Betänkande med förslag angående utbildningen av lärare i teckning och i slöjd samt för yrkesundervisningen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1938:49 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

1936 ÅRS YRKE SS KOL SAKKUNNIGA BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE UTBILDNINGEN AV LÄRARE I TECKNING OCH I SLÖJD SAMT FÖR YRKESUNDERVISNINGEN

S

T

O

C

K

H

O

1 9

8 L

M

Statens offentliga utredningar 1938 Kronologisk förteckning Betänkande angående omorganisation av polisskolan Betänkande med förslag till trafikförsäkringslag jämte i Stockholm m. m. Idun. (4), 107 s. S. därmed sammanhängande författHingar. Norstedt 139 s. J u . Förslag till revision av den svenska kyrkohandboken. . 1936 års järnvägskommitté. Betänkande rörande åtAv E. Eidem. Uppsala, Almqvist & Wiksell. vij, 303 s. E . gärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsByggnadsindustrien i Sverige. 2. Arbetsgivares och lönnätet. Norstedt. 276 s. K. tagares inkomster. Idun. vij, 198 s. S. Betänkande med utredning och förslag angående inByggnadsindustrien i Sverige. 3. Arbetslöshetens omtagning av elever i första klassen av de allmänna lärofattning och växlingar. Idun. vij, 202 s. S. verken och med dem jämförliga läroanstalter. Idun Betänkande med utredning och förslag rörande pro216 s. E . duktions- och avsättningsförhållandena inom trädgårdsBetänkande jämte lagförslag angående lärlingsutbildnäringen. Marcus. 314 s. J o . ningen inom hantverket och den mindre industrien Idun. 159 s. H . Betänkande i näringsfrågan. Marcus. 173, 251* s. S. Försöksutredning beträffande omfattningen av yrkesBetänkande angående barnbeklädnadsbidrag m. m. mässig godstrafik med automobil eller släpvagn under Marcus. 133, 18* s. S. år 1937. Beckman. 211 s. K . 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag 32. Betänkande med utredning och förslag angående be rörande omorganisation av vissa delar av tekniska skogynnelsespråket i realskolan. Hseggström. 228 s. E . lan i Stockholm. Hseggström. viij, 455 s. 2 bil. E . 33. Betänkande och förslag rörande den andliga vården Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. Norstedt inom försvarsväsendet. Beckman. 95 s. F ö . 71 s. F ö . 31. Den statliga egnahems verksamheten. Marcus, vilj, 681 s. J o . Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän översikt, yttranden och förslag. Idun. xvj, 741 s. S. 35. Betänkande och förslag angående utsträckning av den Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och årliga lästiden vid folkskolan m. m. Idun. 102 s. E. avbetalningsköp. Av P. Schmidt. Norstedt. 64 s. J u . 3(>. Betänkande med förslag rörande djurskyddslagstiftUndersökning av taxeringsutfallet' beträffande jordning. Marcus. 154 S. J u . bruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämn- 37. Normalbestämmelser för järnkonstruktioner till byggdernas förslag vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. nadsverk (järnbestämmelser). Tredje omarbetade uppHseggström. 89 s. F l . lagan. Beckman. 83 s. K. 38. Betänkande med förslag till ändringar i arrendelagBetänkande angående förvärvsarbetande kvinnors rättsstiftningen. Marcus. 492 s. J o . liga ställning vid äktenskap och barnsbörd. Marcus. 39. Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stöd52 s. S. jande av privatflygningens utveckling i Sverige. Beck14. Betänkande och förslag angående skolöverstyrelsens man. 107 a. K. organisation. Hseggström. ix, 396 s. E . 40. Betänkande med utredning och förslag rörande stats15. Betänkande angående »laudsbvgdens avfolkning». Marbidrag till anordnande av bostäder åt åldringar och cus. 208, 90* s. S. änkor i s. k. pensionärshem. Idun. 98 s. S. 16. Betänkande och förslag angående verksamheten vid 41. 1936 års uppbördskommitté. Betänkande med förslag kungl. dramatiska teatern, dess förvaltning och ledtill omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokning. Hseggström. 78 s. E . föringen m. m. Del 2. Folkbokföringen. Marcus, vi. 400 s. F l . o j , 17. Betänkande med förslag till lotteriförordning m. m Marcus. 70 s. H . 42. Betänkande med utredning och förslag angående åt18. Betänkande med förslag till lag om frivillig pensionegärder till den svenska exportnäringens främjande. Idun. 118 s. H . ring av i enskild tjänst anställda m. m. Beckman. 43. Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk. 1. 121 s. J u . Lagtext. Norstedt, viij, 150 s. J u . 19. Yttrande med socialetiska synpunkter på befolknings44. Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk. frågan. Marcus, 52, 10* s. S. Motiv m. m. Norstedt. 619 s. J u . 20. Betänkande angående barnkrubbor och sommarkolo45. Betänkande med förslag angående reglering av strandnier m. m. Marcus. 76 (2), 16* s. S. 21. Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 1 46. bebyggelsen m. m. Beckman. 66 s. S. 1936 års uppbördskommitté. Betänkande med förslag Beckman. 254 s. S. till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbok22. Betänkande med förslag till reformerad hyreslagstiftföringen m. m. Del 1. Uppbördsväsendet. Marcus, vij. ning. Norstedt. 278 s. J u . 400 s. F i . 23 Betänkande med förslag till lag om enskilda vägar 47. Betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m. m m. m. Beckman. 229 s. K. Marcus. 496 s. F l . 24. Betänkande med vissa demografiska utredningar 48. 1936 års uppbördskommitté. Betänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokMarcus. 290 s. S. föringen m. m. Del 3. Omorganisation och kostnader 25. Betänkande med förslag till lag om villkorlig frigivMarcus, iv, 164 s. F i . ning m. m. Norstedt. 77 s. J u . 49. 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag 26. Betänkande med utredning och förslag angående cenangående utbildningen av lärare i teckning och i slöjd trala verkstadsskolor m. m. Idun. (2), 320 s. E . samt för yrkesundervisningen. Hseggström. viij, 216 s. E .

y C k r t % angiyes, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok^n l , g^t k u^ nU n od re eTl s eVnl l kd eet n u3t r ef d ° i n g e n avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet J o . = jordrn^iv», M • S ebr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) B K f utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

H» B t Ä v « r H i ? l Gt ^ ^ Le ^ l A 6

t

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1 9 3 8 : 49

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

1 9 3 6 ÅRS YRKE SS KOL SAKKUNNIGA BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE UTBILDNINGEN AV LÄRARE I TECKNING OCH I SLÖJD SAMT FÖR YRKESUNDERVISNINGEN

STOCKHOLM IVAR

II . E G G S T R Ö M S

193 9

ROKTRYCKERI

,.««, é£8b

A.R.

III

I N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G Sid.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för ecklesiastikdepartementet

i

3 Inledning DEL

I.

Utbildningen av lärare i teckning och välskrivning samt i slöjd. Kap. I. Teckningsundervisningens betydelse vid ungdomens uppfostran

7 Teckningens praktiska uppgift sid. 7. — Uppövning av synsinnet och iakttagelseförmågan sid. 7. - Handens övning sid. 8. — Åskådandets konst, stöd vid studier i andra ämnen sid. 9. — Alla kunna lära teckna och ha nytta därav sid. 10. — Färgsinnets övning sid. 10. — Utveckling av skönhetssinnet sid. 11. — Fostran till konstkultur Teckningsundervisningen kan bidraga till att göra livet rikare sid. 12. s i d. i i . _

Kap. I I . Slöjdundervisningens betydelse vid ungdomens uppfostran . . .

15 Fostran genom kroppsligt arbete sid. 15. — Händighet och skaparglädje sid. 16. — Hemkultur, smakskolning sid. 17.

Kap. I I I . Teckningsundervisningens ställning och uppgift i nuvarande skolformer Ä m n e t s förekomst och lärarkrafter I folkskolan sid. 18. — I fortsättningsskolan sid. 18. — I högre folkskolan och kommunala mellanskolor sid. 18. - I allmänna läroverken sid. 18. - I kommunala flickskolor m. fl. sid. 19. — I folk- och småskoleseminarier sid. 19. — I tekniska läroverk och handelsgymnasier sid. 19.

18 Teckningsundervisningens uppgift och mål I rikets folkskolor sid. 19. — I yrkesbestämda fortsättningsskolan sid. 19. — I högre folkskolan sid. 19. — I rikets allmänna läroverk sid. 20. — Kursfördelning: A. Realskolan sid. 20. — B. Gymnasiet sid. 21. — C. Lyceet sid. 22.

Kap. IV. Slöjdundervisningens ställning och uppgift i nuvarande skolformer 23

Slöjdundervisning i folkskolan I fortsättningsskolan sid. 24, — I högre folkskolan sid. 25.

2 o

Slöjdundervisning i de a l l m ä n n a läroverken Slöjdundervisningens uppgift och m å l I rikets folkskolor sid. 29. - I fortsättningsskolan sid. 29. -

29 I högre folkskolan sid. 30.

— I realskolan sid. 30. — Kursfördelning: a. Femårig realskola sid. 30. — b. Fyraårig realskola sid. 31. Kap

V. D e n hittillsvarande utbildningen av lärare i teckning och väl. . . . s k r i v n i n g s a m t i slöjd •

32 32

L ä r a r e i teckning och välskrivning

IV Fackkunskaper före inträdet sid. 32. — Ålder vid inträdet sid. 33. — Skolunderbyggnad sid. 33. — Utbildningstidens längd sid. 33. — Ämnen och undervisningstimmar sid. 34. — Konsthantverkligt arbete sid. 34. — Praktisk lärarutbildning sid. 34. — Behörighet sid. 35. Folkskollärarnas utbildning för undervisning i teckning

35 Undervisningsplan för folkskoleseminarierna sid. 35. — Teckning sid. 35. — Välskrivning sid. 36. L ä r a r e i manlig slöjd

ofi

I folkskoleseminarierna sid. 36. — Fortbildningskurser sid. 37. — Facklärare i slöjd sid. 37. — Behörighet att undervisa i slöjd: i folkskolan sid. 37. — I folkskoleseminarierna sid. 37. — I de allmänna läroverken * sid. 37. L ä r a r e i kvinnlig slöjd

00 Kap. VI. Utbildningen av lärare i teckning och i slöjd i länder utom Sverige

39 Tyskland sid. 39. — Österrike sid. 42. — Tjeckoslovakien sid. 43. — Schweiz sid. 44. — Ungern sid. 45. — England sid. 45. — Danmark sid. 47. — Norge sid. 48. — Finland sid. 49.

Kap. VII. Framkomna krav och förslag rörande utbildningen av lärare i teckning och i slöjd Utbildningen av teckningslärare

51 Äldre krav sid. 51. — Skolöverstyrelsens kommittéförslag år 1919 sid. 51. — Uttalande vid läroverkslärarmötet år 1919 sid. 52. - Uttalande vid teckningslärarmöte år 1920 sid. 52. — Förslag av skolöverstyrelsens sakkunnige år 1922 sid. 52. — Skolöverstyrelsens hemställan år 1929 sid. 53. — Amanuensen Carl Gunnes framställning år 1931 sid 53. — Yttrande av professor Carl Malmsten sid. 53. — Teckningslärarnas riksförbunds hemställan år 1935 sid. 54. — Skolöverstyrelsens skrivelse år 1936 sid. 54. — Uttalande vid teckningslärarmöte år 1938 sid. 55. Utbildningen a v slöjdlärare

55 Uttalande av Otto Salomon sid. 56. — Slöjdlärarnas riksförbunds hemställan år 1932 sid. 56. — Skolöverstyrelsens utlåtande år 1934 sid. 57. — Slöjdlärarnas riksförbunds framställning år 1936 sid. 58. - Uttalande från slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund år 1938 sid. 59. U t t a l a n d e n a v f. d. elever vid teckningslärarseminariet Beträffande utbildningen i teckning sid. 59. — Beträffande konsthantverkligt arbete sid. 60. — Beträffande konsthantverk i samband med slöjd sid. 61. — Beträffande förening av teckning och slöjd sid. 61.

59 U t t a l a n d e n a v a n d r a personer

go

Beträffande konsten och skolan sid. 62. — John Boman sid. 62. — Gotthard Johansson sid. 63 och 64. — H. Cornell sid. 63. — Gregor Paulsson sid. 63. — E. Stålfelt sid. 63. — Edv. Oilers sid. 64. — S. Strömbom sid. 64. — Oscar Antonsson sid. 64.

Kap. VIII. Behovet av lärare i teckning och i slöjd

65 Behovet av facklärare sid. 65. — Den hittillsvarande produktionen av hithörande lärare sid. 66. — Behovet i medeltal per år sid. 67.

Kap. IX. Allmänna synpunkter rörande utbildningen av lärare i teckning och välskrivning . . Lika eller differentierad utbildning för olika skolformer. .....

69 69

v Sid. Undervisningsämnen Teckning och målning m. m. sid. 69. — Konsthistoria m. m. sid. 70. — Välskrivning sid. 70. — Konsttekniskt arbete sid. 70. — Fysiologi, Psykologi sid. 71. — Pedagogik, Hygien sid. 72. — Talteknik sid. 72. — Metodik sid. 72. — Prövning sid. 73.

69 Praktisk-pedagogisk u t b i l d n i n g . . Praktisk lärarutbildning i nuvarande teckningslärarseminariet sid. 73. — Uttalanden rörande den praktiska lärarutbildningen sid. 73. — Övningsskola eller provkurs sid. 74. — Enskilt arbete sid. 74.

73 Kap.

X . T e c k n i n g s l ä r a r u t b i l d n i n g e n s förläggning Nuvarande förläggning sid. 75. — Fristående eller förenad sid. 75.

75 Förläggningen i u t l a n d e t I Tyskland sid. 75. — I Österrike sid. 75. — I Tjeckoslovakien; i Schweiz; i Ungern; i England; i Danmark; i Norge; i Finland sid. 75 och 76.

75 Olika a l t e r n a t i v r ö r a n d e teckningslärarutbildningens förläggning i Sverige . . Vid universiteten sid. 76. — Vid de tekniska högskolorna sid. 77. — Vid konsthögskolan •sid. 77. — Vid konstfackskolan sid. 78.

76 U t b i l d n i n g s a n s t a l t e n s ledning och b e n ä m n i n g

79 Kap.

X I . I n t r ä d e s f o r d r i n g a r s a m t u t b i l d n i n g s t i d e n s l ä n g d och fördelning

80 Nuvarande ordning och tidigare förslag

80 De sakkunnigas förslag Utbildningstidens längd och fördelning sid. 80. — Inträdesfordringar sid. 81. — Övergång från konsthögskolan sid. 82. — Inträde för folkskollärare och slöjdlärare sid. 82. — Undantag sid. 82.

80 Kap.

X I I . De sakkunnigas

förslag

till p l a n för u t b i l d n i n g e n

av

teck-

ningslärare

83 Förslag till undervisningsplaner Allmänna grunder sid. 83. — Inträdesfordringar sid. 83. — Timplan sid. 85. — Kursplan sid. 86. — Allmän anmärkning sid. 89.

83 Teckningsläraren och konstlivet

90 Kap.

X I I I . A l l m ä n n a s y n p u n k t e r r ö r a n d e u t b i l d n i n g e n a v slöjdlärare .

91 Lika eller differentierad utbildning för olika skolformer

91 Yrkesutbildning och pedagogisk utbildning

91 Smakskolning

92 Undervisningsämnen Linearritning sid. 92. — Teckning, målning och modellering. Textning. Form- och färglära. Materiallära. Slöjd och verktygsskötsel sid. 93. — Psykologi och pedagogik. Talteknik m. m. Metodik sid. 94.

92 Praktisk-pedagogisk lärarutbildning Uttalanden rörande den praktiska lärarutbildningen sid. 94. — Den praktiska lärarutbildningens lämpliga ordnande sid. 95. — Enskilt arbete sid. 95'.

VI Sid. 96

Kap.

X I V . S l ö j d l ä r a r u t b i l d n i n g e n s förläggning Förläggning till Nääs sid. 96. — Förläggning till konstfackskolan sid. 97.

Kap.

X V . I n t r ä d e s f o r d r i n g a r s a m t u t b i l d n i n g s t i d e n s l ä n g d och fördelning Kunskapsfordringar sid. 98. — Praktikfordringar sid. 98. — Undervisningstidens längd sid. 98. — Inträdesålder. Lämplighetsintyg. Inträdesfordringar för folkskollärare sid. 99. — Kurs för teckningslärare. Möjlighet för andra att vinna behörighet som slöjdlärare sid. 100.

98 Kap.

X V I . D e s a k k u n n i g a s förslag till p l a n för u t b i l d n i n g a v s l ö j d l ä r a r e

101 Förslag till undervisningsplaner 101 Allmänna grunder sid. 101. — Inträdesfordringar sid. 101. — Timplan sid. 102. — Kursplan sid. 103. — Allmän anmärkning sid. 105. Kap.

X V I I . S y n p u n k t e r och förslag r ö r a n d e t e c k n i n g s l ä r a r e s förvärvande av slöjdlärarkompetens 106 Nuvarande förhållanden sid. 106. — Uttalanden i föreliggande fråga sid. 106. — Fördelar med kombinationen sid. 107. — Förhållanden i utlandet sid. 107. — De sakkunnigas uppfattning sid. 107. — Den praktiska utbildningen i slöjdarbetets utförande sid. 108.

Förslag till kompletteringskurs i slöjd för teckningslärare 108 Allmänna grunder. Inträdesfordringar sid. 108. — Timplan sid. 109. — Kursplan sid. 109. — Uttalande i fråga om avlöningen sid. 110. Kap.

XVIII.

S a m m a n s t ä l l n i n g r ö r a n d e u n d e r v i s n i n g e n s förläggning vid

i f r å g a v a r a n d e l ä r o a n s t a l t e r s a m t b e h o v e t a v lokaler och l ä r a r k r a f t e r

115 Teckningslärarinstitutet 115 Gemenskap med konstfackskolan sid. 115. — Gemenskap med konsthögskolan sid. 116. — Gemenskap med konstfackskolans påbyggnadskurser sid. 117. — Gemenskap med ett tillämnat pedagogiskt institut och Stockholms högskola sid. 117. — Teckningslärarinstitutets lärare i fysiologi, psykologi och pedagogik sid. 118. — Teckningslärarinstitutets föreståndare samt pedagogiska handledare sid. 118. Slöjdlärarseminariet och den till detta anslutna kompletteringskursen i slöjd för teckningslärare 120 Gemenskap med konstfackskolan sid. 120. — Gemenskap med det pedagogiska institutet och Stockholms högskola sid. 121. — Gemenskap med teckningslärarinstitutet sid. 121. — Slöjdlärarseminariets lärare sid. 121. — Kompletteringskursen sid. 121. — Lokaler för slöjdarbete sid. 122. — Slöjdlärarseminariets föreståndare och pedagogiska handledare sid. 122. — Alternativ rörande kompletteringskursen i kvinnlig slöjd sid. 123. Kap.

X I X . Läroanstalternas administration 124 Särskilda föreståndare sid. 124. — Gemensam överledning sid. 124. — Ledningen av konstfackskolans allmänna avdelning sid. 124. — Bokförings- och skrivgöromål sid. 125.

Kap. X X . Kostnadsberäkningar Teckningslärarinstitutet Slöjdlärarseminariet Rörligt tillägg Allmän anmärkning rörande kostnadsberäkningen Styrelsens befogenhet i avseende å beviljade anslag Elevavgifter m. m Stadgebestämmelser sid. 130. Det nuvarande teckningslärarseminariets avveckling Hemställan . . . Fortbildningskurser och resestipendier . . . . . . „.

126 126 127 129 129 129 129 130 130 131

VII

DEL II. U t b i l d n i n g e n a v l ä r a r e för yrkesundervisningen. Yrkesundervisningens uppgift och betydelse K a p . X X I . Tidigare förslag och å t g ä r d e r r ö r a n d e utbildning av lärare för y r k e s u n d e r v i s n i n g e n

Sid. 135 136

Förslag av 1907 års tekniska kommitté sid. 136. — Yrkespedagogiska centralanstalten sid. 137. — Utredningen år 1928 rörande yrkeslärarnas utbildning sid. 137. — Yrkeslärarnas utbildningsbehov sid. 138. — Hittillsvarande utbildningskurser otillräckliga sid. 138.

Utbildningen av yrkeslärare i andra länder

139 Yrkeslärarseminarier i Tyskland sid. 139. — Ökade anslag till yrkeslärarutbildningen i andra länder sid. 140.

Anslagsfrågan efter år 1936

140 Av yrkespedagogiska centralanstalten och skolöverstyrelsen anordnade kurser för lärare vid yrkesundervisningen

141 Kursernas otillräcklighet sid. 142.

K a p . X X I I . D e t n u v a r a n d e l ä r a r b e s t å n d e t vid k o m m u n a l a och enskilda a n s t a l t e r för y r k e s u n d e r v i s n i n g

143 K a p . X X I I I . F ö r e k o m m a n d e slag av skolor för y r k e s u t b i l d n i n g

147 Lärarnas tjänstgöringsförhållanden sid. 148.

K a p . X X I V . A l l m ä n n a s y n p u n k t e r beträffande utbildningsfrågan Kompetensvillkor

150 15^

K a p . X X V . D e s a k k u n n i g a s förslag r ö r a n d e u t b i l d n i n g e n s a n o r d n i n g . . 154 Den förutvarande yrkespedagogiska centralanstaltens organisation

154 Instruktion för centralanstaltens föreståndare sid. 155.

Bestämmelser rörande anslagsmedlens användning m. m

155 Åstadkommandet av undervisningsmedel

157 Den återupprättade yrkespedagogiska centralanstaltens uppgifter

158 Centralanstaltens organisation

159 Sammanfattning Kostnadsberäkning

1"!

Befattningshavare sid. 161. — Lokaler sid. 162. — Expenser sid. 162. — Lärarkurser sid. 162. — Ersättning till läroanstalter sid. 162. — Understöd till kursdeltagarna sid. 162. — Utgiftsposternas summa sid. 163.

Anslag till åstadkommande av undervisningsmedel

163 Sammanställning av kostnaderna

163 Hemställan

VIII

DEL I I I . A l t e r n a t i v t förslag avseende yrkespedagogiska c e n t r a l a n s t a l t e n s till slöjdlärarseminariet och t e c k n i n g s l ä r a r i n s t i t u t e t r e s p e k t i v e konstfackskolan.

anknytning

Sid. 169

Allmän motivering Gemensam styrelse sid. 169. — Rektor och föreståndare sid. 170. — Nämnder sid. 170. — Lokaler och lärarkrafter sid. 170. — Ekonomiska fördelar sid. 171.

Sammanställning av kostnaderna

172 Läroanstaltens benämning

172 Hemställan

173 Sammanfattning av huvudpunkterna i de sakkunnigas förslag

175 DEL IV. Bilagor till föreliggande b e t ä n k a n d e . Bil. 1.

Sammanställning angående elevernas i teckningslärarseminariets årskurs I året 1936—1937 utbildning före inträdet m. m

183 186

»

2.

Antalet elever i teckningslärarseminariet åren 1925—1936

»

3.

Sammanställning angående ämnen och undervisningstimmar i teckningslärarseminariet året 1936—1937 187

»

4.

Uppgifter angående de under åren 1927—1936 från teckningslärarseminariet utgångna elevernas verksamhet m. m 188

»

5.

Sammanställning av antalet veckotimmar och behovet av lärare i teckning samt manlig och kvinnlig slöjd i allmänna läroverk och därmed jämförliga undervisningsanstalter 189

»

6.

Skrivelse från skolöverstyrelsen till Stockholms stads lärlings- och yrkesskolstyrelse samt därå avgivet svar 206

»

7.

Instruktion för föreståndaren för yrkespedagogiska centralanstalten . . 208

»

8.

Redovisning rörande anslagsmedel, som ställts till skolöverstyrelsens förfogande för åstadkommande av undervisningsmateriel för yrkesundervisningen 210

»

9.

P. M. angående yrkespedagogiska centralanstaltens lärarkurser under budgetåren 1926/27 och 1927/28 211

» 10.

Utgifter för lärarkurs A 1932

Till Herr Statsrådet

och

Chefen

för

ecklesiastik-

departementet. Med skrivelse den 17 december 1937 ha 1936 års yrkesskolsakkunniga överlämnat sitt betänkande med förslag rörande omorganisationen av vissa delar av tekniska skolan i Stockholm och därvid förordat upprättandet av en »Statens tekniska fackskola för konstyrkena» (konstfackskolan) (Statens offentliga utredningar 1938:8). Sedermera ha de sakkunniga fullföljt sitt uppdrag i avseende å utbildningen av lärare i slöjd för gossar (manlig slöjd) och i teckning samt för yrkesundervisningen. Eftersom undervisningen i slöjd har mycket gemensamt med undervisningen i teckning och undervisningen i teckning mycket ofta utövas av kvinnliga lärare, ha de sakkunniga icke kunnat undgå att beröra även frågan om utbildning av lärare i kvinnlig slöjd. Någon allsidig utredning i avseende å nämnda utbildning ha de sakkunniga likväl icke ansett sig böra företaga, enär, därest sådan utredning anses påkallad, denna torde böra uppdragas åt andra sakkunniga, i den mån frågan icke redan behandlats av 1936 års lärarutbildningssakkunniga. I fråga om utbildning av lärare för yrkesundervisningen ha de sakkunniga trott sig finna av de givna direktiven, att utredningen härom närmast skulle avse lärare vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning men icke lärare vid de även till yrkesundervisningens område hörande tekniska läroverken och handelsgymnasierna. Emellertid har det synts lämpligt att bland kurser för lärare vid yrkesundervisningen, liksom förut, även skola kunna förekomma vissa kurser för lärare vid de sistnämnda slagen av läroanstalter. Jämlikt nådig remiss den 17 juni 1936 ha de sakkunniga vid fullgörande av sitt uppdrag tagit i övervägande en underdånig framställning av slöjdlärarnas riksförbund angående utarbetandet av provisoriska kompetensfordringar för lärare i gosslöjd vid de allmänna läroverken m. m. Vad de sakkunniga i avseende härå vilja förorda framgår av betänkandet, och torde sålunda ifrågavarande remiss härigenom få anses besvarad.

2 Genom nådig remiss den 30 oktober 1936 har till de sakkunniga överlämnats en den 20 juli 1935 daterad underdånig framställning från tecknings lärarnas riksförbund för a t t i vad ärendet berör de frågor, som äro föremål för de sakkunnigas behandling, tagas i övervägande vid fullgörande av det åt de sakkunniga lämnade uppdraget. De sakkunniga ha beaktat framställningen, i vad den rör utbildningen av lärare i teckning och i slöjd, men anse sig i övrigt icke kunna göra något förslag i ämnet. Remisshandlingen återgår härjämte för den ytterligare åtgärd, vartill den möjligen k a n föranleda. I anslutning till erhållna direktiv ha de sakkunniga i fråga om utbildningen av lärare i slöjd och i teckning samrått med 1936 års lärarutbildningssakkunniga ävensom med representanter från akademien för de fria konsterna. För övrigt ha de sakkunniga haft överläggningar med ett stort antal personer, vilkas uppfattning i föreliggande frågor kunde antagas vara av värde för den avsedda utredningen, bland vilka må nämnas: förutvarande ordföranden i teckningslärarnas riksförbund, teckningsläraren Gustaf Nordlander och dennes efterträdare, teckningsläraren Ragnar Bendelius; slöjdinspektören i Stockholm Gunnar Nilsson; ordföranden i slöjdoch yrkeslärarnas riksförbund, slöjdläraren Erik Gustafsson; föreståndaren för August Abrahamsons stiftelse vid Nääs, fil. dr. Rurik Holm; ordföranden i svenska yrkesskolföreningen, fil. dr. Gösta Ekelöf; rektorn vid Stockholms stads lärlings- och yrkesskolor, Konrad Andersson; skolöverstyrelsens inspektör för verkstadsskolor, rektorn O. W. Andersson; skolöverstyrelsens inspektör för yrkesundervisningen i sömnad och vävning, skolföreståndarinnan Sigrid Qvarnström; statens instruktör i hemslöjd, M a t t i s Hörlén och medlemmen av statens hemslöjdsråd, professorn Gerda Boéthius samt professorn vid Stockholms högskola, David Katz. Efter a t t sålunda hava utfört det dem anförtrodda uppdraget få de sakkunniga härmed vördsamt överlämna efterföljande betänkande med tillhörande bilagor. Stockholm den 12 december 1938. NILS FREDRIKSSON. KARL BÖRJESON.

OLLE HJORTZBERG.

ÅKE STAVENOW.

CARL WERNER.

3 I N L E D N I N G . Vid övervägande av de delar av sitt uppdrag, som avse utbildningen av lärare i slöjd för gossar (manlig slöjd) och i teckning samt för yrkesundervisningen ha de sakkunniga främst sökt komma till klarhet i fråga om de uppgifter, som böra tillkomma var och en av de tre ifrågavarande kategorierna av lärare. Det har därvid funnits tydligt, a t t undervisningen i slöjd har mycket gemensamt med undervisningen i teckning liksom ock a t t yrkesundervisningen, särskilt inom cle konsttekniskt betonade områdena, har mycket gemensamt med undervisningen såväl i slöjd som i teckning. I betraktande härav har det ansetts lämpligt a t t behandla de hithörande frågorna i ett sammanhang. A t t märka är emellertid att undervisningen i slöjd och i teckning i de allmänbildande skolorna främst har en fostrande uppgift, medan yrkesundervisningen, u t a n att eftersätta de ungas behov av fostran, främst har till uppgift a t t förhjälpa dem till duglighet i yrkesmässigt förvärvsarbete. D e t t a senare gör a t t yrkesundervisningen måste vara mer eller mindre starkt differentierad å en mångfald från varandra så skilda yrkesområden, att det icke synes t ä n k b a r t a t t undervisningen inom dem skall kunna tillgodoses genom lärare med ensartad utbildning, vilket däremot i stort sett förefaller både möjligt och lämpligt, när det gäller den allmänna undervisningen i vartdera ämnet teckning och slöjd. Till följd härav måste även åtgärderna för utbildning av yrkeslärare bliva r ä t t väsentligt olika dem för utbildning av teckningslärare och slöjdlärare. De sakkunniga vilja nu i det följande dels söka belysa de hithörande utbildningsfrågorna, i vad de avse de olika lärarkategorierna var för sig, och dels överväga, i vad mån de erforderliga anstalterna kunna samordnas med varandra och med andra utbildningsanstalter på ett med hänsyn till samhörigheten och undervisningens beredande lämpligt sätt.

DEL I UTBILDNINGEN AV LÄRARE I TECKNING OCH VÄLSKRIVNING SAMT I SLÖJD

7 Kap. I. Teckningsundervisningens betydelse vid ungdomens uppfostran. Trots a t t tänkare och pedagoger ofta kraftigt framhållit teckningens betydelse vid ungdomens uppfostran dröjde det länge, innan teckningen infördes i de allmänbildande skolorna. För Sveriges vidkommande skedde detta först genom Kongl. Maj:ts stadga för rikets allmänna elementarläroverk den 29 januari 1859. Vid rikets folkskoleseminarier upptogs teckning enligt Kongl. Maj:ts reglemente den 1 december 1865, och så småningom vann ämnet insteg även i folkskolorna. Sedan dess har visserligen teckningen fått bliva kvar på skolornas arbetsordningar, men den har i regel erhållit en relativt undanskjuten ställning. Allmänheten har också i stort sett ännu ej fått klart för sig ämnets betydelse vid de ungas uppfostran. D e t torde därför vara på sin plats att närmare söka klargöra teckningens uppgift i de allmänbildande skolorna, särskilt så som målsmännen för en modern teckningsundervisning fattat den. Teckningens praktiska uppgift träder härvid i förgrunden. Önskvärdheten av kunskap och färdighet i teckning ger sig till känna icke blott under lärjungens studier i andra av skolans ämnen utan även efter slutad skolgång. För inträde i en mängd utbildningsanstalter och för verksamhet p å ett flertal levnadsbanor är kunnighet i teckning icke blott önskvärd u t a n i många fall nödvändig. Undervisningen i teckning utgör vidare en välgörande omväxling i lärjungarnas eljest mer teoretiskt betonade skolarbete. Handens arbete anses, och det med rätta, icke böra försummas vid en harmonisk utveckling av barnets fysiska och psykiska krafter. Det är emellertid icke blott handen, som är i arbete vid teckningen. Även lärjungens psykiska krafter tagas i anspråk. Uppövning av synsinnet och iakttagelseförmågan. Är det fråga om a t t avteckna ett föremål, måste detta helt naturligt underkastas ett ingående betraktande. U t a n ett sådant betraktande kan det över huvud ej bliva tal om ett så vitt möjligt korrekt avtecknande. E t t ouppövat öga uppfattar emellertid ej föremålets egenart. D e t gäller då att lära barnet a t t r ä t t använda sina ögon. Seendet måste bliva så att säga medvetet och analyse-

rande. Härvid skarpes och utvecklas iakttagelseförmågan. Ögats fostran och i sammanhang härmed väckandet av sinnet för omgivningen äro några av teckningsundervisningens mest beaktansvärda uppgifter. Personer, som ej erhållit en metodiskt lagd uppövning av ögat, fälla stundom det påståendet, att somliga barn ej kunna vinna den för teckningen nödvändiga förmågan av medvetet seende. Erfarenheten vid skolornas teckningsundervisning har dock visat, att varje med normal syn utrustat barn kan tillägna sig denna förmåga, även om den kan vara större eller mindre för olika individer. Pedagoger framhålla också, att barn, som kunna lära sig läsa, även kunna tillägna sig ett medvetet seende. Handens övning. Graden av det visuella sinnets förmåga att uppfatta det sedda kontrolleras vid lärjungens försök att återge det i bild. Ju större denna förmåga är, ju bättre blir i regel resultatet vid det grafiska återgivandet. Här spelar dock ett annat moment in, nämligen handens förmåga att följa de intentioner, som åskådandet givit. Handen måste därför övas för att bliva ett lydigt redskap vid bildframställandet. Handens oförmåga i här berörda avseende tydes av många personer såsom ett bevis på bristande anlag och begåvning för teckning. I enlighet härmed skulle de, som sägas sakna sådana anlag, ej kunna lära sig teckna, och för dessa skulle den tid, som användes för undervisning i teckning, vara bortkastad. Teckningsundervisning skulle alltså meddelas endast åt dem som äga naturliga anlag och förutsättningar för teckning. Gentemot detta bör påpekas, att de lärjungar vid våra allmänbildande skolor, som äga mera framträdande sådana anlag, äro i en försvinnande minoritet. Teckningsundervisningen kan emellertid icke anpassas efter detta mindretal, då det ej är undervisningens uppgift att utbilda konstnärer. Undervisningen bör taga sikte på den stora massan av lärjungar. Och det måste med styrka framhållas, att varje människa, så framt ej kroppsligt lyte lägger hinder i vägen, kan nå en viss grad av teckningsfärdighet. Rousseau har i sin Émile ou de 1'Education (1762) på ett träffande sätt uttryckt det, som nu senast berörts. Han skriver härom bland annat: »Barnen, som hava en stark efterhärmningsdrift, försöka att avteckna allt. Jagskulle vilja, att min lärjunge övade denna konst, icke egentligen för konsten själv, utan för att göra sin blick säker och sin hand smidig. I allmänhet är det av föga vikt, om han kan den eller den konsten, därest han blott förvärvar den sinnets skärpa och den kroppsliga skicklighet, som denna övning kan förläna.»1 Den tyske pedagogen Fröbel uttrycker i sin MenschenErziehung (1826) ungefär samma tankar och påpekar, att avsikten med teckningsundervisningen ej är »att varje lärjunge må bliva konstnär».1

Emil eller om uppfostran, övers, av C. A. Fahlstedt, Stockholm (1912/17), I s. 177 f. - Friedrich Seidel, Wien u. Leipzig (1883), II s. 159 f.

9 Rousseau framhåller vidare, att lärjungen genom teckningen skall vinna »kännedom om verkliga storleks- och formförhållanden hos djur, växter och naturkroppar . Detta är, vad jag önskat, ty min avsikt är mindre, att han skall kunna avbilda föremålen, än att han skall lära känna dem.»1 Rousseau fäster härmed uppmärksamheten på det faktum, att tecknandet förmedlar kunskap om tingen. Åter och åter får man belägg för att det blotta åskådandet av ett föremål ofta ej ger en tillräcklig kunskap om detsamma. Man kan så lätt förbise icke blott detaljer utan även konstitutiva delar. Först vid ett avtecknande uppmärksammar man saker, som vid det blotta åskådandet måhända skulle undgått en. Ty vid framställandet av en korrekt och uttömmande teckning måste allt beaktas. Teckningen verifierar härvid åskådandet. Åskådandets konst, stöd vid studier i andra ämnen. Å andra sidan har den, som är van att teckna, större förutsättningar än den vid teckning ovane att tillägna sig det blotta åskådandets konst. Detta kommer den vane tecknaren väl till pass vid hans studier i skolans andra ämnen, där åskådning förekommer i större eller mindre utsträckning, exempelvis i botanik, zoologi, geologi, fysik och kemi. Teckningen sättes ofta i samband med övriga skolämnen. Detta kan ske på många sätt. I regel sker det så, att under teckningstimmarna utföras tabeller, diagram, kartor, teckningar och ritningar av t. ex. apparater, som användas vid fysik- och kemiundervisningen eller vid undervisningen i andra ämnen, eller för undervisningen i biologi, geografi, historia m. fl. ämnen. I samband med slöjden göras förslag till modeller och dekorativa mönster. Härvid kan teckningen stödja och komplettera lärjungarnas studier i andra ämnen. Så ger t. ex. linearritningen ett ofta värdefullt stöd åt geometrien bland annat däri, att den ger övning i uppfattning av den tredje dimensionen. Övning i rumsuppfattning sker emellertid icke blott i linearritning utan även vid teckning på fri hand såsom t. ex. vid perspektivteckning, det må vara fråga om ett enstaka föremål, om rummet, gatan eller landskapet. Dessa övningar ge lärjungen dessutom förmåga att omsätta en teckning i tredimensionalt seende. Uppfattningen av formen hos ett föremål är i hög grad beroende av om betraktaren har blick för belysningen. Ett ovant öga har merendels svårt att uppfatta föremålets av belysningen betingade dager- och skuggpartier. Ögat måste därför tränas även i detta avseende. 1

Anf. arb. I s. 178.

10 Alla kunna lära teckna och ha nytta därav. E n teckningsundervisning, som fortgår från det enklare till det svårare och under aktgivande p å respektive lärjunges förmåga, torde kunna ge varje lärjunge en för det dagliga livet behövlig och användbar teckningsfärdighet. Förmågan a t t i en teckning kunna ge synligt uttryck för sina tankar är givetvis eftersträvansvärd. Locke har i sin Some Thougts concerning Education (1693) påvisat fördelen av a t t behärska handens språk. H a n skriver följande: »När gossen kan skriva väl och fort, tror jag det kan vara lämpligt a t t ej blott fortfarande öva hans hand med skrivning utan även a t t ytterligare utbilda dess bruk genom teckning. D e t t a är nämligen en mycket nyttig färdighet enär det ofta hjälper en a t t med några få väl förbundna streck uttrycka, vad ett helt ark skrivet ej skulle kunna framställa och göra begripligt.» 1 Lockes uttalande om »några få väl förbundna streck» leder tanken till den art av teckning, som kallas skissering, nämligen sättet a t t göra en hastig teckning av föremålet i fråga. D e t t a sätt a t t teckna kommer till stor användning vid teckningsundervisningen. Ofta framställas teckningarna uteslutande såsom skisser. Skisseringen fordrar emellertid ett snabbt bedömande av det för föremålet karakteristiska, som i teckningen skall komma till sin r ä t t med bortseende från det mer oväsentliga. Skisseringen ger alltså ett bidrag till lärjungens psykiska fostran utöver den allmänna träningen av det visuella sinnet. Skisseringen kommer till stor användning vid teckning ur minnet, som övas flitigt från de lägsta klasserna till de högsta. Därigenom får minnet en omfattande skolning. Teckning ur minnet kan övas på flera sätt. Så t. ex. låter man lärjungen teckna minnesbilden av en av honom tidigare utförd teckning, av en av läraren på svarta tavlan gjord teckning eller av ett uppvisat föremål. N ä r minnesteckningen är färdig, framtages originalteckningen respektive föremålet, och jämförelser anställas. N ä r a besläktad härmed är den bildframställning, vartill fantasien lämnar stoff. Denna s. k. fantasiteckning intar en stor plats särskilt i de lägre klassernas undervisning. Genom uppgifter av skiftande art väckes och näres skaparlust och förmåga a t t uttrycka sig i bild. Färgsinnets övning. Vid teckningsundervisningen spelar färgen en stor roll. Färgen tages i undervisningens tjänst i första hand för a t t lärjungarnas färgsinne skall uppövas och för a t t lärjungarna skola erhålla åtminstone en elementär kunskap om färgerna. Därtill kommer önskvärdheten av a t t de få någon övning i färgläggning och målning. Målningsövningar förekomma allt ifrån de lägsta skolstadierna till de högsta och efter en stigande svårighetsgrad. De omfatta till en början 1

Tankar om uppfostran, övers, av J. Reinius, Uppsala (1916), s. 203.

11 färgläggning med kritfärger och vattenfärger av de utförda teckningarna. Så kallad penselteckning förekommer även. Denna sker direkt med pensel och färg u t a n föregående teckning och fordrar uppmärksamhet och omtanke. I de högre klasserna sker målning av växter, blommor, frukter, stilleben m. m. Målningsövningarna på dessa stadier ha särskilt till mål a t t uppöva färgsinnet. Medan på de lägre stadierna övningarna främst avse a t t framställa föremålets lokalfärg, d. v. s. föremålets egen färg, gäller det här, att lärjungarna skola lära sig se de färgskiftningar, lokalfärgerna antaga vid belysning, det må vara i rumsdagern eller i luften ute i naturen, och över huvud få blick för det rika färgspelet hos en blomma, ett stilleben, ett landskap o. d. Såsom inledning till målningsövningarna p å de olika stadierna lämnar läraren en redogörelse för tillämpliga delar av färgläran. P å så sätt behandlas på lägre och mellanstadierna färgspektrum, grundfärger och blandningsfärger. P å ett högre stadium tillkomma redogörelser för komplementfärger och om färgharmonier. Lärjungarna få vidare stifta bekantskap med de i det dagliga livet förekommande färgbenämningarna och lära sig igenk ä n n a de färger, som avses med benämningarna i fråga. Utveckling av skönhetssinnet. Undervisningen i teckning och målning ha även andra väsentliga syften än de nu berörda. E t t av dessa är a t t bibringa lärjungarna god smak genom a t t utveckla deras form-, färg- och skönhetssinne. För ernåendet av detta syfte användas undervisningsmodeller av tilltalande form och färg, blommorna i vasen ordnas smakfullt, föremålen, som skola ingå i ett stilleben, väljas så, a t t de bilda lämpliga form- och färgkombinationer och uppställas med iakttagande av lagarna för balans och r y t m m. m. Direkta övningar för smakens höjande företagas också. Till dessa höra mönsterteckning och dekoreringsövningar för slöjdarbetet och förslag till slöjdföremål, textning av adresser och plakat, studier av och förslag till konsthantverkliga föremål m. m. Studiebesök göras å förekommande utställningar av konsthantverk, konstindustri och heminredning. Även den s. k. stilhistoriska teckningen verkar i smakskolningens tjänst. Fostran till konstkultur. Samtidigt som dessa övningar och studiebesök avse a t t bibringa lärjungarna god smak syfta de till a t t väcka deras intresse och förståelse för den tillämpade konsten d. v. s. konsthantverk och konstindustri. Den stilhistoriska teckningen jämte besök å museer ger därjämte en om ock elementär kunskap i de historiska stilarna. Lärjungarnas fostran till konstkultur inskränker sig emellertid icke enb a r t till den tillämpade konsten. Även den fria konsten uppmärksammas.

12 Delvis sker detta i samband med tecknings- och målningsövningarna. Närhelst tillfälle därtill gives, anknytes undervisningen till den fria konsten. Detta förekommer t. ex. vid målning av stilleben, vid teckning och målning av interiörer och exteriörer, av landskap m. m. I samband med den stilhistoriska teckningen givas översikter över arkitekturens, skulpturens och måleriets historia. Anknytningarna till den fria konsten sker medelst planscher eller ljusbilder. Särskilda anordningar göras också för att sammanföra lärjungarna med konsten. Ritsalarna förses med konstverk, tillfälliga utställningar av merendels reproduktioner anordnas där. Under teckningslärarens ledning besökas konstmuseer och konstutställningar. Konstverken demonstreras, och i dessa demonstrationer få lärjungarna ofta taga aktiv del. Även i samband med på detta sätt bedrivet konstbetraktande får läraren tillfälle att ge översikter över konstens historia. Det är tydligt, att den konstuppfostran, som lärjungen kan få i teckningsundervisningen, endast kan vara av elementär art. Det är dock av vikt, att ungdomens intresse för konst väckes, att de unga så vitt möjligt bibringas förståelse, i varje fall respekt för konsten och konstnärens gärning. Även i andra avseenden kan det vara av vikt, att lärjungen sammanföres med konsten. Enär konstkulturen där så ske kan sättes i samband med andra av lärjungen från hans studier i svensk och allmän historia, i litteraturhistoria och i kyrkohistoria kända, samtidiga kulturströmningar, kan konstundervisningen bliva ett medel till ökad förståelse för skilda kulturperioder. Vidare kunna historiemålningar i många fall vara av betydelse för hans historiska studier, landskaps- och genremålningar för hans kunskap om länder och folk, konstverk av kyrklig art för hans religionshistoriska studier m. m. Många av konstens mästerverk med djupare mänskligt innehåll kunna bidraga till hans etiska fostran. Utöver den konstundervisning, som kan meddelas i den obligatoriska eller den frivilliga teckningen, gives tillfälle för de lärjungar i skolornas högre klasser, som utföra s. k. enskilt arbete i teckning, att ytterligare ägna sig åt studiet av konsten. Sådant arbete kan omfatta studier och författande av en kortare uppsats över ett eller flera konstverk, en konstnär, någon period av konst- och stilhistorien eller dylikt. Konstnärligt begåvade lärjungar kunna som enskilt arbete välja teckning och målning av mera fri karaktär. Teckningsundervisningen kan bidraga till att göra livet rikare. Man hör ofta det uttalandet av personer, som ej inse teckningens betydelse vid ungdomens uppfostran eller som ej erhållit eller ej brytt sig om att er-

13 hålla undervisning i teckning, att de ej haft behov av teckning eller av den estetiska skolning, som teckningsundervisningen avser att giva. Dessa borde begrunda Goethes ord om teckningsundervisningen i hans Aus meinem Leben, Dichtung und Wahrheit (1811—14): »Man kan bäst övertyga sig om vikten av teckningsundervisningen betraktad såsom en del av uppfostran, om man besinnar, att människan genom denna undervisning förökar njutandet av de omgivande tingen; formernas och färgernas hela värld öppnar sig för henne, ett nytt organ får liv, de klaraste begrepp väckas, så att hon lär känna, högakta, älska och glädjas åt den sköna naturen.» Den engelske filosofen Spencers uttalande om den estetiska odlingen och smaken i hans Education (1860) kan i detta sammanhang även förtjäna att återgivas: »Vi akta så högt som någon den estetiska odlingen och de nöjen hon medför. Funnes ingen målar- och bildhuggarkonst, ingen musik, skaldekonst eller de känslor, som naturens mångahanda skönhet väcker, då skulle livet därmed förlora hälften av sitt behag. Långt ifrån att anse odlingen och tillfredsställandet av smaken i detta avseende för oviktig, tro vi tvärtom, att de i kommande tider skola upptaga en vida större del av det mänskliga livet än nu är fallet.» Han skriver vidare att då naturens krafter underkuvats och kulturen nått sin fullkomning — »då skall det sköna inom konstens så väl som naturens värld med rätta intaga en betydande plats i allas sinnen».1 Emot de uttalanden, som gjorts av personer, som ej ansett sig ha behov av estetisk skolning, står t. ex. den engelske vetenskapsmannen Darwins bekännelse med anledning av den förlust av hans estetiska sinne, som drabbade honom på äldre dagar. I sin självbiograf i skri ver han bland annat: »I ett hänseende har mitt själsliv förändrats under de sista tjugo eller trettio åren. — — — Förr beredde mig även tavlor en stor njutning , Men nu kan jag sedan flera år tillbaka ej uthärda att läsa en enda rad poesi. Jag har också nästan helt och hållet mistat min smak för tavlor. Jag har visserligen ännu i behåll något sinne för landskapsskönhet, men känner icke samma utsökta njutning därav som förr. Förlusten av estetiskt sinne är en förlust av lycka, sannolikt till skada för intelligensen och ännu sannolikare för den moraliska karaktären därigenom, att den försvagar vårt känsloliv.»2 Av det, som här framförts angående teckningens insats vid ungdomens uppfostran, torde med all önskvärd tydlighet framgå, att denna insats är av utomordentlig betydelse. Förutom den speciella praktiska färdighet, 1

Uppfostran (1890), s. 52. The Life and Letters of Charles Darwin, London (1887). Citerat av J. Bager-Sjögren, Uppfostran till och genom det sköna, Lund (1900), s. 2. 2

14 som teckningen avser att meddela, bidrager den i rikt mått till lärjungarnas estetiska fostran. Vad teckningen ger i skönhetssinnets utveckling och smakens förädling, i väckandet av känslan och förståelsen för naturen och konsten kan intet annat av skolans ämnen ge i tillnärmelsevis samma grad. För att ämnet teckning emellertid skall kunna fylla sin uppgift måste skola och samhälle omfatta det med vidgat intresse, så att dess ställning i skolan starkes och dess lärare vinna tillbörlig uppskattning.

15 Kap. II. Slöjdundervisningens betydelse vid ungdomens uppfostran. Vad i det föregående framhållits rörande teckningsundervisningens betydelse gäller till stor del även beträffande undervisningen i slöjd. Liksom teckningen är slöjden i hög grad ägnad att öva synsinnet och iakttagelseförmågan både ifråga om form och färg samt a t t kraftigt bidraga till handens träning. I detta avseende torde intet av skolans övriga ämnen kunna ställas vid sidan av de båda ifrågavarande ämnena. Slöjden äger därutöver ett eget bildningsvärde, som motiverar dess plats i de allmänbildande skolorna och som är av stor betyelse vid ungdomens uppfostran. Denna slöjdundervisningens betydelse framhölls redan av Comenius (1592—1671), vilken har förtjänsten av a t t först av alla ha inordnat slöjdundervisningen i ett fullt genomfört pedagogiskt system. Även andra tidiga tänkare och pedagoger såsom Locke (1632—1704) och Francke (1663— 1727) erkände slöjdarbetets betydelse såsom uppfostringsmedel och sökte i verkligheten omsätta sina tankar. Fostran genom kroppsligt arbete. Enligt de nämnda och andra tidiga pedagogers mening var ett av skälen för slöjdarbetets införande vid ungdomens uppfostran a t t undervisningen bör tillgodose kravet på de ungas fysiska likaväl som på deras intellektuella utveckling. Bland andra framhöll Pestalozzi (1746—1827), a t t kroppsarbetet icke blott vore ett berättigat u t a n fastmer ett i hög grad viktigt uppfostringsmedel. Den svenska pedagogiska slöjdens grundare Otto Salomon (1849—1907) skriver, 1 a t t slöjden representerar »det kroppsliga arbetet i skolans tjänst» och a t t »det på pedagogiska grunder ordnade kroppsliga arbetet är ett i flera avseenden kraftigt verkande medel för barnens utveckling». I detta sammanhang påpekar Salomon, a t t slöjden också »förmår direkt medverka till stärkandet av barnens krafter». Samtidigt som de fysiska krafterna utvecklas av det mången gång ansträngande arbetet i slöjdsalen torde de svårigheter, som möta lärjungen och som av denne måste övervinnas, lära honom a t t betrakta kropps- och yrkesarbetarens gärning med större förståelse än kanske eljest skulle bliva fallet. Slöjden torde sålunda hos honom inge aktning för det kroppsliga och praktiska arbetet över huvud. 1

I pedagogiska frågor, Göteborg (1905), s. 14 f.

16 Den kroppsrörelse, som slöjdarbetet fordrar, såsom t. ex. vid hyvelbänken, utgör en hälsosam motvikt mot lärjungarnas i övrigt huvudsakligen stillasittande arbete i skolan och vid läxläsning i hemmet. Slöjdarbetet erbjuder därigenom en nyttig omväxling i det övriga skolarbetet samtidigt som det tillfredsställer barnets verksamhetsbegär. Händighet och skaparglädje. Alldeles särskilt innebär slöjden en handens träning vare sig arbetet sker med slöjdkniv eller med nål. »Äro icke händerna människans förnämsta verktyg» utropar Salzmann (1744—1811),1 en av den filantropiska skolans målsmän, och han tillägger: »Lär att bruka dina händer!»2 Den allmänna händighet, som lärjungen tillägnar sig vid slöjdarbetet, där han får lära sig hantera olika redskap och verktyg, blir honom till stort gagn på flerahanda sätt, ej blott om han framdeles kommer att ägna sig åt praktiskt arbete utan i varje slag av verksamhet, exempelvis i fråga om vidmakthållandet av egna tillhörigheter, redskap och andra föremål i hemmet, klädedräkten o. d. Men även om bibringandet redan i skolan av en viss handaskicklighet kan bliva av stor betydelse särskilt för dem, som i livet komma att ägna sig åt ett yrke, där det manuella arbetet intar en framträdande plats, så är detta dock icke slöjdundervisningens enda eller ens huvudsakliga mål. Ändamålet med skolslöjden är ej att meddela en förberedande hantverksutbildning. Redan Rousseau (1712—1778) påpekade, att skolor av nu ifrågavarande slag ej skola uppfostra arbetare utan människor, ej lärlingar utan lärjungar. Och Salomon skriver, att ej det färdiga arbetsresultatet utan arbetandet självt bör vara det huvudsakliga. Slöjden skall alltså i främsta rummet vara ett medel till lärjungarnas uppfostran! Den omständigheten, att lärjungarna få tillfälle att utföra föremål, som ta gestalt inför deras ögon, och därvid känna den glädje, skapandet skänker, utgör ett etiskt moment av stor betydelse ur uppfostringssynpunkt. Tillfredsställelsen av att hava åstadkommit något vackert och påtagligt nyttigt kan väcka intresse och sporra till ansträngningar samt kanske även utveckla anlag, som eljest icke skulle hava kommit fram. På så sätt kan slöjden i skolan bidraga till att den unge lättare upptäcker sig själv och bli ett medel till personlighetens daning. Mycket, som lärjungen vid betraktandet av en sak förbisett eller endast otydligt uppfattat, måste han vid slöjdarbetet oundvikligen upptäcka och för sig klargöra vid föremålets utförande. Detta skärper iakttagelseförmågan samtidigt som arbetet fordrar stor uppmärksamhet, omtanke, noggrann1 Noch etwas iiber die Erziehung, i Bibliothek pädagogischer Classiker, Langensalza (1901), II s. 12. 2 Ameisenbiichlein, i anf. arb. I I s. 284.

17 het, ordning och snygghet, varigenom slöjden kraftigt bidrager till de ungas fostran i dessa avseenden. På grund av slöjdarbetets art måste lärjungen i stor utsträckning reda sig på egen hand. Slöjden blir härigenom ett medel att i särskilt hög grad befordra lärjungens själ v verksamhet. Ä andra sidan kan det individuella arbetet växla med ett kollektivt arbete på så sätt, att vissa uppgifter utföras av flera lärjungar tillsammans och således fostra till samverkan. Hemkultur, smakskolning. Det ligger nära till hands att sätta skolslöjden i samband med husbehovs- och hemslöjden på respektive ort. Härvid kan slöjden bidraga till att ge lärjungarna inblick i den kulturella odlingen på orten även under gången tid samt att i sin mån stärka lärjungens känsla av samhörighet med och kärlek till hemmet och hembygden. Såsom ovan berörts syfta teckning och slöjd i flera avseenden mot samma mål. Men medan det i teckningsundervisningen exempelvis är fråga om att å en yta avbilda något föremål, får lärjungen vid slöjdarbetet framställa föremålet tredimensionalt i dess verkliga form. Den förmåga att uppfatta formen, som även teckningsundervisningen ger, blir därför under slöjdarbetet utvecklad och fördjupad. Rätt ledd blir slöjdundervisningen ett verksamt medel att väcka och utbilda lärjungarnas sinne för en tilltalande form hos det framställda föremålet. Liksom vid teckningsundervisningen spelar vid slöjdarbetet färgen en stor roll. Färgsinnet får därför även vid slöjdundervisningen sin odling. I många fall användes här också en dekorativ utsmyckning. Vid slöjdarbetet komma alltså både form, färg och dekor i betraktande. Den smakskolning, som slöjden härigenom kan bibringa lärjungarna, ökar i sin mån slöjdundervisningens betydelse vid ungdomens uppfostran.

18 Kap. III.

Teckningsundervisningens ställning och uppgift i nuvarande skolformer. Ämnets förekomst och lärarkrafter.

I den egentliga folkskolan är teckning obligatoriskt ämne för samtliga lärjungar från och med fjärde klassen. Undervisningen meddelas i regel av lärarna i de övriga ordinarie ämnena, vilka lärare i de flesta fall icke hava annan utbildning i ämnet än den de förvärvat i och för erhållande av folkskollärarexamen. Med hänsyn till a t t den för teckning anslagna tiden i folkskoleseminariet är relativt kort både med avseende på fackutbildning och undervisningsövningar, kan nämnda utbildning ej vara särdeles omfattande. (Jfr kap. V sid. 35.) Många folkskollärare begagna sig därför av de tillfällen till deltagande i fortbildningskurser i teckning, som erbjudas, antingen på egen bekostnad eller med bidrag från landsting, skolor eller från annat håll. Vid åtskilliga större skolor förekommer den anordningen, a t t för teckning särskilt intresserade och lämpliga lärare erhålla sin mesta eller huvudsakliga verksamhet såsom lärare i teckning. Endast vid folkskolor i de största städerna finnas examinerade teckningslärare anställda. I den allmänna fortsättningsskolan förekommer ej ämnet teckning. I den yrkesbestämda fortsättningsskolan kan teckning förekomma i samband med ämnet arbetskunskap och då allt efter arten av detta ämne omfatta linearritning, färgövningar, textning m. m. I högre folkskolan förekommer teckning dels såsom självständigt ämne, dels ingående i ämnet ritteknik i form av linearritning. I somliga fyraåriga allmänna högre folkskolor och kommunala mellanskolor intar ämnet teckning samma ställning som i realskolan. Eljest har ämnet ett mycket växlande timtal. I fråga om lärarnas kompetens förekomma examinerade teckningslärare i regel endast i större samhällen eller p å platser i närheten av sådana. I vanliga fall meddelas undervisningen i teckning av ämneslärare eller av annan för lärarbefattning i ämnet ej examinerad kraft. I de allmänna läroverken är ämnet teckning obligatoriskt för samtliga lärjungar, rektor dock obetaget a t t under vissa förhållanden meddela befrielse från deltagande däri. Såsom lärare i teckning anställas endast examinerade teckningslärare. Teckningsläraren undervisar i regel även i välskrivning, som är obligatoriskt ämne i realskolan och lyceet.

19 I de kommunala flickskolorna samt högre flick-, goss- och samskolorna är läraren i teckning i vanliga fall examinerad teckningslärare. I de kommunala mellanskolorna är detta också ofta fallet. I skolor på mindre orter bestrides undervisningen i teckning ofta av ämneslärare eller av annan för lärarbefattning i ämnet ej examinerad kraft. Undervisning i välskrivning i de n ä m n d a skolorna, där ämnet förekommer, bestrides vanligen av samma lärare, som undervisar i teckning. I folkskoleseminarierna är teckning obligatoriskt ämne å båda linjerna. Vid intagning, flyttning samt avläggande av folkskollärarexamen intar ämnet teckning samma ställning som övriga ämnen. Som lärare i teckning anställas endast examinerade teckningslärare. Teckningsläraren undervisar även i välskrivning, vilket ämne har enahanda ställning som teckning. I småskoleseminarierna intaga teckning och välskrivning samma ställning som i folkskoleseminarierna. Undervisningen i åtminstone teckning bestrides till huvudsaklig del av examinerade teckningslärare. Undervisningen i frihandsteckning och linearritning vid de tekniska läroverken samt i välskrivning och textning vid handelsgymnasierna bestrides någon gång av teckningslärare. Teckningsundervisningens uppgift och mål. I den år 1919 fastställda undervisningsplanen för rikets folkskolor angives målet för undervisningen i teckning på följande sätt: »Teckningsundervisningen i folkskolan har till uppgift att, p å samma gång den övar lärjungarnas iakttagelseförmåga och utvecklar deras skönhetssinne, bibringa dem färdighet a t t i bild återgiva enkla föremål p å fri hand i profil eller perspektiv eller ock medelst geometrisk ritning». Enligt kursfördelningen ingår teckning i första, andra och tredje klassen i de arbetsövningar, som förekomma i samband med hembygdsundervisningen. I anvisningarna framhålles a t t vid teckningsundervisningen i folkskolan bör huvudvikten läggas p å teckningens användning som uttrycksmedel. Teckningsundervisningen bör därför så nära som möjligt ansluta sig till undervisningen i övriga ämnen. I den yrkesbestämda fortsättningsskolan meddelas i samband med undervisningen i arbetskunskap undervisning i fackritning i dess tillämpning på respektive yrke. I den högre folkskolan följer teckningen i stort sett den undervisningsplan, som gäller för realskolan, med den modifikation, som nödvändiggöres av det ofta lägre timtalet. I somliga skolor intar linearritningen större

20 plats vid gossarnas undervisning än vid flickornas. Flickorna få i sådant fall en utökad undervisning i frihandsteckning, stundom omfattande mönsterritning och dylikt. I den år 1933 fastställda undervisningsplanen för rikets allmänna läroverk angives målet för undervisningen i teckning sålunda: »Undervisningen i teckning har till uppgift att, på grundval av folkskolans undervisning i ämnet, bibringa lärjungarna fördjupade kunskaper och ökade färdigheter i frihandsteckning, målning och geometrisk ritning, ävensom a t t utveckla deras form-, färg- och skönhetssinne samt väcka deras intresse och förståelse för konst och konsthantverk». Undervisningens omfattning och innehåll angives närmare genom följande kurs för delning:

A. REALSKOLAN. a. Femårig

realskola.

Klass 1 (2 timmar). Frihandsteckning: och valörstudier; enkel textning.

enkel formframställning;

Klass 2 (2 timmar). Frihandsteckning: valörstudier; textning.

formframställning;

färg-

färg- och

Klass 3 (2 timmar). Frihandsteckning: formstudier: perspektivlära, enkel komposition och mönsterteckning; färg- och valörstudier: färgiakttagelser med avseende på belysningsföreteelser. Linearritning: plana geometriska konstruktioner i anslutning till undervisningen i geometri; projektionsritning i två plan. Klass 4 (gossar 2 timmar, flickor 1 timme). Frihandsteckning: formstudier: perspektivlära, snabbskissering i perspektiv; kompositionsövningar; färg- och valörstudier: fortsatta färgiakttagelser med avseende på belysningsföreteelser. Linearritning: projektionsritning i två eller tre plan; enkel krokiteckning jämte utförande av några arbetsritningar. Klass 5 (2 timmar). Frihandsteckning: form- och färgstudier: perspektivteckning och målning; stilhistorisk teckning. Linearritning: projektionsritning: linjers och ytors verkliga storlek, geometriska kroppars ytutbredningar; krokiteckning jämte utförande av arbetsritningar. b. Fyraårig

realskola.

Klass 1 (2 timmar) = klass 2 5 . Klass 2 (2 timmar) = klass 3 5 . Klass 3 (gossar 2 timmar, flickor 1 timme) = klass 4 5 . Klass 4 (2 timmar) = klass 5 5 .

21 B.

GYMNASIET.

a. Fyraårigt

latingymnasium.

Ring I (2 timmar). Frihandsteckning: form- och färgstudier: perspektivteckning och målning; stilhistorisk teckning. Linearritning: projektionsritning: linjers och ytors verkliga storlek, geometriska kroppars ytutbredningar; krokiteckning. Ring II (2 timmar). Frihandsteckning: form- och färgstudier: teckning och målning med skilda material och olika utföranden; textning; stilhistorisk teckning. Linearritning: projektionsritning: exempel på geometriska kroppars skärningar; grunderna till konstruktionsperspektivets indirekta metod. Ring III (1 timme). Frihandsteckning: form- och färgstudier; snabbskissering i olika material, figurskissering; stilhistorisk teckning. Ring IV (1 timme). Frihandsteckning: kompositioner och dekorativ målning i skilda stilar och utföranden; stilhistorisk teckning. b. Fyraårigt

realgymnasium.

