstvrelsen

1 Socialstyrelsen

1 Lantbruksstvrelsen

1 Skogsstyrelsen

1 Sjöfartsstyrelsen

1 Landsorganisationen

1 Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation och Sveriges redareförening

l1

1 Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges akademikers centralorganisation

1 Kommunförbunden

1 Sveriges hantverks- och industriorganisation

1 Sveriges industriförbund

1 Handelskamrarnas nämnd, Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund

1 Representativa kvinnoorganisationer..

1 Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk

1 Föreningen skogsarbeten och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. .

1 Summa 1

7 Svenska arbetsgivareföreningen föreslår ensam ledamot i sekt. 2.

ringar i fråga om tillsynsområdets omfattning och beskaffenhet kan självfallet bli av sådan storleksordning, att en omprövning av sektionernas sammansättning och speciella uppgifter kan visa sig behövlig och önskvärd. Även sektionernas antal kan i ett sådant läge visa sig m i n d r e väl motsvara den nya situationen. De sakkunniga förutsätter följaktligen, att gränsdragningen för de oli-

ka sektionernas verksamhet, deras sammansättning och antal i förekommande fall anpassas efter de nya förhållanden som uppkommit.

Samarbete i andra former mellan skolverket samt närings- och yrkeslivet Samarbetet med representanter för näringsliv och arbetsmarknad måste utgö-

275 ra ett viktigt led i skolverkets verksamhet. Det kan uppenbarligen därvid icke vara tillfyllest med de kontakter, som inom verksledningen och den rådgivande nämnden erhålles mellan kansliets representanter och lekmannarepresentanterna. De av verkets tjänstemän, som arbetar med yrkesutbildningsfrågor, måste fortlöpande hålla sig informerade om förhållandena inom näringsliv och arbetsmarknad samt själva på olika sätt lämna informationer om yrkesutbildningen. Därutöver krävs emellertid en nära samverkan mellan berörda parter beträffande frågor, som sammanhänger med yrkesutbildningens fortlöpande reformering och utbyggnad. Det ovan angivna samarbetet kräver bl. a. överläggningar i olika former mellan berörda tjänstemän samt representanter för statliga och kommunala organ, företrädare för näringsliv och arbetsmarknad m.fl. Oavsett om dessa kontakter får en mer officiell karaktär eller erhåller formen av personliga samtal o. dyl., kommer de med all sannolikhet — liksom hittills varit fallet inom berörda verksamhetsområden — att bli av stor betydelse för skolverkets arbete. Ett i fastare former bedrivet samarbete kan uppenbarligen åstadkommas, om för de olika yrkes- och arbetsområdena utses särskilda representanter med uppgift att svara för denna samverkan med den centrala myndigheten. Att för skolverkets kansli organisera dylika yrkesnämnder torde emellertid leda till

en oformligt stor organisationsapparat; understundom kan som en följd därav stelhet och ineffektivitet befaras komma att känneteckna samarbetet. Hittills torde denna samverkan för de berörda ämbetsverkens del ha bedrivits under mera obundna former; kontakt h a r vid varje särskilt tillfälle tagits med den eller de organisationer, med den eller de enskilda personer, som ansetts på det mest effektiva sättet kunna medverka till uppgifternas lösande. Utan tvivel kan ett dylikt arbetssätt karakteriseras som smidigt och ändamålsenligt. Det ställer emellertid förhållandevis höga krav på initiativkraft och förmåga att samarbeta; det kräver även av vederbörande tjänsteman god kännedom bl. a. om olika organisationer och intressesammanslutningar på näringslivets och arbetsmarknadens områden. Brister det i ett eller annat avseende härutinnan, kan naturligtvis det avsedda resultatet av samarbetet bli mindre tillfredsställande. Med hänsyn till olikheter i fråga om berörda organisationers och förbunds storlek, verksamhetsformer m. m. och med beaktande av att yrkesutbildningen inom olika yrkes- och arbetsområden är synnerligen varierande, torde det vara lämpligast, att man bedriver samarbetet efter skilda linjer. Det bör ankomma på ämbetsverkets tjänstemän att u p p märksamma denna fråga och i förekommande fall föreslå ändringar i r å d a n d e samarbetsformer.

K A P I T E L 13

Kompetensfördelningen mellan centrala, regionala och lokala organ på skolväsendets område

De sakkunniga berör i detta kapitel inledningsvis frågan om den departementala ledningen av skol- och utbildningsväsendet samt lägger fram förslag om utvidgning av länsskolnämndernas tillsynsområde. I fortsättningen tar de sakkunniga i detta kapitel till principiell diskussion upp frågan om kompetensfördelningen

mellan de centrala, regionala och lokala organen på skolväsendets område och i nästa kapitel redovisas möjligheter till decentralisering av beslutanderätten i en rad skolärenden, dels från Kungl. Maj:t till skolverket och dels från detta centrala skolämbetsverk till länsskolnämnder, skolstyrelser och skolledare.

Den departementala ledningen En väsentlig punkt i de direktiv, som genomföres, häves sålunda den nuvaranmeddelats för de sakkunnigas utred- de splittringen inom yrkesutbildningsväningsuppdrag, är åläggandet att finna sendets centrala ledning, såväl vad det utvägar för att råda bot på den nuvarangäller den departementala ledningen de splittringen inom den centrala led- som den centrala ämbetsverkstillsynen. ningen av yrkesutbildningen. Som fram- — I fråga om den centrala ledningen av går av tidigare lämnade redogörelser är det allmänna skolväsendet förekommer denna ledning uppdelad på ett flertal inte någon splittring: ledningen utövas centrala ämbetverk, som lyder under av skolöverstyrelsen, som lyder under skilda departement. De sakkunniga har ecklesiastikdepartementet. föreslagit, att frivillig med allmänna Det återstår för de sakkunniga att ta medel bekostad eller understödd yrkes- ställning till, under vilket departement utbildning med undantag för intern ut- skolverket bör lyda. Detta ställningsbildning inom statliga verk och viss tagande blir emellertid av rent formell specialbetonad utbildning skall inord- natur. Det är utan vidare klart, att skolnas under gemensam central ledning. verket bör sortera under det departeDe sakkunniga har emellertid inte stan- ment, som redan har om hand huvudnat vid detta, vi har också föreslagit att parten av undervisnings- och utbildskol- och utbildningsväsendet nedanför ningsfrågorna i vårt land, nämligen eckhögskolestadiet i dess helhet, alltså så- lesiastikdepartementet. Någon motiveväl det allmänna skol- och folkbild- ring för detta ställningstagande synes ningsväsendet som yrkesutbildningsvä- överflödig. De sakkunniga föreslår sålesendet, skall ställas under gemensam des, att skolverket skall lyda u n d e r central ledning av ett och samma äm- ecklesiastikdepartementet. betsverk, skolverket. Om dessa förslag

277 Utvidgning

av länsskolnämndernas

De sakkunniga h a r redan tidigare i olika sammanhang, särskilt i kap. 8, framhållit, att länsskolnämnderna inom sina respektive län bör bli tillsynsmyndigheter även för yrkesutbildning, som nu lyder under fackämbetsverk. I nämnda kapitel h a r vi understrukit vikten av att det kommer till stånd en gemensam planering för hela regioner av den förberedande yrkesutbildningen inom den obligatoriska skolan och den efterföljande frivilliga yrkesutbildningen. Länsskolnämnden bör bli samordnande och sammanhållande organ för denna planering. Vi har vidare i det nämnda kapitlet förutsatt att lokalbehovsprövningen vid skolbyggnadsföretag i viss utsträckning skall kunna överflyttas till länsskolnämnderna, då grundskolan blivit i stort sett genomförd över hela landet. Detta förutsätter, att länsskolnämnden får om h a n d den regionala ledningen av såväl det allmänna skolväsendet som yrkesskolväsendet. I kap. 11 har vi framhållit, att länsskolnämnderna med fördel skulle k u n n a utföra vissa uppgifter i fråga om ledningen av den pedagogiska verksamheten inom skolväsendets båda huvuddelar. De sakkunnigas förslag, att den centrala tillsynen över såväl det allmänna skolväsendet som yrkesutbildningsväsendet skall sammanföras i ett gemensamt ämbetsverk, accentuerar ytterligare de synpunkter vi tidigare framfört. En koncentration av den centrala ledningen till ett enda verk måste givetvis komma att få återverkningar på såväl de regionala som de lokala skolorganens verksamhet. Den enhetlighet vi föreslagit i fråga om den centrala tillsynen bör uppenbarligen så långt detta är möjligt erhålla en motsvarighet på det regionala planet. Mellaninstansen h a r väsentliga uppgifter att utföra, särskilt

tillsynsområde

i fråga om den allmänna skolplaneringen och byggnadsplaneringen samt pedagogisk rådgivning och fortbildning av lärare. Dessa arbetsuppgifter bör avse all den undervisning och utbildning, som faller inom skolverkets ämbetsområde. De sakkunniga föreslår således, att länsskolnämnderna skall bli regionala tillsynsmyndigheter även för den yrkesutbildning, som för närvarande lyder under skilda fackämbetsverk men som enligt våra förslag skall underställas skolverkets ledning. Dels på grund härav och dels på grund av att vi i kap. 14 uttalar oss för decentralisering till länsskolnämnderna från den centrala ledningen av beslutanderätten i ett flertal ärenden, är förstärkning av länsskolnämndernas personella resurser framdeles nödvändig. Frågan om personalförstärkningar

De sakkunniga anser sig icke kunna eller böra lägga fram konkreta förslag angående personalförstärkningar hos länsskolnämnderna. Det saknas för närvarande fast underlag för bedömning av, i vilken utsträckning nya tjänster blir erforderliga och vilken karaktär dessa nya tjänster bör erhålla. Vi vill dock framföra vissa synpunkter på detta problem. Flera olika faktorer påverkar frågan om nämndernas personalbehov, dels de nya uppgifter, som kommer att läggas på nämnderna för genomförande av grundskolereformen, för planläggning av den föreslagna nya fackskoleorganisationen och för planeringen av en utbyggd specialundervisning, dels —• om de sakkunnigas förslag därom bifalles — utvidgningen av nämndernas tillsynsområde i fråga om yrkesutbildningen och dels omfattningen av en eventuell decentralisering av beslutan-

278 derätten i undervisnings- och utbildningsärenden från den centrala ledningen till nämnderna. Redan från början synes kanslipersonalen inom flertalet länsskolnämnder ha blivit underdimensionerad. Detta har medfört den nackdelen, att inspektörerna i ökad omfattning måst utföra administrativt arbete på kanslierna till förfång för den egentliga inspektionsverksamheten. Ganska tidigt efter nämndernas inrättande restes fördenskull krav på förstärkning av kanslipersonalen och dessa krav har år från år framförts med ökad skärpa. Med hänsyn till de nya uppgifter, som grundskolereformen kommer att lägga på länsskolnämnderna, har i propositionen nr 54 till 1962 års riksdag föreslagits inrättande av en kanslisttjänst i lönegraden Ae 15 vid samliga nämnder med undantag för nämnderna i Gotlands och Blekinge län. Det är emellertid osannolikt, att denna förstärkning av kanslipersonalen blir tillräcklig även i det läge, som uppstår, om de sakkunnigas förslag om utvidgning av länsskolnämndernas tillsynsområde bifalles och om våra intentioner rörande decentralisering av beslutanderätt till nämnderna i princip godkännes. Det torde, åtminstone i vissa län, bli ofrånkomligt att inrätta administrativa tjänster för personal med högre kvalifikationer, amanuens- eller byråsekreteraretjänster. I fråga om den pedagogiska personalen kan man konstatera, att länsskolnämnderna med några få undantag icke har inspektörer, som äger sakkunskap p å yrkesutbildningens område. Någon effektiv inspektion av de yrkesskolor, som redan lyder under länsskolnämnderna, har fördenskull i flertalet län icke varit möjlig att genomföra. Detta har för yrkesskolornas ledning och lärare känts som en besvärande brist, de h a r icke kunnat erhålla den vägledning

och hjälp, särskilt i fråga om pedagogiska problem, som de önskat. Redan med hänsyn till de förhållanden, som nu råder, är en förstärkning av länsskolnämndernas inspektion av yrkesutbildningen sålunda nödvändig. Än mera befogad blir denna, om varje länsskolnämnd i enlighet med de sakkunnigas förslag blir regional tillsynsmyndighet för huvudparten av den yrkesutbildning, som bedrives inom länet. Det synes önskvärt, att länsskolnämnderna i större och folkrikare län erhåller en särskild inspektör för yrkesutbildningen. Beträffande övriga län kan man tänka sig den anordningen, att två eller flera nämnder tilldelas en gemensam inspektörstjänst för detta ändamål. I de minsta länen kan det måhända visa sig tillräckligt med en deltidsanställd expert. Innehavaren av en för yrkesutbildningen avsedd skolinspektörstjänst kan givetvis endast äga sakkunskap inom en viss sektor av denna. Samtliga arbetsuppgifter kan därför icke åvila honom ensam, hans uppgift blir att samordna och sammanhålla inspektionen av yrkesutbildningen och själv utföra de inspektioner, för vilka han besitter kompetens. Inspektion av skolor och kurser m. fl. göromål inom övriga sektorer av yrkesutbildningen får utföras av för denna uppgift lämpliga och kompetenta personer. I stor utsträckning bör man för ändamålet kunna anlita tillfälligt anställda experter. Det skulle bli alltför kostnadskrävande och överhuvudtaget föga rationellt att inrätta fasta inspektörstjänster för all behövlig inspektion av yrkesutbildningen. Det är då av synnerlig vikt, att länsskolnämnderna erhåller erforderliga anslag för avlöning av experter, såväl för inspektion av yrkesutbildning som för a n d r a uppgifter, som åligger eller kan komma att åläggas länsskolnämnderna.

279 Bland uppgifter, som synes väl lämpade för länsskolnämnderna, vill de sakkunniga särskilt framhålla fortbildningen av lärare, såväl för det allmänna undervisningsväsendet som för yrkesutbildningsväsendet. Det är också tänkbart, som de sakkunniga påpekar i slutet av detta kapitel, att länsskolnämnderna framdeles kan komma att bli engagerade i omskolningsverksamheten i ökad omfattning. Går utvecklingen beträffande lärarnas fortbildning och omskolningsverksamheten i angiven riktning inträder behov av nya personalkategorier hos länsskolnämnderna. Det

Principiella

blir då nödvändigt att till nämnderna knyta konsulenter för utförande av de nya arbetsuppgifterna. De konsulenter, som närmast får svara för fortbildningen av lärare för yrkesundervisningen, kan givetvis med fördel även anlitas för inspektionen av denna. Enligt de sakkunnigas mening är det önskvärt, att länsskolnämnderna utbygges till funktionsdugliga skolmyndigheter på det regionala planet. Deras inspektions- och rådgivningsverksamhet bör bedrivas betydligt intensivare än vad som hittills på grund av alltför ringa personaltillgång varit möjligt.

problemställningar beträffande kompetensfördelningen inom den offentliga förvaltningen

Begreppsbestämningar

Språkbruket beträffande några av de i det följande använda termerna är vacklande, varför det är nödvändigt att precisera den innebörd termerna erhållit i den följande framställningen. Genom kompetensfördelningen avgränsas inom förvaltningen olika instansers befogenhet i vad avser beslutanderätten. Överflyttas denna rätt från en central myndighet till regionala eller lokala organ, talar man om decentralisering. Ofta åsyftar man i dylika sammanhang kommunala förvaltningsorgan; decentralisering i dessa fall innebär sålunda en överflyttning av beslutanderätten från centrala och regionala statliga myndigheter till lokala kommunala organ. Inom vissa områden av statsförvaltningen finns dock såväl centrala myndigheter som regionala och/eller lokala organ, varför decentralisering i dessa fall kan komma att uteslutande beröra den statliga förvaltningssektorn. — Begreppet decentralisering har emellertid en än vidare innebörd. Det behöver sålunda inte uteslutande vara

fråga om att beslutanderätten överflyttas från centrala till regionala och lokala myndigheter; decentralisering kan även förekomma från Kungl. Maj:t till centrala myndigheter eller andra organ. Begreppet decentralisering användes ibland i en annan betydelse än den ovan angivna, t. ex. för att beteckna en utflyttning av centrala myndigheter från huvudstaden till andra orter i riket. För den efterföljande framställningen saknar emellertid en dylik innebörd intresse. Utflyttning av centrala verk från Stockholm utgör givetvis ingen decentralisering inom statsförvaltningen. För att beteckna överflyttning av beslutanderätten inom en myndighet från högre till lägre befattningshavare, t. ex. från verkschef till byråchef eller från byråchef till sektionschef, användes stundom uttrycket inre decentralisering; vanligare torde dock vara att man i dylika fall talar om delegering av beslutanderätten. Begreppet delegering användes emellertid i vissa sammanhang även för att beteckna överflyttning av beslutanderätten från centrala myndig-

280 heter till regionala eller lokala organ och är följaktligen därvid liktydigt med decentralisering. Av det föregående torde kunna utläsas, att en framställning om kompetensfördelningen bl. a. på grund av dubbeltydighet i terminologin lätt kan bli oklar och ge anledning till missförstånd. För att undanröja dylika risker för missuppfattning har i det följande, där anledning så ansetts påkallad, använts omskrivningar och förtydligande uttryck.

Kortfattad tillbakablick

Frågan om decentralisering inom förvaltningen har under en lång följd av år och i olika sammanhang varit föremål för diskussion; decentraliseringsfrågor har vid flera tillfällen behandlats i interpellationer och motioner i riksdagen. Likaså har en rad utredningar varit sysselsatta med dylika spörsmål, bl. a. i samband med utarbetandet av förslag till organisationsplaner för nya centrala ämbetsverk eller ombildning av redan befintliga centrala organ. Är 1947 tillsatte Kungl. Maj:t en särskild decentraliseringsutredning, innefattande representanter för såväl central administrativ som politisk och kommunal sakkunskap. Den arbetade under ett par års tid med översyn av olika sidor av statsförvaltningen. Utredningen avgav inte något samlat betänkande men däremot en inledande princippromemoria, vidare ett trettiotal mindre promemorior och slutligen en samlad redogörelse för sin verksamhet. Som en följd av decentraliseringsutredningens arbete och därav föranledda åtgärder överflyttades t. ex. från Kungl. Maj:t till underlydande myndigheter ett betydande antal ämnesgrupper, motsvarande omkring 10 000 ärenden per år eller omkring V* av det tidigare antalet kon-

seljärenden (enligt ett av statsministern den 28 februari 1951 i andra kammaren avgivet interpellationssvar angående rationaliseringen inom statsförvaltningen). En omfattande decentralisering har under de senaste 10—15 åren ägt rum inom vitt skilda förvaltningsgrenar. Som exempel må nämnas decentraliseringen inom vissa affärsdrivande verks arbetsområden samt överflyttandet av ett antal ämnesgrupper från länsstyrelserna till andra länsorgan. I vissa fall har decentraliseringen möjliggjorts eller underlättats genom tillkomsten av nya regionala eller lokala organ. Så är t. ex. förhållandet inom skolans område, varom mera i det följande. Förhållandet mellan regeringen, de centrala ämbetsverken, de regionala organen och de loka'a organen

Utvecklingen inom den offentliga förvaltningens olika områden har undan för undan med nödvändighet ökat de krav, som ställs på de statliga myndigheterna. Överblicken över de olika förvaltningsområdena försvåras genom verksamhetens förändringar såväl ur kvantitativ som kvalitativ synpunkt. Den statliga verksamheten utvidgas till nya fält och finner nya former, nya förvaltningsorgan tillkommer och komplicerar understundom förvaltningsapparaten, därigenom att deras arbetsuppgifter mer eller mindre berör även andra myndigheters verksamhet. Relationerna mellan de centrala myndigheterna samt de regionala och lokala organen bestämmes av ett flertal olika faktorer: centralt utfärdade föreskrifter, ålägganden i särskilda fall, besvärsförfarandet, inspektion och annan tillsyn från de centrala myndigheternas sida, deras rådgivande verksamhet m. m. Förvaltningen måste uppenbarligen vara så organiserad, att det klart

281 och otvetydigt kan fastställas, vem som bär ansvaret för olika åtgärder eller för bristande initiativ. Den principiella självständighet ämbetsverken äger utgör en synnerligen betydelsefull faktor vid fastställandet av kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj:t och de fristående förvaltningsorganen. Därest Kungl. Maj:t överlämnar beslutanderätten till vederbörande ämbetsverk, måste detta överlämnande givetvis omfatta samtliga ärenden av en viss grupp. Bortsett från det ingripande, som besvärsrätten ger tillfälle till, saknar regeringen därefter möjlighet att i särskilda fall inverka på beslutet. Ett generellt återtagande av beslutanderätten beträffande en hel ärendegrupp kan visserligen förekomma. Det stöter emellertid på allvarliga betänkligheter, främst emedan det mången gång skulle uppfattas som direkt förödmjukande för vederbörande verk. De ovan antydda, ibland synnerligen komplicerade relationerna vållar i vissa fall friktioner mellan de centrala myndigheterna och de regionala och lokala organen, friktioner som under ogynnsamma omständigheter kan leda till motsättningar inom förvaltningen. Centralt utfärdade föreskrifter, ämbetsverkens kontrollåtgärder o. s. v. uppfattas stundom såsom uttryck för en hämmande byråkrati. Vissa omständigheter h a r ibland medverkat till att det centrala inflytandet fått större spelrum. Så h a r t. ex. förvaltningsapparatens utbyggnad inte alltid hållit jämna steg m e d genomförda reformer, varför en central handläggning framtvingats. I a n d r a fall har man från de centrala myndigheternas sida ansett, att de regionala och lokala organen inte varit skickade att handlägga de nya ärendena; för att så snabbt som möjligt få reformerna genomförda har i dylika fall uppgifterna anförtrotts åt

centrala organ. Stundom har man vid startandet av en ny verksamhet ansett en central handläggning vara nödvändig, till dess vissa erfarenheter vunnits, varpå man kunnat bygga normerna för ärendenas behandling. Den sålunda inledda centrala handläggningen tenderar emellertid ofta att bli av mera permanent karaktär, än man från början tänkt sig. Det torde nämligen vara en relativt vanlig företeelse, att försök att ändra arbetsorganisationen inom en myndighet möter motstånd. I många fall bottnar detta i en sakligt grundad uppfattning om vad som kan vara lämpligast; i andr a fall åter kan motståndet bero på omständigheter av annan art, t. ex. att cheferna för vissa avdelningar ser på frågorna alltför mycket ur den egna avdelningens synpunkt, att personalen blivit så invand vid en viss ordning, att den endast med svårighet kan tänka sig en annan ordning eller att enskilda tjänstemän ogärna ser en överflyttning av sina ärenden till andra instanser, emedan de befarar en nedvärdering eller en indragning av den egna tjänsten. Omständigheter som motiverar en central handläggning av ärenden

Såsom framhållits bl. a. av decentraliseringsutredningen är vissa frågor av sådan art, att någon överflyttning av beslutanderätten från Kungl. Maj:t till fristående centrala verk eller underställda organ inte kan ifrågakomma. Så är fallet med alla viktigare ärenden av såväl principiell som praktisk art, vilkas avgörande måste föregås av politiska bedömningar. Andra ärenden och ärendegrupper skulle i och för sig kunna överflyttas från Kungl. Maj:t till de centrala verken men de kan äga sådan betydelse och räckvidd, att beslutanderätten helst bör ligga kvar i Kungl. Maj:ts hand. F ö r en relativt stor grupp av ärenden gäller emellertid, att beslu-

282 tanderätten kan tänkas förlagd antingen till centrala myndigheter eller till dem underställda organ. Det är givetvis denna grupp av ärenden, som framför allt uppmärksammas i samband med planerade deccntraliseringsåtgärder. Utfallet av verkställda utredningar beträffande kompetensfördelning kommer — såsom framgått av det ovan anförda — självfallet att bero av respektive ärendegruppers karaktär; men även vissa andra omständigheter måste tas i betraktande, när det gäller att ta ställning till en eventuell överflyttning av beslutanderätten. I det närmast följande skall diskuteras vissa skäl, som kan anföras för en central handläggning av olika ärenden. Som avgörande skäl för en central handläggning av vissa ärenden eller ärendegrupper har ofta åberopats vikten av enhetlighet i statsförvaltningen. Meningarna har emellertid ibland varit delade beträffande hur långt principen om enhetlighet skall drivas. Intressant är ett yttrande av överståthållarämbetet, vari bl. a. framhålles att »enhetligheten kan visa sig bliva till skada och icke till nytta. Blicken får ej skymmas för behovet att kunna i de särskilda fallen 'laga efter lägligheten'. Med ett närmande av den beslutande myndigheten till sakintressena och deras egen miljö ökas möjligheten för ett efter förhållandena i det särskilda fallet bättre anpassat och därför också i sak riktigare avgörande. Förmånen därav är så stor, att den är värd risken, att enhetligheten någon gång blir lidande. Centralisering och fjärmande avstånd mellan sökanden och den beslutande myndigheten medför fara för schablonisering och äventyrar erforderligt beaktande av skiftningarna i det särskilda fallets omständigheter» (remissyttr. till andra kammarens tredje tillf. utsk. vid 1947 års riksdag, utlåt, nr 11). Den ökade makt, som de centrala

myndigheterna utrustas med när det gäller olika ärendens handläggning, skap a r visserligen ökad uniformitet, men denna vinnes stundom på bekostnad av intresset och arbetsglädjen hos regionala och lokala befattningshavare och förtroendemän. Även om synpunkter av nyss anförd art förtjänar allt beaktande, får de självfallet inte undanskymma det förhållandet, att en centralt ledande och dirigerande förvaltningsapparat behövs. I ett centralt verk har man mycket större möjligheter att få överblick över en aktuell fråga och se dess betydelse för hela landet. Den överblicken går lätt förlorad vid en decentralisering. Uniformitet inom förvaltningen söker man i regel skapa genom utfärdande av författningar av allmängiltig innebörd. Såsom framhållits av flera utredningar kan emellertid enhetlighet inte åstadkommas enbart genom utfärdande av författningsbestämmelser, eftersom dessa inte till alla delar kan beräknas bli tillämpade. De underordnade organen kanske ibland saknar den n ä r a kännedom om förarbetena till bestämmelserna, som utgör en nödvändig förutsättning för att kunna tillämpa dem på avsett sätt. Det torde även vara realistiskt att räkna med att bristfällig eller obefintlig kontroll från den centrala myndighetens sida leder till såväl medvetna som omedvetna avvikelser från utfärdade bestämmelser. Innebär avvikelserna att lokala intressen tillgodoses i otillbörligt hög grad, kan ett decentraliserat handläggande uppenbarligen i vissa fall få för det allmänna otillfredsställande resultat. Centralförvaltningen har härvidlag den fördelen, att den inte så lätt faller till föga för oberättigade lokala eller personliga hänsyn. Kompetensfördelningen inom förvaltningen måste även utformas med beaktande av vederbörande myndighets eller

283 organs tillgång till erforderlig expertis. Utan tvekan finns expertis tillgänglig inom vissa regionala och lokala myndigheter för flertalet ärenden, som vederbörande myndighet h a r att handlägga. Inom förvaltningsområden, där det bedömts vara mest ändamålsenligt med små distrikt, blir emellertid en del ärenden så fåtaliga, att vederbörande förvaltningsorgan saknar möjlighet att förvärva önskvärd förtrogenhet med handläggningen av berörda ärenden. Det stöter givetvis i regel på oöverstigliga h i n d e r att till dessa organ knyta specialutbildade befattningshavare för handläggning av speciella ärenden. I allmänhet h a r de centrala verken långt större resurser i fråga om expertis, varjämte handläggningen kan rationaliseras genom ärendenas fördelning på specialisterna inom vederbörande myndighet. Den fond av erfarenheter, som på detta sätt finns tillgänglig inom den centrala förvaltningen, verkar uppenbarligen befrämjande såväl på enhetligheten som på effektiviteten vid ärendenas behandling. Ingenting synes emellertid h i n d r a att man i vissa fall utnyttjar den centrala myndigheten som »serviceorgan», med bibehållande av beslutanderätten hos regionala eller lokala organ. Centraliserad beslutanderätt kan i vissa fall vara betingad av kravet på rättssäkerhet. Den enhetliga handläggningen, tillgången till erforderlig sakkunskap, distansen till de enskilda fallen och därmed ett gynnsammare utgångsläge för en objektivt saklig behandling av ärendena, utbildandet av fasta normer och liknande omständigheter utgör självfallet viktiga förutsättningar för en ur rättssäkerhetssynpunkt oantastlig handläggning av olika frågor. F r å n skilda håll har emellertid ifrågasatts, om en ökad centralisering alltid främjar rättssäkerheten. Så hävdar t. ex. decentraliseringsutredningen, att »ökad decentra-

lisering skulle innebära ökad rättssäkerhet därigenom att en sökande, som fått avslag hos ett lokalt organ, har större möjligheter än förut att i besvär hos överordnad myndighet argumentera i saken och förebringa ytterligare utredning rörande relevanta omständigheter» (i redogörelse den 29 nov. 1947; en liknande uppfattning kommer till synes i överståthållarämbetets tidigare omnämnda yttrande till andra kammarens tredje tillf. utsk. vid 1947 års riksdag). Argumenteringen förefaller emellertid inte helt övertygande, eftersom det uppenbarligen ges andra möjligheter att tillgodose kravet på rättssäkerhet, t. ex. genom att bereda den sökande tillfälle att inkomma med påminnelser i anledning av en lägre myndighets yttrande över hans ansökan. Decentraliseringsutredningen anmäler också själv någon tveksamhet inför den framförda uppfattningen. Den medger nämligen, att om ärenden i stor utsträckning kan förväntas besvärsvägen bringas under överordnad myndighets prövning, kan anledning föreligga att icke genomföra decentralisering. Enligt samma källa visar emellertid »ofta besvärsmålens procentuella omfattning nedgående tendens, sedan den lokala myndigheten vunnit erfarenheter inom området och den överordnade meddelat prejudicerande beslut i besvärsärenden.» Till argumenten för en centraliserad handläggning hör även kravet på ekonomisk kontroll. En dylik kontroll är så betydelsefull, att decentralisering av beslutanderätten i ärenden av någon större ekonomisk betydelse till lokala myndigheter med svag kameral organisation knappast kan komma i fråga, även om en sådan decentralisering med hänsyn tilll ärendets art skulle vara motiverad. Om decentraliseringen skall kunna få det avsedda värdet, kan den därför inte vara förenad med åläggande

284 för vederbörande myndighet att utföra kameral granskning. Det h a r ovan framhållits, att de centrala myndigheterna i regel har långt större tillgång till expertis än regionala och lokala organ, vilket bl. a. medför, att den centrala handläggningen av ärendena i stor utsträckning ombesörjes av specialister och därför kan försiggå relativt snabbt. Som en följd härav är det ibland möjligt att begränsa personalbehovet, när handläggning av ärenden sker centralt. Särskilt gäller detta i fråga om mindre frekventa ärenden. Decentraliseras dylika ärenden, kräver deras handläggning nämligen i vissa fall oproportionerligt stora arbetsinsatser; vederbörande befattningshavare har kanske inte under en längre tid handlagt något liknande ärende; han är kanhända därför osäker inte endast om vilka författningar som skall tillämpas utan även om deras närmare innehåll och tolkning; han saknar måhända också kännedom om eventuellt förekommande prejudicerande fall o. dyl. Dessa omständigheter kan uppenbarligen medföra, att den decentraliserade handläggningen under ogynnsamma förhållanden kommer att kräva en långt större sammanlagd arbetsinsats än vad en central behandling av motsvarande ärenden erfordrat. I en del fall kan man räkna med att det centrala verket har resurser i form av arbetsbesparande hjälpmedel, maskinell utrustning inom det kontorstekniska området o. dyl., som regionala och lokala organ av kostnadsskäl icke kan erhålla tillgång till. Även härigenom kan vissa begränsningar i personalbehovet möjliggöras.

Decentraliseringens fördelar

I det föregående har framhållits, att centralisering av beslutanderätten i

många fall är olämplig och föga önskvärd. I det närmast följande skall mera utförligt beröras vissa synpunkter, som motiverar en decentralisering inom förvaltningen. Det torde inte kunna förnekas, att det innebär en fara för statsförvaltningens effektivitet att till högre eller högsta instans koncentrera alltför många löpande ärenden, vare sig de omedelbart upptas till avgörande eller fullföljes dit efter anförda besvär. Skall t. ex. en departementschef sätta sig in i en stor mängd löpande ärenden får han ont om tid för sina väsentliga politiska uppgifter. Om han såsom sig bör främst ägnar sig åt dessa senare — lagstiftning, allmänt reformarbete, övervakande av departementet underställda grenar av statsförvaltningen m. m. —kan han inte hinna med att grundligt sätta sig in i de löpande förvaltningsärendena. Det synes därför vara angeläget, att Kungl. Maj:t icke i onödan belastas med avgöranden av löpande ärenden. Det må dessutom framhållas, att Kungl. Maj:t vid behandlingen av vissa ärenden följer så fasta normer, att dessa ärenden utan olägenhet skulle kunna handläggas i lägre instans. — De anförda synpunkterna beträffande handläggning av löpande ärenden i högsta instans äger i tillämpliga delar giltighet även i fråga cm handläggningen av löpande ärenden i de centrala verken. I regel torde decentraliseringen medföra större enkelhet i handläggningen av ärendena, överflyttas beslutanderätten till underordnad myndighet kan i regel dubbelarbete undvikas; därjämte minskas i allmänhet behovet av skriftväxling mellan de olika förvaltningsorganen. Även det ofta mycket omfattande remissförfarandet kan därigenom begränsas. Ett dylikt förfarande förekommer nämligen inte endast i samband med verkligt betydelsefulla ärenden,

285 exempelvis reformförslag och kommittébetänkanden, utan även i mindre frågor. För en del ämbetsverk utgör t. ex. remisserna från kanslihuset en allvarlig arbetsbelastning. Det skulle utan tvivel mången gång vara mera ändamålsenligt att låta ämbetsverken själva avgöra ärendena. Belysande är i detta fall ett exempel, som anföres av skolöverstyrelsesakkunniga i betänkandet om skolöverstyrelsens omorganisation (SOU 1951:29). Utredningen undersökte de olika arbetsmomenten vid behandlingen av ett godtyckligt valt ärende (ombildning av adjunktstjänst vid läroverk till ämneslärartjänst) dels under förutsättning att ärendet efter förslag av skolöverstyrelsen avgjordes av Kungl. Maj:t, dels under förutsättning att ärendet i stället avgjordes av skolöverstyrelsen. Antalet arbetsmoment beräknades i förra fallet till 42 och i senare fallet till 17. Enligt det förra alternativet tillkom därjämte arbetet inom ecklesiastikdepartementet. Utredningen konstaterade i anslutning till det anförda exemplet, att en dylik decentralisering innebure en betydande arbetslättnad för skolöverstyrelsen »inte blott genom inbesparat registreringsoch liknande arbete utan även reellt i form av ett i hög grad förenklat justeringsarbete för de i beslutet deltagande ledamöterna, utan att säkerheten i avgörandet äventyras». Därjämte framhöll utredningen, att besluten kunde meddelas snabbare, vilket uppenbarligen kan vara av betydelse för därav beroende lokala myndigheter och enskilda personer (s. 82). I detta sammanhang må även uppmärksammas följande omständigheter. Vid centraliserad handläggning måste i regel det centrala organets beslut grundas på yttranden av underordnade organ. Men att i en skrivelse motivera sin ståndpunkt på ett sådant sätt, att

det centrala organet däri kan finna tillräckliga uppgifter för sitt avgörande, tar för det underordnade organet ofta längre tid än att fatta beslut och — i de fall detta behövs — ange skälen härtill. Den centrala förvaltningen måste i högre grad än den lokala grunda sina beslut på vad som anförts i skriftliga framställningar. Den förra behöver i större omfattning än den senare insamla olika uppgifter för att kunna handlägga ärendena. Lokalförvaltningen har h ä r ett avgjort företräde i sin direkta kännedom om förhållandena. Därtill kommer fördelen av att det lokalt ligger naturligt till att söka personlig kontakt med den, vars ärende man skall avgöra. Helt allmänt torde man kunna hävda, att avståndet mellan den beslutande myndigheten och den sökande bör göras så kort som omständigheterna medger. Kompetensfördelningen inom förvaltningen torde i berörda avseende lämna en del övrigt att önska. Det måste emellertid vara av betydelse, att befogenheten att träffa avgöranden inte lägges i högre instans än vad som med hänsyn till ärendets art och betydelse är nödvändigt. Självfallet kan därigenom också i många fall en snabbare handläggning av ärendena komma till stånd. Snabbheten och smidigheten i ärendenas handläggning beror emellertid även på andra omständigheter. I föreliggande sammanhang är förvaltningsorganisationens storlek av särskilt intresse. Tjänstevägens mer eller mindre invecklade karaktär beror nämligen till inte ringa del på storleksordningen hos ifrågavarande förvaltning. I en mindre förvaltningsorganisation erbjuder tjänstevägen i regel inga större problem. Så snart förvaltningsorganisationen växer i storlek, uppstår däremot lätt svårigheter. Kommunikationen mellan tjänstemän som handlägger ärenden av samma

286 eller liknande typ blir inte längre så enkel; befattningshavarna har måhända endast mera sporadisk kontakt med varandra, och det nära samarbetet äventyras; risker uppstår att någon betydelsefull instans skall bli bortglömd, därest fasta normer för respektive ärendes handläggning saknas. Anförda omständigheter utgör uppenbarligen argument för en decentralisering. Redan förekomsten av en tjänsteväg innebär, att besluten fördröjs, medan de kan komma relativt snabbt, om avgörandet ligger hos de underordnade organen, som dessutom själva oftast är mindre och därför kan arbeta smidigare. Även psykologiska skäl kan anföras för en decentraliserad handläggning inom förvaltningen. En starkt centraliserad behandling av ärendena medför nämligen, att de regionala och lokala organens verksamhet i alltför stor utsträckning begränsas till avgivande av yttranden samt verkställighet med strikt tillämpning av principbeslut, som fattats av överordnad myndighet. Den ensidighet i arbetet, som därigenom uppkommer, kan lätt medföra, att de underordnade organens befattningshavare får mindre intresse för sitt arbete. Detta återverkar ogynnsamt på deras initiativförmåga samt ökar riskerna för att tjänstemännen utvecklas till paragrafryttare och bokstavstolkare. Det torde inte heller kunna bestridas, att mångfalden av centralt meddelade bestämmelser uppammar osjälvständighet. Vederbörande befattningshavare känner sig i behov av direktiv för alla upptänkliga fall. Om därför föreskrifter saknas i en speciell situation, vänder han sig till överordnad instans i stället för att själv söka lösa frågan på ett praktiskt sätt och i huvudbestämmelsernas anda. Det må vidare framhållas, att i de fall decentraliseringen inom den offentliga förvaltningen utsträckes till kommunala

organ, blir det möjligt att bättre utnyttja de inom det kommunala livet verksamma medborgarnas arbetsinsatser. Detta bidrar till att stärka medborgarnas intresse för allmänna angelägenheter, till gagn inte minst för den kommunala självstyrelsen, som sedan gammalt utgör en av hörnpelarna i den svenska förvaltningen. Jämförande synpunkter

Av den föregående framställningen torde kunna utläsas, att frågan om centralisering eller decentralisering inom förvaltningen är synnerligen komplicerad. Den låter sig inte entydigt besvaras; lika litet är det möjligt att uppställa några allmängiltiga, fasta regler för centralisering eller decentralisering inom förvaltningen. Kompetensfördelningen måste prövas och bestämmas med beaktande av de speciella omständigheter, som kan föreligga. Det gäller att för varje särskild ärendegrupp söka avgöra, vilken myndighet som med hänsyn till förvaltningen i dess helhet och omständigheterna i det speciella fallet kan antas administrera ärendena på det mest ändamålsenliga sättet. Den svenska förvaltningsorganisationen med dess fristående ämbetsverk och med dess inom väsentliga sektorer förhållandevis väl rustade regionala och lokala organ erbjuder goda förutsättningar för en relativt långt gående decentralisering av beslutanderätten. Uppenbarligen måste rationaliseringssynpunkter komma att spela en väsentlig roll i föreliggande sammanhang. Den snabbhet, med vilken statsförvaltningens utbyggnad skett, har försvårat en planmässig uppläggning av dess organisation och arbetssätt. Härtill kommer att nya erfarenheter och landvinningar ständigt görs beträffande arbetsbesparande metoder. Inte minst förtjänar därvid att beaktas den starkt växan-

287 de betydelse utnyttjandet av maskinell utrustning kan beräknas få. Man torde därför utan överdrift kunna hävda, att det inom statsförvaltningen finns högst betydande möjligheter att rationalisera såväl organisationen som själva förvaltningsförfarandet. En effektiv rationalisering på dessa områden torde kunna möjliggöra väsentliga besparingar i fråga om personal och kostnader. Decentraliseringsförfarandet torde i vissa fall kunna medföra en effektivare förvaltning, inte minst därför att en utvidgning av kompetensområdet för regionala och lokala organ är ägnad att främja initiativkraft och självständigt handlande hos inom dessa organ verksamma personer. Även om frågan beträffande centralisering eller decentralisering inom förvaltningen inte kan besvaras entydigt och sålunda ett argument i vissa fall talar för en lösning i ena riktningen, i andra fall för en lösning i motsatt riktning, kan dock helt .allmänt hävdas, att en decentraliserad handläggning erbjuder stora fördelar. Med hänsyn till ärendesfördelningen inom förvaltningen torde den av decentraliseringsutredningen angivna grundtanken alltjämt äga giltighet, nämligen att decentralisering bör ske, inte blott om påtagliga fördelar därigenom ernås i det särskilda fallet utan även om det endast kan sägas, att handläggningen av underordnade organ är lika ändamålsenlig som central handläggning. Metoder för åstadkommande av decentralisering

Den enklaste metoden för genomförande av decentralisering torde utan tvekan vara, att det centrala verket ges befogenhet att självt besluta om överflyttning av egna uppgifter till underställda organ utan att tillstånd av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall behöver inhämtas. Decentraliseringsutredningen ansåg, att en dylik form av decentralisering borde

tillämpas med största försiktighet, ett ståndpunktstagande, som säkerligen är starkt motiverat. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t som högsta förvaltningsinstans att avgöra om ett centralt ämbetsverk skall få rätt att helt eller delvis överflytta sin beslutanderätt i en viss ärendegrupp till underordnad myndighet eller kommunalt organ. En annan form av decentralisering innebär, att regionala och lokala organ tillerkännes beslutanderätt inom ramen för av den centrala myndigheten utfärdade direktiv och instruktioner. Beträffande vissa ärenden och ärendegrupper kan den centrala myndigheten inskränka sig till att meddela råd och anvisningar eller ange vissa mer eller mindre preciserade riktlinjer. Utfallet av decentralisering enligt denna metod beror självfallet i hög grad på de regionala och lokala organens inställning. Är denna positiv, kan direktiven och anvisningarna utan omfattande inspektioner och andra kontrollåtgärder möjliggöra decentralisering, utan att en önskvärd enhetlighet därför behöver äventyras. Det må tillfogas, att denna form av decentralisering tillämpats i relativt stor omfattning; inte minst inom skolans område har man kommit förhållandevis långt på denna väg. Gäller det att med förvaltningstekniska medel åstadkomma en decentraliserad handläggning, torde den begränsade beslutanderätten erbjuda den mest betydelsefulla utvägen. Den innebär i korthet att tvenne samrådande myndigheter har befogenhet att träffa avgöranden i frågor, varom samstämmighet råder dem emellan; skulle däremot de båda myndigheterna ha skiljaktiga meningar, går frågan vidare till högre myndighet. Likartad är metoden att den underordnade myndigheten ges befogenhet att bifalla men inte avslå framställningar i ett eller annat avseende; i andra

288 fall kan den underordnade myndigheten erhålla befogenhet att beträffande vissa ärenden eller ärendegrupper avslå men inte bifalla framställningar. Ärenden, som enligt denna beslutsordning inte kan avgöras av vederbörande underordnade myndighet, hänskjutes för avgörande till högre myndighet. För att framställningen om decentraliseringsmetoderna skall bli något fullständigare, är det nödvändigt att beröra remissförfarandet. Detta utgör ett relativt ofta återkommande led i olika ärendens beredning. Vid behandlingen av ett ärende kan det bli nödvändigt att infordra kompletterande uppgifter från skilda håll; samråd med andra avdelningar inom det egna verket och med andra myndigheter kan visa sig behövligt. Denna del av ett ärendes beredning kan i många fall försiggå under sedvanliga samarbetsformer, t. ex. telefonsamtal, sammanträden samt tjänsteresor, som ger verkets representanter möjligDecentraliseringsproblemet Uppenbarligen äger de i det föregående anförda principiella synpunkterna i allt väsentligt giltighet även beträffande förvaltningen inom skolväsendets område. Skall en säkrare bedömning av möjligheterna att decentralisera förvaltningen inom nämnda område kunna företas, är det emellertid nödvändigt att särskilt beakta för skolväsendet speciella omständigheter och förhållanden. I det följande skall dessa omständigheter och förhållanden belysas och diskuteras, sedan först en kortfattad översikt lämnats över redan genomförd decentralisering. Tidigare genomförd decentralisering

Skolväsendets fortlöpande reformering och utbyggnad har tid efter annan aktualiserat omprövning av kompetensför-

heter att erhålla närmare kännedom om respektive ärende. I iandra fall införskaffas de önskade uppgifterna genom formliga remisser. Såvida det inte är fråga om s. k. interna remisser kan verket uppenbarligen därigenom erhålla en mer eller mindre betydande avlastning av sitt eget arbete. Har beträffande vissa ärenden eller ärendegrupper skapats en fast remissordning, kan det understundom rent av höra till undantagen, att verket i sitt ställningstagande frångår remissinstansernas yttranden. Remissförfarandet kan sålunda tydligen innebära en mer eller mindre stark decentralisering av arbetsuppgifterna i samband med ett ärendes handläggning, medan någon överflyttning av beslutanderätten däremot icke kommer till stånd. Enligt den inledningsvis företagna begreppsbestämningen, innefattas remissförfarandet således inte i begreppet decentralisering.

inom skolväsendets

område

delningen mellan skolmyndigheterna. Som en följd av skolväsendets utveckling h a r det blivit önskvärt eller nödvändigt att vid skilda tidpunkter vidtaga ändringar av förvaltningsapparaten på detta område, så att denna skulle bli bättre anpassad efter de nya uppgifter, som lagts på skolmyndigheterna. Dessa omprövningar av kompetensfördelningen har lett till mer eller mindre genomgripande överflyttningar av beslutanderätten i skolärenden från högre till lägre myndigheter. Vidare må erinras om att nya skolmyndigheter också inrättats. Det kan inte gärna bli fråga om att h ä r lämna någon mera ingående historik över decentraliseringsproblemets utveckling beträffande skolförvaltningen, endast vissa m e r a betydelsefulla data

289 skall anges. Först må påpekas, att decentralisering i icke obetydlig omfattning ägt rum från Kungl. Maj:t till centrala skolämbetsverk eller regionala skolorgan. Särskilt gäller detta inrättande och tillsättande av vissa tjänster inom skolväsendet, vissa frågor rörande timplaner och undervisningsplaner för olika skolformer samt vissa frågor r ö r a n d e lärarkompetens. Inom ecklesiastikdepartementet handlades tidigare i mycket större utsträckning än vad som för närvarande är fallet ärenden, som med fördel kunde ha överlämnats till underordnade myndigheter. Som ett exempel h ä r p å må anföras frågan om statsbidrag till anordnande av skolskjutsar. Beslutanderätten härvidlag överflyttades år 1935 till skolöverstyrelsen och år 1949 från denna till folkskolinspektörerna. Ifråga om ärenden, som berör det allmänna skolväsendet, h a r en ganska omfattande decentralisering ägt r u m från skolöverstyrelsen till regionala och lokala organ. Den allmänna skolan h a r sedan lång tid tillbaka på det regionala planet haft en mellaninstans i domkapitlen och folkskoleinspektionen. Det h a r sålunda funnits organisatoriska resurser för handläggning av ärenden, som överflyttats från den centrala skolmyndigheten. Sådan överflyttning h a r tidigare successivt genomförts i m i n d r e omfattning, men på senare år har detta skett i större utsträckning. I samband med skolöverstyrelsens omorganisation år 1952 genomfördes decentralisering i ett flertal ärendegrupper från skolöverstyrelsen till lägre beslutsinstanser. Den mest omfattande decentraliseringen på det allmänna undervisningsväsendets område kom emellertid till stånd år 1958 genom inrättandet av gemensamma skolstyrelser i kommunerna för det allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet samt av nya regionala mellaninstanser för skol19—20ii70

väsendet, länsskolnämnderna. I direktiven för skolstyrelseutredningen, på vars förslag dessa reformer genomfördes, framhölls bl. a. att decentralisering av ärendenas handläggning i största möjliga utsträckning borde äga rum, så att ärendena icke skulle komma att handläggas av flera myndigheter än som vore oundgängligen nödvändigt, önskvärd stadga och enhetlighet i lägre instansers handläggning av ärendena ansågs i stor utsträckning kunna säkras genom centralt utfärdade anvisningar. Skolstyrelseutredningen uttalade i sitt betänkande, att det vore av största vikt att rätten att fatta beslut i så stor omfattning som möjligt flyttades över till de lokala och regionala organen, vilkas intresse och initiativförmåga bedömdes bli avhängig av den rörelsefrihet de tillerkändes. Såväl länsskolnämnderna som de gemensamma skolstyrelserna erhöll redan från början i enlighet med de ovan refererade synpunkterna betydelsefulla arbetsuppgifter och befogenheter. Vissa uppgifter var helt nya, andra hade överförts från det centrala ämbetsverket, skolöverstyrelsen, överstyrelsen befriades från den direkta handläggningen av en del mindre väsentliga ärendegrupper och erhöll därigenom ökade möjligheter att ägna sig åt sina huvuduppgifter i fråga om den centrala ledningen av det allmänna undervisningsväsendet. Skolöverstyrelsen kunde bemästra de växande pedagogiska, organisatoriska och administrativa uppgifterna utan någon starkare ökning av sin personal. Det kan förtjäna erinras om att utvecklingen inom skolförvaltningen på senare år inte h a r karakteriserats enbart av decentralisering. Även en utveckling i motsatt riktning har ägt rum, dock icke inom den statliga delen av förvaltningsapparaten utan från den kommunala sektorn till den statliga. Det mest markanta exemplet p å detta är, att

290 tillsättande av ordinarie lärartjänster inom den obligatoriska skolan och inom kommunernas yrkesskolor samt adjunktstjänster inom de högre kommunala skolorna överförts från kommunala organ till de statliga länsskolnämnderna. Omprövning av kompetensfördelningen inom skolförvaltningen

Allmänna synpunkter De sakkunniga har tidigare i detta kapitel framhållit, att det inte är möjligt att uppställa några allmängiltiga fasta regler för hur handläggningen av ärendena inom den offentliga förvaltningen skall fördelas mellan de centrala ämbetsverken och underordnade myndigheter. Kompetensfördelningen dem emellan måste prövas och bestämmas med beaktande av de särskilda omständigheter, som kan föreligga. Detta gäller givetvis i lika hög grad för handläggningen av ärendena rörande skol- och utbildningsväsendet som i fråga om ärenden inom andra förvaltningsområden. De sakkunniga har också pekat på, att skolväsendets fortlöpande reformer i n g och utbyggnad tid efter annan gjort det nödvändigt att ompröva kompetensfördelningen mellan olika skolmyndigheter. Just denna sistnämnda omständighet motiverar, att kompetensfördelningen mellan centrala, regionala och lokala skolmyndigheter tas upp till omprövning p å nytt. Vårt skol- och utbildningsväsende undergår för närvarande en genomgripande omdaningsprocess: grundskolan skall under bl. a. sammansmältning av den nuvarande folkskolan och den nuvarande realskolan genomföras över hela landet, yrkesutbildningen utbygges i snabb takt och nya utbildningsformer, som samtliga skall bygga på grundskolan, kommer att växa fram. I detta betänkande framlägger de

sakkunniga förslag till en reform av skolväsendets centrala ledning, som enligt vår mening kommer att göra denna ledning organisatoriskt bättre anpassad till de uppgifter den får att utföra i framtiden. Den föreslagna koncentrationen till ett skolämbetsverk av den centrala tillsynen måste uppenbarligen komma att påverka även de regionala och lokala skolorganens verksamhet. Även om man skulle föredra detta, är det knappast möjligt att låta kompetensfördelningen mellan myndigheter på olika plan förbli oförändrad. Den enhetlighet beträffande skolväsendets centrala ledning, som de sakkunniga föreslår, får som konsekvens, att man måste eftersträva enhetlighet även i fråga om den regionala och lokala ledningen, så långt detta är praktiskt möjligt och försvarbart. Behovet av enhetlighet i berörda avseende framträder starkast i fråga om den regionala ledningen. De områden av yrkesutbildningen, som enligt de sakkunnigas förslag kommer att tillhöra skolverkets tillsynsområde och som länsskolnämnderna hittills icke haft att ta befattning med, bör — som de sakkunniga ju också tidigare föreslagit — ställas under regional ledning av dessa. I fråga om den lokala ledningen är enhetligheten redan förverkligad i betydande omfattning. Såväl den obligatoriska skolan som inom en kommun befintligt allmänt gymnasium och av kommunen ägda yrkesskolor h a r gemensam skolstyrelse. Av praktiska skäl synes det icke vara lämpligt att utsträcka enhetligheten så långt, att centrala yrkesskolor av olika slag ställes u n d e r ledning av skolstyrelserna i de kommuner, vari de är belägna. Däremot kan man r ä k n a med att kommunernas skolstyrelser i vissa fall kommer att få sin verksamhet utvidgad till nya yrkesutbildningsområden. Utvidgningen av länsskolnämndernas till-

291 synsområde utgör emellertid ytterligare ett skäl för en omprövning av kompetensfördelningen. Decentralisering av yrkesutbildningsärenden h a r ägt rum i förhållandevis liten omfattning. Detta beror väsentligen på två faktorer. För det första inrättades länsskolnämnderna främst med tanke på det allmänna undervisningsväsendet. Den överflyttning av ärenden till den nya mellaninstansen som företagits har fördenskull till övervägande del gällt ärenden rörande den allmänna skolan. För det andra hade yrkesutbildningen fram till mitten av 1950-talet en relativt liten omfattning, varför behovet av decentralisering till lägre beslutsinstanser inte gjorde sig särskilt starkt gällande. Den snabba utbyggnad, som från n ä m n d a tidpunkt ägt rum inom betydande avsnitt av yrkesutbildningsväsendet, h a r ändrat förhållandet härvidlag; numera framträder en överflyttning av ärenden från de verk, som centralt leder yrkesutbildning, framförallt överstyrelsen för yrkesutbildning, som starkt motiverad. Det må dock erinras om att vissa av de fackämbetsverk, som för närvarande leder yrkesutbildning, har relativt begränsade befogenheter ifråga om denna utbildning, varför det synes önskvärt, att skolverket beträffande de berörda utbildningsformerna tillerkännes ökade tillsynsbefogenheter. Denna synpunkt bör tillgodoses vid den allmänna översyn av författningsbestämmelserna på yrkesutbildningens område, som de sakkunniga i kap. 8 uttalat sig för. Om länsskolnämnderna i enlighet med de sakkunnigas förslag blir tillsynsmyndigheter även för huvudparten av yrkesutbildningen inom respektive län, framstår det som starkt befogat att decentralisera beslutanderätten i ett betydande antal ärenden rörande yrkesutbildningen till länsskolnämnderna.

