Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

L

soy

P

^-STAXE^g-OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963:13 Ecklesiastikdepartementet

UTBILDNING AV LÄRARE FÖR JORDBRUK OCH SKOGSBRUK SAMT FORTBILDNING AV LÄRARE I YRKESÄMNEN BETÄNKANDE AVGIVET AV 1955 ÅRS S A K K U N N I G A FÖR Y R K E S U T B I L D N I N G E N S CENTRALA L E D N I N G OCH VISS L Ä R A R U T B I L D N I N G

Stockholm 1963

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Kronologisk förteckning

1. En teknisk institution inom Stockholms universitet. Svenska Reproduktions AB. 114 s. E. 2. Kommunalförbundens lånerätt. Idun. 44 s. I. 3. Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. Idun. 90 s. U. 4. Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. Idun. 95 s. U. 5. Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. Idun. 130 s. Fö. 6. Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgsoch Malmöområdena. Idun. 212 s. I. 7. Utlännings tillträde till offentlig tjänst. Svenska Reproduktions AB. 40 s. Ju. 8. Preliminär nationalbudget för år 1963. Marcus. IV + 97 s. Fi 9. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. Heeggström. 509 s. E. 10. Universitetsväsendets organisation. Hseggström. 190 s. E. 11. Uppehållstillstånd m. m. för utländska studerande. Idun. 54 s. I. 12. översättning av fördrag angående upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. Marcus. 283 s. H. 13. Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. Idun. 269 s. E.

Anm Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1963:13 Ecklesiastikdepartementet

UTBILDNING AV LÄRARE FÖR JORDBRUK OCH SKOGSBRUK SAMT FORTBILDNING AV LÄRARE I YRKESÄMNEN

BETÄNKANDE AVGIVET AV 1955 ÅRS SAKKUNNIGA FÖR YRKESU T B I L D N I N G E N S CENTRALA LEDNING OCH VISS LÄRARUTBILDNING

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1963

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

.

Kap. 1. Inledning

7 n

AVD. I. U T B I L D N I N G AV L Ä R A R E I Y R K E S Ä M N E N F Ö R LANTB R U K S - OCH S K O G S B R U K S U N D E R V I S N I N G E N Kap.

Kap.

Kap.

Kap.

Kap.

2. Yrkesutbildningen inom jordbrukets område samt därvid erforderlig utbildningspersonal Den hittillsvarande yrkesutbildningen inom jordbrukets område Förberedande yrkesutbildning Egentlig yrkesutbildning Den framtida yrkesutbildningen på jordbrukets område. . . . Förberedande yrkesutbildning Egentlig yrkesutbildning Lärarpersonal för jordbrukets yrkesutbildning 3.

4.

5.

6.

17 17 17 18 20 20 22 26

Den hittillsvarande utbildningen av heltidsanställda lärare i yrkesämnen inom jordbrukets område Vissa tidigare utredningar och förslag Utbildningen under senare år

30 30 33

Framtida rekrytering och utbildning av lärare och instruktörer i yrkesämnen för jordbrukets område Inledande synpunkter Rekrytering Personalkategorier Utbildningen av ämneslärare Utbildningen av yrkeslärare Utbildningen av instruktörer (handledare)

37 37 41 42 42 51 60

Yrkesutbildningen inom skogsbrukets område samt därvid erforderlig utbildningspersonal Praktisk yrkesorientering och förberedande yrkesutbildning inom skogsbrukets område Den egentliga yrkesutbildningen inom skogsbrukets område. . Kortfattad tillbakablick Den nuvarande utbildningen Undervisningspersonalen och dess fackliga utbildning

64 65 65 66 73

Den hittillsvarande utbildningen av undervisningspersonal för den skogliga yrkesutbildningen

4 Vissa tidigare utredningar och förslag Under 1950-talet genomförd yrkeslärar- och ning Kap.

Kap.

77 instruktörsutbild80

7. Framtida rekrytering och utbildning av lärarpersonal för undervisning i yrkesämnen inom skogsbrukets område Inledande synpunkter Personalkategorier Utbildningen av högskoleutbildad undervisningspersonal. . . . Utbildningen av personal med examen från skogsmästarskolan eller skogsskolorna Utbildningen av instruktörer 8. Organisation och utbyggnad av lärar- och instruktörsutbildningen för lantbruks- och skogsbruksundervisningen Lärar- och instruktörsutbildningen för lantbruksundervisningen Behovet av utbildning av ämneslärare, yrkeslärare och instruktörer inom jordbrukets område Lärarutbildningens förläggningsorter Behovet av lärare för den pedagogiska utbildningsverksamheten inom jordbrukets område Lokalbehovet för utbildning av lärare och instruktörer inom lantbruksundervisningen Lärar- och instruktörsutbildningen för skogsbruksundervisningen. Behovet av utbildning av ämneslärare, yrkeslärare och instruktörer inom skogsbrukets område Lärarutbildningens förläggningsort Behovet av lärare för den pedagogiska utbildningsverksamheten inom skogsbrukets område Lokalbehovet för utbildning av lärare och instruktörer inom skogsbruksundervisningen Vissa med utbildningsverksamheten sammanhängande frågor Krav på obligatorisk lärarutbildning Tillsynsmyndigheten och dess uppgifter Den lokala ledningen

AVD

II

Kap.

9. Vidareutbildning av lärare i yrkesämnen

83 83 85 90 93 98

101 19

101 102 106 114 115 115 118 119 I29 130 130 130 I32

FORTSATT U T B I L D N I N G AV L Ä R A R E I Y R K E S Ä M N E N F Ö R I N D U S T R I OCH H A N T V E R K , H A N D E L , J O R D B R U K OCH SKOGSBRUK 137

Kap. 10. Synpunkter på yrkesutbildningen av handikappade och den därför erforderliga lärarutbildningen De handikappades utbildningssituation Synpunkter på utbildningen av lärare för de handikappades yrkesutbildning K a p . 11. Fortbildning av lärare i yrkesämnen. Allmänna synpunkter. Arten av fortbildning Facklig fortbildning

. . .

I43 143 146

149 I49 I49

5 Facklig fortbildning inom yrkesarbetets område Facklig fortbildning i yrkesteoretiska ämnen Pedagogisk fortbildning Allmänna pedagogiska och psykologisk-pedagogiska frågor . Fackanknuten pedagogik Fortbildningsverksamhetens arbetsformer och arbetssätt . . . Aftonundervisning, veckoslutskurser, dagkurser, studiebesök, lärarbyte Individuellt bedriven fortbildning, korrespondensundervisning, gruppvis bedriven fortbildning, arbetssättet vid fortbildningskurserna Deltagarnas redovisning, kontroll, prov, betyg och intyg. . . Fortbildningskursernas förläggning Vissa åtgärder ägnade att effektivisera fortbildningsverksamheten och att stimulera lärarna till fortbildning Administrativa och organisatoriska frågor Obligatorisk eller frivillig fortbildning Kap. 12. Förslag till fortbildning av lärare i yrkesämnen Ledning av fortbildningen av lärare i yrkesämnen Facklig fortbildning för lärare i yrkesämnen inom industri och hantverk handel och kontorsverksamhet jordbruk skogsbruk Pedagogisk fortbildning Vissa speciella frågor rörande fortbildningsverksamheten

149 152 152 153 154 156 156

158 167 169 170 172 177 179 181

. . .

184 185 186 188 190 192

AVD. III. K O S T N A D S B E R Ä K N I N G A R OCH SAMMANFATTNING K a p . 13. Kostnadsberäkningar Kostnader för utbildning av lärare i jordbrukets och skogsbrukets yrkesämnen Investeringskostnader Årliga kostnader Kostnader för fortbildning av lärare i industriens, h a n t v e r k e t s , handelns, jordbrukets och skogsbrukets yrkesämnen

195 195 195 197 199

K a p . 14. Sammanfattning

201 Utredning om den framtida yrkesutbildningen

216 BILAGOR Bil. 1. Läroplaner för utbildning av lärare och instruktörer för undervisningen

lantbruks-

Bil. 2. Läroplaner för utbildning av lärare och instruktörer för skogsbruksundervisningen

219 238

Till Herr

Statsrådet

och Chef en för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Den 30 september 1955 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att verkställa en förutsättningslös utredning av frågan om den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen den 18 oktober samma år såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare, kommunaldirektören Emil E. Näsström, undervisningsrådet Börje Beskow, ledamoten av riksdagens första kammare lantbrukaren Carl E. Eskilsson, yrkesskoldirektören Einar E. Forssell, ledamoten av riksdagens andra k a m m a r e lantbrukaren J. Harald Skoglösa, dåvarande överdirektören för överstyrelsen för yrkesutbildning O. Ryno Lundquist samt dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, byrådirektören Margit S. C. Vinge. Åt Näsström uppdrogs att som ordförande leda utredningsarbetet. P å därom gjord ansökan entledigades Lundquist den 2 mars 1959 från uppdraget att vara sakkunnig. I hans ställe tillkallade departementschefen samma dag överdirektören för överstyrelsen för yrkesutbildning Birger ö h m a n att vara sakkunnig. De sakkuniga har antagit namnet 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning. Den 8 december 1955 uppdrogs åt filosofie licentiaten Karl N. A. Lindegren att vara sekreterare åt de sakkunniga. Den 21 oktober 1955 uppdrog Kurigl. Maj:t åt de sakkunniga att jämväl utreda frågan om rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen, främst med tanke på enhetsskolans klass 9 y. Ifråga om lärarutbildningen har de sakkunniga under arbetets gång erhållit vissa ytterligare utredningsuppdrag. Sålunda överlämnade Kungl. Maj :t den 25 januari 1957 till de sakkunniga ett av skolöverstyrelsen ingivet förslag angående pedagogisk utbildning av personer med teknisk gymnasieutbildning och handelsgymnasieutbildning, jämte över detsamma avgivna remissyttranden för att ta-

8 gas i beaktande vid fullgörandet av uppdraget att utreda frågan om rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen. Vidare förordnade Kungl. Maj :t den 10 maj 1957, att utredningsuppdraget skulle inbegripa en överarbetning av det förslag till inrättande av en statlig övningsskola för den praktiska yrkeslärarutbildningen, som ingick i överstyrelsens för yrkesutbildning den 20 juni 1947 framlagda utredning angående utbildning av lärare för industri och hantverk (SOU 1947:55). Att såsom experter stå till de sakkunnigas förfogande för utredningen av frågan om rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen tillkallade departementschefen den 3 juni 1957 byråchefen i överstyrelsen för yrkesutbildning Sven Askeberg, rektorn vid folkskoleseminariet i Linköping Einar Lilja, kanslichefen i Arbetsmarknadens yrkesråd Per Lindinan och rektorn vid Bergslagets praktiska skolor Knut Åhlén, den 28 juni 1957 utredningsmannen vid Scandinavian airlines system förste aktuarien HansGeorg Lindgren, den 15 mars 1958 byrådirektören i överstyrelsen för yrkesutbildning Tore Hessler samt den 11 januari 1960 biträdande länsjägmästaren hos skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län Hans Molander. De sakkunniga avlämnade den 28 februari 1959 betänkande med förslag till Utbildning av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel (SOU 1959: 8). På grundval av detta betänkande framlade Kungl. Maj :t proposition (nr 90) till 1960 års riksdag angående riktlinjer för utbildning av lärare i vissa yrkesämnen, vilken proposition bifölls av riksdagen. Den 16 maj 1962 avlämnade de sakkunniga sitt huvudbetänkande angående Skolväsendets centrala ledning (SOU 1962:28). De sakkunniga ingav den 18 september 1957 en framställning till Kungl. Maj :t angående förstärkta och nytillkommande anslag för utbildning av lärare i yrkesämnen under budgetåret 1958/59, vari bland annat förslag framlades angående försöksvis anordnad pedagogisk utbildning av personer med teknisk gymnasieutbildning ifrågavarande budgetår, vilket förslag föranledde proposition till och beslut av 1958 års riksdag. De sakkunniga har avgivit remissutlåtanden över: 1953 års lärarinneutbildningskommittés betänkande angående lärarutbildningen på det husliga området (SOU 1957:28), slöjdlärarutredningens betänkande angående utbildning av lärare i manlig slöjd (SOU 1957:35), skrivelse från 1955 års lantbruksundervisningskommitté angående statsbidrag till byggnadsarbeten vid lantbruksundervisningsanstalterna, 1958 års förskollärarutrednings betänkande angående förskollärarutbildningens organisation (SOU 1960: 33), 1955 års lantbruksundervisningskommittés betänkande angående lantbrukets yrkesskolor (SOU 1961: 13), 1957 års skolberednings betänkande angående grundskolan (SOU 1961:30)

9 och angående läroplaner för grundskola och fackskola (SOU 1961: 31) samt nämnda berednings förslag angående skolstadga. Vidare har de sakkunniga till riksdagens statsutskott avgivit begärt utlåtande över motionen nr 463 i Andra kammaren vid 1960 års riksdag angående tillsättning av en beredning för yrkesutbildningsfrågor. I föreliggande betänkande framlägger de sakkunniga förslag, dels till utbildning av lärare i yrkesämnen samt instruktörer (handledare) inom yrkesutbildning för jordbruk och skogsbruk och dels till vidareutbildning samt fortbildning av lärarpersonal i yrkesutbildning för industri, hantverk, handel, jordbruk och skogsbruk. Vidare anför de sakkunniga i betänkandet vissa synpunkter på yrkesutbildningen av handikappade och därför erforderlig lärarpersonal. Det grundläggande utredningsarbetet för betänkandet har i huvudsak utförts av experterna Askeberg (huvudföredragande) och Molander, ledamoten Beskow och sekreteraren Lindegren. I detta arbete har även deltagit experterna Lilja, Lindman och Åhlén. Samråd har på skilda punkter ägt rum med tjänstemän inom skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen samt med ett flertal lärare jämte representanter för olika institutioner, företag och organisationer. Vidare har samråd ägt rum med 1955 års lantbruksundervisningskommitté och jordbruksupplysningskommittén. Med branschkonsulenter och andra utbildningsexperter inom till Svenska arbetsgivareföreningen anslutna förbund har överläggningar desslikes förekommit. De sakkunniga har rörande utbildningen av lärare i yrkesämnen för jordbruket haft överläggningar med representanter för Svenska lantmannaskolornas lärarförening och rörande fortbildningen av lärare i yrkesämnen med företrädare för Svenska facklärarförbundet. Yttranden och förslag har inhämtats från bl. a. följande personer, nämligen lektorn Valter Elgeskog, övningsskolläraren Bertil Hillding, konsulenten Sven Huselius, civilingenjören Sten Jacobsson, gymnastikdirektören Yngve Kinell, talpedagogen Margita Liljefors, medicine doktorn Nils Lundgren, docenten Eve Malmquist, civil jägmästaren Eddie Plevin, skolöverläkaren Gösta Rodhe, byrådirektören Curt Ström, ingenjören Olle Tegman och landsbibliotekarien Åke Vretblad. Med färdigställandet av förevarande betänkande har de sakkunniga genomfört den andra delen av sitt uppdrag angående utbildningen av lärare i yrkesämnen, nämligen lärarutbildningen för jordbrukets och skogsbrukets områden samt vidareutbildningen och fortbildningen av lärare i yrkesämen för industriens, hantverkets, handelns, jordbrukets och skogsbrukets områden. Då de sakkunniga redan tidigare slutfört sitt huvuduppdrag, att utreda och lägga fram förslag rörande den centrala ledningen av yrkesutbild-

10 ningen, har de sakkunniga i och med avlämnandet av förevarande betänkande helt slutfört sitt utredningsuppdrag. De sakkunniga får härmed vördsamt överlämna detta betänkande. Stockholm den 16 januari 1963 Emil

Näsström

Börje Beskow

Carl Eskilsson

Einar Forssell

Harald Skoglösa

Margit Vinge

Birger öhman I Karl Lindegren

KAPITEL 1

Inledning Med färdigställandet av betänkandet Skolväsendets centrala ledning (SOU 1962:28) h a r de sakkunniga slutfört sitt uppdrag angående utredning av yrkesutbildningens centrala ledning. De sakkunniga h a r vidare i ett redan avgivet betänkande Utbildning av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel (SOU 1959: 8) framlagt förslag om utbildning av yrkeslär a r e och handelslärare samt pedagogisk utbildning av ingenjörer. Den närmare innebörden av utredningsuppdraget beträffande utbildningen av lärare i yrkesämnen är redan angiven i detta betänkande (s. 11 f. och s. 164 ff.). I förevarande sammanhang anser sig de sakkunniga endast behöva erinra om följande för den fortsatta framställningen relevanta fakta. Den 12 september 1955 ingav skolöverstyrelsen en underdånig skrivelse angående frågan om rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen främst med tanke på enhetsskolans klass 9 y (skrivelsen ingår som bil. 1 i sistnämnda betänkande). I skrivelsen erinras om att den grundläggande pedagogiska skolning, som ingår i all lärarutbildning, för lärare i yrkesämnen får en delvis annan innebörd än för övriga lärare; fackutbildningen måste mera direkt anpassas efter den aktuella situationen utanför skolan, och den speciella undervisningsmetodiken får en klart fackbestämd karaktär. Den av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnade utbildningen för blivande lärare vid verkstadsskolor och

liknande skolor samt för lärare i handelsämnen har karaktären av pedagogisk utbildning, medan erforderlig fackutbildning förvärvats i näringslivet eller i särskilda mot näringslivet inriktade läroanstalter. För jordbrukets och skogsbrukets områden erforderliga lärare utbildas huvudsakligen vid korta fortbildningskurser för dem, som förvärvat grundläggande fackutbildning och har för avsikt att ägna sig åt lärarverksamhet. Kurserna anordnas av lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen och skogsstyrelsen. Skolöverstyrelsen erinrar vidare om att, då försöksverksamheten med enhetsskolan utsträckts till högstadiet, en delvis ny kategori lärare i yrkesämnen tillkommit, nämligen de lärare som har hand om den förberedande yrkesutbildningen i enhetsskolans klass 9 y. Jämfört med övriga lärare i yrkesämnen får den nya lärarkategorin delvis andra arbetsuppgifter. En viss nyansering såväl ifråga om kravet på fackutbildning som ifråga om pedagogisk utbildning blir därför nödvändig för deras del. I skrivelsen framhålles vidare behovet av fortbildning för lärarna i yrkesämnen. Denna fortbildning skall bl. a. ge lärarna kännedom om nytt stoff och ny metodik inom respektive arbetsområde. För lärarna i yrkesämnen kommer fortbildningen helt naturligt att inriktas på sådana saker som nyare arbetsteknik och ny instruktionsmateriel. Ifråga om de nödvändiga strävandena att hålla lärarna i kontakt med näringslivets utveckling erinras om det av näringslivet varmt välkomnade förslag, som överstyrelsen för yrkesutbildning framlade i sin utredning angående utbildning av lärare för industri och hantverk (SOU 1947: 55, s. 79) att yrkeslärare skulle kunna uttagas för hospitering och arbete under några månader inom industri- och hantverksföretag.

12 Överstyrelsen anser, att man måste behandla utbildningen av lärare i yrkesämnen i ett vidare sammanhang. Det är nämligen inte bara klass 9 y och yrkesskolan utan även andra j'rkesutbildningssammanhang inom skilda näringsgrenar och skolformer, som samtidigt bör beaktas; behov av lärare i j'rkesamnen föreligger i olika skolformer som sorterar under skilda centralmyndigheter. Dessa lärares pedagogiska utbildning kan i längden genomföras på ett tillfredsställande sätt, endast om man får möjlighet att fast knyta lärare, föreläsare och handledare till verksamheten. Olika organisatoriska alternativ för lösning av de föreliggande problemen bör därvid övervägas. Frågan om utbildning av lärare i yrkesämnen torde mer eller mindre beröras av vissa nyligen avslutade eller ännu arbetande statliga utredningar. Med stöd av i skrivelsen anförda synpunkter hemställer skoloverstj'relsen efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för utredning av frågan om rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen. Med anledning av denna skolöverstyrelsens skrivelse uppdrog Kungl. Maj:t den 21 oktober 1955 åt de sakkunniga för utredning angående yrkesutbildningens centrala ledning att även verkställa den i överstyrelsens skrivelse avsedda utredningen. De sakkunniga har senare av Kungl. Maj."t erhållit vissa ytterligare utredningsuppdrag. Den 25 januari 1957 överlämnades sålunda till de sakkunniga ett av skolöverstyrelsen ingivet förslag angående pedagogisk utbildning av personer med teknisk eller merkantil gymnasieutbildning jämte häröver infordrade remissyttranden, att tagas i beaktande vid utredningsarbetet. Den 10 maj 1957 förordnade Kungl. Maj :t vidare att utredningsarbetet även skulle inbegripa en överarbetning av det förslag till inrättandet av en statlig övningsskola för den praktiska yrkeslärarutbildningen, som ingick i den av överstyrelsen för yrkesutbildning 1947 framlag-

da utredningen angående utbildning av lärare för industri och hantverk (SOU 1947:55). Genom framläggandet av det inledningsvis omnämnda betänkandet (SOU 1959:8) har de sakkunniga utfört en första del av sitt uppdrag angående utbildningen av lärare i yrkesämnen, nämligen lärarutbildningen för industrins och hantverkets samt handelns områden. Därmed har även de ovan nämnda av Kungl. Maj:t den 25 januari och den 10 maj 1957 meddelade kompletterande uppdragen slutförts. / föreliggande betänkande behandlar de sakkunniga utbildningen av lärare i yrkesämnen för de ytterligare områden av yrkesundervisningen, som beröres av utredningsuppdraget, nämligen lantbruks- och skogsbruksundervisningen. Det må i detta sammanhang erinras om att den förberedande yrkesutbildningen genom det av 1962 års riksdag fattade beslutet om grundskolans genomförande kommer att erhålla en annan utformning än i den hittills bedrivna försöksverksamheten med 9-årig enhetsskola. I nämnda försöksverksamhet h a r den förberedande yrkesundervisningen meddelats i årskurs 9y. Av dess åtta olika grenar har en varit inriktad på jordbruk och skogsbruk. I grundskolan kommer endast fyra linjer i nionde årskursen att erhålla en mera praktisk inriktning och inrymma yrkesförberedande utbildning, nämligen den teknisk-praktiska linjen, handelslinjen, den hushållstekniska linjen och den allmänpraktiska linjen. I kommuner med skogsbruk som enda eller dominerande näringsgren ges dock begränsade möjligheter till utbyte av en av de fyra praktiska linjerna mot en skoglig linje. Den egentliga yrkesutbildningen inom jordbruk och skogsbruk är också föremål för betydelsefulla förändringar. Sålunda har 1962 års riksdag beslutat en

13 omläggning av yrkesutbildningen på jordbrukets område (prop, nr 103). Vidare har samma riksdag fastställt vissa riktlinjer och fattat vissa beslut i syfte att ytterligare förbättra och utbygga yrkesutbildningen på skogsbrukets område (prop, nr 115). Vid utformandet av sitt förslag till lärarutbildning för jordbrukets och skogsbrukets områden har de sakkunniga självfallet bl. a. tagit hänsyn till de sålunda beslutade förändringarna ifråga om den förberedande och egentliga yrkesutbildningen inom berörda områden. Ur skilda synpunkter utgör lärarnas vidareutbildning ett väsentligt spörsmål. Då frågan om vidareutbildningen är av betydelse beträffande flera av de lärargrupper, som berörts av de sakkunnigas utredningsarbete angående utbildningen av lärare i yrkesämnen, har i den följande framställningen denna angelägenhet behandlats i ett särskilt avsnitt. De sakkunniga har även ansett sig böra fästa uppmärksamheten vid utbildningen av lärare i yrkesämnen, som skall undervisa vissa kategorier av handikappade elever. I första hand åsyftas här utbildningen av yrkeslärare för undervisning i den obligatoriska skolans hjälpklasser och i sådana avdelningar

inom den egentliga yrkesutbildningen, vilkas elever utgöres av motsvarande klientel. I samtliga dessa fall är det fråga om en förberedande och egentlig yrkesutbildning, som hittills haft en jämförelsevis ringa omfattning. Det finns emellertid anledning förmoda, att dessa handikappade i ökad omfattning kommer att beredas möjligheter att erhålla för dem lämpad yrkesutbildning. Det tidigare synnerligen begränsade behovet av för denna undervisning speciellt utbildade lärare kan följaktligen komma att öka. Lärarnas fortbildning utgör en fråga av största vikt. De sakkunniga behandlar i det följande även denna angelägenhet samt begränsar sig därvid i huvudsak till de lärarkategorier, vilkas grundläggande pedagogiska utbildning varit föremål för deras utredningsarbete. Föreliggande betänkande behandlar följaktligen dels utbildningen av lärare i yrkesämnen för lantbruks- och skogsbruksundervisningen, dels fortsatt utbildning av lärare för industri och hantverk, handel, jordbruk och skogsbruk, varvid bl. a. beaktas utbildningen av lärare i yrkesämnen, som skall undervisa vissa kategorier av handikappade elever.

AVDELNING I

Utbildning av lärare i yrkesämnen för lantbruksoch skogsbruksundervisningen

KAPITEL 2

Yrkesutbildningen inom jordbrukets område samt därvid erforderlig utbildningspersonal

Den hittillsvarande

yrkesutbildningen

A. Förberedande yrkesutbildning

Vid utredning av frågan om rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen för jordbrukets område har de sakkunniga att ta hänsyn till att viss orienterande och förberedande undervisning förekommer redan i folkskolan samt i jordbruksbetonade fortsättningsskolor. Beträffande sistnämnda undervisning må framhållas, att fortsättningsskolekurser i jordbruk och skogsbruk under 1950-talet i ökad omfattning anordnats vid lantmannaskolorna. Dessa kurser, som under nämnda tioårsperiod uppgått till omkring 200 med ett sammanlagt elevantal av cirka 3 000, har pågått 6—8 veckor och genomsnittligt omfattat 30 timmar per vecka. Undervisningen har bestritts av lantmannaskolornas lärarpersonal och skoljordbrukens förmän. En förberedande yrkesutbildning har även meddelats vid de s. k. praktiskteoretiska sommarkurser, som anordnats av ett antal lantmannaskolor. Sommaren 1959 anordnade 24 lantmannaskolor dylika kurser för sammanlagt cirka 300 elever. Många ungdomar har fullgjort sin fortsättningsskoleplikt genom deltagande i dessa kurser. I den hittillsvarande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola har förekommit praktisk yrkesorientering och 2—205091

inom jordbrukets

område

förberedande yrkesutbildning under åttonde och nionde skolåren. Parallellt härmed har skett en motsvarande yrkesförberedelse för en del elever i skolmässiga former utanför enhetsskolan, nämligen i yrkesskolor. En tredje parallellform har varit den yrkesorientering och förberedande yrkesutbildning, som ägt rum vid arbetsplatser i näringslivet i sådana fall, då skolanordningar för berörda ändamål helt saknats. För flertalet elever har kontakten med yrkesvärlden under åttonde skolåret begränsats till fortsatt teoretisk yrkesorientering samt därtill ansluten praktisk yrkesorientering, vanligen omfattande ett antal praktikveckor i produktionen. — Det må även framhållas, att eleverna i årskurserna 7 och 8 haft möjlighet att medtaga yrkesämnen som tillvalsämnen. En förberedande yrkesutbildning har i försöksverksamheten med enhetsskola givits för olika yrkesområden. Årskurs 9 y har varit uppdelad i åtta alternativa grenar, varav gren 1 varit avsedd för den förberedande yrkesutbildningen inom jordbruk och skogsbruk samt trädgårdsskötsel. År 1955 fastställde skolöverstyrelsen timplaner och huvudmoment vid försöksverksamheten med nioårig enhetsskola för läsåren 1955/58; giltigheten utsträcktes sedermera t. o. m. läsåret 1958/59. I ett år 1959 utfärdat

18 tillägg gjordes vissa ändringar i nyssnämnda timplaner och huvudmoment, som i sin nya utformning gällde läsåren 1959/62. Enligt dessa planer upptog undervisningen i yrkesämnen inom gren 1 av årskurs 9 y 25 veckotimmar. Förebilden till timplan för gren 1 angav fyra alternativ, nämligen a. jordbruk, b / 1 . skogsbruk med jordbruk, b/2, skogsbruk och c. trädgårdsskötsel. De yrkesämnen som förekommit inom gren 1 har varit jordbruksekonomi, jordbrukslära, husdjurslära, allmän skogsbrukskunskap, skogsvård, avverkning, yrkesräkning med skogsmätning, maskin- och redskapslära samt trädgårdslära. Denna förberedande yrkesutbildning för jordbruk och skogsbruk h a r i stor utsträckning ägt rum genom samverkan mellan försöksskolan och lantmannaskolor eller skogsbruksskolor; i en del fall h a r den dock varit helt förlagd till de båda sistnämnda skolformerna. Försöksverksamheten med förberedande yrkesutbildning för jordbruk och skogsbruk har emellertid på det hela taget haft en tämligen blygsam omfattning. I anslutning till den lämnade översikten över den förberedande yrkesutbildningen inom jordbrukets område må nämnas, att bland ungdomen på landsbygden bedrives en relativt omfattande klubbverksamhet, anordnad av hushållningssällskap och ungdomsorganisationer. Den syftar bl. a. till att väcka och vidmakthålla de ungas intresse för jordbruksnäringen samt att förmedla kunskaper och färdigheter i växtodling, ogräsbekämpning, husdjursskötsel, säkerhets- och skyddsåtgärder i samband med jordbruksdrift, lantbruksekonomi m. fl. för ett modernt jordbruk betydelsefulla angelägenheter. Denna klubbverksamhet, som torde ha betydelse jämväl med tanke på rekryteringen till jordbruksnäringen och därmed också för elevtillströmningen till anstalter för den

egentliga lantbruksundervisningen, bedrives bl. a. med anlitande av särskilt anställda ungdomskonsulenter och länsinstruktörer. Dessa konsulenter och instruktörer har en varierande utbildning, såsom lantmätarkurs, kurser vid lantmannaskola, instruktörsutbildning och dylikt. Klubbverksamheten åtnjuter sedan år 1954 statsanslag. Anslagets storlek har oförändrat uppgått till 100 000 kronor per år. Det må tillfogas, att ett statsanslag till Jordbrukare-Ungdomens Förbund också i första hand är avsett för klubbverksamhet.

B. Egentlig yrkesutbildning

Egentlig yrkesutbildning för jordbruket har meddelats dels vid fasta skolor, dels vid skilda slag av kurser. Av fasta undervisningsanstalter har på senare tid förekommit fyra olika typer, nämligen jordbrukets yrkesskolor, lantmannaskolor, lantbruksskolor och trädgårdsskolor. Jordbrukets yrkesskolor är tre till antalet; en är belägen i Stockholms län, en i Västerbottens län och en i Norrbottens län. De ägs av respektive hushållningssällskapet, landstinget och stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor. Två av yrkesskolorna har gett utbildning för såväl flickor som pojkar, medan en stått öppen endast för pojkar. Den för pojkarna anordnade undervisningen h a r utgjorts av 1 å 2-åriga jordbrukskurser. Undervisningen, som pågått minst 300 dagar per år, h a r omfattat dels yrkespraktik på skolegendomen, dels yrkesteori, dels allmänna läroämnen. Inträde h a r kunnat vinnas efter genomgången folkskola, och undervisningen har sålunda varit avsedd för lägre åldersklasser än de, som kunnat vinna inträde i lantmannaskolor. Antalet lantmannaskolor uppgår till

19 ett femtiotal. Flertalet — 33 stycken — ägs av landstingen, medan ett tiotal har hushållningssällskap som huvudmän. De återstående innehas av enskilda föreningar, stiftelser och aktiebolag. Vid lantmannaskolorna har förekommit bl. a. följande huvudkurser: vinterkurser och fortsättningskurser till vinterkurser, vardera i regel omfattande minst 125 arbetsdagar, de ovan omnämnda praktisk-teoretiska sommarkurserna om minst 125 arbetsdagar, längre kurser om minst 250 arbetsdagar, praktisk-teoretiska helårskurser samt maskinskötarkurser om minst 60 arbetsdagar. För inträde har i regel krävts en levnadsålder av lägst 18 år samt minst ett års praktik inom lantbruk. — Det bör i detta sammanhang framhållas, att vid lantmannaskolorna även förekommit skoglig utbildning av mera begränsad omfattning. Ett tiotal skolor h a r emellertid berett större utrymme för denna utbildning; de vid dessa skolor anordnade vinterkurserna har omfattat 200—300 timmar skoglig undervisning. Lantbruksskolorna har varit fem till antalet. Deras uppgift h a r i första hand varit att utbilda arbetsledare för jordbrukets behov. Vid dessa skolor h a r anordnats bl. a. tvååriga kurser för utbildning av jordbruksförmän, ettåriga kurser för meddelande av en allmän pr aktiskt-teoretisk j ordbruksutbildning samt likaledes ettåriga kurser för utbildning av ladugårdsförmän. Vid Alnarps lantbruksinstitut h a r anordnats en ettårig driftsledarkurs. Från denna kurs utexaminerade h a r haft rätt att anta benämningen lantmästare. Av landets tre trädgårdsskolor är en belägen i Stockholm och ägs av skogsoch lantbruksakademien. De övriga finns i Malmöhus och Västernorrlands län samt h a r staten respektive landstinget som huvudman. Kurstiden är 12—16 månader och inträdesåldern lägst

20 år. Därjämte fordras för inträde minst fyra års praktik i trädgårdsskötsel. Den personal som bestritt undervisningen i den ovan berörda förberedande och egentliga yrkesutbildningen inom jordbrukets område h a r i huvudsak tillhört någon av följande kategorier, nämligen ämneslärare, maskininstruktörer, yrkeslärare, förmän och timlärare. Ämneslärarna har i regel varit högskole- eller universitetsutbildade. Huvuddelen h a r utgjorts av agronomutbildade lärare. Vid några få skolor h a r emellertid funnits heltidsanställda ämneslärare med annan högre utbildning (jägmästare, fil. kand., h o r t o n o m ) . Ämneslärarna h a r haft till huvudsaklig uppgift att meddela yrkesteoretisk undervisning samt att i anslutning därtill leda demonstrationer och övningar. Vid flertalet skolor har jämsides med den teoretiska undervisningen också förekommit praktisk undervisning. Denna till stor del rent instruktionsmässiga undervisning i samband med praktiska arbetsövningar och praktiskt arbete h a r delvis bestritts av högskoleutbildad lärarpersonal, varvid som biträdande lärare tjänstgjort förmän och andra vid skoljordbruken anställda. Som ovan antytts har under senare år till några lantmannaskolor förlagts undervisning för gren 1 inom enhetsskolans årskurs 9 y. Därvid h a r de högskoleutbildade ämneslärarna medverkat såväl i den yrkesteoretiska som i den yrkespraktiska undervisningen. Några skolor med mera omfattande undervisning i maskinlära h a r anställt särskilda maskininstruktörer. Dessa har tidigare avlagt lantmästarexamen eller genomgått lantbruks- eller lantmanna-

20 skola, kompletterad med maskinskötarkurs och/eller verkstadspraktik. Maskininstruktörerna har lett övningar i skolornas maskinhallar och verkstäder samt på skölj ordbruken, i sistnämnda fall biträdda av förmän och a n d r a anställda. Instruktörerna har även medverkat vid den teoretiska undervisningen i maskinlära; vid några skolor h a r denna undervisning i vissa avsnitt helt omhänderhafts av instruktörerna. En maskininstruktörerna närstående grupp såväl med avseende på tidigare förvärvad facklig utbildning som i viss mån även med hänsyn till pedagogiska uppgifter utgör yrkeslärarna. Inom jordbruksundervisningen h a r deras antal hittills varit tämligen begränsat. De har tidigare avlagt lantmästarexamen eller genomgått lantmannaskola jämte vandringsrättarkurs. Yrkeslärarnas verksamhet har varit knuten dels till några försöksskolor, vid vilka de bestritt undervisning i inom gren 1 av årskurs 9 y förekommande yrkesämnen,

Den framtida

yrkesutbildningen

På grundval av 1955 års lantbruksundervisningskommittés betänkande (SOU 1961:13) framlade Kungl. Maj:t proposition (nr 103) till 1962 års riksdag med förslag till en genomgripande omläggning av den lägre lantbruksundervisningen, vilket förslag bifölls av riksdagen. Omläggningen, som skall genomföras från och med den 1 juli 1963, innebär i huvuddrag att yrkesutbildningen på jordbrukets område erhåller en utbildningsgång, som bygger direkt på den obligatoriska grundskolan och som möjliggör för blivande yrkesutövare inom jordbruket att i skolmässiga former förvärva vidgade yrkeskunskaper genom att successivt genomgå förberedande och grundläggande yrkesutbildning, specialkurser, arbets- och

dels till jordbrukets yrkesskolor, vid vilka de bestritt teoretisk undervisning i jordbrukets fackämnen samt handhaft den instruktionsmässiga ledningen av den praktiska utbildningen, i sistnämnda uppgift biträdda av förmän och övriga vid skoljordbruket anställda. Vid skoljordbruken anställda förmän har biträtt övriga lärare vid den praktiska undervisningen i djurstallarna och på skoljordbruken. De har utgjorts av rättare, ladugårdsförmän, traktor- och maskinskötare m. fl. och har i regel genomgått lantbruks- eller lantmannaskola samt förvärvat omfattande praktisk erfarenhet av jordbruk. För såväl teoretisk som praktisk undervisning i ämnen, som legat utanför de heltidsanställda lärarnas kompetensområde, har anställts timlärare. Som exempel på vid lantbruksundervisningsanstalter förekommande ämnen, i vilka timlärare handhaft undervisningen, må nämnas svenska, samhällslära, skogshushållning och maskinlära.

på jordbrukets

område

driftsledarkurser samt lantmästarkurs. I anslutning till denna målsättning skall de nuvarande lantbruks- och lantmannaskolorna samt jordbrukets yrkesskolor ombildas till en enhetlig skoltyp, benämnd lantbruksskola. Lantbruksskolor, lanthushållsskolor och trädgårdsskolor skall gemensamt betecknas lantbrukets yrkesskolor. A. Förberedande yrkesutbildning

Beslutet vid 1962 års riksdag om införande av obligatorisk grundskola i hela landet kommer att medföra en icke oväsentlig förändring av den förberedande yrkesutbildningen för jordbruket. Genom detta beslut har fastslagits, att beteckningen 9 y och begreppet förberedande yrkesutbildning inom grundsko-

21 lans högstadium skall utgå och att alla linjer inom grundskolans nionde årskurs i princip skall likställas. Detta medför, att den hittillsvarande gren 1 för jordbruks- och skogsbruksutbildning inom försöksskolans nionde årskurs skall avskaffas; någon direkt på jordbruket inriktad förberedande yrkesutbildning kommer inte att meddelas inom grundskolan. Däremot blir det möjligt att på vissa villkor inrätta en linje för utbildning i skogsbruk inom nionde årskursen. En av de fyra praktiska linjer, som enligt 1962 års beslut skall ingå i nionde årskursen kan nämligen få utbytas mot skoglig linje. Redan etablerad samverkan mellan försöksskola och lantmannaskola skall emellertid inte behöva avbrytas utan efter tillstånd av länsskolnämnden fortgå, så länge behov därav föreligger. Efter medgivande av vederbörande skolstyrelse i varje särskilt fall kan vidare en klart yrkesbestämd elev på vissa villkor få tillstånd att fullgöra sitt nionde obligatoriska skolår i yrkesskola för lantbruk. De båda nämnda besluten vid 1962 års riksdag innebär, att den skolmässiga förberedande yrkesutbildningen för jordbruket helt kommer att försiggå vid lantbrukets yrkesskolor, sedan grundskolan genomförts över hela landet. Endast under övergångsperioden tills detta skett kan jordbruksbetonade fortsättningsskolekurser på vissa håll komina att anordnas på samma sätt som hittills, och vidare blir det möjligt att fortsätta redan påbörjad samverkan mellan försöksskola och lantmannaskola. Den rent praktiska delen av den förberedande yrkesutbildningen för en del elever kan — liksom hittills varit fallet — väntas komma att ske genom praktik på föräldragården eller hos andra jordbrukare. 1955 års lantbruksundcrvisningskommitté ansåg, att praktiken så långt möjligt borde förläggas

till särskilt utvalda praktikgårdar, och i syfte att öka tillgången på lämpliga praktikplatser, bl. a. för sådana elever som inte kan beredas plats i den skolmässiga utbildningen, föreslog kommittén, att särskilt statsbidrag skulle utgå till sådana jordbrukare, som åtar sig att svara för praktisk utbildning av lantbrukselever. Detta förslag upptogs emellertid inte i propositionen (nr 103). Den framtida skolmässiga förberedande yrkesutbildningen för jordbruket kommer enligt riksdagsbeslutet att kunna försiggå dels i form av praktisk-teoretiska sommarkurser om 21 veckor, dels i form av förberedande yrkeskurser om ett år. Praktisk-teoretiska sommarkurser har — som redan framhållits — sedan några år tillbaka anordnats vid ett antal lantmannaskolor. Riksdagsbeslutet innebär alltså, att dessa kurser skall fortsätta och att de bör kunna genomgås i direkt anslutning till den obligatoriska skolan. Av denna anledning blir det inte möjligt att utsträcka kurserna till att omfatta hela vegetationsperioden inom lantbruket, vilket i och för sig hade varit motiverat med hänsyn till att dessa kurser skall ge grundval för fortsatt egentlig yrkesutbildning. Någon ändring av den hittills tillämpade kurstiden om 21 veckor förutses inte, men en förlängning av densamma skall dock kunna företas, därest utvidgad undervisning i något ämne, t. ex. skogsbruk, skall ingå i densamma. Vid kurserna kommer att ges praktisk och teoretisk undervisning i jordbrukslära, husdjurslära, maskinlära, skogsbruk och bokföring. Eftersom förberedande yrkesutbildning för jordbruk framdeles inte kommer att förekomma inom den obligatoriska skolan, kan man förmoda att praktisk-teoretiska sommarkurser kommer att anordnas i väsentligt större om-

22 fattning än vad som hittills varit fallet. Det förefaller inte osannolikt, att dylika kurser kommer att organiseras vid de flesta av lantbrukets yrkesskolor. B. Egentlig yrkesutbildning

Grundläggande yrkesutbildning. Det första stadiet av den egentliga yrkesutbildningen blir enligt 1962 års riksdagsbeslut grundläggande yrkesutbildning. I syfte att undvika ett längre uppehåll mellan den obligatoriska skolan och den grundläggande yrkesutbildningen har minimiåldern för inträde i lantbruksskolorna sänkts till 16 år. Härigenom ställes jordbruket i paritet med andra näringar ifråga om nyrekrytering av arbetskraft. Ett långt uppehåll mellan den obligatoriska skolan och den grundläggande yrkesutbildningen skulle uppenbarligen lätt kunna leda till att ungdomarna antingen inte skaffar sig någon yrkesutbildning för jordbruket eller också väljer annan yrkesutbildning, som ges i direkt anslutning till grundskolan. Elever i 16-årsåldern kan också lättare än de något äldre avvaras i arbetet på hemgården, vilket på längre sikt bör kunna medverka till att ett större antal jordbrukare än vad som hittills varit fallet skaffar sig grundläggande yrkesutbildning. Grundläggande yrkesutbildning kommer att ges i tre olika former, nämligen grundläggande yrkeskurs, omfattande minst 21 veckor och utformad i huvudsak som den hittillsvarande vinterkursen vid lantmannaskola, kortare grundläggande yrkeskurs omfattande cirka 10 veckor och avsedd för redan yrkesverksamma jordbrukare och lantarbetare, samt grundläggande praktisk-teoretisk yrkeskurs omfattande 42 veckor och utformad i huvudsak såsom den hittillsvarande ettårskursen vid lantbruksskolorna.

För inträde i grundläggande yrkeskurs för jordbruk kommer att fordras, förutom u p p n å d d minimiålder av 16 år, att den inträdessökande avslutat sin obligatoriska skolgång samt att han har minst ett års jordbrukspraktik eller har genomgått praktisk-teoretisk sommarkurs. För inträde i grundläggande yrkeskurs med utvidgad undervisning i skogshushållning skall fordringarna på jordbrukspraktik kunna begränsas till ett halvt år eller lärlingskurs vid skogsbruksskola eller — under en övergångstid — ett halvt års allsidig skogspraktik. Undervisningsplaner för den egentliga jordbruksutbildningen h a r ännu icke utarbetats; i enlighet med 1955 års lantbruksundervisningskommittés förslag torde emellertid följande ämnen komma att ingå i den grundläggande yrkeskursen, nämligen svenska, yrkesräkning, samhällslära, kemi, byggnadslära, jordbrukslära — uppdelad i allmän jordbrukslära och växtodlingslära, maskinoch redskapslära, husdjurslära, lantbruksekonomi och redovisningslära samt skogshushållning. Eleverna kommer också att erhålla undervisning i fysik, botanik och geologi, men dessa ämnen torde komma att bli fristående endast i yrkeskurs med utvidgad skogsundervisning. Vid övriga kurser kommer sistnämnda ämnen att ingå i andra ämnen; fysik t. ex. kommer att ingå i maskin- och redskapsläran. Någon generell linjedifferentiering efter elevernas förkunskaper torde icke komma att företagas inom den grundläggande yrkeskursen. För den händelse elevgrupper med sinsemellan relativt olikartade förkunskaper i vissa allmänna läroämnen eller fackämnen skulle komma att finnas inom yrkeskursen, bör dock efter anvisningar från tillsynsmyndigheten parallellundervisning i dessa ämnen kunna anordnas. För de

23 något äldre ungdomarna, som i allmänhet kan förutsättas vara mera mogna och ha grundligare praktisk erfarenhet av jordbruk, torde komma att medges en något h å r d a r e studietakt i de tillämpade fackämnena. Även i detta fall torde det bli tillåtet att uppdela eleverna i parallelläsande grupper. Med hänsyn till de skiftande förhållanden, under vilka jordbruket i skilda delar av landet arbetar, kommer stora möjligheter till lokal anpassning av lärostoffet att finnas. Undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena och i de grundläggande delarna av fackämnena måste dock bli av i stort sett samma omfattning i samtliga kurser. Undervisningen skall vara allsidig, specialisering kommer att ske först i den fortsatta vidareutbildningen. Normalplaner för den grundläggande yrkeskursen skall utarbetas genom tillsynsmyndighetens försorg. Lantbruksundervisningskommittén ansåg en tid av 21 veckor för den grundläggande yrkeskursen vara för kort och förordade fördenskull, att kursen framdeles skulle successivt förlängas till att omfatta ett läsår om 35 veckor. Denna ståndpunkt vann emellertid inte gehör hos statsmakterna; en viss försöksverksamhet med förlängd kurstid skall dock kunna få anordnas. Två vinterkurser och fortsättningskurser med hemkontakt torde bli de kurstyper, som kommer att prövas. För sådana skolor, vilka önskar ge eleverna mera omfattande utbildning i skogsbruk, torde det också bli tillåtet att förlänga kurstiden. Den kortare grundläggande yrkeskursen är avsedd för redan yrkesverksamma jordbrukare och lantarbetare. Dessa kan på grund av sin ålder i regel inte hänvisas till de grundläggande yrkeskurserna och torde i allmänhet inte ha möjlighet att avsätta någon längre sammanhängande tid för yrkesutbildning. Kur-

serna kommer fördenskull att omfatta en tid av endast 10 veckor och förläggas till sådana tider på året, då jordbruksarbetet inte är särskilt brådskande. Målsättningen för dessa kurser är, att de skall ge tillräckliga teoretiska kunskaper i jordbrukets fackämnen för att eleverna skall kunna tillägna sig undervisningen i specialkurser inom olika ämnesområden. Undervisningen i dessa kurser skall ge en orientering om jordbruksnäringen och en bild av jordbruksföretaget som en enhet. Den skall omfatta huvuddragen av jordbruksläran, husdjursläran och lantbruksekonomien. I så stor utsträckning som möjligt skall undervisningen anknytas till de praktiska förhållandena och belysas med exempel, hämtade från elevens egen arbetsmiljö. I den utsträckning tillsynsmyndigheten finner lämpligt skall vid lantbruksskolorna kunna anordnas grundläggande praktisk-teoretisk yrkeskurs o m 42 veckor. Denna kurs skall utformas i huvudsak i överensstämmelse med ettårskurserna vid de hittillsvarande lantbruksskolorna. För inträde torde komma att fordras att den inträdessökande antingen genomgått förberedande yrkesutbildning eller har ett års praktik i jordbruk. Kursen skall ge ett teoretiskt kunskapsstoff av ungefär samma innehåll och omfattning som grundläggande yrkeskurs om 21 veckor, varför samma ämnen kommer att läsas i båda kurserna. Den praktiska undervisningen kommer att omfatta yrkesarbete och praktiska arbetsövningar, vari även kommer att ingå mera komplicerade och krävande arbeten, t. ex. användning och skötsel av maskiner. Eleverna bör också göras förtrogna med den planering och de arbeten, som ingår i driftsledningen vid ett jordbruk. Det är dock inte fråga om arbetsledareutbildning, som skall meddelas på ett senare sta-

24 dium av utbildningsgången, utan om grundläggande yrkesutbildning. Specialiserad yrkesutbildning. Som påbyggnad på den grundläggande yrkesutbildningen följer sedan specialiserad yrkesutbildning av olika slag, nämligen specialkurser, avsedda att utvidga och fördjupa de kunskaper, som inhämtats i den grundläggande yrkeskursen, samt arbets- och driftsledarutbildning och utbildning av ladugårdsförmän. Denna specialiserade yrkesutbildning kommer att i viss utsträckning motsvara den utbildning av personal med specialuppgifter inom jordbruket, som hittills anordnats vid särskilda kurser. Då jordbruket alltmer kommit att karakteriseras av ökad specialisering och då arbetet vid större gårdar mer än tidigare utföres av specialarbetare, kan man räkna med att den specialiserade yrkesutbildningen kominer att få vida större omfattning än tidigare.

cialkurs skall omfatta en tid av 10 veckor. Möjlighet bör finnas att genomgå flera specialkurser i följd under samma läsår. När så befinns lämpligt bör fördenskull skolorna kombinera flera specialkurser till en sammanhängande kurs. Det blir inte praktiskt möjligt för alla skolor att ordna specialkurser inom alla tänkbara ämnesområden. Förmodligen kommer kurser i företagsekonomi och maskinskötsel att fånga det största intresset. Kurser i dessa ämnen kan därför väntas bli anordnade vid alla eller åtminstone vid flertalet lantbruksskolor. Ifråga om övriga specialkurser måste ett samarbete etableras, i första hand mellan skolor inom samma län men i många fall också över länsgränserna. I samarbete mellan skolstyrelserna och tillsynsmyndigheten bör vidareutbildningen planeras så, att ett erforderligt antal specialkurser inom olika ämnesområden kommer till stånd.

Vidareutbildningen bör sättas in, sedan eleverna efter grundläggande yrkeskurs förvärvat ytterligare praktisk erfarenhet och genom denna kommit till klarare insikt om vilket område av jordbruket de i framtiden särskilt vill ägna sig åt. Denna utbildning bör utformas och anknytas till de grundläggande yrkeskurserna på ett sådant sätt, att det för flertalet elever i dessa kurser kommer att framstå som naturligt att senare fortsätta studierna inom något för dem aktuellt ämnesområde.

Vid sidan av specialkurserna kommer att anordnas ettårig arbets- och driftsledarkurs samt förkortad driftsledarkurs om 21 veckor. För utbildning av ladugårdsförmän och ladugårdsföreståndare avses särskilda kurser komma att bli anordnade. De ettåriga arbets- och driftsledarkurserna skall ersätta de hittillsvarande tvååriga kurserna vid lantbruksskolor för utbildning av jordbruksförmän. Antalet elever vid dessa kurser har på senare tid minskat. Orsaken synes vara den, att eleverna anser, att den praktiska utbildningen tar för lång tid i anspråk och att den teoretiska undervisningen är alltför litet omfattande. Minimiåldern för inträde i arbets- och driftsledarkurserna blir 19 år. Sökande skall vidare ha genomgått grundläggande yrkeskurs eller därmed jämförlig utbildning samt ha minst två års praktik i jordbruk eller därmed jämförbar praktik. Praktiken bör ha fullgjorts ef-

Behovet av specialiserad vidareutbildning kommer att fyllas genom kortare specialkurser, upplagda med de hittillsvarande maskinskötarekurserna som förebild. Efter en relativt lång övergångstid bör genomgången grundläggande yrkesutbildning utgöra formellt kompetenskrav för tillträde till dylika kurser. Undantag bör dock få göras för särskilt starkt specialiserade kurser, t. ex. i fjäderfäskötsel. Varje enskild spe-

25 ter genomgången grundläggande yrkesutbildning. Om den sökande har flerårig praktik före inträdet i grundläggande yrkeskurs, bör det ankomma på tillsynsmyndigheten att avgöra, i vilken utsträckning denna praktik skall få tillgodoräknas för inträde i arbets- och driftsledarkurs. Nämnda kurs kommer att omfatta en tid av 42 veckor. Kursen bör ge kunskaper i jordbruks- och växtodlingslära, allmän djurskötsel, maskinlära och företagsekonomi av i stort sett samma omfattning och innehåll som specialkurserna i de nämnda ämnena. Undervisningen skall främst avse att fördjupa och utvidga de kunskaper, som meddelas i dessa ämnen i grundläggande yrkeskurs. Därutöver skall arbets- och driftsledarkursen ge omfattande undervisning i arbetsledning och därmed sammanhängande problem av både arbetsorganisatorisk och psykologisk art. Praktiskt arbete av rutinmässig art skall inte ingå i kursen. Den teoretiska undervisningen skall kompletteras med demonstrationer och övningar. Elevernas teoretiska kunskaper bör efter avslutad kurs komma att ligga över den nivå, som uppnås vid de hittillsvarande längre kurserna vid lantbruks- och lantmannaskolorna men torde icke komma upp till samma nivå som vid den hittillsvarande driftsledarkursen vid Alnarp. Lantbruksunder visningskommittén har förordat, att till en början endast tre a fyra arbets- och driftsledarkurser skall anordnas årligen. Utbildningen bör enligt kommitténs mening i första hand förläggas till skolorna i Alnarp, Bollerup och Ulvhäll, vilka är försedda med jordbruk av lämplig storlek och med allsidig produktionsinriktning. Den förkortade driftsledarkursen är i första hand avsedd för blivande jordbrukare vid medelstora gårdar. Av denna anledning torde relativt stort utrymme komma att ges åt sådana tekniska

ocli företagsekonomiska ämnen, som är av betydelse för driftslcdare vid medelstora jordbruk. Den förkortade kursen torde i regel komma att förläggas till vinterhalvåret samt i första h a n d anordnas vid sådana skolor, som redan har den s. k. andra vinterkursen. Kurserna för utbildning av ladugårdsförmän skall ersätta de hittillsvarande ladugårdsförmanskurserna, som inte ger tillräcklig teoretisk utbildning. Kurserna skall omfatta en tid av sex månader. För inträde kommer att fordras att de sökande genomgått grundläggande yrkeskurs om minst 21 veckor samt att de har minst två års praktik i djurskötsel, fullgjord efter yrkeskursen. Den teoretiska undervisningen skall kompletteras med demonstrationer och övningar. Praktiskt rutinmässigt arbete skall inte ingå i kursen. Lantbruksundervisningskommittén har förordat, att två dylika kurser skall anordnas årligen, var och en avsedd för 15 elever. Kurserna bör förläggas till Bollerups och Ulvhälls lantbruksskolor. Olika former av arbetsledarutbildning skulle således bli förlagda till samma skolor. Lantmästarutbildning. De personer, som utexaminerats från den hittillsvarande driftsledarkursen vid Alnarp, har haft rätt att använda titeln lantmästare. Även framdeles skall lantmästare utbildas genom en odifferentierad kurs vid Alnarp. Denna kurs, som liksom den tidigare skall omfatta ett år, får namnet lantmästarkurs. Vidare kommer att inrättas en tvåårig utbildningskurs för lantmästare, varvid det första läsåret skall utgöras av arbets- och driftsledarkurs och det andra läsåret av lantmästarkurs. Denna tvååriga utbildningsgång är avsedd för sådana elever, som från början inriktat sig på lantmästarutbildning och icke genomgått arbetsoch driftsledarkurs vid annan lantbruksskola. Lantmästarutbildningen,

ZO

som utgör sista fasen i utbildningsgången enligt 1962 års riksdagsbeslut, är en relativt högt kvalificerad utbildning; särskilt den teoretiska utbildningen blir mera omfattande och grundligare än vid den hittillsvarande driftsledarkursen. Lantbruksundervisningskommittén framhöll, att utbildningsbehovet ifråga om lantmästare är mycket svårt att beräkna för närvarande och föreslog fördenskull, att antalet elevplatser vid lantmästarkurserna tillsvidare skulle begränsas till 60. Enligt departementschefens av riksdagen godkända uttalande

Lärarpersonal

bör emellertid möjligheterna att utöka antalet elevplatser undersökas av tillsynsmyndigheten. Det vore enligt departementschefens mening en angelägen uppgift för samhället att sörja för att de, som önskar erhålla en kvalificerad yrkesutbildning, också får möjlighet att skaffa sig sådan. Inte minst gällde detta ifråga om lantmästarutbildningen, som visat sig vara mycket lämplig såväl för driftsledare vid större jordbruk som för anställda inom jordbrukets undervisnings-, upplysnings- och försöksverksamhet samt inom handel och industri i anslutning till jordbruksproduktionen.

för jordbrukets

För den framtida förberedande och egentliga yrkesutbildningen inom jordbrukets område kan följande personalkategorier förutsättas bli erforderliga, nämligen ämneslärare, yrkeslärare, instruktörer (handledare) och timlärare. I det närmast följande skall lämnas en redogörelse för dessa personalkategoriers tillämnade arbetsuppgifter. Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att ämneslärarna för närvarande jämte teoretisk undervisning även i förhållandevis stor utsträckning h a r att bestrida praktisk undervisning i form av arbetsövningar eller praktiskt arbete. Även för framtiden torde nämnda lärare böra behålla en del av den praktiska undervisningen, då en dylik anordning kan förväntas på ett effektivt sätt bidraga till att knyta samman teoretiska och praktiska kursavsnitt och därmed effektivisera utbildningen. Huvudparten av den praktiskt inriktade utbildningen bör emellertid anförtros åt lärare, som själva förvärvat en mera praktiskt in-

yrkesutbildning

riktad facklig utbildning. Ämneslärarnas huvuduppgift blir sålunda att meddela yrkesteoretisk undervisning. Arbetsuppgifterna beräknas därvid i huvudsak bli att meddela teoretisk undervisning i jordbrukets tekniska och ekonomiska ämnen, att handleda vid och övervaka övningar och demonstrationer i anslutning till nyssnämnda undervisning, därvid biträdda av yrkeslärare, samt att planlägga och ha huvudansvaret för den praktiska undervisningen på skoljordbruk och i djurstallar, varvid den direkta instruktionsmässiga undervisningen förutsattes anförtrodd åt yrkeslärare, biträdda av rättare och förmän. Då såväl förberedande som egentlig yrkesutbildning på jordbrukets område framdeles kommer att förläggas till lantbrukets yrkesskolor, kan man räkna med att de ovan angivna arbetsuppgifterna för ämneslärarna kommer att avse båda dessa huvudformer av lantbrukets yrkesutbildning. Ämneslärarnas huvudsakliga arbete bör dock förläggas till den egentliga yrkesutbildningen.

27 Inom den förberedande utbildningen bör yrkeslärarna kunna bestrida inte bara praktisk utan även teoretisk undervisning i ännu högre grad än som varit fallet vid den hittillsvarande förberedande utbildningen i försöksverksamheten med nioårig enhetsskola, där den i viss utsträckning handhafts av agronomutbildade lärare. Yrkeslärarnas huvudsakliga arbetsuppgifter inom den förberedande yrkesutbildningen bör bli att meddela yrkesteoretisk undervisning samt leda övningar och demonstrationer i anslutning därtill samt att med biträde av förmän och andra anställda vid skölj ordbruken h a n d h a den instruktionsmässiga handledningen av praktiska övningar och praktiskt arbete. Beträffande den egentliga yrkesutbildningen i form av grundläggande yrkesutbildning och specialutbildning beräknas yrkeslärarna erhålla följande arbetsuppgifter, nämligen att meddela yrkesteoretisk undervisning i vissa avsnitt av de tillämpade fackämnena, att biträda de agronomutbildade lär a r n a vid demonstrationer och övningar i nyssnämnda ämnen samt att h a n d h a den omedelbara ledningen av praktiska arbetsövningar och praktiskt arbete, därvid biträdda av förmän och andra anställda vid skoljordbruken. Behovet av yrkeslärare för den egentliga yrkesutbildningen inom jordbrukets område är för närvarande mest påtagligt beträffande ämnet maskinlära. Vid den framtida anställningen av yrkeslärare kan man därför räkna med att de i stor utsträckning kommer att överta de nuvarande maskininstruktörernas arbetsuppgifter. Allt eftersom ytterligare erfarenheter vinnes och yrkeslärarnas arbetsuppgifter närmare kan preciseras,

kommer emellertid sannolikt deras uppgifter att vidgas till att omfatta undervisning även i andra ämnen, t. ex. jordbruks- och växtodlingslära samt husdjurslära. Även en del andra uppgifter torde i detta sammanhang komma att åvila yrkesläraren, t. ex. att ordna lämpliga fritidssysselsättningar för i internat förlagda elever. Instruktörerna (handledarna) utgöres av förmän och andra vid skoljordbruken anställda med uppgift att biträda övriga lärare i den praktiska undervisningen. I första h a n d beräknas de jämte yrkeslärarna komma att handleda och instruera eleverna under praktiska övningar och praktiskt arbete. Eleverna är därunder uppdelade i mindre grupper, och varje grupp h a r ofta sin speciella arbetsuppgift. Genom samverkan mellan yrkeslärare och instruktörer torde en effektivisering av den praktiska undervisningen kunna uppnås. Timlärarna förutsattes för framtiden få i princip samma arbetsuppgifter som hittills, nämligen att meddela undervisning i ämnen som ligger utanför de heltidsanställda lärarnas kompetensområden. Ytterligare ett par personalkategorier är emellertid relevanta i detta sammanhang, nämligen de till hushållningssällskapen knutna konsulenterna och instruktörerna. Konsulenterna, som med undantag för trädgårdskonsulenterna avlagt agronomexamen eller annan akademisk examen, h a r utöver andra göromål även vissa icke oväsentliga pedagogiska uppgifter. Som föreståndare för respektive avdelningar inom hushållningssällskapen (jordbruksavdelningen, husdjursavdelningen o. s. v.) bedriver de nämligen en omfattande upplysnings- och rådgivningsverksamhet, bl. a. vid kurser och

28 instruktionsdagar för inom jordbruket yrkesverksamma. Instruktörerna, som antingen avlagt lantmästarexamen eller — vilket är det vanligaste — genomgått lantbruks- eller lantmannaskola, vandringsrättarkurs eller särskild instruktörskurs, biträder konsulenterna i deras upplysnings- och rådgivningsverksamhet. Deras engagemang i denna är dock för närvarande av mindre omfattning än konsulenternas, då de i allmänhet i större utsträckning än dessa sysslar med andra uppgifter, såsom försöksverksamhet, markkartering och frökontroll.

djursskötsel, mekanisering eller företagsekonomi. Samtliga specialkonsulenter skall inom sina respektive ämnesområden biträda de lokala rådgivarna. Bl. a. skall de medverka i upplysningsoch rådgivningsverksamheten med föreläsningar, demonstrationer o. dyl. samt i viss omfattning bistå vid behandling av mera komplicerade uppgifter på det lokala planet. Av deras övriga uppgifter, som i detta sammanhang bör uppmärksammas, må nämnas att de genom kontakt med de lokala rådgivarna skall hålla dessa å jour med utvecklingen inom sina respektive specialfack.

Organisationen av hushållningssällskapens upplysnings- och rådgivningsverksamhet har varit föremål för utredning inom jordbruksupplysningskommittén. Enligt förslag från denna kommitté bör en omorganisation av den nuvarande verksamheten företas. Den tänkta omorganisationen innebär i stora drag, att landet delas i ett antal smärre distrikt, vardera med ett visst antal jordbrukare. Inom varje sådant distrikt skall tjänstgöra en lokal rådgivare med uppgift att stå i ständig och nära kontakt med distriktets jordbrukare. De lokala rådgivarna ersätter de nuvarande instruktörerna och beräknas i stort sett erhålla samma arbetsuppgifter. I viss utsträckning syftar man dock till en nedskärning av deras uppgifter på det tekniska planet, varigenom de mera odelat skall kunna ägna sig åt upplysnings- och rådgivningsverksamhet inom sina respektive distrikt.

Förslagen från jordbruksupplysningskommittén h a r hittills inte föranlett andra åtgärder från statsmakternas sida än vissa beslut rörande hushållningssällskapens organisation, som möjliggör ett effektivare utnyttjande av deras personal. I övrigt h a r kommitténs förslag överlämnats till 1960 års jordbruksutredning för beaktande. Oavsett om kommitténs förslag kommer att genomföras eller om den nuvarande organisationen av jordbruksupplysningen kommer att bibehållas, kvarstår det faktum, att lär a r n a vid lantbrukets yrkesskolor samt vissa tjänstemän inom hushållningssällskapen i stor utsträckning har att utföra likartade arbetsuppgifter. Detta nära samband mellan de båda personalkategorierna avspeglas däri att personer tillhörande den ena kategorien ofta övergår till den andra kategoriens arbetsfält, d. v. s. att en lärare inom lantbruksundervisningen övergår till tjänst inom något hushållningssällskap eller att en tjänsteman vid hushållningssällskap knytes till någon skola. En relativt stor del av det framtida behovet av timlärare i vad avser undervisning i yrkesämnen inom såväl den förberedande som den egentliga yrkesutbildningen för jordbruket kan förutsättas bli tillgodosett genom anlitande av befattningsha-

Den av kommittén utformade organisationen innebär vidare, att ett antal distrikt tillsammans skall bilda en region, inom vilken beräknas tjänstgöra ett större eller mindre antal specialkonsulenter. Dessa speciella rådgivare ersätter de nuvarande konsulenterna och beräknas liksom dessa företräda var sitt särskilda område, t. ex. växtodling, hus-

29 vare inom hushållningssällskap lantbruksnämnd.

eller

I den ovan lämnade redogörelsen för den förberedande och egentliga yrkesutbildningen har lantbruksnämndernas verksamhet inte berörts. Lantbruksnämnderna har hittills endast i mera begränsad omfattning varit engagerade i rådgivnings- och upplysningsverksamheten på jordbrukets område. Deras insatser har främst varit knutna till vad som brukar kallas yttre rationalisering, d. v. s. strävandena att åstadkomma bärkraftiga och bättre arronderade jordbruk. Det är ju också för detta ändamål lantbruksnämnderna inrättats. Enligt beslut av 1962 års riksdag har lantbruksnämnderna emellertid beretts möjlighet att anordna kurser av samma slag, som hittills anordnats av hushållningssäll-

skap och lägre lantbruksundervisningsanstalter. Lantbruksnämnderna kan således numera anordna kurser inte endast rörande strukturrationalisering utan även rörande inre rationalisering och driftsrationalisering liksom rörande jordbruksfrågor i övrigt. Man kan fördenskull förutse, att lantbruksnämnderna i ökad omfattning kommer att bli engagerade i kursverksamheten och att likaledes en bättre samordning av kursverksamheten på länsplanet kommer att genomföras. 1961 års riksdag underströk i ett uttalande vikten av att dylik samordning kommer till stånd. Arbetsuppgifterna för konsulenter och instruktörer inom respektive hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna kommer därför framdeles med all säkerhet att i större omfattning än hittills bli av likartad natur.

KAPITEL 3

Den hittillsvarande utbildningen av heltidsanställda lärare i yrkesämnen inom jordbrukets område

Vissa tidigare utredningar Frågan om lantbrukslärarnas pedagogiska utbildning togs upp till behandling av 1907 års lantbruksundervisningskommitté. Enligt kommitténs mening skulle de blivande lantbrukslärarna före inträdet till lantbruksinstitut genomgå lantbruks- eller lantmannaskola. Därigenom beräknades de få tillfälle att lära känna de läroanstalter, vid vilka de senare skulle verka som lärare, samt bli förtrogna med undervisningens planläggning och de tillämpade undervisningsmetoderna. Kommittén betonade också värdet av att blivande lantbrukslärare studerade lantbruksundervisningen i andra länder och föreslog, att statsbidrag skulle kunna utgå i samband med dylika studieresor. I ett år 1930 avgivet betänkande (SOU 1930: 9) framhöll sakkunniga för utredning rörande lämpligaste sättet för ordnande av den lägre lantbruksundervisningen betydelsen av att blivande lantbrukslärare erhöll praktisk-pedagogisk utbildning. Enligt de sakkunniga borde denna utbildning ordnas så, att blivande lantbrukslärare bereddes tillfälle att genomgå en provårskurs. Alltefter behovet skulle dylika kurser årligen anordnas vid en eller flera lägre lantbruksundervisningsanstalter, i första h a n d lantmannaskolor. Provårskursen föreslogs omfatta en lantmannaskolas huvudkurs

och förslag

och beräknades i tillämpliga delar anordnad huvudsakligen i överensstämmelse med då gällande stadga för vid rikets läroverk anordnade provar. Utbildningen skulle sålunda omfatta dels praktiska övningar jämte därtill hörande behandling av metodiska spörsmål, dels även föreläsningar och diskussioner rörande didaktiska frågor. 1936 års lantbruksundervisningskommitté föreslog i sitt »Betänkande med förslag angående den fasta lantbruksundervisningens ordnande» (SOU 1937: 33) en utvidgning av pedagogikundervisningen vid den år 1931 inrättade lantbrukshögskolan. Den dåvarande högskolekursen i pedagogik omfattade föreläsningar över allmän och speciell undervisningslära samt undervisningsövningar och övningar i lantbruksjournalistik. Kommitténs förslag innebar i huvudsak, att pedagogikkursen skulle kompletteras med undervisningsövningar förlagda till Ultuna lantbruksskola och till närbelägna lantmannaskolor. Denna praktisk-pedagogiska utbildning, som föreslogs omfatta auskultationer samt minst fyra övnings- och provlektioner, skulle gälla som kompetenskrav för anställning såsom lärare vid lantmanna- eller lantbruksskola. De sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering fram-

31 lade i sitt år 1948 avlämnade betänkande (SOU 1948: 49) ej något närmare utformat förslag till berörda lärarkategoriers pedagogiska utbildning. I likhet med 1936 års lantbruksundervisningskommitté hävdade de sakkunniga emellertid, att undervisningen i pedagogik vid lantbrukshögskolan borde utvidgas samt kompletteras med undervisning i psykologi och praktiska undervisningsövningar, avslutade med provlektioner. Därjämte borde praktisk-pedagogisk utbildning anordnas vid lämpliga lantbruks- och lantmannaskolor. — Likartade synpunkter hade för övrigt anförts av lantbruksstyrelsen i ett yttrande den 7 januari 1948 över högskoleutredningen (SOU 1947:67). Med anledning av det nyssnämnda betänkandet angående yrkesutbildningen inom jordbruk och skogshantering uttalade departementschefen i proposition nr 124 år 1949 (s. 55) bl. a. följande: »De sakkunniga ha understrukit vikten av att de som anlitas som lärare ha pedagogisk utbildning. — De sakkunniga anse att utbildningen i pedagogik bör fördjupas samt kompletteras med undervisning i psykologi jämte praktiska undervisningsövningar och provlektioner. Den föreslagna förbättringen av lärarnas utbildning vill jag biträda. Det torde få ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök att vidtaga eller föreslå de åtgärder, som erfordras för åstadkommande av den önskade förbättringen.» En till lantbrukshögskolans styrelse ställd skrivelse av den 7 april 1952 från specialläraren i pedagogik angående tentamensmöjlighet i nämnda ämne vid lantbrukshögskolan utgjorde den direkta anledningen till att undervisningsnämnden vid högskolan lät utreda frågan om pedagogikens ställning i samband med agronomutbildningen. I det till lant-

brukshögskolans undervisningsnämnd i april 1953 ingivna förslaget framhölls bl. a., att den pedagogiska utbildningen måste omfatta både teori och praktik. En förste assistent med agronomutbildning och erfarenhet från lantbruksundervisning skulle som medhjälpare till specialläraren ombesörja den praktiska delen och beräknades så småningom skaffa sig kompetens att överta även den teoretiska delen samt därjämte bedriva systematiska undersökningar inom lantbrukspedagogikens område. Med dessa nya och vidgade uppgifter skulle han erhålla laborators tjänsteställning. Fortsättningsvis framhölls i förslaget att ämnet pedagogik inte borde införas som fast tentamensämne, då det därigenom skulle kunna ersätta ett fackämne i examen. Pedagogik skulle sålunda bibehålla sin karaktär av förhörsämne, men tillstånd borde lämnas dem som så önskade att ta med pedagogik som frivilligt tentamensämne. Undervisningen skulle varje år omfatta en föreläsningsoch övningskurs, behandlande viktigare och för lantbrukspedagogiken betydelsefulla frågor, varvid största delen av tiden beräknades använd för skriftliga och muntliga övningar av språklig och didaktisk natur med hänsyn till lantbruksundervisningens krav. För det grundligare studiet i ämnet skulle därutöver ges en översiktlig föreläsningskurs med studiehandledning samt hållas seminarieövningar i ämnet. F ö r erhållande av betyget Godkänd i pedagogik skulle jämte utökade litteraturstudier bl. a. krävas genomförandet av tio lektions- och övningstimmar inom den lägre lantbruksundervisningen; för betyget Med beröm godkänd föreslogs bl. a. en skärpning i fordringarna på lärarpraktik, nämligen minst tre veckors hospitanttjänstgöring vid lantmannaskola, hushållningssällskap eller motsvar a n d e eller också tjänstgöring som ama-

32 nuens eller assistent vid lantbrukshögskolan under ett läsår. Styrelsen för lantbrukshögskolan föreslog i sina riksdagspetita år 1953 att pedagogikundervisningen skulle ordnas i huvudsak enligt de riktlinjer, som angivits i det ovan refererade förslaget. Framställningen föranledde emellertid ingen åtgärd; den upprepades med samma negativa resultat de närmast därpå följande tre åren. I det av jordbrukshögskoleutredningen avgivna betänkandet »Högre utbildning, forskning och försök på lantbrukets område» (SOU 1960:2) framhölls (s. 134), att pedagogik ej borde fordras för avläggande av agronomexamen. Utredningen ansåg emellertid, att de studerande borde beredas möjlighet att genomgå en pedagogisk grundutbildning i form av en allmän orientering och handledning i undervisnings- och rådgivningsverksamhet, omfattande en kurs om cirka 40 timmar föreläsningar och övningar. Därvid skulle behandlas skolorganisation, undervisningsmetodik och hjälpmedel i undervisningen samt rådgivnings- och upplysningsverksamhetens organisation, metoder och hjälpmedel i vad avsåge lantbruksområdet. Avsikten borde i första hand vara att orientera om lärarens och konsulentens arbetsmetoder, varför i ämnet även föreslogs ingå talteknik med övningar, lantbruksjournalistik samt filmens och radions användning i undervisning och rådgivning. Enligt utredningen borde emellertid de på lärar- och konsulentverksamhet inriktade efter agronomexamen och viss anställningstid beredas möjlighet att utöver ovan nämnda grundutbildning erhålla vidgad och fördjupad pedagogisk utbildning i form av en särskild kurs om cirka tre månader. Denna kurs skulle utgöra ett av kompetenskraven

för anställning som ordinarie lärare eller konsulent. Med beslutet om övergång till nioårig enhetsskola i vårt land vann behovet av en lärarkår inom lantbruksundervisningen med lägre kompetens än agronomexamen ökad aktualitet. Sedan Sveriges lantmästareförbund i en underdånig skrivelse den 1 juni 1954 hemställt om en prövning av lantmästarnas kvalifikationer som lärare på jordbrukslinjen inom enhetsskolans årskurs 9 y, anbefalldes skolöverstyrelsen den 24 september 1954 att verkställa en utredning rörande komplettering av lantmästarntbtidningen med en pedagogisk kurs. Av skolöverstyrelsen efter samråd med lantbruksstyrelsen tillkallade sakkunniga framlade i juli 1956 sitt förslag »Utbildningen av lärare för enhetsskolans iordbrukslinje». Enligt det framlagda förslaget utgjorde lantmästarnas fackutbildning en lämplig teoretisk och praktisk grund för blivande yrkeslärare i jordbruksämnen på enhetsskolans jordbrukslinje. För behörighet att undervisa även i skogsbruksämnen på denna linje borde yrkesläraren (lantmästaren) förete vitsord över utbildning i dessa ämnen, som kunde godkännas av skogsstyrelsen. Lantmästarnas fackliga utbildning borde emellertid kompletteras med en psykologisk-pedagogisk kurs, som av ekonomiska skäl föreslogs samordnad med en utbildningskurs av liknande slag for instruktörer vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap. De sakkunnigas förslag beträffande den pedagogiska utbildningen innebar, att för blivande lärare på enhetsskolans jordbrukslinje i årskurs 9 y och för blivande instruktörer vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap skulle tills vidare årligen anordnas en gemensam psykologisk-pedagogisk kurs i omedelbar anslutning till driftsledarkursen i

33 Alnarp. Kursen föreslogs omfatta 226 timmar, fördelade på sex veckor. Undervisningen skulle omfatta allmän och pedagogisk psykologi, barn- och ungdomspsykologi, allmän undervisningsmetodik, speciell undervisningsmetodik samt undervisningsmateriel, bildband och film i undervisningen, tal- och röstvård, allmän orientering om enhetsskolans struktur, målsättning och arbetssätt, timplaner för jordbrukslinjen inom enhetsskolans årskurs 9 y, yrkesvägledning i enhetsskolan samt fritidsverksamhet i internatförläggning. Vidare

Utbildningen Agronomutbildade lärare. Berörda lärarkategoris pedagogiska utbildning har i huvudsak inskränkt sig till den undervisning de erhållit under högskoletiden. Såsom framgått av den ovan lämnade redogörelsen har pedagogikundervisning förekommit vid lantbrukshögskolan alltsedan dess tillkomst; undervisningen i ämnet omfattade då 25 timmar. Trots det flertal förslag om en förbättrad pedagogisk utbildning som framförts under årens lopp, är de genomförda förändringarna relativt obetydliga. Undervisningen i pedagogik vid lantbrukshögskolan meddelas för närvarande i en 40 timmars föreläsnings- och övningskurs. Därvid behandlas viktigare och för lantbruksundervisningen betydelsefulla frågor, varjämte varje studer a n d e under övningarna får medverka med en egen uppgift, t. ex. ett föredrag eller en lektion. Under senare år har den pedagogiska undervisningen vid högskolan kompletterats med ett mindre antal auskultationer och undervisningsövningar, förlagda till lantbruksskolan i Ultuna samt till lantmannaskolorna i Jälla, Sala och Finsta. Från och med år 1955 har de studerande möjlighet att 3—205091

upptog kursplanen övningslektioner, auskultationer och studiebesök samt särskild utbildning för instruktörsverksamhet, varjämte viss tid anslogs för skriftliga prov. Betyg över genomgången kurs skulle utfärdas enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. De sakkunniga framlade även ett utkast till en framtida lärarutbildning, som till sin omfattning och uppläggning nära anslöt sig till de dåvarande pedagogiska kurserna om cirka femton vec^ kor för utbildning av yrkeslärare inom industrins och hantverkets område.

under senare år medta ämnet pedagogik för såväl förhör som tentamen. Bland samtliga berörda parter h a r rått en allmänt utbredd uppfattning, att de agronomutbildade lärarnas pedagogiska utbildning vid lantbrukshögskolan varit föga tillfredsställande och utgjort ett provisorium. Inte minst bland rektorer och lärare vid anstalter för den lägre lantbruksundervisningen h a r dylika meningsyttringar kommit till uttryck. Lantbruksstyrelsen har också ansett sig föranlåten att anordna särskilda för lantbrukslärare och konsulenter anpassade kurser i psykologi och pedagogik. I dessa kurser, som vardera i regel omfattat omkring en vecka, har även ingått undervisning i handhavandet av audivisuella hjälpmedel samt individuell rådgivning i röstvård, varjämte flertalet deltagare beretts möjligheter att hålla övningslektioner och leda demonstrationer. De två första kurserna anordnades år 1953. F r a m till och med år 1960 har anordnats 16 kurser med sammanlagt omkring 475 deltagare. Ungefär 40 % av deltagarna har utgjorts av lärare vid lantbruksskolor, lantmannaskolor och jordbrukets yrkesskolor samt ungefär 30 % av lärare vid andra un-

34 der lantbruksstyrelsens inseende stående undervisningsanstalter, medan de återstående varit konsulenter vid hushållningssällskap och lantbruksnämnder. För deltagare i någon av nyssn ä m n d a kurser har lantbruksstyrelsen vidare under åren 1958 och 1959 anordnat två fortsättningskurser i pedagogik, v a r d e r a omfattande fem dagar och med sammanlagt ett 40-tal deltagare. Yrkeslärare och instruktörer. För blivande lärare på enhetsskolans jordbruksgren av årskurs 9 y och för blivande instruktörer vid hushållningssällskap och lantbruksnämnder har vid Alnarp anordnats två kurser, den ena år 1958 och den andra år 1960. Vardera kursen pågick åtta veckor. Det sammanlagda antalet deltagare uppgick till ett 40-tal, av vilka flertalet var lantmästare. Undervisningsplanerna för kurserna h a r fastställts av lantbruksstyrelsen, som därjämte utövat överinseende över utbildningen. Uppläggningen av tim- och kursplanerna har skett i samråd med skolöverstyrelsen. Målsättningen för kurserna har varit att ge de blivande lärarna och instruktörerna psykologisk-pedagogisk utbildning, jämte en orientering om enhetsskolans organisation samt arbetet inom hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Undervisning i form av föreläsningar och seminarieövningar samt övningslektioner, auskultationer m. m. h a r meddelats under cirka 34 undervisningstimmar per vecka. Sammanlagt har sålunda vardera kursen omfattat ungefär 275 timmar. I huvudsak har utbildningen bedrivits enligt det ovan omn ä m n d a förslaget rörande komplettering av lantmästarutbildningen med en pedagogisk kurs. Kursernas timplan har i stort sett varit följande: Psykologi och pedagogik Undervisningsmetodik,

90 timmar

undervisningsmateriel, tal- och röstvård 48 timmar Orientering om enhetsskolan, timplaner, yrkesvägledning m. m 18 » Utbildning för instruktörsverksamhet 34 » Övningslektioner, övningsföredrag, auskultationer 62 » Genomgång av hållna lektioner, prov m. m. . 2 3 » 275 timmar Utöver vad som framgår av denna timplan må tilläggas att varje elev hållit ett föredrag och genomfört en demonstration för kurskamrater, vidare en övningslektion för elever vid lantmannaskola och två övningslektioner för elever i enhetsskolans årskurs 9 y, gren 1 a. Vid varje föredrag, demonstration och övningslektion har hälften av kursdeltagarna varit närvarande, varför var och en av eleverna åhört nio föredrag, nio demonstrationer, nio övningslektioner på lantmannaskolestadiet och arton övningslektioner på enhetsskolestadiet. Auskultationerna har omfattat sexton elevtimmar och varit förlagda till enhetsskolor och lantmannaskolor. Under 1950-talet anordnade skolöverstyrelsen sammanlagt fem pedagogiska kurser i Linköping för blivande lärare i yrkesbetonade fortsättningsskolor i anslutning till jordbruk. Kurserna var i huvudsak förlagda till instruktionsgården Valla. Denna kursverksamhet upphörde, när de ovan berörda kurserna i Alnarp kom till stånd. Till kurserna i Linköping, vardera omfattande tre veckor, antogs kvalificerade yrkesmän, som i flertalet fall genomgått utbildning till lantmästare. I regel räknade varje kurs ett 15-tal deltagare. Kurserna omfattade föreläsningar i psykologi, pedagogik och undervisnings-

35 metodik, övningar i talteknik, aukultationer samt undervisningsövningar. Deltagarna fick före kursens början efter givna anvisningar bedriva förberedande studier i psykologi; av kurstiden anslogs därefter ungefär 30 timmar åt undervisning i psykologi och pedagogik, medan ett 25-tal timmar ägnades åt undervisningsmetodik och sju timmar upptogs av taltekniska övningar. Under ett par dagar bereddes deltagarna möjlighet att auskultera vid yrkesskolor och vid avdelningar i försöksverksamhet med nioårig enhetskola. För undervisningsövningar, som förlades till skoldistrikt med försöksverksamhet med enhetsskola, anslogs sex dagar. Som redan nämnts var kurserna närmast avsedda för blivande lärare i yrkesbetonade fortsättningsskolor i anslutning till jordbruk. Därjämte skulle de emellertid utgöra en förberedelse för dem, som önskade förvärva pedagogisk meritering för lärarbefattning på enhetsskolans jordbrukslinje. Sådana aspiranter beräknades därjämte genomgå en fortsättningskurs. En dylik kurs anordnades år 1954 på Sånga-Säby av skolöverstyrelsen. Den var sålunda avsedd för inom jordbruket sysselsatta lantmästare, jordbruks- och lantbruksinstruktörer m. fl., som tidigare genomgått någon av ovannämnda kurser för lärare i yrkesbetonade fortsättningsskolor; därjämte stod den emellertid öppen även för inom skogsbruket verksamma yrkesmän, såsom skogvaktare och kronojägare, vilka tidigare deltagit i motsvarande pedagogiska kurser, som domänstyrelsen och skogsstyrelsen anordnat för blivande lärare i skogsbetonade fortsättningsskolor. Fortsättningskursen pågick under tre veckor. Dess huvudsyfte var att ge deltagarna en allmän orientering om enhetsskolans organisation, målsättning och arbetsmetoder, att särskilt informe-

ra dem om tim- och kursplanerna för jordbruks- och skogsbrukslinjerna inom enhetsskolans årskurs 9 y samt att genom koncentrerade undervisningsövningar med elever från folkskolans högsta klasser ge deltagarna en i möjligaste mån allsidig och metodisk träning. Utöver föreläsningar och seminarieövningar i pedagogik och undervisningsmetodik ingick i kursprogrammet även övningar i röst- och talvård, demonstrationer av undervisningsmateriel samt information om tekniska hjälpmedel m. m. Kursverksamhetens ekonomi. Den ovan angivna av lantbruksstyrelsen och skolöverstyrelsen bedrivna kursverksamheten för lärare och blivande lärare inom den förberedande och egentliga lantbruksundervisningen samt för konsulenter och instruktörer vid hushållningssällskap och lantbruksnämnder har finansierats med statsbidrag. Bidragen har i första hand använts till täckande av de egentliga kurskostnaderna, såsom ersättning till föreläsare, handledare m. fl., kostnader för undervisningsmateriel o. dyl. Vid vissa kurser har dessutom deltagarna ur b e r ö r d a bidrag erhållit ersättning för resekostnader samt reducerade dagtraktamenten. Det må framhållas, att vid de båda under åren 1958 och 1960 i Alnarp anordnade längre kurserna traktamenten utgått till deltagarna med 12 respektive 14 kronor per kursdag. Däremot h a r deltagarna i dessa kurser själva fått bekosta sina resor till och från kursorten. I sitt betänkande rörande lantbrukets yrkesskolor (SOU 1961:13) behandlade 1955 års lantbruksundervisningskommitté även frågan om utbildning av lär a r e för lantbruksundervisningen. Kommittén framlade i korthet vissa förslag såväl till pedagogisk grundutbildning för dylika lärare som till facklig och pedagogisk fortbildning. Förslagen hade

36 utarbetats i mycket nära samarbete med 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning; samråd hade även förekommit med jordbruksupplysningskommittén r ö r a n d e den pedagogiska utbildningen av konsulenter och instruktörer hos hushållningssällskap och lantbruksnämnder. I propositionen nr 103 till 1962 års riksdag angående omläggning av den lägre lantbruksundervisningen, vilken proposition bifölls av riksdagen, förordade departementschefen utbildning av lärare för lantbruksundervisningen i överensstämmelse med de riktlinjer, som lantbruksundervisningskommittén angivit. Någon redogörelse för innehållet i dessa förslag synes icke påkallad i detta sammanhang. De sakkunniga kommer nämligen att i det följande mera fullständigt analysera med berörda lärar- och instruktörsutbildning samman-

hängande problemställningar, framlägga detaljerade förslag till den framtida rekryteringen och utbildningen av lärare och instruktörer för jordbrukets område samt till denna utbildnings organisation och utbyggnad. På grund av det nära samarbete, som ägt rum mellan de sakkunniga och lantbruksundervisningskommittén, överensstämmer de sakkunnigas förslag i sina huvuddrag med lantbruksundervisningskommitténs. Inom det moderna samhället höjes ständigt kraven på undervisning och utbildning. Därav följer också, att lärarutbildningen, på vilka områden det än gäller, måste fylla höga fordringar ur pedagogisk synpunkt. Av den föregående framställningen kan utläsas, att lär a r n a i jordbrukets yrkesämnen hittills icke erhållit en pedagogisk utbildning, som kan anses tillfredsställande.

KAPITEL 4

Framtida rekrytering och utbildning av lärare och instruktörer i yrkesämnen för jordbrukets område

Inledande Genom besluten vid 1962 års riksdag angående dels grundskolans införande och dels omläggningen av jordbrukets yrkesutbildning har frågan om utbildning av lärare och instruktörer för den förberedande yrkesutbildningen på jordbrukets område delvis kommit i ett annat läge. Inom den hittills pågående försöksverksamheten med enhetsskola har — såsom framhållits i kap. 2 — förekommit en särskild jordbrukslinje, avsedd att ge förberedande yrkesutbildning för jordbruket. Genom beslutet om grundskolans genomförande kommer denna jordbrukslinje att slopas; grundskolan skall inte ge någon förberedande yrkesutbildning, som blir direkt inriktad på jordbruket. I enstaka fall kan elev i grundskolans nionde årskurs, som vill ägna sig åt jordbruksarbete, erhålla tillstånd att fullgöra skolplikten inom yrkesskola för lantbruk. Under en övergångsperiod tills grundskolan genomförts över hela landet torde förberedande yrkesutbildning för jordbruk i form av jordbruksbetonade fortsättningsskolekurser samt förefintlig samverkan mellan försöksskola och yrkesskola för lantbruk komma att finnas kvar, men i övrigt kommer dylik förberedande utbildning att helt försiggå i form a v kurser vid lantbrukets yrkesskolor. Även fortsättningsskole-

synpunkter kurser torde, liksom hittills varit fallet, i huvudsak komma att förläggas till dylika yrkesskolor. Enligt beslutet om omläggning av jordbrukets yrkesutbildning kommer den skolmässiga förberedande yrkesutbildningen för jordbruket — såsom påpekats i kap. 2 — att kunna ske på två olika vägar, nämligen dels genom praktisk-teoretiska sommarkurser, omfattande 21 veckor, dels genom förberedande yrkeskurser om ett år. Den förstnämnda vägen torde bli den mest anlitade. Dylika sommarkurser har sedan en viss tid tillbaka a n o r d n a t s vid en del lantmannaskolor och omfattats med stort intresse. Kursformen är sålunda redan prövad i praktiken. Detta är fallet även med de ettåriga förberedande yrkeskurserna. Sådana kurser har utgjort första året av utbildningen vid de s. k. jordbrukets yrkesskolor. Elevtillströmningen tiU dessa skolor h a r varit stor; särskilt har de visat sig attraktiva för ungdomar från tätorterna, som haft intresse för jordbruk men som inte kunnat erhålla möjlighet att praktisera i yrket vid lantgårdar. Såväl förberedande som egentlig yrkesutbildning för jordbruket kommer således att i framtiden försiggå vid samma skolor. Detta medför en inte oväsentlig förenkling av problemet om utbildning av lärare i yrkesämnen för

38 jordbrukets skolor. I sitt tidigare avgivna betänkande om utbildning av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel (SOU 1959:8) h a r de sakkunniga föreslagit i huvudsak samma kompetenskrav och pedagogiska utbildning för yrkeslärare inom industri och hantverk, oavsett om dessa lärare kommer att tjänstgöra i lavdelningar för förberedande eller egentlig yrkesutbildning. De sakkunniga påpekade de fördelar, som en sådan enhetlighet medför, framför allt de ökade möjligheterna till eventuellt erforderlig fyllnadstjänstgöring, som därigenom skapas för berörda lärare, och därmed också vidgade möjligheter >att inrätta heltidstjänster för dessa lärare. Vidare •skulle genom en sådan anordning sambandet mellan den förberedande och den egentliga yrkesutbildningen stärkas. Det står utan vidare motivering klart, att en dylik enhetlighet i utbildningen även bör eftersträvas beträffande lärare i jordbrukets yrkesämnen. Denna enhetlighet blir desto lättare att u p p n å som både förberedande och egentlig yrkesutbildning kommer att försiggå vid lantbrukets yrkesskolor. Lärarna vid dessa skolor får svara för båda slagen av yrkesutbildning, varför deras pedagogiska utbildning måste anpassas efter denna dubbla uppgift. I olikhet mot vad som är fallet vid utbildningen av lärare för industri och hantverk behöver man inte vid utbildningen av lärare för jordbrukets yrkesämnen anpassa denna utbildning för lärartjänstgöring vid olika skoltyper. Det är möjligt att egentlig jordbruksutbildning även kommer att meddelas vid en del yrkesskolor för skogsbruk, speciellt i de skogrikare delarna av vårt land, men en sådan utbildning vid dessa sistnämnda skolor kommer helt säkert att i huvudsak få samma uppläggning och innehåll som utbildningen vid lantbrukets yrkesskolor.

