Utbildning av lärare i manlig slöjd betänkande

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

KUN G i.

j

1957 •LM

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1957:35 Ecklesiastikdepartementet

SOU

A

UTBILDNING AV LÄRARE I MANLIG SLÖJD BETÄNKANDE AVGIVET AV SLÖJDLÄRARUTREDNINGEN

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1957 Kronologisk förteckning

1. Nordiskt sanarbete inom näringsforskningen. Statsrådets tryckeri. Helsingfors. 28 s. H. 2. JO och komnunerna. Kihlström. 80 s. J u . 3. Fullföljdsbegänsning i skattemål. Idun. 146 s. F i . 4. Oljelagring. lihlström. 117 s. H. 5. Krigsskada i egendom. Idun. 188 s. H. 6. Statens instiuts för folkhälsan arbetsuppgifter och organisation. Victor Petterson. 191 s. I. 7. Förbättrad pensionering. Idun. 260 s. S. S. Jordbruks 'örstärkande med skog. Kihlström. 416 s. Jo. 9. Örlogsvarven: organisation m. m. Victor Petterson. 320 s. Fö. 10. Balanserad expansion. Bilagor. Marcus. 197 s. F i . 11. Fordringspr&kription m. m. Idun. 198 s. J u . 12. Stommaterial från jord- och stenindustrin. Idun. 234 s. S. 13. Den statligt indirekta beskattningen. Kihlström. 423 s. Fi. 14. Beroende upidragstagare. Beckman. 139 s. S. 15. Församlingskg. Idun. 413 s. E. 16. P.emissyttranlen över allmänna pensionsberedningens betänkaide om förbättrad pensionering. Idun. 424 s. S. 17. Markvård oci erosionsskydd. Idun. 82 s. Jo. 18. Trafiksäkerhtt. II. Idun. 493 s. K. 19. Biskopsval. Cummesson. 129 s. E. 20. Utredning ned förslag till ny veterinärtaxa m. m. Statens Repnduktionsanstalt. 80 s. J o . 21. Förenklad byggnadslagstiftning. Kihlström. 292 s. K. 22. Remissvttranlen. — Balanserad expansion. Marcus. 331 s. F i . 23. Kanslister i idministrativ tjänst. Kihlström. 128 s. C. 24. Den Akadeniska undervisningen. Forskarrekryteringen. Haegrström. 223 s. E. 25. Statliga betoigbestämmelser. Del 2 a. Idun. 23 s. K. 26. Statliga föreagsformer IV. Statens vattenfallsverk. Idun. 159 s. n. 27. Ärkebiskopsvtl. Biskopsvalskommitténs betänkande. Del 2. Gumnesson. 47 s. E. 28. Lärarutbildnngen p å det husliga området. Idun. 304 s. E. 29. Mönstring oci registrering av sjöfolk. Idun. 310 s. H . 30. Ströängar. Kihlström. 156 s. Jo. 31. Bostäder för åldringar och invalider. Idun. 117 s. S. 32. Statens skog:skolor. Idun. 111 s. Jo. 33. Allmän familjerådgivning. Kihlström. 220 s.S. 34. Stads- och hlradsfängelser. Idun. 32 s. Jn. 35. Utbildning a/ lärare i manlig slöjd. Kihlström. 180 s. E.

Anm. Om sänkild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det de>artement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. J o . = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1957:35 Ecklesiastikdepartementet

UTBILDNING AV LÄRARE I MANLIG SLÖJD Betänkande av

avgivet

slöjdlärarutredningen

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1957

Innehåll Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

5 Inledning Utredningsuppdraget Utredningsarbetet Terminologiska frågor

7 g 9

1 kap. Historik

n

2 kap. Slöjden och slöjdlärarutbildningen i vissa främmande länder . . .

3 kap. Den nuvarande slöjdlärarutbildningen

4 kap. Slöjdens ställning i de svenska skolorna

5 kap. Slöjdundervisningens omfattning uttryckt i lärartimmar

. . . .

6 kap. Den nuvarande slöjdlärarkåren

7 kap. Examinationsbehovet i fråga om slöjdlärare

8 kap. Allmänna riktlinjer för den planerade slöjdlärarutbildningen

. . .

9 kap. Slöjdlärarutbildningens yttre organisation

10 kap. Undervisningens allmänna utformning

11 kap. Inträdesfordringarna vid slöjdlärarseminariet

12 kap. Intagningsförfarandet

13 kap. Undervisningsplan

gg

14 kap. Hospitanttjänstgöringen

\

ug

15 kap. Betygsättning, efterprövning m. m..

,,

16 kap. Seminariets lärare

17 kap. Seminariets förläggning

J28

18 kap. Till- och ombyggnader för slöjdlärarseminariet

19 kap. Seminariets ledning

20 kap. Studiehjälp åt eleverna

13g

21 kap. Kompetensfrågor och övergångsbestämmelser. Fortsatt utbildning

.

22 kap. Frågor i samband med seminariets igångsättande

23 kap. Kostnadsfrågorna

-^44

Sammanfattning

1fi1

Bilagor: 1. Frågeformulär till samtliga skoldistrikt

2. Sammanställning av enkätsvar från folkskolinspektörerna

3. P.M. med vissa överslagsberäkningar rörande behovet av lärare i m a n l i g slöjd. Av e. o. aktuarien H. Wiorek

4. Möjligheterna att anordna slöjdlärarseminariets praktiska lärarutbildning vid förläggning till Linköping

165 Tabeller: I.

Antal veckotimmar i manlig slöjd läsåret 1955/56 fördelade på folkskollärare, behörighetsförklarade lärare och övriga lärare

167 Antal tjänster och lärare i manlig slöjd vid folk- och fortsättningsskolor läsåren 1951/52—1954/55

168 Antal avdelningar och deltagare i manlig slöjd vid folkskolan läsåren 1951/52—1954/55

168 Framskriven folkmängd i åldrarna under 21 år i tusental åren 1954— 1972

169 Förekomsten av manlig slöjd såsom tillval i försöksdistrikten, 27 distrikt 1955/5C, samtliga distrikt 1956/57 och 1957/58 samt de 6 största och 16 minsta distrikten 1957/58

170 Antal veckotimmar i manlig slöjd läsåret 1955/56 fördelade på olika slöjdarter och olika slag av lärare

170 Antal lärare å ordinarie och icke-ordinarie tjänster i manlig slöjd med minst 15 veckotimmar samt antal timlärare i manlig slöjd med mindre än 15 veckotimmar läsåret 1955/56

173 VIII. Antal lärare å ordinarie och icke-ordinarie tjänster i manlig slöjd med minst 15 veckotimmar läsåret 1955/56 fördelade efter födelseår . . .

174 II. III. IV. V.

VI. VII.

IX. X.

Behovet av handledartimmar för den praktiska lärarutbildningen vid slöjdlärarseminariet

176 Antal lärjungar i enhetsskolan resp. folkskolan i Linköpings skoldistrikt enligt uppgifter och beräkningar i framställning från skolstyrelsen den 11 april 1957 ang. inrättande av ord. folk- och småskollärartjänster

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Den 30 juni 1955 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande utbildningen av lärare i manlig slöjd och därmed sammanhängande frågor. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen samma dag såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare, rektorn vid lantmannaskolan i Svalöv Sigfrid Larsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, möbelsnickaren Bengt Martin Larsson i Stockholm, ledamoten av riksdagens andra kammare, metallarbetaren Karl Göran Pettersson i Degerfors, konsulenten i skolöverstyrelsen Torsten Bernhard Philipson och läraren i manlig slöjd vid Göteborgs folkskolor Frans Svensson ävensom uppdrog åt Sigfrid Larsson att såsom ordförande leda utredningsarbetet. De sakkunniga har antagit benämningen slöjdlärarutredningen. Den 7 november 1955 uppdrog departementschefen åt numera t. f. förste kanslisekreteraren i ecklesiastikdepartementet Inga Bäcklin att, räknat från och med den 27 oktober 1955, tjänstgöra som sekreterare hos de sakkunniga. Den 17 september 1956 tillkallade departementschefen e. o. aktuarien i skolöverstyrelsen Hans Wiorek att stå till utredningens förfogande såsom expert. Genom beslut den 6 oktober 1956 tillkallade departementschefen vidare följande personer att, räknat från och med den 1 oktober 1956, såsom experter stå till utredningens förfogande vid utarbetande av kursplaner för ett blivande slöjdlärarseminarium, nämligen lektorn vid lärarhögskolan Ivar Thorén, lektorn vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Stockholm Nils Sylvan, lektorn vid folkskoleseminariet i Uppsala Erik Vanas, rektorn vid folkskoleseminariet i Jönköping Börje Svensson, lektorn vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Stockholm Carl Ernolv, lektorn vid lärarhögskolan Ingvar Johannesson, adjunkten vid småskoleseminariet i Stockholm Helmer Wahlund, folkskoldnspektören i Gävleborgs läns södra inspektionsområde Arthur Norlén, övningsläraren vid högre allmänna läroverket i Östersund, numera konsulenten i skolöverstyrelsen Thorsten Lundberg, övningsläraren vid samrealskolan i Spånga Sture Svennås, övningsläraren i Stockholms skoldistrikt Erik Eriksson, lektorn vid lärarhögskolan Bo Sternås, övningslärarna vid folkskoleseminariet för manliga

elever i Stockholm Bertil Nilsson och Sigvard Widfeldt, lektorn vid lärarhögskolan Henning Lindström samt rektorn vid folkskoleseminariet för manliga elever i Stockholm Evald Ekberg. Den 16 mars 1957 tillkallade departementschefen ytterligare konsulenten hos skolöverstyrelsen, numera adjunkten vid lärarhögskolan Jan Viktor Klein att stå till utredningens förfogande såsom expert. Slöjdlärarutredningen har nu slutfört sitt uppdrag i vad det avser den regelmässiga utbildningen av lärare i manlig slöjd. Utredningen får härmed vördsamt överlämna förevarande betänkande rörande denna fråga. Utredningen kommer senare att avgiva betänkande angående den framtida användningen av August Abrahamsons stiftelse å Nääs och avser att därvid även närmare behandla vissa frågor angående kompletteringskurser i slöjd. Nääs den 12 augusti 1957. Sigfrid Martin

Larsson

Torsten Philipson

Larsson Göran

Pettersson

Frans W.

Svensson

/ Inga

Bäcklin

Inledning

Utredningsuppdraget D i r e k t i v e n för s l ö j d l ä r a r u t r e d n i n g e n f r a m g å r av chefens för e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t a n f ö r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t d e n 30 j u n i 1955, vari d e p a r t e m e n t s c h e f e n y t t r a d e bl. a. f ö l j a n d e : Onekligen har övningslärarregleringen av år 1948—1950 och skolväsendets starka tillväxt under senare år ytterligare accentuerat behovet av en ordnad utbildning för lärarna i manlig slöjd. Enligt min mening kan dock ett förslag till riksdagen i denna fråga nu icke grundas på något av de tidigare förslagen. Jag anser, att en ny, allsidig utredning av frågan är påkallad. Denna utredning bör nu igångsättas och den bör verkställas genom särskilt tillkallade sakkunniga. Den nya utredningen bör avse alla med utbildningen av lärare i manlig slöjd sammanhängande frågor. De förslag, vari utredningen utmynnar, bör också omfatta såväl principfrågor som detaljfrågor. Beträffande vissa frågeställningar, som utredningen bör diskutera och ta ställning till, vill jag framhålla följande. Innan överhuvud något förslag till utbildningsgång kan skisseras måste man vara på det klara med utbildningens ändamål. Detta sammanhänger också med det syfte som ämnet ifråga har i skolundervisningen. Sedan gammalt har detta syfte varit att lära de unga hantera vissa redskap, göra vissa enklare praktiska ting och på så vis ge dem hjälp att kunna klara sig i den mångfald situationer, i vilka de med nödvändighet kommer under sitt liv, och då de ha behov av praktiskt kunnande, praktisk blick och en viss händighet. Mot denna målsättning har från vissa håll opponerats under förmenande, att en dylik målsättning tar död på de ungas eget fria skapande. Man har i stället velat fästa största avseendet vid »konstnärligt» och fritt skapande utan fasta former. Med denna utgångspunkt läggs huvudvikten på sambandet med konsten, och slöjden sammankopplas intimt med teckningsutbildningen. Enligt min mening har inga bärande skäl anförts för en dylik omläggning av målsättningen för den manliga slöjden. Alltfort bör alltså den praktiska kunnigheten vara det främsta målet i skolans slöjdundervisning. Detta utesluter emellertid ingalunda, att elevernas fria skapande kan ges ett visst utrymme. Noggrannhet och önskan att göra en sak praktiskt ändamålsenlig tar icke död på individen och hans intresse för ämnet. Utbildningen av slöjdlärare bör alltså ta sikte på att skapa lärare, som har förståelse för och kännedom om ämnets praktiska sida och som ges pedagogisk skicklighet att bättre än kanske hittills skett lära ut denna kunskap under former som kan intressera ungdomen och sporra den till egna initiativ och insatser. Den kommande utbildningen av slöjdlärare bör ske i form av särskilda kurser.

8 Innan lärareleverna mottages vid dylika kurser bör de ha förvärvat det mesta av den egna nödvändiga färdigheten inom ämnenas olika grenar. Utbildningstiden bör alltså huvudsakligen ägnas åt att ge de blivande lärarna pedagogisk skicklighet och undervisningsträning samt vissa förbättrade teoretiska kunskaper. Stor vikt måste läggas vid att de blivande lärarna får en erforderlig praktisk övningsundervisning med elever på olika skolstadier och olika skolformer. Genom en dylik koncentrering av studiemålen och genom ett rationellt utnyttjande av kurstiden bör lärarutbildningen kunna ske på ett halvt å ett år. Det bör ankomma på de sakkunniga att avge förslag både till bestämmelser om inträdeskraven vid slöjdlärarkurserna och till tim- och kursplaner för utbildningen. Beträffande kursernas förläggning synes i första hand lämpliga folkskoleseminarier kunna komma i fråga. De sakkunniga bör söka göra en prognos beträffande det årliga examinationsbehovet och mot denna bakgrund uppgöra förslag till hur många och vilka folkskoleseminarier, som behöver anlitas för ändamålet. Härvid bör de sakkunniga vara oförhindrade att förutsättningslöst överväga en förläggning av slöjdlärarkurserna till sådant folkskoleseminarium, som under den närmaste framtiden kan komma att friställas på grund av den demografiska utvecklingen. Jag vill vidare uttala, att jag icke räknar med att slöjdlärarutbildningen skall förläggas till konstfackskolan i Stockholm. Då man som jag ej vill sätta slöjdlärarnas konstutbildning i första rummet, motiverar icke slöjdlärarnas utbildning en förläggning i anslutning till konstfackskolan. En dylik förläggning har också, i de förslag där den ifrågasatts, närmast motiverats med de blivande teckningslärarnas intresse av att ha tillgång till viss slöjdutbildning. För övrigt talar inga reella skäl för att utbildningen av slöjdlärare måste förläggas till Stockholm. Jag har i det föregående redan berört att jag lägger stor vikt vid att de blivande slöjdlärarna får en ingående praktisk övningsundervisning. Det bör ankomma på de sakkunniga att noga överväga, hur denna övningsundervisning bäst skall ordnas. Eftersom övningsundervisningen avser endast ett ämne, kan man icke skiiligen bygga upp en statlig övningsskola för den. Den måste alltså förläggas till ett flertal skolor och skolformer. De sakkunniga bör överväga, hur man under dylika omständigheter skall få bästa möjliga garanti för att handledarna blir förstklassiga pedagoger. I samband med placeringsfrågorna, som jag tidigare berört, uppkommer ett särskilt problem, som bör lösas av de sakkunniga. Jag avser härmed den framtida användningen av den statliga egendomen Nääs, som staten erhållit i donation uncer det uttryckliga villkoret att den skall användas för kompletteringskurser i slöjd för lärare och lärarinnor. Den blivande slöjdlärarutbildningen torde icke kunna förläggas till Nääs. Skälet härför är främst, att Nääs' placering omöjliggör en övningsundervisning av tillfredsställande omfattning. Då den blivande slöjdlärantbildningen alltså icke kan förläggas till Nääs, uppkommer två frågor. Den första frågan är den, om Nääs i fortsättningen liksom hitintills kan och bör användas lör kompletteringskurser i slöjd eller om dessa bör överflyttas till det eller de seninarier, dit slöjdlärarutbildningen förlägges. Den andra frågan är, vad Nias slott och egendom lämpligen bör brukas till i fortsättningen, om all slöjdläraritbildning flyttas därifrån. Utredningsarbetet F ö r a t t t a g a s u n d e r ö v e r v ä g a n d e vid f u l l g ö r a n d e t av det å t u t r e d n i n g m l ä m n a d e u p p d r a g e t h a r d e p a r t e m e n t s c h e f e n d e n 16 d e c e m b e r 1955 till ut-

9 redningen överlämnat en framställning av svenska seminarielärarföreningen den 6 april 1949 rörande provårsutbildning för lärare i manlig slöjd samt en framställning av föreningen Stockholms slöjdlärare den 18 november 1955 beträffande utbildningen av lärare i ämnet. Därjämte har föreningen Stockholms slöjdlärare till utredningen överlämnat en skrivelse av liknande innehåll som föreningens ovannämnda framställning. Med skrivelse den 19 december 1955 har Göteborgs allmänna folkskolestyrelse — med förmälan att densamma, efter förslag av en av styrelsen tillsatt kommitté för utredning av fråga om inrättande av en kommunal utbildningsanstalt för slöjd- och yrkeslärare, beslutit att för närvarande avskriva förenämnda fråga — för kännedom överlämnat avskrift av en av kommittén avgiven promemoria i ärendet. Vidare har distriktsöverläraren i Grangärde skoldistrikt Oscar Bergqvist i skrivelser till utredningen den 7 november 1955 och den 7 april 1957 framlagt synpunkter på de vid folkskolan tjänstgörande, icke behörighetsförklarade timlärarnas i slöjd anställningsförhållanden och fortbildningsmöjligheter. Slutligen har till utredningen inkommit en den 12 juli 1956 dagtecknad framställning från timlärarnas riksorganisation angående de i folkskolan arbetande, icke behöriga slöjdlärarnas fortbildning. Vid fullgörandet av sitt uppdrag har utredningen samrått med representanter för olika statliga myndigheter, särskilt skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och byggnadsstyrelsen, med representanter för Linköpings stads myndigheter och med styrelsen för August Abrahamsons stiftelse å Nääs samt med vissa representanter för andra statliga utredningar m. fl. Utredningen har företagit en statistisk undersökning angående slöjdundervisningens omfattning läsåret 1955/56. Efter vederbörliga bemyndiganden har utredningen avlagt besök vid August Abrahamsons stiftelse å Nääs och vid Statens Slöyd- og Tegnelaererskole i Notodden i Norge samt företagit två resor till Linköping. Terminologiska frågor För närvarande användes i olika sammanhang olika beteckningar för skolans slöjdämnen och lärarna i dessa ämnen. Uttrycken »manlig slöjd» och »kvinnlig slöjd» användes i övningslärarstadgan, avlöningsreglementet för övningslärare, timlärarkungörelsen m. in. samt i läroverksstadgan. I Undervisningsplan för rikets folkskolor används beteckningarna »gosslöjd» med underrubrikerna »träslöjd» och »metallslöjd» samt »flickslöjd» med underrubriken »textilslöjd». I Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet med nioårig

enhetsskola användes den gemensamma beteckningen »slöjd» på alternativa kurser, vari ingår »textilslöjd» samt »trä- och metallslöjd». I kursplaner som fastställts att gälla för treårig realskollinje i allmänt läroverk successivt från och med läsåret 1958/59, används den gemensamma beteckningen »slöjd» med underrubrikerna »träslöjd och metallslöjd» samt »textilslöjd» och det är att vänta att detsamma kommer att genomföras för fyra- och femårig realskola från och med samma tidpunkt. Beteckningarna i läroverksstadgan och i Undervisningsplan för rikets folkskolor utesluter ej, att flickor deltar i »manlig slöjd» eller »gosslöjd» och vice versa. En nyare strävan är emellertid att helt komma ifrån könsbeteckningarna på olika slag av slöjd. Det synes emellertid bli önskvärt att finna en ny term, som liksom uttrycket »manlig slöjd» sammanfattar träslöjd, metallslöjd och vissa andra sysselsättningar av i huvudsak hantverkstyp, med avgränsning mot textilslöjd. I avvaktan på att denna fråga löses har utredningen ansett lämpligt att i anslutning till de författningar, som reglerar övningslärarnas kompetens, anställningsförhållanden och avlöningsförmåner, använda uttrycket »manlig slöjd» i sitt betänkande, som ju närmast behandlar lärarnas förhållanden. Av stilistiska skäl förkortas uttrycket i allmänhet till »slöjd». Slöjdundervisningens historiska utveckling i Sverige har vidare medfört, att olika benämningar finnes på lärare som meddelar undervisning i slöjd. För det första finns folkskollärarna, vilka vid sådan tjänstgöring i slöjd, som faller utanför deras fastställda tjänstgöringsskyldighet, är underkastade övningslärarstadgans bestämmelser, detta dock utan att kunna betecknas som »övningslärare». Annan lärare som huvudsakligen ägnar sig åt undervisning i övningsämnen, benämnes i dagligt tal »facklärare». Detta är dock icke övningslärarstadgans terminologi, utan enligt denna användes beteckningen »övningslärare». Termen »facklärare» användes för vissa lärare v:d fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå och lanthushållningsseminariet å Rimforsa. Benämningen »slöjdlärare» slutligen är under nuvarande förhållanden en term, som endast auger den situationen att vederbörande meddelar undervisning i slöjd, m m icke säger något om hans utbildning eller tjänstgöringsförhållanden. Slöjdlärarutredningen, som i det följande kommer att avge förslag till en ordnad utbildning för slöjdlärare, anser, att beteckningen »slöjdlärare» framdeles bör avse dem som genomgått denna utbildning. Lärare i kvinnl.g slöjd föreslås av 1953 års lärarinneutbildningskommitté skola benämnts »textillärare», övergångsvis bör de av skolöverstyrelsen enligt 18 § övningslärarstadgan behörighetsförklarade lärarna i manlig slöjd också benämnts »slöjdlärare». Annan person, som tjänstgör i ämnet, torde kunna benämnts »lärare i slöjd». Detta förslag gäller under förutsättning att icke någon ny sammanfattande beteckning på ämnesdelarna träslöjd, metallslöjd etc. införes, som omöjliggör ett dylikt språkbruk.

FÖRSTA KAPITLET

Historik

Ordet slöjd betydde ursprungligen skicklighet eller konstfärdighet. Uttrycket hus- och hemslöjd betecknade vid 1800-talets början ett icke industriellt utövande av vissa hantverk och arbeten. I våra dagar betecknar ordet slöjd framför allt skolans övningsämnen manlig och kvinnlig slöjd. I följande redogörelse uppmärksammas huvudsakligen den manliga slöjden. Allt ifrån reformationstiden hade filosofer och pedagoger förordat en reform av det ensidigt intellektuellt inriktade uppfostringssystemet, så att även fysisk fostran och praktisk orientering skulle tillgodoses. Länge var dock motivet för införande av slöjdundervisning huvudsakligen den direkta praktiska nyttan därav. Då pedagogiska synpunkter anlades, kvarstod osäkerhet om hur syftet med undervisningen skulle vinnas. I Sverige hade bl. a. Torsten Rudenschöld och S. A. Hedlund uttalat sig för kroppsarbete som bildningsmedel i skolan. Det första resultatet av de nya idéerna var emellertid införandet redan från 1840-talet av enstaka särskilda slöjdskolor. Dessa avsåg främst återupplivandet och främjandet av husslöjden. På tillskyndan av en år 1867 inom Älvsborgs län bildad slöjdförening hade i slutet av 1860-talet slöjdskolor inrättats på några orter inom Älvsborgs län. Grosshandlaren August Abrahamson, som vid denna tid bosatte sig å egendomen Nääs i Skallsjö socken, inrättade där år 1872 en privat slöjdskola, för vilken hans systerson Otto Salomon blev föreståndare. När skolan började sin verksamhet var 16 gossar, som genomgått folkskolan, inskrivna som lärjungar. 1874 förändrades skolan till en privat högre folkskola, där vidgad undervisning meddelades i folkskolans vanliga läro- och övningsämnen men huvudvikten lades på slöjden. Under 1870-talet inrättades åtskilliga slöjdskolor i landet och därmed gjorde sig bristen på kompetenta lärare märkbar. Med slöjdskolan på Nääs förenades då ett slöjdlärarseminarium. En plan för seminariet trycktes 1874 och samma år torde seminariet ha börjat sin verksamhet. Det inriktades till en början uteslutande på utbildningen av facklärare. Slöjd var då ännu icke införd som ämne på folkskolans läroplan. Ämnet hade emellertid redan införts i åtskilliga folkskolor. År 1876 väcktes motion i riksdagen angående undervisning i »handarbete» i folkskolorna. Motionen avslogs, men följande år föreslogs i en pro-

12 position slöjdens införande som övningsämne vid seminarierna. Detta avslogs emellertid. Däremot bifölls i huvudsak en proposition om anvisande av medel för bidrag till avlöning av lärare i slöjd vid folkskolorna. Enlligt yttrande av ecklesiastikministern till statsrådsprotokollet vid framläggandet av denna proposition vunnes syftet att bibringa ungdomen en allmiän handafärdighet bäst genom att undervisningen meddelades i folkskolan och som en nödvändig del av det hela inginge bland övriga undervisningsämnen. Den 11 september 1877 utfärdades kungörelsen (SFS nr 33 s. 1) angående anslag för beredande av undervisning i slöjd åt i skolåldern varande b a r n . Häri angavs, att slöjdundervisningen borde avse bibringandet, icke av färdighet i något visst yrke, utan av händighet och förmåga att bruka de vanligast förekommande verktyg, i första rummet snickareverktyg samt, där förhållandena sådant medgåve, även svarvare-, träsnidare- och möjligen smidesverktyg, varvid i skolor på landet förfärdigandet av sådana föremål, som för allmogen vore företrädesvis nödvändiga, borde särskilt avses. Understödet skulle icke endast komma folkskolorna till del, utan även kunna tilläggas församlingar som på annat sätt beredde i skolåldern varande barn slöjdundervisning. Skoldistrikt, som anordnat undervisning i slöjd för gossar under minst 4 timmar i veckan utan att undervisningen i folkskolans läsämnen därigenom eftersattes, kunde, för så vitt anslaget (15.000 kronor) därtill lämnade tillgång, för varje skola erhålla ett årligt understöd av 75 kronor. Kungörelsen av år 1877 ersattes av nya kungörelser åren 1894, 1900, 1906, 1920 och 1940 samt slutligen av den nu gällande kungörelsen den 10 augusti 1950 (nr 479) om statsbidrag till avlöning av övningslärare vid folkskolan. Till en början utgick statsbidrag med visst bestämt belopp för varje skola, där undervisning i slöjd var anordnad med ett timtal som i stort sett motsvarade 4 veckotimmar. 1906 ändrades bestämmelserna därhän att statsbidrag beräknades efter antalet slöjdtimmar med viss maximering. Enligt nuvarande bestämmelser utgår statsbidraget med 78 % av skoldistriktens kostnader för slöjdlärarnas löner. Bestämmelser om villkoren för elevernas uppdelning å avdelningar kom första gången år 1894. Det dröjde länge innan slöjdundervisningen mera allmänt genomfördes i folkskolorna. Så länge slöjden ej tillhörde folkskolans obligatoriska ämnen, berodde dess införande i skoldistrikten i hög grad på statsbidragsbestämmelserna. Statsbidragen var till en början ringa, men ökades sedan kraftigt. Skoldistrikten hade att själva avgöra om manlig slöjd skulle införas vid distriktets folkskolor. Om så skedde, kunde distriktet bestämma, att undervisningen i ämnet skulle vara obligatoriskt för eleverna. Först genom införandet år 1955 av nu gällande undervisningsplan för rikets folkskolor har ämnet blivit obligatoriskt i folkskolan. Den under 1800-talet uppkomna allmänna strävan att modifiera skolans teoretiska inriktning med praktiska sysselsättningar, kroppsrörelse och este-

13 tisk fostran medförde, att undervisning i manlig slöjd småningom började införas även vid de allmänna läroverken. Genom 1904 års läroverksreform blev slöjd för gossar frivilligt ämne vid de allmänna läroverken. En av de grundtankar, som statsmakterna ville förverkliga genom 1927 års skolreform, var att inom läroverken skapa starkare intresse för det praktiska arbetet genom att bereda övningsämnena en bättre ställning. Enligt stadgan för rikets allmänna läroverk den 24 september 1928 upptogs på realskolans timplan såsom obligatoriskt ämne bland annat slöjd och annat praktiskt arbete för gossar. Samtidigt bestämdes emellertid genom en till stadgan fogad övergångsbestämmelse, att den något tidigare genom kungörelse den 29 juni 1928 fastställda undervisningsplanen för ämnet icke skulle följas, förrän särskild föreskrift därom framdeles meddelats, samt att intill dess i tillämpliga delar skulle gälla, vad som dittills varit stadgat. Liknande föreskrift lämnades i 1933 års förnyade läroverksstadga. Införandet hindrades genom statsfinansiella svårigheter och därav följande brist på anslagsmedel. Först genom kungörelsen den 3 februari 1950 (nr 60) angående timplaner för rikets allmänna läroverk har ämnet blivit obligatoriskt i realskolan. 1940 års skolutredning och 1946 års skolkommission framhöll båda vikten av skolans praktiska fostran bland annat genom undervisningen i slöjd samt erinrade också om slöjdens betydelse i skolans estetiska fostran. 1940 års skolutredning anförde i kommentar till sitt förslag till kursplan för ämnet slöjd i folkskolan (SOU 1946:11 s. 308) bland annat följande: På grund av sin förmåga att utveckla lärjungarnas praktiska omdöme, formsinne och goda smak samt att väcka håg och aktning för handens arbete är skolslöjdden ett mycket viktigt uppfostringsmedel. Då den till följd härav har stor betydelse som ett praktiskt läroämne, ha vi, som förut nämnts, funnit tiden nu vara inne att göra ämnet obligatoriskt för såväl skoldistrikten som lärjungarna. I kommentarerna till kursplanen i vad den avsåg trä- och metallslöjd föreslogs grupparbete såsom lämpligt vid utförandet av föremål för gemensamt bruk, som idrottsredskap, fysikmateriel, modeller för åskådliggörandet av trafikregler o. s. v. Härigenom kunde lärjungarna fostras till samarbete, varigenom känslan för gemensamt ansvar väcktes och utvecklades. 1946 års skolkommission uttalade i sitt Betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling (SOU 1948: 27 s. 32) bland annat följande angående skolans uppgift i fråga om estetisk fostran: I olika skolämnen får eleverna möjlighet att själva utöva konstnärlig verksamhet. Detta gäller om modersmålet, om sång, musik (och rytmik), om teckning och slöjd. Genom egna försök att konstnärligt uttrycka sig bör lärjungarna få utlopp för sin skapardrift, för känsla och fantasi. —• Slutligen bör i fråga om estetisk fostran en av skolan försummad uppgift påpekas. Inte minst när det gäller heminredningen är sinnet för de enkla linjernas skönhet, för kvalitet och ändamålsenlighet föga utvecklat. Kanske bör framför allt teckningsundervisningen kunna nyinriktas till att uppodla smakomdömet i fråga

14 om möbler, inventarier, prydnadssaker, färger och linjer i ett hem. Samarbete mellan teckning och slöjd är härvidlag naturligt. Också undervisningen i hemekonomi bör kunna få stor betydelse i detta avseende. I fråga om skolans p r a k t i s k a fostran anförde därefter s k o l k o m m i s s i o n e n : De praktiska ämnena har fått en allt betydelsefullare plats på skolschemat. Ur allmän uppfostringssynpunkt tillerkännes de manuella 'sysselsättningarna numera stort värde. De kan skänka värdefulla praktiska färdigheter, som envar har behov av i det dagliga livet, de utgör en betydelsefull motvikt till de intellektuella sysselsättningar, som upptar en stor del av skolans arbetsdag, de ger möjlighet till aktivitet och arbetsglädje för de elever, som eljest har små förutsättningar för skolarbete, de uppodlar formsinne och organisationsförmåga, de möjliggör prövning av lärjungarnas anlag, de lägger grunden för många slag av yrkesutbildning, de bidrar till skapandet av hemkultur. Den nioåriga skolan får stora möjligheter att tillgodose den praktiska undervisningen. Högstadiet, som differentieras på teoretiska och praktiska ämnen, ger de lärjungar, vilkas begåvning övervägande är av praktisk art, möjlighet att komma till sin rätt. Skolans uppgift är härvid att bidraga till att ge de praktiska och manuella sysselsättningarna ett socialt värde, som gör dem jämställda med de teoretiska. Betonas bör därvid, att även de praktiska sysselsättningarna har sin teori, inte endast är en verksamhet för handen utan också för hjärnan, att de lämnar utrymme för konstnärliga anlag, för självständighet, ansvar och personlighetsdaning samt att de på avgörande punkter b i d r a r till allmänbildningen. Ur dessa synpunkter bör skolans samtliga lärjungar åtminstone under viss tid få ägna sig åt praktiska sysselsättningar. Sådana ingår för övrigt, i varje fall i den obligatoriska skolan, i de flesta ämnen. Samtliga pojkar bör få lära sig grunderna i träslöjd, vänjas vid verktyg av olika slag och vid arbete i olika slags material. Samtliga flickor bör få lära sig grunderna i syslöjd och hemskötsel. Flickorna bör emellertid inte vara helt främmande för träslöjden, pojkarna bör ha någon kunskap om syslöjd, matlagning och barnavård. Alla bör ha någon kännedom om och vana vid enklare arbetsmaskiner och mekaniska anordningar, som förekommer i ett hem, alla bör bibringas åtminstone någon förtrogenhet med hemsysslor i vidsträckt bemärkelse (även målning, snickeri, lagning av enkla apparater). Undervisning i hemmets ekonomi bör vara obligatorisk. Kännedom om arbetsritningar är av praktiskt värde för alla. Tillfälle till kvalificerad praktisk utbildning ges på enhetsskolans differentierade högstadium: i trä- och metallslöjd, i syslöjd, i hemkunskap, i maskinskrivning, i trädgårdsskötsel. Gemensamt för alla är deras uppfostrande värde. Undervisningen bör syfta till att skapa intresse för arbetet och grundlägga goda arbetsvanor: ordentlighet, noggrannhet, uthållighet, koncentration, planläggning, arbetsekonomi, tillvaratagande av tiden, självständighet, självkontroll, ansvarskänsla. Vid N ä ä s h a d e som n ä m n t s ett s l ö j d l ä r a r s e m i n a r i u m i n r ä t t a t s år 1874. D e t t a v a r a v s e t t för y n g l i n g a r , »som f ö r u t å t m i n s t o n e u n d e r n å g o n tid syss e l s a t t sig m e d slöjd, f ö r e t r ä d e s v i s s n i c k e r i » . K u r s e n v a r i sin s e n a r e u t f o r m n i n g e t t å r i g . Ä m n e n a v a r , d å k u r s e n fått sin fulla u t f o r m n i n g , m a t e m a t i k , n a t u r k u n n i g h e t , pedagogik och m e t o d i k , r i t n i n g och slöjd ( o m f a t t a n d e snick e r i , s v a r v n i n g , t r ä s n i d e r i och s m i d e ) s a m t o c k s å s v e n s k a s p r å k e t s a n t fysikens och m e k a n i k e n s g r u n d e r . — V e r k s a m h e t e n p å g i c k till å r 1882. Slöjden h a d e vid d e n n a tid b ö r j a t få i n s t e g i f o l k s k o l o r n a . I ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d sin u p p f a t t n i n g av ä m n e t som p e d a g o g i s k slöjd a r b e t a d e Salomon

15 för att slöjdundervisningen i folkskolorna skulle anförtros, ej åt särskilda facklärare, utan åt de pedagogiskt bildade klasslärarna. Då det emellertid icke kunde förutsättas, att de från folkskoleseminarierna utexaminerade lärarna i regel skulle ha lust att för slöjdens skull lägga ytterligare ett år till sin utbildning genom att följa en ettårig kurs på Nääs, gjorde sig behovet gällande av väsentligen kortare, för folkskollärare avsedda slöjdkurser. På grund härav inrättades vid Nääs från och med år 1878 för ändamålet avsedda femveckorskurser. År 1884 utsträcktes tiden till 6 veckor. Kurserna har sedan länge endast varit anordnade som sommarkurser. Vid folkskoleseminarierna infördes efter hand undervisning i manlig slöjd, först vid folkskoleseminariet i Karlstad år 1876, till dess att år 1893 denna undervisning införts vid alla folkskoleseminarier för manliga elever. För närvarande ägnas sammanlagt 10 veckotimmar åt ämnet på den 4-åriga linjen och 9 veckotimmar på studentlinjen. Utvecklingen har sedermera gått i riktning mot att slöjdundervisningen i skolorna meddelas av facklärare. För blivande facklärare i slöjd anordnas sommarkurser på Nääs på sätt närmare beröres i 3 kap. De omtalade kurserna, liksom slöjdkurserna för folkskollärare, ingår i den verksamhet, som bedrives på egendomen, numera enligt bestämmelserna vid Abrahamsons donation till staten (överlämnad år 1899). Denna verksamhet, som haft banbrytande betydelse och blivit mycket känd även i utlandet, har länge arbetat under besvärliga yttre förhållanden med hänsyn till lokaler m. m. Det ingår i slöjdlärarutredningens uppdrag att avgiva förslag angående Näässtiftelsens framtida verksamhet. Närmare redogörelse för stiftelsens organisation och verksamhet torde få lämnas i samband därmed. I motsats till vad fallet är beträffande skolans andra övningsämnen finns alltså ingen läroanstalt inom riket, där lärarna i manlig slöjd kan få en utbildning av sådan omfattning, som motsvarar nutida krav. Många framställningar har gjorts om den svenska slöjdlärarutbildningens ordnande. Följande redogörelse gör ej anspråk på fullständighet. Slöjdlärarnas riksförbund framlade i skrivelse den 14 april 1932 till skolöverstyrelsen förslag till riktlinjer för utbildningen av slöjdlärare, som innebar fordran på yrkesutbildning i för respektive slöjd lämpligt fack, realexamen eller motsvarande kunskaper samt 5 månaders seminariekurs med aiuskultationer och övningslektioner. Den 22 december samma år hemställde förbundet hos Kungl. Maj :t om utredning angående slöjdlärarutbildningen. Skolöverstyrelsen erinrade i sitt utlåtande över framställningen om det intresse riksdagen visat för slöjdundervisningen samt att riksdagen vid fler a tillfällen gjort uttalanden till förmån för en förbättrad ställning för de praktiska ämnena vid de allmänna läroverken, särskilt i realskolan. Överstyrelsen förklarade därefter, att om slöjdundervisningen vid läroverken framdeles skulle kunna beredas en fast ställning i realskolan måste främst förutsättas, att slöjdlärarutbildningen bleve ordnad på ett tillfredsställande

16 sätt och att ordinarie slöjdlärartjänster inrättades med författnings.enlligt fastställda kompetensfordringar, överstyrelsen hemställde, att det skulle föranstaltas om utredning. Skolöverstyrelsen fick därefter Kungl. Maj :ts uppdrag att verkställa utredning angående utbildning av lärare i slöjd för gossar (manlig slöjd) vid allmänna läroverk och rörande bestämmelser i fråga om behörighet till 'Ordinarie lärartjänst i detta ämne vid sådana läroverk, överstyrelsen i n k o m med förslag till en mer omfattande utredning och bifogade bland a n n a t ett förslag av föreståndaren på Nääs om att seminariekursen skulle k u n n a förläggas dit med auskultationer och övningslektioner förlagda till Göteborg, eventuellt även Alingsås och Falköping. Slöjdlärarnas riksförbund gjorde ytterligare i en underdånig skrivelse den 15 maj 1936 hemställan om uppdrag för skolöverstyrelsen att i avbidan på frågans lösning utarbeta provisoriska kompetensfordringar för lärare i gossslöjd vid de allmänna läroverken i huvudsaklig överensstämmelse med av förbundet den 22 december 1932 framställt förslag. År 1936 tillkallades sakkunniga för utredning av vissa frågor angående yrkesundervisningen samt undervisningen i manlig slöjd och i teckning (1936 års yrkesskolsakkunniga). Dessa avgav år 1938 Betänkande med förslag angående utbildningen av lärare i teckning och i slöjd samt för yrkesundervisningen (SOU 1938:49). De sakkunniga betonade smakskolningens betydelse och föreslog, liksom för teckningslärarinstitutet, slöjdlärarutbildningens förläggning till konstfackskolan. Läroanstalten borde benämnas statens slöjdlärarseminarium och kursen borde vara 2-årig. För inträde i det föreslagna seminariet skulle fordras, förutom viss ålder och lämplighetsintyg m. m., dels god yrkesskicklighet, förvärvad exempelvis i tvåårig verkstadsskola och genom praktiskt yrkesarbete under minst 1 år, dels viss allmänbildning motsvarande vad som fordras i vissa ämnen i realexamen. Det första året skulle vara allmänt förberedande och under andra terminen skulle förekomma vissa auskultationer och övningslektioner i och för prövning av elevernas lämplighet för lärarkallet. Den som jämte utbildning i praktiskt yrkesarbete på egen hand, i lärlings- och yrkesskolor eller eljest, förvärvat de kunskaper och färdigheter, som meddelades i seminariets första årskurs, skulle kunna vinna inträde direkt i den andra, om han även visat sig äga fallenhet för lärarkallet. Det andra året avsåg huvudsakligen utbildning samt komplettering av färdigheter i olika slag av slöjdarbete. Sakkunnigförslaget har icke förverkligats. I anslutning till vad skolöverstyrelsen m. fl. tidigare anfört föreslog 1936 års yrkesskolsakkunniga också en kompletteringskurs i slöjd för teckningslärare, omfattande ett år. Den inträdessökande skulle bland annat ha genomgått institutet för teckningslärare samt under minst ett år ha deltagit i yrkesmässigt arbete av lämpligt slag samt visat sig äga läggning för slöjdarbete och fallenhet för slöjdlärarkallet. Undervisningen skulle omfatta

17 slöjd och verktygsskötsel (1.159 t i m m a r ) , metodik och seminarieövningar (76 timmar), undervisningsövningar (95 timmar) samt fria studier, enskilt arbete, föreläsningar m. m. (190 t i m m a r ) . De sakkunniga uttalade som sin mening, att teckningsläraren borde avlönas som teckningslärare även om han helt eller delvis undervisade i slöjd, med hänsyn till att han hade mera omfattande utbildning än slöjdläraren. Den ettåriga kompletteringskursen i slöjd har ej kommit till stånd. (Däremot förekommer vid teckningslärarinstitutet en frivillig utbildning i slöjd, som efter kompetensförklaring av skolöverstyrelsen grundar behörighet till tjänster i teckning och manlig slöjd, vilka enligt bestämmelserna i avlöningsreglementet för övningslärare tillhör den för teckningslärare gällande högre lönegraden.) År 1942 gjorde slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund en underdånig framställning om prövning genom skolöverstyrelsen av behörighet som lärare i manlig slöjd samt år 1947 om utredning angående slöjdlärarutbildningens ordnande. År 1949 gjorde svenska seminariélärarföreningen en underdånig framställning om anordnande av provårsutbildning i manlig slöjd vid lämpliga seminarier för personer som aspirerade på slöjdlärartjänst vid seminarium. I yttrande över denna framställning framhöll skolöverstyrelsens konsulent i manlig slöjd T. Philipson, att det vore lämpligt att överväga om icke ett slöjdlärarinstitut kunde upprättas i anslutning till det nya folkskoleseminariet i Fredhäll. Skolöverstyrelsen erinrade, att en utredning om slöjdlärarutbildningen övervägdes, och hemställde, att framställningen skulle överlämnas till de blivande sakkunniga. Ärendet har överlämnats till slöjdlärarutredningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt utredningen lämnade uppdraget. Vidare gjorde svenska facklärarförbundet år 1949 en framställning dels angående kompetenskrav för slöjdlärare i samband med den då väntade löneregleringen för övningslärare, dels om omedelbar utredning av slöjdlärarnas utbildningsfråga. Sedan 1941 års lärarlönesakkunniga avgivit Betänkande med förslag till lönereglering för övningslärare (SOU 1947:15) genomfördes år 1950 lönereglering för övningslärarna. I övningslärarstadgan föreskrevs, att sökande till ordinarie eller extra ordinarie tjänst i manlig slöjd skulle ha av skolöverstyrelsen förklarats behörig att söka och innehava tjänst i ämnet vid den skolform som ansökningen avsåg. I avlöningsreglementet för övningslärare fastställdes för lärare i manlig slöjd olika lönegrad för högre och lägre kompetens. Genom nådigt beslut den 8 december 1950 förordnades, att det skulle a n k o m m a på skolöverstyrelsen att pröva huruvida lärare i manlig slöjd besatt högre eller lägre kompetens. I sitt principbetänkande (SOU 1948:27 s. 421) förklarade sig skolkommissionen inte ännu kunna uttala sig i frågan, huruvida de olika speciallärarnas

18 psykologisk-pedagogiska utbildning i dess helhet skulle förläggas till faickutbildningsanstalterna eller i viss utsträckning samordnas med övriga lärares utbildning, och hur den i de olika fallen borde anordnas. Principiellt Iförklarades emellertid: Eftersom dessa fackutbildningsanstalter med all sannolikhet kommer att förläggas till orter med lärarhögskola, synes ett visst samarbete naturligt. I fackutbildningen torde böra inordnas allt, som sammanhänger med den speciellt fackliga inriktningen, medan den allmänna psykologisk-pedagogiska utbildningen kan ske vid lärarhögskolan. I propositionen nr 219 till 1950 års riksdag angående riktlinjer för lärarutbildningens ordnande uttalades bland annat, att det syntes principiellt riktigt, att lärarhögskolan utnyttjades för utbildning av speciallärare i vissa fall, ävensom att frågan om kombinerad utbildning i läro- och övningsämnen för lärare vid högre skolor borde under de närmaste åren upptas till utredning och grundligt övervägande. Häremot hade riksdagen intet att erinra. År 1952 väckte fröken Äger m. fl. en motion i andra kammaren (nr 338) med hemställan att riksdagen måtte besluta att slöjdlärarnas utbildningsfråga gjordes till föremål för utredning av lärarhögskoledelegationen och att densamma speciellt skulle utröna möjligheterna att förlägga seminarieutbildningen för slöjdlärarna till de blivande lärarhögskolorna. Statsutskottet yttrade i sitt utlåtande nr 8 (s. 93): Vad angår motionen 11:338 får utskottet framhålla, att utskottet i likhet med motionärerna finner det synnerligen angeläget att en snar lösning av utbildningsfrågan för lärare i manlig slöjd kan ernås. Det torde emellertid var nödvändigt, att frågan dessförinnan underkastas en allsidig och förutsättningslös utredning. Utskottet förordar därför, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en dylik utredning. Riksdagen beslöt i överensstämmelse med vad utskottet föreslagit. I skrivelse den 3 januari 1955 hemställde skolöverstyrelsen om bemyndigande — därest den väntade utredningen alltjämt skulle dröja — att utreda frågan rörande provisoriska åtgärder för utbildning av lärare i manlig slöjd. Bland ytterligare framställningar, som föregått beslutet om slöjdlärarutredningens tillkallande, må nämnas en skrivelse år 1945 från styrelsen för Nääs-stiftelsen, som hoppades att Nääs skulle utvecklas till ett modernt och mångsidigt fortbildningsinstitut och begärde utredning av slöjdfrågan i enlighet härmed samt stipendier för folkskollärares fortbildning på Nääs, en skrivelse år 1953 från 1948 års konstutredning, som förordade en förläggning av ett planerat slöjdlärarseminarium till konstfackskolan, samt ett uttalande av slöjdlärarnas riksförening vid kongress 1953 med begäran om snabb utredning av lärarnas i manlig slöjd utbildningsfråga. Jämsides med frågan om lärarutbildningen har Nääs-stiftelsens ekonomi

19 och lämpliga användning varit föremål för uppmärksamhet. Sedan stiftelsen år 1899 mottagits av staten har utredningar härom gjorts dels, efter anmodan av stiftelsens styrelse, år 1912 av förutvarande statsrådet, kanslirådet Per Lindström, dels år 1923 av sakkunniga, tillkallade av chefen för ecklesiastikdepartementet, dels av sakkunniga, tillkallade av departementschefen den 8 maj 1942, vilka avgav betänkande den 4 februari 1943, dels ock av den s. k. Nääsutredningen, som enligt beslut av departementschefen avslutade sin verksamhet år 1954 utan att ha fullföljt densamma. Sedan sakrevisionen år 1954 gjort en utredning angående stiftelsens ekonomi, har skolöverstyrelsen i yttrande över statsbidragsfrågan till 1955 års riksdag anfört, att av sakrevisionens arbete liksom av tidigare undersökningar med all tydlighet framgått behovet av en snar och till botten gående utredning av såväl frågan om stiftelsens framtida ställning som frågan om slöjdlärarutbildningen i det hela. överstyrelsen betonade också önskvärdheten av att man i det sammanhanget kunde låta stiftelsen också ekonomiskt ställas under närmare tillsyn från statens sida.

ANDRA KAPITLET

Slöjden och slöjdlärarutbildningen i vissa främmande länder

Slöjdlärarutredningen vill till en början återge några sammanfattande ord i internationella publikationer, som visar att ämnet slöjd över hela världlen har en stark ställning i modern pedagogik. I »L'enseignement des travaux manuels dans les écoles primaires et secondares», som ingår som nr 78 i publikationerna från Bureau International d'Education i Geneve och som utkom 1942, anfördes bl. a.: Slöjden (Les travaux manuels) har förvärvat en väsentlig plats i förskoleundervisningen, — Men det är särskilt i folkskolan, som den egentliga slöjdundervisningen får sin betydelse. Slöjden förekommer i undervisningsplanen för folkskolorna i alla de länder som tas i betraktande i vår enquéte (37 länder). — I »The Teaching of Handicraft in Secondary Schools», vilken ingår som nr 123 i ovannämnda publikationer från Bureau International d'Education och som utkom 1950, säges inledningsvis: Slöjd (Handicrafts) intar nu en viktig och obestridd ställning i den högre undervisningen, tack vare sitt stora värde som mål och medel i uppfostran. Dess erövring av folkskolan var självklar, när väl en gång aktivitetspedagogiken accepterats, men dess införande i den högre undervisningen, med dess långa akademiska tradition, har visat sig svårare. Den undersökning angående slöjden, som publicerades av internationella byrån för uppfostran och undervisning år 1942 och som täckte folkskolan och högre skolor i 37 länder, avslöjade tydligt den glädjande snabbhet, varmed ämnet emottagits i de förra, men gav föga upplysning om de senare. Den föreliggande undersökningen gäller endast högre skolor: av de 47 länder, som skickat svar, har 38 nu slöjd i undervisningsplanen för de högre skolorna, 6 talar om slöjd i folkskolorna och seminarierna och endast 3 har svarat helt negativt. Dessa få siffror räcker att visa de framsteg som gjorts. Dessa korta antydningar avser endast att erinra om att den allmänna utvecklingstendensen är i riktning mot ökad slöjdundervisning. För att få närmare jämförelsepunkter vid organiserandet av en svensk slöjdlärarutbildning har utredningen genom utrikesdepartementet införskaffat uppgifter angående slöjdlärarutbildningen i Norge, Danmark, Finland, Sovjetunionen, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och Amerikas Förenta Stater. Utredningen har därvid samtidigt erhållit vissa uppgifter angående skolornas slöjdundervisning i dessa länder. De inkomna uppgifterna samt upplysningar som eljest stått att vinna sammanfattas i korthet i det föl-

21 jande. Särskild uppmärksamhet har ägnats förhållandena i Norge, emedan där relativt nyligen en särskild slöjdlärarutbildning organiserats.