De sakkunniga har tidigare citerat en passus ur direktiven för skolstyrelseutredningens arbete, vari det framhölls, att ärendena icke borde handläggas av flera myndigheter än som vore oundgängligen nödvändigt. Denna synpunkt h a r en för alla decentraliseringsåtgärder allmängiltig innebörd och bör självfallet gälla även för den decentralisering inom skolförvaltningens område, som de sakkunniga anser böra företagas i anslutning till den av oss föreslagna reformen av skolväsendets centrala ledning. Den citerade passusen i skolstyrelseutredningens direktiv kan emellertid bli föremål för olika tolkningar; det kan alltid diskuteras, vilken eller vilka myndigheter som »oundgängligen» bör handlägga ett ärende. Detta föranleder oss att understryka, att de skäl, som talar för en koncentration till den centrala ledningen av ärendenas handläggning och vilka antytts i avsnittet om de p r i n c i piella problemställningarna ifråga om decentralisering, måste beaktas, när man diskuterar en ökad decentralisering inom skolförvaltningen. Det är givet, att decentraliseringen inte får sträckas ut så långt, att det centrala skolämbetsverkets uppgift att leda och dirigera vårt skol- och utbildningsväsende försvåras. Det är vidare önskvärt, inte minst i rättssäkerhetens intresse, att skolärendena liksom ärenden inom a n d r a förvaltningsområden handlägges efter någorlunda enhetliga normer. Man måste därför med hänsyn till detta iaktta en viss försiktighet ifråga om överflyttande av beslutanderätt till lägre beslutsinstanser. Alltför stor olikformighet i ärendenas handläggning bör undvikas, men å andra sidan får inte heller kravet på handläggning enligt enhetliga n o r m e r drivas för långt. Den erforderliga graden av enhetlighet i ärendenas handläggning inom de lägre instanserna torde kunna åstadkommas genom centralt ut-

292 färdade direktiv, inom ramen för vilka de regionala och lokala organen får handla. En decentralisering till lägre beslutsinstanser, som i och för sig skulle kunna vara önskvärd, kan i många fall inte komma till stånd av kostnadsskäl eller andra praktiska omständigheter. Det är ju t. ex. uteslutet att till varje länsskolnämnd knyta en expert på en särskild grupp av ärenden, om dessa ärenden är så fåtaliga, att de mycket väl kan handläggas av en eller ett par experter i det centrala skolverket. I sådana fall, då anskaffning och utnyttjande av maskinell utrustning för kontorsarbetet inom det centrala verket ställer sig ekonomiskt fördelaktigare än att förse de regionala och lokala organen med dylik utrustning, bör givetvis icke heller decentraliserad behandling av ärendena förekomma. Ett annat förhållande, som påverkar frågan om decentralisering, förtjänar också att påpekas. Mera genomgripande reformer inom skolväsendet medför praktiskt taget alltid nya arbetsuppgifter för skolmyndigheterna. Den nu pågående omdaningen och utbyggnaden av undervisningsväsendet kommer helt visst inte att utgöra ett undantag från denna regel. Många av dessa nya uppgifter kan vara av sådan natur, att det i initialskedet blir motiverat att låta dem beredas och avgöras av det centrala skolämbetsverket. När erfarenheter av deras handläggning vunnits och en fastare praxis för denna utvecklats kan det visa sig lämpligt att överflytta både beredningen och besluten ifråga om vissa av dessa nya ärendegrupper till lägre beslutsinstanser. Motiv för nya

decentraliseringsåtgärder

Enligt de sakkunnigas förslag skall det nya skolverket bildas genom sammanslagning av de båda nuvarande skol-

ämbetsverken, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, varjämte till verket överflyttas personal, som är sysselsatt med undervisningsoch utbildningsfrågor inom ett flertal fackämbetsverk. Skolverket blir alltså, som i olika sammanhang understrukits, ett mycket stort ämbetsverk. Undervisningsväsendets starka expansion torde vidare med all sannolikhet medföra, att de ärenden skolverket får att handlägga kommer att öka i antal och bli mera mångskiftande. Vissa ärendegrupper torde också bli ganska svårbedömda, varför verket sannolikt måste lägga ned stor omsorg på deras beredning. Allt detta leder till att arbetsvolymen inom skolverket kommer att undan för undan öka, arbetsuppgifterna kan med all säkerhet inte bemästras utan nya personalförstärkningar, för så vitt inte en avlastning av verkets arbetsbörda kan företagas. Redan från starten blir skolverket så pass stort, att man kan hysa vissa farhågor för dess möjligheter att effektivt fylla sina uppgifter. Tillätes verkets personalorganisation växa ytterligare i storlek, måste svårigheterna för verksledningen bli mycket stora att vinna överblick över verkets arbete och samordna de olika arbetsenheternas verksamhet. Skolverkets väsentliga uppgifter, att leda planeringen och utvecklingen av undervisnings- och utbildningsväsendet, att taga nya initiativ och att bistå underlydande myndigheter, skolor och utbildningsanstalter med råd och hjälp i frågor av skilda slag kan lätt komma att eftersättas, om handläggningen av de löpande ärendena kräver oproportionerligt stora insatser av tid och arbetskraft. Mot bakgrunden av vad som här sagts framstår motiven för en begränsning av skolverkets storlek som synnerligen starka. Dess personalorganisation bör inte tillåtas svälla ut mera än vad som ound-

293 gängligen erfordras, för att verket skall kunna fylla sina centralt ledande uppgifter. En avlastning av verkets arbetsbörda måste ske, så att nya personalförstärkningar inte blir nödvändiga. Avlastningen bör ske därigenom att beredning och beslut i ett flertal ärendegrupper decentraliseras till underordnade organ, länsskolnämnder, skolstyrelser och skolledare. Statsfinansiella skäl kan anföras för en decentralisering; det är önskvärt att utgifterna för löner, arvoden och omkostnader inom skolverket hålles inom rimliga gränser; men de väsentligaste skälen ligger dock på ett annat plan. I anslutning till vad som ovan sagts vill de sakkunniga poängtera, att ett väsentligt skäl för en dylik decentralisering ligger däri, att det måste beredas förutsättningar för att skolverket skall kunna fungera på ett effektivt sätt. Sådana förutsättningar kommer helt eller delvis att saknas, om verket blir så stort, att dess arbete blir svåröverskådligt såväl för verksledningen som för myndigheter, organisationer och enskilda, som måste upprätthålla kontakt med verket. Av erfarenhet vet man, att stora förvaltningsenheter lätt blir tungrodda i sin skötsel och inte arbetar så effektivt som mindre enheter. Givetvis utsattes även skolverket för samma risk, även om det inte blir exceptionellt stort, jämfört med vissa a n d r a statliga verk och privata förvaltningar inom industri och affärsvärld. Kommer skolverket att arbeta tungt och byråkratiskt, kan man säkerligen inte undgå vissa menliga återverkningar h ä r a v på skol- och utbildningsväsendet. Detta måste fortlöpande anpassas efter den allmänna samhällsutvecklingen; i alldeles särskilt hög grad gäller detta ifråga om yrkesutbildningen. Det åligger i första hand skolverket att ta de initiativ, som erfordras för att en dylik anpassning skall kunna genom-

föras, men detta fordrar förmåga till överblick och handlingskraft, egenskaper, som inte utvecklas i en av hårt rutinarbete och byråkratiska former präglad miljö. Undervisning och utbildning är så viktiga ting, att den personal, som skall utöva den centrala tillsynen på detta område, måste erhålla tillräckligt med tid att ägna sig åt de planläggande och ledande uppgifterna; den bör inte betungas med sådant arbete, som lättare och på samma gång bättre kan utföras av de regionala och lokala skolorganen. Genom decentralisering till underordnade organ skapas också förutsättningar för en snabbare och smidigare handläggning av de kvarvarande ärendena inom skolverket, därför att arbetsvolymen inom verket minskar. Ansatser till byråkratisk formalism och slentrian blir lättare att komma till rätta med. Med ledning av tidigare vunna erfarenheter av decentralisering kan man utgå ifrån att ökade befogenheter för de underordnade organen att själva fatta beslut kommer att medföra betydande förenklingar av den samlade skolförvaltningens verksamhet. Genom överflyttning av beslutanderätten minskas behovet av skriftväxling mellan de olika förvaltningsorganen. Onödigt dubbelarbete kan därigenom undvikas. Som tidigare framhållits torde det i regel vara mera tidsödande och arbetskrävande för ett underordnat organ att avge skriftligt yttr a n d e till en överordnad myndighet än att självt fatta beslut i ärendet ifråga. Det i ett tidigare avsnitt refererade exemplet från skolöverstyrelsesakkunnigas utredning visar på ett slående sätt, vilka vinster i förenklingshänseende som kan vinnas genom decentralisering av beslutanderätten. I många fall kan också som förut påpekats ett ärende avgöras och expedieras snabbare, om beslutet får fattas av ett regionalt eller lokalt organ.

294 Ett annat viktigt skäl för ökad decentralisering inom skolförvaltningen är önskvärdheten av att myndigheter och andra organ p å de regionala och lokala planen tillerkännes istörre inflytande på skolfrågornas behandling. De sakkunniga har redan i avsnittet om principiella problemställningar rörande decentraliseringen uppehållit sig vid denna fråga och framhållit, att en starkt centraliserad behandling av ärendena uppammar osjälvständighet hos underordnade myndigheter. Detta är en företeelse, som man inregistrerar med olust, varhelst inom den offentliga förvaltningen den än uppträder. Alldeles särskilt betänkligt är emellertid, om den skulle vinna ökat insteg inom skolförvatningen. Undervisning och utbildning är, som de sakkunniga flera gånger tidigare understrukit, angelägenheter som berör hela vårt folk. Länsskolnämnder och skolstyrelser av skilda slag står genom sitt inslag av företrädare för lekmannaintressena i god kontakt med den allmänna opinionen i skolfrågor inom sina respektive verksamhetsområden. Deras kunskaper, erfarenheter och omdöme bör tas i anspråk i ökad omfattning för behandlingen av undervisnings- och utbildningsärenden. Därmed vill de sakkunniga på intet sätt nedvärdera de insatser, som göres av tjänstemännen inom dessa organ. På motsvarande sätt bör deras speciella sakkunskap och de erfarenheter de gjort under sin tjänsteutövning komma till sin rätt vid beredningen av skolärendena. överhuvudtaget bör varken ledamöter eller tjänstemän i de underordnade organen alltför hårt bindas av centralt utfärdade direktiv. Det är för skolväsendets sunda utveckling av vital betydelse, att deras intresse och initiativkraft får spelrum, så att de kan handla självständigt.

Möjliga

decentraliseringsåtgärder

Koncentrationen av tillsynen över skolväsendet till ett enda ämbetsverk möjliggör för detta verk att erhålla en samlad överblick över många för undervisning och utbildning gemensamma frågor, en överblick, som tidigare kunnat erhållas endast på det departementala planet. Som en konsekvens h ä r a v synes det vara lämpligt att i en del fall överflytta beslutanderätten från Kungl. Maj :t till skolverket. En dylik åtgärd behöver knappast innebära en ökning av verkets arbetsbörda, snarare verkar — såsom tidigare framhållits — motsatsen sannolik. I kap. 8 har de sakkunniga från principiella utgångspunkter framlagt sin uppfattning om, vilka uppgifter den centrala ledningen av yrkesutbildningen bör handha. Det resonemang de sakkunniga där utvecklat äger givetvis i tillämpliga delar giltighet även för skolverkets ledning av det allmänna undervisningsväsendet. Någon decentralisering till u n d e r o r d n a d e organ av de uppgifter, som angivits i nämnda kapitel, bör således icke förekomma. Det är därvid fråga om arbetsuppgifter och befogenheter, som nödvändigtvis måste tillkomma den myndighet, som h a r att utöva den centrala tillsynen, försåvitt den inte skall förlora greppet om skolväsendets ledning. Ifråga om alla a n d r a ärenden, som icke utgör integrerande delar av de centralt ledande uppgifterna, kan en decentralisering av beslutanderätten övervägas. Vilka ärendegrupper som lämpligen bör decentraliseras och h u r beslutanderätten skall fördelas mellan de lägre beslutsinstanserna kan inte avgöras med tillämpning av fasta enhetliga regler, giltiga för skolverkets hela tillsynsområde. Hänsyn måste tagas till en mängd olika förhållanden: till arten och omfattning-

295 en av undervisningen och utbildningen inom skilda skolformer och på skilda utbildningslinjer, till huvudmannaskapet för respektive skolor och kursverksamhet — om det är fråga om statliga, kommunala eller enskilda skolor — till de olika skolmyndigheternas tillgång till personal för handläggningen av ärendena och till deras resurser ifråga om maskinella hjälpmedel för kontorsarbetet, till decentraliseringsåtgärdernas återverkningar ifråga om personalbehov och kostnader för olika skolorgan, till besvärsinstitutets utformning m. m. Huruvida överflyttning av beslutanderätt bör ske eller icke ske måste således avgöras i varje särskilt fall under beaktande av de omständigheter, som påverkar detsamma. För att närmare undersöka frågan om möjligheten att decentralisera beslutanderätten i vissa ärenden eller ärendegrupper, som berör det föreslagna skolverkets arbetsområde, h a r de sakkunniga haft en rad överläggningar med representanter för de nuvarande skolämbetsverken, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Båda verken har också beretts tillfälle att avge skriftliga förslag till decentraliseringsåtgärder, som i första hand bedömts lämpliga och önskvärda att genomföra. Vidare h a r överläggningar angående överflyttning av beslutanderätt förts med representanter för myndigheter och organisationer, som är verksamma inom länen, nämligen vissa landsting, länsskolnämnder, skogsvårdsstyrelser och hushållningssällskap. Samtliga länsskolnämnder h a r därjämte genom besvarandet av en enkät, omfattande ett hundratal frågor, beretts tillfälle att avge detaljerade förslag angående överflyttning av beslutanderätten i vissa ärendegrupper från överordnade myndigheter till länsskolnämnder, skolstyrelser eller skolledare. Vidare h a r för

undervisningsväsendet viktigare stadgor, kungl. kungörelser och kungl. brev genomgåtts med avseende på i desamma förekommande bestämmelser angående kompetensfördelningen. På grundval av det sålunda införskaffade materialet h a r de sakkunniga sammanställt en förteckning över ärenden och ärendegrupper, som enligt vår mening är lämpliga för decentralisering till lägre beslutsinstanser. Denna förteckning framlägges i kap. 14. Ärendena är där icke ordnade efter deras inbördes vikt och betydelse utan i stort sett efter deras handläggning enligt nu gällande arbetsordningar inom skolämbetsverken. Riktpunkten för utarbetande av denna förteckning h a r varit den, att ärendena bör avgöras av den beslutsinstans, som med hänsyn till alla på deras handläggning inverkande omständigheter är mest lämpad härför. Vikten av att ärendena prövas och avgöres efter något så när enhetliga bedömningsgrunder har därvid särskilt beaktats. De sakkunniga har med avsikt använt termen »förteckning» i kap. 14. Vi vill därmed markera, att uppräkningen av ärenden i nämnda kapitel inte får fattas som förslag, avsedda att omedelbart genomföras. Vi avser närmast, att Kungl. Maj :t, sedan skolverket organiserats och trätt i verksamhet, skall ge antingen detta eller en för ändamålet särskilt tillsatt beredning i uppdrag att granska den av oss framlagda förteckningen över t ä n k b a r a decentraliseringsåtgärder samt framlägga egna detaljerade förslag. Det får därefter ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om överföring av beslutanderätt i den utsträckning och på det sätt Kungl. Maj :t finner lämplig och önskvärt. Förteckningen i kap. 14 upptar endast ärenden, som berör dels det allmänna undervisningsväsendet och dels de delar av yrkesutbildningsväsendet,

296 som för närvarande står under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning. Ifråga om de delar av yrkesutbildningsväsendet, som för närvarande sorterar under skilda fackämbetsverk och som enligt våra förslag skall överföras under ledning av skolverket, har vi däremot icke angivit några decentraliseringsåtgärder. När det gäller skolor och utbildningslinjer, som vunnit fasta former, t. ex. den lägre lantbruksundervisningen, skulle det ha varit möjligt att ange tänkbara åtgärder för decentralisering av beslutanderätten, men å andra sidan har vi i kap. 8 framhållit, att en översyn bör göras av alla de ämbetsverksinstruktioner, stadgor och kungl. kungörelser, som reglerar yrkesutbildningen, efter det att denna sammanförts under gemensam central ledning. Med hänsyn härtill anser vi, att eventuella decentraliseringsåtgärder ifråga om den nu av fackämbetsverken ledda yrkesutbildningen bör anstå, till dess att denna översyn gjorts. Vid denna översyn kan det också, som de sakkunniga tidigare i detta kapitel antytt, bli fråga om att tilldela skolverket ökade befogenheter ifråga om vissa delar av den nu under fackämbetsverken sorterande utbildningen, alltså en ökad koncentration till den centrala ledningen av beslutanderätten i stället för en decentralisering till lägre beslutsinstanser. Vi förutsätter emellertid, att Kungl. Maj :t, efter förslag av skolverket eller på annat sätt företagen beredning av frågan, framdeles beslutar om lämpliga decentraliseringsåtgärder även ifråga om den här avsedda utbildningen. Decentraliseringen bör givetvis bli någorlunda enhetlig för skolverkets hela tillsynsområde. Kompetensfördelningen mellan olika myndigheter och organ p å skolans område bör ägnas fortlöpande uppmärksamhet. I den mån skolverket med ledning av vunna erfarenheter av ärende-

nas handläggning finner det önskvärt att ytterligare decentraliseringsåtgärder vidtages, bör det vara skolverkets skyldighet att hos Kungl. Maj:t hemställa härom eller självt vidtaga sådana åtgärder, därest verket äger befogenhet härtill. Speciella decentraliseringsproblem

Ärenden

angående lärarutbildningen

för

yrkesutbildningen Handläggningen av ärenden angående utbildningen och fortbildningen av lär a r e för yrkesundervisningen är till relativt liten del decentraliserad; detta gäller såväl den av överstyrelsen för yrkesutbildning bedrivna utbildningsoch fortbildningsverksamheten som den av fackämbetsverken anordnade utbildningen och fortbildningen av lärare — i de fall en dylik över huvud taget förekommer. För att belysa situationen må nämnas, att den år 1949 inrättade femte byrån inom nämnda ämbetsverk har att planlägga och genomför a av överstyrelsen anordnade utbildnings- och fortbildningskurser för lärare vid högre tekniska läroverk m. fl. läroanstalter, lärare och blivande lärare vid skolor för industri och hantverk, handel, husligt arbete och vårdyrken samt lärare för omskolningsverksamheten. Byråns arbete omfattar en rad olika uppgifter; dess personal h a r att verkställa undersökningar angående efterfrågan, respektive tillgång på lärare inom berörda områden och att med beaktande av därvid vunna resultat beräkna utbildningsbehovet och därför erforderliga medel, offentliggöra kurserna, uttaga kursdeltagare, meddela antagna respektive icke antagna sökande, uppgöra kursprogram, anskaffa kurslokaler, engagera föreläsare och handledare, utöva tillsyn och — beträffande vissa av kurserna — direkt leda dem, i

297 viss utsträckning medverka som föreläsare och handledare, utarbeta underlag för utanordningar av arvoden till medverkande, ersättning till kursdeltagarna och övriga kurskostnader, utfärda betyg respektive intyg, organisera förekommande assistenttjänstgöring m. m. Verksamhetens kraftigt ökade omfattning har framtvingat viss decentralisering av berörda arbetsuppgifter; denna har även underlättats genom inrättandet av ett antal lektors- och adjunktstjänster för lärarutbildningen samt genom dess fastare anknytning till vissa läroanstalter, varigenom respektive rektorer kunnat knytas till verksamheten som kursledare. En nödvändig förutsättning för denna utveckling i decentraliserande riktning har varit den relativt kraftiga ökningen av erforderliga anslag. En längre gående decentralisering i handläggningen av berörda ärenden bör emellertid komma till stånd. En sådan blir möjlig att genomföra, när de sakkunnigas tidigare överlämnade förslag om inrättandet av ett lärarinstitut och fasta lärarutbildningsanstalter på vissa orter förverkligats. Inom vissa sektorer av yrkesutbildningen är emellertid utbildningsbehovet så begränsat — och kan beräknas även framdeles bli så begränsat — att några mera permanenta anordningar för lärarutbildningen knappast kan ifrågakomma; utbildningskurser får anordnas, när behovet så påkallar. Liknande är situationen ifråga om behovet av fortbildningskurser för lärare inom vissa yrkesområden. F ö r denna utbildningsoch fortbildningsverksamhet torde det vara mest ändamålsenligt, att hithörande ärenden i relativt stor utsträckning handlägges av tillsynsmyndigheten. I ett kommande betänkande har de sakkunniga för avsikt att mera ingående behandla vissa av de ovan berörda frågorna om decentralisering av skolver-

kets befattning med utbildningen och fortbildningen av lärare inom yrkesundervisningen. Ärenden angående samheten

omskolningsverk-

Omskolningsverksamheten intar en särställning i jämförelse med övrig undervisnings- och utbildningsverksamhet, som enligt de sakkunnigas förslag skall tillhöra det planerade skolverkets tillsynsområde. Kravet på snabba åtgärder, utbildning under speciella förhållanden och med en delvis annan målsättning m. fl. omständigheter måste särskilt beaktas, när frågan om skolverkets handläggning av ärenden angående omskolningsverksamheten skall diskuteras. Det må först erinras om den av de sakkunniga föreslagna organisationen av skolverkets kansli, enligt vilken roteln för omskolningsverksamheten blir en fristående arbetsenhet; denna anordning kan beräknas bli ändamålsenlig, då den synes ägnad att medverka till ett snabbt och effektivt handläggande av ärenden rörande omskolningen. Överstyrelsens för yrkesutbildning tidigare handläggning av berörda ärenden var till sin karaktär av liknande art som dess ovan angivna befattning med utbildningen och fortbildningen av lärare, d. v. s. att verksamheten i hög grad leddes genom ämbetsverkets direkta åtgärder. Med omskolningsverksamhetens starkt ökade omfattning blev det nödvändigt att genomföra vissa förändringar i nämnda hänseende. Dessa är i korthet följande. På förslag av överstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen beslöt Kungl. Maj:t den 14 oktober 1960 bl. a., att de båda ämbetsverken skulle inrätta ett samarbetsorgan för frågor r ö r a n d e yrkesutbildningskurser för partiellt arbetsföra och andra arbetslösa. Detta sam-

298 arbetsorgan tillsattes i november månad 1960. Det har antagit namnet Samarbetsdelegationen för omskolningskurser m. m. I detsamma ingår företrädare för de två nämnda ämbetsverken samt representanter för Landsorganisationen, Svenska arbetsgivarföreningen och Tjänstemännens centralorganisation. Delegationen skall vara ett rådgivande organ åt arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning med uppgift att ge råd beträffande omskolningsverksamhetens planläggning, kursverksamhetens inriktning ifråga om yrkesområden och geografisk fördelning inom landet samt beträffande kursernas längd och innehåll; delegationen skall självständigt ta alla de initiativ till främjande av omskolningsverksamheten, vartill den finner anledning, yttra sig i alla de frågor, som de båda ämbetsverken hänskjuter till den, samt med intresse följa yrkesutbildningen inom näringslivet och framför allt vuxenutbildningen. Genom ovannämnda beslut den 14 oktober 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t överstyrelsen för yrkesutbildning att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen uppdraga åt länsarbetsnämnderna att fullgöra uppgifter, som enligt kungörelsen den 29 juni 1945 angående yrkesutbildningskurser för arbetslösa ankommer på det förstnämnda verket. I följd härav utsände de båda ämbetsverken till samtliga länsarbetsnämnder ett cirkulär av den 2 december 1961 angående omskolningsverksamheten. Däri redogöres inledningsvis för tillkomsten och sammansättningen av den nyssnämnda samarbetsdelegationen. Cirkuläret innehåller vidare av arbetsmarknadsstyrelsen utfärdade bestämmelser och anvisningar till länsarbetsnämnderna angående planeringen av yrkesutbildningsverksamheten för arbetslösa. I det följande ger överstyrelsen för yrkesutbildning i

samråd med arbetsmarknadsstyrelsen länsarbetsnämnderna i u p p d r a g att tillsätta en kursstyrelse för de centrala arbetslöshetskurserna i respektive län. Enligt i cirkuläret meddelade bestämmelser skall dylik kursstyrelse bestå av tre personer, varav en skall vara sådan sakkunnig i yrkesutbildningsfrågor, som arbetsmarknadsstyrelsen efter förslag av överstyrelsen för yrkesutbildning förordnat att biträda nämnderna vid handläggning av frågor rörande yrkesutbildning för arbetslösa (instruktion för länsarbetsnämnderna, § 4 mom. 3 och § 15). Av övriga två ledamöter skall den ene vara länsarbetsdirektören och den andre ledamot i länsarbetsnämnden. Till kursstyrelsen har delegerats en rad arbetsuppgifter, som tidigare åvilat överstyrelsen för yrkesutbildning, nämligen att besluta om tidpunkten för igångsättning och nedläggning av kurser i enlighet med av arbetsmarknadsstyrelsen godkänt utbildningsprogram och överstyrelsens anvisningar beträffande kursernas anordnande, i enlighet med av överstyrelsen angivna riktlinjer anskaffa, förhyra och iordningställa lokaler för centrala arbetslöshetskurser, vaka över att kursernas lokaler, inventarier och utrustning väl vårdas, till överstyrelsen avge förslag till förordnande av deltidsanställd kursföreståndare, inom av överstyrelsen fastställd kostnadsram anställa den skrivbiträdes-, vakt- och administrativa personal i övrigt vid kurserna, som befinnes vara erforderlig, anställa vikarier vid tillfälligt förfall eller kortare ledighet (högst fyra veckor) för kursföreståndare och lärare och att omedelbart underrätta överstyrelsen härom, svara för alla ärenden beträffande lä-

299 rare med undantag av anställning, entledigande och tjänstgöringsbetyg samt timlärarförordnanden, vilka ärenden handlägges av överstyrelsen, besluta om elevs intagning i och avskiljande från kurs, utöva tillsyn över den allmänna ordningen vid kurserna och handlägga disciplinfrågor i vad avser eleverna, i den omfattning överstyrelsen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen i särskild ordning meddelar ansvara för den ekonomiska förvaltningen av kursverksamheten, till överstyrelsen omedelbart anmäla förhållanden i samband med kursverksamheten, som bör komma till dess kännedom, samt fullgöra de arbetsuppgifter i övrigt, som av överstyrelsen i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen anförtros den. Vidare skall länsarbetsnämnd för varje yrke eller grupp av närliggande yrken, som finns representerade inom länets kursverksamhet, tillsätta en kursnämnd bestående av en representant för kursstyrelsen samt en representant för arbetsgivare och en representant för arbetstagare inom branschen. Kursnämnden är ett rådgivande organ, som bl. a. skall ägna uppmärksamhet åt utbildningens yrkestekniska utformande samt vid behov medverka vid uitagning och avskiljande av elever. Till ovan berörda cirkulär har som bilagor fogats dels instruktion för kurs-

föreståndare, dels instruktion för kursstyrelse. De ovan relaterade åtgärderna kommer uppenbarligen att innebära en relativt omfattande decentralisering av tillsynsmyndighetens handläggning beträffande ärenden rörande omskolningsverksamheten. Då de ovan angivna bestämmelserna endast haft giltighet en kortare tid, är det för närvarande inte möjligt att närmare bedöma deras verkningar. Det torde därför knappast finnas anledning för de sakkunniga att ifrågasätta ytterligare decentralisering inom detta område. Skolverkets styrelse bör emellertid med uppmärksamhet följa omskolningsverksamheten och med ledning av gjorda iakttagelser och vunna erfarenheter samt med beaktande av eventuellt förändrade krav på omskolningsverksamhetens bedrivande vidta eller föreslå förändringar beträffande ämbetsverkets befattning med denna verksamhet. Det är uppenbarligen väsentligt, att god beredskapsplanering åstadkommes för möjliggörande av snabba och effektiva åtgärder vid eventuell konjunkturavmattning. Därest länsskolnämnderna i enlighet med de sakkunnigas förslag erhåller vidgade arbetsuppgifter beträffande yrkesutbildningen i övrigt, är det tänkbart, att dessa nämnder kan erhålla ökat inflytande även beträffande omskolningsverksamheten.

K A P I T E L 14

Förteckning över ärendegrupper, som kan ifrågakomma för decentralisering till lägre beslutsinstanser

Inledning I enlighet med de synpunkter, som framförts i kap. 13, framlägger de sakkunniga i detta kapitel en förteckning över ärendegrupper, rörande vilka en överflyttning av beslutanderätten från Kungl. Maj:t till skolverket respektive från Kungl. Maj:t eller skolverket till länsskolnämnder, skolstyrelser eller skolledare synes oss kunna ifrågakomma. Förteckningen är uppdelad i två huvudavdelningar, av vilka den första avser ärenden rörande det allmänna undervisningsväsendet och den andra ärenden rörande yrkesutbildningsväsendet. Kapitlet h a r fått formen av en tabell, omfattande fem kolumner. I den första kolumnen anges ärendegruppens art, i den andra kolumnen de författningsbestämmelser, som reglerar ärendenas handläggning, i den tredje kolumnen nuvar a n d e beslutsinstans och i den fjärde kolumnen föreslagen beslutsinstans. Den Ass Fs Ls Ks Ps ös Fss Fhs SI Gss Saar Arf Arö TB SPR

femte kolumnen slutligen innehåller anmärkningar eller kommentarer. I denna kolumn förekommer under ett flertal punkter ordet »Anvisningar». Med detta uttryck avser de sakkunniga, att decentralisering av vissa ärendetyper inom en grupp kan ske, medan skolverket för andra typer inom samma grupp bibehåller beslutanderätten. Det skulle således ankomma på skolverket att i dessa fall inom ramen för av Kungl. Maj:t utfärdade författningsbestämmelser självt bestämma, i vilka ärendetyper det vill förbehålla sig beslutanderätten och i vilka det vill överflytta denna till lägre instanser. De författningar, kungl. kungörelser och kungl. brev, till vilka hänvisas, anges h ä r nedan. Samtidigt anges de förkortningar av namnen på författningar, som använts, övriga a n v ä n d a förkortningar anges därefter.

Skolstyrelselag (SFS nr 614/1956 med sen. ändr.) Allmänna skolstadgan (SFS nr 387/1958 med sen. ändr.) Folkskolstadgan (SFS nr 399/1958 med sen. ändr.) Läroverksstadgan (SFS nr 335/1958 med sen. ändr.) Stadgan för högre kommunala skolor (SFS nr 342/1958 med sen. ändr.) Stadgan för de statsunderstödda privatläroverken (SFS nr 92/1960 med sen. ändr.) övningslärarstadgan (SFS nr 507/1960 med sen. ändr.) Stadgan för folkskoleseminarier (SFS nr 427/1958 med sen. ändr.) Folkhögskolstadgan (SFS nr 478/1958 med sen. ändr.) 1957 års skolberednings förslag till skollag 1957 års skolberednings förslag till skolstadga Statens allmänna avlöningsreglemente (SFS nr 436/1948 med sen. ändr.) Avlöningsreglementet för folkskolan (SFS nr 437/1948 med sen. ändr.) Avlöningsreglementet för övningslärare (SFS nr 386/1950 med sen. ändr.) Tilläggsbestämmelser Statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SFS nr 287/1958 med sen. ändr.)

301 Yss

Yrkesskolstadgan (SFS nr 503/1955 med sen. ändr.) Normalreglementen för yrkesskolor Stfg Stadga för tekniska fackskolor och tekniska gymnasier (SFS nr 365/1919 med sen. ändr.) Khtl K. k. med vissa bestämmelser angående högre tekniska läroverk (SFS nr 426/1956 med sen. ändr.) Kbr 15/9 1960 med bestämmelser angående ingenjörsexamen vid högre tekniskt läroverk för elever från enskild undervisning Skf Provisorisk stadga för konstfackskolan (Kbr 29/6 1945 med sen. ändr.) Khl Kbr 22/3 1946 angående bestämmelser rörande tillsättande av huvudlärarbefattning vid konstfackskolan Ksy Kk om statsbidrag till yrkesskolor (SFS nr 480/1957 med sen. ändr.) Kacv K. k. med avlöningsbestämmelser för rektorer och lärare vid centrala verkstadsskolor (SFS nr 419/1958 med sen. ändr.) Khg K. k. med vissa bestämmelser angående handelsgymnasier (SFS nr 362/1961) K. k. angående statsbidrag till handelsgymnasier (SFS nr 430/1961) K. br. 24/2 1950 angående handelsgymnasieexamen för lärjungar från enskild undervisning K. br. 28/7 1960 (med sen. ändr.) med bestämmelser angående utbildning av lärare för yrkesutbildningen m. m. K. br. 15/9 1960 med bestämmelser angående lärarutbildningskurser för ingenjörer K. br. 3/3 1961 med bestämmelser rörande lektors- och adjunktstjänster i psykologi och pedagogik vid utbildning av lärare för yrkesundervisningen Shjr Allmänt studiehjälpsreglemente (SFS nr 326/1958 med sen. ändr.) K. k. angående timarvoden till vissa lärare vid civila och militära skolor (timlärarkungörelsen; SFS nr 495/1950 med sen. ändr.) K. k. angående yrkesutbildningskurser för arbetslösa (SFS nr 445/1945 med sen. ändr.) K. k. angående resestipendier för yrkesutbildningen (SFS nr 392/1944 med sen. ändr.) K. k. om resestipendier åt lärare vid yrkesundervisningsanstalter (SFS nr 595/1958) K. br. 28/5 1959, p u n k t 24, och 3/6 1960, punkt 23, angående anslag till främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare K. br. 22/6 1945 (med sen. ändr.) angående statsbidrag till gesällprovsgranskning övriga använda förkortningar: KM = Kungl. Maj:t SÖ = skolöverstyrelsen KÖY = överstyrelsen för yrkesutbildning SV = skolverket Ln = länsskolnämnden eller -nämnderna St = skolstyrelsen eller, för läroanstalt med särskild styrelse, denna styrelse R = rektor SFS = svensk författningssamling K. k. = kungl. kungörelse K. br. = kungl. brev Kc = kungl. cirkulär

302 Ärenden angående det allmänna undervisningsväsendet Nuva- Föreslarande gen bebesluts- slutsininstans stans

Ärende

Författn.best.

1. Medgivande för skolinspektör a t t företaga tjänsteresa utanför länet 2. Elevers befrielse från skolplikt i de fall där St ej kan medge sådan 3. Modifikation av läroplan för elev som medgivits fullgöra skolplikt i yrkesskola 4. Modifikation av läroplan avseende såväl allmän undervisning som specialundervisning 5. Fördelning av det s. k. gränsortsanslaget utom den del som avser folkbildningen 6. Fördelning av finnbygdstipendier för blivande lärare 7. Rekommendationsskrivelser för lärare vid besök i svenska och utländska skolor utom för resestipendiater

Instr. Ln, 16 §

SÖ

Ln

Fsl8 § Sill §

KM

Ln

Gss7 §

KÖY SÖ

Ln

I vissa fall (regionala konferenser) är medgivande redan delegerat. St kan medge befrielse, om elev u p p n å t t viss ålder. Anvisningar

Fs66 § Gss 100 §

SÖ

St

Prop 1:8 1955, s. 505

SÖ

Ln*

Anvisningar med alternativa planer eller modeller * i Norrbottens län

Kbr 18.6.49 Praxis

SÖ

Ln

D:o

SÖ

(R (St (Ln

Lag 1926: 72

SÖ

St

För skolinsp., skoldir. och rektorer vid h. allm. lärov. o. seminarier kan praxis lämpligen bibehållas Anvisningar

Fs72 § Gss 111 §

SÖ

St

Fs 114 § Gss 133 § Fs 110 § Gss 141, 142 §§

SÖ

Ln

KM resp. SÖ

Ln

Ass 5:2 § Fss 119 §

KM

SV

Ass 4:1 § Gss 63 § Ass 4:14 § Gss 70 §

KM

SV

KM

SV

Ass 4:7 § Gss 65 §

KM

sv

Ass 4:1 § Fss 115 §

KM

sv

8. Frågor rör. elevers medverkan vid insamlingar, försäljningar, tävlingar, lotterier o. d. i skolor 9. Undantag från bestämmelserna om tidpunkt för termins början och slut vid den obligatoriska skolan 10. Anordnande av särskild grupp i yrkesämnen 11. Uppdelning i grupper vid specialundervisning i vissa fall och anordnande av viss särskild specialundervisning 12. Tillsättning av lektorstjänst vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium och folkskoleseminarium 13. Förordnande av skoldirektör och biträdande skoldirektör 14. Återförande på stat av skoldirektörs och biträdande skoldirektörs ordinarie lärartjänst

15. Anmälan om förordnandets utlöpande för skoldirektör och biträdande skoldirektör 16. Förordnande av rektor vid högre allmänt läroverk, kommunalt gymnasium och folkskoleseminarium

Anmärkningar

Vid högre skolor bestämmer St

Anvisningar

Ärende av detta slag har intresse endast om åtgärden följes av överflyttning till annan tjänst, då frågan skall underställas KM

303 1

17. Återförande på stat av rektors ordinarie lärartjänst

Ass4:14 § Gss 300 § Fss 118 § Ass4:7 §

KM

SV

KM

SV

Instr. Ln 34 §

SÖ

Ln

Instr. Ln 34 § Skolstyr. lag 5 § SI 35 § Ass5:14 § Gss 309 §

KM

SV

KM

SV

SÖ

St

Fs 127 § Gss 191 §

KM

SV

Fs 144'§ I Gss 209 §

SÖ

Ln

Fs 153 § Gss 217 §

Ln

St

Stadgan anger intervall för nedsättningen beroende på klassernas antal

26. Rehörighet för folk- och småskollärare (de s. k. karensvillkoren)

Fs 160 § Gss 235 §

KM

SV

SÖ h a r motsvarande befogenhet för ämneslärare och övningslä-

27. R ä t t för småskollärare a t t undervisa i annan specialklass än hjälpklass 4 eller 3—4 28. Fullgörande av hela undervisningsskyldigheten genom särskild specialundervisning 29. R ä t t att i undervisningsskyldigheten inräkna slöjd i hjälpklass och annan specialklass 30. R ä t t att i undervisningsskyldigheten inräkna undervisning i yrkesämnen 31. Nedsättning av undervisningsskyldigheten i vissa fall 32. Statsbidrag för nedsättning av undervisningsskyldigheten enl. p u n k t 31 33. Behörighet att undervisa i lapska 34. Undervisning i svenska åt utländska barn 35. Inplacering och uppflyttning i reglerad^befordringsgång 36. Behörighet till lektors- och adjunktstjänst utan pedagogisk utbildning

Fs 155 § Gss_240 §

KM

SV

rare

Fs 194 § Gss 241 §

KM

SV

Gss 242 §

KM resp. SÖ

Ln

Fs 201 § Gss 294 §

SÖ

Ln

Fs 196 § Gss 244 § Statsbidr. Kk5 §

SÖ

Ln

SÖ

Ln

Kbr 9.3. 56 Kbr 27.2. 59 K c 8.5. 53 K b r 30.6. 59 Ls 180 § Gss 253 §

SÖ

*

SÖ

Ln

SÖ

St

Anvisningar

KM

SV

SÖ hör redan sådan befogenhet om sökanden har 8 läsårs tjänstgöring

18. Anmälan om förordnandets utlöpande för rektor vid allm ä n t gymnasium 19. Semester och tjänstledighet för skolinspektör under högst 7 dagar samt förordnande av vikarie 20. Tjänstledighet för skolinspektör överstigande 45 dagar 21. R ä t t för skolstyrelse att vara styrelse även för annan skola än i skolstyrelselagen 5 § sägs 22. Förfarande med lärartjänst som utan"resultat ledigförklarats t v å gånger 23. R ä t t för kommun a t t ha flera eller färre rektorstjänster vid det obligatoriska skolväsendet än poängtalet anger 24. R ä t t för kommun med mindre än 20 klasser i den obligatoriska skolan att få förordna studierektor 25. Nedsättning av undervisningsskyldigheten för tillsynslärare

5 SeJ14

Anvisningar

•Nomadskoleinspektören

304 Ärende

NuvaFörfattn.- j rande best. beslutsinstans

Föreslagen beslutsinstans

Anmärkningar

37. Behörighet till lektorstjänst utan föreskriven teoretisk utbildning 38. Behörighet till folkskollärartjänst i 19 lönegraden

Ls178 §

KM

SV

Fs 175 § Gss 255 §

KM

SV

SÖ har sådan befogenhet utom i visst avseende (folkskollärarexamen)

39. Ombildning av statlig ämneslärarinnetjänst till adjunktstjänst och omvänt 40. Ledigförklarande av lärartjänster vid folkskolsemina-

Regleringsbrev 1961/62

SÖ

st

Anvisningar

Fss 120 §

SÖ

R

Ls175 §

SÖ

Ln

Anvisningar

Ls175 §

SÖ

Ln

D:o

Ass 6:1 §

SÖ

R

D:o

K k 1957:327

SÖ

St

Ös 25 § Gss 267 §

SÖ

Ln

Bör dock icke verkställas, innan grundskolan genomförts

Ls74 §

SÖ

R

Anvisningar

Kk 1905:26

KM

SV

Ls175 §

KM

SV

Ls4 §

KM

Ls4 §

KM

sv sv

Fss 145 §

SÖ

R

Ass 8:2 §

SÖ

St

Ls174 §

SÖ

st

Saknas

KM

sv

rier 41. Ämneskombination för lektorstjänst vid högre allmänt läroverk och kommunalt gymnasium utom vid läroverk med praktisk lärarkurs 42. Ämneskombination för adjunktstjänst vid läroverk med gymnasium utom vid läroverk med praktisk lärarkurs 43. Ämneskombination för utbytestjänst och bristtjänst 44. Delning i vissa ämnen av klass i realskola 45. Inrättande av ordinarie övningslärartjänst 46. Ämnen i muntlig prövning i realexamen och praktisk realexamen 47. R ä t t att avlägga undervisningsprov inom kortare tid än enligt bestämmelserna 48. Medtagande av ämnet spanska i lektorstjänst 49. Inrättande av bildningslinje på gymnasiet 50. Fastställande av benämning på statlig läroanstalt 51. Beviljande av tjänstledighet för lärare vid folkskoleseminarium 52. Beviljande av tjänstledighet för rektor vid skola med gymnasium och förordnande av vikarie, för tid mer än en månad och högst sex månader 53. Förordnande av vikarie för biträdande rektor för tid mer än 7 dagar och högst sex månader 54. Medgivande av fyllnadstjänstgöring för ämneslärare

Rektor har redan denna befogenhet i vissa fall

305 1

4 Saknas

KM

St

Fs 143 § Gss 208 § Saar 7 § B

Ln

St

SÖ

Ln

Ls 120 §

SÖ

Ln

Blindsk. st. 92 § Dövsk. st. 99 § Kk 1957:318

SÖ

St

KM

SV

Fs 209 § Gss 19 §

SÖ

Ln

Fs3 §

KM

Ln

Saar 28 § Arf 18 § Arö 11 § Saar 28 § Arf 21 § Arö 13 a § Kbr 30.12 52 Kbr 30.6. 54 Kk 1951: 615, 16 § Arö 3 §

SÖ

St

SÖ Ln

St

SÖ

St

SÖ

St

Anvisningar

KM

SV

Motsvarande beträffande klasslärare och ämneslärare är redan delegerat (jfr dock punkt 68)

68. Lön till lärare i läroämnen i försöksskola vid uppehållande av tjänst vid skolor under Saar

Saknas

KM

SV

Det enda återstående i fråga om ämneslärares lön vid tjänstgöring i annan skola, som inte är delegerat eller reglerat

69. Bestämmande av avlöningsoch arvodesgrupp för vissa skolledartj änster 70. D:o ändring under löpande förordnandeperiod 71. Tillgodoräknande i löneklass-

Kk 1961:252

SÖ

Ln

Kk 1961:252

KM

SV

Saar 24 §

KM

sv

Beslut innebär endast tillämpning av fastställda tabeller Fast praxis är utbildad Nämnda skolor har

vid olika slag av statliga läroanstalter 55. Medgivande för rektor vid statlig och högre kommunal läroanstalt a t t åtaga sig undervisning vid egen skola utöver undervisningsskyldigheten 56. D:o vid det obligatoriska skolväsendet 57. Medgivande för lärare i läroämnen vid statlig läroanstalt att åtaga sig mer än 12 timmars undervisning utöver undervisningsskyldigheten 58. Medgivande av avvikelse från bestämmelserna om delning av klass vid höstterminens början 59. Beviljande av semester för rektor vid blind- och dövskola och förordnande av vikarie 60. Beviljande av statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet 61. Prövning av lokalbehovet för det obligatoriska skolväsendet 62. Medgivande att upprätthålla folkskola med mer än sju obligatoriska klasser 63. Prövning av fråga om uppenbart olycksfall i tjänsten 64. Frågor om ferielön för lärare 65. Ersättning till rektorsvikarie vid skolor under Saar 66. Ersättning till rektorsvikarie

vid folkhögskola 67. Lön i vissa fall till övningslärare vid förordnande a t t uppehålla annan tjänst

20—201170

5 Anvisningar

Bör dock icke verkställas innan grundskolan genomförts Numera en formsak

Anvisningar

306 Ärende

Författn.best.

hänseende av tjänstgöring vid statsunderstödd svensk skola i utlandet 72. Timarvode för andra pensionsavgångna tjänstemän än lärare 73. Medgivande i vissa fall för pensionsavgången lärare att uppbära oavkortat timarvode 74. Jämkning av havandeskapsavdrag, då tilläggspenning ej utgår

83. Ersättning enligt allmänna resereglementet vid statligt seminarium, blind- och dövskola . 84. Reseersättning till övningslärare vid fyllnadstjänstgöring

3 Anmärkningar

numera fått en fastare ställning

Arf 16 § Arö 8 § Kk 1959:333

KM

SV

Kk 1955:331

KM

SV

Saar 28 § Kk 1954:805 Arf 18 § Arö 10 § Saar 28 § Arf 18 § Arö 11 § Saar 28 § Arf 18 § Arö 11 § Ass8:10 § Gss 343 §

KM

SV

KM

SV

SÖ

Ln

KM

Ln

KM

SV

KM

SV

KM

sv

SÖ

R

SÖ

st

SÖ

st

Kk 1953:355

SÖ

R

D:o

SÖ

St

Kk 1952:735 D:o TB Arö 4 §

SÖ SÖ SÖ

R St R resp. St

75. Medgivande att uppbära oavkortad lön vid ledighet för studier m. m. 76. Medgivande i vissa fall att uppbära lön med B-avdrag vid ledighet för studier in. m. 77. Beviljande av avsked och kvarstående i tjänst för adjunkt, utnämnd av KM före 1.7. 58 78. D:o beträffande lektor, utAss8:10 § nämnd före den tidpunkt, fr. o. m. vilken förslag enl. p. 12 genomföres 79. Beviljande av entledigande Ass 8:5 § för skoldirektör och biträdanGss 75 § de skoldirektör, om förslaget p. 13 genomföres 80. D:o för rektor vid högre allAss 8:5 § mänt läroverk, kommunalt gymnasium och folkskoleseminarium, om förslaget p. 16 genomföres 81. Löneklassplacering och tjänsSaar 21 § tetidsbefordran vid statligt o. vederb. stadg. seminarium, Arö 6 § statsunderst, privatläroverk, 1 blind- och dövskola, särsko- > d:o la för psykiskt efterblivna, J Kk 1951: folkhögskola 616, 3 § 82. Flyttningsersättning vid statligt seminarium, statsunderst, privatläroverk,] blind- och dövskola, särsko- > la för psykiskt efterblivna J

Nuva- Föreslagen berande besluts- slutsinstans instans

Praxis är utbildad

Anvisningar

Motsvarande ärenden vid det allmänna skolväsendet i övrigt är redan delegerade till St

D:o

D:o D:o

307 1 vid samma läroanstalter som under p u n k t 81 85. Tjänstbarhetsutredning för pension vid samma läroanstalter som under p u n k t 81 86. Lön under avstängning från tjänstgöring vid samma läroanstalter som under punkt 81

Ärenden

4 TB SPR 3 §

SÖ

R resp. St

D:o

Saar 28 § Arö 12 § Kk 1951: 615, 13 §

SÖ

R resp. St

D:o

an jående

Ärenden angående yrkesskolor m. m. 87. Medgivande om statsbidrag till kurs med mindre än 8 elever 88. Statsbidrag till byggnadskostn. a) lokalbehovsprövning b) anvisningar för upprättande av skissritningar och granskning av dylika c) beslut om statsbidrag till byggnader 89. Statsbidrag till årliga kostnader för undervisningen a) central verkstadsskola och sjömansskola b) andra centrala yrkesskolor c) lokala yrkesskolor d) enskilda yrkesskolor:

90. Lönegruppsplacering för rektor vid central verkstadsskola 91. Löneklass för rektor vid central verkstadsskola 92. Undervisningsskyldighetcn för rektor vid central verkstadsskola 93. Ersättning i vissa fall till vikarie för rektor vid central verkstadsskola 94. Avlöning till fast anställd ämneslärare vid central verkstadsskola 95. Fastställande av full tjänstgöring för fast anställd yrkeslärare vid central verkstadsskola 96. Löneklassplacering för fast anställd yrkeslärare vid central verkstadsskola 97. Lön till rektor och fast anställd yrkeslärare vid central

yrkesutbildningsväsendet

Kbr 10.5. 57 o. 3.6. 61

KÖY

Ln

Anvisningar

KÖY KÖY

SV SV

Viss decentralisering till Ln kan ev. senare övervägas Anvisningar

KM

SV

K sy 7—23 o. 30—31 §§

Ksy 32—43 §§

Det må erinras om den granskning av statsbidragsrekvisitionerna som åvilar länsstyrelserna

KÖY

Ln

KM och KÖY KÖY KÖY KM

Ln Ln SV KM

KM

Ln

KÖY

Ln

Anvisningar

KÖY

Ln

Anvisningar

Kacv 2 § 5 mom.