Till den förberedande yrkesutbildningen på jordbrukets område kan med viss rätt också räknas klubbverksamheten bland jordbrukarungdomen. Självfallet bör utbildningen av lärare i jordbrukets yrkesämnen utformas så, att dessa lärare kan medverka som instruktörer i klubbverksamheten. Genom koncentrationen av den förberedande och egentliga yrkesutbildningen för jordbruket till samma skolor kommer sambandet mellan de båda slagen av utbildning att för jordbrukets del bli starkt. Problemet om eventuell fyllnadstjänstgöring för lärarna vid jordbrukets yrkesskolor torde knappast bli särskilt aktuellt; man kan nämligen förutsätta, att lärarna vid flertalet skolor kan beredas full tjänstgöring vid skolan. I den mån så inte kan ske, torde fyllnadstjänstgöringen, liksom hittills skett, kunna förläggas till hushållningssällskap, lantbruksnämnder eller skogsvårdsstyrelser. På grund av den nära samverkan, som äger rum mellan jordbrukets yrkesundervisningsanstalter samt hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna, bör till sällskapen och nämnderna knuten personal — konsulenter och instruktörer — erhålla samma pedagogiska utbildning som lärarpersonalen vid skolorna. Av väsentlig betydelse vid lärarutbildningen är frågan om sambandet mellan de blivande lärarnas fackliga och pedagogiska utbildning. I sitt tidigare avgivna betänkande om utbildning av lärare i yrkesämnen har de sakkunniga närmare utvecklat sina synpunkter beträffande detta samband (SOU 1959:8, s. 34 f.). De sakkunniga anför därvid bl. a. följande: »Vid utbildning av lärare har man sökt sig fram på olika vägar. Enligt en princip kombinerar man den egentliga lärarutbildningen med sådan fackutbildning (undervisning i kunskaps- och färdighetsämnen),

39 som är nödvändig för lärarens kommande verksamhet. Lärarutbildningen såsom den försiggår vid ett svenskt folkskoleseminarium är en utbildning i enlighet med denna princip. Vid utbildning av yrkeslärare i t. ex. Norge arbetar men i viss mån efter liknande linjer. Enligt en annan princip förutsattes, att läraraspiranten före påbörjad lärarutbildning tillägnat sig de kunskaper och färdigheter i de blivande undervisningsämnena, som erfordras för den kommande lärargärningen. Utbildningen av läroverkslärare genom provar eller s. k. praktisk lärarkurs är ett exempel på denna form av lärarutbildning. I sistnämnda fall förutsattes, att läraraspiranten tillägnat sig erforderliga fackkunskaper för sin blivande lärargärning genom avläggande av vissa akademiska examina; provåret eller den praktiska lärarkursen blir en för själva lärargärningen egentlig yrkesutbildning, d. v. s. uteslutande lärarutbildning.» Fortsättningsvis framhåller de sakkunniga, att man vid den av överstyrelsen för yrkesutbildning bedrivna lärarutbildningen företrädesvis arbetat efter den sistnämnda linjen, varvid dock från pedagogisk-metodisk synpunkt även förekommit behandling av kunskapsoch färdighetsmoment. Olika möjligheter till en syntes mellan de angivna utbildningslinjerna föreligger emellertid, innebärande att en kompletterande fackutbildning av större eller mindre omfattning sker i samband med lärarutbildningen, och de sakkunniga anger vissa lärarkategorier inom enhetsskolan, för vilka en sådan möjlighet till syntes mellan de två utbildningsprincipcrna bör utnyttjas. Någon utbildning av mera renodlad fackseminarietyp, d ä r lärarkandidaten i samband med lärarutbildningen förvärvar huvudparten av sitt yrkeskunnande, finner sig de sakkunniga dock inte ha anledning att föreslå för de i berörda betänkande aktuella yrkesområdena industri och hantverk samt handel. Vid sina överväganden angående den framtida lärarutbildningen inom jordbrukets område h a r de sakkunniga bl. a.

haft att ta ställning till den ovan antydda relationen mellan facklig och pedagogisk utbildning. Beträffande lärare, som förutsattes äga agronomutbildning, blir det sålunda fråga om huruvida den pedagogiska utbildningen till lantbrukslärare skall ske i samband med agronomutbildningen eller genom särskild utbildning efter fullbordade högskolestudier. Såsom framgår av ett föregående kapitel h a r jordbrukshögskoleutredningen tagit avstånd redan från tanken att ämnet pedagogik skulle fordras för avläggande av agronomexamen, och någon diskussion om lärarutbildning i samband med högskolestudierna förekommer icke i berörda betänkande (SOU 1960:2). Till förmån för det antydda alternativet talar bl. a. de ökade möjligheter, som därmed öppnades att bygga upp en särskild lantbrukspedagogisk institution, vid vilken även forskning kunde bedrivas. Man har emellertid anledning befara, att en sådan lösning av utbildningsfrågan även skulle medföra vissa olägenheter, bl. a. splittring i studierna och svårigheter att p å ett tillfredsställande sätt inordna den praktisk-pedagogiska utbildningen i den övriga undervisningen. De sakkunniga anser det därför mest ändamålsenligt, att agronomerna liksom t. ex. civilekonomerna erhåller sin lärarutbildning efter fullbordade fackstudier. Beträffande övriga lärare och instruktörer inom jordbruksundervisningen, för vilka förutsattes en mindre omfattande facklig utbildning än den vid lantbrukshögskolan meddelade, synes än mindre tvivel r å d a om den lämpligaste utbildningsgången. Att för denna lärarutbildning inrätta ett särskilt fackseminarium med uppgift att meddela såväl facklig som pedagogisk utbildning torde knappast vara ändamålsenligt redan av den orsaken, att det årliga examinationsbehovet kan förväntas bli

40 ringa. Även en samordning av t. ex. lantmästarutbildningen med pedagogisk utbildning förefaller föga realistisk. Genomförandet av en utbildning efter dylika linjer skulle med all sannolikhet möta allvarliga såväl organisatoriska som pedagogiska hinder. De sakkunniga anser därför, att en utbildningsgång efter liknande linjer som för (agronomerna är den mest lämpliga även för berörda lärare och instruktörer, d. v. s. en pedagogisk utbildning som förlägges efter fullbordad facklig utbildning. De ämnesområden, som för samtliga berörda lärare i yrkesämnen inom jordbrukets område måste ingå i deras pedagogiska utbildning, är enligt de sakkunnigas mening allmän psykologi, utvecklings- och ungdomspsykologi, pedagogisk psykologi, socialpsykologi, teoretisk pedagogik, allmän och speciell undervisningsmetodik, arbetsledning och ledarskap, skolväsendets organisation, samarbetet hem—skola, mental- och skolhygien, skolans friluftsverksamhet, yrkesvalsfrågor och arbetsmarknadsfrågor, röst- och talvård samt muntlig framställning, bok- och bibliotekskunskap samt audivisuella och andra hjälpmedel i undervisningen. Därjämte skulle det vara synnerligen värdefullt, om — i likhet med de sakkunnigas förslag beträffande yrkeslärar- och handelslärarutbildningen — särskilt utrymme kunde beredas i kursplanen för specialstudier, innebärande individuell fördjupning inom något av de nämnda studieområdena. Utöver de ovan angivna, gemensamma ämnesområdena kan för respektive lärarkategori andra, mera specialbetonade ämnesområden bli aktuella. Till denna fråga liksom till variationen och anpassningen

av hela kursinnehållet efter varje lärarkategoris arbetsuppgifter och tidigare utbildning återkommer de sakkunniga i ett följande avsnitt. I ett senare sammanhang skall de sakkunniga även ta upp till behandling den mera begränsade utbildning, som befinnes erforderlig för instruktörerna (handledarna) i lantbruksundervisningen. Beträffande undervisningsformerna vid lärarutbildningen må i detta sammanhang endast följande framhållas. I den mån föreläsningar ingår i undervisningen, bör de om möjligt kombineras med seminarieövningar. Olika former av övningar — seminarieövningar, diskussioner, bordssamtal o. dyl. — bör i stor utsträckning komma till användning. Ofta kan man med fördel tillgripa olika lektionsformer. Även en kombinationsform har visat sig synnerligen användbar vid den hittills bedrivna utbildningen av lärare i yrkesämnen. Denna undervisning h a r stundtals karaktär av föreläsning, stundtals av lektion eller seminarieövning. Det synes vara önskvärt att göra undervisningen i möjligaste mån fri från skolmässigt tvång, varigenom lärarkandidaten vänjer sig vid att planera, att arbeta målmedvetet, att ta initiativ o. s. v. Man har anledning förmoda, att lärarkandidaten lättare och hellre i sin kommande undervisning tillämpar fria arbetsformer, om han själv får pröva på dem under utbildningstiden. Den ovan angivna, till större delen teoretiska utbildningen skall självfallet genomgås med det praktiska syftet för ögonen. Därjämte måste den emellertid kompletteras med en rad olika praktiska övningar. Sålunda bör lärarkandidaterna åhöra ett rätt stort antal lektioner av erfarna lärare i skilda ämnen. Det är värdefullt, om dessa auskultationer vidgas till att omfatta även ämnes-

41 och yrkesområden utöver den egna sfären. Lämpligen bör några av dessa auskultationer ske gruppvis och de därvid åhörda lektionerna göras till föremål för en efterföljande diskussion under lektionshållarens ledning (dcmonstrationslektioner). Som inledning till de egna undervisningsövningarna kan lärarkandidaten med fördel först få hålla ett antal träningslektioner med en grupp kurskamrater som fingerade elever, varvid han har möjlighet att skaffa sig en viss vana att framställa frågor, att använda åskådningsmedel, att instruera o. s. v. Utöver ovan lämnade summariska framställning av undervisningsformerna hänvisas till ett senare avsnitt om fortbildningsverksamhetens arbetsformer och arbetssätt. De där framförda synpunkterna angående undervisningens bedrivande äger enligt de sakkunnigas mening i väsentliga delar tillämplighet även beträffande den grundläggande pedagogiska utbildningen. Planerandet av lantbrukslärarnas pedagogiska utbildning måste ske med noggrant beaktande bl. a. av möjligheterna att bereda utrymme för lärarkandidaternas auskultationer och undervisningsövningar. I vårt land saknas en ort med tillräckligt stort antal undervisningsavdelningar för den lägre jordbruksundervisningen för att kunna tillgodose behovet av övningsklasser. Ber ö r d a praktiska övningar måste därför förläggas till på två eller flera orter befintliga skolor. Denna omständighet kommer med all sannolikhet att påverka studiegången vid den pedagogiska utbildningen. Enligt de sakkunnigas bedömande måste med hänsyn till auskultationernas och undervisningsövningarnas stora betydelse för den praktiska lärarutbildningen möjligheterna att i erforderlig utsträckning ge lärarkandidaterna tillfälle till dylika övningar i

viss mån bli bestämmande för hela utbildningens uppläggning och den därvid tillämpade studiegången. Under perioder, då lärarkandidaterna är utplacerade på skilda skolor för fullgör a n d e t av praktiska övningar, måste måhända den övriga utbildningen helt avbrytas, vilket i sin tur kan medföra en utpräglad koncentrationsläsning under övriga delar av utbildningstiden. F ö r att i någon mån minska olägenheterna av en dylik studiegång kan man a n t a deltagarna till utbildningen i så god tid, att vissa litteraturstudier kan avklaras före den egentliga utbildningstiden. Rekrgtering. Elevmaterialets lämplighet för den tillämnade uppgiften är av grundläggande betydelse för ett gott utbildningsresultat. Det måste därför betecknas som en utomordentligt viktig angelägenhet, att åtgärder vidtas, som är ägnade att stimulera väl kvalificerade personer att söka sig till ifrågavarande utbildning. De sakkunniga skall här endast aktualisera en dylik åtgärd, som ur rekryteringssynpunkt är av väsentlig betydelse. Vid utbildning av lärare, som beräknas bli heltidsanställda, måste utbildningen vanligen bli ganska omfattande och därmed också ofta ekonomiskt betungande för lärarkandidaten. Det är därför angeläget, att man i erforderlig utsträckning söker eliminera de ekonomiska avbräck, som lärarkandidaten annars skulle få vidkännas under utbildningstiden. Numera utgår under tiden för lärarutbildningen såväl till handelslärare som till yrkeslärare inom industri och hantverk ersättning enligt grunder, som i väsentliga stycken motsvarar den till deltagare i praktisk lärarkurs för blivande ämneslärare utgående ersättningen (Kungl. brev den 30 juni 1958, den 28 maj 1959 och den 28 juli 1960). Motsvarande ersättning

42 under den pedagogiska utbildningen kommer i enlighet med av 1962 års riksdag fattat beslut att utgå även till lärare och instruktörer inom jordbruksundervisningen. Personalkategorier. Vid utarbetandet av sina förslag till utbildning av lärare för den i föreliggande utredning relevanta delen av yrkesutbildningen inom jordbrukets område har de sakkunniga ansett sig böra beakta behovet av pedagogisk utbildning för de lärare och tjänstemän, vilkas arbetsuppgifter behandlats i kap. 2, nämligen ämneslärare, yrkeslärare, instruktörer (handledare), timlärare i yrkesämnen samt konsulenter och instruktörer hos hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Av den

Utbildningen Fordringar för antagning till pedagogisk utbildning. Såsom framgått av det föregående förutsattes såväl ämneslärarna i jordbrukstekniska ämnen som de i detta sammanhang aktuella konsulenterna ha avlagt examen vid lantbrukshögskolan. Därmed är enligt de sakkunnigas mening dessa lärares och konsulenters fackliga kompetens för undervisning i yrkesteoretiska ämnen inom den förberedande och egentliga jordbruksundervisningen fullt tillfredsställande, självfallet under förutsättning att examen icke ligger alltför långt tillbaka i tiden. Även för den praktiska undervisningen på berörda område torde i regel de agronomutbildade kunna uppvisa fullgod kompetens. En klar åtskillnad synes emellertid därvid böra göras mellan praktikfordringar för antagning till den pedagogiska utbildningen och för erhållande av behörighet till lärartjänst (eller konsulenttjänst) i viss lönegrad. I det förra fallet bestämmes fordringar-

föregående framställningen h a r även framgått, att timlärarna kan komma att utgöras såväl av lantmästare som av agronomutbildade saml att en del av timlärarna kan beräknas tillhöra de två sistnämnda personalkategorierna, konsulenter och instruktörer. Med hänsyn till arten och behovet av pedagogisk utbildning kan nyssnämnda personalkategorier lämpligen inordnas i tre huvudgrupper, nämligen ämneslärare (agronomutbildade lärare och konsulenter), yrkeslärare (yrkeslärare samt instruktörer hos hushållningssällskap och lantbruksnämnder) samt instruktörer (handledare).

av

ämneslärare

na i syfte att trygga tillräcklig erfarenhetsgrund för den undervisning och de övningar, som lärarkandidaten skall delta i under den pedagogiska utbildningen, samt för den undervisning, som han själv skall meddela i samband med denna utbildning. I det senare fallet måste uppenbarligen kompetenskraven avpassas så, att läraren kan beräknas fullt tillfredsställande bestrida undervisningen i berörda delar även på egen hand. Med hänsyn till betydelsen av att lärarens teoretiska kunnande sättes i nära relation till praktiska frågeställningar, bör givetvis den behörighetsmeddelande myndigheten uppställa sådana kompetenskrav, att en dylik kontakt med och förståelse för praktiska jordbruksfrågor blir säkerställd. Det är självfallet önskvärt, att lärarkandidaten redan vid antagningen till den pedagogiska utbildningen fyller de av tillsynsmyndigheten föreskrivna behörighetskraven i berörda avseende. Åtskilliga agronomer kan ej på ett ti-

43 digt stadium avgöra, om de anser sig h ä r utvecklats, vill de sakkunniga sålämpade för pedagogiska uppgifter och lunda föreslå följande inträdesfordkommer att trivas med dylikt arbete. ringar till pedagogisk utbildning av Denna omständighet skulle kunna an- ämneslärare i jordbrukstekniska ämnen, nämligen att sökande skall föras som skäl för uppställande av krav vara fri från sjukdom eller lyte, som på pedagogisk erfarenhet vid antagning gör honom olämplig såsom lärare, till lärarutbildningen. Otvivelaktigt kan vara känd för en hedrande vandel viss erfarenhet av undervisning vara till gagn vid den pedagogiska utbild- samt ningen. Lärarkandidaten har då hunnit ha genomgått högre lantbruksutbildatt bättre assimilera och sovra det fack- ning, dokumenterad genom examensliga stoffet och fått vissa erfarenheter betyg från lantbrukshögskolan. av problemställningar och svårigheter, Utbildningstidens längd. I det föresom möter i undervisningen. Därmed gående har vissa jämförelser gjorts har han också förbättrat sina möjlig- mellan den pedagogiska utbildningen heter att tillgodogöra sig den pedago- av civilekonomer och av agronomer. giska utbildningen. Han kan emellertid Även beträffande utbildningstidens även under sin pedagogiska praktik ha längd ligger en dylik jämförelse nära hunnit att förvärva vissa felaktiga vanor till hands. För civilekonomerna är utsamt mindre goda pedagogiska metoder. bildningstiden alltsedan början av Tydligen försvårar dylika omständig1950-talet cirka femton veckor. De sakheter den efterföljande lärarutbild- kunniga framhöll emellertid i sitt tidiningen. De sakkunnigas ställningstagan- gare betänkande om lärarutbildningen de till frågan om ett eventuellt krav värdet av att handelslärarnas pedagopå tidigare pedagogisk erfarenhet vid giska utbildning utsträcktes till att omantagning till berörda utbildning h a r fatta ett helt läsår men ansåg sig böra emellertid framför allt bestämts av en begränsa sitt förslag till en utökning annan omständighet. De sakkunniga kan av utbildningstiden från femton till inte finna det riktigt att för framtiden arton veckor, varvid dock förutsattes uppställa en mera omfattande pedago- att frågan skulle bli föremål för omgisk praktik såsom ett principiellt krav prövning, när yrkesundervisningens för tillträde till lärarutbildning. Därav starka expansion lett till ett väl utbyggt skulle följa att undervisningen i jord- skolsystem även på handelns område brukstekniska ämnen i viss omfattning och behovet av utbildade lärare lättare regelmässigt komme att meddelas av pe- kunde beräknas bli tillgodosett (SOU dagogiskt outbildade lärare. För fram- 1959:8, s. 72). tiden synes man emellertid böra efterI detta sammanhang bör beaktas, att sträva, att omfattningen av de outbildastudier vid handelshögskola icke inde lärarnas tjänstgöring begränsas till r y m m e r någon undervisning, som klart korta vikariat och tillfällig timlärar- tar sikte på kommande lärarverksamhot. tjänstgöring. I agronomutbildningen ingår däremot såsom tidigare framhållits en 40 timBeträffande sökandes hälsotillstånd mars föreläsnings- och övningskurs. I och vandel finns icke anledning att denna behandlas viktigare och för lantuppställa a n d r a inträdesfordringar än de som gäller för handelslärarutbild- brukspedagogiken betydelsefulla frågor, ningen (Kungl. brev den 28 juli 1960). varjämte varje studerande u n d e r övningarna får medverka med t. ex. en På grundval av de synpunkter, som

44 föreläsning eller en lektion. Härtill kom- sak är begränsad till sådana handelsmer att den pedagogiska undervis- tekniska ämnen som räkenskapslära ningen vid högskolan under senare år (bokföring), handelsräkning och hankompletterats med ett m i n d r e antal delslära. Vid m i n d r e skolenheter kan auskultationer och undervisningsöv- vederbörande lärares undervisningsningar vid skolor för den lägre lant- ämnen utökas väsentligt till antalet och bruksundervisningen. Därjämte må även omfatta även ett eller flera andra ämerinras om de studerandes möjlighet nen, t. ex. ekonomisk geografi, (samatt medta ämnet pedagogik som tenta- hälls- och) ekonomilära och svensk mensämne. affärskorrespondens. I fråga om de Utbildningstidens längd bör avpassas agronomutbildade ämneslärarna må bl. a. med hänsyn till de kommande ar- först erinras om att utbildningen vid betsuppgifternas mer eller mindre lantbrukshögskolan alltifrån dess tillkomplicerade natur. Dylika bedöm- komst varit uppdelad på olika studieningar beträffande arbetsuppgifterna linjer. Vid skolor för den lägre lantpå undervisningens område är emeller- bruksundervisningen söker man därför tid mycket vanskliga att verkställa. Att i största möjliga utsträckning anpassa utsträcka jämförelsen mellan de hög- lärarnas undervisningsskyldighet efter skoleutbildade ämneslärarna på han- studielinje, varvid lärare med examen delns och jordbrukets områden till en på jordbrukslinjen får undervisa hujämförande kvalitativ analys av respek- vudsakligen i jordbrukslära, lärare med tive lärarkategoris pedagogiska uppgif- examen på husdjurslinjen huvudsaklit e r kan sålunda inte ge annat än synner- gen i husdjurslära o. s. v. Då berörda ligen osäkra resultat. De sakkunniga skolor genomsnittligt sysselsätter endast begränsar sig därför i huvudsak till att ett fåtal lärare, h a r emellertid någon peka på vissa faktiska förhållanden be- längre gående specialisering icke kunträffande nyssnämnda lärarkategoriers nat genomföras. Utöver ett eller två av undervisning. huvudämnena jordbrukslära, maskinläCivilekonomernas lärarutbildning syf- ra, husdjurslära och lantbruksekonomi tar till att skickliggöra lärarkandidater- med bokföring kan en ämneslärare ha na för tjänstgöring på olika stadier, att bestrida undervisning även i ett eller flera a n d r a ämnen, t. ex. fysik, nämligen grundskolans högstadium samt realskole-, yrkesskole-, fackskole- och kemi, räkning och samhällslära. Tydhandelsgymnasiestadierna. Agronomer- ligen är arbetssituationen med hänsyn nas pedagogiska skolning bör syfta till till antalet i tjänstgöringen ingående lärartjänstgöring vid skolor för den läg- ämnen i viss mån likartad för de båda Då berörda r e lantbruksutbildningen samt till kon- ämneslärarkategorierna. förhållanden intimt sammanhänger med sulentverksamhet. Gymnasialt betonad de krav på mångsidighet och bredd, undervisning förekommer inom nämnda som man måste ställa på den praktiska arbetsfält endast i lantmästarkursen vid lärarutbildningen, må erinras om att Alnarp. utbildningen av ämneslärare för lantSer man till de ämnen, som berörda lärarkategoriers undervisning omfattar, bruksundervisningen jämväl bör innefatta pedagogisk utbildning för konsukan man beträffande ämneslärare med civilekonomexamen konstatera, att de- lentverksamhet. r a s tjänstgöring vid större skolenheter De sakkunniga anser sig böra aktualiliksom vid handelsgymnasier i huvud- sera ytterligare en omständighet, som

45 kan förtjäna visst beaktande vid bestämmandet av utbildningstidens längd. Då vårt land saknar en ort med ett tillräckligt stort antal undervisningsavdelningar för den lägre lantbruksundervisningen för att kunna tillgodose behovet av övningsklasser, måste lärarkandidaternas auskultationer och undervisningsövningar förläggas till två eller flera orter. Ytterligare någon eller några orter blir aktuella i utbildningssammanhanget, därest deltagarna skall fullgöra viss hospitanttjänstgöring vid t. ex. hushållningssällskap eller lantbruksnämnd. Den splittring, som genom anförda förhållanden oundgängligen uppkommer i studiegången, kan beräknas i någon mån verka fördröjande på utbildningen. Med beaktande dels av ovan anförda synpunkter, dels av de i ett följande avsnitt framlagda tim- och kursplanerna anser de sakkunniga, att den pedagogiska utbildningstiden för de agronomutbildade ämneslärarna bör omfatta minst femton veckor. Utbildningens uppläggning. Den pedagogiska utbildningen av agronomer bör enligt de sakkunnigas mening åtminstone tills vidare äga rum genom särskilt anordnad kursverksamhet, som lämpligen förlägges till redan befintliga skolor för den lägre lantbruksundervisningen. Med hänsyn till i den pedagogiska utbildningen ingående övningar måste den till sin huvudsakliga del pågå samtidigt med att undervisningen bedrives vid berörda skolor för den förberedande och egentliga yrkesutbildningen på jordbrukets område. Lärarutbildningens teoretiska avsnitt bör omfatta psykologi och pedagogik, allmän och speciell undervisningsmetodik, åskådningsmedel, röst- och talvård samt muntlig framställning, bok- och bibliotekskunskap, skolhygien, yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor samt specialstudier. Självfallet måste kurs-

innehållet fortlöpande revideras, bl. a. med hänsyn till eventuella förändringar i den pedagogiska undervisningen vid lantbrukshögskolan. Genom nämnda undervisning har den agronomutbildade dels fått tillfälle att sätta sig in i vissa psykologiska och pedagogiska problemställningar, dels kan nämnda undervisning förmodas ha gett vederbörande möjlighet att med större framgång bedriva självständiga studier i psykologi och pedagogik. En reducering av det i annat fall erforderliga utrymmet för ämnena psykologi och pedagogik i den pedagogiska utbildningen av ämneslärare för lantbruksundervisningen är därför möjlig. Av samma anledning synes en liknande minskning i timtalet även kunna ske beträffande behandlingen av den allmänna undervisningsmetodiken. Med beaktande bl. a. av dessa möjligheter till reduceringar beräknar de sakkunniga, att antalet timmar för den teoretiska utbildningen skall kunna begränsas till sammanlagt omkring 200 elevtimmar. Lärarutbildningens praktiska avsnitt kommer självfallet till huvudsaklig del att utgöras av auskultationer och demonstrationslektioner samt undervisningsövningar. Genom auskulteringen skall lärarkandidaten beredas tillfälle dels att lära känna avdelningens elever och studera deras beteende, dels att göra sig förtrogen med undervisningen i olika ämnen på berörda stadier. Möjlighet bör därvid beredas vederbörande att se flera lärare i verksamhet. Vid s. k. demonstrationslektioner åhör en grupp lärarkandidater en lektion, varefter under en följande timme den lektionshållande läraren och auskultanterna genomgår lektionen ur skilda synpunkter; i första hand beaktas därvid de pedagogiska aspekterna. Undervisningsövningarna bör omfatta enstaka lektioner och serier av lektioner i äm-

46 nen, i vilka lärarkandidaten b e r ä k n a s komma att meddela undervisning. Genom dylika övningar erhåller den blivande läraren bl. a. övning i att planlägga och genomföra undervisningen såväl beträffande enstaka lektioner som längre kursavsnitt. Med hänsyn till utbildningens målsättning bör enligt de sakkunnigas mening försöksvis den anordningen prövas, att lärarkandidaterna såsom en speciell förberedelse för konsulentverksamhet under en vecka får fullgöra hopitanttjänstgöring vid t. ex. hushållningssällskap. Antalet elevtimmar för de praktiska utbildningsmomenten beräknas bli följande, nämligen auskultationer och demonstrationslektioner 90, undervisningsövningar 60 och hospitanttjänstgöring 30, d. v. s. sammanlagt 180 elevtimmar. Vid planering av lärarutbildning inom yrkesundervisningens område måste tillgången till erforderliga avdelningar för lärarkandidaternas undervisningsövningar i vissa fall särskilt beaktas. Så är t. ex. förhållandet beträffande yrkeslärarutbildningen för industri och hantverk. Därest man varken vill tillgripa utvägen att inrätta särskilda övningsskolor eller anser sig böra ålägga lärarkandidaterna att för övningarnas fullgörande resa till skolor på annan ort, blir antalet tänkbara utbildningsorter relativt begränsat. Ännu starkare gör sig berörda omständighet gällande vid lärarutbildning på handelns område. Beträffande såväl industrins och hantverkets som handelns områden finns dock ett tillräckligt antal skolorter, som fyller rimliga krav i berörda hänseende. Så är emellertid icke förhållandet i fråga om jordbrukets område. Som redan framhållits finns i vårt land inte någon ort med tillräckligt antal undervisningsavdelningar av erforderlig karaktär för att tillgodose behovet av övningsklasser.

Även med ett relativt begränsat antal deltagare i en pedagogisk utbildningskurs för ifrågavarande ämneslärare måste erforderliga auskultationer och undervisningsövningar förläggas till två eller flera skolorter. Det bör även beaktas, att antalet berörda skolor är förhållandevis litet och att avståndet mellan kursorten och orter med externa övningsavdelningar därför måste bli relativt betydande. 1 Härtill kommer att under hospitanttjänstgöringen orter på tämligen stort avstånd från kursorten med all sannolikhet blir .aktuella i utbildningssammanhanget. I närmast föregående stycke berörda omständigheter kommer att på ett genomgripande sätt inverka på utbildningens uppläggning. Det torde bli nödvändigt att under en del av utbildningstiden utplacera vissa lärarkandidater på andra orter, för att de vid där befintliga lavdelningar skall kunna fullgöra auskultationer och undervisningsövningar, en åtgärd som medför avbrott i den övriga i utbildningen ingående undervisningen. Utbildningens uppdelning i olika perioder och utnyttjandet av övningsavdelningar på skilda orter medför ett i vissa avseenden försämrat utgångsläge. Arrangemanget torde emellertid även medföra en del odisputabla fördelar. De sakkunniga skall anföra några av de omständigheter, som talar i ena eller andra riktningen. Å ena sidan må nämnas att samverkan mellan teori och praktik i lärarutbildningen försvåras. Vidare framtvingas en starkare koncentration av vissa praktiska övnings1 Med uttrycket intern övningsskola betecknar de sakkunniga den eller de avdelningar och /eller kurser för den lägre lantbruksundervisningen, som finns vid den skola, till vilken den pedagogiska utbildningskursen förlagts; beteckningen extern övningsskola användes beträffande övriga i den pedagogiska utbildningen utnyttjade avdelningar och kurser.

47 moment än som ur inlärningssynpunkt kan anses önskvärd. Övningarnas fullgörande i avdelningar på skilda orter medför dessutom splittring i utbildningen samt försvårar enhetlighet i handledning och bedömning av lärarkandidaternas övningslektioner. En viss tidsförlust torde också bli följden genom den praktiska utbildningens förläggande till flera orter, varjämte vissa merkostnader genom reseutlägg o. dyl. blir oundvikliga. Å andra sidan måste bekantskapen med nya skolmiljöer vara stimulerande för lärarkandidaterna och ge dem möjlighet till nyttiga jämförelser angående undervisningens ordnande, skoljordbrukets skötsel, förhållandena vid elevinternat o. s. v. Koncentrationen av övningsundervisningen ger dem vidare möjlighet att mera odelat ägna sig åt denna viktiga del av utbildningen. För de berörda skolornas del måste det dessutom vara till fördel, att undervisningsövningarna fördelas på flera skolenheter, då dessa övningar därigenom lättare kan inpassas i skolschemat. Vid periodindelningen bör man givetvis eftersträva att tillvarataga de fördelar arrangemanget medför och eliminera nackdelarna. Därjämte måste periodernas längd avpassas med hänsyn till den vikt, som tillmätes de olika kursmomenten, samt till lärarkandidaternas arbetsbörda. En rad olika alternativ är tänkbara och förtjänar beaktande, alltefter den vikt iraan lägger vid de olika momenten och vid de skilda fördelarna och nackdelarna med respektive periodindelning. De sakkunniga har inte för avsikt att mera ingående analysera olika alternativa lösningar utan nöjer sig med att i korthet anföra följande. Det kan inte anses önskvärt att slå sönder utbildningstiden i många perioder; fastmer bör lantalet perioder nedbringas så långt

som det med hänsyn till utbildningens framgångsrika bedrivande är lämpligt och möjligt. Därvid torde man emellertid inte böra gå så långt att man uppdelar den pedagogiska utbildningstiden i endast tvenne avsnitt, en teoretisk och en därpå följande praktisk period; genom en dylik uppläggning skulle t. ex. samspelet mellan teori och praktik i lärarutbildningen till väsentliga delar kunna gå förlorat. Med beaktande av de speciella förhållanden, under vilka berörda lärarutbildning måste bedrivas, anser sig de sakkunniga i första hand böra förorda, att den femton veckor omfattande utbildningstiden uppdelas på tre perioder. Den teoretiska utbildningen samt vissa delar av den praktiska utbildningen föreslås sålunda förlagda till de fem första och de tre sista veckorna, medan huvudparten av den praktiska utbildningen föreslås förlagd till den mellanliggande perioden om sju veckor. Såsom tidigare framhållits beräknas en vecka av sistnämnda period anslagen till hospitanttjänstgöring vid t. ex. hushållningssällskap. De sakkunniga skall i det närmast följande mera utförligt precisera sitt förslag. Det torde få anses som mest ändamålsenligt, att den pedagogiska utbildningen inledes med vissa teoretiska kursmoment. Därvid bör undervisningen i psykologi och pedagogik erhålla visst utrymme, liksom behandlingen av undervisningsmetodik och i samband d ä r m e d förekommande träningslektioner. I detta inledande skede bör vidare ämnet för lärarkandidaternas specialstudier diskuteras och närmare bestämmas. Den med övningar interfolierade undervisningen i röstoch talvård samt muntlig framställning bör ta sin början så snart som möjligt, då deltagarna därigenom erhåller längre tid att under sakkunnig ledning bortarbeta eventuella talfel och svagheter

48 i den muntliga framställningen. Likaså är det önskvärt, att behandlingen av åskådningsmedel i undervisningen medhinnes under de fem första veckorna, så att lärarkandidaterna förstår att bättre använda dessa hjälpmedel vid sin övningsundervisning; någon del av övningarna i den audivisuella apparaturens handhavande kan dock förläggas till veckorna 13—15, varigenom tillfälle ges att ytterligare inöva och befästa mera manuellt betonade moment. I begränsad utsträckning bör emellertid även under de fem inledande veckorna förekomma vissa praktiska övningar, varigenom redan på ett tidigt stadium ett nära samspel kommer till stånd mellan teori och praktik. Sålunda förutsattes att auskultering enskilt eller i grupp äger rum vid den interna övningsskolan samt eventuellt även vid andra närbelägna skolor av lämpligt slag. Därjämte bör fyra eller fem demonstrationslektioner inläggas under denna period. Det är vidare önskvärt, att lärarkandidaterna vardera får hålla någon eller några övningslektioner före praktikperiodens början. Med hänsyn till de begränsade tillgångarna till erforderliga övningsavdelningar föreslår de sakkunniga, att dessa inledande övningslektioner anordnas i form av gruppövningar. Lärarkandidaterna arbetar därvid lämpligen i grupper om 3—5 deltagare. Vid nämnda övningslektioner är gruppkamraterna närvarande som åhörare, varjämte de deltar i den efterföljande lektionsgenomgången. Som handledare vid de gruppvis bedrivna undervisningsövningarna bör förutom berörda lärare vid den interna övningsskolan även — i den utsträckning schematekniska förhållanden medger •— lärarna i pedagogik och allmän undervisningsmetodik medverka. Den praktiska utbildningens huvuddel är enligt det av de sakkunniga för-

ordade alternativet förlagd till veckorna 6—12. Sex av de sju veckorna beräknas disponerade för auskultering och övningsundervisning. Vid planerandet av dessa moment i utbildningen måste särskilt beaktas ett tidigare omnämnt förhållande, nämligen att var och en av de skolor, som kan beräknas komma att tjänstgöra som övningsskolor, genomgående endast har ett mycket begränsat antal undervisningsavdelningar (kurser) och ett fåtal lärare. Skulle lärarkandidaten under hela den praktiska utbildningen vara hänvisad till samma skola, kan man befara, att syftemålet med de berörda övningarna delvis äventyrades. Enligt de sakkunnigas mening bör därför den praktiska utbildningen kunna ordnas så, att lärarkandidaten beredes möjlighet att fullgöra auskultationer och undervisningsövningar vid tvenne skolor under den för berörda avsnitt särskilt avsedda tiden. Därigenom tillförsäkras honom dels ett vidgat fält för iakttagelser under auskultationerna, dels en på flera lärare ankommande handledning vid övningslektionerna och bedömning av den därvid ådagalagda undervisningsskickligheten. Förverkligandet av antydda uppläggning av den praktiska utbildningen innebär uppenbarligen, att lärarkandidaten under den berörda tiden måste förflytta sig från en skola till en annan. Utgångsläget för lärarkandidaterna vid början av den praktiska periodens senare del kan i vad avser deras möjligheter att lösa förelagda pedagogiska uppgifter med all sannolikhet bedömas som gynnsammare än vid den praktiska periodens början, ett förhållande som självfallet måste beaktas under den fortsatta utbildningen. Lärarkandidaternas lektionsuppgifter kan sålunda bli av mera krävande art och omfatta planläggning även av längre kursavsnitt.

49 Under den praktiska periodens senare del bör handledarna även i ökad utsträckning med lärarkandidaterna diskutera tim- och kursplaner för respektive ämnen, ordningsföljden för genomgång av olika kursmoment, viktiga och mindre viktiga kursavsnitt, samordningen mellan teoretisk och praktisk undervisning samt skoljordbrukets planering och betydelse i yrkesutbildningen. Lärarkandidaten skall även göras förtrogen med förandet av förekommande journaler, dagböcker o. dyl. Likaså bör han under praktikperiodens senare del närmare informeras om clevinternats skötsel och vård, elevernas fritidsverksamhet samt vissa skolsociala uppgifter. Arbetet under den senare delen av den praktiska perioden måste givetvis samordnas med den föregående utbildningen. Lektionsuppgifterna skall sålunda bestämmas bl. a. under hänsynstagande till respektive lärarkandidats tidigare undervisningsövningar, så att vederbörande erhåller (tillräcklig bredd i sin pedagogiska skolning såväl med hänsyn till antalet i övningsundervisningen ingående läroämnen som med hänsyn till lektionsuppgifternas art och de därvid tillämpade undervisningsmetoderna. Ett nära samarbete mellan de i utbildningen engagerade handledarna förutsattes därvid äga rum. övningsundervisningen måste givetvis även ordnas så, att den för var och en av lärarkandidaterna knytes till de skoltyper och stadier, som beräknas bli aktuella i vederbörandes tillämnade lärartjänstgöring. I sitt tidigare avgivna betänkande om utbildningen av lärare i yrkesämnen framhöll de sakkunniga i olika sammanhang vikten av det intima samspelet mellan lärarutbildningens teoretiska och praktiska moment (SOU 1959:8, 4—205091

t. ex. s. 38 och s. 108 ff.). Den nära samgången mellan den teoretiska undervisningen och de praktiska övningarna framstod för de sakkunniga som så betydelsefull, att de föreslagna lektorerna i psykologi och pedagogik ansågs böra fullgöra en fjärdedel av dem åvilande tjänstgöring i form av handledning vid övningslektioner. Även i förevarande lärarutbildning förutsätter de sakkunniga en nära samgång mellan teoretiska och praktiska utbildningsmoment. Sålunda bör läraren i psykologi och pedagogik samt undervisningsmetodik även under den praktiska perioden i största möjliga utsträckning medverka som handledare. Därigenom får han långt bättre möjlighet att fortlöpande hålla kontakt med de olika kursformernas och undervisningsämnenas speciella problem och erhåller för sin egen undervisning värdefulla anknytningspunkter. Han bör under den praktiska perioden tjänstgöra som handledare vid samtliga i utbildningen engagerade övningsskolor, varigenom tillfälle beredes honom att samarbeta med berörda skolors lärare. Genom en dylik anordning kan bl. a. skapas bättre förutsättningar för enhetlighet i bedömningen av övningslektionerna; speciellt under de första åren efter utbildningsverksamhetens igångsättande förtjänar denna synpunkt särskilt beaktande. Åtminstone till en början torde det emellertid vara erforderligt med ytterligare förstärkning i den pedagogiska handledningen under lärarkandidaternas övningslektioner. Lämpligen kan denna ordnas på liknande sätt som vid motsvarande övningar i samband med t. ex. handelslärarutbildningen, nämligen genom särskilt engagerade pedagogiska handledare. Efterhand som de till övningsskolorna knutna lärarna erhåller större förtrogenhet med sina nya arbetsuppgifter, kan denna särskilda pe-

50 dagogiska handledning successivt avvecklas. Försöksvis skall enligt de sakkunnigas förslag praktikperioden omfatta även hospitanttjänstgöring vid t. ex. hushållningssällskap eller lantbruksnämnd. Därunder beräknas lärarkandidaten erhålla viss orientering om och erfarenhet av konsulenternas upplysnings- och rådgivningsverksamhet. Då berörda hospitering enligt förslaget begränsas till endast en vecka, är det av betydelse, att den planeras med stor omsorg, så att lärarkandidaten h a r möjlighet att erhålla en någorlunda allsidig information om berörda verksamhet. Det är även av vikt, att hospitanten inte uteslutande tilldelas rollen av iakttagare; han bör också erhålla vissa begränsade arbetsuppgifter, t. ex. en diskussionsinledning i samband med någon kurs eller demonstrationer vid besök hos enskilda jordbrukare. •— Berörda tjänstgöring bör med beaktande bl. a. av schematekniska skäl förläggas till en ur utbildningssynpunkt lämplig del av praktikperioden, nämligen antingen omedelbart före eller omedelbart efter ett vid en övningsskola fullgjort praktiskt utbildningsavsnitt. Tjänstgöringen synes vidare böra ordnas så, att kursdeltagarna i olika omgångar utplaceras som hospitanter. Om blott en del av kursdeltagarna samtidigt fullgör hospitering, torde det nämligen bli erforderligt att för denna tjänstgöring utnyttja resurserna endast på platser relativt närbelägna utbildningsorten, vilket underlättar kursledningens möjligheter att fortlöpande hålla kontakt med deltagarna och med i utbildningsverksamheten engagerade handledare. Samtidigt blir det därigenom också möjligt att effektivare disponera övningsskolorna för auskultering och undervisningsövningar. Den starkt begränsade tiden för lärar-

utbildningens avslutande skede (veckorna 13—15) medför, att perioden i första hand bör utnyttjas för repetitioner och sammanfattningar samt redogörelse för och diskussioner i anslutning till erfarenheter under praktikperioden. Vid sidan av i lärarutbildningen ingående undervisning och övningar förutsattes deltagarna dels bedriva självständiga litteraturstudier med tyngdpunkten förlagd till psykologi, pedagogik och undervisningsmetodik, dels planera och genomföra sina specialstudier. Under de avslutande veckorna bör lärarkandidaterna självfallet beredas tillfälle att framlägga resultaten av sina specialstudier samt i sluttentamina redovisa under utbildningstiden förvärvade insikter. Inom ramen för den föreslagna tiden har de sakkunniga utarbetat en timplan, som återges i närstående »Tablå över utbildningen av ämneslärare för lantbruksundervisningen». Denna tablå inrymmer även en schematisk framställning av utbildningens uppläggning enligt de sakkunnigas förslag. Förslag till kursplaner för utbildningen av lärare och instruktörer för lantbruksundervisningen återfinnes i särskild bilaga (Bil. 1).

Tablå över utbildningen au ämneslärare för lantbruksundervisningen Antal elevtimmar I. Den teoretiska utbildningen Psykologi 25 Pedagogik 35 Allmän undervisningsmetodik 40 Speciell undervisningsmetodik 30 Åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen 20

51 Antal elevtimmar Röst- och talvård samt muntlig framställning . . 10 Bok- och bibliotekskunskap 5 Skolhygien 4 Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor 10 Specialstudier 25

204 II. Den praktiska utbildningen Auskultationer och demonstrationslektioner 90 Undervisningsövningar . . 60 Hospitanttjänstgöring . . (en vecka) 30

180 Motionsgymnastik,

frivillig

16 Summa 4ÖÖ Utbildningstidens längd 15 veckor, fördelade enligt följande 5 veckor 7 veckor 3 veckor

xxxxxx

-

xxxx

XXX = övervägande teoretisk period = praktisk period (en vecka av den praktiska perioden utgöres av hospitanttjänstgöring) Medeltal elevtimmar per vecka 26 å 27. De sakkunniga förutsätter, att lärarkandidaterna efter genomgången pedagogisk utbildning erhåller betyg enligt av tillsynsmyndigheten fastställt formulär. I betyget bör -.anges utbildningens omfattning och huvudsakliga innehåll.

Det föreslås därjämte upptaga fyra graderade vitsord, nämligen i psykologi och pedagogik, undervisningsskicklighet, nit samt fallenhet för pedagogisk verksamhet. Det ovan framlagda förslaget till pedagogisk utbildning av högskoleutbildade ämneslärare för lantbruksundervisningen har utformats under beaktande av de speciella förhållanden, som föreligger. Någon egentlig lärarutbildning har hittills icke förekommit för berörda lärarkategori. Denna omständighet innebär tydligen bl. a., att l ä r a r n a vid de tillämnade övningsskolorna till övervägande antalet själva saknar varje mera omfattande praktisk-pedagogisk utbildning. Vidare torde de endast i rena undantagsfall tidigare haft någon närmare befattning med handledarskap av den art, varom h ä r är fråga. En första åtgärd måste därför självfallet bli att för dessa lärare anordna en särskild pedagogisk kurs, vid vilken tas upp till behandling sådana psykologiska, pedagogiska och undervisningsmetodiska frågor, som kan vara av särskild betydelse för deras kommande handledarskap. Uppenbarligen kommer den föreslagna ämneslärarutbildningen att till en början i viss utsträckning bli en försöksverksamhet.

Utbildningen av yrkeslärare Fordringar för antagning till pedagogisk uppställas för erhållande av behörigutbildning. Framställningen i tidigare het till yrkeslärartjänst vid lantbruksavsnitt h a r gett vid handen, att yrkes- undervisningsanstalt. lärarna kommer att anförtros ett flertal F ö r antagning till den i det följande arbetsuppgifter, omfattande såväl teo- föreslagna pedagogiska utbildningen bör retisk som praktisk undervisning. För enligt de sakkunnigas uppfattning för att på ett tillfredsställande sätt kunna blivande yrkeslärare inom jordbrukets fullgöra dessa uppgifter behöver de område ställas följande krav: både betydande praktisk erfarenhet och 1. Praktisk erfarenhet; praktiktiden god teoretisk underbyggnad. Särskilda bör omfatta minst tre års väl vitsordad fackliga kompetenskrav bör följaktligen allsidig jordbrukspraktik, innebärande

52 att densamma omfattat i modernt jordbruk förekommande arbeten. 2. Teoretiska fackkunskaper; med hänsyn till att yrkeslärarnas arbetsuppgifter enligt vad som framgått av det föregående beräknas komina att omfatta undervisning både i teoretiska och praktiska yrkesämnen, bör även deras teoretiska fackutbildning vara god. Den vid Alnarp anordnade lantmästarutbildningen synes vara den mest lämpade fackliga skolningen för de blivande yrkeslärarna. Lantmästarutbildningen vid Alnarp har tidigare utgjorts av en ettårig driftsledarekurs. För inträde till denna kurs har som villkor uppställts att ha genomgått lantbruksskola eller lantmannaskolas längre kurs, varmed jämställts lantmannaskolas huvudkurs (vinterkurs) jämte fortsättningskurs, samt att ha från vederbörande skola erhållit minst betyget Med beröm godkänd i jordbrukslära, husdjurslära, fysik, kemi och botanik, att ha förvärvat goda vitsord i modersmål och matematik, motsvarande minst betyget Godkänd i realexamen, samt att med goda vitsord ha deltagit i praktiskt jordbruksarbete under minst tre år, vari dock fått inräknas den tid vederbörande genomgått lantbruksskola. Efter beslutet vid 1962 års riksdag torde den nämnda utbildningen komma att delas upp på två linjer, dels en ettårig och dels en tvåårig. Båda kurserna kommer att erhålla beteckningen lantmästarutbildning. Den förut använda benämningen driftsledarekurs kommer att avskaffas för att undvika förväxling med de arbets- och driftsledarekurser, som enligt det ovannämnda riksdagsbeslutet skall anordnas vid lantbrukets yrkesskolor. Den egentliga lantmästarutbildningen blir även i framtiden ettårig; i den tvååriga kursen ingår under det första året sådan driftsledarekurs, som skall anordnas vid lantbrukets yr-

kesskolor. De som söker till den ettåriga kursen måste ha genomgått sådan driftsledarekurs tidigare. För inträde vid den ettåriga lantmästarkursen kommer förutom förberedande yrkesutbildning och grundläggande yrkeskurs vid yrkesskola för jordbruket jämte två års jordbrukspraktik att krävas antingen genomgången arbets- och driftsledarekurs eller förkortad driftsledarekurs, kompletterad med minst sex månaders kvalificerad praktik och vidareutbildning av betydelse för de fortsatta studierna, eller på annat sätt inhämtade kunskaper motsvarande de i arbets- och driftsledarekursen meddelade. För inträde vid den tvååriga kursen kommer att krävas samma fackliga förutbildning som för inträde vid arbets- och driftsledarekurs, d. v. s. förberedande yrkesutbildning, grundläggande yrkeskurs och två års praktik efter yrkeskursen. Av allmänteoretiska förkunskaper för inträde i såväl ettårig som tvåårig lantmästarkurs torde komma att krävas kunskaper i ämnena svenska, matematik, fysik, kemi, biologi och engelska av ungefär samma omfattning som i väl inhämtade kurser enligt årskurs 9 g i grundskolan. Minimiåldern för inträde i den tvååriga kursen torde komma att fastställas till 19 år och för inträde i den ettåriga till 20 år. Lantmästarkursen skall omfatta en tid av 42 veckor. Tillsvidare kommer en mera provisorisk undervisningsplan att användas; sedan närmare erfarenheter vunnits, skall en definitiv undervisningsplan utarbetas och fastställas. Vid lantmästarkursen kommer följande ämnen att läsas, nämligen lantbrukskemi, lantbruksbiologi, jordbrukslära med hydroteknik, husdjurslära med mjölkhushållning, lantbruksekonomi aned arbetslära, marknadslära med nationalekonomi, redovisningslära, maskinlära med fysik samt byggnadslära.

53 Undervisning i mera begränsad omfattning skall också ges i matematik, engelska, psykologi och pedagogik, rättslära samt skogshushållning med särskild inriktning på skogsekonomi. Lantmästarkursen skall ge kunskaper i matematik samt i de naturvetenskapliga ämnen, som är av särskild betydelse för jordbruket, d. v. s. kemi, fysik, botanik och zoologi. Kunskaper i dessa ämnen är av stor vikt både för undervisningen i och för förståelsen av fackämnena p å såväl det biologiska ocb tekniska som det ekonomiska området. Vidare avses undervisningen i fackämnena ge en avsevärd fördjupning av de i grundläggande yrkeskurs inhämtade kunskaperna. Undervisningen skall icke endast ägnas åt att fördjupa de rent praktiskt tillämpbara delarna av fackämnena utan även åt att belysa de naturvetenskapliga orsakssammanhangen. Den framtida lantmästarutbildningen kommer att ge en bättre teoretisk utbildning än den hittillsvarande utan att fördenskull kraven på praktiska erfarenheter kommer att eftersättas. Såväl i fråga om allmänbildning som i fråga om teoretiska och praktiska insikter och färdigheter i jordbrukets yrkesämnen kominer de framdeles från lantmästarkursen i Alnarp utexaminer a d e att vara väl rustade. Den utbildning de erhållit kommer att utgöra tillräckligt underlag för den i det följande föreslagna yrkeslärarutbildningen. Dessa lantmästare kommer att erhålla en yrkesteoretisk utbildning, som ligger på en något högre nivå än den motsvarande utbildningen inom den hittillsvarande driftsledarkursen vid Alnarp. Det oaktat bör de lantmästare, som genomgått den hittillsvarande driftsledarkursen bli antagna till yrkeslärarutbildning utan kompletterande yrkesutbildning. Eventuella brister i den yrkesteoretiska skolningen torde nämligen väl

kompenseras därigenom att de enligt den äldre ordningen utexaminerade lantmästarna i regel har både högre allmänbildning och längre praktik än vad inträdesfordringarna kräver. Det må nämnas att under perioden 1955—60 den totala praktiktiden per antagen elev i medeltal uppgick till 74,6 månader. Av de under perioden antagna 264 eleverna till driftsledarkursen hade 31 avlagt studentexamen, medan 110 hade avlagt realexamen eller bedrivit gymnasiestudier. Beträffande sökandes ålder, hälsotillstånd och vandel finns icke anledning att uppställa a n d r a inträdesfordringar än de som gäller för yrkeslärare inom industri och hantverk. Med hänvisning till framlagda synpunkter föreslår de sakkunniga sålunda följande inträdesfordringar till pedagogisk utbildning av yrkeslärare inom jordbrukets område, nämligen att sökande skall ha uppnått en levnadsålder av lägst 22 år, vara fri från sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig såsom lärare, vara k ä n d för en hedrande vandel samt ha på ett tillfredsställande sätt genomgått lantmästarutbildning eller styrka sig äga däremot svarande teoretiska och praktiska kunskaper och färdigheter. Utbildningstidens längd. Vid bestämmandet av den pedagogiska utbildningstidens längd för de blivande yrkeslärarna inom jordbrukets område torde en jämförelse med utbildningstiden för bl. a. blivande yrkeslärare inom industri- och hantverksområdet vara motiverad. I överensstämmelse med det förslag, som framlades i de sakkunnigas tidigare avgivna betänkande om lärarutbildningen omfattar numera utbildningen för sistnämnda lärarkategori

54 ett läsår, nämligen dels under första terminen en kurs om femton veckor, dels under andra terminen assistentlärartjänstgöring vid skilda skolor under femton veckor samt en avslutningsperiod om tre veckor på kursorten (SOU 1959:8, s. 36 och 76); den sammanlagda utbildningstiden uppgår sålunda till trettiotre veckor. Anledningen till att de sakkunniga ansåg denna utbildningstid utgöra ett minimum var i första hand de arbetsuppgifter, som lärartjänstgöringen innefattar för yrkeslärare inom industri- och hantverksområdet. Utöver med den teoretiska undervisningen förknippade problem, som dessa yrkeslärare delar med övriga lärare i teoriämnen, har de också att bemästra ytterligare en del svårigheter i samband med undervisningen i yrkesarbete. Denna undervisning förknippas dessutom med en rad icke pedagogiska uppgifter, t. ex. handhavandet av verk* tygsförråd och maskiner, rekvisition av arbetsmaterial, planering av avdelningens arbeten, ritnings- och konstruktionsarbeten samt kundtjänst. Uppenbarligen måste lärarkandidaterna under den pedagogiska utbildningen skickliggöras jämväl för dessa arbetsuppgifter. Svårbemästrade problem i berörda yrkesutbildning erbjuder mången gång även samordningen och avvägningen mellan övnings- och beställningsarbeten, problem som också måste bli föremål för särskilt beaktande i lärarutbildningen. Speciella svårigheter av den art, som ovan antytts beträffande yrkesutbildningen inom industrins och hantverkets område, torde icke komma att möta yrkeslärarna inom jordbrukets område. Som tidigare angivits kommer emellertid även deras tjänstgöring att omfatta såväl teoretisk som praktisk undervisning. Vidare bör beaktas att den pedagogiska utbildningen också bör syfta

till att förbereda deltagarna för eventuella arbetsuppgifter som instruktörer hos hushållningssällskap eller lantbruksnämnder. Någon assistentlärartjänstgöring anser sig de sakkunniga dock inte böra föreslå för yrkeslärarna inom lantbruksundervisningen. I detta sammanhang må erinras om att i driftsledarkursen även har ingått undervisning i arbetspsykologi. Denna till ett 304al timmar uppgående undervisning har i huvudsak omfattat följande moment, nämligen arbetsledning, anställningsförfarande, instruktionsteknik, arbetsförmåga och arbetsmetoder, olycksfall i arbetet samt ekonomiska och psykologiska stimulansmedel. Ungefär 2 /s av tiden har använts för teoretisk undervisning i ämnet, medan den återstående tiden ägnats åt praktiska tilllämpningsövningar. I den nya lantmästarkursen kommer undervisning att meddelas i psykologi och pedagogik, men det är tills vidare inte bestämt, vilken omfattning den skall erhålla. Tydligt är emellertid att deltagarna i lantmästarkursen kommer att erhålla en viss psykologisk-pedagogisk skolning, liksom fallet varit med deltagarna i den hittillsvarande driftsledarkursen; denna skolning kan sägas utgöra en viss förberedelse till en följande utbildning till yrkcslärare inom jordbrukets område. Av det ovan anförda torde bl. a. framgå, att utgångsläget i fråga om de blivande yrkeslärarnas pedagogiska utbildning i vissa avseenden e r i n r a r om motsvarande situation för de blivande ämneslärarna i jordbrukstekniska ämnen. Båda kategorierna skall erhålla en pedagogisk utbildning för kommande undervisning i såväl teoretiska som praktiska läroämnen — yrkeslärarna dock med tyngdpunkten förlagd till praktiska och ämneslärarna till teoretiska moment. De beräknas vidare kom-

55 ma att tjänstgöra inom samma skolformer och undervisa samma åldersgrupper. I den pedagogiska utbildningen skall för båda kategorierna jämväl beaktas eventuell kommande tjänstgöring av konsulterande och rådgivande art inom jordbrukets område. Slutligen har såväl de blivande yrkeslärarna som de blivande ämneslärarna under sin fackutbildning erhållit sådan undervisning i psykologiska och pedagogiska frågor, att den kan anses utgöra en viSiS förberedelse till den kommande lärarutbildningen. Det må tilläggas, att situationen är likartad även beträffande frånvaron av för ändamålet tillräckligt stora skolenheter med därav följande svårigheter att genomföra i den pedagogiska utbildningen ingående auskultationer och övningslektioner. Vid sitt slutliga ställningstagande till frågan om utbildningstidens längd för de blivande yrkeslärarna inom jordbrukets område har de sakkunniga även beaktat den tidigare omnämnda utredningen om kompletterande pedagogisk utbildning för dem som genomgått driftsledarkursen i Alnarp. I nämnda utredning uppställdes som ett framtida mål en för lantmästare avpassad lärarutbildning om minst en termin; de sakkunniga framlade även förslag till timplan för en dylik utbildning, vilken i stor utsträckning anslöt sig till de dåvarande omkring femton veckor omfattande pedagogiska utbildningskurserna för blivande yrkeslärare inom industri- och hantverksområdet. I det föregående anförda omständigheter och synpunkter synes enligt de sakkunnigas mening tala för att utbildningstidens längd för berörda yrkeslärarkategori blir av samma omfattning som för de agronomutbildade ämneslärarna, d. v. s. femton veckor. Utbildningens uppläggning. Av det föregående h a r bl. a. framgått, att ut-

gångsläget i väsentliga avseenden är likartat beträffande den pedagogiska utbildningen av ämneslärare och yrkeslärare för jordbrukets område. Det synes därför noga böra prövas, om denna utbildning för nämnda yrkeslärare kan ordnas på liknande sätt, som ovan föreslagits i fråga om de agronomutbildade ämneslärarna. Vid dessa överväganden bör självfallet även beaktas vissa andra omständigheter, bl. a. erfarenheterna i samband med de i Alnarp anordnade kurserna om vardera åtta veckor för pedagogisk utbildning av lantmästare. Av väsentlig betydelse är frågan, huruvida utbildningen av de båda lärarkategorierna kan samordnas och äga rum vid gemensamma utbildningskurser. Situationen e r i n r a r i viss mån om motsvarande förhållande beträffande den pedagogiska utbildningen av handelslärare samt yrkeslärare för industrins och hantverkets område. I sitt tidigare avgivna betänkande beträffande lärarutbildningen har de sakkunniga ingående prövat möjligheten och lämpligheten av gemensam undervisning för dessa lärarkategorier i samband med deras pedagogiska utbildning. De sakkunniga ansåg sig visserligen böra föreslå, att utbildningen av handelslärare förlades till sådana orter, dit utbildningen av yrkeslärare tänktes förlagd. Det var emellertid främst med hänsyn till administrativa fördelar, möjligheterna att effektivare kunna utnyttja lokaler, undervisningsmateriel, pedagogisk expertis m. m. som de sakkunniga stannade för en dylik lösning. Med beaktande jämväl av de mindre gynnsamma erfarenheterna av den utbildning överstyrelsen för yrkesutbildning under 1950-talet anordnat gemensamt för handelslärare och yrkeslärare bedömdes däremot den gemensamma utbildningen för de b å d a lärarkategorierna kunna förekomma i mycket begränsad omfatt-

56 ning, nämligen vid behandlingen av skolhygien och yrkesvalsfrågor samt vissa avsnitt av momenten åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen, och röst- och talvård samt muntlig framställning; denna gemensamma undervisning omfattar endast någon procent av hela det beräknade antalet lärartimmar (SOU 1959:8, s. 117 f.). Utgångsläget är emellertid åtminstone i ett p a r avseenden väsentligt gynnsammare för en gemensam utbildning av agronomutbildade ämneslärare samt yrkeslärare inom jordbrukets område. Såsom framgått av det föregående anser sig de sakkunniga för båda lärarkategorierna böra föreslå en pedagogisk utbildning om femton veckor. Den bristande överensstämmelsen i utbildningstidens längd, som man hade att ta hänsyn till beträffande handelslärarna och yrkeslärarna inom industri- och hantverksområdet — en respektive två terminer — utgjorde självfallet vid anordnandet av gemensam undervisning i vissa ämnen en försvårande omständighet, som sålunda icke är förhanden i förevarande sammanhang. Även med hänsyn till den beräknade likheten ifråga om den kommande lärartjänstgöringen är läget avgjort mera gynnsamt för gemensam utbildning för de båda lärarkategorierna inom jordbrukets område. Medan handelslärarna samt yrkeslärarna inom industri- och hantverksområdet med avseende på den tillämnade tjänstgöringen uppvisar föga samgång beträffande undervisningsämnen o. dyl., kan man däremot beräkna, att likheterna i arbetsuppgifterna blir större för ämneslärarna och yrkeslär a r n a inom jordbrukets område. Överensstämmelse ifråga om utbildningstid samt viss samstämmighet beträffande de beräknade pedagogiska arbetsuppgifterna är alltså skäl, som i

detta speciella fall talar för gemensamt anordnade utbildningskurser. Därtill kommer uppenbarligen vissa andra tidigare antydda argument för en gemensam utbildning, vilka äger giltighet även för annan lärarutbildning, nämligen utsikterna till -minskade kostnader för i utbildningen ingående undervisning, vidare ökade möjligheter att till utbildningen knyta kvalificerade lärare, förenklad administration, tillfälle för olika lärarkategorier att redan på utbildningsstadiet erhålla nära kontakt med v a r a n d r a osv. Av det föregående torde h a framgått, att en gemensam pedagogisk utbildning för de agronomutbildade ämneslärarna samt yrkeslärarna inom jordbrukets område skulle erbjuda åtskilliga fördelar; uppenbarligen kunde också antalet timmar med gemensam undervisning bli mera omfattande än vid gemensam utbildning av t. ex. handelslärare samt yrkeslärare inom industri- och hantverksområdet. En gemensamt anordnad pedagogisk utbildning skulle emellertid möta ett allvarligt hinder. De sakkunniga h a r redan tidigare i olika sammanhang framhållit bristen på en skola för den lägre jordbruksundervisningen av tillräcklig kapacitet att ensam kunna tjänstgöra som övningsskola för den ifrågavarande lärarutbildningen och hänvisat till nödvändigheten att för auskultationer och undervisningsövningar utnyttja flera skolor. Som tidigare nämnts är emellertid de berörda skolorna inte endast förhållandevis små, de ligger även relativt glest. Antalet deltagare i de pedagogiska kurserna måste följaktligen bli förhållandevis begränsat, därest man vill undvika att under den praktiska övningsperioden få kursdeltagarna placerade vid långt från kursorten belägna skolor, en situation som i hög grad skulle försvåra kursled-

57 ningens tillsyn och de till kursunder- ningen av och koordinering med nyssvisningen knutna lärarnas medverkan nämnda ämneslärares utbildningskurvid handledning i samband med öv- ser. ningslektionerna under den praktiska Utbildningen beräknas i stor utsträckperioden. ning omfatta samma moment som de Skall kursdeltagarna kunna hållas för utbildning av yrkeslärare inom insamlade inom ett relativt begränsat dustri och hantverk angivna (SOU område under den praktiska perioden 1959:8, s. 76). Det teoretiska avsnittet och erhålla möjlighet att bedriva öv- bör sålunda omfatta psykologi och peningsundervisning i den omfattning, dagogik, allmän och speciell undervissom befinnes erforderlig, torde antalet ningsmetodik, åskådningsmedel i undeltagare per kurs böra begränsas till dervisningen, röst- och talvård samt omkring femton. Denna begränsning muntlig framställning, bok- och biblioi deltagarantalet bör givetvis iakttagas tekskunskap, skolhygien, yrkesvals- och beträffande båda de i detta samman- arbetsmarknadsfrågor samt specialstuhang aktuella lärarkategorierna, ämnes- dier. lärarna och yrkeslärarna inom jordI sitt förslag till utbildning av yrkesbrukets område. lärare för industrins och hantverkets Med hänsyn till de ovan redovisade område upptog de sakkunniga med synpunkterna kan det enligt de sak- hänsyn till de moderata kraven på allkunnigas mening inte vara ändamåls- mänbildning före lärarutbildningen enligt att u n d e r utbildningstiden sam- även ett moment, som betecknades kulmanföra två med avseende på föregå- tur- och samhällsorientering. Enligt de ende fackutbildning så pass olikartade sakkunnigas mening saknas tillräckligt grupper, som det h ä r är fråga om. Att bärande argument för att låta ett dylikt t. ex. under en termin genomföra en moment ingå även i utbildningen av gemensam pedagogisk utbildningskurs motsvarande lärarkategori för jordbrumed en dylik av båda kategorierna kets område, ett ställningstagande som sammansatt och därför heterogen grupp är än m e r a välgrundat med hänsyn till för att kanske redan nästföljande ter- att den sammanlagda utbildningstiden min återigen vara hänvisad att arbeta enligt de sakkunnigas förslag omfattar under liknande, m i n d r e gynnsamma endast femton veckor. förutsättningar synes föga motiverat. Genom den vid lantbrukshögskolan De föreliggande omständigheterna ta- meddelade undervisningen i pedagogik lar för en utbildning av de båda lärar- ansåg de sakkunniga det möjligt att rekategorierna var för sig. Därigenom får ducera det i annat fall erforderliga utman förmånen att arbeta med deltaga- rymmet för behandling av ämnena psyre, som förvärvat samma fackliga ut- kologi och pedagogik samt allmän unbildning och utbildas för samma pedadervisningsmetodik i samband med ämgogiska arbetsuppgifter. De sakkunniga neslärarnas pedagogiska utbildning. förordar sålunda, att ämneslärarna och Med hänsyn till den tidigare omnämnda yrkeslärarna inom jordbrukets område undervisningen i arbetspsykologi för de utbildas vid separata pedagogiska kur- blivande lantmästarna synes en motsvaser. En direkt följd av detta ställnings- rande reducering möjlig även vid yrtagande blir, att yrkeslärarnas pedago- keslärarutbildningen. Minskningen kan giska utbildning kan organiseras utan emellertid i detta fall inte bli av samma att speciell hänsyn tages till upplägg- storlek, och den kommer uppenbarli-

58 gen endast att beröra timtalet för undervisningen i psykologi och pedagogik. Den undervisning i psykologi och pedagogik, som kommer att meddelas i lantmästarkursen, torde med all sannolikhet bli mindre omfattande och komma att behandla för lärarutbildningen mindre centrala kursavsnitt än den pedagogiska kurs, som ingår i studierna vid lantbrukshögskolan. Med hänsyn tagen bl. a. till möjligheten att reducera undervisningstiden beräknar de sakkunniga, att timtalet för yrkeslärarnas teoretiska utbildning skall kunna begränsas till omkring 265 elevtimmar. Yrkeslärarnas praktiska utbildning kommer givetvis liksom ämneslärarnas att utgöras av auskultationer och demonstrationslektioner samt undervisningsövningar. Målsättningen för utbildningen gör det emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning önskvärt, att försöksvis även viss tid anslås till hospitanttjänstgöring som instruktör inom t. ex. hushållningssällskap eller som ledare av klubbverksamhet bland ungdom på landsbygden. Antalet elevtimmar för de praktiska utbildningsmomenten beräknas erhålla nära nog samma omfattning som vid utbildningen av ämneslärare inom jordbrukets område, nämligen auskultationer och demonstrationslektioner 85, undervisningsövningar 55 och hospitanttjänstgöring 30, dvs. sammanlagt 170 elevtimmar. Minskningen från ämneslärarnas 180 timmar till yrkeslärarnas 170 anser de sakkunniga motiverad med hänsyn till den totala utbildningstiden och det därav följande genomsnittliga timtalet p e r vecka för den sammanlagda teoretiska och praktiska undervisningen. Ifråga om utbildningens uppdelning i olika perioder och utnyttjandet av övningsavdelningar på skilda orter äger de ovan i samband med ämneslärarut-

bildningen framförda synpunkterna i väsentliga stycken giltighet även vid utbildningen av berörda yrkeslärare. Därjämte bör emellertid beaktas, att de redan genomförda kurserna för pedagogisk utbildning av lantmästare gett vissa erfarenheter beträffande utbildningens ordnande. De sakkunniga har givetvis i sitt ställningstagande även tagit hänsyn till sitt i ett senare avsnitt framförda förslag om lokaliseringen av yrkeslärarutbildningen. Den uppläggning av utbildningen, som de sakkunniga med hänsyn till anförda synpunkter i första hand anser sig böra förorda, sammanfaller i huvudsak med den för ämneslärare angivna utbildningsgången. Även för yrkeslärarna föreslår de sakkunniga sålunda en på tre perioder uppdelad utbildning. Den teoretiska utbildningen samt vissa delar av den praktiska utbildningen förlägges i enlighet med förslaget till veckorna 1—5 och 12—15, medan huvudparten av den praktiska utbildningen förlägges till veckorna 6—11, varvid en vecka av denna period beräknas anslagen till hospitanttjänstgöring vid hushållningssällskap, inom klubbverksamhet e. dyl. I det följande skall de sakkunniga närmare ange förslagets innebörd. Den inledande perioden om fem veckor synes i likhet med motsvarande period i ämneslärarutbildningen böra omfatta följande teoretiska kursmoment, nämligen undervisning i psykologi och pedagogik, behandling av undervisningsmetodik och 1 samband därmed anordnade träningslektioner, undervisning och övningar i röst- och talvård, samt muntlig framställning, behandling av åskådningsmedel i undervisningen samt diskussioner och preciseringar av lärarkandidaternas specialarbeten. De praktiska kursmomenten

59 beräknas vid yrkeslärarutbildningen erhålla ett förhållandevis något större utrymme u n d e r den första perioden än vid ämneslärarutbildningens motsvarande period. I utbildningen ingående demonstrationslektioner torde även för yrkeslärarnas del helt böra förläggas till den första perioden. Vidare förutsätter emellertid de sakkunniga, att d e blivande yrkeslärarna i större utsträckning än ämneslärarna redan under den inledande perioden beredes tillfälle att enskilt eller i grupp auskultera och bedriva övningsundervisning såväl vid den interna som vid vissa närbelägna externa övningsskolor. Dessa övningar, som till sin huvuddel förlägges till andra perioden, beräknas även i begränsad utsträckning förekomma under utbildningens avslutande skede. Som handledare vid de praktiska övningarna bör bl. a. medverka den eller de lärare, som h a n d h a r undervisningen i psykologi, pedagogik och undervisningsmetodik, så att ett n ä r a samspel mellan teoretiska och praktiska utbildningsmoment kommer till stånd. Genom den ovan angivna fördelningen av auskultationerna och undervisningsövningarna torde det vara lämpligt att avkorta praktiktiden till sammanlagt sex veckor. Vid planeringen av auskultationerna och övningslektionerna måste tillses, att lärarkandidaterna erhåller erforderlig förtrogenhet dels med de skolformer och stadier, som beräknas bli aktuella i deras kommande verksamhet, dels med undervisningen i de ämnen, vilka kommer att ingå i deras lärartjänstgöring. Uppläggningen av övningarna under den praktiska perioden skall givetvis samordnas med den auskultering och övningsundervisning, som förlägges till de inledande och avslutande perioderna. Därvid måste bl. a. för varje lärar-

kandidat avgöras, huruvida den praktiska övningsperioden bör fullgöras vid en eller flera skolor, detta för att tillförsäkra vederbörande dels en allsidig pedagogisk utbildning, dels en på flera lärare ankommande handledning vid övningslektionerna och bedömning av den ådagalagda undervisningsskickligheten. Även under denna del av utbildningen bör i möjligaste mån för undervisningen i psykologi, pedagogik och undervisningsmetodik engagerade lärare medverka som handledare. Som ovan framhållits beräknar de sakkunniga, att en vecka av praktikperioden försöksvis skall anslås till hospitanttjänstgöring vid t. ex. hushållningssällskap. Därigenom ges lärarkandidaterna möjlighet att förskaffa sig inblick i upplysnings- och rådgivningsarbetet på jordbrukets område. I likhet med de blivande ämneslärarna bör även yrkeslärarkandidaterna under hospitanttjänstgöringen tilldelas vissa begränsade arbetsuppgifter. Under praktiktiden liksom under utbildningstiden i övrigt förutsattes kursdeltagarna bedriva självständiga litteraturstudier och bearbeta sina specialuppgifter. Den tredje och sista utbildningsperioden om fyra veckor skall ge utrymme dels för avslutning av redan påbörjade teoretiska och praktiska kursmoment, dels för repetition och sammanfattning samt redogörelser för och diskussioner i anslutning till erfarenheter under praktikperioden. Därjämte bör deltagarna givetvis ges tillfälle att framlägga resultaten av sina specialstudier samt i sluttentamina redovisa under utbildningstiden förvärvade insikter. Inom ramen för den föreslagna utbildningstiden har de sakkunniga utarbetat en timplan, som återges i närstående »Tablå över utbildningen av

60 yrkeslärare för lantbruksundervisningen». Denna tablå inrymmer även en schematisk framställning av utbildningens uppläggning enligt de sakkunnigas förslag. Såsom tidigare framhållits återfinnes kursplaner för utbildningen av lärare och instruktörer för lantbruksundervisningen i en särskild bilaga (Bil. 1).

Antal elevtimmar II. Den praktiska utbildningen Auskultationer och demonstrationslektioner 85 Undervisningsövningar . . 55 Hospitanttjänstgöring (en vecka) 30 170 Motionsgymnastik,

frivillig

18 Summa 452 Tablå över utbildningen av yrkeslärare för lantbruksundervisningen Antal elevtimmar I. Den teoretiska utbildningen Psykologi 40 Pedagogik 70 Allmän undervisningsmetodik 50 Speciell undervisningsmetodik 30 Åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen 20 Röst- och talvård samt muntlig framställning . . . . 10 Bok- och bibliotekskunskap 5 Skolhygien 4 Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor 10 Specialstudier 25 264

Utbildningen

Utbildningstidens längd 15 veckor, fördelade enligt följande 5 veckor 6 veckor 4 veckor XXXXXX XXXXX XXX = övervägande teoretisk period = praktisk period (en vecka a v den praktiska perioden utgöres av hospitanttjänstgöring) Medeltalet

per vecka 30.

I likhet med ämneslärarna bör även yrkeslärarna inom jordbrukets område efter genomgången pedagogisk utbildning erhålla betyg, i vilket anges utbildningens omfattning och huvudsakliga innehåll. Enligt de sakkunnigas mening bör även för denna lärarkategori betyget uppta fyra graderade vitsord, nämligen i psykologi och pedagogik, undervisningsskicklighet, nit samt fallenhet för pedagogisk verksamhet.

av instruktörer

Fordringar för antagning till pedagogisk utbildning. Såsom framgått av ett tidigare avsnitt beräknas instruktörerna (handledarna) biträda ämneslärarna och yrkeslärarna vid den praktiska lantbruksundervisningen. Det är således för deras del fråga om mindre komplicerade arbetsuppgifter. Dels är dessa uppgifter begränsade till enbart praktiska kursmoment, dels förutsattes

elevtimmar

(handledare)

att övningarna ledes och övervakas av nyssnämnda lärare. Uppenbarligen kan kraven för antagning till instruktörsutbildningen därför i vissa avseenden ställas avsevärt lägre än för utbildningen till yrkeslärare. Med hänsyn till de beräknade arbetsuppgifterna måste instruktörerna ha en god praktisk erfarenhet av jordbruksarbete. Då hela deras instruktörsinsats

61 kommer att ligga inom det praktiska arbetets område, anser de sakkunniga, att man i det fallet bör föreskriva samma kompetenskrav som för de blivande yrkeslärarna, nämligen minst tre års väl vitsordad allsidig jordbrukspraktik, innebärande att densamma omfattat i modernt jordbruk förekommande arbeten. Arbetsuppgifterna kan emellertid ber ä k n a s erhålla en speciell inriktning för vissa instruktörer, t. ex. maskininstruktörcrna. Det synes i dylika fall inte var a behövligt att föreskriva treårig jordbrukspraktik; ett sådant krav skulle snarast försvåra rekryteringen av ifrågavarande instruktörsbefattningar med för de speciella arbetsuppgifterna väl kvalificerade sökande. Kravet på jordbrukspraktik bör för dessa tjänsteinnehavare kunna avsevärt reduceras; praktikfordringarna bör därvid i stället i motsvarande omfattning avse andra för ifrågavarande instruktörer relevanta arbetsuppgifter. Det synes böra ankomma på tillsynsmyndigheten att beträffande de olika instruktörskategorierna n ä r m a r e ange de erforderliga praktikkraven. Av de blivande instruktörerna bör vidare krävas en gedigen jordbruksutbildning, omfattande antingen lantmannaskolas vinterkurs, andra årskursen av tvåårig kurs vid jordbrukets yrkesskolor eller ettårig praktisk-teoretisk kurs vid lantbruksskola eller framdeles, sedan reformen av den lägre jordbruksutbildningen genomförts, grundläggande yrke skurs om 21 veckor samt specialkurs inom respektive arbetsomr å d e . Därutöver kan det vid tillsättandet av instruktörstjänster visa sig erforderligt, att vederbörande förvärvat ytterligare kompetens inom något omr å d e . Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid dylik kompletterande utbild-

ning inte uppställas som krav i samband med antagning till pedagogisk utbildning. Instruktörernas arbetsuppgifter beräknas visserligen helt falla inom det praktiska arbetets ram. Icke dess mindre bör vid antagningen till den pedagogiska utbildningen avseende även fästas vid de sökandes allmänbildning. Utan att vilja föreslå några särskilda kompetenskrav i berörda avseende anser sig de sakkunniga dock böra framhålla, att en god allmänbildning enligt deras uppfattning utgör en nödvändig förutsättning för att vederbörande i önskvärd utsträckning skall kunna tillgodogöra sig den pedagogiska utbildningen och därefter på ett fullt tillfredsställande sätt fullgöra instruktörsuppgifterna. Enligt de sakkunnigas mening bör beträffande ålder, hälsotillstånd och vandel vid antagning till instruktörsutbildning gälla samma krav, som ovan föreslagits som inträdesfordringar i samband med pedagogisk utbildning av yrkeslärare. Med hänvisning till framlagda synpunkter föreslår de sakkunniga sålunda följande inträdesfordringar till pedagogisk utbildning av instruktörer (handledare) inom jordbrukets område, nämligen att sökande skall h a uppnått en levnadsålder av lägst 22 år, vara fri från sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig för instruktörsarbete, vara känd för en hedrande vandel, äga god allmänbildning samt äga väl vitsordad yrkesskicklighet, förvärvad dels genom minst tre års allsidig praktik inom arbetsområden, som är väsentliga för den tillämnade instruktörsbefattningen, dels genom jordbruksutbildning, omfattande antingen

62 lantmannaskolas vinterkurs, a n d r a årskursen av tvåårig kurs vid jordbrukets yrkesskolor eller ettårig praktiskteoretisk k u r s vid lantbruksskola eller, sedan reformen av den lägre jordbruksutbildningen genomförts, grundläggande yrkeskurs om 21 veckor samt specialkurs inom respektive arbetsområde. Utbildningens omfattning och uppläggning. Med hänsyn till de ovan föreslagna inträdesfordringarna torde någon ytterligare facklig undervisning icke anses erforderlig i samband med instruktörsutbildningen annat än i den mån dylika frågor beröres vid behandling av speciell undervisningsmetodik. Utbildningstiden bör sålunda avpassas med beaktande av att undervisningen koncentreras till för instruktörsarbetet väsentliga psykologisk-pedagogiska frågeställningar. I instruktörsutbildningen beräknas i huvudsak ingå följande moment, nämligen a) orientering om den förberedande och egentliga jordbruksundervisningen, den inom jordbrukets område bedrivna upplysnings- och rådgivningsverksamheten samt klubbverksamheten bland ungdomen på landsbygden, b) vissa grundläggande p r i n c i p e r för undervisning, inlärningsprocessens psykologi, undervisningsmetodik med huvudvikten lagd vid instruktionsmetodik, röst- och talvård samt muntlig framställning, c) utvecklings- och ungdomspsykologi, några socialpsykologiska moment med särskild hänsyn tagen till ungdomen, d) riktlinjer och anvisningar angående instruktionsarbetet vid lantbruksundervisningen, t. ex. systematisk översikt över kursplaner, terminologiska frågor, speciella hjälpmedel för instruktionsarbetet. Man torde inte kunna förutsätta, att flertalet deltagare i instruktörsutbild-

ningen har den studievana, som utgör en betydelsefull förutsättning för tilllämpandet av mera krävande undervisningsformer. Undervisningen i samband med nämnda utbildning torde därför i förhållandevis stor utsträckning böra bedrivas u n d e r lektionsmässiga former. Följaktligen måste även antalet elevtimmar bli relativt större än om friare arbetsformer i ökad omfattning kunde komma till användning. Även instruktörsutbildningen måste omfatta såväl teoretiska som praktiska moment. Den mera teoretiskt betonade undervisningen skall följaktligen interfolieras med skilda slag av övningar. På det undervisningsmetodiska området bör i utbildningen ingå träningslektioner samt auskultationer och övningslektioner. Medan auskultationerna beräknas spänna över skilda undervisningsämnen och stadier, bör tränings- och övningslektionerna uteslutande omfatta undervisningsuppgifter av instruktionskaraktär, alltså till sin art sammanfalla med deltagarnas framtida arbetsuppgifter. Dylika övningar inom det praktiska arbetets område är emellertid långt mera tidskrävande än motsvarande övningar i teoretiskt betonade ämnen, en omständighet som förtjänar beaktande vid fastställandet av utbildningstidens längd. Vid sina överväganden angående den erforderliga omfattningen av berörda utbildning h a r de sakkunniga givetvis haft att ta särskild hänsyn till den begränsade pedagogiska uppgift, för vilken instruktörerna skall utbildas. Målsättningen för den avsedda instruktörsutbildningen torde kunna förverkligas, om utbildningen sammanlagt ges ett utrymme av 150 elevtimmar, varav 80 timmar beräknas för övervägande teoretisk och 70 timmar för praktisk utbildning. Med beaktande av vad som ovan an-

63 förts anser de sakkunniga, att utbildningstidens längd för de blivande instruktörerna inom lantbruksundervisningen bör omfatta fem veckor. Instruktörsutbildningens omfattning och art samt de relativt begränsade möjligheterna att a n o r d n a i densamma ingående undervisningsövningar gör det enligt de sakkunnigas mening mest ändamålsenligt, att utbildningen i övrigt ordnas efter liknande principer som ovan angivits för yrkeslärarutbildningen på jordbrukets område. De sakkunniga föreslår sålunda att den förlägges till en skola för lantbruksundervisningen. Vidare föreslås, att den fem veckor omfattande utbildningen uppdelas på tre perioder, den första och den andra omfattande vardera två och den tredje en vecka. Den teoretiska utbildningen samt vissa delar av den praktiska utbildningen föreslås förlagda till den första och den sista perioden (veckorna 1—2 och 5). Mellanperioden (veckorna 3—4) beräknas helt ägnad åt praktisk utbildning; därvid förutsattes deltagarna utplacerade på de i utbildningen engagerade övningsskolorna för att fortsätta auskultationerna samt fullgöra huvudparten av övningarna i instruktörsarbete. Avslutningsvis bör ges utrymme för repetition och sammanfattning av kursens huvudmoment. Därjämte bör deltagarna i någon form redovisa för under utbildningstiden förvärvade insikter. Närstående »Tablå över utbildningen av instruktörer (handledare) för lantbruksundervisningen» återger en av de sakkunniga utarbetad timplan för berörda instruktörsutbildning samt inrymmer därjämte en schematisk framställning av utbildningens uppläggning enligt de sakkunnigas förslag. Kursplaner för instruktörsutbildningen återfinnes i en särskild bilaga (Bil. 1).

Tablå över utbildningen av instruktörer (handledare) för lantbruksundervisningen Antal elevtimmar I. Den teoretiska utbildningen Psykologi och pedagogik . . 25 Allmän och speciell undervisningsmetodik 35 Åskådningsmedel i undervisningen 10 Röst- och tal vård samt muntlig framställning . . . . 10 80 II. Den praktiska utbildningen Auskultationer Undervisningsövningar

45 25

70 15Ö

Utbildningstidens längd 5 veckor, fördelade enligt följande 2 2 1 veckor veckor vecka

xxxxxx

XXX

X X X = teoretisk-praktisk period = praktisk period Medeltalet elevtimmar per vecka 30. Kursdeltagarna bör erhålla betyg eller intyg över genomgången utbildning. Vad betyget angår, motiverar utbildningstidens relativt begränsade omfattning, att detta får en utformning, som i vissa avseenden avviker från de ovan för ämneslärar- och yrkeslärarutbildningen föreslagna betygen. De sakkunniga föreslår sålunda, att i det för instruktörsutbildningen utfärdade betyget utöver angivande av kursens omfattning och huvudsakliga innehåll upptages endast ett icke graderat vitsord, vari anges att vederbörande på ett tillfredsställande sätt genomgått berörda utbildning. Deltagare, som icke på ett tillfredsställande sätt kunnat tillgodogöra sig utbildningen eller som eljest visat sig klart olämplig som instruktör, bör blott tilldelas ett intyg, i vilket anges kursens omfattning och huvudinnehåll.

KAPITEL 5 Yrkesutbildningen inom skogsbrukets område samt därvid erforderlig utbildningspersonal

Praktisk

yrkesorientering och förberedande yrkesutbildning skogsbrukets område

Redan i folkskolan har eleverna fått kontakt med yrkeslivet och yrkesutbildningen i samband med den teoretiska yrkesorientering, som meddelats i avgångsklasserna. Tillfälle till praktisk yrkesorientering har även lämnats under det avslutande sjunde eller åttonde skolåret. Yrkesorientering i sjunde årskursen av 7-årig folkskola har inte lämnats under allsidig medverkan från skogsbruket. Skogsvårdsstyrelserna och vissa skogsbolag har emellertid biträtt med kortare yrkesorientering i folkskolan; den har i regel omfattat 1—7 timmar. Läsåret 1960/61 deltog nära nog 6 000 elever i sådan yrkesorientering, vid vilken skogsvårdsstyrelserna medverkade. Praktisk yrkesorientering och viss förberedande yrkesutbildning i skogsbruk i anslutning till den 7-åriga folkskolan h a r även meddelats i den skogsbruksbetonade fortsättningsskolan. Efter ett första försök med denna undervisningsform, som år 1944 anordnades i Råneå under medverkan av Munksunds AB, har dylika kurser kommit till stånd i relativt stor omfattning. Skogsvårdsstyrelserna, domänverket och större skogsbolag h a r därvid svarat för den skogliga ledningen, tillhandahållit lärare samt ofta även övningsobjekt och

inom

förläggningar. Läsåret 1960/61 deltog sammanlagt 2 050 elever i de 144 skogsbruksbetonade fortsättningsskolekurser, som anordnades under medverkan av skogsvårdsstyrelserna. Kurser, som till sin uppläggning varit ungefärligen likvärdiga med de skogsbruksbetonade fortsättningsskolekurserna, har anordnats i vissa skoldistrikt med 8-årig folkskola. Vid denna till avgångsklassen förlagda undervisning i yrkeskunskap i anslutning till skogsbruk medverkade skogsvårdsstyrelsernas lärare läsåret 1960/61 på 45 platser med sammanlagt omkring 960 elever. I försöksverksamheten med nioårig enhetsskola har teoretisk yrkesorientering förekommit under 30 timmar och praktisk yrkesorientering under fyra veckor i årskurs 8. Under medverkan av skogsvårdsstyrelscpersonal erhöll läsåret 1960/61 omkring 810 elever en i regel veckolång praktisk yrkesorientering i skogsbruk. Förberedande yrkesutbildning för jordbruk och skogsbruk har, såsom redan framhållits i kap. 2, förekommit i nämnda försöksverksamhet inom gren 1 av 9 y. Av denna grens fyra olika alternativ har två särskilt tagit sikte på utbildningen för skogsbruk, nämligen de som b/1 och b/2 betecknade alterna-

65 tiven. Vidare har elever i nionde årskursen haft möjlighet att fullgöra sin skolplikt genom deltagande i undervisningen vid skoglig yrkesskola. Försöksskolan blev i ringa utsträckning införd i kommuner med skogsbruk som betydande näringsgren. Den förberedande yrkesutbildningen inom årskurs 9 y har i vad avser skoglig undervisning haft en liten omfattning; under läsåret 1960/ 61 exempelvis deltog endast 34 elever i utbildningen enligt alternativen b/1 och b/2. Enligt beslutet om grundskolan vid 1962 års riksdag skall praktisk yrkesorientering under tre veckor ingå som ett obligatoriskt moment för alla elever i åttonde årskursen. För att en dylik yrkesorientering skall kunna genomföras ifråga om skogsbruk, erfordras en allmän medverkan från skogsbrukets olika ägarkategorier. Skogsvårdsstyrelse, länsskolnämnd och länsarbetsnämnd kan i samarbete regionalt fördela orienteringsuppgifterna på stats-, bolags-, gods- och bondeskogar. Skogsvårdsstyrelserna torde dock få bereda sig på att i viss utsträckning även i fortsättningen själva omhänderha yrkesorienteringen. Skogsstyrelsen har i samråd med skogsbrukets skilda organ och med företrädare för skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen utarbetat

Den egentliga

yrkesutbildningen

Kortfattad tillbakablick

Den egentliga yrkesutbildningen för skogsarbetare och enskilda skogsägare är av ungt datum. I början av 1900talet startade skogsvårdsstyrelserna en propaganda- och upplysningsverksamhet, i första hand riktad till ägare av enskilda mindre skogsbruk. Denna undervisning omfattade dock huvudsakligen skogsvård och närliggande ämnen av intresse för skogsdriftens ledning och 5—205091

riktlinjer för verksamheten. Dessa innebär i huvudsak, att man inom skogsbruket ställer en organisation till skolornas förfogande, varigenom praktikplatser tillförsäkras varje skola. Skogsstyrelsen har även föreslagit anordnande av informationskurser för den personal, som skall h a n d h a yrkesorienteringen. Några sådana kurser har redan genomförts av skogsvårdsstyrelserna. Någon annan förberedande yrkesutbildning än den för handel, husligt arbete och tekniskt-praktiskt arbete samt den allmänpraktiska utbildningen skall i regel inte förekomma inom grundskolan. Ifråga om yrkesutbildningen för skogsbruk h a r statsmakterna dock gjort ett undantag. Kommuner med skogsbruk som enda eller dominerande näring kan efter medgivande av vederbörande länsskolnämnd utbyta en av de fyra praktiska linjerna i grundskolans nionde årskurs mot en linje 9 skog. Det må i detta sammanhang även tillfogas, att en yrkesorientering av speciell natur inrymmes i den skogliga klubbverksamhet, som med statligt stöd bedrives av vissa landsbygdsorganisationer och hushållningssällskap. Statsbidrag till denna verksamhet har från och med 1954/55 utgått med 85 000 kronor för varje budgetår.

inom skogsbrukets

område

planläggning på ett bondeskogsbruk. Under 1920- och 1930-talen organiserades av arbetslöshetskommissionen vissa kurser i skogsarbete för permitterade industriarbetare, som avsågs bli omskolade till skogsarbetare. Dessa kurser kan betecknas som det första försöket till skolmässig utbildning och träning i skogsarbetenas tekniska bedrivande. Vid 1930-talets slut bildades inom skogsbruket speciella organ för arbets-

66 och rationaliseringsstudier. Den forskning, som sålunda igångsattes, gav underlag för en egentlig yrkesutbildning i skogsarbete. Flera större skogsföretag, några sågfabrikanter och vissa skogsvårdsstyrelser startade instruktionsoch kursverksamhet för att sprida kunskap om framför allt en ändamålsenlig redskapsvård. Åren 1946/49 fick skogsvårdsstyrelserna ett mindre statsanslag för försöksverksamhet med skogsarbetar- och körarkurser. Ett femtontal kurser om 1—3 veckors längd med sammanlagt omkring 300 elever genomfördes under nämnda period. Mera fast organiserad statsunderstödd skoglig yrkesutbildning kom till stånd genom 1949 års riksdagsbeslut, varigenom skogsvårdsstyrelserna ålades att under skogsstyrelsens ledning och tillsyn anordna skogsbrukskurser av olika slag; ett särskilt anslag ställdes till förfogande för bidrag till nämnda utbildning. Denna verksamhet har ytterligare utbyggts till följd av riksdagsbeslut år 1954. Det må vidare framhållas, att 1960 års riksdag fattade beslut om en sådan utbyggnad av organisationen, att utbildningen organisatoriskt och innehållsmässigt skall få karaktär av en skoglig yrkesskola.

Den nuvarande utbildningen

Följande kursformer kan enligt gällande författning understödjas med medel ur aktuella statsanslag (kungl. kungörelse angående statsunderstödda skogsbrukskurser den 21 maj 1954, SFS nr 427, med senare ändringar) nämligen 1. skoglig grundkurs för meddelande av grundläggande yrkesutbildning åt ungdom, 2. skoglig vidareutbildningskurs för meddelande av ökad utbildning i skogsarbete eller skogshushållning samt

3. förmanskurs för utbildning av arbetsledare i förmansställning. Författningarna stadgar även särskilda grunder för statsbidrag till kurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning, vilken undervisningsform ingår i vidareutbildningsverksamheten. Vid sidan av skogsvårdsstyrelserna kan även andra kursanordnare såsom bolag m. fl. erhålla statsbidrag för ifrågavarande skogsbrukskurser. I princip bedrives sålunda den egentliga yrkesutbildningen i form av grundutbildning, vidareutbildning och förmansutbildning. Vid tiden för författningens tillkomst meddelades grundutbildningen till största delen vid s. k. ungdomskurser, vanligen om 12 veckors längd. Numera anordnas grundkurserna som en kombination mellan skolmässig utbildning och yrkesarbete under speciell tillsyn av fackman (växelutbildning). Grundutbildningen är utbyggd, så att den omfattar två årskurser. Målet för den elementära grundutbildningen är detsamma för blivande skogsarbetare, skogsägare och arbetsledare. Under årskurs 1 bedrives därför undervisningen efter en gemensam linje, som ger en allmän skoglig utbildning. De, som genomgått denna kurs eller motsvarande yrkesförberedande skoglig utbildning i grundskolans årskurs 9 eller på annat sätt förvärvat motsvarande kunskaper och färdigheter, kan vinna inträde i andra årskursen, där undervisningen inriktas på ett visst arbetsområde inom skogsbruket. Nuvarande linjer inom andra årskursen är virkestransport med häst, skogshushållning, maskinteknik och allmänteknisk linje. Den sistnämnda linjen infördes läsåret 1962/63. Första årskursen omfattar sammanlagt i regel 41 veckor, nämligen 22 skolveckor och 19 praktikveckor. I andra års-

67 kursen ingår vanligen 12 skolveckor och omkring 20 praktikveckor. I detta sammanhang må framhållas, att lektioner och övningar i skogen upptar en väsentlig del av den skogliga undervisningen. Dessa utomhuslektioner gör det nödvändigt att begränsa elevantalet per kurs. Vunna erfarenheter ger nämligen vid handen, att en yrkeslärare under de flesta övningar i skogen inte har möjligheter att leda mer än omkring tio elever. En skogsarbetare rör sig under arbetsdagen över relativt stora arealer och utför praktiskt taget alla arbetsoperationer utan medhjälpare. Kontakterna med arbetsledare och förmän är sällan dagliga. Eleverna bör sålunda under utbildningstiden fostras till erforderlig självständighet i arbetet och sysselsattes därför vanligen på någorlunda realistiska avstånd från varandra. Av denna anledning blir övningsområdena svåra att överblicka. Arbetena sker också i växlande terrängförhållanden med arbetsobjekt, som inte kan standardiseras. I skogsarbetet föreligger dessutom stora risker för att de oerfarna eleverna råkar ut för olycksfall. Dessa förhållanden ställer krav på detaljerad instruktion och kontroll. Vid sådana övningar biträdes yrkesläraren av en instruktör, när elevantalet är 12 eller däröver.

Omfattningen av den frivilliga grundutbildningen läsåren 1959/62 framgår av nedanstående sammanställning. Utöver de i nämnda sammanställning redovisade kurserna har skogsvårdsstyrelserna sedan läsåret 1958/59 med bidrag av medel för arbetslöshetens bekämpande vid sidan om den ordinarie kursverksamheten genomfört viss kursverksamhet. Läsåret 1960/61 anordnades sålunda tre första årskurser med sammanlagt omkring 35 deltagare. Företag och övriga kursanordnare har ifrågavarande budgetår med bidrag från anslaget till skogsbrukskurser anordnat åtta första årskurser med sammanlagt cirka 110 elever och en andra årskurs i hästkörning med ett tiotal elever. I propositionen nr 115 till 1962 års riksdag angående vissa frågor rörande yrkesutbildningen på skogsbrukets område skisserades en utbildningsgång för den skogliga yrkesutbildningen i dess helhet. Denna utbildningsgång skall närmare övervägas av en parlamentarisk utredning, om vars tillsättande Kungl. Maj:t fattade beslut i juni 1962. Denna utredning, som trädde i verksamhet hösten 1962, skall även överarbeta ett förslag till inrättande av en central maskinskola för skogsbruket, vilket förslag utarbetats av skogsstyrelsen i samråd

Frivillig grundutbildning

läsåren

1959/60

1: a årskurser 2: a årskurser Skogshushållning Hästkörning Traktorkörning Ungdomskurser (12 veckor) 1

Preliminära uppgifter.

1959/62 1960/61

1961/62

Antal kurser

Antal elever

Antal kurser

Antal elever

Antal kurser 1

Antal elever

6 2

71 25

12 2 3 3

126 14 28 36

13 2 5 1

120 14 49 10

68 med domänstyrelsen, styrelsen för statens skogsmästarskola samt särskilt tillkallad expertis. Den grundläggande utbildning, som anordnas av skogsvårdsstyrelserna, sker huvudsakligen vid skogsbruksskolor med fasta förläggningar och permanenta anordningar för undervisningen. På grund av brist på medel för utbyggande av lokaler och anskaffande av fasta övningsskogar förekommer även å vissa orter mera tillfällig verksamhet. Det har ansetts, att en skogsbruksskola bör ha plats för tvenne parallellkurser om vardera ett 15-tal elever. Andra årskursens skolskeden kan äga rum under första årskursens praktikskeden. En skogsbruksskolas optimala kapacitet kommer emellertid att undersökas av den i det föregående omnämnda utredningen. Chefen för jordbruksdepartementet angav i den ovannämnda propositionen, att undersökning bör ske »rörande förutsättningarna för att åstadkomma ändamålsenligare utbildningsenheter. Målsättningen bör i första hand vara att koncentrera undervisningen till större anläggningar — med minst cirka 60 elever — för såväl högre som lägre skoglig yrkesutbildning. I andra hand bör eftersträvas samförläggning med lantbrukets yrkesskola eller annan yrkesskola. Givetvis måste tillgången till lämplig övningsskog tillmätas avgörande betydelse. Detta synes dock inte böra utgöra hinder för att förlägga skogsbrukets yrkesskola i eller invid tätort, där möjligheter att förhyra rum för elever utanför skolorna bör kunna utnyttjas.» Undersökningen skall utföras av den nyssnämnda utredningen. Skogsvårdsstyrelserna förfogar för närvarande över omkring 30 skogsbruksskolor med sammanlagt omkring 700 elevplatser och ett tjugotal mer eller mindre provisoriska kursgårdar, som vardera har 10 å 20 elevplatser.

Skogsstyrelsen har i oktober 1960 utarbetat en långsiktig plan rörande investeringar i skogsbruksskolor. Därvid har räknats med att skogsvårdsstyrelserna år 1970 skall förfoga över 1 400 elevplatser samt att skogsundervisning i avsevärd omfattning kommer att ordnas inom grundskolans ram. Domänverket har tre skogsyrkesskolor med sammanlagt 50 elevplatser. Vid dessa skolor anordnas vanligen ingen andra årskurs. Vissa skogsbolag har även egna skogsyrkesskolor. Sammanlagt torde dessa uppgå till ett tiotal med sammanlagt omkring 150 elevplatser. Endast vid tre eller fyra av dessa ordnas grundutbildning. Det må även nämnas, att försök gjorts med en skoglig realexamen. Vid lantmannaskolorna förekommer skogsundervisning av olika slag. Vissa skolor anordnar skogsundervisning i praktisk-teoretiska sommarkurser. Denna undervisning har i medeltal omfattat ett 80-tal timmar. Även vid jordbruksbetonad fortsättningsskola, som varit förlagd till lantmannaskola, har skogsundervisning förekommit. I vissa fall har skogsundervisningen ombesörjts av skogsvårdsstyrelserna. I vinterkurserna har vid flertalet lantmannaskolor ingått skogsundervisning av orienterande karaktär; den h a r i regel omfattat 40—80 timmar (i undantagsfall 100 timmar och m e r a ) . Vid vissa lantmannaskolor h a r inrättats speciella s. k. skogslinjer. Skogsundervisningen vid dessa har i regel omfattat 250—350 timmar. Den skogliga undervisningen vid lantmannaskolornas vinterkurser utgör till vissa delar elementär grundutbildning. Inom andra ämnesområden h a r undervisningen mera syftat till att ge sådana kunskaper, som erfordras för skötseln av bondeskogsbruk. Betydande varia-

69 tioner har förelegat mellan de olika kurserna. 1955 års lantbruksundervisningskommitté ansåg, att en relativt omfattande undervisning i skogshushållning även framgent borde meddelas vid lantbruksskolornas grundläggande yrkeskurser inom de områden, där skogsbruket är av stor betydelse, och föreslog att undervisningen i skogshushållning därstädes borde omfatta 300—400 timmar. Elever i övriga grundläggande yrkeskurser borde enligt kommitténs mening erhålla en viss orientering i skogsbruk. Omkring 70 timmars skogsundervisning ansågs vara tillfyllest härför. Kommittén föreslog vidare, att undervisning i skogsbruksämnen skulle meddelas vid lantbruksskolornas praktisk-teoretiska sommarkurser under omkring 155 timmar (SOU 1961:13). I propositionen nr 103 till 1962 års riksdag anslöt sig chefen för jordbruksdepartementet till kommitténs uppfattning och framhöll, att det även enligt hans mening var angeläget med en nära samordning av jordbruks- respektive skogsbruksutbildningen för blivande brukare av egendomar med såväl jord som skog. För att denna samverkan skulle kunna ske på ändamålsenligaste sätt borde emellertid vissa riktlinjer föreligga för lantbruksskolornas respektive de skogliga yrkesskolornas uppgifter i detta avseende. Han hade för sin del intet att erinra mot att lantbruksskolorna erhölle möjlighet att meddela jordbrukare utbildning i skogsskötsel av ungefär den omfattning, som kommittén föreslagit. De skogliga yrkesskolorna borde å andra sidan svara för undervisningen i skogsbruk av jordbrukare, som önskade förvärva mera omfattande kunskaper på detta område än vad lantbruksskolorna tillhandahåller. Även den på skogsbruk specialiserade förmansutbildningen borde i sin helhet

vara förlagd till skoglig yrkesskola. I den mån så visade sig ändamålsenligt borde skogsbruksutbildningen i lantbruksskolornas grundläggande yrkeskurs kunna förläggas till skoglig yrkesskola. Skoglig undervisning vid lantbruksskolor genomföres flerstädes av skogsvårdsstyrelsernas personal. Läsåret 1960/ 61 hade sex skolor egen personal med skoglig utbildning (jägmästare eller skogsmästare). Samma läsår medverkade skogsvårdsstyrelsepersonal som lärare vid 80 kurser med sammanlagt omkring 1 700 elever. Samordningen mellan den förberedande skogliga yrkesutbildningen i den obligatoriska skolan och skogsbruksskolornas yrkesutbildning blev aktuell i samband med försöksverksamheten med 9-årig enhetsskola. Diskussionerna om denna samordning ledde slutligen fram till att skogsstyrelsen och skolöverstyrelsen i samråd utarbetade riktlinjer för uppbyggnaden av den skogliga grundutbildningen med särskild hänsyn till försöksskolans årskurs 9 y. Enligt dessa riktlinjer, som framlades i mars 1960, skulle den skogliga utbildningen å gren 1 b/2 av årskurs 9 y i försöksskolan i princip utformas på samma sätt som utbildningen vid första årskursen i skogsbruksskola. Målet för utbildningen borde sålunda vid båda kurstyperna vara att ge grundläggande skogliga kunskaper och färdigheter åt dem, som ville ägna sig åt arbete inom skogsbrukets område, samt att förbereda eleverna för den påbyggnadsutbildning, som meddelas vid av .skogsvårdsstyrelserna anordnade, i grundutbildningen ingående andra årskurser. Då enligt 1962 års riksdagsbeslut om grundskolan förberedande skoglig yrkesutbildning blir möjlig att anordna i nionde årskursen, föreligger inga formella hinder för att undervisningen i

70 linje 9 skog jämställes med första årskursen vid skogsbruksskola och att således fortsatt utbildning bygger på endera av dessa kurser. I propositionen nr 115 till 1962 års riksdag angående vissa frågor r ö r a n d e den skogliga yrkesutbildningen h a r chefen för jordbruksdepartementet också uttalat, att linje 9 skog i stort sett bör jämställas med första årskursen vid skogsbruksskola, ehuru tiden för skogsbruksundervisningen blir betydligt kortare inom den förstnämnda. Linje 9 skog i grundskolan och första årskursen vid skogsbruksskola borde enligt departementschefens mening båda kunna utgöra första ledet i den skogliga yrkesutbildningen. Skogsstyrelsen underströk i sitt yttrande över 1957 års skolberednings huvudbetänkande behovet av fortbildningsvägar för de elever, som erhållit förberedande yrkesutbildning i grundskolan. Enligt styrelsens mening kunde ungefärligen ett lika stort kunskapsmått inhämtas i grundskolans linje 9 skog som i första årskursen av den frivilliga skogsyrkesutbildningen; eleverna från grundskolan måste emellertid beräknas vara betydligt m i n d r e rutinerade i skogsarbete, då färdighetsträningen inte kunde drivas lika långt i deras fall. Skogsstyrelsen ansåg därför att det fanns motiv för en påbyggnadsutbildning efter

genomgången linje 9 skog. Detsamma gällde även för huvudparten av eleverna från första årskursen av den frivilliga utbildningen. Framför allt skulle det vara värdefullt för de yngre eleverna att genom ett andra utbildningsår av speciell karaktär få en mjukare övergång till fullt självständigt skogsarbete. Skogsstyrelsen har i överensstämmelse med anförda uppfattning i sina petita för budgetåret 1962/63 föreslagit försök med en s. k. allmänteknisk linje under det andra utbildningsåret. Den utbildning, som bedrives i form av vidareutbildning är uppdelad på två huvudlinjer, nämligen dels en arbetsteknisk linje för fördjupade kunskaper i arbetsteknik, arbetsplanering, maskinlära, körning och dylikt, dels en skogshushållningslinje med huvudvikten lagd på skogsvård, avverkningsplanering, aptering o. dyl. av värde för driften av ett bondeskogsbruk. Kurserna är i regel korta och inriktade på ett eller ett p a r ämnesavsnitt. Ofta användes kombinerad skriftlig (korrespondens-) och muntlig undervisning. Därjämte sker instruktion på arbetsplatsen; man avser därvid i första hand att väcka intresse för betydelsen av god redskapsvård och arbetsplanering samt att orientera om nya redskap och utbildningsmöjligheter. I skogsvårdsstyrelsernas regi h a r

Vidareutbildningskurser under läsåren 1959/60 antal

Arbetsteknik Kurser 2 — 5 dagar i 6 dagar eller mera . . . . Instruktionsverksamhet Skogshushållning Kurser 2—5 dagar 6 dagar eller mera Kombinerad skriftlig och muntlig undervisning

1959/62

1960/61 antal

1961/62 antal

kurser

delt.

kurser

delt.

kurser

delt.

64 196 458

671 1,991 2,679

81 123 489

953 1,335 3,425

102 142 432

1,235 1,392 3,756

59 90

693 1,061

34 96

424 1,149

60 86

674 927

1,550

1,324

1,659

71 under budgetåren 1959/62 anordnats vidareutbildningskurser enligt närstående sammanställning. Härtill kommer av skogsvårdsstyrelserna med bidrag av medel för arbetslöshetens bekämpande anordnade kurser samt av företag och andra kursanordnare genomförd vidareutbildning. Förmansutbildningen bedrives vid kurser av olika slag. Allmän förmanskurs omfattar i regel huvudparten av de arbetsuppgifter, som en skogsförman har att sköta. Skogsvårdsstyrelserna anordnade läsåret 1960/61 tre allmänna förmanskurser, vardera med mer än tio veckors kursmässig utbildning fördelad på olika skeden med mellanliggande praktisk tjänstgöring. Sammanlagt omkring 40 elever deltog i dessa. Därutöver anordnades av olika skogsvårdsstyrelser nio kortare förmanskurser, i vilka omkring 110 elever deltog. Även vissa företag h a r anordnat förmansutbildning för egen personal.

var fem veckor (ytterligare uppgifter om denna utbildning återfinnes i kap. 6). Skogsvårdsstyrelserna bedriver bl. a. även en omfattande informationsverksamhet (jfr Kungl. Maj:ts förordning angående skogsvårdsstyrelser, SFS nr 267/ 1960, och reglemente för skogsvårdsstyrelserna, SFS n r 322/1960). Tyngdpunkten i skogsvårdsstyrelsernas verksamhet ligger i förrättningar på arbetsfältet. Därvid märkes bl. a. följande verksamhetsgrenar, nämligen allmän rådgivning om skogsvård, stämpling eller annan anvisning för avverkning, arbetsledning vid och planläggning av skogsodling och ungskogsvård, anskaffning och tillhandahållande av skogsfrö och skogsplantor, planläggning m. m. av skogsdikning och skogsvägbyggnad, upprättande av skogsvårdsoch skogshushållningsplaner och inventering av virkesförråd samt övervakning av skogsvårdslagens efterlevnad.

