Betänkande med förslag angående yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 8 : 4 9 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

YRKESUTBILDNING INOM JORDBRUK OCH SKOGSHANTERING AVGIVET AV

SAKKUNNIGA FÖR YRKESUTBILDNING INOM JORDBRUK OCH SKOGSHANTERING

S T O C K H O L 19 4 8

M

Statens offentliga utredningar 1948 Kronologisk 1. Betänkande med förslag rörande organisation och avlöningsförhållanden ni. m vid lantmäteristyrelsen och länslantmäterikontoreu. Idun. 120 s. Jo. 2. Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av verksamheten för jordbrukets yttre och inre rationalisering. Idun. 220 s. J o . 3. Betänkande med förslag till ändrad butikstängniugslagstiftning. Norstedt. 148 s. I. 4. Markutredningen. 1. Betänkande med förslag till vissa ändringar i expropriationslagstiftningen. Marcus. 169 s. Ju. 6. Trädgårdsundervisningen. Norstedt. 200 s. Jo. 6. Elkraftutredniugens redogörelse nr 2:6—7. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Jönköpings län och Kronobergs län. Beckman. 75 s. K. 7. Parlamentariska undersökningskommissionen angående flyktingärenden och säkerhetstjänst. 3. Betänkande angäende säkerhetstjänstens verksamhet. Norstedt. 490 s., 1 pl. I. 8. Betänkande med förslag till ny Kungl. Maj:ts förordning angående explosiva varor m. m. Norstedt. 231 s. H. 9. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 3. Smalspåriga järnvägar i Östra Småland och Östergötland. Idun. 243 s K. 10. Betänkande angående skärgårdstrafiken m. m. V. Petterson. 424 s. K. 11. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 4. Förslag angående partiellt arbetsföras anställning i allmän tjänst. Katalog och Tidskriftstryck. 132 s. S. 12. Statens trädgårdsförsök. Norstedt. 75 s. Jo. 13. Betänkande angående statens järnvägars organisation. Del 1. Den centrala ledningen. Katalog och Tidskriftstryck. 55 s. K. 14. Den öppna läkarvården i riket. Idun. 411 s. I. 15. Klkraftutredningens redogörelse nr 2:16. Bedogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution .av elektrisk kraft. Skaraborgs län. Beckman. 48 s. K. 16. Förslag till sjöarbetstidslag. Hseggström. 101 s. H. 17. Betänkande angående utbildning av sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal. 1. Kihlström. 228 s. I. 18. Betänkande rörande vägnämndernas och länsvägnämndernas arbetsuppgifter m. m. Beckman. 56 s. K. 19. Den svenska spritfabrikationen och dess avsättningsförhållanden. Marcus. 95 s. F i . 20. Betänkande med förslag till åtgärder för höjande av trafiksäkerheten. Kihlström. 413 s. K. 21. Ungdomen och arbetet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande. 6. Idun. 317 s. J u . 22. 1944 års allmänna skattekommitté. 2. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare m. m. Marcus. 227 s. F i . 23. Betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m. Marcus. 334 s., 6 pl. I. 24. Bilagor till medicinalstyrelsens utredning om den öppna läkarvården i riket. Idun. 393 s. I . 25. Klkraftutredningens redogörelse nr 2:5. Bedogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Östergötlands län. Beckman. 42 s. K.

förteckning

26. Statsmakterna och folkhushållningen under den t i l l följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 8 Tiden juli 1946—juni 1947. Av K. Åmark. Idun. 394 s Fo. 27. 1946 års skolkommissions betänkande med förslag t i l l riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling Hfeggström. xvj, 661 s. E. 28. Betänkande med förslag till nya mellaninstanser föfl folkskoleväsendet. Katalog och Tidskriftstryck. 129 s i E. 29. Betänkande rörande vissa utrikeshandelsfrämjande åt gärder. Marcus. 96 s. II. 30. Betänkande och förslag angående det fria och frivillig al folkbildningsarbetet. Del 2. Estetiskt folkbildningsarl bete. Beckman. 200 s. E. 31. Betänkande med förslag angående isbrytningens ord-I naude längs Norrlandskusten m. m. Idun. 100 s. 1 karta. H. 32. Utredning rörande skogstillgångarna och skogsindul striernas råvaruförsörjning i övre och mellersta N o r r * land m. m. Kihlström. 200 s. J o . 33. 1943 års sockersjukutrednings betänkande angående! sockersjukvården i riket. Idun. 191 s. I. 34. Betänkande med förslag till vägtrafikförordning m. m l Marcus. 328 s. K. 35. Körslag rörande förbättring av statens järnvägars bostadsbestånd. V. Petterson. 100 s. K. 36. Betänkande med förslag angående artificiell inseminationsverksamhet bland nötkreatur. Katalog och Tidskriftstryck. 118 s. J o . 37. Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande 4. Synpunkter och förslag rörande sinnessjukvården. Beckman. 195 s. I. 38. Betänkande med förslag till förordning angående kollekter. Beckman, öl s. E. 39. Socialvårdskommitténs betänkande. 16. Utredning och förslag angående lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Beckman. 532 s. S. 40. Strafflagberedningens promemoria med förslag till lagstiftning om domstols rätt att nedsätta eller eftergiva påföljd för brott samt om eftergift av åtal. Marcus. 43 s. J u . 41. Betänkande med utredning och förslag rörande ortoped- och vanförevårdens organisaiion. Katalog och Tidskriftstryck. 192 s. I . 42. Betänkande och förslag angående studentsociala stödåtgärder. Katalog och Tidskriftstryck. 292 s. E. 43. Biltraktorn. En undersökning rönnde ett för jordbruket och försvaret gemensamt drag-, last- och personfordon. Del 1. Idun. 156 s., 4 pl. Fö. 44. Betänkande med förslag till nya grunder för avlöningen av präster, m. m. Del 1. Idun. 252 s. E. 45. Svenskt långtidsprogram 1947—1952/53. Beckman. 51 s. II. 46. Utredning och förslag rörande orginisationen av den; farmaceutiska undervisningen och därmed sammanhängande frågor. Gummesson. 25C s. E. 47. Betänkande med förslag angående jensionering genom statens pensionsanstalt av vissa hke-statliga befattningshavare. Marcus, vij, 336 s. F i 48. Betänkande angående statsbidragssystemet för den slutna kroppssjukvården. Norstedt 200 s. I. 49. Betänkande med förslag angående yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering. leckman. 224 s. J o .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgira begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementei, Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1948: 4 9 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

YRKESUTBILDNING INOM JORDBRUK OCH SKOGSHANTERING AVGIVET AV

SAKKUNNIGA FÖR YRKESUTBILDNING INOM JORDBRUK OCH SKOGSHANTERING

STOCKHOLM 1948 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1644 48]

...-•'-•-

•

V

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

trivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet ap. 1. Utredninguppdraget ....

5 7

Avd. 1. Bedogörelse för nuvarande förhållanden och vissa tidigare framkomna förslag

ap.

2. Lantmanna- och lantbruksskolorna

ap.

3. Jordbrukets yrkesskolor

28 Cap. Cap.

4. Hushållningssällskapens undervisnings- och upplysningsverksamhet 5. Kursverksamhet med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning inom jordbrukets område 6. Den skogliga undervisningen

tap.

Avd. 2 De sakkunnigas förslag

46 49 55

£ap.

7. Regionalt samordnad planering av yrkesundervisningen

£ap.

8. Lantmannaskolornas nuvarande huvudkurser

£ap.

9. Vidgade uppgifter för lantmannaskolorna

£ap. 10. Utbildningen av jordbrukets arbetsledare vid lantbruksskolorna.. £ap. 11. Jordbrukets yrkesskolors inordnande i lantbruksundervisningsväsendet

80 00

l a p . 12. Lärarna vid lantbruksundervisningen

97 Kap. 13. Förslag till stadga för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter m. m

205 Kap. 14. Statsbidragen till lantbruksundervisningsanstalterna

130 Kap. 15. Hushållningssällskapens undervisningsuppgifter

156 Kap. 16. Statsbidragen till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet Kap. 17. Förslag till reglemente och statsbidragskungörelse för hushållningssällskapens undervisningsverksamhet

167 173

Kap. 18. Don skogliga yrkesundervisningens anordning

178 Kap. 19. Statsbidragen till den skogliga yrkesundervisningen

195 Kap. 20. Förslag till kungörelse angående med statsbidrag bedriven yrkesundervisning i skogsarbete

200 Kap. 21. Sammanfattning av förslagen Särskilda yttranden

203 213

Bilagor. Bilaga 1. Förteckning över lantmannaskolorna samt uppgifter om ägare, förekomsten av skoljordbruk, anordnade huvudkurser och gemensam användning av undervisningslokaler

4 Sid.

Bilaga 2. Förslag till undervisningsplan för 5-månaders vinterkurs vid lantmannaskola

w

l'

Bilaga 3. Förslag till undervisningsplan för praktikkurs

219 Bilaga 4. Förslag till undervisningsplan för den praktiska utbildningen i arbetsledarkurs vid lantbruksskola

221 Bilaga 5. Förslag till undervisningsplan skötsel Bilaga 6. Kostnadsberäkningar regi

för

en 12-dagars kurs i traktor222

för vissa kurser i hushållningssällskapens

Bilaga 7. Kostnadsberäkningar för vissa skogliga yrkesundervisningskurser

^23 224

Till Herr Statsrådet och Chefen for Kungl. Jordbruksdepartementet.

Genom beslut den 7 december 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet att tillkalla högst sex utredningsmän för att i enlighet med i statsrådsprotokollet närmare angivna riktlinjer verkställa 'utredning och avgiva förslag rörande yrkesutbildningen inom jordbruket och skogshanteringen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsmän landshövdingen E. H. Lindberg, tillika ordförande, föl-valtaren B. E. H. Eklundh, ombudsmannen i Svenska lantarbetareförbundet G. Held, docenten, jägmästaren L. H. Mattsson Mårn, ledamoten av riksdagens första kammare, agronomen I. Persson samt dåvarande sekreteraren, numera förbundsordföranden i Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet Ch. Winroth. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 februari 1947 tillkallade departementschefen såsom ytterligare utredningsman byråchefen i lantbruksstyrelsen O. A. P:son Arnegren. Den 18 januari 1946 förordnades byrådirektören i överstyrelsen för yrkesutbildning C. G. F. Söderqvist att vara sekreterare åt utredningsmännen. Utredningsmännen ha antagit benämningen sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering. De sakkunniga ha under arbetets gång haft överläggningar med rektorer vid er del lantbruksundervisningsanstalter ävensom uppehållit kontakt med berörda myndigheter och med sådana utredningar, vars utredningsuppdrag på ett eller annat sätt berört det de sakkunniga lämnade uppdraget.

6 De sakkunniga få härmed, sedan huvuddelen av uppdnaget slutförts, vördn samt avlämna betänkande med förslag angående yrkesutbildning inom jord-i bruk och skogshantering. Särskilda yttranden ha avgivits dels av ledamöterna Arnegren och Eklundh, dels av ledamöterna Held och Winroth. Stockholm den 12 november 1948. ELOF LINDBERG ARNE P:SON ARNEGREN

BERTIL EKLUNDH

GUSTAV HELD

L. MATTSSON MÅRN

IVAR PERSSON

CHARLES WINROTH

• •

/ Carl

Söderqvist

7 Kap. 1. Utredningsuppdraget. Direktiven för de sakkunnigas arbete framgå av chefens för jordbruksdepartementet uttalande till statsrådsprotokollet den 7 december 1945, därvid departementschefen inledningsvis anförde följande: En av de viktigaste förutsättningarna för att jordbruket och skogshanteringen i vårt land ytterligare skall kunna utvecklas och rationaliseras är att yrkesutbildningen på dessa områden tränger ut i vidare kretsar av de inom ifrågavarande näringar arbetande män och kvinnor samt erhåller en förbättrad och mera allsidig gestaltning än den för närvarande har. Ett steg mot ett ändamålsenligt ordnande av den lägre lantbruksundervisningen togs år 1939, då lantbruks- samt lantmannaoch lanthushållsskolorna fingo sin nuvarande utformning. Departementschefen erinrar därefter om att även frågan om yrkesutbildning på ifrågavarande områden åt ungdom i åldern närmast efter avslutad folkskola varit föremål för statsmakternas övervägande, och att lantbruksstyrelsen den 1 juli 1940 avgivit ett betänkande i ämnet, vari bland annat föreslagits inrättandet av tvååriga yrkesskolor för manlig ungdom i åldern 14—16 år samt anordnandet av tvåårig lärlingsutbildning vid lärlingsgårdar för manlig ungdom i åldern 16—19 år. Vid remissbehandlingen avstyrktes i flertalet yttranden förslaget om yrkesskolor, framför allt av kostnadsskäl, under det att förslaget om lärlingsutbildning vann ganska allmänt gillande. I anslutning till detta betänkande samt vissa andra förslag hade 1944 års riksdag förelagts proposition (nr 54) angående yrkesutbildningen, varvid riksdagen med bifall till propositionen anvisade bidrag till de under gemensam benämning av jordbrukets yrkesskolor befintliga skolorna för dessa åldrar. Även norrlandskommittén hade i ett den 25 maj 1945 avgivet betänkande angående yrkesutbildningen i Norrland (SOU 1945: 33) framlagt vissa förslag rörande yrkesutbildning på jordbrukets och skogsbrukets områden i Norrland. Dessa förslag hade i allmänhet tillstyrkts, varvid emellertid i åtskilliga yttranden framhållits, att likartade åtgärder vore motiverade även för andra delar av landet. Departementschefen hade funnit de verkställda utredningarna vara i behov av komplettering och överarbetning och ansåg det önskvärt, att de yrkesutbildningsspörsmål, varom fråga vore, upptoges till skärskådande i ett sammanhang vid en förnyad utredning rörande yrkesutbildningen på jordbrukets och skogshanteringens område. I fortsättningen anför departementschefen: Huvudparten av de till jordbruket och skogsbruket knutna, yrkesarbetarna torde rekryteras från länt- och skogsarbetarnas led. En icke ringa del torde även komma från det mindre jordbruket. Vid sidan härav finns det emellertid många ungdomar som på grund av en inneboende dragning till arbetet vid jorden och i skogen ägna sig åt dessa näringar. Då det gäller att draga upp riktlinjerna för yrkesutbildningen för den förra gruppen av blivande arbetare i jordbruket och skogsbruket, d. v. s. de ungdomar som komma från den vid dessa näringar arbe-

s tände befolkningen, torde man få taga hänsyn till att en stor benägenhet finnes hos dessa att omedelbart efter slutad skolgång börja i föräldrarnas jordbruk eller ock taga anställning hos annan jordbrukare, därest föräldrarna icke ha behov av ytterligare arbetskraft. Denna ungdom synes därför mera sällan vara tillgänglig för yrkesutbildning i omedelbar anslutning till skolgångens avslutande. Det kan under sådana förhållanden synas ändamålsenligt, att yrkesutbildningen för denna kategori av jordbrukarungdom inriktas på ungdom i något högre ålder, förslagsvis mellan 17—19 år. Vid utformningen av denna yrkesutbildning torde man också kunna räkna med att eleverna ha någon praktisk erfarenhet på jordbrukets och skogshanteringens område som de förvärvat under tidigare år. En tänkbar väg vid anordnandet av nu ifrågavarande utbildning är givetvis det i tidigare förslag upptagna lärlingsgårdssystemet. Denna utbildningsform har den fördelen, att den ställer sig förhållandevis mindre kostsam och att den också når ett avsevärt klientel. Emellertid synes man icke kunna bortse från att den icke tilltalar ungdomen själv. Hos ungdomen torde denna form av utbildning snarare betraktas med en viss misstänksamhet, då den lätt ger intryck av att även avse ett sätt för anskaffande av billig arbetskraft. De unga torde därför, därest det icke är fråga om utbildning till arbetsledare inom jordbruket eller skogshanteringen, ha svårt att betrakta arbetet vid lärlingsgårdarna som en verklig utbildning. Med hänsyn härtill anser jag denna utbildningsform knappast innefatta någon tillfredsställande lösning av yrkesutbildningsproblemet för landsbygdens ungdom. Ett närmare övervägande av frågan om och i vad mån man på denna väg kan nå en godtagbar utbildningsform synes dock böra ske vid den av mig nu förordade utredningen. Härefter anför departementschefen att, ehuru anordnandet av internatskolor för denna utbildning ställde sig förhållandevis dyrbart, det sannolikt dock skulle möta stora svårigheter att få till stånd en effektiv sådan med mindre denna skolform komme till användning. Utredningen borde därför upptaga även detta problem till undersökning. Inom jordbruket kunde utbildningen böra taga sikte på maskinskötsel, moderna bruknings- och ut fordringsmetoder och dylikt, och inom skogsbruket verktygsvård, förbättrade avverkningsmetoder m. m. Mest ändamålsenligt syntes vara, att utbildningen lades efter praktiska linjer och att den teoretiska utbildningen huvudsakligen lämnades i samband med det praktiska arbetet. Kurserna syntes icke böra göras längre än att eleverna vunne sådan färdighet att de med framgång kunde utnyttja sina kunskaper vid det egna jordbruket eller i annans tjänst. Kurserna kunde tänkas få en längd av 3—6 månader. Det borde emellertid ankomma på utredningen att närmare lösa denna fråga. Efter att ha antytt möjligheterna att med hänsyn till kursernas mera praktiska läggning förlägga kurser för utbildning på jordbrukets område till sommaren och inom skogsbrukets till hösten och vintern, ävensom att vissa kombinationer av kurser på båda dessa områden kunde vara ändamålsenliga, fortsätter departementschefen: De nu av mig berörda kurserna kunna såsom redan antytts tänkas förlagda till skolor, som arbeta året om enbart med kurser av ifrågavarande slag. Vid dylika skolor skulle givetvis kunna årligen utbildas ett icke ringa antal elever. Emellertid bör under utredningen även undersökas möjligheterna att anknyta den av mig nu skisserade utbildningsformen till bestående lantmanna- och lantbruksskolor. Det skulle sannolikt innebära en fördel om de kurser som nu äro i fråga kunna anordnas på sådant sätt, att de utgöra en naturlig väg till fortsatt utbild-

9 ning v i d lantmanna- och lantbruksskolorna med dessas teoretiska utbildning. Därest utredningen skulle finna lämpligt med det nu antydda sambandet mellan de förefintliga fasta undervisningsanstalterna och den nya utbildningsformen, torde böra undersökas om och i vad mån en jämkning skulle vara påkallad även i förstbe rörda undervisningsanstalters utbildningsprogram. D e p a r t e m e n t s c h e f e n k o m m e r d ä r p å in på frågan om r e k r y t e r i n g e n av yrkesu t ö v a r n a i n o m j o r d b r u k e t och skogsbruket från a n d r a s a m h ä l l s g r u p p e r och anför d ä r o m : Såsom jag redan tidigare berört torde de blivande yrkesutövarna vid jordbruket och skogsbruket även rekryteras från andra samhällsgrupper än den vid dessa näringar arbetande befolkningen. Det synes ur flera synpunkter önskvärt, I att denna tendens till övergång från andra samhällsgrupper till jordbruket i viss mån understödjes. För den ungdom som sålunda söker sig över till jordbruket lämpar sig uppenbarligen icke den utbildningsform, för vilken jag i det föregående uppdragit vissa riktlinjer. Dessa ungdomar torde med hänsyn till deras brist på praktik böra beredas möjligheter till utbildning redan omedelbart efter slutad skolgång. För dem synes den utbildningsform, som för närvarande kommer till användning vid yrkesskolorna vid Gålö och Vittjärvsgården i första hand böra övervägas. Givet är att antalet skolor av denna typ av flera skäl måste hållas inom en begränsad ram. Kostnaderna ställa sig sålunda förhållandevis höga för varje vid skolan utbildad elev. Det synes också i icke ringa utsträckning förekomma a t t elever som genomgått de nuvarande skolorna av denna typ därefter övergå till andra yrken. En rörande förhållandena i sådant hänseende vid yrkesskolan på Gålö verkställd utredning visar att i genomsnitt 25 procent av eleverna efter slutad utbildning lämnat jordbruksnäringen för att övergå till andra yrken. Emellertid torde inom vissa trakter av landet, måhända främst i närheten av större tätorter, ifrågavarande skoltyp ha en betydelsefull uppgift a t t fylla. Under utredningen böra de av mig nu berörda förhållandena närmare undersökas. I samband härmed torde under beaktande av vunna erfarenheter även böra övervägas i vad mån utbildningen vid dessa skolor kan befinnas i behov av omläggning för att ur densamma skall kunna vinnas det bästa möjliga resultat. S t a r k a skäl t a l a d e enligt d e p a r t e m e n t s c h e f e n s u p p f a t t n i n g för att målsm a n s k a p e t för skolorna liksom för n ä r v a r a n d e lades i h ä n d e r n a på lokala o r g a n . U t r e d n i n g e n b o r d e emellertid även b e a k t a d e n n a fråga. O m u t b i l d n i n g s s p ö r s m å l e n för de r e d a n y r k e s v e r k s a m m a anför departementschefen därefter följande: Utredningen bör vidare till övervägande upptaga frågan om a t t förbättra möjligheterna för de vid jordbruks- och skogsnäringarna knutna något äldre länt- och skogsarbetarna att erhålla en tillfredsställande fortbildning inom sina yrken. De möjligheter som i detta hänseende för närvarande stå till buds kunna icke anses tillfredsställande. Den verksamhet, som i form av kurser anordnas av hushållningssällskap eller annorledes synes ytterligare böra utvidgas och förbättras. Mest ändamålsenligt synes mig härvid vara att få till stånd kortare kurser som giva en koncentrerad och snabb utbildning. Sådana kurser synas böra avse bland annat såvitt angår jordbruket traktorkörning och maskinskötsel, slöjd, hovslageri och smide, kvalificerad ladugårdsskötsel samt byggnadsarbete. För skogsvårdens del torde dessa kurser böra omfatta exempelvis redskapsvård och förbättrad arbetsteknik samt skogsvårdsåtgärder. Utredningen bör även undersöka i vad mån vid utbildningsverksamheten korrespondensundervisning kan komma till användning. S l u t l i g e n anför d e p a r t e m e n t s c h e f e n i direktiven:

10 De av mig nu antydda utvägarna för yrkesundervisningens ordnande bör undeii utredningsarbetet närmare övervägas. Därunder bör emellertid också undersökas) vilka andra möjligheter som kunna finnas för lösningen av ifrågavarande problem. Vid utredningen, som sålunda bör vara förutsättningslös, torde utarbetas fullständiga förslag och bestämmelser i ämnet samt verkställas så noggranna kostnadskalkyler att möjlighet finnes att överblicka de ekonomiska konsekvenserna av framlagda förslag. Till de sakkunniga har för att vara tillgängligt vid uppdragets fullgörande överlämnats de i direktiven omnämnda utredningarna. Vidare har under utredningsarbetets gång för att tagas under övervägande överlämnats bland annat en efter Kungl. Maj:ts uppdrag av lantbruksstyrelsen den 4 oktober 1946 avgiven utredning med förslag angående utbildning för skötsel av jordbruksmaskiner. I föreliggande betänkande ha de sakkunniga till behandling upptagit vad jordbruket beträffar spörsmålen om lantmannaskolornas verksamhet, om arbetsledarutbildningen, om yrkesutbildning åt yngre manlig och kvinnlig ungdom vid särskilda yrkesskolor samt om hushållningssällskapens undervisningsverksamhet. De sakkunniga ha eftersträvat, att nå en lösning av de i direktiven speciellt framhållna problemen inom bestående organisation för undervisning och utbildning och ha funnit att så är möjligt. Vad skogsbruket beträffar behandlas i huvudsak frågan om arbetarutbildningen — även de blivande arbetarnas — och därmed sammanhängande problem. För åstadkommande av en regionalt översedd planering av yrkesundervisningsverksamheten ha de sakkunniga föreslagit inrättandet inom landstingsområdena av yrkesundervisningsnämnder. De i betänkandet behandlade frågorna skulle med ett ord möjligen kunna anges såsom allmänna. De sakkunniga ha emellertid att överväga vissa frågor om utbildning av speciell karaktär. Departementschefen har sålunda den 31 december 1946 uppdragit åt de sakkunniga att verkställa en översyn rörande den kursverksamhet, vartill bidrag anvisas från det under nionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till Bidrag till särskilda utbildningskurser och att i samband därmed till övervägande upptaga vissa av lantbruksstyrelsen framlagda förslag om utvidgning av denna kursverksamhet. De sakkunniga ha funnit lämplighetsskäl tala för att vissa utbildningsspörsmål av denna art behandlas för sig i ett senare betänkande. De sakkunniga ha icke till behandling upptagit frågan om undervisningen vid lanthushållsskolorna och ej heller om den husliga utbildning, som bedrives genom hushållningssällskapens försorg. Dessa frågor ha varit föremål för ingående behandling av befolkningsutredningen i dess betänkande angående den husliga utbildningen. 1 En del förslag, som de sakkunniga framlägga rörande statsbidragen till övrig lantbruksundervisning, äro emellertid av natur att kunna tillämpas även på nyssnämnda undervisningsgrenar. 1

SOU 1945:4.

11 Avd. 1. Redogörelse för nuvarande förhållanden och vissa tidigare framkomna förslag. K a p . 2. L a n t m a n n a - och l a n t b r u k s s k o l o r n a . Nuvarande förhållanden. A. Lantmannaskolorna. Den lägre fasta lantbruksundervisningens organisation och utformning var på grundval av förslag, som avgivits av 1936 års lantbruksundervisningskommitté i ett år 1937 avgivet betänkande, 1 föremål för behandling vid 1939 års riksdag. De beslut, som då fattades, inneburo bland annat, att lantmannaskolorna organisatoriskt frigjordes från folkhögskolorna. Nya normer för statsbidrag beslutades av innebörd, att staten påtog sig en större anpart än förut av kostnaderna för skolornas verksamhet. Av stor betydelse för lantmannaskolväsendets utveckling voro också besluten om statsbidrag till byggnader vid lantmannaskolor och att till sådan skola skulle höra ett lämpligt skoljordbruk, drivet av skolan. Bestämmelsen om skoljordbruk träder emellertid obligatoriskt icke i kraft förrän den 1 november 1948, och en möjlighet till dispens har lämnats öppen för det fall att lämpligt jordbruk icke kan anskaffas. I senare fallet åligger det emellertid skolans styrelse att träffa avtal med innehavare av i skolans närhet belägen egendom om disponerandet i nödig utsträckning av egendomen för undervisningsändamål. Skolornas antal och ägare. Antalet lantmannaskolor, som före genomförandet av den 1939 beslutade omorganisationen var 42, är 49 läsåret 1948/49. Att märka är därvid att tre före omorganisationen som lantbruksskolor betecknade skolor — Vassbo i Kopparbergs län, Nordvik i Västernorrlands län och Umeå i Västerbottens län — ombildats till lantmannaskolor. Nytillskottet stannar därför vid 4 skolor, varav 2 i Stockholms län (Hamra 1943 och Sånga-Säby 1944), 1 i Södermanlands län (Ökna 1947) och 1 i Norrbottens län (Björkfors 1940). Nya skolor äro för närvarande planerade att komma till stånd i Stockholms län (Finsta), Södermanlands län (Kesäter), Kalmar län (Ekerum), Malmöhus län (Hörby), Göteborgs och Bohus län (Jordhammar) och Skaraborgs län (Sötåsen). I ett flertal fall komma nuvarande skolor att förflyttas i samband med att skoljordbruk anskaffas. Huvudmän för de nuvarande lantmannaskolorna äro i övervägande antalet fall landsting. I övrigt förekomma såsom ägare av skolorna hushållningssällskap, föreningar och stiftelser samt i enstaka fall även aktiebolag och enskilda. 1

SOU 1937: 33.

12 Utvecklingen har gått i den riktningen, att landstingen alltmera kommit att inträda såsom ägare och huvudmän. Förteckning över lantmannaskolorna med uppgifter om ägare m. m. återfinnes i bilaga 1. Undervisningen. Olika kursformer. Huvudkurser vid lantmannaskola äro enligt stadgan för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter 1 vinterkurs om minst 125 arbetsdagar, fortsättningskurs till vinterkurs om minst 110 arbetsdagar, längre kurs om minst 230 arbetsdagar och helårskurs. Genom ett tillägg år 1945 till stadgan har även en ettårig kurs för utbildning av ladugårdsförmän hänförts till lantmannaskolans huvudkurser. Kungl. Maj:t kan medgiva att huvudkurs av annan längd än som i stadgan angives får anordnas. Stadgan innehåller inga föreskrifter om annan kursverksamhet vid skolorna än huvudkurserna. Vid en del skolor bruka emellertid anordnas specialkurser, exempelvis för utbildning av kontrollassistenter, ladugårdskötare m. fl. Av huvudkurserna funnos vinterkurs, fortsättningskurs och längre kurs företrädda redan före omorganisationen. I viss mån skulle detta kunna sägas också om helårskursen, som fanns representerad vid de lantbruksskolor, som sedermera ombildades till lantmannaskolor. Den var emellertid i övrigt en nyhet. Vid lantmannaskolas vinterkurs skall, om lantbruksstyrelsen icke föreskriver annorlunda,' enligt stadgans föreskrifter meddelas teoretisk undervisning i svenska språket, räkning och geometri, naturlära (kemi, fysik, geologi och botanik), jordbrukslära, husdjurslära, lantbruksekonomi, skogshushållning, byggnadslära, trädgårdsskötsel samt medborgarkunskap. Undervisningen i svenska språket skall omfatta rättskrivning och satslära samt uppsatser i ämnen, som företrädesvis röra lanthushållningen. I räkning och geometri skall undervisningen ha sådan omfattning, att eleverna kunna följa undervisningen i skolans fackämnen samt omfatta de fyra räknesätten med hela tal, allmänna bråk och decimalbråk, regula-de-tri, procent- och rabatträkning, enklare ekvationer samt linjers, ytors och solida figurers uppmätning och beräkning. Föreläsningar, enstaka eller i kortare serier, kunna anordnas i ämnen av speciell karaktär. Gymnastik och idrottsövningar skola förekomma. Undervisningen skall ordnas så att varje elev vid huvudsakligen teoretisk kurs, vilken karaktär vinterkurserna ha, erhåller omkring sju timmars daglig undervisning. Förutom i form av lektioner skall undervisningen meddelas genom övningar, demonstrationer och exkursioner, och i den mån så befinnes lämpligt skola sådana arbetsformer användas, som befrämja elevernas självverksamhet. Stadgan medger, att undervisningen vid huvudkurs — detta gäller således icke blott vinterkurs — ordnas efter olika studielinjer för att ge elev möjlighet att få mera grundlig kunskap i en eller flera speciella grenar. Inom de linjer, stadgan uppdrar, ges sålunda vissa möjligheter till variation av undervisningsplanerna, vilka skola fastställas av lantbruksstyrelsen. Den tid, som i vinterkurserna användes för undervisning i olika ämnen, varierar inom mycket vida gränser. Detta belyses i tabell 1. 1

SFS 1940: 724 (ändr. 1945: 374, 1947: 923).

13 Tabell 1. Använd tid för teoriundervisning m. ni. i vinterknrser om 125 dag-ur, fortsättningskurser om 110 dagar och längre kurser läsåret 1945/46. Antal Ämne

Svenska språket R ä k n i n g med geometri . . . . Naturlära: kemi fysik geologi bo'anik Jordbrukslära: egentlig jordbrukslära. . .. fältmätning med avvägning samt ritning Husdjurslära: egentlig husdjurslära . . . . mjölkhushållning sjukvård med hovbeslag. . Lantbruksekonomi: ekonomilära bokföring Skogshushållning Byggnadslära Trädgårdsskötsel Medborgarkunskap Gymnastik, demonstrationer, exkursioner etc Kontrollassistentutbildning 4

undervisningstimmar i fortsättningskurser (7 skolor)

i vinterkurscr (31 skolor)

lägst

högst

medeltal

29 54

50 94

38 72

51 25 9 24

81 45 15 49

62 35 11 37

lägst

högst

medeltal

lägst

högst

25 38

63 89

39 65

16 22

21 31

26 9 8 15

68 40 30 47

43 24 15

46 21

85 3 6

175 21 71

34 44 9 6 9

98 78 150 53 20 67

45 128 11

i längre kurser (4 skolor)

medeltal

21 7 11 21

116 20 25

68 16 22

152 12 6

191 22 37

169 16 25

66 57 46 26 11 24

45 35 24

135 79 49 2

50 34

90 97 24 23 10

196 163 93 91 38 44

129 121 44 61 18 21

9 107

132 96

276 155

203 115

204 205

81 143

1 Förekom endast vid 2 skolor. — 2 Förekom vid 1 skola. — 3 Förekom vid 5 skolor. Förekom vid 3 skolor. — 5 Förekom vid 6 skolor.

Uppgifterna i tabellen avse vad vinterkurser beträffar sådana som pågå under den i stadgan föreskrivna minimitiden, 125 dagar. Yid 11 av de 44 skolor, som nu anordna vinterkurser, bedrives emellertid undervisningen upp till 150 dagar. Det är nästan överlag, som de i tabellen angivna ämnena därvid tillmätas större utrymme, men främst gäller detta skogshushållning — förklarligt nog eftersom de flesta av skolorna med längre vinterkurser äro belägna i skogsbygder i mellersta och norra Sverige. Medeltalet undervisningstimmar för skogshushållning vid dessa 11 vinterkurser utgjorde läsåret 1945/46 159. I jordbruksläran ingår även undervisning i maskinlära. Enligt en av lantbruksstyrelsen år 1946 verkställd undersökning varierade antalet till maskinlära anslagna undervisningstimmar i vinterkurserna mellan 11 och 63 och utgjorde i medeltal 28. Av speciell karaktär är undervisningen vid vinterkursen vid lantmannaskolan å Sånga-Säby (jordbrukets föreningsskola). Ekonomiska samt närings-

14 och socialpolitiska frågor jämte föreningskunskap upptaga huvudutrymmet, och de vid lantmannaskolorna eljest förekommande fackämnena ha helt uteslutits. Uppdelning av vinterkursen på studielinjer har skett vid lantmannaskolan i Nytorp (jordbrukslinje och skogslinje) samt vid Önnestad (jordbrukslinje och trädgårdsbetonad linje). I fortsättningskurs till vinterkurs skall den teoretiska undervisningen åsyfta att vidga och fördjupa den undervisning, som meddelats i vinterkursen. Praktiska övningar skola därjämte förekomma. I flertalet nu anordnade fortsättningskurser ingår även kontrollassistentutbildning. Omfattningen av den teoretiska undervisningen i vinterkursens ämnen vid 7 skolor, som läsåret 1945/46 anordnade vinterkurser om 110 dagar, framgår av tabell 1. Vid 2 skolor (Ingelstad och Dingle) anordnas fortsättningskurser, som pågå omkring sex månader. Deltagandet i de under sommarhalvåret förekommande arbetsuppgifterna vid skoljordbruket ingår i dessa båda kurser såsom en väsentlig del av utbildningen. Vid de övriga fortsättningskurserna ha de praktiska övningsuppgifterna en mera begränsad omfattning. Längre kurs anordnas endast vid 4 skolor (Jälla, Önnestad, Hammenhög och Svalöv). Liksom vinterkursen är den i huvudsak teoretiskt betonad. Undervisningen omfattar vinterkursens ämnen med — såsom framgår av tabell 1 — i regel rikligare tid tillmätt åt vart och ett. Kontrollassistentutbildning ingår i kurserna utom i Hammenhög. Vid helårskurs är huvudvikten lagd vid den praktiska utbildningen genom elevernas deltagande i olika arbetsuppgifter vid skoljordbruket. Den teoretiska undervisningen omfattar vid de 7 skolor, som anordna dylika kurser, i huvudsak vad som kan anses motsvara vinterkursen. I några fall är teoriundervisningen också helt koncentrerad till vinterhalvåret (Jälla, Vassbo och Umeå), i andra fall (Hamra, Ökna, Nordvik och Björkfors) delvis också förlagd till sommarhalvåret. Vid Hamra — där undervisning för övrigt i olikhet med vad gäller övriga skolor icke meddelas i svenska och räkning och i naturlära endast i begränsad omfattning i anslutning direkt till fackämnena — har kombinationen daglig teoretisk undervisning och praktisk utbildning året runt satts i system. E t t par huvudkurser <av speciell typ förekomma vid lantmannaskolorna i Malgomaj (Västerbottens län) och Matarengi (Norrbottens län). Den förra, som omfattar en tid av endast 3 månader och anordnas vintertid, avser att bibringa eleverna praktisk och teoretisk utbildning för skötsel av ladugård, höns- och svinhus. Den senare, som är mera allmänbetonad, pågår från början av juni till mitten av oktober, och undervisningen meddelas huvudsakligast genom praktiskt arbete och demonstrationer. Den teoretiska undervisningen omfattar endast omkring 200 timmar i ämnena räkning och geometri, botanik, jordbrukslära, husdjurslära, fältmätning och avvägning, trädgårdsskötsel och lantbruksekonomi. Beträffande de ettåriga praktisk-teoretiska kurserna för utbildning av

15 ladugårdsförmän hänvisas till vad nedan under redogörelsen för lantbrukskolor sägs. Eleverna. Inträdesvillkor vid lantmannaskolas huvudkurs är enligt gällande itadga, att sökande skall ha genomgått folkskola eller förvärvat motsvarande runskapsmått, under minst ett år varit sysselsatt med lantbruksarbete lamt — här bortsett från utbildningskurs för ladugårdsförmän — fyllt 18 \r. Då särskilda skäl föreligga, kan inträde medgivas den som ej uppnått tadgad minimiålder. Företräde skall lämnas inträdessökande, som under ängre tid med goda vitsord deltagit i praktiskt arbete inom lantbruk. Elevernas medelålder håller sig i allmänhet omkring 21—22 år. I vinterturserna läsåret 1944/45 var elevernas medelålder vid de olika skolorna lägst 9 och högst 24 år. I mer än hälften av skolorna funnos enstaka elever, som voro under 18 år, vid 5 skolor även elever under 17 år. De lägre medelåldrarna voro framför allt företrädda i Norrland. Elevtillströmningen påverkades av naturliga skäl i ogynnsam riktning av de under krigsåren rådande förhållandena. Sedan dess har en förändring inrätt, och tillströmningen av sökande var sålunda till vinterkurserna läsåret 1945/46 i genomsnitt större än platstillgången, på flera håll avsevärt större. Omkring 20 % av de sökande måste sålunda avvisas på grund av platsbrist. Till vinterkurserna läsåret 1946/47 var antalet sökande något lägre än året förut och på vissa håll mindre än som svarade mot möjligheterna att bereda plats. Elevantalet läsåren 1940/41—1946/47 i olika huvudkurser framgår av ö tabell 2. Tabell 2

Lantmannasko lomas elevantal läsåren 1940/41— 1946/47. A n t a l

Läsår

1940/41 1941/42 1942/43 1943 44 1944/45 1945/46 1946/47 1

Antal skolor

46 46 46 47 48 48 48

vinterkurser

1050 1231 1287 1255 1514 1562 1461

fortsommarkurser sättningskurser

45 42 42 55 62 78 94

128 122 136 173 176 183 188

e l e v e r

i

längre kurser

kurser

68 125 122 123 133 138 130

73 69 68 100 103 97 99

ettårig kurs lör ladugårdsförmän

8 7

1 Summa

1 236 1 467 1 519 1 533 1 812 1883 1791

Eleverna i fortsättningskurser ej inräknade.

Föreståndare och lärare. Stadgan föreskriver, att varje skola skall ha en föreståndare, benämnd rektor, samt det antal ämneslärare, extra ordinarie ämneslärare och speciallärare, som kräves för undervisningens upprätthållande. För behörighet till befattning som föreståndare, ämneslärare och extra

16 ordinarie ämneslärare fordras som regel agronomexamen. Särskilda villko: för behörighet till föreståndarebefattning äro vidare att under minst två lasai ha med goda vitsord tjänstgjort som ämneslärare vid lantmanna- eller länt bruksskola och för behörighet som ämneslärare att under minst två läsår hi med goda vitsord tjänstgjort som extra ordinarie ämneslärare. Lantbruks styrelsen kan, om särskilda skäl föreligga, medgiva undantag från här angivm villkor. Då befattningen som föreståndare eller ämneslärare skall tillsättas, ankom mer det på lantbruksstyrelsen att pröva de sökandes behörighet och på försiad uppföra de tre mest meriterade. Efter besvärstidens utgång har skolans sty relse att antaga någon av de på förslaget uppförda. I Föreståndare, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare anställas till vidare med ömsesidig rätt till uppsägning, för föreståndare och ämnesj lärare sex månader och för extra ordinarie ämneslärare, såvitt möjligt, trd månader. Skolstyrelses beslut angående uppsägning av ordinarie föreståndare och ordinarie ämneslärare skall, innan beslutet går i verkställighet, under ställas lantbuksstyrelsen för godkännande. Extra ordinarie ämneslärare samJ speciallärare förordnas av skolans styrelse, speciallärare på viss tid. Styrelse. Om sammansättning av lantbruksundervisningsanstalts styrelse — detta gäller sålunda i tillämpliga delar även lantbruksskola — föreskrivei stadgan, att den, där Kungl. Maj:t ej annorlunda bestämmer, skall bestå M fem ledamöter, utsedda på det sätt och för den tid, som Kungl. Maj:t för varje skola bestämmer. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande samt inom eller utom styrelsen kassaförvaltare. Som regel äro såväl landsting som hushållningssällskap företrädda i skolor nas styrelser, oavsett ägandeformen. Statsbidrag och kostnader. 1939 års beslut innebar, att staten skulle dels be strida kostnaderna för lärarlönerna, dels ge bidrag till driftkostnaderna. Sistnämnda bidrag gjordes till sin konstruktion så, att dess storlek påverkades även av elevantalet. Vad de fasta bidragen till avlöning åt lärare beträffar voro de föremål för en justering vid 1942 års riksdag. Nu gällande statsbidragskungörelse 1 daterar sig sålunda från sistnämnda år. Vissa allmänna villkor äro uppställda för att statsbidrag skall utgå. Sålunda skall verksamheten bedrivas i överensstämmelse med gällande stadga och av lantbruksstyrelsen meddelade föreskrifter, och undervisningen vid huvudkurs skall, där ej Kungl. Maj:t medgivit undantag, pågå minst så lång tid som i stadgan föreskrives. Elevantalet i huvudkurs skall vidare uppgå till eller i medeltal för senaste femårsperiod ha uppgått till minst 15 och får icke överstiga 60. Från nyssnämnda föreskrifter om elevantalet kan Kungl. Maj:t dock dispensera. Undervisningen vid samtliga huvudkurser skall vara avgiftsfri. Villkor är vidare, att till föreståndare och lärare utgå minst vissa i 1

SFS 1942: 807 (ändr. 1945: 375, 1946: 671).

17 statsbidragskungörelsen angivna eller eljest av Kungl. Maj:t föreskrivna avlöningsförmåner. Skolans styrelse åligger därjämte att med därav följande skyldigheter och förpliktelser till delaktighet i statens pensionsanstalt anmäla anställda ordinarie och extra ordinarie befattningshavare. Kungl. Maj:t har den 14 februari 1947 uppdragit åt 1941 års lärarlönesakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om reglering av anställnings- och avlöningsförhållanden för lärarpersonalen vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna. Anledning torde därför saknas att här redogöra för avlöningsförmånernas storlek. Ett förhållande, som här bör omnämnas, är emellertid, att befattningshavare vid skola med enbart vinterkurs som regel icke åtnjuter vad som skulle kunna kallas helårslön. Dylik befattningshavare, som under tid, då undervisningen icke pågår, biträder med arbete inom hushållningssällskaps verksamhetsområde under minst fem månader, kan dock medgivas rätt uppbära helårslön. I viss omfattning förekommer en sådan anordning, och befattningshavarna sysselsättas då främst med försöksverksamhet. Liknande rätt kan också tillerkännas befattningshavare, som under den tid, vinterkursen icke pågår, tjänstgör vid andra vid skolan anordnade kurser än huvudkurser, om de förra omfatta tillhopa minst 110 arbetsdagar. Statsbidrag till driftkostnader vid lantmannaskolornas huvudkurser utgår dels som ett grundbidrag, dels som ett tilläggsbidrag av fem kronor för varje elev och månad, som kurs pågår. Grundbidragen utgöra för lantmannaskola med vinterkurs 3 600 kronor » » » » och fortsättningskurs 5 400 » » » » » och längre kurs 7 200 » * » » och fortsättningskurs och längre kurs 9 000 » » » » helårskurs 5 400 » Vid andra kombinationer av kurser än de ovan angivna bestämmer Kungl. Maj:t statsbidragets grundbelopp. De angivna beloppen äro högstbelopp och statsbidrag till driftkostnader får icke utgå med högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar av skolans av lantbruksstyrelsen godkända driftkostnader, sedan avdrag gjorts för influtna hyror av elevbostäder, och med villkor tillika, att från annat håll skall tillskjutas ett belopp, motsvarande minst en tredjedel av statsbidraget till driftkostnader. De kostnader, som enligt tillämpad praxis främst få tagas i beaktande vid åtnjutande av statsbidrag till driftkostnader, äro kostnader för byggnadsunderhåll, värme och lyse, städning och renhållning, inköp och underhåll av inventarier, undervisningsmaterial, exkursioner, annonser och trycksaker, skrivmateriel m. m., post- och telefonavgifter, styrelse och revisorer, läkare, medicin och sjukhusvård, hyra för skollokaler, försäkringar samt — då statsbidrag i annan ordning ej utgått härför — bibliotek och försöksverksamhet. 2—1644 48

18 På grundval av ekonomiska redogörelser från samtliga lantmannaskolor för läsåret 1945/46 har följande tabell angående inkomsternas och utgifternas fördelning på vissa huvudposter sammanställts. Tabell 3. Lantmannaskolornas inkomster och utgifter läsåret 1945/46 (avrundade tal). Inkomster. Utgifter. Statsbidrag: Avlöningar åt lärare 1 293 300 till avlöningar 1 192 945 H y r o r i ersättning för bo» driftkostnader 291575 stad och bränsle åt lärare 77 330 » stipendier 352 150 Pensionsavgiftcnskolornas » bibliotek 6 300 andel) 25 060 1395 599 »» försöksverksamhet Driftkostnader, till v i l k a " m 1019 - m ° 1 853 165 statsbidrag u t g å 885 590 Ortsbidrag: Bibliotek (då särskilda från landsting 527 465 statsbidrag utgått) 16 070 » hushållningssällFörsöksverksamhet (då skåp 102 370 särskilda statsbidrag » garantiföreningar, utgått) _ 8 1 0 0 909 760 kommuner m. fl. 172 870 8 0 2 7 0 5 Elevunderstöd 399 105 H y r o r för elevbostäder 87 050 Övriga utgifter 161 375 Diverse inkomster 142 910 Summa inkomster kronor 2 885 830 Summa utgifter kronor 2 865 930

Driftkostnader, till vilka statsbidrag utgår, uppgingo som synes till sammanlagt 885 590 kronor och inkomsterna av hyror för elevbostäder till 87 050 kronor, och skillnaden mellan dessa belopp utgjorde 798 540 kronor. Statsbidraget till driftkostnader — 291 575 kronor — motsvarar 36,5 % av driftkostnaderna efter avdrag för hyrorna för elevbostäder. Statens bidrag motsvarar 64,7 % av skolornas redovisade totala kostnader för nämnda år, som i runt tal utgjorde 2 866 000 kronor, ortsbidragen 28,0 % och elevhyrorna 3,o %. Resterande 4,3 % har sålunda fått bestridas av »diverse inkomster». Den procentuellt särdeles låga andel, som statsbidraget till driftkostnaderna för samtliga skolor enligt vad nyss nämnts utgjorde läsåret 1945/46, får delvis sin förklaring av att de redovisade driftkostnaderna i några fall avsevärt och i höjande riktning avvika från medeltalet. Förhållandet är emellertid, att statsbidraget till driftkostnaderna som regel, om ock ej i samtliga fall så avsevärt som nyssnämnda siffra ger vid handen, väsentligt understiger de tre fjärdedelar av kostnaderna, som enligt statsbidragskungörelsen utgör den övre gränsen. Till belysande härav har för skolor av skilda storleksordningar och med olika kombinationer av huvudkurser med ledning av ekonomiska redogörelser för läsåren 1943/44—1945/46 verkställts en beräkning av bland annat statsbidragsandelen av driftkostnaderna i medeltal, vilken redovisas i tabell 4. Av tabellen framgår, att en täckning som ligger omkring 75 % endast erhållits i fråga om de skolor, som anordna vinterkurs, fortsättningskurs och längre kurs. Detta har emellertid endast kunnat ske därigenom, att skolorna

19 (Önnestad och S valö v) uttagit elevhyror, som äro väsentligt högre än vad vanligt är. Vad skolor med enbart vinterkurser beträffar kan konstateras, att större elevantal liksom till tiden utökad kurs betytt en kostnadsstegring, som icke motsvarats av proportionellt ökat statsbidrag. Statsbidrag till nybyggnader m. m. vid lantmannaskola kan i mån av tillgängliga medel erhållas av landsting, hushållningssällskap eller sådan förening eller stiftelse, som har till ändamål att upprätthålla lantmannaskola och vilkens stadgar blivit av Kungl. Maj:t fastställda 1 . Bidrag kan utgå till uppförandet av erforderliga lokaler, däri inbegripet bostäder åt lärare och elever, samt för omeller tillbyggnad av sådana lokaler eller till förvärv av byggnader. Statens bidrag för angivna ändamål utgör tre fjärdedelar av kostnaderna. För kostnad, som avser byggnad, vilken är erforderlig för drivande av jordbruk vid skolan, utgår icke statsbidrag. Statsbidrag till byggnader vid lantmannaskolor ha från den tidpunkt, då dessa bestämmelser trädde i kraft, till och med utgången av budgetåret 1947/48 beviljats med i runt tal 4 900 000 kronor. Elevstipendier m. m. Före den år 1939 beslutade omorganisationen förekom i viss omfattning att eleverna hade att erlägga kursavgifter. Sedan dess galler emellertid såsom redan nämnts att undervisningen skall vara avgiftsfri. Eleverna vid lantmannaskolornas huvudkurser — undantagandes de ettåriga kurserna för utbildning av ladugårdsförmän — ha emellertid att själva bekosta sitt uppehälle vid skolan och erlägga i regel också ersättning till skolan även då bostad beretts i elevinternat. Undantag från denna regel förekomma dock i fråga om skolor med helårskurser, där eleverna genomgående ha fri bostad, och detta är även fallet vid en del norrlandsskolor med andra huvudkurser. De avgifter för elevbostäder, som upptagas, variera från 4 upp till 41 kronor per månad. Ersättning av den sistnämnda storleken upptages vid Önnestad, där man tilllämpar, att eleverna vintertid för eget rum få erlägga nämnda avgift på 41 kronor och för delat rum 22: 50 samt sommartid respektive 24 kronor och 13: 50. Stipendierna för eleverna vid lantmannaskolorna, som under en följd av år voro maximerade vid 45 kronor per månad, höjdes successivt genom beslut av 1945 och 1946 års riksdagar och kunna nu utgå med maximalt 90 kronor per månad 2 . Stipendium beviljas av lantbruksstyrelsen, men vederbörande skolstyrelse har att avgiva förslag angående stipendiebeloppet, B. Lantbruksskolorna. Skolornas antal och ägare. De nuvarande lantbruksskolornas antal är 8. Såsom förut nämnts överfördes vid nyorganisationen på grund av 1939 års riksdags beslut tre förutvarande lantbruksskolor, vid vilka praktisk-teoretiska ett-årskurser anordnades, till lantmannaskolor. En lantbruksskola, Tomta i Västernorrlands län, upphörde med sin verksamhet med utgången av läsåret 1940/41. 1 2

SFS 1939: 910 (ändr. 1945: 120, 1945: 662). SFS 1946: 213.

20 Tabell 4. Statsbidragsandelen av driftkostnader m. m. vid lantmannaDriftkostnader, till vilka statsbidrag utgår, medeltal

Läsår

Antal skolor

byggnadsunderhål 1, hyra för skollokaler, värme och lyse, städning och renhållning Kronor

1943/44 1944/45 1945/46

15 8 7

6164 5 422 7 2D1

1943/44 1944/45 1945/46

3 7 7

10 481 8 683 9 431

631 5U0 521

Vinterkurser

under i medeltal

1943/44 1944/45 1945/46

9 7 7

7 336 7 203 7 929

468 367 537

Vinterkurser

övriga driftkostnader

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

omkring

125 dagar med elevantal

omkring

8 890 8 685 10129

125 dagar med elevantal

3 3

9 990 9 840

1943/44 1944/45 1945/46

6 7 7

11242 11530 14 031

1943/44 1944/45 1945/46

1 1 1

12 513 9 410 11125

1943/44 1944/45 1945/46

1 1 2

17 476 18175 21894

2 496 808 1059

1943/44 1944/45 1945/46

5 5 5

9127 10 872 10 773

475 392 438

14 275 12 369 12 852

147 dagar med elevantal 3 414 3 050 3 311

ej Över 31. 11 218 10 620 11777

147 dagar med elevantal

över 31.

5 251 5 783

16 248 16174

1007 551 Vinterkurser

över BO.

3163 3 186 2 900

under i medeltal

1943/44 1944/45 1945/46

+

484 484 1028 Vinterkurs

Vinterkurs

ej över 30.

2 273 2 933 2 426

453 3'iO 412

Vinterkurser

Vinterkurser

undervisningsmateriel

fortsättningskurser. 3 892 4 646 4109 + längre

300 2U0 -[-fortsättningskurs

15 618 16 660 19168

kurs. 19 335 14 904 19191

6 522 5 294 8U66 + längre

kurs.

11726 12 611 8 940

31698 31594 31893

7 612 6145 7 470

17 214 17 409 18 681

Helårskurser.

1 Ett fall, då 75 % s tatsbidrag icke kunnat utnyttjas, har i sänkande riktning påverkat samtliga

De nu verksamma lantbruksskolornas namn, belägenhet och ägare framgår av tabellen å sid. 22. Undervisningen. Olika kursformer. Huvudkurserna vid lantbruksskola äro dels tvåårig kurs för utbildande av jordbruksförmän, dels ettårig kurs för med-

21 skolor av olika storleksordningar och med skilda kurskombinationer. Statsbidrag Driftkostnader efter avdrag av i % av driftelevhyror kostnader kronor, medeltal i % av kol. 6 (kol. 6—7) — elevhyror (avrundat) (kol. 9) kronor, medeltal

Elevhyror

kronor medeltal

Medeltal elever

387 657 691

44 7-6 6-8

8 503 8 028 9 438

4 095 4 2l'5 4 240

48-2 52-4 44-9

20 24 26

1431 1040 997

11-1 8-4 7-8

12 844 11329 11855

4615 4 470 4 575

35-9 39-5 38-6

41 37 39

629 292 451

5-9 2-7 3-8

10 589 10 328 11 326

»4240 4 215 4 210

40o 40-8 372

23 23 22

2 041 1287

12-6 8-o

14 207 14S87

4 685 4 650

33-o 31-2

39 37

1 684 1 830 2 871

10 8 Ho 15-o

13 934 14 830 16 297

7105 7 105 7130

51-o 47-9 43-8

49-21 52-17 52—18

830 965 1142

4-3 6-5 6-o

18 505 13 939 18 049

9180 9 150 9 735

49-6 65-0 53-9

36-24 33-25 42-33

14 314 13 872 14 771

45-2 43' 9 46s

17 384 17 722 17 122

13125 13 335 12 695

75-5 75-2 74-1

64-21-49 60-20-54 62-14-41

5-o 5'6 4-4

16 352 16 439 17 859

6 500 6 445 6 620

39-8 39-2 37-1

18 17 21

2 2 2

862 970 822

1 1

medelvärden i c cnna grupp. — ' Erlagda av skoljordbruket.

delande av allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning, dels ock, sedan 1945, ettårig kurs för utbildning av ladugårdsförmän. Vid samtliga skolor förekomma de båda förstnämnda formerna av huvudkurser och den senare vid samtliga utom Ultuna, där dock praktisk utbildning för ladugårdsförmän meddelas.

22 Skola B er ga Ultuna

Ulvhall

Bjärka-Säby Bollerup Alnarp Klagstorp Warpnäs

Ä g a r e

Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Kristianstads Malmöhus Skaraborgs Värmlands

Staten

»

Södermanlands läns hushållningssällskap Enskild Stiftelsen Tage Ludvig Sylvans l a n t b r u k s i n s t i t u t Staten Skaraborgs läns hushållningssällskap Enskild

Den teoretiska undervisningen vid de båda förstnämnda huvudkurserna, som enligt 1939 års beslut något utökades mot vad förut gällde, skall enligt gällande stadga i huvudsak omfatta vad som är föreskrivet i fråga om lantmannaskolas vinterkurs men med särskilt avseende fäst på förhållandena vid större jordbruk. I den tvååriga kursen skall den teoretiska undervisningen omfatta minst 135 hela dagar eller däremot svarande halva dagar, varav minst 35, fördelade 30 under vintern och 5 under sommaren, skola förläggas till första året, Den teoretiska undervisningen för ettårskursens elever, vilken ordnas gemensamt för dessa och för eleverna i tvåårskursens äldre avdelning, skall omfatta minst 100 hela eller häremot svarande halva dagar och förläggas 90 till vinterhalvåret och 10 till sommarhalvåret. Den till vinterhalvåret förlagda delen av denna undervisning meddelas i huvudsak under en vanligen till tiden från december till medio av april koncentrerad period av heldagsundervisning. Av tabell 5 framgår fördelningen av den teoretiska undervisningen på olika ämnen. Vid en jämförelse med de i tabell 1 lämnade uppgifterna framgår, att eleverna i lantbruksskolornas tvåårskurser genomsnittligt erhålla betydligt mera undervisning i de elementära ämnena svenska, räkning och naturlära an eleverna i lantmannaskolornas vinterkurser. Även i fackämnena jordbrukslära och husdjurslära omfattar undervisningen i medeltal flera timmar än vad fallet är i lantmannaskolornas vinterkurser. Enligt stadgans föreskrifter rörande den praktiska utbildningen skall »synnerlig uppmärksamhet ägnas åt utbildningen av elevernas arbetsskicklighet samt utvecklandet av deras förmåga att rätt bedöma och planlägga olika arbeten». Det föreskrives också, att eleverna skola »övas i alla förekommande iantmannagöromål». Särskilda bestämmelser äro i stadgan meddelade om att eleverna turvis skola tjänstgöra såsom förmän samt i magasin och förrådsrum och vidare om utbildningen i husdjursskötsel. Den senare skall omfatta turer i husdjursstallarna under minst 6 veckor för varje elev i tvåårskurs och minst 3 veckor för varje elev i ettårskurs. Den praktiska utbildningen sker i övrigt i huvudsak genom elevernas deltagande i de förekommande arbetena. Den myckenhet, i vilken olika slag av dessa står till buds, blir sålunda i hög grad avgörande för om och i vilken omfattning övning erhålles. I fråga om vissa arbeten, exempelvis skogsarbete,

23 Tabell 5. Fördelningen av teoriundervisningen vid lantbruksskolornas ettårsrespektive tvåårskurser efter uppgifter för läsåret 1945/46. Antal Ämne

Svenska språket Räkning med geometri -Naturlära: kemi fysik geologi botanik Jordbrukslära: eg. jordbrukslära maskin- och redskapslära fältmätning och avvägning Husdjurslära: eg. husdjurslära mjölkhushållning sjukvård och hovbeslag Lantbruksekonomi: ekonomilära bokföring arbets] ära handelslära 5 Skogshushållning Byggnadslära Trädgårdsskötsel Medborgarkunskap Exkursioner, demonstrationer, föredrag etc. 0

underv isningst immar i tvåårskursen l

i ettårskursen högst

medeltal

lägst

högst

medeltal

3 24

35 68

17 48

45 99

100 142

62 127

9 5 9 10

50 20 16 33

29 15 13 22

44 21 15 25

69 55 36 61

55 38 24 43

98 30 36

143 138 79

134 77 56

129 30 36

262 138 110

170 77 63

99 6 25

164 24 45

122 14 32

105 6 25

232 24 45

151 14 32

43 54 10

70 80 20 20 62 58 20 19

54 69 16

43 54 10

87 80 41

42 39 11 12

22 14 5 10

62 75 20 19

42 41 11 12

22 14 5 10

2 3

39 Avser sammanlagda antalet undervisningstimmar för - Förekom vid 4 av de 8 skolorna. 3 Förekom vid 5 skolor. 4 Särskilt rodovisad endast vid 5 respektive 6 skolor. 0 Endast vid Alnarp. 0 Redovisat endast av 5 skolor.

la åren.

56 69 24

slöjd, smide och motorskötsel kan därför i vissa fall övningen bli mycket begränsad och i en del fall ej heller komma alla elever till del. Antalet arbetsdagar, inklusive förmans- och magasinsturer samt turer i djurstallar, utgjorde läsåret 1945/46 i medeltal per elev, beräknat för samtliga skolor, i tvåårskursens yngre avdelning 262, i dess äldre avdelning 180 och i ettårskursen 176. I den ettåriga kursen för utbildning av ladugårdsförmän skall den teoretiska undervisningen enligt stadgans föreskrift omfatta omkring 300 timmar, lämpligt fördelade under hela utbildningstiden. Antalet undervisningstimmar varierade läsåret 1945/46 vid de skolor, som anordnade dylika kurser, mellan 277 och 319 och utgjorde i medeltal 299. Undervisningen omfattade följande ämnen (medeltalet undervisningstimmar inom parentes): skrivning (18), räkning (44), journal- och rapportföring (20), nötboskapens avel och uppfödning

24 Tabell 6. Lantbruksskolornas elevantal läsåren 1940/41—194647. Antal Läsa r

Antal skolor

tvåårskursen yngre äldre avdelningen avdelningen

1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47

9 8 8 8 8 8 8

elever

92 105 116 103 104 109 84

88 82 97 108 93 88 97

ettårskursen

82 85 77 83 94 90 87

i ettårig kurs för ladugårdsförmän

52 31

Summa

262 272 290 294 291 339 299

(29), nötboskapens utfodring och vård (53), nötboskapens anatomi och fysiologi (21), nötboskapens och svinens sjukdomar samt ladugårdshygien (34), ladugårdsskötselns ekonomi (16), mjölkhushållning och mjölkhygien (20), svinoch fårskötsel (15), byggnadslära (12) och arbetslära samt maskinlära jämte demonstrationer (12). Den praktiska undervisningen i ladugårdsförmanskurserna sker genom att eleverna turvis utföra eller deltaga i de förekommande arbetena. Vid förmansturer erhålla de övning i arbetsledning. Eleverna. För att vinna inträde i lantbruksskola erfordras att sökande skall vara fri från påvisbara sjukdomsanlag och lyten samt äga tillräckliga kroppskrafter för utförande av lantbruksarbete. Minst ett års föregående praktik i lantbruksarbete erfordras. Sökande skall dessutom ha fyllt 18 år, i fråga om kurs för utbildning av ladugårdsförmän 19 år, men då särskilda skäl föreligga kan intagning även ske av elev, som icke uppnått stadgad minimiålder. Ytterligare villkor för vinnande av inträde i den ettåriga kursen för allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning är att besitta sådana teoretiska kunskaper i svenska språket, räkning och geometri samt naturlära, som motsvarar vad som inhämtas under tvåårskursens första arbetsår. Lantbruksskolornas elevantal läsåren 1940/41—1946/47 i olika huvudkurser framgår av tabell 6. De inträdessökandes antal har under senare år visat stigande tendens i fråga om ettårskurserna, sjunkande i fråga om tvåårskurserna. Antalet har dock även i fråga om de senare avsevärt överstigit elevplatserna. Hösten 1946 utgjorde de inträdessökandes antal till ettårskurser 260 och till tvåårskurser 196. Till ladugårdsförmanskurserna har brist på kompetenta sökande förelegat och vid en del skolor ha därför kurserna icke blivit fullbesatta. Föreståndare och lärare. I fråga om föreståndare och lärare gälla samma bestämmelser som för lantmannaskola. Den praktiska utbildningen ledes av vederbörande förmän.

25 Statsbidrag. Grunderna för statsbidrag till lärarlöner äro — här bortsett från de statsägda lantbruksskolorna i Alnarp och Ultuna — desamma som fölen lantmannaskola med helårskurs. Till driftkostnader utgår statsbidrag dels såsom ett grundbidrag med 5 400 kronor jämte, om ettårig kurs för utbildning av ladugårdsförmän anordnas, ytterligare 2 400 kronor eller 3 600 kronor, beroendo på om elevantalet i sistnämnda kurs uppgår till minst 5 respektive minst 10, dels såsom tilläggsbidrag med fem kronor per elev och månad. Statsbidrag till nybyggnader m. m. utgår däremot icke till lantbruksskolorna. För läsåret 1945/46 uppgick statsbidraget för lärarlöner till lantbruksskolorna, undantagandes Alnarp och Ultuna, till 132 862 kronor och för driftkostnader till 62 665 kronor. Elevstipendier vi. m. Även i fråga om lantbruksskolorna gäller att undervisningen skall vara avgiftsfri. Elev vid tvåårig kurs åtnjuter avgiftsfritt förmånerna av kost, bostad med värme och lyse samt läkarvård. Även elev i den ettåriga kursen för meddelande av allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning äger åtnjuta samma förmåner, ehuru mot en avgift, som lantbruksstyrelsen på förslag av skolans styrelse bestämmer. Denna avgift är för närvarande 300 kronor per år vid samtliga lantbruksskolor utom i Alnarp, där den är 600 kronor. Enligt skolornas redogörelser varierade kostnaderna för elevernas kost läsåret 1945/46 mellan 2 kronor och 11 öre och 3 kronor per dag. Stipendium till eleverna i de båda nyssnämnda kurserna kan för läsår beläknat enligt de från 1 juli 1946 gällande bestämmelserna utgå med högst 400 kronor. Elev i ettårig kurs för utbildning av ladugårdsförmän är berättigad avgiftsfritt erhålla bostad jämte bränsle och lyse samt läkarvård och, om han är ogift, även kost. Därjämte skall kontant lön utgå, som föreskrivits skola uppgå till minst 1 200 kronor för gift och minst 480 kronor för ogift elev för hela kursen. Stipendium av statsmedel kan dessutom utgå med 450 kronor för hel kurs. De faktiskt utgående lönerna till eleverna i de ettåriga kurserna för utbildning av ladugårdsförmän äro avsevärt högre än föreskrivna minimibelopp. Enligt hösten 1947 inhämtade uppgifter utgick vid denna tid till ogifta elever kontant lön, som varierade mellan lägst 1 200 och högst 1 500 kronor för hel kurs. Jämte det uppskattade värdet av kost och logi, utgjorde de ogifte elevernas sammanlagda löneförmåner lägst 2 220 och högst 2 720 kronor. F ö r gifta elever utgjorde lägsta utgående kontanta lönen för år beräknat 2 028 kronor och högsta 2 400 kronor och sammanlagda löneförmånerna, värdet av bostadsförmånen inräknad, lägst 2 766 och högst 3 000 kronor för år. Framkomna förslag. Förslag rörande undervisningen. Norrlandskommittén har i sitt betänkande angående yrkesutbildningen i Norrland erinrat om ett av 1939 års riksdag

26 fattat men icke realiserat beslut angående praktisk elevutbildning vid särskilda elevgårdar i anslutning till lantmannaskolorna. Kommittén föreslog, att elevgårdssystemet snarast skulle förverkligas och organiseras över hela landet, varigenom utbyte av elever skulle kunna ske och en i många fall eftersträvad praktisk utbildning av norrländsk jordbrukarungdom i mellersta och södra Sverige kunna åstadkommas. Förslag om åtgärder för åstadkommandet av en förbättrad utbildning för skötseln av jordbruksmaskiner ha framlagts av lantbruksstyrelsen i en utredning den 4 oktober 1946. Vad lantmannaskolornas vinterkurser beträffar borde, uttalade lantbruksstyrelsen, en utökning av kurstiden eftersträvas för att möjliggöra en tillfredsställande praktisk-teoretisk utbildning i såväl maskinskötsel som övriga till yrket hörande fackämnen. I avvaktan härpå syntes nödvändigt minska timantalet i vissa ämnen för att utöka maskinläran. Till denna, som då lämpligen borde bliva särskilt betygsämne, borde anslås 70 timmar, varav till övningar och demonstrationer minst 40 timmar. Som komplement till vinterkursens maskinundervisning kunde tänkas en årligen återkommande, speciell maskinkurs på 14 dagar, förlagd till lämplig tid under sommaren. Maskinundervisningen vid lantmannaskolornas övriga kurser och vid lantbruksskolorna borde också utökas och kompletteras med ett större antal timmar för praktiska övningar och demonstrationer. För genomförandet av en förbättrad maskinundervisning behövde varje skola utrustas med maskinhall och verkstad jämte demonstrations- och övningsmateriel samt reparationsutrustning. Behovet av särskilt utbildade maskinlärare måste vidare tillgodoses. Biträde vid övningar och demonstrationer borde lämnas läraren av en maskininstruktör och som sådan kunde skoljordbrukets egen reparatör, befallningsman eller rättare tjänstgöra. Övergångsvis, intill dess skolorna hunnit förses med lokaler och undervisningsmateriel m. m. för ändamålet, syntes en lösning kunna erbjuda sig för en snabbt förbättrad maskinundervisning genom att ordna med provisorisk, ambulerande maskinundervisning, som förflyttades från skola till skola. Förslag rörande statsbidrag m. m. Genom beslut den 24 maj 1946 upodrog Kungl. Maj:t åt lantbruksstyrelsen att verkställa en av riksdagen begärd utredning rörande ändring av gällande bestämmelser angående statsbidrag till byggnadsarbeten vid lägre lantbruksundervisningsanstalter. Lantbruksstyrelsen framlade med anledning därav i samband med sina anslagsäskanden för budgetåret 1947/48 förslag dels om sådan ändring av gällande statsbicragskungörelse, att statsbidrag med intill 75 % måtte få utgå även för uppförande av eller förvärv av nödiga ekonomibyggnader vid lantmannaskolor och jordbrukets yrkesskolor, dels om att nu gällande bestämmelser angående statsbidrag till byggnadsarbeten måtte utsträckas att gälla även för lantbruksskola, där denna uppehälles av landsting, hushållningssällskap, förening eller stiftelse. I fråga om lantbruksskola ansågs däremot statsbidrag icke böra utgå till uppförande av ekonomibyggnad eller förvärv av sådan. Vid anmälan av aren-

27 •det (1947 års statsverksprop.: bil. 11: nionde huvudtiteln, p. 44) har föredragande departementschefen med anledning av lantbruksstyrelsens förslag bland annat uttalat, att pågående utredningar rörande yrkesutbildningen inom jordbruket och trädgårdshanteringen borde avvaktas, innan förevarande fråga upptoges till slutlig prövning. I tidigare omnämnda utredning angående utbildning för skötsel av jordbruksmaskiner framlade lantbruksstyrelsen vissa förslag om statsbidrag till lantbruks- och lantmannaskolorna i och för nämnda undervisning. Till byggnadskostnaden för behövliga lokaler (maskinhallar), av lantbruksstyrelsen beräknade till 65 000 kronor för varje skola, förutsattes statsbidrag med tre fjärdedelar skola utgå. För anskaffande av den första uppsättningen av erforderlig stadigvarande undervisningsmateriel (maskiner samt verktyg och dylikt), för vilket kostnaden vid en lantbruks- och lantmannaskola beräknades uppgå till 33 000 kronor, föreslogs statsbidrag skola utgå enligt samma bidragsregel, som för centrala verkstadsskolor, med nio tiondelar av kostnaden. Bidrag enligt samma regel borde även beräknas för årliga kostnader för den på grund av förslitning eller eljest ofrånkomliga kompletteringen av maskinutrustningen. Sistnämnda bidrag borde emellertid inräknas i det årliga grundbidraget till skolornas driftkostnader, som med hänsyn till ökade kostnader för underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel samt i övrigt i samband med en sålunda utvidgad maskinundervisning borde höjas. Lantbruksstyrelsens beräkning angående behovet av höjt statsbidrag till skolornas driftkostnader för de ordinarie huvudkurserna framgår av nedanstående sammanställning.

