Sjöbefälsutbildningens organisation m. m. betänkande med förslag

_V)NC<,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1958:33 Handelsdepartementet

SJÖBEFÄLSUTBILDNINGENS ORGANISATION M.M. BETÄNKANDE MED FÖRSLAG AVGIVET AV SJÖBEFÄLSUTREDNINGEN

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1958 Kronologisk förteckning

1. Vägplan för Sverige. 1. Riktlinjer och förslag samt kartbilagor. Idun. 226 s. K. 2. Vägplan för Sverige. 2. Expertutredningar och övriga textbilagor. Idun. 243 s. K. 8. Utredning om vissa förhållanden vid konserveringsforskningsinstitutet. Marcus. 270 s. H. 4. Promemoria med förslag om fondförvaltning m. m. i samband med en utbyggd pensionering. Idun. 91 s. S. 5. Permanent skördeskadeskydd. Idun. 547 s. Jo. 6. Författningsutredningen. 1. Kandidatnominering vid andrakammarval. Av L. Sköld. Idun. 355 s. Ju. 7. Småbrukarstödet. Marcus. 120 s. Jo. 8. Gemensam nordisk hälsovårdsutbildning. Norstedt. 95 s. I. 9. Häradsrätts sammansättning i brottmål. Idun. 24 s. Ju. 10. Förslag till varumärkeslag. Idun. 464 s. Ju. 11. Reserverna för högre utbildning. Idun. 124 s. E. 12. Civilförsvarsutbildningen. Idun. 176 s. I. 13. Civilförsvarets organisation. Idun. 465 s. I. 14. Regeringsarbetet. Idun. 164 s. Ju. 15. Hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena. Idun. 429 s. I. 16. Betänkande med förslag till allmän tjänstepliktslag m. m. Idun. 154 s. S. 17. Socialförsäkring och rehabilitering. Kihlstrom. 87 s. S. 18. Gotland. Idun. 195 s. S. 19. Supplement nr 9 till Sveriges familjenamn 1920. Statens Reproduktionsanstalt. 95 s. Fi. 20. Behandlingshem och mentalsjukhem för barn och ungdomar. Idun. 78 s. I. 21. Lärarbrist och läraröverskott. Idun. 110 s. E. 22. Tornedalsutredningen. Idun. 234 s. S. 23. Sjukreseersättningar. Kihlstrom. 128 s. S. 24. Bättre matpotatis. Idun. 91 s. Jo. 25. Ändrad utbildning av tandtekniker. Idun. 56 s. E. 26. Regionssjukvården. Idun 338 s. 7 st. bilagor. I. 27. Förslag till förenklingar i vissa delar av aktiebolagslagen. Norstedt. 205 s. Ju. 28. Reviderad nationalbudget för år 1958. Marcus. I—VII+ 157 s. Fi. 29. Författningsutredningen. 3. Majoritetsval. Norstedt. 481 s. + 1 kartbilaga. Ju. 30. Skogsvården å enskilda skogar. Idun. 279 s. Jo. 31. Nordiskt ekonomiskt samarbete. Idun. 136 s. H. 32. Forskningens villkor och behov. Idun. 291 s. E. 33. Sjöbefälsutbildningens organisation m. m. Idun. 178 s. H.

Anm Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begyn nelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdeparte mentet, Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1958:33 Handelsdepartementet

SJÖBEFÄLSUTBILDNINGENS ORGANISATION M.M. BETÄNKANDE MED FÖRSLAG AVGIVET AV SJÖBEFÄLSUTREDNINGEN

I D U N S TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 19 58

Till Herr

Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Handelsdepartementet

Genom beslut den 1 juni 195G erhöll chefen för handelsdepartementet Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa utredning och avge förslag rörande sjöbefälsutbildningens organisation och vissa därmed sammanhängande frågor. Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen samma dag såsom utredningsmän landshövdingen G. A. Widell, ledamoten av I. kammaren, numera landshövdingen E. G. Andersson, sjöfartsrådet G. Lindencrona, undervisningsrådet J. A. Orring och rektorn vid sjöbefälsskolan i Stockholm A. E. Strömberg. Jämlikt beslut den 28 februari 1957 förordnade departementschefen byrådirektören H. Bertman att vara sekreterare åt utredningen. Till experter åt utredningen har tillkallats, genom beslut den 13 juli 1956 redaktören Hj. Bååw, direktören D. Forssblad (t. o. m. den 4 mars 1957), ombudsmannen H. Lycke (t. o. m. den 30 juni 1958), skeppsredaren R. Sörman och direktören N. H. Åkesson, genom beslut den 12 september 1956 förste byråsekreteraren Å. G. J. Berg, genom beslut den 21 samma månad numera kommendören W. Edenberg (t. o. m. den 8 april 1958) och byråchefen K. O. Josephson, genom beslut den 4 mars 1957 direktören H. Granberg och förbundsordföranden J. S. Thore, genom beslut den 8 juli 1957 adjunkten H. E. Ridderström, genom beslut den 8 april 1958 kommendörkaptenen K. G. B. Norman och genom beslut den 11 juli 1958 ombudsmannen B. H. Linderstam. Utredningen, som antagit namnet sjöbefälsutredningen, får härmed överlämna sitt betänkande.

4 Genom beslut den 8 november 1957 har utredningen erhållit Kungl. Maj :ts uppdrag att till prövning upptaga frågan om hur undervisningen i navigation för fiskare lämpligen bör ordnas. Särskilt förslag härom liksom förslag beträffande viss annan lägre nautisk utbildning kommer att framdeles avgivas. Stockholm den 2 september 1958.

G. A. Widell E. Gust. Andersson

G.

Lindencrona

Jonas Orring

A. E.

Strömberg

I H.

Bertman

Innehåll

AVDELNING A Utredningsuppdraget

samt historik och nuläge

Kap.

T. Redogörelse för utredningsuppdraget

9 Kap.

II. Historik

14 Kap.

III. Nu gällande organisation m. m

21 AVDELNING B Utredningens överväganden och förslag Kap.

IV. Allmänna synpunkter

55 Kap.

V. Förslag till utbildningsgång för sjöbefäl 1. Befälskategorier 2. Utbildningen vid sjöbefälsskolorna 3. Gemensamma synpunkter och förslag avseende praktiktiden . 4. Förslag och synpunkter rörande den nautiska utbildningen . . 5. Förslag och synpunkter rörande den maskintekniska utbildningen (>. Tim- och kursplaner

57 57 59 65 67

72 VI. Särskilda utbildningsfrågor m. m 1. Utbildning av fartygselektriker 2. Utbildning av kylmaskinister 3. Utbildning av radiotelegrafister 4. Sjöbefälets efterutbildning 5. Studiehjälp och elevavgifter m. m 6. Lärarutbildningen 7. Utbildningen vid marinen

78 78 79 80 81 83 85 87

Kap.

Kap. VII. Sjöbefälsskolorna

1. Beräknat årligt examineringsbehov; antal klasser 2. Skolornas organisation, antal och förläggning 3. Vissa särskilda personalfrågor

89 93 105

4. Skolornas undervisningsmateriel

106 Kap. V I I I . Sjöbefälsutbildningens centrala ledning

108 Kap.

HO

IX. Anslagsfrågor

6 Kap.

X. Övergångsbestämmelser

H'

Kap.

X I . Sammanfattning av utredningens förslag

H9

AVDELNING C Bilagor Bilaga 1. Nu gällande timplaner för sjöbefälsskolorna, nautiska linjen 137 » 2. Nu gällande timplaner för sjöbefälsskolorna, maskintekniska linjen 138 3a. Förslag till timplaner för nautiska linjen 139 3b. Förslag till kursplaner för nautiska linjen, vaktstyrmansklass 140 » 3c. Förslag till kursplaner för nautiska linjen, sjökaptenskurs 144 » 4a. Förslag till timplaner för maskintekniska linjen 151 » 4b. Förslag till kursplaner för maskintekniska linjen, vaktmaskinistklass . . . . 152 4c. Förslag till kursplaner för maskintekniska linjen, sjöingenjörskurs 156 » 5. Beräkning av huvudsakliga kostnader vid vissa olika alternativa organisationsformer • • ' ' ' » 5a: I. Beräknade kostnader vid skolorganisation enligt alt. I (en nautisk och en maskinteknisk centralskola) • 1()Ö » 5a: II. Beräknade kostnader vid skolorganisation enligt alt. II (tre skolor med nautisk och maskinteknisk utbildning) • 169 » 5a:III. Beräknade kostnader vid skolorganisation enligt alt. I I I (fyra skolor med fullständig nautisk och maskinteknisk utbildning samt en skola med nautisk 171 utbildning och vaktmaskinistklass) -> G. Sammanställning av utrymmesbehov vid de olika sjöbefälsskolorna efter den nya organisationens genomförande • ]Z^ * 7a. Övergången till den föreslagna nya läsordningen vid sjöbefälsskolan, Stockholm 174 7b. D:o, Göteborg YLb l 7c. D:o, Malmö tZ 7d. D:o, Kalmar "* 1/8 7e. D:o, Härnösand

AVDELNING A Utredningsuppdraget samt historik och nuläge

KAPITEL I

Redogörelse för utredningsuppdraget

Utredningsdirektiven G e n o m b e s l u t d e n 1 j u n i 1956 b e m y n d i g a d e K u n g l . M a j : t chefen för h a n d e l s d e p a r t e m e n t e t a t t t i l l k a l l a h ö g s t fem s a k k u n n i g a för a t t v e r k s t ä l l a u t r e d n i n g och avge förslag r ö r a n d e s j ö b e f ä l s u t b i l d n i n g e n s o r g a n i s a t i o n och vissa d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e frågor. F ö r e d r a g a n d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n h a d e , efter a t t h a e r i n r a t o m s j ö b e f ä l s u t b i l d n i n g e n s n u v a r a n d e o r g a n i s a tion, d ä r v i d — efter g e m e n s a m b e r e d n i n g m e d chefen för e c k l e s i a s t i k d e p a r tementet — anfört i h u v u d s a k följande. »Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade dåvarande departementschefen den 6 juli 1943 sakkunniga att verkställa utredning och avge förslag rörande utbildningen av fartygs- och maskinbefäl för handelsflottan (1943 års sjöbefälssakkunniga). Den 11 februari 1946 uppdrogs åt de sakkunniga att utreda även med sjöbefälsutbildningen sammanhängande frågor om utbildningens organisation. De sakkunniga avlämnade den 30 april 1947 betänkande med förslag i ämnet (SOU 1947:31). Enligt förslaget — som icke var enhälligt — borde i effektiviserings- och besparingssyfte en grundlig omorganisation av utbildningen ske. Sålunda föreslogs att den högre utbildningen skulle äga rum i skilda skolor för den nautiska och för den maskintekniska linjen. Den högre nautiska undervisningen föreslogs bli centraliserad till en skola i Göteborg, medan den högre maskintekniska undervisningen skulle ske vid sjömaskinfackskolor, anslutna till de tekniska läroverken i Stockholm, Göteborg och Malmö. Den lägre sjöbefälsutbildningen skulle överföras till yrkesskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Härnösand. De sakkunniga framlade härutöver vissa förslag i fråga om själva utbildningen, såväl den teoretiska som den praktiska. Förslaget remissbehandlades i vanlig ordning, varvid förslaget blev föremål för delade meningar. Kommerskollegium framlade i sitt yttrande en plan för reformer på den dittillsvarande organisationens grund. Vid anmälan av anslagen till sjöbefälsundervisningen för budgetåret 1949/50 (prop. 1; X ht; p. 17) uttalade dåvarande departementschefen att han, ehuru vissa skäl syntes tala för en omläggning av sjöbefälsutbildningen efter de linjer, som uppdragits i det av de sjöbefälssakkunniga framlagda förslaget, av statsfinansiella skäl icke ansåg sig då kunna upptaga förslaget till prövning på grund av storleksordningen av de med omläggningen förenade kostnaderna. Därefter genomfördes under åren 1950—53 i huvudsaklig överensstämmelse med kommerskollegiets förslag en effektivisering och modernisering av den teoretiska utbildningen, varvid bl. a. de förberedande klasserna för den högre utbildningen infördes. Ny stadga för sjöbefälsskolorna och nya undervisningsplaner fastställdes 1953. Vid anmälan av anslagsfrågorna för sjöbefälsskolorna för budgetåret 1956/57

10 (prop. 1; X ht; p. 54) erinrade jag om de sjöbefälssakkunnigas organisationsförslag och uttalade — utan att därmed ta ställning till förslaget — att jag fann vissa av dess grundtankar beaktansvärda och att jag ämnade ta upp det till ytterligare övervägande. Detta föranledde statsutskottet att uttala (uti. nr 10) att utskottet förutsatte, att Kungl. Maj:t utan onödig tidsutdräkt skulle låta slutföra de ytterligare undersökningar, som förslaget påkallade, och för riksdagen framlägga förslag i ämnet. I skrivelser av den 21 januari och den 20 mars 1956 har Svenska maskinbefälsförbundet hemställt att frågan om maskinbefälsutbildningens särskiljande från fartygsbefälsutbildningen måtte göras till föremål för snar utredning. Förbundet har därvid framhållit att den av 1943 års sakkunniga föreslagna omläggningen av utbildningen skulle vara till båtnad icke blott för maskinbefälsutbildningen utan även för landet i dess helhet. En samordning av sagda utbildning med den likartade undervisningen vid de tekniska läroverken måste enligt förbundets mening leda till rätt väsentliga besparingar. Förbundet har emellertid även framhållit möjligheten att centralisera laboratorieundervisningen för att därigenom få tillgång till fullgod laboratorieutrustning, något som kräver relativt stora kapitalinsatser. I samband därmed h a r man som ett alternativ i organisationshänseende satt i fråga om icke hela maskinbefälsundervisningen borde centraliseras till en enda skola. En sådan åtgärd skulle enligt förbundets mening ge ökade möjligheter att till undervisningen binda lämpliga lärarkrafter. Förbundet har anhållit att den blivande utredningen måtte få i uppdrag att pröva även tanken på en centralisering till en enda skola. Sveriges fartygsbefälsförening har i skrivelse den 3 februari 1950 uttalat att utbildningen av fartygsbefälet icke motsvarar vad som rimligen kan krävas. Föreningen hemställer, att sådana åtgärder måtte vidtagas som bringar utbildningen i jämnhöjd med utvecklingen. Vid skrivelsen har föreningen fogat ett förslag till förbättrad utbildning av fartygsbefälet. Förslaget innebär bl. a. att vissa nya ämnen införes i undervisningen och att andra ämnen utökas. Enligt förslaget skall sjökaptensklassen förlängas med ett år till två år, vilket föreningen anser nödvändigt för att eleverna skall kunna bibringas det mått av allmänbildning och specialkunskaper som erfordras för att som befälhavare föra och ta ansvaret för den tekniskt, ekonomiskt och socialt komplicerade värld som ett fartyg utgör. Föreningen motsätter sig icke en minskning av antalet läroanstalter, försåvitt de besparingar som därigenom kan uppnås användes till en förbättrad ordning vid de kvarstående skolorna. Med hänsyn till vad som sålunda förekommit synes det angeläget att frågan om sjöbefälsutbildningens framtida innehåll och organisation snarast upptas till slutlig prövning. Detta kan emellertid, då så lång tid förflutit sedan 1943 års sakkunniga avgav sitt betänkande och i betraktande av den utveckling som sjöfartsnäringen sedan dess undergått, icke ske utan ytterligare utredning. Jag förordar därför att en sådan utredning nu kommer till stånd. Utredningsarbetet bör i första hand sikta till att häva eller minska den nuvarande splittringen av undervisningen på fem olika skolenheter. Det bör undersökas vilka fördelar i form av effektivisering av undervisningen m. m., som kan vinnas genom att utbildningen antingen centraliseras eller överföres till skolformer, där det förekommer undervisning som är likartad med sjöbefälsundervisning. Härvid är det naturligt att utnyttja de resultat, som 1943 års sakkunniga uppnådde, och pröva den av dem förordade organisationen med en enda skola för högre fartygsbefälsutbildning samt överförande av den högre maskinbefälsutbildningen till de tekniska läroverken och den lägre utbildningen till yrkessko-

Il lorna. Jämväl den av maskinbefälsförbundet framkastade tanken att koncentrera även den högre maskinbefälsutbildningen till en enda skola bör undersökas. Om en sådan koncentration av båda de högre utbildningslinjerna anses lämplig, kan en tänkbar utväg vara att sammanföra dessa båda linjer till en central skola. Utredningen bör emellertid icke vara bunden vid nämnda alternativ; skulle det befinnas olämpligt att genomföra de angivna förslagen bör möjligheter till en mera begränsad koncentration, exempelvis till tre skolor, övervägas. Synnerligen angeläget är att vid prövningen av de olika vägar, som här antytts, uppmärksamheten är riktad därpå vilka verkningar en ändrad organisation av sjöbefälsutbildningen kan få på rekryteringen av sjöbefälet. Ställningstagandet till organisationsformen kräver självfallet kännedom om kostnaderna, såväl engångsutgifterna som årskostnaderna, för de olika alternativen. Utredningen bör därför utföra preliminära kostnadsberäkningar icke blott för det alternativ som förordas utan även för annat alternativ som kan närmast anses komma i fråga. Därest frågans lösning kräver om- eller nybyggnad av skolhus, kan det vara lämpligt upptaga förberedande förhandlingar med vederbörande kommunala myndigheter för att undersöka möjligheterna att genomföra det-erforderliga byggnadsarbetet. Byggnadsfrågorna bör även dryftas med byggnadsstyrelsen. Liknande förhandlingar kan även böra upptas med huvudmännen för de skolor, dit sjöbefälsutbildning kan ifrågasättas överförd. Det är givetvis önskvärt att man kan undvika att organisationsändringar leder till att statsanslag eller statsbidrag påkallas för ny- eller ombyggnad. I nära samband med organisationsfrågorna står de av fartygsbefälsföreningen aktualiserade spörsmålen om undervisningsplanernas innehåll och utbildningstidens längd. Det förefaller antagligt att ytterligare något eller några ämnen bör införas på undervisningsschemat och att undervisningen i vissa redan förekommande ämnen behöver utökas och moderniseras. Erinras må om den utveckling som under senare tid ägt rum och som under den närmaste framtiden kan väntas i fråga om hjälpmedlen för navigationen och på det maskintekniska området. Vidare kan framhållas behovet av någon utbildning i arbetsledandets psykologi och praktiska utförande. Jämväl synes hänsyn böra tagas till att rekryteringen kan påverkas genom att undervisningen anordnas så att sjöbefälets möjligheter att — då så tarvas av åldersskäl eller liknande grunder — erhålla anställning i land ökas. Möjligheterna till praktiska övningar under utbildningen bör ägnas uppmärksamhet. Den utökning av undervisningen, som kan finnas erforderlig, synes böra äga rum utan att utbildningstiden förlängs. Det är därför skäl överväga, om icke undervisningen nu innehåller stoff som kan utmönstras, så att de nya ämnena kan beredas plats på schemat inom den nuvarande tidsramen. Särskilt bör prövas huruvida någon del av de kunskaper, som för närvarande inhämtas vid sjöbefälsskolorna, kan delges eleverna under den praktiska och teoretiska utbildning, som föregår inträde i sjöbefälsskola. Detta aktualiserar spörsmålet om vilka fordringar som skall ställas för tillträde till sjöbefälsundervisningen. Här bör undersökas vilka möjligheter till praktisk och teoretisk förutbildning som finns. Särskilt bör sjömansskolornas ställning beaktas. Det synes icke otänkbart att åtminstone alternativt skapa en utbildningsgång, som från enhetsskola via sjömansskola samt praktisk utbildning till sjöss och i land leder fram till sjöbefälsundervisning och i sista h a n d sjökaptens- resp. sjöingenjörsexamen. I denna fråga synes kontakt böra tagas med rederinäringen för utrönande av dess intresse för medverkan i förutbildningen. Ytterligare många problem uppställer sig i sammanhanget. Flertalet av dessa är dock av sådan natur att deras övervägande icke nödvändigt behöver samman-

*

kopplas med organisationsfrågans avgörande. Så är exempelvis fallet med utformningen av befälsförordningen. Jag är medveten om att det är angeläget med en översyn av denna förordning och finner det i och för sig icke onaturligt att frågan härom upptas i samband med övervägandet av sjöbefälsskoleorganisationen. Men med hänsyn till att detta skulle i avsevärd mån fördröja utredningen torde en dylik översyn icke böra ingå i utredningsuppdraget. Vid utredningsarbetet bör man kunna utgå från att de olika examina skall ge i stort sett samma befälskompetens som nu är fallet. Ej heller behöver vid denna utredning prövas sådana frågor som vilken kompetens och löneställning lärarna skall ha, vilka åtgärder som bör vidtas i direkt rekryteringsfrämjande syfte, i vad mån stipendier och annat understöd till sjöbefälselever bör utgå eller om privatister bör medges rätt att undergå examen. I övrigt torde utredningen dock böra vara oförhindrad att uppta de frågor som anmäler sig under arbetets gång och är av betydelse för det slutliga ställningstagandet, försåvitt de kan lösas utan särskild tidsutdräkt. Vid utredningen torde böra beaktas det arbete som pågår i anledning av Nordiska rådets rekommendation nr 25/1954 om likställighet för bl. a. nordiskt sjöbefäl vid anställning å handelsfartyg.»

Utredningens bedrivande Vid fullgörandet av sitt uppdrag har utredningen företagit studiebesök å sjöbefälsskolorna samt vid vissa andra, utredningsarbetet berörande läroanstalter (marinens skolor å Berga, sjökrigsskolan, Roslagens flygkår samt vissa högre tekniska läroverk och sjömansskolor). Utredningen har även beretts tillfälle att under en resa mellan Göteborg och Malmö närmare taga del av verksamheten ombord å skolfartyget Flying Clipper. Vidare har studiebesök företagits vid vissa större varv för utrönande av möjligheten att anordna rationell varvspraktik för blivande sjöingenjörer. Utredningens sekreterare har vidare företagit studier av förhållandena ombord å svenska handelsfartyg i utrikes fart. Utredningen har i enlighet med särskilda bemyndiganden vid besök i Danmark och Norge studerat sjöbefälsutbildningen i dessa länder. Samråd har ägt rum med vederbörande svenske representant i arbetet med Nordiska rådets rekommendation nr 25/1954 om likställighet för bl. a. nordiskt sjöbefäl vid anställning å handelsfartyg. Därvid har befunnits, att sådana resultat icke uppnåtts inom ifrågavarande område, att utredningens arbete röner någon inverkan därav. Överläggningar har ägt rum med cheferna för sjöfartsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning liksom med representant för 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning. Vidare har nautiske och maskintekniske överinspektörerna, vilka inom sjöfartsstyrelsen handlägger utbildningsärendena, givits tillfälle att inför utredningen redogöra för sina synpunkter angående sjöbefälsutbildningem Utredningen har tillställt berörda myndigheter och partsorganisationer samt direktioner och lärarkollegier vid sjöbefälsskolorna m. fl. särskilda

*

13 frågeformulär, vari upptagits frågor angående önskemål och synpunkter avseende sjöbefälsutbildningen. Ledamoten i utredningen, rektorn A. E. Strömberg har genom särskilt beslut av sjöfartsstyrelsen under viss del av utredningstiden varit befriad från honom i egenskap av rektor åliggande undervisningsskyldighet för att inom utredningen utarbeta förslag till undervisningsplaner. I avseende å maskintekniska linjen har utredningen för nämnda ändamål även biträtts av adjunkten vid sjöbefälsskolan i Stockholm H. E. Ridderström. Till utredningen har av Kungl. Maj :t, för att tagas i beaktande under utredningsarbetet, under detsammas gång överlämnats följande ärenden. 1. Skrivelse den 22 maj 1956 till sjöfartsstyrelsen från Kanalflottans ÅngfartygsBefälhavare Sällskap med vissa synpunkter på frågan om sjöbefälsutbildningen. 2. Skrivelse den 8 november 1956 från direktionen för sjöbefälsskolan i Stockholm, vari denna hemställer om vissa ändringar i sjöbefälsskolestadgan (revision av skolornas värdehandlingar m. m.). 3. Skrivelse den 18 februari 1958 från sjöfartsstyrelsen angående verkställd utredning rörande den s. k. bristmönstringen. Dessutom har utredningen, såsom angivits i den skrivelse varigenom detta betänkande överlämnats, i ämbetsskrivelse den 8 november 1957 erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa utredning rörande undervisningen i navigation för fiskare. Från sjöfartsstyrelsen har vidare till utredningen överlämnats vissa arbetet berörande ärenden, avseende bl. a. maskinbefälsutbildningen och elektrikerutbildningen. Utredningen har även från vissa organisationer m. fl. erhållit skrivelser angående särskilda i uppdraget ingående frågor. Med hänsyn till den korta tid, som stått till förfogande, har utredningen icke utarbetat författningsförslag. I anledning härav har enligt under hand med sjöfartsstyrelsen träffad överenskommelse ovan under punkt 2 nämnt ärende överlämnats till sagda ämbetsverk.

KAPITEL II

Historik

Jämlikt kungl. brev den 4 juni 1658 påbörjades vid en styrmansskola i Stockholm den första undervisningen för sjömän. Först under förra delen av 1800-talet fick emellertid undervisningen en fastare form och utvecklingen ledde till beslut den 7 april 1841 om inrättande av navigationsskolor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Gävle och Kalmar. Därefter har genom skilda beslut skolor inrättats även i Härnösand, Västervik, Visby, Karlshamn och Strömstad. Enligt beslut av 1911 års riksdag bestämdes emellertid sedermera att navigationsskolor skulle finnas endast i Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand och Kalmar, i vilka städer nuvarande sjöbefälsskolor alltjämt är belägna. Sedan år 1849 har, med början i Stockholm och Göteborg, undervisning vid navigationsskolorna i princip även omfattat maskinteknisk utbildning. Den kommerskollegium ursprungligen åliggande befattningen med navigationsskolorna överfördes från och med år 1877 till förvaltningen av sjöärendena (sedermera marinförvaltningen), men 1919 års riksdag bestämde, att kommerskollegium från och med år 1920 åter skulle vara överstyrelse för dessa skolor. Numera — alltsedan den 1 januari 1956 — fungerar sjöfartsstyrelsen såsom överstyrelse. Den nautiska och maskintekniska undervisningen har undergått fortlöpande ändringar. Det ursprungliga reglementet av år 1841 har sålunda ersatts av nya reglementen åren 1861, 1866, 1877, 1890 och 1912 samt av 1931 års navigationsskolestadga. För närvarande gäller Kungl. Maj :ts stadga för sjöbefälsskolorna i riket av den 23 juli 1953. Under 1900-talet har utbildningen av befäl för handelsflottan varit föremål för ett flertal utredningar. Sålunda avgavs den 30 oktober 1906 förslag angående erforderliga förbättringar uti utbildningen av handelsflottans befäl och underbefäl in. m. av en av Kungl. Maj:t den 25 maj 1905 därför tillsatt kommitté. Den 30 september 1929 framlade kommerskollegium ett utlåtande med förslag till omorganisation av navigationsskolorna m. m. Därefter avgav särskilt tillkallade sakkunniga den 3 december 1930 betänkande med förslag angående omorganisation av undervisningen vid navigationsskolorna och därmed sammanhängande frågor samt 1943 års sjöbefälssakkunniga den 30 april 1947 betänkande med förslag angående utbildning av befäl för handelsflottan m. m.

15 En utförlig redogörelse för angivna utveckling har lämnats i sistnämnda betänkande (SOU 1947:31), till vilket sålunda hänvisas. 1943 års sjöbefälssakkunnigas förslag

1943 års sjöbefälssakkunniga fann i sitt betänkande vissa reformer på sjöbefälsutbildningens område erforderliga. Sålunda föreslogs, att den högre nautiska utbildningen skulle förläggas till en enda läroanstalt, navigationsskolan i Göteborg. Vid en dylik central navigationsskola skulle finnas 7 styrmans- och 6 sjökaptensklasser. Skolan skulle stå under ledning av den dåvarande överstyrelsen för sjöbefälsutbildningen — kommerskollegium. Den högre maskintekniska undervisningen borde enligt de sakkunniga överflyttas till de tekniska läroverken genom inrättande därstädes av nya fackavdelningar, benämnda sjömaskinfackskolor. Sådana fackskolor skulle inrättas i Stockholm, Göteborg och Malmö. Som överstyrelse för den maskintekniska utbildningen föreslogs överstyrelsen för yrkesutbildning, som redan var överstyrelse för de högre tekniska läroverken (gymnasier och fackskolor). Den lägre sjöbefälsutbildningen föreslogs förlagd till yrkesskolorna. Särskilda förberedande kurser om 21 veckor till styrmansklass och dåvarande 2:a maskinistklass föreslogs för att erhålla en viss minimistandard i avseende å eleverna i sjöbefälsklasserna. Styrmansklass och 2:a maskinistklass skulle avslutas utan särskild examen och utvidgad rätt till privatistexamen föreslogs införd. I fråga om den praktiska utbildningen föreslog de sakkunniga utvidgning av skolskeppsverksamheten för fartygsbefälselever samt premiering genom tidstillägg av tiden som befälselev. Vidare föreslogs införandet av tjänstgöring såsom styrmansassistent. Denna tjänstgöring skulle fullgöras efter genomgångna styrmans- och sjökaptensklasser och ansågs vara av särskilt stort värde för utbildningen. För inträde i styrmansklass borde praktiktiden kunna förkortas till 24 månader, i vilka dock icke finge inräknas tidstillägg för särskilt kvalificerad tjänst. Sammanfattningsvis tedde sig de sakkunnigas normalutbildningsplan för styrmän och sjökaptener enligt följande. 1. Praktisk tjänst som däcksmanskap å handelsfartyg eller som elev å skolskepp 24 månader 2. Genomgång av förberedande kurs vid navigationsskola 5 » 3. Genomgång av styrmans- och sjökaptensklass vid navigationsskola 17 » 4. Värnpliktstjänstgöring 15 » 5. Praktisk tjänst som styrmansassistent å handelsfartyg 121 » 6. Styrmansbrev 7. Praktisk tjänst som styrman å handelsfartyg 24 » 8. Sjökaptensbrev 1

Under förutsättning av högsta möjliga tidstillägg för kvalificerad tjänst.

16 För det blivande maskinbefälet föreslogs inrättande av verkstadsskolekurser om 5 Vs månader för maskinbefälsaspiranter. Såsom kompletterande utbildning för maskinbefäl å större fartyg borde ordnas kurser i elektroteknik om 15 veckor. Praktiktiden före inträde i lägre klass å maskintekniska linjen borde, enligt de sakkunniga, förkortas till 24 månader. Normalutbildningsplanen för högre maskinbefäl tedde sig enligt de sakkunnigas förslag enligt följande. 1. Praktisk tjänst som maskinmanskap till sjöss (minst 12 mån.) och arbetare å mekanisk verkstad (minst 12 mån.) 24 månader 2. Genomgång av förberedande kurs 5 » 3. Genomgång av lägre och högre klass på maskinteknisk linje . . . . 18 » 4. Värnpliktstjänstgöring (varav under vissa förutsättningar en mindre del skulle kunna tillgodoräknas som praktisk utbildning) 15 » 5. Praktisk tjänst till sjöss och å mekanisk verkstad 24 » G. Maskinistbrev 7. Praktisk tjänst som maskinbefäl till sjöss 24 » 8. övermaskinistbrev 9. Praktisk tjänst som maskinbefäl av högre grad å större fartyg (minst 4 000 hkr) i oceanfart 24 » 10. Skeppsingenjörsbrev (föreslagen ny behörighetsgrad, erforderlig för tjänstgöring såsom maskinchef å passagerarfartyg med en maskinstyrka, överstigande 4 000 hkr, i nordsjö- och vidsträcktare fart samt å andra fartyg med samma maskinstyrka i medelhavs- och oceanfart) I särskilda reservationer föreslogs att antingen fem eller fyra navigationsskolor med såväl nautisk som maskinteknisk linje skulle bibehållas samt att den centrala ledningen för navigationsskolorna även i vad anginge den högre nautiska utbildningen skulle flyttas från kommerskollegium till överstyrelsen för yrkesutbildning. Yttranden över 1943 års sjöbefälssakkunnigas förslag

Genom remiss den 21 maj 1947 har statsrådet och chefen för handelsdepartementet sedermera berett vissa myndigheter och organisationer tillfälle att avge yttrande över 1943 års sjöbefälssakkunnigas betänkande. Yttranden avgavs i anledning därav av chefen för marinen, kommerskollegium — efter hörande av samtliga direktioner för navigationsskolorna — överstyrelsen för yrkesutbildning, Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska maskinbefälsförbundet, Sveriges segelfartygsförening, Stockholms rederiförening, Rydbergska stiftelsen, Sveriges allmänna sjöfartsförening, Maritima ungdomsrådet och Svenska underofficersförbundet. Kommerskollegium avstyrkte i huvudsak det framlagda förslaget och tillstyrkte bibehållande av dåvarande organisation, dock med vissa änd-

17 ringar. Sålunda föreslogs bl. a. att de fem navigationsskolorna skulle under benämningen sjöbefälsskolor, uppdelade på en nautisk och en maskinteknisk avdelning, bibehållas och alltjämt sortera under kommerskollegium. En befattning som maskinteknisk inspektör skulle inrättas för ärenden rörande de maskintekniska avdelningarna vid skolorna. Förberedande klasser om 17 veckor och särskild inträdesprövning till styrmans- och maskinistklass skulle anordnas. Styrmansklassen skulle få karaktär av en första klass i en tvåårig skola (styrmansexamen skulle avskaffas). I remissyttrandena i övrigt beträffande allmänna spörsmål ifrågasatte redareföreningen viss nedskärning av kraven för inträde i sjöbefälsskolorna. Föreningen ansåg för övrigt en överarbetning av det avgivna betänkandet vara nödvändig. Maskinbefälsförbundet ansåg, att en skärpning av inträdesfordringarna till sjöbefälsklasserna vore påkallad. Beträffande betänkandets förslag om utbildning av fartygsbefäl uttalade redareföreningen, att studietiden borde nedbringas; slopandet av styrmansexamen syntes motiverat. Värdet av den praktiska utbildningen vid sjövärnskåren underströks av chefen för marinen, Stockholms rederiförening och Maritima ungdomsrådet. Redareföreningen föreslog borttagande av begränsningen av tidstillägg, sex månader, för befälselevtiden under det av fartygsbefälsföreningen varnade för alltför frikostiga tidstillägg. Beträffande utbildningen av maskinbefäl uttalade redareföreningen, att i flottan avlagd maskinunderofficersexamen borde jämställas med övermaskinistexamen efter viss komplettering. Förslaget om inrättande av särskilda kurser för maskinbefälsaspiranter stöddes icke av redareföreningen, som ansåg det bättre att utvidga antalet godkända verkstäder. Maskinbefälsförbundet godtog förslaget om särskilda verkstadsskolekurser men förklarade, att 24 månaders verkstadspraktik vore ett minimikrav. Ett förslag att verkstadskompetens skulle kunna styrkas med prov avvisades av förbundet. Underofficersförbundet underströk betydelsen av att underofficerspersonalen inom marinens maskinavdelning finge sin utbildning erkänd såsom likvärdig med maskinbefälets vid handelsflottan. I fråga om sjöbefälsutbildningens organisation förklarade överstyrelsen för yrkesutbildning, att den i princip icke hade något att erinra mot sjömaskinfackskolornas förläggning till de tekniska läroverken i Stockholm, Malmö och Göteborg, under förutsättning att lokalfrågorna kunde lösas. Redareföreningen motsatte sig förslaget om överflyttning av den maskintekniska utbildningen till de tekniska läroverken och kunde ej heller tillstyrka en överflyttning av den centrala ledningen av den maskintekniska linjen till överstyrelsen för yrkesutbildning. 2—807558

18 Maskinbefäls- och sjöfolksförbunden hade icke något att invända mot att den högre maskinbefälsutbildningen förlades till de tekniska läroverken. Den högre nautiska utbildningen borde, enligt överstyrelsens för yrkesutbildning mening, förläggas till tre skolor och icke koncentreras till en enda anstalt. Redareföreningen yrkade på ett bibehållande av samtliga nuvarande skolor. Enligt fartygsbefälsföreningens mening åter voro skälen för ett koncentrerande av den högre nautiska undervisningen till en central skola välgrundade. Sjöfolksförbundet och Stockholms rederiförening motsatte sig förslaget om allenast en navigationsskola. Förläggandet av den lägre nautiska och maskintekniska utbildningen till yrkesskolorna tillstyrktes av överstyrelsen för yrkesutbildning samt av fartygsbefälsföreningen och maskinbefälsförbundet. Redareföreningen åter fann icke skäl föreligga att åtskilja den högre och lägre sjöbefälsutbildningen. Slutligen fann överstyrelsen för yrkesutbildning det knappast vara en fullt konsekvent linje att, därest — utöver sjömansskolorna — de förberedande kurserna, verkstadsskolekurserna, den lägre maskintekniska och den lägre nautiska utbildningen samt sjömaskinfackskolorna skulle stå under överstyrelsens överinseende, ställa endast den högre nautiska utbildningen utanför densamma. Överstyrelsen tillade även, att det syntes mest ändamålsenligt att hela utbildningsområdet ställdes under en och samma, med pedagogisk sakkunskap utrustad överstyrelse.

Åtgärder i anledning av sjöbefälssakkunnigas förslag

1943 års sjöbefälssakkunnigas förslag lades efter avslutad remissbehandling icke i sin helhet till grund för proposition i ämnet. Däremot har under åren 1950—53 vissa förändringar i den teoretiska undervisningen vid sjöbefälsskolorna genomförts, varvid främst de av kommerskollegium föreslagna ändringsförslagen beaktats. Departementschefen anmälde sålunda i 1948 års statsverksproposition blott, att beredningen av ärendet icke kunnat slutföras inom sådan tid, att ett på ifrågavarande betänkande grundat förslag kunde föreläggas 1948 års riksdag. I 1949 års statsverksproposition uttalade departementschefen, att det förslag till ny organisation av navigationsskolorna, som 1943 års sjöbefälssakkunniga framlagt, innebure en radikal ändring av den nuvarande utbildningen av sjöbefäl. Ehuru vissa skäl syntes tala för en omläggning av utbildningen efter de linjer, som de sakkunniga uppdragit, vore de därmed förenade kostnaderna av sådan storleksordning, att departementschefen

19 icke ansåge sig i dåvarande statsfinansiella läge kunna upptaga förslaget till prövning. I enlighet med kommerskollegii anslagsskrivelse beslöts dock inrättande av en befattning som maskinteknisk inspektör. I regleringsbrevet av den 12 maj 1950 bemyndigades kommerskollegium att för budgetåret 1950/51 meddela de bestämmelser och vidtaga de åtgärder rörande undervisningen vid navigationsskolorna och därmed sammanhängande förhållanden, som kunde erfordras i anledning av inrättandet av förberedande kurser. Kollegium utfärdade därefter den 20 j u n i 1950 kungörelse om inrättande av vissa förberedande klasser under läsåret 1950/51 och senare i särskild skrivelse till skolornas rektorer föreskrift att ytterligare förberedande klasser å nautiska linjen skulle inrättas under vårterminen 1951. Den 2 augusti 1950 fastställde kommerskollegium kursplan för förberedande klasser å nautiska linjen höstterminen 1950 och den 19 december 1950 för förberedande klasser å maskintekniska linjen vårterminen 1951. Klasser, börjande å vårtermin (A-linjeklasser), infördes från och med j a n u a r i 1951 enligt kommerskollegii kungörelse den 30 september 1950. Genom kungörelse den 10 november 1950 angående vissa ändringar i stadgan den 19 juni 1931 för navigationsskolorna i riket m. m. har benämningen navigationsskola från och med den 1 januari 1951 utbytts mot sjöbefälsskola och det högre maskinbefälets titel ändrats från övermaskinist till sjöingenjör. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 2 februari 1951 har kommerskollegium bemyndigats att — förutom att inrätta en klass för utbildning av 3:e maskinister vid sjöbefälsskolan i Kalmar — vidtaga åtgärder i fråga om k u r s och undervisningsplaner m. m. för inrättande från och med år 1952 av östersjö- och nordsjöskepparklasser vid sjöbefälsskolorna ävensom att inkomma med förslag till de ändrade författningsföreskrifter, som kunde föranledas därav. Den 3 november 1951 fastställdes tim- och kursplaner för nämnda klasser. Vid olika tillfällen har sedermera förändringar i kurs- och timplaner fastställts. Successivt vidtogs under åren 1950—53 viss omorganisation av sjöbefälsutbildningen, som helt genomförts på de nautiska och maskintekniska linjerna vid utgången av läsåret 1952/53. I samtliga tvåterminsklasser h a r sålunda lästiden förlängts till 38—40 veckor och i klassen för utbildning av 3:e maskinister till 16 veckor. Östersjöskepparklassen har erhållit en kurstid om 10 veckor och nordsjöskepparklassen 12 veckor. Kursplanen har vidare moderniserats. I statsverkspropositionen till 1953 års riksdag förordade departementschefen, att de nya undervisningsplanerna måtte fastställas och att hela kostnaden för verksamheten vid sjöbefälsskolorna måtte redovisas å riksstaten. Tidigare hade nämligen medel för merkostnaden för den försöks-

20 vis införda omläggningen anvisats från handels- och sjöfartsfonden. Förslaget godkändes av riksdagen. Den 23 juli 1953 fastställdes ny stadga för sjöbefälsskolorna i riket (sjöbefälsskolestadgan) och den 25 augusti samma år fastställde kommerskollegium med stöd av 109 § 2 mom. nämnda stadga tim- och kursplaner att tillämpas för undervisningen vid sjöbefälsskolorna från och med höstterminen 1953. Den nya sjöbefälsskolestadgan liksom de nya tim- och kursplanerna utgör huvudsakligen en omarbetning på grundval av ovan angivna, under åren 1950—53 successivt genomförda förändringar. De i stadgan samt tim- och kursplanerna införda nya benämningarna maskintekniker och maskinist i stället för maskinist av 2:a klass och maskinist av 3:e klass har jämlikt kungl. kungörelsen den 23 juli 1953 genomförts även i gällande befälsförordning. Därefter har organisationen av undervisningen vid sjöbefälsskolorna i stort sett varit oförändrad.

KAPITEL I I I N u gällande organisation m. m.

A. Överstyrelsen för sjöbefälsskolorna och dess arbetsuppgifter Sedan den 1 januari 1956 är sjöfartsstyrelsen överstyrelse för sjöbefälsskolorna. Bestämmelse härom återfinnes i Kungl. Maj :ts instruktion den 16 december 1955 för sjöfartsverket (nr 673). Sjöfartsstyrelsen är den centrala statsmyndigheten för sjöfartsärenden, i den mån handläggningen av sådana ärenden icke ankommer på annan statlig myndighet. Ämbetsverket är sålunda överstyrelse för sjöbefälsskolorna och chefsmyndighet för bl. a. lots- och fyrstaten samt för statens fartygsinspektion. Vidare utövar styrelsen den allmänna uppsikten över sjömanshusen. Sjöfartsstyrelsen består av sju byråer samt en ekonomisk sektion och ett försvarskontor. De sju byråerna är: nautiska byrån, sjökartebyrån, fyroch elektrobyrån, byggnadsbyrån, fartygsbyrån, kanslibyrån samt juridisk-sociala byrån. I 1 § av arbetsordningen för sjöfartsstyrelsen, fastställd den 5 januari 1956, föreskrives, att juridisk-sociala byrån, vars chef är sjöfartsråd, har att inom styrelsen bl. a. handlägga ärenden avseende behörighet att utöva befäl å svenska handelsfartyg samt tillsynen av sjöbefälsskolorna och personal vid dessa. Chefen för juridisk-sociala byrån äger, med stöd av bestämmelser i instruktion och arbetsordning, att själv avgöra till byrån hörande ärenden angående 1) dispens från bestämmelse i befälsförordningens andra eller tredje kapitel; 2) tjänstledighet för rektor och lärare vid sjöbefälsskolorna jämte därav föranledda vikariatsförordnanden, förordnande och entledigande av timlärare, extra lärare, skolläkare och skolsköterska, ledigförklarande av befattningar vid skolorna, löneklassplacering av personal vid sjöbefälsskolorna, allt i den mån icke beslutanderätten tillkommer överinspektör för sjöbefälsskolorna; 3) sjöbefälsskolornas lokaler och ekonomiska förvaltning. Inom juridisk-sociala byrån finnes en sjöbefälsskoleavdelning för handläggning av ärenden angående sjöbefälsskolorna (skolärenden) och ärenden rörande befälsförordningens tillämpning (befälsförordningsärenden). På avdelningen tjänstgör en nautisk och en maskinteknisk överinspektör, två tjänstemän med juridisk utbildning samt kanslipersonal. Före inrättandet av tjänsten som maskinteknisk överinspektör — den 1 juli 1949 — har

22 arbetsuppgifterna i fråga om den maskintekniska linjen vid skolorna åvilat dåvarande navigationsskoleinspektören, som vid examina på denna linje biträddes av en särskilt förordnad examensledare. Under tiden från och med den 1 januari 1955 har tjänsten som maskinteknisk överinspektör icke varit tillsatt utan viss provisorisk arbetsfördelning har måst tillgripas. Under tiden augusti 1956—juni 1957 har sålunda vissa maskintekniske överinspektören åvilande arbetsuppgifter handhafts av en särskilt förordnad adjunkt från sjöbefälsskolorna. Från och med den 1 januari 1958 uppehälles tjänsten med vikariatsförordnande av en lektor i maskinteknik vid högre tekniskt läroverk. De båda överinspektörerna utövar, envar inom sitt verksamhetsområde, den omedelbara tillsynen över sjöbefälsskolornas verksamhet och förrättar i enlighet härmed viss årlig inspektion, granskar läroböcker, ombesörjer utarbetande av examensuppgifter, förrättar examen etc. I vad avser befälsförordningsärenden äger de meddela behörighetsbevis för fartygs- resp. maskinbefäl enligt gällande bestämmelser angående befäl å svenska handelsfartyg. Nautiske överinspektören handlägger därjämte vissa administrativa ärenden. Närmare detaljer angående överinspektörernas arbetsuppgifter framgår av sjöfartsstyrelsens arbetsordning. B. Utbildningsgången för fartygs- och maskinbefäl Jämlikt Kungl. Maj:ts stadga den 23 juli 1953 för sjöbefälsskolorna (sjöbefälsskolestadgan) sker nautisk och maskinteknisk undervisning för närvarande vid fem sjöbefälsskolor, belägna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Härnösand. För varje skola finnes en direktion, bestående av rektor och 4—6 ledamöter. Av dessa senare utses halva antalet, däribland ordföranden, av Kungl. Maj:t samt återstoden av stadsfullmäktige i den stad, där skolan är belägen, bland skeppsredare, sjökaptener, sjöingenjörer eller andra för insikt och erfarenhet å det nautiska eller maskintekniska området kända personer. Lärarpersonalen vid sjöbefälsskolorna består av ordinarie lärare, extra lärare och timlärare. Ordinarie lärare är — utom rektor — 10 lektorer och 20 adjunkter sammanlagt för samtliga skolor. Av lektorerna är 5 nautiker och 5 maskintekniker. Adjunktstjänsterna är besatta av 7 nautiker, 5 maskintekniker och 8 akademiker. Extra lärare och timlärare anställes i mån av behov. Antalet icke-ordinarie lärare är betydande. Vid samtliga skolor finnes en nautisk och en maskinteknisk linje. Den maskintekniska linjen vid skolan i Kalmar omfattar dock blott maskinistklass. Vardera linjen syftar med sistnämnda undantag till högre befälsutbildning, d. v. s. sjökaptens- och styrmansexamina resp. sjöingenjörs- och

23 maskinteknikerexamina men därjämte även till utbildning av befäl å mindre fartyg i fart på Sverige närliggande farvatten — östersjö- och nordsjöskepparexamina samt maskinistexamen. Sjökaptens-, styrmans-, sjöingenjörs- och maskinteknikerklasserna omfattar envar två terminer eller ett läsår. Östersjöskepparklassen omfattar 10 veckor, nordsjöskepparklassen 12 veckor och maskinistklassen 16 veckor. För vardera linjen finnes dessutom förberedande klass om 17 veckor. Den är icke obligatorisk utan är avsedd för inträdessökande, vilka icke på annat sätt skaffat sig de kunskaper, som fordras för inträde i styrmans- resp. maskinteknikerklass. Sjöbefälsskolornas högre nautiska linje består av förberedande klass, styrmansklass och sjökaptensklass. Det finnes sammanlagt åtta förberedande klassavdelningar, av vilka tre börjar i januari och fem i augusti, åtta klassavdelningar för styrmanselever, varav fem börjar i januari och tre i augusti, och sex klassavdelningar för sjökaptenselever, av vilka tre börjar i januari och tre i augusti. Dessutom har under senare år en extra klassavdelning för sjökaptenselever anordnats i Stockholm med början i januari. Skolornas högre maskintekniska linje utgöres av förberedande klass, maskinteknikerklass och sjöingenjörsklass. Det finnes sammanlagt fem förberedande klassavdelningar, av vilka fyra börjar i januari och en i augusti, fem klassavdelningar för maskinteknikerelever, varav en börjar i januari och fyra i augusti, och fem klassavdelningar för sjöingenjörselever, av vilka en börjar i januari och fyra i augusti. — De klasser, som påbörjas i januari och avslutas i december, betecknas med A och de klasser, som inledes i augusti och avslutas i juni, med B. Nautiska linjen A-linje

Förbjdass

Styrmansklass

Sjökaptensklass

aug.—dec.

Jan.—dec.

jan.—dec.

B_Hme

Förb. klass

Styrmansklass

Sjökaptensklass

jan—maj

aug.—juni

aug.—juni

Maskintekniska linjen ....

B_llni-e

Förb. klass

Maskinteknikerklass

Sjöingenjörsklass

aug.—dec.

jan.—dec.

jan.—dec.

Förb. klass

Maskinteknikerklass

Sjöingenjörsklass

jan—maj

aug.—juni

aug.—juni

Den lägre nautiska linjen består av sammanlagt fem klassavdelningar för östersjöskepparelever, vilka avdelningar alla påbörjas i januari, och två klassavdelningar för nordsjöskepparelever, vilka avdelningar börjar i mars. Den lägre maskintekniska linjen utgöres av åtta klassavdelningar för maskinistelever, nämligen sju dagkurser om 16 veckor och en aftonkurs om

24 38—40 veckor. Två avdelningar börjar i januari och sex, däribland aftonkursen, i augusti. Ovannämnda klasser fördelar sig för närvarande på de olika sjöbefälsskolorna sålunda: Nautiska linjen Börjar

Klass

Kurstid

Förberedande

Januari 17 veckor Augusti 17 i 38—40 veckor Januari Augusti 38—40 » Januari 38—40 »

» Sjökaptens-

38—40 » Östersjöskeppar-. . . . 10 veckor 12 » Nordsjöskeppar-

Augusti Januari Mars

Sjöbefälsskola Stockholm, Göteborg, Malmö Samtliga skolor Samtliga skolor Stockholm, Göteborg, Malmö Stockholm (extra), Göteborg, Kalmar, Härnösand Stockholm, Göteborg, Malmö Samtliga skolor Göteborg, Kalmar

Maskintekniska linjen Sjöbefälsskola Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand Göteborg Göteborg Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand Göteborg Stockholm, Göteborg, Malmö, Härnösand Göteborg, Kalmar Samtliga skolor Malmö Anm. Den extra sjökaptensklassen i Stockholm har anordnats från och med år 1956. Kostnaderna har till största delen bestritts ur handels- och sjöfartsfonden.