Enligt en utredning, som verkställts av skogsstyrelsen under medverkan av särskild av Kungl. Maj:t förordnad expertis, bör en kurs för grundläggande utbildning av skogsförmän pågå under ett år och omfatta minst tolv veckors skolmässig utbildning fördelad på tre skolskeden. Under mellanliggande praktikskeden bör eleverna ges möjlighet till allsidig sysselsättning med olika förmansuppgifter under ledning av skogsskoleutbildad personal. Fortbildning av förmän torde i de flesta fall böra ske vid kurser om V2—2 veckor (stencilerat betänkande framlagt i januari 1962). En förmansutbildning av speciell art är de skogliga handledarkurserna, vilka avser utbildning av sådana förmän som skall leda yrkesarbetet under grundkursernas praktikskeden. Läsåret 1960/61 anordnades fyra handledarkurser med sammanlagt 64 elever. Kurstiden för ifrågavarande handledarkurser

Skogsvårdsstyrelsernas allmänna upplysnings- och propagandaverksamhet riktas dels som personlig rådgivning till enskilda skogsägare, dels som information till större grupper. Många olika hjälpmedel kommer till användning i propaganda- och upplysningsarbetet: trycksaker i massupplagor, tidningsartiklar i lokalpressen, föredrag, demonstrationer av olika skogsvårdsåtgärder å p e r m a n e n t a provytor, exkursioner och skogsdagar för större och mindre deltagareantal, tävlingar av olika slag m. m. Den personliga rådgivningen lämnas markägare efter rekvisition och mot fastställd taxa. Det förekommer även att förrättningsmannen utan att någon ansökan inkommit besöker skogsägare för att lämna information och rådgivning. En synnerligen betydelsefull upplysningsverksamhet i skogsvårdsfrågor sker u n d e r den kontakt förrättningsmän-

72 nen får med markägarna i samband med biträdesförrättningars handläggning. Därvid kan den enskilda fastighetens problem diskuteras och klarläggas och grundläggande eller speciella skogliga erfarenheter belysas och demonstreras. Även inom skogsägareföreningsrörelsen förekommer en betydande upplysnings- och propagandaverksamhet av samma karaktär som den ovan angivna. För vinnande av inträde vid statens skogsskolor (och motsvarande icke statliga skogsskola) erfordras bl. a. genomgång av kompletteringskurs för inträde vid skogsskola. Vid denna kurs, som omfattar fyra månader, meddelas undervisning i elementära delar av skogsskolekursens ämnen. Utbildningen i vissa ämnesavsnitt är dock helt förlagd till kompletteringskursen. Under kursen bedömes även elevernas lämplighet för det yrke, de ämnar utbilda sig till. Kompletteringskurser anordnas på fyra platser i landet. Arbetsledareutbildning för skogsbruket har alltsedan år 1860 meddelats vid statens skogsskolor. Målsättningen för verksamheten vid dessa skolor h a r växlat efter skogsbrukets behov och krav. För närvarande finnes i landet sju statliga och en icke statlig skogsskola. Dessa utbildar kronojägare för det statliga skogsbruket, skogvaktare för övrigt allmänt och enskilt större skogsbruk samt länsskogvaktare och skogsinspektorer för skogsvårdsstyrelser respektive skogsägareföreningar. Skogsskoleutbildade är vidare verksamma som yrkeslärare samt i vissa specialtjänster, där skoglig utbildning erfordras. För inträde till skogsskola har krävts kunskaper i modersmål, matematik, biologi, fysik och kemi motsvarande vitsordet »icke utan beröm godkänd» enligt alternativkurs II, linje 9 a i försöksverksamhet med nioårig enhetsskola (aspiranter genomgår särskild inträdesprövning i dessa

ämnen, vissa av dem även psykologisk urvalstestning), ettårig skogsyrkeskurs, av fackman väl vitsordad praktik som skogsarbetare med särskilt angivna arbeten under minst 20 månader samt nyssnämnda kompletteringskurs om fyra månader. Stor tillströmning av sökande har medfört, att de uppställda kraven måste vara väl fyllda. De sökandes kompetens prövas vid antagning till kompletteringskursen. Utbildningen vid skogsskolorna pågår under tiden 1 november—15 oktober följande år. Skogsskolekursens huvudämnen är skogsskötsel, skogsteknologi, skogsuppskattning och skogsindelning med skogs- och fältmätning. Härutöver förekommer undervisning i grundläggande naturvetenskapliga ämnen, såsom skogsbotanik och marklära, samt i tekniska ämnen, t. ex. hus- och vägbyggnadslära. Vidare ingår i skogsskolekursen ämnena arbetsledning, tal- och diskussionsteknik, författningskännedom, natur- och viltvård m. m. Statens skogsmästarskola har till uppgift att genom teoretisk och praktisk undervisning meddela sådana kunskaper i skogshantering, som erfordras dels för förvaltare i det mindre och medelstora skogsbruket samt för vissa andra befattningshavare i allmän och enskild tjänst inom skogsbruk och träförädling, där högre kompetens än skogsskola är önskvärd, dels för innehavare och förvaltare av kombinerade jordbruks- och skogsegendomar, dels för självständiga företagare inom skogshantering och trävarurörelse. Inträdesfordringarna till skolan är: 1) genomgången skogsskola (ovan) med goda betyg eller 2) realexamen eller motsvarande kunskaper, kompletteringskurs samt minst två års skogspraktik eller 3) jordbruksutbildning vid driftsledarkurs eller annan jordbruksutbildning kombinerad med skoglig utbildning enligt vissa minimikrav, kom-

73 pletteringskurs samt praktik i lantbruk under två år och i skogsbruk under ett år samt realkunskaper i svensk skrivning och matematik. — På grund av konkurrensen erfordras att de stipulerade kraven väl fylles. Sålunda är exempelvis inträdeskraven under 2) i realiteten studentexamen och under 3) avgångsbetyg med goda vitsord från driftsledarkursen vid Alnarp. Förslag rörande nya antagningsbestämmelser har utarbetats av skogsmästarskolans styrelse. Därvid h a r bl. a. föreslagits att som inträdeskrav skall gälla genomgång av prep a r a n d k u r s om sjutton veckor i stället för den hittills föreskrivna kompletteringskursen om fyra månader. Kurstiden vid skogsmästarskolan är femton månader.

rättslära samt maskinlära, dels specialämnena arbetarskydd, skogsbrandskydd samt jakt- och naturvård. Med hänsyn till att även högskoleutbildade lärare beräknas medverka i den skogliga yrkesutbildningen må beträffande civiljägmästarnas utbildning i korthet anföras följande: Enligt kungl. kung. nr 562/1962 erfordras för antagning som ordinarie studerande vid skogshögskolan studentexamen eller likställdhet enligt gällande författningar ifråga om rätten att inskrivas vid universitet eller avgångsexamen från specialgymnasiet för lantbruks-, mejerioch skogsstuderande. Vissa minimikrav på betyg i naturvetenskapliga ämnen enligt fordringarna för studentexamen h a r stipulerats. På grund av konkurKursplanen upptar dels fackämnena rensen fordras i regel att vederbörande skogsbiologi, skoglig marklära och dik- har mycket goda betyg. Vid antagning ning, skogsskötsel, virkeslära, träför- av elever tillgodoräknas även viss ädling, fotogrammetri, fältmätning och skogspraktik samt i vissa fall militäravvägning, skogsuppskattning med av- tjänstgöring som merit. Studietiden är fattning, avverkningsberäkning och vär- fyra år jämte en avslutande hösttermin; dering, skogsväghållning med husbygg- utbildningen omfattar även övningar nadslära, skoglig arbetslära och arbets- under sommarhalvåret. Första läsåret organisation, skoglig förvaltningskun- är förlagt till Garpenberg (Kopparb. 1.), skap samt skogs- och jordbruksekonomi, medan den övriga studietiden är fördels grundläggande ämnen, nämligen lagd dels till Stockholm, dels till särsvenska språket, matematik, ritning och skilda övningsskogar. Studierna leder textning, handelslära och bokföring, fram till civiljägmästarexamen.

Undervisningspersonalen

och dess fackliga

Enligt riksdagens beslut skall från och med den 1 juli 1960 vxid skogsvårdsstyrelserna finnas olika slag av sektioner; en av dem avses arbeta med frågor angående den skogliga yrkesutbildningen. Som sektionschef skall tjänstgöra en utbildningsledare med skogshögskoleutbildning. Vid de mindre skogsvårdsstyrelserna torde utbildningsledaren komma att tilldelas även andra arbetsuppgifter av sådan art, att de kräver handläggning av högskoleutbildad personal.

utbildning

Organisationen avviker inte från redan tidigare genomförda anordningar för den skogliga yrkesutbildningen. Olikheter ifråga om klimat, topografi, markslag och äganderättsförhållanden ger upphov till vitt skilda typer av skogsbruk i olika delar av landet. Erfarenheter, som vunnits på en plats, kan inte utan vidare tillämpas på en annan. Utbildningsledaren måste därför med uppmärksamhet följa forskning och utveckling inom skogsbrukets tekniska,

74 ekonomiska och biologiska grenar och i samarbete med skogliga organisationer utforma lokalt modifierade kursplaner. Han har vidare att efter samråd med skogsbrukets organisationer samt skolmyndigheter och arbetsmarknadsorgan iordningställa och kostnadsberäkna årliga kursprogram för länet, ombesörja med elevrekryteringen samanhängande frågor, informera om och söka väcka intresse för kursverksamheten samt föra statistik över densamma. Utbildningsledaren skall även medverka vid anställningen av personal, ombesörja lärarnas kontinuerliga fortbildning samt leda och stimulera dem i deras arbete. Till skogsvårdsstyrelsernas undervisningssektioner är vidare knutna följande personalkategorier, nämligen föreståndare för skogsbruksskolor, yrkeslärare med befattningar som förste länsskogvaktare samt instruktörer. Därtill kommer lärare från annan undervisningsverksamhet, vilka engageras som timlärare för att bestrida undervisningen i allmänna ämnen. Föreståndare för skogsbruksskola har att närmast under utbildningsledaren förvalta skolan och dess övningsskog samt vara chef för skolans övriga personal. Han skall vidare sörja för att lämpliga övningsobjekt finns tillgängliga, leda undervisningsverksamheten vid skolan och utarbeta erforderliga schemata, fördela lokaler och övningsobjekt, leda utanför skolan förlagd utbildning, som bedrives genom skolans lärare, ansvara för till skolan hörande elevinternat samt bestrida viss undervisning. Föreståndaren bör vara skogsmästare (undantagsvis kan dock skogsskolekompetens godtagas) samt därjämte ha förvärvat kompletterande facklig och pedagogisk utbildning vid av skogsstyrelsen anordnad yrkeslärarkurs. Yrkeslärare åligger att närmast under

föreståndaren tjänstgöra som kursledare (klassföreståndare) för en av skogsbruksskolans undervisningsavdelningar. Han skall därvid bestrida den huvudsakliga undervisningen i avdelningen, vilket även innefattar iordningsställande av övningsobjekt i skogen, framskaffande av redskap och undervisningsmaterial m. m. Under vissa tider skall han därjämte öva tillsyn av eleverna under deras fritid. Vid mindre skolor svarar yrkesläraren också för vissa arbetsuppgifter, som eljest åvilar föreståndaren. Yrkeslärare skall ha avlagt examen vid skogsskola samt därutöver förvärvat ytterligare facklig och pedagogisk utbildning vid av skogsstyrelsen a n o r d n a d yrkeslärarkurs. Instruktör h a r att enligt anvisningar av föreståndare och yrkeslärare biträda vid praktiska övningar i skog och verkstad, i vissa ämnesavsnitt självständigt h a n d h a undervisning, förbereda och iordningställa övningsobjekt, ombesörja undervisning inklusive förberedelser vid vissa specialkurser förlagda utanför skolan, u n d e r vissa tider öva tillsyn över eleverna under deras fritid m. m. Instruktören skall ha god praktisk erfarenhet av skogsarbete och äga personlig färdighet i förekommande arbeten. Han skall därjämte ha förvärvat viss facklig skolning samt med godkända betyg ha genomgått skogsstyrelsens instruktörsutbildning. Som lärare vid kompletteringskurs tjänstgör föreståndare och assistenter (tidigare yrkeslärare). Föreståndare för kompletteringskurs skall meddela undervisning i kursens mera teoretiskt betonade delar och därtill h ö r a n d e praktik, anordna och genomföra prov samt kunskaps- och färdighetskontroll. Han skall vidare sörja för att lämpliga övningsobjekt finnes tillgängliga, leda verksamheten vid skolan, engagera speciallärare, samordna undervisning, med-

75 delad av olika lärare, utarbeta schemata samt ansvara för till skolan hörande lokaler, elevinternat, redskap och undervisningsmateriel. Han h a r vidare att uppgöra ekonomisk plan för verksamheten. Föreståndare vid kompletteringskurs leder även inträdesprov samt medverkar vid antagning av elever till kurserna. Föreståndare bör vara civiljägmästare och efter examen ha förvärvat viss praktisk erfarenhet. Assistent skall efter föreståndarens anvisningar meddela undervisning i yrkesämnen och därvid kontrollera, utvidga och fördjupa de kunskaper, som eleverna inhämtat under den grundläggande skogliga yrkesutbildningen och praktiktjänstgöringen. I dessa arbetsuppgifter ingår rekognoscering och iordningsställande av övningsobjekt samt anordnande och genomförande av prov, kunskaps- och färdighetskontroll. Assistenten skall vidare efter föreståndarens anvisningar h a n d h a redskap och un dervisningsmateriel. Assistent bör med goda vitsord ha genomgått skogsskola och därefter på ett förtjänstfull sätt handhaft skogsarbeten av olika slag. Vid skogsskolorna finnes följande lärarkategorier, nämligen föreståndare, biträdande jägmästare och assistenter (tidigare yrkeslärare). Föreståndaren h a r hitintills i regel utöver undervisningsskyldigheten vid skolorna haft att tjänstgöra som jägmästare i det revir, d ä r skolorna är belägna, och biträdande jägmästare har på samma sätt tjänstgjort som biträdande jägmästare i reviret. Enligt statsmakternas beslut skall skogsstyrelsen från och med 1 oktober 1963 vara tillsynsmyndighet för skogsskolorna. Genom den kommande organisationsförändringen frikopplas lärarna från skötseln av skolrevir. Arten av l ä r a r n a s administrativa uppgifter kom-

mer därvid att närmast överensstämma med vad ovan angivits under kompletteringskurserna. Föreståndare och biträdande jägmästare skall med goda vitsord h a avlagt civiljägmästarexamen. Dessutom skall vid tillsättningen av dessa tjänster hänsyn tas till sökandes verksamhet såsom lärare och praktisk skogsman m. m. Assistent skall med goda vitsord ha genomgått statens skogsmästarskola eller ined goda vitsord genomgått skogsskola och därefter under minst två år på ett förtjänstfullt sätt handhaft skogsarbeten av olika slag. Vid skogsmästarskolan finnes för närvarande tre fast anställda lärare, varav två är huvudlärare och en av dessa tillika rektor. En lärare (tidigare yrkeslärare) har viss självständig undervisning och biträder dessutom övriga lärare. På grund av statsmakternas beslut om utökning av antalet elever vid skogsmästarskolan h a r dess styrelse begärt, att antalet huvudlärare utökas till tre och att den nuvarande lärartjänsten utbytes mot två assistentlärartjänster. Därest detta förslag realiseras, skulle skogsmästarskolans lärarpersonal även kunna ombesörja undervisningen vid föreslagen p r e p a r a n d k u r s för sökande utan skogsskolekompetens. Följande kvalifikationsvillkor h a r föreslagits. »Av skolans tre huvudlärare skall två med goda vitsord hava avlagt civiljägmästarexamen, och en skall innehava teknisk utbildning, om möjligt förenad med skoglig utbildning. Vid bedömande av sökandes skicklighet och förtjänst skall särskild hänsyn tagas till praktisk verksamhet och erfarenhet som lärare samt till utgivna skrifter. Assistentlärarna (alternativt biträdande lärarna) skall med goda vitsord hava genomgått statens skogsmästarskola eller på annat sätt förvärvat likvärdiga

76 teoretiska och praktiska kunskaper samt likaledes hava med goda vitsord varit verksamma inom skogsbruket». Sammanfattningsvis må framhållas, att den i skoglig yrkesutbildning och upplysningsverksamhet sysselsatta personalen har genomgått samma fackliga utbildning som krävs för anställning i olika befattningar inom skogsbruksnäringen. Examen från skogshögskolan, statens skogsmästarskola eller skogsskola erfordras för mera kvalificerade uppgifter som administratör och arbetsledare inom statligt eller enskilt skogsbruk. För anställning som förman krävs i regel lång och allsidig skoglig erfarenhet. Vissa företag och skogsvårdsstyrelser anordnar även kursmässig förmansutbildning. Det bör tilläggas, att utöver utbildningsledaren även vissa andra tjänste-

män inom skogsvårdsstyrelserna, befattningshavare inom skogsägarföreningar samt viss annan skoglig fältpersonal kommer i kontakt med pedagogiska uppgifter, bl. a. i upplysnings- och propagandaarbetet, i verksamheten med personlig rådgivning till skogsägare, i den skogliga yrkesorienteringen och i samband med anordnandet av vissa kurser. Åsyftade personalkategorier sysslar emellertid huvudsakligen med arbetsledande uppgifter. En skolmässig träning i bl. a. arbetsledning lämnas skogsvårdsstyrelsepersonal vid av skogsstyrelsen anordnade s. k. aspirantkurser. Därvid beröres även vissa pedagogiska frågor. Med hänsyn till den relativt ringa del av arbetstiden, som berörda personalkategorier är sysselsatta med pedagogiska arbetsuppgifter, kan de emellertid inte betraktas som vare sig yrkeslärare eller instruktörer i egentlig mening.

KAPITEL 6 D e n hittillsvarande utbildningen a v undervisningspersonal för d e n s k o g l i g a y r k e s u t b i l d n i n g e n

Vissa tidigare utredningar I tidigare utredningar och förslag angående den skogliga yrkesutbildningen har frågan om lärarnas utbildning endast knapphändigt behandlats. Sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering var av den uppfattningen, att lärarutbildning skulle anordnas för personer med skoglig utbildning och föreslog, att skogsstyrelsen i samråd med domänstyrelsen och övriga inom det skogliga området verksamma organ och organisationer skulle arrangera erforderliga kurser. Instruktörsutbildning förutsattes kunna ske vid av skogsvårdsstyrelserna anordnade förmanskurser (SOU 1948:49). Arbetsmarknadsstyrelsen föreslog i sin utredning av år 1952 angående yrkesutbildning för skogsarbetare, att speciella yrkeslärartjänster skulle inrättas samt att kurser för yrkeslärare och instruktörer skulle anordnas för den skogliga yrkesutbildningen. Yrkeslärarna förutsattes ha skogvaktare-, skogsmästare- eller därmed likvärdig utbildning (SOU 1956:36). I ett år 1953 av skogsstyrelsen framlagt förslag till ordnande av den lägre skogliga yrkesutbildningen underströks behovet av skickliga yrkeslärare. Dessa borde ha genomgått skogvaktar- eller skogsmästarutbildning. Därutöver föreslogs inrättandet av instruktörstjänster. Båda kategorierna förutsattes få speci-

och förslag

ell lärarutbildning dels vid längre, fullständiga kurser, dels vid kortare special- eller repetitionskurser. Skogsstyrelsen har under 1950-talet årligen erhållit anslag till centralt anordnade kurser för lärare och instruktörer. Utbildningen har omfattat undervisning i drivningens teknik och planläggning, redskaps- och maskinlära samt pedagogik, psykologi och instruktionsmetodik. I samband med skogsstyrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1958/59 lämnades en ingående redogörelse för den skogliga yrkesutbildningens behov av upprustning. Beträffande lärarutbildningen framhöll skogsstyrelsen bl. a., att därest den skogliga yrkesutbildningen skulle erhålla önskad kvalitet, krävdes ändamålsenligt utbildade lärare. Utbildningen av undervisningspersonal, som i huvudsak ombesörjts av skogsstyrelsen, hade hittills varit gemensam för yrkeslärarna och instruktörerna. Undervisningen hade varit uppdelad på flera relativt korta kurser, var och en inriktad på olika ämnesområden, nämligen kurser i redskapsvård, kurser för huggningsinstruktörer, pedagogiska kurser och kurser i motorsågning. Avsikten hade varit, att både yrkeslärare (kursledare) och instruktörer i regel skulle genomgå samtliga fyra ovan angivna kurser om sammanlagt cirka tolv veckor. På grund av

78 den mycket stora efterfrågan på skoglig undervisningspersonal hade dock ofta lång tid förflutit, innan vederbörande genomgått samtliga kurser. Vid sidan av denna allmänna lärarutbildning hade vidareutbildningskurser om åtta veckors längd anordnats för utbildning av speciallärare i virkestransporter med häst. Eleverna vid dessa kurser hade tidigare i regel genomgått den allmänna lärarutbildningen. Även repetitionskurser i huggningsteknik och motorsågning hade anordnats. Lärarutbildningen hade varit förlagd till skogsvårdsstyrelsernas skogsbruksskolor, och som lärare vid utbildningen hade tjänstgjort dels särskilt för ändamålet anställd personal hos skogsstyrelsen, dels utomstående specialister, såsom pedagoger, psykologer, läkare och olika fackmän inom skogsbruket. Eleverna hade till största delen kommit från skogsvårdsstyrelserna; ett mindre antal hade utgjorts av till domänverket och skogsbolagen knuten personal. De blivande yrkeslärarna (kursledarna) hade huvudsakligen utgjorts av personer, som genomgått skogsskola och i sin praktiska verksamhet visat sig lämpliga för läraruppgifter. Till instruktörsutbildningen hade antagits dugliga förmän och arbetare, som bedömts lämpliga för instruktörsuppgifter. Brister i deras teoretiska utbildning hade ofta till stor del fått uppvägas av lång yrkespraktik. Med den utveckling yrkesutbildningen erhållit, gjorde sig emellertid enligt skogsstyrelsens mening behovet av en fastare, mera systematisk och klart målbestämd lärarutbildning alltmera gällande. Därvid syntes det lämpligt att skilda utbildningslinjer inrättades för yrkeslärare och instruktörer. Härför talade bl. a. väsentliga olikheter i de båda kategoriernas skogliga förkunskaper och deras skilda arbetsuppgifter.

Yrkeslärarutbildningen borde liksom hittills ordnas som kombination mellan pedagogisk utbildning och kompletterande fackutbildning. Med ledning av erfarenheterna från den dittillsvarande utbildningsverksamheten syntes tiden för den pedagogiska utbildningen böra förlängas, så att den totala utbildningstiden omfattade cirka 18 veckor fördelade på två perioder med mellanliggande praktisk lärartjänstgöring. För vissa uppgifter ansåg skogsstyrelsen emellertid även i fortsättningen vissa specialkurser för lärarna vara erforderliga, t. ex. för undervisning i transportteknik, maskinlära och sprängningskunskap. Denna undervisning kräde specialutbildning, som inte borde inkräkta på den allmänna lärarutbildningen. Erfarenheterna från den dittillsvarande utbildningsverksamheten talade för att skogsbrukets yrkeslärare borde beredas möjlighet att genomgå repetitionskurser, som omfattade såväl fackmässig som pedagogisk fortbildning. Ifråga om instruktörerna talade enligt skogsstyrelsens uppfattning mycket för att dessa även i fortsättningen rekryterades bland förmän och skogsarbetare. Inom dessa förhållandevis stora yrkeskårer fanns nämligen personer lämpade för pedagogiska uppgifter. I stort sett borde instruktörsutbildning omfatta samma ämnesgrupper som yrkeslärarutbildningen. Den behövde emellertid inte ha samma längd; kurstiden kunde begränsas till omkring tolv veckor. Det ansågs lämpligt, att även instruktörsutbildningen fördelades på två perioder, mellan vilka eleverna bereddes tillfälle att tjänstgöra vid skoglig yrkesutbildning. Även instruktörerna borde beredas möjligheter till fortbildning. 1955 års skogsvårdsutredning delade skogsstyrelsens uppfattning angående de fackmässiga kvalifikationer, som

79 måste krävas av de olika lärarkategorierna (SOU 1958: 30). Yrkeslärare borde sålunda enligt utredningens mening ha genomgått statens skogsskola eller ha förvärvat motsvarande kompetens. För vissa uppgifter borde skogsmästarexamen krävas. Instruktörerna ansågs kunna rekryteras bland skickliga förmän och skogsarbetare. I betänkandet framhölls vidare att både yrkeslärare och instruktörer behövde pedagogisk utbildning. Ifråga om den ovan nämnda av skogsstyrelsen föreslagna lärarutbildningen gjorde utredningen följande uttalande: Dessa kurser skulle behandla rationalisering och mekanisering inom skogsbruket, redskaps- och motorlära, arbetsfysiologi, huggning, transport, skogsvårdsarbeten, gymnastik och idrott, pedagogisk psykologi, talarträning, metodik, auskultationer, träningslektioner, instruktionsmetodik samt allmän information om yrkesundervisningens uppläggning. De skogliga fackämnena skulle omfatta ca 30 % och den pedagogiska delen ca 70 % av tiden. Vi anser att mycket talar för den föreslagna övergången till samlad lärarutbildning och tillstyrker, att densamma påbörjas snarast möjligt. Kurser av den äldre typen kommer dock att behövas för att under en övergångstid ge kompletterande utbildning åt de lärare, som genomgått en del av de tidigare lärarkurserna. De av skogsstyrelsen anordnade kurserna för lärarpersonal bör vara öppna ej blott för personal anställd hos skogsvårdsstyrelserna utan även för andra, som önskar skaffa sig denna utbildning för att söka lärartjänst hos skogsvårdsstyrelser eller annan kursanordnare. Undervisningen vid statens skogsskolor avser sådan utbildning, som gör huvudparten av eleverna skickade för anställningar som skogvaktare, kronojägare och länsskogvaktare. I inträdesfordringarna ingår bl. a. genomgången yrkeskurs för skogsarbetare. Ifrågavar a n d e verksamhet ställer självfallet särskilda krav på lärarnas kompetens. 1956 års skogsskoleutrediting framhöll i sitt betänkande om statens skogsskolor (SOU

1957:32) bl. a., att föreståndaren och ytterligare en lärare med goda vitsord skulle ha avlagt civiljägmästarexamen samt därefter genom studier eller praktisk verksamhet i förvaltningsarbete ytterligare förkovrat sig inom vissa fackämnen. Utredningen hävdade, att föreståndaren tidigare borde ha sysslat med undervisning. Övriga till skogsskolorna knutna lärare ansågs böra ha examen från skogsmästar- eller skogsskola. Även den sistnämnda lärarkategorien förutsattes ha förskaffat sig fördjupade insikter inom vissa skogliga ämnesområden. Efter några års undervisningstjänst borde skogsskolelärarna enligt kommitténs mening återgå till praktiskt förvaltningsarbete. Utredningen framhöll, att lärarna vid skogsskolorna i regel icke erhållit någon pedagogisk skolning. Många av dem hade överhuvud taget inte tidigare sysslat med undervisning. Bristen i lärarnas pedagogiska utbildning hade enligt utredningen medfört att verksamheten vid skolorna icke alltid nått önskvärd effektivitet. Utredningen föreslog därför att en inte alltför omfattande pedagogisk utbildning skulle anordnas för skogsskolornas lärare. Den ansågs i stort sett böra utformas så, att den passade även för övriga befattningshavare, som sysslade med undervisning inom skogsbruket. För lärarpersonalen vid statens skogsskolor föreslogs en särskild kurs omfattande sammanlagt 290 timmar. I sitt yttrande över betänkandet påpekade skogsstyrelsen att den pedagogiska utbildningen för skogsvårdsstyrelsernas lärare beräknades komma att bli utbyggd till minst den omfattning, utredningen föreslagit. Skogsskolelärarnas pedagogiska utbildning skulle utan större praktiska svårigheter kunna ske vid dessa kurser. Chefen för jordbruksdepartementet uttalade sig i 1958 års statsverksproposition för en samordning av berörda lärarutbildning.

80 Under 1950-talet genomförd

yr) slärar- och

Speciella kurser för undervisningspersonal i den skogliga yrkesutbildningen anordnas av skogsstyrelsen. I några fall har även domänstyrelsen, skogsbolag och arbetsstudieorganisationer anordnat dylika kurser. Skogsstyrelsen började sin lärarutbildning, när skogsvårdsstyrelserna genom 1949 års riksdagsbeslut fick till uppgift att bedriva statsunderstödd yrkesutbildning. Det gällde då att på kort tid ge ett för den nystartade verksamheten tillräckligt stort antal skogsmän en viss lärarutbildning. Liksom yrkesutbildningen i början av 1950-talet blev av försökskaraktär, kan detsamma sägas om lärarutbildningen. Rekryteringen av läraraspiranter skedde genom skogsvårdsstyrelserna, som bland sina anställda utvalde personer med erforderliga grundläggande fackkunskaper och med intressen för undervisningsverksamhet. Även domänverket och vissa skogsbolag sände jämte skogsvårdsstyrelserna ett mindre antal elever till lärarutbildningen. De första åren gjordes ingen åtskillnad på utbildning för lärare av skilda kategorier. Värdet av skolmässig fackutbildning och allmänbildning var inte så framträdande vid de relativt korta yrkeskurser, som då anordnades. Allteftersom yrkesutbildningen byggdes ut, skärptes kraven på lärarnas kunskaper. Skillnaden mellan yrkeslärarnas och instruktörernas kompetens framträdde därvid skarpare; men lärarutbildningen, som ägde rum vid specialkurser av olika slag, förblev gemensam för lärare och instruktörer fram till läsåret 1958/ 59. Efterhand som erfarenheter vanns, kombinerades de olika specialkurserna till ett utbildningsprogram. Man strävade sålunda efter, att varje lärare skul-

instruktörsutbildning

le genomgå kurser i redskapslära, huggning, pedagogik och motorsågning. Det ansågs lämpligast, att kurserna genomgicks i den angivna ordningen. Några lärare erhöll även specialutbildning angående virkestransport med häst. Därjämte anordnades vissa fortbildningskurser (se f. ö. närstående tablå). Det må i detta sammanhang nämnas, att en relativt stor del av kursdeltagarna numera inte tjänstgör som lärare och instruktörer utan h a r övergått till andra befattningar inom skogsbruket. Läsåret 1958/59 infördes en ny form för lärarutbildningen. De korta kurserna i specialämnen sammanfördes till en enhetlig kurs. Samtidigt utökades den pedagogiska undervisningen rätt avsevärt. Såsom ovan antytts visade erfarenheten, att skilda krav borde ställas på yrkeslärare och instruktörer. Av den anledningen uppdelades lärarutbildningen i två kurstyper, en för yrkeslärare och en för instruktörer. Till yrkeslärarkursen antages personer, som genomgått skogsskola eller skogsmästarskola. För inträde i instruktörskursen erfordras omfattande praktisk erfarenhet av och skicklighet i skogsarbete samt sådana kunskaper och färdigheter som fordras av en god arbetsledare. Dessa kurser rekryteras ofta från förmanskåren. Ett flertal av de år 1958 verksamma lärarna hade emellertid inte helt slutfört den utbildning de påbörjat enligt det specialkursbetonade lärarutbildningsprogrammet. Till och med budgetåret 1960/61 anordnades därför övergångsvis dylika kurser i sådan omfattning, att dessa lärare skulle ha möjlighet att fullfölja den påbörjade utbildningen. Den speciella pedagogiska kursen kommer även fortsättningsvis att anordnas. Eleverna, som genomgått en dylik kurs, avses dock inte komma att

81 Utbildningskurser

Huggning

Pedagogik Motorsågning Virkestransport med häst

Huggning (fortbildningskurs) Motorsågning (fortbildningskurs) Virkestransport med häst (fortbildningskurs)

Totala antalet elever

3 y2

2 *

3 K

i y2

i ovan angivna

i y2

ämnen

12 Handredskap för huggning (ej motorsåg) Muntlig framställning Hjälpmedel vid undervisning Arbetsplanering vid huggningsarbete Arbetsteknik vid huggningsarbete Undervisningsmetodik Pedagogik och psykologi Tränings- och övningslektioner Hjälpmedel vid undervisning Motor- och maskinlära Arbetsteknik vid motorsågning Un dervisnin gsmetodik Hästkunskap och hovbeslag Körning Redskapslära och lastningsberäkning Virkestransportens organisation, planering och teknik Undervisningsmetodik Fördjupade kunskaper

•

1949/60 Antal kurser

Huvudämnen vid kursen 1

Kurstyp

Redskapslära

för lärare under åren

Kurstid i veckor 1

1 Gäller flertalet anordnade kurser, heltidsengageras i den skogliga yrkesutbildningen. Fortbildningskurser för lärarpersonalen samt utbildning av speciallärare för undervisning i maskinteknik (.traktordrivning) avses fortlöpande komma att anordnas. Av sistn ä m n d a kurstyper h a r en kurs med 13 deltagare genomförts. Ytterligare en k u r s påbörjades i augusti 1962. Rekryteringen till den numera genomförda sammanhängande lärarutbildningen är mera fri. För att bredda rekryteringsbasen annonseras från och med läsåret 1959/60 lärar- och instruktörskurserna (bl. a. i den skogliga fackpressen.) Ansökan om deltagande i kurserna insändes från och med läsåret 1961/62 direkt till skogsstyrelsen, som antar lärarkandidaterna. Yrkeslärarutbildningen är uppdelad 6—205091

på 18 veckors kursmässig utbildning och 3 månaders assistenttjänstgöring, medan instruktörskursutbildningen omfattar 12 veckors kursmässig utbildning och 3 månaders assistenttjänstgöring. Den kursmässiga delen av utbildningen är uppdelad på två terminer. Den första terminen upptar 12 veckor av lärarkursen och 8 veckor av instruktörskursen och den andra terminen följaktligen 6 veckor respektive 4 veckor. Den kursmässiga utbildningen omfattar såväl för yrkeslärarna som för instruktörerna skoglig utbildning, yrkeskunskap (arbetsstudier, arbetsfysiologi, arbetarskydd, maskin- och redskapslära, allmänna avverkningsfrågor, huggning, transport, skogsvårdsarbeten och naturv å r d ) , pedagogik (pedagogisk psykologi, talarträning metodik, auskultationer,

82 tränings- och övningslektioner, instruktionsmetodik, hjälpmedel vid undervisning samt bibliotekskunskap) och fysisk träning. Den sammanlagda tiden för angivna undervisning uppgår i yrkeslärarutbildningen till omkring 725 timmar och i instruktörsutbildningen till bmkring 515 timmar. Assistenttjänstgöringen för j^rkeslär a r n a och instruktörerna avser att ge dem tillfälle till övningsundervisning under erfarna lärares ledning, övning i uppställning och rättning av prov samt i betygssättning, ytterligare träning i användandet av tekniska hjälpmedel i undervisningen, närmare kontakt med organisatoriska frågor inom den skogliga yrkesutbildningen m. m. F y r a yrkeslärarkurser, som i huvudsak följt det ovan antydda utbildningsprogrammet, h a r genomförts under åren 1959/62. I dessa har sammanlagt 59 elever deltagit. Vidare har under åren 1958/62 anordnats tre instruktörskurser, vid vilka sammanlagt 57 instruktörer utbildats. Höstterminen 1962 pågår en utbildning av 28 yrkeslärare och 17 instruktörer. Lärarutbildningen var tidigare ambulerande. Från och med läsåret 1959/60 förhyr emellertid skogsstyrelsen lokaler i skogsbruksskolan i Vallmotorp (Söderm. 1.). Skogsstyrelsen disponerar vid skolan elevrum för 16 elever i internatförläggning, lektionssal, två gästrum för lärare, del i matsal, dagrum, bastu m. fl. utrymmen, del i verkstadslokaler, stall, garage och förråd samt del i övningsområde. F ö r auskultationer och undervisningsövningar utnyttjas de yrkesutbildningskurser, som är förlagda till Vallmotorp. Vissa auskultationer förläggs även till yrkesskolan i Katrineholm. — Specialkurserna för virkestransport med häst h a r varit förlagda till arméns rid- och körskola i Ströms-

holm och specialkurserna för skoglig maskinteknik till skogsbruksskolor med speciell teknisk utrustning och Arméns motorskola. Till eleverna i yrkeslärar- och instruktörskurserna utgår under kurstiden från och med budgetåret 1962/63 samma ersättning som till deltagarna i exempelvis yrkeslärarutbildningen för industri och hantverk. Ersättningen till deltagarna under assistenttjänstgöringen och till deltagarna i special- och fortbildningskurser utgår enligt för tjänstemän hos skogsvårdsstyrelse gällande grunder. Utöver ovan lämnade summariska redogörelse angående den av skogsstyrelsen bedrivna lärar- och instruktörsutbildningen må nämnas att viss pedagogisk utbildning äger rum vid av skogsvårdsstyrelserna anordnade s. k. handledarkurser. Dessa avser att ge erforderliga kunskaper och färdigheter åt förmän (handledare), som vid lärlingskurserna har att svara för tillsyn av yrkesarbetet under praktikskedena. Kurstiden är fem veckor. Eleverna h a r vanligen minst femårig allsidig erfarenhet av skogsarbete. Vid uttagning av kursdeltagare lämnas företräde för sökande med viss skoglig utbildning, t. ex. i form av lärlingskurs, allmän förmanskurs eller annan utbildning av likvärdig omfattning. Enligt den av skogsstyrelsen utarbetade kursplanen omfattar utbildningen redskapslära, arbetsteknik, arbetsplanering och gymnastik, körning, arbetarskydd och olycksfallsvård, yrkesutbildning, psykologi och arbetsledning samt talarträning och instruktionsmetodik. Slutligen må tillfogas att vid av föreningen skogsbrukets arbetarskydd anordnade kurser om två veckor för skyddsinstruktörer även förekommer viss undervisning i pedagogiska frågor.

KAPITEL 7

Framtida rekrytering och utbildning av lärarpersonal för undervisning i yrkesämnen inom skogsbrukets område

Inledande Av den redogörelse för yrkesutbildningen inom skogsbrukets område, som lämnats i kap. 5, framgår bl. a. att förberedande yrkesutbildning jämställes med egentlig yrkesutbildning vid antagning av elever till den skogliga grundutbildningens andra årskurs. Det har även framhållits, att skogsbruksskolorna i viss mån förutsattes bli utnyttjade för förberedande yrkesutbildning. Skogsstyrelsen har i sitt yttrande över 1957 års skolberednings betänkande »Grundskolan» (SOU 1961:30) understrukit vikten av att yrkeslärare med kompetens motsvarande vad som erfordras vid frivillig skogsyrkesutbildning anlitas för den skogliga undervisningen å linje 9 skog. Någon principiell skillnad i arbetsuppgifterna, som motiverar särskilda kompetensfordringar för undervisning inom den förberedande yrkesutbildningen torde inte föreligga. Det starka sambandet mellan de båda nämnda formerna av yrkesutbildning talar för att berörda lärare bör ha samma kompetens, oavsett inom vilket av ifrågavarande utbildningsstadier de beräknas komma att ha sin huvudsakliga tjänstgöring. De sakkunniga h a r tidigare förordat enhetlighet i utbildningen för motsvarande lärarkategorier inom industri och hantverk samt handel (SOU 1959:8)

synpunkter liksom inom jordbrukets område (kap. 4 ovan) och därvid framhållit vissa fördelar med en sådan anordning. De i angivna sammanhang anförda synpunkterna torde i allt väsentligt äga giltighet även i förevarande sammanhang. Den framtida skogliga yrkeslärarutbildningen synes sålunda i detta avseende böra ges en analog utformning. Sambandet mellan de blivande lärarnas fackliga och pedagogiska utbildning har ingående behandlats såväl i ovan omnämnda betänkande (SOU 1959:8) som i samband med framläggandet av förslag till utbildning av lärare inom jordbrukets område (kap. 4 ovan). De sakkunniga har därvid diskuterat tvenne olika vägar; enligt en princip kombinerar man den egentliga lärarutbildningen med sådan fackutbildning (undervisning i kunskaps- och färdighetsä m n e n ) , som är nödvändig för lärarens kommande verksamhet; enligt en annan princip förutsattes att läraraspiranten före påbörjad lärarutbildning tillägnat sig de kunskaper och färdigheter i de tillämnade undervisningsämnena, som erfordras för den kommande lärarverksamheten. De sakkunniga h a r funnit övervägande skäl tala för en lärarutbildning av den sistnämnda typen. Vid den av skogsstyrelsen bedrivna lärarutbildningen inom skogsbrukets

84 område har man också i möjligaste mån arbetat enligt denna senare princip. Det har sålunda krävts, att eleverna före antagningen till respektive kurser tillägnat sig vissa fackkunskaper och förvärvat allsidig erfarenhet av skogsarbete. Att låta den erforderliga pedagogiska utbildningen ingå i de ordinarie kurserna vid skogshögskolan, skogsmästarskolan och skogsskolorna torde inte vara ändamålsenligt. Disponibel tid och tillgängliga utrymmen vid dessa utbildningsanstalter synes i sin helhet erfordras för fackundervisningen. Vidare avser endast en relativt ringa del av elevklientelet att skaffa sig lärarutbildning. Det synes inte heller realistiskt att för någon av de olika skogliga lärarkategorierna inrätta ett särskilt fackseminarium med uppgift att meddela såväl facklig som pedagogisk utbildning. Det årliga examinationsbehovet beräknas inte bli så stort, att tillräckliga motiv kan anföras för en sådan anordning. Mest ändamålsenligt torde det vara, att de skogliga lärarnas pedagogiska utbildning föregås av fackstudier. Det bör emellertid observeras, att de åsyftade fackstudierna avser skoglig utbildning för blivande administrativ och arbetsledande personal. Inlärande och träning av manuella och tekniska färdigheter för skogsarbetets praktiska utförande ingår inte i studierna. Det förutsattes, att dessa färdigheter i erforderlig utsträckning inhämtats av de blivande arbetsledarna under tidigare genomgången grundutbildning och praktiktjänstgöring. Denna utbildning och tjänstgöring ligger sålunda relativt långt tillbaka i tiden. Den är inte heller av erforderlig omfattning för den personal, som själv skall meddela undervisning i dessa stycken. Undervisning i arbetsteknik är väsentlig i den grundläggande skogliga yrkesutbildningen. Det synes

därför ofrånkomligt, att de blivande lär a r n a kompletterar sina kunskaper i hithörande frågor. För närvarande finns i landet ingen skola, som meddelar för sagda behov erforderlig arbetsteknisk utbildning. Utöver lärarna torde endast ett fåtal ha motsvarande behov av fördjupade kunskaper inom ifrågavarande ämnesområden. Dessa omständigheter gör det väl motiverat att kombinera den pedagogiska utbildningen med kompletterande undervisning i skoglig arbetsteknik, arbetsfysiologi, maskin- och redskapslära m. m. I kap. 4 har de sakkunniga lämnat en allmän redogörelse för de olika ämnesområden, som bör ingå i den pedagogiska utbildningen av lärare för jordbrukets område. De synpunkter, som där utvecklats, kan i allt väsentligt överföras på lärarutbildningen inom skogsbrukets område. Därjämte bör emellertid också beaktas vad som ovan framhållits angående kompletterande utbildning i skoglig arbetsteknik och arbetsplanering m. m. Speciella synpunkter på kursinnehållet och undervisningens uppläggning för de skilda personalkategorierna kommer att anföras i det följande. Även de sj'npunkter angående undervisningsformerna, som de sakkunniga anfört i samband med framställningen om utbildningen inom jordbrukets område (kap. 4 ovan) är i huvudsak relevanta i förevarande sammanhang. Det är också vid utbildningen av lärar- och instruktörspersonal inom skogsbrukets område väsentligt, att undervisningens innehåll och metoder utformas så, att lärarkandidaterna vänjer sig vid att planera, att arbeta målmedvetet, att ta initiativ o. s. v. De sakkunniga har tidigare framhållit, att avsaknaden av på en ort belägna skolenheter med ett erforderligt antal klassavdelningar för övningsundervis-

85 ningen i viss mån måste bli bestämmande för studiegången vid den pedagogiska utbildningen. Skogsbrukets skolor utgöres genomgående av små enheter med i regel högst ett fyrtiotal elever. Planeringen av den skogliga lärarpersonalens pedagogiska studier bör sålunda ske under noggrant iakttagande av denna omständighet. Auskultationer och undervisningsövningar förlagda till skogsbruksskolornas miljö och med tillgång till de speciella anordningar och hjälpmedel för undervisningen, som där finns, utgör nämligen ett synnerligen viktigt led i utbildningen av lärarpersonal inom skogsbrukets område. Självfallet bör

kursdeltagarna därvid även tränas i att leda utomhusövningar av de slag, som bör förekomma i skoglig undervisning. Med hänsyn bl. a. till betydelsen av att erhålla en rekrytering av välkvalificerade och lämpliga aspiranter, synes det angeläget, att de blivande lärarna och instruktörerna under den i det följande föreslagna utbildningen erhåller skäliga ekonomiska förmåner. Bestämmelserna angående ersättning till olika lärar- och instruktörskategorier under den pedagogiska utbildningen bör enligt de sakkunnigas uppfattning ges en enhetlig utformning för skilda områden inom näringsliv och arbetsmarknad.

Personalkategorier I kap. 5 h a r lämnats en redogörelse för den hittillsvarande yrkesutbildningen samt upplysnings- och propogandaverksamheten inom skogsbrukets område. Denna redogörelse visar, att allt större fordringar ställts på fackundervisningens omfattning och kvalitet. De utblickar mot framtiden, som kunnat göras, tyder på att kraven i detta avseende kommer att ytterligare skärpas. Chefen för jordbruksdepartementet anförde i propositionen n r 106 till 1960 års riksdag följande: Vad gäller inriktningen av skogsvårdsstyrelsernas upplysnings- och rådgivningsverksamhet vill jag framhålla den stora betydelsen av att såväl den skogliga forskningens som den praktiska erfarenhetens rön genom nämnda verksamhet blir k ä n d a för skogsägarna och. nyttiggjorda i skogsbruket. Bland annat genom vidgat samarbete mellan skogsstyrelsen och de skogliga forskningsorganen bör förutsättningar skapas för att skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän i ökad utsträckning skall kunna kontinuerligt erhålla den information och vidareutbildning, som erfordras för att

största möjliga effekt skall nås i upplysnings- och rådgivningsarbetet. Det må framhållas, att en närmare kontakt mellan forskning och undervisning i viss omfattning kräver medverkan av högskoleutbildade lärare, en omständighet som torde påverka den skogliga lärarpersonalens sammansättning. Såsom i kap. 5 ovan framhållits handhar befattningshavare med civiljägmästareutbildning huvuddelen av undervisningen vid skogsskolorna, statens skogsmästarskola och förberedande kurser för dessa skolor. Jägmästarpersonalens hittillsvarande engagemang som lärare i utbildningen för skogsarbetare och enskilda skogsägare h a r däremot varit obetydligt. Endast i vissa kurser för fortsatt utbildning samt vid lantmannaskolornas mera teoretiskt upplagda kurser har civiljägmästare i någon större omfattning fungerat som lärare. Framdeles torde examen från skogshögskolan böra krävas jämväl för viss undervisning i den skogliga grundutbildningens andra årskurs. Skogliga ämneslärartjänster bör sålunda inrättas. Dessa bör

86 förenas med undervisningsskyldighet i såväl yrkesteori som praktiskt arbete. Härigenom kan det teoretiska kunskapsstoffet lättare omsättas i praktiken. Det vore även önskvärt att lärare med nyssnämnda kompetens medverkade vid viss teoretisk undervisning i grundutbildningens första årskurs samt i grundskolans linje 9 skog. Däremot är deras utbildning inte lämpad för den del av undervisningen, som avser inlärande och träning av manuella färdigheter. Emellertid torde personaltillgången inte medge, att ifrågavarande lärarkategori tas i anspråk för undervisning på detta stadium. Ytterligare en omständighet, som talar för det ökade inslaget av civiljägmästare i den skogliga lärarkåren må anföras, nämligen att man härigenom erhåller ett lämpligt rekryteringsunderlag för bl. a. utbildningsledarebefattningar. Tjänstemän inom skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna samt viss annan skoglig fältpersonal kommer i kontakt med pedagogiska och likartade problem, bl. a. i upplysnings- och propagandaarbetet, i rådgivningsverksamheten, i den skogliga yrkesorienteringen inom den obligatoriska skolans ram och i samband med anordnandet av vissa kurser. Till en viss del torde den högskoleutbildade personalen med dylika arbetsuppgifter böra utgöras av civiljägmästare med lärarutbildning. I övrigt h a r den skogliga fältpersonalens verksamhet huvudsakligen karaktär av arbetsledning. Såsom tidigare nämnts lämnas skogsvårdsstyrelsepersonal vid av skogsstyrelsen anordnade s. k. aspirantkurser en skolmässig träning, bl. a. i arbetsledning. Därvid beröres även vissa pedagogiska frågor. Med hänsyn till den relativt ringa andel i dessa befattningshavares yrkesutövning, som är att hänföra till rent pedagogiska uppgifter, anses de inte kunna betraktas som

vare sig yrkeslärare eller instruktörer i egentlig mening. Frågan om deras utbildning kan knappast anses falla inom ramen för de sakkunnigas utredningsuppdrag. Det torde böra ankomma på vederbörande myndighet att utfärda närmare anvisningar angående erforderlig pedagogisk kompetens för den personal, som endast tillfälligtvis tas i anspråk som timlärare eller för a n d r a ovan angivna pedagogiska uppgifter. Den hitintills bedrivna skogliga yrkesutbildningen h a r uppenbarligen givit goda erfarenheter bl. a. angående undervisningens uppläggning och genomförande samt i viss utsträckning även beträffande lärostoffets fördelning på olika årskurser. De erfarenheter som sålunda samlats torde möjliggöra en någorlunda säker bedömning av det framtida personalbehovet. Sammanfattningsvis bör enligt de sakkunnigas mening följande befattningar och arbetsuppgifter beaktas, nämligen utbildningsledare för regional ledning, organisation, tillsyn och kontroll av verksamheten samt för upprätthållande av samarbete med det praktiska skogsbruket ävensom med statliga regionala och kommunala myndigheter, ämneslärare med skogshögskoleutbildning för undervisning i yrkesteori och praktik inom vissa ämnesområden vid såväl grundutbildning som fortsatt utbildning samt vid skogsskolorna, vid kompletteringskurser samt vid statens skogsmästarskola. föreståndare för skogsbruksskolor för administrations- Och förvaltningsuppgifter avseende såväl skolskogen som den å skolan bedrivna kursverksamheten samt för undervisning i yrkesteori och tillhörande praktik, assistentlårare och assistenter för undervisning vid statens skogsmästarskola och skogsskolorna, ». .

87 yrkeslärare för undervisning i yrkesteori och yrkespraktik, instruktörer för att biträda de olika lärarkategorierna vid undervisning i framför allt skogsarbetenas praktiska bedrivande samt handledare för instruktion och tillsyn av elever i yrkesarbete på skilda arbetsplatser u n d e r kursernas praktikskeden. Utbildningsledarens åliggande som regional ledare av utbildningsverksamheten, innebärande bl. a. lokal anpassning av kursplaner, ledning, tillsyn och kontroll av övriga lärares arbete, ställer stora krav på skogliga insikter. Liksom för närvarande är fallet bör även för framtiden civiljägarmästareexamen krävas för dessa befattningar. Det torde böra ankomma på tillsynsmyndigheten att tillse, att personalen förvärvar erforderliga insikter i administrativa förhållanden. Djupgående studier i dylika frågor bör inte ingå i den pedagogiska utbildningen. Utbildningsledarnas och de högskoleutbildade ämneslärarnas pedagogiska utbildning synes sålunda kunna samordnas. Även föreståndare för skogsbruksskolor ställes inför fackliga arbetsuppgifter, som kräver avsevärda skogliga kunskaper. Skogsvårdsstyrelserna är regionala centra för det skogliga utvecklingsarbetet. Verksamheten vid skogsbruksskolorna är därvid mycket betydelsefull. Det vore otvivelaktigt till fördel såväl för yrkesutbildningen inom skogsbrukets område som för skogsvårdsstyrelsernas allmänna upplysnings- och propagandaverksamhet, om högskoleutbildad arbetskraft kunde anställas för att leda skogsbruksskolornas arbete. Det synes emellertid inte vara realistiskt att påräkna personal med denna kompetens för skogsbruksskolorna. Jägmästarkåren är inte så stor, att en sådan anordning kan genomföras. Ett dylikt

kompetenskrav skulle med all sannolikhet även medföra könsekvenser av ekonomisk art. Civiljägmästarna torde nämligen komma att kräva en högre lönegradsplacering än den nu för föreståndarna gällande. Det stora flertalet av föreståndare för skogsbruksskolor torde kunna rekryteras från skogsmästarkåren. Skogsmästarutbildningens målsättning är att meddela sådana kunskaper, som erfordras dels för förvaltare i det mindre och medelstora skogsbruket samt för vissa a n d r a befattningshavare i allmän och enskild tjänst inom skogsbruk och träförädling, där högre kompetens än skogsskola är önskvärd, dels för innehavare och förvaltare av kombinerade jordbruks- och skogsegendomar, dels för självständiga företagare inom skogshantering och trävarurörelse. Såsom redan angivits i kap. 5 rekryterar skogsmästareskolan sina elever på tre vägar, nämligen sökande som genomgått skogsskola med kvalificerade betyg, sökande med studentexamen som genomgått kompletteringskurs för inträdessökande till skogsskola samt förvärvat minst två års skogspraktik, sökande med avgångsbetyg från driftsledarkurs i Alnarp 1 som genomgått kompletteringskurs för inträdessökande till skogsskola samt förvärvat minst två års lantbrukspraktik och minst ett års väl vitsordade skogspraktik. För alla kategorierna är inträdeskraven på grund av konkurrensen rätt höga. Till 1962/63 års kurs hade anmält sig 69 sökande; 28 vann inträde. Av dessa hade 20 skogsskoleutbildning, därav två med student- och åtta med realexamen; av de återstående hade sju avlagt studentexamen och en examen vid handelsgymnasium. 1 Enligt förslag även sökande med annan icke skoglig utbildning, såsom teknisk utbildning eller handelsutbildning.

88 Under den femton månader långa kurstiden vid skogsmästarskolan meddelas undervisning dels i skogliga ämnen, dels i muntlig framställning, rättslära, ritning och textning, handelslära, bokföring, hus- och vägbyggnad, matematik, mekanik och maskinlära. Skogsmästarnas allmänbildning och fackliga utbildning bör sålunda kunna anses vara tillfredsställande för de arbetsuppgifter, som i regel kommer att åvila föreståndare vid skogsbruksskolor. Under hänsynstagande till det allt mera framträdande behovet av lärare med hög skoglig kompetens ävensom till de skärpta kraven i fråga om lärarnas allmänbildning vore det naturligt att uppställa krav på examen från skogsmästarskola även för skogsbrukets yrkeslärare. Antalet varje år utexaminerade från skogsmästarskolan är dock inte så stort. Efter pågående utbyggnad beräknas årligen 30 skogsmästare utexamineras. Ett tillräckligt antal läraraspiranter skulle sålunda knappast kunna rekryteras enbart från skogsmästarkåren. Den skogliga lärarbanan skulle sannolikt också på grund av sådana kompetenskrav för många framstå som besvärlig och kostsam, varigenom många i övrigt lämpliga aspiranter skulle avhållas från att slå in på densamma. Skogsmästarexamen torde dock böra krävas dels av assistentlärarna vid statens skogsmästarskola, dels av de assistenter, som undervisar vid skogsskolornas huvud- och förkurser, dels även av yrkeslärarna vid de skogsbruksskolor, dit den skogliga lärarutbildningens auskultationer huvudsakligen förlägges. Skogsskolorna utexaminerar årligen omkring 160 elever. Erfarenheterna från den hittills bedrivna skogliga yrkesutbildningen och lärarutbildningen visar, att det finns många lämpliga läraraspiranter bland dem. Beträffande de skogs-

skoleutbildades utbildning må framhållas att den hårda konkurrensen vid inträde till skogsskolorna har tvingat de sökande att skaffa sig kunskaper, som väsentligt överstiger de fastställda inträdesfordringarna. De till skolorna antagna har sålunda i regel minst tre års allsidig, väl vitsordad praktik inom skogsyrket. Även skogsskoleaspiranternas allmänbildning ligger över inträdesfordringarna. I sin petitaframställning för budgetåret 1962/63 anförde domänstyrelsen angående skogsskoleaspiranterna följande: Dessa aspiranter är närmast jämförliga med sökande till tekniska fackskolor och gymnasier och i regel i hög klass. Resultaten från de testningar, som utförts vid inträdesprövningarna u n d e r senare år, h a r bekräftat detta. Av personaladministrativa rådet företagna undersökningar visar klart, att gruppen skogsskoleaspiranter ligger betydligt högre både begåvnings- och kunskapsmässigt än arbetsledaraspiranter inom industrin. Skogsskolekursen och kompletteringskursen omfattar tillsammans 58 effektiva arbetsveckor. Undervisningen vid kurserna omfattar förutom den skogligt fackliga utbildningen undervisning i bl. a. grundläggande naturvetenskapliga ämnen, tal- och diskussionsteknik, husoch vägbyggnad, motorlära, arbetsledning, författningskännedom och tjänstekunskap, handelslära, bokföring samt naturvård. Skogsskoleutbildning torde sålunda vara tillfyllest för de uppgifter, som åvilar yrkeslärarna, om hänsyn tas till att personal med mera kvalificerad facklig utbildning finnes tillgänglig för undervisning i vissa ämnen vid skolor, som bedriver egentlig yrkesutbildning. Den pedagogiska utbildningen för skogsmästare och skogsskoleutbildad personal synes kunna samordnas. Det bör an-

89 märkas, att vissa av de i det föregående omnämnda assistenterna beräknas få arbetsuppgifter, som inte i och för sig kräver den kompletterande utbildning i fackämnen, vilken är erforderlig för flertalet lärare med skogsmästarutbildning. Särskild pedagogisk utbildning för dessa torde dock inte kunna anordnas redan av den anledningen, att deras antal är mycket begränsat. Det synes också önskvärt, att samtliga skogsmästare med pedagogisk utbildning har kompetens för undervisning på olika stadier i den skogliga yrkesutbildningen. Därigenom skapas bland annat möjligheter för en nyutbildad lärare att till en början upprätthålla en tjänst med mindre krävande undervisningsuppgifter. Instruktörernas uppgift i den skogliga yrkesutbildningen är, som ovan nämnts, huvudsakligen att biträda lär a r n a vid undervisningen i skogsarbetets praktiska bedrivande. I någon omfattning genomför de också självständigt lektioner och övningar i vissa ämnen. Det är sålunda nödvändigt, att instruktörerna besitter såväl skogliga fackkunskaper som pedagogiska färdigheter. Mycket talar för att instruktörerna liksom hittills bör rekryteras från förmän och skogsarbetare. Vunna erfarenheter visar, att det inom dessa yrkeskårer finnes ett gott rekryteringsunderlag för ifrågavarande undervisningsuppgifter. De vid grundkursernas praktikskeden tjänstgörande handledarnas arbetsuppgifter består i att fördela arbetsuppgifterna enligt utbildningsplan, ombesörja kontakten mellan elev och lärlingsvärd samt mellan elev och kursledning, instruera, rätta och leda eleverna i deras arbetsuppläggning, arbetsplanering och arbetsteknik m. m. samt bedöma eleverna i deras förmåga att planera och utföra arbetet och sköta redskapen. De bör framförallt vara skickliga yrkesmän i

vad avser de rent praktiska arbetena och dessutom äga en förmans kvalifikationer ifråga om planerings- och organisationsförmåga. Under tiden mellan olika praktikskeden återgår handledarna till sina ordinarie arbetsuppgifter. Det synes lämpligt att även handledarna fortsättningsvis rekryteras från skogsarbetar- och förmanskåren. Av ovan lämnade redogörelse framgår att instruktörer och handledare har mycket likartade åligganden. Med utgångspunkt från likheterna i arbetsuppgifter faller det sig naturligt att föreslå samma pedagogiska utbildning för de båda personalkategorierna. En sådan anordning medför också en önskvärd minskning av antalet lärarekategorier. Det bör emellertid beaktas, att instruktörerna beräknas vara sysselsatta med pedagogiska arbetsuppgifter under hela året, medan handledarna under långa tider arbetar i det praktiska skogsbrukets tjänst. Denna handledarnas varierande sysselsättning bedömes vara lämplig. Genom sin förankring i skogsbrukets arbetsliv är handledarna väl skickade att hjälpa eleverna tillrätta vid övergången från skolmässigt skogsarbete till förhållandena inom arbetslivet. Någon ändring av berörda personalkategoriers sysselsättning och arbetsuppgifter synes sålunda inte påkallad. Man skulle därför kunna ifrågasätta, om det är riktigt att kräva samma utbildning för deltids- som för heltidssysselsatt arbetskraft. En utbildningstid, som är för lång i förhållande till de förmåner handledartjänstgöringen kan erbjuda, skulle kunna verka avskräckande på eventuella aspiranter. Erfarenheterna från den hittillsvarande verksambeten visar emellertid klart, att värdet av praktikskedena är helt beroende av en välordnad handledning. Handledarens pedagogiska förmåga, kunnighet och skicklighet är därvid av utomor-

90 dentlig betydelse. Med hänsyn till den stora betydelse, som bör tillmätas dessa erfarenheter, kan ett bibehållande av den hittillsvarande kortare handledareutbildningen inte förordas. Denna uppfattning överensstämmer med de åsikter de sakkunniga givit uttryck åt ifråga om utbildning av timlärare med halvtidssysselsättning. Sammanfattningsvis må framhållas att lärarutbildning för framtiden enligt de sakkunnigas uppfattning erfordras för följande tre personalgrupper inom den skogliga yrkesutbildningen, nämligen personal med pedagogisk verksamhet, som kräver examen från skogshögskolan, personal med pedagogisk verksamhet, som kräver examen från skogsmästarskolan eller skogsskolorna samt instruktörer och handledare. Det kan ifrågasättas, om ovan föreslagna examina från olika skogliga skolor utgör tillräckliga garantier för att lärarkandidaternas teoretiska kunnande är förenat med behövliga insikter och färdigheter för fullgörande av praktiska arbetsuppgifter eller om därutöver erfarenhet under praktisk verksamhet efter avlagda examina erfordras. Den hittillsvarande verksamheten har inte givit ett entydigt svar på denna fråga. Utbildningen

Det bör ankomma på den myndighet, som har att uppställa kompetenskrav och meddela behörighet för lärartjänsterna, att noga uppmärksamma berörda spörsmål och utfärda sådana bestämmelser, att lärarnas kontakter med praktiska skogsbruksfrågor blir säkerställda. Den angivna fackutbildningen synes emellertid vara fullt tillfredsställande för den undervisning och de övningar, som lärarkandidaten skall delta i under den pedagogiska utbildningen, samt för den undervisning han själv skall meddela under denna tid. Det synes sålunda inte erforderligt att vid antagning av elever till lärarutbildningen uppställa a n d r a krav än de i det föregående anförda, även om det i och för sig är önskvärt, att lärarkandidaterna redan under utbildningens gång fyller de behörighetskrav, som kan komma att fastställas för erhållande av lärartjänst i viss lönegrad. Frågan huruvida krav på pedagogisk erfarenhet bör uppställas vid antagning till lärarutbildning har behandlats av de sakkunniga i samband med framlagda förslag angående kompetenskrav för agronomutbildade ämneslärare. De sakkunniga har funnit det olämpligt att uppställa sådana fordringar. Anförda synpunkter torde till alla delar äga giltighet även för lärarutbildningen inom skogsbrukets område.

av högskoleutbildad

Med hänvisning till de synpunkter, som ovan utvecklats, föreslår de sakkunniga följande fordringar för antagning till pedagogisk utbildning av högskoleutbildad undervisningspersonal inom skogsbrukets område, nämligen att sökande skall vara fri från sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig säsom lärare, vara känd för en hedrande vandel samt

undervisningspersonal

ha genomgått högre skoglig utbildning, dokumenterad genom examensbetyg från skogshögskolan. Då erfarenheter saknas angående pedagogisk utbildning avpassad för civiljägmästare, torde vissa jämförelser angående utbildningstidens längd böra anställas i fråga om den utbildningstid, som ansetts erforderlig för annan högskoleutbildad personal med motsvarande uppgifter inom yrkesundervisningen.

91 De sakkunniga föreslog för civilingenjörer en utbildningstid av två terminer omfattande femton respektive arton effektiva veckor. Därvid förutsattes emellertid att en stor del av tiden skulle användas för ämneskomplettering. För civilekonomer föreslogs en från femton till arton veckor utvidgad kurs (SOU 1959:8). För agronomer har lärarutbildningen föreslagits omfatta femton veckor. I samband med ställningstagandet angående den sistnämnda kategoriens pedagogiska utbildning (kap. 4 ovan) h a r de sakkunniga anställt vissa jämförelser beträffande civilekonomernas och agronomernas högskoleutbildning samt deras tillämnade arbetsuppgifter som lärare. I anslutning till det ovan anförda må framhållas att många överensstämmelser föreligger mellan de högskoleutbildade lärarnas uppgifter inom jordbrukets och skogsbrukets o m r å d e : gymnasialt betonad undervisning inrymmes sålunda endast i mindre omfattning, skolenheternas ringa storlek gör det nödvändigt att respektive lärare undervisar i ett relativt stort antal ämnen; inom båda områdena bör därjämte ifrågavarande lärare vara skickade för konsultverksamhet.Berörda förhållanden ställer likartade krav på lärarutbildningens bredd och mångsidighet inom jordbrukets och skogsbrukets områden. Även beträffande de yttre förutsättningarna för den pedagogiska utbildningens anordnande föreligger likheter mellan de båda yrkesområdena så tillvida, att lärarkandidaternas auskultationer och undervisningsövningar måste förläggas till två eller flera orter. Det har framhållits, att därigenom uppkommande splittring i utbildningen i någon mån kan verka fördröjande på densamma. De agronomutbildade har emellertid fått tillfälle att sätta sig in i vissa psykologiska och pedagogiska problemställningar vid en

40 timmars föreläsnings- och övningskurs vid lantbrukshögskolan, kompletterad med ett antal auskultationer och undervisningsövningar vid lantmannaskolor. Vid lantbrukshögskolan finnes dessutom möjlighet att ta med ämnet pedagogik som tentamensämne. Vid skogshögskolan däremot förekommer endast omkring 15 timmars undervisning i arbetspsykologi. De anförda omständigheterna talar närmast för att civiljägmästarnas lärarutbildning borde utsträckas över en något längre period än den för de agronomutbildade föreslagna tiden om 15 veckor. Med hänsyn till kostnaderna såväl för statsverket som för eleverna samt med beaktande av att kurser av ifrågavarande slag hittills knappast förekommit i vårt land bör man emellertid enligt de sakkunnigas mening tills vidare begränsa utbildningstiden till 15 veckor. Utbildningens uppläggning. Den pedagogiska utbildningen av undervisningspersonal bör enligt vad som ovan framhållits förläggas i anslutning till en skogsbruksskola och äga rum under tider, då kursverksamheten därstädes och vid erforderliga externa övningsskolor lämnar möjlighet att genomföra i den pedagogiska utbildningen erforderliga övningar. Lärarkandidat, som önskar fullgöra någon del av det praktiska avsnittet vid skogsskola eller kompletteringskurs, bör beredas tillfälle härtill. I det föregående har framhållits att en kompletterande undervisning i arbetsteknik bör ingå i utbildningen av vissa lärare inom skogsbrukets område. Med hänsyn till civiljägmästarnas tilllämnade undervisningsverksamhet synes emellertid en komplettering för deras del vara obehövlig. Lärarutbildningens teoretiska avsnitt beräknas omfatta psykologi och pedagogik, allmän och speciell undervisningsmetodik, åskådningsmedel, röst-

92 och talvård samt muntlig framställning, bok- och bibliotekskunskap, skolhygien, yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor samt specialstudier. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör sammanlagt omkring 250 elevtimmar anslås för denna undervisning. Den praktiska utbildningen — auskultationer, demonstrationslektioner och undervisningsövningar samt yrkesinriktad gymnastik — beräknas kräva sammanlagt omkring 140 elevtimmar. Ändamålet med och uppläggningen av den praktiska utbildningens pedagogiska delar har belysts i samband med framläggande av förslag angående pedagogisk utbildning för agronomer. I förevarande sammanhang vill de sakkunniga emellertid på en punkt anföra en något avvikande uppfattning, nämligen ifråga om den gymnastik som föreslås ingå i utbildningen. Styrke- och rörelseträning är en angelägen del av utbildningen i skogsarbete och kan i väsentlig grad utveckla och bibehålla skogsarbetarnas arbetsförmåga; därför bör den yrkesinriktade gymnastiken icke utgöra ett frivilligt moment utan ingå som ett obligatoriskt led i lärar- och instruktörsutbildningen inom skogsbrukets område. Beträffande utnyttjande av övningsavdelningar på skilda orter kan likaledes i vissa delar tillämpas de synpunkter, som framlagts i samband med nyssnämnda förslag angående pedagogisk utbildning för ämneslärare inom jordbrukets område. Några olikheter bör dock uppmärksammas. Civiljägmästarnas pedagogiska utbildning behöver inte omfatta något moment motsvarande agronomernas hospitanttjänstgöring vid hushållningssällskap. Vidare har tiden för auskultationer, demonstrations- och övningslektioner något beskurits. På grund härav torde det vara mindre fördelaktigt att indela kursen i teoretiska och praktiska perioder. Den teoretiska

undervisningen bör i stället kontinuerligt följas av praktiska avsnitt. Då emellertid antalet övningsavdelningar är ringa vid den skogsbruksskola, dit lärarutbildningen kommer att förläggas, måste en stor del av den praktiska utbildningen äga rum vid externa övningsskolor. Dessa är belägna på relativt stort avstånd från kursorten. Det är därför av praktiska skäl nödvändigt att i betydande utsträckning koncentrera de praktiska momenten till vissa dagar av kurstiden. Dessa dagar bör vanligen tidsmässigt förläggas i följd, så att de upptar hela veckor. En uppdelning av kurstiden i praktiska och teoretiska skeden med en i kursplanen fastlåst tidsföljd för dessa synes dock ej lämplig. Med hänsyn till den begränsade tiden bör ämnena psykologi, pedagogik och metodik ingå i schemat redan från utbildningens början. Det är vidare önskvärt, att undervisning och övningar i röst- och talvård inlägges i ett tidigt skede av kursen. Även auskultering vid lektioner såväl i lärosalen som i skogen bör pågå fortlöpande från undervisningens början. Auskultationer och demonstrationslektioner bör dock inte begränsas enbart till skoglig undervisning utan vidgas till att omfatta även a n d r a ämnen och yrkesområden. Om möjligt bör eleverna ges tillfälle att besöka någon annan lärarutbildningsanstalt. Som förberedelse till egna undervisningsövningar bör lärarkandidaten få hålla ett par träningslektioner. Det är av vikt, att varje lärarkandidat beredes tillfälle att studera olika lärare i deras arbete. Med hänsyn till det begränsade antalet övningsavdelningar bör auskultationer och inledande övningslektioner anordnas gruppvis på liknande sätt som vid den pedagogiska utbildningen för agronomer. Under kursens senare del bör lärarkandidaterna erhålla mera komplicerade undervisningsuppgifter,

93 som även kräver planläggning av längre kursavsnitt. Läraren i psykologi, pedagogik och allmän undervisningsmetodik bör även i viss utsträckning själv tjänstgöra som handledare under kursens praktisk-pedagogiska avsnitt. Därjämte erfordras emellertid medverkan av särskilt engagerade handledare. Betyg över civiljägmästarnas lärarutbildning bör utfärdas enligt likartade grunder, som de för agronomerna föreslagna. Den högskoleutbildade skogliga undervisningspersonalens pedagogiska ut-

Timplan

för pedagogisk

av skogshögskoleutbildad

undervisningspersonal

I. Den teoretiska utbildningen Psykologi Pedagogik Allmän undervisningsmetodik Speciell undervisningsmetodik Åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen Röst- och talvård samt muntlig framställning Bok- och bibliotekskunskap Skolhygien Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor Specialstudier

Antal elevtimmar 40 50 48 50 20 10 5 4 10 16 253

Utbildningstidens

utbildning

bildning torde till en början i viss utsträckning erhålla försökskaraktär. När verksamheten pågått någon tid, kan vunna erfarenheter ge anledning till en reformering av utbildningen. De sakkunniga har utarbetat en timplan för den ovan behandlade pedagogiska utbildningen av jägmästare. Planen återges i närstående »Timplan för pedagogisk utbildning av skogshögskoleutbildad undervisningspersonal». Förslag till kursplaner för utbildningen av lärare och instruktörer återfinnes i en särskild bilaga (Bil. 2).

längd: 15 veckor.

II. Den praktiska utbildningen Auskultationer och demonstrationslektioner Undervisningsövningar Yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning

70 50 20 Summa

140 393

Anmärkning till timplanen: Antalet elevtimmar utgör i medeltal 26 veckotimmar.

Utbildningen

av personal

med examen från skogsmästarskolan

Fordringar för antagning till pedagogisk utbildning. Kompetenskrav ifråga om fackliga kunskaper och allmänbildning h a r behandlats i det föregående. Beträffande sökandes hälsotillstånd och vandel finns icke anledning att upp-

eller

skogsskolorna

ställa a n d r a inträdesfordringar än de, som ovan föreslagits beträffande ämneslärarutbildningen. Med hänvisning till framlagda synpunkter föreslås följande inträdesfordringar till pedagogisk utbildning för

94 lärarpersonal med examen från skogsmästarskola eller skogsskola, nämligen att sökande skall vara fri från sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig såsom lärare, vara känd för en hedrande vandel samt ha genomgått skoglig utbildning dokumenterad genom avgångsbetyg från statens skogsmästarskola eller statens eller därmed jämförlig skogsskola. Som ovan framhållits bör förutom den rent pedagogiska utbildningen även meddelas viss kompletterande fackutbildning, inriktad på skogsarbetets praktiska bedrivande. Med hänsyn till de erfarenheter, som vunnits vid den hittills av skogsstyrelsen bedrivna yrkeslärarutbildningen, synes det vara erforderligt att komplettera den kursmässigt meddelade praktiska och teoretiska utbildningen med assistentlärartjänstgöring. Anförda omständigheter inverkar på bl. a. utbildningstidens längd. Av redogörelsen i kap. 6 framgår, att den för närvarande utgöres av arton veckors kursmässig utbildning samt tre månaders assistenttjänstgöring. Ifrågavarande utbildningstid är sålunda närmast jämförlig med vad som numera i enlighet med de sakkunnigas förslag tilllämpas vid utbildning av yrkeslärare inom industri och hantverk. De sakkunniga har tidigare anfört, att vissa skillnader ifråga om förutsättningar och arbetsuppgifter föreligger mellan å ena sidan sistnämnda lärarkategori samt å andra sidan handelslärare och yrkeslärare inom jordbrukets område. Skogsyrkeslärarna kan i vissa avseenden jämföras med yrkeslärare inom industri och hantverk. Till övervägande del sysslar de i sin undervisning med praktiska problem inom yrkesarbetet. Den teoretiska undervisningen utgör därför oftast den mindre delen av deras arbete. Vid sidan av undervis-

ningen har de att lösa speciella problem, som sammanhänger med utbildningen i yrkesarbete. De sakkunniga h a r tidigare belyst de speciella svårigheter som föreligger i den skogliga yrkesutbildningen. Det må därjämte framhållas att skogsyrkeslärarna måste biträda vid övningsskogens skötsel samt planera avdelningens arbeten på denna och angränsande skogar. De har vidare att fördela undervisningstiden på tillämpat arbete och mera elementära övningsuppgifter. Till deras åligganden hör dessutom att handha erforderliga redskap och verktyg. Den pedagogiska utbildningen bör göra lärarkandidaterna kompetenta också för dessa uppgifter. Även om den nuvarande lärarutbildningen måste betecknas som förtjänstfullt och framgångsrikt genomförd, synes för framtiden skogsyrkeslärarna böra genomgå en utbildning av samma längd som den för yrkeslärarna inom industri och hantverk föreskrivna, d. v. s. 33 veckor. Utbildningens uppläggning. Av det föregående har framgått, att gemensam utbildning av ämneslärare och yrkeslärare knappast kan ifrågakomma. "Varken utbildningens innehåll eller tiden för densamma överensstämmer. Även vissa i samband med förslag angående utbildning av lärare inom jordbrukets område redovisade skäl talar emot en sådan samordning. Vid den nuvarande utbildningen av yrkeslärare på skogsbrukets område omfattar undervisningen i psykologi och pedagogik, allmän undervisnings- och instruktionsmetodik, talarträning, bibliotekskunskap samt hjälpmedel vid undervisningen sammanlagt 180 timmar. Härtill kommer den speciella undervisningstekniken, som behandlas i samband med den kompletterande fackutbildningen. Den av de sakkunniga utarbetade un-

95 dervisningsplanen för yrkeslärare inom industri och hantverk omfattar 376 timmars övervägande teoretisk undervisning (SOU 1 9 5 9 : 8 ) , medan det ovan framlagda förslaget till utbildning av yrkeslärare inom jordbrukets område för motsvarande avsnitt upptar 264 timmar. Det för sistnämnda lärarkategori reducerade timtalet motiveras bl. a. av att lärarkandidaterna enligt de angivna inträdeskraven förutsattes ha erhållit viss utbildning i arbetsledning. Enligt förslagen i 1955 års lantbruksundervisningskommittés betänkande (SOU 1961:13) skall 100 timmars undervisning i arbetsledning ingå i den driftsledarkurs, som förutsattes genomgången före antagningen till lantmästarutbildning. Förhållandena är likartade beträffande yrkeslärarna inom skogsbrukets område; de skogsskoleutbildade har nämligen erhållit undervisning i arbetsledning under sammanlagt 120 timmar. Vidare må nämnas att ämnet kultur- och samhällsorientering inte har givits något utrymme i den pedagogiska utbildningen för yrkeslärare inom jordbrukets område. Det synes emellertid de sakkunniga önskvärt, att dylik orientering i viss omfattning ingår i den skogliga yrkeslärarutbildningen. Denna utbildning bör även omfatta undervisning i arbetsfysiologi; i den av de sakkunniga utarbetade kursplanen h a r detta kursmoment emellertid hänförts till den kompletterande fackutbildningen. Den av skogsstyrelsen bedrivna lärarutbildningen h a r visserligen givit mycket goda resultat, vartill bl. a. den i fackämnesundervisningen inlagda speciella undervisningsmetodiken i hög grad torde ha bidragit. Ovan anställda jämförelser ger dock vid handen att en utvidgning av undervisningen i de teoretisk-pedagogiska delarna är önskvärd och befogad. Med beaktande bl. a. av de ovan an-

förda synpunkterna beräknar de sakkunniga, att den teoretisk-pedagogiska delen av de skogliga yrkeslärarnas utbildning bör omfatta sammanlagt 290 timmar. Vad beträffar de praktisk-pedagogiska momenten omfattar dessa i den nuvarande utbildningen för yrkeslärare inom skogsbrukets område 70 timmar, nämligen auskultationer 10 timmar, träningslektioner 15 timmar och övningslektioner 45 timmar. För yrkeslärarna inom industri och hantverk, den i utbildningshänseende närmast jämförbara lärarkategorien, upptar den av de sakkunniga utarbetade kursplanen auskultationer och demonstrationslektioner under 70 timmar samt undervisningsövningar under 80 timmar. För yrkeslärarutbildningen inom skogsbrukets område föreslår de sakkunniga 60 timmar auskultationer och demonstrationslektioner samt 55 timmar undervisningsövningar. Den av de sakkunniga föreslagna tiden för skogsyrkeslärarnas praktiskpedagogiska utbildning är sålunda något mindre än den tid, som står till förfogande för motsvarande utbildning av yrkeslärare inom industrien och hantverkets område. Anledningen härtill är bl. a. att den fackutbildning, som ingår i kurser för skogliga yrkeslärare, även h a r en pedagogisk målinriktning. Vissa delar av fackutbildningen h a r sålunda karaktär av demonstrationslektioner. Lärarkandidaternas arbetsuppgifter med avseende på fackämnen redovisas bl. a. i form av upprättade arbetsinstruktioner, instruktionsövningar eller träningslektioner o. s. v. Vid upprättande av den framlagda timplanen h a r huvudsyftet med varje lektion varit avgörande för, om densamma hänförts till den fackmässiga eller pedagogiska delen av kursplanen. Givetvis finnes gränsfall. Det väsentliga är uppenbarligen, att

96 sammanvävningen av utbildningen i pedagogiska och fackliga ämnen bibehålies. Härför erfordras bl. a. att även undervisningsövningar och träningslektioner till en början behandlar den skogliga arbetsteknikens grunder samt att fackliga problem av mera komplicerad natur upptas till behandling successivt under kursens gång. I den av de sakkunniga framlagda timplanen har den kompletterande fackutbildningen upptagits i en särskild avdelning. Ytterligare en olikhet mellan den nuvarande skogliga yrkeslärarutbildningen och övrig yrkeslärarutbildning förtjänar påpekas. Antalet schemabundna timmar per vecka utgör under yrkeslärarutbildning inom industri och hantverk omkring 30, vartill kommer ett par timmars frivillig gymnastik. I den föreslagna skogliga yrkeslärarutbildningen torde det emellertid vara oundvikligt att genomsnittligt ett något större antal veckotimmar disponeras för lektioner och övningar. Därvid bör emellertid beaktas, att undervisningen förutom det pedagogiska avsnittet även upptar inlärande av manuella färdigheter. Sistnämnda moment äger i regel rum utomhus och kommer därför att utgöra ett omväxlande inslag i den övriga undervisningen. Två å tre schemabundna veckotimmar beräknas för yrkesinriktad fysisk träning, som med hänsyn till utbildningens målsättning självfallet bör vara obligatorisk i den skogliga yrkeslärarutbildningen. Den anställda jämförelsen visar, att den skogliga yrkeslärarutbildningen kommer att ge mindre utrymme för självständigt arbete under den kursmässiga delen av utbildningen. Olägenheterna härav torde kunna minskas genom att eleverna förelägges speciella uppgifter u n d e r assistentlärartjänstgöringen. Därvid måste dock tillses, att deras undervisningsskyldighet under denna period avpassas

med hänsyn till berörda uppgifter. Assistentlärare inom industriens och hantverkets område har enligt de sakkunnigas förslag ungefär 2/3 av en fast anställd yrkeslärares undervisningsskyldighet (SOU 1959: 8, s. 88). Inom skogsbrukets område torde motsvarande undervisningsskyldighet böra omfatta omkring 3/s av en yrkeslärares tjänstgöring. Den praktiska lärarutbildningen, som omfattar auskultationer, demonstrationslektioner, undervisningsövningar och yrkesinriktad gymnastik, bör inom den angivna tidsramen enligt de sakkunnigas uppfattning kunna beredas ett utrymme av omkring 175 timmar. För kompletterande fackutbildning erfordras ungefär 350 timmar. Den bör omfatta arbetsstudier, arbetsfysiologi, arbetarskydd, maskin- och redskapslära, huggning, transport samt orientering angående aktuella arbetstekniska problem och introduktion av nyheter inom näringsgrenen. Förevarande undervisning bör ha en praktisk inriktning. Eftersom avverkningsarbetet utgör den ojämförligt större delen av skogsarbetarens sysselsättning under året, är det naturligt, att vissa timmar i kursplanen helt ägnas åt med n ä m n d a arbete sammanhängande frågor. En följd härav är bl. a., att särskild uppmärksamhet bör ägnas exempelvis skogsvårdsarbetenas praktiska bedrivande u n d e r de timmar, som upptagits för aktuella arbetstekniska problem. Introduktion av nyheter inom skogsbruket bör bl. a. avse sådana detaljer, som tillkommit eller ändrats i den vid skogsskolorna bedrivna undevisningen, sedan lärarkandidaterna erhöll sin fackliga utbildning. Utbildningen av industriens yrkeslärare avslutas med ett tre veckor långt kursskede, som följer efter assistentlärartjänstgöringen. Även i den av skogsstyrelsen anordnade yrkeslärarutbildningen förlägges på samma sätt en del

97 av den kursmässiga undervisningen till ulbildningstidens slut. I sistnämnda verksamhet omfattar dock avslutningsskedet sex veckor; enligt de därvid hittills gjorda erfarenheterna h a r emellertid denna period visat sig vara något för , . ^ ,, ,.. i a ,.. ... kort. De sakkunniga föreslår darfor, att , , . , j .... .... den avslutande perioden utökas till att , ,. o.. , omfatta åtta veckor. Den kursmässiga delen av förevarande utbildning torde kunna genomföras utan att en uppdelning i praktiska och teoretiska avsnitt blir erforderlig. DärTimplan

för utbildningen

igenom kan man undvika en annars störande splittring av den kompletterande fackutbildningen, vilken till vissa delar är bunden till årstiderna, _ De sakkunniga h a r utarbetat en tim. . , plan for utbildningen av yrkeslärare J

inom

skogsbruksundervisnimgen; pla° ° ' e nen återges i närstående tablå över denna utbildning. Förslag till kursplaner för utbildningen av lärare och instruktärer för skogsbruksundervisningen återfinns i särskild bilaga (Bil. 2).

av yrkeslärare

inom

skogsbruksundervisningen.

Utbildningstidens längd: 2 terminer om sammanlagt 33 veckor. I. Den teoretiska lärarutbildningen Antal elevtimmar Psykologi 40 Pedagogik 70 Allmän undervisningsmetodik 50 Speciell undervisningsmetodik 60 Åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen 20 Röst- och talvård samt muntlig framställning 10 Bok- och bibliotekskunskap 6 Skolhygien 4 Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor 10 Kultur- och samhällsorientering samt naturvård 10 Specialstudier 10 290 II. Den praktiska lärarutbildningen Auskultationer och demonstrationslektioner Undervisningsövningar Yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning

60 55 60

III. Den kompletterande fackutbildningen Arbetsstudier Arbetsfysiologi Arbetarskydd Maskin- och redskapslära Huggning Transport Aktuella arbetstekniska problem Introduktion av nyheter inom skogsbruket

10 35 5 150 75 25 40 10 Summa

350 815

IV. Assistentlärartjänstgöring omfattande en termin, inklusive 8 veckors repetition, redovisning och slutprov. 7—205091

98 Anmärkningar till timplanen: Utbildningen under I—III förlägges dels till den första terminen, som beräknas omfatta 15 effektiva veckor, dels till 8 veckor vid slutet av den andra terminens assistentlärartjänstgöring, sålunda tillsamans 23 veckor. Det genomsnittliga antalet elevtimmar för den obligatoriska utbildningen under denna tid uppgår till drygt 35 veckotimmar. Efter genomgången utbildning bör deltagarna tilldelas betyg, som i vad avser utbildningens pedagogiska delar föreslås utformat efter samma grunder

Utbildningen

som betyget över av de sakkunniga föreslagen lärarutbildning för yrkeslärare inom lantbrukets område. Därjämte synes emellertid i förevarande sammanhang betyget böra uppta ett sammanfattande vitsord gällande den i lärarutbildningen ingående kompletterande fackutbildningen. Detta vitsord bör enligt de sakkunnigas mening endast graderas på ett sådant sätt, att det framgår, om vederbörande på ett tillfredsställande eller mindre tillfredsställande sätt genomgått nämnda fackutbildning.

av instruktörer

Fordringar för antagning till pedagogisk utbildning Kompetenskraven ifråga om instruktörernas och handledarnas skogliga kunskaper har av de sakkunniga behandlats i ett tidigare avsnitt. Liksom beträffande instruktörerna inom jordbrukets område torde för motsvarande personalkategori inom skogsbrukets område vidare gälla, att en god allmänbildning utgör en nödvändig förutsättning både för att vederbörande i önskvärd utsträckning skall kunna tillgodogöra sig den pedagogiska utbildningen och därefter på ett fullt tillfredsställande sätt fullgöra instruktörsuppgifterna. Beträffande ålder, hälsotillstånd och vandel vid antagning till instruktörsutbildning bör gälla samma Tcrav, som ovan föreslagits som inträdesfordringar i samband med pedagogisk utbildning av instruktörer (handledare) inom jordbrukets område. De sakkunniga föreslår sålunda följande inträdesfordringar till pedagogisk utbildning av instruktörer och handledare inom skogsbrukets område, nämligen att sökande skall

(handledare)

ha uppnått en levnadsålder av lägst 22 år, vara fri från sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig för instruktörsarbete, vara känd för en h e d r a n d e vandel, äga god allmänbildning samt äga väl vitsordad yrkesskicklighet, förvärvad genom minst fem års allsidig skogspraktik; genomgången skoglig yrkesutbildning får inräknas i praktiktiden och utgör en särskild merit. Utbildningens uppläggning och omfattning. De mycket goda erfarenheter som vunnits av den nuvarande instruktörsutbildningen utgör motiv för att inom den framtida utbildningsverksamheten kombinera elevernas pedagogiska utbildning med viss kompletterande fackutbildning. De i det föregående anförda allmänna synpunkterna för en dylik anordning kan även i allt väsentligt tillämpas på instruktörsutbildningen. Den pedagogiska utbildningen bör ge en orientering om skolväsendet och speciellt den skogliga utbildningen och därvid tillämpade kursplaner och liknande, grundläggande kunskaper angående in-

99 lärningsprocessens psykologi, undervisnings- och instruktionsteknik, hjälpmedel i undervisningen, röst- och talvård samt muntlig framställning, vidare utvecklings- och ungdomspsykologi. Därutöver bör utbildningen ge eleverna en verklighetstrogen kontakt med den förberedande och grundläggande yrkesutbildningen inom skogsbrukets område samt göra dem förtrogna med pedagogiska, elevvårdande och organisatoriska uppgifter inom deras tilltänkta verksamhetsfält. Vad de sakkunniga anfört beträffande olika undervisningsformer m. m. i samband med utbildningen av instruktörer inom jordbrukets område äger i allt väsentligt tillämplighet på instruktörsutbildningen inom skogsbrukets område. Liksom i fråga om den skogliga yrkeslärarutbildningen torde dock utbildningen kunna ske utan att den kursmässiga delen av undervisningen uppdelas på särskilda teoretiska och praktiska perioder. Såsom framgått av den i kap. 6 lämnade redogörelsen omfattar den nuva-

Timplan

för utbildning

Utbildningstidens

av instruktörer

rande skogliga instruktörsutbildningen en inledande period om åtta veckors kursmässig utbildning, varpå följer tre månaders assistenttjänstgöring samt avslutningsvis ytterligare fyra veckors kursmässig utbildning. Det finns enligt de sakkunnigas uppfattning ingen anledning att föreslå någon ändring i berörda utbildning vare sig ifråga om dess längd eller allmänna uppläggning. Även den vid ifrågavarande utbildning tilllämpade timplanen är enligt de sakkunnigas uppfattning väl avvägd. Den av de sakkunniga föreslagna närstående timplanen ansluter sig sålunda mycket nära till den hittills tillämpade. Förslag till kursplaner för utbildning av lärare och instruktörer för skogsbruksundervisningen återfinnes såsom tidigare framhållits i en särskild bilaga (Bil. 2). Över genomgången utbildning bör instruktörerna erhålla betyg, utformade enligt samma grunder som de för den skogliga yrkeslärarutbildningen föreslagna.

(handledareJ

för

skogsbruksundervisningen

längd: 24 veckor

I. Den teoretiska utbildningen Psykologi och pedagogik Allmän och speciell undervisningsmetodik Åskådningsmedel i undervisningen Röst- och talvård samt muntlig framställning Bok- och bibliotekskunskap Naturvård II. Den praktiska utbildningen Auskultationer Undervisningsövningar Yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning

Antal elevtimmar 25 70 15 10 5 5 130

5 20 35

100 Antal elevtimmar III. Den kompletterande fackutbildningen Arbetsstudier Arbetsfysiologi Arbetarskydd Maskin- och redskapslära Allmänna avverkningsfrågor Huggning Terrängtransport av virke Skogsvårdsarbeten

5 30 10 140 10 85 25 20 Summa

IV. Assistenttjånstgöring

325 515

omfattande tre månader (tolv veckor).

Anmärkningar till timplanen: Utbildningen under I—III omfattar sammanlagt tolv veckors kursmässig un-

dervisning, nämligen åtta veckor före och fyra veckor efter assistenttjänstgöringen.

KAPITEL 8

Organisation och utbyggnad av lärar- och instruktörsutbildningen för lantbruks- och skogsbruksundervisningen

Lärar- och instruktörsutbildningen Behovet av utbildning av ämneslärare, yrkeslärare och instruktörer inom jordbrukets område

Vid beräkningen av det framtida utbildningsbehovet av lärare i yrkesämnen för den förberedande och egentliga yrkesutbildningen måste hänsyn tagas till vissa omständigheter och förhållanden, som är mycket svåra att bedöma. Hit hör bl. a. näringslivets kommande utveckling och därmed behovet av yrkesutbildning inom olika sektorer. Hit hör också t. ex. samhällets och näringslivets beredvillighet att bestrida med yrkesutbildningen förknippade kostnader samt ungdomens beredvillighet att utnyttja möjligheterna till yrkesutbildning. De antydda svårigheterna äger giltighet beträffande utbildningsprognoserna för yrkesutbildningen överhuvud taget. Vad särskilt jordbrukets område angår b ö r vissa speciella omständigheter bringas i åtanke. Sålunda har antalet inom jordbrukets yrkesverksamma under en följd av år stadigt minskat; minskningen, som bl. a. sammanhänger med jordbrukets fortgående rationalisering samt med lantbefolkningens dragning till städer och övriga tätorter, kan beräknas fortsätta. Detta innebär med all sannolikhet även en successiv minskning av antalet personer i de grupper, som företrädesvis rekryterar

för

lantbruksundervisningen

de yrkesutbildande skolorna inom jordbrukets område. Denna tendens motverkas emellertid av det förhållandet, att behovet av en god yrkesutbildning hos de inom jordbruksnäringen kvarblivande ökar med den stigande rationaliseringen. Nyheter ifråga om maskiner och andra hjälpmedel, nya brukningsmetoder m. m. ställer allt större krav på kunnighet hos de inom jordbruksnäringen yrkesverksamma. Parallellt med nedgången i antalet yrkesutövare har man sålunda anledning räkna med att en procentuellt sett allt större del av de inom jordbruket verksamma behöver och även söker förvärva god yrkesutbildning. Ifrågavarande yrkesutbildning måste uppenbarligen ha en sådan omfattning, att vederbörande även är i stånd att på skilda sätt fortlöpande tillägna sig nya rön av praktisk betydelse, t. ex. inom växtodling och husdjursskötsel. Svårigheterna att förutsäga utvecklingen av yrkesundervisningen inom jordbrukets område kompliceras av ytterligare omständigheter. Den förberedande och egentliga yrkesutbildningen inom berörda område befinner sig nämligen i ett reformskede, som gör en bedömning av dess framtida omfattning vansklig. I detta sammanhang må endast erinras om två av 1962 års riksdag

102 fattade beslut, nämligen dels beslutet om införandet av grundskolan, varigenom den i försöksverksamheten med nioårig enhetsskola meddelade förberedande yrkesutbildningen på jordbrukets område kommer att avvecklas, dels beslutet om en reformering och omläggning av den hittillsvarande lantbruksundervisningen. Lärar- och instruktörsbehovet är naturligen en funktion av elevantalet. De sakkunniga har därför i viss utsträckning tagit hänsyn till de statistiska beräkningar, som i särskild bilaga redovisades i de sakkunnigas tidigare avgivna betänkande om utbildningen av lärare i yrkesämnen (SOU 1959: 8). Vidare har beaktats de personalbehov, som ansetts erforderliga på respektive områden av tvenne utredningar inom jordbrukets område, nämligen 1955 års lantbruksundervisningskommitté och jordbruksupplysningskommittén. De sakkunniga utgår därjämte ifrån att tillsynsmyndigheten med jämna mellanr u m söker fastställa det aktuella behovet av ytterligare utbildningspersonal. Dylika prognoser kommer sannolikt att med större grad av säkerhet kunna genomföras, när utbildningsförhållandena blivit mera stabiliserade. För de sakkunniga har bedömningen av utbildningsbehovet av berörda lärare, instruktörer och konsulenter kunnat avsevärt förenklas, därigenom att problemet reducerats till frågan, om för stadigvarande årlig utbildning behov föreligger av en eller två utbildningsorter. Med beaktande av tidigare framförda synpunkter har de sakkunniga vid denna bedömning utgått ifrån att nyssnämnda personalkategorier inom jordbrukets område skall få en praktisk-pedagogisk utbildning, jämförlig med den som motsvarande kategorier inom andra undervisningsområden erhåller. Med hänsyn till de små och re-

lativt glest belägna skolor, som beräknas tjänstgöra som övningsskolor, har de sakkunniga i ett föregående avsnitt uttalat sig för en begränsning av antalet deltagare per kurs till omkring femton. Ett större antal deltagare skulle antingen framtvinga en nedskärning i antalet övningslektioner för var och en av kursdeltagarna, en alltför stark anhopning av övningslektioner vid var och en av övningsskolorna och/eller ett utnyttjande av även relativt avlägset belägna skolors avdelningar för övningsundervisning. Under förutsättning att deltagarantalet begränsas till omkring femton per kurs, skulle på en kursort årligen kunna utbildas sammanlagt omkring trettio ämneslärare och yrkeslärare. Enligt de sakkunnigas bedömande är denna årliga utbildning icke fullt tillräcklig, i varje fall inte under ett initialt skede, då man h a r att räkna med ett ackumulerat utbildningsbehov. De sakkunniga föreslår därför, att berörda pedagogiska utbildning tills vidare ordnas på tvenne orter samt att därvid ämneslärarutbildningen i sin helhet förläggs till den ena kursorten och yrkeslärarutbildningen till den andra. Maximalt skulle därigenom årligen kunna utbildas omkring sextio ämneslärarc, yrkeslärare och konsulenter samt ett trettiotal instruktörer (handledare). Med hänsyn till vanskligheten att på något längre sikt kunna ange det erforderliga behovet av pedagogiskt utbildad personal inom jordbrukets område bör stadigvarande och med egna lokaler utrustad utbildningsverksamhet enligt de sakkunnigas uppfattning ordnas endast på en ort. Lärarutbildningens förläggningsorter

Inledningsvis må framhållas att de sakkunniga icke funnit det lämpligt att för utbildningen av lärare i yrkesämnen för jordbrukets område föreslå in-

103 rättandet av någon särskild och med tillhörande övningsskola utrustad läroanstalt. Ur utbildningssynpunkt vore uppenbarligen en dylik lösning synnerligen tillfredsställande, men med hänsyn framför allt till de därmed förenade kostnaderna måste ett sådant förslag betecknas som orealistiskt. Vid sin bedömning av lämpliga förläggningsorter för lärarutbildningen för jordbrukets område har de sakkunniga undersökt möjligheterna att förlägga denna utbildning i anslutning till redan inrättade anstalter för lärarutbildning, avsedda att tillgodose utbildningsbehovet för andra områden. En dylik förläggning skulle nämligen medföra vissa fördelar. Så t. ex. skulle säkerligen en del erfarenheter från övrig lärarutbildning därigenom effektivare kunna förmedlas till lärarutbildningen för jordbrukets område. Vidare kunde redan befintliga bibliotek, materielsamlingar, hjälpmedel och apparatur för undervisning i psykologi och pedagogik i stor utsträckning utnyttjas. Det skulle gå lättare att erhålla för vissa ämnen eller delar av ämnen specialiserade lärare. Även ifråga om lokalutrymmen och administration vore vissa besparingar och förenklingar möjliga att genomföra. Det är sålunda en rad mer eller mindre tungt vägande skäl, som talar för en samordning av lärarutbildningen för jordbrukets område med annan lärarutbildning. Dessa skäl erhåller ökad tyngd, därför att det är fråga om en kvantitativt sett föga omfattande lärarutbildning, för vilken icke föreslås inrättandet av någon större och med mera fullständiga resurser försedd lärarutbildningsanstalt. Av de för den allmänna skolans lärarutbildning befintliga anstalterna torde emellertid ingen vara förlagd till en ort, lämplig jämväl för den i detta sammanhang aktuella lärarutbildningen. Resul-

tatet blir lika negativt även beträffande övriga lärarutbildningsanstalter, som ur andra synpunkter skulle kunna komma ifråga. Vad särskilt angår den lärarutbildning för industri och hantverk samt handel, som de sakkunniga behandlat i ett tidigare betänkande, är ingen av utbildningsorterna lämplig även för lärarutbildning för jordbrukets område. Mest naturlig vore en samordning av lärarutbildningen för jordbrukets och skogsbrukets områden. De sakkunniga har också haft anledning att särskilt noga undersöka möjligheterna för en dylik samordning, då utredningsuppdraget omfattar lärarutbildningen för båda dessa områden. Det finns emellertid för närvarande ingen för en sådan samordnad lärarutbildning lämplig förläggningsort. Med hänsyn bl. a. till den relativt korta utbildningstid, de sakkunniga föreslår för berörda lärare, måste kraven på utbildningens effektivitet ställas högt. Ett så gott som oeftergivligt krav blir därvid att lärarutbildningen förlägges i direkt anslutning till någon skola för yrkesutbildning inom jordbrukets respektive skogsbrukets område. Dessa skolor har man emellertid självfallet inrättat i bygder, där berörda näringsgren erbjudes goda naturliga förutsättningar. Följaktligen är t. ex. lantmannaskolor och skogsbruksskolor i regel förlagda till skilda orter inom de olika länen. Därmed saknas en av de nödvändigaste förutsättningarna för samordning av lärarutbildningen för jordbrukets och skogsbrukets områden. Skulle situationen i berörda avseende förändras, kan det måhända visa sig lämpligt att göra frågan om lärarutbildningens förläggning till föremål för omprövning. De sakkunniga förutsätter, att den pedagogiska utbildningen av lärare i yrkesämnen för jordbrukets område förlägges till redan befintliga skolor för

104 lantbruksundervisningen och att dessa därvid utnyttjas som övningsskolor. Lokaliseringen av lärarutbildningen bör sålunda ske bl. a. med hänsynstagande till vilka skolor, som ur skilda synpunkter kan anses särskilt lämpliga för nämnda ändamål. En rad olika omständigheter förtjänar därvid beaktande, och de sakkunniga skall i det närmast följande något uppehålla sig vid de synpunkter, som man i detta sammanhang särskilt synes böra fästa avseende vid. Skolor, till vilka berörda lärarutbildning lämpligen kunde knytas, bör givetvis i möjligaste mån fylla högt ställda krav på storlek och ändamålsenlighet som anstalter för lantbruksundervisningen. Såsom tidigare i olika sammanhang framhållits saknas emellertid tillräckligt stora skolenheter för att de ensamma skulle kunna tjänstgöra som övningsskolor. Utbildningsverksamheten bör följaktligen förläggas till så belägna skolor, att ett utnyttjande av omkringliggande anstalter för lantbruksundervisningen som externa övningsskolor kan ordnas utan alltför stora olägenter. De i en pedagogisk utbildningskurs engagerade skolorna bör följaktligen ligga någorlunda väl samlade samt tillsammantagna ha en sådan storleksordning och differentiering, att undervisningsövningarna kan genomföras i erforderlig utsträckning. Det är vidare av betydelse, att ifrågavarande utbildningsverksamhet är förlagd till orter med goda möjligheter att till lärarutbildningen knyta erforderlig psykologisk och pedagogisk expertis för viss undervisning och handledning samt specialister för undervisning i röst- och talvård samt muntlig framställning, arbetsmarknads- och yrkesvalsfrågor, bok- och bibliotekskunskap o. s. v. Dylika engagemang underlättas givetvis i hög grad, om på kursorten eller i dess närhet finns ett rikt diffe-

rentierat utbildningsväsen (universitet och högskolor, folkskoleseminarier o. s. v.), olika institutioner o. dyl. Bedömes lokaliseringsfrågan från dessa synpunkter, kommer man närmast fram till en förläggning av utbildningen till undervisningsanstalter belägna nära någon av städerna Uppsala, Stockholm, Linköping och Lund, nämligen lantmannaskolan i Jälla, lantbruksskolan i Berga, lantmannaskolorna i Vreta kloster och Vilan samt lantbruks-, mejerioch trädgårdsinstitutet i Alnarp. I främsta rummet synes av nämnda alternativ Jälla lantmannaskola böra ifrågakomma. Den är belägen i en jordbruksbygd, som kan förutsättas under överskådlig framtid utgöra ett tillräckligt stort rekryteringsområde för skolan. Vidare är den relativt väl utrustad samt har fyra anställda agronomer, nämligen rektor, två ordinarie och en extra ordinarie lärare. Huvudman för skolan är Uppsala läns landsting. Det må även nämnas, att den i omedelbar närhet av lantmannaskolan belägna lanthushållsskolan Källgården planeras bli utbyggd för att under det s. k. praktiska året utnyttjas vid utbildning av blivande hushållslärare med speciell inriktning på lanthushåll. Närheten till Uppsala med universitetet, folkskoleseminarium, provårsläroverk m. m. liksom grannskapet till lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt statens maskin- och redskapsprovningsanstalter i Ultuna talar också starkt till förmån för Jälla lantmannaskola. Det torde även böra beaktas, att en ytterligare koncentration av för jordbruksnäringen inrättade statliga institutioner kan förväntas äga rum till U p p s a l a o m r å d e t . Med en till Jälla lantmannaskola förlagd lärarutbildning för jordbrukets område kan behovet av externa övningsskolor också tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Av skolor för den lägre länt-

105 bruksundervisningen, som i första hand kan beräknas bli utnyttjade i detta sammanhang, må nämnas lantmannaskolorna i Finsta och Sala samt lantbruksskolan i Ultima. Beträffande sistnämnda skola bör emellertid framhållas att dess framtida organisation och verksamhet är föremål för omprövning. Det är därför svårt att för närvarande förutse, i vilken utsträckning det kommer att bli möjligt att utnyttja den som extern övningsskola. I ett tidigare avsnitt har de sakkunniga förordat, att den pedagogiska utbildningen av ämneslärare och yrkeslärare skall ske vid separata kurser. Enligt de sakkunnigas mening bör därvid kurserna för agronomutbildade lärare förläggas till Jälla lantmannaskola. — Även utbildningen av instruktörer bör ske vid Jälla. Den torde kunna inpassas vid sidan av ämneslärarutbildningen. För yrkeslärarna föreslår de sakkunniga Alnarp som utbildningsort de närmaste åren. Därigenom vinnes en viss anknytning till lantmästarutbildningen, en anknytning som med hänsyn till rekryteringen av yrkeslärare uppenbarligen är fördelaktig. Vidare kan hänvisas till institutets resurser ifråga om lärare, lokaler, bibliotek m. m. Den till institutet hörande lantbruksskolan samt viss annan av institutet bedriven yrkesutbildning inom jordbrukets område —• t. ex. kurser för ladugårdsförmän och maskinreparatörer — ger i viss utsträckning möjligheter till auskultering och undervisningsövningar på kursorten. Belägenheten i en rik jordbruksbygd återspeglas i närheten till flera lantmannaskolor; utöver den helt närbelägna Vilans lantmannaskola må nämnas lantmannaskolorna i Hörby, Svalöv och Skurup. Samtliga nyssnämnda lantmannaskolor h a r visserligen enskilda sammanslutningar som huvudmän, men denna omständighet torde inte utgöra

någon större nackdel i förevarande sammanhang. Uppenbarligen finns goda möjligheter att tillgodose behovet av klassavdelningar för auskultationer och övningsundervisning genom utnyttjandet av i förhållande till kursorten relativt närbelägna skolor. Som skäl att förorda Alnarp som utbildningsort kan även anföras erfarenheterna av de där tidigare anordnade pedagogiska kurserna om vardera åtta veckor. Dessa erfarenheter kan självfallet bli till nytta vid anordnandet av den av de sakkunniga föreslagna utbildningen; särskilt kan så beräknas bli förhållandet i utbildningsverksamhetens initiala skede. Av det relativt korta avståndet till städerna Lund och Malmö följer, att Alnarp även väl fyller kraven på närhet till universitet, lärarhögskola, folkskoleseminarium m. m., varigenom goda möjligheter kan anses föreligga att till den pedagogiska utbildningen knyta erforderlig psykologisk och pedagogisk expertis för undervisning och handledning samt specialister för viss annan i utbildningskurserna ingående undervisning. Genom den av de sakkunniga förordade förläggningen av utbildningen erhålles även en ur vissa synpunkter önskvärd geografisk spridning av verksamheten. Skulle det efter några års förlopp visa sig, att en utbildningsort är tillräcklig, bör hela den berörda verksamheten koncentreras till Jälla. Av de båda föreslagna utbildningsorterna h a r denna ort uppenbarligen för landet i dess helhet det centralare läget. Koncentrationen till Uppsala-området av högre utbildning och forskning samt försöks- och provningsverksamhet för jordbruksnäringen talar också starkt till förmån för en dylik lösning. Det finns anledning förmoda att också en del av den erfor-

106 derliga fortbildningen för inom jordbrukets område pedagogiskt verksam personal kommer att förläggas till orten för nämnda personals pedagogiska utbildning. Även därvid är det av stor betydelse, att en nära kontakt kan erhållas med lantbrukshögskolan samt med den ovan antydda forsknings-, försöks- och provningsverksamheten. De sakkunniga h a r i ett föregående avsnitt framhållit, att en stadigvarande och med egna lokaler utrustad pedagogisk utbildningsverksamhet endast bör ordnas på endera av de båda orterna. Med hänvisning till de i närmast föregående stycke framförda synpunkterna föreslår de sakkunniga, att de mera permanenta arrangemangen för berörda utbildning ordnas i anslutning till Jälla lantmannaskola.