Lantmannaskola med vinterkurs " » » + forts.-kurs . . . . » » » + längre kurs . . » » » -f- forts.-kurs + längre kurs Lantmannaskola med helårskurs eller lantbruksskola

Nuvarande grundbidrag, kronor

Ökning, kronor

Sammanlagt grundbidrag enligt förslaget, kronor

3 600 5 400 7 200

1400 2 000 2 000

5 000 7 400 9 200

9 000

2 500

5 400

2 000

7 400

28 K a p . 3. J o r d b r u k e t s yrkesskolor. Nuvarande förhållanden. Skolornas antal och ägare. Deras tillkomst m. m. De under den gemensamma benämningen av jordbrukets yrkesskolor befintliga skolorna äro endast fyra, nämligen Gålö jordbruksskola, belägen i österhaninge socken, Stockholms län, Sorselegården, yrkesskola för jordbruk och lanthushåll, i Sorsele socken, Västerbottens län, Jordbruks- och lanthushållsskolan i Pålkem i Gällivare socken, Norrbottens län, samt Vittjärvsgården, Norrbottens läns yrkesskola för jordbruk, belägen i Överluleå socken, Norrbottens län. Huvudmän äro för Gålö, Sorselegården och Vittjärvsgården respektive hushållningssällskap och för skolan i Pålkem stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor. Skolan i Pålkem, som är den äldsta, tillkom år 1928 för att bereda arbetsstugornas ungdom fostrande sysselsättning i övergången efter slutad folkskola. Efter mönster från denna skola och av liknande skäl kom också Sorselegården till stånd i slutet av 1930-talet genom åtgärder från stiftelsen Västerbottens läns arbetsstugor, som de första åren även drev skolan. Vid båda skolorna meddelas, förutom utbildning i jordbruksarbete för gossar, även undervisning åt flickor i lanthushåll. Uteslutande åt utbildning av gossar ägna sig däremot de båda andra skolorna, Gålö jordbruksskola och Vittjärvsgården. Vittjärvsgårdens tillkomst föranleddes av ungdomsarbetslösheten i malmfältskommunerna på 1930-talet, då den upprättades av Luossavaara—Kiiranavaara aktiebolag för att i jordbruksarbete utbilda i första hand söner till bolagets arbetare. Skolan överlämnades sedermera som gåva till Norrbottens läns hushållningssällskap. Ar.betsmarknadsskäl lågo i viss mån också till grund för att Gålö jordbruksskola kom till stånd år 1941, och denna skola erhöll de första åren anslag till sin verksamhet genom statens arbetsmarknadskommission. Från anslag under femte huvudtiteln erhöllo även Vittjärvsgården från år 1933, under den tid malmbolaget drev skolan, och Pålkem från år 1935 bidrag till sin verksamhet. Genom beslut av 1944 års riksdag erhöllo de fyra skolorna en i viss mån fastare ställning, och anslag till deras verksamhet har därefter utgått från ett under nionde huvudtiteln uppfört förslagsanslag. Såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag har Kungl. Maj:t föreskrivit, att undervisningen och verksamheten vid skolorna skola bedrivas i enlighet med av lantbruksstyrelsen för varje skola fastställt reglemente samt att skolorna skola vara underkastade tillsyn och inspektion av lantbruksstyrelsen. Undervisningen. Kurserna vid jordbruksskolorna för gossar äro tvååriga, i lanthushållsskolorna för flickor ettåriga. Vid Sorselegården kan elev i jordbruksskolan medgivas tillstånd att bevista endast första årskursen. Enligt

20 Tabell 7. Fördelningen av teoretisk undervisning och vissa övningar vid jordbruksskolorna Gålö, Sorselegården och Vittjärvsgården. Antal

första årskur sen

Ä m n e

Summa timmar

andra årskursen

Sorselegården

Vittjärvsgården

60 50 20

60 40

—

25 20 15 25 15 20 25

75 75 20 25 10 20 20 10 20

— — — — —

50 30 50 50 10 10 40

Gålö

Svenska språket lläkning och geometri Geografi Medborgarkunskap Hygien och hälsolära Fysik Kemi Geologi Botanik Jordbrukslära Maskin- och redskapslära Maskinövningar, redskapsvård . . . . Husdjurslära Mjölkhushållning Husdjurens sjukvårdslära Jordbruksekonomi med bokföring. . Redogörelse för gårdens drift . . . . Dagbokföring Skogsskötsel Skogsskötsel, övning i skog Byggnadslära Trädgårdsskötsel Träslöjd och sadelmakeri m. m. . . Persedelvård Gymnastik och idrott Säng

ii n d e r v i s n i n g s t i m m a r

10 25 25 10 20

— •

—

— — —

—

— —

25 10

— — —

—

— — — — —

—

•

—

120 23 72

— 515

— —

20 200 50

—

20 610

120 25 70

Sorselegården

Vittjärvsgården

20 40

—

—

— — — — — — — —

Gålö

— — — — —

— —

— 20 15 20 10 15

—

20 70

—

—

—

20 50 40 70 50

75 25 30 75

—

—

40 15

—

20 50 60 15 20

25 20 15 20 150 50

—

20 G60

—

— 20 70

— 500

gällande reglementen skall undervisningen vid samtliga skolor fortgå minst 300 dagar årligen, vari inräknas sön- och helgdagar men icke ferier. Läsåret börjar vid Gålö den 15 juni, vid Pålkem och Vittjärvsgården den 1 juli och vid Sorselegården den 1 oktober. Den praktiska undervisningen bedrives vid jordbruksskolorna genom att eleverna deltaga i alla på skolegenclomen förekommande arbeten. Övning i vissa arbetsuppgifter beredes genom att eleverna få deltaga i s. k. specialturer, såsom ladugårdsturer, gårdshantverkarturer etc. Den teoretiska undervisningen i jordbruksskolorna omfattar dels allmänna ämnen, dels fackämnen. Särskild tid är därjämte anslagen till vissa övningsämnen samt till gymnastik och idrott. Undervisningen i de allmänna ämnena sker i huvudsak i första årskursen, i fackämnena i andra årskursen. Teoriundervisningen är huvudsakligen förlagd till vinterhalvåret. Ämnesfördelningen vid Gålö, Sorselegården och Vittjärvsgården framgår av tabell 7. För flickorna vid Sorselegårdens lanthushållsskola meddelas teoretisk undervisning under 430 timmar, varav i allmänna ämnen (svenska, räkning,

30 Tabell 8. Elevantalet vid jordbrukets yrkesskolor vid början av läsåren 1946/47 och 1947/48. Läsåret 1946/47

Skola

Gålö Sorselegården Pålkem Vittjärvsgården

Läsåret 1947 '48

Manliga

Kvinnliga

Summa

Manliga

Kvinnliga

Summa

43 14 12 50

12 5

43 26 17 50

43 14 9 48

14 8

43 28 17 48

kemi, medborgarkunskap, hälsolära, sång) 185 timmar, i jordbruksbetonade ämnen (husdjurslära, trädgårdsskötsel, mjölkhushållning) 65 timmar och övrig tid i husliga ämnen. Till praktiska övningar och demonstrationer utöver ordinarie arbetsturer äro därjämte anslagna 63 timmar. Vid Pålkem anordnas den teoretiska undervisningen i jordbruksskolan huvudsakligen genom periodiskt sammanhängande kurser i enstaka ämnen, varvid speciallärare anlitas. Läsåret 1945/46 meddelades undervisning i följande ämnen och omfattning: svenska språket (40 timmar), räkning och geometri (40 timmar), jordbrukslära, bokföring och föreningsväsende (72 timmar), husdjurslära (48 timmar) och trädgårdsskötsel (20 timmar). I samband med en gemensamt för jordbruks- och lanthushållsskolans elever anordnad 6 dagars ladugårdsskötarkurs höllos även en del lektioner. Kurser i träslöjd (210 timmar) samt smide och mekanisk slöjd (84 timmar) voro anordnade för jordbruksskolans elever. Lanthushållsskolans elever vid Pålkem erhålla praktisk utbildning genom turvis deltagande i hushåll, ladugård och slöjd samt beredas teoretisk undervisning under en 3-veckorskurs enligt följande timplan: Närings- och födoämneslära Hemmets ekonomi Hemvård Mjölkhushållning Trädgårdsskötsel Smådjursskötsel Demonstrationer

30 timmar 6 » 18 » 6 » 8 >> • 4 » 1 timme Summa 73 timmar

Eleverna. Inträde kan i samtliga skolor vinnas efter genomgången folkskola. Åldersgränser ha fastställts endast i reglementet för Sorselegården, där det föreskrivits, att elev vid inträdet skall ha fyllt 14 men icke 17 år. Medelåldern vid inträdet håller sig omkring 15 år. Generella villkor för vinnande av inträde äro god hälsa och tillräckliga kroppskrafter för deltagande i lantbruksarbeten. Vid Gålö kunna mottagas 43 manliga elever, vid Sorselegården för närvarande 14 manliga och 12 kvinnliga elever (efter pågående utbyggnad sam-

31 Tabell 9. Eleverna i jordbrukets yrkesskolor vid början av läsåret 1946/47 fördelade efter föräldrarnas yrkestillhörighet.

Fadern (modern) yrkesverksam inom

Jordbruk, egen f ö r e t a g a r e . . . . anställd Skogsbruk, anställd (arbetare) Industri och hantverk, egen företagare anställd Handel, egen företagare .... anställd Samfärdsel och allmän tjänst m . in Summa 1

Gålö

Sorselegården

Pålkem

Vittjärvsgården

Samtliga skolor

Antal elever

Antal elever

Antal elever

Antal elever

Antal elever

mani.

mani.

lanl.

mani.

47 3 4

5 6 1 1

8 18 7 4

8 50

28 119

16 43

1 14

kv.

1 12

kv.

3 12

kv.

1 17

En i trädgårdsrörelse.

m a n l a g t 35 elever), vid P å l k e m 12 m a n l i g a och 10 kvinnliga elever och vid V i t t j ä r v s g å r d e n 50 manliga elever. E l e v a n t a l e t vid b ö r j a n av l ä s å r e n 1946/47 och 1947/48 framgår av tabell 8. T i l l g ä n g e n p å i n t r ä d e s s ö k a n d e h a r i a l l m ä n h e t överstigit p l a t s a n t a l e t . V i d P å l k e m h a r antalet s ö k a n d e dock senare år icke m o t s v a r a t platsantalet. Ant a l e t i n t r ä d e s s ö k a n d e och a n t a l e t n y i n t a g n a elever vid de t r e övriga s k o l o r n a läsåren 1946/47 och 1947/48 h a r u t g j o r t : Läsåret 1946/47 Inträdessökande

Gålö Sorselegården Vittjärvsgården

Läsåret 1947/48

Intagna

39 12 (16) x 28

Inträdessökande

22 9 (12) 25

33 14 (17) 26

Intagna

24 9 (14) 23

Skolorna bidraga a t t tillföra j o r d b r u k e t arbetskraft från befolkningsgrupper utanför detta, vilket b e l y s e s av t a b e l l 9, d ä r eleverna l ä s å r e t 1946/47 grupper a t s efter f ö r ä l d r a r n a s y r k e s t i l l h ö r i g h e t . S e r man endast till eleverna i j o r d b r u k s s k o l o r n a , b l i r den procentuella fördelningen av r e k r y t e r i n g e n n ä m n d a läsår från j o r d b r u k m e d b i n ä r i n g a r respektive övriga n ä r i n g s g r e n a r följande.

Jordbruk med b i n ä r i n g a r . . Övriga näringsgrenar Antal kvinnliga inom parentes.

Gålö

Sorselegården

Pålkem

Vittjärvsgården

20*9 % 79' 1 %

78-6 % 21-4 %

41-7 % 58-3 %

58% 42%

Samtliga skolor

45-4 % 54-6 %

32 Flertalet av de från jordbruket komna eleverna voro från småbrukar hem. Endast i 4 fall av de ovan redovisade (3 vid Gålö och 1 vic Sorsele) hade föräldrarnas jordbruk en storlek av över 10 hektar åker. Eii dast vid Gålö funnos elever från städer, i allt 16 stycken, varav 12 frå Stockholm. Några försök att följa cle avgångna eleverna för att konstatera i vad må de tagit och kvarblivit i jordbruksarbete ha endast gjorts av ledningen för Gålö "jordbruksskola. Av de första år 1943 avgångna 20 eleverna gingo 17 till jordbruksarbete och 3 till andra yrken. År 1946 voro 11 kvar i jordbruk elleJ detta närstående arbetsområde. De år 1944 avgångna 21 eleverna gingo samt^ liga vid skolans slut till jordbruksarbete men år 1946 hade 7 övergått till andra yrken. Av de 20 år 1945 avgångna togo 19 jordbruksarbete och ett år senare voro 17 kvar i sådant arbete. År 1946 utexaminerades 19 elever, som samtliga togo jordbruksarbete. Föreståndare och lärare. Vid jordbruksskolorna handhas clen omedelbara ledningen av en föreståndare (rektor). Enligt skolornas reglementen uppställas något skilda krav på dennes utbildning. Vid Gålö och Vittjärvsgården gäller sålunda samma villkor som vid lantbruks- och lantmannaskolor, d. v. s. avlagd agronomexamen, vid Sorselegården avlagd agronomexamen eller genomgången driftsledarkurs samt vid Pålkem genomgången driftsledarkurs eller styrkta motsvarande kunskaper. Befattningar såsom yrkeslärare finnas inrättade vid Gålö, Sorselegården och Vittjärvsgården. Såsom kompetenskrav för dessa befattningshavare ha vad Gålö och Vittjärvsgården beträffar uppställts genomgången driftsledarkurs eller förvärvade motsvarande kunskaper; några föreskrifter i reglementsväg ha däremot icke meddelats i fråga om denna befattning vid Sorselegården. Till lärarbefattningar ha därjämte vid jordbruksskolorna i Gålö och vid Vittjärvsgården hänförts befattningarna såsom husmor — med krav på behörighet som lanthushållslärarinna. Vidare finnas vid vardera av dessa båda skolor inrättade en befattning såsom assistent. Innehavare av sistnämnda befattning skall ha genomgått lantbruks- eller lantmannaskola. Undervisningen vid jordbruksskolorna ombesörjes, förutom av ovannämnda "befattningshavare, av speciallärare samt, i fråga om den praktiska undervisningen, av förmanspersonal. Ladugårdsförman och trädgårdsmästare fmnas anställda vid samtliga skolor, vid Gålö och Vittjärvsgården därjämte även gårdshantverkare. Eör lanthushållsskolornas ledning svarar en föreståndarinna, som tillsammans med en biträdande husmor handhar elevernas undervisning samt skolhushållet. Innehavarna av dessa befattningar skola, därest lantbruksstyrelsen ej på särskilda skäl medger undantag, ha behörighet såsom lanthushållslärarinnor. I reglementena för Gålö och Vittjärvsgården är föreskrivet, att föreståndare, yrkeslärare och husmor skola anställas med sex månaders ömsesidig

33 uppsägning, och liknande bestämmelse har även intagits i reglementena för Sorselegården och Pålkem i fråga om befattningarna som föreståndare och föreståndarinna, övrig lärarpersonal skall enligt reglementena anställas för tid, som vederbörande skolstyrelse bestämmer. Styrelse. Skolornas styrelser skall enligt de av lantbruksstyrelsen fastställda reglementena bestå av fem ledamöter utom vid Gålö, där antalet ledamöter skall vara sju. Vid den sistnämnda skolan utser lantbruksstyrelsen samt hushållningssällskapets respektive landstingets förvaltningsutskott vardera två ledamöter och styrelsen för stiftelsen Prins Carls uppfostringsinrättning en ledamot. För Sorselegården utser hushållningssällskapets förvaltningsutskott ordföranden och två ledamöter samt landstingets förvaltningsutskott två ledamöter. För Vittjärvsgården utses ordföranden av lantbruksstyrelsen och vardera två ledamöter av hushållningssällskapets respektive landstingets förvaltningsutskott. Styrelsen för Pålkem består av ordföranden, vice ordföranden samt verkställande ledamoten i centralstyrelsen för stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor samt en av landstingets och en av hushållningssällskapets förvaltningsutskott utsedd ledamot. Statsbidrag och kostnader. Till skolornas verksamhet har, enligt de grunder, som godtogos av 1944 års riksdag, utgått statsbidrag dels till avlöningar åt lärare och förmän, dels till driftkostnader. Statsbidraget till avlöningar åt lärare har mosvarat hela den kontanta lönen och till avlöningar åt förmanspersonal halva lönekostnaden. Driftkostnadsbidraget har utgått såsom dels •ett grundbidrag med 5 400 kronor per år för varje skola, dels tilläggsbidrag med 30 kronor per elev och månad. Närmare bestämmelser om avlöningsvillkoren för lärarpersonalen äro icke utfärdade. Löneförmånerna ha emellertid genom statsmakternas ställningstaganden till anslagsfrågorna kommit att bestämmas enligt vissa regler. Med lantbruksundervisningsanstalterna i övrigt likartade regler ha tillämpats i fråga om lönerna för lärarpersonalen vid Gålö, Sorselegården och Vittjärvsgården: Föreståndarna åtnjuta sålunda lön såsom för föreståndare vid lantbruksskola (grundlön 7 560 kronor), föreståndarinnan vid lanthushållsskolan i Sorselegården såsom för föreståndarinna vid annan lanthushållsskola med årskurs (grundlön 4 752 kronor) och husmor vid de båda övriga skolorna såsom för ämneslärarinna vid lanthushållsskola med årskurs (grundlön 3 480 kronor). För yrkeslärarna, vilka befattningar sakna motsvarighet vid lantbruks- och lantmannaskolor, har grundlönen enligt lantbruksstyrelsens år 1944 framställda förslag bestämts till 4 475 kronor per år, ett belopp som ligger mellan grundlönen för ämneslärare (5 520 kronor) och extra ordinarie ämneslärare (4 000 kronor) vid lantbruksskola. För assistentbefattningarna har grundlönen fixerats i ena fallet (Gålö) till 2 500 kronor och i andra fallet (Vittjärvsgården) till 2 600 kronor per år. Eörligt tillägg och kristillägg ha utgått på dessa löner enligt de för statsförvaltningen före den 1 juli 1947 3—1644 48

34 gällande reglerna, varjämte provisoriska lönetillägg medgivits för budgetåren 1946/47—1948/49. För de två senaste budgetåren utgör det provisoriska lönetillägget per år för föreståndare 1 260 kronor, för föreståndarinna, husmoder och yrkeslärare 960 kronor, för biträdande husmoder 900 kronor och för assistent 780 kronor. Samtliga befattningshavare åtnjuta förmånen av fri bostad och värme eller vedbrand. Statsbidraget till lärarlöner för den vid Pålkem anställda lärarpersonalen har beräknats med utgångspunkt från löneplan L, ortsgrupp D i folkskolans avlöningsreglemente av år 19421; för föreståndaren enligt löneklass 15 (grundlön 4 536 kronor), för föreståndarinnan enligt löneklass 9 (grundlön 3 393 kronor) och för biträdande husmor enligt löneklass 6 (grundlön 2 925 kronor). Rörligt tillägg, kristillägg och provisoriska lönetillägg utgå på samma sätt som vid de övriga skolorna. Förutom bostadsförmån har lärarpersonalen här även fri kost. Driftkostnadsbidragets grundbelopp — 5 400 kronor — motsvarar vad som utgår till lantbruksskola och lantmannaskola med helårskurs. Tilläggsbidragets storlek — 30 kronor per elev och månad mot 5 kronor vid nyssnämnda skolor — har motiverats av att eleverna vid jordbrukets yrkesskolor icke erhålla stipendier utan genom skolans försorg skola beredas fri kost, logi, skolmateriel och arbetskläder samt erhålla arbetspremier. Det torde i detta sammanhang böra nämnas, att huvudmannen för Gålö jordbruksskola enligt av statsmakterna år 1946 fattat ställningstagande i princip medgivits komma i åtnjutande av ett extra driftkostnadsbidrag av 5 000 kronor årligen till täckande av en förhöjning av arrendesumman för skoljordbruket på motsvarande belopp, som ägaren betingat sig för att bygga nya lokaler för elevhushållet. Då byggnaden ännu icke färdigställts, har detta bidrag hittills icke utgått. I tabell 10 nedan har med ledning av ekonomiska redogörelser för läsåret 1945/46 (Gålö, kalenderåret 1946) i huvudposter sammanställts samtliga skolors inkomster och utgifter. Utgiftssidan överstiger inkomstsidan på grund av en vid Sorselegården uppkommen brist. Tabell 10. Inkomster och utgifter vid jordbrukets yrkesskolor läsåret 1945/46 (avrundade tal). Statsbidrag: till löner 105 095 » driftkostnader 60 450 165 545 Ortsbidrag 115 860 Skolegendomarnas tillskott 39 400 Stipendier (gåvomedel) 2 350 Diverse inkomster 10 975

Summa inkomster kronor 334130

Avlöningar till lärare och förmän . . 121890 Driftkostnader: elevhushållen 84 020 arbetspremier, arbetskläder ocn skolmateriel 29 710 övriga driftkostnader . . . . 79 745 ^93 475 Stipendier feåvomedel) 2 350 Arrende och byggnadskostnad (Gålö) 18 430 Summa utgifter kronor S36 145

Statens totala bidrag motsvarar 52,5 % av de under rubriken »avlöningars och »driftkostnader» upptagna beloppen. Statsbidraget till driftkostnader 1

SPS 1942: 619.

35 motsvarar omkring 31 % av de under denna rubrik upptagna kostnaderna. De semare utgöras dels av sådana driftkostnader, vilka få tagas i beaktande vid åtnjutande av driftkostnadsbidrag vid övriga lantbruksundervisningsanstalter (jfr s. 17), dels av kostnader för elevhushållen samt för arbetspremier, arbetskläder och skolmateriel. Såsom ovan nämnts har driftkostnadsbidragets tilläggsbidrag fastställts till ett belopp, som med 25 kronor per elevmånadl överstiger det vid övriga lantbruksundervisningsanstalter utgående, och detta motsvarar för läsåret 1945/46 i runt tal 32 400 kronor eller omkring 28,5 % av kostnaderna för elevhushållen, arbetspremier, arbetskläder och skolmateriel. Då elevantalet i jordbrukets yrkesskolor i medeltal för läsåret 1945/46 uppgick till 108, utgjorde medelkostnaden per elev och år — avlöningar och driftkostnader — omkring 2 920 kronor, varav staten bidrog med i runt tal 1530 kronor. Märkas bör, att Vittjärvsgården, som i den nya regimen påbörjade sin verksamhet nämnda år, hade endast 25 elever mot senare normalt 50, under det att lärarpersonalen var fulltalig. Även Sorselegården befann sig under utbyggnad. Vid lantmannaskolor med enbart helårskurs som huvudkurs uppgick totalkostnaden per elev samma år till i runt tal 2 800 kronor, varav staten bidrog med 2 080 kronor, däri inberäknat även stipendier. Till byggnadskostnader vid jordbrukets yrkesskolor kan från och med år 1945 statsbidrag utgå enligt samma grunder som för lantmannaskola (jfr s. 19). Elevernas förmåner. Undervisningen är avgiftsfri. Såsom redan nämnts erhålla eleverna kostnadsfritt kost och logi samt skolmaterial, vidare arbetskläder eller bidrag till sådana samt arbetspremier. Storleken av de senare har skolans styrelse att fastställa. Vid Gålö har arbetspremien utgjort 5 kronor i månaden samt därutöver vid jul och vid läsårets slut 15 kronor varje gång och vid Vittjärvsgården 7 kronor 50 öre per månad. Vid Pålkem och vid Sorselegården, där i arbetspremierna emellertid innefattats bidrag till arbetskläder, erhålla eleverna 30 respektive 25 kronor per månad.

Framkomna förslag. Efter uppdrag av Kungl. Maj:t avgav lantbruksstyrelsen den 1 juli 1940 betänkande angående lantbrukets lärlingsfråga. Förslag framfördes i detta dels om inrättandet efter lokala initiativ av tvååriga yrkesskolor för manlig ungdom i åldern 14—16 år, jordbrukets yrkesskolor, dels om anordnandet av tvåårig lärlingsutbildning vid lärlingsgårdar för manlig ungdom i åldern 16—19 år. Syftet skulle i båda fallen vara att utbilda jordbruksarbetare. Skolorna borde vara av den storleksordningen, att omkring 25 elever kunde mottagas årligen. Förutom praktisk utbildning skulle eleverna erhålla teoretisk undervisning i för jordbrukets utövande grundläggande ämnen samt i

36 allmänna ämnen. De nuvarande jordbruksskolorna i Gålö och vid Vittjärvsgården ha i huvudsak organiserats enligt lantbruksstyrelsens här angivna förslag. För ordnandet av lärlingsutbildning vid lärlingsgårdar och dennas övervakning föreslog lantbruksstyrelsen tillsättandet av särskilda organ inom varje län, benämnda jordbrukets lärlingsnämnder. Lärlingsgårdarna borde utväljas med stor omsorg. Avtal om anställandet av lärlingar skulle träffas mellan vederbörande lärlingsnämnd och lärlingsgårdsinnehavare. Lärlingen skulle tillförsäkras kost och logi samt erhålla lön med första halvåret 60 %, andra halvåret 70 %, tredje halvåret 80 % samt fjärde halvåret 90 % av enligt gällande lokalavtal utgående lön för fullgod dräng, som fyllt 18 år. Statsbidrag föreslogs utgå till täckande av kostnaderna för lärlingsnämnds verksamhet och till lärlings avlönande med 35 kronor per lärling och månad. Norrlandskommittén har i sitt förut omnämnda betänkande förordat en successiv utbyggnad av jordbruksskolor inom vissa områden av Norrland, närmast innerbygderna av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Kommittén anför såsom särskilt motiv, att möjligheterna till verklig utbildning inom jordbruksyrket för ungdomen i dessa bygder äro små och inskränka sig till en mer eller mindre ofullständig hemmapraktik, vilken även såtillvida är begränsad, som den icke erbjuder alla ungdomar sysselsättning. Skolorna avsåges i första hand för områden, där sociala hjälpåtgärder av olika slagsyntes mest trängande, och kostnadsfrågan borde bedömas under hänsynstagande härtill. I industriområdena i Västernorrlands län, lämpligast i trakten kring Sundsvall, borde även en jordbruksskola inrättas med uppgift att utbilda ungdom från andra näringsgrenar för arbetsuppgifter inom jordbruket. Undervisning i lanthushåll för flickor borde anordnas i de förordade skolorna. Lån till inköp av skoljordbruk föreslogs utgå. Anordnandet av utbildning vid särskilda lärlingsgårdar föreslogs också av norrlandskommittén. Såsom organ att omhänderha verksamheten förordades hushållningssällskapen, vilka borde träffa avtal med i privat ägo befintliga lärlingsgårdar. Sällskapen borde även själva kunna driva lärlingsgårdar, och föreslogs skola kunna erhålla lån till förvärv av jordbruksfastighet för detta ändamål. Verksamheten ansågs till en början böra få karaktären av försöksanordning och endast ett färre antal lärlingsgårdar utväljas. Utbildningen borde sträcka sig från en sexmånadersperiod till högst två år. Där utbildningen bedreves vid gård, som ej innehades av hushållningssällskap, syntes ersättningen till lärlingarna för utfört arbete böra grunda sig på avtal mellan sällskapet och gårdens innehavare. Statsbidrag föreslogs utgå med 400 kronor per gård och år samt därutöver med 5 kronor per lärling och månad.

37 K a p . 4. Hushållningssällskapens undervisnings- och upplysningsverksamhet. Nuvarande förhållanden. Undervisningens anordning. De nuvarande grunderna för hushållningssällskapens undervisningsverksamhet äro angivna i Kungl. Maj:ts reglemente den 17 juni 19381 för med statsmedel understödd undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor. Formerna för verksamheten äro dels undervisningskurser, dels studieresor. Reglementet omnämner — bortsett från kurser i husligt arbete, som här förbigås — två slag av undervisningskurser, nämligen kurser, avsedda för en större allmänhet, samt kurser, avsedda för särskilt antagna elever. Kurserna för en större allmänhet skola omfatta minst tre dagar med uppehåll av högst två veckor mellan varje undervisningsdag. Beträffande undervisningskurs, avsedd för särskilt antagna elever, föreskrives i reglementet, att den skall anordnas antingen såsom en kurs på minst två, högst sex veckor, i vilken huvuddragen av jordbruksläran och husdjursläran ävensom lantbruksekonomiska frågor genomgås (denna kurs benämnes även »fast småbrukarkurs») eller såsom specialkurs på minst tre, högst tolv dagar, omfattande vissa delar av lanthushållningen eller någon av dess binäringar. Dessa för särskilt antagna elever avsedda kurser böra enligt reglementet vara förlagda till lantmanna- eller lantbruksskolor eller annan lämplig plats. Kursdeltagare skall under minst två år ha deltagit i jordbruksarbete, och företräde skall lämnas den som har verksamhet vid jordbruk, vars areal odlade jord ej överstiger 15 hektar. Slutligen ger reglementet en anvisning om, att hushållningssällskap, som önskar att undervisning meddelas i kortare kurser än de nämnda eller eljest i annan form, äger göra särskild framställning därom hos Kungl. Maj.-t i samband med ansökning om statsbidrag. Den sistnämnda bestämmelsen kan sägas ha blivit huvudregeln i stället för, såsom väl närmast avsetts, en undantagsregel. De i reglementet närmare bestämda kursformerna förekomma i mindre omfattning under det att korta kurser om 1 å 2 dagar dominera. Sålunda voro, för att taga ett par exempel från senare år, av 932 år 1944 anordnade kurser, som icke avsågo det husliga området, 580 eller 62 % och år 1945 av 941 anordnade sådana kurser 697 eller 74 % kurser om 1 å 2 dagar. Vid dessa kurser, som merendels förläggas till senare delen av dagen, hållas i allmänhet en eller flera föreläsningar, belysta i en del fall av skioptikonbilder eller film. Oftast anordnas diskussion i anslutning till föreläsningarna, Det är huvudsakligen i något längre kurser än de nämnda, som föreläsningarna kompletteras med demonstrationer — här bortses alltjämt från kurser för huslig utbildning — eller där en mera direkt 1

SFS 1938: 464 (ändr. 1947: 231).

38 självverksamhet (övningar) från deltagarnas sida förekommer. Bland kurser av det senare slaget må, förutom traktor- och maskinkurser, som hittills mera sparsamt förekommit, nämnas bokföringskurser. Sådana ha anordnats i stor utsträckning av ett flertal hushållningssällskap. Även vid s. k. A. I. V. kurser, som i stor utsträckning anordnats senare år, ha direkta övningsuppgifter förekommit. Beträffande studieresor, till vilka för övrigt statsbidrag icke utgått åren 1941—1945, föreskriver gällande reglemente, att de skola anordnas så att deltagarna få tillfälle att genom besök under sakkunnig ledning vid välskötta jordbruk, demonstrationsfält, skogar m. m. inhämta mesta möjliga kunskap för skötande av mindre jordbruk och vad därmed har samband. Resorna kunna anordnas inom riket eller, efter särskilt medgivande av lantbruksstyrelsen, även till grannländerna Finland, Danmark eller Norge. Till deltagare i studieresa får endast antagas den som har sin huvudsakliga inkomst av mindre jordbruk eller förestår hushåll vid sådant eller eljest är huvudsakligen sysselsatt med jordbruksarbete eller i lanthushåll. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 3 juni 19381 angående statsunderstöd till kortare kurser i ladugårdsskötsel kan hushållningssällskap även erhålla statsunderstöd för en eller två veckors utbildningskurser eller en månads fortbildningskurs i ladugårdsskötsel. Undervisningen i utbildningskurs skall vara av såväl teoretisk som praktisk art och i huvudsak omfatta mjölkens rätta behandling, ladugårdshygien samt maskinmjölkning. Fortbildningskurs skall huvudsakligen avse teoretisk undervisning i ladugårdshygien och rationell ladugårdsskötsel men även oinfatta demonstrationer och praktiska övningar samt bereda en mera djupgående kännedom i de ämnen, som behandlas vid utbildningskurs. Undervisningsplaner för här avsedda kurser skola underställas lantbruksstyrelsen för fastställelse. Förvaltningsutskott har, sedan statsbidrag beviljats, att träffa avtal med lämplig person om anordnande av kurs samt att antaga elever till denna, Budgetåret 1945/46 anordnades kortare kurser i ladugårdsskötsel om en vecka i Östergötlands län (1 kurs), Västernorrlands län (4 kurser), Västerbottens län (12 kurser) och i Norrbottens län (5 kurser) samt tvåveckorskurser i Hallands län (1 kurs) och i Värmlands län (1 kurs). Sammanlagda antalet deltagare var 399. Några fortbildningskurser anordnades icke. Statsbidrag och kostnader. Vid ansökan om statsbidrag har hushålluingssällskap att i fråga om undervisningskurser ange »de huvudgrunder sällskapet önskar skola tillämpas vid undervisningen» samt i fråga om bidrag till smdieresor bifoga plan för resorna samt uppgift å ledaren och antalet deltagare i varje resa. Statsbidragsansökan skall ingivas före utgången av januari det år, för vilket bidraget sökes, och till denna skall även fogas bevis, att sällskapet åtagit sig gälda alla de kostnader för kurserna eller resorna, som icke betalas 1

SFS 1938:355.

39 av statsmedel eller annorledes. Bidraget, som utgår för kalenderår, beviljas av Kungl. Maj:t. Anslaget för ändamålet, som i riksstaten är uppfört under rubriken Undervisning och studieresor för i det mindre jordbruket deltagande män och kvinnor, är obetecknat. Från anslaget har även utgått bidrag till viss annan undervisning samt till framställning av undervisningsfilm och bildserier samt kortfilmer rörande forsknings- och försöksverksamhet. Frän och med år 1947 utgår statsbidraget till undervisningskurser med högst tre fjärdedelar av kostnaderna för undervisningen, däri inbegripet kostnader för gratisutdelning eller försäljning till nedsatt pris av lämplig jordbrukslitteratur eller för inköp av vandringsbiliotek samt för bestridande även av kostnader för resor till och från kurserna för deltagare i de i reglementet omnämnda specialkurserna. Bidraget var tidigare begränsat till högst hälften av kostnaderna. Till studieresor utgår statsbidrag enligt i statsbidragskungörelsen 1 närmare angivna regler med från och med år 1947 hela kostnaden för ledares och deltagares resor. Tidigare var även bidraget till studieresor begränsat till i allmänhet halva kostnaden. 1947 års riksdag anvisade sammanlagt 287 700 kronor under ovannämnda anslag. Av detta belopp beräknades 32 700 kronor till annan undervisning än hushållningssällskapens och till framställning av filmer samt (125 000 + 30 000 = ) 155 000 kronor till av sällskapen anordnade undervisningskurser och studieresor och därjämte 100 000 kronor till anordnandet genom hushållningssällskapens försorg av kurser i maskinskötsel. 1948 begränsades anslaget till totalt 240 700 kronor. Enligt av Kungl. Maj:t i brev den 20 juni 1947 meddelade bestämmelser utgår även statsbidraget till kurserna i maskinskötsel ined tre fjärdedelar av kostnaden. Närmare riktlinjer för denna kursverksamhet ha icke utfärdats. Storleken av de under åren 1943—1946 för undervisningskurser ianspråktagna statsmedlen och dessas fördelning bland hushållningssällskapen framgår av tabell 11. Såsom redan nämnts utgick statsbidraget före 1947 med högst hälften av kostnaden. Den sammanlagda kostnaden för undervisningskurserna har senare år oftast uppgått till belopp, som, om anslagsmedel funnits tillgängliga, skulle föranlett högre statsbidrag. Sålunda uppgingo sällskapens kostnader härför år 1946 till 186 516 kronor 50 öre, motsvarande vid statsbidrag med halva kostnaden 93 258 kronor 25 öre, under det att, som synes av tabellen, bidraget vid anslagsfördelningen måste begränsas till 85 564 kronor 94 öre. Av anvisade totalt 105 800 kronor till undervisningskurser och studieresor för nyssnämnda år togos resterande i runt tal 20 235 kronor i anspråk såsom bidrag till anordnade studieresor. En enligt statsbidragskungörelsen medgiven rätt för sällskapen att i samband med den årliga redogörelsen för verksamheten söka tilläggsanslag, om de havda kostnaderna motiverat detta, har i många fall kommit att sakna betydelse. Preliminärt bruka anslagsmedlen i sin helhet fördelas vid början av varje budgetår, och vid tidpunkten för nyssnämnda redogörelses ingivande — januari månad påföljande år — står därför 1

SFS 1938: 465 (ändr. 1947: 229).

40 Tabell 11. Fördelningen av statsbidragen till hushållningssällskapens undervisningskurser åren 1948-1946. Hushållningssällskap

Stockholms läns och stads Uppsala läns Södermanlands läns Östergötlands läns Jönköpings läns Kronobergs läns Kalmar läns norra » » södra Gotlands läns Blekinge läns Kristianstads läns Malmöhus läns Hallands läns Göteborgs och Bohus läns Alvsborgs läns norra » » södra Skaraborgs läns Värmlands läns Örebro läns Västmanlands läns Kopparbergs läns Gävleborgs läns Västernorrlands läns J ä m t l a n d s läns Västerbottens läns Norrbottens läns Summa kronor

1943 kronor

1944 kronor

1945 krön oi

1946 kronor

2 739: 63 1881: 40 1164: 46 3145: 10 2 978: 13 2 385: 26 1197: 63 1 002: 08 1000: — 881: 60 1 500: — 1483: 16 3 862: 08 1980: 64 1029: 91 1223: 66 2187: 85 1 850: — 1145: 40 1 200: — 1 257: 98 2 863: 93 1604: 18 1 000: — 3 359: 60 3 376: 32 49 300:

2 038 2 022 97 1500 3 618 3 300 2 5o0 1428 1400 1445 1625 2 079 24 1928 4106 2 352 62 1348 03 1564 2 542 40 1966 1440 1518 1632 2 997 1959 1822 4100 4 368 74

2 092: 36 2 103: 94 1549: 84 3 418: 83 3 507: 20 2 587: 14 1483: 06 1212: 54 1428: 26 1 927: 71 1853: 63 1 957: 88 4 229: 61 2 548: 94 524: 30 1670: 69 2 733: 74 2 438: 79 1 530: 90 1 799: 16 1 592: 51 3 346: 84 1 958: 05 1611: 42 3 960: 75 4 039: 71 59107: 80

5 390: 08 3 577: 99 2155: 66 4 648: 80 3 481: 59 3117: 73 1762: 96 524: 80 1 324: 52 2 400: — 2 079: 23 2 013: 68 8 913: 58 4 378: 06 376: 42 2 307: 09 2 302: 82 6 468: 02 4124: 81 1607: 18 2 565: 85 3 131: 54 3 699: 53 3 476: 34 4 724: 79 5 005: 87

58 600

85 564: 94

medel för tilläggsanslag till buds endast i den mån verksamheten på något håll varit mindre än beräknat och besparingar där sålunda kunnat göras. Statsunderstöd till de förut omnämnda kortare kurserna i ladugårdsskötsel utgår från reservationsanslaget till bidrag till särskilda utbildningskurser. Understöd utgår med dels ett grundanslag, som för utbildningskurs om en vecka utgör 150 kronor och för tvåveckorskurs 250 kronor samt för fortbildningskurs om en månad 600 kronor, dels ett bidrag av 2 kronor för varje elev och dag. Såsom villkor för statsunderstöd gäller, att elevantalet i utbildningskurs uppgår till minst 7 och i fortbildningskurs till minst 10 samt att eleverna erhålla fri bostad och kost under kurstiden. Lantbruksstyrelsen äger, om särskilda omständigheter därtill föranleda, bevilja anslag även om elevantalet understiger det nyssnämnda, varvid dock grundanslaget kan nedsättas. För de under budgetåret 1945/46 anordnade kurserna i ladugårdsskötsel utgick statsbidrag med i runt tal 8 400 kronor. Befattningshavarna. De i hushållningssällskapens undervisnings- och upplysningsverksamhet i här berörda delar aktivt engagerade befattningshavarna äro främst jordbruks- och husdjurskonsulenterna. Enligt beslut av 1947 års riks-

41 dag i samband med behandling av frågan om hushållningssällskapens omorganisation skall statsbidrag beräknas för avlönande av för Västerbottens läns hushållningssällskap två och för Norrbottens läns hushållningssällskap tre jordbrukskonsulenter samt för övriga hushållningssällskap en jordbrukskonsulent, Statsbidragsavlönade husdjurskonsulenter skola finnas en hos varje hushållningssällskap. Jordbruks- och husdjurskonsulent skall ha avlagt agronomexamen. 1947 års riksdag beslöt inrättandet även av en statsbidragsavlönad befattning hos varje hushållningssällskap som maskinkonsulent. Departementschefen uttalade i propositionen till riksdagen om hushållningssällskapens omorganisation m. m. (nr 76), att för maskinkonsulentbefattningen syntes i avvaktan på närmare erfarenhet böra stadgas, att innehavaren skall ha avlagt antingen agronomexamen och därjämte ha genomgått särskild utbildning för maskinkonsulenter eller också ingenjörsexamen å mekanisk avdelning av lägst teknisk fackskola och därjämte ha förvärvat erforderlig jordbruksutbildning. Nämnda särskilda utbildning för agronomer syntes böra anordnas av jordbrukstekniska institutet i huvudsak på av lantbruksstyrelsen i dess utredning om maskinundervisningen föreslaget sätt. Såsom jordbruksutbildning för ingenjörer för vinnande av kompetens såsom maskinkonsulent syntes böra krävas genomgång av ettårig kurs vid lantbruksskola, eventuellt med dispens från kravet på jordbrukspraktik för inträde vid kursen. Även clen verksamhet, som hushållningssällskapen bedriva genom sina jordbruksinstruktörer (vandringsrättare) har, där personaltillgången varit sådan, att undervisningsuppgifterna icke kommit att trängas åt sidan av andra uppgifter, sm stora betydelse såsom ett led i sällskapens undervisningsverksamhet, I den år 1921 utfärdade kungörelsen angående statsbidrag till vandringsrättare 1 angavs en vandringsrättares arbetsuppgifter vara »att vid besök hos mindre jordbrukare inom det distrikt, som blivit honom anvisat, lämna råd och anvisningar beträffande jordbrukets och husdjursskötselns bedrivande samt därvid genom praktisk handledning av förekommande arbeten visa, huru dessa bäst utföras». Såsom antytts har emellertid denna uppgift icke alltid kommit att bliva huvuduppgiften utan dessa befattningshavare ha i växlande omfattning kommit att tagas i anspråk även för andra hushållningssällskapens arbetsuppgifter, speciellt i samband med den av sällskapen hittills handhavda statsbidragsverksamheten till olika ändamål. Enligt 1947 års riksdags beslut skall såsom behörighetsvillkor för befattning såsom jordbruksinstruktör gälla genomgång av särskilt för sådana befattningshavare anordnad utbildningskurs samt förvärvad tillfredsställande erfarenhet. Här avsedda utbildningskurser för jordbruksinstruktörer skola enligt av lantbruksstyrelsen framlagt förslag omfatta en tid av fem månader. En dylik kurs har under år 1948 varit anordnad vid Alnarp. 1

SFS 1921: 514 (ändr. 1937: 561, 1938: 398 och 1938: 604).

42 Framkomna förslag. I betänkande angående hushållningssällskapens organisation och verksamhet m. m.1 framlade hushållningssällskapsutredningen bland annat vissa förslag angående hushållningssällskapens befattning med av statsmedel understödd allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område. Sedan 1944 års riksdag fattat principbeslut om hushållningssällskapens omorganisation, uppdrog Kungl. Maj:t den 13 oktober samma år åt lantbruksstyrelsen att verkställa den utredning, som påkallades för ett genomförande från och med budgetåret 1946/47 av omorganisationen. Lantbruksst} r relsen avgav med anledning därav utredning och förslag den 28 juni 1945. Jämväl här berörda av hushållningssällskapsutredningen framlagda förslag hade därvid på grund av riksdagens principbeslut gjorts till föremål för viss överarbetning. Av de av hushållningssällskapsutredningen och lantbruksstyrelsen i detta sammanhang framlagda förslagen torde här endast böra redogöras för dem som beröra undervisningskurser. Beträffande undervisningskurserna innebar det av lantbruksstyrelsen överarbetade förslaget, att sådana kurser skulle anordnas antingen genom vederbörande hushållningssällskaps försorg eller ock i annan av Kungl. Maj:t bestämd ordning. Den även nu föreliggande möjligheten, att av anslag för ändamålet bevilja medel till annan än av hushållningssällskapen bedriven undervisningsverksamhet avsågs således hållas öppen. Av hushållningssällskapen anordnade undervisningskurser borde i första hand förekomma i någon av formerna ungdomskurs, lantbrukarekurs, husmoderskurs, allmän kurs eller specialkurs. Ungdomskurs skulle avses för i ungdoms-(klubb-) verksamheten deltagande ungdomar och omfatta lägst 2, högst 6 dagar samt kunna uppdelas i två delar. Teoretisk undervisning, som kunde befrämja ungdomsverksamhetens syfte, skulle meddelas i dylik kurs, i vilken för övrigt borde ingå utfärder i studiesyfte. Lantbridcarekurs skulle avses för särskilt antagna elever och omfatta 12 eller 24 undervisningsdagar. Denna kurs avsågs motsvara den i nuvarande reglementen nämnda kurs, som gått under benämningen fast småbrukarkurs. Liksom i denna skulle sålunda huvuddragen av jordbruksläran och husdjursläran ävensom grundläggande lantbruksekonomiska frågor genomgås. Undervisningen skulle bedrivas enligt av lantbruksstyrelsen fastställd undervisningsplan. Husmoderskurs med särskilt antagna elever skulle omfatta lägst 6, högst 24 undervisningsdagar och avse undervisning i huslig ekonomi och larihushållning. Den såsom allmän kurs betecknade kursen skulle avses för en större allmänhet samt omfatta högst 6 undervisningsdagar. Såsom specialkurs skulle enligt förslaget för särskilt antagna elever tunna anordnas 1

SOU 1942:32.

a) kurs i särskilda grenar av lanthushållningen eller dess binäringar, b) kurs i huslig ekonomi eller annan till husmoderns verksamhetsområde hörande ämne, och c) kurs i byggnadskunskap. Under a) angivna specialkurs skulle enligt förslaget, om den avsåge kurs i ladugårdsskötsel, anordnas på sätt om dylika nu är föreskrivet (se s. 38). Beträffande annan dylik kurs ävensom under b) angivna kurser föreslogs bestämmelse endast om att de skulle omfatta lägst 1, högst 24 undervisningsdagar. Den under c) föreslagna specialkursen i byggnadskunskap skulle omfatta lägst 12, högst 24 undervisningsdagar. I sådan kurs skulle undervisning i lantbrukets byggnadsfrågor samt demonstrationer av ändamålsenliga lantmannabyggnader anordnas. För att kunna antagas som elev skulle fordras minst två års verksamhet såsom byggmästare eller byggnadssnickare på landsbygden eller på annat sätt styrkt god erfarenhet i lantbrukets byggnadsfrågor. Specialkurs skulle jämväl kunna anordnas såsom studiecirkel i någon gren av lanthushållningen eller dess binäringar, varvid skulle gälla, att högst ett år finge anslås till cirkelns arbete i ett och samma ämne. Beslutanderätten om statsbidrag till av hushållningssällskapen bedrivna undervisningskurser skulle till skillnad mot nu tillkomma lantbruksstyrelsen. I samband med ansökan om statsbidrag skulle hushållningssällskap äga att göra framställning om att kurser finge anordnas på annat sätt än i författningsväg närmare fixerats. Undervisningen i kurserna borde i regel handhas av befattningshavare hos vederbörande hushållningssällskap eller hos någon inom sällskapets område befintlig undervisningsanstalt på lanthushållningens område. Vissa bestämmelser om skyldighet för dessa att, i fall där med undervisningsverksamheten förenat arbete kunde anses sammanfalla med tjänsteåligganden, utan annan särskild ersättning än resekostnads- och traktamentsersättning fullgöra detta arbete förslogs. I specialkurs, som anordnades såsom studiecirkel, borde undervisningen få bedrivas antingen såsom korrespondensundervisning eller under ledning av person, som godkändes av vederbörande förvaltningsutskott. På lantbruksstyrelsen borde i övrigt ankomma att meddela de närmare föreskrifter, som kunde erfordras för ordnandet av undervisningen. De av lantbruksstyrelsen föreslagna grunderna för statsbidrag till undervisningskurserna framgår av omstående uppställning. Såsom villkor för statsbidrag föreslogs bland annat gälla att antalet elever icke understege, i fråga om lantbrukarekurs 15, i fråga om en och två veckors specialkurs i ladugårdsskötsel 7 och i fråga om fyra veckors dylik kurs 10, med rätt dock för lantbruksstyrelsen att — ehuru att elevantalet vore lägre — medge statsbidrag. Ansvaret för planläggningen av undervisnings- och upplysningsverksamheten skulle i första hand åvila respektive förvaltningsutskott. Samarbete borde därvid komma till stånd med andra av frågorna berörda organ, där-

44 Statsbidrag

till

Kursform

Ungdomskurs

Lantbrukarekurs Husmoderskurs Allmän

kurskostnadcr

eleyemas resor

a) resekostnads- och t r a k t a m e n t s e r s ä t t n i n g till lärare, hela beloppet b) övriga kostnader, hälften

halva kostnaden för elevs resa i billigaste klass å järnväg, båt eller omnibus till och från kursen

. . . . a) 12-dagars kurs, högst 1 000 kronor b) 24- » » , » 1 700 » = ungdomskurs

=

ungdomskurs

hers

Specialkurs a) i ladugårdsskötsel

a) 1-veckas kurs, högst 400 kronor b) 2-veckors » , » 650 » c) 1-månads » , » 1 200 » b) övriga (utom c) . . — ungdomskurs c) såsom studiecirkel till täckande av de kostnader, som lantbruksstyrelsen bestämmer Andra än i förfaft- enligt i förhållande till övriga bidragsningsväg reglerade grunder eventuellt jämkade regler kursformer

ibland vederbörande landsting, undervisningsanstalterna och ungdomssammanslutningarna på lanthushållningens område samt jordbrukets ekonomiska föreningar. Om förvaltningsutskott så prövade lämpligt, skulle utskottet äga att å särskild av detsamma utsedd nämnd (undervisningsnämnd) helt eller delvis överlåta de utskottet i sammanhang med undervisningsverksamheten åvilande uppgifterna. I dylik nämnd borde lantbruksundervisningsanstalterna inom hushållningssällskapsområdet vara representerade i den utsträckning, som förvaltningsutskottet funne lämplig. Här torde också böra erinras om vissa av lantbruksstyrelsen framlagda, förslag i den förut omnämnda utredningen angående maskinundervisningen. Lantbruksstyrelsen föreslog, att hos hushållningssällskapen skulle anställas maskininstruktörer, vilka skulle dels medverka inom kursverksamheten på det maskintekniska området, dels biträda maskinkonsulenten i hans verksamhet i övrigt. I lönehänseende förordades likställighet med jordbruksinstruktör. För kompetens såsom maskininstruktör borde erfordras bland annat att ha genomgått dels en av styrelsen föreslagen 10-månaders reparatörsskola, dels av styrelsen likaledes föreslagen 2-månaders särskild kurs för utbildning åv maskininstruktörer. Departementschefen uttalade om förevarande förslag i samband med avlåtandet till 1947 års riksdag av propositionen om sällskapens omorganisation m. m., att den snabbt fortskridande utvecklingen på det maskintekniska området sannolikt torde komma att medföra behov även av anställandet hos sällskapen av maskininstruktörer. För det dåvarande syntes emellertid, i vart fall tills ytterligare erfarenhet om behovet vunnits, man böra begränsa sig till att lämna statsbidrag till maskinkonsulenter.

45 Beträffande statsbidrag till kurser för maskinundervisning, som anordnades av hushållningssällskapen, föreslog lantbruksstyrelsen att detta skulle utgå efter annan princip än den gängse, där sällskapen hade att bidraga med viss procentuell andel (för det dåvarande halva kostnaden). Förslagen i denna del framgår av följande sammanställning. Statsbidrag Kursform

avlöning åt lärare samt andra undervisningskostnader

till ersättning åt elever

Allmän

maskinkurs a) 2-veckors kurs; grundbidrag 1 000 till ersättning för förlorad arkronor samt 5 kronor för varje betsförtjänst, beräknad till deltagare och dag. 10 kronor för varje deltagare b) 3-veckors k u r s ; grundbidrag 1 500 och dag; hela kostnaden. kronor samt 5 kronor för varje deltagare och dag. Maskinkurs per samtliga avlöningskostnader, inne- till ersättning för dels förlorad korrespondens fattande kostnader för skriftlig arbetsförtjänst under öv(beräknat totalt och muntlig undervisning, ersättningar, demonstrationer och s t a t s b i d r a g till ning för lärares resor samt dagstudieresor, beräknad till 10 k u r s med 20 delarvode till lärare och irjstruktör kronor för deltagare och t a g a r e cirka 2 000 vid övningar eller demonstrationer, dag, dels merkostnad för kronor). uppehälle vid bortovaro däroch under från hemmet, beräktre fjärdedelar av sådana driftkostnad till 5 kronor för delnader som lokalhyra och kostnader tagare och dag; tre fjärdeför deltagarnas resor vid övningar, delar av kostnaden. demonstrationer och studieresor. Kortare kurser i enligt grunder som lantbruksstyrelolika maskinfrågor sen i varje fall prövar skäligt, dock (kurstid 1—3 ' högst till täckande av kostnader dagar). för arvoden och reseersättningar för lärare m. fl. 300 kronor och till övriga kostnader 100 kronor för varje kurs.

Slutligen torde här böra omnämnas att norrlandskommittén i sitt betänkande angående yrkesutbildningen i Norrland föreslog ökade statsbidrag till de norrländska hushållningssällskapen för att sätta dessa i stånd till att minst fördubbla sin undervisningsverksamhet. Kommittén ansåg överinseendet över verksamheten, ansvarigheten för att kurser komma till stånd, dessas planering och utförande m. m. fördelaktigast kunna ske, om en konsulent vore härför särskilt anställd och föreslog därför, att statsbidrag skulle utgå till en särskild undervisningskonsulent vid ett vart av de norrländska hushållningssällskapen. Under framhållande av behovet av ökad fackupplysning på husdjursskötselns område föreslog kommittén även att statsmedel skulle ställas till förfogande för anställandet hos sällskapen av biträdande husdjursinstruktörer.

46 Kap. 5. Kursverksamhet med kombinerad skriftlig* och muntlig undervisning inom jordbrukets område. Lantmannaskolkurser. Läsåret 1944/45 anordnade lantmannaskolan i Kyrkerud såsom den första i sitt slag en lantmannaskolkurs med kombinerad korrespondensundervisning, för vilken Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolags Korrespondensskola (L. T. K.) svarade, och muntlig undervisning. Den senare var i denna kurs förlagd till Säffle. Följande år påbörjades en ny kurs, förlagd till Millesvik. Läsåren 1946/47 respektive 1947/48 ha följande kurser av detta slag kommit till stånd. Kursort/län.

1946/47: Östhammar, Stockholms Henån, Göteborgs och Bohus Torsby, Värmlands Salbohed, Västmanlands 1947/48: Norrtälje, Stockholms Kyrkhult, Blekinge Hisingen, Göteborgs och Bohus Gillberga, Värmlands Köping, Västmanlands

Anordnande skola eller hushållningssällskap.

Lantbruksskolan i Berga. 1 Lantmannaskolan i Dingle. » » Kyrkerud » » Sala. Stockholms läns och stads hushållningssällskap. Lantmannaskolan i Bräkne-Hoby. Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap. Lantmannaskolan i Kyrkerud. » » Sala.

Undervisningen omfattar i en dylik kurs svenska, räkning, naturlära, jordbrukslära, husdjurslära, lantbruksekonomi med bokföring samt skogshushållning, i vilka ämnen provuppgifter skola lösas. Undervisningen i alternativt jordbrukslära eller skogshushållning gives efter lokala förhållanden och önskemål större utrymme. Kursen beräknas ge kunskaper ungefär motsvarande lantmannaskolans vinterkurs i dessa ämnen. Den som svarar för den muntliga undervisningen hålles fortlöpande underrättad om elevernas resultat i den skriftliga undervisningen. Till muntlig undervisning samlas eleverna under vinterhalvåret i regel under två hela dagar i veckan och under sommarhalvåret en dag i veckan. Därvid hållas orienterande lektioner, då eleverna börja studera olika avsnitt av kursen, enskilda elever hjälpas till rätta vid behov, och lösningar av provuppgifter ske i viss omfattning under lärarens ledning. I vissa fall kan med ledning av korrespondensbrev men utan insändande av lösningar muntlig undervisning lämnas i andra ämnen än de ovan angivna. Laborationer samt övningar förekomma även. Läsåret 1945/46 förekom vid den i Millesvik anordnade kursen muntlig undervisning under totalt 510 timmar, varjämte lärare ledde demonstrationer under 26 timmar. 1 E n d a s t formellt, lärare från L. T. K. och hushållningssällskapet ha ombesörjt den muntliga undervisningen.

47 Dem första läsåret 1944/45 anordnade kursen i Säffle hade från början 23 deltagare, av vilka 21 fullföljde kursen, och följande kurs i Millesvik 16 deltagare, av vilka 15 fullföljde kursen. Av de läsåret 1946/47 påbörjade kurserna hade kursen i Östhammar 15 deltagare, i Henån 16, i Torsby 17 och i Salbohed 19. Statsbidrag till dessa kurser har utgått dels till lärarlöner för muntlig undervisning — i regel såsom bidrag till lön åt en helårsanställd extra ordinarie ämneslärare vid den skola, som anordnat kursen — dels för den skriftliga undervisningen, beräknat efter 250 kronor per elev, dels ock till driftkostnader med 1 800 kronor i grundbidrag och 5 kronor för elev och månad i tilläggsbidrag. Eleverna ha med tillämpning av för lantmannaskolorna gällande stipendiegrunder erhållit stipendier för de dagar muntlig undervisning pågått. Den ersättning L. T. K. betingar sig uppgår till 350 kronor per elev. Eleverna bidraga själva till kostnaderna för den skriftliga undervisningen med 100 kronor per elev, vilket ansetts ungefärligen motsvara den materielkostnad som elever i lantmannaskolans vinterkurs ha att vidkännas. Skolornas — respektive hushållningssällskapens — driftkostnader för dessa kurser bli i viss mån beroende på avståndet och kommunikationsmöjligheterna mellan skolan och den ort, där eleverna samlas för muntlig undervisning, eftersom resekostnader och traktamenten för lärarna utgöra ett par av de största utgiftsposterna. Enligt från Kyrkeruds lantmannaskola erhållna uppgifter ha driftkostnaderna i runda tal för de tre första kurserna av detta slag uppgått till följande belopp.

H y r a för bostad åt lärare Materiel Diverse... Summa kronor

Säffle (avstånd 7 mil) kronor

Millesvik (avstånd 10 mil) kronor

Torsby (avstånd 19 mil) kronor

300 1100 500 1000 50 100

400 1100

1500 1500

1000 50 100

2 650

1000 50 100 4150

Lokala anslag — från kommuner, ekonomiska föreningar, hushållningsgillen m. fl. — ha i dessa fall utverkats av skolan. Ämneskurser. Försöksvis anordnades genom lantmannaskolorna i Lunnevad och Kävesta i början av år 1946 kurser med skriftlig och muntlig undervisning i maskin- och redskapslära. Genom beslut den 24 maj 1946 tillerkände Kungl. Maj:t skolorna i fråga statsbidrag till dels täckandet av kostnaderna för korrespondensundervisningen, som även i dessa fall ombesörjdes av L. T. K., samt till ersättning åt speciallärare för den muntliga undervisningen, dels tre fjärdedelar av driftkostnaderna för kurserna.

48 De gjorda försöken slogo väl ut, och det intresse, som icke minst från Svenska Lantarbetareförbundets sida visades genom propaganda för denna form av undervisning, gjorde, att under läsåret 1946/47 73 kurser på olika håll i södra och mellersta Sverige kunde komma till stånd. Flertalet avsågo undervisning i maskin- och redskapslära samt i husdjurslära men även enstaka kurser i allmän jordbrukslära, växtodlingslära, skogsskötsel samt hem- och hemarbete (de senare för kvinnor) anordnades. Av 989 kursdeltagare, som påbörjade studierna, fullföljde 846, motsvarande 85,5 %, helt kurserna, vilket får anses vara ett gott resultat. Omkring 85 % av kursdeltagarna voro organiserade lantarbetare. Den muntliga undervisningen, som vid dessa kurser måste förläggas till kvällar, har omfattat ungefär lika många timmar som antalet kursbrev. För en kurs i maskin- och redskapslära, där antalet kursbrev uppgått till 19, har sålunda anslagits 20 timmar till muntlig undervisning, fördelad på 10 sammankomster. Såsom lärare vid den muntliga undervisningen ha medverkat lärare vid de skolor, vilka stått som anordnare av kurserna, men även hushållningssällskapens konsulenter och instruktörer. Övningar och demonstrationer ha därjämte anordnats, vad deltagarna i maskinkurserna beträffa, under vanligen tre hela dagar i samband med kursen. Även till dessa läsåret 1946/47 anordnade kurser har statsbidrag utgått enligt de principer, som knäsattes vid de året förut försöksvis anordnade kurserna. I driftkostnader, till vilka således statsbidrag utgått med tre fjärdedelar, ha fått inräknas förutom lokalhyror och dylikt kursdeltagarnas resekostnader i samband med anordnade demonstrationer ävensom ersättning åt kursdeltagarna för förlorad arbetsförtjänst och merkostnad för uppehälle med respektive 12 och 5 kronor per dag under de dagar demonstrationer och övningar förekommit. Totalt beviljades för under läsåret 1946/47 anordnade kurser av detta slag statsbidrag till ersättning åt lärare vid den muntliga undervisningen samt för korrespondensundervisningen med 62 601 kronor och till driftkostnader med 40 946 kronor eller sammanlagt 103 547 kronor. Per kursdeltagare motsvarade detta omkring 105 kronor. E n väsentlig utökning av denna kursverksamhet kom till stånd läsåret 1947/48. Antalet kurser uppgick till 284, varav några även i norrlandslän, med omkring 4 300 deltagare. Av kurserna, till vilka anslutning i betydande omfattning skett även från andra än lantarbetare, ha 170 anordnats av hushållningssällskapen. Statsbidrag till dessa kurser har för budgetåret 1947/48 beviljats med 259 246 kronor till ersättning åt lärare vid den muntliga undervisningen samt till korrespondensundervisningen och med 99 556 kronor till driftkostnader och elevunderstöd.

49 Kap. 6. Den skogliga yrkesundervisningen. Nuvarande förhållanden. Ungdomsutbildning i skogsarbete. Den yrkesbestämda fortsättningsskolan medger möjligheter att ordna en undervisning, som samlar sig mera bestämt kring ett visst yrke. Yrkesbestämda fortsättningsskolor i anslutning till jordbruk och skogsbruk finnas även å en del håll i landet. Ett försök att införa en förberedande utbildning i skogsarbete i en mera yrkesskolbetonad form än som eljest torde vara vanlig i dessa skolor gjordes hösten 1944 i Råneå socken i Norrbottens län under medverkan av Munksunds AB. Undervisningen var praktiskt betonad och omfattade till övervägande del yrkesarbete (stämpling, avverkning, verktygsvård). Såsom kursledare och lärare fungerade fackmän på området. Resultatet av kursen ansågs gott och eleverna — 13 till antalet — visade sig mycket intresserade. Liknande försök med praktiskt betonade skogskurser i den yrkesbestämda fortsättningsskolan ha även senare i samarbete med statliga och enskilda skogsförvaltningar gjorts i några andra norrlandskommuner och pågå även för närvarande. Genom statens arbetsmarknadskommissions försorg har under medverkan av en del skogsvårdsstyrelser senare år sommartid anordnats s. k. arbetsläger, där undervisning — praktisk och teoretisk — meddelats vid kurser om c:a 2 månaders längd. Syftet med dessa kurser, vilka avsetts för skolungdom, har främst varit att pröva kursdeltagarnas förutsättningar för en framtid på skogsmannabanan, således en form av praktisk yrkesrådgivning. E t t försök att i fastare former ordna en ungdomsutbildning för blivande skogsarbetare har gjorts av Skogssällskapet, som hösten 1946 för detta ändamål startade östads skogsbruksskola i Älvsborgs län. Man inriktade sig på att söka erhålla elever i åldern 16—20 år utan tidigare erfarenhet i skogsarbete. Kurstiden var för den första kursen bestämd till fem månader men kom att inskränkas till fyra och en halv månad. Genom beslut av 1946 års riksdag medgavs, att eleverna ägde komma i åtnjutande av stipendier enligt samma grunder som elever i lantmannaskolor och liksom dessa från det till lantbruksstyrelsens disposition stående anslaget för ändamålet. Statsbidrag till kursen har i övrigt icke utgått. I den första hösten 1946 påbörjade kursen var elevantalet 7 (10 kunde mottagas), och eleverna, vilka voro i åldern 18 till 23 år, hade samtliga föregående mer eller mindre lång praktisk erfarenhet av skogsarbete. Alla eleverna hade för avsikt att nå förmansställning. I början av år 1947 anordnades en två månaders kurs för utbildning av skogsarbetare och i direkt följd med denna en fortsättningskurs om två månader för blivande skogsförmän. 10 elever genomgingo den första grundläggande kursen och 9 av dessa även fortsättningskursen. Nämnas bör här också en av länsarbetsnämnden i Västerbottens län i samarbete med skogsvårdsstyrelsen och Vilhelmina revir anordnad »skogsyrkes4 — 1644 48

50 kurs» för gossar i åldern 13—18 år. Kursen påbörjades i september 1947 och pågick till i juli 1948. Endast en mycket begränsad teoretisk undervisning har meddelats kursdeltagarna, och utbildningen har sålunda huvudsakligen varit praktisk. Förutom lön enligt gällande avtal ha eleverna erhållit stipendier från Vilhelmina kommun med 15 kronor per månad. Länsarbetsnämnden har stått för kostnaderna för instruktör och kocka, skogsvårdsstyrelsen för kostnaden för lärare i teori. Tillfälliga försök med kurser av olika slag ha även gjorts på enskilda initiativ. Sålunda har bland annat Mo och Domsjö AB anordnat en del kurser för utbildning av blivande skogsarbetare. Yrkesutbildning åt skogsarbetare. För redan yrkesverksamma skogsarbetare ha en del skogsvårdsstyrelser tidigare sporadiskt anordnat kurser i avverkningsteknik och redskapsvård. Genom beslut av 1946, 1947 och 1948 års riksdagar ha medel anslagits till en genom skogsvårdsstyrelsernas försorg anordnad försöksverksamhet med kurser för skogsarbetare 1 i huvudsaklig enlighet med vissa av norrlandskommittén framlagda förslag. Enligt de av Kungl. Maj:t för verksamheten utfärdade bestämmelserna skola kurserna vara av två slag, nämligen kurser i skogsarbete m. m. för skogsarbetare samt kurser i arbetsteknik för körare. Kurs av det förstnämnda slaget skall ha en längd av högst 10 veckor och huvudvikten vid undervisningen, som skall vara praktiskt inriktad, skall kunna läggas vid en eller ett par av ämnesgrupperna modern skogsarbetsteknik, redskapsvård, huggning, aptering och virkesmätning eller hyggesvård och skogskulturarbeten eller röjning och gallring i ungskog, stamkvistning samt stämpling. Därjämte har föreskrivits, att i kursen alltid skall ingå någon undervisning i skogsbrandsläckning, dikning, arbetarskydd och kosthåll. Kurser i arbetsteknik för körare böra enligt bestämmelserna ha en längd av 1—2 veckor samt omfatta i huvudsak ämnena anläggning och skötsel av basvägar, redskapskännedom och redskapsvård, hästens vård, hovslagning, arbetstidsindelning i körningsarbetet samt lastnings- och körningsteknik. Undervisningen i de ovan nämnda kurserna skall vara avgiftsfri. Statsbidrag utgår för täckande av merkostnaderna för särskilt anställd lärarepersonal och för andra med anordnande av kurserna förenade särskilda kostnader samt till elevunderstöd. Elevunderstöd till deltagare i kurs i skogsarbete kan utgå dels såsom stipendium enligt de grunder, som i fråga om sådant gälla för elever vid lantmannaskolor, dels till försörjningspliktig kursdeltagare såsom bidrag till familjens försörjning m. m. enligt för dagunderstöd vid arbetslöshet gällande grunder. Inkomsten från det av kursdeltagarna utförda arbetet fördelas såsom arbetspremier bland dessa. Summan av stipendium, dagunderstöd och arbetspremier får ej överstiga gängse daginkomst å orten för skogsarbetare. I förekommande fall skall i första hand dagunderstödet, i andra hand stipendiet minskas. Deltagare i kurs i arbetsteknik för körare kan i förekommande fall erhålla stipendium med 3 kronor per dag en1

Förslagsanslag på 40 000 kronor till Skogsvård m. m.: Bidrag till skogsvårdskurser m. m.

51 ligt de i Kungl. Maj:ts kungörelse den 13 oktober 1944 angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid skogsbrukskurser 1 angivna grunderna. Under budgetåret 1946/47 ha endast tre kurser i skogsarbete m. m. med statsbidrag från förevarande anslag kommit till stånd. Någon kurs i arbetsteknik för körare har icke anordnats. Av de tre kurserna i skogsarbete har en om 3 veckor anordnats av skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län, en om 10 veckor av skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län och en om 6 veckor av skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län. Antalet kursdeltagare har varit respektive 22, 8 och 17. Deltagande skogsarbetare i de båda längre kurserna synas i allmänhet ha syftat till att nå förmansställning. Budgetåret 1947/48 ha ett par 3-veckorskurser anordnats i Östergötlands län och därjämte har i samarbete med S. D. A. (se nedan) i Västerbottens län (Lycksele) anordnats en 5-dagarskurs för skogskörare. Statsbidragen för extra kostnader vid de under budgetåret 1946/47 anordnade kurserna — här ingå sålunda inga lönekostnader för de av skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare, som medverkat såsom lärare — ha uppgått till (2 019: 64 + 1 044 + 1 686: 03 = ) 4 749 kronor 67 öre. För de olika kurserna motsvarar detta i runda tal per kursdeltagare i Östergötlands län 92 kronor, i Gävleborgs län 130 kronor och i Västerbottens län 99 kronor. Om hänsyn tages till kurstidens längd, var kursen i Östergötlands län mest kostnadskrävande, vilket sammanhänger med att där i större utsträckning annan lärarpersonal än skogsvårdsstyrelsens befattningshavare anlitats. Stipendier och dagunderstöd ha endast utgått till deltagarna i den sistnämnda kursen; stipendier till ett belopp av 1 260 kronor, motsvarande 57 kronor per kursdeltagare, samt dagunderstöd (inklusive hyresbidrag) med sammanlagt 1 046 kronor. En del större enskilda skogsföretag samt domänverket bedriva genom för andamålet anställda instruktörer undervisning i samband med pågående arbete huvudsakligast i redskapsvård. De undersökningar angående lämpliga typer av verktyg, av betydelsen av en riktig verktygsvård och av en riktig arbetsteknik, som utförts av Värmlands skogsarbetsstudier och av föreningen Skogsarbetens och Kungl. Domänstyrelsens arbetsstudieavdelning (S. D. A.), ha varit grunder, på vilka man här kunnat bygga. Dessa institutioner ha också jämte några industrier, som tillverka skogsredskap, anordnat kurser för utbildning av instruktörer samt publicerat handledningar för undervisningsverksamhet och självstudium. S. D. A. har även under de senaste åren på olika orter i Norrland med anlitande av värnpliktiga hovslagare som instruktörer anordnat undervisning för skogskörare i hovvård och hovbeslag. Undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande skogsvård. Undervisning i skogsvårdsfrågor meddelas såsom tidigare anförts vid lantbruksundervisningsanstalterna och i flertalet fall med anlitande av skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare såsom lärare. För skogsvårdsstyrelserna är undervisningsoch upplysningsverksamhet på detta område en huvuduppgift. I Kungl. Maj:ts förordning den 30 maj 1941 angående skogsvårdsstyrelser 2 angives sålunda, att skogsvårdsstyrelse har att »verka för utbredandet av kun1 2

SFS 1941: 679 (ändr. 1945: 379 och 194G: 325). SFS 1941:350 (ändr. 1946:323).

52 skåp om skogsskötseln och landets skogsbruk genom anordnande eller understödjande av kurser, föreläsningar, studiefärder eller annan undervismngseller upplysningsverksamhet». Såsom ett led i denna verksamhet brukar flertalet skogsvårdsstyrelser från tid till annan anordna kortare kurser o m e n eller annan dag för skogsägare inom speciella ämnesområden (hyggesrensning, röjning, aptering etc). Några skogsvårdsstyrelser anordna därjämte allmänna skogsvårdskurser om 1—3 veckor för hemmansägare och deras söner. Längre kurser av detta slag anordnas av skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län (3 månaders kurs). Vidare anordna en del skogsvårdsstyrelser särskilda 1—2 veckorskurser för utbildning av förmän för sin egen verksamhet (gallrings-, stämplings- och planteringsförmän). I vissa län — Jönköpings och Gävleborgs speciellt — ha de skogliga studiecirklarna i ungdoms- och studieorganisationers regi och under ledning av skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän fått en rätt stor omfattning. Vid sidan av denna egentliga undervisningsverksamhet bednves en allmän upplysnings- och propagandaverksamhet bland skogsägarna genom föredrag, filmförevisningar, exkursioner, gallringstävlingar etc. Såsom fasta punkter för sin undervisningsverksamhet disponera en del skogsvårdsstyrelser särskilda skogvårdsgårdar. För närvarande innehas sådana gårdar av 15 skogsvårdsstyrelser, nämligen Södermanlands, Östergotlands, Jonköpings, Kronobergs, Kalmar norra, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Goteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens läns styrelser. I en del fall äro dock skogsvårdsgårdarna for närvarande icke försedda med för undervisningsändamål lämpliga byggnader. I enlighet med ett vid 1946 års riksdag fattat beslut ha inrättats särskilda befattningar såsom förste länsskogvaktare, vilka befattningar äro förenade med foreståndarskapet för skogsvårdsgård. Vid skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs lan, vid vars numera helt utbyggda skogsvårdsgård Kratte Masugn en mera kontinuerlig undervisningsverksamhet är avsedd att komma till stånd, finnes även inrättad en befattning - från och med den 1 juli 1947 på ordinarie stat - som studierektor. _ Kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas allmänna upplysnings- och undervisningsverksamhet bestridas numera — efter den år 1946 genomförda omorganisationen—liksom styrelsernas övriga utgifter förutom av egna inkomstmedel från ett under nionde huvudtiteln anvisat reservationsanslag till Bidrag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Från detta disponeras även medel till elevunderstöd vid de kurser för skogsägare m. fl., som skogsvårdsstyrelserna anordna Enligt förut (s. 51) åberopade kungörelse kan elevunderstod, om behov föreligger, utgå med 3 kronor om dagen till elev, som under kurstiden icke kan bo i sitt hem och som deltager i kurs med en varaktighet av minst två veckor eller, i fråga om specialkurs, avseende ett begränsat ämnesområde, minst tre dagar. Understöd av detta slag kan även utgå vid kurs, som anordnas av annan än skogsvårdsstyrelse, om kursplan och lärare godkänts av vederbörande skogsvårdsstyrelse. Elevunderstöden beviljas av skogsstyrelsen. I en del fall bruka kursdeltagarna i stället för understöd i denna ordning genom vederbörande skogsvårdsstyrelse beredas kost och logi under kurstiden.