Norge Undervisning i slöjd ges i folkskolan, fortsättningsskolan (framhaldsskolen), folkhögskolorna och realskolan. Det finns förhållandevis få självständiga slöjdlärarbefattningar med arbete hela året, och det vanliga är att den som undervisar i slöjd också har undervisning i andra ämnen. I folkskolorna på landet är det oftast klassföreståndaren som undervisar i slöjd men i folkskolorna i städerna kan lärare som har särskilt intresse för eller utbildning i ämnet ha flera olika klasser. I realskolan är det mycket vanligt att samma lärare har undervisningen i slöjd, teckning och/eller gymnastik. I småskolan (2—4 klassen) får eleverna syssla med olika slags material och förfärdiga småsaker som genom den dagliga undervisningen eller på annat sätt blir aktuella för dem och som kan tjäna till att utveckla deras föreställningar och uppöva handlaget. Här användas material som papper, kartong, papp, lera (plastelina) eller ståltråd. I 5—7 klassen i folkskolan är materialen trä, järn och metall och eleverna lär sig att använda olika slags verktyg. I de andra skolformerna bygger undervisningen på den grundval som givits i folkskolan. Till vägledning för slöjdläraren har utarbetats en plan som i stora drag ger arbetslinjen och arbetsområdet, men läraren måste ställa uppgifterna så att de svarar mot nivån i klassen. Elevernas företagsamhet skall utvecklas genom att de såvitt möjligt får förverkliga egna planer. Slöjdläraren skall h a grundlig kännedom om verktyg och annan slöjdutrustning och kunna hålla den i stånd. Han skall ha kännedom om de material som användas och om behandlingen av dem. Vidare skall han ha satt sig in i stil-, form- och färglära. I sista klassen i folkskolan och i alla andra skolor, som har slöjd som ämne, skall eleverna kunna utföra enkla arbetsritningar av de saker som förfärdigas. Utbildningen av slöjdlärare har tidigare varit något provisorisk, och skolorna har delvis ställt ganska olika krav. Fylkes-, ungdoms- och folkhögskolorna har gärna som slöjdlärare tillsatt folk som gått på statens hemslöjdsskolor men icke haft någon lärarutbildning. Utvecklingen har emellertid gått i riktning mot att överallt lärarutbildning kräves. Vid folkskolorna har gärna en vanlig lärare undervisat i slöjd utan att ha någon bestämd utbildning i ämnet. Enskilda lärare har genomgått kortare slöjdkurser under ferier o. dyl. År 1938 inrättades Statens slöyd- og Tegnelaererskole (SSTL) i Notodden i Telemarken. Den har en tecknings- och en slöjdlinje. På slöjdlinjen mottas 30 elever och på teckningslinjen intill 30 elever. Teckningseleverna har

22 omkring 400 timmar slöjd och slöjdeleverna omkring 300 timmar tecknimg. Skolan är ettårig. Lästiden är 1/9—20/6. Som elever mottas personer nned lärarexamen eller lärarutbildning från universitetet. Undantagsvis tas det in elever med annan utbildning. Elever med lärarexamen har på lärarsko lan (seminariet) fått grundläggande tekniska kunskaper. På lärarskolorna är det i stort sett tre timmars slöjdundervisning i veckan (olika på olika llinjer). År 1956 var det 134 sökande till slöjdlinjen och 41 sökande till teckningslinjen. Skillnaden i antalet sökande sammanhänger med att slöjdutbildning fordras som kompetens för fortsättningsskolan. Slöjd men ej teckning är nämligen obligatorisk i denna skolform. Eleverna har då de söker sig till SSTL redan läraranställning. De förlorar under utbildningsåret sin g r u n d lön men behåller dyrtidstillägget. Utbildningen medför en kännbar ekonomisk uppoffring som delvis kompenseras av att de efter genomgången utbildning kan bli berättigade till en löneuppflyttning på 600—1.200 n. kr., om de här även annan specialutbildning. Det hör ett elevhem till skolan, där dock ej alla eleverna får plats. SSTL utbildar slöjdlärare för alla skolformer. För heltidsanställning i folkskolan måste sökanden dessutom ha examen från en lärarskola. Förslag föreligger att lärare vid högre skolor skall få räkna examen från SSTL som ett universitetsämne (bifag) i sin examen. Genomgången lärarskola får redan nu räknas som ett sådant biämne. Möjlighet finnes att genom kortare kurser få en begränsad kompetens som timlärare vid fortsättningsskolor där högst en fjärdedel av elevernas timantal utgöres av slöjd och man planerar en liknande anordning för slöjdlärare i de högre skolorna. Examen på slöjdlinjen vid SSTL omfattar en skriftlig prövning i pedagogik och metodik jämte en självvald särskild uppgift samt en muntlig prövning i undervisningsmetodik och teknik, varjämte betyg ges om skicklighet i slöjd (form- och färgbehandling, teknik, verktygsskötsel och arbetsritning) samt om undervisningsskicklighet. Eleven får vidare omkring 80 föreläsningstimmar i konsthistoria, form och stil. Eleverna för skolans övningsundervisning kommer från skolorna i staden. Den är i regel anordnad så att en elev tjänstgör som lärare och en elev hör på, varjämte en skolans lärare är närvarande. Skolans övriga elever kan få höra på om de vill. En av dem som gav skolan dess prägel var Adolf Digranes, som studerat vid en av Carl Malmstens kurser i Sigtuna. Skolans rektor var tills nyligen Rolf Bull-Hansen, som inom teckningsmetodiken verkat för fri formning och självverksamhet. Målet för »formningsämnena» är enligt hans bok »Tegning på naturlig grunnlag» »att frigöra barnets formande kraft i ett arbete som bär barnets egen stämpel». Vid undervisningen vid SSTL skiljer man strängt mellan slöjd och hänt-

23 verk. Den tekniska grunden skall eleverna ha inhämtat på lärarskolan. Undervisningen vid skolan gäller ej i första hand slöjd eller teckning utan »formning». Målet är dels att utveckla eleverna konstnärligt och tekniskt, dels att utbilda dugliga lärare i »formningsämnena». Slöjd- och teckningslärarlinjerna har en gemensam teoretisk grundval i föreläsningar (i genomsnitt två per dag) i psykologi, pedagogik och konsthistoria. Den andra sidan av undervisningen går ut på att uppöva elevernas egen färdighet i konstnärlig riktning. Detta innebär estetisk fostran och formundervisning på rent abstrakt grundval enligt »Bauhaus»-principerna. Man poängterar förbindelsen med andra ämnen för att sätta in slöjd och teckning i sammanhanget och lägger stor vikt vid integrering av ämnena. Skolan vill ge eleverna en allmän kulturell vidareutbildning. Man anser, att skolans elever på senaste tiden visat större omedelbar förståelse för undervisningens syfte. Detta anses vara en följd av den moderna skolundervisningen i berörda ämnen. Danmark Enligt »lov om uddannelse af laerere till folkeskolen» av den 11 juni 1954 och kungörelse till denna lag av den 5 april 1955 kan folkskolans lärare kvalificera sig till att undervisa i slöjd (träslöjd) i folkskolan och de därtill knutna realklasserna på två vägar. 1) Genom att genomgå seminariernas slöjdundervisning, som sträcker sig över 720 timmar för den normala 4-åriga utbildningens del och 480 timmar för den 3-åriga utbildningens del (elever med studentexamen). 2) Genom att i sommarferierna under seminarietiden eller efter avslutad lärarexamen genomgå den normala slöjdlärarutbildningen på en av de två av staten erkända slöjdlärarskolorna, Dansk Slöjdlaererskole (statens slöjdlärarskola) eller Askov Slöjdlaererskole (självägande institution). Utbildningen omfattar vid dessa skolor 3 kurser under lärarnas sommarferier eller i anslutning därtill. Dessa kurser är på respektive 5 + 5 + 6 veckor eller 200+200 + 240 timmar = 640 timmar. Enligt seminarielagen av år 1930, som nu är under avveckling, var ämnet slöjd obligatoriskt för alla manliga elever. Genom denna slöjdundervisning på 200 timmar på seminariet (plus 40 timmars småslöjd) uppnåddes en viss orientering i facket och den fördelen, att man kunde komma in på en slöjdlärarskolas s. k. kombinerade nybörjar- och fortsättningskurs på 6 veckor (240 timmar) och på så sätt avsluta slöjdlärarutbildningen på 6 + 6 veckor. De 200 + 40 timmarna på seminariet medförde icke behörighet till att undervisa i folkskolan, men gav en orientering i ämnet och ovannämnda fördel. Efter nyordningen blir slöjdundervisningen ett s. k. »liniefag», som kan väljas. Minst 5 elever är nödvändiga för att en linje skall kunna upprättas. En annan sida av seminariereformen är att ämnet teckning fått ökat tim-

24 antal och att i samband därmed ämnet småslöjd flyttats över till ämnet teckning, sedan nu ämnet träslöjd ej längre är Obligatoriskt. Teckning blir således med småslöjden ett modernt »formnings»-ämne. (Teckning kan sedan också väljas som »liniefag».) I slutet av år 1955 insände de två slöjdlärarskolornas föreståndare till undervisningsministeriet ett gemensamt förslag till ny kungörelse för slöjdlärarutbildningen tillika med ett förslag till undervisningsplaner för de två skolorna. Ändamålet var att skapa en viss fasthet i utbildningen i vidaste mening, så att de på seminarierna och slöjdlärarskolorna utbildade slöjdlärarna skulle bli av samma kvalitet. Förslaget till ovannämnda undervisningsplan vilar på slöjdlärarskolornas tradition, som går tillbaka till 1886. Efter förslaget fördelar timtalet sig på de olika ämnena på de tre utbildningskurserna som följer:

Föremålsframställning Verktygslära Materiallära Övningslära Slöjdpedagogik Slöjdhistoria Teckning Undervisningsskicklighet

Nybörjarkurs

Fortsättningskurs

Avslutningskurs

Summa

,

190 5

180 10

, ,

140 20 10 10 5 5 20 30

510 35 10 10 10 5 30 30

10 , Summa

200 I huvuddrag omfattar de olika ämnena följande: Föremålsframställning. Det tillverkas användbara föremål, som göres färdiga med en eller annan form av ytbehandling, avpassad efter utvecklingsstadiet. Verktggslära. Lärostoffet inövas i praktiken, i det att eleverna själva slipar och sköter de använda verktygen. På den avslutande kursen utföres en serie egentliga verktygsreparationer. Materiallära. En grundlig genomgång av alla slöjdens material oinfatttande inköp av material. Övningslära. övningsserien genomgås i teori och praktik bland annat s)in stöd för praktikundervisningen. Slöjdpedagogik och slöjdhistoria. Huvudvikten lägges på slöjdens utveckling i de nordiska länderna. Teckning. Alla modeller tecknas i dubbel rätvinklig projektion. Det ges undervisning i egentlig fackteckning med ändamål att göra eleverna i stånd att utföra och förstå teckningar av både elementära och mera krävarde slöjdmodeller.

25 Praktik. Praktikundervisningen förlägges såvitt möjligt till »barnskolan». Om detta icke är möjligt, undervisar eleverna varandra inbördes under lärarens vägledning och kritik. Det lägges vikt på att det skapas en undervisningsform, som kan praktiseras under normala förhållanden i »barn»-skolan. Slöjdundervisningen i Danmark är baserad på två system benämnda Dansk skolslöjd och Askov skolslöjd. Dansk skolslöjd är ett ursprungligt danskt system upprättat av Aksel Mikkelsen (1849—1929). Askov skolslöjd betecknades tidigare som Askov-Nääs slöjd, emedan skolan i Askov upprättades som en dotterskola till Nääs i Sverige. Under årens lopp och särskilt under den nuvarande föreståndaren har skolan i Askov fått sin egen särprägel, utan att det dock varit tal om någon brytning med Näässlöjden. Bägge slöjdsystemen är baserade på en övningsserie. Dansk skolslöjds system utarbetades som sagt av Aksel Mikkelsen, som uppställde ett slöjdens alfabet, vars särskilda element kunde inövas var för sig och kombineras i det oändliga. Systemet börjar med sågning som den första av de 15 övningsgrupperna. Karakteristiskt för Dansk skolslöjd är kravet på att verktygets spår skall bibehållas, d. v. s. att t. ex. föremål framställda på sågningsstadiet, bär spår endast av sågen, liksom de första hyvlade föremålen endast behandlas med hyvel och icke avputsas med fil och sandpapper. De egentliga avputsningsverktygen sättes först in med sjunde övningsgruppen. Inom Askov skolslöjd användes avputsande verktyg redan från de första övningsgrupperna. övningssystemet var Aksel Mikkelsens främsta insats, dock bör också nämnas hans grundliga arbete för genomförande av ändamålsenliga ställningar vid arbetet och hans insats för en anpassning av de vanliga snickarverktygen, så att de blev bättre ägnade för att användas av barn. Huvudverktygen, såg och hyvel, med reducerad storlek och vikt, samt mindre hyvelbänkar, uppställda i grupper (rader), användes alltjämt i hela Danmark. De små hyvelbänkarna och det mycket detaljerade övningssystemet gör det möjligt för en lärare att undervisa hela klasser om upp till 36 elever på försvarligt sätt. Även om klassundervisningen är förhärskande på nybörjarstadierna, arbetas det nu — inom möjligheternas gränser — i riktning mot en mera individualiserad undervisning av de större eleverna.

Finland Slöjdundervisning har länge förekommit i Finland. Folkskolestadgan år 1866 föreskrev, att »handarbete» skulle vara obligatoriskt för såväl flickor som gossar. I läroverken har slöjdundervisningen varit införd, från och med år 1918, på sina håll som obligatoriskt ämne. Undervisningen i träslöjd

26 är sedan 1941 nu obligatorisk i läroverkens tre lägsta klasser och frivillig i klass 4 och 5. Folkskolornas manliga lärare, utbildade vid seminarium eller pedagogiska högskolan i Jyväskylä har i allmänhet även hand om slöjdundervisningen i dessa skolor. Vid de nämnda lärarutbildningsanstalterna är timtalet för slöjd ganska betydande. I undervisningen ingår a) praktiska arbetsövningar (olika fogningar, träytans behandling samt hantering, skötsel och reparation av verktyg och arbetsmaskiner), b) »handarbets»-teori och c) »handarbets»-undervisningens metodik. Ungefär en tredjedel av lektionerna är reserverade för metallarbeten. Som synes innefattar ordet handarbete i Finland även manlig slöjd. Vid de s. k. yrkesmässiga ett- eller tvååriga dagfortsättningsskolorna sköts undervisningen av på ovannämnda sätt utbildade folkskollärare, specialiserade i trä- eller metallarbete, eller av personer, som fått särskild yrkesutbildning och fullbordat sina studier i pedagogiska ämnen. Den kommitté, som behandlar folkskolans fortsättningsundervisning, kommer att i sitt förslag behandla lärarutbildningen i de praktiska yrkena, bl. a. i trä- och metallarbete. Någon anstalt för utbildning av lärare i manlig slöjd vid läroverken finns ej. I läroverken handhas trä- och metallslöjdsundervisningen av på förutnämnda sätt utbildade folkskollärare eller av lärare, som fått särskild yrkesutbildning. Under läsåret 1945/46 anordnades vid Centralskolan för konstflit i Helsingfors en provisorisk kurs för utbildning av lärare i manlig slöjd vid läroverken. Denna skolas huvudsakliga uppgift är att meddela undervisning, ungefär motsvarande teknisk skola, åt personer, vilka ämnar utbilda sig för konstindustriella yrken. Även teckningslärarundervisningen meddelas vid skolan. Inträdesfordringarna till slöjdlärarkursen vid denna skola var följande: a) Avgångsbetyg från Centralskolans för konstflit avdelning för utbildning av teckningslärare eller avgångsbetyg från någon annan avdelning vid nämnda skola samt betyg över förvärvade kunskaper, motsvarande realskolans kurser, åtminstone i modersmålet och matematik — eller b) folkskollärarbetyg med minst betyget ab i teckning och manlig slöjd — eller c) avgångsbetyg från en yrkesskola i snickeri för utbildning av lärare i hemslöjds- eller yrkesskolor samt betyg över förvärvade kunskaper, mo> svarande realskolans kurser, åtminstone i modersmålet och matematik. Lokalbrist har hindrat fortsatt anordnande av dylika kurser. Läroverkens undervisning i manlig slöjd har omhänderhafts, utom av folkskollärare, av hemslöjds- eller yrkesskollärare som fått dispens. Lärarutbildningen och undervisningen i »handarbete» siktar på arbetets pedagogiska syfte. Folkskolans yrkesmässiga fortsättningsskolor ulgör det enda undantaget.

27 Den kommitté som behandlat läroverkens undervisning i teckning och slöjd avlämnade år 1954 ett betänkande innefattande bl. a. en plan för utbildning av slöjdlärare för läroverken. Här skall något redogöras för betänkandet i denna del. I fråga om ämnets betydelse sammanfattar kommittén sin ståndpunkt i följande ord: »Bildande konst och handarbete har en särskilt stor betydelse för utvecklandet av de intellektuella förmögenheterna och praktisk skicklighet hos den växande ungdomen. Man skall ej heller underskatta den estetiska uppfostrans betydelse för personlighetens daning». Kommittén diskuterar följande olika utbildningsmöjligheter för lärare i manlig slöjd i läroverken: a) särskilt slöjdlärarinstitut, b) högskola för bildande konst, c) konstindustrien läroanstalt (Centralskolan för konstflit), d) folkskoleseminarium, e) hemslöjdsinstitutet i Lahtis. Alternativen a) och b) anser kommittén vara omöjliga av kostnadsskäl. Beträffande alternativ c) anföres, att i Centralskolan råder lokalbrist även för nuvarande kurser, varför skolan i sina nuvarande lokaler saknar utrymmen för slöjdlärarutbildning. Beträffande alternativ d) anses pedagogiska högskolan i Jyväskylä kunna komma i fråga som utbildningsanstalt, i varje fall för sådana elever som utbildat sig till lärare i bildande konst. Hemslöjdsinstitutet i Lahtis anses lämpligast som utbildningsanstalt för slöjdlärare. (Hemslöjdsinstituten är avsedda för utbildning av lärare i hemslöjdsskolorna och har treårig utbildning. Institutet i Lahtis är avsett för manliga elever.) Enligt kommitténs uppfattning äger lärare, som genomgått folkskoleseminarium, tillräcklig grundutbildning för slöjdlärarhefattning vid läroverk, under förutsättning att han har berömligt betyg i slöjd. Behörighet för anställning som lärare i manlig slöjd vid läroverk skulle enligt kommitténs förslag kunna vinnas av följande: A. Personer som inhämtat realskolans kurser och genomgått hemslöjdsinstitutet i Lahtis. B. Utexaminerad folkskollärare, som erhållit betyget Berömligt i manlig slöjd. C. Teckningslärare, som genomgått folkskoleseminariets kurs i manlig slöjd eller minst en termins utbildningskurs i ämnet vid statens hemslöjdsinstitut. Därutöver bör följande allmänna behörighetsvillkor för manliga slöjdlärare vid läroverk vara fyllda:

28 auskultation under en termin, tentamen i pedagogik, tentamen i läroverksförfattningar och praktiska undervisningsprov. Kommittén förutsätter, att hemslöjdsinstitutets undervisningsplan vad beträffar utbildningen av slöjdlärare för gossar justeras i vissa delar. Härvid kan en del timmar i läroämnen, som tillhör realskolans kurser, uteslutas ur timplanen, så att dessa timmar kan anslås för arbetsövningar samt för dekorations-, slöjd- och yrkesteckning. Eftersom institutets träslöjdlinje f. n. innefattar tämligen litet metallslöjd, anser kommittén det vara ändamålsenligt att arbetsövningarna speciellt i metallslöjd blir utökade. Därest vid realiserandet av Centralskolans för konstflit nybyggnadsplaner utrymmen reserveras även för modernt utrustade träslöjds- och metallslöjdsalar, kunde man enligt kommitténs mening ifrågasätta förläggandet av utbildningen av manliga slöjdlärare och av specialkurser i manlig slöjd för teckningslärare till nämnda skola. Sammanfattningsvis anser kommittén, att utbildningen av manliga slöjdlärare för läroverken borde anordnas dels i pedagogiska högskolan i Jyväskylä, dels i hemslöjdsinstitutet i Lantis. Därigenom anser kommittén det möjligt att utbilda tillräckligt antal sådana slöjdlärare. Sovjetunionen Upplysningar rörande ningen i Sovjetunionens

slöjdundervisningen skolor.

och den tekniska

undervis-

I förskolorna och likaså i klasserna I—IV av de sjuåriga skolorna och mellanskolorna handhar en lärare undervisningen i alla ämnen, däribland också slöjden, i klassen. Lärarna vid dessa skolor utbildas i pedagogiska institut, vilkas kursplaner för varje kurs omfattar två veckotimmar praktiskt arbete i verkstäder och 1,6 veckotimme jordbrukspraktik. I klasserna V—VII ger lärare, vilka genomgått utbildning i speciella kortvariga kurser, slöjdlektioner i verkstäder, och likaså undervisar hantverksmästare, vilka genomgått en viss pedagogisk utbildning vid lärarinstitut. I jordbrukslära meddelas undervisning av biologilärare, vilka fått vederbörlig utbildning vid de naturvetenskapliga fakulteterna inom de pedagogiska instituten. Bland uppgifterna inom den tekniska undervisningen ingår att göra eleverna förtrogna med grunderna för industriproduktionen och jordbruket samt ge dem praktisk vana att handhava de mest använda materialen. På schemat finns följande för eleverna obligatoriska ämnen: slöjd i klasserna I—IV, praktik i undervisningsverkstäder och skolträdgårdar i klasserna V—VII och grunderna för produktionen i klasserna VIII—X.

29 Till slöjd anslås i varje klass en timme i veckan; i vissa skolor försiggår slöjdundervisningen i form av experimentövningar två timmar i veckan i klasserna III och IV. Arbetsordningen i slöjdundervisningen omfattar arbeten, anpassade efter barnens ålder, med olika lättbearbetade material: papper, papp, tyg, plastelinalera, trä, mjuk bleckplåt och metalltråd. Dessutom förekommer undervisning i frukt- och blomsterodling för eleverna vid skolträdgårdarna. Härvid förvärvar eleverna färdighet och vana vid användningen av de enklaste handverktygen, vilka användas mest i det dagliga livet, samt elementär kunskap om vissa material och metoder för deras bearbetning. Undervisningstimmarna i slöjd i klasserna I—IV fördelar sig på följande

sätt: Klasserna Summa

1. Arbeten med papper och papp

IV

I

II

III

2. Arbeten med tyg (sömnad och bro3. Arbeten med lera eller plastelina

13 12

6. Arbeten vid skolträdgården och i klassens hörn för den levande naSumma timmar

132 Slöjdtimmarna försiggår i arbetsrum eller i klassrummen. I klasserna V—VII försiggår praktiska övningar i undervisningsverkstäder och i skolträdgården. Av de 66 timmarna per år i varje klass ägnas 44 timmar åt arbete i verkstäder och 22 timmar åt arbete i skolträdgårdar. Under praktiken i undervisningsverkstäderna förvärvar eleverna färdighet i och vana vid handarbete med trä och metall. Inlärandet och behärskandet av de olika arbetsmetoderna och övningarna förverkligas genom framställning av allmännyttiga föremål. Föremålen som framställas i slöjden i klasserna I—IV utgöras av de enklaste saker, skolforemål, tekniska modeller, leksaker, bruksföremål för eleverna o. s. v., i klasserna V—VII undervisningsföremål, instrument och inventarier för arbetet inom undervisningsverkstäderna och skolträdgårdarna, modeller iri. m. Framställningen av föremål försiggår i en fastställd ordning i en kontinuerligt ökad svårighetsgrad i fråga om arbetsmetoderna.

:w Förbundsrepubliken Tyskland Slöjdundervisningen i förbundsrepubliken ombesörjes av i stort sett två kategorier folkskollärare: lärare utan eller med obetydlig extrautbildning samt lärare med en 1—2 år lång extrautbildning. Den förra gruppen utgöres av de ordinarie folkskollärarna. Dessa, som åtnjutit obligatorisk undervisning i slöjd vid folkskoleseminariet, ombesörjer slöjdundervisningen vid »die Volksschule», motsvarande vår folkskola. Lärare, som hyser särskilt intresse för slöjdundervisning, genomgår ofta smärre kurser vid ett slöjdlärarseminarium eller deltar i på föreningsväg särskilt arrangerade sådana. De fortsätter likväl att vara »allroundlärare». Den andra gruppen slöjdlärare får i allmänhet helt ägna sig åt slöjdundervisningen och knytes till »die Mittelschule», i huvudsak motsvarande vår realskola. Undervisningen vid slöjdlärarseminarierna varierar ganska avsevärt i de olika delstaterna samt i någon mån mellan de olika undervisningsanstalterna inom dessa, ehuru man nu är på väg mot en större uniformitet. Den varar vid heldagsbesök cirka ett år och vid halvdagsbesök omkring två år. Studierna vid slöjdlärarseminariet förlägges i allmänhet till tiden efter avlagd folkskollärarexamen. Ingenting hindrar emellertid, att de lägges före eller parallellt med studierna vid folkskollärarseminariet. Det kan nämnas, att utbildning av slöjdlärare även förekommer vid vissa konsthantverksskolor, som likväl har till huvudsaklig uppgift att utbilda konsthantverkare. Undervisningen vid staden Kölns slöjdlärarseminarium, som anses vara representativt för de tyska undervisningsanstalterna av detta slag, kan uppdelas i: l : o vetenskaplig undervisning, 2:o praktisk-teknisk sådan samt 3:o tillämpningsövningar. Den vetenskapliga undervisningen utgöres av bl. a. föreläsningar, föredrag etc. i arbetspedagogik, psykologi och konsthistoria. Den praktisk-tekniska undervisningen anpassas efter arten och omfånget av det område eleven vill ägna sig åt. På schemat står bl. a. träslöjd, metallslöjd, pappersarbete, bokbindning, konstsömnad m. fl. ämnen. Genom tillämpningsövningar, besök i skolklasser och provundervisning underlättas det för eleverna att i sin kommande lärarverksamhet praktiskt draga nytta av det som inhämtas på seminariet. Vid slutet av utbildningen hålles slöjdlärarexamen vid läroanstalten av den statliga prövningsnämnden för slöjdlärare. Betyget som slöjdlärare (Werklehrer) med statlig examen berättigar till meddelande av slöjdundervisning i folk-, mellan- och högre skolor. För lärare gäller det som ett ämne som kan ingå i realskollärarexamen. De närmare bestämmelserna härom år fastställda i en särskild examensordning. Slöjdlärarseminarierna står öppna för bl. a. alla folkskollärare och blivan-

31 de sådana lärare, som önskar åtnjuta undervisning där. Det faller emellertid av sig själv att endast personer med intresse och fallenhet för slöjd söker sig till dessa skolor. Endast i undantagsfall förekommer till följd av ovanligt stor tillströmning en intagningsspärr. De inträdessökande får då förutom pappersmeriter visa prov på sin manuella färdighet.

Storbritannien Lärarutbildningen i England är — frånsett avdelningar vid universiteten för lärarutbildning av studenter med examen — förlagda till seminarier (training colleges), som är anordnade antingen av de lokala skolmyndigheterna eller av enskilda, särskilt religiösa organisationer. Vid dessa seminarier göres ingen principiell skillnad mellan läroämnen och övningsämnen, utan inånga seminarier har »handicraft» som ett av sina huvudämnen. Ej heller göres någon principiell skillnad på lärarutbildning för högre och lägre skolstadier. Samtliga elever får pedagogisk utbildning, inklusive särskild undervisning i engelska och engelsk litteratur. Därutöver väljer de ett eller två ämnen bland dem, som det undervisas i vid seminariet. Ett av dessa ämnen kan för manliga studerande vara »handicraft», innefattande träslöjd och metallslöjd. Man har hittills för de olika ämnena skilt mellan mera kvalificerade (advanced) kurser och vanliga kurser. Numera göres i allmänhet i stället en individuell differentiering för de olika eleverna. Ett tredje avsnitt av utbildningen består av vissa »kombinerade» eller »integrerade» kurser. H är ägnar sig eleverna åt praktiskt utformade studier. Seminarieeleverna måste vara minst 18 år och ha tillräcklig allmänbildning. Seminariekursen är tvåårig eller vid några seminarier treårig. Seminarierna är i allmänhet internat. De elever som tillfredsställande genomgått seminariet får av undervisningsministeriet beteckningen »behörig lärare» (qualified teacher). Denna beteckning har en allmän innebörd och något säirskilt skolstadium eller ämne, som behörigheten gäller, angives ej. Vid tillsättande av befattningar brukar givetvis de lokala skolmyndigheterna endast anställa behöriga lärare, som fått lämplig utbildning och erfarenhet. Behörigheten har betydelse endast i förhållande till lägre och högre skolor mied statsanslag. Vid två seminarier ges en ettårig pedagogisk kurs för personer, som redan föirvärvat skicklighet i »handicraft» och som är minst 25 år gamla. Dessa bllir sedan »qualified teachers». Två seminarier, Shoreditch och Loughborough, har särskilt väl anordnad uttbildning för dem som önskar studera »handicraft». Det finns också ettåriga fortbildningskurser (supplementary courses), s o m kan genomgås av »qualified teachers» omedelbart efter den tvååriga kiursen eller efter en tids lärarpraktik.

32 Elever vid ett seminarium antages av rektorn. Lärarna tillsätts av seminariets styrelse. Undervisningsplanen vid ett seminarium bestämmes av seminariets im/ndigheter i samråd med distriktsmyndigheten för seminarierna (the area training organisation). Som exempel på en undervisningsplan för »handicrafts» vid ett seminarium anföres här i sammandrag: Eleverna kan välja på 1) träslöjd 2) metallslöjd. Vardera ämnet omfattar teknologi, praktiskt arbete, teckning och geometrisk ritning. »Teknologi» innebär för både trä- och metallslöjd: Beskrivning, vård och underhåll av verktyg och maskiner i skolverkstaden. Egenskaper och användning betr. olika uppräknade material. Ytbehandling. Praktiskt arbete innebär för träslöjd övningar i grundläggande sammansättningar och svårare konstruktioner av olika slag. För metallslöjd innebär det olika övningar, bl. a. smide. Gemensamt för trä- och metallslöjd är teckning och geometrisk ritning. Teckning innefattar frihandsteckning och ortografisk projektion av föremål som eleven kan tillverka i trä eller metall m. m. Geometrisk ritning omfattar konstruktion av vanliga rätliniga, runda eller elliptiska figurer enligt olika sifferuppgifter m. m. Vid Loughborough seminarium (jfr. ovan) gäller i korthet följande undervisningsplan för konst och slöjd (Art and crafts) : Eleverna kan specialisera sig på konst eller metallarbete eller träarbete. Alla måste genomgå sektion I och åtminstone två ämnen från sektion II. Varje ämne i sektion II, utom heminredning och bokbinderi, kan bli föremål för grundligare studier, men normalt kommer konststuderande att specialisera sig på teckning och målning och slöjdstuderande på antingen metallarbete eller träarbete, medan han tar en enklare kurs i det andra av dessa två ämnen. Sektion I — Grundkurs. Ändamålet med denna är att stimulera till en skapande inställning till konst och slöjd genom experiment med många olika slags material. Häri inbegripes målning, utkast till väggmålning, inredningsplaner, tredimensionellt arbete i lera, sten och metall. Sektion II. 1. Teckning och målning. 2. Metallslöjd. Ganska omfattande kurs, även omfattande arbets- och konstruktionsritning.

3. Träslöjd. Utom praktiskt arbete innefattas verktygens, träets och arbetsprocedurernas teknologi. Teckning: arbetsritning m. m. Modellskapande även i relation till heminredning. övriga ämnen i sektion II äro bokbinderi, keramik, textilier och heminredning. (Vissa uppgifter i denna framställning har hämtats från Unescos publikation »The education of teachers in England, France and U. S. A.», publicerad 1953.) Amerikas Förenta Stater Den amerikanska slöjdundervisningen är inordnad i ett allmänt konstpedagogiskt ämne, kallat »Art Education». Någon speciell slöjdlärarutbildning finns därför inte. I skolorna bedrives visserligen undervisning i trä-, metall- och pappslöjd. För denna svarar emellertid en konstlärare (»art teacher»). Slöjdundervisningen är nämligen som redan antytts inordnad i ett allmänt konstpedagogiskt program. Detta kan sägas ha till främsta mål att ge barnen tillfälle att uttrycka sitt aktivitetsbehov och sin känsloutlevelse i så mångfaldigt skiftande material som möjligt. Utom sådan undervisning som i Sverige motsvaras av manlig och kvinnlig slöjd samt teckning, omfattar detta brett upplagda ämne, »Art Education», även konst- och musikhistoria, amatörteater, marionetteater, konstnärlig fotografering m. m. Man avser ej i första hand att bibringa eleverna teknisk färdighet i olika konstarter och slöjder, utan undervisningen bedrives efter estetiska och psykologiska riktlinjer. Någon förberedande konstnärs- eller hantverksutbildning är det alltså ej fråga om. Sådan yrkesundervisning bedrives vid specialskolor och i undantagsfall vid specialavdelningar inbyggda i de vanliga skolorna. Av den rika pedagogiska diskussionen i Förenta Staterna sedan sekelskiftet bör den s. k. progressiva riktningens idéer nämnas i detta sammanhang, nämligen maximen »learning by doing» (aktivitetspedagogik) samt idén att bygga upp undervisningen kring naturliga arbetsenheter (s. k. »units»), vilken i hög grad bidragit till att utplåna gränserna mellan närbesläktade ämnen såsom teckning och slöjd. Av väsentlig betydelse för den nuvarande konstundervisningen är vidare följande tre huvudpunkter på den progressiva skolans program: 1. betonande av intresset som främsta drivfjäder vid studiearbete; 2. att låta läraren fungera som ledare i stället för arbetsgivare; 3. vetenskapligt studium av barnets utveckling (s. k. utvecklingsanpassad pedagogik). Konstutbildningens ställning i skolorna är följande: :s

34 I de två första klasserna av »elementary schools» (folkskolorna) ägmas minst en 20-minuterslektion per vecka åt konstundervisning. I tredje kl;assen utsträckes denna veckolektions längd till 30 minuter och i klasserna 4—6 till 45 minuter. Detta utgör de flesta staters minimikrav på obligatoriisk konstundervisning i elementary school. Avvikelser uppåt förekomma dock relativt ofta. I »junior high school», som omfattar klasserna 7—9, är minimikravet i de flesta stater att minst ett av dessa läsår skall innefatta konstundervisning uppgående till minimum en heltimme per vecka. I »senior high schoo>l», klasserna 10—12, är konstundervisningen ej obligatorisk, utan ämnet »Art Education» är helt frivilligt. Svenska ambassaden i Washington har från presidenten i National A r t Education Association Ivan E. Johnson fått motta en uppsats, från vilken inhämtas följande angående utbildningen av konstlärare i Förenta Staterma: De flesta ungdomarna i Förenta Staterna avslutar »high school», vilken ger allmänbildning. Yrkesskolan, som vanligen är förlagd till större städer, erbjuder den enda verkliga utbildningen i konst och hantverk (»the a r t s and crafts»). Om en studerande vill ha yrkesträning i konst utöver high school, övergår han vanligen till den sorts institution som har specialiserat sig inom hans område, t. ex. om han vill bli vävare, går han igenom en h a n t verks- eller konsthantverksskola. Av en redogörelse för yrkesbestämda och ej yrkesbestämda undervisningsplaner dels på det högre skolstadiet, dels vid college eller specialskola för konstundervisning framgår bl. a.: En blivande konstlärare kan i viss mån börja specialisera sig för sitt yrke redan i high school. Han kan nämligen välja att ägna en tredjedel av denna skoltid åt praktiska och teoretiska konstämnen. Han får då vanligen för litet läroämnen för att komma in på ett godkänt college eller ett universitet, men specialskolorna tar emot honom. »Arts and Crafts»-undervisning på college-nivå. En student som vill ha utbildning utöver high school kan välja antingen ett college eller universitet, där han får en fyraårskurs, som ger honom en allmän akademisk bakgrund jämte en specialiserad serie kurser i »arts and crafts», eller också en »arts-» eller »crafts»-skola, där han endast följer specialiserade kurser på det område han valt. Fler och fler studenter välja college för den allmänna akademiska bakgrundens skull. Självklart varierar kvalitén och omfattningen på de olika kurserna vid olika institutioner. Efter andra världskriget har det tillkommit undervisningsplaner som särskilt är avsedda för konstlärare. Man har genom vetenskapliga undersökningar funnit, att den som undervisar i »arts and crafts» måste ha utbildning för att veta hur en elev utvecklas i sitt skapande uppträdande och åstadkomma en undervisningsplan som passar denna utveckling. Det bör betonas att i Förenta Staterna talas det mindre och mindre om.

35 xcrafts» som yrke. Många undervisningsplaner innefattar sådant som mönst^rteckning, vävning, keramik, juvelerarkonst, metallarbete, läderarbeten cch möbeltillverkning under benämningen »design». Under beteckningen »art» kommer målning, skulptur, konsthistoria, grafik, reklamkonst och modeteckning. Undervisningsplanen för »art» är vanligen densamma i en specialskola fir konstundervisning och i ett college. Den vanliga undervisningsplanen innehåller »design» under andra året och ämnet kan förekomma även i fjrtsättningen.

För en »craftsman-designer» är en genomsnittlig undervisningsplan följande. Första året. »Design orientation»; konsthistoria; teckning; keramik eller vävning eller metallarbete; heminredning. Andra året. »Design»; konsthistoria; målning; keramik; vävning eller metallarbete eller mönstertryck på tyg; möbelritning; reklamkonst. Tredje året. »Design» (högre kurs) ; keramik eller vävning eller metallarbete eller möbelritning; valfritt skulptur, målning, grafik; industrien formgivning; heminredning (högre k u r s ) ; mönster för textilier; tekniska kurser ang. ämnenas kemiska och fysiska egenskaper inom området för specialiseringen. Fjärde året. »Design» (högre k u r s ) ; högre kurser inom specialområdet; affärsmetoder eller reklamkonst; »design» (ekonomiska synpunkter); fotografi; valfria ämnen inom »crafts».

Undervisningsplanen för lärare i »arts» eller »crafts» liknar de ovanstående utom att mindre vikt lägges vid affärsmetoder och mera kurser ges som gäller undervisningens egenart, med titlar som de följande: '• Orientering om undervisning i konst och konsthantverk. Ungdomspsykologi. Sociologi. Konstuppfostran, övningsundervisning m. m. Man överväger f. n. att utsträcka konstlärarnas fyraåriga utbildning vid colleges och konstskolor med ett års obligatorisk provundervisning i regelrätt skolmiljö. Svenska ambassaden i Washington har också erhållit en utförlig uppsåt!? angående den framtida målsättningen för konstlärarutbildningen och konstutbildningen i Förenta Staterna, författad av Dr. Italo de Francesco vid State Teachers College i Kutztown, Pennsylvania. Av denna framgår, att skolans konstundervisning anses kunna spela en betydelsefull roll vid elevernas utveckling.

T R E D J E KAPITLET

Den nuvarande slöjdlärarutbildningen

Övningslärarstadgan den 2 juni 1950 (nr 376) gäller enligt sin 2 § 1 mom. 1 st. bland annat övningslärare i »manlig slöjd såsom metallslöjd, träslöjd, bokbinderi och skomakeri». Undervisning i sistnämnda båda ämnen förekommer bl. a. vid läroanstalter för döva. Slöjdlärartjänster i snickeri (träslöjd), skrädderi och skomakeri förekommer vid dessa läroanstalter men är ej underkastade övningslärarstadgan. Stadgan gäller i stort sett övningslärare i träslöjd (i andra skolformer) samt i metallslöjd. Enligt 22 § 1 mom. 4 st. övningslärarstadgan må vid ledigkungörande av tjänst i manlig slöjd kunna angivas, att tjänsten avser huvudsakligen en slöjdart. I flertalet fall ledigförklaras tjänsterna i »manlig slöjd» utan närmare bestämning, men de kan också anges avse träslöjd eller metallslöjd eller huvudsakligen träslöjd respektive metallslöjd. I 18 § 1 mom. d) övningslärarstadgan föreskrives som särskilda behörighetsvillkor för ordinarie tjänst eller extra ordinarie anställning i manlig slöjd, att sökanden »skall hava erhållit en grundlig praktisk och pedagogisk utbildning och av skolöverstyrelsen förklarats behörig att söka och inneha tjänst i ämnet vid den skolform, som ansökningen avser». Enligt 5 § 1 mom. avlöningsreglementet för övningslärare den 9 juni 1950 (nr 386) jämfört med kungörelsen SFS nr 152/1957 stadgas, att lärare i manlig slöjd med högre kompetens skall tillhöra lönegrad Ao (Ae) 12 och lärare i manlig slöjd med lägre kompetens lönegrad Ao (Ae) 11, lärare vid manligt folkskoleseminarium dock lönegrad Ao (Ae) 17. Kungl. Maj :t har genom beslut den 8 december 1950 förordnat, att det skall ankomma på skolöverstyrelsen att pröva, huruvida lärare i manlig slöjd besitter i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet för övningslärare avsedd högre eller lägre kompetens. Begreppen högre och lägre kompetens för lärare i manlig slöjd uppställdes av 1941 års lärarlönesakkunniga, som i sitt betänkande med förslag till lönereglering för övningslärare (SOU 1947:15) anförde följande: Vid de allmänna läroverken förekomma inga ordinarie lärartjänster i manlig slöjd, och vid de högre kommunala skolorna finnes för närvarande endast en orcinarie befattning i manlig slöjd som övningsämne. Denna befattning är placerad i A 16. Vid folkskoleseminarier med manliga seminarieelever äro ordinarie tjänsbr i manlig slöjd placerade i A 18 — vid övriga seminarier saknas ordinarie tjänster i

37 ämnet. Vid folkskolorna är lönesättningen skiftande. Vanligast är, att avlöningsförmånerna motsvara lönegraderna 10—15. —- •— — — Lönegradsplaceringen av lärarna i manlig slöjd försvåras väsentligt av tvenne omständigheter: dels finnes icke någon ordnad lärarutbildning eller några fastställda behörighetskrav för dessa lärare, dels torde det vara nödvändigt att för deras vidkommande beakta den rådande konkurrensen å arbetsmarknaden. Den förra av dessa omständigheter skulle möjligen kunna tala för uppskov med slöjdlärarnas mera definitiva lönegradsplacering, till dess deras utbildning blivit ordnad. De sakkunniga anse sig dock ej böra föreslå, att så sker. Det finns många slöjdlärare med en formellt och väl även reellt sett ganska svag kompetens, men det finns också mycket väl kvalificerade lärare. Det framstår icke minst med hänsyn till konkurrensen på arbetsmarknaden angeläget, att dessa senare lärare få lön efter sina kvalifikationer och icke lockas över till a n d r a banor. Slöjdlärarbanan måste göras så pass lönande, att den också kan draga till sig skickliga yrkesmän och betala de kostnader dessa måst lägga ned på att skaffa sig erforderliga pedagogiska insikter. Det skulle dock icke vara tillräckligt motiverat att utsträcka en mera förmånlig lönegradsplacering även till lärare, som icke äga eller komma att förvärva annat än tämligen medelmåttiga kvalifikationer. De sakkunniga vilja därför beträffande manlig slöjd föreslå — förutom speciella lönegradsplaceringar vid vissa läroanstalter — två skilda lönegrader alltefter lärarens individuella kompetens och ha därvid stannat för Ca 18, närmast motsvarande A 14, för lärare med särskilt god kompetens och Ca 16 för annan behörig lärare. Givetvis ställer det sig svårt att avväga och rättvist tillämpa två olika behörighetskrav, när icke en metodiskt genomförd lärarutbildning kan läggas till grund för bedömandet. De sakkunniga vilja betona, att kraven på den högre kompetensen icke få sättas för lågt. Det bör fordras såväl framstående yrkesskicklighet och överblick över yrkesfrågor som pedagogisk förmåga och erfarenhet av undervisning. Förslagsvis vilja de sakkunniga nämna följande behörighetskrav: gesällprov i snickeri eller metallarbete vid exempelvis lärlingsskola, vilket helst b ö r ha berättigat till silvermedalj; kurs i metallslöjd, om gesällprov avlagts i snickeri, och kurs i snickeri, om gesällprov avlagts i metallarbete; kurs i teckning; slöjdpedagogiska kurser, minst av den omfattning som kurserna i träslöjd och metallslöjd vid slöjdseminariet på Nääs; auskultation under minst tre månader hos någon eller några av skolöverstyrelsen anvisade slöjdlärare; erforderlig allmänbildning. —• Särskilt i och med att slöjden vinner insteg i även d<e högre klasserna i realskolan och därmed jämförliga skolformer, skulle ett eftersättande av detta sista krav kunna ogynnsamt påverka undervisningen. De sakkunniga vilja dock icke uppställa realexamen som villkor, men denna examen eller styrkta motsvarande kunskaper böra betraktas som en merit. Innan slöjdlärarutbildningen blivit närmare reglerad, torde det böra ankomma p:å skolöverstyrelsen att efter prövning i varje särskilt fall meddela behörighet. Skolöverstyrelsen bör därvid icke vara bunden av alltför detaljerade kompetensföreskrifter utan ha möjlighet att taga hänsyn till bland annat ådagalagd speciell pedagogisk skicklighet. För detta uppdrags fullgörande torde det vara oundgängligen nödvändigt, att en särskild konsulent för manlig slöjd anställes inom skolöwerstyrelsen. Även på den lägre kompetensen böra bestämda krav upprätthållas. Sålunda b ö r det fordras god yrkesskicklighet, dokumenterad genom gesällprov eller på an-

38 nat sätt, kurs i teckning samt slöjdpedagogiska kurser, minst av den o m f a t t n i n g som den s. k. andra kursen vid slöjdseminariet på Nääs. Också i detta fall b»ör skolöverstyrelsen efter individuell prövning meddela behörighet. Lärarna i manlig slöjd vid folkskoleseminarierna skola utbilda de manliga .'seminarieeleverna att undervisa i ämnet. I regel ha de nu anställda slöjdlärarna aivlagt folkskollärarexamen. Då övningsskollärarna vid seminarierna äro placera de i A 20, framstår slöjdlärarnas nuvarande placering i A 18 såsom väl låg. De sakkutnniga föreslå fördenskull Ca 23 motsvarande A 20. Att seminariernas slöjdläraire själva avlagt folkskollärarexamen, torde ha visat sig fördelaktigt ur flera synpunikter, men enligt de sakkunnigas uppfattning böra dock icke ifrågavarande tjänster vara förbehållna slöjdlärare med folkskollärarexamen. Vid dessa tjänsters tillsättning böra emellertid sökandenas pedagogiska förmåga och insatser tillmätas siärskild betydelse. Vid folkskoleseminarier, där lärarutbildning i manlig slöjd icke förekommer, liksom vid småskoleseminarium böra slöjdlärarna tillhöra s a m m a lönegrader som vid vanlig folkskola. I A k t u e l l t f r å n s k o l ö v e r s t y r e l s e n 1951 s. 344 l ä m n a d e s f ö l j a n d e m e d d e l a n de a n g å e n d e p r ö v n i n g e n av a n s ö k n i n g a r o m b e h ö r i g h e t ( l ä g r e k o m p e t e n s ) till a n s t ä l l n i n g s o m o r d i n a r i e eller e x t r a o r d i n a r i e l ä r a r e i m a n l i g s l ö j d samt om högre kompetens: Sökande, som erhållit behörighet (lägre kompetens), ha i allmänhet uppvisat följande utbildning: Allmänbildning. I detta avseende har rått stor olikhet i de sökandes meritering. Studier av något slag utöver folkskolekursen ha dock oftast uppvisats. En successiv förstärkning av denna utbildning har inträtt och torde vara behövlig. Pedagogisk utbildning. För behörighet i huvudsakligen träslöjd, resp. huvudsakligen metallslöjd ha de sökande i regel uppvisat intygs- och betygskurs i träslöjd, resp. intygs- och betygskurs i metallslöjd på Nääs. Sökande, som erhållit behörighet i huvudsakligen en slöjdart, ha — om de helt saknat yrkesutbildning eller yrkespraktik i den kompletterande slöjdarten — uppvisat intyg om pedagogisk utbildning (t. ex. aftonkursen i metallslöjd på Nääs) i denna slöjdart. Vid behörighet enbart i en slöjdart 1 bortfaller sistnämnda moment i utbildningen. Utbildningen för behörighet i både träslöjd och metallslöjd har i regel varit: intygs- och betygskurser i träslöjd och metallslöjd på Nääs. Skolöverstyrelsens kurser för utbildande av lärare i manlig slöjd och efter prövning från fall till fall andra pedagogiska slöjdkurser ha räknats som likvärdiga med kurserna på Nääs. Teckningsutbildning. Sökandena ha inom denna utbildningsgren uppvisat en relativt knapphändig meritering utöver den utbildning i slöjdteckning, som meddelas i kurserna i trä- och metallslöjd på Nääs. Minimiutbildning för sökande, som erhållit behörighet, har varit genomgång av den på Nääs anordnade aftonkursen i slöjdteckning eller motsvarande utbildning. En successiv förstärkning av denna utbildning torde vara behövlig. Yrkesutbildning. Som exempel på yrkesutbildning för sökande, som erhållit behörighet i träslöjd eller metallslöjd, kan n ä m n a s : a) fyraårig yrkesskola; b) tvåårig yrkesskola samt två års väl vitsordad och kvalificerad praktik; c) minst fyra års väl vitsordad och kvalificerad praktik. 1 Detta k a n efter ikraftträdande av kungörelsen 1950:376 för övningslärare ifrågakomma.

1951:599 om ändring av stadgan

39 Intyg om avlagt gesällprov har ofta åberopats och beaktats. För behörighet i både träslöjd och metallslöjd ha sökande, som ej genomgått betygskurs i den ena slöjdarten, styrkt sig äga viss mindre yrkesutbildning eller yrkespraktik i denna slöjdart. Sökande, som erhållit behörighet i huvudsakligen en slöjdart, ha — om de helt saknat intyg om pedagogisk utbildning i den kompletterande slöjdarten — uppvisat yrkesutbildning eller yrkespraktik av mindre omfattning i denna slöjdart. Undervisning. Någon undervisningsvana (tjänstgöring eller auskultation). Sökande, som erhållit högre kompetens, ha i allmänhet uppvisat följande utbildning: Allmänbildning. Utbildning, som i allmänhet motsvarar minst realexamenskunskaper i realskolans huvudämnen eller, för sökande med längre tids tjänstgöring som lärare, fortsatta studier utöver folkskolekursen, t. ex. folkhögskola. Liksom för den lägre kompetensen gäller, att en successiv förstärkning av den teoretiska utbildningen har inträtt och torde vara behövlig. Pedagogisk utbildning. De sökande, som erhållit högre kompetens i huvudsakligen träslöjd eller huvudsakligen metallslöjd, ha, utöver den ovan nämnda pedagogiska utbildningen för erhållande av behörighet, redovisat en utbildning i den kompletterande slöjdarten ungefärligen motsvarande genomgång av en intygskurs på Nääs. För högre kompetens i träslöjd och metallslöjd ha de sökande uppvisat intygs- och betygskurs i både träslöjd och metallslöjd. Teckningsutbildning. Utbildningen har varit av väsentligt större omfattning än den, som erhålles genom aftonkursen i slöjdteckning och trä- och metallslöjdkursernas slöjdteckning på Nääs. Yrkesutbildning. Minst av samma omfattning som för erhållande av behörighet. Undervisning. Cirka två års tjänstgöring vid de i 16 § stadgan för övningslärare angivna skolformerna. Anm. 1. Mycket starka meriter inom någon av ovan angivna utbildningsgrcnar ha kunnat uppväga vissa mindre brister inom annan utbildningsgren. Anm. 2. Det bör observeras, att en kategori sökande till högre kompetens kunnat bedömas efter andra, väsentligt lindrigare normer i enlighet med bestämmelserna i 4 § kungörelsen den 9 juni 1950 med vissa bestämmelser i anledning av ikraftträdandet av stadga och avlöningsreglemente lör övningslärare. S e d e r m e r a l ä m n a d e s i A k t u e l l t f r å n s k o l ö v e r s t y r e l s e n 1954 s. 189 följande meddelande: Med hänvisning till skolöverstyrelsens redogörelse i Aktuellt 1951:23 s. 344 angående ansökningar om behörighet i manlig slöjd får överstyrelsen meddela följande. Genom beslut den 31 mars 1954 har överstyrelsen bestämt, att i fråga om allmänbildning skall för erhållande av högre kompetens jämlikt 5 § 1 mom. avlöningsreglementet för övningslärare fordras: Utbildning, som i allmänhet motsvarar minst realexamenskunskaper i realskolans huvudämnen, d. v. s. i första hand ämnena modersmålet, engelska och matematik samt eventuellt fysik. Engelska må utbytas mot tyska. Att sökande besitter erforderliga kunskaper i realskolans huvudämnen styrkes exempelvis genom företeende av intyg över undergången prövning med minst vitsordet Godkänd enligt fordringarna för realexamen. Dylikt intyg skall vara utfärdat av ämneslärare (i det eller de ämnen prövningen avser) vid högre läroanstalt under överstyrelsens

40 inseende. Enbart åberopande av genomgångna korrespondenskurser är icke tillräckligt. För sökande med längre tids tjänstgöring är tillräckligt med fortsatta studier utöver folkskolekursen, t. ex. vid folkhögskola (minst två vinterkurser). I övergångsbestämmelser till övningslärarstadgan och avlöningsreglementet för övningslärare (SFS 387/50) föreskrives i 4 §, att lärare i manlig slöjd, som enligt skolöverstyrelsens prövning har fullgod yrkesutbildning i den slöjdart tjänsten avser och visat framstående skicklighet som lärare, skall hänföras till den för högre kompetens gällande lönegraden, om han under sammanlagt minst 8 år före reglementets ikraftträdande innehaft anställning som lärare i manlig slöjd vid i stadgan avsedda skolor med tjänstgöring av sammanlagt minst 480 undervisningstimmar för redovisningsår. Folkskollärare som tjänstgör som timlärare i slöjd åtnjuter, om han ej genomgått annan lärarutbildning i manlig slöjd än folkskoleseminariets, det lägsta timarvodet i timtaxan, men om han därutöver med goda vitsord genomgått andra kursen i slöjd vid Nääs, åtnjuter han enligt 4 § 3 mom. 2 st. timlärarkungörelsen det näst högsta timarvodet. Närmare uppgifter om de åsyftade slöjdlärarkurserna kan bland annat inhämtas från Nääs-stiftelsens prospekt och redogörelser. Följande uppgifter avser sommarkurserna 1956. Motsvarande kurser anordnas även sommaren 1957. A. Kurser i träslöjd med slöjdteckning och i metallslöjd med slöjdteckning för sökande med yrkesutbildning i hithörande yrke anordnades dels under tiden den 15 juni—den 19 juli 1956, dels under tiden den 23 juli— den 23 augusti 1956. I. Första kurs, s. k. intygskurs är avsedd att vara en grundläggande ku*s för dem som önskar förvärva behörighet som övningslärare i manlig slö.d vid allmänt undervisningsverk. Även folkskollärare, teckningslärare m. il. med erforderlig yrkesutbildning kan vinna inträde i denna kurs. Efter genomgången kurs lämnas intyg. II. Andra kurs, s. k. betygskurs är avsedd för dem, som genomgått en godkänd första kurs, och utgör en direkt fortsättning därpå. Efter genomgången kurs lämnas i regel graderat betyg. III. Tredje kurs, s. k. kompletteringskurs, är avsedd 1. för dem, som önskar förvärva ytterligare kunskaper och färdigheter i trä- eller metallslöjd, 2. för dem, som önskar komplettera det under en andra kurs förvärvace betyget. För att vinna inträde i denna kurs förutsattes tidigare genomgång av tvi slöjdkurser i samma slöjdart.

41 IV. Kurser i metallslöjd i Göteborg. På grund av det stora antalet sökande har i stiftelsens regi ordnats extra metallslöjdkurser i Göteborg. De pågår samma tid och har samma omfattning som kurs I. De är avsedda att vara grundläggande kurs för dem som tidigare genomgått en andra kurs i träslöjd och är behörighetsförklarade. Efter genomgången kurs lämnas intyg. B. Kurser i träslöjd med slöjdteckning för folkskollärare, seminarister m. fl. anordnades dels den 18 juni—den 14 juli 1956, dels den 23 juli—den 16 augusti 1956. Kursen är 2-årig. Efter genomgången kurs lämnas intyg. Dessutom förekom frivilliga aftonkurser i bland annat slöjdteckning och metallslöjd. Antalet deltagare i kurserna under A. och B. var: Försommaren

Träslöjdkursen under A Metallslöjdkursen, Nääs Metallslöjdkursen, Göteborg Träslöjdkursen under B

Sensommaren

Intygskurs

Betygskurs

Intygskurs

Betygskurs

61 8 40 15

49 11

60 8

48 11

15 I redogörelsen för verksamheten sommaren 1956 anföres bland annat: Vid uttagning av elever till de olika fortbildningskurserna följdes bl. a. den principen, att företräde lämnades åt sökande med redan avlagd pedagogisk examen. På grund av det stora antalet sökande till de långa kurserna i trä- och metallslöjd måste ett starkt urval företagas. Sålunda antogs endast sökande med god yrkesutbildning i för slöjdundervisningen närstående yrke, vanligen fyraårig yrkesskola eller mångårig väl vitsordad och kvalificerande praktik. Intyg om avlagt gesällprov beaktades. Sökanden, som därjämte kunde åberopa en allmänbildning, som ungefär motsvarade realexamenskunskaper i realskolans huvudämnen samt i teckning, gavs företräde. I många fall uppvisade sökandena en knapphändig meritering i teckning. En bättre utbildning i detta ämne bör eftersträvas. Kurserna i träslöjd utgjordes dels av en kortare kurs speciellt avsedd för folkskollärare, dels av längre kurser, avsedda för dem som önskar förvärva behörighet som övningslärare i manlig slöjd vid allmänt undervisningsverk. ——- — —• Själva slöjdarbetet bestod i att till en serie slöjdmetodiska övningar utföra för olika åldersstadier hos barn väl avpassade tillämpningsövningar saimt dessutom att förfärdiga modeller efter fritt val. Såväl vid tillämpningsövniingarna som vid förfärdigandet av fritt valda modeller lämnades eleverna stor frihet beträffande formgivning m. m. Undervisningen i slöjdmetodik gav bl. a. anvisningar om vissa praktiska moment som för barnen kan underlätta slöjdarbetet. Föreläsningar i färg- och formgivning samt ytbehandling, åtföljda av praktiska demonstrationer och övningar, förekom inom samtliga grupper. Slöjdsalarnas inventarieutrustning — däri inräknat verktyg och maskiner — behandlades i föreläsningar och diskussioner, och vården av verktyg demonstrerades och övades.