Behovet av lärare för den pedagogiska utbildningsverksamheten inom jordbrukets område

Den föregående framställningen har bl. a. gett vid handen att lärar- och instruktörsutbildningen för jordbrukets område beräknas bli av relativt liten omfattning och att stadigvarande utbildningsverksamhet därför endast bör ordnas på en ort. Följaktligen blir även behovet av för denna utbildning erforderliga lärarkrafter starkt begränsat. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör till lärar- och instruktörsutbildningen fast knuten personal finnas endast vid den permanenta utbildningsanstalten. Av de i ett föregående kapitel redovisade timplanerna framgår vidare, att mera omfattande undervisning blott kan beräknas förekomma i den centrala ämnesgruppen psykologi och pedagogik samt undervisningsmetodik. Det erfordras för denna undervisning vid den permanenta utbildningsanstalten endast en heltidsanställd lärare. De sakkunniga skall i det närmast följande framlägga

sin uppfattning om berörda lärares arbetsuppgifter samt de kompetenskrav, som i följd därav bör ställas på honom. Nämnda lärares tjänstgöring kommer självfallet att omfatta undervisningen i psykologi och pedagogik samt allmän undervisningsmetodik. Därjämte beräknas han även i relativt stor utsträckning komma att medverka i den praktiska utbildningen som handledare vid lärarkandidaternas övningslektioner. I enlighet med av de sakkunniga framlagda förslag i det tidigare avgivna betänkandet om utbildning av lärare i yrkesämnen tillämpas en liknande anordning för de lektorer i psykologi och pedagogik, som är knutna till den av överstyrelsen för yrkesutbildning ledda utbildningen av handelslärare och yrkeslärare. En sådan uppläggning av undervisningen b i d r a r att samordna utbildningens teoretiska och praktiska moment, samtidigt som läraren därigenom också får långt bättre möjligheter att hålla sig å jour med de olika skolformernas och undervisningsämnenas speciella problem och därmed även erhåller värdefulla anknytningspunkter för sin egen undervisning. Vid fastställandet av arbetsuppgifter och kompetenskrav för b e r ö r d a lärare synes avseende böra fästas vid vissa speciella omständigheter. Så bör bl. a. beaktas att vederbörande blir den ende läraren av denna kategori. Kraven på att hålla undervisningen på en tidsenlig, vetenskapligt aktuell nivå blir för denne lärare med all sannolikhet mera betungande än för övriga lärare med liknande undervisning, som har större möjligheter att utbyta erfarenheter och samråda med kollegor. Även andra omständigheter, som i viss mån ligger utom ramen för berörda lärares tjänstgöring, bör emellertid uppmärksammas i detta sammanhang. För en fortlöpande reformering av all un-

107 dervisning och utbildning är tillgången till psykologisk-pedagogisk expertis av stor vikt. Denna expertis kan medverka till en successiv modifiering av kursplaner, reformering av undervisningsmetoder, förbättring av undervisningsmateriel, förmedling av in- och utländska erfarenheter inom skilda områden m. m. "Vårt land lider emellertid brist på yrkespedagogisk expertis, en brist som gör sig gällande även inom den lägre lantbruksundervisningen. En praktiskt framkomlig och lämplig utväg att åtminstone till en del avhjälpa bristen på lantbrukspedagogisk expertis synes vara, att man till lärarutbildningen knyter en väl kvalificerad pedagog med god vetenskaplig psykologisk-pedagogisk skolning. Genom sina insatser i samband med lärarutbildningen kan han beräknas komma att stimulera till pedagogisk försöksverksamhet. Utöver de direkt undervisande och handledande arbetsuppgifterna bör han sålunda även kunna vara tillsynsmyndigheten behjälplig i samband med pedagogisk försöks- och reformverksamhet inom den lägre lantbruksundervisningen. Som kompetenskrav för berörde lärare bör enligt de sakkunnigas mening uppställas lägst avlagd filosofie licentiatexamen i psykologi eller pedagogik. Därjämte måste förutsättas att vederbörande erhållit lärarutbildning samt har utpräglad förmåga att undervisa och handleda. Vid tillsättningen bör betydande hänsyn även tagas till sådan tidigare verksamhet, varigenom närmare kännedom om yrkesutbildningen inom jordbrukets område kunnat förvärvas. Avlagd agronomexamen skulle givetvis utgöra en värdefull merit för vederbörande lärare. Enligt de sakkunnigas uppfattning kan man emellertid inte utöver förut nämnda kompetensfordringar även uppställa krav på en dylik omfattande facklig utbildning. För berör-

da lärarbefattning föreslås beteckningen lektorat i psykologi och pedagogik. Bestämmandet av undervisningsskyldigheten för lektorn i psykologi och pedagogik måste ske under beaktande av hans speciella arbetsuppgifter. Det må därvid först nämnas, att den av de sakkunniga föreslagna korta utbildningstiden medför att en del <av undervisningen lämpligen bör meddelas i modifierad föreläsningsform; övrig teoretiskt betonad undervisning beräknas ske i form av seminarieövningar. Som ovan framhållits bör en del av berörde lektors undervisning omfatta handledning i samband med lärarkandidaternas övningslektioner. Utan att vilja föreslå några bestämda proportioner mellan nämnda undervisningsuppgifter räknar de sakkunniga med att omkring hälften av undervisningsskyldigheten kommer att omfatta seminarieövningar, medan återstående undervisning antas ungefär lika fördelad mellan föreläsningsbetonad undervisning och handledning. Undervisningsskyldigheten måste även bestämmas med beaktande av att lektorn i psykologi och pedagogik skall meddela en högt kvalificerad undervisning, som knappast kommer att erbjuda något tillfälle till verksamhet i parallellt arbetande grupper. Därmed blir preparationsarbetet mera betungande. Utbildningens uppläggning förutsätter i stor utsträckning självständiga arbetsinsatser från lärarkandidaternas sida, inte minst bearbetningen av specialuppgifterna, som mot slutet av utbildningstiden beräknas redovisade under seminarieövningar. Utöver angivna undervisningsskyldighet skall emellertid lektorn i psykologi och pedagogik verkställa erforderliga tentamina, anordna och bedöma skriftliga prov, handha planeringen, granskningen och genomgången av lärarkandi-

108 daternas specialarbeten, enligt tillsynsmyndighetens bestämmande fullgöra andra med hans undervisning sammanhängande åligganden samt därjämte vårda honom anförtrodd undervisningsmateriel. Såsom ovan anförts beräknar emellertid de sakkunniga, att lektorn i psykologi och pedagogik även skall vara tillsynsmyndigheten behjälplig i samband med lantbrukspedagogisk försöksverksamhet och annat fortlöpande pedagogiskt reformarbete inom lantbruksundervisningen. Det är synnerligen vanskligt att söka närmare precisera det antal timmar, som lämpligen bör beräknas för dylika arbetsinsatser, särskilt som tillsynsmyndighetens behov av dylik experthjälp kan beräknas växla från tid till annan. Det torde därför vara mest ändamålsenligt, att tillsynsmyndigheten erhåller bemyndigande att för dylikt expertarbete vid behov anlita lektorn i psykologi och pedagogik under en tid motsvarande en undervisningsskyldighet om förslagsvis högst 50 timmar per läsår, varvid förutsattes att en motsvarande minskning sker i den fastställda undervisningsskyldigheten. Utbildningskursernas uppläggning gör det ändamålsenligt att bestämma undervisningsskyldigheten genom att föreskriva antalet undervisningstimmar per läsår. Det faller sig därvid naturligt att anställa en jämförelse med närmast motsvarande lärarkategori, nämligen de lektorer i psykologi och pedagogik som är knutna till utbildningen av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel. Dessa lektorer är skyldiga att meddela undervisning 700 lektionstimmar per år, varje lektionstimme skall i regel omfatta 45 minuter (Kungl. brev den 3 mars 1961). Även berörda lektorer har att utöver nämnda undervisning bestrida arbetsuppgifter i stort sett liknande de ovan an-

givna. Det finns därför enligt de sak' kunnigas mening anledning att för lektorn i psykologi och pedagogik föreslå, att undervisningsskyldigheten bestämmes till högst 700 lektionstimmar per år, varvid varje lektionstimme i regel förutsattes omfatta 45 minuter. Med hänsyn till de kvalifikationer lektorn i psykologi och pedagogik förutsattes inneha, synes det ändamålsenligt, att han utöver den honom tillkommande undervisningsskyldigheten mot särskild ersättning ålägges att biträda som studierektor vid utbildningen av agronomutbildade lärare. Det bör därvid åvila honom att vara kursledaren behjälplig med utbildningskursernas pedagogiska uppläggning. Ifråga om den fortbildningsverksamhet, som anordnas för lärarna inom lantbruksundervisningen, bör n ä m n d a lektor äga skyldighet att mot särskilt arvode åtaga sig uppgiften att vara kursledare och bestrida viss undervisning. Därigenom kommer hans expertis till utnyttjande även i detta sammanhang, samtidigt som en samordning mellan den grundläggande pedagogiska lärarutbildningen och lärarfortbildningen åvägabringas. Såsom framgått av det föregående bör enligt de sakkunnigas mening lektorn i psykologi och pedagogik knytas till den lärarutbildning, som föreslås förlagd till Jälla. Det synes de sakkunniga angeläget, att berörda lärartjänst inrättas snarast möjligt. Beträffande den lärarutbildning, som föreslås bli förlagd till Alnarp, bör allt efter den planerade utbildningens omfattning termins- eller läsårsvis heltidsanställas en lärare med uppgift att handha undervisningen i psykologi, pedagogik och allmän undervisningsmetodik, planera och granska elevernas specialarbeten samt bestrida viss handledning i samband med lärarkandidaternas

109 övningslektioner. Det är nämligen enligt de sakkunnigas uppfattning av betydelse, att n ä m n d a undervisning och handledning även vid lärarutbildningen i Alnarp handhas av samma lärare, så att samordningen mellan olika kursavsnitt samt mellan teoretiska moment och praktiska övningar i möjligaste mån underlättas. Kompetenskraven för denne lärare bör i vad beträffar egen lärarutbildning samt förmåga att undervisa och handleda överensstämma med de för lektorn i psykologi och pedagogik föreslagna. Däremot torde med avseende på den teoretiska utbildningen fordringarna för adjunktskompetens i examensämnena psykologi och pedagogik vara tillfyllest. Beträffande övrig undervisning och handledning vid lärarutbildningen såväl i Jälla som i Alnarp må anföras följande. Man kan självfallet inte förutsätta, att lärarna i psykologi, pedagogik och allmän undervisningsmetodik skall äga erforderlig kompetens att meddela undervisning även i speciell undervisningsmetodik. Denna undervisning, som omfattar genomgång av olika ämnens läroplaner och lärogång, behandling av läroböcker och speciella hjälpmedel m. m,. måste h a n d h a s av specialister. Lämpligen torde dessa kursavsnitt kunna anförtros åt vissa av lärarna vid b e r ö r d a övningsskolor. Därigenom kommer en naturlig anknytning till stånd mellan behandlingen av speciella undervisningsmetodiska frågor och lärarkandidaternas övningslektioner. Beträffande vissa övriga i lärar- och instruktörsutbildningen ingående moment, t. ex. åskådningsmedel i undervisningen, bok- och bibliotekskunskap samt skolhygien, kräver genomgången anlitande av särskilt engagerade specialister. Det är här fråga om kursavsnitt med ett relativt litet timtal, varför en

begränsning i behandlingen av dessa kursmoment till för ifrågavarande lärares framtida verksamhet särskilt betydelsefulla delar är nödvändig. För effektiviteten i utbildningen är det givetvis värdefullt, om genomgången av berörda moment omhänderhas av specialister, som återkommer kurs efter kurs och sålunda är förtrogna såväl med lärarkandidaternas förutsättningar som med utbildningens uppläggning och syftemål. En dylik timlärarstab bör följaktligen om möjligt knytas till utbildningen på de båda kursorterna. Behovet av lärare för utbildningskurserna är beroende av flera faktorer. Ifråga om den teoretiska undervisningen är det bl. a. nödvändigt att beakta deltagarantalet i varje kurs. Såsom tidigare framhållits anser de sakkunniga, att detta antal vid utbildningen av blivande lärare och instruktörer inom jordbrukets område skall begränsas till omkring femton per kurs. Vidare måste hänsyn tas till de enskilda lärarkandidaternas förutsättningar samt den eventuella olikheten i målsättningen för deras utbildning. Det bör därför erinras om att lärarna och instruktörerna inom lantbruksundervisningen förutsattes utbildade vid kurser, avpassade med hänsyn till vederbörande tidigare fackliga utbildning. Skilda utbildningskurser föreslås sålunda anordnade för ämneslärare, yrkeslärare respektive instruktörer. Som en följd av denna uppdelning blir utbildningskurserna i möjligaste mån homogena med avseende på deltagarnas förutsättningar och framtida undervisningsuppgifter. På grund av ovan anförda omständigheter beräknas gruppundervisning behöva förekomma endast i relativt liten omfattning. Vid gruppövningarna förutsattes för samtliga utbildningskurser grupperna i regel omfatta 7 å 8 deltagare.

no Utbildningen av ämneslärare bruksundervisningen

inom

lant-

Antalet lärartimmar vid en utbildningskurs för rubricerade lärare skulle enligt de sakkunnigas beräkningar bli följande: 25 elevtimmar psykologi och 35 elevtimmar pedagogik fördelas på föreläsningsbetonad undervisning och seminarieövningar; 40 elevtimmar allmän undervisningsmetodik fördelas på 18 föreläsningar och seminarieövningar, medan övriga timmar tas i anspråk för gruppvis anordnade träningslektioner, vid vilka var och en av de 15 lärarkandidaterna fungerar som lärare under 3 och deltar som elev under omkring 20 lektioner. Nämnda del av utbildningen kräver sålunda sammanlagt ( 2 5 + 3 5 + 18 + 15 • 3 = ) 123 lärartimmar. De till behandling av speciell undervisningsmetodik anslagna 30 elevtimmarna beräknar de sakkunniga disponerade så, att hälften anslås till föreläsningar och seminarieövningar och hälften till grupparbete; lärarbehovet blir sålunda (15 + 2 • 15 = ) 45 timmar. De 20 elevtimmarna för undervisning om åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen, bör disponeras på liknande sätt, nämligen hälften för föreläsningar och seminarieövningar och hälften för grupparbete, varvid dock gruppens storlek begränsas till högst fem deltagare. Lärarbehovet blir följaktligen (10 + 3 - 1 0 = ) 40 timmar. Undervisningen i röst- och talvård samt muntlig framställning, som omfattar 10 elevtimmar, beräknas fördelad så, att 2 timmar anslås till introducerande föreläsningar och återstående tiden till gruppvis ordnade övningar, varför lärarbehovet för denna del av utbildningen blir (2 + 2 • 8 = ) 18 timmar. Behandlingen av bok- och bibliotekskunskap, skolhygien samt yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor torde i sin helhet

kunna genomföras med lärarkandidana samlade. Lärarbehovet blir följaktligen (5 + 4 + 10 = ) 19 timmar. Specialstudierna upptar 25 elevtimmar. Därav beräknas 4 timmar för grupparbete, varvid uppgifterna fördelas och anvisningar lämnas för det fortsatta arbetet och den kommande redovisningen, övriga timmar torde kunna disponeras för seminarieövningar. Lärarbehovet blir sålunda (2 • 4 + 21 = ) 29 timmar. Beträffande de i ämneslärarutbildningen ingående praktiska momenten vill de sakkunniga i detta sammanhang framhålla följande: Auskultationerna vid de till förfogande stående undervisningsavdelningarna kräver icke särskilda lärartimmar. Demonstrationslektionerna beräknas följda av seminarieövningar. Med 10 demonstrationslektioner per grupp blir följaktligen lärarbehovet (2 • 20 =) 40 timmar. Undervisningsövningarna omfattar (15 • 60 = ) 900 timmar. Den därvid behövliga handledningen skall givetvis till större delen ombesörjas av respektive ämnes- eller avdelningslärare. Under vissa övningslektioner bör emellertid —i likhet med vad som är fallet vid t. ex. handelslärarutbildningen — förekomma särskild pedagogisk handledning. Denna beräknas för var och en av kursdeltagarna meddelad under 14 lektioner, varför det sammanlagda behovet av ytterligare handledning uppgår till (15 • 14 = ) 210 timmar. Den en vecka omfattande hospitanttjänstgöringen kommer givetvis även att inrymma moment av undervisning om upplysnings- och rådgivningsverksamheten, orientering om lantbruksadministrationen m. m. Denna undervisning och orientering beräknar emellertid de sakkunniga, att vederbörande tjänstemän, som närmast svarar för handled-

ni Sammanställning av lärarbehovet ämneslärare inom

Antal elevtimmar i respektive utbildningsmoment

vid en utbildningskurs för lantbruksundervisningen

blivande

Antal lärartimmar varvid undervisning och handledning lämnas följande antal lärarkandidater 15

25 t. psykologi 35 » pedagogik 40 » allmän undervisningsmetodik . . . 30 » speciell undervisningsmetodik. . . 20 » åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen 10 » röst- och talvård 5 » bok- och bibliotekskunskap 4 » skolhygien 10 > yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor 25 » specialstudier 70 » auskultationslektioner . . 20 » demonstrationslektioner 60 » undervisningsövningar. . 30 » hospitanttjänstgöring. . . 16 » motionsgymnastik

25 35 18 15

400 tim.

10 2 5 4 10 21

7å8

Summa lärartimmar

1 25 35 63 45

15-3 2-15

40 18 5 4

3-10 2-8

10 29

2-4

15-14

40 210 1

2-20

16 139

30 Härtill kommer handledning av vederbörande lärare vid berörda övningsskolor.

ningen u n d e r h o s p i t e r i n g e n , också skall ombesörja. Några särskilda lärartimmar h a r s å l u n d a i n t e b e r ä k n a t s för b e r ö r d a utbildningsmoment. A n o r d n a n d e t av f r i v i l l i g m o t i o n s g y m n a s t i k k r ä v e r 16 l ä r a r t i m m a r . D e t s a m m a n l a g d a l ä r a r b e h o v e t för o v a n a n g i v n a m o m e n t i en u t b i l d n i n g s k u r s för b l i v a n d e ä m n e s l ä r a r e i n o m lantbruksundervisningen u p p g å r sålund a till 540 t i m m a r . D å d e s a k k u n n i g a b e r ä k n a r , att u t b i l d n i n g s k u r s e r s k a l l a n o r d n a s såväl höst- som v å r t e r m i n , b l i r l ä r a r b e h o v e t d e t d u b b l a , d. v . s. 1 080 t i m m a r . D ä r a v s k a l l e n l i g t v a d s o m o v a n f ö r e s l a g i t s 700 t i m m a r b e stridas av lektorn i psykologi o c h ped a g o g i k . Å t e r s t å e n d e 380 t i m m a r k a n h a n d h a s av t i m l ä r a r e o c h av för v a r j e u t b i l d n i n g s k u r s s ä r s k i l t e n g a g e r a d e experter.

Utbildningen av yrkeslärare bruksundervisningen

inom

lant-

A n t a l e t l ä r a r t i m m a r v i d en u t b i l d n i n g s k u r s för b l i v a n d e y r k e s l ä r a r e i n o m l a n t b r u k s u n d e r v i s n i n g e n blir enligt de sakkunnigas beräkningar följande: 40 e l e v t i m m a r p s y k o l o g i o c h 70 elevt i m m a r p e d a g o g i k t o r d e i sin h e l h e t kunna genomföras med lärarkandidat e r n a s a m l a d e ; 50 e l e v t i m m a r a l l m ä n u n d e r v i s n i n g s m e t o d i k f ö r d e l a s p å 20 föreläsningar och seminarieövningar s a m t 30 g r u p p v i s a n o r d n a d e t r ä n i n g s lektioner, vid vilka v a r o c h en av de 15 k u r s d e l t a g a r n a f u n g e r a r s o m l ä r a r e u n d e r 4 o c h d e l t a r s o m elev u n d e r 26 l e k t i o n e r . F ö r n ä m n d a d e l av u t b i l d n i n g e n k r ä v e s s å l u n d a (40 + 70 + 20 + 2 • 30 = ) 190 l ä r a r t i m m a r . B e h a n d l i n g e n av den speciella u n d e r -

112 visningsmetodiken omfattande 30 elevtimmar bör lämpligen kunna fördelas så, att 20 timmar omfattar seminarieövningar och 10 timmar grupparbete. Lärarbehovet för den speciella undervisningsmetodikens behandling blir följaktligen (20 + 2 • 10 = ) 40 timmar. Undervisningen om åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen, omfattande 20 elevtimmar beräknas fördelad så, att halva tiden anslås till föreläsningar och seminarieövningar och halva tiden till arbete i grupper om högst fem deltagare. Lärarbehovet blir sålunda (10 + 3 .10 = ) 40 timmar. De 10 elevtimmarna för undervisning i röst- och talvård samt muntlig framställning beräknas fördelad på 2 introducerande föreläsningar samt 8 timmars gruppvis bedrivna övningar. Lärarbehovet blir därför (2 + 2 . 8 =) 18 timmar. Undervisningen i bok- och bibliotekskunskap, skolhygien samt yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor beräknas i sin helhet kunna genomföras med lärarkandidaterna samlade. Lärarbehovet blir följaktligen (5 + 4 + 10 = ) 19 timmar. 25 elevtimmar omfattande specialstudier torde med undantag för 4 timmars grupparbete, varvid uppgifterna fördelas och anvisningar lämnas för det fortsatta arbetet och den kommande redovisningen, kunna disponeras för seminarieövningar. Lärarbehovet blir sålunda (2 • 4 + 21 = ) 29 timmar. Av utbildningens praktiska moment kräver auskultationerna inga extra lärartimmar, medan däremot 6 gruppvis genomförda demonstrationslektionerna med efterföljande seminarieövningar beräknas kräva (2 • 12 = ) 24 lärartimmar. Undervisningsövningarna

omfattar

enligt de sakkunnigas förslag 55 lektionstimmar för var och en av lärarkandidaterna, d. v. s. sammanlagt (15 • 55 =) 825 timmar. Utöver den av ämnes- och avdelningslärarna ombesörjda handledningen beräknas såsom tidigare framhållits läraren i psykologi och pedagogik bestrida viss handledning, varjämte vid behov även speciella handledare skall kunna engageras för dylika uppgifter. De sakkunniga beräknar, att var och en av deltagarna skall erhålla dylik handledning av nyssnämnda lärare och av särskilt engagerade handledare under 14 lektioner. För en utbildningskurs b l i r sålunda det sammanlagda lärarbehovet för dylik handledning (15 . 1 4 = ) 210 timmar. Hospitanttjänstgöringen under en vecka kommer självfallet att även innefatta vissa undervisande moment, vilka av de sakkunniga beräknas ingå i den handledning, som meddelas lärarkandidaterna; de tjänstemän m. fl., som närmast svarar för handledningen under hospiteringen, förutsattes bestrida denna undervisning, varför några särskilda lärartimmar inte beräknats för berörda utbildningsmoment. Anordnandet av frivillig motionsgymnastik kräver 18 lärartimmar. Det sammanlagda lärarbehovet för ovan angivna moment i en utbildningskurs för blivande yrkeslärare inom lantbruksundervisningen uppgår sålunda till 588 timmar. Därest utbildningskurser anordnas såväl höst- som vårtermin, blir följaktligen lärarbehovet per läsår 1 176 timmar. Bestrides i enlighet med de sakkunnigas förslag 700 timmar av en heltidsanställd lärare i psykologi och pedagogik, skulle timlärare och särskilt engagerade experter erfordras för återstående 476 timmar.

113 Sammanställning

av lärarbehovet yrkeslärare inom

vid en utbildningskurs för lantbruksundervisningen

Antal lärartimmar varvid undervisning och handledning lämnas följande antal lärarkandidater

Antal elevtimmar i respektive utbildningsmoment

15 40 t. psykologi 70 » pedagogik allmän undervisningsmetodik . . . 50 30 » speciell undervisningsmetodik. . . 20 » åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hj älpmedlen 10 » röst- och talvård 5 » bok- och bibliotekskunskap 4 » skolhygien 10 » yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor 25 » specialstudier 73 » auskultationslektioner . . 12 » demonstrationslektioner 55 » undervisningsövningar.. 30 » hospitanttjänstgöring.. . 18 » motionsgymnastik 452 tim. 1

blivande

Summa lärartimmar

7å8

40 70 20 20 10 2 5 4 10 21

40 70 80 40

2-30 2-10 3-10

40 18 5 4

2-8

10 29

2-4 2-12 15-14

24 210 1

18 220

18 128

30 Härtill kommer handledning av vederbörande lärare vid berörda övningsskolor.

Utbildningen re) inom

av instruktörer (handledalantbruksundervisningen

Såsom framhållits i ett tidigare samm a n h a n g får m a n u t g å i f r å n a t t d e l t a garna i instruktörsutbildningen saknar den studievana, som utgör en förutsättn i n g för t i l l ä m p a n d e t a v m e r a k r ä v a n d e undervisningsformer. Detta medför b l . a. d e l s a t t f ö r e l ä s n i n g a r o c h s e m i n a r i e ö v n i n g a r b ö r ersättas av u n d e r v i s n i n g i l e k t i o n s m ä s s i g a f o r m e r , dels att den lärarledda undervisningen relativt s e t t b ö r b l i m e r a o m f a t t a n d e . A n t a l e t lär a r t i m m a r v i d e n u t b i l d n i n g s k u r s för instruktörer inom lantbruksundervisningen blir enligt de sakkunnigas beräkningar följande: S a m t l i g a d e för u n d e r v i s n i n g i p s y k o l o g i o c h p e d a g o g i k a n s l a g n a elevt i m m a r n a synes lämpligen kunna dispo-

8—205091

n e r a s för l e k t i o n e r m e d k u r s d e l t a g a r n a s a m l a d e . L ä r a r b e h o v e t b l i r s å l u n d a 25 timmar. A v d e 35 e l e v t i m m a r , s o m f ö r e s l a g i t s till b e h a n d l i n g a v a l l m ä n o c h s p e c i e l l u n d e r v i s n i n g s m e t o d i k , b e r ä k n a s 10 t i m m a r d i s p o n e r a d e för l e k t i o n e r m e d d e l t a g a r n a s a m l a d e . Å t e r s t å e n d e 25 t i m m a r b ö r a n s l å s till g r u p p u n d e r v i s n i n g . D ä r av å t g å r 15 t i m m a r för t r ä n i n g s l e k t i o ner, vid vilka v a r o c h en av kursdeltagarna fungerar som lärare under 2 och d e l t a r s o m e l e v i 13 l e k t i o n e r . R e s t e r a n d e 10 t i m m a r t o r d e b ö r a a n s l å s till grupparbete företrädesvis beträffande speciella undervisningsmetodiska frågor. Det erforderliga lärarbehovet u p p g å r s å l u n d a till (10 + 2 • 15 + 2 • 10 = ) 60 t i m m a r . Undervisningen

om

åskådningsme-

114 del, som föreslås omfatta 10 elevtimmar, beräknas halva tiden bedriven i lektionsform och halva tiden i form av arbete i grupper om högst fem deltagare. Lärarbehovet blir följaktligen (5 + 3 - 5 = ) 20 timmar. De 10 elevtimmarna för undervisning i röst- och talvård samt muntlig framställning beräknas fördelad på 2 lektioner och 8 timmars gruppvis bedrivna övningar. Lärarbehovet blir i enlighet härmed (2 + 2 • 8 = ) 18 timmar. Ifråga om utbildningens praktiska moment h a r 45 timmar föreslagits omfatta auskultering. De sakkunniga beräknar emellertid att omkring 5 timmar av denna tid bör användas för gruppvis anordnade överläggningar i anslutning till auskulteringen. I övrigt kräver auskulteringen inga extra lärartimmar. Behovet inskränker sig sålunda till (2 • 5 =) 10 lärartimmar. Enligt de sakkunnigas förslag skall undervisningsövningarna för var och en av kursdeltagarna omfatta 25 lektioner; därvid erforderlig handledning beräknas till övervägande delen ombesörjd av lärare och instruktörer vid berörda övningsskolor. För att fastare samman-

knyta utbildningens teoretiska och praktiska moment bör emellertid läraren i psykologi och pedagogik samt allmän undervisningsmetodik tjänstgöra som särskild handledare vid ett mindre antal undervisningsövningar, förslagsvis 2 lektioner per kursdeltagare. Lärarbehovet för denna handledning blir följaktligen 15 • 2 = ) 30 timmar. Det sammanlagda lärarbehovet för ovan angivna moment i en utbildningskurs för blivande instruktörer inom lantbruksundervisningen uppgår sålunda till 163 timmar. Anordnas dylika kurser såväl höst- som vårtermin, blir följaktligen lärarbehovet 326 timmar. Utöver av lärare och instruktörer vid berörda övningsskolor ombesörjda moment i instruktörsutbildningen torde det för övrig i densamma ingående undervisning bli nödvändigt att anlita timlärare och särskilt engagerade experter. Lokalbehovet för utbildning av lärare och instruktörer inom lantbruksundervisningen

I diskussionen om lokaliseringen av lärar- och instruktörsutbildningen inom lantbruksundervisningen framhölls, att de sakkunniga icke funnit det lämpligt att för denna utbildningsverksamhet

Sammanställning av lärarbehovet vid en utbildningskurs för blivande instruktörer inom lantbruksundervisningen

Antal elevtimmar i respektive utbildningsmoment

Antal lärartimmar varvid undervisning och handledning lämnas följande antal kursdeltagare 15

25 t. psykologi och pedagogik 35 » allmän och speciell undervisningsmetodik 10 » åskådningsmedel 10 » röst- och talvård

7å8

1 25

25 10 5 2

2-25

15-2

60 20 18 10 30 1

3-5 2-8 2-5

25 » undervisningsövningar 150 tim.

Summa lärartimmar

15 Härtill kommer handledning av vederbörande lärare och instruktörer vid berörda övningsskolor.

115 väcka förslag om inrättandet av någon särskild och med tillhörande övningsskola utrustad läroanstalt. Utbildningen förelås förlagd i anslutning till tvenne redan befintliga skolor för lantbruksundervisningen. Det h a r av det föregående även framgått, att berörda utbildning är av relativt liten omfattning och att det är vanskligt att söka ange det mera långsiktiga utbildningsbehovet; de sakkunniga har därför ansett sig böra föreslå stadigvarande och med egna lokaler utrustad utbildningsverksamhet på endast den ena av de båda utbildningsorterna. Redan anförda omständigheter ger vid handen, att det erforderliga lokalbehovet för berörda utbildningsverksamhet blir föga omfattande. Det bör emellertid även erinras om att antalet kursdeltagare föreslås begränsat till femton per kurs. Av det i ett föregående avsnitt relativt ingående redovisade lärarbehovet kan också utläsas att utbildningskursernas genomförande icke medför något exceptionellt stort lokalbehov. För var och en av de olika kurstyperna gäller att behov av två lärosalar i vissa fall kan beräknas föreligga, då undervisningen sker i form av grupparbete. Den till Jälla föreslagna utbildningen av ämneslärare och instruktörer beräknas kunna organiseras så, att instruktörsutbildningen förlägges till tidpunkter, då lokaliteterna inte tas i anspråk av ämneslärarutbildningen. Lokalbehovet blir därmed likartat på de båda utbildningsorterna. Såväl i Jälla som i Alnarp kräver un-

Lärar- och instruktörsutbildningen Behovet av utbildning av ämneslärare, yrkeslärare och instruktörer inom skogsbrukets område

De sakkunniga har tidigare framhållit, att beräkningar av yrkesutbildningens

dervisningen med kursdeltagarna samlade i ett klassrum, som bör vara utrustat så, att det även kan komma till användning vid de demonstrations- och elevförsök, vilka beräknas ingå i psykologi- och pedagogikundervisningen. Vid vissa tillfällen, då undervisningen bedrives gruppvis, erfordras såsom ovan framhållits ytterligare ett rum. Detta grupparbetsrum synes lämpligen kunna utnyttjas även för andra ändamål. Bl. a. kan det stå till deltagarnas förfogande som läsrum samt komma till användning vid överläggningar angående lektionsuppgifter och vid genomgång av hållna övningslektioner. De båda lärosalarnas sammanlagda golvyta beräknas uppgå till omkring 80 m 2 . Ytterligare särskilda utrymmen torde icke vara erforderliga för lärar- och instruktörsutbildningen. Genom dess anknytning till skolorna i Jälla och Alnarp beräknar de sakkunniga nämligen, att en del av nämnda skolors lokaler skall kunna disponeras jämväl för lärar- och instruktörsutbildning. Så bör t. ex. kunna ske med bibliotek, materielrum, lärarrum och administrationslokaler. Lokalbehovet för lärar- och instruktörsutbildningen för jordbrukets område uppgår sålunda till två klassrum och två grupparbetsrum. Den sammanlagda golvytan beräknas omfatta cirka 160 m 2 , varav hälften avser stadigvarande lokaler för denna utbildning. Några särskilda lokaler för skolornas inkvartering har de sakkunniga inte ansett sig böra föreslå.

för

skogsbruksundervisningen

framtida omfattning alltid är synnerligen vanskliga att verkställa, eftersom de måste grundas på en rad mer eller mindre osäkra faktorer, som påverkar kalkylerna rörande denna utbildnings op-

116 timala omfattning. I det närmast följande skall endast beröras några för skogsbruksundervisningen relevanta omständigheter. Skogsarbetet har ända fram till 1950talet i stort sett haft hantverksmässig karaktär. Under det senaste decenniet har emellertid väsentliga förändringar inträffat i detta avseende. Sålunda h a r bl. a. motorsågar samt maskinella hjälpmedel för avbarkning av virket i stor utsträckning kommit till användning. Vidare har på transportteknikens område vidtagits betydelsefulla rationaliseringsåtgärder. Den genomförda mekaniseringen och rationaliseringen h a r kraftigt nerbringat behovet av manuellt arbete. I samma riktning h a r även en effektiviserad arbetsplanering verkat. De antydda förändringarnas inverkan på behovet av mänsklig arbetskraft kan utläsas i det minskade sammanlagda dagsverksbehovet per producerad kubikmeter virke. Sålunda räknade man på 1940-talet arbetsåtgången till i medeltal 1,0 eller 0,9 dagsverken per avverkad kubikmeter. Något årtionde senare hade detta åtgångstal enligt en av arbetsmarknadsstyrelsen verkställd utredning (SOU 1956:36) sjunkit till 0,7 dagsverken per avverkad kubikmeter, och man förutsåg att en fortgående rationaliseringsverksamhet skulle medföra ytterligare inbesparingar av den manuella arbetsinsatsen. År 1961 utarbetade statens skogsforskningsinstitut i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen en prognos rörande bl. a. skogsbrukets arbetskraftsbehov omkring år 1970. Med en kvarstående manuell avbarkning av 30 % av det avverkade virket beräknades arbetskraftsbehovet till 26 707 000 dagsverken. Därest utvecklingen förlöpte så snabbt, att praktiskt taget all manuell avbarkning försvunnit, uppskattades arbetskraftsbehovet till 24 379 000 dagsverken. Angivna ar-

betskraftsbehov motsvarar ett åtgångstal av 0,41 respektive 0,37 dagsverken per avverkad kubikmeter. Med utgångspunkt från de ovan angivna beräkningarna kan behovet av årlig nyanställning uppskattas till 2 900 —3 200 personer. Härtill bör emellertid läggas en årlig nyrekrytering av omkring 300 arbetsledare, varför det sammanlagda nyrekryteringsbehovet skulle uppgå till 3 200 å 3 500 personer årligen. Ovanstående beräkningar har utförts u n d e r förutsättningen, att allt skogsarbete utföres av i yrket heltidssysselsatt arbetskraft. Så är emellertid ingalunda fallet. En mycket stor del av arbetsvolymen utföres nämligen av personer, som endast tidvis arbetar i skogen. Tillgänglig statistik i detta stycke är bristfällig. En bedömning av förhållandet återfinnes emellertid i en år 1959 av skogsstyrelsen till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse angående långsiktsplaneringen för investeringar i skogsbruksskolor. Denna bedömning grundar sig på av skogsvårdsstyrelserna efter vissa enhetliga grunder gjorda u p p skattningar, vilka angivits vara mycket försiktiga. Under förutsättning att allt arbete utfördes av heltidsanställda skogsarbetare skulle enligt skogsstyrelsens beräkningar det årliga rekryteringbehovet uppgå till omkring 2 850 personer. Med hänsyn till att en stor del av arbetskraften såsom ovan framhållits inte är tillgänglig för skogsarbete hela året, uppskattades emellertid det verkliga rekryteringsbehovet till omkring 1 340 heltidsarbetande och 3 050 deltidsarbetande, d. v. s. sammanlagt cirka 4 400 personer. Vissa av de deltidsarbetande ansågs emellertid sakna intresse för att genomgå grundläggande skoglig utbildning, varför skogsstyrelsen reducerade det årliga utbildningsbehovet till drygt 3 000 personer.

117 Detta antal betecknades dock vara ett minimibehov. Verkställda prognoser ger sålunda vid handen, att antalet tillgängliga elevplatser för d e n första skogliga grundutbildningen bör uppgå till något mer än 3 000. Läsåret 1960/61 deltog 1059 elever i första årskursen av den skogliga grundutbildning, som anordnas med statsbidrag förmedlade av skogsstyrelsen. Lägger man härtill 30 elever, som erhöll motsvarande skoglig yrkesutbildning i försöksskolans årskurs 9 y, 158 elever som deltog i en förkortad grundutbildning för äldre inträdessökande till skogsskolorna samt ett 30tal vid domänverkets skogsyrkesskolor utbildade elever, uppgick det sammanlagda antalet till i runt tal 1 280 elever. En omfattande ökning av berörda yrkesutbildning är tydligen av behovet starkt påkallad. Den framtida elevtillsirömningen till grundutbildningens andra årskurs är än svårare att förutsäga, bl. a. därför att erfarenheterna av denna kursverksamhet är mycket begränsade. F ö r att bli antagen till nämnda kurs erfordr a s genomgången första årskurs eller skogskurs anordnad inom det obligatoriska skolväsendets årskurs 9 eller motsvarande kunskaper och färdigheter. Tidigare beräknade man, att omkring 25 % av d e inträdesberättigade skulle uttala önskemål om fortsatt utbildning i grundutbildningens andra årskurs. Skäl synes emellertid tala för att anslutningsprocenten med hänsyn till det framtida skogsbrukets behov av specialutbildad arbetskraft bör1 vara högre. Det må framhållas, att antalet elever i a n d r a årskursen läsåret 1960/61 endast uppgick till 179, varjämte domänstyrelsen anordnade en 12-dagars fortbildningskurs med 13 deltagare. Vidare kan nämnas att vid lantmannaskolor m. fl. läroanstalter anordnades ett

drygt 80-tal skogskurser, som i vissa delar var jämförliga med den skogliga grundutbildningens andra årskurs. 1955 års skogsvårdsutredning förordade, att fortbildningen av skogsarbetare och skogsägare skulle utbyggas, så att den senast år 1970 omfattade i runt tal 180 000 elevdagar, d. v. s. tre gånger så många som läsåret 1956/57. Som jämförelse må nämnas att antalet elevdagar i statsunderstödda s. k. vidareutbildningskurser inom skogsbrukets område läsåret 1960/61 uppgick till omkring 46 000; härtill kan läggas viss fortbildning som anordnades av domänstyrelsen och olika skogsföretag. Såsom framgår av den ovan lämnade summariska redovisningen erfordr a s en kraftig utbyggnad av utbildningen och fortbildningen av yrkesutbildningen inom skogsbrukets område. Skogsbruksarbetets allt längre gående mekanisering och rationalisering beräknas visserligen minska det mänskliga arbetskraftsbehovet, men samtidigt kommer kraven på god yrkesutbildning att skärpas för de inom skogsbruket yrkesverksamma. Behovet av lärarkrafter i den skogliga yrkesutbildningen är uppenbarligen direkt proportionellt mot antalet elevdagar. En yrkesutbildning av den omfattning och med den organisation, som angivits i det föregående, kräver omkring 300 lärare med föreståndareller yrkeslärarkompetens samt 250 instruktörer med instruktörs- eller handledarkompetens för grundutbildningens genomförande; för den fortsatta utbildningen av inom skogsbruket yrkesverksamma — förmansutbildningen, undervisningen vid statens skogsskolor och kompletteringskurser — samt för administrationen av verksamheten torde krävas ytterligare ett antal ämneslärare och yrkeslärare, tillsammans mer än 100. Den kontinuerliga nyrekryteringen

118 av nämnda lärare och instruktörer kan tillgodoses genom pedagogisk utbildningsverksamhet på en ort. Normalt bör därvid årligen anordnas en yrkeslärarkurs samt antingen en ämneslärar- eller en instruktörskurs. Därjämte ges även i mindre omfattning utrymme för den inom skogsbruksundervisningen tjänstgörande personalens fortbildning; huvuddelen av sistnämnda verksamhet torde dock behöva organiseras genom kurser, som allt efter omständigheterna anordnas på skilda orter. F ö r att avhjälpa den förhandenvaramde bristen på skoglig utbildningspersonal erfordras emellertid tydligen i nuläget en långt större utbildningskapacitet än den ovan angivna. Detta akuta utbildningsbehov bör tillgodoses genom anordnandet av tillfälliga kurser. Av framställningen i kap. 5 har bl. a. kunnat utläsas, att en särskild parlamentarisk kommitté tillsatts för att utreda skogsbrukets behov av yrkesutbildning på olika nivåer. De sakkunniga har sig bekant, att denna kommitté h a r för avsikt att låta utarbeta en prognos angående skogsbrukets framtida behov av arbetskraft. De i det föregående anförda uppgifterna ger emellertid ett i detta sammanhang tillräckligt noggrant underlag för bedömningen av det erforderliga antalet lärare och instruktörer för den skogliga yrkesutbildningen. Lärarutbildningens förläggningsort

De sakkunniga h a r i ett tidigare avsnitt diskuterat möjligheterna dels att förlägga lärarutbildningen inom jordbrukets och skogsbrukets områden till en och samma ort, dels att anknyta ifrågavarande verksamhet till lärarutbildningen inom andra yrkesområden. De h a r därvid ansett sig kunna konstatera, att förutsättningar saknas för en dy-

lik anordning. Vad beträffar lärarutbildningen inom skogsbrukets område har de sakkunniga förordat, att den bör förläggas till en skogsbruksskola. Valet av den framtida utbildningsorten måste ske under hänsynstagande till att eleverna rekryteras från hela landet. En ort med goda kommunikationer i mellersta Sverige torde ur geografisk synpunkt erbjuda det bästa läget. De skogliga förhållandena i dessa trakter är också representativa och lämpade för här avsedd undervisning. Vidare bör eftersträvas att knyta lärarutbildningen till en skola relativt när a en tätort, som kan ge den mångskiftande service skolan, dess lärare och elever behöver. Nära grannskap till annan yrkes- och lärarutbildning är givetvis också av stor betydelse, bl. a. genom de möjligheter som därmed öppnas att utnyttja till denna utbildning knutna specialister av skilda slag som timlärare för vissa delar av undervisningen. Av samma anledning bör även eftersträvas, att lärarutbildningen förlägges i närheten av vissa institutioner med skoglig, medicinsk och fysiologisk sakkunskap. Det må även beaktas att en skogsbruksskola är för liten för att ensam kunna tjänstgöra som övningsskola. Antalet avdelningar vid en dylik skola är så begränsat, att utrymme saknas för det erforderliga antalet undervisningsövningar. Dessa måste sålunda såsom tidigare framhållits delvis förläggas till andra skogsbruksskolor; situationen är sålunda likartad med förhållande na inom lantbruksundervisningens område. Utbildningsverksamheten bör förläggas till en så belägen skola, att ett utnyttjande av omkringliggande skogsbruksskolor som externa övningsskolor kan o r d n a s utan alltför stora olägenheter. Ingen av landets skogsbruksskolor h a r så stora resurser i avseende på un-

119 dervisningslokaler och elevbostäder, att den utan tillbyggnad skulle kunna räcka till såväl för lärarutbildningen som för den skogliga yrkesutbildningen vid den interna övningsskolan. Det bör vidare framhållas, att de hittills vid Vallmotorp förhyrda utrymmena för lärarutbildning inom kort torde komma att helt tas i anspråk för skoglig yrkesutbildning. Vid sina överväganden angående förläggningsorten för lärarutbildningen h a r de sakkunniga funnit, att Ladviks skogsbruksskola i Stockholms län bäst synes motsvara de ovan angivna villkoren. Den är belägen i det s. k. Boge sundsområde t mellan Stockholm och Vaxholm. Enligt vad de sakkunniga erfarit, föreligger planer på att inom en nära framtid utbygga nämnda skola för en kapacitet av fyra parallella skogskurser med sammanlagt 60 elevplatser. Bland skogsbruksskolor, som kan komma ifråga som externa övningsskolor, må nämnas skolorna i Frossarbo (Uppsala län), Kratte Masugn (Gävleborgs l ä n ) , Vallmotorp (Södermanlands län) och Väst-sura (Västmanlands l ä n ) . Det må nämnas, att skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län i princip inte har något att invända emot att lärarutbildningen förlägges till Ladviks skogsbruksskola. Till ett uttalande, som gjorts i denna riktning, h a r emellertid fogats det förbehållet, att ifrågavarande arrangemang inte får inkräkta på de utrymmen, som erfordras för den skogliga yrkesutbildningen inom länet. Behovet av lärare för den pedagogiska utbildningsverksamheten inom skogsbrukets område

Av den föregående framställningen har bl. a. kunnat utläsas, att stadigvarande utbildning av lärare och instruktörer inom skogsbrukets område endast bör o r d n a s p å en ort. Behovet av lärarpersonal för denna verksamhet blir följ-

aktligen jämförelsevis ringa. Med den uppläggning, som de sakkunniga ansett sig böra förorda, blir det emellertid nödvändigt att engagera såväl yrkespedagogisk som facklig expertis för denna utbildning. I det föregående har även framhållits, att lärar- och instruktörsutbildningen bör förläggas till en skogsbruksskola. Den lokala ledningen av dessa skolor handhas av en föreståndare, som utöver sina administrativa uppgifter h a r att förvalta till iskolan hörande skog, byggnader, maskiner m. m. Därjämte åvilar honom en undervisningsskyldighet om cirka 670 lektionstimmar p e r år (jfr ovan kap. 5). Ett nära samarbete mellan undervisningsverksamheten vid skogsbruksskolan och den; dit förlagda lärarutbildningen är uppenbarligen nödvändigt. De bästa förutsättningarna för ett dylikt samarbete torde skapas, därest ledningen för såväl skogsbruksskolan som för lärarutbildningen anförtros åt en gemensam skolchef. De sakkunniga föreslår därför att en rektorstjänst för den skogliga lärarutbildningsanstalten inrättas; därigenom bortfaller emellertid en tjänst som föreståndare vid skogsbruksskola. Rektor bör ifråga om lärarutbildningen h a n d h a administrativa uppgifter, som inte är av den art att de bör ombesörjas av tillsynsmyndigheten. Han bör ha det närmaste ansvaret för att respektive utbildning upplägges och genomföres i enlighet med av tillsynsmyndigheten angivna riktlinjer. Därjämte bör rektor bestrida viss undervisning såväl vid lärarutbildningen som vid den interna övningsskolan. Rektor skall vidare i samarbete med övriga lärare vid skolan och särskilda experter vara tillsynsmyndigheten behjälplig vid utformningen av kursplaner, tillämpning av nya undervisningsmetoder, införande av nya undervis-

120 ningsmoment 1 lärarutbildningen samt utprovning och förbättrande av undervisningsmateriel för skogliga läroämnen. Han bör vidare tjänstgöra som kursledare vid fortsatt utbildning för skoglig lärarpersonal. Det förutsattes att rektor vid fullgörande av sistnämnda arbetsuppgifter erhåller motsvarande minskning av honom åliggande undervisningsskyldighet. I sin egenskap av skogsbruksskolans chef bör rektor bl. a. ha noggrann tillsyn över att undervisningen i skogliga fackämnen hålles å jour med utvecklingen inom skogsnäringen. För fullgörandet av i föregående stycke angivna arbetsuppgifter erfordras en väl kvalificerad kraft; stor vikt måste därför läggas vid att en för rektorstjänsten lämplig person erhåller chefsskapet för denna skogsbrukets enda fasta lärarutbildningsanstalt. Som kompetenskrav för rektorstjänsten synes böra uppställas lägst avlagd civiljägmästarexamen, varjämte måste förutsättas att vederbörande genomgått lärarutbildning .samt äger utpräglad förmåga att undervisa och handleda. Vidare bör krävas god administrativ förmåga. Vid tillsättningen av berörda tjänst synes även betydande hänsyn böra tas till tidigare självständigt kvalificerat arbete inom skogligt utvecklingsarbete. Skoglig licentiatexamen, erfarenhet från arbetsstudier o. dyl. skulle givetvis utgöra värdefulla meriter; krav på sådana kvalifikationer synes dock inte böra uppställas. Undervisningsskyldigheten för nämnde rektor bör bestämmas bl. a. under beaktande av att hans administrativa arbetsuppgifter är mera arbetskrävande än de som åvila föreståndaren för en skogsbruksskola. Med hänsyn jämväl till övriga rektor åvilande arbetsuppgifter synes hans undervisningsskyldighet böra begränsas så, att den

motsvarar 10 lektionstimmar per vecka under 42 veckor per läsår. Därav beräknas omkring hälften omfatta undervisning och handledning vid lärarutbildningen och hälften undervisning i skogliga ämnen vid den interna övningsskolan. Beträffande undervisningen vid lärarutbildningen torde rektor bl. a. böra behandla speciell undervisningsmetodik inom skogsbrukets område. Undervisningen i psykologi och pedagogik samt allmän undervisningsmetodik bör h a n d h a s av en yrkespedagogisk expert. Denne bör vidare medverka som handledare vid lärarkandidaternas övningslektioner, ha tillsyn över samordningen mellan teoretisk och praktiskt-pedagogisk utbildning samt planera och granska elevernas specialarbeten. I det föregående h a r framhållits, att den undervisning i skogliga ämnen, som beräknas ingå i yrkesläraroch instruktörsutbildningen, i viss mån bör sammanvävas med de praktiska momenten i den pedagogiska utbildningen. Läraren i pedagogik och psykologi bör sålunda även följa de skogliga facklärarnas behandling av ämnes- och lektionsdispositioner, säkerhetsfrågor, bedömning och betygssättning, 'metodiska problem vid den motoriska inlärningen av manuellt arbete o. s. v. Härigenom får den yrkespedagogiske experten även bättre möjligheter att hålla sig ä jour med arbetslivet och den tekniska utvecklingen inom skogsbrukets område, varigenom han lättare kan angripa de undervisniingsproblem som sammanhänger med den skogliga yrkesutbildningen. Det synes d e sakkunniga angeläget, att en högt kvalificerad pedagog specialiserar sig på undervisningsmetodiken inom detta område. Vid sidan av sina uppgifter i den grundläggande lärarutbildningen bör den yrkespedagogiske experten även

121 medverka vid lärarnas fortbildning. Han kan vidare beräknas bli tagen i anspråk av tillsynsmyndigheten vid uttagning av sökande till lärarutbildningen. Han förutsattes därjämte även medverka i det fortlöpande reformarbetet på lärarutbildningens område. Fastställandet av kompetenskraven för berörde lärare måste ske under hänsynstagande till de ovan antydda arbetsuppgifterna. Därvid bör emellertid även beaktas, att vederbörande blir den ende läraren av denna kategori inom det skogliga yrkesområdet. Hur nämnda förhållande skärper kraven p å befattningshavaren h a r närmare utvecklats i ett tidigare avsnitt r ö r a n d e behovet av yrkespedagogisk expertis för lärarutbildningen inom jordbrukets område. F o r d r i n g a r n a bör ställas lika högt som för motsvarande befattningshavare inom detta yrkesområde, d. v. s. krav p å att vederbörande avlagt filosofie licentiatexamen i psykologi eller pedagogik, genomgått lärarutbildning samt visat sig äga utpräglad förmåga att undervisa och handleda. Vid tillsättningen bör därutöver betydande hänsyn tas till eventuell tidigare verksamhet, varigenom vederbörande kunnat förvärva kännedom om yrkesutbildningen i n o m skogsbrukets område. Det torde emellertid inte vara realistiskt att uppställa krav på speciell skoglig fackutbildning. För berörda lärarbefattning föreslås beteckningen lektorat i psykologi och pedagogik. Undervisningsskyldigheten för lektorn i psykologi och pedagogik måste avpassas efter de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna. Beträffande undervisningens uppläggning gäller att såväl en modifierad föreläsningsform som seminarieövningar och lektioner bör komma till användning vid genomgång av kursernas teoretiska avsnitt. Förberedelsearbetet för denna under-

visning måste bli förhållandevis betungande, bl. a. av den anledningen att undervisning i parallellt arbetande grupper liksom i samband med lärarutbildningen på jordbrukets område endast kan förekomma i mycket begränsad omfattning. Lektorn i psykologi och pedagogik har vidare att verkställa erforderliga tentamina, anordna och bedöma skriftliga prov, utdela uppgifter för och granska lärarkandidaternas specialarbeten, enligt tillsynsmyndighetens bestämmande fullgöra andra med undervisningen sammanhängande arbeten samt ha vård om honom anförtrodd undervisningsmateriel. Härtill kommer att han — såsom ovan framhållits — i viss utsträckning skall medverka vid lärarnas fortbildning, varjämte tid och möjligheter måste lämnas honom att följa den yrkespedagogiska utvecklingen. I likhet med vad de sakkunniga tidigare föreslagit för lektorn i psykologi och pedagogik vid lärarutbildningen inom jordbrukets område bör den sammanlagda undervisningsskyldigheten för motsvarande befattningshavare vid lärarutbildningen inom skogsbrukets område fastställas till högst 700 timmar per läsår, varvid varje lektionstimme förutsattes omfatta 45 minuter. Lektorn bör vara skyldig att mot särskild ersättning biträda som studierektor och därvid vara rektor behjälplig med utbildningskursernas pedagogiska uppläggning. F ö r utbildningen i åskådningsmedlens användning i undervisning bör om möjligt en specialist med särskilda kvalifikationer beträffande skoglig undervisningsmateriel engageras. I lärar- och instruktörsutbildningen ingående kursmoment rörande röst- och talvård, bokoch bibliotekskunskap, skolhygien samt yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor kräver likaledes undervisning av sär-

122 skilt engagerade specialister. Såsom ovan framhållits i samband med lärarutbildningen inom jordbrukets område är det för effektiviteten i utbildningen värdefullt, om dessa specialister återkommer kurs efter kurs och sålunda kommer att utgöra en timlärarstab. Undervisningen i arbetsfysiologi utgör en mycket betydelsefull del av den skogliga fackundervisningen. Därvid behandlas bl. a. människokroppens byggnad och funktioner, träningslära, hygien samt åtgärder mot olycksfall och ohälsa. Uppenbarligen krävs för vissa moment av denna undervisning medverkan av kvalificerad medicinsk expertis samt lärare med gymnastikdirektörsutbildning. Undervisningen i arbetsfysiologi bör emellertid även anslutas såväl till yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning som till vissa delar av undervisningen i praktiskt manuellt arbete (arbetsplanering, huggning, lyftning m. m.) med avseende på olika operationers utförande, arbetsställningar och arbetsrörelser. Vidare bör undervisningen i arbetsfysiologi anknyta till spörsmål beträffande exempelvis avverkningsarbetets organisation, olika huggningsmetoder o. dyl. samt till vissa delar av redskapsläran. Undervisningen rörande dessa frågor är av så grundläggande och väsentlig art, att en särskild lärare bör handha densamma. För denne lärare i skoglig arbetsteknik föreslås beteckningen assistent. Utöver angivna undervisning bör han tjänstgöra som handledare vid lärarkandidaternas övningslektioner, h a n d h a viss undervisning vid den interna övningsskolan, medverka vid en fortgående reformering och utveckling av träningsprogram o. dyl. samt på tillsynsmyndighetens uppdrag bedriva konsulterande verksamhet vid skogsbruksskolorna. Kompetenskraven för nämnda assi-

stent bör omfatta lägst avlagd skogsmästarexamen samt genomgången yrkeslärarutbildning, varjämte vederbörande skall ha styrkt sig äga utpräglad förmåga att undervisa och handleda. Vid tjänstens tillsättande bör även betydande hänsyn tas till tidigare erfarenhet av arbetsstudier o. dyl. Därutöver förutsattes att vederbörande förvärvat kunskaper i fysiologi och träningslära. Avlagd gymnastikdirektörsexamen skulle givetvis utgöra en värdefull m e r i t ; det är emellertid enligt de sakkunnigas mening inte realistiskt att uppställa krav på en så omfattande utbildning för ifrågavarande befattningshavare. Däremot torde man kunna kräva genomgången kortare gymnastikledarkurs av den typ, som t. ex. svenska gymnastikförbundet anordnar. Inom den del av det maskintekniska området, som behandlar skogsbrukets småmaskiner, föreligger ett motsvarande behov av en till lärarutbildningen fast knuten lärare. Man kan nämligen inte förutsätta, att assistenten i skoglig arbetsteknik skall äga erforderlig kompetens att h a n d h a undervisningen rörande dylika maskiners konstruktion och utformning. De sakkunniga föreslår därför inrättandet av ytterligare en fast lärartjänst vid lärarutbildnings:instalten; även för denne befattningshavare föreslås beteckningen assistent. Förutom undervisningen i maskinteknik beräknas han i viss utsträckning medverka som handledare vid övningslektionerna, bestrida viss undervisning vid den interna övningsskolan samt biträda vid den fortgående reformeringen av kurs- och timplaner. Han bör vidare tjänstgöra som rådgivare vid skogsbruksskolorna och ge de vid dessa verksamma yrkeslärarna fortlöpande informationer rörande de aktuella maskinernas tekniska utveckling; därjämte bör han medverka vid central upphand-

123 ling av för berörda utbildningsverksamhet erforderlig utrustning. Som kompetenskrav för denne assistent bör föreskrivas lägst genomgången lägre motorteknisk ingenjörsutbildning och avlagd skogsmästarexamen samt genomgången yrkeslärarutbildning; vidare förutsattes att vederbörande styrkt sig äga utpräglad förmåga att undervisa och handleda. Tjänstgöringsskyldigheten för var och en av de båda assistenterna föreslås omfatta 25 lektionstimmar per vecka under 42 veckor p e r läsår; därvid förutsattes ifråga om tjänstgöring, som utgöres av undervisning, varje timme omfatta 45 minuter. Det bör framhållas, att de ovan föreslagna fyra tjänsterna h a r sin motsvarighet inom skogsstyrelsens undervisningsavdelning och avses ersätta dessa tjänster. Vid lärarutbildningen föreligger slutligen behov av särskilda experter för orienterande undervisning i den terrängbundna virkestransportens teknik samt i skoglig maskinteknik. Behovet av undervisning i dessa ämnen är emellertid relativt ringa vid de grundläggande lärarkurserna. Ifrågavarande experters medverkan erfordras framför allt vid fortbildningskurser för lärarpersonalen, i rådgivande verksamhet vid skogsbruksskolorna, vid det fortlöpande arbetet med kursplanernas reformering samt för att hålla kontinuerliga kontakter med forskning, arbetsstudier och näringsliv. Beträffande de vid lärarutbildningen erforderliga experterna för undervisning i skogliga ämnen vill de sakkunniga i detta sammanhang framhålla följande. För den skogliga yrkesutbildningen kan det m å h ä n d a visa sig mest fördelaktigt, att dessa experter utgöres av personal inom tillsynsmyndigheten; undervisningen kan därvid ingå som en

del av dessa tjänstemäns arbetsuppgifter. En dylik anordning har med positivt resultat prövats i samband med den av skogsstyrelsen bedrivna lärarutbildningen. Kompetenskraven för berörda befattningshavare måste därvid uppenbarligen fastställas med beaktande jämväl av dem åvilande arbetsuppgifter utöver undervisningsskyldigheten. Utbildningen av ämneslärare skogsbruksundervisningen

inom

Antalet lärartimmar vid en utbildningskurs för rubricerade lärare skulle enligt de sakkunnigas beräkningar bli följande: 90 elevtimmar psykologi och pedagogik fördelas på föreläsningsbetonad undervisning och seminarieövningar. 48 elevtimmar allmän undervisningsmetodik fördelas på 18 föreläsningar och seminarieövningar medan övriga timmar tas i anspråk för gruppvis anordnade träningslektioner vid vilka var och en av de 15 lärarkandidaterna fungerar som lärare under 4 och deltar som elev under 26 lektioner. Nämnda del av utbildningen kräver sålunda (90 + 18 + 15-4 = ) 168 lärartimmar. För behandlingen av speciell undervisningsmetodik har i kursplanen anslagits 50 elevtimmar. Av dessa bör omkring 20 anslås till föreläsningar och seminarieövningar, de övriga till grupparbeten. Lärarbehovet blir sålunda (20 + 2 - 3 0 = ) 80 timmar. De 20 elevtimmarna för undervisning om åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen, bör disponeras med hälften för föreläsningar och seminarieövningar och hälften för grupparbete, varvid dock gruppens storlek begränsas till högst fem deltagare. Lärarbehovet blir följaktligen (10 + 3-10 = ) 40 timmar. Undervisningen i röst- och talvård samt muntlig framställning, som om-

124 Beträffande de i ämneslärarutbildningen ingående praktiska pedagogiska momenten må följande framhållas:

fattar 10 elevtimmar, beräknas fördelad så, att 2 timmar anslås till introducerande föreläsningar och återstående tiden till gruppvis ordnade övningar, varför lärarbehovet för denna del av utbildningen blir (2 + 2 - 8 = ) 18 timmar. Behandlingen av bok- och bibliotekskunskap, skolhygien ;samt yrkesvalsoch arbetsmarknadsfrågor torde i sin helhet kunna genomföras med lärarkandidaterna samlade. Lärarbehovet blir följaktligen (5 + 4 + 1 0 = ) 19 timmar. Specialstudierna upptar 16 elevtimmar. Därav beräknas 3 timmar för grupparbete, varvid uppgifterna fördelas och anvisningar lämnas för det fortsatta arbetet och den kommande redovisningen. Övriga timmar torde kunna disponeras för seminarieövningar vilka med hänsyn till det starkt begränsade timantalet bör genomföras med eleverna fördelade i tvenne parallellt arbetande grupper. Lärarbehovet blir sålunda ( 2 - 1 6 = ) 32 timmar. Sammanställning

Auskultationerna vid de till förfogande stående undervisningsavdelningarna kräver icke särskilda lärartimmar. Demonstrationslektionerna beräknas följda av seminarieövningar. Med 10 demonstrationslektioner per grupp blir följaktligen lärarbehovet (2-20 = ) 40 timmar. Undervisningsövningarna omfattar ( 1 5 - 5 0 = ) 750 timmar. Den därvid behövliga handledningen skall givetvis till största delen ombesörjas av respektive ämnes- eller avdelningslärare. Under vissa övningslektioner bör emellertid — i likhet med vad som är fallet vid t. ex. handelslärarutbildningen —• förekomma särskild pedagogisk handledning. Denna beräknas för var och en av kursdeltagarna meddelad under 14 lektioner, varför det sammanlagda behovet av ytterligare handledning uppgår till ( 1 5 - 1 4 = ) 210 timmar.

av lärarbehovet vid en utbildningskurs för blivande inom skogsbruksundervisningen

Antal elevtimmar i respektive utbildningsmoment

Antal lärartimmar varvid undervisning och handledning lämnas följande antal lärarkandidater 15 i

7å8

90 t. psykologi och pedagogik 48 » allmän undervisningsmetodik . . . 50 » speciell undervisningsmetodik. . . 20 » åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen 10 » röst- och talvård 5 » bok- och bibliotekskunskap 4 » skolhygien 10 » yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor 16 » specialstudier 70 » auskultations-och demonstrationslektioner 50 » undervisningsövningar 20 » yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning

90 18 20

15-4 2-30

393 t.

10 2 5 4

ämneslärare

Summa lärartimmar

1 90 78 80 40 18 5 4

3-10 2-8

10 32

2-16 10

15-14

40 210 1

2-20

20 208

20 lärare vid berörda övningsskolor. Härtill kommer handledning av vederbörande

125 Anordnandet av yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning kräver 20 lärartimmar. Det sammanlagda lärarbehovet för ovan angivna moment i en utbildningskurs för blivande ämneslärare inom skogsbruksundervisningen uppgår sålunda till 627 timmar. Utbildningen av yrkeslärare skogsbruksundervisningen

inom

Antalet lärartimmar vid en utbildningskurs för blivande yrkeslärare inom skogsbruksundervisningen blir enligt de sakkunnigas beräkningar följande: 40 elevtimmar psykologi och 70 elevtimmar pedagogik torde i sin helhet kunna genomföras med lärarkandidaterna samlade; 50 elevtimmar allmän undervisningsmetodik fördelas på 20 föreläsningar och seminarieövningar samt 30 gruppvis anordnade träningslektioner, vid vilka var och en av de 15 kursdeltagarna fungerar som lärare under 4 och deltar som elev under 26 lektioner. För nämnda del av utbildningen kräves sålunda (40 + 70 + 20 + 1 5 - 4 = ) 190 lärartimmar. Behandlingen av den speciella undervisningsmetodiken omfattande 60 elevtimmar bör lämpligen kunna fördelas så, att 30 timmar omfattar seminarieövningar och 30 timmar grupparbete. Lärarbehovet för den speciella undervisningsmetodikens behandling blir följaktligen (30 + 2 - 3 0 = ) 90 timmar. Undervisningen om åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen, omfattande 20 elevtimmar, beräknas fördelad så, att halva tiden anslås till föreläsningar och seminarieövningar och halva tiden till arbete i grupper om högst fem deltagare. Lärarbehovet blir sålunda (10 + 3 - 1 0 = ) 40 timmar. De 10 elevtimmarna för undervisning i röst- och talvård samt muntlig framställning beräknas fördelade på 2 intro-

ducerande föreläsningar samt 8 timmars gruppvis bedrivna övningar. Lärarbehovet blir därför (2 + 2 - 8 = ) 18 timmar. Undervisningen i bok- och bibliotekskunskap, skolhygien, yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor, kultur- och samhällsorientering samt naturvård beräknas i sin helhet kunna genomföras med lärarkandidaterna samlade. Lärarbehovet blir följaktligen (6 + 4 + 10 + 1 0 = ) 30 timmar. 10 elevtimmar omfattande specialstudier bör med hänsyn till det starkt begränsade timantalet i sin helhet genomföras med eleverna fördelade p å två parallellt arbetande grupper. Lärarbehovet blir sålunda (2-10 = ) 20 timmar. Av den pedagogiska utbildningens praktiska moment kräver auskultationerna inga extra lärartimmar, medan däremot 6 gruppvis genomförda demonstrationslektioner med efterföljande seminarieövningar beräknas kräva (2-12 = ) 24 lärartimmar. Undervisningsövningarna omfattar 55 lektionstimmar för var och en av lärarkandidaterna, d. v. s. sammanlagt ( 1 5 - 5 5 = ) 825 timmar. Utöver den av ämnes- och avdelningslärarna ombesörjda handledningen beräknas såsom tidigare framhållits läraren i psykologi och pedagogik bestrida viss handledning, varjämte vid behov även speciella handledare skall kunna engageras för dylika uppgifter. Det synes lämpligt att var och en av deltagarna erhåller dylik handledning av nyssnämnda lärare och av särskilt engagerade handledare u n d e r 14 lektioner. F ö r en utbildningskurs blir sålunda det sammanlagda lärarbehovet för dylik handledning (15-14 = ) 210 timmar. Anordnandet av yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning kräver 60 lärartimmar. 10 elevtimmar skogliga arbetsstudier

126 Sammanställning

av lärarbehovet vid en utbildningskurs för blivande inom skogsbruksundervisningen

Antal elevtimmar respektive utbildningsmoment

Antal lärartimmar varvid undervisning och handledning lämnas följande antal lärarkandidater

110 t. psykologi och pedagogik 50 » allmän undervisningsmetodik . . . 60 » speciell undervisningsmetodik. . . 20 » åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen 10 » röst- och talvård 6 » bok- och bibliotekskunskap 4 » skolhygien 10 » yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor 10 » kultur- och samhällsorientering samt naturvård 10 » specialstudier

7å8

110 20 30

15-4 2-30

10 2 6

yrkeslärare

Summa lärartimmar

1 110 80 90

3-10

40 18 6 4

2-8

10 10

10 20

2-10 2-12

55 » undervisningsövningar 60 » yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning 10 » skogl. arbetsstudier 40 » arbetsfysiologi och arbetarskydd. 150 » maskin- och redskapslära 75 » huggningsarbete och allmänna avverkningsfrågor 25 » skoglig transportteknik 40 » aktuella arbetstekniska problem . 10 » introduktion av nyheter inom skogsbruket 815 1

15-14 60 5 40 20 15 15 10

2-130

60 15 40 280

2-60 2-10 2-30

135 35 70

2-5

10 377

24 210 1

1267 Härtill kommer handledning av vederbörande lärare vid berörda övningsskolor.

fördelas med halva timantalet på undervisning angående skogsarbetsstudieorganisationens arbetsformer och uppgifter, terminologi m. m. Under dessa timmar kan alla lärarkandidaterna vara samlade, övrig tid beräknas för gruppstudier rörande användning inom yrkesutbildningen av arbetsstudier och arbetsstudieresultat. Lärarbehovet blir sålunda (5 + 2 - 5 = ) 15 lärartimmar. Behandlingen av arbetsfysiologi och arbetarskydd, som omfattar 40 timmar, torde i sin helhet kunna genomföras under föresläsningar och seminarieövningar. För nämnda del av undervisningen krävs sålunda 40 lärartimmar.

Undervisningen i maskin- och redskapslära omfattande 150 elevtimmar beräknas fördelad så att 20 timmar anslås till föreläsningar och seminarieövningar och 130 timmar till arbete i grupper. Lärarbehovet blir sålunda (20 + 2 - 1 3 0 = ) 280 timmar. Huggningsundervisningen omfattar 75 timmar. Timantalet beräknas fördelat på 15 timmar med eleverna samlade, medan 60 timmar ägnas åt gruppundervisning. Undervisning kräver sålunda sammanlagt (15 + 2-60 = ) 135 lärartimmar. För behandling av den skogliga transporttekniken har föreslagits 25 elevtim-

127 mar. Härav beräknas 15 för föreläsningar och seminarieövningar samt 10 för gruppövningar. Lärarbehovet blir sålunda (15 + 2 - 1 0 = ) 35 timmar. 40 elevtimmar för behandling av aktuella arbetstekniska problem fördelas lämpligen med 10 timmar på föreläsningar och seminarieövningar och 30 timmar grupparbete. Lärarbehovet blir därför (10 + 2 - 3 0 = ) 70 timmar. Introduktion av nyheter inom skogsbruket torde k u n n a ske helt i föreläsningens och seminarieövningens form eller vid demonstrationer med alla lärarkandidaterna samlade. Lärarbehovet blir följaktligen 10 timmar. Det sammanlagda antalet lärartimmar för en utbildningskurs för blivande yrkeslärare inom skogsbrukets område blir sålunda 1 267.

Utbildningen ledare inom

av instruktörer och handskogsbruksundervisningen

Flertalet av deltagarna i instruktörsutbildningen saknar den studievana, som utgör en förutsättning för tillämpandet av mera krävande undervisningsformer. Föreläsningar och seminarieövningar bör därför ersättas av undervisning i lektionsmässiga former, varjämte den lärarledda undervisningen relativt sett bör bli mera omfattande. Antalet lärartimmar vid en utbildningskurs för instruktörer inom skogsyrkesundervisningen blir enligt de sakkunnigas beräkningar följande: Samtliga de för undervisning i psykologi och pedagogik anslagna elevtimmarna synes lämpligen kunna disponeras för lektioner med kursdeltagarna samlade. Lärarbehovet blir sålunda 25 timmar. Av de 70 elevtimmar, som föreslagits till behandling av allmän och speciell undervisnings- och instruktionsmetodik, beräknas 10 timmar disponerade för lek-

tioner med deltagarna samlade. 30 timmar bör anslås till grupparbete företrädesvis beträffande undervisningsmetodiska frågor. Under 30 timmar gruppvis anordnade träningslektioner beräknas vidare var och en av kursdeltagarna fungera som instruktör under 4 och delta som elev under 26 lektioner. Det erforderliga lärarbehovet uppgår sålunda till (10 + 2-30 + 2 - 3 0 = ) 130 timmar. Undervisningen om åskådningsmedel, som föreslås omfatta 15 elevtimmar, beräknas under en tredjedel av tiden bedriven i lektionsform och två tredjedelar av tiden i form av arbete i grupper om högst fem deltagare. Lärarbehovet blir följaktligen (5 + 3 - 1 0 = ) 35 timmar. De 10 elevtimmarna för undervisning i röst- och talvård samt muntlig framställning beräknas fördelade på 2 lektioner samt 8 timmars gruppvis bedrivna övningar. Lärarbehovet blir i enlighet härmed (2 + 2-8 = ) 18 timmar. Undervisningen i bok- och bibliotekskunskap samt naturvård beräknas i sin helhet kunna genomföras med eleverna samlade. Lärarbehovet blir följaktligen (5 + 5 = ) 10 timmar. Ifråga om den pedagogiska utbildningens praktiska moment har 5 timmar föreslagits omfatta auskultering. Härmed har avsetts studiebesök gruppvis vid pågående lektioner och övningar. Intryck och erfarenheter från dessa diskuteras och analyseras under teoritimmar i pedagogiska ämnen. För att utbildningsresultatet skall bli gott bör läraren i pedagogik genom växelvis deltagande i olika grupper ägna lika mycken tid åt studiebesök som kursdeltagarna. Sålunda erfordras härför 5 lärartimmar. Varje kursdeltagare bör hålla 20 övningslektioner. Därvid erforderlig handledning beräknas till övervägande delen

128 Sammanställning

av lärarbehovet vid en utbildningskurs för blivande och handledare inom skogsbruksundervisningen

Antal elevtimmar i respektive utbildningsmoment

Antal lärartimmar varvid undervisning och handledning lämnas följande antal lärarkandidater 15

25 t. psykologi och pedagogik 70 » allmän och speciell undervisnings metodik 15 » åskådningsmedel 10 » röst- och talvård 5 » bok- och bibliotekskunskap 5 » naturvård 5 » auskultering 20 » övningslektioner 35 » yrkesinriktad gymnastik och fy sisk träning 5 » skogliga arbetsstudier 40 » arbetsfysiologi och arbetarskydd. 140 » maskin- och redskapslära 95 » huggning och allmänna avverk ningsfrågor 25 » skoglig transportteknik 20 » skogsvårdsarbeten 515

instruktörer

Summa lärartimmar

7å8 25

25 10 5 2 5 5 5

2-60 2-8

3-10

15-2 35 3 40 20

35 7 40 260

2-2 2-120

25 10 20

2-70 2-15

130 35 18 5 5 5 301

165 40 20 30

1 Härtill kommer handledning av vederbörande lärare och instruktörer vid berörda övningsskolor. ombesörjd av lärare och instruktörer vid berörda övningsskolor. För att fastare sammanknyta utbildningens teoretiska och praktiska moment bör emellertid läraren i psykologi och pedagogik samt allmän undervisningsmetodik tjänstgöra som särskild handledare vid ett mindre antal undervisningsövningar, förslagsvis 2 lektioner per kursdeltagare. Lärarbehovet för denna handledning blir följaktligen ( 1 5 - 2 = ) 30 timmar. Anordnandet av yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning kräver 35 lärartimmar. Av 5 elevtimmar skogliga arbetsstudier anslås 3 timmar till undervisning angående skogsarbetsstudieorganisationens arbetsformer och uppgifter, terminologi m. m. Under dessa timmar kan alla kursdeltagarna vara samlade, övrig tid beräknas för gruppvis anordna-

de demonstrationer. Lärarbehovet blir sålunda (3 + 2 • 2 = ) 7 lärartimmar. Behandlingen av arbetsfysiologi och arbetarskydd, som omfattar 40 timmar, torde i sin helhet kunna genomföras lektionsvis och kräver sålunda 40 lärartimmar. Undervisningen i maskin- och redskapslära omfattande 140 elevtimmar beräknas fördelad så, att 20 timmar anslås till föreläsningar och seminarieövningar och 120 timmar till arbete i grupper. Lärarbehovet blir sålunda (20 + 2 - 1 2 0 = ) 260 timmar. Huggningsundervisningen omfattar tillsammans med allmänna avverkningsfrågor 95 timmar. Timantalet beräknas fördelat på 25 timmar, då eleverna är samlade, medan 70 timmar ägnas åt gruppundervisning. Denna undervisning kräver sålunda (25 + 2 - 7 0 = ) 165 lärartimmar.

129 För behandlingen av den skogliga transporttekniken har föreslagits 25 elevtimmar. Härav beräknas 10 timmar för föreläsningar och seminarieövningar samt 15 timmar för gruppövningar. Lärarbehovet blir sålunda (10 + 2-15 = ) 40 timmar. Undervisningen i skogsvårdsarbeten torde kunna genomföras med instruktörseleverna samlade; sålunda erfordras 20 lärartimmar. Det sammanlagda lärarbehovet för ovan angivna moment i en utbildningskurs för blivande instruktörer inom skogsbruksundervisningen uppgår sålunda till 820 timmar.

Lokalbehovet för utbildning av lärare och instruktörer inom skogsbruksundervisningen

Av det föregående har framgått, att utbildningen av undervisningspersonal för skogsnäringens behov lämpligen bör knytas till en befintlig skogsbruksskola samt att antalet elever vid respektive kurser bör begränsas till ett 15-tal. Lokalbehovet för verksamheten blir sålunda ringa. Erforderliga utrymmen för den grundläggande lärarutbildningen kommer att tas i anspråk 35 å 42 veckor beroende på vilka olika slag av kurser, som anordnas under läsåret. För var och en av de olika kurstyperna gäller, att behov av två lärosalar föreligger, då undervisningen sker i form av grupparbete. Av dessa bör en vara av sådan storleksordning, att den kan komma till användning, då lärarkandidaterna är samlade för gemensam undervisning. Den bör vara så utrustad, att den även kan komma till användning vid de demonstrations- och elevförsök, som beräknas ingå i psykologi- och pedagogikundervisningen. Den andra vid gruppundervisningen erforderliga lärosalen bör stå till kursdeltagarnas förfogande även som läsrum samt bör kom9—205091

ma till användning vid överläggningar angående lektionsuppgifter och vid genomgång av hållna övningslektioner. I anslutning till lektionsrummen bör finnas ett materielrum. Enligt de sakkunnigas mening bör även ett elevhem uppföras för lärarkandidaterna. Det skulle vara synnerligen vanskligt för eleverna att själva lösa sin bostadsfråga under kurstiden. Inte heller torde kursledningen kunna uppbringa ett erforderligt antal lämpligt belägna privatrum i trakten till en för eleverna rimlig kostnad. Ytterligare en omständighet som talar för anläggande av ett elevhem må anföras; eftersom kurserna omfattar såväl utomhusarbete som inomhuslektioner fordras, att eleverna skall kunna göra erforderliga klädombyten utan tidsspillan. Vissa hygienanläggningar och omklädnadsrum måste sålunda under alla omständigheter uppföras. Lämpligast bör dessa kombineras med elevhemmet. Elevhemmet bör uppföras för 25 personer. Ovan har kalkylerats med 15 elever per kurs, men det har också påtalats, att en svår bristsituation föreligger i fråga om tillgång på lärarpersonal. Försiktigheten bjuder därför att räkna med en viss överbeläggning av kurserna under ganska lång tid framåt, utöver förutsedd tillfällig på andra orter bedriven lärarutbildning. Den föreslagna kursplatsen torde för övrigt också under vissa tider komma att utnyttjas för skogsvårdsstyrelsepersonalens fortbildning, varvid ett 25-tal deltagare per kurs bör beredas plats. För fortbildningsverksamheten torde även erfordras ytterligare ett grupparbetsrum. Elevhemmet bör sålunda bestå av 25 enmansrum samt dagrum och hygienavdelning med toaletter, puts-, tork-, omklädnads- och tvagningsrum. Av de utrymmen, som kan brukas gemensamt av skogsbruksskolans elever

130 och lärarkandidaterna, bör bl. a. nämnas träningssal, matsal med kök jämte därtill hörande utrymmen, verkstad, förråd, bibliotek och administrationslokaler. Lokalbehovet för den enligt ovanstående förslag till Ladvik förlagda lärarutbildningen inom skogsbrukets område skulle sålunda bl. a. omfatta följande utrymmen, nämligen m2 3 st. lektionsrum med materielrum 120 25 st. enmans elevrum å 9 m 2 . . . . 225 hygienavdelning 50 dagrum 25

Vissa med utbildningsverksamheten Krav på obligatorisk lärarutbildning

Vidare må framhållas, att föreståndare vid skogsbruksskolor är skyldiga att bebo vid skolan anordnade tjänstebostäder. Vid ifrågavarande anläggning synes den ovan föreslagna rektorsbefattningen böra förbindas med tjänstebostadstvång vid skolan. Då den nuvarande föreståndarebostaden vid Ladviks skogsbruksskola inte helt synes fylla de krav, som skäligen kan ställas på en bostad åt den föreslagna skolchefen, torde även vissa kostnader erfordras för rektorsbostadens iordningställande.

sammanhängande

frågor

vande tjänsteinnehavaren förvärvat i detta betänkande föreslagen eller därmed fullt jämförlig praktisk-pedagogisk utbildning. Det torde emellertid därvid bli nödvändigt att meddela vissa övergångsbestämmelser. Möjligheter till dispens från nämnda utbildning på grund av mångårig väl vitsordad tjänstgöring torde också böra ifrågakomma. Det må i detta sammanhang framhållas, att till deltagare i utbildningskurser för lärare och instruktörer i yrkesämnen enligt de sakkunnigas uppfattning bör utgå reseersättning samt ersättning under utbildningstiden efter enhetliga normer.

I sitt tidigare avgivna betänkande om utbildningen av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel framhöll de sakkunniga, att den dittillsvarande utbildningen på nämnda områden varit ett de blivande lärarnas frivilliga åtagande. Följden av detta förhållande har blivit, att ett stort antal i den förberedande och egentliga yrkesutbildningen verksamma heltidsanställda lärare såväl inom industrins och hantverkets som handelns område saknar egentlig pedagogisk utbildning. Situationen kan i stort sett sägas vara densamma både på jordbrukets och skogsbrukets områden, vilket givetvis inte minst beror på att för lärarna inom des- Tillsynsmyndigheten och dess uppgifter sa områden hittills endast begränsade Överinseendet över den hittills bedrivmöjligheter funnits att erhålla en mera na lärarutbildningen på jordbrukets och omfattande praktisk-pedagogisk utbild- skogsbrukets område har utövats av rening. Därest en grundläggande lärarut- spektive tillsynsmyndigheter för den bildning kommer till stånd för b e r ö r d a förberedande och egentliga yrkesutbildämneslärare, yrkeslärare och instruktö- ningen inom nämnda områden. Samma rer, bör enligt de sakkunnigas mening splittring, som gjort sig gällande ifråga vid tillsättning av undervisningsbefatt- om den centrala ledningen av den vid ningar på såväl jordbrukets som skogs- skolorna bedrivna undervisningen och brukets område krävas, att den bli- utbildningen, har sålunda gjort sig gäl-

131 lande även beträffande lärarutbildningen. De sakkunniga har enligt sina direktiv haft att utreda frågan om den centrala ledningen av yrkesutbildningen i dess helhet. Såsom redovisas i betänkandet om skolväsendets centrala ledning (SOU 1962:28) har därvid särskilt beaktats, att grundskolan efter sitt definitiva genomförande kommer att bilda grundvalen för all efterföljande utbildning av såväl allmänt teoretisk som yrkesutbildande art och att vårt lands skolväsen därigenom blir en organiskt uppbyggd, sammanhängande enhet. En följd av detta förhållande synes vara, att en enda tillsynsmyndighet över skolväsendet i dess helhet bör vara den tjänligaste anordningen. De sakkunniga har därför funnit sig böra föreslå inrättandet av ett enhetligt skolämbetsverk, som tankes utgöra central ledning för såväl det allmänna skol- och folkbildningsväsendet som större delen av yrkesutbildningsväsendet. Det ovan angivna ställningstagandet innefattar även en motsvarande koncentration av tillsynen över lärarutbildningen. Därmed försvinner den nuvarande splittringen av dess centrala ledning, vilket givetvis innebär fördelar ur administrativa och organisatoriska synpunkter. Även beträffande lärarutbildningens pedagogiska uppläggning och innehåll medför emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning en dylik förändring vissa fördelar, som särskilt beräknas komma den lärarutbildning till godo, som för närvarande ledes av vederbörande fackämbetsverk. Denna utbildningsverksamhet är nämligen av så liten omfattning, att erforderliga specialister i regel inte kan beräknas vara till finnandes inom respektive verks kansli. Koncentrationen av lärarutbildningens centrala ledning till ett ämbetsverk gör det möjligt att utnyttja befintlig exper-

tis för hela denna verksamhet. In- och utländska vetenskapliga och praktiskpedagogiska rön av betydelse för lärarutbildningens fortgående reformering kan därmed också lättare förmedlas till olika anstalter och kurser för lärarutbildning. Enligt de sakkunnigas uppfattning kommer sålunda en dylik koncentration av lärarutbildningens centrala ledning att vara till avgjord fördel för i föreliggande betänkande föreslagen utbildning och fortbildning av ämneslärare, yrkeslärare och instruktörer på jordbrukets och skogsbrukets områden. Av den föregående framställningen följer, att det enhetliga skolämbetsverkets befattning med utbildningen av lärare och instruktörer på jordbrukets och skogsbrukets områden blir av samma art som dess tillsyn över lärarutbildningen på övriga områden. Den centrala skolmyndigheten bör sålunda öva omedelbar inspektion över utbildningsanstalterna samt handlägga ärenden, som angår dessa anstalter och den vid dem bedrivna pedagogiska utbildningsverksamheten. Vidare bör tillsynsmyndigheten genom upplysningar och råd understödja och främja arbetet och därvid särskilt söka befordra, att den psykologisk-pedagogiska forskningens och erfarenhetens rön på ett ändamålsenligt sätt kommer berörda verksamhet till godo. I det tidigare omnämnda betänkandet angående skolväsendets centrala ledning har de sakkunniga understrukit vikten av att ärendena delegeras till regionala och lokala instanser. Även i fråga om utbildningen och fortbildningen av lärare bör delegeringen i möjligaste mån genomföras. Beträffande lärar- och instruktörsutbildningen på jordbrukets och skogsbrukets områden måste emellertid utbildningsverksamhetens relativt ringa omfattning och de

132 därav föranledda särskilda omständigheterna beaktas; bl. a. måste hänsyn tas till de starkt begränsade personella resurser på det lokala planet, som kan beräknas stå till förfogande för berörda utbildning. Därför synes vissa med denna lärar- och instruktörsutbildning direkt sammanhängande uppgifter, som för övrig lärarutbildning delvis torde kunna handläggas lokalt, böra åvila tillsynsmyndigheten. Som exempel på en dylik uppgift må nämnas antagningen av deltagare i utbildningskurserna. Rekryteringen till utbildningen är uppenbarligen en angelägenhet av största vikt. Det är följaktligen betydelsefullt, att erfarenheter från andra utbildningsområden beträffande bedömningsgrunder samt urvalsmetoder, anordnandet av inträdesprövningar o. dyl., kan förmedlas till ifrågavarande utbildningsverksamhet. Tillsynsmyndigheten synes i detta fall — åtminstone till en början — vara den lämpligaste instansen att med hjälp av de lokalt engagerade lär a r n a handha dessa angelägenheter. Tillsynsmyndigheten bör även handlägga frågor beträffande urvalet av de skolor, som skall tjänstgöra som externa övningsskolor. På motsvarande sätt bör det ankomma på tillsynsmyndigheten att organisera lärarkandidaternas hospitanttjänstgöring. Samråd förutsattes därvid i förekommande fall äga rum med berörda myndigheter, institutioner och organisationer. Det bör även åligga tillsynsmyndigheten att fastställa betygs- och intygsformulär för respektive utbildning. Betygsformuläret synes kunna erhålla en utformning, som i huvudsak överensstämmer med de betygsformulär, vilka kommer till användning vid utbildning av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel. Utöver uppgifter om utbildningens omfattning och huvudsakliga innehåll bör det sålunda i

vad avser den pedagogiska utbildningen såsom tidigare framhållits uppta fyra graderade vitsord, nämligen i psykologi och pedagogik, undervisningsskicklighet, nit samt fallenhet för läraryrket. Tillsynsmyndighetens uppgifter i samband med lärarnas och instruktörernas fortbildning behandlas i ett senare sammanhang. Den lokala ledningen

De sakkunniga har i tidigare avsnitt föreslagit, att lärar- och instruktörsutbildningen på jordbrukets och skogsbrukets områden skall förläggas i anslutning till vissa redan befintliga skolor inom respektive yrkesområde. Av den föregående framställningen har även kunnat utläsas, att den för berörda lärar- och instruktörsutbildning heltidsanställda personalen blir synnerligen fåtalig och att endast ett synnerligen begränsat antal lärare kan beräknas bli fastare knutna till verksamheten. För utbildningens effektivitet och fortlöpande reformering är det givetvis av betydelse, att även lokala erfarenheter beträffande kursernas uppläggning och genomförande kan bli utnyttjade. Liksom undervisningen bör sålunda även den lokala ledningen anförtros åt personer, som kontinuerligt kan medverka i utbildningen. Lärarna i psykologi och pedagogik bör emellertid såsom tidigare framhållits kunna åläggas att mot särskild ersättning biträda kursledaren med planeringen. Den lokala kursledaren bör efter av den centrala ledningen angivna riktlinjer ha det närmaste ansvaret för respektive utbildnings uppläggning och genomförande samt i övrigt handlägga med kurserna förknippade administrativa och organisatoriska ärenden, som icke är av den vikt att de kräver tillsynsmyndighetens handläggning. Kursledaren måste bl. a. beakta möj-

133 ligheterna att utnyttja de läroanstalter vilka skall tjänstgöra som externa övningsskolor. Var och en av rektorerna vid, dessa skolor bör närmast ansvara för planläggningen av och tillsynen över den till respektive skola förlagda praktisk-pedagogiska utbildningen. Vederbö-

rande rektors uppgifter blir i främsta rummet att handlägga frågor rörande auskultationer, att svara för uppgörandet av schemata för till skolan förlagda demonstrations- och övningslektioner samt att öva tillsyn över dessa lektioners genomförande.