KM och KÖY

St

Anvisningar

Kacv 2 a § 2 mom.

KÖY

St

Anvisningar

Kacv 3 § 1 mom.

KÖY

St och Ln

Anvisningar

Kacv 3 § 2—3 mom.

KÖY

St

Anvisningar

A: skolor B: skolor

Kacv 2 § 1 o. 3 mom. Kacv 2 § 2 mom. Kacv 2 § 4 mom.

Kacv 7 §

KM förutsattes även i fortsättningen bestämma, till vilken grupp skola skall hänföras

308 Nuva- Föreslagen berande besluts- slutsinstans instans

Ärende

Författn.best.

5 a mom.

KM och KÖY

SV

Gäller oavkortad lön

5 b mom.

KÖY

Ln

Gäller lön med B-avdrag högst 180 dagar

6 b :1 mom.

KÖY

St

9 mom.

KÖY

St

Gäller lön med B-avdrag högst 15 dagar per år

10 mom. Kacv 8 § 4p. Shjr 44—52 §§ Yss 5 §

KÖY KÖY

St St

D:o

KÖY KÖY

St och R Ln

Yss 13 §

KÖY

Ln

Yss 16 § Yss 19 §

KÖY KÖY

St Ln och St

104. Dispens för inträde i yrkesskola 105. Behörighet för lärare

Yss 20 §

KÖY och St KÖY

St

106. Ledighet och vikariat för rektor vid kommunal yrkesskola

Ass 8: 2—3 §§

107. Godkännande av stadigvarande undervisningsmateriel

108. Medgivande att använda stadigvarande undervisningsmateriel för annat ändamål 109. Medgivande för lärare i läroämnen vid statlig läroanstalt att åtaga sig mer än 12 tim-

verkstadsskola under tjänstledighet för a) iakttagelser, studier eller arbete av betydelse för undervisningsväsendet b) studier eller arbete, som prövas vara av betydelse för befattningshavarens kompetens c) sjukdom på grund av kroppsskada, som ådragits under tjänsteutövning och som bedömes vara orsakad av ett uppenbart olycksfall d) uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarata befattningshavarnas intressen eller främja deras yrkesutbildning e) enskild angelägenhet 98. Lön under tjänstgöringshinder 99. Studiehjälp till elever vid yrkesskolor 100. Godkännande av fristående föreläsningar i samband med yrkesundervisning 101. Förkortning av undervisningstimme vid yrkesskola 102. Godkännande av studieresor 103. Godkännande av lokaler med fast inredning och utrustning

Yss 25 §

SV

SV, Ln St

Ksy 26 §

KM, KÖY Ln, St KÖY

Ksy 26 §

KÖY

Ln

Saar 7B §

KÖY

Ln

SV

Anmärkningar

Gäller stipendier

Anvisningar

»

Ln i vad avser verkstadslokaler, St i vad avser övriga lokaler Huvudparten av behörighetsfrågorna beräknas lösta genom generella bestämmelser Beroende på längden och arten SV förutsattes utarbeta normalförteckningar, varigenom avlastning av ärendenas antal kan ske

Anvisningar

309 1

4 KM KM KM

SV SV

KÖY

st

KÖY

st

KM och KÖY

R

KÖY

R

Anvisningar

KÖY

R

i»

KÖY

R

»

Khtl 30 § 1 mom. Khtl 56 §

KÖY

St

»

KÖY

R

KÖY

Ln

121. Ledighet för rektor

Stfg 53 § Kbr 19.12. 52 Stfg 58 §

122. Ledighet för lärare

Stfg 58 §

SV och St St

123. Förordnande av ordinarie adjunkter 124. Förordnande av e. o. och extra lärare 125. Förordnande av timlärare

Praxis

KM och KÖY KM KÖY St KM KÖY

St

KÖY

St

KÖY

R

Timlär.kungör. Stfg 78 §

KÖY

St

KÖY

St

Stfg 78 §

KÖY och St KÖY

St

sv

KÖY

st

mars undervisning utöver undervisningsskyldigheten Ärenden angående högre tekniska läroverk 110. De högre tekniska läroverkens storlek a) antal klasser b) linjedelning 111. Avsked för rektorer och lektorer vid högre tekniska läroverk 112. Tidpunkten för termins början och slut 113. Ledighet för pedagogiska dagar 114. Dispens från a t t realexamensbetyg får vara högst två år gammalt 115. Avkortning av praktiktid för inträde 116. Avkortning av praktik för flyttning till avgångsklassen 117. Undantag från bestämmelsen om högsta antal elever per klass 118. Medgivande att uppdela klass i mindre avdelningar 119. Medgivande till fyllnadsprövning 120. Undervisningsskyldighet för rektor

126. Undervisningsskyldighet för lärare 127. Löneplacering av timlärare 128. Tillsättning av skolläkare och skolsköterska 129. Ledighet för skolläkare och skolsköterska 130. Omfattning av skolsköterskas tjänstgöring

131. Tillsättning och avskedande av vaktmästare

Khtl 5 §

Stfg 63 § Khtl 9 § 1 mom. Khtl 9 § 2 mom. Khtl 16 § 2 mom. Khtl 16 § 1 b mom. 17 § 1 b mom. Khtl 27 § 3 mom. Khtl 30 § 1 mom.

Stfg 59 § 1—2 p. Stfg 59 § 3p. Stfg 54 §

Stfg 78 § 3 mom.

Stfg 98 a § 5 mom. och 79 a §

sv

Anvisningar Allt efter arten och längden. Anvisningar. Anvisningar

Ln Jfr A s s 6 : l §

Anvisningar

Gäller endast avvikelser från stadgans detaljerade bestämmelser

310 Nuva- Föreslagen berande besluts- slutsinstans instans

Ärende

Författn.best.

132. Ledighet för vaktmästare

Stfg 79 a §

St

133. Löneklassplaceringar för lärare och vaktmästare vid högre tekniska läroverk 134. Disciplinära befogenheter mot vaktmästare 135. Förordnande som rektor 136. Anmälan om förordnandets utlöpande för rektor 137. Återförande på stat av rektors ordinarie lärartjänst 138. Ämneskombination för lektorstjänst 139. Förfarande med lärartjänst som utan resultat ledigf örklarats två gånger 140. Tillsättning av lektorstjänst 141. Antagning och uppflyttning i reglerad befordringsgång

Stfg 61 och 79a§§

KÖY och St KÖY KÖY och St KM KM

St SV SV

KM

SV

Stfg 91 § 3 mom. Stfg 94 § 2p.

KÖY

Ln

Anvisningar

KÖY

St

»

Stfg 95 § Kc 8.5. 53 med sen. än dr.

KM KÖY

SV

Skf10 § Skf 31 §

KÖY KM

R St

Skf 42 §

KM

St

Ärenden angående konstfackskolan 142. Läsårets början och slut 143. Fastställande av förvisningsdom 144. Dispens från fastställd tid att avlägga prov för erhållande av avgångsbetyg 145. Medgivande till efterprövning

Stfg 79 a § Stfg 89 § Stfg 89 § 2p. Stfg 90 §

Skf 43 §

146. Ledighet för rektor

Skf 55 §

147. Ledighet för lärare

Skf 55 §

148. Ledighet för kassör, vaktmästare m. fl. 149. Disciplinära befogenheter mot vaktmästare m. fl. 150. Förordnande av skolläkare och skolsköterska 151. Ledighet för skolläkare och skolsköterska 152. Förordnande som rektor 153. Tillsättning av kanslipersonal 154. Uppskov med tillsättande av huvudlärarb ef attning 155. Tillsättning av huvudlärarbefattning

Skf 69—70 §§ Skf 70 §

Ärenden angående handelsgymnasier 156. Fastställande av (undervisningsplaner) läroplaner 157. Delning av klassavdelning i vissa fall

Skf 71 § Skf 71 § Skf 81 § Skf 92 § Khl 1 p. Khl 9 p.

Khg 12—13 KM och KÖY §§ Khg 25 § KÖY och Ln

5 St

st

KÖY R och SÖ* KM och SV KÖY KM, SV och KÖY St och St KÖY, St R och R KÖY St och St KÖY St KÖY och St KM KÖY KM och KÖY KÖY KM

Anmärkningar

Anvisningar

Med besvärsrätt hos SV •Beträffande provårskurs

Beroende på arten och längden

st

sv R SV SV

SV St

prov i

Anvisningar

311 Nuva- Föreslarande gen bebesluts- slutsininstans stans

Ärende

Författn.best.

158. Rektors arbetsområde 159. Inplacering av rektorstjänst i avlöningsgrupp 160. Rektors undervisningsskyldighet

Khg 28 § Khg 29 §

KM KM

SV Ln

Anvisningar

Khg 33 §

KM, KÖY och Ln KÖY

Ln

Anvisningar

Ln

Anvisningar

KM

SV

KM KÖY

SV

161. Ämneskombination för lektors- och adjunktstjänster 162. Förordnande som rektor 163. Fortsatt rektorsförordnande 164. Beviljande av tjänstledighet för rektor och förordnande av vikarie, för tid mer än en månad och högst sex månader 165. Tillsättning av lektorstjänst 166. Tjänstledighet för med bibehållen lön

studier

167. Arvode till timlärare 168. Beviljande av avsked och kvarstående i tjänst för lektor, utnämnd före den tidpunkt, fr. o. m. vilken p. 165 genomföres 169. D:o för rektor om p. 162 genomföres Ärenden angående lärarutbildningen 170. Tillsättning av lektorstjänster i psykologi och pedagogik 171. Tillsättning av adjunktstjänster i psykologi och pedagogik

Khg 35 § Ass 4:1 § 2 mom. Ass 4:7 § Ass 8:2 § 1 mom.

Anmärkning ar

st

Ass kap. KM sv 5:2 § Ass kap. KM och SV och 8:2 § vederb. vederb. 2 mom. och myndigh. myndigh. 8 § 2 mom. Timlär.KÖY St Anvisningar kungör. Ass 8:10 § KM SV

Ass 8:5 §

KM

SV

Kbr 3.3. 61

KM

SV

»

KÖY*

sv

*Efter SÖ

samråd med

KAPITEL

15 Skolverkets personalorganisation

Inledande kommentarer Uppgiften att utarbeta förslag till per- undervisningsfrågor. Vissa tjänstemän, sonalorganisation för skolverket h a r av knutna till skogsstyrelsens undervisskilda anledningar varit svår att utföra. ningssektion, utför också arbete, som Ett flertal faktorer, vilkas verkningar inte ingår i verkets tillsynsuppgifter. delvis upphäver varandra, påverkar per- Övrig personal inom fackämbetsverken, sonalbehovet. Genom sammanförandet som handlägger utbildningsärenden, är av de båda nuvarande skolämbetsver- sysselsatt också med arbetsuppgifter av ken, skolöverstyrelsen och överstyrelsen a n n a n art. Det är fördenskull vanskligt för yrkesutbildning, i det föreslagna nya att bedöma behovet inom skolverket av gemensamma verket borde det teoretiskt personal för handläggning av ärenden, sett ha varit möjligt att åstadkomma en som berör fackämbetsverkens nuvaranviss personalminskning i förhållande de ledning av yrkesutbildning. En mera omfattande decentralisering till den nuvarande sammanlagda persoav handläggningen av undervisningsnaltillgången inom de båda verken. En ärenden från skolverket till länsskoldylik personalminskning är emellertid nämnder, skolstyrelser och skolledare utesluten. De båda nuvarande skolämbetsverken har en personalorganisation, påverkar givetvis även skolverkets persom är långt ifrån tillräcklig i förhållan- sonalbehov. I kap. 13 har de sakkunniga de till de arbetsuppgifter som åvilar uttalat sig för decentralisering av beslutanderätten i ett antal ärendegrupdem. Särskilt gäller detta överstyrelsen för yrkesutbildning. Härtill kommer att per, sammanställda i kap. 14, men vi grundskolereformen och utbildningens h a r förutsatt att decentraliseringen skall fortsatta expansion kommer att lägga komma till stånd, först sedan skolverket nya arbetsuppgifter på den centrala led- organiserats och trätt i funktion. En eventuell decentralisering av den omningen. Ledningen av den yrkesutbildning, fattning de sakkunniga tänkt sig påversom för närvarande lyder under olika kar således icke skolverkets personalfackämbetsverk och som enligt de sak- behov vid verkets start utan får återkunnigas förslag skall underställas skol- verkningar på detta först på något längverket, erbjuder speciella problem i re sikt. Det är nödvändigt, att verket fråga om personalorganisationen. En- redan från början erhåller en personaldast personalen inom lantbruksstyrel- stab, som är tillräcklig för de arbetssens undervisningsbyrå och skogsstyrel- uppgifter verket får att utföra. Genomsens undervisningssektion är jämte en föres en decentralisering i enlighet med eller annan befattningshavare i annat de sakkunnigas intentioner blir det sefackämbetsverk heltidssysselsatt med dan möjligt att begränsa en på grund

313 av skolväsendets expansion eljest ofrånkomlig personalökning inom det centrala skolämbetsverket. Till övriga h ä r tidigare angivna faktorer h a r däremot hänsyn tagits vid utformningen av personalorganisationen för skolverket. I enlighet med de sakkunnigas förslag rörande verksledningen har förutom tjänsten som generaldirektör och chef för verket upptagits två överdirektörstjänster. Vid beräkningen av personalbehovet h a r de sakkunniga utgått från att samtliga ordinarie och extra ordinarie tjänster inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning skall överföras till skolverket. Detsamma gäller i fråga om samtliga dylika tjänster inom lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå och skogsstyrelsens undervisningssektion, vilkas innehavare är sysselsatta med centrala tillsynsuppgifter. På grundval av de förslag om personalförstärkningar inom respektive verk, som skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning framlagt i sina petita till 1962 års riksdag, har de sakkunniga föreslagit ytterligare ett antal tjänster inom skolverket, varigenom enligt vår mening bättre balans kan skapas mellan personaltillgång och arbetsbörda inom det nya verket än vad som varit fallet inom de båda nuvarande skolämbctsverkcn. I fråga om personalbehovet för handläggning av yrkesutbildningsärenden, som hittills ombesörjts av fackämbetsverken, har de sakkunniga på grund av de omständigheter, som h ä r ovan angivits, varit nödsakade att företa helt nya beräkningar. Härvid h a r hänsyn tagits dels till utplaceringen av dessa ärenden på olika arbetsenheter inom skolverket och dels till den sannolika ökningen av omfattningen och svårighetsgraden hos dessa ärenden. Vidare har också beaktats förslagen i propositionerna nr 103 och 115 till 1962 års riksdag angående personalorganisatio-

nen inom respektive lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå och skogsstyrelsens undervisningssektion, vilken senare i propositionen nr 115 föreslagits bli omvandlad till en fristående yrkesutbildningsavdelning. Frånsett tjänsterna inom lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå och skogsstyrelsens undervisningssektion har de sakkunniga med något enstaka undantag icke förutsatt, att tjänster inom fackämbetsverken skall överföras till skolverket. Innehavarna av vissa av de nya tjänster vi föreslår erhåller emellertid arbetsuppgifter, som nära ansluter till uppgifter, som nu åligger befattningshavare med ungefär motsvarande ställning inom fackämbetsverken. De sakkunnigas förslag till personalstat för skolverket upptar sammanlagt 509 tjänster, arvodestjänster icke inräknade. Det sammanlagda antalet tjänster inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning utgör för närvarande 409. I sina petita till 1962 års riksdag har de båda verken begärt en ökning av antalet tjänster med sammanlagt 81. I fråga om fackämbetsverkens tjänster för handläggning av undervisningsärenden är det meningslöst att lämna en motsvarande redovisning för nu befintliga och i riksdagspetita begärda nya tjänster, därför att innehavarna av många av dessa tjänster, som förut påpekats, även är sysselsatta med arbetsuppgifter, som faller utanför tillsynsuppgifterna i fråga om yrkesutbildningen. Det är också vanskligt att söka ange, hur många av de föreslagna 509 tjänsterna i skolverket, som tillsammans kommer att ersätta fackämbetsverkens nuvarande personalorganisation för tillsyn av yrkesutbildning under deras ledning, eftersom handläggningen av dessa tillsjmsärenden blir utspridd pä olika arbetsenheter. Man torde emellertid approximativt kunna ange antalet dylika

314 tjänster till mellan 35 och 40. Antalet tjänster för utförande av de uppgifter, som nu åvilar skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, skulle således ligga mellan gränserna 469 och 474. Detta innebär realiter sett en viss nedprutning av det antal nya tjänster, som de båda ämbetsverken begärt i sina petita till 1962 års riksdag. De sakkunniga har ingående undersökt möjligheterna att ytterligare minska antalet befattningshavare. Därvid har vi särskilt uppmärksammat de möjligheter, som eventuellt skulle föreligga att nedbringa antalet rotlar. Endast i ett par fall skulle detta enligt vår mening kunna komma ifråga. Det skulle kunna övervägas att sammanföra yrkesutbildningsärenden för jordbruk och för skogsbruk i en rotel och att minska antalet rotlar inom den administrativa avdelningen från fyra till tre. Ett slopande av den särskilda roteln för yrkesutbildningen inom skogsbruket skulle emellertid i jämförelse med det förslag till förstärkning av den centrala ledningen för denna utbildning, som föreslagits i propositionen nr 115 till 1962 års riksdag, innebära en klar försämring. En eventuell minskning av antalet rotlar inom den administrativa avdelningen förutsätter en genomgripande omfördelning av förekommande ärendegrupper mellan skolöverstyrelsens nuvarande tre administrativa rotlar, något som vi funnit ligga utanför

vårt utredningsuppdrag att ta ställning till. De sakkunniga har icke ansett sig böra lägga fram förslag om inplacering av skolverkets befattningshavare i lönegrader men för att kunna beräkna de årliga kostnaderna för verket har det givetvis varit ofrånkomligt att göra en uppskattning av de samlade lönekostnaderna. Detta fordrar i sin tur bestämda lönegradsplaceringar som grundval för beräkningarna. De sakkunniga har i regel räknat med under år 1961 gällande lönegradsplaceringar för motsvarande tjänster inom skolämbetsverken men med hänsyn till önskvärdheten av kongruens i lönehänseende mellan befattningshavare med i huvudsak likartade arbetsuppgifter och likartad kompetens har i några fall ändringar i dessa lönegradsplaceringar företagits. Lönegraderna har genomgående betecknats med A respektive B, oberoende av om tjänsterna bör vara ordinarie eller extra-ordinarie, om de tillsättes genom fullmakt eller konstitutorial. Verkschefstjänstens, de båda överdirektörstjänsternas samt skolöverläkare- och biträdande skolöverläkaretjänsternas karaktär av förordnandetjänster, tillsatta för viss tid, har emellertid markerats genom beteckningen Bp. Vidare har avdelningschefstjänsterna markerats genom beteckningen Br. För befattningshavare i reglerad befordringsgång h a r använts lönegradsbeteckningen Af—Ae.

Verksledningen 1 generaldirektör 1 pressombudsman 1 kontorist 1 överdirektör 1 kontorist 1 överdirektör 1 kontorist

och

Bp 6 A 24 A 9 souschef

Bp 5 A 9 Bp 5 A 9

Utredningssektionen (d) 1 byrådirektör 1 förste byråsekreterare 1 aktuarie 1 amanuens-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) 1 kontorist 2 kanslibiträden 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae

A 26 A 23 A 23

A 9 A 7 5)

315 Den gemensamma Planerings- och byggnadsavdelningen (P)

Avdelningen handlägger planerings- och byggnadsfrågor avseende det allmänna skolväsendet och yrkesutbildningsväsendet samt statsbidragsfrågor i anslutning härtill. Avdelningen består av 3 rotlar (P 1—P 3 ) . Till densamma är knutet ett arkitektkontor. P 1 (avdelningschefens rotel) Allmänna frågor avseende planering och byggnader. Planeringsfrågor, avseende det på grundskolan byggande undervisningsväsendet. Personalorganisation Br 3 1 avdelningschef 1 byrådirektör A 26 3 förste byråsekreterare 23 21 1 förste byråsekreterare 1 amanuens-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) 1 assistent 15 1 kontorist 9 1 kanslibiträde 7 2 kontorsbiträden (Af 1 A e 5 ) P 2 Planeringsfrågor avseende grundskolan. Frågor om skolskjutsar. Personalorganisation 1 undervisningsråd B 1 2 byrådirektörer A 26 A 21 1 förste byråsekreterare 1 amanuens-byråsekreterare (A 15—19) 2 kanslister A 13 1 kanslibiträde A 7 1 kontorsbiträde (Af 1—Ae 5) P 3 Skolbyggnadsfrågor. Statsbidrag till byggnader. Personalorganisation 1 undervisningsråd 1 byrådirektör

B 1 A 24

sektorn 1 förste byråsekreterare A 2:5 1 förste byråsekreterare A 21 2 amanuenser-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) 1 kanslibiträde A 1 kontorsbiträde (Af 1—Ae 5)

Arkitektkontoret 1 arkitekt 1 arkitekt 1 arkitekt

Bp 1 A 26 A 23

Administrativa avdelningen (A)

Avdelningen handlägger ärenden av rättslig och av ekonomisk karaktär, dock ej avseende skolbyggnader. Avdelningen består av 4 rotlar (A 1—A 4). Till densamma är knutna sektionen för centralupphandling, revisionskontoret och verkets kommissionärer. A 1 (avdelningschefens rotel) Rättsliga frågor. Kassor, donationer och fonder. Till roteln är knutna verkets kommissionärer. Personalorganisation 1 avdelningschef Br 3 1 förste byråsekreterare A 23 1 kanslibiträde A 7 1 kontorsbiträde (Af 1—Ae 5) Rcgistratorsexpeditionen (A) 1 kansliskrivare A 10 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) A 2 Lone- och statsbidragsfrågor, avseende klasslärare och ämneslärare. Sjukvårdsersättningar. Förhandlingsfrågor. Personalorganisation 1 byråchef 1 byrådirektör 2 förste byråsekreterare 3 förste byråsekreterare

B 1 A 24 A 23 A 21

316 A 3 Lone- ocb statsbidragsfrågor avseende övningslärare. Avsked och pension. Traktamenten, resekostnader och flyttningsersättningar. Till roteln är knutet revisionskontoret.

Sektionen för centralupphandling 1 byrådirektör A 24 1 intendent A 21 1 assistent A 19 3 assistenter A 17 1 assistent A 15 3 assistenter A 12 1 kontorist A 9 1 kanslibiträde A 7 4 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5)

Personalorganisation

Skolsociala roteln (Sr)

3 amanuenscr-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) 1 kanslibiträde A 7 2 kontorsbiträden (Af 1—Ac 5)

1 byråchef B 1 1 byrådirektör A 24 3 förste byråsekreterare A 23 2 förste byråsekreterare A 21 2 amanuenser-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) 1 kanslist A 13 1 kansliskrivare A 10 1 kanslibiträde A 7 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) Revisionskontoret A 23 1 förste revisor A 19 1 revisor A 10 1 kansliskrivare A 7 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde (Af 1—Ac 5)

Blind- och dövskolor, Särskolor för psykiskt efterblivna. Skolhem. Skolsocial verksamhet. Personalorganisation 1 undervisningsråd B 1 1 byrådirektör A 26 1 särskolinspektör A 26 1 biträdande särskolinspektör A 23 1 förste byråsekreterare A 23 2 förste byråsekreterare A 21 3 amanuenser-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) 1 kanslist A 13 2 kanslibiträden A 7 4 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) Skolhygienroteln (S)

A 4 Lone- och statsbidragsfrågor avseende yrkcsutbildningsväsendet samt yrkeslärarc i grundskolan. Till roteln är knuten sektionen för centralupphandling.

Skolhygieniska frågor. Psykisk barnaoch ungdomsvård. Mentalhygieniska frågor. Personalfrågor avseende skolläkare och skolsköterskor. Personalorganisation

Personalorganisation 1 byråchef B 1 1 byrådirektör A 24 1 förste byråsekreterare A 23 1 förste byråsekreterare A 21 1 assistent A 15 2 assistenter A 12 1 kontorist A 9 1 kanslibiträde A 7 2 kontorsbiträden (Af 1-—Ae 5)

1 skolöverläkare Bp 3 1 biträdande skolöverläkare Bp 1 1 förste byråsekreterare A 21 1 assistent A 14 1 kanslibiträde A 7 1 kontorsbiträde (Af 1—Ae 5) Sektionen för fysisk fostran (b)

Ärenden avseende gymnastik, lek och idrott, simundervisning, friluftsverk-

317 samhet, trafikundervisning, brandskydd, olycksfallsvård och civilförsvar.

Biblioteket 1 bibliotekarie 1 biblioteksbiträde

A 17 A 7

Personalorganisation 1 byrådirektör A 2G 1 konsulent A 21 1 förste byråsekreterare A 21 1 kansliskrivare A 10 1 kanslibiträde A 7 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) Kanslisektionen (k) Frågor avsende verkets lokaler och personal. Till sektionen är knutna kassakontoret, biblioteket, tryckeriexpeditionen, skrivbyrån, informationstjänsten, telecentralen, materialförvaltaren och vakttjänsten. Personalorganisation 1 byrådirektör A 2G 2 förste byräsekreterare A 23 1 förste byråsekreterare A 21 1 kontorist A 9 2 kanslibiträden A 7 4 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) Kassakontoret 1 kamrerarc A 17 1 kassör A 12 2 kontorister A 9 1 kanslibiträde A 7 5 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5)

Sektorn för det allmänna Undervisningsavdelningen (U) Avdelningen handlägger undervisningsfrågor inom det allmänna undervisningsväsendet utom sådana som avser blind- och dövskolor, särskolor och folkbildningsväsendet eller hänföres till lärarutbildnings- och försöksavdelningen. Den består av 5 rotlar (U 1—U 5 ) . Ärenden av administrativ karaktär hänföres till en särskild sektion under en

Tryckeriexpeditionen 1 tryckeriföreståndare 1 biträdande tryckeriföreståndare 1 tryckcribiträde

All A 9 A 7

Skrivbyrån 2 kontorister A 9 10 kanslibiträden A 7 10 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) Informationstjänsten 1 förste kansliskrivare

A 12

Telecentralen 2* kanslibiträden A 7 5 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) Materialförvaltaren 1 materialförvaltare 1 förrådsman

A 12 A 7

* övergångsvis (därefter en). Vakttjänsten 2 förste expeditionsvakter 2 kanslibiträden 9* expeditionsvakter 1 expeditionsvakt

A 9 A 7 A 7 A 5

* Ev. kan en indragas, om lokalfrågan löses på tillfredsställande sätt. undervisningsväsendet byrådirektör. Till avdelningen är knuten en sektion för hemkunskap och skolmåltidsverksamhet, experter för läroämnen, övningsämnen, specialämnen och specialskolor samt assistenter för undervisning i moderna språk. U 1 (avdelningschefens rotel) Pedagogiska frågor av allmän natur inom det allmänna undervis-

318 ningsväsendet. Pedagogisk inspektion och pedagogisk rådgivningsverksamhet dock ej avseende L, Sr, F, Y, J och Sk. Konferenser med rektorer och lärare, dock ej sådana som anordnas av annan arbetsenhet. Till roteln är knutna den administrativa byrådirektörssektionen samt experter för läroämnen och språkassistenter. Personalorganisation 1 avdelningschef Br 3 1 byrådirektör A 26 9 ämneskonsulenter (arvode) 6 språkassistenter (arvode) 1 förste byråsekreterare A 23 2 förste byråsekreterare A 21 1 amanuens-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) 1 kontorist A 9 2 kanslibiträden A 7 3 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) Registratorsexpeditionen (U) 1 förste kansliskrivare A 12 1 kontorsbiträde (Af 1—Ae 5) U 2 Undervisningsfrågor avseende grundskolan, folkskolan och fortsättningsskolan, i folkskolan inbyggda högstadielinjer, skolor vid sjukvårdsanstalter och barnhem, nomadskolor samt enskilda skolor, där undervisning meddelas för skolpliktiga barn. Undervisningsfrågor avseende övningsämnen. Till roteln är knutna sektionen för hemkunskap och skolmåltidsverksamhet samt experter för övningsämnen, utom gymnastik.

1 konsulent (trä- och metallslöjd) A 23 1 konsulent (textilslöjd) A 23 1 musikkonsulent (arvode) 1 förste byråsekreterare A 21 1 kanslibiträde A 7 1 kontorsbiträde (Af 1—Ae 5) Sektionen för hemkunskap och skolmåltidsverksamhet 1 byrådirektör A 26 2 konsulenter A 21 1 förste byråsekreterare A 21 1 kontorist A 9 1 kanslibiträde A 7 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) U 3 Undervisningsfrågor — dock ej beträffande övningsämnen — avseende statliga, kommunala och enskilda allmänna gymnasier, på allmänbildning inriktade fackskolor, realskolor och flickskolor, försvarets läroverk, specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande. Personalorganisation 1 undervisningsråd B 1 1 förste byråsekreterarc A 21 1 kanslibiträde A 7 1 kontorsbiträde (Af 1—Ae 5) U 4 Pedagogiska hjälpmedel för undervisning inom det allmänna undervisningsväsendet. Hjälpmedelscentralerna. Till roteln är knutna verkets förlagsverksamhet och konsulenter för pedagogiska hjälpmedel inom det allmänna undervisningsväsendet. Personalorganisation

Personalorganisation 1 undervisningsråd B 1 2 konsulenter (specialundervisning) A 23 1 konsulent (teckning) A 23

1 undervisningsråd B 1 4 konsulenter (arvode) 1 förste byråsekreterare A 21 1 kanslibiträde A 7 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5)

319 U 5 Examina. flyttning.

Elevers

intagning

och

Registratorsexpeditionen (L) 1 kansliskrivare A 10 1 kontorsbiträde (Af 1—Ae 5)

1 undervisningsråd B 1 1 förste byråsekreterare A 23 1 amanuens-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) 1 förste kansliskrivare A 12 1 kontorist A 9 2 kanslibiträden A 7 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5)

L 2 Skolpsykologisk verksamhet, yrkesvägledningsfrågor. Till roteln är knutna skolpsykologer och experter för yrkesvägledning.

Personalorganisation

Lärarutbildnings- och försöksaydelningen (L)

Avdelningen handlägger frågor inom det allmänna undervisningsväsendet om pedagogiskt utvecklingsarbete genom undersöknings- och försöksverksamhet, lärarutbildningsfrågor samt den skolpsykologiska verksamheten. Avdelningen bestar av 4 rotlar (L 1—L 4). Ärenden av administrativ karaktär hänföres till en särskild sektion under en byrådirektör. Till avdelningen är knutna skolpsykologer, experter för yrkesvägledning, för frågor om kurser och fortbildning inom det allmänna undervisningsväsendet. L 1 (avdelningschefens rotel) Frågor om pedagogiskt utvecklingsarbete inom det allmänna undervisningsväsendet. Till roteln är knutna den administrativa byrådircktörssektionen samt experter för del pedagogiska utvecklingsarbetet inom det allmänna undervisningsväsendet. Personalorganisation 1 avdelningschef Br 3 1 byrådirektör A 26 2 konsulenter (arvode) 1 förste byråsekreterare A 21 1 kansliskrivare A 10 1 kontorist A 9 2 kanslibiträden A 7 3 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5)

Personalorganisation 1 undervisningsråd B 1 2 skolpsykologer A 20 1 biträdande skolpsykolog A 21 3 konsulenter (arvode) 1 förste byråsekreterare A 21 1 kanslibiträde A 7 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) L 3 Frågor om utbildning och fortbildning av klasslärare. Utbildningsfrågor rörande folkskoleseminarierna och förskoleseminarierna samt på verket ankommande uppgifter rörande lärarhögskolorna. Personalorganisation 1 undervisningsråd B 1 1 förste byråsekreterare A 21 1 amanuens-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) 1 kontorist A 9 1 kanslibiträde A 7 1 kontorsbiträde (Af 1—Ae 5) L 4 Frågor om utbildning och fortbildning av lärare i teoretiska läroämnen och övningslärare samt vidareutbildning av klasslärare. Utbildningsfrågor rörande lärarkursanstalterna, teckningslärarinstitutet, seminarierna för huslig utbildning och slöjdlärarseminariet. Personalorganisation 1 undervisningsråd B 1 1 konsulent (för fortbildning, arvode) 2 förste byråsekreterare A 21

320 1 kansliskrivare A 10 1 kanslibiträde A 7 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) Organisationsavdelningen (O)

Avdelningen handlägger organisationsoch personalfrågor huvudsakligen inom det allmänna undervisningsväsendet. Den består av 4 rotlar (01—04). Till avdelningen är knutet meritkontoret. O 1 (avdelningschefens rotel) Tillsättning av tjänster och behörighetsfrågor, huvudsakligen inom det allmänna undervisningsväsendet. Personalorganisation Br 3 1 avdelningschef A 26 1 byrådirektör A 24 1 byrådirektör A 23 1 förste byråsekreterarc A 21 förste byråsekreterare B amanuenser-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) A 9 kontorister A 7 kanslibiträden kontorsbiträden (Af 1—Ae 5)

låg- och mellanstadium samt folkskolan. Personalorganisation 1 undervisningsråd B 1 A 23 1 förste byråsckreterare 1 amanuens-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) A 9 1 kontorist A 7 1 kanslibiträde 1 kontorsbiträde (Af 1—Ae 5) O 3 Organisations- och personalfrågor avseende grundskolans högstadium, kommunala realskolor och flickskolor, privatlärovcrk, teckningslärarinstitutet, seminarierna för huslig utbildning och slöjdlärarseminariet. övningslärarorganisationen.

Pe\rsonalorganisation B 1 1 undervisningsråd A 23 1 förste byråsekreterarc A 21 1 förste byråsckreterare A 9 2 kontorister A 7 1 kanslibiträde 2 kontorsbiträden (Af 1— Ae 5)

Registratorsexpeditionen (O) 1 registrator A 13 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5)

O 4 Organisations- och personalfrågor avseende allmänna gymnasier, statliga realskolor, på allmänbildning inriktade fackskolor samt folkskoleseminarier och förskoleseminarier.

Sakregistret (OUL) 1 förste kansliskrivare A 12 1 kontorsibiträde (Af 1—Ae 5)

Personalorgan

Meritkontoret 1 förste kanslist A 19 1 kontorist A 9 8 kanslibiträden A 7 3 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5)

isation

1 undervisningsråd B 1 1 förste byråsekreterare A 23 1 förste byråsekreterare A 21 2 kontorister A 9 1 kanslibiträde A 7 1 kontorsbiträde (Af 1—Ae 5) Folkbildningsroteln (F)

O 2 Skolväsendets lokala och regionala ledning. Personal- och organisationsfrågor avseende grundskolans

Folkhögskolor. Fackbiblioteken. Folkbildningsarbetet. Till roteln är knuten en sektion för folkbiblioteken.

321 Personalorganisation

Bibliotekssektionen

1 undervisningsråd 1 byrådirektör 3 konsulenter 1 konsulent 1 förste byråsekreterare 1 kanslist 2 kanslibiträden 3 kontorsbiträden (Af 1—Ae

B 1 A 24 A 23 A 21 A 21 A 13 A 7 5)

Sektorn för

yrkesutbildningsväsendet

Yrkesutbildningsavdelningen (Y) Avdelningen handlägger undervisningsoch organisationsfrågor inom yrkesutbildningsväsendet, avseende hantverk, industri, handel, sjöfart, husligt arbete, sjuk- och hälsovård samt socialvård, lärarutbildning jämte vissa pedagogiska frågor, avseende hela yrkesutbildningsväsendet. Den består av 6 rotlar (Y 1—Y 6). Till avdelningen är knutna experter inom avdelningens ämnesområden. Personalorganisation Registratorsexpeditionen (Y) 1 förste kansliskrivare A 12 3 kontorsbiträden (Af 1 -Ae 5) Meritvärdering 2 kontorister

A 9

Y 1 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende centrala, kommunala och enskilda yrkesskolor inom industri och hantverk, yrkesutbildning för industri och hantverk inom näringslivet samt sjömansskolor. Till roteln är knutna experter för undervisning inom industri och hantverk. Personalorganisation 1 undervisningsråd* 1 byrådirektör 21—201170

1 byrådirektör A 26 2 bibliotekskonsulenter A 23 1 bibliotekskonsulent A 21 A 21 1 förste byråsekreterare 1 kanslist A 13 2 kontorister A 9 1 kanslibiträde A 7 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5)

B 1 A 24

konsulent 23 förste byråingenjörer 23 förste byråingenjörer 21 förste byråsekreterare 21 byråingenjörer 19 amanuens-byråsekreterare (A 15—19) assistent 13 kanslist 13 9 kontorist kanslibiträde 7 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) Y 2 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende högre tekniska läroverk, konstfackskolan, bergsskolan i Filipstad, textilinstituten i Borås och Norrköping, tekniska skolor, tekniska fackskolor samt sjöbefälsskolor. Till roteln är knutna experter för teknisk utbildning och sjöfartsundervisning. Personalorganisation 1 undervisningsråd* B 1 1 byrådirektör (teknisk undervisning) A 26 1 byrådirektör (sjöfartsundervisning) A 26 1 förste byråsekreterare A 23 1 förste byråingenjör (sjöfartsundervisning) A 23 2 förste byråsekreterare A 21 * En av undervisningsrådstjänsterna på rotlama Yl—Y6 utbytes mot avdelningschefstjänst i Br 3.

322 1 byråingenjör A 19 2 kanslibiträden A 7 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) Y 3 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende handelsgymnasier, merkantila fackskolor samt kommunala och enskilda yrkesskolor inom området för handel och kontor. Till roteln är knutna experter för handelsundervisning. Personalorganisation 1 undervisningsråd* B 1 1 byrådirektör A 26 1 konsulent A 23 2 förste byråsekreterare A 21 1 assistent A 17 1 assistent A 12 1 kanslibiträde A 7 1 kontorsbiträde (Af 1—Ae 5) Y 4 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende kommunala och enskilda yrkesskolor för husligt arbete och hemslöjd samt lanthushållsskolor, hemvårdarinneutbildning och hemsamaritutbildning. Till roteln är knutna experter för undervisning inom husligt arbete, hemslöjd och lanthushåll. Personalorganisation undervisningsråd* konsulent (hushållsgör omål) konsulent (lanthushållsskolor) konsulent (sömnad) konsulent (hemvårdarinneutbildning) förste byråsekreterare assistenter

B 1 A 23 A 23 A 23

1 kanslibiträde A 7 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) Y 5 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende barnavård, sjukoch hälsovård, samt socialvård. Till roteln är knutna experter för undervisning inom barnavård, sjukoch hälsovård samt socialvård. Personalorganisation 1 undervisningsråd* B 1 1 konsulent (sjuksköterskeutbildning) A 23 1 konsulent (sjukvårdsbiträdesutbildning m. m.) A 23 1 konsulent (utbildning för socialvård) A 23 1 konsulent (mentalsjukvårdsutbildning) A 21 1 konsulent (utbildning för barnavård) A 21 1 förste byråsekreterare A 21 1 konsulent (sjuksköterskeutbildning) A 19 1 amanuens-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) 1 assistent (utbildning av laboratoriepersonal m. m.) A 17 2 kanslibiträden A 7 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) Y 6 Frågor om utbildning och fortbildning av lärare i yrkesämnen, dock ej sådana som handlägges inom L 4; pedagogiskt utvecklingsarbete och pedagogiska hjälpmedel inom yrkesutbildningsväsendet. Till roteln är knutna experter för vissa utbildningskurser. Personalorganisation

A 21 A 21 A 17

* En av undervisningsrådstjänsterna på rotlarna Yl—Y6 utbytes mot avdelningschefstjänst i Br 3.

1 undervisningsråd* B 1 3 byrådirektörer (kurser för hantverk och industri, handel) A 24 2 konsulenter (arvode)

323 1 konsulent (läroböcker m. m.) A 23 1 för&te byråingenjör A 23 2 förste byråsekreterare A 21 1 amanuens-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) 1 assistent A 19 1 assistent A 17 1 assistent A 13 2 kanslibiträden A 7 3 kontorsbiträden (Af 1 --Ae 5)

teln är knutna experter på skoglig utbildning. Personalorganisation B 1 1 undervisningsråd 1 byrådirektör A 26 A 23 1 förste byråsekreterare A 23 1 konsulent A 21 2 förste byråsekreterare 3 assistenter A 17 1 kanslibiträde A 7 2 kontorsbiträden (Af 1 --Ae 5)

Roteln för jordbruksutbildning (J)

Undervisnings- och organisationsfrågor avseende jordbruk med binäringar. Till roteln är knutna experter för jordbruksutbildning.

Omskolningsroteln (Or)

Omskolningskurser. Arbetslöshetskurser. Arbetsmarknadsfrågor. •onalorganisation

Personalorganisation 1 undervisningsråd B 1 1 byrådirektör A 24 1 byråagronom A 21 1 assistent A 17 1 kanslist A 13 1 kontorist A 9 1 kanslibiträde A 7 2 kontorsbiträden (Af 1—Ae 5) Roteln för skogsbruksutbildning (Sk)

Undervisnings- och organisationsfrågor avseende skogsbruk. Till ro-

1 undervisningsråd eller B 1 byråchef A 24 1 byrådirektör 1 förste byråingenjör A 23 A 21 1 förste byråsekreterare 2 förste byråingenjörer A 21 1 byråingenjör A 19 A 19 1 byråassistent 1 amanuens-byråsekreterare (Af 15—Ae 19) 1 assistent A 17 A 12 1 materialförvaltare 3 kanslibiträden A 7 4 kontorsbiträden (Af 1— -Ae 5)

• O)

r~

OJ

C

_e

o

f>

CJ

1 >

H —

£-c£-S "5 "fc c c

o

OJ OJ C C

CU

- l " S& _l 4 - "Z, •— o i/i </l

i-i •**c "&i- s*° | £ 2°* • «•> <n B

=)

E

o

•

II

II

II

II

CD

O -3

O

"C

OJ S— C71-C —

_±

CT c

c -

a

C

er

c

-o

•o o

-o. - ^

"O

c

c

u =T>T3 -r) O

>

o

c c -a

. o> e ä .s •= r c: i_

o •+- •-

T3

>

•-

o c u

(J3.C3

u •o

3 O

?

4<Jä _Q rfl

r.>

"° o"

o O O

£

=> fc

c

c

er "o 31 M .

u :o

t. :o

C

C

o .v:

J£

OJ

CJ

-X

II II II II

II

II

II

II

c c u.

II II o o.

•—i_E

-^c

o

a.

<c >- t o u-i LL- r-j c/~>

C

-o

E o

E .E

in

i—i i

I

O

•

K A P I T E L 16

Kostnadsberäkningar

De sakkunniga framlägger i detta kapitel beräkningar över de årliga kostnaderna för skolverket, d. v. s. lönekostnader och omkostnader. Frågan om tillgodoseende av behovet av lokaler för skolverket h a r vi ej ansett oss kunna taga ställning till. Följaktligen har vi icke heller företagit några beräkningar över kapitalkostnaderna för anskaffande av lokaler jämte deras inredning och utrustning. I proposition till 1962 års riksdag har äskats anslag för uppförande av en ämbetsbyggnad i anslutning till den av staten ägda fastigheten vid Hantverkargatan i Stockholm, i vilken huvudparten av skolöverstyrelsens lokaler för närvarande är inrymda. Vi förutsätter, att de lokalutrymmen, som erhålles genom denna tillbyggnad, blir så omfattande, att skolverket i dess helhet kan inrymmas i denna fastighet. Vid beräkningen av lönekostnaderna har de sakkunniga, som redan påpekats i kap. 15, utgått från de lönegradsplaceringar för respektive befattningshavare, som gällde under år 1961. F ö r de nya tjänster, som föreslås i det nämnda kapitlet och till vilka några direkta motsvarigheter för närvarande inte finns i de berörda ämbetsverken, har lönegradsplaceringen avvägts så, att tjänsteinnehavarna skulle komma att erhålla samma lön som andra befattningshavare med ungefär motsvarande kompetens och arbetsuppgifter. Ifråga om beräkningen av lönekostnaderna för de tjänster, som är upptagna på löneplan A, h a r i regel räknats med de lönebe-

lopp, som under år 1961 utgått i näst högsta löneklassen i vederbörande lönegrad. För tjänsterna på löneplan B har likaså räknats med de lönebelopp, som utgått under det nämnda året. Hänsyn har således icke tagits varken till de lönegradsförändringar, som blir en följd av den på våren 1962 träffade uppgörelsen mellan staten och vederbörande personalorganisationer om de statsanställdas löner, eller till de generella lönetillägg för år 1962, varom överenskommelse då träffades. Skolverket kommer givetvis att ha behov av dels arvodesavlönad personal för konsulentverksamhet m. m., vilkas löneersättningar bestämmes av Kungl. Maj :t, och dels av tillfälligt anställda experter och annan personal. Det är omöjligt att närmare precisera, hur pass omfattande behovet av ovannämnd personal kommer att bli. De sakkunniga har varit nödsakade att i dessa fall begränsa sina beräkningar till uppskattningar av de sannolika lönekostnaderna. Uppskattningarna har gjorts med viss ledning av de anslagsäskanden för nämnda ändamål, som avgivits av respektive skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning för budgetåret 1962/63. I förslaget till personalorganisation för skolverket i kap. 15 h a r upptagits sammanlagt 28 arvodestjänster för konsulenter. Förutsätter man, att arvodet för var och en av dessa tjänster skall utgå enligt lönegraden A 23 blir den samlade årliga lönesumman, beräknad efter den i löneklassen A 25 utgående lönen för år 1961,

326 cirka 900 000 kr. De sakkunniga h a r i de efterföljande sammanställningarna av skolverkets årliga lönekostnader avrundat denna summa till 1 000 000 kr. F ö r arvoden till experter och tillfälligt anställd personal har beräknats 3 000 000 kr. Även ifråga om beräkningarna av de årliga omkostnaderna för skolverket saknas tillräckligt fasta utgångspunkter för att beräkningarna skall kunna bli något annat än ungefärliga uppskattningar. Expensernas storlek blir i viss mån beroende av hur lokalfrågorna för verket ordnas. De sakkunniga har till ledning för sina beräkningar tagit de petitaframställningar rörande respektive verks omkostnader, som skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning ingivit för budgetåret 1962/63. Ett par utgiftsposter, för reseersättningar och för övriga expenser, har uppräknats utöver vad de nämnda petitaframställningarna skulle ha givit anledning till, därför att anslagen för dessa ändamål visat sig otillräckliga för de nuvarande skolämbetsverken. Även anslaget till publikationstryck har uppräknats, eftersom skolverket säkerligen måste bedriva en omfattande informationsverksamhet bland annat med anledning av grundskolereformen. Man får r ä k n a ökade tryckningskostnader. Beräknade

årliga

lönekostnader

Löner till befattningshavare 1 befattningshavare i B 6 . . . . 56 256 kr. 2 » »B5 105 168 » 7 » »B3 330 624 » 26 » »Bl 1 113 840 » 20 » » A 26. . . 736 080 » 14 » »A 2 4 . . . 464 688 »

52 58 10 23 15 3 1 11 14 1 7 34 88 121

» » A 23 . . . 1 638 624 kr. » » A 2 1 . . . 1 648 128 » » » A 19. . . 256 320 » » »A15/A19 531852 » » »A 1 7 . . . 346 860 » » »A 1 5 . . . 62 568 » » »A 1 4 . . . 19 812 » » »A 13. . . 206 976 » » » A 12. . . 250 152 » » »All... 16 956 » » »A10. . . 112 912 » » »A9 520 608 » » »A7 1 213 344 » • > A 1/A 5 1 289 376 t Sammanlagt i runt tal 11 000 000 kr.