42 För kurserna i metallslöjd lades undervisningen i tillämpliga delar efter samma linjer som ovan angetts för träslöjdskurserna. — — —: — I föreläsningar och lektioner behandlades slöjdens metodik. Därjämte upptogs metodiska frågor till behandling i passande sammanhang. Deltagarna i de längre träslöjds- och metallslöjdskurserna (här avses kurserna under A.II och III ovan) medverkade i de förekommande undervisningsövningarna, åt vilka dagligen anslogs omkring en timma. Betygstagarna höll därvid i tur och ordning 5 lektioner, vilka åtföljdes av ingående kritik. Undervisningen i slöjdteckning meddelades i år i enlighet med de under å r 1955 utarbetade kursplanerna för slöjdlärarutbildningen vid Nääs. Intygstagarna övade frihandsteckning, projektionsritning med måttsättning, kompositionsövningar i form och färg, skissering, textning samt utförande av arbetsritningar. Betygstagarna bedrev fortsatta övningar enligt föregående och hade som tillämpning 4 st. obligatoriska prov, där de självständigt fick komponera för skolslöjden lämpliga föremål samt utföra arbetsritningar jämte arbets- och materialbeskrivning till dessa. Genomgång och kritik av proven skedde gruppvis. •— Aftonkurserna i slöjdteckning lämnades i första hand öppna för intygstagare. Undervisningen avsåg att i vissa avseenden komplettera den obligatoriska kursen i slöjdteckning. Till aftonkurserna i metallslöjd lämnades företräde för de betygstagare i träslöjdskursen, som inte tidigare ägnat sig åt för slöjden betydelsefullt metallarbetc. — —- •—• Överlärarnas föreläsningar behandlade skolslöjdens historia, Nääs-systemet, allmän metodik och slöjdpedagogik, utbildnings- och behörighetsfrågor för övningslärare i manlig slöjd samt till skolslöjden hörande praktiska problem ra. m. Ett flertal föreläsningar hölls under sommarens lopp av experter i olika ämnen. Seminarieadjunkt Lennart Wiechel, Stockholm, föreläste för slöjdarna u n d e r försommarkursen 18 V-i tim. i psykologi, pedagogik och didaktik. Under sensonmarkursen höll seminarieadjunkt Helmer Wahlund, Stockholm, 18 föreläsnirgar å 1 tim. Intygstagarna samt deltagarna i tecknings- och sömnadskurserna åhörde föreläsningar i undervisningslära och elementär pedagogisk psykologi, allt scm grund för slöjdundervisningens metodik. Betygstagarna erhöll en översikt av några av pedagogikens huvudfrågor sant fick för sig belysta några viktiga uppfostringsproblem särskilt med hänsyn till barns beteenderubbningar. K u r s e r n a vid N ä ä s avser a t t tillgodose ö n s k e m å l e n o m en r e l a t i v t god tekn i s k o c h p e d a g o g i s k u t b i l d n i n g . Den k o r t a tid, s o m s t å r till f ö r f o g a n d e härvidlag, m e d f ö r dock a t t en s t a r k b e g r ä n s n i n g a v k u r s i n n e h å l l e t m å s t e görcs. T r o t s i n t r ä d e s f o r d r i n g a r n a s f a k t i s k a s k ä r p n i n g k v a r s t å r en viss o j ä m n h j t i a l l m ä n b i l d n i n g s n i v å n h o s d e l t a g a r n a i de s. k. l ä n g r e k u r s e r n a . E n speciell m ö j l i g h e t a t t f ö r v ä r v a b e h ö r i g h e t till l ä r a r t j ä n s t i t e c k n i n g i k o m b i n a t i o n m e d m a n l i g slöjd föreligger för d e m , s o m g e n o m g å r teckningsl ä r a r i n s t i t u t e t . E n frivillig l ä r a r k u r s i t r ä s l ö j d ä r k n u t e n till t e c k n i n g s l i r a r u t b i l d n i n g e n . D e n n a k u r s , s o m ä r t r e å r i g , ä r förlagd till k v ä l l a r n a . Föreståndaren för teckningslärarinstitutet N. Breitholtz har om denna utbillning meddelat följande: Nästan samtliga elever brukar anmäla sig till denna kurs, men på grund av arbetsbördan vid institutet fullföljer i allmänhet endast 35 å '0

43 % av dem utbildningen. Även de som endast gått en del av kursen har nytta därav. De har möjlighet åta sig att undervisa i slöjd i de lägre klasserna. Om de vill fortsätta slöjdlärarutbildningen på Nääs har de också nytta av de kunskaper de hunnit förvärva. Även i sitt arbete som teckningslärare har de nytta av teckningslärarinstitutets slöjdlärarkurs. De har då bättre förutsättningar än andra teckningslärare att låta eleverna göra modeller för slöjden på ett riktigt sätt och att eljest samarbeta med slöjdläraren. Även för dem som fullföljt kursen inskränker sig i allmänhet resultatet av utbildningen till denna faktiska utvidgning av deras kunskaper och möjligheter. Den ovan åsyftade behörigheten för lärartjänst i teckning och manlig slöjd förvärvas endast av ett fåtal (enligt uppgift 1 å 2 på varje årgång). Teckningslärarinstitutet ger ej något betyg som slöjdlärare, men utfärdar på begäran till dem, som fullföljt kursen och visat sig ha goda förutsättningar för slöjdlärarverksamhet, ett intyg härom att företes hos skolöverstyrelsen. De kan då sedan de skaffat sig någon pedagogisk erfarenhet erhålla ifrågavarande behörighet till lärartjänst i teckning i kombination med manlig slöjd. Enligt bestämmelserna i 5 § 2 mom. avlöningsreglementet för övningslärare tillhör den, som innehar en sålunda sammansatt tjänst, den för teckningslärare gällande lönegraden. I de direktiv, som gavs vid slöjdlärarutredningens tillkallande den 30 j u n i 1955, betonas inledningsvis, att den praktiska kunnigheten bör vara det främsta målet i skolans slöjdundervisning och att alltså utbildningen av slöjdlärare bör ta sikte på att skapa lärare, som har förståelse för och kännedom om ämnets praktiska sida men större pedagogisk skicklighet än som tidigare kanske förelegat. Departementschefen tillfogar emellertid: »Detta utesluter emellertid ingalunda, att elevernas fria skapande kan ges ett visst utrymme.» Den 18 maj 1956 avgav 1948 års konstutredning sitt betänkande Konstbildning i Sverige. Förslag till åtgärder för att främja svensk estetisk fostr a n (SOU 1956:13). Utredningen återger där de för slöjdlärarutredningen utfärdade direktiven och anför som sin mening, att med en utbildning efter dessa linjer skulle slöjden knappast kunna fylla den roll i personlighetsdaningens och den estetiska fostrans tjänst som den enligt modernt pedagogiskt tänkande bör och kan fylla. Konstutredningen gör i detta samm a n h a n g några allmänna reflexioner beträffande slöjdlärarens betydelse för skolungdomens estetiska fostran och antyder med utgångspunkt därifrån den form av utbildning, som enligt utredningens mening bäst skulle tjäna slöjdens pedagogiska syfte. Utredningen skriver sålunda (s. 184 ff) : Synen på slöjdens pedagogiska uppgifter har tidigare rönt väsentligt inflytande av slöjdlärarens rent yrkesmässiga utbildning. Då det ligger nära till hands att det hantverkskunnande han därunder tillägnar sig blir bestämmande för hans uppfatttning om sin pedagogiska uppgift, har han ofta kommit att anse denna i huvudsak gå ut på en rent praktisk utbildning. Slöjdundervisningen har därigenom i allmänhet tenderat att bli en förberedande yrkesutbildning. Läraren utgår gärna

44 från ett visst pensum som skall fullgöras, och han kräver i inånga fall av barnet en precision i det tekniska som inte tar hänsyn till barnets individuella psykiska förutsättningar och ej heller till dess intresseinriktning, vilken är underkastad stora förändringar under uppväxtåren. Materialet, uppgiften, blir lätt för läraren det primära, medan barnet blir en sekundär faktor. Läraren kommer därför lätt att hemfalla åt en undervisningsmetodik som helt bortser från individuella skillnader t. ex. mellan den spontant skapande estetiska begåvningstypen och en mer tekniskt begåvad typ och som i stället låter hela initiativet utgå från läraren, medan eleverna reduceras till passiva mottagare. Även om materialen trä och metall kräver ett relativt stort tekniskt kunnande för att rätt kunna bearbetas, blir dock en alltför lång och ensidig yrkesutbildning gärna en svår belastning såtillvida att den h i n d r a r lärarkandidaten att lära sig klart inse, att slöjden är en pedagogisk angelägenhet i samma grad som all annan skolundervisning. Därmed ställer han lätt krav på utförandet av ett arbete som ligger långt ovanför elevens prestationsförmåga, i stället för att främst försöka locka fram och ta vara på barnets skapande krafter, dess lust att forma och bygga, dess uppfinningsrikedom och behov av att arbeta självständigt. En koncentration på fulländningen av tekniken i stället för på friheten att uttrycka vad barnet vill snarare dödar än stimulerar dess intresse. Slöjdens tillbakasatta ställning inom skolan beror ej endast på att slöjdlärarna i allmänhet icke förmått tillvarataga ämnets personlighetsdanande möjligheter utan också på att skolan länge diskriminerat det praktiska arbetet genom att sätta de s. k. övningsämnena i strykklass. Den har därigenom medverkat till en ensidig favorisering av de intellektuella yrkena, som skapat en överproduktion av s. k. intellektuella och hindrat det praktiska arbetslivet att erhålla och få behålla de begåvningar detta måste ha tillgång till för att vårt land i fortsättningen skall kunna hävda sig på de industriella och kommersiella områdena. Denna allmänna inställning ger i någon mån förklaringen till att slöjdlärarnas utbildningsfråga ännu inte nått sin lösning och att deras ställning härvidlag är sämre än varje annan lärargrupps. Genom att statsmakterna ställt så låga krav på slöjdlärarnas allmänbildning har dessa fått m i n d r e möjligheter att föra sitt ämnes talan, vilket också försenat den pedagogiska utvecklingen inom ämnet. Då slöjden icke förrän 1954 blivit obligatoriskt ämne i folkskolan, har ämnet på många håll haft otillfredsställande arbetsmöjligheter och i vissa fall fått nöja sig med underhaltiga slöjdsalar, inrymda i otrivsamma källarlokaler. Betecknande är att när anordningar med i folkskolan inbyggda realskolelinjer prövas så hör slöjden till de ämnen som i första hand drabbas av nedskärning av timantalet. Slöjden är också det enda skolämne där ett A-betyg icke på något sätt kan kompensera ett underbetyg i annat ämne. Slöjden kan icke vinna anseende inom skolan och inför den allmänna opinionen förrän den fått sitt potentiella värde fixerat i ett större pedagogiskt sammanhang. Den alltjämt aktuella grundtanken i skolslöjdens målsättning formulerades i själva verket redan på 1870-talet av Otto Salomon: utveckling till och genom självverlsamhet. Skall slöjdundervisningen få någon verklig betydelse för skolans personlighetsfostran, måste den ställa problem och ge plats åt utvecklandet av eleverms förmåga att planera och ge konkret form åt sina idéer och uppslag. En slentriarmässig serieslöjd, såsom den ofta bedrives, ger på sin höjd en viss teknisk färdighet, en färdighet som inte bör vara målet utan måste betraktas som ett medel i slöjdundervisningen. Läraren måste kunna ge en individualiserad undervisning, som inte dogmatiskt bygger på genomgång av vissa givna modellserier utan s m digt anpassas efter olika begåvningstyper, utvecklingsstadier och speciella b e h c

45 Eleven måste i största möjliga utsträckning engageras i hela tillblivelsen av del föremål han sysslar med, omfattande både idé, konstruktion och tillverkning. Konstutredningen framhåller därpå, att en undersökning av de psykologiska förutsättningarna för slöjdundervisningen med hänsyn till olika utvecklingsstadier och begåvningstyper skulle ha en viktig uppgift att fylla samt fortsätter: Vad gäller undervisningen vid ett blivande slöjdlärarinstitut må här endast ges en antydan om de estetisk-psykologiska momenten i denna undervisning, med hänsynstagande till den metodik man nått fram till vid Notoddens Sloyd- og Tegnelaercrskole i Norge, där växelverkan i utbildningen i slöjd och teckning drivits längre än kanske på något annat håll. Det synes nödvändigt att från första början ge eleverna en sådan inblick i både teori och praktik att de tillägnar sig de ledande grundtankarna och på ett självständigt sätt kan anpassa dessa till sin senare undervisning. Den teoretiska grundvalen, gemensam för både teckning och slöjd, bör omfatta såväl allmän som pedagogisk och estetisk psykologi, med särskild hänsyn tagen till barnets skapande arbete i teckning, målning och andra material. Konstbetraktande samt begrepp som form och stil bör införas i samtal om elevernas egna arbeten samt genom studier på museer och utställningar. På denna grundval bygges upp en metodik som icke är bunden till speciella metodiska övningar, vilka förutsätter en bestämd undervisningspraxis. Undervisningen bör helst bedrivas på alla skolstadier, där slöjd förekommer, och icke för tidigt differentieras med hänsyn till en viss skolform. En huvudsynpunkt i hela undervisningen bör vara elevens estetiska och tekniska utveckling och mognad som i hög grad kräver individuellt hänsynstagande. Konstutredningen övergår därefter till att behandla frågan om utbildning av teckningslärare till lärare även i manlig slöjd. Utredningen anser praktiska och pedagogiska skäl tala för att teckningslärarna i större utsträckning än hittills görs kompetenta att undervisa även i manlig slöjd. Konstutredningen finner, att en teckningslärare uppnår lika goda resultat på lägre stadier som en fackutbildad slöjdlärare och framkastar tanken på att teckningslärare med slöjdutbildning i viss utsträckning skulle överta slöjdundervisningen exempelvis i klass 4—6 i enhetsskolan. Konstutredningen anser emellertid teckningslärarnas nuvarande slöjdutbildning endast i undantagsfall tillräcklig för bedrivandet av en framgångsrik slöjdundervisning på alla skolstadier, men inskränker sig till att betona nödvändigheten av en mer gedigen kompletterande slöjdutbildning för den kombinerade tecknings- och slöjdläraren, utan att ta ställning till om den bör ges vid Nääs eller vid den blivande anstalten för utbildning av slöjdlärare. I sitt utlåtande den 7 december 1956 över konstutredningens betänkande förklarade skolöverstyrelsen sig anse förslagen i fråga om teckningslärarn a s undervisning i slöjd så föga bearbetade eller genomtänkta till deras administrativa konsekvenser, att överstyrelsen i detta sammanhang ej borde ingå på dem, utan endast underströk behovet av grundligare utredning, därest de framdeles skulle upptagas, eventuellt redan i pågående utredning om lärarutbildningen i manlig slöjd.

46 Vad först angår konstutredningens uppfattning om hur slöjdlärarutbildningen borde vara anordnad får slöjdlärarutredningen till en början erinra, att utredningen har att utgå från de givna direktiven. I detta sammanhang kan nämnas, att utredningen, som bland annat genom kontakt med en ledamot i konstutredningen och besök vid slöjd- och teckningslärarinstitutet i Notodden velat bilda sig en närmare uppfattning om de av konstutredningen åberopade strävandena, icke funnit motsättningen mellan slöjdens olika uppgifter inom den praktiska och den estetiska fostran så djupgående, att man inom ramen för utredningens direktiv ej skulle kunna väl tillgodose slöjdens estetiska och personlighetsdanande uppgifter. Det helt obundna fria formandet bör hänvisas till teckningsundervisningen, där det redan upptagits. Slöjdlärarutredningen har vidare utvecklat sina synpunkter på dessa frågor i betänkandets 10 kap. Utredningen har i sitt förslag till undervisningsplan för ett blivande slöjdlärarseminarium först och främst sökt beakta slöjdens speciella pedagogiska uppgifter men även tagit hänsyn till den estetiska fostran som de blivande slöjdlärarna skall utöva. Det av konstutredningen förordade samarbetet mellan teckningslärare och slöjdlärare (SOU 1956:13 sid. 89—90) torde kunna befrämjas genom undervisningens utformning i detta avseende vid seminariet. Vad åter angår konstutredningens förslag angående teckningslärarnas utbildning för slöjdundervisning får slöjdlärarutredningen till en början erinra, att denna fråga ligger utanför dess uppdrag. Slöjdlärarutredningen vill dock som sin mening framhålla, att det torde vara lyckligast för slöjdens utveckling, därest undervisningen meddelas av lärare, vars utbildning är direkt inriktad på ämnet. Någon utbyggnad av systemet med s. k. dubbelkompetens anser slöjdlärarutredningen därför ej önskvärd och räknar ej därmed vid sina beräkningar angående slöjdlärarbehovet. Slöjdlärarutredningen vill vidare erinra, att utredningen vid avgivande av sitt förslag till slöjdlärarutbildning delvis måste bygga på osäkra förutsättningar, i det att enhetsskolan ännu ej är slutgiltigt utformad. Pågående utredningar kan också komma att påverka den situation, varifrån slöjdlärarutredningen utgått, särskilt då 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning, i vad avser gränsdragningen mellan slöjdlärare och yrkeslärare på enhetsskolans högstadium. Beträffande denna fråga hänvisas till slutet av 4 kap. Beträffande vissa allmänna riktlinjer i fråga om slöjdlärarnas behörighet att undervisa i yrkesämnen hänvisas till 21 kap.

FJÄRDE KAPITLET

Slöjdens ställning i de svenska skolorna

Målsättningen för undervisningen i olika skolformer framgår indirekt av de olika kursplanerna. I en del fall finns målsättningen uttryckligen angiven. Gällande undervisningsplan för rikets folkskolor, vari ingår av Kungl. Maj:t den 4 juni 1954 (SFS nr 570) fastställda tim- och kursplaner för sjuårig folkskola samt av skolöverstyrelsen med stöd av nådigt brev samma dag utfärdade bestämmelser m. m., upptar följande målsättning för slöjd (gemensam för goss- och flickslöjd) : Undervisningen i slöjd skall giva eleverna kännedom om de vanligaste slöjdmaterialen och grundlägga deras färdighet att hantera de vanligaste redskapen i arbeten för eget bruk eller hemmets behov. Undervisningen bör så bedrivas, att den utvecklar elevernas praktiska omdöme och händighet, deras förmåga till självständigt och skapande arbete, deras känsla för form, färg och kvalitet samt bidrager till att väcka respekt och intresse för handens arbete. För fortsättningsskolan finns i den av skolöverstyrelsen den 3 april 1951 fastställda normalundervisningsplanen (Aktuellt 1951 nr 13—14) målsättning angiven endast beträffande arbetskunskap i anslutning till manlig hemslöjd. Verkstadsarbetet anges böra syfta till att uppöva lärjungarnas händighet och bibringa dem färdighet att utföra sådana trä- och metallarbetcn som ofta visar sig behövliga i det praktiska livet. För enhetsskolan har i de av skolöverstyrelsen för läsåren 1955/58 fastställda Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet med nioårig enhetsskola angivits följande målsättning för praktiska ämnen. Undervisningen i praktiska ämnen har till uppgift att ge eleverna kunskap om och färdighet i arbetsuppgifter av praktisk art, som förekommer i det dagliga livet. Den skall utveckla elevernas händighet och förmåga till självständigt arbete. Eleverna bör få en god ekonomisk fostran och lära sig ett rationellt arbetssätt. Undervisningen skall hjälpa eleverna att komma till insikt om sina praktiska anlag och skapa aktning och intresse för praktiskt arbete och praktiska yrken. I trä- och metallslöjden skall eleverna lära sig tillverka enkla föremål i trä, metall och annat material, vårda ytor, utföra ytbehandlingar samt förvärva kännedom om de vanligaste materialen och kunskaper om redskapens rätta användning och vård. Undervisningen skall utveckla elevernas förmåga till skapande arbete och deras känsla för färg, form och kvalitet och på så sätt ge estetisk fostran.

48 Vid fyra- och femåriga linjer vid allmänna läroverk, kommunala realskolor och praktiska kommunala realskolor är målsättningen enligt n. brev den 3 februari 1950 följande: Undervisningen i manlig slöjd har till uppgift att, på grundval av lärjungarnas i folkskolan inhämtade kunskaper och färdigheter i praktiskt arbete, bibringa dem förmåga att självständigt förfärdiga enkla föremål av trä eller annat lämpligt material för hemmet, skolan, leken och friluftslivet, fostra till allmän händighet, ordning och noggrannhet, utveckla praktiskt omdöme, formsinne och god smak samt väcka håg och aktning för handens arbete. För treårig realskollinje vid allmänt läroverk eller kommunal realskola blir målsättningen enligt n. brev den 31 maj 1957 följande: Undervisningen i slöjd i realskolan har till uppgift att, på grundval av folkskolans undervisning i ämnet, bibringa lärjungarna kännedom om de vanligaste slöjdmaterialen och grundlägga färdighet att använda de vanligaste redskapen i arbeten för eget bruk eller hemmets behov. Den åsyftar därjämte att hos lärjungarna utveckla praktiskt omdöme och händighet, förmåga till självständigt och skapande arbete, känsla för form, färg och kvalitet samt att väcka håg och aktning för handens arbete. Slöjdundervisningen omfattar olika arbetsformer. För närvarande förekommer huvudsakligen de traditionella formerna träslöjd och metallslöjd. Vidare förekommer i 3 klassen i folkskolan s. k. småslöjd (olika arbetssätt i förekommande material, såsom vikning, klippning, klistring e t c ) . I vissa försöksskolor förekommer i sjunde och åttonde klassen s. k. mångsidig slöjd. Dess innehåll och funktion behandlas nedan i anslutning till enhetsskolans kursplaner.

Tim- och kursplanerna 1.

Folkskolan

Här gäller ovannämnda undervisningsplan för rikets folkskolor. Där timplanen upptar undervisning i slöjd och hinder på grund av lokalbrist eller omständigheter av motsvarande slag föreligger för dylik undervisning, må skoldistriktet, efter medgivande av statens folkskolinspektör, under en övergångstid kunna uppskjuta införandet av slöjdundervisningen (punkt 4 i Anvisningarna till timplanerna). Timplaner (gemensamma för goss- och flickslöjd) : Särskild undervisning i slöjd förekommer ej på småskolestadiet i den vanliga skolundervisningen, utan ingår i form av småslöjd i ämnet hembygdskunskap med arbetsövningar. Timplanen för A-formen upptar för envar av klasserna 3—6 4 veckotimmar slöjd samt för klass 7 i sjuårig folkskola 4 veckotimmar (alternativ b), respektive 2 veckotimmar för elever, som skola undervisas i hushållsgöromäl (alternativ a ) .

49 Tiden för ämnet slöjd kan, om skolstyrelsen så beslutar, minskas med 1 å 2 timmar för klass 3 och 4 samt, därest undervisning i engelska är anordnad, jämväl för klass 5 och 6. För folkskolans högre avdelning samt för sjunde, åttonde och nionde klasserna i folkskola med flera än sju årsklasser föreligger av skolöverstyrelsen utfärdade förebilder till tim- och kursplaner. I klass 8 och 9 förekommer slöjd alternativt med yrkeskunskap 1 . (S. k. valfritt ämne kan dessutom vara slöjd.) Av undervisningen i yrkeskunskap är här särskilt av intresse »yrkeskunskap i anslutning till metallarbete», »yrkeskunskap i anslutning till träarbete» och »yrkeskunskap på allmänpraktisk linje». Timtalen för slöjd, respektive yrkeskunskap är mycket varierande enligt dessa timplaner. Olika varianter tillämpas vidare i klass 7 och 8 huvudsakligen beroende på om eleverna skall undervisas i hemkunskap och hushållsgöromål. Slöjdtimtalen blir i 8-årig skola: klass 8

klass 7 alt. 1

a

alt. 3

alt. 2

b a

2(4)

b

3(5)

a

b

—

—

c

a

b

—

i 9-årig skola: klass 7 alt. 1

a 2(4)

klass 9

klass 8

3(5)

alt. 2

alt. 3

alt. 2

alt. 3

alt. 1

b a

b

a

b

c

a

b

—

—

—

a

b

—

—

3 För läraravdelning, i vilken enligt skolstyrelsens beslut ej anordnas undervisning i engelska tillämpas timtalen inom parentes.Tiden för slöjd kan i klass 7 ökas en timme om tiden för engelska minska till 3 timmar. I klass 9 (alternativ 1) får slöjd ytterligare 2 timmar om tyska uteslutes. Kursinnehåll för gosslöjden: Träslöjd Tredje

klassen.

Småslöjd. Föremål av trä och i anslutning härtill försök med sågning, täljning, filning, borrning, hyvling och spikning. De vanligaste verktygens användning. i I klass 9 alternativ 3 förekommer dock båda ämnena samtidigt. 4

50 Målning med täckfärger, oljning med linolja. Eventuellt pappslöjd. Fjärde klassen. Föremål av trä och i anslutning härtill uppriktning av ett ämne, formning med spockskiva, rund- och figursågning, lodstickning med stämjärn, spikning och skruvning. Målning som tidigare. Betsning. Strykning med cellulosalackfärger, täckande oljefärg, limfärg. Femte klassen. Föremål av trä och i anslutning härtill spårfogning, borr- och centrumtappning, urholkning. Ytbehandling som tidigare. Kemisk betsning. Strykning med polityr och cellulosalack. Lasering. Sjätte klassen. Föremål av trä och i anslutning härtill upphyvling av tunna skivor, kättare sinkning, fogning, svarvning. Ytbehandling som tidigare. Sjunde klassen. Föremål av trä och i anslutning härtill gradning, tappning, sinkning, svarvning. Ytbehandling som tidigare. Slöjdritning. Materialkännedom. Verktygens och arbetsmaskinernas vård och rätta användning. Åttonde klassen. Föremål av trä och i anslutning härtill mera krävande former av g n d ning, tappning, sinkning, gering, slitsning, svarvning. Ytbehandling som tidigare, dessutom boning och polering. Slöjdritning. Materialkännedom. Verktygens och arbetsmaskinernas vård och rätta användning. För lärjungar, som undervisas enligt alternativ 1 b eller 3 b i timplansförebilderna för A-formen, dessutom följande: Enkla möbler. Reparationer och underhåll av möbler, husgeråd och ancra inventarier. Nionde klassen. Enkla möbler och andra föremål av trä. Reparationer och underhåll av möbler, husgeråd och andra inventarier. Ytbehandling som tidigare. Slöjdritning. Materialkännedom och inköpskunskap. Kostnadsberäkniigar. Verktygens och arbetsmaskinernas vård och rätta användning.

51 Metallslöjd Sjunde

klassen

Föremål av metall och i anslutning härtill filning och bockning, borrning, nitning, gängning, putsning, mjuklödning, lättare smide, svarvning. Målning, svartbränning, anlöpning, oxidering. Slöjdritning. Materialkännedom. Verktygens och arbetsmaskinernas vård och rätta användning. Åttonde klassen Föremål av metall och i anslutning härtill varmbockning, skålslagning, smide, hårdlödning, härdning och anlöpning, svarvning. Reparationsarbeten. Ytbehandling som tidigare. Olika syrors användning. Slöjdritning. Materialkännedom. Verktygens och arbetsmaskinernas vård och rätta användning. Nionde klassen. Föremål av metall och i anslutning härtill drivning, skrodning, svarvning. Reparationsarbeten. Ytbehandling som tidigare, patinering. Slöjdritning. Materialkännedom och inköpskunskap. Kostnadsberäkningar. Verktygens och arbetsmaskinernas vård och rätta användning. Skolöverstyrelsen har utfärdat omfattande metodiska anvisningar, beträffande vilka hänvisas till överstyrelsens av trycket utgivna »Undervisningsplan för rikets folkskolor» sid. 142 ff. Bland annat märkes i p. 4 följande uttalande: »Slöjdundervisningen har ein betydelsefull fostrande uppgift, men den bör inte i egentlig mening vara yrkesutbildande.» Slöjdundervisningen i hjälpklasserna Skolöverstyrelsen har enligt bemyndigande i nämnda n. brev den 4 juni 1!954 utfärdat tim- och kursplaner med tillhörande anvisningar för folkskolains hjälpklasser, samt förebilder till tim- och kursplaner för hjälpklass öwer den sjunde. I de allmänna anvisningarna för arbetet i hjälpklasser läses bland a n n a t : D»å de intellektuellt svagt utrustade eleverna ofta lättare vinner resultat gencom manuellt arbete än genom att syssla med intellektuella uppgifter och då p.åtagliga resultat är ägnade att skapa arbetsglädje och verka uppfostrande, b<'ör slöjd och annat manuellt arbete ha större utrymme i hjälpklasser än i v;anliga folkskoleklasser. Timplanerna för hjälpklasserna ge i de flesta fall större timtal åt slöjden äm folkskolans vanliga timplan. I klasserna 8 och 9 förekommer alternativ, diär yrkeskunskap helt eller delvis ersätter slöjd.

52 Kursinnehåll. Det i undervisningsplanens allmänna kursplan angivna kursinnehållet Iför de olika klasserna och slöjdarterna kan tjäna till huvudsaklig ledning, varvid dock förskjutningar i fråga om urvalet av arbeten och stegringsföljden bör göras allt efter lärjungarnas förmåga. Beträffande anvisningarna hänvisas till Undervisningsplan för rikets folkskolor sid. 260.

2.

Fortsättningsskolan

Ovannämnda av skolöverstyrelsen fastställda normalundervisningsplan för fortsättningsskolan skall enligt § 21 fortsättningsskolstadgan följas vid undervisningen, dock med möjligheter till avvikelser. Enligt den däri ingående timplanen förekommer arbetskunskap vid yrkefsbestämd fortsättningsskola med verkstadsarbete med timtal, som för olika alternativ uppgår itill 396, 264, 198 eller 180 undervisningstimmar, och vid yrkesbestämd fortsättningsskola utan verkstadsarbete med timtal, som för olika alternativ uppgår till 360, 240, 180 eller 132 undervisningistimmar. I det följande återges de kursplaner, som är av intresse i förevarande sammanhang. (De därvid fogade anvisningarna har här uteslutits.) Arbetskunskap i anslutning till metallarbete 1. Material. Järnmalmer, våra viktigaste gruvfält. Något om järnets framställning, tackjärnets förvandling till smidesjärn och stål samt olika järn- och stålsorters egenskaper och användning. Kort genomgång av andra metaller, som komma till användning i järnindustrien. 2. Verktyg och maskiner. Det viktigaste om verktyg och maskiner i skolverkstaden samt med tilllämpning på dem något om enkla maskinelement, såsom hävstången, kilen och skruven. Besök på arbetsplatser, såsom gruva, järnverk, mekanisk verkstad, plåtslageriverkstad och gjuteri. 3. Konstruktionsritning. Skissteckning efter verkliga föremål samt detalj ritning av föremål, avsedda att tillverkas av eleverna. I mån av tid renritning i vanligen använda skalor. Läsning av enkla arbetsritningar. 4. Verkstadsarbete. Tillverkning av föremål för praktiskt bruk genom filning, mejsling, nitning, smidning, gängning, härdning, svarvning, borrning och lödning. Ytbehandling, såsom svartbränning, oxidering, strykning med lack.

53 5 Räkning och bokföring. övningar i att lösa praktiska räkneuppgifter med tillämpning på järnindustrien. Enklare hantverksbokföring, avslutad med upprättande av självdeklaration. Det viktigaste om försändelser med olika transportmedel samt ifyllande av de vanligast förekommande blanketterna. 6 Hygieniska, samhälleliga och etiska synpunkter på arbetet. Arbetskunskap i anslutning till snickeri 1. Material. Viktigare inhemska virkessorter. Virkesträdens fällning, transport och försågning; virkets torkning. Olika virkessorters lämplighet för olika ändamål, övningar i att skilja olika trädslag från varandra. Några utländska virkessorter. 2. Verktyg och maskiner. Det viktigaste om verktyg och maskiner i skolverkstaden samt med till— liunpning på dem något om enkla maskinelement, såsom hävstången, kilen och skruven. Besök på arbetsplatser, såsom snickeriverkstad, snickerifabrik, sågverk, husbygge. 3. Konstruktionsritning. Skissteckning efter verkliga föremål samt detaljritning av föremål, avsedda att tillverkas av eleverna. I mån av tid renritning i vanligen använda skalor. Läsning av enkla arbetsritningar. 4. Verkstadsarbete. Förfärdigande av husgeråd, enkla möbler och andra nyttigheter samt prydnadsföremål efter måttskisser eller detalj ritningar; olika slag av sammansättningar. Ytbehandling, såsom betsning och strykning med polityr och cellulosalack samt målning. 5. Räkning och bokföring. Övningar i att lösa praktiska räkneuppgifter i anslutning till snickeriyrket. Enklare hantverksbokföring, avslutad med upprättande av självdeklaration. Det viktigaste om försändelser med olika transportmedel samt ifyllande av de vanligast förekommande blanketterna. G. Hygieniska, samhälleliga och etiska synpunkter på arbetet. Arbetskunskap i anslutning till manlig hemslöjd 1. Material. För det mindre hantverket och för den enskildes behov lämpliga sorter och dimensioner av trä och j ä r n ; trävirke för enklare möbler samt för repa-

54 ration av redskap och verktyg; järn och färdiga metalldelar för beslag, h o p sättning och vanligare reparationer. 2. Verktyg och maskiner. Det viktigaste om verktyg och maskiner i skolverkstaden samt med til 1— liimpning på dem något om enkla maskinelement, såsom hävstången, kihen och skruven. 3. Ritning. Skissteckning av enklare maskindelar, verktyg eller möbler. I mån av tid renritning i vanligen använda skalor. Läsning av enkla arbetsritningar. 4. Verkstadsarbete. Förfärdigande av enklare verktyg, redskap, möbler och prydnadsföremål; reparationer av redskap, möbler, maskiner och maskindelar. 5. Räkning och bokföring. Övningar i att lösa praktiska räkneuppgifter; beräkning av material- och arbetspriser för tillverkning av enkla redskap och möbler samt för reparationer av i hemmet och i ortens arbetsliv använda verktyg och maskiner. Enklare bokföring, avslutad med upprättande av självdeklaration. Det viktigaste om försändelser med olika transportmedel samt ifyllande av de vanligast förekommande blanketterna. 6. Hygieniska, samhälleliga och etiska synpunkter på arbetet.

3.

Enhetsskolan

Enligt Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet med nioårig enhetsskola, fastställda av skolöverstyrelsen för läsåren 1955/58, gäller följande. Undervisningen i praktiska ämnen omfattar på låg- och mellanstadiet slöjd och andra praktiska ämnen samt på högstadiet i första hand de två obligatoriska ämnena slöjd och hemkunskap. Dessutom tillkommer på högstadiet bland tillvalsämnena bl. a. trä- och metallslöjd och förberedande verkstadsarbete. Timplanerna är ej bindande i detalj. Timplanen för klass 1—6 i Aa-skolor upptar: klass 3 4 5 praktiska ämnen: slöjd hemkunskap trädgårdsskötsel 2 4 4

6 4

Därav frivilligt för skoldistrikten 2 veckotimmar i klasserna 4—6. (Undervisningstiden för hemkunskap bör motsvara sammanlagt minst en veckotimme. Undervisning i trädgårdsskötsel anordnas, där så är möjligt, under omkring 20 lektionstimmar per läsår i klasserna 5 och 6.)

55 Timplanen för klasserna 7, 8, 9 a och 9 g upptar slöjd 2 veckotimmar i klass 7 och 1 veckotimme i klass 8. Därjämte kan tillval av ämnet ske i klass 7 med 3 veckotimmar som praktiskt tillvalsämne och med 2 veckotimmar som fritt valt arbete samt i klass 8 med 4 veckotimmar som praktiskt tillvalsämne och 1 veckotimme som fritt valt arbete. Slöjd kan förekomma i klass 9, dock ej i klass 9 g. Huvudmoment för slöjd: Lågstadiet. Det praktiska arbetet ingår i Hembygdskunskap med arbetsövningar under rubriken Arbetsövningar i klasserna 1—3. Skoldistrikten har dessutom rätt att i klass 3 tillägga ytterligare två veckotimmar med undervisning i småslöjd och enkla hemsysslor. Mellanstadiet. För undervisningen i slöjd finns två alternativ: 1) längre kurs i textilslöjd och kortare kurs i trä- och metallslöjd 2) kortare kurs i textilslöjd och längre kurs i trä- och metallslöjd. Alternativ 1 (längre kurs i textilslöjd och kortare kurs i trä- och metallslöjd) omfattar: a. Textilslöjd b. Trä- och metallslöjd De vanliga slöjdverktygens användning. Tillverkning av några enkla föremål i trä, eventuellt med kompletterande material. Spikning, skruvning, limning. Enkla reparationer. Alternativ 2 (kortare kurs i textilslöjd och längre kurs i trä- och metallslöjd) omfattar: a. Textilslöjd b. Trä- och metallslöjd De vanliga slöjdverktygens användning. Tillverkning av enkla föremål i trä och, där förutsättning finns, även i metall. Enkla metoder att sammansätta föremål. Tillverkning av sammansatta föremål i trä. Även komplettering med ann a t material, såsom vid tillverkning av lampa med skärm eller segelbåt. Svarvning. Ytbehandling, skötsel av ytor. Enkla reparationer.

56 I anvisningarna

för de praktiska

ämnena anföres bland annat:

1. Eleverna bör systematiskt övas att arbeta självständigt och under eget ansvar och att därvid utnyttja olika slags arbetsmaterial, göra egna iakttagelser och beräkningar och på grundval därav dra slutsatser. 2. Målmedvetet bör man söka vänja eleverna vid produktivt och friktionsfritt samarbete med kamrater. Åtskilliga uppgifter kan lösas under grupparbete eller andra former av samverkan mellan eleverna. 3. De rika tillfällen till kontakt med hemmet, som slöjd och andra praktiska ämnen erbjuder, bör tillvaratagas. 4. Samverkan bör främst ske mellan de praktiska ämnena men även med andra ämnen, såsom modersmålet, samhällskunskap, matematik, naturkunskap, teckning och musik (tillverkning av enkla instrument). 5. Slöjden bör ej vara bunden till någon viss modellserie; arbetena bör i görligaste mån anpassas efter elevens önskningar och förutsättningar. Den bör därjämte få olika karaktär i olika bygder och anpassas efter ortens arbetsliv, den hemslöjd som där förekommer osv.

Högstadiet. Undervisningen är uppdelad på två alternativ. 1 Alternativ 1 (kurs med tyngdpunkten på textilslöjden) omfattar a. Textilslöjd b. Trä- och metallslöjd Materialkännedom och inköpskunskap. Reparationer och underhåll av hemmet, dess möbler, husgeråd och andra inventarier. Ekonomisk orientering angående värdet av hemreparationer. Eventuellt något slöjdarbete samt någon övning i ytbehandling och underhåll av ytor. Enkel verktygsvård. Skyddsåtgärder. Alternativ 2 (kurs med tyngdpunkten på trä- och metallslöjden) omfatta:: a. Textilslöjd — b. Trä- och metallslöjd. Materialkännedom och inköpskunskap . Reparationer och underhåll av hemmet, dess möbler, husgeråd och andia inventarier. Ekonomisk orientering angående värdet av hemreparationer. Tillverkning av föremål i trä och metall. Svarvning. Ytbehandling och underhåll av ytor. 1 För trä- och metallslöjd som tillvalsämne i klass 7 och 8 anges en utvidgad kuis, som bl. a. omfattar stillära och heminredning.

57 Slöjdritning. Verktygens och arbetsmaskinernas vård och rätta användning. Skyddsåtgärder. Kostnadsberäkningar. I anvisningarna för slöjd på högstadiet ingår bland annat. 1—3. = närmast föregående anvisningar. 4. Vid undervisningen i textilslöjd bör samverkan ske med undervisningen i modersmålet, samhällskunskap, matematik, teckning, trä- och metallslöjd och hemkunskap samt praktisk yrkesorientering (utbildningsfrågor). Vid undervisningen i trä- och metallslöjd bör samverkan ske med modersmålet, samhällskunskap, matematik, fysik, (tillverkning av redskap), teckning (slöjdritning, dekorationer), musik (tillverkning av instrument), gymnastik med lek och idrott (tillverkning av redskap), textilslöjd och hemkunskap samt praktisk yrkesorientering (utbildningsfrågor). 5. Varje elev gör en beräkning av kostnaderna för material och övriga tillbehör, som erfordras för utförande av åtminstone något slöjdarbete. Eleven göres därvid uppmärksam på att han bör välja material, som ur estetisk synpunkt och med avseende på kvalitet och pris kan anses fördelaktigt under givna förhållanden. 6. Textilslöjden — • 7. Trä- och metallslöjden bör ej vara bunden vid någon viss modellserie; arbetena bör i görligaste mån anpassas efter elevernas önskningar och förutsättningar. I arbetet kan ingå även reparationer av föremål, som medförts från hemmet, och tillverkning av material för experiment, som eleverna är sysselsatta med. Vid arbetets planläggning och utförande skall förutom olika träslag och metaller även elektrisk monteringsmateriel, textilier m. m. komma i åtanke. Slöjdritning förutsätter bekantskap med de linjer, tecken och skalor, som enligt Svensk Standard bör tillämpas å alla ritningar. Ytbehandling kan utföras medelst cellulosalack enbart eller i förening med färgbets, medelst kemisk bets, lasering, olika slags täckande färger o. s. v. I undervisningen bör ingå kännedom om olika lösningsmedel, tillredning av bets, polityr och oljefärg. Råd bör lämnas angående inköp av ytbehandlingsutensilier. För hjälpklassernas högstadium har skolöverstyrelsen i januari 1956 utgivit förebilder till tim- och kursplaner avseende bl. a. slöjd. Utöver vad som framgår av »Timplaner och huvudmoment» har undervisningsrådet B. Beskow lämnat nedanstående uppgifter angående skolöverstyrelsens avsikter beträffande införandet i slöjdundervisningen av s. k. mångsidig slöjd. Den praktiska och sociala fostran är skolslöjdens grundläggande uppgift, och den är helt förhärskande på låg- och mellanstadiet. Med högstadiet — framför allt om ett åttonde och eventuellt ett nionde skolår införts — kommer emellertid till den-

na grunduppgift nya viktiga uppgifter för skolslöjden. Eleverna är nu uppe i deen ålder, då de måste börja tänka på att välja yrke. Skolan hjälper dem därvid genom den yrkesorienterande undervisning, som bör mynna ut i praktisk yrkesorienUering, varvid eleverna själva på arbetsplatser i näringslivet får stifta personllig bekantskap med olika tilltänkta yrken. Denna form av orientering ger framför alllt en konkret föreställning om några olika arbetsmiljöer. Meningen är också, att elieven skall få tillfälle att pröva sina egna anlag i olika arbetsuppgifter. Möjligheterna till en sådan praktisk anlagsorientering är emellertid rätt begränsade på arbettsplatser ute i näringslivet. På den punkten har skolan betydligt större möjligheter, om man med tanke på detta orienteringsbehov har inrett en lämplig slöjdsal fiör eleverna på högstadiet, framför allt i åttonde klassen. Den mångsidiga slöjd, som kan bedrivas i en sådan slöjdsal, kan omfatta måniga olika arbetsgrenar. Det naturliga är att låta snickeriarbete eller metallslöjd utgöira en stomme och alltså låta den vanliga utrustningen för detta arbete få inennot hälften av utrymmet. Resten av utrymmet kan efter lärarens och ortens intressem fördelas på sådana arbetsområden som målning, elektriskt arbete, bokbinderi, foto, linoleumtryck, keramik, skolagning och plastarbete. Omväxlingen i arbetsuppgifter kan göra arbetet i en sådan slöjdsal på nytt lus tbetonat för elever, som börjat tröttna på det mera enahanda arbetet i trä- och metallslöjden, och de kan utföra många arbeten till personlig nytta och glädje för siig själva eller sina anhöriga. Huvudsaken är emellertid varken denna stimulerandle omväxling eller de nyttiga arbetsprodukterna, utan att eleven får ett naturligt tillfälle att pröva sitt eget handlag med olika verktyg och arbetsmaterial och därmed hjälp att bedöma, vilka praktiska arbetsuppgifter han kan göra sig gällande i och passa för. Slöjdläraren bör tillsammans med yrkesvalsläraren iakttaga elevens försök på olika områden, hjälpa honom att bedöma resultaten och utan att ingripa i elevens rätt att själv fritt välja sitt yrke hjälpa honom till fortsatt praktisk yrkesorientering i näringslivet och eventuellt att börja en yrkesutbildning efter skolans slut. 4.

Läroverken

Enligt kungörelsen den 3 februari 1950 (nr 60) ang. timplaner för rikets allmänna läroverk är timantalet för manlig slöjd följande (gäller även för kommunal realskola) : Allmän linje. Femårig realskola: 2 veckotimmar i envar av klasserna 1—41. Fyraårig realskola: 2 veckotimmar i envar av klasserna 1—31. Handelslinje: 2 veckotimmar i första årskursen. För treårig realskollinje finns provisorisk timplan intagen i Aktuellt 1953 s. 276. Enligt denna är timtalet i manlig slöjd 2 veckotimmar i vardera 1 Efter medgivande av rektor må manlig lärjunge i realskolans näst högsta klass kunna följa den för kvinnliga lärjungar angivna timplanen i övningsämnen (och vice versa).

59 a klasserna 1 och 2. — Enligt kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 327) om ändring i ovannämnda kungörelse nr 60/1950 blir i treårig realskola timantalet i slöjd (alltså både manlig och kvinnlig slöjd) 2 timmar i klass 1 (med iT.öjlighet till avvikelser där maskinteknisk linje eller handelslinje finnes) sant 2 timmar i klass 2 för lärjungar som ej deltar i undervisningen i hush.illsgöromål. Å handelslinje blir timtalet 2 veckotimmar i årskurs 1 för lärjungar som ej deltar i undervisningen i hushållsgöromål. Dessa bestämmelser skall äga tillämpning successivt från och med läsåret 1958/59. Kungörelsen skall äga tillämpning jämväl å kommunal realskola. Undervisning i frivillig slöjd anordnas å tid utom timplanen i den utsträckning därtill anslagna medel medgiver. Kursplan för fyra- och femårig realskola enligt n. brev den 3 februari 1950 är i gällande delar följande (jfr nedan angående provisoriska kursplaner för klass l 4 , l 5 och 2S) : femårig

realskollinje:

Klass 3. Träslöjd: föremål av svårare konstruktion, alltefter lärjungens förmåga, efter fritt val och efter av eleverna utförda skisser och ritningar; ytbehandling. Reparationer av föremål från hemmet m. m. Fysikslöjd: tillverkning av apparater för fysikaliska laborationer samt av enklare maskiner. Alternativ. Metallslöjd: enkla föremål utan sammansättningar eller med lättare sådana. Klass U. Träslöjd: hemreparationer och fysikslöjd såsom i föregående klass. Alternativ. Metallslöjd: föremål med lättare sammansättningar, enklare smide m. m. Fyraårig realskollinje: Klass 2—3 lika med klass 3"'—klass 4 5 . Handelslinje: Första årskursen lika med klass 4 3 . Alternativ. Bokbinderi: grundläggande övningar i bokbinderi, såsom fastsättning av lösa planscher, uppklistring av kartor, häftning; inbindning av någon bok i klotband. Anm. 1. Lärjungar i klasserna 4 5 och 3 4 , som icke deltagit i manlig slöjd i föregående klasser, utföra enklare slöjduppgifter, avpassade efter deras förmåga. Anm. 2. I läroverk med inbyggd teknisk linje må i slöjdundervisningen i klasserna 3 5 och 2 4 inläggas en eller annan enklare uppgift i verkstadsarbete. Kursfördelningen för fyraårig realskola skulle lända till huvudsaklig ledning även för kommunal realskola. Genom n. brev den 31 maj 1957 har Kungl. Maj :t fastställt kursplan för

60 treårig realskola att tillämpas successivt från och med läsåret 1958/59. För tiden dessförinnan finns provisorisk kursplan intagen i Aktuellt 1953 s. 281. Den nya kursplanen är av följande lydelse (gäller även för kommunal realskola) : Klass l1. Träslöjd: föremål av svårare konstruktion, alltefter lärjungarnas förmåga, efter fritt val och efter av lärjungarna utförda skisser och ritningar. Svarvning. Ytbehandling. Reparationer av föremål från hemmet m. m. Fysikslöjd: tillverkning av apparater för fysikaliska laborationer samt av enklare maskiner. Verktygens och arbetsmaskinernas vård och rätta användning. Skyddsåtgärder. Alternativ. Metallslöjd: enkla föremål utan sammansättningar eller med lättare sådana. Svarvning. Verktygens och arbetsmaskinernas vård och rätta användning. Skyddsåtgärder. Klass 2. Träslöjd. Svarvning. Hemreparationer och fysikslöjd såsom i föregående klass. Verktygens och arbetsmaskinernas vård och rätta användning. Skyddsåtgärder. Alternativ. Metallslöjd: föremål med lättare sammansättningar, enklare smide. Svarvning. Verktygens och arbetsmaskinernas vård och rätta användning. Skyddsåtgärder. För läsåret 1957/58 har skolöverstyrelsen den 10 juli 1957 fastställt provisoriska kursplaner för klasserna 1*, l 5 och 2 5 i allmänna läroverk och kommunala realskolor. Kursplanen för ämnet slöjd har följande lydelse: Fyraårig realskola: Klass 1. Träslöjd: föremål av sammansatta delar av enkel eller något svårare konstruktion. Svarvning. Ytbehandling. Metallslöjd: kompletteringsarbeten till i träslöjden förfärdigade föremål. Verktygens och arbetsmaskinernas vård och rätta användning. Skyddsåtgärder. Femårig realskola: Klass 1. Föremål av trä utan sammansättningar eller med enkla sådana. Ytbehandling. Klass 2. Lika med klass l 4 . För övriga klasser i fyra- och femårig realskola gäller alltjämt den äldre kursplanen. Skolöverstyrelsen har den 31 maj 1954 utfärdat metodiska anvisningar för undervisningen i manlig slöjd i realskolan. Härom hänvisas till Aktuelt 1954 s. 215. För praktiska kommunala realskolor kommer skolöverstyrelsen innevarande år att utfärda nya normalundervisningsplaner. För i folkskolan inbyggda realskollinjer har skolöverstyrelsen hittills, med vissa små justeringar, fastställt tim- och kursplaner enligt som bilags til i Samma kursplan gäller för handelslinjens första årskurs med tillägg av enklare smid.1.

61 betänkandet med förslag till undervisningsplan för rikets folkskolor intagna »Tim- och kursplaner för inom folkskolan anordnade realskoillinjer (klasserna 7, 8 och 9)». Hur dessa beslut i fortsättningen kommer att gestalta sig torde vid detta betänkandes avfattande ännu vara för tidigt att yttra sig om. 5. Folkskoleseminarier Föreskrifterna härom är intagna i kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 659) ang. undervisningsplan för folkskoleseminarierna. Timplan: klass I klass II klass III klass IV Summa fyraårig linje 4 4 2 1U 9 studentlinje 5 4 — Kursplan: A. Fyraårig linje. Klass 1. Pappslöjd. Förfärdigande av enkla föremål av papp, kartong och papper samt enkla bokband (kartonering). (Åt denna slöjdart bör beräknas högst en tredjedel av den åt ämnet i denna klass anslagna tiden.) Träslöjd. Förfärdigande, efter av eleverna utförda skisser, av enkla föremål, företrädesvis sådana, som lämpa sig för den första slöjdundervisningen i folkskolan. Ytbehandling. Arbeten efter fritt val och efter elevernas egna ritningar. Verktygskunskap och materialkännedom. Virkets byggnad och förvaring. Klass II. Träslöjd. Förfärdigande, efter av eleverna utförda skisser, av enkla föremål med något svårare sammansättningar, företrädesvis sådana föremål, som lämpa sig för den fortsatta slöjdundervisningen i folk- och fortsättningsskolan. Enklare svarvning. Ytbehandling. Arbeten efter fritt val och efter elevernas egna ritningar. Fortsatt undervisning i verktygskunskap och materialkännedom. Klass III. Metallslöjd. Förfärdigande av enkla föremål av metall med särskild hänsyn till sådana föremål, som kunna lämpa sig för slöjdundervisningen i folk- och fortsättningsskolan. Metallers ytbehandling och färgning. Arbeten efter fritt val och efter elevernas egna ritningar. Verktygskunskap och materialkännedom. Metodik. Slöjdens betydelse som uppfostringsmedel samt dess hygien. Grunderna för uppgörande av modellserier för slöjdundervisningen samt slöjdens metodiska behandling i folk- och fortsättningsskolan. B. Studentlinje. Klass I och klass II som i klasserna I 4 —III 4 . Anm. Å båda linjerna må i de olika klasserna övningar i materielslöjd anordnas, varvid undervisningsmateriel för olika ämnen, exempelvis räkning och geometri, geografi, hembygdsundervisning och fysik, förfärdigas. Härtill kommer den praktiska lärarutbildningen. Inga metodiska anvisningar finnas utfärdade för undervisningen vid folkskoleseminarierna.