AVDELNING I I

Fortsatt utbildninag av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk- handel, jordbruk och skogsbruk

KAPITEL 9

Vidareutbildning av lärare i yrkesämnen

I det följande användes den terminologi, som alltmer vunnit insteg vid behandlingen av lärarnas fortsatta utbildning. Sålunda brukas för varje slag av utbildning utöver den grundläggande lärarutbildningen beteckningen fortsatt utbildning. Syftar denna till annan (högre) tjänst, begagnas termen vidareutbildning. Är syftemålet däremot att göra läraren mera skicklig för den tjänst han innehar, användes beteckningen fortbildning. Vidareutbildningen har i förevarande sammanhang betydelse ur framför allt tre synpunkter. Dels kan möjligheterna till sådan utbildning gynnsamt påverka lärarrekryteringen itill lägre tjänster, dels kan lärarnas intresse för fortsatta studier stimuleras av medvetandet om möjligheterna till vidareutbildning, dels kan tillgången på kompetenta lärare av vissa mera kvalificerade kategorier ökas. Vid sin behandling av frågan om vidareutbildningen förutsätter de sakkunniga, att berörda lärare redan förvärvat grundläggande facklig och pedagogisk utbildning för den innehavda tjänsten. Vidareutbildningen kommer sålunda att omfatta ytterligare fackliga samt vissa kompletterande pedagogisk-metodiska studier jämte auskultationer och undervisningsövningar. Frågan om vidareutbildning h a r intresse för flera av de lärargrupper, som berörts i de sakkunnigas betänkanden angående utbildningen av lärare i yr-

kesämnen. Inom området industri och hantverk har den bl. a. betydelse för sådana ämneslärare, som förvärvat sin fackutbildning vid tekniskt gymnasium eller teknisk fackskola. Motsvarande är situationen för gymnasieekonomer, som utbildat sig till handelslärare. På lantbruks- och skogsbruksundervisningens område möter likartade förhållanden beträffande sådana lärare, som efter avlagd studentexamen utbildat sig till lantmästare respektive skogsmästare och därpå förvärvat erforderlig pedagogisk utbildning. För samtliga dessa lärarkategorier blir den fackliga vidareutbildningen en fråga om studier på högskolestadiet. Berörda lärargrupper är emellertid relativt fåtaliga, och en jämförelsevis omfattande vidareutbildning erfordras för att göra dem kompetenta till högre tjänster. Med beaktande av dessa omständigheter anser de sakkunniga, att åtminstone för närvarande tillräckligt bärande skäl saknas att organisera särskilda vidareutbildningskurser för dessa lärare så som skett beträffande vidareutbildningen av folkskollärare. Det synes mera ändamålsenligt, att de hänvisas till högskolorna inom respektive fackområden. Erforderlig pedagogisk-metodisk komplettering bör vederbörande kunna erhålla genom att efter tillsynsmyndighetens anvisningar fullgöra auskultationer och undervisningsövningar vid lämplig läroanstalt. Skulle den framtida utvecklingen ge vid handen, att särskilda vidare-

138 utbildningskurser bör komma till stånd för ifrågavarande lärarkategorier, torde erfarenheterna av vidareutbildning för folkskollärare kunna avsevärt underlätta organiserandet av dylika kurser. I detta sammanhang må erinras om den yrkesutbildning på högskolestadiet, som äger rum under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning. Hit hör t. ex. de särskilda påbyggnadskurserna och vidareutbildningen för ingenjörer. Endast för en av de i detta sammanhang aktuella lärarkategorierna bör enligt de sakkunnigas mening särskilda vidareutbildningskurser komma till stånd, nämligen för yrkeslärare inom industri och hantverk, överstyrelsen för yrkesutbildning föreslog i sin utredning angående utbildning av yrkeslärare m. m. även anordnandet av kompletteringskurser för sådana lärare vid verkstads- och liknande skolor, som önskade erhålla behörighet för undervisning i vissa yrkesteoretiska ämnen (SOU 1947: 55, s. 73 ff.). Detta förslag resulterade i att nyssnämnda överstyrelse fick bemyndigande att anordna även dylika kurser (Kungl. brev den 20 januari 1950). I sitt betänkande om utbildningen av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel har de sakkunniga redan i korthet hänvisat på befintliga möjligheter att anordna kompletteringskurser (SOU 1959: 8, s. 57 f.) och skall i det följande först något uppehålla sig vid denna form av utbildning. I sitt nyssnämnda betänkande föreslog de sakkunniga som inträdesfordring för utbildning till yrkeslärare inom industri och hantverk bl. a., att vederbörande skulle »äga väl vitsordad yrkesskicklighet, förvärvad, så framt vederbörande myndighet icke av särskilda skäl annat medgiver, genom minst sju års praktiskt arbete i yrket». Däremot föreslogs inga motsvarande generella krav beträffande yrkesteoretiska kun-

skaper utöver dem som förvärvas under den föreskrivna praktiktiden. Med hänsyn till den beräknade starka ökningen av yrkeslärarrekryteringen fann de sakkunniga det icke lämpligt att på den punkten föreslå en skärpning av tidigare gällande krav. En sådan skärpning skulle med all sannolikhet inneburit, att antagningen av lärarkandidater för vissa yrkesområden antingen blivit alldeles otillräcklig eller att ett flitigt tilllämpande av dispensmöjligheter blivit nödvändigt. I regel har emellertid praktikläraren att bestrida även viss yrkesteoretisk undervisning. Goda möjligheter måste därför finnas för sådana redan utbildade lärare, som saknar tillräcklig teoretisk utbildning för bestridande av denna undervisning, att i erforderlig utsträckning komplettera sina kunskaper. När den förberedande och egentliga yrkesutbildningen inom hantverk och industri blivit mera fullständigt utbyggd och man kan emotse en minskning i yrkeslärarrekryteringen för berörda områden, bör enligt de sakkunnigas uppfattning skärpta krav på yrkesteoretisk utbildning uppställas för inträde till lärarbanan. Såväl i den förberedande som i den egentliga yrkesundervisningen h a r det på vissa orter visat sig svårt att erhålla tillräckligt väl kvalificerade lärare i yrkesteoretiska ämnen. I en del fall bestrides denna undervisning av timlärare, i andra fall är det sammanlagda veckotimtalet undervisning i berörda ämnen så stort, att ämneslärare kan anställas. Som ovan framhållits är vidare yrkesläraren utöver undervisning i yrkesarbete i regel skyldig att svara för viss teoriundervisning. Denna anordning erbjuder ur pedagogisk synpunkt vissa odisputabla fördelar. Sålunda underlättas därigenom i hög grad samordningen mellan den praktiska och

139 den teoretiska utbildningen, i det att läraren lättare finner belysande exempel och aktuella anknytningspunkter samt på ett naturligt sätt kan samordna olika ämnens behandling. Genom sin omfattande yrkespraktik har han vidare stora möjligheter att ge den teoretiska undervisningen en praktisk inriktning, som bl. a. kan beräknas stimulera elevernas intresse för denna del av utbildningen. Det måste därför vara angeläget, att tillfälle beredes yrkeslärarna att genomgå kompletteringskurser, som gör dem mera skickliga för erforderlig teoriundervisning. Med anledning av de sakkunnigas redan avgivna betänkande om utbildningen av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel framlades proposition till 1960 års riksdag angående riktlinjer för ordnandet av utbildningen av lärare i vissa yrkesämnen. I anslutning till det av riksdagen fattade beslutet utfärdade Kungl. Maj :t den 28 juli 1960 bestämmelser beträffande utbildning av lärare för yrkesundervisningen m. m. I nämnda bestämmelser bemyndigas tillsynsmyndigheterna bl. a., att för utbildning av yrkeslärare och blivande yrkeslärare anordna kompletteringskurser i fackämnen om högst femton veckor. Förhållandevis goda förutsättningar föreligger sålunda, att genom anordnandet av dylika kurser i erforderliga fall bereda yrkeslärare och blivande yrkeslärare möjlighet att förvärva nödig kompetens för den i yrkeslärartjänstgöringen ingående teoretiska undervisningen. Den yrkesteoretiska utbildningen hos de till yrkeslärarutbildning antagna var i e r a r inom relativt vida gränser. Det ges sålunda enstaka deltagare, som förvärvat sådan facklig kompetens, att de efter genomgången pedagogisk utbildning kan erhålla behörighet som ämneslärare i yrkesämnen. Dessa deltagare an-

ser sig de sakkunniga i detta sammanhang helt kunna bortse ifrån. Här bör i stället särskilt beaktas den icke så fåtaliga gruppen lärarkandidater, som nära nog fyller de för dylik ämneslärartjänst erforderliga kompetenskraven. En motsvarande grupp finns även bland de i tjänst varande yrkeslärarna, nämligen sådana lärare som genom i en eller annan form bedrivna studier förvärvat kunskaper och färdigheter, som till sin omfattning närmar sig de för ämneslärarkompetens erforderliga. Uppenbarligen föreligger sålunda goda möjligheter att genom vidareutbildning bereda ett antal för yrkeslärarbefattning utbildade möjligheter att förvärva kompetens för ämneslärartjänst i yrkesämnen. I det följande skall anges riktlinjerna för hur en dylik vidareutbildning enligt de sakkunnigas mening lämpligen bör ordnas. Huvudparten av vidareutbildningen beräknas omfatta undervisning i berörda fackämnen. Därjämte bör emellertid även ingå vissa pedagogiska kursmoment, nämligen speciell metodik samt auskultering och undervisningsövningar i nämnda ämnen, varför det blir nödvändigt att förlägga större delen av kurstiden till pågående läsår, då erforderliga övningsklasser står till förfogande. De deltagande lärarnas tjänster måste därvid följaktligen uppehållas genom vikarier; bl. a. av den anledningen är det önskvärt, att den egentliga kurstiden i möjligaste mån begränsas. Vid planerandet av vidareutbildningen måste också beaktas att vederbörande lärare-kursdeltagare kan uppvisa förhållandevis varierande förkunskaper i de aktuella läroämnena. Vissa åtgärder synes därför böra vidtagas, för att de skall kunna påbörja den egentliga kursen under mera likartade förutsättningar. En förkortning av den egentliga kurs-

140 tiden och större jämnhet i deltagarnas förkunskaper kan åstadkommas, om krav uppställes, att vissa föreskrivna avsnitt av respektive läroämne inhämtats före kursens början. Därest deltagarna inte på ett tillfredsställande sätt genom betyg e. dyl. kan dokumentera sig äga de föreskrivna förkunskaperna för genomgång av vidareutbildningen, bör vederbörande underkastas särskild prövning vid kursens början. Vissa förberedande studier förutsattes sålunda inleda den åsyftade vidareutbildningen. Därvid synes korrespondensundervisningen kunna spela en framträdande roll. Med den omfattning teknisk undervisning per korrespondens har i vårt land, torde inom praktiskt taget samtliga berörda läroämnen erforderliga avsnitt i stor utsträckning redan finnas utarbetade och prövade. Kursledningen kan sålunda efter samråd med representanter för korrespondensundervisningen fastställa omfattningen av den förberedande brevkursen. Genom kungl. brev den 20 januari 1950 angående utbildning av lärare för yrkesundervisningen m. m. föreskrives bl. a. att utbildning av lärare i yrkesarbete vid verkstadsskola med bidrag av statsmedel må ske även genom korrespondensstudier. Detta medgivande har genom de tidigare omnämnda bestämmelserna av den 28 juli 1960 vidgats till att omfatta lärare och blivande lärare inom sådan yrkesundervisning, som står under inseende av skolöverstyrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning. Kostnaderna för de ovan behandlade förberedande korrespondensstudierna kan sålunda enligt nu gällande bestämmelser bestridas av statsmedel och bör i förevarande fall enligt de sakkunnigas mening belasta anslaget för respektive kurs. Vidareutbildningen skall såsom tidiga-

re framhållits till sin omfattning avpassas så, att den leder fram till kompetens för ämneslärartjänst i yrkesämnen. Denna målsättning blir i viss mån bestämmande för det antal ämnen, som skall ingå i densamma. Uppenbarligen ken det för skolornas del vara till fördel, om vederbörande lärare skaffar sig erforderlig kompetens för undervisning i en rad yrkesteoretiska läroämnen. En så omfattande vidareutbildning kan emellertid beräknas bli relativt tidskrävande. Lämpligen bör vidareutbildningen enligt de sakkunnigas mening begränsas till tre fackämnen. I vart och ett av dem bör den i princip leda fram till en kompetens motsvarande avgångsexamen från tekniskt gymnasium eller teknisk fackskola, varvid dock kursplanerna med avseende på innehållet avpassas under beaktande av den framtida undervisningen i berörda ämnen. Enligt de sakkunnigas mening bör de förberedande studierna ges en sådan omfattning, att vidareutbildningen i tre fackämnen skall kunna äga rum vid en kurs om femton veckor. Med i genomsnitt 30 undervisningstimmar per vecka skulle kursen omfatta 450 timmar, d. v. s. 150 timmar per ämne. För vart och ett av ämnena beräknas tiden disponerad på följande sätt, nämligen 110 timmar facklig undervisning, 15 timmar speciell undervisningsmetodik, 15 timmar auskultering (och studiebesök) samt 10 timmar undervisningsövningar. Vid planerandet och genomförandet av vidareutbildningskurserna måste bl. a. beaktas, inom vilka ämnes- och yrkesområden kursdeltagarna beräknas komma att undervisa. Såväl den fackliga som den undervisningsmetodiska behandlingen kan nämligen beräknas bli så speciell, att en viss enhetlighet i deltagarnas ämnes- och yrkesinriktning är av väsentlig betydelse. Uppenbarligen måste vidareutbildningskurser, som in-

141 nefattar exempelvis materiallära, till innehållet bli olikartade för t. ex. lärare i avdelningar för metallarbetare respektive möbelsnickare. Yrkesräkning, yrkesritning m. fl. läroämnen inrymmer visserligen grundläggande avsnitt, som är gemensamma för undervisningen inom även mycket skilda yrkesområden, men samgången upphör i större eller mindre utsträckning, när olika yrkesområdens specifika problemställningar skall behandlas. Om möjligt bör följaktligen vidareutbildningskurserna organiseras så, att deltagarna representerar samma eller likartade yrkes- och arbetsområden och att till varje kurs antages sådana lärare, som önskar komplettering i samma undervisningsämnen. Svårigheter kommer framför allt att resa sig vid anordnandet av vidareutbildningskurser för lärare med undervisning inom mindre frekventa yrkesområden. Antalet kursdeltagare blir sannolikt alltför litet för att kunna utgöra underlag för särskilt avpassade kurser. En lösning blir i detta fall att sammanföra lärare tillhörande så långt möjligt närbesläktade yrkesområden och att under kurstiden meddela undervisning efter individuella metoder. Därvid torde lämpliga korrespondenskurser kunna bli av synnerligen stort värde och ett tillfredsställande resultat uppnås genom en dylik under lärarledning bedriven korrespondensundervisning, som i erforderlig utsträckning kompletteras med individuell undervisning. Medan antalet kursdeltagare i de mera homogena vidareutbildningskurserna i första hand måste begränsas med hänsyn till möjligheterna att kunna genomföra undervisningsövningarna och av den anledningen knappast kan komma att överstiga 25 å 30, bör antalet i mera heterogent sammansatta kurser av pedagogiska skäl begränsas till omkring 15 å 20 deltagare.

Antalet erforderliga vidareutbildningskurser är det vanskligt att närmare söka precisera. Det bör enligt de sakkunnigas mening ankomma på vederbörande tillsynsmyndighet att dels genom regelbundet återkommande undersökningar, dels med ledning av antalet kvalificerade sökande till utannonserade vidareutbildningskurser söka fastställa det vid varje tidpunkt aktuella behovet av och möjligheten att anordna dylik utbildning. För närvarande torde det föreligga ett icke oväsentligt ackumulerat behov av vidareutbildning för lärarna i yrkesämnen inom industri och hantverk. På längre sikt är emellertid behovet av dylika kursers anordnande bl. a. avhängigt av omständigheter, som det är omöjligt att förutse. En dylik omständighet av största betydelse hör samman med den tekniska utbildningen hos yrkeslärarkandidaterna, som genomgår den ettåriga utbildningen till yrkeslärare. Är deras tekniska utbildning god, kan den grundläggande pedagogiska utbildningen — i likhet med vad som hittills skett i de av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnade utbildningskurserna för blivande yrkeslärare — omfatta undervisningsövningar o. dyl. även i flera yrkesteoretiska ämnen. De blivande yrkeslärarna har därigenom möjlighet att erhålla fullständigare kompetens för viss teoriundervisning och vidareutbildning blir för deras del måh ä n d a erforderlig endast i något enstaka yrkesteoretiskt ämne. Sist berörda omständighet aktualiserar ytterligare ett problem i samband med genomförandet av vidareutbildningen, nämligen frågan om kursernas lämpligaste uppläggning. Ur skilda synpunkter skulle det måhända vara mest fördelaktigt med parallellitet i genomgången av de olika läroämnen, som ingår i vederbörande deltagares kurs. Särskilt betydelsefullt är därvid att undervis-

142 ningsövningarna mera effektivt skulle kunna infogas i den övriga undervisningen. Mot en sådan uppläggning talar framför allt det ovan omnämnda förhållandet, att en del kursdeltagare endast behöver komplettering i ett eller ett par ämnen och att därför koncentrationsläsning med studium av ett ämne i taget kunde bespara dessa deltagare tvånget att närvara hela kurstiden. Studiegången synes därför böra bli föremål för överväganden vid planeringen av varje särskild vidareutbildningskurs och avpassas med hänsyn till de olika

kursdeltagarnas målsättning och behov av komplettering. De sakkunniga vill slutligen understryka angelägenheten av att deltagarna i den ovan föreslagna vidareutbildningen i erforderlig utsträckning kompenseras för mistade löneförmåner samt därjämte beviljas reseersättning och ersättning under kurstiden. Bestämmelserna härom bör utarbetas efter samma principer som de, vilka tillämpats vid utformningen av ersättningsbestämmelser i samband med vidareutbildning av lärare inom andra skolformer.

K A P I T E L 10

Synpunkter på yrkesutbildningen av handikappade och den därför erforderliga lärarutbildningen

De handikappades Utvecklingen p å arbetsmarknaden går i r i k t n i n g mot allt större specialisering och därmed i många fall mot ökade krav p å en gedigen yrkesutbildning. Den snabba takten i rationaliseringen övar ett ständigt tryck på arbetsmarknaden. Därigenom skapas i vissa fall sysselsättningssvårigheter, som i första h a n d vanligen drabbar den okvalificer a d e arbetskraften. Konkurrensen om platserna vid skolor och utbildningsanstalter av olika slag h a r medfört, att i ett eller anniat avseende handikappade individer haft stora svårigheter att vinna inträde och förskaffa sig någon form av yrkesutbildning. Därest de lyckats vinna inträde, h a r det i många fall visat sig förenat med stora svårigheter för deim att tillgodogöra sig den reguljära undervisningen och utbildningen. Uppkomna sysselsättningssvårigheter i samb a n d med rationaliserings åtgärder och a n d r a omställningsprocesser går därför ofta ut över de handikappade. Det torde för närvarande knappast vara möjligt att närmare ange, h u r stor del av varje årskull, som tillhör de mer a påtagligt handikappade. En stor grupp utgöres av psykiskt efterblivna; av dem torde de hjälpklassmässiga omfatta ungefär 5 å 6 % av varje årskull. Dessa h a r stundom ur flera synpunkter

utbildningssituation visat sig vara besvärliga elever, och skolledan h a r h o s dem varit ganska utbredd. Medan samhället sedan lång tid tillbaka sökt anpassa undervisningssituationen i den obligatoriska skolan till de handikappades förutsättningar genom inrättandet av olika specialklasser och särskolor, har av skilda anledningar åtgärderna att hjälpa d e m till rätta ute i arbetslivet varken haft den erforderliga omfattningen eller varit tillräckligt nyanserade. Det måste emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning betecknas som synnerligen angeläget, att den utbyggnad och omdaning, som vårt undervisnings- och utbildningsväsende befinner sig i, även kommer att omfatta yrkesutbildningen av handikappade. Ur det allmännas synpunkt är det angeläget, att t. ex. de psykiskt efterblivna i möjligaste m å n erhåller en yrkesutbildning, som hjälper dem att övervinna svårigheter och motgångar i arbetslivet och underlättar deras inpassning i samhället. Sådana åtgärder kan motiveras från olika synpunkter: humanitära, sociala, ekonomiska o. s. v. Undersökningar i vårt land under senare år har visat, att hjälpklasseleverna har långt större förutsättningar att tillägna sig praktiska kunskaper än man

144 hittills förmodat. Kurvan för den praktiska begåvningsutvecklingen får ett brantare förlopp och stiger även längre än för den intellektuella. Lämnade man de teoretiska ämnena åt sidan på ett relativt tidigt stadium och koncentrerade sig på praktiska arbetsuppgifter, borde det följaktligen finnas möjligheter att reducera deras handikap. Det må emellertid framhållas, att vissa utomlands utförda undersökningar gett vid handen, att hjälp klasselevernas anpassningssvårigheter i yrkeslivet i åtskilliga fall visat sig bero mindre på bristande intellektuella förutsättningar än på svårigheter att acceptera och följa givna regler och anvisningar, att ta hänsyn till och samarbeta med andra, att bemästra häftiga lynnesväxlingar och liknande. Såsom ovan framhållits h a r i vårt land möjligheterna till särskild yrkesutbildning för handikappade varit synnerligen begränsade. Inskränker man sig till enbart hjälpklasseleverna kan bl. a. konstateras, att yrkesutbildning för deras del läsåret 1944/45 startades i Stockholm och omfattade en ettårig förberedande verkstadsskola för mekaniker. Utbildningen i huvudstaden har efter hand utökats också till andra yrkesområden. Det kan i detta sammanhang nämnas, att en utredning år 1959 framlades om yrkesutbildning för hjälpklasselever i Stockholm. Däri föreslogs att dylik utbildning skulle anordnas i årskurs 9 y inom följande yrkes- och arbetsområden, nämligen metallarbetare, byggnadsarbetare, sömnad, husligt arbete, vårdyrken och expeditionspersonal; utbildningen var avsedd för 300 elever fördelade på 25 avdelningar. Förslaget har hittills inte helt kunnat realiseras. Sålunda omfattar yrkesutbildning för hjälpklasselever i försöksskolan och yrkesskolan läsåret 1962/63 18 avdelningar. I en av arbetsmarknads-

styrelsen år 1960 utförd undersökning redovisas utöver den i Stockholm bedrivna utbildning för landet i övrigt tolv utbildningskurser för manliga och två för kvinnliga före detta hjälpklasselever. Vid sidan av den skolmässiga yrkesutbildningen förekommer för h a n d i kappade självfallet även viss yrkesutbildning i näringslivet. Många elever från specialklasser och särskolor, som inte sökt sig till eller inte k u n n a t beredas plats i den skolmässiga yrkesutbildningen, h a r erhållit anställningar, där erforderliga kunskaper och färdigheter inhämtats vid anställningens början eller där under en kortare eller längre tid en mera fullständig yrkesutbildning kunnat förvärvas inom respektive yrkes- eller arbetsområde. Några mera preciserade uppgifter angående arten och omfattningen av denna utbildning föreligger inte för n ä r v a r a n d e . Den i det föregående lämnade summariska framställningen, som i n r y m m e r några få uppgifter ägnade att särskilt belysa hjälpklassklientelets möjligheter att erhålla yrkesutbildning, syftar till att understryka behovet av ytterligare personlig hjälp åt de h a n d i k a p p a d e såväl vid yrkesval som vid yrkesutbildning och anställning. För att samhällets åtgärder skall ge de avsedda resultaten krävs emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning i första h a n d ett noggrannare klarläggande av de h a n d i k a p pades möjligheter att tillgodogöra sig yrkesutbildning av skilda slag och p å ett tillfredsställande sätt lösa olika arbetsuppgifter. Resultatet av en dylik kartläggning kan bli till god hjälp för organiserandet av utbildningen för de handikappade såväl i fråga om dess omfattning som i fråga om dess inriktning på olika yrkes- och arbetsområden. Oavsett resultatet av en dylik utredning är det emellertid uppenbart, att

145 för de handikappade speciellt inrätta- ven på en acceptabel prestation kan unde utbildningsavdelningar måste bli re- derstundom sättas relativt lågt. Inom lativt begränsade med hänsyn till val- andra yrken återigen är en uppdelning möjligheter beträffande olika yrkes- och av arbetet i olika moment möjlig, så att arbetsområden. Även för de allra störs- lättare och svårare uppgifter kan förta kommunerna skulle upptagningsom- delas på yrkesutövarna, allt efter deras rådena bli alltför begränsade för att ut- kunskaper och färdigheter. Det ges göra underlag för en rikare differentie- emellertid en rad yrkes- och arbetsomring i berörda avseende. I vissa fall kan råden för vilka fastställts minimikrav, givetvis svårigheterna övervinnas ge- som respektive yrkesutövare måste fylnom interkommunal samverkan, genom la. Dessa krav — föreskrivna examina, regionsvis anordnad utbildning eller ge- stipulerade prov, angivna behörighetsnom utbildning av riksskolekaraktar; villkor och liknande — utgör ofta synutbildning av sistnämnda art har an- nerligen rigorösa spärrar för tillträde ordnats bl. a. inom omskolningsverk- till respektive yrke. Sett enbart ur utsamheten. Man kan givetvis därjämte bildningssynpunkt elimineras uppenräkna med att berörda klientel liksom barligen därigenom vissa svårigheter. hittills varit fallet erhåller utbildning De uppställda yrkeskraven medverkar inom den reguljära yrkesutbildningen nämligen till att göra undervisningsaveller genom direkt i näringslivet anord- delningarna mindre heterogena, då de nad yrkesutbildning. för vederbörande yrkesutbildning okvaMålsättningen för de handikappades lificerade eller olämpliga redan genom yrkesutbildning är uppenbarligen prin- anställda inträdesprövningar, psykocipiellt helt annorlunda än den som tekniska prov, examensfordringar och gäller för den allmänna undervisningen liknande kan möta oöverstigliga hini specialklasser och särskolor inom den der. Samtidigt accentueras emellertid obligatoriska skolan. Denna undervis- behovet av den i det föregående berörning skall ge handikappade en fost- da kartläggningen av de handikappades ran och undervisning, som i möjligaste möjligheter att tillgodogöra sig olika mån är ägnad att främja varje elevs all- slag av yrkesutbildning. sidiga utveckling och personliga mogI förevarande framställning kan ennad. Slutmålet utgöres sålunda inte av dast konstateras, att för rekryteringen en viss för alla gemensam kunskaps- av ett antal yrkes- och arbetsområden och färdighetsstandard; denna varie- vissa individer är att anse som handir a r från elev till elev. Yrkesutbildning- kappade i så hög grad, att de överhuen bör visserligen i sina olika former vud taget inte kan ifrågakomma vid den alltid inrymma ett fostrande moment, för respektive yrke erforderliga utbildmen dess målsättning är klart ekono- ningen, samt att för ytterligare en grupp miskt; den skall ge möjligheter eller yrkes- och arbetsområden vissa handiförbättrade möjligheter för eleverna att kappade endast kan ifrågakomma för göra en produktiv insats i samhället. erhållande av partiell yrkesutbildning, Därför måste denna utbildning ges ett vanligen utbildning för fullgörande av sådant innehåll, som den erforderliga enklare och mera rutinmässiga uppgifyrkesskickligheten kräver. Inom många ter. Allt efter arten av vederbörandes yrkes- och arbetsområden kan graden handikap återstår emellertid för flertaav skicklighet variera inom vida grän- let sannolikt möjligheter till utbildning ser mellan de olika utövarna, och kra- för ett inte så litet antal yrkes- och ar10—205091

146 betsområden, inom vilka de kan beräknas göra en mer eller mindre fullgod arbetsinsats. Det kan i detta sammanhang nämnas, att inom ecklesiastik-

Synpunkter

på utbildningen

departementet hösten 1961 utarbetats en promemoria »Hjälpskolklientelets yrkesförberedelse och arbetsanställning» (stencil).

av lärare för de handikappades

yrkesutbildning

Såsom framgått av det föregående erDen föregående framställningen har gett bjuder yrkesutbildningen av handikapvid handen, att flera väsentliga frågor pade speciella problem, som skiljer den angående yrkesutbildningen av handifrån övrig yrkesutbildning. Dessa särkappade ännu väntar på sin lösning. Utbyggnaden av denna yrkesutbildning drag måste beaktas vid lärarutbildningkräver även, att utbildningen av de där- ens utformning. Det föreligger uppenför erforderliga lärarna uppmärksam- barligen även synnerligen stora skiljmas. Denna måste helt naturligt anpas- aktigheter beträffande den yrkesutbildsas efter den inriktning och omfattning ning av handikappade, som det kan bli som yrkesutbildningen av de handikap- fråga om i det ena eller andira fallet. pade får. Det är sålunda knappast möj- Enligt de sakkunnigas mening bör det ligt att i förevarande sammanhang ut- emellertid under alla omständigheter forma något mera detaljerat förslag för vara värdefullt och väsentligt, att veifrågavarande lärarutbildning. För öv- derbörande lärare tidigare erhållit utrigt torde denna uppgift falla helt utan- bildning till lärare i den reguljära yrför de sakkunnigas utredningsuppdrag, kesutbildningen och h a r vissa års prakvilket bl. a. framgår av ett uttalande av tisk erfarenhet av sådan utbildningschefen för ecklesiastikdepartementet i verksamhet. Den lärarutbildning varom proposition nr 106 till 1962 års riksdag här är fråga bör sålunda utgöra en komangående utbildningen av speciallära- pletterande utbildning till en tidigare re, vari framhålles att överstyrelsen för förvärvad grundläggande lärarutbildyrkesutbildning i samråd med arbets- ning, och som krav för inträde bör u p p marknadsstyrelsen och skolöverstyrel- ställas tjänstgöring i reguljär yrkesunsen skall framlägga förslag om utbild- dervisning under viss tid. Måhända kan ning av yrkeslärare för tjänstgöring i det visa sig lämpligt att i likhet med specialklasser och särskola, innefattan- vad som gäller för antagning till spede en bedömning av utbildningsbehov ciallärarutbildning inom den obligatooch utbildningstidens längd samt erfor- riska skolan kräva minst tre års tjänstderliga utbildningsplaner. Med hänsyn göring som lärare (jfr Kungl. Maj :ts regtill att yrkesutbildningen av de handi- leringsbrev av den 6 juni 1962 ang. ankappade till stor del kan förmodas fal- slag för budgetåret 1962/63 till lärarutla inom områden, vilkas lärarutbild- bildning). Uppställes ovan antydda fordringar ning de sakkunniga behandlat dels i ett tidigare avgivet betänkande, dels i fö- för antagning till ifrågavarande lärarreliggande betänkande, anser sig emel- utbildning, kan enligt de sakkunnigas lertid de sakkunniga böra anföra vis- uppfattning kraven på rent fackliga insa synpunkter även på utbildningen av sikter och färdigheter antagas vara väl lärare för de handikappades yrkesun- tillgodosedda. Utbildningen kan därmed helt koncentreras till komplettedervisning.

147 r a n d e pedagogisk lärarutbildning. I bedrives under lugna förhållanden och första h a n d synes densamma böra om- i en miljö, som inger de h a n d i k a p p a d e fatta fördjupade studier i psykologi, pe- en känsla av trygghet. Successivt måsdagogik och speciell undervisningsme- te de emellertid vänjas vid det normala todik med särskild hänsyn tagen till arbetslivets rytm och atmosfär; en alltspeciella funktionsrubbningar samt för skyddad miljö kan försvåra överpraktisk lärarutbildning i form av aus- gången till arbetslivet. Med b e r ö r d a prokultationer och undervisningsövningar. blemställning sammanhänger bl. a. visKursernas uppläggning och innehåll sa pedagogiska och metodiska frågor, måste givetvis anpassas efter lärarens nämligen beträffande läroplaner, unkommande undervisning, d. v. s. arten dervisningsmetoder, olika läroämnens av handikap hos de presumtiva ele- och yrkesarbetets speciella undervisverna. ningsmetodiska problem i samband med Beträffande den mera detaljerade ut- yrkesutbildning av h a n d i k a p p a d e , lagformningen av utbildningens innehåll arbete, växelutbildning m. m. må i korthet endast anföras följande. I utbildningen bör bl. a. ingå behandUndervisningen i psykologi omfattar ling dels av socialpedagogiska frågor i den grundläggande utbildningen så- angående samhällets b a r n a - och ungdana avsnitt, som anses erforderliga för domsvårdande verksamhet, kuratorsen lärare i den reguljära yrkesutbild- verksamhet, yrkesvägledning och yrningen. En del moment måste därför kesanpassning m. m., dels av författbli föremål för fördjupade studier, näm- ningsbestämmelser r ö r a n d e specialklasligen bl. a. frågor angående arv och sernas och särskolans organisation. miljö, intelligens och intelligensutveckEn väsentlig del av utbildningen måsling, emotioner och attityder, social- te självfallet utgöras av praktisk utbildpsykologi och psykologisk-pedagogiska ning omfattande auskultationer och unundersökningsmetoder. Därjämte torde dervisningsövningar. även vissa inlärningspsykologiska fråUtbildningstidens längd måste avpasgor böra tas upp till behandling. Sär- sas med hänsyn dels till respektive läskild uppmärksamhet måste uppenbar- rarkategoris tidigare lärarutbildning, ligen fästas vid en del frågeställningar, dels till de kommande arbetsuppgiftersom hänför sig till psykiatri och psy- na i samband med den yrkesutbildning kopatologi, detta med hänsyn dels till av handikappade, för vilken lärarututbildningens allmänna målsättning, bildningen är avsedd. Utbildningstidens dels till den mera summariska behand- längd kan förmodligen komma att valingen av hithörande moment i den riera rätt väsentligt på grund av nämngrundläggande lärarutbildningen; bl. a. da omständigheter. De sakkunniga frambör behandlas utvecklingsrubbningar lägger inga förslag i b e r ö r d a avseende och asocialitet samt vissa skolhygienis- utan vill endast erinra om att specialka och socialmedicinska frågor. lärarutbildningen för den obligatoriska Undervisningen i pedagogik och spe- skolans allmänna undervisning kan ske ciell undervisningsmetodik synes i hög antingen vid utbildningslinjer om två grad böra koncentreras till frågor, som terminer (för utbildning av hjälpklasssammanhänger med de handikappades och observationsklasslärare, särskolläsvårigheter att komma till rätta med rare, talpedagoger, hörselklasslärare omvärlden och inpassas i arbetslivet. och Cp-lärare) eller vid fortbildningsDet är väsentligt, att yrkesutbildningen kurser om tre till åtta veckor (för ut-

148 bildning av synklasslärare, läsklasslärare, lärare för den särskilda observationsundervisningen samt skolmognadsklassernas l ä r a r e ) . Beträffande de organisatoriska spörsmål, som sammanhänger med utbildningen av specialyrkeslärare, vill de sakkunniga endast knyta vissa reflexioner till frågan om utbildningens förläggning, övrig speciallärarutbildning är förlagd till lärarhögskolorna i Stockholm och Göteborg. 1960 års lärarutbildningssakkunniga framhåller i sitt år 1961 framlagda betänkande (stencil) om speciallärarutbildningens organisation, att kursinnehållet för utbildning av olika slag av speciallärare i stora delar är gemensamt. Det må visserligen framhållas, att därvid avses speciallärare för den allmänna skolans undervisning, men även för specialyrkeslär a r n a torde uttalandet i relativt stor ut-

sträckning äga giltighet. Yrkesutbildningen är också mycket rikt differentierad i de båda nämnda städerna. Det måste vidare anses som önskvärt, att skilda lärarkategorier på olika sätt knyter kontakt med varandra, vilket givetvis kan ske på ett naturligt sätt, om viss del av utbildningen kan försiggå gemensamt eller i varje fall inom samma läroanstalter och med delvis gemensamma lärare. Ur administrativa och ekonomiska synpunkter erbjuder en dylik anordning obestridliga fördelar. Enligt de sakkunnigas mening bör därför i första hand övervägas, huruvida inte även utbildningen av specialyrkeslärare skall knytas till endera eller b å d a de nämnda lärarhögskolorna. Ett annat alternativ utgör det lärarinstitut, som de sakkunniga föreslagit för utbildningen av lärare i yrkesämnen inom industri och hantverk samt handel.

K A P I T E L 11

Fortbildningen av lärare i yrkesämnen. Allmänna synpunkter

Behandlingen av lärarnas fortbildning begränsas i föreliggande betänkande til] de lärarkategorier, vilkas grundläggande pedagogiska utbildning blivit föremål för de sakkunnigas utredningsarbete. Den kommer sålunda att omfatta fortbildningen av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk, handel samt jordbruk och skogsbruk. Vissa delar av den

Arten av Frågan om lärarnas fortbildning kan ses ur flera synpunkter. Med hänsyn till arten utgör den i huvudsak ett spörsmål dels om facklig, dels om pedagogisk fortbildning. Facklig fortbildning

Den fackliga fortbildningen är i förevarande fall en utomordentligt mångskiftande fråga, då den berör den praktiska utbildningen inom en rad olika bransch- och yrkesområden samt den i anslutning därtill lämnade teoretiska undervisningen. Fortbildningen måste givetvis anordnas med beaktande bl. a. av vederbörande lärares tidigare fackliga praktik och utbildning. Är denna omfattande och grundlig, underlättas självfallet fortbildningen. Uppfyller läraren av de sakkunniga föreslagna krav på föregående allsidig och kvalificerad präktig samt facklig utbildning inom respektive yrkes- och ämnesområden, synes utgångsläget i nämnda hänseende

följande framställningen torde emellertid äga giltighet även för övriga lärare inom yrkesundervisningens område. Vid utformandet av sina förslag angående fortbildningen har de sakkunniga bl. a. beaktat synpunkter och önskemål, som genom enkäter inhämtats från ett antal lärare i yrkesämnen (om denna undersökning se ytterligare i kap. 12).

fortbildning kunna samt.

betecknas

som

relativt

gynn-

Problemet om facklig fortbildning kompliceras emellertid högst väsentligt av den hastiga utvecklingen, som är särskilt påtaglig inom det tekniska området. Arbetsmetoder och arbetsteknik, tillverkningsprinciper och arbetsorganisation växlar som en följd av vetenskapens och teknikens landvinningar snabbt inom vissa av näringslivets områden. Största uppmärksamhet måste uppenbarligen därför inom yrkesutbildningen ägnas åt att hålla undervisningen ä jour med denna utveckling. De sakkunniga vill i detta sammanhang framhålla, att den tekniska och ekonomiska utvecklingen kan leda till att vissa yrken förändrar karaktär eller rent av försvinner. En mer eller mindre genomgripande omskolning av berörda lärare kan fördenskull komma att bli nödvändig. Facklig fortbildning inom yrkesarbe-

150 tets område. En fortlöpande anpassning till näringslivets krav har pågått och pågår inom yrkesutbildningen. Det finns emellertid anledning förmoda, att kraven på en sådan anpassning i framtiden kommer att skärpas högst väsentligt. Rationaliseringen inom näringslivet går på många områden snabbt. Den därigenom friställda arbetskraften måste erhålla nya arbetsuppgifter. Härför kräves i många fall en mer eller mindre omfattande omskolning. Givetvis måste dessa förändringar återverka även på yrkesutbildningen, förändringar som inom vissa områden kan komma att bli av genomgripande art. Det torde emellertid inte vara möjligt att ens för en relativt nära framtid ange den omvandlingsprocess, som utvecklingen inom näringslivet kommer att leda till i yrkesutbildningen. Den för lärarna därvid nödvändiga fortbildningen torde i vissa fall bli mycket omfattande och tidskrävande. Sålunda kan det för läraren krävas en relativt lång tid att i erforderlig utsträckning lära sig nya arbetsmetoder och ny arbetsteknik, förvärva kännedom om nya verktyg, maskiner, material m. m. Värdet av yrkesutbildning kommer uppenbarligen i hög grad att bero av bl. a. möjligheterna att fortlöpande noga anpassa densamma efter utvecklingens krav. Därvid kommer maktpåliggande uppgifter bl. a. att åvila tillsynsmyndigheten. Det blir i hög grad dess uppgift att med uppmärksamhet följa förändringarna i behovet av yrkesutbildning och ta initiativ till den för lärarna därvid behövliga fortbildningen. De sakkunniga skall i det närmast följande visa hän på några olika utvägar att bereda lärarna tillfälle till fortbildning på sådana områden, som anknyter till deras undervisning i yrkesarbete. Goda möjligheter för lärare med undervisning i praktiskt arbete att göra sig väl förtrogna med utvecklingen inom

berörda del av deras pedagogiska uppgift erbjuder i många fall yrkesstudier mom näringslivet. De sakkunniga förutsätter därvid, att läraren får tillfälle att under erforderlig tid själv delta i arbetet och på detta sätt förskaffa sig ingående kunskap om nyheter och förändringar. Först därigenom är det i många fall möjligt för honom att inlära nyheter ifråga om arbetsteknik och arbetsmetoder. Särskild vikt synes böra läggas vid att yrkesstudierna inte erhåller karaktär av en mer eller mindre ytlig information, vilket gärna blir förhållandet, om berörda lärare vistas endast någon eller några dagar på varje studieplats. Yrkesstudierna erhåller då snarast karaktär av studieresor och kan i regel inte ge grundliga kunskaper om de studerade företeelserna; det egentliga syftemålet med yrkesstudierna blir därmed förfelat. Det är uppenbarligen av största vikt att yrkesstudierna planeras omsorgsfullt. Planeringen bör ske i samråd med bl. a. berörda organisationer, förbund och föreningar inom näringslivets område. I detta sammanhang må även framhållas, att den fortlöpande, intima kontakt mellan skolan och näringslivet på orten, som utgör en synnerligen viktig grundförutsättning för effektiv yrkesutbildning, bl. a. även innebär vissa möjligheter för läraren att hålla sig å jour med utvecklingen. Möjligheter att bedriva yrkesstudier enligt de riktlinjer, som angivits i det närmast föregående, bör beredas samtliga lärare i yrkesämnen. Som tidigare framhållits kan det i en del fall bli erforderligt, att yrkesstudierna utsträckes under en längre tid; bl. a. av denna orsak torde det bli ofrånkomligt att dylika studier även måste förläggas till läsåret. De möjligheter att under vissa villkor kunna bedriva yrkesstudier med bibehållen lön, som sedan 1950 (kungl. brev

151 den 20 januari 1950) stått öppna för lärare i yrkesämnen inom industri och hantverk, bör sålunda enligt de sakkunnigas mening utsträckas till att omfatta berörda lärare även på övriga yrkesområden. I detta sammanhang må framhållas att yrkesstudier visserligen i första hand kan anses avsedda för lärare med undervisning i praktiskt arbete; men i vissa fall är det önskvärt, att även lärare med undervisning i enbart yrkesteoretiska ämnen beredes möjlighet att fortbilda sig genom dylika studier. Därvid kan det m å h ä n d a vara tillfyllest med kortare studieperioder, då det för ifrågavarande lärare närmast gäller att i erforderlig utsträckning orientera sig om arbetsorganisatoriska frågor, tillverkningsprocesser, nya maskinella hjälpmedel o. dyl., varigenom en fastare anknytning kan komma till stånd mellan undervisningen i teoretiska och praktiska undervisningsämnen. Målsättningen för de yrkesutbildande anstalterna bör vara att introducera nyheter och därmed befrämja yrkesutövningen inom berörda områden. En dylik målsättning är emellertid svår att förverkliga och ställer höga krav på lärarna. I stor utsträckning torde det bero på tillsynsmyndigheten, om en sådan målsättning låter sig realiseras. I lyckligaste fall kan tillsynsmyndigheten direkt medverka till utvecklingen av en ny, rationell arbetsteknik. Ett exempel må anföras för att belysa framställningen. När i vårt land tillverkning av mosaikplattor för byggnadsändamål påbörjades, anordnade överstyrelsen för yrkesutbildning och berörda industriföretag en instruktionskurs för lärarna vid landets verkstadsskolor för murare. Syftemålet var att informera lärarna om det nya materialet och dess användningsområden. Vid kursen diskuterades också lämpligaste sättet för plattornas an-

bringande. Den samlade expertisen av de vid företaget anställda och de i kursen deltagande lärarna lyckades därvid komma fram till en helt ny och mera rationell arbetsmetod, som också introducerades på arbetsmarknaden. Det anförda exemplet visar hän på en annan utväg att hålla lärarna å jour med utvecklingen inom respektive yrkesområde. Industriföretag, handelsbolag o. s. v., vid vilka betydelsefulla nyheter på arbetsteknikens och arbetsmetodernas område lanserats, kan genom initiativ av exempelvis tillsynsmyndigheten, lärarna eller respektive företag bli medagerande i lämpligt avpassade instruktionskurser, vid vilka nyheter på området introduceras såväl genom teoretisk genomgång som genom praktiska övningar. Utmärkta exempel på en dylik form av kursvis bedrivna yrkesstudier erbjuder på industrins område årligen anordnade svetskurser. På handelns område kan t. ex. nämnas för lärarna avpassade introduktions- och instruktionskurser angående moderna kontorsmaskiner och deras användning. Särskilt beaktande förtjänar i detta sammanhang den av Statens hantverksinstitut bedrivna omfattande kursverksamheten, som bl. a. avser att introducera nyheter och förbättringar angående tillverkningsmetoder, arbetsteknik, arbetsorganisation o. dyl. I vissa fall har institutet och överstyrelsen för yrkesutbildning i samverkan anordnat särskilda för bestämda lärarkategorier avpassade instruktionskurser. Det skulle enligt de sakkunnigas mening vara av stort värde, om en utökning av denna för lärarna avpassade instruktionsverksamhet kunde komma till stånd. En möjlighet till facklig fortbildning även med avseende på yrkesarbetet erbjuder undervisningsfilmen. Filmerna är i regel närmast avsedda som ett hjälpmedel åt läraren för att åskådliggöra ett

152 arbetssammanhang för eleverna; men i en del fall kan de ha sådan nyhetskaraktär, att de i viss utsträckning lämnar informationer och instruktioner även åt lärarna. Dylika filmer har inspelats eller försvenskats av t. ex. överstyrelsen för yrkesutbildning, Skogs- och lantbruksfilm samt Personaladministrativa rådet. Det är framför allt filmer av instruktiv karaktär, som i detta sammanhang erbjuder det största intresset. Förnyade visningar kan ge anledning till inprägling av arbetsgång o. dyl. Vad som ovan framhållits om undervisningsfilmen kommer i än högre grad att äga giltighet beträffande televisionen. De sakkunniga har ovan angivit exempel på olika utvägar att bereda lärarna tillfälle till sådan facklig fortbildning, som angår lärarnas undervisning inom det praktiska arbetets ram. Uppenbarligen bör man använda olika vägar alltefter situationens krav. Likaså bör man söka att på ett effektivt sätt kombinera olika möjligheter och begagna skilda hjälpmedel, allt efter det yrkesområde och det arbetsmoment fortbildningen främst är inriktad mot. Facklig fortbildning i yrkesteoretiska ämnen. Den fackliga fortbildningen med avseende på lärarnas undervisning i yrkesteoretiska ämnen måste liksom ifråga om fortbildningen på det praktiska arbetets område organiseras med hänsyn tagen bl. a. till lärarnas föregående fackliga utbildning. Denna är ofta mycket varierande även för lärare med undervisning i samma ämne och på samma stadium. Därigenom kan genomförandet av fortbildningsverksamheten i många fall avsevärt försvåras. Vid den i kursmässiga former bedrivna fortbildningsverksamheten bör om möjligt vid kursernas planering deltagarna fördelas så, att deras förkunskaper är någorlunda likartade. Är antalet A'erksamma lärare inom ett yrkesteore-

tiskt ämne inte tillräckligt stort för anordnandet av två eller flera kurser, som bygger på olika förkunskaper hos deltagarna, bör anvisningar lämnas för förberedande studier, t. ex. genom korrespondensundervisning, så att kursdeltagarna kan starta sin fortbildning med någorlunda likartade förkunskaper. Vidare bör eftersträvas, att kurstiden inte onödigtvis förlänges. Dels kan fortbildningen planeras i så god tid, att deltagarna får tillfälle att enligt givna anvisningar utföra visst förarbete, som redovisas vid fortbildningskursens början; dels kan fortbildningskursen uppdelas på två perioder, varvid deltagarna under den mellanliggande tiden beredes tillfälle att bedriva självständiga studier. I regel torde fortbildningskurserna böra begränsas till vissa bestämda delar av ett undervisningsämne. Dessa kan därigenom göras till föremål för relativt sett mera ingående behandling. I motsatt fall kan fortbildningen bli så ytlig och vag, att deltagarna får förhållandevis ringa behållning. Arbetet under fortbildningen bör organiseras så, att deltagarnas intresse och aktivitet utnyttjas. I möjligaste mån bör därför tillfälle lämnas till olika former av självverksamhet. Gäller fortbildningen t. ex. ett undervisningsämne av laborativ karaktär, kan sålunda valda delar av kursavsnittet ofta med fördel behandlas genom utförandet, av demonstrations- och elevlaborationer. Beträffande övriga allmänna synpunkter angående fortbildningen i yrkesteoretiska ämnen gäller i tillämpliga delar vad som anföres i det följande av detta kapitel. Pedagogisk fortbildning

Ovan har framhållits, att lärarnas fortbildningen med avseende på undervisningen i yrkesteoretiska ämnen försvåras därigenom att deras egen grundlag-

153 gande fackliga teoretiska utbildning är mycket olikartad. Förhållandet är i stort sett likartat ifråga om deras pedagogiska fortbildning. Även i detta avseende är den föregående utbildningen mycket olika till sin omfattning. För närvarande måste man räkna med betydande skillnader i olika lärares grundläggande pedagogiska utbildning. I en del fall inskränker sig den grundläggande pedagogiska utbildningen till genomgång av en allmän yrkespedagogisk kurs om cirka fem veckor; i vissa fall rör det sig om en ännu kortare pedagogisk skolning. Först när verkningarna av kravet på en obligatorisk pedagogisk utbildning börjar göra sig märkbara, kan utgångsläget för en fortbildningsverksamhet bli mera likartat för lärarna inom berörda områden. Den pedagogiska fortbildningen omfattar dels allmänna pedagogiska och psykologisk-pedagogiska frågor, dels mera fackanknuten pedagogik. Beträffande fortbildningen rörande allmänna pedagogiska och psykologiskpedagogiska frågor gäller i viss utsträckning att den kan anordnas gemensamt för skilda lärarkategorier. Sålunda torde i relativt stor omfattning gemensamt för lärare inom skilda yrkes- och ämnesområden kunna behandlas frågor angående t. ex. inlärning, utvecklings- och ungdomspsykologi, disciplinproblem, allmänna principer för yrkesundervisning, anordnande av prov, bedömning och betygssättning samt audivisuella hjälpmedel i undervisningen. En fördel med gemensam behandling av dylika frågor i för skilda lärarkategorier anordnad fortbildning är, att möjligheter därigenom öppnas för utbyte av pedagogiska erfarenheter mellan dessa skilda grupper, samtidigt som värdefulla personliga kontakter kan bidra till att skapa förståelse för och ge inblickar i andra lärarkategoriers verksamhet.

Svårigheterna att genomföra dessa för en heterogen lärargrupp planerade fortbildningskurser framträder emellertid tydligt, när konkretisering och exemplifiering av behandlade avsnitt skall införas i genomgången. Denna tenderar då lätt att bli så allmän, att den ter sig vag och intetsägande för den enskilde läraren i anslutning till gemensam behandling. Lyckligare synes därför vara att låta kursdeltagarna penetrera problemställningarna gruppvis, varvid eftersträvas att grupperna i möjligaste mån blir homogena med avseende på respektive deltagares undervisningsämnen. En dylik uppläggning av undervisningen tillgripes ofta i samband med anordnandet av studiedagar, då man har att räkna med ett relativt stort antal lärare, som representerar olika ämnesoch yrkesområden. Fortbildningen i allmänna pedagogiska och psykologisk-pedagogiska frågor kan också inriktas på ett bestämt, avgränsat mål, nämligen ettbetygskursen i psykologi eller pedagogik vid universitet och högskola. Det torde vara möjligt för lärare i yrkesämnen att vid sidan av sitt lärararbete under ett å två år läsa in en dylik kurs under ledning av lämplig universitetslärare eller av från universitet eller högskola förordnad lärare, som under läsåret på för kursdeltagarna central ort håller föreläsningar samt h a n d h a r seminarieövningar och examinationer. Intresset från lärarhåll för en sådan utbildningsform kan beräknas bli stort, och utbildningsformen har den fördelen, att den kan locka vissa lärare till högre studier, som än mer kan komma samhället till godo i lärarnas fortsatta verksamhet. Därjämte torde en sådan utbildningsform framstå som högst önskvärd även ur den synpunkten, att här står till förfogande ett helt annat elevmaterial än det vid universitet och högskolor förekomman-

154 de, ett förhållande som vid de psykologiska studierna för skilda undersökningar av vetenskaplig karaktär är av värde. De lärare, som har kompetens att bli inskrivna vid universitet eller högskola eller dispensvägen kan bli detta, bör erhålla betyg i psykologi eller pedagogik i vanlig ordning, medan övriga föreslås erhålla intyg om motsvarande prestationer. Vid behandling av den fackanknutna pedagogiken är det ofta lämpligt, att även frågor av mera allmänpedagogisk art förs in i diskussionen, så att en allsidig och översiktlig bild erhålles. Detta är ändamålsenligt såväl vid en systematisk genomgång av ett undervisningsämnes kursplaner och lärogång som t.ex. vid behandlingen av undervisningsmetodiska synpunkter i samband med ett avgränsat kursavsnitt. Erfarenheten torde oförtydbart ha gett vid handen, att sådan fortbildning, som är direkt fackansluten, för lärarna framstår såsom den mest nyttobetonade. Den är därmed också i hög grad ägnad att väcka deras intresse. Vid behandlingen av fackanslutna pedagogiska spörsmål är det för fortbildningsverksamhetens effektiva bedrivande nödvändigt att sammanföra lärare med undervisning i berörda ämne på ungefär samma stadium. Med en dylik organisation blir det möjligt att penetrera sådana kursavsnitt, som enligt vad erfarenheten visar bereder dem särskilda svårigheter. En sådan genomgång är dess mera önskvärd, som den omöjligen går att i önskvärd utsträckning hinna med under den grundläggande pedagogiska utbildningen; under denna får man som regel nöja sig med att diskutera vissa särskilt betydelsefulla speciella undervisningsmetodiska synpunkter, som rör vederbörande lärarkandidats undervisningsämnen. Därest

den för fortbildning i respektive ämne anslagna tiden tillåter, torde det vara synnerligen värdefullt för läraren, om han blir i tillfälle att noggrant få belyst, hur undervisningen i ett ämne skall läggas upp och h u r man på olika sätt kan behandla skilda avsnitt. Särskild uppmärksamhet bör utan tvekan därvid ägnas åt undervisningen i yrkesarbete inom berörda område. Undervisningsplanerna ger här endast mera undantagsvis tillräckliga närmare anvisningar om hur denna betydelsefulla del av yrkesutbildningen skall handhas. Och dock erbjuder denna undervisning särskilt för den orutinerade läraren en rad svårbemästrade problem. Ett sådant problem är frågan om lärogången. Inom många yrkesområden ger de gällande undervisningsplanerna inga särskilda anvisningar om vilka moment, som inledningsvis skall bli föremål för behandling, liksom inte heller den ordningsföljd i vilken de olika kursavsnitten därefter lämpligen kan genomarbetas. Visserligen har läraren under utbildningstiden — och då i synnerhet under assistentlärartjänstgöringen — möjlighet att erhålla vägledning i nämnda avseende; men den begränsade utbildningstiden medger inte någon fullständig behandling av dessa frågor. I samband med införandet av nya moment i kursplanerna med anledning av utvecklingen och en förändrad målsättning för utbildningen på respektive område uppstår liknande svårigheter för samtliga lärare inom berörda undervisning. Ett annat hithörande problem är de olika kursmomentens vikt för målsättningens förverkligande och därmed frågan om hur lång tid, som lämpligen bör anslås till varje kursavsnitt. Den analys och noggranna kartläggning av arbetsprocessen inom respektive yrkesområde, som utgör förutsättningen för

155 att man skall kunna göra en någorlunda riktig avvägning i samband med utbildningen, är som regel så tids- och arbetskrävande, att den enskilde läraren omöjligen kan mäkta med en dylik uppgift. Ett tredje problem, som nära sammanhänger med de båda föregående, är avvägningen mellan övningsarbeten och produktiva arbetsuppgifter. Uppenbarligen gäller rent principiellt att tiden för egentliga övningsarbeten bör nedbringas så mycket som möjligt. I vissa fall är det emellertid nödvändigt att införa dylika moment. Därvid uppstår frågan vilket eller vilka övningsarbeten som i första hand bör ifrågakomma samt vilka möjligheter som erbjudes att även åt dessa övningsuppgifter förläna en viss karaktär av produktivt arbete. De ovan berörda problemställningarna är utomordentligt betydelsefulla inom stora områden av yrkesutbildningen. För deras lösning kräves en omfattande pedagogisk planerings- och försöksverksamhet, som förutsätter samlade insatser av berörda centrala myndigheter, lärarinstitut och övriga berörda utbildningsanstalter för lärare samt näringslivets föreningar, organisationer och representanter. Som ett resultat av detta arbete kan man förvänta moderniserade undervisningsplaner med tillhörande anvisningar om metoder, läroböcker, övriga hjälpmedel o. dyl. De sakkunniga är väl medvetna om att detta är en mycket omfattande uppgift. Men med hänsyn till dess betydelse för yrkesutbildningen är det oundgängligen nödvändigt, att det bedrives med all kraft. Allt eftersom de olika yrkesområdena genomarbetas enligt ovan antydda riktlinjer, bör det nya materialet introduceras inom yrkesutbildning. Mest effektivt torde detta ske genom särskild kursverksamhet, varvid berörda lärare er-

håller informationer om det nya materialet och får tillfälle att med specialister överlägga om skilda problem, som kan beräknas uppkomma vid dess praktiska tillämpning. Betydelsen av en dylik kursplanerevidering med åtföljande informativ verksamhet framstår i en än klarare dager, om man betänker, att en sådan grundlig genomarbetning av undervisningsstoffet hittills endast kunnat genomföras inom ett fåtal yrkesområden. Likaså har det inom många yrken icke utbildats någon fullt tillfredsställande utbildningsmetodik. En effektivisering av undervisningen är enligt de sakkunnigas bedömning inte bara önskvärd utan också på ovan antydda vis möjlig att genomföra. Ovan anförda synpunkter på fortbildningen inom den yrkespraktiska undervisningens metodik gäller i stor utsträckning även beträffande fortbildningen angående speciella metodiska frågor inom den yrkesteoretiska undervisningen. I vissa yrkesteoretiska ämnen kan man visserligen anknyta till en inom den allmänna undervisningen utformad metodik, men denna kan ofta mera genomgående tillämpas endast ifråga om den initiala delen av ämnet, då undervisningen närmast åsyftar repetition av tidigare behandlade avsnitt. Allt. eftersom kursplanen lämnar dessa allmänna inledande delar, gör sig frånvaron av en utformad metodik starkt gällande i ett flertal yrkesteoretiska ämnen. Även i detta fallet är fortbildningens främsta problem måhända, att metodiska analyser och på olika vis prövade tillvägagångssätt för undervisningen i respektive ämne ännu inte föreligger i önskvärd utsträckning. Detta gäller sådana viktiga frågor som den ordning i vilken de olika kursmomenten lämpligen bör genomgås, den vikt som bör läggas vid olika avsnitt, den tid som bör anslås till olika delar, yr-

156 kesteorins lämpligaste anknytning till yrkesarbetet m. m. I den föreliggande situationen torde det vara av stort värde, att en metodisk fortbildning ämnesvis kommer till stånd. Därigenom kan bl. a. berörda lärare ges tillfälle att under gemensamma diskussioner utbyta erfarenheter, delge varandra resultat av olika försök att behandla delar av kursen, användningen av speciella hjälpmedel o. dyl. På så sätt kan vådorna av den i närmast föregående stycke påtalade bristen i någon mån beräknas bli mindre. Uppenbarligen bör även beträffande de yrkesteoretiska ämnena snarast möjligt en ingående genomarbetning påbörjas, syftande även här till nya kursplaner med erforderliga anvisningar.

Fortbildningsverksamhetens Därest kursinnehållet inte är alltför omfattande och ett tillräckligt antal deltagande lärare finns inom kursorten och dess närmaste omgivning, kan fortbildningen ges som aftonundervisning. En dylik anordning ger deltagarna möjlighet att under dagen fullgöra sin undervisning. Vidare kan kurstiden utsträckas flera veckor eller månader med undervisning en eller ett par kvällar per vecka. Deltagarna får då i hemmiljö tillfälle att bedriva självständiga studier och lösa förelagda uppgifter, det genomgångna lärostoffet hinner mogna och möjligheter erbjuds att med lämpliga mellanrum anställa erforderliga repetitioner. Fortbildningsverksamheten h a r även bedrivits i form av veckoslutsundervisning, varvid lördagseftermiddagar och söndagar tagits i anspråk under loppet av ett erforderligt antal veckor. Genom en sådan uppläggning av fortbildningen kan i regel möjligheterna för-

Vid fortbildningsverksamhetens genomförande visar det sig givetvis ofta ändamålsenligt att kombinera den fackliga fortbildningen med behandling av vissa undervisningsmetodiska problemställningar. Likaså kan den pedagogiska fortbildningen ge utrymme åt inslag av facklig art; vid de allmänna pedagogiska kurserna kan t. ex. exemplifieringarna förmedla även facklig undervisning. Utöver den fackliga och den pedagogiska fortbildningen vill de sakkunniga även nämna viss annan kursverksamhet, som i detta sammanhang bör u p p märksammas, t. ex. skoladministrativa kurser, kurser för i lärarutbildningen engagerade handledare samt kurser för skolbibliotekarier och skolkuratorer.

arbetsformer

och

arbetssätt

bättras för lärarna att komma till kursorten, varigenom upptagningsområdet kan vidgas. Fortbildning med speciell inriktning på en eller några få grupper lärare inom ett visst yrkesområde eller undervisningsämne kan endast mera sällan bedrivas som afton- eller veckoslutsundervisning, då antalet deltagande lärare skulle bli alltför litet. Man är i dylika fall vanligen hänvisad till anordnandet av dagkurser. Mera omfattande fortbildning är oftast så krävande, att den redan av den anledningen bör förläggas till dagtid. Därmed aktualiseras också frågan, huruvida dagkurserna bör förläggas till terminerna eller till ferierna. Vissa skäl talar för det senare alternativet. Det kan inte anses lyckligt, att en lärare under pågående termin lämnar sin uppgift åt en eller flera vikarierande lärare. Inom vissa delar av yrkesutbildningen är ett sådant arrangemang mycket svårt att

157 genomföra på ett tillfredsställande sätt; särskilt måste så anses vara förhållandet vid undervisning i yrkesarbete, därest detta omfattar produktiva arbetsuppgifter. Vidare har erfarenhetena gett vid handen, att det ofta är förenat med stora svårigheter att anskaffa kompetenta vikarier till de tjänstlediga lärarna, svårigheter som dels ha sin orsak i bristen på för uppgiften kompetenta personer, dels på att statsbidragsbestämmelserna för vissa läroanstalter är så utformade, att i näringslivet verksamma personer lider ekonomiskt avbräck genom att åtaga sig vikariatstjänstgöring. Bärande skäl kan emellertid anföras även för alternativet att förlägga fortbildningen till terminerna. Därigenom skapas säkrare garantier för att samtliga lärare kommer att delta i fortbildningsverksamheten. Den snabba utvecklingen inom olika ämnes- och yrkesområden kan även framtvinga behovet av en relativt ofta återkommande fortsatt utbildning, som därmed allvarligt skulle inkräkta på berörda lärares ferier. Flertalet av de lärare, som tillställts den i det föregående omnämnda enkäten har också uttryckt önskemål om att fortbildningsverksamheten i möjligaste mån förlägges till terminerna. Liksom hittills varit fallet torde även i framtiden båda alternativen böra stå öppna. I vissa fall kan det visa sig mest ändamålsenligt att förlägga en del av fortbildningskursen till ferier och en del till termin. Ingår i fortbildningen övningslektioner, blir det i regel nödvändigt att åtminstone förlägga detta kursmoment till pågående lästermin. vTid planerandet av till läsåret förlagda dagkurser aktualiseras givetvis i hög grad den ovan framförda synpunkten, att kurstiden i möjligaste mån bör begränsas samt föregås och/eller interfolieras med självständiga studier. I samband med diskussionen angående

den fackliga fortbildningen genom yrkesstudier har de sakkunniga tidigare framhållit, att dessa endast undantagsvis borde ges en sådan kortvarighet, att de erhöll karaktär av studiebesök. För lärare med undervisning i yrkesteoretiska ämnen synes däremot fortbildning genom studiebesök vara mera ändamålsenliga, då det därvid inte är fråga om att tillägna sig vissa färdigheter genom deltagande i arbetsprocesserna på studieorten utan i stället närmast gäller att genom informationer, instruktioner, demonstrationer och liknande förvärva ökade insikter på ifrågavarande område. Med hänsyn till den olikartade undervisning de i förevarande sammanhang aktuella lärarna har att bestrida, kan uppenbarligen studiebesöken få en mångskiftande inriktning. De sakkunniga anser sig särskilt böra omnämna en form av studiebesök, nämligen studiebesök hos kolleger. Otvivelaktigt skulle lärare i många fall kunna ha mycket av värde att inhämta genom att under någon eller några dagar följa en kollegas undervisning i skilda ämnen, kanske en kollega vid samma läroanstalt. Av skilda anledningar förefaller emellertid denna näraliggande metod till fortbildning att ha kommit till användning i ringa utsträckning. Genom tillkomsten av bestämmelser om studiedagar har nya möjligheter till dylika studiebesök öppnats. Det bör därför vara angeläget för såväl den lokala skolledningen som tillsynsmyndigheten att göra lärarna uppmärksamma på denna fortbildningsform, och programmet för studiedagar bör givetvis då så prövas lämpligt kunna inrymma tillfälle att följa undervisningen hos kolleger vid andra skolor. En modifierad form av dylika studiebesök har förekommit vid några tillfällen. Vid regionalt anordnad fortbildningsverksamhet har lärarna vissa timmar uppdelats i grupper och

158 beretts tillfälle att åhöra lektioner vid den skola, till vilken fortbildningen varit förlagd. I anslutning till denna speciella form av auskultering har därpå följt diskussion om de åhörda lektionerna. I andra fall har anordnats träningslektioner med en av de deltagande lär a r n a som lektionshållare och de övriga som fingerade elever. I båda fallen är det enligt de sakkunnigas mening fråga om vällovliga försök att konkretisera problemställningarna och ge praktiska exempel på h u r svårigheterna kan bemästras. I detta sammanhang vill de sakkunniga hänvisa till ytterligare möjligheter till fortbildning inom bl. a. den fackanknutna metodikens område; i första hand må nämnas lärarutbyte. Ett dylikt byte kan ordnas på flera sätt. Enklast förefaller det vara, att lärare beredes tillfälle att med bibehållen lön under viss tid byta tjänst med andra lärare, som undervisar inom samma yrkesområde och på samma stadium. Den ingående kännedom om den nya skolan, som ett dylikt arrangemang kan förmedla, bör i flertalet fall vara synnerligen stimulerande och befruktande för berörda lärares fortsatta undervisning. De kan givetvis även erhålla en mängd uppslag av betydelse för effektiviteten i arbetet. Dessa impulser kan gälla undervisningslokalernas utrustning, placeringen av verktyg, deras utlämning, förvaring av material, speciella hjälpmedel i undervisningen, redovisning av verkställda arbeten, arbetsorganisationen inom och utom skollokalerna, samverkan mellan skolan och näringslivet o. s. v. Enligt de sakkunnigas mening finns det även anledning förmoda, att dylika lärarbyten kan komma att verka stimulerande på berörda skolors övriga verksamhet. Uppenbarligen kan i vissa fall moderna audivisuella hjälpmedel — t. ex.

film, radio och television — även förmedla värdefulla undervisningsmetodiska impulser. De sakkunniga har redan på flera ställen i föreliggande framställning något berört arbetsmetoderna i samband med fortbildningsverksamheten. I det närmast följande skall emellertid lämnas en mera samlad översikt angående de olika arbetssätt, som kan ha särskild betydelse vid bedrivandet av nyssnämnda verksamhet. Liksom ifråga om fortbildningens innehåll måste även i detta sammanhang noga beaktas den stora skillnaden mellan de olika lärarnas arbetsuppgifter inom respektive yrkesområden. Detta är emellertid icke något problem i den individuellt bedrivna fortbildningen. Hit hör yrkesstudier i företag av olika slag, av den enskilde läraren genomförda studieresor, studiebesök och auskultationer, liksom även lärarutbyten. Hit hör givetvis även enskilda studier av facklitteratur och korrespondenskurser. De i pedagogiska sammanhang ofta understrukna fördelarna med individuell undervisning har i detta sammanhang full tillämplighet. Litteraturkurs, studiegång, sättet för redovisning av den genomgångna fortbildningen m. m. kan anpassas efter varje särskilt fall. Man kan vidare hos den om sin fortbildning nitälskande läraren förutsätta det intresse och den målmedvetenhet, som utgör grundförutsättningen för framgångsrika individuella studier. Det är även påfallande med vilken villighet de tillfrågade lärarna förklarat sig beredda att som ett led i fortbildningen enskilt bedriva vissa studier; endast i undantagsfall har en eller annan lärare förklarat sig ovillig att påtaga sig ett dylikt arbete. Lärarnas villighet att engagera sig i fortbildningsarbetet genom självständiga studier torde bl. a. kunna leda till ett

159 ökat användande av korrespondensundervisning. Erfarenheterna av hittills anordnad fortsatt utbildning för lärare vari korrespondensstudier ingått är goda. Det kan dessutom inte erbjuda några oöverstigliga hinder att för rimliga kostnader få till stånd nya korrespondenskurser, som är avpassade för fortsatt utbildning av lärare i yrkesämnen. Redan nu finns för övrigt enligt en av de sakkunniga företagen undersökning en rad kurser, som kan anses väl avpassade för nämnda ändamål. Med hänsyn till den betydelse, som korrespondensundervisningen kan beräknas få på detta område, skall de sakkunniga i närmast följande avsnitt något uppehålla sig vid de speciella problemställningarna för fortsatt utbildning enligt denna metod. De studieformer, som i detta sammanhang torde kunna ifrågakomma, är a) korrespondensstudier enligt traditionell typ, b) korrespondensstudier kombinerade med undervisning, övningar, demonstrationer, studiebesök o. s. v., c) lärarledd korrespondensundervisning och d) brevcirklar. Den studieform, som vid varje särskild kurs kan anses mest tjänlig, beror bl. a. av antalet studerande på respektive ort. I många fall torde det endast vara enstaka lärare på en ort, som kan beräknas intresserade av en viss kurstyp, och det är då svårt att ordna någon annan form av korrespondensstudier än den traditionella typen. Föreligger däremot möjligheter att utan alltför stora olägenheter med vissa tidsintervaller samla en grupp lärare, som studerar samma kurs, torde i första h a n d den under b) angivna metoden vara att förorda. Därvid kan lärarnaeleverna få till uppgift att inläsa avsnitt av kursen till vissa bestämda tidpunkter, vid vilka repetitioner och översikter samt laborationer, demonstrationer o. dyl. förekommer. Ju högre stadium

undervisningen avser, desto mindre omfattande behöver enligt vad erfarenheten gett vid handen den muntliga handledningen av brevstudierna vara. Alternativet b) innesluter ingen egentlig handledning av brevstudierna och kan således även ur den synpunkten beräknas vara synnerligen användbar för många fortbildningsintresserade lärare. Uppenbarligen är den att föredra framför alternativ a) i de fall studierna omfattar laborativa ämnen och kursavsnitt. Den lärarledda korrespondensundervisningen har utexperimenterats i korrespondensrealskolorna och tillämpats även i korrespondensgymnasierna och på försöksskolans högstadium, bl. a. i yrkesteoretiska ämnen i årskurs 9 y. Den handledande lärarens arbete är här i första hand inriktat på att organisera arbetet och tillse, att studiegången och arbetstakten är tillfredsställande, att förklara sådant i breven, som den studerande har haft svårigheter med, och att tillse, att denne rätt förstår och tillägnar sig rättelser och kommentarer i anslutning till brevens lösningar, att hjälpa de studerande och göra översikter och tillbakablickar samt att svara för kunskapskontroll. Metoden torde i samband med fortbildningsverksamheten komma till användning endast i ganska begränsad omfattning. Brevcirklarna förutsätter att en grupp lärare studerar samma kurs och har tillfälle att under studiernas gång samlas för undervisning och diskussion. Då man kan anta, att cirkelmedlemmarna enskilt studerar kursbreven och insänder självständiga lösningar, torde studieformen i detta sammanhang vara lämplig i vissa ämnen, där förhållandena i övrigt är gynnsamma. Av väsentlig betydelse vid fortsatt utbildning genom korrespondensundervisning är att kursernas innehåll inte blir alltför omfattande. Därigenom

160 skulle nämligen lärokursens omfång kunna verka avskräckande på lärarna, som ju är hänvisade att bedriva studierna vid sidan av sin lärarverksamhet. Det torde vara mera ändamålsenligt att i de fall fortbildningen griper över större avsnitt, uppdela den i två eller flera var för sig självständiga och avslutade kurspartier. I de fall korrespondensstudierna kombineras med eller föregår muntlig undervisning måste vidare arbetsuppgifterna i samband med korrespondensundervisningen avpassas under beaktande av den tid, lärarna kan beräknas avsätta för sin fortbildning. Även om hänsyn tages till att lärarna-eleverna i detta fall kan beräknas ha god studievana och i många fall tidigare bedrivit omfattande korrespondensstudier, torde det vara lämpligt att begränsa uppgifterna till ett omfång, som motsvarar en genomsnittlig arbetsinsats av maximalt tio timmar per vecka. Med den uppläggning korrespondensinstitutens kurser har, skulle det innebära ett arbetspensum av approximativt sex korrespondensbrev per månad. — Till frågan om de med korrespondensstudierna förenade kostnaderna återkommer de sakkunniga i ett senare sammanhang. En omfattande del av fortbildningen måste ordnas i sådana former, att större eller mindre grupper samtidigt kan beredas tillfälle att delta i densamma. Arbetssättet vid denna gruppvis — och oftast i form av kursverksamhet — anordnade fortbildning måste noga anpassas efter den för fortbildningen disponibla tiden, deltagarnas antal, deras förkunskaper samt tidigare praktiska och pedagogiska erfarenheter, antalet disponibla lärare, tillgången till lärosalar, laborationslokaler o. dyl., tillgången till undervisningsmateriel m. fl. omständigheter. Beträffande arbetssättet vid fortbildningskurserna för lärare i yrkesämnen vill de sakkunniga i det när-

mast följande framhålla vissa synpunkter. Föreläsningen som undervisningsform är uppenbarligen behäftad med allvarliga brister; den växelverkan mellan lärare och elever, som kännetecknar vissa andra undervisningsformer, saknas nästan helt; föreläsaren-lärare har själv initiativet, medan eleverna är mer eller mindre passivt mottagande och lämnas relativt begränsade tillfällen till självverksamhet. Föreläsningsformen är vidare föga lämpad att möta kravet på individuell anpassning samt vänder sig i första hand till elever av auditiv inlärningstyp, en svaghet som ytterligare accentueras därav att även för övrigt mycket goda föreläsare alltför ofta försummar att i önskvärd utsträckning åskådliggöra sin framställning med hjälp av väggtavla, planscher, flanelltavla, kartor, ljusbilder m. m. I än starkare relief framträder de påtalade bristerna, om man anställer jämförelser med den vuxnes möjligheter att tillägna sig kunskaper genom litteraturstudier. Vid dessa fäster sig synbilder i minnet, särskilt svåra och invecklade avsnitt kan läsas långsamt eller flera gånger, viktiga ord och uttryck är ibland kursiverade, eller också kan läsaren själv genom understrykningar markera betydelsefulla ställen i framställningen; han kan lätt skaffa sig en överblick genom att se tillbaka på rubriker och underrubriker samt kursiverade och understrukna partier. Synnerligen betydelsefullt är det givetvis också att var och en själv kan välja sin egen lästakt. Trots dessa allvarliga brister torde föreläsningen i förevarande sammanhang i en del fall med viss fördel kunna komma till användning. Grundförutsättningen att eleverna-lärarna nått den intellektuella mognad och den förmåga till ihållande uppmärksamhetskoncentration, som utgör ett oavvisligt

161 villkor vid föreläsningsmässig undervisning, kan uppenbarligen anses vara för h a n d e n i föreliggande fortbildningsverksamhet. De sakkunniga vill framför allt hänvisa på följande tillfällen, då föreläsningsformen kan komma till användning. Föreläsningen är givetvis en fullt acceptabel undervisningsform, om föreläsaren skall framlägga opublicerat material, berörande ett ämne, vari han besitter alldeles specifika kunskaper och erfarenheter. Hans framställning blir då en primärkälla för åhörarna. Vid introduktionen av ett längre kursavsnitt är föreläsningen ofta en lämplig form att sätta eleverna in i de grundläggande principerna, klargöra de väsentliga problemställningarna, ange undervisningsgången och uppställa (det partiella) studiemålet. Dylika föreläsningar i orienterande syfte kan mången gång förmedla värdefulla överblickar, värdefulla bl. a. av det skälet, att de kan förhjälpa eleverna från ett »närsynt» studiesätt och ge dem möjlighet att inplacera de vid varje särskilt studietillfälle behandlade kursavsnitten i sina större sammanhang. Stundom uppstår i samband med fortbildningskurser krav på mera omfattande återblickar än dem som bör ingå som en integrerande del vid praktiskt taget varje enskilt undervisningstillfälle. I åtskilliga fall torde det vara mest lämpligt att föreläsningsvisi ge återblickar, som är värdefulla ur inlärningssynpunkt genom sitt repetitoriska inslag, samtidigt som de tidigare behandlade avsnitten fogas samman till en helhet. Stundom kan dessa repetitionsbetonade föreläsningar utgöra lämpliga uppgifter för några av kursdeltagarna. Liksom vid inledningen till ett kursavsnitt är det även vid dess avslutning 11—205091

ofta lämpligt att anlita föreläsningsformen. Läraren har i det senare fallet uppenbarligen ett långt bättre utgångsläge, därigenom att åhörarna är mera förtrogna med ämnet; han kan i många fall genom blotta antydningar väcka de önskade associationerna. De avslutande föreläsningarna kan begränsas till att vara sammanfattningar av den genomgångna kursen med särskilt framhållande av dess centrala delar. Därvid bör emellertid föreläsaren söka undvika att endast upprepa tidigare framförda synpunkter utan sträva efter att belysa stoffet ur nya synvinklar. Kursdeltagarnas intresse stimuleras nämligen, om repetitionerna även innefattar en del nya fakta samt erbjuder nya aspekter och nya kombinationer. Dessa sammanfattande och sammanknytande föreläsningar h a r sitt givna värde ur inlärningssynpunkt. — För föreläsaren mera krävande men för kursdeltagarna i allmänhet långt intressantare blir de avslutande föreläsningarna, om de utgör en sammanställning av föreläsarens principiella uppfattning och innesluter kritisk analys av olika åsiktsriktningar eller tillvägagångssätt, belyser sambandet med angränsande ämnesområden samt anger viktiga problemställningar, som väntar på sin lösning, och tecknar den förmodade framtida utvecklingen. De mindre gynnsamma erfarenheterna av katederföreläsningar har lett till att man sökt modifiera denna undervisningsform på olika sätt. Har det aktuella temat karaktär av debattämne, kan måhända dialogen visa sig användbar. Därvid bör i regel var och en av de båda medverkande företräda olika åsiktsriktningar, så att problemställningarna erhåller allsidig belysning. Av betydelse är även att dialogen flyter naturligt. Denna undervisningsform ställer mycket höga anspråk på sina

162 utövares förmåga till inlevelse och skicklighet att ge framställningen en spontan karaktär. Uppfylles dessa förutsättningar, kan situationen betecknas som gynnsam ifråga om möjligheterna att väcka och vidmakthålla kursdeltagarnas intresse. En ytterligare variant erbjuder estradsamtalet. Däri deltar en grupp fackmän under en ordförandes ledning. De medverkandes antal kan variera alltefter de problemställningar, som skall behandlas; vanligen torde utöver ordföranden antalet uppgå från tre till sex. Liksom vid den i dialogform ordnade undervisningen måste även i detta sammanhang de medverkande beflita sig om samverkan, så att ett naturligt och otvunget meningsutbyte kommer till stånd. Ordföranden intar en nyckelställning; det är i regel han som introducerar övriga medverkande samt orienterar åhörarna om frågeställningarna. Vidare har han att leda såväl estradsamtalet som den eventuella efterföljande diskussionen i önskad riktning samt avslutningsvis ge en sammanfattning av samtalet. De båda sist berörda undervisningsformerna torde böra användas endast i mera begränsad omfattning, när temat bedömes väl lämpat för dialog- eller samtalsform och när viss omväxling i undervisningen anses påkallad. De i det föregående påtalade bristerna i föreläsningen som undervisningsform kan till en del elimineras, om kursdeltagarna erhåller i anslutning till föreläsningarna utarbetade kompendier. Stundom kan det visa sig lämpligt att ge kursdeltagarna i uppgift att utarbeta sammanfattningar, varvid ifråga om föreläsningsserier arbetet med fördel utför es gruppvis, så att varje grupp svar a r för ett avsnitt i serien. Givetvis bör föreläsaren även ge anvisningar på sådan litteratur, som kan komplettera

hans framställning. Vidare är det lämpligt att låta timmar med föreläsningsbetonad undervisning omväxla med undervisning i annan form. Tillgripandet av föreläsningen som undervisningsform i samband med fortbildningsverksamhet torde i många fall kunna betecknas som en nödtvungen åtgärd. Vänder sig en fortbildningskurs till samtliga lärare inom ett yrkes- eller ämnesområde, till lärarna inom en viss region och liknande, blir antalet kursdeltagare ofta jämförelsevis stort, och föreläsningen ter sig därvid som den naturligaste undervisningsformen. I många fall är det för övrigt inte möjligt att till kursen knyta det antal experter, som skulle krävas, om arbete i mindre grupper efter a n d r a metoder skulle tillgripas. Som regel är kurstiden mycket begränsad och omfattar kanske endast ett p a r tre dagar. Under sådana omständigheter tvingas man att tillgripa föreläsningen, då den utan tvekan är den undervisningsmetod som i fortbildningssammanhang ger störst möjlighet att på en begränsad tid behandla jämförelsevis omfattande problemställningar. Ur kostnadssynpunkt ställer den sig därjämte billigare än en på flera mindre grupper fördelad undervisning i annan form. Av den närmast föregående framställningen torde med full evidens framgå, att enligt de sakkunnigas mening föreläsningsbetonad undervisning i samband med fortbildningskurser om möjligt endast bör förekomma i relativt begränsad utsträckning. I det närmast följande skall behandlas sådana undervisningsformer, som i första hand synes böra komma till användning i förevarande sammanhang. Seminarieövningen innefattar en rad skiftande undervisningsformer. De vid universitet och högskolor bedrivna seminarie- och proseminarieövningarna

163 åsyftar främst utvecklingen av vetenskapligt omdöme och forskningsskicklighet samt h a r vanligen formen av en diskussion på basis av ett föredrag, en uppsats eller delar av en avhandling. Det framlagda stoffet utgör en redogörelse för inledarens egna litteraturstudier, iakttagelser eller experiment. Vanligen finns bibliotek avsedda särskilt för bruk i samband med dessa övningar. Här tillhandahålles ofta även några dagar före övningstillfället manuskript till det arbete, som skall utgör a diskussionsbasis, och det förutsattes, att samtliga deltagare tagit del av dess innehåll. Förberedande studier av m e r a djupgående art bedrives av de utsedda s. k. opponenterna. Uppenbarligen kan i förevarande sammanhang dylika seminarieövningar endast mera undantagsvis genomföras, därtill är i regel kurstiden alldeles för knapp. Vid fortbildningskurser för lärare i yrkesämnen torde i första hand följande huvudtyper av seminarieövningar böra uppmärksammas. Vid genomgång av t. ex. allmänna och speciella undervisningsmetodiska spörsmål samt frågor som rör elevbehandling och disciplinproblem kan undervisningen ofta baseras på en eller flera belysande situationer, exempel på olika metoder och tillvägagångssätt vid ett arbetes utförande, vissa »cases» o. dyl. Dessa bör i regel inte vara konstruerade utan återge reella förhållanden. Förutsättningarna bör anges utförligt och konkretisering eftersträvas. Lämpligen bör kursdeltagarna i god tid erhålla materialet i stencilerad form, varvid utrymme lämnas för deras egna anteckningar. Med hjälp av kursböcker och av läraren rekommenderad litteratur har kursdeltagarna därefter att förbereda sig till den kommande seminarieövningen genom att penetrer a det stencilerade materialet. Vid den-

samma diskuteras därpå under lärarens ledning de förelagda situationerna och exemplen, läraren ä n d r a r på ett eller annat villkor i respektive fall och den delvis nya problemställningen analyseras, läraren och kursdeltagarna refererar likartade situationer och anför ytterligare exempel, som kan bidra till en allsidig behandling av de aktuella problemställningarna. Avslutningsvis utformar lärare och kursdeltagare gemensamt sammanfattande synpunkter. Gäller behandlingen kursavsnitt av beskrivande eller utredande art synes seminarieövningarna lämpligen kunna genomföras enligt någon av följande tre varianter. 1. Läraren genomgår vid slutet av ett övningstillfälle ett lagom avpassat kursavsnitt i den anbefallda kursboken, vilket avsnitt skall tas upp till behandling vid nästkommande seminarieövning. I en del fall kan genomgången inskränkas till angivande av de delar, som är särskilt betydelsefulla och beaktansvärda. I a n d r a fall kan det dessutom vara tjänligt att läraren t. ex. anger de frågeställningar, som den följande undervisningen avser att belysa. Kursdeltagarna h a r därpå att i enlighet med de lämnade anvisningarna förbereda sig till den kommande seminarieövningen. Denna får närmast karaktär av samtal eller diskussion. 2. Vissa kursavsnitt, som lämpar sig väl för sammanhängande redogörelser, kan med fördel genomgås i form av kortfattade elevreferat, i erforderliga fall kompletterade genom av läraren framställda frågor, genom diskussion eller genom förtydligande tillägg. Uppgifternas art och svårighetsgrad bör noga avpassas u n d e r hänsynstagande till respektive referenters tidigare utbildning och erfarenheter. Denna undervisningsform tillgodoser rätt väl kra-

164 vet på självverksamhet och ger vissa möjligheter till individualisering, samtidigt som den är ägnad att väcka och vidmakthålla uppmärksamheten genom den omväxling den möjliggör och det intresse kursdeltagarna visar för kamraternas prestationer. 3. I vissa fall kan en eller annnan kursdeltagare erhålla mera krävande uppgifter, som redovisas inför lärare och kamrater föreläsningsvis. En nödvändig förutsättning är härvid, att uppgifterna kan utdelas i god tid. Givetvis kam det även vara fördelaktigt, om läraren har tillfälle att ge hjälp och anvisningar av skilda slag under förberedelsearbetet. Redovisningen får i detta fall i regel karaktär av en diskussionsinledning. Undervisning i seminarieövningens form kräver utomordentligt noggranna förberedelser från lärarens sida. Trots en väl genomtänkt gruppering av stoffet kring väsentliga problemställningar föreligger alltid risken, lätt man genom olika inlägg förs in på specialfrågor utan större betydelse. Men även om undervisningen fortlöper planenligt, medhinnes under varje seminarieövning endast ett jämförelsevis begränsat avsnitt, då denna undervisningsform är förhållandevis tidskrävande. Anser sig läraren av en eller annan anledning böra någorlunda snabbt behandla ett kursavsnitt, kan han använda sig av en modifierad form av seminarieövning: läraren använder sig av föreläsningsbetonad undervisning men riktar därvid även frågor till eleverna samt animerar dem att framställa frågor, ge belysande exempel o. dyl. Läraren tar på detta sätt elevernas självverksamhet i anspråk, när han hos d e m anser sig kunna konstatera slappnande uppmärksamhet, när han vid behandlingen av mera betydelsefulla moment önskar minska tempot i sin fram-

ställning o. s. v. Använd av en rutinerad lärare är denna kombinationsmetod utomordentligt effektiv. Seminarieövningen är uppenbarligen en undervisningsform, som i förevarande sammanhang kan beräknas flitigt komma till användning. Den ger möjlighet till önskvärd individualisering genom avvägning av uppgifternas art och svårighetsgrad med hänsyn till kursdeltagarnas intresseinriktning, tidigare utbildning och erfarenhet m. m. samt ger mångfaldiga tillfällen till studiearbete enligt den moderna pedagogikens krav. Den är emellertid jämfört med föreläsningsformen inte bara mera tidskrävande, den förutsätter därjämte ett relativt begränsat antal deltagare. Om möjligt bör antalet begränsas till 15 ä 20. Vid ett större antal deltagare får man därför i regel tillgripa uppdelningen i ett lämpligt antal arbetsgrupper, vilket i sin t u r förutsätter erforderlig tillgång på lärare, lokaler, undervisningsmateriel o. dyl. Denna uppdelning på grupper medför givetvis även ökade omkostnader. Någon klar avgränsning har icke gjorts eller eftersträvats i den ovan lämnade framställningen av de båda undervisningsformerna föreläsningen och seminarieövningen. De förutsattes komma till användning sida vid sida, gripa över och in i v a r a n d r a alltefter omständigheterna. Översikten angående i detta sammanhang relevanta former av seminarieövningar ger vid handen, att de i vissa fall n ä r m a r sig den i skolan vanligaste undervisningsformen, nämligen lektionen. Denna har en mångfald varierande former, vilka samtliga mer eller mindre karakteriseras av växelverkan mellan läraren och eleverna. Även vid för lärarna a n o r d n a d fortbildning kan med fördel vissa lektionsformer komma till användning.

165 Om vissa av de ovan beskrivna seminarieövningsformerna e r i n r a r den lektionsform, som kännetecknas av växlingen mellan fråge- och svar-situationer. Vid den skolmässiga undervisningen användes den i stor utsträckning i samband med kontroll av elevernas hemarbete, i repeterande syfte, för att utröna att eleverna kunnat tillgodogör a siig undervisningen o. s. v. I samband med fortbildningsverksamhet för lärare torde den i främsta rummet bör a användas i rent undervisande mening. Lektionen får därvid närmast karaktären av ett tillrättaläggande, utredande och förklarande samtal mellan lärare och kursdeltagare och erbjuder r i k a möjligheter till undervisning, samtidigt som lärare och deltagare ges goda tillfällen att lära känna varandra. Vid fortbildning av lärare i yrkesämnen koncentreras i många fall arbetet kring ämnesavsnitt, där demonstrationer av olika slag h a r sin givna plats. Det kan gälla nya material inom skilda yrkesområden, arbetsorganisation och arbetsteknik, undervisningsmateriel m. m. Vid behandling av problem, som faller inom den allmänna eller den speciella undervisningsmetodiken, kan s. k. demonstrationslektioner vara synnerligen belysande. Därvid får kursdeltagarna åhöra en lektion i em skolklass. Lektionen bör självfallet beröra något för respektive ämne och yrkesområde betydelsefullt avsnitt, som ur pedagogisk synpunkt är särskilt belysande. Under en följande timme genomgår lärare och kursdeltagare lektionen ur skilda synpunkter, varvid huvudvikten lägges vid rent pedagogiska aspekter. Saknas tillgång till klassavdelningar, kan demonstratiomslektionerna ersättas av s. k. träningslektioner. Därvid undervisar en deltagare en grupp

kurskamrater som fingerade elever över ett förelagt eller självvalt ämne, varefter den följande timmen anslås åt analys av den hållna lektionen. Såväl demonstrations- som träningslektioner har under en lång följd av år kommit till användning vid utbildning och fortbildning av lärare inom yrkesundervisningens område. Erfarenheterna är i stort sett synnerligen positiva. Tillvägagångssättet befrämjar i hög grad deltagarnas själv verksamhet och väcker deras intresse. På ett naturligt sätt vinner man önskvärd koncentration i behandlingen av metodiska spörsmål, varjämte kravet på åskådlighet och konkretisering tillgodoses. Stor vikt måste läggas vid valet av lektionsämnen. Vid demonstrationslektionerna är man oftast hänvisad att åhör a och penetrera sådana kursavsnitt, som respektive klassavdelningar enligt kursplanen hunnit fram till och följdriktigt har att behandla; grupperna h a r emellertid måhända tillfälle att alternera mellan olika klassavdelningar, varigenom större allsidighet i lektionsinnehållet kan vinnas. Vid träningslektionerna är visserligen situationen med avseende på eleverna konstlad, men i gengäld är man i lektionsvalet långt mera obunden och kan utvälja sådana kursavsnitt, som bedömes särskilt väsentliga och givande för det åsyftade ändamålet. Genom ett noggrant planerat val av lektionsuppgifter kan läraren-handledaren erhålla en rad konkreta exempel, som kan tjäna som underlag för den efterföljande systematiska genomgången av respektive problemställningar. I båda lektionsformerna är man hänvisad att arbeta i grupper av relativt begränsad storlek. Är i samband med demonstrationslektionerna gruppen stor, verkar det måh ä n d a störande på den ordinarie undervisningen i berörda klassavdelnimg,

166 klassrummet kanske blir överfullt, möjligheterna till observationer försämras för deltagarna o. s. v. Vid träningslektionerna bör gruppens storlek begränsas, så att relationen mellan deltagarnas »lärar-» och »elevlektioner» inte snedvrides över hövan. Enligt vad erfarenheten utvisat utgör grupper om 6—8 deltagare de mest lämpliga arbetsenheterna. Framför allt i den fackliga men i viss utsträckning även i den pedagogiska fortbildningen är understundom lektioner av instruerande karaktär att föredra. Särskilt ändamålsenlig är givetvis instruktionen vid behandling av nya material och deras användning, vid introduktion av ny arbetsteknik och nya arbetsmetoder. Väsentligt är i detta sammanhang att deltagarna beredes tillfälle att aktivt medverka och inte endast tilldelas rollen av passiva åskådare. De i föreliggande utredning aktuella lärarna i yrkesämnen h a r i relativt stor utsträckning undervisning i ämnen vid vilkas behandling experiment av olika slag bör inta en framträdande plats. Som exempel på sådana ämnen må nämnas materiallära, maskinlära, elektroteknik och motorlära. Givetvis bör denna omständighet även återspeglas i fortbildningsverksamhetens undervisning. Lektioner av laborativ karaktär utgör ett naturligt inslag i såväl den fackliga som den pedagogiska fortbildningen. Deltagarna bör sålunda vid vissa kurser ges tillfälle att se och utföra, planera och diskutera demonstrations- och laborationsförsök inom något område. Lämpligen kan därvid deltagarna dels få på till kursens förfogande stående laboratorium förbereda demonstrationsförsök, som visas för handledare och kamrater samt göres till föremål för efterföljande diskussion, dels individuellt eller i mind-

r e grupper utföra för skolundervisningen lämpade laborationer. Dessa bör även syfta till en kritisk värdering av metodiken. E n individuell uppläggning av undervisningen bör eftersträvas, så att vederbörande kursdeltagare får utiföra de laborationer, som kan bedöm a s vara av största nytta för honom. Det är även i detta s a m m a n h a n g av vikt, att noggranna redogörelser över laborationer inlämnas till läraren för granskning samt efterföljande genomgång och diskussion. Där oanständigheterna medger bör den laborativa undervisningen bl. a. kompletteras med besök på vetenskapliga institutioner, industrilaboratorier o. dyl. Liksom vid seminarieövningar måste även vid lektionerna antalet deltagare bli relativt begränsat, därest undervisningen skall bli effektiv. De sakkunniga anser, att antalet endast r e n t undantagsvis bör överstiga 30 deltagare och att en uppdelning p å flera mindre grupper verkställes, då laborationer, demonstratianslektioner, träningslektioner och liknande övningar ingår i undervisningen. Sammanfattningsvis vill de sakkunniga beträffande valet av undervisningsform i samband med fortbildningsverksamheten framhålla, att även andra former och varianter än de h ä r antydda givetvis kan komma ifråga. Här har endast hänvisats på några vanliga tillvägagångssätt, som enligt erfarenheter från såväl Sverige som utlandet visat sig väl lämpade vid undervisning av här åsyftad art. Arbetssättet och undervisningsformen skall avpassas så, att deltagarnas intresse och uppmärksamhet väckes och vidmakthålles; bl. a. därför är det betydelsefullt, att fortbildningen erbjuder rika tillfällen till självverksamhet. Undervisningsmetoden måste även väljas u n d e r beaktande av den för varje fort-

167 bildningskurs aktuella målsättningen. Seminarieövningen synes vara den undervisningsform, som i många fall är bäst lämpad i detta sammanhang. Den ger möjlighet till önskvärd individualisering och öppnar mångfaldiga tillfällen till studiearbete enligt den moderna pedagogikens krav. Vissa lektionsformer kan även visa sig utmärkta, t. ex. demonstrations- och träningslektioner. Föreläsningsformen torde i föreliggande sammanhang böra komma till användning i mera begränsad omfattning, t. ex. vid introducerande, återblickande och sammanfattande kursavsnitt. I mindre utsträckning kan även vissa varianter, såsom dialogen och estradsamtalet, vara värdefulla, bl. a. genom den omväxling, som därmed kan förlänas fortbildningsarbetet. Undervisningen skall sålunda inte fixeras till en eller ett fåtal olika former; fastmer skall arbetsmetoderna smidigt anpassas till de vid varje särskilt moment föreliggande omständigheterna. Fortbildningsverksamhetens resultat beror till en del på formen för deltagarnas redovisning av arbetet i samband med respektive kurs. De sakkunniga h a r i den föregående framställningen redan berört med redovisningen sammanhängande problemställningar men skall i det närmast följande något utförligare diskutera dessa frågor. Redovisningen är betydelsefull u r flera synpunkter. Redan medvetandet att redovisning i en eller annan form skall förekomma, ger deltagarna en annan inställning till fortbildningsarbetet. I mindre gynnsamma fall kan, — liksom så ofta är förhållandet i skolan — även i detta sammanhang själva redovisningen i sig bli den dominerande målsättningen. Uppenbarligen bör arbetet ordnas så, att en dylik inställning undvikes. Deltagarna skall i stället i redovisningen se ett av de me-

del, som kursledningen och lärarna använder för att öka behållningen av fortbildningen. Därigenom blir den mera meningsfull och medvetandet om den kommande redovisningen kan verka befrämjande på deltagarnas arbete. Redovisningen innebär ökade möjligheter till repetition och befästande av tidigare behandlade avsnitt. Den ger vidare goda tillfällen att inrikta studiearbetet på de mest väsentliga problemställningarna. Redovisningsformen bör noga avpassas bl. a. efter det behandlade stoffet, efter antalet deltagare och efter fortbildningens längd. Ordnas undervisningen i en kurs på det sättet, att en r a d föreläsare under någon eller några timmar vardera behandlar förelagda ämnen, förekommer i regel ingen som helst redovisning. Följes föreläsningen av diskussion, kan redovisning ibland ske i form av en sammanfattning. Stundom kan deltagarna vid början av en kurs uppdelas i ett antal grupper, var och en med uppgift att under kursens lopp redovisa för ett bestämt avsnitt. Redovisningen sker i form av ett samtal, en sammanfattande muntlig redogörelse och/eller i skriftlig form. I vissa fall kan det visa sig lämpligt att efter kursens slut sammanställa, stencilera och tillsända deltagarna de skriftliga redogörelserna. E n dylik försändelse utgör bl. a. ett betydelsefullt incitament till förnyad genomgång av de under kursen behandlade problemställningarna. I de fall deltagarna gruppvis bearbetar uppgifterna, utgör i många fall en grupprapport inför hela kursen den närmast till h a n d s liggande redovisningsformen. I anslutning till rapporterna bör tillfälle lämnas till gemensam diskussion om de resultat som framkommit. Särskilt vid kortare kurser får man

168 måhända inskränka redovisningen till en avslutningsvis anordnad gemensam diskussion, som samtidigt kommer att utgöra en sammanfattning av kursarbetet. En speciell form av redovisning förekommer i samband med de s. k. träningslektionernia, där ett understundom mycket omfattande förberedelsearbete framlägges. Hit hör även redogörelser för enskilda uppgifter, demonstrationsförsök och liknande. Dessa individuella redovisningar är u r flera synpunkter mycket värdefulla inslag i fortbildningsarbetet; då det skulle bli mycket tidsödande att låta dem äga r u m inför den samlade kursen, hänvisas man i regel att förlägga dem till grupparbetet, varigenom flera dylika redovisningar kan ske parallellt. Även i detta fall bör grupparbetet kompletteras med gemensamma diskussioner och sammanfattningar av de gruppvis uppnådda resultaten. Skriftlig redovisning utgör ett led i korrespondensundervisning enligt den traditionella typen, och i den mån studier av dylik art ingår i fortbildningen, bör givetvis enskilt eller gruppvis utarbetade lösningar till givna uppgifter insändas till vederbörande institut. Även andra former av skriftlig redovisning torde emellertid böra ifrågakomma, nämligen sådana som närmast h a r karaktär av kontroll och prov. I den enkät, som de sakkunniga tillställt ett antal lärare, ingick även frågan om vederbörande vid slutet iav en fortbildningskurs önskade avlägga prov. Flertalet tillfrågade lärare uttalade sig i positiv riktning. Det torde u n d e r sådana omständigheter finnas all anledning till att — i långt större utsträckning än som hittills varit fallet — införa frivilliga prov av olika slag i samband med fortbildningskurser. Vid hittills anordnad fortbildning h a r frivilli-

ga prov förekommit i t. ex. svetsning, maskinskrivning och stenografi. Proven måste givetvis utformas på ett sådant sätt, att de väl anknyter till behandlade frågeställningar samt till sin svårighetsgrad är anpassade efter deltagarnas förkunskaper och den genomgångna fortbildningens omfattning. De bör kunna anordnas såväl i teoretiskt som praktiskt betonade fortbildningskurser. Den ovan förda diskussionen om prov i samband med fortbildningen aktualiserar även spörsmålet om betyg över genomgången kurs. Även i denna fråga har de sakkunniga genom den tidigare omnämnda enkäten inhämtat lärarnas uppfattning. Överraskande många h a r uttalat önskemål om att erhålla graderade vitsord över i fortbildningen fullgjorda prestationer. Enligt de sakkunnigas mening bör vitsord kunna meddelas i sådana ämnen, där vederbörande lärare för erhållande av tjänst måste visa sig äga vissa kunskaper och/eller färdigheter, som är normerade och utan större svårigheter låter sig kontrolleras. I regel gäller det h ä r prov av sådan art, att ett godkännande förutsätter lång tids för* beredelser. Vitsordet är sålunda i dessa fall endast i mycket liten utsträckning resultatet av fortbildningskursen. Denna erbjuder framför allt ett lämpligt tillfälle till respektive provs avläggande. Även i vissa andra fall torde emellertid möjligheten: böra hållas öppen för kursdeltagare att förvärva graderade vitsord över genomgången fortbildning, nämligen fortbildning av mera omfattande karaktär. Det kan gälla kurser, som föregåtts av omfattande självständiga studier, kurser, som uppdelats på två eller flera perioder med längre tids uppehåll för bearbetande av givna uppgifter, litteraturstudier och liknande, eller kurser, som pågår under

169 en relativt lång tid och därför ger tillfälle till mera ingående och omfattande fortbildning. Rent principiellt bör för övrigt frågan om betyg i förevarande sammanhang enligt de sakkunnigas uppfattning prövas mycket noga och restriktivitet iakttagas ifråga om betygsutfärdande. Beträffande fortbildningskurser torde intyg över genomgången utbildning vara tillfyllest. Därvid bör emellertid viss prövning ske, så att deltagare som av olika skäl icke på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig fortbildningen eller uraktlåtit att utföra med kursen förenade arbetsuppgifter frånhändes rätten att erhålla intyg. Fortbildningskursernas förläggning. Helt allmänt må framhållas, att en centralisering av fortbildningsverksamheten till ett fåtal orter bör undvikas. Den bör förläggas till olika landsändar. Särskilt angeläget synes det vara, att landets nordligare delar därvid inte blir missgynnade. Förläggningen av fortbildning till en ort innebär nämligen självfallet ökade möjligheter för inom upptagningsområdet verksamma lärare att deltaga. Den i n n e b ä r emellertid understundom även i vissa fall ett stöd för utbildningsanstalterna på orten genom den ytterligare uppmärksamhet, som med anledning av kursens a n o r d n a n d e ägnas yrkesutbildningen. Valet av kursort blir i hög grad beroende av fortbildningskursernas karaktär och syftemål. Kvällskurser och regionala veckoslutskurser förlägges i regel lämpligen till någon av områdets mest betydande skolorter, varigenom en relativt stor del av deltagarna kan beräknas bli befriade från resa till kursorten. Givetvis måste vid kursens förläggning hänsyn även tagas till bl. a. kommunikationssynpunkter, tillgången till lämpliga lokaler un. m. Därvid bör även beaktas de resurser, som läroan-

stalter utanför yrkesutbildningen erbjuder. I en del fall är man hänvisad till att förlägga fortbildningen i anslutning till industrier, företag, institutioner o. dyl., som genom personella resurser, studieobjekt, laboratorier och liknande utgör grundförutsättningar för den planerade fortbildningen. För anordnandet av vissa fortbildningskurser är man obunden av i närmast föregående stycke angivna villkor och kan låta andra omständigheter bli vägledande vid förläggningen, t. ex. ortens läge ur kommunikationssynpunkt och dess möjlighet att erbjuda en gynnsam studiemiljö. Erfarenheten har gett vid handen, att kursernas förläggande till internal på mindre orter utgör en mycket god lösning i dylika fall. Därigenom samlas lättare deltagarnas intresse kring uppgifterna i samband med fortbildningen; deltagarna håller kontakten med varandra även u n d e r fritid och har därvid tillfälle att ytterligare diskutera igenom under arbetet väckta spörsmål. För den till ferietid förlagda fortbildningen bör vid valet av kursort även beaktas deltagarnas möjligheter till bad och annan rekreation under fritid. Allteftersom den av de sakkunniga föreslagna organisationen och utbyggnaden av lärarutbildningen genomföres, kan man förvänta, att de föreslagna anstalterna för utbildning av lärare i yrkesämnen även kommer att tas i anspråk vid anordnandet av fortbildning för berörda lärare. Visserligen faller en dylik verksamhet helt utanför dessa anstalters ordinarie arbetsuppgifter, men lokalerna kan stå till förfogande de tider på året, då inga utbildningskurser pågår. En sådan anordning innebär även ett effektivare utnyttjande av berörda anstalters bibliotek, laboratorier, undervisningsma-

170 teriel o. dyl. I någon utsträckning torde det också bli möjligt att engagera de till lärarutbildningen knutna lärarkrafteraa i fortbildningsverksiamheten. Med hänsyn till den ingående känneVissa åtgärder

dom om yrkesundervisningens speciella problem, som dessa lärare kommer att besitta, måste ett dylikt engagemang vara av väsentligt värde.