4 Ring I (2 timmar) = ring L I . Ring II (2 timmar). Frihandsteckning: form- och färgstudier; teckningav föremål med olika material och utförande; textning; stilhistorisk teckning. Lineanitning: projektionsritning: geometriska kroppars skärningar; konstruktionsperspektivets indirekta metod. Ring III (1 timme). Frihandsteckning: form- och färgstudier: snabbskissering i olika material, figurskissering; stilhistorisk teckning. Linearritning: projektionsritning: geometriska kroppars skärningar jämte skugglärans grunder. Ring IV (1 timme). Frihandsteckning: kompositioner och dekorativ målning i skilda stilar; stilhistorisk teckning. Linearritning: projektionsritning: repetitionsuppgifter; grunderna för konstruktionsperspektivets direkta metod. c. Treårigt

latingymnasium..

Ring I (2 timmar) = ring L II 4 . Ring II (1 timme) = ring L III 4 . Ring III (1 timme) = ring L IV 4 . d. Treårigt realgymnasium. Ring I (2 timmar) = ring R II 4 . Ring II (1 timme) = ring R III 4 . Ring III (1 timme) = ring R IV 4 .

22 C. L Y C E E T . a.

Latinlyceum.

Krets 1 (2 timmar). Frihandsteckning: formstudier; dekorativ och illustrativ fantasiteckning; färg- och valörstudier; textning. Linearritning: plana geometriska konstruktioner i anslutning till undervisningen i geometri. Krets 2 (2 timmar). Frihandsteckning: formstudier: perspektivlära; enkel komposition och mönsterteckning; färg- och valörstudier: färgiakttagelser med avseende på belysningsföreteelser. Linearritning: projektionsteckning i t v å eller tre plan; enkel krokiteckning jämte utförande av någon arbetsritning. Krets 3 (2 timmar). Frihandsteckning: formstudier: perspektivlära, snabbskissering i perspektiv; färg- och valörstudier: fortsatta färgiakttagelser med avseende på belysningsföreteelser; stilhistorisk teckning. Linearritning-. projektionsritning: linjers och ytors verkliga storlek, geometriska kroppars ytutbredningar; krokiteckning jämte utförande av någon arbetsritning. Krets 4- (2 timmar) = ring L I I 4 . Krets 5 (1 timme) = ring L I I I 4 . Krets 6 (1 timme) = ring L IV 4 . b. Krets Krets Krets Krets

Reallyceum.

1—3 (2 timmar i varje krets) = krets L 1—L 3. 4 (2 timmar) = ring R I I 4 . 5 (1 timme) = ring R I I I 4 . 6 (1 timme) = ring R IV 4 .

Anm. I avdelning av näst högsta realskoleklassen, i vilken finnas kvinnliga lärjungar, tillses, att dessa, som endast under 1 veckotimme deltaga i teckningsundervisningen, få tillfälle att inhämta det väsentligaste av klassens kurs.

23 Kap. IV. Slöjdundervisningens ställning och uppgift i nuvarande skolformer. I äldre tider var det vanligt, att en stor del hantverkligt arbete utfördes i hemmen av familjemedlemmarna själva väl huvudsakligen för eget bruk, men ej sällan även till försäljning. Tillkomsten av maskiner och den därpå grundade industrien skapade emellertid nya och bekvämare möjligheter att tillgodose hemmens behov. Till följd härav blev slöjden, särskilt den manliga, starkt försummad, och den handaskicklighet, som förr var vanlig, kom så småningom att försvinna. Detta förhållande visade sig beklagligt med hänsyn till hemmens ekonomi men även genom den försämring i allmänhetens smak, som följde av bristen på utbildning och den därmed minskade förståelsen för slöjdalstrens skönhetsvärden. Slöjdundervisning i folkskolan. Insikten härom gav anledning till åtgärder för hemslöjdens återupplivande. Man sökte på olika sätt väcka förståelse för hemslöjdens betydelse och började anordna kurser framförallt i träslöjd och i vävning m. m. Man ville redan hos barnet väcka intresse och förståelse för slöjd genom att införa slöjdundervisning i folkskolan. Syftet härmed var väl först att lära barnen en viss handaskicklighet, som kunde vara av värde för dem i det praktiska livet, men snart nog framstod slöjden i skolan även som ett värdefullt medel till de ungas allmänna fostran. Under början av 1870-talet infördes slöjd i ett flertal folkskolor. Utvecklingen stimulerades i hög grad av den banbrytande verksamhet på den pedagogiska slöjdens område, som utövades i och genom det vid nämnda tid upprättade slöjdseminariet vid Nääs. Det dröjde dock rätt länge, innan slöjdundervisningen blev mera allmän inom folkskoleväsendet, men utvecklingen har dock hunnit så långt att numera, såsom framgår av nedanstående tabell I, mer än hälften av folkskolans lärjungar erhålla undervisning i slöjd. Slöjden i folkskolan är visserligen alltjämt frivillig, men dess införande har kraftigt främjats genom statens bidrag till lärare. Detta var till en början ringa men har sedermera kraftigt ökats. I riksstaten för år 1937— 1938 är för ifrågavarande ändamål uppfört ett belopp av 3.565.000 kronor såsom förslagsanslag.

24 T a b e l l I. Slöjdundervisningen

i folkskolan åren 1930—1935 (avser A

År

läraravdel-

t

a

l

undervisningsavdelningar i

lärjungar

ningar

n

vårterminen).

lärjungar som deltagit i underv. i

manlig slöjd kvinnlig slöjd manlig slöjd kvinnlig slöjd

1930 1931 1932 1933 1934 1935

27749 28079 28285 28225 27993 27780

672823 671606 663969 662698 642436 619322

9048 9364 9715 9932 9788 9606

15461 15884 16206 16286 15065 14769

126096 130696 135655 139568 137192 133789

219628 224148 226635 229931 218167 210399

Undervisningen i slöjd meddelas huvudsakligen av folkskolans lärare i de obligatoriska ämnena, men i stor utsträckning även av särskilda slöjdlärare. Antalet lärare av de olika slagen redovisas i nedanstående tabell II. Tabell

II.

Antal lärare, som undervisat i slöjd i folkskolan åren 1929—1935 (avser vårterminen). A

n

t

a

lärare som undervisat i de obligatoriska ämnena å Redovisnings-

småskolestadiet

folkskolestadiet år

särskilda lärare i manlig slöjd

kvinnlig slöjd

män

kvinnor

kvinnor

553 560 583 607 630 633

11 18 22 19 17 17

1377 1426 1475 1518 1484 1482

samt dessutom i manlig slöjd

1929—1930 . . . 1930—1931 . . . 1931—1932 . . . 1932—1933 . . . 1933—1934 . . . 1934—1935 . . .

män

kvinnor

kvinnlig slöjd

slöjd

5470 5674 5829 5906 5825 5751

83 77 72 75 70 61

4829 4880 4702 4664 3794 3600

5375 5514 5842 5853 5655 5519

I fortsättningsskolan ingår slöjden i ämnet arbetskunskap och erhåller därigenom ofta en mera yrkesmässig inriktning. Den korta undervisningstid, som här står till buds, räcker emellertid icke till för mer än en ytterst

25 elementär förberedande utbildning i något yrke. Undervisningen i arbetskunskap torde därför liksom slöjden i folkskolan få anses ha en mera fostrande än yrkesutbildande uppgift. I högre folkskolan, vilkens lärotid är väsentligt mera omfattande än fortsättningsskolans, kan undervisningen i slöjd och andra praktiska ämnen givetvis nå avsevärt längre. Eftersom stor frihet råder ifråga om undervisningsplanerna och deras tillämpning är det icke uteslutet a t t slöjden i en yrkesbestämd högre folkskola k a n bedrivas så, a t t den får k a r a k t ä r av verkstadsarbete och verklig yrkesutbildning. I betraktande av allt detta bliva kraven på hithörande undervisning i folkskolans påbyggnader i viss mån andra än de, som ställas på slöjdundervisningen i folkskolan. De sakkunniga vilja återkomma härtill längre fram. Slöjdundervisning i de allmänna läroverken. 1 Även i de allmänna läroverken har slöjdundervisningens betydelse länge varit beaktad. Såvitt årsredogörelserna utvisa, var det år 1877, som undervisning i slöjd första gången förekom vid ett svenskt allmänt läroverk, nämligen vid det femklassiga läroverket i Lidköping. Vid sekelskiftet, meddelades sådan undervisning vid 16 läroverk. Genom 1904 års läroverksreform blev slöjd för gossar frivilligt ämne vid de allmänna läroverken. Samtidigt infördes vid statens samskolor handarbete som i princip obligatoriskt ämne för flickorna, varifrån dock efter målsmans framställning befrielse kunde medgivas. . Dessa och andra inslag av praktiskt arbete mildrade väl i någon mån läroverksutbildningens av gammalt utpräglat teoretiska karaktär, men de kunde ej hindra a t t fortfarande, och snarast med växande skärpa, förebråelser för ensidig intellektualism riktades mot läroverkens undervisning. Den sades odla lärjungarnas tankeliv men låta deras viljeliv ligga i t r ä d a , och den ansågs underlåta att giva handlingsförmågan den eggelse till allsidig utveckling, som tiden krävde. P å undervisningens alla områden erfordrades nya arbetsmetoder, som i högre grad än de dittills gängse förmådde taga lärjungarnas själ v verksamhet i anspråk och därigenom kunde åstadkomma en förbindelse mellan de ungas intellektuella liv och de övriga sidor i personlighetslivet, av vilkas fostran karaktärsdaningen beror. Den år 1918 tillsatta skolkommissionen var icke främmande för denna kritiska inställning. Den centrala uppgiften för läroverkens arbete måste enligt kommissionen vara a t t väcka lärjungarnas lust och förmåga till självständigt tänkande och självständigt arbete. Blott i den mån detta mål 1 Efterföljande redogörelse är till stor del hämtad ur skolöverstyrelsens underdåniga skrivelse i ämnet den 30 september 1937.

kunde nås, komme även skolarbetet att fullt ut medverka till den fria utformningen av lärjungarnas själsinnehåll, effektivt främja deras utveckling till självständiga, starka och handlingskraftiga karaktärer. Och blott i den mån samma mål kunde vinnas, bleve en med verkligheten mera överensstämmande värdesättning av lärjungarnas anlag och begåvning möjlig redan inom skolan. Från denna utgångspunkt syntes det kommissionen vara av utomordentlig betydelse, att inom ramen av skolornas arbetsplaner största möjliga utrymme lämnades åt arbete av mera omedelbart praktisk art. Men vid sidan därav ägde det praktiska arbetet i sig självt en särskild betydelse för utvecklande av lärjungarnas iakttagelseförmåga och sinne för precision. Jämväl därigenom ökades de ungas möjligheter att lösa de praktiska uppgifter, vilka mötte i livet, på samma gång de vunno en rätt förståelse av såväl det manuella arbetets som samarbetets stora betydelse. Undervisningen i praktiska ämnen hade följaktligen vid sidan av sin pedagogiska uppgift även en social uppgift att fylla. Principiellt var således kommissionen utan all tvekan beredd att giva sin anslutning till de krav, som från åtskilliga håll blivit framställda pä vidgat utrymme åt övningar i handens arbete. I praktiken befanns det dock svårt att i den förefintliga ämnesträngseln bereda tillräckligt rum åt det manuella arbetet. Kommissionen bemödade sig att i detta avseende nå så långt som möjligt. Dess slutliga förslag innebar, att de naturvetenskapliga laborationerna fastare skulle infogas i skolans arbete genom att tilläggas obligatorisk karaktär, att ämnet slöjd, manlig såväl som kvinnlig, skulle bliva obligatoriskt i realskolans alla klasser och att hushållsgöromål som självständigt undervisningsämne för flickorna skulle upptagas i realskolans näst högsta klass. I samma klass skulle gossarna — förutom i slöjd — deltaga i annat praktiskt arbete, såsom trädgårdsarbete, bokbinderi m. m., under så lång tid, att slöjden och det praktiska arbetet tillhopa finge samma utrymme på gossarnas schema som undervisningen i hushållsgöromål på flickornas. Detta kommissionens förslag erhöll i stort sett ett gynnsamt mottagande av de över kommissionens förslag hörda myndigheterna och korporationerna. Jämväl de av Kungl. Maj:t den 20 juni 1924 tillkallade läroverkssakkunniga voro ense med kommissionen i dess strävan att giva större utrymme och en starkare ställning åt de manuella och i vanlig mening praktiska sidorna av skolarbete: laborationer, slöjd, husligt arbete och praktiska sysselsättningar av annan art. Samma syn på realskolans ämnesurval präglar även det anförande till statsrådsprotokollet, varmed dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet den 18 februari 1927 motiverade sin hemställan om avlåtande av proposition till riksdagen angående den omorganisation av de allmänna läroverken, som brukar benämnas skolreformen. Förslaget att åt handens ar-

bete giva ett bestämt utrymme på realskolans läsordning betecknade departementschefen uttryckligen som konstitutivt för hela den framtida skolans gestaltning. Såväl goss- och flickslöjd som hushållsgöromål och praktiskt arbete borde enligt departementschefens mening upptagas som obligatoriska ämnen i realskolan, till och med om en sådan anordning skulle tvinga till någon inskränkning i skolans teoretiska arbete. I riksdagens skrivelse den 2 juni 1927 i anledning av denna proposition redogör riksdagen ingående för de ledande tankarna i departementschefens förslag till reform av skolans inre arbete och fortsätter därefter: »De tankar om skolarbetets inre gestaltning, som uttalats av departementschefen i förevarande kapitel, äro enligt riksdagens mening beaktansvärda, Det torde ej lida något tvivel, att åtskilliga av de åtgärder, vilka framhållits såsom önskvärda, skulle verksamt bidraga till den förbättring av skolarbetet, som från så många håll påkallats och som torde vara oundgänglig, därest det mål skall kunna uppnås, till vilket hela den nu föreslagna omorganisationen av det högre skolväsendet syftar. I huvudsak ansluter sig alltså riksdagen till vad departementschefen i berörda sammanhang anfört. I den mån programmets genomförande medför ekonomiska utgifter och framställningar följaktligen komma att göras till riksdagen, förutsätter emellertid riksdagen, att dessa måtte åtföljas av erforderliga utredningar för frågans allsidiga och fullständiga bedömande.» I anledning av 1927 års riksdagsbeslut angående omorganisation av det högre skolväsendet utfärdade Kungl. Maj:t den 24 september 1928 ny stadga för rikets allmänna läroverk. På realskolans timplan upptogos såsom obligatoriska ämnen slöjd och annat praktiskt arbete för gossar, slöjd för flickor och hushållsgöromål. Samtidigt bestämdes emellertid genom en till stadgan fogad övergångsbestämmelse, att de något tidigare genom nådig kungörelse den 29 juni 1928 fastställda undervisningsplanerna för samma ämnen icke skulle följas, förrän särskild föreskrift därom framdeles meddelats, samt att intill dess i tillämpliga delar skulle gälla, vad som dittills varit stadgat i fråga om undervisningen i bland annat slöjd och handarbete. Det sålunda avsedda införandet av slöjdundervisning i de allmänna läroverken har emellertid i hög grad hindrats genom statsfinansiella svårigheter och därav följande brist på anslagsmedel. I fråga om slöjd för flickor ha medel beviljats, så att Kungl. Maj:t den 7 oktober 1932 kunde förordna att 1928 års undervisningsplan för detta ämne skulle träda i kraft från och med läsåret 1933—1934. Däremot blev anslaget för undervisning i manlig slöjd vid de allmänna läroverken år 1933 nedsatt från 56.800 kronor till allenast 5.000 kronor och reserverades för sådana slöjdlärare, vilka hade sin väsentliga utkomst av sin anställning vid de allmänna läroverken.

28 Även de av Kungl. Maj:t den 17 mars 1933 fastställda nya timplanerna för rikets allmänna läroverk innebära, i stort sett, en tillbakagångbeträffande övningsämnena. Slöjd för flickor, som endast förekommer i realskolan, miste en veckotimme, och slöjd för gossar, som likaledes förekommer endast i realskolan, miste en halv veckotimme. Trots reduktionen av timsiffrorna i förhållande till 1928 års aldrig helt förverkligade timplan skulle slöjdens ställning i det hela hava förbättrats, om 1933 års timplan kunnat träda i kraft. I särskilda övergångsbestämmelser föreskrevs emellertid även denna gång, a t t planen tillsvidare, intill dess föreskrift därom framdeles lämnats, icke skulle följas i fråga om bland annat slöjd för gossar, och någon sådan föreskrift har hittills icke k u n n a t meddelas. Den i avlöningsstaten för de allmänna läroverken u p p tagna delposten för arvoden åt lärare i manlig slöjd höjdes emellertid av 1935 års riksdag till 16.500 kronor samt påföljande år till 34.000 kronor. Slöjd för gossar är fortfarande, så länge undervisningsplanen icke t r ä t t i tillämpning, ett frivilligt, ämne, vars omfattning bestämmes av den frikostighet, varmed anslagen tillmätas. Trots det genom statens övertagande av kommunala mellanskolor starkt ökade antalet läroverk anvisades för d e t t a ämne för år 1937—1938 icke ens så stort anslag som år 1928. Det ordinarie förslagsanslaget för undervisning i manlig slöjd vid de allmänna läroverken, som för budgetåret 1928—1929 var bestämt till 46.000 kronor, motsvaras nämligen nu av den i avlöningsstaten för de allmänna läroverken år 1937—1938 upptagna anslagsposten till arvode åt lärare i manlig slöjd, vilken för helt år beräknat uppgår till endast 44.000 kronor. I underdånig framställning den 30 september 1937 redogör skolöverstyrelsen för resultaten av en inom överstyrelsen utförd utredning angående kostnaderna för obligatorisk undervisning i vissa övningsämnen vid de allmänna läroverken däribland slöjd för gossar och framhåller önskvärdheten av a t t 1933 års timplan snarast möjligt bringas i tillämpning. I statsverkspropositionen till 1938 års riksdag omnämner departementschefen skolöverstyrelsens i det föregående angivna utredning och uttadar därvid bland annat: »Utan a t t nu taga ställning till detaljerna i det förslag, i vilket utredningen u t m y n n a t , vill jag framhålla, a t t jämväl enligt min mening de för manlig slöjd och hushållsgöromål gällande timplanerna så snart som möjligt böra sättas i kraft». Departementschefen berör d ä r efter de svårigheter, som möta i fråga om anskaffningen av lokaler och den knappa tillgången på för undervisningen i manlig slöjd kompetenta läraire. I sammanhang härmed erinrar han om den utredning angående slöjdlärarutbildningen, som ingår i uppdraget till nuvarande sakkunniga, och föreslår till sist vissa provisoriska åtgärder. I avseende härå anför riksdagen a t t »riksdagen ser med tillfredsställelse, a t t Kungl. Maj:t funnit anledning föreligga a t t — låt vara provisoriskt — vidtaga åtgärder för ordnandet av

29 den nu eftersatta utbildningen av lärare i manlig slöjd för de allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter». Under framhållande av angelägenheten av a t t en planerad kurs försöksvis kommer till stånd tillstyrker riksdagen, a t t för ändamålet anvisas 7.500 kronor för budgetåret 1938/1939. Slöjdundervisningens uppgift och mål. I den år 1919 fastställda undervisningsplanen för rikets folkskolor angives målet för undervisningen i slöjd för gossar på följande sätt: »Undervisningen i slöjd för gossar i folkskolan har till uppgift att, på samma gång den bibringar lärjungarna förmåga a t t självständigt förfärdiga enkla föremål av olika material, hos dem utbilda god smak, praktiskt omdöme och allmän händighet samt därmed hos dem väcka aktning och håg för kroppsligt arbete». Enligt kursfördelningen förekommer arbetsövningar i första och andra klassen i samband med hembygdsundervisningen. Dessa övningar fortsätta i tredje klassen, där även enkla övningar i sömnad påbörjas. I fjärde klassen bedrives pappslöjd och i de följande klasserna träslöjd eventuellt även metallslöjd. I anvisningarna framhålles a t t frågan om vilka slöjdarter, som böra upptagas i en skolas undervisningsplan, »är givetvis beroende av huru mycken tid, som k a n anslås till slöjdundervisningen, och vilka möjligheter som förefinnas att för densamma erhålla behövlig utrustning samt lärarkrafter med tillfredsställande utbildning». A t t märka är att slöjden ligger utanför den ordinarie timplanen och något bestämt timantal för densamma är icke angivet. Beträffande det slöjden motsvarande ämnet arbetskunskap i fortsättningsskolan föreskriver fortsättningsskolestadgan bland annat följande: »1. Undervisningen i arbetskunskap skall i anslutning till lärjungarnas praktiska verksamhet eller till ortens arbetsliv anknytas till och samlas kring ett visst yrke eller en viss grupp av yrken. Den bör i lämplig utsträckning och i m å n av förhandenvarande förhållanden sysselsätta sig med grunderna för yrkets teknik, med råvarorna och deras ursprung, med arbetsprodukterna och deras spridning i marknaden, med de delar av naturkunnigheten, som hava största betydelsen för yrket, med räkning, bokföring och fackritning i deras tillämpning på yrket, med yrkets hygien, med nödiga delar av närings- och arbetslagstiftningen samt med yrkets historia, varj ä m t e jämväl de nationalekonomiska synpunkterna böra beaktas vid undervisningen. 2. D ä r så befinnes lämpligt och de nödiga förutsättnii^garna äro för handen, må i samband med undervisningen i arbetskunskap anordnas praktiskt

30 arbete i skolverkstad. Arbetet i denna skall avse att göra undervisningen i arbetskunskap mera åskådlig samt a t t tillgodose det behov av handledning i yrkesarbetets omedelbara utförande, som kan förefinnas hos de lärjungar, vilka ännu ej vunnit anställning i yrke. Skolverkstad bör anordnas allenast i samförstånd med vederbörande yrkesutövare, och undervisningen i densamma skall alltid meddelas av fackutbildad lärare.» I de yrkesbestämda fortsättningsskolorna söker man giva ämnet en än mera yrkesbetonad inriktning. Detsamma gäller även och i högre grad beträffande de yrkesbestämda högre folkskolorna. I den allmänna högre folkskolan torde man i fråga om slöjden följa i huvudsak den undervisningsplan, som gäller för realskolan. Den år 1933 fastställda undervisningsplanen för rikets allmänna läroverk angiver målet för undervisningen i ämnet slöjd för gossar i realskolan sålunda: »Undervisningen i slöjd för gossar har till uppgift att, på grundval av folkskolans undervisning i ämnet, bibringa lärjungarna förmåga att självständigt förfärdiga enklare föremål av olika material, ävensom a t t i samband därmed hos dem utbilda händighet, praktiskt omdöme och god smak samt väcka aktning och håg för kroppsligt arbete». Undervisningens omfattning och innehåll angives närmare genom följande kursfördelning: a. Femårig

realskola.

Klass 1 (2 timmar). Träslöjd: enklare föremål utan sammansättningar eller med lättare sådana, såsom spikning, skruvning, lättare tappning, vanlig sinkning och gradning. Ytbehandling medelst betsning och boning. Klass 2 (2 timmar). Träslöjd: enklare föremål med sammansättningar av olika slag, såsom tappning och sinkning; fria formarbeten. Ytbehandling såsom i föregående klass; dessutom lasering med oljefärg. Metallslöjd: enklare beslag till i träslöjden förfärdigade föremål. Klass 3 (2 timmar). Träslöjd: föremål med förut inlärda eller nya s.ammansättningsövningar; fria formarbeten. Ytbehandling som i föregående klasser; dessutom målning med oljefärg. — Metallslöjd: förfärdigande av enklare föremål medelst klippning av plåt, mejsling, filning, borrning, lättare smide, nitning, anlöpning. Klass 4 (3 timmar). Träslöjd: fortsättning av förut inövade arbetsmoment vid tillverkning av föremål för hemmets eller skolans behov; kollektivarbeten för klassen eller skolan. Ytbehandling som i föregående klasser. Reparation av egna eller skolans verktyg. — Metallslöjd: förfärdigande av föremål med användande av förut inlärda övningar eller nya, såsom falsning

31 och bockning av plåt, drivning, lödning, eventuellt svarvning och något svårare smide. — Fysikslöjd: tillverkning av apparater för fysikaliska och kemiska laborationer samt av enklare maskiner. — Bokbinderi: förberedelse genom en kurs i pappslöjd, varvid förfärdigas några enklare föremål; grundläggande övningar i bokbinderi, såsom fastsättning av lösa planscher, uppklistring av kartor, häftning; inbindning av någon bok i klotband. b. Fyraårig

realskola.

Klass 1 (2 timmar) = klass 2 5 . Klass 2 (2 timmar) = klass 3 5 . Klass 3 (3 timmar) = klass 4 5 . Anm. 1. Kännedom om materialierna samt om verktygens riktiga användning och vård bibringas lärjungarna i samtliga klasser. Anm. 2. Dekoration av härför lämpade arbeten ingår som ett led i slöjdundervisningen i samtliga klasser. Anm. 3. Där förutsättningar i fråga om lokaler och lärare förefinnas, skall tillfälle beredas de lärjungar i klasserna 3 5 och 4 5 , respektive 2 4 och 3 4 , som så önska, a t t u t b y t a träslöjd mot metallslöjd. Detsamma gäller i klasserna 4 5 och 3 4 beträffande bokbinderi. Anm. 4. De lärjungar i realskolans högsta klass och i gymnasiet, som så önska, må, om förhållandena det medgiva, kunna hänvisas a t t deltaga i den obligatoriska slöjdundervisningen.

32 Kap. V. Den hittillsvarande utbildningen av lärare i teckning och välskrivning samt i slöjd. Lärare i teckning och välskrivning. Utbildningen av teckningslärare för de allmänbildande skolorna skedde tidigare på så sätt, a t t konstnärer, som erhållit utbildning vid akademien för de fria konsterna och som kunde antagas ha lust och fallenhet för lärarkallet, fingo genomgå en kortare kurs i teckningens metodik m. m. Kravet på den blivande teckningslärarens allmänbildning var ej närmare angivet. Ej heller var längden av hans utbildning vid konstakademien bestämd. Genom riksdagens beslut 1879 överflyttades utbildningen till tekniska skolan i Stockholm och organiserades som en underavdelning av den då upprättade högre konstindustriella skolan, det s. k. teckningslärarseminariet, för utbildning av lärare i teckning och välskrivning. Samtidigt stadgades bland annat a t t inträdessökande till nämnda avdelning skulle ha genomgått fem klasser av allmänt läroverk. Utbildningen i teckningslärarseminariet omfattade en tid av t v å år för dem, som önskade förvärva behörighet för anställning vid lägre allmänt läroverk, och tre år för behörighet till anställning vid lägre eller högre läroverk eller vid folkskoleseminarium. Fackkunskaper före inträdet. Enligt nu gällande inträdesfordringar skall inträdessökande till teckningslärarseminariet ådagalägga erforderlig skicklighet i frihandsteckning, konstruktionsritning, perspektiv- och skugglära, enklare komposition (konstindustrien fackteckning), målning,figurteckning, ornamentsmodellering och textning, allt i enlighet med närmare angivna bestämmelser. Den erforderliga skickligheten i dessa ämnen förvärva inträdessökande i regel i den till tekniska skolan hörande aftonskolan, respektive kvinnliga skolan. Före och jämsides med arbetet i dessa skolor kunna bedrivas förberedande och kompletterande studier. Endast i undantagsfall har aspiranten på annat håll fullt kunnat förvärva den för inträde erforderliga kompetensen. Samtliga elever i seminariets årskurs 1 under arbetsåret 1936—1937 hade förskaffat sig denna kompetens i aftonskolan eller kvinnliga skolan. Det antal timmar var och en av de nämnda eleverna använde i aftonskolan eller kvinnliga skolan i ovannämnda ämnen framgår av bil. 1. D e n n a

33 utvisar, a t t de olika eleverna använt mycket varierande antal timmar i vart och ett av de förekommande ämnena. Enligt summan av medeltalet använda t i m m a r för varje ämne skulle, med det till 28 veckor uppgående arbetsåret för dessa skolor och med ett beräknat antal veckotimmar av 40, den erforderliga kompetensen ha k u n n a t förvärvas under ett års studier. Endast en elev förvärvade kompetensen inom denna tid. De andra använde längre tid och medeltalet utgjorde 2,3 år. Orsakerna till de olika studietiderna äro givetvis mångahanda. A t t de manliga eleverna i åtskilliga fall behövde längre tid än de kvinnliga torde delvis bero på a t t kvinnliga skolan i större utsträckning än aftonskolan har ordinarie lektioner på dagen. Ålder vid inträdet. Enligt tekniska skolans stadgar skall inträdessökande till teckningslärarseminariet hava fyllt 18 år. Emellertid äro de som emottagas i regel äldre. Så t. ex. växlade åldern hos eleverna i årskurs 1 året 1936—1937 (bil. 1) från 18 till 25 år, och medeltalet var 20,6 år. D e manliga elevernas ålder var i medeltal något högre än de kvinnliga elevernas, nämligen 21,1 respektive 20. Skolunderbyggnad. N ä r realskolexamen, sedermera benämnd realexamen, infördes, ändrades den tidigare bestämmelsen att inträdessökande till teckningslärarseminariet skulle genomgått fem klasser av allmänt läroverk till a t t antingen hava avlagt realexamen eller genom intyg av vederbörande lärare vid allmänt läroverk hava styrkt sig äga motsvarande kunskaper. Denna bestämmelse gäller fortfarande dock med det tillägget a t t normalskolekompetens gäller lika med avlagd realexamen. I detta sammanhang bör erinras om att enligt 1933 års läroverksstadga fordras för behörighet till lärarbefattning i teckning a t t antingen hava avlagt realexamen eller genom intyg av vederbörande ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller på annat sätt hava styrkt sig äga motsvarande kunskaper. Skolunderbyggnaden hos eleverna i årskurs 1 året 1936—1937 framgår av bil. 1. Av de manliga eleverna hade 6 avlagt realexamen, 3 studentexamen och 2 hade avgått från någon av gymnasiets ringar. Av de kvinnliga eleverna hade 3 avlagt realexamen och 7 genomgått 8-klassigt flickläroverk. Utbildningens längd. Undervisningen i teckningslärarseminariet liksom i högre konstindustriella skolans andra avdelningar är så ordnad, a t t elev skall kunna p å 3 år genomgå en fullständig kurs; den kortare. 2-åriga kursen (sid. 32) existerar i realiteten numera ej, enär efter 1899 ingen genomgått densamma. Lägger man härtill den tid, som åtgår a t t förvärva de erforderliga fackkunskaperna före inträdet i teckningslärarseminariet (bil. 1), så kommer m a n för de höstterminen 1936 intagna eleverna u p p i en för fackskolestudier sammanlagd längd av minst 4, högst 7 år. För flertalet av 3

34 de nämnda eleverna belöpte utbildningstiden sig till 5 år. Häri äro då icke medräknade de eventuella studierna före intagningen i aftonskolan respektive kvinnliga skolan. Ämnen och undervisningstimmar. Ämnen, antal veckotimmar och timsummorna för de tre utbildningsåren framgår av bil. 3. Undervisningen i frihandsteckning och linearritning omfattar till stor del metodik, genomgång av kursplaner och skolförfattningar, litteratur och teckningsundervisningens historia. Vid linearritningens metodik tages särskild hänsyn till bland annat skolundervisningen i trä-, papp- och metallslöjd, och vid frihandsteckningsmetodik ske tillämpningsövningar på slöjdföremål. Dessu t o m repeteras och utökas inträdeskurserna varjämte ämnet dräktstudier m. m. tillkommer. I välskrivning, som icke ingått i den förberedande utbildningen, bedrivas förutom metodik även skrivövningar. För undervisningen i de andra ämnena gäller samma program som för de konsthantverkliga fackavdelningarna. Konsthantverkligt arbete. Varje teckningslärarelev äger a t t vid sidan av sin lärarutbildning och i anslutning till konstindustrien fackteckning deltaga och få utbildning i konsthantverkligt arbete inom ett eller flera fackämnen (bil. 3). Arbetet sker i de konsthantverkliga fackavdelningarnas ateljéer och verkstäder. Sådana finnas emellertid ej för möbelritare och tecknare för tryck, varför arbetet i dessa grenar uteslutande omfattar konstindustrien fackteckning. I regel inskränker sig deltagandet till ett enda fack för var och en. Under året 1936—1937 deltogo teckningslärareleverna i följande fack nämligen: tecknare för textila mönster 18, dekorationsmålare 1, modellörer 2, keramister 2, ciselörer 1 och tecknare för tryck etc. 34. Praktisk lärarutbildning. Teckningslärarelevernas praktisk-pedagogiska utbildning sker vid undervisningsövningar i en inom skolan för detta ändamål u p p r ä t t a d övningsskola, vars klasser dels på frivillig väg rekryteras av barn i åldern 7—15 år från stadens folkskolor, dels utgöras av lärjungar från Kraftska skolan, som här erhålla sin ordinarie undervisning i teckning. I övningsklasserna för frihandsteckning undervisa andra årskursens elever samt under vårterminen även första årskursens efter a t t under höstterminen hava hospiterat vid de förstnämndas undervisning. Tredje årskursens elever kunna få tillfälle a t t komplettera inom någon gren av undervisningen. Undervisningen meddelas av eleverna växelvis; varje elev undervisar under t v å på varandra följande timmar efter a t t under de t v å närmast föregående timmarna ha hospiterat i ifrågavarande klass. Överläraren utdelar till eleverna uppgifter för varje lektion, övervakar undervisningen och håller vid nästkommande gemensamma lektion kritik över undervisningsövningarna.

35 Undervisningsövningarna i linearritning och i välskrivning ske dels så, a t t första årskursens elever undervisas av andra årskursens, dels i särskilda klasser av övningsskolan. Tredje årskursens elever hospitera under c:a 6 veckor av vårterminen vid fyra av stadens folkskolor med 2 lektioner i veckan, vardera om 2 timmar. Behörighet. Avgångsbetyg från seminariet medför behörighet till anställning vid allmänbildande skolor såsom real- och samskolor, högre allmänna läroverk samt folkskoleseminarier. E n i läroverksstadgan förutsatt provkurs har icke ännu kommit till stånd. (Jfr kap. V I I sid. 51—53.) Folkskollärarnas utbildning för undervisning i teckning. I folkskolan bestrides undervisningen i teckning och välskrivning, såsom här förut erinrats, i regel av läraren i folkskolans övriga ämnen, alltså folkskolläraren. Arten och omfattningen av dennes utbildning för ifrågavarande undervisning framgår av Kungl. Maj:ts kungörelse angående undervisningsplan för folkskoleseminarierna (nr 659/1937). Timplanen för den fyraåriga linjen upptager för ämnet teckning 2 veckotimmar i varje klass alltså sammanlagt 8 veckotimmar under 39 veckor eller inalles 312 undervisningstimmar. För ämnet välskrivning upptages y2 veckotimme under första året, alltså högst 20 undervisningstimmar. H ä r till kommer så ett större eller mindre antal timmar frivillig teckning och enskilt arbete samt någon praktisk lärarutbildning i den mån de båda ämnena beaktas vid förekommande heldagsbesök och undervisningsövningar i den till seminariet anslutna övningsskolan. Undervisningens innehåll och omfattning framgår närmare av efterföljande kursplan: Teckning. A. Fyraårig linje. Klass I (2 timmar). Naturstudier. Skisseringsövningar på tavlan. Minnes- och fantasiteckning. Formgivningsövningar. Färglära. Mönsterstudier och kompositionsövningar. Textning. Undervisningsplanscher för olika ämnen i folkskolan. Modellering, klippning och teckning i anslutning till undervisningsuppgifter i folkskolans lägre klasser. Linearritning: Plana konstruktioner, skalor. Krokiteckning och projektionsritning. Ytutbredning. Arbetsritning till slöjdmodeller. Klass II (2 timmar). Fortsättning av övningarna i frihandsteckning men med mera krävande uppgifter. Stegrad hastighet vid skissering. Perspektivlära.

36 Arbetsövningar och undervisningsuppgifter i anslutning till folkskolans kursplan för mellanklasserna. Linearritning: Kompositionsövning med arbetsritning till föremål i såväl manlig som kvinnlig slöjd. Kroki till möbel och enkel byggnad. Klass III (2 timmar). Fortsättning av övningar i frihandsteckning. Naturstudierna utsträckta till svårare djurteckning, även rörelsemoment. Figurteckning. Konsthistoria, kort orientering och förevisning av ljusbilder. Musei- och utställningsbesök. Arbetsövningar och undervisningsuppgifter i anslutning till folkskolans kursplan för de högsta klasserna. Klass IV (2 timmar). Fortsättning av övningarna i frihandsteckning. Teckning av kartor och undervisningsplanscher i valfria ämnen. Musei- och utställningsbesök. Översikt av folkskolans kurs i teckning. Välskrivning. A. Fyraårig linje. Klass I (]/2 timme). Övningar till vinnande av god handstil. Skrivning på svarta tavlan. Övning i korrigering av handstilar. Välskrivningsundervisningens metodik. Skrivningens hygien. Lärare i manlig slöjd. Utbildningen av lärare i manlig slöjd sker huvudsakligen vid folkskoleseminarierna. Enligt den för dessa nu gällande undervisningsplanen (Sv. förf.-saml. nr 659/1937) omfattar undervisningen i ämnet slöjd dels en mindre kurs i pappslöjd dels huvudsakligen träslöjd samt metallslöjd dels ock slöjdundervisningens metodik. Även må i de olika klasserna anordnas övningar i materielslöjd, varvid undervisningsmateriel för olika läroämnen förfärdigas. För ifrågavarande undervisning finnas sammanlagt 10 veckot i m m a r till förfogande, i studentlinjen endast 9 veckotimmar, alltså högst 390 respektive 351 undervisningstimmar. Härtill kan komma vissa timmar frivillig slöjd och enskilt arbete i ämnet. Det anses a t t den sålunda meddelade utbildningen är i stort sett tillfredsställande för slöjdundervisningen i folkskolan. Uppenbart är dock, a t t flertalet elever, som icke deltagit i yrkesarbete före inträdet i seminariet icke kunna förvärva någon större arbetsskicklighet under ovannämnda korta tid. Likaledes torde kunna sägas a t t utbildningen i övrigt ej heller ger tillräckligt underlag för den blivande lärarens uppgift a t t hos folkskolans lärjungar såsom i undervisningsplanen säges »utbilda god smak». D e t händer därför icke sällan a t t intresserade folkskollärare söka fortsatt utbildning antingen genom deltagande i yrkesarbete eller vanligare genom deltagande i någon ytterligare kurs för slöjdlärare. D e t t a är i regel nödvändigt för vinnande av kompetens a t t undervisa i slöjd i fortsättningsskola.

37 Sådana fortbildningskurser ha hittills förekommit huvudsakligen vid August Abrahamsons stiftelse å Nääs, men på senare tid ha slöjdkurser av olika slag anordnats av intresserade även på andra håll. Är 1921 förekom en kurs i manlig slöjd vid N ä ä s under ledning av slöjdinspektören Hallen, och åren 1925 och 1928 ha därstädes hållits liknande av skolöverstyrelsen anordnade kurser för lärare vid fortsättningsskolor. Men eljest gäller, att ingen av förenämnda kurser, varken de vid Nääs eller de övriga, stå under inseende av statligt organ eller åtnjuta understöd av statsmedel. Förutom folkskollärare förekomma även särskilda facklärare i slöjd. Dessa äro i regel yrkesmän, som vanligen förvärvat sin särskilda utbildning för slöjdlärarkallet genom deltagande i kurser vid Nääs. För erhållande av betyg, som avser att tillförsäkra behörighet att undervisa i slöjd i folkskolan, fordras genomgång av minst två kurser, omfattande vardera 5—6 veckor. För deltagande i de särskilda kurser, som avse slöjdundervisningen i fortsättningsskolan, fordras a t t förut äga väl vitsordad kompetens som slöjdlärare i folkskolan. Beträffande sättet för vinnande av behörighet a t t undervisa i slöjd i folkskola gäller endast, a t t den, som icke vunnit kompetens genom avläggandet av folkskollärarexamen, skall godkännas av vederbörande folkskolinspektör. Detsamma gäller i fråga om behörighet att undervisa i slöjd i allmän fortsättningsskola. För behörighet att undervisa i slöjd i yrkesbestämd fortsättningsskola fordras emellertid skolöverstyrelsens godkännande. I intetdera fallet finnas särskilda bestämmelser angående kompetenskravens omfattning, utan prövningen torde ske individuellt och avgöras från fall till fall. För behörighet till slöjdlärartjänst vid folkskoleseminarium gäller förutom vissa allmänna bestämmelser »att hava avlagt realexamen eller genom intyg av vederbörande ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller på annat sätt hava styrkt sig äga motsvarande kunskaper» samt »att hava genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd utbildningskurs». (Sv. förf.saml. nr 535/1937, § 141.) Denna bestämmelse är senare modifierad så, a t t det tillkommer skolöverstyrelsen a t t efter i varje särskilt fall verkställd prövning avgöra om kursen kan för ändamålet godkännas. (Sv. förf.-saml. nr 842/1937.) Däremot saknas bestämmelser angående kompetensfordringar för lärare i slöjd vid de allmänna läroverken. Betecknande är a t t av de lärare, som under läsåret 1931—1932 undervisade i manlig slöjd vid de högre allmänna läroverken, voro 16 folkskollärare, 13 slöjdlärare, 2 teckningslärare, 1 seminarielärare, 1 verkmästare, 3 vaktmästare, 1 kontrollör och 8 utan angiven utbildning. (Skolöverstyrelsens underdåniga skrivelse den 21 mars 1936.)

38 Lärare i kvinnlig slöjd. För slöjdundervisningen i folkskolan sker även här lärarutbildningen huvudsakligen i folk- och småskoleseminarierna. Utbildningen omfattar textilslöjd, pappslöjd och metodik under sammanlagt 8 veckotimmar, i studentlinjen 6 veckotimmar, förutom tid till frivilliga övningar och enskilt arbete. För övrigt finnes möjlighet till fortsatt facklig utbildning vid ett flertal enskilda läroanstalter, av vilka somliga åtnjuta statsunderstöd och stå under skolöverstyrelsens inseende. Dessutom finnas vissa statsunderstödda anstalter för utbildning av lärarinnor i handarbete. Beträffande villkoren för behörighet att undervisa i kvinnlig slöjd gäller ungefär detsamma som sagts angående behörigheten a t t undervisa i manlig slöjd. I fråga om behörighet till lärartjänst i kvinnlig slöjd vid folkskoleseminarium har Kungl. Maj:t emellertid godkänt utbildningskurser i ämnet vid vissa läroanstalter nämligen: Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium i Göteborg, högre kursen vid Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm, lärarinnekursen i handarbete vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, föreningen handarbetets vänners och Hulda Lundins högre slöjdseminarium i Stockholm samt föreningen handarbetets vänners och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm. (Sv. förf.-saml. nr 842/1937.) D e villkor, som gälla för lärartjänst i kvinnlig slöjd vid folkskoleseminarium, torde i stort sett tillämpas även vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter.

39 Kap. VI. Utbildningen av lärare i teckning o c h i slöjd i länder u t o m S v e r i g e . Dä det givetvis kunde vara av värde för ett ställningstagande till de berörda frågorna att äga kännedom om i utlandet förekommande anstalter för utbildning av lärare i teckning och i slöjd, ha de sakkunniga dels genom sekreterarens studiebesök i Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakien och Schweiz, dels genom skriftliga och tryckta redogörelser inhämtat en del upplysningar härom, vilka i korthet återgivas i det följande. Tyskland. Fordringarna för behörighet till teckningslärartjänst (Kiinstlerisches Lehramt) vid de högre allmänbildande skolorna i Tyskland äro desamma som till ämneslärartjänst (Wissenschaftliches Lehramt) nämligen studentexamen, en minst fyraårig utbildning vid en högskola och en därefter genomgången provkurs under ett eller två år; före och efter provkursen äga de officiella proven rum. Den fyraåriga högskoleutbildningen kan för teckningslärarnas vidkommande förläggas till en särskild utbildningsanstalt, såsom statliga högskolan för konstuppfostran (Staatliche Hochschule fur Kunsterziehung) i Berlin. En akademi för bildande konst eller en teknisk högskola kan ock tjäna som utbildningsanstalt. I Mimenen är utbildningen förlagd till tekniska högskolan, varvid kandidaterna i de ämnen, som ej äro representerade vid högskolan, erhålla undervisning vid stadens konstakademi och akademi för tillämpad konst. I Dresden sker utbildningen vid statliga akademien för konstyrken (Staatliche Akademie fur Kunstgewerbe). Inom den för utbildningen av lärare för hela riket uppställda ramen är utbildningen något olika de särskilda staterna emellan, alltså även för teckningslärare. Bäst och mest enhetlig synes utbildningen av teckningslärare för Preussens skolor vara, vilken i regel sker vid den ovannämnda utbildningsanstalten i Berlin. Enligt chefens för denna utbildningsanstalt muntliga uttalande torde den komma att bliva normgivande för de andra staterna, då i en snar framtid likartade bestämmelser för utbildning av teckningslärare för hela riket väntas bliva utfärdade. Det kan därför vara lämpligt att här beröra vissa med lärarutbildningen i Preussen sammanhängande frågor samt något närmare redogöra för den meromnämnda utbildningsanstalten i Berlin. Först kan då påpekas, att inträdessökande bör ha fullgjort arbetstjänsten, i regel ett halvt år, samt studerat ett år vid en högskola för lärarut-

bildning. Vidare är en aspirant till teckningslärartjänst förpliktad att, jämte förvärvande av kompetens att undervisa i teckning, förvärva sådan i ett annat ämne, som förekommer på de allmänbildande skolornas program. Detta för att teckningsläraren, särskilt under de första åren av hans verksamhet i skolorna, skall kunna erhålla det behövliga antalet veckotimmar (c:a 27). Sådant tilläggsämne kan exempelvis vara matematik, något språk eller dylikt, och studierna häri måste givetvis förläggas till universitet eller teknisk högskola. Tilläggsämnet kan även utgöras av sport eller gymnastik med utbildningen förlagd till högskolan för kroppsövningar (Hochschule fur Leibesiibungen) eller för kvinnliga lärare även sömnad. Slöjd räknas också som tilläggsämne, varom mera här nedan. Undantagsvis kan aspirant till teckningslärartjänst, som uppvisat utomordentligt konstnärliga prestationer och ådagalagt pedagogisk begåvning, efter uppnådda 22 levnadsår även utan studentexamen tillåtas deltaga i de stadgade proven. Längden av högskoleutbildningen kan i vissa fall avkortas till tre och ett halvt ä tre år. Enär de studerande ofta använda fem år för sin högskoleutbildning och provkursen i Preussen omfattar två år, kommer den totala utbildningstiden för teckningslärare i regel att belöpa sig till 6 å 7 år utöver studentexamen. Undervisningen vid den statliga högskolan för konstuppfostran i Berlin är fördelad på ett vinterhalvår, som varar från mitten av oktober till slutet av mars, och ett sommarhalvår från början av april till slutet av juni. Vid anmälningen skall inträdessökande uppvisa självständigt utförda arbeten för bedömande av sökandens konstnärliga läggning. Inträdesprov avlägges ej, men eleven går på prov det första året. Utbildningen omfattar en lägre och en högre kurs. Huvudämnena äro teckning och målning samt modellering. Skrift intager även en stor plats. Vidare förekomma linearritning, konsthistoria, teoretisk konst- och formundervisning samt folkkunskap (Volkskunde). I högre kursen meddelas dessutom undervisning i grafik. I ämnet teckning övas teckning på svarta tavlan i stor utsträckning. I samband med undervisningen i skrift och grafik äger arbete rum i ett tryckeri, utrustat bland annat med tvenne kaster och tvenne digelpressar. Här uppsättas textsidor, tryckas plakat o. d. Bland grafiska konstarter märkas litografi och radering. Föreläsningarna i folkkunskap omfatta seder och bruk hos allmogen såsom bröllop, barndop och begravning, symboler av ornamental och figural art m. m. För elevernas förberedande pedagogisk-praktiska utbildning har tidigare funnits en i utbildningsanstaltens byggnad inrymd övningsskola. Denna övningsskola är dock numera slopad, och kandidaternas förberedande utbildning av detta slag är förlagd till tvenne arbetande skolor, nämligen för de manliga till ett gymnasium och för de kvinnliga till ett lyceum, båda belägna i närheten av utbildningsanstalten. Denna utbildning sker under de

41 två sista åren med två veckotimmar, omfattande en timmes föreläsning av teckningsläraren-handledaren samt en timmes auskultation och undervisningsövningar. Utbildningsanstalten har en avdelning för utbildande av slöjdlärare, som i mån av utrymme även är öppen för andra än teckningslärarkandidaterna. Dessa senare äro emellertid förpliktade att deltaga i slöjdutbildningen, som omfattar ett år, i regel förlagd till det sista året. Huvudämnena äro trä-, metall- och pappersarbete, bokbindning och konstsömnad. Därtill komma vävning, skrift, konst- och formlära, folkkunskap samt ett ämne, som kallas »Basteln», och omfattar ungefär det som inrymmes i den i våra skolor förekommande hembygdsundervisningens arbetsövningar. Utbildning i textilt arbete är avsedd för kvinnliga elever, i de andra ämnena för båda könen, varvid emellertid endast enklare trä-, metall- och pappersarbete förekommer för kvinnliga elever. Verkstäderna äro i regel beräknade att kunna emottaga 18 elever, vilket antal emellertid ansågs för högt; 15 elever i varje undervisningsgrupp ansåg man vara lagom. Omfattningen av de kurser, som genomgås, äro åtskilligt fylligare än de i våra svenska skolor. I metallarbete förekommer dock ej smide. Undervisningen i sömnad omfattar även tillverkning av blusar, klänningar och kappor. Vid mönsterteckningen och prydnadssömmen lägges stor vikt vid att smaken odlas. Knyppling förekommer ej, däremot flätarbete såsom korgar, brickor, mattor m. m. Angående utrustningen av verkstäderna kan nämnas, att i sysalen finnes åtta symaskiner jämte en vävstol och i vävsalen ett tiotal vävstolar. För de kvinnliga kandidaterna finnes en övningsklass, bestående av ett 20-tal barn, ej över 12 år gamla. Här tillverkas föremål, merendels tillhörande ämnet »Basteln». Utbildningsanstalten är avsedd att emottaga 160 elever. Efter införandet av arbetstjänsten har emellertid elevantalet nedgått och utgjorde arbetsåret 1936—1937 143. Inskrivningsavgiften är 15 Rm och terminsavgiften 81 Rm varjämte uttages en extra avgift (sjukkassebidrag, medlemsskap i studentförening m. m.) å c:a 20 Rm. Vid slöjdundervisningen tillkommer c:a 120 Rm för verktygsanskaffning jämte c:a 12—15 Rm pr månad för material. Utbildningsanstalten har till sitt förfogande goda och rymliga lokaler med särskilda ateljéer för professorerna. Biblioteket omfattar c:a 10.000 band, ett stort antal fotografier och 4 ä 5.000 ljusbilder. Marketenteri finnes. Såsom exempel på arten och omfånget av de officiella prov, som den blivande teckningsläraren måste undergå före och efter provkursen i och för anställning vid högre allmänna läroverk i Bayern, relateras här i sammandrag bestämmelserna för detta land. Det prov, som förekommer före provkursen, omfattar en skriftlig och en

muntlig del. Den skriftliga prövningen består bland annat i lösandet av uppgifter i linearritning, i modellering, i teckning (ett huvud och en helfigur efter levande modell) och i akvarellmålning (ett stilleben). Därtill kommer för utrönande av kandidatens allmänna bildning författandet av en uppsats över ämne tillhörande kandidatens ämnesområde. Den muntliga prövningen omfattar bland annat konsthistoria samt stillära i anslutning till ett av kandidaten efter givet ämne uppgjort förslag till ett konsthantverkligt föremål. I det andra provet i ordningen har kandidaten att inlämna ett hemarbete av pedagogisk eller metodisk-didaktisk art samt att avlägga underyisningsprov i frihandsteckning och i linearritning under en lektionstimme i vartdera ämnet. Därtill kommer muntlig prövning i uppfostrings- och undervisningsläran, särskilt rörande mellanskolpedagogik och dess historia såväl som i härför grundläggande filosofiska synpunkter och psykologiska fakta samt därmed sammanhängande frågor rörande den nyare utvecklingen av undervisningsmetoderna i teckning. Förutom de nu nämnda tvenne proven kan avläggas ett särskilt prov, som företrädesvis berättigar till undervisning i de tre övre klasserna av en 9-klassig läroanstalt. För erhållande av tillträde till detta prov skall kandidaten inlämna en vetenskaplig avhandling i konsthistoria eller ett självständigt utfört arbete tillhörande området för den fria eller den tillämpade konsten. Den muntliga prövningen omfattar konsthistoria, i förra fallet sträckande sig över arbetsområdet, i senare över ett av kandidaten valt avsnitt ur konsthistorien. Österrike. Liksom i Tyskland äro fordringarna för behörighet till teckningslärartjänst vid ett allmänt läroverk (Mittelschule) i Österrike desamma som till ämneslärartjänst nämligen studentexamen, en minst fyraårig utbildning vid en högskola, lärarprov och provar. För teckningslärarens vidkommande är den fyraåriga högskoleutbildningen förlagd till akademien för bildande konst i Wien. Här hållas de obligatoriska lektionerna under tiden 9—12 och 17—19. Studierna i de för den blivande teckningsläraren behövliga ämnen, som ej äro representerade vid konstakademien, förläggas till universitetet, respektive tekniska högskolan. I utbildningen ingår bland annat ornamental skrift, konsthistoria med övningar och beskrivande geometri med övningar samt, i mindre utsträckning, filosofi, psykologi och pedagogik, teckningsmetodik samt kropps vård och skolhygien. Lärarprovet omfattar bland annat muntlig prövning i konsthistoria, fornminnesvård och konstbetraktande, i anatomi, psykologi och pedagogik, även inberäknat konstuppfostran. Den som önskar vinna behörighet som lärare i modellering har att genomgå prov i detta ämne.

43 Aspirant till teckningslärartjänst är emelleitid icke genom avläggandet av lärarprovet i teckning berättigad till att genomgå provåret. Till teckning, som räknas såsom huvudämne, måste komma ett biämne. Tidigare har detta utgjorts av matematik och geometrisk teckning (linearritning) men genom den nya förordningen år 1930 är denna kombination upphävd. Numera är geometrisk teckning lagd till fackgruppen matematik och beskrivande geometri, som är en av kombinationerna för ämneslärare. Denna anordning har till följd att matematikläraren har hand om undervisningen i linearritning medan teckningsläraren helt ägnar sig åt frihandsteckning. I stället för den tidigare kombinationen är numera slöjd kombinerad med teckning, manlig slöjd för manliga teckningslärare och kvinnlig slöjd för kvinnliga teckningslärare. Den blivande teckningsläraren måste därför avlägga lärarprov både i teckning och i slöjd, innan han eller hon får genomgå provåret. Kunskaper och färdigheter i slöjd får aspiranten tillägna sig genom deltagande i kurser av olika slag. Något för detta ändamål upprättat slöjdseminarium e. d. finnes ej. Fordringarna för lärarprovet omfatta i manlig slöjd bland annat pappers- och kartongarbete, bokbindning, arbete vid hyvelbänk och träsvarv samt snidning, metallarbete (bland annat drivningmen ej smide), modellering, såframt prov i detta ämne ej avlagts tidigare, material- och verktygskunskap, hygien och någon kännedom om hantverkets historia. I kvinnlig slöjd äro fordringarna bland annat stickning, handoch maskinsöm, måttagning, tillklippning och sömnad av kläder för barn och vuxna, prydnadssöm och någon vävning, kostymkunskap m. m. Lärarprovet i slöjd omfattar utförande av ett antal arbeten jämte muntlig prövning. Tjeckoslovakien. Utbildningen av teckningslärare för de allmänna läroverken i Tjeckoslovakien har tidigare varit förlagd till konstakademien i Prag, i vissa delar till konstyrkesskolan, men är sedan läsåret 1930—1931 överflyttad till stadens tekniska högskola, där teckningslärarkandidaterna utgöra en särskild avdelning inom arkitekturklassen. För teckningslärarkandidaterna fordras studentexamen såsom för andra studerande vid högskolan. Utbildningstiden är fyra år. Bland ämnena märkas, förutom teckning, linearritning, målning och modellering, plastisk anatomi med demonstration å levande modell och teckning, konst- och stilhistoria, arkitektonisk stillära, praktisk estetik samt färg- och färgharmonilära. Kompositioner utföras för vä,gg- och glasmålning, inom möbel-, smides-, glas- m. fl. områden, för gobeläng, teaterkostymer, scendekorationer, plakat m. m. Undervisningen är delvis gemensam med arkitekturklassens elever. Föreläsningar, med tillhörande tentamina, hållas bland annat i pedagogik och allmän filosofi, vartdera ämnet

44 med 3 veckotimmar under en termin, samt i metodik; dessa föreläsningar äro förlagda till universitetet. Antalet teckningslärarkandidater var arbetsåret 1936—1937 c:a 40 i vardera årskursen eller tillsammans 165. P r o v avläggas dels efter det andra studieåret, dels efter det fjärde. De blivande teckningslärarna måste skaffa sig examen i ett tilläggsämne nämligen antingen geografi eller beskrivande geometri. Examen i det förstnämnda ämnet avlägges vid universitetet, i det senare vid tekniska högskolan. Teckningslärarkandidaterna bedriva inga undervisningsövningar, och provkurs finnes ej. De komma som lärare direkt u t i skolorna. För erhållande av ordinarie anställning måste de emellertid inom 2 a 3 år efter u t bildningens slut avlägga undervisningsprov samt undergå prövning i författningar o. d. Schweiz. Anstalter för utbildning av teckningslärare finnas i Bern, Geneve och Freiburg samt i Basel, som har den mest omfattande utbildningsanstalten. Denna är under namn av seminariet för utbildning av tecknings-, skriv- och slöjdlärare ansluten till Allg. Gewerbeschule und Gewerbemuseum i Basel. Seminariet utbildar lärare för de allmänna skolornas mellanoch överstadier enligt förordningen av år 1929. Utbildningen i teckningsoch målningsämnena sker i skolans allmänna tecknings- och målningsavdelningar samt i papp-, trä-, metall- och (för kvinnliga elever) i textilslöjd i skolans verkstäder. Den pedagogiska och metodiska utbildningen erhålla kandidaterna vid lärarseminariet i staden; även till universitetet är någon utbildning förlagd. Utbildningen t a r en tid av 4 år. För inträde fordras a t t hava avlagt studentexamen eller a t t inneha ett härmed likvärdigt betyg över allmänbildning eller a t t hava avlagt folkskollärarexamen samt lämplighet för lärarkallet. Någon inträdesprövning anställes ej men det är önskvärt, a t t inträdessökande uppvisar egenhändigt utförda arbeten. Inträde kan vinnas vid början av varje termin. Antagandet till elev kan till en början vara provisoriskt. E n särskild ansökan skall under loppet av första terminen vid skolan inlämnas till lärarseminariet. Till denna ansökan skall bland annat fogas läkarintyg, som utvisar, a t t sökanden är fri från sjukdom eller lyte, som gör honom olämplig för lärarkallet. Arbetsåret omfattar c:a 40 veckor med 32—40 lektionstimmar per vecka. Förutom i linearritning, teckning, fri målning, modellering, skrift och tyska språket undervisas i slöjd sammanlagt 960 timmar — lärarkandidaten skall efter eget val deltaga i två av de fyra ovannämnda slöjdarterna — konsthistoria och stillära 320 t:r, pedagogik och psykologi 120 t:r, allmän undervisningslära 40 t:r, seminarieövningar 40 t:r samt i metodik 80 t:r. Härtill komma 160 t:r för auskultering och undervisningsövningar i lärarseminariets övnings-

45 skola eller på mellan- och överstadiet i andra allmänna skolor. (Samtliga timtal äro ungefärliga.) Vid utbildningens slut anställas vederbörliga prov, efter vars godkännande kandidaterna erhålla statligt diplom som teckningslärare. Ungern. Utbildningen av teckningslärare i detta land sker vid kungl. ungerska lands-högskolan för bildande konst i Budapest. Högskolan i fråga har emanerat ur den år 1871 grundade mönsterteckningsskolan och utbildningsanstalten för teckningslärare. Sedan den konsttekniska avdelningen år 1896 avskilts och skolor för fri konst tillkommit, skedde år 1921 en reorganisation, som gav anstalten k a r a k t ä r av högskola för bildande konst. Föru t o m skolor för målning, skulptur och grafik omfattar högskolan en avdelning för utbildning av teckningslärare för mellanskolor och högre skolor samt för seminarier. E n särskild avdelning omfattar olika fortbildningskurser för teckningslärare. För inträde i avdelningen för teckningslärare fordras fyllda 17 år, mogenhetsbetyg från högre läroverk eller avgångsbetyg från lärarseminarium eller från konstyrkesskolan (kungl. ungerska lands-konstyrkesskolan i Budapest). Elever emottagas endast i begränsat antal och efter inträdesprövning, vid vilken vissa föreskrivna teckningsuppgifter skola lösas. Den aspirant, som därvid ej visar tillräcklig begåvning, uteslutes. Utbildningen av teckningslärare liksom av högskolans övriga ordinarie elever omfattar en tid av fyra år. Under de t v å första åren är undervisningen lika för högskolans samtliga elever, men under det tredje året sker uppdelning i fack. I och för teckningslärarkandidaternas pedagogiska utbildning upprätthåller konsthögskolan en övningsskola. Avgångsprövningen sker inför en särskild kommission, som även utfärdar diplomet. Behörighetsprövningen omfattar såväl lektionsarbete som en muntlig del och avser följande fyra grader: 1. första grundprövningen, 2. andra grundprövningen, 3. fackprövningen och 4. tilläggsprövning för vinnande av behörighet som teckningslärare vid lärarutbildningsanstalter. M a n skiljer mellan sex olika grader av behörighet allt efter arten av de skolor, behörigheten avser. I avdelningen för fortbildningskurser anordnas särskilda konstnärliga och didaktiska frikurser för redan utgångna teckningslärare. England. Bestämda kompetensfordringar för anställning som teckningslärare (Teacher of Art) vid läroverk (Secondary Schools) och därmed jämförliga undervisningsanstalter finnas ej. Samma är förhållandet i fråga om andra lärare vid dessa skolor. Samtliga skolor av detta slag äro nämligen kommunala eller enskilda. Vederbörande lokala skolmyndighet eller respektive skolas styrelse får vid tillsättning av lärartjänst själv avgöra, hu-

ruvida den sökande kan anses ha tillräckliga och lämpliga kvalifikationer för tjänsten. Det tages för givet, att endast fullt kvalificerade lärare anställas. Beträffande teckningslärarna skiljer man i fråga om deras löneställning på graduerade och icke-graduerade. För att bliva graduerad och därigenom berättigad till den motsvarande löneställningen fordras att hava förvärvat antingen teckningslärardiplom, som utfärdas av skolöverstyrelsen (The Board of Education), eller teckningslärarcertifikat, som utfärdas av delegationen vid Oxfords universitet (The Oxford University Delegacy), eller diplom som medlem av kungl. konstskolan (Diploma of Associateship of the Royal College of Art). För erhållande av teckningslärardiplomet gälla följande bestämmelser: 1. Fackkunskaper. Kandidat måste ha undergått överstyrelsens examen i teckning (Drawing) samt antingen dess examen endera i målning, modellering, illustrationsteckning (Pictorial Design) och fackteckning (Industrial Design) eller slutexamen i arkitektur vid kungl. institutet för brittiska arkitekter (The Royal Institute of British Architects) eller förvärvat diplomet som medlem av kungl. konstskolan eller universitetets i London diplom i bildande konst (Fine Art). I den händelse studierna för förvärvande av fackkunskaperna förläggas till en konstskola (Art School) beräknas härtill åtgå fyra år. 2. Allmänbildning. Denna skall styrkas genom ett i vederbörlig ordning utfärdat betyg över genomgång av läroverk (Secondary School) eller intygom motsvarande skolbildning. 3. Ålder och lämplighet för lärarkallet. Kandidat skall ha uppnått en ålder av 19 år. Lämpligheten skall styrkas medelst läkarintyg. 4. Praktisk-pedagogisk utbildning. Kandidat skall hava fullgjort godkänd utbildning häri. Sådan utbildning meddelas i sexton auktoriserade konstskolor (Art Schools) i England samt fyra (Central Schools of Art) i Skottland. Utbildningskursen omfattar i regel ett år. Huvudvikten lägges på undervisningsövningar, som äga rum två dagar i veckan. I kursen ingå vidare uppfostringspsykologi, principer och metoder vid teckning, pedagogikens historia, hygien samt talteknik och röstvård. Timtalen för dessa ämnen variera vid de olika skolorna. 5. Slutexamen. Denna omfattar principerna för undervisning och uppfostran med särskild hänsyn till dels teckning såsom ett led i en allmän uppfostran och vid undervisningen i en konstskola, dels konsten i förhållande till livet. Utbildningen för erhållande av teckningslärardiplomet och av teckningslärarcertifikatet är i regel förlagd till konstskolorna. Tiden härför beräknas i fråga om diplomet till fem år — fackstudier under fyra år och praktisk-

pedagogisk utbildning under ett år — och i fråga om certifikatet till inalles fyra år, varav det sista året omfattar praktisk-pedagogisk utbildning. För erhållande av diplom som medlem av kungl. konstskolan beräknas sex års studier: tre år i skolan i fråga och tre år i en annan konstskola före inträdet. Innehar kandidaten till detta diplom det här ovan nämnda betyget över genomgång av läroverk, erhåller han dispens från den praktiskpedagogiska utbildningen. I slöjd och konsttekniskt arbete vid läroverken äro särskilt utbildade lärare anställda, men även teckningslärarna ha ofta en viss yrkeskunnighet. Danmark. Angående utbildningen av lärare i teckning för de allmänbildande skolorna i detta land ha följande upplysningar meddelats. För erhållande av anställning som teckningslärare i folkskola fordras först och främst avlagd folkskollärarexamen. Under den treåriga utbildningen vid folkskoleseminariet meddelas undervisning i teckning med två veckotimmar under vart och ett av de två första åren samt med en veckotimme under det tredje året. Undervisningen i teckning vid seminarierna är särskilt inriktad på att ge de blivande lärarna färdighet i att kunna teckna raskt, så att deras teckningsfärdighet skall kunna komma dem till hjälp vid åskådningsteckning (Fagillustrering). Teckningsundervisningen under det tredje seminarieåret omfattar uteslutande åskådningsteckning. I seminarieutbildningen ingår en kurs rörande teckningsundervisningen i folkskolan. På grundvalen av den vid seminariet erhållna utbildningen i teckning bygger den specialutbildning häri, som erhålles vid undervisningsministeriets kurs, vilken är den enda offentligt, d. v. s. av staten anordnade utbildningskurs utöver seminariets. Den ifrågavarande kursen omfattar fyra veckor med sex timmars daglig undervisning under tre på varandra följande sommarferier. Kursen har varit nedlagd under några år på grund av kristiden men har nu (1938) återupptagits. Kursens första del, omfattande fyra veckor, är uteslutande ägnad åt teckningsmetodik. Häri ingå praktiska övningar i att undervisa i sådan utsträckning, att denna övningsundervisning blir det väsentliga i denna del av kursen. Vidare hållas föreläsningar i teckningsundervisningens historia och i psykologi. Kursens följande två delar, som ha till mål att utveckla elevernas teckningsfärdighet, omfatta fortsatta övningar i frihandsteckning, dekorativ teckning, akvarellmålning samt vägledning i pappersklippning och linoleumsnitt. För erhållande av anställning som teckningslärare fordras alltså att först hava avlagt folkskollärarexamen och att därefter hava genomgått den nyssnämnda specialutbildningen under inalles tolv veckor. Teckning förekommer i realskolan (Mellemskolen) men ej i gymnasiet. Även vid utbildning av slöjdlärare utgör seminarieutbildningen grundvalen, i det att samtliga lärare i slöjd skola hava avlagt folkskollärarexamen.