53 Framkomna förslag. Det har redan omnämnts att av norrlandskommittén framlagda förslag om anordnandet genom skogsvårdsstyrelsernas försorg av kurser i skogsarbete för redan yrkesverksamma skogsarbetare och kurser i arbetsteknik för körare lett till att anslag till en försöksverksamhet beviljats. Norrlandskommittém framlade i betänkandet angående yrkesutbildningen i Norrland ytterligare några förslag angående den skogliga yrkesutbildningen. Såsom former för en för ungdom avsedd grundläggande yrkesutbildning (lärlingsutbildning) i skogsarbete föreslog kommittén sålunda praktisk utbildning vid särskilda lärlings gårdar samt anordnandet av särskilda kurser, av kommittén benämnda praktiska lärlingskurser. I förra fallet föreslogs vederbörande skogsvårdsstyrelse söka träffa uppgörelse med innehavare av jordbruksfastigheter med välskötta jord- och skogsbruk om anställandet av lärlingar. Dessa skulle genom deltagande i praktiskt arbete beredas utbildning och insikter i det sätt, på vilket olika arbeten utföras vid ett välskött, kombinerat jord- och skogsbruk. Viss ersättning föreslogs skola utgå av statsmedel till lärlingsgårdens innehavare. Tillsyn över utbildningen och över lärlingarnas omvårdnad skulle utövas av skogsvårdsstyrelsen. De praktiska lärlingskurserna föreslogs skola anordnas av skogsvårdsstyrelserna. Kurserna borde få en längd av högst 2—3 månader och kunna förläggas antingen i tillgängliga lokaler i bygden eller i skogsarbetarhärbärgen, som kunde ställas till förfogande. Vid varje kurs borde vara anställd en instruktör för den praktiska undervisningen. En starkt begränsad teoretisk undervisning förutsattes därjämte skola meddelas genom andra lärarkrafter med högre kompetens. Eleverna föreslogs skola erhålla stipendier och resebidrag av statsmedel samt arbetspremier, till vilka medel förutsattes kunna erhållas genom inkomster för elevernas arbete. I nyssnämnda sammanhang framhöll norrlandskommittén, att korrespondensundervisning, även om den ej kunde tänkas ersätta utbildningen vid lärlingsgårdar och i lärlingskurser, borde, företrädesvis i samband med studiecirkelverksamhet, kunna komma till användning. Studierna borde då kompletteras med praktiska övningar under ledning av fackutbildad personal. Utbildningen i arbetsteknik och redskapsvård för redan yrkesverksamma huggare förordade norrlandskommittén skola i främsta rummet ske genom instruktörsverksamhet. Genom skogsvårdsstyrelsernas försorg borde dylik anordnas på bondeskogarna. Kommittén ansåg däremot åtgärder från det allmännas sida icke påkallade för åstadkommande av sådan verksamhet hos de större skogsägarna i annan mån än att åtgärder borde vidtagas för att bereda utbildning åt instruktörer. Kurser för utbildning av instruktörer för att täcka behov, som ej tillgodosåges genom av arbetsgivarna själva anordnade kurser, föreslogs skola anordnas genom skogsvårdsstyrelsernas försorg och vid fall av behov även på skogsstyrelsens initiativ. Deltagarna föreslogs komma i åtnjutande av stipendier och resebidrag. Yngre skogsarbetare, som utgjorde lämpliga förmansämnen, borde även kunna deltaga i dylika kurser.

54 Norrlandskommittén ansåg motiverat, att de norrländska skogsvårdsstyrelserna erhöllo personalförstärkning för att kunna genomföra det undervisningsprogram, som kommittén föreslagit. Kommittén föreslog därför, att hos varje skogsvårdsstyrelse skulle anställas en särskild befattningshavare, undervisningskonsulent, med uppgift att planlägga, leda och övervaka utbildnings- och upplysningsverksamheten. Skogsstyrelsen har i samband med underdånig framställning om medelsanvisning för budgetåret 1948/49 till det förut omnämnda förslagsanslaget till bidrag till skogsvårdskurser på grund av en framställning från föreningen Värmlands Skogsarbetsstudier hemställt om att medel från detta anslag även skall få disponeras för bidrag till av nämnda förening eller annan liknande institution anordnade kurser för utbildning av instruktörer. Styrelsen föreslog, att bidrag skulle få utgå med 60 % av kostnaderna för lärare, skollokaler och undervisningsmateriel enligt kostnadsberäkningar, som kursledningen skulle ha att underställa skogsstyrelsen för godkännande före kursens början, med maximering dock av bidraget till högst 120 kronor per effektiv kursdag. Departementschefen anförde vid avlåtandet av statsverkspropositionen till 1948 års riksdag (1948 års statsverksproposition: bilaga 11: nionde huvudtiteln punkt 143), att han i dåvarande läge icke ansåg sig kunna biträda skogsstyrelsens förevarande förslag.

55 Avd. 2. De sakkunnigas förslag. Kap. 7. Regionalt samordnad planering av yrkesundervisningen. Såsom framgår av översikten i avdelning I bedrives yrkesutbildning inom jordbruket i alla delar av landet vid såväl fasta undervisningsanstalter som i form av en rörlig kursverksamhet med i huvudsak kortare kurser av skilda slag. För skogshanteringens del förekommer också kursverksamhet, ehuru i mindre omfattning, varjämte undervisning i skogshushållning lämnas i varierande omfattning vid de för jordbruksundervisningen avsedda fasta undervisningsanstalterna. Såsom undervisningen hittills bedrivits vid skolor och kurser har den väsentligen varit inriktad på den besuttna delen av befolkningen inom jordbruks- och skogsnäringarna eller avsett utbildning av förmän och specialister. Arbetarbefolkningen har endast i jämförelsevis ringa grad blivit delaktig av utbildningsverksamheten. Det är uppenbart, att det inom jordbruk och skogsbruk föreligger ökat behov av en av samhället understödd yrkesutbildnings- och upplysningsverksamhet, som mer än nu tar sikte även på de stora lantarbetare- och skogsarbetarekategorierna. Särskilt för dem, som skola bli självständiga yrkesutövare, bör utbildningen vara både omfattande och mångsidig. De många olika problem jordbrukets utövare ställas inför, den starka utveckling som äger rum inom näringen genom teknikens framsteg och nya agrikulturella landvinningar samt de små ekonomiska marginaler, inom vilka det mindre jordbruket merendels har att röra sig, påfordrar att de i jordbruket sysselsatta noga utnyttja tillgängliga kunskapskällor. Dessa böra emellertid, särskilt vad de redan yrkesverksamma beträffar, vara lätt åtkomliga och kunna utnyttjas utan betungande uppoffringar för den enskilde av penningar och arbetstid. Även inom skogsbruket skarpas kraven på kunnighet i fråga om såväl skogens skötsel som arbetstekniken. De förslag de sakkunniga i det följande framlägga rörande skol- och kursverksamhetens utformning m. m. kunna väntas leda till önskvärda resultat endast under förutsättning att lokala initiativ tagas för att stimulera berörda befolkningsgruppers intresse för sin yrkesutbildning och för att förse bygderna med erforderliga skolanläggningar och kurser av olika slag. Det kan synas naturligt, att ansvaret för sådana intiativ för jordbrukets del i främsta rummet bör åvila hushållningssällskapen. Tyvärr äro dessa i regel icke försedda med de erforderliga ekonomiska resurserna. Särskilt skolverksamheten kräver stora kostnader, som icke bliva täckta genom statsbidrag. De flesta skolorna inom jordbruket ha därför kommit att få andra ägare än hushållningssällskapen. Den i gällande stadga för de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna 1 förutsedda formen för en samordning av under1

SFS 1940: 724 (ändr. 1945: 374 och 1947: 923).

56 visningsverksamheten genom skolornas inordnande som ett led i hushållningssällskapens allmänna undervisningsverksamhet har endast inom ett par hushållningssällskapsområden — Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län — förverkligats. Att märka är att skolorna i dessa fall ägas av respektive hushållningssällskap. Den nyss åsyftade bestämmelsen kan således icke anses ha medfört åsyftat resultat. På sina håll ha hushållningssällskapen genom tillsättande av undervisningsnämnder, där även skolorna beretts representation, sökt verka för viss samordning. För skogsbrukets del stå skogsvårdsstyrelserna som målsmän för undervisningsverksamheten, men det är endast i undantagsfall och i liten skala, som denna verksamhet är inriktad på en yrkesutbildning i egentlig mening. Vid en utvidgning av skogsvårdsstyrelsernas undervisningsuppgifter är det nödvändigt, att styrelserna söka nya kontakter, och det är önskvärt att undervisningen ordnas så, att den kan bliva erkänd som en verklig yrkesutbildning. Det står klart för utredningen, att det behövs en regional samordning av åtgärderna för yrkesutbildningen på skilda områden, framförallt vad jordbruket och skogsbruket beträffar, för att man skall ernå visshet om, att de erforderliga initiativen bliva tagna och att verksamheten kommer att nå de stora grupper av befolkningen, som hittills icke nämnvärt eller icke alls berörts av densamma. Ett samråd bör naturligen äga rum mellan hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser och skolornas ledning och det gäller att finna former för detta samråd, men verksamheten måste också ha en betryggande lokal ekonomisk förankring. För finansieringen kommer alltid att erfordras lokala tillskott, större ju mera utbildningsverksamheten vidgas. Dessa tillskott måste förutsättas i huvudsak lämnade av landstingen, som genom sin beskattningsrätt förfoga över resurser av helt annan storleksordning än hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna. Landstingen ha också kommit att alltmera engageras för yrkesutbildningen såsom huvudmän för de centrala verkstadsskolorna, i viss och växande utsträckning för lantbruksundervisningsanstalter, såsom anslagsgivare till kursverksamhet av olika slag etc. Det förefaller under dessa förhållanden naturligt att låta landstingen mera direkt taga befattning med planeringsarbetet i stort och bereda dem skäligt inflytande. De sakkunniga ha i detta hänseende kommit till samma slutsatser som norrlandskommittén, som dock begränsade sina förslag till att avse de norrländska länen. I sitt betänkande om yrkesutbildningen i Norrland framlade norrlandskommittén nämligen förslag om en samordning i sin helhet av den lägre yrkesundervisningen i norrlandslänen och gav därvid uttryck för uppfattningen, att det måste innebära övervägande fördelar för effektiviteten av åtskilliga anordningar på detta område, om dessa låge i händerna på institutioner med relativt stora verksamhetsområden. Även om ändringen i kommunindelningen komme att leda till viss utökning av kommunernas storlek, höll kommittén före att landstingen framför primärkommunerna hade förutsättningar att åtaga sig uppgifter av social och ekonomisk karaktär. En koncentrering av vissa uppgifter

57 till landstingen bleve ett uttryck för den samhörighet, som rådde mellan olika delar av ett län, och vore av betydelse även ur skatteutjämningssynpunkt. Kommittén anförde vidare. Med utgångspunkt från sålunda anförda synpunkter och då landstingen — som redan nu åtagit sig en del av ansvaret för vissa utbildningsanstalter — ha uttaxeringsrätt, håller kommittén före att de norrländska landstingen böra företräda respektive län och dess befolkning i frågor som gälla samordning och planläggning av yrkesundervisningen. Detta bör, såsom i stort sett torde framgå av det föregående, ha till innebörd att landstingen skaffa sig en viss överblick över inom de olika länen förefintliga behov av yrkesutbildning samt taga erforderliga initiativ och i övrigt medverka till att dessa behov bliva tillgodosedda i skälig utsträckning på ur befolkningssynpunkt ändamålsenligt sätt. Vidare böra landstingen medverka till att alltför stora ojämnheter mellan olika undervisningsgrenar undvikas. Genom en förmedlande verksamhet bör kunna motverkas att, såsom förekommer, en del skolor icke äro fullbelagda, medan andra nödgas avvisa inträdessökande. Landstingen böra slutligen i sin nu berörda egenskap medverka till att en tillräcklig och allsidig upplysningsverksamhet bedrives för spridande av kännedom om förefintliga möjligheter till yrkesutbildning, kostnaderna för genomgång av olika kurser m. m. samt de fördelar, som kunna vinnas genom de skilda formerna av utbildning. Norrlandskommittén föreslog, att landstingen skulle för ändamålet tillsätta en särskild undervisningsberedning. Av vederbörande landstings bestämmande borde bli beroende i vad mån beredningen gentemot förvaltningsutskottet skulle intaga en självständig ställning och ävenså vilka befogenheter som över huvud taget borde tillkomma beredningen. Mot norrlandskommitténs förslag om en samordning genom landstingen av yrkesundervisningen anfördes i princip inga erinringar vid remissbehandlingen. Av lantbruksstyrelsen framhölls emellertid, att det vore angeläget, att såväl jordbruket som skogsbruket bleve företrädda i undervisningsberedningen, och en direkt representation för hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse i beredningen förordades av Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott samt Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Svenska landstingsförbundets styrelse anförde, att det otvivelaktigt skulle innebära en fördel, om ett landstingets organ finge till uppgift att samordna och leda de olika åtgärderna på yrkesundervisningens område inom landstingsområdet, Tanken på inrättandet, efter huvudsakligast mönster av hälso- och sjukvårdsberedningarna, av en särskild undervisningsberedning låge därvid nära, icke blott för norrlandstingens vidkommande utan även för landstingen i övrigt. Landstingen borde emellertid äga frihet att överlämna handhavandet av hithörande ärenden till förvaltningsutskottet eller avdelning av detta eller ock en fristående nämnd eller beredning. De sakkunniga dela norrlandskommitténs mening, att inom landstingsområdet bör finnas ett centralorgan för yrkesundervisningen. Liksom vissa över norrlandskommitténs förslag hörda myndigheter hålla de sakkunniga emellertid före, att hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser böra vara representerade i ett sådant organ. Hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna

58 företräda dock nu och komma vid genomförandet av de sakkunnigas förslag att om möjligt än mera markant företräda yrkesundervisningen inom sina respektive områden. Det bör enligt de sakkunnigas mening då icke ifrågakomma, att de ställas utan direkt inflytande i ett organ, som utgör den regionala topporganisationen för yrkesundervisningen. De sakkunniga föreslå, att inom varje landstingsområde skall finnas en yrkesundervisningsnämnd och att denna skall bestå av sex ledamöter (i Älvsborgs län, som har två hushållningssällskap, av sju ledamöter), varav fyra ledamöter, däribland ordföranden, väljas av landstinget, en utses av hushållningssällskapet (i Älvsborgs län en av vartdera hushållningssällskapen) och en av skogsvårdsstyrelsen. En anordning sådan den här föreslagna skall givetvis icke innebära annat än att yrkesundervisningsnämnden i sin helhet anses som och skall fungera som ett landstingets organ och dess tillsättande bör därför också regleras genom ett stadgande i lagen om landsting. Att landstingen erhålla det avgörande inflytandet finna de sakkunniga vara självfallet, då det som regel måste bliva i första hand till landstingen, som anspråk på mera väsentliga tillskott av allmänna medel, utöver vad staten tillskjuter, komma att ställas. Landstingen välja nu ledamöter i hushållningssällskapens förvaltningsutskott och i skogsvårdsstyrelserna, och de sakkunnigas förslag skulle följaktligen betyda, att man uppnår en viss reciprocitet. Genom att hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen äro representerade i landstingets yrkesundervisningsnämnd blir det praktiska samarbetet mellan dem och landstinget underlättat. En ännu större effekt av detta samarbete kommer att uppnås, om det föreskrives, att rätt att närvara vid yrkesundervisningsnämndens sammanträden skall tillkomma den tjänsteman inom hushållningssällskapet, som det åvilar att närmast handhava sällskapets undervisningsuppgifter, och den tjänsteman inom skogsvårdsstyrelsen, som har motsvarande uppgifter för skogsvårdsstyrelsens del. Samma rätt bör självklart tillkomma landstingsdirektören och den tjänsteman landstinget eventuellt har utsett att särskilt handlägga undervisningsfrågor. Efter yrkesundervisningsnämndens bestämmande kunna här nämnda experter lämpligen anförtros uppgiften som föredragande var och en inom sitt område. Kostnaderna för yrkesundervisningsnämnden böra bestridas av landstinget. Beträffande yrkesundervisningsnämndens arbetsuppgifter kunna de sakkunniga ansluta sig till norrlandskommitténs förslag. För jordbrukets och skogsbrukets del är det av betydelse, att nämnden genom konferenser med myndigheter, korporationer, representanter för skolor och enskilda söker bilda sig en uppfattning om och i vad mån åtgärder behövas för att i vidgad omfattning få yrkesundervisning till stånd och att nämnden med ledning härav föreslår de åtgärder, som kunna behöva vidtagas. Framställningar i sådana hänseenden kunna behöva göras både till statliga organ, landstinget, hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen eller till primärkommun. Befrämjandet och medverkandet till en samordning och planering av fast och rörlig undervisningsverksamhet så att största möjliga effektivitet uppnås är av största bety-

59 delse. Icke minst gäller det därvid att söka åstadkomma att tillgängliga lokaler, lärarkrafter m. m. utnyttjas på bästa sätt. Det synes praktiskt, att nämnden får till landstingets förvaltningsutskott eller, efter landstingets bestämmande, till landstinget avgiva utlåtanden och förslag i anledning av framställningar om anslag till yrkesundervisningen. Yrkesundervisningsnämnd bör också, i den mån så anses påkallat, delge vederbörlig statlig tillsynsmyndighet synpunkter och förslag i fråga om inom landstingsområdet med statsunderstöd bedriven eller ifrågasatt yrkesundervisning. De sakkunniga få anledning att i det följande återkomma till vissa speciella uppgifter, där nämndens medverkan bör påkallas. Hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser och lantbruksundervisningsanstalter böra föreskrivas skyldighet till fortlöpande rapporter till yrkesundervisningsnämnden i fråga om sin allmänna verksamhet på yrkesundervisningens område. De sakkunniga vilja här redovisa, att diskussion förts om representation i yrkesundervisningsnämnderna även för de fasta lantbruksundervisningsanstalterna. De sakkunniga ha emellertid icke kunnat biträda en sådan tanke. E n konsekvens av att lantbrukets undervisningsanstalter finge representation i nämnden bleve naturligen, att undervisningsanstalterna även inom andra yrkesområden komme att göra anspråk på att få säte och stämma i nämnden, som därigenom skulle bli mycket omfattande och icke längre ha karaktär av ett landstingets beredningsorgan. Däremot finna de sakkunniga det lämpligt, att det inom varje hushållningssällskap tillskapas ett organ för samverkan mellan sällskapet och skolorna, och att motsvarande anordning i tillämpliga avseenden träffas för skogsvårdsstyrelsernas del. I senare fallet kan man tänka sig, att skogsvårdsstyrelserna erhålla ett råd, i vilket ingå representanter för domänverket, andra skogsägare och skogsarbetarna. Till här sist berörda frågor återkomma de sakkunniga i kapitlen 15 och 18.

60 Kap. 8. Lantmannaskolornas nuvarande huvudkurser. Inledande synpunkter. Lantmannaskolorna ha från början tillkommit för att meddela teoretisk undervisning, och flertalet av skolornas huvudkurser ha utformats härför. Utgångspunkten har varit, att eleverna före inträdet i skolan i en för inhämtandet av den teoretiska undervisningen nödig omfattning skola ha förvärvat praktisk erfarenhet av jordbruksarbete. Behovet av teoretisk undervisning för jordbrukets utövare har mer och mer accentuerats, allt eftersom vetenskap och teknik öppnat nya vägar för en rationell jordbruksdrift. Det har sagts, att jordbruk numera är tillämpad naturvetenskap. Lägger man tonvikt på ordet tillämpad, kan denna sats mycket väl stå såsom riktlinje för utformandet av undervisningsplanerna för lantmannaskolorna. Det är dock ytterst viktigt att härvid också beakta arbetsteknikens betydelse. Det är önskvärt, att facklig teoretisk undervisning åtminstone i den omfattning, som kan medhinnas i en vinterkurs, mera allmänt kunde komma blivande jordbrukare till del. Tillägnandet av dessa teoretiska kunskaper torde emellertid för mången förefalla särskilt mödosamt, och ger säkerligen ej heller önskvärt utbyte, om icke undervisningen lägges så att den kan verifiera eller korrigera egna synintryck och erfarenheter eller åskådligt ge nya perspektiv. Demonstrationer och övningar, som direkt taga sikte på praktiska lantbruksgöromål, torde ännu icke ens på alla håll, där de egna skoljordbruken ge ökade möjligheter härtill, fått en så framträdande funktion i undervisningen, som önskvärt vore. För utformningen av en sådan undervisning kunna givetvis inga'bestämda regler uppställas; det blir helt beroende på vederbörande lärares förmåga att utnyttja alla de möjligheter i den vägen, vilka även vintertid äro tillfinnandes. Av betydelse är emellertid också i vilken omfattning olika ämnesområden kunna tillmätas utrymme i undervisningsplanerna, vilket i sin tur delvis kommer att bero på hur lång kurstiden över huvud göres. E t t klarläggande av utgångspunkterna härvidlag nödvändiggör en genomgång av varje typ av huvudkurs, och de sakkunniga komma i fortsättningen av detta kapitel att företaga en sådan. Vad som bland annat aktualiserar reformer i fråga om undervisningsplanerna, är behovet av vidgad maskinundervisning. Bland problem, som i det sammanhanget kräva lösning, är skolornas förseende med lokaliteter och undervisningsmateriel för denna undervisning. Vissa härmed förknippade statsbidragsproblem upptaga de sakkunniga till behandling senare i detta betänkande. I fråga om undervisningslokaler för maskinundervisning — maskinhallar — har lantbruksstyrelsen i sin tidigare omnämnda utredning (se kap. 2) framlagt vissa förslag. De sakkunniga anförde i på sin tid häröver avgivet underdånigt utlåtande, att vissa kostnadsbesparande för-

61 enklingar voro tänkbara. I stället för inredandet av en större uppvärmd maskinhall borde sålunda del av byggnad, som användes till förvaring av arbetsmaskiner, kunna iordningsställas så att den lämpade sig för demonstrationer och övningar. Det är anledning att betona, att de sakkunniga se denna fråga även ur den synpunkten, att en förbättrad maskinundervisning snabbare bör komma till stånd, om lokalfrågan kan lösas efter här antydda eller andra enklare linjer. Även lokala provisoriska anordningar borde övergångsvis kunna åstadkommas för att detta viktiga område icke längre skall behöva eftersättas. Vid åtskilliga tillfällen har gjorts gällande, att småbruket har ett speciellt yrkesutbildningsproblem, som icke tillgodoses genom nuvarande undervisning vid lantmannaskolorna. Man har även pekat på att skolornas förseende med stora jordbruk avlägsnat undervisningen från småbrukets förhållanden. De sakkunniga äro väl införstådda med att skol- och kursverksamheten inom jordbruket måste anpassas till skilda förhållanden. Småbrukarens behov av upplysning och undervisning bör även tillgodoses. Anpassningen av undervisningen i lantmannaskolornas nuvarande teoretiska huvudkurser — framför allt då vinterkursen, som i detta sammanhang närmast varit på tal — till småbrukets förhållanden torde i övervägande grad vara en fråga om lärarnas förmåga att vid exemplifieringen beakta, att ett småbruks förhållanden ter sig annorlunda än ett större jordbruks. Detta måste naturligtvis iakttagas, men en viss fara för att så icke sker ligger givetvis bland annat däri att det närmast till hands liggande demonstrationsobjektet — skoljordbruket — oftast är anlagt på drift i större skala. En till skolan hörande mindre utgård, bedriven som en självständig enhet, skulle måhända härvidlag vara av betydelse och även tjäna som mönster i skilda avseenden. Det torde dock i de fall, detta behövs, icke möta större svårigheter att i närheten av skolorna finna lämpliga småbruk för demonstration. Huvudsaken är att läraren beaktar, att en del av eleverna framdeles komma att ägna sig åt jordbruk av mindre storleksordning. Den allmänt grundläggande jordbruksundervisning, som meddelas i en vinterkurs, kan dock icke ges varken annat innehåll eller lämpligen en mindre omfattning när det gäller en blivande småbrukare än när det gäller den blivande brukaren av en större egendom. Det torde emellertid förhålla sig så, att man, när småbrukets yrkesutbildningsproblem förts på tal, mera har i tankarna den redan i aktivt arbete varande småbrukaren än ynglingen, som kanske i sinom tid blir småbrukare. Den förre torde nästan undantagslöst sakna möjligheter att bevista en kurs, som erfordrar längre bortovaro från hemmet och arbetet. Därmed begränsas hans möjligheter. Undervisningen måste komma honom till del på annat sätt, och det är här hushållningssällskapens upplysnings- och undervisningsverksamhet måste sätta in. Till frågan om denna verksamhet återkomma de sakkunniga senare i detta betänkande. De sakkunniga övergå nu till att mera i detalj behandla undervisningen i de nuvarande huvudkurserna, varvid här förutskickas, att de förslag angå-

62 ende undervisningens uppläggning, som i det följande framläggas, icke göra anspråk på att täcka alla de olika förhållanden, som finnas i vårt land eller vara giltiga för oviss tid framåt. Tvärtom vilja de sakkunniga understryka, att den alltjämt fortgående utvecklingen inom jordbruket och överhuvud på undervisningens område gör det angeläget, att lantbruksundervisningen icke insnöres i allt för snäva former. Vinterkurs, Den dominerande kurstypen vid våra lantmannaskolor är vinterkursen. Man har att räkna med att denna kurs även framgent i fråga om elevtillströmning kommer att intaga den främsta platsen. Icke minst därför ligger det stor vikt på hur denna kurs utformas. Det kan icke råda någon tvekan om att undervisningen i maskin- och redskapslära i vinterkurserna i inånga fall icke håller det mått, som man med hänsyn till ämnets vikt för våra dagars jordbruk kan begära. Såsom nämnts i kapitel 2 har denna undervisning, som nu ingår såsom en del av jordbruks läran, en ringa omfattning. Det är nödvändigt, att undervisningen i detta ämne utökas. Lantbruksstyrelsen har i sitt förslag angående maskinundervisningen förordat, att 70 timmar i vinterkursen skulle anslås för ämnet maskinlära. Tämligen allmänt underströks i yttrandena över detta förslag behovet av ökad undervisningstid även om divergerande åsikter gjorde sig gällande angående avvägningen av denna i förhållande till andra ämnesområden. De sakkunniga ha kommit till samma uppfattning som lantbruksstyrelsen rörande undervisningstiden och anse liksom styrelsen, att ämnet, ehuru under den vidgade benämningen maskin- och redskapslära, bör bli betygsämne. I väsentlig grad bör undervisningen, som med hänsyn till den begränsade tiden måste inskränkas till att avse endast de inom jordbruket vanligast förekommande maskinerna och redskapen, ske i form av demonstrationer och, i den mån detta är möjligt, genom övningar. Ytterligare ett ämne gör anspråk på utrymme i högre grad än för närvarande är fallet, nämligen arbetslära. Arbetsläran ingår nu såsom en del av ämnet lantbruksekonomi. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör arbetsläran utbrytas och göras till betygsämne. Till arbetsläran bör hänföras undervisning om olika arbeten och deras utförande, där sådan undervisning icke ingår som ett givet led vid behandlingen av annat huvudämne, exempelvis såsom inom maskin- och redskapsläran. Denna undervisning bör i största möjliga grad få karaktären av övningar och demonstrationer. Att lära eleverna hur olika manuella arbetsuppgifter, även enklare sådana, på bästa sätt skola utföras är en uppgift, som bör tillkomma lantmannaskolan även under vinterkurserna. I ämnet arbetslära bör vidare ingå undervisning om arbetskraften samt om arbetets organisation, planläggning och ledning. Slutligen bör undervisningen avse arbets- och sociallagstiftning, som berör jordbruket, varvid även frågor om skydd mot olycksfall i arbete böra behandlas. De sakkunniga ha funnit att åtminstone omkring 50 av vinterkursens timmar borde anslås till arbetsläran. Nuvarande undervisning inom hit hänförda områden torde omfatta endast en mycket blygsam del av detta timantal.

63 Det är klart, att, om ett så väsentligt ökat utrymme för maskin- och redskapslära respektive arbetslära som ovan angivits skall kunna beredas, detta endast kan ske antingen under den förutsättningen att vinterkursens längd ökas eller att en beskärning av eller uteslutande av något ämne sker. Vinterkurserna pågå nu i regel 5 månader, om man frånräknar uppehåll för julferier. Endast vid en del skolor i Norrland och mellan-Sverige ha kurserna utsträckts till en tid av inemot eller upp till 6 månader. I allmänhet påbörjas kurserna omkring den 1 november och avslutas i medio av april. Vid de överläggningar, som de sakkunniga haft med rektorer och andra har allmänt givits uttryck åt den uppfattningen, att en förlängning av kurstiden vad skolorna i syd- och mellan-Sverige beträffar icke gärna kan komma i fråga utan att detta medför konsekvenser i fråga om elevtillströmningen. De sakkunniga, anse, att det ur undervisningssynpunkt skulle vara till stor fördel, om vinterkursen utsträcktes, helst till att omfatta 6 månader, och hålla det icke för osannolikt, att en sådan förlängd kurstid också skulle mer än nu bli accepterad för en kurs, som med utökad undervisning i maskin- och redskapslära, arbetslära samt skogshushållning och en även i övrigt mera praktiskt betonad undervisning finge namn om sig att vara av större betydelse än den nuvarande vinterkursen för den praktiska yrkesutövningen. En förlängning av kurstiden skulle möjliggöra, förutom en bättre anpassning av tiden för de olika ämnena, även ett önskvärt avkortande av den dagliga undervisningstiden. Gällande stadga medgiver, att undervisningen omfattar omkring sju timmar dagligen, men på sina håll överskrides denna tid. Visserligen användes en del av tiden till övningar av olika slag, men den tid, som sammanlagt tages i anspråk till lektioner och övningar, är dock så pass betydande, att den lämnar ringa utrymme för elevernas självverksamhet. De sakkunniga ha vid förhanden varande förhållanden icke ansett sig kunna framlägga direkta förslag om en förkortning av den dagliga undervisningstiden men vilja framhålla som ett önskemål, att undervisningen per vecka i vinterkursen icke bör utsträckas till över fyrtio timmar. I de fall då en kurs om 6 månader icke kan anordnas med hänsyn till elevrekryteringen, får enligt de sakkunnigas mening övervägas att avkorta tiden för vissa ämnen, som icke äro fackbetonade, eller att helt utesluta dem. De sakkunniga ha i denna fråga överlagt med rektorer vid lantmanna- och lantbruksskolor, vilka dock ställt sig avvisande till tanken på att helt utesluta de icke fackbetonade ämnena. I lantmannaskolornas vinterkurs meddelas nu undervisning i medborgarkunskap, i svenska samt i räkning med geometri. Såsom framgår av tabell 1 (sid. 13) ha dessa ämnen tillmätts mycket varierande tid vid skolorna. De sakkunniga finna även för sin del det vara av stort värde, att lantmannaskolan, ehuru dess uppgift främst måste vara att meddela yrkesundervisning, får behålla karaktären av en skola, som även på olika sätt medverkar i merborgarfostrande syfte. Ämnet medborgarkunskap bör därför enligt de sakunnigas mening tilldelas viss, om också mera begränsad plats på

64 schemat. Därutöver bör genom anordningar utanför kursplanen såsom föredrag, diskussioner m. m., på sätt nu också är fallet, angivna syfte tillgodoses. Föreläsningar och föredrag med anlitande av representanter från både arbetsgivare och arbetarhåll böra även anordnas för belysande av frågor i samband med arbets- och sociallagstiftningen. 1936 års lantbruksundervisningskommitté uttalade i fråga om undervisningen i svenska språket samt räkning med geometri att den ansåge »att lantmannaskolan i detta hänseende icke lämpligen kan medverka i vidare mån, än att eleverna vid skolan erhålla det mått av kunskap i berörda ämnen, att eleverna vad denna förutsättning angår utan svårighet kunna följa undervisningen i skolans fackämnen.» Kommittén ansåg, att en repetition av folkskolans kurs borde vara ägnad att nöjaktigt tillgodose detta krav. Målet för undervisningen åtminstone i räkning har, såvitt de sakkunniga kunna finna, i en del fall satts högre än enbart till en repetition av folkskolans kurs. En svaghet i undervisningen i båda de berörda ämnena har därjämte varit, att densamma av praktiska skäl måst utsträckas över åtminstone första delen av kursen (höstterminen) och ofta över hela kursen. Syftet att redan från början ge eleverna den grund, på vilken de kunde bygga vid undervisningen i fackämnena, har sålunda icke nåtts. De sakkunniga, vilja framhålla, att undervisningen i fackämnena bör läggas så, att den kan bygga på folkskolans kunskapsmått i svenska och räkning. Att ett uppfriskande av dessa kunskaper i många fall kan behöva ske, eftersom inträdet i lantmannaskolan äger rum först sedan några år förflutit efter avgången från folkskolan, är nog ställt utom tvekan. Beaktas får också, att vår folkskola ännu icke överallt på landsbygden blivit nöjaktigt utbyggd. H ä r inställer sig emellertid frågan, om icke kunskapskompletteringen lämpligen kan ske på annat sätt än genom att ämnena obligatoriskt upptagas på lantmannaskolans schema. Man kan i fråga om utvägar för en blivande lantmannaskoleelev att repetera och kanske i någon mån vidga sina kunskaper i svenska och räkning erinra om de rika möjligheter, som numera finnas i form av korrespondensstudier och studiecirkelverksamhet. Ungdomsorganisationernas och andra föreningars på landsbygden medverkan för anordnandet av studiecirkelverksamhet i de berörda ämnena och med speciellt sikte på inträdessökande till lantmannaskolorna skulle säkerligen kunna påräknas. Utan tvivel vore det därjämte av värde, att på så sätt en förberedande träning i studiearbete komme till stånd; tillägnandet av undervisningen i övriga ämnen vid skolan skulle därmed underlättas. De sakkunniga ha ansett, att det vid en kurstid av 5 månader, under vilken nöjaktig undervisning inom övriga ämnesområden skall meddelas, icke är möjligt att avdela så mycken tid, som nu merendels är fallet, åt undervisningen i svenska och räkning. Vid en del vinterkurser har man redan ansett sig kunna begränsa undervisningen i dessa ämnen till 25 respektive 38 timmar. En beskärning av timantalet, där det är högre, bör kunna ske. Man bör efter-

65 sträva att successivt låta dessa ämnen helt försvinna från skolornas schema. Tillämpande övningar i såväl svenska som räkning skola givetvis förekomma vid undervisningen i vissa fackämnen. I sina prospekt och annonser böra skolorna kunna framhålla, att cle inträdessökande i fall av behov böra repetera och förkovra sig i svenska och räkning samt även anvisa vägar härför. Även vid skolorna bör det kunna ges möjligheter att exempelvis i studiecirkelns form och under medverkan av lärare eller elever med högre elementär utbildning ordna kompletterande studier i ämnena för dem som det behöva. Genom borttagandet av svenska och räkning vinnes även i en 5-månaderskurs delvis det utrymme, som erfordras för ämnena maskin- och redskapslära samt arbetslära. Övrigt utrymme härför bör kunna vinnas genom en lämplig avpassning av undervisningstiden för övriga ämnen. Undervisningen i naturlära bör begränsas till vad som kan anses absolut nödvändigt för att eleverna skola kunna tillgodogöra sig undervisningen i de tillämpade ämnena. Meningarna om vad som kan vara nödvändigt äro säkerligen delade, men det torde vara obestridligt, att ämnet på sina håll (jfr tab. 1, sid. 13) tillmätts så inånga undervisningstimmar, att en beskärning kan vara både möjlig och befogad. Undervisningen i fältmätning och avvägning samt ritning synes vid en del skolor tillmätas en betydelse, som enligt de sakkunnigas mening icke står i rimlig proportion till den praktiska nytta, eleverna allmänneligen kunna äga av densamma. Övningarna böra här begränsas till att i anslutningtill undervisningen om jordens torrläggning och bevattning lära eleverna att förstå och som hjälpmedel vid arbetets utförande använda en dikesprofil och täckdikningskarta. Åt jordbruksläran i övrigt bör ägnas sådan tid, att det blir möjligt att i en låt vara mera koncentrerad form meddela eleverna ett tillräckligt kunskapsstoff. För en sådan mera begränsad undervisning, som kan medhinnas under en vinterkurs, saknas för närvarande en väl tillrättalagd lärobok. Behovet härav torde emellertid enligt vad de sakkunniga erfarit komma att inom en nära framtid tillgodoses. Undervisningen i husdjurslära bör beredas ett förhållandevis väl tilltaget utrymme. Det är icke minst inom husdjursskötselns område, som möjligheterna till en praktiskt betonad undervisning — genom övningar och demonstrationer —• borde föreligga i vinterkursen. Beklagligt nog saknar emellertid närmare hälften av lantmannaskolorna egna ladugårdar. Det bör emellertid, där så ske kan, eftersträvas att ge undervisningen i husdjursskötsel en praktisk utformning, och såsom exempel på moment, som därvid borde övas, vilja de sakkunniga nämna mjölkning och hovbeslag. Beträffande den teoretiska undervisningen i husdjursläran gäller liksom i fråga om jordbruksläran att den på grund av den begränsade tid, som dock står till buds, måste inskränkas till det nödvändigaste. En tillräckligt koncentrerad lärobok saknas dock för närvarande. Vikten av att de jordbruksekonomiska problemen tillmätas ett relativt O—1644 48

66 stort utrymme vid undervisningen i lantmannaskolornas huvudkurser haj understrukits även vid tidigare utredningar. I dagens läge finns det anledning att än ytterligare framhålla betydelsen härav. Variationerna i fråga om den tid som ägnas åt lantbruksekonomi (samt bokföring) vid skolorna äro såsom framgå av tabell 1 (sid. 13) betydliga, och enligt de sakkunnigas mening har alltför liten tid i vissa fall anslagits för ändamålet. Vid undervisningen i lantbruksekonomi får det icke bli fråga om ett inlärande av olika teorier, utan den måste inriktas på bibringandet av kunskaper av praktiskt värde. Eleverna böra således göras förtrogna med de ekonomiska problem som de i egenskap av jordbrukare och företagsledare komma att ställas inför. E n viss affärs- och handelskunskap är av största betydelse liksom kännedom om det allmännas åtgärder till jordbrukets främjande. Eleverna böra göras förtrogna med förfarandet vid upprättandet av köpe- och arrendeavtal, kontrakt av olika slag, upprätt-ande av anbud o. s. v. I undervisningen bör vidare ingå ekonomiska beräkningar av olika slag, såsom kostnadskalkyler för maskinanvändning samt odlings- och produktionskostnadskalkyler ävensom enkla budgetberäkningar. Bika tillfällen till övningsuppgifter ges sålunda, vilket icke minst gäller bokföringen. Av värde vid undervisningen i bokföring är, att eleverna, efter verkställt bokslut läras, förutom att upprätta självdeklaration, att för praktiskt bruk göra enkla statistiska beräkningar och analyser av bokföringsresultat. Det behov av lämpliga läroböcker på området, som för närvarande föreligger, torde enligt vad de sakkunniga erfarit komma att tillgodoses. För det egna bedömandet av lämpligheten av olika tänkbara lösningar vid ifrågakommande byggnadsarbeten är det av värde, att en jordbrukare har någon kännedom om byggnadsmaterial och byggnadskonstruktioner och icke minst om inredning av ekonomibyggnader. En för detta begränsade syfte avpassad undervisning i byggnadslära bör därför alltjämt meddelas i vinterkursen. Värdet av någon kännedom om trädgårdsskötsel gör det även befogat, att detta ämne i ungefär nuvarande omfattning kvarstår på schemat. Undervisningen i skogshushållning har beretts ett mycket skiftande utrymme. Detta är naturligtvis i någon mån beroende på skogsbrukets större eller mindre betydelse för jordbrukarna i de bygder, där skolorna äro belägna. Svårigheter föreligga dock att i en kurs på fem månader över huvud inrymma någon mera betydande undervisning i detta ämne. De sakkunniga äro av den uppfattningen, att en vidgad undervisning i skogshushållning vid lantmannaskolor, som äro belägna i bygder, där bondeskogsbruket har betydelse, borde komma till stånd. Det är dock icke en utökning av den rent teoretiska undervisningen på lärosalen, som därvid främst bör komma i fråga, utan en med övningar och praktiskt arbete i skogsmark förenad undervisning. Den tid av året, till vilken flertalet vinterkurser nu är förlagd, är icke i och för sig i allmänhet särskilt väl lämpad för praktisk skogsundervisning i vad denna avser skogsvården. Vid kursernas utökande till omkring sex måna-

67 der och med deras påbörjande i medio av oktober äro förutsättningarna större för att en med övningar i skogsmark förenad undervisning skall kunna ordnas. Denna undervisning bör då vad åtminstone dess praktiska del beträffar kunna fördelas på tvenne perioder och förläggas till dels senare hälften av oktober, dels april månad. Vid undervisningen i skogshushållning i lantmannaskolornas kurser medverka nu i flertalet fall skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän. Där undervisningen erhållit en mera praktisk inriktning, ha övningarna i en del fall förlagts till styrelsernas skogsvårdsgårdar, en enligt de sakkunnigas mening utmärkt anordning för det fall, att skoljordbruket saknar egen skogsmark, som kan användas för ändamålet. Andra lösningar kunna emellertid också tänkas. Genom överenskommelser med förvaltningarna för statens eller enskildas skogar torde lämpliga övningsområden kunna erhållas ooh även lärarfrågan ordnas, i den mån skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän icke kunna stå till förfogande. Kunskap i skogshushållning och skogsekonomiska frågor är inom vida områden av vårt land av lika stor betydelse för lantbrukaren som kunnandet i fråga om den egentliga jordbruksdriften. Detta kunde motivera, att ett mycket stort timantal ansloges till undervisningen i skogshushållning. Med hänsyn till vad förut anförts ha de sakkunniga emellertid funnit, att detta icke låter sig göra i fråga om vinterkurser i andra fall än där de kunna utökas till omkring sex månader. Det finns därför i detta sammanhang alldeles speciell anledning framhålla, att kurstidens utökning till sex månader är i högsta grad befogad. På grundval av det tidigare anförda presenteras nedan ett förslag till timplan (normalplan) för en vinterkurs av nu vanlig längd (125 arbetsdagar), där ämnena svenska och räkning med geometri uteslutits, samt för en vinterLäroämne

Antal undervisningstimmar i 5-mån. kurs 6-mån. kurs

Svenska språket Räkning med geometri Naturlära Jordbrukslära Husdjurslära Lantbruksekonomi Bokföring Arbetslära Maskin- och redskapslära Byggnadslära Skogshushållning Trädgårdsskötsel Medborgarkunskap Gymnastik, exkursioner,föreläsningar m. m.

75 175 180 75 70 50 70 40 30 15 10 50 840

25 40 75 160-175 160-180 75 70 50 70 40 125-150» 15 10 50 1000

Summa Vid utökning av timantalet till 150 minskat timantal för jordbruks- och husdjurslära. 1

68 kurs på sex månader, där dessa medtagits och alternativa förslag till en ut ökad undervisning i skogshushållning inlagts. E t t i vissa delar mera i detalj utarbetat förslag till timplan för en 5-månaders vinterkurs återfinnes som bilaga 2. De sakkunniga föreslå senare i detta betänkande, att vinterkursens undervisning skall utgöra den teoretiska grunden för arbetsledarutbildningen vid lantbruksskolorna. Det är väl icke alltid, som undervisningstimmarnas antal direkt är ett uttryck för det inlärdas omfattning, men inom vissa gränser kan dock detta sägas vara fallet. Till ledning för undervisningens anordnande vid nyssnämnda arbetsledarkurser liksom också vid fortsättningskurser till vinterkursen, vilka i en del fall rekryteras från skolor som ej anordna fortsättningskurser, saknar det därför icke betydelse, att det sker en sådan avvägning, att undervisningsresultatet inom vissa rimliga gränser i stort kan anses likvärdigt. Det bör emellertid ankomma på lantbruksstyrelsen att vid fastställandet av undervisningsplanerna beakta detta. Fortsättningskurs till vinterkurs. Nu anordnade fortsättningskurser äro såsom framgår av redogörelsen i kapitel 2 av tvenne skilda typer, den ena mera teoretiskt betonad, den andra praktiskt. De senare ha längre varaktighet än den i stadgan föreskrivna minimitiden av 110 dagar. Kontrollassistentutbildning ingår som regel i kurserna. Det har enligt de sakkunnigas mening en viss betydelse, att det finnes en sådan möjlighet till fortsatt utbildning, som en fortsättningskurs kan erbjuda. Vid behandlingen av undervisningen i vinterkursen har framhållits, hurusom ämnesträngseln nödvändiggör en koncentrering, som väl i och för sig icke är av natur att förrycka utbildningsresultatet men som dock utgör en begränsande faktor. Den ytterligare undervisning, som kommer fortsättningskursens elever till del, vidgar deras teoretiska kunnande. Framförallt innebär emellertid fortsättningskursens förläggning till sommarhalvåret många möjligheter till praktisk utbildning såsom komplettering till den teoretiska undervisningen. Därigenom kan undervisningsresultatet som helhet bli bättre. Av det nyss sagda och för övrigt också av vad som anförts i inledningen till detta kapitel framgår, att de sakkunniga lägga stor vikt vid att lantbruksundervisningen i görligaste mån blir praktiskt betonad. Vad fortsättningskursen beträffar anse de sakkunniga, att den får sitt största värde om den kan anordnas såsom en i hög grad praktisk kurs. Erforderliga förutsättningar härför i fråga om skoljordbruk m. m. böra därför finnas vid de skolor, där det framdeles kan bli fråga om att anordna nya dylika kurser. Erfarenhetsmässigt har man att utgå från att elevrekryteringen till dessa kurser erbjuder vissa svårigheter. Det saknas av denna grund anledning att, även om nyssnämnda förutsättningar skulle vara förhanden, rekommendera någon mera allmän utbyggnad av fortsättningskurserna, så mycket mera som de sakkunniga anse att skolorna böra anlitas även för andra kurser, varom förslag framlägges i följande kapitel. De sakkunniga hänvisa i detta sammanhang även till vad nedan anföres om den s. k. längre kursen.

69 Flertalet fortsättningskurser pågå endast under den i stadgan föreskrivna minimitiden av 110 dagar och avslutas i regel före vegetationsperiodens slut. För att syftet med den praktiska delen av undervisningen skall nås, bör kursen sträcka sig över större delen av nämnda period. De sakkunniga föreslå därför, att kurstiden fastställes till minst 125 dagar. Den praktiska delen av undervisningen bör kunna få anordnas efter skilda principer genom arbetsturer eller mera begränsade arbetsövningar eller genom båda dessa former. Allsidig belysning av rationella arbetsmetoders tillämpning vid skilda arbetens utförande bör därvid eftersträvas. Teoriundervisningen, som även den bör innefatta moment av övningar och demonstrationer, bör normalt kunna begränsas till omkring 500 timmar. Därvid skulle i en kurs om 125 dagar för den mera utpräglat praktiska utbildningen stå till buds omkring 340 timmar. De sakkunniga ha då icke räknat med att kontrollassistentutbildning skall ske i fortsättningskursen. En mera begränsad undervisning rörande mjölkkontroll och kontrollbokföring samt vad därmed sammanhänger bör kunna inläggas i undervisningen i berörda fackämnen och vara till nytta för samtliga elever. Målet för denna undervisning bör emellertid icke vara att utbilda kontrollassistenter, för vilket ändamål särskilda kurser anordnas. För den teoretiska undervisningen, som förutsattes lämpligt fördelad för hela kursen, ha de sakkunniga upprättat följande förslag till normalplan: Naturlära 50 timmar .Jordbrukslära 90 » Husdjurslära (inkl. mjölkkontroll) 100 » Lantbruksekonomi 50 »

Bokföring (inkl. kontrollbokföring) Arbetslära Maskin- och redskapslära Skogshushållning

60 timmar 30 » 60 » 60 »

Summa 500 timmar Inom rimliga gränser bör givetvis variationer i undervisningsplanerna tilllåtas bland annat för att anpassa undervisningen i ena fallet till jordbruksbygdens förhållanden, i andra till skogsbygdens. Det finns emellertid anledning att framhålla att, för de fall, då fortsatt utbildning i driftsledarkurs förekommer, det har betydelse, att den teoretiska undervisningen är i viss mån likvärdig i fortsättningskurserna. Underlaget för nyssnämnda utbildning, som bland annat kan utgöras av genomgången vinterkurs och fortsättningskurs, kan eljest bli allt för växlande. En allmän omprövning av undervisningsplanerna för nuvarande fortsättningskurser bör ske i syfte att ge dem den praktisk-teoretiska karaktär som här föreslagits. Längre kurs. Den under denna benämning anordnade huvudkursen har kommit att få en mycket begränsad betydelse, då den blott finnes representerad vid 4 skolor. Ur pedagogiska synpunkter har den vissa företräden framför kombinationen vinterkurs-fortsättningskurs. Sålunda kan undervisningen redan från början läggas upp efter de vidare grunder, som den längre kurs-

70 tiden ger utrymme för. Den är emellertid en tämligen genuint teoretisk kurs; gällande stadga föreskriver i fråga om dess anordnande ej heller annat, än att undervisningen skall omfatta vad för vinterkurs är föreskrivet och därutöver syfta till att vidga och fördjupa kunskaperna i vinterkursens ämnen. Värdet av undervisningen i denna kurs skulle enligt de sakkunnigas mening avgjort bli större, om praktiska övningar i olika arbeten finge ett väl tillmätt utrymme i kursplanen, framförallt under den till sommarhalvåret förlagda delen av kursen. Nu äro förutsättningarna härför med hänsyn till skoljordbruk m. m. växlande vid de skolor, där dylika kurser äro anordnade, till vilket hänsyn får tagas. De sakkunniga förorda emellertid en omprövning av undervisningsplanerna, varvid den omläggning bör ske, som på bästa sätt kan till godose nu angivna synpunkt. Vad som vid behandling av fortsättningskursen anförts i fråga om inläggandet av kontrollassistentutbildning gäller även här. Av skäl som anförts i fråga om fortsättningskursen förorda de sakkunniga att kurstiden i den längre kursen utsträckes till 250 dagar. Vid den framtida utbyggnaden av lantmannaskolväsendet anse de sakkunniga, att huvudmännen böra pröva, om icke i stället för vinterkurs och fortsättningskurs en vinterkurs och en längre kurs kan anordnas. Det har redan nämnts, att den längre kursen har företräden ur pedagogisk synpunkt framför den förstnämnda kombinationen. Enligt de sakkunnigas mening höidet kunna förutsättas, att de ungdomar, som anse sig vara i behov av en mera omfattande undervisning än vad en vinterkurs kan ge, redan från början ha möjlighet att bestämma sig för den längre kurstiden. Ur planeringssynpunkt, när det gäller skolans och dess resursers utnyttjande under sommarhalvåret, vinnas härvid avsevärda fördelar. Helårskurs. De sakkunniga komina i senare kapitel att ur olika synpunkter upptaga frågan om den rent praktiska utbildningen i jordbruksarbete. Inom lantmannaskolans ram är det för närvarande i helårskurserna, som en sådan utbildning förekommer. Sin största betydelse har denna kurs enligt de sakkunnigas mening framförallt för Norrlands vidkommande, eftersom möjligheterna att där vidtaga anordningar för att i andra former ge blivande jordbrukare en praktisk utbildning utöver den som kan erhållas vid föräldrarnas jordbruk äro mera begränsade än i övriga delar av landet. Såsom de sakkunniga närmare utveckla i kapitel 9 bör det eljest bliva möjligt att för jordbrukarungdom i de åldrar, det här gäller, i organiserade former få till stånd en praktisk utbildning vid enskilda jordbruk, som, kompletterad med en genomgången vinterkurs, bör ge ett utbildningsresultat, likvärdigt helårskursens. Därmed blir behovet av kurser av den typ, som helårskursen representerar och som ställer sig relativt kostbar för det allmänna, mindre framträdande. De sakkunniga ha emellertid med hänsyn till vad ovan anförts funnit helårskursen böra bibehållas såsom en form att tillgodose, förutom behovet av teoretisk undervisning i jordbruksämnen, även en sådan praktisk utbildning, som kan förvärvas genom dagligt deltagande i arbetet vid ett skoljordbruk. Samtidigt bör helårskursen med sin utsträckning över hela

71 året vara, särskilt lämpad att ge den mera sammanhängande undervisning i skogshushållningens såväl teoretiska som framför allt praktiska sidor, som särskilt i de norrländska länen måste vara av stort värde. Den teoretiska undervisningen i en helårskurs skall enligt gällande stadga i huvudsak omfatta vad som är föreskrivet för vinterkurs. För att tillräckligt utrymme skall erhållas för den rent praktiska utbildningen ävensom för den vidgade skogliga undervisningen, bör den teoretiska undervisningen alltjämt begränsas härtill. Det säger sig självt, att den på undervisni ngsschemat upptagna tiden för den teoretiska undervisningen i denna kurs kan minskas något vad gäller sådana ämnesområden som maskmoch redskapslära samt arbetslära (i den del denna avser arbetsmetodik), eftersom eleverna i samband med deltagande i arbetet vid skoljordbruket böra praktiskt bibringas kunskaper inom bland annat dessa områden. Det måste tillses att eleverna i samband med arbetet erhålla förklaringar och undervisande upplysningar, med andra ord arbetet måste också bli undervisning. Arbetets ledning med beaktande av pedagogiska synpunkter är därför enligt de sakkunnigas uppfattning av stor vikt. De sakkunniga komma senare i detta betänkande att närmare ingå på frågan om lärare i yrkesarbete. Till större delen bör liksom nu den teoretiska undervisningen i helårskursen lämpligen kunna förläggas till vinterhalvåret. Under sommarmånaderna bör dock enligt de sakkunnigas mening sådan teoretisk undervisning meddelas, som kan anknytas till aktuella arbetsuppgifter och företeelser. Periodiskt återkommande redogörelser böra lämnas för gårdens drift, var vid aktuella och planerade åtgärder kommenteras och diskuteras. De sakkunniga förorda, att undervisningsplanerna för nuvarande helårskurser bli föremål för översyn med beaktande av här och vid behandlingen av vinterkursen anförda synpunkter. Ijäroböcker. I det föregående har i några fall berörts frågan om för den föreslagna undervisningen tillrättalagda läroböcker. En clel förslag, som de sakkunniga i fortsättningen av detta betänkande framlägga, medföra också behov av läroböcker för olika ändamål. Inom lantbruksstyrelsen har man organiserat detaljen om läroböckerna till lantbruksundervisningsanstalterna så, att styrelsen kallat en del rektorer och andra till att jämte undervisningsbyråns chef bilda en »lärobokskommitté», inom vilken planering för och granskning av nya läroböcker äger rum. De erforderliga åtgärderna för tillkomsten av nya läroböcker böra vidtagas av styrelsen enligt den ordning, som här sålunda redan prövats. Elever. De sakkunniga föreslå att nu gällande bestämmelser i fråga om fordringar för inträde i de i detta kapitel behandlade kurserna oförändrat skola gälla. Vid övervägandet av denna fråga ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att bibehållandet av nuvarande villkor i fråga om uppnådd ålder — i regel minst 18 år — är befogat med hänsyn till att en viss mognad är av betydelse för att eleverna skola kunna tillgodogöra sig den mera omfattande teoretiska utbildning, som meddelas i dessa kurser.

72 Kap. 9. Vidgade uppgifter för lantmannaskolorna. Inledande synpunkter. Den manliga jordbrukarungdomen har från det den fullgjort den obligatoriska skolplikten och intill dess inträde i en lantmannaskola kan ske — formellt efter fyllda 18 år men i praktiken oftast först vid ännu högre ålder — icke tillgång på någon genom det allmännas försorg ordnad utbildning inom sitt yrkesområde. De fyra yrkesskolor för ungdomar i dessa åldrar, som finnas och vilka delvis rekryteras av jordbrukarungdom, ha på grund av sitt fåtal hittills icke kommit att spela någon sådan roll, att det jävar det nyss sagda. Till frågan om en utbyggnad av dessa yrkesskolor återkomma de sakkunniga senare i detta betänkande. Här avsedda ungdomsgruppers yrkesutbildning bör emellertid kunna tillgodoses på olika sätt. I de sakkunnigas direktiv har såsom ett par alternativ för anordnandet av en sådan yrkesutbildning antytts antingen upprättandet av särskilda internatskolor med kortare, i huvudsak praktiskt betonade kurser året runt eller en anknytning av en sådan kursverksamhet till redan bestående lantmanna- och lantbruksskolor. De sakkunniga ha i princip funnit alternativet med ett anknytande av en praktiskt betonad yrkesutbildning för nu ifrågavarande åldrar till lantmannaskolorna vara det som företrädesvis bör realiseras. E t t skäl till nyssnämnda ställningstagande har varit de sakkunnigas uppfattning, att det, med den utveckling av lantmannaskolväsendet som inletts genom 1939 års beslut, måste bliva en angelägen uppgift att söka tillse, att de nuvarande och senare tillkommande lantmannaskolornas resurser komma att utnyttjas så kontinuerligt som möjligt året runt. Lantmannaskolorna utrustas med undervisningslokaler och elevbostäder samt komma småningom allmänt att bliva försedda med skoljordbruk, som enligt vad det hittills visat sig ofta bliva av rätt betydande storleksordning. Detta senare skapar förut sättningar för anordnandet av kurser med praktiskt betonad undervisning. Vid åtskilliga skolor torde även efter tillkomsten av här angivna förutsättningar för en vidgad verksamhet denna ändock med nuvarande ordning komma att i huvudsak begränsas till anordnadet av en vinterkurs. Under sommarhalvåret bör emellertid i sådana fall kunna anordnas kurser med praktiskt lagd undervisning för yngre jordbrukarungdom än den som rekrvterar de i föregående kapitel behandlade huvudkurserna. Det torde också bliva möjligt att parallellt med pågående fortsättningskurser och längre kurser anordna här avsedda kurser vid en del skolor med större skoljordbruk. De sakkunniga framlägga i det följande närmare utformade förslag rörande undervisningens anordnande m. m. vid en sådan kurs, som de sakkunniga föreslå skall anordnas under benämningen praktik-teoretisk sommarkurs. Denna kurs bör kunna frekventeras av både jordbrukar- och lantarbetarungdom. Det är klart, att anordnandet av nyssnämnda kurs vid vissa av de nuvarande lantmannaskolorna endast öppnar utbildningsmöjligheter för ett

73 mindire antal ungdomar. Såsom framgår av bilaga 1 sakna ännu en del skolor egna skoljordbruk, i en del fall äro dessutom skölj ordbruken för små för att ha betydelse i detta sammanhang och vidare förekommer ännu i vissa fall att undeirvisningslokalerna äro gemensamma med andra skolor och sålunda icke dispomibla för en här förutsatt, vidgad verksamhet. Flera lantmannaskolor än d e nuvarande behövas, om jordbrukets yrkesundervisning mera nöjaktigt skall kunna tillgodoses, och det bör enligt de sakkunniga bliva en av de i kapitel 7 föreslagna yrkesundervisningsnämndernas uppgifter att planera för tillkomsten av nya skolor. Det lär dock komma att taga lång tid, innan lantnaannaskolväsendet blivit i önskvärd grad utbyggt över hela landet, då ekonomiska skäl torde komma att utgöra en starkt återhållande faktor härvidlag. Oavsett detta skulle möjligheterna att anordna en i egentlig mening praktisk utbildning bliva alltför begränsade, om man uteslutande skulle vara hänvisad till skolornas resurser i fråga om skoljordbruk m. m. för en sådan utbildning. F ö r det stora flertalet fall får man naturligtvis räkna med att den praktiska utbildningen i huvudsak sker genom deltagande i arbetet vid föräldragården eller såsom anställd jordbruksarbetare. Såsom ett led i en utbildning — det må gälla genomgång av en vinterkurs vid lantmannaskola eller utbildning till arbetsledare — kan det emellertid vara av stort värde att erhålla en till en bestämd tidrymd koncentrerad mera allsidig praktik i annan miljö än den gängse. Systemet att skaffa praktik genom en anställning som lantbrukselev är sedan långt tillbaka vanligt, men det finns icke, frånsett att utbildningen vid vissa av Sveriges lantbruksförbund auktoriserade elevgårdar sker under nämnda förbunds kontroll, några garantier för att en sådan praktik ger vad som förutsattes i utbildningsväg. Tanken att söka åstadkomma någon form av en ordnad och kontrollerad utbildning av detta slag har därför då och då återkommit, Såsom redan förut nämnts (s. 25) ha statsmakterna också redan 1939 i princip sanktionerat ett framställt förslag om att i anknytning till lantmannaskolorna bereda praktisk utbildning vid särskilda elevgårdar, ehuru åtgärder härför icke kommit att vidtagas. E t t utnyttjande även av jordbrukarnas egna möjligheter att bereda en ordnad praktisk yrkesutbildning är nödvändigt, om sådan utbildning skall kunna åstadkommas i någon större omfattning. Det finns ingen anledning att antaga, att icke beredvillighet till att medverka i en sådan utbildningsverksamhet skall föreligga, om den får lämpliga former. E n sådan form synes erbjuda sig genom anordnandet i lantmannaskolornas regi av en praktikkurs, där den praktiska utbildningen förlägges till särskilda, elevgårdar. Närmare förslag angående utformningen av denna verksamhet framläggas i det följande. Beteckningen »kurs» motiveras av att de sakkunnigas förslag åsyftar anordnandet av en ordnad utbildningsgång, förbunden även med viss orienterande teoretisk undervisning. Det vore enligt de sakkunnigas mening värdefullt, om deltagande i praktikkurs bleve ett allmänt led i utbildningen för dem av deltagarna i vinterkur-

74 serna, vilkas föregående praktiska utbildning varit mindre allsidig. Förslag framläggas i senare sammanhang om att genomgången praktikkurs skall utgöra en kvalifikationsgrund för deltagande i arbetsledarutbildning vid lantbruksskola. Givet är, att genomgången praktikkurs bör tillgodoräknas även vid annan utbildning, där föregående jordbrukspraktik är föreskriven. De bästa förutsättningarna för erhållande av lämpliga elevgårdar föreligga givetvis i jordbruksbygderna i mellersta och södra Sverige, men där kommer måhända det rent lokala behovet av anordnad praktisk utbildning att anses mindre framträdande. Denna fråga bör emellertid ses i stort. Såsom norrlandskommittén framhållit (jfr s. 26) bör sålunda norrländsk jordbrukarungdom beredas möjligheter till praktisk utbildning i andra delar av landet. Praktikkursen synes också kunna bliva en väg att bereda en grundläggande yrkesutbildning åt ungdomar från andra samhällsgrupper, vilka ämna ägna sig åt jordbruket. Yrkesvägledningen bör därför hållas underkunnig om de utbildningsmöjligheter, som i denna ordning kunna erbjuda sig. Genom yrkesundervisningsnänmdens medverkan böra lokala åtgärder för att få praktikkurser till stånd kunna vidtagas. Inom landstingsområden, där flera lantmannaskolor finnas, synes en lämplig rayonfördelning av skolornas elevgårdsområden böra verkställas genom nämndens förmedling. De sakkunniga göra en principiell åtskillnad mellan den elevgårdsverksamhet, varom här är fråga, och den ifrågasatta lärlingsutbildning vid särskilda lärlingsgårdar, varom lantbruksstyrelscn på sin tid framlagt förslag (jfr s. 35). Praktikkursen förutsattes såsom redan nämnts oftast komina att utgöra ett led i en fortsatt utbildning, även om den också i sig själv kan utgöra en god grund för blivande yrkesutövning inom jordbruket. Beträffande lärlingsutbildningen hade den tänkts närmast såsom en reglerad utbildningsgång för blivande lantarbetare. De sakkunniga ha icke ansett sig böra förorda genomförandet av framlagda förslag rörande lärlingsutbildning vid lärlingsgårdar. Sitt ställningstagande till denna fråga ha de sakkunniga delvis grundat på att de, i likhet med departementschefen, hålla före, att arbetet vid en lärlingsgård av de ungdomar, som ämna bliva lantarbetare, knappast skulle komma att betraktas såsom en verklig utbildning. Anslutningen till en sådan utbildningsform kommer därför enligt de sakkunnigas mening sannolikt att bliva mycket ringa. Befrämjandet av lantarbetarkårens yrkesskicklighet synes dessutom kunna ske på andra vägar. De sakkunniga få anledning att i olika sammanhang återkomma med förslag i detta hänseende. De sakkunniga förutsätta att liksom hittills vissa speciella utbildningskurser för utbildning inom vissa yrkesspecialiteter skola förläggas till härför lämpade lantmannaskolor. Vissa frågor om kurser av detta slag komim de sakkunniga såsom nämnts i kapitel 1 att upptaga till behandling i ett senare betänkande. De av hushållningssällskapen anordnade kortare kurserna böra därjämte

75 i en del fall kunna förläggas till skolorna. Framför allt gäller detta i fråga om kurser exempelvis i maskinskötsel, ladugårdsskötsel, mjölkning och dylikt, där d«et är till fördel att kunna utnyttja skolornas tillgångar på lämplig undervisningsmateriel. Genom samarbete mellan respektive skolledning och hushållningssällskap bör det bliva möjligt, att vid sidan av övrig mera fast verksamhet och framför allt med utnyttjande av intervallerna mellan olika fasta kurser ordna en undervisningsverksamhet av detta slag. De sakkunniga återkomma till frågan om hushållningssällskapens undervisningsverksamhet i kapitel 15 och övergå här nedan till att närmare redogöra för hur de tänkt sig utformningen av den praktisk-teoretiska sommarkursen och praktikkursen. Den praktisk-teoretiska sommarkursen. De sakkunniga föreslå att denna kurs betecknas såsom huvudkurs för att därmed dess karaktär av en årligen återkommande fast kurs skall framstå. Kurstiden bör omfatta vegetationsperioden och därför bestämmas till minst 125 arbetsdagar. Undervisningen bör såsom redan framgår av kursens benämning anordnas så, att: huvudvikten lägges vid arbete, övningar och demonstrationer och med endast en mera begränsad tid anslagen till lektioner. Hur de sakkunniga tänkt sig användningen av dessa undervisningsmetoder samt ämnesfördelningen framgår av omstående förslag till undervisningsplan för en kurs på 21 veckor och med en total undervisningstid av 45 timmar i veckan, som här bör kunna förekomma. Timantalet för teoretiska lektioner motsvarar enligt förslaget cirka 2 timmar per dag. Teoriundervisningen bör utsträckas över hela kurstiden och, så långt ske kan, anknytas till aktuella arbetsuppgifter och övningar. En med hänsyn härtill lämplig daglig fördelning av lektioner och praktisk undervisning bör sko. Det framlagda förslaget till undervisningsplan bör ses såsom ett typexempel, och undervisningsplanerna för dessa kurser böra givetvis få utformas något olika med beaktande av skilda lokala förutsättningar för undervisningens anordnande och sedermera också under hänsynstagande till gjorda erfarenheter. Denna kurs bör avses för ungdom, som icke uppnått sådan ålder, att inträde i lantmannaskolans övriga huvudkurser som regel kan erhållas. De sakkunniga föreslå, att inträde skall kunna vinnas av den som uppnått 16 år. Undantagsvis bör även inträde kunna beviljas den som fyllt 15 år. Den övre åldersgränsen bör vara 18 år, men hinder bör icke möta, att i särskilda fall intaga även äldre. Bestämda krav på föregående praktik böra icke uppställas men det bör förutsättas, att eleverna äga någon kännedom om jordbruksarbete. Stipendium bör få åtnjutas av elev enligt samma grunder som gälla i fråga om elev i vinterkurs. Praktikkursen. Vid den i lantmannaskolornas regi anordnade praktikkursen skall såsom framgått av vad redan i inledningen anförts den praktiska utbilcl-

76 Förslag till undervisningsplan för praktisk-teoretisk sommarkurs. Arbete, övningar och demonstrationer, timmar

Läroämne

Lektioner, timmar

Summa timmar

10 io

ö 10 20 10 5 _5 55

•200

20 15 5 10 10 60

40 10 50

50 Botanik. Växtkännedom och frökännedom Jordbrukslära. Åkerjordens bearbetning * Gödsling och jordförbättring l Växtodling l Ogräs och sjukdomar J Ensilageberedning Skörde- och bärgningsmetoder x Husdjurslära. Avelslära Fodermedlen och utfodring Husdjurens skötsel och vård Sjukvårdslära Mjölkhushållning Arbetslära. Arbetets organisation och planläggning (i anslutning till veckovisa redogörelser för ögårdens drift) Arbetslagstiftning m. m Maskin- och redskapslära. Förbränningsmotorer och traktorer, deras skötsel och vård Redskap och arbetsmaskiner, deras inställning, skötsel och justering Skogshushållning

2 Trädgårdsskötsel Summa Gymnastik

50 50

25 50

10 10

och idrott

1 I anslutning till praktiskt tillämpad maskin- och redskapslära. förlagd till skogsvårdsgård.

895 50

Summa totalt 2 Eventuellt under en vecka

ningen förläggas till särskilt antagna elevgårdar. Deltagarna i denna utbildning böra inskrivas såsom elever i vederbörande lantmannaskola samt där erhålla viss orienterande teoretisk undervisning. Inträde i kursen bör kunna erhållas av den som fyllt 16 år. Någon övre åldersgräns synes icke böra fastställas. Praktikkursen, som föreslås bli ettårig och påbörjas varje höst, bör i det enskilda fallet dock kunna få omfatta endast ett halvt år och i senare fallet avse antingen vinter- eller sommarutbildning. De närmare tidpunkterna för kursens början och slut böra vid varje skola fixeras alltefter skilda lokala förhållanden. Av praktiska skäl torde den dock böra påbörjas något före den tidpunkt, då vinterkursen tager sin början. Bättre möjligheter att disponera lokalutrymmen och lärarkrafter torde därmed ernås, och dessutom kan kursen

77 (avslutas i sådan tid, att en elev har möjligheter att direkt fortsätta sin utbildning i en vinterkurs eller vid en lantbruksskola. Såsom elevgårdar böra kunna antagas gårdar av skiftande storleksordning. Vissa rätt höga krav måste ställas på en elevgård och dess utrustning samt icke minst på dess ägare eller innehavare eller, i förekommande fall, den ägaren har i sitt ställe, som kan ansvara för utbildningen. Bedömandet av om förutsättningar äro för handen för att gård skall kunna antagas som elevgård synes vara både en så grannlaga och viktig uppgift, att densamma icke bör anförtros annan än den ledande myndigheten på jordbruksundervisningens område. Lantbruksstyrelsen bör därför godkänna elevgårdarna. Godkännandet bör för varje gång vara tidsbegränsat, förslagsvis till 3 år. Mellan lantbruksstyrelsen och en elevgårdsinnehavare bör träffas ett avtal. Elevgårdsinnehavare bör däri förbinda sig att enligt en plan, som lantbruksstyrelsen godkänner och som skolans styrelse tillstyrkt, lämna praktisk utbildning i jordbruksarbete till ett fixerat antal elever, som anvisas från vederbörande skola. De sakkunniga ha uppgjort ett förslag till undervisningsplan (Bilaga 3), som kan tänkas komina i tillämpning vid en gård, där även möjligheter till deltagande i skogsarbete och i trädgårdsskötsel samt i slöjd-, smidesoch reparationsarbeten föreligga. Planen får naturligtvis varieras efter olika förhållanden. I elevgårdsinnehavarens skyldighet bör ingå att tillse, att den eller de elever, som erhålla utbildning hos honom, erhålla fortlöpande redogörelser för gårdens drift och därmed bli i stånd att så att säga inifrån följa denna. Av vad här sagts framgår, att det krav som ställes på elevgårdsinnehavaren är, att han skall bereda eleven icke blott arbete utan verklig utbildning. Den orienterande teoretiska undervisningen vid skolan föreslås omfatta tre perioder om en vecka vardera, varav en förlägges till kursens början på hösten, en till tiden strax före vårbruket och en till kursens slut. Även under ett par dagar på sommaren böra eleverna vid lämplig tid samlas vid skolan för demonstrationer av försök m. m. Beträffande plan för den teoretiska undervisningen, som får tänkas varierad med hänsyn till lokala förhållanden och efterhand också på grund av gjorda erfarenheter, hänvisas till bilaga 3. För elever, som endast deltaga i kursen under ett halvt år, får undervisningen anpassas med hänsyn härtill. Vid den rådgivning för vidare utbildning, som föreslås skola meddelas under den sista undervisningsperioden bör yrkesvägledningens medverkan kunna påräknas. Då den till tiden före vårbruket förlagda undervisningsperioden kan komma att anordnas samtidigt med pågående vinterkurs, kunna provisoriska anordningar för elevernas inkvartering behöva vidtagas. De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla lämpligheten av att lantmannaskolorna förses också med enkla logementsutrymmen för att disponeras vid extra kurser. Föreslagen teoretisk undervisning, låt vara att den är ytterst begränsad, kommer enligt de sakkunnigas mening att på sitt sätt underlätta för eleverna att med större behållning tillgodogöra sig den praktiska utbildningen vid elevgårdarna. Dess syfte är också att göra det klart för eleverna, att det är en

78 metodisk utbildning de skola genomgå, en verklig kurs. Kontakten mellan skolan och eleverna bör emellertid icke begränsas blott till den tid de vistad där för undervisning. Över det praktiska arbetet och dess fördelning, gjorda iakttagelser m. m. bör varje elev föra dagbok. Dagboksanteckningarna böra med vissa intervaller insändas till skolan för granskning. Därigenom erhålles kontroll över eleven och även över att han planenligt får deltaga i olika arbeten. Kektor eller lärare, som erhåller denna uppgift, bör därjämte genom besök vid elevgårdarna uppehålla personlig kontakt med dessas innehavare och eleverna. Lantbruksstyrelsen bör utöva tillsyn och kontroll över elevgårdsverksamheten. Det måste naturligtvis tillses, att denna verksamhet icke på något sätt får sken av att vara ett sätt att förvärva underbetald arbetskraft. Urvalet av elevgårdarna är därvid betydelsefullt, och betryggande garantier synas kunna vinnas för ett beaktande av nämnda synpunkt genom att godkännandet av dessa, såsom redan föreslagits, sker genom lantbruksstyrelsen på grundval av. i första hand, ett bedömande av vederbörande gårds möjlighet att bjuda den utbildning, som kräves. Ytterligare tvenne spörsmål träda emellertid i detta sammanhang i förgrunden, nämligen om en lämplig avvägning av elev- och arbetarantal å större elevgårdar samt om lön för fullgjort arbete till eleverna. Såsom redan anförts böra till elevgårdar kunna antagas gårdar av skiftande storleksordning. Det bör sålunda ej föreligga hinder, att en elev utbildas vid en gård, där inga arbetare finnas anställda utan ägaren och hans familj utför arbetet i övrigt. Oftare torde dock elevgårdarna komma att vara större gårdar, där även fast anställda arbetare finnas. Att ett avskedande av dylika icke falske för att bereda, utrymme ät elever är självklart. Bästa resultatet av utbild ningen torde oftast nås, om eleverna få utföra sina arbetsuppgifter tillsammans med vana arbetare. Elevantalet bör därför i regel icke vara i majoritet i förhållande till den fasta arbetarstammen utan stå i lämplig relation till denna. Något bestämt uttalande om hur denna relation bör vara anse sig de sakkunniga icke böra göra, Sådana omständigheter som att speciella anordningaiför elevutbildning vidtagits eller speciella förutsättningar för sådana föreligga böra bland annat tagas i beaktande i sammanhanget. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att vid bedömandet av dessa frågor i nödig omfattning söka kontakt med arbetsmarknadsparterna. Eleverna böra under den tid, de utföra arbete å elevgård, av elevgårdsinnehavaren åtnjuta kontant lön. Vid bestämmandet av denna får hänsyn tagas till att arbetet måste anordnas på särskilt sätt, om utbildningen skall bli tillräckligt mångsidig, att bristande vana hos eleverna kan föreligga och att på grund härav arbetsprestationen i regel blir mindre än normalt. Förslitningen av maskiner och verktyg kan därjämte bli onormalt stor. Lönen bör därför skäligen beräknas så, att den i allmänhet blir något lägre än den som tillkommer dagsverkare enligt gällande kollektivavtal mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet. Såsom lämpliga nedre gränser vilja de sakkunniga förorda 80 % för den elev, som förut under minst ett år varit sysselsatt i lantbruksarbete, och 60 % för annan elev, och den

79 sistnämnda minimigränsen bör också i stadgeväg fastslås som sådan. Frän dessa gränser bör lönen kunna differentieras uppåt med hänsyn till elevs ålder, förmåga och föregående praktik. Ersättning för kost och logi bör erläggas av eleven enligt i nämnda avtal överenskomna grunder. Lantbruksstyrelsen bör övervaka, att dessa regler tillämpas, och i erforderlig omfattning därvid söka kontakt med de nyssnämnda organisationerna, Förhållandet mellan en elevgårdsinnehavare såsom arbetsgivare och en elev såsom arbetstagare förutsattes i avseende å lagligen åvilande skyldigheter och rättigheter icke rubbat av den omständigheten, att den senare formellt även under tiden för den praktiska utbildningen vid elevgården är inskriven som elev vid lantmannaskolan. Till frågan om ersättning åt elevgårdsinnehavare ävensom övriga frågor om statsbidrag till denna verksamhet återkomma de sakkunniga i senare sammanhang.