Klass

Kurstid

17 veckor 17 »> 38—40 veckor Maskintekniker38—40 » 38—40 » 38—40 i Maskinist-, dagkurs. . 16 veckor 16 » • » Maskinist-, aftonkurs 38—40 veckor Förberedande

Börjar

Januari Augusti Januari Augusti Januari Augusti Januari Augusti Augusti

C. Inträdesfordringar till klasser å de nautiska och maskintekniska

linjerna

Bestämmelser om inträdesfordringar återfinnes i 10—17 §§ sjöbefälsskolestadgan samt i kommerskollegii kungörelse den 27 oktober 1936 med vissa föreskrifter i anledning av befälsförordningen. Endast den, som är svensk medborgare, må enligt stadgan vinna inträde som elev vid sjöbefälsskola. I viss mindre utsträckning har överstyrelsen dock givit dispens från denna bestämmelse. För samtliga klasser fordras därjämte att ha tillräcklig synoch hörselförmåga och, i fråga om nautiker, normalt färgsinne samt att vara fri från lyte eller sjukdom, som gör sökanden olämplig till den befälstjänst som utbildningen avser. Vissa intagnings- och kursavgifter skall även erläggas (20—55 kronor beroende på klass vari inträde sökes). Nautiska linjen

För inträde i förberedande klass fordras att h a tjänstgjort till sjöss på däck å fartyg om minst 30 tons bruttodräktighet i östersjö- eller vidsträcktare fart under tid, som i verkligheten

25 uppgår till eller för vissa fall, enligt av överstyrelsen fastställda grunder, beräknas motsvara minst 42 månader (eller, om kursen börjar på vårtermin, minst 40 månader), därav minst 12 månader i nordsjö- eller vidsträcktare fart. För inträde i styrmansklass fordras a) att ha fullgjort den sjötjänst, som fordras för inträde i förberedande klass, dock att den totala tjänstetiden (inklusive tillägg) skall uppgå till minst 42 månader; b) att vid verkställd prövning ha erhållit minst vitsordet godkänd i de läroämnen, som omfattas av undervisningen i förberedande klass (matematik, fysik och kemi, signalering, geografi, modersmålet och engelska). För sökande, som är inskriven som elev i förberedande klass å nautiska linjen, är inträdesprövning muntlig i samtliga ämnen. Prövningen förrättas av vederbörande lärare i samband med att förberedande klassen avslutas. Vid betygssättning skall hänsyn tagas till under lärokursen i förberedande klassen ådagalagda kunskaper. För övriga sökande är inträdesprövning skriftlig i matematik och modersmålet och muntlig i engelska, geografi, fysik och kemi. Vidare sker praktiskt prov i signalering. Muntlig prövning anordnas i matematik och modersmålet enligt vederbörande ämneslärares bestämmande i de fall, där tveksamhet vid betygssättningen föreligger. Närmare bestämmelser för befrielse från prövning har den 4 april 1956 fastställts av sjöfartsstyrelsen. Sökande, som avlagt realexamen högst 51/» år före tiden för början av den styrmansklass, i vilken inträde sökes, eller som avlagt studentexamen och därvid erhållit minst vitsordet godkänd i ett eller flera av ämnena fysik, kemi, geografi, modersmålet och engelska, skall sålunda vara frikallad från prövning i här nämnt ämne, i vilket h a n erhållit sådant vitsord. I händelse av godkända betyg i samtliga för åsyftad examen och inträdesprövning gemensamma ämnen behöver sådan sökande alltså endast pröva i matematik och signalering. Sökande, som avlagt real- eller studentexamen högst 3 år före tiden för början av den styrmansklass, i vilken inträde sökes, och därvid erhållit minst vitsordet godkänd i ämnet matematik, skall vara frikallad från prövning i detta ämne. I händelse av godkända betyg i samtliga för åsyftad examen och inträdesprövning gemensamma ämnen behöver sådan sökande alltså endast pröva i signalering. Med vitsord i realexamen enligt ovan likställes vitsord vid erhållen uppflyttning till andra ringen i tre- eller fyraårigt gymnasium vid allmänt läroverk i vad avser ämnena matematik, kemi, geografi, modersmålet och engelska samt till tredje ringen i sådant gymnasium i vad avser ämnet fysik. För inträde i sjökaptensklass fordras a) att ha fullgjort den sjötjänst, som fordras för inträde i styrmansklass;

26 b) att vid avlagd styrmansexamen ha erhållit minst vitsordet godkänd i de läroämnen, som ingår i denna examen. Inträdessökande till sjökaptensklass med lägre vitsord än godkänd i läroämne ingående i styrmansexamen skall vid särskild flyttningsprövning styrka sig besitta för inträde erforderliga kunskaper i sådant ämne. För inträde i östersjöskepparklass fordras a) att ha tjänstgjort till sjöss på däck å fartyg om minst 30 tons bruttodräktighet i fart utanför öppen kust eller utomskärs eller i motsvarande fart å Vänern eller Vättern under tid, som i verkligheten uppgår till eller, för vissa fall, enligt av överstyrelsen fastställda grunder, beräknas motsvara minst 36 månader, därav minst 12 månader i östersjö- eller vidsträcktare fart; b) att vid anställd prövning ha visat sig äga nödiga insikter i följande ämnen, nämligen: modersmålet: förmåga att skriva fullt läsligt och någorlunda felfritt efter diktamen; matematik: färdighet i de fyra räknesätten med hela tal, decimalbråk och vanliga bråk. För inträde i nordsjöskepparklass fordras a) att ha fullgjort den sjötjänst, som fordras för inträde i östersjöskepparklass; b) att vid avlagd östersjöskepparexamen ha erhållit minst vitsordet godkänd i de läroämnen, som ingår i denna examen. Inträdessökande till nordsjöskepparklass med lägre vitsord än godkänd i läroämne, ingående i östersjöskepparexamen, skall vid särskild flyttningsprövning styrka sig besitta för inträde erforderliga kunskaper i sådant ämne. De för utfående av behörighetsbrev gällande reglerna om tillgodoräkning av tid som befälselev å skolskepp och maskindrivna fartyg samt om tillgodoräkning av elevtid vid sjömansskola såsom sjötid äger tillämpning även vid inträde i sjöbefälsskola. F r å n ovan nämnda bestämmelser finnes även vissa dispensmöjligheter. Sålunda har kommerskollegium med stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 11 juni 1948 i skrivelse den 22 september 1955 uppdragit åt rektorerna vid sjöbefälsskolorna att tills vidare medgiva undantag från de i 11 och 12 §§ sjöbefälsskolestadgan angivna fordringarna för inträde i klass å nautiska linjen i de fall där inträdessökande till förberedande klass å nautiska linjen samt styrmans- och sjökaptensklass fullgjort tjänst på däck å fartyg om minst 30 tons bruttodräktighet i östersjö- eller vidsträcktare fart i minst 36 månader under villkor att i denna tid ingår minst 33 verkliga sjömånader, av vilka minst 12 månader fullgjorts i nordsjö- eller vidsträcktare fart och minst 6 månader å handelsfartyg. Därutöver har överstyrelsen i vissa särskilda fall dispensledes givit inträdessökande rätt till inträde i

27 nautisk klass, ehuru han fullgjort mindre än angivna 33 verkliga sjömånader. Maskintekniska linjen

För inträde i förberedande klass fordras att efter uppnådd ålder av 16 år ha tjänstgjort under tid, som i verkligheten uppgår till eller, för vissa fall, enligt av överstyrelsen fastställda grunder beräknas motsvara minst 36 månader (för lärokurs som börjar i januari minst 34 månader), därav till sjöss såsom eldare (motorman) å maskindrivet fartyg minst 12 månader och å mekanisk verkstad minst 15 månader samt den tid, som kan återstå antingen till sjöss såsom eldare (motorman) å maskindrivet fartyg eller såsom verkstadsarbetare å mekanisk verkstad. I tjänstetiden å verkstad må ingå högst 6 månader av nedan angivna ersättningstjänst. Minst 9 månader skall ha tillbragts i arbete med tillverkning, reparation eller montering av fartygs framdrivningsmaskineri (kvalificerad verkstadstjänst). I denna tjänstetid må enligt § 2 kommerskollegii förenämnda kungörelse den 27 oktober 1936 inräknas högst 3 månaders arbete med ångpannor eller nitade högtrycksluftkärl ävensom tjänstgöring såsom smed, svarvare, mekaniker, reparatör eller dylikt antingen i egenskap av dagman å fartyg med en maskinstyrka av minst 2 500 indikerade hästkrafter i medelhavs- eller oceanfart eller ock i verkstad å flottans fartyg. Sedan de särskilda fartygsinspektörerna hörts, har inom dåvarande fartygsinspektionsbyrån i kommerskollegium den 17 november 1954 upprättats en förteckning över svenska varv och verkstäder, där den s. k. kvalificerade verkstadstjänsten kan erhållas. Tjänstetiden å mekanisk verkstad skall vara tillbragt i tjänst såsom maskinarbetare å dylik verkstad, där ångmaskiner, oljemotorer eller ångpannor (eller nitade högtrycksluftkärl) tillverkas eller repareras. Till viss del får den totala verkstadstiden ersättas av yrkesarbete vid verkstadsskola för mekaniker, vilket arbete må ha fullgjorts jämväl före uppnådd ålder av 16 år; yrkesarbete å elektrisk verkstad, där generatorer eller motorer tillverkas eller repareras, eller kvalificerat elektriskt montörsarbete (ej avseende svagströmsledningar) ; arbete såsom eldare (motorman) å maskindrivet fartyg, vara sjöingenjör eller maskintekniker skall finnas anställd, eller vars maskinstyrka uppgår till 200 (150) hästkrafter eller mera, dock att härvid endast en fjärdedel av den verkliga tjänstetiden må tagas i beräkning; arbete med fartygs framdrivningsmaskineri vid periodisk besiktning eller arbete med utrustning eller uppläggning av sådant maskineri i andra fall; sysselsättning såsom smed, filare eller bänkarbetare i smedja eller såsom yrkesarbetare i kopparslageri eller

28 kurstid som elev, jämväl före uppnådd ålder av 16 år, vid sjömansskola (linje för maskinpersonal), dock med högst 5 månader. För inträde i maskinteknikerklass fordras a) att ha fullgjort den praktiska tjänst, som kräves för inträde i förberedande klass, där lärokursen börjar på hösttermin (minst 36 månader); b) att vid anställd prövning ha erhållit vitsordet godkänd i de läroämnen, som omfattas av undervisningen i förberedande klass (matematik, fysik, kemi, modersmålet och engelska). I likhet med vad som gäller å nautiska linjen är inträdesprövning muntlig i samtliga ämnen för sökande, som är inskriven som elev i förberedande klass å maskintekniska linjen. Prövningen förrättas av vederbörande lärare i samband med att förberedande klassen avslutas. Vid betygssättning skall hänsyn tagas till under lärokursen i förberedande klassen ådagalagda kunskaper. För övriga sökande är inträdesprövning skriftlig i matematik och modersmålet samt muntlig i fysik, kemi och engelska. Muntlig prövning anordnas i matematik och modersmålet enligt vederbörande ämneslärares bestämmande i de fall, där tveksamhet vid betygssättningen föreligger. För befrielse från prövning har sjöfartsstyrelsen den 4 april 1956 meddelat särskilda bestämmelser. Sökande, som avlagt realexamen högst 51/., år före tiden för början av den maskinteknikerklass, i vilken inträde sökes, eller som avlagt studentexamen och därvid erhållit minst vitsordet godkänd i ämnena modersmålet och engelska, skall sålunda vara frikallad från prövning i här nämnt ämne, i vilket han erhållit sådant vitsord. I händelse av godkända betyg i samtliga för åsyftad examen och inträdesprövning gemensamma ämnen behöver sådan sökande alltså endast pröva i ämnena matematik, fysik och kemi. Sökande, som avlagt real- eller studentexamen högst 3 år före tiden för början av den maskinteknikerklass, i vilken inträde sökes, och därvid erhållit minst vitsordet godkänd i ämnena matematik, fysik och kemi, skall vara frikallad från prövning i dessa ämnen. I händelse av godkända betyg i samtliga för åsyftad examen och inträdesprövning gemensamma ämnen är alltså sådan sökande helt frikallad från inträdesprövning. Med vitsord i realexamen enligt ovan likställes vitsord vid erhållen uppflyttning till andra ringen i tre- eller fyraårigt gymnasium vid allmänt läroverk i vad avser ämnena modersmålet och engelska samt till tredje ringen i sådant gymnasium i vad avser ämnena matematik och kemi. För inträde i sjöingenjörsklass fordras: a) att ha fullgjort den praktiska tjänst, som fordras för inträde i maskinteknikerklass; b) att vid avlagd maskinteknikerexamen har erhållit minst vitsordet godkänd i de läroämnen, som ingår i denna examen. Inträdessökande till sjöingenjörsklass med lägre vitsord än godkänd i

29 läroämne, ingående i maskinteknikerexamen, skall vid särskild flyttningsprövning styrka sig besitta för inträde erforderliga kunskaper i sådant ämne. För inträde i maskinistklass fordras a) att efter uppnådd ålder av 16 år ha tjänstgjort under tid, som i verkligheten uppgår till eller för vissa fall enligt av vederbörande myndighet fastställda grunder beräknas motsvara minst 15 månader, varav minst 6 månader som eldare eller motorman å fartyg och minst 6 månader å mekanisk verkstad. Av tjänstetiden å mekanisk verkstad skall minst 3 månader ha tillbragts med tillverkning, reparation eller montering av fartygs framdrivningsmaskineri; resterande verkstadstjänst må utgöras av ersättningstjänst (se ovan under förberedande klass); b) att vid anställd prövning visat sig äga nödiga insikter i följande ämnen, nämligen: modersmålet: förmåga att skriva fullt läsligt och någorlunda felfritt efter diktamen; matematik: färdighet i de fyra räknesätten med hela tal, decimalbråk och vanliga bråk. De för erhållande av behörighetsbrev gällande bestämmelserna medför att den som varit befälselev till sjöss vid inträde i sjöbefälsskola äger åtnjuta viss tillgodoräkning av denna sjötid samt att elevtid vid sjömansskola i viss utsträckning får tillgodoräknas som tjänstetid å mekanisk verkstad. I vissa särskilda fall har överstyrelsen dispensledes givit inträdessökande rätt till inträde i maskinteknisk klass, ehuru han icke fullgjort all den enligt ovan föreskrivna praktiktiden.

D. Elevernas ålder Levnadsåldern hos eleverna i de högre klasserna vid sjöbefälsskolorna är förhållandevis hög. Den genomsnittliga åldern under läsåren 1947/48— 1956/57 framgår av nedanstående tabell. Genomsnittlig levnadsålder i sjöbefälsskolornas högre klasser Läsår

1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57

Sjökaptensklass

Styrmansklass

Sjöingenjörsklass

Maskinteknikerklass

26,6 27,6 29,9 26,8 28,1 25,6 26,4 26,0 26,5 26,2

26,0 27,0 26,1 24,3 24,2 24,5 24,9 24,8 25,1 25,4

28,1 29,6 28,9 29,3 28,8 28,8 28,5 27,5 27,5 26,2

26,3 27,6 26,9 27,3 26,0 26,1 26,4 25,8 25,9 27,4

30 Till jämförelse må nämnas, att genomsnittsåldern i första klassen vid de tvååriga tekniska fackskolorna i Karlskrona, Malmö, Stockholm och Västerås under åren 1952, 1953 och 1954 utgjorde resp. 24,2, 24,1 och 23,8. E. Studielån och stipendier Den statliga studiehjälpen åt studerande vid sjöbefälsskolorna regleras numera av allmänt studiehjälpsreglemente av den 30 maj 1958. Enligt detta reglemente utgår statlig studiehjälp i form av allmänt studiebidrag, särskilt studiebidrag, stipendier och studielån. Den centrala ledningen av studiehjälpsverksamheten ankommer på studiehjälpsnämnden. Studielån beviljas i regel till belopp av högst 2 500 kronor för varje gång. Om särskilda omständigheter därtill föranleda, kan detta belopp höjas med högst 1 000 kronor. Mot avlämnande av skuldförbindelse utbetalas lån av generalpoststyrelsen. Sedan låntagare avslutat sin utbildning, skall h a n genom årlig amortering återbetala de erhållna studielånen. Förutom studielån kan stipendier å högst 75 kronor för månad till yngre elev och högst 100 kronor för månad till äldre elev utgå till elever vid vissa särskilt angivna fackutbildningsanstalter. Till dessa räknas sjöbefälsskolor, dock ej skepparklass eller maskinistklass. Studiehjälpsnämnden äger att inom ramen för det sökta lånebeloppet antingen uppdela det studiehjälpsbelopp, som anses böra tilldelas elev, i lån och stipendium eller låta hela studiehjälpen utgå enbart som lån. I fråga om särskilt studiebidrag gäller till skillnad mot vad som gäller för elever vid vissa läroanstalter, underställda skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, att elever vid sjöbefälsskola icke kan erhålla de studiebidrag som utgår för inackordering på skolorten och för dagliga resor och måltider. I detta sammanhang må även erinras om att fria skolmåltider icke erhålles vid sjöbefälsskolorna. Studielån mot låg ränta kan erhållas ur Sveriges redareförenings studielånefond. Som säkerhet för lån krävs borgen eller livförsäkring. Den som erhållit lån för genomgång av lägre klass må även erhålla lån för genomgång av högre klass. Högsta lånebelopp för lånesökande utan försörjningsplikt är 2 800 kronor och för lånesökande med försörjningsplikt 3 900 kronor. Vidare finnes vid sjöbefälsskolorna i Stockholm och Malmö jubileumsfonder, ur vilka lån mot säkerhet kan lämnas skolans elever. Högsta lånebeloppet är i Stockholm 4 000 kronor samt i Malmö för ogift elev 6 000 kronor och gift elev 8 000 kronor. F.

Undervisningsplaner

För sjöbefälsskolorna gäller för närvarande undervisningsplaner, fastställda den 25 augusti 1953 (kommerskollegii kungörelse 1953: 11). Anta-

31 let lektionstimmar har däri angivits till i regel 39 för vecka. Fördelningen på läroämnen framgår av timplanerna, vilka fogats som bilagor till detta betänkande (bil. 1 och 2). På nautiska linjen har under senare år en utvidgning av kursomfånget skett genom tillägg av undervisning i radar. Initiativet härtill togs genom sjöfartsstyrelsen, som i särskild framställning den 28 november 1956 ansett sig böra förorda utökande och förbättring av radarutbildningen vid sjöbefälsskolorna. Det syntes lämpligt att — utöver övrig undervisning — låta sådan radarutbildning omfatta 25 lektionstimmar för styrmansklass. Kungl. Maj:t har därefter i beslut den 14 december 1956 bemyndigat styrelsen att av handels- och sjöfartsfonden disponera högst 5 600 kronor för anordnande av viss utbildning i radar i styrmans- och östersjöskepparklasser under år 1957. Sedermera har Kungl. Maj :t i beslut den 25 oktober 1957 för utbildning i radar i nämnda klasser under läsåret 1957/58 ur samma fond anvisat högst 7 400 kronor. För budgetåret 1958/59 har Kungl. Maj :t för ifrågavarande extra undervisning anvisat medel på ordinarie stat. I detta sammanhang må erinras om att sjöfartsstyrelsen den 9 september 1957, med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande, meddelat föreskrifter angående radartentamina vid sjöbefälsskolorna. Den som avlagt östersjöskeppar- eller högre nautisk examen eller som är inskriven som elev i klass å nautiska linjen vid sjöbefälsskola må där undergå förhör för att styrka att han besitter de kunskaper och färdigheter som är en förutsättning för att effektivt och säkert utnyttja radar vid navigering av fartyg.

G. Examensförfarandet Samtliga examina omfattar enligt sjöbefälsskolestadgan skriftliga, muntliga och praktiska prov. överstyrelsen fastställer tiderna för dessa prov. Examensledare är överinspektören för sjöbefälsskolornas nautiska resp. maskintekniska linje eller, i andra än de högsta klasserna, av överstyrelsen utsedd annan lämplig person. Enligt stadgan skall skriftliga prov avläggas i sjökaptensexamen: i modersmålet, terrester navigation och astronomisk navigation; i styrmansexamen: i modersmålet, matematik, terrester navigation och astronomisk navigation; i nordsjöskepparexamen: i modersmålet och navigation; i östersjöskepparexamen: i modersmålet, matematik och navigation; i sjöingenjörsexamen: i modersmålet, matematik, fysik och kemi, mekanik och hållfasthetslära, maskinteknik samt elektroteknik; i maskinteknikerexamen: i modersmålet, matematik, fysik och kemi samt mekanik och hållfasthetslära; i maskinistexamen: i modersmålet, matematik samt fysik och kemi. För rätt att därefter deltaga i muntlig prövning fordras att eleven i huvudämnena erhållit minst vitsordet godkänd. Rektor äger emellertid ut-

32 färda betyg för elev, ehuru denne erhållit vitsordet icke fullt godkänd i vissa i 41 § stadgan särskilt angivna ämnen. Därutöver har Kungl. Maj :t i några fall medgivit rektor rätt att utfärda betyg över avlagd styrmansexamen, oaktat eleven underkänts i ämnet matematik. Elev från enskild undervisning (privatist) kan avlägga östersjöskepparoch maskinistexamina. För att få avlägga övriga examina som privatist fordras däremot att man förut genomgått vederbörande lärokurs vid sjöbefälsskola men av någon anledning icke avlagt godkänd examen. Antalet utexaminerade elever i de nautiska klasserna under läsåren 1947/48—1956/57 framgår av nedanstående uppställning:

Läsår

1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57

Sjökaptensexamina

Styrmansexamina

75 76 67 107 82 104 129 146 119 133

87 79 128 53 135 151 160 131 133 129

ÖstersjöNordsjöskepparexamina skepparexamina (skepparexamina av l:a klass)

45 37 41 39 37 29

116 98 111 69 97 103 74 79 72 75

Avgångna utan examen under läsåren 1954/55—1956/57 (i procent) Läsår

1954/55 1955/56 1956/57

Sjökaptensklass

Styrmansklass

Nordsjöskepparklass

Östersjöskepparklass

5,2 7,8 8,9

23,4 20,2 19,9

9,3 9,7 3,3

16,1 5,5 9,3

Motsvarande uppgifter för maskintekniska klasser framgår av följande.

Läsår

1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57

Sjöingenjörsexamina (övermaskinistexamina)

Maskinteknikerexamina (maskinistexamina av 2:a klass)

Maskinistexamina (maskinistexamina av 3:e klass)

63 63 64 78 86 9 63 56 73 76

109 102 112 124 62 101 97 83 60 64

164 159 197 106 92 105 117 119 107 111

33 Avgångna utan examen under läsåren 1954/55—1956/57 (i procent): Läsår 1954/55 1955/56 1956/57.

Sjöingenjörsklass

Maskinteknikerklass

Maskinistklass

11,1 15,1 12,6

21,7 19,2 14,7

25,5 13,7 13,4

Till jämförelse kan nämnas, att antalet avgångna utan examen vid de tvååriga tekniska fackskolorna i Karlskrona, Malmö, Stockholm och Västerås läsåret 1952/53 uppgick till i medeltal resp. 5,6, 7,2, 26,5 och 21,0 %. H. Villkoren utöver examen för erhållande av sjökaptens- resp. sjöingenjörsbrev För erhållande av behörighetshandlingar för högre fartygs- och maskinbefäl uppställer befälsförordningen av den 12 juni 1936 särskilda fordringar. I fråga om de nautiska behörighetskraven gäller följande. Styrmansbrev erhålles, om man avlagt styrmansexamen och fullgjort viss angiven sjötjänstgöring under minst 48 månader. För att erhålla sjökaptensbrev fordras att ha fyllt 21 år, ha avlagt sjökaptensexamen samt ha erhållit styrmansbrev och därefter tjänstgjort till sjöss minst 24 månader såsom befälhavare eller styrman å fartyg om minst 100 tons dräktighet i öster sjö- eller vidsträcktare fart. Av tjänstetiden skall minst 12 månader vara fullgjorda antingen såsom befälhavare, överstyrman eller ende styrman eller ock såsom näst främste styrman å fartyg om minst 3 000 tons dräktighet i vidsträckt oceanfart. I kommerskollegii kungörelse den 27 oktober 1936 med vissa föreskrifter i anledning av befälsförordningen har givits regler om tillgodoräknande av viss slags tjänstgöring. För erhållande av styrmansbrev skall sålunda tillgodoräknande med två gånger den verkliga tjänstgöringstiden ske för tjänst å statsunderstött skolskepp eller annat fraktseglande skolskepp med rutinmässig utbildning, som kan av sjöfartsstyrelsen för ändamålet godkännas; vidare tillgodoräknande med en och en fjärdedel gånger den verkliga tjänstgöringstiden för tjänst eljest å segelfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 ton i östersjö- eller vidsträcktare fart samt slutligen tillgodoräknande med en och en halv gånger den verkliga tjänstgöringstiden för tjänst såsom befälselev å maskindrivet fartyg. Det beräknade tillägget utöver den \erkliga tjänstgöringstiden får sammanlagt dock icke uppgå till längre tid an på skolskepp 9 månader och på övriga nämnda fartyg 6 månader. Vidare får kurstid såsom elev vid någon med Kungl. Maj :ts medgivande inrättad sjömansskola (linje för däckspersonal) med högst 5 månader tillgodoräknas såsom sådan tjänstgöring till sjöss i östersjöfart som fordras lör erhållande av styrmansbrev. 3—807558

34 Den sammanlagda tiden för erhållande av sjökaptensbrev och styrmansbrev kan således för närvarande erhållas på två huvudvägar: utan tillgodoräknande av elevtid på skolskepp eller såsom befälselev samt med sådant tillgodoräknande av tid. Därvid kan givetvis olika variationer i tidsberäkningen förekomma. Här bör särskilt erinras om ovannämnda möjlighet för elev att med rektors medgivande vinna inträde å nautiska linjen med allenast 36 månaders sjötjänst. Detta har medfört att vederbörande haft att efter examen fullgöra den för styrmansbrev felande tiden. Ovanstående kan sammanfattas sålunda. II Med maximal premiering av sjötid

i Utan premiering av sjötid Sjöpraktik (med ev. inräknande av sjömansskola)

42 mån.

33 mån.

Vid inträde i sjöbefälsskola

42 mån.

33 mån.

Studier vid skolan (styrmansklass och sjökaptensklass) Ytterligare sjöpraktik för erhållande av styrmansbrev Styrmansbrev

18 Praktik för erhållande av sjökaptensbrev Summa tid

t

6 »

66 mån.

57 mån.

24 »

24 »

90 mån.

81 mån.

Härtill kommer i förekommande fall tiden för studier vid sjöbefälsskolans förberedande klass, ca 4 månader. Antalet under åren 1948—1957 utfärdade sjökaptens-, styrmans-, nordsjöskeppar- och östersjöskepparbrev framgår av följande sammanställning.

År

1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957

Sjökaptensbrev

Styrmansbrev

137 119 111 90 102 93 68 91 114 116

91 119 114 101 136 149 155 130 148 151

Nordsjöskepparbrev

22 23 26 21 25 21

Östersjöskepparbrev (skepparbrev av l:a klass) 125 111 85 86 114 112 122 74 88 72

Beträffande de maskintekniska behörighetskraven gäller att för erhållande av maskinteknikerbrev fordras tjänstgöring under minst 48 månader, varav till sjöss såsom eldare (motormän) å maskindrivet fartyg minst 20 månader och å mekanisk verkstad minst 24 månader. Av verkstadstiden skall minst 15 månader ha tillbragts i arbete med tillverkning, reparation

35 eller montering av fartygs framdrivningsmaskineri. För sjöingenjörsbrev fordras att ha tjänstgjort såsom maskinbefäl minst 24 månader efter erhållet maskinteknikerbrev. Enligt kommerskollegii ovannämnda kungörelse den 27 oktober 1936 gäller att tjänstgöring till sjöss såsom befälselev skall beräknas motsvara en och en tredjedel gånger den verkliga tjänstgöringstiden. Vidare stadgas i kungörelsen, att kurstid såsom elev vid sjömansskola (linje för maskinpersonal) må med högst 5 månader tillgodoräknas såsom verkstadstjänsf. Vid tjänstgöring å de i särskild ordning godkända skolskeppen kan tillgodoräknande ske med två gånger den verkliga tjänstgöringstiden. För erhållande av sjöingenjörsbrev och maskinteknikerbrev kan för närvarande följande två utbildningsvägar angivas. Beroende på omfattningen och fördelningen av sjötjänstgöring och verkstadspraktik kan flera andra alternativ uppkomma inom dessa vägar. Då någon premiering i fråga om verkstadstjänst icke kan ifrågakomma, skiljes nedan mellan vanlig tjänstgöring till sjöss såsom eldare eller motorman och elevtjänstgöring, som medför tillgodoräknande av tjänstetid. I

II

Utan premiering av sjötid

Med

maximal premiering av sjötid

Praktik till sjöss Tjänstgöring pa verkstad (med ev. inräknande av sjömansskola)

21 mån_

Vid inträde i sjöbefälsskola Studier vid sjöbefälsskola (maskinteknikerklass och sjöingenjörsklass)] Ytterligare praktik för erhållande av maskinteknikerbrev till sjöss på verkstad ['/'[

36 mån.

27 mån.

t

3 9

^ »

9 Maskinteknikerbrev Sjöpraktik för erhållande av sjöingenjörsbrev. . .

66 mån. 24 »

57~måm 24 »

Summa tid

90 mån.

81 mån.

,

m å n

lt-

»

Härtill kommer i förekommande fall tiden för studier vid sjöbefälsskolans förberedande klass, ca 4 månader. Antalet uttagna sjöingenjörs-, maskintekniker- och maskinistbrev har under åren 1948—1957 varit följande. År

1948 1949 1950 1951 1952

Maskinteknikerbrev Sjöingenjörsbrev (maskinistbrev (övermaskinistbrev) av 2:a klass) 74 75 49 90 110

125 174 134 160 125

Maskinistbrev (maskinistbrev av 3:e klass) 222 237 249 230 249

36 År

1953. 1954. 1955. 1956. 1957.

Sjöingenjörsbrev (övermaskinistbrev)

Maskinteknikerbrev (maskinistbrev av 2:a klass)

Maskinistbrev (maskinistbrev av 3:e klass)

80 100 70 57 53

115 108 102 91 81

218 179 164 112 128

I. Utbildning i enskilda rederiers regi Vid sidan av utbildningen vid de landbaserade sjöbefälsskolorna har praktisk utbildning av sjöbefäl sedan länge ägt rum i enskilda rederiers regi ombord å skolfartyg av skilda slag. Redan vid mitten av 1700-talet fanns bestämmelser om att handelsfartyg i utrikes seglation skulle antaga »lärogossar». Utbildningen skedde ursprungligen på segelfartyg och ännu under de första årtiondena på 1900-talet var denna form av elevutbildning förhärskande. Sedan handelsfartygen i allt högre grad blivit maskindrivna, minskades emellertid möjligheterna att helt utbilda elever på segelfartyg. År 1936 upphävdes tidigare gällande bestämmelser om skyldighet för fartygsbefäl att ha fullgjort viss tids segelfartygstjänst. Några skolskepp — »Abraham Rydberg» och »C. R. Pedersen» — fanns ännu kvar vid denna tid men kom sedermera ur tjänst. I viss utsträckning har dock idén med elevutbildning å seglande skolskepp förblivit levande. Sålunda färdigställde Broströmskoncernen i Göteborg år 1942 en 4-mastad lastmotorskonare »Albatross» för utbildning av fartygs- och maskinbefäl. Detta fartyg nyttjas alltjämt som utbildningsfartyg. Abraham Rydbergs stiftelse av år 1849 har som särskilt elevskepp nyttjat skolfartyget »Sunbeam». I januari 1955 försåldes fartyget till Rederiaktiebolaget Clipper, Malmö, och har sedan dess av detta rederi drivits som skolfartyg under namnet »Flying Clipper». Rydbergska stiftelsen har under de senaste åren bedrivit elevutbildning å två marinen tillhöriga övningsskonerter »Gladan» och »Falken». Efter övergången till maskindrivna handelsfartyg kom utbildningen till sjöss av blivande sjöbefäl huvudsakligen att ske i den formen att på sådana fartyg påmönstrades en eller flera befälselever. I mån av tid och intresse gav det aktiva befälet i fartygen dessa elever viss vägledning i det praktiska arbetet ombord. Refälselevsystemet har emellertid visat sig icke i alla avseenden vara tillfyllest som utbildningsform och under de senaste åren har flera rederier igångsatt särskild skolskeppsutbildning å maskindrivna fartyg. Gemensamt för dessa skolfartyg är att undervisningen av eleverna anförtrotts speciellt anställda lärare och instruktörer samt att särskilda anordningar för under-

37 visningen vidtagits ombord å fartygen. Eleverna deltar i viss utsträckning i det löpande arbetet ombord men erhåller även teoretisk undervisning. Målsättningen för den teoretiska undervisningen liksom tjänstgöringstidens längd varierar inom olika rederier. Inom vissa är kurserna mycket korta, ned till tre månader, och den teoretiska undervisningen endast av allmänorienterande natur. I andra fall är tjänstgöringstiden något längre och den teoretiska undervisningen syftar till att ge eleverna kunskaper motsvarande fordringarna i förberedande klass eller någon lägre examen vid sjöbefälsskola. Slutligen förekommer utbildningsfartyg, där målsättningen för utbildningen av eleverna är att de skall erhålla såväl kunskaper motsvarande styrmans- eller maskinteknikerexamen som all den praktiska utbildning som erfordras för avläggande av sådan examen. För närvarande är kortare utbildningskurser anordnade av Rederiaktiebolaget Transmarin å motorf ar tyget »Neva», av Rederiaktiebolaget Nordst jernan å motorfartyget »Margaret Johnson» för blivande fartygsbefäl och å motorfartyget »Annie Johnson» för blivande maskinbefäl samt av Broströmskoncernen å — förutom »Albatross» — motorfartyget »Stureholm». Stockholms Rederiaktiebolag Svea beräknar mot slutet av år 1958 kunna påbörja sådan utbildningsverksamhet å motorfartyget »Wasaborg». Längre utbildningsverksamhet för blivande sjöbefäl, syftande till full kompetens för avläggande av styrmans- respektive maskinteknikerexamen, bedrives sedan årsskiftet 1957/58 av Rederiaktiebolaget Transatlantic å skolfartyget »G. D. Kennedy» och av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund å det till skolfartyg ombyggda motorfartyget »Sarek». Den av de enskilda rederierna bedrivna utbildningsverksamheten har av sjöfartsstyrelsen premierats så att styrelsen genom särskilt beslut för varje fartyg under förutsättning att ombord bedrives ordnad utbildning medgivit, att eleverna må för inträde i sjöbefälsskola och för erhållande av behörighetsbrev tillgodoräkna sig tjänstgöringstiden dubbel, dock med högst nio månaders tillägg utöver den faktiska tjänstgöringstiden. För den mera omfattande utbildningen å »G. D. Kennedy» och »Sarek» har styrelsen medgivit, att elevtid om minst 33 månader ombord å dessa fartyg må anses motsvara den praktiktid, som fordras för inträde i styrmans- resp. maskinteknikerklass, under förutsättning att den praktiska utbildningen ombord genomföres på ett ändamålsenligt sätt och att sjöfartsstyrelsen beredes tillfälle att genom inspektioner kontrollera utbildningens gång. Styrelsen har vidare förklarat sig beredd att medgiva elev, som genomgått sådan elevutbildning, rätt att som privatist deltaga i styrmans- resp. maskinteknikerexamen vid sjöbefälsskola, under förutsättning att undervisningen ombord bedrives under ledning av lärare som godkänts av sjöfartsstyrelsen, och i huvudsaklig överensstämmelse med av styrelsen godkänt schema samt att sjöfartsstyrelsen beredes tillfälle att genom inspektioner kontrollera undervisningens gång.

38 J. Sjömansskolorna Ledningen av sjömansskolorna utövas av överstyrelsen för yrkesutbildning. Styrelsen, som är den centrala statsmyndigheten på yrkesundervisningens och yrkesutbildningens område, utövar därjämte överinseendet över de högre tekniska läroverken (tekniska gymnasier och tekniska fackskolor), konstfackskolan, handelsgymnasier, centrala verkstadsskolor, kommunala ävensom statsunderstödda enskilda anstalter för yrkesundervisning avseende industri, hantverk, handel och husligt arbete, vissa speciella anstalter för yrkesundervisning, anstalter för utbildning av lärare för yrkesundervisning och övriga anstalter för yrkesutbildning, som enligt särskilda beslut ställes under överstyrelsens inseende. Sjömansskolorna omfattar tre utbildningslinjer, en för däckspersonal, en för maskinpersonal och en för kökspersonal. Såsom allmänna villkor gäller bl. a. att sökanden icke uppnått 25 års ålder. Vid intagning skall företräde lämnas sökande, som tjänstgjort till sjöss. Den första yrkesskolan för sjömän av manskapsgrad inrättades i Göteborg. Sedan överstyrelsen för yrkesutbildning efter samråd med kommerskollegium i december 1944 underställt frågan om statsbidrag till den planerade yrkesskolan Kungl. Maj :ts prövning, medgavs i beslut den 26 januari 1945 att under de i kungörelsen den 4 november 1921 angående statsunderstöd till kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning stadgade villkor och förutsättningar statsunderstöd finge utgå till styrelsen för Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning för anordnande våren 1945 av ifrågavarande utbildningskurser. Kurserna skulle stå under inseende av yrkesöverstyrelsen. Genom särskilda Kungl. Maj :ts beslut medgavs därefter motsvarande kurser för däcks- och maskinpersonal under budgetåret 1945/46 och vårterminen 1946. Sedan Kungl. Maj :t den 14 juni 1946 utfärdat bestämmelser angående utbildningskurser för sjömän (sjömansskolor) samt angående statsbidrag till dylika kurser, har Kungl. Maj :t därefter den 1 november 1946 medgivit, att vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning må tills vidare, r ä k n a t från och med budgetåret 1946/47, vara inrättad en sjömansskola med tre utbildningslinjer, en för däckspersonal, en för maskinpersonal och en för kökspersonal, med rätt till statsbidrag. Ovan nämnda kungl. kungörelse den 14 juni 1946 har upphävts genom kungl. kungörelsen den 30 juni 1955 angående statsbidrag till yrkesskolor. Kungl. Maj:t har i beslut den 7 november 1947 vidare medgivit, att vid Kalmar stads skolor för yrkesundervisning må tills vidare från och med att för ändamålet erforderliga lokaler kunnat anskaffas vara inrättad en sjömansskola med nämnda tre utbildningslinjer. Höstterminen 1949 påbörjades utbildningslinjen för intendenturpersonal (skeppskockar) och vårterminen 1950 kom utbildningslinjerna för däcks- och maskinpersonal i gång.

39 Sedan Kungl. Maj:t i beslut den 7 november 1947 jämväl medgivit, att vid Hälsingborgs stads skolor för yrkesundervisning finge tills vidare från och med att för ändamålet erforderliga lokaler kunnat anskaffas vara inrättad en sjömansskola med intill tre utbildningslinjer, har sedan lokaler anskaffats, sjömansskolans linje för kökspersonal i Hälsingborg påbörjats hösten 1951. Avsikten torde vara att inrätta däcks- och maskinlinjer från och med hösten 1959. Under tiden vårterminen 1954—vårterminen 1956 anordnades i Visby av överstyrelsen för yrkesutbildning särskilda s. k. omskolnings- och arbetslöshetskurser. Början gjordes med förberedande kurser för skeppskockar och dessa kurser utvidgades vårterminen 1955 med däckslinje och vårterminen 1956 med maskinavdelning. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 mars 1956 har Gotlands läns landsting erhållit statsbidrag för upprättande av en sjömansskola. En sådan — omfattande samtliga tre utbildningslinjer — inrättades därpå från och med höstterminen 1956. Vidare har Kungl. Maj :t i beslut den 25 mars 1955 medgivit, att vid Stockholms stads skolor för yrkesundervisning tills vidare från och med den 1 juli 1955 må inrättas en sjömansskola i Stockholm med tre utbildningslinjer med rätt till statsbidrag. Vid sjömansskolan, som påbörjade sin verksamhet med vårterminen 1956, finnes inrättade däcks-, maskin- och kockavdelningar. Med Kungl. Maj :ts medgivande har Malmö stads yrkesskolor från och med höstterminen 1957 i Malmö inrättat en sjömansskola med utbildningslinje tills vidare blott för maskinpersonal. I Härnösand har slutligen höstterminen 1957 påbörjats särskilda utbildningskurser för sjömän. Undervisningstiden vid sjömansskolans linjer för däcks- och maskinpersonal är 20 veckor, uppdelade på en lägre kurs om 12 veckor och en högre kurs om 8 veckor. Dessa kurser läses normalt i en följd. Under det att huvudämnena för däckseleverna är fartygslära, navigation, sjömansarbeten med materialvård, båtövningar, signalering och yrkesräkning, arbetar maskineleverna främst med maskinlära, elektroteknik, praktiska arbeten med materialvård, båtkunskap och yrkesräkning. Kurserna för skeppskockar omfattar omkring 42 veckor och avser praktisk och teoretisk utbildning av betydelse för yrket. Vid skolan i Stockholm har dock köksavdelningens kurser blott omfattat en termin. Vid Göteborgs stads yrkesskolor (sjömansskolan) har från och med höstterminen 1956 anordnats grundläggande utbildningskurser för fartygselektriker om 20—22 veckor samt från och med höstterminen 1957 även en lika lång fortbildningskurs för dylika elektriker. Dessutom har vid sjömansskolan i Göteborg under tiden mars—augusti 1958 försöksvis organiserats en verkstadskurs för dem, som genomgått grundkurs för maskinpersonal. Vid ovannämnda sjömansskolor har under åren 1952—1957 nedanstående

40 antal elever utexaminerats. (I sammanställningen har däcksavdelningen betecknats med d, maskinavdelningen med m och köksavdelningen med k samt fartygselektrikerutbildningen, grundkurs och fortbildningskurs med eg resp. ef.) Sjömansskola Hälsingborg

Kalmar

Göteborg År

1952 1953 1954 1955 1956 1957

d

m

k

37 38 30 35 29 25

46 45 41 39 29 37

10 8 8 7 10

eg

28 Stockholm

Visby

ef

d

m

k

k

d

14 17 18 15 15 19

18 27 29 20 23 19

12 9 8 12 10 7

14 11 12 12 9 11

19 15 20

Malmö

m

k

d

m

k

m

20 20

27 24 21 23

23 42

25 46

24 29

9 I detta sammanhang k a n även nämnas att det vid praktiska realskolan i Hälsingborg i de två sista klasserna finnes en särskild sjöfartslinje, ledande till praktisk realexamen. Denna linje syftar närmast till att ge sådana särskilda insikter och färdigheter, som är till gagn på ett rederi- eller skeppsmäklerikontor. Liknande utbildning lämnas vid Föreningen Sveriges Flottas sjöfartsskola samt vid de kurser som anordnas av Sjöfartsklubben inom Göteborgs kontoristförening.

K. Sjövärnskåren Sjövärnskåren, som är organiserad på 17 sjövärnsflottiljer, ingår i marinen och har till uppgift att befrämja rekrytering och utbildning av värnpliktig och krigsfrivillig personal vid flottan. Ledningen av sjövärnskåren utövas av en kårchef med kårstab. Kårchefen lyder direkt under marinchefen. Flottilj ledningens personal fullgör sina åligganden vid sidan av ordinarie civil eller militär tjänst. Sjövärnskårens personal utgöres av sjövärnsaspiranter och sjövärnsmän. Aspiranterna har icke militär tjänstegrad, under det att sjövärnsmännen är värnpliktiga eller krigsfrivilliga vid flottan i befäls eller menigs tjänstegrad. Aspiranter, 14—17 år gamla, antages till däckslinje eller teknisk linje. Utbildning av aspiranter på däckslinje h a r som mål att för kommande tjänst vid örlogs- och handelsflottorna delgiva aspiranterna sjömanskapets och den sjömilitära tjänstens första grunder. Utbildningen, som bedrives under 3 år, omfattar 3 sommar- och 2 vinterkurser. Sommarkursen om en månad förlägges till läger i skärgården och huvudvikten lägges vid praktisk sjömans- och örlogsutbildning. Vinterkursen omfattar främst teoretisk utbildning. Undervisning sker i ämnena organisationslära, närför-

41 svarstjänst, sjömanskap, signaltjänst, navigation, hälso- och förbandslära samt gymnastik och idrott. — För aspiranter på tekniska linjen sker motsvarande utbildning, utom att en förberedande teknisk utbildning från och med andra året ersätter fortsatt utbildning i sjömanskap.

L. Kompletteringskurs vid högre tekniska läroverk till sjöingenjörsexamen Vid 1931 års omorganisation av navigationsskolorna beslöts att en kompletteringskurs för elever från tekniska läroverk årligen skulle anordnas för att dessa, som avlagt viss examen vid maskinfackskola, tekniskt gymnasium eller teknisk högskola, skulle beredas tillfälle att avlägga dåvarande övermaskinistexamen utan att behöva genomgå de fastställda kurserna vid navigationsskola. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 29 maj 1931 har kompletteringskursen till ändamål att meddela den särskilda undervisning, som erfordras för att avgångsexamen vid tekniskt läroverk må bli likvärdig med övermaskinistexamen, avlagd vid navigationsskola. Den fortgick under högst 30 dagar och omfattade ämnena maskinlära jämte fartygslära, författningskunskap samt hälso- och förbandslära. Kursen, som alltsedan år 1931 årligen anordnats, hölls ursprungligen vid tekniska läroverket i Malmö men överflyttades från och med sommaren 1940 till tekniska läroverket i Göteborg. Föreskrifterna för kursen har under åren i vissa hänseenden undergått förändringar. Kompletteringskursen till sjöingenjörsexamen omfattar sålunda numera ämnena maskinlära jämte fartygslära, elektroteknik, författningskunskap samt hälso- och förbandslära och pågår under högst 45 dagar. Den står under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning. Behörig att deltaga i kursen är den som a) vid maskinfackskola eller å maskinteknisk linje vid tekniskt gymnasium avlagt examen med minst vitsordet godkänd i ämnena maskinlära och elektroteknik ävensom deltagit i undervisningen i engelska språket, eller — utan att ha deltagit i dylik undervisning — vid prövning inför lärare i engelska språket vid läroanstalt av nyss angivet slag visat sig äga minst lika goda kunskaper i nämnda språk, som den, vilken deltagit i undervisning däri vid maskinfackskola utan att uppnå fullt godkänt betyg, b) under lärokursen vid någon av sagda läroanstalter eller senare utfört beräkning och konstruktion av en sjöångpanna eller, om detta villkor icke fylles, vid anställd prövning visat sig äga nödig insikt i sjöångpannors beräkning och konstruktion, samt c) under minst 12 månader deltagit i yrkesmässigt arbete av beskaffenhet att kunna anses utgöra en god förberedelse för studierna vid kursen. Behörig att deltaga i kursen är även den som avlagt avgångsexamen vid avdelning för maskinteknik, för flygteknik och skeppsteknik eller för

42 skeppsbyggnad vid svensk teknisk högskola och som tillika uppfyller det i c) angivna kravet på yrkesmässigt arbete. Överstyrelsen för yrkesutbildning må, då särskilda skäl därtill föranleder, efter samråd med sjöfartsstyrelsen medge avvikelser från de föreskrivna inträdesfordringarna. Elev, som genomgått kompletteringskursen, äger utfå maskinteknikerbrev på förmånligare villkor än som gäller för elev som avlagt maskinteknikerexamen. För den senare kräves nämligen en praktisk tjänstgöring av minst 48 månader, varav till sjöss minst 20 månader och å mekanisk verkstad minst 24 månader, under det att den förre blott behöver ha tjänstgjort minst 20 månader till sjöss och minst 16 månader å mekanisk verkstad. För båda elevkategorierna gäller att det efter erhållet maskinteknikerbrev fordras ytterligare minst 24 månader till sjöss såsom maskinbefäl för att utfå sjöingenjörsbrev. Antalet godkända elever i ifrågavarande kurs utgjorde under de första åren 1931 och 1932 11 resp. 7. Under de senaste tio åren har följande antal elever godkänts: 1948

15 Efter genomgång av kompletteringskursen har sålunda under tioårsperioden 1948—57 sammanlagt 174 elever godkänts. Av dessa har 12 uttagit sjöingenjörsbrev och 31 maskinteknikerbrev. Det framgår av handlingarna till de utfärdade sjöingenjörsbreven att samtliga, utom en förutvarande utländsk medborgare, fullgjort den för erhållande av sådant brev föreskrivna sjötjänsten efter genomgången kompletteringskurs. Dessa ingenjörer har således i varje fall under några år efter examen tjänstgjort som maskinbefäl till sjöss. Flertalet torde dock använda utbildningen i kompletteringskursen som merit för anställning i land. Det årliga anslaget till kompletteringskursen är för närvarande 8 500 kronor. M. Radarkurser för aktivt fartygsbefäl I sin tidigare omnämnda skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 november 1956 anmälde sjöfartsstyrelsen, att behov förelåg av radarkurser för sådant fartygsbefäl, som avlagt sina nautiska examina utan att ha erhållit tidsenlig undervisning om radar. Under år 1957 har genom enskilt initiativ, särskilt av Sveriges redareförening, anordnats ett flertal radarkurser för aktivt fartygsbefäl. Kurserna, som först varit förlagda till marinens skolor på Berga, har sedan slutet av oktober 1957 anordnats vid sjöbefälsskolan i Göteborg. Sistnämnda kurser har haft karaktär av preparandkurser för tentamen för erhållande av förut

omnämnda certifikat för radarnavigatör enligt av sjöfartsstyrelsen den 9 september 1957 utfärdade föreskrifter. I anledning av en av sjöfartsstyrelsen den 10 januari 1958 gjord framställning har Kungl. Maj :t i beslut den 31 januari 1958 bemyndigat styrelsen att ur handels- och sjöfartsfonden taga i anspråk högst 10 600 kronor för anordnande av kurser i radar för aktivt fartygsbefäl och lotsar. Vid sjöbefälsskolan i Göteborg har med anlitande av angivna medel under våren 1958 anordnats sådana radarkurser. Varje kurs omfattar högst 35 undervisningstimmar jämte det antal timmar, som behövs för genomgång av särskild radartentamen. Under år 1957 samt våren 1958 har på ovannämnda sätt utbildning skett enligt nedan. 1957

Redareföreningen . . . . Sjöfartsstyrelsen

Våren 1958

Berga

Göteborg

Berga

Göteborg

162 120

Sjöfartsstyrelsen har hemställt om medel för att kunna under hösten 1958 fortsätta sin kursverksamhet. N. Nautisk och maskinteknisk utbildning vid marinen för stam- och reservpersonal I befälsförordningen finns bestämmelser intagna angående tillgodoräknande av teoretisk eller praktisk utbildning vid marinen. Där lämnas i § 24 regler för likvärdighet mellan examina vid marinen och vid sjöbefälsskola och i § § 2 5 och 26 bestämmelser om villkoren för att med sådana examina utfå bevis, medförande behörighet att utöva befäl å handelsfartyg. Beträffande den nautiska utbildningen sägs till en början i § 24 mom. 2 att den som vid marinens underofficersskola erlagt examen på styrmanslinjen, reserv, eller efter den 31 december 1946 vid kustartilleriets signaloch minavdelning erhållit fullständig utbildning till underofficer och därvid i de ämnen, som är för denna examen resp. utbildning samt östersjöskepparexamen vid sjöbefälsskola gemensamma, erhållit lägst de vitsord som för sistnämnda examen är föreskrivna, äger tillgodoräkna sig sådant kunskapsprov resp. sådan utbildning såsom östersjöskepparexamen. Som villkor gäller dock att han i förekommande fall med betyg från sjöbefälsskola styrker, att han undergått godkänd kompletteringsprövning i de för östersjöskepparexamen föreskrivna ämnen och kurser, vilka icke ingår i den av honom vid marinen avlagda examen eller erhållna utbildningen. I mom. 3 av samma paragraf stadgas vidare, att den som vid marinens underofficersskola avlagt examen på styrmanslinjen, stam, och därvid i de ämnen, som är för denna examen och styrmansexamen vid sjöbefälsskola

44 gemensamma, erhållit lägst de vitsord, som för sistnämnda examen är föreskrivna, eller som vid sjökrigsskolan på sjöofficerslinjen, stam, godkänts i första befälskurs och flyttats till kadettskolans högre k u r s eller på reservofficerslinjen B avlagt reservofficersexamen äger tillgodoräkna sig sådant kunskapsprov såsom styrmansexamen, därest han på sätt ovan angivits undergått viss kompletteringsprövning. Kommerskollegium har i skrivelse den 28 augusti 1951 till chefen för marinen förklarat sig berett att såsom styrmansexamen, avlagd vid sjöbefälsskola, godtaga vid försvarets läroverk avlagd examen på A- eller R-linjen jämte vid marinens underofficersskola avlagd examen på styrmanslinjen för stampersonal, under förutsättning att viss kurs i matematik genomgåtts och godkännande betyg i gemensamma ämnen erhållits. Sedan chefen för marinen i början av år 1955 vidtagit vissa ändringar i »Föreskrifter för utbildningen vid Sjökrigsskolan, Reservofficerslinjen flottan B, studenter och likställda», har kommerskollegium i beslut den 26 mars 1955 även medgivit att den som på reservofficerslinjen B avlagt reservofficersexamen må tillgodoräkna sig sådant kunskapsprov såsom styrmansexamen, avlagd vid sjöbefälsskola. Såsom sjökaptensexamen, avlagd vid sjöbefälsskola, må jämlikt § 24 mom. 4 sjöofficersexamen tillgodoräknas. Med sådan praktisk tjänst å handelsfartyg, som fordras för erhållande av styrmans- eller östersjöskepparbrev, likställes motsvarande sjötjänst på flottans fartyg. Även tjänstgöring på kustartillerifartyg av tillräcklig storlek samt på statens isbrytarfartyg godkännes som sjötid. Den som avlagt sjöofficersexamen och har 36 månaders sjötjänst, varav minst 6 månader skall ha fullgjorts på handelsfartyg, kan utfå styrmansbrev. Stamofficer eller reservofficer vid flottan, som efter sjöofficersexamen tjänstgjort på fartyg minst 24 månader, varav minst 12 månader i viss befattning på handelsfartyg, äger utfå sjökaptensbrev. Vad angår den maskintekniska utbildningen gäller enligt § 24 mom. 5 att den som godkänts i fullständig utbildning till stamfurir vid flottan i någon av yrkesgrenarna eldare, motorman och ubåtsmotorman eller vid kustartilleriet i yrkesgrenen maskinman samt därvid i de ämnen, som är för nämnda utbildning och maskinistexamen vid sjöbefälsskola gemensamma, erhållit lägst de vitsord, som för sistnämnda examen är föreskrivna, äger tillgodoräkna sig denna utbildning såsom maskinistexamen, därest han undergått godkänd kompletteringsprövning i de för maskinistexamen föreskrivna ämnen och kurser, vilka icke ingår i nämnda utbildning. Sedan nya och utvidgade utbildningsplaner fastställts vid sjöbefälsskolorna för maskinistutbildningen, har kommerskollegium i skrivelse den 6 april 1954 till chefen for marinen förklarat sig berett att såsom likvärdig med utbildningen till maskinist vid sjöbefälsskolorna godtaga utbildningen vid marinen, sedan meddelande inkommit att denna senare utbildning bragts

45 i överensstämmelse med för utbildningen till maskinist vid sjöbefälsskolorna stadgade fordringar. I skrivelse den 30 september 1954 till kollegium har chefen för marinen senare meddelat, att angiven överensstämmelse då förelåge. Vidare föreskrives i befälsförordningen § 24 mom. 6, att den som vid marinens underofficersskola avlagt examen på maskinistlinjen, reserv, och därvid i de ämnen, som är för denna examen och maskinteknikerexamen vid sjöbefälsskola gemensamma, erhållit lägst de vitsord, som för sistnämnda examen är föreskrivna, äger tillgodoräkna sig sådant kunskapsprov såsom maskinteknikerexamen, därest han på sätt vid maskinistexamen angivits undergått viss kompletteringsprövning. — Sedan chefen för marinen i skrivelse den 22 januari 1955 till kommerskollegium meddelat, att vissa av kollegium föreslagna ändringar införts i de härvidlag gällande kurs- och timplanerna, har sjöfartsstyrelsen i skrivelse den 28 februari 1956 förklarat, att den som vid marinens underofficersskola avlagt nämnda examen på maskinistlinjen, reserv, med lägst de vitsord i gemensamma ämnen, som är föreskrivna för maskinteknikerexamen, äger tillgodoräkna sig sådant kunskapsprov såsom maskinteknikerexamen. Slutligen sägs i § 24 mom. 7 att den som vid marinens underofficersskola avlagt examen på maskinistlinjen, stam, och därvid i de ämnen, som är för denna examen och sjöingenjörsexamen vid sjöbefälsskola gemensamma, erhållit lägst de vitsord, som för sistnämnda examen är föreskrivna, äger tillgodoräkna sig ifrågavarande kunskapsprov såsom sjöingenjörsexamen, därest han på sätt vid maskinistexamen angivits undergått viss kompletteringsprövning. Även i detta fall har chefen för marinen i skrivelse den 3 maj 1955 till kommerskollegium meddelat, att i nytt skolreglemente för underofficersutbildningen kursplanerna anslutits till de för sjöbefälsskolorna stadgade fordringarna. I anledning därav har sjöfartsstyrelsen i skrivelse den 17 februari 1956 förklarat, att styrelsen funnit att med sjöingenjörsexamen tills vidare må jämställas sådan vid marinens underofficersskola på maskinistlinjen, stam, på grundval av gällande kursplaner för flottans yrkesgrenar eldare, motorman och ubåtsmotorman samt kustartilleriets yrkesgren maskinman avlagd examen, vid vilken erhållits lägst de vitsord, som är föreskrivna för sjöingenjörsexamen. I samband med att marinens tekniska linje vid Försvarets läroverk upphört och marinens tekniska skola i Karlskrona inrättats har chefen för marinen i skrivelse den 26 januari 1957 meddelat, att vissa jämkningar i kursplanerna för angivna yrkesgrenar vidtagits utan att kvalitetsförsämring i utbildningsavseende inträtt. Sjöfartsstyrelsen har i skrivelse den 11 mars 1957 förklarat att ifrågavarande examen vid marinens underofficersskola fortfarande tills vidare skall jämställas med sjöingenjörsexamen. För rätt att utfå maskinist- resp. maskinteknikerbrev krävs att den som avlagt föreskriven examen vid de marina skolorna fullgjort samma sjö-

46 tjänst som fordras för den som avlagt maskinist- eller maskinteknikerexamina (12 resp. 20 månader). Sjötjänsten må helt eller delvis fullgöras vid flottan eller i vissa fall vid kustartilleriet. Kravet på verkstadstjänst är däremot lägre. Sålunda fordras för maskinistbrev blott 8 månader (eljest 12 månader) och för maskinteknikerbrev blott 16 månader (eljest 24 månader). För att erhålla sjöingenjörsbrev gäller i huvudsak samma regler för de båda elevkategorierna. Det är att märka, att verkstads- och varvspraktiken i marinen utgör en integrerande del av utbildningen och är bestämd genom målsättning och kursplaner. Den är för berörda yrkesgrenar (eldare, motormän, ubåtsmotormän, maskinmän vid kustartilleriet) i huvuddrag upplagd sålunda. Under utbildning till furir genomgår befälseleven teoretisk och praktisk grundläggande verkstadsutbildning i två perioder om sammanlagt 3 månader. Under utbildning till underofficer erhåller furiren ytterligare 3 månaders verkstadsutbildning. Den teoretiska delen av den grundläggande utbildningen omfattar verktygslära, materiallära samt författningskunskap; den praktiska delen upptar utbildning i filar-, smides-, koppar-, el- och pannverkstad. Den fortsatta utbildningen omfattar beträffande teori maskinritning, verktygslära och verktygsmaskiner samt beträffande praktik tjänstgöring i maskin-, pann-, svets- och elverkstäder samt deltagande i allmänt reparationsarbete och i reparation av elmaskiner. Under utbildning till underofficer genomgår furirerna 22 veckors varvskurs, varvid eleverna under ledning av lärare får deltaga i: översyn av maskinanläggningar, nytillverkning eller reparation av detaljer (i den utsträckning detta är möjligt ombord), besiktning av maskiner och ledningar, användning av mätverktyg och i samband därmed bedömande av nödvändigheten att byta detaljer. Den som godkänts i fullständig utbildning inom viss yrkesgren vid marinen äger sålunda i den civila sjöfarten tillgodoräkna sig denna utbildning för att erhålla viss däremot svarande, här nedan angiven behörighet. Utbildning vid kustartilleriet

Utbildning vid flottan

Motsvarande behörighet inom handelsflottan

Stamunderofficer vid signal- och minavd.