ägnade att effektivisera fortbildningsverksamheten att stimulera lärarna till fortbildning

I regel torde det vara så, att en fortbildningskurs avsedd för en viss grupp lärare inte rimligtvis kan r y m m a alla berörda lärare, som önskar och bör genomgå densamma. Kursen måste upprepas en eller flera gånger. Det är i sådana fall av betydelse, att erfarenheterna från den första kursen utnyttjas vid planeringen av nästkommande kurs av samma eller liknande art. Hur noggranna förberedelserna än kan synas vara, blir dock varje förstagångskurs något av försöksverksamhet. Kursledningen och medverkande föreläsare, handledare m. fl. bör därför v a r för sig söka att genom iakttagelser av olika slag bedöma resultatet av kursens olika moment. Betydelsefullt är även att deltagarnas uppfattning om den genomgångna fortbildningen inhämtas. Detta kan givetvis ske samtalsvis med en eller flera deltagare under kursens lopp. Stundom kan det visa sig lämpligt att samtliga deltagande lämnas tillfälle att framföra sina synpunkter vid en avslutningsvis a n o r d n a d sammanfattande diskussion. På dessa sätt inhämtade meningsyttringar ger emellertid knappast några särskilt allsidiga eller uttömmande uppgifter, vartill bl. a. b i d r a r obenägenheten hos vissa deltagare att i dylika sammanhang ge uttryck för sin uppfattning. E n säkrare väg att insamla kursdeltagarnas iakttagelser och inställning till genomgången fortbildning erbjuder t. ex. attitydskalor, opinionsmätare och frågeformulär. Vad särskilt frågeformulären angår

och

må några speciella synpunkter anföras. Vid deras utformning bör precisering i frågeställningarna eftersträvas. Allmänna och vagt formulerade frågor ger föga tillfälle till upplysande och vägledande svar. I de fall värderingar av de olika kursmomenten, det sätt på vilket de behandlats och liknande önskas, är det lämpligt att låta kursdeltagarnia markera sin uppfattning genom utnyttjande av t. ex. en femgradig skala. Därigenom underlättas såväl besvarandet som bearbetningen av enkäterna. Vid dessas utformning bör även särskilt uppmärksammas den omständigheten, att kursdeltagare ofta synes ha en tendens att bedöma genomgången fortbildning alltför positivt. Det kan för kursledningen stundom vara minst lika värdefullt att erhålla kännedom om vilka kursavsnitt, som enligt deltagarnas uppfattning utgjort de minst värdefulla Inslagen, som kunde erhålla ett minskat utrymme, som helt kunde utgå o. s. v. På motsvarande sätt bör tillfälle självfallet även lämnas kursdeltagarna att ange avsnitt, som borde erhålla vidgat utrymme i kursprogrammet, samt eventuellt nya moment, som borde bli föremål för behandling. Enkäterna, som givetvis bör utformas med hänsyn till varje särskild fortbildningskurs eller typ av fortbildning, bör beröra inte bara kursinnehållet utan även kurslängd, kurstid, kursort, arbetsformer o. dyl. Däremot vill de sakkunniga ifrågasätta lämpligheten av att i enkäterna även i n r y m m a möjlighet till värde-

171 ring av medverkande föreläsare, handledare ni. fl. Det torde vara möjligt för kursledningen att på annat sätt bilda sig en uppfattning om vederbörandes lämplighet för fortsatt medverkan i efterföljande kurser. Enligt hittills gjorda erfarenheter visar i förevarande sammanhang aktuella lärare i yrkesämnen utomordentligt stort intresse för och villighet att delta i fortbildning. Då — som tidigare framhållits — den framtida fortbildningen i vissa fall kan beräknas behöva bli förhållandevis omfattande, synes det önskvärt att p å olika sätt stimulera lärarna att engagera sig i fortsatt utbildning. Utöver erhållna betyg och intyg, som visserligen i och för sig torde utgöra stimulerande faktorer, synes den genomgångna fortbildningen böra tillgodoräknas ett visst meritvärde vid ansökan om tjänst. Överstyrelsen för yrkesutbildning har med giltighet från och med den 1 juli 1961 utfärdat anvisningar angående meritvärdering vid tillsättning av vissa lärartjänster vid kommunala yrkesskoor. Utan att i övrigt referera eller ta ställning till anvisningarna vill de sakkunniga något beröra dessa i vad de avser fortsatt utbildning. Deltagande i fortbildning föres under andra befordringsgrunden, d. v. s. kunskaper och färdigheter i ämnen, som hör till tjänsten eller eljest kan vara av betydelse för tjänstens utövande. För samtliga angivna lärarkategorier gäller att deltagande i fortbildning i Sverige, anordnad1 av överstyrelsen för yrkesutbildning, skolöverstyrelsen, av organisation eller institution med statsbidrag eller i samråd med överstyrelserna, poängvärderas på följande sätt: 10—20 dagar eller 50—100 timmar Vi poäng 21—30 dagar eller 101—150 timmar 1 poäng

31—40 dagar eller 151—200 timmar IV2 poäng o. s. v., dock högst 3 poäng. Vid poängberäkningen sammanslås tiden för fortbildningskurserna, varvid även medräknas kortare kurser än såd a n a kurser, som pågått minst 10 dagar eller 50 timmar. Som jämförelse kan t. ex. nämnas, att för yrkeslärare inom industri och hantverk genomgången teknisk utbildning, som är av väsentlig betydelse för tjänsten, poängvärderas på det sättet, att medelvärdet av vitsorden i slutbetyg från teknikerkurs vid statsunderstödd teknisk skola (multipliceras med 5, och att medelvärdet av vitsorden i ingenjörsexamen vid statsunderstödd teknisk skola multipliceras med 4 eller — om poäng inte tillgodoräknats för teknikerkurs — med 9. Det bör även nämnas, att överstyrelsen framhåller, att anvisningarna angående poängvärdering inte är bindande utan främst har till uppgift att underlätta en enhetlig jämförelse av de sökandes meriter. Såsom redan framgått av det föregående biträder de sakkunniga i princip tanken att vid tjänstetillsättningar visst avseende även skall fästas vid genomgången fortbildning. Det är därför önskvärt, att motsvarande värderingsnormer utformas även för de ytterligare lärarkategorier, som icke innefattas i ovan berörda anvisningar. Med det ökade kravet på fortbildning vinner också frågan om lärarnas ekonomiska förhållanden i samband m e d deltagande i fortbildande verksamhet ökad aktualitet. För lärarna ogynnsamma ekonomiska villkor i dylika sammanhang utgör självfallet ett mycket allvarligt hinder för verksamhetens effektiva bedrivande. De sakkunniga återkommer i ett senare sammanhang till dessa frågor.

172 Administrativa

och t 'ganisatoriska

Den hittills bedrivna fortbildningsverksamheten för lärare i yrkesämnen har till övervägande delen ordnats genom de centrala tillsynsmyndigheternas försorg. Uppenbarligen måste även för framtiden en del av denna verksamhet organiseras centralt. Men enligt de sakkunnigas uppfattning bör fortbildningen i långt större utsträckning än hittills varit fallet kunna ordnas regionalt eller lokalt. Lärarutbildningsanstalter av olika slag bör kunna tilldelas betydelsefulla arbetsuppgifter i såväl centralt som regionalt och lokalt anordnad fortbildning. Utöver den i annat sammanhang föreslagna vidareutbildningen bör även viss fortbildningsverksamhet alltjämt organiseras centralt av tillsynsmyndigheten. Främst synes därvid böra komma ifråga vissa särskilda fortbildningskurser, som är avsedda för deltagare från hela landet eller större delar därav. Hit hör t. ex. skoladministrativa kurser för skolledare och blivande skolledare. Det bör även åvila tillsynsmyndigheten att i erforderlig utsträckning anordna fortbildning för handledare vid lärarutbildningen. Även lärare i yrkesämnen, som tillhör fåtaliga lärargrupper, torde i vissa fall böra erhålla genom tillsynsmyndigheten a n o r d n a d erforderlig fortbildning, då de regionala upptagningsområdena skulle vara otillräckliga för att erhålla ett önskvärt antal deltagande lärare. Centralt organiserade fortbildningskurser kan vidare utgöra en lämplig åtgärd för att informera om resultatet av genom tilisynsmyn^digheten bedriven pedagogisk försöksoch reformverksamhet. I vissa fall kan det också vara ändamålsenligt, att en för ett större antal lärare erforderlig fortbildning påbörjas genom en av tillsynsmyndigheten anordnad rikskurs.

frågor

Dess program kan därvid göras till föremål för ett ingående planeringsarbete, viss undervisningsmateriel kan iordningställas o. s. v., och erfarenheterna av den sålunda centralt genomförda kursen kan komma liknande regionalt eller lokalt anordnade kurser till godo. Deltagarna i den centralt a n o r d n a d e kursen bör följaktligen utses bl. a. med hänsyn till deras möjligheter att biträda vid planerandet av motsvarande fortbildning på det regionala eller lokala planet, varjämte en lämplig geografisk spridning av deltagarnas hemorter bör eftersträvas. Uppenbarligen förutsätter den centralt anordnade fortbildningsverksamheten ett nära samarbete med olika myndigheter, institutioner, organisationer, företag m. fl. Ett dylikt samarbete har sedan åtskilliga år tillbaka etablerats och genom åren fått en allt störr e omfattning. Som exempel må nämnas att överstyrelsen för yrkesutbildning genomfört kurser i samarbete med bl. a. AB Addo, AB Lättbetong, AB Robo, AB AGEBE, AB Scania-Vabis, Asea, Byggnadsindustrins b y r å för arbetarskydd m. m., Konfektionsindustriförbundets Utbildningsavdelning, Lärlingsrådet för hotell och restauranger, Lärlingsrådet inom måleriyrket, Melinska stenografförbundet, Nya murbruksfabrikens i Stockholm AB, Statens hantverksinstitut, Svenska Bankföreningen, Svenska Samfundet för affärsutbildning, Svenska yrkesskolföreningen, Sveriges Textilindustriförbund, Sveriges Verkstadsförening, Tekniska läroverkens lärarförbund och Uddeholms AB. Man kan knappast beräkna att tillsynsmyndigheten kan komma att utrustas med tillräcklig expertis för alla de yrkes- och ämnesområden, som fortbildningsverksamheten skall omspän-

173 na. Det är därför angeläget, att det inledda samarbetet ytterligare utökas och intensifieras. En huvuduppgift vid detta arbete blir utan tvivel att utreda och söka fastställa det vid varje tillfälle mest aktuella behovet av fortbildning inom respektive områden. Vidare bör det omfatta medverkan vid utarbetandet av kursprogram, förslag till medverkan m. fl. vid kursernas planerande väsentliga frågor. För att ge samarbetet större effektivitet och stadga torde det vara lämpligt, att särskilda kommittéer eller n ä m n d e r inrättas för lämpligt avpassade yrkes- och ämnesgrupper. I vissa fall kan det därvid vara ändamålsenligt, att även genomförandet iav kurserna överlämnas åt respektive kommitté eller nämnd. I andra fall kan det vara mest tjänligt, att genomförandet av kurserna anförtros åt någon institution eller något företag med personella resurser, lokaler, laboratorier o. dyl., som avsevärt kan nedbringa arbetet med planeringen och genomförandet av ifrågavarande fortbildning. Av det anförda framgår, att enligt de sakkunnigas mening tillsynsmyndigheten! alltjämt måste planlägga och genomföra en icke oväsentlig fortbildningsverksamhet, att det därutöver självfallet bör åligga tillsynsmyndigheten att samordna och leda fortbildningsverksamheten i stort och att den därvid bör upprätthålla nära kontakt med berörda centrala myndigheter, nämnder, styrelser, lärarorganisationer, universitet, högskolor och andra läroanstalter, näringslivets organisationer, olika företag och institutioner m. fl., som på skilda sätt kan befrämja fortbildningsverksamheten; den bör vara impulsgivande, ge r å d och anvisningar, främja framskapandet av för fortbildningen erforderlig undervisningsmateriel m. m. Då det vidare bör ankomm a på tillsynsmyndigheten att hos

Kungl. Maj:t göra framställningar om erforderliga medel och svara för deras fördelning, bör den utöva viss inspektion över sådan fortbildning, som med bidrag av statliga medel bedrives regionalt eller lokalt. — Fördelningen av tillgängliga medel bör ske med beaktande bl. a. av de behov, som de regionala organen redovisat för tillsynsmyndigheten. Därvid får man förutsätta, att skilda lärarkategorier samt olika yrkesoch ämnesområden blir tillgodosedda. Det regionalt anmälda behovet bör åtföljas av en plan över den beräknade fortbildningsverksamheten för ifrågavarande arbetsår. Givetvis måste — åtminstone på längre sikt — de för fortbildningen tilldelade medlen stå i rimlig proportion till antalet lärare inom respektive område. En icke oväsentlig del av fortbildningsverksamheten för lärare i yrkesämnen synes böra ligga på det regionala planet. Betydande insatser på i detta sammanhang aktuella områden h a r h ä r gjorts till yrkesutbildningens främjande, särskilt genom landstingen, hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna. Man h a r följaktligen all anledning att räkna med ett verksamt stöd från regionala instansers sida även beträffande lärarnas fortbildning. Genom inrättandet av länsskolnämnderna har mian även erhållit ett pedagogiskt forum, som är ägnat att h a n d h a regional fortbildning. I instruktionen; för länsskolnämnderna av den 23 maj 1958 (SFS 1958 nr 279) ålägges länsskolnämnderna bl. a. att »verka för fortsatt utbildning av lärarna och i mån av tillgång på medel anordna kurser för dem» (§ 3). För åtskilliga kurstyper torde dessutom länen utgöra ett lämpligt upptagningsområde för erhållande av lagom stora lärargrupper. Genom sin sammansättning bör länsskoln ä m n d e r n a vara särskilt ägnade att an-

174 ordna sådan, fortbildning, som är aktuell för såväl lärare i yrkesämnen som lärare inom det iallmänbildande skolväsendet, nämligen kurser som behandlar vissa för all läkarverksamhet väsentliga avsnitt inom pedagogik, psykologi och allmän undervisningsmetodik. Därigenom skapas också naturliga tillfällen för lärare av skilda kategorier att lära känna v a r a n d r a och utbyta erfarenheter samt erhålla informationer om varandras verksamhetsområden. Givetvis bör länsskolnämnderna även kunna stå som anordnare av sådana kurser, som är avsedda för skilda kategorier lärare i yrkesämnen. Till det regionala planet skulle även kunna förläggas vissa speciella kurser, t. ex. fortbildningskurser i röst- och talvård samt instruktionskurser i handhavandet av audivisuella hjälpmedel inom yrkesutbildningen. — De regionala instansernas åtgärder i samband med fortbildningsverksamheten måste givetvis i hög grad bli beroende av den planläggning i stort och den medelsfördelning, som sker genom tillsynsmyndigheten. Länsskolnämndernas ökade arbetsuppgifter i samband med lärarnas fortbildning aktualiserar emellertid en förstärkning av deras personella resurser. På den regionala instansen och den för varje kurs utsedde kursledaren bör ankomma att fastställa kursort, uppgör a kursprogram och vidtala föreläsare, handledare, instruktörer och övriga medverkande, utannonsera kursen, uttaga kursdeltagare, genomföra kursen samt ombesörja med kursen förbundna ekonomiska uppgifter. Ur olika synpunkter är det önskvärt, att en stor del av fortbildningsverksamheten förlägges till det lokala planet. En dylik åtgärd underlättar i hög grad anordnandet av fortbildning genom kvällskurser under pågående läsår. Därigenom blir lärarnia-kursdeltagarna i

stånd att ombesörja sin undervisning. Man kan vidare undvika en föga önskvärd koncentration av respektive fortbildningskurs till ett fåtal dagar o c h i stället utsträcka fortbildningen över en längre tid, varunder ges tillfälle till självständiga studier o. dyl. Härtill kommer att hemort och hemförhållanden visat sig erbjuda den gynnsammaste miljön för de vuxnas studier. Fortbildningen på det lokala planet kan i stor utsträckning beräknas komma till stånd genom medverkan av skolstyrelserna och deras yrkesråd samt skolcheferna. Enligt skollagen av den 6 juni 1962 (SFS 1962 n r 319) åligger det nämligen skolstyrelsen bl. a. att främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning ( § 9 ) . Vidare stadgas att, därest skolstyrelse ansvarar för undervisning i yrkesbetonade ämnen skall styrelsen utse ett eller flera yrkesråd med uppgift att biträda styrelsen i frågor rörande dylik undervisning (§ 17). I skolstadgan av den 6 juni 1962 (SFS 1962 nr 439) föreskrives likaledes, att skolchefen skall främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning ( § 6 ) . Av den ovan lämnade framställningen om fortbildningsverksamheten p å det regionala planet framgår bl. a., att den regionala fortbildningen kan möta särskilt stora svårigheter vid anordnandet av speciella fackliga fortbildningskurser och att beträffande fåtaliga lärargrupper centralt anordnade rikskurser därvid torde vara den lämpligaste lösningen. Fortbildningsverksamhet på det lokala planet kommer att i än högre grad möta antydda svårigheter. Endast ett mycket begränsat antal orter har en sådan storlek, att det kan bli aktuellt med för lärare inom speciella yrkesområden avsedda fackliga fortbildningskurser, och det kan därvid endast bli fråga om dylika kurser för lärarna inom ett m i n d r e antal yr-

175 kesområden, nämligen de som är representerade med ett flertal undervisningsavdelningar vid respektive orters skolor för yrkesutbildning. Sålunda kan det på några få platser vara möjligt att få till stånd facklig fortbildning för t. ex. lärare i n o m avdelningar för metallarbetare, för lärare inom avdelningar för bilmekaniker samt för lärare med undervisning i företagsekonomiska ämnen inom avdelningar för handeln. Inom flertalet yrkesområden är emellertid respektive lärares antal på de olika orterna alltför ringa för att kunna utgöra underlag för särskilda fackliga fortbildningskurser. Utöver tidigare angivna möjligheter genom central och regional fortbildningsverksamhet bör i dylika fall även genom interkommunal samverkan kunna erbjudas ytterligare tillfällen att tillgodose berörda fortbildning. Beträffande sådan lokal fortbildningsverksamhet, som är inriktad mot allmänna pedagogiska frågor, pedagogisk psykologi o. dyk, gäller i stort sett vad som ovan framhållits i samband med den regionala fortbildningsverksamheten. Möjligheterna att för fortbildningsverksamheten engagera på orten bosatta kompetenta pedagogiska och fackliga experter varierar självfallet avsevärt mellan skilda platser. Moderna kommunikationsmedel underlättar emellertid i så hög grad anlitandet av på andra orter boende personer, att fortbildningskurserna i regel utan större svårighet torde kunna förses med experter i erforderlig utsträckning. Uppenbarligen kan man vid planläggningen av den lokala fortbildningen i vissa fall bättre anpassa denna till berörda lärares behov och förutsättningar; å andra sidan är möjligheterna till arbete i med hänsyn till yrkesområden homogena lärargrupper mindre. I samband med såväl regionala som

lokala fortbildningskurser bör i viss utsträckning medverkan kunna lämnas av tillsynsmyndigheten. Dessa kurser erbjuder nämligen enligt de sakkunnigas uppfattning utmärkta tillfällen för nämnda myndighets tjänstemän att erhålla kontakt med lärargrupper och med dem diskutera olika utbildningsfrågor. Främst bör därvid konsulenternas medverkan kunna påräknas. Av särskilt intresse är den möjlighet till fortbildning, som erbjudes genom s. k. studiedagar. Denna form av fortbildning är i vårt land av relativt sent datum. Början gjordes i slutet på 1940talet för en begränsad lärargrupp. Med hänsyn till de gynnsamma erfarenheterna vidgades verksamheten till att omfatta allt fler lärarkategorier. I skolstadgan av den 6 juni 1962 medgives, att för planering av skolarbetet eller fortbildning av lärare undervisningen må inställas för lärare i grundskolan eller i gymnasium högst fem dagar varje läsår (§§ 5:32 och 11:20) och för lärare i yrkesskola högst tre dagar varje läsår (§ 2 0 : 1 5 ) . Enligt de sakkunnigas mening bör yrkesutbildningsväsendet i dess helhet beträffande rätten att anordna studiedagar jämställas med det allmänna skolväsendet. Undervisningen vid samtliga yrkesutbildningsanstalter till vilka statsbidrag utgår bör sålunda enligt samma villkor som de för grundskolan och gymnasierna gällande få inställas under fem dagar per läsår. Samtliga dessa dagar bör — om så befinnes önskvärt — få användas för olika slag av fortbildning. Behovet av facklig fortbildning kan understundom bli särskilt påtagligt för lärare i yrkesämnen. Det bör därjämte beaktas, att fortbildning beträffande praktiskt yrkesarbete ofta är relativt tidskrävande; särskilt är detta förhållandet, då praktiska övningsmoment

176 måste ingå i lärarnas fortbildning. Med hänsyn till dessa omständigheter anser de sakkunniga, att antalet studiedagar inom yrkesskolväsendet efter tillsynsmyndighetens medgivande skall kunna utökas med en eller två dagar. I detta sammanhang vill de sakkunniga även framhålla, att det vore önskvärt att första veckan av läsåret vid yrkesskolorna fick användas för planering av skolarbetet under följande två terminer samt för kontakter med näringsliv och arbetsmarknad. Därigenom skulle emellertid uppenbarligen undervisningen under läsåret minska med en vecka. Vi anser oss därför inte böra framlägga något direkt förslag om en sådan reform utan vill endast framhålla, att frågan bör uppmärksammas vid kommande regleringar av läsårets längd. Anordnandet av studiedagar h a r omfattats med stort intresse av lärarna i yrkesämnen, och utformningen av programmen har i många fall skett under medverkan av dem och deras organisationer. Uppenbarligen erbjuder denna form av fortbildning stora möjligheter att bredda verksamheten och nå samtliga lärare. I regel torde emellertid endast de allra mest betydande skolorterna med fördel kunna anordna för ortens lärare avpassade studiedagar. På de flesta orterna skulle en sådan anordning leda till en stark begränsning i ämnesvalet för föreläsningar, övningar o. dyl., nämligen till sådana psykologiska och pedagogiska frågor av allmän natur, som h a r aktualitetsintresse för samtliga berörda lärargrupper; de olika yrkeskategoriernas speciella utbildnings- och undervisningsprobleni skulle knappast kunna bli föremål för behandling, då antalet lärare inom respektive yrkesområden endast uppgår till en eller några få. I insikt härom har skolorna samverkat vid genomfö-

randet av studiedagarna. Sålunda h a r i en del fall yrkesskolor inom ett län anordnat gemensamma studiedagar; i a n d r a fall har skolorna tillhörande samma krets i Svenska yrkesskolföreningen samverkat; i ytterligare a n d r a fall h a r ett antal skolor av likartad karaktär träffat överenskommelse att i tur och ordning svara för anordnandet av studiedagar. Man hade på det sättet skapat möjligheter till grupparbete, varvid även speciella utbildnings- och undervisningsproblem för de olika yrkes- och ämnesområdena kunnat tas upp till diskussion. Det synes de sakkunniga angeläget, att en ytterligare intensifiering av denna fortbildningsverksamhet kommer tiD stånd. Genom studiedagarna torde man nämligen för närvarande ha det mest effektiva medlet att i fortbildande syfte nå samtliga berörda lärare. Visserligen tillåter den starkt begränsade tiden icke någon mera omfattande och djupgående fortbildning, men l ä r a r n a s uppmärksamhet kan riktas mot vissa frågeställningar och intresset för fortsatta fördjupade studier kan ytterligare stärkas. Uppenbarligen kan därjämte även u n d e r den korta tid, som står till förfogande, mycket värdefulla synpunkter komma den enskilde läraren till del. Detta gäller inte minst utbytet av erfarenheter mellan lärare inom samma och angränsande ämnes- och yrkesområden samt iakttagelser, som deltagarna kan göra på respektive skolor i samband med studiedagarna. Anordnandet av studiedagar är till övervägande delen en regional och lokal uppgift. Någon ytterligare delegering är här sålunda inte aktuell. Däremot synes det som om ytterligare insatser från tillsynsmyndighetens sida skulle kunna främja denna form av fortbildning. Även i samband med planerandet av studiedagar bör nämligen en-

177 ligt de sakkunnigas mening den centrala instansen i ökad omfattning ha till uppgift att bistå med råd och anvisningar. Därvid bör genom tillsynsmyndighetens försorg även förmedlas erfarenheter av väl planlagda och genomförda studiedagar på a n d r a orter. Tillsynsmyndigheten bör självfallet för att tillfredsställande kunna fylla denna uppgift erhålla nödig personell förstärkning. Till den lokala fortbildningsverksamheten i vidare bemärkelse kan även räknas ämneskonferenser och liknande överläggningar mellan lärarna. Obligatorisk eller frivillig fortbildning. Ett av huvudsyftena med fortbildningen av lärare i yrkesämnen måste vara att ständigt hålla yrkesutbildningen å jour med utvecklingen inom respektive yrkesområde. Det är följaktligen av största vikt, att lärarna beredes erforderliga fortbildningsmöjligheter och utnyttjar dessa tillfällen att följa utvecklingen inom respektive ämnes- och yrkesområden. Försummas den behövliga fortbildningen, kan utbildningen åtminstone till vissa delar relativt snart bli föråldrad. Av den i det föregående nämnda undersökningen framgår klart, att lärarna är medvetna om fortbildningens betydelse som ett hjälpmedel att hålla yrkesutbildningen aktuell. Sålunda har i ett flertal enkätsvar framställts krav, att såväl facklig som pedagogisk fortbildning skall bli obligatorisk; lärarna skulle åläggas att med vissa intervaller genomgå kurser eller fortbildning i andra former. Beträffande tidsintervallet mellan fortbildningsperioderna går meningarna helt naturligt isär; en relativt stor grupp förordar emellertid fortbildning omkring vart femte år. I några enkäter föreslås att lärarnas behörighet skall vara tidsbegränsad 12—205091

och att förnyad behörighet skall meddelas endast under förutsättning, att vederbörande genomgått föreskriven fortbildning. Den snabba utvecklingen på yrkeslivets område talar för att lärare i yrkesämnen borde åläggas att undergå fortbildning i någon form och endast erhålla tidsbegränsad behörighet. De sakkunniga anser sig emellertid inte kunna förorda obligatorisk fortbildning i större utsträckning än som rymmes inom studiedagarnas ram. En obligatorisk fortbildning därutöver skulle nämligen skapa vissa svårbemästrade problem. Man kan inte ålägga lärarna att skaffa sig den för deras undervisning nödvändiga fortbildningen under ferietid, även om fortbildningen inte skulle vara av större omfattning än att den disponibla tiden tilläte ett sådant arrangemang. Utöver inkräktandet på lärarnas rättmätiga fritid skulle denna fortbildning uppenbarligen betunga de olika lärargrupperna mycket olika, eftersom utvecklingen inom vissa yrkesområden förlöper långt snabbare än inom andra och därför betydligt oftare ställer vederbörande lärare inför fortbildningskravet. För en dylik mera omfattande och relativt ofta återkommande fortbildning torde det sålunda vara orealistiskt att räkna med ett frivilligt åtagande under fritid från lärarnas sida i den utsträckning, som kan bli behövlig. Det må i detta sammanhang även tillfogas att en obligatorisk fortbildning uppenbarligen inte bör utgöra en ekonomisk belastning för lärarna. De sakkunniga förordar således, att fortbildning utöver studiedagarna även framdeles skall vara frivillig för lärarna i yrkesämnen. Samtidigt vill vi emellertid understryka vad som tidigare framhållits, nämligen att förutsättningar måste skapas för att utvidga fort-

178 bildningsverksamheten; yrkesutbildningens effektivitet är i hög grad beroende av en tillräckligt omfattande och kvalitativt högtstående fortbildning av lärarna i yrkesämnen. Den frivilliga fortbildningen kan sannolikt i framtiden inte enbart förläggas till ferier, till kvällstid eller till veckoslut under terminerna; det blir förmodligen nödvändigt att anordna fortbildning i relativt stor omfattning även under pågående läsår. De sakkunniga förutsätter, att staten ställer erforderliga medel till förfogande dels för själva fortbildningsverksamheten, dels för ersättning till lärarna i sådan utsträckning, att de kan bedriva erforderlig fortbildning

utan att behöva vidkännas ekonomiska avbräck. Även lärarnas egna självstudier kan utgöra ett värdefullt led i fortbildningen; särskilt torde därvid böra nämnas korrespondensstudier. Den ovannämnda undersökningen visar, att flertalet tillfrågade lärare h a r ett stort intresse för dylika studier. De sakkunniga finner det väl motiverat, att lärare, som i fortbildningssyfte vill bedriva enskilda sådana studier, tilldelas ett lämpligt avvägt bidrag för ändamålet. Såsom tidigare nämnts h a r överstyrelsen för yrkesutbildning redan möjlighet att bevilja bidrag till fortbildning genom korrespondensstudier.

K A P I T E L 12

Förslag till fortbildning av lärare i yrkesämnen

De centrala tillsynsmyndigheterna för yrkesutbildningen h a r hittills själva i stor utsträckning anordnat fortbildningskurser för respektive lärare. Fortbildningskurser har emellertid även i betydande utsträckning anordnats i samarbete med andra institutioner, organisationer, företag m. fl. Lärarna har också beretts tillfälle att genomgå fortbildningskurser, organiserade av andra kursanordnare. På senaste tiden har också, bland annat inom den förberedande yrkesutbildningen, förekommit en kombinerad kursform för fortbildning. Den har inneburit att läraren efter genomgång av vissa överenskomna kurser vid ett korrespondensinstitut deltagit i en av tillsynsmyndigheten anordnad på korrespondenskurserna byggande facklig och pedagogisk fortbildningskurs. Inom vissa områden har yrkesutbildningen under senare år genomgått en så snabb utveckling, att för lärarutbildningen tillgängliga personella och ekonomiska resurser i första hand tagits i anspråk för att tillgodose behovet av nyutbildade lärare, varför fortbildningsverksamheten i viss mån fått stå tillbaka. Beträffande den av överstyrelsen för yrkesutbildning bedrivna fortbildningen kan även tillfogas, att anordnandet av instruktionskurser för lärare och blivande lärare inom omskolningsverksamheten tidigare delvis måst ske på bekostnad av fortbildningsverksamheten.

De berörda ämbetsverken tillämpar inte samma terminologi beträffande fortbildningsverksamhetens olika kurstyper. Med viss förenkling torde den hittills bedrivna fortbildningen kunna innefattas i följande former, nämligen fackkurser, som syftar till att ge nya, vidgade eller fördjupade kunskaper inom ett begränsat teoretiskt eller praktiskt ämnesområde; kurser i fackämnen om högst femton veckor för yrkeslärare och handelslärare benämnes även kompletteringskurser, yrkespedagogiska kurser, som huvudsakligen omfattar ett visst yrkes allmänna eller ett visst ämnes speciella metodiska problem; dylika kurser benämnes ofta även instruktionskurser, allmänna pedagogiska eller metodiska kurser, vid vilka behandlas problem av intresse för olika lärarkategor i e r ; även i fråga om dessa kurser användes i vissa sammanhang termen instruktionskurs, t. ex. instruktionskurser om audivisuella hjälpmedel. En särskild, från kurserna avvikande form av fortbildning utgör de s. k. yrkesstudierna. Vid utarbetandet av sina förslag till fortbildning av lärare i yrkesämnen har de sakkunniga haft överläggningar med ett stort antal företrädare för olika myndigheter och organisationer, med representanter för arbetsmarknad och näringsliv m. fl. Såsom antytts i närmast föregående

180 kapitel har de sakkunniga vid utfor- bildning, önskemål om facklig fortbildmandet av sina förslag till fortbildning ning uttalas beträffande praktiskt taget även beaktat synpunkter och önskemål, samtliga vid berörda yrkesutbildningssom genom enkäter inhämtats från lä- anstalter förekommande teoretiska yrrare i yrkesämnen. Frågeformulären kesämnen och allt i denna utbildning har tillställts yrkeslärare och lärare i ingående yrkesarbete. I fråga om den tekniska ämnen inom vissa grenar av pedagogiska fortbildningen föreligger försöksskolan, lärare i handelstekniska ett stort intresse, som är särskilt acoch tekniska ämnen vid i folkskolan centuerat beträffande med den speciinbyggda realskolelinjer, lärare vid ella undervisningsmetodiken sammanhandelsgymnasier, lärare vid yrkessko- hängande spörsmål. Det kan vidare lor för industri och hantverk samt han- nämnas, att intresset för fortbildning del, lärare vid lantbruksskolor och är mindre framträdande i fråga om lantmannaskolor samt lärare vid skogs- t. ex. röst- och talvård samt audivisuella hjälpmedel i undervisningen, en skolor och skogsbruksskolor. Genom berörda undersökning, som omständighet som bl. a. förklaras av att omfattat sammanlagt omkring 500 lä- lärarna i relativt stor utsträckning tirare, har de sakkunniga dels införskaf- digare utbildats eller fortbildats i dessa fat uppgifter om respektive lärares ti- ämnen. I anslutning till de principiella syndigare deltagande i olika slag av fortpunkter på fortbildningen, som frambildning, dels berett dessa lärare tillförts i kap. 11, vill de sakkunniga fälle att framlägga förslag beträffande framhålla, att facklig fortbildning av såväl facklig och pedagogisk fortbildlärare i yrkesämnen bör anordnas i bening som fortbildning genom yrkesstutydligt vidgad omfattning. De ständiga dier och liknande, dels även inhämtat och i många fall snabba förändringarna deras synpunkter och önskemål angående kurstyper, arbetsformer, kurser- inom arbetsmarknad och näringsliv måste beaktas vid yrkesutbildningen. nas och yrkesstudiernas omfattning och frekvens, lämpligaste tidpunkten för Lärarnas fackliga utbildning måste följaktligen fortlöpande kompletteras gefortbildningen, kursorter m. m. De sakkunniga återkommer i det föl- nom studier angående nya material, jande till de av lärarna framförda syn- maskiner och verktyg, nya tillv»;rkpunkterna och förslagen och vill i det- ningsprinciper och arbetsmetoder, ny ta sammanhang endast framhålla föl- arbetsteknik, nya former för yrkesarbejande. Undersökningen, ger klart vid tets organisation m. m. Enligt de sakhanden, att de tillfrågade lärarna har kunnigas mening bör särskilt fortbildett mycket stort intresse för fortbild- ning i form av yrkesstudier bedrivas i ning. Fortbildningsverksamheten har långt större utsträckning än som hitemellertid hittills tydligen inte varit tills varit fallet. Dessa studier måste tillräckligt omfattande. Något mer än nämligen anses utgöra ett värdefullt hälften av de uppgiftslämnande lärarna komplement till de fackliga fortbildhar genomgått en eller flera fackliga ningskurserna. Såsom närmare behandfortbildningskurser, medan däremot yr- lats i föregående kapitel är det av stor kesstudier i företag förekommit endast vikt, att den fackliga fortbildningen bei mycket liten omfattning. Inte fullt hälf- drives i nära samarbete med olika mynten av de tillfrågade lärarna h a r del- digheter, företag, organisationer, institagit i någon form av pedagogisk fort- tutioner m. fl.

181 Den pedagogiska fortbildningen omfattar dels allmänna pedagogiska och psykologisk-pedagogiska frågor, dels fackanknuten pedagogik. I detta sammanhang vill de sakkunniga särskilt understryka vikten av fortbildning inom den speciella undervisningsmetodikens område; dylik fortbildning bör utgöra ett betydelsefullt led i den pedagogiska planerings- och försöksverksamhet, som syftar till att reformera och modernisera undervisningsmetoder, läroplaner med tillhörande anvis-

Ledning

av fortbildningen

Med hänsyn till den utomordentliga betydelse för yrkesutbildningen som fortbildningen av lärare i yrkesämnen har och än mer torde komma att få i framtiden, föreslår de sakkunniga, att den ges fastare organisatoriska former än som för närvarande är förhållandet. Fortbildning bör anordnas på olika plan, dels lokalt inom en kommun eller genom samverkan mellan närliggande kommuner, dels regionalt inom ett eller flera län, dels centralt för hela eller större delen av riket. Initiativ till och planering för fortbildningsverksamheten bör förekomma på samtliga tre plan. Enligt de sakkunnigas mening bör dock genom den centralt bedrivna verksamheten en viss samordning ske av planläggningen på de regionala och lokala planen. De sakkunniga har i sitt huvudbetänkande (SOU 1962:28) föreslagit, att skol- och utbildningsväsendet nedanför universitets- och högskolestadiet centralt skall ledas av ett enhetligt skolämbetsverk och att länsskolnämnden skall bli regional tillsynsmyndighet för skol- och utbildningsväsendet i dess helhet inom länet. Genomföres dessa förslag, underlättas högst väsentligt möj-

ningar samt läroböcker och övriga hjälpmedel i yrkesutbildningen. Av speciella anledningar kan vid vissa tillfällen behovet av facklig fortbildning jämte tillhörande fackanknuten pedagogik bli särskilt accentuerat för lärarna i yrkesämnen. Så kan bl. a. bli förhållandet vid mera genomgripande förändringar i gällande läroplaner, vilka föranletts av den snabba utvecklingen, av utbildningens omorganisation, av en mera omfattande ökning i utbildningstidens längd el. dyl.

av lärare i

yrkesämnen

ligheterna att ge fortbildningen av lär a r n a i yrkesämnen en fastare organisation. Det gemensamma skolämbetsverket bör då ansvara för den centrala och länsskolnämnden för den regionala planeringen av fortbildningsverksamheten. Den hittillsvarande fortbildningen av lärare i yrkesämnen har — såsom tidigare framhållits — till övervägande del organiserats direkt av vederbörande centrala tillssynsmyndigheter. Det kan emellertid rent principiellt sett icke anses lämpligt, att ett centralt verk i så hög grad direkt engagerar sig i fortbildningsverksamheten; verkets tillsynsuppgifter kan därigenom komma att eftersättas. Att de centrala tillsynsmyndigheterna själva i huvudsak kommit att ansvara för uppläggningen och genomförandet av fortbildningskurserna torde väsentligen bero därpå, att det för flertalet yrkesområden tidigare saknats tillräckliga organisatoriska resurser på de regionala och lokala planen för dessa uppgifter. Genom inrättandet av gemensamma skolstyrelser i kommunerna med till dessa knutna yrkesråd för yrkesundervisningen har det på det lokala planet inträtt en förbätt-

182 ring i detta avseende. Därest länsskolnämnderna i enlighet med förslaget i de sakkunnigas huvudbetänkande blir regionala tillsynsmyndigheter för all statsunderstödd yrkesutbildning och erhåller erforderlig personalförstärkning, blir nämnderna väl rustade att inom sina respektive tillsynsområden organisera fortbildning av lärare både inom det allmänna skolväsendet och inom yrkesutbildningsväsendet. De sakkunniga har i kap. 11 framhållit, att för framtiden fortbildningsverksamheten i vida större omfattning än hittills bör kunna ordnas regionalt och lokalt. Under nyss angivna förutsättning beträffande den regionalt bedrivna verksamheten kommer också tillräckliga organisatoriska resurser att finnas för överföring av huvudparten av fortbildningsverksamheten från de centrala verkens egen regi till länsskolnämndernas och skolstyrelsernas. Av praktiska skäl blir det också olämpligt och kanske rent av omöjligt att framdeles låta det centrala skolverket självt ombesörja huvuddelen av fortbildningsverksamheten för lärare i yrkesämnen. På grund av yrkesutbildningens karaktär är det emellertid ofrånkomligt att denna verksamhet till en viss del måste ske centralt. Vidare kan vissa typer av kurser med större fördel organiseras centralt än regionalt eller lokalt. De sakkunniga har i kap. 11 närmare diskuterat dessa frågor och angivit vilka kurstyper, som bör anordnas centralt. En fastare organiserad och mera systematiskt genomförd fortbildning av lärarna i yrkesämnen kräver ett samspel mellan centrala, regionala och lokala skolmyndigheter och organ. Vidare fordras också ett samarbete mellan å ena sidan dessa myndigheter och å andra sidan universitet och högskolor, vetenskapliga Institutioner, lärarutbildningsanstalter, lärarorganisatio-

ner, fackkämbetsverk, företag och branschorganisationer inom näringslivet m. fl. Man kan nämligen — såsom framhållits i kap. 11 — inte förutsätta, att vare sig det centrala skolverket eller andra skolmyndigheter förfogar över expertis på yrkesundervisningens alla områden. Samarbete med expertis utifrån är nödvändigt, för att fortbildningsverksamheten skall kunna fungera på ett ändamålsenligt sätt. Det måste åligga skolämbetsverket att planera, leda och sammanhålla fortbildningsverksamheten i stort. I sin egenskap av central tillsynsmyndighet bör skolämbetsverket vara väl förtroget med de krav på fortbildning, som kan anses föreligga. Det bör vidare självfallet åligga skolämbetsverket att hos Kungl. Maj:t begära anslag till fortbildningsverksamheten och att fördela beviljade anslag. I de direktiv för planeringen som skolämbetsverket lämpligen bör utfärda, bör till ledning för dem, som på de regionala och lokala planen skall ansvara för planeringsarbetet, anges de krav på fortbildning, vilka under det närmast kommande läsåret anses mest aktuella och mest angelägna att tillgodose. Givetvis bör inte de lokala och regionala organen vara snävt bundna av sådana direktiv utan redovisa det fortbildningsbehov, som enligt deras mening är önskvärt att genomföra under det kommande läsåret. Skolstyrelserna i kommunerna liksom lokala styrelser för andra yrkesskolor bör till länsskolnämnderna redovisa, vilka fortbildningskurser inklusive studiedagar de avser att anordna. Det bör därefter åligga länsskolnämnderna att upprätta en detaljerad plan över den fortbildningsverksamhet inom respektive län, som enligt nämndens mening bör genomföras. Planen bör upptaga dels de kurser, som de lokala skolstyrelserna

183 avser att genomföra, och dels de kur- sammanhållande organ kräver ett nära ser, som länsskolnämnden själv avser samarbete med utbildningsanstalter, att anordna. Sedan länsskolnämnden be- andra regionala myndigheter, lärarorarbetat ifrågavarande uppgifter och ganisationer, företag och näringslivsorverkställt erforderliga kostnadsberäk- ganisationer i länet samt självfallet även ningar, överlämnas materialet till den med kommunala skolstyrelser och andcentrala tillsynsmyndigheten. Skoläm- ra lokala styrelser för yrkesskolor. Såbetsverket har därefter att bl. a. med väl vid planläggningen av fortbildningsledning av de från länsskolnämnderna verksamheten som vid genomförandet inkomna uppgifterna bedöma det tota- av kurserna måste nämnden anlita utla fortbildningsbehovet för det aktuel- omstående lärarkrafter. Hushållningsla arbetsåret och hos Kungl. Maj:t be- sällskapen och skogsvårdsstyrelserna gära de anslag, som erfordras för ifrå- har stor erfarenhet av kursverksamhet, gavarande verksamhet. som kan sägas ligga fortbildningen näUtöver uppgiften att leda och sam- ra, och på senare tid har länsarbetsordna fortbildningsverksamheten bör nämnderna engagerats i omskolningsdet som förut sagts åligga skolämbets- verksamheten. Dessa organs erfarenheverket att självt anordna fortbildnings- ter bör utnyttjas av länsskolnämnderna kurser av rikskaraktär. De sakkunniga i deras arbete för fortbildning av läanser sig varken kunna eller böra fram- rare. Det kan enligt de sakkunnigas lägga några konkreta förslag rörande uppfattning vara lämpligt, att särskilda anordnandet av dylika kurser, men vi kommittéer för fortbildningsverksamförutsätter att ämbetsverket nära sam- heten bildas för olika större yrkesutarbetar med lärarutbildningsenheter, bildningsområden. Kommittéerna bör andra institutioner och organisationer fungera som rådgivande organ åt länsoch med enskilda företag. Skolämbets- skolnämnderna, men dessa bör också verket bör kunna uppdraga åt dessa att kunna uppdraga åt särskilda kommiti vissa fall anordna fortbildningskurser. téer att anordna kurser. Även näringsDet bör också ingå i ämbetsverkets ar- livs- och lärarorganisationer samt yrbetsuppgifter att för intresserade lära- kesutbildningsanstalter kan förväntas re förmedla deltagande i kurser av fort- på ett aktivt sätt medverka i dylika sambildningskaraktär, som i Sverige eller manhang. utomlands anordnas av utbildningsanPå det lokala planet bör skolstyrelstalter, forskningsinstitutioner m. fl. sen i kommunen vara ansvarig för såÄmbetsverket bör också genom kontakt väl planering som anordnande av fortmed lämpliga företag underlätta för lä- bildningskurser inklusive studiedagar. rare att bedriva yrkesstudier i företag, Den bör emellertid kunna u p p d r a åt yri den mån sådana studier inte kan kom- kesråd, skolledare eller annan lämplig ma till stånd genom lärarnas egna ini- lärare att organisera fortbildningsverktiativ eller genom förmedling av skol- samheten inom kommunen. De sakkunstyrelser och skolledare eller genom niga förutsätter att skolstyrelsen tar inilänsskolnämnderna. tiativ till samarbete med annan komLänsskolnämnderna bör enligt de sak- mun, när fortbildningen med fördel kan kunnigas mening framdeles ansvara för ske i interkommunal form. en väsentlig del av här ifrågavarande Då skolämbetsverket, länsskolnämnd fortbildningsverksamhet. Nämndernas eller skolstyrelse u p p d r a r åt annan att ställning som regionalt ledande och anordna fortbildningskurs, bör veder-

184 börande myndighet ändock vara ansvarig för kursens ekonomiska förhållan-

Facklig Lärare i yrkesämnen för industri och hantverk*

Facklig fortbildning för yrkeslärareB inom industri och hantverk bör anordnas såväl i deras direkta undervisningsämnen — praktiskt yrkesarbete och teoretiska ämnen — som i frågor angående arbetets organisation och ledning i produktionslivet, varvid t. ex. för dett enskilda företaget arbetsbefrämjandee målsättningar och produktionstekniskaa synpunkter kan bli föremål för behandling. Fortbildning bör — såsom tidiga-tre framhållits — möjliggöras dels ge-inom deltagande i olika slag av kurser,', dels genom bedrivande av yrkesstudier. Kursverksamheten bör självfallet omfatta såväl praktiska yrkesämnen (yrkesarbete av skilda slag) som teoretis-;ka yrkesämnen och allmänna teoretis-ika ämnen. Den i kursform meddeladee fortbildningen i praktiskt yrkesarbetee ;kan i regel endast omfatta relativt be>gränsade avsnitt angående arbetsmetoder och arbetsteknik. Därvid torde det:t :framför allt bli fråga om sådana nyheter i arbetets utförande, som betingass av nya verktyg och maskiner samt nyaa material o. dyl. Fortbildningen inom det teoretiskaa området bör omfatta alla i respektivee utbildning förekommande läroämnen. I första hand bör emellertid komma dee för vederbörande utbildning centralaa i, yrkesteoretiska undervisningsämnena, yt. ex. verktygslära, materiallära, yrkes)räkning, yrkesritning och yrkesekono*mi. Även i sådana för yrkesundervisn ningen grundläggande läroämnen som exempelvis fysik och kemi bör lärarnaa igenom fortbildningsverksamheten bereidas tillfälle att förvärva ytterligare in-

den, så att anslagna medel användes på föreskrivet sätt.

fortbildning sikter. Därvid bör även lämnas orientering om den naturvetenskapliga forskningens framsteg, i den mån dessa mera direkt påverkar utbildningen för respektive yrkes- eller branschområde. En del av lärarna, som medverkat i den tidigare nämnda undersökningen har framhållit betydelsen av att yrkesutbildningen sker i nära kontakt med näringslivet. Som ett verksamt medel att stärka denna kontakt hänvisas till bedrivandet av yrkesstudier. Enligt de sakkunnigas mening vore det önskvärt, att lärarna i yrkesämnen varje år bereddes möjligheter att under några veckor arbeta i produktionen. En dylik målsättning torde inte vara möjlig att förverkliga för närvarande. Däremot borde det finnas möjligheter att bereda varje yrkeslärare tillfälle att med några års mellanrum bedriva yrkesstudier inom näringslivet i sitt specialfack. Yrkesstudierna synes i första hand böra avse tillverkningsmetoder, arbetsteknik och organisation inom induslrioch hantverksföretag, byggnadsfirmor, installationsfirmor, bilverkstäder o. s. v. Även företagens administration och personalledning synes utgöra lämpliga objekt för dessa studier. Som betydelsefulla studiemål torde vidare kunna nämnas arbetarskyddsfrågor. Rationaliseringen inom industrien inklusive den starkt ökade användningen av automatisk reglering av tillverkningsprocessen kräver med nödvändighet studier direkt på arbetsplatserna. I detta sammanhang vill de sakkunniga även anföra följande synpunkter, Utbildningen av lärare i yrkesämnen är

185 i allt väsentligt av pedagogisk art. Det förutsattes, att lärarkandidaterna har förvärvat erforderlig yrkesutbildning inom sina skilda yrkesområden, innan de vinner inträde vid lärarkurserna. Lärare i yrkesämnen inom industrins och hantverkets område behöver emellertid vissa kunskaper av facklig natur, som de torde ha möjlighet att endast i begränsad omfattning förvärva under sin praktik som yrkesmän. Det är därför önskvärt, att fortbildningsverksamheten inriktas även på att avhjälpa denna brist i deras kunnande. Samtliga ovan som objekt och studiemål för yrkesstudier angivna frågor bör bli föremål för behandling i kursform i så nära anslutning till yrkesstudierna som möjligt. Samspelet mellan egna direktiakttagelser på arbetsplatserna och den teoretiska analysen av hithörande problem under erfarna experters ledning ger den säkraste insikten i dessa för en rationell yrkesutbildning väsentliga arbetssammanhang. I anslutning till och utöver de sålunda redan i samband med yrke&studierna angivna frågorna bör fortbildningsverksamheten omfatta planering av arbetet inom en avdelning av ett företag, övningar i att framställa skriftliga arbetsinstruktioner och praktiskt tillämpa dessa, planering och underhåll av nödvändig förrådsorganisation, orientering om produktionsutvecklingen inom vederbörande yrkesområde, lärarens arbetsuppgifter som personalledare, däri inbegripet bedömning ur psykologiska synpunkter av elevernas lämplighet för skilda arbetsuppgifter i produktionen, systematiskt inarbetande av skyddssynpunkter i utbildningsarbetet m. m. Även vissa delar av samhällskunskapen blir aktuell i sammanhanget. Sålunda bör lärarna erhålla fortlöpande orientering om mera betydelsefulla förändringar på arbetsmarknaden samt om gällande löne- och

ackordsbestämmelser inom vederbörande bransch. Lärare i yrkesämnen för handel och kontorsverksamhet

Liksom lärarna i yrkesämnen för industri och hantverk bör även lärarna i yrkesämnen för handel och kontorsverksamhet erhålla fortbildning dels i form av kurser, dels i form av yrkesstudier. Kursverksamheten torde i första h a n d komma i fråga vid fortbildning i de teoretiska handelsämnena, yrkesstudierna vid fortbildning i det praktiska yrkesarbetet inom handelns och kontorsverksamhetens område. Fortbildningskurser bör främst ano r d n a s i de för handelsundervisningen väsentliga och grundläggande ämnena, såsom redovisning, distribution, förvaltningskunskap, handelsräkning, bokför i n g ) , affärskorrespondens, främmande språk, allmän varukännedom, butiksteknik, kontorsteknik samt maskinskrivning och stenografi. Skall det bli möjligt att fortlöpande anpassa handelsutbildningen till utvecklingen inom ifrågavarande näringslivsområde, är det emellertid nödvändigt att anordna fortbildning även i ett flertal andra yrkesämnen. Bland frågor som bör göras till föremål för fortbildning må nämnas sådana som hänför sig till företagsorganisation, administration av affärsföretag, lönsamhetsberäkning, balansanalys, kostnads- och intäktsanalys, reklam och försäljning, utrikeshandelns problem, beskattningsrätt, skatteteknik, bankkunskap, distributionens struktur, val av konkurrensmedel och distributionsvägar samt prognosmetodik. Det bör vidare vara en uppgift för fortbildningsverksamheten att meddela lärarna fördjupade och vidgade kunskaper i modersmål, liksom i de delar av samhällskunskapen, som har mera direkt anknytning till handel och kontorsverk-

186 samhet, t. ex. handelsrätt, nationalekonomi, ekonomisk geografi och statistik. I viss utsträckning torde det vara möjligt och lämpligt att samordna kursverksamheten med enskilt eller gruppvis bedrivna yrkesstudier. De sakkunniga vill i detta sammanhang framhålla, att ökade möjligheter bör beredas l ä r a r n a att bevista utomlands anordnade kurser. Så t. ex. bör språklärarna inom handelsundervisningen ges tillfälle att i större utsträckning än hittills genomgå kurser i merkantilt språk. Yrkesstudierna bör främst syfta till att ge lärarna möjlighet att på vederbörande arbetsplatser göra sig förtrogna med utvecklingen inom handelns och kontorsverksamhetens olika områden. I en del fall kan yrkesstudierna begränsas till auskultationer eller studiebesök; i andra fall däremot erfordras en tids praktik. Yrkesstudierna bör förläggas till olika företag, institutioner och förvaltningsorgan, t. ex. ekonomiavdelningar inom industrien, grosshandelsföretag, detaljhandelsföretag, varuhus och kedjeföretag inom varuhusbranschen, speditionsfirmor, resebyråer, banker, försäkringsbolag, revisionsbyråer, tullkamrar, drätselkontor och andra kommunala förvaltningsorgan. Bland lämpliga objekt för yrkesstudier må nämnas kontorsorganisation och kontorsteknik, bokföringsorganisation., tekniska hjälpmedel i kontorsarbetet, organisation av maskinskrivningsarbetet, korrespondensrutinen, reklam och försäljning, särskilt i detaljhandelsämnen, orderbehandling, blanr ketteknik, personalledning och personalvård. Den aktuella utvecklingen inom handelns och kontorsverksamhetens områden påkallar särskild omsorg om handelslärarnas fortbildning. De sakkunni-

ga vill bl. a. erinra om följande omständigheter. Detaljhandeln undergår en genomgripande strukturförändring, detaljhandelsföretag av traditionell typ försvinner i stor utsträckning och ersattes av snabbköpsbutiker. Ofta har större företag hela kedjor av dylika butiker. Denna strukturförändring äger rum särskilt inom livsmedels- och speceribranschen men berör även andra branscher inom handeln. Den får vidare återverkningar på grosshandeln, som också undergår strukturförändringar. Bland andra företeelser på det merkantila området, som i detta sammanhang särskilt bör uppmärksammas, må nämnas den starkt ökade användningen av maskinella hjälpmedel. Inom företag representerande olika led i produktions- och distributionsprocessen samt inom den offentliga sektorn drives rationaliseringen av kontorsarbetet mycket långt genom utnyttjandet av moderna tekniska hjälpmedel. Denna förskjutning från manuellt till maskinellt utfört arbete torde med all sannolikhet komma att fortsätta. Det är uppenbarligen nödvändigt att de lärare, som skall h a n d h a handelsundervisningen, får möjlighet att grundligt sätta sig in i de nya förhållandena inom dessa områden. Vår utrikeshandel kan komma att undergå väsentliga förändringar, om Sverige på ett eller annat sätt anslutes till den s. k. gemensamma marknaden (EEC). Ännu så länge vet man ytterst litet om de konsekvenser en sådan anslutning kan ge upphov till, men tillsynsmyndigheten bör uppmärksamt följa denna fråga för att i tid orientera framförallt handelsgymnasiernas lärare om de problem, som kan uppstå. Lärare i yrkesämnen inom jordbrukets område

Lantbruksstyrelsen har fortlöpande sökt informera lärarna vid jordbrukets yr-

187 kesutbildningsanstalter om utvecklingen inom jordbruksnäringen. Styrelsen har antingen på egen hand eller i samarbete med hushållningssällskapens förbund, lantmannaskolornas lärarförening samt ekonomiska och fackliga jordbrukarorganisationer anordnat fortbildningskurser. I regel h a r dessa kurser varit korta och pågått under några få dagar, ibland upp till en vecka. De sakkunniga finner det önskvärt, att tiden förlänges för fortbildning i vissa ämnen. De nuvarande korta kurserna synes inte alltid ge tillräcklig tid för ett djupare inträngande i ämnet. Karakteristiskt för jordbrukets nuvar a n d e situation är den s. k. yttre rationaliseringen. Den innebär, att mindre jordbruksenheter lägges ner eller sammanslås med andra till större ekonomiskt bärkraftigare jordbruk. Denna förändring av jordbrukets yttre struktur påverkar även driften, vilken anpassas efter de möjligheter, som den större arealen öppnar. Även i övrigt pågår en rationalisering och specialisering av jordbruksdriften i syfte att få till stånd ett bättre ekonomiskt utbyte av densamma. Betydelsefullt i detta avseende är bl. a. nya principer och konstruktioner för ekonomibyggnader. Vid fortbildningen av lärarna inom jordbruksundervisningen är det nödvändigt att särskilt uppmärksamma nämnda förhållanden. God kännedom om dessa och om utvecklingstendenserna i övrigt inom jordbruksnäringen är en förutsättning för en effektiv och modern lantbruksundervisning. Fortbildning bör anordnas i alla mer a betydelsefulla ämnen inom lantbrukets yrkesutbildning. Självfallet bör emellertid fortbildning framförallt komma till stånd i sådana ämnen, inom vilka den snabba utvecklingen gör sig starkast gällande. Växtodlingslära jämte frågor om växtskydd och ogräsbekämp-

ning torde kunna anföras som exempel på ett ämne, inom vilket fortbildning ständigt är aktuell. Vidare må nämnas de inom växtodlingens område betydelsefulla ämnena jordartslära o c h markkartering. Inom husdjursskötseln bör vid fortbildningen uppmärksamhet ägnas åt t. ex. avelslära, utfodringslära, mjölkhushållning, seminverksamheten, ladugårdshygien och betesdrift. Ett för fortbildningen viktigt område utgör även lantbrukets byggnadsfrågor inklusive olika hjälpmedel för arbetet inom ladugårdar och foderutrymmen. Jordbruksarbetets starkt ökade mekanisering accentuerar behovet av fortbildning i fråga om maskiners användning och underhåll. Lantbrukets ekonomiska problem tillhör också viktiga objekt för fortbildningsverksamheten. Fortbildningskurser bör sålunda anordnas i exempelvis driftsekonomi och planläggning av driften, kalkylering, bokföring, deklaration, redovisning och skattefrågor. Fortlöpande orientering erfordras även angående de statliga jordbrukspolitiska åtgärderna, t. ex. verksamheten för den yttre rationaliseringen, regler för fastighetsbildning, skördeskadeskydd, olika former för statliga bidrag till jordbruket och möjligheterna för de enskilda jordbrukarna att utnyttja dessa. Som ytterligare exempel på önskvärda och lämpliga objekt för fortbildningskurser må nämnas frågor rörande arbetsplanering och arbetsledning inom jordbruket samt arbetsfysiologi. Facklig fortbildning i form av yrkesstudier på arbetsplatser torde icke vara av samma betydelse för lärarna inom jordbruksundervisningen som för lärare inom andra områden av yrkesutbildningen. Lantbrukslärarna torde ha så pass goda kontakter med jordbrukarna i skolans närhet, att direkt deltagande från deras sida i det dagliga

188 arbetet på gårdar av olika storlek förefaller tämligen överflödigt. Yrkesstudierna för dessa lärarkategorier bör få en annan inriktning och uppläggning. Dessa studier bör ha till ändamål att ge vidgade kunskaper och praktiska erfarenheter ifråga om t. ex. jordbruksekonomi, byggnadsproblem för jordbruket, jordbruksmaskiners användning och skötsel, rationaliseringen på skilda områden, verksamheten inom jordbrukets ekonomiska organisationer och inom livsmedelsindustrien. Ålägges lärarna fyllnadstjänstgöring vid hushållningssällskap och lantbruksnämnder, erhåller de därigenom kunskaper av den art, som yrkesstudierna avser att ge. Sällskapen och nämnderna utgör således viktiga centra för yrkesstudier. Andra arbetsplatser, som bör ifrågakomma, är driftsbyråerna vid t. ex. Sveriges lantbruksförbund och Svenska sockerfabriksaktiebolaget, olika forsknings- och försöksinstitutioner, större maskinfirmor och verkstäder för reparation av lantbruksmaskiner, mejerier, kvarnar och slakterier samt de ekonomiska föreningarna. Lärare i yrkesämnen inom skogsbrukets område

Skogsbruket befinner sig för närvarande i ett utpräglat övergångsskede. Man torde kunna räkna med att i en nära framtid maskindrift i starkt ökad omfattning kommer att införas inom skogsbruket, varvid en stor del av de manuella arbetsmomenten kommer att antingen helt försvinna eller undergå genomgripande förändring. Härvid ställes såväl arbetsledningen som den enskilde arbetaren inför helt eller delvis nya arbetsuppgifter. I takt med utvecklingen mot mera maskinell drift inom skogsbruket kommer behov av specialutbildad personal för skötsel och underhåll av maskiner-

na att inträda. Den skogliga yrkesutbildningen måste således tillgodose krav på dels allmän skoglig utbildning, dels specialutbildning av skilda slag. Fortbildningen av lärarna i skogsbrukets yrkesämnen måste givetvis anknyta till båda dessa huvudformer. Med hänsyn till utvecklingen på skogsbrukets område är emellertid den fortbildning, som inriktas på att göra lärare kompetenta att h a n d h a olika avsnitt av specialutbildningen, av särskild vikt. Av kap. 6 framgår, att skogsstyrelsen för närvarande utbildar speciallärare för undervisning i skoglig maskinteknik samt i terrängtransport med häst. Sannolikt torde utvecklingen inom skogsbruksnäringen ställa k r a v på ytterligare ett antal kurstyper för andra grupper av speciallärare, medan de nuvarande kurserna bör förändras eller i vissa fall slopas. Lärare, vilka inte utbildats för att meddela undervisning inom ett visst specialområde, bör erhålla tillfredsställande kunskaper om de förändringar i skogsarbetets planläggning och organisation, som följer med införande av nya maskiner och arbetsmetoder. Till följd härav erfordras också kurser av orienterande natur i anslutning till specialkurserna. Även kurser av denna typ h a r anordnats av skogsstyrelsen. Så långt detta är möjligt bör fackliga fortbildningskurser, inriktade på den nämnda specialutbildningen, kombineras med undervisning i speciell metodik. Med hänsyn till vad som ovan sagts är det givet, att fortbildningskurser i tekniska ämnen måste anordnas i relativt stor omfattning. Kurser i handhavande och vård av skogsmaskiner av skilda slag samt i planläggning och organisation av drivning måste för närvarande stå främst på fortbildningsprogrammet, men fortbildning och orientering om den skogliga forskningens land-

189 vinningar bör härutöver lämnas i praktiskt taget alla de fackämnen, som ingår i den grundläggande skogliga lärarutbildningen samt i sådana ämnen, där fackkunskaper förutsattes inhämtade före lärarutbildningen. Förändringar och framsteg inom näringslivet måste uppmärksammas, så att kurser kommer till stånd inom sådana ämnen, där utvecklingen gör detta erforderligt. Som exempel på ständigt aktuella ämnen torde kunna nämnas redskapslära, motorsågning med introduktion av nykonstruktioner och nya märken, virkestransport och arbetsteknik. Inom skogshushållningens och skogsvårdens område torde skogsbeståndets anläggning, beståndsvård, virkesmätning och aptering, skogsbruksplanläggning, skogsekonomi och skogstaxering vara ständigt aktuella. Fortbildningen måste givetvis ansluta till det stadium, på vilket respektive lärare undervisar, men torde i många fall kunna vara gemensam för olika lärarkategorier. Många lärare behöver delta i fortbildning, som anordnas för skoglig fältpersonal i allmänhet. Så torde i hög grad vara fallet med ämneslärare samt assistenter vid statens skogsskolor. Det ringa antalet lärare av dessa kategorier försvårar möjligheterna att på andra vägar ge dem tillfälle till erforderlig fortbildning. Med hänsyn till olikheter i skogsbrukets förutsättningar inom olika delar av landet är det vidare önskvärt, att lär a r n a beredes tillfälle att delta i lokalt anordnade kurser och exkursioner för skoglig fältpersonal i allmänhet. Yrkesstudierna inom skogsbruksnäringen synes böra vara av principiellt två olika slag. Genom den ena arten av yrkesstudier bör yrkeslärare och instruktörer beredas tillfälle att under någon tid praktiskt delta i skogsarbete. De får därvid möjligheter att studera bl. a. skogsarbetets mekanisering, nya

tekniska metoder för huggning och transporter av virke i terrängen fram till skogsbilvägar och flottningsleder, arbetarskydd samt planläggning och arbetsteknik vid utförande av avverkningsarbeten. Den andra arten av yrkesstudier bör avse iakttagelser av skogsbrukets skilda problem, främst genom deltagande i arbetsledares verksamhet vid planläggning, kontroll och tillsyn av olika arbeten. Som objekt för yrkesstudierna må utöver vad som ovan framhållits nämnas bl. a. de större skogsbolagens organisation för skogsförvaltning och förvaltningens funktioner, skogsägareföreningarnas organisation och arbetssätt, skogsbruksområdenas organisation och skötsel, skogsvårdsstyrelsernas verksamhet för rationell skogsvård, upprättande av skogsbruksplaner, skogsodling, skogstaxering, virkesmätning, planering och organisation av drivningsarbeten, skogsbrukets kostnadsfrågor, ackordssättning och andra avlöningsproblem för skogsarbetare, förmanspersonalens arbetsledande uppgifter, personalvård samt arbetsfysiologi i fråga om skogsarbete. Det är av vikt, att yrkesstudierna bedrives hos skogsbrukets olika ägarkategorier och att lärarna fortlöpande kan följa utvecklingen på det skogliga området såväl vid storskogsbruk som vid mindre skogsbruk. Allt efter sin art kan yrkesstudierna bedrivas vid domänverket, skogsbolag, skogsägareföreningar, skogsbruksområden, skogsvårdsstyrelser och arbetsstudieorganisationer. Det är önskvärt, att varje lärare beredes tillfälle att bedriva yrkesstudier under minst två veckor med fyra å fem års intervaller. I viss utsträckning torde det vara lämpligt och möjligt att samordna enskilt eller gruppvis bedrivna yrkesstudier med fortbildningskurser.

190 Pedagogisk Såsom framhållits i kap. 11 har lärarna i yrkesämnen för närvarande en mycket olikartad pedagogisk utbildning; dessa skillnader föreligger såväl inom samma som mellan olika yrkesutbildningsområden. Inom industri och hantverk samt handel har ett betydande antal lärare genomgått längre grundläggande pedagogisk utbildning, medan övriga inom nämnda områden verksamma lärare antingen endast genomgått kortare kurser om några få veckor eller inte erhållit någon pedagogisk utbildning i egentlig mening. Inom jordbrukets område har hittills inte förekommit någon längre grundläggande pedagogisk utbildning. Däremot har inom skogsbrukets område ett relativt stort antal yrkeslärare och instruktörer genomgått en dylik utbildning. Det må även erinras om att såväl lärare vid omskolningskurser som instruktörer inom industrins och jordbrukets områden i stor utsträckning saknar egentlig pedagogisk utbildning. Olikheterna i den grundläggande pedagogiska utbildningen försvårar i hög grad den pedagogiska fortbildningen av lärare i yrkesämnen. I vissa fall måste denna erhålla en kombinerad form, d. v. s. ges karaktär både av grundläggande utbildning och av fortbildning i egentlig bemärkelse. Därvid inrymmes i fortbildningen moment, som regelmässigt ingår i grundläggande lärarutbildning, t. ex. mera elementär undervisning angående utvecklings- och ungdomspsykologi, socialpsykologiska moment, inlärningsprocessens psykologi, undervisningsmetodik, olika undervisningsformer, röst- och talvård samt muntlig framställning. Fortbildningskurser av sådan karaktär bör vanligen pågå längre tid än de egentliga fortbildningskurserna. Förberedande korrespondensstudier, uppdelning av

fortbildning kurstiden på skilda perioder med tidsintervall för självständiga studier m. fl. åtgärder torde dock göra det möjligt att i vissa fall nedbringa den egentliga kurstiden. Självfallet måste denna kombinerade form av pedagogisk utbildning och fortbildning ges en hög angelägenhetsgrad. De allmänna pedagogiska och psykologisk-pedagogiska problemen är relativt likartade för lärare inom olika skolformer och på skilda stadier. Lärare och instruktörer, som tidigare genomgått grundläggande pedagogisk utbildning, kan sålunda i förhållandevis stor omfattning gemensamt genomgå fortbildning rörande dylika frågor. Denna fortbildning bör innefatta dels repetition och fördjupade studier beträffande särskilt betydelsefulla avsnitt av den tidigare genomgångna utbildningen, dels kompletterande studier i fråga om vissa avsnitt, som behandlats mera summariskt eller helt förbigåtts i denna utbildning, dels behandling av sådana nyheter på det pedagogiska och psykologisk-pedagogiska området, som är av betydelse för lärare i yrkesämnen. Som exempel på objekt för ifrågavarande fortbildning kan nämnas frågor angående utvecklingshämningar och anpassningssvårigheter, särskilt under puberteten, pedagogisk behandling av elever med beteenderubbningar, inlärning, användningen av skrivna arbetsinstruktioner i yrkesutbildningen, arbetsplanering, personalledning, anordnande av prov, bedömning och betygssättning. Som ytterligare exempel på lämpliga objekt för ifrågavarande fortbildning kan nämnas behandling av information om t. ex. jordbruks- och skogsbruksfrågor genom massmedia, instruktion angående audivisuella hjälpmedel och deras användning samt information om programmerad undervis-

191 ning och därför erforderlig undervisningsmateriel. Såsom tidigare framhållits kan fortbildning i allmänna pedagogiska och psykologisk-pedagogiska frågor i viss utsträckning anordnas gemensamt såväl för lärare inom det allmänna skolväsendet och yrkesutbildningsväsendet som för lärare inom yrkesutbildningens olika områden. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör dylik gemensam fortbildning kuna förläggas till de obligatoriska studiedagarna, varvid såväl lokalt som regionalt anordnad fortbildning b ö r kunna ifrågakomma. I anslutning till diskussionen angående fortbildning i allmänna pedagogiska och psykologisk-pedagogiska frågor vill de sakkunniga även beröra möjligheterna till efterprövning i undervisningsskicklighet. Dylika möjligheter föreligger för skilda lärarkategorier inom det allmänna skolväsendet men saknas helt för lärare i yrkesämnen inom samtliga de i föreliggande betänkande aktuella utbildningsområdena. Enligt de sakkunnigas mening bör den centrala tillsynsmyndigheten erhålla i uppdrag att närmare utreda och framlägga förslag angående villkoren och formerna för efterprövning i undervisningsskicklighet för berörda lärare i yrkesämnen. Med hänvisning till i kap. 11 anförda synpunkter vill de sakkunniga vidare föreslå, att möjligheter beredes lärare i yrkesämnen att vid sidan av sin lärarverksamhet tillägna sig ettbetygskursen i psykologi eller pedagogik för lägre akademisk examen inom filosofisk fakultet. Fortbildningsverksamheten beträffande den fackanknutna pedagogiken måste anordnas för lärare med undervisning i berörda ämnen på ungefär samma stadium. Endast mera undantagsvis torde lärare inom skilda branscher och yrkesutbildningsområden med fördel kunna sammanföras i fort-

bildningskurser beträffande fackanknuten pedagogik. I möjligaste mån bör fortbildningen angående fackanknuten pedagogik samordnas med den fackliga fortbildningen. Därigenom erbjudes god a möjligheter till konkretisering och praktiska tillämpningsövningar. Beträffande ett stort antal av de i det föregående angivna objekten för facklig fortbildning gäller sålunda, att de samtidigt bör göras till föremål för viss fackanknuten pedagogisk behandling. Såsom n ä r m a r e framhållits i kap. 11 bör vid fortbildning angående den fackanknutna pedagogiken behandlas speciell undervisningsmetodik, lärogången, olika kursmoments vikt, läroböcker och övriga hjälpmedel, avvägningen mellan övningsarbeten och produktiva arbetsuppgifter m. m. Det torde i regel vara mest effektivt att arbeta i förhållandevis små grupper, behandla relativt begränsade kursavsnitt och därvid särskilt uppmärksamma för lärarna besvärliga moment, nyheter i fråga om undervisningsmetoder, läroböcker, audivisuella hjälpmedel o. dyl. De sakkunniga har inte ansett sig böra föreslå obligatorisk fortbildning utöver den, som studiedagarna utgör. Det är emellertid önskvärt, att lärarna fortlöpande erhåller kännedom om nya rön och erfarenheter på det pedagogiska området och i den mån så erfordras genom deltagande i fortbildningskurser gör sig förtrogna med deras praktiska tillämpning i undervisning och utbildning. Genom studiedagarna skapas förutsättningar härför, men för mera omfattande fortbildning blir särskilda pedagogiska kurser nödvändiga. Liksom beträffande den fackliga fortbildningen finner de sakkunniga det önskvärt, att lärarna med några års intervaller får delta i fortbildningskurser angående pedagogiska och psykologisk-pedagogiska frågor.

192 Det må i detta sammanhang framhållas, att behovet av pedagogisk fortbildning i regel blir starkt accentuerat i

Vissa speciella frågor rörande Utöver facklig och pedagogisk fortbildning i egentlig mening är även viss annan kursverksamhet för lärare i yrkesämnen nödvändig. De sakkunniga har i kap. 11 omnämnt kurser för utbildning av handledare för lärarutbildningen, skoladministrativa kurser m. fl. Därvid har även framhållits att kurser av denna art åtminstone tills vidare bör anordnas direkt av tillsynsmyndigheten. Varje lärare, som vill följa utvecklingen inom sitt yrkesområde, har behov av fortlöpande informationer om nyheter i fråga om undervisningsmateriel, läroböcker, facklitteratur, filmer, bildband o. s. v. Lärartidskrifterna torde i allmänhet söka ge sina läsare sådana informationer, men det kan visa sig besvärligt för en dylik tidskrifts redaktion att kontinuerligt följa utvecklingen inom alla områden. De sakkunniga föreslår därför att den centrala

samband med genomförandet av viktiga förändringar inom skol- och utbildningsväsendet.

fortbildningsverksamheten tillsynsmyndigheten erhåller erforderliga resurser för att på skilda sätt lämna olika nämnder, organ, styrelser, skolledare, lärare m. fl. informationer av här avsedd art. Skolmyndigheterna bör också •—- såsom hittills i stor utsträckning skett — animera läroboksförlag, skolmaterielfirmor m. fl. att i samband med studiedagar, fortbildningskurser samt lärar- och skolledarkonferenser anordna utställningar och demonstrationer. Frågor r ö r a n d e tidpunkten för fortbildningskurserna, deras längd, kontroll av deltagarnas kunskaper, eventuell betygssättning m. m. har de sakkunniga närmare behandlat i kap. 11. Vi finner inte anledning att här framlägga några direkta förslag angående dessa spörsmål utan hänvisar till de synpunkter, som anförts i nämnda kapitel.

AVDELNING I I I

Kostnadsberäkningar och sammanfattning

13—205091

K A P I T E L 13

Kostnadsberäkningar

Kostnadsberäkningarna i detta kapitel avser dels kostnaderna för utbildningen av lärare i jordbrukets och skogsbrukets yrkesämnen jämte instruktörer (handledare) och dels kostnaderna för fortbildning av lärare i yrkesämnen för industri, hantverk, handel, jordbruk och skogsbruk. I det förstnämnda fallet blir det fråga om såväl investeringskostnader som årliga driftskostnaKostnader

för utbildning

der, medan beräkningarna i det sistnämnda fallet avser enbart årliga kostnader. De sakkunniga förutsätter nämligen att fortbildningskurserna för lärare kan förläggas till befintliga utbildningsanstalter eller att lokaler för ändamålet kan förhyras på annat håll. Några fasta anstalter för verksamheten med lärarnas fortbildning kan icke anses behövliga.

av lärare i jordbrukets

In ves t er ingskostn åder

De sakkunniga h a r icke, som framgår av redogörelsen i kap. 8, funnit anledning att föreslå inrättande av en särskild anstalt för lärarutbildningen med tillhörande övningsskola inom jordbrukets område. Då denna utbildning blir av relativt ringa omfattning, har vi funnit det mest lämpligt, att densamma förlägges i anslutning till ett p a r redan befintliga skolor för jordbruksutbildning. Utbildningen av ämneslärare och instruktörer skulle äga rum vid Jälla lantmannaskola och utbildningen av yrkeslärare vid lantbruksinstitutet i Alnarp. Möjligen kan längre fram även denna senare utbildning förläggas till Jälla. Då det är vanskligt att bedöma det framtida behovet av lärare och instruktörer för jordbruksutbildningen, h a r de sakkunniga ansett sig böra föreslå stadigvarande och med egna lokaler utrustad lärarutbildningsverksamhet endast vid Jälla.

och skogsbrukets

yrkesämnen

Lokalbehovet för den ifrågavarande utbildningen blir ringa. De sakkunniga utgår från, att sådana lokaler som bibliotek, materielrum, lärarrum och administrationslokaler vid lantmannaskolan i Jälla respektive lantbruksinstitutet i Alnarp skall kunna få utnyttjas även av lärarutbildningsverksamheten. Vidare r ä k n a r de sakkunniga med, att det inte skall bli behövligt att bygga intcrnat för eleverna i lärarutbildningen utan att dessa skall kunna hyra bostadsrum på respektive platser eller i närbelägna städer, Uppsala respektive Malmö och Lund. De lokaler, som skulle erfordras för lärarutbildningen, inskränker sig då till två lärosalar på vardera platsen, Jälla och Alnarp. Till Jälla kommer visserligen att förläggas två olika kurser, en för utbildning av ämneslärare och en för utbildning av instruktörer, men de sakkunniga r ä k n a r med att instruktörskursen kan äga rum vid en tidpunkt, då lokalerna inte tas i anspråk av ämneslärarkursen. Någon dubblering av

196 lokalerna skulle således inte bli erforderlig. Då de sakkunniga räknar med att yrkeslärarutbildningen för jordbruket framdeles skall kunna överflyttas från Alnarp till Jälla, bör någon nybyggnad av undervisningslokaler icke ske i Alnarp. De sakkunniga förutsätter, att det skall bli möjligt att använda redan befintliga lärosalar vid lantbruksinstitutet för yrkeslärarutbildningen. Vid Jälla skulle lärarutbildningen bli permanent förlagd. Även om det skulle bli möjligt att till en början få använda lantmannaskolans lärosalar för lärarutbildningen, kan en sådan anordning inte gärna bli bestående för framtiden. Nybyggnad för undervisningslokaler blir nödvändig. Då den erforderliga golvytan för dessa lokaler beräknas uppgå till endast 80 m2, torde detta byggnadsproblem lämpligen böra lösas på det sättet, att en tillbyggnad sker till den nuvarande lantmannaskolan. Mest praktiskt blir då, att huvudmannen för lantmannaskolan, Uppsala läns landsting, låter utföra detta byggnadsarbete och att statsverket betalar årlig h y r a för dessa undervisningslokaler. Investeringskostnaderna för lärarutbildningen på jordbrukets område skulle då endast utgöras av engångsanslag för utrustning av de nybyggda undervisningslokalerna vid Jälla samt för inköp av stadigvarande undervisningsmateriel, däri inbegripet böcker som grundstomme för ett blivande bibliotek för lärarutbildningen. Dessa engångsanslag kan beräknas till cirka 40 000 kronor. Ej heller för utbildningen av lärare och instruktörer på skogsbrukets område h a r de sakkunniga ansett sig böra föreslå inrättande av en särskild utbildningsanstalt. Då även denna utbildning blir av relativt liten omfattning, bör den lämpligen anknytas till någon

redan befintlig skogsbruksskola. De sakkunniga har i kap. 8 föreslagit, att den ifrågavarande utbildningen skall förläggas till skogsbruksskolan i Ladvik i Stockholms län. Skogsbruksskolans lektionssalar, dagrum, hygienavdelning m. fl. lokaler är icke dimensionerade på ett sådant sätt, att de också kan användas för lärarutbildningens behov. Nybyggnad för ändamålet blir nödvändig. Vidare b l i r det ofrånkomligt att uppföra ett elevinternat för lärarkandidaterna. På grund av skogsbruksskolams läge torde det med all säkerhet icke bli möjligt att för deras räkning h y r a ett tillräckligt antal privatrum i trakten till för eleverna överkomliga kostnader. De sakkunniga föreslår, att en skolbyggnad uppföres, i vilken skall inrymmas såväl bostadsrum för lärarkandidaterna som för lärarutbildningen erforderliga lokaler och utrymmen. Vid beräkningen av kostnaderna för detta nybygge h a r de sakkunniga utgått från att byggnaden skall innehålla följande lokaler, nämligen en lektionssal om 70 m 2 , 2 g r u p p r u m om vardera 12,5 m 2 , 1 materielrum om 25 m 2 , 2 arbetsrum för föreståndare och lärare om vardera 15 m 2 , 1 dagrum om 25 m 2 , 25 elevrum om v a r d e r a 9 m 2 , 1 hygienavdelning (putsrum, torkrum, omklädningsrum och tvättrum) om sammanlagt 50 m 2 , förrådsutrymmen om 20 m 2 samt övriga utrymmen (hallar, korridorer, toaletter m. m.) 200 m 2 . Den sammanlagda golvytan skulle således utgöra 670 m 2 . Byggnadens volym blir 2 400 m 3 och med en beräknad byggnadskostnad av 225 kr per m 3 blir hela byggnadskostnaden 540 000 kr. Den nuvarande föreståndarbostaden vid skogsbruksskolan är icke särskilt lämplig för sitt ändamål. I varje fall motsvarar den icke de krav, som skä-

197 ligen kan ställas på en bostad för en föreståndare, som skall vara chef såväl för skogsbruksskolan som för lärarutbildningen. De sakkunniga föreslår, att en ny föreståndarbostad uppföres och att den nuvarande bostaden tas i anspråk för andra ändamål. De sakkunniga r ä k n a r med att en n y föreståndarbostad erhåller en volym av 500 m 3 . Byggnadskostnaden per m 3 har uppskattats till 240 kr. eller sammanlagt 120 000 kr. Förläggningen av lärarutbildningen till Ladvik kräver en ombyggnad av det nuvarande köket i skogsbruksskolan. Kostnaderna härför h a r beräknats till 75 000 kr. F ö r inredning och utrustning i den föreslagna nya skolbyggnaden h a r beräknats ett engångsanslag av 55 000 kr. och för inköp av stadigvarande undervisningsmateriel, däri inbegripet böcker som stomme för ett blivande bibliotek för lärarutbildningen, ett engångsanslag av 25 000 kr. Investeringskostnaderna för jordbrukets lärarutbildning skulle komma att uppgå till 40 000 kr. och för skogsbrukets lärarutbildning till 815 000 eller sammanlagt för båda områdena 855 000 kr. Årliga kostnader Löner och arvoden. För lärarutbildningen inom jordbrukets och skogsbrukets yrkesutbildning blir enligt de sakkunnigas förslag följande fasta lärartjänster erforderliga, nämligen 1 rektorstjänst vid Lad viks skogsbruksskola, 1 lektorstjänst i psykologi och pedagogik för ämneslärar- och instruktörsutbildningen vid Jälla lantmannaskola, 1 lektorstjänst i samma ämnen för ämneslärar-, yrkeslärar- och instruktörsutbildningen vid Ladviks skogsbruksskola, 1 extra adjunktstjänst i samma ämnen för yrkeslärarutbildningen vid Alnarps

lantbruksinstitut samt 1 assistenttjänst i skoglig arbetsteknik och 1 assistenttjänst i maskinteknik för yrkesläraroch instruktörsutbildningen vid Ladviks skogsbruksskola. Dessutom erfordras timlärare och speciallärare. F ö r innehavaren av rektorstjänsten h a r beräknats lön enligt lönegrad B 1. Då denne befattningshavare skall vara såväl ledare för lärarutbildningen som föreståndare för skogsbruksskolan bör kostnaderna för lärarutbildningen endast belastas av skillnaden mellan lönen i lönegrad B 1 och lönen för föreståndartjänsten vid skogsbruksskolan, vilken beräknats efter löneklass A 17 i ortsgrupp 4. För de båda lektorstjänsterna h a r räknats med lön enligt löneklass A 27, i det ena fallet ortsgrupp 3 och i det andra fallet ortsgrupp 4. Vidare har beräknats avlöningsförstärkning till varje innehavare av dessa tjänster motsvarande arvode för 2 veckotimmar. Då de båda lektorerna tillika föreslagits bli studierektorer, h a r dessutom utöver nämnda avlöningsförstärkning även beräknats arvode för 2 veckotimmar. 1 För den extra adjunktstjänsten har beräknats lön efter löneklass A 23 i ortsgrupp 3 och för de båda assistenttjänsterna lön enligt löneklassen A 19 i ortsgrupp 4. Innehavarna av de båda sistnämnda tjänsterna avses emellertid komma att dela sin tjänstgöringstid mellan lärarutbildningsverksamheten och skogsbruksskolan. I enlighet med av de sakkunniga uppgjorda timplaner skulle 70 % av deras tjänstgöringstid falla inom den grundläggande lärarutbildningen och 30 procent inom fortbildningsverksamheten för lärare. En beräkning av de årliga kostnaderna för arvoden till timlärare och spe1 Därest inga avlönitigsförstärkningar alls skulle komma att utgå minskas lönekostnaderna för de båda lektorstjänsterna med cirka 12 500 kr.

198 ciallärare är av naturliga skäl vansklig att göra. De sakkunniga har för enkelhetens skull räknat med vissa medeltal. Arvode för 380 extra lärartimmar vid ämneslärarutbildningen i Jälla har beräknats efter AT 27, för 326 extra lärartimmar vid instruktörsutbildningen i Jälla, för 476 extra lärartimmar vid yrkeslärarutbildningen i Alnarp och för 250 extra lärartimmar vid lärar- och instruktörsutbildningen i Ladvik efter AT 23 enligt timlärarkungörelsen. Samtliga löner och arvoden har beräknats efter för år 1963 utgående belopp. Ersättning till kursledarna i Jälla och Alnarp samt ersättning för handledning vid de externa övningsskolorna har för lärar- och instruktörsutbildningen på jordbrukets område beräknats till 12 000 kr. Ersättning för handledning vid de externa övningsskolorna i samband med lärar- och instruktörsutbildningen på skogsbrukets område h a r beräknats till 6 000 kr. De sammanlagda årliga kostnaderna för löner och arvoden blir enligt ovan angivna beräkningsgrunder omkring 265 000 kr. Av denna summa belöper sig cirka 130 000 kr. på jordbrukets och 135 000 kr. på skogsbrukets lärarutbildning. Ersättning till elever. Till deltagarna i de olika lärarutbildningskurserna inom jordbrukets och skogsbrukets områden bör utgå ersättning med samma belopp per månad, som utgår till deltagare i grundläggande kurser för utbildning av yrkeslärare inom industri och hantverk, eller med 1 020 kr. per månad. De sakkunniga h a r vid kostnadsberäkningarna räknat med denna summa för samtliga deltagare i såväl ämneslärar- som yrkeslärar- och instruktörskurser inom båda områdena. Vi anser oss emellertid böra framhålla, att det med hänsyn till penningvärdets förändringar inte är välbetänkt att fixe-

ra ersättningen åt deltagarna i lärarutbildningskurserna vid ett fast belopp. Detta belopp bör göras rörligt, så att det automatiskt kan anpassas efter växlingarna i penningvärdet. Enklast kan detta ske på så sätt, att ersättningen bestämmes att utgå med samma belopp som den kontanta lönen i en viss löneklass inom statens löneplan A, t. ex. löneklassen 8. En sådan reform bör givetvis avse all lärarutbildning för yrkesundervisningen. 1 Innehar deltagare i lärarutbildningskurs fast lärartjänst, bör ersättningen dock utgå enligt de regler, som gäller för ersättning åt deltagare i praktisk lärarkurs. Utöver ovannämnda ersättning bör kursdeltagarna erhålla ersättning för kostnader för resor enligt för övrig yrkeslärarutbildning gällande regler. Följande antal lärarkandidater skulle årligen deltaga i utbildningen, nämligen för jordbruksundervisningen 30 ämneslärare (15 veckor), 30 yrkeslärare (15 veckor) och 30 instruktörer (5 veckor) och för skogsbruksundervisningen 15 yrkeslärare (33 veckor) samt antingen 15 ämneslärare (15 veckor) eller 15 instruktörer (24 veckor). Vid beräkningen av ersättningarna åt lärarkandidaterna h a r för de båda sistnämnda kategorierna per år räknats med ett medeltal av 15 lärarkandidater under en kurstid av

15+24

= 19 Vi veckor.

Ersättningarna till deltagarna i lärarutbildningskurser på jordbrukets område kan beräknas till cirka 275 000 kr. och till deltagarna i kurser på skogsbrukets område till cirka 205 000 kr. eller sammanlagt 480 000 kr. för båda områdena. 1 I statsverkspropositionen för budgetåret 1963/64 har föreslagits att ersättningen till deltagare i lärarutbildningskurser skall höjas till 1 200 kr. per månad.

199 Kostnader för inköp av böcker och undervisningsmateriel De årliga kostnaderna härför kan beräknas till cirka 10 000 kr. för vartdera området, d. v. s. sammanlagt 20 000 kr. Expenser. För omkostnader av skilda slag h a r beräknats 20 000 kr. för vartdera området eller sammanlagt k0 000 kr. I expenserna för jordbrukets lärar-

Kostnader

för fortbildning jordbrukets

utbildning har inräknats h y r a till Uppsala läns landsting för lokaler vid Jälla lantmannaskola. De årliga kostnaderna för jordbrukets lärarutbildning kommer att belöpa sig på cirka 435 000 kr. och för skogsbrukets lärarutbildning till cirka 370 000 kr. eller sammanlagt 805 000 kr.

av lärare i industriens, hantverkets, och skogsbrukets yrkesämnen

Såsom framgår av det föregående har de sakkunniga icke framlagt några i detalj utformade förslag till fortbildning av lärarna i yrkesämnen. Vilka kurser eller annan fortbildningsverksamhet, som lämpligen bör anordnas under ett läsår måste bli en uppgift för vederbörande tillsynsmyndighet att bestämma. Med hänsyn härtill h a r de sakkunniga icke företagit några detaljerade beräkningar över kostnaderna för lärarnas fortbildning. Vi anger endast här nedan en summa, som vi anser vara nödvändig för att den ifrågavarande fortbildningen skall kunna genomföras i med hänsyn till lärarnumerären skälig omfattning. Denna summa inkluderar sådana kostnader som utgifter för administration, lokalhyra, inköp av eventuellt erforderlig undervisningsmateriel, arvoden åt lärare och föreläsare vid fortbildningskurser, resekostnadsersättningar jämte traktamenten åt såväl dessa som åt kursdeltagarna, bidrag till lärare för utövandet av yrkesstudier och för korrespondensstudier, däremot icke löner till kursdeltagarna u n d e r den tid de deltar i fortbildningsverksamhet. För fortbildning av lärare i industriens och hantverkets yrkesämnen h a r under budgetåret 1962/63 stått till överstyrelsens för yrkesutbildning för-

handelns,

fogande ett belopp av cirka 325 000 kr. och för fortbildning av lärare i handelns yrkesämnen ett belopp av cirka 235 000 kr. För fortbildning av lärare i yrkesämnena i grundskolans årskurs 9 har cirka 220 000 kr. stått till skolöverstyrelsens förfogande. Till fortbildning av lärare i jordbrukets yrkesämnen h a r för nämnda budgetår anvisats ett belopp av 85 000 kr. Kostnaderna för fortbildning av lärare i skogsbrukets yrkesämnen inklusive specialutbildning av lärare i maskinteknik slutligen kan för nämnda budgetår uppskattas till cirka 130 000 kr. Med hänsyn till att de sakkunniga uttalat sig för en väsentlig utökning av fortbildningsverksamheten för de ifrågavarande lärargrupperna bör de nämnda beloppen uppräknas i relativt hög grad. En annan viktig omständighet, som gör en uppräkning nödvändig är den, att resekostnadsersättning och traktamenten åt deltagare i fortbildningskurser numera enligt beslut av 1962 års riksdag utgår enligt statens allmänna resereglemente. De flesta lärare kommer att erhålla reseersättning och traktamente enligt rese- och traktamentskla&sen B, d. v. s. ersättning för resa i 1 klass och ett traktamente per dygn av maximum 46 kr. Tidigare utgick ersättning för resa i 2 klass och

200 ett traktamente av 16 kr. Kostnaderna för resor och traktamenten kommer således att automatiskt öka i hög grad. De sakkunniga beräknar med hänsyn till de ovan nämnda förhållandena de årliga kostnaderna för fortbildning av lärare i industriens och hantverkets yr-

kesämnen till 1 200 000 kr., för lärare i handelns yrkesämnen till 800 000 kr., för lärare i jordbrukets yrkesämnen till 200 000 kr. och för lärare i skogsbrukets yrkesämnen till 200 000 kr. eller sammanlagt för hela fortbildningsverksamheten till 2 kOO 000 kr.

Sammandrag Kostnader för utbildning av lärare i jordbrukets

yrkesämnen

Investeringskostnader

Inköp av stadigvarande undervisningsmateriel inklusive böcker för lärarutbildningen i Jälla Summa

40 000 kr. 40 000 kr.

Årliga kostnader

Löner och arvoden Ersättning åt deltagare i lärarutbildningskurser Inköp av undervisningsmateriel och böcker övriga omkostnader

130 000 kr. 275 000 » 10 000 » 20 000 » Summa

Kostnader för utbildning av lärare i skogsbrukets

435 000 kr.

yrkesämnen

Investeringskostnader

Uppförande av skolbyggnad för lärarutbildningen i Lad vik Uppförande av rektorsbostad i Ladvik Ombyggnad av kök vid skogsbruksskolan i Ladvik Inredning och utrustning av skolbyggnaden i Ladvik Inköp av stadigvarande undervisningsmateriel inklusive böcker för lärarutbildningen i Ladvik Summa

540 000 kr. 120 000 » 75 000 » 55 000 » 25 000 » 815 000 kr.

Årliga kostnader

Löner och arvoden Ersättning åt deltagare i lärarutbildningskurser Inköp av undervisningsmateriel och böcker Övriga omkostnader Summa Sammanlagda kostnader för jordbrukets och skogsbrukets Investeringskostnader Årliga kostnader

135 000 kr. 205 000 » 10 000 » 20 000 » 370 000 kr.

lärarutbildning

40 000 + 815 000 kr. = 855 000 kr. 435 000 + 370 000 kr. = 805 000 kr.

Årliga kostnader för fortbildning av lärare i industriens, hantverkets, handelns, jordbrukets och skogsbrukets yrkesämnen Fortbildning av lärare i industriens och hantverkets yrkesämnen . . 1 200 000 kr. Fortbildning av lärare i handelns yrkesämnen 800 000 » Fortbildning av lärare i jordbrukets yrkesämnen 200 000 » Fortbildning av lärare i skogsbrukets yrkesämnen 200 000 » Summa 2 400 000 kr.