övriga lönekostnader Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t 1 000 000 kr. Arvoden till experter och tillfälligt anställd personal 3 000 000 » Kompensation för folkpensionsavgifter 150 000 » Summa 4 150 000 kr. De sammanlagda årliga lönekostnaderna för skolverket beräknas sålunda till (11 000 000 + 4 150 000 kr.) 15 150 000 kr. Beräknade verket

årliga omkostnader

för skol-

Sjukvård 30 000 kr. Reseersättningar 625 000 » Tjänstgöringstraktamenten åt vikarierande undervisningsråd.. 40 000 » Bränsle, lyse, vatten 80 000 » övriga expenser 1 800 000 » Publikationstryck 275 000 » Summa 2 850 000 kr. Beräknade verket

årliga kostnader för

skol-

Löner och arvoden m. m 15 150 000 kr. Omkostnader 2 850 000 » Summa 18 000 000 kr.

327 Jämförelse

mellan de årliga kostnaderna för skolverket och för de båda nuvarande skolämbetsverken

Lönekostnader. Skolöverstyrelsen h a r i sina petita för budgetåret 1962/63 begärt anslag till lönekostnader med sammanlagt 7 356 000 kr. I propositionen n r 54 föreslår Kungl. Maj:t sammanlagt 6 955 000 kr. för detta ändamål. Överstyrelsen för yrkesutbildning har i sina petita begärt 6 598 000 kr. och i statsverkspropositionen till 1962 års riksdag h a r Kungl. Maj :t föreslagit 4 931 000 kr. De båda skolämbetsverken har således begärt sammanlagt 13 954 000 kr. i anslag för täckande av lönekostnader och Kungl. Maj :t har föreslagit sammanlagt 11 886 000 kr. Enligt de sakkunnigas förslag skulle skolverkets årliga lönekostnader komma att uppgå till 15 150 000 kr. Omkostnader. Skolöverstyrelsen h a r i sina petita för n ä m n d a budgetår begärt anslag på tillhopa 1 253 000 kr. för omkostnader, medan Kungl. Maj:t i propositionen nr 54 föreslagit 1 047 000 kr. Överstyrelsen för yrkesutbildning h a r i sina petita begärt 835 000 kr. Kungl. Maj:t har föreslagit 519 000 kr. De båda skolämbetsverken h a r således begärt sammanlagt 2 088 000 kr. för täckande av omkostnader, medan Kungl. xMaj :t föreslagit sammanlagt 1 566 000 kr. Enligt de sakkunnigas förslag skulle skolverkets årliga omkostnadsanslag belöpa sig på 2 850 000 kr.

Den ovan gjorda jämförelsen ger inte en rättvisande bild av förhållandet mellan kostnaderna för skolverket och de nuvarande kostnaderna för den centrala ledningen av skolväsendet, därför att fackämbetsverkens kostnader för den centrala ledning av yrkesutbildning de utövar icke medtagits. Exakta beräkningar över dessa sistnämnda kostnader är omöjliga att utföra. Såsom tidigare påpekats är nämligen personal med tillsynsuppgifter inom fackämbetsverken även sysselsatta med a n d r a arbetsuppgifter. I kap. 15 har approximativt beräknats, att cirka 35 å 40 befattningshavare inom skolverket skulle komma att ersätta fackämbetsverkens nuvarande personalorganisation för tillsyn av yrkesutbildning. Lönekostnaderna för dessa befattningshavare jämte erforderliga omkostnader torde k u n n a uppskattas till omkring 1 miljon kr. Kostnaderna för de delar av skolverket, som motsvarar de båda nuvarande skolämbetsverken, skulle alltså belöpa sig till 18 miljoner — 1 miljon eller ungefär 17 miljoner kr. I sina riksdagspetita för budgetåret 1962/63 h a r dessa båda verk äskat anslag till löner och omkostnader med sammanlagt något över 16 miljoner kr. (13 954 000 kr. + -1-2 088 000 kr = 16 042 000 k r . ) . Skolverkets motsvarande kostnader skulle alltså med knappt 1 miljon kr. överstiga dessa anslagsäskanden.

K A P I T E L 17

Tidpunkten för skolverkets start. Hemställan

De sakkunniga har övervägt, huruvida skolverket i dess helhet bör träda i funktion vid en given tidpunkt eller om verkets uppbyggnad bör ske i olika etapper. Enligt vår mening är det förstnämnda alternativet att föredraga. Man vinner knappast, såvitt vi kan finna, några fördelar med en uppbyggnad av skolverket i etapper. Tvärtom synes det komma att ge stadga och fasthet åt skolväsendets centrala ledning, om det för det allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet gemensamma skolämbetsverket redan från sin start får utöva tillsynsbefogenheter över alla de berörda skol- och utbildningsformerna. Särskilt med tanke på den förestående grundskolereformen är det av vikt att så kan ske. Anknytningen mellan grundskolan och dess många påbyggnadslinjer bör därigenom kunna underlättas. Inman skolverket kan påbörja sin verksamhet, måste givetvis ett flertal organisatoriska problem lösas. Man torde dock knappast kunna bedöma dessa problem som särskilt svårlösta. Principiellt mycket betydelsefull men organisatoriskt ingalunda svårlöst blir nykonstruktionen av skolverkets ledning samt inrättandet av skolverkets rådgivande nämnd. Ifråga om kansliorganisationen innebär de sakkunnigas förslag, att de nuvarande arbetsenheterna inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning i stor utsträckning bevaras. En del ändringar av organisationen och

omflyttning av arbetsuppgifterna skall visserligen företagas, men detta torde kunna äga rum utan att särskilt intrikata problem uppstår. En av de mera omfattande förändringarna består däri, att planerings- och byggnadsärendena inom överstyrelsen för yrkesutbildning överföres till den gemensamma sektorns planeringsoch byggnadsavdelning. Uppdelningen av den nuvarande andra byrån inom överstyrelsen för yrkesutbildning på två rotlar innebär i realiteten ingen ändring, eftersom nämnda byrå redan faktiskt är delad i två arbetsenheter. Omändringen av den sistnämnda överstyrelsens fristående sektion till en rotel är av formell art; denna sektion har ända sedan sin tillkomst fungerat som en byrå. Organiserandet av de tre nya rotlarna, för respektive jordbruksutbildning, skogsbruksutbildning och utbildning för vårdyrken, torde inte heller stöta på större svårigheter. De båda förstnämnda rotlarna skall i stort sett motsvara respektive lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå och skogsstyrelsens undervisningssektion. Dessa båda arbetsenheter får brytas loss från de nämnda ämbetsverken och överföras till skolverket. Organisatoriskt något besvärligare blir skapandet av roteln för utbildning i vårdyrken. Till denna skall överflyttas arbetsuppgifter, som nu utföres inom tre olika verk, nämligen medicinalstyrelsen, socialstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Endast inom det sistnämnda verket finns för närvarande en

329 arbetsenhet, som är helt sysselsatt med dylika arbetsuppgifter, nämligen sektionen för vårdyrken. Dess personal avses bli överförd till skolverket. Från de båda övriga ämbetsverken är det tänkbart, att några befattningshavare, som nu handlägger utbildningsärenden, kan bli överflyttade till skolverket. En del organisationsproblem, som sammanhänger med inrättandet av skolverket, kommer att uppstå för de fackämbetsverk, vilkas nuvarande centrala ledning av något slag av yrkesutbildning enligt våra förslag skall överföras till skolverket. I viss utsträckning skall dessa ämbetsverk alltjämt leda utbildning för yrkesutövning, nämligen kursverksamhet av rådgivande karaktär. För tillsynen av sådan verksamhet måste skapas organisatoriska resurser inom respektive verk. Inom lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen h a r tillsynen över denna verksamhet i huvudsak åvilat respektive undervisningsbyrån och undervisningssektionen inom dessa verk. F ö r medicinalstyrelsen och socialstyrelsen tillkommer speciella problem, därför att praktiskt taget alla befattningshavare inom dessa verk, som handlagt utbildningsärenden, även varit sysselsatta med andra uppgifter. En viss

omorganisation av de berörda arbetsenheterna inom de båda verken blir nödvändig. Även för sjöfartsstyrelsen inträder problem av liknande art som för medicinal- och socialstyrelserna. De befattningshavare inom sjöfartsstyrelsen, som handlägger utbildningsärenden, har även andra uppgifter att ombesörja. Under förutsättning att proposition på grundval av de sakkunnigas betänkande framlägges för 1963 års riksdag bör skolverket kunna träda i funktion vid ingången av budgetåret 1964/65, d. v. s. den 1 juli 1964. Det kommer då att förflyta en tid av något mera än ett år mellan riksdagsbeslutet och skolverkets start. Denna tid synes oss vara tillräcklig för de nödvändiga förberedelserna för verkets organiserande och för de organisationsförändringar, som måste vidtagas inom fackämbetsverken. Med hänvisning till vad som i betänkandet anförts hemställer de sakkunniga, att det från och med den 1 juli 196b måtte inrättas ett för den centrala ledningen av det allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet gemensamt ämbetsverk.

K A P I T E L 18

S ammanfattning Efter att i kap. 1 ha redogjort för utredningsuppdraget lämnar de sakkunniga i första avdelningen av detta betänkande en översiktlig redogörelse för den statliga och statsunderstödda yrkes-

Nuvarande I kap. 2 redogöres i stora drag för den yrkesutbildning, som för närvarande är anordnad för skilda näringar och yrken: industri, hantverk, handel, sjöfart, husligt arbete, fiske, jordbruk, skogsbruk, sjuk- och hälsovård, socialvård, brandväsende och polisväsende m. m. För den utbildning av lärare för olika slag av yrkesundervisning, som hittills organiserats, lämnas redogörelse i kap. 3. Kap. k innehåller uppgifter dels om huvudmannaskapet för olika slag av yrkesutbildande skolor och kurser och dels om den lokala och den regionala ledningen av yrkesutbildningsväsendet. I kap. 5 lämnas relativt utförliga upp-

Avgränsning

utbildning, som förekommer i vårt land, samt över tillsynen av densamma. Andra avdelningen av betänkandet innehåller de sakkunnigas förslag.

förhållanden gifter om hur den centrala ledningen av yrkesutbildningsväsendet för närvarande är organiserad och om de väsentligaste av de tillsynsuppgifter som de ämbetsverk h a r att utföra, vilka utövar tillsyn över yrkesutbildning. Kap. 6 lämnar en historisk översikt över tidigare behandling av frågor, som berört den centrala ledningen av yrkesutbildningen. Härvid har tillkomsten av överstyrelsen för yrkesutbildning behandlats särskilt utförligt. Det må påpekas, att i redogörelserna för nuvarande förhållanden hänsyn icke har kunnat tagas till förändringar, som inträffat efter utgången av år 1961.

av de sakkunnigas

I första kapitlet av >andra avdelningen, kap. 7, har de sakkunniga företagit en avgränsning av sitt utredningsuppdrag. Detta har varit nödvändigt att göra, därför att begreppet yrkesutbildning varken är enhetligt eller entydigt. Man måste göra klart för sig, vad som bör förstås med yrkesutbildning i direktivens mening för att därigenom avgränsa utredningsuppdraget. I överensstämmelse

utredningsuppdrag

med den innebörd begreppet yrkesutbildning erhållit i det allmänna språkbruket h a r de sakkunniga preciserat den yrkesutbildning, om vars centrala ledning de har att lägga fram förslag, på följande sätt: den nedanför universitetsoch högskolestadiet för praktisk yrkesutövning avsedda utbildning, som med ekonomiskt stöd från det allmänna står öppen för personer, vilka uppfyller för

331 varje särskild form av utbildning eventuellt uppställda villkor beträffande aider, hälsotillstånd, förkunskaper o. d. Utanför utredningsuppdraget faller genom denna avgränsning dels den universitets- och högskolemässiga utbildningen, dels den interna utbildning inom statliga verk, som är avsedd uteslutande för verkens egen personal, och dels den yrkesutbildning, som utan ekonomiskt stöd av det allmänna bedrives av privatpersoner, enskilda företag, stiftelser och organisationer m. fl. Vidare har de sakkunniga från utredningsuppdraget undantagit den yrkesutbildning, som förekommer vid sådana specialskolor som ungdomsvårdsskolor, dövskolor,

blindskolor, vanföreanstalternas yrkesskolor, särskolor och skolhem för psykiskt efterblivna, eftersom yrkesutbildningen vid dessa skolor och anstalter med hänsyn till elevernas speciella status bör ledas av ämbetsverk med särskild sakkunskap härom. Däremot har de sakkunniga ansett, att ledningen av utbildningen för lärare för yrkesundervisningen bör falla inom ramen för utredningsuppdraget. Dock har de sakkunniga icke tagit upp till behandling frågan om den centrala ledningen av lärarseminarierna på det husliga området, eftersom denna fråga så sent som år 1960 blivit föremål för riksdagsbeslut.

Uppgifter för yrkesutbildningens F r å n allmänt principiella utgångspunkter anger de sakkunniga i kap. 8 vilka väsentliga uppgifter, som det enligt deras mening bör åligga den centrala ledningen för yrkesutbildningen att utföra. Inledningsvis framhåller de sakkunniga, att 1918 års beslut om inrättande av praktiska ungdomsskolor kan sägas utgöra ett genombrott för den tanken, att samhället bör bära ansvar för att de stora skaror av ungdom, som tänker ägna sig åt förvärvsarbete inom de praktiska yrkena, erhåller en för detta ändamål väl lämpad utbildning likaväl som samhället sedan gammalt åtagit sig ansvaret för utbildningen för de teoretiska banorna. 1950 års principbeslut om införande av enhetsskola jämte 1955 och 1957 års beslut om utbyggnad av yrkesskolväsendet samt om ökade statsbidrag till detta kan betecknas som en definitiv bekräftelse på att samhället iklätt sig sådant ansvar. Riktpunkten för en diskussion om uppgifterna för den centrala ledningen måste således bli samhällets ansvar för att yrkesutbildningen verkligen blir ett med and-

centrala

ledning

ra utbildningslinjer jämställt led i den framväxande ungdomsskolan. I fråga om planeringen av yrkesutbildningen bör den centrala ledningen ange riktlinjerna för planeringsarbetet, dra upp en ram för yrkesutbildningen och övervaka att innehållet i denna fylles av huvudmännen för yrkesutbildningsanstalterna. Den centrala ledningen har att se till, att skolor, kurser, utbildning inom näringslivet självt o. s. v. kommer till stånd i erforderlig omfattning och att utbildningen ges ett sådant innehåll, att de utbildade kan nyttiggöra sina förvärvade kunskaper och färdigheter i såväl privatekonomiskt som samhällsekonomiskt avseende. Den centrala ledningen kan själv ta initiativ i dessa hänseenden eller samordna de initiativ, som tas av huvudmännen för yrkesutbildningsanstalter eller inom näringslivet av företag och branschorganisationer. Beträffande ledningen av den pedagogiska verksamheten vid yrkesutbildningsanstalterna bör det vara en väsentlig uppgift för den centrala ledningen

332 att bestämma innehållet i den undervisning och utbildning, som skall meddelas i olika skolor och kurser samt ange riktlinjer för hur denna bör läggas upp. Kursplaner och timplaner bör fastställas av den centrala ledningen, men de bör utarbetas i nära samverkan med näringsliv och arbetsmarknad. En annan viktig uppgift för den centrala ledningen är att se till, att lärare i tillräckligt antal och med tillfredsställande yrkespraktik och pedagogisk utbildning står till yrkesutbildningens förfogande. Ett omfattande pedagogiskt försöksoch reformarbete på yrkesutbildningens område är nödvändigt. Den centrala ledningen bör fungera som initiativtagare och allmänt pådrivande kraft i fråga om den pedagogiska reformverksamheten. Överhuvudtaget har den centrala ledningen att se till, att yrkesutbildningen följer med i den snabba utveckling som kännetecknar vårt moderna samhälle. Det verk, som centralt skall öva tillsyn över yrkesutbildningen, måste övervaka att de fasta yrkesutbildningsanstalternas och andra utbildningsformers allmänna anordning, deras utrustning med lärarkrafter, lokaler och undervisningsmateriel blir så ändamålsenlig som möjligt. De sakkunniga anser sig icke böra lägga fram några förslag rörande den centrala ledningens befogenheter i fråga om inrättande och tillsättande av lärartjänster, 1 eftersom huvudgrunderna för inrättande respektive tillsättande av lärartjänsterna fastställes av statsmakterna. Därest huvudparten av yrkesutbildningen kommer iatt ställas under gemensam central ledning måste som konsekvens härav företas en översyn av de stadgor, ämbetsverksinstruktioner och andra författningar, som nu reglerar verksamheten på olika 1 Jfr dock kap. 13 och 14 ifråga om decentraliseringsproblemet.

yrkesutbildningsområden. I avvaktan på en sådan översyn bör tillsvidare de nu gällande reglerna för inrättande och tillsättande av lärartjänster inom yrkesutbildningsväsendet i huvudsak tillämpas. I fråga om handläggningen av skolbyggnadsfrågor föreslår de sakkunniga, att lokalbehovsprövningen skall överflyttas till länsskolnämnderna, sedan grundskolan i stort sett blivit genomförd över hela landet. Härigenom skulle en viss förenkling kunna ske av den för närvarande synnerligen invecklade proceduren för handläggningen av skolbyggnadsärendena. Det verk, som centralt skall leda yrkesutbildning, bör noga följa utvecklingen i fråga om utarbetande, framställning och distribution av undervisningsmateriel samt taga de initiativ, som erfordras för en god försörjning härmed. En central upphandling av dylik materiel bör ingå som ett led i ämbetsverkets arbete. Denna serviceverksamhet bör dock icke få så stor omfattning, att verket faktiskt blir något av ett affärsdrivande verk. Det bör i stället söka samarbete med institutioner, som utför likartat arbete. De sakkunniga föreslår, att statsbidrag till skolbyggnader inom ramen för till förfogande stående medel skall beviljas av den centrala tillsynsmyndigheten i stället för som nu av Kungl. Maj:t. Vidare förutsätter de, att länsskolnämnderna i stor utsträckning skall kunna fatta beslut i statsbidragsärenden, som avser bidrag till de årliga kostnaderna för yrkesutbildningen. Endast i vissa fall bör avgörandet ligga hos Kungl. Maj:t eller den centrala tillsynsmyndigheten. De sakkunniga inskärper, att yrkesskolan lika litet som den allmänbildande skolan kan vara en institution enbart för meddelande av kunskaper och inövande av färdigheter, den måste också

333 utföra en fostrande gärning. Det blir den centrala ledningens plikt att se till,

Koncentration

att de fostrande momenten får en tillbörlig plats i utbildningen.

av yrkesutbildningens

I kap. 9 behandlas en av kärnpunkterna i utredningsdirektiven, nämligen frågan om hur man skall kunna åstadkomma en koncentration av den centrala ledningen av yrkesutbildningen. Som framgår av redogörelsen i kap. 5 är denna ledning för närvarande synnerligen splittrad, den är uppdelad mellan ett flertal centrala ämbetsverk, som lyder under skilda departement. I förevarande kapitel diskuterar de sakkunniga ingående de skäl i fråga om planering, pedagogisk verksamhet, organisation och administration, som kan anföras till förmån för en koncentration av den centrala ledningen till ett enda ämbetsverk. I denna diskussion innefattas också en redovisning av de fördelar och nackdelar för yrkesutbildningen, som en dylik koncentration ger upphov till. En koncentration av den centrala ledningen till ett ämbetsverk medför att planeringen av yrkesutbildningen kan genomföras efter enhetliga riktlinjer över hela landet. Lokalt och regionalt upprättade planer kan sammanfogas till en helhet. Det bör härigenom bli möjligt att dimensionera utbildningen för ett givet yrke inom skilda delar av landet så, att den samlade utbildningskapaciteten ungefär kan tillgodose behovet av utbildad personal för yrket i fråga över hela landet. Tillgängliga resurser i fråga om lärarkrafter, lokaler och undervisningsmateriel kan disponeras på ett bättre sätt än vad som för närvarande är fallet. Ett ämbetsverk av ifrågavarande typ kan inte äga samma grundliga kännedom om en näring eller ett yrkesområde, som det fackämbetsverk

centrala

ledning

vilket utgör tillsynsmyndighet för näringen eller yrkesområdet i fråga. Ett centralt verk för yrkesutbildningen kan följaktligen inte med samma sakkunskap som ett fackämbetsverk bedöma, vilket innehåll utbildningen på olika stadier bör få för att motsvara erforderliga krav på yrkeskunnighet, och hur utbildningen med hänsyn härtill bör planläggas. Dessa nackdelar kan dock elimineras; dels därigenom att det inom det centrala verket anställes fackkunnig personal och dels därigenom att verket upptar samarbete i organiserade former med fackämbetsverket och/eller organisationer, som företräder vederbörande näring eller yrkesområde. Ett centralt yrkesutbildningsverk har den fördelen framför de fackämbetsverk, som nu leder yrkesutbildning, att det kommer att förfoga över experter med god pedagogisk skolning och erfarenhet av utbildningsverksamhet. Härigenom skapas förutsättningar för att yrkesutbildningen i pedagogiskt hänseende skall kunna väsentligt förbättras. Det bör bli möjligt att få till stånd pedagogisk utbildning och fortbildning av lärare för samtliga mera betydande yrkesutbildningsområden, förbättrad rådgivningsverksamhet åt lärarkrafterna på fältet såväl i fråga om den allmänna pedagogiken som i fråga om utbildningsgången och den speciella utbildningsmetodiken för skilda yrken samt pedagogiskt reformarbete genom forskning och försöksverksamhet. Ett centralt yrkesutbildningsverk blir vidare i sin verksamhet främst inriktat på utbildningsfrågorna och kan således

334 ägna dessa större uppmärksamhet än ett fackämbetsverk, vars huvudsakliga arbetsuppgifter ligger på andra områden. Fackämbetsverken äger visserligen större facklig sakkunskap för att kunna bestämma innehållet i undervisningsplanerna för den yrkesutbildning, över vilken de utövar tillsyn, men å andra sidan äger dessa verk inte samma sakkunskap av pedagogisk art som ett centralt undervisningsverk när det gäller att ge anvisningar om hur undervisningsplanerna skall genomföras i det dagliga undervisningsarbetet. Eventuella nackdelar av pedagogisk art bör kunna elimineras genom ett samarbete i liknande former, som ovan angivits i fråga om planeringsverksamheten. Fördelarna av att koncentrera handläggningen av ärenden rörande skolornas organisation till ett centralt yrkesutbildningsverk har nära samband med de fördelar, som vinnes av att koncentrera de pedagogiska ärendena till ett sådant verk. Om detta får om hand ledningen av den pedagogiska lärarutbildningen samt yrkesundervisningens utformning i pedagogiskt avseende vinnes i fråga om den inre organisationen den fördelen, att skolornas behov av dugliga lärare kan bättre tillgodoses. Anskaffandet av undervisningsmateriel genom central upphandling bör kunna effektiviseras och bidra till att ytterligare nedbringa kostnaderna för huvudmännen genom centralisering till ett enda verk. Större rättvisa för lärarpersonalen i fråga om anställnings- och befordringsförhållanden bör kunna skapas, om ett Jämställdhet

mellan

enda verk får handlägga frågor om behörighet och värdera de enskilda lärarnas meriter. I administrativt hänseende vinnes den fördelen, att de lokala skolledningarna och huvudmännens förvaltningsorgan för skolorna kan förenkla sitt arbete, när det gäller skolornas administration. Det måste också anses som en betydande fördel, att framställningarna till Kungl. Maj:t om anslag till yrkesutbildningen samt handläggningen av statsbidragsärendena på det centrala planet får ombesörjas av ett enda verk, specialinriktat på utbildningsfrågorna. Utbildningen för skilda yrken kan härigenom bli föremål för likvärdig behandling, när det gäller att fördela statens ekonomiska stöd åt yrkesutbildningen. Det bör vara det centrala verkets plikt att opartiskt väga önskemål och behov inom skilda yrkesutbildningsområden mot varandra, så att intet område otillbörligt vare sig gynnas eller tillbakasättes. Nackdelar av de organisatoriska och administrativa ärendenas centralisering till ett undervisningsverk inträder i sådana fall, då ett fackämbetsverk har att pröva behörighet att inneha vissa befattningar, för vilka fordras utbildning vid skolor, som nu är underställda verket, samt då befattningshavare inom fackämbetsverkens lokalförvaltningar regelbundet under vissa perioder tjänstgör som lärare vid skolor, över vilka verket har tillsyn. Dessa nackdelar måste dock bedömas som relativt ringa.

praktiska och teoretiska

I det inledande avsnittet av kap. 10 diskuterar de sakkunniga hur den i 1950 års riksdagsbeslut om enhetsskolan fastslagna principen om jämställdhet mellan de praktiska och teoretiska utbild-

utbildningsvägar

ningsvägarna skall kunna förverkligas. I det nämnda beslutet hette det, att yrkesskolan skulle i princip jämställas med gymnasierna. I överensstämmelse härmed använder de sakkunniga i fort-

335 sättningen termen yrkesskolan som den samlande beteckningen för den yrkesutbildning, som skall jämställas med gymnasierna. Med denna term avses sålunda den yrkesutbildning för skilda yrken, som försiggår parallellt med gymnasiet på samma åldersstadium. Det grundläggande villkoret för att yrkesskola och gymnasium skall bli jämställda är, att de elever, som genomgått den obligatoriska skolan, får lika stora möjligheter att välja yrkesutbildning som gymnasieutbildning. Utbildning för särskilda yrken eller vidsträcktare yrkesområden måste stå elever från den obligatoriska skolan till buds i relativt sett samma omfattning som fortsatta studier vid gymnasium. Ett annat väsentligt villkor är, att den utbildning, som yrkesskolan ger, i fråga om kvaliteten skall kunna fullt ut mäta sig med den utbildning gymnasiet ger. Även vissa andra villkor måste uppfyllas, för att den eftersträvade jämställdheten skall kunna uppnås. De lärarkategorier, som arbetar inom yrkesutbildningen, måste erhålla en god pedagogisk utbildning, yrkesskolan och gymnasiet måste

Verksamhetsområdet

få arbeta under likvärdiga ekonomiska villkor och en fast utbildningsgång måste komma till stånd inom alla viktigare typer av yrkesutbildande skolor. Genomgång av en viss skola måste ge en bestämt definierad och helst i skolförfattningarna fastslagen kompetens. Jämställdheten mellan praktiska och teoretiska utbildningsvägar måste avse inte endast den yrkesutbildning, som meddelas åt elever på samma åldersstadium som gymnasiets, utan även yrkesutbildningen för vuxna, antingen det är fråga om omskolning för ett nytt yrke eller fortbildning respektive vidareutbildning inom det egna yrket. Konsekvensen av kravet på jämställdhet blir, att även vuxenutbildningen måste ledas av ett pedagogiskt verk och icke av arbetsmarknadsmyndigheter. I begreppet yrkesskolan inräknar de sakkunniga inte kurser som har karaktär av information och rådgivning åt redan verksamma yrkesutövare och inte heller inom det frivilliga folkbildningsarbetet förekommande kurser, som kan ligga yrkesutbildningen nära.

för yrkesutbildningens

Huvuddelen av kap. 10 ägnas åt en precisering av verksamhetsområdet för yrkesutbildningens centrala ledning. Av det tidigare förda resonemanget om jämställdhet mellan de praktiska och teoretiska utbildningsvägarna följer logiskt, att den centrala ledningen måste utöva tillsyn över all egentlig yrkesutbildning, grundutbildning, specialiserad utbildning, fortbildning, vidareutbildning och omskolning, som icke är av högskolemässig natur, samt därjämte lärarutbildning för yrkesundervisningen. Av praktiska skäl göres undantag från denna allmänna regel ifråga om

centrala

ledning

viss mera specialbetonad yrkesutbildning. De sakkunniga anger i fortsättningen, vilka utbildningsanstalter eller annan yrkesutbildningsverksamhet som enligt deras mening bör ställas under ledning av ett centralt yrkesutbildningsverk och vilken utbildningsverksamhet, som bör undantagas härifrån. De sakkunniga föreslår, att all den yrkesutbildning, som för närvarande centralt ledes av överstyrelsen för yrkesutbildning, skall ställas under ledning av det centrala verk, om vars inrättande de sakkunniga längre fram i

336 betänkandet framlägger förslag. I enlighet härmed skall all den statsunderstödda utbildningen för industri, hantverk och handel ställas under ledning av detta verk. Detsamma gäller beträffande den utbildning för husligt arbete, som nu ledes av överstyrelsen för yrkesutbildning. Likaså föreslås att lärarutbildningen för skolor och kurser för industri, hantverk och handel ställes under det nya verkets ledning. Beträffande yrkesutbildningen för sjöfart står redan sjömansskolorna under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning och skulle således automatiskt komma under tillsyn av det nya verket. De sakkunniga föreslår, att sjöbefälsskolorna, över vilka sjöfartsstyrelsen nu utövar tillsyn, skall jämte lärarutbildningen för desamma överflyttas under det nya verkets ledning.

skap och lantbruksnämnder m. fl. kursanordnare, alltjämt skall stå under tillsyn av lantbruksstyrelsen. Under yrkesutbildningsverkets ledning skulle alltså komma att ställas Alnarps lantbruksinstitut, lantbruksskolor, lantmannaskolor, jordbrukets yrkesskolor, lanthushållsskolor, i kap. 10 hänförda till utbildning för husligt arbete, mejeriskolor, trädgårdsskolor och fruktodlingsskolan. Som i kap. 10 angivits, h a r till 1962 års riksdag framlagts proposition angående en genomgripande reform av jordbrukets yrkesutbildning, denna omständighet har dock icke givit de sakkunniga anledning att ändra sina ställningstaganden.

Yrkesutbildningen för fisket skall enligt de sakkunnigas förslag icke ställas under ledning av yrkesutbildningsverket. Skälet härför är, att utbildningen av fiskeritjänstemän kan anses vara en intern verksutbildning och att de kurser för fiskare, som anordnas av i huvudsak hushållningssällskapen, icke kan betraktas som yrkesutbildning i egentlig mening utan som ett slags informations- och rådgivningsverksamhet åt redan verksamma yrkesutövare. Om och när yrkesskolor för fiskare i ordets egentliga mening kommer till stånd, bör de givetvis ställas under ledning av det centrala yrkesutbildningsverket.

De sakkunnigas förslag rörande skogsbrukets yrkesutbildning följer samma huvudlinje som ifråga om jordbrukets yrkesutbildning. De fasta utbildningsanstalterna, som för närvarande står under tillsyn av dels domänstyrelsen och dels skogsstyrelsen samt i ett fall av en särskild styrelse, föreslås bli överförda under ledning av yrkesutbildningsverket, medan kursverksamhet av rådgivande natur skall stå kvar under tillsyn av skogsstyrelsen. Under yrkesutbildningsverkets ledning kommer att stå: skogsmästarskolan, skogsskolorna, kompletteringskurser för inträde i skogsskola samt skogsbruksskolorna. Enligt förslag i proposition till 1962 års riksdag skulle samtliga dessa skolformer tillsvidare i avvaktan på de sakkunnigas förslag ställas under ledning av skogsstyrelsen.

Ifråga om yrkesutbildningen för jordbruket, som nu står under central ledning av lantbruksstyrelsen, föreslår de sakkunniga, att de fasta yrkesutbildningsanstalterna jämte de särskilda utbildningskurserna för personal i jordbrukets tjänst skall överföras under ledning av det nya verket, medan den kursverksamhet, som bedrives av hushållningssäll-

Utbildningen av vissa personalgrupper på sjukvårdens område, nämligen sjukvårdsbiträden, undersköterskor, laboratoriepersonal, röntgentekniker, arbetsterapeuter, äger rum vid skolor och kurser under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. Denna utbildning skulle enligt de sakkunnigas tidigare återgivna förslag rörande n ä m n d a över-

337 styrelse automatiskt komma att överföras till det nya ämbetsverket. Vidare föreslår de sakkunniga att under dess ledning ställes sjuksköterskeskolorna, barnmorskeläroanstalterna, centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor, statens distriktssköterskeskola, statens institut för högre sjuksköterskeutbildning samt utbildningen av personal för mentalsjukvården, vilka utbildningsformer för närvarande står under tillsyn av medicinalstyrelsen. Sjukgymnastinstituten samt tandsköterske- och tandteknikerskolorna föreslås däremot icke bli överförda under yrkesutbildningsverkets ledning, därför att de n ä m n d a utbildningsanstalterna är organisatoriskt nära sammankopplade med respektive medicinska fakulteter och tandläkarhögskolor. Beträffande kursverksamheten på ifrågavarande område föreslår de sakkunniga, att medicinalstyrelsen får bära ansvaret för kurser av mera informativ karaktär, medan yrkesutbildningsverket får öva tillsyn över kurser, som äger karaktär av fortbildning. Ifråga om utbildningen av personal för vårduppgifter på det sociala området föreslår de sakkunniga, att under ledning av yrkesutbildningsverket ställes barnsköterskeskolorna — som nu ledes av överstyrelsen för yrkesutbildning Fristående yrkesutbildningsverk I kap. 11 diskuterar de sakkunniga ingående, om den centrala ledningen av yrkesutbildningen bör anförtros åt ett speciellt för detta ändamål inrättat ämbetsverk eller om denna ledning bör sammanföras med den centrala ledningen av det allmänna undervisningsväsendet i ett gemensamt skolämbetsverk. De sakkunnigas utredningsuppdrag avser endast yrkesutbildningens ledning på 22—201170

— sociala barnavårdsseminariet, svenska socialvårdsförbundets kurser för utbildning av ålderdomshemsföreståndare samt utbildningen av biträden för ålderdomshem jämte utbildningen av hemsamariter. Ledningen av kursverksamheten på ifrågavarande område föreslås delad mellan socialstyrelsen och det nya ämbetsverket på liknande sätt som beträffande kursverksamheten på sjukvårdens område. Det förstnämnda verket får ansvara för kurser av i huvudsak informativ karaktär och det sistnämnda för kurser, som har karaktär av fortbildning. Vidare hemställer de sakkunniga, att en översyn skall göras av hela utbildningen av personal för vårduppgifter på det sociala området, så att bättre samordning av utbildningen av olika personalgrupper kan åstadkommas. Slutligen föreslår de sakkunniga, att statens brandskola, som för närvarande via en särskild styrelse lyder direkt under Kungl. Maj:t skall ställas under ledning av det tilltänkta ämbetsverket. Däremot anser de sakkunniga, att statens polisskola, som likaledes står under tillsyn av en särskild styrelse, på grund av polismannautbildningens speciella karaktär icke bör ställas under ledning av yrkesutbildningsverket.

eller gemensamt

skolämbetsverk

det centrala ämbetsverksplanet, men sedan direktiven för de sakkunnigas arbete utarbetades år 1955 har tillkommit en rad faktorer, som gör det befogat att undersöka, om icke skol- och utbildningsväsendet i dess helhet bör ställas under ledning av ett och samma verk. Sedan de sakkunniga tillkallades har genomförts en skolstyrelsereform, som bland annat innebär, att såväl de all-

338 mänbildande skolorna i en kommun som de av kommunen ägda yrkesskolorna ställts under lokal ledning av kommunens skolstyrelse. Vidare har i samtliga län — Stockholms stad undantagen — tillsatts länsskolnämnder, som utgör regionala skolmyndigheter för både det allmänna skolväsendet och de kommunala yrkesskolorna. Den väsentligaste faktor, som motiverar en utvidgning av utredningsuppdraget på angivet sätt, är emellertid grundskolereformen. Sedan grundskolan definitivt genomförts över hela landet, kommer den att utgöra grundvalen för praktiskt taget all efterföljande utbildning av såväl teoretisk som yrkesinriktad art. De sakkunniga har ingående undersökt vilka bärande skäl, som kan anföras till förmån för vart och ett av de båda angivna alternativen, ett särskilt yrkesutbildningsverk eller ett gemensamt skolämbetsverk. Det väsentligaste skälet av rent allmän natur för inrättande av ett särskilt yrkesutbildningsverk ligger i yrkesutbildningens rent ekonomiska målsättning. Yrkesutbildningen skall i motsats till utbildningen inom det allmänna skolväsendet ge möjligheter för eleverna att på samma gång göra dels en produktiv insats i samhällslivet, dels försörja sig själva och sina familjer. Vidare bör denna utbildning i kvantitativt hänseende läggas upp så, att det vid olika tidpunkter skiftande behovet av yrkesutbildad arbetskraft inom skilda branscher och speciella yrken kan tillgodoses. Ansvaret för att denna dubbla målsättning kan uppnås måste ligga hos det verk, som centralt skall leda utbildningen. Detta kan endast ske därigenom att verket upprätthåller ett nära samarbete med företrädare för näringsliv och arbetsmarknad och med fackämbetsverken. Anser man att representanter för dessa områden skall ingå som ledamöter av verkets styrelse utgör det-

ta ett argument för inrättande av ett särskilt yrkesutbildnings verk. Det är synnerligen önskvärt, att planeringen av den praktiska utbildningen för olika yrken samordnas. Denna arbetsuppgift blir så omfattande och så betydelsefull för landets ekonomiska och sociala utveckling, att den helst bör skötas av ett särskilt ämbetsverk. Den centrala ledningens befattningshavare måste stå i nära kontakt såväl med näringslivet som med yrkesskolornas lärare och ledning för att kunna hålla undervisningsplaner och undervisningsmetodik up to date, medverka till rekrytering av lärare, anskaffning av undervisningsmateriel m. m. Yrkesutbildningens behov av god service från den centrala ledningens sida kan anföras som ett starkt argument för inrättande av ett särskilt yrkesutbildningsverk. Yrkesutbildningens mångfacetterade natur och de skillnader, som föreligger mellan allmänbildande och yrkesutbildande skolor ifråga om bland annat skolornas inre organisation och den speciella undervisningsmetodiken är också faktorer, som talar till förmån för ett särskilt yrkesutbildningsverk. Det väsentligaste av de skäl av allmän natur, som talar för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk, är att grundskolan framdeles kommer att utgöra grundvalen för all efterföljande utbildning. Vårt lands skolväsen kommer därigenom att bilda en sammanhängande helhet, de olika skolformerna bör ses som delar av denna helhet. Ett annat argument för inrättande av ett sådant verk, vilket argument härledes härur, är att flera efter grundskolan följande utbildningsformer av såväl teoretisk som praktisk natur blir så sammanvävda med varandra, att ärendena r ö r a n d e dessa lämpligast bör behandlas enligt enhetliga normer inom ett och samma ämbetsverk. Detta gäller särskilt ifråga

339 om de allmänna gymnasierna och fackgymnasierna samt ifråga om de av 1957 års skolberedning föreslagna fackskolorna. Ett annat skäl av allmän natur är den samordning av den lokala ledningen inom kommunerna av allmänbildande skolor och yrkesskolor som ägt rum och inrättandet av länsskolnämnderaa, vilka fungerar som regionala tillsynsmyndigheter för såväl allmänbildande skolor som vissa yrkesskolor. Vidare kan man peka på, att den skolsociala verksamheten i stort sett kommer att arbeta p å ungefär samma sätt inom det allmänna undervisningsväsendet som inom yrkesutbildningsväsendet. Ser man till skolväsendets planering och organisation framträder också många skäl för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk. Undervisningslokaler och undervisningsmateriel kommer att användas gemensamt av olika skolor och likaså kommer lärare u r samma kategorier att få tjänstgöra omväxlande i skilda skolformer. En a n n a n betydelsefull omständighet, som talar för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk är, att planeringen av de allmänna gymnasierna och fackgymnasierna bör samordnas i syfte att få till stånd en lämpligare fördelning av eleverna mellan gymnasiets båda huvudtyper. Samma argument kan användas ifråga om planeringen av de föreslagna nya fackskolorna. För larbetet i n o m skolstyrelser och länsskolnämnder skulle det vara värdefullt, om tillsättningen av lärartjänster inom det allm ä n n a undervisningsväsendet och inom yrkesskolväsendet kunde samordnas, vilket lättast sker, om ett gemensamt skolämbetsverk handlägger tillsättningsärendena. Ett mycket starkt argument för skapandet av ett dylikt verk utgör önskvärdheten av att skolväsendets byggnadsfrågor kommer att handläggas enligt enhetliga normer.

Grundskolan kommer att få till uppgift att förbereda samtliga sina elever för deras kommande verksamhet i arbetslivet. I denna målsättning ligger inneslutet ett väsentligt motiv för en gemensam ledning av den pedagogiska verksamheten inom vårt utbildningsväsende. Ett samspel blir ofrånkomligt mellan å ena sidan grundskolan och å andra sidan alla de utbildningsformer, som bygger på denna, ifråga om den pedagogiska planläggningen och planernas genomförande i det dagliga undervisningsarbetet. Detta samspel främjas bäst, om gemensam central ledning av hela skol- och utbildningsväsendet inrättas. Ett annat argument härför är den nuvarande starka splittringen av ledningen för lärarutbildningen. Med hänsyn till att de allmänna pedagogiska frågorna är tämligen likartade inom såväl det allmänna undervisningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet och till det förhållandet, att vissa lärarkategorier kan tjänstgöra inom såväl allmänbildande som yrkesutbildande skolor skulle det vara till fördel att lärarutbildningen leddes av ett gemensamt skolämbetsverk. Inom ramen för detta skulle det bli möjligt att företa en lämpligare avvägning av olika skolformers intressen ifråga om utbildningen av lärarpersonal än vad som nu är möjligt. Sedan de sakkunniga vägt skälen för ett fristående yrkesutbildningsverk mot skälen för ett gemensamt skolämbetsverk har de kommit till den uppfattningen, att inrättandet av ett gemensamt skolämbetsverk utgör den lösning på problemet om den centrala ledningens organisation, som skapar de bästa förutsättningarna för en gynnsam och ändamålsenlig utveckling av hela vårt skol- och utbildningsväsende. En sådan reform skulle underlätta den förestående omgestaltningen av skolväsen-

340 det, utvecklandet av ett organiskt samband mellan grundskolan och dess över-

Förslag

om inrättande

byggnader samt strävandena att skapa jämvikt mellan olika utbildningsvägar.

av ett gemensamt

I kap. 12 framlägger de sakkunniga förslag till organisation av ett gemensamt skolämbetsverk, hos vilket samlas den centrala ledningen av såväl det allmänna undervisningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet. Detta nya ämbetsverk har att utföra de arbetsuppgifter och utöva de befogenheter, som nu tillkommer skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, samt får vidare övertaga fackämbetsverkens tillsyn över yrkesutbildning i den mån n ä m n d a yrkesutbildning i enlighet med de sakkunnigas förslag i kap. 10 skall överföras under med annan yrkesutbildning gemensam ledning. De sakkunniga föreslår, att det nya ämbetsverket skall kallas skolverket, officiellt Kungl. Skolverket. De sakkunniga föreslår, att skolverket skall ledas av en styrelse med chefen för verket som ordförande. Ledningen konstrueras alltså så, att den får arbeta enligt ett kollegialt system, d. v. s. att ledamöterna av verksstyrelsen gemensamt överlägger om ärendena och fattar beslut efter omröstning, om så skulle erfordras. Styrelsen bör enligt de sakkunnigas mening sammansättas av förutom verkschefen representanter för verkets chefstjänstemän och företrädare för lekmannaintressena. De sistnämnda bör vara i majoritet. De sakkunniga h a r diskuterat, huruvida lekmannarepresentanterna bör vara en odifferentierad grupp eller om de bör delas i två grupper, varvid den ena i främsta rummet skulle företräda det allmänna skol- och folkbildningsväsendets intressen och den andra näringslivets och arbetsmark-

skolämbetsverk

nådens intressen i fråga om yrkesutbildning. De sakkunniga förordar det förstnämnda alternativet. I enlighet med dessa överväganden föreslår de sakkunniga, att skolverkets styrelse skall utgöras av verkschefen, de båda överdirektörerna i verket, två till verkets kansli knutna chefstjänstemän samt sex lekmannarepresentanter, sammanlagt elva personer. Verkschefen och överdirektörerna blir självskrivna, de övriga förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år i sänder utan förslagsrätt för några organisationer. F ö r de sistnämnda förordnar Kungl. Maj:t suppleanter, likaledes för fyra år. Chefskapet över skolverket skall utövas av en generaldirektör, som också i enlighet med vad som ovan sagts blir ordförande i verksstyrelsen. Generaldirektören biträdes av två överdirektörer, av vilka den ene främst skall ägna sig åt det allmänna skol- och folkbildningsväsendet och den andre åt yrkesutbildningsväsendet. Den ene överdirektören förordnas att vara souschef. Beträffande riktlinjerna för utformningen av kansliets organisation inom skolverket h a r de sakkunniga funnit det önskvärt att bevara sådana organisationsformer inom de nuvarande skolämbetsverken, som erfarenhetsmässigt visat sig vara värdefulla och ändamålsenliga. De sakkunniga h a r icke velat bryta sönder dessa former. Skolöverstyrelsen är organiserad enligt ett system, för vilket de sakkunniga använt beteckningen avdelningsprincipen. Den innebär att verket är uppdelat i avdel-

341 ningar, mellan vilka ärendena fördelats enligt sin art, administrativa ärenden handlägges i en avdelning, planeringsoch byggnadsärenden i en, undervisningsärenden i en och organisationsärenden i en. Varje avdelning har i sin tur uppdelats i rotlar, mellan vilka ärendena i regel fördelats efter skolform, överstyrelsen för yrkesutbildning är organiserad efter ett system, som i betänkandet kallas fackbyråprincipen. Den innebär, att undervisningsärenden och organisatoriska ärenden för varje större yrkesutbildningsområde sammanförts för handläggning inom samma byrå. F ö r administrativa ärenden och lärarutbildningsärenden har dock inrättats särskilda byråer, vilkas arbete spänner över verkets hela arbetsfält. Båda dessa principer kommer att tilllämpas för uppbyggnaden av skolverkets kansli enligt de sakkunnigas förslag. Detta innebär, att avdelningsprincipen genomgående tillämpas i fråga om handläggningen av ärenden rörande det allmänna skolväsendet men endast i viss utsträckning i fråga om handläggningen av ärenden rörande yrkesutbildningsväsendet, där pedagogiska och organisatoriska ärenden alltjämt skall handläggas enligt fackbyråprincipen. Skolverkets kansli indelas i tre sekt o r e r : en för det allmänna skol- och folkbildningsväsendet samt yrkesutbildningsväsendet gemensam sektor, en sektor för det allmänna skol- och folkbildningsväsendet samt en sektor för yrkesutbildningsväsendet. Den gemensamma sektorn indelas i en planerings- och byggnadsavdelning, en administrativ avdelning, samt fristående rotlar och sektioner. De b å d a avdelningarna indelas i sin t u r i rotlar. De fristående rotlarna är skolsociala roteln och skolhygienroteln. De fristående sektionerna är sektionen för fysisk fostran, utredningssektionen och kanslisektio-

nen. Sektionen för centralupphandling inordnas i den adminstrativa avdelningen. Den gemensamma sektorn underställes verkschefen direkt men de båda överdirektörerna ansvarar närmast under denne för handläggning av ärenden, som berör deras respektive arbetsområden. Cheferna för första roteln inom var och en av de båda avdelningarna förordnas att vara chef för avdelningen. Sektorn för det allmänna skol- och folkbildningsväsendet indelas i tre avdelningar, nämligen undervisningsavdelningen, lärarutbildnings- och försöksavdelningen samt organisationsavdelningen, varjämte den fristående folkbildningsroteln föres till denna sektor. Varje avdelning indelas i rotlar. Till vissa rotlar knytes sektioner eller a n d r a arbetsenheter med speciella arbetsuppgifter. Sektorn underställes överdirektören för det allmänna skol- och folkbildningsväsendet. Chefen för första roteln inom varje avdelning förordnas att vara chef för avdelningen. Sektorn för yrkesutbildningsväsendet indelas i en yrkesutbildningsavdelning samt fristående rotlar. Yrkesutbildningsavdelningen indelas i sex rotlar, nämligen rotlarna för yrkesskolor inom industri och hantverk, för tekniska läroverk och tekniska skolor, för handelsutbildning, för utbildning i husligt arbete, för utbildning i vårdyrken och för lärarutbildning. De båda nyinrättade r o t l a r n a för respektive jordbruks- och skogsbruksutbildning föreslås bli fristående. Vidare föreslås, att den nuvar a n d e fristående sektionen inom överstyrelsen för yrkesutbildning ombildas till rotel med namnet omskolningsrotel. Den blir likaledes fristående från yrkesutbildningsavdelningen. Sektorn underställes överdirektören för yrkesutbildning. En av rotelcheferna inom yrkesutbildningsavdelningen förordnas att