Reservstyrman

ö stersj öskepp are

Stamstyrman eller elev, godkänd i första befälskursen vid sjökrigsskolan och uppflyttad till kadettskolans högre kurs Reservofficer på reservofficerslinjen B Sjöofficer

Styrman

Styrman Sjökapten

Stamfurir, maskinman

Stamfurir inom någon av yrkesgrenarna eldare, motorman och ubåtsmotorman

Maskinist

Reservmaskinist

Reservmaskinist

Maskintekniker

Stammaskinist

Stammaskinist

Sjöingenjör

47 O. Tjänstgöringen vid marinen för handelsflottans personal I fråga om tjänstgöringsförhållandena i marinen för handelsflottans personal gäller i huvudsak följande. Årligen inkallas omkring 1 100 sjömanshusinskrivna värnpliktiga utan examen vid sjöbefälsskola. Blott omkring 700 man därav blir av olika anledningar inskrivna vid flottan. Av dessa uttages vanligen ca 400 till underbefäl sutbildning, fördelade — i likhet med övriga värnpliktiga — på yrkesavdelningarna däck, maskin, ekonomi och hantverk. De som avlägger styrmans-, maskintekniker-, sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen efter fullgjord värnpliktstjänstgöring vid flottan blir efter en 4 månaders kurs värnpliktiga underofficerare i samband med hemförlovningen; denna kategori fullgör inga repetitionsövningar. Efter en frivillig kurs om 3 månader kan emellertid den nautiska linjens sjöbefäl bli värnpliktiga fänrikar. Sjöbefäl, som avlagt ovannämnda examina före värnpliktstjänstgöringen, meddelas under 7 månader en utbildning, som leder fram till förordnande till och därefter 6 månaders tjänstgöring som underofficer; värnpliktiga tillhörande denna kategori fullgör repetitionsövningar om 2 x 60 dagar efter 5 resp. 10 år. Även denna kategori kan på nautiska linjen nå värnpliktig fänriks grad efter en frivillig officerskurs. Den nämnda utbildningen sker till största delen vid flottans skolor i Göteborg och ombord samt i viss utsträckning vid marinens skolor på Berga. Sjöbefäl med sjökaptensexamen kan — oavsett om värnpliktstjänstgöring fullgjorts eller inte — enligt gällande föreskrifter bli reservofficerare efter en utbildningstid av omkring 16 månader vid sjökrigsskolan och ombord. Efter utnämningen till fänrik i flottans reserv följer ett års utbildning och tjänstgöring som officer. Det må slutligen i detta sammanhang erinras om att de senare åren vid sidan av marinens egen verksamhet även civil personal av skilda kategorier erhållit viss utbildning vid marinens skolor på Berga, varvid skolans instruktörer och anläggningar utnyttjats. Sålunda har elever från sjöbefälsskolan i Stockholm genomgått kurs i radarnavigerings- och manöverspel, varjämte elever från samtliga skolor utom Härnösands deltagit i praktiska radarövningar ombord på ett flottans fartyg (Prins Carl). Befälhavare och styrmän ur handelsflottan har som förut anförts likaledes deltagit i vid skolan anordnade radarkurser. Samma gäller navigationslärare vid sjöbefälsskolorna. Slutligen har fartygsinspektörer, sjöingenjörer m. fl. genomgått skyddstjänst- och brandkurser. P. Behörighetsbestämmelser Befälsförordningen har nämnts tidigare i olika sammanhang i denna redogörelse. Sammanfattningsvis må emellertid angående densamma här anföras följande.

48 Kungl. förordningen den 12 juni 1936 angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. (befälsförordningen) med däri vidtagna ändringar, tillägg och undantag redogör i första kapitlet för allmänna bestämmelser och i det följande för behörighetsfordringar, behörighetsbevis, särskilda bestämmelser samt ansvarsbestämmelser och åtal m. m. I anslutning till befälsförordningens föreskrifter har kommerskollegium den 27 oktober 1936 utfärdat kungörelse med vissa föreskrifter i anledning av befälsförordningen. Under nyssnämnda allmänna bestämmelser angives, att befälsförordningen äger tillämpning å handelsfartyg, dock ej linfärjor, ävensom å fiskefartyg med en dräktighet av minst 30 ton. Vidare beskrives där den fart, vari fartyg nyttjas (fart i svenskt farvatten, östersjöfart, nordsjöfart etc). I kapitlet behörighetsfordringar fastslås, att det för behörighet att utöva befäl å handelsfartyg eller fiskefartyg fordras att vara svensk medborgare, äga tillräcklig syn- och hörselförmåga och i fråga om fartygsbefäl normalt färgsinne samt inneha föreskrivet behörighetsbevis. Med fördelning på den fart, vari fartyg nyttjas, lämnas noggranna föreskrifter om erforderlig behörighet för viss befattning samt om minsta antal befattningshavare med sådan behörighet. Hänsyn tages härvid såväl till fartygets karaktär av passagerarfartyg eller annat handelsfartyg som till fartygets dräktighet och maskinstyrka. Under bestämmelserna om behörighetsbevis angives villkoren för att utfå de olika bevisen. Dessa bevis är dels fiskeskepparbrev av l:a och 2:a klass, vilka meddelas av överståthållarämbetet eller länsstyrelse, dels förarbevis av 2:a och 3:e klass samt maskin- eller motorskötarbevis av 2:a klass, vilka utfärdas av den som verkställt föreskrivet förhör, dels ock sjökaptensbrev, styrmansbrev, nordsjöskepparbrev, östersjöskepparbrev, kustskepparbrev, förarbevis av l : a klass, sjöingenjörsbrev, maskinteknikerbrev, maskinistbrev samt maskin- eller motorskötarbevis av l : a klass, vilka utfärdas av sjöfartsstyrelsen. För att erhålla de olika behörighetsbevisen krävs att ha undergått visst förhör eller att ha avlagt viss examen vid sjöbefälsskola samt att ha fullgjort viss praktisk tjänst. Kraven på teoretiskt kunnande och praktisk erfarenhet är givetvis större ju högre behörighet som beviset lämnar. Teorioch praktikkraven för de högsta nautiska och maskintekniska breven är följande. Behörighetsbrev

Examen vid sjöbefälsskola Praktisk tjänstgöring

Östersjöskepparbrev

Östersjöskepparexamen

Sjötjänst: minst 42 mån., varav minst 18 mån. i östersjö- eller vidsträcktare fart.

Nordsjöskepparbrev

Nordsjöskepparexamen

Sjötjänst: minst 48 mån., varav minst 18 mån. i nordsjö- eller vidsträcktare fart.

Styrmansbrev

Styrmansexamen

Sjötjänst: samma som vid nordsjöskepparbrev

49 Sjökaptensbrev

Sjökaptensexamen

Sjötjänst efter erhållet styrmansbrev: minst 24 mån., varav minst 12 mån. skall vara i viss kvalificerad tjänst.

Maskinistbrev

Maskinistexamen

Total praktiktid 30 mån., varav minst 12 mån. sjötjänst såsom eldare (motorman) och minst 12 mån. å mekanisk verkstad.

Maskinteknikerbrev

Maskinteknikerexamen

Total praktiktid 48 mån., varav minst 20 mån. sjötjänst såsom eldare (motorman) och minst 24 mån. å mekanisk verkstad.

Sjöingenjörsbrev

Sjöingenjörsexamen

Sjötjänst efter erhållet maskinteknikerbrev: minst 24 mån., varav minst 12 mån. skall vara i viss kvalificerad tjänst.

I kapitlet om behörighetsbevis ges även särskilda bestämmelser angående tillgodoräknande av viss teoretisk eller praktisk utbildning vid flottan och tekniska undervisningsanstalter m. m. Redogörelse för dessa regler har lämnats i det föregående. Av övriga bestämmelser i befälsförordningen må nämnas den i § 29 intagna regeln att sjöfartsstyrelsen äger i särskilda fall, då omständigheterna därtill föranleda, medgiva undantag från bestämmelserna i andra och tredje kapitlen avseende behörighetsfordringar resp. behörighetsbevis. Från ansvarsbestämmelserna i § 31 avseende det fall att fartygsbefälhavare underlåter att antaga behörigt fartygs- eller maskinbefäl, då sådant skall vara anställt, göres i tredje stycket det undantaget att frihet från ansvar enligt denna paragraf dock äger rum om det kan visas, att till fartygseller maskinbefäl ej kunnat i samband med fartygets uppehåll i senaste hamn erhållas pålitliga personer, som varit till befattningen behöriga. Med stöd av denna bestämmelse har den s. k. »bristmönstringen» kunnat verkställas. Slutligen må här framhållas, att kommerskollegii ovannämnda kungörelse den 27 oktober 1936 innehåller vissa förtydligande bestämmelser om praktisk tjänstgöring och hur denna tillgodoräknas. R. Bristen på sjöbefäl Det råder f. n. brist på sjöbefäl. Frågan härom har behandlats av sjöfartsstyrelsen i skrivelse den 18 februari 1958, vari ifrågavarande brist på sjöbefäl redovisas. Av skrivelsen framgår bl. a. följande. Den i utredningen redovisade bristen på sjöbefäl bygger på en jämförelse mellan det antal befäl av skilda kategorier, som enligt gällande befälsförordning erfordrades å de undersökta fartygen (ca 92 % av svenska handelsflottan), samt den faktiska befälsbemanningen vid undersökningstillfället (i början av år 1957). Resultatet av jämförelsen kan bl. a. anges sålunda att av 2 610 befattningar, för vilka krävdes sjökaptens- eller styrmansbehörighet, endast 1 791 eller 68,6 % upprätthölls av behörigt fartygsbefäl och att av 1 687 befattningar, för vilka krävdes behörighet som sjöingenjör eller maskintekniker, endast 856 eller 50,7 % innehades av behö4—S0755S

50 rigt maskinbefäl. Även på maskinbefäl, för vilka krävdes lägre behörighet, förelåg viss brist. De i utredningen redovisade siffrorna hänför sig till förhållandena omkring ett år före tidpunkten för redovisningen. Sedan dess har vissa konjunkturbetonade förändringar inträtt till följd varav befälsbristen numera torde vara något mindre. Sjöfartsstyrelsen har dock understrukit att ett tillfälligt uppläggande av ett antal fartyg ej borde tagas till intäkt för några slutsatser om en bestående förändring beträffande befälsbristen. Även med hänsynstagande till ovannämnda och vissa andra antydda möjliga modifikationer i beräkningsgrunderna visar den i utredningen redovisade faktiska befälsbemanningen, att inom den svenska handelsflottan stor brist råder på befäl med utbildning, motsvarande behoven för skilda befattningar. Sjöfartsstyrelsen anför i sin skrivelse att det är självklart, att en avsevärd brist på utbildat befäl innebär en allvarlig fara ur sjösäkerhetssynpunkt. Härvid åsyftas ej blott den direkta fara, som ligger däri, att vakttjänst i stor utsträckning måste utföras av befäl, som saknar erforderlig utbildning eller erfarenhet för sin uppgift. Måhända är faran än större därutinnan att det behöriga befälet på grund av bristen utsattes för en stark belastning i form av långa arbetsdygn och avsevärt ökat ansvar, som i längden kan medföra risker av skilda slag. Enligt sjöfartsstyrelsens mening visar den verkställda utredningen att behovet av effektiva och snabba åtgärder för att åtminstone begränsa befälsbristen är trängande. Ämbetsverket anför att det givetvis ligger närmast till hands att söka öka det årliga tillskottet av behörigt befäl. I vilken omfattning så behöver ske för att befälsbristen skall täckas är emellertid svårt att bedöma, då bristen är beroende av flera svårgripbara faktorer. Vad gäller maskinbefälet har sålunda bristen till stor del sin förklaring i att många maskinbefälsutbildade söker sig anställning i land. Ändrad målsättning för och uppläggning av utbildningsgången och behörighetskraven kan vidare påverka utbildningsbehovet, liksom givetvis den takt i vilken bristen anses böra täckas. Sjöfartsstyrelsen föreslår i sin skrivelse olika åtgärder för att täcka bristen. Desamma synes ämbetsverket böra vara av två skilda slag och hänför sig till förhållandena under utbildningstiden resp. till trivseln i yrket och därmed yrkets allmänna attraktivitet. Sjöfartsstyrelsen anför i dessa hänseenden följande. »Vad beträffar de rekryteringsfrämjande åtgärderna i fråga om utbildningstiden må understrykas vikten av likställighet av eleverna vid sjöbefälsskolorna med elever vid andra motsvarande läroanstalter i fråga om rätt till ekonomiska och andra förmåner av skilda slag under utbildningstiden. Av särskild betydelse synes vara en tillfredsställande lösning av frågan om stipendier och skolmåltider för sjöbefälseleverna. Vidare kan, åtminstone i viss omfattning, föreligga behov av elevbostäder.

51 En höjning av utbildningens kvalitet torde även vara en rekryteringsfrämjande åtgärd, i vart fall i den mån detta kan ske genom bättre tillvaratagande av nuvarande utbildningstid. De åtgärder av skilda slag, som från olika rederiers sida under det senaste året vidtagits för en välordnad och lämpligt upplagd utbildning till sjöss, torde vara av stor betydelse i förevarande sammanhang. Det synes sjöfartsstyrelsen vara av vikt att garantier skapas för att denna verksamhet, som ett värdefullt och med all sannolikhet nödvändigt komplement till den verksamhet, som bedrives vid sjöbefälsskolorna, blir bestående i de former som må befinnas vara ändamålsenliga. Skäl kunna anföras för att statsmakterna stimulera denna verksamhets bedrivande och fortsatta utveckling. Möjligheterna och formerna för en dylik stimulans från det allmännas sida bör enligt styrelsens uppfattning bli föremål för närmare övervägande. För att handelsflottan i längden skall kunna i erforderlig omfattning förses med behörigt befäl torde vidare erfordras särskilda åtgärder för att motverka vissa med sjömansyrket för närvarande förenade särskilda olägenheter. Sjöfartsstyrelsen vill här begränsa sig till att peka på några aktuella frågor. Till en början må framhållas den betydelse, icke minst ur psykologisk synpunkt, som torde böra tillmätas frågan om en lämpligt utformad och avvägd sjömansskatt. Då styrelsen nyligen haft tillfälle att yttra sig över ett i denna fråga avgivet betänkande och frågan nu är föremål för Kungl. Maj:ts övervägande, vill styrelsen här endast erinra om frågans samband med befälsbristen. En annan åtgärd, som likaledes torde få praktisk betydelse för en tillfredsställande lösning av bristfrågan, gäller sjöfolkets värnpliktsförhållanden. Även om det primära syftet med en omläggning i detta avseende givetvis ligger på det militära planet, synes sannolikt att även intresset av en tillräcklig och fullgod bemanning av handelsfartygen i krig kan ha betydelse i sammanhanget. Sjöfartsstyrelsen vill slutligen beröra en fråga, som styrelsen tillmäter den största betydelse då det gäller att öka sjöfolkets trivsel i yrket. Det är sjöfolkets möjligheter till ordnad semester för besök i hemlandet och i synnerhet hemmet och hemorten. Särskilt under familjebildningens år och åren för barnens uppväxt torde dragningen till familjen försvåra för sjöfolket att finna sig till rätta i yrket. Vill man verksamt bidraga till att söka upphäva befälsbristen liksom bristen på sjöfolk i allmänhet, torde det vara särskilt angeläget att söka en lösning av denna fråga. Styrelsen anser sig icke här kunna eller böra ens skissera något förslag till lösning, men vill påpeka sambandet med frågan om sjöfolkets arbetstid till sjöss. Det förefaller styrelsen icke otänkbart, att ökade möjligheter för sjöfolket till vistelse i hemmet kan vinnas genom rätt till förlängd semester och resor till och från hemorten för uttagande av semestern, som kompensation för en i jämförelse med den dagliga arbetstiden inom andra yrken längre arbetstid till sjöss. Införande av ordnad semester för sjöfolket aktualiserar givetvis vikariefrågan, vilken dock blir mindre svår att lösa, därest arbetstiden till sjöss, såsom nyss anförts, ökas. Frågan berör även sjömanslagen. Denna lag är så utformad, att den enligt sjöfartsstyrelsens mening i viss mån motverkar en utveckling i riktning mot att giva sjöbefälet i allmänhet fasta anställningar inom yrket med möjlighet att med bibehållen anställning erhålla skälig tids vistelse i hemlandet. Styrelsen vill i sammanhanget endast erinra om bestämmelsen i 18 § att sjömans lön, om avmönstring sker, löper till och med avmönstringsdagen. Bestämmelserna i 26 § om hemresa förutsätta att sjömannen avgår från sin tjänst. Även flera andra stadganden bygga på principen att anställningsförhållandet mellan redaren och sjömannen upphör i och med att sjömannen lämnar fartyget.»

AVDELNING B Utredningens överväganden och förslag

KAPITEL IV Allmänna synpunkter

Inledningsvis får utredningen erinra om den utveckling mot större och snabbare fartyg, som skett under de senare åren. Såväl fartyg som last har ökat i värde. Kraven på snabba och säkra transporter har stimulerat utrustandet av fartygen med en mångsidig och tekniskt högtstående nautisk instrumentering. Det förutsattes, att sjöbefälet skall kunna effektivt utnyttja denna. Med de större fartygen följer en ökad besättning och därmed även större krav på befälets arbetsledande förmåga. Samtidigt framträder även behovet av administrativt och kameralt kunnande med större styrka. Särskilt när det gäller fartyg i utrikes fart blir vidare befälets förmåga att uppträda representativt av betydelse liksom, självfallet, kunskaperna i främmande språk, om politiska förhållanden etc. Fartygens tekniska utrustning har vuxit. De har icke blott erhållit starkare och mera snabbgående framdrivningsmaskinerier utan även hjälpmaskinerna har ökat i antal och styrka. Vidare har användningen av elektrotekniska, teletekniska och hydrauliska hjälpmedel ökat. Allt detta ställer större krav på fartygens tekniska handhavande, särskilt som stora ekonomiska värden är beroende av att den tekniska utrustningen i form av maskinerier av olika slag, lastnings- och lossningsanordningar etc. fungerar klanderfritt. Utredningen får även erinra om de olika nya slag av specialfartyg, som har börjat byggas, och de särskilda krav, som skötseln av dessa ställer. Nuvarande utbildning har icke kunnat hålla j ä m n a steg med sjöfartens och fartygens utveckling. Den motsvarar därför icke de krav, som numera måste ställas på densamma. Utredningen har sålunda vid sina besök vid sjöbefälsskolorna och även i övrigt under utredningsarbetets gång kunnat konstatera att möjligheterna för en effektiv utbildning icke varit sådana, som kan fordras av en modern undervisningsanstalt. Utbildningsmaterielen har i alltför många hänseenden varit bristfällig och delvis i dåligt skick. En genomgripande omdaning av sjöbefälsutbildningen är nödvändig. Utredningen har allvarligt undersökt möjligheterna att därvid hålla sig inom nuvarande utbildningsram. Detta har visat sig vara omöjligt om en tillfredsställande förbättring av utbildningen skall kunna ske. Utredningen har emellertid eftersträvat att hålla ökningen inom rimliga gränser. I tidigare avsnitt har utredningen redogjort för nuvarande brist på sjö-

56 befäl. Såsom framgår därav, råder inom den svenska handelsflottan stor brist på befäl med utbildning motsvarande behoven för skilda befattningar. Genom en modernare och attraktivare utbildning synes en ökad rekrytering till sjöbefälsyrket kunna stimuleras och även avgången minskas genom den större trivsel i yrket som en riktig utbildning ger. Utredningen har vid sina bedömanden av sjöbefälsskolornas organisation fäst särskilt avseende vid rekryteringen av elever till skolorna. Den svenska sjöfarten har stor ekonomisk betydelse för landet. Konkurrensen med andra länders handelsflottor ökar emellertid alltmer. Den svenska handelsflottans konkurrenskraft är i mycket beroende på dess kvalitet. Härvid spelar sjöbefälet och den utbildning, detta erhållit, en stor roll. De statliga insatserna på hithörande område bör ses mot bakgrunden härav. Ovannämnda synpunkter behandlas mera utförligt i det följande i anslutning till utredningens olika förslag.

KAPITEL V F ö r s l a g till u t b i l d n i n g s g å n g för sjöbefäl

1. Befälskategorier Den i det föregående givna förteckningen över de olika slagen av behörighet visar att antalet behörighetsformer är betydande. Den allmänna uppfattningen på sjöfartens område har vidare förutsatt att varje behörighet skall motsvaras av en för denna speciellt tillrättalagd, med examen avslutad utbildning. Emellertid kräver pedagogiska och praktiska skäl en avsevärd samordning mellan de olika kurserna, det senare främst för att de studerande skall kunna utbygga en redan avslutad utbildning med vidare studier till högre kompetens. De nämnda önskemålen är emellertid svåra att förena och följden har blivit att den nuvarande utbildningsgången vid sjöbefälsskolorna präglas av en examensordning, som i hög grad försvårar en följdriktig och kontinuerlig kursuppläggning, inte bara vad avser studierna fram till den högsta kompetensen på vardera linjen. Svårigheten att åstadkomma kontinuitet i kursuppläggningen medför tidsförlust. Härtill bidrar också i hög grad de av examina förorsakade avbrotten i studierna. För närvarande torde sålunda de studerande, som skall bli sjöingenjörer, ofta först avlägga maskinistexamen, varefter de genomgår förberedande klassen, som följes av inträdesprov till maskinteknikerklassen. I denna avlägges examen, varjämte efter ytterligare skolgång avlägges sjöingenjörsexamen. Den nautiska utbildningen företer i stort sett motsvarande bild med undantag dock för att nordsjöskepparklassen mera sällan genomgås av den, som avser att avlägga sjökaptensexamen. Dessa ofta återkommande prov och examina med deras omfattande förberedelser tager en oproportionerligt lång tid i anspråk, vilket minskar den effektiva undervisningstiden. Vidare medför det därmed sammanhängande kravet på att maskinist- och maskinteknikerklasserna samt nordsjöskeppar- och styrmansklasserna var för sig skall utgöra ett avslutat helt, att i de följande klasserna omläsning kommer att ske av en del av kunskapsstoffet. Utredningen har därför med hänsyn till kraven på en rationell och effektiv utbildning funnit det angeläget att undvika alltför många anhalter på utbildningsvägen och att få en mot den högre utbildningen mera direkt syftande studiegång. Detta förutsätter, att antalet befälskategorier minskas. En sådan förenkling synes emellertid vara i överensstämmelse med den

58 inom näringen pågående allmänna och tekniska utvecklingen. Genom den omläggning av utbildningsgången, som utredningen i det följande föreslår och som medför ett minskat antal befälskategorier, kommer man, enligt vad utredningen funnit, att bättre än nu beakta sjöfartens reella behov. De överväganden utredningen härvidlag tagit hänsyn till är i första hand följande. Av särskild betydelse för tjänsten ombord har visat sig vara att man skapar en stor grupp relativt väl utbildat befäl för vakttjänsten och därmed sammanhängande göromål. Härigenom erhåller det högre befälet tillräckligt kunniga medhjälpare för att å dessa kunna avlasta rutingöromålen. Vidare synes vaktbefäl med längre praktisk erfarenhet vara lämpligt som befälhavare och maskinchefer på mindre fartyg i begränsad fart. Utredningen föreslår därför, att nuvarande nordsjöskeppar- och styrmansexamina resp. maskinist- och maskinteknikerexamina avskaffas och att det i stället införes ett system med endast två befälskategorier, nämligen vaktbefäl samt högre befäl (sjökaptener och sjöingenjörer). Utbildningen till östersjöskeppare har en mera begränsad målsättning. Utredningen kommer därför att behandla densamma i samband med fullgörandet av sitt den 8 november 1957 erhållna uppdrag att verkställa utredning rörande undervisningen i navigation för fiskare. Härvid skall också möjligheterna för en samordning av den lägre nautiska undervisningen undersökas. Det vaktbefäl, varom här är fråga, föreslås få en utbildning, som skall föra fram till kunskaper, vilka är högre än vad som kräves i nuvarande nordsjöskeppar- resp. maskinistexamen men lägre än vad som kräves i nuvarande styrmans- resp. maskinteknikerexamen. Studietiden föreslås, på skäl som ytterligare redovisas i det följande, omfatta ett läsår varigenom en god grund för vidare specialutbildning också erhålles. Särskilt torde detta gälla inom det maskintekniska facket (t. ex. vidareutbildning till kylmaskinist). En god grundläggande utbildning blir uppenbarligen värdefull även för den, som av någon anledning lämnar sjöbefälsyrket. Den omständigheten att befäl skåren indelas i två olika kategorier — vaktbefäl å ena samt högre befäl å andra sidan — betyder emellertid icke, att utbildningsmålen för dessa kategorier skall ses som två skilda studiemål. Det har tvärtom för utredningen i dess ställningstagande varit av avgörande betydelse att en övergång från den lägre kategorien till den högre underlättas och att utbildningen kan läggas upp med sikte på fortlöpande studier till en högre examen byggande på vaktbefälsklassen som i princip obligatorisk. Genomförandet av ett system med två befälskategorier förutsätter en ändring av nuvarande befälsförordning. Därvid synes även det lägre befälets (t. ex. östersjöskeppare, maskin- och motorskötare) behörighet få tagas under övervägande. Det är emellertid över huvud taget icke möjligt att

59 företaga någon mera genomgripande ändring i nuvarande utbildning av sjöbefäl inom ramen för en oförändrad befälsförordning. Utredningens i det följande framlagda förslag innebär sålunda införandet av en ny kategori — vaktbefälet. Vid uppgörandet av kursplaner m. m. för denna har utredningen som utgångspunkt måst uppställa viss antagen behörighet. Härigenom framstår det även klarare vart utredningen syftar med befälskategorien i fråga. Befälsförordningen kommer emellertid på så sätt att ytterligare beröras. När det gäller att slutligt utforma de nya behörighetsbestämmelser, som följer av den föreslagna utbildningsgången, torde dock fordras ytterligare överväganden. De behörighetskrav, som i det följande angives, är sålunda att betrakta endast som riktpunkter, vilka bör närmare prövas och utformas i särskild ordning. 2. Utbildningen vid sjöbefälsskolorna Utbildningens längd

I direktiven för utredningen erinras om att en utökning av undervisningen kan finnas erforderlig bl. a. med hänsyn till behovet att införa vissa nya ämnen samt giva ytterligare omfattning åt en del redan befintliga. Detta synes enligt direktiven böra äga rum utan att utbildningstiden förlänges. Utredningen har, som i det följande avsnittet angående tim- och kursplaner närmare redovisas, funnit den ifrågavarande utökningen vara oundgängligen nödvändig för att undervisningen vid sjöbefälsskolorna skall motsvara moderna krav. Härvid har allvarliga försök gjorts att göra detta inom ramen för nuvarande utbildningstid. Sålunda har kursplanerna genomgåtts och sådant lärostoff, som är föråldrat eller av andra anledningar icke nödvändigt, har utmönstrats. Vidare har en ökning av den effektiva studietiden vunnits genom att, som i det följande föreslås, examensskrivningar och nuvarande omfattande examina och examensförfarande avskaffas. Slutligen har även beaktats den effektivisering av undervisningen som kan erhållas genom utnyttjande av modern undervisningsmateriel. Den tidsvinst, som kunnat göras genom ovan anförda åtgärder, har emellertid visat sig icke vara av så väsentlig natur, att inom densamma kan inrymmas erforderlig tid för nya ämnen resp. utökning av redan befintliga. En förlängning av studietiden är därför ofrånkomlig. Utredningen föreslår i enlighet härmed att utbildningen till vaktbefäl skall omfatta ett läsår och därefter följas av en tvåårig högre kurs till sjökapten resp. sjöingenjör. Å andra sidan föreslås förberedande klassen utgå och dess kunskapsstoff ingå i vaktbefälsklassens. Härigenom blir utökningen av studietiden i praktiken mycket ringa för en stor del av eleverna på den maskintekniska linjen, enär för närvarande flertalet av dessa genomgår både maskinistklass och förberedande klass. Den kan i dessa fall anges till cirka en månad. För den nautiska linjen kommer förlängningen att i vissa fall uppgå till en termin.

(30

Vaktbefälsklasserna Utbildningen till sjökapten resp. sjöingenjör föreslås enligt vad ovan anförts bestå av en ettårig vaktbefälsklass (vaktstyrmans- resp. vaktmaskinistklass) och en på denna baserad tvåårig högre utbildning (sjökaptensresp. sjöingenjörskurs). Vaktbefälsklassen bör ha en sådan uppläggning, att den grundar sig på — förutom stadgad praktik — i sjuårig folkskola förvärvade kunskaper. Frågan om några speciella krav på folkskolebetyget skall ställas har även övervägts. Undervisningen i vaktbefälsklassen torde i teoretiskt avseende få anses likvärdig med åtminstone den, som ges i realskolan. För inträde till denna fordras minst godkänt betyg i samtliga ämnen från folkskolan och dessutom att medelbetyget skall vara minst Ba (Icke utan beröm godkänd). Av hänsyn till dels kravet från skolans sida på att eleverna skall ha något så när jämna och goda förutsättningar för studier, dels att den enskilde eleven icke skall komina alltför illa rustad till studierna med åtföljande risker för misslyckanden är önskemål om kvalificerade folkskolebetyg berättigade. Härvid kunde kraven begränsas till att gälla t. ex. minst betyget Ba (Icke utan beröm godkänd) i ämnena modersmålet, engelska och matematik samt minst B (Godkänd) i övriga ämnen. Den föreslagna studiegången har emellertid utformats så att åtminstone vaktbefälskompetens skall vara tillgänglig för alla med intresse och påtaglig lämplighet för yrket, varvid en betydande praktisk erfarenhet bör kunna få uppväga brister i teoretisk utbildning. Vid tillräcklig tillgång på sökande kommer otvivelaktigt också de ovan nämnda önskemålen att tillgodoses genom konkurrensen om elevplatserna, och utredningen har därför stannat för att föreslå att kraven för inträde i sjöbefälsskolans vaktbefälsklass evad det gäller teoretiska insikter begränsas till minst avgångsbetyg från sjuårig folkskola med minst betyget B (Godkänd) i samtliga läroämnen. Utredningen förutsätter vidare att efter hand som den sjuåriga folkskolan ersattes med obligatorisk nioårig skola och eleverna sålunda allmänt kommer att få ett bättre teoretiskt underlag för vidare studier en förnyad översyn av tim- och kursplaner för sjöbefälsskolorna företages. Härvid bör i första hand undervisningen i de egentliga fackämnena tillgodoses. Utvecklingen inom sjöfarten och fartygstekniken medför uppenbarligen krav på fortlöpande anpassning av utbildningen till efter hand inträdande nya förhållanden. Det kan förväntas att, på motsvarande sätt som för närvarande, inträde sokes till vaktbefälsklassen av elever, som har en högre teoretisk utbildning än sjuårig folkskola. För den, som har realexamen eller godkända betyg från enhetsskola i ämnena matematik, fysik, kemi, svenska och engelska eller eljest visar sig äga motsvarande kunskaper, bör därför finnas möjlighet att — åtminstone under en övergångstid — i mån av plats och

61 efter rektors bedömande få tillträde till utbildningen på ett något senare stadium. Denna möjlighet torde dock i stort sett endast vara aktuell intill dess genom skolväsendets utveckling grunden för utbildningen kommit att bli genomgången nioårig skola. Vissa enskilda rederier driver numera såväl teoretisk som praktisk utbildning i egen regi. Tillfälle bör beredas eleverna därifrån att antingen efter vederbörlig prövning komma in i vaktbefälsklassen på sätt föreslagits ovan eller avlägga för denna klass stadgade kunskapsprov utan att vara inskrivna vid sjöbefälsskola. I sistnämnda fall förutsattes att vederbörande har den praktik, som skulle ha fordrats av honom för inträde i nämnda skola. Även den, som i annan ordning förvärvat erforderliga kunskaper och praktik, bör ha samma möjlighet att som privatist förvärva vaktbefäls- eller högre kompetens. Studierna i vaktbefälsklassen bör avslutas med betygskonferens, då vitsord avgives på grundval av under läsåret ådagalagda kunskaper. Den, som erhållit godkända betyg från vaktbefälsklass i samtliga de ämnen vari betyg sättes, bör utan särskild prövning äga rätt till inträde i den högre utbildningens första klass. Å andra sidan bör hänsyn tagas till att den, som fortsätter sina studier alltför lång tid efter genomgången av vaktbefälsklassen, kommer att få svårt att följa undervisningen, om de teoretiska kunskaperna icke längre är aktuella. Därför föreslås, att rätten att fortsätta till den högre utbildningen utan särskilt inträdesprov icke skall föreligga längre än senast höstterminen näst efter det tre år förflutit sedan vaktbefälsklassen genomgåtts. Av den, som därefter söker inträde, bör fordras att han vid särskilt anordnade prov styrker sig äga erforderliga kunskaper i de för undervisningen väsentliga ämnena. Den, som erhållit underbetyg i vaktbefälsklassen, bör äga rätt att inom tid, som ovan sagts, söka inträde i den högre utbildningens första klass, varvid han dock skall undergå vederbörlig prövning i underkänt ämne. Den, som icke önskar gå vidare till den högre utbildningen, bör — likaså utan examensförfarande — äga utfå vaktbefälsbrev. Härvid torde emellertid icke böra fordras godkända betyg i samtliga ämnen. Utredningen föreslår därför att elev må erhålla avgångsbetyg från vaktbefälsklass utan hinder av att han erhållit underbetyg i två ämnen, dock icke i något av ämnena navigation, sjömanskap och signalering resp. maskinteknik och elektroteknik. I vissa ämnen, vilka icke kan anses vara avgörande för vederbörandes kompetens som befäl eller där undervisningen bedrives i form av huvudsakligen orientering, bör vitsord icke ges vare sig i vaktbefälsklassen eller i de högre klasserna. Detta synes vara fallet i ämnena samhällslära, maskinskrivning samt hälso- och förbandslära. Vidare bör i vaktbefälsklassen vitsord icke ges i ämnena arbetsledarkunskap och fysisk fostran.

62 Den högre utbildningen Utbildningen från vaktbefäl till sjökapten resp. sjöingenjör fortsätter med en högre utbildning om två läsår. I enlighet med ovan tillkommer rätt till inträde i denna högre kurs 1) den, som med godkända betyg genomgått vaktbefälsklass resp. kompletterat underbetyg till godkända betyg samt i båda fallen därefter söker inträde i den högre klassen senast höstterminen näst efter det tre år förflutit, sedan vaktbefälsklassen genomgåtts; 2) den, som vid särskilt anordnade prov visat sig ha i annan ordning förvärvat motsvarande kunskaper som den, vilken med godkända betyg genomgått vaktbefälsklass samt därefter sökt inträde å tid som i punkt 1) sägs; 3) den, som efter avlagda kunskapsprov enligt punkterna 1 och 2 ovan icke inom föreskriven tid söker inträde till den högre utbildningen men som vid särskild prövning styrkt sig äga erforderliga kunskaper i de för undervisningen väsentliga ämnena. I de ämnen, där betyg enligt det föregående icke skall förekomma vid sjöbefälsskolorna, bör i punkt 2) ovan angivet betygskrav endast avse intyg, att motsvarande kursomfång inhämtats. I samtliga fall förutsattes, att stadgad praktik föreligger. Härtill återkommer emellertid utredningen i det följande. Den högre undervisningen bedrives under två läsår och är en sammanhängande utbildning. För att flyttas från den ena klassen till den andra bör fordras godkända betyg i samtliga ämnen, med rätt dock att före läsårets början komplettera eventuellt underkända betyg. För vaktbefälsklassen har i det föregående föreslagits, att någon särskild examen icke skall avläggas. För den högre utbildningen torde emellertid sådan i någon form böra bibehållas. Den bör dock förenklas betydligt i förhållande till vad som nu gäller. Särskilda examensskrivningar bör sålunda icke förekomma utan betyg sättas på grundval av företrädesvis under senaste året ådagalagda kunskaper. Examensförhör skall hållas inför vederbörande överinspektör eller inför annat, av överstyrelsen utsett examensombud. Dessa bör dock icke äga rätt inverka på betygssättningen. För att utfå examensbetyg bör två underbetyg godtagas, dock icke i något av ämnena navigation, sjömanskap, elektroteknik med apparatlära, författningskunskap, svenska och engelska resp. maskinteknik, elektroteknik, svenska och ett främmande språk. Privatistexamina och särskilda prövningar Möjligheten att undergå s. k. särskild prövning i visst eller vissa ämnen enligt fordringarna för realexamen eller för studentexamen förefinnes f. n. vid de allmänna läroverken. Därutöver finns också möjlighet att på vissa angivna villkor avlägga real- eller studentexamen som privatist. Bestämmelserna för privatistexamina innebär i stort sett, då det gäller realexamen,

63 att den avslutande prövningen skall omfatta minst fem ämnen, att föregående särskilda prövningar skall vara genomgångna under de två senaste terminerna samt att de får tillgodoräknas endast under förutsättning att examinanden erhållit minst betyget Godkänd (B) i skriftlig prövning och Icke utan beröm godkänd (Ba) i muntlig prövning. För studentexamen som privatist gäller att den avslutande prövningen skall omfatta minst fyra obligatoriska ämnen enligt examinandens eget val. Föregående särskilda prövningar skall vara fullgjorda tidigast sex år före den avslutande prövningen och de får tillgodoräknas endast under förutsättning att examinanden förvärvat minst betyget Godkänd (B) i skriftlig prövning och betyget Icke utan beröm godkänd (Ba) i muntlig prövning. Vad de högre tekniska läroverken beträffar har 1948 års tekniska skolutredning i ett den 25 januari 1958 avlämnat förslag uttalat att utredningen »kommit till den bestämda uppfattningen, att formen med särskild prövning i enstaka ämnen är den enda form som bör ifrågakomma då det gäller ingenjörsexamen för privatister». I enlighet med förslaget har Kungl. Maj :t genom brev den 30 juni 1958 uppdragit åt överstyrelsen för yrkesutbildning att utarbeta studieplaner och vidtaga de övriga förberedande åtgärder, som erfordras för att från och med den 1 januari 1959 vid de högre tekniska läroverken skall kunna anordnas ingenjörsexamen för elever från enskild undervisning (teknisk privatistexamen). Kungl. Maj :t har samtidigt meddelat vissa bestämmelser därför, innebärande bl. a. att prövning kan ske i enstaka ämne. Slutligen bör här också nämnas den anordning med s. k. delad examen för privatister, som förekommer vid handelsgymnasierna. Enligt denna kan handelsstudentexamen för privatister avläggas i två etapper. Anordningen med s. k. särskild prövning ämnesvis förekommer dock icke vid handelsgymnasierna vare sig för enstaka ämnen eller i förening med privatistexamen. Enligt nu gällande stadga för sjöbefälsskolorna är privatistexamen generellt tillåten endast i fråga om östersjöskepparexamen resp. maskinistexamen. I fråga om övriga examina är privatistexamen tillåten endast för elev som tidigare genomgått hel lärokurs utan att ha blivit godkänd vid det ordinarie examenstillfället. Vissa dispensmöjligheter föreligger dock. Med tanke på framför allt den av vissa rederier bedrivna utbildningsverksamheten med skolfartyg men också på den utveckling som korrespondensundervisningen undergått, synes tiden nu vara mogen för en uppmjukning av f. n. gällande, jämförelsevis restriktiva bestämmelser. Ytterligare stöd för denna tanke erhålles också av den allmänna utvecklingen härvidlag på skolans och undervisningens flesta områden och stadier. Utredningen föreslår sålunda att för såväl maskintekniska som nautiska linjen anordningen med s. k. särskild prövning i enstaka ämnen införes samt att därjämte möjligheten att som privatist förvärva fullständig kompetens

64 generellt införes såväl för vaktbefälsklassen som för den högre tvååriga befälskursen. Följande bestämmelser föreslås gälla i de olika fallen. Särskild prövning i enstaka ämnen bör få genomgås utan inskränkning vad beträffar turordningen mellan ämnena. Då den särskilda prövningen avser något eller några av de fackämnen, som nedan föreslagits bli obligatoriska i den avslutande prövningen för privatistexamen, bör dock den för vederbörande utbildning föreskrivna praktiken vara fullgjord före den särskilda prövningen. För de laborativa ämnenas del bör vidare tentand, som icke kan förete tillfredsställande intyg om fullgjorda laborationer, underkastas prövning jämväl i den laborativa delen av ämnet. För ämnet fysisk fostran torde krav endast kunna uppställas på tentamen i ämnets teoretiska del, och intyget över genomgången prövning bli i motsvarande mån begränsat. För den som genom privatistexamen önskar förvärva fullständig vaktbefälskompetens resp. högre befälskompetens bör följande gälla utöver vad i det föregående angivits. Tidigare genomgångna, godkända särskilda prövningar får tillgodoräknas under förutsättning att de genomgåtts vad beträffar vaktbefälskompetens tidigast tre år före en avslutande prövning och vad beträffar högre kompetens tidigast fem år före den avslutande prövningen. Rätt att genomgå den avslutande prövningen, vilken bör ske i ett sammanhang, bör dock endast tillkomma den som senast vid anmälan till privatistexamen styrker att han uppfyller föreskrivna praktikfordringar. Vidare bör, med hänsyn till de olika ämnenas inbördes sammanhang, den avslutande prövningen alltid omfatta minst de ämnen som nedan angives för var och en av de olika behörigheterna. Någon motsvarande begränsning uppåt i antal ämnen bör icke föreskrivas, utan den som önskar till den avslutande prövningen ta med ett större antal ämnen än de nedan angivna, bör äga rätt härtill utan avseende på vilka ämnen det gäller. Den avslutande prövningen bör dock omfatta minst följande ämnen, nämligen för vaktstyrmanskompetens: navigation, sjömanskap och författningskunskap; för vaktmaskinistkompetens: maskinteknik och maskinritning, elektroteknik samt författningskunskap; för sjökaptensexamen: navigation, sjömanskap, elektroteknik med apparatlära samt författningskunskap; för sjöingenjörsexamen: mekanik och hållfasthetslära, maskinteknik och maskinritning samt elektroteknik. Rätt att undergå tentamen torde endast böra föreligga vid vissa av vederbörande överstyrelse bestämda perioder, liggande inom det egentliga läroåret. Anmälan till särskild prövning inges till rektor vid den skola där prövningen önskas utförd, varefter rektor bestämmer om tid för denna

65 samt förordnar lärare att verkställa prövningen. Därvid bör som vittne rektor närvara eller, vid förhinder för denne, den han i sitt ställe förordnar, övriga bestämmelser angående anmälningsavgift, arvode till prövande lärare och vittne liksom bestämmelser om insändande till vederbörande överstyrelse av meddelande om verkställda särskilda prövningar kan ansluta till motsvarande bestämmelser för de allmänna läroverken. Betyg över genomgången särskild prövning bör utfärdas på av överstyrelsen fastställt formulär. Anmälan till privatistexamen bör däremot inges direkt till vederbörande överstyrelse, bl. a. av det skälet, att viss samordning kan ske genom att flera anmälda kan hänvisas till en och samma skola för undergående av dylik examen. Sedan hänvisning sålunda skett bör dock skolans rektor i egenskap av examensledare förordna lärare att verkställa prövningarna. Även här bör, förutom den prövande läraren, ett tentamensvittne alltid finnas närvarande, i första hand rektor eller, vid förhinder för denne, den h a n i sitt ställe förordnar. Skriftlig prövning skall förrättas i de ämnen, i vilka dylika prov regelmässigt förekommer under terminerna. Dessa prov utarbetas av vederbörande lärare och skall därefter innan de gives, godkännas av rektor eller dennes ersättare som examensvittne. Protokoll över förrättad privatisttentamen med betygskatalog och i övrigt erforderliga handlingar för var och en av de prövande skall efter tentamens slut insändas till vederbörande överstyrelse. Övriga administrativa och ekonomiska bestämmelser föreslås ansluta till motsvarande bestämmelser för de allmänna läroverken. För privatist bör gälla samma regler för examens godkännande m. m. som för vid sjöbefälsskolorna inskrivna elever. Utredningen får slutligen anföra följande. Den nuvarande uppdelningen i A- och B-klasser skulle med den föreslagna utbildningsgången medföra alltför stora organisatoriska svårigheter för att det kan anses motiverat att bibehålla densamma. Något större behov av denna anordning föreligger numera heller icke. Uppdelningen har redan i nuvarande organisation visat sig medföra olägenheter och under senare år har man börjat återgå till endast B-linjer. I varje fall skulle A-linje kunna ifrågakomma endast vid skola med dubblerade klasser. Intagning av elever bör sålunda ske endast en gång om året med undantag dock för de fall, då någon erhållit tillstånd att komma in i vaktbefälsklassen på ett senare stadium av undervisningen.

3. Gemensamma synpunkter och förslag avseende praktiktiden Det torde vara ostridigt, att en lång praktik till sjöss är av väsentlig betydelse för vederbörande befäls förmåga att på ett kompetent sätt fullgöra 5—807558

66 sin tjänst. Frågan om praktikens och erfarenhetens betydelse för kommande yrkesutövning bör emellertid icke sammanblandas med frågan om inträdeskraven till sjöbefälsskolorna. I det senare fallet måste det avgörande vara, när man anser en sådan erfarenhet och mognad vara uppnådd, att förutsättningarna att följa utbildningen vid sjöbefälsskolorna i de hänseendena föreligger. Studierna vid sjöbefälsskolorna bör vidare icke komma så lång tid efter den allmänna skolgången, att studievanan och tidigare förvärvade kunskaper delvis gått förlorade. Till detta kommer, att de psykologiska och ekonomiska skälen mot fortsatta studier blir starkare, j u längre vederbörande varit ute i praktiskt förvärvsarbete. En kort praktiktid kan sålunda även medföra viss stimulans i vad avser rekryteringen till sjöbefälsbanän. En alltför lång praktiktid kan å andra sidan verka avskräckande. Vid avvägningen av praktiktiden före sjöbefälsskolan bör m a n även beakta, i vilken utsträckning vunna kunskaper och erfarenheter står i proportion till praktiktidens längd. Om praktiktiden må vidare anföras följande. Den praktiska utbildning, som erhålles vid sjömansskolorna, är av stort värde. Om den, som önskar utbilda sig till sjöbefäl, genomgått sjömansskola innan han första gången går till sjöss, har han därigenom någon kännedom om fartyg och göromålen ombord samt vanliga förekommande uttryck etc. Detta underlättar förvärvandet av de praktiska kunskaperna och ger åtminstone första delen av praktiktiden mera värde än vad den har för den, som är okunnig om livet till sjöss. Vidare torde den, som har dylika allmänna kunskaper, vara medveten om sitt val av yrke. Den unge sjömannen finner även mera trivsel ombord, om han från början är insatt i förhållandena och har åtminstone elementära kunskaper inom sitt blivande yrke. Från sjömansskolorna har man sålunda utsikt att rekrytera yrkesmedveten, på sjömanslivet inriktad personal. Det vore därför önskvärt, att praktiken till sjöss som regel föreginges av utbildning vid sjömansskola. Något krav härpå torde dock icke kunna uppställas, enär platsantalet vid sjömansskolorna f. n. icke är tillräckligt samt äldre manskap som önskar vidareutbilda sig, icke bör utestängas från denna möjlighet. Emellertid bör genomgången sjömansskola räknas vederbörande till godo vid beräkningen av praktiktidens längd. Skäligt synes vara, att tiden vid sjömansskola får räknas som tid till sjöss resp. i verkstad. Även genomgången fullständig utbildning vid sjövärnskåren bör beaktas. Om praktiken .till sjöss sker under särskild ledning och vederbörande överstyrelse har överinseende över densamma, har den uppenbarligen ett avsevärt större värde än en praktik, som sker under oreglerade förhållanden. För närvarande sker i vissa enskilda rederiers regi utbildning under särskilda handledare å för elevutbildning speciellt inrättade fartyg. Denna utbildning har varierande mål: från att giva kunskaper motsvarande sjömansskolans grundkurs till att ge kunskaper, som möjliggör avläggande av

67 nuvarande styrmans- resp. maskinteknikerexamen utan föregående studier vid sjöbefälsskola. Denna elevutbildning är emellertid ny och söker sig fram till sin lämpligaste utformning. En bedömning av de olika slagen ur premieringssynpunkt torde därför icke nu vara möjlig. Utredningen föreslår därför, för att icke binda utvecklingen vid några särskilda former, att det får ankomma på vederbörande överstyrelse att för olika slag av normerad elevpraktik medge viss tidspremiering och därmed följande avkortning av sjötid resp. verkstadstid. Därvid bör en uppmuntran av elevfartygsutbildningen eftersträvas samtidigt som man bör försöka uppnå vissa standardformer för densamma.

4. Förslag och synpunkter rörande den nautiska

utbildningen

Vaktstyrmansklassen Utredningen har bedömt, att 30 månaders praktik till sjöss bör fordras av den, som söker inträde vid sjöbefälsskolans nautiska linje. Denna tid kan i enlighet med vad ovan under 3 anförts i vissa fall avkortas. Vaktstyrmansklassen avses föra fram till kunskaper, som är högre än vad som kräves i nordsjöskepparexamen men lägre än vad som kräves i nuvarande styrmansexamen. Den kan anses omfatta ett sådant kursomfång att den, jämte stadgad praktisk tjänstgöring före inträdet i sjöbefälsskolan, ger tillräckliga kunskaper för att vara vaktstyrman å fartyg av alla storlekar samt befälhavare å fartyg i den utsträckning, behörighet f. n. föreligger för nordsjöskeppare. Sedan viss ytterligare praktik erhållits efter utfåendet av vaktstyrmansbrev, bör innehavaren härav även kunna ges behörighet att vara befälhavare på fartyg, där det f. n. kräves styrmansbrev. Härvid synes som riktpunkt för kravet på ytterligare sjötid kunna anges 36 månaders tjänstgöring som vaktbefäl i nordsjö- eller vidsträcktare fart efter erhållande av behörighetsbevis som vaktstyrman. Utredningen förutsätter emellertid, som tidigare anförts, att denna fråga blir föremål för särskilt övervägande i samband med översyn av gällande befälsförordning. Det skulle vara värdefullt, om tiden vid sjöbefälsskolan kunde följas av t. ex. sex månaders tjänstgöring som vaktbefälsaspirant innan behörighetsbevis som vaktbefäl erhölles. Därigenom skulle vederbörande utanför den vanliga vaktindelningen få göra vakttjänst till sjöss tillsammans med det ordinarie befälet men däremot icke genast efter studiernas avslutande ensam få utföra dylik tjänst. Han skulle även i övrigt vara behjälplig vid övriga å det nautiska befälet ankommande arbetsuppgifter. I den nu aktuella bristsituationen torde emellertid en dylik aspiranttjänst icke gå att genomföra, då vederbörande i stället skulle komma att mönstras som tredje styrman. På längre sikt är det svårt att överblicka, huruvida praktiska och ekonomiska skäl medger ifrågavarande anordning. Utredningen har därför i nuvarande läge icke ansett sig kunna framlägga förslag om

68 aspiranttjänstgöring efter genomgång av vaktbefälsklass. Utredningen utgår emellertid från att i alla händelser den första tjänstgöringstiden som ansvarigt befäl sker under erfaret befäls överinseende. Sjökaptenskursen För erhållande av behörighetsbevis som sjökapten är det väsentligt att vederbörande har tjänstgjort i ansvarig ställning och haft tillfälle att tillämpa sina under studierna förvärvade kunskaper. Utredningen utgår därför från, att det för erhållande av sjökaptensbrev skall fordras, att vederbörande, efter det behörighetsbrev som vaktstyrman utfärdats för honom, i ansvarig ställning tjänstgjort minst 36 månader i nordsjö- eller vidsträcktare fart enligt de närmare bestämmelser, som kan bli fastställda efter en översyn av befälsförordningen. Sammanfattningsvis innebär vad ovan och i övrigt i detta kapitel anförts följande studiegång i avseende å den nautiska utbildningen. I. Utbildning till vaktstyrman Sjöpraktik Vaktstyrmansklass

30 månader 9 » 39 månader 1

II. Utbildning till sjökapten. Tidigare praktik före inträde i vaktstyrmansklassen samt 39 genomgång av denna månader Sjökaptenskurs 1° * Sjöpraktik som vaktstyrman för erhållande av sjökaptensbrev • 36 > 93 månader

Ovan angiven sjöpraktiktid före inträdet i vaktstyrmansklassen k a n förkortas på sätt angetts ovan i avsnitt 3. 5. Förslag och synpunkter rörande den maskintekniska

utbildningen

Vaktmaskinistklassen För inträde vid sjöbefälsskolas maskintekniska linje bör fordras 12 månaders praktik till sjöss i fartygs maskinanläggning. I vad avser nu ifrågavarande utbildning föreligger emellertid därjämte även krav på viss tids verkstadspraktik. Härom må anföras följande. Maskinbefälet har sin verksamhet förlagd helt till fartygets drift. Arbetsuppgifterna kan icke i och för sig sägas vara speciella för sjön utom i så måtto, att kompetensen till självständigt handlande måste vara större än i land, där möjlighet föreligger att konsultera eller få hjälp av expertis. Med detta sammanhänger även att kraven på praktiskt 1 Anm. För erhållande av utvidgad behörighet (befälhavare å vissa fartyg) förutsattes ytterligare sjötid, efter det behörighetsbrev som vaktstyrman erhållits.