62 Vid lärarhögskolans mellanskollärarlinje förekommer även undervisning i slöjd, uppdelad på en kurs under terminstid och en kurs under sommaren. Målsättningen blir väsentligen densamma som vid folkskoleseminarierna, men närmare bestämmelser om kursplanen finns ej utfärdade. Den sammanlagda undervisningstiden motsvarar ungefär folkskoleseminariernas. 6. Skolor för barn med vissa

handikap

A. Skolor för döva Undervisningsplaner är fastställda av skolöverstyrelsen år 1940. Enligt dessa placerades eleverna vid 10—11 års ålder i skolornas snickeri-, skrädderi- och skomakeriverkstäder. En omläggning till pedagogisk slöjd är avsedd. Författningarna angående dövskolorna är emellertid under omarbetning och i avvaktan därpå utfärdas ej ny undervisningsplan. I 1945 års dövstumutrednings betänkande (SOU 1947:64) finns förslag angående slöjd- och hantverksundervisning. Förslagen innebär en omläggning till mera slöjdbetonad och mindre hantverksmässig undervisning och är delvis genomförda. I de två högsta klasserna är det meningen att slöjdlärarna skall ge praktisk orientering i respektive yrken. Efter en lönereglering år 1955 kallas de tidigare arbetslärarna i dövskolornas barndomsskolor slöjdlärare. Man har nu slöjdlärare i snickeri, skrädderi och skomakeri. Meningen är, att snickeritjänsterna skall vara kvar, förändrade till tjänster i träslöjd, att skrädderi- och skomakeritjänsterna skall successivt indras och att nya slöjdlärartjänster skall inrättas för annan slöjd, som ännu ej närmare bestämts till sin art, t. ex. läderslöjd, småslöjd och keramik. De nuvarande slöjdlärarna har skyldighet att även arbeta i sitt fack for skolans behov. De är mera hantverkare. Vid nytillsättning av tjänst kommer att fordras även teoretisk utbildning mera liknande slöjdlärarnas v:d andra skolor. B. Särskolor Slöjdlärartjänsterna är statligt reglerade fr. o. m. den 1 juli 1955. Särskolereglemente har utfärdats den 16 december 1955 (SFS nr 730). En provisorisk undervisningsplan finnes, fastställd av skolöverstyrelsen den 12 februari 1946. Där angives, att undervisningen i slöjd har till uppgift a.t utveckla lärjungarnas arbetsduglighet och väcka deras arbetshåg, att bibringa dem förmåga att förfärdiga enkla och nyttiga föremål av olika material samt att hos dem utbilda god smak och praktiskt omdöme. Anvisningarna i övrigt är av följande lydelse: Slöjdundervisningen har i sinnesslöskolan (d. v. s. numera särskolorna,, en fundamental betydelse för lärjungens hela utveckling och för hans möjlighet att i framtiden reda sig i det praktiska livet. Det fostrande momentet

63 i slöjdövningen är viktigare än det rent hantverksmässiga. Läraren bör därför noga planlägga arbetet, så att det ger mångsidig övning såväl för handen som för uppfattning och karaktär. Lärjungar med ringa uthållighet böra i början övas med arbeten, som snart bli färdiga, och först så småningom tränas till större uthållighet. Trötthet och leda vid arbetet bör undvikas. Hänsyn bör tagas till lärjungarnas olika uthållighet. För många lärjungar är det således mindre lämpligt att behöva sysselsättas med samma arbete två slöjdtimmar å rad, för andra kan det vara ett missgrepp att bryta ett arbete, som fångar deras intresse och med vilket de gärna syssla flera timmar i följd. Man bör undvika större arbeten, där samma arbetsmoment oupphörligt upprepas, och i stället välja arbeten, som ge möjlighet till omväxling och lämplig stegring av svårighetsgraden, samtidigt som de äro uppfostrande ur andra synpunkter. Vid valet av arbeten bör även den synpunkten beaktas, att det som förfärdigas skall vara användbart och behövligt, exempelvis för lärjungarnas lekar, för hemmet, för undervisningen, för lärjungens eget behov, för skolhemmet, för scoutarbetet osv. Därigenom får arbetet mening och mål. På lågstadiet, då både flickor och gossar undervisas i samma handarbete, böra följande övningar förekomma: kartong- och trädningsarbeten, enkel sömnad på glest tyg, stickning med 2 stickor samt tillverkning av enklare leksaker, t. ex. tömmar, bollar och vaxduksdjur. För flickorna böra sedan förekomma olika slag av kvinnlig slöjd, såsom virkning, stickning med 5 stickor, praktiska sömnadsslag (fållstygn, kaststygn, maskinsöm, knapphål, isättning av knappar), vävning, stoppning, lagning, knyppling samt prydnadssöm. Gossarna böra företrädesvis övas i träslöjd, vilken bör omfatta tillverkning av barkarbeten, leksaker, undervisningsmateriel och nyttosaker. I övningarna böra ingå sådana arbetsmoment som sågning, filning, hyvling, olika sammansättningar samt målning och betsning. Andra slöjdarter, som kunna förekomma, äro borstbinderi, mattflätning, skomakeri, korgmakeri och metallslöjd. För både gossar och flickor lämpa sig dessutom halmarbeten och pappslöjd. På grund av den stora olikhet med avseende på anlag och utveckling, som i åder mellan lärjungarna i en sinnesslöskola, bör varje elev få fortskrida i arbetet allt efter förmåga och vunnen färdighet, oberoende av kamraterna. Uppgifternas svårighetsgrad och kraven på noggrannhet i utförandet böra anpassas efter lärjungarnas förmåga och aldrig ställas så höga, att arbetsglädjen går förlorad. Slöjdundervisningens stora betydelse som etiskt fostrande (renlighet, noggrannhet, uthållighet, hjälpsamhet, arbetsglädje) eller som intellektuellt utvecklande i olika riktningar bör städse uppmärksammas. Slöjdundervis-

64 ningen utgör i nämnda avseende en av sinnesslöskolornas värdefullaste tillgångar. Med hänsyn till de många olika slöjdarbetena och deras olika utformning på olika anstalter är det önskvärt, att på varje anstalt en mera detaljerad plan uppgöres för detta ämne. C. Vid epileptikerskolor finnes endast någon enstaka slöjdlärartjänst. Enligt en av slöjdlärarutredningen gjord statistisk undersökning av slöjdundervisningen i skolorna läsåret 1955/56 (jfr 5 kap.) var sammanlagda antalet veckotimmar i träslöjd då 65 913, i metallslöjd 6 153 och i a n d r a slöjdarter (pappslöjd och bokbinderi m. m.) 1 142 (Tab. 1, intagen i 5 k a p . ) . I enhetsskolans klass 9 y aktualiseras frågan om gränsdragningen mellan slöjd- och yrkesundervisningen. Där förekommer undervisning i yrkesämnen antingen som ren yrkesundervisning eller också som »allmänpraktisk kurs». Denna undervisning ligger i och för sig utanför slöjdens område. Det kan dock ofta ifrågakomma, att slöjdläraren bestrider sådan undervisning, särskilt då i allmänpraktisk kurs. Sådan kurs förekommer än så länge endast inom några få skoldistrikt, men dess införande planeras på många håll. Arbetet i allmänpraktisk kurs liknar mångsidig slöjd men har större timtal till sitt förfogande (omkring 25 veckotimmar) och är alltså mer yrkesanknutet (utan yrkesfixering). Det omfattar i fråga om metall- och träarbete reparationsarbeten, verktygsvård, motorteknik och elteknik samt vidare andra yrkesområden i mån av lärarnas kvalifikationer, t. ex. ytbehandling. De vanligaste arbetsområdena blir därför elementärt mekaniskt verkstadsarbete, motorteknik, elteknik, snickeri och ytbehandling. Enligt uppgift från skolöverstyrelsen får eleverna för närvarande i regel pröva dessa 5 olika arbetsområden under höstterminen, det vill säga i medeltal 3 veckor för varje arbetsområde. På vårterminen får de, om deras yrkesplaner klarnat något, ägna större del av tiden åt det yrkesområde de funnit sig föredra. Huvudsyftena med utbildningen är att eleverna skall få tillfälle till en ingående prövning av sina praktiska anlag och inhämta färdigheter för kommande förvärvsarbete. Undervisningen är främst avsedd för elever som ej är mogna att välja yrkesriktning samt för sådana som ämnar välja yrken där ordnad utbildning ej finns eller kommer på senare stadium. Bland eleverna i allmänpraktisk kurs kommer att ingå elever som på grund av bristande begåvning eller bristande mognad lyckats mindre väl i det dittillsvarande skolarbetet och därigenom blivit likgiltigt eller fientligt inställda till skolarbetet. Dessa skall nu genom det praktiska arbetet bibringas en mer positiv inställning till arbete och utbildning. Slöjdlärare med den rätta pedagogiska inställningen torde vara väl lämpade att meddela sådana delar av undervisningen, som deras utbildning passar för. Därvid måste de dock betraktas som yrkeslärare och deras kompetens provas

65 enligt för klass 9 y gällande bestämmelser. Beträffande sistnämnda slag av tjänstgöring och beträffande yrkesundervisning på mera specialiserade linjer av klass 9 y kan det allmänt sägas, att slöjdlärarna icke utan vidare kan anses kompetenta härtill, i det att för yrkeslärarkompetens bl. a. fordras längre yrkeserfarenhet än som hittills fordrats eller här kommer att föreslås för slöjdlärarnas del. Emellertid torde framdeles en del av yrkeslärarna för klass 9 y komma att rekryteras från slöjdlärarna. För detta ändamål blir det nödvändigt med fortbildningskurser. På grund av bestämmelserna i 49 § Allmänna försöksskolebestämmelserna kan slöjdlärare med omfattande och kvalificerad yrkeserfarenhet även eljest komma att bestrida yrkesundervisning efter skolöverstyrelsens prövning av deras kompetens som yrkeslärare. Det eftersträvas numera, att gossar skall ha möjlighet att få undervisning i kvinnlig slöjd och flickor i manlig slöjd. Enligt gällande undervisningsplan för rikets folkskolor finns möjlighet för flickor att delta i träoch metallslöjd och för gossar att delta i textilslöjd, därest enligt skolstyrelsens bedömande hinder härför ej föreligger. —• I enhetsskolans Timplaner och huvudmoment förekommer ej längre några sådana termer som »manlig» och »kvinnlig» slöjd. — Vid de allmänna läroverken finns möjlighet för flickor att delta i frivillig manlig slöjd (och vice versa). Vid treårig realskollinje skall ämnet benämnas slöjd och lärjunge i princip äga följa undervisningen antingen i träslöjd och metallslöjd eller i textilslöjd.

FEMTE KAPITLET

Slöjdundervisningens omfattning uttryckt i lärartimmar

Slöjdlärarutredningen har genom enkät till samtliga skoldistrikt s a m t till rektorerna vid allmänna läroverk, kommunala realskolor, praktiska kommunala realskolor, högre folkskolor, privatläroverk under skolöverstyrelsens inseende och folkskoleseminarier införskaffat vissa uppgifter angående slöjdundervisningen och slöjdlärarkåren läsåret 1955/56. Det för folkskolorna använda frågeformuläret framgår av bil. 1. Denna undersökning visar, att sammanlagda antalet lärartimmar i slöjd vid ifrågavarande skolor var 73 208 veckotimmar, vilket fördelade sig på de olika skolformerna och slöjdarterna på sätt som framgår av vidstående tabell 1. Härtill kommer slöjdundervisning i dövskolor, särskolor och i enstaka fall i andra skolor och anstalter. Vid skolorna för döva var läsåret 1955/56 antalet veckotimmar i träslöjd 83 och i annan slöjd 167. Slöjdundervisningen vid särskolorna låter sig ej ange i bestämda veckotimtal, eftersom undervisningen där bedrivs i andra former. Undervisningen vid dessa olika läroanstalter, som uppvisar olika särdrag i fråga om kursplaner och lärarutbildning, har ej ansetts lämpligen böra sammanräknas med sifferuppgifterna om skolslöjden från ovannämnda enkät. Däremot får hänsyn tas till dessa läroanstalter vid bedömandet av det framtida slöjdlärarbehovct. Det sammanlagda timantalet 73 208 veckotimmar bestreds till betydande del av lärare med mindre än 30 veckotimmar. Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade slöjdlärare (1203) hade i medeltal 33,7 veckotimmar (sammanlagt 40 583 veckotimmar) och icke behörighetsförklarade slöjdlärare (1 038) i medeltal 10,5 veckotimmar (sammanlagt 10 855 veckotimm a r ) , medan av folkskollärarna 4 963 undervisade i slöjd och därvid hade i medeltal 4,4 veckotimmar (sammanlagt 21770 veckotimmar) (tabell I). Till en viss grad torde denna ordning komma att bli bestående. En del skolor på landsbygden kommer alltid att vara i behov av deltidstjänstgörande slöjdlärare. Utvecklingen går dock mot slöjdlärartimmarnas överförande till heltidstjänster, och man kan därför lämpligen utgå från det för läsåret 1955/56 konstaterade veckotimtalet vid beräkning av det samlade slöjdiärarbehovet. Fördelat på heltidstjänster skulle det motsvara (73 208:30=) 2 440 slöjdlärare. Det gäller därpå att undersöka i vad mån slöjdundervisningens omfattning kan antas öka eller minska i fortsättningen. Äldre siffror, som är säkert jämförbara, torde icke föreligga. Av tabellerna II o:h

67 OC

rf

O

tO

M CD

CN

O » t>T OC

0"

O

O

~

oc r -

•* i l •«*

? : S5 OC CN n ^ t

r»

O 0

aB B B

SS 3 i

. «

v

i-~

• ^

n

•*

rf

,

b. C:

bl 0

CO

(O

<

00 0 CN

H -4 B b ^ P on -* - 3

1 CN

I OC

CO CN

1 W

0 CN

•<eC

-1

^

u cd

y 0

•o IQ '-t »O OS

r—

O

^ £ rf

l O

•t-'

BO

c

rf

•< S

N 1

t-

1 ""

C5 CN

T3 C

<j

,_,

CD CN

5T3 C fe

1 1

I C5

PH

OC

1 r«

"* CO

°c VI

rf

, b.

"C

S S c

•"-> :Q

~

öi

*CJ c Cj

C C

•c; "t;

CN l-H i l oc kö c l

•** <-l

OC CN CS 1 1

CD 00

«J B

CO 10

co > 3 : 0

p-l

~> rf

rf

OJ

u

a

'rf

t e 1-1 OS • *

t-

"#

O

1—1

H

OC

>*

t— CO

CM

CJ

bl

C

»2 a

s l>

5 -d

a 5 ;

"b

"*

^H m CO CN

rH

p CN

rt <c fe

CO

p

~

S c

! rf .

u

1— CN

s «c

0 O

CC CO rf

» 1 C! H K i-t «

00 CO

l ^

(35 lO (O

r j * SN f)

CD l O

vO (O

C5 k »

c/3 •*• . 3

sO 1/5 Irf bl

pH

0)

*J

rf

I O OC w 10 l > CN

C b,

l> rf _ • *-> w

c

fe

r>

0 O

•>* OC

cc oc

rt

-*

CO

SN

'o e/3

u 0

CO

r« CD <3i

O

Fl

0 0 0 CN

n

*-

CN

Irf 1/5

B a

rt

(6

<;2

H

O CD

rf u

rf •—t

OM

> t.

B

u

s°

irf

rf »C *• 0 C rf'rf a c a 3

^^

0 u

rf t a C O

^

•C a

ä >

t.

b

c -

.3 ° i

Folkningss Allmä Komm lor Prakti realski folksk

c

0 0 CO

tn

c

C

a c

> (Um bioj C b ^ -g 0 .a M 8 -1 0 .S CL,

W

rf B S c/3

68 III framgår emellertid, att i folkskolan antalet slöjdlärare (med undantag av timlärare med mindre än 15 veckotimmar i fortsättningsskolan och lärare i läsämnen med undervisning även i slöjd) samt antalet slöjdavdelningar och i undervisningen deltagande lärjungar stadigt ökats under läsåren 1951/55. Vid försök att bedöma den framtida utvecklingen möter många osäkra faktorer. 1) Den demografiska utvecklingen. I realskoleutredningens betänkande Realskolan under övergångstiden (SOU 1955:53) ingår i bilaga 2 en tabell X. Framskriven folkmängd i åldrarna under 21 år i tusental åren 1954— 1972 (tabell IV). Denna tabell, som övertagits från 1949 års arbetskraftsutrednings betänkande Arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet (SOU 1955:34), samt av realskoleutredningen något utbyggts, torde kunna läggas till grund för en beräkning av antalet barn i de åldrar, där slöjdundervisning förekommer. Det torde vara lämpligt att räkna med åldern 9— 16 år (7 årsklasser), d. v. s. från 3 klassen i folkskolan, då egentlig slöjdundervisning börjar, till och med 9 klassen i folkskolan. Härigenom inbegripes även realskolan till största delen. Från slöjdundervisning för högre åldersgrupper, som utgör endast en obetydlig del av den sammanlagda slöjdundervisningen, bortses i detta sammanhang. Man kunde tänkt sig att söka fastställa antalet gossar i åldern 9—16 år. Den allmänna utvecklingen framgår emellertid lika tydligt av de sammanlagda siffrorna för de olika årgångarna. För övrigt förekommer ju, att även flickor undervisas i träslöjd och metallslöjd, medan å andra sidan gossar i en del fall väljer textilslöjd (se tabell 3 i det följande). Nedanstående tabell har erhållits genom att addera folkmängdssiffrorna från tabell IV för berörda åldersgrupper för åren 1955—1972. Tabell 2. Folkmängden

inom åldersintervallet 9—16 år i tusental vid slutet av åren 1955—1972.

810,2

841,9

867,1

872,5

861,8

837,9

813,7

791,2

768,8

, 1964

746,7

728,8

716,1

706,2

694,4

680,5

671,1

665,3

661,4

Av denna tabell synes framgå, att den efter år 1958 förestående hastiga minskningen i barnantalet småningom avtager. Enligt tabell IV beräknas barnantalet i de lägsta åldersgrupperna då åter stiga. De senare årens siflror bygger dock helt eller delvis på beräknade födelsetal. Befolkningsutvecklingen kan sålunda efter år 1958 antas medföra ei

69 minskning i slöjdundervisningens samlade omfattning. Denna inverkan kan ej bli direkt proportionell mot lärjungeantalets nedgång, eftersom bland annat reglerna angående slöjdavdelningarnas storlek här spelar in. Se punkt 4) nedan! 2) Skoltidens längd. Folkmängdssiffrorna i tabell 2 avser de 7 årsklasserna från och med 9 till och med 15 års ålder. Obligatorisk nionde klass ifanns emellertid läsåret 1955/56 inrättad endast i 25 1 av de 1 033 skoldistrikten och obligatorisk åttonde (men ej nionde) klass i 99 skoldistrikt. 2 (Här avses då skoldistrikt, där ej endast beslut i frågan förelåg utan elever verkligen redan undervisades i respektive klasser). Införandet av 9ärig skolplikt påskyndas i fortsättningen genom enhetsskolans genomförande. Denna avses enligt beslut av 1957 års riksdag vara i huvudsak helt genomförd läsåret 1972/73. övergången till 9-årig enhetsskola år för år beror på framtida avgöranden. Skolpliktstidens förlängning är ägnad att oka slöjdundervisningens samlade omfattning, i den mån de genom enhetsskolans införande ändrade timplanerna ej verkar i motsatt riktning. 3 Skillnaden uppkommer huvudsakligen genom åttonde skolåret, eftersom slöjdundervisning i 9 klassen i enhetsskolan förekommer endast i mindre omfattning. 3) Viss valfrihet i fråga om slöjdundervisningens införande och omfattning. Vid allmänna läroverk kunde skolöverstyrelsen enligt kungörelsen SFS nr 60/1950 medgiva uppskov med anordnande av undervisning i manlig slöjd, dock högst intill utgången av läsåret 1955/56. Nämnda läsår var 7 allmänna läroverk helt befriade från skyldighet att anordna slöjdundervisning och 14 allmänna läroverk delvis. I huvudsak var endast lokalsvårigheter skäl för befrielse. (För läsåret 1956/57 har Kungl. Maj :t genom beslut den 6 juli 1956 medgivit sådan befrielse för 4 läroverk helt och 7 läroverk delvis). Av de högre kommunala skolorna var läsåret 1955/56 4 befriade helt och 2 delvis. Medgivandena gällde läsåret 1955/56 sammanlagt 189 slöjdavdelningar. Då medeltalet veckotimmar per avdelning vid nämnda skolformer utgör 2,0, motsvarar således det angivna antalet avdelningar 378 veckotimmar eller 13 heltidstjänster om 30 veckotimmar. Slöjden vid de högre skolorna kan alltså väntas få motsvarande större omfattning, sedan dessa medgivanden avvecklats. — I de högre skolornas enkätuppgifter ingår för somliga skolor frivillig slöjd i de uppgivna veckotimtalen. Sammanlagt 236 veckotimmar gällde frivillig slöjd. En motsvarande faktor, som för närvarande inverkar på skoldistriktens slöjdundervisning, är sådana hinder för införande av undervisning i slöjd, som avses i punkt 4 av anvisningarna till timplanerna i gällande under1 Därav i 5 endast delvis. 2 Därav i 3 delvis. I 2 skoldistrikt var lärjungarna hänvisade till annat distrikt. 3 Med hänsyn till de under 3) behandlade möjligheterna till variation i timtal torde det vara svårt att av timplanerna direkt erhålla någon bild av sistnämnda inverkan.

70 visningsplan för rikets folkskolor, d. v. s. i stort sett lokalbrist. Vid enkäten till skoldistrikten uppgav 278 skoldistrikt, att sådant hinder förelegat läsåret 1955/56, medan övriga 755 distrikt besvarade frågan nekande. Sammanlagda antalet avdelningar, som berördes av dessa hinder, var 891, varav 57 i städerna. (Siffran 891 avser icke endast avdelningar helt utan slöjdundervisning. Avdelningar, som på grund av lokalbrist erhållit minskat antal veckotimmar i slöjd, har även medtagits, givetvis i den mån distrikten redovisat dylika avdelningar vid besvarandet av enkäten). Räknas med 3,6 veckotimmar per avdelning ( = det erhållna medeltalet vid folk- och fortsättningsskolor), motsvarar 891 avdelningar 3 200 veckotimmar eller inemot 110 heltidstjänster om 30 veckotimmar. Dessa yttre hinder för slöjdundervisningens införande kan förväntas småningom bortfalla. Siffrorna för slöjdundervisningens omfattning läsåret 1955/56 får bedömas med hänsyn härtill. Frånsett ovannämnda hinder för slöjdundervisningens införande har skoldistrikten enligt den undervisningsplan för rikets folkskolor, som tilllämpas från och med läsåret 1955/56, skyldighet att anordna slöjdundervisning, men möjlighet föreligger för distrikten att på olika sätt modifiera slöjdundervisningens omfattning. Härför redogöres närmare i 4 kap. Eftersom den nya undervisningsplanen varit gällande så kort tid, skulle msn vid en undersökning ej kunna dra några säkra slutsatser om utvecklingstendensen beträffande dessa avgöranden. Tillfälliga faktorer påverkar skoldistriktens beslut, t. ex. behovet av att minska slöjdundervisningen för att kunna ordna gemensam skolskjuts för barn i olika klasser. Slöjdlärarutredningen har därför avstått från att söka få fram några siffror angående dessa faktorers inverkan på slöjdundervisningens omfattning. I fråga om flickornas deltagande i träslöjd m. m. samt gossarnas deltagande i textilslöjd finns dock följande uppgifter tillgängliga på skolöverstyrelsens statistiska kontor: Tabell 3. Antal deltagare i träslöjd m. m. och i textilslöjd folkskolan läsåren 1951/52—1955/56. Träslöjd m. m.1

vid

Textilslöjd

Läsår

1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1

Gossar

Flickor

Summa

Gossar

Flickor

Summa

149 053 165 520 181 845 205 030 234 632

1 087 1 320 1 655 1 852 2 134

150 140 166 840 183 500 206 882 236 766

35 194 38 787 40 729 37 297 30 783

211 376 230 546 244 070 258 555 269 676

246 570 269 333 284 799 295 852 300 459

Häri ingår bl. a. pappslöjd och bokbinderi (däremot ej metallslöjd).

Flickorna ingår i antalet deltagare i träslöjd m. m. med procenttalen 0,", 0,8, 0,9, 0,9 och 0,9. Gossarna ingår i antalet deltagare i textilslöjd med pre-

71 centtalen 14,3, 14,4, 14,3, 12,6 och 10,2. Av antalet deltagare i träslöjd m. m. ir alltså endast en obetydlig del flickor, men andelen flickor bland deltagarna synes hålla sig konstant. Antalet gossar, som deltar i textilslöjd är däremot betydande, men synes vara i tillbakagång. Siffrorna för gossarnas .extilslöjd torde sammanhänga med den sedan gammalt förekommande inordningen att gossarna har textilslöjd i 3 klassen i folkskolan. Nedgången de senaste åren beror möjligen på att distrikten behövt skaffa ökat :imtal åt lärarna i träslöjd e t c , antingen vid den första övergången till lacklärarsystem i ämnet eller på grund av att ämnet fått minskat timtal genom engelskundervisningens införande. En annan kanske ännu mer be.ydelsefull orsak är införandet av småslöjden, som passar 3 klassen väl. Beträffande enhetsskolan är möjligheterna till variation i timtal på grund av distriktens och elevernas avgöranden ännu större (se 4 kap.). Bland annat har eleverna i klass 7—9 möjlighet att välja slöjd som tillvalsämne praktiskt ämne) eller fritt valt arbete. Från de årliga redogörelserna för försöksverksamhet med enhetsskola kan vissa uppgifter erhållas om hur detta val utfallit olika läsår. Direkta jämförelser kan dock ej göras, emedan antalet i försöksverksamheten deltagande skoldistrikt successivt utökats. Tillvalsämne i klass 7 var läsåret 1951/52 »praktiskt ämne» för 27,8 % av eleverna (33,5 % av gossarna). I 59,1 % av samtliga fall utgjordes det praktiska tillvalsämnet av slöjd. 1952/53 valdes »praktiskt ämne» som tillvalsämne i klass 7 av 34 % av gossarna, 1953/54 av 44,5 % och 1954/55 av 50,2 %. 1954/55 utgjorde slöjd fritt valt arbete för 332 gossar i klass 7, 225 i klass 8 och 125 i klass 9. Enligt uppgifterna för detta läsår låg för gossarnas del slöjd främst bland de angivna som fritt valt arbete mest frekventerade ämnena i samtliga tre klasser. Från skoldistriktens högstadieplaner för läsåren 1955/58 har vidare vissa uppgifter kunnat hämtas angående antalet gossar (samt i mycket enstaka fall flickor) som i klasserna 7—8 valt manlig slöjd som praktiskt tillvalsämne (klass 7 och 8) eller fritt valt arbete (klass 8). Härom hänvisas till tabell V. En jämförelse mellan tre år kan dock ej ge någon säker bild av utvecklingstendensen, varjämte ju endast ett begränsat antal distrikt omfattas av försöksverksamheten. Några fullständigare siffror for valmöjligheternas inverkan på slöjdundervisningens omfattning i enhetsskolan kan man ej få utan hänvändelse till skoldistrikten. Slöjdlärarutredningen har ansett, att sådana uppgifter ej skulle vara av större värde, eftersom förhållandena ändras från år till år. Dessa osäkra faktorer kan eventuellt motverka den ovan förutsatta ökningen i slöjdundervisningens omfattning på grund av enhetsskolans genomförande. 4) Antalet lärartimmar bestäms, utom av lärjungeantalet och timtalen enligt kursplanerna, av det föreskrivna elevantalet i slöjdavdelningarna.

72 Vid de allmänna läroverken får klass eller klassavdelning delas, så snairt antalet slöjdare överstiger 16. För folkskolan gäller enligt 3 § a) kungörelsen den 10 augusti 1950 (inr 479) om statsbidrag till avlönande av övningslärare vid folkskolan såsom särskilda villkor för statsbidrag till avlönande av lärare i manlig slöjd föiljande (lydelse enligt SFS nr 553/55): Om vid en skola de i slöjdundervisningen vid läsårets början deltagande eleverna äro så många, att de för denna undervisning fördelas på två eller flera avdelningar med undervisning i gosslöjd (trä- eller metallslöjd eller annan till gosslö.jd hänförlig slöjdart) eller på två eller flera avdelningar med undervisning i flickslöjd (textilslöjd eller annan till flickslöjd hänförlig slöjdart) eller på två eller flera avdelningar av vartdera slaget, må så många avdelningar anordnas, som erhållas, om sammanlagda antalet av de i gosslöjd respektive flickslöjd undervisade, folkskolestadiet tillhörande eleverna delas med talet 15, därvid likväl, om vid en dylik beräkning en rest på minst 10 uppstår, även denna må räknas såsom en avdelning. Förmånligare regler för uppdelning av eleverna å slöjdavdelningar h a r länge varit ett önskemål. I åttonde huvudtiteln 1957 återges skolöverstyrelsens då föreliggande framställning i ämnet på följande sätt: Enligt gällande bestämmelser om delning av slöjdavdelning kan en slöjdgrupp omfatta upp till 24 elever. I praktiken inträffar sådana fall ofta vid mindre skolor, vilka genom sina begränsade lokalresurser ha förhållandevis svårast att klara en så stor slöjdgrupp. Överstyrelsen föreslår nu, dels att antalet i respektive slöjdart deltagande elever i läraravdelningen skall utgöra utgångspunkten för uppdelningen i slöjdgrupper, dels att lägsta talet för delning i två grupper sänkes från 25 till 20, dels ock att bestämmelserna kompletteras med förbehållet, att, därest elevantalet understiger 5, samundervisning med andra elever bör ske. Detta förslag har emellertid ej nu upptagits av departementschefen. I riksdagen har dock uttalande gjorts om önskvärdheten av att slöjdgrupperna minskades. Skolöverstyrelsens anvisningar angående inventarier till vissa specialsalar (Aktuellt 1950 s. 241) förutsätter i fråga om träslöjdsalar ett högsta elevantal om 16 elever. Reformen påkallas sålunda redan med hänsyn till arbetsplatserna i slöjdsalarna. En fördelaktigare uppdelning vid slöjdundervisning har år 1956 genomförts för hjälpklasserna. För enhetsskolan gäller folkskolans regler på låg- och mellanstadiet. För högstadiet gäller däremot enligt 12 § 4 mom. Allmänna försöksskolebestämmelserna, att årsklass eller avdelning av årsklass må uppdelas i två grupper om vid läsårets början i undervisningen deltager lägst 17 elever. Då det gäller tillvalsämne må enligt samma § 5 mom. särskild undervisningsgrupp upprättas, om lägst 5 elever anmält sig till undervisningen och, efter medgivande av skolöverstyrelsen, även om mindre än 5 elever anmält sig. Dessa bestämmelser synes kunna medföra ett något ökat lärarbehov i slöjd allteftersom enhetsskolan genomföres.

73 Trots det fr. o. m. år 1959 sjunkande barnantalet finner utredningen med hänsyn till övriga ovan anförda omständigheter det berättigat antaga, att slöjdundervisningens sammanlagda omfattning kommer att förbli oförändrad. Utredningen har ej ansett sig kunna göra några beräkningar angående den inverkan på slöjdundervisningens sammanlagda omfattning i skolorna, som realskolans beslutade omorganisation kommer att få. Det är tydligt, att i samma utsträckning som 3-årig realskola införes i stället för 4-årig sådan, sker ett visst bortfall av slöjdundervisning genom att denna studiegång är ett år kortare än 4-årig realskola. Härtill kommer, att denna studiegång kan väntas ge mindre utrymme för frivillig slöjd än den 4- eller 5åriga realskolan. Det är ännu ej avgjort i vilken utsträckning treårig realskola kommer att införas. I motsatt riktning verkar de fall, då 5-årig realskola ersattes av 3-årig, och avgång alltså ej kommer att ske från klass 4 i folkskolan. Vederbörande elev kommer att gå i klass 5 och 6 i folkskolan, varför slöjdundervisningens omfattning därstädes ökar. Även totalt blir det en ökning, enär antalet slöjdtimmar i folkskolans klass 5 och 6 är större än i klass l 5 och 2 5 . Problemet får emellertid antas ha en begränsad räckvidd i fråga om slöjdundervisningens omfattning. Tabell 1 ovan visar, att de högre skolornas sammanlagda andel av slöjdundervisningen är mindre än 10 % (eller 10,2 % om folkskoleseminarierna (inklusive interna övningsskolor) medräknas).

SJÄTTE KAPITLET

Den nuvarande slöjdlärarkåren

Genom förutnämnda enkät liar vissa uppgifter erhållits angående de lärare, som läsåret 1955/56 meddelade undervisning i manlig slöjd vid folk- och fortsättningsskolan (inklusive enhetsskolan), allmänna läroverk, k o m m u nala realskolor, praktiska kommunala realskolor, högre folkskolor, privatläroverk under skolöverstyrelsens inseende och folkskoleseminarier med deras övningsskolor. Av den totala slöjdundervisningen uttryckt i veckotimmar faller omkring 90 % på folk- och fortsättningsskolorna (se tabell 1). Här förekommer tre lärarkategorier, nämligen folkskollärare (inklusive överlärare), av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade lärare i ämnet och övriga lärare. Av det totala antalet veckotimmar i manlig slöjd vid folk- och fortsättningsskolorna läsåret 1955/56 (65 758 veckotimmar) bestreds 21770 (33 %) av folkskollärare, 34 074 (52 %) av behörighetsförklarade lärare i slöjd samt 9 914 (15 %) av övriga lärare. Undervisning i slöjd av folkskollärare och »övriga lärare» är betydligt mindre vanlig i städerna än på landsbygden. I städerna handhades omkring 80 % av undervisningen av behörighetsförklarade lärare, medan på landsbygden detta endast var fallet beträffande omkring 30 % (tabell VI). Antalet folkskollärare, som undervisade i träslöjd vid folk- och fortsättningsskolorna var 4 865, i metallslöjd 23 samt i andra slöjdarter 75. Sammanlagt erhålles således 4 963 folkskollärare med undervisning i slöjd. (Siffran torde vara något för hög, enär folkskollärare som t. ex. undervisat i både trä- och metallslöjd är dubbelräknade liksom även lärare som eventuellt undervisat i slöjd i mer än ett skoldistrikt.) Då totala antalet manliga folkskollärare läsåret 1955/56 var 11 985 (preliminär siffra från skolöverstyrelsens statistiska kontor), undervisade således 41 % av dessa i slöjd. Enligt uppgifter från skolöverstyrelsens statistiska kontor var motsvarande procenttal läsåret 1951/52 46. I samband med den av slöjdlärarutredningen gjorda enkäten till skoldistrikten riktades till de statliga folkskolinspektörerna samt folkskolinspektörerna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle följande fråga: Föreligger en tendens inom (skoldistrikten i) Edert inspektionsområde, att undervisning i manlig slöjd överföres från folkskollärare till övningslärare? Svaren re-

75 dovisas i bilaga 2. Som synes har icke mindre än 51 folkskolinspektörer ner eller mindre bestämt besvarat frågan j åkande. Av de behörighetsförklarade lärare, som läsåret 1955/56 var placerade på övningslärartjänster vid folk- och fortsättningsskolor, uppehöll 533 ordinarie tjänster (därav 22 vakanta tjänster 1 ), 375 hade e. o. anställning och 13 var timlärare med minst 15 veckotimmar. 2 Enligt denna beräkning var sammanlagda antalet behörighetsförklarade lärare placerade å tjänster vid dessa skolor 1 021 (Jfr tab. VII). Antalet »övriga timlärare» i slöjd vid folk- och fortsättningsskolorna var läsåret 1955/56 259 3 med minst 15 veckotimmar och 659* med mindre än :5 veckotimmar. Omvandlas de av de olika lärarkategorierna uppehållna veckotimmarna iill heltidstjänster om 30 veckotimmar erhålles siffrorna i nedanstående labia (som jämförelse anges inom parentes det faktiska antalet lärare i <löjd; siffran för behörighetsförklarade lärare avser dylika placerade vid folk- eller fortsättningsskola). Folkskollärare Behörighetsförklarade lärare Övriga lärare

726 1 136 330

(4 963) (1 021) ( 918)

Summa 2 192

(6 902)

Det må påpekas, att antalet faktiskt inrättade lärartjänster i manlig slöjd ger föga ledning för bedömande av lärarbehovet. Sannolikt skulle flera tjänster inrättas om utsikt funnes att få behöriga sökande, vilket ej alltid är fallet särskilt på landsbygden. Vid allmänna läroverk och övriga ovan uppräknade högre läroanstalter utgjorde totala antalet veckotimmar i manlig slöjd läsåret 1955/56 7 450, varav 6 509 (87 %) bestreds av behörighetsförklarade lärare (jfr tab. I ) . Antalet ordinarie tjänster i manlig slöjd (placerade vid ifrågavarande skolor) utgjorde 1125 (varav 6 vakanta 1 ). Av de 85 lärarna å icke-ordinarie tjänster med minst 15 veckotimmar (placerade vid dessa skolor) var 63 behörighetsförklarade e. o. lärare, 9 behöriga timlärare och 13 ej behöriga i Möjligen kan några vikarier å dessa tjänster ha saknat behörighet, men detta torde vara undantagsfall. 2 Möjligen kan dessutom någon behörig timlärare ha haft mindre än 15 veckotimmars tjänstgöring. Han inräknas då i följande grupp. 3 Det torde icke vara uteslutet att sistnämnda siffra på grund av felredovisning av skoldistrikten blivit något för hög. Det har nämligen vid bearbetningen påträffats fall, där distrikten å ifrågavarande rad av formuläret upptagit timlärare med mindre än 15 veckotimmar. 4 Dylika timlärare, som undervisat i mer än ett skoldistrikt, torde vara dubbelräknade. 5 Här ingår 3 fast anställda lärare vid privatläroverk utan statsbidrag, varav 2 saknar behörighet. Jfr tab. VII.

timlärare. Timlärarna med mindre än 15 veckotimmar uppgick till ett antal av 105. 201 (67 %) av totala antalet slöjdlärare vid högre skolor var placerade vid allmänna läroverk. (Tabell VII). Omvandlas veckotimtalen för de båda lärarkategorierna vid högre skolor till heltidstjänster om 30 veckotimmar erhålles nedanstående siffror (inom parentes anges det faktiska antalet lärare i slöjd; siffran för behörighetsförklarade lärare avser dylika placerade vid ifrågavarande skolor). Behörighetsförklarade lärare Övriga lärare

217 31

(182) (120)

Summa 248

(302)

Åldersfördelningen bland lärarna å ordinarie och icke-ordinarie tjänster med minst 15 veckotimmar framgår av tabell VIII. Med hänsyn till att antalet lärare i varje åldersklass är relativt litet, har någon särskild avgångsberäkning (med hänsynstagande till dödlighet, avgång utan pension etc.) icke företagits. Av tabellen framgår, att avgång på grund av åldersskäl kan väntas öka om något tiotal år. Vid särskilda skolformer såsom dövskolor etc. finns slöjdlärare anställda, som beträffande behörighetskrav och anställningsförhållanden skiljer sig från slöjdlärarkåren i övrigt. Antalet ordinarie slöjdlärartjänster i snickeri (de tjänster vid dövskolorna som här närmast är av intresse) var 3. Vid landstingens särskolor tjänstgjorde enligt uppgift från skolöverstyrelsen i oktober 1956 12 ordinarie och 3 icke-ordinarie övningslärare i manlig slöjd, därav 10 med skolöverstyrelsens behörighetsförklaring. Beträffande veckotimtalen och lärartjänstgöringarnas fördelning mellan trä- och metallslöjd hänvisas till tabell VI. Av denna framgår, att träslöjden för närvarande dominerar inom skolornas slöjdundervisning. Med hänsyn till att utredningen stannat för att föreslå en slöjdlärarutbildning, som skall medföra behörighet att undervisa i såväl trä- som metallslöjd, har utredningen emellertid funnit det onödigt att närmare diskutera hur tjänstgöringen f. n. fördelar sig mellan dessa båda ämnesgrenar. Vid folk- och fortsättningsskolorna tjänstgjorde läsåret 1955/56 1 021 behörighetsförklarade lärare, vid ovannämnda högre skolformer sammanlagt 182 och vid särskolorna 101, tillhopa 1 213 behörighetsförklarade lärare. Enligt uppgift från skolöverstyrelsen utfärdades under tiden den 1 juli 1950— den 31 december 1955 1 150 behörighetsförklaringar avseende lägre kompetens (varav 837 för träslöjd, 214 för trä- och metallslöjd samt 99 för metallslöjd). Behörighet avseende högre kompetens meddelas i regel endast åt personer, som tidigare förvärvat lägre kompetens, varför nyssnämnda siffra kan sägas motsvara det totala antalet behörighetsförklarade. Den Här avses behörighetsförklaring enligt 18 § övningslärarstadgan.

77 högre siffra, som framkommit vid enkäten, beror möjligen på att distrikten i en del fall felaktigt å blanketten medtagit lärare med enbart fyllnadstjänstgöring. Härigenom kan en viss dubbelräkning av lärare ha uppkommit. Antalet icke behöriga lärare, som tjänstgjorde å icke-ordinarie tjänst med minst 15 veckotimmar, var läsåret 1955/56 259 vid folk- och fortsättningsskolor och sammanlagt 13 vid ovannämnda högre skolformer. Antalet enligt 18 § övningslärarstadgan icke behöriga ordinarie och icke-ordinarie slöjdlärare vid särskolor var 5. Hela antalet var alltså 277. (Dessutom var 2 ej behöriga slöjdlärare fast anställda vid privatläroverk utan statsbidrag.) Många av dessa har tjänstgjort lång tid som slöjdlärare och förvärvat erfarenhet och undervisningsskicklighet. De utgör en arbetskraft, som man, med någon reservation, kan räkna med, då man undersöker den nuvarande tillgången på lärare i manlig slöjd. Även om de medräknas, blir summan av lärare, vilkas huvudsakliga sysselsättning ligger inom slöjdundervisningen, ej mer än (1 213 + 277 + 2) 1 492. Den samlade slöjdundervisningen 1955/56 omvandlad i lärartjänster om 30 veckotimmar motsvarar som ovan nämnts 2 240 slöjdlärare. Häri ingår ej särskolor, vilka däremot medräknats i den tidigare nämnda siffran. Det överskjutande timtalet bestrids av folkskollärare samt av timlärare med tjänstgöring mindre än 15 veckotimmar, ävensom av behöriga slöjdlärare i form av övertimmar.

SJUNDE KAPITLET

Examinationsbehovet i fråga om slöjdlärare

Inom skolöverstyrelsens planeringskommitté för de stora årskullarna h a r beräkningar gjorts angående rekryteringsbehovet av lärare i övningsämnen. I en av förste byråsekreteraren Ingeborg Blomberg den 21 september 1955 överlämnad promemoria i ämnet har enligt beräkningsgrunder, för vilka där redogöres, det årliga rekryteringsbehovet under prognosperioden 1955/56—• 1958/59 angivits utgöra 122 heltidstjänstgörande lärare i manlig slöjd, varvid dock uttalats: »Behovet är åtskilligt större. Lärarna har i mycket stor utsträckning tilläggstimmar.» Hänsyn har ej tagits till den eftersläpande bristen på behöriga övningslärare i slöjd eller till någon tendens att folkskollärarnas slöjdundervisning överföres till övningslärare. I planeringskommitténs skrivelse till skolöverstyrelsen den 19 juni 1956 har endast erinrats om att slöjdlärarutredningen tillsatts samt att viss förstärkning av utbildningen på Nääs skulle ske somrarna 1956 och 1957. I skrivelse till skolöverstyrelsen den 13 april 1956 framställde slöjdlärarutredningen bland annat den frågan huruvida skolöverstyrelsen ansåg att den eventuellt föreliggande bristen på slöjdlärare samt den tendens som utredningen trodde sig ha konstaterat, nämligen att folkskollärarnas andel i undervisningen i slöjd minskade och facklärarnas ökade, hade en inverkan av sådan storleksordning att hänsyn härtill borde tagas vid bestämmandet av det antal slöjdlärare som årligen skulle utexamineras. I skrivelse den 14 maj 1956 besvarade skolöverstyrelsen denna fråga så, att överstyrelsen bedömde de två nämnda omständigheterna, av vilka den sistnämnda måste tillmätas den största betydelsen, tillsammans vara av sådan storleksordning, att en kalkyl, som verkställts utan beaktande av dem men på ett i övrigt tillförlitligt sätt, skulle till resultat ge ett beräknat examinationsbehov, som ej oväsentligt understeg det verkliga. E. o. aktuarien H. Wiorek, vilken biträtt utredningen som expert, har på grundval av de genom förutnämnda enkät inhämtade uppgifterna gjort vissa överslagsberäkningar rörande behovet av lärare i manlig slöjd (se bilaga 3). Med de gjorda antagandena kommer aktuarien Wiorek fram till ett årligt rekryteringsbehov under den närmaste 1 O-årsperioden enligt följande uppställning:

79 Ersättningsbehovet på grund av ålderspensionering 15 Ersättningsbehovet på grund av avgång före pensionsåldern 15 Vikariebehovet (för det nuvarande lärarbeståndet) 7 Fortsatt överförande av slöjdundervisningen från folkskollärare till övningslärare 45 Upphävande av bristen på behöriga lärare 50 Summa 132 Härtill kommer ersättningsbehovet å enstaka slöjdlärartjänster vid andra skolformer (särskolor, dövskolor etc.). Den mest osäkra posten i beräkningen är det fortsatta överförandet av slöjdundervisningen från folkskollärare till övningslärare. Slöjdlärarutredningen finner, att det gjorda antagandet om en nedgång på 10 år för folkskollärarnas slöjdundervisning till 20 % av veckotimtalet på landsbygden (läsåret 1955/56 c:a 50 %) och till 5 % i städerna (läsåret 1955/56 13 % ) , har så stor sannolikhet för sig att man är berättigad att på grund härav medtaga ett årligt rekryteringsbehov av 45 tjänster i kalkylen. Det är att märka, att de två sista posterna i beräkningen innebär så småningom övergående företeelser. Om man för att få begrepp om det framtida rekryteringsbehovet tänker sig ett läge, då hela slöjdundervisningen bestrids av slöjdlärare samt undervisningsvolymen är densamma som läsåret 1955/ 56 (jfr de i 5 kap. gjorda övervägandena), blir resultaten följande: Veckotimtalet i slöjd läsåret 1955/56 73 208 veckotimmar ger vid fördelning på tjänster med 30 veckotimmar ett antal av 2 440 tjänster. Av slöjdlärarna å dessa tjänster kan c:a 1 % eller omkring 25 beräknas avgå årligen av olika skäl före pensionsåldern. Förutsattes vidare att antalet lärare i olika åldersklasser är någorlunda lika samt en genomsnittlig tjänstetid av 30 år, skulle den årliga avgången på grund av åldersskäl helt approximativt kunna anslås till 1/30x2 440 eller c:a 80 lärare om hänsyn ej tages till den tidigare nämnda förtidsavgången. Sammanlagt skulle då erhållas en beräknad avgång av drygt 100 lärare om året. Därvid är emellertid avgången på grund av ålderspensionering sannolikt för högt beräknad, enär bland annat åldersfördelningen icke torde bli likformig utan de äldre årgångarna som följd av förtidsavgången vara mer reducerade än de yngre. Då hänsyn emellertid ej tagits till avgången bland vikarier och även i övrigt stor osäkerhet vidlåder den gjorda uppskattningen, anser sig utredningen av försiktighetsskäl vid sina överväganden likväl böra räkna med ett årligt rekryteringsbehov i framtiden av i runt tal 100 slöjdlärare. Den situationen skulle alltså föreligga, att för närvarande skulle finnas ett ärligt rekryteringsbehov av omkring 130 slöjdlärare men att detta sedermera kunde väntas nedgå till omkring 100. Detta är ett ganska olyckligt utgångsläge för inrättande av en ny utbildning, då lokaler, lärarorganisation och erfarenhet av utbildningens lämpliga uppläggning saknas. Vid igångsättande av denna nya utbildning vore det i och för sig lämpligast att börja i mindre

80 skala och utvidga verksamheten allt eftersom erfarenheter vunnits. Detta torde dock vara omöjligt, emedan det föreligger ett akut behov av utbildade slöjdlärare. Slöjdlärarutredningen finner, att man bör utgå från ett rekryteringsbehov av 132 slöjdlärare om året, men med hänsyn till de osäkra faktorer som ingår i denna siffra bör i genomsnitt endast 120 slöjdlärare utbildas årligen. De första åren torde de nytillkommande slöjdlärarna komma att behövas för att upphäva den rådande bristen på slöjdlärare. Då senare detta behov börjar fyllas, är det lättare att överblicka, i vilken utsträckning folkskollärarna lämnar slöjdundervisningen och hur enhetsskolans införande inverkar på slöjdundervisningens omfattning. Om utbildningsmöjligheterna dimensionernas för ett årligt elevantal av 120 elever, torde detta motsvara det årliga minimibehovet för så lång tid som nu kan överblickas i en omdaningstid som den nuvarande. Ett visst underskott i förhållande till det beräknade utbildningsbehovet uppkommer vid begränsningen av utbildningen till 120 elever. Detta bör motverkas genom övergångsbestämmelser, varigenom tjänstgörande lärare i slöjd utan behörighet beredes möjlighet att efter särskilda för dem anordnade fortbildningskurser få fastare anställning. För beräkning av hur stort det normala rekryteringsbehovet av lärare i manlig slöjd kan tänkas vara är det av intresse att göra en jämförelse med förhållandena på den kvinnliga slöjdens område, där lärarutbildningsanstalter sedan länge funnits. Jämförelsen motiveras av att ämnena manlig och kvinnlig slöjd i stort sett har samma ställning i skolorna. Den årliga lärarutbildningen i kvinnlig slöjd har för närvarande följande omfång, vilket emellertid av vederbörande konsulent i skolöverstyrelsen bedömes vara alldeles otillräckligt: Från Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium utexamineras 28 elever, från Nordenfeltska skolan i Göteborg 14 elever och från fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala 24 elever (de närmaste åren), varjämte 24 elever kommer att utexamineras från seminariet för huslig utbildning i Umeå. De närmaste åren blir det sålunda en årlig examination av omkring 90 elever. Härtill kommer, att lanthushållningsseminariet å Rimforsa har en linje för slöjd och trädgårdsskötsel. Elever som åsyftar »dubbel kompetens» (kvinnlig slöjd och hushållsgöromål) har ej antagits de senare åren, men brukar eljest vara 12—14 stycken. En betydande brist på lärare i kvinnlig slöjd föreligger.

ÅTTONDE KAPITLET

Allmänna riktlinjer för den planerade slöjdlärarutbildningen

l tredningen har övervägt vilka ämnen som bör ingå i den nya slöjdlärarrtbildningen och i vilken utsträckning undervisningsövningar bör ingå i netodikundervisningen. Därvid har det redan från början framgått, att för en seminarieutbildning enligt nutida krav måste tagas i anspråk hela det l.isår, som i utredningens direktiv angivits som maximum för undervisningstiden. I själva verket blir det svårt att rymma denna nödvändiga undervisning inom den angivna ramen. För att underlätta detta föreslår utredningen, att läsåret något förlänges utöver den vid liknande läroanstalter vanliga tiden. Eftersom den till läroanstalt förlagda delen av slöjdlärarutbildningen endast är ettårig, behöver ej härigenom befaras någon överansträngning av eleverna. Vad åter beträffar storleken av lärarnas undervisr.ingsskyldighet, kan denna fördelas så att vanligt antal undervisningstimniar ej överskrides. Detta möj liggöres av att koncentrationsläsning införes såsom i det följande skall föreslås. Utredningen föreslår en lästid av 240 arbetsdagar, vilka fördelas lika på två terminer. Detta motsvarar ett läsår av 41 y2 veckor. Höstterminen pågår exempelvis den 1 augusti—'den 20 december och vårterminen den 9 januari—den 5 juni. Frånsett uppropsdag, ger detta 120 dagar vardera terminen, sedan sön- och helgdagar frånräknats. Redan i utredningens direktiv har förutsatts, att den praktiska handafärdigheten måste ha förvärvats före inträdet i seminariet. Liksom hittills bör detta ske genom yrkesskola, eventuellt genom yrkespraktik. Yrkesutbildningen bör omfatta såväl yrke med anknytning till träslöjd som yrke ined anknytning till metallslöjd samt vara mera grundlig på ettdera området. Man kunde då ha tänkt sig möjligheten a t t förlägga den kompletterande yrkesutbildningen på det »sekundära» yrkesområdet till seminariet. Detta kunde varit önskvärt, emedan en viss svårighet föreligger att organisera sådan kortare yrkesutbildning. Seminarietiden tas emellertid fullt ut i anspråk av själva lärarutbildningen. Yrkesutbildningen måste därför vara i sin helhet genomgången, då seminarieundervisningen börjar. Detta medför dessutom den fördelen, att seminarieundervisningen ej behöver uppdelas på två linjer. Det faktum, att eleverna kommer att tillhöra två grupper som har förvärvat större skicklighet, den ena i träarbete och den andra i metallarbete, bör ej utgöra något hinder för en gemensam undervisning, ej ens vid undervisningen i slöjdmetodik. Man kan förvänta, att eleverna 6

82 ömsesidigt bistår varandra med sådana delar av ämnet, där k a m r a t e r n a s utbildningstid är kortare. Med hänsyn till att skolslöjden enligt olika nutida reformsträvanden anses böra omfatta arbete även med andra material än trä och metall, måste här diskuteras huruvida slöjdlärarnas traditionella yrkesbakgrund borde utvidgas även till andra områden än trä- och metallyrken. Dels finns ju den s. k. mångsidiga slöjden, för vilken redogjorts i 4 kap., dels finns en allmän tendens att låta andra material än trä och metall komma till användning i slöjden. Dessa material (papper, lera, gips o. s. v.) tillåter lättare tekniska förfaranden för bearbetning och ger därför det fria formandet större spelrum. Inom överskådlig tid torde detta dock ske i så ringa omfattning, att det vore orimligt att fordra t. ex. keramikerutbildning av lärarna. Vad den mångsidiga slöjden beträffar, avses denna visserligen nu skola få en stark ställning vid seminariet, men det är likväl omöjligt att kräva föregående yrkesutbildning för dessa skiftande områden. Här kan i stället fortbildningskurser ifrågakomma. I seminarieutbildningen skall ingå auskultationer och serieövningar. Denna praktiska lärarutbildning får dock ganska liten schematid, emedan den nödvändiga teoretiska undervisningen är så omfattande. Ytterligare praktisk lärarutbildning är nödvändig, särskilt som slöjden är ett ämne som erbjuder betydande metodiska svårigheter. Utredningen har stannat för att denna utbildning förlägges utanför ramen av den ettåriga kursen som en hospitanttjänstgöring. Denna tjänstgöring bör omfatta en termin och vara fullgjord innan seminarieutbildningen är avslutad. Utredningen har funnit, att tjänstgöringen är till mesta nyttan, om den förlägges efter första terminen vid seminariet. Eleven får då möjlighet att praktiskt tillämpa kunskaper han förvärvat vid seminariet och har andra terminen vid seminariet nytta av sina praktiska erfarenheter. En elev, som börjat vid seminariet en hösttermin, hospiterar under vårterminen och avslutar seminarieutbildningen följande hösttermin, under det att den som intages vid vårterminens början hospiterar under höstterminen och avslutar sin utbildning påföljande vår. Intagning till seminariet sker alltså både höst- och vårtermin. Eleven tar icke någon del i seminariearbetet under sin hospitanttjänstgöring. Den kan därför vara förlagd till annan ort än seminarieorten. Detta, blir dessutom nödvändigt genom att seminarieortens skolor tas i anspråk för den i själva seminariearbetet ingående praktiska lärarutbildningen Hospitanttjänstgöringen måste emellertid i vissa avseenden knytas till seminariet. Det blir seminarieledningens sak att ordna elevernas utplacerinf vid olika skolor. Tjänstgöringen bör också i någon form övervakas av lärare vid seminariet. Dessa uppgifter blir både tidsödande och ansvarsfyllda varför särskild ersättning för detta arbete kan ifrågakomma. Likaså upp-

83 kommer fråga om ersättning till handledarna. Utredningen avser, att sådan skall utgå, men föreslår icke avlöning, traktamente eller resekostnadsersättning till hospitanterna. I detta sammanhang vill utredningen erinra om ett uttalande av slöjdlärarnas riksförenings kongress i Göteborg den 30 juni och den 1 juli 1956, att den icke förordade, att ersättning skulle utgå under hospitanttiden. Eleverna skulle alltså själva svara för kostnaderna för resor och uppehälle under denna tid. Däremot bör studielån och stipendier kunna utgå. I den mån tjänstgöringen kan förläggas till elevernas hemorter, minskas deras ekonomiska uppoffringar för densamma. Genom den föreslagna anordningen får seminarieutbildningen ett värdefullt stöd utan större kostnader för det allmänna. Vid lärarhögskolan åtnjuter lärarkandidaterna lön under praktikterminen. Dessa lärarkandidater har emellertid hunnit förhållandevis längre i sin utbildning än hospitanterna vid slöjdlärarseminariet. De kan därför anförtros egen undervisning och ersätter var och en helt eller delvis en lärare. Vid slöjdlärarseminariet tankes motsvarande utbildning principiellt ordnad i annan form, såsom närmare framgår av 14 kap.

N I O N D E KAPITLET

Slöjdlärarutbildningens yttre organisation

Direktiven för slöjdlärarutredningen lämnar öppet, om den egentliga slöjdlärarutbildningen skall knytas till ett eller flera folkskoleseminarier eller förläggas till en självständig läroanstalt. Utredningen finner, att denna utbildning är så särpräglad till sin typ, att det senare alternativet är att föredraga. Även praktiska skäl talar härför. Enligt vad som påvisats i 7 kap. behöver årligen utbildas i genomsnitt 120 slöjdlärare. Antalet elever i varje klass bör ej lämpligen överstiga 24. Ett elevantal av angiven storlek motsvarar alltså 5 klasser. Detta medför ett så stort behov av lärare och undervisningslokaler, att en självständig läroanstalt är lämplig även ur organisatoriska och ekonomiska synpunkter. Beträffande utvägen att knyta slöjdlärarutbildningen till ett eller flera folkskoleseminarier har utredningen funnit den ur organisatoriska och ekonomiska synpunkter föga ändamålsenlig. Däremot anser utredningen det fördelaktigt om slöjdlärarseminariet förlägges till samma ort som ett folkskoleseminarium. Härigenom möjliggöres samarbete mellan seminariernas lärarkårer och kontakter mellan seminaristerna. I detta sammanhang kan den frågan diskuteras huruvida det skulle vara lämpligt att fördela slöjdlärarutbildningen på flera slöjdlärarseminarier, förlagda till skilda delar av landet. Det bleve då i första hand fråga om ett seminarium i södra Sverige eller Mellansverige och ett i Norrland. Detta skulle vara till fördel för en del av eleverna, särskilt genom förkortade resor. Avstånden spelar dock ej i våra dagar så stor roll, att förlängningen av vissa elevers resor kan tillmätas någon avgörande betydelse. Ett annat skäl för att dela upp slöjdlärarutbildningen på två orter vore, att vissa svårigheter kan föreligga att på en ort, som icke är storstad, 1 ordna alla de auskultationer och serieövningar, som bör ingå i den praktiska lärarutbildningen vid seminariet. Utredningen har i en i det följande gjord överslagsberäkning antagit, att sammanlagt 16 slöjdlärare kommer att medverka som handledare vid denna utbildning. I praktiken bör antalet slöjdlärare på seminarieorten vara större, eftersom deras medverkan vid slöjdlärarutbildningen måste förutsättas bli frivillig och en och annan kanske avböjer a t t deltaga. Utredningen anser sig emellertid ha funnit en lämpi Av direktiven framgår, att utbildningen ej bör förläggas till Stockholm.