48 Den speciella utbildningen till slöjdlärare erhålles därefter under två kurser, vardera kursen omfattande sex veckor med sex timmars daglig undervisning. Slöjd förekommer i realskolan (Mellemskolen). Det finnes intet hinder för att samma lärare undervisar i både slöjc och teckning, men betingelsen härvid är att han först skall hava avlagt folkskollärarexamen och därefter erhållit specialutbildning i både slöjd och teckning. Välskrivning såsom särskilt ämne förekommer ej i någon skolform. I både folkskolan och realskolan undervisas dock i »en Normalskrift, der er saa enkel, at den danner det bedste Grundlag for Tilegnelsen av en Haandskrift». I normalskrift undervisa seminarieutbildade lärare, vilka i lärarexamen även avlägga prov såväl i skrivning som i att genomgå bokstavsformer på krittavla. Norge. Utbildningen av teckningslärare liksom av slöjdlärare (manlig slöjd) har tidigare ägt rum vid särskilda offentliga kurser. Den sista kursen för slöjdlärare hölls år 1920 och den sista för teckningslärare år 1924. Utbildningen blev därefter förlagd till folkskollärarseminarierna. Det visade sig emellertid snart, att dessa skolor, trots sin övergång till fyraårig utbildning, icke voro mäktiga sin uppgift i nu föreliggande avseende. Teckning och slöjd blevo biämnen. Följden blev att en del privata kurser upprättades, dels för lärare i allmänhet, dels för universitetsstuderande. En stor del sökte sig för sin utbildning till utlandet, såsom till Sverige, Danmark, Tyskland m. fl. länder. Ovannämnda kurser i Norge äro vanliga sexveckors sommarkurser. I regel genomgår kursdeltagaren endast ett av facken, teckning eller slöjd, men intet hindrar att han genomgår båda facken, varigenom han blir kompetent att undervisa både i teckning och i slöjd. Det anses som en fördel, att läraren kan meddela undervisning i båda facken. Inom fackkretsar blev man dock snart på det klara med att tiden krävde något mera än de nämnda sexveckorskurserna. Med anledning härav gjordes framställning till statsmakterna i ärendet. Resultatet kom under år 1938 i och med ett beslut om upprättande av en specialskola för utbildande av slöjd- och teckningslärare. Det norska kyrko- och undervisningsdepartementet anser nödvändigt, att slöjd- och teckningslärarskolan börjar sin verksamhet hösten 1938. Skolan ifråga, som utgör ett organiskt led i uppbyggandet av det norska skolväsendet, avser att utbilda lärare både för folkskolan, fortsättningsskolan, arbetsskolan, ungdomsskolan och den högre skolan. Såsom elever vid skolan i fråga skola först och främst antagas sådana, som ha folkskollärarexamen eller lärarutbildning från universitetet. Utbildningen omfattar en tid av ett år i vart och ett av ämnena slöjd och teckning. Denna utbildningstid är nödvändig för att. slöjd och teckning enligt ett föreliggande förslag skall

49 kunna räknas såsom biämne (»bifag») vid avläggandet av ämbetsexamen vid universitetet. Det anses nämligen som en stor fördel, särskilt med avseende på de mindre av de högre skolorna, att ämnesläraren kan övertaga undervisningen i ett eller flera övningsämnen (»fserdighetsfag»). Det har framhållits, att en så relativt lång utbildningstid som ett år gynnar folkskolan i städerna och andra skolformer framför folkskolan på landsbygden, enär slöjd- och teckningslärarskolan åtminstone under den första tiden helt visst kommer att besökas endast av lärare från de förstnämnda. Den tanken har därför uppkommit att även anordna halvårskurser i slöjd och i teckning vid sidan av ettårskurserna. Den praktisk-pedagogiska utbildningen är så ordnad, att den antingen sker i en särskild övningsskola eller i barn- eller ungdomsskolan, där respektive lärarkandidat får utöva undervisning i slöjd och teckning i den utsträckning, som är nödvändig för utbildningen. Skolans stat upptar avlöning åt bland annat två ordinarie överlärare, varav den ena skall fungera som föreståndare med ett särskilt lönetillägg härför, ytterligare två ordinarie lärare samt ett antal timlärare. Till stipendier åt eleverna är upptaget 3.600 kronor. Inkomster och utgifter balansera på en summa av 60.000 kronor. I sammanhang härmed kan meddelas, att enligt skolstadgan av år 1896 slöjd är obligatoriskt ämne vid samtliga högre folkskolor (»almenskoler») i Norge. I treårig mellanskola (»middelskole») förekommer slöjd i de två första klasserna, i vardera klassen med två veckotimmar. Slöjd ingår i mellanskolexamen och räknas lika med övriga ämnen. Välskrivning (»skjönnskrift») är obligatoriskt ämne med en veckotimme i första mellanskolklassen. Därjämte äger hemskrivning rum, som kontrolleras var åttonde eller var fjortonde dag. Undervisningen i välskrivning handhaves ofta av slöjd- eller teckningsläraren. Förmodligen förlägges utbildning i detta ämne även till slöjd- och teckningslärarskolan. Utbildning av lärare i kvinnlig slöjd (»kvinnelig håndgjerning») sker vid Den kvinnelige Industriskole i Oslo. Finland. Utbildning av teckningslärare i detta land sker vid centralskolan för konstflit i Helsingfors, som i sin konstindustriella skola har en avdelning för utbildning av teckningslärare. För inträde i denna fordras betyg över kurs motsvarande näst sista klassen i till universitet ledande skola jämte ett visst mått av skicklighet i teckning, kompositionsritning m. m. Utbildningen omfattar tre år, varav höstterminen i årskurs 1 är provtermin. Förutom olika arter av teckning och linearritning upptager undervisningsplanen bland annat form- och stillära, ornamentsteckning, kompositionsrit4

50 ning, handarbetsövningår jämte komposition, konsthistoria samt metodik och undervisning i övningsklasser i teckning och välskrivning. Under läroåret 1936—1937 pågick höstterminen från 10 september—16 december och vårterminen från 13 januari—16 maj. Antalet veckotimmar varierade från 35—44. I teckningsläraravdelningen funnos det nämnda året 38 elever, och antalet under läroåret utdimitterade elever utgjorde 13.

51 Kap. VII. Framkomna krav och förslag rörande utbildningen av lärare i teckning och i slöjd. Utbildningen av teckningslärare. Äldre krav. Redan tidigt framkommo krav på att teckningslärarnas utbildning skulle läggas på en högre nivå. I underdånig skrivelse den 12 oktober 1885 föreslogo de ordinarie teckningslärarna vid de högre allmänna läroverken i Stockholm bland annat, att för erhållande av teckningslärartjänst vid högre allmänt läroverk skulle fordras, förutom att hava genomgått tekniska skolans treåriga utbildningskurs, även att hava avlagt maturitetsexamen samt att hava vid universitet eller högskola avlagt prov på godkända kunskaper i ett eller tvenne skolämnen, för att däruti i händelse av behov kunna undervisa i skolans lägre klasser, samt att hava genomgått en skrivkurs. Härtill skulle komma åliggande4: att genomgå en provkurs. Teckningslärarna borde sålunda bliva likställda med ämneslärarna. Kravet på att teckningslärare skulle hava avlagt studentexamen har sedermera framförts vid olika tillfällen. Detta blev dock ej beaktat i vidare mån än att i 1905 års läroverksstadga föreskrevs att för behörighet till lärarbefattning i teckning skulle fordras »att antingen hava avlagt realexamen eller genom intyg av vederbörande lärare vid allmänt läroverk hava styrkt sig äga motsvarande kunskaper» ävensom »att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med de föreskrifter, som därom framdeles varda meddelade». Även senare ha upprepade gånger framkommit önskemål och förslag rörande förbättringar i utbildningen av teckningslärare dock utan avsett resultat. Skolöverstyrelsens kommittéförslag år 1919. I och för en ifrågasatt omorganisation av tekniska skolan i Stockholm bemyndigades skolöverstyrelsen år 1919 att tillkalla vissa sakkunniga. Dessa föreslogo bland annat, att teckningslärarseminariet skulle omfatta en 1-årig förberedande kurs samt en 2årig kurs förlagd till den samtidigt föreslagna konsthantverksskolan. Bland de föreslagna undervisningsämnena märkas hembygdsvård, stillära och materiallära. I teckningslärarens utbildning borde dessutom inrymmas en viss om ock mera allmänt lagd konsthantverklig undervisning, varigenom teckningsläraren även kunde vinna kompetens som slöjdlärare. Så borde exempelvis de kvinnliga eleverna med fördel kunna bedriva textila studier för att även kunna vinna kompetens att undervisa i vävning, olika slag av

52 konstsömnad och spetsarbete m. m. Undervisningen under det första utbildningsåret borde så anordnas, a t t eleven även lämnades tillfälle a t t pröva sina förutsättningar för lärarkallet. Provkursen ansågs u t a n svårighet k u n n a inrymmas i den 3-åriga utbildningstiden, särskilt under det sista året, samt omfatta även föreläsningar i pedagogik, författningar, hygien m . m. Uttalande vid läroverkslärarmötet år 1919. Vid läroverkslärarmötet i Gävle år 1919 uttalade sektionen för teckning a t t den hoppades, a t t omorganisationen av tekniska skolan m å t t e påskyndas och a t t på teckningslärarutbildningen ställdes mindre konstindustriella, mera pedagogiska och estetiska k r a v samt a t t provkursen förlades efter studietiden med en termin vid allmänt läroverk eller högre lärarinneseminarium. Till ett framk o m m e t förslag om fortbildningskurs för teckningslärare, omfattande psykologi, pedagogik, teckningens historia, teckningsmetodiska spörsmål, konstpedagogik samt kurs i grafiska konster uttalade sektionen sin livliga anslutning. Uttalande vid teckningslärarmöte år 1920. Södra Sveriges teckningslärarförening, en lokalavdelning av teckningslärarnas riksförbund, uttalade vid möte den 21 mars 1920, a t t en teckningslärare bör ha avlagt studentexamen, samt påpekade behovet av en förbättrad och mera rationellt lagd utbildning av teckningslärarna för hög- och mellanstadierna, vid vilken utbildning större krav än nu skulle ställas icke blott på teckningsundervisningens metodik och pedagogik utan även på ett djupare inträngande i konstkulturen över huvud. Förslag av skolöverstyrelsens sakkunnige år 1922. I december 1921 tillkallade skolöverstyrelsen särskild sakkunnig i och för fortsatt utredning angående teckningslärarseminariets omorganisation. Sommaren 1922 avgav denne ett förslag, som i stort sett överensstämde med vad tidigare anförts från teckningslärarnas sida. Utbildningstiden föreslogs omfatta 3 år. För inträde skulle fordras studentexamen, och antalet årligen intagna elever borde endast i undantagsfall överstiga 10. Bland nya ämnen märktes psykologi och pedagogik, grafisk konst samt stillära j ä m t e stilstudier med tilllämpningar, varjämte en del timmar voro reserverade till fria studier. Härtill skulle komma en provkurs omfattande en termin. Efter den 3-åriga utbildningen respektive provkursen skulle teckningsläraren beredas tillfälle a t t genomgå fortsättningskurser för a t t bli kompetent a t t även kunna undervisa i manlig eller kvinnlig slöjd eller som vävlärarinna eller för anställning vid lärlings- och yrkesskolor. Styrelsen för tekniska skolan, som anmodats y t t r a sig om förslaget ifråga, avstyrkte detsamma i ett den 30 november 1922 avgivet yttrande, och skolöverstyrelsen lät saken vila tillsvidare.

53 Skolöverstyrelsens hemställan år 1929. I underdånig skrivelse den 20 december 1929 hemställde skolöverstyrelsen a t t Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen a t t anvisa medel för anordnande av provkurs för teckningslärare. I skrivelsen framhöll skolöverstyrelsen även a t t teckningslärarutbildningen var i behov av vissa förändringar. Den lägre tvååriga kursen motsvarade icke längre något verkligt behov och borde bortfalla. Skolöverstyrelsen tog vidare u p p det av 1919 års sakkunniga gjorda uttalandet om önskvärdheten av a t t teckningslärare m å t t e sättas i tillfälle a t t förvärva kompetens som lärare i slöjd och ansåg det ur flera synpunkter önskvärt, a t t undervisningen i teckning och välskrivning samt manlig respektive kvinnlig slöjd kunde i ej ringa utsträckning förenas p å samma lärare. D e t t a vore önskligt ej minst med hänsyn till undervisningens rationella ordnande vid mindre skolor, särskilt sådana, där teckningslärarens avlöningsförmåner, t. ex. genom vederbörande skolas förvandling från 6-klassig till 4-klassig, komme a t t beskäras. Under framhållande av a t t konsthistorien ännu icke erhållit den plats i våra läroverk, som dess betydelse motiverar, uttalade skolöverstyrelsen till slut önskvärdheten av a t t i den föreslagna provkursen inginge en föreläsningsserie i konsthistoria med särskild hänsyn till demonstrationstekniken. Skolöverstyrelsens förenämnda hemställan ledde emellertid ej till avsett resultat. Amanuensen Carl Gunnes framställning år 1 9 3 1 . I underdånig skrivelse den 3 oktober 1931 angående omorganisationen av konsthögskolan framförde amanuensen Gunne tanken p å en sammanslagning av konsthögskolan och högre konstindustriella skolan inom tekniska skolan och kom med anledning härav in på frågan om teckningslärarnas utbildning. Kunde en sådan sammanslagning realiseras, skulle teckningslärarna, vilka i sin blivande verksamhet i landsorten k o m m a a t t utöva ett stort inflytande på den lokala konstkulturen, erhålla en gedignare konstnärlig undervisning. Yttrande av professor Carl Malmsten. I ett till en underdånig skrivelse av svenska slöjdföreningen år 1933 fogat särskilt yttrande av arkitekten, numera professorn Carl Malmsten framhåller denne bland annat värdet av »en formsinnets allmänna fostran, vunnen genom en på lång sikt lagd omdaning av den formande och bildande verksamheten inom den allmänna skolan. — E n allmänbildning, hänförande sig till det vardagliga livets gestaltning i hem och samhälle, skulle frigöra krafter och ställa dem i en förädlad form- och folkkulturs tjänst. — Folkbildningssträvanden och rörelser till förmån för en mer förädlad hemkultur infoga i allt vidare utsträckning slöjder och konsthantverk i den mognare ungdomens utbildning. M a n er-

54 känner allt mer a t t handens skapande verksamhet är djupt bildande. Värdet av den skönhet, man själv frambragt, ställer envar på ett innerligare sätt i förbund med den enkla skönhetens väsen än konststudier och andra former av passiv tillägnelse kunna göra.» De senaste decenniernas djupare syn p å barnens konstnärliga skapande och det därur framväxande nya greppet på denna undervisning vinner alltmer terräng. »Teckningsundervisningen är sålunda icke längre ett medel a t t formellt öva barnens förmåga i naturalistiskt återgivande av verkligheten eller ett blott övande av ögats och handens säkerhet. Den betraktas heller inte som ett medel a t t utbilda vissa konstnärliga specialanlag. D e olika slöjdarterna stå vidare allt mindre som isolerade ämnen med syfte a t t formellt öva handafärdighet och teknik. Dessa gestaltande ämnen äro de för barnen djupast bildande. Ställda i intim samverkan med varandra och med de teoretiska ämnena brukar man dem som instrument för utlösning av barnets konstruktiva, byggande och verklighetserövrande instinkter.» Under r ä t t pedagogisk och konstnärlig ledning finnes alltså i den allm ä n n a skolan en rik jordmån för formsinnets r ä t t a utveckling. »Inom alla dessa skolor och organisationer av olika art står man emellertid oftast trevande och osäker på grund av lärarkrafternas otillräckliga behärskning av formens och färgens språk. Vill man lyfta folkets allmänna formkultur och ge den stödet av dess ännu oväckta gestaltande krafter är det därför nödvändigt a t t grundliga utbildningsmöjligheter ordnas.» Utbildningslinjer böra därför finnas för lärarkrafter i »sådana arter av formande, tecknande, slöjder och teknik, som inom den nya skolan övas», och Malmsten tänker sig härvid ett seminarium för teckning och slöjder. Teckningslärarnas riksförbunds hemställan år 1935. I underdånig skrivelse den 20 juli 1935 hemställde teckningslärarnas riksförbund, a t t Kungl. Maj:t ville låta föranstalta utredning bland annat även med hänsyn till lärarnas utbildningsförhållanden. Riksförbundet påpekar, a t t de aktuella kraven på konstuppfostran böra i någon form tillgodoses av de allmänna läroverken och a t t därför frågan om teckningslärarutbildningen i alldeles särskilt hög grad motivera en utredning. Skolöverstyrelsens skrivelse år 1936. I skolöverstyrelsens underdåniga skrivelse den 21 mars 1936, som föranledde tillsättandet av 1936 års yrkesskolsakkunniga, framhålles bland annat: »Undervisningen i slöjd liksom även i åtskilliga grenar av yrkesundervisningen sammanhänger mycket nära med undervisningen i teckning. Såväl pedagogiskt som med hänsyn till önskvärdheten a t t bereda lärarna full tjänstgöring vore det uppenbarligen en stor fördel om t. ex. vid folkskoleseminarium, realskola, kommunal mellanskola, högre folkskola eller annan läroanstalt slöjden och teckningen kunde hand-

55 hävas av en och samma lärare. I skolor för yrkesundervisning är det ävenledes lämpligt att vissa delar av den fackliga undervisningen meddelas av teckningslärare eller omvänt att fackläraren äger viss kompetens i teckning och ritning. I betraktande av allt detta synes önskligt att frågan om utbildning av slöjdlärare liksom ock av lärare vid skolor för yrkesundervisning kunde behandlas i samband med frågan om en länge eftersträvad omläggning av utbildningen av teckningslärare.» I ett i skrivelsen intaget yttrande av föreståndaren för August Abrahamsons stiftelse, Rurik Holm, framhåller denne, att vid åtskilliga skolor en kombination av övningslärartjänster — i detta fall närmast i teckning och slöjd — av många skäl är att anbefalla och även i vissa fall låtit sig genomföra. Uttalande vid teckningslärarmöte år 1938. Allmänna svenska teckningslärarmötet samlat i Göteborg den 13—15 juni 1938 har diskuterat frågan om reformerad teckningslärarutbildning och enhälligt antagit följande resolution, som med skrivelse den 20 juni 1938 överlämnats till de sakkunniga. 1. Förbildningen bör höjas till att omfatta partiell studentexamen med godkända betyg i läsämnena modersmål, historia, matematik, ettdera av språken tyska, engelska eller franska samt minst betyget AB i teckning å reallinjen. 2. Med hänsyn till de ökade krav, som numera ställas på undervisningen i teckning, bör teckningslärarutbildningen äga högskolekaraktär. Härför inrättas en 4-årig utbildningsanstalt, lämpligen benämnd Teckningslärareinstitut. 3. Om detta institut icke anordnas helt fristående, bör det anknytas till utbildningsanstalt av högskoleform. Skulle institutet förenas med skola av annan eller lägre typ, måste åt institutet garanteras full självständighet inom organisationen. 4. Utbildningen bör omfatta pedagogiska och konsthistoriska studier minst svarande mot fordringarna för betyget Godkänd i fil. kand.-examen. 5. Den målmedvetna smakodling, som främst genom ämnet fackteckning ingått i den hittillsvarande teckningslärarutbildningen, bör alltjämt beredas tillbörligt utrymme under hela utbildningstiden. 6. Konstnärliga, teoretiska och praktiska ämnen böra i möjligaste mån samordnas och jämnt fördelas under samtliga utbildningsår. Utbildningen av slöjdlärare. Vad särskilt angår utbildningen av lärare i manlig slöjd ha likaledes framkommit åtskilliga önskemål och förslag.

56 Uttalande av Otto Salomon. Denne som på sin tid skapade den s. k. Nääsmetoden skrev i sin år 1891 utgivna bok »Nääs och dess läroanstalter» bland annat följande: »För att bliva en god ritlärare fordras det något annat och mera än att vara skicklig artist, för att bliva en dugande sånglärare annat än att själv vara en god musiker, för att bliva en lämplig gymnastikinstruktör annat än att vara fullfärdig gymnast och så vidare. Den egentliga orsaken till detta, ytligt taget, något egendomliga och oväntade förhållande är måhända icke så alldeles svårt att psykologiskt förklara. Den är nämligen säkerligen i första hand att söka däruti, att den skicklige fackmannen uti ett särskilt ämne, då han icke samtidigt är pedagog, icke förstår att sätta sig själv på lärjungens ståndpunkt utan strävar efter att söka sätta lärjungen på sin. Han förbiser vanligtvis helt och hållet nödvändigheten av en gradvis utveckling, och hans ställning gent emot lärjungen blir därföre mera hjälparens än ledarens. Ett är nämligen att själv vara innehavare av en kunskap eller färdighet, ett annat att hava förmågan kunna meddela åt andra det, varav man är i besittning. Vad särskilt hantverkaren eller slöjdaren beträffar, kommer nu härtill, att de endast i sällsynta fall kunna sätta sig in uti den pedagogiska tankegången, som måste ligga till grund för skolslöjden. Det är dem synnerligen svårt inse, att ändamålet med ett arbetes utförande kan vara något annat än att få en färdig arbetsprodukt, oavsett huru densamma tillkommit. Det från hantverkarens synpunkt 'praktiska' tillvägagåendet blir därföre ofta allt annat än pedagogiskt riktigt, och hans undervisning mera till skada än till gagn för lärjungen. Långt ifrån att, såsom mången föreställer sig, en hantverkare, själv i besittning av tillfyllestgörande teknisk färdighet, skulle hava större förutsättningar än andra att bliva en dugande slöjdlärare, är förhållandet just alldeles det motsatta, i det att just hantverkaren såsom regel — undantag givas naturligen — är den, vars undervisning lämnar det ringaste utbytet.» Slöjdlärarnas riksförbunds hemställan år 1932. I skrivelse till skolöverstyrelsen den 14 april 1932 framlade slöjdlärarnas riksförbund förslag till riktlinjer för utbildningen av slöjdlärare. Enligt detta förslag skulle utbildningen omfatta i huvudsak: »a. Yrkesutbildning i ett för respektive slöjd lämpligt fack. Denna utbildning skall styrkas genom gesällbrev eller betyg från 2-årig yrkesskolkurs jämte 1-årigt verkstadsarbete eller intyg av skolmyndighet om motsvarande utbildning. b. Realexamen eller motsvarande kunskaper. c. Fem månaders seminariekurs, förlagd där tillfälle finnes till auskultationer och övningslektioner, t. ex. Göteborg eller Stockholm.»

57 Beträffande den under punkt c upptagna seminariekursen innehöll skrivelsen utförligt förslag till undervisningsplan upptagande ämnena ritning, konsthistoria, psykologi, pedagogikens historia, undervisningens metodik, auskultationer, övningslektioner och kompletterande teknik, allt fördelat å sammanlagt 735 undervisningstimmar. I underdånig skrivelse den 22 december 1932 hemställde förbundet, att frågan om slöjdlärarutbildningen måtte göras till föremål för utredning, och anförde därvid bland annat: »Undervisningen i manlig slöjd (slöjd för gossar) vid rikets folkskolor, allmänna läroverk m. fl. läroanstalter handhaves huvudsakligen av två lärarkategorier, nämligen folkskollärare och speciella facklärare i slöjd. Ifrågavarande övningsämne har under de senare decennierna fått ökad betydelse för skolundervisningen och omfattats med allt större intresse av föräldrar och målsmän. Man har nämligen allt mer kommit till insikt om att slöjden i skolan icke blott utvecklar hos de unga händighet och viss praktisk färdighet utan även är ett värdefullt hjälpmedel vid deras karaktärsdaning. Den utbildning, som för närvarande bestås de blivande slöjdlärarna, kan med hänsyn till ämnets nyssnämnda uppgift och betydelse ingalunda sägas vara tillfredsställande ordnad. Slöjdlärarna kunna, såsom ovan nämnts, i stort sett uppdelas i två lärarkategorier: å ena sidan folkskollärare med otillräcklig teknisk färdighet, å andra sidan yrkesmän med ingen eller blott obetydlig pedagogisk utbildning. Särskilt vid läroverken och övriga högre läroanstalter, där den sistnämnda kategorien slöjdlärare torde vara den vanligaste, har bristen i lärarutbildningen gjort sig gällande. Slöjdundervisningen vid de högre läroanstalterna måste nämligen med hänsyn till lärjungarnas ålder och fleråriga slöjderfarenhet komma att ligga på ett högre plan än vad förhållandet i allmänhet är vid folkskolorna och därför kräva särskilt kvalificerade undervisare. Vid folkskolorna åter, särskilt i större samhällen, har man mer och mer börjat övergå till facklärare i slöjd i stället för folkskollärarna såsom slöjdlärare. Ännu en annan omständighet bör framhållas i detta sammanhang. 1928 års läroverksstadga förutsätter, att ämnet slöjd och annat praktiskt arbete för gossar skall bliva obligatoriskt undervisningsämne inom realskolan. Denna bestämmelse har visserligen ännu icke trätt i kraft, men avsikten torde väl vara, att den en gång skall bli verklighet. Sker detta, komma tydligen slöjdundervisningen och slöjdlärarna att få en väsentligt vidgad uppgift, och en författningsmässigt fixerad slöjdlärarkompetens kan då icke längre undvaras.» Skolöverstyrelsens utlåtande år 1934. I underdånigt utlåtande den 8 augusti 1934 över den gjorda framställningen erinrade skolöverstyrelsen om slöjdundervisningens stora betydelse och om det intresse riksdagen vi-

58 sat för densamma, vilket bland annat framginge därav, att anslaget för undervisning i manlig slöjd vid de allmänna läroverken betecknats som förslagsanslag. Riksdagen hade även vid åtskilliga tillfällen gjort uttalande till förmån för en förbättrad ställning för de praktiska ämnena vid de allmänna läroverken, särskilt realskolan. De statsfinansiella förhållandena hade visserligen sedermera föranlett betydande inskränkningar i anslaget för undervisningen i slöjd såväl i folkskolan som i de högre skolorna med påföljd, att omfattningen av nämnda undervisning minskats och i de allmänna läroverken i det närmaste upphört. Överstyrelsen uttalade emellertid den förhoppningen, att det ej skulle dröja länge, innan erforderliga anslag åter kunde anvisas, och fortsatte därefter som följer: »Om slöjdundervisningen vid läroverken framdeles skall kunna beredas en fast ställning i realskolan, måste emellertid främst förutsättas, att slöjdlärarutbildningen blir ordnad på ett tillfredsställande sätt och att ordinarie slöjdlärartjänster inrättas med författningsenligt fastställda kompetensfordringar. I det sistnämnda avseendet saknas för närvarande varje som helst bestämmelse, icke ens för innehavare av ordinarie slöjdlärartjänst vid folkskoleseminarium finnas fasta kompetens villkor.» Slöjdlärarnas riksförbunds framställning år 1936. I underdånig skrivelse den 15 maj 1936 erinrar förbundet om sin tidigare framställning och anför därefter: »Vid de allmänna läroverken med deras ämneslärarsystem blir slöjdläraren alltid lärare i ett specialämne, och inga skäl torde därför kunna anföras, att ej fordringarna på hans kompetens särskilt i tekniskt avseende upprätthållas. Detta bör ske så mycket mera som slöjdundervisningen vid de allmänna läroverken med hänsyn till lärjungarnas ålder och föregående åtnjuten slöjdundervisning måste ligga på ett högt plan och kräva särskilda tekniskt kvalificerade undervisare med stor erfarenhet från praktisk verksamhet. Vi kunna i detta sammanhang inte underlåta att erinra om den betydelse, som en grundlig hantverksutbildning har för slöjdläraren, och vilken utbildning ej kan uppvägas av ett än så rikligt antal mindre kurser. Då årets riksdag genom bifall till Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet möjliggjort en väsentlig ökning av slöjdundervisningen vid de allmänna läroverken, och en nyanställning av slöjdlärare därför är att förutse, har frågan om slöjdlärarnas utbildning och kompetens ytterligare aktualiserats. Slöjdlärarnas riksförbund får vidare framhålla, att, då slöjdundervisningen för gossar vid de allmänna läroverken nu åter upptages i väsentligt vidgad omfattning, det synes oss i många avseenden fördelaktigt, att denna undervisning, i de fall detta är möjligt, ej ordnas som bisyssla. Detta synes oss kunna ske i städer och större samhällen med flera skolor, vilka åtnjuta

59 statsbidrag för sin slöjdundervisning. I dessa fall torde det lokalt kunna så ordnas, att specialutbildade lärare finge tjänstgöring i så stor utsträckning, att de därav hade sin fulla utkomst.» På grund av det anförda hemställer riksförbundet att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt skolöverstyrelsen »att, i avvaktan på det slutliga utformandet av slöjdlärarnas utbildningsfråga, utarbeta provisoriska kompetensfordringar för lärare i gosslöjd vid de allmänna läroverken i huvudsaklig överensstämmelse med av slöjdlärarnas riksförbund den 22 december 1932 framställt förslag, att utarbeta sådana instruktioner, att i städer och större samhällen med skolor av olika typer, vilka åtnjuta statsbidrag för gosslöjd, denna undervisning så ordnades, att lärare anställdes med tjänstgöringsskyldighet vid flera skolor och därvid i möjligaste mån erhöll sammanlagd full tjänstgöring.» Uttalande från slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund år 1938. Efter överläggning med representanter för slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund ha de sakkunniga emottagit en den 25 juni 1938 daterad skrivelse med kommentarer till vissa vid överläggningarna diskuterade preliminära förslag. I skrivelsen, som är undertecknad för förbundet av dess ordförande Erik Gustafsson, redogöres utförligt för förbundets uppfattning i fråga om slöjdundervisningens uppgift och framhålles särskilt vikten av att den praktiska sidan bliver tillbörligt beaktad. För övrigt innehåller skrivelsen en del erinringar och jämförelser i avseende å tidigare framförda förslag. I anslutning därtill anföres bland annat »att de sakkunnigas och riksförbundets förslag till utbildning av slöjdlärare i det stora hela överensstämma med varandra.» »Olikheterna i de sakkunnigas förslag och den ståndpunkt, som framförts av riksförbundets representanter, synes oss fastmer ligga i den allmänna inställningen till frågan om slöjdundervisningens uppgift inom skolorganisationen.» De sakkunniga återkomma till denna fråga i annat sammanhang. (Kap. XIII.) Uttalanden av f. d. elever vid teckningslärarseminariet. I samband med infordrade uppgifter angående de under åren 1927— 1936 från teckningslärarseminariet utgångna elevernas verksamhet m. m. (bil. 4) ha en del uppgiftslämnare uttalat sig om utbildningen. Av de inkomna uttalandena framgår bland annat följande. Beträffande utbildningen i teckning. Om denna utbildning framhålles, att det vore önskvärt att redan under utbildningstiden få göra bekantskap med teckningspedagogers såsom Rothes, Sallaks och Cizeks skrifter och arbetsmetoder, vilket skulle ge en bättre inblick i de problem, som komma att möta i praktiken, och en bredare basis att bygga upp det egna under-

visningssystemet på. Den stilhistoriska teckningen bör ingå i den konsthistoriska utbildningen med föredrag och teckning samt med anvisningar på lämplig litteratur och planschverk. Vidare bör i linearritningen inläggas någon maskinritning och måttsättning enligt SMS-standard. Dessutom bör hållas föredrag i psykologi, särskilt i barnpsykologi, samt i färglära med experiment enligt Ostwalds system. Beträffande konsthantverkligt arbete. I det föregående har omnämnts att i det nuvarande teckningslärarseminariet varje elev äger att vid sidan av sin lärarutbildning deltaga och få utbildning i ett eller flera konsthantverkliga fackämnen (sid. 34). Flera uppgifts!ämnare uttala sig om denna konsthantverkliga utbildning. Uttalandena gå ofta stick i stäv mot varandra ifråga om nyttan av densamma. Angående den konsthantverkliga utbildningens värde vid undervisningen i läroverk skriver en av uppgiftslämnarna att han »funnit nyttan av konstindustrien skolning vara tämligen obetydlig». Några andra uttala ungefär samma mening. Andra åter äro av motsatt åsikt. En anser, att denna utbildning för teckningsläraren är nödvändig vid undervisningen, »där bekantskap med konsthantverkliga och konstindustriella tekniker erfordras». En annan vittnar på följande sätt: »Under min verksamhet som teckningslärarinna har jag haft en ovärderlig nytta av min utbildning på det konstindustriella området, då jag på 'praktiska teckningen' använt mig av porslinsmålning, läderplastik, mönsterritning, textning m. m.» En tredje meddelar, att konsthantverkligt arbete förekommit i den frivilliga teckningen. Ännu en som haft nytta av denna utbildning fastslår, att »även som lärare enbart i teckning behöver man kunna allt». Även i fråga om det ekonomiska utbytet i form av extraförtjänst för teckningsläraren gå uttalandena isär. Några ha antingen ej alls sysslat med konsthantverkligt arbete eller endast i sådan utsträckning, att »det direkt ekonomiska utbytet varit intet eller ringa», att vederbörande »kunnat skaffa sig ytterst små biinkomster» eller att »konsthantverkligt arbete varit mycket obetydligt och förtjänsten därav ej i proportion med arbetet». För andra ställer sig saken annorlunda. En »har haft enstaka smärre beställningar på gyllenlädersarbeten, trycksaker m. m.», vilka givit en extraförtjänst, som varit till »mycket välbehövlig hjälp». En annan skriver: »Tack vare den mångsidiga utbildningen vid H. K. S. har jag varit i stånd att ta emot beställningar på såväl textila mönster, konstsömnadsarbeten, keramik och textning och därigenom fått extra förtjänster». Ännu flera yttra sig på ungefär samma sätt. Av tvenne uppgiftslämnare, som tidigare sysslat med bokbindning, deklarerar den ene att »bokbindning har visat sig icke mera lönande» och den andre gör följande uttalande: »Sedermera

61 har jag dock upphört att binda böcker, enär jag funnit att därmed betingade utgifter och arbetstid icke motsvara försäljningsmöjligheterna». Av de inkomna uppgifterna framgår även att teckningslärare vid allmänbildande skolor även kunnat finna anställning som lärare i konsttekniska ämnen vid yrkesskolor (bil. 4, kol. VIII, anmärkn.). En av uppgiftslämnarna, som vid en yrkesskola undervisar i reklamteckning, textning, dekorationsmålning och fackteckning av formsaker, skriver, att för denna undervisning »ha lärdomarna i det konsthantverkliga varit av synnerligen stor betydelse». För dem som huvudsakligen eller uteslutande ägnat sig åt konstteknisk verksamhet (bil. 4, kol. III) torde den konsttekniska utbildningen otvivelaktigt ha varit av betydelse. Beträffande konsthantverk i samband med slöjd. Att ett antal utgångna enligt meromnämnda uppgifter (bil. 4) även utan genomgång av slöjdkurser kunnat vinna anställning som lärare i slöjd torde delvis bero på den erhållna konsthantverkliga utbildningen. En av uppgiftslämnarna skriver: »På grund av mitt biyrke, textil mönsterriterska, har jag även kunnat taga den kvinnliga slöjden vid nämnda skola». En annan, som haft bland annat pappslöjd, bokbinderi och vävteori och på denna grund fått komplettera sin utbildning, meddelar, att hon »haft stor nytta av den konstindustriella undervisningen». En som genomgått tvenne kurser i träslöjd och en i metallslöjd deklarerar, att den konstindustriella utbildningen »varit av stor betydelse för min verksamhet som slöjdlärare». Även den som enligt bil. 4 kol. IV uteslutande haft anställning som slöjdlärarinna för gossar säger sig »haft god användning» för sin konstindustriella utbildning. Beträffande förening av teckning och slöjd. Några av uppgiftslämnarna framföra tanken på att undervisning i teckning och i slöjd vid våra allmänna läroverk bör kunna handhavas av samma lärare. En, som enligt uppgift även utbildats till lärare i slöjd, uttalar som ett önskemål, att »slöjden vid läroverken bör anförtros åt den biträdande teckningsläraren, som bör genomgå slöjdkurs». En kvinnlig teckningslärare skriver: »En stor fördel vore om tecknings-, handarbets- och träslöjdsutbildning med undervisningsrättigheter i alla 3 ämnena samtidigt kunde erhållas på tekniska skolan, då det lilla timantalet i många skolor i landsorten ej kan underhålla en lärare i varje övningsämne». En annan kvinnlig teckningslärare, som tjänstgör såsom tecknings- och handarbetslärarinna, framlägger rätt utförligt sina tankar om föreliggande fråga. Hon framhåller bland annat följande. »För att få full tjänstgöring och därmed tillräcklig arbetsförtjänst som timlärare ha många teckningslärarinnor intet annat val än att under-

visa även i kvinnlig slöjd, trots att deras 5-åriga utbildning på tekniska skolan icke lämnar kompetens till det, även om de genomgått H. K. S.' kurser i textil mönsterritning, konstsömnad, spetssöm, knyppling, vävning med växtfärgning och haute-lisse. Dessa kurser göra dem visserligen väl rustade för att undervisa i flickslöjd, men kurser i klädsömnad m. m. saknas. Alltså måste teckningslärarinnan komplettera denna brist, först sedan hon fått en dylik anställning, där hon måste undervisa även i flickslöjd. De mindre kurser i klädsömnad hon besöker på ferierna på olika ställen (Tillskärareakademien, Nääs slöjdkurser t. ex.) medföra ej heller legitim kompetens, och hon går förlustig om lönetursrätten i detta ämne, även om hon lyckas upprätthålla slöjdundervisningen på lika god nivå som en handarbetslärarinna, utexaminerad från något av våra 2-åriga handarbetsseminarier. För att få lönetursrätt även i handarbete måste då teckningslärarinnan ta tjänstledighet och med ekonomisk uppoffring ev. skuldsättning fortsätta studierna vid något handarbetsseminarium under 1 a 2 år. Alltså en 7-årig utbildning för en tecknings- och slöjdlärarinna, då en folkskollärarinna, som även har rätt att undervisa i flickslöjd har en 4årig utbildning och en skolkökslärarinna en 2-årig dito, i vilken ingå kortare slöjdkurser. Undertecknad ber att få fästa uppmärksamheten på ovanstående förhållanden och hoppas, att hänsyn kommer att tagas till desamma så att möjlighet till fullständig kompetens att undervisa även i flickslöjd må komma att finnas i samband med teckningslärarseminariet med till en början kompletteringskurser medförande full kompetens för tidigare utexaminerade lärarinnor, som undervisa i båda ämnena. Likaväl som undervisningen i flickslöjd avser uppnåendet av teknisk skicklighet och praktisk duglighet, bör den vara en uppfostran till god smak. Ämneskombinationen teckning-flickslöjd är ur alla synpunkter synnerligen lycklig. Då dessa ämnen innehas av samma lärarinna, få eleverna möjlighet att under slöjdlektionerna utföra vad de under teckningslektionerna komponera. Detta är den bästa lösningen, även om ett gott samarbete vid större skolor mellan teckningslärarinnan och handarbetslärarinnan kan förekomma.» Slutligen kan tilläggas att en av de kvinnliga uppgiftslämnarna, som innehar anställning som tecknings- och slöjdlärarinna, undervisar i gossslöjd nämligen i trä-, järn-, metall- och pappslöjd. Uttalanden av andra personer. Beträffande konsten och skolan. I en intervju (Sv. Dagbl. 11/1 1935) yttrade adjunkten vid nya elementarskolan i Stockholm John Boman, att det verkligen är »på hög tid, att man nu realiserar maningen — släpp in konsthistorien i läroverken». Orsaken varför undervisning häri ännu ej

63 upptagits i någon klass eller någon ring i gymnasiet tror han bland annat vara bristande kunskaper hos vederbörande lärare. De i intervjun uttalade t a n k a r n a upptogos av skriftställaren Gotthard Johansson till behandling i en artikel benämnd »Konsten och skolan» (Sv. Dagbl. 13/1 1935). I denna påpekade han, a t t uppslaget är »värt den allra största uppmärksamhet». Visserligen har saken beaktats »men vad som inom skolan själv göres för skapandet av en konsthistorisk och estetisk allmänbildning är säkerligen ännu alldeles otillräckligt». Det väsentligaste för denna estetiska allmänbildning är »att lära eleverna a t t använda sina egna ögon, a t t lära dem se på konst, a t t förstå konst och känna för konst». »Men en förutsättning för meddelandet av en dylik estetisk fostran är a t t läraren själv äger icke blott konsthistoriska kunskaper utan även sinne för konst och god smak.» H a n ansåg, a t t den riktiga vägen »att genom skolans hjälp ge v å r t folk en bättre estetisk bildning är a t t ombilda den nuvarande teckningsundervisningen till vad man skulle kunna kalla konstuppfostran och smakbildning. H ä r finns redan inom skolans ram ett ämne, som r ä t t a n v ä n t skulle kunna bli ett medel till den allmänna estetiska fostran, varom här talats. U t a n tvivel ha dessa synpunkter skänkts ett visst beaktande i den plan för teckningsundervisningen, som fastställts i den n y a läroverksstadgan . M e n jag skulle misstänka, a t t det behövs ännu mera djupgående reformer. Framför allt böra dessa åsyfta teckningslärarnas utbildning. I allmänhet får m a n väl hos den, som väljer teckningslärarens yrke, förutsätta en viss estetisk begåvning, som ytterligare bör utvecklas genom hans utbildning. Men denna bör även läggas på en hög teoretisk nivå och k a n mycket väl förenas med akademiska studier i konsthistoria. P å det sättet skulle den konsthistoriska skolundervisning, som u t a n ringaste tvivel är ett stort önskemål, kunna komma in i sitt r ä t t a sammanhang som ett led i en allmän estetisk fostran .» »Mycket är a t t tillägga i denna fråga, som u t a n överdrift k a n kallas en verklig kulturfråga.» I den med anledning av denna artikel gjorda enquéten (Sv. Dagbl. 14/1 1935) yttrade sig professor H. Cornell, som menade, a t t »konsthistorien måste föras fram som ett historiskt ämne, icke blott i form av en fostran i smak och formkultur». Professor Gregor Paulsson framhöll: »Att konsthistorien på ett eller annat sätt kommer med i skolan är inte bara önskvärt u t a n helt enkelt angeläget .» »När jag talar om den roll konsthistorien spelar i vår vardagliga tillvaro, menar jag inte bara konst i inskränkt mening, målning och skulptur, u t a n även konstindustriens olika grenar.» Andre folkskolinspektören E. Stålfelt svarade: »Naturligtvis är det lika önskvärt att konsthistorien tillgodoses i skolorna som många andra ämnen».

»I den mån den kan inordnas under historien eller teckningen kan konsthistorieundervisningen komma med .» Konstnären Edv. Oilers yttrade, sedan han påpekat det låga timtalet för teckning på schemat, följande: »Teckningslärarna kunna heller inte utan vidare övertaga undervisningen i konsthistoria. Visserligen förekommer detta ämne på tekniska skolans schema, men från elementära kunskaper till förmåga att hålla roande föreläsningar i ämnet är steget långt. Det gäller ju ingenting mindre än att lära barnet förstå konst. Teckningslärarnas utbildning måste alltså fördjupas på denna punkt. Jag skulle vilja betona önskvärdheten därav, så mycket mer som i landsbygdens skolor teckningsläraren ofta är den ende, som har någon smakutbildning. Vad tjänar det för övrigt till att vi arbeta för att få konstindustrien på ett högt konstnärligt plan, när själva jordmånen, förutsättningarna för att förstå dess alster, saknas?» Intendenten S. Strömbom konstaterade, att »undervisning i konst är i princip godtagen i den nya läroverksstadgan». »Egentligen kräver denna passus i den nya läroverksstadgan även lärare, som ha full kompetens att undervisa i ämnet konst, som med andra ord ha god uppfattning och solida kunskaper i konsthistoria, helst akademiskt bestyrkta.» I en tidningsartikel (Sv. Dagbl. 15/1 1935) framhåller amanuensen Oscar Antonsson, på tal om konstpropagandan, att man även i fråga om konstuppfostran måste börja med ungdomen i skolåldern, och i anledning härav framför han kravet på reformering av teckningslärarnas utbildning. Vid en överläggning inom de sakkunniga yttrade Gotthard Johansson bland annat följande: »Jämte en estetisk fackutbildning kan man också tala om en estetisk folkbildning d. v. s. man måste skapa en bättre förståelse för konst och konsthantverk hos den breda publiken. Arbetet härpå skall taga sin början i skolorna. En av betingelserna härvidlag är, att teckningsundervisningen reformeras. Även teckningslärarens utbildning måste läggas på en annan bog än för närvarande. Den konstnärliga pedagogen, d. v. s. teckningsläraren, skall utbildas för sitt speciella fack liksom den konstnärlige yrkesmannen för sitt. En sådan pedagog skall vara utbildad för att undervisa icke blott i teckning utan även i slöjd.» I detta sammanhang må även erinras om de förut anförda uttalandena av amanuensen Gunne och professor Malmsten (sid. 53).

65 Kap. VIII. Behovet av lärare i teckning och i slöjd. I det stora flertalet av landets folkskolor och fortsättningsskolor meddelas undervisningen i teckning och i slöjd av vederbörande skolas lärare i övriga ämnen. Såsom redan i annat sammanhang framhållits (sid. 18 och 36) kan den utbildning dessa erhållit i teckning och slöjd på \grund av utbildningstidens knapphet ej vara särdeles omfattande, varför många av folkskolans lärare av egen drift söka förstärka och komplettera sin kompetens genom deltagande i förekommande fortbildningskurser. Det vore otvivelaktigt nyttigt om dylika kurser i teckning och i slöjd kunde anordnas i större omfattning och deltagandet i desamma underlättades mera än hittills har skett. Behovet av facklärare. På större orter, där skolförhållandena så medgiva, har man börjat anställa särskilda facklärare, som undervisa uteslutande i teckning eller i slöjd eller i båda dessa ämnen tillsamman. Under förutsättning att dessa facklärare ha ej endast facklig utan även pedagogisk kompetens, torde denna anordning vara till gagn för undervisningen i fråga. De skolor, som i första hand behöva särskilt utbildade lärare i teckning och i slöjd, äro för övrigt allmänna läroverk, seminarier, högre folkskolor, kommunala mellanskolor samt kommunala och enskilda flickskolor m. fl. Därjämte behövas lärare med liknande eventuellt mera omfattande utbildning vid lärlings- och yrkesskolor, folkhögskolor m. fl. samt i teckningvid vissa tekniska läroverk m. fl. läroanstalter. De sakkunniga vilja på det kraftigaste framhålla önskvärdheten av att undervisningen i teckning och även i slöjd vid de allmänna läroverken erhåller minst det timtal, som enligt riksdagens tidigare uttalande varit avsett. För att så skall kunna ske, är emellertid angeläget att tillgång på erforderliga lärarkrafter icke kommer att saknas. I och för vinnande av en konkret föreställning om ifrågavarande lärarbehov ha de sakkunniga med ledning av inom skolöverstyrelsen erhållna uppgifter för höstterminen 1936 och skolornas redogörelser för läsåret 1936/1937 beräknat det antal lärartimmar, som vid de allmänna läroverken m. fl. skolor då skulle hava förekommit i teckning samt i manlig och i kvinnlig slöjd, ifall de fastställda undervisningsplanerna då blivit tillämpade. De sålunda erhållna antalen veckotimmar i vartdera ämnet ha därefter sammanförts ortsvis, varpå det 5

66 behövliga antalet lärare med full tjänstgöring uträknats under antagande dels a t t tjänstgöringen vid olika skolor kunnat sammanföras till en tjänst och dels att, där så befunnits lämpligt, tjänstgöringen k u n n a t omfatta både teckning och slöjd. (Jfr bil. 5.) Enligt denna utredning skulle sålunda för ifrågavarande undervisning under nämnda år ha förefunnits behov av 82 lärare i enbart teckning och välskrivning, 46 lärare i enbart manlig slöjd, 54 i enbart kvinnlig slöjd, 108 i teckning och manlig slöjd, 145 i teckning och kvinnlig slöjd samt 134 i teckning jämte manlig och kvinnlig slöjd. D e n n a utredning kan naturligtvis icke anses fullt rättvisande, t y dels vore det väl icke alltid möjligt a t t ordna tjänstgöringen så, a t t timantalen i olika skolor kunde sammanföras i full utsträckning och dels hade väl icke alla lärare varit benägna att godtaga kombinationerna på angivet sätt. Med hänsyn härtill får man nog anse, a t t antalet heltidstjänster i verkligheten skulle blivit lägre, men å andra sidan skulle det behövliga antalet lärare av samma anledning blivit högre. Därtill kommer a t t i sammanställningen icke upptagits det svårberäkneliga behovet av lärare i teckning vid skolor för yrkesundervisning, folkskolor, fortsättningsskolor, folkhögskolor m. fl. A t t märka är även a t t behovet av lärare givetvis kommer a t t ökas genom skolväsendets fortsatta .utveckling exempelvis genom flickskolornas kommunalisering i Stockholm och på andra orter. I betraktande av allt detta torde man alltså kunna utgå ifrån att det enligt sammanställningen behövliga antalet lärare under de angivna förhållandena icke är för högt beräknat u t a n snarare för lågt. Den hittillsvarande produktionen av hithörande lärare. Den menittgen är nog ganska allmän a t t årliga antalet från teckningslärarseminariet utgångna är alldeles för stort, varför en reducering borde ske av det antal, som årligen nyintages. Med hänsyn härtill föreslog skolöverstyrelsens sakkunnige år 1922, a t t antalet årligen intagna i regel icke borde överstiga 10. Skolöverstyrelsen framförde i underdånig skrivelse den 20 december 1929 a t t ifrågavarande antal borde bestämmas till 15. A t t en begränsning av antalet elever varit väl behövlig framgår av bil. 4, som utvisar a t t ett stort antal utgångna icke blivit i tillfälle a t t ägna sig åt den verksamhet, utbildningen i första hand avsett a t t bereda för. Av de 143 som svarat ha nämligen endast 116 eller 80 % blivit huvudsakligen (eller uteslutande) teckningslärare. A t t av de utgångna många ej k u n n a t anträffas och a t t av de tillfrågade ett relativt stort antal ej lämnat något svar, torde i de flesta fall bero på a t t de ej inneha verksamhet som teckningslärare, varför procenten av anställda i förhållande till antalet utbildade i verkligheten torde vara väsentligt lägre (c:a 62 procent). E n annan omständighet, som tyder på överproduktion av teckningslärare, är a t t mårtga av de utexaminerade tidvis varit arbetslösa. Av de i

67 kolumn V I I upptagna äro de allra flesta nämligen teckningslärare. Några belysande exempel i detta avseende anföras av uppgiftslämnarna. E n av dem skriver, a t t han länge förgäves sökt erhålla lämplig plats och därför »helt övergått till stafflimåleri och därmed utökat den redan allt för stora skaran av målare». E n annan meddelar a t t h a n under ett helt läsår ej haft mera tjänstgöring än ett vikariat under 6 veckor med 24 veckotimmar. E n tredje omtalar, a t t han en termin endast haft 4 dagars anställning och tillfogar: »Efter lång skolutbildning med studentexamen samt &/% år vid H . K . S. med icke dåliga betyg, betyg från Stockholms högskola samt slöjdseminarium kan slutsumman icke sägas vara nöjaktig ur utkomstens synpunkt». Även om dessa pessimistiska uttalanden icke få anses utslagsgivande och den utsträckning av teckningsundervisningen, som väl torde kunna förväntas, snart skulle absorbera det nuvarande överskottet av teckningslärare, så synes uppenbart a t t m a n vid beredande av framtida utbildningsmöjligheter bör gå fram med försiktighet, så a t t de ogynnsamma förhållanden, som framgå av den gjorda utredningen, icke bliva bestående. Beträffande lärare i manlig slöjd kan man givetvis icke tala om någon överproduktion, alldenstund hittills knappast någonting blivit gjort för utbildning av dylika lärare utom för folkskolan. Såsom framgår av skolöverstyrelsens redogörelse (sid. 37) synes det tvärtom förhålla sig så att slöjdlärare med en för undervisning på de högre skolstadierna erforderlig pedagogisk kompetens knappast stått a t t erhålla. För undervisningen i kvinnlig slöjd är däremot tillgången på lärare relativt god och antalet utbildade regleras genom bestämmelser angående det antal elever, som årligen få intagas i de statsunderstödda handarbetsseminarierna. Behovet i medeltal per år. D å det nu gällt att taga ställning till frågan om det antal personer, som i medeltal för år bör utbildas för a t t tillgodose behovet av lärare i teckning och i manlig slöjd, ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen a t t beträffande teckningslärare det av skolöverstyrelsen tidigare beräknade antalet 15 även nu bör kunna anses lagom. Vad åter angår behovet av slöjdlärare med en för undervisning i de allmänna läroverken lämplig kompetens synes svårare a t t komma till någon bestämd uppfattning, enär detta blir i hög grad beroende av den utsträckning, i vilken statsmakterna bevilja medel till slöjdundervisningens införande. Under förutsättning a t t införandet sker successivt under exempelvis 10 år och med hänsyn till a t t åtskilliga slöjdlärare kunna tänkas ha förvärvat nödig kompetens på egen hand, förefaller sannolikt a t t behovet skulle kunna täckas genom utbildning av i medeltal 5 för år. Därtill skulle så komma ett antal teckningslärare, som för tjänster med kombinationen

68 teckning och manlig slöjd böra beredas möjlighet, att förvärva kompetens även i sistnämnda ämne, vilket antal torde böra begränsas till likaledes 5 för år. Givetvis böra teckningslärare även beredas tillfälle att komplettera för vinnande av kompetens att undervisa i kvinnlig slöjd. Med hänsyn till redan befintliga utbildningsanstalter torde även det antal, som här skulle komma ifråga, i medeltal för år böra begränsas till 5. Därest, som väl kan förväntas, lärare i slöjd skulle önska förvärva kompetens att undervisa i teckning, synes deras antal böra inräknas i det ovannämnda antalet årligen utbildade teckningslärare. De sakkunniga vilja alltså i det följande utgå ifrån att de erforderliga utbildningsanstalterna böra beräknas för årlig utbildning av 15 teckningslärare, 5 slöjdlärare och därutöver bereda möjlighet för teckningslärare att komplettera 5 i manlig och 5 i kvinnlig slöjd.