69 handlag får särskild betydelse vid arbetet ombord. Sålunda kan fartygets säkerhet i utsatta lägen ofta vara beroende av hur snabbt reparationsåtgärder k a n genomföras. Maskinbefälet tjänstgör ofta som kontrollanter eller kontrollantbiträden vid fartygs reparation eller vid nybyggnad. God erfarenhet från varvs- och verkstadsarbete är därvid av stort värde. Vid avvägningen mellan kraven på praktiktid till sjöss och i land (verkstadspraktik) har utredningen i anledning av vad som ovan anförts funnit, att största vikt bör läggas vid en tillfyllestgörande verkstadspraktik. Utredningen önskar i anslutning härtill betona betydelsen av en god grundläggande verkstadsutbildning såväl för blivande vaktmaskinister som för genomgången av den normerade varvspraktik, varom talas i det följande. Den utbildning, som sker vid våra sjömansskolor, är därvid av stort värde även för blivande sjöbefäl. I och för sig önskvärt vore, att dessa skolor hade nått sådan utbredning, att genomgång av dylik skola kunde föreskrivas. Så länge detta icke är fallet, synes man emellertid böra godtaga även annan grundläggande utbildning. Utredningen r ä k n a r för övrigt med, att ett icke ringa antal maskinbefälselever i framtiden kommer att utbildas på de enskilda rederiernas elevfartyg. Vidare torde allt flera ungdomar komma att genomgå sjömansskola eller annan grundläggande verkstadsutbildning i samband med den ordinarie skolutbildningens nionde klass. Utredningen har övervägt inrättande av särskilda verkstadsskolekurser för dem, vilka icke genomgått sjömansskola. I så fall skulle sådana kurser emellertid behöva inrättas på flera ställen i landet, enär en spridning av så elementär utbildning är nödvändig, för att unga elever icke onödigtvis skall behöva vistas långt från hemmet med därav föranledda olägenheter. För statsverket tillkommer vidare kostnader för utbildningens anordnande och upprätthållande. Ett alternativ, som — enligt uppgift med framgång — prövats i Norge, är att förlägga den praktiska förberedande utbildningen till sjöbefälsskolorna. För närvarande pågår där sådan kurs med tio månaders längd, och en förlängning med ytterligare tio månader övervägs. I Norge finnes emellertid maskinskolor på femton olika platser, medan i Sverige endast finnes fem sjöbefälsskolor. Vidare avser den norska verkstadskursen att ersätta en del av den nedan föreslagna praktiken vid varv. I anledning av vad nu anförts har utredningen ansett sig icke böra framföra något förslag angående särskilda verkstadsskolekurser. Vad angår verkstadspraktiken får emellertid utredningen ytterligare anföra följande. Nuvarande bestämmelser om verkstadspraktik är synnerligen allmänt formulerade. Utredningen har funnit, att man bör eftersträva en något förkortad men i stället mera preciserad praktik. Sålunda bör fästas vikt vid att vederbörande erhåller goda kunskaper i yrkesarbete inom mekaniska verkstadsbranschen, omfattande bänkarbete, borrning, svarvning, smidning,

70 svetsning, lödning etc. Med den alltmera ökade betydelse elektrotekniken har erhållit på de moderna fartygen, bl. a. genom införandet av växelström, bör även behovet av elverkstadspraktik beaktas. För inträde i vaktmaskinistklassen bör därför, förutom sjöpraktik enligt ovan, fordras 1) praktik å mekanisk verkstad under minst nio månader, varav minst sex månader i inom branschen förekommande yrkesarbete såsom bänkarbete, borrning, svarvning, smidning, härdning, svetsning, lödning, etc. och minst tre månader i arbete med tillverkning, reparation eller montering av fartygs framdrivningsmaskineri och 2) praktik under minst tre månader i elverkstad eller därmed jämförlig utbildning. För det fall utbildning erhålles vid sjömansskolas linje för maskinpersonal, vid verkstadsskola, å elevfartyg eller under andra jämförbara förhållanden, bör premiering eller tillgodoräkning av tiden kunna ske enligt vederbörande överstyrelses bestämmande. Vaktmaskinistklassen har ett sådant kursomfång, att den jämte stadgad praktik synes ge tillräckliga kunskaper att vara vaktmaskinist på fartyg av alla storlekar samt maskinchef på fartyg i öster sjö- eller nordsjöfart. I sistnämnda fall torde dock en gräns få sättas för behörigheten att avse fartyg med en maskinstyrka om högst 1 500 indikerade hästkrafter. Som ytterligare villkor för att vara maskinchef synes dessutom böra gälla att behörighet härtill i vad avser fartyg med över 350 indikerade hästkrafter icke erhålles förrän, utöver tiden för erhållande av vaktmaskinistbrev, 36 månader som vaktmaskinist fullgjorts efter erhållande av nämnda brev. Frågan om vaktmaskinisternas behörighet förutsattes emellertid, i likhet med vad tidigare anförts angående vaktstyrmännens, prövas vid en översyn av gällande befälsförordning. Av skäl som ovan anförts föreslår utredningen ej heller för vaktmaskinisterna någon tid som vaktbefälsaspirant före erhållande av behörighetsbevis. Sjöingen jörskursen Av den, som avser att avlägga sjöingenjörsexamen, bör krävas en utvidgad verkstadspraktik, fullgjord före eller efter genomgång av vaktmaskinistklassen. Denna praktik bör emellertid vara av särskild beskaffenhet. Det är av stort värde för den kommande verksamheten, om vederbörande har den kvalificerade praktik, som kan erhållas på ett varv. Även för rederierna bör det vara av intresse att maskincheferna ombord på deras fartyg har kännedom om varvens organisation och arbetssätt. Utredningen föreslår därför, att för tillträde till sjöingenjörskursen i princip skall fordras praktik vid varv. Sveriges varvsindustriförening har förklarat, att intresse föreligger hos dess medlemmar att taga emot nu ifrågavarande praktikanter för en normerad utbildning. Vidare kan ett mindre antal tagas emot som praktikanter å våra örlogsvarv. Emellertid kan det stundom på grund av konjunkturerna eller av andra

71 skäl bli svårt att bereda samtliga praktiksökande platser vid varv. I anledning härav bör, för de fall, då dylik praktik icke kan erhållas, i stället k u n n a godkännas praktik hos av vederbörlig överstyrelse särskilt godkänd tillverkare av större fartygsmaskiner eller hos annat företag, som bedriver rörelse av sådan art och omfattning, att praktik motsvarande den nu ifrågavarande kan erhållas. Några särskilda instruktörer eller dylikt förutsattes icke vid ifrågavarande praktik. Med normerad utbildning vid varv avser utredningen endast, att dessa tager all möjlig hänsyn till att vederbörande skall erhålla god praktik för sin kommande verksamhet samt att cirkulation, i den utsträckning detta ställer sig lämpligt och möjligt, får ske inom några av avdelningarna för maskintillverkning och maskininstallation samt reparentavdelning, pannverkstad, rörverkstad, elektrikeravdelning och skeppsbyggen, dock icke med kortare perioder än tre månader, därvid tjänstgöring någon tid inom maskinavdelning (motsvarande) skall vara obligatorisk. Praktikanttiden vid varv (motsvarande) föreslås omfatta minst nio månader. För inträde i sjöingenjörskursen bör sålunda, utöver för tillträde till vaktmaskinistklassen erforderlig praktik, fordras 9 månaders normerad praktiktjänstgöring som maskinbefälsaspirant å av överstyrelsen godkända varv. Därest dylik praktik ej kan erhållas, bör överstyrelsen kunna godkänna att den förlägges till företag, där motsvarande kunskaper kan inhämtas, t. ex. hos tillverkare av större fartygsmaskiner. För erhållande av sjöingenjörsbrev synes man böra räkna med 36 månader som vaktmaskinist å fartyg med en maskinstyrka om minst 1 000 indikerade hästkrafter, varav minst ett år på fartyg med en maskinstyrka om minst 2 000 indikerade hästkrafter. I likhet med vad tidigare anförts förutsattes emellertid, att behörighetskraven prövas vid en översyn av gällande befälsförordning. Vad ovan och tidigare i detta kapitel anförts kan beträffande den maskintekniska utbildningen sammanfattas enligt följande. I. Utbildning till vaktmaskinist. Tjänstgöring å mekanisk verkstad i yrkesarbete med bänkarbete, borrning, svarvning, svetsning etc i arbete med tillverkning, reparation eller montering av fartygs framdrivningsmaskineri Tjänstgöring i elverkstad 1

3 3

Sjöpraktik i fartygs maskinanläggning

12 månader 12 »

Vaktmaskinistklass

24 månader 9 »

6 månader » »

33 månader 2 Anm. 1. Kan ersättas med annan därmed jämförlig utbildning. Anm. 2. För erhållande av utvidgad behörighet (maskinchef å vissa fartvg) förutsattes ytterligare sjötid efter det behörighet som vaktmaskinist erhållits.

72 II. Utbildning till sjöingenjör. Tidigare verkstadspraktik före inträdet i vaktmaskinist12 klassen månader Tidigare sjöpraktik i fartygs maskinrum 12 » )} Vaktmaskinistklass 9 33 månader Praktik på varv (motsvarande) 3 Sjöingenjörskursen Sjöpraktik som vaktmaskinist för erhållande av jörsbrev

sjöingen

9 18

» »

»

96 månader Anm. 3. Denna praktik må efter eget val förläggas före eller efter g e n o m g å n g e n ^ jvaktmaskinistklassen, dock alltid efter övrig verkstadspraktik.

Ovan angivna tider kan förkortas genom att den för tillträde till vaktmaskinistklassen stipulerade praktiken fullgöres på sådant sätt, att premiering resp. tillgodoräkning sker.

6. Tim- och kursplaner Någon ändring av läsårets längd föreslås icke. Detta förutsattes, i likhet med vad som gäller inom allmänna skolväsendet, omfatta 39 veckor. Vad så angår läroplanerna får utredningen anföra följande. Den av utredningen föreslagna lärogången om tre år måste av olika skäl betraktas som jämförelsevis kort. Detta sammanhänger främst med den omständigheten att kraven på en modernisering av timplanen med införande av de nya ämnen, som är en följd av utvecklingen inom samhällets och sjöfartens områden, blivit allt starkare. Sålunda har utredningen funnit det ofrånkomligt med dels en kurs i varukännedom för däcksbefäl, dels en kurs i arbetsledarkunskap. Åtskilligt talar för att den senare kursen borde bli av större omfattning än den utredningen nödgats föreslå, för att man därigenom skulle kunna få plats med erforderlig undervisning i grundläggande psykologiska frågor. Utredningen har även funnit att ämnet samhällslära nu bör införas på undervisningsplanen. Ett annat område, där den f. n. gällande timplanen företer en enligt utredningens mening kännbar brist, gäller den fysiska fostran. Det blivande sjöbefälet bör under utbildningstiden få insikter på områden, som ur personalvårdssynpunkt måste te sig väsentliga för deras framtida yrkesutövning. Goda insikter inom lämpliga idrottsgrenar skulle göra det lättare för därtill lämpade befälspersoner att stimulera och leda manskapets fritidssysselsättning, önskemål om ämnets upptagande på studieplanen har även framförts av Handelsflottans välfärdsråd. Det vore vidare med hänsyn till att eleverna kommer från en övervägande fysiskt betonad verksamhet till den tvungna stillhet, som teoretiska studier medför, i hög grad motiverat att på schemat få r u m med nu ifrågavarande ämne.

73 Ämnena bokföring och maskinskrivning kan heller icke längre saknas som självständiga ämnen på undervisningsplanen, i varje fall icke för den högre kursen på nautiska linjen. Vidare vore det också önskvärt att kunna utöka befintliga kurser i främst fackämnena. Även den redan nu befintliga kursen i hälso- och förbandslära borde erhålla vidgad omfattning. De anställdas större krav på god omvårdnad liksom tillkomsten av nya hjälpmedel härvidlag motiverar detta. Slutligen bör också erinras om, att de elever, som söker sig till sjöbefälsskolorna, har sina tidigare studier relativt långt tillbaka i tiden och därför måhända äger större behov av kontinuerlig personlig instruktion och handledning från lärares sida. Vid beaktande av alla här nämnda och övriga under behandlingen framkomna önskemål har utredningen dock varit ense om, att timplanen under inga förhållanden får överstiga 39 veckotimmar. Om således utbildningsgången och undervisningens omfattning talar för att timplanen skall upptaga ett jämförelsevis stort antal veckotimmar, finns det å andra sidan starka skäl som talar för att antalet veckotimmar bör högst väsentligt reduceras jämfört med det antal, som timplanerna f. n. upptar. Den allmänna utvecklingen inom undervisningens område går mot en minskning av antalet schemabundna veckotimmar, vilket f. ö. sker parallellt med tendensen utanför skolans område att minska arbetstiden. Den enligt tidigare riksdagsbeslut pågående förändringen av arbetstiden mot 45 timmars lagstadgad arbetsvecka för kollektivavtalsanställd personal, vilken skall vara genomförd fr. o. m. år 1960, synes leda till att den s. k. femdagarsveckan blir aktuell inom de allra närmaste åren såväl utom som inom skolväsendet. Utredningen vill här erinra om att i riksdagen röster höjts för att åtgärder skall vidtagas redan nu, så att skolan utan dröjsmål kan övergå till femdagarsvecka. Sjöbefälsskolorna lär inte kunna ställas utanför en sådan utveckling, bl. a. med hänsyn till lärare och övrig personal. Då sju lektioner per dag av skolhygieniska skäl måste anses utgöra den övre gränsen, som f. ö. helst icke bör tangeras varje dag, ligger redan häri en klar begränsning av det tillgängliga antalet timmar per vecka. Enligt utredningens mening talar emellertid andra skäl kanske ännu starkare för en icke alltför obetydlig avkortning av den nuvarande timplanen. Ett begränsat antal veckotimmar utgör en förutsättning för att undervisningen allt mer skall kunna läggas så att den befrämjar elevernas egen studieverksamhet. Om undervisningen bedrives så, att den allt oftare ställer eleverna inför problem, som de måste lösa genom egna initiativ, främjas starkt deras förmåga till självstudier. Enligt utredningens mening måste det bedömas som en synnerligen viktig uppgift för just sjöbefälsskolan att bibringa eleverna vana vid och förmåga till egna studier liksom helst även förmåga att handleda underställd personal vid korrespondensstudier o. dyl. Det bör även beaktas att åtskilliga elever vid våra sjöbefälsskolor torde få ägna en icke ringa tid dagligen åt resor till och från skolan.

74 Om således åtskilliga skäl talar för en betydande avkortning av antalet schemabundna timmar per vecka, har utredningen dock, med hänsyn främst till det i det föregående angivna önskemålet att införa nya ämnen och utvidga befintliga, funnit att en kortare arbetsvecka än 33 veckotimmar f. n. måste anses utesluten. Vid vägande av olika önskemål och synpunkter mot varandra har utredningen slutligen stannat för att föreslå en timplan, vilken upptar 36 timmar samt därutöver i vaktbefälsklassen 2 timmar för ämnet fysisk fostran. I vad avser sistnämnda utökning bör emellertid, så snart erfarenhet vunnits av den nu framlagda timplanen, allvarligt övervägas, om icke totala antalet veckotimmar i vaktbefälsklasserna kan minskas till 36. Senast då den obligatoriska nioåriga skolan genomförts, varvid sjöbefälssskolans elever allmänt bör ha väsentligt bättre teoretisk bakgrund i de allmänna ämnena, bör f. ö. en allmän omprövning av timplanen företagas, önskemålet om en sänkning av antalet veckotimmar till eller mot 33 får därvid vägas mot nödvändigheten av att på undervisningsplanen införa nya ämnen, t. ex. ett tredje främmande språk, eller att företaga kvalitativa förbättringar i kursinnehållet, i första hand i fackämnena. Som kommentar till den nu framlagda undervisningsplanen vill utredningen framhålla följande. För att möjliggöra en förenkling av vederbörande skolledares arbete med uppgörande av tjänstefördelning och schema samt anskaffande och utnyttjande av lärare har utredningen strävat efter att så långt det varit möjligt samordna timplanen på de två olika linjerna i vad avser de allmänna ämnena. Enligt utredningens bestämda uppfattning är vidare tiden nu inne att införa två främmande språk som obligatoriska ämnen på timplanen. Ett av dessa bör vara engelska. Med hänsyn till att man i den grundläggande obligatoriska skolan fr. o. m. läsåret 1956/57 läser detta språk obligatoriskt i alla normalklasser från och med femte klassen synes man kunna räkna med att inom några få år samtliga elever, utexaminerade från sjöbefälsskolor, kommer att ha jämförelsevis goda kunskaper i detta språk. Med hänsyn till att den svenska sjöfartsnäringen har kontakt med skilda språkområden kan det råda tvekan om vilket som bör vara det andra främmande språket. Utredningen har stannat för att för nautiska linjen föreslå tyska eller spanska valfritt, varvid valet icke bör få ändras under vistelsen vid sjöbefälsskolan. Som villkor för upprättande av undervisningsgrupp i det ena eller det andra språket bör gälla att minst åtta elever anmält sig till undervisningen. Självfallet måste också valet bli beroende av tillgången på för undervisningen lämplig lärare. För maskintekniska linjen bör däremot tyska språket med hänsyn till behovet att kunna läsa på detta språk förekommande teknisk litteratur, instruktionshandböcker m. m. vara obligatoriskt som andra främmande språk. Den, som visar sig äga för ämnet

75 föreskrivna kunskaper, bör dock av rektor kunna befrias från undervisningen och därigenom erhålla möjlighet att t. ex. deltaga i undervisningen i spanska. Med hänsyn till sjöbefälsyrkets starkt internationella prägel bör undervisning i tre främmande språk framdeles om möjligt göras obligatorisk vid sjöbefälsskolornas båda linjer. Den grundläggande skolan kommer inom några få år att tillhandahålla undervisning i minst två främmande språk, varför den nämnda utökningen av sjöbefälsskolornas språkundervisning icke behöver te sig orealistisk. Det av utredningen i det föregående framlagda förslaget är således att betrakta som ett minimiprogram, vilket så snart omständigheterna tillåter, bör utökas. Utredningen förutsätter härvid att undervisningen i vart och ett av de främmande språken får sådan omfattning, att den verkligen ger eleverna användbara kunskaper. Även fördelningen av undervisningen i ämnet matematik h a r varit föremål för ingående diskussion inom utredningen. Vid bedömningen av timplanen i denna del måste nämligen beaktas att utredningens nu framlagda förslag, som bl. a. innebär att nordsjöskeppar- resp. maskinistkurserna avskaffas, kan medföra att sjöbefälsskolan i vaktbefälsklasserna kommer att få ett icke ringa antal elever, vilka är jämförelsevis gamla och som därför har tidigare skolgång liggande rätt långt tillbaka i tiden. Denna elevgrupp kan också förutsättas vara övervägande praktiskt inriktad. För sådana elever kan ett alltför stort mått av teoretiska studier medföra svårigheter, frånsett att den för dessa studier i anspråk tagna tiden kanske k u n n a t bättre användas för undervisningen i till yrket hörande praktiska kunskaper och färdigheter. Tänkbart är också att en för starkt teoretisk uppläggning av undervisningen skulle kunna från utbildningen skrämma bort elever med god praktisk erfarenhet av arbetet ombord och i övrigt väl lämpade för vaktbefälsyrket. Sistnämnda konsekvens har utredningen dock velat undvika genom förslaget att godkänt betyg i ämnet matematik icke skall krävas för vaktbefälskompetens. Att utredningen dock stannat för den föreslagna timfördelningen i ämnet matematik beror främst på följande omständigheter. Enligt utredningens mening måste det vara av värde att allt vaktbefäl har i förhållande till sin utbildning i övrigt betryggande kunskaper även i grundläggande ämnen. Icke minst blir detta av betydelse med hänsyn till den mycket snabba tekniska utvecklingen inom sjöfartens olika områden. Denna k a n komma att ställa befälet inför nya uppgifter, där en grundläggande skolning är nödvändig för att det snabbt skall kunna tillgodogöra sig och i arbetet omsätta nya tekniska tillskott. Väsentligt för utredningens bedömning har också varit, detta givetvis med hänsyn till resultatet av undervisningen för samtliga elever, att timplanen får en sådan omfattning och fördelning att den medger en väl avvägd och kontinuerligt verkande kursplan för den full-

76 ständiga utbildningen. Utredningen menar att en förskjutning i den här framlagda timplanen vad beträffar ämnet matematik icke kan ske utan allvarlig olägenhet för en naturlig kursgång vid undervisningen. Utredningen har övervägt att även införa ämnet skyddstjänst på sjöbefälsskolornas schema men avstått därifrån. Vissa delar av detta ämne omfattas nämligen av undervisningen i sjömanskap. Skyddstjänstutbildning erhålles vidare vid värnpliktsutbildningen inom flottan och enligt vad under hand inhämtats kan handelsflottans beredskapskommitté förväntas framföra förslag, som innebär, att utbildning i skyddstjänst skall ges i princip åt alla inom handelsflottan mera stadigvarande yrkesverksamma sjömän. I vad avser den maskintekniska linjen har omfattningen av de maskintekniska laborationerna särskilt diskuterats. Härutinnan vill utredningen framhålla följande. De elever, som kommer till sjöbefäisskolornas maskintekniska utbildning, har bakom sig sex månaders tjänstgöring å mekanisk verkstad i yrkesarbete med bänkarbete, borrning, svarvning, svetsning e t c , tre månaders tjänstgöring i arbete med tillverkning, reparation eller montering av fartygs framdrivningsmaskineri samt tre månaders tjänstgöring i elverkstad eller därmed likvärdig annan utbildning. Därutöver har eleven tolv månaders sjöpraktik i fartygs maskinanläggning. Här bortses från premiering och tillgodoräkning. Den, som skall fortsätta i sjöingenjörskursen, skall dessutom ha nio månaders normerad praktik på varv eller motsvarande. Den allmänna teoretiska bakgrunden är, intill dess den obligatoriska nioåriga skolan genomförts, endast genomgången folkskola. Utbildningen vid sjöbefälsskolorna bör sätta eleven i stånd att under kommande verksamhet följa med i den tekniska utvecklingen, lära sig sköta nya maskintyper etc. Detta förutsätter en god teoretisk utbildning inte minst i de tekniska ämnena. Förekommande praktiska övningar bör anslutas härtill. Praktiska övningar under utbildningstiden i form av felsökning, underhåll o. dyl. på vid skolorna befintlig utrustning synes däremot mot bakgrunden av teknikens utveckling icke ge så stort värde. Den maskintyp, som dylika övningar göres på, kan efter en tid vara ovanlig eller väsentligt förändrad. Felsökning av nämnvärd betydelse torde dessutom förutsätta dyrbara ingrepp och reparationer och kan ändock endast omfatta de mera vanliga felen. Felvariationerna i den dagliga driften till sjöss är alltför många för att kunna inläras under skolans begränsade förutsättningar. Man får räkna med att i normala tider en vaktmaskinist eller sjöingenjör kommer att, utöver vad som fordras för inträde i sjöbefälsskolan, erhålla ganska mycken ytterligare praktik i fartygs maskinanläggning, innan h a n blir maskinchef eller erhåller en sådan ställning, att han måste kunna ar-

77 beta fullt självständigt. Intill dess hinner h a n därför i sitt dagliga arbete vara med om felsökning, reparationer etc. under ledning. Laborationerna på maskintekniska linjen i ämnet maskinteknik förutsattes således principiellt endast omfatta ekonomiprov och därav betingade åtgärder, avdunstningsprov, effektprov och andra dylika mätningar, som en maskinchef får göra för att kontrollera att maskinanläggningen driftsmässigt beter sig enligt vad som är normalt. Vidare bör laborationerna omfatta sådana övningar och demonstrationer, som avser att göra lärostoffet lättfattligare eller som i övrigt är pedagogiskt betingade. Utredningen har mot bakgrunden av vad sålunda anförts låtit utarbeta kurs- och timplaner för de olika linjerna. Desamma är som bilagorna 3 a—c och 4 a—c fogade till detta betänkande. Utredningen förutsätter emellertid, att planerna tillämpas på prov under tre år innan de fastställes och att de även därefter blir föremål för en fortlöpande översyn. Därvid torde även kunna diskuteras kursplanernas formella uppställning, d. v. s. huruvida desamma bör vara mera kortfattade och i stället förses med utförliga anvisningar i anslutning till varje ämne.

KAPITEL VI Särskilda utbildningsfrågor m. m.

1. Utbildning av fartygselektriker Bestämmelser om krav på viss kompetens hos fartygselektriker och föreskrifter om behörighetsbevis i någon form finnes för närvarande icke i Sverige. Kungl. kungörelsen den 2 juni 1939 angående behörighet att vid elektriska starkströmsanläggningar utföra installationsarbete äger sålunda icke tillämpning å fartygsanläggningar. 1943 års sjöbefälssakkunniga har i sitt betänkande föreslagit att såsom kompletterande utbildning för maskinbefäl vid yrkesskolorna i Göteborg borde anordnas kurser i elektroteknik, omfattande 15 veckor och huvudsakligen avsedda att lära eleverna att någorlunda snabbt lokalisera uppkommande fel på de elektriska anläggningarna och avgöra hur felen skall avhjälpas. Någon formlig utbildning av särskilda fartygselektriker har emellertid intill senaste tid icke ägt rum, utan underhåll och skötsel av de elektriska anläggningarna ombord på fartyg har oftast kommit att åvila som elektriker inmönstrade motormän och maskinister, vilka saknat därför avsedd särskild teoretisk och praktisk skolning. Fartygens elektriska utrustning har med den fortskridande tekniska utvecklingen blivit alltmera komplicerad och det kan förväntas att denna utveckling kommer att stärka kravet på utbildade elektriker ombord i fartygen. Vidare må erinras om att den övergång från likström till växelström, som nu påbörjats, kommer att ställa större krav på insikter hos den med de elektriska anläggningarna sysselsatta personalen. Dessa omständigheter har föranlett att elektrikerfrågan kommit att ägnas ökat intresse. I skrivelse den 4 april 1955 till dåvarande överstyrelsen för sjöbefälsskolorna har sålunda direktionen för sjöbefälsskolan i Göteborg föreslagit, att behörighetsbevis, analoga med de för maskin- och motorskötarbevis gällande, måtte införas för fartygselektriker. Sveriges redareförening, Svenska sjöfolksförbundet och Svenska maskinbefälsförbundet har i häröver avgivna yttranden intagit en positiv ställning till förslaget. Sjöfartsstyrelsen har med skrivelse den 8 januari 1957 överlämnat samtliga handlingar till utredningen. I syfte att bereda en bättre utbildning för blivande fartygselektriker har vidare Göteborgs stads yrkesskolor från och med höstterminen 1956 vid sjömansskolan i Göteborg anordnat grundläggande utbildningskurser för fartygselektriker. Dessa grundkurser om 20—22 veckor omfattar såväl praktisk som teoretisk undervisning. Det ställes inga krav på praktik för tillträde till utbildningen. Därutöver anordnas en fortbildningskurs av samma

79 längd, 20—22 veckor. För att få deltaga i en sådan kurs kräves dock sex månaders praktisk tjänstgöring på fartyg. Kursplanerna för fartygselektriker är för närvarande föremål för översyn. Det må här nämnas att det i Norge sedan år. 1955 finnes bestämmelser om kurser på tio månader för fartygselektriker. För inträde i sådan kurs krävs viss tids sjötjänst och praktik på godkänd elektrisk eller mekanisk verkstad. För att få norsk behörighet som fartygselektriker uppställes krav på, förutom genomgången skola för fartygselektriker, 36 månaders tjänstgöring i godkänd elektrisk eller mekanisk verkstad samt tolv månaders sjötjänst som elektriker eller motsvarande. Behov föreligger att utbilda fartygselektriker. Det torde emellertid därvid närmast vara fråga om en till elektroområdet specialiserad yrkesutbildning och icke om en utbildning, som ligger inom ramen för sjöbefälsskolornas huvuduppgift att utbilda personal för den nautiska resp. maskintekniska ledningen av fartyget. Utredningen anser därför, att utbildningen av fartygselektriker bör bedrivas i yrkesskolornas regi. Den vid sjömansskolan i Göteborg på området inledda verksamheten synes ändamålsenlig. Om överstyrelsen för yrkesutbildning kommer att fastställa ett nu upprättat förslag till fortbildningskurs för fartygselektriker med en mellanliggande praktiktid till sjöss om sex månader, kommer en tio månaders elektrikerutbildning att skapas, som synes tillfredsställa önskemålen om skolning av den personal, som har att arbeta med fartygens elektriska anläggningar. Därutöver bör emellertid som fartygselektriker kunna användas annan personal, vilken — utan särskild inriktning på tjänstgöring till sjöss — förskaffat sig utbildning som elektriker och fullgjort lämplig praktik. Under utredningens gång har förslag framförts angående behörighetsbevis för fartygselektriker. Då emellertid detta är en behörighetsfråga, har utredningen icke upptagit spörsmålet till prövning. Det har ifrågasatts att söka tillföra handelsflottan bättre utbildad elektrikerpersonal genom att bereda dem, som genomgått maskinistutbildning, möjlighet att under några månader få viss ytterligare elektroutbildning. Sådan elektromaskinist torde dock endast behövas å fartyg med mera omfattande elektrisk utrustning. Det är jämväl att märka, att i den av utredningen föreslagna utbildningen till vaktmaskinist som obligatorisk praktisk tjänstgöring föreskrivits en tid av tre månader i elektrisk verkstad (motsvarande). Dessutom kommer kursplanerna för utbildning av såväl vaktmaskinister som sjöingenjörer att upptaga ökad undervisningstid i ämnet elektroteknik. Det torde därför saknas skäl att nu vid sjöbefälsskolorna införa särskild utbildningsgång till elektromaskinist.

2. Utbildning av kylmaskinister Antalet fartyg med kylanläggningar (kyllastfartyg) har kraftigt ökat under senare år och transporterna av lättförstörbara varor, t. ex. frukt, har

80 tilltagit. För rederier med dylika fartyg blir det av allt större ekonomiskt intresse att på ett betryggande sätt bevara den ömtåliga lasten under resor från Sydamerika, Australien och andra avlägsna delar av världen. Någon utbildning av kylmaskinister vid sjöbefälsskolorna finnes för närvarande icke. I viss mindre utsträckning har rederier låtit den personal, som skall betjäna kylanläggningar på fartyg genomgå kylteknisk utbildning hos tillverkaren av anläggningen. Den av utredningen föreslagna utbildningen av vaktmaskinister syftar icke till att giva så ingående kunskaper på det kyltekniska området som erfordras av den som skall ha ansvar för driften av större kylanläggningar på för kyllaster särskilt inrättade fartyg. Det torde emellertid vara möjligt att i en påbyggnadskurs om sex ä åtta veckor efter vaktmaskinistexamen lämna för kylmaskinist erforderliga specialkunskaper. En sådan kurs bör omfatta såväl teoretisk som praktisk utbildning och anordnas i mån av behov. Den bör kunna koncentreras till en skola, förslagsvis sjöbefälsskolan i Göteborg. Någon särskild utrustning utöver den, som i det följande föreslås för sjöingenjörsutbildningen, torde i stort sett icke vara erforderlig. Utrustningen bör även kunna begagnas vid särskild utbildning av vaktstyrmän i kyllasthantering. Undervisningen bör avse ämnena kyl- och elektroteknik samt behandling av kyllaster av olika slag.

3. Utbildning av radiotelegrafister Utbildningen av radiotelegrafister står under telestyrelsens ledning och är i huvudsak förlagd till teleskolan i Stockholm. Utom vid denna skola anordnas emellertid sådan utbildning även i Göteborg genom försorg av Sveriges redareförening. Föreningen förhyr där av Göteborgs stad lokalutrymmen i sjöbefälsskolans fastighet och svarar för kostnaderna i samband med telegrafistkurserna. Utbildningstiden uppgår till sju—åtta månader. Därjämte äger telegrafistutbildning r u m inom försvarsmakten, syftande till att i första hand tillfredsställa det egna behovet av telegrafister. För att bli antagen såsom telegrafist på svenskt fartyg fordras att vara svensk medborgare samt att ha erhållit ett av telestyrelsen utfärdat certifikat, 1 :a eller 2 :a klass radiotelegrafistcertifikat. De som önskar erhålla sådant certifikat skall inför föreståndaren för teleskolan avlägga telegraferings-, reglements- och radioteknikprov samt prov i engelska. Förutom telegrafistcertifikat utfärdas av telestyrelsen även radiotelefonicertifikat. Undervisningen för erhållande av sådant certifikat sker vid k u r ser, som telestyrelsen vid behov anordnar. De är av kort varaktighet, i regel ej överstigande tio timmar. Några fasta kurser finnes icke. Telegrafistutbildningen kan sägas vara en speciell yrkesutbildning, som icke äger direkt samband med den vid sjöbefälsskolorna bedrivna utbild«

81 ningen av befäl för fartygens nautiska resp. maskintekniska ledning. Den kräver särskild utrustning och särskilda lärare. Utredningen har därför ansett en närmare prövning av densamma icke ligga inom ramen för dess uppdrag. Det har ifrågasatts att låta den korta undervisningen för erhållande av radiotelefonicertifikat ske vid sjöbefälsskolorna. Denna instruktionsverksamhet synes dock genom sin teletekniska karaktär ha närmare samband med teleskolans övriga arbetsuppgifter. Den erforderliga materielen skulle vidare inom sjöbefälsskolorna komma att utnyttjas i mycket ringa grad utöver vad som erfordras för utbildningen i fråga. Anledning att överföra denna till sjöbefälsskolorna synes därför icke föreligga. Radiotelegrafisten ombord på fartygen har som regel även arbetsuppgifter, som ligger utanför det radiotekniska området. Sålunda biträder han ofta vid uträkningen av besättningens löner, vid förande av fartygets räkenskaper etc. Som regel saknar han emellertid en äldre kollega, vilken kan vägleda honom på dessa speciella, för honom okända områden. Likaså torde i början även radiotekniskt vissa svårigheter, härrörande från de särskilda förhållandena till sjöss, föreligga. Det vore givetvis av värde om dessa svårigheter kunde avhjälpas genom en kortare aspiranttjänst under ledning av lämplig erfaren kollega eller på annat sätt.

4. Sjöbefälets ejierutbildning Utredningen har i det föregående föreslagit en av utvecklingen på sjöfartens område betingad modernisering av studieplanerna vid sjöbefälsskolorna. Det har därvid även förutsatts, att undervisningen vid sjöbefälsskolorna i högre grad än hittills skall söka befrämja elevernas egen studieverksamhet. Den fortskridande tekniska utvecklingen gör det uppenbarligen nödvändigt för det utbildade sjöbefälet att även efter avslutade studier vid sjöbefälsskolan söka kontinuerligt tillgodogöra sig de nya erfarenheterna på såväl det nautiska som det maskintekniska området. Sådana självstudier blir av särskild betydelse, när det gäller sjöbefälet, som under sin tjänstgöring till sjöss i stor utsträckning är isolerat från de många studiemöjligheter, som finnes för de landanställda. Såvitt angår det nautiska området har det under senare år befunnits angeläget att bibringa sådant fartygsbefäl, som avlagt sina examina utan att ha erhållit tidsenlig undervisning om nya, tekniska navigeringshjälpmedel, en vidgad kännedom om användningen av dessa. I sådant syfte har sjöfartsstyrelsen godkänt en för självstudier lämpad lärobok i ämnet radarkunskap. Formlig efterutbildning i land har bedrivits vid sjöbefälsskolan i Göteborg sedan, som ovan angivits, medel av Kungl. Maj :t ställts till förfogande för anordnande av särskilda kurser i radar för bl. a. det aktiva far6—807558

82 tygsbefälet. Vidare har utfärdats bestämmelser om radartentamina och radarcertifikat. Även i fortsättningen kommer det att bli nödvändigt att skapa nautiska fortbildningskurser. Inom ämnena navigation med instrumentlära (radar) och elektroteknik (radioteknik) kan sålunda en fortsatt utveckling förväntas. Nya tekniska erfarenheter beträffande exempelvis lastvård kan väntas tillkomma. Nya internationella konventioner och ny lagstiftning måste även kontinuerligt beaktas. För maskinbefälets del sker i en del fall en viss efterutbildning därigenom att vederbörande befäl i egenskap av kontrollant eller kontrollantbiträde medverkar vid nybyggnad eller större reparation av fartyg. Men även på det maskintekniska området torde det bli erforderligt att i takt med den tekniska utvecklingen anordna särskilda fortbildningskurser. Dessa kurser skulle bringa kunskap om nya hjälpmedel och tekniska rön, t. ex. beträffande turbin- och atomdrift. Vidare skulle de kunna omfatta övningar i skyddstjänst och fortbildning i detta ämne. Ny lagstiftning bör även utan nämnvärda dröjsmål förmedlas till det aktiva sjöbefälet. För denna efterutbildning bör vid sjöbefälsskolorna anordnas korta fortbildningskurser, så avpassade, att det aktiva sjöbefälet inom handelsflottan kan genomgå en eller flera sådana kurser under vistelse i land. För kursverksamheten krävs att lokalutrymmen och lärarkrafter ställes till förfogande. Utredningen har vid sina beräkningar av sjöbefälsskolornas lokalbehov tagit hänsyn till behovet av sådana särskilda kurser. Det har förutsatts att de företrädesvis kommer att förläggas till sjöbefälsskolan i Göteborg, vilket dock icke hindrar att kurserna, då så befinnes lämpligt, förlägges till annan ort. Det kan givetvis icke förutsättas att allt befäl inom handelsflottan skall komina att besöka fortbildningskurserna. För många kan det ligga närmare till hands att genom självstudier följa utvecklingen och andra kan ha svårigheter att inställa sig till lämplig kurs. Behov torde därför föreligga av att kursmaterialet på lämpligt sätt hålles tillgängligt även för dem som icke bevistar kurserna i land. Det torde böra ankomma på vederbörande överstyrelse att närmare pröva på vad sätt sådan information lämpligen bör tillhandahållas det aktiva befälet. För de med de förut berörda fortbildningskurserna förenade kostnaderna för lärare m. m. har utredningen med utgångspunkt från kostnaderna för de nuvarande radarkurserna ansett sig böra beräkna ett årligt anslagsbehov av 25 000 kronor. Kostnaderna för information till aktivt befäl inom handelsflottan beträffande kursinnehållet synes utredningen kunna uppskattas till 5 000 kronor om året. Då det kan vara lämpligt att i vissa fall anordna kurser med större bredd men i andra fall lägga tyngdpunkten på distribution av information i särskilda ämnen samt överstyrelsen bör ha viss handlingsfrihet i detta avseende, föreslår utredningen att för angivna båda ända-

83 mål anvisas ett gemensamt reservationsanslag å 30 000 kronor, betecknat Fortbildningskurser och information m. m. Samtidigt förutsattes emellertid, att kostnaderna för kompletteringskursen vid högre tekniska läroverk till sjöingenjörsexamen i fortsättningen icke skall belasta tionde huvudtiteln.

5. Studiehjälp och elevavgifter m. m. För att underlätta utbildningsmöjligheterna för elever vid sjöbefälsskolorna och därigenom bidraga till att stimulera rekryteringen är det angeläget att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för den enskilde eleven under studietiden. De ekonomiska förmåner, som finnes vid andra motsvarande utbildningsanstalter, bör därför komma även eleverna vid sjöbefälsskolorna till del. Statlig studiehjälp utgår i form av allmänt studiebidrag, särskilt studiebidrag, stipendier och studielån till elever vid statliga eller under statlig tillsyn ställda läroanstalter och kurser (allmänt studiehjälpsreglemente den 30 maj 1958). Allmänt studiebidrag, som under läsåret eller kurstiden utgår från och med kvartalet efter det varunder eleven fyllt 16 år till och med det kvartal varunder eleven fyller 18 år, torde på grund av elevernas ålder icke k u n n a komina i fråga vid sjöbefälsskolorna. Den statliga studiehjälp, som utgår till högre yrkesutbildande skolor, däribland sjöbefälsskolor, lämnas efter beslut av studiehjälpsnämnden såsom studielån eller stipendier. Lån och stipendier tilldelas elever vid sjöbefälsskolorna efter samma grunder som tilldelning sker till elever vid andra fackutbildningsanstalter. Enligt särskilt stadgande undantages dock elever i skeppar- och maskinistklasser från möjligheten till studiehjälp. Utredningen förutsätter, att denna begränsning icke skall gälla i avseende å de nu föreslagna vaktbefälsklasserna och föreslår sålunda att lån och stipendier tilldelas även elever i dessa klasser. Särskilt studiebidrag utgår antingen för inackordering eller för dagliga resor och måltider samt må åtnjutas endast av elev, som ej kan erhålla den avsedda utbildningen i sin hemort eller i dess närhet. Sådant studiebidrag lämnas med visst belopp för månad för inackordering eller för måltider eller också som visst bidrag per år till dagliga resor. Om fria skolmåltider är anordnade vid läroanstalten, må studiebidrag för frukostmål icke utgå. Sjöbefälsskolorna har icke angivits bland de läroanstalter, vilkas elever kan komma i åtnjutande av studiehjälp i form av särskilt studiebidrag. Ej heller utgår statsbidrag för skolmåltider. Förenämnda studiebidrag är emellertid starkt motiverat för just sjöbefälsskolornas elever, vilka i regel icke är bosatta på skolorten. Särskilt studiebidrag bör därför utgå till dessa. I framställning till Kungl. Maj :t (ecklesiastikdepartementet) den 11 okto-

84 ber 1956 har sjöfartsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj :t måtte förordna, att de städer, vilka önskar anordna skolmåltider vid sjöbefälsskola, i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 28 juni 1946 måtte erhålla statsbidrag till kostnaderna dels för skolmåltider dels ock för anskaffande av inventarier för skolmåltidsverksamheten. Framställningen har den 4 januari 1957 överlämnats till sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område för att tagas i beaktande vid fullgörande av de sakkunnigas uppdrag. Utredningen vill för sin del understryka önskvärdheten av att eleverna vid sjöbefälsskolorna får komma i åtnjutande av samma möjlighet till skolmåltider som eleverna vid andra motsvarande skolformer. I det föregående har angivits att sjöbefälsskoleeleverna för närvarande har att erlägga särskilda intagnings- och kursavgifter till sammanlagda belopp om 20—55 kronor i de olika klasserna. Sedan lärjungeavgifterna vid de allmänna läroverken år 1956 avskaffats, har, på framställning av överstyrelsen för yrkesutbildning, även elevavgifterna vid de tekniska läroverken borttagits. Vid kommunala yrkesskolor kan, i den omfattning överstyrelsen för yrkesutbildning fastställer, elevavgifter upptagas. I fråga om kommunala verkstadsskolor är undervisningen i regel fri för elever, som är mantalsskrivna inom skolkommunen. Undervisningen är helt fri vid centrala verkstadsskolor och sjömansskolor. De principiella skäl, som legat till grund för statsmakternas beslut om slopande av elevavgifter vid andra statliga utbildningsanstalter, äger giltighet även i fråga om sjöbefälsskolorna. Ifrågavarande elevavgifter redovisas å riksstaten såsom särskilda uppbördsmedel under sjöbefälsskolornas omkostnadsstat. Under budgetåret 1956/57 utgjorde de influtna elevavgifterna 31 345 kronor. För budgetåret 1958/59 har dessa avgifter beräknats till 40 600 kronor. Utredningen anser, att eleverna vid sjöbefälsskolorna skall vara befriade från särskilda avgifter i samband med undervisningen. Det inkomstbortfall, som blir följden av elevavgifternas slopande, är icke av den storlek, att det bör hindra att en avgiftsfri undervisning vid sjöbefälsskolorna genomföres. Utredningen föreslår därför, att systemet med intagnings- och kursavgifter för elever vid sjöbefälsskolorna avskaffas med utgången av läsåret 1958/59. Behovet av goda specialläroböcker för sjöbefälsskolornas nautiska och maskintekniska linjer är, trots vissa förbättringar under senare år, alltj ä m t stort. Det har visat sig svårt att förmå lämpliga facklärare att ägna tid och arbete åt läroboksförfattande främst till följd av det ganska ringa ekonomiska utbytet. I syfte att underlätta utgivande av läroböcker — nyskrivna eller reviderade — bör möjligheter skapas att lämna ersättning åt lärare eller annan för sådant arbete. För närvarande utgår statsbidrag till kostnaderna för tillhandahållande av fria läroböcker vid folkskolorna och i allmänna läroverkens realskola. Däremot utgår sådant statsbidrag icke i vad avser t. ex. de tekniska läro-

85 verken och skäl synes heller icke föreligga att införa fria läroböcker inom en sådan undervisning som den vid sjöbefälsskolorna. På grund av det förhållandevis ringa antalet elever och därav beroende små upplagor av utnyttjad speciallitteratur har emellertid läroböckerna vid dessa senare skolor, särskilt på den nautiska linjen, ställt sig tämligen dyra. De nordiska länderna har dock under våren 1958 på sjöfartsstyrelsens initiativ inlett ett samarbete för gemensamt utnyttjande av läroböcker på sjöbefälsutbildningens område. Kommer en sådan samverkan till stånd, torde kostnaderna för utgivande av ifrågavarande specialläroböcker kunna reduceras. En därmed följande prissänkning på läroböckerna skulle komma eleverna till godo. Utredningen återkommer till frågan om anslag för författande m. m. av läroböcker under kapitel IX Anslagsfrågor.

6. Lärarutbildningen I 92 och 93 §§ gällande sjöbefälsskolestadga angives de villkor, som uppställts för behörighet till adjunktstjänster vid sjöbefälsskolorna. Dessa villkor är olika för tjänst i ämnet navigation och för tjänst i ämnet maskinteknik Och maskinritning. Beträffande behörighet till tjänst i ämnet matematik i förening med fysik och kemi (elektroteknik) gäller samma regler som för adjunktstjänst vid allmänt läroverk. Av adjunkt med undervisningsskyldighet i navigation m. m. kräves att han skall ha fullgjort fordringarna för inträde i navigationslärarkurs, ha avlagt navigationslärarexamen samt ha genomgått vid sjöbefälsskola anordnad praktisk lärarkurs. Vidare fordras att han under minst 36 månader i skilda farter skall ha tjänstgjort som befäl till sjöss samt att han erhållit sjökaptensbrev ävensom utövat praktisk navigering till sjöss och därvid utfört astronomiska observationer. Den teoretiska utbildningen av navigationslärare regleras av kungl. kungörelsen den 13 maj 1932 angående navigationslärarkurs med däri den 31 januari 1941 företagna ändringar. För deltagande i navigationslärarkurs fordras bl. a. att ha avlagt antingen sjöofficersexamen eller sjökaptensexamen jämte studentexamen med lägst vitsordet godkänd enligt fordringarna för sådan examen å realgymnasiet i ämnena engelska, fysik och matematik eller ock sjökaptensexamen och realexamen samt vid fyllnadsprövning enligt fordringarna för studentexamen ha erhållit lägst vitsordet godkänd i svensk skrivning, engelska, fysik och matematik ävensom enligt fordringarna för flyttning till realgymnasiets näst högsta årsklass i tyska, geografi och kemi. Kursen, som i regel omfattar en vårtermin och en hösttermin under samma kalenderår, avslutas med navigationslärarexamen. Undervisningen lämnas i ämnena matematik och mekanik, meteorologi, fysik och instrumentlära, navigation, kompasslära och astronomi. Naviga-

86 tionslärarkurs med 15 deltagare pågår under år 1958. Den närmast föregående kursen med 5 deltagare hölls under budgetåret 1952/53. Erforderlig tillgång på navigationslärare beräknas för närmaste åren vara säkerställd genom pågående kurs. Det bör emellertid liksom nu är fallet fortlöpande genom vederbörlig överstyrelses försorg göras beräkningar angående det framtida behovet med hänsyn tagen även till den i enskild regi bedrivna utbildningen samt till det ökade behov av ordinarie lärare i navigation, som uppkommer efter ett genomförande av utredningens förslag. Föreskrifter om praktisk lärarkurs är meddelade genom Kungl. Maj :ts brev den 19 juni 1931 med ändringar den 13 maj 1932. Sådan kurs hölls senast under budgetåret 1953/54. Medel har ställts till förfogande för anordnande av ny praktisk lärarkurs vårterminen 1959. Utöver kostnaderna för själva kursen, avsedd för sex lärarkandidater, har sjöfartsstyrelsen i arvoden åt dessa deltagare beräknat ett belopp av 39 700 kronor. Styrelsen har härvid utgått från att bestämmelserna i Kungl. Maj :ts brev den 8 maj 1953 angående avlöningsförmåner m. m. för deltagare i praktisk lärarkurs, som avses i kungl. kungörelsen den 29 juni 1951, skulle tillämpas även för deltagare i praktisk lärarkurs vid sjöbefälsskola. För lärarkandidat skulle detta innebära rätt att åtnjuta arvode av statsmedel med belopp motsvarande vad han skulle ägt uppbära i lön, om han varit anställd såsom extra lärare med full tjänstgöring vid sjöbefälsskola. Riksdagen har i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tionde huvudtiteln gjorda framställning för ändamålet anvisat allenast 13 500 kronor. Kungl. Maj :t har därvid beräknat månadsarvodet för lärarkandidat till 450 kronor. Den speciella utbildningen vid sjöbefälsskolornas nautiska linje kräver tillgång på lärare med på en gång goda teoretiska kunskaper och stor erfarenhet av praktisk tjänst till sjöss. Utredningen finner icke anledning föreslå ändring i de gällande villkoren för utbildning av lärare i nautiska ämnen. Däremot synes det påkallat att, för att även framdeles kunna tillgodose behovet av sådana lärare, åtgärder vidtages, så att kompetenta sökande till denna lärarbana icke avskräckes genom dåliga ekonomiska betingelser under utbildningskurserna. En förbättring av de ekonomiska förmånerna är därför påkallad. Utredningen föreslår, att deltagare i praktisk lärarkurs skall äga uppbära ersättning motsvarande vad som utgår enligt gällande bestämmelser om praktisk lärarkurs vid allmänt läroverk. För erhållande av adjunktstjänst, som omfattar ämnet maskinteknik och maskinritning, fordras att ha avlagt civilingenjörsexamen vid svensk teknisk högskola inom avdelningen för maskinteknik eller förvärvat annan härmed likvärdig utbildning samt att ha genom utövad praktisk verksamhet å fartyg, skeppsvarv eller verkstäder, där fartygsmaskiner bygges eller repareras, förvärvat ingående såväl teoretisk som praktisk kännedom om fartygsmaskiners sammansättning, skötsel och vård samt om motorer för fartygsdrift.

87 I 1931 års stadga för navigationsskolorna i riket föreskrevs för samtliga adjunktstjänster att sökande skulle ha förberett sig till lärarkallet genom vederbörligen genomgången provårs- eller lärarkurs. Såvitt angick adjunkt i maskintekniska ämnen upphävdes denna bestämmelse genom kungl. kungörelsen den 31 maj 1940, enär motsvarande icke fanns stadgat för lärare vid högre och lägre tekniska anstalter samt kravet i praktiken icke kunnat upprätthållas. Numera krävs sålunda av lärare i maskintekniska ämnen icke någon särskild lärarutbildning. Några lärare har dock under senare år frivilligt deltagit i särskilda pedagogiska kurser. Det synes utredningen önskvärt att ifrågavarande lärarkategori erhåller viss pedagogisk utbildning. Utredningen, som icke har i uppdrag att utreda frågan om lärarnas kompetens, är icke beredd att närmare angiva, hur denna utbildning bör vara beskaffad. Det må emellertid i detta sammanhang erinras om de kurser för utbildning av läroverksingenjörer till lärare, vilka kurser beslutats av 1958 års riksdag. Denna pedagogiska utbildning skall omfatta två terminer, varav första terminen avser speciell pedagogisk utbildning jämte viss ämneskomplettering och andra terminen praktiskpedagogisk utbildning.

7. Utbildningen vid marinen I kapitel III har under rubriken »Nautisk och maskinteknisk utbildning vid marinen för stam- och reservpersonal» redogjorts för gällande likvärdighet mellan vissa examina vid marinen och motsvarande vid sjöbefälsskola. Om den av utredningen föreslagna omläggningen av utbildningen vid sjöbefälsskolorna genomföres, synes i nämnda avseende nedanstående i princip böra gälla. Nautisk

utbildning

Utredningen har föreslagit, att nordsjöskeppar- och styrmansexamina skall ersättas med vaktstyrmansutbildning. De krav, som uppställts för sistnämnda utbildning, fylles väl av a) stamstyrmansexamen vid flottan, b) godkända betyg för sjökadett i sjökrigsskolans lägre kurs samt c) reservofficersexamen på sjökrigsskolans reservofficerslinje B. Den som inom marinen fullgjort utbildning i enlighet med a)—c) bör sålunda anses ha erhållit samma teoretiska utbildning som den, vilken genomgått vaktstyrmansutbildning vid sjöbefälsskola. Underbefäl vid flottans däcksavdelning bör med en kompletterande utbildning i anslutning till »underbefälsutbildning 3» erhålla likvärdighet i vad avser den teoretiska utbildningen med vaktstyrman. Sjöofficersexamen på stamlinjen bör alltjämt behålla sin likvärdighet med sjökaptensexamen.