85 lig lösning på detta problem. Härom hänvisas till 13 och 17 kapitlen. Utredningen anser sig därför kunna stanna för att föreslå, att för slöjdlärarutbildningen inrättas ett enda seminarium, som då också kan få en desto starkare lärarorganisation och bättre utrustning. Seminariet bör kunna benämnas slöjdlärarseminarium. Någon förväxling med annan lärarutbildning uppkommer ej, om lärarna i kvinnlig slöjd, såsom föreslås av 1953 års lärarinneutbildningskommitté, benämnes textillärare. I fråga om intagningen vid seminariet uppkommer ett problem genom att intagningen är avsedd att vara fördelad på höst- och vårterminen och seminariet skall omfatta 5 klasser. För att få jämn belastning på seminariet har utredningen stannat för en lösning, som visserligen ej är utan vissa nackdelar men dock synes kunna godtagas. Vartannat år intages såväl höstsom vårtermin 3 klasser (d. v. s. 72 elever) och vartannat år såväl höstsom vårtermin 2 klasser (d. v. s. 48 elever). Tack vare den förskjutning i utbildningen, som hospitantterminen medför, blir då det på seminariet närvarande elevantalet alltid lika. Det första läsåret bör 3 klasser intagas varje termin, så att utbildningen kommer i gång så snart som möjligt. Det sagda kan åskådliggöras genom följande uppställning:

första läsåret andra läsåret tredje läsåret o. s. v.

intagna höstterminen

intagna vårterminen

närvarande höstterminen

närvarande vårterminen

72 48 72

72 48 72

72 (72 + 48=0120 (48 + 7 2 = ) 120

72 (72 + 48=)120 (48 + 72=-.)120

Nackdelar uppkommer givetvis genom denna ojämna intagning med därav följande olikheter i konkurrensförhållandena olika år. En elev som misslyckats med att vinna inträde ett läsår med mindre intagning, torde dock på grund av sin yrkesutbildning ha ekonomiska förutsättningar att invänta det påföljande läsårets bättre intagningsmöjligheter. Förhållandet inverkar också på seminariets undervisning och den praktiska lärarutbildningen vid seminariet, men torde ej medföra några allvarliga svårigheter.

TIONDE KAPITLET

Undervisningens allmänna utformning

I det föregående har angivits den yttre ram, som föreslås för slöjdlärarseminariets verksamhet. Denna är delvis given redan genom direktiven. Särskilt den begränsning av tiden för utbildningen, som där föreskrivits, har inneburit vissa svårigheter vid utformningen av slöjdlärarutbildningen. Genom införandet av en sådan hospitanttjänstgöring som ovan antytts torde emellertid en fullgod utbildning kunna säkerställas. Den praktiska lärarutbildningen under seminarietiden kan då inskränkas och mer tid blir disponibel för teoretisk undervisning. Då det gäller att inom denna ram utforma undervisningen har man till en början att fastställa målsättningen för utbildningen och de förkunskaper eleverna bör ha vid inträdet på seminariet. Beträffande målsättningen är slöjdens nuvarande utformning i skolorna grundläggande. Målsättningen för skolslöjden anges, såsom ovan i 4 kap. anförts, vara: beträffande folkskolorna: Undervisningen i slöjd skall giva eleverna kännedom om de vanligaste slöjdmaterialen och grundlägga deras färdighet att hantera de vanligaste redskapen i arbeten för eget bruk eller hemmets behov. Undervisningen bör så bedrivas, att den utvecklar elevernas praktiska omdöme och händighet, deras förmåga till självständigt och skapande arbete, deras känsla för form, färg och kvalitet samt bidrager till att väcka respekt och intresse för handens arbete. beträffande enhetsskolan: Undervisningen i praktiska ämnen har till uppgift att ge eleverna kunskap om och färdighet i arbetsuppgifter av praktisk art, som förekommer i det dagliga livet. Den skall utveckla elevernas händighet och förmåga till självständigt arbete. Eleverna bör få en god ekonomisk fostran och lära sig ett rationellt arbetssätt. Undervisningen skall hjälpa eleverna att komma till insikt om sina praktiska anlag och skapa aktning och intresse för praktiskt arbete och praktiska yrken. I trä- och metallslöjden skall eleverna lära sig tillverka enkla föremål i trä, metall och annat material, vårda ytor, utföra ytbehandlingar samt förvärva kännedom om de vanligaste materialen och kunskaper om redskapens rätta användning och vård. Undervisningen skall utveckla elevernas förmåga till skapande arbete och deras känsla för färg, form och kvalitet och på så sätt ge estetisk fostran.

87 beträffande de allmänna läroverken (med undantag av den treåriga realskolan) : Undervisningen i manlig slöjd har till uppgift att, på grundval av lärjungarnas folkskolan inhämtade kunskaper och färdigheter i praktiskt arbete, bibringa lem förmåga att självständigt förfärdiga enkla föremål av trä eller annat lämpigt material för hemmet, skolan, leken och friluftslivet, fostra till allmän händiglet, ordning och noggrannhet, utveckla praktiskt omdöme, formsinne och god ;mak samt väcka håg och aktning för handens arbete. samt beträffande treårig realskollinje enligt kursplan fastställd att gälla rån och med läsåret 1958/59: Undervisningen i slöjd i realskolan har till uppgift att, på grundval av folkikolans undervisning i ämnet, bibringa lärjungarna kännedom om de vanligaste slöjdmaterialen och grundlägga färdighet att använda de vanligaste redskapen i irbeten för eget bruk eller hemmets behov. Den åsyftar därjämte att hos lärjungirna utveckla praktiskt omdöme och händighet, förmåga till självständigt och skapande arbete, känsla för form, färg och kvalitet samt att väcka håg och aktling för handens arbete. Dessa målsättningar får antas vara utformade under hänsynstagande .ill den nuvarande lärarutbildningen. Om den planerade lärarutbildningen >kapar förutsättningar för en utveckling av ämnet torde framtida justeringar i målsättningen för skolslöjden bli aktuella. För den nuvarande lärarutbildningen har redogjorts i 3 kap. I den mån Jen nuvarande lärarkåren präglats av denna utbildningsgång kan det sägas, att den nuvarande kompetentförklarade slöjdläraren från början är en yrkesman (snickare o. s. v.), som genom en tilläggsutbildning skaffat sig pedagogiska kunskaper och övning i att undervisa. Många har givetvis vunskaper och erfarenheter utöver detta. En modern slöjdlärarutbildning bör emellertid mera direkt syfta till att hos läraren skapa en sådan grundinställning till pedagogiska och konstnärliga frågor, att slöjden kan intaga den ställning i skolsystemet, som tillkommer ämnet i modern pedagogik. I direktiven för utredningen har det praktiska syftet med skolans slöjdundervisning framhållits. I detta avseende gäller det att skilja mellan en undervisning, enbart inriktad för inlärande av vissa praktiska färdigheter, och en allmän fostran till händighet, företagsamhet, självverksamhet, ordning och noggrannhet. Den svenska slöjdens traditioner, utformade under påverkan av »Nääs-systemet», vill åt ämnet inrymma denna vidare uppgift, även om avsikten ej alltid kunnat förverkligas, när härför lämpliga lärare saknats. Otto Salomon framhöll, att slöjdens största värde ligger i dess förmåga till karaktärsfostran och dess egenskap av formellt bildningsmedel, d. v. s. ett medel att stärka de själens och kroppens krafter, vilka det för barnet är av vikt att i framtiden förfoga över. Denna uppfattning av slöjdens uppgift står icke i någon principiell mot-

88 sättning till de av konstutredningen å sid. 86—90 och 184—187 i dess betänkande (SOU 1956:13) framförda åsikterna om slöjdens personlighetsdanande uppgifter. Konstutredningen åberopar också å sid. 185 i betänkandet Salomons formulering av skolslöjdens målsättning: utveckling till och genom självverksamhet. Däremot kan man säga, att konstutredningen mera betonar den moderna strävan att »locka fram och ta vara på barnets skapande krafter» och betraktar förvärvet av tekniska färdigheter som något sekundärt, medan slöjdundervisningen i traditionell utformning utgår ifrån, att den allmänna träning av kropps- och själsförmögenheterna, som avses, skall vara »grundad på ett ur materiell synpunkt nyttigt underlag» (Otto Salomon). Konstutredningen framhåller å sid. 186 i sitt betänkande, att vidare forskning behövs angående slöjdens betydelse för barnets utveckling. På frågans nuvarande ståndpunkt finner slöjdlärarutredningen det naturligt, att man bibehåller ämnets nuvarande yttre utformning, då denna är som bäst, samt strävar efter att ge ämnet det innehåll av karaktärsdaning och allmän praktisk fostran, som ovan antytts. Utredningen ser då som sin uppgift att inom ramen av de givna yttre förutsättningarna söka utforma slöjdlärarnas utbildning så, att deras bildningsnivå och pedagogiska träning sätter dem i stånd att förverkliga dessa syften. I samband med behandlingen av skolslöjden som praktisk utbildning må parentetiskt inskjutas några ord angående omfattningen av de praktiska kunskaper, som bör ingå i slöjdlärares utbildning. I ämnet hemkunskap-hushållsgöromål strävar man numera att inrymma en träning i vissa i vardagslivet nyttiga färdigheter. Hur avgränsningen och samarbetet mellan detta ämne och slöjden kommer att utformas, kan vara skäl att uppmärksamma, då slöjdlärarutbildningens detaljer utformas. Vidare erinras om att efter tillkomsten av enhetsskolan föreligger et: visst behov av slöjdlärare med sådan utökad yrkeskompetens att de kar. undervisa i yrkesämnen i klass 9 y. Utredningen anser dock, att utbildningen vid ett slöjdlärarseminarium ej kan utvidgas att avse sådan undervisning. Här bör det i stället bli fråga om fortbildningskurser i de fall dt slöjdlärarna inte redan tidigare har den erforderliga utbildningen. Vad åter gäller ämnets konstnärliga aspekter anföres härom i direktiven Man har velat fästa största avseendet vid »konstnärligt» och fritt skapande utan fasta former. Med denna utgångspunkt läggs huvudvikten på sambandet med konsten, och slöjden sammankopplas intimt med teckningsutbildningen Enligt min mening har inga bärande skäl anförts för en dylik omläggning a\ målsättningen för den manliga slöjden. Alltfort bör alltså den praktiska kunnig heten vara det främsta målet i skolans slöjdundervisning. Detta utesluter emel lertid ingalunda, att elevernas fria skapande kan ges ett visst utrymme. I motsats härtill har konstutredningen anfört, att med en utbildning upplagd efter dessa linjer skulle slöjden enligt utredningens mening knappast kunna fylla den roll i personlighetsdaningens och den estetiska föst-

89 råns tjänst som den enligt modernt pedagogiskt tänkande bör och kan fylla. Även med beaktande av det avståndstagande från vissa former av modern slöjdundervisning som kommit till uttryck i direktiven, kan det dock sägas, att allmän formfostran och estetisk skolning väl låter sig förena med den praktiska utbildningen. Läraren kan och bör rikta elevernas intresse på en väl övervägd konstnärlig men samtidigt praktiskt riktig formgivning. Det är då klart att ett moget konstnärligt omdöme är en tillgång lör slöjdläraren, och att hans utveckling i detta avseende i möjligaste mån bör stödjas av teoretiska studier. Med den avsedda utbildningsgången förutsattes den blivande slöjdläraren efter skolans slut ägna ett antal år åt att i yrkesskola eller arbetsanställning förvärva den yrkesskicklighet, som skall ligga till grund för hans undervisning. Här vänjes han att se sitt arbete ur ekonomiska nyttosynpunkter, och den pedagogiska slöjdens synpunkter anlägges naturligtvis ej. I samma mån som den blivande slöjdläraren hinner bli en skicklig yrkesman, får han ökad benägenhet att se det som sin huvuduppgift i skolarbetet att lära ut denna yrkesskicklighet. Vidare kan yrkesutbildningen, om den lägges ensidigt praktiskt, innebära ett avbrott i teoretiskt studiearbete, som lätt medför svårigheter, då seminarietidens koncentrerade teoretiska studier skall taga vid. Avbrottet blir också ganska långt. I 11 kap. kommer utredningen att föreslå minst 4 års yrkesutbildning som villkor för inträde vid seminariet. Konkurrens om platserna och andra orsaker kan medföra, att den faktiska tiden för yrkesutbildningen förlängs utöver dessa 4 år. Slöjdlärarutredningen har övervägt, om slöjdlärarens utbildningstid kan göras något mer enhetlig, så att därigenom ovan anförda olägenheter minskas. Ur denna synpunkt är det givetvis bäst, att den blivande slöjdläraren träffar sitt yrkesval så tidigt som möjligt. Han kan då välja yrkesutbildning i den form som bäst passar hans syfte samt om tid och krafter medger det ägna sig åt lämpliga teoretiska studier vid sidan av yrkesarbetet. Det är emellertid olämpligt att lägga utbildningsgången så, att slöjdlärarbanan ej kan väljas på ett senare stadium av yrkesutbildning till snickare eller metallarbetare eller sedan sådan utbildning avslutats. Endast ett fåtal ynglingar kan tänkas bestämma sig för slöjdlärarbanan omedelbart vid skolans slut. Med hänsyn härtill har slöjdlärarutredningen inskränkt sig till att föreslå vissa minimikrav på skolkunskaper för inträde vid seminariet. I den mån den som ämnar söka inträde vid seminariet ej fyller dessa krav, har han att komplettera sina kunskaper. Konkurrens om platserna kan medföra, att ytterligare komplettering blir nödvändig. De kompletterande studierna kan t. ex. förläggas till en kurs för inträdessökande till

90 högre tekniskt läroverk. Detta blir en förberedelsetid för den egentliga lärarutbildningen, som torde ha sitt värde. Jfr vidare 11 kap. Det viktigaste sättet att motverka följderna av splittringen i utbildningsgången blir emellertid att lägga undervisningen vid seminariet så, att omställningen till läraryrket blir fullständig och de pedagogiska målen klart uppfattade av eleverna. Särskilt undervisningen i psykologi och pedagogik och i slöjdmetodik bör ha detta syfte.

ELFTE KAPITLET

Inträdesfordringarna vid slöjdlärarseminariet

Utredningen föreslår, att den nedre åldersgränsen för inträde vid slöjdlärarseminariet bestämmes så, att eleven under inträdesåret skall uppnå lägst 20 års ålder. Den utexaminerade slöjdläraren kommer då att ha uppnått myndig ålder, vilket får anses lämpligt med hänsyn till det ansvar, som är förenat med läraryrket. Även med hänsyn till den utbildningsgång före inträdet vid seminariet, som kommer att föreslås i det följande, blir 20 år en lämplig lägsta inträdesålder, eftersom skolutbildningen i normala fall kommer att vara genomgången tidigast det år, då eleven fyller 16 år, och därefter följer fyra års yrkesutbildning. För en elev, som tidigare avslutat sin skolutbildning, finnes möjligheten att söka inträde vid seminariet till den kurs, som börjar vårterminen det år, då han fyller 20 år. Den övre åldersgränsen för inträde vid seminariet bör bestämmas så, att eleven under inträdesåret skall uppnå högst 30 års ålder. I fråga om sökandens hälsotillstånd bör gälla samma regler som för inträde vid folkskoleseminarierna, d. v. s. sökanden bör vara fri från sådan sjukdom eller så beskaffat lyte, som kan utgöra hinder för framgångsrikt bedrivande av arbetet i seminariet eller menligt inverka på andra elever eller göra sökanden olämplig för lärarkallet. Sökanden bör förete läkarredogörelse enligt liknande formulär som av skolöverstyrelsen fastställts för inträdessökande vid folkskoleseminarierna. Inträdesfordringarna i fråga om teoretiska förkunskaper måste avvägas med hänsyn dels till att eleverna bör ha tillräcklig grundval för de teoretiska studierna vid seminariet och även i övrigt en så hög bildningsnivå, att de i sitt kommiande skolarbete kan uppnå den vidare överblick och den kontakt med andra skolämnen som är önskvärd, dels till att fordringarna ej ställs så höga att eleverna på grund av den omfattande praktiska utbildning, som också fordras, får svårt att uppfylla dem och med anledning härav lämpliga begåvningstyper för slöjdlärarbanan kanske utestängs. I enlighet härmed bör de sökandes teoretiska kunskaper motsvara något av följande alternativ (frånsett studentexamen på allmän, real- eller latinlinje, vilket sällan torde ifrågakomma): 1. Realexamen. Här avses realexamen på allmän linje eller praktisk realcxamen på maskinteknisk linje.

92 2. Avgångsbetyg

från enhetsskola,

dock endast i följande utsträckning:

Avgångsbetyg från klass 9 g berättigar alltid till inträde. Avgångsbetyg från klass 9 a eller 9 y berättigar till inträde endast under förutsättning att eleven i avgångsbetyget eller vid fyllnadsprövning (Allmänna försöksskolebestämmelserna 12 a § och Aktuellt 1956:33 s. 482 f.) erhållit lägst vitsordet Ba i ämnena modersmålet och engelska och i ämnena matematik och fysik lägst vitsordet AB enligt fordringarna för alternativkurs 1 i nämnda ämnen i klass 9. Beträffande elev från klass 9 y fordras därutöver, att avgångsbetyget gäller någon av grenarna 3 (metallyrken), 4 a (trätekniska y r k e n ) , 4 b (träkemiska yrken), 7 a (hantverk och blandade yrken för elever med bestämd yrkesinriktning), 7 b (allmänpraktisk k u r s ) , 8 a (teknisk gren; växelundervisning med industriskola) eller 8 b (teknisk gren inom enhetsskolan). Beträffande fordringarna för att erhålla avgångsbetyg från enhetsskola må erinras, att enligt Allmänna försöksskolebestämmelserna 2 och 4 §§ samt folkskolestadgan § 47 mom. 1 godkända vitsord kräves i samtliga ämnen med undantag av två, vilka dock icke får vara modersmålet eller matematik. De ovan nämnda vitsorden förutsattes vara avgivna i enlighet med skolöverstyrelsens cirkulär den 16 februari 1957 angående anvisningar "för betygsättningen på enhetsskolans högstadium (Aktuellt 1957 s. 254). Där vitsorden är avgivna enligt äldre bestämmelser, ankommer det på intagningskollegiet vid seminariet att värdera dem. 3. Avgångsbetyg från folkskola och därjämte vitsord över särskild prövning enligt fordringarna för realexamen (läroverksstadgan § 88) i ämnena modersmålet, engelska, historia med samhällslära, matematik, fysik, kemi och teckning. Utredningen har så långt det varit möjligt sökt låta avgångsbetyg från klass 9 y grunda behörighet till inträde vid seminariet. Utredningen anser det i hög grad önskvärt, att personer med praktisk begåvningstyp ej utestängs från slöjdlärarseminariet genom krav på en utbildning, som dessa under skoltiden ofta ej varit betänkta på att skaffa sig. Genom kravet på komplettering av betygen uppehälles likväl de teoretiska inträdesfordringarna och sökande av lämplig typ torde utan alltför stora svårigheter kunna ordna denna komplettering. Det visar sig ofta att studiehågen vaknar först inemot 20-årsåldern. Sådana ettåriga kurser för inträdessökande till tekniskt gymnasium, som förekommer vid vissa kommunala yrkesskolor, borde kunna utnyttjas av dem som förbereder inträde vid slöjdlärarseminariet. Här undervisas bl. a. i engelska, matematik, fysik, kemi och ritning. Elever med goda studieförutsättningar kan givetvis ordna kompletteringen genom korrespondenskurser m. m. Den utformning, som kraven på komplettering av avgångsbetygen från

93 enhetsskolan fått, innebär, att i matematik och fysik endast fordras den illmänt lagda kurs, som ej följer inträdesfordringarna för gymnasiet, men att genom kravet på kvalificerade betyg säkerställes, att eleven visat sig ha erforderliga intellektuella förutsättningar för studiet av ämnena. Praktisk utbildning för inträdet, vid seminariet bör vara: A. God yrkesutbildning antingen i snickeri eller i metallyrke under minst 3 år. Sådan utbildning kan förvärvas vid verkstadsskola eller genom arbete i respektive yrke. I det senare fallet måste dock närmare upplysningar fordras om arbetets art för bedömande av dess värde ur utbildningssynpunkt. En systematisk lärlingsutbildning hos ett industriföretag eller en hantverksmästare bör anses som en värdefull utbildningsform. Vid de centrala verkstadsskolorna meddelas yrkesutbildning för snickare å flera linjer. Av dessa passar linjen för möbelsnickare bäst för de blivande slöjdlärarna. Denna linje är emellertid 4-årig och avsedd att avslutas med gesällprov. En sådan utbildning blir för tidskrävande för att uppställas som obligatoriskt krav för inträde vid slöjdlärarseminariet. Det bör räcka att den sökande följt de 3 första åren av kursen för möbelsnickare. Avlagt gesällprov bör däremot beaktas som en merit. Även den 2-åriga linjen för inrednings- och fabrikssnickare är tänkbar som grund för slöjdlärarutbildning. B. Utbildning i minst ett år i metallyrke för sökande med snickeriutbildning och i snickeri för sökande utbildad i metallyrke. För att denna ettåriga utbildning skall ge behållning bör den helst ske i form av kurs och ej genom yrkespraktik. Sådan utbildning kan vara svår att ordna för den enskilde. Ettåriga fristående kurser i trä- eller metallyrke förekommer endast i liten utsträckning. På vissa orter (Solna, Linköping m. fl.) har emellertid en förberedande ettårig verkstadsskola ordnats och erfarenheterna synes vara goda. Utredningen har efter viss kontakt med överstyrelsen för yrkesutbildning funnit, att det ej torde vara uteslutet, att denna förberedande yrkesutbildning kan ordnas vid yrkesskolorna. Tänkbart ar också, att eleven kan följa första årets undervisning vid en yrkesskola. Förutsättningen härför är, att han ej behöver vara helt bunden av yrkesskolans utbildningsgång utan får pröva även sådant, som eljest förekommer senare i utbildningen. Om riksdagen och Kungl. Maj :t beslutar enligt utredningens förslag härutinnan, förutsätter utredningen, att överstyrelsen skulle kunna vidtaga sådana åtgärder, att undervisning enligt beslutet ordnas. Den praktiska förutbildningens uppdelning på två yrkesgrenar, samtidigt med att krav ställes på god yrkeserfarenhet på ettdera området, avser att göra de blivande slöjdlärarna skickade att undervisa i såväl trä- som metallslöjd, men med större erfarenhet på ettdera området. Bland inträdesfordringarna har ej upptagits någon utbildning på det konstnärliga området. Utredningen vill emellertid erinra, att sådan utbild-

94 ning, där den förekommer, är värdefull för seminariets arbete och bör vara en merit vid intagningen. Här ifrågakommer olika kurser vid konstfackskolan, kurser vid slöjdföreningens skola i Göteborg eller Nyckelviksskolan m. m., m. m. Skolöverstyrelsen bör ha möjlighet att meddela dispens såväl från åldersbestämmelserna som från inträdesfordringarna i vad avser teoretiska och praktiska kunskaper. Det torde måhända böra uttryckligen sägas, att kvinnliga sökande som uppfyller ovan angivna inträdesfordringar bör kunna antagas vid seminariet under samma förutsättningar som manliga sökande. Utredningen har ej vid undervisningens eller lokalernas planläggning diskuterat de särskilda anordningar, som vid större antal kvinnliga elever kan påkallas i olika detaljer. Åtminstone tills vidare torde det nämligen endast bli fråga om undantagsfall.

TOLFTE KAPITLET

Intagningsförfarandet

För inträde vid seminariet fordras både teoretiska och praktiska förkunskaper. Den rätta avvägningen mellan dessa båda slag av meriter är av väsentlig betydelse för en lämplig rekrytering till seminariet. Därjämte är det av vikt, att de som tas in vid seminariet har fallenhet för läraryrket. Det ankommer på rektor och det intagningskollegium som föreslås i det följande att med ledning av målsättningen för ämnet slöjd i skolorna och erfarenheter från undervisningen där bilda sig en allmän uppfattning om den förening av teoretisk begåvning och teoretiska kunskaper, praktiska anlag och färdigheter samt fallenhet för läraryrket, som är önskvärd hos en blivande slöjdlärare. Med utgångspunkt härifrån har vederbörande vid seminariet att göra sitt val bland de sökande. Urvalet måste ofta bli svårt att göra, emedan de sökande kan väntas ha olika slag av meritering, som ej utan vidare kan vägas mot varandra. Utredningen har övervägt att föreslå någon form av poängberäkning, men har stannat för att dessa bedömningsfrågor bör överlämnas åt rektor respektive intagningskollegiet. Vederbörande vid seminariet bör vidare få tillfälle att träffa de sökande personligen för att få ett intryck av deras allmänna förutsättningar för lärarverksamhet. Det gäller här främst deras förmåga av muntlig framställning men också deras frihet från sådana egenskaper eller fysiska fel, som skulle medföra svårigheter vid den krävande slöjdlärtarverksamheten. Sådant framgår ej alltid av läkarintyget. Det är ej nödvändigt och ej heller praktiskt lämpligt, att samtliga behöriga sökande obetingat skall kallas att personligen inställa sig vid seminariet. Antalet sökande är svårt att nu bedöma, men kan bli betydande. Rektor och eventuellt flera lärare vid seminariet bör granska samtliga ansökningshandlingar och enligt ovan antydda grunder välja ut de mest meriterade sökandena till ett antal, som med 50 % överstiger den planerade intagningen, naturligtvis i den mån så många behöriga sökande finnes. Dessa sökande kallas att infinna sig vid seminariet för att undergå en inträdesprövning, som lämpligen kan kallas »prov i muntlig framställning». Detta prov bör ske inför en grupp om tre lärare, som representerar såväl de teoretiska ämnena som slöjdundervisningen vid seminariet. För att ej belasta vissa lärare alltför mycket torde det bli nödvändigt att organisera två

96 sådana grupper. Vid provet bör den sökande dels samtalsvis få redogöra för sin skolgång, sin praktiska utbildning eller annat närliggande ämne av personligt intresse för honom, dels föreläggas att på ett enkelt sätt demonstrera ett verktyg eller ett förfaringssätt på slöjdens område. Det ankommer därvid på lärarna att bedöma de sökandes allmänna lämplighet för slöjdläraryrket på sätt ovan sagts, särskilt deras förmåga att ge tydlig och intresseväckande instruktion. För ett sådant prov kan beräknas en tid av omkring en halv timme. Den närmare utformningen av proven bör anförtros åt seminariets lärare i psykologi och pedagogik, som bl. a. av detta skäl bör tillsättas i god tid före seminariets start. Proven bör ske i så god tid före inträdesterminens början, att de antagna eleverna får tid att ordna sina enskilda angelägenheter. Många av de sökande kommer att ha anställning i praktiskt yrke eller som slöjdlärare och behöver tid för att bli lediga från denna. Vidare bör prövningen inordnas så smidigt som möjligt i seminariets arbete. Utredningen föreslår följande ordning för intagningsförfarandet: Ett visst datum i början av varje termin bestämmes, då ansökningar till inträde vid seminariet påföljande termin senast skall ha inkommit. De inkomna ansökningshandlingarna genomgås därefter av rektor och eventuellt flera lärare vid seminariet. Beslut om vilka sökande, som skall kallas till muntligt prov, fattas därefter på rektors föredragning av ett intagningskollegium, bestående av samtliga de lärare som skall förrätta den muntliga prövningen. Inträdesproven förläggs till en period i mitten av terminen och avlägges i etapper. Det blir då lättare att genomföra dem med hänsyn både till arbetet vid seminariet och till möjligheten att skaffa rum åt de sökande. Intagningskollegiet skall omedelbart efter inträdesprovens avslutande meddela beslut om vilka som antagits, varefter de sökande underrättas om utgången. Vid beslut om intagning bör ett antal sökande utses i reserv för den händelse någon av de antagna skulle utebli. Reserverna bör få meddelande om detta beslut. I annat sammanhang föreslås, att vid seminariet skall samtidigt intagas 48 eller 72 elever. Antalet kallade blir då högst 108 stycken. De muntliga proven med dessa elever bör som nämnts fördelas på två lärargrupper och bör utan svårighet kunna inpassas i seminariets arbetsordning. Arbetet motsvarar för varje lärare cirka 20 respektive 30 heltimmar jämte tid för överläggningar mellan lärarna om resultaten av proven. Vid det slutliga avgörandet om intagningen bör först och främst sådana sökande, som vid de muntliga proven bedömts olämpliga, uteslutas från vidare prövning. I fortsättningen bör de sökandes meritering enligt ansökningshandlingarna tjäna till ledning i första hand, men även här får givetvis intagningskollegiet ta hänsyn till det intryck de sökande gett vid de muntliga proven.

97 Den första intagningen vid seminariet kommer att ske under särskilda förhållanden. Rektor och seminariets lärare i psykologi och pedagogik eller annan i förväg utnämnd lärare bör i möjligast god tid före seminariets start genomföra ett modifierat intagningsförfarande. Närmare bestämmelser om intagningsförfarandet bör utfärdas av skolöverstyrelsen.

TRETTONDE KAPITLET

U ndervisningsplan

Innan erfarenhet vunnits av undervisningen vid seminariet och av vilket elevklientel, som kan påräknas, torde det ej vara möjligt att åstadkomma timplan och kursplaner, som kan beräknas bl» permanenta. Utredningen har emellertid sökt beakta och avväga de olika synpunkter, som måste tillgodoses i undervisningsplanen. De nedan följande kursplanerna har utarbetats under medverkan av härför tillkallade experter. När i timplan och kursplaner användes uttrycken »första terminen» och »andra terminen», avses härmed, såsom torde framgå av sammanhangen, elevernas första och andra termin vid seminariet. Timplan Veckotimmar

Modersmålet Samhällslära Matematik Fysik och kemi Engelska Psykologi och pedagogik Teckning Ritteknik Material-, verktygs- och maskinlära Slöjdmetodik Praktisk lärarutbildning: Auskultationer med förberedande undervis- 1 ningsövningar första terminen \ Serieövningar andra terminen

2 1,5 2 3 1 5 5,5 1,5 1,5 10 3 36

Undervisning bör utom timplanen anordnas i tyska (1 veckotimme), musik (1 veckotimme) och gymnastik (2 veckotimmar) för dem som önskadelta häri. Se vidare förslag i det följande. Anmärkningar

till

timplanen

1. Undervisningen i samhällslära och engelska förlägges till första terminen. Seminariearbetet bör fördelas mellan elevernas första och andra terinii

99 på så sätt, att en större del av teoriundervisningen lägges på första terminen och en större del av det praktiska arbetet på andra terminen. Samhällslära och engelska avslutas första terminen. Detta möjliggör att fördela slöjdmetodikundervisningen med 7,5 veckotimmar på första terminen och 12,5 veckotimmar på andra terminen. Ytterligare modifikationer i fördelningen bör kunna göras av seminarieledningen. Undervisningen i material-, verktygs- och maskinlära kan t. ex. också koncentreras till en termin. 2. Av veckotimtalet för fysik och kemi torde något mer än hälften böra ägnas åt fysikundervisningen. Av hela timtalet ägnas 0,5 veckotimmar åt laborationer med delad klass i fysik och likaledes 0,5 veckotimmar åt laborationer med delad klass i kemi. 3. Av veckotimtalet för slöjdmetodik ägnas omkring 1 veckotimme åt undervisning i allmän slöjdmetodik. Denna undervisning kan ske i klassrum. Av de återstående 9 veckotimmarna ägnas omkring en tredjedel åt vardera av ämnesdelarna träslöjd och metallslöjd samt en tredjedel åt övriga ämnesdelar. Vid denna undervisning, som bör ske i slöjdsal, uppdelas eleverna i avdelningar om 12 elever. Under andra terminen bör elev, som så önskar, utanför timplanen få ägna sig åt vidare studier i någon ämnesdel och redovisa dessa studier genom utförande av något förelagt arbete. 4. Den praktiska lärarutbildningen omfattar första terminen dels 48 timmar auskultationer med förberedande undervisningsövningar, förlagda i första hand till slöjdlektioner i folkskola (enhetsskola) och läroverk 1 , dels 12 timmar auskultationer i andra ämnen. Detta motsvarar för terminen 3 veckotimmar. Andra terminen skall varje elev fullgöra 5 serieövningar. Varje serie skall omfatta 8 lektioner. Detta motsvarar ett timtal av 40 timmar, d. v. s. 2 veckotimmar för terminen. Den återstående timmen enligt timplanen beräknas åtgå för elevens förberedelser. Kursplaner och anvisningar Kursplan

Modersmålet

(2

veckotimmar)

Muntlig framställning. Uttals- och röstvård. Välläsningsövningar. Enkla anföranden: berättelser, beskrivningar, demonstrationer samt under andra terminen arbetsbeskrivningar och instruktioner. Intervjuer. Skriftlig framställning (omkring 10 t i m m a r ) . Övningar i att formulera arbetsbeskrivningar och instruktioner. Språkriktighetsfrågor. Praktiska skrivelser. 1

Jfr s. 114.

100 Litteraturläsning. Läsning av lämpliga brottstycken ur skönlitteraturen. Sakprosatexter. Därtill andra terminen läsning av ett mera omfattande verk i dess helhet. Anvisningar 1. Muntlig framställning En lärare måste kunna tala väl och medryckande. Övningar i muntlig framställning tillhör därför det centrala i lärarutbildningen. Drygt hälften av det till modersmålet anslagna timantalet bör ägnas däråt. Grundläggande är kraven på god talteknik (röstläge, röststyrka och artikulation), och uttalsvården bör ägnas stor uppmärksamhet under hela studietiden. Inledningsvis ger läraren en kortfattad framställning av talapparatens byggnad och funktion. I samband därmed lämnar han eleverna anvisningar om hur man når fram till effektiv talandning, god tonbildning och fyllig resonans. Han bör även kunna hjälpa sina elever att komma till rätta med vissa lättare talfel och talovanor (läspning, nasalering, knarrton e t c ) . Speciell uppmärksamhet måste han ägna åt tydligheten i artikulationen och åt bortarbetande av störande dialektala egenheter och vulgarismer i talet (alltför tjocka 1, r-bortfall, uttunning av supradentaler, surrljud efter i och y, sammanfall av u och ö e t c ) . Till grund för övningarna läggs ändamålsenliga ljudserier (material kan hämtas ur läroböcker i talteknik och fonetik). Som ett led i denna del av undervisningen bör också ingå välläsningsövningar. Väl förberedd uppläsning av prosatexter med alltmer skärpta krav på naturliga tonfall, tydligt uttal, god frasering och betoning samt väl avvägt tempo utgör en god förberedelse för talövningarna. Den mesta tiden skall ägnas åt egentliga talövningar. Därvid gäller det för läraren att se till, att varje elev får många tillfällen att framträda. Anförandena måste fördenskull vara korta — till en början högst fem minuter och, innan eleverna övervunnit de naturliga hämningarna och blivit vana vid offentligt framträdande, behandla enkla berättande och beskrivande ämnen om självupplevda ting, omväxlande med korta referatuppgifter. Så snart som möjligt övergår emellertid klassen till mer utförliga demonstrationer, instruktioner, arbetsbeskrivningar e t c , uppgifter av en typ, som eleverna dagligen kommer att ställas inför i sitt yrke. Eleverna bör uppmanas alt tala fritt, möjligen med stöd av minnesanteckningar (stolpar). Manuskript bör ej få förekomma. Stundom kan det vara lämpligt att låta eleverna bedöma en kamrats framträdande genom att anonymt fylla i ett bedömningsschema. Därvid tillämpas lämpligen en sifferskala 1—5. t i l l muntlig framställning hör även konsten att fråga. Intervjuerna har därför sin givna plats i undervisningsplanen. De bör ordnas så, att hela klassen framställer frågor till någon utomstående, som gästar skolan, eller

101 till någon kamrat, som är speciellt sakkunnig på något för en blivande slöjdlärare centralt område. Syftet med utfrågningen skall från elevernas sida vara att samla material till en framställning i muntlig (ev. skriftlig) form. Härigenom aktiveras åhörarna, överhuvudtaget kan det vara lämpligt att skapa aktivitet i lyssnandet genom att låta någon eller några av eleverna efter ett anförande ge en sammanfattning av vad talaren sagt. Därvid får läraren även en uppfattning om i hur hög grad anförandet fyllt sin uppgift. Vid all undervisning i muntlig framställning är magnetofonen till stor nytta. Inte minst kan upptagningar av föredrag och diskussioner i radio ge ett utmärkt demonstrations- och studiematerial. 2. Skriftlig framställning Uppsatsskrivning i traditionell mening bör ej förekomma. Däremot bör några timmar (10 å 12) anslås till övningar att formulera klara och instruktiva arbetsbeskrivningar. I samband därmed diskuteras språkriktighets- och stilfrågor. Tvånget att fästa tankegångarna på papperet skärper uppmärksamheten på språkformen, och skriftliga övningar blir fördenskull ett stöd åt den muntliga framställningen. Målet är i båda fallen detsamma: att lära eleverna att uttrycka sig enkelt, klart, konkret och korrekt. Där så är nödvändigt, bör skrivelser av praktisk art övas (privatbrev, skrivelser till myndigheter, rekvisitioner, kvitton, protokoll e t c ) . Eftersom elevernas förutsättningar och förkunskaper kan väntas bli mycket skiftande, torde när det gäller muntlig och skriftlig framställning en betydande individualisering bli nödvändig. 3.

Litteraturläsning Ett 20-tal av undervisningplanens timmar bör ägnas litteraturläsning. Främst bör läsas och diskuteras moderna skildringar av barn och ungdom i de åldersklasser, som de blivande slöjdlärarna får att göra med i sitt yrke. Om möjligt bör läsningen ej inskränkas till svenska författare. Några timmar ägnas åt läsning av sakprosa, som är av så hög kvalitet, att den förtjänar vara mönsterbildande för elevernas eget språkbruk. Slutligen får läraren ej förbise, att litteraturläsningen även har till syfte att ge eleverna rekreation och stimulera dem till värdefull läsning.

Samhällslära

(1,5

veckotimmar)

(Undervisningen förlagd till första terminen). Kursplan Deskriptiv samhällsekonomi med huvudvikten lagd på svenskt näringsliv; n å g r a samhällsekonomiska grundfrågor.

102 Socialpolitikens allmänna riktlinjer med tonvikt på näringslivet och ungdomsfrågor. Statlig och kommunal förvaltning med särskild hänsyn till skolväsendet. Anvisningar Med hänsyn till det knappa timtalet måste undervisningen begränsas till sådana moment av samhällskunskapen, som närmast är av intresse för eleverna med tanke på deras framtida verksamhet. Väsentliga frågor som statsskick, demokrati, folkrörelser och opinionsbildning måste i stort sett lämnas utanför kursens ram. Beträffande dessa moment torde man få nöja sig med vad eleverna inhämtat under sin tidigare skolgång. Anvisningar bör ges om litteratur för framtida självstudier angående dessa frågor. Samhällsekonomi. Den deskriptiva samhällsekonomin bör vara huvudsaken vid undervisningen, men i mån av tid kan efter lärarens bedömande genomgås grundfrågor som de mänskliga behoven och nyttigheterna, den ekonomiska utvecklingsgången och hushållningsformerna, produktionen och produktionsfaktorerna, avkastningen och dess fördelning, konsumtionen och sparandet, företagandet och dess former, handeln och dess organisation, penningväsendet, konjunkturväxlingar och kriser, kreditmarknaden, staten och näringslivet, de ekonomiska grundåskådningarna, världspolitiken och folkförsörjningen. Socialpolitik. Undervisningen bör främst avse följande moment: den svenska socialpolitikens former och arbetsorgan, socialförsäkringarna främst yrkesskade- och arbetslöshetsförsäkringarna, arbetsmarknadens reglering och organisationer, arbetarskydd, arbetstid och semester, yrkes- och arbetslagstiftning; nordiskt socialpolitiskt samarbete och de skandinaviska ländernas ställning till internationella arbetsorganisationer; barnavård och ungdomsskydd; yrkesutbildning och frivilligt bildningsarbete; ungdomsbrottslighetens orsaker och åtgärder mot densamma; alkoholfrågan och nykterhetsvården. Statlig och kommunal förvaltning. Undervisningen hör läggas praktiskt och åskådligt med anlitande av studiebesök. Förenta nationerna och deras organ, särskilt Unesco. Eleverna bör göras förtrogna med viktigare offentligt tryck samt övas i att studera dagliga tidningar och fackpress. Studiebesök bör anordnas, t. ex. i stads- eller kommunalfullmäktige, industriföretag och anstalt inom ungdomsvården. Ämnet är koncentrerat till första terminen med 3 veckotimmar. Därest 2 av dessa kan sammanföras till en dubbeltimme, kan denna ägnas åt gruppstudiebetonat arbete.

103 Matematik

(2

veckotimmar)

Kursplan Inledande kurs ungefär motsvarande kursen till realexamen på allmän linje (enhetsskolans alternativkurs 2). Därefter en något utvidgad kurs inom följande områden: Grafisk framställning, planimetri, stereometri, trigonometri och enkla fullständiga ekvationer av andra graden. Anvisningar 1. Undervisningen bör sikta emot att vidmakthålla och ytterligare befästa den matematiska färdighet som eleverna har vid kursens början. Därutöver skall ges en något utvidgad kurs inom några områden, vars praktiska tillämpningar har betydelse för utövandet av slöjdläraryrket. 2. Tillämpningsuppgifter bör främst hämtas från yrkesräkningen. 3. Grafisk framställning Övning i uppritning och användning av olika slag av diagram. Inom funktionsläran behandlas funktionsbegreppet samt rätvinkliga koordinater och leras användning för åskådliggörande av funktionssamband. Studium av lagra enkla funktioner genom uppritning punktvis av de motsvarande kurvorna. I den praktiska analysen behandlas grafisk lösning av ekvationer och ekvationssystem. Hit kan också föras överslagsberäkningar samt noggrannletsberäkningar vid räkning med olika slag av närmevärden (tabellvärden )ch mätetal), numeriska beräkningar vid användning av formler, slutligen jckså räknestickan och dess användning. 4. Planimetri, stereometri och trigonometri Inom planimetrin fästes särskilt avseende vid likformighetsläran. Utvidgningen av kursen i planimetri och stereometri jämfört med den inledande kursen bör huvudsakligen avse praktiska beräkningar. Inom trigonometrin behandlas de trigonometriska funktionerna, som definieras med hjälp av den rätvinkliga triangeln. Användning av trigonometriska tabeller. Matemalikkursens geometriska delar bör anslutas till kursen i ritteknik.

Fysik och kemi (3

veckotimmar)

Kursplan E n inledande kurs ges motsvarande kursen till realexamen på allmän linje. Fysikkursen utvidgas med en kurs i optik och elektricitetslära samt en orientering i modern fysik ungefär motsvarande gymnasiets orienteringskurs.

104 Kemikursen utvidgas med avseende på de praktiska tillämpningarna. Så bör t. ex. j ä r n och järnframställning, lödning, murbruk, cement, betong, gips, glas, lergods, papper, fetter, tvättmedel och plaster tas upp till behandling. Kemiska synpunkter på olika slag av ytbehandling bör också ingå. Anvisningar Undervisningen bör avse att ge en viss allmän naturvetenskaplig bildning. Den bör i så stor utsträckning som möjligt bedrivas laborativt. Framställning och distribution av elektrisk energi belyses genom en redogörelse för förhållandena på kursorten. I samband därmed behandlas den elektriska strömmens brand- och livsfarlighet. Viktigare delar av gällande författningsbestämmelser diskuteras. Engelska

(1

veckotimme)

(Undervisningen förlagd till första terminen). Kursplan Övningar för vidare utveckling av elevernas förmåga att läsa och förstå engelskt skriftspråk, särskilt sådan engelsk litteratur, som är av betydelse för deras kommande verksamhet som slöjdlärare, samt någon övning i att uppfatta talad engelska och att använda språket i tal. Anvisningar Undervisningen bör huvudsakligen inrikta sig på textläsning och textbehandling. De använda texterna bör vara enkla och klara till språket utan för stark koncentration av tekniska och vetenskapliga termer, men korrekta ur teknisk och vetenskaplig synpunkt. Vid textbehandlingen bör hänsyn tas till de skiftande förutsättningar, som eleverna kan visa sig ha. Översättning till svenska torde i viss utsträckning bli nödvändig, särskilt då det gäller tekniska och vetenskapliga termer, men då så är lämpligt bör textbehandlingen ske på engelska. Läraren har därvid god hjälp av planscher, maskinmodeller o. dyl., som kan demonstreras och göras till föremål för enkla samtal på engelska. Läraren bör stimulera elevernas intresse för att nå god läsförmåga, t. ex. genom att till omväxling med den läsebok som användes som stomme i textkursen låta eleverna göra bekantskap med aktualiteter inom seminariets ämnesområde, såsom maskin- och verktygsbeskrivningar ur kataloger och tidskrifter, redogörelser för konsthantverket i de anglosaxiska länderna, ungdomspsykologiska framställningar o. s. v. Även intresset för läsning på egen hand bör uppmuntras, t. ex. genom anvisningar på lämplig litteratur. Det är av vikt, att det jämte intensivt textstudium, med noggrant inträngande i den lästa texten, också bedrives extensiv läsning, med uppövande av

105 förmågan att snabbt uppfatta ett sammanhang. Eftersom ämnet är koncentrerat till första terminen med två veckotimmar, kan det vara lämpligt att ägna den ena timmen åt en i hemmet förberedd uppgift med utförligare textkommentar och eventuellt talövning samt den andra timmen åt snabbare genomgång av okänd text. Uttalet bör helt naturligt ej åsidosättas, men huvudvikten skall läggas vid ordförrådet och uppfattningen av texten. Eftersom tiden är starkt begränsad, torde man ej kunna hinna läsa all behandlad text högt i klassen. Det amerikanska uttalets avvikelser från det brittiska uttalet bör uppmärksammas. Behandlingen av grammatiken kan begränsas till påpekande av sådana företeelser, som är av vikt för ett rätt förstående av texten. Vid behov kan något väsentligt kapitel i formläran, syntaxen eller ordbildningsläran snabbrepeteras. Skrivningar ingår ej i kursplanen, men det bör ej vara uteslutet, att läraren, för att bilda sig en uppfattning om klassens allmänna ställning, ett par gånger i terminen på lektionstid anordnar t. ex. en versionsskrivning utan lexikon eller dikterar ett stycke text att av klassen nedskrivas och översättas. Sådana skrivningar får ej vara avgörande för betygsättningen, som huvudsakligen bör grunda sig på elevernas prestationer i övrigt. Anvisningar om bruket av lexikon bör ges samt om förandet av anteckningar vid förberedande av hemuppgifter och vid kursivläsning. Eleverna bör få stifta bekantskap med något engelskspråkigt tekniskt lexikon, t. ex. Flood & West: An Explaining and Pronouncing Dictionary of Scientific and Technical Terms.

Psykologi

och pedagogik

(5

veckotimmar)

Kursplan Kort handledning i studieteknik. Skolans målsättning. Psykologiens ställning och uppgifter i skolarbetet. Psykologi som grundval för människokunskap och människobehandling: A. Skillnader mellan människor — differentiell psykologi. B. Beteendets orsaker — dynamisk psykologi. C. Människans utveckling — utvecklingspsykologi. Inlärningsproblem och allmän metodik. Inlärningssvårigheter. Mentalhygien. Socialpsykologiska problem i skolan. Yrkes- och arbetspsykologi. Pedagogiska problem i historisk belysning. Slöjdens ställning i pedagogiken och i det svenska skolväsendet. Anvisningar Eleverna vid ett slöjdlärarseminarium har tidigare under en följd av år mest sysslat med praktiska arbetsuppgifter och kan därför antagas få vissa

106 svårigheter åtminstone i början av en teoretiskt inriktad utbildning. Det är därför av stor vikt, att studierna inledes med en kort handledning i studieteknik, där eleverna får uppslag och råd hur de skall tillägna sig goda studievanor och bedriva effektiva studier. En stor del av de blivande eleverna är praktiskt inriktade yrkesmän. Det är därför viktigt, att de redan från första stund får upp ögonen för skolans målsättning och inriktas på sitt blivande yrke att meddela kunskaper och färdigheter åt olika grupper av barn och ungdom. För varje lärare är människan hans egentliga arbetsmaterial. Han skall undervisa och påverka andra så, att de tillägnar sig kunskaper och färdigheter. Studierna i psykologi har till syfte att leda fram till en saklig och objektiv förståelse av människans beteende och handlingar, intressen och attityder. En blivande lärare bör vara speciellt förtrogen med barndomens och ungdomens psykiska utveckling. — Studierna i psykologi skall även skapa förutsättningar för en riktig undervisningsmetodik, både de mera allmänna principerna för undervisningen och den speciella metodik som bör komma i fråga vid slöjdundervisningen. I samverkan med teckningsundervisningen studeras den psykologiska bakgrunden till barnens bildupplevelser och bildskapande. En viktig grundval för människokunskap är en god allmänpsykologisk orientering. Den ordningsföljd de tre momenten A, B och G har fått behöver inte betyda, att de alltid genomgås i denna ordning. Det avses endast att antyda, att studierna från början bör läggas upp i så nära anslutning till elevernas egna erfarenheter som möjligt och därför tar sin utgångspunkt i skillnader mellan olika människotyper och individuella olikheter i begåvning, minne, uppmärksamhet o. s. v. Den för slöjdutbildning väsentliga sinnespsykologien, särskilt synsinnet och beröringssinnet, kan och bör behandlas under denna aspekt. Genom enkla experiment bör man i största möjliga utsträckning belysa och förtydliga teoretiska resonemang. Beteendets dynamiska karaktär med utgångspunkt i behov och motiv ar av väsentlig betydelse för förståelse av våra vanor och handlingar. I detta sammanhang bör även personlighetens enhet, det för individen karakteristiska samspelet mellan olika egenskaper, behandlas. Inom utvecklingspsykologien lägges huvudvikten vid kännedom om barnens kroppsliga, psykiska och sociala tillväxt och utveckling, framför allt under skoltiden och pubertetstiden. Behandlingen av inlärningsproblem och allmänna metodiska anvisningar bör hela tiden få en praktisk inriktning. Aktivitetens och åskådlighetens betydelse för inlärandet bör ingående behandlas. Vid behandlingen av inlärningssvårigheter uppmärksammas olika former av utvecklingshämningar, intellektuell efterblivenhet, speciella skolsvårigheter och psykonervösa besvär. Kunskaper om vänsterhänthet är viktiga för en slöjdlärare. De mentalhygieniska och pedagogiska grundprinciperna för

107 jehandling av särpräglade barn och ungdom uppmärksammas, varvid särskild hänsyn tages till slöjd som arbetsterapi. En mera utförlig kurs i pedagogikens historia bör inte komma i fråga, nen däremot kan pedagogiska problem i nutiden belysas ur historisk synounkt. Framställningen koncentreras kring pedagogiska pionjärer, sådana iom Comenius, Rousseau, Pestalozzi, Rudenschöld och Salomon, samt nu:ida reformpedagogik, varvid slöjdens ställning särskilt beaktas. Vid allt studium av psykologi och pedagogik är det av största värde att Alltid göra undervisningen så praktiskt inriktad och konkret som möjligt. 3etta kan även ske genom visning av psykologiska och pedagogiska filmer, iksom genom studiebesök på olika slag av institutioner, även sådana för järn med handikap.

Teckning

(5,5

veckotimmar)

Kursplan Undervisningen avser att väcka och utveckla elevernas skaparglädje och :'antasi, deras förmåga att ge bildmässigt uttryck åt sina erfarenheter och déer, samt deras intresse och förståelse för skönhetsvärden och kvalitet hos slöjd, konsthantverk och konst. Undervisningen bör ge kunskaper och farlighet i frihandsteckning, tillämpad teckning och formgivning i olika material samt förtrogenhet med stillära. Teckningens möjligheter som hjälpmedel och stimulans vid slöjdundervisningen uppmärksammas. Följande moment bör ingå i undervisningen: Frihandsteckning i olika tekniker, färglära och kompositionsövningar samt tillämpad teckning och formgivning i olika material. Studium av konst, konsthantverk och slöjd med hänsyn till historia, kvalitet och teknik. Stilstudium särskilt i anslutning till studiet av konsthantverk och bruksföremål. Redan från undervisningens början studeras vid auskultationer och studiebesök i skolor barnens beteende och prestationer under skolundervisningen i teckning och slöjd. Härvid bör barnens skapande i plastiskt material särskilt uppmärksammas. I samverkan med psykologiundervisningen studeras den psykologiska bakgrunden till barnens hildupplevelser och bildskapande. Anvisningar Frihandsteckning. Profilteckning med hjälp av syftningsövningar och proportionskontroll. Perspektivteckning. Skissteckning för att träna förmågan att snabbt fånga det karakteristiska i ett motiv. Naturstudier. Figurteckning. Stiliseringsövningar.

108 Färglära. Färgteori med tillämpningar. Förslag till färgsättning av olika föremål. Tillämpningsövningar med de i slöjd förekommande materialen och ytbehandlingsmetoderna. Färgpsykologiska frågor. Kompositionsövningar, övning i att förstå och utnyttja linjers, ytors, volymers och färgers uttrycksvärden: enkla geometriska mönster samt dekorativa mönster, framställda genom stilisering av naturformer, övningar för att studera formens och färgens förhållande till olika material, tekniker och ändamål. Tillämpad teckning. Skissering av förslag till slöjdmodeller i två eller tre projektioner. Förslagen åskådliggöres ytterligare genom perspektivskisser eller modeller. Ytbehandlingsförslag kan bifogas. Eleverna bör i lämplig utsträckning få utföra dessa sina egna förslag i slöjdundervisningen. Formgivning i olika material såsom lera, papper, pappersmassa och bark. Grupparbeten bör även anordnas. Det konsthistoriska studiet kan i viss utsträckning bedrivas i anslutning till en begränsad föreläsningskurs samt studiebesök. Skriftliga och muntliga referat bör härvid förekomma. Undervisningen bör syfta till att ge en översikt över de stora stilepokerna och därvid särskilt fästa uppmärksamheten på de olika epokernas karakteristiska formspråk och formvärden. Studiet av stilhistorien bedrives med hjälp av stilhistorisk teckning samt insamling av klipp och teckningar för elevernas egna kompendier. Studiebesök m. m. Besök i museer, verkstäder, fabriker, affärer m. tn. samt i skolor inordnas regelbundet i undervisningen. Konsthantverk, allmogeslöjd, bostadskultur och heminredning bör särskilt studeras, varvid sambandet mellan de funktionella och estetiska värdena i våra bruksting belyses. Bilden i undervisningen. Undervisningen konkretiseras genom bilder och modeller av olika slag. Ett rikhaltigt bild- och modellarkiv bör genom teckningslärarens försorg upprättas och ständigt förnyas. I undervisningen bör därjämte utnyttjas ett urval av de in- och utländska publikationer, som hör till ämnesområdet.