342 samt ärenden, vilka generaldirektövara chef för yrkesutbildningsavdelren eljest hänskjuter till avgörande i pleningen. Då de sakkunnigas utredningsuppdrag num. De sakkunniga förslår, att kansliärenär begränsat till att avse yrkesutbildningens centrala ledning har de icke an- dena på grund av sin mångfald i besett sig böra föreslå några mera väsent- slutshänseende delas upp för avgöranliga förändringar av organisationsfor- de p å olika p l a n : verkschefs-, överdimer och arbetsuppgifter inom de delar rektörs- och tjänstemannaplanet. De sakkunniga diskuterar huruvida av skolverket, där ärenden rörande det allmänna skol- och folkbildningsväsen- beslutanderätten i samtliga kansliärendet skall handläggas. I den mån sådana den bör läggas i en enda befattningsförändringar föreslås, är de betingade av havares h a n d eller om vissa särskilt förslagen rörande yrkesutbildningens viktiga ärenden bör avgöras kollegialt av ett flertal befattningsavare. Till förcentrala ledning. Beträffande ordningen för fattande mån för den förstnämnda uppfattningen av beslut inom skolverket skiljer de sak- talar kravet på en snabb, smidig och kunniga i sitt förslag mellan pleniären- obyråkratisk handläggning av ärendeden, som avgöres i plenum med verkets na, till förmån för det sistnämnda krastyrelse, och kansliärenden, som avgöres vet på en allsidig och objektiv prövning av ärendena i rättssäkerhetens intresse. inom verkets kansli. Till avgörande i plenum med verks- De sakkunnigas förslag innebär, att det styrelsen kan endast hänföras princi- stora flertalet ärenden skall avgöras av piellt viktiga eller eljest särskilt bety- en enda befattningshavare, medan alla delsefulla ärenden, eljest skulle styrel- principiellt betydelsefulla eller eljest sens arbetsbelastning bli alltför stor. viktiga ärenden, som inte avgöras i plePleniärenden blir enligt de sakkunnigas num med verksledningen, skall avgöras genom kollegiala beslut, i vilka flera förslag följande: befattningshavare deltar. I överensstämärenden, som gäller de allmänna prinmelse härmed indelar de sakkunniga ciperna för undervisningsväsendets orkansliärendena i kollegiala ärenden, ganisation och verksamhet, som avgöres samfällt av de i beslutet principiellt viktiga ärenden av allmän natur om organisationen av och deltagande, chefsärenden, som avgöres arbetet vid anstalter under verkets in- av verkschefen eller vederbörande överdirektör, och tjänstemannaärenden, som seende, principiellt viktiga ärenden om ver- avgöres av annan befattningshavare. I förslag till instruktion för skolverket, kets organisation och instruktion, särskilt viktiga ärenden om utfärdan- vilket fogats som bilaga till betänkandet, de, ändring eller upphävande av för- framlägges detaljerade förslag till utformningen av beslutsordningen. I infattningar, anslagsäskanden, avsedda att föreläg- struktionen uppställes normer, dels för uppdelningen av de viktigaste ärendena gas riksdagen, ärenden om åtgärder mot ledamot mellan å ena sidan verkschefen och eller befattningshavare i rotelchefs eller överdirektörerna och å andra sidan melhögre tjänsteställning p å grund av äm- lan överdirektörerna inbördes och dels för fördelning av beslutanderätten på betsbrott, tjänstemannaplanet. andra ärenden av särskild vikt eller F ö r samarbete mellan å ena sidan intresse för verkets verksamhet

343 skolverket och å a n d r a sidan företrädare för lärare och skolledare, målsmän, psykologisk, pedagogisk, sociologisk och övrig samhällsvetenskaplig forskning, fackämbetsverk samt näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer föreslår de sakkunniga inrättandet av en rådgivande n ä m n d åt skolverket. Nämnden skall arbeta på fem sektioner med sju ledamöter i varje. Innan viktiga ärenden avgöres av skolverket skall yttrande inhämtas från nämnden eller från den eller de sektioner, som närmast beröres av vederbörande ärende. Nämnden skall givetvis också själv taga de initiativ, som den bedömer nödvändiga för att samarbetet skall bli effektivt och fruktbärande. Den första sektionen skall behandla för skolverkets hela tillsynsområde betydelsefulla frågor samt frågor r ö r a n d e det allmänna skolväsendet. De fyra övriga sektionerna skall behandla frågor rörande yrkesutbildning: andra sektionen frågor r ö r a n d e industri och hantverk, tredje sektionen frågor r ö r a n d e handel och sjöfart, fjärde sektionen frågor r ö r a n d e huslig utbildning och vårdyrken och den femte sektionen frågor rörande jordbruk och skogsbruk. Den första sektionen består av tre företrädare för olika slag av samhällsvetenskaplig forskning, två lärare eller skolledare i aktiv tjänst samt två företrädare för målsmannaintressena. Samtliga ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t utan förslagsrätt för några organisationer. 1 de övriga sektionerna ingår representanter för det eller de fackämbets-

Kompetensfördelningen

verk samt de organisationer, som har intressen att bevaka på sektionens arbetsområde. Dessutom skall i var och en av dessa sektioner ingå en företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen. Även ledamöterna av dessa sektioner skall förordnas av Kungl. Maj :t men efter förslag av vederbörande ämbetsverk och organisationer. I vissa fall får två eller flera organisationer gemensamt föreslå en representant i sektionen. De sakkunniga förutsätter, att gränsdragningen för de olika sektionernas verksamhet, deras sammansättning och antal omprövas, när nya förhållanden i fråga om utbildningen eller skolverkets tillsynsområde gör detta påkallat. Förslaget om inrättande av en rådgivande nämnd är i främsta rummet motiverat därav, att varken fackämbetsverken eller näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationerna kommer att bli direkt representerade i skolverkets styrelse. Fördenskull är nya fast reglerade samarbetsformer nödvändiga. Dessutom är det önskvärt, att ett samarbete i fasta former kan upprätthållas även med företrädare för sådan aktivitet inom samhällslivet, som har särskild betydelse för det allmänna skol- och folkbildningsväsendets verksamhet. Utöver det samarbete, som kommer att bedrivas inom den rådgivande nämnden, är det givetvis nödvändigt med samarbete i mera inofficiella former mellan skolverkets befattningshavare samt representanter för statliga och kommunala organ och företrädare för näringslivsoch arbetsmarknadsorganisationer m. fl.

mellan centrala, regionala och lokala organ på skolväsendets område

I det första avsnittet av kap. 13 föreslår de sakkunniga att skolverket skall sor-

tera under ecklesiastikdepartementet — en i och för sig självklar sak — samt

344 att länsskolnämnderna skall bli regionala tillsynsmyndigheter för all den yrkesutbildning, som enligt de sakkunnigas förslag skall sortera under skolverket. Genom ett förverkligande av dessa förslag häves den nu rådande splittringen i såväl den centrala som den regionala ledningen av yrkesutbildningen. De sakkunniga framlägger vidare vissa synpunkter på länsskolnämndernas personalbehov. I fortsättningen av kap. 13 behandlas sedan det omfattande decentraliseringsproblemet. Inledningsvis diskuteras en r a d principiella problemställningar beträffande kompetensfördelningen inom den offentliga förvaltningen. Efter en kortfattad historisk återblick analyseras förhållandet mellan regeringen, de centrala ämbetsverken samt regionala och lokala myndigheter eller organ, varefter de sakkunniga redogör dels för omständigheter, som motiverar en central handläggning av ärenden, och dels för de skäl, som talar för en decentralisering till lägre beslutsinstanser. Sedan följer en redogörelse för metoder, som kan användas för att åstadkomma en decentralisering. I sista avsnittet av kap. 13 framlägger de sakkunniga vissa synpunkter och förslag, syftande till en decentraliserad handläggning av ärenden inom skolväsendets verksamhetsområde. De sakkunniga påpekar, att skolväsendets fortgående reformering och utbyggnad tid efter annan gjort det nödvändigt att ompröva kompetensfördelningen mellan olika skolmyndigheter. Eftersom vårt skol- och utbildningsväsende för närvarande undergår en genomgripande omdaningsprocess, är det befogat att nu ånyo företa en dylik omprövning. De sakkunniga påpekar, att statsfinansiella skäl kan anföras som motiv för en decentralisering av handläggning och beslut i skolärenden, men de väsentligaste

skälen ligger dock på ett annat plan. Ett viktigt skäl är, att det måste beredas förutsättningar för att skolverket skall kunna fungera på ett effektivt sätt. Skolverket blir ett stort ämbetsverk och genom mångfalden av de ärenden det får att handlägga kommer arbetsvolymen undan för undan att öka. Verket kan säkerligen inte bemästra sina arbetsuppgifter utan successivt nya personalförstärkningar, såvitt inte en avlastning av arbetsbördan kan åstadkommas. Avlastningen bör ske därigenom att beredning och beslut i ett flertal ärendegrupper decentraliseras till underordnade organ, länsskolnämnder, skolstyrelser och skolledare. Ett annat viktigt skäl för ökad decentralisering inom skolförvaltningen är önskvärdheten av att myndigheter och a n d r a organ på de regionala och lokala planen tillerkännes större inflytande på skolfrågornas behandling. Vilka ärendegrupper som lämpligen bör decentraliseras och h u r beslutanderätten skall fördelas mellan de lägre beslutsinstanserna kan inte avgöras med tillämpning av fasta enhetliga regler, giltiga för skolverkets hela tillsynsområde. Hänsyn måste tagas till en mängd olika förhållanden: till arten och omfattningen av undervisningen och utbildningen inom skilda skolformer och på skilda utbildningslinjer, till huvudmannaskapet för respektive skolor och kursverksamhet — om det är fråga om statliga, kommunala eller enskilda skolor — till de olika skolmyndigheternas tillgång till personal för handläggningen av ärendena och till deras resurser i fråga om maskinella hjälpmedel för kontorsarbetet, till decentraliseringsåtgärdernas återverkningar i fråga om personalbehov och kostnader för olika skolorgan, till besvärsinstitutets utformning m. m. Huruvida överflyttning av beslutanderätt bör ske eller icke ske

345 måste således avgöras i varje särskilt fall under beaktande av de omständigheter, som påverkar detsamma. På grundval av ett på olika vägar införskaffat material har de sakkunniga sammanställt en förteckning över ärenden och ärendegrupper, som enligt deras mening är lämpliga för decentralisering till lägre beslutsinstanser. Denna förteckning framlägges i kap. lk. Ärendena är icke ordnade efter deras inbördes vikt och betydelse utan i stort sett efter deras handläggning enligt nu gällande arbetsordningar inom skolämbetsverken. Riktpunkten för utarbetande av denna förteckning har varit den, att ä r e n d e n a bör avgöras av den beslutsinstans, som med hänsyn till alla på deras handläggning inverkande omständigheter är mest lämpad härför. Vikten av att ärendena prövas och avgöres efter

Skolverkets

något så när enhetliga bedömningsgrunder h a r därvid särskilt beaktats. De sakkunniga har med avsikt använt termen »förteckning» i kap. 14. De vill därmed markera, att uppräkningen av ärenden i nämnda kapitel inte får fattas som förslag, avsedda att omedelbart genomföras. De avser närmast, att Kungl. Maj :t sedan skolverket organiserats och trätt i verksamhet, skall ge antingen detta eller för ändamålet särskild tillsatt beredning i uppdrag att granska den framlagda förteckningen över tänkbara decentraliseringsåtgärder samt framlägga egna detaljerade förslag. Det får därefter ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om överföring av beslutanderätt i den utsträckning och på det sätt Kungl. Maj:t finner lämpligt och önskvärt.

personalorganisation

I kap. 15 framlägger de sakkunniga förslag till personalorganisation för skolverket. I detta inbegripes förslag till indelning av avdelningarna i rotlar med anknutna sektioner och a n d r a arbetsenheter och till fördelning av arbetsuppgifterna mellan avdelningar, rotlar och sektioner. Förslaget till personalorganisation för skolverket upptar sammanlagt 509 tjänster. Det sammanlagda antalet tjänster inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen utgjorde vid ingången av år 1962 409. I sina petita till 1962 års riksdag har de båda verken begärt en ökning av antalet tjänster med sammanlagt 81. I fråga om fackämbetsverkens tjänster för handläggning av undervisningsärenden är en motsvarande redovisning av nu befintliga och i riksdagspetita begärda nya tjänster meningslös, därför att innehavarna av många av dessa tjänster även är sysselsatta med

andra arbetsuppgifter. Av de föreslagna 509 tjänsterna inom skolverket torde cirka 35 å 40 komma att ersätta fackämbetsverkens nuvarande personalorganisation för tillsynsuppgifter r ö r a n d e yrkesutbildning under deras ledning. Antalet tjänster, som motsvarar skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning personalorganisation, skulle således ligga mellan gränserna 469 och 474. Detta innebär att de sakkunnigas förslag realiter innebär en nedprutning av det antal nya tjänster, som de båda verken begärt i sina senaste riksdagspetita. De sakkunniga har icke ansett sig böra lägga fram förslag om inplacering av skolverkets befattningshavare i lönegrader. Lönegradsplaceringar anges visserligen i förslaget till personalorganisation, men de har endast haft till syfte att utgöra grundval för beräkningar av

346 de årliga lönekostnaderna för skolverket. De sakkunniga h a r i regel räknat med under år 1961 gällande lönegradsplaceringar för motsvarande tjänster inom de nuvarande ämbetsverken, men

i några fall h a r ändringar vidtagits med hänsyn till önskvärdheten av kongruens i lönehänseende mellan befattningshavare med i huvudsak likartade arbetsuppgifter och likartad kompetens.

Kostnadsberäkningar Kap. 16 innehåller beräkningar över de årliga kostnaderna för skolverket, d. v. s. lönekostnader och omkostnader. De sakkunniga har icke ansett sig böra ta ställning till frågan om anskaffande av lokaler för skolverket och h a r följaktligen inte gjort några beräkningar över kapitalkostnaderna härför. De sakkunniga förutsätter emellertid, att lokaler åt skolverket kan beredas i den ämbetsbyggnad, som skall uppföras vid Hantverkargatan i Stockholm i anslutning till den fastighet, inom vilken huvudparten av skolöverstyrelsens arbetsenheter är inrymda. Vid beräkningen av lönekostnaderna h a r de sakkunniga utgått från de lönegradsplaceringar, som gällde under år 1961. I fråga om beräkningen av lönekostnaderna för de tjänster, som är u p p -

Tidpunkten

förda på löneplan A, h a r i regel räknats med de lönebelopp, som under år 1961 utgått i näst högsta löneklassen i vederb ö r a n d e lönegrad. F ö r tjänsterna på löneplan B har också räknats med de lönebelopp, som utgått under det nämnda året. Vid beräkningen av lönekostnaderna för arvodestjänster, för tillfälligt anställda experter och annan personal samt för omkostnaderna har de båda nuvarande skolämbetsverkens petita till 1962 års riksdag i viss mån tjänat till ledning. De sakkunniga beräknar enligt ovan angivna grunder skolverkets årliga lönekostnader till i runt tal 15 150 000 kr. och omkostnaderna till 2 850 000 kr. De sammanlagda årliga kostnaderna blir således 15150 000 + 2 850 000 eller 18 000 000 kr.

för skolverkets

I kap. 17 framhåller de sakkunniga, att därest proposition på grundval av de sakkunnigas betänkande framlägges för 1963 års riksdag bör skolverket kunna träda i funktion vid ingången av budgetåret 1964/1965, d. v . s . den 1 juli 1964. Det kommer då att förflyta en tid av

start

något mera än ett år mellan riksdagsbeslutet och skolverkets start. Denna tid synes vara tillräcklig för de nödvändiga förberedelserna för verkets organiserande och för de organisationsförändringar, som måste vidtagas inom fackämbetsverken.

Reservation av ledamoten Harald Johnsson

Beträffande de förslag som framlägges om att överföra den centrala ledningen av lantbruks- och skogsundervisningen från lantbruks- respektive skogsstyrelsen till skolverket har jag en gentemot flertalet av de sakkunniga avvikande mening. De sakkunniga har i kap. 10 klarlagt vilka svårigheter som föreligger att skilja den undervisning och upplysning, som bednives av hushållningssällskap och lantbruksnämnder, från den undervisningsverksamhet som utövas av de fasta lantbruksundervisningsanstalterna. Dels anordnas i betydande utsträckning kurser av samma slag av sällskap och nämnder å ena sidan och skolorna å den andra, dels förekommer ett ömsesidigt utbyte av personal och ett gemensamt utnyttjande av lokalresurser m. m. Ett likartat förhållande råder ifråga om den kursverksamhet i fortbildnings- och upplysningssyfte, som bedrives av skogsvårdsstyrelserna och dessas relationer till den fasta undervisningen vid skogsbruksskolorna. Inom yrkesutbildningen kan i dag spåras tendenser som innebär att det allmänna i första hand tar hand om den grundläggande yrkesundervisningen, medan den specialiserade vidareutbildningen för uppgifter inom företaget i ökad omfattning tas om hand av företagen själva. Härigenom kommer den sistnämnda delen av utbildningen att bedrivas i direkt kontakt med yrkesområdet, något som tillförsäkrar den en rätt inriktning och ga-

ranterar ständigt aktuella informationer. Inom lantbruksutbildningen, i den mån den vänder sig till företagare och anställda inom jordbruket, måste all utbildning, även den specialiserade vidareutbildningen och fortbildningen, bli det allmännas sak. De små företagsenheterna medger ingen intern företagsutbildning. Det allmänna har genom lantbruksnämnder, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser engagerat sig i en rationaliserings- och produktivitetsbefrämjande verksamhet på jordbrukets område. Denna mynnar i stor utsträckning ut i en specialiserad vidareutbildning och framförallt fortbildning av redan yrkesverksamma i form av undervisning och rådgivning. Enligt min mening bör också den undervisning som bedrives vid de fasta lantbruks- och skogsbruksskolorna betraktas som ett första led i denna produktivitetsbefrämjande verksamhet. En fast anknytning av skolornas verksamhet till den, som bedrives av rationaliseringsorganen, synes mig därför vara starkt motiverad. En gemensam planering av de båda slagen av aktiviteter är nödvändig för att tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas på ett effektivt sätt, något som ur det allmännas synpunkt måste betraktas som synnerligen angeläget. Den nuvarande organisationen, enligt vilken samma ämbetsverk har den centrala ledningen av rationaliseringsorganen och skolorna medger direktiv från den centrala tillsyns-

348 myndigheten, som underlättar en gemensam planering. Ett överförande av den centrala ledningen för skolorna till ett centralt skolverk på det sätt de sakkunnigas majoritet förordar, måste på längre sikt sära den grundläggande utbildningen och dela av vidareutbildning och fortbildning från rationaliseringsorganens verksamhet, vilken senare ju dock i sin tur i stor utsträckning utgör grunden för skolornas undervisning. Lantbruksstyrelsens undervisningsbyr å handlägger nu inom styrelsen de frågor, som rör verksamheten vid lantbrukets yrkesskolor, och utövar samtidigt tillsynen över den kursverksamhet som är knuten till hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Vidare har undervisningsbyrån ansvaret för de fortbildningskurser, som av lantbruksstyrelsen anordnas för personal, verksam vid sällskap och nämnder eller knuten till skolorna. Fortbildningskurserna avser såväl pedagogik som olika aktuella fackområden. De sakkunniga har inte ifrågasatt ett fullständigt överförande av all kursverksamhet, utan menat att den undervisning i form av kortare och längre kurser, som omhänderhas av hushållningssällskap och lantbruksnämnder även i fortsättningen skulle ledas av lantbruksstyrelsen och att p å samma sätt fortbildningsverksamheten i skogsvårdsstyrelsernas regi skulle ledas av skogsstyrelsen. Även jag anser att denna del av undervisningen inte kan föras över till ett skolverk, utan att den måste ledas av samma centrala ämbetsverk, som svarar för direktivgivningen med avseende på de regionala organens övriga verksamhet. Om ledningen av lantbruksskolor skulle överföras till skolverket måste därför ändå vid lantbruksstyrelsen komma att finnas personal för pedagogiska uppgifter, dels med tanke på kursverk-

samheten vid sällskap o c h nämnder och dels för fortbildningen av den personal, som tillhör dessa organ. Eftersom en betydande del av de nuvarande arbetsuppgifterna flyttas över minskar givetvis antalet personer med pedagogiska arbetsuppgifter till endast ett fåtal, som dessutom kommer att arbeta isolerade från övrig lantbruksundervisning, något som inte är ägnat att befrämja en utveckling av undervisningsmetoder m. m. För den personal, som å andra sidan överföres från lantbruksstyrelsen till skolverket för att handlägga problem rörande yrkesundervisning inom jordbruk, uppstår problem av liknande karaktär. Handläggningen inom undervisningsbyrån i lantbruksstyrelsen av ärenden, som rör undervisningen vid lantbrukets skolor, underlättas i hög grad av den tillgång till expertis på olika områden, som finnes knuten till styrelsens olika fackbyråer. Med hänsyn till att aktualitetskravet, av skäl som jag tidigare redogjort för, inom lantbruksundervisningen måste anses vara alldeles särskilt starkt, har dessa möjligheter för byråns personal att snabbt få överlägga om fackproblem med kolleger inom styrelsen inneburit stora fördelar, och utgjort en garanti för att undervisningen vid skolorna verksamt bidragit till en snabb rationalisering av jordbruket. Om den med lantbrukets skolor sysselsatta personalen överföres till ett centralt skolverk, brytes för deras del denna omedelbara och värdefulla kontakt. I stort sett liknande synpunkter kan anföras beträffande skogsstyrelsens undervisningssektion och dess förhållande gentemot skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna. Sammanfattningsvis finner jag sålunda att betydande nackdelar är förknippade med att den centrala ledningen,

349 för lantbruksundervisningen respektive skogsundervisningen överföres från lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen till skolverket och vill förorda att den nuvarande organisationsformen bibehålles. En samlad pedagogisk ledning av hela den undervisningsverksamhet som bedrives på jordbrukets och skogsbrukets område under respektive fackämbetsverk är nödvändig för att yrkesutbildningen på bästa sätt skall kunna ge aktuella fackkunskaper för att den undervisnings- och upplysningsverksamhet som bedrives av de statliga rationaliseringsorganen på jordbrukets och skogsbrukets område skall få kvalificerad pedagogisk ledning samt för att samtliga de resurser, som det allmänna ställer till förfogande för undervisning på jordbrukets och skogsbrukets område, skall bli effektivt samordnade och utnyttjade. De sakkunniga framhåller vikten av en för hela yrkesutbildningsområdet gemensam planering av erforderliga resurser. Med hänsyn till det önskvärda i en sådan gemensam planering anser jag att frågor som rör nybyggnad och ombyggnad av lantbruks- och skogsbruksskolor, bör behandlas av länsskolnämnden. Länsskolnämnden bör äga möjligheter att påverka kursplanering-

en och kan verka för önskvärd samordning på länsplanet med övrig yrkesundervisning. Lantbruksundervisningens begränsade omfattning medför, att den lantbrukspedagogiska ledningen måste anses vara en uppgift för det centrala ämbetsverket, oavsett vilket detta än blir. Med hänsyn till att lantbruksundervisningen nästan helt och skogsundervisningen till mycket betydande del vänder sig till landets jordbrukare och därmed erbjuder utbildningsmöjligheter för en och samma grupp av yrkesutövare framstår det för mig som en brist att dessa båda former av undervisning inte är närmare samordnade. En samordning av den centrala ledningen dem emellan är dock beroende av en samordning även på det regionala planet mellan lantbruksnämnder, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser. Dessa frågor är för närvarande föremål för utredning av 1960 års jordbrukskommitté. Jag finner i detta sammanhang endast anledning understryka vikten av att de b å d a ämbetsverken ålägges att mer än hittills verka för en samförläggning av skolor, en gemensam planering av aktuella kurser samt ett så långt möjligt gemensamt utnyttjande av tillgängliga resurser.

Särskilt yttrande av ledamoten Margit

Jag delar övriga sakkunnigas uppfattning att detta betänkande bl. a. bör innehålla ett förslag till personalorganisation för skolverket. Detta förslag torde i föreliggande skick kunna läggas till grund för beslut om inrättandet av ett gemensamt skolverk och om principerna för dess organisation liksom för vissa kostnadsberäkningar. En i detalj gående organisationsutredning bör inte göras på detta stadium utan först sedan statsmakterna beslutat att detta skolverk skall komma till stånd. Jag vill emellertid betona nödvändigheten av att tiden mellan principbeslutets fattande och skolverkets start utnyttjas för en sådan organisationsutredning, i varje fall i de avseenden som har direkt betydelse för samspelet mellan de från skilda håll sammanförda enheterna och för detta stora ämbetsverks möjligheter att arbeta effektivt. Resultaten av en sådan utredning torde också kunna utvisa, om det blir möjligt att genomföra hela omorganisationen från en och samma tidpunkt eller om det blir nödvändigt att genomföra den i etapper. Även med ett sådant betraktelsesätt måste man dock räkna med att vissa ytterligare organisatoriska förändringar kan komma att aktualiseras, sedan verket varit i funktion någon tid. Antingen i anslutning till den här ovan förordade organisationsutredningen eller i annat sammanhang bör också vissa frågor belysas, som torde få anses falla utanför vårt utredningsuppdrag, men som inte därför bör försum-

Vinge

mas. Dit hör exempelvis sambandet mellan pressombudsmannens verksamhet, informationstjänsten och redigeringen av den eller de tidskrifter som skall ersätta de nuvarande Aktuellt från skolöverstyrelsen och På försök. Såväl informationsspridningen utåt som verkets interna upplysningstjänst måste ägnas ökad uppmärksamhet, eftersom dessa verksamhetsgrenar givetvis får en betydligt större omfattning i skolverket än i den nuvarande skolöverstyrelsen. Det förefaller f. ö. obestridligt att redigeringsprinciperna för Aktuellt under alla förhållanden måste omprövas, något som förutsätter att en redaktion inrättas med erforderliga resurser. Även frågan om bibliotekets ställning i det nya verket måste omprövas. Gränsdragningen mellan verksamheten vid skolöverstyrelsens bibliotek och vid vissa specialbibliotek h a r tidigare varit föremål för överväganden och åtgärder. Nu tillkommer litteratur och litteraturtjänst på områden, som har anknytning till de många olika slagen av yrkesutbildning. I synnerhet innan det av oss i annat sammanhang föreslagna lärarutbildningsinstitutet med dess bibliotek kommer till stånd, blir det litteraturområde, för vilket skolverkets bibliotek skall svara, av betydande omfattning, något som ställer stora krav på personal, lokaler och anslag för bokanskaffning, inbindning m. m. Frågorna om biblioteksverksamhetens omfattning liksom om arkivorganisationen påverkar i hög grad lokalplaneringen för

351 skolverket. Dessa utredningar bör därför igångsättas så snart som möjligt under medverkan såväl av berörda verk som av annan expertis. Det fortsatta utredningsarbetet bör också beröra tjänstestrukturen. De sakkunniga har inte ansett sig böra lägga fram förslag om lönegradsplaceringar utan har vid kostnadsberäkningarna i flertalet fall utgått från nuvarande lönegrader. Jag anser i och för sig den ståndpunkten riktig men vill göra några randanmärkningar. Biträdespersonalen är för närvarande i påfallande stor utsträckning placerad i kontorsbiträdesgrad. Med hänsyn till svårigheterna att rekrytera duglig personal för sådana befattningar föreligger risk för att den akademiskt utbildade personalen kan bli nödsakad att i viss utsträckning ta hand om sådana arbetsuppgifter, som brukar kunna anförtros befattningshavare i högre biträdesgrader, men som sällan kan läggas på mindre kvalificerad personal. En omprövning av tjänsteställningen för vissa biträden förefaller därför vara en klok rationaliseringsåtgärd. Vidare bör det framhållas, att då vi vid våra kostnadsberäkningar ut-

gått från de nuvarande lönegraderna, så har detta lett till vissa inadvertenser. Då sålunda exempelvis endast vissa konsulenttjänster inom Y 4 och Y 5 betecknats A 23 medan för andra angivits en lägre lönegradsbeteckning, kan detta lätt missförstås. Det bör uttryckligen framhållas att detta, vilket ju också framgår av de sakkunnigas skrivning, inte får betraktas som ett förslag om olika lönegrad. Vi har inte tagit ställning till sådana problem. Slutligen bör det också understrykas, att det faktum att vi av lätt insedda skäl inskränkt oss till att föreslå organisationsförändringar för sådana delar av skolverket som berörs av våra förslag rörande yrkesutbildningens centrala ledning, har fått som en av sina konsekvenser, att den nuvarande folkbildningsroteln upptagits enligt sin nuvarande organisation. För undvikande av missförstånd bör det framhållas, att detta inte innebär något ställningstagande i fråga om de vid flera tillfällen framförda, starkt motiverade förslagen att förvandla denna rotel till avdelning och vissa av dess enheter, bland annat bibliotekssektionen, till rotlar.

BILAGA 1 Förslag till Kungl.

Inledande

Maj: ts instruktion

bestämmelse

1 § Allmänna verksstadgan den 7 januari 1955 (nr 3) skall tillämpas på skolverket. Ämbetsbefattning 2 §

/ mom. Skolverket är den centrala statsmyndigheten dels inom det allmänna undervisningsväsendet (det allmänna skolväsendet och folkbildningsväsend e t ) , dels inom yrkesutbildningsväsendet och utövar i enlighet med denna instruktion och i övrigt gällande föreskrifter högsta inseendet däröver samt handlägger dithörande ärenden, i den mån detta icke ankommer på annan statlig myndighet. 2 mom. Om verkets uppgifter såsom regional skolmyndighet i Stockholm är särskilt stadgat. 3 §

Under verkets inseende stå inom det allmänna undervisningsväsendet a) statliga och kommunala skolor tillhörande det allmänna undervisningsväsendet, specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande, i vad avser undervisning och fostran: anstalter för psykopatiska och nervösa barn, i vad avser undervisning i allmänbildande ämnen: försvarets läroverk, b) enskilda skolor eller kurser, i vilka

för Kungl.

skolverket

meddelas allmänbildande undervisning åt skolpliktiga barn eller vilka enligt särskilt beslut av Kungl. Maj :t stå under verkets inseende, c) det allmänna folkbildningsväsendet, innefattande folkhögskolor, folkbibliotek, folkbildningsorganisationer, föreläsningsverksamhet, folkbildningskurser, studiecirklar, nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning, ungdomsledarutbildning, instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer, fritidsverksamhet bland ungdom, anordningar för idrott och allmän fysisk utbildning samt a n d r a anordningar för folkundervisning och folkuppfostran. 4 § 1 mom. Under verkets inseende stå inom yrkesutbildningsväsendet statlig och statsunderstödd samt viss annan yrkesutbildning för a) industri och hantverk, b) handel, c) sjöfart, d) husligt <irbete, e) sjuk- och hälsovård, dock icke vid sjukgymnastinstituten, tandsköterskeoch tandteknikerskolorna, kurser för utbildning för vissa specialuppgifter inom sjukvården samt kursverksamhet av rådgivande karaktär, f) socialvård, dock icke kursverksamhet av rådgivande karaktär, g) jordbruk, dock icke kursverksamhet av rådgivande karaktär, h ) skogsbruk, dock icke kursverksamhet av rådgivande karaktär.

353 2 mom. Om yrkesutbildningsanstalter och kurser, som stå under verkets inseende, är särskilt stadgat. 5 § Under verkets inseende stå

1 mom. därjämte a) anstalter och kurser för utbildning och fortbildning av lärare och andra befattningshavare inom det allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet, b) blind- och dövskolor, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte och skolhem för skolpliktiga döva med även annat lyte, c) särskolor och anstalter för psykiskt efterblivna, i den omfattning därom är särskilt stadgat, d) i vad avser undervisning i allmänbildande ämnen och yrkesutbildning: eptileptikeranstalter, vanföreanstalter, och ungdomsvårdsskolor, e) elevhem för elever vid det obligatoriska skolväsendet, vid Eugeniahemmet och vanföreanstalterna, elevhem vid sådana internatskolor, till vilka utgår statsbidrag, samt sådana elevhem för elever vid andra allmänbildande läroanstalter och yrkesutbildningsanstalter under verkets inseende, vilka åtnjuta driftsbidrag av allmänna medel. 2 mom. Om verkets befattning med lärarhögskola är särskilt stadgat. 6 § Med avseende på det statliga och statsunderstödda allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet åligger det verket att a) följa befolknings- och samhällsutvecklingen och vidtaga eller föreslå de åtgärder, som erfordras för undervisningsväsendets anpassning till utvecklingen, b) tillse, att skolor och övriga anstalter äro ändamålsenligt ordnade, samt 23—201170

främja verksamheten genom råd och anvisningar, c) då så påkallas utarbeta normalreglementen och förebilder till läroplaner eller anvisningar för undervisningen samt enligt vad därom är stadgat handlägga ärenden om organisationsplaner, reglementen och läroplaner, d) anställa och övervaka föreskrivna examina och avgångsprövningar, e) taga föreskriven befattning med frågor om läroböcker och undervisningsmateriel, skolbibliotek, skolradio, skoltelevision och skolfilm jämte andra audivisuella hjälpmedel samt i övrigt verka för att för undervisningen behövlig litteratur, lämplig undervisningsmateriel och andra ändamålsenliga pedagogiska hjälpmedel finnas att tillgå, f) stödja länsskolnämnderna i deras verksamhet genom råd och anvisningar samt i mån av behov och tillgängliga medel sammankalla företrädare för dem till överläggningar, g) göra sig förtroget med behovet av utbildning för olika grenar av näringslivet och samhällslivet i övrigt, bl. a. genom samverkan i utbildningsfrågor med av dessa frågor berörda organisationer, h) genom samarbete med kommunala myndigheter och besök av verkets befattningshavare i kommunerna göra sig förtroget med förhållandena i dessa och med deras behov av läroanstalter, i) i mån av behov och tillgängliga medel sammankalla skolledare och företrädare för kommunala myndigheter samt företrädare för skol- och utbildningsformer, som ej äro underställda kommunal myndighet, till överläggningar, j) genom samordning av i punkterna f), g), h) och i) ovan berörda åtgärder söka ernå bästa möjliga lokala och regionala organisation av skolväsendet, k) leda och övervaka försök med nya organisations- och arbetsformer, som

354 anordnas jämlikt beslut av Kungl. Maj :t, samt igångsätta, föreslå eller eljest främja erforderlig försöks- och undersökningsverksamhet i övrigt, 1) främja ungdomens fostran, m) leda och övervaka skolhygieniskt arbete, skolhälsovård, skolpsykologiskt arbete, skolkurativ verksamhet och yrkesvägledningsarbete, n) hava tillsyn över skolmåltidsverksamheten, o) taga föreskriven befattning med frågor om behovet av skolledare, lärare och andra befattningshavare, dessas behörighet, tillsättande och förordnande samt anställnings- och tjänstgöringsförhållanden, samt p) i fråga om byggnader och därtill h ö r a n d e anordningar samt lokalernas inredning och utrustning lämna myndigheter och skolstyrelser upplysningar, r å d och anvisningar samt i övrigt taga föreskriven befattning med hithörande frågor. 7 § 1 mom. Med avseende på enskilda skolor och kurser, i vilka meddelas allmänbildande undervisning åt skolpliktiga barn, äger verket genom inspektion tillse, att undervisningen är ändamålsenlig samt att skolornas lokaler, inredning och utrustning äro tillfredsställande, Verket har i avseende på dessa skolor att i övrigt fullgöra de uppgifter, som enligt gällande bestämmelser åvila detsamma. 2 mom. Beträffande andra enskilda skolor och kurser, som stå under verkets inseende inom det allmänna skolväsendet och yrkesutbildningsväsendet, åvila verket i tillämpliga delar de uppgifter, som angivits i 6 §. 8 § I fråga om yrkesutbildning inom näringslivet skall verket särskilt

a) handlägga ärenden angående yrkesutbildning inom de näringsgrenar, för vilka finnas under verkets inseende ställda yrkesutbildningsanstalter, b) genom överläggningar med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, andra näringslivets organisationer samt enskilda företag medverka till en utveckling under ändamålsenliga former av näringslivets egna åtgärder för yrkesutbildning, varvid verket h a r att tillhandagå med upplysningar och råd, förslag till organisations- och läroplaner m. m., samt c) hos Kungl. Maj:t göra framställning angående anslag och avgiva förslag till fördelning av eller själv fördela beviljade anslag. 9 § För att, när så erfordras, tillfälligt öka möjligheterna till yrkesutbildning inom de i 8 § avsedda näringsgrenarna åligger det verket att a) genom fortlöpande planering förbereda provisoriska utvidgningar av befintliga skolor och inrättande av tillfälliga fristående utbildningskurser, b) då läget på arbetsmarknaden det påkallar eller då det eljest är av väsentlig betydelse att omedelbara åtgärder vidtagas för att snabbt öka tillgången på yrkesutbildad arbetskraft, hos Kungl. Maj:t göra framställning om anvisande av medel för verkställighet av sålunda förberedda åtgärder ävensom de åtgärder i övrigt, som verket finner anledning föreslå i ovannämnda syfte, samt c) efter beslut av Kungl. Maj:t anordna sådan provisorisk utbildningsverksamhet. Med avseende på nämnda utbildningsverksamhets planering och anordnande har verket att samråda med arbetsmarknadsstyrelsen samt, beträffande dylik utbildningsverksamhet inom yrkesområde där ledningen av yrkesutbildningen

355 eljest tillkommer annan myndighet, jämväl med denna myndighet. 10 § Verket skall i vad rör den vid fångvårdens anstalter för ungdomligt klientel meddelade yrkesutbildningen på begäran lämna fångvårdsstyrelsen råd och upplysningar samt förrätta inspektion. 11 § Med avseende på det allmänna folkbildningsväsendet åligger det verket att a) beträffande folkhögskolorna utöva omedelbar inspektion och i tillämpliga delar fullgöra de uppgifter, som angivits i 6 § eller eljest föreskrivas, b) beträffande folkbiblioteksväsendet utöva den tillsyn och fullgöra de uppgifter, som enligt gällande författningar åvila verket, ävensom lämna myndigheter och biblioteksstyrelser upplysningar, råd och anvisningar i biblioteksfrågor samt planlägga och leda utbildning och fortbildning av personal vid bibliotek under verkets inseende, samt c) beträffande folkbildningsväsendet i övrigt taga den befattning, som särskilt föreskrives, samt under samarbete med myndigheter, organisationer och enskilda befordra verksamheten inom de olika grenarna av folkbildningsarbetet och samverkan dem emellan. 12 § Med avseende på utbildning och fortbildning av lärare åligger det verket att a) följa arbetet vid lärarutbildningsanstalterna och därvid särskilt söka befordra, att den pedagogisk-psykologiska forskningens och erfarenhetens rön på ett ändamålsenligt sätt komma lärarutbildningen till godo, b) utöva omedelbar inspektion över lärarutbildningsanstalter under verkets inseende ävensom handlägga ärenden,

som angå dessa anstalter och arbetet vid dem, c) anordna erforderlig utbildning av sådana lärare i yrkesämnen, för vilka särskilda utbildningsanstalter saknas, d) verka för anordnande av utbildning av lärare inom verkets ämbetsområde, i den mån sådan utbildning saknas eller är kvantitativt eller kvalitativt otillräcklig, samt e) sörja för anordnande av kurser av såväl teoretiskt som praktiskt innehåll för fortbildning av lärare. Vad ovan sagts om utbildning och fortbildning av lärare skall i tillämpliga delar gälla beträffande utbildning och fortbildning av andra befattningshavare inom verkets ämbetsområde. 13 § Verket åligger att a) av trycket utgiva periodiska och andra publikationer till underlättande av verksamheten inom verkets ämbetsområde, samt b) bedriva erforderlig upplysningsverksamhet i övrigt inom ämbetsområdet. 14 § Statsmedel, som ställts till verkets förfogande, övriga inflytande medel samt under dess förvaltning ställda enskilda donationer skall verket handhava och redovisa enligt av Kungl. Maj :t fastställda stater eller eljest meddelade föreskrifter. 15 § Verket åligger att a) handlägga även de ärenden, som, utan att vara i denna instruktion nämnda, enligt gällande författningar åvila verket, samt b) avgiva de utlåtanden och verkställa de utredningar, som i vederbörlig

356 ordning äskas eller av förhållandena eljest påkallas. 16 § Samråd skall äga rum med annat centralt ämbetsverk i ärenden, som beröra båda ämbetsverkens förvaltningsområden, ävensom eljest när anledning därtill föreligger. 17 § Verket äger för länsskolnämnder och skolstyrelser samt för anstalter och befattningshavare under dess inseende utfärda de anvisningar och föreskrifter, som utöver i annan ordning meddelade bestämmelser må finnas nödiga. Organisation 18 § 1 mom. Skolverkets styrelse utgöres av en generaldirektör och chef, två överdirektörer, varav en tillika souschef, två av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år förordnade rotelchefer inom verkets kansli samt sex av Kungl. Maj:t för samma tid förordnade särskilda ledamöter. För var och en av nyssnämnda rotelchefer och särskilda ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t för samma tid en suppleant. De båda nämnda rotelcheferna skola äga omfattande erfarenhet, den ene av det allmänna undervisningsväsendet, den andre av yrkesutbildningsväsendet. En av de särskilda ledamöterna jämte suppleant skall äga särskild förtrogenhet med arbetsmarknadsfrågor. 2 mom. Vardera överdirektörens ämbetsbefattning skall i främsta rummet gälla ett av undervisningsväsendets båda huvudområden, den enes det allmänna undervisningsväsendet, den andres yrkesutbildningsväsendet.

19 § i mom. Verkets kansli är organiserat på följande avdelningar: undervisningsavdelningen, lärarutbildnings- och försöksavdelningen, organisationsavdelningen, planerings- och byggnadsavdelningen, administrativa avdelningen, yrkesutbildningsavdelningen, samt följande fristående rotlar: folkbildningsroteln, skolsociala roteln, skolhygienroteln, roteln för jordbruksutbildning, roteln för skogsbruksutbildning, omskolningsroteln. I avdelning ingå rotlar. Avdelningschef förestår — förutom sin avdelning — rotel inom denna. Skolhygienroteln förestås av skolöverläkaren, rotlarna inom administrativa avdelningen av byråchefer, omskolningsroteln av byråchef eller undervisningsråd och övriga rotlar av undervisningsråd. Rotlarnas fördelning på avdelningarna bestämmes i arbetsordningen. 1 arbetsordningen må vidtagas de ändringar i ovan i detta moment nämnda organisation, som finnas ändamålsenliga och kunna genomföras utan ökning av antalet avdelningar och rotlar. 2 mom. Till planerings- och byggnadsavdelningen hör ett arkitektkontor, som förestås av en arkitekt. 3 mom. Hos verket äro anställda inspektörer och konsulenter i den omfattning fastställd personalförteckning eller i övrigt meddelade bestämmelser angiva. Vad om konsulent föreskrives i denna instruktion skall i tillämpliga delar gälla även beträffande byrådirektör, var verksamhetsområde huvudsakligen omfattar ärenden avseende folk- och skolbibliotek eller gymnastik eller hemkunskap.

357 4 mom. Hos verket äro anställda befattningshavare i övrigt enligt gällande personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. 5 mom. Verket äger anlita särskilda sakkunniga eller experter. 6 mom. Verket äger om så erfordras beordra tjänsteman vid länsskolnämnd att tjänstgöra inom verket. 20 § I arbetsordningen bestämmes arbetsuppgifternas fördelning på avdelningar, rotlar och a n d r a arbetsenheter inom verket. Då tvekan råder om var eller hur ett ärende bör handläggas eller särskilda omständigheter påkalla avvikelse från meddelade föreskrifter rörande ärendenas fördelning, handlägges ärendet i den ordning generaldirektören eller, där denne så beslutar, överdirektör, chef för avdelning eller fristående rotel bestämmer. Rådgivande

organ

21 § 1 mom. Till skolverket är knuten en rådgivande nämnd, uppdelad på fem sektioner: sektion 1 för allmänna undervisningsoch utbildningsfrågor samt för frågor angående det allmänna undervisningsväsendet, sektion 2 för frågor angående yrkesutbildning för industri och hantverk, sektion 3 för frågor angående yrkesutbildning för handel och sjöfart, sektion 4 för frågor angående yrkesutbildning för husligt arbete, sjuk- och hälsovård samt socialvård, sektion 5 för frågor angående yrkesutbildning för jordbruk och skogsbruk. 2 mom. Varje sektion består av sju av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år förordnade ledamöter.

Ledamot kan samtidigt tillhöra mer än en sektion. En av ledamöterna av nämnden föro r d n a s av Kungl. Maj:t att vara nämndens ordförande. Sektion utser inom sig sektionsordförande. Vid sammanträde med nämnden eller sektion av denna äger generaldirektören, överdirektörerna samt de av förekommande ärende närmast berörda avdelnings- och rotelcheferna närvara vid och deltaga i överläggningarna. 3 mom. Ledamöterna av sektion 1 utgöras av tre företrädare för pedagogisk och psykologisk samt sociologisk och övrig samhällsvetenskaplig forskning, två lärare eller skolledare i aktiv tjänst, samt två företrädare för målsmannaintressena. Ledamöterna av övriga sektioner förordnas efter förslag av nedan angivna organisationer. Beträffande ledamöterna av sektion 2 föreslås en av arbetsmarknadsstyrelsen, en av landsorganisationen, en av svenska arbetsgivareföreningen, en gemensamt av tjänstemännens centralorganisation och Sveriges akademikers centralorganisation, en gemensamt av kommunförbunden (svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund), en av Sveriges hantverks- och industriorganisation, samt en av Sveriges industriförbund. Beträffande ledamöterna av sektion 3 föreslås en av arbetsmarknadsstyrelsen, en av sjöfartsstyrelsen, en av landsorganisationen, en gemensamt av svenska arbetsgivareföreningen, handelns arbetsgivare-

358 organisation och Sveriges redareförening, en gemensamt av tjänstemännens centralorganisation och Sveriges akademikers centralorganisation, en gemensamt av kommunförbunden, samt en gemensamt av handelskamrarnas nämnd, kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund. Beträffande ledamöterna av sektion 4 föreslås en av arbetsmarknadsstyrelsen, en av medicinalstyrelsen, en av socialstyrelsen, en av landsorganisationen, en gemensamt av tjänstemännens centralorganisation och Sveriges akademikers centralorganisation, en gemensamt av kommunförbunden, samt en gemensamt av representativa kvinnoorganisationer (Fredrika-Bremer Förbundet, föreningen socialarbetare inom industri och affärsvärld, kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och yrkeskvinnors samarbetsförbund). Beträffande ledamöterna av sektion 5 föreslås en av arbetsmarknadsstyrelsen, en av lantbruksstyrelsen, en av skogsstyrelsen, en av landsorganisationen, en gemensamt av kommunförbunden, en gemensamt av Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet landsbygdens folk, samt en gemensamt av föreningen skogsarbeten och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. 22 § 1 mom. Frågor, väsentliga för hela undervisningsväsendet, behandlas av

nämnden i dess helhet, övriga frågor av den eller de närmast berörda sektionerna. 2 mom. Sektion 1 skall särskilt kontinuerligt informera skolverket om i landet pågående forsknings- och utvecklingsarbete på områden av betydelse för skolans verksamhet, väcka förslag om igångsättande av pedagogiska, psykologiska och sociologiska undersökningar och försök av betydelse för den under skolverkets tillsyn stående undervisnings och utbildningsverksamheten, ge råd angående planering och genomförande av mera omfattande försöksverksamhet, till skolverket avge yttrande över allmänna undervisnings- och utbildningsfrågor samt frågor, som särskilt beröra det allmänna undervisningsväsendet, samt i övrigt följa och främja skolverkets verksamhet, särskilt i vad avser det allmänna undervisningsväsendet. I frågor angående folkbildningsväsendet har sektionen att samarbeta med statens folkbildningsnämnd. 3 mom. Övriga sektioner skola särskilt, inom respektive näringslivs- och arbetsmarknadsområden, medverka till yrkesutbildningens fortlöpande anpassning till näringslivets och arbetsmarknadens behov, ge råd i allmänna och principiella frågor angående undervisningsplaner, behörighetskrav för lärare samt läroböcker och övriga hjälpmedel, framlägga förslag r ö r a n d e utbildningslinjer, medverka till en utveckling under ändamålsenliga former av yrkesutbildning inom näringslivet, ge råd beträffande omskolningsverksamhetens planläggning och inriktning, till skolverket avge yttrande över undervisnings- och utbildningsfrågor rö-

359 r a n d e respektive näringslivs- och arbetsmarknadsområden, samt i övrigt följa och främja skolverkets verksamhet, särskilt i vad avser respektive näringslivs- och arbetsmarknadsområden. Befattningshavarnas

åligganden

23 § Överdirektören och sonschefen skall vid förhinder för generaldirektören utöva dennes åligganden samt även eljest, efter generaldirektörens bestämmande, inträda i dennes ställe vid handläggningen av visst ärende eller viss grupp av ärenden. 24 § Överdirektör åligger att närmast under generaldirektören öva tillsyn över det område av undervisningsväsendet, som hör till hans ämbetsbefattning, och samordna verkets verksamhet inom detsamma. 25 § 1 mom. Avdelningschef åligger att under generaldirektören hava tillsyn över avdelningen och leda arbetet inom denna. 2 mom. Rotelchef åligger att a) med uppmärksamhet följa frågor tillhörande hans verksamhetsområde samt i dem taga initiativ och framlägga förslag, b) i enlighet med denna instruktion, arbetsordningen och eljest meddelade föreskrifter svara för att ärenden tillh ö r a n d e rotelns område vederbörligen handläggas, c) hava tillsyn över göromålen inom roteln och vaka över att ärendena utan onödig tidsutdräkt behandlas, samt d) hava närmaste tillsyn över att rotelns personal fullgör sina skyldigheter.