88 Vissa marina examina har likvärdighet med kustskeppar- och östersjöskepparexamina. Dessa skepparexamina kommer utredningen att behandla i anslutning till sitt den 8 november 1957 erhållna uppdrag att verkställa utredning rörande undervisning i navigation för fiskare. Maskinteknisk utbildning Likvärdighet i teoretisk utbildning mellan vaktmaskinist och underbefäl vid flottan, tillhörande yrkesgrenarna eldare, motorman och ubåtsmotorman, bör kunna uppnås med en kompletterande utbildning i likhet med vad ovan sagts beträffande underbefäl vid däcksavdelningen. En jämförelse mellan nuvarande kursplaner för marinens maskinistutbildning och föreslagna kursplaner för sjöingenjörer ger vid handen, att krav på kunskaper i tyska språket ej föreligger för marinens maskinister samt att någon ökning för marinens del i ämnena mekanik med hållfasthetslära, fysik samt kemi synes bli erforderlig. Med hänsyn härtill torde som villkor för likställighet i examenshänseende böra angivas, att timantalet i sistnämnda ämnen ökas i enlighet med vad som kommer att gälla vid sjöbefälsskolorna. Vad angår kravet på kunskaper i tyska språket må anföras följande. Utredningen har som tidigare anförts under avsnittet om kursplanerna lagt stor vikt vid sjöbefälets språkkunskaper. Å andra sidan har icke krävts godkända betyg i dessa ämnen för erhållande av t. ex. sjöingenjörsexamen. Det är vidare enligt vad som upplysts icke möjligt att inom marinens hithörande utbildningsram få rum med ett ytterligare ämne. Utredningen föreslår därför full likvärdighet i examenshänseende mellan sjöingenjör och stammaskinist vid marinen.

KAPITEL VII

Sjöbefälsskolorna

1. Beräknat årligt examineringsbehov; antal klasser Den svenska handelsflottans omfattning och fördelning i vad avser sådana storleksgrupper, som är aktuella för denna utredning, framgår av nedanstående tabell, omfattande ångfartyg och motorfartyg om minst 300 bruttoton den 1 januari 1958. Motorfartyg

Ångfartyg

Storleksgrupper Bruttoton 300 intill 500 500 » 1 000 1 000 » 1 500 1 500 » 2 000 2 000 » 3 000 3 000 »> 4 000 4 000 » 5 000 5 000 »> 6 000 6 000 » 8 000 8 000 »> 10 000 10 000 i 15 000 15 000 och däröver Summa

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

15 19 47 41 32 8 7 3 5

5 247 15 329 62 078 69 345 76 627 27 979 30 711 16 455 34 044

59 258 14 963 35 019 88 253 126 539 209 091 221 431 208 141 380 328 304 099 808 184 226 194 2 681 500

74 714

135 18 27 50 52 59 49 38 54 35 70 13

412 529

600 Utredningen har undersökt möjligheterna att göra en prognos angående den sannolika framtida utvecklingen beträffande den svenska handelsflottans storlek. Förhållandena på fartygsmarknaden varierar emellertid i hög grad från tid till annan, beroende på rådande konjunkturer. Vidare kan aktuella beställningar på nya fartyg icke läggas till grund för en beräkning, enär konjunkturerna på fraktmarknaden kan medföra att kontrakt avbeställes eller försäljes till utlandet liksom att fartygsbeställning ändras i avseende å typ, storlek etc. Möjligheterna att göra en prognos angående handelsflottans tillväxt på grundval av rederiernas nybyggnadsprogram är därför små. Även den utsträckning, vari utländska fartyg k a n komma att förvärvas av svenska rederier, är svårbedömbar. Avgången på fartyg skiftar därjämte. Sålunda kan icke blott de ekonomiska konjunkturerna utan även t. ex. viss lagstiftning medföra en ökad försäljning av svenskt tonnage till utländska rederier. Den tidpunkt, då far-

90 tyg normalt nedskrotas, kan vidare av olika anledningar förskjutas i ena eller andra riktningen. Den svenska handelsflottan har under 5-årsperioden 1951—55 ökats med cirka 650 000 bruttoton, vilket utgör en ökning av det totala tonnaget med 30 %. Tendensen har emellertid hittills varit den, att antalet enheter minskat medan tonnaget ökat. Det finns anledning antaga, att denna tendens kommer att fortsätta. Utredningen har med anledning av ovan anförda mycket osäkra faktorer för bedömningen av den framtida handelsflottans storlek ansett sig böra utgå från det handelstonnage, som förefanns den 1 januari 1958. Utredningen har i det föregående föreslagit att ersätta nordsjöskepparoch styrmans- resp. maskinist- och maskinteknikerkategorierna med en ny grupp sjöbefäl (vaktstyrmän resp. vaktmaskinister). Denna grupp skulle huvudsakligen tjänstgöra som lägre fartygs- resp. maskinbefäl å alla fartyg men även kunna vara befälhavare resp. maskinchefer å mindre dylika. Vaktbefälsutbildningen har vidare föreslagits vara ett led i utbildningen till sjökapten resp. sjöingenjör. En bedömning av det antal befäl av nämnda kategorier, som kommer att erfordras i handelsflottan, är synnerligen vansklig, då flera osäkra faktorer här gör sig gällande, särskilt vad angår det nya vaktbefälet. En uppskattning av behovet inom de olika befälskategorierna är sålunda, förutom av fartygsbeståndets omfattning och fördelning i storlekshänseende m. m., även beroende av vad som vid olika tidpunkter kan vara stadgat eller överenskommet angående fartygens bemanning med befäl, arbetstid etc. Behovet av befäl växlar vidare med konjunkturerna för arbetskraften i land, enär den genomsnittliga tid, varunder sjöbefälet kvarstannar i yrket, röner inverkan därav. Även den takt, vari man önskar täcka nuvarande brist på behörigt befäl, påverkar behovsberäkningen. Utredningen är medveten om osäkerheten beträffande såväl ovan anförda som andra faktorer. Vid nedanstående beräkning av behovet av vaktstyrmän och sjökaptener räknas emellertid i genomsnitt med tre fartygsbefäl på fartyg under 500 tons bruttodräktighet och fyra på de större fartygen. Enligt gällande bestämmelser är nordsjöskeppare med visst antal tjänstgöringsmånader behörig att vara befälhavare å maskindrivet fartyg upp till 500 tons bruttodräktighet i nordsjöfart, dock icke å passagerarfartyg. Det synes skäligt att i beräkningen ta hänsyn till att vaktstyrmän i viss utsträckning kan komma att bli befälhavare å fartyg i nämnda storleksklass. Likaså kan denna kategori tänkas bli befälhavare å vissa fartyg, där nu styrmansbehörighet fordras. Å andra sidan torde i viss utsträckning befäl med högre behörighet av olika anledningar tjänstgöra å fartyg, där i och för sig lägre behörighet hade räckt. Man torde uppskattningsvis kunna r ä k n a

91 1

t

fördelningen mellan vaktstyrmän och sjökaptener till 2 /2 till /i i nu aktuella fartygsklass (300—500 ton). Med angivna utgångspunkter har nedanstående beräkning gjorts av behovet av fartygsbefäl å fartyg om 300 bruttoton och däröver. Fartygsbefäl Fartygs storleksgrupper (bruttoton)

300—500 500 och däröver

Antal ång- och motorfartyg

150 631

Beräknat antal befäl pr fartygsenhet

Antal befälspersoner

Vaktst yrmän 375 2% 1 262 2

Tillägg för semestervikarier m. fl. (1/8)

Erforderligt antal befäl totalt

47 158

422 1 420 1 842

Sjöka ptener 300—500 500 och däröver

150 631

75 1 262

9 158

84 1 420 1 504

Den genomsnittliga tjänstetiden till sjöss som fartygsbefäl har av 1943 års sjöbefälssakkunniga beräknats till 23 år. Denna tid torde under det senaste decenniet ha undergått en successiv minskning. Därest emellertid den genomsnittliga tjänstgöringstiden för såväl vaktstyrmän som sjökaptener uppskattas till 17 år, vilket nuvarande erfarenheter synes peka på, kommer det årliga rekryteringsbehovet att utgöras av (1 842 : 17 = ) 108 vaktstyrmän och (1504 : 17 = ) 88 sjökaptener. Efter tillägg för kuggade eller för tidigt avgångna elever, omkring 10 %, uppgår behovet för år med denna beräkning till avrundat 120 vaktstyrmanselever och, likaså avrundat, 100 sjökaptenselever. Härvid har hänsyn icke tagits till det mindre tillskott, som kan erhållas genom att elever, vilka kuggats i eller för tidigt avgått ur sjökaptenskursen, tar tjänstgöring som vaktbefäl. Motsvarande beräkning av behovet av vaktmaskinister och sjöingenjörer har gjorts med utgångspunkt från maskinstyrkan. Även för maskinbefälet har räknats med ett antal av fyra på de större fartygen. Å andra sidan räknas med att på omkring hälften av fartyg med en maskinstyrka intill 350 hästkrafter maskinbefälet kommer att ha lägre utbildning än till vaktmaskinist. Hänsyn har vidare tagits till att vaktmaskinister i viss omfattning avses att ersätta maskintekniker även såsom maskinchefer. Med hänsyn härtill har utredningen räknat med att antalet vaktmaskinister och sjöingenjörer på fartyg med maskinstyrka mellan 350 och 1 000 hästkrafter kommer att förhålla sig som 2 1/2 till V2. Därvid har hänsyn även tagits till de fall, då sjöingenjör uppehåller befattning, för vilken vaktmaskinistutbildning i och för sig varit tillräcklig.

92 Maskinbefäl Fartygs storleksgrupper (hästkrafter)

Antal ång- och motorfartyg

Under 350 350—1 000 1 000 och d ä r ö v e r . . . .

603 292 563

Beräknat antal befäl pr fartygsenhet

Antal befälspersoner

Tillägg för semestervikarier m. fl. (1/8)

Erforderligt antal befäl totalt

38 91 141

340 821 1 267

Vaktmaskinister y2 302 2y 2 730 2 1 126

2 428 Sjöingenjörer Under 350 350—1 000 1 000 och däröver. . . .

603 292 563

i/2 2

18 141

146 1 126

164 1 267 1 431

Den genomsnittliga tjänstetiden som maskinbefäl har, liksom för fartygsbefälet, av 1943 års sjöbefälssakkunniga beräknats till 23 år. Den starka avgången bland maskinbefäl under den senaste tioårsperioden har dock medfört att tjänstgöringstiden för allt maskinbefäl numera torde vara väsentligt lägre. Den genomsnittliga tjänstgöringstiden för såväl vaktmaskinister som sjöingenjörer kan f. n. uppskattas till 15 år. Det årliga behovet kommer då att utgöras av (2 428 : 15 = ) 162 vaktmaskinister och (1 431 : 15 = ) 95 sjöingenjörer. Efter tillägg för kuggade och för tidigt avgångna elever, omkring 10 %, skulle, i avrundade tal, årsbehovet av vaktmaskinistelever med denna beräkning vara 180 och sjöingenjörselever 105. Även här har hänsyn icke tagits till det mindre tillskott, som kan erhållas genom att elever, vilka kuggats i eller för tidigt avgått ur sjöingenjörskursen, tar tjänstgöring som vaktbefäl. Vid beräkningen av årsbehovet av vaktstyrmän och vaktmaskinister måste emellertid även hänsyn tagas till att dessa grupper jämväl skall vara rekryteringsbas för den högre fartygs- och maskinbefälsutbildningen. För detta ändamål fordras sålunda — med hänsynstagande till eventuellt kuggade eller för tidigt avgångna elever — årligen ytterligare (100 -f- 10 = ) 110 vaktstyrmanselever och (105 -f 11 = ) 116 vaktmaskinistelever. Erforderligt antal elevplatser per år i de olika grupperna skulle enligt vad ovan anförts sålunda i avrundade tal bli följande. Kategori Vaktstyrmansklass Sjökaptenskurs Vaktmaskinistklass Sjöingenjörskurs

Antal 230 200 290 210 Totalt

930 Elevantalet förutsattes vara högst 24 per klassavdelning för vaktbefälskategorien och 20 för de övriga. I och för sig vore en lägre siffra önskvärd

93 men utredningen har ansett sig av ekonomiska skäl böra avstå från att framföra förslag. I enlighet med ovan skulle sålunda erfordras följande antal klassavdelningar. KlassNauliska linjen avdeln. Vaktstyrmansklass 10 Sjökaptenskurs klasserna I och II (5+5=) 10 Summa klasser 20

Maskintekniska linjen Vaktmaskinistklass Sjöingenjörskurs klasserna I och 1 1 ( 5 + 5 = )

Klassavdeln. 12 10

Summa klasser 22

I ovanstående beräkningar har som grundval legat handelsflottans uppskattade totala behov av behörigt befäl. Med genomsnittlig avgång efter 17 resp. 15 tjänstgöringsår skulle sjöbefälet med i övrigt anförda utgångspunkter vara fulltaligt efter lika många år. Förutsättning är dock att samtliga klasser k a n fyllas samt att behovet blir det av utredningen beräknade. Nuvarande brist skulle i så fall vara hävd efter angivna tider. En så lång övergångstid, under vilken bristen på sjöbefäl kvarstår, är uppenbarligen icke tillfredsställande, och åtgärder i syfte att snabbare häva bristen är därför angelägna. Av särskild betydelse är här den utbildning, som enligt vad i det föregående anförts bedrives av vissa enskilda rederier med utbildningsmålet styrman resp. maskintekniker. Utredningen, som räknat med att denna utbildning anpassas till dess förslag beträffande utbildningsgång och sålunda i framtiden skall syfta till vaktbefäl, vill uttala den förhoppningen att denna utbildningsväg skall visa sig kunna verksamt bidraga till en minskning av bristen på sjöbefäl. I den mån rekryteringen det medger bör därjämte på sjöbefälsskolorna anordnas extra klasser för att snabbare fylla luckorna i befälskadern. I vad mån bristen kan hävas, blir självfallet även beroende av den lockelse sjöbefälsyrket i framtiden kan äga. Detta är i sin tur beroende av en mängd olika faktorer, såsom anställningsvillkor inom yrket, arbetsförhållanden i övrigt, konjunkturerna i land etc. Frågan har behandlats i sjöfartsstyrelsens i det föregående under kapitel III Nu gällande organisation m. m. refererade och citerade skrivelse den 18 februari 1958, vari nuvarande brist på sjöbefäl redovisas. 2. Skolornas organisation, antal och förläggning Innan utredningen övergår till att behandla frågan om antalet skolor m. m., må erinras om den svenska sjöfartens stora betydelse för landet. Den är en av vårt lands viktigaste näringar samtidigt som den ökar våra möjligheter att under krig eller avspärrning upprätthålla förbindelser med utlandet och därmed säkra vår försörjning med nödvändighetsvaror av olika slag. En ökad svensk export torde även ha ett starkt stöd i en svensk handelsflotta.

94 Handelstonnaget i världen uppgick den 1 juli 1957 till ca 110 miljoner bruttoton, därvid endast medräknats fartyg med en dräktighet av minst 100 bruttoton. Det svenska motsvarande handelstonnaget utgjorde vid samma tid ca 1 200 fartyg om ca 3 miljoner bruttoton. Värdet av den totala svenska handelsflottan vid utgången av år 1956 uppgick till något över 4 700 miljoner kronor, räknat efter försäkringsvärde eller uppskattat försäljningsvärde. Bemanningen på fartygen utgjorde vid samma tid ca 25 000 man. Den svenska handelsflottans utveckling har efter senaste världskriget inneburit en ökning i vad avser fartygens storlek och snabbhet. Verksamheten har sin övervägande tyngdpunkt i ocean- och medelhavsfart (ca 76 % av bruttotonnaget). Detta ställer givetvis särskilda krav på den personal, som har att ansvara för fartygen. Den svenska handelsflottans totala sjöfartsintäkter uppgick år 1956 till 2 115 miljoner kronor, varav 2 033 miljoner kronor i utrikes fart och 82 miljoner kronor i inrikes fart. Därjämte intjänades med från utlandet förhyrda fartyg 123 miljoner kronor. Den svenska rederinäringens totala intäkter av utrikes sjöfart under år 1956 utgjorde sålunda 2 156 miljoner kronor. Sjöfartens stora betydelse såsom valutaskapande och valutabesparande faktor i den svenska utrikeshandeln framgår av den svenska handelsflottans nettoinkomster av frakter i utrikes fart (bruttoinsegling i utländsk sjöfart med avdrag för kostnader i utlandet). Dessa (jämte utländska fartygs utgifter i Sverige), det s. k. sjöfartsnettot, uppgick sålunda under åren 1954 —1957 till resp. 875, 1 025, 1 215 och (prel.) 1 400 miljoner kronor. Detta innebär, att sjöfarten tillfört landet främmande valuta, som i genomsnitt för ifrågavarande år motsvarar ca 14 procent av hela varuexportens värde. Inom en så viktig och i sin utövning särpräglad näring som sjöfarten är personalens utbildning av stor betydelse. Den svenska sjöfarten har en hård utländsk konkurrens bl. a. med det allt större antalet fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg. Dessa senare fartygs kostnader är betydligt lägre än de svenska genom frihet från kostnadskrävande särbestämmelser, skatter etc. För en framgångsrik konkurrens gäller det därför att upprätthålla den svenska sjöfartens kvalitet och härvid spelar befälets utbildning en mycket stor roll. Den svenska rederinäringen har också de senare åren lagt ner stora kostnader på sjöbefälsutbildningen och prövar f. n. olika former för densamma. Utredningen anser att vad i det föregående anförts bör ges det största beaktande vid övervägandena angående statens insatser på hithörande område, särskilt i vad avser de kostnader som nedlägges på sjöbefälsskolorna, dessas utrustning etc. Skolornas

organisation

I utredningens direktiv har erinrats om att 1943 års sjöbefälssakkunniga bl. a. föreslagit att den högre maskinbefälsutbildningen skulle skiljas från

95 sjöbefälsskolorna och överföras till de tekniska läroverken samt att detta förslag borde prövas av sjöbefälsutredningen. 1943 års sjöbefälssakkunniga angav nedanstående huvudsakliga skäl för ovannämnda förslag. 1. De tekniska läroverkens utveckling (flera och modernare skolor hade tillkommit eller vore under planering). 2. De anspråk, som numera ställdes på demonstrations- och laboratorieutrustningen, vore så stora, att de icke kunde tänkas bli tillgodosedda vid läroanstalter med så få elever som sjöbefälsskolorna. 3. Sjöbefälsskolornas isolerade ställning inom skolväsendet medförde svårigheter att få kvalificerade lärare till den maskintekniska linjen. Bl. a. hade man för få lektorat. 4. Specialisering av lärarna, t. ex. uppdelning av ämnet maskinlära i ämnena ångteknik och förbränningsmotorer, vore önskvärd men ginge ej att genomföra i nuvarande organisation. 5. Det funnes ett naturligt samband ur undervisningstekniska synpunkter mellan den sjömaskintekniska utbildningen och undervisningen vid de tekniska läroverkens maskintekniska avdelningar. 6. En förbättring av rekryteringen skulle ske genom att flytta utbildningen till tekniskt läroverk. 7. En ökad inbördes förståelse mellan nautiker och tekniker skulle komma till stånd om man skilde de båda utbildningslinjerna. Sjöbefälsutredningen har närmare granskat de sålunda anförda argumenten för skiljandet av den maskintekniska utbildningen från sjöbefälsskolorna och dess förläggning till tekniskt läroverk. Utredningen får till en början erinra om att den verksamhet, som bedrives vid de tekniska läroverken, i huvudsak har till sin inriktning att utbilda i produktionen sysselsatta tekniker. Utbildningen har därför sin tyngdpunkt i bl. a. sådana ämnen, som erfordras för blivande konstruktörer. Den till sjöss verksamme maskinteknikern eller sjöingenjören har däremot sin sysselsättning nästan helt förlagd till driften av de olika maskinoch andra anläggningar, som finnes på fartygen. Den olika inriktningen gör det enligt utredningens uppfattning mycket tvivelaktigt, att något skulle stå att vinna med anslutning av de båda undervisningsformerna till varandra. Samhörigheten dem emellan är alltför ringa härför. De tekniska läroverken utvecklas visserligen i snabb takt. Det är emellertid ur rekryteringssynpunkt lämpligt, att de sprides så mycket som möjligt och de bör följaktligen icke göras för stora. Tekniska läroverket i Stockholm synes vidare icke böra ytterligare utökas för att icke bli för svårt att sammanhålla. I Göteborg har det tekniska läroverket icke något eget maskintekniskt laboratorium utan utnyttjar Chalmers tekniska högskolas äldre laboratorium. I Malmö finnes vid högre tekniska läroverket icke någon fullständig maskinell utrustning för undervisning, avseende verksamheten till sjöss.

96 Omfattande nyanskaffningar skulle sålunda bli erforderliga även för de maskintekniska laboratorierna vid de tekniska läroverken. För närvarande kommer vid sjöbefälsskolorna sådana till icke ringa del till stånd genom att materiel ställes till förfogande av någon för sjöfarten intresserad industri, t. ex. något varv eller större maskintillverkare. Det kan ifrågasättas, huruvida icke detta intresse skulle minskas, om den maskintekniska utbildningen avlägsnades från sjöbefälsskolorna med dessas naturliga kontakt med sjöfartsnäringen och dennas intressenter. De sjöbefälssakkunniga har som skäl för förläggning av den maskintekniska utbildningen till de tekniska läroverken anfört, att rekryteringen skulle förbättras. Några skäl för ett dylikt påstående har emellertid icke redovisats. Med hänsyn till den olika inriktning av undervisningen, varom ovan talats, har sjöbefälsutredningen för sin del närmast motsatt uppfattning. De högre tekniska läroverken befinner sig för närvarande under utbyggnad. Arbetet härmed ger full sysselsättning åt såväl den centrala som den lokala administrationen. Att ytterligare komplicera detta arbete genom att införa en ny undervisningsgren, artskild från den övriga undervisningen, synes icke böra ske utan vägande skäl. Svårigheter synes även kunna uppkomma, när det gäller att ge denna relativt lilla grupp tillräckliga hänsyn vid anordnandet av utbildningen i dess helhet vid skolan. Slutligen har förklarats, att en ökad inbördes förståelse mellan nautiker och tekniker skulle komma till stånd, om de båda utbildningslinjerna skildes åt. Sjöbefälsutredningen anser för sin del tvärtom, att möjligheterna till förståelse för varandras olika verksamhetsområden är avsevärt större om utbildningen sker vid samma skola. Det må i detta sammanhang erinras om, att på elevfartyg, vilka drives i enskilda rederiers egen regi, parallellutbildning med något undantag sker av nautiska och maskintekniska elever. Positiva åtgärder bör vidtagas för att vid sjöbefälsskolorna föra eleverna på de nautiska och maskintekniska linjerna närmare varandra. Bl. a. torde en gemensam elevkår kunna bidraga härtill liksom möjligheterna till gemensam undervisning, gemensamma studiebesök etc. Sjöbefälsskolans speciella inriktning och atmosfär synes även vara av värde, enär den maskintekniska linjens elever har relativt ringa sjötid bakom sig. Sjöbefälsutredningen anser sålunda, att den maskintekniska utbildningen icke bör överflyttas till de högre tekniska läroverken utan bibehållas vid sjöbefälsskolorna. Om den maskintekniska och nautiska undervisningen skulle skiljas åt, torde elevunderlaget icke motivera mera än en, högst två maskintekniska skolor, om dessa administrativt och ekonomiskt sett skall utgöra tillräckligt stora enheter. Som utredningen i det följande anför, bör emellertid av rekryteringsskäl nuvarande antal skolor bibehållas. Dessa skäl torde för övrigt vara av särskild vikt i vad avser maskintekniska linjen. Vidare talar vissa

97 av de ovan anförda skälen mot överförande till de högre tekniska läroverken av den maskintekniska utbildningen även mot ett skiljande över huvud taget av de båda undervisningsområdena från varandra.

Skolornas

antal m. m.

I direktiven för sjöbefälsutredningen har anförts, att utredningen i första hand borde sikta till att häva eller minska den nuvarande splittringen av undervisningen på fem olika skolenheter. Det borde undersökas, vilka fördelar i form av effektivisering av undervisningen m. m., som kunde vinnas genom att utbildningen antingen centraliserades eller överfördes till skolformer, där det förekomme undervisning, som vore likartad med sjöbefälsundervisningen. Härvid vore det naturligt att utnyttja de resultat, som 1943 års sakkunniga uppnådde, och pröva den av dem förordade organisationen med en enda skola för högre fartygsbefälsutbildning samt överförande av den högre maskinbefälsutbildningen till de tekniska läroverken och den lägre utbildningen till yrkesskolorna. Jämväl den av maskinbefälsförbundet framkastade tanken att koncentrera även den högre maskinbefälsutbildningen till en enda skola borde undersökas. Om en sådan koncentration av båda de högre utbildningslinjerna ansågs lämplig, kunde en tänkbar utväg vara att sammanföra dessa båda linjer till en central skola. Utredningen borde emellertid icke vara bunden vid här nämnda alternativ; skulle det befinnas olämpligt att genomföra de angivna förslagen, borde möjligheter till en mera begränsad koncentration, exempelvis till tre skolor, övervägas. Synnerligen angeläget vore att vid prövningen av de olika vägar, som här antytts, uppmärksamheten vore riktad därpå, vilka verkningar en ändrad organisation av sjöbefälsutbildningen kunde få på rekryteringen av sjöbefälet. Frågan om överförande av den högre maskinbefälsutbildningen till de tekniska läroverken har behandlats i det föregående. Vad åter antalet sjöbefälsskolor angår har sjöbefälsutredningen funnit, att frågan om dessas betydelse för rekryteringen bör ges största vikt. Särskilt i nuvarande läge torde varje åtgärd, vilken skulle kunna få rekryteringshämmande följder, böra så vitt möjligt undvikas. Nuvarande sjöbefälsskolor ligger i Stockholms stad samt inom resp. Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län, Kalmar län och Västernorrlands län. En granskning av de vid desamma inskrivna elevernas hemorter har beträffande bl. a. läsåret 1954/55 gjorts i ett seminariearbete i geografi vid handelshögskolan i Göteborg vårterminen 1957 av L. M. Clase. Härvid har det visat sig, att varje skola i stort sett får sina elever från det egna och de närbelägna länen. Även själva skolstäderna har stor betydelse. Sålunda kom 42,5 % av samtliga elever ifrågavarande läsår från de fem städer, i vilka finnes sjöbefälsskolor. 7—807558

98 Totala antalet inskrivna elever var nämnda läsår 1 055, varav 692 på nautiska linjen och 393 på maskintekniska linjen. Dessa fördelade sig i procent enligt följande (endast de 12 främsta rekryteringslänen medtages). Län Göteborgs och Bohus Stockholms Malmöhus "Västernorrlands Kalmar Älvsborgs Kristianstads Blekinge Gävleborgs Hallands Västerbottens Gotlands

% 29,2 17,2 15,1 5,0 4,0 3,2 3,0 2,7 2,7 2,3 2,0 1,8 Summa 88,2

Kusten samt de större hamnstäderna torde i sig själv utgöra en stimulans att välja ett därmed förknippat yrke. Emellertid ingår som ett moment i detta val även i vilken utsträckning studiemöjligheter står till buds inom orten eller inom ett icke alltför långt avstånd från hemmet. Tillvaron av en sjöbefälsskola ger orten och dess med sjöfarten förknippade enskilda företag, varv, rederier etc. ett intresse för skolan och dess undervisning, som torde vara särskilt märkbart inom de mindre städerna. Detta intresse har i många fall gett sig till känna i form av gåvor av speciell undervisningsmateriel, stipendier m. m. Det måste uppenbart vara av stort värde, icke minst med hänsyn till rekryteringen, att genom spridning av undervisningsanstalterna kunna uppehålla ett dylikt positivt intresse för skolformen och dess utbildning inom så stora delar av vårt land som möjligt. Tendensen på undervisningens område går numera mot en decentralisering. Härtill torde i viss utsträckning bidraga, att man funnit det mindre önskvärt att draga in för mycken verksamhet till storstäderna med dessas bostadsbrist, dyrare levnadsomkostnader, långa resor etc. Emellertid är undervisningens decentralisering i första hand betingad av behovet att genom förbättrad tillgång på utbildningsmöjligheter i eller nära hemorten ge ett större antal unga människor möjlighet till studier. Utvecklingen i allmänhet och inom tekniken i synnerhet ställer allt större krav på en högre utbildningsnivå och f. n. gör sig bristen på utbildad arbetskraft inom åtskilliga områden märkbar. Man måste därför söka underlätta studiemöjligheterna, så att för studier och vidareutbildning lämpad ungdom icke i brist på utbildningsanstalter inom hemorten eller dess närhet skall avstå från att skaffa sig för dem själva och samhället erforderlig utbildning. Den reserv av för studier och vidareutbildning lämpade personer, som kan finnas, måste sålunda »sökas upp» främst genom en spridning av studieanstal-

99 terna. Så har för övrigt börjat ske i allt större utsträckning. Sålunda har de senare åren den medicinska utbildningen liksom tandläkarutbildningen decentraliserats och även de tekniska läroverken har av bl. a. rekryteringsskäl erhållit ökad spridning. Även inom allmänna skolväsendet är tendensen densamma och här kan som exempel anföras att statliga eller kommunala gymnasier numera upprättas även på orter, som är så små eller så avlägset liggande, att ett gymnasium där hade varit otänkbart bara för några få år sedan. Sålunda fanns i landet år 1946 allmänbildande gymnasier på 55 orter medan motsvarande antal år 1959 blir 96, en ökning således på 75 %. Ur här nämnda synpunkter, främst önskemålet att genom skolornas spridning nå en förut icke för studier och vidareutbildning fullt utnyttjad invånargrupp, skulle tvärtom sjöbefälsskolorna behöva utökas med ytterligare åtminstone en, i Norrbottens län, som trots sin stora folkmängd icke finnes representerat vid sjöbefälsskolorna med någon mot länets storlek svarande andel. I ovan anförda statistik finnes som synes länet ej alls med. Det är icke uteslutet, att en sådan skola skulle kunna medverka till att rekryteringen till sjömansyrket från detta område med dess livliga sjöfart på Luleå och Narvik skulle bli avsevärt större. Utredningen anser sig emellertid icke böra föreslå att antalet skolor nu ökas. Frågan bör dock av vederbörande överstyrelse följas med uppmärksamhet. Utredningen har inhämtat yttrande av arbetsmarknadsstyrelsen i förevarande fråga, därvid som förutsättning från utredningens sida olika alternativ angivits beträffande skolornas organisation och lokalisering enligt följande. 1. Sammanförande av sjöbefälsutbildningen till tre skolor (Stockholm, Göteborg och Malmö). 2. Sammanförande av sjöbefälsutbildningen till en skola i Göteborg. 3. Sammanförande av sjöbefälsutbildningen till två skolor i Göteborg, den ena för nautisk utbildning och den andra för maskinteknisk utbildning. 4. Sammanförande av utbildningen till en nautisk skola i Göteborg och en maskinfackskola i envar av städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. 5. Bibehållande av nuvarande antal och lokalisering. Arbetsmarknadsstyrelsen har i sitt yttrande (den 15 juli 1957) anfört följande. »I skrivelsen har angivits olika alternativ i fråga om sjöbefälsutbildningens organisation och skolornas lokalisering. Vid val mellan dessa alternativ kan lokaliseringssynpunkterna inte ursprungligen vara utslagsgivande. Strävandena från dessa synpunkter är, att näringsliv och serviceanläggningar bör decentraliseras i den mån detta är möjligt med hänsyn till andra förhållanden t. ex. — ifråga om skolor —• kostnader, undervisningens rationella bedrivande och elevrekryteringen. Är det från dessa andra synpunkter möjligt att bibehålla nuvarande organisation med fem skolor är detta från allmän lokaliseringssynpunkt att föredraga framför en centralisering. Skolornas nuvarande lokalisering synes därvid lämplig. Utöver ovanstående allmänna uttalande vill styrelsen något behandla den bety-

100 delse sjöbefälsutbildningens organisation har från rekryteringssynpunkt. Handelsflottan lider f. n. brist på behörigt befäl. Bristen har uppskattats till ca 700 maskinbefäl och ca 500 däcksbefäl. I det läget finns det all anledning att uppmärksamma frågan, hur en omorganisation av sjöbefälsutbildningen kan väntas påverka rekryteringen. Erfarenheterna visar att förekomsten av en yrkesskola i närheten av hemorten påtagligt stimulerar intresset för yrket. Man kan således inte bortse från att en indragning av utbildningsanstalter kommer att försämra rekryteringsmöjligheterna. Särskilt allvarligt synes det därvid vara om Norrland skulle gå miste om denna utbildningsform. Även från rekryteringssynpunkt förordar styrelsen starkt att nuvarande antal skolor bibehålies. Är från andra synpunkter än lokaliserings- och rekryteringssynpunkter en centralisering av undervisningen till tre skolor oundgängligen nödvändig, synes skäl tala för skolornas lokalisering till Stockholm, Göteborg och Malmö. Styrelsen vill dock understryka de allvarliga följder som detta alternativ — och i än högre grad en centralisering till en enda skola — kan få i fråga om möjligheterna att rekrytera sjöbefälselever från Norrland och Sydöstra Sverige. Måste undervisningen sammanföras till en enda skola synes Göteborg vara den lämpligaste förläggningsorten. En eventuell centralisering av utbildningen bör inte medföra minskning av platsantalet vid skolorna. Från rederihåll har man börjat intensifiera propagandan för rekryteringen till sjöbefälsbanan, och det förefaller inte otroligt, att man kan motse en ökad tillströmning av elever. Antagning av kvinnliga elever bör också övervägas och tas med i beräkningen.» Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, det tredje i storleksordningen bland de svenska rederierna med en fartygsflotta om ca 300 000 ton deadweight den 1/1 1957 och med ett omfattande nybyggnadsprogram, har vidare i denna fråga till utredningen anfört, att bolaget sedan ett flertal år i icke obetydlig omfattning haft tillfälle att rekrytera befäl för bolagets fartyg dels från sjöbefälsskolan i Härnösand och dels, i mindre omfattning, från sjöbefälsskolan i Kalmar. Skolan i Härnösand vore den enda utbildningsanstalten på ifrågavarande område inom landets nordliga del, medan skolan i Kalmar svarade för behovet av utbildning i sydöstra Sverige. Dessa två skolor, som icke låge i stora befolkningscentra, där konkurrensen om arbetskraften alltid vore större, syntes enligt bolagets uppfattning därför vara viktiga utbildningsanstalter med goda rekryteringsmöjligheter i omkringliggande distrikt. Ett slopande av dessa skulle k u n n a medföra, att elever, som nu sökte sig dit, vid utbildning i de stora städerna ginge förlorade för sjöfartsnäringen. Bolaget har därför som sin uppfattning velat framhålla, att skolorna i Härnösand och Kalmar borde bibehållas. Någon ändring i de befintliga skolornas antal borde inte ske utan i stället en upprustning av särskilt skolan i Härnösand företagas. Även från andra håll har betonats vikten av att Norrland icke blir utan sjöbefälsskola. En viss upprustning av skolan i Härnösand har på senare tiden ägt r u m genom enskilda gåvor, särskilt på det maskin- och elektrotekniska området. Stadsfullmäktige i Härnösand har vidare anslagit ett belopp av 100 000

101 kronor till ett tekniskt bibliotek i staden, vilket i första hand torde vara avsett för det högre tekniska läroverket men givetvis även blir till nytta för sjöbefälsskolan. Även från Kalmar har uttalats stort intresse för bibehållande av sjöbefälsskolan därstädes och det har därvid erinrats om de lägre levnadskostnaderna och den större studieron i en mindre stad. Plan för nybyggnad har vidare uppgjorts. Utredningen vill för sin del understryka, att det är av största betydelse att man icke genom indragningsåtgärder minskar utbildningsmöjligheterna och därmed även rekryteringen till sjöbefälsyrket. För det blivande sjöbefälet är det av intresse att icke behöva bedriva sina studier onödigt långt från hemmet och att i många fall kunna erhålla utbildning i anslutning till den egna eller föräldrarnas bostadsort. Sjöfartsnäringens stora ekonomiska betydelse för landets försörjning gör det även motiverat att försöka i görlig utsträckning underlätta sjöfolkets utbildning och att härvid icke låta eventuell, mindre besparing vara avgörande. Utredningen har beräknat kostnaderna för alternativen a) en centralskola av vardera slaget (alternativ I), b) tre skolor (alternativ II) samt c) nuvarande antal (alternativ III) och därvid funnit, att de olika alternativen kräver kostnader enligt följande (närmare redogörelse för beräkningar återfinnes i bilaga 5). Med hänsyn till bl. a. osäkerheten om den framtida uppläggningen av utbildningen till östersjöskeppare har vid jämförelsen hänsyn icke tagits till kostnaderna för denna utbildning, vilken omfattar tio veckor och endast förekommer en gång om året. För närvarande kan emellertid sagda kostnader beräknas till ca 45 000 kronor. Då de i stort sett endast hänför sig till lärarlöner, undergår de ingen nämnvärd förändring i de olika alternativen.

Alternativ I Alternativ II Alternativ III

Engångsutgifter

Årliga kostnader efter genomförande av materielupprustning

1 509 000 2 168 000 2 592 000

2 285 000 *2 233 000 2 425 000

Statens kostnader för en central skola är ovan icke fullständigt redovisade. Skulle en dylik skola inrättas, måste denna nämligen beräknas bli så stor, att en kommun icke skulle vilja åtaga sig att ensam stå för kostnaderna för dess uppbyggnad och underhåll. Härför talar även, och troligen ännu starkare, att en sådan skola, vilken komme att omfatta elever från hela landet, måste betraktas mera som ett riksintresse än som en kommunal angelägenhet. Statens kostnader i centralskolealternativet måste sålunda förutsättas bli ökade med sannolikt större delen av vad som måste 1 Den lägre summan i alternativ II jämförd med alternativ I beror på att i sistnämnda alternativ enligt utredningens beräkningar erfordras fem adjunkter mer än i alternativ II. Denna ökning kompenseras icke genom a t t i alternativ I en rektorsbefattning utgått liksom en vaktmästarbefattning.

102 investeras i tomt och byggnad för skolan i fråga samt underhåll därav. Som ungefärlig kostnad för en skola av denna storlek och typ torde k u n n a anges sex miljoner kronor. Då två centralskolor ifrågakommer, nämligen en nautisk och en maskinteknisk, skulle sålunda byggnadskostnaderna bli ca tolv miljoner kronor, vartill kommer underhåll etc. Statens kostnader enligt alternativ I måste ses mot bakgrunden härav. Det antal klassrum m. m., som bedömes erforderligt, kan, om nuvarande antal skolor bibehålles, utan väsentliga svårigheter rymmas inom ramen för nu befintliga möjligheter till ombyggnader resp. inom planerade byggnader. För det fall att tre skolor skulle täcka utbildningsbehovet, varvid Stockholm, Göteborg och Malmö synes främst ifrågakomma, bleve det däremot troligen erforderligt med en nybyggnad av sjöbefälsskolan i Stockholm eller i varje fall en omfattande om- och tillbyggnad. Även för Göteborgs del torde svårigheter föreligga att inom ramen för tillgängliga utrymmen utan omfattande ombyggnadsåtgärder få plats med erforderligt antal klassrum m. m. För Malmö skulle erfordras en utökning av den planerade nybyggnaden. Utredningen har övervägt att föreslå endast två fullständiga skolor men däremot ett större antal skolor med enbart vaktbefälsutbildning. Vissa rekryteringsskäl kan tala för en sådan anordning, varigenom en del av utbildningen skulle erhålla ökad spridning. Det har vidare som argument för detta alternativ anförts, att kostnaderna för de maskintekniska laboratorierna därvid huvudsakligen skulle koncentreras till de två fullständiga skolorna, varför en besparing skulle äga rum i detta avseende. Mot anförda skäl talar emellertid att det är av stort värde att utbildningen kan fullföljas vid samma skola. De elever, som redan från början är inriktade på en fullständig utbildning, torde därför söka sig till de fullständiga undervisningsanstalterna. Samma kan beräknas bli fallet med de elever, som ännu tveka om utbildningsvalet. De mindre skolorna kan därför få ett sämre elevmaterial. De torde även få svårare att erhålla kvalificerade lärarkrafter. Merkostnaderna för ett maskintekniskt laboratorium i en fullständig skola torde icke bli så stora, att de kan tillmätas avgörande betydelse. Ett större antal skolor medför å andra sidan ökade kostnader för bl. a. administration. Utredningen, som trots att skäl talar härför icke ansett sig böra framlägga förslag om att nu inrätta ytterligare en sjöbefälsskola i Norrland, föreslår sålunda, att nuvarande sjöbefälsskolor bibehålies. Följande fördelning av den erforderliga kapaciteten har därvid ansetts lämplig (se nästa sida). De olika skolornas utrymmesbehov I det föregående har utredningen på grundval av dels det framlagda förslaget om förändrad studiegång med såväl ettårig vaktbefälsutbildning som på denna byggande tvåårig högre befälskurs, dels det beräknade utbildningsbehovet av sjöbefäl tillhörande de fyra olika elevkategorierna, beräknat

103 Stockholm

Göteborg

Malmö

Kalmar

Vaktstyrmansklass; antal klassavd. Sjökaptenskurs I ; » » » II; » i Vaktmaskinistklass; > i Sjöingenjörskurs I ; » » » II; i i

2 1 1 2 1 1

2 1 1 4 2 2

2 1 1 2 1 1

Summa

8 Härnösand

S:a

2 1 1 2

2 1 1 2 1 1

10 5 5 12 5 5

behov av antal klassavdelningar av olika slag. Dessa har sedan fördelats på de skilda skolorna på sätt som framgår ovan. Då en detaljerad organisation av sjöbefälsskolorna sålunda framräknats, har utredningen jämväl beräknat behovet av dels det totala antalet undervisningstimmar i olika ämnen, dels det erforderliga antalet lärare samt dels slutligen även institutionslokaler och övriga för undervisningen erforderliga utrymmen. Vad den sistnämnda frågan beträffar vill utredningen här anföra följande. För beräkning av antalet undervisningslokaler av olika slag har utredningen först övervägt, huruvida detta skall baseras på klassrumsprincipen eller den s. k. ämnesrumsprincipen. Den senare kännetecknas som bekant av att skolan förses med r u m speciellt avsedda och utrustade för undervisningen i de enskilda ämnena. I princip kan den sägas innebära, att skolan, utöver sedvanliga institutionslokaler, förses med övriga lokaler utrustade så, att de kan anses speciellt ägnade för undervisningen i just de ämnen de är avsedda för. Anordningen medför, att vederbörande lärare bestrider undervisningen till övervägande delen i det rum, som är avsett för hans eget ämne, medan eleverna för varje lektion får förflytta sig mellan de olika ämnesrummen. Eleverna kommer därigenom att sakna egna klassrum. De brukar vanligen i stället tilldelas skåp eller annat lämpligt förvaringsutrymme för sina böcker och övriga tillhörigheter. För ett utnyttjande av ämnesrumsprincipen talar i huvudsak följande skäl. Genom att rummen utrustas med för ifrågavarande undervisning speciellt avsedd materiel finns denna alltid till hands just i det ögonblick, då den behövs. Undervisningen kan därigenom bedrivas effektivare och med en smidigare anknytning till elevernas frågor m. m. Genom lämplig kombination av ämnesrummen brukar man också kunna på ett bättre sätt utnyttja till förfogande stående utrymmen, varigenom ett större antal klasser kan undervisas inom tillgängliga lokaler än om klasserna skulle tilldelas var sitt klassrum. Den tid, eleverna vistas i laboratorier och övriga institutionslokaler, skulle nämligen klassrummen i det senare fallet stå oanvända. Mot ett utnyttjande av den s. k. ämnesrumsprincipen talar kanske främst att eleverna saknar ett »eget rum» i skolan. Denna omständighet kan må-

104 hända synes vara av mindre vikt med så vuxna elever, som det här är frågan om. Då emellertid åtskilliga av dem tillbringar den övervägande delen av sin dag i skolan, alltså även vid längre uppehåll i undervisningen liksom ej sällan tid efter skoldagens slut för gemensamt arbete med givna uppgifter, torde den nämnda omständigheten dock icke kunna frånkännas betydelse. Väsentligt viktigare är dock enligt utredningens mening följande två omständigheter. För den starkt specialiserade undervisning, som sjöbefälsskolorna bedriver, erfordras under alla förhållanden ett stort antal institutions- och liknande lokaler. Vidare kommer sjöbefälsskolorna som regel att bli jämförelsevis små skolenheter, vilka såvitt nu kan bedömas blott i ett fall kommer att överstiga tio klassavdelningar. Behovet av ämnesruin för den del av undervisningen, som ligger utanför institutionslokalerna och som eljest skulle bedrivas i klassrum, blir av anförda skäl jämförelsevis ringa. Att utrymmesvinsten under sådana förhållanden måste bli obetydlig ligger i sakens natur. Vid vägande av de olika omständigheterna mot varandra har utredningen till slut kommit till följande grund för beräkning av utrymmesbehovet. För var och en av skolorna bestämmes först behovet av erforderliga specialutrymmen av olika slag. Med utgångspunkt från att undervisningen i läroämnena icke skall överstiga 36 timmar per vecka och med ett utnyttjande av specialutrymmena till 60 % av den maximala tiden, vilket innebär 20 veckotimmar, erhålles för varje skola dels det erforderliga behovet av undervisningstid i de skilda specialutrymmena, dels det antal timmar därutöver, som nämnda lokaler under angivna förutsättningar kan beläggas. Då därefter för övrig undervisning erforderlig tid beräknats, kan en del av denna placeras i de inom 60-procentgränsen friliggande institutionsutrymmena. För därutöver erforderlig undervisning måste ett antal undervisningssalar (klassrum) beräknas, och antalet av dessa har fastställts med utgångspunkt från att de utnyttjas 70 % av den maximalt till buds stående tiden för varje rum (25 veckotimmar). De av utredningen valda procenttalen kan förefalla jämförelsevis låga. Utredningen har emellertid beaktat det faktum, att en icke ringa del av undervisningen vid sjöbefälsskolorna nödvändigtvis måste bestridas av timlärare helt enkelt av det skälet, att en del av ämnena — det gäller såväl de allmänna ämnena som fackämnena — har ett så begränsat antal veckotimmar på timplanen, att de icke medger inrättandet av en tjänst med full tjänstgöring. För att kunna sörja för här nämnda undervisning är sjöbefälsskolornas rektorer därför hänvisade till att anlita timlärare från andra skolor. Denna anordning förutsätter emellertid, att sjöbefälsskolan k a n förlägga dessa lärares tjänstgöring till tider, som passar schemat för deras huvudsakliga tjänstgöring i annan skola. Sjöbefälsskolornas rektorer blir härigenom ofta starkt bundna i sin handlingsfrihet vid uppgörande av schema. Skulle då tillgängliga lokaler vara beräknade för en alltför stark be-

105 läggning, kan vederbörande rektor bli tvingad att förlägga en del av främst timlärarnas undervisning till för denna mindre lämpad lokal eller tillgripa andra pedagogiskt mindre ändamålsenliga anordningar. Utöver det anförda talar emellertid ytterligare ett skäl för att lokalerna icke bör beräknas med alltför stark beläggning. Med hänsyn till dels den jämförelsevis specialiserade undervisningen vid sjöbefälsskolorna, dels elevernas relativt höga medelålder och stora anspråk på undervisningen bör ett så stort antal håltimmar för undervisningslokalerna finnas inlagt, att vederbörande lärare har möjlighet att grundligt förbereda sin undervisning genom iordningställande av undervisnings- och laborationsmateriel, framtagning och iordningställande av bandspelare och projektionsapparater, demonstrationsmodeller och övrig undervisningsmateriel. En alltför stor beläggning av de olika lokalerna skulle således bli till avsevärt hinder för undervisningens rationella bedrivande, och utredningen menar således, att de angivna procenttalen för beläggning av undervisningsutrymmen knappast kan utan våda överskridas. Med beaktande av ovan redovisade skäl och med tillämpning av den i det föregående angivna beräkningsgrunden har utredningen för var och en av skolorna beräknat det för undervisningen vid skolan erforderliga behovet av utrymmen av olika slag. En sammanställning av detsamma återfinnes i bilaga 6 till detta betänkande. De av utredningen beräknade utrymmesbehoven har anmälts till vederbörande kommunala myndigheter. Det har därvid visat sig, att i såväl Malmö som Kalmar utarbetade förslag till nybyggnad för ny sjöbefälsskola föreligger och kan förväntas bli genomförda i anslutning till utredningens här framförda förslag. Stadsfullmäktige i Härnösand har förklarat att staden är villig vidtaga sådana åtgärder, att det av utredningen angivna utrymmesbehovet kan bli helt tillgodosett. Från Stockholms folkskoledirektion har uttalats att det ännu icke varit möjligt att föra fram ärendet angående sjöbefälsskolans i Stockholm lokalbehov till ett principiellt beslut i de kommunala instanserna, men att utredningens förslag är ägnat att läggas till grund för de förhandlingar mellan staten och staden, som torde få förutsättas komma till stånd innan kommunen gör några nya åtaganden i saken. Slutligen har Göteborgs stadskollegium meddelat, att staden är beredd att förutsättningslöst förhandla om konkreta och skäliga förslag till förbättrande och utvidgning av sjöbefälsskolans lokaliteter.

3. Vissa särskilda personalfrågor Sjöbefälsskolorna har och föreslås i det följande att i ännu större utsträcning erhålla en relativt omfattande laboratorie- och ämnesrumsutrustning i form av maskiner, instrument etc. Det är av stor vikt, att denna materiel är föremål för ständig vård och tillsyn. För ett effektivt utnyttjande av

106 densamma för undervisningen är det även av betydelse att erforderliga förberedelser är utförda och att materielen fungerar tillfredsställande. Sjöbefälsskolorna saknar särskild personal härför. Utredningen föreslår därför att, utöver nu befintlig vaktmästarbefattning för skötsel av skollokalerna m. m., inrättas en ny befattning som institutionsvaktmästare i lönegrad Ae 9 för de ifrågavarande arbetsuppgifterna. Utredningen har i sina kostnadsberäkningar för olika skolalternativ räknat med en dylik tjänst å envar av skolorna. För Göteborgsskolans del finnes visserligen av staden anställd personal för skötseln av materielen ombord å »Viking», vilken materiel samtidigt utnyttjas för sjömans- och sjöbefälsskolorna. Behov föreligger emellertid för skolans egen del av en institutionsvaktmästare. Rektorerna vid sjöbefälsskolorna bör vidare till sitt förfogande ha erforderligt biträde för stenografi och maskinskrivning. Härutöver bör emellertid till biträdet kunna överlåtas rutingöromål av olika slag, som nu i brist på arbetskraft måste utföras av rektor. Sådana rutingöromål är att biträda med löneuträkning, bokföring, intygsskrivning, beräkning av sökandes praktiktid, besvarande av förfrågningar av olika slag från enskilda eller myndigbeter, förande av kortregister över eleverna, skötseln av bibliotek etc. Rektorerna har f. n. ingen fast anställd personal för ifrågavarande göromål men har visst årligt anslag för anställande av extra arbetskraft. Detta anslag är förhållandevis ringa. Sålunda har för budgetåret 1958/59 för nämnda ändamål tilldelats sjöbefälsskolan i Stockholm 5 500, i Göteborg 9 000, i Malmö 5 400, i Kalmar 3 300 och i Härnösand 3 900 kronor. Dessa ringa belopp är icke tillräckliga för att rektorerna skall erhålla erforderligt biträde, varför de betungas med allehanda rutingöromål till förfång för verksamheten som skolledare och pedagoger. Utredningen föreslår därför, att det vid envar av skolorna inrättas en befattning som kontorist i lönegrad Ae 9 för ifrågavarande göromål. Vid den största skolan, sjöbefälsskolan i Göteborg, bör därutöver inrättas en halvtidstjänst för ett biträde för skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång.

4. Skolornas

undervisningsmateriel

Sjöbefälsskolornas undervisningsmateriel är i behov av modernisering och upprustning. Den fortgående tekniska utvecklingen gör det nödvändigt att förse sjöbefälsskolorna med modern utrustning för att de kunskaper som meddelas eleverna vid dessa skolor alltid skall avse de vid varje tidpunkt aktuella förhållandena. Anspråken på materielanskaffning har varit störst beträffande den maskintekniska utbildningen, där materielen även ställer sig mest kostsam, men även den nautiska utbildningen kräver tillgång till de senaste typerna av dithörande instrument m. m. De medel, som staten anvisat för nyanskaffning, har icke varit tillräckliga för en önskvärd stan-

107 dard, trots att de ordinarie anslagen emellanåt förstärkts med fondmedel. I viss utsträckning har dock genom ökade årliga anslag materiel kunnat nyanskaffas, men anslagen har visat sig otillräckliga för att dels täcka bristerna på i och för sig nödvändig men dyrbar undervisningsmateriel och ersätta föråldrad sådan materiel, dels bestrida löpande kostnader. Genom att dyrare maskinmateriel (ångpannor, dieselmotorer m. m.) deponerats vid sjöbefälsskolorna eller lämnats som gåvor till dessa av enskilda firmor har dock på detta sätt en mera tidsenlig demonstrations- och laboratorieutrustning ställts till den maskintekniska undervisningens förfogande. På liknande sätt har den nautiska utrustningen — radarapparater o. dyl. — undergått en betydande förbättring. Utredningen vill emellertid härtill framhålla, att sådan materielanskaffning med nödvändighet måste bli sporadisk och dessutom slumpmässig. Det är icke möjligt att grunda en effektiv och modern undervisning på de osäkra förutsättningar som denna form av materielanskaffning erbjuder. Utredningen har i enlighet härmed i förut anförda kostnadsberäkning förutsatt en både kvalitativ och kvantitativ upprustning i vad avser berörda skolors utrustning för undervisningsändamål och återkommer härtill liksom till ovan upptagna förslag om nya befattningar.