69 Kap. IX. Allmänna synpunkter rörande utbildningen av lärare i teckning och välskrivning. Lika eller differentierad utbildning för olika skolformer. För närvarande gäller den bestämmelsen, att en genomgången treårig kurs vid teckningslärarseminariet, bortsett från en avsedd men icke ännu upprättad provkurs, berättigar till anställning vid samtliga skolor. Jämte denna treåriga s. k. högre utbildningskurs finnes en lägre tvåårig kurs, som medfört kompetens till anställning vid lägre läroverk. Såsom redan omnämnts kan emellertid denna lägre kurs anses ej mera existera, enär efter år 1899 ingen genomgått densamma. Både skolöverstyrelsens sakkunniga 1919 och dess sakkunnige 1922 borfsågo också från den lägre kursen och föreslogo en enda utbildningskurs, motsvarande den högre kursen. Härtill anslöt sig skolöverstyrelsen i sin underdåniga hemställan år 1929 under framhållande att den lägre tvååriga kursen icke längre motsvarar något verkligt behov, varför den borde bortfalla (sid. 53). De nuvarande sakkunniga ansluta sig till denna uppfattning. Vid de lägre skolformerna såsom vissa real- och samskolor samt kommunala mellanskolor är timtalet ofta icke tillräckligt för ordinarie tjänst. Dit söka sig därför oftast yngre lärare, som till en början kunna nöja sig med den lägre inkomsten, och det måste givetvis vara en fördel att dessa lärare äga sådan kompetens, att de efter någon tids erfarenhet kunna vinna befordran till högre skolor. Även med hänsyn till att antalet teckningslärartjänster är ganska begränsat och det antal lärare, som alltså kommer ifråga, är relativt ringa, synes mest lämpligt att utbildningen göres lika för samtliga teckningslärare. Och denna utbildning bör givetvis vara så beskaffad, att den motsvarar behovet vid undervisningen i våra högre allmänna läroverk och vid folkskoleseminarierna. Den torde nämligen då i stort sett bliva tillfredsställande även för andra läroanstalter. Enligt den sålunda angivna uppfattningen synes utbildningen böra omfatta följande: Undervisningsämnen. Teckning och målning m. m. Med hänsyn till ovan avsedda undervisningsuppgifter bör teckningsläraren behärska samtliga de arter av tecknings-, målnings- och formövningar, som nu förekomma eller med ämnets

70 stigande utveckling kunna tänkas komma att finnas i landets skolor allt från hembygdsundervisningens arbetsövningar och folkskolans kursplaner i teckning upp genom realskolans och gymnasiets kurser tillräckliga även för den student, som ämnar utbilda sig inom något tekniskt fack. Och teckningsläraren bör givetvis ha genomgått betydligt mera än vad dessa kurser innehålla. Hans färg- och formsinne bör vara högt utvecklat, och han bör ha erhållit en omfattande smakskolning. För den skull bör i teckningslärarens utbildning redan på ett tidigt stadium ingå utförandet av skisser och kompositioner till konstindustriella föremål samt i samband därmed dessa ägnas ingående kritik och formanalys. Konsthistoria m. m. Den allt kraftigare framförda fordran på a t t teckningsundervisningen skall avse lärjungarnas fostran i konstkultur gör det nödvändigt, a t t vid teckningslärarens utbildning detta k r a v beaktas mer än hittills varit fallet. Studierna i de bildande konsternas historia böra därför vara mera djupgående än nu. Härvid bör även svensk forntidsarkeologi, folkloristik samt fornminnes- och hembygdsvård komma i betraktande. Välskrivning. Sedan gammalt ha eleverna vid teckningslärarseminariet utbildats för a t t kunna meddela undervisning i välskrivning. Skäl torde ej finnas a t t frångå denna anordning. Välskrivning och teckning höra nära samman, och det synes därför lämpligt a t t teckningsläraren erhåller sådan utbildning a t t han kan undervisa även i förstnämnda ämne. D e klagomål, som särskilt i vår tid framförts i fråga om bristen på vårdad handstil, föranleda att teckningslärarens utbildning även till lärare i välskrivningbör mera beaktas. Konsttekniskt arbete. De uttalanden, som gjorts av några från teckningslärarseminariet under åren 1927—1936 utgångna (sid. 60), bekräfta i stort sett, att den konsthantverkliga utbildningen varit av värde, icke blott så a t t teckningslärare härigenom k u n n a t skaffa sig en välbehövlig extra förtjänst, u t a n a t t den varit till direkt n y t t a vid undervisningen både i allmänbildande skolor och i yrkesskolor. Vad de förstnämnda skolorna beträffar meddela ett par av uppgiftslämnarna a t t konsthantverkligt arbete förekommit i den praktiska och frivilliga teckningen. Även inom andra områden av teckningsundervisningen finnas tillfällen för läraren a t t använda sitt konsthantverkliga kunnande. Låt vara a t t föremål kanske icke utföras, så göras dock små kompositioner, varvid läraren får ge förklaringar över material, tillverkningssätt m. m. Vid utförandet av kulisser och andra teaterdekorationer för lärjungeföreningarna får teckningsläraren vara rådgivare. Vid gemensamma besök å kulturhistoriska museer och konst-

71 slöjdsmuseer, å heminrednings- och konsthantverksutställningar får han vara vägledare. Han bör kunna fylla en viktig mission vid sådana vandringsutställningar av modern konstindustri som de, svenska slöjdföreningen nyligen startat. Det har påpekats att lärjungarna icke blott skola få intresse för den fria konsten utan också komma närmare den tillämpade konsten, d. v. s. konsthantverket och konstindustrien. Även i ett annat avseende kan teckningslärarens konsthantverkliga bildning vara till gagn, nämligen då det gäller att lämna konsttekniskt begåvade lärjungar upplysningar i fråga om valet av levnadsbana. I skolöverstyrelsens underdåniga hemställan den 21 mars 1936 framhålles lämpligheten av att vissa delar av den fackliga undervisningen i skolor för yrkesundervisning meddelas av teckningslärare. Detta gäller naturligtvis främst skolor med kurser i konsttekniska ämnen. Här föreligger då ett oavvisligt behov för läraren att ha tillägnat sig kunskaper och färdigheter av konsthantverklig art. Flera av uppgiftslämnarna (sid. 61) betona också den synnerligen stora betydelse insikter häri ha för dessa lärare. Med tanke på det inflytande teckningslärarna kunna få på utbildningen vid yrkesskolor och liknande undervisningsanstalter ligger det vikt uppå att deras konsthantverkliga skolning ej försummas. För att teckningsläraren skall kunna motsvara de önskemål eller krav, som ställas på hans konsthantverkliga utbildning, måste denna utbildning ske på en bredare bas än tillförne. Tidigare har framhållits (sid. 34), att utbildningen hittills i regel inskränkt sig till deltagande i ett enda fack för var och en av teckningslärarkandidaterna. I fortsättningen torde det därför bli nödvändigt, att kandidaten erhåller undervisning i åtminstone de fack, vari utbildning kan vara av betydelse för hans verksamhet som lärare. Härvid torde ett eller annat fack kunna utgöra hans huvudfack. Enär teckningslärarkandidaten i regel saknar yrkesutbildning, torde hans arbete i verkstäderna komma att bli av mer elementär art, möjligen med fördjupat verkstads- och kompositionsarbete i hans huvudfack. I andra fack torde han få nöja sig med sådana tillämpningar (kompositioner och skisser på egen hand), vars utförande icke fordrar djupare kännedom om material och teknik än den, han vid studier av till facket hörande föremål och vid besök i verkstaden förvärvat. Det konsttekniska arbetet förlägges huvudsakligen till fjärde årskursen. Studier samt enkla kompositioner och skisser på egen hand enligt av lärarna givna uppgifter, eventuellt med besök i konstfackskolans verkstäder, böra dock kunna övas redan från och med första årskursens andra termin under den för ämnet teckning anslagna tiden. Även torde en del av tiden för fria studier kunna användas härtill. Fysiologi. Det säger sig självt att en lärare av det slag varom här är fråga bör någorlunda känna till de mänskliga instrument, som komma till

användning vid teckning och i välskrivning. Undervisningen härom bör åskådliggöras genom undersökningar och experiment. Psykologi. Undervisningen i detta ämne bör omfatta allmän psykologi, särskilt med hänsyn till barn och ungdom i skolåldern, ävensom psykologi rörande seende och konstuppfattning, sinnesretning och förnimmelseintensitet, rumsuppfattning, uppmärksamhet och iakttagelseförmåga, minne och fantasi, minnes- och föreställningstyper, om tanke- samt känslo- och viljelivet m. m. Ett allt för långt gående teoretiserande bör undvikas, och i stället bör undervisningen inriktas på psykologiens omedelbara praktiska värde för teckningslärarens undervisningsuppgifter samt åskådliggöras genom experiment. Pedagogik. Liksom andra lärare bör teckningsläraren vara insatt i psykologisk och experimentell pedagogik samt orienterad i pedagogikens historia. Av särskild vikt är att han känner till de praktiska och konstnärliga strävandena i undervisningen samt har någon insikt i analyserandet av olika begåvningar, speciellt den konstnärliga, med anknytning till estetiska spörsmål. Hygien. Även torde i undervisningen böra ingå en kurs i allmän hygien. Talteknik. Teckningsläraren behöver i stor utsträckning använda talet till hjälp vid sin undervisning, detta både i ritsalen och eljest vid förevisningar och demonstrationer. Med hänsyn härtill bör han lika väl som andra lärare hava genomgått en kurs i modersmålets muntliga behandling och i talteknik. Metodik. Det är givetvis av stor vikt, att den blivande teckningsläraren göres väl förtrogen med sättet att undervisa. Han bör alltså erhålla god vägledning i den metodiska behandlingen av undervisningsämnena, avpassad efter olika skolformer. I hans utbildning bör även ingå studiet av kursplaner för olika skolor, modeller och föremålsserier, den viktigaste inoch utländska litteraturen, teckningssalars inredning, korta översikter av de olika ämnenas undervisningshistoria och i sammanhang härmed mera betydelsefulla välskrivnings- och teckningspedagogers insatser, författningar rörande undervisningen m. m. Även konsthistoria bör bliva föremål för metodisk behandling. Härvid bör konstkulturen över huvud beaktas, alltså icke blott den fria konsten utan också konsthantverket och konstindustrien. Av vikt är att konstkulturens plats och dess metodiska behandling i teckningsundervisningen klargöres. Övningar i konstbetraktande och i visning av konst- och kulturhi-

storiska museer samt av utställningar av fri och tillämpad konst böra äga rum. I sammanhang härmed bör teckningslärareleven erhålla en elementär kunskap i utställningsteknik. Metodikundervisningen i de olika ämnena bör delvis anordnas som seminarieövningar, varvid eleverna få till uppgift att kortfattat referera ett tryckt arbete, föredraga en kortare redogörelse eUer kortare uppsats över någon fråga tillhörande ämnesområdet e. d., eventuellt med diskussion. I konsthistoria kan seminariearbetet dessutom utgöras av kortare föredrag, exempelvis i samband med stilhistorisk teckning, analysering av ett konstverk, demonstration av en utställning m. m. Prövning. För erhållande av betyg i de olika undervisningsämnena bör fordras, att den studerande vid vederbörlig prövning visar sig hava inhämtat de kunskaper och färdigheter, som ifrågavarande undervisning avser att bibringa. Praktisk-pedagogisk utbildning. Praktisk lärarutbildning i nuvarande teckningslärarseminariet. Såsom tidigare berörts (sid. 34) sker den praktiska lärarutbildningen vid en inom seminariet upprättad övningsskola samt genom hospitering vid några av stadens folkskolor. Denna övningsskola rekryteras på frivillighetens väg och kan på grund av dess stora olikhet med en skola i vanlig mening icke sägas utgöra något tillfredsställande organ för teckningslärarelevens praktiska utbildning. I jämförelse med realskolan, vilken övningsskolan närmast skulle motsvara, ligger olikheten bland annat i lärjungematerialet, i klassernas storlek och över huvud i undervisningens anordnande. Undervisning på gymnasiestadiet saknas. Bekantskap med de vanligen förekommande skolformerna erhålles endast i ytterst ringa grad genom hospiteringen vid folkskolorna. Uttalanden rörande den praktiska lärarutbildningen. Teckningslärarnas riksförbund anhöll i en till skolöverstyrelsen riktad skrivelse i november 1914 att skolöverstyrelsen ville taga frågan om provkurs för teckningslärare under omprövning. Samtidigt föreslog förbundet att en sådan provkurs skulle förläggas till allmänt läroverk och sättas i intimt samband med provårsinstitutionen för blivande ämneslärare samt att den borde omfatta en termin. Rektor Thorén, som anmodats yttra sig om förslaget i fråga, uttalade i skrivelse av den 7 oktober 1916 som sin mening att, med bibehållande av övningsskolan, provkursen borde omfatta lämplig del av teckningslärarkandidaternas tredje och sista studieår och innefatta »fullgöran-

det av vissa hospiteringar utom teckningslärarseminariet, åhörandet av vissa föreläsningar och avläggandet av vissa uppsatsprov». I underdånig skrivelse den 20 december 1929 föreslog skolöverstyrelsen inrättande av en provkurs för teckningslärare, som skulle omfatta dels fullgörande av viss auskultation och viss undervisning, dels åhörande av vissa föreläsningar och sträcka sig under en, helst två terminer. Övningsskola eller provkurs. Frågan om den praktiska lärarutbildningen bör ske i en särskild vid seminariet inrättad övningsskola eller under en provkurs i härför lämpliga skolor torde icke kunna besvaras mer än på ett sätt. Särskilt ur en synpunkt, den disciplinära, torde det få anses angeläget att ifrågavarande utbildning sker vid skolor i vanlig mening, där även den förberedande praktiska lärarutbildningen bör äga rum. Enskilt arbete. Vid sidan av de ordinarie kurserna bör teckningslärarelev exempelvis i de två högsta årskurserna tillhållas att utföra ett eller annat arbete på i stort sett egen hand. Sådant enskilt arbete är ägnat att befrämja elevens självverksamhet samt utveckla hans förmåga att planlägga och bedriva ett arbete under utnyttjande av de källor, som stå honom till buds, såsom bibliotek, museer o. d.

75 Kap. X. Teckningslärarutbildningens förläggning. Nuvarande förläggning. D e t torde kunna ifrågasättas, om utbildningen av teckningslärare fortfarande bör förläggas till högre konstindustriella skolan respektive den läroanstalt, som kommer a t t ersätta denna. D e erfarenheter, som gjorts särskilt under de senaste årtiondena om teckningslärarseminariets förläggning till högre konstindustriella skolan, äro icke i allo tillfredsställande. Visserligen har det, ekonomiskt sett, varit en fördel, a t t lokaler och lärarkrafter i viss utsträckning varit gemensamma, men å andra sidan har teckningslärarseminariet i allt för hög grad blivit beroende av de konsthantverkliga fackavdelningarna vid skolan. F a s t ä n teckningslärarseminariet liksom andra av skolans avdelningar haft sin egen föreståndare, har nämligen, på grund av dennes ofria ställning, teckningslärarnas speciella utbildningsbehov icke blivit tillräckligt beaktade. Fristående eller förenad. Även vid teckningslärarseminariets sammankoppling med vilken annan läroanstalt som helst skulle liknande ölägenheter kunna framträda. Med hänsyn härtill kunde anses önskvärt a t t anstalten för utbildning av teckningslärare gjordes fristående. Ekonomiska och andra praktiska skäl tala dock för en anknytning till andra läroanstalter. I n n a n man går närmare in på frågan härom torde vara lämpligt att kasta en återblick p å förhållandena i utlandet. (Kap. VI.) Förläggningen i utlandet. I Tyskland kan utbildning visserligen ske vid en särskild utbildningsanstalt, såsom den fristående statliga högskolan för konstuppfostran i Berlin eller vid den statliga akademien för konstyrken i Dresden, men i stor utsträckning förlägga de blivande teckningslärarna sina studier till olika utbildningsanstalter, främst då konstakademier och tekniska högskolor. I Österrike få de blivande teckningslärarna sin huvudsakliga utbildning vid konstakademien i Wien. Kompletterande studier bedrivas vid universitetet och tekniska högskolan. D ä r liksom i Tyskland sker utbildningen i stort sett genom fria studier och kontrolleras genom officiella prov. I Tjeckoslovakien är utbildningen förlagd till tekniska högskolans i Prag arkitekturklass med undantag för ämnena pedagogik, filosofi och metodik, vilka läsas vid universitetet.

76 I Schweiz är den mest omfattande utbildningsanstalten förlagd till Basel, där ett seminarium för utbildning av tecknings-, skriv- och slöjdlärare är förenat med allmänna yrkesskolan, som ju också har konstyrkesavdelningar. Utbildningen i tecknings- och målningsämnen sker i skolans allmänna avdelningar och i slöjd i skolans verkstäder, under det a t t den pedagogiska och metodiska utbildningen är förlagd till lärarseminariet i staden. Även till universitetet där är någon utbildning förlagd. I Ungern är teckningslärarutbildningen helt förlagd till lands-högskolan för bildande konst i Budapest. I England finnes ingen särskild anstalt för utbildning av teckningslärare, men den erforderliga fackutbildningen k a n förvärvas vid ett flertal läroanstalter delvis av högskolekaraktär, och den praktisk-pedagogiska utbildningen erhålles vid ett antal härför auktoriserade konstskolor. I Danmark och Norge sker utbildningen på så sätt a t t personer, som avlagt folkskollärarexamen, få genomgå en eller a n n a n kompletterande kurs. D e t uppgives a t t m a n i Norge fattat beslut om u p p r ä t t a n d e av en särskild läroanstalt för lärare i slöjd och teckning. I Finland är utbildningen förlagd till en avdelning av centralskolan för konstflit i Hälsingfors. Anordningen där är alltså i viss m å n lika den nuvarande i Sverige. Olika alternativ rörande teckningslärarutbildningens förläggning i Sverige. I betraktande av teckningsundervisningens stora betydelse och de krav, som med hänsyn härtill böra ställas på teckningslärarutbildningen, k a n väl synas önskligt a t t utbildningen liksom i Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakien och Ungern m. fl. länder helt eller delvis kunde förläggas till läroanstalter av högskolekaraktär. Vid universiteten och liknande högskolor i vårt land förekomma sådana ämnen som fysiologi, psykologi, pedagogik och konsthistoria, vilka ämnen också böra ingå i teckningslärarens utbildning. För denna utbildning måste emellertid ämnena tillrättaläggas på det speciella sätt, a t t de tjäna utbildningens syften. D e t torde knappast vara a t t förvänta a t t nyssnämnda läroanstalter skulle vilja omlägga sin undervisning så, a t t den tillgodoser teckningslärarnas behov. Och för undervisning i övriga för teckningslärarutbildningen erforderliga ämnen torde förutsättningar saknas.

77 Vid de tekniska högskolorna förekommande ämnen eller ämnesdelar ha endast i få fall något samband med de ämnen, som böra ingå i teckningslärarens utbildning. Möjligen kan man peka på ritteknik och beskrivande geometri och på ämnesdelar inom avdelningen för arkitektur. Någon tanke på att förlägga teckningslärarutbildningen till nu nämnda läroanstalter synes icke hava framkommit och torde ej heller nu böra upptagas. Däremot torde en förläggning till konsthögskolan väl kunna komma i fråga. Såsom i det föregående omnämnts var utbildningen av teckningslärare före år 1879 förlagd till konstakademien. Vid allmänna svenska teckningslärarmötet i Stockholm år 1904 framfördes förslag om ett års konststudier vid konstakademien utöver utbildningen vid tekniska skolan. Vid andra teckningslärarmöten har påyrkats mera estetisk skolning och ett djupare inträngande i konstkulturen över huvud. I sin underdåniga inlaga år 1931 framförde amanuensen Gunne tanken på en sammanslagning av konsthögskolan och högre konstindustriella skolan och uttalade därvid den åsikten, att blivande teckningslärare härigenom skulle erhålla en gedignare konstnärlig undervisning. Även svenska slöjdföreningen har i sin underdåniga skrivelse år 1933 antytt att teckningslärarutbildningen möjligen borde förläggas till konsthögskolan. Givetvis är det av stor betydelse, att den blivande teckningsläraren får en konstnärligt lagd utbildning, men frågan är om icke hans kommande lärargärning bör träda i förgrunden, åtminstone vad angår teckningsläraren i gemen vid våra allmänbildande skolor. Anordningen med fria studier i konsthögskolans tecknings-, målnings- och bildhuggarskolor kan vara lämplig för en konstnär, som söker finna sig själv och sitt rätta uttrycksmedel, men en blivande teckningslärare bör åtminstone under större delen av utbildningstiden erhålla en metodiskt lagd undervisning, vilken i stort sett kan bli förebildlig för hans kommande undervisning i skolorna. Erfarenheten har visat att teckningsläraren, särskilt i början av sin verksamhet som lärare, undervisar i stort sett så, som han själv blivit undervisad. Det vore därför föga lämpligt att undandraga honom stödet av en metodiskt lagd undervisning. I fråga om de olika ämnen, som förekomma vid konsthögskolan, torde nog åtskilliga kunna vara till nytta för den blivande teckningsläraren. Många för teckningslärarens speciella utbildning behövliga ämnen saknas emellertid. Även om, såsom de sakkunniga i annat sammanhang förordat, den för inträde i konsthögskolan förberedande undervisningen förlades till den föreslagna konstfackskolan, skulle en särskild avdelning för teckningslärarna med egna ämnen, lärarkrafter och utrustning bliva nödvändig. För en sådan avdelning kan enligt företagen undersökning icke beredas utrymme inom konsthögskolans nuvarande lokaler.

78 Till följd av allt detta skulle en förläggning till konsthögskolan kräva så betydande utgifter, a t t ett förslag i sådan riktning sannolikt icke skulle underlätta den väl behövliga reformen i utbildningen av teckningslärare. Såväl 1907 års tekniska kommitté som skolöverstyrelsens sakkunniga år 1919 och 1922 ha föreslagit utbildningens kvarblivande vid tekniska skolan. Och de i det föregående omnämnda uppgiftslämnarna, som framhållit den konsthantverkliga utbildningens värde för teckningslärare, ha tydligen ansett a t t utbildningen fortfarande skulle ske vid en konsthantverklig skola. I sitt redan avgivna betänkande med förslag rörande omorganisation av vissa delar av tekniska skolan i Stockholm ha de sakkunniga förordat upprättandet av en konstfackskola med en ett-årig lägre kurs samt en tvåårig högre kurs och därutöver vissa påbyggnadskurser. Förutom ett antal fackavdelningar skulle finnas en allmän avdelning. I anslutning härtill framhålla de sakkunniga a t t de visserligen icke ännu ägnat frågan om utbildning av teckningslärare någon mera ingående behandling men a t t »det synes uppenbart, a t t för blivande teckningslärare en r ä t t grundlig konstnärlig utbildning och tämligen brett lagd orientering på det konsttekniska området är behövlig samt a t t sådan utbildning skulle i väsentlig grad kunna meddelas i en allmänt lagd avdelning i konstfackskolan» (1938: 8, sid. 57). Vid fortsatt övervägande ha de sakkunniga blivit styrkta i den uppfattningen a t t teckningslärarutbildningen bör anknytas till konstfackskolan. Konstfackskolans undervisning i teckning och målning bör till stor del bedrivas systematiskt, så som i de allmänna skolorna, och kan därigenom bliva en god förebild för de blivande teckningslärarna. Flertalet av konstfackskolans föreläsningar exempelvis i form- och färglära, yrkesorientering, materiallära, konsthistoria, heraldik, bostaden m. m. passa synnerligen väl även för dem. Detsamma gäller om förekommande extra föreläsningar i olika ämnen såsom samhällslära o. d. Alldeles särskilt framträda kombinationens fördelar i fråga om undervisningen i konsttekniskt arbete. Konstfackskolans omfattande bibliotek och olika slag av undervisningsmateriel kunna också vara av stort värde för teckningslärarutbildningen. E h u r u på detta sätt en i stort sett tillfredsställande utbildning väl skulle kunna beredas, anse de sakkunniga dock önskvärt, a t t de blivande teckningslärarna på ett mera direkt sätt bringas i kontakt med den fria konsten. För den skull vilja de sakkunniga förorda, a t t en viss del av undervisningen förlägges till konsthögskolan. Enligt vad de sakkunniga inh ä m t a t , skulle detta kunna ske på så sätt, a t t de blivande teckningslärarna under den tid av tredje studieåret, då undervisning i teckning, mål-

79 ning och skulptur pågår vid konsthögskolan, skulle kunna få begagna sig av denna undervisning. Vad angår den praktisk-pedagogiska utbildningen synes denna bäst kunna beredas genom auskultationer och övningslektioner vid befintliga läroanstalter. Om det av 1936 års lärarutbildningssakkunniga avsedda pedagogiska institutet kommer till stånd, torde härför nödiga anordningar komma a t t beredas genom detta. Och de för den allmänna lärarutbildningen anordnade kurserna i psykologi, pedagogik, talteknik och hygien torde även k u n n a anlitas av de blivande teckningslärarna. Utbildningsanstaltens ledning och benämning. För ett lämpligt samordnande av dessa olika möjligheter ävensom för ledningen av teckningslärarutbildningen i övrigt måste givetvis finnas en föreståndare med sådan ställning och befogenhet, a t t han kan föra de olika delarna av utbildningen till ett enhetligt och lämpligt mål. M e d tanke på detta mål och på den ifrågavarande utbildningsanstaltens särskilda beskaffenhet kan vara lämpligt a t t den erhåller en särskild benämning. De sakkunniga anse den av teckningslärarmötet i Göteborg föreslagna benämningen »teckningslärarinstitutet» acceptabel. Till frågan om läroanstaltens organisation vilja de sakkunniga återkomma längre fram. (Kap. XVIII.)

80 Kap. XI. Inträdesfordringar samt utbildningstidens längd och fördelning. Nuvarande ordning och tidigare förslag. Enligt redogörelsen i kap. V kräves för inträde i det nuvarande teckningslärarseminariet dels erforderlig skicklighet i teckning och målning m. m. dels viss allmänbildning motsvarande vad som fordras i realexamen eller för normalskolekompetens, och undervisningen är så ordnad att elev skall kunna på tre år genomgå fullständig kurs. Av skolöverstyrelsen år 1919 tillkallade sakkunniga föreslogo, utan ändring av inträdesfordringarna, att teckningslärarseminariet skulle omfatta en ett-årig förberedande kurs samt en två-årig kurs förlagd till den samtidigt föreslagna konsthantverksskolan. Till komplettering av lärarutbildningen skulle anordnas en provkurs, vilken ansågs utan svårighet kunna inrymmas i den tre-åriga utbildningstiden särskilt under sista året. I åtskilliga här förut berörda uttalanden har framhållits att teckningslärarutbildningen skulle läggas på en högre nivå än hittills. Enligt den å sid. 55 återgivna resolutionen från allmänna svenska teckningslärarmötet i Göteborg skulle förbildningen höjas till att omfatta partiell studentexamen med godkända betyg i läsämnena modersmålet, historia, matematik, ettdera av språken tyska, engelska eller franska samt minst betyget AB i teckning å reallinjen. Utbildningstiden skulle omfatta fyra år. De sakkunnigas förslag. Utbildningstidens längd och fördelning. Vad angår utbildningstidens längd ha de sakkunniga redan förut kommit till den uppfattningen att denna bör utsträckas till fyra år och att, liksom i konstfackskolan, året bör omfatta 40 veckor inklusive lovdagar eller 38 arbetsveckor med vardera 40 veckotimmar. Det första arbetsåret bör, liksom i konstfackskolan, vara allmänt förberedande, och under detta år böra även förekomma något antal auskultationer och undervisningsövningar. Vid fall av behov bör kunna medgivas att de förberedande studierna utsträckas över mer än ett dock högst två år. Endast de, som visa tillräcklig begåvning och lämplighet för teckningslärarkallet, böra få fortsätta den avsedda lärarutbildningen. Andra och tredje året bör ägnas åt fackutbildning, dock så att även under tredje året en del auskultationer och undervisningsövningar böra före-

81 komma. Under tredje året skulle så som här förut angivits (sid. 78) någon del av studierna förläggas till konsthögskolan. Den, som tilläventyrs icke tillägnat sig undervisningen i erforderlig grad eller visar sig olämplig för teckningslärarkallet, må icke erhålla uppflyttning till fjärde årskursen, vilken bör vara särskilt inriktad på den pedagogiska utbildningen. Under detta år böra även förekomma vissa konsttekniska studier. Inträdesfordringar. 1936 års lärarutbildningssakkunniga ha vid överläggning härom framhållit att inträdesfordringarna till första årskursen lämpligen borde vara desamma som till motsvarande årskurs av konstfackskolans allmänna avdelning, dock helst avlagd realexamen, och till 4:de årskursen, som motsvarar konstfackskolans påbyggnadskurs, studentkunskaper i ämnena modersmålet, ett främmande levande språk och historia. Denna fordran borde sålunda ej omfatta matematik, och ej heller borde krävas kvalificerat betyg i teckning å reallinjen. Sistnämnda fordringar skulle nämligen enligt deras mening komma att utgöra hinder för eljest väl kvalificerade sökande från latingymnasiet och från flickskolorna. I betraktande av teckningsundervisningens stora betydelse och de krav, som med hänsyn härtill böra ställas på teckningsläraren bland annat vid undervisningen i realgymnasiet, synes emellertid väl motiverat att för utbildningen fordras förkunskaper i huvudsak enligt teckningslärarnas riksförbunds förenämnda resolution (sid. 55). Men teckningsläraren bör icke allenast vara teoretiskt bildad, han bör också äga god förståelse för det praktiska livet och för den skull på ett tidigt stadium hava gjort bekantskap med detta. Åtskilliga av de personer, med vilka de sakkunniga haft överläggningar, ha kraftigt framhållit önskvärdheten av att den, som söker konstteknisk utbildning, under icke allt för kort tid deltagit i praktiskt arbete av lämplig art. Även om kraven i berörda avseende ej böra ställas så högt på den blivande teckningsläraren, så finna de sakkunniga dock önskligt att för tillträde till teckningslärarutbildningen, liksom för inträde i konstfackskolans allmänna avdelning, fordras att under minst två månader hava deltagit i praktiskt arbete av lämplig art. Beträffande åldern för inträdet synes icke hava framkommit något förslag. I det nuvarande teckningslärarseminariet har inträdesåldern växlat mellan 18 och 25 år (jfr sid. 33). Lämpligt torde vara att, liksom vid folkskoleseminariernas fyraåriga linje, inträdesåldern bestämmes till lägst 16 högst 25 år. 6

82 Det säger sig självt a t t för inträde jämväl bör fordras a t t den sökande, på sätt som eljest för tillträde till lärarbanan erfordras, styrker sig vara frisk och även i övrigt lämplig för den avsedda utbildningen och för lärarkallet. Övergång från konsthögskolan. D å det väl kan tänkas a t t studerande vid konsthögskolan skulle vilja övergå till teckningslärarbanan, anse de sakkunniga a t t möjlighet härför bör beredas på så sätt a t t den, som under minst tre år studerat vid konsthögskolan, må kunna vinna inträde i teckningslärarinstitutets fjärde årskurs, om han styrker sig äga vissa erforderliga kunskaper och färdigheter förutom dem, som förvärvats i konsthögskolan, ävensom fallenhet för teckningslärarkallet. Inträde för folkskollärare och slöjdlärare. Även synes önskligt att den, som avlagt folkskollärarexamen eller utbildats till slöjdlärare, bör under vissa förutsättningar kunna vinna inträde i teckningslärarinstitutets andra årskurs. Undantag. Slutligen må erinras a t t här som för inträde i konstfackskolans olika avdelningar undantag må kunna medgivas för sökande, som visar sig äga särskilt framträdande begåvning och fallenhet för studierna vid institutet och för teckningslärarkallet.

83 Kap. XII. De sakkunnigas förslag till plan för utbildning av teckningslärare. Med ledning av i det föregående angivna synpunkter och uttalanden ha de sakkunniga alltså funnit sig böra föreslå, a t t det nuvarande teckningslärarseminariet ersattes med ett institut för utbildning av teckningslärare, teckningslärarinstitutet, anknutet till den i annat sammanhang föreslagna konstfackskolan och att för detta bör kunna tillämpas följande Förslag till undervisningsplaner. Allmänna grunder. Utbildningen vid teckningslärarinstitutet omfattar en lärotid av fyra år, vartdera året med en lärotid av 280 dagar eller efter avdrag av lovdagar 38 veckor. Arbetsåret är uppdelat i t v å lika långa terminer om 19 veckor, och antalet undervisningstimmar i veckan är 40. Inträdesfordringar. 1. För inträde i institutets första årskurs fordras: a) a t t hava u p p n å t t en ålder av 16 men ej 26 år, b) att den sökande genom vederbörligt intyg styrker sig vara frisk och även i övrigt lämplig för den avsedda utbildningen respektive lärarkallet, c) kunskaper och färdigheter i ämnena modersmålet, ett främmande levande språk, historia med samhällslära samt matematik, allt i den omfattning, som vitsordas genom godkända betyg över undergången studentexamen, d) kunskaper och färdigheter i teckning enligt fordringarna för betyget Med beröm godkänd i studentexamen på reallinjen, e) vårdad handstil samt f) att under minst t v å månader hava deltagit i yrkesmässigt arbete av lämplig art. 2. För uppflyttning till institutets andra årskurs fordras, förutom godkänt betyg i första årskursens ämnen eller motsvarande kunskaper och färdigheter, a t t vid den till första årskursen förlagda förberedande praktiska lärarutbildningen hava visat sig äga fallenhet för lärarkallet.

3. För uppflyttning till institutets fjärde årskurs fordras, förutom godkänt betyg i tredje årskursens ämnen, att vid den till tredje årskursen förlagda förberedande praktiska lärarutbildningen hava visat sig äga fallenhet för teckningslärarkallet. 4. Den som under minst tre år studerat vid konsthögskolan må vinna inträde i institutets fjärde årskurs, om han dels fyller fordringarna enligt punkterna 1 b), c) och e) här ovan och dels styrker sig äga kunskaper och färdigheter i linearritning, textning, grafisk konst och konsthistoria samt för elev från målarskolorna i modellering och för elev från skulpturskolan i fri målning, aUt i den omfattning, som inom institutet fordras för uppflyttning i fjärde årskursen, ävensom att vid den till institutet förlagda förberedande praktiska lärarutbildningen hava visat sig äga fallenhet för teckningslärarkallet. 5. Den som avlagt folkskollärarexamen må vinna inträde i institutets andra årskurs, om han fyller de ovan under punkt 1 b) angivna fordringarna samt visat sig äga fallenhet för teckningslärarkallet. 6. Den som avlagt slöjdlärarexamen må vinna inträde i institutets andra årskurs, om han fyller de ovan under punkt 1 b), c) och e) angivna fordringarna samt visat sig äga fallenhet för teckningslärarkallet. 7. I fråga om åldern gäller att sökande till annan årskurs än den första må hava lägst eller högst den ålder han skulle hava uppnått, ifall han i vanlig ordning vunnit inträde i och genomgått institutets föregående årskurser. 8. I fråga om här angivna inträdes- och uppflyttningsfordringar må institutets styrelse kunna medgiva undantag beträffande sökande, som visat sig äga särskilt framträdande begåvning och fallenhet för studierna vid institutet och för teckningslärarkallet. Angående sökande från konsthögskolan eller den som avlagt folkskollärarexamen eller slöjdlärarexamen eller annan sökande till andra årskursen må dessutom en ådagalagd betydlig överlägsenhet i huvudämne kunna kompensera en underlägsenhet i biämne.

85 Timplan.

Ä m n e n

Summa 1 | 2 1 | 2 t:r terminen terminen

S:a t:r för årsTotalkurs 2 1 | 2 summa och 3 terminen

1 2 terminen

551 Teckning

14 1

1558 Fri målning

684 Textning

114 Modellering

456 Form- och fiirglära

76 Yrkesorientering

19 Materiallära

38 Linearritning

Konsthistoria

228 D:o, övningar

152 Bostaden

76 Arkeologi och folklore

76 Heraldik

19 Formanatomi

19 Fysiologi, psykologi o. pedagogik ..

209 Talteknik m. m

15 15

570 Välskrivning

76 Linearritning

76 Teckning

114 Konsthistoria

-2

608*

Konsttekniskt arbete Metodik och seminarieövningar:

Undervisningsövningar Fria studier, föreläsningar m. m. Summa timmar

40 1 5 2 0

5 40

380 3040

40 40 6 080

1 Av dessa timmar ägnas 12 vt:r under 27 veckor åt teckning (ht 10 veckor, vt 17 veckor) samt 18 vt:r under 24 veckor (ht 9 veckor, vt 15 veckor) åt målning och skulptur vid konsthögskolan (12 X 27 + 18 X 24 = 756 tar). 2 Härifrån avgå under vardera av första årskursens andra termin och tredje årskursens andra termin c:a 20 timmar till förberedande praktisk lärarutbildning.

86 Kursplan. Linearritning. Årskurs 1 (första terminen 57 t:r). Plana geometriska konstruktioner, projektionsritning av enkla föremål, skissteckning med utsättning av mått, några enkla exempel inom skuggläran och perspektivläran. Årskurs 1 (andra terminen 114 t:r). F o r t s a t t a övningar i projektionsritning av föremål, perspektiv- och skugglära. Årskurs 2 (228 t:r). Projektionslära med ritning. Skisser med utsättning av m å t t . Kopiering på väv. Ljuskopiering. Årskurs 3 (152 t:r). Skugg-, belysnings- och perspektivlära med ritning. Avvägningsinstrumentet och dess användning, tillämpningar. Fältmätning, instrument och metoder samt några mindre mätningsuppgifter. Teckning. Årskurs 1 (första terminen 285 t:r). Teckning av föremål i profil och perspektiv, interiörer och exteriörer; teckning och skuggning i olika material och utförande efter föremål från skilda områden. Teckning ur minnet. Teckning av figurdelar och helfigur efter avgjutningar. Årskurs 1 (andra terminen 285 t:r). F o r t s a t t a övningar med svårare uppgifter; teckning ur minnet; figurteckning. Studier, enkla kompositioner och skisser på egen hand av konstteknisk art (fackteckning). Årskurs 2 och 3 (988 t:r). Teckning efter avgjutningar och levande modell. Växt-, djur- och dräktstudier. Teckning ur minnet. Stilhistorisk teckning. Fackteckning. Utförande av prov å grafiska konstarter såsom linoleumsnitt, träsnitt, litografi samt olika arter av radering och etsning. K o r t a upplysningar om de grafiska konstarternas historia. Demonstration av grafiska reproduktionsmetoder och besök å reproduktionsanstalter. Fri

målning.

Årskurs 1 (första terminen 152 t:r). Färg- och valörstudier i akvarell, tempera och olja av växter och stilleben m. m. Årskurs 1 (andra terminen 152 t:r). F o r t s a t t a övningar med svårare uppgifter. Årskurs 2 (152 t:r). Studier i akvarell, tempera och olja: stilleben, interiörer, exteriörer m. m. Årskurs 3 (228 t:r). Fortsatta studier som i årskurs 2, även efter levande modell. Textning. Årskurs 1 (76 t:r). Olika skrivredskap och deras användning. Bokstavsformen med praktisk tillämpning.

87 Årskurs 2 (38 t:r). Bokstavsformen med praktiska tillämpningar i avseende å adresser, skyltning, reklam och andra ändamål. Modellering. Årskurs 1 (första terminen 38 t:r). Studier efter plastiska ornamentala förebilder. Årskurs 1 (andra terminen 114 t:r). Fortsatta studier. Gipsgjutning. Årskurs 2 och 3 (304 t:r). Modelleringsövningar, även omfattande stilhistorisk modellering samt figurmodellering. Gipsgjutning. Form- och färglära. Årskurs 1 (76 t:r). Form och färg, dess relation till olika material, teknik och ändamål. Färgbenämningar; färgharmonier m. m. Experiment och övningar. Yrkesorientering. Årskurs 1 (19 t:r). Förekommande konstyrken, deras arbetsuppgifter och specialiteter, arbetsförhållanden, företagsformer. Konstyrkenas förekomst och omfattning i Sverige. Korta meddelanden om konstyrken i andra länder. Materiallära. Årskurs 1 (38 t:r). In- och utländska träslag. Inom konstyrkena vanligen använda metaller och legeringar; ädelstenar och pärlor samt förekommande imitationer. Vanligen använda stenarter; kalk, gips och cement samt produkter därav; olika slag av lergods, porslin, glas och glasyrmaterial. De vanligaste färgämnena. Papp och papper; textilier, läder och skinn samt liknande material. Allt huvudsakligen förevisningar ledsagade av kortfattade upplysningar. Konsthistoria. Årskurs 2 och 3 (228 t:r). Konstens och konsthantverkets historia och stilutveckling. Studiebesök i museer, å utställningar m. fl. platser. Årskurs 2 och 3 (152 t:r). Övningar i anslutning till föreläsningarna i konsthistoria. Bostaden. Årskurs 2 och 3 (76 t:r). Bostaden, dess utveckling ur historisk, geografisk, ekonomisk och social synpunkt, dess funktion samt utformning med hänsyn till olika förhållanden och behov. Belysningsteknik.

88 Arkeologi och folklore. Årskurs 2 (76 t:r). Svensk forntidsarkeologi. Folkliv. Kulturminnen från äldre och nyare tid. Fornminnes- och hembygdsvård. Museibesök och studieutflykter till natur-, kultur- och konstminnesmärken. Heraldik. Årskurs 2 (19 t:r). Övningar i samband med de under rubriken fria studier angivna föreläsningarna. Uppgifter tillhörande facket. Formanatomi. Årskurs 2 (19 t:r). Människokroppens formanatomi med demonstration på levande modell. Skissteckning. Fysiologi, psykologi och pedagogik. Första terminen (95 t:r). Hjärnans och sinnesorganens, särskilt synsinnets fysiologi. Teckningens och skrivningens fysiologi. Allmän hygien. Allmän psykologi och barnpsykologi. Experiment. Andra terminen (114 t:r). Fortsättning på psykologien särskilt rörande seendet samt konstuppfattning och därmed sammanhängande frågor. Grunddragen av pedagogikens historia sedd i dess kulturhistoriska sammanhang och med vikt fäst vid de praktiska och de konstnärliga strävandena i undervisningen. Psykologisk pedagogik, omfattande bland annat analys av olika begåvningar, speciellt den tekniska samt den konstnärliga med anknytning till estetiska spörsmål. Experiment. Talteknik m. m. (19 t:r). Kurs i modersmålets muntliga behandling och i talteknik. Konsttekniskt arbete (570 t:r). Studier, kompositioner och skisser på egen hand (fackteckning) inom konstfackskolans olika fackavdelningar, eventuellt med utförande. Metodik och seminarieövningar. Välskrivning (76 t:r). Bokstävernas byggnad, skriftens utseende och fordringarna på en vårdad handstil. Välskrivningsundervisningens metodik, kursplaner, olika skrivkurser, skrivning å krittavla, litteratur i ämnet, kort översikt av skrivkonstens och skrivundervisningens historia. Skrivhygien.

89 Linearritning (76 t:r). Linearritningens metodik, kursplaner för olika skolor, modeller och föremål för linearritning, litteratur. Matematik: repetition av valda delar av realskolans och gymnasiets kurser i planimetri och stereometri, allt med särskild hänsyn till uppgifterna inom linearritningen. Teckning (114 t:r). Metoder för undervisningen i frihandsteckning, kursplaner, författningar rörande teckningsundervisningen, teckningssalars inredning, modeller och föremål för undervisningen i frihandsteckning, litteratur i ämnet, kort översikt över teckningsundervisningens historia. Konsthistoria (76 t:r). Konsthantverkets och konstindustriens, de bildande konsternas samt konstkulturens plats och metodiska behandling i teckningsundervisningen, övningar i konstbetraktande och i visning av museer och utställningar. Utställningsteknik. Kortare föredrag bland annat i samband med stilhistorisk teckning, litteratur inom tillämpliga områden. Undervisningsövningar (266 t:r). Auskultering, undervisningsövningar och avläggande av prov, förlagda till undervisningsanstalter i huvudstaden samt omfattande välskrivning och teckning. Fria studier, föreläsningar m. m. (608 t:r). Under den härför avsedda tiden böra eleverna givas tillfälle att arbeta med självvalda uppgifter inom eller utom skolan, exempelvis med skisser på egen hand, studier i skolans bibliotek o. d. Häri ingår för andra årskursens elever under 2:a terminen en föreläsningskurs i heraldik och symbolik, omfattande högst 10 timmar. För övrigt bör någon del av tiden reserveras för studiebesök å utställningar och arbetsställen m. m. samt föreläsningar, som, utan att ingå i den ordinarie undervisningen, kunna vara av värde för elevernas utbildning, exempelvis i samhällskunskap o. d. Enskilt

arbete.

Årskurs 3 och 4- Utom kursplanen böra eleverna utföra ett a två skriftliga arbeten av konst- eller teckningspedagogisk art. Allmän anmärkning. Såväl timplaner som kursplaner äro ej avsedda att vara bindande utan endast att tjäna till viss ledning vid undervisningens planläggning och vid de för läroanstaltens anordnande nödvändiga beräkningarna.

90 Teckningsläraren och konstlivet. D e t har ofta med all rätt framhållits vikten av a t t teckningsläraren så utbildas a t t hans verksamhet kan bliva av betydelse för landets konstliv i allmänhet. Dessa insatser bör han naturligtvis i första hand göra i sin undervisning, genom vilken han har rika möjligheter a t t påverka elevernas konstintresse samt överhuvudtaget söka bibringa dem förståelse för konst. I folkskoleseminarierna kan teckningsläraren på så sätt indirekt genom de blivande folkskollärarna nå fram till den stora massan av landets barn. Men teckningsläraren, särskilt om han har sin verksamhet i en landsortsstad, bör ha stora förutsättningar a t t även på annat sätt verka till konstlivets fromma. H a n bör genom populärt hållna föredrag om konst och konstindustri, genom att anordna utställningar, genom verksamhet i eventuellt förekommande konstföreningar o. s. v. kunna göra betydande insatser och i många fall, särskilt i mindre landsortsstäder där icke konstmuseer med fackutbildade föreståndare finnas, kunna intaga en plats som ledare av ortens konstliv. Det måste anses vara av stor vikt a t t den blivande teckningsläraren erhåller en utbildning, som möjliggör för honom a t t p å tillfredsställande sätt omhänderhava dessa arbetsuppgifter. Grundliga historiska kunskaper i bildande konst, arkitektur och konsthantverk, en djupgående förståelse för den egna tidens alstring och strömningar, förmåga a t t arrangera utställningar samt där hålla demonstrationer och föredrag måste anses vara förutsättningarna härför. Enligt de sakkunnigas mening tillgodoser här framlagda förslag till plan för utbildningen av teckningslärare de krav som rimligen kunna ställas i detta hänseende. Genom den i andra och tredje årskurserna förekommande undervisningen i konsthistoria med tillhörande övningar samt den i fjärde årskursen under »metodik och seminarieövningar» ingående undervisningen i konstens och konsthantverkets historia samt härtill anslutna praktiska övningar bland annat i utställningsteknik torde de blivande teckningslärarna erhålla en fast grundval för en kommande verksamhet i konstlivets tjänst. (Jfr sid. 70, 72, 73, 87, 89.)

91 Kap. XIII. Allmänna synpunkter rörande utbildningen av slöjdlärare. Lika eller differentierad utbildning för olika skolformer. I det föregående har erinrats om a t t avlagd folkskollärarexamen medför behörighet a t t vid folkskola undervisa även i slöjd men a t t i åtskilliga städer och större samhällen slöjdundervisningen uppdragits å t särskilda slöjdlärare, vanligen yrkesmän, som deltagit i någon kurs vid slöjdseminariet å Nääs eller eljest blivit inriktade på slöjden i folkskolan (sid. 37). Även har framhållits a t t många folkskollärare funnit anledning a t t skaffa sig kompletterande utbildning i syfte a t t öka sin slöjdskicklighet i olika avseenden (sid. 36). I åtskilliga sammanhang har kraftigt betonats a t t för undervisningen i slöjd vid de allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter fordras slöjdlärare med särskild utbildning. Givet är a t t även vid folkskoleseminarierna, där de blivande folkskollärarna skola utbildas a t t undervisa i slöjd, kraven på därvarande slöjdlärare måste ställas relativt högt. I betraktande av de ifrågavarande läroanstalternas olika beskaffenhet även med hänsyn till elevernas olika åldersstadier kunde möjligen t ä n k a s a t t utbildningen av slöjdlärare borde avse olika grader av kompetens. Bortsett från det stora antalet folkskolor, i vilka slöjdundervisningen väl alltjämt måste meddelas av läraren i övriga ämnen, torde dock kraven på slöjdlärarens grundläggande fackliga och pedagogiska utbildning i stort sett sammanfalla. I betraktande jämväl av det förhållandet a t t behovet av särskilt utbildade lärare i manlig slöjd icke kan beräknas till mer än 5 eller, inbegripet teckningslärare, 10 för år (jfr sid. 68) anse de sakkunniga a t t dessa böra beredas en i stort sett likartad utbildning, vilken då bör vara så beskaffad a t t den motsvarar fordringarna vid flertalet här avsedda läroanstalter nämligen de allmänna läroverken m. fl. Yrkesutbildning och pedagogisk utbildning. Utbildningen av slöjdlärare måste givetvis r ä t t a sig efter den uppgift, som slöjden har i de avsedda skolorna. Beträffande denna uppgift råder tvenne i viss mån olika uppfattningar. Å ena sidan anses det väsentligaste i fråga om målet vara a t t bibringa lärjungarna förmåga a t t framställa en produkt. D e t tekniska utförandet träder här i förgrunden. I enlighet här-

92 med bör slöjdläraren först och främst vara yrkesman med grundlig yrkeskunskap, enligt somligas mening dokumenterad genom avlagt gesällprov. Å andra sidan betonas, a t t slöjden i främsta rummet skall vara ett medel till lärjungarnas fostran. D e som anse detta citera gärna Salomons uttryck: »verkstaden åt snickaren, skolrummet åt läraren». För dem bör slöjdläraren först och främst vara pedagog. Dessa båda uppfattningar äro emellertid ej så skiljaktiga, som kunde synas vara fallet. Förespråkarna för den förstnämnda uppfattningen förbise visst icke slöjdens pedagogiska uppgift, och i fråga om slöjdlärarens utbildning förmena de, att en gedigen hantverksutbildning omfattar icke blott arbete med händerna utan även intellektuellt arbete. För dem, som i slöjden förnämligast se ett medel i den allmänna uppfostrans tjänst, står det å andra sidan klart, a t t om slöjdläraren med utsikt till framgång skall kunna bedriva sin verksamhet som uppfostrare, han måste äga en god och för ändamålet tillräcklig yrkesskicklighet. M a n torde därför kunna förena de båda uppfattningarna och säga, att slöjdläraren jämte god pedagogisk utbildning bör besitta god färdighet i praktiskt yrkesarbete. Smakskolning. J ä m t e pedagogisk insikt och teknisk färdighet bör slöjdläraren ha ett väl utvecklat form- och färgsinne. Allt för ofta får man i den nuvarande skolslöjden se exempel p å a t t smakskolningen lämnas å sido, vilket åtminstone till en del torde bero på a t t den nu verksamme slöjdläraren i allmänhet icke själv erhållit någon grundlig smakodlande utbildning. D e t har påpekats a t t smaken erhåller sin skolning i samband med slöjdarbetets utformning i respektive material. D e t t a påpekande äger helt visst sin riktighet, men särskilda övningar för skönhetssinnets väckande och utveckling torde vara behövliga. D e n ä m n d a smakskolande övningarna böra ske i samband med vissa för slöjdlärarens utbildning behövliga undervisningsämnen, som i varje fall böra förekomma. Undervisningsämnen. Linearritning. I detta ämne behöver slöjdläraren en relativt fyllig kurs icke blott i framställandet av geometriska konstruktioner av plana figurer u t a n ock i projektionslära, omfattande även grunderna för skugg- och perspektivläran. H a n bör vara särskilt hemmastadd i krokiteckning och i ritning av slöjdmodeller, s. k. slöjdritning. Teckning, målning och modellering. Undervisningen i dessa ämnen medför icke blott övning av öga och h a n d u t a n även en utveckling av form-

93 och färgsinnet. Hithörande övningar böra därför intaga en rätt stor plats vid utbildningen. Härvid bör ävenledes beaktas att slöjdläraren erhåller färdighet i att hastigt kunna teckna ett föremål, att skissera. Under senare delen av utbildningstiden böra även förekomma övningar i att uppgöra förslag till slöjdföremål med eventuellt förekommande dekor. Textning. Då teckning av bokstäver eller text stundom kan förekomma vid slöjdundervisningen, bör slöjdläraren även äga någon färdighet i textning. Ämnet bidrager dessutom till skönhetssinnets uppövning. Form- och färglära. Liksom alla, som syssla med konstnärligt tecknings-, målnings- eller formarbete, bör slöjdläraren erhålla inblick i olika sidor av äldre och nyare formkultur och i grunderna av färgläran. Ämnet bidrager i sin mån att fördjupa hans form- och färgsinne. Materiallära. Enär en mångfald olika material komma till användning vid slöjdundervisningen, bör slöjdläraren äga en allmän kunskap i materiallära. Sådan kunskap kan lämpligen erhållas genom åhörande av föreläsningar häri och vid visningar och demonstrationer av olika material. En utökad kännedom om materialierna bör erhållas i samband med slöjdarbetet, då även material- och kostnadsberäkningar böra förekomma. Bostaden. Som ett led i den allmänna smakskolning, som bör bibringas den blivande slöjdläraren, har undervisning i bostadens utformning och inredning sin stora betydelse. Ämnet är dessutom av allra största vikt för slöjdlärarens blivande undervisning, vid uppgifters givande o. d. Önskvärt är också att slöjdläraren i detta ämne får en sådan utbildning att han ute i bygderna, där han blir satt att verka, kan bliva ett stöd för den goda smaken inom bostadens område. Slöjd och verktygsskötsel. Arbete bör övas inom de slöjdarter, som förekomma i de allmänbildande skolorna. Härvid böra träslöjd och i viss mån även metallslöjd i främsta rummet komma i betraktande. Uppmärksamhet bör ägnas även åt pappslöjd och bokbindning samt åt fysikslöjd. Uppdelningen av undervisningsstoffet torde bli beroende av dels vilken slöjdart respektive slöjdlärarelev sysslat med under sin föregående praktiska verksamhet, dels längden av denna verksamhet. De slöjdarter, som slöjdlärareleven tidigare ej stiftat bekantskap med, böra vid utbildningen erhålla ett proportionsvis något utökat utrymme. I fråga om de verktyg, vilka slöjdlärareleven använder vid sin utbildning, bör med styrka framhållas kravet på att han lär sig rätt använda, sköta och vårda dem. Under utbildningstiden bör hos honom inskärpas vikten av att alltid hålla verktygen i ordning. Enär slöjdarbetet fordrar i

94 gott stånd hållna verktyg, bör denna fordran aldrig eftersättas u t a n städse upprätthållas, så a t t den vana i detta avseende, som han förvärvat under utbildningstiden, följer honom vid hans senare verksamhet som lärare. Ävenledes är av vikt att betydelsen av riktiga handgrepp och lämplig kroppsställning wider arbetet kraftigt inskärpes. Psykologi och pedagogik. Liksom andra lärare bör slöjdläraren genomgå en kurs i allmän psykologi och i barn- och ungdomspsykologi s a m t vara orienterad i pedagogikens historia och ha sysslat med psykologisk och experimentell pedagogik. I hans egenskap av lärare i slöjd bör han vidare känna till de praktiska och konstnärliga strävandena samt det kroppsliga och manuella arbetets plats i undervisningen. H a n bör ock ha genomgått en kurs i allmän hygien. Talteknik m. m. Ävenledes bör slöjdläraren i likhet med andra lärare vara skickad a t t använda ordet vid sin undervisning och äga förmåga a t t rätt behandla modersmålet samt behärska talets teknik. Metodik. Liksom teckningsläraren bör slöjdläraren göras väl förtrogen med sättet a t t undervisa. Slöjdläraren bör alltså erhålla god vägledning i den metodiska behandlingen av undervisningsstoffet vid slöjdundervisningen, avpassat efter olika skolformer. Även bör han ha stiftat bekantskap med olika kursplaner och slöjdserier, slöjdsalars inredning samt slöjdlitteratur. Dessutom bör i utbildningen ingå en kort översikt över slöjdundervisningens historia samt över stil-, konstslöjds- och hemslöjdsarter, i den mån dessa kunna komma till beaktande i slöjden. Praktisk-pedagogisk lärarutbildning. Förutom god yrkesutbildning samt utbildning i behövliga fackämnen och pedagogiska ämnen i förening med god smakskolning behöver den blivande slöjdläraren en lämpligt lagd praktisk lärarutbildning. För de nu verksamma slöjdlärarna har endast i fråga om folkskollärarna sådan utbildning förekommit. Den utbildning de personer erhållit, vilka för vinnande av behörighet som slöjdlärare genomgått kurser på N ä ä s slöjdseminarium, har i stort sett endast omfattat fack ämnen men ej praktisk lärarutbildning. Uttalanden rörande den praktiska lärarutbildningen. I skrivelse till skolöverstyrelsen den 14 april 1932 har slöjdlärarnas riksförbund framfört förslag till riktlinjer, efter vilka utbildningen av slöjdlärare skulle k u n n a läggas. Enligt detta förslag skulle utbildningen ske bland annat vid en

95 seminariekurs, vari även inginge auskultationer och övningslektioner. Det framhölls, a t t denna seminariekurs borde förläggas till stad, där tillfällen finnas till auskultationer och övningslektioner. Slöjdlärarnas riksförbund har vidare i underdånig skrivelse den 22 december 1932 hemställt, att frågan om slöjdlärarutbildningen m å t t e göras till föremål för utredning. Skolöverstyrelsen, som i underdånig skrivelse den 21 mars 1936 yttrade sig även rörande nämnda hemställan, tänkte sig a t t den föreslagna kursen för utbildning av slöjdlärare skulle kunna förläggas till Nääs med auskultationer och övningslektioner förlagda till Göteborg, eventuellt även Alingsås och Falköping. I särskilda bilagor till den nämnda skrivelsen är intaget ett av föreståndaren för N ä ä s slöjdseminarium uppgjort förslag till plan för sådan kurs, vilket bland annat upptar auskultationer och övningslektioner. Den praktiska lärarutbildningens lämpliga ordnande. Liksom i fråga om teckningslärarna bör den praktiska lärarutbildningen omfatta dels en förberedande, dels en egentlig lärarutbildning, båda förlagda till ifrågakommande skolor och skolformer. Enskilt arbete. Vid sidan av de ordinarie kurserna bör slöjdlärarelev i andra årskursen tillhållas a t t utföra något arbete på i stort sett egen hand. Sådant enskilt arbete är ägnat a t t befrämja elevens själ v verksamhet samt utveckla hans förmåga a t t planlägga och bedriva ett arbete under u t n y t t jande av de källor, som stå honom till buds, såsom bibliotek, museer o. d. I fråga om åtgärder för a t t bereda folkskolans lärare ökad kompetens för slöjdundervisningen i folkskolan få de sakkunniga hänvisa till sitt redan gjorda uttalande (sid. 65) a t t härför avsedda kurser, exempelvis vid Nääs, böra vidare utvecklas och bedrivas i ökad omfattning, samt att deltagandet i dessa kurser lämpligen underlättas. Förslag i sådan riktning torde böra utgå från skolöverstyrelsen,

96 Kap. XIV. Slöjdlärarutbildningens förläggning. I det föregående har berörts, hurusom folkskollärarna redan under sin seminarietid erhålla utbildning för undervisning i slöjd och att många av dem söka fortsatt utbildning genom deltagande i kurser vid Nääs eller på annat håll (sid. 36). De sakkunniga ha även framhållit, att denna kursverksamhet bör ytterligare utvecklas och deltagandet i kurserna främjas. Detta bör ske bland annat genom ökade understöd av statsmedel. Någon mera vittgående anordning i avseende å utbildning av lärare i slöjd för folkskolan i allmänhet synes icke för närvarande kunna genomföras. Vid folkskolor med förutsättningar för anställning av särskild slöjdlärare synes emellertid lämpligt att så sker, och denne slöjdlärare bör ha samma utbildning som lärare i slöjd vid de allmänna läroverken. (Jfr kap. XIII, sid. 91.) I avseende å sagda utbildning har framhållits att den bör vara dels yrkesteknisk och dels pedagogisk, varjämte den bör omfatta vissa allmänna ämnen och meddela en god smakskolning. Att upprätta en särskild anstalt för allsidig utbildning av det jämförelsevis ringa antal slöjdlärare, som såvitt nu kan bedömas skulle vara behövligt (jfr sid. 68), synes icke kunna komma i fråga. I varje fall torde vara mest lämpligt att den yrkestekniska utbildningen förvärvas huvudsakligen vid befintliga verkstadsskolor och ute i arbetslivet genom praktiskt deltagande däri. Jämsides härmed torde en viss utbildning i teckning med linearritning och andra tekniska ämnen kunna förvärvas i förekommande lärlings- och yrkesskolor. För den därutöver erforderliga utbildningen synes emellertid en särskild anstalt vara behövlig. Förläggning till Nääs. Med hänsyn till traditionen kunde väl komma i fråga att denna anstalt förlades till Nääs. Anordningarna där passa väl för sådana sommarkurser, som hittills förekommit för huvudsakligen folkskolans lärare i slöjd. De synas emellertid mindre väl lämpade för sådan utbildning, som blivande slöjdlärare vid de allmänna läroverken enligt de sakkunnigas mening böra erhålla. Bortsett från att lokalerna ej äro avsedda för vinterbruk, vilken brist det för ifrågavarande användning vore nödvändigt att avhjälpa, saknas här en hel del förutsättningar i fråga om utrustning och lärarkrafter samt möjlighet till auskultationer och undervisningsövningar, vilket allt icke utan avsevärda kostnader och besvär skulle kunna åstadkommas. Ungefär detsamma gäller om andra förslag, som varit på tal.

97 Förläggning till konstfackskolan. De skäl, som föranlett de sakkunniga a t t förorda teckningslärarinstitutets anknytning till den föreslagna konstfackskolan, tala i stort sett även för att den särskilda anstalten för utbildning av slöjdlärare förlägges dit. E n stor del av konstfackskolans undervisning synes passa u t m ä r k t även för blivande slöjdlärare. D e olika fackavdelningarnas verkstäder och annan utrustning, åskådningsmateriel och skolans mycket omfattande bibliotek erbjuda rika tillfällen även för dessa a t t vidga sin utbildning, och kontakten med de blivande teckningslärarna samt med konstfackskolans elever bör kunna bliva till ömsesidigt gagn. Den praktisk-pedagogiska utbildningen torde böra ordnas p å samma sätt som för de blivande teckningslärarna genom auskultationer och övningslektioner vid befintliga läroanstalter (sid. 79). Givet är emellertid a t t utbildningen av slöjdlärare bör ledas av en särskild föreståndare. Möjligen vore dock lämpligt a t t ledningen av slöjdlärarutbildningen vore på något sätt kombinerad med ledningen av teckningslärarinstitutet. De sakkunniga vilja återkomma till denna fråga längre fram (sid. 124). I varje fall synes lämpligt a t t anstalten för utbildning av slöjdlärare erhåller en särskild benämning, exempelvis statens slöjdlärarseminarium.

98 Kap. XV. Inträdesfordringar samt utbildningstidens längd och fördelning. Kunskapsfordringar. Liksom teckningsläraren bör även slöjdläraren ha en viss allmänbildning, dels för a t t kunna tillgodogöra sig den särskilda undervisning slöjdlärarseminariet avser a t t meddela, dels ock för a t t kunna r ä t t hävda sin ställning såsom lärare i allmänna läroverk och liknande skolor. E n ä r slöjden i olikhet med teckningen icke förekommer som obligatoriskt ämne på gymnasiestadiet, har dock ansetts a t t kravet på föregående skolbildning för slöjdlärarna kunde begränsas till realexamen (sid. 56). De sakkunniga ansluta sig till denna uppfattning, dock så a t t kravet icke med nödvändighet avser avlagd realexamen utan endast kunskaper och färdigheter i ämnena modersmålet, ett främmande språk, fysik och kemi, välskrivning och teckning samt slöjd, allt i den omfattning som vitsordas genom godkända betyg över undergången realexamen. Praktikfordringar. I fråga om slöjdlärarens behov av utbildning i praktiskt yrkesarbete ha olika meningar framkommit. Somliga anse a t t denna bör vara lika grundlig som den erfarne och skicklige yrkesarbetarens och således förvärvad genom mångårigt arbete i yrkeslivet självt. Andra åter anse a t t ett ringare m å t t av yrkesskicklighet väl kan vara tillräckligt, om utbildningen blott är r ä t t inriktad på slöjdundervisningens fostrande uppgift och mål. De sakkunniga anse, a t t det visserligen är av vikt a t t slöjdläraren har en icke allt för ringa erfarenhet från det praktiska yrkeslivet, men a t t en lång tids arbete i detta ej i och för sig garanterar en så systematisk och allsidig utbildning, som slöjdläraren behöver. De ha därför kommit till den uppfattningen, a t t den önskvärda utbildningen lämpligen bör kunna vinnas exempelvis genom tvåårig kurs i verkstadsskola och därefter deltagande i praktiskt yrkesarbete av lämplig art under ett års tid, varpå bör följa fortsatta övningar genom utförande av slöjdtekniskt arbete i slöjdlärarseminariet. Denna uppfattning överensstämmer helt med det förslag, som framförts av slöjdlärarnas riksförbund i dess skrivelse till skolöverstyrelsen år 1932 (sid. 56). Undervisningstidens längd. Beträffande seminariekursens längd föreslog slöjdlärarnas riksförbund i sin förenämnda skrivelse en tid av fem månader eller sammanlagt endast 735 undervisningstimmar (sid. 56). Sedermera ha

99 önskemålen ökats. Enligt den här förut berörda skrivelsen från slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund år 1938 (sid. 59) skulle utbildningstiden utsträckas till ett år vid slöjdlärarseminariet, varjämte förutsattes att en god förberedande utbildning i teckning m. fl. ämnen skulle hava förvärvats i befintliga yrkesskolor i landet jämsides med deltagandet i praktiskt yrkesarbete, vilket i så fall skulle omfatta minst 2 år. Med hänsyn till slöjdundervisningens stora betydelse och de krav, som enligt de sakkunnigas uppfattning böra ställas på här avsedda slöjdlärare i de allmänna läroverken och liknande skolor samt i folkskoleseminarierna, anse de sakkunniga att den så angivna utbildningstiden icke är för lång. Likaså kunna de sakkunniga ansluta sig till den tanken att en viss förberedande utbildning i åtskilliga ämnen bör kunna förvärvas i skolor för yrkesundervisning jämsides med deltagandet i praktiskt yrkesarbete. Denna möjlighet finnes emellertid icke var som helst i landet, och det lär ej heller kunna förväntas att möjligheterna, där de finnas, alltid skola kunna utnyttjas så, att den på så sätt förvärvade förberedande utbildningen blir i allo tillfredsställande. De sakkunniga anse därför angeläget att slöjdlärarseminariet kan meddela även ifrågavarande utbildning och att härför bör beräknas likaledes ett år. Detta års kurs torde kunna organiseras som en parallell till den föreslagna konstfackskolans lägre kurs och liksom denna vara fördelad å två terminer med möjlighet för sökande, som redan förvärvat viss utbildning, att vinna erforderlig komplettering vid genomgång av endast den ena av dem. Givetvis bör den, som på ovan angivet sätt förvärvat tillräcklig kompetens, även kunna vinna inträde direkt i andra årskursen, varigenom utbildningstiden vid slöjdlärarseminariet begränsas till ett år. I den förberedande kursen bör jämte facklig utbildning även förekomma ett antal auskultationer och undervisningsövningar i och för prövning av slöjdläraraspiranternas lämplighet för slöjdlärarkallet. Och endast den, som visar erforderliga förutsättningar, må vinna uppflyttning respektive inträde i andra årskursen. Inträdesålder. För inträde i slöjdlärarseminariets första årskurs kan med hänsyn till fordringarna i övrigt ej gärna komma i fråga lägre ålder än fyllda 18 år, och maximiåldern torde lämpligen kunna bestämmas till icke fyllda 28 år, nämligen med tanke på att utbildningen, liksom i fråga om folkskollärare, skall kunna medhinnas före 30-årsåldern. Lämplighetsintyg. Givetvis bör även krävas att den sökande företer intyg om lämplighet, så som eljest för tillträde till lärarbana erfordras. Inträdesfordringar för folkskollärare. Enär den, som avlagt folkskollärarexamen, enligt nu gällande bestämmelser jämte sin teoretiska utbild-

100 ning redan fått en viss både teknisk och pedagogisk utbildning i slöjd, synes denne kunna medgivas inträde i slöjdlärarseminariets andra årskurs. M e d hänsyn till vikten av a t t slöjdläraren icke saknar k o n t a k t med det praktiska yrkeslivet, anse de sakkunniga emellertid a t t även folkskolläraren bör, för att vinna inträde i slöjdlärarseminariet, hava under minst ett år deltagit i praktiskt yrkesarbete av för slöjdundervisningen lämplig art. Kurs för teckningslärare. För beredande av möjlighet för teckningslärare a t t förvärva kompetens som slöjdlärare ämna de sakkunniga föreslå en särskild anordning (kap. XVII). Möjlighet för andra att vinna behörighet som slöjdlärare. Redan nu torde finnas åtskilliga personer, som äga sådan kompetens, a t t de böra k u n n a vinna behörighet som slöjdlärare u t a n a t t genomgå det avsedda slöjdlärarseminariet. Dessa böra beredas möjlighet a t t styrka sin kompetens genom avläggande av prov vid seminariet enligt vissa härför givna bestämmelser. För avläggandet av sådant prov bör emellertid fordras a t t sökande dels fyller de allmänna fordringarna för inträde i seminariet och dels styrker sig äga de kunskaper och färdigheter, som fordras för godk ä n t betyg i seminariets olika ämnen, samt läggning för slöjdarbete och fallenhet för slöjdlärarkallet. D e närmare bestämmelserna böra, efter förslag av slöjdlärarseminariets styrelse, fastställas av skolöverstyrelsen.