80 Kap. 10. Utbildningen av jordbrukets arbetsledare vid lantbruksskolorna. Inledande synpunkter. Förslag om arbetsledare- och praktikkurs. En till helt nyligen förbisedd kategori, när det gäller yrkesutbildning inom jordbrukets område, är lantarbetarna. Utvecklingen inom jordbruket gör emellertid behovet av utbildning även för deras vidkommande allt större. Dels behöver detta tillgodoses genom att de beredas ökade möjligheter att inhämta vissa teoretiska kunskaper, dels genom praktisk utbildning. Den praktiska utbildningen förvärvas bäst genom och i arbetet. Om det i senare fallet skall bli tal om utbildning, måste detta dock förutsätta, att arbetsledarna besitta kvalifikationer för att ge instruktioner om hur olika arbetsuppgifter på bästa sätt skola utföras. En arbetsledare behöver sålunda själv vara väl förfaren i utförandet av olika jordbruksarbeten. En praktisk lantarbetarutbildning kan enligt de sakkunnigas uppfattning tillgodoses indirekt och på ett för det allmänna ekonomiskt fördelaktigt sätt om arbetsledarutbildningen förbättras. Ökade kostnader härför kunna i viss mån uppvägas av minskade behov av mera direkta åtgärder. Det innebär i och för sig ingen kritik av lantbruksskolornas sätt att omhänderha sin uppgift om man konstaterar, att en effektivare arbetsledarutbildning kräver organisatoriska förändringar vid lantbruksskolorna och en annan uppläggning av undervisningen. Det är klart, att om och i den mån arbetsledarutbildningen kan förbättras, detta bör ske även ur andra synpunkter än den nu anförda. De sak kunniga ha emellertid funnit denna vara av väsentlig och hittills alltför litet beaktad betydelse. Arbetsledarnas utbildning ombesörjes visserligen icke uteslutande av lantbruksskolorna. De arbetsledare, som utgöra förmanspersonal i tjänstemannaställning inom egentlig jordbruksdrift — förvaltare, inspektörer, befallnings män m. fl. —, utbildas dock till övervägande del vid lantbruksskolorna. Till belysning härav må anföras en del uppgifter, som Svenska lantbrukstjänstemannaföreningen ställt till förfogande. Av år 1947 till detta förbund anslutna 1 625 medlemmar hade 58,3 % utbildats vid lantbruksskola, 2 % hade agronomutbildning, 7,2 % hade genomgått driftsledarkurs, 27,6 % hade lantmannaskola och 4,9 % andra skolor (korrespondenskurser etc). Kekryteringen med lantmannaskoleutbildade är som synes också relativt betydande; i många fall torde de som från lantmannaskolorna gå till förmansbefattningar även genomgå fortsättningskurs eller utbildas vid längre kurser eller helårskurser. E t t beaktande av ovan anförda synpunkter är därför på sin plats, även när det gäller att söka förbättra undervisningen vid lantmannaskolorna. Både dessa och lantbruksskolorna utbilda ju dessutom egna jordbrukare, som i många fall få att göra med anställd arbetskraft.

81 Av de vid lantbruksskolorna nu anordnade huvudkurserna är målet för tvenne former — tvåårig kurs för utbildning av jordbruksförmän och ettårig kurs för utbildning av ladugårdsförmän — såsom framgår av benämningen förmansutbildning. Den tredje formen av huvudkurs — ettårig kurs för meddelande av allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning — har ursprungligen avsetts för blivande egna jordbrukare. I viss omfattning fungerar även denna senare kurs som förmanskurs. Detta belyses av nedanstående från skolornas redogörelser för läsåren 1944/45 och 1945/46 hämtade uppgifter om de avgångna (deverna i ettårs- respektive tvåårskursen. Avgångna elever, som Läsår/kars

Summa avgångna elever

övorgått till förmansoch liknande anställning

avsett fortsätta i utbildningen

återgått till sitt hem eller eget jordbruk

påbörjat värnplikt m. m.

92 93

33 72

26 4

26 15

7 2

86 97

30 73

14 6

42 11

1944/45: Ettårskursen Tvåårskursen 1945/46: Ettårskursen Tvåårskursen

Omkring en tredjedel av de från ettårskursen avgångna eleverna ha såsom framgår härav övergått till löneanställningar såsom förmän inom jordbruket. Å andra sidan har även tvåårskursen utnyttjats av elever, som efter slutad kurs återgått till föräldrarnas jordbruk. Fordringarna på praktik före inträdet äro för såväl ettårs- som tvåårskursen desamma, nämligen minimum ett år. För vinnande av inträde i ettårskursen fordras sådana teoretiska kunskaper i svenska språket, räkning och geometri samt naturlära, som motsvara vad som inhämtas under tvåårskursens första arbetsår. Den för teoretisk undervisning i olika ämnen anslagna tiden är vad ettårskursen och tvåårskursens äldre avdelning beträffar lika. Tvåårskursens elever erhålla emellertid i första årskursen, förutom undervisning i de förut nämnda elementära ämnena, undervisning även i fackämnena jordbruks- och husdjurslära i något växlande omfattning i de olika skolorna, Det må framhållas, att även tvåårskursernas elever i rätt stor omfattning ha förkunskaper, som formellt kunde göra dem berättigade till inträde i ettårskurs. Sålunda hade av 109 hösten 1945 i tvåårskurserna intagna elever 44 stycken (c:a 40 %) deltagit i högre studier (avlagt student- eller realexamen, deltagit i realskoleeller gymnasiestudier, genomgått folkhögskola, lantmannaskola eller annan jordbruksutbildning). Höstterminen 1946, då 86 elever intogos i tvåårskurserna, hade icke mindre än 52 av dessa (cirka 60 %) dylika förkunskaper. Av eleverna ha åtskilliga, speciellt av ettårskursernas elever, även genomgått lantmannaskola. Detta belyses i tabellen å omståencle sida. (i - 1 6 4 4 48

82 Antal intagna elever i

År

1942 1943 1944 1945 1946

Antal, som genomgått lantmannaskola, av intagna elever i

ettårskursen

tvåårskursen

ettårskursen

tvåårskurscn

77 83 94 90 87

116 103 104 109 84

27 25 35 42 40

19 23 21 16 24

De sakkunniga ha ansett sig i detta sammanhang böra meddela dessa uppgifter, därför att de i viss mån peka hän på en redan inledd utveckling i den riktning, som de sakkunnigas förslag innebär. Sin huvuduppgift böra lantbruksskolorna liksom hittills ha i att utbilda arbetsledare för större jordbruk. De sakkunniga innefatta då i beteckningen arbetsledare såväl förmanspersonal — här bortses dock tills vidare från ladugårdsförmän — som ledare av egna medelstora och större jordbruk. De uppgifter, som dessa båda kategorier ställas inför i egenskap av arbetsledare, bliva i stort sett ensartade. De förut anförda uppgifterna giva vid handen, att utbildningen av dessa båda kategorier nu omväxlande sker än i ettårskufs, än i tvåårskurs. E t t jämförligt resultat i fråga om utbildningen vid dessa båda huvudkurser kan givetvis ioke nås, med hänsyn till den skiljaktiga utbildningen och tiden för denna. Utbildningen vid lantbruksskolorna bör emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning för båda kategorierna syfta till att ge en likvärdig kompetens för den blivande verksamheten som arbetsledare, vare sig nu denna skall utövas vid eget jordbruk eller vid annans. Förutsatt att man för inträde i en kurs, där arbetsledarutbildningen meddelas, uppställer likvärdiga minimikrav på föregången utbildning, finns det ur utbildningssynpunkt därvid ingen anledning för en uppdelning sådan den nuvarande. Det är önskvärt, att den förbättrade arbetsledarutbildning, som behövs, kan komma till stånd utan att kurstiden göres längre än den nuvarande. För att detta skall låta sig göra, är det nödvändigt att ställa högre krav på förkunskaper både praktiska och teoretiska — än de nu formellt uppställda. Såsom framgår av det föregående ha dessa fordringar i realiteten dock redan höjts. De sakkunniga ha funnit, att arbetsledarutbildningen bör kunna ske i en ettårig kurs, om såsom villkor för inträde i denna uppställes krav på dels genomgången teoretisk lantbruksundervisning, motsvarande minst lantmannaskolans vinterkurs, dels minst tre års praktiskt arbete i jordbruket eller ett års praktiskt arbete i jordbruk samt genomgången ettårig praktikkurs. Beträffande praktikkursen hänvisas till dels i föregående kapitel framlagt förslag, dels vad i det följande kommer att anföras angående anordnandet av sådana kurser vid lantbruksskolorna. Genom att uppställa krav på teoretiska förkunskaper i enlighet med vad ovan sagts kan den teoretiska undervisningen i arbetsledarkursen i förhållande till vad nu gäller något begränsas till förmån för praktisk

83 undervisning och därjämte inriktas i högre grad på för arbetsledning väsentliga områden, samt avse att ge allmänt vidgade kunskaper i fackämnen, allt av avgörande betydelse för att arbetsledarutbildningen skall kunna förbättras. De i jämförelse med nu formellt ökade kraven på föregående praktik kunna förefalla höga. Det nödvändiga i en relativt omfattande praktik före arbetsledarutbildningen torde emellertid över huvud icke kunna ställas under diskussion, och de sakkunniga anse krav på sådan praktik i den omfattning, här förutsatts, fullt befogade. Tillgodoräknandet av genomgången praktikkurs på ett gynnsammare sätt än övrig praktik bör kunna ske med hänsyn till att den praktiska utbildningen i nämnda kurs enligt de sakkunnigas förslag skall vara metodisk och av mångsidig karaktär. De sakkunniga föreslå under åberopande av det ovan anförda, att av nuvarande huvudkurser vid lantbruksskolorna den tvååriga kursen för utbildande av jordbruksförmän och den ettåriga kursen för meddelande av allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning slopas och ersättas med en huvudkurs, en ettårig arbetsledarkurs. Till den närmare utformningen av undervisningen m. m. återkomma de sakkunniga i det följande. Något behov av att öka antalet årligen utexaminerade lantbruksskoleutbildade arbetsledare, som taga anställningar som förmän m. m. inom jordbruket, föreligger enligt de sakkunnigas uppfattning icke för närvarande. Däremot skulle sådan utbildning i ökad omfattning behöva komma blivande ägare av större och medelstora jordbruk till del. Enligt vad de sakkunniga erfarit planeras en ny lantbruksskola vid Aske gård i Uppsala län. Med denna utökning av lantbruksskolorna torde nyssnämnda önskemål i viss mån kunna tillgodoses. Arbetsledarkursen kommer vidare liksom fallet nu är med de ettåriga och tvååriga kurserna att utgöra underlag för fortsatt utbildning, bland annat för genomgång av driftsledarkurs. Det synes böra ankomma på lantbruksstyrelsen att lämna lantbruksskolorna nödiga anvisningar i fråga om intagning av elever i arbetsledarkurserna för vinnande av lämplig proportion mellan här berörda kategorier. De sakkunniga anse sig på grund av det nyss anförda icke kunna förorda, att den möjlighet att öka antalet årligen utexaminerade, som övergången till enbart ettårig utbildning erbjuder, utnyttjas. Intagningen av elever i arbetsledarkursen bör sålunda vid de nuvarande lantbruksskolorna begränsas till vad som nu motsvarar årlig nyintagning. Den genom slopandet av de tvååriga kurserna ledigblivna kapaciteten bör i stället utnyttjas för anordnande vid lantbruksskolorna av en ettårig praktikkurs av liknande slag som i kapitel 9 föreslagits skola anordnas vid lantmannaskolorna men med den skillnaden, att den praktiska utbildningen i stället för att förläggas till särskilda elevgårdar här uteslutande sker vid skölj ordbruken. Utbildningen av ladugårdsförmän sker nu dels vid ettåriga praktisk-teoretiska huvudkurser, som anordnas vid samtliga lantbruksskolor utom en samt vid en lantmannaskola (Hamra), dels i praktiska kurser, förlagda till enskilda

84 egendomar och särskilda teoretiska kurser om 6 veckor, förlagda till lantbrukseller lantmannaskolor. Utbildningstiden omfattar även i senare fallet totalt ett år. Bestämmelser angående den senare utbildningsformen äro meddelade i Kungl. Maj:ts reglemente den 4 maj 1945 för med statsmedel understödda utbildningskurser för ladugårdsförmän. 1 Det finns anledning att fästa stor uppmärksamhet vid spörsmålet om vad som kan åtgöras för att en förbättrad rekrytering av ladugårdsförmän skall komma till stånd, därvid också frågan om utbildningens lämpliga anordnande bör prövas. Bristen på kvalificerad arbetskraft är inom detta område särskilt framträdande. Bekryteringen av de vid lantbruksundervisningsanstalterna anordnade praktisk-teoretiska kurserna har också mött svårigheter, och elevantalet har sålunda hittills i allmänhet understigit vad skolorna beräknats kunna taga emot. Läsåret 1945/46 var sålunda totala elevantalet i dylika kurser 60 och läsåret 1946/47 endast 36. Möjligheter förelågo att vid de skolor, som anordna dylika kurser, mottaga omkring 80-talet elever. Vid praktiska kurser, förlagda till enskilda gårdar, utgjorde elevantalet nyssnämnda båda läsår respektive 32 och 34. De sakkunniga anse den för ladugårdsförmansutbildning använda formen med praktisk utbildning vid enskilda gårdar och särskild teoretisk undervisning icke tillfredsställande ur utbildningssynpunkt. De erinringar, som lantbruksstyrelsen i detta hänseende framställde i sin den 12 januari 1944 avgivna utredning med förslag angående utbildning av ladugårdsförmän och svinskötare, torde alltjämt äga sin giltighet. Styrelsen framhöll bland annat bristen på egentlig undervisning i de praktiska arbetenas rätta utförande och att det visat sig svårt att genomföra en effektiv kontroll över denna utbildning. Likaså framhölls svårigheten för eleverna att följa med undervisningen och smälta det meddelade i de då och även nu koncentrerade teoretiska kurser, som utgöra en del av denna utbildning. Med hänsyn till de nu föreliggande rekryteringssvårigheterna över huvud till utbildningskurser för ladugårdsförmän, bör enligt de sakkunnigas mening i första hand skolornas möjligheter att svara för denna utbildning i praktisk-teoretiska kurser utnyttjas, och den andra formen för utbildning avvecklas. Utbildningen vid de praktisk-teoretiska kurserna, som kortare borde böra benämnas ladugårdsförmanskurser, bör förbättras genom att ökad tid anslås till teoriundervisning. Det torde i detta sammanhang böra nämnas, att lantbruksstyrelsen, som i sin nyssnämnda utredning räknade med att behovet av utbildning av ladugårdsförmän vore större än vad som kunde tillgodoses genom praktisk-teoretiska huvudkurser vid lantbruks- och lantmannaskolor, föreslog att speciella ladugårdsskolor skulle inrättas för att utbilda bland annat ladugårdsförmän. Dylika skolor skulle kunna inrättas vid lämpliga egendomar, varom avtal borde upprättas mellan respektive innehavare och lantbruksstyrelsen. I en den 6 augusti 1947 av styrelsen avgiven utredning med förslag angående åtgärder för tillgodoseendet av behovet inom landet av mjölkningspersonal har styrelsen 1

SFS 1945: 370.

85 ånyo upptagit bland annat frågan om ladugårdsförmännens utbildning. Styrelsen, som uttalar sig för att systemet med olika praktiska och teoretiska kurser så småningom ersattes med till skolor förlagda praktisk-teoretiska kurser, framhåller, att behov synes föreligga av särskilda ladugårdsskolor, där såväl ladugårdsskötare som ladugårds förmän och kontrollassistenter, eventuellt även svinskötare och fårherdar skulle kunna utbildas. I avvaktan på närmare erfarenhet föreslår styrelsen att tills vidare en sådan skola skall inrättas och i fråga om statsbidrag till avlöningar och driftkostnader jämställas med lantmanna- och lantbruksskolorna. Av de av lantbruksstyrelsen vid denna utredning anlitade särskilda sakkunniga har en, ombudsmannen i Svenska lantarbetareförbundet K. E. Eklund uttalat sig för inrättandet av minst två särskilda ladugårdsskolor, och en, assistenten Ad. Gremo, för inrättandet av minst fyra sådana skolor. Då de sakkunniga i senare betänkande komma att upptaga en del frågor om sådan specialutbildning som, förutom utbildning av ladugårdsförmän, skulle kunna ske vid särskilda ladugårdsskolor, ha de sakkunniga icke ansett sig i vidare mån än här skett böra ingå på denna fråga. De sakkunniga övergå härefter till att närmare behandla utformningen av undervisningen m. m. vid de i det föregående omnämnda kurserna vid lantbruksskolorna. Arbetsledarkursen. Den teoretiska undervisning, som skall meddelas i arbetsledarkursen genom lektioner och demonstrationer, anse de sakkunniga böra omfatta minst 550 timmar, fördelade i huvudsak enligt följande plan: Naturlära Jordbrukslära Husdjurslära Lantbruksekonomi Bokföring

50 timmar 95 » 55 » 50 » 60 »

Arbetslära 60 timmar Maskin- och redskapslära.. 70 » Byggnadslära 40 » Skogshushållning 70 » Summa 550 timmar

Undervisningen bör syfta till att vidga och fördjupa den i lantmannaskolans vintcrkurs meddelade med särskild hänsyn till förhållandena vid större jordbruk. I arbetslära bör även ingå lektioner rörande arbetsstudieteknik, arbetsledningens psykologi och i utbildningsfrågor samt, i vidare mån än som sker i lantmannaskolans vinterkurs, beträffande avtals-, förhandlings- och förlikningsväsen. Undervisningen i skogshushållning bör avse både avverkningstekniska och beståndsvårdande åtgärder. För närvarande är den teoretiska undervisningen för ettårskursen och tvåårskursens äldre avdelning till större delen förlagd till en sammanhängande period av heldagsundervisning, i allmänhet från december till medio av april. Undervisningen pågår då 7 till i vissa skolor 8 timmar per dag enligt vad skolornas redogörelser ge vid handen. De sakkunniga ha övervägt om en fördelning av den teoretiska undervis-

86 ningen över en större del av året borde komma till stånd. Syftet härmed skulle vara att i viss utsträckning söka förlägga den teoretiska undervisningen i fackämnen i anslutning till årstidsbetingade praktiska arbetsuppgifter och arbetsövningar inom samma områden samt att i högre grad än nu är fallet låta eleverna få praktik i de under vinterhalvåret förekommande arbetena. Uppfattningen om det lämpliga i en dylik anordning är emellertid skiftande enligt vad som bland annat framkommit vid överläggningar, som de sakkunniga haft med föreståndare vid lantbruksskolor, och det har även gjorts gällande, att en koncentrering av större delen av den teoretiska undervisningen ur pedagogiska synpunkter erbjuder vissa fördelar. Å andra sidan har det dock synts de sakkunniga klart, att en bundenhet av bestämmelser sådana som de nuvarande, med viss fixerad del av den teoretiska undervisningen förlagd till vinter- respektive sommarhalvåret och med valet endast mellan hela eller halva dagar, skulle motverka en för vissa fall såsom lämplig befunnen anknytning av den teoretiska undervisningen till det praktiska arbetet. Lokalt skulle detta måhända kunna utformas något olika. De sakkunniga ha därför ansett sig böra föreslå, att bestämmelse endast meddelas om att teoriundervisningen skall fördelas på kursen på sätt med hänsyn till utbildningen befinnes ändamålsenligt. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att vid fastställandet av undervisningsplanerna bedöma, om föreslagna anordningar i detta hänseende äro lämpliga. Vid teoretisk heldagsundervisning bör antalet lektionstimmar, för att ge erforderligt utrymme åt elevernas självverksamhet, begränsas till 6 samt i övriga fall inrymmas inom ordinarie arbetstid. Den praktiska utbildningen i arbetsledarkursen bör omfatta turvis deltagande i förekommande arbetsuppgifter vid jordbruket och i djurstallar samt i skogsbruk samt dessutom ske genom vad de sakkunniga vilja benämna arbetsövningar. De sakkunniga ha uppgjort ett förslag till plan över vad den praktiska utbildningen bör omfatta, vilken återfinnes som bilaga 4. Det kan icke beräknas, att så att säga produktiva arbetsuppgifter av samtliga de slag, som angivas i denna plan, alltid förekomma och i varje fall icke i den myckenhet, att samtliga elever kunna beredas övning genom deltagande i dem. Tillfälle till erforderlig praktisk övning får därför i viss omfattning beredas genom särskilt anordnade övningar. Såsom exempel på områden, där dylika kunna anordnas, vilja de sakkunniga ange arbetsledning, som bör övas genom först smärre, senare större uppgifter, kontorsarbeten, arbetsstudier, traktorkörning, verktygsskötsel, smide etc. I den mån övning i dikning ej kan ordnas å skolegendomen, kan eventuellt sådan komma till stånd genom samarbete med vederbörande lantbruksnämnd och dess dikningsverksamhet. Genom anordnande av exkursioner böra eleverna vidare beredas tillfälle att få belysta olika områden av rationell jordbruksdrift. De sakkunniga föreslå, att minst 400 timmar för varje elev skall ägnas åt anordnade arbetsövningar. Häri bör då också inräknas tid för exkursioner. Syftet med såväl deltagandet i det praktiska arbetet vid skolegendomen som arbetsövningarna skall främst vara att uppöva elevernas kunnande inom om-

87 råden som de icke alls eller mindre väl behärska. Indelningen i arbetsturer bör därför så långt görligt är ske också under individuella hänsynstaganden till varje elevs visade större eller mindre kunnande inom olika områden. De sakkunniga föreslå, att eleverna i arbetsledarkursen avgiftsfritt skola erhålla kost, bostad med värme och lyse samt läkarvård. De för nuvarande ettårs- och tvåårskurs gällande bestämmelserna angående stipendier böra efter omorganisationen gälla arbetsledarkursen. Såsom en konsekvens av förslaget att genomgången vinterkurs vid lantmannaskola skall utgöra ett villkor för inträde i arbetsledarkursen föreslås, att minimiåldern för inträde i kursen sättes till 19 år. Skolstyrelsen bör emellertid på särskilda skäl äga medgiva undantag. Praktikkursen. Beträffande den praktiska utbildningen i denna kurs kunna de sakkunniga i huvudsak hänvisa till vad som i kapitel 9 anföres angående den praktikkurs med praktisk utbildning förlagd till särskilda elevgårdar, som föreslås anordnad i lantmannaskolornas regi. Även den orienterande teoretiska undervisningen bör kunna anordnas på liknande sätt som föreslås i fråga om nämnda kurser. Eleverna i praktikkursen böra komma i åtnjutande av samma ekonomiska förmåner såsom ersättning för sitt arbete som lantmannaskolornas praktikkurselever vid arbete å elevgårdarna. Detta innebär en i förhållande till nu ökad kostnad för det utförda arbetet vid skölj ordbruken. De sakkunniga anse icke denna ökade kostnad vara av sådan storleksordning, att särskilt statsbidrag härför erfordras. Till frågan om driftkostnadsbidrag för den teoretiska delen av kursen återkomma de sakkunniga i senare sammanhang. Inträde i praktikkurs vid lantbruksskola bör i likhet med vad som före : slagits i fråga om inträde i praktikkurs, anordnad i lantmannaskolas regi, kunna erhållas av den som fyllt 16 år. Ladugårdsförmanskursen. Eleverna i ladugårdsförmanskurserna ha endast i undantagsfall före inträdet inhämtat några teoretiska fackkunskaper. Det synes ej heller vara anledning att föreskriva tidigare teoretisk utbildning såsom villkor för inträde i denna kurs, då det med en lämplig fördelning och anordning av teoretisk och praktisk undervisning bör vara möjligt att i densamma meddela en i allmänhet tillräcklig grundläggande utbildning. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör den teoretiska undervisningen, för att utbildningssyftet skall nås, utökas till att omfatta omkring 400 timmar. 'Liksom nu gäller bör denna undervisning lämpligt fördelas över hela utbildningstiden och meddelas genom lektioner och demonstrationer. Genom exkursioner böra eleverna därjämte beredas tillfälle att få kännedom om djurskötselns bedrivande på andra håll. Ämnesfördelningen vid den teoretiska undervisningen bör förslagsvis bliva följande:

88 Skrivning Räkning Journal- och rapportföring. Anatomi och fysiologi Avels- och raslära Utfodringslära Nötboskapens uppfödning och vård Svin- och fårskötsel Sjukvårdslära, ladugårdshygien

20 tiin m a r 45 » 35 » 20 » 30 » » 35 25 15

» »

»

Mjölkhushållning och mjölkhygien 20 Djurstallarnas konstruktion och inredning 15 Arbetslära 30 Maskin- och redskapslära.. 35 Ladugårdsskötselns ekonomi 20 25 Exkursioner Summa 400

Planen torde icke kräva några ingående kommentarer. I jämförelse med vad nu tillämpas (jfr s. 23) innebär den, att ökad tid anslagits främst till undervisningen i maskin- och redskapslära samt i arbetslära. Mekaniseringen även inom detta område gör det befogat, att bättre utrymme ges åt det förra ämnet. Undervisningen i arbetslära bör även när det gäller denna förmansgrupp omfatta psykologi och utbildningsfrågor — i sin senare verksamhet få ju eleverna själva bli handledare vid praktisk utbildning — samt ge orientering rörande arbets- och sociallagstiftning. Det förekommer för närvarande, att de teoretiska lektionerna förläggas utanför normal arbetstid. Enligt de sakkunnigas mening måste den teoretiska undervisningen emellertid inrymmas inom denna, om icke under-visningen skall bli lidande genom ett alltför pressande dagsprogram. Lektionerna böra också förläggas så, att de icke inkräkta på den längre, sammanhängande rast, som djurskötare i ladugård bruka åtnjuta. Lördagarna böra vara helt fria från teoretisk undervisning. Fridagar böra åtnjutas av eleverna i liknande omfattning som av djurskötare. Eleverna i ladugårdsförmanskurserna åtnjuta såsom tidigare redogjorts för (s. 25) utöver stipendier av statsmedel vissa löneförmåner från skolans ägare. Om de senare äro bestämmelser meddelade i stadgan för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter. Avsevärt högre löner än de i stadgan såsom minimilöner angivna ha utbetalats såsom i nyssnämnda sammanhang framhållits. E n anpassning uppåt av lönerna har måst ske med hänsyn såväl till rekryteringssvårigheterna som till den stigande lönenivån. Hösten 1947 utgjorde den kontanta lönen för ogifta elever genomsnittligt omkring 60 % av den avtalsenliga månadslönen för djurskötare med kost och logi. Lönefrågan får naturligtvis icke i detta sammanhang skjutas i förgrunden; det väsentliga är att utbildningen blir god. E n viss uppoffring från elevernas sida för att erhålla en tillfredsställande utbildning kan skäligen fordras. Å andra sidan får icke bortses från rekryteringssvårigheterna och ej heller från det förhållandet, att eleverna i samband med utbildningen fullgöra, ett produktivt arbete, som ger avkastning. En anknytning av bestämmelserna till det faktiskt rådande läget synes böra ske, varvid även hänsyn bör tagas till att naturaförmåner allmänt försvunnit såsom löneförmåner för jordbrukets arbetare. De sakkunniga föreslå därför sådan ändring av dessa bestämmelser, att elev, oav-

89 sett huruvida han är gift eller ogift, skall erhålla lön, uppgående till minst 60 % av kontanta månadslönen för djurskötare enligt gällande avtal mellan Svenska.lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet. Genomförandet av förslagen. De föreslagna arbetsledarkurserna kunna icke omedelbart anordnas. Organisatoriskt skulle detta möta svårigheter. Det måste dessutom ges tid, för att det skall bli allmänt bekant, vilka de nya inträdesvillkoren äro, och för att de sökande skola hinna förvärva sig nödiga förkunskaper. Följande övergång- torde enligt de sakkunnigas mening lämpligen kunna tänkas. Tvåårskurserna upphöra med utgången av läsåret 1949/50, och någon nyintagning av elever i dessa äger således icke rum hösten 1949. Då intagas i stället elever i praktikkurser. Läsåret 1950/51 anordnas praktikkurser och ettårskurser, de senare enligt i huvudsak nuvarande undervisningsplaner och med ett elevantal, som motsvarar både ettårskursernas vanliga och det i de förutvarande tvåårskursernas äldre avdelning. För inträde i ettårskurs bör därvid, om så erfordras, kunna meddelas dispens från fordrade förkunskaper i svenska, räkning och naturlära, samt särskild undervisning i dessa i förekommande fall anordnas för elever, som erhållit dylik dispens. Med utgången av nämnda läsår avvecklas även ettårskurserna, och arbetsledarkurser anordnas från och med läsåret 1951/52.

90 Kap. 11. Jordbrukets yrkesskolors inordnande i lantbruksundervisningsväsendet. Inledande synpunkter. Det har gjorts gällande i debatten om jordbrukets arbetskraftsproblem, att underskattningen av jordbruksarbetet i förhållande till andra yrken till icke ringa del bottnar i det förhållandet, att former för en ordnad yrkesutbildning för blivande jordbruksarbetare saknas. Man har förmenat, att rekryteringssvårigheterna i viss mån skulle kunna undanröjas, om en på liknande sätt som inom industri och hantverk ordnad lärlingsutbildning kunde åstadkommas. Då lantbruksstyrelsen 1940 i sitt tidigare omnämnda betänkande angående lantbrukets lärlingsfråga föreslog dels genomförandet av en kontrollerad och statsunderstödd lärlingsutbildning vid särskilda lärlingsgårdar, dels upprättandet av särskilda yrkesskolor för utbildning i jordbruksarbete av ynglingar i åldern från 14 år, var det också med utgångspunkt från bland annat sådana synpunkter, som förslagen ställdes. Utbildningsbehovet i och för sig underströks desslikes. De sakkunniga ha redan förut avvisat tanken på ett lärlingsgårdssystem. Att skaffa sig den grundläggande praktiska utbildningen genom antingen arbete vid föräldrarnas gård eller en arbetsanställning i hemmets närhet, som redan på tidigt stadium ger utkomst, är i flertalet fall det naturliga, när det gäller ungdom, som vuxit upp i en jordbruksbygd. De sakkunnigas i det föregående framlagda förslag om en effektivisering av arbetsledarutbildningen syftar till åtgärder, som kunna bidraga till att denna utbildning i vissa fall blir bättre. Förslagen om praktisk-teoretiska sommarkurser och om praktikkurser anvisa vägar för att ge denna ungdom kompletterande undervisning och utbildning, och i senare sammanhang framläggas andra förslag i denna riktning. Alla dessa förslag bygga på att det finns möjligheter för att den praktiska utbildningen i huvudsak kan ombesörjas av jordbrukarna själva, och att samhällets åtgärder därför kunna, åtminstone vad gäller jordbruksbygderna och dess ungdomar, begränsas på nämnda sätt. I vissa delar av vårt land och då framför allt i Norrland äro emellertid möjligheterna till en kvalificerad praktisk utbildning på nämnda vägar avsevärt mindre än i mellan- och sydsvenska jordbruksbygder. Den praktiska utbildningen i jordbruksarbete kan därför, vad beträffar ungdomen från mera genuint betonade småbruks- och skogsbygder, behöva tillgodoses på annat sätt. Även ungdomen i tätorterna är i en del fall benägen att ägna sig åt jordbruket. Vid en av statens arbetsmarknadskommission våren 1944 gjord undersökning angående yrkesönskningarna i folkskolans avgångsklasser visade det sig att av cirka 7 000 pojkar, som denna undersökning omfattade, omkring 8 % ville bli något inom jordbruk eller djurvård eller trädgårdsskötsel. Till allra största delen omfattade undersökningen folkskolor i tätorter, endast ett fåtal

91 klasser representerade landsbygden. Från yrkesvägledningens sida har man, enligt vad de sakkunniga inhämtat, gjort den erfarenheten, att det ofta varit svårt att anvisa lämplig väg för ungdomar från tätorter, som efter skolan önskat få utbildning i jordbruksarbete. Man har härvid haft att taga hänsyn också, till föräldrarnas obenägenhet att släppa ifrån sig ungdomarna till icke kända förhållanden, men även ibland mött bristande benägenhet från jordbrukare att taga emot i stad eller tätort uppväxt ungdom utan någon föregående förtrogenhet med jordbrukets förhållanden. Det är önskvärt, att det kan ges möjligheter för dessa ungdomar att få en god yrkesutbildning i jordbruksarbete. I mindre omfattning torde de tidigare föreslagna praktikkurserna för denna grupp kunna bliva en utbildningsväg. Man kan icke bortse från, att det rekryteringsunderlag, som de i det föregående nämnda grupperna utgöra, i viss omfattning kan gå jordbruket förlustigt, om icke lämpliga utbildningsformer finnas. Med den utveckling som skett och pågår inom skolväsendet — både det allmänna och yrkesskolväsendet — framstår på sätt och vis kanske ännu starkare de inledningsvis berörda skäl, som åberopats för tidigare förslag om att även inom jordbruket söka åstadkomma med andra näringsområden jämbördiga utbildningsmöjligheter för ungdomen närmast efter skolåren. För de båda grupper, vid vilka de sakkunniga i det föregående närmast uppehållit sig — småbruksoch skogsbygdens samt tätorternas ungdom — behöva därvid speciella möjligheter till jordbruksutbildning skapas. Vid sidan av andra i det föregående nämnda utbildnings vägar framstår då den hittills i begränsad skala prövade formen med särskilda yrkesskolor — jordbrukets yrkesskolor — såsom den lämpliga. Det är framförallt två krav man vill ställa på en skola, som skall ombesörja utbildningen av dessa ungdomar, vilka icke i hemorten kunna få denna. Det ena är, att det sker ett ansvarigt och fostrande omhändertagande, och det andra att det bjuds en utbildning, som utgör ett gott underlag för en framtida yrkesutövning inom jordbruket. Erfarenheterna från de nuvarande skolorna ge enligt de sakkunnigas mening vid handen, att dessa krav här kunna uppfyllas. Erfarenheterna ur en annan synpunkt, nämligen från Gålö jordbruksskola angående en del av de utbildades övergång till andra arbetsområden än jordbrukets, för vilka redogörelse lämnats i kap. 3, bora enligt de sakkunnigas mening icke tillmätas avgörande betydelse, då det gäller att taga ställning till om denna skolform kan anses värd att ytterligare utvecklas. Den starka yrkesväxling som senare år kunnat konstateras samt konkurrensen om den unga arbetskraften, som icke minst gått ut över jordbruket, har också givetvis i detta fall spelat in. De sakkunniga äro medvetna om att ekonomiska skäl kunna mana till en viss återhållsamhet, när det gäller en utbyggnad av jordbrukets yrkesskolor, och att en sådan utbyggnad av någon större betydelse för jordbrukets rekrytering icke kan åstadkommas. Den senare begränsningen gäller emellertid också vad vissa av de vid de centrala verkstadsskolorna representerade yrkesområdena

92 beträffar. Liksom i dessa fall kunna ett antal jordbrukets yrkesskolor dock betyda, att en kvalificerad utbildning, som eljest icke skulle komma att stå de berörda till buds, kan erhållas. De sakkunniga vilja för övrigt i likhet med norrlandskommittén (se s. 36) understryka, att kostnadsfrågan i vissa fall kan böra betraktas under hänsynstagande även till den sociala funktion, som en skola kan komma att fylla. Statsmakternas tidigare beslut om statsbidrag till de nuvarande fyra skolorna ha icke innefattat något ställningstagande till frågan om en ytterligare utveckling av denna skolform bör komma till stånd. De sakkunniga förorda, efter övervägande från i det föregående anförda, synpunkter, att skolformen i princip och under benämningen jordbridcsskolor inordnas såsom en erkänd form bland övriga av de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna. I sak innebär detta, att frågan om nya skolor i varje särskilt fall blir föremål för en prövning på samma sätt som om det gäller en lantmanna- eller länt hushållsskola. Ett par av de nuvarande yrkesskolorna — Sorselegården och Pålkem — äro förenade med lanthushållsskola för flickor i åldern 14—17 år. Förestån darinnan vid den förstnämnda har på förfrågan rörande lämpligheten av kom binationen uttalat bland annat följande: »Enligt mina erfarenheter från arbetet här anser jag skolformen utmärkt sedd ur uppfostringssynpunkt. Tack vare att eleverna genom den i vissa fall gemensamma undervisningen få samma intressen ha de också stora möjligheter att på ett kamratligt och naturligt sätt komma i kontakt med varandra. De få tillfälle att sätta sig in i varandras arbete och få för den skull större förståelse för detsamma, vilket särskilt i deras ålder kan vara av oerhört stor betydelse. Några olägenheter av skol formen i sedligt hänseende har jag inte kunnat märka.» Hon har även fram hållit, att, för att kombinationen sedd ur kvinnlig arbetssynpunkt skall bli tillfredsställande, antalet elever borde vara lika stort av båda könen. Föreståndarinnan vid Pålkem har endast kortfattat meddelat, att något anmärkningsvärt icke inträffat men tillagt: »Det bör dock påpekas att en aldrig slappnande vaksamhet måste iakttagas då såväl pojkar som flickor befinna sig i sin mest ömtåliga ålder.» Norrlandskommittén uttalade sig för (jfr s. 36) att vid de av kommittén förordade jordbruksskolorna i Norrland även undervisning i lanthushåll för flickor skulle anordnas. De sakkunniga anse för sin del, att möjligheten att till en jordbruksskola anknyta utbildning även i lanthushåll för flickor bör hållas öppen. Liksom hittills varit fallet böra skolor med utbildning för både gossar och flickor inrymmas under en kollektiv benämning, enligt vad nyss föreslagits sålunda »jordbruksskolor». Skolornas ledning bör ligga i händerna på lokala organ. Det får ankomma. på lokala initiativ att få till stånd nya skolor, där behov kan anses föreligga. Staten bör lämna sitt stöd i sådan omfattning, att skolornas tillkomst och

93 verksamhet möjliggöres. Till frågan om formerna för och storleken av statens bidrag återkomma de sakkunniga senare i detta betänkande. Huvudmannaskapet. Det är närmast landstingen och hushållningssällskapen, som kunna ifrågakomma såsom huvudmän. För hushållningssällskapens vidkommande torde clock i flertalet fall ekonomiska skäl lägga hinder i vägen för att åtaga sig huvudmannaskap för en skola med mindre vederbörande landsting ställer anslagsmedel till förfogande. Så har skett i fråga om de av de nuvarande skolorna, vilkas huvudmän äro hushållningssällskap. Vad Gålö beträffar har även Stockholms stad bidragit med anslag till driftkostnaderna i förhållande till det antal elever från staden, som beretts utbildning vid skolan. Det kan icke anses vara enbart ett landsortsintresse att bereda möjligheter till utbildning inom jordbruket för ungdomar som så önska. Den möjligheten bör också stå storstädernas ungdom till buds likaväl som möjligheten till utbildning inom andra yrkesområden. De sakkunniga föreslå därför, att stad, vilken icke deltager i landsting, själv eller i förening med landsting skall äga upprätta en jordbruksskola och komma i åtnjutande av statsbidrag härför. För en av de nuvarande skolorna — Pålkem — är en stiftelse huvudman. Det bör givetvis, då det gäller nya skolor, krävas vissa garantier för att den framtida finansieringen är betryggande ordnad. Där dessa kunna presteras av en stiftelse eller en förening, bildad för upprättandet av en skola, böra även dylika kunna godtagas såsom huvudmän. Huvudmannaskapet bör sålunda enligt de sakkunnigas mening kunna ordnas på olika sätt. Med hänsyn till de uppgifter, som numera tillkomma landstingen vad gäller yrkesutbildningen, synes det de sakkunniga clock angeläget att betona, att även inrättandet av jordbruksskolor, där behov av sådana kunna anses föreligga, bör i första hand ses som en landstingens angelägenhet, initiativ i denna riktning böra därför tagas av de föreslagna yrkesundervisningsnämnderna. Beträffande styrelse böra gälla enahanda regler som för annan lantbruksundervisningsanstalt. Därest Kungl. Maj:t ej annorlunda bestämmer, bör styrelsen sålunda bestå av fem ledamöter, vilka utses på det sätt och för den tid, som av Kungl. Maj:t för varje särskild skola bestämmes. Om undervisning i skolan även anordnas i lanthushåll för flickor böra minst två av ledamöterna vara kvinnor. Kurserna. Undervisningens anordning m. m. De sakkunniga ha ansett sig böra överväga, om kurstiden för gossar, nu två år, skulle kunna reduceras till ett år. Vissa kostnadsbesparingar skulle därigenom uppstå, ehuru dessa dock icke bleve av den storleksordning, som man kanske föreställer sig. E n undersökning, som de sakkunniga låtit verkställa under medverkan av rektor N. H. von Zweigbergk vid Gålö jordbruksskola ger vid handen, att — under vissa förutsättningar — en besparing av allmänna medel på omkring 1 450 kronor

94 per utexaminerad elev skulle uppstå vid denna skola, vilket motsvarar omkring 30 %. Med utgångspunkt från nu tillämpade statsbidragsregler och utfästelse om landstingsbidrag har därvid den av allmänna medel bestridda kostnaden per utexaminerad elev vid nuvarande tvååriga kurs och med de 43 elever, som skolan tar emot, beräknats till i runt tal 4 800 kronor. E n övergång till ettårig kurs har ansetts nödvändiggöra, att elevantalet reduceras till 26 elever, för att alla skola kunna beredas tillfälle deltaga i olika arbeten. Inskränkning av lärare- och förmanspersonal har rektor von Zweigbergk icke ansett kunna ske. Dessa förhållanden medföra, att den beräknade kostnadsbesparingen icke blir större än nyss nämnts. Enligt de sakkunnigas uppfatt ning skulle dock nuvarande assistentbefattning troligen kunna indragas vid ett på detta sätt reducerat elevantal, varvid kostnadsbesparingen skulle ökas från förut angivna 1 450 kronor till omkring 1 600 kronor per utbildad elev. En tämligen självklar följd av en eventuell övergång till ettårig kurs vore, att nuvarande inträdesfordringar ändrades därhän, att fullgjord fortsättningsskolplikt krävdes, detta för att undervisningsplanen icke till förfång för fackämnen skulle behöva belastas med allmänna ämnen. De sakkunniga ha emel l e r tid — icke minst med tanke på norrlandsförhållandena — ansett det vara av mycket stort värde, att inträde i en jordbruksskola kan vinnas efter avslutad folkskola, och att fortsättningsskolplikten sålunda kan fullgöras i jord bruksskolan. Spörsmålet om en eventuellt reducerad kurstid bör dock främst bedömas utifrån frågeställningen, om en kortare kurs än den nuvarande ur utbildnings synpunkt kan anses tillfredsställande. Syftet bör vara att meddela eleverna en så pass grundlig i huvudsak praktisk utbildning, att de bliva nöjaktigt förtrogna med och kunna utföra de inom jordbruket förekommande vanligaste arbetsuppgifterna. Enligt de sakkunnigas mening är detta icke möjligt i en ettårig kurs, i varje fall icke i fråga om de elever, som sakna tidigare erfarenheter om sådant arbete eller tillhöra den yngsta åldersgruppen. De sakkunniga ha därför stannat för att föreslå, att jordbrukskursen blir tvåårig och att inträde skall kunna erhållas efter genomgången folkskola. De sakkunniga föreslå emellertid, att elev, som fullgjort sin fortsättningsskolplikt och äger någon kännedom om jordbruksarbete, må efter skolstyrelsens bedömande kunna intagas för ettårig utbildning och därvid deltaga i den för andra årskursen anordnade teoriundervisningen. Inträdesåldern, som lägst bör vara 14 år, synes böra maximeras till 17 år. På särskilda skäl bör lantbruksstyrelsen äga medgiva, att även den som fyllt 17 år kan vinna inträde. Utbildningen i lanthushåll bör vara ettårig. I fråga om inträdesåldern bör gälla samma som för huvudkursen i jordbruksarbete. Den praktiska undervisningen i jordbruksarbete bör i huvudsak ske genom att eleverna under lärares och förmäns ledning få utföra arbetet inom gårdsdriftens samtliga grenar.

95 Nuvarande undervisningsplaner för jordbruksskolorna i Gålö och Vittjärvsgården för den teoretiska undervisningen och vissa övningar (jfr s. 29) anse de sakkunniga vara förebildliga och kunna tjäna till ledning för upprättandet av undervisningsplaner vid nya skolor. Till undervisningen i teoriämnen och övningsämnen bör sålunda i regel anslås omkring 500 timmar för varje årskurs. Undervisningen i allmänna ämnen bör i huvudsak förläggas till första året och i fackämnena till andra året. I skogsskötsel bör undervisning lämnas i en omfattning, som med hänsyn till skogens betydelse som förvärvskälla inom området för skolans verksamhet är lämplig. Övningarna böra avse avverkmngsteknik med redskapsvård samt beståndsvård. I trä- och metallslöjd samt sadelmakeri bör undervisningen syfta till att göra eleverna förtrogna med handhavandet av verktyg, att underhålla verktyg och redskap, att förfärdiga enklare slöjdalster, för vilka bruk finnas inom jordbruket, samt att utföra enklare reparationer. Undervisning bör även meddelas rörande skydd mot olycksfall i arbete. Gymnastik och idrottsövningar böra förekomma. Även vid undervisningen för flickor i lanthushåll bör huvudvikten läggas vid den praktiska utbildningen, anordnad enligt de normer, som praktiseras vid lanthushållsskolorna. Den teoretiska undervisningen bör omfatta både allmänna ämnen och fackämnen. Det är motiverat, att undervisningen i allmänna ämnen för flickorna får ungefär lika stor omfattning som för gossarna i första årskursen, eftersom även de förra förutsattes i regel skola intagas i kursen utan att fortsättningsskolplikten fullgjorts. Gymnastik och idrott bör förekomma i samma omfattning som för gossarna. Totalt synes till teoretisk undervisning, slöjd samt gymnastik och idrott böra anslås omkring 600 timmar. Den ungefärliga fördelningen av dessa undervisningstimmar kan förslagsvis angivas sålunda: Svenska 60 timmar j Hälsolära och barnavård .. 35 timmar Räkning och geometri 50 » j Hem- och klädvård 35 Husdjurslära och mjölkGeografi 20 » hushållning 40 Medborgarkunskap 25 » Trädgårdsskötsel 20 Kemi 25 » Slöjd 115 Närings- och födoämneslära 30 » Gymnastik och idrott 70 Matlagningslära 60 » Hemmets ekonomi 15 » Summa 600 timmar I de allmänna ämnena bör gemensam undervisning för gossar och flickor i vissa fall kunna förekomma. Fördelningen av den teoretiska undervisningen över läsåret bör ske med hänsyn till den praktiska utbildningens ändamålsenliga bedrivande. De sakkunniga föreslå, att undervisningen skall fortgå minst 300 dagar årligen och att i dagantalet inräknas sön- och helgdagar men ej ferier. Erfarenheterna synas giva vid handen, att intagning av elever bör ske omkring den 1 juli. De sakkunniga föreslå därför, att läsåret räknas från och med den 1 juli till och med den 30 juni påföljande år. Lantbruksstyrelsen bör dock äga rätt att på framställning härom från skolstyrelse fastställa annan tid för läsåret.

96 Jordbruksskolornas storlek. Enligt lantbruksstyrelsens tidigare förslag om inrättandet av jordbrukets yrkesskolor borde dessa beräknas för högst 50 elever, 25 i var och en av de två årskurserna. Skolegendomen ansåg lantbruksstyrelsen böra omfatta en areal av omkring 50 hektar åker och 100—150 hektar skogsmark. Norrlandskommittén har, under framhållande av att en del av de av kommittén förordade skolorna tänktes förlagda till områden, elär möjligheter att erhålla större jordbruk voro begränsade, ansett att någon bestämd hektarsiffra icke borde fixeras men att önskvärd minsta areal odlad jord vore 20 hektar. Ur kostnadssynpunkt är det av viss betydelse, att skolorna icke bliva alltför små. Fasta kostnader för bland annat erforderlig lärar- och förmanspersonal ställa sig nämligen relativt högre per elev räknat för mindre enheter än för större. Det framstår därför enligt de sakkunnigas mening som ett önskemål, att nya skolor planeras för att kunna mottaga ett icke alltför ringa elevantal. Lantbruksstyrelsens ursprungliga förslag angående skolornas normala storlek synes vara väl avvägt. Å andra sidan bör det icke uteslutas, att även mindre skolor komma till stånd. Särskilda skäl, såsom de av norrlandskommittén anförda, kunna tala för att detta sker. De sakkunniga anse emellertid, att minimigränsen för elevantalet vid en jordbruksskola bör fixeras till 30. Beträffande skoljordbrukens storlek må framhållas, att Vittjärvsgården, där 50 elever kunna mottagas, endast har omkring 20 hektar åker medan arealen skogsmark är omkring 247 hektar. Jordbruksdriftens inriktning på mer eller mindre animaliebetonad produktion, skogsbruk m. m. är här en faktor, som får tagas i betraktande, och någon generell regel om skölj ordbrukets storlek bör därför ej fastställas. Därest en skola är gemensam för gossar och flickor, ställer sig frågan om elevantalet något annorlunda. Ur bland annat övervakningssynpunkt bör det totala elevantalet icke vara för stort. Vid en kombination synes därför maximigränsen böra sättas till 60 och minimigränsen till 30 elever.

97 Kap. 12. Lärarna vid lantbruksundervisningen. Inledande synpunkter och vissa allmänna förslag. Det är av största betydelse för undervisningen vid de i det föregående behandlade skolorna, att lärarna äro goda pedagoger. I lika mån gäller detta också i fråga om de befattningshavare hos hushållningssällskapen, som ha att taga befattning med undervisningsverksamhet. En god pedagog blir väl ingen enbart på grund av pedagogisk utbildning, men en sådan utbildning är dock nödvändig för att en lärare framgångsrikt skall kunna meddela undervisning och icke minst för att många missgrepp och misslyckanden i början av undervisningsverksamheten skola undgås. Frågor om den pedagogiska undervisningens anordning för blivande lärare ha därför också överlag ägnats stor uppmärksamhet vad gäller såväl det allmänna undervisningsväsendet som yrkesskolväsendet. Den pedagogiska utbildningen vid lantbrukshögskolan inskränker sig till en kurs i pedagogik om 25 timmar. De sakkunniga ha i V. P. M. den 15 januari 1948 till Statsrådet och Chefen för jordbruksdepartementet bland annat givit uttryck åt sin mening, att denna utbildning icke är tillfyllest, samt anslutit sig till vissa synpunkter, som lantbruksstyrelsen anfört i denna fråga i yttrande clen 7 januari 1948 över 1946 års högskoleutrednings betänkande med förslag angående utbyggnad av lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna 1 . I sitt yttrande anförde lantbruksstyrelsen i huvudsak följande. Undervisningen i pedagogik vid lantbrukshögskolan syntes böra utvidgas och kompletteras med undervisning i psykologi och praktiska undervisningsövningar, vilka lämpligen borde avslutas med provlektioner. Den praktiska pedagogiska utbildningen syntes kunna ske vid härför lämpliga lantbruks- och lantmannaskolor på tid, som vore lämplig för såväl de studerande som skolorna. De studerande borde icke erhålla betyg i pedagogik och undervisningsförmåga, förrän de hållit föreskrivet antal övnings- och provlektioner. Något preciserat förslag vore styrelsen icke beredd att framlägga utan ansåg frågan böra göras till föremål för särskild utredning. I nyssnämnda V. P. M. ha de sakkunniga också understrukit, att det är nödvändigt att lärarna äga praktisk erfarenhet av jordbruksarbete, om undervisningen vicl lantbruksundervisningsanstalterna, såsom de sakkunniga förutsätta, i allt högre grad skall få en praktisk betoning. Vad som anförts i det föregående avser den agronomiskt utbildade lärarpersonalen. Med ett och annat undantag, såsom då jägmästare anställts som lärare vid mera skogsbetonad lantmannaskola, har behovet av fast lärarpersonal vid lantbruks- och lantmannaskolor helt tillgodosett» genom agronomutbildade. Det är först med tillkomsten av jordbrukets yrkesskolor, som en lärarkategori med annan utbildning tillkommit, nämligen yrkeslärarna. Erinras 1

SOU 1947:67.

7— 1644 48

98 må dock i sammanhanget, att jordbruksinstruktörerna (vandringsrättarna) i hushållningssällskapens verksamhet avsetts fylla och i viss omfattning även fyllt undervisningsuppgifter. I realiteten har väl också vid de lantbruksundervisningsanstalter, som meddela praktisk utbildning, en faktisk funktion som yrkeslärare kommit att utövas av befallningsmannen eller motsvarande befattningshavare vid skoljordbruket samt, i fråga om praktisk undervisning i djurskötsel vid skolor, som anordna ladugårdsförmanskurser, av vederbörande ladugårdsföreståndare. De ha emellertid icke tillerkänts ställningen såsom lärare, och några bestämda krav på deras utbildning för uppgiften ha icke uppställts. Enligt de sakkunnigas uppfattning är det av den allra största vikt, att den dagliga ledningen av den rent praktiska undervisningen i vissa av de i det föregående nämnda huvudkurserna vid lantbruks- och lantmannaskolorna handhaves av krafter, som besitta god praktisk erfarenhet, tillräcklig teoretisk underbyggnad samt även någon pedagogisk utbildning. De agronomiskt utbildade lärarna måste givetvis på de områden, inom vilka de meddela teoretisk undervisning, ägna sig även åt den praktiska utbildningen. Det är emellertid icke nödvändigt, att för den rent instruktionsmässiga handledningen av praktiskt arbete och arbetsövningar taga i anspråk lärare med agronomisk utbildning. De sakkunniga föreslå, att befattningar såsom dels yrkeslärare i jordbruksarbete, dels yrkeslärare i ladugårdsarbete med annan utbildning inrättas för att tillgodose lärarbehovet i nu nämnt hänseende. Vad först yrkeslärarna i jordbruksarbete beträffar anse de sakkunniga skäl föreligga att anknyta frågan om deras utbildning till frågan om utbildningen av jordbruksinstruktörer. Det må då först erinras om att särskilda utbildningskurser för utbildning av jordbruksinstruktörer skola anordnas jämlikt statsmakternas ställningstagande år 1944 i samband med behandlingen av frågan om hushållningssällskapens organisation och verksamhet. I Kungl. Maj:ts kungörelse den 5 december 1947 om statsbidrag till avlönande av vissa befattningshavare hos hushållningssällskap m. m.1, som trätt i kraft den 1 januari 1948, uppställes såsom krav på behörighet till befattning såsom jordbruksinstruktör genomgången nyssnämnd kurs samt att sökande därjämte skall ha förvärvat den erfarenhet i övrigt, som erfordras för befattningen. På grund av en övergångsbestämmelse kan dock utan ledigförklarande till jordbruksinstruktör utses befattningshavare hos hushållningssällskap, som vid kungörelsens ikraftträdande innehar med pensionsrätt i statens pensionsanstalt förenad dylik befattning. Erinras må vidare om att enligt en utredning, som lantbruksstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag utfört, därvid styrelsen samrått med 1947 års centrala lantbrukskommitté, det totala behovet av jordbruksinstruktörsbefattningar beräknats till 82. Vid behandlingen av frågan om bidrag till hushållningssällskapen (1948 års statsverksproposition, bilaga 11, nionde huvudtiteln punkt 54) har på gruncl av vissa av departe1

SFS 1947:929.

99 mentschefen anförda skäl räknats med att jordbruksinstruktörernas antal icke kommer att uppgå till mer än 80. Antalet jordbruksinstruktörer kommer sålunda enligt nyssnämnda beräkningar icke att bliva så stort, att det, sedan det första behovet fyllts, lämpligen kan bliva fråga om att annat än med relativt långa mellanrum' ordna nya utbildningskurser. Då befattningarna äro förenade med pensionsrätt, torde man sakna anledning att räkna med någon mera omfattande avgång av'annat än åldersskäl eller dödsfall. Under förutsättning av en relativt jämn åldersfördelning och en genomsnittlig beräknad tjänstetid för varje befattningshavare av 30—40 år, skulle behovet av nyrekrytering inskränka sig till 2—3 befattningshavare per år. Nu angivna förhållanden torde kunna medföra, att befattningar som jordbruksinstruktörer i vissa fall framdeles icke omedelbart vid uppstående vakanser kunna besättas på grund av brist på sökande, som genomgått föreskriven utbildning. Ej heller antalet befattningar såsom yrkeslärare i jordbruksarbete kan under de närmaste åren beräknas bliva så stort, att gemensam utbildning av sådana och utbildning av blivande jordbruksinstruktörer, som eljest kunde diskuteras, skulle medföra, att utbildningskurser kunde anordnas mera kontinuerligt återkommande. Förhållandena härutinnan skulle visserligen i någon mån bliva annorlunda, om även blivande lantbrukstekniker hos lantbruksnämnderna kunde utbildas gemensamt med förut angivna kategorier. Även i så fall torde emellertid utbildningskurser icke lämpligen kunna anordnas annat än med något års mellanrum. Vid sina överväganden i hithörande spörsmål ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att yrkeslärarna i jordbruksarbete böra ha genomgått driftsledarkursen i Alnarp. Såvitt de sakkunniga kunna finna, skulle det innebära övervägande fördelar, om genomgången driftsledarkurs bleve kompetenskrav även för erhållande av befattning såsom jordbruksinstruktör. Bedan i samband med remissbehandlingen av hushållningssällskapsutredningens förslag framhöll för övrigt lantbruksstyrelsen, att genomgången driftsledarkurs borde vara en lämplig grund för blivande instruktörer. I samma riktning uttalade sig också styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. För jorclbruksinstruktörernas vidkommande kommer den numera vidtagna förändringen i fråga om hushållningssällskapens uppgifter att innebära, att de i mycket hög grad behöva tagas i anspråk för undervisningsuppgifter. Kravet på en kompetens, motsvarande den, som de sakkunniga ansett böra uppställas för yrkeslärare i jordbruksarbete, är därför mycket naturligt. E n mera jämn tillgång på kompetenta sökande till befattningar som jordbruksinstruktörer och yrkeslärare synes kunna påräknas, om deras utbildning förlägges till driftsledarkursen. Det må i detta sammanhang erinras om att driftsledarkursen, där elevantalet eljest är högst 30 årligen, kommer att dubbleras. Genom vissa förändringar i undervisningsplanen bör undervisningen kunna anpassas för nu angivet syfte. Skolans ledning har uttalat sitt intresse fölen sådan omläggning. För inträde i driftsledarkursen erfordras bland annat att ha genomgått länt-

100 bruksskola eller lantmannaskolas längre kurs, varmed jämställes lantmannaskolas vinterkurs jämte fortsättningskurs. Undervisningen i vissa ämnen vid driftsledarkursen — bland annat gäller detta jordbrukslära, husdjurslära, lantbruksekonomi med arbetslära samt maskin- och reclskapslära — innebär en fördjupning och utbyggnad av lantbruksskolans kurs. Genomförandet av de av de sakkunniga i det föregående förordade förändringarna beträffande undervisningen i lantmanna- och lantbruksskolorna kommer i och för sig att underlätta genomförandet av en sådan anpassning av undervisningstiden för en del ämnen i driftsledarkursen, som möjliggör inläggandet av nytt undervisningsämne. Såsom nytt ämne bör upptagas pedagogik och psykologi. Bedan från och med läsåret 1947/48 meddelas i kursen undervisning i arbetspsykologi med omkring 20 timmar. Till undervisning i pedagogik och psykologi synes till att börja med böra anslås sammanlagt 45—50 timmar. Det torde bliva möjligt att senare något utbygga undervisningen i detta ämne. Undervisningen i pedagogik och psykologi bör komma samtliga elever i driftsledarkursen till del, oavsett huruvida de syfta till att bliva jordbruksinstruktörer, yrkeslärare eller driftsledare vid jordbruk. Det ligger helt i linje med den uppfattning, som de sakkunniga givit uttryck åt vid behandlingen av arbetsledarutbildningen vid lantbruksskolorna, att även driftsledarna få en utbildning på detta område. Kompetenskravet för befattning såsom yrkeslärare i ladugårdsarbete bör innefatta minst genomgången vinterkurs vid lantmannaskola samt genomgången ettårig kurs för utbildning av ladugårdsförmän. Stora anspråk på allmänna kvalifikationer behöva ställas på innehavarna av dessa befattningar liksom på yrkeslärarna i jordbruksarbete. Det är önskvärt att även lärarna i ladugårdsarbete, som emellertid komma att bli mycket få, kunna beredas någon pedagogisk utbildning. E n sådan utbildning synes i detta fall icke kunna ske på annat sätt än genom att speciella kurser för yrkeslärarna anordnas. Förutom i pedagogik och psykologi bör i en sådan kurs kunna meddelas en något fördjupad undervisning i vissa av de fackämnen, som ingå i ladugårdsförmanskurserna. Kurstiden torde i allt fall kunna inskränkas till 3—4 veckor. En sådan uppläggning av kursprogrammet, som nyss antytts, gör att kursen skulle bliva värdefull även som fortbildningskurs för ladugårdsförmän. Den torde därför böra stå öppen även för andra än yrkeslärarna i ladugårdsarbete. Det synes böra ankomma på lantbruksstyrelsen att anordna kurser av detta slag i mån av behov och göra de framställningar om medelsanvisning härför, som äro erforderliga. De sakkunniga vilja framhålla, att frågan om fastare anordningar för en här avsedd kompletterande utbildning av yrkeslärarna i ladugårdsarbete måhända sedermera kan lösas i samband med frågan om utbildningen av husdjursinstruktörer. Utredningen rörande ladugårdskontroll m. m. torde enligt vad de sakkunniga erfarit komma att upptaga sistnämnda fråga till behandling och avgiva förslag i ämnet.

101 Frågan om lärarnas, såväl de agronomiskt utbildades som yrkeslärarnas, fortbildning måste enligt de sakkunnigas uppfattning ägnas uppmärksamhet. Det ar nödvändigt, att lärarna vid från tid till annan anordnade kurser bli satta i tillfälle att hålla sig å jour med utvecklingen och att komplettera sin utbildning. Erinras kan att, såsom framhållits i lantbruksstyrelsens utredning angående maskinundervisningen, vissa svårigheter möta, att vid skolorna anordna en bättre undervisning i maskin- och redskapslära på grund av bland annat lärarnas otillräckliga utbildning för denna uppgift. Enligt vad de sakkunniga inhämtat har lantbruksstyrelsen senare år gjort framställningar om medelsanvisning för anordnandet av fortbildningskurser för lärare, vilka framställningar emellertid icke föranlett åtgärd. De sakkunniga anse, att det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att anordna behövliga fortbildningskurser för lärare och vilja i anslutning till sina tidigare i detta betänkande framställda förslag angående undervisningens anordnande såsom mera omedelbart aktuella behov peka på kurser i maskin- och redskapslära samt i arbetsledning och arbetspsykologi. Tillika vilja de sakkunniga starkt understryka nödvändigheten av att medel för detta ändamål anvisas. De sakkunniga övergå härefter till att behandla frågorna om yrkeslärare m. m. vid de olika skolformerna var för sig. Lantbruksskolorna. Yrkeslärare i jordbruksarbete behövas vid samtliga lantbruksskolor. De sakkunniga föreslå, att befattningarna inrättas utan avvaktan att clen i kapitel 10 föreslagna omorganisationen av kurserna genomförts. Den praktiska utbildningen i kurserna vid lantbruksskolorna sker till större delen i samband med utförande av arbetet vid skoljordbruket, Då kompetenskonflikter skulle kunna uppstå, därest icke den närmaste ledningen av dessa arbeten och yrkeslärarens uppgifter förenades på en hand, anse de sakkunniga det lämpligt, att yrkeslärarbefattningen förenas med uppgiften som arbetsledare vid skoljordbruket. Övergångsvis synes böra stadgas, att utan ledigförklarando må till befattning såsom yrkeslärare i jordbruksarbete kunna antagas den, som vid bestämmelsernas ikraftträdande innehar befattning såsom arbetsledare vid vederbörande skola, därest lantbruksstyrelsen prövar honom lämplig för uppgiften. De sakkunniga utgå från att såsom instruktörer vid den praktiska utbildningen skola biträda olika vid skorjordbruken anställda, såsom exempelvis smed eller reparatör (vid maskinundervisning m. m.), traktorskötare (vid traktorkörning) etc. Åt en yrkeslärare i jordbruksarbete, som erhållit sin utbildning vid driftsledarkursen, bör även kunna anförtros att biträda vid den teoretiska undervisningen i exempelvis arbetslära samt maskin- och redskapslära. Med hänsyn härtill och vidare på grund av den teoretiska undervisningens mindre omfattning totalt efter genomförandet av den i kapitel 10 föreslagna organisationen

102 av huvudkurserna vid lantbruksskolorna blir behovet av agronomutbildad lärarpersonal för tillgodoseende av teoriundervisningen i dessa mindre än för närvarande. Därest de i nyssnämnda kapitel föreslagna förändringarna, genomföras i den ordning de sakkunniga föreslagit och under förutsättning tillika, att lantbruksskolorna icke komma att tagas i anspråk för kursverksamhet utöver huvudkurser och praktikkurser, kan därför från och med läsåret 1951/52 befattningen såsom extra ordinarie ämneslärare indragas. Nu förutsatta indragning av lärartjänster saknar större betydelse för de utbildade agronomernas möjligheter att erhålla tjänster, om den ses mot bakgrunden av dels att nya lärartjänster kunna förväntas tillkomma vid nyinrättade eller utvidgade andra lantbruksundervisningsanstalter, dels att tillkomsten av lantbruksnämnderna medför ökad efterfrågan på agronomer. Befattningar såsom yrkeslärare i ladugårdsarbete föreslå de sakkunniga tills vidare endast skola inrättas vid skolor, som anordna ladugårdsförmanskurser. Av samma skäl som nyss anförts synes befattningen i detta fall böra förenas med uppgiften som ladugårdsföreståndare vid vederbörande skola. Övergångsbestämmelse rörande befattnings tillsättande utan ledigförklarande av samma innebörd som i fråga om yrkeslärarna i jordbruksarbete föreslås. Lantmannaskolorna. De sakkunniga föreslå att befattningar såsom yrkeslärare i jordbruksarbete inrättas vid de skolor, som anordna helårskurser. Då dessa skolor, förutom nämnda kurs, regelmässigt torde böra förutsättas anordna även annan huvudkurs eller (och) speciella utbildningskurser av olika slag (ladugårdsskötarkurser, kontrollassistentkurser etc.) kan, liksom för närvarande och till skillnad mot lantbruksskolorna, skäl anses föreligga för bibehållandet av befattningarna såsom extra ordinarie ämneslärare. Även vid de skolor, som anordna fortsättningskurs till vinterkurs och längre kurs, i båda fallen under förutsättning att praktisk utbildning meddelas, ävensom vid skolor, som komma att anordna den föreslagna praktiskteoretiska sommarkursen, böra yrkeslärare i jordbruksarbete handhava den dagliga instruktionsmässiga ledningen av den praktiska utbildningen vid skölj ordbruken. Då tiden för yrkeslärarnas funktion i dessa fall i huvudsak kommer att inskränkas till sommarhalvåret, bör statsbidraget avvägas med hänsyn härtill. Beträffande föreningen av tjänsten såsom yrkeslärare i jordbruksarbete med uppgiften som arbetsledare vid skoljordbruket ävensom övergångsbestämmelse för tjänstetillsättningen bör i fråga om lantmannaskolorna gälla samma som i fråga om lantbruksskolorna. Under lantmannaskolornas medverkan kommer praktisk utbildning i enlighet med de sakkunnigas förslag om anordnandet av praktikkurser att ske även vid särskilda elevgårdar. Innehavarna, av dessa elevgårdar eller vid dem anställda arbetsledare komma därvid i realiteten att fylla en lärarfunktion. Det bör kunna bliva av stort värde, att dessa någon gång kunna samlas till överläggningar med skolornas ledning och lärare, eventuellt under ledning av

103 någon representant för lantbruksstyrelsen. Lämpligast synes detta kunna ske genom anordnandet av informationsdagar, vilka i vissa fall torde kunna anordnas gemensamt för flera skolor och deras elevgårdsområden. De sakkunniga anse, att det bör ankomma på lantbruksstyrelsen, att, sedan verksamheten kommit i gång, vidtaga åtgärder för anordnandet av dylika informationsdagar. Successivt allteftersom lantmannaskolornas uppgifter kunna utvidgas till att omfatta en över hela eller största delen av arbetsåret pågående verksamhet bör det »sysselsättningsproblem», som nu föreligger för den agronomutbildade lärarpersonalen vid skolor, där enbart vinterkurser anordnas, elimineras. Såsom tidigare redogjorts för (s. 17) kan befattningshavare (föreståndare, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare) vid skola, där såsom enda huvudkurs anordnas vinterkurs, under vissa förutsättningar i avseende å sysselsättning under övrig tid medgivas åtnjuta lön såsom motsvarande befattningshavare vid skola, som anordnar både vinterkurs och fortsättningskurs. De sakkunniga anse, att den nuvarande i statsbidragskungörelsen intagna bestämmelsen om att sådan förmån må tillerkännas befattningshavare, som tjänstgör vid andra undervisningskurser, vilka anordnas under tid då vinterkurs ej pågår och under förutsättning tillika att dessa förstnämnda undervisningskurser omfatta minst 110 arbetsdagar, bör utgå. I stället bör föreskrivas, att Kungl. Maj:t må i varje särskilt fall pröva, huruvida föreståndare och lärare vid lantmannaskola, där såsom enda huvudkurs anordnas vinterkurs, må med hänsyn till övrig undervisningsverksamhet vid skolan ävensom till skötseln av skoljordbruket uppbära lön såsom om ytterligare huvudkurs anordnats. Då praktikkurs är anordnad, bör i varje fall föreståndaren vara tillgänglig vid skolan även under den tid, då vinterkursen ej pågår, och bör därför åtnjuta lön med hänsyn härtill. Skoljordbruket är en nödvändig förutsättning för att undervisningen skall få den rätta praktiska, inriktningen. Dess skötsel kräver föreståndarens närvaro året runt. För att en vidgad verksamhet skall komma till stånd är det av vikt, att föreståndaren vid en skola, vars skoljordbruk och lokaliteter medge en utvidgning, får tillfälle till planering härför. Som regel synes därför föreståndaren i nu antydda fall böra beredas årsanställning. I vilken omfattning detta bör ske i fråga om ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare får givetvis prövas med hänsyn till den verksamhet utöver vinterkursen, som faktiskt kommer till stånd. De sakkunniga räkna dock med en sådan utveckling, att även lärarna bli årsanställda. Jordbruksskolorna. Jordbruksskolorna komma i enlighet med de i kap. 11 framlagda förslagen att bliva av skilda storleksordningar och förutsättas i en del fall komma att anordna endast tvåårig huvudkurs för utbildning i jordbruksarbete, i andra fall förutom nämnda kurs även ettårig huvudkurs för utbildning i lanthushåll. I båda fallen bör skolans ledning omhänderhas av en föreståndare (rektor) med samma kompetens som föreståndare vid lantbruks- och lantmannaskola. Därutöver synes böra stadgas, att vid antagande av föreståndare särskilt avseende må fästas vid erfarenhet som ledare av ungdomsverksamhet.

104 Den ytterligare lärarpersonalen bör vid huvudkursen för utbildning i jordbruksarbete utgöras av en yrkeslärare i jordbruksarbete och vid större skolor för biträde huvudsakligast vid ledningen av den praktiska utbildningen och vid elevernas fritidssysselsättning en assistent samt därutöver i mån av behov av speciallärare. För undervisningen i den ettåriga lanthushållskursen böra finnas ämneslärarinnor och extra ordinarie ämneslärarinnor. Yrkeslärare i jordbruksarbete bör såsom redan föreslagits ha genomgått driftsledarkurs. För befattningen såsom assistent bör fordras genomgången lantbruksskola. Med hänsyn till att nu föreslagna kompetensvillkor vad utbildning beträffar icke fylles av samtliga nuvarande befattningshavare vid jordbrukets yrkesskolor, böra övergångsbestämmelser, som taga hänsyn härtill, utfärdas. För behörighet till befattning såsom ämneslärarinna eller extra ordinarie ämneslärarinna bör liksom gäller i fråga om lanthushållsskolorna, fordras avgångsexamen från lärarinnekurs vid med statsmedel understött lanthushållningsseminarium. De sakkunniga beräkna, att behovet av fast anställd lärarpersonal normalt bör, även om speciella förhållanden föranleda avvikelser, kunna tillgodoses inom följande på elevplatserna beräknade ram: i t v å å r i g h u v u d k u r s för u t b i l d n i n g i j o r d b r u k s a r b e t e med 15—201 elevplatser 1 föreståndare. * 25 35 » 1 » t i yrkeslärare. » 40 —50 » 1 » t i yrkeslärare och 1 assistent. i e t t å r i g h u v u d k u r s för u t b i l d n i n g i l a n t h u s h å l l med 15—20 elevplatser 1 ämneslärarinna, 1 extra ordinarie ämneslärarinna. » 25—30 y> 2 ämneslärarinnor, 1 extra ordinarie ämneslärarinna. Vid den praktiska utbildningen böra såsom instruktörer biträda vid skoljordbruken anställd förmans- eller annan personal. De sakkunniga föreslå i kapitel 14 en sådan omläggning av de nuvarande statsbidragsreglerna, att statsbidrag icke skall utgå till förmanspersonalens avlöning. Det bör emellertid förutsättas, att erforderlig personal för detta ändamål anställes av huvudmannen. Vid mindre skolor torde det vara tillräckligt, om en ladugårdsförman (eller ladugårdsskötare) finnes anställd. För handledningen i praktisk utbildning i smide, slöjd och trädgårdsskötsel torde i vissa fall anordningar kunna träffas, som onödiggör fast anställande av gårdshantverkare (slöjrlare) och trädgårdsmästare. 1

Under 30 elevplatser endast vid skolor med båda slagen av huvudkurser.