KAPITEL VIII

Sjöbefälsutbildningens c e n t r a l a l e d n i n g

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 september 1955 har särskilda sakkunniga tillkallats för att verkställa en förutsättningslös utredning av frågan om den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål. Enligt för utredningen gällande direktiv skall undersökas fördelar och nackdelar med en koncentration till ett ämbetsverk av den centrala ledningen av yrkesutbildningens olika grenar bl. a. även sjöbefälsutbildningen. Enär denna fråga sålunda är föremål för en särskild utredning i större sammanhang, har sjöbefälsutredningen efter samråd med nu nämnda sakkunniga ansett sig icke böra upptaga densamma till prövning. Utredningen vill emellertid framhålla följande. Sjöbefälets utbildningsgång, sjöbefälsskolornas antal och andra av utredningen i detta betänkande framlagda förslag kan behandlas helt oberoende av överstyrelsefrågan. Det är angeläget att så sker och att ställningstagandet till utredningens förslag icke fördröjes på grund av att frågan om sjöbefälsutbildningens centrala ledning alltjämt är under utredning. Sjöbefälsutredningen har under sitt arbete funnit att en mera ändamålsenlig organisation av sjöfartsstyrelsen, såvitt denna avser skolornas centrala ledning, är önskvärd. Av intresse synes därvid särskilt vara överinspektörernas ställning. Dessa leder utbildningen, envar inom sitt utbildningsområde (det nautiska resp. maskintekniska), och är sinsemellan jämställda. Härigenom försvåras en enhetlig ledning av den samlade utbildningsverksamheten, liksom densamma över huvud taget saknar en speciell, på utbildningsfrågor inriktad målsman inom sjöfartsstyrelsen. Skäl talar för att låta den direkta ledningen av sjöbefälsskolorna utövas av endast en befattningshavare, som sålunda får ansvar för utbildningen i sin helhet. Det kan övervägas, huruvida överinspektören skall vara en akademiker med god pedagogisk erfarenhet eller om han skall vara alternativt nautiker eller maskintekniker. I båda huvudfallen erfordras konsultativt biträde från det fackområde, vederbörande överinspektör icke själv behärskar. I detta sammanhang bör erinras om, att utredningens förslag till ny utbildningsgång innebär, att överinspektörerna (motsvarande) icke längre skall utarbeta för examina erforderliga skriftliga uppgifter. Likaså kommer de omfattande examensresorna att betydligt nedgå. Härigenom synes över-

109 inspektörerna få möjlighet att i större utsträckning ägna sig åt den egentliga pedagogiska ledningen. En minskning av deras befattning med behörighetsärendena synes även önskvärd och kommer att verka i samma riktning. önskvärt är vidare att rektorer och lärare vid sjöbefälsskolorna i ökad utsträckning användes för att biträda sjöfartsstyrelsen vid behandlingen av utbildningsfrågor och att årliga rektorskonferenser avhålles. Vidare synes vissa rationaliseringar vara möjliga beträffande fördelningen mellan de ärenden, i vilka rektor äger beslutanderätt, och dem, i vilka beslutanderätten tillkommer sjöfartsstyrelsen, liksom när det gäller fördelningen över huvud taget av arbetsuppgifterna mellan styrelsen och rektorerna. Utredningen föreslår i detta betänkande viss decentralisering i vad avser beslut om rätt för elev att inträda i undervisningen på ett senare stadium samt om dispens från gällande praktikkrav. Vikten av att dessa förslag genomföres understrykes. Sjöfartsstyrelsen synes sakna tillräcklig biträdespersonal för sin nu ifrågavarande centrala ledning. Det är angeläget att sjöfartsstyrelsen ges effektiva möjligheter att utöva sin ledning även under den tid, då osäkerhet råder om vilket ämbetsverk, som slutligen kominer att handha densamma. Utredningen förutsätter att förslag i anslutning till ovan anförda erinringar upptages till prövning inom sjöfartsstyrelsen och att pågående utredning i överstyrelsefrågan icke skall hindra sådana förbättringar, som kan genomföras utan att inrätta nya ordinarie befattningar eller i övrigt utan att väsentligt försvåra en eventuell överflyttning till annat centralt ämbetsverk av utbildningsfrågornas ledning.

K A P I T E L IX

Anslagsfrågor

I riksstaten för budgetåret 1958/59 har anslag till sjöbefälsskolorna upptagits med följande belopp. Sjöbefålsskolorna: Avlöningar, förslagsanslag

1 773 400

Utgifter Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal Rörligt tillägg, förslagsvis

872 200 10 600 756 300 150 300 Summa kronor 1 789 400

Särskilda uppbördsmedel Hyror och hyresersättningar

16 000 Nettoutgift kronor

1 773 400

Sjöbefälsskolorna: Omkostnader, förslagsanslag

73 100

Utgifter Sjukvård m. m., förslagsvis Reseersättningar, förslagsvis Expenser, förslagsvis

1 500 1 000 111 200 Summa kronor

Särskilda uppbördsmedel Elevavgifter m. m

113 700 40 600

Nettoutgift kronor Sjöbefälsskolorna: Materiel, böcker m. m., reservationsanslag

73 100 60 000

Som framhållits i kostnadsberäkningarna (se bil. 5) är en avsevärd upprustning av sjöbefälsskolornas undervisningsanslag erforderlig. De medel, som för ändamålet anvisats å anslaget Materiel, böcker m. m., har varit otillräckliga för att hålla skolornas utrustning på en nivå, som motsvarar den tekniska och pedagogiska utvecklingens krav. En nyanskaffning av erforderlig materiel har av utredningen beräknats draga en kostnad av 2 592 000 kronor. Anskaffningen torde emellertid böra ske successivt, främst med tanke på att de kommunala myndigheterna måste få viss tid till förfogande för genomförande av de tilltänkta ny- och ombyggnaderna av sjöbefälsskolorna. Materielanskaffningen bör därför kunna ske under förslagsvis en tre-årsperiod. Härmed skulle även vinnas en fördelning på tre budgetår av kostnaderna tör densamma. En utsträckning över en längre period kan dock bl. a. enligt vad utredningen funnit vid sina studiebesök i

Ill skolorna icke ske utan allvarliga olägenheter för en rimlig standard på undervisningen. Man bör säkerställa att anskaffningarna kan ske planmässigt och beställningar i tid läggas ut beträffande sådan materiel, som fordrar längre leveranstid eller — beträffande begagnad materiel — behöver reserveras för skolornas räkning. Med hänsyn härtill bör bemyndigande lämnas att under de två första budgetåren, utöver för resp. budgetår anslagna belopp, utlägga beställningar och vidtaga åtgärder i övrigt för anskaffning av ifrågavarande materiel intill ett belopp, som per år motsvarar en tredjedel av de beräknade totala kostnaderna för den nya materielen. Utredningen föreslår att för denna engångsupprustning upptages ett särskilt reservationsanslag och att sålunda anslaget Materiel, böcker m. m. icke innefattar sagda ändamål. Dftn nya skolorganisationen kan börja genomföras fr. o. m. läsåret 1959/60 genom inrättande av vaktstyrmans- och vaktmaskinistklasser och successiv avveckling av nordsjöskeppar- och maskinistklasserna, förberedande klasserna samt styrmans- och maskinteknikerklassernas A-linje. För nämnda budgetår kan, som framgår av ovan åberopade kostnadsberäkningar, för upprustning av laboratorier m. m. beräknas ett materielanslag, uppgående till (V8 X 2 592 0 0 0 = ) 864 000 kronor. Resterande kostnader föreslås till lika delar belasta de två följande budgetåren. Även efter det att den föreslagna upprustningen vid tre-årsperiodens slut genomförts kommer visst anslag årligen att vara erforderligt för ersättning av försliten undervisningsmateriel men framför allt för den förnyelse, som den tekniska utvecklingen i olika avseenden kontinuerligt kräver. Vid den kostnadsjämförelse utredningen gjort, avseende tre olika alternativa organisationsformer, har visst belopp upptagits härutinnan men detsamma kan icke betraktas såsom annat än jämförelsetal, då utvecklingen och behovet av materielen icke kan bedömas så inånga år i förväg. Utredningen vill framhålla, att de tim- och kursplaner, som utredningen uppgjort, förutsätter en väl tillmätt anskaffning av modern undervisningsmateriel — med hänsyn tagen till såväl tekniska som pedagogiska krav — om en rimlig utbildningsstandard skall kunna upprätthållas. Utan denna förutsättning torde bl. a. den föreslagna utbildningstiden få betraktas som alltför kort. Anslaget Materiel, böcker m. m. är avsett att täcka även kostnaderna för underhåll och reparation av anskaffad utrustning. Av största vikt är att sjöbefälsskolornas maskiner och instrument underkastas en fortlöpande kontroll och att uppkomna förslitningar och skador överses och repareras. Genom rationell vård bör kostnaderna för framtida nyanskaffningar kunna nedbringas. Utredningen har i det föregående föreslagit inrättande av särskilda befattningar som institutionsvaktmästare vid sjöbefälsskolorna med tanke på att materielen härigenom skall bli föremål för sådan vård. Det angivna anslaget bör därför ökas med ett skäligt belopp för underhållskostnader. Under anslaget kan övervägas att som särskild delpost uppföra ett

112 anslag å förslagsvis 10 000 kronor. Med hänsyn till behovet av att kunna genomföra uppkommande större reparationer kan dock ett sådant underhållsanslag ibland behöva överskridas. Det synes därför mest ändamålsenligt att låta sagda belopp ingå i anslaget Materiel, böcker m. m. utan att därmed förbindes särskilt angivande av ändamål. Liksom för närvarande bör materielanslaget även täcka kostnader för böcker o. dyl. Härför har beräknats ett belopp av 5 000 kronor. Sjöbefälsutbildningen lider stor brist på lämpliga läroböcker bl. a. därför att upplagorna icke kan beräknas bli tillräckligt stora för att täcka i desamma nedlagda kostnader. Det är av samma orsak svårt att animera lämplig lärare att utarbeta läroböcker, kompendier o. dyl. utan att kunna ersätta denne för t. ex. förlorade löneinkomster under tjänstledighet för arbetet i fråga. Om samarbete med övriga nordiska länder i läroboksfrågan kominer till stånd, kan även ifrågakomma att ersätta utnyttjande av författarrätt etc. Utredningen föreslår därför att för ifrågavarande ändamål upptages ett särskilt anslag, avseende arvoden för utarbetande av läroböcker m. m. I detta hänseende föreslås ett belopp av 10 000 kronor. I fråga om lärarpersonalen har utredningen i kostnadsberäkningarna förutsatt inrättande av åtskilliga nya lektors- och adjunktstjänster men samtidigt minskat antalet timlärare. Antalet rektorer, lärare, vaktmästare och skrivbiträden enligt nuvarande ordning och enligt utredningens förslag vid fullt genomförd organisation framgår av nedanstående personalförteckning: Gällande organisation

Utredningens förslag

Befattning Antal Rektor. Lektor, navigation » , maskinteknik » , elektroteknik Adjunkt, navigation » , maskinteknik » , matematik, fysik etc. » , språk Institutionsvaktmästare Vaktmästare

Ordinarie Bp 1 ABp 26 Ao 24 (Ao 26) Ao 21 (4st.) Ao 23

Ao 8 Ao 7

Kontorist Kontorsbiträde (halvtidstjänst) Skrivbiträden

Antal

Ord.

Extra ord.

Bp l 1 5 5 5 10 11 6 10 5 1 4 5 1

Ao 24 '(Ao 26) Ao23 Ae 9 Ao8 Ao 7 Ae 9 Regi. befordr.-g.

Arvoden

1 Anm. Rektorn i Göteborg föreslås erhålla avlöningsförstärkning med 2 400 kronor (avlöningsgrupp III), övriga med 1 200 kronor (avlöningsgrupp II).

I anslutning till vad som upptagits i ovanstående uppställning som utredningens förslag må anföras följande.

113 Rektorernas allmänna arbetsuppgifter och ansvar samt behovet av att för befattningarna kunna erhålla så stor rekryteringsbas som möjligt motiverar enligt utredningens uppfattning att samtliga rektorsbefattningar, sålunda även den vid sjöbefälsskolan i Kalmar, upptages å chefslöneplanen. Skolans storlek bör nämligen i det hänseendet icke vara avgörande. Utredningen får erinra om att vid de tekniska läroverken även rektorerna vid de minsta av dessa är upptagna å nämnda löneplan. Å andra sidan bör den större arbetsbördan vid skolor av olika storleksordning beaktas. För samtliga sjöbefälsskolor föreslås därför rektorsbefattningen upptagas i lönegrad Bp 1 med ett årligt lönetillägg om 1 200 kronor för rektorerna i Stockholm, Malmö, Kalmar och Härnösand samt om 2 400 kronor för rektorn i Göteborg. I detta sammanhang får utredningen erinra om att sjöbefälsskolornas rektorer f. n. har en undervisningsskyldighet om 16—20 veckotimmar, räknat i medeltal för 40 veckor. Med hänsyn till rektors övriga åligganden och vikten av att han kan genomföra sin verksamhet som skolledare är detta antal alltför stort, och även nuvarande möjlighet för vederbörande överstyrelse att minska undervisningsskyldigheten till tolv timmar i veckan måste anses otillräcklig. Utredningen föreslår därför att — i likhet med vad som gäller vid de högre tekniska läroverken — undervisningsskyldigheten minskas till 10—14 veckotimmar, varvid förutsattes att rektorn vid sjöbefälsskolan i Kalmar erhåller undervisningsskyldighet med flera veckotimmar än de övriga rektorerna. Härutöver bör vederbörande överstyrelse äga rätt att i varje särskilt fall minska denna tid ned till åtta timmar. En ytterligare minskning torde bli aktuell under den tid, den nya utbildningsgången genomföres, men torde böra vara beroende av särskilda beslut av Kungl. Maj :t. Den vidgade betydelse, som numera tillmätes kunskap i ämnet elektroteknik, gör det nödvändigt att ha tillgång till fasta lärartjänster i ämnet. Elektroteknikens centrala ställning medför att sagda undervisning bör handhas av lektor. Svårigheten att få kompetenta lärarkrafter till sjöbefälsskolorna talar starkt för att ifrågavarande befattningar skall utgöras av lektorstjänster. I fråga om de föreslagna nya adjunktstjänsterna i språk må framhållas att överstyrelsen sedan länge arbetat på att knyta fasta lärare i dessa ämnen till sjöbefälsskolorna. Det nuvarande stora antalet timlärare skapar bristande fasthet i undervisningen, då dessa har sin huvudsakliga sysselsättning på annat håll, främst vid de allmänna läroverken. En ordinarie lärare skulle mer ändamålsenligt kunna ägna sig åt språkundervisningens speciella utformning vid sjöbefälsskolorna. Även beträffande huvudämnena navigation och maskinteknik finns stadigvarande behov av fasta lärare, och med hänsyn härtill har föreslagits inrättande av nya tjänster för lärare i dessa ämnen. Utredningen föreslår, att samtliga adjunktstjänster, alltså även nu befintliga, placeras i lönegrad Ao 23. Inrättandet av de nya tjänsterna bör ske i takt med skolorganisationens 8—8075$tt

114 genomförande. Under läsordningens första år, då endast vaktbefälsklasser föreslås inrättade, skulle därför blott vissa av de avsedda befattningarna behöva upptagas. Man synes då främst böra beakta önskemål, som framförts redan beträffande den nuvarande organisationen. En nautisk lektorstjänst vid sjöbefälsskolan i Kalmar och adjunktstjänster i språk har länge stått i första rummet för uppförande å sjöbefälsskolornas personalförteckning. Behovet av lektorstjänsten föreslås tillgodoses genom överflyttning av en av de båda nu vid sjöbefälsskolan i Göteborg befintliga lektorstjänsterna i navigation. För vård och skötsel av den nyanskaffade materielen synes de i det föregående behandlade tjänsterna som institutionsvaktmästare erforderliga redan under första budgetåret. Svårigheten att ordna frågan om skrivhjälp har länge varit betydande och det är såsom även framhållits i det föregående mycket angeläget att här snarast få till stånd en fastare anordning för att rektorerna skall få möjlighet att ägna sig åt sin egentliga uppgift, d. v. s. den pedagogiska ledningen och undervisningsarbetets kontinuerliga utveckling. De föreslagna befattningarna som kontorister ävensom ett del tidsans tällt kontorsbiträde bör därför inräknas i det första budgetårets personalkostnader. Utredningen föreslår sålunda att från och med budgetåret 1959/60 inrättas tio adjunktstjänster i svenska, engelska och tyska i lönegraden Ao 23, fem tjänster i lönegraden Ae 9 för institutionsvaktmästare, fem tjänster för kontorister i lönegraden Ae 9 och en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång med halvtidsanställning. Övriga lärartjänster bör tillföras skolorna under de båda följande budgetåren, varvid två adjunktstjänster i matematik, fysik etc. kommer att utgå vid inrättandet av lektorstjänsterna i ämnet elektroteknik. Frågan om ordinariesättande av tjänsterna för institutionsvaktmästare och biträdespersonal bör upptagas sedan den nya organisationen prövats och vunnit stadga. Anslagsposten Avlöningar till ordinarie tjänstemän torde under budgetåret 1959/60 i enlighet med ovanstående böra uppräknas med 280 300 kronor, varav för ökningen av rektorernas löner 7 200 kronor och för adjunktstjänsterna tillhopa 273 100 kronor. Anslagsposten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde för samma budgetår böra uppräknas med för institutionsvaktmästare 63 500 och för skrivbiträden 68 700 kronor, d. v. s. sammanlagt 132 200 kronor. I samband härmed kommer emellertid å andra sidan sagda anslagspost att reduceras genom minskat behov av timlärare och arvodesanställd skrivpersonal. Denna minskning kan uppskattningsvis beräknas till (275 600 + 27 100 = ) 302 700 kronor. Anslagsposten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde således för budgetåret 1959/60 böra minskas med (302 700 — 132 2 0 0 = ) 170 500 kronor.

115 Med hänsyn till ovanstående kommer anslagsposten Rörligt tillägg att öka med 65 700 kronor. Anslagsposten Hyror och hyresersättningar upptages med oförändrat belopp. Beträffande anslaget till omkostnader må anföras följande. Posten för sjukvård m. m. torde få höjas med hänsyn till det ökade antalet ordinarie lärare samt ökningen i övrigt av personalen. Skäligt synes vara att härför räkna med ett belopp av 3 000 kronor. Enligt gällande sjöbefälsskolestadga § 18 mom. 3 bör eleverna beredas tillfälle till praktiska rön å fartyg, skeppsvarv samt maskin- och elektriska anläggningar i land. Vid dylika studiebesök måste vederbörande lärare medfölja som ledare. Därvid bör denne få åtnjuta rese- och traktamentsersättning. Likaså bör elevernas färdkostnader bekostas av statsmedel och belasta anslagsposten Reseersättningar. Nuvarande för ändamålet anvisat belopp, 1 000 kronor, utnyttjas helt för navigeringsövningar med elever på nautiska linjen. Ifrågavarande anslagspost bör därför med hänsyn härtill och till kostnaderna för rektorskonferenser ökas till 5 000 kronor. Anslagsposten Expenser är f. n. upptagen till 111 200 kronor men h a r visat sig vara för ringa för att tillfredsställa skäliga anspråk. En ökning av densamma till åtminstone 125 000 kronor bör därför ske. Enligt vad förut anförts angående elevavgifternas slopande utgår posten Särskilda uppbördsmedel: elevavgifter m. m. Som i tidigare avsnitt angivits bör ett särskilt anslag av 30 000 kronor upptagas till bekostande av fortbildningskurser och information och därmed sammanhängande åtgärder. Utredningen har med hänsynstagande till vad ovan anförts samt med beaktande av att till anslagsposten Avlöningar till ordinarie tjänstemän även bör läggas beloppet för från och med budgetåret 1958/59 beslutad lönereglering för sjöbefälsskolornas rektorer, tillhopa ca 9 500 kronor, u P P g J o r t följande förslag till stat för sjöbefälsskolorna för budgetåret 1959/60: Sjöbefälsskolorna: Avlöningar, förslagsanslag

1 958 400

Utgifter Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal Rörligt tillägg, förslagsvis

1 162 000 10 600 585 800 216 000

Summa kronor 1 974 400 Särskilda uppbördsmedel Hyror och hyresersättningar

16 000 Nettoutgift kronor 1 958 400

Sjöbefälsskolorna: Omkostnader, förslagsanslag

116 Utgifter Sjukvård m. m., förslagsvis Reseersättningar, förslagsvis Expenser, förslagsvis Summa kronor

3 000 5 000 125 000 133 000

Sjöbefälsskolorna: Materiel, böcker m. m., reservationsanslag Sjöbefälsskolorna: Upprustning av laboratorier m. m., reservationsanslag Sjöbefälsskolorna: Fortbildningskurser och information m. m., reservationsanslag . . . Sjöbefälsskolorna: Ersättning åt författare av läroböcker och för rätt till dylika verk m. m., reservationsanslag

15 000 864 000 30 000 10 000

Sjöbefälsskolornas personalförteckning för budgetåret 1959/60 föreslås erhålla följande utformning. Befattning Rektor Lektor, navigation » , maskinteknik Adjunkt, navigation » , maskinteknik » , matematik, fysik etc i , språk Institutionsvaktmästare Vaktmästare

» Kontorist Kontorsbiträde (halvtidstjänst)

Antal

Ord.

5 5 5 7 5 8 10 5 1 4 5 1

Bp l 1 Ao 24 (Ao 26)

Extra ord.

Ao 23 Ae 9 Ao 8 Ao 7 Ae 9 Regi. befordr.

1 Anm. Rektorn i Göteborg föreslås erhålla avlöningsförstärkning med 2 400 kronor (avlöningsgrupp III), övriga med 1 200 kronor (avlöningsgrupp II).

KAPITEL X Övergångsbestämmelser

Utredningen förutsätter att 1959 års vårriksdag fattar beslut om den föreslagna sjöbefälsutbildningens genomförande. Den nya läsordningen kan då, vilket utredningen föreslår, delvis tillämpas med början fr. o. m. läsåret 1959/60 och med intagning av nybörjare endast en gång per läsår, d. v. s. i början av varje hösttermin. Härvid avskaffas först de nuvarande förberedande klasserna samt nordsjöskeppar- resp. maskinistklasserna samt styrmans- och maskinteknikerklassernas A-linjer och ersattes av vaktbefälsklasser. Efter en period av två år, d. v. s. i och med elevintagningen i vaktbefälsklasserna höstterminen 1961, kommer den nya utbildningsgången att vara helt genomförd. Under denna period bör de elever, som med godkända betyg genomgått förberedande klass under vårterminen 1959, ha möjlighet att avlägga vederbörliga examina enligt nuvarande organisation. De elever, som avlagt styrmans- eller maskinteknikerexamen enligt nu gällande ordning men som önskar fortsätta studierna efter utgången av ovannämnda övergångsperiod, torde i allmänhet komma att ha en relativt lång tid bakom sig efter sina tidigare studier. Det synes i dylika fall för dessa föreligga behov av en viss repetition av tidigare förvärvade kunskaper, varjämte en del av studievanan gått förlorad. Å andra sidan torde särskilda inträdesprov liksom nu är fallet icke böra påfordras. Utredningen föreslår därför, att nu ifrågavarande elever skall utan prövning vinna inträde i sjökaptens- resp. sjöingenjörskursens första klass. För de elever, vilka påbörjat sådan utbildning å elevfartyg, som syftar till avläggande av styrmans- resp. maskinteknikerexamen som privatist, bör möjlighet föreligga att få fullfölja sina utbildningsplaner. Utredningen föreslår därför, att dessa elever skall få avlägga resp. examina enligt nu gällande ordning samt att därefter möjlighet skall beredas dem att i särskilt inrättade sjökaptens- resp. sjöingenjörsklasser få avlägga vederbörlig högre examen likaledes enligt gällande ordning, dock högst t. o. m. utgången av år 1962. I dessa särskilda klasser skall också kunna intagas andra elever med styrmans- resp. maskinteknikerexamen, vilka önskar avlägga sjökaptens- resp. sjöingenjörsexamen enligt gamla ordningen. Övergången till den nya läsordningen föreslås sålunda med här ovan nämnt undantag ske i den ordning, som framgår av bilaga 7 a—e till detta betänkande.

118 Beträffande praktikkraven må anföras följande. För nautikerna innebär de föreslagna bestämmelserna en minskning av de krav på sjöpraktik, som för närvarande gäller för inträde i sjöbefälsskolans styrmans- resp. sjökaptensklasser. Några särskilda övergångsbestämmelser fordras därför icke för denna linje. För den maskintekniska utbildningen innebär de föreslagna praktikkraven delvis en minskning av praktiktiden (till sjöss) och delvis en viss skärpning beträffande verkstadstjänsten, som erhåller en bestämdare precisering men samtidigt kan sägas få en något mindre omfattning tidsmässigt, i varje fall i vad avser tillträdet till vaktmaskinistklassen. För att icke vålla för stora olägenheter vid planeringen av praktiktiden och svårigheter att som varvspraktikanter (motsvarande) placera blivande elever i sjöingenjörsklassen, synes det lämpligt att låta tillträde till såväl vaktmaskinistklassen som sjöingenjörskursen ske valfritt enligt de nya eller gamla bestämmelserna under de två första åren av klassens resp. kursens inrättande. Nuvarande anordning att endast vederbörande överstyrelse skall kunna meddela dispens från fastställda krav på praktik är icke tillfredsställande. Utredningen föreslår därför, att vederbörande rektor skall kunna i vis? omfattning dispensera från gällande praktik då så med hänsyn till den föregående utbildningens (praktikens) art eller övriga särskilda omständigheter kan anses skäligt. Det bör ankomma på vederbörande överstyrelse att utfärda närmare bestämmelser härom. Utredningen vill betona önskvärdheten av att tillämpningen av den nya organisationen kan genomföras så smidigt som möjligt. I detta sammanhang vill utredningen även erinra om de i tidigare avsnitt föreslagna rektorskonferenserna. Uppkomna problem och frågor torde med fördel böra diskuteras vid dessa.

KAPITEL XI S a m m a n f a t t n i n g a v u t r e d n i n g e n s förslag

1. Utredningen understryker starkt den svenska sjöfartens stora betydelse för landet. Sålunda framhålles att den svenska handelsflottans totala sjöfartsintäkter år 1956 uppgick till 2 115 miljoner kronor, varav 2 033 miljoner kronor i utrikes fart. Vidare intjänades med från utlandet förhyrda fartyg 123 miljoner kronor. Det s. k. sjöfartsnettot uppgick under åren 1954—57 till resp. 875, 1 025, 1 215 och (prel.) 1 400 miljoner kronor. Sistnämnda siffror innebär, att sjöfarten tillfört landet främmande valutor, som i genomsnitt för ifrågavarande år motsvarar ca 14 % av hela varuexportens värde. Fortsatta möjligheter att konkurrera med andra länders handelsflottor är bl. a. beroende av den svenska handelsflottans kvalitet. Härvid spelar sjöbefälsutbildningen en mycket stor roll. Utredningen erinrar även om de stora kostnader, som den svenska rederinäringen de senare åren nedlagt på sjöbefälsutbildningen. Utredningen erinrar vidare om fartygens och sjöfartens utveckling och de krav, som denna ställer på utbildningen. Den nuvarande utbildningen fyller icke dessa och en ökning av utbildningsramen har därför icke kunnat undvikas. Vid bedömandet av sjöbefälsskolornas organisation har särskilt avseende fästs vid rekryteringen av elever till skolorna.

Förslag till utbildningsgång, praktikkrav m. m. 2. Utredningen erinrar om att nuvarande antal behörighetsformer är betydande och att detta ställer sådana krav på utbildningsgången vid sjöbefälsskolorna, att en följdriktig och kontinuerlig kursuppläggning i hög grad försvåras. Nuvarande upprepade examina och inträdesprov minskar den effektiva undervisningstiden. Vidare medför kravet på att maskinistoch maskinteknikerklasserna liksom nordsjöskeppar- och styrmansklasserna var för sig skall utgöra ett avslutat helt att omläsning sker i de följande klasserna av en del av kunskapsstoffet. Utredningen finner det angeläget att alltför många anhalter på utbildningsvägen undvikes och att en mot den högre utbildningen mera direkt syftande studiegång erhålles. Härigenom kan även sjöfartens reella behov av sjöbefälskategorier beaktas

120 bättre än nu. Av särskild betydelse är nämligen att skapa en stor grupp relativt väl utbildat befäl för vakttjänsten och därmed sammanhängande göromål. På mindre fartyg i begränsad fart förutsattes denna kategori efter längre praktisk erfarenhet även vara lämplig som befälhavare resp. maskinchefer. Utredningen föreslår därför, att nuvarande nordsjöskeppar- och styrmansexamina resp. maskinist- och maskinteknikerexamina avskaffas och att det i stället införes ett system med endast två befälskategorier, nämligen vaktbefäl samt högre befäl (sjökaptener och sjöingenjörer). Utbildningen till östersjöskeppare kommer att behandlas särskilt i samband med fullgörandet av givet uppdrag att verkställa utredning rörande undervisningen i navigation för fiskare. 3. Vaktbefälet föreslås få en utbildning, som för fram till kunskaper, vilka är högre än vad som kräves i nuvarande nordsjöskeppar- resp. maskinistexamen men lägre än vad som kräves i nuvarande styrmans- resp. maskinteknikerexamen. 4. Utbildningen föreslås bli upplagd med sikte på fortlöpande studier till den högre examen med vaktbefälsklassen som i princip obligatorisk. 5. Den tidsvinst, som kunnat uppnås genom modernisering av kursplanerna, avskaffande av examensskrivningar och nuvarande omfattande examina och examensförfarande liksom genom användning av effektiv undervisningsmateriel, har icke varit tillräcklig för att ge rum för erforderligt nytt kunskapsstoff. Utredningen föreslår därför en viss förlängning av utbildningen till sjökapten och sjöingenjör. Enligt förslaget skall sålunda utbildningen till vaktbefäl omfatta ett läsår och därefter följas av en högre tvåårig kurs till sjökapten resp. sjöingenjör. I praktiken blir dock utökningen av studietiden relativt ringa, bl. a. på grund av att förberedande klassens kurs ingår i vaktbefälsklassens. 6. Genomförandet av ett system med två befälskategorier förutsätter ändring av nuvarande befälsförordning. Detta kan emellertid icke undvikas, om man önskar en väsentlig och därmed mera genomgripande omdaning av nuvarande befälsutbildning. För att ha någon utgångspunkt vid utarbetande av kursplaner m. m. anges viss antagen behörighet för det föreslagna nya vaktbefälet. Dessa behörighetsbestämmelser är emellertid endast att betrakta som riktpunkter, vilka bör närmare prövas i särskild ordning. 7. Vaktbefälsklassen föreslås erhålla en sådan uppläggning att den grundar sig på — förutom stadgad praktik — i sjuårig folkskola förvärvade kunskaper. Inträdeskravet bör sålunda vara avgångsbetyg från dylik skola med minst betyget B (godkänd) i samtliga läroämnen. Den, som har realexamen eller godkända betyg från enhetsskola i ämnena matematik, fysik, kemi, svenska och engelska eller eljest visar sig äga motsvarande kunskaper, föreslås — så länge icke den nioåriga skolan genom skolväsendets utveckling kommit att bli grunden för samtliga elever — få möjlighet att komma in i utbildningen på något senare stadium.

121 Även elever från de enskilda rederiernas elevfartyg bör i förekommande fall äga ovan nämnd möjlighet att vinna inträde på ett senare stadium, under förutsättning att stadgad praktik fullgjorts. Samma gäller annan, som förvärvat erforderliga kunskaper och praktik. 8. Någon examen skall icke äga rum i vaktbefälsklassen utan betygen sättes på grundval av under läsåret ådagalagda kunskaper. Den, som erhållit godkända betyg i samtliga de ämnen, vari betyg sättes, äger utan särskild prövning tillträde till den högre utbildningens första klass, under förutsättning dock att han söker inträde senast höstterminen efter det tre år förflutit sedan vaktbefälsklassen genomgåtts. Eljest skall vid prov styrkas att erforderliga kunskaper föreligger i de för undervisningen väsentliga ämnena. Rätt att undergå prövning i underkänt ämne föreslås. 9. Den, som icke önskar gå vidare till den högre utbildningen, bör äga rätt att erhålla avgångsbetyg och utfå vaktbefälsbrev, även om han har underbetyg i högst två ämnen, dock icke i något av ämnena navigation, sjömanskap och signalering resp. maskinteknik och elektroteknik. 10. Tillträde till den tvååriga utbildningen till sjökapten resp. sjöingenjör tillkommer a) den, som med godkända betyg genomgått vaktbefälsklass resp. kompletterat underbetyg till godkända betyg samt i båda fallen därefter sökt inträde i den högre klassen senast höstterminen näst efter det tre år förflutit, sedan vaktbefälsklassen genomgåtts; b) den, som vid särskilt anordnade prov visat sig ha i annan ordning förvärvat motsvarande kunskaper som den, vilken med godkända betyg genomgått vaktbefälsklass, samt därefter sökt inträde å tid som i punkt a) sägs; c) den, som efter avlagda kunskapsprov enligt punkterna a) och b) ovan icke inom föreskriven tid sökt inträde till den högre utbildningen men som vid särskild prövning styrkt sig äga erforderliga kunskaper i de för undervisningen väsentliga ämnena. I samtliga fall förutsattes, att stadgad praktik föreligger. 11. Den högre undervisningen bedrives under två läsår och är en sammanhängande utbildning. För att inom sjökaptens- resp. sjöingenjörskursen flyttas från den första klassen till den andra fordras godkänt betyg i samtliga ämnen, dock med rätt att före läsårets början komplettera eventuellt underkända betyg. För att elev skall utfå behörighetsbevis bör två underbetyg godtagas, dock icke i något av ämnena navigation, sjömanskap, elektroteknik med apparatlära, författningskunskap, svenska och engelska resp. maskinteknik, elektroteknisk, svenska och ett främmande språk. 12. För den högre utbildningen föreslås en förenklad examen. Särskilda examensskrivningar bör icke förekomma utan betyg sättas på grundval av

122 företrädesvis under året ådagalagda kunskaper. Examensförhör skall hållas inför vederbörande överinspektör eller inför annat, av överstyrelsen utsett examensombud. Dessa bör dock icke äga rätt inverka på betygssättningen. 13. Utredningen föreslår, att för såväl maskintekniska som nautiska linjen anordningen med s. k. särskild prövning i enstaka ämnen införes samt att därjämte möjligheten att som privatist förvärva fullständig kompetens generellt införes såväl för vaktbefälsklassen som för den högre tvååriga befälskursen, och anger vissa förslag till närmare bestämmelser härom. 14. Den nuvarande uppdelningen i A- och B-klasser bör på av utredningen anförda skäl upphöra och intagningen av elever ske endast en gång om året med undantag dock för de fall, då någon erhållit tillstånd att komma in i vaktbefälsklassen på ett senare stadium av undervisningen. 15. Beträffande praktiktidens längd erinrar utredningen om att frågan angående praktikens och erfarenhetens betydelse för kommande yrkesutövning icke bör sammanblandas med frågan om inträdeskraven till sjöbefälsskolorna. I det senare fallet måste det avgörande vara, när man anser en sådan erfarenhet och mognad vara uppnådd, att förutsättningarna att följa utbildningen vid sjöbefälsskolorna föreligger. Studierna vid dessa bör vidare icke komma så lång tid efter den allmänna skolgången, att studievanan och tidigare förvärvade kunskaper delvis gått förlorade. Till detta kommer, att de psykologiska och ekonomiska skälen mot fortsatta studier blir starkare, ju längre vederbörande varit ute i praktiskt förvärvsarbete. En kort praktiktid kan sålunda även medföra viss stimulans i vad avser rekryteringen till sjöbefälsbanan. En alltför lång praktiktid kan å andra sidan verka avskräckande. Det vore önskvärt, att praktiken till sjöss som regel föreginges av utbildning vid sjömansskola. Något krav härpå torde dock tills vidare icke kunna uppställas. Emellertid bör genomgången sjömansskola räknas vederbörande till godo vid beräkningen av praktiktidens längd. Skäligt synes vara, att tiden vid sjömansskola får räknas som tid till sjöss resp. i verkstad. Även genomgången fullständig utbildning vid sjövärnskåren bör beaktas. 16. För att icke binda utvecklingen vid några särskilda former, föreslår utredningen att det får ankomma på vederbörande överstyrelse att för olika slag av sådan normerad elevpraktik, som bedrives i enskilda rederiers regi, medgiva viss tidspremiering och därmed följande avkortning av sjötid resp. verkstadstid. Därvid bör en uppmuntran av elevfartygsutbildningen eftersträvas samtidigt som man bör försöka uppnå vissa standardformer för densamma. 17. Utredningen har bedömt, att 30 månaders praktik till sjöss bör fordras av den, som söker inträde vid sjöbefälsskolans nautiska linje. Denna tid kan i enlighet med vad ovan under punkterna 15 och 16 anförts i vissa fall avkortas.

123 18. Vaktstyrmansklassen har ett sådant kursomfång att den, jämte stadgad praktisk tjänstgöring, ger tillräckliga kunskaper för att vara vaktstyrman på fartyg av alla storlekar samt befälhavare på fartyg i den utsträckning, behörighet f. n. föreligger för nordsjöskeppare. Sedan viss ytterligare praktik erhållits efter utfåendet av vaktstyrmansbrev, bör innehavaren härav även k u n n a ges behörighet att vara befälhavare på fartyg, där det f. n. kräves styrmansbrev. Som riktpunkt för kravet på ytterligare sjötid synes kunna anges 36 månaders tjänstgöring som vaktbefäl i nordsjö- eller vidsträcktare fart efter erhållande av behörighetsbevis som vaktstyrman. Utredningen förutsätter emellertid, att denna fråga blir föremål för särskilt övervägande i samband med översyn av gällande befälsförordning. Det skulle vara värdefullt, om tiden vid sjöbefälsskolan kunde följas av t. ex. sex månaders tjänstgöring som vaktbefälsaspirant innan behörighetsbevis som vaktbefäl erhölles. Utredningen har i nuvarande läge icke ansett sig kunna framlägga förslag härom. Det förutsattes dock att den första tjänstgöringstiden som ansvarigt befäl sker under erfaret befäls överinseende. 19. Utredningen utgår från att det för erhållande av sjökaptensbrev skall fordras, att vederbörande, efter det behörighetsbrev som vaktstyrman utfärdats för honom, efter sjökaptensexamen tjänstgjort i ansvarig ställning minst 36 månader i nordsjö- eller vidsträcktare fart enligt de närmare bestämmelser, som kan bli fastställda efter en översyn av befälsförordningen. 20. Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag till studiegång följande i avseende å den nautiska utbildningen. I. Utbildning till

vaktstyrman

Sjöpraktik Vaktstyrmansklass

30 månader 9 » 39 månader 1

II. Utbildning

till

sjökapten

Tidigare praktik före inträde i vaktstyrmansklassen samt genomgång av denna 39 månader Sjökaptenskurs 18 » Sjöpraktik som vaktstyrman för erhållande av sjökaptensbrev 36 » 93 månader

Ovan angiven sjöpraktik tid före inträde i vaktstyrmansklassen kan förkortas på sätt som framgår av punkterna 15 och 16 här ovan. 21. För inträde vid sjöbefälsskolas maskintekniska linje bör fordras tolv månaders praktik till sjöss i fartygs maskinanläggning. Därjämte föreligger emellertid även krav på viss tids verkstadspraktik. 1 För erhållande av utvidgad behörighet (befälhavare å vissa fartyg) förutsattes ytterligare sjötid efter det behörighetsbrev som vaktstyrman erhållits.

*

124 22. Vid avvägningen mellan kraven på praktiktid till sjöss och till lands (verkstadspraktik) har utredningen funnit, att största vikt bör läggas vid en tillfyllestgörande verkstadspraktik. Utredningen betonar betydelsen av en god grundläggande verkstadsutbildning. Den utbildning, som sker vid våra sjömansskolor, är av stort värde även för blivande sjöbefäl, men även annan grundläggande utbildning bör godtagas. Utredningen har övervägt inrättande av särskilda verkstadsskolekurser för dem, vilka icke genomgått sjömansskola, men på angivna skäl icke ansett sig böra framföra förslag därom. 23. Utredningen anser, att man bör eftersträva en något förkortad men i stället mera preciserad verkstadspraktik. Sålunda bör fästas vikt vid att vederbörande erhåller goda kunskaper i yrkesarbete inom mekaniska verkstadsbranschen, omfattande bänkarbete, borrning, svarvning, smidning, svetsning, lödning etc. Med den alltmera ökade betydelse elektrotekniken har erhållit på de moderna fartygen, bl. a. genom införandet av växelström, bör även behovet av elverkstadspraktik beaktas. För inträde i vaktmaskinistklassen bör därför, förutom sjöpraktik enligt ovan, fordras 1) praktik å mekanisk verkstad under minst nio månader, varav minst sex månader i inom branschen förekommande yrkesarbete såsom bänkarbete, borrning, svarvning, smidning, härdning, svetsning, lödning e t c , och minst tre månader i arbete med tillverkning, reparation eller montering av fartygs framdrivningsmaskineri samt 2) praktik under minst tre månader i elverkstad eller därmed jämförlig utbildning. För det fall utbildning erhålles vid sjömansskolas linje för maskinpersonal, vid verkstadsskola, å elevfartyg eller under andra jämförbara förhållanden, bör premiering eller tillgodoräkning av tiden kunna ske enligt vederbörande överstyrelses bestämmande. 24. Vaktmaskinistklassen har ett sådant kursomfång, att den jämte stadgad praktik synes ge tillräckliga kunskaper att vara vaktmaskinist på fartyg av alla storlekar samt maskinchef på fartyg i östersjö- eller nordsjöfart. I sistnämnda fall torde dock vissa gränser få sättas för behörigheten i vad avser fartygens maskinstyrka. Vidare bör fordras ytterligare sjötjänst efter erhållande av vaktmaskinistbrev. 25. Av den, som avser att avlägga sjöingenjörsexamen, bör krävas en utvidgad verkstadspraktik, fullgjord före eller efter genomgång av vaktmaskinistklassen. Utredningen föreslår i enlighet härmed, att för tillträde till sjöingenjörskursen i princip skall fordras nio månaders praktik vid varv. För de fall, då dylik praktik icke kan erhållas, bör i stället kunna godkännas praktik hos av vederbörlig överstyrelse särskilt godkänd tillverkare av större fartygsmaskiner eller hos annat företag, som bedriver rörelse av sådan art och omfattning, att praktik motsvarande den nu ifrågavarande kan erhållas.

125 Med normerad utbildning vid varv avser utredningen endast, att varven tar all möjlig hänsyn till att vederbörande skall erhålla god praktik för sin kommande verksamhet samt att cirkulation, i den utsträckning detta ställer sig lämpligt och möjligt, får ske inom några av avdelningarna för maskintillverkning och maskininstallation samt reparentavdelning, pannverkstad, rörverkstad, elektrikeravdelning och skeppsbyggeri, dock icke med kortare perioder än tre månader, varvid tjänstgöring någon tid inom maskinavdelning (motsvarande) skall vara obligatorisk. Sveriges varvsindustriförening har förklarat, att intresse härför föreligger hos dess medlemmar. 26. För erhållande av sjöingenjörsbrev synes man böra räkna med 36 månader som vaktmaskinist å fartyg med en maskinstyrka om minst 1 000 indikerade hästkrafter, varav minst ett år på fartyg med en maskinstyrka om minst 2 000 indikerade hästkrafter. I likhet med vad tidigare anförts förutsattes emellertid, att behörighetskraven prövas vid en översyn av gällande befälsförordning. 27. Vad ovan anförts kan beträffande den maskintekniska utbildningen sammanfattas enligt följande. I. Utbildning till vaktmaskinistTjänstgöring å mekanisk verkstad i yrkesarbete med bänkarbete, borrning, svarvning, svetsning etc i arbete med tillverkning, reparation eller montering av fartygs framdrivningsmaskineri Tjänstgöring i elverkstad 1

3 3

Sjöpraktik i fartygs maskinanläggning

12 månader 12 »

Vaktmaskinistklass

24 månader 9 »

6 månader » i

33 månader 2 II. Utbildning till sjöingenjör Tidigare verkstadspraktik före inträde i vaktmaskinistklassen 12 månader Tidigare sjöpraktik i fartygs maskinrum 12 » Vaktmaskinistklass 9 > 33 månader Praktik på varv (motsvarande) 3 9 » Sjöingenjörskurs 18 » Sjöpraktik som vaktmaskinist för erhållande av sjöingenjörsbrev 36 » 96 månader

Ovan angivna tider k a n förkortas genom att den för tillträde till vaktmaskinistklassen stipulerade praktiken fullgöres på sådant sätt, att premiering resp. tillgodoräkning sker. 1

Kan ersättas av annan därmed jämförlig utbildning. För erhållande av utvidgad behörighet (maskinchef å vissa fartyg) förutsattes ytterligare sjötid efter det behörighet som vaktmaskinist erhållits. 3 Denna praktik må efter eget val förläggas före eller efter genomgången av vaktmaskinistklassen, dock alltid efter övrig verkstadspraktik. 2

126 28. Någon ändring av läsårets längd föreslås icke. Detta förutsattes, i likhet med vad som gäller inom allmänna skolväsendet, omfatta 39 veckor. 29. Vid vägande av olika önskemål och synpunkter mot varandra har utredningen slutligen stannat för att föreslå en timplan, vilken upptar 36 timmar samt därutöver i vaktbefälsklassen två timmar för ämnet fysisk fostran. I vad avser sistnämnda utökning bör emellertid, så snart erfarenhet vunnits av den nu framlagda timplanen, allvarligt övervägas, om icke totala antalet veckotimmar i vaktbefälsklasserna kan minskas till 36. Senast då den obligatoriska nioåriga skolan genomförts, varvid sjöbefälsskolans elever allmänt bör ha väsentligt bättre teoretisk bakgrund i de allmänna ämnena, bör för övrigt en allmän omprövning av timplanen företagas. Önskemålet om en sänkning av antalet veckotimmar till eller mot 33 får därvid vägas mot nödvändigheten av att på undervisningsplanen införa nya ämnen, t. ex. ett tredje främmande språk, eller att företaga kvalitativa förbättringar i kursinnehållet, i första hand i fackämnena. 30. Enligt utredningens bestämda uppfattning är tiden nu inne att införa två främmande språk som obligatoriska ämnen på timplanen. Ett av dessa bör vara engelska. Som andra främmande språk föreslås för nautiska linjen tyska eller spanska valfritt, varvid valet icke bör få ändras under vistelsen vid sjöbefälsskolan. För maskintekniska linjen bör däremot tyska språket med hänsyn till behovet att kunna läsa på detta språk förekommande teknisk litteratur, instruktionshandböcker m. m. vara obligatoriskt som andra främmande språk. På grund av sjöbefälsyrkets starkt internationella prägel och då den grundläggande skolan inom några få år kommer att tillhandahålla undervisning i minst två främmande språk, bör undervisning i tre främmande språk framdeles om möjligt göras obligatorisk vid sj öbef älsskolorna. 31. Beträffande den föreslagna timfördelningen i ämnet matematik, vilken bl. a. innebär sju veckotimmar för detta ämne i vaktstyrmans- resp. vaktmaskinistklassen, anför utredningen att det måste vara av värde att allt vaktbefäl har i förhållande till sin utbildning i övrigt betryggande kunskaper även i grundläggande ämnen. Icke minst blir detta av betydelse med hänsyn till den mycket snabba tekniska utvecklingen inom sjöfartens olika områden. Väsentligt för utredningens bedömning har också varit, att timplanen får en sådan omfattning och fördelning att den medger en väl avvägd och kontinuerligt verkande kursplan för den fullständiga utbildningen. Utredningen menar, att en förskjutning i den framlagda timplanen vad beträffar ämnet matematik icke kan ske utan allvarlig olägenhet för en naturlig kursgång vid undervisningen. 32. I vad avser de maskintekniska laborationerna på den maskintekniska linjen erinrar utredningen om att de elever, som kommer till sjöbefälsskolornas maskintekniska utbildning, har bakom sig en relativt omfattande

127 praktik, medan den allmänna teoretiska bakgrunden, intill dess den obligatoriska nioåriga skolan genomförts, är endast genomgången folkskola. Utbildningen vid sjöbefälsskolorna bör sätta eleven i stånd att under sin kommande verksamhet följa med i den tekniska utvecklingen, lära sig sköta nya maskintyper etc. Detta förutsätter en god teoretisk utbildning inte minst i de tekniska ämnena. Förekommande praktiska övningar bör anslutas härtill. Laborationerna i ämnet maskinteknik på maskintekniska linjen förutsattes principiellt endast omfatta ekonomiprov och därav betingade åtgärder, avdunstningsprov, effektprov och andra dylika mätningar, som en maskinchef får göra för att kontrollera att maskinanläggningen driftsmässigt beter sig enligt vad som är normalt. Vidare bör laborationerna omfatta sådana övningar och demonstrationer, som avser att göra lärostoffet lättfattligare eller som i övrigt är pedagogiskt betingade. 33. Utredningen har övervägt att införa ämnet skyddstjänst men avstått härifrån bl. a. på grund av att dylik utbildning erhålles under värnpliktstiden och i framtiden torde komma att givas alla mera stadigvarande yrkesverksamma sjömän. Vidare innehåller ämnet sjömanskap en del av ifrågavarande kunskapsstoff. 34. Utredningen har låtit utarbeta kurs- och timplaner för de olika linjerna. Desamma är som bilagorna 3 a—c och 4 a—c fogade till detta betänkande. Utredningen förutsätter emellertid, att planerna tillämpas på prov under tre år innan de fastställes och att de även därefter blir föremål för en fortlöpande översyn. 35. För nautiska linjen innebär de föreslagna kurs- och timplanerna införande av ämnena spanska eller tyska, varukännedom, samhällslära, bokföring, maskinskrivning, arbetsledarkunskap och fysisk fostran, vissa ämnen dock endast i vaktstyrmansklassen resp. i sjökaptenskursen. Vidare har t. ex. ämnet sjömanskap erhållit ett betydligt ökat timantal. Härom hänvisas emellertid till bilaga 3 a. 36. För maskintekniska linjen åter innebär de föreslagna kurs- och timplanerna införande av ämnena tyska, samhällslära, arbetsledarkunskap och fysisk fostran, vissa dock endast i vaktmaskinistklassen resp. i sjöingenjörskursen. Vidare har ämnet elektroteknik erhållit ett betydligt ökat timantal. Härom hänvisas ytterligare till bilaga 4 a.

Särskilda utbildningsfrågor m. m. 37. Utredningen anför, att behov föreligger att utbilda fartygselektriker men att det därvid närmast är fråga om en till elektroområdet specialiserad yrkesutbildning och icke om en utbildning, som ligger inom ramen för sjöbefälsskolornas huvuduppgift, att utbilda personal för den nautiska resp.

128 maskintekniska ledningen av fartyget. Utredningen har därför funnit, att utbildningen av fartygselektriker bör bedrivas i yrkesskolornas regi. Under utredningens gång har förslag framförts angående behörighetsbevis för fartygselektriker. Då emellertid detta är en behörighetsfråga, har utredningen icke upptagit spörsmålet till prövning. Utredningen har vidare icke funnit skäl föreligga att nu vid sjöbefälsskolorna införa särskild utbildningsgång till elektromaskinist. 38. Den av utredningen föreslagna utbildningen av vaktmaskinister syftar icke till att ge så ingående kunskaper på det kyltekniska området som erfordras av den, som skall ha ansvar för driften av större kylanläggningar på för kyllaster särskilt inrättade fartyg. Det torde emellertid vara möjligt att i en påbyggnadskurs om sex å åtta veckor efter vaktmaskinistexamen lämna för kylmaskinist erforderliga specialkunskaper. Dylika kurser bör anordnas i mån av behov och koncentreras till en skola, förslagsvis sjöbefälsskolan i Göteborg. 39. Telegrafistutbildningen kan sägas vara en speciell yrkesutbildning, som icke äger direkt samband med den vid sjöbefälsskolorna bedrivna utbildningen av befäl för fartygens nautiska resp. maskintekniska ledning. Den kräver särskild utrustning och särskilda lärare. Utredningen har därför ansett en närmare prövning av densamma icke ligga inom ramen för dess uppdrag. Anledning att överföra den korta undervisningen för erhållande av radiotelefonicertifikat till sjöbefälsskolorna synes icke föreligga. 40. Den fortskridande tekniska utvecklingen gör det uppenbarligen nödvändigt för det utbildade sjöbefälet att även efter avslutade studier vid sjöbefälsskolan söka kontinuerligt tillgodogöra sig de nya erfarenheterna på såväl det nautiska som det maskintekniska området. Utredningen har vid sina beräkningar av sjöbefälsskolornas lokalbehov tagit hänsyn till kravet på alt extra fortbildningskurser behöver inrättas men därvid förutsatt att dylika kurser företrädesvis kommer att förläggas till sjöbefälsskolan i Göteborg, vilket dock icke får hindra att kurserna, då så befinnes lämpligt, förlägges till annan ort. Ett särskilt anslag föreslås stå till förfogande för de ifrågavarande kurserna och för information om kursinnehållet till personal, vilken icke kunnat bevista desamma. 41. För att underlätta utbildningsmöjligheterna för elever vid sjöbefälsskolorna och därigenom bidraga till att stimulera rekryteringen är det angeläget att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för den enskilde eleven under studietiden. De ekonomiska förmåner, som finnes vid andra motsvarande utbildningsanstalter, bör därför komma även eleverna vid sjöbefälsskolorna till del. Utredningen föreslår sålunda att lån och stipendier samt särskilt studiebidrag enligt bestämmelserna om statlig studiehjälp tilldelas även elever i vaktbefälsklasserna.

129 Utredningen understryker önskvärdheten av att eleverna vid sjöbefälsskolorna får komma i åtnjutande av samma möjlighet till skolmåltider som eleverna vid andra motsvarande skolformer. Vidare föreslås, att systemet med intagnings- och kursavgifter för elever vid sjöbefälsskolorna avskaffas med utgången av läsåret 1958/59. 42. I syfte att underlätta utgivande av läroböcker — nyskrivna eller reviderade — bör möjligheter skapas att lämna ersättning åt lärare eller annan för sådant arbete. Utredningen föreslår särskilt årligt anslag för detta ändamål. 43. Utredningen finner icke anledning föreslå ändring i de gällande villkoren för utbildning av lärare i nautiska ämnen. Däremot föreslås, att deltagare i praktisk lärarkurs skall äga uppbära ersättning motsvarande vad som utgår enligt gällande bestämmelser om praktisk lärarkurs vid allmänt läroverk. Det synes vidare utredningen önskvärt, att även lärarna i tekniska ämnen erhåller viss pedagogisk utbildning. Utredningen, som icke har i uppdrag att utreda frågan om lärarnas kompetens och därför icke är beredd att närmare angiva, hur denna utbildning bör vara beskaffad, erinrar emellertid om de kurser för utbildning av läroverksingenjörer till lärare, vilka beslutats av 1958 års riksdag. 44. Beträffande likvärdighet mellan vissa examina vid marinen och motsvarande vid sjöbefälsskola föreslår utredningen, att stamstyrmansexamen vid flottan, godkända betyg för sjökadett i sjökrigsskolans lägre kurs samt reservofficersexamen på sjökrigsskolans reservofficerslinje B var för sig skall anses likvärdiga med vaktstyrmansutbildning vid sjöbefälsskola. Underbefäl vid flottans däcksavdelning bör med en kompletterande utbildning i anslutning till »underbefälsutbildning 3» erhålla likvärdighet i vad avser den teoretiska utbildningen med vaktstyrman. Sjöofficersexamen på stamlinjen bör alltjämt behålla sin likvärdighet med sjökaptensexamen. Vissa marina examina har likvärdighet med kustskeppar- och östersjöskepparexamina. Dessa skepparexamina kommer utredningen att behandla i anslutning till sitt uppdrag att verkställa utredning rörande undervisning i navigation för fiskare. Likvärdighet i teoretisk utbildning mellan vaktmaskinist och underbefäl vid flottan, tillhörande yrkesgrenarna eldare, motormän och ubåtsmotorman, bör kunna uppnås med en kompletterande utbildning i likhet med vad ovan sagts beträffande underbefäl vid däcksavdelningen. En jämförelse mellan nuvarande kursplaner för marinens maskinistutbildning och föreslagna kursplaner för sjöingenjörer ger vid handen, att krav på kunskaper i tyska språket ej föreligger för marinens maskinister samt 9—80755S

130 att någon ökning för marinens del i ämnena mekanik med hållfasthetslära, fysik samt kemi synes bli erforderlig. Med hänsyn härtill torde som villkor för likställighet i examenshänseende böra angivas, att timantalet i sistnämnda ämnen ökas i enlighet med vad som kommer att gälla vid sjöbefälsskolorna. Vad avser kravet på kunskaper i tyska språket föreslår däremot utredningen på anförda skäl att avsteg i detta avseende får göras i vad gäller kravet på lika utbildning.