101 Kap. XVI. De sakkunnigas förslag till plan för utbildning av slöjdlärare. Med ledning av i det föregående angivna synpunkter och uttalanden ha do sakkunniga alltså funnit sig böra föreslå upprättandet av ett seminarium för utbildning av lärare i manlig slöjd (slöjd för gossar), slöjdlärarseminariet, anknutet till den i annat sammanhang föreslagna konstfackskolan och att för detta bör kunna tillämpas följande Förslag till undervisningsplaner. Allmänna grunder. Utbildningen vid slöjdlärarseminariet omfattar en lärotid av t v å år, vartdera året med en lärotid av 280 dagar eller efter avdrag av lovdagar 38 veckor. Arbetsåret är uppdelat i t v å lika långa terminer om 19 veckor, och antalet undervisningstimmar i veckan är 40. Inträdesfordringar. 1. För inträde i seminariets första årskurs fordras: a) a t t hava u p p n å t t en ålder av 18 men ej 28 år, b) a t t den sökande genom vederbörligt intyg styrker sig vara frisk och även i övrigt lämplig för den avsedda utbildningen respektive lärarkallet, c) kunskaper och färdigheter i ämnena modersmålet, ett främmande språk, fysik, kemi, välskrivning, teckning och manlig slöjd, allt i den omfattning, som vitsordas genom godkända betyg över undergången realexamen samt d) a t t hava genomgått två-årig verkstadsskola och därutöver under minst ett år hava deltagit i yrkesmässigt arbete av för slöjdundervisningen lämplig art; eller a t t på annat sätt hava förvärvat motsvarande yrkesutbildning. 2. För uppflyttning till seminariets andra årskurs fordras, förutom godk ä n t betyg i första årskursens ämnen eller motsvarande kunskaper och färdigheter, a t t vid den till första årskursen förlagda förberedande praktiska lärarutbildningen hava visat sig äga fallenhet för slöjdlärarkallet. 3. Den som avlagt folkskollärarexamen må vinna inträde i seminariets andra årskurs, om han fyller de ovan under p u n k t 1 b) angivna fordringarna och under minst ett år deltagit i yrkesmässigt arbete av för slöjd-

102 undervisningen lämplig art samt visat sig äga läggning för slöjdarbete och fallenhet för slöjdlärarkallet. 4. För vinnande av behörighet som slöjdlärare må även annan person få avlägga prov vid seminariet, om h a n dels fyller de ovan under punkt 1 b)—d) angivna fordringarna, dels styrker sig äga kunskaper och färdigheter i den omfattning, som fordras för godkänt betyg i samtliga vid seminariet förekommande ämnen, ävensom visat sig äga läggning för slöjdarbete och fallenhet för slöjdlärarkallet. 5. I fråga om åldern gäller a t t sökande till andra årskursen eller för avläggande av prov må hava lägst eller högst den ålder han skulle hava uppn å t t , ifall h a n i vanlig ordning vunnit inträde i och genomgått seminariets första respektive andra årskurs. 6. I fråga om här angivna inträdes- och uppflyttningsfordringar må seminariets styrelse kunna medgiva u n d a n t a g beträffande sökande, som visat sig äga särskilt framträdande begåvning och fallenhet för studierna vid seminariet och för slöjdlärarkallet. Angående sökande till andra årskursen eller sökande, som önskar avlägga prov för vinnande av behörighet som slöjdlärare, må dessutom en ådagalagd betydlig överlägsenhet i huvudämne k u n n a kompensera en underlägsenhet i biämne. Timplan. Årskurs Ämnen 1 2 terminen Linearritning Teckning Fri målning Textning Modellering Form- och färglära Yrkesorientering Materiallära Bostaden Slöjd och verktygsskötsel Psykologi och pedagogik Talteknik m. m Metodik och seminarieövningar Undervisningsövningar Fria studier, föreläsningar m. m.

3 15 8 2 2 4 1 2

6 15

Summa timmar 171 570 304 76 152 76 19 38

1 2 terminen

Totalsumma timmar

171 570 304 76 152 76 19 38 228 570 152 19 152 228 285 l

6 6 15 15 4 4 1 4 4 6 6 114 3 4 5 40 40 1520 40 8 040 40 Summa 1 Härifrån avgå under första årskursens andra termin c:a 40 timmar till förberedande prak tisk lärarutbildning.

103 Kursplan. Linearritning

(171 t:r).

Plana geometriska konstruktioner, projektionsritning av enkla föremål, några enkla exempel inom skuggläran och perspektivläran, skissteckning med utsättning av m å t t , slöjdritning. Teckning

(570 t:r).

Teckning av föremål i profil och perspektiv, interiörer och exteriörer; teckning och skuggning i olika material och utförande efter föremål från skilda områden. Teckning av figurdelar och helfigur efter avgjutningar. Teckning ur minnet. Fri målning

(304 t:r).

Färg- och valörstudier i akvarell, tempera och olja av växter och stilleben m. m. Textning

(76 t:r).

Olika skrivredskap och deras användning. Bokstavsformen med praktisk tillämpning. Modellering

(152 t:r).

Studier efter plastiska ornamentala förebilder. Gipsgjutning. Form-

och färglära

(76 t:r).

F o r m och färg, dess relation till olika material, teknik och ändamål. Färgbenämningar; färgharmonier m. m. Experiment och övningar. Yrkesorientering

(19 t:r).

Förekommande yrken, deras arbetsuppgifter och specialiteter, arbetsförhållanden, företagsformer. Yrkenas förekomst och omfattning i Sverige. K o r t a meddelanden om yrken i andra länder. Materiallära

(38 t:r).

I n - och utländska träslag. Inom yrkena vanligen använda metaller och legeringar; ädelstenar och pärlor samt förekommande imitationer. Vanligen använda stenarter; kalk, gips och cement samt produkter därav; olika slag av lergods, porslin, glas och glasyrmaterial. D e vanligaste färgämnena. P a p p och papper, textilier, läder och skinn samt liknande material. Allt huvudsakligen förevisningar ledsagade av kortfattade upplysningar.

104 Bostaden

(228 t:r).

Bostaden, dess utveckling ur historisk, geografisk, ekonomisk och social synpunkt, dess funktion samt utformning med hänsyn till olika förhållanden och behov. Belysningsteknik. (76 t:r). Praktiska tillämpningsövningar: Utförande i modell av olika bostadstyper med rumsinredningar. I samband därmed övningar i färgsättning och stoff val. (152 t:r). Slöjd och verktygsskötsel

(570 t:r).

Träslöjd. Föremål med olika slag av sammansättningar, inredningsföremål, formarbeten, träskärning, träets färgning och ytbehandling, dekoreringsövningar. Metallslöjd. Föremål med användande av förekommande verktyg och bearbetningssätt; enklare ornaments- och konstsmide; exempel på drivning, ciselering och annan ytbehandling. Fysikslöjd. Enklare apparater för fysikaliska och kemiska laborationer; formning av glas. Pappslöjd. Kartonger, askar, förpackningar m. m. jämte dekoreringsövningar. Bokbindning. Uppklistring, montering och häftning; dekorering av papper i klister- och annan teknik; pärm- och bokbindning; skinnfärgning. Anm. Inom samtliga arbetsarter: materiallära; systematiska övningar i verktygens rätta användning, skötsel och vård, r ä t t a handgrepp och lämplig kroppsställning under arbetet; material- och kostnadsberäkningar. Psykologi

och pedagogik

(152 t:r).

Allmän psykologi, barnpsykologi och hygien. Grunddragen av pedagogikens historia sedd i dess kulturhistoriska sammanhang och med vikt fäst vid de praktiska och de konstnärliga strävandena samt det kroppsliga och manuella arbetets plats i undervisningen. Psykologisk pedagogik, omfattande bland annat analys av olika begåvningar, speciellt den manuella. Experiment. Talteknik

m. m. (19 t:r).

K u r s i modersmålets muntliga behandling och i talteknik. Metodik

och seminaneövningar

(152 t:r).

Slöjdundervisningens metodik, kursplaner, olika slöjdserier, slöjdsalars inredning, litteratur, kort översikt över slöjdundervisningens historia s a m t över stil-, konstslöjds- och hemslöjdsarter.

105 Undervisningsövningar (228 t:r). Auskultering, undervisningsövningar och avläggande av prov, förlagda till undervisningsanstalter i huvudstaden. Fria studier, föreläsningar

m. m. (285 t:r).

Under den härför avsedda tiden böra eleverna givas tillfälle a t t arbeta med självvalda uppgifter inom eller utom skolan, exempelvis med utförande av slöjdföremål, skisser på egen hand, studier i skolans bibliotek o. d. För övrigt bör någon del av tiden reserveras för studiebesök å utställningar och arbetsställen m. m. samt föreläsningar, som, utan att ingå i den ordinarie undervisningen, kunna vara av värde för elevernas utbildning, exempelvis i samhällskunskap o. d. Enskilt arbete. Årskurs 2. Utom kursplanen något manuellt eller skriftligt arbete av slöjdpedagogisk art. Allmän anmärkning. Såväl timplaner som kursplaner äro ej avsedda att vara bindande u t a n endast att tjäna till viss ledning vid undervisningens planläggning och vid de för läroanstaltens anordnande nödvändiga beräkningarna.

106 Kap. XVII. Synpunkter och förslag rörande teckningslärares förvärvande av slöjdlärarkompetens. Nuvarande förhållanden. I det föregående är berört, hurusom i åtskilliga skolor teckningsläraren tages i anspråk även för undervisning i slöjd. Av de under åren 1927—1936 utgångna (bil. 4) hade en fått uteslutande användning som slöjdlärare, och 37 av 116 eller över 30 procent av de anställda teckningslärarna undervisade därjämte i slöjd. Somliga av dessa ha genomgått särskilda utbildningskurser i slöjd, medan andra, tack vare sin konsthantverkliga utbildning, kunnat taga hand även om slöjdundervisningen (sid. 61). D e t t a senare gäller särskilt kvinnliga teckningslärare och i fråga om kvinnlig slöjd. Även finnas exempel på a t t kvinnliga teckningslärare undervisa i manlig slöjd. Av sammanställningen (bil. 5) framgår, a t t höstterminen 1936 antalet teckningslärare, som jämväl undervisade i slöjd, var relativt stort. Uttalanden i föreliggande fråga. Från flera håll har framförts tanken pä a t t teckningsläraren skulle bliva satt i tillfälle a t t kunna förvärva slöjdlärarkompetens. I en till skolöverstyrelsen riktad framställning den 12 april 1915 hemställde teckningslärarnas riksförbund »att teckningslärare efter vunnen kompetens som slöjdlärare m å t t e kunna få sig tilldelad undervisning i manlig slöjd vid rikets läroverk». Skolöverstyrelsens sakkunniga år 1919 ansågo, a t t i teckningslärarens utbildning även i fortsättningen borde ingå konsthantverklig undervisning, varigenom teckningsläraren kunde vinna kompetens såsom slöjdlärare. Skolöverstyrelsens sakkunnige år 1922 föreslog, a t t utexaminerad teckningslärare sattes i tillfälle a t t kunna genomgå fortsättningskurs under en termin bland a n n a t för vinnande av kompetens såsom lärare i manlig eller kvinnlig slöjd. Slöjdläraren vid Växjö folkskoleseminarium Gunnar Eli, tidigare lärare därstädes enbart i teckning, senare i teckning och delvis slöjd, har i en till skolöverstyrelsen riktad inlaga den 3 december 1928 föreslagit förläggandet av slöjdlärarutbildningen för allmänna läroverk och folkskoleseminarier till tekniska skolan i Stockholm, så a t t teckningslärarna genom dylik utökad utbildning bleve kompetenta att meddela undervisning jämväl i slöjd. I sin underdåniga skrivelse den 20 december 1929 y t t r a r skolöverstyrelsen, a t t den »anser det ur flera synpunkter önskvärt, a t t undervisningen i teckning och välskrivning samt manlig och kvinnlig slöjd kunde i ej ringa utsträckning förenas på samma lärare . . . » Även i sin underdåniga skrivelse

107 den 21 mars 1936 berör skolöverstyrelsen denna sak och framhåller a t t det vore en stor fördel, om slöjden och teckningen kunde handhavas av en och samma lärare. Fördelar med kombinationen. Genom förening av undervisningen i teckning och i slöjd på en hand skulle flera fördelar vinnas. Skolöverstyrelsen pekar i sin förenämnda underdåniga skrivelse år 1936 p å den pedagogiska fördelen. Givet är ock, a t t från skolans synpunkt denna är den viktigaste. D å det i slöjden liksom i teckningen gäller a t t uppöva öga och hand, a t t utveckla form-, färg- och skönhetssinnet och bibringa lärjungarna en god smak, torde teckningsläraren efter förvärvande av slöjdskicklighet kunna bli väl skickad a t t undervisa även i slöjd. H a n s insikter och färdigheter i konsttekniskt arbete skulle verka berikande, och överhuvudtaget skulle en befruktande växelverkan mellan teckning och slöjd kunna förväntas. Även med hänsyn till önskvärdheten att bereda teckningsläraren full tjänstgöring är en förening av undervisningen i teckning och slöjd på en hand a t t förorda. Såsom i olika sammanhang framhållits, skulle även de mindre skolorna härigenom lättare kunna erhålla fullt kompetenta lärare och dessa en bärgning, som tvenne lärare i var sitt ämne ej skulle få på grund av de låga timtalen och därmed följande ringa inkomst. Tack vare föreningen av teckning och slöjd kunde en av uppgiftslämnarna, tillhörande de under åren 1927—1936 utgångna (bil. 4), som var anställd vid en samrealskola och en kommunal mellanskola på tvenne i varandras närhet befintliga orter, erhålla 25 veckotimmars undervisning och en annan uppgiftslämnare, anställd vid en samrealskola, erhålla 24 veckotimmars undervisning. Timtalet vid en liten skola kan ofta vara så lågt, a t t skolan ifråga har svårighet a t t överhuvudtaget erhålla en kompetent kraft. Följande meddelande från en annan uppgiftslämnare, tillhörande de under åren 1927—1936 utgångna, är belysande nog. Hon skriver: »Vid början av höstterminen 1935 hade jag endast fått erbjudande om 8 veckotimmars tjänstgöring, och föredrog då att genomgå en kurs i kvinnlig slöjd . . .» Förhållanden i utlandet. I detta sammanhang må även erinras om ifrågavarande förhållanden i utlandet. Såsom tidigare omtalats (sid. 41, 43, 44) erhålla teckningslärarna utbildning även i slöjd i Preussen (sedan 1922), i Österrike (sedan 1930) och i Schweiz (sedan 1929). I Finland ingå i teckningslärarnas utbildning även handarbetsövningar jämte komposition. De sakkunnigas uppfattning. Av skäl, som framgå av det föregående, anse de sakkunniga synnerligen önskvärt a t t teckningslärare i lämplig utsträckning beredas möjlighet a t t förvärva kompetens a t t undervisa även i slöjd (jfr sid. 68). Och sådan möjlighet synes lämpligen k u n n a beredas

108 genom särskilda kurser vid det av de sakkunniga förordade slöjdlärarseminariet i anslutning till konstfackskolan ej blott i fråga om manlig utan även beträffande kvinnlig slöjd. Den praktiska utbildningen i slöjdarbetets utförande torde, liksom i fråga, om slöjdlärare i övrigt, böra till viss del förvärvas genom deltagande i praktiskt yrkesarbete av lämplig art. Med hänsyn till a t t teckningsläraren under sin minst fyra-åriga utbildningstid n å t t större åldersmognad och en icke ringa insikt i olika slag av konsttekniskt arbete, synes dock kravet på deltagande i praktiskt yrkesarbete för honom kunna begränsas till ett år, om därjämte såsom lämpligt torde vara ett större m å t t av systematiska arbetsövningar inlägges i kursen vid slöjdlärarseminariet, exempelvis under en termin. För den komplettering, som teckningsläraren i övrigt kan behöva för vinnande av kompetens som slöjdlärare, torde böra beräknas ytterligare en termin, ägnad åt fortsatt slöjdarbete med verktygsskötsel m. m. samt slöjdundervisningens metodik och undervisningsövningar. Det kan då tänkas a t t teckningslärare, som förskaffat sig tillräcklig yrkesteknisk utbildning genom praktiskt yrkesarbete eller i annan läroanstalt, icke skulle behöva genomgå den första terminen u t a n kunna vinna inträde direkt i den andra. Möjlighet torde vidare böra beredas teckningslärare, som på annat håll förskaffat sig föreskriven kompetens, att vid kompletteringskursen få avlägga prov för vinnande av behörighet som slöjdlärare. Under beaktande av ovan angivna synpunkter ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen, a t t den avsedda kompletteringen skulle kunna beredas enligt här nedan angivna förslag. Förslag till kompletteringskurs i slöjd för teckningslärare. Allmänna grunder. Utbildningen omfattar ett år med en lärotid av 280 dagar, efter avdrag av lovdagar 38 veckor, fördelade på t v å terminer, vardera om 19 veckor med 40 veckotimmar. Inträdesfordringar. 1. För inträde i kompletteringskursen fordras: a) att hava u p p n å t t en ålder av 20 men ej 29 år, b) att hava genomgått institutet för teckningslärare, c) att den sökande genom vederbörligt intyg styrker sig vara frisk och även i övrigt lämplig för den avsedda utbildningen respektive slöjdlärarkallet, d) att under minst ett år hava deltagit i yrkesmässigt arbete av lämplig art samt

109 e) a t t hava visat sig äga läggning för slöjdarbete och fallenhet för slöjdlärarkallet. 2. I fråga om här angivna inträdesfordringar må slöjdlärarseminariets styrelse kunna medgiva undantag beträffande sökande, som visat sig äga särskilt framträdande begåvning och fallenhet för studierna vid kursen och för slöjdlärarkallet. Timplan. Termin Ämnen

Slöjd och verktvgsskötsel .Metodik och seminarieövningar

Totalsumma timmar

1 Vt:r

Summa t:r

Vt:r

S:a t:r

2>i 4 5

494 76 95

1159 76 95

Fria studier, enskilt arbete, föreläsningar Summa timmar

760 Kursplan. Slöjd och verktygsskötsel

(1159 t:r).

Första terminen (665 t:r). Träslöjd. Föremål med olika slag av sammansättningar, träets färgning och ytbehandling. Textilslöjd. Hand- och maskinsömnad; stickning, stoppning, lappning och lagning; klädvård och klädhygien. Andra terminen (494 t:r). Träslöjd. Fortsatta övningar såsom under föregående termin. Inredningsföremål, formarbeten, träskärning; dekoreringsövningar. Metallslöjd. Föremål med användande av förekommande verktyg och bearbetningssätt; enklare ornaments- och konstsmide; exempel på drivning, ciselering och annan ytbehandling. Fy sikslöjd. Enklare apparater för fysikaliska och kemiska laborationer; formning av glas. Pappslöjd. Kartonger, askar, förpackningar m. m. jämte dekoreringsövningar. Bokbindning. Uppklistring, montering och häftning; dekorering av papper i klister- och annan teknik; pärm- och bokbindning; skinnfärgning. Textilslöjd. Fortsatta övningar såsom under föregående termin; spetsoch konstsömnad, knyppling, enkel linne- och klädsömnad samt vävning av enklare vävslag.

110 I fråga om manliga elever lägges huvudvikten vid trä-, metall- och fysikslöjd, i fråga om kvinnliga elever vid textilslöjd. Pappslöjd och bokbindning böra ingå i ungefär lika utsträckning för både manliga och kvinnliga elever. De arbetsarter, som ingått i det konsttekniska arbetet vid teckningslärarinstitutet, böra i motsvarande mån reduceras. Anm. Inom samtliga arbetsarter under båda terminerna: materiallära; systematiska övningar i verktygens rätta användning, skötsel och vård, rätta handgrepp och lämplig kroppsställning under arbetet; material- och kostnadsberäkningar. Metodik och seminarieövningar (76 t:r). Slöjdundervisningens metodik, kursplaner, olika slöjdserier, slöjdsalars inredning, litteratur, kort översikt över slöjdundervisningens historia samt kompletterande översikt över stil-, konstslöjds- och hemslöjdsarter. Undervisningsövningar (95 t:r). Auskultering, undervisningsövningar och avläggande av prov, förlagda till undervisningsanstalter i huvudstaden. Fria studier, enskilt arbete, föreläsningar m. m. (190 t:r). Under den härför avsedda tiden böra eleverna givas tillfälle att arbeta med självvalda uppgifter inom eller utom skolan, exempelvis med utförande av slöjdföremål, skisser på egen hand, studier i skolans bibliotek m. m. Under vårterminen bör varje elev utföra ett enskilt arbete av slöjdpedagogisk art. För övrigt bör någon del av tiden reserveras för studiebesök å utställningar och arbetsställen m. m. samt föreläsningar, som utan att ingå i den ordinarie undervisningen kunna vara av värde för elevernas utbildning, exempelvis i samhällskunskap o. d. Uttalande i fråga om avlöningen. Enligt riksdagens beslut 1937 utgår avlöning till ordinarie teckningslärare vid allmänt läroverk enligt 20 lönegraden, medan avlöningen till ordinarie lärare i manlig slöjd vid sådant läroverk skulle utgå enligt 16 lönegraden. Fråga är då hur en teckningslärare med nu föreslagen utbildning skall avlönas, om han efter förvärvandet av här avsedd kompetens undervisar i slöjd. Utan att avgiva något förslag i detta avseende vilja de sakkunniga som sin mening uttala, att teckningsläraren bör avlönas som teckningslärare, även om han helt eller delvis undervisar i slöjd. Detta förfaringssätt synes berättigat med hänsyn till att teckningslärare, som förvärvat kompetens att undervisa i slöjd, har mera omfattande utbildning än slöjdläraren, ett förhållande som rimligtvis bör vara till gagn även vid hans slöjdundervisning.

Ill Tabell Sammanställning

III.

av undervisningstimmar

lärarinstitutet

enligt den för tecknings-

föreslagna timplanen (sid. 85).

TL = Teckningslärarinstitutet, K F z= Konstfackskolan, KH = Konsthögskolan.

S:a Årskurs:

II

III

IV

vt:r.

Termin Ämnen

Skola: Antal elever: 1. Linearritning 2. Teckning 3. Fri målning 4. Textning 5. Modellering 6. Form- och färglära . . 7. Yrkesorientering . . . . 8. Materiallära 9. Konsthistoria 10. D:o, övningar 11. Bostaden 12. Arkeologi och folklore . 13. Heraldik 14. Formanatomi 15. Fysiologi, psykologi o. pedagogik 16. Talteknik m. m

3 15 8 2 2 4 1 2

6 6 15 12 8 4 2 2 G 3

15 Metodik

15 551 1558 684 114 456 76 19 38 228 152 76 76 19 19

5 (5) 5 (5)

—

1 15 (15; 15 (15;

209 19 570

m. m.

Välskrivning Linearritning

2 2 3 2 7

. . . .

20. Teckning 21. Konsthistoria . . . . 22. Undervisningsövningar. 23. Fria studier etc

3 Summa timmar

15 KF

G 4 — 4 12 14 (14) 14 (14) 4 6 (G) 6 (6)

17. Konsttekniskt arbete .

18. 19.

summa timmar

TL TL TL TL TL TL TL (KF) (KF) (KF) (KF) (KF)KH (KF)KH

2 Total-

o 40

— — —

2 —2 — 3 — 2 —

2 2 3 2

76 76 114 76 266 608

7 — 7 7 5 (5) 5 (5) 3 — 3 — IG K 40'(30) 40(15)'-' 40 (15)' 160 160 6 080

Av dessa timmar ägnas 30 vt:r åt studier vid konsthögskolan, fördelade med 12 vt:r under 27 veckor ( = 324 tim.) åt teckning (ht. 10 veckor, vt 17 veckor) och 18 vt:r under 24 veckor ( = 432 tim.) åt målning och skulptur (ht 9 veckor, vt 15 veckor). (Summa 324 -j- 432 r= 756 tim.) 2 Det konsttekniska arbetet förlägges i sin helhet till konstfackskolan.

112 Tabell Sammanställning

utvisande

för vilka

det antal undervisningstimmar

s är skild vid

IV.

a l är ar kr af t er

erfordras

Totalsumma timmar

IV

III

II

Ill),

teckningslärarinstitutet.

Å r s k u r s I

(enl. tab.

Anm.

1 Bl. a. 321 timmar i teckning. 2 Därav 88 timmar vid Sthlms högskola eller pedagogiska institutet och resten = 171 tim. vid teckningslärarinstitutet. 3 Vid Stockholms högskola eller pedagogiska institutet

Undervisning gemensam med konstfackskolan ji imte fria studier 4 488 Undervisning gem. med konsthögsk.

756 1 209 2 19 3 7G 7G

Psykologi m. m Talteknik M.: Välskr. . . Linearr. . Teckn. . Konsth. . Und. övn.

114 7G 2GG

Summa timmar

Tabell

6 080

VI.

Sammanställning

av undervisningstimmar

enligt

pletteringskursen

i slöjd för teckningslärare

den för

föreslagna timplanen

kom-

(sid. 109).

SK = Kompletteringskursen i slöjd, SL = Slöjdlärarseminariet. Termin:

2 Totalsumma timSkola: SK SL SK SL SK SL SK SL Summa vt:r mar Ant. elever: 5 5 5 5 Slöjdart: manlig kvinnl. manlig kvinnl.

1. Slöjd och verktygsskötsel 2. Metodik och seminarieövn

20 15 35

4. Fria studier, ensk. arbete etc

5 Summa timmar 25JL5

11 15 26 4 4 5 5 5 5

26 4 5 5

1159 76 95 190

25^5 40

113 T a b e l l V. Sammanställning av undervisningstimmar enligt den för slöjdlärarseminariet föreslagna timplanen (sid. 102). SL = Slöjdlärarseminariet, K F = Konstfackskolan, T L = Teckningslärarinstitutet. S:a vt:r

II

Årskurs:

Totalsumma timmar

Termin: Ämnen

I SL

SL

Skola: 1 (KF) (KF)

SL K F TL SL K F TL

Antal elever: 1. Linearritning 2. Teckning 3. Fri målning 4. Textning ' 5. Modellering 6. Form- och färglära 7. Yrkesorientering 8. Materiallära 9. Bostaden 10. Slöjd och verktygsskötsel 11. Psykologi och pedagogik 12. Talteknik m. m 13. Metodik o. seminarieövn 14. Undervisningsövningar 15. Fria studier etc Summa timmar

3 15 8 2 2 4 1 2

6 15 8 2 6

6 15

6 15 4

4 1 4 3 40

3 40

6 4 35 —

4 6 5 5 3 6 — 4

3 15 8 2 2 4 1 2 6 15 4 1 4 G 7 80

G 15 8 2 6

6 15 4 4 6 8 80

171 570 304 76 152 76 19 38 228 570 152 19 152 228 285 3 040

40 Tabell VII. Sammanställning utvisande det antal undervisningstimmar (enl. tab. V), för vilka särskilda l är ar kr af t er erfordras vid slöjdlärarseminariet. Å r s k u r s Totalsumma timmar II Undervisning gemensam med konstfackskolan jämte fria studier och förberedande praktisk lärarutbildning Undervisn. gemensam med teckningslärarinst. (152 + 19) Bostaden Slöjd o. verktygsskötsel Metodik m. m Undervisningsövn Summa timmar 8

1767 171 152 570 152 228 3 040

114 Tabell Sammanställning för vilka

utvisande

VIII.

det antal undervisningstimmar

särskilda

lärarkrafter

teringskursen

(enl. tab.

erfordras för

i slöjd för

VI),

komplet-

teckningslärare.

Manlig slöjd. Termin Totalsumma timmar 1

2 Undervisning gemensam med slöjdlärarseminariet jämte fria studier etc. Slöjd och verktyesskötsel

760 589 76 95

Summa timmar

1520 Kvinnlig slöjd. Termin Totalsumma timmar 1

2 Fria studier etc Slöjd och verktygsskötsel

190 1159 76 95

Metodik m. m (Jndervisningsövn Summa timmar

115 Kap. XVIII. Sammanställning rörande undervisningens förläggning vid ifrågavarande läroanstalter samt behovet av lokaler och lärarkrafter. Teckningslärarinstitutet. Gemenskap med konstfackskolans allmänna avdelning. I de sakkunnigas betänkande med förslag rörande konstfackskolan har framhållits a t t konstfackskolans allmänna avdelning k a n tänkas bliva till gagn även för utbildningen av teckningslärare (1938: 8, sid. 57). D e för nämnda avdelning föreslagna undervisningsplanerna äro uppgjorda med hänsyn härtill, varför de nu föreslagna undervisningsplanerna för teckningslärarinstitutets första, andra och tredje årskurser k u n n a t göras i huvudsak lika med undervisningsplanerna för motsvarande årskurser av konstfackskolans allmänna avdelning. Frånsett det antal timmar till förberedande praktisk lärarutbildning, som avgår från den åt fria studier anslagna tiden, samt a t t timmarna för det i konstfackskolan förekommande ämnet gymnastik tillagts tiden för de fria studierna, torde sålunda teckningslärareleverna med fördel kunna undervisas gemensamt med eleverna i konstfackskolans allmänna avdelning för a t t där erhålla sin fackutbildning. E n med andra elever i den allmänna avdelningen gemensam undervisning behöver ej hindra, a t t teckningslärareleverna erhålla en för deras speciella behov avpassad utbildning. I detta sammanhang må erinras om a t t de sakkunniga kommit till den uppfattningen, a t t det antal teckningslärarelever, som i medeltal bör utbildas för år, bör begränsas till 15 (sid. 68). För a t t emellertid vid den till första årskursen förlagda förberedande praktiska lärarutbildningen erhålla möjlighet till viss gallring, har elevantalet i denna årskurs beräknats något högre, förslagsvis till 20. E n ä r den lägre kursen av konstfackskolans allmänna avdelning är avsedd a t t emottaga 90 elever, fördelade i grupper om 30 elever i vardera, kunna de 20 teckningslärareleverna med lätthet placeras i en av dessa grupper. För de elever, som ej komma a t t fortsätta den avsedda lärarutbildningen, finnes möjlighet att, i den händelse de äga kvalifikationer i övrigt, kunna fortsätta sin utbildning i den högre kursen av konstfackskolans allmänna avdelning. D e till e t t antal av 15 uppgående teckningslärareleverna i vardera av andra och tredje årskurserna kunna undervisas gemensamt med eleverna i

116 motsvarande årskurser i högre kursen av konstfackskolans allmänna avdelning, vilka vardera äro avsedda att mottaga förslagsvis 20 elever. I händelse av större elevanslutning till den allmänna avdelningen än beräknat, vilken möjlighet de sakkunniga även beaktat (jfr Bet. 1938: 8, sid. 58), torde möjligen någon parallellavdelning böra upprättas, varigenom utrymme för teckningslärareleverna alltjämt bör kunna beredas. Om sålunda teckningslärarelevernas fackstudier förläggas till konstfackskolans allmänna avdelning, komma för denna undervisning varken särskilda lokaler eller lärare att behövas för teckningslärarinstitutets del. Till frågan om den förberedande praktiska lärarutbildningen återkomma de sakkunniga i annat sammanhang (sid. 119). Gemenskap med konsthögskolan. Såsom i det föregående berörts, förlägges undervisningen i de i teckningslärarinstitutets tredje årskurs ingående ämnena teckning, fri målning och modellering dels till konstfackskolans allmänna avdelning dels till konsthögskolan. För den till konsthögskolan förlagda undervisningen tagas även de i timplanen angivna timmarna för de fria studierna i anspråk. Undervisningen vid konsthögskolan omfattar under höstterminen 10 respektive 9 veckor och under vårterminen 17 respektive 15 veckor. Under arbetsårets övriga veckor förlägges ifrågavarande undervisning till konstfackskolan. I fråga om den till konsthögskolan förlagda undervisningen i tredje årskursen har ansetts möjligt, att de till ett antal av 15 uppgående eleverna i nämnda årskurs kunna fördelas på de ateljéer för målning och skulptur, som redan finnas, utan att lärarkrafterna av denna anledning behöva ökas. För den utökning av undervisningen i teckning vid denna skola, som skulle bli en följd av teckningslärarelevernas i nämnda årskurs deltagande däri, torde en assistent till professorn i ämnet behöva anställas. Timtalet för denna assistent uppgår per år (jfr sammanställningen tab. III) till 324. På grund av den ifrågavarande undervisningens vid konsthögskolan karaktär av fria studier torde assistenten ej behöva tagas i anspråk under hela den för studier i ämnet anslagna tiden. Storleken av det för denne erforderliga arvodet torde därför kunna stanna vid ett belopp av förslagsvis 2 000 kronor för år. Därjämte bör något belopp anslås till kostnad för levande modell, förslagsvis 1 000 kronor för år. I fråga om lokal torde erforderligt utrymme kunna ställas till förfogande utan särskild ersättning. Enär undervisningen i ämnena teckning, fri målning och modellering i institutets tredje årskurs under större delen av arbetsåret förlägges till konsthögskolan, kommer elevantalet i dessa ämnen under nämnda tid att i motsvarande årskurs av konstfackskolans allmänna avdelning undergå en avsevärd minskning. Detta torde kunna möjliggöra en sammanslagning av avdelningar och i följd därav någon besparing av arvoden för timlä-

117 rare i konstfackskolan. Hur stor denna besparing kan komma att bliva är emellertid omöjligt att på förhand beräkna. Gemenskap med konstfackskolans påbyggnadskurser. Teckningslärarinstitutets fjärde årskurs är, i likhet med dess andra och tredje årskurser, avsedd att emottaga 15 elever. Till denna årskurs må endast de uppflyttas, som i föregående årskurs icke blott tillägnat sig undervisningen i erforderlig grad utan även vid den till tredje årskursen förlagda förberedande praktiska lärarutbildningen visat sig lämpliga för teckningslärarkallet. De elever, som härvid kunna bliva avvisade från fortsatt lärarutbildning, hava emellertid erhållit den utbildning, som den högre kursen av konstfackskolans allmänna avdelning avser att meddela. Det beräknade antalet elever i fjärde årskursen torde dock kunna bliva uppnått, därigenom att de eventuellt uppkomna lediga platserna kunna bliva fyllda av godkända inträdessökande från konsthögskolan. Fjärde årskursen utgör en motsvarighet till konstfackskolans påbyggnadskurser (jfr Bet. 1938: 8, sid. 59). Med konstfackskolan har årskursen blott såtillvida sammanhang, att det konsttekniska arbetet förlägges dit. Teckningslärareleverna fördelas härvid på de olika fackavdelningarna med utnyttjande av deras lokaler och undervisningsmateriel. För det fåtal teckningslärarelever, som i tur och ordning och omväxlande med de nedan nämnda undervisningsövningarna bedriva konsttekniska studier i fackavdelningarna, böra konstfackskolans lärarkrafter även kunna undervisa, varför särskilda lärare för teckningslärareleverna ej behöva anställas. På detta sätt få teckningslärareleverna del av den högre undervisning, som här meddelas, ej blott i konsttekniskt arbete utan även i formanalys och komposition. Gemenskap med ett tillämnat pedagogiskt institut och Stockholms högskola. Den till fjärde årskursen hörande undervisningen i fysiologi, psykologi och pedagogik förlägges med avseende på de i utbildningen av blivande lärare ingående kurserna i allmän psykologi och pedagogik samt i hygien till Stockholms högskola eller till det pedagogiska organ, som kan bliva upprättat för den praktiska utbildningen av lärare. I den mån som denna undervisning förlägges till ett med bidrag av statsmedel upprättat pedagogiskt institut torde särskilda medel till arvode åt lärare ej behöva uppföras å teckningslärarinstitutets stat. För den händelse ifrågavarande undervisning (enligt tab. IV förslagsvis 38 t:r) förlägges till Stockholms högskola, synes lämpligt att till täckande av kostnaderna härför beräkna ett belopp av förslagsvis 1 200 kronor för år. Undervisningen i talteknik m. m., som ingår i utbildningen av teckningslärare liksom av andra lärare, förutsattes anordnad gemensamt för samt-

118 liga läraraspiranter, vilka erhålla sin utbildning i Stockholm. För bestridandet av denna undervisning, i vad gäller blivande teckningslärare, 19 timmar (sid. 85) torde, om den förlägges till Stockholms högskola, visst belopp härför, förslagsvis 500 kronor, böra beräknas å teckningslärarinstitutets stat. Teckningslärarinstitutets lärare i fysiologi, psykologi och pedagogik. Den speciellt för teckningslärareleverna avsedda undervisningen i fysiologi, psykologi och pedagogik bör meddelas av en vid teckningslärarinstitutet anställd lärare. Enligt sammanställningen (tab. IV) är t ä n k t , a t t den årliga undervisningen för denne skulle omfatta 171 timmar. I hans tjänstgöring skulle ingå icke blott a t t hålla föreläsningarna och leda experimenten och förekommande enskilt arbete u t a n även a t t förrätta examination i till ämnet hörande delar. Läraren i fråga bör givetvis v a r a vetenskapligt bildad. Helst bör h a n hava idkat djupgående studier inom tecknings- och konstpsykologiens område och bedrivit omfattande forskarverksamhet rörande de problem, varom han skall undervisa. För a t t hos vetenskapsidkare stimulera intresset härför borde lärarbefattningen vara förenad med en inkomst, som k a n verka lockande. Avlöningen torde därför icke böra sättas lägre än för en lektor vid högre lärarinneseminariet, alltså enligt 28 lönegraden. Såsom lokal för föreläsningarna bör konstfackskolans föreläsningssal kunna användas. För utförande av de till teckningslärarelevernas studier i psykologi hörande experimenten behöves ett väl utrustat psykologiskt laboratorium, som emellertid på grund av lokala skäl ej k a n inredas i tekniska skolans nuvarande byggnad. Tillsvidare torde tillträde kunna erhållas till Stockholms högskolas psykologiska laboratorium mot erläggande av lämplig ersättning, förslagsvis 800 kronor för år. Teckningslärarinstitutets föreståndare samt pedagogiska handledare. Ämnet metodik jämte seminarieövningar och undervisningsövningarna böra lämpligen handhavas av en och samma lärare. D e olika metodikämnena äro visserligen till sin n a t u r r ä t t olika och svårigheter torde kunna möta a t t erhålla en lärare, som är fullt kompetent i samtliga ämnen. Å andra sidan höra de nära samman och ingå såsom delar i ett sammanhängande helt. E n enda lärare i metodik och undervisningsövningar har dessutom möjlighet a t t på ett helt annat sätt än ett flertal lärare däri väga de olika elementen emot varandra, så a t t det bästa resultatet vinnes. Denna lärare skulle alltså enligt sammanställningen tabell III erhålla en tjänstgöring av 16 timmar pr vecka. Härtill skulle komina den tid, han behöver ägna åt handledning vid elevernas enskilda arbete. Fordringarna

119 på sagda lärare måste givetvis ställas ganska högt. Han måste vara en framstående teckningspedagog och hava djupgående konsthistoriska kunskaper samt äga stor undervisningsvana och förmåga att handleda teckningslärareleverna. Med hänsyn till allt detta anse de sakkunniga, att han i likhet med lektor vid högre lärarinneseminariet bör åtnjuta lön enligt 28 lönegraden. För undervisningen i metodik jämte seminarieövningar böra konstfackskolans lokaler kunna användas. Läraren i metodik m. m. bör kunna vara lämplig även såsom föreståndare för teckningslärarinstitutet och för konstfackskolans allmänna avdelning. Såsom avdelningsföreståndare bör han erhålla ett lämpligt arvode utöver den ordinarie avlöningen, exempelvis 960 kronor för år, eller samma belopp, varmed vid medelstora allmänna läroverk rektors avlöning överstiger slutlönen inom vederbörande lönegrad. (Jfr sid. 125.) I den nämnde lärarens egenskap av teckningslärarinstitutets föreståndare och lärare i metodik m. m. bör han organisera och vara överledare av både den förberedande och den till fjärde årskursen förlagda egentliga lärarutbildningen. Enär de till den praktiska lärarutbildningen hörande undervisningsövningarna skola förläggas till skilda slag av läroanstalter i Stockholm och föreståndaren på grund härav ej kan utöva den direkta ledningen av teckningslärarelevernas undervisningsövningar, måste han till sin hjälp hava handledare för den omedelbara ledningen av teckningslärarelevernas undervisningsövningar. Dessa handledare böra helt naturligt utgöras av teckningslärarna vid respektive läroanstalter. Handledarna böra förutom det arbete, som direkt åligger dem såsom sådana, deltaga i de konferenser, som hållas under föreståndarens ledning i och för undervisningsövningarnas anordning etc, och deras arvoden böra avpassas med hänsyn härtill. Enklast torde vara att vid bestämmandet av dessa arvoden beräkna ett visst belopp för handledning av varje teckningslärarelev. I fråga om den förberedande praktiska lärarutbildningen, som omfattar 20 timmar för elev, torde detta belopp kunna sättas till 20 kronor. Antalet elever, som undergå denna utbildning, har beräknats bliva i första årskursen 20 och i tredje årskursen 15. Det sammanlagda anslagsbehovet härför belöper sig alltså till 20 (20 + 15) eller 700 kronor årligen. Härtill torde böra läggas ett årligt belopp av förslagsvis 120 kronor, avsett för handledning av andra teckningsläraraspiranter, bland annat sådana från konsthögskolan. I fråga om den till fjärde årskursen förlagda lärarutbildningen, där för var och en av de 15 eleverna äro anslagna 266 timmar härtill, torde ifrågavarande belopp kunna sättas till 200 kronor per elev. Det behövliga beloppet utgör här alltså 200 X 15 eller 3 000 kronor. Till arvode för handledarna vid den praktiska lärarutbildningen skulle alltså tillsammans behövas ett belopp av (700 + 120 + 3 000 = ) 3 820 kronor för år.

120 För teckningslärarinstitutets föreståndare k a n beredas särskilt rum i närheten av konstfackskolans kollegierum. Inbegripet möblering och inredning beräknas kostnaden härför uppgå till högst 5 000 kronor.

Slöjdlärarseminariet

och den till detta anslutna

kompletteringskursen

i slöjd för teckningslärare. Gemenskap med konstfackskolan. Även i fråga om utbildning av slöjdlärare hava de sakkunniga framhållit a t t konstfackskolans allmänna avdelning kan bliva till gagn (jfr Bet. 1938: 8, sid. 58). Om m a n såsom i fråga om teckningslärarinstitutet bortser från den förberedande praktiska lärarutbildningen och ämnet gymnastik, ha de föreslagna undervisningsplanerna för slöjdlärarseminariets första årskurs k u n n a t göras alldeles lika med undervisningsplanerna för lägre kursen av konstfackskolans allmänna avdelning. Slöjdlärareleverna i denna årskurs k u n n a därför undervisas gemensamt med eleverna i motsvarande årskurs av n ä m n d a avdelning. Liksom i fråga om teckningslärareleverna böra även slöjdlärareleverna vid denna gemensamma undervisning kunna erhålla en för deras speciella behov avpassad utbildning. Såsom i det föregående berörts ha de sakkunniga kommit till den u p p fattningen, a t t det antal, som i medeltal årligen bör utbildas vid slöjdlärarseminariet, bör beräknas till 5 (sid. 68). D e t torde vara tillräckligt a t t årligen intaga detta antal i seminariets första årskurs. Visserligen kan förutses att icke alla elever i den förberedande praktiska lärarutbildningen komma a t t fortsätta i andra årskursen, men å andra sidan torde kunna förväntas a t t till denna årskurs komma inträdessökande från annat håll, så a t t det beräknade elevantalet i andra årskursen alltid k a n uppnås. D e ifrågavarande slöjdlärareleverna, 5 i vardera årskursen, k u n n a med lätthet placeras i konstfackskolans allmänna avdelning. För de elever, som ej vinna uppflyttning i slöjdlärarseminariets andra årskurs, torde liksom i fråga om teckningslärareleverna alltid möjlighet finnas att, i den händelse de äga kvalifikationer i övrigt, k u n n a fortsätta studierna i den högre kursen av konstfackskolans allmänna avdelning eller lämplig fackavdelning. Om sålunda slöjdlärarelevernas undervisning i teckning, fri målning etc. förlägges till konstfackskolan, komma för denna undervisning varken särskilda lokaler eller lärare i fråga. Angående den förberedande praktiska lärarutbildningen uttala sig de sakkunniga i annat sammanhang (sid. 122).

121 Gemenskap med det pedagogiska institutet och Stockholms högskola. Den till andra årskursen hörande undervisningen i psykologi och pedagogik förlägges, liksom i fråga om teckningslärareleverna, med avseende på de i utbildningen av blivande lärare ingående kurserna i allmän psykologi och pedagogik samt i hygien till det pedagogiska institutet eller till Stockholms högskola. D e t s a m m a gäller också angående undervisningen i talteknik m. m. Särskilda medel för lärare häri torde ej behöva uppföras bland slöjdlärarseminariets utgifter. Gemenskap med teckningslärarinstitutet. Den speciellt för slöjdlärareleverna avsedda undervisningen i psykologi och pedagogik är enligt förslaget t ä n k t a t t vara gemensam med teckningslärarelevernas undervisning häri (jfr t a b . VII). Särskilda lokaler och lärare för slöjdlärarseminariet behövas alltså ej för dessa ämnen. Slöjdlärarseminariets lärare. Liksom vid teckningslärarinstitutet böra vid slöjdlärarseminariet ämnet metodik med tillhörande seminarieövningar samt undervisningsövningarna lämpligen handhavas av samma lärare. Skäl tala för a t t denne även undervisar i ämnet slöjd och verktygsskötsel samt i de till ämnet bostaden hörande praktiska tillämpningsövningarna. E n ligt sammanställningen (tab. V och kursplanen sid. 104) skulle han alltså erhålla en tjänstgöring av 29 t i m m a r pr vecka. Därjämte bör h a n handleda eleverna vid deras enskilda arbete. Liksom i fråga om motsvarande lärare vid teckningslärarinstitutet böra fordringarna på honom ställas ganska högt. H a n måste vara en framstående slöjdpedagog, äga stor undervisningsvana och förmåga a t t handleda slöjdlärareleverna. Lämpligt torde vara a t t han i likhet med facklärarna i konstfackskolan placeras i 23 lönegraden. Till frågan om handledare för undervisningsövningarna återkomma de sakkunniga i annat sammanhang (sid. 122). Kompletteringskursen är uppdelad i tvenne avdelningar, en för manlig och en för kvinnlig slöjd, båda avdelningarna öppna för både manliga och kvinnliga teckningslärare. Såsom tidigare framhållits (sid. 108) omfatta de båda avdelningarnas första termin systematiska arbetsövningar i slöjd och verktygsskötsel och andra terminen fortsatt slöjdarbete m. m. samt slöjdmetodik j ä m t e seminarieövningar och undervisningsövningar, varjämte även förekommer fria studier och enskilt arbete. Avdelningen för manlig slöjd har undervisningen i slöjd och verktygsskötsel delvis gemensam med slöjdlärarseminariet under båda terminerna, vilken undervisning bestrides av läraren i slöjdlärarseminariet, medan en annan del av undervisningen handhaves av särskild lärare. Avdelningen

122 för kvinnlig slöjd har uteslutande särskild lärare i detta ämne under båda terminerna. Antalet elever i vardera avdelningen utgör 5 (jfr sid. 68). Lokaler för slöjdarbete. I fråga om lokaler för slöjdarbetet vore det visserligen lyckligast att slöjdlärarseminariets och kompletteringskursens elever finge sina egna arbetsrum. Vid en nybyggnad för konstfackskolan torde detta önskemål också kunna realiseras. I de provisoriska lokaler för konstfackskolan, som enligt de sakkunnigas förslag skulle iordningställas i tekniska skolans nuvarande byggnad, torde dock även för slöjdarbetet erforderligt utrymme nödtorftigt kunna beredas. Manlig slöjd torde alltså kunna förläggas till fackavdelningen för möbler och inredningar med användande av denna avdelnings lokaler och utrustning. Även på de tider, då snickarverkstaden är upptagen av elever i denna fackavdelning, torde slöjdlärareleverna på grund av deras ringa antal kunna beredas plats. För de 5 eleverna i kvinnlig slöjd torde också kunna beredas utrymme i de lokaler, som äro avsedda för fackavdelningen för textilarbete, särskilt som de kunna fördelas på olika slag av arbeten inom olika lokaler. Enär konstfackskolan ej torde komma att äga en tillräcklig uppsättning av symaskiner och annan för det kvinnliga slöjdarbetet behövlig materiel, bör en summa anslås för inköp av för kvinnlig slöjd erforderlig materiel. Denna summa torde förslagsvis kunna sättas till 2 000 kronor. Slöjdlärarseminariets föreståndare och pedagogiska handledare. I kompletteringskursens avdelning för manlig slöjd behoves en lärare i slöjd och verktygsskötsel samt i metodik jämte seminarieövningar och vid undervisningsövningarna. Enligt sammanställningen (tab. VI) skulle han erhålla en tjänstgöring av 20 timmar per vecka. Därjämte bör han handleda eleverna vid deras enskilda arbete. Läraren i fråga bör ha fullt samma kvalifikationer som den nyssnämnda läraren vid slöjdlärarseminariet och såsom denne bör han avlönas enligt 23 lönegraden. Han bör därjämte vara lämplig som föreståndare för slöjdlärarseminariet och den till detta anslutna kompletteringskursen och såsom sådan liksom föreståndaren för teckningslärarinstitutet erhålla ett arvode utöver sin lön, exempelvis 960 kronor för år. I kompletteringskursens avdelning för kvinnlig slöjd erfordras en lärare i slöjd och verktygsskötsel samt i metodik jämte seminarieövningar och i undervisningsövningarna. Enligt sammanställningen (tab. VI) skulle denne lärare erhålla en tjänstgöring av 35 timmar per vecka. Därjämte bör han handleda eleverna vid deras enskilda arbete. Läraren i fråga bör ha lika goda kvalifikationer som de båda sistnämnda lärarna och såsom dessa

123 avlönas enligt 23 lönegraden. Hans tjänstgöring uppgår visserligen till ett större antal timmar per vecka än de båda förstnämndas, men då undervisningen till övervägande delen avser manuellt arbete och elevantalet är ringa torde undervisningsarbetet icke bliva allt för ansträngande. Undervisningen i åtskilliga delar av det till den kvinnliga slöjden hörande konsthantverkliga arbetet torde för övrigt kunna övertagas av konstfackskolans lärare. Liksom i fråga om teckningslärareleverna böra för slöjdlärareleverna finnas handledare för undervisningsövningarna. Dessa handledare böra givetvis utgöras av slöjdlärarna vid respektive läroanstalter. Deras arvode bör beräknas efter samma grunder som i fråga om teckningslärarna. För den förberedande praktiska lärarutbildningen inom slöjdlärarseminariet, som omfattar 40 timmar (sid. 102) för var och en av de 5 slöjdlärareleverna, kommer alltså, om handledarnas arvode enligt samma grunder som vid teckningslärarinstitutet för varje elev sättes till 40 kronor, den årliga kostnaden att belöpa sig till 200 kronor. För den praktiska lärarutbildningen under slöjdlärarseminariets andra år, där 228 timmar äro anslagna till var och en av de 5 eleverna, torde handledarna årligen kunna gottgöras med 150 kronor per elev, vilket gör 750 kronor. Till arvode för handledarna vid den praktiska lärarutbildningen inom slöjdlärarseminariet skulle alltså tillsammans behövas ett belopp av (200 + 750 ==) 950 kronor årligen. Handledarna vid undervisningsövningarna inom kompletteringskursen böra vara lärare i manlig respektive kvinnlig slöjd. Till undervisningsövningar äro för var och en av de 10 slöjdlärareleverna anslagna 95 timmar. Sättes handledarnas arvode för varje elev till förslagsvis 100 kronor, kommer den årliga kostnaden för undervisningsövningarna inom kompletteringskursen att belöpa sig till 1 000 kronor. För slöjdlärarseminariets föreståndare kan beredas särskilt rum i närheten av konstfackskolans kollegierum. Inbegripet möblering och inredning beräknas kostnaden härför uppgå till högst 5 000 kronor. Alternativ rörande kompletteringskursen i kvinnlig slöjd. Vid samråd med 1936 års lärarutbildningssakkunniga har framkommit att nämnda sakkunniga föreslå upprättandet av ett statens skolköks- och handarbetsseminarium. Om ett dylikt seminarium kommer till stånd, torde den här avsedda kompletteringskursen i kvinnlig slöjd kunna förläggas dit och de i förevarande betänkande beräknade anordningarna och kostnaderna härför bortfalla.

124 Kap. XIX. Läroanstalternas administration. Särskilda föreståndare. Såsom redan i det föregående framhållits synes nödvändigt att teckningslärarinstitutet ledes av en särskild föreståndare (sid. 79). Detsamma gäller även ifråga om slöjdlärarseminariet (sid. 97). Dessa båda läroanstalter ha visserligen åtskilligt gemensamt, varför väl kunde ifrågasättas, om de icke kunde förenas under en gemensam föreståndare. Vid närmare övervägande finner man dock, att slöjdlärarnas utbildning är i stora delar så artskild från teckningslärarnas samt att arbetet med undervisningen och ledningen av de studerandes auskultationer och övningslektioner blir så omfattande, att en särskild föreståndare för vardera läroanstalten är väl behövlig (jfr sid. 122). Gemensam överledning. Enär både teckningslärarinstitutet och slöjdlärarseminariet äro nära anknutna till konstfackskolan såväl ifråga om lokaler och utrustning som beträffande vissa delar av undervisningen, så synes emellertid lämpligt att de båda läroanstalterna inrangeras under samma överledning som konstfackskolan. Det torde nämligen kunna förutsättas att konstfackskolans rektor alltid kommer att vara så kvalificerad, att han är väl skickad att utöva inseendet över den kombinerade läroanstalten i dess helhet. Och med den sammansättning, konstfackskolans styrelse enligt de sakkunnigas redan avgivna förslag skulle få, synes denna bliva väl ägnad att handhava även teckningslärarinstitutets och slöjdlärarseminariets angelägenheter (1938:8, sid. 76). Med hänsyn till vikten av att de ifrågavarande läroanstalternas särskilda intressen bliva tillbörligt beaktade torde emellertid böra föreskrivas, att föreståndaren för teckningslärarinstitutet skall kallas till styrelsesammanträde, när ärende rörande institutet skall behandlas, samt därvid vara föredragande och deltaga i beslutet, ävensom att detsamma skall gälla beträffande föreståndaren för slöjdlärarseminariet i avseende å detta. Enligt de sakkunnigas förslag rörande konstfackskolan skulle denna sta under skolöverstyrelsens inseende (1938: 8, sid. 70). Detta bör givetvis vara fallet även vad angår teckningslärarinstitutet och slöjdlärarseminariet. Ledningen av konstfackskolans allmänna avdelning. I fråga om konstfackskolans fackavdelningar ha de sakkunniga föreslagit särskilda avdelningsföreståndare men beträffande konstfackskolans allmänna avdelning framhållit, att särskild avdelningsföreståndare ej skulle vara behövlig,

125 »enär det alltid torde kunna förutsättas att skolans rektor skall vara kompetent nog att leda undervisningen där» (1938: 8, sid. 83). Då nu enligt förevarande förslag den allmänna avdelningen i de högre årskurserna skulle komma att till större delen uppgå i teckningslärarinstitutet, synes mest lämpligt att den direkta ledningen av undervisningen å allmänna avdelningen uppdrages åt institutets föreståndare (jfr sid. 119), dock så att rektorn givetvis bör hava inseendet över den kombinerade läroanstaltens samtliga avdelningar. Den lindring i rektors arbetsbörda, befrielsen från ledningen av den allmänna avdelningen skulle medföra, torde fullt uppvägas av den ökning i arbetet tillkomsten av teckningslärarinstitutet och slöjdlärarseminariet måste medföra. Bokförings- och skrivgöromål. Vad slutligen angår de i och för administrationen av teckningslärarinstitutet och slöjdlärarseminariet erforderliga bokförings- och skrivgöromålen synes dessa icke bliva mera omfattande än att de, i den mån de icke böra åligga vederbörande föreståndare, kunna uppdragas åt konstfackskolans för dylikt arbete avsedda personal (jfr 1938: 8, sid. 89—90). Möjligen kan någon extra skrivhjälp bliva behövlig, i fall nämligen elevtillströmningen i läroanstaltens olika avdelningar skulle bliva mycket stor, något som icke kan på förhand beräknas. Under alla förhållanden böra teckningslärarinstitutets och slöjdlärarseminariets räkenskaper var för sig hållas skilda från konstfackskolans, så långt detta lämpligen kan ske. Grunderna härför torde böra angivas i de olika läroanstalternas stater eller särskilda bestämmelser.

126 Kap. XX. Kostnadsberäkningar. Enligt den i kap. XVIII gjorda sammanställningen rörande undervisningens förläggning samt behovet av lokaler och lärarkrafter m. m. skulle de för teckningslärarinstitutet och slöjdlärarseminariet behövliga anslagsbeloppen kunna beräknas på nedan angivet sätt. Teckningslärarinstitutet. För detta skulle ej erfordras andra särskilda lokaler än ett rum åt föreståndaren. Till iordningställande av detta med möbler och inredning torde böra beräknas ett engångsanslag av 5 000 kronor utöver den kostnad, som till liknande ändamål beräknats för konstfackskolan (sid. 120). Likaså torde böra beräknas förslagsvis 2 000 kronor till nyanskaffning av särskild för institutet behövlig undervisningsmateriel och litteratur. Den sammanlagda engångskostnaden skulle sålunda kunna begränsas till 7 000 kronor. Vad angår värme, lyse och städning synes teckningslärarinstitutet icke förorsaka nämnvärd ökning i de kostnader, som redan beräknats för konstfackskolan, varför särskilda anslagsposter härför icke torde erfordras. Detsamma gäller beträffande kontorsmateriel och dylikt liksom även för anlitandet av konstfackskolans kanslipersonal, bibliotekarie och vaktmästare. Till arvodet åt skolläkare kan möjligen behövas något tillägg, förslagsvis 200 kronor för institutets del, dock ej förrän läroanstaltens sammanlagda elevantal gör att det redan för konstfackskolan beräknade beloppet blir otillräckligt. Att en väsentlig del av undervisningen skulle kunna meddelas av de för konstfackskolans allmänna avdelning beräknade lärarkrafterna har redan framhållits. De årliga kostnaderna skulle sålunda för teckningslärarinstitutets vidkommande kunna begränsas till avlöning åt föreståndaren och övriga särskilda lärare respektive föreläsare och handledare samt utgifter för viss förbrukning av undervisningsmateriel, förslagsvis 500 kronor, ävensom för levande modell, förslagsvis 1 000 kronor (sid. 116). Vid en tillämpning av de förslag, som avgivits i kap. XVIII sid. 116—119, skulle årskostnaden för teckningslärarinstitutet alltså kunna beräknas sålunda, varvid avlöningskostnaden för reglerade tjänster beräknas med utgångspunkt från det av 1938 års riksdag godkända civila avlöningsreglementet (bortsett från tjänste- och familjepensionsavdrag):

127 Till avlöning åt föreståndaren (A 28) 12 495: — » arvode » » 960: — 13 455: — » avlöning åt lektor i fysiologi, psykologi och pedagogik (A 28) 12 495: — » ersättning till Stockholms högskola » (1 200 + 800) 2 000: — » arvode åt assistent i teckning 2 000: — » » » lärare i talteknik 500: — » » » handledare vid undervisningsövningarna 3 820: — 20 815: — » undervisningsmateriel » kostnad för levande modell

500: — 1 000: —

1 500: —

Summa kronor 35 770: Det sålunda beräknade anslagsbehovet kommer icke att helt tagas i anspråk förrän institutets verksamhet nått full omfattning. Under de två första åren behövas medel endast till avlöning och arvode åt föreståndaren, och denna torde kunna delvis tagas i anspråk som timlärare med förslagsvis 18 veckotimmar i konstfackskolan, varigenom den härför beräknade kostnaden, om timläraravlöningen antages bliva omkring 290 kronor för veckotimme, kommer att minskas med (18 X 290 = ) omkring 5 220 kronor. Det återstår då endast (13 455 — 5 220 = ) 8 235 kronor att täckas genom särskilt anslag för teckningslärarinstitutet. Härtill kommer så det för handledning vid de förberedande undervisningsövningarna i första årskursen beräknade beloppet (20 X 20 = ) 400 kronor, varigenom hela anslagsbehovet för nämnda år skulle bliva (8 235 + 400 = ) 8 635 kronor. Under andra året tillkommer ingen ytterligare kostnad, varför anslagsbehovet blir oförändrat. Under tredje året tillkommer arvodet till assistenten i teckning, 2 000 kronor, samt kostnaden för levande modell med förslagsvis 1 000 kronor, ävensom arvode till handledare vid de till detta år förlagda förberedande undervisningsövningarna med (15 X 20 =) 300 kronor jämte det för handledning av andra aspiranter avsedda beloppet, 120 kronor. Hela anslagsbehovet för detta år skulle alltså bliva (8 235 + 400 + 2 000 + + 1 000 + 300 + 120 = ) 12 055 kronor. Först under fjärde året kommer hela det ovan beräknade beloppet att tagas i anspråk. Slöjdlärarseminariet. Vad ovan är sagt beträffande lokaler, värme, lyse, städning, kontorsmateriel m. m., bokföring och skrivhjälp samt vaktmästare och skolläkare vid teckningslärarinstitutet gäller även i fråga om slöjdlärarseminariet.