105 Kap. 13. Förslag till stadga för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter m. in. E n l i g t d i r e k t i v e n för u t r e d n i n g e n skola de s a k k u n n i g a u t a r b e t a fullständiga förslag och b e s t ä m m e l s e r . D e sakkunniga h a därför i a n s l u t n i n g till vad som anförts i de föregående kapitlen u t a r b e t a t n e d a n s t å e n d e förslag till s t a d g a för s t a t s u n d e r s t ö d d a l a n t b r u k s u n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r ävensom förslag till k u n g ö r e l s e a n g å e n d e vissa ä n d r i n g a r i s t a d g a r n a den 22 s e p t e m b e r 1938 för A l n a r p s lantbruks-, mejeri- och t r ä d g å r d s i n s t i t u t (nr 632).

Förslag till Kungl. Maj:ts stadga för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter. I. Organisation och ändamål. 1 §• De lantbruksundervisningsanstalter, som avses i denna stadga, äro med statsmedel understödda jordbruksskolor, lantmannaskolor, lantbruksskolor och lanthushällsskolor. 2 §• Lantbruksundervisningsanstalterna hava till ändamål att främja yrkesutbildningen inom jordbruksnäringen samtidigt som de böra taga vård om elevernas personliga utveckling. 3 §• Jordbruksskola har a t t meddela praktisk utbildning och elementär teoretisk undervisning för jordbruksarbete och skötseln av lanthushåll. Huvudkurser vid jordbruksskola äro följande: a) tvåårig jorclbrukskurs; b) ettärig lanthushållskurs. Huvudkurs skall fortgå minst 300 dagar årligen, varvid i kurstiden i n r ä k n a s sön- och helgdagar men icke ferier. 4 §• Lantmannaskola har att meddela utbildning för lanthushållningens utövande. Huvudkurserna vid lantmannaskola äro följande: a) vinterkurs om minst 125 arbetsdagar; b) fortsättningskurs till vinterkurs om minst 125 arbetsdagar; c) längre kurs om minst 250 arbetsdagar; d) praktisk-teoretisk sommarkurs om minst 125 arbetsdagar; e) helånskurs; samt f) ettårig ladugårdsförmanskurs. Där för huvudkurs angivits visst dagantal, inräknas däri icke sön- och helgdagar eller ferier. Då särskilda skäl därtill föranleda, äger lantbruksstyrelsen medgiva, a t t huvudkurs av annan längd än ovan sägs må anordnas vid lantmannaskola. Vid lantmannaskola m å förutom huvudkurser anordnas ettårig praktikkurs samt enligt vad därom särskilt stadgas, speciella utbildningskurser.

106 5 §• Lantbruksskola har att i främsta rummet meddela utbildning av blivande arbetsledare vid medelstora och större jordbruk. Huvudkurserna vid lantbruksskola äro: a) ettårig arbetsledarkurs; samt b) ettårig ladugårdsförmanskurs. Vid lantbruksskola må förutom huvudkurser anordnas ettårig praktikkurs samt, enligt vad därom särskilt stadgas, speciella utbildningskurser. 6 §• Lanthzishålls skola har att meddela utbildning i skötseln av ett lanthushåll. Huvudkurserna vid lanthushållsskola äro: a) halvårskurs om minst 154 dagar; samt b) årskurs om minst 308 dagar. I kurstiden inräknas sön- och helgdagar men icke ferier. Där särskilda skäl föranleda, äger lantbruksstyrelsen medgiva, a t t huvudkurser av annan längd än ovan sägs må anordnas vid lanthushållsskola, 7 §• Läsår räknas vid jordbruksskola från och med den 1 juli till och med den 30 juni nästföljande år och vid övriga lantbruksundervisningsanstalter från och med den 1 november till och med den 31 oktober nästföljande år. P å framställning av lantbruksundervisningsanstalts styrelse må lantbruksstyrelsen medgiva, jämkning härutinnan. Under varje läsår skall vid lantbruksundervisningsanstalt, i överensstämmelse med vad Kungl. Maj:t efter förslag av undervisningsanstaltens styrelse bestämmer, anordnas en eller flera huvudkurser. Efter medgivande av lantbruksstyrelsen må på framställning av lantbruksundervisningsanstalts styrelse, utöver vad därom finnes stadgat, kunna anordnas kortare undervisnings- och utbildningskurser. IT. Undervisning och utrustning. Jordbruksskolor. 8 §• Vid tvåårig jordbrukskurs skall huvudvikten läggas på att genom praktiskt arbete, övningar och demonstrationer bibringa eleverna kunskap i olika arbetsuppgifters rätta utförande. Teoretisk undervisning skall, därest lantbruksstyrelsen ej annorlunda föreskriver, meddelas i: 1. Allmänna ämnen: svenska språket, räkning och geometri, geografi, medborgarkunskap, hälsolära, naturlära (kemi, fysik, geologi och botanik), i samtliga ämnen på fortsättningsskolans stadium och med exemplifiering i tillämpliga fall från lanthushållningens område. 2. Fackämnen: jordbrukslära, maskin- och redskapslära, husdjurslära, lantbruksekonomi, skogsskötsel, byggnadslära samt trädgårdsskötsel, i samtliga ämnen i den begränsade omfattning, som erfordras för a t t göra eleverna förtrogna med elementära begrepp av värde för den kommande yrkesutövningen, varvid undervisningen tillika bör kompletteras med redogörelser för gårdens drift, och elevernas egen iakttagelseförmåga i avseende å denna uppövas genom dagbokföring. I syfte att göra eleverna förtrogna med handhavandet av verktyg, att underhålla verktyg och redskap, att förfärdiga enklare slöjdalster, för vilka bruk finnas inom

107 jordbruket, samt a t t utföra enklare reparationer skall i lämplig omfattning anordnas undervisning i trä- och metallslöjd samt i sadelmakeriarbete. Undervisning skall även meddelas i persedelvård. Undervisningen i allmänna ä m n e n skall i huvudsak förläggas till första årskursen. 9 §• Vid ettårig lanthushållskurs skall huvudvikten läggas på att genom praktiskt arbete, övningar och demonstrationer bibringa eleverna kunskap i olika arbetsuppgifters rätta utförande. Teoretisk undervisning skall, därest lantbruksstyrelsen ej annorlunda föreskriver, meddelas i: 1) Allmänna ämnen: svenska språket, räkning med geometri, geografi, medborgarkunskap och kemi, i samtliga ämnen på fortsättningsskolans stadium. 2) Fackämnen: Närings-, födoämnes- och matlagningslära, hemmets ekonomi, hälsolära och barnavård, hemvård, husdjurslära och mjölkhushållning, trädgårdsskötsel samt slöjd. 10 §. Synnerlig uppmärksamhet skall ägnas åt uppövande av elevernas allmänna arbetsskicklighet. Med undvikande av ensidigt användande av elevernas arbetskraft skall därvid särskilt iakttagas, att undervisande handledning lämnas vid olika arbeten samt att varje elev övas a t t rätt använda olika tekniska hjälpmedel i arbetet. 11 §• Jordbruksskola skall vara förlagd till en med hänsyn till skolans ändamål lämplig jordbruksegendom (skoljordbruk). Skoljordbruket, som skall drivas av skolan och förestås av skolans föreståndare, skall utnyttjas för elevernas praktiska utbildning samt för i samband med den teoretiska undervisningen anordnade demonstrationer och övningar. Vid jordbruksskola, som är belägen i sådan t r a k t av landet, där skogsskötseln är av betydelse för lantbrukets utövare i allmänhet, skall, där å skolegendomen ej finnes för praktisk skogsundervisning lämpligt skogsområde, sådan undervisning anordnas å annan för ändamålet lämplig egendom i orten. Lantmannaskolor. 12 §. Vid vin te i-kurs skall, därest lantbruksstyrelsen ej annorlunda föreskriver, meddelas teoretisk undervisning i följande ämnen, förenad i den utsträckning detta är möjligt med praktiska övningar och demonstrationer: 1. Naturlära: kemi: grunddragen av oorganisk och organisk kemi med särskilt avseende på den allmänna jordbruksläran och utfordringsläran; fysik: grunddragen av mekaniken, värmeläran, elektricitetsläran och väderleksläran med särskild tilllämpning på lanthushållningen; geologi: de för jordbruket viktigaste mineralen och bergarterna; de lösa jordavlagringarna och deras uppkomst; botanik: växternas byggnad och livsyttringar, särskilt deras upptagande och tillgodogörande av näringsämnen, samt fortplantning. 2. Jordbrukslära: åkerjordens uppkomst, olika jordarter och deras egenskaper; nyodling; jordens torrläggning och bevattning; åkerjordens bearbetning; växternas behov och jordens förråd av växtnäring; gödsel och jordförbättringsmedel samt deras användning; gödselvård; åkerbruksväxternas förädling, sådd, skötsel, skörd och förvaring; de olika åkerbruksväxternas odling och lämplighet under olika förhållanden; betesmarkers anläggning och skötsel; de vanligaste ogräsen och metoder för deras utrotande; växt-sjukdomar och skadeinsekter samt deras bekämpande.

' 108 3. Husdjurslära: husdjurens anatomi och fysiologi; husdjurens avel och raser; djurnäringens allmänna grunder; de olika fodermedlen, deras sammansättning, värde och användning; husdjurens uppfödning och skötsel; husdjurens hälso- och sjukvård j ä m t e hovvård; mjölkens sammansättning, egenskaper, behandling och användning; mjölkningens utförande. 4. Lantbruksekonomi: de för lantbruksekonomin grundläggande nationalekonomiska begreppen och företeelserna; jordbrukets produktionsmedel, produktionsgrenar och driftsorganisation; värdering av jordbruksfastigheter och däri ingående beståndsdelar; handeln med jordbrukets produkter och förnödenheter; jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelse; jordbrukets kreditförhållanden och kreditorganisationer; jordbrukets samhälleliga betydelse; det allmännas åtgärder för jordbruksnäringens främjande. 5. Lantbruksbokföring: bokföring med ekonomiska beräkningar och förhandskalkyler; uppgörande av skattedeklarationer. 6. Arbetslära: arbetskraften; olika arbeten; arbetets organisation, planläggning och ledning; arbetslagstiftning; arbetarskydd. 7. Maskin- och redskapslära: arbetsmaskiner och redskap; elektriska motorer och elektrisk installation; förbränningsmotorer; traktorer. 8. Byggnadslära: byggnadsmaterialier och deras användning; huvudgrunderna för lantmannabyggnaders uppförande och inredning; bostadens inredning; arbetsbeskrivning, kostnadsberäkning, anbud och kontrakt. 9. Skogshushållning: skogsmarken och dess bonitering; de vanligaste skogsträden; huvudgrunderna för skogens vård, avverkning och reproduktion; skogsuppskattning med tillväxtlära, sortimentkunskap, rotvärdeskalkylering, drivningsteknik och virkesvård, med huvudvikten lagd å de delar av ämnet, som avse virkets ekonomiska tillgodogörande; skogsbeskattning, skogslagstiftning och brandskydd. 10. Trädgårdsskötsel: trädgårdens anläggning och skötsel; odling av köksväxter, bär och frukter samt trädgårdsalstrens värde, användning och lagring. 11. Medborgarkunskap: staten och dess organ; den borgerliga och kyrkliga kommunen samt dess beslutande och verkställande organ; inkomst- och utgiftsstater; skatter. Därutöver må, om så anses erforderligt, anordnas särskild undervisning i svenska språket samt räkning och geometri. I anslutning till de olika fackämnena beröras de delar av rättsväsendet, som n ä r m a s t ha avseende på jordbruket. I ämnen av speciell karaktär, vilka hava anknytning till jordbruket, må anordnas föreläsningar, enstaka eller i kortare serier. 13 §. Vid fortsättningskurs skall förutom teoretisk undervisning jämväl meddelas praktisk undervisning i lantmannagöromål. Den teoretiska undervisningen skall åsyfta a t t vidga och fördjupa den undervisning, som meddelats under vinterkursen. Vid den praktiska undervisningen skall uppmärksamhet främst ägnas åt utbildningen av elevernas förmåga att rätt bedöma olika lantbruksarbeten och att utnyttja lantbrukets tekniska hjälpmedel. 14 §. Vid längre kurs skall undervisningen omfatta vad för vinterkurs är i 12 § föreskrivet samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av elevernas kunskaper i där angivna ämnen, särskilt i de ämnen, som för elevernas framtida praktiska verksamhet äro framför andra av betydelse. Särskild uppmärksamhet skall där-

109 jämte ägnas å t att genom praktiska övningar öka elevernas förmåga att r ä t t bedöma olika lantbruksarbeten samt att utnyttja lantbrukets tekniska hjälpmedel. 15 §. Vid praktisk-teoretisk sommarkurs skall huvudvikten läggas på a t t genom praktiskt arbete, övningar och demonstrationer bibringa eleverna kunskap i olika arbetsuppgifters rätta utförande. Den teoretiska undervisningen skall avse att i anslutning till den praktiska undervisningen bibringa eleverna elementära insikter inom främst jordbrukslärans, husdjurslärans, arbetslärans samt maskin- och redskapslärans områden j ä m t e i förekommande fall i skogshushållning och trädgårdsskötsel. Sagda undervisning bör med hänsyn härtill på lämpligt sätt fördelas över hela kurstiden. 16 §. Vid helårskurs skall förekomma såväl teoretisk undervisning som praktiska övningar i lantmannagöromål. Den teoretiska undervisningen skall i huvudsak omfatta vad för vinterkurs är i 12 § föreskrivet samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidning av elevernas kunskaper i där angivna ämnen. Sagda undervisning meddelas till större delen under vinterhalvåret och anpassas för övrigt så långt det är möjligt efter årstidernas växlingar, varigenom undervisningen i huvudämnena kan anknytas till för årstiden aktuella demonstrationer och övningar. Vid den praktiska undervisningen skola eleverna övas i förekommande lantmannagöromål. Uppmärksamhet skall ägnas åt utbildningen av elevernas arbetsfärdighet samt förmåga att rätt bedöma och planlägga olika arbeten. Särskilt skall iakttagas, att undervisande handledning lämnas vid arbeten, som sådant fordra, samt att eleverna övas att rätt använda de tekniska hjälpmedel, som böra förekomma vid ett rationellt skött jordbruk. 17 §. Vid ettårig ladugårdsförmanskurs skall förekomma såväl teoretisk som praktisk undervisning. Den teoretiska undervisningen skall ingå i kursen med sammanlagt omkring 400 timmar, lämpligt fördelade över hela kurstiden. Undervisningen bör meddelas i form av lektioner och demonstrationer samt omfatta följande ämnen, nämligen skrivning, räkning, journal- och rapportföring, nötboskapens anatomi och fysiologi, avel och uppfödning samt utfodring och vård, svin- och fårskötsel, nötboskapens, svinens och fårens sjukdomar, ladugårdshygien, mjölkhushållning och mjölkhygien, byggnadslära (djurstallarnas konstruktion och inredning), maskin- och redskapslära, ladugårdsskötselns ekonomi ävensom arbetslära. Vid den praktiska undervisningen skola eleverna turvis utföra eller deltaga i alla i ladugård förekommande arbeten, varvid undervisande handledning skall lämnas i erforderlig omfattning. 18 §. Vid ettårig praktikkurs, som anordnas i lantmannaskolas regi, skola eleverna erhålla praktisk utbildning i lantmannaarbeten vid elevgårdar, som lantbruksstyrelsen godkänner. Teoretisk undervisning av vägledande art för den praktiska utbildningens tillgodogörande skall, i den mån lantbruksstyrelsen icke annat föreskriver, meddelas eleverna under tre perioder, vardera om en vecka, varav en period förlägges till kursens början på hösten, en till tiden strax före vårbruket och en till kursens

110 slut. Härutöver må vid lämplig tid under sommaren anordnas demonstrationer av försök m. m. vid skolan. Vid den praktiska utbildningen skall varje elev föra dagboksanteckningar över arbetenas gång, vilka anteckningar skola på lämpligt sätt kontrolleras av lärare vid lantmannaskolan. 19 §. Undervisningen i de tillämpade ämnena vid lantmannaskola skall i möjligaste mån anknytas till jordbrukets förhållanden i den bygd, som utgör vederbörande skolas huvudsakliga verksamhetsområde. I syfte a t t bereda elev möjlighet att erhålla mera grundlig kunskap i en eller flera speciella grenar av lanthushållningen eller dess binäringar, må, efter lantbruksstyrelsens medgivande, undervisningen vid vinterkurs, fortsättningskurs till vinterkurs och längre kurs ordnas efter olika studielinjer. 20 §. Undervisningen bör ordnas så, att, under tid då huvudsakligen teoretisk undervisning meddelas, varje elev erhåller 40 timmars undervisning per vecka i medeltal räknat. 21 §. I syfte att främja en praktisk inriktning av undervisningen skall till lantmannaskola höra ett med hänsyn till skolans ändamål och bygdens förhållanden lämpligt skoljordbruk. Skoljordbruket, som skall drivas av skolan och förestås av skolans föreståndare eller, där skolans styrelse på grund av särskilda skäl anser, att han bör befrias därifrån, av någon av skolans lärare, skall stå i undervisningens tjänst och i den utsträckning, som för undervisningen är erforderligt, utnyttjas för demonstrationer och övningar samt utbildning av eleverna i praktiska lantbruksarbeten. Å skoljordbruket böra anordnas demonstrationsförsök till belysande av för orten betydelsefulla växtodlingsproblem. Vid lantmannaskola, som är belägen i sådan trakt av landet, där skogsskiitseln är av betydelse för lantbrukets utövare i allmänhet, skall, där å skolegendomen ej finnes för praktisk skogsundervisning lämpligt skogsområde, sådan undervisning anordnas å annan för ändamålet lämplig egendom i ortenLantmannaskola, som är förlagd till samma plats som lanthushållsskola, är skyldig bereda denna tillfälle till demonstrationer och övningar å skoljordbiuket. Därest lämpligt skoljordbruk icke kan anskaffas, äger Kungl. Maj:t på framställning av skolans styrelse medgiva befrielse från skyldighet att hava skoljordbruk. I sådant fall skall skolans styrelse träffa avtal med innehavare av i skolans närhet belägen, för ändamålet lämplig och av lantbruksstyrelsen godkänd egendom angående disponerande i nödig utsträckning av egendomen för undervisringsändamål. 22 §. Mellan lantbruksstyrelsen och innehavare av i 18 § nämnd elevgård skall träffas avtal, vari lantbruksstyrelsen för viss tid, högst t r e år för varje gång, godldnner elevgården och vari dennas innehavare förbinder sig att mottaga och enligt undervisningsplan, som lantbruksstyrelsen godkänner, lämna praktisk utbildning åt ett bestämt antal elever, vilka anvisas från skolan. Lantbruksskolor. 23 §. Vid ettårig arbetsledarkurs skall förekomma såväl teoretisk som praktisk undervisning.

Ill Teoretisk undervisning skall, därest lantbruksstyrelsen ej annorlunda föreskriver, meddelas i naturlära, jordbrukslära, husdjurslära, lantbruksekonomi, lantbruksbokföring, arbetslära, maskin- och redskapslära, byggnadslära samt skogshushållning. Den teoretiska undervisningen, som skall omfatta minst 550 timmar och som skall fördelas på sätt med hänsyn till utbildningen befinnes ändamålsenligt, skall avse att vidga och fördjupa den enligt 12 § i lantmannaskolans vinterkurs meddelade undervisningen i nämnda ämnen med särskilt avseende fäst å förhållandena vid större jordbruk och arbetsledarens uppgifter vid ett sådant. Undervisningen bör vid förekommande teoretisk heldagsundervisning ordnas så, att varje elev erhåller högst sex timmars undervisning dagligen. Den praktiska undervisningen skall avse att utveckla elevernas arbetsskicklighet samt att öva dem i att r ä t t bedöma och planlägga olika arbeten. För detta ändamål skola eleverna i den utsträckning som för ändamålet är nödig turvis deltaga i olika förekommande arbetsuppgifter, varvid undervisande handledning skall lämnas i erforderlig omfattning. Därutöver skall varje elev under minst 400 timmar deltaga i särskilt anordnade arbetsövningar. Arbetsövningarna skola avse dels att bereda övning i utförandet av de med arbetets ledning förenade tekniska och administrativa uppgifterna, dels att utöver vad som kan ske genom deltagandet i förekommande arbeten ge praktisk kunskap om utförandet av skilda arbetsuppgifter, som förekomma vid ett större jordbruk. Varje elev skall föra dagboksanteckningar över arbetenas gång och sättet för olika arbetens planläggning och utförande, vilka anteckningar skola på lämpligt sätt kontrolleras av vederbörande lärare. 24 §. Beträffande undervisningen i ettårig ladugårdsförmanskurs skall gälla vad för motsvarande kurs vid lantmannaskola i 17 § stadgats.

Vid ettårig praktikkurs skola eleverna erhålla praktisk utbildning i lantmannaarbeten vid skoljordbruket. Beträffande teoretisk undervisning skall i tillämpliga delar gälla vad i 18 § stadgats för motsvarande kurs vid lantmannaskola. 26 §. Lantbruksskola skall vara förlagd till en med hänsyn till skolans ändamål lämplig jordbruksegendom, vilken i egenskap av skoljordbruk skall stå i undervisningens tjänst och i erforderlig utsträckning utnyttjas för den praktiska undervisningen samt för i samband med den teoretiska undervisningen anordnade demonstrationer och övningar. Skoljordbruket bör i fråga om utrustning och skötsel kunna tjäna som förebild inom orten. Vid skolan skall bedrivas sådan försöksverksamhet, som kan anses vara för eleverna särskilt lärorik. Vid lantbruksskola, som är belägen i sådan trakt av landet, där skogsskötseln är av betydelse för lantbrukets utövare i allmänhet, skall, där å skolegendomen ej finnes för praktisk skogsundervisning lämpligt skogsområde, sådan undervisning anordnas å annan för ändamålet lämplig egendom i orten. 27 §. Lantbruksskolas förläggning bestämmes av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbmksstyrelsen, som jämväl har att med vederbörande innehavare av egendom, dit förläggning sker, upprätta kontrakt angående förläggningen.

112 Lanthushålls skolor. 28 §. Vid halvårskurs skall, därest lantbruksstyrelsen ej annorlunda föreskriver, i huvudsak meddelas undervisning i: 1. Närings-, födoämnes- och matlagningslära: näringsämnenas förekomst, egenskaper och betydelse; ämnesomsättningen; översikt över födoämnena, deras sammansättning, näringsvärde och pris med särskild vikt lagd vid de inhemska lantbruksprodukterna; födoämnenas sammanställning på matsedeln samt deras tilllagning och förvaring. 2. Hemmets ekonomi: jordbruksproduktionen och kvinnans insats däri; föreningsrörelsens betydelse för jordbrukarna; varukännedom; produkternas användning i eget hushåll och försäljning; hemmets ekonomi, budgetberäkningar; personliga räkenskaper. 3. Hälsolära och barnavård: människokroppens byggnad; personlig hyo-ien, bostadshygien, arbetshygien; första hjälpen vid olycksfall, de vanligaste sjukdomarna, sjukvård i hemmet; barnavård. 4. Hemvård: bostadens inredning och utrustning samt underhåll; inventarier och deras vård, hemkultur, tvätt, mangling, strykning. 5. Husdjurslära och mjölkhushållning: husdjurens anatomi och fysiologi, avel och raser; olika fodermedel, deras sammansättning, värde och användning; husdjurens uppfödning och skötsel; ladugårdshygien och sjukvård; mjölkningsarbetets utförande, mjölkens sammansättning, egenskaper, behandling och användning. 6. Trädgårdsskötsel: den mindre trädgårdens anläggning; köksväxtodling; odling av bärbuskar och fruktträd; prydnadsväxter; trädgårdsalstrens värde, användning och lagring. 7. Slöjd: Sömnad och vävning; underhåll av hemmets inventarier, kläder och dylikt; sömnads- och vävnadslära. 8. Medborgarkunskap: staten och dess organ; den borgerliga och kyrkliga kommunen samt dess beslutande och förvaltande organ; inkomst- och utgiftsstater; skatter och självdeklaration. I ämnen av speciell natur, vilka hava anknytning till lanthushållet, må anordnas föreläsningar, enstaka eller i kortare serier. 29 §. Vid årskurs skall undervisningen omfatta vad för halvårskurs är i 28 § föreskrivet samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av elevernas kunskaper i där angivna ämnen, särskilt i de ämnen, som för elevernas framtida verksamhet äro framför andra av betydelse. 30 §. Undervisningen i de olika läroämnena skall främst anknyta till förhållandena i den bygd, som utgör vederbörande skolas huvudsakliga verksamhetsområde. 31 §. Undervisningen bör ordnas så, a t t varje elev vid sidan av praktiska övningar erhåller omkring tolv timmars teoretisk undervisning i veckan. 32 §. ^ I syfte att främja en praktisk inriktning av undervisningen skall till lanthushållsskola höra ett med hänsyn till skolans ändamål och bygdens förhållanden lämpligt jordbruk. Skoljordbruket skall stå i undervisningens tjänst och i den utsträckning, så befinnes lämpligt, utnyttjas för demonstrationer och övningar.

113 Därest vid lanthushållsskola särskilda svårigheter möta för anskaffande av lämpligt skoljordbruk, må Kungl. Maj:t på ansökan av skolans styrelse medgiva befrielse från skyldigheten att vara försedd med skoljordbruk. I sådant fall bör skolans styrelse söka träffa avtal med innehavare av i skolans närhet belägen, för ändamålet lämplig och av lantbruksstyrelsen godkänd egendom angående disponerande i nödig utsträckning av egendomen för undervisningsändamål. Kan behovet av skoljordbruk på nu angivet sätt icke tillgodoses, skall skolan i varje fall hava erforderliga anläggningar för åstadkommande av en tillfredsställande praktisk undervisning i trädgårdsskötsel och smådjursskötsel. Då lanthushållsskola är förlagd till samma plats som lantmannaskola och till denna hör skoljordbruk, må detta kunna godkännas såsom skoljordbruk jämväl för lanthushållsskolan. Därvid skall dock gälla vad i nästföregående stycke sägs beträffande särskilda anläggningar vid lanthushållsskola. II.

Gemensamma bestämmelser.

33 §. Genom gymnastik och idrottsövningar bör i huvudkurserna sörjas för elevernas sunda kroppsutveckling. På lantbruksstyrelsens prövning må bero, huruvida, då gymnastikundervisning av särskilda skäl icke kan anordnas, denna undervisning må kunna ersättas genom lämpliga kroppsövningar av a n n a t slag. 34 §. Undervisningen vid lantbruksundervisningsanstalt bör givas en praktisk inriktning och skall, allt efter ämnets art, meddelas i form av lektioner och övningar, demonstrationer och exkursioner samt — i därför anpassade kurser — övningar i förekommande lantmanna- respektive hushållsgöromål; den skall ock förenas med repetitioner och förhör samt, i därför ägnade kurser, praktiska prov. Vid undervisningen böra i görligaste mån sådana arbetsformer komma till användning, som kunna vara ägnade a t t befrämja elevernas självverksamhet. Likaledes bör, så långt detta är möjligt, elevernas medverkan tagas i anspråk för sådana uppgifter i fråga om ordningen och arbetet inom skolan, vilka kunna verka fostrande för eleverna. 35 §. Undervisningsplan fastställes av lantbruksstyrelsen efter förslag av lantbruksundervisningsanstaltens styrelse. Sådan undervisningsplan skall lända till efterföljd, intill dess ändring däri blivit av lantbruksstyrelsen fastställd. Arbetsordning för de olika kurserna fastställes av lantbruks undervisningsanstaltens styrelse efter förslag av lärarrådet. 36 §. Lantbruksundervisningsanstalt skall vara försedd med lämpliga lokaler och inventarier samt nödig undervisningsmateriel. Vid lantbruksundervisningsanstalt skall finnas bibliotek för lärare och elever. 1 detta, bör ingå ett urval lämpliga uppslagsböcker. Där så kan ske, bör för eleverna vara anordnat särskilt läsrum. Elev skall i den utsträckning, som må anses lämplig, äga begagna lantbruksundervisningsanstaltens undervisningsmateriel på tider och villkor, som föreståndaren bestämmer. 37 §. Så vitt möjligt är, skola inom skolbyggnaden eller i dess närhet finnas skolan tillhöriga, tjänliga bostäder för lärare och elever. 8—1644 48

114 38 §. Tillfälle bör beredas eleverna vid lantbruksundervisningsanstalt att genom! studieresor under lärares ledning komplettera de vid skolan vunna kunskaperna, Sålunda böra eleverna i jordbrukskurs vid jordbruksskola s a m t huvudkurser vid lantmanna- och lantbruksskola få besöka välskötta lantbruk för studium av jordbruket och husdjursskötseln, skogsskötseln samt lantbrukets binäringar. Dessa studieresor böra om möjligt även utsträckas till industriella anläggningar, därvid i första hand böra besökas sådana anläggningar, som avse förädling av jordbrukets och skogsbrukets produkter eller framställning av förnödenheter för jordbruket. Eleverna i lanthushållskurs vid jordbruksskola och vid lanthushållsskola böra få studera välskötta lanthushåll jämte lantbrukets binäringar, ävensom där så lämpligen kan ske, sådana inrättningar och industriella anläggningar som för elevernas utbildning erbjuda särskilt intresse. 39 §. Vid lantbruksundervisningsanstalt skall föras dagbok enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär, vari av läraren antecknas kort uppgift om den å lärorummet under varje lektion meddelade undervisningen samt om demonstrationer och övningar utom lärorummet jämte studieresor, företagna under lärares ledning, ävensom i förekommande fall uppgift huru varje elev varit sysselsatt med praktiska arbeten och särskilt anordnade arbetsövningar. 40 §. Vid slutet av kurs anordnas offentlig avslutning. Efter genomgången kurs erhåller elev avgångsbetyg, avfattat enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär samt undertecknat av skolans föreståndare. III.

Elever.

41 §. Elever antagas av skolans styrelse på förslag av föreståndaren. 42 §. 1 mom. För vinnande av inträde såsom elev vid jordbruksskola fordras, att hava genomgått folkskola eller ock på annat sätt hava förvärvat motsvarande kunskapsmått; att hava fyllt 14, men icke 17 år, dock a t t skolans styrelse, där särskilda skäl föreligga, må medgiva inträde åt den som fyllt 17 år; samt att äga god hälsa och, vad elev i tvåårig jordbrukskurs beträffar, tillräckliga kroppskrafter för utförande av lantbruksarbeten, vilket skall styrkas genom läkarintyg. Inträdessökande, som fullgjort sin fortsättningsskolplikt och äger någon iärmedom om jordbruksarbete, må av skolans styrelse kunna medgivas inträde i den tvååriga jordbrukskursens andra årskurs. 2 mom. För vinnande av inträde vid lantmannaskola fordras, att hava genomgått folkskola eller ock på annat sätt hava förvärvat motsvarande kunskapsmått, samt därutöver beträffande a) vinterkurs, längre kurs och helårskurs: a t t hava fyllt 18 år, dock att skolans styrelse, då särskilda skäl föreligga, må medgiva inträde åt den som fyllt 17 år, ävensom, efter lantbruksstyrelsens i varje särskilt fall lämnade medgivande, den som icke fyllt 17 år; s a m t att hava minst ett år varit sysselsatt med lantbruksarbete;

115 b) fortsättningskurs till vinterkurs: a t t hava genomgått vinterkurs eller ock på annat sätt styrka sig hava förvärvat motsvarande kunskapsmått; c) praktisk-teoretisk sommarkurs: a t t hava fyllt 16 men icke 18 år, dock att skolans styrelse, där särskilda skäl föreligga, må medgiva den som fyllt 15 år liksom den som fyllt 18 år att vinna inträde; samt a t t äga god hälsa samt tillräckliga kroppskrafter för utförande av lantbruksarbeten, vilket skall styrkas med läkarintyg; d) ettårig ladugårdsförmanskurs: a t t hava fyllt 19 år, dock a t t skolans styrelse, då särskilda skäl föreligga, må medgiva inträde åt den som fyllt 18 år; a t t hava under minst ett år varit sysselsatt med djurskötsel; samt a t t vara fri från sjukdom eller lyte av sådan art, som gör sökanden olämplig för yrket, vilket skall styrkas med läkarintyg; e) ettårig praktikkurs: a t t hava fyllt 16 år; s a m t a t t äga god hälsa samt tillräckliga kroppskrafter för utförande av lantbruksarbeten, vilket skall styrkas med läkarintyg. Då särskilda skäl föreligga, må skolans styrelse medgiva, att elev intages i praktikkurs för utbildning ett halvt år, antingen under vinterhalvåret eller sommarhalvåret. 3 mom. För vinnande av inträde vid lantbruksskola fordras beträffande a) ettårig arbetsledarkurs: a t t hava fyllt 19 år, dock att skolans styrelse, då särskilda skäl föreligga, må medgiva inträde åt den som fyllt 18 år; a t t med godkända betyg hava genomgått lantmannaskolas vinterkurs eller styrka sig hava på annat s ä t t förvärvat motsvarande kunskapsmått; samt a t t hava minst tre år varit sysselsatt med lantbruksarbete eller att hava under minst ett år varit sysselsatt med lantbruksarbete samt därjämte genomgått vid lantmanna- eller lantbruksskola anordnad ettårig praktikkurs. b) ettårig ladug år dsför mairskurs och ettårig praktikkurs: att fylla de fordringar, som i mom. 2 stadgas om motsvarande kurser vid lantmannaskola; 4 mom. För vinnande av inträde vid lanthushållsskola fordras att hava genomgått folkskola eller ock på annat sätt hava förvärvat motsvarande kunskapsmått; samt a t t hava fyllt 17 år, dock a t t skolans styrelse, då särskilda skäl föreligga, må medgiva inträde åt den som fyllt 16 år, ävensom, efter lantbruksstyrelsens i varje särskilt fall lämnade medgivande, den som icke fyllt 16 år. 43 §. Ansökning om inträde skall ställas till skolans styrelse. Vid ansökningen skall fogas behöriga handlingar för styrkande av att sökanden uppfyller inträdesfordringarna. 44 §. Bland inträdessökande till vid lantmannaskola anordnad vinterkurs, längre kurs, helårskurs och ettårig ladugårdsförmanskurs samt till vid lantbruksskola

116 anordnad ettårig -arbetsledarkurs och ettårig ladugårdsförmanskurs äger den företräde, som under längre tid med goda vitsord deltagit i praktiskt arbete inom lantbruk och bland inträdessökande till lanthushållsskola den, som u n d e r längre tid med goda vitsord deltagit i praktiskt arbete inom lanthushåll. 45 §. Undervisningen skall vara avgiftsfri. Elev i ettårig ladugårdsförmanskurs erhåller vid skolan lön, som skall uppgå till minst 60 % av månadslönen för djurskötare enligt gällande kollektivavtal mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet. För åtnjuten kost och logi har elev att erlägga ersättning enligt i n ä m n d a avtal överenskomna grunder. Elev i arbetsledarkurs erhåller avgiftsfritt kost, bostad med värme och lyse .samt läkarvård. Elev i ettårig praktikkurs erhåller under de dagar, då teoretisk undervisning meddelas vid skolan, avgiftsfritt kost, bostad med värme och lyse samt läkarvård. Elev i ettårig praktikkurs, anordnad i lantmannaskolas regi, erhåller även fria resor mellan skolan och elevgården vid inställelse till praktisk utbildning respektive teoretisk undervisning eller demonstrationer vid skolan. Ersättning utgår för resa i billigaste klass å järnväg, båt och med omnibus. Under tid, då praktisk utbildning meddelas, erhåller elev i ettårig praktikkurs lön av elevgårdsinnehavare respektive innehavare av lantbruksskola. Lönen, som Hkall kunna differentieras uppåt med hänsyn till elevs ålder, förmåga och föregående praktik, skall för elev, som förut icke varit sysselsatt i lantbruksarbete, uppgå till minst 60 % av lönen för dagsverkare enligt gällande kollektivavtal mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet. För åtnjuten kost och logi under sådan tid har elev a t t erlägga ersättning enligt i n ä m n d a avtal överenskomna grunder. Elev vid jordbruksskola och elev vid lantmannaskola i annan kurs än i andra och fjärde styckena avses samt elev vid lanthushållsskola bekostar själv sitt uppehälle vid skolan. 46 §. Elev skall iakttaga ett oförvitligt uppförande och ställa sig till efterrättelse av skolans styrelse fastställda ordningsstadgar samt av föreståndare eller lärare givna föreskrifter. Elev, som är lättjefull eller ohörsam eller eljest gör sig skyldig till ovärdigt uppförande, må av föreståndaren tilldelas varning inför lärarrådet. Låter den felande sig därav icke rätta, må styrelsen kunna besluta om elevens skiljande från skolan. Har elev begått förseelse av svårare beskaffenhet, må eleven kunna av styrelsen skiljas från skolan. IV.

Föreståndare, lärare och lärarråd.

47 §. Vid varje skola skall finnas en föreståndare, benämnd rektor, som leder, deltager i och ansvarar för undervisningen, samt det antal ämneslärare, extra ordinarie ämneslärare, yrkeslärare och speciallärare, som kräves för undervisningens behöriga upprätthållande. Vid jordbruksskola kan även finnas assistent. 48 §. 1 mom. För a t t kunna antagas till föreståndare, ämneslärare eller extra ordinarie ämneslärare erfordras:

117 a) att vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig för lärarkallet; b) att vara känd för hedrande vandel och äga den stadga i karaktären, som ungdomens ledning kräver; c) att besitta förmåga att enkelt och redigt meddela undervisning; d) att hava i föreskriven ordning avlagt agronomexamen respektive beträffande ettårig lanthushållskurs vid jordbruksskola eller lanthushållsskola avgångsexamen från lärarinnekurs vid med statsmedel understött lanthushållningsseminarium, där ej lantbruksstyrelsen på grund av särskilda skäl beviljat undantag från detta villkor. Såsom särskilt villkor för behörighet till föreståndarbefattning skall gälla, a t t vederbörande under minst två läsår med goda vitsord tjänstgjort såsom ämneslärare vid lantmanna- eller lantbruksskola respektive lanthushållsskola eller ettårig lanthushållskurs vid jordbruksskola och för behörighet såsom ämneslärare att under sammanlagt minst två läsår med goda vitsord hava tjänstgjort som extra ordinarie ämneslärare vid skola eller kurs som nyss sagts; lantbruksstyrelsen dock obetaget att, där särskilda skäl föreligga, medgiva undantag från här nämnda särskilda villkor. Vid antagande av föreståndare eller ämneslärare må särskilt avseende fästas vid väl vitsordad praktisk verksamhet inom ämnesområdet för den sökta befattningen samt, i fråga om föreståndare till jordbruksskola, även vid erfarenhet som ledare av ungdomsverksamhet. Vid besättande av förestån dar- eller lärarbefattning, med vilken är förenad skyldighet att handhava skötsel av skoljordbruk, bör särskilt uppmärksammas betydelsen av a t t sökanden äger de insikter, erfarenheter och egenskaper, som hava betydelse för en god skötsel av skolegendomen. 2 mom. För att kunna antagas till yrkeslärare erfordras: a) a t t vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig för lärarkallet; b) att vara känd för hedrande vandel och äga den stadga i karaktären, som ungdomens ledning kräver; samt därutöver beträffande c) yrkeslärare i jordbruksarbete: a t t hava genomgått och erhållit avgångsbetyg från driftsledarkursen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, där ej lantbruksstyrelsen på särskilda skäl i visst fall beviljat undantag från detta villkor; d) yrkeslärare i ladugårdsarbete: a t t hava med godkända betyg genomgått vinterkurs vid lantmannaskola samt ettårig ladugårdsförmanskurs, där ej lantbruksstyrelsen på särskilda skäl i visst fall beviljat undantag från detta villkor. Vid antagande av yrkeslärare skall särskilt avseende fästas vid väl vitsordad praktisk verksamhet inom området för den sökta befattningen. 3 mom. För att anställas såsom speciallärare erfordras a t t äga grundlig insikt i det ämne, vari undervisning skall meddelas, samt nödig undervisningsvana. 4 mom. För a t t kunna antagas till assistent vid jordbruksskola erfordras: a) att vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig för befattningen; b) att vara känd för hedrande vandel och äga den stadga i karaktären, som ungdomens ledning kräver; samt c) att med godkända betyg hava genomgått arbetsledarkurs vid lantbruksskola, där ej lantbruksstyrelsen på särskilda skäl i visst fall beviljat undantag från detta villkor.

118 49 §. Då befattning såsom föreståndare, ämneslärare eller yrkeslärare blir ledig, åligger det skolans styrelse att så snart ske kan och, där ej lantbruksstyrelsen efter framställning av skolans styrelse därmed beviljar uppskov, senast inom tre månader i Post- och inrikes tidningar samt i minst en allmänt spridd lantbrukstidskrift kungöra befattningen till ansökning ledig med föreläggande av tjugu dagars ansökningstid, räknat från den dag kungörandet i Post- och inrikes tidningar sker. 50 §. Sökande till föreståndar- eller ämneslärar- eller yrkeslärarbefattning skall vid ansökningen foga behörigen styrkt meritförteckning, åldersbetyg, läkarintyg, vilket intyg icke må vara utfärdat tidigare än sex månader före ansökningstidens utgång, samt de övriga handlingar sökanden önskar åberopa för styrkande av sin kompetens. 51 §. Efter ansökningstidens utgång översändas ansökningshandlingarna till lantbruksstyrelsen, som har att pröva de sökandes behörighet och på förslag till befattningen uppföra de tre sökande, som med hänsyn till såväl teoretiska som praktiska meriter främst synas böra ifrågakomma till den lediga befattningen. Sedan tiden för anförande av besvär mot lantbruksstyrelsens förslag gått till ända eller, därest besvär anförts, desamma blivit av Kungl. Maj:t prövade, har skolans styrelse a t t till befattningen antaga någon av de å förslaget uppförda; därvid likväl beträffande föreståndar- och yrkeslärarbefattning vid lantbruksskola, som är förlagd till enskild egendom, personvalet skall träffas i samråd med ägaren eller innehavaren av egendomen. Sedan befattningen tillsatts, skall underrättelse därom, med angivande av den utseddes namn, ofördröjligen insändas till lantbruksstyrelsen. 52 §. Om ingen sökande av lantbruksstyrelsen förklarats behörig att innehava den ledigförklarade befattningen, skall befattningen ofördröjligen ånyo kungöras ledig. Om blott en eller två sökande förklarats behöriga, må, efter medgivande av lantbruksstyrelsen, befattningen ånyo kunna ledigförklaras. 53 §. E x t r a ordinarie ämneslärare, speciallärare s a m t assistent vid jordbruksskola förordnas a v skolans styrelse. 54 §. Föreståndare, ämneslärare, yrkeslärare och extra ordinarie ämneslärare anställas tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning. Uppsägningstiden skal. utgöra för föreståndare, ämneslärare och yrkeslärare sex månader och för extra ordinarie ämneslärare, såvitt möjligt, tre månader. Skolstyrelsens beslut angående uppsägning av ordinarie föreståndare, ordinarie ämneslärare eller ordinarie yrkeslärare skall dock, innan beslutet må gå i verkställighet, underställas "jantbruksstyrelsen för godkännande. Speciallärare ävensom assistent vid jordbruksskola anställes på viss tid. 55 §. Föreståndaren åligger att vaka däröver, att skolans verksamhet fortgår (fter denna stadga och andra gällande föreskrifter s a m t att såväl lärare som elever fullgöra sina skyldigheter.

119 Föreståndaren bör därför tid efter annan närvara vid lärares undervisning samt, då anledning därtill finnes, samråda med läraren om de förhållanden han iakttagit ävensom lämna erforderliga föreskrifter, råd och upplysningar, samt särskilt ägna uppmärksamhet däråt, att yngre och mera oerfarna lärare erhålla den handledning, av vilken de kunna vara i behov. I all sin verksamhet bör föreståndaren låta sig angeläget vara att befordra samarbete och samförstånd med skolans ledning och mellan skolans lärare inbördes. Föreståndaren åligger vidare: 1) att under styrelsens inseende handhava skolans ekonomi, därest styrelsen icke annorlunda beslutar; 2) a t t vara ordförande i skolans lärarråd; 3) att sammankalla lärarrådet vid förefallande behov, dock minst en gång varannan månad under pågående huvudkurs; 4) att för styrelsen anmäla, om anledning till anmärkning finnes mot någon lärare; 5) att vid början av varje kurs till lantbruksstyrelsen meddela antalet elever i pågående kurs; 6) att såväl inom som utom skolan utöva tillsyn över eleverna och i förekommande fall tilldela elev varning ävensom att för styrelsen anmäla, n ä r anledning till elevs skiljande från skolan förekommer; 7) att mottaga alla till skolan eller dess styrelse ställda skrivelser och över dem föra diarium; 8) att föra protokoll vid styrelsens sammanträden, där ej styrelsen annorlunda bestämmer, samt att uppsätta avgående skrivelser och över dessa föra diarium; 9) att enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föra matrikel över skolans elever samt liggare över dem tilldelade avgångsbetyg; 10) att årligen inom tid, som styrelsen bestämmer, till denna avgiva berättelse om skolans verksamhet under föregående läsår; 11) att, där icke av styrelsen eller eljest i vederbörlig ordning annorlunda bestämmes, handhava ledningen av till skolan förlagda speciella utbildningskurser eller andra kurser ävensom vid skolan anordnad försöksverksamhet; samt 12) a t t handhava skötseln av skoljordbruket, såvitt ej styrelsen därtill utsett annan lärare vid skolan. 56 §. Lärare åligger att med noggrannhet och nit fullgöra sina skyldigheter enligt denna stadga samt i övrigt ställa sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter rörande verksamheten vid skolan och skoljordbruket, som av skolans styrelse eller föreståndare meddelas. Varje lärare bör till förverkligandet av skolans uppgift vinnlägga sig om e t t gott samarbete med föreståndare och medlärare. Lärare bör alltid beakta det ansvar, som följer med uppgiften att handleda ungdom, samt betydelsen av eget föredöme och av en förtroendefull samvaro med eleverna även utom undervisningstiden. 57 §. Utöver de göromål, som i övrigt i samband med verksamheten vid skolan och skoljordbruket ankomma på föreståndare och ämneslärare vid lantmannaskola och lantbruksskola, skall under tid, då huvudsakligen teoretisk undervisning meddelas, undervisningsskyldighet i följande omfattning räknat i medeltal för sådan tid åligga dem:

120 föreståndare vid lantmannaskola ämneslärare » » föreståndare vid lantbruksskola ämneslärare » »

14—20 t i m m a r per vecka 20 24 » » » 10—12 » » » 16 20 » » »

Då särskilda skäl därtill föranleda, må lantbruksstyrelsen i samband med fastställande av undervisningsplan medgiva minskning i ovan angivna undervisningsskyldighet, 58 §. Föreståndare eller lärare, som icke förmår att vid skolan upprätthålla skick och ordning eller uraktlåter att fullgöra sina åligganden enligt denna stadga, må kunna av skolans styrelse skiljas från sin befattning utan iakttagande av stadgad uppsägningstid, dock, där fråga är om ordinarie föreståndare eller ämneslärare. eller yrkeslärare endast efter förut given varning, av vilken vederbörande icke låtit sig rätta. Beslut angående skiljande av ordinarie föreståndare eller ämneslärare eller yrkeslärare från skolan skall, innan beslutet m å gå i verkställighet, underställas lantbruksstyrelsen för godkännande. 59 §. Föreståndare, ämneslärare, yrkeslärare och extra ordinarie ämneslärare utgöra tillsammans skolans lärarråd. Annan lärare än i första stycket sägs äger deltaga i lärarrådets överläggningar och beslut vid de tillfällen, då frågor förekomma, som angå hans ämnen samt ordning och t u k t eller utdelande av belöningar och understöd. Då fråga förekommer, som angår utbildningen eller elev vid i 18 § omnämnd elevgård, äger jämväl ägare eller innehavare av elevgård eller den han i sitt ställe satt att deltaga i lärarrådets överläggning och få sin mening till protokollet antecknad. Lärarrådet åligger: 1) att på föreståndares kallelse sammanträda för överläggning om elevernas framsteg, flit och uppförande, om åtgärder till främjande av undervisningen samt om vad i övrigt kan lända till gagn för skolan och eleverna; 2) a t t uppgöra förslag till undervisnings- och timplaner, ordningsstadgar samt lärarnas tjänstgöring m. m., vilka förslag skola underställas prövning av skolans styrelse; s a m t 3) att avgiva yttrande i de frågor rörande skolans verksamhet, som hänskjutas till lärarrådet. Vidare åligger det lärarrådet vid lantmannaskola och lantbruksskola att årligen till skolans styrelse inkomma med förslag till den försöksverksamhet, som lämpligen anses böra utföras vid skolegendomen under läsåret. Vid lärarrådets sammanträden skall genom ordförandens försorg föras protokoll. V.

Styrelse.

60 §. Lantbruksundervisningsanstalts styrelse utgöres, där Kungl. Maj:t ej annorlunda bestämmer, av fem ledamöter, vilka utses på det sätt och för den tid, som av Kungl. Maj:t för varje särskild skola närmare bestämmes. Minst två ledamöter i lanthushållsskolas styrelse liksom i jordbruksskolas styrelse, då ettårig lanthushållskurs anordnas, skola vara kvinnor. Föreståndare, som är ledamot av styrelsen, äger icke deltaga i beslut, som rör föreståndarens rätt och ställning vid skolan. Där lantmannaskola och lanthushållsskola äro förlagda till samma plate, må utses en för båda skolorna gemensam styrelse.

121 Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande samt inom eller utom styrelsen kassaförvaltare. Sedan styrelsen blivit utsedd, ävensom då förändringar inom densamma ägt rum, skall styrelsen lämna uppgift därom till lantbruksstyrelsen. För besluts fattande skall minst hälften av styrelsens ledamöter vara närvarande;. Beslut om tilldelande av varning åt föreståndare eller lärare ävensom beslut om deras skiljande från tjänsten må dock ej fattas, med mindre två tredjedelar av styrelsens ledamöter äro närvarande. Vid omröstning, som utfaller med lika röstetal för olika meningar, gäller den mening, som ordföranden biträder. 61 §. Styrelsen tillkommer: 1) att, under iakttagande av vad därom är särskilt stadgat, antaga och entlediga föreståndare och lärare samt bestämma deras avlöningsförmåner; 2) att besluta om tjänstledighet och semester åt föreståndare och lärare samt, om så prövas nödigt, förordna om sådan befattnings uppehållande under ledigheten ävensom att besluta om varning åt nämnda befattningshavare; 3) att på förslag av föreståndaren antaga elever, samt, om så finnes nödigt, skilja elev från skolan; 4) att hava överinseende över skolans ekonomi; 5) att årligen, efter förslag av föreståndaren, uppgöra inkomst- och utgiftsstat för skolan; 6) a t t avgiva förslag till undervisningsplaner till lantbruksstyrelsen för fastställe lse; 7) a t t granska och fastställa, ordningsstadgar samt arbetsordning för skolan ävensom plan för försöksverksamheten; 8) a t t beträffande lantmannaskola hava tillsyn över utbildningen vid i 18 § omförmäld elevgård; 9) a t t övervaka, att denna stadga och andra för skolan gällande föreskrifter efterlevas ävensom att skolans verksamhet ledes i enlighet med dess ändamål; 10) att bestämma dag för början och avslutning av kurs samt därom underrätta lantbruksstyrelsen; 11) att årligen i fråga om jordbruksskola före den 1 december och i fråga om annan lantbruksundervisningsanstalt före den 15 mars till lantbruksstyrelsen och vederbörande huvudman samt vederbörande landstings yrkesundervisningsnämnd avgiva berättelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär över skolans verksamhet under senast förflutna läsår; samt 12) att i övrigt på allt sätt främja skolans bästa. Samarbete bör i största möjliga utsträckning anordnas mellan skolstyrelsen och vederbörande hushållningssällskap liksom jämväl med skogsvårdsstyrelsen. Styrelsens ledamöter böra genom besök i skolan och åhörande av undervisningen skaffa sig kännedom om skolans verksamhet samt, i händelse anledning förekommer till anmärkning, därom göra anmälan till styrelsen. 62 §. Styrelsen äger att, där på grund av rådande smittsam sjukdom bland människor eller husdjur sådant finnes nödigt, efter anmälan av hälsovårdsnämnd eller efter dess hörande, ävensom där annan oförutsedd anledning sådant kräver, förordna, att undervisningen må för viss tid inställas. I fall då skyndsamhet är av nöden med hänsyn till utbruten smittsam sjukdom, som nu nämnts, må styrelsen jämväl utan a t t avvakta hälsovårdsnämndens y t t r a n d e kunna .meddela dylikt förordnande efter framställning av läkare eller veterinär. I synnerligen brådskande fall äger skolans föreståndare förordna om undervisningens inställande, intill dess skolstyrelsen kan besluta i saken.

122 Anmälan om i första stycket avsedd åtgärd skall ofördröjligen göras hos lantbruksstyrelsen. 63 §. För de medel, skolans styrelse har under sin förvaltning, ansvara styrelsens ledamöter gemensamt. Styrelsens räkenskaper och förvaltning skola för varje läsår granskas av revisorer, utsedda på det sätt och till det antal Kungl. Maj:t för varje särskilt fall föreskriver. VI.

Överinseende.

64 §. Lantbruksundervisningsanstalt så ock utbildningen vid i 18 § omförmäld elevgård står under överinseende av lantbruksstyrelsen, som ock äger utfärda de närmare föreskrifter, vilka kunna erfordras för ordnandet av undervisningen. VII.

Särskilda b e s t ä m m e l s e r .

65 §. Vad i denna stadga sägs om föreståndare avser beträffande lanthushållsskola föreståndarinna; vad sägs om lärare avser beträffande lanthushållsskola och beträffande ettårig lanthushållskurs vid jordbruksskola lärarinna. 66 §. Denna stadga skall i tillämpliga delar gälla jämväl lantbruksskolorna Ultuna och Alnarp.

vid

Denna stadga träder i kraft den 1 oktober 1949, då stadgan den 21 j u n i 1940 för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter (nr 724) skall upphöra a t t gälla. I fråga om lantbruksskola, som redan före denna stadgas ikraftträdande varit i verksamhet, skall dock vad i 5, 25, 42 och 45 §§ stadgas om praktikkurs icke äga tillämpning förrän från och med läsåret 1950/51 och vad i 5, 23, 42 och 45 §§ stadgas om arbetsledarkurs icke äga tillämpning förrän från och med läsåret 1951/52. Vid sådan lantbruksskola skall med tillämpning av bestämmelserna i 4, 14, 45, 32 och 35 §§ i stadgan den 21 juni 1940 (nr 724) för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter dels pågående tvååriga kurser för utbildande av jordbruksförmän avslutas, dels till och med läsåret 1950/51 anordnas ettåriga kurser för meddelande av allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning, varvid dock bestämmelsen i 35 §, stadgan den 21 juni 1940 om avgift, som elev i sistn ä m n d a kurs skall erlägga, icke skall äga tillämpning. Stadgan må i fråga om statsunderstödd jordbrukets yrkesskola, som omorganiseras till jordbruksskola och vars arbetsår påbörjas tidigare än den 1 oktober 1949, äga tillämpning från och med arbetsåret 1949/50. U t a n ledigförklarande som i 49 § sägs må skolstyrelse vid jordbruksskola till föreståndare, yrkeslärare och ämneslärarinna utse befattningshavare hos skolan, vilken vid tiden för denna stadgas ikraftträdande innehar befattning av jämförlig karaktär, så ock: skolstyrelse vid lantbruksskola och lantmannaskola till yrkeslärare i jordbruksarbete utse vid stadgans ikraftträdande anställd arbetsledare vid skoljordbruket och till yrkeslärare i ladugårdsarbete anställd ladugårdsföreståndare. Vad nu sagts skall dock i fråga om befattningshavare, som saknar i 48 § föreskriven utbildning, gälla endast under förutsättning att lantbruksstyrelsen efter framställning från skolstyrelse medgivit a t t så sker.

123 Specialmotivering till förslaget till stadga för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter. I det följande meddelas den motivering till de föreslagna bestämmelserna, som kan anses påkallad utöver det tidigare anförda. 4§Katten att medgiva, att huvudkurs av annan längd än den i stadgan angivna anordnas vid lantmannaskola tillkommer nu Kungl. Maj:t. Nämnda rätt synes emellertid kunna överföras till lantbruksstyrelsen. Det må i sammanhanget framhållas, att de sakkunniga i det följande framlägga förslag om ändrade regler för statsbidrag till driftkostnader, vilka överflödiggöra nu erforderlig särskild prövning av frågan om driftkostnadsbidragets storlek för det fall, att en huvudkurs göres längre eller kortare än vad stadgan föreskriver. Med »speciella utbildningskurser» avse de sakkunniga kurser för utbildning av kontrollassistenter, ladugårdsskötare m. fl., beträffande vilka kurser särskilda föreskrifter angående undervisningens anordning m. m. utfärdas i författning. Bestämmandet om vilka huvudkurser, som skola anordnas vid en skola, synes alltjämt böra ankomma på Kungl. Maj: t i samband med bestämmandet av det antal lärare, till vilkas avlönande statsbidrag skall utgå. Däremot bör medgivande att utöver vad därom finnes stadgat anordna kortare undervisnings- och utbildningskurser kunna lämnas av lantbruksstyrelsen i stället för såsom nu av Kungl. Maj:t. Fråga härom synes sålunda endast behöva bringas under Kungl. Maj:ts prövning, därest dylik kursverksamhet kräver lärarpersonal utöver vad som erfordras för skolans ordinarie verksamhet, i vilket fall lantbruksstyrelsen bör underställa Kungl. Maj:t ärendet. 17 §. Den dagliga utbildningstiden för eleverna i den ettåriga ladugårdsförmanskursen bör icko få överstiga normal arbetstid. Inom denna skall även tiden för den teoretiska undervisningen inrymmas. 42 §. Enligt nu gällande bestämmelser skall elev i ladugårdsförmanskurs »vara fri från påvisbara sjukdomsanlag och lyten». Tillämpad efter ordalydelsen utestänger bestämmelsen i fråga från utbildning även den, som blott har ett mycket ringa lyte, utan betydelse för yrkesutövningen. Ändrad lydelse föreslås därför i detta avseende. 48 §. För att skoljordbruken skola bli förvaltade på lämpligt sätt under beaktande även av de särskilda krav, som ställas på grund av undervisningen,

124 är det nödvändigt, att föreståndaren eller den lärare, åt vilken skötseln anförtros, besitter icke blott teoretiska insikter utan även praktisk erfarenhet av ett jordbruks skötsel. Sådan erfarenhet bör kunna förvärvas även under lärartjänstgöring. De sakkunniga återkomma härtill (§§ 56 och 57). Meriterande för föreståndarbefattning bör emellertid också vara, att efter avlagd agronomexamen ha förvärvat erfarenhet vid förvaltning av annat jordbruk än skoljordbruk. De sakkunniga föreslå sådan ändring av nuvarande bestämmelse, att vid besättande av föreståndar- eller lärarbefattning, med vilken är förenad skyldighet att handha skötseln av skoljordbruk, särskilt bö>r uppmärksammas även erfarenheter, som ha betydelse för en god skötsel av skolegendomen. 55 §. Till de sakkunniga har framförts påpekande om att behovet av sammanträden med lärarrådet icke är så stort, att sammanträde behöver avhållas varje månad, vilket dock föreskrives i nu gällande stadga, Bestämmelsen synes därför böra ändras därhän, att föreståndaren skall sammankalla lärarrådet vid behov, dock minst en gång varannan månad, då huvudkurs pågår. 5 6 - 5 7 §§. Lärares skyldighet att biträda vid skoljordbrukets skötsel är i nuvarande stadga icke klart uttryckt. De sakkunniga finna det självklart, att sådan skyldighet bör föreligga, och föreslå bestämmelser i här förevarande sammanhang om denna. Den teoretiska undervisningen kan vissa perioder böra koncentreras mera till vissa ämnen och medföra tillfällig ökning av undervisningstiden för den lärare, som undervisar i dessa. Den i timmar per vecka uttryckta undervis- i ningsskyldigheten bör därför avse medeltal. 59 §. Då lärarrådet behandlar fråga, som angår elev vid en elevgård, bör även den som vid denna omhänderhar utbildningen beredas tillfälle att deltaga i överläggningarna. Bestämmelse härom föreslås därför. 61 §. I stället för nuvarande bestämmelse om att styrelse för lantmannaskola och lanthushållsskola skall ha överinseende över genom skolans försorg anordnad praktisk elevutbildning har, då någon organiserad sådan elevutbildning icke förekommer, inryckts bestämmelse om att styrelse för lantmannaskola skall ha tillsyn över utbildningen vid elevgård. Berättelse över skolas verksamhet bör även ingivas till vederbörande landstings yrkesundervisningsnämnd, varom bestämmelse föreslås. Den nuvarande bestämmelsen om inordnande av skola som ett led i vederbörande hushållningssällskaps undervisningsverksamhet bör såsom saknande

125 praktisk betydelse utgå, Föreskrift om samarbete mellan skola och hushållningssällskap ävensom mellan skola och skogsvårdsstyrelse bör emellertid liksom nu är fallet meddelas. Till frågan om ett fastare organiserat samarbete mellan hushållningssällskapen och skolorna återkomma de sakkunniga senare i detta betänkande. Övergångsbestämmelserna. Stadgan föreslås med vissa undantag, vilka gälla jordbruksskolorna och lantbruksskolorna, träda i kraft den 1 oktober 1949. Att denna tidpunkt valts sammanhänger med att vinterkurserna vid en del lantmannaskolor påbörjas i oktober. Vid tre av de nuvarande jordbrukets yrkesskolor påbörjas arbetsåret ännu tidigare (jfr s. 29) och för dessa fall bör stadgan äga giltighet från och med ingången av arbetsåret 1949/50. Beträffande vad i övrigt föreslås i detta sammanhang hänvisas till vad som anförts i kapitlen 10 och 12.

Förslag till ändringar i Kungl. Maj:ts stadgar den 22 september 1938 för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut (nr 632). § 1. Mom. 1. Vid institutet (högre trädgårdsskola). Driftsledarkursen har till ändamål att meddela undervisning i de för ett rationellt jordbruks utövande erforderliga teoretiska grunderna i och för utbildning till ledare av medelstora och större jordbruk, jordbruksinstruktörer eller yrkeslärare i jordbruksarbete vid lantbruksundervisningsanstalter. Lantbruksskolan har till ändamål i främsta rummet att meddela praktisk och teoretisk utbildning av blivande arbetsledare vid medelstora och större jordbruk. Högre mejerikursen — trädgårdsarbetens utförande, ledning och ordnande. Mom. 2. Vid institutet i form av lokala trädgårdsförsök. Mom. 3. Vid institutet är föreskrivet. § 4. Styrelsen åligger: 1. att övervaka stipendier och premier; 11. att fastställa avgifter för bostad, kosthåll m. m. för eleverna i de olika avdelningarna, där sådana avgifter skola erläggas och desamma ej äro genom dessa stadgar bestämda; 12. att bestämma ankommer på styrelsen. § 15. Vid institutet anställda försöksledare, yrkeslärare och speciallärare ett för trädgårdsavdelningen. Fördelningen på av honom företrätt ämne. Vid lantbruksavdelningen föreståndaren för

§ 20. meddelas undervisningen av: kemi och geologi;

126 en yrkeslärare i jordbruksarbete; en yrkeslärare i ladugårdsarbete; speciallärare i husdjurens hälso- och sjukvård, skogshushållning, bokföring och handelslära, nationalekonomi, rättslära samt psykologi och pedagogik. Vid lantbruksskolan meddelas undervisning i trädgårdsskötsel åt eleverna i praktikkursen av befattningshavare vid institutet, som styrelsen bestämmer ävensom i skrivning och dagbokföring av den styrelsen förordnar. § 35. 1. Befattningshavare i — efter förslag av styrelsen. 2. De ordinarie och extra ordinarie befattningshavare assistent, yrkeslärare, speciallärare, bibliotekarie och museiföreståndare tillsättas av styrelsen. ö v r i g personal antages av rektor. 3. Befattningshavare i genom konstitutorial. § 50 a. För att kunna antagas till yrkeslärare fordras a t t vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig för lärarkallet; att vara känd för hedrande vandel och äga den stadga i karaktären, som ungdomens ledning kräver; att, i fråga om yrkeslärare i jordbruksarbete, hava genomgått och erhållit avgångsbetyg från driftsledarkursen vid institutet, där ej lantbruksstyrelsen på särskilda skäl medgiver undantag från detta kompetens villkor; samt att, i fråga om yrkeslärare i ladugårdsarbete, hava med godkända betyg genomgått vinterkurs vid lantmannaskola samt ettårig ladugårdsförmanskurs, där ej lantbruksstyrelsen på särskilda skäl medgiver undantag från detta kompetensvillkor. § 52. Befattning som kamrerare, assistent och yrkeslärare, sedan yttrande inhämtats från vederbörande avdelningskollegium. Vid tillsättande av befattning såsom yrkeslärare skall särskilt avseende fästas vid väl vitsordad praktisk verksamhet inom området för den sökta befattningen. Vad i av lärarkollegiet. § 62. Elev antages av styrelsen efter förslag av vederbörande avdelningskollegium. Ansökan om för sin kost.

Teoretisk undervisning Psykologi och pedagogik: lära.

§ 66. uppskattningar och mätningar. allmän psykologi, arbetspsykologi och undervisnings-

§ 73. Undervisningen vid lantbruksskolan meddelas: dels uti en ettårig arbetsledarkurs för utbildande av jordbruksförmän och ledare av egna jordbruk; dels uti en ettårig ladugårdsförmanskurs; dels ock uti en ettårig praktikkurs för meddelande av allmän praktisk utbildning i lantbruksarbeten.

127 § 74. Vid ettårig arbetsledarkurs skall förekomma såväl teoretisk som praktisk undervisning. Teoretisk undervisning skall, därest lantbruksstyrelsen ej annorlunda föreskriver, meddelas i naturlära, jordbrukslära, husdjurslära, lantbruksekonomi, lantbruksbokföring, arbetslära, maskin- och redskapslära, byggnadslära samt skogshushållning. Den teoretiska undervisningen, som skall omfatta minst 550 timmar och som skall fördelas på sätt med hänsyn till utbildningen befinnes ändamålsenligt, skall avse att vidga och fördjupa den i lantmannaskolans vinterkurs meddelade undervisningen i nämnda ämnen med särskilt avseende fäst å förhållandena vid större jordbruk och arbetsledarens uppgifter vid ett sådant. Undervisningen bör vid förekommande teoretisk heldagsundervisning ordnas så, a t t varje elev erhåller högst sex timmars undervisning dagligen. Den praktiska undervisningen skall avse att utveckla elevernas arbetsskicklighet samt a t t öva dem i att r ä t t bedöma och planlägga olika arbeten. För detta ändamål skola eleverna i den utsträckning som för ändamålet är nödigt, turvis deltaga i olika förekommande arbetsuppgifter, varvid undervisande handledning skall lämnas i erforderlig omfattning. Därutöver skall varje elev under minst 400 timmar deltaga i särskilt anordnade arbetsövningar. Arbetsövningarna skola avse dels att bereda övning i utförandet av de med arbetets ledning förenade tekniska och administrativa uppgifterna, dels att utöver vad som kan ske genom deltagandet i förekommande arbeten ge praktisk kunskap om utförandet av skilda arbetsuppgifter, som förekomma vid ett större jordbruk. Varje elev skall föra dagboksanteckningar över arbetenas gång och sättet för olika arbetens planläggning och utförande, vilka anteckningar skola på lämpligt sätt kontrolleras av vederbörande lärare. § 75. Vid ettårig ladugårdsförmanskurs skall förekomma såväl teoretisk som praktisk undervisning. Den teoretiska undervisningen skall ingå i kursen med sammanlagt omkring 400 timmar, lämpligt fördelade över hela kurstiden. Undervisningen bör meddelas i form av lektioner och demonstrationer samt omfatta följande ämnen, nämligen skrivning, räkning, journal- och rapportföring, nötboskapens anatomi och fysiologi, avel och uppfödning samt utfodring och vård, svin- och fårskötsel, nötboskapens, svinens och fårens sjukdomar, ladugårdshygien, mjölkhushållning och mjölkhygien, byggnadslära (djurstallarnas konstruktion och inredning), maskin- och redskapslära, ladugårdsskötselns ekonomi ävensom arbetslära. Vid den praktiska undervisningen skola eleverna turvis utföra eller deltaga i alla i ladugård förekommande arbeten, varvid undervisande handledning skall lämnas i erforderlig omfattning. § 76. Vid ettårig praktikkurs skola eleverna erhålla praktisk utbildning i lantmannaarbeten vid skolegendomen. Teoretisk undervisning av vägledande art för den praktiska utbildningens tillgodogörande skall, i den mån lantbruksstyrelsen icke annat medgiver, meddelas eleverna under tre perioder, vardera om en vecka, varav en period förlägges till kursens början, en till tiden strax före vårbruket och en till kursens slut. Härutöver må vid lämplig tid anordnas demonstrationer av försök m. m.

128 § 77. Den teoretiska undervisningen meddelas genom: 1. lektioner, varvid iakttages, att läraren söker förtydliga ämnet genom experiment och förevisningar samt förbereder vad eleverna hava att inlära till en kommande lektion; och bör lärare före nästföljande lektions början genom frågor förvissa sig därom, a t t eleverna tillägnat sig och r ä t t uppfattat den under föregående lektionstimme meddelade undervisningen; 2. repetitioner i förening med förhör och skriftliga uppgifter, förelagda eleverna till lösning samt 3. övningar enligt vederbörande lärares anvisning och under hans ledning. § 81. Vid lantbruksskolan skall finnas plats för 54 elever, nämligen 30 elever i arbetsledarkursen, 10 elever i ladugårdsförmanskursen och 14 elever i praktikkursen. Villkoren för inträde äro: i ettårig arbetsledarkurs: att hava fyllt 19 år, dock a t t styrelsen, då särskilda skäl föreligga må medgiva inträde åt den som fyllt 18 år; a t t äga god hälsa och tillräckliga kroppskrafter för utförande av lantbruksarbeten, vilket skall styrkas med läkarbetyg, utfärdat enligt av styrelsen fastställt formulär; a t t med godkända betyg hava genomgått lantmannaskolas vinterkurs eller styrka sig hava på a n n a t sätt förvärvat motsvarande kunskapsmått; samt a t t hava minst tre år varit sysselsatt med lantbruksarbete eller a t t hava under minst ett år varit sysselsatt med lantbruksarbete samt därjämte genomgått vid lantmanna- eller lantbruksskola anordnad ettårig praktikkurs; i ettårig ladugårdsförmanskurs: a t t hava fyllt 19 år, dock att styrelsen, då särskilda skäl föreligga, må medgiva inträde åt den som fyllt 18 år; att hava under minst ett år varit sysselsatt med djurskötsel; samt att vara fri från sjukdom eller lyte av sådan art, som gör sökanden olämplig för yrket, vilket skall styrkas med läkarbetyg, utfärdat enligt av styrelsen fastställt formulär; i ettårig praktikkurs: a t t hava fyllt 16 år; a t t hava med goda vitsord genomgått folkskola eller äga däremot svarande kunskaper; a t t äga god hälsa samt tillräckliga kroppskrafter för utförandet av lantbruksarbeten, vilket skall styrkas med läkarbetyg, utfärdat enligt av styrelsen fastställt formulär. Då särskilda skäl föreligga, må styrelsen medgiva, att elev intages i praktikkurs för utbildning ett halvt år, antingen under vinterhalvåret eller sommarhalvåret. § 82. Undervisningen i lantbruksskolan skall vara avgiftsfri. Elev i ettårig arbetsledarkurs erhåller avgiftsfritt kost, bostad med värme och lyse samt läkarvård. Elev i ettårig ladugårdsförmanskurs erhåller lön, som skall uppgå till minst 60 % av månadslönen för djurskötare enligt gällande kollektivavtal mellan Sven-

129 s k a lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet. För åtnjuten kost och logi har elev a t t erlägga ersättning enligt i nämnda avtal överenskomna grunder. Elev i ettårig praktikkurs erhåller under de dagar, då teoretisk undervisning meddelas, avgiftsfritt kost, bostad med värme och lyse samt läkarvård. Under tid, då praktisk utbildning meddelas, erhåller elev i praktikkurs lön. Denna, som skall kunna differentieras uppåt med hänsyn till elevs ålder, förmåga och föregående praktik, skall för elev, som förut icke varit sysselsatt i lantbruksarbete, uppgå till minst 60 % av den lön, som enligt gällande kollektivavtal mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet tillkommer dagsverkare. För åtnjuten kost och logi under sådan tid har elev i praktikkurs att erlägga ersättning enligt i nämnda avtal överenskomna grunder. Om stipendium av statsmedel åt elev i arbetsledarkurs och ladugårdsförmanskurs är särskilt stadgat. Övergångsbestämmelser. Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1949. Vad i kungörelsen sägs om ettårig praktikkurs skall dock icke äga tillämpning förrän från och med läsåret 1950/51 och vad sägs om ettårig arbetsledarkurs skall icke äga tillämpning förrän från och med läsåret 1951/52. Med tillämpning i huvudsak enligt tidigare lydelse av 73, 74, 75, 76 och 77 §§ skall dels den vid denna kungörelses ikraftträdande pågående tvååriga kursen i lantbruksskolan avslutas, dels till och med läsåret 1950/51 anordnas ettårig kurs, varvid i sistnämnda kurs skall intagas 30 elever. De i stadgans § 81 enligt tidigare lydelse angivna inträdesvillkoren skola därvid i tillämpliga delar gälla. Eleverna i nyss omförmälda tvååriga och ettåriga kurser skola avgiftsfritt erhålla undervisning, kost, bostad med uppvärmning, lyse och städning samt läkarvård. Utan ledigförklarande som i § 52 sägs må styrelsen till yrkeslärare i jordbruksarbete utse vid kungörelsens ikraftträdande anställd arbetsledare vid skolegendomen och till yrkeslärare i ladugårdsarbete anställd ladugårdsföreståndare. Vad nu sagts skall dock, om befattningshavaren saknar i § 50 a föreskriven utbildning, gälla endast under förutsättning att lantbruksstyrelsen medger att så sker. Angående stadgarna för Alnarp. D e föreslagna ä n d r i n g a r n a i s t a d g a n äro bet i n g a d e av de förslag dels a n g å e n d e o m o r g a n i s a t i o n e n vid l a n t b r u k s s k o l o r n a , dels om förläggandet av u t b i l d n i n g e n av yrkeslärare m. fl. till driftsledarkursen, som d e s a k k u n n i g a i det föregående framlagt, och t o r d e därför icke erfordra ytterligare m o t i v e r i n g . H ä r m å e n d a s t framhållas, a t t de s a k k u n n i g a a n s e t t n u v a r a n d e b e s t ä m m e l s e (i § 62) om a t t e n d a s t manliga elever k u n n a vinna i n t r ä d e i l a n t b r u k s s k o l a n b ö r a utgå.