3 mom. Utöver vad i 2 mom. sägs åligger det skolöverläkaren att i enlighet med i arbetsordningen meddelade föreskrifter leda och övervaka den skolhygieniska verksamheten vid anstalter under verkets inseende. 4 mom. Chefen för folkbildningsroteln är ordförande i statens folkbildningsnämnd. 5 mom. Generaldirektören äger förordna annan verkets tjänsteman eller särskild sakkunnig att i rotelchefs ställe handlägga vissa ärenden eller viss grupp av ärenden. Där generaldirektören ej annorlunda beslutar, har den förordnade med avseende på dessa ärenden samma åliggande och ansvar som rotelchef. Befattningshavare eller särskild sakkunnig må även eljest, där generaldirektören så beslutar, inträda i rotelchefs ställning vid handläggningen av visst ärende eller vissa ärenden. Ärendenas

handläggning

26 § 1 mom. Skolämbetsverkets plenum utgöres av generaldirektören såsom ordförande och övriga ledamöter. 2 mom. Pleniärenden äro a) ärenden, som gälla de allmänna principerna för undervisningsväsendets organisation och verksamhet, b) principiellt viktiga ärenden av allmän natur om organisationen av och arbetet vid anstalter under verkets inseende, c) principiellt viktiga ärenden om verkets organisation och instruktion, d) särskilt viktiga ärenden om utfärdande, ändring eller upphävande av författningar, e) anslagsäskanden, avsedda att föreläggas riksdagen, f) ärenden om åtgärder mot ledamot eller befattningshavare i rotelchefs eller

360 högre tjänsteställning på grund av ämbetsbrott, g) andra ärenden av särskild vikt eller intresse för verkets verksamhet, samt h) ärenden, vilka generaldirektören eljest hänskjuter till avgörande i plenum. 3 mom. Är ledamot förhindrad närvara vid plenum, till vilket han erhållit kallelse, åligger det honom att snarast underrätta verket härom. 27 § 1 mom. Vid avgörande av pleniärende är styrelsen beslutsmässig, då generaldirektören och ytterligare minst sex ledamöter, därav minst fyra av de särskilda ledamöterna, deltaga. Såsom styrelsens beslut gäller i annat fall än som avses i 26 § 2 mom. f) den mening, varom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal den som biträdes av ordföranden. 2 mom. Vid handläggning av ärende, som avses i 26 § 2 mom. f), skall avdelningschefen på administrativa avdelningen inträda som ledamot. 3 mom. Därest ärende av beskaffenhet att böra avgöras i plenum är så brådskande, att ledamöterna icke hinna tillkallas, skall ärendet, då så kan ske, avgöras genom meddelanden mellan generaldirektören och ytterligare minst fyra ledamöter, därav minst två av de särskilda ledamöterna. Kan ärendet icke lämpligen avgöras på detta sätt, må generaldirektören besluta med deltagande av överdirektör samt rotelchef eller särskilt förordnad föredragande, till vilkas ämbetsbefattning ärendet hör. Beslut, som fattats i den ordning i detta moment angives, skall anmälas vid närmast därpå följande plenum. 4 mom. I pleniärende skall, därest så befinnes påkallat med hänsyn till ärendets natur och vikt, yttrande inhämtas

från den rådgivande nämnden eller från sektion av denna. 5 mom. Vid föredragning av ärende i plenum må närvara annan befattningshavare i verket än den som är ledamot eller eljest föredragande i visst ärende, ävensom särskilt tillkallad sakkunnig eller efter träffad överenskommelse representant för annan myndighet. 28 § 1 mom. Ärenden, som icke äro pleniärenden, avgöras inom verkets kansli (kansliärenden). 2 mom. Beslut i kansliärenden fattas, allt efter deras beskaffenhet, a) antingen gemensamt av de i beslutet deltagande (kollegiala ärenden), b) eller av generaldirektören eller av vederbörande överdirektör (chefsärenden), c) eller av annan befattningshavare inom ämbetsverket (tjänstemannaärenden). 3 mom. Efter generaldirektörens bestämmande må vid föredragning av kansliärende närvara särskilt tillkallad sakkunnig eller efter träffad överenskommelse representant för annan myndighet. 4 mom. I kollegialt ärende eller chefsärende skall, därest så befinnes påkallat med hänsyn till ärendets natur och vikt, yttrande inhämtas från den rådgivande nämnden eller från sektionen av denna. 29 § 1 mom. Kollegiala ärenden äro a) ärenden om tillsättande av tjänster inom verket av högst byrådirektörs grad, ärenden om åtgärder mot andra befattningshavare än som avses i 26 § 2 mom. f) på grund av fel eller försummelse i tjänsten eller på grund av deras vandel, b) sådana ärenden av allmän natur

361 om organisationen av och arbetet vid anstalter u n d e r verkets inseende, vilka icke handläggas såsom pleniärenden, sådana viktigare ärenden om utfärdande, ändring och upphävande av författningar, vilka icke handlägges såsom pleniärenden, ärenden om tillsättande av eller förordnande av chefstjänster och lärartjänster inom skolväsendet, sådana andra ärenden av större vikt eller intresse för verkets verksamhet, vilka icke handläggas såsom pleniärenden och vilka enligt arbetsordningen eller särskilt beslut av generaldirektören skola handläggas i denna ordning. 2 mom. Kollegialt ärende avgöres genom omröstning bland dem som deltaga i ärendet. Såsom verkets beslut gäller i a n n a t fall än som avses i 1 mom. a) andra stycket den mening, varom flertalet förenar sig, eller vid lika röstetal den mening, som ordföranden biträder. 3 mom. I kollegialt ärende skall, utöver ordföranden och föredraganden, deltaga minst två rotelchefer, vilkas ämbetsområden beröras av ärendet. 4 mom. Ordföranden bestämmer, med iakttagande av vad i denna instruktion i övrigt angives, vilka det åligger att deltaga. 30 §

1 mom. Med generaldirektören som ordförande handläggas dels ärenden, som avses i 29 § 1 mom. a ) , dels enligt n ä r m a r e bestämmelser i arbetsordningen ärenden, som avses i 29 § 1 mom. b) och som beröra såväl det allmänna undervisningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet. 2 mom. I ärenden, som avses i 29 § 1 mom. a) böra deltaga båda överdirektörerna och samtliga avdelningschefer och chefer för fristående rotlar. I övriga ärenden, som avses i denna paragraf och som beröra avdelning eller

avdelningar allmänt, böra deltaga båda överdirektörerna och vederbörande avdelnings eller avdelningars samtliga rotelchefer. I dylikt ärende av betydande vikt böra deltaga båda överdirektörerna och samtliga rotelchefer inom verket. 31 § 1 mom. Med vederbörande överdirektör som ordförande handläggas enligt närmare bestämmelser i arbetsordningen ärenden, som avses i 29 § 1 mom. b) och som beröra enbart det allmänna undervisningsväsendet respektive enbart yrkesutbildningsväsendet. Generaldirektören äger dock föreskriva, att sådant ärende skall handläggas i den ordning, som angives i 30 §. 2 mom. I ärenden, som avses i denna paragraf och som beröra avdelning eller avdelningar allmänt, böra deltaga vederbörande avdelnings eller avdelningars samtliga rotelchefer, vilkas ämbetsbefattning berör det allmänna undervisningsväsendet respektive yrkesutbildningsväsendet. I dylikt ärende av betydande vikt böra deltaga samtliga rotelchefer, vilkas ämbetsområden beröra det allmänna undervisningsväsendet respektive yrkesutbildningsväsendet. 3 mom. Om i avgörandet av ärende, som avses i denna paragraf, deltagande rotelchef så yrkar, skall ärendet hänskjutas till generaldirektören för att avgöras i den ordning, som angives i 30 §. 32 § 1 mom. Med vederbörande avdelningschef som ordförande handläggas ärenden, som avses i 29 § 1 mom. b) och som icke handläggas i den ordning, som angives i 30 eller 31 §§. 2 mom. I ärende, som avses i denna paragraf och som är av större vikt, böra avdelningens samtliga rotelchefer deltaga.

362 I ärende, som berör även annan avdelning eller friståede rotel, skall rotelchef från denna deltaga i ärendet. 3 mom. Om i avgörandet av ärende, som avses i denna paragraf, deltagande rotelchef så yrkar, skall, därest ärendet berör såväl det allmänna undervisningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet, ärendet hänskjutas till generaldirektören för att avgöras i den ordning, som angives i 30 §, och eljest till vederbörande överdirektör för att avgöras i den ordning, som angives i 31 §.

33 § 1 mom. Chefsärenden äro a) sådana ärenden om verkets organisation och instruktion, vilka icke handläggas som pleniärenden, ärenden om verkets arbetsordning och interna tjänsteföreskrifter, ärenden om anställande av personal inom verket, b) ärenden om anställande och övervakande av examina och avgångsprövningar, ärenden om undervisningslokaler, inventarier och undervisningsmateriel, om dessa ärenden äro av allmän natur, frågor i övrigt av allmännare intresse eller vilka enligt arbetsordningen eller särskilt beslut av generaldirektören skola handläggas denna ordning. Generaldirektören eller, om han icke deltager i handläggningen, vederbörande överdirektör äger bestämma, att chefsärende må handläggas såsom kollegialt ärende. 2 mom. I chefsärende skall förutom föredraganden deltaga minst en och i regel två rotelchefer, vilkas ämbetsområden beröras av ärendet. I ärende av mindre vikt deltager dock endast föredraganden. 3 mom. Generaldirektören eller, om han icke deltager i handläggningen, ve-

derbörande överdirektör bestämmer, vilka det åligger att deltaga. 34 §

/ mom. Inför generaldirektören föredrages dels ärenden, som avses i 33 § 1 mom. a ) , dels enligt närmare bestämmelser i arbetsordningen ärenden, som avses i 33 § 1 mom. b) och som beröra såväl det allmänna undervisningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet. 2 mom. I ärenden, som avses i 33 § 1 mom. a) första och andra styckena böra deltaga båda överdirektörerna och samtliga avdelningschefer och chefer för fristående rotlar. I övriga ärenden, som avses i denna paragraf och som äro av större vikt, böra deltaga minst en av överdirektörerna samt vederbörande avdelningschef och rotelchef. 35 § 1 mom. Inför vederbörande överdirektör föredragas enligt närmare bestämmelser i arbetsordningen ärenden, som avses i 33 § 1 mom. b) och som beröra enbart det allmänna undervisningsväsendet respektive enbart yrkesutbildningsväsendet. Generaldirektören äger dock föreskriva, att sådant ärende skall föredragas i den ordning, som angives i 34 §. 2 mom. I ärenden, som avses i denna paragraf och som äro av större vikt, böra deltaga vederbörande avdelningschef och rotelchef. 36 § 1 mom. Tjänstemannaärenden avgöras av avdelningschef, rotelchef, byrådirektör eller, i fråga om ärenden av enklare beskaffenhet eller där fast praxis utbildats, av annan befattningshavare, på sätt i arbetsordningen eller av generaldirektören bestämmes. 2 mom. Vid handläggningen av ärende som avgöres av avdelningschef, skall

363 deltaga annan befattningshavare, till vilkens ämbetsområde ärendet hör. 3 mom. Generaldirektören må föreskriva, att vid handläggning av tjänstem a n n a ä r e n d e n , som icke avgöras av avdelningschef eller rotelchef, för befattningshavare i tillämpliga delar och i lämplig utsträckning skall gälla vad i 25 § 2 mom. och 38 § sägs om rotelchef. 37 §

/ mom. Befattningshavare, som deltagit i handläggning av ärende och vars mening avviker från verkets beslut i ärendet, åligger det att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening. 2 mom. Den som i enlighet med 27 § 5 mom. eller 28 § 3 mom. närvarit vid föredragning av ärende och vars mening avviker från verkets beslut i ärendet, äger yttra sig och låta till protokollet anteckna sin mening. 38 § Generaldirektören, överdirektör, rotelchef eller, enligt generaldirektörens bestämmande, annan befattningshavare må infordra förklaring, upplysning el^ ler yttrande, som erfordras för ärendes avgörande.

40 § Av Kungl. Maj:t förordnad särskild ledamot av verkets styrelse må efter verkets bestämmande företaga tjänsteresa för att inhämta kännedom om förhållanden inom verkets verksamhetsområde. 41 § Efter verkets bestämmande må av verket tillkallad sakkunnig företaga inspektions- och andra tjänsteresor inom riket. 42 §

Då så finnes erforderligt, må verket anmoda befattningshavare vid länsskolnämnd eller skolstyrelse eller i övrigt inom det statliga eller statsunderstödda allmänna undervisnings- eller yrkesutbildningsväsendet att infinna sig i verket för meddelande av upplysningar eller för överläggning. 43 §

Uppkomma hinder för såväl generaldirektören som souschefen, skola generaldirektörens åligganden fullgöras av den andre överdirektören eller vid hinder jämväl för denne av den i befattningen äldste, i verket närvarande avdelningschefen.

39 §

44 §

Under inspektions- eller annan tjänsteresa, som generaldirektören företager, liksom också eljest, då något ärende är så brådskande, att vederbörande föredragande icke kan tillkallas, må generaldirektören, utan att hava inhämtat dennes yttrande, meddela nödiga föreskrifter om verkställighetsåtgärder som icke tåla uppskov. Dock skola sådana föreskrifter, i händelse de r ö r a allmänna förhållanden inom verkets förvaltning eller föranleda utgift eller ändring i stadgad ordning, skriftligen utfärdas.

I generaldirektörens frånvaro må ej i viktigare ärende fattas beslut, som utan olägenhet kan anstå till h a n s återkomst, eller i övrigt utan hans medgivande vidtagas åtgärd, som ändrar av verket givna föreskrifter eller följda grunder. Vad nu sagts skall ock vid inträffande ledighet på generaldirektörsämbetet lända till efterrättelse, intill dess Kungl. Maja annorlunda förordnar. 45 §

över handlagda

ärenden

föres

an-

364 teckning på sätt i arbetsordningen bestämmes. Inspektion

och rådgivande

verksamhet

46 § 1 mom. Inspektion avser att giva verket kännedom om tillstånd och behov vid skolor och övriga anstalter under dess inseende. Inspektionsförrättaren skall tillse, att gällande författningar i avseende på arbetets allmänna anordning efterlevas. Han bör även genom råd och upplysningar stödja och främja verksamheten. 2 mom. Verkets inspekterande och rådgivande verksamhet må icke avse att åstadkomma en likformighet, som ej betingas av sakliga hänsyn eller som kan bliva hinderlig för arbetets anpassning efter skilda förhållanden. 3 mom. Inspektion verkställes, där annat icke särskilt föreskrives, dels av generaldirektören, överdirektörerna och rotelcheferna, dels av inspektörer inom verket, dels, efter generaldirektörens uppdrag, av annan verkets befattningshavare eller av sakkunnig utom verket. Om för inspektion kräves erfarenhet, som företrädes inom annan myndighet, äger verket hos myndigheten påkalla dess biträde vid inspektion. 47 § 1 mom. Vid inspektion eller eljest vid besök i anstalt under verkets inseende äger generaldirektören, överdirektör, och rotelchef tillträde till anstalten i dess helhet och till alla dess handlingar samt rätt att av anstaltens styrelse och befattningshavare erhålla alla de upplysningar, som kunna främja syftet med inspektionen eller besöket. Vad nu sagts skall även gälla beträffande inspektion, som verkställes av annan inspektionsförrättare. 2 mom. Inspektionsförrättaren äger

att i anledning av vid inspektionen gjorda iakttagelser dels göra muntliga eller skriftliga erinringar till anstaltens styrelse och befattningshavare, dels ock tillställa anstaltens styrelse, rektor eller föreståndare skriftlig promemoria. Fråga av större vikt skall underställas verkets prövning. När inspektionsförrättaren så prövar lämpligt, må han låta sammankalla medlemmarna av anstaltens styrelse ävensom anstaltens befattningshavare eller vissa av dem för att överlägga med dem eller meddela dem de anvisningar och råd, till vilka han finner sig befogad, och äger han därvid såsom ordförande leda förhandlingarna. 3 mom. Inspektionsplan fastställes på sätt i arbetsordningen föreskrives. 4 mom. Vid inspektion av anstalt, som står under verkets inseende och även är underkastad inspektion av annan myndighet skall iakttagas följande. Därest besök vid sådan anstalt ger inspektionsförrättaren anledning till åtgärd beträffande någon sida av anstaltens verksamhet, som även faller under denna myndighets inspektion, skall meddelande om dylik åtgärd — därest icke inspektionsförrättaren finner ärendet påkalla omedelbart ingripande — efter samråd med nämnda myndighet tillställas vederbörande styrelse eller befattningshavare. I varje fall skall myndigheten snarast möjligt erhålla meddelande om den av inspektionsförrättaren beslutade eller vidtagna åtgärden. Finner inspektionsförrättaren förhållande, som icke kan bliva föremål för åtgärd från hans sida, vara uppenbart otillfredsställande, skall han, därest rättelse ej omedelbart vidtages, anmäla saken till ifrågavarande myndighet. 5 mom. Anstalt, som icke är ställd under verkets inseende, må — där icke annat överenskommits mellan berörda myndigheter — besökas av befattnings-

365 havare hos verket för fullgörandet av dess ämbetsåtgärd först efter anmälan hos chefen för den centrala myndighet, under vilken anstalten lyder. Den besökande äger icke ingripa i anstaltens verksamhet. Finner den besökande uppenbart, att förhållandet vid anstalten icke är tillfredsställande, skall den besökande anmäla saken till berörda centrala myndighet. Därest verket i anledning av besöket finner överläggning med nämnda centrala myndighet önskvärd, skall sådan överläggning äga r u m vid gemensamt sammanträde. 6 mom. Över inspektion och därav föranledda åtgärder skall till verket avgivas redogörelse inom tid och på sätt verket bestämmer. 48 § Inom verket anställda konsulenter skola beträffande anstalter under verkets inseende genom besök eller eljest inhämta kännedom om verksamheten därstädes samt genom råd och upplysningar stödja och främja arbetet inom sina respektive områden. I fråga om dylika besök gäller i övrigt vad därom i arbetsordningen må föreskrivas. Kompetensfordringar 49 § 1 mom. För behörighet till byrådirektörs- eller förste byråsekreterartjänst fordras, antingen att hava avlagt examen inför juridisk fakultet eller statsvetenskaplig-filosofisk examen eller att äga omfattande och väl vitsordad utbildning för verkets verksamhetsområde. 2 mom. För behörighet till byråingenjörstjänst fordras att hava avlagt examen vid teknisk högskola eller ock att hava avlagt examen vid tekniskt läroverk och därefter förvärvat ingående erfarenhet av industriell verksamhet.

3 mom. Inspektörer och konsulenter skola äga genom praktisk verksamhet förvärvad erfarenhet och genom teoretisk utbildning vunna insikter i fråga om de områden av det allmänna skolväsendet, folkbildningsväsendet eller yrkesutbildningsväsendet, inom vilka deras arbetsuppgifter falla. Tjänstetillsättning

m. m.

50 § 1 mom. Generaldirektören förordnas av Kungl. Maj:t för högst sex år. Överdirektörerna och andra befattningshavare i verket i lönegrad med beteckningen Bp samt innehavare av tjänst med lönegradsbeteckningen ABp förordnas, efter anmälan av generaldirektören, av Kungl. Maj:t för högst sex år. 2 mom. Souschefen, avdelningschef, byråchef och undervisningsråd förordnas eller tillsättas av Kungl. Maj:t efter anmälan av generaldirektören. Anses ordinarie sådan tjänst icke böra omedelbart besättas med ordinarie innehavare, meddelar Kungl. Maj:t förordnande på tjänsten för viss tid. 3 mom. Inspektörer och konsulenter hos verket, vilka i denna egenskap icke tillhöra viss lönegrad, förordnas av verket för högst sex år. Ämneskonsulent, som innehaft förordnande sex år, bör i regel icke erhålla ytterligare förordnande. 4 mom. Ordinarie och extra ordinarie tjänster i lönegraderna 24—26 å löneplan A hos verket, med undantag av tidigare i denna paragraf nämnda, tillsättas av Kungl. Maj :t efter förslag av verket. övriga tjänster tillsättas och annan personal antages av verket. 5 mom. Ordinarie tjänst med lönegradsbeteckningen Ao tillsättes, om den har lägst lönegradsnumret 19, genom fullmakt och eljest genom konstitutorial.

366 51 § Befattningshavare i verket må icke utan tillstånd i varje särskilt fall åtaga sig u p p d r a g av kommun eller enskild i ärende, som är eller kan bliva föremål för handläggning av verket. Tillstånd meddelas av Kungl. Maj:t såvitt avser tjänster, som tillsättas av Kungl. Maj:t, och eljest av verket.

Denna instruktion träder i kraft den 1 juli 1964, då instruktionen för skolöverstyrelsen den 3 oktober 1952 (nr 661) och instruktionen för överstyrelsen för yrkesutbildning den 31 december 1943 (nr 963) upphöra att gälla.

BILAGA 2

E t t fristående yrkesutbildningsverk

Av de sakkunniga

utarbetade olika

Inledande synpunkter

Enligt direktiven h a r det varit de sakkunnigas uppgift att verkställa en förutsättningslös utredning av frågan om den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen. Denna i och för sig svåröverskådliga uppgift har under utredningsarbetets gång ytterligare komplicerats. De sakkunniga vill endast erinra om följande omständigheter. Yrkesutbildningen har under senare år ökat synnerligen kraftigt i omfattning; ökningen av elevantalet har motsvarats av en ökning i tillsynsmyndigheternas arbetsuppgifter, samtidigt som dessa uppgifter genom den fortgående utvecklingen och tillkomsten av nya utbildningslinjer blivit mera mångskiftande. På det skoladministrativa området har viktiga förändringar inträffat, varvid i främsta rummet må nämnas tillkomsten av de nya mellaninstanserna, länsskolnämnderna, och de gemensamma lokala skolstyrelserna. Vidare h a r riksdagsbeslut fattats, som i väsentliga avseenden kan beräknas komma att omgestalta den framtida skolan. I första h a n d åsyftas här de beslut, som grundar sig på av 1957 års skolberedning framlagda förslag. Riktpunkten för de sakkunnigas arbete har varit att söka utforma ett förslag till central ledning av yrkesutbildningen, som kan antagas bäst främja dit hörande undervisning, utbildning och fostran; även i ett utredningssamman-

organisationsalternativ

hang som det föreliggande måste nämligen enligt vår mening individens och samhällets behov av och krav på en effektiv och god yrkesutbildning utgöra ledmotivet. Den centrala ledningen skall följaktligen ordnas och organiseras så, att den på lämpligaste sätt dels kan öva inseende över yrkesutbildningen i dess olika former, dels genom initiativ, råd och vägledning kan verka för yrkesutbildningens fortlöpande utveckling och förbättring. Varje åtgärd beträffande den centrala ledningens sammansättning, organisation och verksamhetsomr å d e , som verkar i motsatt riktning, bör undvikas. Utformningen av yrkesutbildningens centrala ledning får sålunda inte på något avgörande sätt bestämmas av sådana omständigheter som respektive huvudmäns arbete i samband med statsbidragsfrågor, förfarandet vid tillsättning av viss personal m. m. Frågan om yrkesutbildningens centrala ledning har stundom alltför mycket skärskådats ur dylika synpunkter, och därvid har ett sammanförande av för närvarande under olika tillsynsmyndigheter sorterande utbildningsanstalter u n d e r en överstyrelse för yrkesutbildning i första h a n d motiverats med andragande av de administrativa fördelar, som man kunde beräknas vinna med en sådan organisation. Vad speciellt yrkesutbildningen angår måste emellertid noga tillses, att den administrativa apparaten

368 inte erhåller en utformning, som verkar h i n d r a n d e på utbildningens förändring, reformering och utbyggnad i takt med bl. a. den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Den centrala ledningen för yrkesutbildningen i dess olika former måste sålunda fylla höga krav på smidighet i organisation och arbetsformer samt kunna arbeta med stor frihet från byråkratism vid handläggande av olika ärenden. Med utgångspunkt från bl. a. den ovan redovisade uppfattningen har de sakkunniga enats om det i föreliggande betänkande utformade förslaget till en gemensam central tillsynsmyndighet för det allmänna skol- och folkbildningsväsendet samt yrkesutbildningsväsendet. En dylik gemensam tillsynsmyndighet är — såsom närmare utvecklas i kap. 11 — enligt de sakkunnigas mening bäst ägnad att på längre sikt planmässigt samordna och utöva central ledning av denna undervisnings- och utbildningsverksamhet. En dylik lösning har emellertid självfallet inte framstått såsom den enda som borde bli föremål för de sakkunnigas utredningsarbete. Förslaget om en gemensam tillsynsmyndighet för det allmänna skol- och folkbildningsväsendet samt yrkesutbildningsväsendet har utformats parallellt med att även a n d r a alternativa lösningar ingående analyserats. Det skulle föra alltför långt att mera utförligt redogöra för resultatet av dessa analyser. Då det skulle ge en missvisande bild av utredningsarbetet, därest dessa alternativ helt utelämnades i det framlagda betänkandet, har det synts oss mest lämpligt att i en särskild bilaga lämna en kortfattad redogörelse beträffande denna del av vårt arbete. Olika huvudalternativ

När utredningsarbetet beträffande yrkesutbildningens nuvarande förhållan-

den i stort sett var avslutat, beslöt de sakkunniga, att olika alternativ för organisationen av yrkesutbildningens centrala ledning preliminärt skulle utarbetas. Den fortsatta utredningen ledde fram till fyra olika huvudalternativ, nämligen huvudalternativ I: den nuvarande organisationen av den centrala ledningen förblir i sina huvuddrag oförändrad, d. v. s. att skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning alltjämt förblir självständiga ämbetsverk, att sistnämnda överstyrelse liksom hittills utövar tillsyn över yrkesutbildningen inom industri, hantverk, handel och husligt arbete och att övrig yrkesutbildning kvarstår under ledning av respektive fackämbetsverk; huvudalternativ II: skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning förblir självständiga ämbetsverk, varjämte ledningen av yrkesutbildningen inom jordbruk, skogsbruk, sjöfart, sjukoch hälsovård samt socialvård överflyttas från respektive fackämbetsverk till överstyrelsen för yrkesutbildning; huvudalternativ III: skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning sammanslås till ett ämbetsverk; vidare överflyttas yrkesutbildningen för jordbruk, skogsbruk m. fl. områden i likhet med huvudalternativ II från fackämbetsverken till det nybildade pedagogiska ämbetsverket; huvudalternativ IV: skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning sammanslås till ett ämbetsverk, medan respektive fackämbetsverk behåller ledningen av yrkesutbildningen inom jordbruk, skogsbruk, sjöfart, sjuk- och hälsovård isamt socialvård. Ett accepterande av huvudalternativ I skulle —• såsom ovan antytts — innebära, att den centrala ledningen av yrkesutbildningen i princip skulle förbli oförändrad. Av framställningen i kap. 5

369 kan emellertid utläsas, att den centrala ledningen av yrkesutbildningen i vårt land för närvarande är synnerligen splittrad. Den utövas av flera olika ämbetsverk, som lyder under olika departement. Men den centrala ledningen är splittrad även i så måtto, att yrkesutbildning av samma eller likartat slag eller för en och samma näringsgren kan sortera under olika tillsynsmyndigheter. Mångfalden av olika tillsynsmyndigheter måste enligt de sakkunnigas uppfattning anses utgöra en allvarlig olägenhet för yrkesutbildningen; huvudalternativ I har följaktligen kunnat avföras från den fortsatta diskussionen. Av liknande skäl ansåg sig de sakkunniga även kunna eliminera huvudalternativ IV. En sammanslagning av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildningen skulle ju endast i begränsad omfattning råda bot för den Ett fristående Yrkesutbildningsverkets ämbetsbefattning och karaktär

Det diskuterade fristående yrkesutbildningsverket skulle dels utöva de befo« genheter, som för närvarande tillkommer överstyrelsen för yrkesutbildning, dels överta fackämbetsverkens tillsyn över yrkesutbildning i enlighet med den avgränsning som gjorts i kap. 10. Även om de sakkunniga i sitt slutliga ställningstagande uttalat sig för detta alternativ, hade någon utökning av tillsynsområdet utöver vad som föreslås tillhöra skolverkets ämbetsbefattning sålunda inte förordats. Samtliga av de sakkunniga diskuterade lösningar i anslutning till huvudalternativ II har med hänsyn till yrkesutbildningsverkets karaktär i princip anslutit sig till den organisationsform, som representeras av t. ex. överstyrelsen för yrkesutbildning. Verkets styrelse 24—201170

nuvarande splittringen i yrkesutbildningens centrala ledning. Det fortsatta utredningsarbetet koncentrerades sålunda till huvudalternativen II och III. Båda dessa alternativ ger möjlighet till en rad olika lösningar beträffande verksstyrelsens storlek och sammansättning, ämbetsverkets kansliorganisation, samverkan och samråd med olika statliga och kommunala myndigheter och organ samt med representanter för forskning, näringsliv och arbetsmarknad m. fl., beslutsordningen inom verkets kansli, verkets kompetensområde m. m. Det av de sakkunniga i föreliggande betänkande framlagda förslaget till yrkesutbildningens centrala ledning tillhör huvudalternativet III. Fortsättningsvis skall i denna bilaga lämnas en kortfattad redovisning av de sakkunnigas utredningsarbete i anslutning till huvudalternativet II. yrkesutbildningsverk skulle således utgöras av en representantförsamling. Denna organisationsform har nämligen visat sig värdefull för yrkesutbildningens utveckling. Yrkesutbildningsverkets styrelse

Beträffande samtliga diskuterade förslag till verksledning — detta gäller i fråga om lösningar såväl enligt huvudalternativ II som huvudalternativ III — h a r de sakkunniga räknat med att verkschefen i egenskap av ordförande skulle ingå i styrelsen. Som ovan antytts skulle därjämte i yrkesutbildningsverkets styrelse ingå ett antal representanter för näringsliv och arbetsmarknad. En styrelse med en dylik sammansättning bedömdes emellertid av de sakkunniga som ensidig; den ansågs böra kompletteras med ytterligare representation från ämbetsverkets chefstjänstemän. Därjämte diskuterades i vilken utsträck-

370 ning de närmast berörda ämbetsverken borde erhålla direkt representation i verkets ledning. Uppenbarligen innebar detta en rad svårbemästrade avvägningsproblem. Det gällde bl. a. att avväga antalet ledamöter i verksledningen så, att denna — utan att bli oformligt stor — skulle bli representativ för de tilllämpade yrkes- och arbetsområdena. Vidare borde om möjligt en lämplig avvägning äga rum mellan antalet kanslirepresentanter (verkschefen och övriga chefstjänstemän) och antalet utifrån kommande ledamöter i verksledningen. Det kunde synas vara en nära till h a n d s liggande lösning att konstruera yrkesutbildningsverkets ledning genom att utöka den nuvarande överstyrelsen för yrkesutbildning. Tillämpades fortsättningsvis samma principer, som varit vägledande vid detta verks konstruktion, skulle följaktligen i styrelsen utöver verkschefen och yrkesutbildningsverkets samtliga övriga chefstjänstemän samt de nio av Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöterna i den nuvarande överstyrelsen för yrkesutbildning ingå dels en likvärdig representation för de nytillkomna yrkes- och arbetsområdena och dels representanter för de närmast berörda fem fackämbetsverken (lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och sjöfartsstyrelsen). Antalet ledamöter i en enligt dessa principer konstruerad styrelse skulle uppgå till 35 a 40 personer. Ett ämbetsverk med ett så betydande antal ledamöter skulle bli något i svensk statsförvaltning unikt. Trots det omfattande antalet ledamöter skulle styrelsen ändå inte komma att utgöra en fullständig representation för näringsliv och arbetsmarknad i vårt land. Man kunde förvänta, att yrkanden skulle resas om direkt representation för ytterligare en del yrkesgrenar och partsintressen. Det torde vara nära nog över-

flödigt att framhålla, att de sakkunniga ställde sig helt främmande till tanken på en styrelse av ovan antydda omfattning. Enligt de sakkunnigas mening måste det framstå som önskvärt att i möjligaste mån begränsa antalet ledamöter i verksledningen. En större styrelse komme nämligen med all sannolikhet att arbeta osmidigare, ej bli så funktionsduglig som en mindre. Det skulle uppenbarligen vara förenat med vissa svårigheter att överhuvud taget mera regelbundet samla hela styrelsen, därest denna bleve alltför månghövdad. Dessa svårigheter hänför sig emellertid i främsta rummet till de utifrån kommande, av Kungl. Maj:t särskilt förordnade ledamöterna; verkets chefstjänstemän måste självfallet i regel kunna anpassa tjänsteresor och andra liknande åligganden med hänsyn till styrelsens sammanträden. Gentemot de ovan anförda synpunkterna kunde emellertid framhållas önskvärdheten av att styrelsen i vad avsåg det tillämnade tillsynsområdct borde fylla högt ställda krav på insikter och erfarenheter beträffande yrkesutbildningsfrågor samt näringslivs- och arbetsmarknadsförhållanden. Med hänsyn till att byråchefernas sakkunskap under alla omständigheter funnes att tillgå inom verkets kansli, ansåg de sakkunniga, att minskningen av antalet styrelseledamöter bl. a. borde kunna åstadkommas genom en begränsning i chefstjänstemännens ledamotskap. Denna begränsning ansågs kunna ske på olika sätt: endast vissa av byråcheferna kunde erhålla ledamotskap eller också kunde byråchef erhålla säte och stämma i styrelsen beträffande ärenden berörande respektive byrås verksamhetsområde; en kombination av dessa båda utvägar kunde tillgripas, d. v. s. att ett begränsat antal byråchefer på viss tid

371 förordnades till ledamöter i styrelsen, medan övriga byråchefer inträdde som ledamöter endast i de fall att ärendet handlades inom vederbörande byrå. Därest verkets kansli organiserades enligt fackbyråprincipen, kunde i styrelsen jämte verkschefen ingå dennes ställföreträdare samt en eller ett par på viss tid förordnade byråchefer, medan övriga byråchefer erhölle ett på ovan angivet sätt begränsat ledamotskap. Organiserades i stället kansliet enligt avdelningsprincipen på två avdelningar, kunde kanslirepresentationen utgöras av verkschefen och de två avdelningscheferna, medan cheferna för verkets rotlar (byråer) erhölle begränsat ledamotskap. Beträffande de utifrån kommande ledamöterna h a r de sakkunniga diskuterat, hur man lämpligen skulle kunna nedbringa antalet ledamöter i yrkesutbildningsverkets styrelse dels genom att begränsa de olika ämbetsverkens representation, dels genom att begränsa antalet representanter för näringsliv och arbetsmarknad. Vad först angår ämbetsverken så intar enligt de sakkunnigas mening arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och skolöverstyrelsen (SÖ) — som ju båda är representerade i den nuvarande överstyrelsen för yrkesutbildning — i viss mån en särställning, eftersom ett mycket intimt samarbete mellan yrkesutbildningsverket och n ä m n d a ämbetsverk skulle bli nödvändigt. Däremot vore det måhända lättare att tänka sig att slopa representationen för fackämbetsverken. Även med dessa ämbetsverk bleve visserligen ett nära samarbete nödvändigt, men detta kunde ordnas genom respektive verks kanslier. Beträffande vissa för ber ö r d a fackämbetsverk särskilt betydelsefulla ärenden kunde man tänka sig representation genom adjungerade ledamöter.

I fråga om näringslivets och arbetsmarknadens representanter kompliceras utseendet av ledamöter i samma mån som antalet nedbringas. Även med en till antalet ledamöter relativt begränsad verksledning borde enligt de sakkunnigas uppfattning de i detta sammanhang viktigaste organisationerna — landsorganisationen (LO), svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och tjänstemännens centralorganisation (TCO) ha särskilda företrädare i styrelsen. För övriga i sammanhanget aktuella organisationer kunde däremot samma utväg tillgripas som ifråga om utseendet av den kvinnliga representanten i överstyrelsen för yrkesutbildning, nämligen att två eller flera organisationer gemensamt föresloge en ledamot. De sakkunniga diskuterade i detta sammanhang även förslagsproceduren vid förordnandet av ledamöter i den nuvarande överstyrelsen för yrkesutbildning och ifrågasatte, om den numera till alla delar kunde anses vara den mest tjänliga. Tillvägagångssättet bestämmes i hög grad av hänsynstagande till partsintressen; det är avvägningen mellan arbetsgivare- och arbetstagarepart som dominerar bilden. Man erinras osökt om det förhållandet; att n ä m n d a överstyrelses instruktion är från år 1943, alltså året innan LO och SAF enades om att bilda ett gemensamt samarbetsorgan för yrkesutbildningsfrågor. Yrkesutbildningen torde numera inte vara en angelägenhet, som m o t i v e r a r någon skarpare gränsdragning mellan arbetsmarknadens båda parter. Enligt de sakkunnigas mening borde rätten att föreslå ledamot i yrkesutbildningsverkets styrelse tillkomma organisationer, utvalda efter andra principer än de för partsrepresentationen kännetecknande. Förslagsrätten borde främst tillkomma representativa organisationer, som visat intresse för och gjort aktiva insatser för

372 yrkesutbildningen inom respektive näringslivs- och arbetsmarknadsområde. Den föregående framställningen ger bl. a. vid handen, att ett stort antal olika alternativ till yrkesutbildningsverkets styrelse k u n n a t bli föremål för de sakkunnigas diskussion. Det har emellertid

Alternativ

Kanslirepresentation

A.

Verkschef 1 byråchef (verkschefens ställföreträdare)

B.

Verkschef 2 avdelningschefer 1 byråchef

C.

Verkschef 2 avdelningschefer 2 byråchefer

D.

Verkschef 2 byråchefer

E.

Verkschef 10 byråchefer

inte varit möjligt och inte heller erforderligt att mera ingående analysera mer än ett relativt begränsat antal förslag till styrelse för yrkesutbildningsverket. Nedanstående tablå anger summariskt någr a av de förslag, som de sakkunniga i detta sammanhang diskuterat.

övrig representation (av Kungl. Ma]:t övri särskilt förordnande ledamöter) Si

Summa personer

för LO 1 representant rep 1 » » SAF 1 » » TCO för AMS 1 representant rep » »SÖ 1 näringsliv och arbets3 representanter» repi mai marknad för AMS 1 representant rep 1 » »SÖ näringsliv och ar4 representanter» rep betsmarknad bet för ämbetsverk samt 16 representanter re för näringsliv och arbetsmarknad fö för AMS 1 representant rep 1 » »SÖ 10 representanter för näringsliv och arre] betsmarknad be

F ö r att ytterligare belysa den förda diskussionen i fråga om yrkesutbildningsverkets styrelse skall anföras några mera detaljerade uppgifter beträffande en av de ovan angivna varianterna, nämligen den lösning som i tablån betecknats som alternativ D. Styrelsen kunde enligt detta alternativ erhålla följande sammansättning: verkschefen, tillika ordförande i styrelsen 2 chefstjänstemän (med en kansliorganisation enligt fackbyråprincipen verkschefens ställföreträdare och en byråchef, med en kansliorganisation enligt avdelningsprincipen de två avdelningscheferna) 1 representant för AMS 1 » » SÖ 1 » »LO

1 » » SAF 1 » » TCO 1 representant gemensamt för svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund 1 representant gemensamt för Sveriges hantverks- och industriorganisation och Sveriges industriförbund 1 representant gemensamt för handelskamrarnas nämnd, kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund 1 representant gemensamt för FredrikaBremer-Förbundet, föreningen socialarbetare inom industri och affärsvärld, kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och yrkeskvinnors samarbetsförbund 1 representant gemensamt för Sveriges

373 lantbruksförbund och riksförbundet landsbygdens folk 1 representant gemensamt för föreningen skogsarbeten och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund 1 representant för lantbruksstyrelsen 1 » » skogsstyrelsen 1 1 1

»

»

medicinalstyrelsen

» » socialstyrelsen » föreslagen av sjöfartsstyrelsen efter samråd med LO (sjöfolksförbundet), Sveriges redareförening och TCO (svenska maskinbefälsförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening)

I anslutning till det ovan redovisade alternativet må anföras följande synpunkter. Enligt det angivna exemplet skulle styrelsen utgöras av 19 personer, alltså tre mer än den nuvarande överstyrelsen för yrkesutbildning. En istyrelse omfattande bortåt ett tjugotal ledamöter måste anses vara relativt stor. Den finge emellertid därigenom enligt de sakkunnigas mening en förhållandevis reperesentativ sammansättning. Anpassades dess arbetsformer efter den föreliggande situationen, skulle den trots sin relativa storlek sannolikt kunna fungera smidigt och effektivt. De sakkunniga återkommer i ett senare avsnitt till denna angelägenhet. I det anförda exemplet utgöres styrelsen av verkschefen och ytterligare två av verkets chefstjänstemän samt sexton utifrån kommande ledamöter. Verkets chefstjänstemän skulle sålunda komma i en mycket klar minoritetsställning. Det må nämnas, att de sakkunniga vid sina överläggningar i detta sammanhang diskuterade olika utvägar att något förstärka kanslirepresentationen, t. ex. genom att chefen för den byrå, som har att handlägga vederbörande fråga, an-

tingen skulle inträda som ledamot i styrelsen eller äga rätt och skyldighet att till protokollet anteckna eventuellt avvikande mening. Såsom framhållits i ett tidigare avsnitt intar såväl arbetsmarknadsstyrelsen som skolöverstyrelsen en särställning bland de närmast berörda ämbetsverken, varför deras direkta representation i verksledningen ansågs självklar, därest styrelsen skulle uppgå till boråt ett tjugotal personer. Såväl u r saklig som ur psykologisk synpunkt ansågs det vidare betydelsefullt, att fackämbetsverken enligt detta alternativ erhöll representantskap i styrelsen. Landsorganisationen, svenska arbetsgivareföreningen och tjänstemännens centralorganisation, som samtliga har direkt representation i den nuvarande överstyrelsen för yrkesutbildning, är huvudorganisationer inom näringsliv och arbetsmarknad och ansågs av den anledningen var och en böra vara representerad genom en särskild ledamot. Beträffande näringslivs- och arbetsmarknadsområdena eftersträvades en i möjligaste mån likformig representation från organisationer och sammanslutningar, som i andra sammanhang föret r ä d e r mer eller mindre skilda intressen. De sakkunniga fann det angeläget att i förhållandevis stor omfattning grupper av organisationer skulle h a möjlighet att medverka vid överläggningarna angående förslag till representanter i yrkesutbildningsverkets ledning. Därigenom skulle underlaget för respektive representanter breddas, samtidigt som näringsliv och arbetsmarknad därmed också kunde beräknas få möjligheter att göra sina intressen gällande på ett mera mångsidigt och nyanserat sätt. Det framstod givetvis som önskvärt, att ledamöterna inte betraktade sig endast som representanter för vissa mer eller mind-

374 re begränsade områden; en strävan mot helhetssyn och därmed mot en ändamålsenlig avvägning av samhällets insatser på skilda områden av yrkesutbildningen syntes fastmer böra karakterisera ledamöternas ställningstagande. I samma mån som ledamöterna anlade en dylik helhetssyn på utbildningsfrågorna, minskade olägenheterna av den relativt begränsade representation för näringsliv och arbetsmarknad, som man u n d e r alla förhållanden måste räkna med, om styrelsen inte skulle bli alltför stor och därmed mindre funktionsdugHg. De områden inom näringsliv och arbetsmarknad, som närmast skulle beröras av yrkesutbildningsverkets verksamhet, är ur såväl yrkesutbildningssom näringslivssynpunkt av växlande storleksordning. Det kunde då från vissa bedömningsgrunder synas rimligt, att de mera betydelsefulla områdena finge en i motsvarande grad starkare r e p r e sentation i verksledningen. I någon utsträckning h a r också ett dylikt betraktelsesätt kommit till uttryck i den ovan angivna verksorganisationen. Något konsekvent genomförande av en dylik p r i n c i p har emellertid inte eftersträvats, dels emedan den därför erforderliga avvägningen är snart sagt omöjlig att genomföra i förevarande sammanhang, dels emedan de fortgående förändr i n g a r n a såväl inom näringslivet och arbetsmarknaden som inom yrkesutbildningen snart skulle göra resultatet av en sådan avvägning inaktuellt. Relativt sett torde en viss överrepresentation i den angivna verksledningen föreligga beträffande de mindre områdena. En sådan överrepresentation ansåg de sakkunniga önskvärd. Därigenom skulle man nämligen i viss mån kunna motverka tendensen, att de större områdenas intressen i alltför hög grad finge dominera överläggningarna inom verksled-

ningen och de i anslutning därtill fattade besluten. Enligt de sakkunnigas mening borde verkets styrelse ha möjlighet att delegera handläggningen av vissa ärenden till för ändamålet särskilt utsedda ledamöter; likaså borde styrelsen ha möjlighet att beträffande för yrkesutbildningen särskilt betydelsefulla ärenden vid behov tillkalla en eller flera experter. Verksledningens olika arbetsformer

Verksledningens arbetsformer måste bl. a. anpassas med hänsyn till styrelsens storlek och sammansättning samt till arten och omfattningen av de styrelsen åvilande uppgifterna. Man torde helt allmänt kunna hävda, att organisationen av en styrelses sammanträdesoch arbetsformer erbjuder allt större svårigheter ju större antalet styrelseledamöter är. De sakkunniga finner det ändamålsenligt att begränsa sin framställning på denna punkt till en sammanfattande redogörelse för sina diskussioner i anslutning till det ovan angivna alternativet D. Antalet ledamöter enligt det nyssnämnda alternativet till verksledning är relativt stort. Främst med hänsyn till detta förhållande syntes det de sakkunniga lämpligt, att styrelsen hade möjligheter att delegera handläggningen av vissa ärenden till för ändamålet särskilt utsedda ledamöter. För att en dylik styrelses arbete skulle kunna fortlöpa effektivt och smidigt ansågs emellertid även andra åtgärder vara erforderliga. En åtgärd syntes därvid vara att inskränka styrelsens verksamhet vid sammanträdena till att omfatta endast ärenden av synnerlig vikt och av sådan art, att tidpunkten för deras behandling kunde förutses relativt långt i förväg. — Som exempel på dylika ärenden må nämnas de för varje budgetår avgivna

375 förslagen rörande anslagsbehov beträffande verksamheten samt principiella frågor angående riktlinjerna för utbildningens fortgående utbyggnad och anpassning till näringslivets och arbetsm a r k n a d e n s behov. Genom en långt driven begränsning i styrelsens uppgifter minskar självfallet antalet vid varje plenarsammanträde förekommande ärenden. Dessa sammanträden blir följaktligen mindre tidskrävande och behöver inte förekomma så ofta. Uppenbarligen gäller här generaliseringen, att ju mera begränsade styrelsens arbetsuppgifter blir, dess mindre framträder olägenheterna av det stora antalet ledamöter. — Vid de sakkunnigas överläggningar beträffande hithörande frågor fästes speciellt avseende vid den del av styrelsen, som skulle utgöras av de utifrån kommande, av Kungl. Maj:t särskilt förordnade ledamöterna. Dessa kunde förmodas vara personer, upptagna dels av eget förvärvsarbete, dels därutöver av vissa u p p d r a g och åtaganden. De borde därför inte betungas med överläggningar och beslut angående mindre viktiga ärenden, som de av nyssnämnda skäl endast mera flyktigt hunnit eller ansett sig ha anledning att ta del av. De sakkunniga vill emellertid även framhålla, att en verksstyrelse som endast sammanträdde ett fåtal gånger varje år knappast skulle utgöra någon egentlig verksledning; flertalet ledamöter skulle måhända stå mer eller mindre främmande för vid sammanträdena förekommande frågeställningar och därmed sakna förutsättningar att fatta de bästa principiella besluten. De skulle förmodligen känna sig hänvisade att i alltför stor utsträckning lita till den av verkets befattningshavare biträdda meningen. Ännu en omständighet må omnämnas i detta sammanhang. Yrkesutbildnings-

verkets arbetsområde skulle enligt de angivna förutsättningarna bli mycket omfattande. Ämbetsverket skulle nämligen bli tillsynsmyndighet för lejonparten av all yrkesutbildning inom landet. En r a d olika ärenden och frågeställningar skulle därmed tarva uppmärksamhet från verksledningens sida. Långt ifrån alla dessa frågor kunde emellertid beräknas vara så vittomfattande, att de skulle beröra för samtliga styrelseledamöter betydelsefulla omständigheter. En del ärenden kan nämligen för ett visst område vara av sådan vikt, att de bör behandlas inom verksledningen, men de h a r måhända ringa anknytning till övriga näringslivs- och arbetsmarknadsområden. Det vore därför ändamålsenligare, om verksledningens sammanträdesformer kunde utformas jämväl med tanke på att i möjligaste mån endast för var och en av ledamöterna relevanta ärenden eller ärendegrupper behandlades vid de sammanträden, till vilka vederbörande kallades. De ovan anförda omständigheterna syntes enligt vår mening tala för att en styrelse av ungefär den enligt alternativ D antagna storleken och sammansättningen borde erhålla två stadigvarande sammanträdesformer, nämligen dels allm ä n t plenum (plenarsammanträde), til] vilket hela styrelsen kallades, dels sektionsplenum, till vilket vid varje tillfälle endast en viss sektion (eller vissa sektioner) av styrelsen kallades. Allmänt plenum borde av förut anförda skäl förekomma mindre ofta. Måh ä n d a kunde det visa sig tillfyllest med fyra å fem sammanträden årligen; säkr a r e besked på den punkten ansågs kunna erhållas endast på erfarenhetsmässig väg. Insikten om att dessa sammanträden skulle återkomma relativt sällan bleve med all sannolikhet en anledning för ledamöterna att i största möjliga

376 utsträckning delta i desamma. En dylik strävan kunde underlättas därigenom att det i regel vore möjligt att i mycket god tid fixera plenidagarna. I ett senare avsnitt skall de sakkunniga diskutera, vilka ärenden och ärendegrupper, som kunde tänkas bli behandlade i allmänt plenum. I detta sammanhang må endast beträffande målsättningen för plenarsammanträdena och därvid förekommande frågor anföras följande. Vid de tillfällen då hela styrelsen beräknades vara samlad, borde uppenbarligen tas u p p till behandling bl. a. viktigare ärenden av allmän och principiell natur. Dylika ärenden kunde antas ha sådan räckvidd, att de lämpligen borde behandlas i allmänt plenum, där en allsidig belysning av problemställningarna bleve möjlig. Vid plenarsammanträdena skulle ledamöterna även i koncentrerad form orienteras om viktigare beslut och åtgärder samt väsentliga inträffade förändringar, som i ett eller annat avseende n ä r m a r e berörde yrkesutbildningen. Tanken att till en del förlägga verksledningens arbete till sektionsplenum motiverades — utöver önskemålet att nedbringa antalet i överläggningarna deltagande ledamöter — framför allt av strävan, att man genom lämplig avgränsning av till respektive sektionsplenum hänskjutna ärenden skulle kunna skapa effektivt arbetande grupper inom verksledningen. I sektionsplenum förekommande ärenden borde, så långt vissa a n d r a överväganden medgåve, vara relevanta för samtliga i sammanträdet deltagande ledamöter. Verksledningens uppdelning på sektioner borde följaktligen ske bl. a. med iakttagande av att representanter för varandra närstående eller ur yrkesutbildningssynpunkt eljest likartade näringslivs- och arbetsmarknadsområden d möjligaste mån hänfördes till samma sektioner.