Ritteknik

(1,5

veckotimmar)

Kursplan Undervisningen i ritteknik har till uppgift att bibringa grundläggande kunskap om samt färdighet i utförandet av tekniska ritningar. Följande moment bör ingå i undervisningen: Ritinstrumenten och deras användning. Ritpapper och ritningsformat.

109 Lj iskopiering. Kortfattad genomgång av tillämpliga delar av plangeometrin samt av skalor och måttsättning. Projektionslära. Skissteckning som grund för ritningars utförande. Utförande av enklare arbetsritningar i två eller tre projektioner. Beräkning och konstruktion av enkla geometriska kroppar (verkliga mått, ytutbredning och skärning). Konstruktioner åskådliggöres genom modeller. Textningsövningar. Anvisningar Undervisningen i ritteknik skall bibringa eleverna förmågan att överföra en idéskiss till en arbetsritning, som på enklaste sätt visar hur föremålet skall utföras, samt vänja eleverna vid tekniska ritningssymboler och därmed ge dem ökade möjligheter att avläsa ritningar. Genom att i skala utföra uppmätningsritningar av formriktiga föremål bör eleverna utveckla sin förmåga att samordna hänsynen till vad som är konstruktivt möjligt och praktiskt användbart med en tilltalande formgivning. Undervisningen bör ske i samverkan med matematikundervisningen. En enkel texttyp — helst den på ritkontoren vanligen använda stilen — bör inläras, övas samt begagnas vid ritningar och måttsättningar samt undervisningen på skoltavlan. Material-,

verktygs-

och maskinlära

(1,5

veckotimmar)

Kursplan Materiallära: virke, järn- och metallvaror, ytbehandlingsmaterial, limsorter, material för mångsidig slöjd (papp- och bokbinderimaterial, elmaterial, konstprodukter, textilmaterial, glas, halvfabrikat m. m . ) . Verktygslära: verktyg för träslöjd, metallslöjd, småslöjd, materielslöjd och mångsidig slöjd (bokbinderi, papp-, läder-, mosaik-, plastslöjd m. m.), redskap och hjälpmedel t. ex. stötlådor, filklämmor och såglådor. Diverse utrustning såsom handskärmaskin (för bokbinderi), ässja med hårdlödningsanordning m. m. Maskinlära: trä- och metallsvarvar, borrmaskin, bandsåg, cirkelsåg, riktoch planhyvel, slipmaskin, slipsten, diverse småmaskiner som dekopörsåg, elektrisk handborrmaskin, elektrisk handslipmaskin o. s. v. Anvisningar Sådana delar av kursen, som skall ingå i seminaristernas blivande undervisning, bör om möjligt framläggas i en form som lämpar sig att användas i skolundervisningen, även om framställningen här göres fylligare. Ämnet bör ej endast avse ett meddelande av tekniska fakta. De blivande

110 lärarna, som i sin föregående yrkesutbildning fått anlägga rent yrkesmässiga och ekonomiska synpunkter på valet av material och förfaringssätt, måst<e bli uppmärksamma på att andra material och verktyg kan vara lämpligarce i skolslöjden och att somliga verktyg endast passar för de äldre eleverna. Materialläran utgör en betydelsefull del av ämnet, som ej får åsidosättas;, även om tyngdpunkten av undervisningen bör förläggas till verktygs- ocln maskinläran. Åtskilligt av kursen i materiallära kan inhämtas genom självstudier i anvisade böcker, men givetvis fordrar vissa avsnitt muntlig u n d e r visning. I samband med verktygs- och maskinläran behandlas skärpningen ocl:i vården av verktygen samt maskinernas skötsel och rätta användning. Stora krav måste ställas på de blivande lärarnas färdigheter i verktygsvård och maskinskötsel. Kontrollen av att alla elever fyller fastställda krav måste vara omsorgsfull. Slöjdmetodik

(10

veckotimmar)

Kursplan Allmän slöjdmetodik Lektionsförberedelsen. De första lektionerna med nybörjare. Instruktionen. Individuell handledning. Lektionens slutskede. Disciplin- och ordningsfrågor. Undervisning i verktygsvård och materiallära samt i materialkunskap. Ekonomisk fostran. Modellval. Grupparbete och samverkan med andra ämnen. Undervisningsmateriel. Undervisning i specialklasser och flerklassiga avdelningar. Sammanfattande överblick över studiegången i folkskolan och andra skolformer. Uppgörande av studieplaner. Kursinnehållets anpassning till stadier, skolformer och skoltyper. Metodiskt tillrättaläggande och genomarbetande av några representativa uppgifter och avsnitt ur folkskolans kurs. Långsiktig planering. Åtgärder i samband med läsårets början och slut. Slöjdlokalernas planläggning. Anskaffning av material och verktyg. Teknisk slöjdmetodik Träslöjd: sågning, hyvling, borrning, formning, putsning och sickling, sammansättningar, svarvning, ytbehandling (betsning, målning, lackning, fernissning, polityrbehandling, lasering, bränning, blekning m. m . ) . Metallslöjd: formgivning vid kallt, varmt och glödgat tillstånd, sammansättningar, skärning av gängor, härdning och anlöpning, putsning och polering, svarvning, dekorering (ciselering, skrodning, etsning), ytbehandling. Materielslöjd avser arbeten med anknytning till skolans övriga ämnen.

Ill Mångsidig slöjd: bokbinderi- och papparbeten, bearbetning av läder, plast, ben, horn, pärlemor o. s. v., hemvårdsuppgifter av skilda slag. Småslöjd: olika arbetssätt i förekommande material, vikning, klippning, rivning, klistring, flätning, enkel träslöjd. Säkerhetsföreskrifter och hälsovård. Olycksfallsrisker vid slöjdundervisningen. Säkerhetsåtgärder vid användning av maskiner, verktyg och kemikalier. Olycksfallsvård. De viktigaste infektionssjukdomarna och hygieniska åtgärder mot smitta. Arbetshygien. Anvisningar Ämnet bör behandlas under praktiskt arbete i slöjdsalarna samt i form av orienteringar, diskussioner och förevisningar. Skolslöjden har dels en metodik som behandlar problem angående slöjdlektionens anordnande och därmed sammanhängande frågor, dels en metodik som avser det slöjdtekniska utförandet. Den förra kallas här slöjdens allmänna (eller pedagogiska) metodik och den senare dess tekniska metodik. Grundsynen för den allmänna metodiken är densamma i slöjden som i varje annat ämne. Man måste söka sig fram till barnets intressen och behov, man måste i många fall se uppgifterna från barnets egen synpunkt. Men för barnet är å andra sidan själva slöjdandet det primära, och först när läraren förmår leda barnet fram till ett gott resultat i tekniskt avseende, har han tillräcklig auktoritet för att verka som fostrare. För undervisningen i den tekniska slöjdmetodiken bör följande allmänna riktlinjer gälla. Med ledning av en noggrant utarbetad plan bör seminaristerna tilldelas uppgifter att självständigt lösa. Uppgifterna bör så långt möjligt är insättas i en realistisk situation, d. v. s. de bör övas i samband med tillverkningen av verkliga slöjdföremål. Av synnerlig vikt är att slöjdmodellerna väljes med tanke på att de skall kunna utföras i skolan. Alltför tidskrävande uppgifter och modeller, som mer hör hemma på yrkessidan, bör förekomma mycket sparsamt. Varje modell som utföres bör syfta till att på ett metodiskt riktigt sätt inlära ett eller flera på förhand bestämda arbetsmoment. Modellen och de däri ingående arbetsmomenten skall anpassas till lämpliga stadier. Vissa detaljer måste av utbildningsskäl kanske utföras på ett av läraren bestämt sätt, men önskemålet är att i största möjliga utsträckning lämna seminaristerna fria händer vid val av konstruktion, form och färg. Den estetiska utformningen bör dock ske i samråd med slöjd- och teckningslärarna. Om den tekniska metodikens tillämpningsövningar skall kunna bedrivas.

112 med framgång, fordras att tidsödande och ofta återkommande arbetsmoment nedbringas till ett minimum. Maskiner och tidsbesparande redskap bör utnyttjas, då grundläggande arbetsmoment en gång inlärts. Åtskilliga timmar av dyrbar tid kan härigenom sparas. Halvfabrikat kan få användas där så är lämpligt. Materielslöjden bör ge konkreta exempel på slöjdens stora möjligheter till samverkan med övriga skolämnen. Den omfattar sålunda inte endast tillverkning av fysikmateriel, utan slöjden bör även berikas av ämnen som matematik, historia, geografi, gymnastik och musik. Att denna del av ämnet tillrättalägges på ett metodiskt riktigt sätt kommer att bli avgörande för materielslöjdens ställning i skolan. Den mångsidiga slöjden bör i likhet med materielslöjden uppmärksammas mer än tidigare och det är angeläget att arbetsuppgifter som »lumbeckbindning», pyntslöjd, hemvård etc. behandlas ingående. Till den tekniska metodiken räknas ytbehandling av olika slag. Även denna bör i största möjliga utsträckning övas på verkliga slöjdmodeller och s. k. teknikövningar bör endast förekomma i undantagsfall. Stencilutdrag och kompendier är nödvändiga för att effektivisera undervisningen. Även om kunskaper och färdigheter i metodik kommer till synes vid undervisningsövningar och serielektioner bör viss kontroll av seminaristernas kunnande härvidlag ske i form av muntliga och skriftliga prov. Beträffande den allmänna slöjdmetodiken ges nedan exempel på innehållet i vissa av dess huvudmoment. Lektionsförberedelsen Planläggning av lektionerna. Betydelsen av grundlig förberedelse. Undervisningsmaterielens utnyttjande. Kontroll av verktyg och maskiner. De första lektionerna med nybörjare Allmän orientering angående lokaliteterna. Organisatoriska frågor. Betydelsen av en god start. Vad bör behandlas under den första slöjdlektionen? Instruktionen Förberedelsen för instruktionen. Dess syfte. Lärarens och barnens placering. Barnens medverkan. Svarta tavlans användning. Inlärningen. Anknytning till föregående lektion. Iakttagande av riktiga kroppsställningar. Individuell handledning Den enskilda undervisningens fördelar. Svårigheter att nå alla. Arbetets ledande. Kontrollen. Vikten av uppmuntran. Omfattningen av korrigerande ingripanden. Problem som uppstår, när olika arbeten samtidigt utföres i slöjdsalen.

113 Lektionens slutskede Vikten av en väl genomförd avslutning. Iordningställande av slöjdlokalen Lärarens uppgift i samband med lektionens avslutande. Disciplin- och ördningsfrågor Vikten av att eleverna hålls sysselsatta och att arbetsglädje och trivsel skapas. Regler för elevernas uppträdande. Undervisning i verktygsvård och materiallära På vilket stadium och i vilken omfattning undervisningen bör ske och sätet för dess genomförande. Betydelsen av hjälpmedel och åskådningsmateral. Materialkunskap Behandlas huvudsakligen i samband med de arbeten som utföres. Ekonomisk fostran Vikten av sparsamhet med material och aktsamhet om maskiner, verktyg och utrustning. Relation mellan kostnad och kvalitet. Kostnadsberäkningar. Modellval Hjälpmedel i samband med val av modeller. Den hänsyn som vid val av modell bör tas till barnets ålder, utveckling och egna önskemål. Estetiska synpunkter på slöjdmodellen. Barnets förmåga av självständigt skapande. Grupparbete och samverkan med andra ämnen Innebörden av grupparbete och dess fostrande betydelse. Sättet för grupparbetets genomförande. Om de svårigheter som fackläraren kan komma att möta, när det gäller slöjdens samverkan med andra ämnen. Undervisningsmateriel Planschers och ritningars ordnande. Bildband, film o. s. v. Förvaringsplatser för undervisningsmateriel av olika slag. Hjälpmedel för att underlätta elevernas arbete. Undervisningen i specialklasser och flerklassiga avdelningar Mål och uppgift. Arbetssätt. Modellval. Instruktion. Handledning. Sammanfattande överblick av studiegången i folkskolan former Orientering enligt gällande undervisningsplaner.

och andra

skol-

Långsiktig planering Lärarens övertagande av en ny slöjdsal. Planläggningen av verksamhetsåret i stora drag (kursplan, modellval e t c ) . Åtgärder i samband med läsårets början Översyn av verktyg och maskiner. Anskaffning av material. Uppgörande av inventarieförteckning. Organisatoriska frågor, t. ex. journal, ordningsföreskrifter och studiebesök. s

114 Åtgärder i samband med läsårets slut Betygsättning och journalskrivning. Inventering. Utställning eller iickke. Översyn av verktyg och övrig utrustning. Slöjdlokalernas planläggning Lokalens placering i byggnadskroppen. Planlösning och nödiga b i u t r y r m men. Placering av bänkar, skåp och maskiner. Inredning av skåp och övridga förvaringsplatser. Anskaffning av material och verktyg Vikten av lämpliga typer och goda kvaliteter. Hur inköpen bör orgamisseras.

Den praktiska

lärarutbildningen

(3

veckotimmar)

I fråga om denna del av seminariearbetet har utredningen ej funnit ainledning utarbeta några anvisningar för handlediarnas och elevernas arbette. Utredningen föreslår i det följande att en kurs framdeles ordnas för hanidledarna. Vissa organisatoriska frågor uppkommer emellertid och utredninigen vill ange, hur den tänker sig verksamheten ordnad. Vid auskultationer med undervisningsövningar bör eleverna vara fördlelade å grupper om 4 elever. Auskultationerna bör förläggas till träslöjd, imetallslöjd och mångsidig slöjd samt eventuellt andra slöjdarter, allt efter deen undervisning som förekommer i skolorna. Auskultationstimmarnas fördelning blir beroende på tillgången till undervisningstimmar hos handledarn.a. Under auskultationerna bör eleverna följa undervisningen på olika klassstadier och i skilda skolformer. Eleverna skall beredas tillfälle att själva he;lt eller delvis överta undervisningen under s. k. gruppövningar. Detta slag av aktivt deltagande i undervisningen är nödvändigt för eleverna redan i början av deras auskultationsperiod, om denna skall ge dem verklig kontakt med undervisningen. Eftersom auskultationerna måste läggas in som halvdagsbesök, torde det ej vara möjligt att anordna dem så, att timmarna fördelas lika på de olika klasstadierna. Detta torde ej heller vara nödvändigt. Det väsentliga är,attdet sker en lämplig avvägning mellan högstadiet och mellanstadiet samt att det ges tillräcklig tid för auskultering i specialklasser. Om inga serieövningar förläggs till specialklasser, är det särskilt angeläget att seminarieeleverna under auskultering där får tillfälle att också ha undervisningsövningar. Auskultationer med undervisningsövningar bör också om möjlighet finnes förläggas till verkstad för allmänpraktisk gren (allmänpraktisk verkstad) samt till trä- och metallgrenar i klass 9 y, i vissa sammanhang även när dessa är förlagda till yrkesskola. 12 timmar auskultationer i andra ämnen är det ingen svårighet att utph-

115 cera. Dessa auskultationer är avsedda att ge de blivande slöjdlärarna någon inblick i skolans undervisning i andra ämnen samt därigenom medverka till att de får blick för slöjdens plats i skolundervisningen som helhet, så att de ej som facklärare isoleras inom sitt ämne. Auskultationerna bör förläggas till teckning och till sådana ämnen, där möjlighet finns att åskådliggöra undervisningen genom tillverkning av modeller. Det torde vara praktiskt att fördela eleverna i grupper om 4 elever, men om någon elev av särskild anledning önskar andra auskultationstimmar än kamraterna, bör detta kunna ordnas. Eftersom serieövningarna skall ligga till grund för betygsättningen i undervisningsskicklighet, bör de vara fördelade mellan de olika slöjdarterna. Det bör vara rektors sak att besluta om denna fördelning. Någon serie kan vara placerad vid allmänpraktisk verkstad. Seminariets lärare i slöjdmetodik skall aktivt medverka i den praktiska lärarutbildningen genom samarbete med handledarna och övervakning av elevernas sätt att fullgöra arbetet. För auskultationers och serieövningars anordnande bör närmare anvisningar utfärdas av skolöverstyrelsen. Att auskultationer skall kunna förläggas till allmänpraktisk verkstad samt till trä- och metallgrenar vid klass 9 y i folkskola eller yrkesskola samt serier till allmänpraktisk verkstad, anser utredningen vara en lämplig anordning av följande skäl. En slöjdlärare, som får sin tjänstgöring förlagd till ett mindre skoldistrikt, behöver känna till undervisningen vid dessa skolformer. En övningslärare kan med hänsyn till bestämmelserna i 49 § 2 mom. Allmänna försöksskolebestämmelserna komma att tjänstgöra i klass 9 y upp till 15 veckotimmar, därest han enligt skolöverstyrelsens prövning är kompetent härför. Vid inplacerandet av auskultationer och serieövningar i skolornas undervisning och samordnandet med seminariets egen undervisning uppkommer betydande schematekniska svårigheter. Auskultationerna skall som nämnt ske i form av halvdagsbesök. I regel kommer ett halvdagsbesök att omfatta 3 lektionstimmar. Hela auskultationen för första utbildningsterminen skulle då för varje elev omfatta 16 halvdagar. Dessa bör ej tas ut i ett sammanhang med exempelvis 2 halvdagar per vecka, utan de bör delas upp i perioder och fördelas över hela första terminen. Dessa halvdagsbesök bör noga beaktas vid uppgörandet av skolornas arbetsordningar, så att seminarieeleverna får möjlighet att följa arbetet i ett visst antal klassavdelningar i en följd och samtidigt får tillfälle att följa några lärares undervisning och grundligt sätta sig in i deras metoder och uppläggning av undervisningen. Här möter ett av de svåraste problemen vid samordnandet av seminariets och de berörda skolornas arbetsordningar. Auskultationerna måste fogas in i en fast plan, så att eleverna får följa slöjdundervisningen på olika klasstadier i lämplig ordning. Det måste också tillses, att eleverna under auskultationen får kontakt

116 även med de lärare, som skall vara handledare vid deras serieövningar och som får ansvar för deras betyg i undervisningsskicklighet. Det är värdefullt även för lärarnas bedömning av eleverna att de på tidigt stadium får denna kontakt. Auskultationer med undervisningsövningar samt serieövningar har i studiegången samordnats med den mellan första och andra terminen förlagda hospitantt j änstgöringen. Den praktiska lärarutbildningen måste inpassas i skolornas undervisning på ett sådant sätt att undervisningen stores så litet som möjligt. Det brukar anses, att högst 30 % av undervisningstiden i en klass kan utnyttjas utan att det inverkar ofördelaktigt på klassens arbete. Det är tydligt, att om den föreslagna praktiska lärarutbildningen skall kunna genomföras, måste seminariet vara förlagt till en tämligen stor stad med tillräckligt antal slöjdavdelningar i skolorna. Av detta skäl och med hänsyn till övriga förhållanden, som det måste tas hänsyn till, har utredningen, såsom närmare anföres i 17 kap., beslutat föreslå, att slöjdlärarseminariet skall förläggas till Linköping. Utredningen har undersökt möjligheterna att placera auskultationer och serieövningar vid enhetsskolan i Linköping och högre allmänna läroverket i staden och har funnit dem goda. De närmare uträkningar varpå utredningen grundar detta omdöme har utförts i samråd med skolstyrelsen i Linköping. Se bilaga 4. I sista hand finns möjligheten att förlägga någon del av utbildningen, helst auskultationer, till angränsande städer, nämligen Mjölby, Norrköping och Motala, som ligger på ett avstånd från Linköping av respektive 30, 42 och 50 km. Om serier förläggs till annan ort än Linköping, bör en fast organisation uppbyggas, som säkrar kontinuitet i arbetet och erfarenhet hos handledarna. Allmänt gäller att därest serieövningar vissa terminer placeras ut hos handledare, som ej regelbundet har hand om bedömningen av sådana övningar, är det nödvändigt, att handledaren däremellan åtminstone håller kontakt med seminarieutbildningen genom att auskultationer med undervisningsövningar placeras hos honom. Frivilliga ämnen Tyska (1

veckotimme)

(Undervisningen koncentreras till en termin med 2 veckotimmar). I denna undervisning kan delta såväl första terminens elever som sådana andra terminens elever, som ej deltagit i undervisningen i tyska första terminen. Elevernas förutsättningar att följa undervisningen och fullfölja studiet jämsides med det övriga seminariearbetet prövas av rektor. Undervisning i ämnet anordnas varje termin, då minst 5 elever anmäler sig, som befinnes lämpligen kunna delta.

117 Kursplanen bör omfatta textläsning och textbehandling på liknande sätt som vid undervisningen i engelska samt anvisningar ges om lämplig facklitteratur på tyska. Skrivningar med översättning till tyska hör ej förekomma. Vid deltagarantal, som överstiger 24, bör uppdelning på 2 avdelningar kunna ske. Musik (1

veckotimme)

Undervisning i körsång bör anordnas varje termin. Såväl första som andra terminens elever kan delta i undervisningen. Vid första anmälningen prövas deras musikaliska förutsättningar att delta. Betyg i ämnet utfärdas ej, utan anteckning göres endast å examensbetyget, att eleven deltagit i körsång. Vid deltagarantal, som överstiger 50, bör uppdelning på 2 avdelningar kunna ske. Gymnastik

(2

veckotimmar)

Eleverna bör kunna få delta häri både första och andra terminen. Ämnet bör omfatta motionsgymnastik, bollspel och idrott. Undervisningen i gymnastik bör även bedrivas så, att eleverna lär sig att tillämpa och lära ut lämpligt valda arbetsställningar och ett avspänt arbetssätt. Varje gymnastikavdelning bör omfatta högst 35 elever.

FJORTONDE KAPITLET

Hospitanttj änstgöringen

Den i 8 kap. föreslagna oavlönade hospitanttjänstgöringen måste först och främst vara inriktad på att ge den blivande slöjdläraren god pedagogisk erfarenhet. För detta ändamål måste den uppfylla följande krav: 1. Den skall vara förlagd hos handledare som är skickliga undervisare. 2. Den skall omfatta både träslöjd och metallslöjd. Tjänstgöringen blir enligt sakens natur i huvudsak förlagd till folkskolan (respektive enhetsskolan). Det är önskvärt, att hospitanten får erfarenhet från folkskolans mellan- och högstadium samt därutöver om möjligt någon inblick i andra skolformer. En tjänstgöring huvudsakligen förlagd till allmänt läroverk kan också godtagas. De pedagogiska kraven gör att hospitanten ej alltid kan få tjänstgöringen förlagd till sin hemort. På många orter saknas lämpliga handledare. Vidare förekommer metallslöjd på landsbygden endast i ringa utsträckning och saknas även i somliga städer. Seminarieorten kommer som förut nämnts knappast i fråga för hospitanttjänstgöring. Den viktigaste grunden vid ortvalet blir handledarens person. Hospitanten bör helst tjänstgöra hos flera handledare. Det är mycket värdefullt för honom att följa undervisningen hos flera olika slöjdlärare och därigenom få tillfälle att jämföra olika undervisningsmetoder. Han bör också, som nämnt, få erfarenhet av både träslöjd och metallslöjd. Tjänstgöringen bör alltså vara förlagd till en ort där dessa önskemål kan uppfyllas eller eventuellt förläggas till flera orter. — Tjänstgöringens anordnande efter dessa principer underlättas, om två eller flera hospitanter alternerar hos samma grupp av handledare. Hospitanten bör tjänstgöra en sammanhängande tid hos varje handledare i tur och ordning. Hospitanten bör ej endast följa undervisningen utan även själv undervisa. Slöjdundervisningen i skolan tillgår i stor utsträckning så, att olika elever samtidigt sysslar med olika uppgifter. Handledaren har därför möjlighet att låta hospitanten under handledarens överinseende själv handha lämpliga delar av undervisningen. För att denna form av övningsundervisning skall bli effektiv och lätt kunna genomföras, bör en handledare ej ha mer än en eller två hospitanter placerade hos sig samtidigt. Handledaren behåller ansvaret för undervisningen. Det torde få överlämnas till skolöverstyrelsen att av-

119 göra i vilken utsträckning hospitanten skall vara underställd de lokala skolmyndigheterna. Utredningen har som nämnt ej velat föreslå någon ersättning till hospitanterna. Härifrån bör man skilja det förhållandet, att en seminarist kan fullgöra timlärartjänstgöring under hospitantterminen. En seminarist, som av seminarieledningen anses mogen härför, bör kunna få ta ett vikariat under någon del av tiden. Det bör emellertid ske endast i undantagsfall och gälla kortare sjukvikariat o. dyl. I förväg organiserad timlärartjänstgöring på friställda tjänster får alltså ej förekomma. Vikariaten måste utväljas genom seminarieledningens försorg. Om en ung och oerfaren lärare ställes att ensam tjänstgöra under svåra förhållanden, till exempel i en svårhanterlig klass 8 eller 9 i folkskolan, kan han få mera skada än nytta av sin tjänstgöring. Tjänstgöringsbetyg från vikariat bör visserligen ej få inverka på seminariebetyget i undervisningsskicklighet, men ett misslyckande härvid kan inverka på hans seminariearbete i fortsättningen. Seminarieledningen har att fördela vikariaten mellan de seminarister som kan komma i fråga. Utbildningssynpunkterna blir det primära i fråga om dessa vikariat och skolledningarnas intresse att få vikarier kommer i andra hand. Däremot kan det väl tänkas, att en skolledning vid ett plötsligt behov av vikarie för en handledare eller annan slöjdlärare låter en hospitant som tjänstgör i skoldistriktet respektive vid läroanstalten tillfälligt rycka in som lärare. Han får då avlöning. Detta blir endast en tillfällig praktisk anordning utan pedagogisk betydelse. Vid valet av handledare blir utbildning och läraregenskaper avgörande.Det första kravet på en lämplig handledare är, att han har fullgod utbildning. I en framtid kommer examen från slöjdlärarseminariet normalt att fordras, men goda handledare med tidigare utbildning bör kunna anlitas i mån av behov. Handledaren bör vidare ha någon tids lärarerfarenhet och ha gjort sig känd som god undervisare. Utredningen tänker sig, att handledarna ej skall ges stadigvarande förordnande utan utses för varje termin. De torde böra utses av seminarieledningen. Uppgifter om lämpliga handledare kan lämnas bl. a. av folkskolinspektörerna. Närmare bestämmelser om hur handledarna skall utses torde få meddelas av skolöverstyrelsen. Då de lärare som kommer i fråga som handledare i regel torde ha en tjänstgöringsskyldighet om minst 30 veckotimmar, bör hospitantens tjänstgöring likaledes kunna bestämmas till 30 veckotimmar, varigenom hospitanttiden väl utnyttjas. Han torde likväl bli i stånd att jämsides med sin tjänstgöring läsa en del litteratur för de fortsatta studierna vid seminariet. Handledarna måste ha åtagit sig uppdraget frivilligt. Det troliga är, att de gärna ställer sig till förfogande. Någon ersättning för uppdraget torde dock bli nödvändig. Sådan utgår enligt olika beräkningsgrunder till handledare för lärarkandidater vid lärarhögskolan samt för elever vid folkskoleseminarierna, konstfackskolan, musikhögskolan, gymnastiska centralinsti-

120 tutet och statens skolköksseminarium. Frågan om handledararvodet vid hospitanttjänstgöringen bör överlämnas till förhandlingar med facklärarförbundet. Den praktiska lärarutbildningen vid själva seminariet föreslås som förut angivits omfatta 3 veckotimmar. Däri ingår dels auskultationer med förberedande undervisningsövningar, dels serieövningar. Detta timtal är lågt och undervisningen måste på bästa sätt samordnas med hospitanttjänstgöringen för att resultatet skall bli gott. Den yttre gången blir följande. Seminaristen har första seminarieterminen endast auskultationer med undervisningsövningar. Därefter följer den viktiga hospitanttjänstgöringen. över denna utfärdas emellertid endast intyg, ej betyg, bl. a. emedan det torde vara omöjligt att få till stånd en enhetlig bedömning från så många olika handledare. Sista terminen vid seminariet får seminaristen fullgöra serieövningar. Han får n u omsätta i praktiken vad han lärt under hospitanttiden, och betyg i undervisningsskicklighet sättes i samråd med handledarna på seminarieorten. Seminariets lärare i slöjdmetodik bör hålla kontakt med skolundervisningen i slöjd t. ex. genom att undervisa i någon slöjdavdelning på seminarieorten. De måste samarbeta med handledarna vid seminariets praktiska utbildning, men får även i möjligaste mån söka kontakt med hospitanthandledarna. För handledarna på seminarieorten måste kursutbildning ordnas, så som skall föreslås i det följande. Önskvärt vore, att kursutbildning kunde ordnas även för hospitanthandledarna, men utredningen anser, att detta måste bli en senare fråga. Hospitanttjänstgöringen bör i princip vara obligatorisk. Föregående lärartjänstgöring bör ej utan särskild prövning vara anledning till dispens. En seminarist, som befrias från hospitanttjänstgöring, bör kunna få genomgå de båda seminarieterminerna i en följd, om ledig plats finnes.

FEMTONDE KAPITLET

Betygsättning, efterprövning m. m.

Slöjdlärarutbildningens föreslagna utformning fordrar vissa särskilda bestämmelser för betygsättning, avgång från seminariet m. m. Vid slutet av elevernas första seminarietermin bör terminsbetyg utfärdas. För de ämnen, som avslutas första terminen, överflyttas dessa betyg sedan till avgångsbetyget. Något examensförfarande med särskilda prövningar och undervisningsprov bör ej ifrågakomma vid seminariet. I avgångsbetyget bör redovisas hela seminarieutbildningen i vidsträckt mening, nämligen undervisningen vid seminariet, hospitanttjänstgöringen och den praktiska lärarutbildningen vid seminariet. Slöjdlärarutredningen har övervägt om arten av den föregående yrkesutbildningen bör framgå av avgångsbetyget, vilket skulle kunna vara till nytta då det gäller anställning å en lärartjänst enbart eller huvudsakligen i träslöjd eller i metallslöjd. Utredningen har dock stannat för att den förberedande praktiska utbildningen bör redovisas särskilt vid sökande av anställning. Det skulle i det enskilda fallet kunna vara svårt att vid slöjdlärarbetygets utfärdande avgöra om yrkesutbildningen verkligen är mer inriktad på endera slöjdarten. Många kombinationer av utbildning och praktik är ju tänkbara. I fråga om hospitanttjänstgöringen bör avgångsbetyget innehålla uppgift om den eller de läroanstalter, till vilka den varit förlagd, samt vilka slöjdarter den omfattat. Däremot bör som förut nämnts graderade betyg icke utfärdas för hospitanttjänstgöringen. Om eleven åtnjutit dispens från tjänstgöringen, antecknas detta å avgångsbetyget. Vitsord till avgångsbetyget i de särskilda ämnena vid seminariet bör avgivas i kollegium av vederbörande lärare. För sådana ämnen, som avslutats första terminen, införes i avgångsbetyget det tidigare givna vitsordet. I fråga om andra ämnen bör det säkerställas, att tillbörlig hänsyn tages till första terminens betyg. Detta kan eljest tänkas bli försummat på grund av uppehållet mellan första och andra terminen samt emedan täta lärarbyten kan förutses i ämnen, där timlärare undervisar. Särskilt i de teoretiska ämnena, där enligt föreslagna Anmärkningar till timplanen en större del av undervisningen kan komma att förläggas till första terminen, måste första terminens arbetsresultat få stor betydelse för betygsättningen. I blivande stad-

122 ga för seminariet bör därför föreskrivas, att vid betygsättningen för avgångsbetyget hänsyn skall tagas till första terminens betyg. — Elever, som deltagit i undervisningen i tyska, bör få vitsord i ämnet infört å avgångsbetyget. För dem som deltagit i undervisningen i musik respektive gymnastik bör anteckning härom göras. Betyget i undervisningsskicklighet bör bestämmas i kollegium under medverkan av dem av seminariets lärare i slöjdmetodik, som undervisat eleven, samt de lärare vid andra skolor, som varit handledare vid elevernas serieövningar. Är dessa lärare icke eniga om gemensamt vitsord, bestämmes sådant genom omröstning mellan dem, varvid i händelse av lika röstetal rektor fäller avgörandet. Betyg sättes däremot ej på serieövningarna. Dessa redovisas emellertid i betyget med angivande av skola och slöjdart. För erhållande av avgångsbetyg bör fordras, att eleven erhållit minst vitsordet Godkänd i undervisningsskicklighet och i samtliga på timplanen upptagna obligatoriska ämnen. Elev, som vid utgången av andra terminen erhållit lägre vitsord är Godkänd i något av de teoretiska ämnena (d. v. s. annat ämne än teckning och slöjdmetodik), bör av lärarkollegiet kunna medges rätt att senare erhålla avgångsbetyg efter undergående inom viss föreskriven tid av prövning i ämnet. I fall, där sådant medgivande icke föreligger eller kan lämnas, bör elev, som icke erhållit godkänt avgångsbetyg, efter prövning av lärarkollegiet kunna medges rätt att ånyo genomgå seminariet, om han hindrats av sjukdom eller annan särskild anledning föreligger. Någon ny hospiteringstermin bör då ej ifrågakomma, om den en gång genomgåtts i normal ordning. Det torde bli nödvändigt att räkna in sådana elever bland antalet antagna, eftersom utrymmessvårigheter eljest skulle kunna uppstå, särskilt i slöjdsalarna. En följd härav blir att vederbörande kan få vänta ett halvår på att genomgå sin andra termin, om ledig plats ej uppstått. Den som genomgått slöjdlärarseminariet bör ha rätt att vid seminariet avlägga efterprövning i ett eller flera av seminariets obligatoriska ämnen samt i undervisningsskicklighet. Den närmare utformningen av bestämmelserna om betyg, avgång och efterprövning torde ej här behöva angivas. De torde med ovan angivna undantag kunna ansluta sig till motsvarande bestämmelser vid folkskoleseminarierna.

SEXTONDE KAPITLET

Seminariets lärare

Antalet lärotimmar, per vecka och sammanlagt för 40 arbetsveckor, blir enligt den föreslagna timplanen med därtill hörande anmärkningar följande vid full utbyggnad av seminariet: modersmålet samhällslära matematik fysik och kemi engelska psykologi och pedagogik teckning ritteknik material-, verktygs- och maskinlära slöjdmetodik

10 7,5 10 20 5 25 27,5 7,5 7,5 95

400 300 400 800 200 1000 1 100 300 300 3 800

Genom att exempelvis samhällslära och engelska koncentreras till första terminen och slöjdmetodiken får motsvarande högre veckotimtal andra terminen, uppstår vid den föreslagna variationen i intagningen en ojämnhet i antalet lärartimmar, så att exempelvis läraren i engelska vartannat år får 6 veckotimmar och vartannat år 4 veckotimmar, beroende på om man det året tar in 3 eller 2 klasser för varje termin. Vid bedömande av lärarbehovet torde det emellertid vara lämpligt att utgå från den genomsnittliga tjänstgöringen. Detaljerna i fråga om undervisningens ordnande i dessa och andra avseenden torde bäst kunna bedömas vid det praktiska genomförandet. Vid beräkningen av lärarnas undervisningsskyldighet vid slöjdlärarseminariet bör man taga hänsyn till att dess läsår föreslagits bli längre än vid folkskoleseminarier m. fl. läroanstalter är vanligt. Den föreslagna lästiden motsvarar 41,5 veckor, under det att läsåret till exempel vid läroverk frånsett tiden för inträdes- och flyttningsprövningar utgör 38 veckor. En motsvarande reduktion av undervisningsskyldigheten bör därför göras enligt följande beräkningsisätt, där som exempel valts en tjänstgöring om 20 veckotimmar : 38X20 veckotimmar F 760 timmar 760 : 41,5=18,3. Avrundat 18 veckotimmar Denna metod att kompensera den längre tjänstgöringstiden torde vara bättre än andra utvägar, såsom till exempel att på grund av den längre tjänst-

124 göringstiden föreslå högre lönegrader än som eljest varit motiverat. Det är att märka, att koncentrationsläsningen vid seminariet möjliggör att vissa lärare kan få en lästid som till utsträckning och veckotimtal n ä r m a r sig det normala. Då emellertid möjligheterna att vid höstterminens början förflytta tjänstgöringen inom ramen för det »normala» läsåret säkerligen i första hand måste utnyttjas för timlärarnas del, torde de heltidsanställda lärarna i en del fall få tjänstgöringstiden förlängd utöver det vanliga. I den mån deras ämnen har timtal, som överstiger deras undervisningsskyldighet, har de emellertid då tillfälle att genom övertimmar i stället erhålla kompensation för tjänstgöringstidens förlängning. För timlärarnas del medför lästidens förlängning inga problem i fråga om lönesättningen, om timarvodet beräknas efter undervisningstimme. Eftersom ämnet psykologi och pedagogik är ett centralt ämne vid seminariet och dess företrädare bör ha visat förmåga till självständig forskning i hithörande psykologiska och pedagogiska frågor, föreslår utredningen att läraren i ämnet skall ha lektorskompetens av samma slag som vid de nuvarande folkskoleseminarierna, d. v. s. han skall ha fullgjort disputationsprov. Utredningen vill erinra, att departementschefen i propositionen nr 123/57 angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m. m. å s. 55 förordat samma kompetenskrav för lärarna i psykologi och pedagogik vid den nya typen av folkskoleseminarier, där småskollärarutbildning skall ske. Undervisningsskyldigheten för lektor är vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium 20—24 veckotimmar. Undervisningsskyldigheten vid slöjdlärarseminariet bör då, efter reduktion enligt ovan, sättas till 18—22 veckotimmar. Timtalet blir fullt tillräckligt för en lektorstjänst. En ordinarie sådan tjänst synes böra inrättas i ämnet. Med hänsyn till utbildningsstadiet vid seminariet anser sig utredningen icke böra föreslå högre kompetenskrav än adjunktskompetens för lärarna i modersmålet, samhällslära, matematik, fysik och kemi samt engelska. För den nya typen av folkskoleseminarier har i nyssnämnda proposition förutsatts, att kompetenskraven för andra teoretiska ämnen än psykologi och pedagogik skulle bibehållas vid adjunktskompetens. 1953 års lärarinneutbildningskommitté föreslår däremot, att lektorstjänster i naturvetenskapliga ämnen skall inrättas vid de föreslagna husliga seminarierna. Med hänsyn till att denna utbildning föreslås bli treårig, anser sig slöjdlärarutredningen dock ej kunna åberopa detta som stöd för att lektorstjänster i motsvarande ämnen skulle inrättas vid slöjdlärarseminariet. — Undervisningsskyldigheten för en adjunkt vid ett småskoleseminarium är 22—26 veckotimmar, vilket här efter reduktion enligt ovan skulle motsvara 20—24 veckotimmar. Intet av ämnena kan anses ensamt ge tillräckligt underlag för en adjunktstjänst. Däremot bör det sammanlagda timtalet i matematik samt fysik och kemi kunna vara grundval för en adjunktstjänst i dessa ämnen. För den händelse det skulle visa sig omöjligt att besätta densamma, kan tjänstgö-

125 ringen utan större olägenhet fördelas på flera timlärare. För seminariet är det emellertid en stor fördel, om en heltidstjänstgörande lärare kan erhållas, dels för vården av fysik- och kemiinstitutionerna, dels med hänsyn till läroanstaltens särpräglade typ, som gör det önskvärt att läraren hinner samla erfarenhet om undervisningens lämpliga utformning. Beträffande ämnena modersmålet, samhällslära och engelska vore det önskvärt om de kunde sammanföras till en ordinarie adjunktstjänst. Möter emellertid detta svårigheter på grund av ämneskombinationens ovanlighet, kan man tänka sig att uppdela denna tjänstgöring på timlärare. Kompetenskrav för teckningslärare vid seminariet bör vara avgångsbetyg från teckningslärarinstitutet. Han bör helst ha erfarenhet från undervisningen i de olika skolformer, där de blivande slöjdlärarna kommer att verka. Timtalet i teckning är mer än tillräckligt för en lärartjänst i ämnet. En ordinarie teckningslärartjänst bör inrättas, vilken bör vara en övningslärartjänst. Visserligen kommer teckningslärarens undervisning att ha mycket direkt anknytning till de blivande slöjdlärarnas undervisningsmetoder, men man torde dock ej kunna anse tjänsten som en ren metodiktjänst. För lönesättningen ifrågakommer jämförelse med teckningslärarna vid folkskoleseminarierna, vilka är placerade i Ao 19. Ämnet får emellertid anses ha en mer central ställning vid slöjdlärarseminariet och tjänsten blir ej där förbunden med någon tjänstgöring i övningsskola. Lämpligare som jämförelse är därför lektorstjänsten i teckningsundervisningens metodik vid lärarhögskolan i Stockholm, vilken är placerad i lönegrad Ao 21. Tjänsten vid slöjdlärarseminariet torde fordra lika höga kvalifikationer som denna. Den verkliga undervisningsskyldigheten för en ordinarie teckningslärare vid folkskoleseminarium är numera 27 veckotimmar, under det att lektorerna i övningsämnenas metodik vid lärarhögskolan har en undervisningsskyldighet av omkring 750 undervisningstimmar. En undervisningsskyldighet av 27 veckotimmar blir, reducerad enligt ovan angivna grunder, 25 veckotimmar. Undervisningsskyldigheten i ämnet teckning vid slöjdlärarseminariet torde kunna sättas till 23—25 veckotimmar. Undervisningen i ritteknik torde böra överlämnas till timlärare med lämplig utbildning för detta ämne. Undervisningen i slöjdmetodik samt i material-, verktygs- och maskinlära borde helst meddelas av samma lärare på grund av ämnenas nära samband ined varandra. I varje fall borde principiellt kompetenskrav, undervisningsskyldighet och lönesättning vara lika för dessa ämnen. Slöjdmetodiken är emellertid det viktigare ämnet och ett av seminariets huvudämnen. Det gäller därför först att undersöka vilka krav detta ämne ställer på den som skall undervisa däri. En lärare i slöjdmetodik bör ha framstående teknisk skicklighet, god lärarerfarenhet och teoretisk skolning i ämnets pedagogiska bakgrund. Det kan knappast förutsättas att en och samme lärare har så grundlig utbildning i alla förekommande slöjdarter, träslöjd, metallslöjd,

126 mångsidig slöjd och materielslöjd, att han är skickad att undervisa i samitliga dessa. Det bör därför vid val av lärare i slöjdmetodik tillses att komipetenta undervisare i samtliga slöjdformer finns representerade bland semiinariets lärare. Vid slöjdlärarutbildningens nuvarande läge i Sverige är dtet emellertid svårt att ställa upp några formella kompetenskrav för seminaariets lärare i slöjdmetodik. Kallelseförfarande torde tills vidare böra tillämipas. Tjänsterna kan förutsättas bli tillsatta successivt allt eftersom seminariiet utbygges. De som planerar att söka sådan tjänst, kan möjligen förväntats komplettera sin utbildning, exempelvis genom att taga akademiskt betyg i något lämpligt ämne eller genom att bedriva fackstudier i in- eller utlamdet. — Vid lärarhögskolan i Stockholm finnes en lektor i slöjdundervisningsens metodik i lönegrad Ao 19 med en undervisningsskyldighet av omkrinig 750 undervisningstimmar. Eftersom ämnet får en mer central ställning vhd slöjdlärarseminariet än vid lärarhögskolan bör lärarna i slöjdmetodik vid seminariet få en högre lönegradsplacering än denne lektor. Undervisnings^skyldigheten bör sättas till 23 veckotimmar. Vid seminariet bör vid full u t byggnad finnas inrättade tre ordinarie lärartjänster i slöjdmetodik och em e. o. sådan tjänst. Vid tillsättandet bör ämnets olika sidor beaktas, så att i första hand metodiken för träslöjd och metallslöjd får sina särskilda representanter. Undervisningen i material-, verktygs- och maskinlära bör läggass in i slöjdmetodiklärarnas tjänstgöring. Undervisningen i hälsovård bör meddelas av läkare eller annan sakkunnig person och äga rum huvudsakligen i form av föreläsningar, dock med någon övning i förbandsläggning o. dyl. Vid denna redogörelse för seminariets lärarbehov har ej berörts frågan om rektors kompetens, tjänstgöring och löneställning. Här gäller i än högre grad än beträffande slöjdmetodiken att det är svårt att ställa bestämda kompetenskrav. Det bör överlämnas åt skolöverstyrelsen att föreslå lämplig person, utan att det på förhand angives, om rektors huvudsakliga meritering bör ligga på slöjdens eller den teoretiska utbildningens område. I era framtid, då seminariets elever ett antal år varit verksamma inom undervisningen, kan seminariets rektor sökas även inom deras led och vanligt ansökningsförfarande tillämpas. — Rektorstjänsten blir mycket krävande, ej endast i uppbyggnadsskedet. Förutom de vanliga rektorsgöromålen får rektor ett omfattande arbete med att organisera och ha tillsyn över hospitanttjänstgöringen. Överhuvudtaget blir rektor den, som skall hålla samman de olika elementen i utbildningen till en helhet. Det är omöjligt att knyta rektorsgöromålen till någon lärartjänst mot arvodesersättning, utan en verklig rektorstjänst måste inrättas. För rektorstjänstens löneplacering torde jämförelse böra ske i första hand med rektorstjänsten vid konstfackskolan. Undervisningsskyldigheten bör sättas till 5 veckotimmar. Denna tjänstgöring får förläggas allt efter den blivande rektorns ämnesområde men torde ej komma att inverka på ovan gjorda beräkningar av antalet lärartjänster vid seminariet.

127 För den frivilliga undervisningen i tyska, musik och gymnastik anställes timlärare. Antalet timlärartimmar kan komma att variera, beroende på anslutningen av elever till den frivilliga undervisningen. Utöver den ovan förutsatta undervisningsskyldigheten bör i lärarnas tjänstgöringsskyldighet ingå bl. a. följande särskilda uppgifter: 1) Det i 12 kap. beskrivna intagningsförfarandet kommer att innebära åtskilligt arbete för de däri deltagande lärarna. Rektor torde komma att anlita andra lärare till hjälp vid granskning av ansökningshandlingarna. Därefter följer de muntliga inträdesproven, som för de medverkande lärarna innebär en tidsåtgång redan för själva proven av omkring 20 respektive 30 timmar. För dessa uppgifter torde lärarna i teoretiska ämnen på grund av sin fåtalighet bli relativt mer h å r t anlitade än övriga lärare. 2) Lärarna i slöjdmetodik skall enligt vad som anges i 13 kapitlets redogörelse för den praktiska lärarutbildningen aktivt medverka i denna genom samarbete med handledarna och övervakning av elevernas sätt att fullgöra arbetet. 3) Hospitanttjänstgöringen skall enligt vad förut i detta kapitel angivits organiseras av rektor, som även skall ha viss tillsyn över densamma. För detta har ett särskilt arvode beräknats åt honom. Rektor bör dock ha möjlighet att då så är nödvändigt anlita lärare i slöjdmetodik som hjälp vid övervakningen. Detta torde få ingå i lärarnas tjänstgöringsskyldighet.

SJUTTONDE KAPITLET

Seminariets förläggning

I direktiven för utredningen fastslogs, att slöjdlärarseminariet ej borde förläggas till Stockholm. Vidare framgår av direktiven, att en förläggning till Nääs ansetts olämplig, främst med hänsyn till svårigheten att där anordna övningsundervisning. Utredningen anbefalldes vidare att undersöka möjligheten att förlägga seminariet till ledigblivande lokaler vid något folkskoleseminarium, som kunde komma att nedläggas. Utredningen har tagit kännedom om förhållandena vid Nääs och därvid i likhet med departementchefen konstaterat, att redan svårigheten att ordna övningsundervisning gör det olämpligt att förlägga seminariet dit. Skallsjö kommun, där egendomen är belägen, och angränsande kommuner har ej så stort antal slöjdlärare som skulle behövas som handledare vid den praktiska lärarutbildningen under seminarietiden. Det kunde vara tänkbart att förlägga övningsundervisning till skolor i Göteborg, särskilt som förbindelserna dit väntas bli förbättrade. De praktiska svårigheter, som skulle vara förenade härmed, och nödvändigheten av ny- och ombyggnader vid Nääs, som skulle behöva bli ganska omfattande, har föranlett utredningen att avstå från denna tanke. (Vissa byggnadskostnader torde emellertid ändå bli nödvändiga vid Nääs, om egendomen i fortsättningen skall utnyttjas i undervisningens tjänst.) Seminarieutredningen föreslog i sitt betänkande Seminarieorganisationen I. (SOU 1956:18), att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping samt småskoleseminarierna i Lycksele, Stockholm och Växjö skulle nedläggas. I propositionen nr 123 till 1957 års riksdag föreslog departementschefen att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping samt småskoleseminarierna i Härnösand och Stockholm skulle nedläggas samt småskoleseminariet i Växjö successivt samordnas med folkskoleseminariet därstädes till ett folkskoleseminarium. Slöjdlärarutredningen har i avvaktan på riksdagens beslut undersökt möjligheterna att förlägga slöjdlärarseminariet till de eventuellt ledigblivande lokalerna vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping. Sedan riksdagen numera i skrivelse nr 275/1957 beslutat att nämnda folkskoleseminarium skall nedläggas vid utgången av budgetåret 1958/59, föreslår slöjdlärarutredningen att det blivande slöjdlärarseminariet skall förläggas till ifrågavarande lokaler. Till stöd härför vill utredningen åberopa, 1) att Linköping är en lämplig plats för ett slöjdlärar-

129 seminarium, 2) att tillräckliga möjligheter till övningsundervisning finns i Linköping och eventuellt i närliggande städer, 3) att lokalerna kan användas för slöjdlärarseminariet utan större omändringar än som torde blivit nödvändiga var det än förlagts. 1) Med hänsyn till det geografiska läget är Linköping en lämplig plats i det att större delen av eleverna torde få en måttlig resväg. Staden är av den storleksordningen, att kvalificerade lärare kan väntas söka sig dit. Skolväsendet i Linköping är traditionsrikt och väl utvecklat. Där finns ett av landets största seminarier, förutvarande folkskoleseminariet för manliga elever. Vidare finns högre allmänt läroverk och kommunal flickskola. Högre tekniskt läroverk skall inrättas i staden. Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola är anordnad i Linköping och kommer att vara fullt genomförd läsåret 1959/60. Linköpings kommunala yrkesskolor är omfattande och har god standard samt kommer ytterligare att utvidgas. En första statlig försöksskola kommer enligt beslut av årets riksdag att förläggas till Linköping. — Allt detta gör att man kan räkna med att ha tillgång till lämpliga timlärare, vilket är betydelsefullt för en läroanstalt av slöjdlärarseminariets ringa omfattning. 2) Beträffande möjligheterna att i Linköping och närliggande städer anordna den praktiska lärarutbildning, som skall ske under seminarieterminerna, hänvisas till förut åberopade bilaga 4. Kvinnliga folkskoleseminariet har i ett förhållande till skolornas slöjdsalar lämpligt läge. Avståndet inbördes mellan de skolor, som skall knytas till seminariets praktiska lärarutbildning, är ej så långt att det hindrar en smidig anpassning av auskultationer och undervisningsövningar till undervisningen i övrigt vid seminariet. Slöjdundervisningen i Linköping handhas redan så gott som helt av övningslärare, endast en ringa del av folkskollärare, varför antalet möjliga handledare blir relativt stort. Endast ett fåtal städer kan i detta avseende erbjuda samma möjligheter som Linköping. 3) Kvinnliga folkskoleseminariets byggnader tillhör staten och är belägna på den s. k. gamla seminarietomten, d. v. s. tomterna nr 3 och 4 inom kvarteret Djäknen. Tomtmarken tillhör staten. Den är centralt belägen och omfattar c:a 13 200 kvm. Å samma tomt ligger den gamla seminariebyggnaden, som numera används av länsstyrelsen. Kvinnliga folkskoleseminariet är inrymt i tre olika byggnader för vilka här skall redogöras. Huvudbyggnaden är ett tvåvåningshus av sten, som uppfördes åren 1947— 1948 för det då nyinrättade kvinnliga folkskoleseminariet. I denna byggnad finns sex klassrum, varav ett är inrett som fysiksal, samt rektorsexpedition, bibliotek m. m. och vissa utrymmen i källaren, som endast delvis är utgrävd. Ehuru seminariet var avsett att vara ett provisorium, har byggnaden fått ett gediget utförande och är funktionsduglig och hållbar. 9

130 Vidare finns gymnastiksalsbyggnad, som tillhört det gamla, nu utrymda seminariet. I denna byggnad finns dels en gymnastiksal med modern inredning, som anskaffades år 1948, samt omklädningsrum, dels ock en kemisal och en kombinerad tecknings- och biologisal. Byggnaden är uppförd av sten och i gott stånd. Dessa byggnader lämpar sig synnerligen väl för slöjdlärarseminariet. De befintliga lokalerna blir samtliga utnyttjade på ett lämpligt sätt. Seminariet är avsett att vid full utbyggnad ha 5 klasser om vardera 24 elever. De 5 klassrummen blir därför behövliga. Fysik- och kemisalarna är också nödvändiga. Den i gymnastikbyggnaden inrymda tecknings- och biologisalen kan utnyttjas som sal för småslöjd och i viss utsträckning som teckningssal. Ämnet teckning skall emellertid ha 7 veckotimmar och fordrar därför ytterligare en teckningssal, som också bör få bättre biutrymmen med hänsyn till de olika verksamhetsgrenar som ingår i en modern teckningsundervisning och som slöjdlärarna bör känna väl till. De för seminariet nödvändiga undervisningslokaler som ej ryms i de befintliga byggnaderna är den nämnda teckningssalen samt slöjdsalar med biutrymmen. (Någon samlingssal finns ej heller men för detta ändamål torde, liksom för närvarande, en närbelägen församlingssal kunna få hyras.) Den tredje byggnad, en barack, som kvinnliga folkskoleseminariet disponerar och som används bl. a. vid musikundervisningen, går ej att använda för slöjdlärarseminariets lokalbehov. Utredningen har efter förfrågan hos byggnadsstyrelsen erhållit följande uppgifter angående denna byggnad: Byggnadsstyrelsen får härmed som svar på Eder förfrågan under hand beträffande den träbarack inom kvarteret Djäknen nr 4 i Linköping, vilken år 194S färdigställts för vägförvaltningen och senare övertagits av folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping anföra följande. Byggnaden, som är uppförd som ett provisorium, torde ha en total brukningstil av högst 20 år. Dess konstruktion, rumshöjd samt dagerbelysning gör att den q kan användas som undervisningslokal för något ämne som ingår i programme. Byggnadsstyrelsen kommer därför att undersöka möjligheten att disponera byggnaden för annat statligt ändamål. Det är alltså tydligt, att en tillbyggnad blir nödvändig för slöjdsalarni och teckningssalen. Det må erinras, att slöjdlärarseminariets behov av moderna, differentierade slöjdsalar sannolikt skulle nödvändiggöra särskildi åtgärder var seminariet än förlades. Utredningen har i fråga om lokalernas och tomternas användning samrått med byggnadsstyrelsen, varjämte överläggningar hållits med Linköping* stads myndigheter. Härvid har framkommit, att Linköpings stad önskad? förvärva den del av tomtmarken, där gamla seminariebyggnaden är beläger, för att skaffa ökat utrymme åt de å angränsande tomt förlagda yrkesskolorna. Byggnadsstyrelsen torde anse, att en sådan försäljning under vissa förutsättningar vore möjlig och att statens återstående tomtmark bleve väl ut-

131 nyttjad genom slöjdlärarseminariets förläggning dit. För slöjdlärarseminariet skulle enligt de förda diskussionerna återstå omkring 8 300 kvm av tomtmarken, vilket enligt slöjdlärarutredningens mening är tillräckligt, men utgör ett minimibehov. Den mark, som blir disponibel för andra ändamål, blir omkring 4 900 kvm. Såväl pedagogiska som ekonomiska skäl synes alltså tala för att slöjdlärarseminariet förlägges till de lokaler, som för närvarande innehas av folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping.