9—1644 48

130 Kap. 14. Statsbidragen till lantbruksundervisningsanstalterna. Statsbidrag till lärarlöner. Såsom förut nämnts (s. 17) har Kungl. Maj:t uppdragit åt 1941 års lärarlönesakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om anställnings- och avlöningsförhållanden för lärarpersonalen vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna. Enligt vad som erfarits, komma lärarlönesakkunniga i sitt förslag icke att ingå på frågan om lönerna för lärarpersonalen vid jordbruksskolorna, som därför jämte frågan om lönerna för de föreslagna yrkeslärarbefattningarna upptages till behandling i det följande. Då lärarlönesakkunnigas förslag icke föreligga, utgå de sakkunniga från gällande grunder i fråga om anställnings- och avlöningsvillkor för lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna, därvid de sakkunniga dock förutsätta, att en blivande lönereglering kommer att omfatta även lärarpersonalen vid jordbruksskolorna samt föreslagna yrkeslärarbefattningar vid lantbruks- och lantmannaskolor. De sakkunniga föreslå, att föreståndare vid jordbruksskola skall i avseende å avlöningsförmåner jämställas med föreståndare vid lantbruksskola samt ämneslärarinna och extra ordinarie ämneslärarinna i ettårig lanthushållskurs vid jordbruksskola med motsvarande befattningshavare vid lanthushållsskola med helårskurs. De nuvarande innehavarna av befattningarna såsom föreståndarinna och biträdande husmor vid jordbruksskolorna i Sorsele och Pålkem skulle, därest de komme i åtnjutande av löner enligt nuvarande regler såsom ämneslärarinna respektive extra ordinarie ämneslärarinna, få vidkännas löneminskning. Då detta vore obilligt, föreslå de sakkunniga att dessa befattningshavare, om de antagas såsom ämneslärarinna respektive extra ordinarie ämneslärarinna vid skolorna i fråga, tillerkännas personliga lönetillägg så att någon löneminskning icke uppstår. För de yrkeslärarbefattningar, som för närvarande finnas inrättade vid jordbrukets yrkesskolor, är grundlönen fastställd till 4 475 kronor per år. Med de för budgetåret 1948/49 utgående tilläggen — rörligt tillägg 15 %, kristillägg 24,4 % och provisoriskt lönetillägg 960 kronor — uppgår årslönen utom eventuella ålderstillägg sammanlagt till (4 475 + 669: 60 + 1 089 + 960 = ) 7 193 kronor 60 öre. Bostadsförmån •— bostad och bränsle — åtnjutes därjämte. Ålderstillägg har medgivits efter för ämneslärare gällande grunder. De sakkunniga anse skäl föreligga, att yrkeslärare i jordbruksarbete, med undantag som i det följande sägs, och yrkeslärare i ladugårdsarbete erhålla denna löneställning. De sakkunniga vilja uttala, att här avsedda yrkeslärares lön vid en blivande reglering av lönerna för övrig lärarpersonal bör

131 proportionsvis sättas så mycket högre än lönen för extra ordinarie ämneslärare, som den för närvarande är. I avvaktan på en sådan reglering torde grundlönen böra beräknas till 4 475 kronor. För yrkeslärare i jordbruksarbete vid lantmannaskolor, som anordna fortsättningskurs till vinterkurs med praktisk undervisning eller, förutom vinterkurs, föreslagen praktisk-teoretisk sommarkurs, bör såsom förut anförts (s. 102) lönen sättas något lägre, eftersom yrkesläraren i detta fall icke i samma utsträckning som i fall, då praktisk utbildning förekommer året runt, kommer att tagas i anspråk för läraruppgifter. Med utgångspunkt från gällande grundlöner för extra ordinarie ämneslärare vid vinterkurs synes grundlönen, om anordnad fortsättningskurs eller praktisk-teoretisk sommarkurs pågår minst 125 dagar, böra sättas till 3 400 kronor och, om sådan kurs pågår minst 150 dagar, till 3 600 kronor. Grundlönen för yrkeslärare vid en lantmannaskola, som anordnar längre kurs med praktisk undervisning, synes i anslutning härtill böra fastställas till 3 400 kronor. Jämte rörligt tillägg och kristillägg samt provisoriskt lönetillägg av samma storlek som för extra ordinarie ämneslärare i vinterkurser om respektive 125 och 150 dagar (540 respektive 600 kronor) skulle totala lönen i dessa fall uppgå till i runt tal 5 280 kronor respektive 5 620 kronor. Samtliga i det föregående nämnda befattningar böra förenas med pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Assistentbefattningarna vid jordbruksskolorna torde icke böra anses såsom slutposter. Innehavarna av dessa befattningar synas, därest de befinnas lämpade for undervisningsuppgifter, böra stimuleras till att småningom skaffa sig den vidare utbildning, som erfordras för att bliva yrkeslärare eller jordbruksinstruktör. Vid detta förhållande torde befattningarna endast böra tillsättas för viss tid och icke böra förenas med pensionsrätt. Såsom redogjorts för i kapitel 3 (s. 33) är grundlönen för de båda nu befintliga assistentbefattningarna i ena fallet fastställda till 2 500 kronor och i andra fallet till 2 600 kronor. En höjning av lönen synes ofrånkomlig, därest sökande med föreslagen kompetens — genomgången lantbruksskola — skola erhållas. De sakkunniga föreslå därför en grundlön av 3 000 kronor. Jämte för närvarande utgående rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg skulle detta innebära en årlig kontantlön av (3 000 + 450 + 732 + 780 = ) 4 962 kronor. Statsbidrag utgår för närvarande även till avlönande av husmor vid Gålö och Vittjärvsgården. Med den omläggning av statsbidragsgrunderna, som de sakkunniga funnit sig böra föreslå och som innebär att jordbruksskolorna i fråga om statsbidrag i princip komina att intaga samma ställning som övriga lantbruksundervisningsanstalter, bör emellertid statsbidrag till avlönande av husmor icke vidare utgå. I den mån husmor besitter kompetens för att anlitas för meddelande av teoretisk undervisning i huvudkurs för utbildning i jordbruksarbete vid jordbruksskola, bör ersättning för den undervisning, hon meddelar, utgå såsom för speciallärare. Grunderna för statsbidrag till arvode åt speciallärare böra vara desamma vid jordbruksskolorna som vid övriga lantbruksundervisningsanstalter.

132 De sakkunniga vilja här också upptaga frågan om ersättning till innehavare av elevgård, som mottager elever i föreslagen praktikkurs, anordnad genom lantmannaskolas försorg. Den föreslagna lägre lönen till eleverna i praktikkursen får anses kompensera en elevgårdsinnehavare endast för den mindre arbetsprestation, som eleverna i jämförelse med yrkesvana arbetare kunna antagas prestera. För uppgiften att leda den praktiska utbildningen bör särskild ersättning utgå. De sakkunniga föreslå, att denna ersättning per elevgård och läsår skall utgå med för en elev 500 kronor, för två elever 800 kronor och för tre eller flera elever 1 000 kronor. Statsbidrag härför föreslås utgå till täckande av hela kostnaden. Statsbidrag till driftkostnaderna. L a n t m a n n a s k o l o r n a . Av den i kapitel 2 (s. 18) lämnade redogörelsen framgår, att statsbidraget till driftkostnader för samtliga lantmannaskolor läsåret 1945/46 motsvarade endast 36,5 % av skolornas redovisade av lantbruksstyrelsen godkända driftkostnader. Tabell 4 (s. 20—21) ger vid handen, att driftkostnadsbidraget för skolor av olika storleksordningar och med skilda kurskombinationer samma läsår motsvarade från 31,2 till 74,1 % av driftkostnaderna efter avdrag av influtna elevhyror. Såsom påtalats i detta sammanhang har sistnämnda höga statsbidragsandel sin förklaring i, att elevhyror uttagits med jämförelsevis mycket höga belopp. Lantbruksstyrelsen har i sin underdåniga framställning om anslagsbehovet för budgetåret 1948/49 såsom stöd för ett förslag om en provisorisk höjning av driftkostnadsbidraget för nämnda år redovisat en beräkning rörande stegringen av skolornas driftkostnader från läsåret 1940/41 till läsåret 1945/46. Beräkningen, som grundats på medeltal för 15 skolor med i fråga om verksamhetens omfattning jämförbara förhållanden de båda angivna läsåren, ger vid handen, att driftkostnaderna stigit med 38,5 %. Ökningen faller till större delen — omkring 85 % — på kostnader för värme, lyse, städning och renhållning. Det synes de sakkunniga uppenbart, att statsbidraget till lantmannaskolornas driftkostnader skäligen bör ökas. Detta bör ske för att icke enbart huvudmännen skola belastas med de på grund av prisstegring ökade kostnaderna men också, sett på längre sikt, för att stimulera till den utbyggnad av lantmannaskolväsendet, som är en förutsättning för att yrkesundervisningen inom jordbrukets område i mera nöjaktig omfattning skall kunna tillgodoses. I detta sammanhang bör också beaktas de kostnader för ersättningsanskaffning av försliten undervisningsmateriel för maskinundervisningen, som komma att uppstå vid en förbättrad undervisning i maskin- och redskapslära i skolorna, speciellt i de fall, där undervisningen förenas med praktiska övningar i maskinernas användning. Nuvarande kostnader för undervisningsmateriel utgöra såsom framgår av tabell 4 (s. 20) en relativt blygsam del av de årliga driftkostnaderna. Erinras bör om att lantbruksstyrelsen framställt vissa förslag, för vilka redogörelse lämnats i kapitel 2 (s. 27), angående statsbidrag till stadigvarande undervisningsmateriel för maskinundervisningen.

133 Nuvarande system för driftkostnadsbidragets beräkning är enligt de sakkunnigas mening behäftat med brister. En utökning av exempelvis en vinterkurs utöver den föreskrivna minimitiden medför sålunda endast det obetydliga tillskott, som tilläggsbidragets fem kronor per elevmånad ger. Skolor med högre elevantal i vinterkurs erhålla som framgår av tabell 4 relativt lägre statsbidrag än skolor med mindre elevantal och lägre driftkostnader. De sakkunniga, som för sin del ansett önskvärt, att vinterkurserna utökas till sex månader, anse det angeläget att stimulera till vinterkursernas utökning i tiden ävensom till ett effektivt utnyttjande av lantmannaskolorna i möjligaste mån året runt. De ökade driftkostnader, som uppstå vid en vidgad verksamhet, böra också föranleda ökat statsbidrag. Keglerna för driftkostnadsbidraget synas därför böra utformas så, att en automatisk höjning följer vid utökad kurstid och — i vidare mån än nu sker — även vid högre elevantal. De sakkunniga ha funnit nyss anförda önskemål kunna tillgodoses, om driftkostnadsbidraget utformas såsom ett per undervisningsdag fastställt bidrag, vilket de sakkunniga därför föreslå. Bidraget föreslås vad lantmannaskolorna beträffar till såsom grundbidrag 20 kronor per dag, då undervisning vid skolan pågår — således oavsett huruvida en eller flera kurser pågå samtidigt — och såsom tilläggsbidrag 1 krona per elev och dag i huvudkurs. Nuvarande maximering av driftkostnadsbidraget till högst tre fjärdedelar av de av lantbruksstyrelsen godkända driftkostnaderna, sedan avdrag gjorts för influtna hyror av elevbostäder, ävensom villkoret att bidrag av statsmedel icke må utgå, därest icke från annat håll tillskjutes ett belopp motsvarande minst en tredjedel av statsbidraget till driftkostnader, böra bibehållas. De sakkunniga vilja i anslutning härtill uttala, att hyror för bostäder i elevhem i fall att sådana uttagas icke böra uppgå till sådana belopp, att de utestänga obemedlade eller mindre bemedlade från en skola. Hyran synes därför böra utgöra högst 5—10 kronor per månad för delat rum. Högre belopp kan gärna icke ifrågakomma, om en obemedlad elev, som kommer i åtnjutande av högsta möjliga stipendium, alltså 90 kronor per månad, skall kunna finansiera sin skolvistelse. Detta torde ändock icke vara möjligt i de fall, en sådan elev icke kan beredas bostad under kursen i elevhem för en sådan jämförelsevis låg kostnad utan måste hyra annan bostad. I vissa fall förekommer att elever vid lantmannaskolor och andra lantbruksundervisningsanstalter måste beredas bostäder utanför elevhemmen. I regel få dessa, i den mån skolans huvudman icke träder emellan, vidkännas väsentligt högre bostadskostnader. Enligt från den 1 juli 1947 gällande grunder för stipendier åt elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning 1 kan elev från annan ort än skolorten, som icke kan beredas inackordering i elevhem och vars kostnader för inackordering mera väsentligt överstiga kostnaderna fpr inackordering i elevhem, erhålla stipendium, som med högst 25 kronor per månad överstiger stipendiet i övriga fall, således maximalt med 115 kronor per månad. De sakkunniga föreslå, att 1

SFS 1945: 572 (ändr. 1947: 383).

134 samma bestämmelser skola gälla tills vidare även i fråga om stipendier åt elever vid lantbruksundervisningsanstalter i avvaktan på att frågan om stipendiegrunderna, som för närvarande är föremål för utredning genom studielånenämndens försorg, blir avgjord. Hur de föreslagna grunderna för driftkostnadsbidragets beräkning komma att verka för skolor av olika storleksordning, som anordna enbart vinterkurser, eller utöver sådan även andra huvudkurser belyses i följande sammanställning. Maximalt statsbidrag till driftkostnaderna H u v u d k u r s

Vinterkurs

»

» » »

Fortsättningskurs Vinterkurs Fortsättningskurs Längre kurs

Kurslängd, dagar

Elevantal

125 125 150 150 125\ llOf 1251

25 40 25 40 60\ 15/ 601

4 225-oo 4 600-00 4 35000 4 800-00 7 237-50

13 850-00

HOJ

15 J-

12 637-50

230J

40j

enligt föreenligt nuvarande regel, slagen regel, kronor kronor 5 625oo 7 500-00 6 750-00 9 OOO-oo

1 Om fortsättningskursen som föreslagits utökas till 125 dagar ökar bidraget ytterli gare med 525 kronor. 2 Utökning av fortsättningskursen och ängre kursen till resp. 125 o ch 250 dagar nöjer bidraget med 1 325 kronor.

Vid i jämförelse med läsåret 1945/46 oförändrade förhållanden i avseende å antal huvudkurser och dessas längd samt oförändrat elevantal kan beräknas, att den föreslagna bidragsregeln skulle medföra en årlig kostnadsökning för statsverket för statsbidrag till driftkostnader vid lantmannaskolornas huvudkurser av i runt tal 200 000 kronor eller från i runt tal 290 000 kronor (jämför tabell 3 s. 18) till i runt tal 490 000 kronor. Då driftkostnader, till vilka statsbidrag utgå, nämnda år för samtliga skolor, efter avdrag av influtna elevhyror, uppgingo till i runt tal 800 000 kronor, skulle statsbidrag av nämnda storleksordning genomsnittligt ha motsvarat omkring 60 % av driftkostnaderna. De sakkunniga ha i efterföljande tabell sökt att i skilda poster beräkna driftkostnaderna vid lantmannaskolor av vissa storleksordningar med enbart vinterkurs, med vinterkurs och fortsättningskurs samt med vinterkurs och fortsättningskurs och längre kurs. För undervisningsmateriel har räknats med högre kostnader än för närvarande med hänsyn bland annat till maskinundervisningen. I övrigt äro de angivna kostnadsbeloppen hållna snarast i underkant och böra anses såsom absoluta minimibelopp. Såsom synes skulle kostnaderna vid en skola med enbart vinterkurs enligt denna beräkning till omkring 61—64 % täckas av statsmedel i enlighet med de sakkunnigas förslag. För en bättre utnyttjad och

135 Vinterkurs 125 dagar

Vinterkurs 125 dagar

25 elever

40 elever K

Byggnadsunderhåll Värme och lyse Städning och renhållning Inköp och underhåll av inventarier. . Undervisningsmateriel Bibliotek Exkursioner Försöksverksamhet Annonser och trycksaker Skrivmateriel m. m Post- och telefonavgifter Försäkringar Summa Elevhyror (5 kronor per elevmånad) Återstår summa Beräknat statsbidrag

r

1500 3 000 1500 700 1300 150 200

1800 5 000 2 000 1000 1500 200 300

—

—

Vinterkurs + fortsättningskurs

Vinterkurs + fortsättningskurs + längre kurs

60 + 15 elever 6 0 + 1 5 + 4 0 elever o

n o r

500 150 300 200 9500

600 200 400 300

2 500 10 000 3 000 2 000 2 000 300 500 500 1200 300 700 500

5 000 14 000 4 000 3 000 2 500 500 800 500 2 000 500 1200 1000

35 000 3 875

8 875

12 300

5 625 63-4%

7 500 61-0 %

13 850 64-0 %

23 050 74-1%

större skola med både vinterkurs, fortsättningskurs och längre kurs skulle statsbidraget enligt denna beräkning komma att uppgå till 74 %. Till lantmannaskolornas driftkostnader i samband med anordnade praktikkurser bör särskilt statsbidrag utgå. Eleverna i dessa kurser böra under den tid, som de för orienterande undervisning vistas vid skolan, kostnadsfritt genom skolans försorg beredas kost och logi. Kostnader komma vidare bland annat att uppstå för rektors eller lärares resor för uppehållande av kontakten med elevgårdarna. De sakkunniga föreslå, att statsbidrag till driftkostnader för praktikkurs skall utgå med 150 kronor per elev och läsår. Elev i praktikkurs bör erhålla fria resor mellan skolan och elevgården, då resorna föranledas av inställelse vid skolan för teoretisk undervisning respektive inställelse efter sådan vid elevgården för praktisk utbildning. Ersättning bör utgå för kostnaden för resa i billigaste klass å järnväg, båt och omnibus samt utgivas av skolan. Statsbidrag föreslås utgå med vad som utgivits för ändamålet. L a n t b r u k s s k o l o r n a . De sakkunniga föreslå, att statsbidrag till driftkostnader för de föreslagna huvudkurserna—arbetsledarkursen och ladugårdsförmanskursen — ävensom, under övergångstiden, för nuvarande till avveckling föreslagna huvudkurser skall utgå enligt samma grunder och med samma belopp som föreslagits för lantmannaskolorna, d. v. s. med grundbidrag av 20 kronor per dag, då undervisning — teoretisk eller praktisk — pågår, och tilläggsbidrag av 1 krona per elev och dag, och att därvid det särskilda driftkostnadsbidrag, som nu utöver grundbidraget utgår för skola med ettårig kurs

136 för utbildning av ladugårdsförmän, icke vidare skall utgå. Nyssnämnda sär r skilda driftkostnadsbidrag skall givetvis ej heller utgå till lantmannaskola, som anordnar ladugårdsförmanskurs. Därjämte föreslå de sakkunniga, att bestäm!melsen om att elev i lantbruksskolas ettårskurs skall för åtnjutna förmåner ha att erlägga avgift skall upphävas samtidigt med att dessa nya bidragsbestämmelser träda i kraft. Eleverna i den föreslagna praktikkursen böra, under den tid orienterande teoretisk undervisning meddelas, liksom eleverna vid motsvarande av lantmannaskolorna anordnade kurs, kostnadsfritt genom skolans försorg beredas kost och logi. Till kostnader härför ävensom till övriga med denna kurs förknippade driftkostnader bör särskilt statsbidrag utgå, och de sakkunniga föreslå, att detta liksom för praktikkurserna i lantmannaskolornas regi bestämmes till 150 kronor per elev och läsår. Statsbidrag till driftkostnader vid lantbruksskolorna — här undantagandes de statsägda i Ultuna och Alnarp — utgick för läsåret 1945/46 med 62 665 kronor. Vid i jämförelse med nämnda läsår oförändrat elevantal kunna föreslagna bidragsregler beräknas komma att medföra en ökning av statsbidraget med totalt omkring 39 600 till i runt tal 102 300 kronor. Därvid har grundbidrag beräknats för 360 dagar med hänsyn till att undervisningen vid ladugårdsförmanskursen även pågår sön- och helgdagar. Antalet elever i praktikkurser har förutsatts motsvara, elevantalet i tvåårskursens yngre avdelningar. Bortfallet av inkomsten från avgifter i ettårskurserna motsvarar omkring 16 000 kronor. Den reella höjningen av bidraget till driftkostnader stannar vid omkring 24 000 kronor, vilket för var och en av här avsedda sex skolor ger 4 000 kronor. Den ökning av driftkostnadsbidraget, som förslagets realiserande medför, bör å ena sidan ses som en med hänsyn till den prismässiga stegringen av driftkostnaderna för själva skoldriften befogad höjning och å andra sidan och främst såsom ett bidrag för ökade årliga kostnader i samband med den förbättrade maskinundervisning, som bör komma till stånd. J o r d b r u k s s k o l o r n a . Beträffande reglerna för statsbidrag till driftkostnader vid de nu befintliga skolorna hänvisa de sakkunniga till redogörelsen i kap. 3 (s. 33—34). Det i jämförelse med lantbruks- och lantmannaskolorna högre tilläggsbidraget — 30 kronor per elevmånad mot 5 kronor per elevmånad vid de båda nu nämnda skolformerna — har som där nämnts motiverats av, att eleverna icke erhålla stipendier utan genom skolornas försorg beredas fri kost, logi, skolmateriel och erhålla arbetspremier samt, vid en del skolor, även arbetskläder. Sedan nu gällande regler för driftkostnadsbidraget fastställdes, ha avsevärda förhöjningar av stipendiebeloppen för eleverna vid lantmanna- och lantbruksskolor ägt rum. De sakkunniga hemställde i en underdånig skrivelse den 18 oktober 1946 under framhållande bland annat av detta förhållande, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen sådan ändring av grunderna för statsbidraget till jordbrukets yrkesskolor, att tilläggsbidraget höjdes till 60 kronor

137 per elevmånad. Framställningen anmäldes för 1947 års riksdag (statsverksprop. bilaga 11, nionde huvudtiteln punkt 42), varvid departementschefen emellertid anförde, att i avvaktan på resultatet av här förevarande utredning gällande bidragsgrunder tills vidare borde bibehållas. Kiksdagen beslöt i enlighet härmed. De sakkunniga ha tidigare uttalat den uppfattningen, att staten bör lämna sitt stöd till här förevarande skolform i sådan omfattning, att skolornas tillkomst och verksamhet möjliggöras. De sakkunniga ha föreslagit att, i motsats till vad nu gäller, statsbidrag icke skall utgå till avlönande av den fast anställda förmans- eller arbetarpersonal, som erfordras vid skolorna för att i den praktiska undervisningen biträda såsom instruktörer, utan endast till avlönande av egentlig lärarpersonal. I detta hänseende skulle jordbruksskolorna sålunda komma i samma ställning som övriga lantbruksundervisningsanstalter. Den merkostnad jämfört med nu som härvid uppkommer för huvudmännen bör emellertid kompenseras genom att jordbruksskolorna i bidragshänseende i övrigt ställas i ett bättre läge än för närvarande. En höjning av statens bidrag till driftkostnaderna vid övriga lantbruksundervisningsanstalter, som de sakkunniga föreslagit, bör därjämte också komma jordbruksskolorna till del. De sakkunniga ha ansett, att man kan överväga tvenne alternativa lösningar. Antingen kan man således låta eleverna erhålla stipendier enligt samma grunder som eleverna vid lantmannaskolorna och låta driftkostnadsbidraget utgå enligt samma regier och med samma belopp, som vid dessa, eller, såsom nu, låta huvudmannen svara för elevernas kost m. m. samt utmäta driftkostnadsbidraget med hänsyn härtill. I det följande komma dessa båda alternativ att upptagas till närmare behandling. Alternativ 1. Några mera bärande principiella erinringar mot att eleverna i jordbruksskolorna erhålla stipendier torde näppeligen kunna anföras. Inom det övriga yrkesundervisningsväsendet utgå behovsprövade stipendier till eleverna i kurser med på motsvarande sätt anordnad undervisning. Det kan i och för sig knappast vara mindre skäligt, att föräldrarna till barn, som utbildas vid jordbruksskolorna, i mån av förmåga bidraga till kostnaden härför, än att så sker, om utbildning erhålles vid en verkstadsskola eller en handelsskola. Å andra sidan kan det dock anföras, att en bättre förmån, som det allmänna, när det gäller jordbruksskolorna, nu bjuder genom att ställa en för eleverna kostnadsfri utbildning till förfogande, härigenom skulle försämras. I stipendiehänseende borde, såsom redan anförts, eleverna, om här omförmälda alternativ komme att tillämpas, likställas med lantmannaskolornas elever. En jämförelse i detta hänseende med lantbruksskolorna låge eljest, dock endast i fråga om huvudkursen för utbildning i jordbruksarbete, måhända nära till hands, eftersom eleverna i båda fallen fullgöra större delen av förekommande arbetsuppgifter vid skoljordbruken. Eleverna vid lantbruksskolorna erhålla lägre stipendier än lantmannaskolornas elever, men erhålla dessutom — i vissa fall för närvarande mot avgift (jämför s. 25) — vid skolorna förmånerna av kost och bostad samt läkarvård. Vid lantbruksskolorna ha emel-

138 lertid eleverna uppnått sådan ålder samt ha sådan föregående erfarenhet av jordbruksarbete, att deras arbetskraft på ett helt annat sätt än de mycket unga elevernas i jordbruksskolorna kan ekonomiskt nyttiggöras. E n lösning av bidragsfrågan enligt här förevarande alternativ skulle sålunda förutsätta, att eleverna erhölle behovsprövat stipendium med maximalt, enligt nu gällande grunder, 90 kronor per månad samt att de erlade ersättning för! sin kost. Om inackorderingskostnaden skall hållas inom rimliga gränser, torde det dock vara nödvändigt, att huvudmannen vidkännes vissa kostnader. Genomsnittligt uppgår den i tabell 10 (s. 34) redovisade kostnaden för elevhushållen till 777 kronor per elev eller omkring 65 kronor per månad. Eleverna torde vid nuvarande stipendienivå knappast kunna avkrävas nämnvärt högre avgift för inackorderingen, då det bör förutsättas, att de själva även skola svara för kostnaden för arbetskläder och skolmateriel. I nyssnämnda kostnad är icke inräknat avlöning åt husmor, som i stället belastar posten »avlöningar till lärare och förmän». Kostnaden för avlöning åt husmor, som samtidigt torde böra biträda vid elevernas tillsyn under vistelsen i elevhemmet, synes vara en sådan kostnadspost, som huvudmannen bör bära och sålunda icke tagas i betraktande vid inackorderingsavgiftens fastställande. Vid skolor med huvudkurs för utbildning i lanthushåll torde nämnda kostnad nedbringas, om såsom naturligt synes vara, funktionen som husmor utövas av en ämneslärarinna. Kostnaderna för underhåll av elevbostäder, för bränsle och lyse samt för städning och renhållning, där denna icke kan utföras av eleverna, böra givetvis icke tagas i betraktande vid inackorderingskostnadens fastställande, eftersom statsbidrag till dessa driftkostnader skulle utgå. Statsverkets årliga kostnader för stipendier och driftkostnadsbidrag skulle i detta fall för jordbruksskolor av olika storleksordning kunna beräknas bliva de som nedan angivas. Stipendium har beräknats i genomsnitt komma att utgå med 60 kronor per elev och månad. Skola med 30 elever. Stipendier (30 • 60 • 12 = ) Driftkostnadsbidrag: grundbidrag (300 • 20 = ) tilläggsbidrag (30 • 1 • 300=) Skola med 50 elever. Stipendier (50 • 60 • 12 = ) Driftkostnadsbidrag: grundbidrag (300 • 20 = ) tilläggsbidrag (50 • 1 • 300 = )

kr. 21 600 » 6 000 » 9 000 Summa kr. 36 600 kr. 36 000 » 6 000 » 15 000 Summa kr. 57 000

Statsbidrag till driftkostnader enligt nuvarande regler motsvarar för en skola med 30 elever 16 200 kronor och för en skola med 50 elever 23 400 kronor. Vid jämförelser bör beaktas, att de sakkunnigas förslag om att statsbidrag

139 icke längre skall utgå till avlönande av husmor eller till förmanspersonalens avlöning medför en icke oväsentlig reducering av statsbidraget till löner. Alternativ 2. Såsom redan antytts kan såsom skäl för att bibehålla nuvarande system med att eleverna vid skolan kostnadsfritt skola erhålla kost och logi, skolmateriel samt arbetskläder anföras, att man icke bör taga bort den möjlighet till en helt kostnadsfri utbildning, som detta innebär. Driftkostnadsbidragets grundbidrag bör även i här avsedda fall vara 20 kronor per dag, då undervisning pågår. Vid tilläggsbidragets fastställande bör hänsyn tagas även till huvudmannens kostnader för elevernas förmåner av fri kost m. m. De sakkunniga anse, att tilläggsbidraget i detta fall skäligen borde bestämmas till 3 kronor per elev och dag, då elev deltager i undervisningen. Statsbidrag till driftkostnader kommer vid tillämpning av här förevarande alternativ att utgå med 33 000 kronor för en skola med 30 elever och 51 000 kronor för en skola med 50 elever. Därvid har i likhet med i föregående alternativ räknats med 300 undervisningsdagar. De sakkunniga förorda det först angivna alternativet. Ansökan och beslut om statsbidrag till driftkostnader. Ansökan om statsbidrag till driftkostnader skall enligt gällande bestämmelser prövas av Kungl. Maj:t. De sakkunniga föreslå, att med ändring härav sådan ansökan skall prövas och avgöras av lantbruksstyrelsen, då det synes innebära onödig omgång, att beslut i här angivna avseende skall fattas av Kungl. Maj:t, Utbetalning av förskott å statsbidrag till driftkostnader bör, med ändring av vad nu gäller, ske på grundval av vad varje skola beräknas kunna erhålla under det läsår, statsbidraget avser. Statsbidrag till byggnadsarbeten. Enligt gällande kungörelse angående statsbidrag till byggnadsarbeten vid lägre lantbruksundervisningsanstalter är såsom tidigare redogjorts för rätten till statsbidrag begränsad till för skolverksamheten erforderliga lokaler, däri inbegripet bostäder för lärare och elever. Statsbidrag till byggnader, som äro erforderliga för skölj ordbrukens drift, kan således icke utgå. Vidare kan bidrag icke utgå till lantbruksskolor. Här angivna begränsningar i rätten till statsbidrag till byggnadsarbeten ha synts de sakkunniga i vissa avseenden mindre tillfredsställande. Det är viktigt, att bidragsgivningen i förevarande fall underlättar anordningar, som äro av betydelse för att skolverksamheten skall bli den bästa möjliga. Statsbidrag till för skolverksamheten erforderliga lokaler i den bemärkelse detta begrepp hittills haft bör alltjämt utgå med 75 %. Enligt de sakkunnigas uppfattning är en förutsättning för att praktiskt betonad undervisning vid lantmannaskolorna skall komma till stånd, att skoljordbruken med vad därtill hörer ställas i undervisningens tjänst. Undervisningen måste mera än nu flyttas utanför lektionssalens väggar, och gränsen mellan skolan och skoljordbruket såsom självständiga enheter kan därvid icke strängt upprätthållas. Begreppet »erforderliga lokaler» för skolan måste därvid

140 komma att få en i viss mån annan reell innebörd än förut. Å andra sidan bör man icke alldeles bortse från vad som i byggnadsväg, oberoende av skolverksamheten, kan anses erforderligt för drivande av jordbruk vid skolan. På grund av vad nyss anförts synes det enligt de sakkunnigas mening icke föreligga skäl för att statsbidrag utgår till det förvärv av för skölj ordbrukets drift nödvändiga byggnader, som sker i samband med anskaffning av skoljordbruk eller till byggnadskostnader, som icke äro motiverade ur undervisningens synpunkt. De sakkunniga anse däremot, att statsbidrag till kostnader för byggnad, som är erforderlig för drivande av lantmannaskolas jordbruk, bör få utgå, om ny-, om- eller tillbyggnad av sådan byggnad är motiverad för undervis-! ningens ändamålsenliga bedrivande. Bidrag för detta ändamål bör utgå även till lanthushållsskola och jordbruksskola. Med hänsyn till det värde för ett skoljordbruks drift, som i här avsedda fall även som regel uppstår, bör statsbidraget vara lägre än eljest. De sakkunniga föreslå, att statsbidrag i detta fall får utgå med hälften av de av Kungl. Maj:t godkända byggnadskostnaderna. På Kungl. Maj:t bör även ankomma att pröva, huruvida de förutsättningar för att bidrag skall utgå, som här angivits, äro för handen. I den tidigare (s. 26) refererade framställningen från lantbruksstyrelsen om statsbidrag till undervisningslokaler framhöll styrelsen, att det visat sig förenat med stora svårigheter att få till stånd tidsenliga skollokaler vid vissa av lantbruksskolorna. Det må erinras om att framställning om statsbidrag till byggnadsarbeten vid lantbruksskola i ett fall — gällande Ulfhälls lantbruksskola, nuvarande huvudman Södermanlands läns hushållningssällskap — bifallits efter medgivande av 1948 års riksdag (riksdagens skrivelse nr 9). Det är självfallet av betydelse, att lantbruksskolorna i avseende å sina lokaler icke ställas sämre än övriga lantbruksundervisningsanstalter. Huvudmännen för lantbruksskolorna torde icke alltid vara i stånd att svara för alla byggnadskostnader för undervisningslokaler m. m. och icke heller alltid villiga | härtill, om investeringens räntabilitet kan sättas i fråga. Genomförandet av de sakkunnigas förslag angående undervisningens anordnande m. m. innebär i viss mån en ökad ekonomisk belastning för lantbruksskolornas skoljordbruk. Även om det kan sägas, att skoljordbruken vid lantbruksskolorna böra kunna drivas så att lönsamhet uppnås, kan det icke begäras att lönsamheten skall bli så god, att resurser skola finnas för hållande av tidsenliga undervisningslokaler. Det är önskvärt och nödvändigt, att överskottet på jordbruksdriften i så stor utsträckning som är möjligt får disponeras för jordbrukens hållande på en nivå, som främjar en god praktisk undervisning. Av skäl som här anförts föreslå de sakkunniga, att landsting, hushållningssällskap, förening eller stiftelse, som uppehåller lantbruksskola, måtte kunna erhålla statsbidrag med tre fjärdedelar av de utav Kungl. Maj:t godkända byggnadskostnaderna för uppförande av för dylik skola erforderliga lokaler, däri inbegripet bostäder för lärare och elever, för om- eller tillbyggnad av sådana lokaler eller till förvärv av byggnad för skolans behov. Frågan huruvida statsbidrag till undervisningslokaler skall tillkomma även

141 bnskild, som uppehåller lantbruksskola, synes böra göras till föremål för prövning i varje särskilt fall. De sakkunniga ha icke funnit skäl föreligga för att rätten till statsbidrag till byggnadskostnader vid lantbruksskola utsträckes till att avse även ekonomibyggnader. Det må emellertid därvid framhållas, att de sakkunniga förutsätta, att statsbidrag såsom för undervisningslokaler utgår till uppförande av nödiga lokaler för maskinundervisning, även fast dessa både av praktiska skäl och ur undervisningssynpunkt lämpligen i viss omfattning samtidigt kunna behöva inrymma förvaringsmöjligheter m. m. för den i jordbruksdriften använda maskinparken. Statsbidrag till undervisningsmateriel för maskinundervisning. Något särskilt statsbidrag till anskaffning av undervisningsmateriel har tidigare icke utgått till lantbruksundervisningsanstalterna. Däremot ha kostnader for sådan materiel kunnat inräknas i de driftkostnader, till vilka statsbidrag utgår. I sin utredning angående maskinundervisningen har lantbruksstyrelsen såsom förut nämnts (s. 2 6 - 2 7 ) föreslagit, att särskilt statsbidrag skall utgå till den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel for maskinundervisningen (maskiner samt verktyg och dylikt) vid lantbruks- och lantmannaskolor. Enligt förslaget skulle statsbidraget, liksom fallet ar i f r å g a o m centrala verkstadsskolor, utgå med nio tiondelar av kostnaden. Särskilt statsbidrag till senare nyanskaffning (komplettering) av dylik undervisningsmateriel föreslogs dock icke, utan i stället föreslogs en höjning av driftkostnadsbidragen, i n u r * 11 Undervisningen i maskin- och redskapslära kräver, om den skall bli lullgod tillgång på undervisnings- och demonstrationsmateriel, som betingar avsevärda utlägg för anskaffningen. De sakkunniga anse därför, att särskilt statsbidrag bör utgå för ändamålet. Bidrag bör utgå icke blott till den törsta uppsättningen av dylik undervisningsmateriel utan även till senare nyanskattning (komplettering). De sakkunniga erinra om att statsbidrag även till komplettering av annan stadigvarande undervisningsmateriel än verktyg utgår med nio tiondelar till centrala verkstadsskolor. Såsom nyanskaffning, till vilken särskilt statsbidrag utgår, bör emellertid icke anses ersättning av forslitna maskiner, då såsom redan nämnts det av de sakkunniga föreslagna höjda driftkostnadsbidraget avses utgöra bidrag jämväl för detta ändamål. Bidragsgivningen bör därjämte begränsas till att avse de maskiner och den undervisningsmateriel i övrigt, vars anskaffning betingas av undervisningen. Det möter svårigheter att verkställa en bestämd gränsdragning mellan sådana verktyg och maskiner, som behövas för undervisningen men kunna och lämpligen även böra användas i jordbruksdriften, exempelvis i samband med elevernas praktiska utbildning, och sådana, som uteslutande skola tillgodose undervisningssyftet. Principiellt anse de sakkunniga, att statsbidrag icke bor utgå till sådana jordbruksmaskiner, som kunna anses såsom nödvändiga for jordbrukets skötsel vid normal drift. Dessa maskiner böra dock stå till

142 förfogande för undervisningsändamål. Vad nu anförts, bör emellertid icke utesluta, att statsbidrag i vissa fall utgår till maskiner, som användas i jordbruksdriften i syfte att tillgodose elevernas praktiska utbildning. Såsom exempel på vad de sakkunniga åsyfta må nämnas, att det för undervisningens ändamålsenliga bedrivande kan vara lämpligt att anskaffa två traktorer medan det I vid »normal» drift vore tillräckligt med en. Då en traktor betingar en kostnad, av omkring 7 000 kronor eller mera, skulle huvudmannen för att tillgodose undervisningssyftet i detta fall betungas med en betydande kostnad, om statsbidrag icke utginge. Ävenså kan anskaffningen av exempelvis en skördetröska ur strängt ekonomisk synpunkt med hänsyn till ett skoljordbruks drift ej vara försvarbar, men undervisning om dess användning, konstruktion och skötsel böra ges, om den i större omfattning användes vid andra jordbruk inom skolans rekryteringsområde. Av det redan anförda framgår, att kostnaden för nyuppsättning av erforderlig undervisningsmateriel kan komma att variera inom rätt vida gränser. Vissa av de sakkunniga verkställda beräkningar ge emellertid vid handen, att kostnaden för den första anskaffningen av huvudsakligen demonstrationsmateriel torde uppgå till omkring 10 000 kronor, varvid räknats med att inköp för detta ändamål i viss utsträckning kan ske av begagnade maskiner och maskindelar. Om kostnaden skall kunna begränsas härtill, förutsattes att för jordbruksdriften erforderlig och använd utrustning är relativt omfattande. Vid skolornas utrustning med undervisningsmateriel för undervisningen i maskin- och redskapslära bör givetvis hänsyn också tagas till att jordbrukets utrustning med maskinella hjälpmedel är skiljaktig i olika delar av landet. Det synes böra ankomma på lantbruksstyrelsen att med beaktande bland annat av denna omständighet utarbeta förteckningar över den undervisningsmateriel, som bör finnas tillgänglig. De sakkunniga föreslå, att statsbidraget till nyuppsättning av undervisningsmateriel för undervisningen i maskin- och redskapslära utgår med tre fjärdedelar av de styrkta kostnaderna för den undervisningsmateriel, som prövas erforderlig. Bidrag för ändamålet bör utgå till lantbruks- och lantmannaskolor samt till jordbruksskolor. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om här avsett bidrag. Till ansökning om statsbidrag till stadigvarande undervisningsmateriel för maskinundervisning bör sökande bifoga en förteckning över till anskaffning avsedd undervisningsmateriel jämte specificerad uppgift å de beräknade anskaffnings- och i förekommande fall monteringskostnaderna. Uppgift bör därvid även lämnas om i vad mån ifrågavarande undervisningsma:eriel är avsedd att användas i jordbruksdriften i samband med lämnad praktisk undervisning. Där detta är fallet bör utredning av sökanden förebringas rörande behovet för undervisningens bedrivande av anskaffningen. P å lantbruksstyrelsen bör ankomma att efter verkställd granskning av ansökningshandlingarna med eget utlåtande överlämna desamma till Kungl. Maj.-t Såsom villkor för erhållande av statsbidrag till nyuppsättning av stadig-

143 varande undervisningsmateriel till maskinundervisning synes böra ställas, att sådan undervisningsmateriel endast med lantbruksstyrelsens medgivande och under iakttagande av därvid angivna villkor må avyttras eller eljest användas lör andra ändamål än vid bidragets beviljande avsetts. Anslagsfrågor. Det synes icke föreligga skäl för att fortsättningsvis beräkna aidrag till jordbruksskolorna under särskilt anslag. Statsbidrag till dessa torde sålunda framdeles böra beräknas under anslagen till respektive avlöningar och driftkostnader för övriga lantbruksundervisningsanstalter. Vid verkställandet av de i det följande gjorda anslagsberäkningarna ha de sakkunniga vad beträffar skolornas antal, förekommande kurser och elevantalet i huvudsak utgått från lantbruksstyrelsens beräkningar för budgetåret 1948/49, då större förändringar under budgetåret 1949/50 icke torde vara att räkna med. Vad först statsbidrag till avlöningar beträffar kan anslagsbehovet för de 4 jordbruksskolorna beräknas till; för Gålö: för rektor, yrkeslärare och assistent samt till vikarier och speciallärare (11 798 + 7 194 + 4 962 + 3 500 = ) 27 454 kronor; för S or sele: för rektor, yrkeslärare, ämneslärarinna och extra ordinarie ämneslärarinna (de båda senare med personliga lönetillägg) samt till vikarier och speciallärare (11 798 + 7 194 + 7 584 + 5 751 + 3 0 0 0 = ) 35 327 kronor; för Vittjärv: för rektor, yrkeslärare och assistent samt till vikarier och speciallärare (11 798 + 7 194 + 4 962 + 3 000 —) 26 954; för Pålkem: för rektor, ämneslärarinna och extra ordinarie ämneslärarinna (de båda senare med personliga lönetillägg) samt till vikarier och speciallärare (11 798 + 5 904 + 4 974 +• 3 500 = ) 26 176 kronor eller totalt 115 911 kronor. Statsbidrag till avlöningar åt yrkeslärare vid lantbruksskolorna beräknas för sex yrkeslärare i jordbruksarbete och sex yrkeslärare i ladugårdsarbete till (12 X 7 1 9 4 = ) 86 328 kronor. Vid lantmannaskolor beräknas statsbidrag åt sex yrkeslärare i jordbruksarbete vid skolor med helårskurser, två yrkeslärare i ladugårdsarbete samt tio yrkeslärare i jordbruksarbete vid skolor som anordna sådana fortsättningskurser eller praktisk-teoretiska sommarkurser, att statsbidrag till yrkeslärarTön, som har beräknas till genomsnittligt 5 600 kronor, bör utgå, Kostnaden härför beräknas till (6 x 7 194 + 2 x 7 194 + 10 X 5 600 = ) 113 552 kronor. För jordbruksskolorna, lantbruksskolorna och lantmannaskolorna skulle således för budgetåret 1949/50 behöva beräknas statsbidrag till avlöningar med belopp, som jämförda med beräknade belopp för budgetåret 1948/49 framgår av nedanstående sammanställning: Beräknat behov av lönemedel för S k o l o r

Jordbruksskolor Lantbruksskolor Lantmannaskolor . Summa kronor

1948/49 kronor

1949/50 kronor

148 300 183 378 1 500 385

115 911 269 706 1 613 937

1832 063

1999 554

144 Vid här utförda beräkning har hänsyn icke tagits till eventuella behov av höjda anslagsbelop för budgetåret 1949/50 på grund av ålderstillägg utöver vad som härför beräknats för budgetåret 1948/49. Den ökade kostnaden utgör enligt här gjorda beräkningar i runt tal 170 000 kronor. Till driftkostnadsbidrag erfordras vid de fyra jordbruksskolorna: till grundbidrag (4 X 20 X 300 = ) 24 000 kronor och till tilläggsbidrag för beräknade 143 elever (143 X 1 X 3 0 0 = ) 42 900 kronor, eller totalt 66 900 kronor. För lantbruksskolorna beräknas grundbidrag erfordra (6 X 20 X 360 = ) 43 200 kronor samt tilläggsbidrag för i medeltal 23 elever i ettårskurser och i tvåårskursens äldre avdelningar vid varje skola (6 X 23 X 1 X 280 = ) 38 640 kronor, för i medeltal 10 elever i ladugårdsförmanskurser vid varje skola (6 X 10 X 1 X 360 = ) 21 600 kronor samt till i medeltal 13 elever i praktikkurs vid varje skola (6 X 13 X 150 = ) 11 700 kronor eller totalt 115 140 kronor. Beräkningarna avse lantbruksskolorna undantagandes Ultuna och Alnarp. Vid lantmannaskolorna kan medeltalet undervisningsdagar på grundval av uppgifter för läsåret 1945/46 beräknas till 190 för varje skola. Det elevantal, som i medeltal begagnar sig av undervisningen angivna dagantal, uppskattas till 1 700. Behovet av anslagsmedel till grundbidrag blir då för beräknade 49 skolor (49 X 20 X 190 = ) 186 200 kronor och till tilläggsbidrag (1 700 X 1 X 190 = ) 323 000 kronor eller totalt 509 200 kronor. Att beräkna i vilken omfattning praktikkurser i lantmannaskolornas regi kunna komma i gång läsåret 1949/50 är vanskligt. Här förutsattes, att antalet elever i dylika kurser icke kommer att överstiga 100. Om det antages att av dessa elever 25 placeras vid elevgårdar med endast en elev vid varje, 30 vid elevgårdar med två elever vid varje och 45 vid elevgårdar med 3 elever vid varje, blir behovet av anslagsmedel till ersättningar åt elevgårdsinnehavare (25 X 500 + 15 x 800 + 15 X 1 000 = ) 39 500 kronor. Till driftkostnadsbidrag till skolorna för praktikkurser åtgår (100 X 150 = ) 15 000 kronor. Ersättningar för elevernas resor från skolorna till elevgårdarna och omvänt torde kunna beräknas till högst 5 kronor för varje resa och för sex resor för varje elev skulle detta kräva (100 X 5 X 6 = ) 3 000 kronor. Totalt skulle således på praktikkurser i lantmannaskolors regi behöva beräknas ett anslagsbehov av (39 500 + 15 000 + 3 000 = ) 57 500 kronor. Såsom anförts i kapitel 1 ha de sakkunniga, ehuru de icke upptagit frågan om undervisningens anordning vid lanthushållsskolorna, ansett framlagda förslag rörande statsbidrag kunna vinna tillämpning även i fråga om dessa. Genomsnittliga antalet undervisningsdagar vid lanthushållsskolorna kan beräknas till 273. Elever, som begagna sig av helårskurser uppskattas till 150 och av halvårskurser till 1 200. För lanthushållsskolornas del kan statsbidrag enligt de grunder, som de sakkunniga föreslagit för jordbruks-, lantmannaoch lantbruksskolor, beräknas komma att erfordra till grundbidrag (40 X 20 x 273 ==) 218 400 kronor och till tilläggsbidrag (750 X 1 X 273 = ) 204 750 kronor eller tillsammans 423 150 kronor. Statsbidrag till driftkostnader kan sålunda för budgetåret 1949/50 beräknas

145 kräva följande med för budgetåret 1948/49 jämförda belopp. Beträffande lantmanna- och lantbruksskolor har därvid för budgetåret 1949/50 även medtagits beräknade belopp för praktikkurser. Beräknat statsbidrag till driftkostnader för S k o l o r

Jordbruksskolor Lantbruksskolor Lantmannaskolor Lanthushållsskolor Summa kronor

1948/49 kronor

1949/50 kronor

83 480 70 500 305 650 271 400

66 900 115 140 566 700 423 150

1171890 Ökningen av medelsbehovet för statsbidrag till driftkostnader vid här omförmälda skolor kan sålunda beräknas till i runt tal 441 000 kronor. Det må i sammanhanget erinras om att 1946 års trädgårdsundervisningskommitté i betänkande angående trädgårdsundervisningen 1 framlagt förslag om ändrade grunder för driftkostnadsbidrag till trädgårdsskolorna och fruktodlarskolan. Kommittén, som samrått med de sakkunniga, har i fråga om tilläggsbidrag föreslagit samma regel som de sakkunniga men funnit sig böra i fråga om grundbidrag föreslå fasta belopp för varje skola. Behovet av förstärkning av förslagsanslaget till understöd åt elever vid lantbruksundervisningsanstalterna för beredande av stipendier åt jordbruksskolornas elever synes kunna beräknas efter ett medelstipendium per elev och år av (60 X 12 = ) 720 kronor och således totalt till (143 X 720 = ) 102 960 kronor. Statsbidrag till nyuppsättning av stadigvarande undervisningsmateriel för undervisning i maskin- och redskapslära torde böra utgå från särskilt å riksstaten uppfört anslag. Anskaffningen av dylik materiel kan i vissa fall icke förväntas bliva aktuell förrän i samband med att bidrag till byggnadskostnader för uppförande av nödvändiga lokaler för ändamålet erhålles. Med nuvarande läge på byggnadsmarknaden ävensom med hänsyn till den på grund av det statsfinansiella läget begränsade anslagstilldelningen till byggnadsändamål torde därför de nuvarande skolornas upprustning komma att draga ut över några år. Det möter svårigheter att beräkna det mera omedelbara behovet av anslag till här avsedda undervisningsmateriel. Angeläget är emellertid, att en förbättrad undervisning inom maskinområdet icke i något fall uppskjutes på grund av att anslagsmedel för anskaffning av undervisningsmateriel för densamma icke står till disposition. Med hänsyn härtill anse de sakkunniga skäl föreligga att nu avsedda anslag får förslagsanslags karaktär. Anslaget torde för budgetåret 1949/50 böra uppföras med 150 000 kronor. 1

SOU 1948: 5.

10 —1644 48

146 De sakkunniga ha icke beräknat kostnader för personalförstärkning åt lantbruksstyrelsen, vars undervisningsbyrå vid genomförandet av de i detta betänkande framlagda förslagen kommer att belastas med ökade arbetsuppgifter. Det synes böra ankomma på lantbruksstyrelsen själv att framlägga förslag i detta hänseende.

Förslag till ändringar i statsbidragskungörelsen. Genomförandet av de förslag, som de sakkunniga i det föregående framlagt, nödvändiggör vissa i det följande angivna ändringar i kungörelsen den 5 september 1942 (nr 807) angående statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalter m. m. Kungörelsen om ändringarna bör, liksom föreslagits i fråga om stadgan, träda i kraft den 1 oktober 1949. Då arbetsåret vid tre av jordbruksskolorna (jordbrukets yrkesskolor i Gålö, Vittjärv och Pålkem) påbörjas tidigare, bör emellertid, i anslutning till vad som föreslagits i fråga om stadgans tillämpning i dessa fall, statsbidrag enligt vad som nu föreslås få utgå för hela arbetsåret 1949/50. 1 §• Till jordbruksskola, lantmannaskola, lantbruksskola och lanthushållsskola må enligt de grunder och i den ordning, som stadgas i denna kungörelse, utgå bidrag av statsmedel dels till avlönande av föreståndare och lärare, dels till täckande av skolans driftkostnader. 3 §•

1 mom. Statsbidrag må kontanta minimigrundlönen. 3 mom. Jordbruksskola må efter lantbruksstyrelsens beprövande uppbära statsbidrag till ersättning åt semestervikarie för föreståndare, yrkeslärare i jordbruksarbete, ämneslärarinna och extra ordinarie ämneslärarinna så ock lanthushållsskola till ersättning åt semestervikarie för föreståndarinna, ämneslärarinna och extra ordinarie ämneslärarinna, vilka vid skolan bestrida full tjänstgöring under mer än 300 dagar för läsår. Statsbidrag till kontanta minimigrundlönen. 4 §•

Till arvode åt speciallärare må, i den mån undervisningen icke skäligen kan uppdragas åt ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare eller yrkeslärare eller, i fråga om jordbruksskola, åt assistent, utgå statsbidrag med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock med högst 10 kronor för varje undervisningstimme. 5 §• Statsbidrag till täckande av skolornas driftkostnader utgå dels med grundbidrag av 20 kronor per dag, då undervisning i huvudkurs eller specialkurs pågår, dels med tilläggsbidrag av 1 krona per i sådan kurs deltagande elev och dag, där ej i fråga om specialkurs annat stadgas. Statsbidrag till driftkostnader som ovan sagts må icke utgå med högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar av skolans av lantbruksstyrelsen godkända driftkostnader, sedan avdrag gjorts för influtna hyror av elevbostäder. Bidrag av statsmedel må icke utgå, därest icke från annat håll tillskjmes ett belopp motsvarande minst en tredjedel av statsbidraget till driftkostnader

147 Statsbidrag till driftkostnader vid av lantmannaskola eller lantbruksskola anordnad praktikkurs utgår, under villkor att elev under tid, då teoretisk undervisning meddelas vid skolan, kostnadsfritt beredes kost och logi, med 150 kronor per elev och läsår. Till kostnader för elevernas resor mellan lantmannaskola och elevgård utgår statsbidrag enligt lantbruksstyrelsens beprövande med vad som utgivits för ändamålet. Till ersättning åt elevgårdsinnehavare utgår statsbidrag med 500 kronor per läsår, där vid elevgården emottages en elev, med 800 kronor, där t v å elever mottagas, och med 1 000 kronor, där tre eller flera elever mottagas per läsår. Om elev deltager i praktikkurs under kortare tid än ett läsår, utgår statsbidraget till driftkostnader och till ersättning åt elevgårdsinnehavare med ett i förhållande till den kortare tiden nedsatt belopp. 6 §• Såsom villkor för erhållande av bidrag av statsmedel skall gälla lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter: 3) a t t undervisningen vid huvudkurs, där lantbruksstyrelsen ej för särskilt fall annorlunda medgivit, pågår under minst så lång tid, som i gällande stadga för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter är föreskrivet; 4) a t t elevantalet uppgår till vid jordbruksskola minst 30, vid lantmannaskola i praktisk-teoretisk sommarkurs minst 10, i ladugårdsförmanskurs minst 10 och i övriga huvudkurser minst 15, vid lanthushållsskola i huvudkurs minst 15 eller ock i samtliga fall i medeltal för de sista fem åren eller det mindre antal läsår, skolan varit i verksamhet, uppgått till minst angivna antal, samt a t t det icke överstiger vid jordbruksskola, där endast tvåårig jordbrukskurs anordnas, 50 och eljest 60, vid lantmannaskola 60 och vid lanthushållsskola 30, dock att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen må på grund av särskilda omständigheter medgiva undantag från dessa villkor; 5) a t t vid — — —- finner skäl föreskriva. 7 §• 1 mom. Ansökning om statsbidrag skall göras enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär och avse läsår samt, med undantag som i tredje och fjärde styckena nedan sägs, av vederbörande skolstyrelse insändas till lantbruksstyrelsen senast två månader före läsårets början, dock att ansökning må upptagas till prövning utan hinder därav, att någon avvikelse skett i fråga om tiden för dess ingivande. Ansökning om statsbidrag till föreståndares och lärares avlöning med u n d a n t a g för ålderstillägg, rörligt tillägg och vikariatsersättning skall ställas till Konungen. Lantbruksstyrelsen har att så snart ske kan med eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämna sådan ansökning. Ansökning om statsbidrag till vikariatsersättning skall ställas till lantbruksstyrelsen efter avslutande av vederbörande kurs. Ansökning om ålderstillägg skall, åtföljd av de handlingar, som lantbruksstyrelsen m å i sådant hänseende föreskriva, av vederbörande befattningshavare inlämnas till skolans styrelse senast 30 dagar innan ålderstillägget skall tillträdas. Skolstyrelsen har därefter att ofördröjligen med eget yttrande insända ansökningshandlingarna för prövning och avgörande till lantbruksstyrelsen. Sedan lantbruksstyrelsen fattat beslut i anledning av inkommen ansökning, skall styrelsen snarast möjligt om beslutat ålderstillägg underrätta vederbörande skolstyrelse, som har att därom lämna sökanden meddelande. Statsbidrag till rörligt tillägg utbetalas u t a n särskild ansökning på s ä t t i 2 mom. sägs. Ansökning om statsbidrag till driftkostnader och övriga i 5 § omförmälda kostnader ställes till lantbruksstyrelsen.

148 2 mom. Till styrelse för skola, som här avses, utbetalar lantbruksstyrelsen u t a n särskild rekvisition under läsårets första undervisningsmånad varje år förskottsvis högst 60 % av det statsbidrag vederbörande skola beräknas kunna erhålla under läsåret till avlöning åt lärare och till driftkostnader samt övriga i 5 § omförmälda kostnader. Vid nämnda utbetalning avdragas de pensionsavgifter, som vederbörande huvudman och lärare hava att erlägga till statens pensionsanstalt. Under läsårets femte undervisningsmånad utanordnas till skolstyrelsen ett ytterligare förskott å högst 30 % av nämnda statsbidrag till avlöningar och driftkostnader. Till styrelse under läsåret. Förskott hundratal kronor. Senast en månad efter läsårs utgång har skolstyrelsen a t t till lantbruksstyrelsen inkomma med rekvisition av statsbidrag för det gångna läsåret. Rekvisition göres till skolorna avdragits.

Vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt anställd skall för läsår åtnjuta grundlön med minst följande belopp:

befattningshavare

1. föreståndare: a) vid jordbruksskola, vid lantmannaskola med helårskurs eller längre kurs eller med vinterkurs jämte fortsättningskurs eller (och) ladugårdsförmanskurs eller (och) praktisk-teoretisk sommarkurs eller (och) praktikkurs samt vid lantbruksskola kronor 7 560 b) vid lantmannaskola med vinterkurs om minst 150 arbetsdagar » 6 030 c) vid lantmannaskola med vinterkurs om minst 125 arbetsdagar » 5 580 2. föreståndarinna: a) vid lanthushållsskola med årskurs eller (och) två halvårs4 kurser eller årskurs och en halvårskurs » "^2 2 76 b) vid lanthushållsskola med halvårskurs » ° a) vid lantmannaskola med helårskurs eller längre kurs eller med vinterkurs jämte fortsättningskurs eller (och) ladugårdsförmanskurs eller (och) praktisk-teoretisk sommarkurs samt vid lantbruksskola • b) vid lantmannaskola med vinterkurs om minst 150 arbetsdagar c) vid lantmannaskola med vinterkurs om minst 125 arbetsdagar 4. yrkeslärare i jordbruksarbete: a) vid jordbruksskola, vid lantmannaskola med helårskurs och vid lantbruksskola •. b) vid lantmannaskola med vinterkurs jämte fortsättningskurs om minst 150 arbetsdagar eller (och) praktisk-teoretisk somm a r k u r s om minst 150 arbetsdagar c) vid lantmannaskola med längre kurs eller med vinterkurs jämte fortsättningskurs om minst 125 arbetsdagar eller (och) praktisk-teoretisk sommarkurs om minst 125 arbetsdagar 5. yrkeslärare i ladugårdsarbete vid lantmanna- eller lantbruksskola, där ettårig ladugårdsförmanskurs anordnas 6. extra ordinarie ämneslärare: a) vid i 3 a ) omförmälda fall b) vid i 3 b ) omförmälda. fall c) vid i 3 c) omförmälda fall

* » »

*

»

å bUU

»

3 400

»

4 47

* » *

| """ J«""

^0 4 5UU 4 200

°

o

ö 1UU

149 7. ämneslärarinna: a) vid i 2 a) omförmälda fall samt vid jordbruksskola med ettårig lanthushållskurs kronor 3 480 b) vid i 2 b) omförmälda fall » 2 100 8. assistent vid jordbruksskola » 3 000 I 9. extra ordinarie ämneslärarinna: a) vid i 2 a) omförmälda fall samt vid jordbruksskola » 2 600 b) vid i 2 b) omförmälda fall » \ QQQ 9 §• I 8 § omförmälda befattningshavare vid statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter äga i den omfattning nedan sägs erhålla ålderstillägg: föreståndare t r e ålderstillägg, vart och ett å kronor 480 föreståndarinna tre ålderstillägg, vart och ett å » 300 ämneslärare fyra ålderstillägg, vart och ett å » 480 yrkeslärare i jordbruksarbete eller i ladugårdsarbete fyra ålderstillägg, vart och ett å » 439 ämneslärarinna fyra ålderstillägg, vart och ett å » 300 extra ordinarie ämneslärare två ålderstillägg, vart och ett å » 240 extra ordinarie ämneslärarinna två ålderstillägg, vart och ett å » 150 I fråga om dessa blivit intjänad. I övrigt skall beträffande ålderstilläggen gälla: 1) att föreståndare vid jordbruks-, lantmanna- eller lantbruksskola för åtnjutande av r ä t t till ålderstillägg äger tillgodoräkna sig dels den tid, h a n före den 1 november 1942 innehaft motsvarande befattning vid statsunderstödd lantmanna-, lantbruks- eller folkhögskola, dels den tid, han före den 1 oktober 1949 innehaft motsvarande befattning vid statsunderstödd jordbrukets yrkesskola ävensom ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare den tid, de före den 1 november 1942 innehaft motsvarande befattning vid statsunderstödd lantmanna-, lantbrukseller folkhögskola och yrkeslärare den tid, han före den 1 oktober 1949 innehaft motsvarande befattning vid statsunderstödd jordbrukets yrkesskola; 2) att föreståndarinna vid lanthushållsskola för åtnjutande av r ä t t till ålderstillägg äger tillgodoräkna sig den tid, hon före den 1 november 1942 innehaft motsvarande befattning med full tjänstgöring vid statsunderstödd lanthushållsskola eller folkhögskola, under förutsättning att tjänstgöringen därstädes i medeltal för år uppgått till minst 100 dagar ävensom ämneslärarinna och extra ordinarie ämneslärarinna vid jordbruks- eller lanthushållskola dels den tid, de före den 1 november 1942 innehaft motsvarande befattning med full tjänstgöring vid statsunderstödd lanthushållsskola eller folkhögskola, under förutsättning a t t tjänstgöringen därstädes i medeltal för år uppgått till minst 100 dagar, dels den tid, de före den 1 oktober 1949 innehaft motsvarande befattning vid statsunderstödd jordbrukets yrkesskola; 3) att föreståndare av honom åtnjutas. 10 §. 1 mom. Utöver de i 8 och 9 §§ omförmälda avlöningsförmånerna skola där n ä m n d a befattningshavare åtnjuta fri bostad jämte erforderligt bränsle. Sådan bostad skall i regel innehålla a) för föreståndare — förutom expeditionsrum i bostaden eller i skolbyggnaden — minst fem rum och kök jämte källare och andra nödiga utrymmen; b) för föreståndarinna — förutom e x p e d i t i o n s r u m i b o s t a d e n eller i skolbyggnaden — minst två rum; c) för ämneslärare, som har eget hushåll, minst fyra rum och kök jämte källare och andra nödiga utrymmen;

150 d) för ämneslärare, som icke h a r eget hushåll, minst två rum; e) för yrkeslärare, som har eget hushåll, minst tre rum och kök jämte andra nödiga utrymmen; f) för yrkeslärare, som icke h a r eget hushåll, minst två .rum; g) för extra ordinarie ämneslärare, som har eget hushåll, minst t v å r u m och kök j ä m t e källare och andra nödiga utrymmen; samt h) för extra ordinarie ämneslärare, som icke har eget hushåll, för ämneslärarinna och extra ordinarie ämneslärarinna s a m t för assistent minst e t t rum. Föreståndarinna eller eller ersättning. 2 mom. Tillhandahålles därtill — i intet fall må för år understiga, för » » »

föreståndare kronor 1200 ämneslärare med eget hushåll » 900 yrkeslärare med eget hushåll » 700 föreståndarinna, ämneslärare och yrkeslärare utan eget hushåll samt för extra ordinarie ämneslärare med eget hushåll » 500 » extra ordinarie ämneslärare utan eget hushåll, för assistent och för extra ordinarie ämneslärarinna med helårsanställning » 300 » extra ordinarie ämneslärarinna med halvårsanställning » 200 Tjänstebostad jämte bränsle höra trädgårdsland.

12 §. Föreståndare, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola, där såsom enda huvudkurs anordnas vinterkurs, må av Kungl. Maj:t medgivas r ä t t uppbära lön såsom om ytterligare huvudkurs anordnats, där detta med hänsyn till övrig undervisningsverksamhet vid skolan ävensom till skötseln av skoljordbruket prövas skäligt. Anordnas vid lanthushållsskolan med årskurs.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1949, dock att, i fråga om jordbruksskola, vars arbetsår påbörjats tidigare, statsbidrag enligt vad här stadgas utgår för hela arbetsåret 1949/50.

Specialmotivering till förslaget om ändringar i statsbidragskungörelsen. 3§K e d a n t i d i g a r e h a r m e d g i v i t s a t t s t a t s b i d r a g u t g å r till avlöning å t vikarier vid j o r d b r u k e t s yrkesskolor. B ä t t e n till s t a t s b i d r a g åt semestervikarie vid j o r d b r u k s s k o l o r n a synes b ö r a s t a d f ä s t a s . 6 §. M i n i m i a n t a l e t elever för e r h å l l a n d e av s t a t s b i d r a g h a r s y n t s de sakkunniga b ö r a s ä t t a s lägre än i övriga fall v a d beträffar praktisk-teoretisk sommark u r s och l a d u g å r d s f ö r m a n s k u r s . B e t r ä f f a n d e övriga i d e n n a paragraf föreslagna t i l l ä g g och ä n d r i n g a r h ä n v i s a s till d e t t i d i g a r e anförda.

151 9§På grund av vad tidigare anförts rörande karaktären av anställningen såsom assistent vid jordbruksskola föreslås intet åldertillägg för sådan befattning. Katt att för ålderstillägg tillgodoräkna anställningstid före den 1 oktober 1949 vid statsunderstödd jordbrukets yrkesskola bör tillkomma föreståndare, yrkeslärare, ämneslärarinna och extra ordinarie ämneslärarinna, varom stadgande föreslås. Beträffande föreståndarinna för ettårig lanthushållskurs vid jordbrukets yrkesskola, som antages såsom ämneslärarinna, bör därvid för ålderstillägg å den senare befattningen tiden såsom föreståndarinna tillgodoräknas och för biträdande husmor vid sådan skola, som antages såsom extra ordinarie ämneslärarinna, tillgodoräknas tiden i den förra befattningen.

Förslag till ändringar i kungörelsen angående statsbidrag till nybyggnader m . m . Vicl genomförandet av de sakkunnigas förslag om statsbidrag till nybyggnader m. m. erfordras ändringar i 1 och 2 §§ i kungörelsen den 22 december 1939 angående statsbidrag till nybyggnader m. m. vid lantmanna- och lanthushållsskolor 1 (nr 910). Förslag till ändrad lydelse följer härmed. Bestämmelserna synas böra träda i kraft den 1 juli 1949. 1 §. Landsting, hushållningssällskap eller sådan förening eller stiftelse, som har till ändamål att upprätthålla jordbruksskola, lantmannaskola, lantbruksskola eller lanthushållsskola och vilkens stadgar blivit av Kungl. Maj:t fastställda, må i mån av tillgängliga medel kunna erhålla statsbidrag i enlighet med vad i denna kungörelse stadgas till bestridande av kostnader för uppförande av för dylik skola erforderliga lokaler, däri inbegripet bostäder åt lärare och elever, för om- eller tillbyggnad av sådana lokaler eller till förvärv av byggnad för skolans behov. Statsbidrag som nu sagts må även utgå till stad, vilken icke deltager i landsting, eller sådan stad i förening med landsting för inrättande och upprätthållande av jordbruksskola. Den, som enligt vad i första stycket sägs ämnar söka statsbidrag till nybyggnad eller större ombyggnad av lokaler för i första stycket nämnd skola, bör innan plan för sådan ny- eller ombyggnad närmare utformas anhålla om lantbruksstyrelsens yttrande rörande förläggningsplatsens lämplighet. 2 §.

Statsbidrag utgår för annan byggnad än sådan, vilken är erforderlig för drivande av jordbruk vid skolan, med tre fjärdedelar av de av Kungl. Maj:t godkända husbyggnadskostnaderna eller kostnaderna för förvärv av byggnad för skolan. För byggnad, vilken vid jordbruks-, lantmanna- eller lanthushållsskola är erforderlig för drivande av jordbruk vid skolan, må statsbidrag utgå med hälften 1 Eubriken ändrad 6 april 1945 (nr 120) till »angående statsbidrag till n y b y g g n a d e r m. m. vid vissa anstalter för lantbruksundervisning».

152 av de av Kungl. Maj:t godkända byggnadskostnaderna för sådan ny-, om- ellei tillbyggnad, som prövas erforderlig för undervisningens ändamålsenliga bedrivande. I byggnadskostnaderna må inräknas kostnaderna för fast inredning, för iordningställande och inhägnande av byggnadstomt samt för anordnande av brunn eller vattenledning ävensom för ritningar, arbetsledning och kontroll över arbetet. För att statsbidrag i annat fall än som i första stycket särskilt nämnts skall beviljas till om- eller tillbyggnadsarbeten skola dessa avse utvinnande av nya eller rymligare lokaler eller åstadkommande av avsevärda förbättringar i hygieniskt hänseende av redan befintliga lokaler. Den omständigheten att statsbidrag beviljats till förvärv av byggnad utgör icke hinder för erhållande av bidrag till om- eller tillbyggnad av sådan byggnad. Avses byggnad, för vars uppförande eller förvärvande statsbidrag sökes, a t t ersätta äldre byggnad, skall vid statsbidragets beviljande från de godkända kostnaderna avdragas det belopp, som motsvarar den äldre byggnadens värde. Sådant avdrag skall dock ej göras, därest den äldre byggnaden alltjämt erfordras för skolans behov eller av annan särskild anledning avdrag ej finnes böra ske. Sker nybyggnad eller förvärv av byggnad i anledning av a t t förut befintlig byggnad förstörts eller skadats genom vådeld eller annorledes, skall den ersättning, som på grund av försäkring eller eljest kan komma att utgå, avdragas från de godkända kostnaderna, Har till uppförande av den äldre byggnaden icke utgått bidrag jämlikt denna kungörelse eller eljest av statsmedel, skall dock på Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida och i vad mån sådant avdrag skall ske. Har bidrag av statsmedel erhållits i annan ordning än här är i fråga för byggnadsarbete eller förvärv av byggnad, skall vid beviljande av statsbidrag enligt denna kungörelse nedsättning av bidraget ske med motsvarande belopp.

Förslag till bestämmelser om statsbidrag till undervisningsmateriel för maskinundervisning vid lantbruksundervisningsanstalter. B e s t ä m m e l s e r n a härom, s o m synas b ö r a t r ä d a i kraft den 1 juli 1949, t o r d e b ö r a m e d d e l a s i särskild kungörelse. F ö r s l a g till s å d a n följer h ä r m e d . 1 §• Till jordbruksskola, lantmannaskola och lantbruksskola må enligt de grunder och i den ordning, som stadgas i denna kungörelse, utgå statsbidrag till nyuppsättning av för undervisning i maskin- och redskapslära avsedd stadigvarande undervisningsmateriel (maskiner och verktyg m. m.). 2 §• Statsbidrag utgår med tre fjärdedelar a v de styrkta kostnaderna för sådan undervisningsmateriel, som prövas erforderlig. Statsbidrag må icke utgå för maskiner och verktyg, som ändock erfordras för drivande av jordbruk vid skolan. 3 §• Ansökning om statsbidrag skall ställas till Konungen och ingivas till lantbruksstyrelsen. Vid ansökningen skall fogas: a) förteckning över till anskaffning avsedd undervisningsmateriel jämte specificerad uppgift å de beräknade anskaffnings- och i förekommande fall monteringskostnaderna för den ifrågavarande materielen;

153 b) uppgift i vad mån ifrågavarande undervisningsmateriel är avsedd att i samband med praktisk undervisning användas vid drivande av jordbruk vid skolan och utredning i sådana fall rörande behovet för undervisningens bedrivande av anskaffningen; samt c) utdrag ur vederbörligt protokoll eller annan handling, utvisande att skolans huvudman iklätt sig de med anskaffningen förenade kostnader, som icke täckas av statsbidrag, eller att medel på annat sätt stå till förfogande härför. 4 §• Det åligger lantbruksstyrelsen att efter verkställd granskning av ansökningshandlingarna med eget utlåtande överlämna desamma till Kungl. Maj:t. 5 §• Såsom villkor för erhållande av statsbidrag till nyuppsättning av sådan stadigvarande undervisningsmateriel, som i denna kungörelse avses, skall gälla, att denna endast med lantbruksstyrelsens medgivande och under iakttagande av därvid angivna villkor må avyttras eller eljest användas för andra ändamål än vid bidragets beviljande avsetts. 6 §•

Statsbidrag enligt denna kungörelse utbetalas av lantbruksstyrelsen.