128 Emellertid torde även för detta böra beräknas ett engångsanslag med 5 000 kronor till iordningställande och möblering av rum åt föreståndaren samt förslagsvis 2 000 kronor till särskild undervisningsmateriel. Till anskaffning av symaskiner och annan utrustning för undervisningen i kvinnlig slöjd, bör beräknas ytterligare förslagsvis 2 000 kronor. D e t t a senare belopp skulle dock ej komma till användning förrän teckningslärarinstitutet varit i verksamhet så länge a t t dess första årskurs hunnit genomgå detsamma, alltså tidigast efter fyra år. D e t engångsanslag, som skulle behövas redan vid början, stannar alltså likaledes i d e t t a fall vid 7 000 kronor. Även beträffande slöjdlärarseminariet har beräknats a t t en väsentlig del av undervisningen skulle bestridas av de för konstfackskolans allmänna avdelning avsedda lärarna. De årliga kostnaderna skulle sålunda för slöjdlärarseminariets vidkommande kunna begränsas till avlöning åt föreståndaren och övriga särskilda lärare och handledare samt utgifter för viss förbrukning av undervisningsmateriel. M e d tillämpning av de förslag, som angivits i k a p . X V I I I , skulle årskostnaderna för slöjdlärarseminariet alltså kunna beräknas sålunda (bortsett från tjänste- och familjepensionsavdrag): Till avlöning åt föreståndaren (A 23) » särskilt arvode åt föreståndaren lärare i manlig slöjd (A 23) » » kvinnlig » (A 23) arvode åt handledare (950 + 1 000) undervisningsmateriel

10 020 960 10 020 10 020 1 950

10 980:

21 990 500

Summa kronor 33 470 Av det sålunda beräknade anslagsbehovet skulle endast en mindre del k o m m a på första verksamhetsåret, nämligen avlöning och arvode å t föreståndaren samt handledare för de förberedande undervisningsövningarna. Vad angår föreståndaren torde man k u n n a utgå ifrån a t t han, liksom föreståndaren för teckningslärarinstitutet, under första året kan övertaga en del undervisning i konstfackskolan, förslagsvis 20 veckotimmar, varigenom för denna skulle inbesparas omkring (20 X 290 = ) 5 800 kronor, så a t t det för föreståndarens avlöning och arvode vid slöjdlärarseminariet behövliga beloppet skulle kunna minskas till (10 980—5 800 = ) 5 180 kronor. D å för handledare under första året beräknats 200 kronor, skulle årskostnaden för n ä m n d a år komma a t t stanna vid (5 180 + 200 = ) 5 380 kronor. Under andra året kommer föreståndaren a t t helt tagas i anspråk för seminariet, varför hela hans avlöning och arvode kommer a t t belasta detta. Dessutom tillkommer ytterligare arvode till handledare, så a t t kostnaden härför stiger till beräknat belopp 950 kronor. Även torde böra beräknas

129 något belopp till förbrukning av särskilt för slöjden avsedd materiel, förslagsvis 200 kronor. Anslagsbehovet för andra verksamhetsåret skulle sålunda uppgå till (10 980 + 950 + 200 = ) 12 130 kronor. Samma belopp behöves även under närmast följande år. Först sedan teckningslärarinstitutet hunnit utbilda teckningslärare och kompletteringskursen för dessa k a n taga sin början, alltså tidigast efter fyra år, skulle hela det ovan beräknade anslagsbeloppet, 33 470 kronor, bliva behövligt. Rörligt tillägg. Till de i det föregående beräknade kostnaderna kommer i förekommande fall kostnaden för rörligt tillägg enligt de grunder, som härför k o m m a a t t bliva gällande. Allmän anmärkning rörande kostnadsberäkningen. I fråga om de i det föregående angivna kostnaderna torde böra framhållas, a t t det k a n förutses, a t t icke alla befattningshavare samtidigt komma i högsta löneklassen och a t t ej heller alla de beräknade tjänsterna redan från början bliva besatta med ordinarie innehavare, varför de verkliga kostnaderna kunna bliva mindre än de ovan angivna. Styrelsens befogenhet i avseende å beviljade anslag. Liksom ifråga om konstfackskolan bör styrelsen äga befogenhet a t t även beträffande anslagen till teckningslärarinstitutet och slöjdlärarseminariet, i vad de icke avse avlöning åt ordinarie personal, å en post göra minskning och å en annan ökning endast anslagsbeloppens huvudsumma icke överskrides. Elevavgifter m. m. Enligt tekniska skolans nu gällande stadgar skall en var, som antages till lärjunge, erlägga en av skolöverstyrelsen på styrelsens förslag bestämd lindrig årlig avgift, dock så a t t styrelsen må för medellös lärjunge kunna nedsätta eller helt och hållet efterskänka den bestämda avgiften. F r å n och med år 1932 är den årliga avgiften för teckningslärarkandidat 50 kronor. Vad angår konstfackskolan h a de sakkunniga föreslagit a t t ifråga om elevavgifter de bestämmelser, som gälla beträffande avgifter vid de tekniska fackskolorna, göras gällande även vid denna, men a t t dessutom skulle krävas en materialavgift, som efter närmare prövning bestämmes av styrelsen (1938: 8, sid. 100). D e sakkunniga anse a t t samma bestämmelser böra tilllämpas även beträffande eleverna i teckningslärarinstitutet och slöjdlärarseminariet. 9

130 Likaså anse de sakkunniga a t t de för konstfackskolan föreslagna bestämmelserna rörande elevarbeten med saluvärde samt beställningsarbeten och lärarnas egna arbeten i skolan böra i lika mån gälla för de nu avsedda läroanstalterna (jfr 1938: 8, sid. 101). Stadgebestämmelser. För teckningslärarinstitutet och slöjdlärarseminariet böra på grundvalen av här angivna förslag närmare bestämmelser meddelas i anslutning till blivande stadgar för konstfackskolan (jfr 1938: 8 sid 102). Det nuvarande teckningslärarseminariets avveckling. I de sakkunnigas förslag rörande den nuvarande tekniska skolans och den däri inbegripna högre konstindustriella skolans avveckling ha de sakkunniga utgått ifrån a t t dess avdelning för utbildning av lärare i teckning och välskrivning (teckningslärarseminariet) samtidigt skulle avvecklas. Något särskiljande av denna avdelning i och för fortsatt bestånd har nämligen icke ansetts kunna komma ifråga. Angående de besparingar, som uppkomma genom ifrågavarande avveckling, få de sakkunniga hänvisa till dess förut avgivna betänkande och förslag (1938: 8, sid. 115). Hemställan. I anslutning till vad sålunda anförts få de sakkunniga hemställa, det Herr Statsrådet ville utverka, att Kungl.Maj:t föreslår 1939 års riksdag a t t 1. dels medgiva, a t t vid den av de sakkunniga i annat sammanhang föreslagna konstfackskolan upprättas: dels ett teckningslärarinstitut dels ett slöjdlärarseminarium; allt i huvudsaklig överensstämmelse med i det föregående angivna grunder; 2. dels för budgetåret 1939/1940 anvisa I. för teckningslärarinstitutet: a) till iordningställande av rum för föreståndaren med möblering och inredning ett reservationsanslag av kronor b) till anskaffning av undervisningsmateriel och litteratur ett reservationsanslag av kronor c) till avlöning åt lärare samt arvoden åt pedagogiska handledare ett anslag av kronor

8 635:

I I . för slöjdlärarseminariet: a) till iordningställande av rum för föreståndaren med möblering och inredning ett reservationsanslag av kronor

5 000: —

5 000: — 2 000:

131 b) till anskaffning av undervisningsmateriel och litteratur ett reservationsanslag av kronor 2 000: — c) till avlöning åt lärare samt arvoden åt pedagogiska handledare ett anslag av kronor 5 380: — med rätt för konstfackskolans styrelse, som tillika skall vara styrelse för teckningslärarinstitutet och slöjdlärarseminariet, a t t å de utgiftsposter, som icke avse avlöning åt ordinarie personal, å en post göra minskning och å en annan ökning, endast anslagsbeloppens summa icke överskrides; 3. dels besluta, a t t civila avlöningsreglementet skall från och med den 1 juli 1939 äga tillämpning å ordinarie befattningshavare vid teckningslärarinstitutet och vid slöjdlärarseminariet; 4. dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t a t t utfärda de bestämmelser och tillämpningsföreskrifter, som kunna erfordras för genomförande av de nyssnämnda avlöningsbestämmelserna eller eljest stå i samband därmed. Fortbildningskurser och resestipendier. Även om utbildningen av lärare i teckning och i slöjd, på sätt de sakkunniga föreslagit, bliver tillfredsställande ordnad, synes angeläget a t t åtgärder vidtagas för fortsatt utbildning. Undervisningen i teckning och i slöjd är nämligen kanske mer än många andra undervisningsgrenar i behov av ständig förnyelse. D e t t a gäller framför allt med hänsyn till växlingarna i tidens smak, men även i pedagogiskt avseende torde erfarenheten ofta giva anledning till n y a uppslag, som förtjäna beaktande. Det bör visserligen kunna förväntas att lärarna på egen hand söka följa med i utvecklingen, men detta torde icke vara möjligt i tillräcklig grad u t a n a t t tillfällen givas dem a t t då och då sammanträffa med varandra och få del av vad ledande personer på tecknings- och slöjdundervisningens område k u n n a hava att anföra. Sådana tillfällen torde kunna beredas genom anordnandet av fortbildningskurser på en eller annan vecka under ferietid. Dylika kurser torde lämpligen böra ordnas genom skolöverstyrelsens försorg, eventuellt i samverkan med exempelvis Riksförbundet för bildande konst eller annan för ändamålet lämplig organisation samt med vederbörande föreståndare för teckningslärarinstitutet respektive slöjdlärarseminariet, sedan dessa läroanstalter blivit upprättade. Behovet av dylika fortbildningskurser föreligger emellertid redan nu. D e sakkunniga ha med tillfredsställelse bemärkt a t t medel anvisats till anordnande av kurser för utbildning av lärare i manlig slöjd vid de allmänna läroverken. Även om dylika kurser icke bliva behövliga i samma omfattning som nu, sedan det föreslagna slöjdlärarseminariet kommit till stånd, synes

132 angeläget att fortbildningskurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. ej blott i manlig utan även i kvinnlig slöjd anordnas med icke allt för långa mellanrum, exempelvis vart annat eller vart tredje år. Behovet av fortbildningsarbete för teckningslärare framstår så mycket mera trängande, som från statens sida hittills knappast någonting blivit gjort i berörda avseende. De sakkunniga anse synnerligen önskvärt att en fortbildningskurs för teckningslärare bliver anordnad snarast möjligt och att vid denna kurs även anordnas en utställning av genomsnittliga elevarbeten i teckning från olika slag av skolor, allmänna läroverk och folkskoleseminarier. De av olika sammanslutningar under de senare åren anordnade utställningarna av elevarbeten ha, trots deras i regel blygsamma omfattning, i hög grad givit anledning till intressanta reflexioner och goda uppslag till undervisningens förbättring. I betraktande av det beaktansvärda arbete, som flerstädes i utlandet bedrives på hithörande områden, synes även mycket önskvärt att årligen något belopp ställes till förfogande för teckningslärare och delvis även för slöjdlärare i och för studier i utlandet genom besök vid mera bemärkta undervisningsanstalter samt vid kongresser och utställningar av elevarbeten i teckning och i slöjd. Under åberopande av det här anförda få de sakkunniga föreslå, att för ovan angivna ändamål årligen anvisas till anordnande av fortbildningskurser för lärare i teckning och i slöjd ett reservationsanslag av förslagsvis 5 000 kronor och till resestipendier åt lärare i teckning och i slöjd ett reservationsanslag av förslagsvis 1 500 kronor. Angående användningen av dessa anslag torde de bestämmelser, som gälla i fråga om liknande anslag för de allmänna läroverkens lärare, i tillämpliga delar kunna tjäna till efterrättelse. De ovan föreslagna kurserna äro icke avsedda att göra de i andra sammanhang här förut berörda fortbildningskurserna i slöjd och i teckning för folkskolans lärare överflödiga eller mindre nödvändiga. Sådana kurser böra alltjämt anordnas och mera än hittills främjas genom understöd av statsmedel (jfr sid. 18, 37, 96). Slutligen vilja de sakkunniga framhålla vikten av att det senast av de sakkunniga för skolöverstyrelsens omorganisation framförda kravet på konsulenter för undervisningen i teckning och i manlig slöjd bliver tillgodosett så snart som möjligt.

D E L II UTBILDNINGEN AV LÄRARE FÖR YRKESUNDERVISNINGEN

135 Yrkesundervisningens uppgift och betydelse. N ä r riksdagen år 1918 fattade sitt vittgående beslut om upprättande av praktiska ungdomsskolor, skedde detta i klar insikt om den praktiska utbildningens stora betydelse i avseende å de ungas fostran till dugliga medborgare. Yrkesundervisningen skulle jämte medborgerlig fostran främst bibringa de unga sådana kunskaper och färdigheter, som kunde vara dem till gagn i det ena eller andra slaget av praktiskt yrkesarbete, och därigenom även medverka till att förse yrkeslivet med väl utbildad arbetskraft. Visserligen har yrkesundervisningen sedermera icke alltid funnit det stöd hos statsmakterna, som enligt riksdagsbeslutet 1918 varit a t t förvänta, men dess stora betydelse har städse framhållits. Alldeles särskilt har yrkesundervisningen beaktats såsom ett medel för bekämpande av den tidvis och på många håll i landet rådande arbetslösheten bland ungdom. Betydande anstalter härför ha blivit upprättade delvis på initiativ av regeringen och med kraftigt understöd av statsmedel. Under dessa förhållanden har frågan om den länge försummade utbildningen av lärare för yrkesundervisningen åter blivit aktuell.

136 Kap. XXI. Tidigare förslag och åtgärder rörande utbildning av lärare för yrkesundervisningen. I underdånig skrivelse den 21 mars 1936 har skolöverstyrelsen lämnat följande redogörelse angående frågan om åtgärder för utbildning av lärare vid yrkesundervisningen m. m. Förslag av 1907 års tekniska kommitté. »Den år 1907 tillsatta kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslog i sitt år 1912 avgivna betänkande upprättandet av en statens normalskola för yrkesundervisningen. Normalskolans förnämsta uppgift skulle vara a t t utbilda lärare för sagda undervisning. Bortsett från betydande engångskostnader och under förutsättning av skäligt bidrag från Stockholms stad beräknade kommittén statens årliga kostnader för den blivande normalskolan till 161 600 kronor. Alla, som hade a t t y t t r a sig över kommitténs förslag, vitsordade enstämmigt nödvändigheten av åtgärder för utbildning av för yrkesundervisningen lämpliga lärare. Av Kungl. Maj:t år 1916 tillkallade sakkunniga framhöllo i avseende härå att, 'för a t t lärlings- och yrkesskolorna skola kunna fylla sina uppgifter på e t t fullt tillfredsställande sätt, är det i första rummet nödvändigt, a t t för undervisningen fullt lämpliga och kvalificerade lärare kunna anskaffas'. Enligt det vid Kungl. Maj:ts proposition till 1918 års lagtima riksdag fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden uttalade dåvarande departementschefen sin övertygelse om vikten av att den föreslagna normalskolan för yrkesundervisningen snarast möjligt komme till stånd. H a n sade sig gärna hava sett, a t t det varit honom möjligt a t t redan då framlägga förslag till upprättande av en sådan läroanstalt, men fann riktigast a t t avbida den medverkan, som borde kunna påräknas från en blivande central överlednings sida. H a n ansåg emellertid a t t frågan hörde till dem, vilka i allra främsta rummet borde påkalla vederbörande myndigheters uppmärksamhet. Riksdagen år 1918 anslöt sig till detta uttalande. Den i samband med beslutet om u p p r ä t t a n d e t av praktiska ungdomsskolor år 1918 beslutade Skolöverstyrelsen upptog också strax efter sin tillblivelse frågan till allvarligt övervägande. I samråd med särskilt tillkallade sakkunniga kom Överstyrelsen till den uppfattningen, a t t det skulle erbjuda bestämda fördelar a t t i stället för normalskolan upprätta en yrkespedagogisk centralanstalt, vilken i m å n av behov, efter överenskommelse med vederbörande skolstyrelser, för sina uppgifter anlitade de lärlings- och

137 yrkesskolor, som med hänsyn till utrustning, undervisningens beskaffenhet och andra omständigheter befunnes lämpliga härför. E n sådan anstalt kunde träda i verksamhet ofördröjligen, medan upprättandet av en normalskola skulle kräva avsevärd tid, och kostnaderna för anstalten i fråga skulle bliva väsentligt mindre än för normalskolan. Yrkespedagogiska centralanstalten. I anslutning till Skolöverstyrelsens förslag anvisade riksdagen för år 1921 till en yrkespedagogisk centralanstalt ett reservationsanslag av 80 000 kronor. Anslag för samma ändamål beviljades av riksdagen för varje följande år till och med budgetåret 1928 —1929. Den utbildning av lärare, som under tiden bedrivits av Yrkespedagogiska centralanstalten, hade enligt samstämmiga vittnesbörd otvivelaktigt varit till avsevärt gagn, och Skolöverstyrelsen hoppades, a t t den skulle få ytterligare utvecklas och bliva en fast institution för a t t i samband med hela yrkesundervisningens tillväxt tillgodose de för denna undervisning erforderliga lärarnas utbildningsbehov i allt bättre grad. Fastän Skolöverstyrelsen och även Svenska yrkesskolföreningen starkt hävdade den Yrkespedagogiska centralanstaltens stora betydelse och alltjämt uppenbara behövlighet, beslöt emellertid riksdagen år 1929, a t t anstalten skulle indragas och a t t dess verksamhet i stället skulle övertagas av Skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, samt bestämde i samband därmed, a t t anslaget för budgetåret 1929—1930 skulle minskas till endast 25 000 kronor. Samma belopp beviljades även för vart och ett av budgetåren 1930—1931 och 1 9 3 1 _ 1 9 3 2 . För budgetåret 1932—1933 minskades anslaget till 15 000 kronor, och för budgetåren 1933—1934, 1934—1935 och 1935—1936 har för ifrågavarande ändamål icke anvisats något anslag alls. För budgetåret 1936—1937 har riksdagen åter beviljat medel för utbildandet av lärare vid yrkesundervisningen, dock endast 10 000 kronor. Utredningen år 1928 rörande yrkeslärarnas utbildning. Enligt en av Skolöverstyrelsen vid tiden för riksdagens beslut angående Yrkespedagogiska centralanstaltens upphörande år 1928 företagen utredning funnos vid kommunala anstalter för yrkesundervisning under läsåret 1926—1927 inalles 1 002 lärare. Av dessa voro 234 yrkesmän, 332 teoretiskt utbildade och 436 folkskollärare, respektive läroverkslärare med pedagogisk utbildning. Av de icke pedagogiskt utbildade hade 106 deltagit i någon av Yrkespedagogiska centralanstaltens pedagogiska kurser och 105 pedagogiskt bildade i någon av samma anstalts fackkurser. N ä r a hälften av hela antalet lärare vid de kommunala anstalterna för yrkesundervisning hade icke erhållit någon som helst pedagogisk utbildning, och bland de pedagogiskt bildade hade flertalet ej erhållit den speciella utbildning, som för yrkesundervisningens r ä t t a bedrivande syntes behövlig.

138 Förhållandena ha givetvis icke förbättrats efter Yrkespedagogiska centralanstaltens upphörande. Yrkesundervisningens omfattning och därmed även antalet behövliga lärare har under de senare åren kraftigt ökats, men bristen på utbildningsmöjligheter har gjort, a t t Skolöverstyrelsen nödgats godtaga för undervisningen allt flera yrkesmän och tekniker, som fullständigt sakna pedagogisk utbildning, och teoretiskt utbildade lärare, som haft ingen eller endast ringa kontakt med det yrke, undervisningen skall avse. Alldeles särskilt hava hithörande svårigheter framträtt, då det gällt a t t skaffa lärare till de på senare tid jämlikt regeringens direktiv upprättade verkstadsskolorna för arbetslösa. Men även bortsett från denna plötsliga stegring i lärarebehovet kan man vänta, att behovet av lärare för yrkesundervisningen kommer att ytterligare ökas, allteftersom kommunernas och landstingens strävan a t t förhjälpa de unga till arbete och utkomstmöjligheter föranleder dem a t t vidtaga åtgärder för beredande av yrkesutbildning. Yrkeslärarnas utbildningsbehov. Endast den, som icke sysslat med undervisning, kan inbilla sig, a t t en hantverkare, en ingenjör eller kontorsman, med ett ord, en person, som förutsattes kunna sitt yrke, även utan vidare kan meddela undervisning i detsamma på lämpligt sätt, och endast den, som ej har någon erfarenhet i yrket, kan tro a t t den, som kan undervisa exempelvis i matematik, fysik och kemi, utan vidare skall förstå att lägga sin undervisning så, a t t den passar för eleverna i en lärlingsskola. I båda fallen fordras förutom yrkesskicklighet, respektive kunskaper, även en speciellt på ifrågavarande undervisning inriktad pedagogisk utbildning och särskild metodik för a t t resultatet skall bli gott. Därjämte kan nog också behövas vägledande undervisning i sättet att behandla det särskilda elevmaterial, skolorna för yrkesundervisning ha a t t arbeta med. Det har länge stått klart, att allt sådant kräves, när det gäller barnaskolornas undervisning i slöjd. A t t kraven i berörda avseenden böra ställas minst lika högt och högre, då det gäller den längre gående undervisning, som avser utbildning i visst yrke, och elever, som ofta befinna sig i övergångsårens svåraste period, torde ligga i öppen dag. Hittillsvarande utbildningskurser otillräckliga. De kurser, Skolöverstyrelsen anordnat för lärare vid yrkesundervisningen efter Yrkespedagogiska centralanstaltens upphörande, ha endast i mycket ringa grad k u n n a t tillgodose det stora utbildningsbehov, som sålunda föreligger. P å grund av anslagsmedlens knapphet ha dessa kurser varit allt för få och allt för litet omfattande. Vid sidan om kursverksamheten har Skolöverstyrelsen sökt a t t vid inspektioner i skolorna giva lärarna erforderliga råd och anvisningar. T y v ä r r har även inspektionsverksamheten lidit av brist på anslagsmedel. Vidare har Skolöverstyrelsen bemödat sig om a t t till ledning för under-

139 visningen utarbeta detaljerade undervisningsplaner för alla de större yrkena och utfärdat därtill hörande allmänna anvisningar. Allt detta kan givetvis ändå icke ersätta eller göra överflödig den mera ingående och systematiska handledning, utbildningskurserna avse a t t meddela. Sådan handledning har länge ansetts nödvändig, när det gäller undervisning i de allmänna skolämnena — detta, fastän läraren i dessa har hundraårig erfarenhet och en ofta god tradition a t t bygga på, vilket ej kan sägas vara fallet i fråga om yrkesundervisningen, som i vårt land är relativt ny, och där det följaktligen gäller a t t under ständigt nyskapande treva sig fram. Behovet av systematiskt ordnad utbildning av lärare vid yrkesundervisningen har i åtskilliga andra länder föranlett synnerligen omfattande åtgärder. Utbildningen av yrkeslärare i andra länder. År 1921 företogo chefen för Skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning och dåvarande föreståndaren för Yrkespedagogiska centralanstalten på grund av nådigt uppdrag resa till Tyskland, Holland och D a n m a r k för a t t studera yrkesundervisningen, särskilt anstalter för dithörande lärareutbildning. I bilaga till deras med underdånig skrivelse den 12 oktober 1921 avgivna berättelse lämnas detaljerade upplysningar om ifrågavarande anstalter. Mycket har väl förändrats i Tyskland sedan 1921, men några korta utdrag ur sagda berättelse må dock anföras. Yrkeslärarseminarier i Tyskland. I Tyskland ställas stora k r a v på yrkeslärarnas utbildning. Visserligen har undervisningen i skolorna för yrkesundervisningen förr till stor del lämnats av folkskollärare eller andra personer, vilka drivit denna undervisning som bisyssla, men man strävar efter a t t överallt få fast anställda för dessa skolors behov särskilt utbildade lärare. För utbildning av yrkeslärare har Tyskland sedan r ä t t lång tid tillbaka åtskilliga läroanstalter, yrkeslärarseminarier, och nya sådana ha tillkommit på senare år. I hela Tyskland reses ett allt starkare krav på a t t yrkeslärarna skola vara högskolebildade. För att kunna meddela yrkesläraraspiranterna högskolebildning vill man antingen ansluta yrkeslärarseminarierna till existerande högskolor, främst tekniska högskolor eller handelshögskolor, eller eventuellt ombilda dem till självständiga högskolor. Denna strävan var år 1921 realiserad i Stuttgart och i Frankfurt a / M . , där yrkeslärarutbildningen var förlagd till därvarande högskolor. I stor utsträckning söker man a t t till yrkeslärare få personer, som genomgått teknisk mellanskola och efter förvärvad praktik genomgått föreskriven lärarkurs. Till yrkeslärare kunna även hantverkare bliva utbildade, men man fordrar a t t dessa dessförinnan skaffat sig en tillräcklig grad av allmänbildning.

140 P å den pedagogiska utbildningen nedlägges stor omsorg. Det förekommer brett lagda föreläsningsserier med rikliga seminarieövningar i psykologi, pedagogikens historia, praktisk pedagogik, metodik och kunskapsteori samt naturligtvis auskultationer och övningslektioner vid övningsskolor eller vanliga skolor för yrkesundervisning. Skolöverstyrelsen har icke varit i tillfälle a t t erhålla närmare kännedom om utvecklingen av ifrågavarande anstalter i Tyskland efter 1921, men av allt a t t döma är man ej mindre angelägen om yrkeslärarnas utbildning

nu än då. Ökade anslag till yrkeslärarutbildningen i andra länder. I Holland och D a n m a r k ha visserligen ej u p p r ä t t a t s lika betydande anstalter för lärarutbildningen som i Tyskland. Det kan emellertid förtjäna nämnas, a t t man i D a n m a r k , i stället för a t t såsom i Sverige starkt minska och slutligen helt slopa det för utbildning av yrkeslärare avsedda statsanslaget, år 1934, trots statsfinansiella svårigheter, ökade sagda anslag från 15 000 till 30 000 kronor. I Norge och även i Finland har m a n enligt därifrån lämnade meddelanden just under de senare åren vidtagit särskilda åtgärder för utbildningav lärare vid yrkesundervisningen, enär man mer och mer kommit till insikt om a t t detta är nödvändigt för a t t statens uppoffringar för sagda undervisning överhuvudtaget skola kunna giva avsett resultat.» Efter denna ur skolöverstyrelsens förenämnda underdåniga skrivelse h ä m t a d e redogörelse få de sakkunniga övergå till a t t redogöra för hithörande förhållanden i övrigt. Anslagsfrågan efter år 1936. I det föregående har nämnts a t t för budgetåren 1933—1936 icke funnits något anslag till kurser för lärare vid yrkesundervisningen, men a t t för budgetåret 1936—1937 anvisats ett belopp av 10 000 kronor. Sedermera har skolöverstyrelsen i sina riksdagspetita ytterligare framhållit det trängande behovet av ökade anslag för ifrågavarande kursverksamhet. För budgetåret 1937—1938 anvisade riksdagen till n ä m n d a ändamål ett till 20 000 kronor förhöjt belopp. I underdåniga skrivelsen den 30 augusti 1937 hemställde skolöverstyrelsen a t t för budgetåret 1938—1939 anslaget m å t t e höjas till 30 000 kronor. I motiveringen framhåller överstyrelsen a t t ett stort antal nya yrkesundervisningsanstalter tillkommit i olika delar av landet, däribland vissa statliga verkstadsskolor, och a t t därigenom behovet av teoretiskt och pedagogiskt utbildade lärarekrafter i avsevärd grad stegrats. Inom yrkesundervisningen rådde därför för närvarande en betänklig brist på kompetenta lärare. A t t detta sakernas tillstånd icke kunde vara gagneligt för undervisningen syntes så uppenbart, a t t det icke behövde påpekas. Skulle en förbättring härutinnan komma till stånd vore en ytterligare utvidgning av överstyrelsens kursverksamhet oundgängligen av nöden.

141 I statsverkspropositionen till 1938 års riksdag gör departementschefen i avseende härå följande uttalande: »Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört anser jag mig böra förorda den föreslagna anslagshöjningen. J a g framhåller emellertid vikten av a t t det tillses a t t icke några sådana anordningar vidtagas med anlitande av anslaget, som kunna föregripa den inom ecklesiastikdepartementet pågående utredningen angående utbildningen av lärare för yrkesundervisningen.» I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till ifrågavarande ändamål för budgetåret 1938—1939 anvisat det angivna beloppet 30 000 kronor, såsom reservationsanslag. Av yrkespedagogiska centralanstalten och skolöverstyrelsen anordnade kurser för lärare vid yrkesundervisningen. Under den tid yrkespedagogiska centralanstalten existerade, anordnade denna ett stort antal kurser, dels pedagogiska, dels fackliga, för personer, som voro eller ämnade bli lärare vid yrkesundervisningen. De pedagogiska kurserna voro avsedda för personer, som ägde facklig kompetens men behövde handledning i konsten a t t undervisa. De fackliga åter avsågos a t t å t personer, som redan voro lärare, meddela viss kompletterande utbildning i något fack. Kurserna planlades av anstaltens föreståndare i samråd med vederbörande inom skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, under de första åren med biträde av särskilda sakkunniga. Föreståndaren utövade den direkta ledningen av kurserna och medverkade själv vid utbildningen genom föredrag och lektionskritik m. m. För övrigt voro allt efter kursernas art olika föreläsare och handledare tillkallade. De allra flesta kurserna höllos i Stockholm med anlitande av därvarande skolor för auskultationer och undervisningsövningar. Medgivande härtill hade lämnats av Stockholms stads lärlings- och yrkesskolstyrelse i skrivelse till skolöverstyrelsen den 14 september 1920 (bil. 6). Föreläsningarna höllos dels i förhyrda lokaler, dels inom de nämnda skolorna, dels, sedan skolöverstyrelsen inflyttat i sina nuvarande lokaler, å den inom dessa befintliga föreläsningssalen. Anstaltens expedition blev samtidigt förlagd till ett par rum invid nämnda föreläsningssal. Gång efter annan anordnade anstalten kurser för lärare vid undervisningen även å orter utom Stockholm såsom Göteborg, Malmö, Borås. Sedan yrkespedagogiska centralanstalten med utgången av budgetåret 1928—1929 indragits och de funktioner denna utövat överflyttats å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, har överstyrelsen fortsatt kursverksamheten, i den mån medel härför varit tillgängliga. D å , såsom i det föregående berörts, anslag till ändamålet icke anvisats för budgetåren 1933—1936, har under dessa år inga kurser av ifrågavarande slag k u n n a t anordnas. I

142 slutet av år 1936 anordnade skolöverstyrelsen en kort instruktionskurs i anslutning till svenska yrkesskolföreningens årsmöte, och under första hälften av år 1937 avhölls en pedagogisk kurs i Stockholm samt en liknande kurs i Uddevalla. Under budgetåret 1937—1938 höllos t v å pedagogiska kurser i Stockholm samt en i Karlskrona. För budgetåret 1938—1939 planeras fem pedagogiska kurser, därav en i Sundsvall, tre i Stockholm och en i Mölndal för lärarna vid därvarande verkstadsskolor. De kurser, som sålunda anordnats, ha varit av mycket växlande art. M a n har städse sökt tillgodose de mest trängande utbildningsbehoven och varit nödsakad göra kurserna korta, dels för a t t deltagarna icke skulle alltför mycket hindras i sin övriga verksamhet, dels och icke minst för a t t inom den begränsade kostnadsramen kunna nå så många av ifrågavarande lärare som möjligt. Sålunda ha de pedagogiska kurserna i regel varit begränsade till högst fyra veckor; endast i ett par fall ha de utsträckts till längre tid. D e fackliga kurserna ha vanligen varit ännu kortare. D e s. k. instruktionskurserna, som avsett en mera allmän orientering i yrkesundervisningens problem, ha i regel begränsats till några dagar, högst en vecka. Såväl i de pedagogiska som i de fackliga kurserna har det varit nödvändigt att begränsa antalet deltagare till omkring 20. Ofta har antalet varit lägre, icke av brist på sökande utan av brist på möjlighet a t t bereda den avsedda undervisningen för flera deltagare samtidigt. Vid instruktionskurserna har denna svårighet icke verkat hindrande, varför antalet deltagare i dessa varit väsentligt större, i ett fall över 300. Antalet deltagare i de av yrkespedagogiska centralanstalten och sedermera av skolöverstyrelsen anordnade utbildningskurserna redovisas närmare i vidstående översikt, t a b . IX. Kursernas otillräcklighet. F a s t ä n sålunda under årens lopp en tidvis ganska livlig kursverksamhet ägt rum och ett betydande antal personer beretts tillfälle a t t därigenom erhålla viss utbildning, måste klart medgivas a t t de vidtagna åtgärderna icke varit på långt när tillräckliga för att fylla det ifrågavarande utbildningsbehovet. E n pedagogisk kurs på c:a fyra veckor k a n visserligen göra god n y t t a , men den kan icke anses tillräcklig för a t t meddela en god lärarutbildning. Likaledes är en kortare kurs givetvis otillräcklig för meddelande av rent facklig utbildning utom möjligen i någon viss detalj. De korta instruktionskurserna ha kunnat verka uppfriskande och bidraga till en r ä t t inriktning av lärarens verksamhet samt sålunda vara värdefulla nog, men någon mera ingående utbildning för lärarkallet ha de helt naturligt icke k u n n a t bereda. Till allt detta kommer så, a t t den bedrivna kursverksamheten icke n å t t på långt när alla de lärare vid yrkesundervisningen, som äro i behov av pedagogisk eller annan utbildning. H u r härmed förhåller sig framgår av efterföljande redogörelse.

143 Kap. XXII.

Det nuvarande lärarbeståndet vid k o m m u n a l a

och enskilda anstalter för yrkesundervisning. P å begäran av de sakkunniga har skolöverstyrelsen i skrivelse till rektorer och föreståndare vid samtliga statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning infordrat uppgifter enligt bifogat formulär rörande lärarna vid ifrågavarande skolor. De sålunda erhållna uppgifterna ha inom skolöverstyrelsens statistiska avdelning sammanställts i efterföljande tabeller I X — X I I I . Tabell

IX.

Översikt över antalet deltagare i av yrkespedagogiska sedermera av skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, utbildningskurser.

centralanstalten, anordnade

-o

Pedagogiska utbildnings-

1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937

28 24 53 61 41 31

Summa

— 82

— — —

-o a 2

27 30 29

1 4 27

— —

—

19 15 15 13

5 4 3

—

5 "o c S

C3

—

31 16

12 18 21 17 16

11 19 17 13 11 13

— — — —.

— — —

— — — —

•o M

irl te,

— — — 10

— 25 26

"3

— — — — 31

--

-o

— —

—

— — — —

— — -

— — —

— 21

Ifl

C

>

-a a c S

24 28

—

— — — 36

— 16

— —

16 26 27 29 24 40 28 27

— — — —

—

—

— — — —

— — —

— — —

— — —

3 M en

115 141 168 175 106 123 113 173 19 39 24 108

— —

a .2

a

— — — —

—

u 3

Summa

i liantv. o. industri samt handel

År

utan angivande av ämnen i hantverk och industri

Fackliga utbildningskurser för kurser tor lärare vid larhngs- lärare vid lärl nigs- o. yrkess kolor i och yrkesskolor

fe > 03 o fe % •o =3 te 4) G

£ -3 fe <u

— — — — —

— — — — —

—

— — —

—

— — — —

23 13 19

— — -

— —

—

—

— —

144 T a b e l l X. Lärare vid kommunala och enskilda anstalter för fördelade efter ålder. 2

yrkesundervisning 4

5 Enskilda

Kommunala

Summa

Uppnådd ålder 1938 Män

6 19 52 100 179 246 262 223 208 129 29

71—75 år

56—60 år 46—50 år 41—45 år 36—40 år 31—35 år 26—30 år 22—25 år Summa

1453 Kvinnor

Män

5 9 22 31 58 49 87 138 80 25 1

4 6 20 35 44 43 31 32 18 4 8

246 T a b e l l XI. Lärare vid kommunala och enskilda anstalter för fördelade efter utbildning. Kommunala

Kvinnor

1 3 14 12 22 28 22 25 34 40 12 2 215

Genom praktisk verksamhet: mindre än 1 år 1 intill 2 år »

»

»

4 »

»

5 »

5 år och däröver Såsom läroverkslärare » folkskollärare » teckningslärare Vid fackligt semin » tekn. läroanst » merkantil läroanst » någon av yrkespedagogiska centralanst. eller skolöverstyrelsen anordnad kurs . . Ovan angivna kompetens saknas

2 7 31 81 154 267 376 376 366 412 267 70 11 2 420

yrkesundervisning

Enskilda Summa

Utbildning

6 Män

Kvinnor

11 13 24 16 16 151 23 10 20 315 21 29

o 8 7 6 138 34 17 6 8 77 51

2 15 21 16 12 41 16 2 5 141 19 17

15 53 80 61 63 1198 248 244 73 519 584 261

73 67

31 63

39 20

366 463

Män

Kvinnor

2 20 27 22 29 868 175 215 42 55 467 164 223 313

145 Tabell

XII.

Lärare vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning, fördelade efter den tidpunkt, då de första gången förklarades behöriga att undervisa i lärlings- och yrkesskolor.

Kommunala

Enskilda Summa

År för första behörighetsförklaringen

1938 (v. t.) 1937 1936 1935 1934 1933 1932 1931 1930 1929 1928 1927 1926 1925 1924 1923 1922 1921 1920 1919 1918 Före 1918 Ej behöriga: Behörighet sökt .. Övriga ej behöriga

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

52 265 198 110 82 73 80 46 49 34 30 32 34 35 33 35 46 65 48 14 1 3

26 89 57 38 21 33 40 17 22 19 18 15 7 15 15 9 9 11

10 43 11 23 12 9 12 7 13 5 11 19 5 6

39 49

11 23

3 24

2 19

55 115

2 420

29 18 15 7 4 18 6 9 7 6 12 1 6 5 13 8 9 5 4

96 426 284 186 122 119 150 76 93 65 65 78 47 62 53 65 70 90 69 26 1 7

Bland de 2 420 lärare, som uppgifterna omfatta, ha, såsom framgår av tabell XI, nära hälften eller 1 198 vunnit utbildning genom praktisk verksamhet under 5 år och däröver. I övrigt finner man 248 läroverkslärare, 244 folkskollärare och 73 teckningslärare. Av dessa tre grupper torde endast mycket få ha någon praktisk yrkesutbildning, och deras pedagogiska utbildning torde endast undantagsvis vara särskilt inriktad på yrkesundervisning. De 519, som genomått fackligt seminarium (skolköks- eller handarbets-), torde vara relativt väl rustade för sina undervisningsuppgifter. 10

146 Tabell

XIII.

Lärare vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning fördelade efter antalet undervisningstimmar per vecka. 1

3 Kommunala

6 Enskilda

antal undervisningstimmar

Summa

Timme per vecka 1— 4 5— 9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40 eller mera Ej uppgivet timantal Ingen undervisning vt. 1938 Summa

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

582 377 113 31 10 21 43 50 213 1 12

129 92 57 27 29 27 51 32 56 2 4

66 55 23 16 10 16 23 11 16 10

42 16 9 9 7 6 26 11 81 7 1

819 540 202 83 56 70 143 104 366 20 17

2 420

Bland de 366, som deltagit i någon av yrkespedagogiska centralanstaltcn eller av skolöverstyrelsen anordnad kurs, finnas många som tidigare genomgått fackligt seminarium eller fått lärarutbildning på annat sätt men önskat viss komplettering. Däremot torde relativt få av deltagarna ha varit yrkesmän. Ej mindre än 463, eller 1/5 av hela lärarantalet, sakna särskilt angiven kompetens. Visserligen ha många av lärarna kunnat skaffa sig undervisningsvana på egen hand, men därmed är ingalunda sagt, att denna självförvärvade vana är ur undervisningssynpunkt lämplig. För övrigt är att märka att, såsom framgår av tab. XII, de allra flesta lärarna tillkommit under de senaste åren och sålunda väl ej hunnit samla lärarerfarenhet under någon längre tid. Alltnog, utredningen visar tydligt att allt för mycket brister i fråga om lärarnas pedagogiska utbildning. Och erfarenheten har visat att även den fackliga utbildningen i många fall lämnar mycket övrigt att önska, särskilt med hänsyn till att lärarna i praktiskt yrkesarbete helst borde kunna undervisa även i yrkesteori.

147 Kap. XXIII. Förekommande slag av skolor för yrkesutbildning. I gällande yrkesskolstadga angivas följande skoltyper: 1. Lärlingsskolor. 2. Yrkesskolor. 3. Verkstadsskolor. 4. Ettåriga handelsskolor. 5. Hushållsskolor. Dessutom kunna förekomma skolor, som i organisationsavseende avvika från de nämnda typerna. Såväl lärlings- och yrkesskolor som verkstadsskolor kunna anordnas för alla slag av yrken inom hantverk och industri samt handel och husligt arbete. Lärlings- och yrkesskolorna äro i regel aftonskolor, de förra med lägst 6 och högst 12 undervisningstimmar i veckan under 8—9 månader av året. I många fall har det visat sig nödvändigt att minska antalet veckotimmar i lärlingsskolan till exempelvis 4, varigenom den undervisning, som normalt skulle medhinnas på ett år, fördelas på två år. Till skillnad från den stadgebestämda lärlingsskolan kallas de från denna avvikande formerna lärlingskurser. Verkstadsskolan är en dagskola, i regel med 40—48 veckotimmar under 40—48 veckor om året under ett eller flera, vanligen två år. Den ettåriga handelsskolan förekommer icke i just den form yrkesskolstadgan angiver, men väl förekomma ett flertal handelsskolor av snarlik beskaffenhet med dagundervisning under helt läsår av vanlig längd. Stadgeenliga hushållsskolor eller liknande förekomma i ett flertal fall, men oftare förekomma kurser av kortare längd än ett år samt kurser för utbildning av speciella grenar av husligt arbete. Förutom de i yrkesskolstadgan avsedda skolorna må även nämnas anstalterna för vanföra, blinda, dövstumma och sinnesslöa samt skyddshemmen och andra uppfostringsanstalter, vilka jämte annat meddela en mer eller mindre omfattande yrkesundervisning. Dessa anstalter äro i regel internat och kunna sålunda utsträcka undervisningen till full arbetstid liksom verkstadsskolorna. Yrkesundervisning förekommer även i avsevärd utsträckning vid yrkesbestämda högre folkskolor och fortsättningsskolor samt i praktiska realskolor m. fl.

148 Lärarnas tjänstgöringsförhållanden. Såsom framgår av ovanstående redogörelse är det endast verkstadsskolorna och vissa andra skolor med dagundervisning, som kunna bereda lärarna full tjänstgöring. I lärlings- och yrkesskolorna kunna lärarna ej erhålla mer än ett fåtal undervisningstimmar i veckan. Även i skolor med full tid samt i korta dagskurser förekommer ofta, att för ett eller annat specialämne särskilda lärare måste anlitas för jämförelsevis få undervisningstimmar. Följden av allt detta är att, såsom närmare framgår av tabell XIII, de allra flesta av lärarna ha endast ett ringa antal undervisningstimmar. Dessa timlärare äro antingen yrkesutövare, lärare eller andra personer, som ha sin huvudsakliga utkomst på annat håll. Ur vissa synpunkter kan det givetvis vara en fördel att till lärare erhålla exempelvis en yrkesman, som genom sin verksamhet i övrigt står mitt uppe i yrkeslivet. Även i andra fall kan en skola ha god nytta av utifrån kommande personer såsom timlärare. Härpå finnas många goda exempel. Men i regel kunna sådana personer icke ägna sig åt undervisningsuppgiften under någon längre följd av år. En ung ingenjör, kontorist e. d. avancerar till högre befattning, eventuellt på annan ort, eller finner sig av annan anledning hindrad att fortsätta med undervisningen. Den lilla inkomsten för de få undervisningstimmarna uppväger kanske icke obehaget att vara bunden till bestämda tider kanske flera kvällar i veckan. De som måhända skulle vara mest önskvärda som lärare, försvinna sålunda från skolan i regel ganska snart. Detta förhållande återspeglas i tabell X I I därigenom, att flertalet lärare ha erhållit sin första behörighetsförklaring under de senaste åren. Visserligen har det totala antalet lärare samtidigt ökats, dock ej på långt när i samma takt som antalet behörighetsförklaringar. Alltför många av aftonskolornas lärare ha avgått efter relativt kort tid. De täta lärareombytena göra att mycken pedagogisk erfarenhet går förlorad och måste ånyo förvärvas av nybörjarna. Å andra sidan händer väl ofta att en person, lärare eller annan, åtager sig några timmars aftonundervisning och fortsätter därmed år efter år, mest för biförtjänstens skull, medan hans intresse i övrigt är väsentligen inriktat på något annat. Att ej heller detta förhållande kan vara gynnsamt för arbetet i skolan ligger i öppen dag. Bästa sättet att råda bot för dessa olägenheter torde vara att i största möjliga utsträckning anordna skolorna så, att flertalet lärare kunna erhålla full tjänstgöring och alltså bliva i tillfälle att helt ägna sig åt sin undervisningsuppgift. Detta kan ske exempelvis därigenom, att aftonskolorna på de större orterna organiseras som endagsskolor med skilda grupper av elever för varje dag eller halvdag. En dylik anordning tillämpas mycket ofta i utlandet och har visat sig förmånlig även med hänsyn till elevernas förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. Med nutidens snabba och billiga

149 kommunikationer kan väl också bliva möjligt att centralisera undervisningen så, att smärre skolor i närbelägna orter kunna sammanföras till större enheter, vilka därigenom kunna beredas bättre resurser ej minst i fråga om lärarekrafter. Det ligger visserligen utanför de sakkunnigas uppdrag att föreslå hur härvid skall förfaras, men det har synts angeläget att beröra dessa omständigheter, eftersom de äro av synnerlig betydelse även i avseende å frågan om utbildning av lärare för yrkesundervisningen.

150 Kap. XXIV. Allmänna synpunkter beträffande utbildningsfrågan. I betraktande av det förhållandet, att flertalet av de nuvarande yrkeslärarna sakna pedagogisk utbildning och att även i fackligt avseende den för undervisningsuppgiften erforderliga kompetensen ofta torde vara bristfällig, synes angeläget att kraftiga åtgärder vidtagas för att åstadkomma behövlig förbättring. De sakkunniga instämma livligt i skolöverstyrelsens här förut återgivna uttalande, att för yrkesundervisningens rätta bedrivande fordras särskild utbildning. Såväl den praktiskt kunnige yrkesmannen som den teoretiskt utbildade läraren behöver en speciellt för den avsedda undervisningen lämpad metodik. Det synes också angeläget, att de ifrågavarande lärarna erhålla vägledande undervisning i sättet att behandla det särskilda elevmaterial, skolorna för yrkesundervisning ha att arbeta med. Allt sådant har, såsom skolöverstyrelsen framhåller, länge stått klart, då det gäller undervisning i de allmänna skolorna, exempelvis barnaskolornas undervisning i slöjd. I likhet med skolöverstyrelsen vilja de sakkunniga betona att kraven i berörda avseenden »böra ställas minst lika högt och högre, då det gäller den längre gående undervisning, som avser utbildning i visst yrke, och elever, som ofta befinna sig i övergångsårens svåraste period». I fråga om behovet av facklig utbildning få de sakkunniga särskilt framhålla vikten av att lärarna i förekommande konsttekniska yrken besitta erforderlig smakskolning. Erfarenheten har visat, att det ofta brister härutinnan, varför särskilda kompletteringskurser för dylika lärare synas mycket behövliga. Även beträffande lärare i andra yrken har det visat sig att behovet av kompletterande utbildning på många punkter är synnerligen angeläget, exempelvis i materiallära och andra teoretiska delar av yrkenas teknologi samt beträffande handelsundervisningen i varukännedom, butikstjänst m. m. För att tillförsäkra yrkesundervisningen önskvärd tillgång på fullt kompetenta lärare, skulle emellertid fordras mera vidlyftiga anstalter än dem de sakkunniga nu anse sig kunna förorda. Såsom i det föregående framhållits måste undervisningen till stor del bedrivas med timlärare, och dessas tjänstgöring är i flertalet fall av mycket ringa omfattning (jfr tab. XIII). Man kan tydligtvis icke begära, att dessa timlärare skola underkasta sig några större uppoffringar för att förvärva den särskilda lärarkompetens,

151 man skulle vilja fordra, i all synnerhet om de, såsom ofta är fallet, icke ämna. fortsätta med undervisningen någon längre följd av år. Visserligen finnas redan nu vid yrkesundervisningen rätt många heltidstjänster, som kunna anses vara fasta och som äro förenade med någorlunda god lön samt rätt till pension. Detta gäller särskilt beträffande en del skolor med dagundervisning i handel och i husligt arbete samt de heltidsarbetande verkstadsskolorna. Men dessa heltidstjänster äro, särskilt i de hantverkliga och industriella facken var för sig, ej många nog för att motivera så dyrbara anstalter som exempelvis de av skolöverstyrelsen i det föregående omnämnda yrkeslärarseminarierna i Tyskland. (Dessa äro enligt vad de sakkunniga inhämtat än mera utvecklade nu.) För lärare i husligt arbete, liksom även i kvinnligt handarbete och vävnad, finnas i Sverige relativt goda utbildningsmöjligheter, ehuru även för yrkesundervisningen inom dessa områden en kompletterande utbildning visat sig väl behövlig. För lärare i hantverkliga och industriella yrken samt handel finnas däremot inga särskilda utbildningsanstalter. Även om antalet lärartjänster inom något fack, t. ex. handel, kunde anses motivera en mera fast ordning för utbildningen, våga de sakkunniga dock icke räkna med att antalet lärarkandidater ständigt skulle bliva så stort, att t. ex. ett seminarium för utbildning av handelslärare nu vore att förorda. Det enda, som i sistnämnda avseende f. n. synes möjligt, vore, att vid redan befintliga läroanstalter, exempelvis vid någon av våra handelshögskolor, vissa kurser lades så, att de passade för blivande handelslärare. De sakkunniga finna önskligt att försök i sådan riktning snarast möjligt kommer till stånd. På samma sätt bör man kunna tänka sig att för de fåtaliga lärare, som f. n. kunna få heltidstjänst i vart och ett av de olika hantverkliga och tekniska yrkena, den erforderliga fackutbildningen i huvudsak skall kunna förvärvas i redan befintliga läroanstalter och för övrigt genom praktisk verksamhet. Det återstår emellertid att tillgodose det omfattande och trängande behovet av pedagogisk utbildning samt här och var behövlig komplettering i ett eller annat fackämne. De pedagogiska kurserna kunna visserligen till stor del vara lika för flertalet fackligt utbildade, men i vissa delar, exempelvis i fråga om metodiken, måste undervisningen givetvis bliva olika allt efter yrkesämnenas art. Med hänsyn härtill och även av rent praktiska skäl är det mest önskligt att varje särskild kurs lägges så, att den passar för någon grupp av lärarkandidater med i huvudsak lika förutsättningar och likartat utbildningsbehov. På grund härav måste kurserna givas rätt olika innehåll och lämpligen även olika längd. Vad nu är sagt angående behovet av möjlighet till smidig anpassning i fråga om utbildning av lärare, som kunna tänkas erhålla full tjänstgöring,

152 gäller naturligtvis i än högre grad beträffande utbildningen av timlärare. Såsom redan framhållits kan man ej räkna med att dessa skola vilja eller kunna deltaga i kurser av någon större omfattning. I stället torde man böra söka förmå dem att deltaga i en eller annan kortare kurs, som kan vara lämpad för den ena eller andra lärargruppens speciella behov. Även här böra sålunda utbildningsåtgärderna ständigt anpassas efter förhållandenas mycket varierande krav. Kompetensvillkor. ^ Såsom villkor för erhållande av statsbidrag till skola för yrkesundervisning gäller bland annat, att undervisningen bestrides av lärare, som blivit av skolöverstyrelsen förklarade därtill behöriga eller godkända. Vilka kvalifikationer, som böra fordras härför, är icke närmare bestämt utan helt överlämnat åt skolöverstyrelsens omdöme. Den som önskar behörighet gör ansökan därom hos skolöverstyrelsen antingen direkt eller genom vederbörande lokala skolstyrelse. Endast den, som uppvisar fullt tillfredsställande kompetens såväl i fråga om undervisningsskicklighet som kunskaper och färdigheter i visst ämne eller ämnesområde, erhåller allmän behörighet, d. v. s. behörighet att undervisa i sagda ämne vid skolor för yrkesundervisning eller vissa slag av sådana skolor var som helst i landet. Dylik behörighet förekommer relativt sällan. I vanliga fall meddelas endast lokal behörighet, så att behörigheten gäller endast för undervisning i viss skola och då i regel endast efter ansökan genom skolans styrelse. Härvid har skolöverstyrelsen ansett sig kunna förfara mindre strängt, eftersom det får antagas att den lokala styrelsen i första hand prövar den sökandes lämplighet och i regel icke föreslår någon, som icke bör kunna godtagas. I tveksamma fall företager skolöverstyrelsen dock närmare undersökning. Beträffande sökande, som uppvisar tillfredsställande kunskaper och färdigheter men saknar meriter eller ej har tillräckliga sådana i fråga om undervisningsskicklighet, begränsas behörigheten att gälla endast för viss tid, t. ex. ett eller två år, och i tveksamma fall sker godkännande endast för viss kurs eller termin. Om ansökningen sedan förnyas, och den sökande uppvisar goda vitsord i fråga om undervisningsskicklighet, förlänges behörigheten ytterligare någon tid eller tillsvidare. Så olika som det gestaltar sig i fråga om undervisningen i olika ämnen i olika skolor och på olika orter, har det icke synts möjligt och ej heller lämpligt att uppställa generella kompetenskrav varken i fråga om utbildning, kunskaper eller skicklighet. Den ordning, i vilken prövningen hittills skett, har nog under för handen varande förhållanden varit den bästa möjliga. De sakkunniga anse emellertid angeläget, att skolöverstyrelsen numera uppställer vissa bestämda kompetenskrav åtminstone i fråga om lärare

153 med mera omfattande tjänstgöring, alldeles särskilt när det gäller tjänster, som blivit reglerade i och för beredande av pension. Detta är av betydelse bland annat för att giva läraraspiranter anledning att komplettera sin utbildning, i den mån detta kan vara behövligt. Således vilja de sakkunniga framhålla såsom önskvärt, att skolöverstyrelsen för behörighet eller godkännande att undervisa i kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning i regel fordrar, förutom friskintyg och intyg om allmän lämplighet för lärarkallet, viss utbildning exempelvis: 1) för lärare i praktiskt yrkesarbete: väl vitsordad yrkesskicklighet förvärvad dels i minst tvåårig verkstadsskola eller motsvarande utbildningsanstalt och dels genom praktiskt arbete inom yrkets olika grenar, allt under sammanlagt minst 7 år; ävensom teoretiska kunskaper till minst den omfattning, som meddelas i för yrket avsedd lärlings- och yrkesskola. 2) för lärare i teoretiska ämnen i avseende å hantverk och industri: genom akademisk examen, avgångsbetyg från teknisk högskola eller tekniskt läroverk eller på annat sätt styrkta grundliga kunskaper och färdigheter i de ämnen undervisningen avser; ävensom yrkespraktik i den omfattning, som betingas av de olika läroämnenas art och undervisningens mål. 3) för lärare i handelsämnen: genom akademisk examen eller avgångsbetyg från handelshögskola eller handelsgymnasium eller på annat sätt styrkta grundliga kunskaper och färdigheter i de ämnen undervisningen avser; ävensom yrkespraktik i den omfattning, som betingas av de olika läroämnenas art och undervisningens mål. Dessutom bör i varje fall fordras viss pedagogisk utbildning, exempelvis genomgång av någon för ifrågavarande slag av lärare avsedd och av skolöverstyrelsen för ändamålet godkänd pedagogisk kurs. I och för vinnande av anställning å reglerad tjänst bör därjämte fordras intyg om väl vitsordad lärarverksamhet under minst två år efter det behörigheten förvärvats. Från denna sistnämnda fordran bör skolöverstyrelsen kunna meddela dispens, om den sökande tidigare utövat väl vitsordad lärarverksamhet under exempelvis 4 år. Även lärare i husligt arbete bör för vinnande av här avsedd behörighet hava förvärvat god praktisk erfarenhet genom arbete inom det husliga arbetets olika grenar under förslagsvis minst två år efter genomgången av skolköksseminarium.

154 Kap. XXV. De sakkunnigas förslag rörande utbildningens anordning. I den mån yrkesundervisningen kommer att antaga mera enhetliga former och, såsom i det föregående berörts, mera allmänt förlägges till dagen, eventuellt genom centralisering till större enheter, bör det också bliva möjligt att organisera lärarutbildningen på ett mera enhetligt sätt. För närvarande och även framdeles så långt nu kan ses torde man få nöja sig med att söka sörja för lärarutbildningen genom sådan kursverksamhet, som hittills bedrivits. Kurserna böra emellertid anordnas i större omfattning och erhålla en mera stadigvarande organisation. För den skull synes mest lämpligt att den år 1929 väl huvudsakligen av statsfinansiella skäl indragna yrkespedagogiska centralanstalten snarast möjligt återupprättas i en med hänsyn till nuvarande förhållanden modifierad form. Detta är så mycket mera angeläget som yrkesundervisningen, delvis genom statens ingripande, under senare åren fått en betydligt större omfattning än förr (jfr sid. 164). Den förutvarande yrkespedagogiska centralanstaltens organisation. I det till grund för riksdagens år 1920 fattade beslut om upprättandet av en yrkespedagogisk centralanstalt liggande statsrådsprotokollet den 7 januari 1920 redogör departementschefen för skolöverstyrelsens förslag i ämnet och anför därefter bland annat följande: »Vad nu beträffar den av skolöverstyrelsen föreslagna yrkespedagogiska centralanstalten, anser jag mig icke nu böra närmare ingå på dess tilltänkta organisations- och verksamhetsformer. Det må sedermera ankomma på Kungl. Maj:t att tillsvidare utfärda de bestämmelser, som kunna bliva erforderliga, varvid till huvudsaklig grund synes böra läggas det av överstyrelsen nu framlagda förslaget. Allenast ett par punkter anser jag mig böra beröra. I fråga om anstaltens ledning har föreslagits, att densamma skulle läggas i handen på en föreståndare, vilken vid sin sida skulle hava en sakkunnignämnd; detta innebär en avvikelse från föregående förslag, enligt vilka ledningen skulle utövas antingen av en föreståndare, vilken samtidigt skulle vara ledamot av skolöverstyrelsen, eller av en fristående styrelse. Det nu senast framlagda förslaget synes mig erbjuda väsentliga fördelar framför de andra, allt dock beroende på om man för platsen i fråga kan förvärva fullt kvalificerad person. Att denne i avlöningsavseende likställes med rektor vid provårsläroverk finner jag därför rimligt.»

155 Departementschefen berör därefter den i förslaget avsedda samverkan med Stockholms stads skolor för yrkesundervisning och med skolor å andra orter, vilken anordning han anser möjlig och lämplig. Sedan riksdagen beslutat i enlighet med berörda proposition har Kungl. Maj:t utfärdat erforderliga bestämmelser och ställt beviljade anslag till skolöverstyrelsens förfogande, på sätt som angives längre fram. Instruktion för centralanstaltens föreståndare. Med avseende på föreståndarens uppgift och befogenhet fastställde skolöverstyrelsen den 5 februari 1921 särskild instruktion (bil. 7). Bestämmelser rörande anslagsmedlens användning m. m. I nådigt brev till statskontoret den 25 september 1920 anbefalldes skolöverstyrelsen vidtaga nödiga åtgärder för att verksamheten vid den yrkespedagogiska centralanstalten måtte i huvudsaklig enlighet med de i förenämnda statsrådsprotokoll angivna grunder taga sin början, och ställdes därvid till överstyrelsens förfogande för därmed avsedda ändamål det av riksdagen på extra stat för år 1921 anvisade reservationsanslaget å 80 000 kronor att användas sålunda: till tjänstgöringspenningar, arvode och hyresbidrag åt 1 föreståndare, förutom dyrtidstillägg 11 400: — skolande av sistnämnda belopp 5 000 kronor anses utgöra lön, 2 500 kronor tjänstgöringspenningar, 1 500 kronor arvode och 2 400 kronor hyresbidrag. till lokalhyra, värme, belysning, städning 3 000: — » skrivbiträde, expenser, trycksaker, annonser.. 5 500:— 19 900 » » »

sex lärarkurser om 3—6 veckor a 4 000 kronor 24 000 understöd åt deltagare 21 000 åstadkommande av undervisningsmedel och inköp av samlingar 15 100 Summa kronor 80 000: -—

ägande dock skolöverstyrelsen att beträffande de utgiftstitlar, vilka icke innefatta avlöning till föreståndare, å en post göra minskning och å en annan ökning, endast slutsumman, 80 000 kronor, icke överskrides. Dessutom förklarades anstaltens föreståndare berättigad att för av honom i tjänsten företagna resor åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente.

156 Vidare bemyndigades skolöverstyrelsen att under år 1920 för en tid av sammanlagt högst tre veckor tillkalla högst fem sakkunniga personer att biträda överstyrelsen vid planläggningen av de kurser, som skola anordnas vid berörda anstalt, och berättigades dessa sakkunniga att åtnjuta arvode samt resekostnads- och traktamentsersättning enligt vanliga grunder. Senare har medgivits att skolöverstyrelsen må av förevarande anslag, i den mån detsamma därtill lämnar tillgång, till deltagarna i de vid centralanstalten anordnade utbildningskurser utbetala ersättning för resa från deltagarens hemort till kursorten och åter med belopp motsvarande biljettkostnaden för resa i tredje klass eller på andra klass å ångbåt, inbegripet tilläggsavgift för resa med snälltåg, i den mån sådan erlagts, ävensom dagtraktamente för dag under kursen för deltagare utom kursorten med 5 kronor och för deltagare från kursorten med 2 kronor 50 öre. Liknande bestämmelser ha meddelats år efter år dock att, med hänsyn till anslagsmedlens begränsning och andra inträdda förändringar, vissa utgiftsposter ändrats. För budgetåret 1928—1929, det sista före centralanstaltens indragning, ställdes anslagsmedlen genom nådigt brev till statskontoret den 8 juni 1928 till skolöverstyrelsens förfogande att användas på följande sätt: till avlöningsförmåner åt en föreståndare, förutom dyrtidstilllägg och tillfällig löneförbättring 10 000: — skolande av sistnämnda belopp 5 000 kronor anses utgöra lön, 2 500 kronor tjänstgöringspenningar och 2 500 kronor hyresbidrag. » städning 450: — » skrivbiträde, expenser, trycksaker, annonser 7 000: — » anordnande av lärarkurser 20 000: — » understöd åt deltagarna 16 000: — » åstadkommande av undervisningsmedel och inköp av samlingar 3 350: — Summa kronor 60 000: — I fråga om de anslag som efter centralanstaltens indragning ställts till förfogande för hithörande ändamål ha motsvarande bestämmelser meddelats (jfr k. br. till statskontoret 8/5 1931, 6/5 1932, 15/5 1936 och 4/6 1937). I detta sammanhang må även erinras om att Kungl. Maj:t genom särskilda beslut bemyndigat skolöverstyrelsen att av de för yrkespedagogiska centralanstaltens verksamhet anvisade eller eljest tillgängliga medlen anordna fortbildningskurser för lärare vid de tekniska läroverken (jfr k. br. till statskontoret 19/8 1927, 23/1 1931, 4/3 1932, 31/3 1933 och 7/9 1934). Antalet deltagare i dessa kurser framgår av tabell IX (sid. 143).

157 Åstadkommandet av undervisningsmedel. Jämlikt sina i det föregående angivna åligganden har yrkespedagogiska centralanstalten medverkat till åstadkommande av olika slag av undervisningsmedel och samlingar av åskådningsmateriel m. m. för yrkesundervisningen. De medel, som varit anvisade härför, ha använts dels till ersättning åt lärare och andra personer för utarbetande av kompendier, vissa slag av läroböcker, exempelsamlingar och förebilder m. m. samt för tryckning eller annan reproduktion av sådant, som ansetts önskvärt att bringa till mera omfattande användning. Sedan 1929 års riksdag beslutat, att yrkespedagogiska centralanstalten skulle upphöra, varvid dess uppgifter i stället skulle övertagas av skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, har Kungl. Maj:t på av överstyrelsen gjord framställning genom nådigt brev den 13 augusti 1929 ställt vissa besparingar å förut till anstalten anvisade medel till överstyrelsens förfogande för bestridande av kostnaderna, i den utsträckning sagda medel därtill försloge, för färdigställande och tryckning av vissa utav anstalten påbörjade samlingar av prövningsuppgifter, som under de senaste tio åren förekommit vid de tekniska läroverken, ävensom medgivit, att medel, som eventuellt komme att inflyta genom försäljning av nämnda samlingar eller annan av yrkespedagogiska centralanstalten eller överstyrelsen åstadkommen materiel för yrkesundervisningen, finge av överstyrelsen användas till komplettering och åstadkommande av ytterligare undervisningsmateriel för yrkesundervisningen, i den mån överstyrelsen funne detta möjligt och lämpligt. Med anledning därav fastställde överstyrelsen den 12 november 1931, i avseende å utförandet av de uppgifter, som sålunda tillkommit för överstyrelsen, vissa föreskrifter, i huvudsak sammanfallande med dittills av Överstyrelsen godtagen praxis. Sålunda skulle det åligga avdelningschefen å yrkesskolavdelningen att med iakttagande av förenämnda av Kungl. Maj:t givna bestämmelser ombesörja, att de anvisade medlen komme till avsedd användning; dock så, att dithörande frågor av principiell natur eller eljest av större vikt såsom arten och antalet av de kurser, som skulle anordnas, samt åstadkommandet av nya slag av undervisningsmateriel skulle hänskjutas till överstyrelsens prövning och avgörande; att träffa avtal angående den ersättning, som kunde komma i fråga till utomstående medhjälpare; att fullfölja redan påbörjade åtgärder till åstadkommande av undervisningsmedel för yrkesundervisningen och i anslutning därtill ombesörja materielens försäljning samt anskaffande av ytterligare sådan materiel ävensom fastställa de priser, som därvid skulle tillämpas. Sedan avdelningschefen å yrkesskolavdelningen, undervisningsrådet N. Fredriksson, den 24 april 1936 erhållit nådigt avsked med utgången av

158 samma månad, beslöt överstyrelsen den l:sta maj 1936 uppdraga åt Fredriksson, vilken förklarat sig därtill villig, att fortfarande från och med sagda dag och tills vidare handhava de genom yrkespedagogiska centralanstaltens upphörande till överstyrelsen överflyttade arbetsuppgifter, som enligt de i överstyrelsens ovannämnda protokoll den 12 november 1931 fastställda föreskrifter skulle åvila avdelningschefen å yrkesskolavdelningen. Enligt ovannämnda nådiga brev den 13 augusti 1929 utgjorde de ifrågavarande besparingarna sammanlagt 6 408 kronor 57 öre, varjämte även fanns en del av centralanstalten åstadkommen materiel för yrkesundervisningen. Med stöd av medgivandet i sagda nådiga brev ha de ifrågavarande tillgångarna förvaltats så att, enligt redovisning den 31 mars 1938, den kontanta behållningen då utgjorde c:a 24 000 kronor varjämte värdet av inneliggande materiel uppgick till i runt tal 42 000 kronor (bil. 8). Den återupprättade yrkespedagogiska centralanstaltens uppgifter. Yrkespedagogiska centralanstaltens främsta uppgift bör vara att anordna kurser för utbildning av lärare för yrkesundervisningen. Dessa kurser böra vara dels pedagogiska omfattande bland annat auskultationer och undervisningsövningar under lämplig handledning, dels fackliga avsedda att komplettera utbildningen i något visst yrkesämne (jfr sid. 150). Kurserna böra kunna anordnas ej blott för personer, vilka äro eller önska bliva lärare vid sådana skolor, som avses i gällande yrkesskolstadga, utan även, såsom förut efter särskilt medgivande skett, för lärare vid de tekniska läroverken samt vid handelsgymnasierna, vilka båda slag av läroanstalter ävenledes äro i riksstaten upptagna under rubriken: Yrkesundervisningen. Likaså bör vid kursernas anordnande de högre folkskolornas, de praktiska realskolornas, vanföreanstalternas, dövstumsskolornas, skyddshemmens m. fl. läroanstalters behov av lärare i yrkesämnen såvitt möjligt beaktas. Såsom de sakkunniga redan framhållit, synes angeläget att kursverksamheten erhåller ej blott vidgade uppgifter utan även väsentligt större omfattning än hittills. Särskilt synes önskligt att, i den mån detta blir möjligt, flertalet kurser givas större längd och utformas så, att de kunna läggas till grund för behörighet till reglerad tjänst. Vidare bör centralanstalten, liksom tidigare varit avsett, verka för åstadkommandet av undervisningsmedel och förbättrade undervisningsmetoder m. m. De tillgångar, som efter yrkespedagogiska centralanstaltens indragning provisoriskt handhafts av skolöverstyrelsen, böra sålunda överföras till den nya centralanstalten. Trots hittills gjorda ansträngningar är bristen på lämpliga läroböcker, kompendier och åskådningsmateriel alltjämt stor inom flertalet av yrkes-

159 undervisningens många områden. Bland annat är att märka att eleverna i lärlingsskolorna och även i andra skolor för yrkesundervisning befinna sig ofta på mycket olika utvecklingsstadier, och det förekommer även ofta, särskilt vid de mindre skolorna, att en undervisningsavdelning måste omfatta elever från olika yrken eller yrkesgrenar. Under dylika förhållanden är det synnerligen angeläget, att undervisningen kan bedrivas individuellt. För att detta skall vara möjligt, bör läraren ha till sin hjälp systematiskt utarbetade serier av individuella arbetsuppgifter. Ett antal dylika serier ha redan utarbetats inom skolöverstyrelsen och provats med goda resultat, men ofantligt mycket mera återstår att göra på ifrågavarande område. Att märka är även att de olika slagen av hithörande undervisningsmedel ofta behöva förnyas för att följa med i den tekniska utvecklingens snabba gång. Med hänsyn till allt detta bör arbetet på åstadkommandet och förnyandet av undervisningsmedel bedrivas med större intensitet än med hittillsvarande otillräckliga arbetskrafter varit möjligt. Centralanstaltens organisation. Enligt det av särskilt tillkallade sakkunniga den 13 juni 1938 avgivna betänkandet med förslag angående skolöverstyrelsens organisation (1938: 14) skulle det ingå i överstyrelsens åliggande bland annat »att leda utbildningen av lärare för yrkesundervisningen samt sörja för ordnande av dylika utbildningskurser» (sid. 294). Detta förslag torde hava tillkommit med hänsyn till att det för närvarande icke finnes något annat organ, som kunde betros med ifrågavarande uppgift, och förslaget förutsätter väl även att den avsedda kursverksamheten ej skulle få större omfattning än den haft under de senaste åren. Huruvida skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning även i fortsättningen skulle taga särskild befattning med åstadkommandet av undervisningsmedel synes icke vara berört. Något förslag i avseende härå föreligger icke. I betraktande av den ökade omfattning som såväl kursverksamheten som åstadkommandet av undervisningsmedel enligt de sakkunnigas mening borde få, torde vara uppenbart att allt detta icke kan med fördel handhavas direkt av skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning. Såväl avdelningschefen som ledamöterna torde även efter omorganisationen få tillräckligt många andra viktiga uppgifter, som icke böra eftersättas. Om åtgärderna i ovan berörda avseenden skola kunna bedrivas i erforderlig omfattning och med önskvärd effektivitet, torde vara ofrånkomligt att verksamheten handhaves av en självständig kraft, som helt ägnar sig åt densamma. Och denna kraft torde behöva en väl kvalificerad medhjälpare, ej blott vid kursverksamheten utan även för arbetet med åstadkommandet av undervisningsmedel.