ADERTONDE KAPITLET

Till- och ombyggnader för slöjdlärarseminariet

Slöjdlärarutredningen har hos byggnadsstyrelsen anhållit om biträde med de i samband med utredningens uppdrag uppkommande lokalfrågorna. Efter vissa diskussioner under hand upprättades inom byggnadsstyrelsen ett förslag till lokalprogram för det planerade slöjdlärarseminariet vid förutsatt förläggning till folkskoleseminariets för kvinnliga elever i Linköping lokaler. Den 4 april 1957 godkände utredningen detta lokalprogram med viss ändring. Förslagsritningar, daterade i maj 1957, har sedermera på byggnadsstyrelsens uppdrag upprättats av arkitekten Å. Porne. Efter överläggningar med utredningen har detta förslag omarbetats i vissa detaljer. Enligt förslagsritningarna skulle de nytillkommande lokalerna inrymmas i en envånings tillbyggnad förlagd i vinkel med klassrumsbyggnaden. Dubbelkorridorsystem har tillämpats, vilket i förening med att utrymmena lagts i ett plan gör tillbyggnaden relativt billig. Samtliga de lokaler, där specialinredning och särskild utrustning behövs, d. v. s. slöjdsalarna med maskinverkstad, ytbehandlingsrum etc. samt huvudlokalen för teckningsundervisningen med dess verkstad, har kunnat samlas i tillbyggnaden. I föreningsledet mellan tillbyggnaden och klassrumsbyggnaden har plats kunnat beredas för ett väl behövligt läsrum för eleverna. (Folkskoleseminariet har f. n. intet annat elevrum än skyddsrummet, som saknar dagerbelysning.) Dessutom har slöjdlärarseminariets bibliotek förlagts emellan klassrumsbyggnaden och byggnaden för slöjdsalar och teckningssal, vilket torde vara en fördelaktig placering. I gymnastikbyggnaden bibehålles kemisalen för sitt ändamål. Den nuvarande tecknings- och biologisalen disponeras som sal för småslöjd och teckning. Den nuvarande salen minskas för att vinna utrymme för lärarrum och utställning av färdiga arbeten samt för toaletter. De tre slöjdsalar, som ingår i tillbyggnaden, utgör ett minimum och kommer att bli hårt utnyttjade. För att kunna tjäna slöjdundervisningen på den nivå, det här är fråga om, måste de ha modern utrustning och förses med sådana maskiner som de blivande slöjdlärarna kan komma att använda vid sin undervisning. Lokalernas storlek är beräknad med hänsyn till denna utrustning och till att det här gäller vuxna elever. Träslöjdsalarnas storlek är 75 respektive 60 kvm. Den större salen är avsedd att i första hand utnyttjas för mångsidig slöjd och det extra utrymmet är beräknat för den

133 utrustning som behövs för detta ändamål. Metallslöjdsalen är beräknad till omkring 85 kvm, vilket torde vara nödvändigt med hänsyn till maskinutrustningen. Teckningssalen har föreslagits till 100 kvm, emedan den blir det enda utrymme inom skolan som kan användas som samlingslokal. Församlingssalen kan ej beräknas alltid stå till förfogande. Slöjdsalarna och huvudsalen för teckning har enligt förslaget förlagts i så nära anslutning till varandra, att kombinerade arbetsprocedurer och samverkan mellan ämnena kan ske på ett smidigt sätt. I huvudbyggnaden föreslås inga andra ändringsarbeten än att en korridor utgräves i källaren för anslutning till källarutrymmet under tillbyggnaden. Vaktmästarbostad saknas vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever och utredningen har ej heller inbegripit sådan i förslaget till tillbyggnad, men förutsätter då, att bostad i hyreshus genom stadens försorg ordnas för vaktmästaren i skolans närhet. Inrednings- och utrustningsfrågor behandlas nedan i samband med kostnadsberäkningarna. Några planeringsarbeten på tomten erfordras ej för närvarande.

NITTONDE KAPITLET

Seminariets ledning

Seminariets verksamhet bör framdeles regleras genom en av Kungl. Maj :t utfärdad stadga. Då läroanstalten till organisation och verksamhet delvis är en nyskapelse, torde i många detaljfrågor erfarenheten få utvisa den lämpligaste ordningen. Utredningen har därför icke utarbetat något förslag till stadga utan ansett, att tills vidare endast provisoriska bestämmelser bör utfärdas angående seminariets verksamhet och administration. Angående huvudpunkterna i dessa bestämmelser vill utredningen anföra följande. Seminariet bör inordnas under ett centralt ämbetsverk, såsom fallet är med exempelvis folkskoleseminarierna och statens skolköksseminarium, vilka står under skolöverstyrelsens ledning, samt konstfackskolan med teckningslärarinstitutet, som står under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning. Här uppkommer till en början frågan om det är mest lämpligt att förlägga seminariet till skolöverstyrelsens eller överstyrelsens för yrkesutbildning förvaltningsområde. Slöjdlärarnas utbildning och framtida verksamhet har naturlig anknytning i båda riktningarna. Därest utbildningen av lärare i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd, vilken nu tillhör skolöverstyrelsens område, skulle, såsom föreslagits av 1953 års lärarinneutbildningskommitté, förläggas under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning, kunde detta för likformighetens skull fordra att även slöjdliirarseminariet ställdes under överstyrelsens för yrkesutbildning ledning. Hushålls- och textillärarna kommer emellertid att tjänstgöra inom yrkesutbildningen i mycket större utsträckning än som kan tänkas för slöjdlärarnas del. De senares verksamhet blir i huvudsak förlagd till läroanstalter som tillhör skolöverstyrelsens förvaltningsområde. Slöjdlärarutredningen finner det av anförda skäl lämpligast, att seminariet förlägges under skolöverstyrelsens ledning. Den närmaste ledningen av seminariet bör vara anförtrodd åt dess rektor. Dessutom bör finnas ett på vanligt sätt sammansatt lärarkollegium. Slöjdlärarutredningen har övervägt om seminariet borde ställas under ledning av en egen styrelse. Denna kunde tänkas bestå av rektor som sjähskriven ledamot samt fyra eller sex andra ledamöter, av vilka halva antakt borde utses av Kungl. Maj :t och återstoden av stadsfullmäktige i Linköping. Med hänsyn till seminariets ringa storlek anser sig utredningen icka

135 böra föreslå inrättandet av en sådan styrelse. I stället föreslår utredningen, att seminariet ställes direkt under skolöverstyrelsens inseende. I det följande anges i korthet vissa huvudpunkter i fråga om seminariets pedagogiska ledning. Den vidare utformningen av stadgebestämmelserna torde kunna ske i anslutning till vad som gäller eller kan bliva fastställt för folkskoleseminarierna. Rektor har jämte föreskriven undervisningsskyldighet den närmaste ledningen av seminariet sig anförtrodd. Han skall söka främja ett fortgående utvecklingsarbete inom de olika delarna av seminariets verksamhet och en ändamålsenlig samverkan dem emellan. Med uppmärksamhet skall han följa undervisningen vid seminariet samt i möjligaste mån den praktiska lärarutbildningen och hospitanttjänstgöringen. Han skall meddela seminariets lärare och elever de föreskrifter, råd och upplysningar han finner påkallade samt hos vederbörande skolstyrelse göra de framställningar och erinringar i fråga om auskultationers och serieövningars anordnande, vartill han finner skäl. Rektor skall bestämma dag för termins början och slut. Efter hörande av kollegiet skall rektor för varje läsår göra upp arbetsordning för seminariet samt, i samråd med vederbörande lokala skolmyndigheter, plan för elevernas auskultationer och serieövningar. Rektor skall taga ovan föreslagen befattning med intagningen av elever vid seminariet. Rektor skall utvälja lämpliga skolor för elevernas hospitanttjänstgöring. För detta ändamål bör han hålla sig fortlöpande underrättad om slöjdlärarna vid de skolor som kan komma i fråga. Rektor skall hos vederbörande skolledning söka utverka hospitanternas mottagande samt fördela eleverna på de olika tjänstgöringsställena. Han bör själv eller genom seminariets lärare i slöjdmetodik upprätthålla kontakt med elevernas handledare under hospitantt j änstgöringen. Lärarkollegiet har att i fall som anges i 15 kap. besluta i frågor angående vitsord och avgång från seminariet. Vid bestämmande av vitsord i undervisningsskicklighet bör de handledare som lett elevernas serieövningar vara närvarande och delta i beslutet såvitt angår de elever var och en haft under sin ledning. Intagningskollegiets sammansättning och uppgifter behandlas i 12 kap. Timplan för seminariet synes böra fastställas av Kungl. Maj :t, medan kursplaner åtminstone tills vidare lämpligen synes böra fastställas av skolöverstyrelsen på förslag av rektor (i förekommande fall efter hörande av lärarkollegiet).

TJUGONDE KAPITLET

Studiehjälp åt eleverna

Enligt kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 530) angående statlig studiehjälp ål elever vid vissa läroanstalter har elever vid uppräknade lärarutbildningsanstalter möjlighet att erhålla, förutom studielån enligt allmänna regler i kungörelsens 2 kap., även stipendier, vilka enligt 15 § i kungörelsen dock endast utgår till elever som har försörjningsplikt eller om ömmande skäl föreligger. De uppräknade lärarutbildningsanstalterna är enligt gällande lydelse av den vid kungörelsen fogade bilagan: Musikhögskolan: Utbildning för musiklärarexamen, högre organistexamen och högre kantorsexamen Lärarhögskolans i Stockholm mellanskollärarlinje Folkskoleseminarier Småskoleseminarier Statsunderstödda förskoleseminarier Teckningslärarinstitutet Särskoleseminariet i Stockholm Statens skolköksseminarium Göteborgs skolköksseminarium Seminariet för huslig utbildning i Umeå Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala: Utbildning av skolköks-, handarbetsocb lanthushållslärarinnor Fredrika-Bremer-Förbundets lanthushållningsseminarium i Rimforsa Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium Nordenfeltska skolan i Göteborg. Slöjdlärarutredningen föreslår, att även slöjdlärarseminariet upptages i förteckningen över lärarutbildningsanstalter, till vars elever stipendium kan utgå. Enligt 16 § i kungörelsen skall ansökning om stipendium göras samtidigt med ansökning om studielån. Kungörelsens bestämmelser tillämpas så, ait elever som ansöker om studielån samtidigt ansöker om stipendium, varpa om skäl anses föreligga stipendium utdelas jämte studielånet. Även utan att eleven i sin ansökan om studielån anhållit om stipendium kan sådant utdelas, om förutsättningarna är för handen. Med nuvarande belopp för studielån och stipendier kan för ett läsår utdelas högst 2 500 (ev. 3 000) kronor i studielån och 800 kronor i stipendium.

137 Enligt beslut av riksdagen kommer stipendium att från och med den 1 januari 1958 kunna utgå med högst 960 kronor för ett läsår. Eftersom avsikten är att slöjdlärarseminariets elever ej skall åtnjuta ersättning under hospitantterminen, blir de även för denna tid berättigade till studielån och stipendier på samma sätt som vid seminarieterminerna. Om de skulle få ett vikariatsförordnande under hospitanttiden, kan avdrag lätt göras på studielån och stipendium. Ett stort antal av eleverna vid slöjdlärarseminariet torde komma att vara i den situationen, att även stipendium kan utgå enligt de eljest tillämpade grunderna härför.

TJUGUFÖRSTA KAPITLET

Kompetensfrågor och övergångsbestämmelser. Fortsatt utbildning

Den som erhållit avgångsbetyg från slöjdlärarseminariet bör i och med detta uppnå sådan speciell behörighet till slöjdlärartjänst som avses i 18 § övningslärarstadgan. Slöjdlärarutredningen har i det följande velat ungefärligen ange vilka ändringar som torde böra göras i övningslärarstadgans behörighetsbestämmelser vid seminariets upprättande. Däremot har utredningen ej ansett sig böra framlägga något förslag till de ändringar som kan bli nödvändiga i fråga om avlöningsbestämmelsernas utformning. Utredningen föreslår, att 18 § 1 mom. d) övningslärarstadgan erhåller följande ändrade lydelse: Sökande skall hava erhållit avgångsbetyg från slöjdlärarseminariet i Linköping. Under övergångsstadganden till nämnda § införes en punkt 5 av följande lydelse: Behörig att söka och innehava tjänst i manlig slöjd är jämväl den som erhållit en grundlig praktisk och pedagogisk utbildning och av skolöverstyrelsen enligt övningslärarstadgans tidigare bestämmelser förklarats behörig att söka och innehava tjänst i ämnet vid den skolform, som ansökningen avser. Sådan behörighetsförklaring må i fortsättningen utfärdas endast för sökande som genomgått s. k. intygs- och betygskurs i trä- respektive metallslöjd vid August Abrahamsons stiftelse å Nääs samt endast om kurserna genomgåtts före den 1 september 1960. Behörig att söka och innehava tjänst i manlig slöjd är jämväl den, som under tiden före den 1 juli 1958 sammanlagt minst fem år med goda vitsord tjänstgjort som lärare i manlig slöjd med en genomsnittlig tjänstgöring av minst 15 veckotimmar samt genomgått av skolöverstyrelsen särskilt anordnad fortbildningskurs för icke behöriga lärare i manlig slöjd, vilka önska förvärva behörighet att söka och innehava tjänst i ämnet. Tidsangivelserna gäller under förutsättning att slöjdlärarseminariet i enlighet med vad av utredningen föreslås inrättas från och med höstterminen 1959.

139 Första och andra stycket i punkt 5 av övergångsbestämmelserna avser sådana slöjdlärare, som antingen redan erhållit skolöverstyrelsens behörighetsförklaring enligt övningslärarstadgans 18 § eller också senast sommaren 1959 påbörjat utbildning vid Nääs för uppnående av sådan behörighet. En följd av bestämmelserna torde bli, att s. k. intygskurs gives vid Nääs sista gången sommaren 1959 och s. k. betygskurs sista gången sommaren 1960. I fråga om den övriga kursverksamheten vid Nääs, däribland också kurserna i träslöjd med slöjdteckning för folkskollärare, seminarister m. fl., får utredningen hänvisa till förslag som framdeles skall avgivas. Tredje stycket i punkt 5 av övergångsbestämmelserna avser att bereda viss möjlighet till fast anställning för sådana icke behöriga slöjdlärare, som tjänstgjort längre tid och haft lärartjänstgöringen som huvudsaklig sysselsättning. Utredningen har i denna fråga emottagit hänvändelser dels från distriktsöverläraren i Grangärde skoldistrikt O. Bergqvist, som gjort sig till tolk för önskemål om en sådan fortbildning för bland annat ifrågavarande lärare, som kunde leda till formell kompetens, dels från timlärarnas riksorganisation, som framlagt synpunkter och förslag angående i folkskolan arbetande icke behöriga slöjdlärares fortbildning. Distriktsöverläraren Bergqvist har anfört bland annat följande: Som bekant finnes inom folkskoleväsendet på grund av övningslärarbristen anställda såsom timlärare många icke formellt behöriga övningslärare särskilt i manlig och kvinnlig slöjd, vilket förhållande på senaste tiden tenderat få ökad omfattning beroende på att folk- och småskolans lärare på grund av den relativt låga timersättningen, TC 10, icke velat åtaga sig slöjdundervisning på övertid i samma utsträckning sam tidigare. Många av dessa icke behöriga slöjdlärare ha tjänstgjort år efter år, ofta på full tjänst, men trots att de visat sig vara yrkesskickliga, besitta fallenhet för undervisning och med åren förvärvat en icke föraktlig pedagogisk förmåga, kunna de icke på grund av sin bristande formella kompetens vinna fastare anställning. De sakna därför trots mångårig anställning rätt till pension. På grund av viss skrivning av kungörelsen vid senaste löneregleringen ha de icke heller längre rätt till kvarstående del av arvodet vid sjukdom. De flesta av dessa lärare äro villiga att underkasta sig besväret och kostnaderna med deltagande i kurser för att öka sin skicklighet och pedagogiska insikt samt dokumentera den formella kompetens, som erfordras för att kunna förklaras behörig att innehava fast tjänst. Och i många fall äro kommunerna villiga att stöda en dylik fortbildning med stipendier. Tyvärr kunna de icke på grund av det begränsade utrymmet vinna tillträde till dylika kurser, t. ex. vid Nääs eftersom de komma långt ner på turlistan, dels på grund av sin svagare allmänbildning och, förmodar jag, dels på grund av sin högre levnadsålder. Då nu dessa icke behöriga lärare på ett ofta förtjänstfullt sätt fylla den rådande bristen på slöjdlärare inom folkskolan och samtidigt utgöra en lätt tillgänglig reserv för snabbutbildning av slöjdlärare med lägre kompetens, borde det vara samhällets skyldighet och ligga i dess intresse att genom generella åtgärder bereda dessa en auktoriserad fortbildning som leder till formell kompetens.

140 Enligt slöjdlärarutredningens ovan redovisade statistiska undersökningar var antalet icke behöriga lärare i manlig slöjd vid folk- och fortsättningsskolorna med minst 15 veckotimmars tjänstgöring nämnda läsår 259 (med även övriga skolformer inräknade 277). Ifrågavarande lärare har givetvis skiftande kvalifikationer i olika avseenden. De torde i allmänhet ha kommit in på slöjdlärarbanan utan att i tid ha planlagt sin utbildning härför och ej sedan kunnat skaffa sig den erforderliga behörigheten. Särskilt torde de ha saknat tillräckliga teoretiska kunskaper för att bli antagna till Nääs-kurs. Deras praktiska utbildning torde i allmänhet vara tämligen god. I samband med slöjdlärarutbildningens ordnande bör fortbildningskurser ordnas för att övergångsvis bereda dessa lärare möjlighet till fastare anställning. Dessa kurser kan dock ej göras så omfattande att lärarna får en utbildning som är jämförlig med den nya slöjdlärarutbildningen. Trots detta bör kurserna enligt utredningens mening grunda behörighet att söka och innehava slöjdlärarbefattning. Dessa lärares arbetskraft kommer att behövas inom skolan för lång tid framåt. Det är då ur undervisningens synpunkt önskvärt, att de får sin pedagogiska och metodiska utbildning förstärkt så långt det är möjligt. Dessutom är det befogat, att dessa lärare ej lämnas utan möjlighet att erhålla fastare anställning. Utredningen vill emellertid betona, att sedan en fast organiserad slöjdlärarutbildning införts det måste fordras, att nytillträdande slöjdlärare eller sådana icke behöriga slöjdlärare, som endast tjänstgjort kortare tid, underkastar sig den utbildning som kräves för behörighet. Utredningen anser, att endast sådana icke behöriga slöjdlärare, som är relativt väl kvalificerade, bör få tillgång till denna extra möjlighet att förvärva formell kompetens. Kursernas deltagarantal bör vara begränsat. Med ledning av de inkommande ansökningarna till den första kursen torde skolöverstyrelsen kunna bilda sig en uppfattning om behovet av ytterligare kurser. Vid ansökningarna bör finnas fogade yttranden av vederbörande folkskolinspektörer angående de sökandes undervisningsskicklighet. Skolöverstyrelsen synes böra taga särskild hänsyn till dessa yttranden och till de sökandes teoretiska förkunskaper. Givetvis bör endast sådana sökande ifrågakomma, som inom angiven tid fullgjort den tjänstgöring, som i detta fall uppställts som villkor för behörighet. Då särskilda skäl till undantag föreligger, torde dispens böra meddelas av Kungl. Maj :t. Varje kurs bör vara fördelad på två sommarkurser om vardera en månad. Kurserna torde ej kunna förläggas till slöjdlärarseminariet i Linköping. En så lång kurs under seminariets korta ferietid skulle hindra nödvändig översyn av lokaler och materiel. I stället torde en förläggning till Nääs ifrågakomma, tidigast sommaren 1960, då de s. k. intygskurserna enligt vad ovan anförts skulle bortfalla. Ämnen vid kursen bör enligt utredningens mening vara psykologi och pe-

141 dagogik, teckning (d. v. s. slöjdteckning ungefär i den form som nu förekommer på Nääs), material-, verktygs- och maskinlära samt allmän och speciell slöjdmetodik. Vidare bör träningslektioner förekomma, då deltagarna i tur och ordning undervisar varandra i slöjd. Timtalen för de olika ämnena torde få bestämmas av skolöverstyrelsen. Det torde icke vara möjligt att lita till deltagaravgifter för kursernas finansiering. Någon beräkning av statens kostnader «för dessa kurser anser utredningen icke lämpligen kunna göras på detta stadium. Rese- och traktamentskostnader till deltagarna torde icke böra utgå. Deltagarnas anställningskommuner kan måhända vara intresserade av att bidraga med stipendier. I detta sammanhang må beröras frågan om framtida fortbildningskurser för slöjdlärare som genomgått slöjdlärarseminariet. Om det här blir fråga om kortare kurser än en månad, kan de tänkas förlagda till seminariet. Behovet av sådana kurser samt deras lämpliga utformning kan emellertid bättre bedömas då seminariet någon tid varit i verksamhet. En särskild fråga är i vad mån en behörig slöjdlärare även bör ha behörighet att undervisa i yrkesämnen. Det nuvarande läget för slöjdlärarnas del har berörts i 4 kap. Slöjdlärarutredningen har efter samråd med 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning funnit enighet råda mellan utredningarna om följade allmänna riktlinjer: Efter prövning av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall bör härför lämpliga behöriga slöjdlärare kunna meddelas en begränsad behörighet som yrkeslärare, avseende antingen rätt att meddela vissa delar av undervisningen i allmänpraktiska grenen av klass 9 y eller kombinerad tjänst som slöjdlärare och lärare i särskilt angivna yrkesämnen i klass 9 y. Sistnämnda behörighet torde främst komma att avse tjänstgöring i glesbygder, där full sysselsättning icke kan beredas en yrkeslärare. Hur dessa medgivanden bör närmare utformas, torde det ej vara slöjdlärarutredningens sak att yttra sig om.

TJUGUANDRA KAPITLET

Frågor i samband med seminariets igångsättande

Enligt beslut av 1957 års riksdag skall folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping nedläggas med utgången av läsåret 1958/59. Slöjdlärarseminariet bör träda i verksamhet från och med höstterminen 1959. Det fordras då, att den nödvändiga tillbyggnaden med slöjdsalar och teckningssal uppföres under budgetåret 1958/59 samt att viss personal tillsättes i god tid före seminariets igångsättande för att göra nödvändiga förberedelser. I samband med seminariets igångsättande bör också utses handledare bland slöjdlärarna vid enhetsskolan i Linköping m. fl. skolor för elevernas praktiska lärarutbildning under seminarietiden. Seminariet föreslås skola taga in elever både höst- och vårtermin. Det är ur åtskilliga synpunkter lämpligast, att verksamheten börjar en hösttermin. Bland annat måste före igångsättandet samarbete ske med skolstyrelsen i Linköping för arbetsordningarnas anpassning till varandra. Detta kan ej göras mitt under arbetsåret. Svårighet föreligger också att under pågående läsår finna villiga timlärare. Läsåret 1958/59 kommer endast en klassavdelning att finnas kvar vid folkskoleseminariet. Även om denna kvarbliver i folkskoleseminariets lokaler och ej flyttar över till folkskoleseminariet för manliga elever i Linköping, numera benämnt folkskoleseminariet i Linköping, torde den föreslagna tillbyggnaden kunna äga rum, utan att arbetet stores i alltför hög grad. Utredningen förutsätter, att den personal vid slöjdlärarseminariet, som tillsättes från och med den 1 januari 1959, skall under vårterminen 1959 kunna få arbetsplats i lokaler som friställts i folkskoleseminariets för kvinnliga elever nuvarande byggnader. De lärare, som bör tillsättas i förväg är dels rektor, som kominer att ha arbete med seminariets organisation, med intagningen av den första omgången elever, med upprättande av schema och arbetsordning för den praktiska lärarutbildningen m. m., dels lektorn i psykologi och pedagogik, som under vårterminen 1959 har att utarbeta sådana prov för intagningen, som avses i 11 kap., samt i övrigt biträda rektor med frågor angående undervisningens utformning un. m., dels en lärare i slöjdmetodik, som får övervaka att tillbyggnaden färdigställes och utrustas på ett ändamålsenligt sätt. Rektor bör med biträde av de två övriga lärarna bevaka uppdelningen av folkskoleseminariets utrustning och inventarier, så att slöjdlärarsemina-

143 riet i största möjliga utsträckning kan få sitt behov av inventarier och undervisningsmateriel tillgodosett av vad som redan finnes på platsen. Särskilt får biblioteket genomgås för lämplig uppdelning. Intagningen höstterminen 1959 kan ej ske i den ordning som senare skall gälla. Rektor bör utarbeta provisoriska bestämmelser angående denna intagning och underställa dem skolöverstyrelsens prövning. De övriga båda då tillsatta lärarna förutsätts medverka vid detta intagningsförfarande. Handledare för den praktiska lärarutbildningen vid seminariet kommer att behövas redan från seminariets start. Handledarna behöver genomgå en kurs för sina nya uppgifter. Denna kunde givetvis tänkas anordnad före seminariets igångsättande hösten 1959. Första läsåret blir det emellertid uteslutande auskultationer med gruppövningar. Dessa torde kunna anses mindre maktpåliggande för handledarna än ledandet av serieövningar, då ansvaret för betyget i undervisningsskicklighet tillkommer. Endast omkring hälften av det blivande antalet handledare skulle behövas första läsåret. Det vore därför måhända bäst om handledarkursen kunde uppskjutas till våren eller sommaren 1960. Fler lärare hade då hunnit tillsättas vid slöjdlärarseminariet, vilka skulle kunna undervisa vid handledarkursen, och någon erfarenhet hade hunnit samlas om arbetets lämpliga uppläggning. Om kursen förlades till kvällstid vårterminen 1960 vore detta en fördel för slöjdlärarna-handledarna och skulle säkerligen också förbilliga kursen. Vid detta förhållande har utredningen ansett sig böra lämna kursens utformning åt framtida överväganden och ej heller gjort någon kostnadsberäkning för densamma.

TJUGUTREDJE KAPITLET

Kostnadsfrågorna

I.

Engångskostnader

Byggnadsanslag Kostnaden för den föreslagna om- och tillbyggnaden av folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping har av byggnadsstyrelsen enligt prisläget den 1 juli 1957 beräknats till 655 000 kronor inklusive kostnader för yttre ledningsarbeten. Seminarietomten förutsattes ej bli omplanerad. Inrednings- och Engångskostnader

utrustningsanslag under anslag till Materiel, böcker m. m.

Vid beräknandet av dessa kostnader har utredningen utgått från antagandet, att den möbelutrustning, som för närvarande finns vid folkskoleseminariet, skall kunna få övertagas av slöjdlärarseminariet och att även sådan undervisningsmateriel, som behövs för slöjdlärarseminariet, skall kunna få övertagas i den mån den ej särskilt behövs för något speciellt undervisningsändamål. Vad särskilt beträffar folkskoleseminariets bibliotek, torde detta till stor del utgöras av sådan pedagogisk litteratur som bäst kan utnyttjas vid folkskoleseminarierna. Utredningen har genom skolöverstyrelsens förmedling fått tillgång till en förteckning över inventarier vid kvinnliga folkskoleseminariet och vill till en början i korthet redogöra för vilka inventarier utredningen räknat med att slöjdlärarseminariet skall kunna få övertaga. De inventarier bör få övertagas som för närvarande är placerade i rektorsexpedition samt därtill hörande utrymmen, sekreterarrum, bibliotek (böckerna endast delvis), kollegierum, gymnastiksal, läkarmottagning, elevrum. Diverse redskap, reservstolar och yttre inventarier torde också böra få övertagas. Beträffande inventarierna i institutionerna (klassrummen) är först att märka, att rummens utrustning med bord och stolar för elever är beräknad för klasser om c:a 30 elever, medan för slöjdlärarseminariet föreslagits ett antal av 24 elever i klasserna. Extraelever kan dock tänkas förekomma. Ett visst överskott av bord och stolar torde emellertid uppkomma, sedan slöjdlärarseminariets behov tillgodosetts. Slöjdlärarutredningen har i övrigt

145 räknat med att möbler och andra inventarier, som tillhör klassrummens allmänna utrustning, skall kunna få övertagas. Kostnader för inredning och utrustning uppkommer alltså i stort sett endast för lokalerna i tillbyggnaden, medan däremot undervisningsmateriel delvis måste anskaffas även för den till klassrumsbyggnaden förlagda teoretiska undervisningen. Den viktigaste nyanskaffningen gäller slöjdsalarnas maskiner och övriga utrustning. Kostnaderna för detta fördelar sig på följande sätt:

Maskiner Skruvstycken och hyvelbänkar Övrig utrustning Skåp och bord som ej kan hänföras till fast inredning Summa kronor

Träslöjd och mångsidig slöjd

Metallslöjd

22 000:— 8 000:— 4 000:—

28 000: 5 000 5 000:

1000:—

2 000:—

35 000:—

40 000:—

Härtill kommer kostnader för verktyg med 5 000 respektive 3 000 kronor, vilka torde belasta materielanslaget. Inredning och utrustning i övrigt för tillbyggnaden samt nyinredda utrymmen i gymnastiksalsbyggnaden har kostnadsberäknats till 30 000 kronor. Här ingår då möbler m. m. samt projektionsapparat, ljudfilmsapparat och keramikugn. Utredningen har härvid räknat med att en bandupptagningsapparat och skivspelare skall kunna få behållas vid slöjdlärarseminariet samt att ett piano och en orgel likaledes skall kunna få behållas. Engångskostnaderna för anskaffning av undervisningsmateriel har som nämnts beräknats under förutsättning att en stor del av den nuvarande nndervisningsmaterielen skall kunna komma till användning. I fråga om nuvarande psykologisk-pedagogiska institutionens utrustning kan vissa delar väntas bli överförda till den nyinrättade försöksskolan i Linköping. Den övriga utrustningen torde till stor del vara lämplig för slöjdlärarseminariets behov. Med hänsyn till den speciella inriktning, som psykologisk-pedagogisk undervisning och forskning bör ha vid slöjdlärarseminariet, torde emellertid särskilda nyanskaffningar bli nödvändiga, varj ä m t e en del av den till försöksskolan överförda materielen kan behöva ersättas av motsvarande utrustning. Den första tidens kostnader för dessa ändamål torde böra beräknas till 5 000 kronor. Fysik- och kemisalarnas utrustning torde vara i sin helhet behövlig för slöjdlärarseminariet. För komplettering och modernisering av undervisningsmaterielen för dessa ämnen beräknas ett belopp av 5 000 kronor. Åtskillig för slöjdlärarseminariet avpassad undervisningsmateriel måste ytterligare anskaffas. Det må erinras om behovet av för undervisningen 10

146 lämpliga filmer, planscher och modeller för olika ändamål, prover m. m. för material-, verktygs- och maskinläran, verktyg och utrustning för olika övningar i teckningsundervisningen samt ritinstrument och geometriska modeller för undervisningen i ritteknik. Tydligt är att åtskilligt av dessa anskaffningar kan bli aktuella först när seminariet börjat sin verksamhet och någon erfarenhet vunnits. För den första anskaffningen av undervisningsmateriel beräknar utredningen ett anslag av 15 000 kronor. Slöjdlärarseminariets bibliotek måste i möjligaste mån förses även med utländsk litteratur på slöjdens område, med psykologisk-pedagogisk litteratur samt med litteratur som behandlar de olika sidorna av ämnet teckning. Planschverk och stilhistoriska arbeten måste anskaffas. För bibliotekets första uppbyggande beräknar utredningen ett belopp av 10 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna under anslaget till Inredning och utrustning beräknas alltså till (35 000 + 40 000+30 000) 105 000 kronor och de sammanlagda kostnaderna av engångsnatur vid den första medelsanvisningen under anslaget till Materiel, böcker m. m. till (5 000 + 3 000 + 5 000 + 5 000+15 000+10 000) få 000 kronor. Summa engångskostnader (655 000+105 000 + 43 000) 803 000 kronor. II. Årliga A.

kostnader

Avlöningsanslag Vid den föreslagna ordningen för seminariets igångsättande uppkommer vissa avlöningskostnader redan budgetåret 1958/59, i det att rektor och ytterligare några befattningshavare skulle tillsättas från och med den 1 januari 1959. Läsåret 1959/60 får seminariet enligt förslaget ännu icke fullt elevantal, vilket inverkar på lärarbehovet. Först läsåret 1960/61 skulle seminariets verksamhet få sin fulla omfattning. Slöjdlärarutredningen har i vidstående tabell 4 gjort en beräkning av de särskilda lönekostnaderna för ettvart av budgetåren 1958/61, grundad på utredningens förslag om organisationens utveckling. Utredningen har därvid tillämpat de avlöningsbestämmelser, som förelåg i mitten av augusti 1957, och har, i avbidan på kommande förhandlingar angående lönegradsplaceringar och arvoden, utgått från provisoriska antaganden om löne- och ersättningsbelopp. I frågor om undervisningsskyldighet har utredningen följt beräkningarna i betänkandets 16 kap. Förutsedda förändringar i undervisningsskyldigheten för lärare i läroämnen inom det allmänna skolväsendet från och med läsåret 1958/59 har ej beaktats. Kostnadsberäkningen för timlärartimmar är osäker bland annat emedan man ej kan med säkerhet beräkna i vad mån de föreslagna tjänsternas innehavare kan komma att bestrida denna tjänstgöring. I det följande lämnas vissa kommentarer till tabellens kostnadsberäkningar.

147 a. Rektor och övriga lärare vid seminariet. Slöjdlärarutredningen har i 16 kap. uttalat, att för rektorstjänstens lönegradsplacering jämförelse i första hand bör ske med rektorstjänsten vid konstfackskolan. Utredningen har här stannat för att utan angivande av lönegrad uppföra ett överslagsbelopp av 30 000 kronor. I 16 kap. har vidare påpekats, att rektor vid slöjdlärarseminariet utöver vanliga rektorsgöromål har att ordna och övervaka hospitanttjänstgöringen. Enligt utredningens mening bör rektor för detta arbete erhålla särskild ersättning, vilken här beräknats motsvara timarvode för 4 veckotimmar eller avrundat 4 000 kronor. Lön till lektorn i psykologi och pedagogik har beräknats efter löneklass A 26. Vid full utbyggnad av seminariet tillkommer timarvode för undervisning i psykologi och pedagogik med 40(25—22) = 1 2 0 undervisningstimmar. För seminariet har föreslagits två adjunktstjänster, en i matematik samt fysik och kemi och en i modersmålet, samhällslära och engelska. Lön till dessa lärare har beräknats efter löneklass A 23. Vid full utbyggnad av seminariet erfordras för undervisningen i matematik samt fysik och kemi utöver adjunkts tjänsten timlärare för 40(30—24) = 2 4 0 undervisningstimmar. Läsåret 1959/60 kommer timtalet för vardera adjunkten att understiga den föreslagna lägsta undervisningsskyldigheten. Utredningen har likväl räknat med tjänsterna som tillsatta, emedan det är angeläget att så snart som möjligt få tjänsterna besatta med ordinarie innehavare. Med hänsyn till att extra arbete med den nya läroanstaltens ordnande och undervisningens utformning blir ofrånkomligt under läsåret 1959/60, torde tjänsteinnchavarna bli fullt sysselsatta. Lön till teckningsläraren har beräknats efter löneklass A 21. Härtill kommer vid full utbyggnad av seminariet timlärararvode för 40(27,5—25) - 100 undervisningstimmar. Undervisningen i ritteknik förutsattes komma att bestridas av timlärare. Antalet undervisningstimmar blir läsåret 1959/60 180 och 1960/61 300. Lön till envar av lärarna i slöjdmetodik har beräknats efter löneklass A 21. En av tjänsterna skall enligt förslaget inrättas från och med den 1 j a n u a r i 1959. För läsåret 1959/60 inrättas ytterligare en tjänst i slöjdmetodik. Nämnda läsår erfordras därutöver timlärare för 40(61,5—46) = 6 2 0 undervisningstimmar i ämnena slöjdmetodik samt material-, verktygs- och maskinlära, vilket sistnämnda ämne förutsattes skola omhänderhas av lär a r e i slöjdmetodik. Från och med läsåret 1960/61, då samtliga fyra lärartjänster i slöjdmetodik beräknas vara tillsatta, behövs timlärare för 40 (102,5—92) =420 undervisningstimmar i ämnena. Frivilliga ämnen vid seminariet är tyska (1 veckotimme) samt musik (1 veckotimme) och gymnastik (2 veckotimmar). En överslagsberäkning av lärarkostnaden har gjorts, som bygger på antagandet att läsåret 1959/60

148 en avdelning upprättas för tyska, en för musik och två för gymnastik samt läsåret 1960/61 en avdelning för tyska, en för musik och tre för gymnastik. b. Övriga anställda samt handledare. Vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping finns för närvarande anställd en vaktmästare i lönegrad Ae 7 och en extra vaktmästare i lönegrad Ag 7. Enligt utredningens mening bör i avbidan på n ä r m a r e erfarenhet endast räknas med en vaktmästartjänst vid slöjdlärarseminariet. En klassavdelning av folkskoleseminariet torde som tidigare nämnts vara kvar i lokalerna budgetåret 1958/59. Av denna anledning anser sig utredningen ej böra räkna med någon vaktmästartjänst vid slöjdlärarseminariet nämnda budgetår. Anslagsbeloppet till personal för biträde å rektorsexpeditionen har beräknats med ledning av vad som gäller vid folkskoleseminarierna. Sålunda har ett belopp av 1 250 kronor beräknats för varje klassavdelning och 200 kronor för varje handledare under seminarietiden. Därtill kommer ett belopp av 25 kronor per elev för organiserande av hospitanttjänstgöringen. Under budgetåren 1958/60, seminariets utbyggnadstid, bör beloppen sättas något högre än de som erhålles enligt ovannämnda beräkningsgrunder. — Från ifrågavarande belopp får bestridas bland annat lön vid biträdestjänst. Utredningen antar, att en sådan blir nödvändig, men anser sig ej kunna bedöma löneställningen. Till arvode åt bibliotekarien beräknas 1 000 kronor per år. Arvode åt seminarieläkaren har beräknats i anslutning till bestämmelserna för lärarhögskolan, d. v. s. ett årligt grundbelopp av 780 kronor samt 2 kronor 75 öre per elev. Till seminariesköterskan har beräknats ett årligt arvode av 500 kronor. Av 13 kap. framgår, att utredningen räknat med 16 slöjdlärare vid andra skolor som handledare vid slöjdlärarseminariets praktiska lärarutbildning. Detta antal utgör ett minimum. C:a en tredjedel av dessa lärares undervisningstid blir kombinerad med handledning av elever från slöjdlärarseminariet. Utredningen har därför ansett sig böra räkna med att under vissa kortare tidsperioder ytterligare handledare måste anlitas mot timarvode, varjämte särskilda handledare måste anlitas för auskultationer i andra ämnen än slöjd. I tabellen har räknats med ett belopp av 36 000 kronor, vilket belopp beräknas motsvara arvoden till 18 maximalt (d. v. s. till 35 % av tiden) anlitade handledare. Häri ingår då ersättning till tillfälligt anställda handledare. Ersättningen till dessa beräknas till 4 kronor per undervisningstimme för auskultationer med gruppövningar och till 6 kronor per timme för serieövningar. En viss variation i antalet erforderliga handledartimmar uppkommer genom växlingen mellan större och mindre antal förstarespektive andra-terminselever. — För budgetåret 1959/60 erfordras endast ett belopp motsvarande 7 handledararvodein.

149 Tabell 4. Beräkning av lönekostnader vid slöjdlär arseminariet för budgetåren 1958/59, 1959/60 och 1960/61 enligt 1957 års lönenivå, ortsgrupp 3. Budgetår Befattning m. m. 1958/59 Rektor och övriga seminariet Rektor lön arvode

lärare

1959/60

vid

Psykologi och pedagogik: Lektor Timlärartimmar

15 000: — 30 000: 2 000:

32 000: —

13 734:

27 468:

Matematik samt fysik och kemi Adjunkt Timlärartimmar Modersmålet, engelska: Adjunkt

1960/61

samhällslära

23 196:

30 000: 4 000:

34 000: —

27 468: 3 312:

30 780:

23 196: 6 624:

29 820: —

och 23 196:

23 196: —

Teckning: Teckningslärare Timlärartimmar

20 712: — 20 712: 1 975:

22 687: —

Ritteknik: Timlärartimmar

2 988: —

4 980: —

Slöjdmetodik samt material-, verktygs- och m a s k i n l ä r a : 4 l ä r a r e i slöjdmetodik .... Timlärartimmar

10 356: — 41 424: — 12 245: —

Tyska, m u s i k och g y m n a s t i k : Timlärartimmar

1 000: — 240 306:

186 429:

hand-

Personal för biträde å rektorsexpeditionen ,

2 500:

Bibliotekarie

9 564: —

9 564: —

10 000: —

12 850: —

1 000: — 980: — 500: —

Seminarieläkare och seminarieskö terska Handledare tiden

under

91 143: — 2 700: —

1 000: —

S u m m a kronor 39 090: — samt

82 848: — 8 295: —

2 200: —

Särskilda kurser och föreläsn i n g a r (i hälsovård, olycksfalls vård, k o n s t h i s t o r i a m. m.)

övriga anställda ledare Vaktmästare

53 669: —

1 480: —

1 000 :— 1 110: 500:

1 610: —

seminarie14 000

Handledare vid hospiteringen .. Summa kronor Sammanlagt kronor Avrundat kronor

2 500: 41 590: 42 000:

36 000

12 240

17 520

48 284 234 713 235 000

78 544 318 850 320 000

150 Vid kostnadsberäkningen av arvodena åt handledarna vid elevernas hospitanttjänstgöring har utredningen för hospitanthandledarna upptagit ett belopp av 300 kronor per handledare och läsår (130 kronor för höstterminen och 170 kronor för vårterminen) eller för budgetår antingen 17 520 eller 18 480 kronor, beroende på om antalet hospiterande är störst vårtermin eller hösttermin. Budgetåret 1959/60 förekommer hospitering endast under vårterminen. Utanför de gjorda kostnadsberäkningarna faller i det föregående föreslagna kurser för handledare samt för vissa icke behöriga slöjdlärare med längre tjänstgöring. Kostnaderna för dessa kurser har ej ansetts kunna nu beräknas. B.

Omkostnader Vid beräkning av slöjdlärarseminariets omkostnader har utredningen där så varit lämpligt jämfört med motsvarande poster vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping. Följande belopp föreslås för budgetåren 1959/61. Sjukvård m. m Reseersättningar Ersättning till rektor eller hans ombud för resor till skolor, där hospitering pågår eller planeras .... 500:— Ersättning för flyttningskostnader 500:— Expenser Bränsle, lyse och vatten 20 000:— Övriga expenser 28 000:— Trädgårdens underhåll Bidrag till studiebesök Resor för elever vid auskultering och serieövningar å annan ort 1000:— Bidrag till anordnande av studieutfärder 500:— Kronor För budgetåret 1958/59 beräknas ett omkostnadsanslag å Kronor

2 000:—

1000:—

48 000:— 3 000:—

1 500:— 55 500:— 15 000:—

C. Material, böcker m. m. Bland de i det föregående upptagna engångskostnaderna ingår anslag till material, böcker m. m. med 43 000 kronor. Som löpande kostnader från och med budgetåret 1959/60 torde upptagas (eleverna förutsätts åtnjuta gratis slöjdmaterial): Böcker, undervisningsmaterial och inventarier 10 000:— Material för undervisning i slöjdmetodik 20 000:— Kronor

30 000:—

Sammanfattning

Undervisning i manlig slöjd vann under 1800-talet senare del småningom insteg i de svenska skolorna. Utbildningen av lärare i ämnet blev från början knuten till August Abrahamsons läroanstalt å Nääs. Ett slöjdlärarseminarium med ettåriga kurser anordnades där enligt en av Otto Salomon år 1874 framlagd plan och fortgick till år 1882. Redan från och med år 1878 förekom emellertid även kortare slöjdkurser vid Nääs, vilka var avsedda för folkskollärare. (Dessutom infördes efter hand undervisning i manlig slöjd vid folkskoleseminarierna). Läroanstalten å Nääs överlämnades år 1899 till staten som en särskild stiftelse. Vid sommarkurser i slöjd å Nääs meddelas numera slöjdlärarutbildning ej endast åt folkskollärare utan även åt blivande facklärare i ämnet. Byggnaderna vid läroanstalten på Nääs är numera bristfälliga och olämpliga att användas för undervisningsändamål under vintern. Möjligheterna att vid Nääs ordna auskultationer och undervisningsövningar för blivande slöjdlärare är mycket begränsade. Förslag till omorganisation av slöjdlärarutbildningen har väckts i olika sammanhang. Det utförligaste förslaget framlades av 1936 års yrkesskolsakkunniga i betänkande SOU 1938:49 och gick ut på en tvåårig utbildning i ett statens slöjdlärarseminarium, förlagt till konstfackskolan. Sedermera har 1952 års riksdag anhållit om utredning angående utbildningsfrågan för lärare i manlig slöjd. Slöjdlärarutredningen har med stöd av en undersökning angående slöjdundervisningens och slöjdlärarkårens omfattning läsåret 1955/56 gjort en beräkning av examinationsbehovet i fråga om slöjdlärare. Enligt denna beräkning skulle rekryteringsbehovet under den närmaste 10-årsperioden vara omkring 130 slöjdlärare per år. Vid denna beräkning har då räknats med ett fortsatt överförande av slöjdundervisningen från folkskollärare till övningslärare samt ett upphävande av bristen på behöriga slöjdlärare. Fölen period därefter skulle det årliga ersättningsbehovet, beräknat med ledning av undervisningens omfattning läsåret 1955/56, utgöra omkring 100 slöjdlärare. Utredningen föreslår inrättandet av ett seminarium med en maximal utbildningskapacitet av i genomsnitt 120 slöjdlärare per år. Detta seminarium bör enligt utredningens mening förläggas till nuvarande folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping. Utbildningen föreslås skola bli ettårig,

152 med avbrott mellan första och andra terminen för en hospiteringstermin, förlagd till skolor å andra orter. Intagning vid seminariet skall ske såväl höst som vårtermin. Vardera terminen skall omfatta 20 arbetsveckor. För inträde fordras som teoretiska kunskaper antingen realexamen eller betyg från enhetsskola med vissa närmare angivna betygskrav eller ock betyg från folkskola med närmare angivna kompletterande studier. Som praktisk utbildning före inträdet vid seminariet fordras minst 3 års god yrkesutbildning i antingen trä- eller metallyrke samt 1 års utbildning å det yrkesområde, dit den treåriga utbildningen icke varit förlagd. Timplanen vid seminariet föreslås skola omfatta 36 veckotimmar i ämnena modersmålet, samhällslära, matematik, fysik och kemi, engelska, psykologi och pedagogik, teckning, ritteknik och slöjdmetodik samt praktisk lärarutbildning. Undervisningen i slöjdmetodik skall till ungefär lika delar avse träslöjd, metallslöjd och mångsidig slöjd. Den praktiska lärarutbildningen skall vara förlagd huvudsakligen till enhetsskolan i Linköping. Elevernas första termin skall denna utbildning omfatta 60 timmar auskultationer med undervisningsövningar och deras andra termin 5 serier med 8 lektionstimmar i varje. Lärarkåren vid seminariet föreslås skola omfatta en rektor, en lektor i psykologi och pedagogik, två adjunkter i teoretiska ämnen eller motsvarande timlärare, en teckningslärare samt 4 lärare i slöjdmetodik jämte ytterligare timlärare i mån av behov. Folkskoleseminariets lokaler inrymmer framför allt klassrumslokaler, vissa institutionslokaler samt gymnastiksal. För slöjdlärarseminariets behov föreslår utredningen en tillbyggnad till seminariets klassrumsbyggnad. Tillbyggnaden skulle rymma teckningssal och tre slöjdsalar samt vissa mindre utrymmen. För tillbyggnaden har förslagsritningar upprättats genom byggnadsstyrelsens försorg. Utredningen föreslår, att seminariet inrättas från och med höstterminen 1959. Redan från och med vårterminen 1959 föreslås vissa tjänster vid seminariet skola tillsättas. Seminariet förutsattes ha fullt elevantal från och med läsåret 1960/61. Utredningen har beräknat engångskostnaderna för seminariet till 803 000 kronor och de årliga kostnaderna vid full utbyggnad till 390 500 kronor, därav för Avlöningar 320 000 kronor, för Omkostnader 55 500 kronor och för Material, böcker m. m. 15 000 kronor. En kurs för handledare samt kurser för vissa icke behöriga slöjdlärare faller utanför denna kostnadsberäkning. Vid utformningen av den nya slöjdlärarutbildningen har utredningen inom ramen för de åt utredningen givna direktiven sökt tillgodose de olika krav som föranledes av slöjdundervisningens uppgift inom skolan. Avsikten har varit att slöjdlärarna skall kunna ej endast bibringa sina elever praktiska färdigheter och kunskaper på slöjdens område utan även meddeila en allmän fostran till självverksamhet, ordning och noggrannhet på ett så-

153 dant sätt att slöjden kan fylla sin uppgift i skolans personlighetsdanande verksamhet. Samtidigt bör slöjdläraren vara i stånd att låta slöjdundervisningen bidraga till elevernas estetiska fostran. Slöjdlärarutredningen har gjort vissa uttalanden angående de ändrade behörighetsregler som erfordras vid tillkomsten av den nya slöjdlärarutbildningen. I samband därmed har utredningen föreslagit att framdeles en eller flera kurser anordnas för att övergångsvis bereda icke behöriga slöjdlärare med viss längre tjänstgöring möjlighet till fastare anställning. Utredningen har enligt sina direktiv även att avge förslag angående den framtida användningen av August Abrahamsons stiftelse å Nääs. Denna fråga behandlas ej i detta betänkande utan särskilt betänkande härom skall framdeles avlämnas.

155 Bilaga 1.

Till samtliga skoldistrikt.

Slöjdlärarutredningen, vilken enligt nådigt bemyndigande den 30 juni 1955 tillkallats av chefen för ecklesiastikdepartementet för att avgiva forslag angående utbildningen av lärare i manlig slöjd, anhåller härmed, att skoldistrikten ville bistå utredningen i dess arbete genom att ifylla nedanstående formulär, avseände folk- och fortsättningsskolan (inbegripet enhetsskola och i folkskolan inbyggd realskolelinje) i respektive skoldistrikt. Sifferuppgifterna skola anges på sådant sätt, att det normala behovet av arbetskraft under året framträder och ej t. ex. vid personbyte å en tjänst antalet lärare anges till 2 i stället för 1 (har lärare varit tjänstledig under läsåret räknas med denne och icke med vederbörande vikarie). Lärare från annat skoldistrikt eller annan skolform eller yrkeslärare, som ha fyllnadstjänstgöring i manlig slöjd i det uppgiftslämnande distriktet, medräknas under punkt I men ej under II. Anhålles, att 2 exemplar av blanketten före den 1 september 1956 översändas ifyllda till vederbörande statens folkskolinspektör. Stockholm den* 3 augusti 1956. För slöjdlärarutredningen Inga Bäcklin

Uppgifter avseende skoldistrikt i

-

•••

inspektionsområde. Anm. Uppgifterna skola avse förhållandena vid vårterminen* »lot resp. »Intet av varje kars. I fortsättnings skolan.

I. Undervisning i manlig slöjd (ej yrkesämnen) läsåret 1955/56.

Antal avdeln.

Antal lärare

Andra slöjdarter

Metallslöjd

Träslöjd Summa veckotim 1)

Antal avdcln.

Antal lärare

Summa veckotim 1)

Anta! avdeln.

Antal lärare

Summa veckotiml)

Summa veckotim.

Folkskollärare (inklusive Av skolöverstyrelsen bchörighelsförklarade lärare i

1) Även för lärare i fortsättningsskola böra veckotimmar (ej undervisningstimmar) anges. Betr. evalvering av undurvisningstimmar se övningslärarstadgan 12 § 5 mom.

156 II. 1) a) Antal ordinarie övningslärare i manlig slöjd, placerade i skoldistriktet läsåret 1955/56 FödelseårtaJ för envaT av dessa 1)

b) Antal vakanta ordinarie tjänster i manlig slöjd Födelseårtal för envar av vakansvikarierna 1)

2) Antal icke-ordinarie övningslärare (dock ej vikarier) i manlig slöjd med undervisning motsvarande minst 15 veckotimmar, placerade i skoldistriktet läsåret 1955/56 a) Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade extra ordinarie lärare . . . . Födelseårtal för envar av dessa 1)

b) Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade

timlärare

Födeiliseårtal £ör envar av dessa 1)

c) övriga timlärare Födelseårtal för envar av dessa 1)

3) Antal timlärare i manlig slöjd (utom lärare även i läsämnen) med undervisning inom skoldistriktet läsåret 1955/56 motsvarande mindre än 15 veckotimmar

III. Har under läsåret 1955/56 inom distriktet sådant hinder för införande av undervisning i manlig slöjd förekommit, som avses i punkt 4 i Anvisningarna till timplanerna i undervisningsplaneh för rikets folkskolor? Uppgiv i så fall det antal slöjdavdelningar, för vilka sådant hinder förekommit.

Ja.

Nej.

IV. övriga upplysningar som kunna* vara av värde i detta sammanhang, t..ex. om svårigheter föreligga att besätta utannonserade tjänster med av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade lärare (eventuellt i särskild skrivelse)

den

1) Exempel: 1915, 1924 o. s. v. Skoldistrikt med större antal slöjdlärare ombedes upprätta särskild förteckning över födelseårtal för grupperna 1 a) och b), samt 2) a), b) och c). OUMUISSONI

««;;!

157 Bilaga 2.

Sammanställning av enkätsvar från folkskolinspektörerna Fråga: Föreligger en tendens inom skoldistrikten i Edert inspektionsområde, att undervisning i manlig slöjd överföres från folkskollärarna till övningslärare? Inspektionsområde l a Stockholms stad

Ja

Nej

1946/47 95,7 % slöjdlärare 4,3 % folkskollärare. 1955/56 99 % slöjdlärare 1 % folkskollärare. Framför allt i de större skoldistrikten. I viss mån. I städerna och tätorter övergång till övningslärare med förutbildning; på landsbygden övergång till hantverkare utan föreskriven utbildning. I de större distrikten. I den mån underlag för e. o. lärartjänster uppkommer och övningslärare kan erhållas. Brist föreligger dock beträffande övningslärare med behörighet i ämnet. Intresse för undervisning i slöjd synes minska bland folkskollärarna. I större skoldistrikt men utvecklingen hindras på grund av brist på övningslärare. I städerna nära 100 % av övningslärare. På landsbygden övertas undervisning av obehöriga timlärare.

1 Ib Stockholms läns s:a Stockholms läns n:a 3 Uppsala län

4 5

Södermanlands läns ö:a Södermanlands läns v.a

6a Östergötlands läns ö:a 6b Norrköpings stad 7

Östergötlands läns v:a

8 Jönköpings läns ö:a

9 Jönköpings läns v:a

10 11

Kronobergs läns v:a Kronobergs läns ö:a

12 Kalmar läns n :a

13 Kalmars läns s:a

14 Gotlands län

15 Blekinge län 16 Kristianstads läns ö:a 17 Kristianstads läns v:a 18a Malmöhus läns n:a

Anmärkningar

i

1 1

1 1 1 1

Knappast. 74 folkskollärare av 104 slöjdlärare. Dock skulle det anses värdefullt om man hade tillgång till särskilt utbildade slöjdlärare. Folkskollärarna hinner i regel inte med slöjdundervisning. 2 distrikt har anställt övningslärare läsåret 1956/57. Några distrikt överväger frågan. Folkskollärarna tar hellre tilläggstimmar i andra ämnen (t. ex. engelska) som är högre arvoderade. Svårt erhålla behöriga övningslärare.