Förslag till stipendiekungörelse. De sakkunnigas förslag om att eleverna i jordbruksskolorna skola erhålla stipendier samt om förhöjda stipendier i vissa fall för elever i lantbruksundervisningsanstalter föranleda ändringar i kungörelsen den 24 maj 1946 (nr 213) angående stipendier åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m. I det följande framlägga de sakkunniga dessutom förslag om att prövningen av frågor om stipendier till deltagare i de av hushållningssällskapen anordnade kurserna skola tillkomma sällskapen, varför nuvarande bestämmelser rörande stipendier i dessa fall böra utgå ur ifrågavarande kungörelse. De sakkunniga utgå vidare från att, i enlighet med vad som förordats, de nu vid vissa enskilda gårdar bedrivna utbildningskurserna för ladugårdsförmän komma att avvecklas och att således stipendier till elever i dylika kurser icke komma att erfordras. Då ändringarna i nuvarande kungörelse således skulle bliva omfattande, synes ny stipendiekungörelse böra utfärdas och den äldre kungörelsen upphävas. Den nya kungörelsen, vartill förslag här framlägges, synes böra träda i kraft den 1 juli 1949. Genom en kungörelse samtidigt med utfärdandet av stadgan för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter bör föreskrivas, att stipendiekungörelsen icke äger tillämpning i fråga om elev vid av lantbrukseller lantmannaskola anordnad ettårig praktikkurs. Vid utarbetandet av kungörelseförslaget ha de sakkunniga endast tagit hänsyn till de i föregående stycke omnämnda förslag, som de sakkunniga framlägga, och sålunda bortsett från de redaktionella och andra ändringar i nuvarande kungörelsetext, som ur andra synpunkter kunde vara motiverade.

154 1 §• Stipendium jämlikt denna kungörelse må tilldelas obemedlad eller mindre bemedlad elev vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstituts driftsledarkurs, mejeriskola, trädgårdsskola, handelsträdgårdsmästarkurs samt kurs i hovbeslag och maskinreparation, vid statens lantbruksskolor samt vid med statsmedel understödd lantbruksskola, jordbruksskola, lantmannaskola, lanthushållsskola, trädgårdsskola, trädgårdskurs vid folkhögskola, lägre mejeriskola, kurs för ladugårdsskötare och kurs för kontrollassistenter, anordnad vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt, samt hovslagarekurs vid veterinärhögskolan och vid veterinärinrättningen i Skara. Med obemedlad förstås i denna kungörelse den, som varken själv äger tillgångar för genomgående av kursen eller kan med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förhållanden från hemmet påräkna bidrag för ändamålet, samt med mindre bemedlad den, som antingen själv äger tillgångar, ehuru de ej äro tillräckliga för genomgående av kursen, eller ock kan, i betraktande av nyssnämnda förhållanden, påräkna från hemmet något, ehuru otillräckligt, bidrag för ändamålet. Stipendieberättigade elever uppdelas i tre behovsgrader, nämligen en första behovsgrad för mindre bemedlade samt en andra och tredje behovsgrad för obemedlade, varvid till högsta (tredje) behovsgraden endast bör räknas elev, som i synnerlig grad är i behov av stipendium. Stipendium utgår jämväl till elev i vid lantbruks- eller lantmannaskola anordnad ettårig ladugårdsförmanskurs. 2 §• Stipendium utgår med högst följande belopp nämligen vid lantbruksskola, trädgårdsskola och lägre mejeriskola med 400 kronor till elev av tredje behovsgraden, med 300 kronor till elev av andra behovsgraden samt med 200 kronor till elev av första behovsgraden för läsår; vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstituts driftsledarkurs, mejeriskola, handelsträdgårdsmästarkurs samt kurs i hovbeslag och maskinreparation ävensom vid jordbruksskola, lantmannaskola, lanthushållsskola, trädgårdskurs vid folkhögskola, kurs för ladugårdsskötare, kurs för kontrollassistenter och hovslagarekurs med 90 kronor till elev av tredje behovsgraden, med 60 kronor till elev av andra behovsgraden och med 30 kronor till elev av första behovsgraden för månad, dock att stipendium för elev från annan ort än skolorten, som icke kan beredas inackordering i elevhem och vars kostnader för inackordering mer väsentligt överstiga kostnaderna för inackordering i elevhem, utgår med högst respektive 115, 85 och 55 kronor; samt vid ladugårdsförmanskurs med 450 kronor för envar därtill berättigad elev för hela kursen. 3 §• Stipendium, som avses i denna kungörelse, beviljas av lantbruksstyrelsen. Vid bedömningen av elevernas behov av stipendier skall tillämpas en glidande skala. 4 §• Ansökning om stipendium skall, ställd till lantbruksstyrelsen, insändas till vederbörande skolstyrelse i samband med inträdesansökningen. För ansökningen skall begagnas av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. Vid ansökningen skall fogas intyg av ordföranden i kommunalnämnden eller annan kommunal förtroendeman i hemorten eller vederbörande pastor angående riktigheten av de lämnade uppgifterna. På skolans föreståndare ankommer att lämna de uppgifter och upplys-

155 ningar i övrigt, som kunna vara av betydelse vid prövning av elevs behov av stipendium. Efter verkställd granskning av inkomna ansökningar skall skolstyrelsen avgiva förslag angående behovsgrad och stipendiebelopp samt senast inom en månad efter kursens början insända ansökningarna till lantbruksstyrelsen. Efter prövning av inkomna ansökningar skall lantbruksstyrelsen till skolstyrelsen översända det åt skolans elever beviljade stipendiebeloppet för att tillställas vederbörande elever. Kvitto från eleverna å sålunda mottagna medel skall av skolstyrelsen efter avslutande av varje kurs insändas till lantbruksstyrelsen.

156 Kap. 15. Hushållningssällskapens undervisningsuppgifter. Inledande synpunkter. De fasta lantbruksundervisningsanstalterna kunna, även om de komma att utnyttjas bättre än för närvarande är fallet, endast delvis tillgodose föreliggande behov av yrkesutbildning. Av skilda anledningar äro därjämte många inom jordbruket sysselsatta förhindrade att, åtminstone för längre tid, lämna hemorten för att deltaga i en lantmannaskolkurs. För att dessa skola nås av utbildning behöver det finnas tillgång på en rörlig eller en decentraliserad, lokal undervisningsverksamhet. Det är givet, att denna måste arbeta med enklare medel än de fasta, centrala undervisningsanstalterna. Kurserna behöva göras kortare. Samtidigt måste undervisningen emellertid vara mångsidig och olika utbildningsändamål tillgodoses, för ungdom, för äldre, för självägande jordbrukare och för lantarbetare. Hushållningssällskapen ha som given uppgift att svara fölen rörlig undervisningsverksamhet, som på detta sätt i förekommande fall supplerar och kompletterar den fasta lantbruksundervisningen. Denna uppgift är omfattande, och det är nödvändigt att verksamheten utökas väsentligt i förhållande till vad nu är fallet. Den inskränkning av verksamhetsområdet, som nu åtminstone formellt förefinnes genom att sällskapens undervisningsverksamhet är begränsad till »att meddela kunskaper i skötandet av mindre jordbruk och vad därmed har samband», bör därvid bortfalla. För att tillgodose behovet av teoretisk och i viss omfattning praktisk yrkesutbildning för den inom jordbruket verksamma befolkningen vore det givetvis också av värde, om rent lokala undervisningsanstalter funnes, åtminstone i större jordbrukscentra. En anknytning till det kommunala yrkesundervisningsväsendet vore här tänkbar. Detta är emellertid representerat huvudsakligen å större orter, där industri och handel äro företrädda. I viss omfattning finnas kommunala yrkesundervisningsanstalter dock inrättade i blandade kommuner, och landstingen ha därjämte på en del håll inrättat kommunala yrkesundervisningsanstalter med en rörlig undervisningsverksamhet. Till de sakkunniga har för att tagas under övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande överlämnats en underdånig framställning från Södermanlands högerförbund, som går ut på att yrkesundervisning även i skogsskötsel och jordbruk skall få anordnas vid kommunala yrkesundervisningsanstalter med statsbidrag enligt för sådana vanliga grunder. Styrelsen för Torsås skolor för yrkesundervisning har i skrivelse direkt till de sakkunniga framfört liknande synpunkter. De sakkunniga anse för sin del, att yrkesundervisning för jordbruket bör kunna meddelas även vid kommunala anstalter för yrkesundervisning, om lämpliga lärarkrafter kunna erhållas. Statsbidrag bör därvid utgå enligt ena-

157 hända grunder, som för övrig undervisningsverksamhet vid dessa anstalter, och anordnade kurser stå under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. De sakkunniga vilja erinra om att liknande gäller i fråga om vid kommunala anstalter för yrkesundervisning anordnade lärlings- och yrkesskolkurser för trädgårdslärlingar och trädgårdsarbetare enligt bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj:t den 29 juni 1945. I fråga om undervisningsplaner m. m. har överstyrelsen beträffande kurser av detta slag samrått med lantbruksstyrelsen. Detta bör också ske beträffande nu avsedd undervisning, och överstyrelsen bör dessutom kunna erhålla lantbruksstyrelsens medverkan vid inspektion av förekommande kurser. Det är önskvärt, att i de fall dylik undervisning kommer till stånd, ett samråd och samarbete etableras mellan vederbörande undervisningsanstalts styrelse och hushållningssällskapet. Beträffande den av hushållningssällskapen själva bedrivna undervisningsverksamheten måste den, som redan sagts, vara mångsidig. De sakkunniga återkomma i det följande till några områden, där vikten av att undervisning kommer till stånd ansetts böra särskilt framhållas, men ha i övrigt icke sett som sin uppgift att i fråga om denna mångskiftande verksamhet som regel ingå i detalj på hur undervisningen bör anordnas. Däremot ha de sakkunniga ansett den yttre organisatoriska ramen för verksamheten böra uppdragas och i samband därmed också reglerna för statens ekonomiska medverkan böra utformas. Vad först undervisningens anordning beträffar förutsätta de sakkunniga, att korta kurser i de former, som hittills använts, även framdeles komma att anordnas. Det kan naturligtvis icke som regel bliva fråga om att vid kurser om en eller ett par dagar eller delar av dessa meddela någon mera gedigen utbildning, även om ämnesvalet begränsas. Snarast är det så, att verksamheten här mera får karaktär av upplysningsverksamhet, men den har som sådan sin betydelse med hänsyn till den snabbt fortgående utvecklingen. Även något längre kurser böra emellertid kunna anordnas, där ett utbildningsresultat kan erhållas inom ett begränsat område. Det klientel, som denna undervisningsverksamhet främst bör nå, har som regel icke möjlighet att offra tid till mera omfattande kurser. Detta gäller exempelvis lantarbetarna. Det har emellertid enligt de sakkunnigas mening nåtts goda resultat med den form av kombinerad skriftlig och muntlig undervisning, som de senaste åren anordnats. Genom denna ha bland annat lantarbetarna satts i tillfälle att få en till olika områden specialiserad yrkesundervisning och även jordbrukarungdom, som eljest icke kunnat komma i åtnjutande av en lantmannaskolkurs, har erhållit en teoretisk undervisning av ungefär motsvarande mått. Enligt de sakkunnigas mening kan metoden med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning väl icke rekommenderas att mera generellt ersätta i vanliga former bedriven skol- och kursverksamhet; fördelarna ur pedagogiska synpunkter av att eleven eller kursdeltagaren hela tiden står under lärares ledning äro uppenbara. De sakkunniga anse dock

158 metoden ha sådant värde, att den av skäl som redan anförts bör komma till ökad användning. Då denna verksamhet står den av hushållningssällskapen bedrivna rörliga undervisningsverksamheten nära, bör den organisatoriskt omhänderhas av sällskapen. De fasta lantbruksundervisningsanstalterna böra emellertid medverka såväl med initiativ som på annat sätt. För att den av hushållningssällskapen bedrivna undervisningsverksamheten skall kunna utökas, erfordras bättre tillgång på anslag av allmänna medel. Det är också nödvändigt att såsom lärarkrafter anlita även andra än sällskapens egna befattningshavare, och statsbidragsreglerna måste utformas så, att detta möjliggöres. De sakkunniga återkomma ytterligare till dessa frågor i följande kapitel. Här vilja de sakkunniga emellertid framhålla, att det bör ankomma på landstingen att tillskjuta de medel för verksamheten, som erfordras utöver statsbidrag och utöver vad sällskapen kunna disponera av egna och från annat håll erhållna medel för ändamålet. På vederbörande yrkesundervisningsnämnd (jfr kap. 7) bör ankomma att göra sig underkunnig om och beakta de behov av en genom hushållningssällskapen bedriven undervisningsverksamhet, som föreligga och uppstå, och göra de framställningar, som härav föranledas. Den av sällskapen bedrivna undervisningsverksamheten bör som redan nämnts supplera och komplettera den vid de fasta undervisningsanstalterna bedrivna. Det är då av betydelse, att en viss koordination äger rum och att ett samarbete sker. Sällskapens verksamhet behöver dessutom en anknytning till vissa organisationer, när det gäller planering m. m. H ä r avsedda samarbete bör enligt de sakkunnigas mening organiseras i fasta, om ock något växlande former (se s. 166). De sakkunniga övergå härefter till att behandla verksamhetens utformning m. m. Undervisningskurser med muntlig undervisning. Nuvarande reglemente för den med statsmedel understödda undervisningen för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor innehåller i vissa avseenden rätt detaljerade bestämmelser angående kursernas omfattning och innehåll. Möjlighet har emellertid lämnats öppen att anordna andra kurser än de reglementerade, och denna möjlighet har utnyttjats i stor omfattning, såsom framgår av redogörelsen i kap. 4. Med hänsyn härtill och i anslutning till de synpunkter, som inledningsvis anförts, ha de sakkunniga funnit att detaljerade bestämmelserom undervisningens innehåll vad beträffar denna kursverksamhet icke lämpligen böra meddelas i det nya reglemente, som de sakkunniga föreslå skall utfärdas. I reglementet synes sålunda endast kursernas allmänna karaktär böra anges. Man kan, när det gäller här ifrågasatta undervisningsverksamhet, särskilja två slag av kurser, nämligen en mera upplysningsbetonad, som anordnas utan särskild intagning av elever, och en med särskilt antagna elever. De sakkunniga ha ansett den förra kunna benämnas allmän kurs och den senare special-

159 kurs. Beteckningen i det senare fallet torde vara adekvat även så till vida, som det oftast torde bliva fråga om kurser med speciellt utbildningssyfte I regel torde en allmän kurs icke behöva pågå längre tid än en eller ett par dagar, och en begränsning av kurstiden i detta fall till maximalt fem dagar torde medge en tillräckligt vid ram. Vid de allmänna kurserna torde i regel bora till behandling upptagas olika aktuella ämnen. I vissa fall bör ämnesvalet även kunna göras sådant, att det väcker intresse hos och kan ge utbyte även åt lantarbetarna på den ort, där kurserna anordnas. Bland annat bör detta kunna bliva fallet, där frågor rörande arbetsteknik behandlas och den muntliga undervisningen förenas med demonstrationer. En del specialkurser torde också kunna anordnas inom den kortare tidrymden av högst fem dagar antingen i följd eller fördelade på längre tid. De sakkunniga vilja här erinra om det förslag angående kortare kurser om 1—3 dagar i olika maskinfrågor, som lantbruksstyrelsen framlade i sin tidigare omnämnda utredning angående utbildning för skötseln av jordbruksmaskiner. Dylika kurser böra komma till stånd i största möjliga omfattning. Liksom lantbruksstyrelsen vilja de sakkunniga emellertid understryka, att man vid dessa korta kurser dock bör begränsa undervisningen till att avse en eller ett par frågor eller maskinslag vid varje kurs. Vidare bör här omnämnas ett förslag om kortare mjölkningskurser, som lantbruksstyrelsen framlagt i en den 6 augusti 1947 avgiven utredning angående åtgärder för tillgodoseende av behovet mom landet av mjölkningspersonal. Enligt förslaget skulle kurser i mjölkning anordnas med förslagsvis 20 undervisningstimmar, fördelade på 5 kursdagar under lika många veckor. Undervisningen, som även skulle omfatta demonstrationer och övningar, borde enligt styrelsens förslag huvudsakligast inriktas på maskinmjölkning och nyare snabbmjölkningsmetoder men i mindre omfattning också avse stall- och mjölkhygien samt juversjukdomar och mjölkfel. Det är enligt de sakkunnigas mening angeläget att kurser av detta slag komma till stånd i stor omfattning. Såväl de kortare kurserna i olika maskinfrågor som kurserna i mjölkning torde förutsättas komma att erhålla särskilt antagna elever och böra således betecknas såsom specialkurser. Det är emellertid nödvändigt, att också vissa kurser av längre varaktighet än de i det föregående angivna komma till stånd genom hushållningssällskapens försorg. Frågan om huru långa kurser, som böra anordnas av hushållningssällskapen, var föremål för vissa överväganden i samband med behandlingen vid 1944 års riksdag av frågan om hushållningssällskapens organisation. Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet anförde vid avlåtandet av propositionen om sällskapens organisation och verksamhet (prop, nr 172), att det syntes vara av vikt att kurserna utformades så, att de icke lockade till sig jordbrukarungdom till förfång för elevtillslutningen vid lantbruksundervisningsanstalternas ordinarie kurser, vilka måste anses vara värdefullare. De sakkunniga anse med beaktande av denna synpunkt, att de längre specialkurserna som regel böra begränsas till högst tjugufyra undervisningsdagar,

160 men lantbruksstyrelsen bör på särskilda skäl dock kunna medgiva en förlängning. Lantbruksstyrelsen bör även äga föreskriva särskilda villkor för vinnande av inträde i de längre specialkurserna. Redan tidigare ha vissa kurser av det slag, som de sakkunniga här benämnt längre specialkurser, anordnats av en del hushållningssällskap. Detta är sålunda fallet vad beträffar s. k. småbrukarkurser samt kortare kurser i ladugårdsskötsel. Beträffande de senare gäller såsom förut nämnts för närvarande särskilda bestämmelser (jfr s. 38). Den omfattning, i vilken kurser av detta slag anordnats, är emellertid obetydlig. De sakkunniga vilja framhålla vikten av att både småbrukarekurser och kortare kurser i ladugårdsskötsel ordnas i större omfattning. Syftet med en småbrukarekurs bör vara att ge deltagarna undervisning rörande huvuddragen av jordbruks- och husdjursläran samt grundläggande insikter i lantbruksekonomiska frågor med speciell hänsyn till småbrukets förhållanden. Önskvärt vore, att en sådan kurs kunde utsträckas till att omfatta tjugufyra undervisningsdagar. Såsom tidigare föreslagits av hushållningssällskapsutredningen (se s. 42 beträffande lantbrukarekurs) bör emellertid, om så erfordras för att vinna tillslutning, alternativet med tolv undervisningsdagar också kunna förekomma, och undervisningen i så fall begränsas till vissa avsnitt av de angivna ämnena. Kurser i ladugårdsskötsel böra anordnas icke minst för att ge lantarbetare, som deltaga i djurskötsel, tillfälle att få en kompletterande utbildning. Av speciell vikt är att kurser i maskinmjölkning med praktisk utbildning anordnas. Dylika kurser om sex dagar ha redan i mindre omfattning förekommit. Av största vikt är vidare, att kurser för undervisning i maskinskötsel komma till stånd. Genom att anslag i rikligare omfattning ställdes till förfogande enligt beslut av 1947 års riksdag ha kurser i maskinskötsel kunnat anordnas i större omfattning än förut men enligt de sakkunnigas uppfattning icke på långt när i en omfattning, som kan anses tillfredsställande. Behovet av utbildning på detta område är såsom visats i lantbruksstyrelsens utredning angående maskinundervisningen betydande. I nyssnämnda utredning föreslog lantbruksstyrelsen, att en kurs om tolv dagar, benämnd allmän maskinkurs, skulle anordnas av hushållningssällskapen. Enligt det förslag till undervisningsplan, som samtidigt framlades, skulle undervisningen avse att ge en allmän, om också begränsad inblick i skötseln av olika maskiner, som förekomma inom jordbruket. Dylika kurser böra enligt de sakkunnigas mening komma till stånd och kunna med fördel besökas både av lantarbetare och av jordbrukare, som icke varit i tillfälle att förvärva den grund i detta avseende, som en lantmannaskolkurs ger. Med tanke speciellt på lantarbetarna kan emellertid utbildningen, om den skall meddelas vid en kortare kurs, behöva mera specialiseras än vad fallet blir vid en allmän maskinkurs. För att ge en mera grundlig utbildning rörande skötseln av den mångfald av maskinella anordningar, som förekomma i mekaniserad jordbruksdrift, erfordras nämligen längre kurser än de nu be-

161 rörda, och frågan om dylika kurser kommer att av de sakkunniga göras till föremål för behandling i ett senare betänkande. Inom den kortare tidrymd, I som här är i fråga, kan emellertid en relativt god grundläggande utbildning meddelas inom begränsade områden av maskinskötseln, till exempel traktorskötsel (inbegripet traktorkörning). Ordnade möjligheter till sådan utbildning saknas för närvarande. Med hänsyn till behovet borde kurser för detta ändamål årligen anordnas av flertalet sällskap. I en del fall böra kurser i traktorskötsel kunna förläggas till lantbruks- och lantmannaskolor med lämplig utrustning. Därjämte böra de möjligheter utnyttjas, som maskincentralerna erbjuda. Den vid dessa anställda personalen torde också kunna anlitas såsom instruktörer. Undervisningen i traktorskötarkurserna kan behöva läggas upp efter något skiljaktiga linjer, beroende på om kursdeltagarna förut ha någon erfarenhet i att köra traktor eller icke. Då förandet av traktortåg å väg erfordrar att föraren har körkort för automobil, synas kurserna i en del fall även böra förenas med undervisning och körövningar, som gör det möjligt för deltagarna att förvärva körkort. I dessa fall bör minimiåldern för inträde i kursen sättas till 18 år. De sakkunniga ha uppgjort ett förslag till undervisningsplan fölen 12-dagars kurs i traktorskötsel med undervisning även i bilkörning (bilaga 5). Då man här rör sig på ett relativt oprövat område, bör det emellertid göras beroende av gjorda erfarenheter, hur undervisningsplanerna mera definitivt böra utformas. E t t annat område, som här bör beröras, gäller utbildning för utförandet av vissa enklare byggnads- och reparationsarbeten. I samråd med Svenska Cementföreningen ha en del hushållningssällskap redan tidigare anordnat »cementeringskurser» om två veckor. Då det är angeläget att en del lantarbetare och i vissa fall även enskilda jordbrukare få någon kunskap om dylika arbetens rätta utförande, böra kurser av detta slag även anordnas i fortsättningen. Det föreligger också behov av undervisning i utförandet av enklare snickeri-, smides- och sadelmakeriarbeten. Ofta står en jordbrukare eller lantarbetare i den situationen, att han behöver verkställa en enklare reparation, som fordrar någon insikt i sådant arbete, och enbart det fortlöpande underhållsarbetet, när det gäller verktyg och inventarier, förutsätter — om det skall handhas på ett rätt sätt —• en dylik insikt. Det bör vara möjligt att intressera framförallt de yngre inom jordbruket sysselsatta att genomgå kurser med syfte att ge en kompletterande utbildning i dessa avseenden. Icke minst på dessa områden borde de kommunala yrkesundervisningsanstalternas medverkan kunna bliva värdefull, men där dessa icke kunna tillgodose utbildningsbehovet böra hushållningssällskapen anordna kurserna. De mera omfattande specialkurserna komma givetvis att vara förenade med större omkostnader än de kortare kurserna. Både med hänsyn härtill och med hänsyn till det angelägna i att stimulera sällskapen till att anordna dessa ur utbildningssynpunkt mera värdefulla kurser komma de sakkunniga i det följande att framlägga förslag om statsbidrag efter gynnsammare grunder 1 1 - - 1 6 4 4 48

162 för specialkurser av längre varaktighet än fem dagar. Lantbruksstyrelsen bör utarbeta och generellt godkänna undervisningsplaner (normalplaner) för dessa kurser, exempelvis för kurser i ladugårdsskötsel samt i maskin- och traktorskötsel, varigenom meddelande av särskilt godkännande för varje fall, då sådan kurs skall anordnas, icke behöver ske. Än en gång vilja de sakkunniga här understryka, att den uppräkning av kurser av speciellt slag, som skett, icke avser att vara uttömmande. Hushållningssällskapens undervisningsverksamhet måste omspänna vida större områden än vad denna exemplifiering ger vid handen, om den skall tillgodose de skiftande behov, som föreligga. De sakkunniga vilja här särskilt framhålla betydelsen av att kurser anordnas i tillräckligt stor omfattning med syfte att höja såväl lantarbetarnas som jordbrukarnas arbetsskicklighet. Kurser i arbetsteknik bli här av stor betydelse vid sidan av undervisningen i maskinskötsel. Eftersom klubbverksamheten är föremål för särskild utredning ha de sakkunniga icke ansett sig närmare böra ingå på frågan om anordnandet av sådana ungdomskurser i anslutning till klubbverksamheten, som hushållningssällskapsutredningen på sin tid förordade (jfr s. 42). Här är emellertid ett område, där sällskapens insatser torde behövas, då det enligt de sakkunnigas mening föreligger starka skäl att söka uppfånga ungdomen i dessa åldrar och ge den viss, låt vara begränsad undervisning inom olika fackliga områden, på vilken den senare kan bygga vidare. Undervisningskurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning. Såsom de sakkunniga redan inledningsvis anfört bör verksamheten med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning organisatoriskt omhänderhas avhushållningssällskapen. De sakkunniga föreslå därför, att bestämmelser om denna verksamhet skola ingå i reglementet för sällskapens undervisningsverksamhet. De kurser av detta slag, som hittills kommit till stånd, äro såsom framgår av kap. 5 lantmannaskolkurser och ämneskurser. Även en del lanthushålls kurser ha anordnats. De sakkunniga ha ansett en kurs av den typ, som lantmannaskolkurserna representera och där undervisningen således omfattar ett flertal ämnen, kunna inordnas under en gemensam benämning: samm.ansalt kurs. Benämningen ämneskurs i övriga fall torde vara lämplig. En sammansatt kurs synes böra planeras så att den i allmänhet kan avslutas inom loppet av ett år. De sakkunniga ha i kap. 8 något berört frågan om småbrukarnas yrkesutbildning och bland annat framhållit, att småbrukarna så gott som undan tagslöst torde sakna möjligheter att bevista längre kurser. För att tillgodose deras behov av yrkesutbildning behöva således kortare kurser anordnas, och i det föregående ha de sakkunniga också rekommenderat anordnandet av s. k. småbrukarekurser med muntlig undervisning. Försök bör emellertid också göras att genom kurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning tillgodose detta behov. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att söka få

163 : till stånd lämpligt sammansatta kurser för ändamålet. Kurserna torde icke böra göras mera omfattande än att de kunna medhinnas inom loppet av ett I vinterhalvår. Visar sig en sådan verksamhet slå väl ut, bör det kunna övervägas att ordna fortsättningskurser. I sin förut omnämnda utredning angående tillgodoseende av behovet av mjölkningspersonal förordade lantbruksstyrelsen även att kurser med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning skulle komma till användning. Såsom en väg att tillgodose behovet av utbildning på detta område bör denna möjlighet beaktas. Undervisningskurser med kombinerad undervisning ha visat sig vara en framkomlig väg, när det gäller att ge lantarbetarna en de praktiska erfarenheterna kompletterande utbildning inom skilda områden. Det är icke minst med hänsyn härtill av vikt, att sällskapen komma att i all den utsträckning, som ske kan, få till stånd kurser för lantarbetare. Det samarbete med de fackliga organisationerna, som förekommit och som säkerligen i sin mån medverkat till framgången i hittillsvarande försöksverksamhet, bör därvid fortsätta. Den skriftliga undervisningen i de hittills anordnade kurserna har såsom framgår av redogörelsen i kap. 5 ombesörjts av L. T. K., som synes ha nedlagt ett mycket gott arbete på detta område. Rent principiellt anse de sakkunniga emellertid att anordnandet av den skriftliga undervisningen icke bör förbehållas visst korrespondensinstitut. Under förutsättning att andra korrespondensinstitut vilja påtaga sig de arbetsuppgifter, som äro förenade med denna form av undervisning, bör hinder sålunda icke föreligga för att dessa anlitas. Garanti bör emellertid skapas för att undervisningsbrevens innehåll och avfattning är tillfredsställande, och lantbruksstyrelsen bör därför godkänna dessa, Vid den muntliga undervisningen bör en av lantbruksstyrelsen godkänd plan följas. Viss praxis beträffande den muntliga undervisningens omfattning har utbildat sig. Såsom omnämnts i kap. 5 har i samband med maskinkurserna, förutom lektionerna, vanligen tre hela dagar anslagits till övningar och demonstrationer. Det har för de sakkunniga framhållits, att värdet av undervisningen skulle öka, om ytterligare en eller annan dag ansloges till detta. Även för här avsedda kurser torde det vara lämpligt, att lantbruksstyrelsen utarbetar och generellt godkänner undervisningsplaner (normalplaner), och det synes böra ankomma på styrelsen att beakta de möjligheter till undervisningens förbättring, som inläggandet av ett utökat antal dagar för övningar och demonstrationer kan innebära. Lär urkrafterna. I första hand är det givetvis hushållningssällskapens egna befattningshavare, som skola tagas i anspråk såsom lärarkrafter vid undervisningsverksamheten. Förutom konsulenterna ifrågakomma härvid även jordbruksinstruktörerna såsom de sakkunniga redan i annat sammanhang (kap. 12) haft anledning framhålla.

164 Även lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna böra anlitas främst vid mera omfattande specialkurser men också vid kurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning. Ehuru sällskapen organisatoriskt helt böra svara för sistnämnda verksamhet, bör hinder icke föreligga att, såsom i viss omfattning skett, en extra ordinarie ämneslärare utöver vad en skola för sm egen ordinarie verksamhet har behov av knytes till skolan, för att samtliga lärarkrafter där skola kunna medverka vid den muntliga, undervisningen i de kombinerade kurserna. För den vidgade verksamhet, som de sakkunniga förutsätta skall komma till stånd, måste emellertid tillfälliga lärarkrafter sökas också utanför kretsen av de i det föregående nämnda. Så har i viss omfattning skett, bland annat där ett större antal kurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning varit anordnade. Det är givet, att man bör sträva efter att erhålla personer med tillräcklig kompetens för ifrågavarande uppgifter. Med hänsyn till de växlande uppgifterna i fråga om undervisningens innehåll synas bestämda regler emellertid icke böra uppställas, utan det bör ankomma på vederbörande sällskaps förvaltningsutskott att godkänna den som skall komma i fråga. Av det redan anförda framgår, att de sakkunniga anse en vidgad kursverksamhet kunna komma till stånd genom anlitandet också i viss omfattning av tillfälliga lärarkrafter. Frågan om att till hushållningssällskapen mera fast knyta ytterligare personal för ändamålet kan emellertid också böra diskuteras. Såsom omnämnts i kap. 4 föreslog lantbruksstyrelsen på sin tid att hos sällskapen skulle antällas maskininstruktörer, vilka skulle medverka vid kursverksamhet och konsulterande verksamhet. Norrlandskommittén föreslog inrättandet av särskilda befattningar såsom undervisningskonsulenter vid cle norrländska hushållningssällskapen. Då omorganisationen av hushållningssällskapen och överförandet på lantbruksnämnderna av väsentliga uppgifter, som förut ankommit på de förra, helt nyligen ägt rum, synes man enligt de sakkunnigas mening något böra avvakta erfarenheterna, innan frågan om anställandet av ytterligare personal prövas. De sakkunniga äro emellertid angelägna att understryka, att undervisningsverksamheten icke får eftersättas av brist på personal. Så snart det visar sig, att behov av särskilda maskininstruktörer föreligger, bör detta tillgodoses. Den uppgift av sammanhållande kraft, som enligt norrlandskommitténs förslag skulle tillkomma undervisningskonsulenten, bör enligt de sakkunnigas mening åvila hushållningssällskapets sekreterare. Kursdeltagarnas förmåner. Undervisningen bör vara avgiftsfri. I nuvarande bestämmelser om att viss avgift må uttagas såsom ersättning för vid demonstrationer använda råmaterialier i kurser för huslig utbildning äa de sakkunniga dock icke ansett sig böra föreslå någon ändring. De allmänna kurserna ävensom specialkurser av kort varaktighet torde som regel endast komma att besökas av personer, bosatta på den ort där kurserna anordnas. De sakkunniga ha icke ansett särskilda förmåner, till vilka stats-

165 bidrag utgår, böra ifrågakomma beträffande deltagarna i allmänna kurser ! eller specialkurser med en varaktighet av högst fem dagar. Det är angeläget att bereda deltagarna i de ur utbildningssynpunkt mera värdefulla specialkurserna, som pågå en vecka eller mera, sådana förmåner, att rekrytering från vidare områden kan påräknas. Deltagare från andra orter än den, där kursen anordnas, böra sålunda få sina resekostnader täckta, Stipendieförmåner böra dessutom medgivas, så att det blir möjligt även för den, som under kurstiden måste avstå lön, att deltaga, Detta gäller också i fråga om de deltagare i undervisningskurser (ämneskurser) med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning, vilka såsom ett led i denna utbildning vissa dagar deltaga i anordnade demonstrationer och övningar. Statsbidrag utgår redan nu till resekostnader i liknande fall som nyss nämnts såsom redogjorts för i kap. 4. Beträffande de nuvarande reglerna för stipendier åt deltagare i hushållningssällskapens kurser hänvisas likaledes till nämnda kapitel. I kap. 5 har redogörelse lämnats angående de ersättningar, som utöver resekostnaden utgått till deltagare i ämneskurser med kombinerad undervisning i samband med demonstrations- och övningsdagar. De sakkunniga ha ansett rätten till ersättning för resekostnader böra generellt tillerkännas deltagare i specialkurser med en varaktighet av mera än fem dagar. Till deltagare i sådan kurs, som under kurstiden icke kan bo i sitt hem, bör dessutom såsom bidrag till inkvarteringskostnad och utan behovsprövning av statsmedel utgå stipendium (grundstipendium) med 3 kronor per dag. Kursdeltagarna böra själva ha att bekosta sitt uppehälle vid kursen. Nyssnämnda stipendium är icke tillräckligt för att en rekrytering till kurserna från de inom jordbruket anställda, som under kurstiden ha att avstå lön, skall kunna påräknas. Det måste clock anses vara ett det allmännas intresse att tillse, att förutsättningar för utbildning exempelvis i maskinskötsel, i ladugårdsskötsel o. s. v. skapas för denna, kategori. Att ett vitt utbrett intresse för att skaffa, sig ökade yrkeskunskaper föreligger inom lantarbetarnas krets har framgått av den stora anslutningen till ämneskurserna med kombinerad undervisning. Den omständigheten, att utbildningen i detta fall kunnat erhållas utan någon för den enskilde alltför kännbar ekonomisk uppoffring, är betydelsefull i sammanhanget och bör beaktas, även då det gäller kurserna med enbart muntlig undervisning. De sakkunniga ha funnit det i princip skäligt, att en deltagare i en specialkurs med längre varaktighet än fem dagar, som under kurstiden har att vidkännas löneavdrag, erhåller ett tilläggsstipendium, till vilket statsbidrag utgår. Storleken av detta tilläggsstipendium bör avvägas med tanke på, att även den, som har familj och vars förmåga att själv bekosta något av sin utbildning därför är ringa, icke skall utestängas från möjligheten att deltaga. De sakkunniga föreslå, att tilläggsstipendiet till familjeförsörjare skall få utgå ined högst 9 kronor och i övriga fall med 4 kronor om dagen. Beslut om tillläggsstipendium bör fattas av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Vad som i det föregående föreslagits beträffande ersättning för resekost-

166 nåder, grundstipendium och tilläggsstipendium bör gälla även med avseende på deltagare i demonstrations- och övningsdagar i samband med ämneskurs; Vissa organisatoriska frågor. De sakkunniga ha inledningsvis i detta kapitel understrukit betydelsen av att en samordning och ett samarbete kommer till stånd mellan hushållningssällskapen och lantbruksundervisningsanstalterna ävensom betydelsen av samarbete mellan sällskapen och organisationer på jordbrukets område, I Kungl. Maj :ts kungörelse den 10 juli 1947 med allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation 1 är i 17 § stadgat, att förvaltningsutskott äger, därest så befinnes lämpligt, tillsätta särskilda nämnder för handhavandet av särskilda grenar av hushållningssällskapets verksamhet eller av vissa ärenden. Sådan nämnd skall bestå av högst fem ledamöter, därest ej Kungl. Maj:t av särskilda skäl för visst fall medgiver högre antal. Ledamöterna i sådan nämnd ävensom suppleanter för dem utses bland hushållningssällskapets ledamöter för högst fyra år. Hos sällskap anställd befattningshavare kan, där så befinnes lämpligt, vara ledamot ävensom sekreterare åt nämnden. Sällskapets sekreterare äger, även om han ej är ledamot i nämnden, att närvara vid sammanträde samt deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Den möjlighet, som på grund av nyssnämnda bestämmelse föreligger att tillsätta särskilda undervisningsnämnder för att åstadkomma samarbete vid planeringen av verksamheten, bör enligt de sakkunnigas mening utnyttjas av samtliga sällskap. Hushållningssällskapets sekreterare torde böra vara ledamot av nämnden. Givet är att lantbruksundervisningsanstalterna inom sällskapets område böra vara representerade i nämnden med åtminstone en ledamot. Om också denna representation enligt sakens natur måste begränsas till en eller annan ledamot, synes hinder dock icke böra möta att i särskilda fall representanter för samtliga underivsningsanstalter inkallas till överläggningar. Det är enligt de sakkunnigas mening vidare angeläget, att inom de hushållningssällskapsområden, elär kurser för utbildning av lantarbetare anordnas, såväl arbetsgivare som arbetstagare bliva representerade i nämnden. Då hushållningsällskapens undervisningsverksamhet även omfattar kvinnorna, torde som regel även en kvinna böra ingå i nämnden. Skiftande lokala förhållanden torde kunna föranleda till att nämnden i vissa fall får en något annan sammansättning än här förordats. Nämnden bör själv välja ordförande inom sig men till sekreterare kunna utse även person utanför nämnden, exempelvis någon av sällskapets befattningshavare eller befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt. Över sin undervisningsverksamhet bör hushållningssällskap, liksom också nu är fallet, ingiva berättelse till lantbruksstyrelsen, och denna berättelse bör också ingivas till landstingets yrkesundervisningsnämnd.

1 SFS 1947:394.

167 Kap. 16. Statsbidragen till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet. Statsbidrag till undervisningskurser med muntlig undervisning. De sakkunniga ha redan i föregående kapitel framhållit, att längre specialkurser äro så pass kostnadskrävande, att statsbidrag bör utgå enligt bättre grunder än vad som gäller i övriga fall. Detta motiveras också av det önskvärda i att stimulera sällskapen till att anordna dylika kurser. Det högre statsbidraget bör utgå till specialkurser med en varaktighet av mera än fem dagar. Vad först beträffar kostnaden för anlitade lärare och instruktörer vid dylika kurser synes det skäligt, att staten i princip svarar för hela kostnaden. Där fråga är om befattningshavare hos det hushållningssällskap, som anordnar kursen, bör statsbidrag utgå till resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande resereglemente 1 samt i förekommande fall till särskilt arvode enligt härom meddelade bestämmelser 2 . Då såsom lärare eller instruktör anlitas annan än befattningshavare hos sällskapet, bör statsbidrag utgå dels till resekostnad, dels till arvode. Statsbidrag till arvode åt lärare föreslås i detta fall utgå med samma belopp som till speciallärare vid lantbruksundervisningsanstalt eller således med högst 10 kronor för lektionstimme vid teoretisk undervisning. Till statsbidrag för arvode åt speciallärare vid lantbruksundervisningsanstalt vid övningar och demonstrationer brukar beräknas hälften av nämnda belopp eller 5 kronor för timme. De sakkunniga föreslå, att statsbidrag till arvode åt av hushållningssällskap anlitad lärare och instruktör vid övningar och demonstrationer även får utgå med högst 5 kronor för timme. Såsom statsbidrag till resekostnader för anlitad lärare eller instruktör bör få utgå vad som utgivits för resa från hemorten till den plats, där kursen hålles, och åter till hemorten, därvid i fråga om resklass och i övrigt bör gälla vad som gäller för befattningshavare hos hushållningssällskap i motsvarande ställning. I föregående kapitel ha de sakkunniga föreslagit, att grundstipendium med 3 kronor om dagen skall utgå till deltagare i här avsedda specialkurser, då kursdeltagare icke kan under kursen bo i sitt hem. Detta grundstipendium bör såsom redan i clet sammanhanget nämnts utgå av statsmedel. Vidare ha de sakkunniga föreslagit, att kursdeltagare i förekommande fall skall äga utfå m-sättning för resa till och från kursorten samt, om han har att vidkännas löneavdrag, även visst tilläggsstipendium. Till kostnaderna för kursdeltagarnas resor ävensom för tilläggsstipendier föreslås statsbidrag utgå med tre fjärdedelar. Med samma andel bör också statsbidrag utgå till andra med här avsedda specialkurser förenade kostnader än de nu nämnda. På lantbruksstyrel1

Resereglemente för hushållningssällskapen den 5 mars 1948. Kungl. Maj:ts brev den 26 j u n i 1948 angående ersättning åt hushållningssällskapens befattningshavare vid medverkan vid vissa kurser. 2

168 sen bör ankomma att pröva, huruvida kostnaderna äro av den art att de böra godkännas. Såsom särskilt villkor för att statsbidrag till en längre specialkurs skall utgå synes böra föreskrivas, att antalet kursdeltagare vid kursens början skall uppgå till minst sju. I fråga om allmän kurs samt specialkurs med en varaktighet av högst fem dagar ha de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå, att statsbidrag utgår med större andel av kostnaden än vad gäller för de i nuvarande reglemente omförmälda undervisningkurserna. Statsbidrag föreslås sålunda i dessa fall utgå med tre fjärdedelar av de av lantbruksstyrelsen godkända kostnaderna. I dessa bör också liksom nu är fallet få inräknas kostnad för undervisnings; materiel m. m. samt för gratisutdelning eller försäljning till nedsatt pris av lämplig jordbrukslitteratur. Här framlagda förslag innebära, att staten, speciellt vad de längre och mera kostnadskrävande kurserna beträffar, påtager sig den större delen av kostnaderna. Det erfordras emellertid icke oväsentliga lokala tillskott, om verksamheten skall få den nödiga omfattningen. De sakkunniga vilja här ånyo understryka, att det enligt de sakkunnigas uppfattning främst bör ankomnui på landstingen att anslå medel för ändamålet. Statsbidrag till undervisningskurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning. Enligt de sakkunnigas mening bör liksom föreslagits i fråga om de längre specialkurserna med muntlig undervisning i princip hela kostnaden för lärare bestridas av statsmedel. I lärarkostnaden bör clå också inräknas kostnaderna för den skriftliga undervisningen. Statsbidrag till sammansatt kurs föreslås sålunda utgå med hela kostnaden för den skriftliga undervisningen (studiebreven), dock högst 2 kronor per studiebrev och kursdeltagare. Såsom de sakkunniga redan i föregående kapitel anfört bör det i vissa fall kunna vara fördelaktigt att till en lantbruks undervisningsanstalt knyta ytterligare en lärarkraft mot att samtliga lärare där bestrida den muntliga undervisningen vid en sammansatt kurs. Statsbidrag till lärarlön bör i sådant fall utgå i enahanda ordning som för övriga lärare vid lantbruksundervisningsanstalter, ehuru ett hushållningssällskap formellt står som kursanordnare. Resekostnads- och traktamentsersättningar åt lärarna föreslås däremot skola ersättas av vederbörande hushållningssällskap, som härför bör äga uppbära statsbidrag. Där den muntliga undervisningen ombesörjes av befattningshavare hos hushållningssällskap eller tillfälligt anlitade lärarkrafter bör statsbidrag utgå enligt samma grunder som föreslagits för specialkurser med muntlig undervisning med en varaktighet av mera än fem dagar. Driftkostnaderna för en sammansatt kurs torde som regel kunna hålla sig inom en ganska begränsad ram och i huvudsak utgöras av hyra för lokal för den muntliga undervisningen samt för bostad åt för kursen anställd lärare. De sakkunniga hänvisa i detta sammanhang till de uppgifter, som erhållits

169 från Kyrkeruds lantmannaskola (se s. 47). De sakkunniga föreslå, att statsbidrag får utgå med tre fjärdedelar av cle av lantbruksstyrelsen godkända driftkostnaderna. Beträffande statsbidrag till lärarlöner vid anordnad ämneskurs bör gälla samma grunder som i fråga om sammansatt kurs. Kostnaden för grundstipendier åt kursdeltagare vid anordnade övningar och demonstrationer bör bestridas helt av statsmedel. Till reseersättningar och tilläggsstipendier åt kursdeltagare vid anordnade övningar och demonstrationer bör, liksom föreslagits beträffande de längre specialkurserna med muntlig undervisning, statsbidrag få utgå med tre fjärdedelar. Statsbidrag bör också utgå med tre fjärdedelar till övriga av lantbruksstyrelsen godkända kostnader för här avsedd kurs. Såsom regel torde nian kunna räkna med att omkring ett tjugutal deltagare kunna undervisas i en sammansatt kurs och att antalet deltagare i en ämneskurs uppgår till tio till femton. I vissa fall kan det emellertid vara önskvärt, att en kurs kommer till stånd, ehuru deltagarantalet understiger dessa tal. De sakkunniga föreslå, att såsom särskilt villkor för statsbidrag även i dessa fall skall gälla, att antalet kursdeltagare vid kursens början uppgår till minst sju. Ansökningsförfarande m. m. För att hushållningssällskapens undervisningsverksamhet skall kunna vidgas, allt eftersom möjligheter därtill givas, är det erforderligt att statsbidrag kan beviljas i nödig omfattning. De sakkunniga återkomma närmare till anslagsfrågorna i det följande. Statsbidragsynes enligt de sakkunnigas mening i fortsättningen till skillnad mot nu men i likhet med vad i regel gäller övrig undervisningsverksamhet böra beviljas för budgetår. Den förhandsplanering av verksamheten, som det bör åligga varje hushållningssällskap att verkställa, bör således omfatta tiden från och med den 1 juli till och med den 30 juni påföljande år. För närvarande gäller, att statsbidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet beviljas av Kungl. Maj:t. De sakkunniga föreslå, att det framdeles skall ankomma på lantbruksstyrelsen att bevilja statsbidrag för ändamålet. Gången av ansökningsförfarandet föreslås bliva, att hushållningssällskap senast en månad före budgetårets ingång ingiver en preliminär ansökning om statsbidrag jämte plan för verksamheten under det följande budgetåret. Hinder bör icke föreligga, att hushållningssällskap senare kompletterar preliminär ansökning, därest ytterligare kurser komma till stånd. Preliminär ansökning bör innehålla uppgifter om de beräknade kostnaderna för den planerade verksamheten. På lantbruksstyrelsen bör ankomma att fastställa erforderliga formulär. Efter budgetårets utgång, då den definitiva kostnaden är känd för den undervisningsverksamhet, till vilken statsbidrag medgivits, bör slutlig ansökan ingivas. Med ledning av preliminär ansökning bör lantbruksstyrelsen bevilja statsbidrag för det budgetår, ansökningen avser. Av sålunda beviljat statsbidrag

170 föreslås 60 % skola utbetalas i början av budgetåret. Det må erinras om att liknande förskottsutbetalning sker till lantbruksundervisningsanstalterna. Under löpande budgetår bör på rekvisition kunna utbetalas ytterligare högst 30 % av på grundval av preliminär ansökning beviljat belopp. Slutlig reglering bör ske, sedan lantbruksstyrelsen bekommit slutlig ansökning och med ledning av denna kunnat definitivt fastställa statsbidragets storlek. Anslagsfrågor. De sakkunniga föreslå, att de nya grunderna för statsbidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet tillämpas från och med budgetåret 1949/50. Statsbidrag till verksamheten under första halvåret 1949 bör sålunda utgå enligt nuvarande grunder och medel härför upptagas i riksstaten för budgetåret 1949/50 under hittillsvarande rubrik. Erforderliga medel för statsbidrag under budgetåret 1949/50 synes böra uppföras under ny anslagsrubrik, förslagsvis benämnd hushållningssällskapens m. fl. undervisningsverksamhet. Enligt vad de sakkunniga inhämtat har lantbruksstyrelsen beräknat medelsbehovet till »Undervisning och studieresor för i det mindre jordbruket deltagande män och kvinnor» för budgetåret 1949/50, som således vad beträffar hushållningssällskapen avser verksamheten under år 1949, till sammanlagt 291 200 kronor. Av detta belopp beräknas 225 000 kronor till av hushållningssällskapen anordnade undervisningskurser och 30 000 kronor till av sällskapen anordnade studieresor. Vidare beräknas 1 200 kronor såsom bidrag till Sveriges biodlares riksförbund för anordnande av undervisning i biskötsel, därav 500 kronor avser förvärvande av viss undervisningsmateriel, samt till föreningen skogs- och lantbruksfilm 30 000 kronor till framställning av filmer och bildserier och 5 000 kronor till anordnande av lokala filmkurser. Med ledning härav förorda de sakkunniga att anslagsbehovet för första halvåret 1949 beräknas till för hushållningssällskapens undervisningsverksamhet (112 500 + 15 0 0 0 = ) 127 500 kronor, till Sveriges biodlares riksförbund 850 kronor samt till föreningen skogs- och lantbruksfilm (15 000 + 2 500 ==) 17 500 kronor eller sammanlagt (127 500 + 850 + 17 5 0 0 = ) 145 850 kronor. E n nödvändig förutsättning för att hushållningssällskapens undervisningsverksamhet skall kunna utvecklas i enlighet med de sakkunnigas förslag är, såsom redan anförts, att statsbidrag i erforderlig omfattning alltid kan beviljas, och att detta således icke möter hinder på grund av anslagets begränsning. De sakkunniga förorda därför, att anslaget till hushållningssällskapens m. fl. undervisningsverksamhet får förslagsanslags karaktär. Beträffande beräkningen av anslagsbehovet för budgetåret 1949/50 få de sakkunniga anföra följande. Vad först beträffar undervisningskurser med muntlig undervisning synes anslagsbehovet för allmänna kurser och kortare specialkurser böra beräknas till 100 000 kronor. I vilken omfattning längre specialkurser kunna komma till stånd budgetåret 1949/50 synes vanskligt att söka bedöma. De sakkunniga räkna emellertid med att så kan ske i en icke alltför obetydlig omfattning.

171 En beräkning, som de sakkunniga verkställt (se bilaga 6) ger vid handen, att statsbidrag till exempelvis en allmän maskinkurs om 12 dagar under vissa förutsättningar — bland annat den att samtliga deltagare komma i åtnjutande av grundstipendier och tilläggsstipendier — kan beräknas uppgå till omkring 2 850 kronor. Både längre och kortare specialkurser än den här nämnda kunna givetvis ifrågakomma, De sakkunniga anse anslagsbehovet för dylika kurser böra beräknas till 300 000 kronor. Beträffande behovet av anslag för kurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning har lantbruksstyrelsen verkställt vissa beräkningar i sina petita. Dessa synas delvis kunna tagas till utgångspunkt för de sakkunnigas beräkning av anslagsbehovet. Antalet studiebrev i en sammansatt kurs (exempelvis lantmannaskolkurs) varierar något. Lantbruksstyrelsen har beräknat att åtta av vad de sakkunniga benämnt sammansatta kurser skola komma till stånd, därav fem lantmannaskolkurser och tre lanthushållskurser, och att medel till statsbidrag för den skriftliga undervisningen skulle erfordras till ett belopp av sammanlagt 43 000 kronor. Till statsbidrag vid muntlig undervisning i de fall denna ombesörjes på annat sätt än genom att en lärare anställes vid en lantbruksundervisningsanstalt, som svarar för denna undervisning, har styrelsen beräknat medelsbehovet till 13 000 kronor. Slutligen har styrelsen till driftkostnader för här avsedda kurser beräknat 24 000 kronor. Sammanlagda medelsbehovet har sålunda beräknats till 80 000 kronor. De sakkunniga förorda, att medelsbehovet för budgetåret 1949/50 för sammansatta kurser beräknas till nämnda belopp. Till ämneskurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning har lantbruksstyrelsen beräknat medelsbehovet för budgetåret 1949/50 för 200 kurser till 211 000 kronor för statsbidrag till lärares avlönande vid skriftlig och muntlig undervisning samt till 120 000 kronor för bidrag till driftkostnader. I driftkostnaderna inräknas därvid vissa bidrag åt kursdeltagarna (jfrs.48). De sakkunniga ha, såsom framgår av bilaga 6, verkställt en beräkning rörande storleken av det statsbidrag, som under vissa förutsättningar kan tänkas utgå för en ämneskurs vid tillämpning av de av de sakkunniga föreslagna bidragsgrunderna. Statsbidrag skulle i detta fall ifrågakomma med i runt tal 2 350 kronor. Kursernas omfattning varierar emellertid, och därjämte blir det endast i de fall, då kursdeltagarna ha att avstå lön under demonstrations- och övningsdagar, som tilläggsstipendier utgå. Å andra sidan har enligt vad de sakkunniga inhämtat antalet anmälda kurser av detta slag ökat och för läsåret 1948/49 har sökts statsbidrag med över 440 000 kronor. Med hänsyn härtill beräkna de sakkunniga medelsbehovet för budgetåret 1949/50 till 450 000 kronor. För studieresor föreslå de sakkunniga att det beräknas ett belopp av 30 000 kronor. Under det föreslagna anslaget till hushållningssällskapens m. fl. undervisningsverksamhet torde även böra beräknas medel till bidrag åt Sveriges biodlares riksförbund för kurser i biskötsel samt för bidrag åt föreningen skogs-

172 och lantbruksfilm till framställning av filmer och bildserier samt till an- I ordnande av lokala filmkurser. De sakkunniga föreslå att till dessa ändamål I beräknas sammanlagt (700 + 30 000 + 5 000 = ) 35 700 kronor. Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut angående statsbi- I drag i här avsedda fall. Förslagsanslaget till hushållningssällskapens m. fl. undervisningsverksamhet skulle således enligt de sakkunnigas förslag för budgetåret 1949/50 be- I höva uppföras med ett belopp av (100 000 + 300 000 + 80 000 + 450 000 + 30 000 + 35 700 = ) 995 700 kronor, vilket belopp torde kunna avrundas till 995 000 kronor. Vid bifall till de sakkunnigas förslag om att den kombinerade skriftliga och muntliga undervisningen skall omhänderhas av hushållningssällskapen och att anslag för ändamålet anvisas enligt vad ovan förordats kunna de av lantbruksstyrelsen för budgetåret 1949/50 beräknade anslagen till Lägre lantbruksundervisning m. m.: Understöd åt vissa lantbruksundervisningsanstal ter reduceras med beträffande Avlöningar (56 000 + 211000 = ) 267 000 kronor och beträffande Driftkostnader (24 000 + 120 000 = ) 144 000 kronor. De sakkunniga föreslå dessutom, att statsbidrag till kortare kurser i ladugårdsskötsel, varom bestämmelser nu äro meddelade i särskild kungörelse den 3 juni 19381, skall i fortsättningen utgå enligt de grunder, som här föreslagits för specialkurser av längre varaktighet än fem dagar. Anslag till dylika kurser har tidigare utgått från reservationsanslaget till Lägre lantbruksundevvisning m. m.: Bidrag till särskilda utbildningskurser. För budgetåret 1949/50 har lantbruksstyrelsen beräknat medelsbehovet till kortare kurser i ladugårdsskötsel till 10 000 kronor, och sistnämnda anslag bör sålunda vid bifall till de sakkunnigas förslag kunna minskas med nämnda belopp.

1 SFS 1938:355.

173 Kap. 17. Förslag till reglemente och statsbidragskungörelse för hushållningssällskapens undervisningsverksamhet. P å g r u n d v a l av de i kap. 15 och 16 framlagda förslagen ha d e s a k k u n n i g a u t a r b e t a t cle i det följande å t e r g i v n a förslagen till reglemente och s t a t s b i d r a g s kungörelse för h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n s m. fl. med s t a t s b i d r a g b e d r i v n a undervisningsverksamhet.

Förslag till K u n g l . Majrts r e g l e m e n t e för hushållningssällskapens m . fl. m e d statsbidrag bedrivna undervisningsverksamhet. 1 §• I denna kungörelse avsedda undervisningsverksamhet utgöres av undervisningskurser med muntlig undervisning eller med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning samt av studieresor.

Undervisningskurs skall avse att meddela kunskaper i lanthushållning och vad därmed har samband. Sådan kurs anordnas genom vederbörande hushållningssällskaps försorg enligt vad i 3 och 5 §§ sägs. Efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fall kan dock statsbidrag utgå även till av annan ordnad undervisningskurs, vilken icke på a n n a t sätt kan komma i åtnjutande av sådant bidrag.

Undervisningskurser

med muntlig

undervisning.

Undervisningskurs med muntlig undervisning kan anordnas antingen såsom allmän kurs, avsedd för en större allmänhet, eller specialkurs för särskilt antagna idever. Allmän kurs må ha en varaktighet av högst fem undervisningsdagar, specialkurs högst tjugufyra undervisningsdagar, så framt lantbruksstyrelsen icke på särskilda skäl a n n a t medgiver. Vid specialkurs med en varaktighet av mera än fem dagar skall undervisningen bedrivas enligt av lantbruksstyrelsen godkänd undervisningsplan. Lantbruksstyrelsen m å föreskriva särskilda villkor för vinnande av inträde i sådan specialkurs. 4 §• Genom hushållningssällskapets försorg böra till undervisningens underlättande vidtagas åtgärder för spridande av ströskrifter i lanthushållning, antingen genom försäljning till nedsatt pris eller genom gratisutdelning, samt för tillhandahållande av annan litteratur i lanthushållning, ävensom för anskaffande och utnyttjande av undervisningsfilm och annan undervisningsmateriel.

174 Undervisningskurser

med kombinerad

skriftlig

och muntlig

undervisning.

5 §. Undervisningskurs med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning kan anordnas antingen såsom sammansatt kurs med undervisning inom två eller flera av till lanthushållningen hörande ämnesområden eller såsom ämneskurs inom enstaka ämnesområde. Sammansatt kurs bör så planeras, att kursen i allmänhet kan avslutas inom loppet av ett år. Undervisningsbrev skall vara av lantbruksstyrelsen godkänt. Den muntliga undervisningen skall meddelas enligt av lantbruksstyrelsen godkänd plan. Lantbruksstyrelsen må föreskriva särskilda villkor för deltagande i här avsedd undervisningskurs. Gemensamma

bestämmelser

för

undervisningskurser.

6 §• Muntlig undervisning i undervisningskurs skall meddelas av befattningshavare hos hushållningssällskap, lärare vid lantbruksundervisningsanstalt eller annan person, som vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott godkänner. 7 §• Undervisningen skall vara avgiftsfri, dock att viss avgift må för varje deltagare i undervisningskurs, där huslig utbildning meddelas, uttagas såsom ersättning för vid demonstrationer använda råmaterialier. Deltagare i enligt 3 § anordnad specialkurs av längre varaktighet än fem dagar skall i förekommande fall erhålla ersättning för resa i billigaste klass å järnväg, båt eller omnibus från hemstationen till den station, som ligger närmast platsen för kursen, samt åter till hemstationen. Deltagare i sådan specialkurs, som icke kan under kursen bo i sitt hem, skall därjämte erhålla stipendium med 3 kronor om dagen (grundstipendium). Enligt bestämmande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott må deltagare i här avsedd kurs, om han har att vidkännas löneavdrag under kurstiden, jämväl erhålla tilläggsstipendium med för den som har försörjningsplikt för familj högst 9 kronor och i annat fall 4 kronor om dagen. Kursdeltagare har att själv bekosta sitt uppehälle vid kursen. Vad i detta stycke stadgas skall även gälla deltagare i anordnade demonstrationer och övningar i samband med enligt 5 § anordnad ämneskurs. Studieresor. 8 §• Studieresor skola anordnas så a t t deltagarna få tillfälle att genom besök under sakkunnig ledning vid väl skötta jordbruk, demonstrationsfält, skogar, lanthushåll m. m. inhämta mesta möjliga kunskaper för skötande av mindre jordbruk och vad därmed har samband. Sådana resor kunna företagas dels såsom kortare färder inom länet eller närliggande bygd i syfte att för deltagarna uppvisa framstående mindre jordbruk, demonstrations- och försöksfält eller a n n a t mönstergillt arbete inom lanthushållningens område (hembygdsresor), dels såsom längre studieresor antingen inom riket eller, efter tillstånd av lantbruksstyrelsen, till Danmark, Finland eller Norge.

175 9 §• Hushållningssällskaps förvaltningsutskott tillkommer att anordna resorna, antaga deltagare samt fastställa plan för varje resa ävensom utse sakkunnig person att leda densamma enligt av utskottet utfärdad instruktion. 10 §. Till deltagare i studieresa må antagas endast den, som har sin huvudsakliga utkomst av mindre jordbruk eller förestår hushåll vid mindre jordbruk eller som eljest är huvudsakligen sysselsatt med jordbruksarbete eller arbete i lanthushåll. Berättelse

över

verksamheten.

11 §• Hushållningssällskaps förvaltningsutskott skall före utgången av oktober månad varje år till lantbruksstyrelsen samt till landstingets yrkesundervisningsnämnd insända berättelse angående bedriven verksamhet jämlikt detta reglemente under tiden 1 juli nästföregående år till och med den 30 juni det år berättelsen insändes. I n o m samma tid skall även den, som erhållit statsbidrag till sådan undervisning, vilken icke anordnats genom hushållningssällskaps försorg, avgiva berättelse till lantbruksstyrelsen över den undervisningsverksamhet, vartill statsbidraget a n v ä n t s ; ägande lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter angående avfattandet av dylik berättelse. Överinseende. 12 §. Lantbruksstyrelsen åligger a t t h a n d h a v a överinseendet och kontrollen över i enlighet med detta reglemente bedriven verksamhet samt att meddela de n ä r m a r e föreskrifter om denna, som kunna befinnas erforderliga.

Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1940, från och med vilken dag reglementet den 17 juni 1938 för med statsmedel understödd undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor (nr 464) upphör a t t gälla.

Förslag till K u n g l . Maj:ts k u n g ö r e l s e a n g å e n d e statsbidrag till n i n g s s ä l l s k a p e n s m. fl. undervisningsverksamhet.

hushåll-

S t a t s b i d r a g s k u n g ö r e l s e n föreslås — m e d h ä n v i s n i n g till r e g l e m e n t e t — få följande lydelse: 1 §• Statsbidrag till i förberörda reglemente omförmäld undervisningsverksamhet må utgå till hushållningssällskap 1) för anordnande av undervisningskurs med muntlig undervisning: a) i fråga om allmän kurs samt specialkurs med en varaktighet av högst fem unde>-visningsdagar med tre fjärdedelar av de av lantbruksstyrelsen godkända kost-

176 naderna för undervisningen, däruti inberäknad kostnad för undervisningsmateriel samt för gratisutdelning eller försäljning till nedsatt pris av lämplig jordbrukslitteratur; b) i fråga om specialkurs med en varaktighet av mera än fem undervisningsdagar med hela kostnaden för anlitad lärare och instruktör dock högst, där fråga är om befattningshavare hos hushållningssällskapet, det som enligt vad därom är stadgat utgår i resekostnads- och traktamentsersättning samt särskilt arvode, och där fråga är om annan, åt lärare förutom resekostnad 10 kronor för lektionstimme och å t lärare eller instruktör vid övningar och demonstrationer förutom resekostnad 5 kronor för timme; med hela kostnaden för grundstipendier åt kursdeltagare; samt med tre fjärdedelar av övriga av lantbruksstyrelsen godkända kostnader, däruti inberäknat reseersättningar och tilläggsstipendier åt kursdeltagare; 2) för anordnande av undervisningskurs med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning: a) i fråga om sammansatt kurs med hela kostnaden för den skriftliga undervisningen (studiebreven), dock högst 2 kronor per studiebrev och kursdeltagare; med hela kostnaden för anlitad lärare vid den muntliga undervisningen enligt grunder, som stadgats under 1 b) ovan, dock att, där för undervisning i sådan kurs statsbidrag i annan ordning utgår till avlönande av lärare vid lantbruksundervisningsanstalt, statsbidrag enligt vad här stadgas för sådan lärare endast må utgå till resekostnads- och traktamentsersättning; samt med tre fjärdedelar av övriga av lantbruksstyrelsen godkända kostnader för kursen; b) i fråga om ämneskurs med hela kostnaden för den skriftliga undervisningen samt för anlitad lärare och instruktör vid den muntliga undervisningen enligt de grunder, som stadgats i fråga om sammansatt kurs; med hela kostnaden för grundstipendier åt kursdeltagare vid anordnade övningar och demonstrationer; samt med tre fjärdedelar av övriga av lantbruksstyrelsen godkända kostnader, däruti inberäknat reseersättningar och tilläggstipendier åt kursdeltagare vid anordnade övningar och demonstrationer; 3) för anordnande av studieresor med hela kostnaden för ledares och deltagares resor dels i tredje klass på järnväg och däcksplats på fartyg, varvid, om resan göres på natten med begagnande av sovplats, kostnad må beräknas för sovplats i tredje klass å järnväg eller billigaste sovplats å fartyg, dels med omnibus, dels ock med annat färdsätt, som prövas lämpligt med hänsyn tagen jämväl till kostnaden för detsamma. Såsom villkor för erhållande av statsbidrag till undervisningskurser och studieresor skall gälla, att undervisningen och resorna anordnas i enlighet med föreskrifterna i omförmälda reglemente ävensom de ytterligare föreskrifter, som lantbruksstyrelsen meddelar. Statsbidrag till annan undervisningskurs än allmän kurs och specialkurs med en varaktighet av högst fem dagar må icke utgå med mindre än att antalet kursdeltagare vid kursens början uppgår till minst sju. 2 §. Preliminär ansökning om statsbidrag för tiden från och med den 1 juli till och med den 30 juni nästföljande år skall jämte plan för verksamheten av hushållningssällskap ingivas till lantbruksstyrelsen senast en månad före förstnämnda dag, varvid lantbruksstyrelsen dock utan hinder härav må till prövning upptaga senare inkommen preliminär ansökning. Slutlig ansökning om statsbidrag skall av hushållningssällskap ingivas till lantbruksstyrelsen före utgången av oktober för tiden från och med den 1 juli föregående år till och med den 30 juni det år ansökan ingives.

177 Till preliminär ansökning om statsbidrag skall fogas bevis, att sällskapet åtagit sig a t t gälda de statsbidraget överskjutande kostnaderna för de undervisningskurser eller studieresor, till vilka statsbidrag sökes, ävensom uppgifter om de beräknade kostnaderna för den planerade verksamheten. Slutlig ansökning om statsbidrag skall innehålla uppgifter om de verkliga kostnaderna för anordnade undervisningskurser och studieresor. 3 §• Lantbruksstyrelsen har a t t på grundval av preliminär ansökning bevilja statsbidrag och därom underrätta hushållningssällskap. Utan rekvisition utbetalar lantbruksstyrelsen förskottsvis, så snart ske kan, högst 60 % av för tiden från och med den 1 juli till och med den 30 juni nästföljande kalenderår sålunda beviljat statsbidrag. Under nämnda tid må på rekvisition utanordnas ytterligare förskott med högst 30 % av beviljat statsbidrag. Resterande statsbidrag har lantbruksstyrelsen att utbetala, sedan styrelsen på grundval av slutlig ansökning fastställt statsbidragets storlek. 4 §. Den som önskar erhålla statsbidrag till i förberörda reglemente avsedd undervisningsverksamhet, vilken icke på annat sätt kan komma i åtnjutande av sådant bidrag, skall senast den 1 j u n i därom till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning för tiden från och med den 1 juli till och med den 30 j u n i nästföljande år och därvid foga fullständig redogörelse för hur undervisningen är avsedd att anordnas ävensom, i den händelse andra medel finnas för ändamålet tillgängliga, uppgift om storleken och beskaffenheten av samma medel. Lantbruksstyrelsen har att före utgången av juni månad med eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämna sålunda inkomna ansökningar. 5 §• För anordnande av undervisning som i 4 § avses må bidrag utgå med belopp, som av Kungl. Maj:t efter omständigheterna i varje särskilt fall bestämmes. Lantbruksstyrelsen har att till vederbörande utbetala de av Kungl. Maj:t beviljade bidragen under de villkor, som Kungl. Maj.-t kan komma att i varje särskilt fall föreskriva. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1949, från och med vilken dag kungörelsen den 17 juni 1938 angående statsbidrag till undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor (nr 465) samt kungörelsen den 3 juni 1938 angående statsunderstöd till kortare kurser i ladugårdsskötsel (nr 355) upphöra att gälla. Preliminär ansökning om statsbidrag som i 2 § avses ävensom ansökning som i 4 § avses för tiden från och med den 1 juli 1949 till och med den 30 juni 1950 må ingivas till lantbruksstyrelsen senast den 1 augusti 1949, varvid lantbruksstyrelsen i fråga om ansökning som avses i 4 § har att med eget utlåtande inkomma till Kungl. Maj:t före utgången av augusti 1949.

1 2 - 1644 48

178 Kap. 18. Den skogliga yrkesundervisningens anordning. Inledande synpunkter. Insikten om att skogsarbetaren är i behov av ett visst mått av yrkesutbildning torde ännu långtifrån vara allmän. Inom kretsar, där man på nära håll kunnat bevittna betydelsen ur arbetseffektivitetens synpunkt av metodiskt meddelad undervisning i arbetsteknik och verktygsvård, är emellertid uppfattningen om detta behov stadgad. Den ökade arbetseffektivitet, som kan vinnas genom kunskaper inom nyssnämnda områden, är dock endast den ena sidan av saken; indirekta, vinster äro också bland annat mindre slitage av den mänskliga, arbetskraften och minskade olycksfallsrisker. Ökad yrkeskunskap betyder även bättre utnyttjande av virkestillgångarna. Att samhället, i den mån så erfordras och kan ske, bör medverka till att ordna yrkesundervisningen i skogsarbete för att nå angivna resultat torde icke behöva göras till föremål för diskussion. Frågan gäller i stället närmast under vilka organisatoriska former sådan yrkesundervisningsverksamhet bör komma till stånd. Det ligger naturligtvis nära till hands att göra en jämförelse med andra yrkesområden, inom vilka yrkesutbildning sedan längre tid tillbaka varit organiserad. Utbildningen av industriens yrkesarbetare sker i stor utsträckning direkt i och genom arbetet, varvid den på detta sätt erhållna praktiska utbildningen i viss utsträckning suppleras genom teoretisk eller praktiskteoretisk undervisning, anordnad av samhället, eller, såsom i viss omfattning sker, av företagen själva. Med de speciella förhållanden, under vilka skogsarbetet, närmast då här avverkningsarbetet, bedrives, låter sig emellertid en sådan jämförelse icke utan vidare göra. Den direkta och dagliga ledning och övervakning av arbetet, som förekommer exempelvis inom jordbruket eller industrien, saknas sålunda i allmänhet när det gäller skogsarbete. Utbildning under pågående arbete under tekniskt kunnig ledning kan därför icke ske utan att speciella åtgärder vidtagas, exempelvis genom anordnandet på sätt som i viss omfattning redan skett av instruktörsverksamhet genom företagens egen försorg. I den mån dylika åtgärder icke vidtagas eller av lämplighets- eller ekonomiska skäl icke kunna vidtagas — det sistnämnda gäller om mindre företag med ringa arbetarantal — bliva arbetarna ställda utanför möjligheten att i arbetet bibringas det rätta tekniska kunnandet, och det finnes då anledning överväga om och i vilka former samhällelig medverkan bör lämnas för att erforderlig undervisning skall stå till buds. De sakkunniga hysa icke den uppfattningen att samhällets åtgärder på detta område kunna eller böra få sådan omfattning, att enskilda insatser, främst från företagarnas egen sida, bli obehövliga, Tvärtom, eftersom å ena sidan behovet av utbildning kan anses stort och å andra sidan det även måste vara med företagarnas egen fördel förenligt att detta behov så långt görligt är tillgodoses, är det naturligt att räkna även med dessas egen insats.