Sjöbefälsskolorna och vissa med deras verksamhet sammanhängande frågor 45. Utredningen har, när det gällt att beräkna utbildningsbehovet, undersökt möjligheterna att göra en prognos angående den sannolika framtida utvecklingen beträffande den svenska handelsflottans storlek. Med anledning av de mycket osäkra faktorerna för bedömningen av den framtida utvecklingen har utredningen emellertid ansett sig böra utgå från det handelstonnage, som förefanns den 1 januari 1958. 46. Den genomsnittliga tjänstetiden till sjöss som fartygsbefäl för såväl vaktstyrmän som sjökaptener har uppskattats till 17 år. Det årliga rekryteringsbehovet uppskattas till 108 vaktstyrmän och 88 sjökaptener. Elevbehovet för år beräknas med hänsyn tagen till kuggade elever etc. till avrundat 120 vaktstyrmanselever och, likaså avrundat, 100 sjökaptenselever. 47. Den genomsnittliga tjänstetiden som maskinbefäl har för såväl vaktmaskinister som sjöingenjörer uppskattats till 15 år. Det årliga behovet uppskattas till 162 vaktmaskinister och 95 sjöingenjörer. Elevbehovet för år beräknas med hänsyn tagen till kuggade elever etc. till avrundat 180 vaktmaskinistelever och 105 sjöingenjörselever. 48. Vid beräkningen av årsbehovet av vaktstyrmän och vaktmaskinister måste hänsyn tagas till att dessa grupper jämväl skall vara rekryteringsbas för den högre fartygs- och maskinbefälsutbildningen. För detta ändamål fordras — med hänsynstagande till eventuellt kuggade eller för tidigt avgångna elever — årligen ytterligare 110 vaktstyrmanselever och 116 vaktmaskinistelever. Erforderligt antal elevplatser per år skulle enligt vad ovan anförts i avrundade tal bli följande. Antal

Kategori Vaktstyrmansklass Sjökaptenskurs Vaktmaskinistklass Sjöingenjörskurs

230 200 290

Totalt

^10 930

49. Elevantalet förutsattes vara högst 24 per klassavdelning för vaktbefälskategorien och 20 för de övriga. I och för sig vore en lägre siffra önskvärd, men utredningen har ansett sig böra av ekonomiska skäl avstå

131 från att framföra förslag härom. I enlighet med ovan skulle sålunda erfordras följande antal klassavdelningar. Nautiska linjen

K

avd

Yaktstyrmansklass Sjökaptenskurs klasserna I o. II (5-fö = ) Summa klasser

10 10 20

Maskintekniska linjen Vaktmaskinistklass Sjöingenjörskurs klasserna I o. II (5+5 =)

Klassavd. .. 12 ..

10 Summa klasser

50. I ovanstående beräkningar har som grundval legat handelsflottans uppskattade totala behov av behörigt befäl. Med angiven avgång efter 17 resp. 15 tjänstgöringsår skulle sjöbefälet med i övrigt anförda utgångspunkter vara helt förnyat efter lika många år. Förutsättning är dock att samtliga klasser kan fyllas samt att behovet blir det av utredningen beräknade. Nuvarande brist skulle sålunda i så fall vara hävd efter aneivna tider. Det tillskott, som kan erhållas genom den av enskilda rederier bedrivna utbildningen, bör utnyttjas för att snabbare häva bristen på sjöbefäl. 51. Utredningen har funnit, att den maskintekniska utbildningen icke bör överflyttas till de högre tekniska läroverken utan bibehållas vid sjöbefälsskolorna. 52. Utredningen erinrar om att det är av största betydelse att man icke genom indragningsåtgärder minskar utbildningsmöjligheterna och därmed även rekryteringen till sjöbefälsyrket. Denna har nära samband med sjöbefälsskolornas belägenhet. Sjöfartsnäringens stora ekonomiska betydelse för landets försörjning gör det även motiverat att försöka i görlig utsträckning underlätta sjöfolkets utbildning och att härvid icke låta eventuell, mindre besparing vara avgörande. Utredningen har beräknat kostnaderna för alternativen en centralskola av vartdera slaget, tre skolor samt nuvarande antal skolor och därvid funnit, att skillnaden i kostnadshänseende icke är sådan, att den med hänsyn till andra på frågan inverkande faktorer bör tillmätas avgörande betydelse. Utredningen, som trots att skäl talar härför icke ansett sig böra framlägga förslag om att nu inrätta en ytterligare sjöbefälsskola i Norrland, föreslår därför, att nuvarande sjöbefälsskolor bibehålles. 53. Med beaktande av i betänkandet redovisade skäl och med tillämpning av vissa angivna beräkningsgrunder har utredningen för var och en av skolorna beräknat det för undervisningen vid skolan erforderliga behovet av utrymmen av olika slag. En sammanställning av detsamma återfinnes i bilaga 6. 54. Utredningen har i sina kostnadsberäkningar förutsatt en både kvalitativ och kvantitativ upprustning i vad avser sjöbefälsskolornas utrustning för undervisningsändamål. Kostnaderna för upprustning av ett maskintekniskt laboratorium beräknas för fullständig maskinteknisk linje till ca 290 000 kronor per skola och för endast vaktmaskinistutbildning till ca

132 170 000 kronor. Befintlig materiel beräknas ha ett värde av för samtliga skolor tillhopa ca 290 000 kronor. Motsvarande kostnader för ett elektrotekniskt laboratorium beräknas till ca 60 000 kronor såväl för fullständig maskinteknisk linje som för endast vaktmaskinistutbildning. Avdrag förekommer icke för nu befintlig materiel. Upprustningen med nautiska instrument och apparater beräknas med hänsynstagande till befintlig materiel draga en kostnad av 126 000 kronor per skola. Den totala kostnaden för upprustningen har redovisats avseende tre olika alternativ. Samma gäller de årliga kostnaderna efter genomförandet av materielupprustningen (se bil. 5). Sjöbefälsutbildningcns centrala ledning

55. Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 september 1955 har särskilda sakkunniga tillkallats för att verkställa en förutsättningslös utredning av frågan om den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål. Enär denna fråga sålunda är föremål för en särskild utredning i större sammanhang, har sjöbefälsutredningen, efter samråd med nu nämnda sakkunniga, ansett sig icke böra upptaga densamma till prövning. Utredningen framhåller emellertid vikten av att ställningstagandet till utredningens förslag icke fördröjes på grund av att frågan om sjöbefälsutbildningens centrala ledning alltjämt är under utredning. 56. Utredningen framhåller vidare, att det är angeläget att sjöfartsstyrelsen ges effektiva möjligheter att utöva sin ledning även under den tid, då osäkerhet råder om vilket ämbetsverk, som slutligen kommer att handha densamma. Utredningen förutsätter att förslag i anslutning till av densamma framförda erinringar i avseende å den centrala ledningen upptages till prövning inom sjöfartsstyrelsen och att pågående utredning i överstyrelsefrågan icke skall hindra sådana förbättringar, som man kan genomföra utan att inrätta nya ordinarie befattningar eller i övrigt utan att väsentligt försvåra en eventuell överflyttning till annat centralt ämbetsverk av utbildningsfrågornas ledning. Anslagsfrågor

57. Utredningen framhåller att en avsevärd upprustning av sjöbefälsskolornas undervisningsanslag är erforderlig och anger härför en engångskostnad av 2 592 000 kronor. Nyanskaffning av erforderlig materiel torde emellertid böra ske successivt under förslagsvis en treårsperiod. Man bör säkerställa, att anskaffningarna kan ske planmässigt, varför under de två första budgetåren bemyndigande bör lämnas att utöver för resp. budgetår anslagna belopp utlägga beställningar och vidtaga åtgärder i övrigt för

133 anskaffning av ifrågavarande materiel intill ett belopp, som per år motsvarar en tredjedel av de beräknade totala kostnaderna för den nya materielen. Utredningen föreslår att för denna engångsupprustning upptages ett särskilt reservationsanslag och att sålunda anslaget Materiel, böcker m. m. icke innefattar sagda ändamål. 58. Utredningen framhåller, att det är av största vikt att sjöbefälsskolornas maskiner och instrument underkastas en fortlöpande tillsyn och att uppkomna förslitningar och skador överses och repareras. Anslaget Materiel, böcker m. m. bör därför ökas med ett skäligt belopp för underhållskostnader. För budgetåret 1959/60 föreslås härutinnan ett belopp av 10 000 kronor. Liksom för närvarande bör materielanslaget även täcka kostnader för böcker o. dyl. Härför har beräknats ett belopp av 5 000 kronor. 59. Utredningen föreslår vidare att för nämnda budgetår upptages ett särskilt anslag om 10 000 kronor, avseende arvoden för utarbetande av läroböcker m. m., samt ett anslag om 30 000 kronor för fortbildningskurser och information m. m. 60. Samtliga rektorsbefattningar föreslås bli placerade i lönegrad Bp 1 med ett årligt lönetillägg om 1 200 kronor för rektorerna i Stockholm, Malmö, Kalmar och Härnösand samt om 2 400 kronor för rektorn i Göteborg. Samtidigt föreslås viss minskning av rektorernas undervisningsskyldighet. 61. Utredningen föreslår inrättande av ett antal nya lektors- och adjunktstjänster men samtidigt minskat antal timlärare. Vidare föreslås inrättande av tjänster för institutionsvaktmästare samt för kontorister för biträde åt rektor med skrivgöromål m. m. Utredningens förslag vid fullt genomförd organisation innebär sålunda följande.

Befattning

Utredningens förslag

Antal

Ordinarie Rektor Lektor, navigation » , maskinteknik » , elektroteknik Adjunkt, navigation » , maskinteknik » , matematik, fysik etc » , språk Institutionsvaktmästare Vaktmästare » Kontorist Kontorsbiträde (halvtidstjänst)

Extra ordinarie

Bp l 1

'• 1

Ao 24 (Ao 26) Ao 23

10 5 1 4 5 1

J Ae 9 Ao 8 Ao 7 Ae 9 Regi. befordr.gång

1 Rektorn i Göteborg föreslås erhålla avlöningsförstärkning med 2 400 kronor (avlönings^rupp III); övriga med 1 200 kronor (avlöningsgrupp II).

134 62. Utredningen föreslår följande anslag för budgetåret 1959/60 (siffrorna inom parentes anger anvisade motsvarande belopp budgetåret 1958/59). Avlöningar, förslagsanslag Omkostnader, förslagsanslag Materiel, böcker m. m., reservationsanslag Upprustning av laboratorier m. m., reservationsanslag Fortbildningskurser och information m. m., reservationsanslag Ersättning åt författare av läroböcker och för rätt till dylika verk m. m., reservationsanslag 1

1 958 400 133 000 15 000 864 000 30 000 10 000

(1 773 400» x (113 700) (60 000) (—) (—) (

)

Inkomster av elevavgifter för jämförelsens skull icke avdragna.

63. Sjöbefälsskolorna föreslås erhålla personalförteckning enligt nedan för budgetåret 1959/60. Befattning Rektor Lektor, navigation » , maskinteknik Adjunkt, navigation » , maskinteknik » , matematik, fysik etc »> , språk Institutionsvaktmästare Vaktmästare

» Kontorist Kontorsbiträde (halvtidstjänst)

Antal

Ordinarie

5 5 5 7 5 8 10 5 1 4 5 1

Bp l 1 Ao 24 (Ao 26)

E x t r a ordinarie

Ao 23 Ae 9 Ao 8 Ao 7

Ae 9 Regi. befordr. gång

1 Rektorn i Göteborg föreslås erhålla avlöningsförstärkning med 2 400 kronor (avlöningsgrupp III); övriga med 1 200 kronor (avlöningsgrupp II).

64. Utredningen framlägger slutligen vissa förslag till övergångsbestämmelser (Kap. X).

%

AVDELNING C Bilagor

137 BILAGA Nu gällande

timplaner

för

1 sjöbefälsskolorna

Nautiska linjen A n t a l

l e k t i o n e r

i

v e c k a n

Läroämne

Förberedande klass

Styrmansklass

Sjökaptensklass

Östersjöskepparklass

Matematik Fysik Fysik och kemi Navigation Sjömanskap Signalering Elektroteknik med apparatlära Maskinlära Författningskunskap..

8 2

12 3 1

11 4 1

Geografi Handelsgeografi Modersmålet Engelska Hälso- och förbandslära

2 Summa veckotimmar

1 Nordsjöskepparklass

7 2

2 3

14 5 2

1 5

1 6

-3 4 3 3

6 5

13 5 2

3 4

2 3 4

3 7

39 Under 16 veckor. 2 Härav 1 timme för laborationer, varvid klassen om behövligt må uppdelas i högst tre avdelningar. 3 Under 22 veckor.

138 BILAGA 2 Nu gällande timplaner för sjöbefälsskolorna

Maskintekniska linjen A n t a 1 l e k t i o n e r Läroämne

Kemi Fysik och kemi Mekanik och hållfast-

Maskinteknikerklass

Sjöingenjörsklass

Dagkurs

16 8 4

3^2

3 2

3 2 *10 3 *5 2 1 3 3

2 12

1 5

1 4

iy 2

no 2 H 6 5

Hälso- o. förbandslära Summa veckotimmar 1

v e c k a n

Förberedande klass

Maskinteknik Skeppsbyggeri Författningskunskap.. Modersmålet

i

1 3 3 1 39

Maskinistklass Aftonkurs

Yl

1 39

y2 16

Härav laborationer 1 timme varannan vecka i maskinteknikerklass och högst 1 timme i veckan i sjöingenjörsklass, varvid klass om behövligt må uppdelas i två avdelningar.

139 B I L A G A 3a Förslag till timplaner för nautiska

linjen

Läsår 39 yeckor Antalet lektioner per vecka Läroämne

Matematik Fysik och kemi Navigation Sjömanskap Signalering Elektroteknik med apparatlära Maskinlära Författningskunskap.. Skeppsbvggeri Handelsgeografi Svenska Engelska Spanska eller tyska. . . Varukännedom Samhällslära Bokföring Maskinskrivning Arbetsledarkunskap . . Hälso- och förbandslära Fysisk fostran Summa

Vaktstyrmansklass 7 2

8 3 2

Sjökaptenskurs

3 4

Enligt förslaget 1

Enligt nuvarande timplan 1

Klass I

Klass II

8 5 7 3

2 3 7 3

663 312 858 351 78

616 314 897 273 112

156 78 273 117 39 312 312 234 78 78 78 39 78

117 78 273 117 44 336 397

78 78

4 290

3 652

2 3

Totala antalet lektioner

2 3 2 3 2

2 3 1 2 2 3 2 1 1

2 1

1 2 38

36 Hänsyn har icke tagits till bortfall av lektioner på grund av helger, lovdagar m. m. Härav 1 timme för kurs till radarcertifikat (i grupper om högst 8 elever). Härav 1 timme för laborationer (i grupper om högst 8 elever).

J

140 B I L A G A 3b

Förslag till kursplaner för nautiska linjen

Vaktstyrmansklass Matematik

Aritmetik och algebra. Kort repetition av hela tal, decimalbråk och allmänna bråk. De fyra räknesätten med hela algebraiska tal; uppdelning av enkla algebraiska uttryck i faktorer; konjugat- och kvadreringsreglerna; enkla övningsexempel i de fyra räknesätten med bråk i algebra. Storheters förhållande. Ekvationer av första graden med en och två obekanta jämte problem, vinstoch förlusträkning, ränteräkning och rörelseproblem. Begreppen kvadratrot och kubikrot, användning av motsvarande tabeller. Geometri. Linjer och vinklar. Trianglar. Kongruensfallen. Fyrhörningar. Cirkeln. Medelpunkts- och omkretsvinkel, tangent, vinkel mellan tangent och k ö r d a . Geometriska orter. Likformighet. Pythagoras sats. Körda- och sekantsatserna. Enkla konstruktionsuppgifter. Enkla yt- och volymberäkningar. Navigation

Terrester navigation. Jordens form, latitud och longitud, nautisk mil, kurs, fart och distans. Olika slags sjökort. God kännedom om beteckningar i svenska och engelska sjökort samt om svenska och engelska fyrlistor och seglingsbeskrivningar. Kompass, pcjlskiva, missvisning och deviation; rättning av kurser och pejlingar; deviationsuttagning med hjälp av terrestra föremål; deviationskurvor och deviationstabeller. Bestickföring, bestick i strömvatten, bestickets tillförlitlighet. Ortbestämning genom terrestra ortlinjer, lödningar och radiopejlingar, användning av bäringar från consolfyrar. Badar och radarplottning till den omfattning som fordras för erhållande av radarcertifikat. Beräkning av tiden för högt och lågt vatten, tidvattenströmmens kurs och fart. Astronomisk navigation. Sextanten, indexfel, höjdmätning av solen, totalrättelse. Tid för solens meridianpassage; solens deklination. Beräkning av latitud genom meridianhöjd av solen. Kompasskontroll genom pejling av solen och användning av Burdwood's asimuttabeller. Meteorologi. Barometern, vädcrleksunderrättelser och stormvarningar. Förande av skeppsdagbok. Praktiska övningar. Praktiska övningar ombord utföres i den utsträckning förhållandena medgiver. Sjömanskap

Olika fartygstyper. Allmänna grunder för fartygs byggande. Anordningar för lastens handhavande. Styrinrättningar. Ankare, ankarspel, kättingar, trossar. Liv-

141 båtar, livräddningsredskap. Brandsläckningsanordningar. Fartygs underhåll. Livbåtars handhavande. Olja som vågdämpare. Föreskrifter angående åtgärder för undvikande av ombordläggning; lots- och nödsignaler. Fartygsmanöver. Räddningsåtgärder vid strandning och andra olyckstillfällen. Allmänna grunder för lastens intagning, stuvning och lossning med hänsyn även till förhållandena på mindre fartyg i östersjö- och nordsjöfart; lastens fördelning med hänsyn till fartygs sjövärdighet; rummens ventilering och försiktighetsåtgärder vid förande av olika laster. Deplacement, stabilitet, lastmärke och fribord. Klassning. De viktigaste föreskrifterna angående utrustning, nyttjande och tillsyn av fartyg. Styrmans tjänsteplikter i hamn och till sjöss. Signalering

Övning i hörselmottagning av morsetecken till lägst den takt som användes vid radiofyrar. Sändning och mottagning av morsetecken med ljus. internationella signalbokens uppställning; föreskrifter för signalering med signalflaggor och ljus. Utväxling av meddelanden med signalflaggor. Maskinlära

Allmänt om fasta och flytande bränslen; förbränning; stenkols och brännoljors viktigaste egenskaper. Översiktlig kännedom om sjöångpannor med tillhörande hjälpapparater. Verkningsgrad och värmeförluster vid ångpannor. Fulltrycksångmaskinens arbetssätt och huvudsakliga anordning; vinschar och spel; allmänt om styrmaskiner, översiktlig kännedom om expansionskolvmaskiner och ångturbiner för fartyg jämte kondensorer och pumpar. Något om ångfördelningen vid kolvångmaskiner och om indikering för förståelse av begreppet indikerad effekt. Axeleffekt. Förbränningsmotorers arbetssätt och huvudsakliga anordning; fyrtakt och tvåtakt; livbåtsmotorer; översiktlig kännedom om dieselmotoranläggningar för fartyg. Fartygsmotståndet, framdrivningseffekt, propeller, stigning, slip och verkningsgrad; propelleraxel, hylsa och trycklager; samband mellan fart och bränsleförbrukning. För fartygsbefälet erforderlig kännedom om propellermaskiners klargöring, drift- och manöveregenskaper; åtgärder vid stillaliggande och uppläggning. Översiktlig kännedom om kylanläggningar jämte instrumentering; kylmaskiners arbetssätt. Något om moderna anordningar för reglering av fuktigheten i lastrum. Författningskunskap

De viktigaste bestämmelserna i sjölagen, även beträffande de delar, som berör befälhavare å mindre fartyg i östersjö- och nordsjöfart, översikt av befraktningsrätten med huvudvikten lagd på de avsnitt som behandlar bortfraktarens ansvar för godset. Sjömanslagen, sjöarbetstidslagen, befälsförordningen i huvuddrag, sjöfolks påoch avmönstring, semesterlagen och gällande kollektivavtal. Utfärdande av tjänstgöringsbetyg. Bestämmelser om sjöfolks pensionering och angående sjömansskatt samt allmänt om självdeklaration. Kännedom om erforderliga delar av tullstadgan och lotsförordningen. övning i upprättande av rapport om sjöolycka samt olika handlingar, som har samband med lasten. Förande av skeppsdagbok.

142 Svenska

Innanläsning, tyst och högt; memorering; kortfattade muntliga referat. Ljud-, ordböjnings- och satslära. Övningar i rättskrivning och interpunktion. Planläggning av uppsatser; skriftliga reproduktionsövningar, rapporter och sammandrag av längre skrivelser eller redogörelser. Uppsatsövningar. Engelska

Uttals- och läsövningar; läsning av lättare texter, särskilt sådana med anknytning till yrket. Hör- och talövningar. Elementär formlära med tillämpningsövningar. Samhällslära

Huvuddragen i vårt lands utveckling till politisk demokrati. Befolkningsutvecklingen. Nutida samhällsrörelser. De politiska partierna och deras program. Riksdagen och dess arbete. Regeringsmakten samt huvuddragen i statsförvaltningens uppbyggnad och arbete. Statens inkomster och utgifter. Allmänna val; värnplikt. Huvuddragen i den nutida sociallagstiftningen och familjepolitiken. Allmän kommunalkunskap. Myndigheter, institutioner och organisationer till sjöfartens tjänst. Arbetsledarkunskap

Arbetsledningspsykologi. Mänskliga behov, konflikter och reaktioner. Individuella variationer. Bedömning av människor. Massan och arbetsgruppen. Arbetsledning ombord. Ledarskapets innebörd. Organisation, instruktion, ordergivning, kontrollering. Förebyggande av olycksfall. Disciplinen ombord. Olika metoder och medel. Ordningens upprätthållande. Disciplinnämnd. Samverkan med manskapets ombud. Auktoritet och dess förvärvande. Befälsställningens innebörd. Auktoritetsbefordrande kvalifikationer. Det personliga uppträdandet. Personalvård. Fritidssysselsättningar, idrott, studieverksamhet. Hälso- och förbandslära

Allmän översikt över sjömanslivets hygieniska och medicinska problem. Kroppens, vård i hygieniskt avseende. Människokroppens byggnad och funktion i stora drag. Igenkännande av skelett- och sårskador samt sårinfektioner och dessas behandling med de hjälpmedel som finnes ombord. Akuta buksjukdomar. Åtgärder vid olycksfall, chock och medvetslöshet. Konstgjord andning. Tuberkulos, könssjukdomar och andra smittsamma sjukdomar; lagstiftning och förebyggande åtgärder. Alkoholens skadeverkningar. Föreskrifter rörande skeppsapotek och dettas a n vändning. Praktiska demonstrationer och övningar. Fysisk fostran

Kännedom om planering och ledande av idrott i motionssyfte för fartygsbesättningar. Orientering om idrottens organisation med tonvikt på sjömansidrotten. Kännedom om förekommande tävlingar mellan handelsfartyg. Handelsflottans välfärdsråd. Övning i att leda motionsgymnastik. Färdighet som ledare av utbildning i elementär simning. Säkerhetsföreskrifter vid simundervisning. Olika metoder för livräddning i öppet vatten och i isvak. Färdighet i konstgjord andning.

143 Kännedom om spelregler och arrangemang i fotboll och handboll. Övning som matchledare. Kännedom om tävlingsregler och arrangemang i fri idrott och i andra idrotter, som lämpar sig för utövning ombord och i hamn. Kännedom om idrottsmateriel och dess handhavande.

•

144 B I L A G A 3c

Förslag till kursplaner för nautiska linjen

Sjökaptenskurs Matematik

Klass I. Aritmetik och algebra. Dignitcter, rötter och potenser till den omfattning som erfordras för insikt i läran om logaritmer; räkning med logaritmer. Räknestickan. Linjär interpolering. Lösning av problem, särskild vikt vid de större nationernas mynt-, mått- och viktsystem, myntreduktioner. Last- och frakträkning. Konstruktion och avläsning av diagram. Geometri. Proportionslärans tillämpning inom geometrin. Linjer och plan i rymden. Enkla geometriska övningsuppgifter och planimetriska beräkningar. Ytoch volymberäkningar. Plan trigonometri. De trigonometriska funktionerna och deras variationer, formler för komplement- och supplementvinklar, sinus- och cosinuskurvorna. Trigonometriska tabeller. Additions- och subtraktionsteoremen, formler för dubbla vinkeln, halva vinkeln och haversine-, sinus- och cosinusteoremen. Lösning av rätvinkliga trianglar samt av snedvinkliga trianglar med sinus- och cosinusteoremen. Sfärisk trigonometri. Cirklar på sfären, sfärisk vinkel, sfärisk triangel. Nepers regel. Sinusteoremet, cosinusteoremet för vinkel och cotangentteoremet. Lösning av rätvinkliga och snedvinkliga sfäriska trianglar. Klass II. Växlar och obligationer. Simpsons regel. Utvidgad kunskap i grafisk ning. Ellipsen, hyperbeln och parabeln såsom geometriska orter. Trigonometriska funktioner för små vinklar. Enkla ekvationer av 2:a graden med en obekant.

framställ-

Fysik och kemi

Klass I. Allmän fysik. Aggregationsformerna, enheter, kraft, massa och täthet. Fasta kroppars egenskaper. Sammansättning och uppdelning av krafter, jämvikt och stabilitet. Inledande begrepp om arbete, effekt och friktion. Vätskors allmänna egenskaper; vätsketryck, vätskors lyftkraft. Arkimedes' princip. Inledande begrepp om fartygs stabilitet. Gasers egenskaper. Lufttryck, manometer och barometer. Gastryck och volym. Boyles lag. Kompression och förtunning. Enkla räkneuppgifter. Värmelära. Kroppars utvidgning genom värme. Termometri. Mätning av värme-

145 mängder. Smältning och stelning; ångbildning och kondensation. Värmets fortplantning. Värme och arbete. Enkla räkneuppgifter. Magnetism. Magneter, magnetfält, magnetiska poler; magnetisk influens. Jordmagnetismen. Kemi. Grundämnen, kemiska föreningar. Oxid, syra, bas och salt. Enkla kemiska reaktioner, särskilt sådana av betydelse för yrket. Elektrostatik. Gnidningselektricitet, elektriska laddningar. Coulombs lag, elektrisk influens, ledningsförmåga, elektriskt fält, potential, kapacitans, kondensatorer. Elektrodynamik. Den elektriska strömmen, strömstyrka, galvaniska element, ackumulatorer; elektromagnetism, resistans, Ohms lag I, mätinstrument; strömmens värmeverkan; elektromotorisk kraft, elektrisk effekt; induktion, Lenz lag, självinduktion, virvelströmmar. Generatorer och motorer för likström och växelström, transformatorer, likriktare, telefon; elektronrör. Enkla räkneexempel. Klass II. Allmän radioteknik. Elektriska svängningskretsar. Resonans. Elektromagnetiska vågor. Principer för radiosändare och mottagare. Akustik. Enkel svängningsrörelse, resonans; fortskridande vågrörelser och deras interferens, utbredning och reflexion, stående vågrörelse. Tonens uppkomst; akustiska instrument. Optik. Ljusets fortplantning. Ljusstyrka, belysningsstyrka, fotometern. Ljusets reflexion; brytningsfenomen i atmosfären, ljusbrytning i skivor, prismor och linser. Objektivet, ögat, luppen, kikaren. Dynamik. Likformig och likformigt föränderlig rätlinjig rörelse. Tröghetslagen, kraft och massa. Friktion och motstånd. Energi och energiformer. Någon kännedom om kroklinjig rörelse i allmänhet; cirkelrörelse, centrifugalkraft, planetrörelse. Rotationsrörelse, tröghetsmoment och gyrorörelse. Något om vätskors dynamik. Hållfasthetslära. Grundbegrepp. Anm. Kursen genomgås i anslutning till av läraren utförda demonstrationsförsök.

Navigation

Klass

I.

Terrester navigation. Kort repetition av vaktstyrmansklassens kurs. Mera ingående kännedom om viktigare avsnitt härav, särskilt beträffande sjökort och seglingsbeskrivningar, bestickföring i sjökort samt ortbestämning med hjälp av terrestra ortlinjer och radiopejlingar. Allmänt om tidvattnet. Spring och nip. Tidvattnet i verkligheten. Tidvattensberäkningar utökade med beräkning av lodskottskorrektionen. Förande av skeppsdagbok. Astronomisk navigation. Grunder. Koordinatsystem. Himlakropparnas dagliga banor, lägen och rörelser på stjärnhimmeln. Olika tidbegrepp. Tidmätare. Nautikalalmanackan. Reflexionsinstrument. Höjdrättelser. Astronomisk navigations grundtriangel. Höjdberäkning (främst med höjdtabell). Asimutberäkning. Identifiering av himlakroppar. Tider för himlakroppars meridianpassage. Inställning av skeppsuret. Tid för himlakroppars synliga upp- och nedgång. Den astronomiska ortlinjen. Ortlinjens beräkning. Den astronomiska ortlinjen i praktiken. 10—807558

146 Klass II. Navigation. Projektioner. Bestickräkning. Storcirkelnavigering. Hyperbelnavigering. Deccasystemet. Loransystemet. Radar. Ortbestämning med radar. Radarplottning. Räkneövningar omfattande båda klassernas kurser i såväl tcrrcster som astronomisk navigation. Magnetkompasslära. Magnetism. Olika kompasstyper och pejlanordningar. Fullständiga deviationsuttagningar. Deviationens orsaker, deviationskoefficienter. Fartygsmagnetismens förändringar och därav orsakade ändringar i deviationen. Fordringar på kompasser. Kontroll och vård av kompasser. Kompassens placering. Jämförelse mellan olika kompasstyper. Kompassens kompensering. Gyrokompassens felvisning. Gyrokompasskontroll. Allmän meteorologi. Atmosfären. Meteorologiska element. Synoptisk meteorologi. Luftmassor. Fronter och lufttrycksformer. Åskväder och tromber. Väderlekskartan. Väderleksprognos. Tropiska orkaner. Väderlekstjänst. Meteorologisk navigering. Oceanografi. Haven. Havsvattnet. Havsisen. Havsvågorna. Havsströmmarna. Navigeringstjänsten. Navigeringens utförande. Anm. Praktiska övningar. Praktiska övningar ombord utföres i den utsträckning förhållandena medgiver. Sjömansskap

Klass I. För fartygsbefälet viktiga delar av besiktnings- och säkerhetsföreskrifter angående utrustning, nyttjande och tillsyn av fartyg och dessa bestämmelsers praktiska tillämpning; certifikat och journaler. Sjövägsreglernas tolkning och tillämpning. Rodret och propellerns verkan, manöverproblem. Bogsering. Manöver med ankare. Nödstyranordningar, drivankare. Räddningsåtgärder vid olyckstillfällen. Brandskydd i fartyg, eldsläckningsmateriel. Klass II. Anordningar för lastens handhavande. Hållfasthet av lastnings- och lossningsanordningar, besiktningsföreskrifter, certifikat. Ventilationsanordningar. Lastning och stuvning; avmärkning och separering; surrning och stämpling av last; lastning av gods i olika emballage. Uppgörande av lastplaner, olika slag av bulklaster, styckegodslaster samt kyl- och frysrumslaster. Tankfartyg och oljelaster. Skador på last och deras orsaker. Lastrummens ventilering. Lastens emottagning ombord, styrmanskvitto. Utlämning av gods. Bestämmelser angående lastmärken och tillåten nedlastning; certifikat. Den dagliga tjänsten till sjöss och i hamn. Befälhavarens tjänsteplikter och ansvar. Elektroteknik med apparatlära

Klass

I.

Klass II. Loggars, ekolods och gyrokompassers elektrotekniska verkningssätt, isärtagning, smörjning och rengöring, handhavande och skötsel; uppsökande och justering av enklare fel.

147 Radarapparaters och radiopejlapparaters konstruktion och verkningssätt (materieldemonstration), handhavande och skötsel; uppsökande och justering av enklare fel. Någon kännedom om grunderna för decca-, loran- och consolanliiggningar. Författningskunskap

Klass I. Sjölagen i dess helhet med undantag av befraktningskapitlet. Särskild vikt lägges vid de delar, som behandlar fartygets säkerhet och befälhavarens åligganden. Repetition av viktigare avsnitt av de lagar och författningar, som finnes upptagna under vaktstyrmansklassens kurs. Bestämmelser om räddning ur sjönöd m. m. Lagar och förordningar avseende fartygs registrering, skeppshandlingar, skeppsklarerare, skeppsmätning, karantän, fyr- och båkavgifter, sjömanshus och konsulat. Klass II. Grundlig genomgång av sjölagens befraktningskapitel. Särskild vikt lägges vid bortfraktarens ansvar för godset, konossementansvaret samt ansvaret för befraktningsavtalets fullgörande. Haaglagen samt i samband därmed viktiga sedvanerättsliga principer på den internationella frakträttens område. Kännedom om de viktigaste klausulerna i några vanliga standardcertepartier och standardkonossement. Genomgång av betydelsefulla prejudikat inom befraktningsrätten. övning i upprättande av time-sheet m. fl. handlingar. Genomgång av de viktigaste avsnitten i Allmän Svensk Sjöförsäkringsplan och lagen om försäkringsavtal. Haveri och bärgning. York-Antwerpenrcglerna. Redareansvaret, dess begränsning och därmed sammanhängande spörsmål. Någon kännedom om konossementets funktion som värdepapper, särskilt i samband med remburser. Den praktiska funktionen hos växel och check. Skeppsbyggeri Klass

I.

Klass II. De viktigaste fartygstyperna. Fartygsritningar. Deplacement och nedlastning. Moment- och tyngdpunktsberäkningar med tillämpning på fartyg och laster. Användningen ombord i fartyg av Simpsons regel (för yt- och r y m d b e r ä k n i n g a r ) . Stabilitet, inverkan på denna av lastens placering och beskaffenhet, fria vätskeytor, krängningsförsök. Trim. Grafiska framställningar rörande stabilitet och trim. Beräkning av djupgående, stabilitet och trim vid olika lastningsförhållanden samt då fria vätskeytor förekommer. Mått på fartygs storlek, skeppsmätning och fribordsregler, skeppslistor. Fartygs påkänningar och hållfasthet, byggnadsmaterial för stålfartyg; nitade och svetsade förbindningar. Stålfartygs huvuddelar och viktigare konstruktionsdetaljer, dessas namn och ändamål; vattentät indelning, länsningsanordningar, barlast-, bränsle- och lastiankar samt rörsystem för sådana; lankprovning; utrustning. Klassificeringssällskapens uppgifter och regler; provningar; besiktningar och underhållsarbeten. Register. Reparation av stålfartyg och livbåtar. Rapporter över besiktningar av skador.

148 Handelsgeografi

Klass

I.

Klass II. Klimat- och naturliga vegetationsområden. Befolkningsfördelningen. Områden för organisk och oorganisk råvaruproduktion. Industrialismens betydelse, viktigare industriområden, översikt över världshandeln och världssamfärdseln med särskild hänsyn till produktion, export och import. De viktigaste ländernas ekonomiska geografi. Handelspolitik; tullar och frihandel; självförsörjningstendenser. Sveriges in- och utrikeshandel. De svenska rederiernas utveckling. Svenska

Klass I. Innanläsning; memorering; talteknik; muntliga referat; diskussionsövningar. Litteraturläsning. Ordböjnings- och satslära med tillämpningsövningar; någon kännedom om ordbildnings- och betydelselära samt om främmande ord. Rättskrivnings- och interpunktionsprov. Anvisningar om språkbruk, språkriktighet och stilarter. Kortfattade skriftliga referat och rapporter; upprättande av några i allm ä n n a livet och i tjänsten förekommande skrivelser, såsom ansökningar, fullmakter, intyg, kvitton, protokoll, rapporter och rekvisitioner. Reproduktioner och uppsatser. Vägledning beträffande böcker och bibliotek. Klass II. Läsning av svensk litteratur; litteraturhistoriska notiser. Utökad kännedom om språkbruk och språkriktighet samt olika stilarters användning. Föredrag och diskussionsövningar. Allmänt om föreningskunskap och sammanträdesteknik. Skriftliga referat och rapporter samt skrivelser av praktisk art. Uppsatser behandlande även sådana ämnen som berör yrket och en befälhavares verksamhetsområde. Engelska

Klass I. Läsning av lämpliga texter, särskilt sådana med anknytning till yrket. Hör- och talövningar. Formläran avslutad och repeterad; satslära i anslutning till den lästa texten. Skriftliga tillämpningsövningar. Klass II. Läsning av texter såväl med anknytning till yrket som av mera allmänt innehåll, översättning från engelska till svenska ur fyrlistor, tidvattenstabeller, nautikalalmanackor, sjökort, farvattensbeskrivningar, certepartier och konossement. Talövningar. Kort sammanfattning av syntaxen; grammatik i övrigt i anslutning till den lästa texten. Skriftliga tillämpningsövningar, även i form av rapporter, kvittenser, rekvisitioner, ansökningar och affärsbrev. Skriftliga arbeten på lärorummet. Spanska

Klass I. Uttals- och läsövningar. Läsning av lättare text med centralt ordförråd. Memorering. Hör- och talövningar. Diktamensskrivning. Det viktigaste av formläran i anslutning till textläsningen.

149 Klass II. Läsning av lättare text, särskilt sådan med anknytning till yrket. Memorering. Höroch talövningar. Korta muntliga reproduktioner. Lättare skriftliga övningar. Tyska Klass I. Uttals- och läsövningar. Läsning av lättare text med centralt ordförråd. Memorering. Hör- och talövningar. Diktamensskrivning. Det viktigaste av formläran i anslutning till textläsningen. Klass II. Läsning av lättare text, särskilt sådan med anknytning till yrket. Memorering. Hör- och talövningar. Korta muntliga reproduktioner. Lättare skriftliga övningar. Varukännedom

Klass I. Kol. Egenskaper hos olika slag av kol samt risker för gasutveckling och självantändning. Malm. Olika slag av malmer och deras egenskaper. Mineraloljor. Egenskaper hos olika slag av oljor såsom crude-olja, bensin, fotogen, dieselolja, eldningsolja, smörjolja m. fl. Iakttagelser vid lastning, transport till sjöss och lossning, särskilt med hänsyn till eldfara och följder vid blandning av olika oljor. Spannmål. Kännedom om risk för självupphettning och annan förstöring. Oljeväxter. Olika slag av oljeväxter och deras egenskaper, särskilt med hänsyn till risk för skador vid sjötransporter. Frukt. Olika slag av frukter och deras egenskaper. Kännedom om väl avpassad lastrumstemperatur och ventilation vid sjötransport. Risker vid samlastning av olika slags frukter. Fruset kött. Kännedom om lämplig temperatur och ventilation m. m. vid sjötransport. Styckegodslaster. Egenskaper hos särskilt bomull, kemikalier av olika slag, glas, gummi, hudar, järn- och stålvaror, kaffe, kryddor, lump, papper och pappersvaror, pappersmassa, spånadsväxter och spånadsämnen, syror, te, tobak, trävaror samt ull. Särskild vikt lägges vid kemiska reaktioner mellan olika varuslag och åtgärder som bör vidtagas till förhindrande av att icke önskvärda reaktioner uppstår. Klass II.

Hälso- och förbandslära

Klass I. Repetition av viktigare delar av vaktstyrmansklassens kurs. Praktik på sjukhuspoliklinik i den mån omständigheterna medgiver. Fartygshygien, hamnhygien, personalvård, isolering. Karantänslagstiftning; läkarråd per radio. Epidemiska sjukdomar, desinfektion. Sjukdomar i tropikerna och i arktiska regionen, tropikhygien. Skeppsprovianten, dess sammansättning och vård, kaloribehov; bristsjukdomar. Kort vägledning om vad som bör göras vid förlossning. Omhändertagande av skeppsbrutna. Dödsfall ombord.

150 Klass 11.

Bokföring Klass I. Klass II. Inledande övningar, avsedda att bibringa eleverna kännedom om olika kontons karaktär och en bild av kontosystemet i dess helhet, avsett för företagsformen enskild näringsidkare (kontot, den dubbla bokföringens teori, redovisning av löpande affärshändelser, korta schematiska bokslutsövningar). Bokföringsövningar med användande av kolumnmetoden för enskild näringsidkare. Bokföringslagens föreskrifter angående bokföring. Deklaration för löntagare. Maskinskrivning

Klass I. Klass II. Genomgång av skrivmaskinens konstruktion. Övningar för inlärande av fingersättning och riktigt anslag. Övningar i att skriva sammanhängande text. Skrivmaskinens vård. Arbetsledarkunskap

Klass I. Klass II. Repetition och utvidgning av vaktstyrmansklassens kurs. Orientering om fartygssociologi och arbetsanalys. Befälets inbördes förbindelser. Befälhavaren som ledare och som representant för fartyg och rederi. Tillämpningar och övningar: Diskussion av cases. Övning i utförande av intervjuer. Psykologiska lämplighetsprov. Övning i instruktion och ordcrgivning. Litteraturanvisning. Enskilda arbeten.

151 BILAGA 4a Förslag till timplaner för maskintekniska

linjen

Läsår 39 veckor Antal lektioner per vecka Läroämne

Matematik Fvsik och kemi Materiallära Mekanik och hållfasthetslära Maskinteknik och maskinritning Skeppsbvggeri Elektroteknik Författningskunskap. . Svenska Engelska Tyska Samhällslära Arbetsledarkunskap . . Mälso- och förbandslära Fysisk fostran Summa

Totala antalet lektioner

Vaktmaskinistklass

Klass I

Klass II

7 5 1

11 5 2

702 468 117

701 438 156

13 2 9

3 3 2

2 2 2

975 78 546 78 312 312 156 39 78

965 78 351 78 336 319

39 78

4 290

3 705

7 5 2 3 3

Sjöingenjörskurs

1 1

1 2 38

3(5

Enligt förslaget 1

Enligt nuvarande timplan 1

Hänsyn har icke tagits till bortfall av lektioner på grund av helger, lovdagar m. m.

152 BILAGA 4b

Förslag till kursplaner för maskintekniska linjen

Vaktmaskinistklass Matematik

Aritmetik och algebra. Kort repetition av hela tal, decimalbråk och allmänna bråk. Aritmetiska tillämpningsproblem rörande sorter, procent och ränta, vinst och förlust samt likformig rörelse. Kännedom om digniteter och rötter samt användningen av rottabeller. De fyra räknesätten med hela algebraiska tal, u p p delning av enkla algebraiska uttryck i faktorer med hjälp av konjugat- och kvadreringsreglerna. Enklare algebraiska reduktioner. Ekvationer av första graden med en eller två obekanta jämte tillämpningsproblem. Grafisk framställning av numeriska ekvationer av första graden med en och två obekanta. Geometri. Viktigare konstruktioner och satser rörande räta linjer, vinklar och plana figurer. Geometriska övningsuppgifter. Enklare planimetriska och stereometriska räkneuppgifter.

Fysik och kemi

Allmän fysik. Fysiska grundbegrepp och enheter, täthet. Hastighet och acceleration. Kraftbegreppet; resultant och komposanter, statiskt moment, kraftpar, jämviktsvillkor, tyngdpunkt. Begreppen friktionskoefficient, arbete och effekt; mekanisk verkningsgrad. Vätskors egenskaper, vätsketryck, vätskors lyftkraft; lösningar. Gasers egenskaper, atmosfären, gastryck, Boyles lag, mätinstrument för gasoch vätsketryck. Värmelära. Utvidgning genom värme, termometri. Begreppet kalori. Specifikt värme. Smältning och stelning, ångbildning och kondensation; mättad och överhettad ånga; värmeblandning, vattenkalorimetern. Värmets spridning. Enkla räkneuppgifter inom allmän fysik, mekanik och värmelära. Kemi. Grundämne, kemisk förening, atomer och molekyler; atomvärde, atomvikt och molekylvikt. Oxid, syra, bas och salt. Kemiska formler för några vanliga ämnen; enkla kemiska reaktioner; viktsberäkningar. Förbränning; värmevärde; allmänt om fasta, flytande och gasformiga bränslen och deras kemiskt-tekniskt viktigaste egenskaper. Anm.: Kursen genomgås i anslutning till utförda demonstrationer och laborationer.

Materiallära

Grunddragen av järnets förekomst och utvinning; något om de vanligare stålsorterna och stålets värmebehandling; andra viktigare metaller och metallegeringar; korrosion och korrosionsskydd; isoleringsmaterial; smörjmedel.

153 Maskinteknik och maskinritning

Plangeometriska uppgifter. Projektionslärans grunder; avbildning i parallellprojektion av enkla kroppar. Uppmätning av enklare maskindelar och på grundval därav utförda skisser och ritningar i blyerts. Genomgång av viktigare ritningssymboler inom maskin-, elektro- och skeppsbyggnadsfacket, övningar i att läsa ritningar. Ångpannor. Huvudtyper och deras allmänna skötsel. Ångpannearmatur, anordningar för kol- och oljeeldning samt för konstlat drag och luftförvärmning; överhettare och ångkylare. Orsaker till samt förebyggande av jäsning, torrkokning, inbucklingar, värmespänningar, sprickor och läckor, in- och utvändig frätning samt pannsten, salt och fett i ångpannor. Sotningsanordningar. Matarvattensundersökning. Vanligare fasta och flytande ångpannebränslen och deras värmetekniskt viktigaste egenskaper; förbränning, förbränningsprodukter, värmeförluster och motverkandet av dessa. Ångpannors skötsel och underhåll. Kolvångmaskiner, översikt beträffande arbetssätt, typer och allmänna egenskaper. Utformning av viktigare huvuddelar och detaljer till fartygskolvångmaskiner. Sliders och ventilers arbetssätt och inreglering; slidkvantiteter och ångfördelningsperioder. Anordningar för igångsättning, effektreglering, omkastning och rundtagning. Smörjanordningar; rening av smörjolja. Något om kolvångmaskiners effekt och effektbestämning. Kolvångmaskiners drift, skötsel och underhåll. Ångturbiner. översikt beträffande anordning, arbetssätt och egenskaper. Ångturbiners skötsel och underhåll. Olika effektinföringssystem till propelleraxel. Hjälpmaskineri i ångfartyg. Kondensorer med rörledningar och armatur; orsaker till dåligt vakuum; skötsel av kondensorer. Översikt beträffande kolv-, centrifugal- och strålpumpar, evaporatorer, anordningar för matarvattnets rening, avgasning och förvärmning. Rörsystem i ångfartyg jämte armatur; utombordsventiler. Förbränningsmotorer. Översikt beträffande arbetssätt, huvudtyper, anordning och allmänna egenskaper. Utformningen av viktigare huvuddelar och detaljer; smörj- och kylsystem; anordningar för bränslets införande och fördelning; olika system för effektregleringen; överladdning; start-, omkastnings- och rundtagningsanordningar; mekaniska och hydrauliska backslag. Något om förbränningsmotorns effekt och effektbestämning. Något om förbränningsmotorns termodynamik och om brännoljors motortekniskt viktiga egenskaper. Driftstörningar och haverier. Hjälpmaskineri i motorfartyg. Översikt beträffande manöverkompressorer, kylvatten-, smörj-, brännolje-, läns-, barlast- och eldsläckningspumpar samt om uppvärmning vid tungoljedrift. Rörsystem i motorfartyg med tillhörande armatur; utombordsventiler. Kylteknik. Översikt beträffande kylmaskiners arbetssätt, skötsel och underhåll. Fartygs framdrivning. Propeller, propelleraxel och -hylsa; mellanaxlar och trycklager; propellerns stigning och slip. Däcksmaskiner, översikt beträffande styrmaskiner, vinschar, kranar, förhalnings- och ankarspel; skötsel och underhåll. Förandet av maskindagbok. Anm.: Kursen genomgås i samband med lämpliga demonstrationer och praktiska anvisningar.

154 Elektroteknik

Likströmslära. Grundbegrepp och definitioner, ledningsresistans, enheter, Ohms och Kirchhoffs lagar; serie- och parallellkoppling av resistanser. Spänningsfall. Resistansförändring vid olika temperaturer. Elektriskt arbete och effekt. Effektförlust och verkningsgrad. Den elektriska strömmens värmeverkan. Elektromagnetism: Kraft på strömförande ledare, inducering av elektromotorisk kraft, enkla magnetiska kretsar. Element. Salmiakelementet; det viktigaste om bly- och alkaliackumulatorers byggnad, verkningssätt, egenskaper och skötsel. Likströmsmaskiner. Kännedom om likströmsmaskiners konstruktion, verkningssätt, egenskaper och skötsel; konstruktion och inkoppling av start- och regleringsmotstånd; driftstörningar, felsökning och provisoriska reparationer. Växelströmslära. Definitioner. Vektordiagram. Flerfassystem. 3-fas effekt. Växelströmsmaskiner. Kännedom om växelströmsmaskiners konstruktion, verkningsätt, egenskaper och skötsel; konstruktion och inkoppling av start- och regleringsmotstånd; driftstörningar, felsökning och provisoriska reparationer. Mätteknik. Något om elektriska mätinstrument för lik- och växelström. Anläggningsteknik. Något om fartygsinstallationers utförande, härför gällande bestämmelser och tillåtna spänningar. Parallelldrift av lik- och växelströmsgeneratorer, fasning. Isolationsmätning och felsökning vid anläggningar. Styr- och däcksmaskiner. Kännedom om styr- och däcksmaskiners konstruktion, verkningssätt och skötsel, driftstörningar, felsökning och provisoriska reparationer. Den elektriska faran. Olycksfall genom strömmens inverkan på människokroppen, behandling och första hjälp vid inträffade olycksfall. Anm.: Kursen genomgås i anslutning till av läraren utförda demonstrationer och praktiska anvisningar. Författningskunskap

Det viktigaste av sjömanslagen, sjöarbetstidslagen, bestämmelser angående sjöfolks på- och avmönstring samt semesterlagen. Gällande kollektivavtal. Bestämmelser om sjöfolks pensionering och angående sjömansskatt samt allmänt om självdeklaration. Kännedom om sjösäkerhetslagstiftningen. Förande av maskin- och oljedagböcker. Svenska

Innanläsning, tyst och högt; memorering; kortfattade muntliga referat. Ljud-, ordböjnings- och satslära. Övningar i rättskrivning och interpunktion. Planläggning av uppsatser; skriftliga reproduktionsövningar, rapporter och sammandrag av längre skrivelser eller redogörelser. Uppsatsövningar. Engelska

Uttals- och läsövningar; läsning av lättare texter, särskilt sådana med anknytning till yrket. Hör- och talövningar. Elementär formlära med tillämpningsövningar. Samhällslära

Huvuddragen i vårt lands utveckling till politisk demokrati. Befolkningsutvecklingen. Nutida samhällsrörelser.

155 De politiska partierna och deras program. Riksdagen och dess arbete. Regeringsmaktens samt huvuddragens i statsförvaltningens uppbyggnad och arbete. Statens inkomster och utgifter. Allmänna val; värnplikt. Huvuddragen i den nutida sociallagstiftningen och familjepolitiken. Allmän kommunalkunskap. Myndigheter, institutioner och organisationer till sjöfartens tjänst. Arbetsledarkunskap

Arbetsledningspsykologi. Mänskliga behov, konflikter och reaktioner. Individuella variationer. Bedömning av människor. Massan och arbetsgruppen. Arbetsledning ombord. Ledarskapets innebörd. Organisation, instruktion, ordergivning, kontrollering. Förebyggande av olycksfall. Disciplinen ombord. Olika metoder och medel. Ordningens upprätthållande. Disciplinnämnd. Samverkan med manskapet ombord. Auktoritet och dess förvärvande. Befälsställningens innebörd. Auktoritetsbefordrande kvalifikationer. Det personliga uppträdandet. Personalvård. Fritidssysselsättningar, idrott, studieverksamhet. Hälso- och förbandslära

Allmän översikt över sjömanslivets hygieniska och medicinska problem. Kroppens värd i hygieniskt avseende. Människokroppens byggnad och funktion i stora drag. Igenkännande av skelett- och sårskador samt sårinfektioner och dessas behandling med de hjälpmedel som finnes ombord. Akuta buksjukdomar. Åtgärder vid olycksfall, chock och medvetslöshet. Konstgjord andning. Tuberkulos, könssjukdomar och andra smittsamma sjukdomar; lagstiftning och förebyggande åtgärder. Alkoholens skadeverkningar. Föreskrifter rörande skeppsapotek och dettas användning. Praktiska demonstrationer och övningar. Fysisk fostran

Kännedom om planering och ledande av idrott i motionssylte för fartygsbesättningar. Orientering om idrottens organisation med tonvikt på sjömansidrotten. Kännedom om förekommande tävlingar mellan handelsfartyg. Handelsflottans välfärd sråd. Övning i att leda motionsgymnastik. Färdighet som ledare av utbildning i elementär simning. Säkerhetsföreskrifter vid simundervisning. Olika metoder för livräddning i öppet vatten och i isvak. Färdighet i konstgjord andning. Kännedom om spelregler och arrangemang i fotboll och handboll. Övning som matchledare. Kännedom om tävlingsregler och arrangemang i fri idrott samt i andra idrotter, som lämpar sig för utövning ombord och i hamn. Kännedom om idrottsmateriel och dess handhavande.