160 Den förordade centralanstalten bör visserligen stå under skolöverstyrelsens inseende, men den bör liksom andra läroanstalter ha en fristående ställning och en egen styrelse. Denna bör bestå av personer med sakkunskap och erfarenhet ej blott inom yrkesundervisningen som sådan utan även i avseende på yrkeslivets behov av undervisning inom skilda områden. Styrelsen bör sålunda deltaga i uppgörandet av planer för verksamheten och riktlinjer för planernas genomförande. Det torde vara önskligt att styrelsen förordnas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen. Antalet ledamöter torde böra bestämmas till 5 högst 7, och centralanstaltens föreståndare bör liksom rektor vid andra läroanstalter vara självskriven ledamot av styrelsen. Om den i det ovan berörda förslaget angående skolöverstyrelsens organisation angivna yrkesskolnämnden kommer till stånd, torde vara lämpligt att vissa av dennas ledamöter bliva ledamöter även i den här avsedda styrelsen. Även föreståndaren bör förordnas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen. Vid anordnandet av kurser, ävensom vid verksamhetens bedrivande i övrigt, bör centralanstalten, liksom förut har skett, kunna samverka med befintliga läroanstalter ej blott i Stockholm utan även på andra orter. Alldeles särskilt synes lämpligt att den tidigare förbindelsen med Stockholms stads skolor för yrkesundervisning upprätthålles och att samarbete kommer till stånd även med statens hantverksinstitut samt med den av de sakkunniga i annat sammanhang föreslagna konstfackskolan. Såväl auskultationer och undervisningsövningar som utbildningskurser i yrkesämnen böra sålunda, på sätt som förut befunnits lämpligt, förläggas till olika läroanstalter allt efter kursernas art. Detsamma gäller naturligtvis även i fråga om kurser, som för att lättare nå därvarande lärare förläggas till exempelvis Göteborg, Malmö eller annan ort. Någon svårighet att träffa överenskommelse härom med vederbörande läroanstalter lär icke ha förekommit, varför man torde kunna förvänta, att den avsedda anordningen skall kunna tillämpas även i fortsättningen. I fråga om den pedagogiska utbildningen bör kunna ordnas ett visst samarbete även med det pedagogiska organ, som 1936 års lärarutbildningssakkunniga torde komma att föreslå, därest detta kommer till stånd. Sammanfattning. Efter ingående överväganden ha de sakkunniga sålunda kommit till den bestämda uppfattningen att det föreligger ett trängande behov av kraftiga åtgärder för utbildning av lärare vid yrkesundervisningen;

161 att

d e t t a behov under nuvarande förhållanden bäst kan tillgodoses genom återupprättandet av den yrkespedagogiska centralanstalten i förstärkt och i vissa avseenden modifierad form;

att

centralanstalten bör h a till uppgift a t t anordna kurser ej blott för lärare vid de i yrkesskolstadgan avsedda läroanstalterna u t a n även för lärare vid de tekniska läroverken och handelsgymnasierna, vanföreanstalterna m. fl.; centralanstalten likaledes bör ha till uppgift a t t verka för tillkomsten av lämpliga undervisningsmedel och förbättrade undervisningsmetoder och a t t anstalten fördenskull bör övertaga hos skolöverstyrelsen för dylikt ändamål tillgängliga medel och befintlig materiel; centralanstaltens verksamhet bör handhavas av en av Kungl. Maj:t förordnad föreståndare med nödiga biträden; centralanstalten bör vara en självständig läroanstalt, som står under skolöverstyrelsens inseende men med en egen styrelse, vilken efter förslag av skolöverstyrelsen utses av Kungl. Maj:t.

att

att att

Kostnadsberäkning. Befattningshavare. M e d hänsyn till de kvalifikationer, som centralanstaltens föreståndare måste besitta för a t t r ä t t kunna fylla sina omfattande och krävande uppgifter, anse de sakkunniga a t t han, i överensstämmelse med departementschefens uttalande och riksdagens beslut år 1920, bör beredas samma avlöning som rektor vid provårsläroverk i Stockholm. E n sådan rektor, vilken är placerad i avlöningsgrupp I, åtnjuter lön med belopp, som motsvarar en »36 löneklass» inom nu gällande löneplan. 36 löneklassen inom den nya löneplan, som kommer a t t tillämpas från och med den 1 juli 1939, upptager på I-ort ett belopp av 15 030 kronor. Dessutom åtnjuter rektor vid provårsläroverk särskilt arvode å 1 500 kronor. Föreståndaren för yrkespedagogiska centralanstalten borde alltså avlönas med (15 030 -f- 1 500 =) 16 530 kronor. H a n bör liksom rektor vid allmänt läroverk förordnas p å viss tid, högst sex år i sänder, och hans förordnande bör kunna förnyas, tills pensionsåldern inträder. Med hänsyn till pensionsförhållandena bör föreskrivas, a t t föreståndaren skall anses tillhöra 30 lönegraden. D e n i det föregående omnämnda medhjälparen, lämpligen kallad assistent, bör likaledes vara en väl kvalificerad kraft. D e t torde dock vara tillräckligt a t t denne i avlöningsavseende likställes med läroverksadjunkt och alltså erhåller avlöning enligt 23 lönegraden. För utförande av skrivgöromål, registrering, bokföring och annat kontorsarbete måste anställas ett kanslibiträde med goda kunskaper helst även ii

162 i främmande språk. D e t t a bör i avlöningsavseende likställas med befattningshavare i 7 lönegraden. För anordnandet av kurser utom Stockholm böra föreståndaren och även assistenten kunna företaga tjänsteresor, och torde till detta ändamål böra beräknas förslagsvis 1 000 kronor för år. Lokaler. Såsom i det föregående har nämnts disponerade den förutvarande yrkespedagogiska centralanstalten en föreläsningssal och tre rum inom skolöverstyrelsens lokaler. R u m m e n äro nu upptagna av skolöverstyrelsens gymnastikkonsulenter, men det torde vara lämpligt a t t de åter ställas till förfogande för sitt ursprungliga ändamål. Om så sker synes icke nödigt a t t beräkna någon kostnad för lokalhyra utan endast för städning, förslagsvis något högre än senast förut eller 500 kronor för år. Expenser. Till kontorsmateriel, telefon, trycksaker, annonser och övriga expenser torde böra beräknas minst 4 000 kronor. Lärarkurser. För kursverksamhetens bedrivande åtgår arvode till de föreläsare och handledare, som behövas förutom föreståndaren och dennes assistent. Vid tidigare kurser har kostnaden härför växlat högst betydligt (jfr bil. 9). Efter a t t ha tagit kännedom om de olika utgiftsposterna finna de sakkunniga, a t t en medelkostnad av 750 kronor per vecka bör anses skälig. Härvid förutsattes a t t föreståndaren och dennes assistent övertaga en väsentlig del av undervisningen. Möjligen skulle kostnaden kunna något minskas, i fall, såsom synes lämpligt, ett visst samarbete med det av 1936 års lärarutbildningssakkunniga p å t ä n k t a pedagogiska institutet kommer till stånd. I förbigående må nämnas a t t vid beviljande av statsbidrag till hantverksinstitutet kostnaden för där anordnade kurser vanligen beräknats till c:a 1 000 kronor per vecka. Ersättning till de läroanstalter, som anlitats i och för auskultationer och undervisningsövningar, har icke tidigare förekommit och torde ej heller nu behöva beräknas. Eventuellt behövlig ersättning till läroanstalternas vaktmästare och för extra städning torde kunna utgå av expensmedlen. Understöd till kursdeltagarna torde böra beräknas efter samma grunder som förut. M a n lär nämligen ej kunna förvänta a t t kursdeltagarna själva, som i allmänhet ej kunna påräkna någon större inkomst av den avsedda lärarverksamheten, skola vilja offra ej blott tid, och därigenom lida minskning i sina inkomster, u t a n även penningar för resor och uppehälle vid kursorten. De sakkunniga föreslå a t t statsunderstöd och ersättning åt kursdeltagarna beräknas enligt samma grunder som senast blivit bestämda (jfr k. br. till statskontoret 15/5 1936 och 7/9 1934).

163 För deltagare i kurser av större längd, avsedda a t t tjäna till grund för behörighet till reglerad tjänst, torde understödet kunna minskas och i vissa fall helt undvaras. Utgiftsposternas summa är givetvis beroende av antalet kurser samt kursernas art och längd. Även antalet kursdeltagare och avståndet mellan deras hemorter och kursorten inverkar på kostnaderna i väsentlig grad. D e sakkunniga finna varken möjligt eller lämpligt a t t framlägga detaljerade beräkningar i avseende härå. D e t torde vara tillräckligt a t t föreslå de ungefärliga belopp, som böra ställas till förfogande, och överlåta å t Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen att, efter förslag av den blivande centralanstaltens styrelse, närmare bestämma om anslagsmedlens användning. D e sakkunniga anse emellertid a t t till en början ett något större belopp än det, som ställdes till förfogande för kursverksamheten under budgetåret 1928/ 1929, förslagsvis 50 000 kronor, bör vara mimimum. D e t t a belopp torde ungefär motsvara vad som behöves för exempelvis 5 kurser omfattande sammanlagt 40 veckor, om nämligen 30 000 kronor anslås till kursernas anordnande och 20 000 kronor till understöd åt deltagare. Anslag till åstadkommande av undervisningsmedel. I betraktande av a t t för d e t t a ändamål vissa tillgångar redan finnas disponibla synes icke någon anslagspost härför nu vara behövlig. Sammanställning av kostnaderna. I anslutning till vad här ovan anförts skulle kostnaderna för den yrkespedagogiska centralanstaltens första verksamhetsår kunna beräknas sålunda (bortsett från tjänste- och familjepensionsavdrag): till avlöning åt föreståndaren » » » assistenten » » » kanslibiträdet » reseersättningar » städning » kontorsmateriel, annonser, etc anordnande av lärarkurser understöd åt deltagare

16 530 10 020 4 395 1 000 500 4 055: — 36 500: — 30 000 20 000 _

50 000: —

Summa kronor 86 500: — I likhet med vad förut varit föreskrivet, bör anstaltens styrelse äga r ä t t a t t beträffande de utgiftsposter, vilka icke innefatta avlöning till ovan an-

164 givna personal, å en post göra minskning och å en annan ökning endast slutsumman icke överskrides. Då riksdagen år 1929 beslöt att yrkespedagogiska centralanstalten skulle indragas föranleddes detta främst av statsfinansiella svårigheter. Som skäl anfördes även, att yrkesundervisningen ej hade nått den tidigare avsedda omfattningen. Sedan år 1928 har emellertid yrkesundervisningens omfattning kraftigt ökats. Detta framgår bland annat därav att statens bidrag till densamma, som enligt riksdagens beslut år 1928 beräknades sålunda: till kommunala anstalter för yrkesundervisning, förslagsanslag » enskilda anstalter för yrkesundervisning » stipendier åt elever, förslagsanslag

925 000 675 000 30 000

Summa kronor 1 630 000 för budgetåret 1938/1939 beräknats som följer: till kommunala anstalter för yrkesundervisning, förslagsvis 2 400 000: — » understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom, förslagsvis 1 250 000: — » enskilda anstalter för yrkesundervisning 495 000: — » stipendier åt elever, förslagsanslag 650 000: — » » » » vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom, förslagsanslag 700 000: — Summa kronor 5 495 000: — I det föregående är visat, dels hurusom antalet lärare, vilket år 1926/ 1927 utgjorde 1 002, enligt nu gjorda utredningar ökats till minst 2 420 år 1937, dels att summan av dem, som erhållit pedagogisk utbildning, knappast uppgår till hälften av sistnämnda antal och att även i avseende å den fackliga utbildningen mycket behöver förbättras. Det torde icke kunna betvivlas, att en bättre lärarutbildning liksom även bättre tillgång på lämpliga undervisningsmedel skulle kunna i hög grad öka undervisningens resultat. Det är givetvis svårt att uttrycka en dylik ökning i procent, men om man gör det blygsamma antagandet, att ökningen skulle uppgå till endast ett par procent, så torde därmed vara tydligt, att den relativt lilla utgiften för lärarutbildning, de sakkunniga här ovan beräknat, ingalunda är för hög. Ha de statsfinansiella förhållandena tidigare givit anledning till minskning och indragning av anslagen till lärarutbildningen, så synes omsorgen om statsmedlens ändamålsenliga användning nu mana till ökade utgifter för sagda utbildning, så att de stora belopp, som årligen utgivas för yrkesundervisningen, bliva till största möjliga gagn.

165 Hemställan. Under åberopande av vad sålunda anförts få de sakkunniga hemställa, det Herr Statsrådet ville utverka att Kungl. Maj:t föreslår 1939 års riksdag att dels medgiva att en yrkespedagogisk centralanstalt upprättas med huvudsakligen de uppgifter och den anordning, som i det föregående angivits, dels ock för ändamålet anvisa för budgetåret 1939/1940 ett anslag av 86 500 kronor.

DEL III ALTERNATIVT FÖRSLAG AVSEENDE YRKESPEDAGOGISKA

CENTRALANSTALTENS

ANKNYTNING TILL SLÖJDLÄRARSEMINARIET OCH

TECKNINGSLÄRARINSTITUTET RESPEKTIVE KONSTFACKSKOLAN

169 Allmän motivering. I det föregående ha de sakkunniga framhållit och r ä k n a t med a t t den yrkespedagogiska centralanstalten bör vara en fristående inrättning. Med hänsyn till a t t yrkesundervisningen och slöjdundervisningen i många fall komma varandra r ä t t nära, k a n emellertid sättas i fråga, om icke även utbildningen av lärare för dessa undervisningsområden borde sammanföras. Betecknande är a t t slöjdlärarnas riksförbund numera omfattar även yrkeslärare och fördenskull antagit benämningen »slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund». Om slöjdlärarna erhålla sådan utbildning, som de sakkunniga föreslagit, synes troligt a t t de i många fall kunna bliva lämpliga även för anställning vid anstalter för yrkesundervisning. Vidare är a t t märka a t t även teckningslärare ganska ofta bliva anlitade för vissa delar av yrkesundervisningen, ett förhållande som sannolikt kommer a t t bliva än mera vanligt, ifall teckningslärarutbildningen blir ordnad i enlighet med de sakkunnigas i det föregående avgivna förslag. Slutligen m å erinras om a t t yrkesundervisningen i stor utsträckning avser konsttekniska yrken och a t t lärarna i sådana fall givetvis böra äga en grundlig konstskolning. I betraktande av allt detta synas goda skäl tala för a t t samtliga de här avsedda anstalterna för lärarutbildning sammanfördes med konstfackskolan till ett organisatoriskt helt. D e t t a skulle otvivelaktigt vara lyckligt, om man blott kunde finna en ledning, som ägde tillräcklig förståelse för var och en av de olika anstalternas särskilda förhållanden och behov. Gemensam styrelse. Vad angår konstfackskolans styrelse ha de sakkunniga föreslagit a t t denna skulle »förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år; a t t vid ledighet avgives förslag upptagande tre alternativ: för ordförandeplatsen och en ledamot av skolöverstyrelsen samt för en ledamotsplats vardera av Stockholms stad, svenska slöjdföreningen, akademien för de fria konsterna, Sveriges hantverksorganisation, Sveriges industriförbund och landsorganisationen; samt a t t skolans rektor skall vara självskriven ledamot i styrelsen» (1938: 8, sid. 76). E n ä r utbildningen av lärare för yrkesundervisningen avser även handel och husligt arbete, så skulle en anknytning av yrkespedagogiska centralanstalten påkalla en utökning av styrelsen med ytterligare t v å ledamöter, en representerande handeln och en det husliga arbetet. Förslag till dessa ledamöter kunde lämpligen avgivas av Sveriges köpmannaförbund respektive Sveriges husmodersföreningars riksförbund. Så sammansatt skulle styrelsen k u n n a anses väl skickad a t t handhava den yrkespedagogiska centralanstaltens lika väl som de övriga avsedda läroanstalternas angelägenheter.

170 Rektor och föreståndare. Konstfackskolans rektor k a n väl icke tänkas äga särskild kompetens inom alla de ifrågakommande undervisningsområdena, men han bör kunna besitta djupgående pedagogiska insikter och äga sådan inblick i de olika läroanstalternas uppgifter j ä m t e allmän organisationsförmåga, a t t han kan verka sammanhållande och tillse a t t de olika läroanstalterna tjäna varandra till ömsesidigt gagn. Vad angår de rent fackliga sidorna av undervisningen får han givetvis räkna med de olika avdelningsföreståndarnas och lärarnas hjälp. I syfte a t t teckningslärarinstitutets och slöjdlärarseminariets angelägenheter skola bliva tillbörligt beaktade, ha de sakkunniga föreslagit a t t vederbörande föreståndare var för sig skola kallas till styrelsesammanträde, när ärende rörande deras respektive läroanstalter skola behandlas, samt a t t därvid vara föredragande och deltaga i beslutet (sid. 124). Detsamma bör naturligtvis gälla även beträffande föreståndaren för den yrkespedagogiska centralanstalten.

Nämnder. För a t t styrelsen icke skall bliva onödigt belastad med ärenden, som röra endast den ena eller andra av ifrågavarande läroanstalter, bör styrelsen utse särskilda nämnder, en för teckningslärarinstitutet, en för slöjdlärarseminariet och en för yrkespedagogiska centralanstalten, vilka nämnder böra ha till uppgift a t t ägna särskild uppmärksamhet åt vederbörande anstalts angelägenheter och kunna besluta i frågor rörande undervisningens anordning o. d. eller eljest i frågor av mindre vikt. Dessa nämnder kunna lämpligen bestå av en ledamot av styrelsen såsom ordförande, vederbörande anstalts föreståndare samt en eller två andra personer med intresse och förståelse för anstaltens verksamhet. N ä r m a r e föreskrifter i avseende härå böra givetvis meddelas i blivande stadgebestämmelser. Om sålunda den kombinerade läroanstaltens ledning kunde anses tillfredsställande ordnad, så synes klart a t t betydande fördelar skulle vara a t t vinna. D e t t a har redan framhållits ifråga om teckningslärarinstitutets och slöjdlärarseminariets anknytning till konstfackskolan.

Lokaler och lärarkrafter. Beträffande teckningslärarinstitutet och slöjdlärarseminariet har bland annat synts möjligt a t t för desamma anlita en del lokaler, som i varje fall måste finnas för konstfackskolan. Liknande gäller även ifråga om yrkespedagogiska centralanstalten, ifall den förlägges dit. D e t särskilda utrymme, som behöves för centralanstaltens föreståndare och medhjälpare samt lager och expedition av undervisningsmedel, k a n beredas dels invid konstfackskolans kollegierum dels i t v å av de vaktmästarbostäder, som enligt de sakkunnigas tidigare förslag rörande konstfackskolan ändå

171 kunna u t r y m m a s . H ä r tillkommer endast någon kostnad för lokalernas iordningställande och möblering, vilken kostnad torde kunna uppskattas till högst 8 000 kronor. Vid nybyggnad för konstfackskolan torde där lokaler för även den yrkespedagogiska centralanstalten lätt kunna beredas. Om yrkespedagogiska centralanstaltens lokalfråga löses på detta sätt, skulle alltså ej bliva nödigt att, såsom i det föregående föreslagits (sid. 162), undantränga gymnastikkönsulenterna och bereda andra lokaler för dem. Av skäl, som i det föregående framhållits, synes nödvändigt a t t utbildningen av lärare för yrkesundervisningen väsentligen sker genom relativt korta kurser av varierande art (sid. 151). Under sådant förhållande är naturligtvis ej gärna möjligt a t t på förhand uppgöra någon bestämd plan för ett samarbete med de övriga läroanstalterna ifråga om undervisningen och därvid använda lärarkrafter. D e t t a bör däremot kunna ske längre fram, när ifråga om utbildningen av yrkeslärare mera omfattande och regelbundna kurser k u n n a genomföras (jfr sid. 154). Tänkas kan emellertid a t t redan nu exempelvis de pedagogiska föreläsningarna för blivande slöjdlärare kunna bliva lämpliga även för blivande yrkeslärare och a t t därigenom en del kostnader kunna sparas. Likaså torde vissa kompletteringskurser i fackliga ämnen med fördel kunna förläggas till konstfackskolan med anlitande av därvarande utrustning och lärarkrafter. Särskilt för lärare i konsttekniska yrken torde det bliva gagneligt a t t även under en huvudsakligen pedagogisk utbildningskurs samtidigt kunna stifta bekantskap med den fackliga undervisningen i konstfackskolan. Ekonomiska fördelar. Vad som i ekonomiskt avseende k a n vinnas genom yrkespedagogiska centralanstaltens anslutning till de övriga här avsedda läroanstalterna är med hänsyn till ovanberörda förhållanden k n a p p a s t möjligt a t t utreda. D e sakkunniga anse emellertid a t t arvodet till anstaltens föreståndare bör kunna sättas något lägre än som i det föregående beräknats, eftersom anstalten i detta fall ej skulle vara helt fristående. L ä m p ligt torde vara a t t arvodet bestämmes, liksom till föreståndaren för teckningslärarinstitutet, lika med avlöning åt lektor vid högre lärarinneseminariet jämte särskilt arvode å 960 kronor alltså 12 495 -4- 960 = 13 455 kronor. Någon minskning i kostnaderna för assistent och kanslibiträde synes icke möjlig. Ej heller för reseersättningar, städning och kontorsmateriel torde kostnaderna kunna minskas. D e t för anordnande av lärarkurser föreslagna beloppet 30 000 kronor torde däremot kunna sänkas något, därigenom a t t kostnaden för en del föreläsningar k a n inbesparas, sannolikt dock ej mer än a t t för det angivna ändamålet ett belopp av minst 27 000 bör beräknas. Behovet av understöd åt kursdeltagarna blir givetvis lika, vare sig anstalten är fristående eller ej.

172 Sammanställning av kostnaderna. Enligt vad nu är föreslaget skulle kostnaderna för yrkespedagogiska centralanstaltens första verksamhetsår kunna beräknas sålunda: till avlöning åt föreståndaren » » » assistenten » » » kanslibiträde

13 455 10 020 4 395

27 870: —

reseersättningar städning kontorsmateriel, annonser etc

1 000 500 4 055 —

5 555: —

anordnande av lärarkurser understöd å t kursdeltagare

27 000 20 000 — 47 000: — Summa kronor

80 425:

I likhet med vad förut varit föreskrivet, bör anstaltens styrelse äga r ä t t a t t beträffande de utgiftsposter, vilka icke innefatta avlöning till ovan angivna personal, å en post göra minskning och å en annan ökning endast slutsumman icke överskrides. Läroanstaltens benämning. Enligt de sakkunnigas sålunda avgivna förslag skulle den nya läroanstalten komma a t t bestå av: a) konstfackskola med ett flertal fackavdelningar och en allmän avdelning samt vissa påbyggnadskurser av högskolekaraktär, konstfackskolan; b) institut för utbildning av lärare i teckning och välskrivning vid de allm ä n n a läroverken m. fl. läroanstalter, teckningslärarinstitutet; c) seminarium för utbildning av lärare i slöjd vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter, slöjdlärarseminariet; d) yrkespedagogisk centralanstalt för utbildning av lärare vid anstalter för yrkesundervisning samt åstadkommande av dithörande undervisningsmedel, yrkespedagogiska centralanstalten. Den så kombinerade läroanstalten borde lämpligen erhålla en för hela läroanstalten gemensam benämning. Och då den skulle komma a t t ersätta tekniska skolans efter utbrytningen av maskin- och byggnadsyrkesskolorna — bortsett från vissa aftonkurser — återstående delar, kunde synas lämpligt a t t den finge övertaga det gamla namnet: Tekniska skolan i Stockholm. D e t k a n emellertid icke bortses ifrån a t t läroanstalten enligt de sakkunnigas förslag, i olikhet med den nuvarande tekniska skolan, skulle bliva helt statlig och även i övrigt så olik denna, a t t en annan benämning vore motiverad. D e sakkunniga ha icke k u n n a t finna någon benämning, som helt svarar m o t läroanstaltens omfattning och de olika delarnas skilda art. Efter övervägande av olika alternativ få de sakkunniga emellertid föreslå a t t läroanstaltens olika avdelningar sammanfattas under den gemensamma benämningen: Statens konsttekniska skola.

173 Hemställan. För den händelse det nu ifrågavarande alternativet skulle anses böra genomföras, få de sakkunniga hemställa, det Herr Statsrådet ville utverka, a t t Kungl. Maj:t föreslår 1939 års riksdag a t t 1. dels medgiva, a t t vid den av de sakkunniga i annat sammanhang föreslagna konstfackskolan tillsammans med denna under gemensam benämning av statens konsttekniska skola upprättas: dels e t t teckningslärarinstitut, dels ett slöjdlärarseminarium, dels ock en yrkespedagogisk centralanstalt, allt i huvudsaklig överensstämmelse med i det föregående angivna grunder; 2. dels för budgetåret 1939—1940 anvisa I . för teckningslärarinstitutet: a) till iordningställande av rum för föreståndaren med möblering och inredning ett reservationsanslag av kronor b) till anskaffning av undervisningsmateriel och litteratur ett reservationsanslag av kronor c) till avlöning åt lärare samt arvoden åt pedagogiska handledare ett anslag av kronor

5 000: — 2 000: — 8 635: —

I I . för slöjdlärarseminariet: a) till iordningställande a v rum för föreståndaren med möblering och inredning ett reservationsanslag av kronor b) till anskaffning av undervisningsmateriel och litteratur ett reservationsanslag av kronor c) till avlöning åt lärare samt arvoden åt pedagogiska handledare ett anslag av kronor

5 000: — 2 000: — 5 380: —

I I I . för yrkespedagogiska centralanstalten: a) till iordningställande av rum för föreståndaren m. fl. j ä m t e möblering och inredning ett reservationsanslag av kronor 8 000: — b) till anordnande av lärarkurser ett reservationsanslag av kronor 27 000: — c) till understöd åt kursdeltagare ett reservationsanslag av kronor 20 000: —

174 d) till omkostnader (reseersättningar, städning, kontorsmateriel och annonser etc.) ett reservationsanslag av kronor e) till avlöningar ett anslag av kronor

5 555: — 27 870: —;

med rätt för läroanstalternas styrelse att å de utgiftsposter, som icke avse avlöning åt ordinarie personal, å en post göra minskning och å en annan ökning, endast anslagsbeloppens summa icke överskrides. 3. dels besluta, att civila avlöningsreglementet skall från och med den 1 juli 1939 äga tillämpning å ordinarie befattningshavare vid ifrågavarande läroanstalter; 4. dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser och tilllämpningsföreskrifter, som kunna erfordras för genomförande av de nyssnämnda avlöningsbestämmelserna eller eljest stå i samband därmed.

Om av någon anledning genomförandet av de sakkunnigas förslag angående konstfackskolan respektive teckningslärarinstitutet och slöjdlärarseminariet skulle bliva fördröjt, anse de sakkunniga angeläget att den yrkespedagogiska centralanstalten det oaktat bliver upprättad så snart ske kan, oberoende av förenämnda läroanstalter, alltså helt fristående enligt först angivna förslag och de sakkunnigas hemställan å sid. 165.

175 Sammanfattning av huvudpunkterna i de sakkunnigas förslag. 1. Undervisning i teckning och även i slöjd har sedan gammalt ansetts äga stor betydelse vid ungdomens uppfostran, men likväl kommit att intaga en mindre gynnad ställning i åtskilliga skolformer. 2. Därför synes angeläget dels att dessa ämnen tilldelas minst det timantal, som de enligt riksdagens tidigare uttalande skulle kunna erhålla, dels att lärarna i sagda ämnen få en utbildning, som svarar mot betydelsen av deras uppgift och den ställning de böra intaga vid respektive läroanstalter. 3. Vid flertalet folkskolor lär i allmänhet icke vara möjligt att anställa särskilda lärare i teckning och i slöjd, utan undervisningen i dessa ämnen torde där i regel alltjämt komma att meddelas av läraren i övriga ämnen. Då den utbildning i teckning och i slöjd, som dessa lärare erhållit under seminarietiden, på grund av utbildningstidens ringa omfattning knappast kan anses tillräcklig, synes angeläget att tillfälle beredes folkskolans lärare att komplettera sin utbildning genom deltagande i fortbildningskurser i teckning och i slöjd. Sådana kurser vid Nääs och eventuellt på andra orter böra därför anordnas i större utsträckning än hittills och deltagandet i desamma främjas. I den mån statsmedel härför erfordras, torde framställning därom böra göras av skolöverstyrelsen. 4. Vid större folkskolor, och där det genom sammanslagning av undervisningstimmar vid olika skolor kan bliva möjligt, böra särskilda facklärare i teckning och i slöjd komma till användning. 5. Lärare i teckning och i slöjd vid de allmänna läroverken och liknande läroanstalter samt vid folkskoleseminarierna böra äga grundliga fackkunskaper och färdigheter, god pedagogisk utbildning och god förmåga att meddela undervisning, god estetisk skolning samt, särskilt beträffande teckningslärarna, grundliga kunskaper i konsthistoria. 6. För tillgodoseende av behovet av så utbildade lärare beräkna de sakkunniga efter omfattande utredning att i medeltal för år skulle utbildas 15 teckningslärare och 5 slöjdlärare (i manlig slöjd), varjämte 10 av teckningslärarna skulle få komplettera för vinnande av behörighet att undervisa, 5 i manlig och 5 i kvinnlig slöjd. Behovet av lärare i kvinnlig slöjd anses i övrigt bliva tillgodosett genom redan befintliga läroanstalter respektive det av 1936 års lärarutbildningssakkunniga föreslagna skolköks- och handarbetsseminariet, om detta kommer till stånd.

176 7. De sakkunniga föreslå att för utbildning av lärare i teckning och välskrivning i stället för den nuvarande för ändamålet avsedda avdelningen vid tekniska skolan i Stockholm (teckningslärarseminariet) upprättas ett teckningslärarinstitut anknutet till den av de sakkunniga i annat sammanhang föreslagna konstfackskolan. För inträde i teckningslärarinstitutet skulle fordras, förutom viss ålder och intyg om lämplighet m. m., kunskaper och färdigheter i vissa ämnen motsvarande vad som fordras i studentexamen och med kvalificerat betyg i teckning. Lärotiden skulle omfatta fyra år. Det första året skulle vara allmänt förberedande och under andra terminen skulle förekomma vissa auskultationer och övningslektioner i och för prövning av elevernas lämplighet för lärarkallet. Andra och tredje året skulle huvudsakligen avse fortsatt fackutbildning. Under tredje året skulle en avsevärd del av utbildningen i teckning och målning m. m. förläggas till konsthögskolan. Dessutom skulle under detta år förekomma ytterligare auskultationer och undervisningsövningar för närmare prövning av elevernas lärarbegåvning. Endast de, som väl fylla fordringarna och visa sig lämpliga för lärarkallet, skola vinna uppflyttning i andra respektive fjärde årskursen. Den pedagogiska utbildningen är huvudsakligen förlagd till fjärde årskursen, vilken även är ägnad åt konsttekniskt arbete. Fria studier och enskilt arbete tänkas förekomma i stor utsträckning. Bland undervisningsämnena intaga konsthistoria och konsttekniskt arbete ett betydande rum. Teckningslärare med sålunda avsedd utbildning torde ha goda förutsättningar att genom och jämte sin undervisning gynnsamt inverka på allmänhetens intresse och förståelse för fri och tillämpad konst. 8. För utbildning av lärare i manlig slöjd föreslå de sakkunniga ett slöjdlärarseminarium likaledes anknutet till konstfackskolan. För inträde i slöjdlärarseminariet skulle fordras, förutom viss ålder och lämplighetsintyg m. m., dels god yrkesskicklighet förvärvad exempelvis i tvåårig verkstadsskola och genom praktiskt yrkesarbete under minst ett år, dels viss allmänbildning motsvarande vad som fordras i vissa ämnen i realexamen. Lärotiden skulle omfatta två år. Det första året skulle vara allmänt förberedande och under andra terminen skulle förekomma vissa auskultationer och övningslektioner i och för prövning av elevernas lämplighet för lärarkallet. Den som jämte utbildningen i praktiskt yrkesarbete på egen hand, i lär-

177 lings- och yrkesskolor eller eljest, förvärvat de kunskaper och färdigheter, som meddelas i seminariets första årskurs, skall kunna vinna inträde direkt i den andra, om han även visar sig äga fallenhet för lärarkallet. Det andra året avser huvudsakligen pedagogisk utbildning samt komplettering av färdigheten i olika slag av slöjdarbete. Även i slöjdlärarseminariet är avsevärd tid anslagen till fria studier, och enskilt arbete tankes förekomma i stor utsträckning. 9. E n ä r det beräknade antalet elever i teckningslärarinstitutet och i slöjdlärarseminariet är relativt ringa, anse de sakkunniga a t t nämnda elever till stor del kunna undervisas gemensamt med eleverna i konstfackskolans allmänna avdelning, vilket givetvis icke bör hindra a t t hänsyn tages till vardera elevgruppens olika förutsättningar och utbildningsmål. 10. För a t t bereda möjlighet a t t utöver teckningslärarutbildningen förvärva kompetens a t t undervisa i slöjd föreslå de sakkunniga en vid slöjdlärarseminariet anordnad ettårig komplettering skurs. För inträde i denna fordras, utom viss ålder och lämplighetsintyg m. m., a t t hava genomgått teckningslärarinstitutet samt att dessutom under minst ett år hava deltagit i yrkesmässigt arbete av för slöjdutbildningen lämplig art. Lärotiden omfattar två terminer, den första nästan uteslutande avsedd för slöjdtekniskt arbete och den andra för fortsatt slöjdarbete samt för undervisningsövningar och slöjdens särskilda metodik. Även i kompletteringskursen förekomma fria studier och enskilt arbete. Den som förvärvat tillräcklig yrkesskicklighet skall kunna vinna inträde i andra terminen u t a n a t t genomgå den första. 11. Konstfackskolans styrelse anses kunna handhava även teckningslärarinstitutets och slöjdlärarseminariets angelägenheter, och konstfackskolans rektor skall hava inseende över den kombinerade läroanstalten i dess helhet. För teckningslärarinstitutet skall emellertid finnas en särskild föreståndare, vilken tillika skall vara föreståndare för konstfackskolans allmänna avdelning. Även för slöjdlärarseminariet skall finnas en särskild föreståndare. Dessa föreståndare skola var för sig kallas till styrelsens sammanträde, när ärende rörande deras respektive läroanstalter föreligga till behandling, samt därvid vara föredragande och deltaga i besluten. 12. För a t t lärarna ständigt skola kunna följa med i utvecklingen på tecknings- och slöjdundervisningens område föreslå de sakkunniga att medel anvisas till fortbildningskurser och till resestipendier. 13. A t t en väl ordnad yrkesundervisning är av stor betydelse ej blott för ungdomens fostran och framtida förvärvsmöjligheter u t a n även för 12

178 näringslivet är sedan länge erkänt och ofta framhållet. Särskilt på senare tid ha betydande medel anvisats till understöd åt anstalter för yrkesundervisning. 14. Att för denna undervisning fordras väl kvalificerade lärare har likaledes beaktats. I anslutning till 1918 års riksdagsbeslut om upprättande av lärlings- och yrkesskolor förordades kraftiga åtgärder för utbildning av erforderliga lärare. 15. Med anledning härav upprättades år 1921 en yrkespedagogisk centralanstalt med uppgift att anordna kurser för utbildning av lärare vid yrkesundervisningen samt verka för åstadkommandet av undervisningsmedel (kompendier, åskådningsmateriel o. d.). På grund av statsfinansiella svårigheter blev denna anstalt indragen år 1929 och efter denna tid ha endast smärre, tidvis inga, anslag för ändamålet anvisats. 16. De sakkunniga framhålla, att lärarna vid yrkesundervisningen äro minst lika mycket i behov av facklig och pedagogisk utbildning som exempelvis lärarna i slöjd samt att fortsatta åtgärder för åstadkommande av lämpliga undervisningsmedel äro starkt behövliga. Vidare framhålles att lärare i konsttekniska ämnen böra besitta en grundlig smakskolning. 17. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga ett återupprättande av den yrkespedagogiska centralanstalten i en mera utvecklad och stabiliserad form. Anstalten skulle stå under skolöverstyrelsens inseende, men hava egen föreståndare och egen styrelse liksom andra läroanstalter. Dess uppgift skulle vara att, under samverkan med förefintliga skolor för yrkesundervisning i Stockholm och på andra orter, anordna kurser för utbildning av lärare vid yrkesundervisningen samt att verka för tillkomsten av lämpliga undervisningsmedel. 18. Kurserna skola vara av olika slag, dels pedagogiska avsedda att utbilda lärarna i konsten att undervisa, dels fackliga avsedda att meddela kompletterande utbildning i olika yrkesämnen. Kursernas olika beskaffenhet påkallas dels av yrkenas mångfald och de förekommande undervisningsämnenas olika art, dels ock av de blivande lärarnas olika förkunskaper och förutsättningar i övrigt. 19. Kursernas olikhet betingas även därav, att de förekommande skolorna för yrkesundervisning arbeta under mycket varierande förhållanden. Många av dem ha endast aftonundervisning och äro av så liten omfattning, att de icke kunna erbjuda de erforderliga lärarna något större antal undervisningstimmar. Detta gör att man ej heller kan förvänta, att dessa lärare skola underkasta sig några större uppoffringar för särskild utbildning.

179 20. Med hänsyn härtill har städse ansetts nödigt att främja deltagandet i de anordnade kurserna genom understöd åt deltagarna. De sakkunniga föreslå att medel anvisas för sådant understöd enligt samma grunder som tidigare tillämpats. 21. På senare tid ha allt flera skolor tillkommit, som kunna erbjuda sina lärare full tjänstgöring och därigenom funnit möjligt att reglera tjänsterna för beredande av pension. De sakkunniga anse, att så bör kunna ske i större utsträckning genom skolornas centralisering till större enheter och att detta skulle vara till fördel även med hänsyn till möjligheten att erhålla väl kvalificerade lärare. 22. I betraktande härav föreslå de sakkunniga att skolöverstyrelsen fastställer vissa fordringar för behörighet till reglerad tjänst och angiva själva förslag till bestämmelser i sådant avseende. 23. Om möjligheterna till full tjänstgöring vid yrkesundervisningen på ovan angivna sätt förbättras, anse de sakkunniga att förutsättningar därigenom kunna skapas för mera grundlig och omfattande utbildning av yrkeslärare lika väl som för slöjdlärare. 24. Eftersom slöjdundervisningen i många fall kommer yrkesundervisningen nära och, såsom redan framhållits, slöjdundervisningen har mycket gemensamt med teckningsundervisningen samt yrkesundervisningen i stor utsträckning avser konsttekniska yrken och vid densamma ofta användas teckningslärare, så anse de sakkunniga, att det under vissa förutsättningar skulle vara lämpligt, att den yrkespedagogiska centralanstalten inrangerades under samma ledning som de övriga här avsedda läroanstalterna. 25. I så fall föreslå de sakkunniga att styrelsen utökas med representanter för även de till yrkesundervisningen hörande områdena handel och husligt arbete samt att styrelsen utser särskilda nämnder, en för teckningslärarinstitutet, en för slöjdlärarseminariet och en för yrkespedagogiska centralanstalten, vilka nämnder skola ha till uppgift att ägna särskild uppmärksamhet åt vederbörande anstalts angelägenheter och besluta angående undervisningens anordning m. m. 26. Yrkespedagogiska centralanstaltens föreståndare skulle givetvis ha samma ställning och befogenhet i förhållande till styrelsen som föreståndarna för teckningslärarinstitutet och slöjdlärarseminariet. 27. Konstfackskolans rektor skulle även enligt detta alternativ hava inseendet över hela läroanstalten. 28. Till sist framhålla de sakkunniga, att det möjligen kan vara lämpligt att den så kombinerade läroanstalten får övertaga den gamla benämningen tekniska skolan i Stockholm eller hellre erhåller en särskild benämning, förslagsvis: Statens konsttekniska skola.

DEL IV BILAGOR TILL FÖRELIGGANDE BETÄNKANDE

183 Bilaga 1. Sammanställning angående elevernas i teckningslärarseminariets årskurs 1 året 1936—1937 utbildning före inträdet m. m.

Nummer m =z mani., k = kvinnl.

<v Använda t:r i aftonskolan ell. kvinnliga skolan i ämnena 53 '5 c i c bfi £ -2 te an bD te '. .2 03 o 'C [> OJ o - u a a -a a fflj —^ *" ^ -*. co M s H Tel o G OJ D jj .3(/l3 r*-o03 . _ B. a o -* GG U V H O o C O O d B fe * S <

•si

fe

36 122 1348 36 550 176 58 282 46 661 40 22 190 134 64 117 72 975 48 58 199 164 42 276 68 879 58 38 297 118 60 120 60 769 20 24 216 200 52 177 76 1035 86 26 467 212 72 126 28 686 48 18 224 134 46 114 26 513 6H 18 8 » 16 207 116 46 257 76 982 327 140 20 9 » 58 40 62 1027 26 10 » 58 320 130 64 225 34 604 70 42 261 32 11 > 26 103 ! 416 1684 148 296 359 45 12 k 40 84 286 153 40 172 1260 186 75 13 » 70 310 182 48 202 1328 14 » 38 168 70 304 »352 156 54 188 1456 15 » 38 74 310 188 88 63 186 1201 16 » 36 52 290 175 17 » 60 190 1275 164 32 64 316 x360 18 » 60 202 1418 152 34 52 300 ! 317 19 » 93 200 1467 40 164 80 324 199 20 • 90 206 1395 40 180 54 264 x 21 » 273 81 148 1236 4 36 144 36 1051 2 674 Su tnma 3 688 998 6 1 5 0 4152 978 3 627 50 127 Med eltal 176 48 293 198 47 173 i ant och ecknin g härö m sak a as. orm lä •a, me Dessutom kunna eleverna ha del agit i stil1 m 2 » 3 » 4 » 5 • (i »

6 4 4 8 6 6 6 2 6 4 3 6 4 4 4 4 4 4 4 4

88 48 166 120 20 20 74 18 64 142 36 296 278 310 290 278 300 302 282 302 254

3 avdelningar i ämnet.

1. Identifieringsnummer: 1933—34/123, 1934—35/162, 1935—36/331. Född 18/10 1916, inskriven i aftonskolan 22/9 1933, i högre konstind. skolan ht 1936. Avlagt realexamen. Arbetat på motorverkstad under 6 månader. Hemarbete i geom. konstruktionsritning, perspektivlära samt med skisser i konstindustrien fackteckning, textning och dekorationsmålning. 2. Identifieringsnummer: 1934—35/469, 1935—36/373. Född 5/4 1914, inskriven i aftonskolan 16/10 1934, i högre konstind. skolan ht 1936. Avlagt studentexamen. Hemarbete se nr 1.

184 3. Identifieringsnummer: 1934—35/176, 1935—36/254. Född 18/2 1918, inskriven i aftonskolan 28/9 1934, i högre konstind skolan ht 1936. Avlagt realexamen. Hemarbete se nr 1. 4. Identifieringsnummer: 1932—33/136, 1933—34/183, 1934—35/497 1935— 36/553. Född 3/11 1915, inskriven i aftonskolan 23/9 1932, i högre konstind. skolan ht 1936. Avlagt realexamen. Hemarbete se nr 1. 5. Identifieringsnummer: 1933—34/248, 1934—35/473, 1935—36/614. Född 9/9 1915, inskriven i aftonskolan 2/10 1933, i högre konstind. skolan ht 1936. Flyttad till ILdra gymnasieringen vid h. allm. läroverket i Kristianstad. Elev i tekniska skolan i Kristianstad läsåret 1932—33 (dekorationsmålning och yrkesritning för konsthantverk). Hemarbete i geom. konstruktionsrit ning och perspektivlära samt med skissarbete. 6. Identifieringsnummer: 1933—34/365, 1934—35/396, 1935—36/666. Född 4/8 1912, inskriven i aftonskolan 3/10 1933, i högre konstind. skolan ht 1936. Avlagt realexamen. Praktiserat i yrkesmålning vid statens järnvägar sommaren 1936. Hemarbete se nr 1 samt med modelleringsskisser. 7. Identifieringsnummer: 1933—34/182, 1934—35/304, 1935—36/633. Född 27/3 1915, inskriven i aftonskolan 29/9 1933, i högre konstind. skolan ht 1936. Avlagt realexamen. Praktiserat på tidningsredaktion och tidningsexpedition c:a 6 mån. (journalistik samt annons- och reportageteckning). Hemarbete se nr 1. 8. Identifieringsnummer: 1934—35/334. Född 24/4 1915, inskriven i aftonskolan 2/10 1934, i högre konstind. skolan ht 1935. (Uppskov till ht 1936 på grund av värnpliktstjänstgöring.) Avlagt studentexamen. Hemarbete se nr 1. 9. Identifieringsnummer: 1933—34/263, 1934—35/273, 1935—36/609. Född 25/3 1914, inskriven i aftonskolan 2/10 1933, i högre konstind. skolan ht 1936. Flyttats till ring I I I av 4-årigt realgymnasium. Praktiserat 9 veckor vid Karlskrona porslinsfabrik såsom dekoratör samt 2 månader vid Karlskrona byggnadskontor såsom textare och kartritare m. m. Hemarbete se nr 5. 10. Identifieringsnummer: 1934—35/157, 1935—36/255. Född 22/6 1916, inskriven i aftonskolan 26/9 1934, i högre konstind. skolan ht 1936. Avlagt realexamen. Varit elev i tekniska skolan i Kristianstad (frihandsteckning, figurteckning och dekorationsmålning). Hemarbete se nr 1. 11. Identifieringsnummer: 1934—35/542, 1935—36/636. Född 2/4 1911, inskriven i aftonskolan 7/1 1935, i högre konstind. skolan ht 1936. Avlagt studentexamen. Har c:a 2 års bankpraktik. Hemarbete i geom. konstruktionsritning, perspektivlära, konstind. fackteckning, textning och modellering.

185 12. Identifieringsnummer: 1933—34/89, 1934—35/110, 1935—36/132. Född 13/4 1914, inskriven i kvinnl. skolan 2/10 1933, i högre konstind. skolan ht 1936. Genomgått 8-klassigt flickläroverk. Besökt en målarskola i hemstaden under c:a 4 månader. 13. Identifieringsnummer: 1934—35/72, 1935—36/125. Född 7/9 1915, inskriven i kvinnl. skolan 1/10 1934, i högre konstind. skolan ht 1936. Genomgått 8-klassigt flickläroverk samt en vävkurs. 14. Identifieringsnummer: 1934—35/81, 1935—36/97. Född 5/7 1918, inskriven i kvinnl. skolan 1/10 1934, i högre konstind. skolan ht 1936. Avlagt realexamen. 15. Identifieringsnummer: 1934—35/37, 1935—36/44. Född 7/4 1917, inskriven i kvinnl. skolan 25/9 1934, i högre konstind. skolan ht 1936. Genomgått 8-klassigt flickläroverk. 16. Identifieringsnummer: 1934—35/76, 1935—36/98. Född 17/12 1915, inskriven i kvinnl. skolan 1/10 1934, i högre konstind. skolan ht 1936. Genomgått 8-klassigt flickläroverk. 17. Identifieringsnummer: 1934—35/85, 1935—36/96. Född 9/8 1915, inskriven i kvinnl. skolan 1/10 1934, i högre konstind. skolan ht 1936. Genomgått 8-klassigt flickläroverk samt kurs i maskinskrivning och stenograf i vid yrkesskola. 18. Identifieringsnummer: 1934—35/75, 1935—36/86. Född 5/9 1912, inskriven i kvinnl. skolan 30/9 1934, i högre konstind. skolan ht 1936. Avlagt realexamen. 19. Identifieringsnummer: 1934—35/137, 1935—36/124. Född 5/8 1917, inskriven i kvinnl. skolan 4/10 1934, i högre konstind. skolan ht 1936. Avlagt realexamen. Genomgått vävkurs under 3 månader. 20. Identifieringsnummer: 1934—35/97, 1935—36/103. Född 22/2 1917, inskriven i kvinnl. skolan 1/10 1934, i högre konstind. skolan ht 1936. Genomgått 8-klassigt flickläroverk. 21. Identifieringsnummer: 1934—35/22, 1935—36/106. Född 24/9 1916, inskriven i kvinnl. skolan 19/9 1934, i högre konstind. skolan ht 1936. Genomgått 8-klassigt flickläroverk. Utfört huvudsakligen textning på utställningen Fritiden i Ystad under 5 veckor 1936.

186 Bilaga

2.

Antalet elever i teckningslärarseminariet åren 1 9 2 5 — 1 9 3 6 .

År

1925—26 1926—27 1927—28 1928—29 1929—30 1930—31 1931—32 1932—33 1933—34 1934—35 1935—36 1936

Manliga

Kvinnliga

Årskurs

Årskurs

Summa

10 6 4 4 5 10 6 10 8 2 7 11

10 9 6 4 4 5 8 5 10 7 1 7

9 9 9 5 4 4 5 8 5 10 7 1

15 10 16 10 9 13 16 11 12 16 14 10

16 16 10 15 9 9 13 15 11 12 16 14

16 15 15 11 15 9 9 13 15 11 13 16

76 65 60 49 46 50 57 62 61 58 58 59

187 Bilaga 3. Sammanställning angående ä m n e n och undervisningstimmar i teckningslärarseminariet året 1 9 3 6 — 1 9 3 7 . Antal veckotimmar i årskurs Ä m n e n

1 Summa timmar

Frihandsteckning, metodik

288 D:o, undervisningsövningar

144 Linearritning, metodik och undervisningsövningar

72 Välskrivning

17*

IV»

64 D:o, metodik och undervisningsövningar

V»

V* 4 3lA

i A

17*

216 Dräktstudier m. m Figurteckning, manliga D:o, kvinnliga

3Vi

4 Anatomi, 15 föreläsningar

48 144

15 Vi

Konsthistoria

2 Skrift och heraldik

lVi

1V«

IV»

162 Skärning i trä

216 Målning, medeltal

684 Ornamentsmodellering

180 108

Figurmodellering 6

Gipsgjutning

»

kvinnliga

Dessutom i konsthantverkligt följande fack:

42 A

4 309

402A

39'A

35'A

2 Summa manliga

ioy-2

Konstind. fackt., medeltal

arbete i något av

Tecknare för textila mönster Dekorationsmålare Modellörer och bildhuggare

6 Keramister

5 Möbelritare

360 400

73A

666 Ciselörer och gravörer

3Vi

VU

Tecknare för tryck o. bokhantverk, kvinnliga . .

IV»

4Vi

188 Bilaga 4Uppgifter a n g å e n d e d e u n d e r å r e n 1 9 2 7 — 1 9 3 6 från teckningslärarseminariet utgångna elevernas v e r k s a m h e t m . m .

So c 3

CD

es tu .a 10

eS u a

^2

c •£ * ~

CO

>

24 23 15 18 13 16 20 19 19 20 187

22 21 14 18 13 14 20 19 18 20 179

.5 H ^

v S

'fl M v •>-> CO

CO

C M

I 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 . . . . 1935 1936 Summa

V CO c- 1

17 17 11 13 11 11 18 16 12 17 143

— — — 1

— 1 1 1 5

II

III

14 13 10 8 10 8 15 14 10 14 116

2 3 1 3 1 2 3 1

CU

a u :eä

is CO

IV

c c

Jtt* cy •*->

3 *-> 3

S

s

«S 3

cS co

03 CO

CS CO

>

a

c O fe

V

VI

VII

10 7 7 7 4 5 8 4 8 6 66

— — — — — — 2 —

— — — 3 — 3 — 2

1 Ja

H

— — 1 — — — 1

CO

tO

—

1 1 13

De i kol. II upptagna därjäm te 60 C

'a -a

f-2 t- to CO

- ^

v

T3 •-*

annan idervisn. el. erksamhet

a c -a 'c

cS

Huvudsakligen (eller uteslutande)

r

Utgångna år

a u

konstteknisk verksamhet el. undervisn.

Antal

ti

i"! CO

_; -*

-S £ •"* C cS _>

"3 Te 5

3 VIII

IX

X

XI

9 4 6 2 4 2 7 7 4 4 49

4 3 2 2 5 4 6 5 1 5 37

4 2 2 1 2 2 2

2 4 2

" 5Q

. 9

— 19

13 Anmärkningar till kolumn: I. Beror i regel på giftermål. II. Anställning förnämligast vid allmänbildande skolor och seminarier men även vid lärlings- och yrkesskolor m. fl. i teckning och välskrivning. III. Anställning såsom reklammän, diverse konstteknisk verksamhet, å keramikfabrik. IV. Anställning som slöjdlärarinna för gossar vid arbetsstuga. V. På ritkontor, vid museum o. d. VI. I regel genomgång av kurser i slöjd, studerat skolan, även kartritningskurs.

vid konstskola eller konsthög-

VII. De allra flesta i denna kolumn upptagna äro teckningslärare. I många fall har mindre eller större tid förflutit efter examen tills anställning erhållits. I något fall har värnpliktstjänstgöring hindrat anställning. VIII. Utfört arbeten i bokbinderi, textila arbeten, dekorationsmålning, reklam. Även tjänstgjort vid eller arbetat åt konst- och hemslöjdsanstalter, heminredningsfirmor samt såsom lärare i konsttekniska ämnen vid lärlings- och yrkesskolor m. fl. IX. Omfattar både manlig och kvinnlig slöjd; med den senare har även kunnat förenas vävning och konsthantverk eller bokbinderi. De som endast tillfälligt haft ett fåtal timmar ha ej upptagits. X. Någon gång lärare i konsthistoria vid samskola eller kommunal flickskola, skrivbiträde, rektor vid yrkesskola, rit- och modelleringsarbete på olika institutioner, museiarbete, arbete som utövande konstnär. Diverse sysselsättning. XI. Kan bero på giftermål.

189 p.

u a 5

J3 cs

^ 2 bD •ä ' C 3 ocS

<<

_tb

bi

'C

°E

oo3

»cS

IM

>'

fl

<D M

c3

ej

a-

:d

a

.£ j , ; > '5 — M a CD

>

i 9 - N — . I-H H 5 - v

IO

" E • • *

co

cS

CO

.3 tS

4« l-H

1 i—fci-H

l

' 1

rt

•sä m

^ 11M1 !

> M

M I M !

i 1

! 1 1 1

i !

i

i

i

1 1 T" 1

o ° bi .9

.

•^1

0 T—(

,—

1 G O

. » - C 4-> —M ^ J S "g !3 LM -— cu .— c5S :e OC ?&H CM o _

G

003 o-'i

CO

G "u -2 .S

to"? 'E 2

oo3

^^

^.^

H

_tc 'C

1,

ÖV, >H C

-G o O

'O _ 3 33 3 *•

*3 c tr R

o E

M fcD

:d

eS S

1 1

i—i

^-^

l-H

H ,

-rH

l

1 1

I I I I I I

i

' I I

,_,

1 1

|1

— • <

1-1

1 ^

|1

i

|1

i

|

o

CU

^2

to -O

—

CU CU

S3 s "^ <U cS c 3 ^ ~

a a

•M

' ä —

X

M 'C

a te

-

. 2 T3 .{J

i 1

i 1

i 1

i i 1 i

1 i

Ml 1 l l l ^

1 II II II

i

l-H

1 3

i-H

•

l-H

cj

3 ^ rf

sE

• •-•a CO ^

-^

3 3 SP cS «-> . 3 3 3 3 O J ^

«~

cS

co be

- ^ "cu .3,

h

M

^ > r3i 2-O er. E fi £ " d a J2 •33 T3 § >3g m ä " oj

0/

•a2 § P'I 3 a

o

Ji tu

3a £:cS <u • *

^

HS

CJ

cS

03 cS

E

CU

0? S

> « to

m

a

ay :

3 o -~* a tt id

|

s3

a

o

ScS 3M3 CS

<

C

CU

3 -O R cs CU . —

H

2 fi

t~ l-H

0 ) C 7 ! 0 CTJ C O H CO i-H

(Ni—ICJ5 T^TjtrH

CO cs

^ - * CD co \Q I i—i 1

^

TH - *

00 CO - #

^H

O

iTi

-H

1 O t- t- 1

(M I ^

CO

SlOtNCNrilH CO i - l i—1 i—l

I

M

1—1

^t^-<tl (M

C O H O X O J H GM r-i

• ^ - ^ GM r*< O

CO

t>«

l-H

—' CO O CO 1-1

0C

Ci-H

<35 ^ ^H r j ( i—1 i—1

CO

-*

-tf - ^ - ^

r-irö P._,

sa

!3 co

iO

M I M I

- * CM 1

rH

CN

<N

OJ co

rH

O

CD

1 TW

i-H

1 GM co

I

|

I

,

CO t ^ CO co « H

O

iO

GM

OCftcN C O N H

t» m

CO t-

CO CO T *

^

(OOt«

i-H

l-H 1-1

iO

i

-* co l-H

(M

CN

r-i

1 T* ^

<M CO

o

O l-H

GM - * co co CO i-H

1 GM

|

co

»O

cr\ cc\ ta

W Ål (UC

u HI

O) •.-

CN

B 3

M H O X m H ^ I ' * GM * i—i * * *

HODC c o " i -

CO *

J5

Ji

• S o '

-2 ^ "o

cS ' o cS

h O

cS

'o

o

o c 0)

<

^

-H

•

CD t~

a Q. •

u

bo£ 3

t > O t D H H H IT3 CM CM CM

00 O

~ 2 ~ P.-%& -

cS "- 1 s

3 _!£ 33

CS : 0 5

8 S

CO

w

2-1 cu l o b i cS

CO

cs rs ^

S§

a

CO

g

i •= 1 8 cö* cS cS co ec

•*> i >r 8 1 1 > >• G ^

co" 33 o r £r =0 33 C t »B* ocS 3 ,3 To cS <3 - < i j c < ; <! » << 3 S <J t . <3 bo <5 C B 0) > TJ j a ;o 2 i > 00 i i N to i j i w o

•2jr

*

a. < c

-i 0 O M i—•

"J

O

2 ,3

(1

-o •2 r3

eS

cu t-l tD

_14 cfi cS CO %J JJ r - fl t4

cS cu C v h C u a cS

£ O

fiS" rfM

co

bD cu 3 bo G " C G t< cu O O O

W pq«M rH

• »

*

eS O A!

cS O

"o

t-,

"o

CO O - CO GM i l-H 1-1 _co

"

( M CO • *

cS

"o

'o

CO

CO

M o

cu

s

to ,3

o

c/T ocS

co oo3

( 4

O

n I O

C o

P5 CO r-H

~

-i "o CU

u 60 :0 Xi

CO 11

c? G co

s *

CO

.5

G

"•+3 X CU

M cu

ocS

c/T oo3

O

O

CO

3 F

en OCS

IH

O

PQ

P5

M

t~

X

oi

190 BS o .2

-G . G 03

•*->

-1 g

W

W

O

M

CU ^ 4 4 J

co _ o G f O

<< bo 3 ^gg 003

• £ • b c - i - bo

•C 2-c

CU

<NQ

ocS - G . . .

H a

3 It

^ it bl

CJ C 1)

G M C O G M G M C O O C O C O

tD

^

OCC

t-

r H l-H CD O COCO C D - ^ C M C f t r H

t-

H w CM

CM i-H

CO

O <M

00-*CO CM Tt<

CNOCO'* CO CO " ^

CS H O) CO CD CO

"*

•<*• t»

OJ N

co ^

a T

CO

c-c

^

CO u O GM

I 2

GM-^^GMS^COOOO *

*

*

<jNT

*

^l-HCO **

Ö,

• d

: J2

E B J

cS M

Å M o

tu -* •> CJ

°

:cS . 3

O

M G _3

M M

o M

ra

.a

-2

T: - * ^ eä fi o

>,

.2 3 S

| : C ? ^

-o

Ml

™

.O 3 3 b

K

cS CO

u

ocS

pq PQ tt Q f e f e

cS

.G

Vi G

3-*£

O

s i s SO^

.S

3 SO

33 W

3 3 .

i . i

b

en

co

WWW »WWW

O

cS

£

"d S CD

§ S

^

a 9 -a ' ' OCS

-3

G

a

CU

G ja

.Si -ä

:

o

ft ft fe fe fefe fe fe O CO

:cS

4-

:0 •"= J< Ä <S -O M

b£ S : 0 ^

^2 ^3 i2 S "cS eS cS co

o v,

.3 " 8 •§ bo IO

co cu

•G

•J3

CO

co

co

-° -O

O O C

191 O G co .G IG I

*3 S> co r n

Ö CD

M

3 °

ni o

i2

>^4

cS : <?

>

o * co _cS

se

.2 G

M

:eS

c c

•5 > §CM Q *

^

bo b O . „ > .22 ^ - 3 . b CM '"J

§ 3ffi t o g > > ° -3 S

CO

s* O

eS

Q

-H

O) H

tCO

IO CN

tTJI

CO N

CO

ift

-#

00 ICO

tCN

CO t»

C— •*

CO t—

lO

• * - # i O CM GM CO » r^ CO GM i-H

.

cS O rX

'

-O

-2

S

eS

n

£

rG 08

. S

SrS

4bo3 •

•

rifl

CS

CJ

^1

O" ii co

er.

bo _D

Ii o

o

:0 W

o

o

:0

CJ

>H

- ^

ja

CJ

O

O

• A4

CO cu :cS W

«

t< O

bo

21 : 0

u

0-2

.•a

^

^

a 33^ ^ o

°3 P-V J2^ ££^ cu CO r H

(H cS

:0

0,12

O, CU

cS

o nS

O

fc* e r .