Önskan finns, men brist på lärare omöjliggör detta.

Inspektionsområde

Ja

Nej-

Anmärkningar

18b Hälsingborgs stad

Denna utveckling h a r m e r än ett decennium.

19a Malmöhus läns s:a

Utvecklingen bromsas av brist på övningslärare och avstånd mellan skolorna.

pågått

sedan

19b Malmö stad 20

Hallands län

Utvecklingen bromsas otillräcklig utbildning rare.

på grund av av övningslä-

21a Göteborgs o. Bohus läns s:a 21b Göteborgs stad 22

Göteborgs o. Bohus läns n : a

23 Älvsborgs läns n : a

Undervisning i manlig slöjd h a n d h a s redan av övningslärare. I städer och tätorter.

24 Älvsborgs läns v : a

25 Älvsborgs läns ö : a

En svag men fullt skönjbar tendens h a r observerats från slutet av vt 1956 till början av innevarande hösttermin.

26 Skaraborgs läns ö:a

Distrikt h a r sökt anställa särskild övningslärare då full tjänstgöring kan erbjudas. Så h a r skett i 20 av de 26 skoldistrikten.

27 Skaraborgs läns v : a

28 V ä r m l a n d s läns v : a

29 V ä r m l a n d s läns m : a

30 V ä r m l a n d s läns ö:a

31 Örebro läns s:a

1 1

I städer och samhällen men knappast på landsbygden med långa avstånd mellan de relativt små skolorna. I 8 av de 14 distrikten h a r den m a n liga slöjden helt eller delvis överlåtits till facklärare. De nya bestämmelserna om förstärkningsanordning i folkskolan torde påskynda denna utveckling.

32 Örebro läns n : a

33 V ä s t m a n l a n d s län

34 Kopparbergs läns v : a

35 Kopparbergs läns ö:a

36 Kopparbergs läns n : a

37a Gävleborgs läns s:a

37b Gävle stad

Tendensen motverkas kompetenta lärare.

Endast i mindre utsträckning. Så h a r skett där det varit möjligt. Det stora flertalet l ä r a r e i manlig slöjd är alltjämt folkskollärare. 1

av bristen på

Men icke behöriga t i m l ä r a r e (t. ex. snickare) anställes i större utsträckning än tidigare. Under de senaste 10 åren h a r folkskollärare endast i undantagsfall haft slöjd.

159 Inspektionsområde

Ja

Anmärkningar

Nej

38 Gävleborgs läns m:a 39 Gävleborgs läns n:a

I skiftande grad i olika distrikt. Helt naturlig tendens med hänsyn till ökat antal lärartimmar i teoretiska ämnen. Tyvärr är slöjdlärarnas utbildning ofta bristfällig.

40 Västernorrlands läns s:a 41 Västernorrlands läns m:a

i

Stora avstånd, små skolor m. m. gör det svårt att ordna anställning för övningslärare.

42 Västernorrlands läns n:a 43 Jämtlands läns s:a 44 45 46 47 48 49

Dock är svårigheterna stora på landsbygden. 1

Jämtlands läns n:a Västerbottens läns s:a Västerbottens läns m:a Västerbottens läns n:a Norrbottens läns s:a Norrbottens läns m:a

I tätorter uteslutande speciallärare. Folkskollärare erfordras för undervisning i engelska.

50 Norrbottens läns n:a 51 Norrbottens läns ö:a Summa

Tendensen är dock inte så utpräglad efter senaste löneförbättringarna för övningslärare. 51

i T. f. folkskolinspektören i Västernorrlands läns södra inspektionsområde J. Robertsson avgav sitt svar i form av en analys av den olikartade utvecklingen inom inspektionsområdets särskilda skoldistrikt allteftersom de omfattade glesbefolkade områden eller tättbefolkade industribygder. Han sammanfattade resultatet av undersökningen i följande punkter: a) Inom glesbebyggda icke alltför stora skoldistrikt med stor andel av skolorna ordnade enligt B-form handhas undervisningen i manlig slöjd till största delen av folkskollärare. Endast en eller ett par övningslärare finnas anställda. b) Inom större, även de glesbebyggda skoldistrikt, har centraliseringen av folk- och fortsättningsskoleväsendet åstadkommit större skolenheter inom kommunernas centralorter. Särskilda övningslärare har anställts där, och endast vid distriktens B-skolor undervisar folkskollärarna fortfarande i slöjd. c) I skoldistrikt av tätortskaraktär: städer, köpingar etc, har undervisningen i slöjd övertagits eller synes komma att helt övertas av övningslärare. d) Fortsatta centraliseringsåtgärder och kanske framför allt enhetsskolans införande kommer med all säkerhet att medverka till att undervisningen i manlig slöjd i allt större utsträckning överföres på övningslärare. e) Införandet av förstärkningsanordningar i folkskolans högre klasser har bl. a. medfört, att lärare där erhåller tjänstgöring utöver lagstadgad undervisningsskyldighet. Denna utveckling har i många fall medfört, att skoldistrikten nödgas övertala folkskollärare att åta sig den sämre betalda undervisningen i slöjd. f) Det finns all anledning anta, att därest behöriga övningslärare funnits att tillgå i större utsträckning än vad som nu är fallet, skulle deras andel i slöjdundervisningen i dagens läge ha varit betydligt större.

160 Bilaga 3.

P.M. med vissa överslagsberäkningar rörande behovet av lärare i manlig slöjd F r å n samtliga skoldistrikt samt från rektorerna vid allmänna läroverk, kommunala realskolor, praktiska kommunala realskolor, högre folkskolor, privatläroverk under skolöverstyrelsens inseende och folkskoleseminarier h a r slöjdlärarutredningen införskaffat uppgifter för läsåret 1955/56 om bl. a. den manliga slöjdundervisningens omfattning uttryckt i veckotimmar ävensom uppgifter om olika slag av lärare i slöjd. Det för skoldistrikten använda frågeformuläret framgår av bilaga 1. På grundval av dessa uppgifter har vissa överslagsberäkningar gjorts beträffande behovet av lärare i manlig slöjd u n d e r den närmaste tioårsperioden. Hänsyn har därvid (med större el. mindre säkerhet) kunnat tagas till följande faktorer: ersättningsbehovet på grund av ålderspensionering och annan avgång, vikariebehovet, den fortgående minskningen av folkskollärarnas andel av slöjdundervisningen samt bristen på behöriga lärare. Frågan om slöjdundervisningens framtida omfattning och därmed ev. sammanhängande ökat behov av lärare har däremot icke närmare behandlats i föreliggande P. M. Ersättningsbehovet på grund av ålderspensionering För slöjdlärare gäller pensioneringsperiod III, vilken omfattar tiden från utgången av det kalenderhalvår, varunder läraren uppnår 65 års ålder, till utgången av det kalenderhalvår, varunder han u p p n å r 66 års ålder. Avgång under pensioneringsperioden kan i regel endast ske vid ett kalenderhalvårs slut. Tillstånd att kvarstå i tjänst under ytterligare högst två år efter utgången av pensioneringsperioden kan ges. År 1956 uppnåddes pensioneringsperiodens nedre gräns av lärare födda 1891, år 1957 uppnås nämnda gräns av lärare födda 1892 o. s. v. Enligt de erhållna uppgifterna (tab. VIII) utgjorde 1955/56 totala antalet lärare å ordinarie och ickeordinarie tjänster i manlig slöjd med minst 15 veckotimmar 1 477. Av dessa var 157 födda åren 1891—1900. Tages ej hänsyn till ev. ökning av antalet dylika lärare födda dessa år och ej heller till avgång före pensionsåldern (förtidsavgången beaktas dock i det följande), skulle under åren 1956—1965 nämnda antal lärare uppnå pensioneringsperiodens nedre gräns, d. v. s. i medeltal 16 lärare per år. Helt ungefärligt kan således antalet pensionerade lärare per år under nämnda period uppskattas till i genomsnitt omkring 15. (Hänsyn har härvid ej tagits till uppskjuten pensionering, vilket dock saknar praktisk betydelse.) Det kan slutligen i detta sammanhang nämnas, att även ej behörighetsförklarade timlärare å icke-ordinarie tjänster med minst 15 veckotimmar ingår i åldersfördelningen (tab. VIII), varför det uppskattade antalet pensionerade lärare (15) av denna orsak är något för högt som uttryck för antalet per år ålderspensionerade behöriga lärare. Sammanlagda antalet (samtliga åldrar) ej behöriga timlärare å icke-ordinarie tjänster med minst 15 veckotimmar utgjorde 1955/56 272 (tab. VII). Ersättningsbehovet på grund av avgång före pensionsåldern Här avses dödsfall, sjuk-, invalid- och förtidspensionering samt avgång av annan orsak (till annan verksamhet). Något statistiskt material för belysande av

161 nämnda avgångsorsaker bland lärare i manlig slöjd linnes icke. I en av förste byråsekreteraren Ingeborg Blomberg till skolöverstyrelsens planeringskommitté överlämnad P. M. angående rekryteringsbehovet av lärare i övningsämnen, daterad den 21 september 1955, uppskattas emellertid den årliga förtidsavgången beträffande lärare i manlig slöjd till 1 % av antalet ordinarie tjänster och icke-ordinarie tjänster med minst 15 veckotimmar. Som nämnt utgjorde 1955/5(5 antalet dylika tjänster 1 477. Räknas med den angivna avgångsprocenten, erhålles en förtidsavgång av c:a 15 lärare per år. Ej heller här har hänsyn tagits till ev. ökning av antalet tjänster av detta slag. En sådan ökning torde emellertid huvudsakligen komma att beröra lärare i yngre åldrar, där förtidsavgången med all sannolikhet är mindre än bland äldre lärare. Ileliovet av vikarier I fråga om vikariebehovet anföres i Blombergs P. M. att ingen reserv av kompetenta lärare finnes och att man alltså först och främst måste räkna med ett engångstillskott av sådana. Beräknar man förslagsvis behovet av vikarier till 5 %_ av antalet ordinarie och icke-ordinarie tjänster med minst 15 veckotimmar, skulle inemot 75 vikarier erfordras för det nuvarande lärarbeståndet. Förutsattes att detta vikariebehov skall vara helt tillgodosett efter 10 år, erfordras alltså ett tillskott av 7 å 8 lärare per år. -— Ökar i framtiden antalet övningslärartjänster i manlig slöjd, bör det räknas med en motsvarande ökning av vikariebehovet (jfr det följande). Som jämförelse beträffande vikariefrekvensen kan nämnas att skolöverstyrelsen i sina senaste beräkningar över det framtida lärarbehovet i folkskolan räknat med ett vikariebehov av 9 % av antalet folkskollärartjänster och 7 % av antalet småskollärartjänster. Den ovan använda siffran 5 % kan därför tyckas låg. Man bör emellertid h ä r observera, dels att folkskollärarnas vikariebehov även inkluderar tjänstledigheter för fortsatta studier, dels att kvinnornas frånvarofrekvens på grund av sjukdom etc. i regel är större än männens, varför småskollärarnas (och i viss utsträckning även folkskollärarnas) vikariebehov av detta skäl tenderar att vara större än vikariebehovet för en kår bestående av enbart manliga lärare. Fortsatt överförande av undervisningen i manlig slöjd från folkskollärare till övningslärare Enligt de av utredningen från skoldistrikten införskaffade uppgifterna bestreds läsåret 1955/56 vid folk- och fortsättningsskolor 33 % av undervisningen i manlig slöjd eller 21 770 veckotimmar (motsvarande 726 heltidstjänster om 30 veckotimm a r ) av folkskollärare (jfr tab. I ) . I samband med den av slöjdlärarutredningen gjorda enkäten till skoldistrikten tillfrågades statens folkskolinspektörer samt folkskolinspektörerna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle, huruvida en tendens föreligger inom skoldistrikten att överföra undervisningen i manlig slöjd från folkskollärare till övningslärare. Enligt de avgivna svaren förefinnes i regel en dylik tendens (se bilaga 2 ) . — I detta sammanhang k a n nämnas att medan läsåret 1951/52 46 % av de manliga folkskollärarna undervisade i slöjd hade 1955/56 procenttalet nedgått till 41. Att närmare förutse h u r många av folkskollärarnas slöjdtimmar som årligen kan väntas bli övertagna av facklärare är givetvis ytterst vanskligt. Takten i detta Övertagande torde bl. a. bli beroende av tillgången på behöriga slöjdlärare. I det följande göres med ledning av vissa uppgifter å skolöverstyrelsens statistiska kontor ett försök att i stora drag undersöka de gångna årens tendens i detta avseli

162 ende. Vidare ges en siffermässig belysning av den inverkan på det framtiida slöjdlärarbehovet, som en fortsatt minskning av folkskollärarnas andel av dlen totala slöjdundervisningen kommer att få. Härvid har räknats med några olika alternativ beträffande takten i denna minskning. Dessa alternativ är närmast valida för att kunna ge några enkla räkneexempel och gör ej anspråk på att förutsäga de mest sannolika utvecklingstendenserna. Några direkta siffror, som kan användas för att visa hur folkskollärarnas ancdel av den totala slöjdundervisningen minskat u n d e r de gångna åren, torde ej föireligga. Med utgångspunkt i uppgifter å skolöverstyrelsens statistiska kontor öwer totala antalet avdelningar i manlig slöjd i folkskolan samt antalet folkskolläraire med undervisning i manlig slöjd kan emellertid en grov överslagsberäkning i dettta avseende göras. I nedanstående tablå anges statistiska kontorets siffror för liäsåren 1951/52—1954/55. Antal avdelningar Antal folkskollärare Läsår i manlig slöjd med undervisning i folkskolan i manlig slöjd 1951/52 11 666 4 814 1952/53 12 758 4 846 1953/54 13 940 4 910 1954/55 15 600 4 790 Av de uppgifter som erhållits ur enkäten framgår att läsåret 1955/56 medeltallet veckotimmar per avdelning i slöjd i folk- och fortsättningsskolan utgjorde 3,6 samt att folkskollärarna med undervisning i manlig slöjd i genomsnitt hade 4,4 veckotimmars dylik undervisning. Antages att dessa medeltal även gällt för folkskolan läsåren 1951/52—1954/55, kan man med utgångspunkt i siffrorna i ovanstående tablå helt approximativt beräkna dels totala antalet veckotimmar i manlig slöjd, dels antalet veckotimmar uppehållna av folkskollärare. Resultatet framgår av följande översikt. Totala antalet Därav uppehållna av Läsår veckotimmar i folkskollärare manlig slöjd 1951/52 42 000 21200 (50 %) 1952/53 45 900 21300 (46 %) 1953/54 50 200 21 600 (43 %) 1954/55 56 200 21100 (38 %) Av tablåns siffror, som måste anses vara mycket osäkra, framgår alltså att medan 1951/52 omkring 50 % av slöjdundervisningen i folkskolan handhades av folkskollärare, så hade 1954/55 procenttalet nedgått till 38. Av den totala undervisningen i manlig slöjd vid folk- och fortsättningsskolor läsåret 1955/56, vilken utgjorde 65 758 veckotimmar, bestreds som tidigare nämnts 21 770 veckotimmar eller 33 % av folkskollärare. Skulle detta procenttal nedgå till exempelvis 10, erhålles vid oförändrat antal veckotimmar i folk- och fortsättningsskolan en nedgång till 6 576 veckotimmar, d. v. s. en minskning med 15 194 veckotimmar. Sistnämnda antal motsvarar 506 heltidstjänster om 30 veckotimmar. Förutsattes nedgången ske på 10 år, skulle härför alltså erfordras ett tillskott av c:a 50 heltidsanställda slöjdlärare per år (tages hänsyn till ett vikariebehov av 5 %, bör siffran ökas med två a tre enheter). — Antages i stället en nedgång ifrån 33 till 5 %, d. v. s. till 3 288 veckotimmar, blir minskningen 18 482 veckotimmar, motsvarande 616 heltidstjänster om 30 veckotimmar. — En mindre stark nedgång från t. ex. 33 till 20 % innebär en minskning med 8 618 veckotimmar, motsvarande 287 heltidstjänster om 30 veckotimmar.

163 I fråga om folkskollärarnas slöjdundervisning föreligger en markant skillnad mellan landsbygdsdistrikten och städerna. Medan på landsbygden nästan 50 % av veckotimmarna bestrides av folkskollärare, är procenttalet i städerna endast 13 (jfr tab. VI). Antages en nedgång till 20 % på landsbygden och till 5 % i städerna, erhålles för landsbygden en minskning med 18 188 — 7 435 = 10 753 veckotimmar, motsvarande 358 heltidstjänster om 30 veckotimmar, och för städerna en minskning med 3 582 — 1 429 = 2 153 veckotimmar, motsvarande 72 heltidstjänster. Sammanlagt skulle alltså under dessa förutsättningar erfordras 430 heltidstjänster, eller fördelat på 10 år i medeltal c:a 45 per år. (Siffran 45 kan därvid anses inkludera även erforderliga vikarier.) Som jämförelse kan i detta sammanhang nämnas att enligt Blombergs P. M. tab. 1, vars siffror beträffande folk- och fortsättningsskolan är baserade på uppgifter från folkskolinspektörerna, uppehölls läsåret 1954/55 39 % av totala antalet veckotimmar i manlig slöjd av folkskollärare. Läsåret 1958/59 skulle procenttalet ha nedgått till 36 och 1963/64 till 34. Folkskolinspektörerna synes således ha förutsatt, att slöjdundervisningens fortsatta överförande från folkskollärare till övningslärare kommer att ske i relativt långsam takt. Måhända sammanhänger detta med att de ansett, att utvecklingen kommer att bromsas av bristen på kompetenta slöjdlärare. Bristen på behöriga lärare i manlig slöjd Det totala antalet veckotimmar i manlig slöjd vid samtliga undersökta skolformer utgjorde 1955/56 73 208, varav 40 583 bestreds av behörighetsförklarade lärare, 21 770 av folkskollärare och 10 855 av övriga lärare (jfr tab. I ) . Sistnämnda antal motsvarar 362 heltidstjänster om 30 veckotimmar. Antages att nyssnämnda övriga lärare, vilkas antal uppgick till 1 038, inom 10 år successivt skall ersättas av behörighetsförklarade lärare med i genomsnitt 30 veckotimmar, skulle för detta ändamål erfordras i genomsnitt c:a 35 behöriga lärare per år. Även det förhållandet att de kompetenta lärarna i så stor utsträckning åtager sig tilläggstimmar får anses sammanhänga med bristen på behöriga facklärare. Totala antalet behörighetsförklarade lärare i manlig slöjd utgjorde 1955/56 1 203, vilka bestred 40 583 veckotimmar eller i medeltal 33,7 veckotimmar per lärare. Räknas med en normal tjänstgöring av 30 veckotimmar, erhålles sammanlagt 4 493 tilläggstimmar (i verkligheten är antalet tilläggstimmar större, enär vissa behöriga lärare har en tjänstgöring som är mindre än 30 veckotimmar), motsvarande 150 heltidstjänster om 30 veckotimmar. Förutsattes att behöriga lärare skall finnas i sådant antal att den genomsnittliga tjänstgöringen för dem minskas till 30 veckotimmar, skulle (under i övrigt oförändrade förhållanden) ett tillskott av i medeltal 15 lärare per år erfordras, för att man efter 10 år skulle ha nått detta mål. För att den här beräknade lärarbristen skall kunna upphävas inom 10 år, behöver således enbart för detta ändamål i allt c:a 50 (35 + 15) lärare per år behörighetsförklaras (drygt 50 lärare om hänsyn tages till ett vikariebehov av 5 % ) . Sammanfattning En sammanställning av de i det föregående schematiskt gjorda uppskattningarna av det årliga rekryteringsbehovet av manliga slöjdlärare inom den närmaste 10-årsperioden lämnas nedan. Med hänsyn till de många osäkerhetsmoment, som föreligger, har beräkningar för varje år för sig ej ansetts böra ifrågakomma. De angivna siffrorna är alltså att anse som medeltal. I fråga om minskningen av ii*

164 folkskollärarnas andel av den totala slöjdundervisningen har här räknats med det alternativ, som förutsätter en nedgång beträffande landsbygdsdistrikten fram 50 till 20 % och beträffande städerna från 13 till 5 %. Ersättningsbehovet på grund av ålderspensionering Ersättningsbehovet på grund av avgång före pensionsåldern Vikariebehovet (för det nuvarande lärarbeståndet) Fortsatt överförande av slöjdundervisningen från folkskollärare till övningslärare Upphävande av bristen på behöriga lärare

15 15 7 45 50 Summa 132

Det bör observeras att hänsyn icke tagits till det utvidgningsbehov som utppkommer, om det totala antalet lärartimmar i manlig slöjd framdeles ökar. Falktorer som befolkningsutvecklingen i ifrågakommande åldrar, enhetsskolans utbyggande, realskolans omorganisation (t. ex. indragning av klass l 5 och 2 5 ), sliöjdavdelningarnas storlek, tillgången på slöjdsalar etc. påverkar utvidgningsbehovet. —• Som jämförelse kan nämnas att Blomberg i sin P. M. räknar med ett årligt rekryteringsbehov för läsåren 1955/56—1958/59 av i medeltal 122 heltidstjänster om 30 veckotimmar, varav ej mindre än 80 tjänster avser utvidgningsbehov som följd av slöjdundervisningens ökade omfattning. Detta utvidgningsbehov fram till 1958/59 torde till stor del bero på barnantalets kraftiga ökning i berörda åldersklasser. (Det sammanlagda barnantalet i åldrarna 9 t. o. m. 15 år beräknas emellertid kulminera år 1958 för att därefter successivt sjunka, åtminstone till ett stycke in på 1970-talet. Redan år 1962 kommer totala barnantalet i dessa åldrar att ligga u n d e r 1955 års nivå.) Det måste till sist kraftigt understrykas, att ovanstående summariska beräkningar i allmänhet har karaktären av räkneexempel. De gjorda kalkylerna, som i vissa fall är baserade på mer eller mindre godtyckliga antaganden, avser närmast att ge en viss siffermässig belysning av några av de faktorer, som påverkar examinationsbehovet av lärare i manlig slöjd. Stockholm den 27 februari 1957. Hans Wiorek

165 Bilaga k.

Nöjligheterna att anordna slöjdlärarseminariets praktiska lärarutbildning vid förläggning till Linköping Utrelningen har ansett sig kunna utgå från att flertalet av lärarna vid enhetsskohn i Linköping kan utnyttjas som handledare och att de skall vara villiga härtill. 3et bör dock finnas en viss marginal med hänsyn till att vissa slöjdlärare av olikt anledningar kan beräknas icke komma att medverka som handledare. Skolstyrdsen i Linköping h a r meddelat, att i Linköpings skoldistrikt antalet manliga slöjdlärare under de närmaste tio åren beräknas till minst 16 med nuvarande timförddning i klasserna 4—8. Om antalet veckotimmar i slöjd i klass 4 kan utökas till 4 i stället för 2 som för närvarande, beräknas antalet slöjdlärare till minst 18 saml till 19—20, om övningslärare kan överta viss del av småslöjden i klass 3. Härtll kommer ytterligare en slöjdlärartjänst vid högre allmänna läroverket i staden. Siffran 16 avser antalet lärare höstterminen 1957. Enhetsskolans åttonde klass är för närvarande införd i två överlärardistrikt, varjämte frivillig åttonde klass, folkskolans högre avdelning, förekommer i fyra distrikt. Åttonde klassen på högs.adiet införes över hela staden höstterminen 1958 och nionde klass höstterminen 1959. Hösten 1958 torde alltså vissa timmar tillkomma för klass 8. Därjämte beräknas timtalet i klass 4 kunna ökas till 4 efter tillkomsten av nya slöjdlokaler. Höstterminen 1959 tillkommer i och med det fullständiga införandet av klass 9 ytterligare frivillig slöjd i klass 9 a samt slöjdtimmar i allmänpraktisk verkstad och hjälpklass 9. Därjämte tillkommer trä- och metallgrenar i klass 9 y, vilka i Linköping kommer att förläggas till yrkesskolorna. För att få en översikt över möjligheterna att inpassa den praktiska lärarutbildningen i skolundervisningen i Linköping har utredningen uppgjort bifogade tabell IX och därvid i fråga om handledartimmar utgått från ett antal av 11 träslöjdiärare och 5 metallslöjdlärare, vilka alla beräknats ha 30 veckotimmars tjäns:göring. I tabellen har räknats med att 35 % av klassundervisningen skall kunna belastas med auskultationer och serieövningar. Detta är egentligen en något for hög siffra. 1 Timtalet för auskultationer h a r fördelats med 34 timmar på träslöjd och 14 timmar på metallslöjd, detta med hänsyn till tillgången på handledartimmar. I tabellen har hänsyn icke tagits till elevernas olika fördelning av serierna mellan träslöjd och metallslöjd. På grund av omöjligheten att beräkna denna fördelning h a r utredningen ansett det lämpligast att i tabellen endast räkna med den fördelning av serierna, som torde bli den vanligaste, nämligen 3 serier i träslöjd och 2 i metallslöjd. Mångsidig slöjd är ännu ej införd i Linköpings skolor, varför intet timantal ännu kunnat beräknas härför. Av tabellen framgår, att timtalet för auskultationer och serieövningar kommer att variera vid den föreslagna intagningen av 72 elever per termin vartannat läsår och 48 elever per termin vartannat. Svårigheten att få timtalen hos handledarna att räcka till blir störst, då antalet elever som går andra terminen är 72 och detta särskilt på höstterminen, då antalet undervisningstimmar i skolorna blir lägre. Som synes uppkommer under en tidscykel på 4 terminer brist på handledartimmar i träslöjd endast var fjärde termin och då av så liten storlek, att den ej behöver beröra serierna utan kan kompenseras genom att en del av auskultationerna förläggas på annat sätt. I metallslöjd uppkommer brist 3 av de 4 terminerna och 1

Jfr s. 116.

166 denna är av sådan storlek, att åtminstone 2 av terminerna en serie i metaillslslöjd behöver placeras på annat sätt. Tabellen visar endast möjligheterna med hänsyn till antalet handledianrtimmar höstterminen 1957, vilka redan nu kan säkert fastställas. Seminariet beiräläknas emellertid ej börja sin undervisning förrän höstterminen 1959 och ej varra i fullt utbyggt förrän höstterminen 1960. Höstterminen 1959 tillkommer klass 9 > och därmed möjlighet att förlägga auskultationer bl. a. till hjälpklass 9, till aillnlmänpraktisk verkstad och till trä- och metallgrenar av klass 9 y i yrkesskolorna s samt serier till allmänpraktisk verkstad. I yrkesskolorna blir tillgången till handlleledartimmar mycket god. Det väntade elevantalet vid Linköpings skolor är betryggande. Härom häinvivisas till tabell X.

^

<sj s-.

C

^ !«

-^ »»««

O

S-.

°c

e.

O

*o OS *5 *>1

(J 0

S«J

Cl>

<u

k,

fl

k.

=r<

» • - *

u

'« tci SO

C

C

sv. •gvös

• BJ

s SO

b **-* o •40

0 U

£

in * * t C CO

—, t* oj <u

> >

'u O,

<

-03 o <u

b .fe

!_ oj : 0 1—t : C J

o 5 3 Ä . S ? «.

.5?~ « =0 6 E

Isa Ä

O 0

3 o

•"-' te v5

r-H B 1) OJ ' « > I

B

O os 00 r t

os OJ

I M 1-1

.

si

o OS " ' 7 ; t . os J2 T3 t .

l-H OS

S u

B« :oJ j>-

B °

B

0 BB OJ

cd JA u oj

u :0j

&

<

••—

n!

55,4 14,8 CO " ^ <M CN 00

^

Z %1 - B •••o . 5 10

'öj B

A

C C

CO

00 OS

Folk- och fortsättningsskolor

s-,

•O

O «U

00 0 CN

0 0

Oi -y

B

0 J

£ B

1 I 1

<

r- CN CO 0 • * •<*!

t o CO

I

0 00 ** 0

0 0 cvj

^

OO 00

r^ n

t-

O

13 B <3

0 0

uo

:0J T 3 :OJ

qj

aS ^

boI-a •-" Jg«o ^ so 3 •dtJ •>-a . ^

h oj -O B ^ b /-t

:0 > O •§

'm « ^ ° « • .'a r-

»s-«" fl CO OJ

• p- O 'O 41 0 0

B H

(- (.

3 OJ t.

to JO oj T 1 1—1 4 M (H

CO

OS t©

< *

CO 00 •H

CO 1-1

<

0 0

CN 00

# 13 o

OO <-H

MO

0 0

00 00 lO

to

Summa

<o

C

M

Folkskollärare ... 21 770 33,1 Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade lärare 34 074 51,8 9 914 15,1 Övriga lärare

>«, ~— so

»s

<

Praktiska komm. realskolor och högre folkskolor

k,

s*. O ö>

•Ö

6 B

Kommunala realskolor

•« vk c

«»l

:oJ "S A 0

CO C»

<u

"C GO

i Folkskoleseminarier (inkl. interna övningsskolor)

O •4* «o

l

^

>~»i

^3

OJ

40 583 10 855

<u

•Q

21 770 29,7

oj ^ t-

"O 12 t o * fl

oj rl

u

to o , g

u

b > • " oj : 0 fc, 9J

=5 A c to S o fl T

P evi° ^6 Ä^

S

, ° r l W ,_ * J

«M

>-l

ca c"* "< to : r t ta t- -5 o b

K.

uj

168 Tabell II. Antal tjänster och lärare i manlig slöjd vid folk- och fortsättningsskolor läsåren 1951152—195AI55. Uppgifter från skolöverstyrelsens statistiska kontor. T i m l ä r a r e med Manliga läIckemindre än 15 ordinarie veckotimmar (ut- rare i läsämnen med tjänster om lärare även i Ordinarie undervismed läsämnen) tjänster1 ning även minst 15 i slöjd i veckoFortsätt- folkskolan Folktimmar1 2 ningssk. skolan

Läsår

378 427 480 500

1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1 2

444 464 510 580

562 577 590 600

4 814 4 846 4 910 4 790

132 100 110 90

Placerade vid folk- eller fortsättningsskola. Ej anställda vid folkskola.

Tabell III. Antal avdelningar och deltagare i manlig folkskolan läsåren 1951/52—195A/55.

slöjd vid

Uppgifter från skolöverstyrelsens statistiska kontor. Obs! Här avses enbart folkskolan (ej fortsättningsskolan). Träslöjd m. m.1 Läsår

1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1

,.,

Metallslöjd

Avd.

Lärj.

Lärj. per avd.

Avd.

Lärj.

Lärj. per avd.

10 910 11 871 12 930 14 400

150 140 166 840 183 500 206 880

13,8 14,1 14,2 14,4

756 887 1 010 1 200

10 546 12 597 14 210 16 900

13,9 14,2 14,1 14,1

Här ingår bl. a. pappslöjd och bokbinderi (däremot ej metallslöjd).

169 T—

0 0 0 0 t—

o

t-

CC CO 1(5 OS OS OS

H i ^ r t Os Os OS

cc m co n m r » Os Os Os

OJ CS 0 0

r» o>

OS CS r H

1(5

rf

os o

o

O o rH rH

,_

OC 0 0

0 0 0 0 c—

lO r f

T-H OS r H

CC l O r f OS CS CS

O ) r H CC OS OS Os

i i 5 t-~ OS OS OS OS

0 0 CO rf rf

OJ

0C t^

TH

t^

OS 1-1

rl

•O rH

rf

c=> O

O

TH T-H T-H

O o rH rH

0 0 0 0 CO

r f r f o»

O

1(5 r f OJ CS CS CS

r H CC O OS OS OS

t^fflO os os O

OJ l O r f O O O T-H TH T-H

r f CS O O rH rH

OJ05

CI

0 0 CO 1(5

•*

rf

- * C J H

OS c ; cs

CC i.O t— Os OS Os

os ers O J o o o

CC OS 0 0

I— U5 U5

CC i - i CO OS OS CS

l O t— o s Os Os OS

r««

O f f i r -

CO K5

CO l O

CO CS

(MffJiO C~. CS OS

i > o s <~i OS OS 'TO

OJ O

o o

o

c

CO > * CO

CS CS OS

o> O ?q cs cs o

OS C— CO

lO Tf

CO

rf

O

1(5 t— CS CS CS OS

O

W

lO

<=> o

o

i f l i O O O O rH

t - OJ r f r H OJ OJ

os * H

CS CO OS

1-1

o os

T-H

T—1

•*

r H

CC O

as

1-1

lO

c© OS r-c

<>>.

fr

0CO5O)

O

OS

CO

TH 1-1

TH

oo t—

^ m t »

1-1

AS r*

t-

rf O

OS CO O rH

CO OJ - r f

OJ O

00 CO CS

Q ) OJ l O

i.O i(5 OS O O O

CO T-H T-H OJ

OJ

r H OS 0 0

1(5

l O OS CO O O rH

T-H CC OJ OJ

CO CC OJ

O Os Os

Os CO

m ifl i o o o o

O O T-H r H r H OJ

OJ

o o

o

OJ r H

rH

lO

r-

Ol

rH t-- 00 OJ OJ

rf

P»

iO

CC OJ r H

OJ OJ CO

OJ i-O

lO

o

l O O t— O r-H r H

OJ r f r>OJ OJ OJ

00 00 OJ OJ

TH

o

iO

oo m cc

OJ OJ CC

cc r-

rH

rf

CO

CS <S OJ

1(5 1(5 li5 O O O

O t> M r H r H OJ

r f r- os OJ OJ OJ

OJ

Ol

CO r f

f^- 1(5 0 0

CO r f

o rq o O o o

iflino O

rf

OS OJ CO

rf

OS

rH

r~ OJ r f r H OJ OJ

t-H CS 0 0 OJ OJ OJ

o

o

O

CC

O

OJ T-H

t O O > t ~

rf

rf

• t o o

CO t - - CO

rH

OJ i O O O

i(5 O

m o

r~

OJ r f 0 0 OJ OJ OJ

OS 0 0

r H «C

OS l > -

io

r f r f iO O M N

CO r H CS

0 0 t— OJ

CO

r f 0 0 OS OJ OJ OJ

0 0 O T-H OJ OJ T-H

CO OJ OS OS

l O 1(5 l O O O O

s

rH

l O VO O O

o

O

CO rH

rH

TH

io

t - Os <co CS CS O

a o o

CO

rH

t-

0 0 CO > o

t » co

to

(N

CC OS

r H r H OJ

o

rf

0 0 CO » o

•not^

r H l O OS

oo cc r—

i O Os

i O 1(5 O O O —c

t— OJ r f H N N

0 0 OS 0 0 OJ OJ OJ

O rH tC OJ T-H OS

OJ CO OS CS

O

CO CO l O

CO l — OJ

CO O

OS

rf

1(5 O t^ O r H T-C t-H H rH

OJ r f 0 0 OJ OJ OJ T-H r H r H

os os

o

H O N r H OS OS

co r—

oo co r »

rH o

m

O t ^ O J r H r H CM

r f 0 0 OS OJ OJ OJ

OS T-H r H OJ OJ T-H

OS t ^ OJ CO OJ r f

t— oo os

rf

r H ZO

t - OJ r f T-H OJ OJ

0 0 OS OS OJ OJ OJ

CD

OJ OJ OJ rH rH rH

0 0 CO

1-1

CC

rf O OS CS

l O CO O CO CS 0 0

*" CO Irt OS

•-c

Irt

c

OJ

O

i—1 r H f OJ r H CS

t-

CC CO

OJ r f

O

rf

O

CO K5 00 00

*"• in

•o

t-

1-1

M O S ^ i

0 0 OJ r H

t ^ H S l

M

OJ r f CO OJ OJ O» rH rH rH

OS OS r H OJ OJ OJ rH rH rH

r H t ^ OJ r H OS OS

r f O CO CS OS 0 0

lO 00

fl 00

t-

t—

r-

1-1

M

O

<-l CO

o « o >

co OJ r-

T-H O

" 5 0 0 OS OJ OJ OJ rH rH rH

OS r H r H OJ OJ r H rH rH rH

r— CO r f OS OS OS

O CO i O OS 0 0 0 0

rl O 0 0 OO

0 0 OS

H N n

r f l ä CO T-H r H l-H

rn. oo os

O T-H O l OJ

rf

CO OJ

h

01 13

•4

O T-H

T-H I H 1-H

1 1 11 1 O H N t > - 0 0 OS

T-H TH T-H

1 1 1

CO r f

lO

1 1 CO t ^ - 0 0

OS o TH O J

170 Tabell V. Förekomsten av manlig slöjd såsom tillval, i försöksdistrikten, 27 distrikt 1955/56, samtliga distrikt 1956/57 och 1957/58 samt de 6 största och 16 minsta distrikten 1957/58. Klass 8

Klass 7

antal antal antal v t r p e r gos- totala antal antal v t r p e r gos- totala a n t a l grup- grupp sar pr anta- grup- grup- grupp sar pr a n t a - g r u p let per pr per i i m e - grupp let per pr per i i me- grupp m a n i . deltal i me- gossar 1000 m a n i . deltal i m e - gossar 1000 i kl. 8 gossar i kl. 7 gossar slöjd slöjd deltal deltal 27 distrikt 1955/56 47 distrikt 1956/57 59 distrikt 1957/58 6 största distrikten 1957/58 16 m i n s t a distrikten 1957/58

Tabell

78 164 225

3,0 2,8 2,8

10,9 10,6 11,0

1895 3826 5688

41,1 42,9 39,6

85 121 201

2,9 3,4 3,5

11,4 10,4 11,5

1521 2546 3917

55,9 47,5 51,3

3,0

11,3

31,9

3,2

11,7

48,0

2,5

9,4

51,1

3,0

10,1

70,1

VI. Antal veckotimmar i manlig slöjd läsåret 1955/56 fördelade på olika slöjdarter och olika slag av lärare. 1. Folk- och forisättningsskolor A. Hela riket

Lärarkategori

Metallslöjd

Andra slöjdarter

Antal

%

21 352

21 770

33,1

28 361

5 018

34 074

51,8

9 414

9 914

15,1

1 079 1,6

65 758 100

100 Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade lä-

Summa Procent

Summa

Träslöjd

59 127 89,9

5 552 8,5

B. Landsbygd

Lärarkategori

Summa

Träslöjd

Metallslöjd

Andra slöjdarter

Antal

%

17 995

18 188

48,9

10 289

10 888

29,3 21,8 100

Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade lä-

Summa Procent

7 912

8 097

36 196 97,4

818 2,2

159 0,4

37 173 100

171 C. Städer Summa

Metallslöjd

Andra slöjdarter

Antal

%

3 357

3 582

12,5

4 444

23 186

81,1

1 502

1 817

22 931 80,2

4 734 16,6

920 3,2

28 585 100

Träslöjd

Lärarkategori

Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade lä-

Summa Procent

2. övriga

6,4 100

läroanstalter

A. Allmänna läroverk Lärarkategori

Träslöjd

Metallslöjd

Andra slöjdarter

Antal

%

4 578

—

88,8

Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade l ä -

Summa

11,2

Summa

5 156

5 537

100 Procent

93,1

6,9

100 B. Kommunala realskolor Lärarkategori

Träslöjd

Metallslöjd

14 Andra slöjdarter

Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade lä-

438 Procent

96,5

%

Antal

76,2

23,8

3,1

0,4

106 Summa

Summa

C. Praktiska kommunala realskolor och högre folkskolor Lärarkategori

Träslöjd

Metallslöjd

68 Av skolöverstyrelsen b e hörighetsförklarade lä-

Summa Procent

62,9

37,2

Andra slöjdarter

Antal

—

78,2

21,9

—

Summa

%

D. Privatläroverk, som avses i stadgan för de statsunderstödda p r i v a t l ä r o v e r k e n Lärarkategori

Av skolöverstyrelsen hörighetsförklarade rare

Träslöjd

Metallslöjd

8 Andra slöjdarter

Antal

76,3

23,6 100

Summa

%

belä-

Övriga l ä r a r e Summa

330 Procent

83,6

13,9

2,4

100 E. Övriga privatläroverk under skolöverstyrelsens inseende Träslöjd

Lärarkategori

Metallslöjd

Andra slöjdarter

Summa Antal

%

28,3

Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade lä28 Övriga l ä r a r e

71,7

Summa

100 Procent

63,6

6,1

30,3

100 F. Folkskoleseminarier Träslöjd

Lärarkategori

Av skolöverstyrelsen hörighetsförklarade

Metallslöjd

Andra slöjdarter

Antal

%

98,7

Summa

belä373

6 Summa

443 Procent

85,6

12,0

2,5

1,4 100

G. I n t e r n a övningsskolor vid folkskoleseminarier Träslöjd

Metallslöjd

Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade lärare

övriga l ä r a r e

3 Lärarkategori

Andra slöjdarter

Antal

%

95,6

4,4

Summa

Folkskollärare

Summa

404 Procent

88,9

8,1

3,0

173 Tabell VII. Antal lärare å ordinarie och icke-ordinarie tjänster i manlig slöjd med minst 15 veckotimmar samt antal timlärare i manlig slöjd med mindre än 15 veckotimmar läsåret 1955/56. Anm. De ordinarie och icke-ordinarie t j ä n s t e r n a med minst 15 veckotimmar är redovisade under den skolform där tjänsten är placerad. — T i m l ä r a r e med! m i n d r e än 15 veckotimmar, som ev. undervisat i flera skoldistrikt eller högre skolor, torde v a r a dubbelräknade.

Folkoch

Lärarkategori

I. Ordinarie tjänster a) Ordinarie lärare b) Vakansvikarier

Prakt. realsk. och högre folksk.

skolor

Allm. läroverk

511 22

88 6

— —

Komm.

FolkskolePrivatsem. läro(inkl. Summa verk 1 i n t e r n a övn.skolor)

617 28

1 1

2 3

122 272

/ / . Icke-ordinarie tjänster med minst 15 veckotimmar a) Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade e. o. l ä r a r e b ) Av skolöverstyrelsen behörighetsförklarade timlärare c) Övriga t i m l ä r a r e

113 259

9 III. Timlärare med ån 15 veckotimmar

201 9,0

31 1,4

12 0,5

23 1,0

35 1,6

2 241 100

mindre Summa Procent

1 939 86,5

1 I fråga om privatläroverk u t a n statsbidrag h a r fast anställd l ä r a r e redovisats under o r d i n a r i e tjänster samt ej fast anställd l ä r a r e med minst 15 veckotimmar u n d e r icke-ordinarie tjänster. 2 Därav 3 fast anställda l ä r a r e (vid privatläroverk u t a n s t a t s b i d r a g ) , av vilka 2 saknar behörighet.

cd CO

• ^ i ^ H c c o c o ^ s O r H i ^ c o o o t ^ o o c ^ c s s t o ^ - i t ^ T ^ o o r ^ - ^ s i o H H r i C q H H r t H N C i l H f i l H N M N ^ l O « 1 0 « > 0

oj

6 6

-o o

P

( O H r 1

I f t r t f f l T l l T j l ^ l f l T f O O M ^ N C C C i l O O O O O C n » ® ^ » 1-1 1-1 11 H TH M r H CH

C/2

o

C

i-i

N o s i n B J o r - n M n f f j d n o r - o e N f n o i N H i H o o r ^ T f i-ii-ii-ii-ii-ii—i H H TH H TH H N H N M N N ^ I W

Folkskolesem. (inkl. interna övningssk.)

o "O t>

o

T I

T I

H

H

T I

H I - I T I

i

d

u S

kl

N

r

-

l

r

l

T

l

r

l

T

l

T

l

i-

O ti

—•

t!

oj

ej

t >

o <u T * o

n

N

H

-

T3 ti

i

"

Komm. realsk. Prakt, realsk. Högre folksk.

O T3 u O

-

0>

-

ti

O

•d ti

o S

Oj

i OJ

m

:rt >

S :cS Ti

ti

T I T H H T I T I T I

1 H W H N H C C ,

W t O M M t > l «

O "O t. O

w

t/j

at

o o

fe ^

o

C N H H

0)

«

T H T I T I T I T I C N T I S N

T3 ti

H -•

M i ^ o c M w c i o o n o r t a r i i ^ o o c o r a ^ o o c o o o c i TI | H H H H r l H Ti H I N r t H N r t P i n H

O

L i H O i j i T f M i o n f f l f f l i B n o o B i O N i O M n m o f )

4)

•O

fe

00 00 o o a o i N r o ^ i n t e t ^ o o c o o H N f o ^ i f l t e M s a s o i N c i j r i O S 9 ) 0 1 0 i O ) 6 0 ) 0 ) O i O ) Q O O O O O O O O O O 1 i i TH I 00000000O0000000000000O5O5O5O>O5O5OiOiO5O5O5O5O5CJ

oj

r-

O!

et

B B

T3 t-, O

3 X/i

O H O o o i ^ n H o t O H i f i o i H O O H r t t ^ ^ m t ^ O H H

vO •*!

13 U

(C

O

Folkskolesem. (inkl. interna övningssk.)

SM CO 00

13 C o v M

SM

I-H SM

>-i >-i

'-'

H M

rf

T-1

SM

o C5

T3 bl

o "O

t >

C o o

~

T3 U

-

H

sa

r»

H

Komm. realsk. Prakt, realsk. Högre folksk.

O

O

-

CO

-

CM

O T3

C

"t

:rt >

c

*j«

f j N M C M H m i H e ^ H M ^ M ^ f i N

S^ O

©

C5

i—< >—'

o SM

! H ( O M r | i N N H W l O H H

i-l

C5

O

O

«

•—<

f l

T3 U O

^ o f f l o o n > o a i ' S i ' t

nå

rtROOOOOOOOlMMt^HNt^MftTfflHHH

|

m ^ ' * f f l O ! i o » ) r t m o H r t

o o CO CO

u

ta

Födelseår

O

rtHHi-iHrHN«NN«NO)CifiiMmo:»5a5c»)con

CJ C l O l C 5 C 5 C T 5 C J 5 C i O C J 5

CSCJ>CiC5

O^CJiO

0 > C5 O

OS O i C 5

metallslöjd

176 M

'

"C P5

'

. T3

t<

*-,

SO

Cl

«

c£

«

:0

-3

"« o

•C ti

a

5 T3

:«

aj

ti

H

"a

|

« a

i

— o> to c - .5 i*- G u u o

c«

^

"^

r-l O

o

o

r f

»O

O r f

o

0 0

o o O

O O r f

CO

CM

o o

o o

o

o o r f

CM

CO

CM

CO

CM

O

00 r f 0 0

o

CD O

OC

o

0O

-*

CO

00 CO

00 r f 00

CD ^H CO

1-1

CM

•**

CM

f l

Ol

^

• *

o

O

o

00 CM

o CO

00 CM

C O CD

O 00 CM

O O CD

C 00 CM

US

CC

>o

CC

v.O

CO

>o

CM

CM

o

CM

CM CO

O CM CO

O CM O

O CM O

o

CM

CM

CM

CD CO

CO

CO

1—"

CM

CM

t»

r^

EH

c

« 6

ö3

'C

G

S2

CO

r f

r f

1 CO r^

CO t ^

CD CO i—t

1 CM

C CM

O CM

—

<

CM

CM

~ -

O CM

O CM

O CM

k

• oc 1

a fe o vi;

t,

•«->fec« .*!ctf3.

^

g

te

(W 3

. ^ -M

•<->

to

-

* J

[T, "

CS ti

ft

CM

m

-1

. r^-

r-

• CO .

CM lO 1—1

CM lO 1—1

00 CM C—

CC r f

OC r f

r«

CM lO CM

CM »O CM

oc

r f

' 1

£2 -Ö as - r .

c2

IS

00 CM

r~

, , c 'S

^

i

CM

CM

r^-

r-~

CM

OS

to G

^

00 CM

CO

00 CM

^ ^

ii c <U

t/i

i-c

00 .

12 ~ oc

i -a

a

-c

CM

CM

^ ^

to :CS ti

to

CM lO

.—i

'—i ••o

ej ti

^ ^

• CM

-r

-a

O to

•ö 3 0.M <;

TJ

rt ^ 0M O»

rt ^

CM CO

a c3

t,

" ^ cd

o

00 00 CM

o o

O l O

(C C .

•c;

"* o

O

(0

r _ > *

y o

te

c

00 r f

«'^j

il oo

"O

0 c 6 5

*-•

c-

t.

'

U

<« «

C C •C

* J

:0

o. c

o |

-<

O irt O

r f

ti :CS rQ

«» CO

:0

o 00

-Q

*S> > ly> eS

be C tet te

CM

«*

rt | *^

ös

'2

o

rt

CO

to

c * E E

to

*"*

O

-*f

00 00 CM

•d

O 0 0

6 M T3 :0 to irt ti

cS

£4) ed 0

^H

2 s^

• OO

CM

, , CM U0 CM

CD

00 CO

CD

CM

:=

:

^~-

-

co£

CM

• 00

CO

CO

£°° o

CO

CM

CM

* <*

r f

CD

CO

r f

00 r f

00 r f

CM

CM

c--

r»

00 r f

CM CD

as

"

O

o

CM

CM

l>

CM t—

O) LC3 OS

™ c 01 G

O CD C l l-H

a

0)

G

O CD C3

94 G o> G

0 0 ti

*^

*j

CJ in

: 0

X

ti 01

ti °CS • >

ti 0) BQ

:0

^

CD OS

G o> C

0 ti O) ti

ffi « >«

CD OS

CM CO y-1

a

o) G •2

G i> G

i 0

G O)

G

0 ti

O) * J

ti 0)

tn ••o

u »os

K

> X

O) Vi ••o

177 IU,

CS

c

C S C O r f k O C T i S J » ' * 0 n 0 ^ m w co 1 0 TjitCCCCOCRCOcflCO

E

fe C

E

I

C ^ t ^ - 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

9 C

1 1

t>5

«S*

!ö t.

^

cy

I 1

OO

1 O US l O K ) K ! O O O 1 l O l O »O O KS i f l KS liS

I |

i.O »O LO LO l O © © © U5 LO »O "O »O l O LO l O »O LO

JA

••*•»

fc.

CJ -^J

<+-_

1 1

1 L O » 0 > o i n >o 0 0 1 CN CN CM <N CN CN CN

O

•c: •Cc u o

OJ

U

9J

-O

:

k

:cS

C h) C

K

fe ft. o. •* a fe £

r-

l-~

Q

u

r*s

se C

T3 et

OJ

C3

co bC :0

O

K

CO CO

U

•4W

P^O

-c; <5J o o K*

cS OJ

"i

to OJ

z

00 O O l O "O LO LO LO © © LO r - - c o > — i M ' O O C O c o © 1 — i N t ^ C S O i C S S C O C S O O

c^

O LO VO LO LO l O O O LO O C O r H - r j < L O © © O C O © i O C N C ^ O J O J C J Ö O J O J O O O C

•-<

lo O S,

fe C

•S *>

OO

£ 1'

O, ^3 =o C

+

:CS

c; ^

— .g c '. -ii

c

P"

5J eo

o=0 CJ *H « > to S O .

CN CN

_* 0

• ^

M CO

CJ > C ^

a OJ

£ "Q

( C O O f f l f f l H O C i f l O H » O O S l O O O i O O O J C l rH r H rH rH

lO

o o f f l c o o a o o c c

SJ CO

H C 5 0 0 5 5 i O O ! ' * T t ! S © © O CO r - I C O L O O I — i i r t

3 «*•

» O O W v 0 8 1 ^ * ( f i h O l B l B H C O m O r i u S ' * O O O O O I O O C S O C O M

CO

O l O M K S O ^ S S l t S t ^ O t » l ^ M O ) C O H N t D i O C < l C S © © O J O 0 C J O 5 0 0 C O C J

cS

£ ^ 0

rH

£

-C 0 O

.8

rH rH

CN

I 1

H o o c e o o i c c o o o rH rH rH

CO

lan oes _1

1-H

© 0 - < * C O r H O r H © C O i O C S l ^ C O N H C O O O C ^ G ^ C i O S C S O

I 1

I 1

rH rH

B *= *^ C :'ö °C •—o

rH rH

N C O i O C D ^ H N r f O O t t f 4 0 5 H / i 0 C ! 0 0 i C

•O 03 ÖS

1 C0

v

•M

h H e i o o M i i s a ^ T i '

cS

1 CO

-a

a

c^

<+H

2 -3,

coeococoeocNCNCNCNO»

et

T)

rtOCCMUCOlSCO^iO T f t N H r t H W M O O O O K S

5?:

CO

+ o fe>

05 =0

CO O "O O O O O O i-O VO N O S ^ C S O M C O O O O O

'3 E 0 u

Vi

O O O O O O O O O u O • ^ • * C S O O N r H ^ B 3 « r H CN CN CN CN CN M

CS

afed

*

^

O J O O O O O v O O O O -H<CJrHCO-**<t---rj<CN©rH rtCCTt^TtKSirSK;

Ut «s CO

:cS

*-«

•J

C~-00O5©rHeNCO"#lrtCO i t S r t i O t O t C C B t O » © » COr^OOOJOrHCNCO^lcO

tisitsinuswceiscoco

CSSOGiCSSCSSOSOCSSOCS^

rQ

C

C fe

«.s »o

Ii -2^

c '«? s t5 5 3 0

OJ -O o<S h ,Q

oj* E s S OT 0 .°

O « * 0 0 r H © rH © 0 0 l O © r H i r t -rj< r H © OS © OJ OJ os © rH rH rH

I |

I |

i_» :CS

0 A!

« ef * £ - * t? 9 > ,q *H ' CO

© r H £ N 0 0 ^ l O « D t ^ 0 0 L O l O L O »O L O L O »O l O L O O J O J O J O J O J OJ O J O J OJ

:C3

O

KUNGL. Q I BL.

2 4 SEP 1957 OLM

I

Statens offentliga utredningar 1957 Systematisk förteckning (Siffnrna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän Jajstiftning. Rättsskipning. Fångvård. JO och kommuierna. [2] Fordringspreskrption m. m. [11] Förenklad byggiadslagstiftning. [21] Stads- och häadsfängelser. [34]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Statens institut för folkhälsan arbetsuppgifter och organisation. [Q Kanslister i adninistrativ tjänst. [23]

Kommunalförvaltning.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruks förstärkande med skog. [8] Markvård och erosionsskydd. [17] Utredning med förslag till ny veterinärtaxa m. m. [20] Ströängar. [30]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri. Stommaterial från jord- och stenindustrin. [12] Statliga betongbestämmelser. Del 2 a. [25]

Handel och sjöfart. Mönstring och registrering av sjöfolk. Stateni och kommunernas {inansväsen. Fullföljdsbegrän;ning i skattemål. [3] Den statliga indrekta beskattningen. [13] Statliga företagformer IV. Statens vattenfallsverk. [26]

[29]

Kommunikationsväsen. Trafiksäkerhet. II [18]

Bank-, kredit- och penningväsen

Politi.

Försäkringsväsen. Krigsskada å egendom. [5] Nationalekonomi och socialpolitik. Allmänna pensunsberedningen. 1. Förbättrad pensionering. [7] 2. lemissyttranden. [16] 1955 års långticsutredning. 2. Balanserad expansion. Bilagor. [10] 3. Remissyttranden. [22] Beroende uppdngstagare. [14] Bostäder för åld-ingar och invalider. [31] Allmän familjendgivning. [33] Hälso- och sjukvård. Nordiskt samarlete inom näringsforskningen. [1]

Allmänt näringsväsen. Oljelagring. [4]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Församlingslag. [15] Biskopsvalkommittén. 1. Biskopsval. [19] 2. Ärkebiskopsval. [27] Den akademiska undervisningen. Forskarrekryteringen. [24] Lärarutbildningen på det husliga området. [28] Statens skogsskolor. [32] Utbildning av lärare i manlig slöjd. [35] Försvarsväsen. Örlogsvarvens organisation m. m. [9] Utrikes ärenden. Internationell rätt

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1957