Beträffande uppdelningen i sektioner, gränsdragningen mellan sektionernas verksamhetsområden och ledamöternas gruppering på de olika sektionerna anlade de sakkunniga i väsentliga stycken synpunkter liknande dem, som återfinnes i framställningen om skolverkets rådgivande nämnd (kap. 12; särskilt avsnittet »Sammansättningen av den rådgivande nämnden»). För en verksledning enligt det ovan angivna alternativet D ansågs sektionernas antal lämpligen kunna bestämmas till fyra, nämligen en sektion för industri och hantverk, en sektion för handel och sjöfart, en sektion för huslig utbildning och vårdyrken samt en sektion för jordbruk och skogsbruk. Antalet ledamöter i de olika sektionerna varierade enligt ett av de utarbetade förslagen mellan lägst sju och högst nio. Därjämte förutsattes emellertid, att de närmast berörda chefstjänstemännen skulle delta i sektionsplenum. Någon skarpt fixerad gränsdragning mellan olika sektioners arbetsområden ansågs inte lämpligt att företa; man måste räkna med att likartade eller gemensamma problemställningar skulle återfinnas inom olika sektioner. Fastän sektionsplenum i regel endast borde omfatta en sektion, kunde det därför tydligen vara ändamålsenligt, att två eller flera sektioner ibland i gemensamma sektionsplena överlade och beslutade angående vissa ärenden. Även för de i sektionsarbetet mest engagerade ledamöterna beräknades arbetsuppgifterna inte behöva bli alltför betungande. Till sektionsplenum skulle nämligen endast hänskjutas ärenden av större vikt för respektive näringslivsoch arbetsmarknadsområde. Det föreföll de sakkunniga alltför vanskligt att söka närmare ange tidsintervallerna mellan sektionsplena för ett område. Det bedömdes dock som troligt, att ungefär

377 ett plenum varannan månad för var och en av de fyra sektionerna skulle visa sig till fyllest. Ovan har framhållits att yrkesutbildningsverkets styrelse borde äga möjlighet att vid allmänt plenum delegera handläggningen av vissa ärenden till för ändamålet särskilt utsedda ledamöter. En dylik möjlighet borde förefinnas även i samband med sektionsplenum. Delegeringen ansågs i detta fall få särskild betydelse framför allt beträffande sådana ärenden, som berörde två eller flera sektioner. Den skulle därvid tydligen kunna innebära en smidig form att snabbt och effektivt komma till rätta med gemensamma frågeställningar. Till verksledningens handläggning hörande ärenden

Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle antalet av yrkesutbildningsverkets styrelse behandlade ärenden i möjligaste mån begränsas. På styrelsen borde ställas kravet, att den fattade beslut i viktigare angelägenheter och fastställde riktlinjerna för yrkesutbildningens bedrivande. Avgränsningen av verksledningens befattning med ärendenas handläggning skulle ske bl. a. med beaktande av styrelsens möjligheter att kunna träffa ett sakligt grundat avgörande i respektive ärende. För att något mera ingående kunna belysa de sakkunnigas diskussion beträffande styrelsens arbetsuppgifter kan det vara lämpligt att anknyta till det ovan angivna alternativet D. Enligt i anslutning till detsamma angivna sammanträdesformer restes ett dubbelt krav i fråga om fastställandet av verksledningens befattning med olika ärenden och ärendegrupper. Det gällde dels att ange, vilka ärenden som borde hänskjutas till verksledningens behandling, dels att från varandra avgränsa pleniärenden och sektionspleniärenden.

Pleniärenden borde vara följande, nämligen viktigare allmänna ärenden beträffande yrkesutbildningens planering, organisation och fortgående utbyggnad samt anpassning efter näringslivets och arbetsmarknadens behov, viktigare frågor rörande organisationen av och instruktionen för yrkesutbildningsverket, viktigare frågor om utfärdande, ändring eller upphävande av författningar, anslagsäskanden, avsedda att föreläggas riksdagen, frågor angående åtal mot eller disciplinär bestraffning av tjänstemän samt andra ärenden av större vikt eller intresse för yrkesutbildningsverkets verksamhet. I den mån de inte ansågs vara av den natur att de tillhörde pleniärenden borde sektionspleniärenden enligt de sakkunnigas mening omfatta följande grupper, nämligen viktigare ärenden beträffande yrkesutbildningens planering, organisation och fortgående utbyggnad samt anpassning efter näringslivets och arbetsmarknadens behov inom vederbörande sektions arbetsområde, viktigare frågor om utfärdande, ändring eller upphävande av författningar rörande de delar av yrkesutbildningsverkets tillsynsområde, som särskilt berörde respektive sektion samt andra ärenden av större vikt eller intresse för yrkesutbildningsverkets verksamhet inom respektive sektions arbetsområde. Vissa ärenden kunde beräknas bli behandlade endast förberedelsevis i sektionsplenum. Som typ för dylika ärenden må nämnas anslagsäskanden, avsedda att föreläggas riksdagen. Liksom för flertalet övriga ämbetsverk skulle självfallet även för yrkesutbildningsverket denna årligen återkommande fram-

378 ställning vara en utomordentligt betydelsefull angelägenhet. I sig kunde och borde dessa äskanden rymma styrelsens uppfattning inte endast om det aktuella utbildningsbehovet och därför erforderliga resurser utan även om planeringen, organisationen och utbyggnaden av yrkesutbildningen på längre sikt. Denna för ämbetsverkets arbete centrala ärendegrupp skulle tydligen tarva en noggrann penetration. Man finge därför förutsätta, att varje sektion först förberedelsevis behandlade respektive anslagsposter var för sig och att därefter anslagsäskandena bleve föremål för en samlad behandling i plenum, varvid olika önskemål och behov ställdes mot v a r a n d r a och verksledningens slutliga avvägning ägde rum. En dylik behandlingsgång kunde lämpligen ifrågakomma även i vissa andra sammanhang, t. ex. beträffande för yrkesutbildningsverkets hela verksamhet särskilt betydelsefulla remisser. Flertalet till sektionsplenum hänskjutna ärenden kunde emellertid i regel förväntas bli avgjorda vid nämnda sammanträden. I en del fall kunde givetvis komma att uppstå viss tveksamhet, huruvida ett ärende borde hänskjutas till den ena eller den andra av de båda instanserna. Det skulle t. ex. kunna gälla ett frågekomplex, som visserligen i och för sig till övervägande delen berörde en sektions verksamhetsområde, men där ärendet i fråga bedömdes som synnerligen betydelsefullt för nämnda område. Under dylika omständigheter borde det inte endast hänskjutas till sektionsplenum utan jämväl — och för slutligt avgörande — till plenum. Under förutsättning att verksledningens arbete till en del ägde rum sektionsvis, skulle det tydligen inte vara förenat med samma svårigheter som i en samlad styrelse att i sektionsplenum ta u p p till behandling ärenden av något

mindre angelägenhetsgrad och betydelse. Ett dylikt djupare grepp i ärendemängden kunde emellertid uppenbarligen lätt leda till en viss ytlighet i handläggningen och en mindre inträngande behandling även av viktigare ärenden. Det vore därför ur yrkesutbildningens synpunkt sannolikt mera ändamålsenligt och givande, om verksledningens handläggning såväl i plenum som i sektionsplenum koncentrerades till ett relativt litet antal ärenden av väsentlig betydelse, medan återstående ärenden överlämnades till kansliets handläggning. Yrkesutbildningsverkets kansliorganisation

De sakkunniga har även diskuterat frågan om ett yrkesutbildningsverks kansliorganisation. Ett flertal olika problemställningar blev därvid aktuella, nämligen hur verkets personal skulle sammanföras i arbetsenheter, efter vilka grunder arbetet skulle fördelas mellan dessa enheter, om samtliga arbetsenheter skulle vara direkt underställda verkschefen eller organiseras i avdelningar, vilkas chefer inför verkschefen skulle ansvara för respektive avdelnings verksamhet, hur nödvändigt samarbete mellan arbetsenheterna skulle åstadkommas o. s. v. Kansliorganisationen ansågs kunna utformas antingen enligt fackbyråprincipen eller enligt avdelningsprincipen. Dessa båda huvudprinciper skulle vid den praktiska utformningen kunna varieras på olika sätt, och vidare skulle de kunna kombineras, så att man inrättade såväl fackbyråer som avdelningar med underställda arbetsenheter. En organisation enligt renodlade fackbyråprinciper fann de sakkunniga ur praktiska synpunkter föga lämplig. Den skulle innebära, att en fackbyrå för ett visst yrkesutbildningsområde, t. ex. utbildningen för handel och kontorsverk-

379 samhet, skulle handlägga samtliga ärenden r ö r a n d e detta område: planering, byggnadsfrågor, undervisning, lärarutbildning, organisation och administration. Vissa av dessa ärenden är emellertid av sådan natur, att de med fördel kan handläggas enligt för hela verkets arbetsfält enhetliga riktlinjer, dock under medverkan av respektive fackbyrå. Även en organisation enligt en renodlad avdelningsprincip fann emellertid de sakkunniga otillfredsställande. Den skulle nämligen bl. a. innebära, att pedagogiska och organisatoriska frågor genomgående komme att handläggas inom olika arbetsenheter; det önskvärda intima sambandet vid behandlingen av dessa ärenden skulle därmed gå förlorat. De sakkunniga fann övervägande skäl tala för en kansliorganisation enligt en modifierad fackbyråprincip. Utöver fackbyråerna för olika näringslivs- och arbetsmarknadsområden skulle finnas två byråer, nämligen administrativa byrån och lärarutbildningsbyrån, som omspände yrkesutbildningsverkets hela verksamhetsfält. Därjämte skulle enligt de sakkunnigas uppfattning en särskild byrå handlägga med omskolningsverksamheten förknippade ärenden. Genom den ovan skisserade kansliorganisationen kunde det intima sambandet mellan de pedagogiska och organisatoriska ärendena i största möjliga utsträckning bevaras, varjämte ämbetsverkets specialister inom olika områden bäst skulle kunna utnyttjas. Vidare ansågs en dylik kansliorganisation särskilt ägnad att vidmakthålla och stärka den erforderliga kontakten med näringslivets och arbetsmarknadens olika organisationer och med enskilda företag. Ett nära samarbete mellan yrkesutbildningsverket och representanter för näringsliv och arbetsmarknad bedömdes som en nödvändig förutsättning för att

ämbetsverket skulle kunna fylla sin funktion som det centrala ledande organet för yrkesutbildning. Målsmännen för yrkesutbildningen har varit vana vid att diskutera sina problem med tjänstemän inom en arbetsenhet, som haft överblick över ett helt arbetsområde, nämligen fackbyråerna inom överstyrelsen för yrkesutbildning, undervisningsbyrån inom lantbruksstyrelsen o. s. v. Vid de sakkunnigas överläggningar med representanter för fackämbetsverk och organisationer h a r också från flera håll framförts önskemål om fackbyråer för vederbörandes intresseområde. Enligt fackbyråprincipen skulle varje mera betydande yrkesutbildningsområde erhålla sin egen byrå, en regel som dock bleve svår att tillämpa. Inom åtminstone ett av områdena, nämligen industri och hantverk, h a r yrkesutbildningen fått en sådan omfattning, att tvenne byråer för fullgörande av hith ö r a n d e arbetsuppgifter torde vara erforderliga. Inom a n d r a områden åter är yrkesutbildningen av så liten omfattning, att särskilda byråer för vart och ett av dem knappast kan ifrågakomma, så t. ex. beträffande sjöfart eller socialvård. För ett av utbildningsområdena — skogsbruk — är visserligen den nuvar a n d e yrkesutbildningen så begränsad till sin omfattning, att någon tveksamhet kan råda om det motiverade i att för detta område inrätta en särskild byrå. Berörda yrkesutbildning kan emellertid beräknas komma att successivt öka i omfattning (jfr Kungl. Maj:ts p r o p , nr 115 till 1962 års r i k s d a g ) , varför det med hänsyn härtill är befogat, att en särskild byrå för skogsbruksutbildning kommer till stånd. De sakkunnigas ovan antydda överväganden ledde bl. a. fram till utformningen av en kansliorganisation som utöver en administrativ byrå, en byrå för

380 lärarutbildning och en byrå för omskolningsverksamhet skulle omfatta sju fackbyråer, nämligen en för yrkesskolor inom industri och hantverk, en för tekniska läroverk och tekniska skolor samt sjöbefälsskolor, en för handelsutbildning, en för huslig utbildning, en för utbildning i vårdyrken, en för jordbruksutbildning och en för skogsbruksutbildning. En kansliorganisation enligt den angivna omfattningen skulle kunna medföra en alltför stor arbetsbelastning för verkschefen. De sakkunniga ansåg därför vissa åtgärder nödvändiga för att eliminera denna risk. Sålunda förutsattes att verkschefen skulle erhålla en ställföreträdare, varigenom viss avlastning av hans arbetsbörda kunde åstadkommas; vidare borde i kansliorganisationen ingående sektioner knytas till respektive byråer, så att antalet under verkschefen direkt ställda arbetsenheter inte ytterligare utökades. Därjämte ansåg de sakkunniga, att beslutanderätten i större utsträckning än som för närvarande är fallet inom t. ex. överstyrelsen för yrkesutbildning skulle kunna överflyttas från verkschefen till byråcheferna. Beträffande de sakkunnigas överväganden angående en kansliorganisation enligt avdelningsprincipen må nämnas, att enligt ett av de diskuterade alternativen skulle ärenden rörande undervisning och lärarutbildning sammanföras i en undervisningsavdelning omfattande fem rotlar, medan organisatoriska, administrativa och planeringsärenden skulle sammanföras i en organisationsavdelning omfattande fyra rotlar. Kansliorganisationen kunde därvid tänkas bli t. ex. följande. Undervisningsavdelningen: en rotel för pedagogiska frågor av allmän natur, lärarutbildning och pedagogisk reformverksamhet, en rotel för undervisnings-

ärenden rörande utbildningen för industri och hantverk, en rotel för undervisningsärenden r ö r a n d e utbildningen för handel och sjöfart, en rotel för undervisningsärenden r ö r a n d e huslig utbildning och utbildning i vårdyrken samt en rotel för undervisningsärenden rörande utbildningen för jordbruk och skogsbruk. Organisationsavdelningen: en rotel för organisatoriska ärenden rörande utbildningen för industri och hantverk, en rotel för organisatoriska ärenden rörande utbildningen för handel, sjöfart, husliga yrken, vårdyrken, jordbruk och skogsbruk, en rotel för omskolningsverksamheten och en rotel för administrativa och rättsliga ärenden. I föreliggande bilaga har de sakkunniga velat redovisa vissa delar av utredningsarbetet, som antingen inte alls behandlats eller berörts endast synnerligen summariskt i den föregående framställningen. Ehuru det i bilagan redovisade utredningsarbetet inte inrymmer något som helst alternativt förslag till inrättandet av ett gemensamt skolämbetsverk, har det dock synts oss angeläget att om än mycket kortfattat beröra även denna del av vårt arbete. I annat fall skulle läsaren av föreliggande betänkande kunna bibringas den felaktiga föreställningen, att frågan om ett fristående yrkesutbildningsverk mer eller mindre skjutits åt sidan under utredningsarbetet. Så är emellertid ingalunda fallet. Av den ovan lämnade redovisningen torde fastmer ha kunnat utläsas, att de sakkunnigas utredningsarbete beträffande ett fristående yrkesutbildningsverk omfattat en rad olika alternativ, av vilka vissa blivit föremål för en ingående analys. Vi har emellertid ansett det obehövligt att avge en mera uttömmande redogörelse för denna del av vårt arbete. I den föreliggande bilagan har sålunda

381 Sammanfattning inte eftersträvats att ge någon allsidig och nyanserad framställning av de sakkunnigas undersökningar beträffande konstruktionen av ett fristående yrkesutbildningsverk. Redovisningen kan

snarast betecknas som en exemplifiering, varvid berörts sådana synpunkter och alternativ, som ansetts vara särskilt belysande för denna del av utredningsarbetet.

BILAGA 3 E t t helt integrerat skolämbetsverk Inledande

Om man enligt de sakkunnigas i inledningen till kap. 12 uttryckta intentioner avser att skapa ett skolämbetsverk, som skall utföra de arbetsuppgifter och utöva de befogenheter, vilka nu tillkommer skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, och som vidare skall övertaga vissa fackämbetsverks tillsyn över yrkesutbildning, måste man närmare överväga formerna för och graden av samorganisation av de arbetsenheter, som förutsätts överförda till Möjligheterna

synpunkter

det nya ämbetsverket från de nuvarande ämbetsverken. En huvudfråga blir därvid h u r långt man skall gå, när det gäller sammansmältningen av varandra mer eller m i n d r e motsvarande arbetsenheter inom de bägge nuvarande skolämbetsverken, vilka avses helt uppgå i det nya ämbetsverket. Vi har i det hänseendet under utredningsarbetets gång övervägt en rad olika alternativ som vi funnit lämpligt att redovisa i en särskild bilaga.

till olika långtgående integration skolämbetsverken

Utgår man ifrån graden av sammansmältning mellan den del av skolverkets kansli, som arbetar med frågor angående det allmänna skol- och utbildningsväsendet, och den del av skolverkets kansli, som arbetar med frågor angående yrkesutbildningsväsendet, kan man tydligen tänka sig en rad olika alternativa organisationsformer. Den minsta graden av sammansmältning innebär uppenbarligen, att skolverket under en generaldirektörs ledning organiseras på en SÖ- och en Köy-del. Genom att överföra mindre eller större grupper av kanslipersonalen till en gemensam del, erhåller man en rad alternativa organisationsformer, inom vilka sammansmältningen av SÖ- och Köy-delarna gradvis blir allt större. Schematiskt kan den antydda alternativraden åskådliggöras enligt fig s. 383.

av de bägge

nuvarande

Alternativ 1. Enligt den återgivna schematiska teckningen kommer alternativ 1 att innebära en kansliorganisation utan någon egentlig sammansmältning av SÖ- och Köy-delarna. Nämnda delar förenas genom den gemensamma styrelsen med tillhörande rådgivande nämnd, en gemensam generaldirektör och — får man förutsätta — gemensamma lokaler. Detta alternativ är tydligen relativt enkelt att förverkliga, eftersom de båda huvuddelarna redan i stort sett finns färdigorganiserade. Jämfört med nuläget innebär följaktligen detta alternativ den minsta organisatoriska förändringen. Alternativ 2. Enligt detta och de bägge närmast följande alternativen förutsattes, att skolverkets kansli utöver Söoch Köy-delarna även omfattar en gemensam del. Omedelbart inställer sig då

383 GD

ODE

ÖDI "1 \~

/ \ /

/ \

/

: znmwMiiiiiiiiiiriiiiiiKiiiiiiiiiiiiini I

\

/ /

\

/ \

/

/

\

I

\~rr iiiiifimrnffniiimnwimiwiiiiiiiiiii

°4

\ So-del

'Ill/Ill

/ \

/ \ I

\

I \ I

wuininuuiJummmuuiimmiimtL

Hoy-del

'liHIlli Gemensam del a^, a 2 , a 3 o.s.v. symboliserar olika organisationsformer

frågan, vilka rotlar (byråer), sektioner eller andra arbetsgrupper, som i första hand kan anses böra ingå i den gemensamma delen. Det må därvid erinras om att såväl skolhygienroteln (S) som sektionen för fysisk fostran (b) redan i nuläget har att handlägga frågor, som hänför sig till båda de pedagogiska verkens verksamhet. Ur den synpunkten kan det anses naturligt, att de i första h a n d bör ingå i den gemensamma delen. Dit kan enligt detta alternativ lämpligen även föras kanslisektionen (k) och utredningssektionen ( d ) . Alternativ 3. Redan med beaktande av de nuvarande förhållandena har det bedömts som föga rationellt, att vart och ett av de båda pedagogiska ämbetsverken sköter skolplaneringen och handlägger byggnadsärendena på sitt eget område; än m e r a otillfredsställande ter

sig en dylik anordning, om hänsyn tas till de planerade framtida förändringarna på skolans område. Det måste därför framstå som ändamålsenligt, att hithörande frågor handlägges i den gemensamma delen av skolverkets kansli. Utöver skolhygienroteln, sektionen för fysisk fostran, kanslisektionen och utredningssektionen förutsattes följaktligen enligt alternativ 3, att till den gemensamma delen även överföres planerings- och byggnadsavdelningen ( P ) . Alternativ 4. Skolväsendets lokala och regionala ledning har under senare år i väsentliga avseenden förändrats, en omständighet som talar för inrättandet av ett skolverk. För kommunala skolstyrelser, lokala skolledningar och länsskolnämnder kommer en dylik förändring bl. a. att innebära en lättnad i administrativt hänseende. Uppenbarligen

384 kan man hävda, att de åsyftade regionala och lokala förändringarna av skolväsendets ledning motiverar ett närmare sammanförande av skolverkets administrativa arbetsenheter. För framtiden torde man sannolikt även k u n n a r ä k n a med en allt större enhetlighet inom hela skolväsendet beträffande bestämmelser om statsbidrag, löneförmåner o. dyl. Anförda omständigheter talar för att utöver i föregående alternativ angivna arbetsenheter även de administrativa rotlarna inom SÖ-delen o c h Köy-delens motsvarande byrå (första byrån) överföres till skolverkets gemensamma del. Det må i detta sammanhang framhållas, att denna överflyttning även förutsattes innefatta Köy-delens sektion för centralupphandling. Samtidigt kan även Sö:s skolsociala rotel lämpligen överföras till den gemensamma delen. Alternativ 5. Om man fäster större avseende vid samhörigheten mellan undervisningsfrågor inom det allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet samt mellan organisationsfrågor inom dessa bägge delar av skolväsendet än vid samhörigheten mellan undervisningsfrågor och organisatoriska frågor inom yrkesskolväsendet, kan även återstående delar av SÖ och Köy överföras till den gemensamma delen av det nya skolämbetsverket, och samtidigt de arbetsenheter som överföres från fackämbetsverken eller inrättas för att övertaga arbets- och tillsynsuppgifter från dem. F r å n SÖ överföres i sådant fall även undervisningsavdelningen, organisationsavdelningen, lärarutbildnings- och försöksavdelningen samt folkbildningsroteln till den helt gemensamma organisationen. F r å n Köy överföres på motsvarande sätt de återstående byråerna för industri och hantverk, handel, husligt arbete, lärarutbildning samt omskolningssektionen och sektionen för utbildning

inom vissa vårdyrken. Med sistnämnda sektion samordnas handläggningen av de yrkesutbildningsfrågor för vårdyrken, som överföres från arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen och socialstyrelsen. Till den helt gemensamma organisationen överföres slutligen även lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå och skogsstyrelsens sektion (avdelning) för undervisningsfrågor. Undervisningsfrågor rörande såväl det allmänna undervisningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet hänföres sålunda till en avdelning, organisationsfrågor och lärarutbildningsfrågor på motsvarande sätt till var sin avdelning. Även inom de särskilda rotlarna sammanföres ärenden av likartat slag. Undervisningsfrågor rörande såväl allmänna gymnasier som fackgymnasier sammanföres sålunda till en enda rotel inom undervisningsavdelningen, organisationsfrågor rörande nämnda läroanstalter till en rotel inom organisationsavdelningen. Vid detta alternativ försvinner den separata »SÖ-delen» och »Köy-delen» helt. Man får ett alltigenom enhetligt skolämbetsverk men kan inte bevara en lika intim samordning av undervisningsfrågorna och organisationsfrågorna inom varje yrkesutbildningsområde som nu. Prövningen av alternativen 1—5. Vid prövningen av dessa alternativ har de sakkunniga funnit övervägande skäl tala för alternativ 4 och beslutat framlägga detta som sitt förslag (Jämför särskilt kapitlen 12 och 15). Av de återstående alternativen torde alternativ 5 ha det största allmänna intresset. Då även detta alternativ varit föremål för ingående analys, h a r vi funnit det lämpligt att i det följande återge vissa väsentliga data rörande detta förslag, sådant det utformats under vårt utredningsarbete.

385 Ett helt integrerat

skolämbetsverk

Ambetsbefattning

Kansliorganisation

Skolverkets ambetsbefattning blir vid detta alternativ helt densamma som enligt de sakkunnigas förslag. (Jämför kap. 12).

Kansliorganisationen vid detta alternativ avviker i väsentliga hänseenden från de sakkunnigas förslag. Några sektorer förekommer inte. Antalet avdelningar och rotlar blir något färre. Avdelningarnas antal blir 5 i stället för 6 och rotr larnas 31 i stället för 32. Vad personalorganisationen beträffar medför detta alternativ inga andra förändringar i förhållande till de sakkunnigas förslag, än att antalet avdelningschefer minskas med en (en avdelningschef ersätts med rotelchef och en rotel försvinner, varigenom antalet rotelchefer — byråchefer och undervisningsråd i B l samt skolöverläkaren — blir oförändrat, 31—5 = 32—6 = 26) och att personalen i övrigt omfördelas på avdelningar och rotlar. • «. De arbetsenheter, som finns specificerade i kapitel 15, kan vid detta alternativ tänkas sammanförda på följande sätt. Rotelcheférnas och viss annan personals placering torde framgår av det för varje rotel angivna a r b e t s o m r å d e t medan personalens omfördelning i övrigt ej specificerats.

Verksledning

Även sammansättningen av skolverkets styrelse blir vid detta alternativ exakt densamma som enligt de sakkunnigas förslag. Generaldirektörens och de båda överdirektörernas arbetssituation vid ledningen av kansliets arbete blir däremot förändrad. För generaldirektörens del inskränker sig förändringen närmast därtill, att hans lika stora ansvar för arbetet inom alla delar av verket blir ännu starkare markerad. Överdirektörerna får större beröring med varandras arbetsområden, men samtidigt måste deras arbetsinsatser fördelas på ett långt större antal arbetsenheter. Den till verksledningen knutna utredningssektionen förutsätts vid detta alternativ bli densamma som enligt de sakkunnigas förslag. Rådgivande nämnd

Den rådgivande nämndens arbetsuppgifter och sammansättning blir vid detta alternativ helt desamma som enligt de sakkunnigas förslag i kap. 12. Arbetet inom nämndens skilda sektioner torde dock vid detta alternativ få ökad vikt och betydelse, då det intresseområde, som varje sektion har att bevaka, ej är strikt sammanhållet inom verkets kansliorganisation. Medan handläggningen av frågor som kan aktualiseras inom sektion 2, enligt de sakkunnigas förslag torde komma att koncentreras till rotlarna Y 1 och Y 2, torde den enligt detta alternativ i huvudsak komma att fördelas på U 3, U 4, O 4 och O 5. 25—201170

Undervisningsavdelningen

(U)

Avdelningen handlägger undervisningsfrågor utom sådana som avser blindoch dövskqlor, särskolor och folkbildningsväsendet eller hänföres till lärarutbildnings- och försöksavdelningen. Den består av 8 rotlar (U 1—U 8). Ärenden av administrativ karaktär hänföres till en särskild sektion under en byrådirektör. Till avdelningen är knuten en sektion för fysisk fostran och en sektion för skölmåltidsverksamhet och hemvårdarinneutbijdning, vidare experter för läroämnen, övningsämnen, yrkesämnen

386 och specialskolor samt assistenter för undervisning i moderna språk. Ul (avdelningschefens rotel) Pedagogiska frågor av allmän natur. Pedagogisk inspektion och pedagogisk rådgivningsverksamhet, dock ej avseende L, Sr och F. Konferenser med rektorer och lärare, dock ej sådana som anordnas av a n n a n arbetsenhet. Till roteln är knutna den administrativa byrådireklörssektionen samt experter för läroämnen och språkassistenter. U2 Undervisningsfrågor avseende grundskolan, folkskolan och fortsättningsskolan, i folkskolan inbyggda högstadielinjer, skolor vid sjukvårdsanstalter och barnhem, nomadskolor samt enskilda skolor, där undervisning meddelas för skolpliktiga barn. Undervisningsfrågor avseende övningsämnen, dock ej hemkunskap, hushållsgöromål och textilslöjd. Till roteln är knutna sektionen för fysisk fostran samt experter för övningsämnen utom hemkunskap, hushållsgöromål och textilslöjd. U3 Undervisningsfrågor — dock ej beträffande övningsämnen — avseende statliga, kommunala och enskilda allmänna gymnasier, realskolor och flickskolor, försvarets läroverk, specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande, humanistiska och socialekonomiska fackskolor, samt yrkesutbildningsanstalter på gymnasialstadiet inom teknik, handel och sjöfart. Till roteln är knutna experter för teknisk undervisning, handelsundervisning och sjöfartsundervisning. f/4 Undervisningsfrågor avseende tekniska och merkantila fackskolor, yrkesutbildiiingsväsendet i övrigt — utom på gym-

nasialstadiet — inom hantverk och industri, handel och sjöfart. Organisationsfrågor avseende särskilt anordnad kursverksamhet inom dessa områden. Till roteln är knutna experter för hantverk och industri samt för handel. U5 Undervisningsfrågor avseende husliga ämnen — även beträffande lanthushåll — s ö m n a d , textilslöjd och hemslöjd. Organisationsfrågor avseende särskilt anordnad kursverksamhet inom dessa områden. Till roteln är knutna sektionen för skolmåltidsverksamhet och hemvårdarinneutbildning samt experter för textilslöjd och för sömnad. U6 Undervisningsfrågor avseende barnavård, sjuk- och hälsovård samt socialvård. Organisationsfrågor avseende särskilt anordnad kursverksamhet inom dessa områden. Till roteln är knutna experter för barnavård, sjuk- och hälsovård samt socialvård. U7 Undervisningsfrågor avseende jordbruk med binäringar (utom lanthushåll). Till roteln är knutna experter för jordbruksutbildning. U8 Undervisningsfrågor avseende skogsbruk. Organisationsfrågor avseende särskilt anordnad kursverksamhet inom detta område. Till roteln är knutna experter på skoglig utbildning. Lärarutbildningsoch försöksavdelningen (L) Avdelningen handlägger frågor om pedagogiskt utvecklingsarbete genom undersöknings- och försöksverksamhet, lärarutbildningsfrågor, frågor om hjälpmedel i undervisningen samt den skolpsykologiska verksamheten. Avdel-

387 ningen består av 6 rotlar ( L 1 — L 6 ) . Ärenden av administrativ karaktär hänföres till en särskild sektion under en byrådirektör. Till avdelningen är knutna skolpsykologer, experter för det pedagogiska utvecklingsarbetet, för yrkesvägledning, för frågor om kurser och fortbildning samt för pedagogiska hjälpmedel. hl (avdelningschefens rotel) Frågor om pedagogiskt utvecklingsarbete. Till roteln är knutna den administrativa byrådirektörssektionen samt experter för det pedagogiska utvecklingsarbetet. L2 Skolpsykologisk verksamhet, yrkesvägledningsfrågor. Till roteln är knutna skolpsykologer och experter för yrkesvägledning. L3 Pedagogiska hjälpmedel för undervisning. Hjälpmedelscentralerna. Till roteln är knutna verkets förlagsverksamhet och experter för pedagogiska hjälpmedel.

Frågor om utbildning och fortbildning av klasslärare. Utbildningsfrågor rörande folkskoleseminarierna och på verket ankommande uppgifter rörande lärarhögskolorna. Förskoleseminarierna.

som handlägges inom L 5. Till roteln är knutna experter för vissa utbildningskurser. Organisationsavdelningen (O) Avdelningen handlägger organisationsoch personalfrågor. Den består av 6 rotlar (O 1—O 6). Till avdelningen är knuten meritkontoret. 01 (avdelningschefens rotel) Tillsättning av tjänster. Behörighetsfrågor. Till roteln är knuten den administrativa byrådirektörssektionen. 02 Skolväsendets lokala och regionala ledning. Personal- och organisationsfrågor avseende grundskolans låg- och mellanstadium samt folkskolan. 03 Organisations- och personalfrågor ay^ seende grundskolans högstadium, humanistiska och socialekonomiska fackskolor, realskolor och flickskolor, privatskolor, teckningslärarinstitutet, seminarierna för husligt arbete och slöjdlärarseminariet. övningslärarorganisationen. 0 4 Organisations- och personalfrågor avseende allmänna gymnasier, fackgymnasier, särskilda yrkesutbildningsanstalter, sjöbefälsskolor och folkskoleseminarier.

L5 Frågor o m utbildning och fortbildning av lärare i teoretiska läroämnen och övningslärare samt vidareutbildning av klasslärare. Utbildningsfrågor rörande lärarkursanstalterna, teckningslärarinstitutet, seminarierna för huslig utbildning och slöjdlärarseminariet.

05 Organisations- och personalfrågor avseende tekniska och merkantila fackskolor, yrkesutbildningsväsendet i övrigt utom på gymnasialstadiet, dock ej organisationsfrågor avseende särskilt anordnad kursverksamhet.

L6 Frågor om utbildning och fortbildning av lärare i yrkesämnen, dock ej sådana

Examina och avgångsprövningar. Elevers intagning och flyttning.

388 Planerings- och byggnadsavdelningen (P) Avdelningen handlägger planeringsoch byggnadsfrågor avseende det allm ä n n a skolväsendet och yrkesutbildningsväsendet samt statsbidragsfrågor i anslutning härtill. Avdelningen består av 3 rotlar (P 1—P3). Till densamma är knutet ett arkitektkontor. Pl (avdelningschefens rotel) Allmänna frågor avseende planering och byggnader. Planeringsfrågor avseende det på grundskolan byggande undervisningsväsendet. P2 Planeringsfrågor avsende grundskolan. Frågor om skolskjutsar. P 3 Skolbyggnadsfrågor, byggnader.

Statsbidrag

till

Administrativa avdelningen (A) Avdelningen handlägger ärenden av rättslig och av ekonomisk karaktär, dock ej avseende skolbyggnader. Avdelningen består av 4 rotlar (A 1—A 4). Till densamma är knutna sektionen för centralupphandling, revisionskontoret samt verkets kommissionärer. A 1 (avdelningschefens rotel) Rättsliga frågor. Kassor, donationer och fonder. Till roteln är knutna verkets kommissionärer. A 2 Lone- och statsbidragsfrågor avseende klasslärare och ämneslärare. Sjukvårdsersättningar. Förhandlingsfrågor. A3 Lone- och statsbidragsfirågor avseende övningslärare. Avsked och pension. Traktamenten, resekostnader och flytt-

ningsersättningar. Till roteln är knutet revisionskontoret. A 4 Lone- och statsbidragsfrågor avseende yrkesutbildningsväsendet samt yrkeslärare i grundskolan. Till roteln är knuten sektionen för centralupphandling. Skolsociala roteln (Sr) Blind- och dövskolor. Särskolor för psykiskt efterblivna. Skolhem. Skolsocial verksamhet. Skolhygienroteln (S) Skolhygieniska frågor. Psykisk barnaoch ungdomsvård. Mentalhygieniska frågor. Personalfrågor avseende skollärare och -sköterskor. Folkbildning sr oteln (F) Folkhögskolor. Folkbiblioteken. Folkbildningsarbetet. Till roteln är knuten en sektion för folkbiblioteken. Omskolningsroteln (Or) Omskolningskurser. Arbetslöshetskurser. Arbetsmarknadsfrågor. Kanslisektionen

(k)

Frågor avseende verkets lokaler och personal. Till sektionen är knutna kassakontoret, biblioteket, tryckeriexpeditionen, skrivbyrån, upplysningstjänsten, telecentralen, materialförvaltaren och vakttjänsten. I organisationsplanen s. 390 är beteckningarna desamma som i kap. 15. Beslutsordning

Beslutsordningen blir vid detta alternativ i formellt hänseende — beslutsinstanser, sättet för besluts fattande och bestämmelserna h ä r o m — helt densamma som enligt de sakkunnigas förslag. Beslutsordningens praktiska tillämpning kommer dock givetvis att påverkas av

389 avdelningarnas och rotlarnas skiljaktiga sammansättning enligt det båda alternativen. Instruktion

Instruktionen kan vid detta alternativ få i allt väsentligt samma utformning som enligt de sakkunnigas förslag. 19 § måste dock med hänsyn till den skiljaktiga konstruktionen av verkets avdelningar få en annan utformning. Den skulle enligt detta alternativ få följande lydelse: 19 §. 1 mom. Verkets kansli är organiserat på följande avdelningar: undervisningsavdelningen, lärarutbildningsoch försöksavdelningen, organisationsavdelningen, planerings- och byggnadsavdelningen,

administrativa avdelningen samt följande fristående rotlar: skolsociala roteln, skolhygienroteln, folkbildningsroteln, omskolningsroteln. I avdelning ingå rotlar. Avdelningschef förestår — förutom sin avdelning — en rotel inom denna. Skolhygienroteln förestås av skolöverläkaren, rotlarna inom administrativa avdelningen av byråchefer, omskolningsroteln av byråchef eller undervisningsråd och övriga rotlar av undervisningsråd. Rotlarnas fördelning på avdelningarna bestämmes i arbetsordningen. I arbetsordningen må vidtagas de ändringar i ovan i detta moment nämnda organisation, som finnas ändamålsenliga och kunna genomföras utan ökning av antalet avdelningar och rotlar.

390 Fr

B

B

c o

I

/ J

\

-s -Q

BILAGA 4

Central ledning av yrkesutbildning i vissa främmande länder

En av de sakkunnigas förberedande åtgärder i utredningsarbetet var att skaffa sig en överblick över yrkesutbildningen i Sverige, huvudmannaskapet för densamma samt dess lokala, regionala och centrala ledning. En annan förberedande åtgärd var att söka erhålla en samlad bild av hur yrkesutbildningen o c h dess centrala ledning är ordnad utomlands. Genom utrikesdepartementets försorg införskaffades därför uppgifter om dessa förhållanden från ett antal främmande stater. Ett relativt omfattande material insändes från vissa länder, nämligen Danmark, Finland, Norge, Västtyskland, Schweiz, England och USA. I föreliggande bilaga skall lämnas en sammanfattande redogörelse för förhållandena i dessa länder vid tidpunkten för materialets överlämnande. Såsom framgår av det

följande h a r emellertid n ä m n d a material i en del fall kompletterats, så att redogörelsen även omfattar vissa nyligen genomförda förändringar. Innehållet i bilagan är väsentligen begränsat till att gälla yrkesutbildningens centrala ledning; det har emellertid i flera fall visat sig behövligt för sammanhanget att bredda framställningen. Yrkesutbildningen i vårt land skiljer sig till sin uppläggning, sitt innehåll m. m. i vissa fall högst betydligt från nyssnämnda länders. Därtill kommer att svensk statsförvaltning med sina fristående centrala ämbetsverk på ett markant sätt avviker från flertalet av dessa staters förvaltning. Uppenbarligen måste vid en jämförelse mellan organisationen av yrkesutbildningens centrala ledning i Sverige och utomlands dessa omständigheter noga beaktas.

Danmark Samarbetet mellan myndigheterna och näringslivet. Ifråga om den praktiska utbildning, som lärlingar genomgår hos företagare, är tillsynsbefogenheterna uppdelade mellan ekonomi- och arbetsministeriet samt särskilda av näringslivet utsedda organ. Dessa senare utövar egna befogenheter, men därjämte tjänstgör de som rådgivare åt ministeriet. Enligt 1937 års lärlingslag utövade även socialministeriet vissa tillsynsbefogenheter, men dessa överflyttades genom 1956 års lärlingslag till ekonomi- och

arbetsministeriet. Undervisningen vid yrkesskolorna står under tillsyn av direktorat, som lyder under handelsministeriet. De ovannämnda av näringslivet tillsatta organen är av två slag, nämligen dels för varje fack (eller eventuellt bransch) tillsatta fackutskott för tillsyn av lärlingsutbildningen, dels ett för hela landet gemensamt lärlingsråd, i vilket även ingår representanter för myndigheterna. Varje fackutskott skall bestå av minst

392 fyra ledamöter, varav hälften representerar arbetsgivare- och hälften arbetstagareorganisationer. Arbets- och handelsministrarna avgör i samråd, vilka områden som enligt lärlingslagen skall anses som fack (branscher). Om det inom ett fack finns flera arbetsgivareoch arbetstagareorganisationer, skall arbetsministern efter överläggningar med lärlingsrådet bestämma, vilka organisationer som skall välja ledamöter av vederbörande utskott. Efter hemställan från lärlingsrådet kan arbetsministern föreskriva, att flera fack gemensamt skall välja ett utskott. Utskotten kan också sammansluta sig till större utskott, omfattande flera fack. Lärlingsrådet är sammansatt av tretton ledamöter, varav sex ledamöter skall representera arbetsgivarna och sex arbetstagarna; ordföranden utses av regeringen. Ifråga om ärenden rörande yrkesutbildningen inom industri och hantverk äger dessutom direktören för den tekniska undervisningen rätt att närvara, och ifråga om ärenden rörande handelsundervisningen tillkommer samma rätt direktören för handelsundervisningen. Lärlingsrådets arbetsformer fastställes gemensamt av arbets- och handelsministrarna. De för en tid av sex år utsedda ledamöterna erhåller statligt arvode för sitt uppdrag. Fackutskottens och lärlingsrådets befogenheter. Fackutskotten h a r ställning som rådgivande organ åt arbetsministeriet, handelsministeriet, arbetsdirektoratet och lärlingsrådet ifråga om alla ärenden rörande lärlingsutbildningen. Fackutskotten skall lämna förslag till lärlingsrådet om de närmare reglerna för utformningen av utbildningen inom vederbörande fack eller delar av ett fack. Lärlingsrådet fattar därefter beslut om dessa regler och ansvarar för att arbetsförmedlingskontoren får kännedom om desamma. Dessa kontor har

nämligen att tillse, att lärlingskontrakten upprättas i enlighet med gällande bestämmelser. Fackutskotten skall vart och ett inom sitt område verka för att bästa möjliga lärlingsutbildning kommer till stånd. De har fördenskull erhållit befogenhet att inspektera företag(mästare), som sysselsätter eller ämnar sysselsätta personer, vilkas utbildning regleras av lärlingslagen. Företag, som av fackutskott förklarats bedriva en icke tillfredsställande lärlingsutbildning, kan få nya lärlingskontrakt godkända, endast om utskottet vid förnyad inspektion funnit sig kunna acceptera företaget som lämpligt utbildningsställe. Motsvarande bestämmelser gäller, om ett utskott finner, att ett företag endast är i stånd att ge en tillfredsställande utbildning för ett begränsat antal lärlingar eller om utbildningen inom företaget måste kompletteras med praktisk utbildning inom annat företag eller vid av handelsministeriet godkänd yrkesskola. Utskottens beslut kan överklagas hos lärlingsrådet, som fattar slutgiltigt beslut i ärendet. Utskottens ledamöter är underkastade tystnadsplikt i enlighet med strafflagens bestämmelser. Lärlingsrådet är rådgivande organ åt arbets- och handelsministerierna i ärenden, som förelägges rådet från ministeriernas sida. Rådet skall verka för att syftet med lärlingslagen främjas och kan efter eget initiativ diskutera frågor, som faller inom lärlingslagens tilllämpningsområde, samt framföra sina synpunkter till regeringen. Rådet är också berättigat att till arbets- och handelsministerierna framföra önskemål och förslag rörande lärlingslagstiftningen. Ifråga om lärlingsrådets ytterligare befogenheter må följande framhållas. Tvist om det föreligger arbete inom ett fack, som kräver upprättande av lär-

393 lingskontrakt, avgöres av rådet efter förut inhämtad förklaring från vederbörande utskott. Frågan om en person efter avslutad yrkesutbildning skall anses ha erhållit fullgod utbildning, avgöres av vederbörande arbetsförmedlingskontor, i tveksamma fall efter överläggningar med fackutskott. Arbetsförmedlingskontorets beslut kan överklagas hos lärlingsrådet, som har att definitivt avgöra frågan. Vederbörande fackutskott skall bestämma minimi- respektive maximitid för lärlingsutbildningen inom facket. Uppnås inte enighet inom utskottet, kan ärendet dras inför lärlingsrådet, som fattar slutgiltigt beslut. Utbildningstiden får enligt en generell bestämmelse i lärlingslagen icke överskrida fyra år, men arbetsministern kan medge, att lärotiden utsträckes ytterligare högst ett år. Först måste emellertid yttranden inhämtas från vederbörande fackutskott samt från lärlingsrådet, och vidare skall samråd ske med handelsministern. I lärlingskontrakten ingår bestämmelser om de ekonomiska villkor, under vilka lärlingarna skall arbeta. Inom fack, där lönen regleras genom kollektivavtal, skall lärlingen ha lägst avtalsenlig lön. Ifråga om andra fack skall vederbörande arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer tillsätta en lönenämnd för att behandla ersättningsfrågan. Tvister om tillsättandet av en dylik nämnd dras inför lärlingsrådet, som avgör frågan. Rådet har för övrigt att avgöra en del ärenden rörande tillämpningen av lärlingslagen, såsom frågor angående upphävande av lärlingskontrakt, förlängning av kontrakt på grund av lärlings sjukdom o. s. v. Tillsynen över yrkesskolorna. Det till lärlingsutbildningen knutna yrkesskolväsendet h a r att meddela kompletterande skolmässig utbildning för lärlingar26—201170

na. Det har vidare till uppgift att ombesörja vidareutbildning av dem som avslutat sin lärlingsutbildning. De erkända yrkesskolorna, d. v. s. skolor med statsbidrag, lyder under ministeriet för handel, industri och sjöfart. Den direkta tillsynen över skolorna utövas av direktörer, som tillsättes av nämnda ministerium; direktörerna är två, nämligen en för den tekniska undervisningen inom industri och hantverk och en för handelsundervisningen. Som närmaste medhjälpare har direktören en inspektör, varjämte konsulenter finns utsedda för olika utbildningsområden. Samtliga dessa tjänstemän utnämnes av handelsministeriet. För tillsynen finns vidare två rådgivande organ, nämligen skolrådet för den tekniska undervisningen och skolrådet för handelsundervisningen. Som ordförande i råden fungerar de ovannämnda direktörerna. I övrigt utgöres råden av femton respektive tio ledamöter, varav handelsministeriet i vardera rådet utser en ledamot, medan de övriga väljes av olika organisationer på arbetsmarknaden samt lärarorganisationer inom yrkesskolväsendet respektive handelsskolväsendet. Råden kallas till sammanträde, när handelsministern eller respektive direktör så anser erforderligt, dock minst två gånger årligen. Medlemmar i rådet kan också begära, att rådet skall sammanträda. Arvoden och traktamenten för ledamöterna bestrides av statsmedel. Direktören skall efter samråd med inspektören, konsulenterna och skolrådet utarbeta förslag till undervisningsplaner och bestämmelser rörande examina inom de olika undervisningsområdena samt regler för fördelningen av statsbidrag mellan dessa. Förslagen framlägges för handelsministern, som h a r att fatta beslut. Tjänstemännen vid direk-

394 toratet fungerar vidare som censorer vid examina. Skolrådet skall yttra sig över vissa frågor, t. ex. väsentliga ändringar i undervisningsplanerna, undervisningens fördelning mellan olika typer av skolor, storleken av det årliga statsbidraget till yrkesskolväsendet och reglerna för medlens fördelning samt skolornas administrativa skötsel. Har direktören och skolrådet olika meningar i en fråga, avgöres ärendet av handelsministern. Sammanfattningsvis kan konstateras att yrkesutbildningens centrala ledning i Danmark är uppdelad mellan statliga myndigheter och av arbetsmarknadens organisationer utsedda organ; dessa organ har en halvofficiell ställning. Karakteristiskt är vidare att den praktiska yrkesutbildningen (lärlingsutbildningen) hos företagare står under tillsyn av andra myndigheter och organ än de som utövar tillsyn över yrkesskolorna; ett visst samarbete förekommer dock. Som högsta tillsynsmyndighet för själva lärlingsutbildningen fungerar såväl arbetsministeriet som handelsministeriet, medan däremot sistnämnda ministerium ensamt utövar den centrala ledningen av yrkesskolväsendet. Direkt tillsyn över lärlingsutbildningen utövas endast i begränsad omfattning av ministerierna, mellan vilka kompetensen är fördelad så, att varje ministerium

ensamt avgör vissa frågor, medan viktigare frågor avgöres i samråd dem emellan. Ministeriernas viktigaste uppgifter ifråga om lärlingsutbildningen är att bestämma fackutskottens och lärlingsrådets funktioner, icke att själva utöva tillsynen; med viss förenkling kan man således säga, att ministerierna anger ramen för tillsynen men att innehållet i denna fylles av fackorganen: fackutskotten och lärlingsrådet. Ifråga om den centrala ledningen av yrkesskolorna är förhållandet annorlunde. Den centrala ledningen utövas härvidlag icke av fackorgan utan av statliga myndigheter. Handelsministeriet är högsta tillsynsmyndighet, men den direkta tillsynen utövas av de två direktorat, som lyder under ministeriet och de facto är avdelningar av detta, nämligen direktoratet för den tekniska undervisningen och direktoratet för handelsundervisningen. Fackliga organ finns även på detta område, skolråden, men de har huvudsakligen endast rådgivande befogenheter. Den lokala ledningen av yrkesskolorna utövas av styrelserna för dessa skolor. Dessa styrelser är inte kommunala organ, styrelsen för varje skola tillsättes av skolans ägare. Någon regional ledning av yrkesskolväsendet förekommer inte.