CS CO

bo cS

o o

s

JS — cS O

60 F D 60

bo

60 O .3 O ^a -o j a

O ja

O -a

Ö

Ö

:0

g IO

A4

TJ

:0 ,G

-«

O

O

O

O

Ö

CO

CO

CG

O

:o3

sa

<

'E ocS

CM

a

~M

c

c

.-

l-H

-r^

-

=«

rH~

rH

l-H

ri

,

cu r H CU 3 ^

3° — CS ej 3

(3

i-i

K ^

a Fr

•J* C

>o

M

X

s z

'

^

1 Ö

•-

i-H

P

|

,

,

1 O y'

CJ

:cS

M

>j

M

H

A

O A4 , G

CO B

a,

5*

'cu

ro

3 S

i 1

|

-

|

|

|

i

|

rH

11 1

CM

> £>

ro CS

'o AA

3->

rH

i-H

ö

T—1

• *

>

,

|

3 5

c —

cu

:3

•5 £

1 TJ G 3

ec

3-årig, under utbyggnad till 4-årig med övergång till kom.

b< cu

a a

bo • be*

3 H 03 M

byggnad till 4-arig med övergång till kom. mellanskola. °Häri ingår även hus! ligt arbete.

,H

! 1 -

o

i

— i

•

i

1 I

|

|

|

,

,

x 01

s -

t-

_

,_; c-c

!3

td

CJ 3 H

CJ

^

GM

CM O rH

CO

• *

m

O CM

m

<y>

co

i-H

CO

c~

•H

rH

CM

-tf

CT5

CO

• *

-»ii

o

r~

r H CO CO CM

CO CM

• * * CD i-H

CO

GM

CO l-H

CD t l-H

GM l-H

H^ CD

O rH

i-H

rH i n CO l-H

QO

CO iO

co

CO rH

T* r-t

HO

OS r H •** CM

r-t rH

KO CD

CO -tH

r-l'ia

rj(

GM 0 0 rH

- *

^H

1 CM

CO i-H

"d<

i-H

CO •<(<

• *

H< l-H

•* i-H

C5

CO

*# 1—1

i-H •«#

o

rH

o

1—,

'

rH

CM l-H

o

LO i—I

CO

O CM

CO CM

Tj<

r + l CM i-H CO O l-H CO rH

en

rH rj-

CD

•<*

kO 1—1

*tH

IC3. CM

OS CM

t^

T*

B»

CD

CO

i-H •"*

t-

CD

1 c—

(M

1 GM

co

'

'

GM

03 E S

CD

t*

•"

c5

t»

•*

.go

-f

03 O

CO

r*

CO

^

CD

Ä

•a

O

CM

T «

jH

1 1

*""~—'

' 1

1 1

y-<

CJ 3 OJ.r-

as

co co - H

i-H

r H CM CM

i O GM

0 5 GM CM r - l i—1 r H CM *

* * #

H A

I O

"~

H^

GM 0 5

*

- "• •

r H l O GM GM r H O *

• *

J3 cu

M

i J2

o

:0

A

GO

6 XI CJ

CO eS 60

9 V* CJ

CD

s

£12 3J \2 ^[3 rf2

co

00"

a>

O

CO

CU CO

cé

_CJ

CU

: 0

J3

B O

M

cu E bo :0 -G

CO

cS CO

CO ocS

9 CO

cS"

T3 cS

a> "o M

i

eS

T3 G 03

E ci a

13 CO

Ts CU E

9 eS

u o

9 J3

s

Ts

Ts

n o

W

n

cS

rH

rH

CM

w

CO J>

• *

t>

5,

t>

eS

1e2 »

& •2

:

:

cu T3 cu

1 JS O

rä co 4-> CS

•

b.

o

^

CO

-G

cS

£ «

M

60 g

• 3.

^ ^ -

ti cu

cä i

:co1s (H

"3

CO 3

M CO

CS l S CJ

^ ***

32 'B

e2

b^ G

V

.1 • a

CO

of

GM r H CO CM

gfj oo

rM

—•

CJ

A4 t. CJ bi

"o

!

t

— »ro - *

^~ js 'o

>

cS

O 3 eS J J .73 b. * J CU <U c - i-n O :

>

CO

"cS CJ b

be

O

o

*

G

o

•<*<

1 C^l

"

H

u o o M

CO

——,

a i

CO

CO C TT

<!

o CO

*"-!

E -

o

H<

^•"S

cS 3 J*

o

s-

•7.

"

s s M

1 C3

...

-

-

g O

^

w

B CJ

o -3.

WW

IO

CO

1>

t»

«>

i>

CJ E

60 ••O J3 co b< O

K L~

60 |

Lo

53 i > E

JI

:0 3

CS co

> O bl :c3

• •

:cS

s :

cS CU bl

cu t. 60 :0 43

60 :0

b. O

b

bo ? G c

r

cu o

.

'

_a "60

bi O ja 60

• • •

.3

'

m o

co fS

•a &3 - KG

>>

7cs

Kffi CO

•

G CJ

cS

bö

t-

^

cS c>' O

.ir -O

• ^ CO b.

b.

Tes ' r *

G

KiS K

ffie^

00 CM 00

r?i 00

CO

193 3 «>

K-

O

j5rS

JO

+3 6o E ^ • 3 12

PH

CO

CS CJ 60 >

**

S3 cu cu CO CO

g o

ocS ocS - O

PH

|

|

|

| rH g

-1

|

|

|

I I I ^ I I M I I i H g i - t i H - l J l

I

T

H

| °^ rHrH° S ^

I

r-'

rH

I

I

I

|

rH

I

~

I

M i l

I I I I I I I

I

I

I

M I M M I

1 T_l

C

T

'

_

O

I I I l

r

O

H

|

]

T*

|

[

H<

CO

I

|

|

CO

CO r H

-rH

CO

t -

T

H

M

M

I

I

I

- ^ ^

|

TH, (

H

, _ | ,—|

M

TH

,

rH

M M !

I ~ I I I I

I M M l l

—

l

l '

r

I

I

I

CM

CO iC

CCO

GO

iO iO

CM (M

CO

CM CM

CS

CM CO iO rH CO C O r H i O G M r j i

00 O l

CO OJ - - ' * l

CO O e

CTi O r

LO H

CO CM T J I <M

t~-

CM LO

r H i f O i O C M C O C M C D C O C M r H r H C O

CS CO CM

C

Lfi D

C

HH H < rJH

toi*

CM rt* t—

CO t>- CS CO CM G M r H " *

CO CO

UO lO

cct-f-

rj<

GMHiGM»n>cM *C0CM<MrH

rG

3 o CO

3 O

3 W

• g

co ocS

G j2

q

$ '<" ^

JS 32 O o 34 cS«S 3 4

^ ffl

o 3 "3

j3 cu >

e°

33 O

33 O

p i!

^

J2 •*

:o3

:cS

.2 3

>> - 2

* r m

•

:c3 _,

:eS

:cS

:cS

ffi32

K-S

K

W

K K K K-S K SO JO R WKr?

bi

+>

•u :0 g

C5

CS

co

§ Is

bo cS G-3cS cS

J3

.B

. c«

. cS

.G

M «

3 W M M M-§W W W W

rr

CM

CO

S O

OS

CO

g 3G cu «3

bo

OH b.

:o3 3

CO

• 2

33 cS O 3 J3 3

34 9 "Ö

g co

cu

cu s :fä

cS G « O J4

' 3 :0 :o3 R

32 " O - cS

34 K S «3 C "cS 34t «32 G «~ «) D a cS

3 G°33

H

I

CM

S

I

T-H

C5 TJ<

CO

I

||

I

CO t ^ GMrH

CO

H

|

| rH

T-H

CO C O t i C T S C O G M

CS

I

|

T-H

CM

O H

rH | g

I

CO T-i

CO ffl

|

cS e G

ja 99 co -T.

g 34 co G co co co T! B T!

J3

"S g T:

34 CO lO

3 cu

g

<ri

CO

bo 3 •M b. :03

(O

C o . J!*J

3 co . 2 U

^ o

bi)33 •" o CM

;i5

.3

m

CJ

c

> > O

b!

o

1 1

1 1

1 1

o rH

t£ 3

iO

^^ H<

a

IOM

M cj OJ

•än

CH

CM

31 M

c3 3 ^0

_H ti 1-1

bi

w

°2co (MO

T-t

,

o rH

o rH

^

' ,-

1 CM r H

*™

1-1

1 CO

> 1-1

S3

60 » <

rH

|

1 1 I

1 ,

-J CO

b.

oo3

O

H

ocS

C

CO

o

CJ oCO

O CO'

cS

'

rH

T-i

la Ti o

« 1 CO

cu K

°

,

1 l i

r^

GM

l 1 1

GM

1 1 -

,

1 11

|

1 I I I !

'

|

o

o

T-l

Ö

T-<

T-l

1 T-<

CM

1 I

CM

^ H

o rH

i 1

1 1

'

'

! 1

09 CO CO

CD OS CO CO

00 X

CO CO

0 0 CO CM

«#

t~

1 1

GM H t CO T-i

t**

H

r

1 O 1 -r-i

t—

(0

CO GM

CD t » GM r H

-jH

00 CM GM

CO

I L .

CO CO

CD i f i 0 0 CM

00 CO CM CO CD GM r H CM

r*

'

'

s-H G

'

i

1 1

i bo ci a

GM

1 CS CO

' rH

-a

AÅ AA

^-"*

1 T-(

T-

co

.5 "ö

> t! o

ej _6p 'C

CO

co»? °

O b 0 ^ 3 ^

:CS o O K» o A<

d

dc^l

3 *

ajä

cj

bC C cu - 3

i« i fe

3 CD b< cS

o

^

G>

cS

3 O h

I l l

'

o!

E B bl

> 0:3"

C3

3!

s s M

tal b

co

SE

1 CM O r H t CM CM CM r H

O t -

os LtO

CM

o

r-t CM

rO

o co

CD H t - o H t

CO

CO

CM

co

r H

co

a

,

c^- t ~ t ^ LO

1 1

I

CM

CD rH

CS CS CO 0 0

lO CO

CO GM

CO

CD HH

CS OS CO CM rH rH

t • *

O UO

o

O "*

00 00 CM

CS rH

< # cs

as ICO

CO

cs

-*

Ht

7 CO CO

"Ht

GM T-t

rti GM

t^CM

CO T-i

O

i

i

iO

-*

co

CM

bd "'

r-3 °°

co

CS rH

3 CC

"

r-

r

1^-

-

c

PS

o

ji

bo

J4

H

>J

CJ

ti

s*

H CD C.

rH

-

fl o

cu

H

JO

Ht

03 O

.*

t*

OJ-r

I

co

CM

co co rGM

CM r H

3 CJ

03 2 rS S

"3

-

o

:0

• -. cS

G ' 7co CJ 3

o M

"o '3S AA

G

b. o

.C

b. T J 3 3 c3 i © cS cu

TJ

O

00 itO

CS LO

CD CO

00 H t H t CO H t

GM

GM

CO CM

CO r H T-t r H

CD

|

|

CO

SJ-i eS r-t pH

h

H t H t CM CC

* * *

Ht

1 CM

w

fl

c3

e2 cj

53 9

&>

*

cS

CM CO ^ rH

_r

cS

cS

er

34 co G cS

e2-C C J ^

Ob's :0

3 CC

G

C

« E K

3 " «* r oj ~ -3 gCJ ->

2 P

s fl .3 .£ .3 M XX «cs W • * pH

1Ä i-H

et

C C *

|

|

GM

CO GM r H co Ht Ht

a 1

ro -

|

Ht

03 C C b

3 3 b

| 1

CS

-:;-

34 cu

>

O b. :eS

TJ C

1 1

C

cr

.-4

o AA •

8CO 8GM

i>

X

r—*

T-*

*

J5 "o AA

cS

3 CJ bi 60 :0 33

o

34 co

CO

34 CJ

3 A

o

CJ rO

bi :cS

O

o AA

OJ

bb :S

|

TJ~ es

-s

co C

co G

CO

cS 33

G

CJ

.2

.2

CO

co

PH

xo Oi

r—<

es co 'u

VA X O CM

A< co AA CJ

a

CM

'V eS

'E

M CM CM

g 34

1 eS

33 CJ _S

>

• i cs 5 "o 'v c

O

o u

cS cS r.

es

g gi^

CJ b. 60

1 i a 00

coco

'

eS" O g

cj

g

tj

OS ;>' CO [f e ^ Tp 60 g ci 60.g -3 3 3 O. 3 3 3 :o l r

-2 "o AA

g

AA CJ

CO

'o g

AA co ocS

rf

cs" G

es'

bl AA

b. AA co

* fl g I 2 c 6 <- 3 3 3

*

0 AA

:

^

CM

AA CJ

g CJ bl 60 :0

60 bi

cS O.

•

c T

IH

CS CS CO CO CO CM CO CO _ ^GM

cS

AA

1-1

CO

CM

CO rH

* *

-2 O 34

co

GM CN C D G M C O t - G M r H H t c O G M G M O S * rCO CO co CS

cs -R 9

r^t

O rH

GM CM

3 . "3 3•o 3 a,

O

b.

CO

00 00 rH

:

'>H

eS

cS

CS

">*

*~*

GM CM

TH

cu

I

GM

1 co

32 CJ

C

CO

M

H a

3S

CO

3 CO a T3

3 3

l-H

CO

B O bi

co

G

M

M

xxxä

s

AA co TJ G eS

rH

rH

r-)

CM

CM

>o CC i > X CM CM CM C<

C3S CM

O CC

CO

-o

•

A

« 5 A% j co *J "eS cj b.

et

g

eS co

6 :C 3

TJ

.-

a |

5|

r-5

hl

CM CO

C c

195 33

eé

CJ

CJ

O

CM

to

4.

tel *+o

3-

. g -c 3 5"" 3 4

2 *b

c; o HH

.-O * H "

c

£

bi OCS

i

- -

r H

r H

1 1 - - I I I ^> ,— i 1 1 ' 1 1 1 - M M 1 CM

r H

-

:

CN

O

co

T H

00 00

rr.

T-*

t -

r H

CM

co

- t

rr-

1 1 co CO T—

CS

0 AA

0 34

•J:

co

r H T-i

CO 1 -

0 34

CD i-H

CO r H

00 H. - H H t CM GM GM

»O GM

00 00

0 0 C -

( M

CJ

tö

CO

i<0

co

CM

bi CJ

bl

— 3 o AA co

AA

60 : 0 3 3 bo

r H

r r

C?

CO

03 CJ r ; CO O

Ji ^ O 3 4

3 o

bo

00 H< GM

r*t

«*

1 O 1^

CM CM

O t^-

t » CM

CO

CO

**

co

OJ

1^ IG

CD CO

ifO

O

i—i

I—

1 GM 1 0H

1 GM ro 1

GM GM

GM CO CM CO

rr

CM

1 CO CM

O LO

OS CO

0 0 0 0

r H

H t

0 0

O

t f i GM

l » GM

GM GM HO

|

GM

o

1 1 1 1

0 0

H t

co

co

1 CO

l

- > <r

GM

- n

H t i—1

• *

CO

* *

O ] r H

O

r H

co C O r H

CM r H

T H

CM

GM

GM

*

CO CM

CD r H

r H

CO

GM

Ht:

0 0

r H

on r H

cc T :

3 S 2 -.03

•

c

3^

OCS" CJ

oa c

C 34 99

bl

CU CO

eS

cu b. 60 K sO 3 3

>O

i i2

32 c/ 3/

JS

£ c

cu "o AA co

_3 CU

cS

fi CJ

3 S

9 C 32 c/ 3c C.

E c

o

60 :0 33

AA

oes" cu 3

TJ

-6

T

3 3

o

3<

r >

AA HH

r - i ^ H ? ^ HH

r-

HH

r-)

CO

CO

CO

-

1C5 Ht

CO Ht

3 Ht

-I t

r-

-: 0

—-

co

CM

UO

1 *

CM

GM

CM

H t

rjt

r H

oo

1 11

i - I" 1 co no TH co co M

eS

3 r3 "o AA

CO

-6

s

3 H-

HH

HH

3 H

O 10

irj

G

"Fr eS G

o C 32

G G

1/

*3 cu CO

cu "o

6 l b 1 AZ u

3 o AA cu"

cu

bi OJ

3 CO

AA

O r»>

HH Ht i n

CO

co

co co

G^l

r H

." <

l

l

>

0 H

0 O

C

O

CM

o: c b

0 c/

•.

33 3

•/ --

r£ a

g '3H

:© AA g

a%% S m co m w

»vt

AA

cS

cu

>

P

O AA co

bl :cS

b.

CS

3 CJ

OJ b. to : 0

o

= 13em

H

CO IfS

G

CO

3 AA

Éf

9 C 32 0

60 CO OCS

"cU

e

j3 "J3

o AA

—% CJ

9 C 34

3 AA

r/

o

1 AA co

CO

S

1 CO -Ht

TH

*

z c 'C a 34 0 . 99

TJ

CO

GM

b.

CJ

0 0

m

CO

3 CD r H

uO

CN

GM CO

i .1E JJ X%

t -

t -

CM

1 CO

H r H

o

1 #

C 34

CS

CM

r H

M CO

3 H t

CM r H

O

GM

.3 "C

0 0

H<

r H C M

1 1

g AA cu

CO

CS r H

LTi

O - *

i

o

CD r H

GM CN

TJ

.3

1 CM r H

3 AA

0 0

CM CO

T

0 0 CO

O

IC.

CO

T-H

r H

c-

lO

AA

O r

H i

r H r H

i 1

00 O CM

-H Ht

CO

GM

: 0 3 4 3

O Ht

CN IO

t^-

.9 >» - d

CS CO

r H

t>

r H

0 0 CO

O

H t

CS

r H

*C.

CM

LC-J

T H

6 0 - H "C G co j : 3 3 i

i

O

JS S 3 S

P H J 3

CM

1 O

1 C7S CM

r H

r H

i-H

r— r—

3 i g s AA 'S.

00 00

c o

en co

:0 AA G

:0

T H

CS CO

T-i

J£ 3 3 c/ eS CJ • —

60 T—

!

GM

HH

co rH

-

1 H t

: cs "o

'3

i

co

-

1 T-l

, -

H

-

GO

CO

!1

b.

cu

"o,

fe

CS

r H

ICO

|

11 i

7-1

°

i l

1 I

r H

H

! 1 l

s3 .: :. AA

i. CU 33 co cu TJ 3

TJ

|

GM

1 GM

1 co 1 1 1

_CJ

o AA

CS

CO

co

cS

g

CS

-

H

-

T-t

GM CO

Cs

_3

3 CO

3 0 GM

O

s ~c3 >o "C

CO

GM

CN

-T

H t

r H

l »

1—1 o

-;:•

- * -Ht

CM

CS

CO

t

CD CO

1 LCi

rr

CN CN

1 i

r H

11 1

-

i i

1 i | i

1 1 1 11

1 CS

1 CO t -

^ r H

ej >

O

1—I

an

CT

T-i

-

1 T i

cS ^rt

to

°

r H

1 M M

1 "

1e

l

i—

I

i

fe

CM

r? O °3 5 cu 33 b. 3 4

60 CO

|

u

t r

b

t >

m

bl

60 :0 33

:d

s

::' 3

%

r <

X

"ö3 g

c 32 •J

9 Ö

1 :C

E "3

s o

s

C3

IO

CO

CO

^

H

H

196 X cS co krH

cu

i*C S U2J 0 o° 34 . 0 t»

* 2 'C

3 " 34o

cS

3 4-> r lr ,

O

E

G 3

3 03

:0

•G

AA t-> PH

b; 33 -TJ O ^

JJ

60 g 3

ga r * " 5 O

1 1 il .

CJ b.

r

• S 60 O 3 'C r. b . 0 ? • H eS -i CU r j l 6 0 ? b. 3 TJ 3 -=! G «> fl-43 ocS G CJ 3 60 S T J 3 X 60 " 2 3 CJ 'C :0 G 3 OCS

•il J >

*J ^ cS j*J cS g 33 CJ

o

60 i 93^

G j G 60 cu O C -H 4J O • ccu -AA 60 E. so fc

:0

o co CO CS CO • £ CU rl

ri*1 . t .

eS 60 bi O 32

a

B

CO

bi " S < t —3

Bl ~

to AA *£

G JS 03 j , cS

G j*

3 CO^

•3S

t-fl

2f bo o 3 "'G

O t - t - CO r H CO rH r H —i

o o «* ^

O

I 00

-Ht

CD

DO

i co

t>-

c-

CO rH GM

CS

CS

O

I CO

H^

CD

Tf*

I 00

GM «• *

CM

*

*

32 o 34 M JGJ 34 33 -3-30

C o3 r^

-2

es

q

KjJ 1

cS 33

3 Hi2

n

3--^

g «

4->

3 §

SJ g

CJ cu 5

:0

eS

^31

E CJ d en G bi bn 60 g 60 : o 33 "3 33 ^

TJ TJ

TJ

:0 J5 J5 2 g.ää.SJ "S

33 'C • bl bl cS cS

SSS

bi

Sr^

197 -*AA 3 - 3 - - S3 3 O ° rH J4 3 cS AA o PH *£ O bi CJ 33 (H • — 3°° U CO 2 ^ .G . CO b . 3 G 60° > G o CO e —

CG

~'

O

AA 2 . 3 J£ X AA £"£ OJ > :3 j» "g .o >

rjt

O

33 "Sä 3 r,

.3

b.

G 3 M

H5

G 6Ö2

scu to3 I34 G 33 O

- J

b.

r H

TcsiJ 34 CO r>

CO GO -Ht

O O 00 CM CM HO

CS -#

i—I CM • « * CM-*

CO CM

CO rH

TJH

t - *

CO CM

CO CO

H/l H / l - H / l

CD

COCO

I

CD

CO

CO

CM

r*

CO

I

CO CM

OS

I

- *

lO

-*

rjt

|

t-

O

rH

t ^ - t - i O

CD H t O

GO

CO

CD

CM

CS CS CS CO GMCM

CO CO CM CO O CO O -r-i i—irHrHGM

iO

CO T-i

CO OS CO rH CO

O CO T * r H CM

CD CO

CO CM

CO CM

CM

-#

CO

-cH

CM

H/l

I

H

OS T*

H

f-

iG (M 00

I

CO CM

CO rH

CD

CO H/l - *

CM - *

.—-.—, r H GM CS rH l-H

ft | **4 jn AA O 34 2 "a -AA J2cS ^ ^r

G

33 ri

« G

O bi

cS r-3

9 >H

CO

COCOGN

O

33 CU

TR

S-t-

CO

CO

33 S 32 AA

AA

5»^

32 CM CO

|

CO

-c*

O

CO

O H / I , H C O

J4 to 34

34 _2 Ts

cS

P--3

:cf a ä £££

o o COCO j .

AA

CJ

cS bi 3 4 « eS CJ T J b. eS CJ O

o o o n o l O CO CO _H jt jt

:eS —H

SJSS

\%

O

O

rr* —

|Ht

cu'

bO

J34

£ CO

£ 00

£ CO

£

bl

G°J2

IS

'O-eS

G

34 • -

b. cj3

— —-

:pbi ^

Ii

G* g bo G cS : 0 Ot

t> JA BP O. _.-•8o. -S •e C :0 3Z

33 co : 0 cS : 3 "w "3 3 CO CO bb^3 c

eS

g

££0

G

cS

O

O

O

PH

PH

PM

0 0 C S O

r H C M

CO

Ht

m

CO

c s c s o o o o o o o

r H i - H C M C M C M M C M C M C M

198 Sco E 33

hH 34 CJ O CO

3° CO

3 cr: CS

bl

3 33

II

•r> ~ 60 .

-o i f

,TJ

ois32

CU rr

lo 3

r.

M

cu cu > CO

-a

H

3 CD

CO

CO

C O O

CM

CD

•a'

03 ; 0

H

t—

CO H/l H/l

rft

CM

lONN

[>•

CM icO

CO CM H ^

CM

CD

CM

i-H i-H

t -

CO

CM

CJ

«o l O

-*

I

O C O G M i H r H C S C S O O

CM

H fl

|

* *

5 G

•3

3^

° ~ AA cu j 2

r* 33

33 G

PHCO O

O

rH

AA ra J» 33

rH CM

3 34

tn

t(l

CJ

CJ - 3

rCM

CM

jvj co 34

> O b,

-5

33 QQ

ua

-3

G G :c3 34 34 34 AA CO CO CO CO

•

O

CS G CJ

fi

34 CJ

CJ

.

~

tl 3

b.

00 CS O CN CM CM 3 1

,_ CM <M

>

G :0 34 CJ

CM CM M

•, > b. AA

tr, 3

—

TJ CJ

1 1

1 II

1 1 1

GM

1 1|

1 -

-

"

1 1

"

T-l

1 AA cu

3 34 U •-

rH

~

r-<

-

rH

T-l

-

T-l

T-<

rH

co CM

co

cs

cs

o

o

rH rH rH

rH rH

rH

rH

co

rH rH

1 <=> CO

00 H H

CO

"*

Ht T-l

T-l

rH rH

ifi »O

( 0 GO -t rl

r* rH

Hi l-H

t I O

Ht

CM CM

on

CO CD

i-H

UO C-

CO

CM Ht

iri

CM Ht

ifl

t>

LO

CO

cs

3 TH

!

s

GM

t rH

O •»*

rH

•<*«

c-

^^

rH

I H

rH

T-l

rH

CD LO

-SH E~

O CM r-i

CO rH rH

OS

co

ir-

1 CO

-#

rH CS

co

CM CO

LtO

GM

•»*

-*

CO CD

o

— c~

HH CO LO

CO CO

CO

co

1 T-l Ht

CO Ht

t~

O Ht

rH

CO

• * t -

LO

t^. rH

O

CD

LO

1—1

cs

TH

1 CM

LO

co

co

co

CD rH

LO

CM

rH lO

CO

LO

rH

1 CM C~

"*

TH

I

GM C~

CM

CO CM

rH

1 T-l

rH

1 T-l

rH

O

~ ~+i

-

rH

1 3S CM N CO

*J PH o

-*

O C0

rH

O CM

3 00

H

P

T-l

CM

60 T J 3

-^

to

£

1 T-l

1 1

-

CO

1 rH

rH

rH

1 11

1 rH

-i I—

CO CO

\

1 ~ 1

J» CM N - *

|

hfl to 3 'G

fl > H ° +" :o3 ' 3

™ 60 O o 3

° 1~l

AA CJ CJ

AÅ G

s

rH

rH

H t CO CS CS O

1 O

GM

1 CO CO CM CM r H CO r H

I

H^cMiOrHOCMCOGMiOGMCSc-ICSGMH^ iHOGMCOrHCOGMCOCOWrHcOrHCO

£

:

O :33 :eS " G3 • cS

'

•

cu o

flj

•

OJ AA b< cu

. .

> bl

-*

33 O

•

:cS

(H '

cS

CO

eS

E g SO G3 M g {: Q -— 3 eS2 jr) cS _60 :0 60 r-1 G HH c 33 rj J 3 3

fi

2 "3 ' 3

g

O AA °ÖJ

: ««

cu > o " bi • :cS

CJ

s s cs

-3 £

r*

r_H

G 33 "O 33

o

3|

3£ o£ 1

te

B 2g

to

to iO

*

:

cj o CJ 2 n • ^ o ffl

JJ CJ ^

o "

cj b, CJ "*-' opq o t,

CO 34 CO «e3 CO ocS CO ocS CO • - CO i G CO M OS O

CM ro CM M

pH co CM

3=3

33 G

U J

CS

.

cS

G

^

~> AA CO 2

X

G 33 G eS G b, B m R c K 0

O g O AA £ J £CJ 'oJ3 5P G 33 g 33 CJ 3 3 ^ 3 t« AATJ 3 J4 j 4 33

co eS

g eS A3

g A

34 is CJ 33 O O •*-> J4 CO "

W ,—I O O

H

<A

CO M

33 eS O 33 33 CJ AA g

'o g

iB

33 AA

cS

3 3 "SI cj r^

CO

G

O 3 HH ocS CO 3 3

O j>,

33 O

^>AA 33 3

cS to

s ti

O

O

CO

|

" 3 CM oj co * (H c

ii

32 G O AA

CO

CH

a ^c

G O AA

ICC

b

:c3

HJ

G

O .3

>

•sä

H

O 31 CD

>

—

i

CO

^

ti

"H

b.

«

i

bo

'r H

O

M

:cS

_, i—t grt

T9

S H

CO _ r <

il SI

cu ' i -

o3'

fl

eS

;>

60 O

c3

b.

't "3 2*

JHT

—1

r

g

CO

. - cu co ^ Q r G cu - f l 3

•*•>

Q

^f-

rH

TH

r H

rH

1 ,_,

rH

rH

Q

*

»^

. .,;

cu eS

4H CO

* J S.

C

^

:cS

A%?

g

. C! 60 0

W 33 5 T-* ^a

G

cS

* c it..1 ^13 i.g|

r->

CO

<r

C S ^ J .

Q

Q

rH

rH

G

:cS O

"3 a l 3 S

il

CO

33 •3 . S H . cu b. HH

.!

>

gr*

.

*

rH

1 O

ij c CO—i

G

co

2* 3 E*

r H

C

•

1 GM

1 X

J4

CU

CO

1 T-l

T-H

r3

^ ^ r H

l H

l-H

- H

cu ~ r

H

T H

rH

T-l

1 CM

M

:C

3 Hi

COJ»j

3 J4 c

0 CO

60 g

•H

g.g

i i

1 I

ti

CO

3>

co

fl £ c

. > »os

• 0]

F

• g :eS

o

03 b red

>

3 <3

•H

T*

A jg 3 ^ T.3? 3 " 3 •+->

S

1 O

1 rH

1 T-l

1 .

11 1

!

1 1

r H

!

|

1 -

^ 1

t—

c~

00 CO

03 B B

H/i

rH LO

"*

LO CD

t-

CO 00

CO

CO bi

>o

s a -"

3 OJ

91 3

LO CM

~?n

-ii

CM CD

co

CD

00 CO

Hjt

rH

CO

T-l

CO

CS

TH

CO

co

-*

3"° cS 0

b. cu

S =>

:

CO

»O CM

Ht

co

t rH

cs

|

1 CD CM

CO GM

co

CO rH

»fi CM

CS

Cs

GM

co

i H

T-l

TH

1—1

<—t LO

**

LO CO

Ttt CO

CO 00

t~ t~

00 CD

LO TSH

CM CD

CD CO

t»

33 J4 H

M

CJ 3 CU-r

cs

0 O

t--

t~

CO

CO CO

CM CM

1 I

LO rH

O

cs

CS

GM GM

Cs

CD CD

T-l

CC

I

'-<

' ' CC G\

C3

t-l

CD tH

CC Tj

LO O rH

O CM CM

<J-. 1—

0 0 0 0 CO 1 ^ CM CM co 0 GM

1 O O O H t H ^ CO

° .

1 1

cs

CO

CC GM

CO

r^ CO

iO Ti

O

c~-

L--

CO

co

03 B B

CD

O

3 en CO CC Ol —1 G OJ 3

b CJ

0 0

GT3

.Ho

Hl

CD GM -Ht CO CS CM r rH GM GM

OS

1 I •<

CO CO

T-l

LO

M

o

as

"*

3TJ

J4

>

LO

:

C

CD rH

co

H^co-rftiocoiocooo GM GM r - GM H CM r H

1 CO

»o CM

0 CO

l > - CD CO H t CM 1 - T—I

0 i-H

i

t c

:0

H

J4 60 CN

LOrH rH rH

co CM

CM T-l CM n

O

r H

F-t A bi

O AA 35

H->

Q c bi

O O J4

3 o C

OJ

O

:0

q

g

3 cu G

CO eS G G

<

3 g

."c 2 a -5-3 34 t. £ Ä

fl*

£3 < g" o

34 -fl

0 cs

CM

CM T H

34 cS AA CO C OJ

g g 3

AA

cS

bi

b,

PH

HH

g"

32 *Ö AA

"3

CO eS

AA

g

0 J2 AA

33 O

:0 e n

g

ii G 3

.3 C

-

b :C

"Br*

-* >

o

O

CO 3 3

CO

CO

CO

0 £ co iS

CO

«>

CO

CS

lo

CM

CM

3 c

G

bi

g "3

*

Ht

CM

LO CM

T-l

34 co 3 O

3 CJ CJ

t3

>>

rA

r H CC

j""1

CJ

CO

AA CO

1-1

34 G "0 AA

CS

bi O

3 CO

a

0 0

cS

1-1

O AA E

cS G cu

TH

CO

CO

g

'53

bl

TJ

CO

TJ

cS

g «u

*o AA

cu es 60

t3

CO CO bi

cS

cS AA

3 CO eS C

1=

eS

T; J

J3

a

O 33 AA CJ O

j_

34 CJ

34 i£

AA

r

O

CO

C0 3 l

CO

o-c co-^

4*

CO LO CM

Ht

»n

CO CM

CM

CJ O •3 CO

c co CM

m CM

m CM

O

CJ C

w CM

LO CM

O

O AA

Is

B"

g

cS 33

CO

g"

<

ii

co

>»

CO

iO rH

1 | 11

bi cS

oc 0 3* Sr- g

CS O CO r r CM r H CO r

C

o E co *-

CO

co AA O

cS

S

34 G G3 T3

-^ SS co

b

g g" O

ijjs O c

rå? J^j »• CJ

C

CO "a

r*^ CO

0 b

1^

00 10 CM

33 34

J3 34

CO

CJ

LO CM

CO CM

201 COr^

5? "33

•9.AA

.SP 3

33 b. r^

f r-t

1 T-l

l

-

1 l

T-l

T-l

T-l

rH

1 -

1 1 1 1 1 1 II

1 II

£

1l

1 1

1 1 l

1 T-l

rH

co

CD rH rH

O CD

cs

CO

CO CM

rH

i

GM Ht

00 I - GM N GM

CO

cs

co

co

CD

I—

LO

I

r > H

CD

t -

o

rH rH

O IT-

CO

CO

r H T-l

l-°S

rH

T-l

1 1 1 M I M I

1 1

MM

1 1 1 II -

1 1

II 1 1 1

r-l

1—1

rH CM

CM CM

O LO LOCO

CS

O CM

O CM

CO lO CM CM

LO ©

O CM LO lO CM rH

O CO

O CM

LO

Ht

-rH C-

-HH

-rjt

-*

COCO

Ht

Ht Ht 00

CD

-tf

i-

o

co

In.

c-

L— CO

CM

I CS -rjt

CS

t-

co cs

cs

co c s c o

--334

*

r^

co

cs

-cH

-H/l CO

T-l

i 11 1

rH

TH

O T-l

Ml

1 CO

T-l T-l

1 CM

|

rH

i 1

CM

T-l

rH

1 CO

11 l

l

1 T-l

1 1 l I

1 *"•

T-l

rH

IO CM

O

-rjt C -

Ht

-rjt

CO r H

§ B

33 CJ r *

3 g 34 AA-%,

co

3 "" .JJ*

cu

AA

AA

g

3 O AA

G

:cs co

-H

.2 O co CO

O

bo g :0 O

'32

-S-i » -3 esj? • a s « S,StH 2H*

EG

CU

. co " o

sg &

33 AA

g

3 r* CJ

Cs

eS

2 C O C O G C O CO H< CO 5 3 CM CM

•

CJ

J—I

-X 3

AA b.

rO

60 60

:cS :cS

:eS

:©

JJS

CO CO

CO

CO

CO M

©

rH

C M C O H t L O O t ^

c o t ~ CMCM

tCM

ct^ i> r^ i> t> C M C M C M C M C M C M

T j CJ eS j a CO £* a TJ 3=

.3 3

CO CO CO c s CM CM

« a TJ

sr _f -2

cS : 0 co J H

TJ G G

3 CO

r H CM CO 0 0 CO 0 0 CM ( M CM

202 AA

OJ

6 0 - 3 33 60 g -H O T J TJ a; hn

årig, und er ut nad till 4-åri ledai ide fram

5/ •o

G r- - g 2 H- fl —H ZT b. * cu

> g

s 3 • -

3 O b.

TJ -A : 0

fl' o H 60 "9

'5?ceS P H CJ

r.733

|rS

a 3

JB I?

A

CO

CU HH

CU

34 b.

S.S o S-GTJ

CM

*

g A o" o - ' :

CU

V o A

Q

•SE

CO-rJtrtH

00 COH^CO

LO

CO

5o

M

COCO-H^GMHt

CD 00 CO C

CSC^t-Ht

CS

L~-

H H C

Nt-

OCTSCO

LO

i—

H^

co

GM

iHcscoiocs

m

CMOSCM CO

LO CO

COCMH^ CO r H CD

00 CM

00 CM

LO t - C M C— CO r H r H r H CM r H

rH t - L O r H CM CM C

CO

CD -sH CD

LO

Ht: -H/1 H/I H/1 H t H/1-rjt H«. GM

TJH

GM CO CO C

o 3 0 J - -

H B

j2 3

AA

O

•A •n

AA

g •H

G -« C 3cj3 cS 3 3 «*-

ri a rS:S

CJ b.

o.

oj

£

^ 8 33* -3 73 35

cS

"o

34 To 34

AA CO

:o3 CO

:eS :08 :Ö O CO CO CO 34

00 CO

CC 35

T3 CJ

co . co - 3 -

33 75 "^ -g

b.

g

OJ 33

-§ 3

3 g 73 g cfl g § co eS "T cS

60 - A

g •— 3 33

O -^

cs a cs bi cj 32 cu

CO 34 G O

«34 34 J4 73 3^ £ ^ OJ

3 33

75 32 ~ j 2 JA O O * o

|s.s © CO

c o H H H cö i> co os cs cs os cs CM CM CM CM

TI o co

oi co • o o < co co i

203 o ma

, -i 3

>

c S ^

«£%

-O S >

to •ca "cu 3 3 2 - 0 -g 1cs bo to bc3 -2

C cu O . > 3 - 2.SPS

t,

G —

H -H OJ -r>

00 :- TJG - C sS JH

OJ CJ

ö r

> ^

C

ig

.=P t-

3 4 CM «ä * 34

OCS

CM

CU > CO

G „o3 - © » f l i

o

3 £

AA co eS T J

g.å

33^

OJ

TJ

73 OJ

g

i

CS

O

CO

CO

O

CS

CO

CO

CO

H<

LM t -

O

CO

CO

Ht

GM CO

iO

C-

Ht

Ht

rH

CO

CO H t

CO 0 0

C- t -

CS LO

CO GM t - 2 J 3

00 C© G M G O O O

O-Ht

3E g

CO' 34

5. O.

611 G

P

OOS SJ

ocS

3 P

H

b.

:00 3 Bj

CU

g

p

> 0

33 P

eS

32 AA AAvi ai 3 a J— oj S3 V AA £ £ Tj

eS - *

bi

cS

>

., JS

" 73 'C

CO CÖ ©< O ,

co cs

o = q AAAtAA co CO —— CO -a CJ T J r- CS

G cu 3

>,

f£7P5 „ . eS _cS

co

-©33

j-J PH

i

C M C O O O

00 Ht r «

C O C O C O G M - H t O © ' , - | * * r H CO CM " * £

:0

M-g

r-

CO j r

O. _

PH

CJ

CH

P

3 PP g P

cS G

Ils >§ b.

c 60

b £ 334 3

_2 TJ cS 33

33 1*

>>>>

r>

PH33

3 O r H CM CO CM CM CM CM CO CO CO CO

_

JH

.2HH

x

s s-E >.'b e s

b. t 3 ocS — «

*

JO

g 3.3-2 _c t- . 3

3-

C

cu - c

75 5P fl .3 .3 cs X 33 TJ cS CJ cu

>>>

I O CO t M CM CM CO CO CO

JGJ

204 60

r^

fl

OCS

© rH

b.

-jt

TJ C 3

_ 33 -H

>3,AA O TJ

*

a bo g eS 3 "fi .

>u

S.2 bo o

60 T J

cu 3 4

. sa

CJ

— J

bo

w

33 Q

" S SS oeS

A

T\

"3 E

3TJ

•go-

CD O CO

-Ht

•Hi

00 Hjt TJH OS CO

TH

-*

CD CO " * CO

GM

O

H/l

CO

O

CO O

.3

CJ

CO

CM

t— "* t— O

H A

rH

CM

CO CO

O CO CO C O O^ GM L O i—t CM T-l 2 V CO C3

a

3 4 AA

CJ O AA

:cS

TL -«

5 3 3

SO 33

•>

:0

:c3

3=

> • - *

9 C

>

CC

>

r3 —

UJ

UJ

>>> O O CM cv CO m CO CO

£ £ 3

b. CJ

>

g

Jr • —

CO : 0 r>

r

34 .3

*

^ AAAA > > •~ co et >- CU

3 ? ^

~

c 3 - +J VJ

._J

t> >IS

r>

i .5 r3

£ ~

b

I-

C

r©

— fl > >» 32

.^34 33 S

d 73 O b.

u 33 to 32 SO

cc

Tc J -cS rK r *

O b. 5j bi t o CJ 33

• -*

3 ES

OJ

•Ji

b.

3^

o b. :eS

oCÖ *H

•—

bl

CO

:03 ••T:. :03

:- > > > r > >

CO t - CO CS O CO CO CO CO H< CO CO CO CO CO

co

34 , 8& % > cu* * co co

:

CU OJ J2 CO

•

&

oCÖ °CÖ " ^ ' rH r-H rr*

CO

C

:0

.

o

"o *

"*

3 O 34

" w OJ OJ r 3 60 :60 O :0 2 * - 33 33

-AA bi =cs co -3 >H O r;

:0

=0 TJ

TJ

„ CJ :CS cS T j 33

JH

>H i 2 r>H

CS Ht CO

O irs CO

^ S-O

C

:C0

l ä :cö CU

>

>>

I-H

(N CO

CC

CO CO

:eS co

Si CO rjt CO

l - CO H< H t CO CO

n Lft CC

205 I 32"'g

i o G I 34 5 ) i

co bo

;G3 O

g, undei d till 4Klippan

3 cS° - G 50 bO • H bo bo 3 >> b i 32 oeS IS °s?

s

rH

I

I

.3

BP • a 0"»-riej

G

G

. 60 2-3-13 G 'G'

2 c '-3 bo.g .5 t i * ' 3 _£

S a

H

SP 2

Ml-g3|1li. |.

CO

ool « ;__> •—*

3° bo.S

"co 10

.bOt-rj.j4j4.g

G«

&

. w bö

g 34

:3 W

>;

175 32

O

I

r ^ H H rH

|

I

I

I

fl-Pg^'fi

H2£O

I

I

C :es

34; I

I rH

| I |H

J H

H

I i-H

£

I

I

I rH

P-v v

I

J ^ H —"

! | |

Ti

i

|

I i |H i

|

I

-H

|

|

l ^ |

I

I ! I I I I I

H

I

I

I

I

I

|

I

I

I

I

T-l

O o 9-x

I | I | " .

.

I .

.

rH

CO 102 H/i H t

I

1 1 1

I

I

^

I I

"

I

.

.

I I I

I .

T-l

CM CO H< 0 0 LO H t CJS 0 0 H t I O O H t CO C© TI n TI ia

,

T-l

CO

to

"3

be

es u Ht

c ~ C S CO

TJ

O

G

s ^>j2 CM

H/l urs H/t H/I

t^.

CD C S O

cj

g

„ CO

:3

00 H

t - CO O

O

LC2C—

O

CO CO C S

*

^

O

Ht

O

oj

3 .A.

3 g

eS

cS

„ 3 2 *> O P- cS a J3 % LT2-A 73 •2 > g bGO

c<

0-3^ 0*f* : < t ; H ^

H< 10 CO

LOS CO i > C/j I O LfS LO IfS CO CO CO CO

cS g "©33

r-, 733

g

:

bi

bi

o cs

33 Pt33

o

—<

O 33

3fl oj

A

jq

b."

TJ

o

o

o

3 3

g>

o o

r-

j© co 73 bo TJ bo33 bo ^ s ©M ^ G 7= j2 cS ' C eS bO <" 60 g 3 4 g . g b033 ? 33 G 33 CJ cS S _CU g j £ 34 60

.a

3 9J

CO

1 g11-"

3T

34 4 o en - 4 OJ

.9

I

H t CO

|

o3 33

©

7,

90 O O rr: O CO CO CO

(^

206 Bilaga 6. Avskrift. KUNGL.

SKOLÖVERSTYRELSEN

Till Stockholms stads lärlings- och yrkesskolstyrelse. Kungl. skolöverstyrelsen har i skrivelse till dåvarande Stockholms stads yrkesskolnämnd den 20 maj 1919 meddelat sin avsikt att anordna vissa kurser för utbildande av lärare för lärlings- och yrkesskolor samt därvid framställt förfrågan, huruvida överstyrelsen skulle kunna påräkna att Stockholms stads yrkesskolor finge på i skrivelsen angivet sätt anlitas för de tilltänkta lärarkurserna dels tillfälligt under år 1919, dels mera stadigvarande i den omfattning, som framdeles kunde överenskommas. I skrivelse den 6 juni 1919 meddelade yrkesskolnämnden, att den icke hade något att erinra mot anordnande av dylika kurser under då innevarande år, och att det kunde påräknas, att yrkesskolorna jämväl för framtiden finge anlitas för de avsedda kurserna i den utsträckning och på de villkor, varom överenskommelse framdeles kunde träffas. De för år 1919 planerade kurserna kunde dock icke komma till stånd, enär överstyrelsen måste avvakta Kungl. Maj:ts beslut angående anvisandet av erforderliga medel, vilket beslut blev fördröjt till den 10 oktober, och det därefter var för sent att anordna kurserna nämnda år. Emellertid har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 14 maj 1920 ställt motsvarande medel till överstyrelsens förfogande för anordnande av ifrågavarande lärarkurser under år 1920. Dessutom har riksdagen anvisat medel till en yrkespedagogisk centralanstalt i enlighet med överstyrelsens av Kungl. Maj:t godkända förslag, vilken anstalt skulle hava till uppgift att bland annat anordna ett flertal yrkespedagogiska utbildningskurser av olika slag. Med anledning härav får överstyrelsen hemställa till Eder, dels att det av yrkesskolnämnden lämnade medgivandet angående de år 1919 ifrågasatta kurserna måtte få gälla beträffande liknande kurser år 1920, dels ock att styrelsen måtte utse någon representant, med vilken överstyrelsen kunde förhandla och överenskomma angående ytterligare kurser under innevarande och kommande år. Stockholm den 12 augusti 1920. För skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning NILS FREDRIKSSON /Olof

Wibeliiis

207 Avskrift. Till kungl.

skolöverstyrelsen.

Stockholms stads lärlings- och yrkesskolstyrelse får härigenom meddela, att styrelsen med anledning av kungl. skolöverstyrelsens i ämnet gjorda framställning den 12 augusti 1920 beslutit, att det av dåvarande Stockholms stads yrkesskolenämnd den 6 juni 1919 lämnade medgivandet angående år 1919 ifrågasatta kurser vid Stockholms stads yrkesskolor för utbildande av lärare för lärlings- och yrkesskolor skall äga giltighet beträffande liknande kurser år 1920, ävensom bemyndigat yrkesskoldirektören Konrad Andersson att med kungl. styrelsen förhandla och överenskomma angående ytterligare kurser under innevarande och kommande år. Stockholm den 14 september 1920. På lärlings- och yrkesskolstyrelsens vägnar: OSCAR LARSSON /Carl

Robach

208 Bilaga 7.

Instruktion för föreståndaren för yrkespedagogiska centralanstalten fastställd av kungl. skolöverstyrelsen den 5 februari 1921. Sedan riksdagen i anledning av Kungl. Majrts på förslag av överstyrelsen gjorda framställning anvisat medel till en yrkespedagogisk centralanstalt med de uppgifter och den anordning, som av Kungl. Maj:t i anslutning till de av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 7 januari 1920 angivna riktlinjerna närmare bestämmas, samt Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 25 september 1920 dels anbefallt skolöverstyrelsen vidtaga nödiga åtgärder för verksamhetens påbörjande, dels ställt till skolöverstyrelsens förfogande för därmed avsedda ändamål anvisade anslag och vidare på förslag av överstyrelsen utsett föreståndare för anstalten, har överstyrelsen med stöd av ovannämnda riktlinjer beslutat fastställa följande instruktion för föreståndaren för yrkespedagogiska centralanstalten: § 1. Föreståndaren åligger att i enlighet med denna instruktion och i övrigt gällande bestämmelser förestå och leda den yrkespedagogiska centralanstaltens verksamhet samt därvid dels taga initiativ till sådana åtgärder, som med hänsyn till anstaltens uppgifter böra vidtagas, dels själv eller med anlitande av den hjälp, som kan bliva honom anvisad, ombesörja alla till nämnda verksamhet hörande åtgärder. § 2.

1. I frågor av principiell natur och sådana, som avse användning av för anstaltens verksamhet anvisade medel, har föreståndaren att samråda med chefen för skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, vilken allt efter frågans beskaffenhet antingen själv eller tillsamman med en eller flera av avdelningens ledamöter träffar avgörande eller ock hänskjuter frågan till skolöverstyrelsens chef. 2. Då så anses gagneligt, må föreståndaren efter chefens för yrkesskolavdelningen medgivande och i den mån medel för betäckande av kostnaderna finnas tillgängliga tillkalla en eller flera högst fem sakkunniga för överläggning angående åtgärder inom området för anstaltens verksamhet. Vid dylik överläggning tillkommer det föreståndaren att vara ordförande utom då skolöverstyrelsens chef eller chefen för yrkesskolavdelningen är närvarande och önskar leda förhandlingarna, i vilket fall föreståndaren skall vara föredragande. 3. Om vid behandlingen inom överstyrelsen av frågor rörande yrkesundervisningen skolöverstyrelsens chef eller chefen för yrkesskolavdelningen finner anledning inhämta yttrande från föreståndaren, åligger det denne att avgiva sådant eller att på anmodan av vederbörande eventuellt föredraga dylikt ärende i skolöverstyrelsen.

209 § 3.

1. För vinnande av personlig kännedom om yrkesundervisningens tillstånd och behov i vad den yrkespedagogiska centralanstalten avser att befrämja bör föreståndaren tid efter annan besöka hithörande skolor, varvid han må äga fritt tillträde till skolornas lokaler för att åhöra undervisningen samt taga kännedom om elevernas arbeten och förekommande undervisningsmedel. I fall hans iakttagelser därvid giva anledning till erinran, har han att göra anmälan därom till chefen för yrkesskolavdelningen. 2. Plan för i mom. 1 avsedda besök och därav föranledda resor skola underställas chefen för j^rkesskolavdelningen. § 4.

1. Föreståndaren skall tillse, att till anstalten inkomna skrivelser och övriga handlingar bliva införda i härför avsett diarium samt att förekommande beslut bliva vederbörligen antecknade ävensom att koncept eller kopior av utgående expeditioner samt övriga handlingar lämpligen förvaras och registreras. 2. Likaledes skall föreståndaren tillse, att vederbörliga anteckningar bliva förda angående av anstalten anordnade kurser och andra åtgärder tillika med lämpligt register över kursdeltagarna, innefattande erforderliga uppgifter till ledning för prövningen av deras kompetens för anställning som lärare. § 5. 1. Anstaltens räkenskaper skola tills vidare handhavas av skolöverstyrelsens redogörare, vilken har att i den ordning och under det ansvar, som gälla beträffande överstyrelsens penningmedel i övrigt, uppbära och förvalta anstalten tillkommande penningmedel samt verkställa förekommande utbetalningar ävensom att häröver föra särskilda böcker eller konton enligt de anvisningar föreståndaren finner anledning att meddela. 2. Räkningar och reversal skola granskas och skriftligen godkännas av föreståndaren, innan utbetalning sker. 3. Föreståndaren äger att i början av varje månad erhålla ett sammandrag av anstaltens räkenskaper för näst föregående månad. § 6.

Utgående expeditioner skola av föreståndaren undertecknas »för yrkespedagogiska centralanstalten». § 7.

Angående daglig arbets- och mottagningstid skall i tillämpliga delar gälla vad därom är föreskrivet beträffande ledamot av skolöverstyrelsen. § 8.

Senast före utgången av mars månad skall föreståndaren avlämna till skolöverstyrelsen berättelse över anstaltens verksamhet under näst föregående år. Berättelsen skall vara anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande inom överstyrelsen förekommande berättelser. 14

210 Bilaga S. Avskrift.

Redovisning rörande anslagsmedel, som genom nådigt brev den 13 augusti 1929 ställts till skolöverstyrelsens förfogande för åstadkommande av undervisningsmateriel för yrkesundervisningen, per den 31 mars 1938. Kontant behållning 23 805: 88 Utestående fordringar 434: 48 24 240: 36 Lagerbehållning enligt inventering den 31 mars 1938 (brutto 46 454) 35 000: — 586 ex. Bohlin Elektricitetslära och elektroteknik hos Sv. Bokförlaget ä 12: — per ex. cirka 7 000:—- 42 000: — Summa kronor 66.240: 36 Stockholm den 30 april 1938. Anna Tholander redogörare hos kungl. skolöverstyrelsen

Helfrid Walde kanslibiträde

211 Bilaga 9. YRKESPEDAGOGISKA

CENTRALANSTALTEN

P. M. angående yrkespedagogiska centralanstaltens lärarkurser under budgetåren 1 9 2 6 / 2 7 och 1 9 2 7 / 2 8 . Kurs F 1926. Specialkurs i mönsterformning

för lärarinnor i sömnad vid

lärlings- och yrkesskolor för husligt arbete. Tid: 8—21 juli 1926. 2 veckor. Antal deltagare: 17. Lärararvoden Statsunderstöd till deltagarna Reseersättning > » Summa Kurs G 1926. Pedagogisk utbildning skurs för lärare vid lärlings- och yrkesskolor.

1 120: — 1145: — 657:10 2 922:10

verkstads-,

Tid: 20 sept.—5 nov. 1926. 7 veckor. Antal deltagare: 13. Lärararvoden Statsunderstöd till deltagarna Reseersättning > » Vaktmästare Summa Kurs A 1927. Pedagogisk utbildning skurs för lärare vid lärlings- och yrkesskolor.

3 977: — 2 880: — 327:80 80: — 7 264: 80

verkstads-,

Tid: 31 jan.—19 mars 1927. 7 veckor. Antal deltagare: 15. Lärararvoden Statsunderstöd till deltagarna Reseersättning > » Vaktmästare Summa

4 233: — 2 390: — 370:60 80: — 7 073

212 Kurs B 1927. Pedagogisk utbildning skurs för handelslärare. Tid: 24 Jan.—12 maj 1927. 15 veckor. Antal deltagare: 3. Lärararvoden Statsunderstöd till deltagarna Reseersättning » » Summa

Kurs C 1927. Instruktionskurs

angående yrkeslärarutbildningen

för lärare vid Stockholms stads skolor för

1 870: — 1 200: — 59:60 3 129: 60

huvudsakligen

yrkesundervisning.

Tid: 2—4 jan. 1927. 3 dagar. Antal deltagare: 54. Lärararvoden Statsunderstöd till deltagarna Reseersättningar» » Stenografer Summa

110: — 337: 50 198:60 250: — 896:10

Kurs D 1927. Fortbildningskurs för lärare vid lärlings- och yrkesskolor för

minuthandel.

Tid: 7—22 juni 1927. 16 dagar. Antal deltagare: 25. Lärararvoden Statsunderstöd till deltagarna Reseersättning » » Vaktmästare Summa

2 160 1 920 929:50 15 5 024: 50

Kurs E 1927. Fortbildningskurs för lärarinnor i sömnad vid lärlingsoch yrkesskolor för husligt arbete. Tid: 15 juni—28 juli 1927. 6 veckor. Antal deltagare: 28. Lärararvoden Statsunderstöd till deltagarna Reseersättning •» •» Material och lokalhyra

2 983: — 5 685: — 902:40 719:32 Summa 10 289:72

213 Kurs F 1927. Fortbildningskurs i hushållsgöromål vid lärlings- och yrkesskolor för husligt arbete. Tid: 15—28 juni 1927. 2 veckor. Antal deltagare: 31. Lärararvoden Statsunderstöd till deltagarna Reseersättningar» » Lokalhyra och andra omkostnader Summa

1 170: — 1 960: — 974:40 85: — 4 189:40

Kurs G 1927. Kurs i elektroteknik för lärare vid de tekniska läroverken, bergsskolorna i Filipstad och Falun samt tekniska skolan i Stockholm. Tid: 27 juni—9 juli 1927. 2 veckor. Antal deltagare: 12. Lärararvoden Traktamenten och reseersättning till deltagarna Vaktmästare och andra kostnader Summa

1 680: — 1 682: 80 200: — 3 563:25

Kurs H 1927. Instruktionskurs i handelstekniska ämnen för lärare vid de tekniska läroverken, bergsskolorna i Filipstad och Falun samt tekniska skolan i Stockholm. Tid: 12—17 sept. 1927. 6 dagar. Antal deltagare: 11. Föreläsningar Reseersättning och dagtraktamenten Summa Kurs I 1927. Pedagogisk utbildning skurs för lärare vid verkstadé-,

240: •— 718: 60 958:60 lärlings-

och yrkesskolor. Tid: 19 sept.—11 nov. 1927. 7 veckor. Antal deltagare: 11. Föreläsningar, handledning, auskultation Statsunderstöd till deltagarna Reseersättningar x> » Till vaktmästare för diverse arbeten Summa

2 957: — 1 680: — 177:40 80: — 4 894: 40

214 Kurs A 1928. Pedagogisk utbildning skurs för lärare vid lärlings- och yrkesskolor.

verkstads-,

Tid: 23 Jan.—10 mars 1928. 7 veckor. Antal deltagare: 15. Föreläsningar, handledning, auskultation Statsunderstöd till deltagarna Reseersättning » » Till vaktmästare Summa

3 997 2 985 358 80 7120

Kurs D 1928. Fortbildningskurs för lärare vid lärlings- och yrkesskolor för minuthandel. Tid: 7—22 juni 1928. 16 dagar. Antal deltagare: 11. Föreläsningar Statsunderstöd till deltagarna Reseersättning » » Vaktmästare Summa

2 250 790 271 30 15 3 326 30

Kurs E 1928. Fortbildningskurs för lärare i kalkylation och bokföring vid lärlings- och yrkesskolor för hantverk och industri. Tid: 7—21 juni 1928. 15 dagar. Antal deltagare: 10. Föreläsningar Statsunderstöd till deltagarna Reseersättning * » Vaktmästare

900 675 343 15 Summa

1933 20

Kurs F 1928. Fortbildningskurs för lärare i ekonomisk geografi med varukännedom, vid handelsskolor. Tid: 11—22 juni 1928. 12 dagar. Antal deltagare: 15. Föreläsningar Statsunderstöd till deltagarna Reseersättning » > Summa

1 180 865 446 2 491

215 Kurs G 1928. Fortbildningskurs för lärarinnor i sömnad vid lärlingsoch yrkesskolor för husligt arbete. Tid: 18 juni—28 juli 1928. 6 veckor. Antal deltagare: 27. Föreläsningar och lärararvoden Undervisningsmaterial Lokalhyra Statsunderstöd till deltagarna Reseersättning •» »

3 263: -— 406: — 600: — 5 432: 50 856:70 Summa 10 559:15

För det av anstaltens föreståndare nedlagda arbetet i form av föreläsningar och pedagogisk handledning har ingenting beräknats. Efter vanliga grunder skulle kostnaden härför hava uppgått till exempelvis följande belopp: För kurs G 1926 » A1927 > » F1927 » » 11927 » » A1928

736: — 776: — 150: — 688: — 792: —

216 Bilaga 10.

Utgifter för lärarkurs A 1932 (5 veckor, 21 deltagare) : Annonser Statsunderstöd till deltagare Arvoden: Doktor Hallström 722: 40 Bibliotekarie Nordström 115: — Doktor Ekelöf 80: — För pedagogisk handledning » » » och auskultationer till: lärare vid Stockholms lärlings- och yrkesskolor » » Handarbetets vänner » » Brunssons vävskola och tekniska skolan . . » » Stockholms handelsskolor rektor Ekstrand, 4 föreläsningar jämte arvode för administrativt arbete vaktmästare, skrivmaskinsbiträde yrkesskoldirektören Andersson för administrativt arbete, föreläsningar och handledningar doktor Hall, 4 föreläsningar

64: — 3 622: 50

917:40 928: —

5 531: 90

2 135: — 197:50 72: 50 512: — 170: — 321: 50 916: — 120: —

4 444: 50

Summa kronor

9 976: 40

Statens offentliga utredningar 1938 S y s t e m a t i s k förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Vattenväsen. S k o g s b r u k . Bergsbruk. Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och avbetalningsköp. [11] Industri. Betänkande med förslag till lotteriförordning m. m. [17] Betänkande med förslag till lag om frivillig pensionering Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän översikt, yttranav i enskild tjänst anställda m. m. [18] den och förslag. [10] 2. Arbetsgivares och löntagares Betänkande med förslag till reformerad hyreslagstiftning. inkomster. [3] 3. Arbetslöshetens omfattning och väx[22] lingar. [4] Betänkande med förslag till lag om villkorlig frigivning Betänkande jämte lagförslag ang. lärlingsutbildningen inm. m. [25] om hantverket och den mindre industrien. [30] Betänkande med förslag till trafikförsäkringslag jämte Normalbestämmelser för järnkonstruktioner till byggnadsdärmed sammanhängande författningar. [27] verk (järnbestämmelser). [37] Betänkande med förslag rörande djurskyddslagstiftning. [36] Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk. 1. Lagtext. [43] 2. Motiv m. m. [44] Handel och sjöfart. Statsförfattning. A l l m ä n s t a t s f ö r v a l t n i n g . Betänkande med utredning och förslag ang. åtgärder till den svenska exportnäringens främjande. [42] Kommunalförvaltning. Kommunikationsväsen. Statens o c h k o m m u n e r n a s finansväsen. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas förslag vid 1988 års allmänna fastighetstaxering. [12] 1936 års uppbördskommitté. Betänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m. Del 1. Uppbördsväsendet. [46] Del 2. Folkbokföringen. [41] Del 3. Organisation och kostnader. [48]

Betänkande med förslag till lag om enskilda vägar m. m. [23] 1936 års järnvägskommitté. Betänkande rörande åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet. [28] Försöksutredning beträffande omfattningen av yrkesmässig godstrafik med automobil eller släpvagn under år 1937. [31] Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande av privatflygningens utveckling i Sverige. [39]

Politi.

Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n .

Betänkande ang. omorganisation av polisskolan i Stockholm m. m. [1]

Försäkringsväsen.

N a t i o n a l e k o n o m i o c h socialpolitik. Betänkande j näringsfrågan. [6] Betänkande ang. barnbeklädnadsbidrag m. m. [7] Betänkande ang. förvärvsarbetande kvinnors rättsliga ställning vid äktenskap och barnsbörd. [13] Betänkande ang. »landsbygdens avfolkning». [15] Yttrande med socialetiska synpunkter på befolkningsfrågan. [19] Betänkande ang. barnkrubbor och sommarkolonier m. m. [20] Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 1. [21j Betänkande med vissa demografiska utredningar. [24] Betänkande med utredning och förslag rörande statsbidrag till anordnande av bostäder åt åldringar och änkor i s. k. pensionärshem. [40] Betänkande med förslag ang. reglering av strandbebyggelsen m. m. [45] Betänkande ang. gift kvinnas förvärvsarbete m. m. [47] H ä l s o - o c h sjukvård. Allmänt n ä r i n g s v ä s e n . Fast e g e n d o m .

Jordbruk med binäringar.

Kyrkoväsen.

Undervisningsväsen. o d l i n g 1 övrigt.

Andlig

Förslag till revision av den svenska kyrkohandboken. [2] 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag rörande omorganisation av vissa delar av tekniska skolan i Stockholm. [8] Betänkande och förslag ang. skolöverstyrelsens organisation. [14] Betänkande och förslag ang. verksamheten vid kungl. dramatiska teatern, dess förvaltuing och ledning. [16] Betänkande med utredning och förslag ang. centrala verkstadsskolor m. m. [26] Bstänkande med utredning och förslag ang. intagning av elever i första klassen av de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. [29] Betänkande med utredning och förslag ang. begynnelsespråket i realskolan. [32] Betänkande och förslag rörande den andliga vården inom försvarsväsendet. [88] Betänkande och förslag ang. utsträckning av den årliga lästiden vid folkskolan m. m. [35] 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag ang. utbildningen av lärare i teckning och i slöjd samt för yrkesundervisningen. [49]

Betänkande med utredning och förslag rörande produkFörsvarsväsen. tions- och avsättningsförhållandena inom trädgårdsnäringen. [5] Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. [9] Den statliga egnahemsverksamheten. [34] Betänkande med förslag till ändringar i arrendelagstiftUtrikes ärenden. Internationell rätt. ningen. [38]

Stockholm 1938, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B. 883961