156 B I L A G A 4c

Förslag till kursplaner för maskintekniska linjen

Sjöingenjörskurs Matematik

Klass I. Algebra. Repetition och utvidgning av vaktmaskinistklassens kurs i algebra. Grafisk och analytisk lösning av ekvationer av 2:a graden med en eller två obekanta. Grafisk lösning av vissa speciella ekvationer av högre grad. Digniteter, potenser och rötter i allmänhet; naturliga och Briggska logaritmer jämte tillämpningar; rotekvationer, exponentialekvationer och logaritmiska ekvationer. Enkla aritmetiska och geometriska serier. Proportionslära. Geometri. Viktigare konstruktioner, satser, bevis och formelhärledningar med tillämpning på övningsuppgifter inom planimetrien och stereometrien. Grafisk framställning och kortfattad orientering i analytisk geometri. Plan trigonometri. De trigonometriska funktionerna och deras variationer; sinus-, cosinus-, tangent- och cotangentkurvorna; sinus- och cosinus-, additionsoch subtraktions-, tangent- och ytteoremen; formler för dubbla och halva vinkeln. Solvering av trianglar. Lösning av viktigare trigonometriska ekvationer av enkelt slag. Erforderlig handledning och övning för erhållande av god färdighet att med räknesticka utföra räkneoperationer tillhörande kurserna i matematik och i fackämnena. Funktionslära. Begreppen derivata och differential. Derivering av enkla algebraiska och trigonometriska funktioner. Maximi- och minimiproblem. Bestämd och obestämd integral. Beräkning av ytor, volymer, tyngdpunkter och tröghetsmoment. Enkla, direkt separabla differentialekvationer av betydelse för kursen i fackämnena. Klass II.

Fysik och kemi

Klass I. Fysik. Grundläggande företeelser. Metoder för bestämning av tätheten för fasta kroppar och vätskor. Vätskors och gasers tryck. Kroppars värmeutvidgning; termometri, kalorimetri; smältning och stelning; lösning och kristallisation; ångbildning och kondensation; hygrometri. Sambandet mellan olika former av energi, främst värme och mekaniskt arbete. Ts- och is-diagram. Gasers och ångors termodynamik samt värmeöverföring med tillämpning på kolvångmaskiner, ångturbiner, förbränningsmotorer, kompressorer och kylanläggningar. Räkneövningar och laborationer.

157 Klass II. Optik. Ljusets fortplantning och reflexion; ljusbrytning i skiva, prismor och linser. De enkla optiska instrumenten. Räkneövningar och laborationer. Akustik. Enkel svängningsrörelse, resonans, fortskridande vågrörelser och deras interferens, utbredning och reflexion, stående vågrörelse. Tonens uppkomst; akustiska instrument. Räkneövningar och laborationer. Kemi. Kort repetition av inledande begrepp och definitioner. Syror, baser och salter, egenskaper och framställning. Oxidation och reduktion. Kännedom om ur yrkessynpunkt viktigare ämnen och deras egenskaper. Kemiska beteckningar och formler. De vanligaste organiska ämnesgrupperna, främst sådana av teknisk betydelse. Förbränning, allmänt om fasta, flytande och gasformiga bränslen och deras kemiskt-tekniskt viktigare egenskaper; provtagning av oljor; bestämning av oljors viskositet och flampunkt; kalorimetriskt och effektivt värmevärde och dess bestämning; beräkning av luft- och rökgasmängd samt luftöverskott och avgasförlust. Vattenkemi med särskild hänsyn till vattnets olika användning i fartyg, speciellt i ångpannor. Räkneövningar och laborationer. Materiallära

Klass I. Järnets förekomst. Tackjärn, gjutjärn, aduceringsjärn, välljärn och kolstål; framställning och egenskaper. Stålets metallografi och värmebehandling. Specialstål och hårdmetaller. Materialprovning. Korrosion och korrosionsskydd. Andra viktigare metaller och metallegeringar, deras egenskaper och användning. Metallöverdrag. Trä-, läder-, gummi- och fibermaterial; plaster. Värmeisolerings- och packningsmaterial. Smörjmedel. Klass II.

Mekanik och hållfasthetslära

Klass I. Fasta kroppars dynamik: Sammansättning och uppdelning av krafter; krafters statiska moment; kraftpar; tyngdpunkten. Guldins regler; friktionen; fasta kroppars jämvikt under inverkan av krafter i samma plan, geometrisk rörelselära, den materiella punktens dynamik; det materiella systemets dynamik; svängningsrörelser, de enkla maskinerna med beaktande av friktionen; mekaniskt arbete, rörelseenergi, effekt och verkningsgrad. Utbromsningsanordningar för kraftmaskiner. Räkneövningar. Hydromekanik. Viskositet, elasticitet och sammantryckbarhet; ideella vätskor; tryckcentrum och dess beräkning; hydrostatiskt tryck mot buktiga ytor; vätskors strömning; strömlinjer; kontinuitetsvillkor, Bernoullis ekvation; utströmning ur kärl; hastighetskoefficient; kontraktionskoefficient; utströmningskoefficient; utströmningsmängd; aktions- eller stråltryck; laminär och turbulent strömning; Reynolds likformighetslag; kritisk hastighet, strömningsmotstånd. Räkneövningar. Klass II. Hållfasthetslära. Grundläggande begrepp och definitioner. Dragning och tryck; Hookes lag; mekanisk materialprovning. Värmespänningar i fast inspända kroppar. Skjuvning, vridbållfasthet, knäckhållfasthet; sammansatt hållfasthet och utmattningshållfasthet. Räkneövningar.

158 Maskinteknik och maskinritning

Klass I. Ritning. Ritmaterial. Ritpapper. Ritningsformat. Olika slag av ritningar. Måttsättningsregler. Viktigare ritningssymboler inom maskin-, clcktro- och skeppsbyggnadsfacket. Orientering rörande ritningsbeteckningar för toleranser och passningar. Svetsbeteckningar. Textningsövningar. Rituppgifter omfattande skissteckning efter maskindelar m. m. samt utförande av olika slag av ritningar, huvudsakligen i blyerts. Maskinelement. Skruv-, nit-, kil-, svets- och krympförband; axlar och axelkopplingar, glidlager, kul- och rullager, cylindriska och koniska växlar, skruvväxlar; rör, rörflänsar, ventiler, kranar och packningsboxar. Svetsning. Orientering och praktiska anvisningar om gassvetsning, gasskärning och elektrisk svetsning. Klass II. Ängpannor. Olika ångpannetypers konstruktion, verkningssätt och allmänna egenskaper. Ångpannearmatur, anordningar för kol- och oljeeldning samt för konstlat drag och luftförvärmning. Överhettare och ångkylare samt reglering av överhettningstemperaturen. Sotningsanordningar. Matarvattensundcrsökning och matarvattenskontroll. Driftstörningar och ångpannehaverier samt åtgärder därvid. Ångpannors hållfasthetsberäkning, tryckprovning och besiktningsföreskrifter. Värmetekniska beräkningar på ångpanneanläggningar, utrustade med ekonomiser, luftförvärmare och överhettare. Ångpannors skötsel och underhåll. Fasta och flytande ångpannebränslens förekomst, utvinning och värmetekniskt viktiga egenskaper. Allmänna regler vid eldning med kol och olja. Ångpanneprov, bestämning av verkningsgrad samt uppgörande av värmebalans. Kolvångmaskiner. Arbetssätt, typer och detaljer till kolvångmaskiner. Kolvoch exccnterrörelse. Ångfördelningen och dess beroende av slidkvantitetcr och vevstaksfel. Sliders och ventilers inregicring. Miiller-Reuleaux's sliddiagram. Stephcnsons och Klugs slidreglering. Omkastnings- och rundtagningsanordningar. Smörjningsanordningar vid kolvångmaskiner samt rening av smörjolja. Kolvångmaskiners drift, skötsel och underhåll. Nödfallsreparationer samt uppriktning av slitna maskindelar. Indikering samt beräkning av indikerad effekt. Kännedom om indikatordiagrammens användning för beräkning av ångfördelning och eventuella inre maskinfel; orsaker till ojämn gång. Kolvångmaskinens arbetsprocess framställd i is-diagram, kolvångmaskinens olika verkningsgrader, effektberäkningar och värmetekniska beräkningar. Ångturbiner. Olika turbintypers konstruktion, arbetssätt och egenskaper samt olika delars utformning. Trumturbiners axialbalansering. Avloppsturbiner. Olika effektöverföringssystem till propellcraxeln. Ångturbiners skötsel och underhåll samt driftstörningar vid ångturbiner. Reräkning av ånghastigheter, skoveleffekt, axeleffekt, förluster och olika verkningsgrader. Ångturbinens arbetsprocess framställd i is-diagram. Hjälpmaskineri i ångfartyg. Kondensorer med rörledningar och armatur; orsaker till dåligt vakuum; erforderlig kylvattensmängd; tillsyn av kondensorer, felaktigheter och deras avhjälpande; provning. Kolv-, centrifugal- och strålpumpar. Evaporatorer och deras skötsel och underhåll. Anordningar för matarvattnets rening, avgasning och förvärmning. Mellanöverhettning av ångan och ångavtappning för uppvärmning av matarvalten och för andra värmeändamål. Hydroforanläggningar och varmvattenberedare. Rörsystem i ångfartyg jämte a r m a t u r ; utombordsventiler.

159 Förbränningsmotorer. De olika huvudtypernas konstruktion, arbetssätt, egenskaper och skötsel; olika motordelars utformning; om kompressions- och expansionsförhållandets betydelse; förbränningsmotorns termodynamik; olika sätt för bränslets införande, finfördelning, blandning med luften, antändning och förbränning; bränsletillförselns injustering; olika kyl- och smörjsystem; olika sätt för tvåtaktsmotorns renspolning; för- och nackdelar med överladdning; anordningar för start, omkastning, rundtagning och effektreglering; betydelsen av förbränningsrummets utformning; tryckluftssystem; anordningar för rening av smörjolja och brännolja; indikering och effektberäkning; användningen av förställda indikatordiagram; olika verkningsgrader; hydrauliska och mekaniska backslag; olika sätt för effektens överförande till propelleraxeln; förbränningsmotorns tillsyn, skötsel och underhåll; driftstörningar, haverier och nödfallsreparationer. Hastighetsregulatorer för huvudmotorer och hjälpmotorer. Beräkning av kompressions- resp. förbränningstryck samt av kompressions-, förbrännings- och avgastemperaturer. Beräkning av olika energiförluster, av tillgodogjord energi och av förbränningsmotorns samtliga verkningsgrader. Framställning i värmeinnehållsdiagram av de olika energiposterna. Motorbränslen. Flytande motorbränslens klassificering, fysiska och kemiska egenskaper samt lämplighet för olika motortyper; tungoljedrift, undersökning av brännoljor. Oktanvärde, cetanvärde, tändvillighet och tändfördröjning; olika beståndsdelars inverkan; undre och övre förbränningsgränser; antändnings- och självantändningstemperatur; betydelsen av bränslets sönderdelning och fördelning i förbränningsrummet; förbränningsprodukternas dissociation vid höga temperaturer. Kvantitativ och kvalitativ bränslereglering. Hjälpmaskineri i motorfartyg. Konstruktion, arbetssätt och skötsel beträffande manöverkompressorer, kylvattens-, smörj-, brännolje-, läns-, barlast- och eldsläckningspumpar, brännolje- och smörjoljeseparatorer samt uppvärmning vid tungoljedrift, barlastvattenrening i hydroforanläggningar, varmvattenberedare, rörsystem i motorfartyg med tillhörande armatur, utombordsventiler och övrig maskinell utrustning i motorfartygs maskinrum. Kglteknik. Kylmaskinens termodynamik; olika kylmediers egenskaper; kompressorkylmaskiner och absorptionskylmaskiner; direkt och indirekt kylning; om mätning av CO.¥-halter och relativ fuktighet i frys- och kylrum; lämpliga temperaturer och relativa fuktighetshalter vid olika laster; kylanläggningars allmänna anordning och skötsel. Fartygs framdrivning. Propeller, propelleraxel och hylsa, propellrar med vridbara blad, mellanaxlar och trycklager; propellerns stigning. Fartygsmotstånd och framdrivningseffekt; propellerns verkningssätt; skenbar och verklig slip; uppmätning av stigningen; engelska amiralitetsformcln; sambandet mellan fart och maskineffekt, mellan fart och varvtal samt mellan effekt och stigning. Däcksmaskiner. Allmänt förekommande typer av styrmaskiner, vinschar, kranar, förhalnings- och ankarspel jämte tillhörande utrustning. Driftsekonomi. Bränsleförbrukning, reparations- och underhållskostnader. Förandet av maskindagbok och oljedagbok. Laborationer med bearbetning av mätvärdena i protokollform. Skeppsbyggeri Klass I. Klass II. Fartygs viktigare konstruktionsdelar, deras namn och funktioner;

nitade och

160 svetsade förbindningar; påkänningar; vattentät indelning; läns- och barlastledningar; utrustning. Fartygsritningar. De viktigaste fartygstyperna. Storleksmått, skeppsmätning och fribord; nedlastning. Simpsons regel. Lasttankar och tillhörande rörsystem i tankfartyg. Stabilitet; inverkan på denna av lasters placering, lös last samt fria inre vätskeytor; trim. Beräkningar och grafiska framställningar rörande lastning och stabilitet. Fartygs underhåll och reparation. Klassificeringssällskapens föreskrifter, besiktningar och register. Elektroteknik

Klass I. Klass II. Likström. Spänning, strömstyrka, resistans och ledningsförmåga, den elektriska strömmens olika verkningar. Ohms och Kirchhoffs lagar, strömförgrening, effekt och arbete. Magnetism, elektromagnetism, kraftverkan mellan strömförande ledare i ett magnetiskt fält (motorverkan), inducering av spänning (generatorverk a n ) , enkla magnetiska kretsar, självinduktion, hysteresisfenomenet, virvelströmmar, totala järnförluster. Element. Salmiakelementet, blyackumulatorn och alkaliackumulatorn, förloppet vid laddning och urladdning, kapacitet, verkningsgrad, polspänning vid laddning och urladdning, cellkopplaren, skötseln av ackumulatorer. Likströmsmaskiner. Konstruktiv uppbyggnad, trumlindningar (serie- och slinglindning), kommutering, självmagnetisering, serie-, shunt- och kompoundmotorn, anordningar för start och hastighetsreglering. Leonarddrift. Beräkning av elektromotorisk kraft, klämspänning, strömstyrka, spännings- och effektförlust m. m. under olika driftförhållanden. Likströmsmaskinens karaktäristika, de olika typernas för- och nackdelar jämte användningsområden. Ankarreaktionen och kommuteringsproblemet; kompensationslindning; uppmätning samt beräkning av vridmoment och förluster; verkningsgrad, rotationsriktning; regenerativ bromsning; startanordningar med kontroller och kontakter. Likströmsmaskinen som motor och generator. Parallellkörning av likströmsgeneratorer. Skötsel av likströmsmaskincr. Driftstörningar och deras avhjälpande; nödfallsreparationer. Växelström. Momentanvärde, maximivärde, effektivvärde; våg- och vektordiagram; periodtal; självinduktion, fasförskjutning och faskompensering. Behandling av serie- och parallellkopplade kretsar innehållande resistans, induktans och kapacitans. Resonans. Instrument. Beräkning av effekt och energi vid 1-fas och 3-fassystem med och utan nolledare samt vid symmetrisk och osymmetrisk belastning. Principerna för generatorer och motorer för växelström; synkronmaskiner och asynkronmaskiner; de olika typernas för- och nackdelar samt användningsområden. Parallelldrift av växelströmsgeneratorer. Fasning. Pådrags-, regler- och skyddsapparater. Transformatorer. Roterande omformare; torrlikriktare, kvicksilverlikriktare och elektronventiler. Mätteknik. De vanligaste elektriska mätinstrumenten för lik- och växelström. Anordningar för utökning av mätområden. Beräkning av shuntar och förkopplingsmotstånd. Anläggningsteknik. Något om fartygsinstallationers planering och utförande, härför gällande bestämmelser och kontrollerande myndigheter. Vanliga anläggningssystem samt tillåtna spänningar. Likström eller växelström, för- och näck-

161 delar. Pådrags-, regler- och skyddsapparater, dimensionering av ledningar, beräkning av spänningsfall. Instrument samt isolationsmätning och felsökning. Belysningsteknik. Ljus- och belysningstekniska grundbegrepp; båglampor, lysrör, strålkastare. Styrmaskiner. Leonardreglering, kännedom om sympatiska systemet samt direktstyrning medelst kontaktormanövrering. Däcksmaskiner. Elektriska kranar, vinschar och spel. Kännedom om vinschmotorns omkoppling från serie- till shuntdrift och omvänt. Slirkoppling, ren reverser- och sänkbromskoppling. Svagströmsanläggningar i fartyg. Ringledningar med tillhörande signaltablå, fartygstelefon enligt självväljarsystem, maskintelegraf. Lagar och föreskrifter. Sammanfattning av de viktigaste lagarna och förordningarna angående elektriska anläggningar och deras utförande. Den elektriska faran. Olycksfall genom strömmens inverkan på människokroppen, behandling och första hjälp vid inträffade olycksfall. Eldsvådor och andra materiella skador samt deras förebyggande. Räkneövningar. Laborationer med bearbetning av mätvärdena i protokollform.

Svenska

Klass I. Innanläsning; memorering; talteknik; muntliga referat; diskussionsövningar. Litteraturläsning. Ordböjnings- och satslära med tillämpningsövningar; någon kännedom om ordbildnings- och betydelselära samt om främmande ord. Rättskrivnings- och interpunktionsprov. Anvisningar om språkbruk, språkriktighet och stilarter. Kortfattade skriftliga referat och rapporter; upprättande av några i allmänna livet och i tjänsten förekommande skrivelser, såsom ansökningar, fullmakter, intyg, kvitton, protokoll, rapporter och rekvisitioner. Reproduktioner och uppsatser. Vägledning beträffande böcker och bibliotek. Klass II. Läsning av svensk litteratur; litteraturhistoriska notiser. Utökad kännedom om språkbruk och språkriktighet samt olika stilarters användning. Föredrag och diskussionsövningar. Allmänt om föreningskunskap och sammanträdesteknik. Skriftliga referat och rapporter samt skrivelser av praktisk art.

Engelska

Klass I. Läsning av lämpliga texter, särskilt sådana med anknytning till yrket. Hör- och talövningar. Formläran avslutad och repeterad; satslära i anslutning till den lästa texten. Skriftliga tillämpningsövningar. Klass II. Läsning av texter såväl med anknytning till yrket som av mera allmänt innehåll. Talövningar. Kort sammanfattning av syntaxen; grammatik i övrigt i anslutning till den lästa texten. Skriftliga tillämpningsövningar, även i form av rapporter, kvittenser och rekvisitioner. Skriftliga arbeten på lärorummet. 11—807558

162 Tyska Klass I. Uttals- och läsövningar; läsning av lättare texter, särskilt sådana med anknytning till yrket. Hör- och talövningar. Elementär formlära med tillämpningsövningar. Klass II. Hör- och talövningar; läsning av lämpliga texter, särskilt sådana med anknytning till yrket; formläran repeterad; syntax i anslutning till den lästa texten; enkla skriftliga tillämpningsövningar. Arbetsledarkunskap

Klass I. Klass II. Repetition och utvidgning av vaktmaskinistklassens kurs. Orientering om fartygssociologi och arbetsanalys. Befälets inbördes förbindelser. Tillämpningar och övningar: Diskussion av cases. Övning i utförande av intervjuer. Psykologiska lämplighetsprov. Övning i instruktion och ordergivning. Litleraturanvisning. Enskilda arbeten.

163 BILAGA 5

Beräkning av huvudsakliga kostnader vid vissa olika alternativa organisationsformer

I betydande hänseenden kräves -— trots att en viss upprustning ägt r u m — nyanskaffning av den för sjöbefälsskolornas verksamhet erforderliga materielen. Bland den nautiska utrustning, som erfordras, märkes Decca navigator, ekolod, automatiska bord för övningar i plottning och navigering samt radiopejlapparater. Vidare kräver den tekniska undervisningen tillgång till genomskurna maskindetaljer, mät- och testinstrument och viss annan maskin- och elektroteknisk materiel. Upprustningen av maskinlaboratorierna bör därför fortsättas. Fysik-, elektroteknik- och kemilaboratorierna måste vidare helt moderniseras. Även kunskap i kylteknik ingår i den moderna utbildningen av högre maskinbefäl och för detta ändamål kräves att sjöbefälsskolorna erhåller kylanläggningar. Vad angår utrustningen i ett maskintekniskt laboratorium har utredningen utgått från att laborationer på maskintekniska linjen endast skall omfatta — förutom av lektionsundervisningen direkt föranledda försök, demonstrationer m. m. — ekonomiprov och därav betingade åtgärder, avdunstningsprov, effektprov och andra dylika mätningar som en maskinchef har att verkställa för att kontrollera att maskinanläggningen driftmässigt fungerar på ett normalt sätt. Utrustningen i ett maskintekniskt laboratorium i sjöbefälsskola med både sjöingenjörs- och vaktmaskinistklasser bör sammanställas med hänsyn till dessa principer. För skola med blott vaktmaskinistklasser medför utbildningens syfte, att laboratorieutrustningen kan göras mindre omfattande. Den beräknade erforderliga utrustningen har förtecknats i nedanstående tablå. Kostnaderna för nämnda laboratorier är vanskliga att fastställa. I viss utsträckning torde avräkning få ske av värdet på sådan vid sjöbefälsskolorna befintlig materiel, som även i fortsättningen kan utnyttjas. Sålunda torde av skolornas totala maskinpark tills vidare kunna bibehållas två dieselmotorer, tre vattenrörpannor, två ångmaskiner och en ångturbinanläggning. Genom anskaffning från marinen och genom erhållande av rabatter o. dyl. torde i övrigt kostnaderna kunna nedbringas. Sålunda har under hand från marinledningen inhämtats att t. ex. vissa dieselmotorer, oljereningsanläggning samt två mindre ångturbiner kan erhållas till förmånliga priser. I sammanhanget kan även erinras om att för Stockholmsskolans del samarbete med den av marinen bedrivna maskintekniska utbildningen vid Berga-skolorna av chefen för marinen ansetts principiellt möjligt och från hans sida skulle hälsas med tillfredsställelse. Även om kravet på det maskintekniska laboratoriet vid nämnda sjöbefälsskola därigenom icke minskas, torde möjligheten att utnyttja marinens resurser på hithörande område vara värdefull och bör tillvaratagas i den utsträckning detta är lämpligt och möjligt. Med hänsyn till samtliga dessa faktorer kan kostnaderna för maskinteknisk laboratorieutrustning för sjöbefälsskola beräknas på nedanstående sätt. Härvid har förutsatts att viss materiel anskaffas i begagnat skick. De angivna beloppen 11*

—807558

164 är approximativa och avser endast att visa det ungefärliga för de olika typfallen. Maskintekniskt

kostnadsomfånget

laboratorium

(Beräknade nyanskaffningskostnader) Kostnader för skola med fullständig maskinteknisk linje 1. Dieselmotor (100—150 hk) fyrtakt med generator för elkraftalstring samt anordningar för indikering etc 75 000 2. Reningsanläggning för bränn-och smörjoljor 14 000 3. Ottomotor för upptagning av effekt- och bränsleförbrukningskurvor, tändinställningsinverkan, vattenbroms, mättavla o. dyl 2 000 4. Vattenrörpanna, avsedd för drifttekniska prov, värmebalansundersökningar, drift-, skötsel- och underhållsövningar, matarvattenkontroll o. s. v. . . 25 000 5. Ångmaskin för drifttekniska prov (kompoundångmaskin med slidreglering, kondensor, kombinerad kondensat- och luftpump) samt broms och anordning för belastning 16 000 6. Ångturbin för driftekonomiska prov (kondenseringsturbin) med generator, kuggväxel, kondensor, luftsugare etc 35 000 7. Kylanläggning med tillhörande lastrum för drifttekniska prov 54 000 8. Diverse gemensam utrustning samt verktyg 20 000 9. För undervisningsändamål specialgjorda modeller o. dyl 20 000 10. Livbåtsmotor (avsedd närmast för igångsättningsövningar o. dyl. för samtliga elever vid skolan). . 5 000 Summa kr. 266 000 Tillkommer monterings- och installationskostnader m. m 25 000 Totalt summa kr. 291 000 Materielbehov

Kostnader för skola med allenast vaktmaskinistklass

75 000 — — 25 000

16 000 — 10 000 15 000 7 000 5 000 153 000 20 000 173 000

Ett maskintekniskt laboratorium kan sålunda beräknas draga en kostnad av för fullständig maskinteknisk linje i avrundade tal 290 000 kronor och för skola med endast vaktmaskinistutbildning 170 000 kronor. Härifrån skall emellertid dragas värdet av befintlig användbar utrustning, som för samtliga nuvarande fullständiga skolor kan beräknas till 292 000 kronor. Vid jämförelsen mellan olika alternativa skolformer räknas värdet fördelat på fyra skolor, d. v. s. ca 73 000 kronor per skola, varför i fortsättningen kostnaden för ett maskintekniskt laboratorium i fullständig skola upptages med ca 215 000 kronor. Vid ett förslag, som innebär flera skolor med enbart vaktmaskinistklass och två med fullständig utbildning, fördelas materielen i motsvarande utsträckning till de olika skolorna. Det värde, som därvid kan tillgodoräknas per skola, är beroende av antalet skolor med enbart vaktmaskinistklass. Ett elektrotekniskt laboratorium bör utformas med tanke på att eleverna vid sjöbefälsskola där skall bl. a. inhämta den kännedom om växel- och likström, som krävs för skötseln av den elektriska utrustningen ombord på fartyg. Med hänsyn härtill synes nedanstående instrument och materiel böra ingå i ett dylikt labora-

165 t o r i u m . N å g o n å t s k i l l n a d b e t r ä f f a n d e l a b o r a t o r i e t s o m f a t t n i n g för h ö g r e e l l e r lägre m a s k i n t e k n i s k u t b i l d n i n g synes icke k u n n a ifrågakomma. K o s t n a d e r n a för anskaffning av el-materiel synes, l i k s o m i fråga om m a s k i n u t r u s t n i n g e n , k u n n a r e d u c e r a s g e n o m r a b a t t e r eller f ö r m å n l i g anskaffning från m a r i n e n , elverk eller annorledes. Elektrotekniskt (Beräknade

laboratorium

nyanskaffningskostnader) Nyanskaffningskostnader

Materielbehov Instrumenttavla för lik- och växelström med uttag i laborationsbordet samt kopplingsanordningar Elektriska mätinstrument, armatur ang. den elektriska strömmens kemiska verkan, Wheatstones brygga, motstånd m. m Elektromagnetiska apparater, transformatorer, gnistinduktor ... Kondensatorer Anordningar för att verifiera Joules lag, påvisa termoelektriska strömmar, magnetfältet kring en rak strömledare och magnetfältet kring en strömspole Tillbehör för enkel telefonanläggning, permanentdynamisk högtalare Urladdningsrör för anslutning till luftpumpen samt katodstrålerör för demonstration av strålens avböjning Delar till lysrörsanläggning med glimtändare; delar till lysrörsanläggning med resonanskoppling för direkttändning Olika typer av likriktarelement, mindre transformatorlikriktaranläggning med anordning för erhållande av höga likspänningar Bandgenerator (300 000 volt) eller influensmaskin med tillbehör Experimentsats för montering av olika typer av el-maskiner Katodstråleoscilloskop med uttag för elektronkopplare Elektronkopplare Tonfrekvensgenerator \\ Triod på stativ; svängningskrets på stativ, f a s f ö r s k j u t n i n g s k o p p l i n g . . . . . . . . . . . . . . Hysteresisapparat på stativ Motordriven 3-fasgenerator, 5 kW, 2 st » kompoundgenerator, 5 kW, 2 st Luftkyld 3-fastransformator Fartygstelefonanläggning ]][[ Elektrisk maskintelegraf [\[\ Termometeranläggning med 4 å 5 fjärrtermometrar Instruktionsanläggning för felsökning Vibratoromf ormare Elektrisk utrustning för styrmaskin och vinsch (komb.) '' Likströmsmotorer (serie-, shunt- och kompoundanslutna) 3 st Diverse materiel

500 350 3 250 1 600 400 40Q 350 500 6 000 8 000 1 000 QQQ 4 350 1 000 200 500 10 000 1 000 2 500

Summa kr.

47 000

Kostnader för installering och montering

J 3QQ 1 000 500 H QQQ 100 350 100 150

13 000 Totalt summa kr.

60 000

N u b e f i n t l i g m a t e r i e l ä r s o m h e l h e t t a g e n o m o d e r n o c h illa m e d f a r e n o c h k a n icke anses ha något n ä m n v ä r t v ä r d e vid en u p p r u s t n i n g , varför a v d r a g i c k e i f r å g a k o m m e r . K o s t n a d e r n a f ö r ett e l e k t r o t e k n i s k t l a b o r a t o r i u m k a n s å l u n d a u p p s k a t t a s till o m k r i n g 60 000 k r o n o r . N å g o n v ä s e n t l i g m i n s k n i n g för s k o l a m e d enbart vaktmaskinistklass föreligger icke.

166 Hum

för

nautiska

instrument

Materielbehov Ljusbildsprojektor Duk för ljusbilder Ljusbilder för apparatlära Handlod Djuplod Trycklod (patentlod) Ekolod Släplogg Trycklogg Luftkompass med nakterhus Vätskekompass med nakterhus på vridbar plattform Kompenseringsmagneter Båtmodell för kompassundersökningar Arkas kompass med automatisk styrning Pejlskivor, 2 st. (relings- och nakterhus-) Asimutinstrument Vertikalkraftvåg Radiopejlapparater, 2 typer Gyrokompass med tillbehör, 2 typer Demonstrationsgyro Automatisk styranordning för gyrokompass Radarapparat med tillbehör Sextanter, olika typer, 20 st Stoppur Decca navigatoranläggning Radiomottagare Loran mottagaranläggning

och

apparater Beräknade nyanskaffningskostnader 400 100 200 100 200 1 000 8 000 500 9 000 1400 5 000 2 500 18 000 500 300 200 5 000 60 000 200 15 000 60 000 |

12 000 18 000 400 22 000

Summa kr 240 000

K o s t n a d e r n a för u t r u s t n i n g e n till ett r u m för n a u t i s k a i n s t r u m e n t o c h a p p a r a t e r k a n s å l u n d a b e r ä k n a s till o m k r i n g 240 000 k r o n o r . Av e r f o r d e r l i g m a t e r i e l s t å r e m e l l e r t i d v i s s d e l r e d a n till s j ö b e f ä l s s k o l o r n a s f ö r f o g a n d e . Vid s j ö b e f ä l s s k o l a n i S t o c k h o l m u t g ö r s å l u n d a u n g e f ä r l i g a v ä r d e t av d e n m a t e r i e l , s o m k a n e r s ä t t a n y u t r u s t n i n g , 125 000 k r o n o r , v i d s j ö b e f ä l s s k o l a n i G ö t e b o r g 195 000 k r o n o r , v i d s j ö b e f ä l s s k o l a n i M a l m ö 80 000 k r o n o r , v i d s j ö b e f ä l s s k o l a n i K a l m a r 80 000 k r o n o r o c h v i d s j ö b e f ä l s s k o l a n i H ä r n ö s a n d 90 000 k r o n o r , d. v. s. t i l l h o p a 570 000 k r o n o r . I g e n o m s n i t t för s k o l a k a n s å l u n d a b e f i n t l i g u t r u s t n i n g till ett v ä r d e av 114 000 k r o n o r t i l l g o d o r ä k n a s . A n s k a f f n i n g s k o s t n a d e n för n a u t i s k a p p a r a t u r k a n d ä r f ö r b e r ä k n a s till (240 000 — 114 0 0 0 = ) 126 000 k r o n o r . U n d e r v i s n i n g s m a t e r i e l till ett rum för sjökortsövningar och radarplottmng s a m t till rum för sjömanskap och signalering beräknas medföra kostnader om 83 800 k r o n o r . D e n v i d s j ö b e f ä l s s k o l o r n a för u n d e r v i s n i n g i d e s s a d e l a r b e f i n t l i g a u t r u s t n i n g e n h a r , r ä k n a t för s k o l a , ett v ä r d e av 25 000 k r o n o r . N y a n s k a f f n i n g s b e h o v e t u p p g å r d ä r f ö r h ä r till c a 58 000 k r o n o r . Även för ä m n e n a fysik och kemi k r ä v e s s p e c i a l r u m o c h u p p r u s t n i n g e n a v ett s å d a n t r u m k a n b e r ä k n a s k o s t a c a 10 000 k r o n o r . D e n h i t h ö r a n d e m a t e r i e l , s o m för n ä r v a r a n d e f i n n e s v i d s j ö b e f ä l s s k o l o r n a , s a k n a r v ä r d e . U n d e r v i s n i n g e n s b e d r i v a n d e f o r d r a r v i d a r e tillgång till klassrum o c h vissa andra särskilda rum. Dessa senare tarvar en relativt begränsad utrustning och u t g i f t e r n a för d e s a m m a p å f ö r e s i s i n h e l h e t s o m n y a n s k a f f n i n g . S å l u n d a b e r ä k n a s

167 materiel till rum för hälso- och fört andslära kosta ca 3 500 kronor, till ritsal 4 000 kronor samt till samlings- och filmsal ca 5 000 kronor. De totala kostnaderna för sjöbefälsutbildningens ordnande blir beroende av, vilken fördelning av skolorna inom landet som väljes. Utredningen har valt att jämföra tre tänkbara alternativ i fråga om kostnadsfördelningen. Dessa alternativa lösningar är en nautisk och en maskinteknisk centralskola (alt. I ) , tre skolor för fullständig nautisk och maskinteknisk utbildning (alt. II) och fyra skolor för fullständig nautisk och maskinteknisk utbildning samt en skola för nautisk utbildning och med vaktmaskinistklass (alt. III). Härvid har beräknats å ena sidan kostnaderna för upprustning av sjöbefälssskolorna enligt ovan samt å andra sidan skolornas årliga kostnader, vilka senare närmare preciserats i bil. 5 a. En sammanställning av kostnaderna enligt nämnda alternativ utvisar följande.

Alternativ I Alternativ II Alternativ III

Engångsutgifter

Årliga kostnader efter genomförande av materielupprustning

1 509 000 2 168 000 2 592 000

2 285 000 2 233 000 2 425 000

Hänsyn har icke tagits till inredning och utrustning av rektorsexpedition, kollegie- och lärarrum, elevrum, bibliotek o. dyl. Den kostnadsövervikt, som föreligger enligt alternativ III, bör ses mot bakgrunden av att genomförande av förslaget om två centralskolor (alternativ I) skulle komma att medföra byggnadskostnader av sådan storlek att den stad, vartill ifrågavarande skola förlägges, knappast kan anses skyldig att bekosta skolans uppförande. Då i dylikt fall elever från hela landet sammanföres till en plats (ev. två), kan skolan icke längre betraktas som en kommunal eller regional skola utan som en riksskola med hela landet som upptagningsområde. Det måste då bedömas som en statens angelägenhet att ställa medel till förfogande även för iordningställande av skolbyggnaderna. Utredningen finner det därför ofrånkomligt att vid bedömande av de olika alternativens företräden till förslaget enligt alternativ I lägga kostnader för byggande och underhåll av sjöbefälsskola. Kostnaderna för två skolbyggnader enligt alternativ I kan beräknas uppgå till i runt tal tillhopa 12 miljoner kronor. Vid en jämförelse mellan lönekostnaderna i alternativ III, 2 167 000 kronor, och sjöbefälsskolornas avlöningsanslag för budgetåret 1958/59, 1 773 400 kronor, måste beaktas att utredningens förslag innebär större antal klasser i skolorna, utökning av vaktmästar- och biträdespersonalen och dessutom en mindre förlängning av undervisningstiden. Skolornas kapacitet kommer således att ökas och den undervisning de meddelar kommer att moderniseras och förbättras. Förslaget medför vidare, att antalet lektorer utökas från för närvarande 10 till 15 och antalet adjunkter från för närvarande 20 till 37. En väsentlig ökning av antalet adjunkter är dessutom nödvändig för att råda bot på ett för närvarande högst otillfredsställande förhållande vid sjöbefälsskolornas undervisning och är alltså erforderlig även vid en oförändrad organisation. Därmed sammanhängande minskning av kostnaderna för timlärare skall även beaktas. Den detaljerade beräkningen av de huvudsakliga kostnaderna vid n ä m n d a alternativa skolorganisation framgår av underbilaga 5 a.

168 BILAGA Beräknade

5a:I

kostnader vid skolorganisation enligt alternativ (en nautisk och en maskinteknisk centralskola)

I

1. Beräknade engångskostnader for upprustning med materiel Maskinteknisk centralskola (22 klassavdelningar)

Nautisk centralskola (20 klassavdelningar)

Undervisningsmateriel

Kostnad/ enhet

Summa

Antal

22 4

10 000

40 000

2 3 3 1

4 000 126 000 58 000 15 000

8 000 378 000 174 000 15 000

1 1

3 500 7 000

3 500 7 000

Antal Klassrum Sal för ritning och sjökortsövningar Nautiskt instrumentrum. . . Rum för sjömanskap o. dyl. Maskintekniskt laboratorium Elektrotekniskt laboratorium Samlings- och filmsal Summa

Kostnad/ enhet

Summa

24 4

10 000

40 000

4 000

8 000

215 000

645 000

3 1 1

60 000 3 500 7 000

180 000 3 500 7 000

625 500

883 500

2. Beräknade årliga kostnader Nautisk

Personalkostnader

Lönebelopp

Antal Rektor

1 Lektorer Adjunkter Timlärare Vaktmästare Skrivbiträden

5 22

f [

2 3 Summa

Anm.

Maskinteknisk centralskola

centralskola

Antal

36 288 2 400 144 540 602 184 *130 525 25 068 33 780

1 Lönebelopp /

36 288 2 400 289 080 629 556 2 80 292 37 602 33 780

10 23 3 3

1 108 998

974 785

Det förutsattes a t t båda centralskolorna tillhör orts grupp 4 (Göteborg).

Totalt för båda skolorna, avrundat 2 083 000 kronor.

x

29,25 x 1 7 x 3 9 = 19 393 2 3 , 5 5 x 1 2 1 x 3 9 = 111 132 2 29,25 x 1 0 x 3 9 = 11408 23,55 X 7 5 x 3 9 = 68 884

övriga kostnader, avseende båda skolorna tillhopa. Omkostnader: Sjukvård m. m Reseersättningar Expenser Utarbetande av läroböcker Materiel, böcker m. m Fortbildningskurser och information

.

2 000 5 000 70 000

Summa för båda skolorna tillhopa, kronor

77 QOO 10 000 85 000 30 000 202 000

169 BILAGA 5a:II Beräknade kostnader vid skolorganisation enligt alternativ (tre skolor för nautisk och maskinteknisk utbildning)

II

1. Beräknade engångskostnader för upprustning med materiel

Undervisningsmateriel

Stockholm (12 klassavdelningar) Antal

Klassrum 13 Fysik- och kemisal 3 Sal för ritning o. sjökortsövn.. . 1 Nautiskt instrumentrum Rum för sjömanskap o. dyl. . . i Maskintekniskt laboratorium . Elektrotekniskt laboratorium . Rum för hälsolära i Samlings- och filmsal i Summa

Göteborg (17 klassavdelningar)

Malmö (13 klassavdelningar)

Kostnad/ Summa Antal Kostnad/ Summa Antal Kostnad/ Summa enhet enhet enhet 18

10 000

30 000

10 000

30 000

10 000

30 000

4 000

4 000

4 000

8 000

4 000

4 000

126 000

189 000

iy 2

126 000 189 000

iy 2

126 000 189 000

58 000

58 000

58 000 116 000

i

58 000

215 000

322 500

iy 2

215 000 322 500

iy 2

215 000 322 500

60 000

90 000

in

60 000

90 000

iy 2

60 000

90 000

3 500

3 500

i

3 500

3 500

i

3 500

3 500

5 000

5 000

i

5 000

5 000

i

5 000

5 000

702 000

764 000

58 000

702 000

170 2. Beräknade årliga kostnader

Antal

1 4 11 2 2 Summa

Malmö

Göteborg

Stockholm Personalkostnader

Lönebelopp

Antal

/ 36 288 { 1200 118 080 308 220 1 106 744 25 872 24 684

621 088

6 16 2 2

Lönebelopp / 36 288 \ 2 400 173 448 437 952 2 48 116 25 068 23 316

Lönebelopp

Antal

1 5 13 2 2

J 36 288 { 1 200 141 480 347 568 3 76 011 23 004 21 948 647 499

746 588

3 0 , 1 0 x 2 5 x 3 9 = 29 348 2 4 , 5 0 x 8 1 x 3 9 = 77 396 2 2 9 , 2 5 x 1 4 x 3 9 = 15 970 2 3 , 5 5 x 3 5 x 3 9 = 32 146 3 28,45 X 8 x 3 9 = 8 876 2 2 , 6 5 x 7 6 x 3 9 = 67 135

Totalt för samtliga skolor, avrundat 2 015 000 kronor. Övriga kostnader, avseende samtliga skolor: Omkostnader: Sjukvård m. m Reseersättningar Expenser Utarbetande av läroböcker Materiel, böcker m. m Fortbildningskurser och information

3 000 5 000 80 00°

Summa

88 000 10 000 90 000 30 000 218 000

t* :03

03 en

5 000

3 500

60 000

o o o

58 000

o o o

215 000

-c .2 c c

126 000

s s

4 000

as

H

20 000

171 O

o m O!

c/3

1-5

|

o 3 v

o i-l

r

o o o

J

<

o

o o

C O CM iH

o o

o

o o

o

O O lO

i O H CN

o o n

i

o o o

O C CO

O

i

n

+->

O

O

C

N

I

-

I

T

H

T

H

T

-

I

T

H

I

-

H

I

-

H

< s s

OS UD C

LO

C

1—1

CO

4-)

a

O

<

2? o o

I

-

H

00 O

I

o

o

o

c

o o m

O O O

O

o

i

n

CO CO

co

t-l-H

IO

-

o o o o o o T f c

I

T

H

o o o o

-<* o o o i

n

lO

c a>

o o

o o

O

I

-

rn CN

o o

O

H

H

T

H

I

-

H

o o m

o o o o o o o o o o m o o m o c o m

o

CN

T

TH

o o

O

o

CO

o o O

o o

o o

O

O

I

l1 o - t f c o o o i o o c o i n CN T*

TH

LO

CO

i-l CN

13 c

< s s

a

3 c/3

100,5 O £

£ O +J

C a)

13 c

-«c

a

a 00

.5 c

•d c :fT!

II

« »->a 00

O (O

6E C •ed 60

a

jj

i-i

c

O

N

C

co

I-H

CN

N

i-l

T

H

m

CN TH

O O

O O

O O

O O

O O

é'4

o

o c

o

o o

o

LO O

1 C o

1s

I

-

H

T

H

^

o o m

o o o i n

o

o m

CN

m

O O

O O

m o o c o m co

i-H CN

"ÖS -t->

oc

<! "*

> ti t i cd

-

TH

1-H

LO DC

i-s

N

co

1-H

o l o

00 C

CN

O O

s s 3

c

C

TH

3 c/3

LO

p

m

CN

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o m l o - t f c o o o i n o c o 1

s

ed

O CO

1-H

cd

=c *4 LO

1-H

i-l

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o m o l1 o - ^ c o o o i n o c o i o

m

<

CN

k

CN

i-l

s CJ

CN

CQ

ed

o o m

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o m o l o o o c N o o i o o c o i n 1 co io m i-H CN

cd

d

^ fc

o

O O L

ed

.r, LO

3 H

O

•3

-^

-

O

C

S

I

LO

s g r

^

CN

>

c -g <T< M

C

f

o o

Cd v ;

•c

^

-

as

M

MS

o

O O O

o o o o o o o o o o o o o o m c o o o o o c o CM m t> co

3 (73

cd OD

CO O

o o o

s^ s s

O

in

<

i

ea

te a C

c

CN

o o o l1 o

cd

e o •rt e

O O O

73 I

l-H

^

TH

o o o l o 1 i-i

o <o

<

I—1

-

O O O

1-H

•i-s

CO

."ap

o

l

1 O O O

3 C3 . 3 G CD

ed

O O O

C/3

^ 'c

~1

O O O

.53

; 3

; c

'.

• ^j

•

o

. Jj

-as

. ^

g S

g

»

S B ^ S : 1 M.21.2 3 i 8 2 :o -2 g :2,-ö c £ 5 £ C

*> *J 3 « o 15 *} _S t i .«

1/ t/

5 fcc^

Z

CC

S

W

Ä

cd

o • o • LO ÖO

l-J cS

1* C/3

2 2 3 C/3

172 a a o CU

T3 C 03

XJ V C :0 hJ

CO

:0

oo o • - t T * i n CM CM 00 o CM o i-i co m

m

CM CM l > CO CO T f 0C

CO CM Cl CM CO C l

"00<*

CO r H co I H m ->* CM 0 0 O l CO CM T H CO T—t *°

TH

<*

H a

:C3

X

•ös

*-> < B, C O cu A

U

CD

C3

E

rt tt

C :0 J

03 CO t >

TH

A o C :0 J

:0

s "a

X X m m CM m

CM T H

00 O CO O CO - ^ CO 00 O O l 0 0 r ( O O !

O 00

CO l H 0 0 CO T H CO CM

CO o co

CM CM CM CO CO O

CO

O

T-t

CM co r^ CM TH TH

TH

TH

e

a o, o

I

„

in

I

CM T H

00 o 0 0 CM O -rj< CO 00 o oo m co o c i

00 m CO

CO CO

[>

CM CM 0 0 T H O

O

O

r l r f r ^ CO CO CM 0 0 0 0 CO CM T H T—1

C

A O. O o X) o C :0 *j

bo o A a> :0 O

s <

<* CM 0 0 CO CO 0 0 T^

TH

00 O CO o CM T *

'33 A

£

cu C :0 1-1

O A 3 u o

CO l >

1 CM T H

os I> os

o CM r> CO oo Tt T}< O l O 00 in o

m o

o

CO CM • H H M O 0 C CO r f O l > CM TH

H

"*

o CO

CO M

o o o o o o

oo o O O T H CM 0C 00 O co T* co r> c CM CM m TH i> oo cc CO 7-t oo co t» m co 0 0 C l CO CM T H CO rt

Ol Cl

co os CM

TH

•*"

x x

TH

CO I >

1 CM T H

l

CM CM

« 03

4)

"O eg

a

:3 h V PQ

E E 3

c X o c

co m m rci r>

o o o

i;

CM

•_ > 03

2E

§ s

C/2

4•J

^H

c) £c

c

C c

c/ SC i Cl

o o o

m m "JS CM in -Ö oTco c

"3 B

o o Ol Cl o co co X X TH CO

<

cS 0£

o o o o o o o o o

m TTH I CM TH H 1

*->

C/3

Cl Ol co co X X I> o TH m X X

H= J TH

c

o. o. o

•HH CO

O

n

s H03

X X m m

•-

C

£

en

«-

•!->

•cs S 4, t- •a *c 3C >— :cc + J •* +•»

Ä

J < f H ^

Ii

c

E-f

cu ™

.S

03 Ol Ol co co X X t> o TH in •TH :ö

•

v •

X X o o TH m 5 f

S o

to S 0C

cu

„ :03 CU en en

CJ en :0 <*

*J ^

JM

ä) o > O

O» CO

K» a a o

a a

-a• .5

II 2 3a

a en

PH

« W « "B

173 BILAGA 6 Sammanställning av utrymmesbehov vid de olika sjöbefålsskolorna efter den nya organisationens genomforande

Klassrum Fysik- och kemisal med biutrymmen Ritsal. Sjökortsövningar Navigation (instr.). El-teknisk apparatlära. Maskintekniskt laboratorium med särskilt mindre utrymme för demonstrationsma teriel i mekanik och hållfasthetslära Sjömanskap. Signalering El-tekniskt laboratorium Skrivsal. Även hälso- och förbandslära Samlingssal. Film- och bildvisning Kollegierum , Lärarrum med referensbibliotek Elevrumsavdelning Elevbibliotek o. studierum för elever R u m för skolsköterska m. m Rektorsexpedition Rum för skrivbiträde Vaktmästarbostad 1

Stockholm

Göteborg

Malmö

Kalmar

Härnösand

8 1 1 1

15 a 3 2 2

10 2 1 1

7 1 1 1

8 2 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2

n

1 1 2

n+i i i i i i i i 2 2

För Stockholmsskolans del föreligger egentligen behov av bostad även för institutionsvaktmästare. Med hänsyn till svårigheten a t t bereda ytterligare utrymmen i skolans byggnad eller göra en tillbyggnad har emellertid dylikt bostadsutrymme ansetts icke f. n. böra upptagas. a Därav två fysiksalar och en kemisal. 3 För Göteborgsskolans del förutsattes a t t »Viking», som nu inrymmer skolans maskintekniska laboratorium, även i fortsättningen får användas på samma plats och a t t utvidgning av nu ifrågavarande utrymme är i någon utsträckning möjlig. * För Göteborgsskolans del har räknats med ett separat rum i hälso- och förbandslära.

174 BILAGA 7 a Övergången

till den föreslagna

nya läsordningen

vid

sjöbefälsskolorna

Stockholm

Vaktstyrmansklass

Förberedande klass Maskinteknikerklass B Maskinteknikerklass A Sjöingenjörsklass B Sjöingenjörsklass A Vaktmaskinistklass Sjöingenjörsklass I

1961/62 3:e läsåret

1960/61 2:a läsåret

1959/60 l:a läsåret

HT

VT

2 1 1

2 1 1

2 1

2 1 1

2 1 1

8 HT

VT

1 1 2 1

2 1

9 HT

VT

1 1 1 1 2

1 1 1 2

«*

2 1

175 BILAGA 7 b övergången till den föreslagna nya läsordningen vid sjöbefälsskolorna

Göteborg 1961/62 3:e läsåret

1960/61 2:a läsåret

1959/60 l:a läsåret

HT

VT

2 1 1

2 1 1

4 2

4 2 2

4 2 2

12 HT

VT

1 1 2 1

1 HT

VT

1 1 1 1 2

1 1 1 1 4

1 1 1 4

1 1 4 2

13 Förberedande klass Styrmansklass A Sjökaptensklass B Sjökaptensklass A

1 1 2

2 1

Sjökaptensklass II Förberedande klass Maskinteknikerklass B Maskinteknikerklass A Sjöingenjörsklass B Sjöingenjörsklass A Sjöingenjörsklass I Sjöingenjörsklass II

176 BILAGA 7 c övergången till den föreslagna nya läsordningen vid sjöbefälsskolorna

Malmö 1959/60 l:a läsåret

Förberedande klass Styrmansklass B Styrmansklass A Sjökaptensklass B Sjökaptensklass A

1960/61 2:a läsåret

HT

VT

1 1 1

1 HT

VT

2 1

2 1

2 1

8 Sjökaptensklass I Sjökaptensklass II Förberedande klass Maskinteknikerklass B Maskinteknikerklass A Sjöingenjörsklass B Sjöingenjörsklass A Vaktmaskinistklass Sjöingenjörsklass I Sjöingenjörsklass II

1961/62 3:e läsåret HT

VT

2 1 1

2 1 1

2 1

2 1 1

2 1 1

177 BILAGA 7 d övergången

till den föreslagna

nya läsordningen

vid

sjöbefälsskolorna

Kalmar 1959/60 l:a läsåret HT Förberedande klass Stvrmansklass B Styrmansklass A Sjökaptensklass B Sjökaptensklass A

1960/61 2:a läsåret

VT

HT

VT

HT

VT

1 2

1 2

1 2 1

2 1

2 1 1

2 1 1

1 Sjökaptensklass I Förberedande klass Maskinteknikerklass B Maskinteknikerklass A Sjöingenjörsklass B Sjöingenjörsklass A Vaktmaskinistklass

1961/62 3:e läsåret

Sjöingenjörsklass II

178 BILAGA 7 e övergången

till den föreslagna

nya läsordningen

vid

sjöbefälsskolorna

Härnösand 1961/62 3:e läsåret

1960/61 2:a läsåret

1959/60 l:a läsåret VT

HT

VT

HT

VT

1 2

1 2

1 2 1

2 1

2 1 1

2 1 1

2 1

2 1

2 1 1

2 1 1

8 HT Förberedande klass 1 Sjökaptensklass B Sjökaptensklass A Sjökaptensklass I I Förberedande klass Maskin teknikerklass B Maskinteknikerklass A Sjöingenjörsklass B Sjöingenjörsklass A Vaktmaskinistklass Sjöingenjörsklass I Sjöingenjörsklass II

KUNGL. BIBL.

- 4 NOV 1958

Statens offentliga utredningar 1958 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Häradsrätts sammansättning i brottmål. [9] Förslag till varumärkeslag. [10] Betänkande med förslag till allmän tjänstepliktslag m. m. [16] Förslag till förenklingar i vissa delar av aktiebolagslagen. [27]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Småbrukarstödet. [7] Bättre matpotatis. [24]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Skogsvården å enskilda skogar. [30]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Utredning om vissa förhållanden vid konserveringsforskningsinstitutet. [3] Författningsutredningen. 1. Kandidatnominering vid andrakammarval. [6] 2. Regeringsarbetet. [14] 3. Majoritetsval. Valstatistiska undersökningar. [29]

Industri.

Handel och sjöfart. Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas

finansväsen.

Kommunikationsväsen. Vägplan för Sverige. Del 1. Riktlinjer och förslag samt kartbilagor. [1] Del 2. Expertutredningar och övriga textbilagor. [2]

Bank-, kredit- och penningväsen. Politi. Försäkringsväsen. Promemoria med förslag om fondförvaltning m. m. i samband med en utbyggd pensionering. [4] Permanent skördeskadeskydd. [5]

Nationalekonomi och socialpolitik. Socialförsäkring och rehabilitering. [17] Reviderad nationalbudget för år 1958. [28]

Hälso- och sjukvård. Gemensam nordisk hälsovårdsutbildning. [8] Hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena. [15] Mentalsjukvårdsdelegationen. 2. Behandlingshem och mentalsjukhem för barn och ungdomar. [20] Sjukreseersättningar. [23] Regionssjukvården. [26] Allmänt näringsväsen. Gotland. [18] Tornedalsutredningen. [22]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1955 års universitetsutredning. 3. Reserverna för högre utbildning. Beräkningar och metoddiskussion. [11] 4. Lärarbrist och läraröverskott. [21] 5. Forskningens villkor och behov. [32] Supplement nr 9 till Sveriges familjenamn 1920. [19] Ändrad utbildning av tandtekniker. [25] Sjöbefälsutbildningens organisation m. m. [33] Försvarsväsen. Civilförvarsutbildningen. [12] Civilförsvarets organisation. [13] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiskt ekonomiskt samarbete. [31]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1958