K A P I T E L 14

S ammanfatt ning

I ett inledande kapitel (kap. 1) redogör de sakkunniga för de icke slutförda delarna av utredningsuppdraget i fråga om lärarutbildningen; dessa delar kan i föreliggande sammanhang anges genom en hänvisning till den huvudsakliga dispositionen av detta betänkande. Den efter inledningskapitlet följande framställningen är uppdelad på tre avdelningar. Sålunda behandlas i en första avdelning utbildningen av lärare i yrkesämnen för jordbruk och skogsbruk. Den därpå följande avdelningen inrymmer synpunkter och förslag angående fortsatt utbildning av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk, handel, jordbruk och skogsbruk; i ett särskilt kapitel diskuteras yrkesutbildningen av handikappade och den därför erforderliga lärarutbildningen. Den tredje avdelningen omfattar kostnadsberäkningar och sammanfattning. Till betänkandet är därjämte fogat två bilagor, vari framlägges förslag till läroplaner för utbildning av lärare och instruktörer för lantbruks- resp. skogsbruksutbildningen. Yrkesutbildningen inom jordbrukets område (kap. 2) kommer enligt beslut av 1962 års riksdag att från och med den 1 juli 1963 bli föremål för en genomgripande omläggning. Denna innebär, att yrkesutbildningen inom jordbrukets område erhåller en utbildningsgång, som bygger direkt på den obligatoriska grundskolan och som möjliggör

för blivande yrkesutövare inom jordbruket att i skolmässiga former förvärva vidgade yrkeskunskaper genom att successivt genomgå förberedande och grundläggande yrkesutbildning, specialkurser, arbets- och driftsledarkurser samt lantmästarkurs. I anslutning till denna målsättning skall de nuvarande lantbruks- och lantmannaskolorna samt jordbrukets yrkesskolor ombildas till en enhetlig skoltyp, benämnd lantbruksskola. För den framtida förberedande och egentliga yrkesutbildningen inom jordbrukets område kan enligt de sakkunnigas uppfattning följande heltidsanställd undervisningspersonal förutsättas bli erforderlig, nämligen ämneslärare, yrkeslärare och instruktörer (handledare). Ytterligare ett par personalkategorier är emellertid relevanta i detta sammanhang, nämligen de till hushållningssällskapen knutna konsulenterna och instruktörerna. Den hittillsvarande utbildningen av heltidsanställda lärare i yrkesämnen inom jordbrukets område (kap. 3) har haft en mycket begränsad omfattning. De agronomutbildade lärarnas pedagogiska utbildning har i huvudsak inskränkt sig till den undervisning de erhållit under högskoletiden. För närvarande omfattar pedagogikundervisningen vid lantbrukshögskolan en föreläsnings- och övningskurs om cirka 40 timmar, under senare år kompletterad

202 med ett mindre antal auskultationer och undervisningsövningar. Lantbruksstyrelsen har ansett sig föranlåten att anordna särskilda för lantbrukslärare och konsulenter anpassade kurser i psykologi och pedagogik. Dessa kurser har vardera i regel omfattat omkring en vecka. För blivande lärare på enhetsskolans jordbruksgren av årskurs 9 y och för blivande instruktörer vid hushållningssällskap och lantbruksnämnder har vid Alnarp anordnats två kurser, den ena år 1958 och den andra år 1960. Vardera kursen pågick åtta veckor. Det sammanlagda antalet deltagare uppgick till ett 40-tal, av vilka flertalet var lantmästare. Under 1950-talet anordnade skolöverstyrelsen sammanlagt fem pedagogiska kurser i Linköping för blivande lärare i yrkesbetonade fortsättningsskolor i anslutning till jordbruk. Till kurserna, vilka vardera omfattade tre veckor, antogs kvalificerade yrkesmän, som i flertalet fall genomgått utbildning till lantmästare. I regel räknade varje kurs ett 15-tal deltagare. År 1954 anordnade skolöverstyrelsen även på Sånga-Säby en fortsättningskurs om tre veckor. Den var främst avsedd för inom jordbruket sysselsatta lantmästare, jordbruks- och lantbruksinstruktörer m. fl., som genomgått någon av ovannämnda kurser för lärare i yrkesbetonade fortsättningsskolor. Vid behandlingen av den framtida rekryteringen och utbildningen av lärare och instruktörer i yrkesämnen för jordbrukets område (kap. 4) har de sakkunniga ansett sig böra beakta behovet av pedagogisk utbildning för ämneslärare, yrkeslärare, instruktörer (handledare), timlärare i yrkesämnen samt konsulenter och instruktörer hos hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Timlärarna kan komma att utgöras såväl av lantmästare som av

agronomutbildade; en del av timlärarna kan beräknas tillhöra de två sistnämnda personalkategorierna, konsulenter och instruktörer hos hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Med hänsyn till arten och behovet av pedagogisk utbildning kan n ä m n d a personalkategorier lämpligen i n o r d n a s i tre grupper, nämligen ämneslärare (agronomutbildade lärare och konsulenter), yrkeslärare (yrkeslärare samt instruktörer hos hushållningssällskap och lantbruksnämnder) samt instruktörer (handledare). De sakkunniga föreslår som inträdesfordringar till pedagogisk utbildning av ämneslärare i jordbrukstekniska ämnen, att sökande skall vara fri från sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig såsom lärare, vara känd för en hedrande van del samt ha genomgått högre lantbruksutbildning, dokumenterad genom examensbetyg från lantbrukshögskolan. Den pedagogiska utbildningen av agronomer bör enligt de sakkunnigas mening omfatta minst femton veckor. Denna utbildning anses åtminstone tills vidare kunna äga rum genom särskilt anordnad kursverksamhet, som lämpligen förlägges till redan befintliga skolor för den lägre lantbruksundervisningen. Även med ett relativt begränsat antal deltagare i en pedagogisk utbildningskurs för ifrågavarande ämneslärare måste erforderliga auskultationer och undervisningsövningar förläggas till två eller flera skolorter. Det blir därför nödvändigt att under en del av utbildningstiden utplacera lärarkandidater på skilda orter, en åtgärd som medför avbrott i den till den egentliga kursorten förlagda utbildningsverksamheten. Utbildningens uppdelning i olika

203 perioder och utnyttjandet av övningsavdelningar på skilda orter bör bl. a. ske med beaktande av de olika kursmomentens vikt och lärarkandidaternas arbetsbörda. Det kan inte anses önskvärt att slå sönder utbildningstiden i många perioder. Flera alternativa lösningar är möjliga. De sakkunniga vill emellertid i första hand förorda, att den femton veckor omfattande utbildningstiden uppdelas på tre perioder. Den teoretiska utbildningen samt vissa delar av den praktiska utbildningen föreslås sålunda förlagda till de fem första och de tre sista veckorna, medan huvudparten av den praktiska utbildningen med lärarkandidaterna utplacerade på skilda orter föreslås förlagd till den mellanliggande perioden om sju veckor. En vecka av sistnämnda period beräknas anslagen till hospitanttjänstgöring vid t. ex. hushållningssällskap. Inom ramen för den föreslagna tiden har de sakkunniga utarbetat en timplan, som omfattar sammanlagt 400 timmar, nämligen 204 timmar teoretisk och 180 timmar praktisk utbildning samt IG timmar frivillig motionsgymnastik. De sakkunniga förutsätter, att lärarkandidaterna efter genomgången pedagogisk utbildning erhåller betyg enligt av tillsynsmyndigheten fastställt formulär. Någon egentlig lärarutbildning har hittills inte förekommit för berörda lärarkategori. Denna omständighet innebär tydligen bl. a., att lärarna vid de tillämnade övningsskolorna till övervägande antalet själva saknar varje mera omfattande praktisk-pedagogisk utbildning. Vidare torde de endast i rena undantagsfall tidigare haft någon n ä r m a r e befattning med handledarskap av den art, varom h ä r är fråga. En första åtgärd måste därför självfallet

bli att för dessa lärare anordna en särskild pedagogisk kurs, vid vilken tas upp till behandling sådana psykologiska, pedagogiska och undervisningsmetodiska frågor, som kan vara av betydelse för deras kommande handledarskap. Uppenbarligen kommer den föreslagna ämneslärarutbildningen att till en början i viss utsträckning bli en försöksverksamhet. Beträffande den pedagogiska utbildningen av yrkeslärare inom jordbrukets område föreslår de sakkunniga utöver krav i fråga om hälsotillstånd och vandel som inträdesfordringar, att sökande skall ha uppnått en levnadsålder av lägst 22 år samt ha på ett tillfredsställande sätt genomgått lantmästarutbildning eller styrka sig äga däremot svarande teoretiska och praktiska kunskaper och färdigheter. Även för yrkeslärarna inom jordbrukets område föreslår de sakkunniga en pedagogisk utbildning om femton veckor. Av olika anledningar anses emellertid gemensam utbildning för ämneslärare och yrkeslärare föga ändamålsenlig. En samordning av utbildningen skulle visserligen medföra administrativa fördelar, möjligheter att effektivare utnyttja lokaler, undervisningsmateriel m. m., men bristen på en skola för den lägre lantbruksundervisningen av tillräcklig kapacitet att ensam kunna tjänstgöra som övningsskola utgör ett allvarligt hinder. Skall kursdeltagarna under den praktiska perioden kunna utplaceras vid skolor inom ett relativt begränsat område, kan antalet deltagare knappast överstiga femton. Det är därför inte ändamålsenligt att sammanföra två med avseende på föregående fackutbildning så pass olikartade grupper, som det h ä r är fråga om. Att t. ex. under en termin genomföra en gemen-

204 sam pedagogisk utbildningskurs med en dylik av båda kategorierna sammansatt och därför heterogen grupp för att kanske redan nästfoljande termin återigen vara hänvisad att arbeta under liknande, mindre gynnsamma förutsättningar synes föga motiverat. De sakkunniga förordar sålunda, att ämneslärarna och yrkeslärarna inom jordbrukets område utbildas vid separata kurser. En direkt följd av detta ställningstagande blir, att yrkeslärarnas pedagogiska utbildning kan organiseras utan att speciell hänsyn tages till uppläggningen av och koordinering med nyssnämnda ämneslärares utbildningskurser. De sakkunniga föreslår, att teoretisk utbildning med deltagarna samlade på kursorten meddelas under de fem första och de fyra sista kursveckorna, medan den mellanliggande perioden disponeras så, att fem veckor anslås till auskultering och undervisningsövningar och en vecka tiU hospitanttjänstgöring vid t. ex. hushållningssällskap. Den av de sakkunniga utarbetade timplanen omfattar sammanlagt 452 timmar, varav 264 timmar teoretisk och 170 timmar praktisk utbildning samt 18 timmar frivillig motionsgymnastik. Liksom ämneslärarna bör även yrkeslärarna inom jordbrukets område enligt de sakkunnigas mening erhålla betyg över genomgången pedagogisk utbildning. Instruktörerna (handledarna) inom jordbrukets område beräknas biträda ämneslärarna och yrkeslärarna vid den praktiska lantbruksundervis ningen. Som inträdesfordringar till pedagogisk utbildning av instruktörer föreslår de sakkunniga utöver krav i fråga om hälsotillstånd och vandel, att sökande skall h a uppnått en levnadsålder av lägst 22 år, äga god allmänbildning samt

äga väl vitsordad yrkesskicklighet, förvärvad dels genom minst tre års allsidig praktik inom arbetsområden, som är väsentliga för den tillämnade instruktörsbefattningen, dels genom jordbruksutbildning, omfattande antingen lantmannaskolas vinterkurs, andra årskursen av tvåårig kurs vid jordbrukets yrkesskolor eller ettårig praktisk-teoretisk kurs vid lantbruksskola eller, sedan reformen av den lägre jordbruksutbildningen genomförts, grundläggande yrkeskurs om 21 veckor samt specialkurs inom respektive arbetsområde. Utbildningstiden bör avpassas med beaktande av att undervisningen kan koncentreras till för instruktörsarbetet väsentliga psykologisk-pedagogiska frågeställningar. Med hänsyn till de u p p ställda inträdesfordringarna anser nämligen de sakkunniga, att någon kompletterande facklig undervisning icke behöver ingå i utbildningen av instruktörer inom jordbrukets område. Omfattningen av denna utbildning måste även avvägas med hänsyn till instruktörernas mera begränsade pedagogiska arbetsuppgifter. De sakkunniga anser, att utbildningstidens längd för de blivande instruktörerna inom lantbruksundervisningen bör omfatta fem veckor. De första två veckorna samt den sista veckan föreslås omfatta den teoretiska och vissa delar av den praktiska utbildningen, medan de mellanliggande två veckorna beräknas helt ägnade åt praktisk utbildning; därvid förutsattes deltagarna utplacerade på de i utbildningen engagerade övningsskolorna för att fortsätta auskultationerna samt fullgöra huvudparten av övningarna i instruktörsarbete. Man torde inte kunna förutsätta, att deltagarna i instruktörsutbildningen i allmänhet h a r den studievana, som utgör en betydelsefull förutsättning för tillämpandet av mera krävande under-

205 visningsformer. Undervisningen i samband med utbildningen torde därför i förhållandevis stor utsträckning böra bedrivas under lektionsmässiga former. Följaktligen måste även antalet elevtimmar bli relativt större än om friare arbetsformer i ökad omfattning kunde komma till användning. Den av de sakkunniga utarbetade timplanen omfattar sammanlagt 150 timmar, varav 80 timmar teoretisk och 70 timmar praktisk utbildning. Kursdeltagare, som på ett tillfredsställande sätt genomgått instruktörsutbildningen, bör tilldelas betyg, medan övriga, som icke på ett tillfredsställande sätt kunnat tillgodogöra sig utbildningen eller som eljest visat sig klart olämpliga som instruktörer, blott bör tilldelas intyg, i vilket anges kursens omfattning och huvudinnehåll. I sin framställning angående yrkesutbildningen inom skogsbrukets område samt den därvid erforderliga utbildningspersonalen (kap. 5) erinrar de sakkunniga inledningsvis om att någon annan förberedande yrkesutbildning än den för handel, husligt arbete och tekniskt-praktiskt arbete samt den allmänpraktiska utbildningen i regel inte skall förekomma inom grundskolan, men att statsmakterna i fråga om skogsbruket dock gjort ett undantag; kommuner med skogsbruk som enda eller dominerande näring kan efter medgivande av vederbörande länsskolnämnd utbyta en av de fyra praktiska linjerna i grundskolans nionde årskurs mot en linje 9 skog. Det första ledet i den skogliga grundutbildningen utgöres antingen av första årskurs vid skogsbruksskola eller yrkesförberedande skoglig yrkesutbildning inom grundskolans årskurs 9 (linje 9 skog). Under detta första led ges allmän skoglig utbildning, gemensam för blivande skogsägare, skogsarbetare

och arbetsledare. Det andra ledet utgöres av andra årskurs vid skogsbruksskola. Härunder inriktas undervisningen på ett visst arbetsområde inom skogsbruket. För närvarande är andra årskursen uppdelad på följande linjer, nämligen skogshushållning, maskinteknik, allmän teknik och virkestransport med häst. Den som genomgått första årskurs vid skogsbruksskola kan antagas till elev i kompletteringskurs för inträde vid skogsskola. För inträde vid kurs för utbildning av skogsförmän krävs förutom praktik teoretiska kunskaper motsvarande dem, som meddelas under första årskursen vid skogsbruksskola. Slutskedet i den skogliga yrkesutbildningen nedom högskolestadiet utgöres av utbildningen vid statens skogsmästarskola. — Den skogliga yrkesutbildningen omfattar även fortbildning för i yrket redan verksamma. Den förberedande och egentliga yrkesutbildningen inom skogsbrukets omr å d e kräver insatser av ett flertal olika personalkategorier. Vid skogsvårdsstyrelserna tjänstgör utbildningsledare. Till skogsbruksskolorna är knutna föreståndare, yrkeslärare och instruktörer. Som lärare vid kompletteringskurser för inträde till skogsskolor tjänstgör föreståndare och assistenter. Skogsskolornas lärarpersonal utgöres av föreståndare, biträdande jägmästare och assistenter. Vid skogsmästarskolan finnes för närvarande tre fast anställda lärare, varav två betecknas som huvudlärare. En av huvudlärarna är tillika rektor. Utöver ovan angivna personalkategorier kommer även vissa andra tjänstemän inom skogsvårdsstyrelserna, befattningshavare inom skogsägareföreningar samt viss annan skoglig fältpersonal i kontakt med pedagogiska uppgifter, bl. a. i upplysnings- och propagandaarbete, i verksamheten med

206 personlig rådgivning till skogsägare, i den skogliga yrkesorienteringen och i samband med anordnandet av olika kurser. Åsyftade personalkategorier sysslar emellertid huvudsakligen med arbetsledande uppgifter. Den hittillsvarande utbildningen av undervisningspersonal för den skogliga yrkesutbildningen (kap. 6) utgjordes fram till slutet av 1950-talet av kortare specialkurser av facklig och pedagogisk art. F r å n och med läsåret 1958/59 infördes en ny form för lärarutbildningen. De kortare specialkurserna sammanfördes till en enhetlig kurs, varjämte den pedagogiska undervisningen utökades. Vidare uppdelades utbildningen i två kurstyper, en för yrkeslärare och en för instruktörer. Yrkeslärarutbildningen är uppdelad på 18 veckors kursmässig utbildning och 3 månaders assistenttjänstgöring, medan instruktörsutbildningen omfattar 12 veckors kursmässig utbildning och 3 månaders assistenttj änstgöring. F y r a yrkeslärarkurser med den antydda uppläggningen har genomförts under åren 1959/62. Det sammanlagda elevantalet har uppgått till 59. Vidare h a r under åren 1958/62 anordnats tre instruktörskurser för sammanlagt 57 elever. Utöver den av skogsstyrelsen bedrivna yrkeslärar- och instruktörsutbildningen har skogsvårdsstyrelserna anordnat s. k. handledarkurser, som avser att ge erforderliga kunskaper och färdigheter åt förmän (handledare), som vid lärlingskurserna har att svara för tillsyn av yrkesarbetet under praktikskedena. Kurstiden är fem veckor. Lärarutbildningen var tidigare ambulerande. Från och med läsåret 1959/60 är den emellertid förlagd till skogsbruksskolan i Vallmotorp (Söderm. 1.). Vid den framtida rekryteringen och utbildningen av lärarpersonal för un-

dervisning i yrkesämnen inom skogsbrukets område (kap. 7) bör enligt de sakkunnigas mening följande befattningar och arbetsuppgifter beaktas, nämligen utbildningsledare för regional ledning, organisation, tillsyn och kontroll av verksamheten samt för upprätthållande av samarbete med det praktiska skogsbruket ävensom med statliga regionala och kommunala myndigheter, ämneslärare med skogshögskoleutbildning för undervisning i yrkesteori och praktik inom vissa ämnesområden vid såväl grundutbildning som fortsatt utbildning samt vid skogsskolorna och vid dessa anordnade kompletteringskurser, föreståndare för skogsbruksskolor för administrations- och förvaltningsuppgifter avseende såväl skolskogen som den å skolan bedrivna kursverksamheten samt för undervisning i yrkesteori och tillhörande praktik, assistentlärare och assistenter för undervisning vid statens skogsskolor och skogsmästarskolan, yrkeslärare för undervisning i yrkesteori och yrkespraktik, instruktörer för att biträda de olika lärarkategorierna vid undervisning i framför allt skogsarbetenas praktiska bedrivande samt handledare för instruktion och tillsyn av elever i yrkesarbete på skilda arbetsplatser under kursernas praktikskeden. Med hänsyn till fackliga kompetenskrav samt till arten och behovet av utbildning för pedagogiska arbetsuppgifter kan nämnda personalkategorier enligt de sakkunnigas uppfattning inordnas i följande tre grupper inom den skogliga yrkesutbildningen, nämligen personal med pedagogisk verksamhet, som kräver examen från skogshögskolan,

207 personal med pedagogisk verksamhet, som kräver examen från skogsmästarskolan eller skogsskolorna, samt instruktörer och handledare. För antagning till pedagogisk utbildning av högskoleutbildad undervisningspersonal inom skogsbrukets område föreslår de sakkunniga följande fordringar, nämligen att sökande skall vara fri från sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig såsom lärare, vara känd för en hedrande vandel samt ha genomgått högre skoglig utbildning, dokumenterad genom examensbetyg från skogshögskolan. Enligt de sakkunnigas mening bör den pedagogiska utbildningstiden för civiljägmästare tills vidare begränsas till 15 veckor. Utbildningen bör förläggas i anslutning till en skogsbruksskola och äga rum under tider, då kursverksamheten därstädes och vid erforderliga externa övningsskolor lämnar möjlighet att genomföra de i den pedagogiska utbildningen ingående övningarna. Antalet övningsavdelningar vid varje skogsbruksskola är starkt begränsat; även med relativt få lärarkandidater i varje kurs blir det därför nödvändigt att i förhållandevis stor utsträckning anlita externa övningsskolor. Skogsbruksskolorna ligger emellertid spridda, varför det av praktiska skäl blir nödvändigt att i betydande omfattning koncentrera de praktiska momenten till vissa dagar av kurstiden. Dessa dagar bör vanligen tidsmässigt förläggas i följd, så att de upptar hela veckor. En uppdelning av kurstiden i praktiska och teoretiska skeden med en i kursplanen fastlåst tidsföljd för dessa synes dock ej lämplig i förevarande sammanhang. Enligt den av de sakkunniga utarbetade timplanen omfattar den pedagogiska utbildningen av civiljägmästare sammanlagt 390 timmar, nämligen 250

timmar teoretisk och 140 timmar praktisk utbildning. Betyg över civiljägmästarnas pedagogiska utbildning bör utfärdas enligt liknande grunder som för närmast motsvarande personalkategorier, nämligen civilekonomer och agronomer. Den högskoleutbildade skogliga undervisningspersonalens pedagogiska utbildning torde till en början i viss utsträckning erhålla försökskaraktär. När verksamheten pågått någon tid, kan vunna erfarenheter ge anledning till en reformering av utbildningen. Som fordringar för antagning till pedagogisk utbildning av personal med examen från skogsmästarskolan eller skogsskolorna föreslår de sakkunniga, att sökande skall vara fri från sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig såsom lärare, vara känd för en hedrande vandel samt ha genomgått skoglig utbildning dokumenterad genom avgångsbetyg från statens skogsmästarskola eller statens eller därmed jämförlig skogsskola. Utöver den rent pedagogiska utbildningen bör berörda personalkategori även erhålla viss fackutbildning, inriktad på skogsarbetets praktiska bedrivande. Med hänsyn till de erfarenheter, som vunnits vid den hittills av skogsstyrelsen bedrivna yrkeslärarutbildningen, synes det vara erforderligt att komplettera den kursmässigt meddelade praktiska och teoretiska utbildningen med assistentlärartjänstgöring, d. v. s. en uppläggning av utbildningen som är jämförlig med vad som numera i enlighet med de sakkunnigas förslag tillämpas vid utbildning av yrkeslärare inom industri och hantverk. Den sammanlagda utbildningstiden föreslås också erhålla samma omfattning som den för dessa yrkeslärare gällande, nämligen 33 veckor.

208 Enligt den av de sakkunniga utarbetade timplanen omfattar den kursmässigt bedrivna utbildningen sammanlagt 815 timmar, nämligen 290 timmar teoretisk och 175 timmar praktisk lärarutbildning samt 350 timmar kompletterande fackutbildning. Den kursmässigt meddelade undervisningen föreslås förlagd till den första terminen, som beräknas omfatta 15 veckor, och till 8 veckor vid slutet av den andra terminens tjänstgöring, sålunda tillsammans 23 veckor. Assistentlärartjänstgöringen kommer följaktligen att omfatta 10 veckor. Efter genomgången utbildning bör deltagarna tilldelas betyg, som i vad avser utbildningens pedagogiska delar föreslås utformat efter samma grunder som betygen över övrig av de sakkunniga föreslagen lärarutbildning. Vidare föreslås betyget omfatta ett sammanfattande vitsord gällande den i lärarutbildningen ingående kompletterande fackutbildningen. Detta vitsord bör emellertid enligt de sakkunnigas mening endast graderas på ett sådant sätt, att det framgår, om vederbörande på ett tillfredsställande eller mindre tillfredsställande sätt genomgått nämnda fackutbildning. F ö r antagning till pedagogisk utbildning av instruktörer (handledare) inom skogsbrukets område föreslår de sakkunniga utöver krav i fråga om hälsotillstånd och vandel följande inträdesfordringar, nämligen att sökande skall ha uppått en levnadsålder av lägst 22 år, äga god allmänbildning samt äga väl vitsordad yrkesskicklighet, förvärvad genom minst fem års allsidig skogspraktik; genomgången första årskurs av den grundläggande skogliga yrkesutbildningen bör få inräknas i praktiktiden och utgöra särskild merit.

Utöver den pedagogiska utbildningen bör instruktörerna i likhet med yrkeslärarna erhålla viss kompletterande facklig utbildning samt fullgöra viss assistenttjänstgöring. Enligt den av de sakkunniga utarbetade timplanen omfattar den kursmässigt bedrivna utbildningen sammanlagt 515 timmar, nämligen 130 timmar teoretisk och 60 timmar praktisk lärarutbildning samt 325 timmar kompletterande fackutbildning. Den kursmässigt meddelade undervisningen föreslås omfatta sammanlagt 12 veckor, nämligen 8 veckor före och 4 veckor efter assistenttjänstgöringen, som beräknas pågå u n d e r 12 veckor. Instruktörernas utbildningstid uppgår sålunda till 24 veckor, d. v. s. samma omfattning som den h a r för närvarande. Över genomgången utbildning bör instruktörerna erhålla betyg, utformade enligt samma grunder som de för den skogliga yrkeslärarutbildningen föreslagna. Vid utarbetandet av sina förslag angående organisationen och utbyggnaden av lårar- och instruktörsutbildningen för lantbruks- och skogsbruksundervisningen (kap. 8) har de sakkunniga beträffande jordbrukets område ansett sig kunna konstatera, att behovet av pedagogiskt utbildad personal åtminstone under de närmaste åren kräver, att ut* bildning ordnas på två orter. Maximalt skulle därigenom årligen kunna utbildas omkring sextio ämneslärare, yrkeslärare och konsulenter samt ett trettiotal instruktörer (handledare). Med hänsyn till vanskligheten att på något längre sikt kunna ange det erforderliga behovet av pedagogiskt utbildad personal inom jordbrukets område föreslås stadigvarande och med egna lokaler utrustad utbildningsverksamhet endast på en ort, nämligen Jälla. Till den där befintliga lantmannaskolan skulle förläggas utbildningen av ämneslärare (och

209 konsulenter) samt instruktörer. Som tillfällig kursort för yrkeslärarutbildningen föreslår de sakkunniga Alnarp. Såväl i Jälla som i Alnarp beräknas respektive skolchef tjänstgöra som ledare av den pedagogiska utbildningsverksamheten. För utbildningsverksamheten i Jälla föreslår de sakkunniga inrättandet av ett lektorat i psykologi och pedagogik, medan för den mera tillfälliga utbildningen av yrkeslärare i Alnarp allt efter den planerade utbildningens omfattning termins- eller läsårsvis bör heltidsanställas en lärare med adjunktskompetens i ämnena psykologi och pedagogik. Övrig i utbildningen ingående undervisning och handledning bör såväl i Jälla som i Alnarp kunna bestridas dels av till respektive övningsskolor knutna lärare, dels av särskilt engagerade specialister. Lokalbehovet för lärar- och instruktörsutbildningen för jordbrukets område uppgår till endast ett klassrum och ett grupparbetsrum på var och en av de båda utbildningsorterna. Den sammanlagda golvytan beräknas omfatta cirka 160 m2, varav hälften avser stadigvarande lokaler för utbildningsverksamheten i Jälla. Ytterligare särskilda utrymmen torde inte vara erforderliga. Genom lärar- och instruktörsutbildningens anknytning till skolorna i Jälla och Alnarp beräknar de sakkunniga nämligen, att en del av nämnda skolors lokaler skall kunna disponeras för nämnda utbildning. Så bör t. ex. kunna ske med bibliotek, materielrum, lärarrum och administrationslokaler. Några särskilda lokaler för elevernas inkvartering har de sakkunniga inte ansett sig böra föreslå. För skogsbrukets område bör enligt de sakkunnigas bedömning den kontinuerliga nyrekryteringen av lärare och instruktörer kunna tillgodoses genom 14—205091

pedagogisk utbildning på en ort. Det akuta utbildningsbehovet bör fyllas genom anordnandet av tillfälliga kurser. Vid sina överväganden angående förläggningsort för utbildningsverksamheten har de sakkunniga funnit Ladviks skogsbruksskola (Stockh. 1.) mest lämplig. I utbildningen av yrkeslärare och instruktörer för den skogliga yrkesutbildningen ingår även en relativt omfattande kompletterande facklig undervisning. Ett nära samarbete mellan undervisningsverksamheten vid skogsbruksskolan och den dit förlagda lärar- och instruktörsutbildningen blir därför nödvändigt även beträffande hithörande frågor. De bästa förutsättningarna för ett dylikt samarbete torde skapas, därest ledningen för såväl skogsbruksskolan som för lärarutbildningen anförtros åt en gemensam skolchef. De sakkunniga föreslår därför att en rektorstjänst inrättas. Därigenom bortfaller emellertid en tjänst som föreståndare vid skogsbruksskola. Som kompetenskrav för rektorstjänsten bör uppställas lägst avlagd civiljägmästarexamen. De sakkunniga föreslår vidare inrättandet av ett lektorat i psykologi och pedagogik samt två assistenttjänster för undervisningen i skoglig arbetsteknik respektive maskinteknik, övrig undervisning och handledning anses även i detta fall kunna bestridas av övningsskolornas lärare samt av särskilt engagerade specialister. Lokalbehovet för den grundläggande lärar- och instruktörsutbildningen vid Ladvik beräknas omfatta bl. a. följande utrymmen, nämligen 3 lektionsrum med materielrum 120 m 2 25 st. enmans elevrum å 9 m2 225 m 2 hygienavdelning 50 m 2 dagrum 25 m2 Vissa kostnader torde även erfordras för iordningställande av bostad åt den föreslagna skolchefen.

210 Med hänsyn till den fortbildningsverksamhet, som beräknas bli förlagd till Ladvik, h a r bl. a. de ovan angivna lokalutrymmena ansetts erforderliga. Det totala lokalbehovet anges i samband med kostnadsberäkningarna. De sakkunniga behandlar även vissa med den pedagogiska utbildningsverksamheten sammanhängande frågor, som är gemensamma för jordbrukets och skogsbrukets områden. Sålunda framhålles, att då en grundläggande pedagogisk utbildning kommer till stånd för ovan berörda ämneslärare, yrkeslärare och instruktörer, bör vid tillsättning av undervisningsbefattningar på såväl jordbrukets som skogsbrukets område krävas, att den blivande tjänsteinnehavaren förvärvat i detta betänkande föreslagen eller därmed fullt jämförlig praktisk-pedagogisk utbildning. De sakkunniga framhåller vidare, att till deltagare i utbildningskurser för lärare och instruktörer i yrkesämnen bör utgå reseersättning samt ersättning under utbildningstiden efter enhetliga normer. I anslutning till de tankegångar, som kommit till uttryck i de sakkunnigas betänkande om skolväsendets centrala ledning (SOU 1962:28) understrykes, att en koncentration av den centrala tillsynen över lärarutbildningen kan beräknas medföra inte endast administrativa och organisatoriska vinster utan även vissa fördelar med hänsyn till lärarutbildningens innehåll och uppläggning. I betänkandets andra avdelning behandlar de sakkunniga den fortsatta utbildningen av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk, handel, jordbruk och skogsbruk. Därvid diskuteras först vidareutbildningen av lärare i yrkesämnen (kap. 9). Med vidareutbildning avser de sakkunniga sådan fortsatt ut-

bildning, som syftar till att göra lärare kompetenta för andra (högre) tjänster. Endast för en av de i detta sammanhang aktuella lärarkategorierna bör enligt de sakkunnigas mening särskilda vidareutbildningskurser komma till stånd, nämligen för yrkeslärare inom industri och hantverk. Man torde kunna utgå ifrån att det inom denna lärarkategori finns en inte så fåtalig grupp, som nära nog fyller de för ämneslärartjänst uppställda kompetenskraven, varför vidareutbildningen inte skulle behöva bli alltför tidsödande och dyrbar. Huvudparten av vidareutbildningen beräknas omfatta undervisning i berörda fackämnen. Därjämte bör emellertid även ingå vissa pedagogiska kursmoment, nämligen speciell metodik samt auskultering och undervisningsövningar. Det blir sålunda nödvändigt att förlägga större delen av kurstiden till pågående läsår, då erforderliga övningsklasser står till förfogande. De deltagande lärarnas tjänster måste följaktligen uppehållas genom vikarier; bl. a. av den anledningen är det önskvärt, att den egentliga kurstiden i möjligaste mån begränsas. En förkortning av den egentliga kurstiden och större jämnhet i deltagarnas förkunskaper kan åstadkommas, om krav uppställes, att vissa föreskrivna avsnitt av respektive läroämne inhämtats före kursens början. För dessa förberedande studier synes korrespondensstudier kunna spela en framträdande roll. Kostnaderna för dylika studier kan enligt gällande bestämmelser bestridas av statsmedel och bör enligt de sakkunnigas mening belasta anslaget för respektive kurs. De sakkunniga anser, att vidareutbildningen bör begränsas till tre fackämnen och att kurstiden skall omfatta femton veckor, d. v. s. genomsnittligt fem veckor för varje ämne. Om möjligt

211 bör vidareutbildningskurserna organiseras så, att deltagarna representerar samma eller likartade yrkes- och arbetsområden och att till varje kurs antages sådana lärare, som önskar komplettering i samma undervisningsämnen. De sakkunniga understryker även angelägenheten av att deltagarna i vidareutbildningen i erforderlig utsträckning kompenseras för mistade löneförmåner samt därjämte beviljas reseersättning och ersättning under kurstiden. Bestämmelserna härom bör utformas efter samma principer som de, vilka tilllämpats vid utformningen av ersättningsbestämmelserna i samband med vidareutbildning av lärare inom andra skolformer. Särskilda former av fortsatt utbildning måste enligt de sakkunnigas uppfattning komma till stånd för att fylla behovet av lärare för yrkesutbildning av handikappade (kap. 10). Därmed skulle de handikappades yrkesutbildning kunna bli bättre tillgodosedd än som hittills varit fallet. Det tillhör inte de sakkunnigas utredningsuppdrag att utarbeta förslag för ifrågavarande lärarutbildning. Med hänsyn till att yrkesutbildningen av de handikappade till stor del kan förmodas falla inom områden, vilkas lärarutbildning de sakkunniga behandlat dels i ett tidigare avgivet och dels i föreliggande betänkande, anser sig emellertid de .sakkunniga böra anföra vissa synpunkter även angående utbildningen av lärare för de handikappades yrkesutbildning. Det föreligger uppenbarligen stora skiljaktigheter beträffande den yrkesutbildning av handikappade, som det kan bli fråga om i det ena eller andra fallet. Enligt de sakkunnigas mening bör det emellertid vara värdefullt och väsentligt, att vederbörande lärare tidigare erhållit utbildning till lärare i den

reguljära yrkesutbildningen och har vissa års praktisk erfarenhet av sådan utbildningsverksamhet. Den lärarutbildning varom h ä r är fråga bör sålunda utgöra en kompletterande utbildning till en tidigare förvärvad grundläggande lärarutbildning. I första hand synes den kompletterande utbildningen böra omfatta fördjupade studier i psykologi, pedagogik och speciell undervisningsmetodik med särskild hänsyn tagen till speciella funktionsrubbningar samt praktisk lärarutbildning i form av auskultationer och undervisningsövningar. Kursernas uppläggning och innehåll måste givetvis anpassas efter lärarnas kommande undervisning, d. v. s. i främsta rummet efter arten av handikapp hos de presumtiva eleverna. Utbildningstidens längd måste avpassas med hänsyn dels till respektive lärarkategoris tidigare lärarutbildning, dels till de kommande arbetsuppgifterna i samband med den yrkesutbildning av handikappade, för vilken lärarutbildningen är avsedd. Utbildningstidens längd kan förmodligen komma att variera rätt väsentligt på grund av nämnda omständigheter. De sakkunniga framlägger emellertid inga förslag i berörda avseende. De sakkunniga knyter även vissa reflexioner till frågan om utbildningens förläggning och e r i n r a r om att övrig speciallärarutbildning är förlagd till lärarhögskolorna i Stockholm och Göteborg. Det skulle erbjuda åtskilliga fördelar att till endera eller b å d a de nämnda högskolorna förlägga även utbildningen av specialyrkeslärare. Ett annat alternativ utgör det lärarinstitut, som d e sakkunniga förslagit för utbildning av lärare i yrkesämnen inom in^ dustri och hantverk samt handel. Fortbildningen av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk, handel, jordbruk och skogsbruk (kap. 11 och

212 12) blir föremål för en ingående behandling. Med fortbildning avser de sakkunniga sådan fortsatt utbildning, som syftar till att göra läraren mera skicklig för den tjänst han innehar. Vid utformande av sina förslag angående fortbildning har de sakkunniga bl. a. beaktat synpunkter och önskemål, som genom enkäter inhämtats från omkring 500 lärare i yrkesämnen. Med hänsyn till arten utgör fortbildningen i huvudsak ett spörsmål dels om facklig, dels om pedagogisk fortbildning. Den fackliga fortbildningen är i föreliggande sammanhang en mångskiftande fråga, då den berör praktisk utbildning inom en rad olika branschoch yrkesområden. Problem i samband med den fackliga fortbildningen kompliceras högst väsentligt av den hastiga utvecklingen, som är särskilt påtaglig inom det tekniska området. Arbetsmetoder och arbetsteknik, tillverkningsprinciper och arbetsorganisation växlar som en följd av vetenskapens och teknikens landvinningar snabbt inom vissa av näringslivets områden. Största uppmärksamhet måste uppenbarligen därför inom yrkesutbildningen ägnas åt att hålla undervisningen å jour med denna utveckling. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen kan leda till att vissa yrken förändrar karaktär eller rent av försvinner. En mer eller mindre genomgripande omskolning av berörda lärare kan fördenskull komma att bli nödvändig. Den fackliga fortbildningen inom yrkesarbetets område kan bedrivas genom yrkesstudier i näringslivet, genom deltagande i instruktionskurser o. s. v., medan den fackliga fortbildningen i yrkesteoretiska ämnen företrädesvis kan beräknas ske vid olika slag av fortbildningskurser. Den pedagogiska fortbildningen bör omfatta dels allmänna pedagogiska och

psykologisk-pedagogiska frågor, dels fackanknuten pedagogik. I den följande framställningen diskuterar de sakkunniga relativt ingående fortbildningsverksamhetens arbetsformer och arbetssätt. Därvid behandlas aftonundervisning, veckoslutskurser, dagkurser, studiebesök och lärarbyte; vidare diskuteras individuellt bedriven fortbildning, korrespondensundervisning, gruppvis anordnad fortbildning, arbetssättet vid fortbildningskurserna, kursdeltagarnas redovisning m.m. samt olika åtgärder för att effektivisera fortbildningsverksamheten och stimulera lärarna till fortbildning. I ett särskilt avsnitt behandlar de sakkunniga administrativa och organisatoriska frågor i samband med fortbildningen. Därvid framhålles bl. a. att åtminstone tills vidare viss fortbildningsverksamhet bör organiseras av den centrala tillsynsmyndigheten, t. ex. fortbildningskurser för handledare vid lärarutbildningen, fortbildning för lärare i mindre frekventa utbildningsavdelningar samt informationskurser angående pedagogisk försöks- och reformverksamhet. En betydande del av fortbildningsverksamheten bör emellertid anordnas regionalt och lokalt. Enligt de sakkunnigas mening bör yrkesutbildningsväsendet i dess helhet beträffande rätten att anordna studiedagar jämställas med det allmänna skolväsendet. Studiedagarna bör sålunda bli fem per läsår. Därest behovet av fortbildning skulle bli särskilt påtagligt, bör emellertid enligt de sakkunnigas mening antalet studiedagar efter tillsynsmyndighetens medgivande kunna utökas med en eller två dagar. Den snabba utvecklingen på yrkesutbildningens område talar för att lär a r e i yrkesämnen borde åläggas att undergå fortbildning i någon form och endast erhålla tidsbegränsad behörighet.

213 De sakkunniga anser sig emellertid inte kunna förorda obligatorisk fortbildning i större utsträckning än som rymmes inom studiedagarnas ram. En obligatorisk fortbildning därutöver skulle nämligen skapa vissa svårbemästrade problem. Man kan inte ålägga lärarna att skaffa sig den för deras undervisning nödvändiga fortbildningen under ferietid, även om fortbildningen inte skulle vara av större omfattning än att den disponibla tiden tilläte ett sådant arrangemang. Utöver inkräktandet på lärarnas rättmätiga fritid skulle denna fortbildning uppenbarligen betunga de olika lärargrupperna mycket olika, eftersom utvecklingen inom vissa områden förlöper långt snabbare än inom andra och därför betydligt oftare ställer vederbörande lärare inför fortbildningskravet. Den frivilliga fortbildningen kan sanlolikt i framtiden inte enbart förläggas till ferier, till kvällstid eller till veckoslut under terminerna; det blir förmodligen nödvändigt att anordna fortbildning i relativt stor omfattning även under pågående läsår. De sakkunniga förutsätter, att staten ställer erforderliga medel till förfogande dels för själva fortbildningsverksamheten, dels för ersättning till lärarna i sådan utsträckning, att de kan bedriva erforderlig fortbildning utan att behöva vidkännas ekonomiska avbräck. Med hänsyn till den stora betydelse för yrkesutbildningen, som fortbildningen av lärare i yrkesämnen har, föreslår de sakkunniga, att den ges fastare organisatoriska former än som för närvarande är förhållandet. I sitt huvudbetänkande (SOU 1962: 28) har de sakkunniga föreslagit, att ett centralt skolämbetsverk skall inrättas och att länsskolnämnderna skall bli regionala tillsynsmyndigheter för skol- och utbildningsverksamheten i dess helhet inom

respektive län. Genomföres dessa förslag, underlättas högst väsentligt möjligheterna att ge fortbildningen av lärarna i yrkesämnen en fastare organisation. Det gemensamma skolämbetsverket bör då ansvara för den centrala och länsskolnämnderna för den regionala planeringen av fortbildningsverksamheten. Genom inrättandet av gemensamma skolstyrelser i kommunerna med till dessa knutna yrkesråd för yrkesundervisningen har på det lokala planet redan inträtt en förbättring i berörda avseende. Skolämbetsverket måste planera, leda och sammanhålla fortbildningsverksamheten i stort samt hos Kungl. Maj:t begära erforderliga anslag till denna verksamhet och fördela beviljade anslag. Ämbetsverket bör bl. a. även förmedla deltagande i kurser av fortbildningskaraktär, som i Sverige eller utomlands anordnas av utbildningsanstalter, forskningsinstitutioner m. fl., samt underlätta för lärare att bedriva yrkesstudier i olika företag. Länsskolnämnden bör med ledning bl. a. av från de lokala skolstyrelserna redovisade behov av fortbildning till skolämbetsverket inkomma med en detaljerad plan över den fortbildningsverksamhet, som enligt nämndens mening bör genomföras under det närmast följande budgetåret. Såväl vid planläggningen som vid genomförandet av fortbildningsverksamheten förutsattes länsskolnämnden samråda och samarbeta med t. ex. hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser, länsarbetsnämnder, företag och branschorganisationer inom näringslivet samt lärarorganisationer. Det kan enligt de sakkunnigas mening vara lämpligt, att särskilda kommittéer för fortbildningsverksamheten bildas för olika större yrkesutbildningsområden. På det lokala planet bör skolstyrel-

214 sen i kommunen vara ansvarig för såväl planering som anordnande av fortbildningskurser inklusive studiedagar. Då skolämbetsverket, länsskolnämnd eller skolstyrelse u p p d r a r åt annan att anordna fortbildningskurs, bör vederbörande myndighet ändock vara ansvarig för kursens ekonomiska förhållanden. I det följande behandlar de sakkunniga den fackliga fortbildningen av lärare i yrkesämnen för de i detta sammanhang aktuella områdena, nämligen industri och hantverk, handel, jordbruk och skogsbruk. Därvid analyseras de för vart och ett av dessa områden speciella frågeställningarna angående facklig fortbildning beträffande såväl teoretiska som praktiska yrkesämnen, varjämte vissa förslag framlägges i anslutning härtill. I ett särskilt avsnitt diskuteras den pedagogiska fortbildningen av lärare i yrkesämnen för samtliga i detta sammanhang aktuella områden. Därvid anföres bl. a. vissa synpunkter beträffande fortbildningen av lärare, som inte tidigare erhållit någon pedagogisk utbildning i egentlig mening. Kostnadsberäkningarna (kap. 13) avser dels kostnaderna för utbildningen av lärare och instruktörer (handledare) för jordbruk och skogsbruk, dels kostnaderna för fortsatt utbildning av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk, handel, jordbruk och skogsbruk. I fråga om lärarutbildningen för jordbrukets område räknar de sakkunniga med att erforderlig tillbyggnad vid Jälla lantmannaskola skall ombesörjas av skolans huvudman och att statsverket får disponera dessa lokaler mot erläggande av årlig hyra. Investeringskostnaderna skulle i detta fall således endast utgöras av ett engångsanslag för utrustning av de nybyggda undervis-

ningslokalerna samt för inköp av stadigvarande undervisningsmateriel, däri inbegripet böcker som grundstomme för ett blivande bibliotek för lärarutbildningen. I fråga om skogsbrukets område har de sakkunniga vid sina beräkningar av lokalbehovet även beaktat det ytterligare lokalbehov, som fortbildningen av lärarna inom den skogliga yrkesutbildningen kräver. Enligt de sakkunnigas mening blir det nödvändigt att vid Ladviks skogsbruksskola uppföra en särskild skolbyggnad för lärarutbildningen. Denna byggnad beräknas inrymma lektionssalar, dagrum m. m. samt elevinternat. Den sammanlagda golvytan beräknas uppgå till 670 m 2 . De sakkunniga föreslår därjämte uppförandet av en bostad för skolchefen samt en ombyggnad av köksanläggningen vid skogsbruksskolan. Vidare har de sakkunniga beräknat investeringskostnaderna för inredning och utrustning av den föreslagna skolbyggnaden och för inköp av stadigvarande undervisningsmateriel, däri inbegripet böcker som stomme för ett blivande bibliotek för lärarutbildningen. De för lärarutbildningen inom jordbruket och skogsbruket erforderliga årliga kostnaderna har beräknats och fördelats på anslagsposterna löner och arvoden, ersättning åt deltagare i lärarutbildningskurserna, inköp av böcker och undervisningsmateriel samt övriga kostnader. De årliga kostnaderna för fortbildningen av lärare i yrkesämnen måste bl. a. avpassas med hänsyn till antalet verksamma lärare inom respektive område. Anslagen är avsedda att täcka utgifter för administration, kostnader för lokalhyra, inköp av erforderlig undervisningsmateriel, arvoden till medverkande och resekostnadsersättningar jämte traktamenten till såväl medver-

215 kände som kursdeltagare samt bidrag till lärare för bedrivande av yrkesstudier och korrespondensstudier. De sammanlagda kostnaderna för i föreliggande betänkande föreslagen utbildning och fortbildning av lärare i yrkesämnen beräknas bli följande. Kostnader för utbildning av lärare i jordbrukets yrkesämnen

Investeringskostnader Inköp av stadigvarande undervisningsmateriel inklusive böcker för lärarutbildningen i Jälla

40 000 kr.

Summa

40 000 kr.

Inköp av stadigvarande undervisningsmateriel inklusive böcker för lärarutbildningen i Ladvik . .

25 000 kr.

Summa 815 000 kr. Årliga kostnader Löner och arvoden 135 000 kr. Ersättning åt deltagare i lärarutbildningskurser . . 205 000 » Inköp av undervisningsmateriel och böcker 10 000 » Övriga omkostnader 20 000 » Summa 370 000 kr.

Årliga kostnader Löner och arvoden 130 000 kr. Ersättning åt deltagare i lärarutbildningskurser . . 275 000 » Inköp av undervisningsmateriel och böcker 10 000 » Övriga omkostnader 20 000 » Summa 435 000 kr. Kostnader för utbildning av lärare i skogsbrukets yrkesämnen

Investeringskostnader Uppförande av skolbyggnad för lärarutbildningen i Ladvik 540 000 Uppförande av rektorsbostad i Ladvik 120 000 Ombyggnad av kök vid skogsbruksskolan i Ladvik 75 000 Inredning och utrustning av skolbyggnaden i Ladvik 55 000

kr. »

» »

Sammanlagda kostnader för jordbrukets och skogsbrukets lärarutbildning

Investeringskostnader

40 000 + 815 000 kr. = 855 000 kr.

Årliga

435 000 + 370 000 kr. = 805 000 kr.

kostnader

Årliga kostnader för fortbildning av lärare i industriens, hantverkets, handelns, jordbrukets och skogsbrukets yrkesämnen

Fortbildning av lärare i industriens och hantverkets yrkesämnen . . 1 200 000 kr. Fortbildning av lärare i handelns yrkesämnen . . 800 000 » Fortbildning av lärare i jordbrukets yrkesämnen 200 000 » Fortbildning av lärare i skogsbrukets yrkesämnen 200 000 » Summa 2 400 000 kr.

216 Utredning om den framtida yrkesutbildningen

De sakkunniga vill i anslutning till sitt utredningsarbete om yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning aktualisera en fråga, som h a r anknytning till vårt arbete och som är av utomordentlig betydelse, nämligen frågan om yrkesutbildningens framtida utformning. Efter ett omfattande utredningsarbete har statsmakterna föregående år fattat beslut om införande av obligatorisk 9-årig grundskola samt fastställt huvudlinjerna för dess organisation och arbete. Gymnasiets framtida utformning är för närvarande föremål för utredning, och statsmakternas beslut härom kan förväntas inom ett p a r år. Någon motsvarande utredning rörande yrkesutbildningen har ännu inte tillsatts. Riksdagen har emellertid såväl år 1960 som i samband med behandlingen av propositionen om grundskolan föregående år hemställt, att en sådan utredning skall tillsättas. Det är enligt vår mening synnerligen önskvärt att en dylik utredning omfat-

tande yrkesutbildningen i dess helhet tillsättes snarast möjligt. Sedan undervisningens organisation och innehåll i den obligatoriska skolan och i gymnasiet fastställts, återstår som den tredje länken i den stora reformen av vårt skolväsen att fastställa organisation och innehåll för yrkesutbildningen. Detta förutsätter ett omfattande och komplicerat utredningsarbete rörande yrkesutbildningens principiella uppläggning, inriktning och innehåll för framtiden, dess anknytning till grundskolan och dess förhållande till andra skolformer, t. ex. gymnasierna och fackskolorna, huvudmannaskap och finansiering av yrkesutbildningen m. m. Denna utredning får givetvis inte lägga några hinder i vägen för det nu pågående arbetet att på kortare sikt anpassa yrkesskolans kursplaner och arbete till de ändrade förutsättningar, som grundskolan kommer att ge anledning till. Vi hemställer således att en utredning av ovan angiven innebörd måtte komma till stånd.

BILAGOR

BILAGA 1

Läroplaner för utbildningen av lärare och instruktörer för lantbruksundervisningen

Inledande De i detta kapitel redovisade tim- och kursplanerna har utformats under beaktande av bl. a. följande omständigheter. Den i det föregående föreslagna tiden för rubricerade lärares och instruktörers praktisk-pedagogiska utbildning är genomgående knappt tilltagen. Detta ställningstagande motiveras bl. a. av att det för närvarande inte existerar någon mera fullständig sådan utbildning för berörda personalkategorier. De sakkunniga har därför ansett, att en viss försiktighet ifråga om dess utbyggnad bör iakttas. Skulle erfarenheterna ge vid handen, att den föreslagna tiden är alltför knappt tillmätt, förutsätter de sakkunniga följaktligen, att en utökning av densamma kommer till stånd. Uppenbarligen måste utbildningstidens längd i hög grad beaktas vid utformningen av tim- och kursplanerna. Av det ovan anförda kan bl. a. även utläsas, att ifrågavarande pedagogiska utbildning i vissa avseenden under de första åren måste betraktas som försöksverksamhet. De i det följande redovisade tim- och kursplanerna är således inte att anse som definitivt utformade att tillämpas i oförändrat skick under en följd av år. Erfarenheten kan förmodas ge vid handen att tillägg, uteslutningar, omdispositioner o. dyl.

synpunkter är önskvärda och ägnade att effektivisera den praktisk-pedagogiska utbildningen. I tim- och kursplanerna har de sakkunniga endast sökt ange denna utbildnings huvudinnehåll och den tid, som ungefärligen kan disponeras för de olika kursavsnitten. Tim- och kursplanerna måste även utformas under beaktande av vederbörande aspiranters föregående utbildning. Därvid bör självfallet särskild hänsyn tas till vederbörandes tidigare förvärvade utbildning av sådan art, att den innefattar moment, som jämväl bör ingå i den praktisk-pedagogiska utbildning, varom här är fråga. Exempel på sådan föregående utbildning erbjuder såsom tidigare framhållits agronomutbildningen. En relativt kraftig reducering av timtalet för psykologi och pedagogik har följaktligen kunnat företas i utbildningsplanerna för ämneslärarna inom lantbruksundervisningen utan att något avkall därför enligt de sakkunnigas bedömande har behövt göras på kravet om en med andra motsvarande ämneslärare likvärdig psykologisk-pedagogisk skolning. Likartade situationer föreligger beträffande de blivande yrkeslärarna, såväl ifråga om nyssnämnda som ifråga om andra i den praktisk-pedagogiska utbildningen ingående ämnen. I ett eller annat fall har

220 de sakkunniga rent av ansett sig kunna helt utesluta ett kursmoment, som bedömts i erforderlig utsträckning behandlat i samband med vederbörandes tidigare utbildning. Så är t. ex. förhållandet med kursmomentet arbetsfysiologi, som helt uteslutits ur kursplanen för blivande yrkeslärare. Även på annat sätt har emellertid aspiranternas föregående utbildning beaktats. De agronomutbildade ämneslär a r n a har uppenbarligen haft möjligheter att förvärva en omfattande studievana och kan följaktligen antas äga förutsättningar att i relativt stor utsträckning tillägna isig den pedagogiska utbildningens teoretiska kursmoment genom självständiga studier. Så kan däremot i regel inte förväntas vara fallet beträffande de blivande instruktörerna, som därför i första hand torde komma att tillägna sig de olika kursmomenten i samband med den lärarledda undervisningen. Berörda omständigheter har tagits i beaktande vid utarbetandet av de i det följande redovisade timplanerna. Några mera detaljerade förslag till studiegång har de sakkunniga inte ansett sig böra lämna. En koncentration av de olika kursmomenten till vissa perioder är givetvis betingad av den föreslagna utbildningsgången för respektive lärar- eller instruktörskategori. Det må emellertid därutöver framhållas, att — med den begränsning som ligger i nyssnämnda koncentration — undervisningen i de centrala ämnena psykologi, pedagogik och undervisningsmetodik självfallet bör omspänna hela eller större delen av utbildningstiden. Ämnen med ett mindre antal timmar bör i regel koncentreras till kortare tidsperioder. Undantag från denna regel bör dock göras för undervisningen i röstoch talvård. Det är nämligen nödvändigt, att blivande lärare och instruk-

törer med eventuella felaktigheter i andningsteknik, artikulation e. dyl. under en längre period beredes tillfälle att med en erfaren lärares hjälp söka bortarbeta felen. Även beträffande instruktionen i handhavandet av tekniska hjälpmedel i undervisningen bör övningarna utsträckas över en längre tidsperiod. I detta fall skall kursdeltagarna bl. a. tillägna sig vissa färdigheter i handhavandet av audivisuell apparatur. En stark koncentration av övningstiden skulle därvid inte i erforderlig utsträckning vara ägnad att befästa de vunna färdigheterna. För samtliga utbildningslinjer gäller att arbetet bör ordnas så, att aspiranterna tränas att planera, att ta egna initiativ o. s. v. Målmedvetenhet i studierna bör i möjligaste mån främjas, bl. a. genom tillämpning av friare arbetsformer, t. ex. seminarieövningar, grupparbete, diskussioner, demonstrationer samt individuell undervisning och handledning. En effektiv genomgång av vissa kursmoment kräver arbete i mindre grupper. Så är t. ex. förhållandet vid behandlingen av allmän och speciell undervisningsmetodik, audivisuella hjälpmedel samt röst- och talvård. De sakkunniga vill i detta sammanhang även understryka vikten av att undervisning och övningar förekommer i sådan följd, att de olika utbildningsmomenten på ett naturligt sätt stöder varandra. Av särskild betydelse synes därvid vara, att mera teoretiskt betonade kursmoment konkretiseras och i möjligaste mån behandlas i nära anknytning till aspiranternas erfarenheter och iakttagelser under auskultationer och praktiska övningar. Under såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen bör beaktas och för de blivande lärarna och instruktör e r n a klargöras, att deras kommande huvuduppgift inte endast är att med-

221 dela kunskaper och färdigheter även att främja de ungas fostran.

utan

Till aspiranternas förfogande skall i erforderlig utsträckning ställas metodiska handledningar, lämplig litteratur för lektionsförberedelser samt en upp-

Timplaner

samt kursplaner

Timplan längd: 15 veckor.

Antal elevtimmar I. Den teoretiska utbildningen Psykologi 25 Pedagogik 35 Allmän undervisningsmetodik 40 Speciell undervisningsmetodik 30 Åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen 20 Röst- och talvård samt muntlig framställning . . 10 Bok- och bibliotekskunskap 5 Skolhygien 4 Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor 10 Specialstudier 25 204

II. Den praktiska

utbildningen

Auskultationer och demonstrationslektioner .... Undervisningsövningar . . Hospitanttjänstgöring (en vecka) Motionsgymnastik, lig

90 60 30

frivil16 Summa

och

anvisningar

Anmärkningar till timplanen: Det genomsnittliga antalet elevtimmar för den obligatoriska utbildningen under punkterna I och II uppgår till 13 å 14 respektive 12 veckotimmar.

1 Ämneslärare för lautbruksundervisningen

Utbildningens

sättning av det aktuella läroboksbeståndet. Inom ramen för den anslagna tiden och under hänsynstagande till arbetsbelastningen inom olika ämnen skall aspiranternas studieresultat på lämpligt sätt kontrolleras.

jämte

anvisningar

I. Den teoretiska

Kursplaner

utbildningen

Psykologi

och

pedagogik

Målsättning: Att ge lärarkandidaten ytterligare insikter i de delar av psykologien och pedagogiken, som är av betydelse för den framtida pedagogiska verksamheten. Kursens omfattning: 60 timmar, varav omkring 25 timmar anslås till psykologiska och omkring 35 timmar till pedagogiska kursavsnitt. Kursinnehåll: Kort handledning i studieteknik. Inlärning, minne, glömska. Uppmärksamhet och intresse. Tänkandet: föreställningar, hallucinationer, illusioner, eidetiska bilder, problemlösning, det skapande tänkandet. Behov och motiv. Arbete, trötthet och vila. Känslolivet: emotioner, sentiment och attityder. Personlighet, karaktär och temperament. Psykisk hälsa och sjukdom. Differentiell psykologi. Intelligensoch anlagsundersökningar. Intelligenstest, kunskapsprov, frågeschemata,

222 skattningsskalor. Mätinstrumentens tillförlitlighet. Några socialpsykologiska moment. Individens ställning i massa och grupp. Hur vi formas av de grupper vi tillhör. Attityder och fördomar. Propaganda. Ledarskapets psykologi. Läraren som arbetsledare. Utvecklingspsykologi: mognad och inlärande, arv och miljö, olika utvecklingsstadier, ungdomsårens psykologi, utvecklingshämningar och anpassningssvårigheter, särskilt under puberteten, uppfostringsproblem, pedagogisk behandling av elever med beteenderubbningar. Disciplinproblem. Belöning och straff i undervisning och uppfostran. Vanebildning, förbud, befallning, exempel, råd, uppmaning, suggestion. Elevinternat. Lärarpersonligheten, läraryrkets mentalhygien. Några valda avsnitt ur pedagogikens historia ägnade att belysa allmändidaktiska regler, grunddragen av yrkesutbildningens historia, modern reformpedagogik. Det svenska skolväsendets organisation med huvudvikten lagd vid yrkesutbildningen samt dess målsättning för undervisning och fostran. Rådgivningsverksamheten på jordbrukets område. Klubbverksamheten bland ungdomen på landsbygden. Samarbete skola—hem—näringsliv. Anvisningar: Under den till förfogande stående tiden för undervisning i psykologi och pedagogik bör huvudvikten läggas vid de delar av kursinnehållet, som är av central betydelse och som i första hand kräver lärarledd behandling. Då lärarkandidaterna i samband med agronomutbildningen erhållit viss undervisning jämväl i pedagogik, torde de genom självstudier kunna tilläg-

na sig relativt omfattande delar av det ovan angivna kursinnehållet. De sakkunniga vill i detta sammanhang understryka vikten av att läraren i psykologi, pedagogik och allmän undervisningsmetodik fortlöpande håller sig underrättad om eventuella förändringar ifråga om den i agronomutbildningen ingående pedagogiska kursen, så att en effektiv anknytning till denna kan åstadkommas. Studierna i psykologi och pedagogik skall planeras och bedrivas under hänsynstagande till lärarkandidaternas kommande pedagogiska verksamhet. Sålunda bör t. ex. vid studierna i psykologi stor vikt läggas dels vid den pedagogiska psykologin, dels vid ungdomspsykologin. De olika momentens ordningsföljd i kursplanen är att betrakta som ett förslag. Den enskilde läraren har frihet att tillämpa en annan ordning än den, som där anges. Det kan bl. a. ur intressestimulerande synpunkter stundom vara lämpligt att inleda undervisningen med personlighetspsykologiska studier (det första intrycket av en människa och dess tillförlitlighet, impulser till analys och utvärdering av den egna personligheten o. s. v.). Vid i psykologi- och pedagogikundervisningen ingående experiment kan det stundom vara lämpligt att indela avdelningen i flera grupper. Man hinner ofta inte låta samtliga grupper utföra alla de för kursen avsedda experimentserierna. Därför kan vissa försök utföras som demonstrationer inför hela avdelningen med medlemmarna ur en viss grupp som deltagare. Den för experimentet ansvariga gruppen bör jämväl leda efterarbetet, verkställa materialbearbetningen och inleda debatten angående de erhållna resultaten. Experiment över mera komplexa företeelser, t. ex. motivation och känsloreaktioner, kan

223 lämpligen förmedlas till lärarkandidaterna med hjälp av film. Detta hjälpmedel kan även vara tjänligt att belysa vissa andra psykologiska och pedagogiska företeelser av betydelse för lärarutbildningen. Allmän undervisningsmetodik Målsättning: Att genom systematisk behandling av väsentliga moment i allmän undervisningsmetodik ge lärarkandidaten sådana insikter, som är av betydelse för framgång i pedagogisk verksamhet. Kursens omfattning: 40 timmar. Kursinnehåll: Orientering inför kontakten med eleverna: a) råd för ett effektivt utnyttjande av auskultationerna; huvudmoment som lärarkandidaten bör ägna särskilt intensivt studium under de första auskultationerna, b) elevklientelet, c) observation av enskilda elever under auskultationerna. Allmänna principer för undervisninge n : a) hänsynstagande till elevernas mognads-, kunskaps- och färdighetsstadium, till undervisningsämnet, till tillgång på undervisningsmateriel o. s. v., b) principer för disponering av ett undervisningsavsnitt, c) åskådlighet, d) självverksamhet, e) intresse, f) koncentration. Lektionsförberedelser. Lärarens personliga uppträdande. Meddelande, frågande, instruerande och demonstrerande undervisning. Grupparbetsteknik, laborativ undervisning, diskussioner, föreläsningsformen. Utomhusundervisning. Studiebesök och studieutflykter. Rådgivningsmetodik: a) individuell rådgivning, b) grupprådgivning, c) massrådgivning. Anordnande av prov, bedömning och betygssättning. Prov som hjälpmedel att individualisera undervisningen och rationalisera arbetet.

Individualisering och grupparbete. Träning av eleverna till samarbete. Utnyttjande av böcker och kompendier i undervisningen. Programmerad undervisning. Planläggning av lektioner och övningar inom respektive lärarkandidats specialområden: a) skriftliga utkast, individuellt och i grupp, för lektioner och övningar av olika typ, b) träningslektioner med lärarkandidater som lärare och elever och med efterföljande diskussion under metodiklärarens ledning, c) om de lokala förhållandena så medger åhörande och analys av lektioner med elever i demonstrationsrum med genomskinlig spegelvägg (s. k. one-wayvision-room). Läroplan, lärogång, utbildningsplanering. Samordning av undervisningen i olika läroämnen. Genomgång och diskussion av läroplaner. Orientering om yrkes- och arbetsanalyser. Praktiska övningar i planering av några valda kursavsnitt. Skoladministrativt arbete: praktiska övningar i förande av dagbok, uppgörande av schemata o. dyl. Studium av gällande stadgor. Anvisningar: Behandlingen av den allmänna undervisningsmetodiken bör ske i nära anknytning dels till undervisningen i psykologi och pedagogik, dels till lärarkandidaternas iakttagelser och erfarenheter från auskultationer samt demonstrations- och övningslektioner. Planerandet och genomförandet av övningslektionerna ställer lärarkandidaterna inför en rad undervisningsmetodiska problem. Vid den efterföljande lektionsgenomgången tillåter den begränsade tiden i regel endast behandling av sådana metodiska spörsmål, som aktualiserats genom den hållna lektionen. Uppenbarligen är det därför av den allra största vikt, att lärarkandida-

224 terna under metodiklektionerna får en mera sammanhängande, allsidig och systematisk genomgång av den allmänna undervisningsmetodiken. Vid de s. k. träningslektionerna beredes lärarkandidaterna tillfälle att i kretsen av en grupp kamrater och med dessa som fingerade elever hålla lektioner över förelagda uppgifter. Träningslektionerna skall ge tillfälle till övning i att uppträda inför en klassavdelning och leda undervisningen samt är närmast att betrakta som en form av seminarieövningar i undervisningsmetodik. Handledaren avbryter sålunda lektionen, när han anser, att återstående delen av den för övningen avsedda tiden erfordras för genomgång och diskussion. Varje lärarkandidat beräknas hålla fyra träningslektioner. Behandlingen av rådgivningsmetodiken bör i främsta rummet avse att göra lärarkandidaterna förtrogna med för konsulentverksamheten väsentliga pedagogiska frågeställningar. Till en del bör den behandlas före hospitanttjänstgöringen, varigenom denna kan beräknas bli mera givande för lärarkandidaterna. Efter nämnda tjänstgörings fullgörande bör emellertid viss tid anslås dels för diskussion angående gjorda erfarenheter, dels för sammanfattande synpunkter. Speciell undervisningsmetodik Målsättning: Att från undervisningsmetodiska synpunkter systematiskt behandla väsentliga moment i vederbörande ämne för att ge lärarkandidaten insikter, som är av betydelse för hans tilltänkta pedagogiska verksamhet. Kursens omfattning: 30 timmar. Kursinnehåll: Behandling av läro- och utbildningsplaner för respektive ämnen och kurstyper med huvudvikten lagd vid pedagogisk penetration av kursinnehållet, den ordning i vilken de olika

momenten lämpligen bör genomgås, viktiga och mindre viktiga avsnitt samt den tid, som kan anslås till olika delar. Detaljerad genomgång av några inom respektive läroämnen betydelsefulla avsnitt, som är särskilt belysande ur undervisningsmetodiska synpunkter. Planläggning av några kurser inom rådgivningsverksamhetens område. Betydelsen av teoriundervisningens anknytning till praktiska förhållanden. Skoljordbrukets utnyttjande i yrkesutbildningen. Samverkan mellan skola och näringsliv. Planering och genomförande av studiebesök. Enskilt arbete. Läxor och övriga hemuppgifter. Studieteknik. Speciella problem i samband med kunskaps- och färdighetskontroll, anordnande av skriftliga och muntliga prov samt bedömning och betygssättning i respektive läroämne. Olika hjälpmedel för undervisningen i respektive läroämne: lämpliga läroböcker, kompendier, korrespondenskurser, arbetsinstruktioner, handböcker, facktidskrifter, blankettsamlingar, reklamtryck m. m., modeller och planscher, materielsamlingar för undervisningsändamål, skioptikonbilder, filmer, filmslingor och bildband. Lärarens möjligheter att själv framskapa undervisningsmateriel. Arbetsboken. Anvisningar: Vid behandling av den speciella undervisningsmetodiken är det av största vikt, att en nära anknytning sker till utbildningen i övrigt. Sålunda bör beaktas vad som behandlats i psykologi, pedagogik och allmän undervisningsmetodik. Vidare bör lärarkandidaternas erfarenheter och iakttagelser i samband med auskultationer, demonstrations- och träningslektioner, undervisningsövningar och hospitanttjänstgöring i möjligaste mån utnyttjas för att konkretisera och levandegöra undervis* ningen.

225 Det till speciell undervisningsmetodik anslagna antalet timmar tillåter inte en detaljerad pedagogisk genomgång av hela lärokursen. Den till förfogande stående tiden bör emellertid inte helt användas för en mera summarisk genomgång utan disponeras så, att vissa särskilt betydelsefulla och för respektive läroämne ur undervisningsmetodisk synpunkt typiska avsnitt kan bli föremål för en detaljerad genomgång. På motsvarande sätt bör med rådgivningsverksamheten speciellt förknippade problemställningar behandlas. Det torde därvid bl. a. vara lämpligt, att erforderlig tid anslås till en mera ingående diskussion beträffande planeringen av några olika typer av grupp demonstrationer och fortbildningskurser. I samband med genomgången av den speciella undervisningsmetodiken bör även behandlas skoljordbrukets utnyttjande i undervisningen samt betydelsen av att driften vid detsamma är allsidig och erbjuder såväl lämpliga arbetsuppgifter som tjänligt åskådningsmaterial.

tiska förhållanden, placering av filmduk, högtalare m. m.). Orientering beträffande filmutlåning, filmarkiv, filmkataloger, kommentarblad m. m. Audivisuell apparatur: genomgång och demonstration av episkop, småbildsprojektor, 16 mm stum- respektive ljudfilmsprojektor, radio, magnetofon. De olika apparaternas huvuddelar och deras funktion. Omställning för olika spänning. Rengöring och lampbyte. Skioptikonbilden, bildbandet, filmen, magnetofonbandet och -tråden. Manuella övningar: individuell övning i de audivisuella apparaternas skötsel och vård. Anvisningar: Undervisningen inför hela avdelningen bör fördelas på de olika huvudmomenten på förslagsvis följande sätt: svarta tavlan, planscher o. s. v. de audivisuella hjälpmedlens metodik organisatoriska frågor den audivisuella apparaturen. .

2 tim. 4 2 2

» » »

Summa 10 tim.

Åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen Målsättning: Att ge lärarkandidaterna insikter om olika åskådningsmedel, deras betydelse och användning i den yrkespedagogiska verksamheten samt att ge dem tillfälle att lära känna och behärska den audivisuella apparaturen.

Den manuella träningen bör ske i grupper om högst fem deltagare. Därvid tillses att den enskilde deltagaren får tillräcklig möjlighet att göra sig väl förtrogen med apparaternas skötsel och vård. Följande fördelning av tiden för träning vid de olika apparattyperna torde vara ändamålsenlig:

Kursens omfattning: 20 timmar. Kursinnehåll: Metodik: de audivisuella hjälpmedlens betydelse och plats i undervisnings- och rådgivningsverksamheten. Metodiska synpunkter på användandet av svarta tavlan, planscher, flanelltavla, bläddertavla, schematiska teckningar, ljusbilder, film, radio, magnetofon. Organisatoriska frågor: lokalarrangemang (mörkläggningsanordning, akus-

dupliccringsapparater, magnetofon småbildsapparater filmapparater

15—205091

2 tim. 2 » 6 »

Summa 10 tim. Röst- och talvård samt framställning

muntlig

Målsättning: Att rikta lärarkandidaternas uppmärksamhet på den betydelse rösten och talet har för en framgångs-

226 rik lärargärning, att analysera deras sätt att tala samt att ge anvisningar för individuell träning i syfte att bortarbeta eventuella talfel och andra svagheter i den muntliga framställningen. Kursens omfattning: 10 timmar. Kursinnehåll: A. Talprocessen. Dialekter. Rösthygieniska synpunkter. Muntlig framställning. B. Läs- eller talprov. Andningskontroll. Avspänningsövningar för axlar, hals, armar, haka. Läpp- och tunggymnastik. Andning — frasering. Resonansövningar (sumövningar). Konsonanterna, särskilt r-, s- och sjljuden. Vokalerna. Artikulationsövningar. Hållning, andning, röstklang och röstläge. Muntlig framställning (artikulation, betoning, taltempo, pausering, frasering, ordförråd, ämnesval, ordval och språkval). Anvisningar: Vid läs- eller talproven, som lämpligen upptages på band, bör enkla texter väljas. Samtliga närvarande deltagare bör medverka vid analysen av den röst, som för ögonblicket är under behandling. Förekommer något allvarligare talfel, tillrådes läraren att tala i enrum med vederbörande och eventuellt tillråda specialistbehandling. Bandspelaren bör komma till flitig användning i dessa sammanhang. Deltagarna bör använda spegel för att studera läpparnas läge i olika talsituationer. Behandlingen av det under A. angivna kursinnehållet sker lämpligen under två timmars föreläsningsbetonad undervisning. Genomgången av under B. angivna kursmoment är avsedd att ske i grupper om 7 å 8 deltagare. I avsnitt om två timmar vardera bör dessa övningar fördelas över större delen av de perioder, då deltagarna är samlade på kursorten. Övningarnas fördelning över utbild-

ningstiden gör det möjligt för läraren att utdela individuella uppgifter. Vid senare gruppövningar bör noggrant kontrolleras att lämnade anvisningar följts. Bok- och bibliotekskunskap Målsättning: Att ge lärarkandidaten insikter om bibliotekstekniska hjälpmedel av betydelse för hans tilltänkta pedagogiska verksamhet. Kursens omfattning: 5 timmar. Kursinnehåll: översiktlig genomgång av klassifikationssystem och katalogiseringsregler. Bokförteckningar. Kataloger av olika slag och deras användning. Bibliografiska hjälpmedel. Viktigare uppslagsböcker i utbildnings- och yrkesfrågor. Tidskrifter i fackämnen inom lantbruket. Biblioteket i undervisningens tjänst. Skolbiblioteket. Anvisningar: I kursen ingående övningar förlägges lämpligen delvis till fackbibliotek. Till lärarkandidaternas förfogande bör ställas förteckningar över litteratur, som är av särskild betydelse för deras kommande pedagogiska verksamhet. Skolhygien Målsättning: Att ge lärarkandidaten en orientering om åtgärder för hälso- och sjukvård inom skolväsendet. Kursens omfattning: 4 timmar. Kursinnehåll: Skolhälsovårdens organisation och det skolhygieniska arbetet. Lärarens uppgifter: samråd med skolläkare och skolsköterska angående elever, som förefaller vara i behov av undersökning. Elever med hög frånvarofrekvens. Läkarintyg. Skolan och de smittosamma sjukdomarna. Akuta infektioner hos eleverna. Hygieniska synpunkter på skolans lokaler. Mentalhygieniska synpunkter.

227 Lärarens hälsotillstånd och dess inverkan på elevernas hälsa och arbetsförmåga. Anvisningar: Läraren skall i första hand klargöra motiven för de skolhygieniska anordningarna samt koncentrera sin behandling till sådana avsnitt, som är svårtillgängliga för lärarkandidaterna. Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor Målsättning: Att informera lärarkandidaten om samhällets åtgärder att underlätta ungdomens yrkesval samt att lämna en orientering om sådana förhållanden och problem beträffande svensk arbetsmarknad och arbetarskyddslagstiftning, som är av betydelse för lärarna inom jordbrukets område. Kursens omfattning: 10 timmar. Kursinnehåll: Behovet av yrkesvägledning i det moderna samhället. Yrkesanalys, yrkesbeskrivning samt kollektiv och enskild yrkesorientering. Olika metoder för bedömning av individen och hans förutsättningar. Yrkesvägledningsprogrammet i den obligatoriska skolan. Yrkesvägledningens arbetssätt. Arbetsmarknadskunskap: arbetsmarknad och sysselsättningspolitik, arbetslöshetsbekämpande åtgärder, arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedlingens funktioner i samhället, arbetsmarknadens parter. Översiktlig genomgång av arbetarskydd och yrkesskadeförsäkring. Anvisningar: Behovet av samhälleliga åtgärder för yrkesvägledning bör belysas under hänvisning till det moderna näringslivets specialisering och differentiering samt till det ökade behovet av en rationellt planerad yrkesutbildning. Därvid bör beaktas de speciella problem, som gör sig påminta för manlig och kvinnlig ungdom samt för landsbygd och tätorter.

Begreppen yrkesanalys och yrkesbeskrivning bör klargöras liksom också olika i vårt land förekommande metoder för kollektiv och enskild yrkesorientering. Vid behandlingen av olika metoder för bedömning av individer kan det vara lämpligt att särskilt uppehålla sig vid betydelsen av läkarutlåtanden, byggda på noggranna eleviakttagelser. I samband med behandlingen av yrkesvägledningsprogrammet i den obligatoriska skolan bör särskilt understrykas betydelsen av ett samspel mellan praktisk yrkesorientering och de mera teoretiskt betonade formerna av yrkesvägledning. Behandlingen av arbetsmarknadskunskapen bör även innefatta en framställning dels om arbetsmarknadens parter och deras organisationer, dels om förhandlings- och förlikningsväsendet. Vidare bör arbetsmarknadsparternas särskilda samarbetsorgan för arbetarskydd, kvinnofrågor och yrkesutbildning presenteras. Olika former av arbetslöshet bör exemplifieras och belysas med lämpliga sifferserier. Samhällets arbetslöshetsbekämpande åtgärder genomgås. Likaså klargöres arbetsförmedlingens roll i sysselsättningspolitiken. I anslutning till genomgången av yrkesskadeförsäkringen ges huvuddragen av bestämmelserna rörande allmän sjukförsäkring.

Specialstudier Målsättning: Att ge lärarkandidaten tillfälle att bedriva fördjupade studier i något utbildningsavsnitt. Kursens omfattning: 25 timmar. Kursinnehåll: Lärarkandidatens fördjupade studier skall koncentreras till något av de teoretiska eller praktiska moment, som ingår i lärarutbildningen.

228 Som exempel på studieuppgifter må nämnas följande: Ungdomens sociala liv. De ungas intresseområden. Klubbverksamheten bland ungdomen på landsbygden. Vanebildning. Verbalt inlärande. Behov och motiv. Olika slag av elevaktivitet. Trötthet och vila. Lektionsförberedelse. Planerandet av en lektionsserie om (kursmomentet anges vid uppgiftens utdelande). Samordning av undervisningen i olika läroämnen. Användningen av bilder och bildserier i lantbruksundervisningen (respektive rådgivningsverksamheten). Klassrumsarbetets organisation. Instruktionskort i praktisk undervisning vid lantbruksskolor. Synpunkter på laborativ undervisning. Speciella problem ifråga om vuxenundervisning. Synpunkter på valet av läroböcker i (läroämne och kurstyp anges vid uppgiftens utdelande). Skoljordbruket och dess användning i undervisningen. Programplanering i rådgivningsverksamheten. Rådgivning genom demonstration beträffande . . . . (t. ex. höberedning, ensilageberedning, handhavandet och skötseln av mjölkmaskiner, planläggning av svinstall). Värdering av en rådgivningsaktivitet. Elevernas hemarbete. Konstruktion av kunskapstest. Bedömning och betygssättning. Korrespondensundervisningens plats i lantbruksundervisningen. Lantmannaskolornas utveckling. Reformer inom lantbruksundervisningen under det senaste årtiondet. Anvisningar: Den för kursmomentet anslagna tiden disponeras lämpligen så, att orientering om arbetet och bestämmandet av uppgifterna sker omkring en månad efter utbildningens påbörjande, medan redovisningen förlägges till de tre sista kursveckorna.

Arbetsuppgifterna skall i möjligaste mån anknyta till respektive lärarkandidats intresseinriktning och ämnesområden. Redovisningen bör helst ske i skriftlig form och presenteras antingen med ett föredrag eller en uppsats. I båda fallen bör på förhand ett tillräckligt antal exemplar ställas till deltagarnas disposition. Uppgiften kan även presenteras på annat sätt, t. ex. genom en demonstration. Lämpligen utses en eller flera opponenter att granska framställningen. //. Den praktiska utbildningen Auskultationer, demonstrationslektioner, undervisningsövningar och hospitanttjänstgöring Målsättning: Att successivt göra lärarkandidaten förtrogen med de tilltänkta pedagogiska arbetsuppgifterna och bereda honom tillfälle att förvärva viss vana att fullgöra dylika uppgifter. Kursens omfattning: 180 timmar. Kursinnehåll: Med ungefärligt iakttagande av den i timplanen angivna timfördelningen skall detta avsnitt omfatta praktisk-pedagogisk utbildning i form av auskultationer, demonstrationslektioner, undervisningsövningar och hospitanttjänstgöring. Anvisningar: Det är av stor vikt, att lärarkandidatens praktiska utbildning planeras så, att han stegvis förberedes för uppgiften att sjävständigt planlägga och genomföra olika pedagogiska arbetsuppgifter. Auskultationerna avser i första h a n d att göra lärarkandidaten förtrogen med undervisningen i olika ämnen på skilda stadier och utbildningslinjer, ge honom tillfälle att lära känna skilda undervisnings- och utbildningsmetoder och se olika lärare i verksamhet samt göra eleviakttagelser. Huvuddelen av auskulteringen skall förläggas till sådan

229 undervisning, som faller inom lärarkandidatens tilltänkta arbetsfält. I den mån tid och andra omständigheter medger, bör den emellertid vidgas till att även omfatta ämnes- och yrkesområden utanför vedcrbörandes egen sfär. Auskulteringen beräknas pågå under större delen av utbildningstiden. För att lärarkandidaten skall kunna erhålla en mera samlad bild av undervisningen, bör han ges tillfälle att koncentrera en del av auskultationerna till sammanhängande perioder. Under auskulteringen bör lärarkandidaten i viss utsträckning biträda läraren i dennes undervisning. I samband med en auskulteringslektion har läraren i regel inte tillfälle att mera ingående redogöra för sina åtgöranden under lektionen. Lämpligen bör därför lärarkandidaterna gruppvis få delta i ett tiotal s. k. demonstrationslektioner. Därvid får de först åhöra en lektion, vid vilken behandlas något för respektive läroämne betydelsefullt avsnitt, som ur pedagogisk synpunkt är särskilt belysande. Under en följande timme genomgår lärare och auskultanter lektionen ur skilda aspekter, varvid huvudvikten lägges vid rent pedagogisga spörsmål. Allteftersom utbildningen fortskrider, bör respektive lärare leda lektionsgenomgången på ett sådant sätt, att lärarkandidaterna i allt större utsträckning får utföra lektionsanalysen. Genomförandet av demonstrationslektionerna bör om möjligt samordnas med bl. a. behandlingen av de olika läroämnenas speciella undervisningsmetodik. Undervisningsövningarna beräknas ta sin början under andra kursmånaden. Träningslektionerna förutsattes då var a helt och demonstrationslektionerna till större delen avslutade. Undervisningsövningarna ordnas så, att de omfattar lektionsserier i skilda ämnen inom vederbörande lärarkandidats till-

tänkta arbetsfält. I regel bör varje lärarkandidats serier fördelas på minst tre och högst fem läroämnen. Varje serie bör omfatta lägst fem och högst tio å tolv lektioner. Så långt periodindelning, schematekniska och andra skäl medger, bör lektionerna erhålla en ur övningssynpunkt så effektiv fördelning som möjligt. Före påbörjandet av varje lektionsserie skall lärarkandidaten göra sig noga underrättad om vilka kursavsnitt, som tidigare genomgåtts, samt vilka delar av kursen han själv har att behandla. Han bör vidare i förväg lära känna eleverna till namnet och därjämte skaffa sig så noggrann kännedom om dem, som omständigheterna medger. Handledarnas omdömen om övningslektionerna lägges till grund för vitsordet i undervisningsskicklighet. Hospitanttjänstgöringen avser att ge lärarkandidaten en allmän överblick över rådgivningsverksamheten och dess bedrivande samt en viss kännedom om en konsulents arbetsuppgifter och de arbetsmetoder, som kommer till användning vid dessa uppgifters lösande. En stor del av tiden skall lärarkandidaten givetvis följa handledarens verksamhet. Så långt den begränsade tiden medger förutsattes emellertid hospiteringen även omfatta olika, mer eller mindre självständiga arbetsuppgifter. Sålunda kan lärarkandidaten beräknas biträda vid planering och förarbeten till en demonstration eller en fältvandring, medverka i vissa avsnitt under genomförandet av en sådan demonstration eller fältvandring, delta i någon kvällskurs och därvid h a n d h a viss del av undervisningen, åtfölja handledaren vid individuellt meddelad rådgivning och därvid vara honom behjälplig, genom brev eller på annat sätt besvara inkomna frågor och framställningar, som är förknippade med rådgivningsverksamheten o. s. v. Självfallet måste

230 hospitanttjänstgöringen och de lärarkandidaten tilldelade arbetsuppgifterna avpassas med hänsyn till den speciella inriktningen i hans tidigare fackliga utbildning. Motionsgymnastik Målsättning: Att bidraga till bevarandet av lärarkandidaternas fysiska och psykiska spänst och därigenom utgöra en motvikt mot koncentrerat studiearbete. Kursens omfattning: 16 timmar. Kursinnehåll: Lätt motionsgymnastik med allsidig träning av muskler och leder genom fristående gymnastik samt redskapsrörelser av sedvanlig karaktär. Bollspel, t. ex. basket och handboll. Anvisningar: För att träningsvärk och muskelsträckningar skall undvikas, bör rörelserna stegras på ett pedagogiskt sätt.

2. Yrkeslärare för lantbruksundervisningen

Timplan Utbildningens

längd: 15 veckor

I. Den teoretiska

Antal elevtimmar utbildningen

Psykologi 40 Pedagogik 70 Allmän undervisningsmetodik 50 Speciell undervisningsmetodik 30 Åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen 20 Röst- och talvård samt muntlig framställning. . 10 Bok- och bibliotekskunskap 5 Skolhygien 4 Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor 10 Specialstudier 25

II. Den praktiska

Auskultationer och demonstrationslektioner . . Undervisningsövningar . . Hospitanttjänstgöring (en vecka) Motionsgymnastik, frivillig

85 55 30

170 18

Summa

452 Anmärkningar till timplanen: Det genomsnittliga antalet elevtimmar för den obligatoriska utbildningen uppgår till omkring 29 veckotimmar; därav kommer 17 å 18 veckotimmar på den under punkt I angivna teoretiska utbildningen. Kursplaner

jämte

I. Den teoretiska Psykologi

och

anvisningar utbildningen

pedagogik

Kursens omfattning: 110 timmar, varav omkring 40 timmar anslås till psykologiska och omkring 70 timmar till pedagogiska kursavsnitt. För övrigt gäller i tillämpliga delar kursplan jämte anvisningar s. 222 f. ovan. Det må tillfogas att liksom vid utbildningen av blivande ämneslärare på lantbrukets område undervisningen i psykologi, pedagogik och undervisningsmetodik bör anknyta till den i agronomutbildningen ingående kursen i pedagogik, så bör på motsvarande vis de blivande yrkeslärarnas psykologisk-pedagogiska skolning anknyta till den vid arbets- och driftsledarkursen meddelade undervisningen i psykologi och arbetsledning. Allmän

utbildningen

undervisningsmetodik

Kursens omfattning: 50 timmar. För övrigt gäller i tillämpliga delar kursplan jämte anvisningar s. 223 f. ovan. Det må emellertid framhållas, att de blivande yrkeslärarna beräknas hål-

231 la vardera ytterligare en träningslcktion; varje lärarkandidat kommer sålunda att fungera som lärare under fyra lektioner. Vidare bör vid behandlingen av den allmänna undervisningsmetodiken beaktas, att en betydande del av de blivande yrkeslärarnas pedagogiska verksamhet kan antas omfatta undervisning i praktiska yrkesämnen. Speciell undervisningsmetodik Målsättning: Att från undervisningsmetodiska synpunkter systematiskt behandla väsentliga moment i vederbörande ämne för att ge lärarkandidaten insikter, som är av betydelse för hans tilltänkta pedagogiska verksamhet. Kursens omfattning: 30 timmar. Kursinnehåll: Behandling av lärooch utbildningsplaner för respektive ämnen och kurstyper med huvudvikten lagd vid pedagogisk penetration av kursinnehållet, den ordning i vilken de olika momenten lämpligen bör genomgås, viktiga och mindre viktiga avsnitt samt den tid, som kan anslås till olika delar. Detaljerad genomgång av några inom respektive ämne betydelsefulla avsnitt, som är särskilt belysande ur undervisningsmetodiska synpunkter. Den speciella undervisningsmetodiken vid behandlingen av några för den lokala rådgivningen centrala ämnesområden. Undervisningens uppläggning med hänsyn till utnyttjandet av disponibla maskiner, redskap, verktyg o. dyl., anordningar för utlämning av verktyg och material. Skoljordbrukets utnyttjande i yrkesutbildningen. Betydelsen av samverkan mellan teoretisk och praktisk undervisning. Skolans samverkan med näringslivet. Planering och genomförande av studiebesök. Elevernas enskilda arbete; läxor och övriga hemuppgifter. Studieteknik.

Speciella problem i samband med anordnandet av praktiska och teoretiska prov samt bedömning och betygssättning i respektive ämne. Olika hjälpmedel för undervisningen i respektive läroämne: lämpliga läroböcker, kompendier, korrespondenskurser, arbetsinstruktioner, handböcker, facktidskrifter, blankettsamlingar, reklamtryck m. m., modeller och planscher, materielsamlingar för undervisningsändamål, skioptikonbilder, filmer, filmslingor och bildband. Lärarens möjligheter att själv framskapa undervisningsmateriel. Arbetsboken. Anvisningar: Vid behandlingen av den speciella undervisningsmetodiken är det av största vikt, att en nära anknytning sker till utbildningen i övrigt. Sålunda bör beaktas vad som behandlats i psykologi, pedagogik och allmän undervisningsmetodik. Vidare bör lärarkandidaternas erfarenheter och iakttagelser i samband med auskultationer, demonstrations- och träningslektioner, undervisningsövningar och hospitanttjänstgöring i möjligaste mån utnyttjas för att konkretisera och levandegöra undervisningen. Det till speciell undervisningsmetodik anslagna antalet timmar tillåter inte en detaljerad pedagogisk genomgång av hela lärokursen. Den till förfogande stående tiden bör emellertid inte helt användas för en mera summarisk genomgång utan disponeras så, att vissa särskilt betydelsefulla och för respektive läroämne ur undervisningsmetodisk synpunkt typiska avsnitt kan bli föremål för en detaljerad genomgång. På motsvarande sätt bör behandlas vissa med lokal rådgivningsverksamhet förknippade frågeställningar. De olika ämnesavsnitt, som därvid göres till föremål för diskussion, bör väljas så, att instruktionsarbetets metodik blir allsidigt belyst.

232 Vid behandlingen av speciell undervisningsmetodik för blivande yrkeslärare och lokala rådgivare torde särskild uppmärksamhet böra ägnas den individuella undervisningens användbarhet samt olika former av grupparbete, som kan komma till användning i den tillämnade verksamheten, elevgruppernas storlek och sammansättning. I samband med behandlingen av läroböcker m. m. bör lärarkandidaterna göras uppmärksamma på vikten av att i undervisningen använda rätta facktermer och beteckningar. Anvisningar bör lämnas om publikationer, standardblad, författningar och bestämmelser, vilka kan tjäna som rättesnöre. Av de för den speciella undervisningsmetodiken föreslagna 30 elevtimm a r n a bör minst Vs organiseras som grupparbete. Åskådningsmedel, särskilt visuella hjälpmedlen

de audi-

Se kursplan jämte anvisningar s. 225. Röst- och talvård samt framställning

muntlig

Se kursplan jämte anvisningar s. 225 f. Bok- och bibliotekskunskap Målsättning: Att ge lärarkandidaten informationer om dels hur han skall finna sig till rätta bland litteraturen om yrkesutbildning och yrkesundervisning, dels hur han skall kunna bistå sina blivande elever med anvisningar om bibliotekstekniska hjälpmedel. Kursens omfattning: 5 timmar. Kursinnehåll: Allmän bokkunskap. Boktermer. Bokförteckningar. Bibliotek: deras uppgifter, organisation och hjälpmedel, särskilt kataloger av olika slag och deras användning. Praktiska övningar på ett bibliotek. Orientering om uppslagsverk. Uppslagsböcker i utbildnings- och yr-

kesfrågor samt facklitteratur inom lantbruket. Tidskrifter i fackämnen. Tidskrifternas recensionsavdelningar. Biblioteket i undervisningens tjänst. Skolbibliotek. Anvisningar: I kursen ingående övningar förlägges om möjligt delvis till bibliotek på kursorten. Stor vikt bör läggas vid övningar i böckernas användning. Till lärarkandidaternas förfogande bör ställas förteckningar över litteratur, som är av särskild betydelse för deras kommande verksamhet som lärare och lokala rådgivare. Skolhygicn Se kursplan jämte anvisningar s. 22G f. Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor Se kursplan jämte anvisningar s. 227. Specialstudier Målsättning: Att ge lärarkandidaten tillfälle att bedriva fördjupade studier i något utbildningsavsnitt. Kursens omfattning: 25 timmar. Kursinnehåll: Lärarkandidatens fördjupade studier skall koncentreras till något av de teoretiska eller praktiska moment, som ingår i lärarutbildningen. Som exempel på studieuppgifter må nämnas följande: Uppmärksamhet och intresse. Motoriskt inlärande. Minne och glömska. Individualisering och grupparbete. Läraren som arbetsledare. Skrivna arbetsanvisningars användning vid yrkesutbildningen. Läroboken i yrkesundervisningen. Åskådningsmateriel vid undervisning i . . . . (läroämne och kurstyp anges vid uppgiftens utdelande). Planerandet av en lektionsserie om . . . (läroämne och kurstyp anges vid uppgiftens utdelande). Disciplinen i skolan. Självstyrelse i skolan. Elevinternat.

233 Konstruktion av kunskapstest. Anordnandet av prov. Bedömning och betygssättning. Arbetsförenklingens teknik med tilllämpning på några valda arbetsmoment. Planering av rådgivning angåenden en jordbruksekonomisk fråga (ämnet preciseras vid uppgiftens utdelande). 4 H-gården. Arv och miljö. Känslolivets utveckling. Förpuberteten. Rousseau och moderna pedagogiska strömningar. Överspridning eller medövning. Anvisningar: Den för kursmomentet anslagna tiden disponeras lämpligen så, att orienteringen om arbetet och utdelandet av uppgifterna sker omkring en månad efter utbildningens påbörjande, medan redovisningen förlägges till de fyra sista kursveckorna. Arbetsuppgifterna skall i möjligaste mån anknyta till respektive lärarkandidats intresseinriktning och ämnesområden. Redovisningen bör helst ske i skriftlig form och presenteras antingen med ett föredrag eller en uppsats. I båda fallen bör på förhand ett tillräckligt antal exemplar ställas till deltagarnas disposition. Uppgiften kan även presenteras på annat sätt, t. ex. genom en demonstration. Lämpligen utses en eller flera opponenter att granska framställningen. / / . Den praktiska utbildningen Auskultationer, demonstrationslektioner, undervisningsövningar och hospitanttjänstgöring Målsättning: Att successivt göra lärarkandidaten förtrogen med de tilltänkta pedagogiska arbetsuppgifterna och bereda honom tillfälle att förvärva viss vana att fullgöra dylika uppgifter. Kursens omfattning: 170 timmar.

Kursinnehåll: Med ungefärligt iakttagande av den i timplanen angivna timfördelningen skall detta avsnitt omfatta praktisk-pedagogisk utbildning i form av auskultationer, demonstrationslektioner, undervisningsövningar och hospitanttjänstgöring. Anvisningar: Det är av stor vikt, att lärarkandidatens praktiska utbildning planeras så, att han stegvis förberedes för uppgiften att självständigt planlägga och genomföra olika pedagogiska arbetsuppgifter, som åvilar yrkeslärare och lokala rådgivare på berörda område. Auskultationerna skall ge lärarkandidaterna möjligheter att göra sig förtrogna med undervisningen i olika ämnen på skilda stadier och utbildningslinjer, bereda dem möjlighet att lära känna skilda undervisnings- och utbildningsmetoder samt att studera olika lärares sätt att arbeta. Auskultationerna avser även att ge lärarkandidaterna tillfälle att göra eleviakttagelser. Huvuddelen av auskulteringen skall förläggas till sådan undervisning, som faller inom lärarkandidatens tilltänkta arbetsfält. I den mån tid och andra omständigheter medger, bör den emellertid vidgas till iatt även omfatta ämnes- och yrkesområden utanför vederbörandes egen sfär. Auskulteringen beräknas pågå under större delen av utbildningstiden. För att lärarkandidaten lättare skall kunna erhålla en helhetsbild av undervisningen bör han ges möjlighet att koncentr e r a en del av auskultationerna till sammanhängande perioder. I vissa fall kan det vara lämpligt, att en mindre grupp lärarkandidater auskulterar tillsammans, varigenom de senare har möjlighet att utbyta erfarenheter och jämför a sina iakttagelser beträffande respektive lektioner. Under auskulteringen bör lärarkandidaten i viss utsträckning biträda läraren i dennes undervisning.

234 I samband med en auskulterlngslektion har läraren i regel inte tillfälle att mera ingående redogöra för sina åtgöranden under lektionen. Lämpligen bör därför lärarkandidaterna gruppvis få delta i förslagsvis sex s. k. demonstrationslektioner. Därvid får de först åhör a en lektion, vid vilken behandlas något för respektive läroämne betydelsefullt avsnitt, som ur pedagogisk synpunkt är särskilt belysande. Speciell omsorg bör därvid ägnas åt att i de mer a tidskrävande praktiska ämnena välja sådana avsnitt, som även under den till förfogande stående relativt begränsade tiden kan ge tillfälle till ur undervisningsmetodiska aspekter givande iakttagelser. Under en efterföljande timme genomgår lärare och auskultanter lektionen ur skilda synpunkter, varvid huvudvikten lägges vid rent pedagogiska spörsmål. Allteftersom utbildningen fortskrider, bör respektive lärare leda lektionsgenomgången på ett sådant sätt, att lärarkandidaterna i allt större utsträckning får utföra lektionsanalysen. Genomförandet av demonstrationslektionerna bör om möjligt samordnas med bl. a. behandlingen av de olika läroämnenas speciella undervisningsmetodik. Undervisningsövningarna beräknas ta sin början under andra kursmånaden. Träningslektionerna förutsattes då var a helt och demonstrationslektionerna till större delen avslutade. Undervisningsövningarna ordnas så, att de omfattar lektionsserier i skilda ämnen inom vederbörande lärarkandidats tilltänkta arbetsfält. I regel bör varje lärarkandidats serier fördelas på minst tre och högst fem läroämnen. Varje serie bör omfatta lägst fem och högst tio å tolv lektioner. Så långt periodindelning, schematekniska och andra skäl medger, bör lektionerna erhålla en ur övningssynpunkt så effektiv fördelning

som möjligt. Före påbörjandet av varje lektionsserie skall lärarkandidaten gör a sig noga underrättad om vilka kursavsnitt, som tidigare genomgåtts, samt vilka delar av kursen han själv h a r att behandla. Han bör vidare i förväg lära känna eleverna till namnet och därjämte skaffa sig så noggrann kännedom om dem, som omständigheterna medger. Handledarnas omdömen om övningslektionerna lägges till grund för vitsordet i undervisningsskicklighet. Hospitanttjänstgöringen avser att ge lärarkandidaten överblick över den lokala rådgivningsverksamheten och dess bedrivande samt en viss kännedom om en lokal rådgivares arbetsuppgifter och de arbetsmetoder, som kommer till användning vid dessa uppgifters lösande. En stor del av tiden skall lärarkandidaten givetvis följa handledarens verksamhet. Så långt den begränsade tiden medger förutsattes emellertid hospiteringen även omfatta olika, mer eller mindre självständiga arbetsuppgifter. Sålunda kan lärarkandidaten beräknas medverka vid planeringen och genomförandet av instruktioner och demonstrationer, delta i någon kvällskurs och därvid h a n d h a viss del av undervisningen, åtfölja handledare vid individuellt meddelad rådgivning och därvid vara honom behjälplig o. s. v. Självfallet måste hospitanttjänstgöringen och de lärarkandidaten tilldelade arbetsuppgifterna avpassas med hänsyn till den speciella inriktningen i hans tidigare fackliga utbildning. Motionsgymnastik Kursens omfattning: 18 timmar. Se för övrigt kursplan jämte anvisningar s. 230. 3. Instruktörer för lantbruksundervisningen

Timplan Utbildningens

längd: 5 veckor.

235 Antal " clevt immar I. Den teoretiska utbildningen Psykologi och pedagogik 25 Allmän och speciell undervisningsmetodik 35 Åskådningsmedel i undervisningen 10 Röst- och talvård samt muntlig framställning. . 10 80 II. Den praktiska utbildningen Auskultationer 45 Undervisningsövningar . 2 5

70 Summa

150 Anmärkningar till timplanen: Det genomsnittliga antalet elevtimmar uppgår till 30 veckotimmar, varav 16 utgöres av teoretisk och 14 av praktisk utbildning. Kursplaner

jämte

anvisningar

I. Den teoretiska

utbildningen

Psykologi

och

pedagogik

Målsättning: Att ge den blivande instruktören insikter i de delar av psykologien och pedagogiken, som är av särskild betydelse för hans tillämnade instruktörsverksamhet. Kursens omfattning: 25 timmar. Kursinnehåll: Kortfattad handledning i studieteknik. Huvuddragen av utvecklings- och ungdomspsykologien. Några socialpsykologiska moment med särskild hänsyn tagen till ungdomen. Inlärningsprocessens psykologi, varvid särskilt uppmärksammas inlärandet av praktiska arbetsmoment. Uppmärksamhet och intresse. Minne. Övning och trötthet. Kortfattad framställning om det svenska skolväsendets organisation. Den förberedande och egentliga yrkesutbildningen på lantbrukets område. Klubb-

verksamheten bland ungdomen på landsbygden. Anvisningar: Då det inte kan förutsättas, att kursdeltagarna äger några förkunskaper i psykologi och pedagogik, måste undervisningen vara av grundläggande karaktär. Den korta utbildningstiden och det starkt begränsade antalet undervisningstimmar gör det nödvändigt att koncentrera behandlingen till sådana kursmoment, som beräknas vara av särskild betydelse för instruktörsverksamheten. Experiment och demonstrationer torde kunna förekomma endast relativt sparsamt och bör utväljas bl. a. med beaktande av deras mer eller mindre tidskrävande art. Vid behandlingen av psykologien och pedagogiken bör undervisningen i möjligaste mån göras konkret, t. ex. genom talrika anknytningar till deltagarnas iakttagelser och erfarenheter samt genom exemplifiering från bl. a. instruktörsverksamheten. Genom lämpligt avpassade hemuppgifter bör deltagarna ges möjlighet att befästa det behandlade lärostoffet. Vidare bör förekomma skriftlig eller muntlig redovisning av de genomgångna kursavsnitten. Allmän och speciell metodik

undervisnings-

Målsättning: Att genom en systematisk behandling av särskilt betydelsefulla moment i undervisningsmetodiken ge den blivande instruktören sådana insikter, som är av väsentligt värde för hans tilltänkta verksamhet. Kursens omfattning: 35 timmar. Kursinnehåll: Orientering inför kontakten med eleverna; råd beträffande ett effektivt utnyttjande av auskultationerna. Grundläggande principer för undervisningen. Instruktionsmetodik. Arbetsledning.

236 Planläggning av övningar. Träningslektioner med kursdeltagarna som lärare och elever och med efterföljande diskussion under metodiklärarens ledning. Behandling av läro- och utbildningsplaner för respektive ämnen och kurstyper med huvudvikten lagd vid undervisningsmetodiska synpunkter. Detaljerad genomgång av några inom respektive ämne betydelsefulla avsnitt, som är särskilt ägnade att belysa instruktörsarbetets metodik. Anvisningar: Behandlingen av undervisningsmetodiken bör ske i nära anknytning dels till undervisningen i psykologi och pedagogik, dels till kursdeltagarnas iakttagelser och erfarenheter från auskultationer och övningslektioner. Planerandet och genomförandet av övningarna ställer de blivande instruktörerna inför en rad olika problem. Vid den efterföljande genomgången tillåter den begränsade tiden endast behandling av sådana metodiska spörsmål, som aktualiserats vid den genomförda instruktionsövningen. Det är därför av vikt, att de blivande instruktörerna under metodiklektionerna erhåller en mer a sammanhängande, allsidig och systematisk behandling av instruktionsmetodiska frågor. Träningslektionerna skall ge deltagarna tillfälle att i kretsen av en grupp kurskamrater och med dessa som fingerade elever leda övningar över förelagda uppgifter. Handledaren avbryter övningen, när han anser att återstående delen av den för övningen avsedda tiden erfordras för genomgång och diskussion. Varje deltagare beräknas leda tvenne övningar. Äskådn ingsmede l Målsättning: Att ge den blivande instruktören insikter om olika åskåd-

ningsmedel, deras betydelse och användning i instruktionsarbetet. Kursens omfattning: 10 timmar. Kursinnehåll: Åskådningsmedlens betydelse och plats i instruktionsverksamheten. Metodiska synpunkter på användandet av svarta tavlan, flanelltavla, bläddertavla, schematiska teckningar, reklamtryck, planscher, modeller, materielsamlingar för undervisningsändamål. Någon övning i skötseln av audivisuell apparatur. Anvisningar: Större delen av den disponibla tiden bör anslås till behandlingen av sådana åskådningsmedel, som kan beräknas komma till användning i instruktionsarbetet. Det starkt begränsade timtalet medger inte någon mera fullständig behandling av den audivisuella apparaturen och dess användning. Manuell träning i grupper bör emellertid bedrivas under 2 a 3 timmar, varvid deltagarna får öva sig i skötseln dels av apparatur för visning av ljusbilder, dels av någon vanligen förekommande typ av 16 mm ljudfilmsprojektor. Röst- och talvård samt muntlig framställning Se kursplan jämte anvisningar s. 225 f. II. Den praldiska Auskultationer och övningar

utbildningen undervisnings-

Målsättning: Att successivt göra den blivande instruktören förtrogen med de tilltänkta pedagogiska arbetsuppgifterna och bereda honom tillfälle att förvärva viss vana att fullgöra instruktörsuppgifter. Kursens omfattning: 70 timmar. Kursinnehåll: Med ungefärligt iakttagande av den i timplanen angivna timfördelningen skall detta avsnitt omfatta

237 praktisk-pedagogisk utbildning i form av auskultationer och undervisningsövningar. Anvisningar: Auskultationer na skall bereda de blivande instruktörerna tillfälle att förvärva viss förtrogenhet med undervisnings- och instruktionsverksamhet inom olika ämnen, ge dem möjlighet att lära känna skilda undervisnings- och utbildningsmetoder samt att studera olika instruktörers och lärares sätt att arbeta. Auskultationerna avser även att ge deltagarna tillfälle att göra eleviakttagelser. Huvuddelen av auskulteringen skall förläggas till sådan utbildningsverksamhet, som ligger inom deltagarnas tilltänkta arbetsområde, d. v. s. praktiska övningar av olika slag. Dessa är i regel ganska tidskrävande; följaktligen kan under den relativt begränsade tid, som står till förfogande, endast förekomma ett förhållandevis ringa antal auskultationer utanför vederbörandes tillämnade verksamhetsfält. Dessa auskultationer synes uteslutande böra äga rum i ämnen, som nära anknyter till instruktörernas verksamhet. I viss utsträckning bör deltagarna företa auskultationerna i mindre grupper, varigenom de senare har möjlighet att utbyta erfarenheter och jämföra sina iakttagelser beträffande respektive övning. Under auskulteringen bör deltagarna i begränsad omfattning biträda i instruktionsarbetet. Omkring fem timmar av den för auskultering angivna tiden bör användas för gruppvis ordnade överläggningar. Under ledning av läraren i undervisningsmetodik beräknas därvid deltagarna få tillfälle att diskutera vissa i samband med auskultationerna aktualiserade frågeställningar. Undervisningsövningarna beräknas ta sin början tredje kursveckan. Träningslektionerna förutsattes då vara helt av-

slutade. Under det att auskulteringarna bl. a. syftar till att ge kursdeltagarna en viss kännedom om utbildningsverksamheten i olika inom lantbruksundervisningen förekommande ämnen, bör undervisningsövningarna i likhet med träningslektionerna inriktas på uppgifter som till sin art helt sammanfaller med deltagarnas beräknade framtida arbetsuppgifter. De bör följaktligen uteslutande omfatta övningar av instruktionskaraktär. De praktiska övningarna inom lantbruksundervisningens område är ofta relativt tidskrävande, varför endast ett förhållandevis begränsat antal instruktionsuppgifter kan tilldelas var och en av kursdeltagarna. Stor omsorg måste därför ägnas åt valet av uppgifter. Dessa bör väljas så, att de ger varje deltagare en i möjligaste mån allsidig inblick i och träning för den kommande verksamheten som instruktör. Samtidigt bör alltför tidskrävande övningar undvikas. I de fall så icke kan ske bör viss avkortning av berörda övningar om möjligt äga rum. Så långt den korta utbildningstiden, periodindelningen, schematekniska och andra omständigheter medger, bör övningarna erhålla en ur inlärningssynpunkt så effektiv fördelning som möjligt. Före påbörjandet av varje övning skall respektive kursdeltagare göra sig noga underrättad om vilka moment, som tidigare genomgåtts, samt vilken uppgift han själv har att lösa. Han bör vidare i förväg lära känna eleverna till namnet och därjämte skaffa sig så noggrann kännedom om dem, som omständigheterna medger. Handledarnas omdömen om deltagarnas sätt att fullgöra undervisningsövningarna måste tillmätas största vikt vid avgörandet av frågan, huruvida vederbörande skall erhålla betyg eller endast intyg över genomgången pedagogisk utbildningskurs.