Finland Liksom i övriga nordiska länder är även utbildningen av sjukvårdspersonal lyi Finland yrkesutbildningens centrala der under inrikesministeriet, medan ledning uppdelad på flera departement specialskolor av social natur, t. ex. för eller ministerier. De tekniska skolorna invalidernas skolning, lyder under sooch instituten, handelsutbildningsan- cialministeriet. Dessutom har i likhet stalterna, sjöfartsskolorna och yrkes- med förhållandena i Sverige vederböskolorna för hantverk, industri och hus- rande departement hand om utbildningliga yrken lyder under handels- och in- en av personal för statliga verk, såsom dustriministeriet, medan läroanstalterna järnväg, post, telegraf och tull. Endast handels- och industriministeför skogsbruk, jordbruk och huslig ekoriet utövar självt genom sin avdelning nomi på landsbygden lyder under lantbruksministeriet. Polisutbildningen och för yrkesutbildning den direkta tillsy-

395 nen. Nämnda avdelning biträdes av ett permanent rådgivande organ för yrkesutbildningen, yrkesutbildningsrådet. I detta ingår representanter för arbetsmarknad och näringsliv. Beträffande övrig yrkesutbildning utövas tillsynen liksom i Sverige av centrala ämbetsverk, som lyder under vederbörande departement: yrkesundervisningsanstalterna för jordbruket samt för lanthushållen står under lantbruksstyrelsens ledning, yrkesskolorna för skogsbruket under forststyrelsens ledning och sjukvårdsutbildningen under medicinalstyrelsens ledning. Vidare må framhållas att yrkesvalsfrågor handlägges av en byrå inom ministeriet för kommunikationer och allmänna arbeten. Handels- och industriministeriets avdelning för yrkesutbildning. Enligt instruktionen skall rubricerade avdelning leda och planera utvecklingen av den yrkesutbildning, som lyder under ministeriet, leda yrkeslärovefkens verksamhet samt handha till ministeriets verksamhetsområde hörande övriga ärenden, som gäller lärlingsutbildning, yrkesexamina och yrkesvägledning. Avdelningen står under ledning av en överdirektör, som bl. a. har till uppgift att följa utvecklingen inom sitt arbetsområde, upprätthålla kontakt med näringsliv och arbetsmarknad samt taga nödvändiga initiativ till lagstiftningsåtgärder och andra reformer inom verksamhetsområdet. Ministeriets chef har genom speciellt beslut överlämnat åt överdirektören att på eget ansvar avgöra vissa frågor rörande yrkesutbildning och yrkesvägledning. Beslutanderätten i dessa frågor berör huvudsakligen ärenden av mera rutinmässig karaktär; i andra frågor fattas de avgörande besluten av ministern. Avdelningen omfattar för närvarande en administrativ byrå, en byrå för tek-

nisk undervisning, en byrå för yrkesundervisning och en byrå för handelsoch sjöfartsundervisning. Chef för den förstnämnda byrån är en regeringssekreterare och för var och en av de tre sistnämnda ett undervisningsråd. Förutom de inspektörer och byråsekreterare, som är knutna till de olika byråerna, finns det tjänstemän, vilka inte direkt tillhör någon särskild byrå; dessa tjänstemän handlägger ärenden angående lärarutbildning, elevintagning i skolorna, information, granskning och publicering av läroböcker samt andra för avdelningen gemensamma ärenden. De ledande tjänstemännen inom avdelningen samlas ofta till inofficiella överläggningar rörande handläggningen av olika ärenden, budgetbehandling o. s. v., men varje enskilt avgörande fattas av avdelningschefen eller ministern, och deras beslut kontrasigneras av vederbörande tjänsteman, byråchef eller inspektör. Avdelningen arbetar således inte som ett kollegium, vilket vanligen är fallet med de centrala ämbetsverken i Finland. Yrkesutbildningsrådet utgör rådgivande organ åt handels- och industriministeriets avdelning för yrkesutbildning. Det består av tre sektioner, nämligen en för industri och hantverksundervisning, en för handelsundervisning och en för sjöfartsundervisning. Sektionerna arbetar självständigt var och en på sitt område, men för handläggning av gemensamma ärenden samt för upprättande och fastställande av arbetsordning för rådet och dess sektioner sammanträder rådet till plenum. Varje sektion består av ordförande och minst fyra ledamöter; en eller flera ledamöter bör representera arbetsgivarna och ett lika antal arbetstagarna, varjämte en ledamot skall representera under handels- och industriministeriet lydande läroanstalter, överdirektören för

396 yrkesutbildningsavdelningen är självskriven ledamot av samtliga sektioner. Rådets ledamöter samt sektionernas ordförande och vice ordförande förordnas av handels- och industriministeriet för tre år i sänder. Förordnandet av representanter för arbetsgivare och arbetstagare sker efter förslag av vederbör a n d e fackliga centralorganisationer. Varje sektion har sin egen sekreterare, som utses bland tjänstemännen vid yrkesutbildningsavdelningen. Yrkesutbildningsrådets ledamöter och sekreterare erhåller arvoden och resekostnadsersättningar av statsmedel. Sektion inom rådet har till uppgift att inom respektive område följa yrkesutbildningens utveckling i landet och taga kännedom om de reformer, som utomlands vidtagits på detta område, kontrollera yrkesutbildningens behov samt yrkesundervisningens tillräcklighet och ändamålsenlighet inom sitt yrkesområde, uppmärksamma rådgivningen ifråga om yrkesval, planlägga åtgärder för yrkesutbildningens effektivisering inom respektive område med beaktande av såväl den teoretiska och praktiska undervisningen som praktiken samt göra framställningar och avge utlåtanden i frågor angående yrkesutbildningen inom respektive område. Yrkesvägledningsrådet inrättades år 1956 och har till uppgift att biträda kommunikationsministeriet beträffande ärenden rörande yrkesvägledning och yrkesval. Rådet, som består av ordför a n d e och sexton ledamöter, tillsättes av regeringen för tre år i sänder. Ordföranden skall representera det allmänna skolväsendet, medan ledamöterna skall företräda dels myndigheter, som handlägger undervisningsfrågor och arbetsmarknadsfrågor, dels organisationer

inom näringsliv och arbetsmarknad samt fackorganisationer för lärare. Samordningsorgan för skolväsendet. Sedan år 1943 biträdes Finlands regering av en rådgivande kommission för skolfrågor. Dess ordförande är kanslichefen vid undervisningsministeriet, och som medlemmar ingår generaldirektören i skolstyrelsen, överdirektören vid avdelningen för yrkesutbildning inom handels- och industriministeriet, chefen för avdelningen för lantbruksundervisningen vid lantbruksstyrelsen och chefen för avdelningen för statförslaget och bokslutet vid finansministeriet. Denna kommission handlägger såsom rådgivande instans frågor rörande grundandet av nya skolor samt olika skolfrågor av principiell natur, som skall föredragas inför regeringen. Kommissionen h a r även sökt att i viss mån koordinera utvecklingen inom olika skolformer. Något organ som sysslar med samordningsfrågor speaiellt på yrkesutbildningens område finns inte. Sammanfattningsvis kan konstateras att den centrala ledningen av skolväsendet i Finland uppvisar åtskilliga likheter med motsvarande förhållanden i Sverige. Liksom i vårt land finns i Finland centrala ämbetsverk, och samtliga skolformer där med undantag för yrkesskolorna för industri, hantverk och handel står under tillsyn av centrala ämbetsverk. Den n ä m n d a utbildningen för industri, hantverk och handel däremot ledes av en avdelning inom handelsoch industriministeriet. Finland tilllämpar således ett biandsystem, enligt vilket såväl ministerier som centrala ämbetsverk kan vara tillsynsmyndigheter. Systemet med ett ministerium som tillsynsmyndighet synes enligt vunna erfarenheter erbjuda såväl fördelar som nackdelar. Som en fördel anges, att eftersom yrkesutbildningsavdelningens tjänstemän är föredragande inför re-

397 geringen, h a r en tidsödande skriftväxling mellan ministeriet och tillsynsmyndigheten kunnat undvikas. En annan fördel har varit, att ministeriets övriga avdelningar har mycket nära kontakt med näringslivet, särskilt i vad avser industri, hantverk, handel och sjöfart. Som en väsentlig nackdel med systemet anges, att kontakten mellan yrkesutbildningsavdelningen och det allmänna skolväsendet är mycket svag.

Långsiktiga planer h a r uppgjorts be« träffande yrkesutbildningens utveckling; dessa planer har även omfattat en ombildning av yrkesutbildningsavdelningen vid handels- och industriministeriet till ett fristående centralt ämbetsverk, yrkesutbildningsstyrelsen. Frågan om ett eventuellt förenhetligande av skolförvaltningen i Finland är för närvarande föremål för en statlig utredning.

Norge Den centrala ledningen av yrkesutbildningen i Norge utövas direkt av departementen; någon motsvarighet till de svenska ämbetsverken finns inte. Yrkesutbildningens centrala ledning har även i Norge kännetecknats av stor splittring. Under tiden efter andra världskriget har förts en livlig debatt om rationalisering och förenkling såväl av ledningen för yrkesutbildningen som av hela skoladministrationen. Regeringen tillsatte år 1947 en särskild samordningsnämnd för skolväsendet, och denna nämnd har under årens lopp avgett ett flertal förslag. År 1949 avlämnade samordningsnämnden ett förslag om att ett flertal skoloch utbildningsfrågor under olika fackdepartements tillsyn skulle överföras till kyrko- och undervisningsdepartementet. Nämnden gav i detta förslag uttryck åt den principiella ståndpunkten, att angivna departement borde bli det samlande och ledande organet för hela det norska skol- och utbildningsväsendet. Av praktiska och delvis psykologiska skäl ansåg sig nämnden dock inte k u n n a förorda, att alla skolformer under fackdepartementens ledning på en gång skulle överföras till undervisningsdepartementet; det borde ske i etapper. Snarast möjligt borde emellertid till sistnämnda departement överföras

handelsskolorna, handelsgymnasierna, skolor för sjömansutbildning, husmodersskolorna och statens skolkökslärarinneseminarium, hotellfackskolorna, hemyrkesskolorna, statens småbrukslärarseminarium samt yrkesskolorna för fiskare. Dessutom rekommenderade nämnden, att handelshögskolan, lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan skulle ställas under kyrko- och undervisningsdepartementets ledning. Ifråga om jordbrukets och skogsbrukets yrkesutbildningsanstalter ansåg nämnden, att starka skäl talade för att även dessa lades under nämnda departement; den förordade dock, att man först borde avvakta resultatet av den övriga samordningen. Tydligen berodde detta ställningstagande främst därpå att nämnden genom en enkät kunnat konstatera starkt motstånd mot att jordbruks- och skogsbruksskolorna skulle läggas u n d e r annat departement än vederbörande fackdepartement. Man hänvisade i enkätsvaren bl. a. till att jordbrukets yrkesskolor på grund av de geografiska förhållandena arbetade efter mycket olika p r i n c i p e r i skilda delar av landet, och man befarade, att skolornas intressen inte skulle tillvaratagas på ett effektivt sätt, om berörda fackdepartement frånhändes den centrala ledningen. Det må emellertid framhållas, att skolornas lä-

398 rare gav uttryck för en motsatt uppfattning. Sålunda förklarade ordföranden i lantbrukslärarnas fackorganisation, att enligt lärarnas mening skulle skolornas rent undervisningsmässiga intressen bättre komma att tillgodoses av undervisningsdepartementet än av lantbruksdepartementet. Det ovan angivna förslaget från samordningsnämnden resulterade bl. a. i att ledningen av handelsskolorna och handelsgymnasierna överfördes från handelsdepartementet till undervisningsdepartementet. Beträffande t. ex. husmodersskolorna och skolkökslärarinneseminariet ledde förslaget inte till något resultat. I den allmänna debatten uttrycktes emellertid missnöje över att dessa skolor skulle kvarstå under lantbruksdepartementets tillsyn. Detta ansågs förhindra en rationalisering och samordning av hushållsundervisningen i de allmänna skolorna och yrkesskolorna. En särskild kommitté, som tillsattes för att utreda undervisningen i hushållsgöromål, avlämnade detaljerade förslag till nyordning av denna undervisnings ledning. Senare framlagda förslag har resulterat i reformer av administrationen av hela det norska skolväsendet, såväl vad gäller den lokala och den regionala som den centrala ledningen. Den lokala och den regionala ledningen. Ifråga om yrkesskolorna hade tidigare varje skola sin egen styrelse, liksom varje kommun eller grupp av kommuner kunde tillsätta en kommunal eller samkommunal yrkesskolnämnd. I varje fylke skulle vidare finnas en yrkesskolnämnd. Genom lagen av den 10 april 1959 om folkskolan har viktiga förändringar ägt rum i berörda avseenden. Sålunda skall i varje kommun finnas en av kommunalstyrelsen utsedd skolstyrelse bestående av lägst 7 och högst 35 ledamöter (§ 29). Denna sty-

relse skall i samarbete med andra kommunala styrelser och organ verka för att barn och ungdom får en så god teoretisk och praktisk undervisning och utbildning som möjligt. Skolstyrelsens verksamhet skall omfatta såväl den obligatoriska skolan som därpå byggande skolformer med kommunen som huvudman. Alla kommunala skolor har sålunda förts in under skolstyrelsen. Därmed vill man bl. a. vinna bättre planmässighet och samordning i varje kommuns åtgärder på skolväsendets område. Lagen föreskriver vidare (§ 32), att landet skall vara indelat i distrikt med av stortinget fastställda gränser; inom varje distrikt skall en skoldirektör utöva kontroll och verka för skol- och utbildningsväsendets främjande. I varje fylke skall finnas en fylkesskolstyrelse bestående av minst fem av fylkestinget för fyra år valda ledamöter (§33). Fylkesskolstyrelsen skall på motsvarande sätt som skolstyrelsen och skoldirektören arbeta för skolväsendets utbyggnad inom fylkeskommunen. Särskilt skall den lägga vikt vid planeringsoch samordningsfrågor och noga tillse, att skolorna följer med i utvecklingen. Bestämmelserna i lagen innebär bl. a., att skolväsendet i fylkeskommunen liksom i kommunen erhållit en gemensam styrelse, som skall verka på alla skolans och utbildningens områden. Från att tidigare ha varit ett närmast kontrollerande organ för en begränsad del av skolväsendet har fylkesskolstyrelsen sålunda blivit ett initiativtagande organ för planläggning och samordning av fylkets samlade skolväsende. Både skolstyrelse och fylkesskolstyrelse kan utse särskilda utskott, som kan ges större eller mindre befogenheter ifråga om administrationen av de enskilda skolorna eller för en grupp besläktade skolor.

399 Den centrala ledningen. Nyordningen på det lokala och regionala planet har sin motsvarighet även på det centrala planet. Främst på grund av skolväsendets hastiga tillväxt har en omorganisation av kyrko- och undervisningsdepartementet visat sig erforderlig. I september 1960 framlades ett förslag till en ny organisationsplan för departementet, vilket efter remissbehandling och viss överarbetning antogs av regeringen. Det huvudsakliga syftemålet med den genomförda omorganisationen var att göra departementet bättre skickat att handlägga frågor angående det fackligtpedagogiska utvecklingsarbetet. Tidigare hade detta arbete huvudsakligen utförts av utanför departementet verksamma råd eller av fackkonsulenter. Omorganisationen innebär bl. a., att rådens sekretariat inordnas i departementets verksamhet. Därigenom beräknar man att såväl vid handläggningen av löpande ärenden som ifråga om utvecklingsarbetet kunna effektivisera verksamheten, bl. a. på grund av att korrespondensen mellan råden och departementet bortfaller. Det bör emellertid framhållas, att de tidigare inrättade råden kommer att bibehållas som oavhängiga rådgivande och initiativtagande organ. Kyrko- och undervisningsdepartementet hade tidigare tre avdelningar, nämligen kyrkoavdelningen, kulturavdelningen och skolavdelningen. Den nya organisationen innebär bl. a., att skolavdelningen uppdelas i två avdelningar: avdelningen för det allmänna undervisningsväsendet och avdelningen för yrkesutbildningsväsendet. Vidare har inrättats en ny administrations- och ekonomiavdelning gemensam för hela departementet. Antalet avdelningar uppgår således till sammanlagt fem. Avdelningarna är uppdelade på kontor (byråer). Avdelningen för det allmänna under-

visningsväsendet har fyra kontor, därav ett för gymnasierna, under vilket även handelsgymnasierna sorterar, och ett för lärarutbildning; sistnämnda kontor handlägger frågor rörande all lärarutbildning med undantag för den som ges vid universitet och lärarhögskola. Även avdelningen för yrkesutbildningsväsendet har fyra kontor. Kontoren och deras verksamhetsområden är följande: 1. Kontoret för yrkesutbildning inom hantverk och industri; kontoret skall också vara sekretariat för yrkesutbildningsrådet (Yrkesopplaeringsrådet). 2. Kontoret för tekniska skolor handlägger frågor angående tekniska skolor, tekniska fackskolor, elementärtekniska och vissa andra fackskolor. 3. Kontoret för yrkesutbildning inom handel och kontorsarbete handlägger frågor angående den elementära handelsundervisningen samt lärlingsutbildningen för hantverk, industri, handel och kontorsarbete. Hit föres även lärlingsrådet. 4. Kontoret för husligt arbete handlägger frågor angående husmodersskolor, kvinnliga industriskolor m. fl. skolor. Såsom framgått av det föregående är till departementet knutna särskilda råd. Administrationsavdelningen och avdelningen för det allmänna skolväsendet har vardera tre och avdelningen för yrkesutbildningsväsendet fyra råd. Av råden må i detta sammanhang endast nämnas lärarutbildningsrådet, gymnasierådet (som har en sektion för de allmänna gymnasierna och en sektion för handelsgymnasierna), yrkesutbildningsrådet, lärlingsrådet, fackutbildningsrådet för handel och kontorsarbete samt rådet för hemkunskap och husligt arbete. Det skulle föra för långt att behandla vart och ett av de nämnda rådens sammansättning, arbetsuppgifter m. m. Helt

400 allmänt kan konstateras, att de råd som tidigare funnits men som på grund av den genomförda omorganisationen erhållit nya bestämmelser beträffande sin verksamhet m. m., i väsentliga stycken erhållit instruktioner liknande de tidigare. Ordförande och ledamöter i respektive råd utses för viss tid — i regel fyra år — av Kungl. Maj :t. Ledamöterna utgöres i olika sammansättningar av skolledare och lärare vid berörda skolor, representanter för näringsliv och arbetsmarknad, lekmannarepresentanter m. fl. Antalet ledamöter växlar; så har lärarutbildningsrådet ordförande och nio ledamöter, rådet för hemkunskap och husligt arbete ordförande och åtta ledamöter, fackutbildningsrådet för handel och kontorsarbete ordförande och sex ledamöter o. s. v. Rådens uppgift är att med råd och initiativ bistå departementet i dess verksamhet inom respektive undervisningsoch utbildningsområde. De skall hålla sig å jour med utbildningsbehovet på vederbörande område samt bl. a. medverka till att undervisningsplaner och undervisningsmateriel förnyas och förbättras. Viktigare ärenden och ärenden av principiell natur behandlas av respektive råd i dess helhet, medan övriga ärenden eventuellt behandlas av ett arbetsutskott inom ifrågavarande råd. Rådens verksamhet bekostas av statsmedel. Ifråga om övriga förändringar i den centrala ledningen må endast tillfogas några ord om de fackliga konsulenttjänsterna. Tidigare hade en del av de fackliga konsulenterna egna kontor och egen utgiftsstat; de intog således en re-

lativt fri ställning i förhållande till departementet. Genom omorganisationen har emellertid fackkonsulenterna knutits direkt till departementet och placerats på de arbetsenheter inom detsamma, där vederbörande konsulents fackområde är starkast representerat. Avsikten är dock, att konsulenterna skall bistå samtliga skolformer med sin sakkunskap. Sålunda skall t. ex. yrkesutbildningsrådets konsulenter för verkstadsskolorna biträda även ifråga om ärenden angående yrkesskolor för blinda och döva. Sammanfattningsvis må framhållas att utvecklingen i Norge i vad angår skolväsendets lokala och regionala ledning uppvisar stora likheter med de förändringar, som år 1958 inträffade i Sverige genom tillkomsten av gemensamma skolstyrelser och inrättandet av länsskolnämnder. Den centrala ledningen av yrkesutbildningen utövas direkt av departementen, varvid särskilt må nämnas kyrko- och undervisningsdepartementet. Detta har omorganiserats för att bättre kunna utföra det fackligt pedagogiska arbetet. Rland de genomförda förändringarna märkes uppdelningen av skolavdelningen i två avdelningar, en för det allmänna undervisningsväsendet och en för yrkesutbildningsväsendet, samt inrättandet av en ny administrationsoch ekonomiavdelning gemensam för hela departementet. Vidare h a r de sakkunniga råden och fackkonsulenterna inordnats i departementets organisation. Omorganisationen är i vissa delar så nyligen beslutad, att den inte ännu helt kunnat genomföras.

Västtyskland I den västtyska förbundsrepubliken åligger det varje delstat att sörja för yrkesutbildningen. Förbundsstaten utövar således ingen verksamhet på detta område,

Varje delstat har laglig möjlighet att ordna yrkesutbildningen som den finner lämpligt, men delstaterna eftersträvar en samordning, så att gemensamma

401 riktlinjer skall komma att tillämpas i samtliga stater. Undervisningsministerierna i de olika delstaterna har sammanträtt till gemensamma konferenser, där dessa samordningsproblem grundligt diskuterats. Resultatet av dessa strävanden h a r blivit, att yrkesutbildningen i stort sett organiserats enligt likartade normer i samtliga delstater. Den följande redogörelsen avser främst förhållandena i Nordrhein-Westfalen, som är förbundsrepublikens största och folkrikaste delstat samt dessutom den i ekonomiskt avseende mest betydelsefulla. Förhållandena i denna stat kan anses representativa för hela förbundsrepubliken. Skolplikten i Nordrhein-Westfalen omfattar åttaårig undervisning i folkskola, dock att under den sista hälften av åttaårsperioden övergång kan ske till mellanskolor eller högre skolor enligt särskilda bestämmelser. Sedan den allmänna skolplikten upphört, inträder omedelbart plikt för ungdomarna att genomgå yrkesskola. Yrkesskolplikten har en varaktighet av tre år med undantag för utbildningen inom jordbruket, där den är begränsad till två år. För lärlingar kvarstår yrkesskolplikten under hela lärotiden under förutsättning att yrkesskolor inom vederbörande fack finns tillgängliga för lärlingarna. Även vid byte av yrke föreligger yrkesskolplikt inom det nya yrket upp till 18 års ålder. För vissa kategorier ungdomar eller under vissa förhållanden kan yrkesiskolplikten avkortas. Av yrkesskolor, där yrkesskolplikten i allmänhet fullgöres, finns i NordrheinWestfalen elva olika t y p e r : handelsskolor, yrkesskolor för hantverk, industri, byggnadsverksamhet, livsmedels- och beklädnadsbranscherna, samfärdsel, mekanik, elektroteknik o. s. v. samt yrkesskolor för kvinnliga lärlingar och för arbeterskor samt hushållsskolor. Yrkes-

skolplikten kan också fullgöras vid yrkesfackskolor. För ungdomar, som genomgått lagstadgad lärlingsutbildning eller annan jämförbar praktisk utbildning och den teoretiska utbildningen vid yrkesskolor eller yrkesfackskolor samt därefter under några år arbetat i yrket och därjämte skaffat sig ett teoretiskt kunskapsmått motsvarande ungefär realexamen, finns möjlighet att vinna inträde vid fackskolor och högre fackskolor. Dessa undervisningsanstalter utgör det högsta stadiet av det yrkesutbildande skolväsendet. Inom Nordrhein-Westfalen finns ett flertal olika slag av sådana högre skolor, t. ex. högre handelsskola, högre skola för hushållsundervisning, utbildningsanstalt för socialpedagogiska kvinnoyrken, högre fackskola för fotografer, ingenjörsskola för byggnadsindustri och för maskinindustri samt akademi för utbildning av försäkringstjänstemän. Till dessa skolor räknas även lärarutbildningsanstalter, såsom yrkeslärarseminarium, yrkespedagogisk anstalt, pedagogisk akademi m. fl. Den centrala ledningen av yrkesutbildningen utgör med hänsyn till delstaternas ansvar för den ovan angivna utbildningen helt en på varje delstat ankommande angelägenhet. Inom delstaterna utövas tillsynen av undervisningsministerierna. Enligt lagen om skolplikt av år 1949 är undervisningsministern i Nordrhein-Westfalen bemyndigad att utfärda alla erforderliga rätts- och förvaltningsföreskrifter för genomförandet och tillämpningen av nämnda lag. Utfärdandet av sådana tillämpningsföreskrifter skall dock föregås av samråd med de olika näringsgrenarnas fackministerier. Undervisningsministern kan medge undantag från genomförandet av yrkesskolplikten ifråga om bestämda yrken, därest särskilda skäl föreligger. Skyldighet att inrätta yrkesskolor och

402 att övervaka, att den obligatoriska yrkesutbildningen genomföres, åligger myndigheterna i varje distrikt (Bezirk). översatt till svenska förhållanden skulle detta närmast innebära, att länsstyrelserna hade skyldighet att inrätta yrkesskolor och utöva allmän tillsyn över dem inom respektive län. Myndigheterna i varje distrikt har synnerligen omfattande befogenheter. De torde i stor utsträckning motsvara dem som i andra länder utövas av centrala tillsynsmyndigheter. Undervisningsministeriets befogenheter är snarast av rådgivande och kontrollerande art och syftar närmast till att ernå en viss likformighet i del-

statens olika distrikt. Ministeriets verksamhet i detta hänseende inom delstaten blir således en parallell till den strävan efter likformighet mellan de olika delstaterna, som kommit till uttryck genom anordnandet av gemensamma konferenser för undervisningsministerierna. Lärlingsväsendet, d. v. s. den rent praktiska utbildningen hos hantverksmästare och företagare, övervakas av hantverksföreningarna. Dessa har rätt att sända representanter till mästare eller företag som utbildar lärlingar för att skaffa sig informationer om hur utbildningen bedrives.

Schweiz I den federativa staten Schweiz har var och en av de 22 delstaterna, kantonerna, sin egen författning och lagstiftning. Kantonerna åtnjuter stor självständighet inom ramen för förbundsförfattningen. När det gäller nationella intressen eller t. ex. främjandet av hela landets näringsliv och ekonomiska utveckling, utfärdar förbundsstaten s. k. förbundslagar. Tillämpningen av en dylik lag överlåtes åt kantonernas organ; de federala myndigheterna övervakar endast, att lagens syfte tillgodoses. Yrkesutbildningen i Schweiz regleras av en dylik förbundslag. Schweiz har en hela landet omfattande organisation för yrkesrådgivning. Den regleras av nyssnämnda förbundslag, men organisationen utformas av kantonerna med statsbidrag från förbundsstaten. För yrkesutbildningen tillämpas ett lärlingssystem, som är rättsligt reglerat. Lärlingslagen gäller för ungdomar, som fyllt 16 år och avslutat sin allmänna skolplikt och som arbetar inom ett yrke, vilket faller inom lagens tillämpningsområde. Omfattar utbildningen kortare

tid än ett år, föreligger inte något lärlingsförhållande i lagens mening. Kontraktsmässigt regleras på motsvarande sätt som i andra länder med lärlingslagstiftning rättigheter och skyldigheter för båda parter. Förbundsministeriet för industri, handel och arbete låter i samråd med kantonerna utarbeta förteckningar över de yrken och yrkesgrenar, i vilka enligt lagen lärlingsutbildning kan förekomma. Den praktiska lärlingsutbildningen hos företagare kompletteras med teoretisk utbildning i yrkesskola, som alla lärlingar obligatoriskt måste genomgå under lärlingstiden. Det finns även förberedande yrkeskurser, som meddelar elementära grundläggande kunskaper för vidareutbildning inom ett visst yrke. Dessa kurser kan genomgås både av ungdomar, som redan anställts som lärlingar, och av sådana som ännu inte påbörjat dylik utbildning. Det åligger kantonerna att inrätta yrkesskolor och se till, att möjligheter finns för alla lärlingar att erhålla sådan undervisning, som yrkesskolorna enligt lagen skall ge. Yrkesskolorna äges ibland av kantoner-

403 na själva, ibland av städer eller yrkessammanslutningar. Förbundsstaten lämnar på givna villkor ekonomiska bidrag till yrkesutbildningen. För högre yrkesutbildning finns olika undervisningsanstalter inrättade, såsom handelsskolor, skolor för utbildning av personal inom kommunikationsväsendet, skolor för konsthantverk, hushållsskolor, byggnadsfackskolor, tekniska skolor m. fl. Även de ordinarie yrkesskolorna anordnar kurser för vidare utbildning utöver lärlingsstadiet. På grund av den schweiziska statens federativa karaktär utövas central ledning av yrkesutbildning av såväl förbundsstatsmyndigheter som av kantonala myndigheter. Förbundsstaten reglerar genom sin lagstiftning yrkesutbildningen och lämnar därjämte ekonomiska bidrag till densamma. Från förbundsstatens sida utövas den centrala tillsynen av ministeriet för industri, handel och arbete; därjämte äger emellertid näringsministeriet vissa befogenheter rörande denna tillsyn. Förbundsstatsmyndigheternas centrala tillsyn avser i första rummet den allmänna tillämpningen av förbundslagarna och de tillämpningsföreskrifter, som utfärdas i omedelbar anslutning till dessa. Den kan också avse kontroll över sådana yrkesutbildningsanstalter eller andra anordningar för yrkesutbildningen, till vilka förbundsstaten lämnar ekonomiska bidrag, d. v. s. kontroll över förbundsstatsbidragens användning. I dessa senare fall är ministeriet för handel, industri och arbete berättigat att tillsätta experter, som skall utföra detta kontrollarbete. Den allmänna tillsynen över förbundsbidragen faller dock inom kantonernas kompetensområde, varför dubbel tillsyn kan förekomma härvidlag. Ministeriet för handel, industri och arbete utövar inte endast kontroll av yrkesutbildningen utan arbetar aktivt

på att främja och samordna olika åtgärder för yrkesutbildning samt äger därvid relativt långtgående befogenheter. Ministeriet beslutar sålunda om fördelningen av de medel förbundsstaten anslår som bidrag till yrkesutbildningen i enlighet med fastställda bestämmelser angående dessa bidrags användning. Vidare utfärdar ministeriet reglementen angående lärlingsutbildningen och angående minimifordringarna för de prov, som avlägges vid lärlingstidens slut, fastställer normalundervisningsplaner för de olika skolorna för obligatorisk yrkesundervisning, anordnar instruktionskurser för de fackliga experter, som leder lärlingarnas slutprov, och vidareutbildningskurser för lärare vid yrkesskolorna samt utövar tillsyn över de mästarprov, vilkas avläggande det uppdragits åt yrkesorganisationer att ordna. Näringsministeriet i förbundsstaten utfärdar för varje grundyrke i lagens mening ett reglemente, vari utbildningstiden för lärlingar i yrket samt utbildningsprogrammet för varje särskilt lärlingsår fastställes. Dessutom anges i reglementet det antal lärlingar, som samtidigt får utbildas inom ett företag, som är berättigat att mottaga sådana. Praktiskt taget all lärlingsutbildning är numera reglerad enligt sådana reglementen. Dessa reglementen utarbetas i samråd mellan förbundsstaten, kantonerna samt vederbörande arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer. Så långt som möjligt har man eftersträvat att utarbeta reglementena efter enhetliga riktlinjer. Förbundsstatsbidrag kan utgå till offentliga och allmännyttiga utbildningsanstalter för de yrken, som faller under förbundslagen, för utbildning och fortbildning av lärare, för anordnande av lärlings-, mastar- och andra yrkesprov, för vissa andra ändamål som står i samband med yrkesutbildning, t. ex. resekostnader och traktamenten för deltaga-

404 re i fackkurser och omskolningskurser, till stipendier åt lärlingar i yrken med rekryteringssvårigheter, till utgivande av facktidskrifter ägda av yrkesorganisationer, till ny- och ombyggnadsarbeten för yrkesutbildningsanstalter samt för yrkesrådgivning. Statsbidrag utgår även till utbildning i husligt arbete, ehuru sådan utbildning inte faller under lagen om yrkesutbildning. Det må nämnas, att förbundsstatens tillsyn över utbildningen för husligt arbete utövas gemensamt av ministeriet för handel, industri och arbete samt näringsministeriet. Den centrala ledningen inom kantonen utövas vanligen av dess ministerium för undervisningsfrågor eller av något fackministerium, men kantonregeringen kan också överlämna tillsynsuppgifterna åt särskilt utsedda lärlingskommission e r ; dessa måste sammansättas enligt samma principer, som följes vid tillsättandet av liknande kommissioner inom förbundsstaten. Kommissionerna måste innefatta företrädare för arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer, för yrkesrådgivning och för yrkesskolväsendet. De kantonala tillsynsmyndigheterna skall tillse, att yrkesutbildningen motsvarar fordringarna enligt förbundslagen. Både företag, som har lärlingar anställda, och yrkesskolor inspekteras kontinuerligt av experter, som tillhör den

kantonala tillsynsmyndigheten. Slutproven för lärlingsutbildningen anordnas av de kantonala tillsynsmyndigheterna, men förbundsregeringen kan överlämna denna uppgift för hela förbundsstaten åt en yrkesorganisation. Kantonernas yttrande skall dock först inhämtas, innan ett sådant beslut fattas. Vederbörande tillsynsmyndigheter, såväl i förbundsstaten som i kantonen, har rätt att utse en representant i de kommissioner av fackmän, som tillsättes för att leda slutproven. Även en kanton äger rätt att uppdraga åt en yrkesorganisation att ordna slutprov. Mästarprov och andra högre yrkesprov äger yrkesorganisationerna rätt att anordna under vissa i lagen angivna villkor; härför fordras således inte särskilt tillstånd såsom ifråga om slutproven för lärlingsutbildningen. De högre proven står under tillsyn av förbundsstatsministeriet för handel, industri och arbete. De kantonala tillsynsmyndigheternas beslut är slutgiltiga och kan således inte överklagas hos förbundsstatsmyndigheter. Ett undantag från denna regel finns dock: om det uppstår tveksamhet, huruvida utbildningen inom en yrkesgren bör falla under yrkesutbildningslagen, skall vederbörande kantonala tillsynsmyndighet fatta beslut i saken; ett sådant beslut kan överklagas hos förbundsstatsregeringen.

England Det engelska undervisningsväsendet är uppdelat på tre stadier. Det första stadiet, primary education, omfattar undervisning av barn upp till 11 års ålder (i Skottland 12 år) och saknar intresse i förevarande sammanhang. Det a n d r a stadiet, secondary education, omfattar å l d r a r n a 11—15 år, i vissa fall ä n d a upp till 19 år. Bortsett från skolor med teore-

tisk inriktning finns det för dessa åldersgrupper dels secondary modern schools, som ger allmänbildning med viss praktisk inriktning men icke förbereder för inträde till universitet eller högskolor, dels secondary technical schools, som ger yrkesutbildning av i huvudsak förberedande art för verksamhet i n o m industri, handel och jordbruk.

405 Det tredje stadiet, further education, innefattar vidareutbildning efter avslutade studier inom någon av de till det andra stadiet hörande skoltyperna, teoretiskt såväl som praktiskt inriktade. Inom det tredje stadiet faller sålunda bl. a. den egentliga yrkesutbildningen. Inom ramen för further education rymmes en mångfald skolor och kurser för såväl allmän undervisning som yrkesutbildning. Det finns heltids- och deltidsundervisning för både ungdomar och vuxna. Såväl allmän undervisning som yrkesutbildning för skilda yrken meddelas vid colleges, vid aftonskolor och vid särskilda kurser. Den egentliga yrkesutbildningen är avsedd för ungdom över 16 år, men i en del fall krävs högre ålder. De olika kurstyperna kan med en viss generalisering indelas i följande huvudtyper: a) kurser med dagundervisning vid olika colleges, närmast motsvarande svenska fackkurser p å gymnasiestadiet; kurserna är i regel 2-åriga, b) dylika kurser förlagda till kvällstid eller till en heldag per vecka, c) deltidskurser en dag i veckan, närmast avsedda för utbildning av kvalificerade yrkesarbetare; sådana kurser kan även förläggas till kvällstid eller halva dagar, d) ämneskurser med kvällsundervisning. Efter att under tre år ha deltagit i deltidsundervisning i en further educationkurs vid ett tekniskt college får eleven undergå examensprov, och efter ytterligare två års studier har han möjlighet att avlägga ingenjörsexamen. Deltidskurserna för utbildning till kvalificerade yrkesarbetare avser såväl yrkesteori som yrkesarbete och står öppna endast för personer, som arbetar inom vederbörande yrke. Det må även framhållas, att någon motsvarighet till de svenska lärlings-

kurserna på elementärstadiet inte finns inom det engelska skolväsendet. Dylik utbildning meddelas vid evening institutes eller inom folkbildningsverksamheten. Den centrala ledningen av yrkesutbildningen i England har inte erhållit någon författningsmässig reglering. Över huvud taget spelar lagar och författningar, reglementen och förordningar, av myndigheterna fastställda undervisningsplaner o. s. v. en mycket liten roll i England. Det engelska skolväsendet är mycket okonventionellt och informellt; de personliga insatserna utgör den väsentliga faktorn, icke minst i yrkesskolorna. Central ledning förekommer, även om den inte är reglerad i författningar, men den väsentliga kontrollen utgöres av slutexamen efter genomgången skola eller kurs. Det finns emellertid intet tvång för en elev att genomgå examen. Den högsta ledningen av hela det engelska undervisningsväsendet utövas av undervisningsministeriet, The Ministry of Education. Universiteten står dock utanför departementets kontroll. Departementet handlägger ärenden r ö r a n d e p r i m a r y , secondary och further education, fritidsverksamhet (youth service), utbildning av lärare för alla skolformer, byggnader för nya skolor och institutioner, hälsovården vid skolorna, undervisningen av i fysiskt och psykiskt hänseende handicapade barn, skolmåltidsverksamheten, stipendier åt elever o. s.v. Det står i frågor om utbildning och u p p fostran i kontakt med vederbörande myndigheter i länder, som tillhör det engelska samväldet, liksom det uppehåller förbindelser med andra länder och med Unesco på det kulturella området. Ärenden rörande yrkesutbildning i egentlig mening sorterar organisatoriskt u n d e r chefen för The Further Education Branch inom undervisningsminis-

406 teriet, d. v. s. den avdelning som har om hand vidareutbildningen efter avslutad allmän skolgång. Det närmaste ansvaret för yrkesutbildningsärendenas handläggning vilar på en biträdande avdelningschef inom The Further Education Branch. Denne har också ansvaret för ärenden rörande youth service. Undervisningsministeriet utöver sina funktioner i mycket nära samarbete med den lokala myndighet, som har att svara för skolväsendet inom respektive område, nämligen The County Council och The County Borough Council. Dessa myndigheter kan på visst sätt anses motsvara våra landsting och stadsfullmäktige, men de har icke samma självständiga ställning som våra svenska kommunala församlingar utan är mer att betrakta som lokala organ för den statliga förvaltningen. Dessa lokala myndigheter bär ansvaret för att skolor och kurser för olika slag av undervisning och utbildning finns i tillräcklig omfattning. Kontakten mellan den centrala ledningen och de lokala myndigheterna upprätthålles av en särskild statlig inspektörsorganisation, Her Majesty's Inspectorate of Schools, som är uppdelad på regionala avdelningar över hela England och Wales. Den omedelbara tillsynen över skolväsendet utövas genom

denna organisation, som har att inspektera skolorna samt lämna råd och anvisningar åt skolledning och lärare. Någon regional ledning av yrkesutbildningen finns inte, men däremot förekommer regionala rådgivande organ, s. k. regional advisory councils, sammanlagt elva stycken. Vart och ett av dessa organ är sammansatt av representanter för tre å fyra grevskap. Råden har endast rådgivande befogenheter och kan således inte fatta bindande beslut i några ärenden. Ett tidigare förslag att införa regionala instanser med beslutanderätt har icke förverkligats, emedan de lokala myndigheterna föredrog direkta kontakter med undervisningsministeriet. Den lokala ledningen av yrkesutbildningen utövas, som framgått av det föregående, av de lokala myndigheterna, county councils och county borough councils. Vid en sådan myndighet finns en tjänsteman, som är närmast ansvarig för skolfrågor, nämligen The Chief Education Officer. Inom vissa av dessa myndigheter finns assistenter åt chefstjänstemannen för handläggning av ärenden rörande respektive primary, secondary och further education. Yrkesutbildningsärendena handlägges i dessa fall i första hand av assistenten för sistnämnda stadium.

U. < . A. Yrkesutbildningen i USA utgör inte nå- jande tre organisationsformer, nämligen gon fristående gren av det allmänna a) 8-årig grundskola och 4-årigt högskolväsendet utan ingår som en integre- stadium, rande del av detta. Den allmänna skob) 6-årig grundskola, 3-årig mellanlan nedanför universitets- och högsko- skola och 3-årigt högstadium, lestadiet omfattar i regel 12 år; skolc) 6-årig grundskola och 6-årigt högorganisationen är dock inte enhetlig, stadium. eftersom varje delstat själv beslutar om Yrkesskolorna är inpassade i denna sitt skolväsende och kommunerna van- organisation på så sätt, att de antingen ligen lämnas relativt stor handlingsfri- är sidoordnade till högstadiet eller ockhet av delstatsmyndigheterna. I stort så bygger på olika utbildningsstadier sett tillämpas emellertid endera av föl- inom den allmänna skolan. De förra

407 formerna leder fram till en viss examen, och yrkesutbildningsanstalter av denna typ kan betecknas som yrkesgymnasier (vocational high schools). De amerikanska yrkesgymnasierna erbjuder emellertid en vida mer differentierad yrkesutbildning än vad motsvarande gymnasier i Sverige gör; utbildning kan äga r u m för ett mycket stort antal yrkesgrupper: sjuksköterskor, restaurangpersonal, tandtekniker, bilmekaniker, snickare, skräddare m. fl. Teoriämnen läses dock i vida mindre omfattning än vid motsvarande svenska gymnasier. Sådana yrkesgymnasier, som avser att ge en allmän teknisk utbildning, kallas i allmänhet för technical high schools. De senare formerna, d. v. s. utbildningsanstalter som bygger på olika stadier inom den allmänna skolan, motsvarar yrkesskolorna i egentlig mening i Sverige samt de heldagskurser vid svenska yrkesskolor, som bygger på en allmänbildning över folkskolan. Av övriga förekommande yrkesutbildningsanstalter må h ä r endast nämnas technical institutes, som i regel är 2-åriga, samt de s. k. vocational schools, vilka är examensfria och närmast motsvar a r svenska verkstadsskolor eller handelsskolor. Utöver den ovan berörda utbildningen, som omfattar dagundervisning, finns det såväl vid examensskolor som vid övriga skolor oftast även deltidskurser, i regel kvällskurser. Dessa kurser kan avse att ge samma utbildning som dagskolan, t. ex. high school-examen; de kan också ge kompletterande utbildning för lärlingar i yrkesarbete samt fortbildning i allmänna ämnen eller yrkesämnen för personer över 16 år. Lärlingsutbildningen är reglerad genom federativa lagbestämmelser. Däri anges de allmänna riktlinjerna för utbildningens o r d n a n d e ; lärlingsförhållandenas utformning i detalj regleras

genom avtal mellan arbetsgivareorganisationerna och fackförbunden. Lärlingstiden omfattar från tre till fem år och utbildningen skall uppgå till minst 4 000 timmar. I lärlingsutbildningen ingår deltidskurser vid yrkesskolor omfattande minst 144 timmar p e r år. Dessa undervisningstimmar inräknas i den ordinarie arbetstiden. Minst en tredjedel av de medel, som förbundsstaten anslår till yrkesundervisning, skall användas för finansiering av sådana deltidskurser. Förbundsstaten understöder ekonomiskt all yrkesundervisning, som o r d n a s av delstater eller kommuner, men endast ifråga om nyssnämnda deltidskurser för lärlingar är yrkesutbildningen bunden av federala föreskrifter. Beträffande all annan yrkesundervisning h a r delstaterna fria händer att organisera densamma, trots förbundsstatens bidrag. Förbundsstatsbidrag lämnas inte endast till yrkesutbildningen utan även till yrkesrådgivning. Denna är mycket omfattande och rikt utvecklad inom det amerikanska skolväsendet. De större yrkesskolorna har i regel särskilda yrkesrådgivare, vilka också kan tjänstgöra som kuratorer. Det är även relativt vanligt, att de större skolorna är försedda med verkstäder, där eleverna kan pröva på verksamhet inom olika yrken. Psykotekniska prov kommer till användning, särskilt för elever med svårigheter att finna ett dem passande yrke. Den högsta centrala ledningen av yrkesutbildningen i USA utövas av undervisnings- och hälsovårdsdepartementet i förbundsregeringen. Det närmaste ansvaret för att förbundslagarna r ö r a n d e denna utbildning blir tillämpade av delstaterna bäres av chefen för The Office of Education, en av departementets huvudavdelningar. Denne har i sin tur delegerat betydelsefulla uppgifter åt en underavdelning inom departementet, The Division of Vocational Education.

408 Vissa tillsynsuppgifter utövas av undervisningsdepartementet ensamt. Hit hör bl. a. övervakning av att bestämmelserna i förbundslagarna rörande yrkesutbildningen omsattes i praktisk handling av delstaterna och/eller de lokala myndigheterna samt åtgärder ägnade att främja yrkesutbildningen i hela förbundsstaten. Andra .tillsynsuppgifter utföres i samarbete mellan departementet och delstaternas myndigheter, t. ex. undersökningar angående yrkesutbildningens utveckling samt behovet av dylik utbildning såväl ur de enskilda individernas som ur näringslivets och arbetsmarknadens synpunkter. De ekonomiska bidragen till yrkesutbildningen från förbundsstaten utbetalas till finansministerierna eller deras motsvarighet i de olika delstaterna. Förbundsbidragen användes i första h a n d till lärarlöner och lärarutbildning. Förutsättningen för att dylikt bidrag över huvud taget skall kunna utgå är, att delstaten utarbetar en plan för yrkesutbildningen inom sitt område. Denna plan underställen för godkännande The Office of Education, som h a r att pröva, om planen motsvarar syftet och ändamålet enligt förbundslagen om yrkesundervisningen. Den centrala ledningen inom varje delstat utövas av en kollegialt arbetande myndighet, i flertalet delstater kallad The State Board for Vocational Education. Den består av minst tre ledamöter med chefen för statens skolväsen som verkställande ledamot och h a r befogenhet att samarbeta med det federala undervisnings- och hälsodepartementet. Det närmaste ansvaret för de organisatoriska och administrativa åtgärderna b ä r e s av en direktör för yrkesskolväsendet inom staten, The State Director of Vocational Education. Den plan, som varje delstat måste upprätta och underställa förbundsstatsmyn-

digheten för godkännande, skall ange, hur yrkesutbildningen ä r avsedd att ordnas inom staten och hur utbildningen av yrkeslärare och konsulenter beräknas komma att ske. I planen skall även anges behörighetsvillkoren för lärare, yrkesrådgivare och konsulenter samt för befattningshavare, som skall medverka vid tillsynen över yrkesutbildningen. Någon samordning av behörighetsvillkoren har inte skett, varför kraven varierar från stat till stat. Tillsynsmyndigheten biträdes av rådgivande kommittéer. Sådana finnes för vart och ett av de i förbundsbestämmelserna angivna yrkesområdena, nämligen industri, hantverk, handel, distributionsväsende, jordbruk och husligt arbete. Kommittéerna är sammansatta av företrädare för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Deras uppgifter växlar, men vanligen omfattar de frågor angående tim- och kursplaner, undervisningsmetoder, utbildningstidens längd, lärarnas kvalifikationer m. m. Den lokala ledningen av yrkesutbildningen utövas av kommunernas skolstyrelser, som vanligen h a r en särskild avdelning för yrkesskolväsendet, The Local Vocational Departement. Därest en dylik avdelning saknas, fungerar varje särskild yrkesskola eller yrkeskurs som en enhet under sin egen ledning. Även på det lokala planet förekommer rådgivande kommittéer. Sammanfattningsvis må framhållas att skolväsendet i USA i allmänhet är en angelägenhet för delstaterna, men att den egentliga yrkesutbildningen därvid utgör ett undantag. Den regleras i viss utsträckning av lagar, som antagits av förbundsstaten, medan delstaterna ansvarar för tillämpningen av dessa lagar; ledningen av yrkesutbildningen utövas i samarbete mellan förbundsstaten och delstaterna.

KUNGL r! B L 1 C Ull I -• JUL

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1962 1. Helsetjeneste for sofarende. 2. Nordiskt samarbete inom radio och television. 3. Vattenkraften 1 Torne och Kalix älvar. 4. Nordisk bogmarked.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962 Systematisk förteckning (Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Atomansvarighet II. [14] Utlandssvenskars deltagande i allmänna val. [19] Nedre Justltierevislonens arbetsorganisation. [20] Expropriation för sanering av historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. [24] Radlons Juridiska ansvar. [27] Utrikesdepartementet Aspekter på utvecklingsbiståndet. [12] Försvarsdepartementet Totalförsvarets personalfrågor. [3] Försvarets tandvård. [23] Socialdepartementet Skogstillgångarna i Jämtlands län. [1] Arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning. [17] Kommunikationsdepartementet Statsbidrag till enskild väghållning, m. m. [6] Avgiftsbelagda trafikanläggningar. [26] Finansdepartementet Finansplan för budgetåret 1962/63 samt Preliminär nationalbudget för år 1962. [8] Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. [9] 1959 års långtidsutredning. 1. Svensk ekonomi 1960 —1965. [10] 2. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1-5- [11] Skärpta regler för rusdrycksinköp. [13] Automatisk databehandling inom folkbokföringsoch uppbördsväsendet. Del II. [18] Reviderad nationalbudget för år 1962. [25] Ecklesiastikdepartementet Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet. [5] Korrespondensundervisningen inom skolväsendet. [16] Skolväsendets centrala ledning. [28] Jordbruksdepartementet Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. [2] Handelsdepartementet Den allmänna näringslagstiftningen. [15] Inrikesdepartementet Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårdspersonal. [4] Kommunalrättskommittén. 2. Kommunal beredskap. [7] 3. Kommunalt stöd åt studerande från utvecklingsländerna. [21] Samhällsfarlig asocialitet. [22]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB, STOCKHOLM 1962