BILAGA 2

Läroplaner för utbildning av lärare och instruktörer för skogsbruksundervisningen

Inledande synpunkter I det följande redovisade förslag till timoch kursplaner har utarbetats bl. a. med ledning av den lärarutbildning, som skogsstyrelsen bedrivit, varjämte erfarenheter från lärarutbildning inom andra yrkesområden tillgodogjorts. Vid utformande av förslagen till den pedagogiska utbildningen för civiljägmästare har erfarenheterna från ämneslärareutbildning inom andra yrkesområden varit särskilt tungt vägande. Den av skogsstyrelsen anordnade pedagogiska utbildningen för sistnämnda lärarkategori har nämligen hitintills endast omfattat kortare kurser av omkring två och en halv veckas längd, medan de i det följande framlagda läroplanerna avser en utbildningstid av 15 veckor. Den föreslagna yrkeslärarutbildningen omfattar en från 18 till 23 kursveckor utvidgad kursmässig undervisning samt en något förkortad assistentlärartjänstgöring. Beträffande instruktörsutbildningen har inga större ändringar föreslagits. Handledarutbildningen föreslås samordnad med instruktörsutbildningen, vilket innebär en från omkring fem till tolv veckor utökad kursmässig pedagogisk utbildning samt införande av assistenttjänstgöring. De i det följande redovisade läroplanerna är inte att anse som definitivt utformade. Erfarenheten kan ge vid handen, att tillägg, uteslutningar och om-

dispositioner är önskvärda och ägnade att effektivisera den praktisk-pedagogiska utbildningen. Nya rön och erfarenheter samt den tekniska utvecklingen på skogsbrukets område kan komma att påverka innehållet i undervisningen i de skogliga fackämnena. Tim- och kursplanerna anger sålunda den föreslagna utbildningens huvudinnehåll och den tid, som ungefärligen kan disponeras för de olika kursavsnitten. Lärarkandidaternas föregående utbildning har beaktats vid utformningen av de föreliggande planerna. Detta gäller inte blott aspiranternas tidigare kunskaper i skilda ämnen utan även den grad av studievana, lärarkandidaterna beräknas ha tillägnat sig. Den senare faktorn har varit avgörande vid bedömning av undervisningens fördelning på självstudier och lärarledd undervisning i de olika lärarkategoriernas utbildning. Detaljerade förslag till studiegång har inte lämnats. Det bör emellertid beaktas, att den i yrkeslärar- och instruktörskurserna ingående skogliga utbildningen bör drivas parallellt med den pedagogiska utbildningen. Vissa delar av skogsundervisningen är bunden till bestämda årstider och måste med hänsyn härtill koncentreras till bestämda perioder av kursen. En följd härav är,

239 att exempelvis utbildningen rörande den speciella undervisningsmetodiken, som till vissa delar bör samordnas med den fackliga undervisningen, kommer att förläggas till de för bedrivandet av respektive arbete lämpliga tiderna under kursen. Undervisningen i de centrala ämnena psykologi, pedagogik, allmän undervisningsmetodik samt i förekommande fall arbetsfysiologi, arbetsteknik och redskapslära bör spridas över större delen av utbildningstiden, medan ämnen med litet timtal i regel koncentreras till kortare tidsperioder. Undantag från denna regel bör dock göras för undervisningen i röst- och talvård. Det är nämligen nödvändigt, att blivande lärare och instruktörer med eventuella felaktigheter i andningsteknik, artikulation e. dyl. under en längre period beredes tillfälle att med en erfaren lärares hjälp söka bortarbeta felen. Även beträffande instruktionen i handhavandet av tekniska hjälpmedel i undervisningen bör övningarna utsträckas över en längre tidsperiod. I detta fall skall kursdeltagarna bl. a. tillägna sig vissa färdigheter i handhavandet av audivlsuell apparatur. En stark koncentration av övningstiden skulle därvid inte i erforderlig utsträckning vara ägnad att befästa de vunna färdigheterna. För samtliga utbildningslinjer gäller att arbetet bör ordnas så, att aspiranterna tränas att planera, att ta egna initiativ o. s. v. Målmedvetenhet i studierna bör i möjligaste mån främjas, bl. a. genom tillämpning av friare arbetsformer, t. ex. seminarieövningar, grupparbete, diskussioner, demonstrationer

samt individuell undervisning och handledning. En effektiv genomgång av vissa kursmoment kräver arbete i mindre grupper. Så är t. ex. förhållandet vid behandlingen av allmän och speciell undervisningsmetodik, audivisuella hjälpmedel, röst- och talvård, arbetsteknik, redskapslära samt ett stort antal lektioner och övningar rörande skilda skogsarbetens bedrivande. I detta sammanhang må understrykas vikten av att undervisning och övningar förekommer i sådan följd, att de olika utbildningsmomenten på ett naturligt sätt stöder varandra. Av särskild betydelse synes därvid vara, att mera teoretiskt betonade kursmoment konkretiseras och i möjligaste mån behandlas i nära ankn3'tning till den skogliga utbildningen samt aspiranternas erfarenheter och iakttagelser under auskultationer och praktiska övningar. Under såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen bör beaktas och för de blivande lärarna och instruktörerna klargöras, att deras kommande huvuduppgift inte endast är att meddela kunskaper och färdigheter utan även att främja de ungas fostran. Till aspiranternas förfogande skall i erforderlig utsträckning ställas metodiska handledningar, lämplig litteratur för lektionsförberedelser samt en uppsättning av det aktuella läroboksbeståndet. Inom ramen för den anslagna tiden och under hänsynstagande till arbetsbelastningen inom olika ämnen skall aspiranternas studieresultat på lämpligt sätt kontrolleras.

240 Timplaner

samt kursplaner

1. Amneslärare för skogsbruksundervisningen

Timplan Utbildningens

längd: 15 veckor.

Antal elevtimmar utbildningen 1. Den teoretiska Psykologi och pedagogik 90 Allmän undervisningsmetodik 48 Speciell undervisningsmetodik 50 Åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen 20 Röst- och talvård samt muntlig framställning . . 10 Bok- och bibliotekskunskap 5 Skolhygien 4 Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor 10 Specialstudier 10 253 utbildningen II. Den praktiska Auskultationer och demonstrationslektioner . . . . 70 Undervisningsövningar . . 50 Yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning . . . 20

140 Summa

393 Anmärkningar till timplanen: Det genomsnittliga antalet elevtimmar för utbildningen under punkterna I och II uppgår till i runt tal 17 respektive 9 veckotimmar. Kursplaner ningar

jämte

anvis-

/. Den teoretiska utbildningen Psykologi och pedagogik Målsättning: Att ge lärarkandidaten insikter i de delar av psykologien och pedagogiken, som är av betydelse för den framtida pedagogiska verksamheten.

och

anvisningar

Kursens omfattning: 90 timmar varav omkring 40 timmar anslås till psykologiska och omkring 50 timmar till pedagogiska kursavsnitt. Kursinnehåll: Kort handledning i studieteknik. Inlärning, minne, glömska. Uppmärksamhet och intresse. Tänkandet: föreställningar, hallucinationer, illusioner, eidetiska bilder, problemlösning, det skapande tänkandet. Behov och motiv. Arbete, trötthet och vila. Känslolivet: emotioner, sentiment och attityder. Personlighet, karaktär och temperament. Psykisk hälsa och sjukdom. Differentiell psykologi. Intelligensoch anlagsundersökningar. Intelligenstest, kunskapsprov, frågeschemata, skattningsskalor. Mätinstrumentens tillförlitlighet. Några socialpsykologiska moment. Individens ställning i massa och grupp. Hur vi formas av de grupper vi tillhör. Attityder och fördomar. Propaganda. Ledarskapets psykologi. Läraren som arbetsledare. Utvecklingspsykologi: mognad och inlärande, arv och miljö, olika utvecklingsstadier, ungdomsårens psykologi, utvecklingshämningar och anpassningssvårigheter, särskilt under puberteten, uppfostringsproblem, pedagogisk behandling av elever med beteenderubbningar. Disciplinproblem. Belöning och straff i undervisning och uppfostran. Vanebildning, förbud, befallning, exempel, råd, uppmaning, suggestion. Elevinternat. Lärarpersonligheten, läraryrkets mentalhygien. Några valda avsnitt ur pedagogikens historia ägnade att belysa allmändidak-

241 tiska regler, grunddragen av yrkesutbildningens historia, modern reformpedagogik. Det svenska skolväsendets organisation med huvudvikten lagd vid yrkesutbildningen, speciellt den skogliga, samt dess målsättning för undervisning och fostran. Kursformer. Informations- och rådgivningsverksamhet rörande skogsbruksfrågor. Klubbverksamheten bland ungdomen på landsbygden. Samarbetet skola—hem—näringsliv. Anvisningar: Under den till förfogande stående tiden för undervisning i psykologi och pedagogik bör huvudvikten läggas vid de delar av kursinnehållet, som är av central betydelse och som i första hand kräver lärarledd behandling. Studierna i psykologi och pedagogik skall planeras och bedrivas under hänsynstagande till lärarkandidaternas kommande pedagogiska verksamhet. Sålunda bör t. ex. vid studierna i psykologi stor vikt läggas vid den pedagogiska psykologin. Med hänsyn till att civiljägmästaren i sin lärargärning torde komma att engageras både i grundutbildningskurser och i den fortsatta utbildningen av i skogsyrket verksamma personer, är såväl ungdomspsykologin som psykologiska problem sammanhängande med vuxenutbildningen mycket väsentliga kursavsnitt. Ävenså bör arbetsledningens psykologi ges erforderligt utrymme, icke minst med tanke på att eleverna vid ifrågavarande kurser kommer att verka som lärare vid utbildning av arbetsledare eller personligen engageras för ledarskap i utbildningsverksamheten inom skogsbrukets område. De olika momentens ordningsföljd i kursplanen är att betrakta som ett förslag. Den enskilde läraren har frihet att tillämpa en annan ordning än den, som där anges. Det kan bl. a. ur intresse16—205091

stimulerande synpunkter stundom vara lämpligt att inleda undervisningen med personlighetspsykologiska studier (det första intrycket av en människa och dess tillförlitlighet, impulser till analys och utvärdering av den egna personligheten o. s. v.). Vid i psykologi- och pedagogikundervisningen ingående experiment kan det stundom vara lämpligt att indela avdelningen i flera grupper. Man hinner ofta inte låta samtliga grupper utföra alia de för kursen avsedda experimentserierna. Därför kan vissa försök utföras som demonstrationer inför hela avdelningen med medlemmarna ur en viss grupp som deltagare. Den för experimentet ansvariga gruppen bör jämväl leda efterarbetet, verkställa materialbearbetningen och inleda debatten angående de erhållna resultaten. Experiment över mera komplexa företeelser, t. ex. motivation och känsloreaktioner, kan lämpligen förmedlas till lärarkandidaterna med hjälp av film. Detta hjälpmedel kan även vara tjänligt att belysa vissa andra psykologiska och pedagogiska företeelser av betydelse för lärarutbildningen. Allmän undervisningsmetodik Målsättning: Att genom systematisk behandling av väsentliga moment i allmän undervisningsmetodik ge lärarkandidaten sädana insikter, som är av betydelse för framgång i pedagogisk verksamhet. Kursens omfattning: 48 timmar. Kursinnehåll: Orientering inför kontakten med eleverna: a) råd för ett effektivt utnyttjande av auskultationerna; huvudmoment som lärarkandidaten bör ägna särskilt intensivt studium under de första auskultationerna, b) elevklientelet, c) observation av enskilda elever under auskultationerna. Allmänna principer för undervisning-

242 en: a) hänsynstagande till elevernas mognads-, kunskaps- och färdighetsstadium, till undervisningsämnet, till tillgång på undervisningsmateriel o. s. v., b) principer för disponering av ett undervisningsavsnitt, c) åskådlighet, d) självverksamhet, e) intresse, f) koncentration. Lektionsförberedelser. Lärarens personliga uppträdande. Meddelande, frågande, instruerande och demonstrerande undervisning. Grupparbetsteknik, laborativ undervisning, diskussioner, föreläsningsformen. Utomhusundervisning. Studiebesök och studieutflykter. Anordnande av prov, bedömning och betygssättning. Prov som hjälpmedel att individualisera undervisningen och rationalisera arbetet. Individualisering och grupparbete. Träning av eleverna till samarbete. Utnyttjande av böcker och kompendier i undervisningen. Programmerad undervisning. Planläggning av lektioner och övningar: a) skriftliga utkast, individuellt och i grupp, för lektioner och övningar av olika typ, b) träningslektioner med lärarkandidater som lärare och elever med efterföljande diskussion under metodiklärarens ledning, c) om de lokala förhållandena så medger åhörande och analys av lektioner med elever i demonstrationsrum med genomskinlig spegelvägg (s. k. one-way-vision-room). Läroplan, lärogång, utbildningsplanering. Samordning av undervisningen i olika läroämnen. Genomgång och diskussion av läroplaner. Orientering om yrkes- och arbetsanalyser. Praktiska övningar i planering av några valda kursavsnitt. Skoladministrativt arbete: praktiska övningar i förande av dagbok, uppgörande a ' schemata o. dyl. Studium av gällande örfattningar och anvisningar.

Anvisningar: Behandlingen av den allmänna undervisningsmetodiken bör ske i nära anknytning dels till undervisningen i psykologi och pedagogik, dels till lärarkandidaternas iakttagelser och erfarenheter från auskultationer samt demonstrations- och övningslektioner. Planerandet och genomförandet av övningslektionerna ställer lärarkandidaterna inför en rad undervisningsmetodiska problem. Vid den efterföljande lektionsgenomgången tillåter den begränsade tiden i regel endast behandling av sådana metodiska spörsmål, som aktualiserats genom den hållna lektionen. Uppenbarligen är det därför av den allra största vikt, att lärarkandidaterna under metodiklektionerna får en mera sammanhängande, allsidig och systematisk genomgång av den allmänna undervisningsmetodiken. Speciell uppmärksamhet ägnas problem, som sammanhänger med utomhuslektioner och exkursioner, ävensom anordning och bedömning av i skogen anordnade prov och arbetsuppgifter. Även samordningen av utomhus- och inomhuslektioner bör behandlas ingående dels ur schemateknisk synpunkt, dels ur inlärnings- och effektivitetssynpunkt. Vid de s. k. träningslektionerna beredes lärarkandidaterna tillfälle att i kretsen av en grupp kamrater och med dessa som fingerade elever hålla lektioner över förelagda uppgifter. Träningslcktionerna skall ge tillfälle till övning i att uppträda inför en klassavdelning och leda undervisningen samt är närmast att betrakta som en form av seminarieövningar i undervisningsmetodik. Handledaren avbryter sålunda lektionen, när han anser, att återstående delen av den för övningen avsedda tiden erfordras för genomgång och diskussion. Varje lärarkandidat beräknas hålla fyra träningslektioner.

243 Speciell undervisningsmetodik Målsättning: Att från undervisningsmetodiska synpunkter systematiskt behandla väsentliga moment i vederbörande ämne för att ge lärarkandidaten insikter, som är av betydelse för hans tilltänkta pedagogiska verksamhet. Kursens omfattning: 50 timmar. Kursinnehåll: Behandling av läro- och utbildningsplaner för respektive ämnen och kurstyper med huvudvikten lagd vid pedagogisk penetration av kursinnehållet, den ordning i vilken de olika momenten lämpligen bör genomgås, inpassning av årstidsbundna arbeten och därav följande metodiska och organisatoriska problem, viktiga och mindre viktiga avsnitt samt den tid, som kan anslås till olika delar. Detaljerad genomgång av några inom respektive läroämnen betydelsefulla avsnitt, som är särskilt belysande ur undervisningsmetodiska synpunkter. Planläggning av övningar, krav på övningsobjekt ur illustrativ synpunkt, disponering av övningstid. Samordning av undervisning i närliggande ämnen. Upprättande av arbetsinstruktioner. Betydelsen av teoriundervisningens anknytning till praktiska förhållanden. Skolskogens utnyttjande i yrkesutbildningen. Möjligheten att begagna andra skogar samt fasta och tillfälliga provytor i den fortsatta utbildningen för skogsägare och skogsarbetare. Den ambulerande kursverksamhetens och den rörliga instruktionsverksamhetens förutsättningar och organisation samt förarbeten för dylik verksamhet och möjligheter att bedöma dess resultat. Samverkan mellan skola och näringsliv. Anordnande av praktikskeden i grundutbildningen vid skiftande förhållanden. Problem med elevarbeten på föräldrars skog. Planering och genomförande av studiebesök. Skogsdagar för allmänheten.

Enskilt arbete. Läxor och övriga hemuppgifter. Studieteknik. Speciella problem i samband med kunskaps- och färdighetskontroll; anordnande, genomförande och bedömning av skriftliga, muntliga och praktiska prov i övningssalar och ute i fältet samt betygssättning i respektive läroämne. Olika hjälpmedel för undervisningen i respektive läroämne: lämpliga läroböcker, kompendier, korrespondenskurser, arbetsinstruktioner, handböcker, facktidskrifter, blankettsamlingar, reklamtryck m. m., modeller och planscher, materielsamlingar för undervisningsändamål, skioptikonbilder, filmer, filmslingor och bildband. Lärarens möjligheter att själv framskapa undervisningsmateriel. Arbetsboken. Anvisningar: Vid behandling av den speciella undervisningsmetodiken är det av största vikt, att en nära anknytning sker till utbildningen i övrigt. Sålunda bör beaktas vad som behandlats i psykologi, pedagogik och allmän undervisningsmetodik. Vidare bör lärarkandidaternas erfarenheter och iakttagelser i samband med auskultationer, demonstrations- och träningslektioner samt undervisningsövningar i möjligaste mån utnyttjas för att konkretisera och levandegöra undervisningen. Det till speciell undervisningsmetodik anslagna antalet timmar tillåter inte en detaljerad pedagogisk genomgång av hela lärokursen. Den till förfogande stående tiden bör emellertid inte helt användas för en mera summarisk genomgång utan disponeras så, att vissa särskilt betydelsefulla och för respektive läroämne från undervisningsmetodisk synpunkt typiska avsnitt kan bli föremål för en detaljerad genomgång. På motsvarande sätt bör med fortbildningsverksamhet speciellt förknippade problemställningar behandlas. Det

244 torde därvid bl. a. vara lämpligt, att erforderlig tid anslås till en mera ingående diskussion beträffande planeringen av några olika typer av fortbildningskurser och skogsdagar. I samband med genomgången av den speciella undervisningsmetodiken bör även behandlas skolskogens utnyttjande i undervisningen samt betydelsen av att denna erbjuder såväl lämpliga arbetsuppgifter som tjänligt åskådningsmaterial. Stor vikt bör läggas vid problem, som sammanhänger med utomhus bedriven utbildning. Åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen Målsättning: Att ge lärarkandidaterna insikter om olika åskådningsmedel, deras betydelse och användning i den yrkespedagogiska verksamheten samt att ge dem tillfälle att lära känna och behärska den audivisuella apparaturen. Kursens omfattning: 20 timmar. Kursinnehåll: Metodik: de audivisuella hjälpmedlens betydelse och plats i undervisnings- och rådgivningsverksamheten. Metodiska synpunkter på användandet av svarta tavlan, planscher, flanelltavla, bläddertavla, schematiska teckningar, ljusbilder, film, radio, magnetofon. Organisatoriska frågor: lokalarrangemang (mörkläggningsanordning, akustiska förhållanden, placering av filmduk, högtalare m. m.). Orientering beträffande filmutlåning, filmarkiv, filmkataloger, kommentarblad m. m. Transportabel och för utomhusbruk lämpad åskådningsmateriel. Audivisuell apparatur: genomgång och demonstration av episkop, småbildsprojektor, 16 mm stum- respektive ljudfilmsprojektor, radio, magnetofon. De olika apparaternas huvuddelar och deras funktion. Omställning för olika spänning. Rengöring och lampbyte. Skiop-

tikonbilden, bildbandet, filmen, magnetofonbandet och -tråden. Manuella övningar: individuell övning i de audivisuella apparaternas skötsel och vård. Anvisningar: Samordning med vissa delar av undervisningen beträffande den allmänna och speciella undervisningsmetodiken bör ske. Undervisningen inför hela avdelningen kan fördelas på de olika huvudmomenten på förslagsvis följande sätt: svarta tavlan, planscher o. s. v. 2 tim. de audivisuella hjälpmedlens metodik 4 » organisatoriska frågor 2 » den audivisuella apparaturen . . 2 » Summa 10 tim. Den manuella träningen bör sk^ i grupper om högst fem deltagare. Därvid tillses att den enskilde doltagaren får tillräcklig möjlighet att göra sig väl förtrogen med apparaternas skötsel och vård. Följande fördelning av tiden för träning vid de olika apparattyperna torde vara ändamålsenlig: dupliceringsapparater, magnetofon 2 tim. småbildsapparater 2 » filmapparater 6 » Summa 10 tim. Röst- och talvård samt muntlig framställning Målsättning: Att rikta lärarkandidaternas uppmärksamhet på den betydelse rösten och talet har för en framgångsrik lärargärning, att analysera deras sätt att tala samt att ge anvisningar för individuell träning i syfte att bortarbeta eventuella talfel och andra svagheter i den muntliga framställningen. Kursens omfattning: 10 timmar. Kursinnehåll: A. Talprocessen. Dialekter. Rösthygieniska synpunkter. Muntlig framställning.

245 B. Läs- eller talprov. Andningskontroll. Avspänningsövningar för axlar, hals, armar, haka. Läpp- och tunggymnastik. Andning — frasering. Resonansövningar (sumövningar). Konsonanterna, särskilt r-, s- och sj-ljuden. Vokalerna. Artikulationsövningar. Hållning, andning, röstklang och röstläge. Muntlig framställning (artikulation, betoning, taltempo, pausering, frasering, ordförråd, ämnesval, ordval Dch språkval). Anvisningar: Vid läs- eller talproven, som lämpligen upptages på band, bör enkla texter väljas. Samtliga närvarande deltagare bör medverka vid analysen av den röst, som för ögonblicket är under behandling. Förekommer något allvarligare talfel, tillrådes läraren att tala i enrum med vederbörande och eventuellt tillråda specialistbehandling. Bandspelaren bör komma till flitig användning i dessa sammanhang. Deltagarna bör använda spegel för att studera läpparnas läge i olika talsituationer. Behandlingen av det under A. angivna kursinnehållet sker lämpligen under två timmars föreläsningsbetonad undervisning. Genomgången av under B. angivna kursmoment är avsedd att ske i grupper om 7 å 8 deltagare. I avsnitt om två timmar vardera bör dessa övningar fördelas över större delen av de perioder, då deltagarna är samlade på kursorten. övningarnas fördelning över utbildningstiden gör det möjligt för läraren att utdela individuella uppgifter. Vid senare gruppövningar bör noggrant kontrolleras att lämnade anvisningar följts. Bok- och bibliotekskunskap Målsättning: Att ge lärarkandidaten insikter om bibiiotekstekniska hjälpmedel av betydelse för hans tilltänkta pedagogiska verksamhet.

Kursens omfattning: 5 timmar. Kursinnehåll: översiktlig genomgång av klassifikationssystem och katalogiseringsregler. Bokförteckningar. Kataloger av olika slag och deras användning. Bibliografiska hjälpmedel. Viktigare uppslagsböcker i utbildnings- och yrkesfrågor. Tidskrifter i fackämnen inom skogsbruket, särskilt sådana som riktar sig till skogsägare och skogsarbetare. Biblioteket i undervisningens tjänst. Skolbiblioteket. Anvisningar: I kursen ingående övningar förlägges lämpligen delvis till fackbibliotek. Till lärarkandidaternas förfogande bör ställas förteckningar över litteratur, som är av särskild betydelse för deras kommande pedagogiska verksamhet. Skolhygien Målsättning: Att ge lärarkandidaten en orientering om åtgärder för hälso- och sjukvård inom skolväsendet. Kursens omfattning: 4 timmar. Kursinnehåll: Skolhälsovårdens organisation och det skolhygieniska arbetet. Speciell hälsokontroll för elever som deltar i och utbildar sig för tungt kroppsarbete. Lärarens uppgifter: samråd med skolläkare och skolsköterska angående elever, som förefaller vara i behov av undersökning. Elever med hög frånvarofrekvens. Läkarintyg. Skolan och de smittosamma sjukdomarna. Akuta infektioner hos eleverna. Hygieniska synpunkter på skolans lokaler. Mentalhygieniska synpunkter. Lärarens hälsotillstånd och dess inverkan på elevernas hälsa och arbetsförmåga. Anvisningar: Läraren skall i första hand klargöra motiven för de skolhygieniska anordningarna samt koncentrera

246 sin behandling till sådana avsnitt, som är svårtillgängliga för lärarkandidaterna. Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor Målsättning: Att informera lärarkandidaten om samhällets åtgärder att underlätta ungdomens yrkesval samt >att lämna en orientering om sådana förhållanden och problem beträffande svensk arbetsmarknad och arbetarskyddslagstiftning som är av betydelse för lär a r n a inom skogsbrukets område. Kursens omfattning: 10 timmar. Kursinnehåll: Behovet av yrkesvägledning i det moderna samhället. Yrkesanalys, yrkesbeskrivning samt kollektiv och enskild yrkesorientering. Olika metoder för bedömning av individen och hans förutsättningar. Yrkesvägledningsprogrammet i den obligatoriska skolan. Yrkesvägledningens arbetssätt. Arbetsmarknadskunskap: arbetsmarknad och sysselsättningspolitik, arbetslöshetsbekämpande åtgärder, arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedlingens funktioner i samhället, arbetsmarknadens parter. Översiktlig genomgång av arbetarskydd och yrkesskadeförsäkring. Anvisningar: Behovet av samhälleliga åtgärder för yrkesvägledning bör belysas under hänvisning till det moderna näringslivets specialisering och differentiering samt till det ökade behovet av en rationellt planerad yrkesutbildning. Därvid bör beaktas de speciella problem, som gör sig påminta för manlig och kvinnlig ungdom samt för landsbygd och tätorter. Begreppen yrkesanalys och yrkesbeskrivning bör klargöras liksom också olika i vårt land förekommande metoder för kollektiv och enskild yrkesorientering. Vid behandlingen av olika metoder för bedömning av individer

kan det vara lämpligt att särskilt uppehålla sig vid betydelsen av lärarutlåtanden, byggda på noggranna eleviakttagelser. I samband med behandlingen av yrkesvägledningsprogrammet i den obligatoriska skolan bör särskilt understrykas betydelsen av ett samspel mellan praktisk yrkesorientering och de mera teoretiskt betonade formerna för yrkesvägledning. Den praktiska yrkesorienteringens genomförande och organisation i skogsbruket behandlas. Behandlingen av arbetsmarknadskunskapen bör även innefatta en framställning dels om arbetsmarknadens parter och deras organsationer, dels om förhandlings- och förlikningsväsendet. Vidare bör arbetsmarknadsparternas särskilda samarbetsorgan för arbetarskydd, kvinnofrågor och yrkesutbildning presenteras. Olika former av arbetslöshet bör exemplifieras och belysas med lämpliga sifferserier. Samhällets arbetslöshetsbekämpande åtgärder genomgås. Likaså klargöres arbetsförmedlingens roll i sysselsättningspolitiken. I anslutning till genomgången av yrkeskadeförsäkringen ges huvuddragen av bestämmelserna rörande allmän sjukförsäkring. Specialstudier Målsättning: Att ge lärarkandidaten tillfälle att bedriva fördjupade studier i något utbildningsavsnitt. Kursens omfattning: 16 timmar. Kursinnehåll: Lärarkandidatens fördjupade studier skall koncentreras till något av de teoretiska eller praktiska moment, som ingår i lärarutbildningen. Som exempel på studieuppgifter må nämnas följande: Ungdomens sociala liv. De ungas intresseområden. Klubbverksamheten bland ungdomen på landsbygden.

247 Vanebildning. Verbalt inlärande. Behov och motiv. Olika slag av elevaktivitet. Trötthet och vila. Lektionsförberedelse. Planerandet av en lektionsserie om (kursmomentet anges vid uppgiftens utdeland e ) . Samordning av undervisningen i olika läroämnen. Användningen av bilder och bildserier i skoglig undervisning. Klassrumsarbetets organisation. Instruktionskort i praktisk undervisning vid skogsbruksskolor. Synpunkter på laborativ undervisning. Speciella problem ifråga om vuxenundervisning. Synpunkter på valet av läroböcker (läroämne och kurstyp anges vid uppgiftens utdelande). Skolskogen och dess användning i undervisningen. Planläggning av fortbildningskurser för skogsbrukare eller skogsarbetare. Planläggning och genomförande av skogsdagar. Analys och planläggning av kursverksamhet beträffande lönsamhetsberäkningar och apteringskalkyler; skogsvårdens planläggning å en medelstor fastighet; olika former för samverkan mellan bondeskogsbruk; skyddsfrågor; arronderingsproblem, återväxtåtgärder. Elevernas hemarbete. Konstruktion av kunskapstest. Bedömning och betygsättning. Korrespondensundervisningen i skogsbruksundervisningen. Skogsbruksundervisningen under det senaste årtiondet. Anvisningar: Den för kursmomentet anslagna tiden disponeras lämpligen så, att orientering om arbetet och bestämmandet av uppgifterna sker omkring en månad efter utbildningens påbörjande, medan redovisningen förlägges till de tre sista kursveckorna. Arbetsuppgifterna skall i möjligaste mån anknyta till respektive lärarkandi-

dats intresseinriktning och ämnesområden. Redovisningen bör helst ske i skriftlig form och presenteras antingen med ett föredrag eller en uppsats. I båda fallen bör på förhand ett tillräckligt antal exemplar ställas till deltagarnas disposition. Uppgiften kan även presenteras på annat sätt, t. ex. genom en demonstration. Lämpligen utses en eller flera opponenter att granska framställningen. / / . Den praktiska utbildningen Auskultationer, demonstrationslektioner och undervisningsövningar Målsättning: Att successivt göra lärarkandidaten förtrogen med de tilltänkta pedagogiska arbetsuppgifterna och bereda honom tillfälle att förvärva viss vana att fullgöra dylika uppgifter. Kursens omfattning: 120 timmar. Kursinnehåll: Med ungefärligt iakttagande av den i timplanen angivna timfördelningen skall detta avsnitt omfatta praktisk-pedagogisk utbildning i form av auskultationer, demonstrationslektioner och undervisningsövningar. Anvisningar: Det är av stor vikt, att lärarkandidatens praktiska utbildning planeras så, att han stegvis förberedes för uppgiften att självständigt planlägga och genomföra olika pedagogiska arbetsuppgifter. Auskultationer na avser i första hand att göra lärarkandidaten förtrogen med undervisningen i olika ämnen på skilda stadier och utbildningslinjer, ge honom tillfälle att lära känna skilda undervisnings- och utbildningsmetoder och se olika lärare i verksamhet samt göra eleviakttagelser. Huvuddelen av auskulteringen skall förläggas till sådan undervisning som faller inom lärarkandidatens tilltänkta arbetsfält: statens skogsskolor, skogsbruksskolor samt fortbildningsverksamhet och skogsdagar utanför skogsbruksskolorna. I den mån tid

248 och andra omständigheter medger, bör den emellertid vidgas till att även omfatta ämnes- och yrkesområden utanför vederbörandes egen sfär. Auskulteringen beräknas pågå under större delen av utbildningstiden; i vissa fall kan undervisningen rörande avsnitt av de teoretiska delarna av kursen inledas med en auskultation. Lärarkandidaten bör i viss utsträckning biträda läraren i dennes undervisning i samband med auskultationerna. I samband med en auskulteringslektion har läraren i regel inte tillfälle att mera ingående redogöra för sina åtgöranden under lektionen. Lämpligen bör därför lärarkandidaterna gruppvis få delta i ett tiotal s. k. demonstrationslektioner. Därvid får de först åhöra en lektion, vid vilken behandlas något för respektive läroämne betydelsefullt avsnitt, som ur pedagogisk synpunkt är särskilt belysande. Under en följande timme genomgår lärare och auskultanter lektionen ur skilda aspekter, varvid huvudvikten lägges vid rent pedagogiska spörsmål. Allteftersom utbildningen fortskrider, bör respektive lärare leda lektionsgenomgången på ett sådant sätt, att lärarkandidaterna i allt större utsträckning får utföra lektionsanalysen. Genomförandet av demonstrationslektionerna bör om möjligt samordnas med bl. a. behandlingen av de olika läroämnenas speciella undervisningsmetodik. Undervisningsövningarna beräknas ta sin början, när träningslektionerna helt och demonstrationslektionerna till större delen avslutats. Undervisningsövningarna ordnas så, att de omfattar lektionsserier i skilda ämnen inom vederbörande lärarkandidats tilltänkta arbetsfält. I regel bör varje lärarkandidats serier fördelas på minst tre och högst fem läroämnen. Varje serie bör omfatta lägst fem och högst tio å tolv lektioner. Lektionerna bör fördelas med tanke på att

en ur övningssynpunkt så effektiv fördelning som möjligt erhålles. Före påbörjandet av varje lektionsserie skall lärarkandidaten göra sig noga underrättad om vilka kursavsnitt, som tidigare genomgåtts, samt vilka delar av kursen han själv h a r att behandla. Han bör vidare i förväg lära känna eleverna till namnet och därjämte skaffa sig så noggrann kännedom om dem, som omständigheterna medger. Handledarnas omdömen om övningslektionerna lägges till grund för vitsordet i undervisningsskicklighet. Yrkesinriktad träning

gymnastik

och

fysisk

Målsättning: Att bidraga till bevarandet av lärarkandidaternas fysiska och psykiska spänst och därigenom utgöra en motvikt mot koncentrerat studiearbete samt att ge kännedom om gymnastikprogram, avpassade för människor med tungt kroppsarbete och ägnade att utveckla kondition och styrka. Kursens omfattning: 20 timmar. Kursinnehåll: Gymnastik med allsidig träning av muskler och leder genom fristående gymnastik, hävningsrörelser samt styrketräning och konditionsträning. Anvisningar: Övningarnas genomförande bör samordnas med undervisning dels angående metodiken vid styrke- och konditionsträning, dels angående en lämplig stegring i övningarnas svårighetsgrad. För olika åldrar avpassade rörelser och övningsprogram exemplifieras, liksom individuellt avpassade kroppsövningar med hänsyn till variationer, konstitution och kroppsbyggnad. Anvisningar lämnas för träning och kroppsövningar under fritid. Lärarkandidaterna bör i den utsträckning undervisningen medger biträda vid ledningen av gymnastikprogrammen-

249 Antal elevtimmar

2. Yrkeslärare för skogsbruksundervisningen

Timplan Utbildningens

Introduktion av nyheter inom skogsbruket . . .

längd: 2 terminer. Antal elevtimmar

I. Den teoretiska ningen

utbild-

Psykologi Pedagogik Allmän undervisningsmetodik Speciell undervisningsmetodik Åskådningsmedel, särskilt de audivisuella hjälpmedlen Röst- och talvård samt muntlig framställning Bok- och bibliotekskunskap Skolhygien Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor Kulturoch samhällsorientering samt naturvård Specialstudicr II. Den praktiska ningen

20 10 6 4 10

290 III. Den kompletterande utbildningen

Psykologi 60 55

fack-

Arbetsstudier 10 Arbetsfysiologi 35 Arbetarskydd 5 Maskin- och redskapslära 150 Huggning 75 Transport 25 Aktuella arbetstekniska problem 40

815 Kursplaner jämte anvisningar /. Den teoretiska

60 Summa

Anmärkningar till timplanen: Utbildningen under I—III förlägges dels till den första terminen, som beräknas omfatta 15 effektiva veckor, dels till 8 veckor vid slutet av den andra terminen, sålunda tillsammans 23 veckor. Det genomsnittliga antalet elevtimmar för den obligatoriska utbildningen under denna tid uppgår till drygt 35 veckotimmar, därav omkring 12Vi på den under punkt I angivna teoretiska undervisningen, omkring 7Vi på den under punkt II angivna praktiska lärarutbildningen samt omkring 15 på den under punkt III angivna kompletterande fackutbildningen.

utbild-

Auskultationer och demonstrationslektioner Undervisningsövningar Yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning . . . .

350 IV. Assistentlärartjänstgöringen omfattande en termin inklusive 8 veckors kursmässig utbildning med bl. a. repetition, redovisning och slutprov.

40 70

10 10

och

utbildningen pedagogik

Kursens omfattning: 110 timmar, varav omkring 40 timmar anslås till psykologiska och omkring 70 timmar till pedagogiska kursavsnitt. För övrigt gäller i tillämpliga delar kursplan jämte anvisningar s. 240 f. ovan. Undervisningen i psykologi, pedagogik och undervisningsmetodik bör anknytas till vid skogsskolorna meddelad undervisning i arbetsledning. Allmän

undervisningsmetodik

Kursens omfattning: 50 timmar. För övrigt gäller i tillämpliga delar kursplan jämte anvisningar för ämnes-

250 lärare inom skogsbrukets område s. 241 f. Härutöver b ö r beaktas att en betydande del av de blivande yrkeslärarnas pedagogiska verksamhet omfattar undervisning i praktiska yrkesämnen och att utbildningen i metodiska frågor b ö r ske i nära anslutning till undervisningen i skogliga fackämnen.

Speciell undervisningsmetodik Målsättning: Att från undervisningsmetodiska synpunkter systematiskt behandla väsentliga moment i vederbörande ämne för att ge lärarkandidaten insikter, som är av betydelse för hans tilltänkta pedagogiska verksamhet. Kursens omfattning: 60 timmar. Kursinnehåll: Behandling av lärooch utbildningsplaner för respektive ämnen och kurstyper med huvudvikten lagd vid pedagogisk penetration av kursinnehållet, den ordning i vilken de olika momenten lämpligen bör genomgås, inpassning av årstidsbundna arbeten med därav följande metodiska och organisatoriska problem. Viktiga och mindre viktiga avsnitt samt den tid, som kan anslås till olika delar. Systematisk inarbetning av skyddssynpunkter i utbildningsarbetet. Detaljerad genomgång av några inom respektive ämne betydelsefulla avsnitt, som är särskilt belysande ur undervisningsmetodiska synpunkter. Planläggning av övningar, krav på övningsobjekt ur illustrativ synpunkt, disponering av övningstid. Samordning av undervisning i närliggande ämnen. Upprättande av arbetsinstruktioner. Undervisningsteknik och organisation vid genomförande av kurser utanför skogsbrukskolan samt vid rörlig instruktionsverksamhet. Genomförande av skogsdagar och förarbeten för sådana. Tävlingar av olika former, organisation och genomförande. Tävlingens betydelse i upplysnings- och propagandaarbe-

tet, gynnsamma och icke önskvärda effekter. Redskap och maskiner i undervisningen. Elevernas ansvar och skyldigheter beträffande personlig redskapsoch verktygsuppsättning. Utlämning och förvaring av för gemensamt bruk avsedda redskap. Anpassning och uppläggning av undervisningen vid utnyttjande av dyrbarare material. Skolskogens skötsel och utnyttjande i undervisningen. Betydelsen av samverkan mellan teoretisk och praktisk utbildning. Organisatoriska synpunkter på transport av elever och utrustning. Organisation på övningsplatser ur inlärnings- och säkerhetssynpunkt. Samverkan mellan skola och näringsliv. Anordnande av praktikskeden i grundutbildningen vid skiftande förhållanden. Problem med elevarbeten på föräldrars skog. Planering och genomförande av studiebesök. Elevernas enskilda arbete; läxor och övriga hemuppgifter. Studieteknik. Speciella problem i samband med anordnandet av praktiska och teoretiska prov samt bedömning och betygsättning i respektive ämne. Olika hjälpmedel för undervisningen i respektive läroämne: lämpliga läroböcker, kompendier, korrespondenskurser, arbetsinstruktioner, handböcker, facktidskrifter, blankettsamlingar, reklamtryck m. m., modeller och planscher, materielsamlingar för undervisningsändamål, skioptikonbilder, filmer, filmslingor och bildband. Lärarens möjligheter att själv framskapa undervisningsmateriel. Arbetsboken. Anvisningar: Vid behandlingen av den speciella undervisningsmetodiken är det av största vikt, att en nära anknytning sker till utbildningen i övrigt. En naturlig anknytning till utbildningen i skogliga fackämnen är påkallad. Den skogliga utbildningen bör sålunda så ofta

251 omständigheterna medger koordineras med undervisning angående metodik vid instruktion och utbildning i det aktuella ämnesavsnittet. Vidare bör beaktas vad som behandlats i psykologi, pedagogik och allmän undervisningsmetodik. Likaså bör lärarkandidaternas erfarenheter och iakttagelser i samband med auskultationer, demonstrationsoch träningslektioner samt undervisningsövningar i möjligaste mån utnyttjas för att jämte praktikfall från utbildningen i skogliga fackämnen konkretisera och levandegöra undervisningen.

på utomhusundervisning. Minst halva antalet elevtimmar bör organiseras som grupparbete. I samband med behandlingen av läroböcker m. m. bör lärarkandidaterna göras uppmärksamma på vikten av att i undervisningen använda rätta facktermer och beteckningar. Anvisningar bör lämnas om publikationer, standardblad, författningar och bestämmelser, vilka kan tjäna som rättesnöre.

Det till speciell undervisningsmetodik anslagna antalet timmar tillåter inte en detaljerad pedagogisk genomgång av hela lärokursen. Den till förfogande stående tiden bör emellertid inte helt användas för en mera summarisk genomgång utan disponeras så, att vissa särskilt betydelsefulla och för respektive läroämne ur undervisningsmetodisk synpunkt typiska avsnitt kan bli föremål för en detaljerad genomgång. På motsvarande sätt bör behandlas vissa med ambulerande kursverksamhet, rörlig instruktionsverksamhet samt allmän information och upplysning förknippade frågeställningar. De olika ämnesavsnitt, som därvid göres till föremål för diskussion, bör väljas så, att instruktionsarbetets metodik blir allsidigt belyst. Vid behandlingen av speciell undervisningsmetodik för blivande yrkeslärarc torde särskild uppmärksamhet böra ägnas den individuella undervisningens användbarhet samt olika former av grupparbete, som kan komma till användning i den tillämnade verksamheten, elevgruppernas storlek och sammansättning. De med grundutbildning sammanhängande problemen bör utgöra tyngdpunkten i undervisningen för ifrågavarande lärarkategori. En väsentlig del av undervisningen bör vara inriktad

Se kursplan jämte anvisningar s. 244.

Åskådningsmedel, särskilt suella hjälpmedlen

de

audivi-

Röst- och talvård samt muntlig framställning Se kursplan jämte anvisningar s. 244 f. Bok- och bibliotekskunskap Målsättning: Att ge lärarkandidaten informationer om dels hur han skall finna sig till rätta bland litteraturen om yrkesutbildning och yrkesundervisning, dels hur han skall kunna bistå sina blivande elever med anvisningar om bibliotekstekniska hjälpmedel. Kursens omfattning: 6 timmar. Kursinnehåll: Allmän bokkunskap. Boktermer. Bokförteckningar. Bibliotek: deras uppgifter, organisation och hjälpmedel, särskilt kataloger av olika slag och deras användning. Praktiska övningar på ett bibliotek. Orientering om uppslagsverk. Uppslagsböcker i utbildnings- och yrkesfrågor samt facklitteratur inom skogsbruket. Tidskrifter i fackämnen. Tidskrifternas recensionsavdelningar. Biblioteket i undervisningens tjänst. Skolbibliotek. Anvisningar: I kursen ingående övningar förlägges om möjligt delvis till bibliotek på kursorten. Stor vikt bör läggas vid övningar i böckernas användning.

252 Till lärarkandidaternas förfogande bör ställas förteckningar över litteratur, som är av särskild betydelse för deras kommande verksamhet som lärare. Skolhygien Se kursplan jämte anvisningar s. 245 f. Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor Se kursplan jämte anvisningar s. 24G. Kultur- och naturvård

samhällsorientering

samt

Målsättning: Att vidga och fördjupa lärarkandidatens kännedom om några av vår tids kultur- och naturvårdssträvanden. Kursens omfattning: 10 timmar. Kursinnehåll: Exempel ur de delar av den svenska skönlitteraturen under 1900-talet, som belyser landsbygdsproblem, sociala förändringar eller livsåskådningsfrågor. Valda moment inom de bildande konsternas område. Folkrörelserna i det svenska samhället, deras uppkomst, utveckling och betydelse. Natur- och viltvård. Anvisningar: Lärarkandidaterna bör få tillfälle att läsa några avsnitt ur de behandlade författarnas produktion. Specifikt filosofiska frågor, frågor om litterär påverkan o. dyl. bör undvikas vid analys av litteraturen. Inom de bildande konsternas område bör modern formgivning inom konsthantverk och konstindustri exemplifieras. I undervisningen bör även ingå studiebesök vid någon utställning av modern konst. Anvisningar för självstudier och orientering om folkbildningsarbetet lämnas. Vidare bör uppmärksammas de åtgärder en yrkesarbetare inom skogsnäringen kan vidtaga för att höja trevnaden för de människor, som söker rekreation i skog och mark, samt förutsättningarna för att utveckla skogsäga-

rens sinne för natur- och viltvårdande åtgärder. Specialstudier Målsättning: Att ge lärarkandidaten tillfälle att bedriva fördjupade studier i något utbildningsavsnitt. Kursens omfattning: 10 timmar. Kursinnehåll: Lärarkandidatens fördjupade studier skall koncentreras till något av de teoretiska eller praktiska moment av psykologisk-pedagogisk eller undervisningsmetodisk natur, som ingår i lärarutbildningen. Som exempel på studieuppgifter må nämnas följande: Uppmärksamhet och intresse. Motoriskt inlärande. Minne och glömska. Individualisering och grupparbete. Läraren som arbetsledare. Skrivna arbetsanvisningars användning vid yrkesutbildningen. Läroboken i yrkesundervisningen. Åskådningsmateriel vid undervisning i . . . (läroämne och kurstyp anges vid uppgiftens utdelande). Planerandet av en lektionsserie om . . . (läroämne och kurstyp anges vid uppgiftens utdelande). Disciplinen i skolan. Självstyrelse i skolan. Elevinternat. Konstruktion av kunskapstest. Anordnandet av prov. Bedömning och betygsättning. Planering av information rörande en skogsekonomisk fråga (ämnet preciseras vid uppgiftens utdelande). Skogligt arbete inom klubbverksamheten bland ungdom på landsbygden. Arv och miljö. Känslolivets utveckling. Förpuberteten. Rousseau och moderna pedagogiska strömningar. Överspridning eller medövning. Anvisningar: Den lör kursmomentet anslagna tiden disponeras lämpligen så, att oriente-

253 ringen om arbetet och utdelandet av uppgifterna sker före assistentlärartjänstgöringen, medan redovisningen förlägges till de åtta sista kursveckorna. Arbetsuppgifterna skall i möjligaste mån anknyta till respektive lärarkandidats intresseinriktning och ämnesområden. Redovisningen bör helst ske i skriftlig form och presenteras antingen med ett kortare föredrag eller en uppsats. I båda fallen bör på förhand ett tillräckligt antal exemplar ställas till deltagarnas disposition. Uppgiften kan även presenteras på annat sätt, t. ex. genom en demonstration. Lämpligen utses en eller flera opponenter att granska framställningen.

Auskultationer, demonstrationslektioner och underuisningsövningar Målsättning: Att successivt göra lärarkandidaten förtrogen med de tilltänkta pedagogiska arbetsuppgifterna och bereda honom tillfälle att förvärva viss vana att fullgöra dylika uppgifter.

känna skilda undervisnings- och utbildningsmetoder samt att studera olika lärares sätt att arbeta. Auskultationerna avser även att ge lärarkandidaterna tillfälle att göra eleviakttagelser. Huvuddelen av auskulteringen skall förläggas till sådan undervisning, som faller inom lärarkandidatens tilltänkta arbetsfält, varvid särskild vikt bör läggas vid den å skogsbruksskolorna meddelade undervisningen. I den mån tid och andra omständigheter medger, bör emellertid auskulteringen vidgas till att även omfatta ämnes- och yrkesområden utanför vederbörandes egen sfär. Auskulteringen beräknas pågå under större delen av utbildningstiden; i vissa fall kan undervisningen rörande avsnitt av de teoretiska delarna av kursen inledas med en auskultation. Det kan ofta vara lämpligt, att en mindre grupp lärarkandidater auskulterar tillsammans, varigenom de senare har möjlighet att utbyta erfarenheter och jämföra sina iakttagelser beträffande respektive lektioner. Under auskulteringen bör lärarkandidaten i viss utsträckning biträda läraren i dennes undervisning.

Kursens omfattning: 115 timmar. Kursinnehåll: Med ungefärligt iakttagande av den i timplanen angivna timfördelningen skall detta avsnitt omfatta praktisk-pedagogisk utbildning i form av auskultationer, demonstrationslektioner och undervisningsövningar. Anvisningar: Det är av stor vikt, att lärarkandidatens praktiska utbildning planeras så, att han stegvis förbereds för uppgiften att självständigt planlägga och genomföra olika pedagogiska arbetsuppgifter, som åvilar yrkeslärare i skogsämnen. Auskultationerna skall ge lärarkandidaterna möjligheter att göra sig förtrogna med undervisningen i olika ämnen på skilda stadier och utbildningslinjer, bereda dem möjlighet att lära

I samband med en auskulteringslektion har läraren i regel inte tillfälle att mera ingående redogöra för sina åtgöranden under lektionen. Lämpligen bör därför lärarkandidaterna gruppvis få delta i förslagsvis sex s. k. demonstrationslektioner. Därvid får de först åhör a en lektion, vid vilken behandlas något för respektive läroämne betydelsefullt avsnitt, som ur pedagogisk synpunkt är särskilt belysande. Speciell omsorg bör därvid ägnas åt att i de mera tidskrävande praktiska ämnena välja sådana avsnitt, som även under den till förfogande stående relativt begränsade tiden kan ge tillfälle till ur undervisningsmetodiska aspekter givande iakttagelser. Under en efterföljande timme genomgår lärare och aus-

//. Den praktiska

utbildningen

254 kultanter lektionen ur skilda synpunkter, varvid huvudvikten lägges vid rent pedagogiska spörsmål. Allteftersom utbildningen fortskrider, bör respektive lärare leda lektionsgenomgången på ett sådant sätt, att lärarkandidaterna i allt större utsträckning får utföra lektionsanalysen. Genomförandet av demonstrationslektionerna b ö r om möjligt samordnas med bl. a. behandlingen av de olika läroämnenas speciella undervisningsmetodik. Undervisningsövningarna beräknas ta sin början, när träningslektionerna helt och demonstrationslektionerna till större delen avslutats. Undervisningsövningarna ordnas så, att de omfattar lektionsserier i skilda ämnen inom vederbörande lärarkandidats arbetsfält. I regel bör varje lärarkandidats serier fördelas på minst tre och högst fem läroämnen. Varje serie bör omfatta lägst fem och högst tio å tolv lektioner. Så långt periodindelning, schematekniska och andra skäl medger, bör lektionerna erhålla en ur övningssynpunkt så effektiv fördelning som möjligt. Före påbörjandet av varje lektionsserie skall lärarkandidaten göra sig noga underrättad om vilka kursavsnitt, som tidigare genomgåtts, samt vilka delar av kursen han själv har att behandla. Han bör vidare i förväg lära känna eleverna till namnet och därjämte skaffa sig så noggrann kännedom om dem, som omständigheterna medger. Handledarnas omdömen om övningslektionerna lägges till grund för vitsordet i undervisningsskicklighet. Yrkesinriktad träning

gymnastik

och

fysisk

Målsättning: Att inöva rörelser och kroppsövningar, som är av betydelse för utveckling av kondition och styrka samt effektiva och fysiologiskt goda arbetsrörelser. Kursens omfattning: 60 timmar.

Kursinnehåll: Gymnastik med allsidig träning av muskler och leder genom fristående gymnastik och hävningsrörelser samt styrketräning och konditionsträning. Idrott, lekar och bollspel. Arbetsprov på cykelergometer. Anvisningar: Med övningarna samordnas undervisning dels angående metoder och möjligheter att öka och förbättra elevernas muskelstyrka och grundkondition, dels angående konditionens betydelse för effektivitet och säkerhet i skogsarbetet. Vidare bör uppmärksammas möjligheter att på ett fysiologiskt riktigt sätt stegra svårighetsgraden i övningarna samt olika metoder att mäta den fysiska arbetsförmågan. Varje deltagare bör föra anteckningar om personliga prestationer. Övningarna bör även innefatta rörelser ägnade att befordra lämpliga och effektiva kroppsrörelser under skogsarbete. Proportionen mellan -ansträngande och avspännande rörelser iakttages. Vidare genomgås för olika åldrar avpassade övningar och gymnastikprogram med särskild tyngd lagd vid träning för ungdom. Träningsprogrammet bör även omfatta idrott, lekar och bollspel. Övningarna avpassas med hänsyn till individuella variationer i kroppsbyggnaden. Anvisningar lämnas för träning och kroppsövningar under fritid. Lärarkandidaterna bör i den mån undervisningen medger växelvis tjänstgöra som ledare vid gymnastiklektionerna. / / / . Den kompletterande fackutbildningen Anmärkning: Då den tekniska utvecklingen medför, att det nedan föreslagna kursinnehållet beträffande den skogliga fackutbildningen i vissa delar blir inaktuellt, bör det ankomma på tillsynsmyndigheten att genomföra moderniseringar genom införande av nya moment,

255 som är av betydelse för de blivande lärarnas verksamhet, medan andra som saknar aktualitet bör utgå.

didaternas grupparbeten bör anknyta till undervisningen i arbetsfysiologi och manuellt skogsarbete.

Arbetsstadier Målsättning: Att informera lärarkandidaterna dels om skogsbrukets arbetsstudieorganisationer, deras uppgifter och arbetsformer, dels om terminologi och metoder vid arbetsstudier, dels om möjligheterna att i yrkesutbildningen utnyttja resultat av arbetsstudier. Kursens omfattning: 10 timmar. Kursinnehåll: Behov av arbetsstudier för utveckling och rationalisering av arbetsoperationer, planläggning och organisation. Prestationsstudier och metodstudier; studier av traditionell arbetsorganisation och allmänt begagnade arbetsmetoder; studier i samband ined försöksverksamhet. Analys av arbetsoperationer. Gruppvis genomförd övning i enklare studium av ett för arbetsanalysen belysande arbete. Anvisningar: Med utgångspunkt från bet}'delsen av utvecklingsarbete och rationaliseringar bör behovet av arbetsstudier belysas under hänvisning till det moderna skogsbrukets mekanisering liksom också det ökade behovet av planering vid en stigande insats av kapitalkrävande maskinell utrustning. Betydelsen av tidsstudier för avtalsförhandlingar och bestämmande av 'ackordslöner uppmärksammas.

Arbetsfgsiologi Målsättning: Att ge lärarkandidaterna grundläggande kunskaper rörande de arbetsfysiologiska grunderna för utövande av yrkesarbete, särskilt tungt kroppsarbete. Kursens omfattning: 35 timmar. Kursinnehåll: Arbetskraft och arbetsförmåga. Kroppens byggnad och funktion: skelett, leder och muskler; ryggens byggnad och funktion; musklernas byggnad och funktion, neurologiska aspekter. Mätning av muskelkraft och muskelaktivitet. Styrketräning. Blodomloppet och andningsorganen: blodomloppets uppgift med avseende på transport av näring, syre och avfallsprodukter samt med avseende på värmebalansen. Ämnes- och energiomsättning i den levande organismen. Mätning av energiomsättning. Energetisk belastning i olika arbeten. Sinnesorganen och deras samspel med arbetsrörelserna. Konditionsträning. Arbetsförmågans variation med ålder, kön och träningstillstånd. Arbetsställningar och arbetsrörelser: precision och kraft; små och stora muskelgrupper: statiskt och dynamiskt arbete; mellanställning och ytterställning; hastighet, rytm och frekvens; balans, reflex- och viljerörelser; lyftrörelser, bärning, slungrörelser. Överbelastning och skador. Börelseträning. Bioteknologi och arbetshygien: belysning, buller, vibrationer, damm, rök och gaser; maskiner och redskap; beklädnad; kostfrågor; pauser och raster; skiftarbete; rastlokaler, förläggningar. Arbetsplacerings- och hälsofrågor: re-

Det till arbetsstudier anslagna antalet timmar tillåter inte en deltaljerad genomgång av alla med sådana analyser förknippade problemställningar. Framställningen måste därför i viss mån göras överskådlig. Betydelsefulla synpunkter vid analys av arbetsoperationer bör ges en noggrannare genomgång. Speciell uppmärksamhet bör ägnas möjligheterna av att i den skogliga yrkesutbildningen utnj'ttja arbetsstudiemetoder och resultat av arbetsstudier. Lärarkan-

256 krytering, utbildning, arbetsplacering, omplacering, rehabilitering, omskolning. Hälsokontroll, hälso-, sjuk- och olycksfallsvård, tandvård. Sjukförsäkringslagen. Arbetsplanering: säsongsarbetets planering; fördelning av tyngre och lättare arbete över arbetsdagen respektive arbetspasset; arbetsplanläggningen för det enskilda trädet eller trädgruppen. Anvisningar: Den biologiska arbetsvetenskapens mål och medel behandlas översiktligt på grundval av huvudfaktor e r n a arbetskrav och arbetsförmåga. Vissa för praktisk verksamhet betydelsefulla forskningsresultat ges en ingående framställning. Det är av vikt att härvid nära anknytning sker till utbildningen i skogsarbete. Sålunda bör exempel hämtas från arbetsställningar och arbetsrörelser vid arbete med bl. a. huggning, sågning och lyftning under övningar och demonstrationer på övningsplats. Den experimentella framställningen kompletteras med åskådningsmedel i form av skisser, diagram, fotografier och filmer. Särskilt ryggoch ledproblem bör ägnas uppmärksamhet. Undervisningen angående näringsbehov och energiomsättning ges praktisk anknytning till kostlära, varvid problem rörande matsäck och matrasternas fördelning över arbetsdagen ägnas uppmärksamhet. På motsvarande sätt anknytes framställningen rörande människokroppens värmereglering och hygien till för skogsarbete lämpad klädedräkt och skodon, speciella skyddskläder och rastkojor. Risker för ohälsa till följd av skogsarbete analyseras. Skyddsåtgärder diskuteras. Undervisningen i ämnets olika delar sammanknytes till en helhetsbild av med arbetskrav och arbetsförmåga samt intensitet och ansträngning förknippade

problemställningar. Framställningen be« lyses med praktikfall. Arbetarskydd Målsättning: Att göra de blivande lärarna förtrogna med för skogsbruket aktuell arbetarskyddslagstiftning. Kursens omfattning: 5 timmar. Kursinnehåll: Repetition av skogsskolans kurs angående arbetarskyddslagstiftning. Tillhandahållande och förvaring av förbandsmateriel på arbetsplatser. Speciella skyddsföreskrifter för vissa arbeten. Särskilda skyddsföreskrifter för ungdom och elever i yrkesutbildningen. Inom det skogliga arbetarskyddet verksamma statliga myndigheter och övriga organisationer, skyddsinstruktörer, skyddsombud och arbetsplatssamariter. Arbetsledarens ansvar och befogenheter. Kontroll av kunskaper i första hjälpen vid olycksfall, behandling av sår-, bränn-, brott- och köldskador, anläggande av tryckförband, förbandsläggning och konstgjord andning. Anvisningar: Den till förfogande stående tiden tillåter inte en detaljerad genomgång av alla med arbetarskyddet förknippade spörsmål. Speciell omsorg bör ägnas vägledning beträffande studium av gällande författningar och tillgänglig litteratur. Något eller några centrala problem bör bli föremål för mera ingående behandling. Praktikfall belyses ur försäkringsteknisk och juridisk synpunkt. Lagstiftning rönande minderårig arbetskraft i skogsarbete samt särskilt farliga arbeten behandlas mera utförligt. Vägledning r ö r a n d e komplettering av eventuella brister i kännedom om första hjälpen vid olycksfall lämnas. Maskin- och redskapslära Målsättning: Att genom systematisk analys av inom skogsbruket allmänt förekommande arbetsredskap göra lärarkan-

257 didaten förtrogen med för flertalet «arbetsuppgifter erforderliga redskap, småmaskiner och hjälpverktyg samt uppöva personlig färdighet i deras skötsel och vård. Kursens omfattning: 150 timmar. Kursinnehåll: Moderna och ändamålsenliga redskap, konstruktion och verkningssätt. Arbetsfysiologiska och bioteknologiska synpunkter på redskapen. Materiallära: trä (byggnad och egenskaper), medel att öka varaktigheten hos trä; sammansättning och egenskaper hos stål och legeringar, medel mot korrosion; typer och vård av slipstenar, brynen och filar. Grundläggande övningar i filning å mjukstål och sågstål samt skärpning av eggverktyg på slipsten, användning av bryne. Redskapsvårdens betydelse för effektivitet och säkerhet i arbetet. Motorlära: repetition av skogsskolans kurs; allmänna principer för vård och underhåll av maskiner och motorer. Med anknytning till konstruktioner hos vanliga motorsågar genomgås konstruktion och verkningssätt för olika typer av förgasare, det elektriska systemet: tändspolen, kondensatorn, brytmekanismen, tändstift, tändförställning, gnistgap mellan brytarspetsar, tändstiftens gnistgap, kalla (hårda) och varma (mjuka) stift; smörj- och kylsystem; smörjmedel: egenskaper och användningsområden, viskositet; motorbränslen och bränsleblandningar, tillblandning av bränsle. Vanliga fel; övning i felsökning. Isärtagning och hopsättning av motorer och motordelar. Motorsågar: konstruktion och tekniska data för de vanligaste märkena. Moderna motorsågkedjors och motorsågklingors funktion och arbetssätt, vård och skärpning samt därvid erforderliga hjälpverktyg. Sågsvärdet. Magnapull, olika konstruktioner. 17—205091

Ekonomiska kalkyler för motorsåg. Allmän självdeklaration för skogsarbetare med egna arbetsredskap. Maskinförsäkring för motorsåg. övriga småmaskiner i skogsbruket. Yxor: olika huggyxor, typer och användningsområden, eggform vid arbete i olika träslag och skilda temperaturer. Yxeggens skärpning. Skaftning av yxor; slagg- och klyvyxor. Barkjärn: olika typer och användningsområden; skaftning; olika eggformer och deras skärpning. Bågsågar: typer och användningsområden, tandning och arbetssätt, skärpning och justering av snedgång å tandspetshärdade bågsågblad. Typer, vård och underhåll av lyftredskap, vändhakar, kilar, brytjärn, snöspadar, eggskydd och andra hjälpredskap i huggningsarbete. Manuella och motordrivna röjningsredskap för hygges- och ungskogsvård. Hyggeständare. Apparatur för kemiska skogsvårdspreparat. Vanliga skogsodlingsredskap. Redskap för beståndsvård, konstruktion och vård. Redskap för skogsbrandsläckning. Anvisningar: Lärarkandidaterna bör under gruppvisa och individuella övningar uppöva sin personliga färdighet i redskapens och maskinernas handhavande och vård, förskaffa sig en ingående kännedom om härför erforderliga hjälpverktyg, tekniskt och bioteknologiskt riktiga arbetsställningar samt rationellt ordnade arbetsplatser och belysning. Huvuddelen av undervisningstiden bör förläggas till skolverkstaden för genomförande av dylika övningar. Undervisningen på lärorummet åskådliggöres med bilder, modeller och filmer. Arbetsfysiologiska och bioteknologiska synpunkter på maskiner och redskap ägnas särskild uppmärksamhet. Vid verkstadsarbetet utnyttjas under de första övningarna mindre värdefullt

258 material, såsom speciellt iordningställda iarbetsstycken för övningsfilning, enklare redskapsskaft för övningar i skaftning o. s. v. Likaså utnyttjas motorer och maskiner, som inte begagnas i praktiskt skogsarbete, för mera omfattande monterings- och demonteringsövningar. Hjälpverktygen bör vara av god beskaffenhet. Det är av vikt att lärarkandidaterna uppmärksammas på vilka reparationer och underhållsarbeten, som normalt bör utföras av fackman, och omfattningen av arbeten, som skogsarbetaren själv i allmänhet bör tillrådas utföra. Huvuddelen av undervisningen i motorlära ägnas åt tvåtaktsmotorn. Vikten av kontinuerlig redskapsvård inskärpes. Betydelsen av rengöring, anoljning och övriga underhållsåtgärder i samband med längre tids förvaring av verktyg, redskap och maskiner understrykes. Vid huvuddelen av övningarna begagnas goda redskap. Eleverna bör prova dessa före och efter erforderliga justeringar. Vid arbete med motorredskap framhålles betydelsen av att fabrikantens i instruktionsböcker eller på annat sätt meddelade anvisningar följes. Utbildningen bör nära anknytas till allmän och speciell undervisningsmetodik samt till de pedagogiska avsnittens praktiska moment ävensom till kurserna i arbetsfysiologi och arbetstekniska ämnen. Huggning Målsättning: Att ingående analysera olika huggningsformer med avseende på arbetsoperationer och arbetsplanläggning samt att uppöva den personliga färdigheten i arbetets utförande under beaktande av effektivitet och fysiologiskt riktiga tillvägagångssätt. Kursens omfattning: 75 timmar. Kursinnehåll: Fattning av redskap, arbetsställningar och arbetsrörelser med

hänsyn till effektivitet och arbetsfysiologiska synpunkter. Inövande av allsidigt rörelse- och arbetssätt (arbete från olika sidor, öppet grepp). Planläggningens anpassning till olika huggningsformer och skogstyper. Anknytning till skogsskolans kurs angående planering av drivningar. Den enskilde arbetarens arbetsplanering: trädens fällning som ett led i transportarbetet, tekniska och mekaniska problem vid trädfällning, fällningsriktning, planläggning av arbeten avseende upparbetning av ett enskilt träd och grupper av träd med hänsyn till växlingen mellan olika arbetsmoment samt möjligheten att genom metodiskt arbete undvika onödiga förflyttningar under arbetet och nedbringa antalet arbetsoperationer. Planläggning av arbetet på ett huggarskifte. Redskapens förflyttning och placering under arbetets gång. Tekniska problem vid kvistning, kap ning och barkning. Huggningsarbetets anpassning till transportarbetet. Virkets sammanförande och uppläggning. Huggningsarbetets fördelning på operationer och redskap. Olycksfall vid huggningsarbete. Speciella risker förbundna med olika arbetsmoment, redskap och maskiner. Skyddsåtgärder, speciella möjligheter att förebygga olycksfall för unga och ovana arbetare. Anvisningar: Den teoretiska framställningen bör kompletteras med åskådningsmateriel, såsom modeller, bilder, skisser, kartor och filmer, och åtföljas av praktiska övningar, övningarna förlägges under kursens initiala skede till speciellt iordningställda övningsområden, där lämpliga arrangemang vidtagits för att underlätta demonstrationer och förklaringar angående grundläggande begrepp rörande redskapens begagnande i arbetet, arbetsställningar och rörelser. Lärarkandidaternas personliga fär-

259 digheter och deras förmåga att bedöma individuella olikheter i kroppskonstitution och rörelsetyp uppövas. Stor vikt lägges vid ett allsidigt utnyttjande av redskap och maskiner. Sedan de olika detaljerna inövats var för sig, behandlas av flera arbetsmoment sammansatta operationer samt därvid erforderlig arbetsplanläggning. Val av övningstrakter gores omsorgsfullt, så att terrängens och skogstypens inverkan på huggningsarbetet blir belyst ur skilda synpunkter. Man inskärper vikten av att gällande skyddsföreskrifter iakttages. För skogsarbetet under skilda årstider och växlande väderleksförhållanden lämpliga kläder och skodon begagnas under övningarna. Ett kontinuerligt samspel mellan studierna i utbildningsmetodik, arbetsfysiologi och redskapslära bör upprätthållas. Transport Målsättning: Att utvidga lärarkandidatens kännedom om transportorganisationen vid skogsdrivning med detaljkunskaper r ö r a n d e sådana faktorer, som är av betydelse vid huggarens förarbete för virkestransport. Kursens omfattning: 25 timmar. Kursinnehåll: Traktorn och hästen som dragare, framkomlighet och dragförmåga. Hjultraktor och bandtraktor. Lastbärande redskap (släpande och uppburen last) vid traktor- och hästkörning. Traktorburen och självtransportabel vinsch. Hjul- och meddon. Dragmotståndets beroende av redskap, underlag och lutning. Beräkningar av laststorlek med huvudvikt lagd på betydelsen av redskapsval och vägval. Rekognoscering av transportriktningar, vägar och avlägg. Detaljplanering av körstråk vid häst- och traktortransport. Redskap och hjälpverktyg för lastning. Maskinell och manuell virkeslast-

ning, övning i lastningsteknik med speciell hänsyn till lyftningsmoment och virkets uppläggning vid körstråk. Olycksfall vid lastnings- och transportarbete, orsaker samt åtgärder för att avvärja dem. Anvisningar: Principerna för vägval åskådliggöres med hjälp av kartor med nivåkurvor eller reliefkartor. Rekognoscering av drivningstrakt genomföres i form av grupparbete. Friktions- och lutningsmotstånd belyses experimentellt. Representativ maskindrivning besökes vid studieresa; därvid studeras lastning samt vid huggningsarbetet härför genomförd samling och uppläggning av virket och övriga vidtagna förarbeten. Vid individuella övningar i manuell virkeslastning användes rationella hjälpredskap. Dessa övningar bör omfatta såväl tungt som lätt virke, standardlängder och virke av varierande längd. Film- och bildmateriel bör utnyttjas i undervisningen. Aktuella arbetstekniska problem Målsättning: Att från arbetsteknisk, fysiologisk och bioteknologisk synpunkt behandla det praktiska utförandet av i skogsbruket förekommande arbeten av annan natur än huggnings- och transportarbete samt att ge den blivande läraren ytterligare insikter i val av lämpliga arbetsredskap och personlig färdighet i arbetets utförande. Kursens omfattning: 40 timmar. Kursinnehåll: Arbeten vid anskaffning av skogsfrö och anläggande av nya skogsbestånd. Beståndsvårdsarbeten. Jord- och stenarbeten. Snöröjningsarbeten, isförstärkning och liknande. Övriga arbeten. För var och en av n ä m n d a grupper betydelsefulla arbetstekniska moment vid det praktiska arbetets bedrivande beträffande såväl manuella som maskinella arbetsredskap. Anvisningar: De olika kursavsnitten

260 bör behandlas med särskilt beaktande av sådan metodik, som kan tillämpas i den utbildningsverksamhet, lärarkandidaten förbereder sig för att handha. Med utgångspunkt från elevernas kunskaper angående förekommande redskap behandlas arbetsställningar och arbetsrörelser, redskapens fattning och arbetsmetodik. Säkerhetsföreskrifter och skyddsåtgärder för skilda slag av arbeten genomgås. Vikten av speciell försiktighet vid arbeten med motorröjningssågar, sprängningsarbeten och liknande inskärpes. Lärarkandidaternas kunskaper rörande livräddning och iskunskap kontrolleras. Det för aktuella arbetstekniska problem anslagna antalet timmar tillåter inte en fullständig genomgång av alla därmed förknippade detaljer. Den till förfogande stående tiden bör emellertid inte utnyttjas för översiktliga framställningar. Vissa arbeten bör istället ges en mera ingående behandling med utgångspunkt från tillgängliga metodstudier. Som exempel må nämnas plantering med borr och SFI-hacka; röjning med manuella redskap — en- och tvåhandsredskap — eller motorröjningssåg; bladbesprutning med ryggburen spruta. Lärarkandidaterna bör i grupparbeten utarbeta anvisningar angående tekniken vid några arbeten. Introduktion av nyheter inom skogsbruket Målsättning: Att ge lärarkandidaten en översiktlig framställning angående de förändringar i skogsarbetet, som kan inträffa vid införande av nya maskiner, vilka kommer till användning i försöksverksamhet inom och utom landet, att från arbetsteknisk och fysiologisk synpunkt belysa därvid tillämpad arbetsorganisation, nya arbetsoperationer och nya arbetsmoment samt att introducera i det praktiska skogsbruket införda ny-

konstruktioner av redskap och maskiner samt arbetstekniken vid dessa. Kursens omfattning: 10 timmar. Kursinnehåll och anvisningar: Med hänsyn till ämnets natur kan konkreta, för ett antal år framåt relevanta delmoment icke angivas. Det synes troligt att exempelvis problem sammanhängande med arbetsorganisation och teknik vid arbeten å central kvistnings- och kapningsplats för närvarande borde ägnas uppmärksamhet under närmast kommande år. Innehållet i kursen torde emellertid bättre kunna åskådliggöras genom en återblick på arbetsmoment, som under senare år på mycket kort tid allmänt införts i skogsbruket. Som exempel må nämnas riktad fällning och stickvägshuggning; planteringsarbetets omorganisation från lag- eller tvåmansarbete till enmansarbete; motorröjningssågens införande i skogsvårdsarbetet. Utbildning rörande de praktiska detaljerna vid utförande av sistnämnda arbeten, vilka knappast förekom för ett decennium sedan, hör nu hemma under i det föregående specificerade arbeten. Det är av vikt att arbetsmoment förbundna med sådan organisation och apparatur, som inom den närmaste framtiden beräknas vinna eller nyligen vunnit allmän spridning inom skogsbruket, belyses i samband med grundläggande yrkeslärarutbildning. I första hand bör sådana förändringar som väntas föranleda fortbildning för verksamma yrkeslärare beaktas. Undervisningen i anslutning till maskiner och arbetsorganisation som först efter mera långvarigt utvecklingsarbete kan beräknas få betydelse i det praktiska skogsbruket bör, i den mån sådan förekommer, göras översiktlig. IV. Assistentlårartjänstgöringen Målsättning: Att göra lärarkandidaten mera förtrogen med pedagogiska, elev-

261 vårdande, organisatoriska och ekonomiska uppgifter inom hans tilltänkta verksamhetsfält samt ge honom tillfälle dels att bearbeta och slutföra i kursen ingående specialstudier, dels att förbereda sig för redovisningar och sammanfattande prov i samband med utbildningens avslutande. Karsens

omfattning:

10 veckor.

Kursinnehåll: Fortsatt auskultering och fortsatta undervisningsövningar vid såväl teorilektioner som praktiska övningar. Undervisningens planering på längre sikt och ledningen av en undervisningsavdelning under en längre period. Uppställning och rättning av praktiska prov samt betygsättning. Organisations- och planeringsproblem i samband med val av övningsobjekt och övningsarbeten. Handhavandet av verkstadslokaler för redskapsvård (ansvar för verktyg, maskiner och förråd, ordnings- och säkerhetsföreskrifter m. m.). Medverkan vid exkursioner och studiebesök. Kursledarens uppgifter (förande av dagbok och betygsjournal, skolsociala uppgifter m. m.). Elevinternatets skötsel och vård samt elevernas fritidsverksamhet. Ansvar för disciplin och ordning. Deltagande i studie- och instruktionsdagar, lärarkonferenser, kollegiesammanträden o. dyl. Litteraturstudier. Bearbetning av särskild uppgift. Repetition av viktigare moment i lärarutbildningen. Redogörelser och diskussioner angående erfarenheter under assistentlärartjänstgöringen. Anvisningar: Assistentlärartjänstgöringens huvuddel skall förläggas till det

stadium, som respektive lärarkandidat avser att ägna sig åt. Varje lärarkandidat bör dock genom tjänstgöring som assistentlärare få erfarenhet av såväl grundutbildning som fortbildning. Lärarkandidatens tjänstgöring måste avpassas under hänsynstagande till att han även skall bedriva litteraturstudier och arbeta med sin särskilda uppgift. Hans undervisning bör i allmänhet u p p gå till ungefär 3/s av en yrkeslärares tjänstgöring, vartill kommer auskultationer, överläggningar med handledaren o. dyl. Assi&tentlärartjänstgöringen skall u p penbarligen inte fixeras i ett för hela tiden gällande fast veckoschema. Den första tiden måste lärarkandidaten i stor utsträckning använda till att göra sig förtrogen med eleverna, skolverkstadens maskiner, verktyg och förråd m. m. Successivt skall han emellertid så snart som möjligt överta en allt större del av handledarens undervisning, medverka i utarbetandet av eventuellt erforderliga skriftliga arbetsinstruktioner, övervaka ordningen o. s. v. De sista tre å fyra veckorna före det avslutande kursskedet bör lärarkandidaten bestrida hela den undervisning, som åvilar en yrkeslärare. Under assistentlärartjänstgöringen bör lärarkandidaten även få tillfälle att studera den yrkesvägledande verksamheten. Assistentläraren kallas till kollegier, konferenser, o. dyl. i samma ordning som skolans övriga lärare. I assistentlärartjänstgöringen må även kunna ingå korttidsvikariat. Sedan lärarkandidaten fullgjort sin assistentlärartjänstgöring, skall handledaren till kursledningen inkomma med en kortfattad rapport över nämnda tjänstgöring.

262 3. Instruktörer för skogsbruksundervisningen

Kursplaner

Timplan Utbildningens

I. Den teoretiska längd: 24 veckor.

Psykologi

Antal elevtimmar I. Den teoretiska ningen

utbild-

Psykologi och pedagogik Allmän och speciell undervisningsmetodik . . Åskådningsmedel i undervisningen Röst- och talvård samt muntlig framställning Bok- och bibliotekskunskap Naturvård II. Den praktiska utbildAuskultationer Undervisningsövningar Yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning . . . . III. Den kompletterande utbildningen

25 70 15 10 5 5

5 20 35

fack-

Arbetsstudier 5 Arbetsfysiologi 30 Arbetarskydd 10 Maskin- och redskapslära 140 Allmänna avverkningsfrågor 10 Huggning 85 Transport 25 Skogsvårdsarbeten 20

325 Summa

515 IV. Assistenttjänstgöringen 12 veckor

omfattande

Anmärkningar: Utbildningen under I —III omfattar sammanlagt tolv veckors kursmässig undervisning, nämligen åtta veckor före och fyra veckor efter assistentt j än stgör in gen.

jämte

och

anvisningar utbildningen pedagogik

Målsättning: Att ge den blivande instruktören insikter i de delar av psykologien och pedagogiken, som är av särskild betydelse för hans tillämnade instruktörsverksamhet. Kursens omfattning: 25 timmar. Kursinnehåll: Kortfattad handledning i studieteknik. Huvuddragen av utvecklings- och ungdomspsykologien. Några socialpsykologiska moment med särskild hänsyn tagen till ungdomen. Inlärningsprocessens psykologi, varvid särskilt uppmärksammas inlärandet av praktiska arbetsmoment. Uppmärksamhet och intresse. Minne. Övning och trötthet. Kortfattad framställning om det svenska skolväsendets organisation. Yrkesutbildningen på skogbrukets område. Den skogliga upplysnings- och informationsverksamheten. Klubbverksamheten bland ungdomen på landsbygden. Anvisningar: Då det inte kan förutsättas, att kursdeltagarna äger några förkunskaper i psykologi och pedagogik, måste undervisningen vara av grundläggande karaktär. Den korta utbildningstiden och det begränsade antalet undervisningstimmar gör det nödvändigt att koncentrera behandlingen till sådana kursmoment, som beräknas vara av särskild betydelse för instruktörsverksamheten. Experiment och demonstrationer torde kunna förkomma endast relativt sparsamt och bör utväljas bl. a. med beaktande av deras mer eller mindre tidskrävande art. Vid behandlingen av psykologien och pedagogiken bör undervisningen i möjligaste mån göras konkret, t. ex. genom talrika anknytningar till deltagarnas iakttagelser och erfarenheter samt genom exempli-

263 fiering från bl. a. den kompletterande fackutbildningen. Genom lämpligt avpassade hemuppgifter bör deltagarna ges möjlighet att befästa det behandlade lärostoffet. Vidare bör förekomma skriftlig och muntlig redovisning av de genomgångna kursavsnitten. Allmän och speciell undervisningsmetodik Målsättning: Att genom en systematisk behandling av betydelsefulla moment i undervisningsmetodiken ge den blivande instruktören sådana insikter, som är av betydelse för hans tilltänkta verksamhet. Kursens omfattning: 70 timmar. Kursinnehåll: Orientering inför kontakten med eleverna. Grundläggande principer för undervisningen. Hänsynstagande till elevernas ålders- och mognadsstadium. Instruktionsmetodik. TWI-metoden. Arbetsledning. Upprättande av arbetsinstruktioner. Systematisk inarbetning av skyddssynpunkter i utbildningsarbetet. Planläggning av övningar. Speciell uppmärksamhet ägnas utomhusundervisning. Krav på övningsobjekt ur illustrativ synpunkt, disponering av övningstid. Träningslektioner med kursdeltagare som lärare och elever med efterföljande diskussion under metodiklärarens ledning. Lektionsförberedelser. Lärarens personliga uppträdande. Grupparbetsteknik. Behandling av läro- och utbildningsplaner för respektive ämnen och kurstyper med huvudvikten lagd vid undervisningsmetodiska synpunkter. Detaljerad genomgång av några inom respektive ämne betydelsefulla avsnitt, som är särskilt ägnade att belysa instruktörsarbetets metodik. Elevernas ansvar och skyldigheter

beträffande personlig redskaps- och verktygsuppsättning. Utlämning och förvaring av för gemensamt bruk avsedda redskap. Organisatoriska synpunkter på transport av elever och utrustning. Organisation på övningsplatser ur inlärnings- och säkerhetssynpunkt. Olika hjälpmedel för undervisningen i arbetstekniska ämnen: läroböcker, handböcker, korrespondenskurser, arbetsinstruktioner, facktidskrifter, instruktionsböcker, reklamtryck, blanketter, modeller, planscher, materielsamlingar, filmer, filmslingor, bildband m. m. Instruktörens möjligheter att själv framskaffa undervisningsmateriel. Arbetsboken. Samspelet mellan skola och praktikarbete vid växelutbildning. Samarbete yrkeslärare — instruktör — bandledare. Ambulerande instruktionsverksamhet. Anordnande av prov, bedömning och betygsättning. Anvisningar: Behandlingen av undervisningsmetodiken bör ske i nära anknytning dels till undervisningen i psykologi och pedagogik, dels till den kompletterande fackutbildningen. Så ofta omständigheterna medger samordnas undervisningen i skogliga fackämnen med anvisningar angående metodik vid förekommande instruktioner. Under teorilektioner bör kursdeltagarnas iakttagelser och erfarenheter från instruktioner i skogliga ämnen samt från auskultationer, tränings- och övningslektioner i största möjliga utsträckning utnyttjas för att konkretisera framställningen. Planerandet och genomförandet av övningarna ställer de blivande instruktörerna inför en rad olika problem. Vid den efterföljande genomgången tillåter den begränsade tiden endast behandling av sådana metodiska spörsmål, som aktualiserats vid den genomförda instruk-

264 tionsövningen. Det är därför av vikt, att de blivande instruktörerna under metodiklektionerna erhåller en mera sammanhängande, allsidig och systematisk behandling av instruktionsmetodiska frågor. Träningslektionerna skall ge deltagarna tillfälle tätt i kretsen av en grupp kurskamrater och med dessa som fingerade elever leda övningar över förelagda uppgifter. Handledaren avbryter övningen, när han anser att återstående delen av den för övningen avsedda tiden erfordras för genomgång och diskussion. Varje deltagare beräknas leda ett antal kortare instruktioner samt tvenne mera fullständiga övningar. Åskådningsmedel Målsättning: Att ge den blivande instruktören insikter om olika åskådningsmedel, deras betydelse och användning i instruktionsarbetet. Kursens omfattning: 15 timmar. Kursinnehåll: Åskådningsmedlens betydelse och plats i instruktionsverksamheten. Metodiska synpunkter på användandet av svarta tavlan, flanelltavla, bläddertavla, schematiska teckningar, reklamtryck, planscher, modeller, materielsamlingar för undervisningsändamål. övning i skötseln av audivisuell apparatur. Anvisningar: Större delen av den disponibla tiden bör anslås till behandlingen av sådana åskådningsmedel, som kan beräknas komma till användning i instruktionsarbetet. Transportabel och för utomhusbruk lämpad utrustning ägnas särskild uppmärksamhet. Det begränsade timtalet medger inte någon mera fullständig behandling av den audivisuella apparaturen och dess användning. Manuell träning i grupper bör emellertid bedrivas under 4 å 5 -timmar, varvid deltagarna får öva sig i

skötseln dels av apparatur för visning av ljusbilder, dels av någon vanligen förekommande typ av 16 mm ljudfilmsprojektor. Höst- och talvård samt muntlig framställning Se kursplan jämte anvisningar s. 244 f. Bok- och bibliotekskunskap Målsättning: Att ge de blivande instruktörerna information angående litteratur rörande yrkesutbildning och yrkesundervisning samt skoglig litteratur, särskilt handböcker och periodiskt utkommande publikationer och tidskrifter. Kursens omfattning: 5 timmar. Kursinnehåll: Bibliotek: deras uppgifter, organisation och hjälpmedel, särskilt kataloger av olika slag och deras användning. Praktiska övningar på ett bibliotek. Orientering om uppslagsverk. Uppslagsböcker i utbildnings- och yrkesfrågor samt facklitteratur inom skogsbruket. Tidskrifter i fackämnen. Tidskrifternas recensionsavdelningar. Anvisningar: Stor vikt bör läggas vid övningar i böckernas användning. Någon övning förlägges till bibliotek. Till de blivande instruktörernas förfogande bör ställas förteckningar över litteratur, som är av särskild betydelse för deras kommande verksamhet som instruktörer. Naturvård Målsättning: Att ge de blivande instruktörerna en översikt av de naturvårdande myndigheternas och organisationernas arbetsuppgifter och arbetssätt samt att väcka deras intresse för naturvårdsfrågor. Kursens omfattning: 5 timmar. Kursinnehåll: Allemansrätten. Natio-

265 nalpark, naturminne, naturpark och fornminne. Problem rörande nedskräpning i naturen. Fridlysning av växter. Landskapsvårdande synpunkter vid skogsarbete. Skogsbrukskolornas omgivningar. Anvisningar: Anknytning göres till i närheten av kursorten befintliga natursköna områden. Framställningen bör koncentreras till de moment, som kan anses särskilt ägnade att skola omdömet och känslan för naturskönhet. Stor vikt lägges vid uppträdandet i naturen. //. Den praktiska Auskultationer ningar

utbildningen och

undervisningsöv-

Målsättning: Att successivt göra den blivande instruktören förtrogen med de tilltänkta pedagogiska arbetsuppgifterna och bereda honom tillfälle att förvärva viss vana att fullgöra instruktörsuppgifter. Kursens omfattning: 25 timmar. Kursinnehåll: Med ungefärligt iakttagande av den i timplanen angivna timfördelningen skall detta avsnitt omfatta praktisk-pedagogisk utbildning i form av auskultationer och undervisningsövningar. Anvisningar: Auskultationerna skall bereda de blivande instruktörerna tillfälle att studera skilda undervisningsoch utbildningsmetoder samt att lära känna instruktörers och lärares sätt att arbeta. Under ledning av läraren i pedagogik beräknas deltagarna få tillfälle att diskutera vissa i samband med auskultationerna aktualiserade frågeställningar. Undervisningsövningarna beräknas ta sin början, när träningslektionerna helt. avslutats. Undervisningsövningarna bör i likhet med träningslektionerna inriktas p å uppgifter, som till sin art helt sam-

manfaller med deltagarnas beräknade framtida arbetsuppgifter. De bör följaktligen uteslutande omfatta övningar av instruktionskaraktär. De praktiska övningarna inom skogsbruksundervisningens område är ofta relativt tidskrävande, varför endast ett förhållandevis begränsat antal instruktionsuppgifter kan tilldelas var och en av kursdeltagarna. Stor omsorg måste därför ägnas åt valet av uppgifter. Dessa bör väljas så, att de ger varje deltagare en i möjligaste mån allsidig inblick i och träning för den kommande verksamheten som instruktör. Samtidigt bör alltför tidskrävande övningar undvikas. Så långt utbildningstiden, schematekniska och andra omständigheter medger, bör övningarna erhålla en ur inlärningsynpunkt så effektiv fördelning som möjligt. Före påbörjandet av varje övning skall respektive kursdeltagare göra sig noga underrättad om vilka moment, som tidigare genomgåtts, samt vilken uppgift han själv har att lösa. Han bör vidare i förväg lära känna eleverna till namnet och därjämte skaffa sig så noggrann kännedom om dem, som omständigheterna medger. Handledarnas omdömen om deltagarnas sätt att fullgöra undervisningsövningarna bör tillmätas stor vikt vid avgivande av vitsord över genomgången pedagogisk utbildningskurs. Yrkesinriktad träning

gymnastik

och

fysisk

Kursens omfattning: 35 timmar. För övrigt gäller i tillämpliga delar kursplan jämte anvisningar för yrkeslärare inom skogsbrukets område. Det må emellertid framhållas, att det starkt begränsade timantalet måste föranleda vissa inskränkningar i kursen. Denna omständighet bör icke föranleda, att undervisningen rörande träningsprogram av betydelse för utveckling av kondition och styrka eftersattes.

266 / / / . Den kompletterande n ing en

fackandervis-

Arbetsstadier Målsättning: Att lämna en översiktlig information angående skogsbrukets arbetsstudieorganisationer samt belysa metodiken vid en enkel tidsstudie. Karsens omfattning: 5 timmar. Karsinnehåll: Behov iav arbetsstudier för utveckling och rationalisering av arbetsoperationer. Prestationsstudier och metodstudier. Termer och begrepp. Enkel analys av arbetsopenation. Anvisningar: Med utgångspunkt från betydelsen av utvecklingsarbete och rationaliseringar bör behovet av arbetsstudier belysas under hänvisning till det moderna skogsbrukets mekanisering liksom också det ökade behovet av planering vid en stigande insats av kapitalkrävande maskinell utrustning. Betydelsen av tidsstudier för avtalsförhandlingar och bestämmande av ackordslöner uppmärksammas. Det till arbetsstudier anslagna antalet timmar tillåter inte en detaljerad genomgång av alla med sådana analyser förknippade problemställningar. Framställningen måste därför göras översiktlig. Härvid bör uppmärksamheten riktas på möjligheter att i den skogliga yrkesutbildningen utnyttja arbetstudiemetoder och resultat av arbetsstudier. De blivande instruktörernas grupparbeten bör anknyta till undervisningen i arbetsfysiologi och manuellt skogsarbete. Arbetsfysiologi Målsättning: Att ge de blivande instruktörerna en elementär kännedom angående de arbetsfysiologiska och yrkeshygieniska faktorernas betydelse för utövande iav yrkesarbete, särskilt tungt kroppsarbete. Karsens omfattning: 30 timmar.

Karsinnehåll: Arbetskrav och arbetsförmåga. Kroppens byggnad och funktioner; rörelseorganen, mätning av muskelkraft och muskelaktivitet, styrketräning, blodomloppet och andningsorganen, värmebalansen. Ämnes- och energiomsättning i den levande organismen. Sinnesorganen och deras samspel med arbetsrörelserna. Konditionsträning. Arbetsförmågans variation -med ålder, kön och träningstillstånd. Arbetsställningar och arbetsrörelser: precision och kraft; små och stora muskelgrupper; statiskt och dynamiskt arbete; mellanställning och ytterställning; hastighet, rytm och frekvens; balans, reflex- och viljerörelser; lyftrörelser, bärning, slungrörelser. Överbelastning och skador. Börelseträning. Bioteknologi och arbetshygien: belysning, buller, vibrationer, damm, rök och gaser; maskiner och redskap; beklädnad, kostfrågor, pauser och raster; skiftarbete; rastlokaler, förläggningar. Arbetsplacerings- och hälsofrågor: rekrytering, utbildning, arbetsplacering, omplacering, rehabilitering, omskolning. Hälsokontroll, hälso-, sjuk- och olycksfallsvård, tandvård. Arbetsplanering: säsongarbetets planering; fördelning av tyngre och lättare arbete över arbetsdagen respektive arbetspasset; .arbetsplanläggningen för det enskilda trädet eller trädgruppen. Anvisningar: För praktisk verksamhet betydelsefulla fysiologiska och bioteknologiska forskningsresultat belyses och förklaras ingående. Framställningen bör bygga på exempel hämtade från elevernas erfarenheter vid arbete med bl. .a. huggning, sågning och lyftning under övningar och demonstrationer. Den experimentella framställningen kompletteras med åskådningsmateriel i

267 form av skisser, fotografier och filmer. Särskilt rygg- och ledproblem bör ägnas uppmärksamhet. Undervisningen angående näringsbehov och energiomsättning ges praktisk anknytning till kostlära, varvid problem rörande matsäck och matrasternas fördelning över arbetsdagen ägnas uppmärksamhet. På motsvarande sätt anknytes framställningen rörande människokroppen, värmereglering och hygien till för skogsarbete lämpad klädedräkt och skodon, speciella skyddskläder och rastkojor. Risken för ohälsa till följd av skogsarbete analyseras. Skyddsåtgärder diskuteras. Undervisningen i ämnets olika delar sammanknytes till en helhetsbild av med arbetskrav och arbetsförmåga samt intensitet och ansträngning förknippade problemställningar. Framställningen belyses med praktikfall. Arbetarskydd Målsättning: Att göra de blivande instruktörerna förtrogna med för skogsbruket aktuell arbetarskyddslagstiftning. Kursens omfattning: 10 timmar. Kursinnehåll: Behovet av arbetarskydd inom skogsbruket. Lagar angående arbetarskydd, yrkesskadeförsäkring och skogsförläggning. Allmänna skyddsåtgärder mot yrkesskador. Olycksfallsstatistik. Olycksfallens direkta och indirekta orsaker. Speciella skyddsföreskrifter för vissa arbeten. Särskilda skyddsföreskrifter för ungdom och elever i yrkesutbildningen. Inom det skogliga arbetarskyddet verksamma statliga myndigheter och övriga organisationer. Skyddsinstruktörer, skyddsombud och arbetsplatssamariter. Arbetsledarens ansvar och befogenheter. Tillhandahållande och förvaring av förbandsmaterial på arbetsplatser. Kontroll av kun-

skaper i första hjälpen vid olycksfall, behandling av sår-, bränn-, brott- och köldskador, anläggande av tryckförband, förbandsläggning och konstgjord andning. Anvisningar: Framställningen inriktas på att meddela sådana kunskaper, som kan beräknas vara av praktiskt värde för instruktören i hans arbete: arbetsgivarens (lärarens) och arbetstagarens (elevens) skyldigheter och befogenheter i olycksförebyggande syfte samt åtgärder vid inträffade olycksfall. Vidare lämnas vägledning rörande komplettering av eventuella brister i kännedomen om första hjälpen vid olycksfall. Maskin- och

redskapslära

Kursens omfattning: 140 timmar. För övrigt gäller i tillämpliga delar kursplan jämte anvisningar s. 256 ff. Allmänna avverkningsfrågor Målsättning: Att ge de blivande instruktörerna en översiktlig bild av avverkningsarbetets organisation samt göra honom förtrogen med inom skogsbruket förekommande avtal. Kursens omfattning: 10 timmar. Kursinnehåll: Långsiktig och årlig 'avverkningsplanläggning. Drivningstraktens avgränsning. Avtalskännedom. Anvisningar: Den till förfogande stående tiden medger endast en mycket översiktlig framställning av det förberedande arbetet för avverkningar. Virkestillgång och marknadsfrågor, tillgänglig arbetskraft, skogs- och virkesvård samt organisatoriska faktorer beaktas. Huvuddelen av kursen ägnas åt avtalsproblem. Den personliga färdigheten i avtalstillämpning uppövas. I denna undervisning bör medverkan av representanter för såväl arbetsgivare som arbetstagare eftersträvas.

268 Huggning Kursens omfattning: 85 timmar. För övrigt gäller i tillämpliga delar kursplan jämte anvisningar s. 258 f. Transport Se kursplan jämte anvisningar s. 259. Skogsvårdsarbeten Målsättning: Att vidga kännedomen om allmänt förekommande skogsvårdsarbeten från biologiska och ekonomiska bedömningsgrunder samt uppöva de blivande instruktörernas personliga färdigheter i aktuella göromåls utförande och planläggning. Kursens omfattning: 20 timmar. Kursinnehåll: Föryngring: anskaffning av skogsodlingsmaterial, hyggesbehandling, åtgärder för underlättande av självsådd, kulturarbeten. Beståndsvård: plantskogsvård, plantoch ungskogsröjning, gallring, speciellt i yngre bestånd, och föryngringsarbeten ur skogsvårdssynpunkt. Anvisningar: Det för skogsvårdsarbeten anslagna antalet timmar medger inte en egentlig skogsvårdsundervisning. Den till förfogande stående tiden bör emellertid i ringa utsträckning användas för översiktliga framställningar och endast i den mån så kan befinnas påkallat för att överbrygga bristande enhetlighet i elevernas kunskaper i ämnet. Såväl den teoretiska framställningen som de praktiska övningarna bör koncentreras till arbetstekniska problem och planläggning vid arbetenas utförande. Åtgärder och teknik belyses ur skogsbiologiska, arbetsfysiologiska och ekonomiska aspekter. För instruktörernas framtida verksamhet aktuella arbeten vid kulturarbete samt i plant- och ungskogsvård bör vara skogsvårdsutbildningens tyngdpunkt.

IV. Assistenttjänstgöringen Målsättning: Att göra den blivande instruktören mera förtrogen med pedagogiska, elevvårdande och organisatoriska uppgifter inom hans tilltänkta verksamhetsfält samt ge honom tillfälle >att förbereda sig för redovisningar och sammanfattande prov i samband med utbildningens avslutande. Kursens omfattning: 12 veckor. Kursinnehåll: Fortsatt auskultering och fortsatta undervisningsövningar av instruktionskaraktär. Instruktionsarbetets planering på längre sikt. Uppställning och rättning av praktiska prov samt betygssättning. Organisations- och planeringsproblem i samband med val av övningsobjekt och övningsarbeten. Handhavandet av verkstadslokaler för redskapsvård (ansvar för verktyg, maskiner och förråd, ordnings- och säkerhetsföreskrifter m. m.). Medverkan vid exkursioner och studiebesök. Förande av dagbok. Elevinternats skötsel och vård samt elevernas fritidsverksamhet. Ansvar för disciplin och ordning. Deltagande i studie- och instruktionsdagar, lärarkonferenser, kollegiesammanträden o. dyl. Repetition av viktigare moment i instruktörsutbildningen. Diskussioner angående erfarenheter under assistenttjänstgöringen. Anvisningar: Assistenttjänstgöringens huvuddel skall förläggas till grundutbildningsstadiet. Den blivande instruktören bör dock under denna tjänstgöring beredas tillfälle att skaffa sig någon erfarenhet av fortbildningsverksamheten, i första hand genom auskultering vid rörlig instruktionsverksamhet. En av de tolv veckorna bör ägnas åt auskultering hos handledare vid praktikskeden i kurser med växelutbildning. Under assistenttjänstgöringen bör den

269 blivande instruktörens undervisning uppgå till ungefär s/s av en instruktörs tjänstgöring. Assistenttjänstgöringen skall uppenbarligen inte fixeras i ett för hela tiden gällande fast veckaschema. Den första tiden måste den blivande instruktören i stor utsträckning använda till att göra sig förtrogen med eleverna, skogsbruksskolans maskiner, verktyg och förråd m. m. Successivt skall han emellertid så snart som möjligt överta en allt större del av handledarens undervisning, medverka i utarbetandet av eventuellt erforderliga skriftliga arbetsinstruktioner,

övervaka ordningen o. s. v. De sista tre å fyra veckorna före det avslutande kursskedet bör den blivande instruktören bestrida hela den undervisning, som åvilar en instruktör. Han bör kallas till kollegier, konferenser o. dyl. i samma ordning som skolans övriga instruktörer. I assistenttjänstgöringen må även kunna ingå korttidsvikariat. Sedan den blivande instruktören fullgjort sin assistenttjänstgöring, skall handledaren till kursledningen inkomma med en kortfattad rapport över densamma.

KUNGL PI •'

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [7] Utrikesdepartementet Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. [3] Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. [4] Försvarsdepartementet Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5] Finansdepartementet Preliminär nationalbudget för år 1963. [8] Ecklesiastikdepartementet En teknisk institution inom Stockholms universitet. [1] 1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation odh förvaltning. [9] 2. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [13] Handelsdepartementet översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. [12] Inrikesdepartementet Kommunalförbundens lånerätt. [2] Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmöområdena. [6] Uppehållstillstånd m. m. för utländska studerande. [11]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB, STOCKHOLM 1963