179 Det är klart, att möjligheter till en sådan insats huvudsakligen föreligger från de större företagens sida. Men det är å andra sidan också klart att någon kategoriindelning, som låter samhällsåtgärderna på området komma arbetaren hos den ena företagaren men icke hos den andra till del, icke kan eller bör genomföras. De av norrlandskommittén framlagda och för verksamhet i norrlandslänen avsedda förslagen, vilka tidigare refererats i sina huvuddrag, ha synts de sakkunniga ägnade att i vissa delar läggas till grund för en till hela landet förlagd undervisningsverksamhet. De sakkunniga bygga också därför en del av sina i det följande framlagda förslag på det av nämnda kommitté skisserade programmet. Norrlandskommittén har emellertid även vad skogsbruket beträffar framfört tanken på en statsunderstödd lärlingsutbildning vid särskilda lärlingsgårdar. De sakkunniga anse för sin del icke detta förslag böra realiseras. Den i de sakkunnigas direktiv uttalade meningen, att de unga själva knappast skulle komma att betrakta arbetet vid lärlingsgårdarna som en verklig utbildning, delas av de sakkunniga. Därtill kommer också, att kännedomen om modern arbetsteknik inom skogsarbetet ännu icke är så utbredd, att något nämnvärt antal ur denna synpunkt lämpliga lärlingsgårdar skulle komma att stå till förfogande. Tänkbart vore visserligen med hänsyn härtill att knyta lärlingsutbildningen till det större skogsbruket. Själva begreppet lärlingsväsende är emellertid främmande för skogsbruket och torde icke ha utsikter att där kunna införas, i den mån det icke av utvecklingens gång drives fram och då på samma sätt som inom andra områden blir föremål för arbetsmarkna dsparternas överenskommelser. Lösningen av frågan om en ungdomsutbildning för skogsbrukets behov bör därför enligt de sakkunnigas mening sökas på annan väg. De sakkunniga ha övervägt, om yrkesutbildningen för skogsarbetare bör tillgodoses genom inrättandet för ändamålet av särskilda fasta undervisningsanstalter eller genom en mera rörlig undervisningsverksamhet. Det må erinras om att man i Norge inrättat en statlig yrkesskola för skogsarbetare. Övervägande skäl ha av de sakkunniga ansetts föreligga för att icke gå fram efter den förra linjen. Tillgången på lämpliga övningsskogar är en fundamental förutsättning för att yrkesundervisningen skall kunna anordnas på lämpligt sätt, och den praktiska delen av denna måste i varje fall säkerligen ordnas i ambulatoriska former. Antalet skolor måste dessutom av finansiella skäl begränsas. Vid ett fåtal centrala undervisningsanstalter skulle anpassningen av undervisningen till lokala förhållanden icke kunna nöjaktigt tillgodoses. Av värde vore visserligen, om fasta yrkesundervisningsanstalter för utbildning av skogsarbetare inrättades, att man till dessa kunde knyta lärarpersonal med speciell lämplighet för uppgiften. Att ordna en återkommande över hela året spridd kursverksamhet torde emellertid ur bland annat

180 elevrekryteringssynpunkt komma att erbjuda vissa svårigheter. Yrkesutbildningsverksamheten för skogsarbetare torde åtminstone tills vidare därför böra byggas upp efter rörliga och mera enkla linjer. De sakkunniga förutsätta dock, att skogsvårdsgårdarna kunna komma att erbjuda fasta punkter även för skogsarbetarutbildningen inom respektive län. I övrigt hänvisa de sakkunniga i detta sammanhang till, att utbildningen i skogsarbete i ökad omfattning kommer att tillgodoses vid jordbruksskolor och lantmannaskolor; ett naturligt förhållande med hänsyn till den i vårt land vanliga anknytningen jordbruk-skogsbruk. När de sakkunniga i det föregående talat om yrkesutbildning för skogsarbetare, har därmed avsetts både grundläggande utbildning för den blivande skogsarbetaren och kompletterande för den redan sedan längre eller kortare tid tillbaka yrkesverksamme. Man kan icke, i varje fall inom överskådlig tid, räkna med att skogsbrukets arbetskraft kommer att utgöras av personer, som före arbetets påbörjande fått genomgå en grundläggande yrkesutbildning, även om detta i och för sig vore önskvärt. Att i lämpliga former ge en kompletterande utbildning åt dem, som utan sådan grundläggande utbildning utföra skogsarbete, är därför utan tvekan den större uppgiften för närvarande. De förslag om kurser och undervisningsplaner, som de sakkunniga i det följande framlägga, ha utformats med tanke på dagens skogsbruk, som icke i någon större omfattning är mekaniserat. En utveckling hän mot ökad maskinanvändning har emellertid inletts, och detta får givetvis tagas i betraktande vid den framtida utformningen av undervisningen. De sakkunniga ha i kapitel 7 anfört, att skogsvårdsstyrelserna närmast borde svara för en undervisningsverksamhet, som komme att omfatta även skogsarbetarna, samt framhållit, att denna utvidgning av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet på den skogliga yrkesundervisningens område kunde motivera vissa organisatoriska anknytningar, som nu saknas. De sakkunniga återkomma närmare härtill i det följande. Här må endast understrykas, att ett utnyttjande av skogsvårdsstyrelsernas redan befintliga organisation för uppgifter i samband med en vidgad skoglig yrkesundervisning förefallit de sakkunniga vara en naturlig utvecklingsgång. Undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande skogsvård är nu en av skogsvårdsstyrelsernas främsta uppgifter. Den får naturligtvis icke åsidosättas på grund av de ökade uppgifter på undervisningens område, som skogsarbetarutbildningen innebär. Delvis sammanfalla de båda uppgifterna; skogsarbetarnas behov av undervisning om skogsvård behöver tillgodoses, eftersom de också tagas i anspråk för beståndsvårdande arbete, och ägarna av åtminstone de mindre bondeskogsbruken fylla i betydande omfattning även det övriga skogsbrukets behov av temporärt utökad arbetskraft för avverkningsarbeten. E n speciellt på skogsvård och till bondeskogsbrukens ägare riktad undervisnings- och upplysningsverksamhet är emellertid av

181 största betydelse. De sakkunniga ha ansett sig böra ingå även på frågan om denna verksamhet, som, liksom hushållningssällskapens motsvarande verksamhet på jordbrukets område, har en ytterst skiftande utformning. De sakkunniga ha i fråga om jordbruket framhållit den betydelse, som arbetsledarutbildningen har, och att en förbättring av denna kan anses såsom ett viktigt led i åtgärderna för att tillgodose arbetarnas praktiska utbildning i arbetet. Såsom inledningsvis berörts i detta kapitel äro förhållandena, när det gäller en stor del av skogsbruket, icke fullt analoga; arbetsledaren utövar här som regel och i varje fall i fråga om avverkningsarbeten icke daglig tillsyn och kan därför icke på samma sätt utöva funktionen även av den ständige instruktören. Detta minskar dock icke betydelsen av frågan om hur skogsbrukets arbetsledare utbildas; dels kunna de nämligen behöva tagas i anspråk vid en i andra former anordnad yrkesundervisningsverksamhet, dels kommer i varje fall den lägre förmanspersonalen i kontakt med arbetet och arbetarna i sådan omfattning och på sådant sätt, att det kan vara av betydelse att den är skickad att meddela instruktionsmässiga anvisningar. Fastare former för utbildningen av denna lägre, icke skogsskoleutbildade förmanspersonal, som i regel rekryteras från skogsarbetarnas egna led, finnas nu icke. Skogsvårdsstyrelserna anordna dock utbildningskurser för sin för speciella uppdrag avsedda förmanspersonal och en del större skogsföretag ävensom skogsägaresammanslutningar ha temporärt ordnat förmansutbildning i viss omfattning. De sakkunniga ha ansett sig till behandling böra upptaga även frågan om utbildningen av lägre förmanspersonal. Vad beträffar frågan om de skogsskoleutbildade arbetsledarna ha de sakkunniga erhållit en framställning av den 17 september 1947 från Sveriges Kronojägareförbund, vari framhålles, att skogsskolorna, ehuru nu kanske de mest intensiva utbildningskurser som finnas, icke på den korta tiden av endast ett år hinna delgiva eleverna de kunskaper, som i realiteten erfordras hos nutidens skogsmän. Förbundet önskar därför att det undersökes, om undervisningstiden lämpligen bör utökas till två år. De sakkunniga ha även erhållit en skrivelse av den 12 december 1947 från Sveriges länsskogvaktareförbund i samma fråga. Efter att bland annat ha framhållit, att skogsskolornas elever sällan redan under studietiden kunna avgöra, huruvida de komma att vinna anställning hos domänstyrelsen respektive enskild skogsförvaltning eller hos skogsvårdsstyrelse, och att utbildningen därför bör ske så att den tillgodoser båda dessa verksamhetslinjer anför förbundet följande: Vid en granskning av skogsskoleundervisningen sådan den för närvarande bedrives framgår, att teoretiska studier eller praktiska övningar antingen bedrivas mycket knapphändigt och ofullständigt eller över huvud taget icke alls förekomma beträffande vissa verksamhetsgrenar, som kunna räknas bland de vanligaste arbetsuppgifterna för skogsvårdsstyrelsernas ordinarie länsskogsvaktare. Skogsskolornas lärarkrafter, som tillhöra domänverkets personal, äro otvivelaktigt mycket dugliga och därtill varmt intresserade för sin betydelsefulla uppgift, men torde knappast i något fall hava förvärvat den speciella kompetens och praktiska erfarenhet, som erfordras för undervisning rörande särskilt vissa grenar av skogs-

182 vårdsstyrelseverksamheten. Förutom tillskott av nya lärarkrafter med ingående erfarenhet från skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsfält, kräves sålunda en betydande utökning och komplettering av undervisningen som sådan. Att studietiden i samband härmed måste avsevärt förlängas, förefaller uppenbart. I samband med en sålunda genomförd förbättring av skogsskolornas utbildning framstår det enligt förbundets mening som en ofrånkomlig nödvändighet, att inträdesfordringarna i framför allt vissa allmänbildande ämnen skärpas. Förbundet har framfört vissa relativt detaljerade förslag i de berörda hänseendena. De sakkunniga vilja erinra om att domänstyrelsen och skogsstyrelsen i en i oktober 1947 avgiven utredning med förslag till inrättande av nya statliga skogsskolor på grund av skrivelser från Föreningen Sveriges Skogsvårdsstyrelser och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund även anfört vissa synpunkter på skogsskoleundervisningen. Organisationerna i fråga hade hemställt, att utredningen måtte verkställa en översyn av kursplanerna i syfte att tillmäta något större utrymme åt vissa övningar av särskild betydelse för skogsvårdsstyrelsernas och skogsägareföreningarnas arbete. Beträffande de av ämbetsverken anförda synpunkterna hänvisas till utredningen. Frågan om vilka åtgärder som behöva vidtagas kommer, enligt vad som förmäles i utredningen, att bliva föremål för närmare överväganden av ämbetsverken i samråd med berörda parter, och de sakkunniga ha med hänsyn härtill icke ansett sig böra närmare ingå på ifrågavarande spörsmål. De båda personalorganisationer, som tillskrivit de sakkunniga, torde förutsättas kunna få tillfälle att framföra sina synpunkter vid de överläggningar, som sålunda torde kunna förväntas komma till stånd. De sakkunniga övergå härefter till att närmare redogöra för sina förslag om undervisningsverksamhetens anordning samt beträffande vissa organisatoriska åtgärder. Grundläggande yrkesutbildning för ungdom. En grundläggande yrkesutbildning för ungdom, som kommer att ägna sig åt skogsarbete, kan, såsom framgår av redogörelsen i kapitel 6, meddelas redan i den obligatoriska fortsättningsskolan. De sakkunniga vilja uttala, att den i vissa norrlandskommuner prövade formen för fortsättningsskolans anordnande såsom skogskurser är värd en vidare tillämpning. En i större omfattning prövad verksamhet av detta slag torde även kunna bliva av värde för utformningen av den förberedande yrkesutbildningen på detta område under ett nionde skolår. Enligt vad de sakkunniga erfarit har man i Jämtlands län tillsatt en kommitté, bestående av representanter för landstinget, länsarbetsnämnden m. fl., som propagerat för och även lyckats få till stånd praktisk undervisning i skogsarbete vid en del fortsättningsskolor inom skogskommuner i länet. Landstinget har anslagit medel för att ge sådana kommuner ett tillskott för täckande av kostnader utöver vad som täckes av utgående statsbidrag. Enligt de sakkunnigas mening bör det kunna bliva en uppgift för de i kapitel 7 föreslagna yrkesundervisningsnämnderna att intressera veder-

183 börande skolmyndigheter för anordnandet av en skoglig undervisning på detta sätt samt att i erforderlig mån även utverka ekonomiskt stöd härför. Kurser för en grundläggande yrkesutbildning i skogsarbete inom fortsättningsskolans ram kunna icke förväntas komma till stånd annat än inom tämligen utpräglade skogskommuner och icke heller i dylika torde man alltid kunna räkna med, att skogskurser kunna anordnas varje år. Det bör därför finnas någon form av ordnad yrkesutbildning åt ungdom, som icke på nyssnämnda väg får sådan. De sakkunniga, som samrått med representanter för domänstyrelsen och skogsstyrelsen, vilja föreslå, att särskilda ungdomskurser för utbildning i skogsarbete skola anordnas genom skogsvårdsstyrelsernas försorg. Dylika kurser böra kunna anordnas i vissa fall vid skogsvårdsgårdarna, i andra fall med anlitande av provisoriska utrymmen, som kunna ställas till förfogande av domänverket eller annan skogsägare. Sålunda bör för ändamålet kunna utnyttjas i lämpliga skogsområden belägna skogsarbetarhärbärgen av sådan storleksordning, att där finnas tillräckliga utrymmen för inkvartering och utspisning samt för teoriundervisningen. En ungdomskurs bör omfatta en tid av omkring 12 veckor med i medeltal 42 undervisningstimmar per vecka. Omkring 10 timmar per vecka böra anslås till teoriundervisning- på lärosal. I övrigt bör utbildningen meddelas genom att eleverna få deltaga i och rätt lära sig utföra olika slag av yrkesarbete samt genom praktiska övningar utanför lärosalen. Det ungefärliga antalet undervisningstimmar blir enligt vad här föreslagits 500. Dessa synas förslagsvis böra fördelas på olika huvudgrupper av undervisningsämnen på följande sätt: Undervisnin gstimm ar Ä m n e lektioner

Skogskunskap, allmän orientering om skogsbrul. och binäringar Praktisk räkning och skrivning Skogsvård och skogskultur Avverkning, aptering och verktygs- samt redskapsvård Anläggningar, vägar och diken Transporter och transportredskap Arbetarskydd, olycksfall, hygien Utflykter Summa timmar

yrkesarbete, övningar m. m.

totalt

5 15 35

15 80

6 30 115

30 10 20 5

160 20 80 10

190 30 100 15

—

15 380

15 500

120 Till denna kurs böra antagas elever, som fullgjort sin fortsättningsskolplikt. Det synes icke erforderligt att fastställa någon övre åldersgräns, men eftersom undervisningen i yrkesarbetet bör läggas elementärt, bör kursen i första rummet avses för ungdom i åldern 15—18 år utan någon i varje fall större praktisk erfarenhet av skogsarbete.

184 Eleverna böra erhålla stipendier enligt de grunder, som gälla för understöd av statsmedel åt vissa elever vid skogsbrukskurser, samt erlägga ersättning för kost under kurstiden. Inkomsten av de skogsarbeten, som eleverna utföra under kursen, bör användas till arbetspremier åt eleverna. Yrkesundervisning för redan yrkesverksamma skogsarbetare (huggare). Beträffande ändamålet med sådana, skogsvårdskurser, till vilkas försöksvisa anordnande medel redan anslagits (se s. 51), anförde norrlandskommittén i sitt betänkande följande: En sådan kurs är i första hand avsedd att ge skogsarbetare en sådan utbildning, att de kunna självständigt utföra vissa kvalificerade arbeten, som annars bruka kräva tillsyn eller medverkan av förman. Behov av sådana specialutbildade arbetare får anses finnas särskilt på bondeskogarna. Kursen bör inriktas på huvudsakligen praktiska övningar och innesluta teoretisk undervisning i mycket begränsad omfattning. Denna utbildning skulle helt visst kunna få en mycket stor betydelse för hemmansskogsbrukets rationalisering och bidraga till en förbättrad skogsvård på dessa skogar, samtidigt som en lättnad i skogsvårdsstyrelsernas arbetsbörda successivt skulle åstadkommas genom att en hel del åtgärder, för vilkas planläggning och utförande hittills erfordras medverkan av skogsvårdsstyrelsepersonalen, skulle kunna handläggas självständigt av skogsägaren och hans specialutbildade medhjälpare. Då målet för kursen bör vara en kompetens, som närmar sig vad som erfordras hos en förman i storskogsbruket, torde vissa möjligheter föreligga, att de vid en sådan kurs utbildade kunna sysselsättas även i storskogsbruket, Såsom omnämnts i kapitel 6 är det endast två av de tre budgetåret 1946/47 anordnade kurserna av detta slag, som varit mera omfattande och av längre varaktighet (6 respektive 10 veckor). Deltagarna i dessa båda kurser torde som där nämnts ha syftat att nå förmansställning. Den tredje samma år anordnade kursen liksom de kurser, som senare anordnats i Östergötlands län, ha varit av kortare varaktighet (3 veckor). De sakkunniga dela den av norrlandskommittén framförda synpunkten om behovet speciellt för bondeskogsbrukets vidkommande av specialutbildade skogsarbetare, som äro mera allmänt kunniga i fråga om olika arbetsuppgifter även inom skogsvården, ehuru de sakkunniga draga i tvivelsmål, att tillgången på dylika arbetare mera väsentligt skulle kunna minska skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter. Man bör dock ha klart för sig, att frågan om att skapa tillgång på dylika arbetare icke blott är en utbildningsfråga utan även en anställnings- och lönefråga. I regel torde en redan yrkesverksam skogsarbetare, som genomgår en utbildning av så pass omfattande art, som den som kan ges vid exempelvis en 10-veckorskurs, föredraga en förmansanställning hos ett större skogsföretag, om sådan står till buds, framför en mera ambulatorisk tillvaro som skogsarbetare inom bondeskogsbruket. Såsom ett alternativ står givetvis en förmansställningen motsvarande placering hos en enskild jordbrukare-skogsägare, men sådana platser stå icke i samma utsträckning till buds och torde här ej heller närmast ha avsetts. De sakkunniga anse det på grund av nyss angivna skäl tveksamt, om man

185 för en kursverksamhet för skogsarbetare i främsta rummet bör sätta upp målet att utbilda mera allroundkunniga skogsarbetare med tanke främst på bondeskogsbruket. En till tid och omfattning mera begränsad yrkesundervisning skulle kunna fylla missionen att ge skogsarbetaren kunskaper inom visserligen ett mera begränsat, men dock tillräckligt stort område för att bli av omedelbart värde vid utförandet av de vanligast förekommande arbetsuppgifterna. Detta mera begränsade mål synes de sakkunniga vara vad man i fråga om kurser för skogsarbetare bör syfta till. I viss omfattning kunna dylika kurser också bliva av betydelse för lantarbetarnas utbildning i skogsarbete. I mellersta och södra delarna av landet är ju förhållandet ofta det, att lantarbetaren även fullgör skogsarbetarens funktion å den egendom, där han är anställd. Erfarenheterna från förut anordnade kurser, varav en del även efter enskilda initiativ, tala enligt de sakkunnigas uppfattning för att en skogsarbetarekurs gärna icke kan göras kortare än omkring tre veckor för att ge ett någorlunda tillfredsställande resultat. Kursdeltagarna böra äga praktiska erfarenheter som skogsarbetare, så att undervisningen kan läggas upp med utgångspunkt från detta förhållande. Undervisning bör lämpligen meddelas under 46 timmar varje vecka (måndag—fredag 8 timmar, lördag 6 timmar). Omkring 2 timmar dagligen böra anslås till teoriundervisning på lärosal och övrig tid utnyttjas till övningar och exkursioner. Om en utbildning av värde skall kunna medhinnas inom loppet av så kort tid, som här förutsatts, är det nödvändigt att kraftigt koncentrera undervisningen kring det för varje kurs avsedda huvudämnet. Å andra sidan måste dock även beaktas värdet av en mera allmän orientering. De sakkunniga ha utifrån dessa synpunkter upprättat följande förslag till normalplan för en skogsarbetarekurs med huvudvikten lagd kring avverkningsarbete. Undervisningstimmar Anine

P r a k t i s k räkning Skogskunskap (orientering om skogsbruket) Skogsvård och skogskultur Avverkning, aptering och redskapsvård Anläggningar, vägar och diken Transporter och transportredskap Arbetarskydd, olycksfall, hygien Summa

lektioner 8 2 8 10 2 4 2 36

övningar och exkursioner

totalt

20 55 3 11 3

18 2 28 65 5 15 5

10 Därest behov härav visar sig föreligga, torde kurser av den omfattning som här föreslagits kunna anordnas med huvudvikten mera lagd på skogsvård och skogskultur. Med huvudvikten lagd på speciell utbildning i exempelvis verktygsvård skulle även kortare kurser än tre veckors kunna anordnas. De sakkunniga anse, att så försöksvis borde kunna ske. Vid de överläggningar,

186 som de sakkunniga haft med representanter för domänstyrelsen och skogsstyrelsen, har emellertid såsom ett önskemål framhållits en viss fasthet i fråga om kursernas utformning. Såsom de sakkunniga i det följande föreslå bör skogsstyrelsen utöva tillsyn över kursverksamheten och ha att utarbeta normalplaner, vilka i huvudsak böra följas vid kursernas anordnande. Även enligt de sakkunnigas mening är clet av vikt, att en viss målinriktad linje följes, ehuru givetvis erfarenhetsmässiga rön böra tillgodogöras och föranleda nödiga ändringar i planerna, Detta gäller också i fråga om kurstidens längd. Skogsarbetarekurserna böra anordnas i skogsvårdsstyrelsernas regi. F ö r att kurser i större omfattning skola komma till stånd böra emellertid utnyttjas de möjligheter, som olika skogsförvaltningar ha att ställa skogsmarker, lokaliteter och lärarkrafter till förfogande, och initiativ till kurser från dessa böra kunna tagas och framföras till skogsvårdsstyrelserna. I en del fall böra kurser av detta slag kunna anordnas vid skogsvårdsgårdarna. Med den inom skogsbruket vanliga rörligheten bland arbetskraften bör här avsedda kursverksamhet, ehuru den av praktiska, skäl behöver bygga främst på storskogsbrukets medverkan, komma även bondeskogsbrukets arbetskraft tillgodo. Det är givet, att kurserna, även i de fall de anordnas under medverkan av enskilda skogsförvaltningar, skola stå öppna också för hos andra än de hos dessa anställda skogsarbetarna. De sakkunniga ha tidigare (s. 165) föreslagit vissa förmåner åt deltagarna i de av hushållningssällskapen anordnade kurserna för att sätta bland annat löntagarna inom jordbruket i stånd att skaffa sig yrkesutbildning. Om skogsarbetarna skola få samma möjlighet, är det också nödvändigt att de beredas liknande förmåner. Det är givet att man av den enskilde bör kunna fordra, att han i mån av förmåga offrar något på sin egen yrkesutbildning. Viljan att göra detta kan förutsättas vara större, där utbildningen omedelbart kan förväntas ge resultat, exempelvis i ökade inkomster. För skogsarbetaren, som huvudsakligen utför ackordsarbete, kan ökat tekniskt kunnande i fråga om avverkningsarbete och redskapsvård ganska direkt ge större arbetsinkomst, och, efterhand som detta kommer att stå klart för arbetarna, bör man kunna räkna på relativt god anslutning till kurserna. För många och då främst för dem som ha familj att försörja är det emellertid icke möjligt att för så lång tid, som en kurs pågår, avstå från förvärvsmöjligheter, därest icke tillräckliga stipendier kunna erhållas. Med hänsyn till det angelägna i att undanröja ekonomiska hinder för deltagande i kurserna och då det här är fråga om personer, vilkas ekonomiska bärkraft som regel är ringa, böra stipendierna utmätas efter liknande grunder som redan föreslagits i fråga om lantarbetare m. fl. vid deltagande i hushållningssällskapens kurser (jfr s. 165). De sakkunniga föreslå sålunda, att deltagarna i skogsarbetarekurserna skola erhålla fria resor till och från kursorten samt att de, förutom grundstipen-

187 dium med 3 kronor per dag, skola enligt vederbörande skogsvårdsstyrelses bestämmande kunna tillerkännas tilläggsstipendier med för närvarande i fråga om familjeförsörjare högst 9 kronor per dag och i fråga om icke familjeförsörjare 4 kronor per dag. Kursdeltagarna böra själva svara för sitt uppehälle under kurstiden. Det föreligger enligt de sakkunnigas mening icke lika goda förutsättningar att anordna kurser för skogsarbetare med användning av kombinerad skriftlig och muntlig undervisning som det gör för de inom jordbruket sysselsatta. Under den egentliga avverkningssäsongen är det svårigheter att samla eventuella deltagare till muntlig undervisning, även om det icke vore otänkbart att exempelvis en kväll varannan vecka förlägga denna till större drivningsplatser, där tillräckligt många deltagare befunne sig. Vid veckouppehåll i arbetet kunde även den muntliga undervisningen anordnas i hemorten för arbetare, som befunne sig i arbete å olika håll. Då dessa veckouppehåll sammanfalla med lördags-söndagsdygnen, vore det dock säkerligen mindre lätt att intressera för avstående av fritid för ändamålet och även förenat med vissa svårigheter att anskaffa lärarkrafter. Tekniskt är det eljest icke outförbart att använda sig av metoden även inom detta område. Vissa korrespondenskurser finnas utarbetade. Kompletterades studiet av dylika kurser med muntlig handledning, där medverkan kunde tänkas från skogvaktare, bolagstjänstemän m. fl., samt med vissa demonstrations- och övningsdagar, skulle utan tvivel en värdefull utbildning kunna meddelas. De sakkunniga ha med hänsyn till vad ovan anförts dock funnit det tveksamt, huruvida metoden med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning med någon större framgång skall kunna användas för de rena skogsarbetarnas yrkesundervisning. Det bör emellertid ankomma på skogsstyrelsen att, där lokala förutsättningar för en försöksverksamhet anses föreligga, medverka till att en sådan kommer till stånd. Instruktions- och upplysningsverksamhet för skogsarbetare. Handledning i arbetsteknik och redskapsvård har såsom förut nämnts sedan åtskilliga år tillbaka lämnats skogsarbetare vid en del av domänstyrelsens och vissa enskilda skogsförvaltningars skogar genom för ändamålet särskilt anställda instruktörer. De sakkunniga förutsätta, att denna av företagen själva bedrivna verksamhet, som får anses ha stor betydelse såsom ett led i åtgärderna för skogsarbetarnas yrkesutbildning, kommer att fortsätta och utvecklas. E n på lämpligt sätt bedriven instruktionsverksamhet bland skogsarbetarna har värde också ur upplysnings- och propagandasynpunkt, då den fäster arbetarnas uppmärksamhet på betydelsen av att skaffa sig bättre yrkesutbildning. På grund härav anse de sakkunniga, att i det allmännas åtgärder även lämpligen bör ingå att understödja instruktionsverksamhet för att nå arbetargrupper, som eljest icke komma i beröring med sådan verksamhet. En sådan verksamhet bör bedrivas genom vederbörande skogsvårdsstyrelse, som för

188 avlönande av instruktör bör erhålla statsbidrag. Instruktören bör utsändasendast efter framställning från företagares eller arbetargrupps sida. Då syftet med denna instruktionsverksamhet främst bör vara att stimulera till deltagande i skogsarbetarekurser, bör meddelad instruktion icke göras mera omfattande än som erfordras med hänsyn härtill. Verksamheten bör av praktiska skäl begränsas till den egentliga avverkningssäsongen under vintern. Såsom instruktörer kunna därför lämpligen utnyttjas personer, som i denna egenskap medverka vid anordnade skogsarbetarekurser, vilka som regel torde böra förläggas till hösten och våren. Till frågan om statsbidrag för här avsedda verksamhet, som närmast bör anses såsom en försöksverksamhet, återkomma de sakkunniga i nästföljande kapitel. Yrkesundervisning för körare. Ett rationellt anordnande av skogskörningarna förutsätter kunnande hos körarna om bland annat lämpliga redskap och arbetsmetoder samt om basvägars anläggning och skötsel. I allt för ringa grad är kännedomen härom tillfinnandes. Bristen på sådan medför mången gång onödiga påfrestningar både för körarna själva och hästarna. Behov av undervisning på området föreligger därför i hög grad. Såsom tidigare nämnts (s. 51) har, under den tid medel för försöksverksamhet på området stått till förfogande, hittills endast en kurs för körare kommit till stånd. Svårigheterna att få till stånd kurser torde icke minst ligga i, att tillgången på lärarkrafter med erforderlig kunskap på området är mycket begränsad. Emellertid förefaller det också som om det över huvud torde vara ytterst svårt att samla hästägande jordbrukare, som utföra skogskörslor, till här avsedda kurser, om dessa skola pågå många dagar i följd och taga hela dagarna i anspråk. Åtminstone till en början och i viss omfattning torde därför lokalt anordnade kurser med undervisning endast inom ett begränsat avsnitt av området och med kurstiden begränsad till en eller ett par dagar eller delar av sådana vara den metod, som måste försökas. I den mån en så lagd, mera upplysningsbetonad verksamhet ger de deltagande klarhet i, att en mera sammanhängande metodisk utbildning är av betydelse och värde för arbetets utförande, torde även förutsättningarna för en bredare lagd kursverksamhet komma att öka. De sakkunniga anse, att det av norrland skommittén uppdragna programmet för 1- a 2-veckorskurser därvid bör kunna komma till användning. Vid sådana mycket korta kurser som ovan sagts bör man begränsa sig till att vid ett tillfälle behandla exempelvis basvägars anläggning och skötsel, vid ett annat redskap och lastning o. s. v. Verksamheten bör handhavas av skogsvårdsstyrelserna. Utformningen av densamma synes till att börja med böra ske helt lokalt, och erfarenheten får sedermera ge vid handen, om den bör ges fastare former. De nyss omnämnda korta kurserna förutsättas anordnade så att de icke fordra deltagarnas bortovaro från hemorten. I den mån kurser omfattande

189 en vecka eller mera anordnas med deltagare från olika orter, böra kursdeltagarna erhålla ersättning för eventuella resekostnader samt enligt beslut av skogsvårdsstyrelsen kunna tilldelas stipendium (grundstipendium) med 3 kronor per dag. Utbildning av lägre förmanspersonal. Frågan om utbildningen av förmanspersonal för skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet har nyligen varit föremål för behandling, och skogsvårdsmedel har ställts till förfogande för anordnande av vissa kurser under budgetåret 1948/49 (jfr 1948 års statsverksproposition: bil. 11, nionde huvudtiteln punkt 137). Även framdeles kommer behov av dylika kurser att föreligga. De sakkunniga ha emellertid icke ansett sig böra ingå på frågan om dylika kursers anordnande. Inom skogsbruket i övrigt finnes ett ganska avsevärt behov av förmanspersonal för mindre kvalificerade uppgifter än dem som anförtros skogsskoleutbildad personal. Denna förmanspersonal rekryteras som regel från skogsarbetarnas led. Utbildningen inskränker sig i många fall till vad som praktiskt kan inhämtas bland annat genom att vederbörande fungerar såsom biträde åt förman vid verkställandet av olika förrättningar. Enskilda företag ha emellertid även anordnat kurser för utbildning av lägre förmanspersonal. Utvecklingen inom skogsbruket har alltmera gått därhän, att krav på särskild utbildning för denna lägre förmanspersonal gjort sig gällande. Det synes enligt de sakkunnigas mening föreligga skäl för att överväga, vad som från det allmännas sida bör åtgöras för att få dylik utbildning till stånd. Utbildningen av skogvaktare och därmed jämförliga arbetsledare inom skogsbruket har blivit en i huvudsak det allmännas angelägenhet, då flertalet skogsskolor äro helt statliga. Enligt de sakkunnigas uppfattning böra emellertid kurser för utbildning av lägre förmanspersonal anordnas efter de mera enkla linjer, som skisserats för utbildning av skogsarbetare, och således utan inrättande av fasta skolor för ändamålet. De sakkunniga föreslå därför, att även förmanskurser skola anordnas genom skogsvårdsstyrelserna i samverkan med domänstyrelsens förvaltningar och enskilda företag, som ha behov av här avsedd förmanspersonal. Statsbidrag för ändamålet bör utgå. Kurserna böra anordnas endast vid behov och efter lokala initiativ. Av betydande värde vore, om kursdeltagarna såsom facklig underbyggnad hade, förutom praktisk erfarenhet av skogsarbete, även genomgångna skogsarbetarekurser. Framdeles, sedan kurser av sistnämnda slag i större omfattning kommit till stånd, torde böra övervägas, huruvida icke för inträde i förmanskurs bör sättas detta villkor. Kursen bör därvid måhända något kunna förkortas men i varje fall bör undervisningstiden bättre kunna utnyttjas, om dylika förkunskaper finnas. De sakkunniga ha ansett, att förmanskursen nu icke gärna kan göras kortare än 5 veckor, om ett någorlunda tillfredsställande resultat skall ernås. Kursdeltagare bör ha fyllt 20 år, äga flerårig vana vid skogsarbete samt kunna förete intyg om lämplighet för utbildning till förman. De sakkunniga ha upprättat följande förslag till nor-

190 malplan för en förmanskurs med 46 timmars undervisning per vecka, därav 18 timmars teoriundervisning på lärosal. Undervisnin o-stimmar Ämne

lektioner )å lärosal

övningar och exkursioner

25 5 10 10 10 10

15 P r a k t i s k r ä k n i n g och skrivning , Skogskunskap (orientering om skogsbruket; Skogsvård och skogskultur Avverkning, aptering och redskapsvård Anläggningar, vägar och diken Transporter och transportredskap Arbetarskydd, olycksfall och h y g i e n ; arbetslag stiftning Arbetsledning

10 10

Summa

35 45 15 15 5 10 140

totalt 40 5 45 55 25 25 15 20 230

Deltagarna i förmanskurserna böra icke komma i åtnjutande av andra förmåner än intäkterna av såsom övningsuppgifter utförda arbeten samt i mån av behov understöd (stipendium) enligt kungörelsen den 13 oktober 1944 angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid skogsbrukskurser (nr 679). De böra själva svara för kostnaderna för sitt uppehälle under kurstiden. Beträffande förmanskategorien böra möjligheterna att bedriva korrespondensundervisning vara väsentligt större än beträffande den rena skogsarbetarekategorien. I första hand är det givetvis en förberedande utbildning i allmänna ämnen för blivande deltagare i förmanskurserna, som kan tillgodoses genom korrespondensundervisning, men även den rent fackliga fortbildningen på detta plan borde emellertid kunna påräkna ej så litet intresse. Här gäller det emellertid att undervisningen behöver ansluta sig till de speciella lokala förhållandena i skilda delar av landet. Medverkan från det allmännas sida synes kunna inskränkas till att söka få till stånd lämpligt sammansatta kurser. Det synes böra ankomma på skogsstyrelsen att söka vidtaga åtgärder i detta hänseende. Upplysnings- och undervisningsverksamheten för skogsägare. Betydelsen av en god och tillräckligt fyllig utbildning i skogsbruk för jordbrukarnaskogsägarna ha cle sakkunniga haft anledning framhålla redan i kapitel 8 i samband med behandlingen av frågorna om undervisningen i lantmannaskolorna. I huvudsak är det vid dessa skolor, som de blivande ägarna och brukarna av bohdeskogsbruken få sin utbildning även på det skogliga området, Såsom de sakkunniga tidigare framhållit är denna utbildning emellertid i åtskilliga fall för knapp, och de sakkunniga ha därför understrukit det befogade i att utöka lantmannaskolans vinterkurs för att möjliggöra en bättre skoglig undervisning. Möjligheter att ge den skogliga undervisningen för lantmannaskolornas

191 elever en praktisk betoning ha, såsom tidigare framhållits, i en del fall yppats genom samarbete med skogsvårdsstyrelserna och utnyttjandet av dessas skogsvårdsgårdar. E t t sådant samarbete bör i ytterligare omfattning kunna ske. Tillkomsten av skogsvårdsgårdarna skapar enligt de sakkunnigas mening bättre förutsättningar också för den egna undervisnings- och upplysningsverksamhet, som det åligger skogsvårdsstyrelserna att bedriva på hithörande område. Då det utan tvekan föreligger ett stort behov av att jordbrukarungdomen inom stora delar av landet beredes ökade möjligheter till en mera grundlig utbildning i skogsbruk än för närvarande står till buds, böra också mera omfattande skogsvårdskurser kunna anordnas vid skogsvårdsgårdarna. De sakkunniga vilja såsom exempel peka på den 3-månaderskurs, som anordnas av skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län. Det är enligt de sakkunnigas uppfattning angeläget, att skogsvårdsgårdarna utrustas på sådant sätt i avseende å lokaler och annorledes, att undervisningsverksamhet där kan komma till stånd. För att även äldre jordbrukare, som icke besöka vid skogsvårdsgårdarna anordnade kurser, skola nås med upplysning och undervisning i skogsvårdsfrågor, är det dock nödvändigt att vid sidan av en till skogsvårdsgårdarna centraliserad kursverksamhet också en rörlig sådan alltfort uppehälles. Sådan verksamhet bedrives redan nu på vissa håll men det är nödvändigt, att denna verksamhet vidgas. Lärarna vid skogsundervisningen. För den vidgade undervisningsverksamhet, som de sakkunniga föreslå, erfordras lärarkrafter dels för att bestrida den teoretiska undervisningen, dels för att handleda den praktiska utbildningen. Vad kurserna i skogsvårdsfrågor beträffar förutsätta de sakkunniga icke annat, än att lärarbehovet vid dessa kommer att tillgodoses liksom hittills genom skogsvårdsstyrelsernas egen personal. I viss utsträckning torde denna också kunna medverka vid de ungdomskurser, skogsarbetarkurser och förmanskurser, som komma att anordnas. Det blir emellertid utan tvekan erforderligt att gå utanför denna krets för att få tillräckligt med lärarkrafter, speciellt sådana som behärska bland annat de avverkningstekniska spörsmålen. Enligt de sakkunnigas uppfattning är det nödvändigt att såsom speciallärare för teoriundervisning och demonstrationer i samband härmed även anlitas i praktiskt skogsbruk sysselsatta personer med jägmästar- eller skogsskoleutbildning. Det måste anses vara av stort värde, att denna undervisning meddelas av personer, som ha daglig kontakt med de praktiska problemen. En nackdel är dock att man här icke kan räkna på förefintligheten även av pedagogisk utbildning, även om i enskilda fall praktiskt förvärvad, mer eller mindre omfattande undervisningsvana förefinnes. Skogsstyrelsen har i sitt utlåtande den 12 oktober 1945 över norrlandskommitténs betänkande rörande yrkesutbildningen i Norrland framfört förslag om ett särskilt anslag för anordnandet av fortbildningskurser för skoglig personal. Styrelsen framhöll därvid bland annat, att en av de mest givande

192 formerna för sådan fortbildning vore kurser med direkt och personlig kontakt mellan vetenskapens och praktikens män. Erfarenheterna från fortbildningskurser, som under årens lopp hållits, visade också att intresset alltid varit stort och resultaten goda. Fortbildningskurser hade anordnats av olika organ, när behovet blivit särskilt kännbart inom något ämnesområde eller för viss del av landet. Även framdeles kunde det vara lämpligt att så skedde. En central myndighet, förslagsvis skogsstyrelsen, borde dock ansvara för verksamheten, samordna och leda densamma samt tillse, att den upprätthöll es i erforderlig omfattning. Tidigare kurser hade finansierats på olika sätt, t. ex. genom tillskott från domänstyrelsen, skogsvårdsstyrelser och skogsbolag eller genom anlitande av reserverade skogsvårdsavgiftsmedel eller särskilt för ändamålet anvisade medel. Även framdeles kunde troligen intresse för en sådan verksamhet från offentliga organ och skogsägare kunna påräknas, främst genom att lämpliga lärarkrafter finge såsom tjänsteuppdrag medverka vid kurserna samt genom upplåtandet av lokaler, skogsområden och dylikt. Särskilda medel behövde emellertid ställas till förfogande för att garantera en tillräcklig omfattning på kursverksamheten. Med tanke speciellt på de krav, som måste ställas på skogligt utbildade personer — jägmästare, skogvaktare och kronojägare m. fl. — vilka skola medverka i undervisningsverksamheten, finna även de sakkunniga det oundgängligen nödvändigt att möjligheter till anordnandet av fortbildningskurser öppnas. Det är av största betydelse att lärarkrafterna få kontakt på ett personligt sätt med de rön, som göras inom skogsforskningen och icke minst inom arbetstekniken och om vilka senare det framför allt är som undervisningen i kurserna för skogsarbetare skall röra sig. De sakkunniga, som anse att skogsstyrelsen bör vara central tillsynsmyndighet för undervisningsverksamheten för skogsarbetare, finna det lämpligt, att skogsstyrelsen jämväl anordnar och svarar för ovan berörda fortbildningskurser för skoglig personal. Kurserna böra anordnas i samråd med domänstyrelsen och i nödig samverkan med inom det skogliga området verksamma organ och organisationer. Kurserna torde i allmänhet böra göras praktiskt betonade och avse behandling av aktuella frågor av allmänt intresse. I vissa kurser torde även kunna inrymmas handledning i pedagogiska spörsmål. Utförandet av de praktiska arbets- och övningsuppgifterna i samband med kurserna bör ske under ledning av instruktörer. Utbildningen av instruktörer bör framdeles kunna ske vid de föreslagna förmanskurserna; kravet på föregående praktik och utbildning bör i fråga om både förmän och instruktörer sättas lika. Till att börja med bör emellertid som instruktörer kunna anlitas skogsförmän utan här ifrågasatt utbildning men med tillräcklig praktisk erfarenhet inom området. Erinras bör i sammanhanget om att ett betydande antal skogsarbetare under senare år genom arbetsmarknadsorganens försorg utbildats till instruktörer för skogshuggarkurser för ovan arbetskraft ävensom att instruktörer i viss omfattning utbildats för den av domänverket och enskilda företag bedrivna instruktionsverksamheten.

193 Skogsstyrelsen har såsom omnämnts i kapitel 6 framställt förslag, närmast på grund av en framställning från föreningen Värmlands Skogsarbetsstudier, om statsbidrag till av nämnda förening eller liknande institution anordnade kurser för utbildning av instruktörer. De sakkunniga ha redan framhållit, att utbildningen av dylika, även sådana för rörlig instruktionsverksamhet å arbetsplatserna, lämpligen synes kunna ske vid de föreslagna förmanskurserna. Där speciella förmanskurser för sistnämnda ändamål emellertid anses böra komma till stånd, böra dessa kunna anordnas av respektive skogsvårdsstyrelser i erforderlig samverkan med de av skogsstyrelsen avsedda institutionerna och enligt plan, som skogsstyrelsen kan godkänna. Vissa organisatoriska frågor. Norrlandskommittén framhöll i sitt betänkande angående yrkesutbildningen i Norrland, att det vore önskvärt, att skogsvårdsstyrelserna i mån av behov till överläggningar angående den skogliga yrkesutbildningens anordnande sammanförde representanter för arbetsgivare-, skogsägare- och arbetareorganisationer samt skolstyrelser. De sakkunniga ha för sin del funnit, att den kontakt utåt, som framför allt utvidgningen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet till att organisera utbildning för skogsarbetarna nödvändiggör, bäst skulle kunna tillgodoses genom en mera fast anordning än norrlandskommittén förutsatt. Detta skulle kunna ske genom att till varje skogsvårdsstyrelse knötes ett råd i undervisningsfrågor, vilket de sakkunniga föreslå, Rådet synes böra bestå av läns jägmästaren såsom självskriven ledamot samt fyra andra ledamöter, varav en representerar domänverket, en det enskilda storskogsbruket, en bondeskogsbruket och en skogsarbetarna, vilka utses av skogsvårdsstyrelsen efter från olika håll inhämtade förslag. Ordförande bör rådet själv utse. Rådets funktion bör främst vara att medverka vid den planering av kurs- och övrig undervisningsverksamhet, som årligen bör ske. Ledamöterna i rådet synas böra äga åtnjuta dagarvode samt rese- och traktamentsersättning i enlighet med vad som gäller för ledamot av skogsvårdsstyrelse. Genom att ett kontaktorgan skapas på sätt här föreslagits, synas förutsättningar kunna vinnas för en god förankring av utbildningsverksamheten hos de därav berörda intressenterna. Intresset för den även utifrån nödiga medverkan torde därmed också stimuleras. De sakkunniga vilja framhålla att den samordning med övrig undervisningsverksamhet, som bör ske, förutsattes komma till stånd vid den planering i stort, som föreslagits tillkomma landstingens yrkesundervisningsnämnder. De ökade arbetsuppgifterna för skogsvårdsstyrelserna, som realiserandet av de i det föregående framlagda förslagen medför, kunna säkerligen i en del fall icke bemästras utan förstärkning av styrelsernas skogligt utbildade personal. Norrlandskommittén föreslog såsom tidigare nämnts inrättandet av särskilda befattningar såsom undervisningskonsulenter hos de norrländska skogsvårdsstyrelserna. Även de sakkunniga anse att, där kontinuerligt behov av särskild kraft för planering och ledning av undervisningsverksamheten upp13—1644 48

194 står, en befattning som undervisningskonsulent bör inrättas. Det bör emellertid ankomma på vederbörande skogsvårdsstyrelse att själv, då behov av befattningens inrättande uppstår, göra framställning härom. Hos de skogsvårdsstyrelser, där dylik befattning icke inrättas, bör ansvaret för planering av undervisningsverksamheten och de därmed förenade åtgärderna ändock uppdragas åt en bestämd befattningshavare. Undervisningskonsulenten eller den befattningshavare, åt vilken undervisningsfrågornas handläggning eljest uppdragits, skulle i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit i kapitel 7, ha att närvara vid sammanträden med landstingets yrkesundervisningsnämnd, då frågor rörande den skogliga yrkesundervisningen behandlas. Han bör lämpligen även vara föredragande och sekreterare i skogsvårdsstyrelsens råd i undervisningsfrågor. För den föreslagna undervisningsverksamheten för skogsarbetare bör skogsstyrelsen vara tillsynsmyndighet. Såsom tillsynsmyndighet bör det ankomma på skogsstyrelsen att verka för att undervisning kommer till stånd samt att bevilja statsbidrag till verksamheten. För kurser av olika slag bör skogsstyrelsen utarbeta normalplaner för tillämpning i huvudsak vid undervisningens bedrivande. Ifrågasättas större avvikelser bör styrelsens godkännande inhämtas. Skogsstyrelsen bör även i övrigt ha att utfärda närmare anvisningar för verksamheten. Det är enligt de sakkunnigas mening av allra största vikt, att nyss omförmälda arbetsuppgifter handläggas på ett effektivt sätt. Uppgiften kräver en väl meriterad arbetskraft, som i huvudsak helt kan ägna sig åt densamma, om effektivitetskravet icke skall eftersättas. De sakkunniga anse därför, att för handläggning av hithörande ärenden i skogsstyrelsen bör inrättas en befattning såsom byrådirektör. För behörighet till befattningen bör fordras att hava avlagt examen från skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans jägmästarkurs samt att därefter hava förvärvat erfarenhet från praktiskt arbete inom skogsbruket.

195 Kap. 19. Statsbidragen till den skogliga yrkesundervisningen. Inledande synpunkter. De sakkunniga begränsa sitt yttrande här till att avse frågorna om statsbidrag till kurser för utbildning av skogsarbetare- och lägre förmanspersonal samt viss i samband därmed stående verksamhet, som föreslagits i föregående kapitel. Till skogsvårdsstyrelsernas allmänna upplysnings- och undervisningsverksamhet utgår såsom nämnts i kapitel 6 (s. 52) statsbidrag från det under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till Bidrag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, och de sakkunniga ha icke ansett sig böra ifrågasätta någon ändring i detta hänseende. Vad åter gäller den förstnämnda verksamheten anse de sakkunniga, att medel till statsbidrag åt denna böra anvisas under det förslagsanslag, som sedan budgetåret 1946/47 funnits upptaget under beteckningen Skogsvård m. m : Bidrag till skogsvårdskurser m. m. För att bättre ange anslagets användning torde därvid benämningen böra ändras till Bidrag till skogsarbetarekurser m. m. I föregående kapitel ha de sakkunniga framhållit, att de föreslagna kurserna för utbildning av skogsarbetare i en del fall böra kunna förläggas till skogsvårdsgårdarna. Vidare ha de sakkunniga understrukit betydelsen av att skogsvårdsgårdarna utrustas så att undervisningsverksamhet där kan komma till stånd. Den normala vägen för en skogsvårdsstyrelse, som för detta ändamål saknar tillräckliga medel, torde vara att i samband med sina årliga medelsäskanden anmäla sitt behov av anslagsmedel. Reglerna för statens bidrag till de av de sakkunniga föreslagna kurserna för utbildning av skogsarbetare böra enligt de sakkunnigas mening utformas i princip efter samma grunder, som förordats för statsbidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet. Detta innebär, att även lokala tillskott i viss omfattning bli erforderliga. De sakkunniga anse att man bör kunna utgå från att skogsförvaltningar, som äro intresserade av att få kurser till stånd, utan kostnad ställa lokaler och i viss mån även undervisningsmateriel till förfogande. I någon omfattning bör även bidrag i övrigt till kurskostnader, som icke täckas av statsbidrag, kunna påräknas från enskilda företag och från skogsägaresammanslutningar. Det får emellertid också anses vara ett landstingens intresse att lämna bidrag till utbildning av skogsarbetare likaväl som till utbildning av arbetare på andra områden. I det följande ingå de sakkunniga närmare på frågorna om statsbidrag till föreslagna kurser m. m. Statsbidrag till kurser. Statsbidrag till kostnader för lärare och instruktörer vid anordnade ungdoms-, skogsarbetare-, körare- och förmanskurser föreslås i fråga om kurs, som får en varaktighet av mera än fem undervisningsdagar, utgå med hela kostnaden, ehuru maximerat enligt liknande regler, som föreslagits i fråga om hushållningssällskapens undervisningsverksamhet. Då

196 befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse medverkar som lärare, bör sålunda statsbidrag endast utgå till täckande av resekostnads- och traktamentsersättning. För ersättning åt annan lärare, som meddelar teoretisk undervisning, bör statsbidrag få utgå med förutom reseersättning högst 10 kronor för undervisningstimme och för ersättning åt lärare eller instruktör vid demonstrationer och övningar förutom resekostnader högst 5 kronor för timme. Såsom statsbidrag till resekostnader för anlitad annan lärare eller instruktör än befattningshavare vid skogsvårdsstyrelse bör utgå vad som i fråga om lärare motsvarar resekostnadsersättning enligt reseklass I I i statens allmänna resereglemente och i fråga om instruktör resekostnadsersättning enligt reseklass I I I . Då ungdomskursen blir relativt lång — enligt de sakkunnigas förslag omkring tre månader — bör överenskommelse kunna träffas om månadslön åt lärare och instruktörer vid sådan kurs. Därigenom böra lärarkostnaderna i detta fall kunna nedbringas under vad som motsvarar maximalt statsbidrag. E n lärare, helst med skogsskolekompetens, bör hela den tid ungdomskursen pågår, vara anställd och utöva funktionen av kursföreståndare. Denne lärare bör även kunna meddela en del av teoriundervisningen. Till sin hjälp vid de praktiska övningarna bör han, beroende på elevantalet, ha en eller två instruktörer. De föreslagna grundstipendierna till deltagare i skogsarbetare- och körarekurser med en varaktighet av minst sex undervisningsdagar böra helt täckas av statsbidrag. Till övriga kurskostnader för i det föregående nämnda kurser föreslås statsbidrag utgå med tre fjärdedelar. Statsbidragsandelen föreslås också bli densamma till reseersättningar åt deltagare i skogsarbetarekurser och körarekurser, där sådan utgår, samt till tilläggsstipendier åt deltagare i skogsarbetarekurser. Deltagarna i flertalet av de ovannämnda kurserna komma såsom ett led i undervisningen att utföra arbete, för vilket vederbörande skogsägare bör erlägga avtalsenlig likvid. Inkomsten av sådant arbete bör vid samtliga föreslagna kurser utom skogsarbetarekursen få användas till arbetspremier åt kursdeltagarna. För att yrkesverksamma skogsarbetare skola kunna deltaga i skogsarbetarekurserna ha de sakkunniga föreslagit, att deltagarna i dessa kurser skola i likhet med lantarbetare, som deltaga i hushållningssällskapens kurser, erhålla, förutom ersättning för eventuella resekostnader, grundstipendier samt därjämte tilläggsstipendier enligt vissa grunder. Genom dessa fasta förmåner undanröjas de ekonomiska hindren för deltagande i kurserna och den praktiska undervisningen kan läggas upp med hänsyn uteslutande till det pedagogiska syftet och utan avsikt att genom största möjliga arbetsmängd ge kursdeltagarna nödigt ekonomiskt stöd. Inkomsten av utfört arbete bör vid detta förhållande användas till täckande av kurskostnaderna, och från det enligt de generella reglerna beräknade statsbidraget bör avgå vad som inflyter såsom ersättning för dylikt arbete. Såsom villkor för att statsbidrag skall utgå synes böra föreskrivas, att

197 antalet kursdeltagare vid kursens början uppgår till minst tio i ungdomskurs eller förmanskurs och minst sju i skogsarbetarekurs eller körarekurs. Vad ovan sagts om statsbidrag avser kurser, som få en varaktighet av minst sex undervisningsdagar. Såsom framgår av vad de sakkunniga anfört i föregående kapitel är det egentligen endast i fråga om yrkesundervisningen för körare, som de sakkunniga räkna med kurser av kortare varaktighet än denna. I fråga om statsbidrag till kortare kurser än sex undervisningsdagar föreslå de sakkunniga samma regler, som föreslagits för de kortare kurserna i hushållningssällskapens regi, d. v. s. att statsbidrag utgår med tre fjärdedelar av kurskostnaderna. Statsbidrag till kostnader för anlitad lärare och instruktör bör dock icke få beräknas på högre belopp än som följer av regeln för statsbidrag till de längre kurserna. I kostnader, till vilka statsbidrag utgår, böra icke få inräknas kostnader, som avse kursdeltagarnas inkvartering och utspisning. Statsbidrag till övrig föreslagen verksamhet. De sakkunniga ha i föregående kapitel även föreslagit viss instruktions- och upplysningsverksamhet för skogsarbetare. Vidare ha de sakkunniga föreslagit att vissa fortbildningskurser för skogligt utbildade personer, som kunna komma att medverka såsom lärare vid föreslagna kurser för arbetarutbildning, skola anordnas genom skogsstyrelsens försorg. Vad först beträffar den förordade upplysningsverksamheten för skogsarbetare får denna närmast anses såsom ett övergångsled intill dess en tillräckligt omfattande kursverksamhet kommer till stånd. Några fasta regler för statsbidrag för denna verksamhet synas därför icke böra utformas utan endast vissa belopp ställas till förfogande såsom bidrag till avlöningar samt till rese- och traktamentsersättningar åt tillfälliga befattningshavare (instruktörer) vid de skogsvårdsstyrelser, som önska anordna sådan verksamhet. Beträffande fortbildningskurser för skogligt utbildad personal bör skogsstyrelsen ha att framlägga förslag till kursernas anordnande och i samband därmed beräkning av medelsåtgången. Såsom skogsstyrelsen på sin tid framhöll i yttrande över norrlandskommitténs förslag (jfr sid. 192) torde bistånd från olika håll kunna erhållas för anordnande av dylika kurser. Till frågan om beräkning av anslag av statsmedel återkomma de sakkunniga i det följande. Ansökningsförfarande m. m. De sakkunniga förorda beträffande föreslagen kursverksamhet — ungdomskurser, skogsarbetarekurser, körarekurser och förmanskurser — ett liknande ansökningsförfarande, som föreslagits beträffande hushållningssällskapens kursverksamhet (sid. 169). Skogsstyrelsen bör också äga att utbetala förskott på preliminärt beviljat statsbidrag enligt de regler, som föreslagits i nämnda sammanhang. Slutlig ansökning om statsbidrag till under nästförflutet budgetår anordnade kurser bör ingivas före oktober månads utgång och på grundval av sådan bör statsbidragets storlek definitivt fastställas.

198 över här avsedda verksamhet bör skogsvårdsstyrelse ha att avgiva särskild berättelse, som årligen före oktober månads utgång bör ingivas till skogsstyrelsen samt till landstingets yrkesundervisningsnämnd. Anslagsfrågor. De sakkunniga ha redan inledningsvis förordat, att anslag till de föreslagna kurserna för utbildning av skogsarbetare skall anvisas under ett förslagsanslag, betecknat Skogsvård m. m.: Bidrag till skogsarbetarekurser m. m. Under detta anslag synes även lämpligt beräkna medel till den föreslagna upplysningsverksamheten för skogsarbetare samt till fortbildningskurser för skogligt utbildade personer. Beträffande anslag för budgetåret 1949/50 få de sakkunniga anföra följande. Det är icke görligt att med någon grad av säkerhet beräkna i vilken omfattning kurser kunna komma till stånd under nämnda budgetår. De sakkunniga äro emellertid av den uppfattningen, att det genom den kontakt, som skapas genom föreslagna råd i undervisningsfrågor hos respektive skogsvårdsstyrelser, skall visa sig möjligt att på många håll få till stånd organisatoriska förutsättningar för en kursverksamhet på relativt bred basis. Att verksamheten under det budgetår, varom nu är fråga och som således blir det första, då den föreslagna ordningen skall tillämpas, icke överallt kan komma i gång bör dock tagas med i räkningen. För beräkningen av anslagets storlek utgå de sakkunniga från att fem ungdomskurser och ett tiotal skogsarbetarekurser kunna anordnas under budgetåret 1949/50. De sakkunniga ha verkställt vissa kostnadsberäkningar för nu nämnda kurser vid en kurstid av den av de sakkunniga förordade av respektive tolv och tre veckor {bilaga 7). Enligt dessa skulle statsbidrag till en ungdomskurs utgå med 5 750 kronor och till en skogsarbetarekurs med i runt tal 3 800 kronor. Statsbidrag till det angivna antalet kurser skulle således behöva beräknas med ( 5 x 5 750 + 10 X 3 800 = ) 66 750 kronor. En förmanskurs om fem veckor torde enligt föreslagna regler kräva statsbidrag med omkring 5 000 kronor, och medel böra beräknas till två sådana kurser med sammanlagt 10 000 kronor. Till körarekurser, varav endast kortare sådana torde komma till stånd, torde böra beräknas 3 000 kronor och till instruktions- och upplysningsverksamhet för skogsarbetare 30 000 kronor. Till yrkesundervisningen för skogsarbetare skulle sålunda enligt dessa beräkningar åtgå (66 750 + 10 000 + 3 000 + 30 000 = ) 109 750 kronor. Då enligt det föreslagna förfarandet vid ansökning och utbetalning av statsbidrag, viss del av detta icke torde utbetalas förrän påföljande budgetår, synes nämnda belopp böra avrundas till 100 000 kronor. Anslaget i denna del bör ställas till skogsstyrelsens disposition. Det är av största vikt att fortbildningskurser för skogligt utbildade personer, som kunna medverka såsom lärare vid kursverksamheten för skogsarbetare, komma till stånd snarast möjligt. De sakkunniga anse därför, att

199 medel för detta ändamål, förslagsvis intill 5 000 kronor, böra ställas till förfogande redan under budgetåret 1948/49. Till anordnandet av sådana kurser under budgetåret 1949/50 föreslås, att ett belopp av 15 000 kronor beräknas att disponeras i enlighet med Kungl. Maj:ts bestämmande. Sammanlagt skulle således förevarande förslagsanslag behöva för budgetåret 1949/50 uppföras med (100 000 + 15 0 0 0 = ) 115 000 kronor. Medel böra därjämte beräknas till avlöning åt den av de sakkunniga föreslagna byrådirektören i skogsstyrelsen.

200 Kap. 20. Förslag till kungörelse angående med statsbidrag bedriven yrkesundervisning i skogsarbete. I a n s l u t n i n g till vad som anförts i kap. 18 och 19 h a de s a k k u n n i g a uta r b e t a t nedanstående förslag till kungörelse med b e s t ä m m e l s e r beträffande de föreslagna kurserna för u t b i l d n i n g i skogsarbete. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse a n g å e n d e m e d statsbidrag bedriven yrkesundervisning i skogsarbete. 1 §• Med bidrag av statsmedel må i den ordning, nedan sägs anordnas kurser för meddelande av yrkesundervisning i skogsarbete. Sådan kurs må anordnas: a) såsom ungdomskurs, avsedd att giva en grundläggande yrkesutbildning6 åt ungdom; b) såsom skogsarbetarekurs, avsedd att meddela kompletterande yrkesutbildning åt skogsarbetare; samt ej såsom korarekurs för meddelande av undervisning rörande skogskörslor och vad därmed har samband. Därjämte må i fall av behov även kunna anordnas förmanskurser för utbildning av arbetsförmän för det allmänna och det enskilda skogsbruket,

Kurs, som avses i denna kungörelse, anordnas av skogsvårdsstyrelse. Skoesvardsstyrelse har att för anordnandet av kurser i erforderlig grad samverka med organisationer och företagare inom skogsbrukets område. För biträde vid planeringen av i denna kungörelse avsedd kursverksamhet ävensom, enligt skogsvårdsstyrelsens bestämmande, jämväl av annan av styrelsen bedriven undervisningsverksamhet skall hos varje skogsvårdsstyrelse finnas ett rad i undervisningsfrågor. Rådet skall bestå av länsjägmästaren såsom självskriven ledamot samt fyra av skogsvårdsstyrelsen för en tid av tre år i sänder särskilt utsedda ledamöter, av vilka en representerar domänverket, en det enskilda större skogsbruket, en det mindre skogsbruket och en skogsarbetarna. Ordförande utses inom rådet. De särskilt utsedda ledamöterna av rådet skola av skogsvårdskassan erhålla resekostnads- och traktamentsersättning vid resor, som föranledas av deras uppdrag, enligt klass I B i gällande resereglemente. 3 §. För kurserna är skogsstyrelsen tillsynsmyndighet. På skogsstyrelsen ankommer att verka for a t t undervisning kommer till stånd, att meddela anvisningar for kursernas anordnande och godkänna undervisningsplaner samt att enligt vad därom i denna kungörelse stadgas bevilja statsbidrag. 4 §• För att vinna inträde i ungdomskurs erfordras att sökande fullgjort sin fortsattningsskolphkt samt att han är fri från lyte eller sjukdom, som utgör hinder B for utförande av skogsarbete.

201 Inträde i förmanskurs må, så framt skogsvårdsstyrelse icke på särskilda skäl annat medgiver, kunna vinnas endast av den som fyllt tjugu år samt äger flerårig vana vid skogsarbete och kan förete intyg om lämplighet för utbildning till förman. 5 §. Undervisningen skall vara avgiftsfri. Beträffande understöd åt deltagare i ungdomskurser och förmanskurser gäller vad som särskilt är stadgat angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid skogsbrukskurser. Inkomst av utfört arbete vid ungdomskurs och förmanskurs må disponeras till arbetspremier åt kursdeltagare. Deltagare i skogsarbetarekurs samt i körarekurs med en varaktighet av mera än fem dagar skall i förekommande fall erhålla ersättning för resa i billigaste klass å järnväg, båt eller omnibus från hemstationen till den station, som ligger närmast platsen för kursen, samt åter till hemstationen. Deltagare i sådan kurs, som icke kan under kursen bo i sitt hem, skall därjämte erhålla stipendium med 3 kronor om dagen (grundstipendium). Till deltagare i skogsarbetarekurs med en varaktighet av mera än fem dagar utgår därjämte tilläggsstipendium med för den som har försörjningsplikt för familj högst 9 kronor och i annat fall 4 kronor om dagen. Kursdeltagare har att själv bekosta sitt uppehälle vid kursen. 6 §• Statsbidrag utgår till anordnandet av i 1 § omförmäld kurs, där denna omfattar mera än fem undervisningsdagar, med hela kostnaden för anlitad lärare och instruktör dock högst, där fråga är om befattningshavare hos skogsvårdsstyrelsen, det som enligt vad därom är stadgat utgår i resekostnads- och traktamentsersättning, och där fråga är om annan, åt lärare förutom resekostnad 10 kronor för lektionstimme och åt lärare eller instruktör vid övningar och demonstrationer förutom resekostnad 5 kronor för timme; med hela kostnaden för grundstipendier åt deltagare i skogsarbetarekurs och körarekurs; samt med tre fjärdedelar av övriga av skogsstyrelsen godkända kostnader, däruti inberäknat reseersättningar åt deltagare i skogsarbetarekurser och körarekurser samt tilläggsstipendier åt deltagare i skogsarbetarekurser. Från enligt ovanstående regler beräknat statsbidrag skall vad skogsarbetarekurs beträffar avgå ersättning som erhållits för av kursdeltagarna såsom övningsuppgifter utfört arbete. Där kurs med en varaktighet av mindre än sex undervisningsdagar anordnas, utgår statsbidrag med tre fjärdedelar av de av skogsstyrelsen godkända kostnaderna för undervisningen, dock att statsbidrag till kostnader för anlitad lärare och instruktör icke må beräknas på högre belopp än ovan angivits. Till kostnader för kursdeltagarnas inkvartering och utspisning utgår icke statsbidrag. Statsbidrag må icke utgå med mindre än att antalet kursdeltagare vid kursens början uppgå till minst tio i ungdomskurs eller förmanskurs och minst sju i skogsarbetarekurs eller körarekurs. 7 §• Preliminär ansökning om statsbidrag enligt denna kungörelse för tiden från och med den 1 juli till och med den 30 juni nästföljande år j ä m t e plan för kurserna skall av skogsvårdsstyrelse ingivas till skogsstyrelsen senast en månad före förstnämnda dag, varvid skogsstyrelsen dock utan hinder härav må till prövning upptaga senare inkommen preliminär ansökning.

202 Preliminär ansökning om statsbidrag skall innehålla uppgift om de beräknade kostnaderna för planerade kurser samt om de medel, som stå till förfogande för gäldande av kostnader, som icke täckas av statsbidrag. Slutlig ansökning om statsbidrag för tiden från och med den 1 juli föregående år till och med den 30 juni det år ansökan ingives skall jämte berättelse över den samma tid bedrivna verksamheten av skogsvårdsstyrelsen ingivas till skogsstyrelsen före utgången av oktober månad. Berättelsen skall även tillställas landstingets yrkesundervisningsnämnd. Slutlig ansökning om statsbidrag skall innehålla uppgifter om de verkliga kostnaderna för anordnade kurser. 8 §• Skogsstyrelsen har att på grundval av preliminär ansökning bevilja statsbidrag och därom underrätta skogsvårdsstyrelse. Utan rekvisition utbetalar skogsstyrelsen förskottsvis så snart ske kan högst sextio procent av sålunda för tiden från och med den 1 juli till och med den 30 juni nästföljande år beviljat statsbidrag. Under nämnda tid må på rekvisition utanordnas ytterligare förskott med högst trettio procent av beviljat statsbidrag. Resterande statsbidrag har skogsstyrelsen att utbetala, sedan styrelsen på grundval av slutlig ansökning fastställt statsbidragets storlek. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1949. Preliminär ansökning om statsbidrag som i 7 § omförmälts må för tiden från och med den 1 juli 1949 till och med den 30 juni 1950 ingivas till skogsstyrelsen senast den 1 oktober 1949.

Specialmotivering till kungörelseförslaget. Beträffande bestämmelsernas utformning må utöver vad redan tidigare anförts endast följande framhållas:

§1De sakkunniga ha i kap. 18 förordat viss längd på föreslagna kurser men också framhållit, att variationer kunna tänkas och framförallt att man bör låta erfarenheten ge vid handen, huru långa kurserna böra bliva för att fylla sitt syfte. På grund härav anse de sakkunniga, att kurstiden icke bör fixeras i kungörelsen. §2. Det torde vara en lämplig anordning, att rådet i undervisningsfrågor också får biträda vid planeringen av skogsvårdsstyrelsens övriga undervisningsverksamhet. Därför föreslås, att så enligt skogsvårdsstyrelses bestämmande skall kunna ske. Resekostnads- och traktamentsersättningar till rådets särskilt utsedda ledamöter synas liksom sker i fråga om skogsvårdsstyrelsens ledamöter böra utgå av skogsvårdskassan. Bestämmelsen om statsbidrag till kurs med en varaktighet av mindre än sex undervisningsdagar har föreslagits få generell giltighet. Den torde emellertid huvudsakligen endast komma i tillämpning i fråga om körarekursen.

203 K a p . 21. S a m m a n f a t t n i n g av förslagen. Landstingens medverkan. De sakkunniga anse, att landstingen, som alltmer kommit att engageras för åtgärder för yrkesutbildningen, böra svara för planeringen i stort på hithörande område. För ändamålet bör inom varje landstingsområde finnas en yrkesundervisningsnämnd. I denna böra hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen som företräda jordbruk och skogshushållning vara representerade. Flertalet av ledamöterna utses av landstinget. Yrkesundervisningsnämnden skall vara ett landstingets organ och dess tillsättande bör regleras genom ett stadgande i lagen om landsting. _ I olika sammanhang framhålla de sakkunniga betydelsen av landstingens medverkan för att få skolor och kurser till stånd.

De fasta lantbruksundervisningsanstalterna. De sakkunniga tillerkänna lantmannaskolan en central ställning i yrkesutbildningen för jordbruket. För att lantmannaskolan skall kunna rätt fylla denna uppgift föreslå de sakkunniga, att teoriundervisningen skall i högre grad än nu är fallet kompletteras med praktisk utbildning och praktiska övningar. , Vinterkursen, som nu i allmänhet omfattar 5 månader, bor enligt de sakkunnigas mening utsträckas till eller inemot 6 månader för att bättre utrymme skall erhållas för undervisningen i bland annat skogshushållning, maskin- och redskapslära samt arbetslära. Där en utökning av kurstiden icke anses kunna ske måste övervägas att så utforma undervisningsplanen, att erforderligt okat utrymme för undervisningen åtminstone i de båda sistnämnda ämnena ändock erhålles. De sakkunniga förmena, att i så fall undervisningen i svenska och räkning bör kunna begränsas, och att man bör eftersträva att successivt lata dessa ämnen helt försvinna från skolornas schema genom att hänvisa eleverna till att före inträdet i fall av behov komplettera sina kunskaper i dessa ämneni l A I fråga om fortsättningskurs till vinterkurs uttala de sakkunniga, att den får sitt Största värde, om den kan anordnas såsom en praktisk kurs. Kurstiden föreslås utsträckt till 125 dagar så att den kan omfatta större delen av vegetationsperioden. Teoriundervisningen bör normalt kunna begränsas till omkring 500 timmar och övrig tid anslås till praktisk utbildning. Kontrollassistentutbildning bör icke ingå i kursen. Längre kurs har enligt de sakkunnigas mening ur pedagogiska synpunkter företräden framför kombinationen vinterkurs-förtsättningskurs. Värdet av denna kurs skulle dock avgjort bliva större, om praktiska övningar i olika arbetens utförande finge större utrymme. Kurstiden föreslås av samma skal n e i 1

204 som i fråga om fortsättningskursen utsträckt till 250 dagar. Ej heller i denna kurs bör kontrollassistentutbildning ingå, Helårskursen har enligt de sakkunnigas mening sin största betydelse för Norrland, där möjligheterna att på annat sätt erhålla ordnad praktisk utbildning äro mindre än i andra delar av landet. Kursens utsträckning över hela året bör göra det möjligt att även inrymma ökad praktisk och teoretisk utbildning i skogshushållning. I övrigt bör den teoretiska undervisningen alltjämt begränsas till att motsvara vinterkursens. De sakkunniga, som haft att pröva, huruvida för ordnandet av yrkesutbildning åt jordbrukarungdom under 18 år särskilda internatskolor borde komina till stånd med kortare, i huvudsak praktiska kurser året runt, eller frågan lösas genom anknytning av en kursverksamhet för denna ungdom till bestående lantbruksundervisningsanstalter, ha i princip funnit det senare alternativet företrädesvis böra realiseras. Bestämmande härvid har främst varit de sakkunnigas uppfattning, att lantmannaskolornas resurser böra utnyttjas så kontinuerligt som möjligt året runt. ^ Såsom en form för utbildning åt ungdom i åldern från 16 (undantagsvis 15) till 18 år föreslå de sakkunniga att vid lantmannaskolor anordnas en kurs, benämnd praktisk- teoretisk sommarkurs. Kurstiden föreslås till minst 125 arbetsdagar. Huvudvikten skall läggas vid praktisk utbildning genom arbete, övningar och demonstrationer. Den teoretiska undervisningen föreslås utsträckt över hela kurstiden och så långt ske kan anknuten till aktuella arbetsuppgifter och övningar. Eleverna föreslås erhålla stipendier enligt samma grunder som elever i vinterkurs. Möjligheterna att anordna i egentlig mening praktisk utbildning vid skolor äro och bliva även framdeles begränsade. De sakkunniga anse därför att man bör utnyttja jordbrukarnas egna möjligheter att bereda en ordnad praktisk utbildning och föreslå, att en praktikkurs skall anordnas, där den praktiska utbildningen förlägges till särskilda elevgårdar, som lantbruksstyrelsen godkänner. Praktikkursen, som skall anordnas i lantmannaskolornas regi, föreslås bliva ettårig men bör i enskilda fall kunna få omfatta endast ett' halvt år. Teoretisk undervisning av vägledande art för den praktiska utbildningens tillgodogörande skall, fördelad på kortare perioder om en vecka, meddelas vid skolan. Den praktiska utbildningen vid elevgården skall ske planmässigt. Eleverna böra, då de utföra arbete, åtnjuta lön, som lägst för den som icke tidigare varit sysselsatt i lantbruksarbete bör uppgå till 60 % av avtalsenlig lön och som i övrigt skall kunna differentieras uppåt med hänsyn till ålder, förmåga och föregående praktik. Undre åldersgräns för tillträde till praktikkurs föreslås till 16 år. De sakkunniga ha funnit arbetsledareutbildningen vid lantbruksskolorna böra förbättras. Den tvååriga kursen för utbildande av jordbruksförmän och den ettåriga kursen för meddelande av allmän praktisk-teoretisk jord-

205 bruksutbildning föreslås skola slopas och ersättas med en ettårig arbetsledarkurs. Den genom slopandet av den tvååriga kursen ledigblivna kapaciteten bör utnyttjas till att även vid lantbruksskolorna anordna en ettårig praktikkurs men i detta fall med den praktiska utbildningen förlagd till skoljordbruket. Såsom villkor för inträde i arbetsledarkursen bör ställas krav på genomgången vinterkurs vid lantmannaskola eller på annat sätt förvärvat motsvarande kunskapsmått samt på tre års praktik i lantbruksarbete eller ett års praktik jämte genomgången ettårig praktikkurs vid lantbruks- eller lantmannaskola. Den teoretiska undervisningen i arbetsledarkursen, som bör avse att vidga och fördjupa den i lantmannaskolans vinterkurs meddelade undervisningen i fackämnen, föreslås omfatta minst 550 timmar, fördelade på sätt med hänsyn till utbildningen befinnes ändamålsenligt. Förutom praktisk utbildning genom deltagande i olika förekommande arbetsuppgifter föreslås varje elev skola under minst 400 timmar deltaga i särskilt anordnade arbetsövningar. Övergången föreslås ske så, att arbetsledarkurserna kunna anordnas från och med läsåret 1951/52. Beträffande utbildningen av ladu g år dsför män uttala sig de sakkunniga för att denna helt förlägges till skolor och att sålunda nuvarande form med den praktiska delen förlagd till enskilda gårdar slopas. Teoriundervisningen i ladugårdsförmanskurserna föreslås utökad till omkring 400 timmar. Elevernas lön föreslås utgå med minst 60 % av kontanta månadslönen för djurskötare enligt gällande avtal. De sakkunniga ha funnit skäl tala för att den hittills i begränsad omfattning prövade formen med särskilda jordbruksskolor (Gålö, Sorsele, Vittjärv, Pålkem), nu benämnda jordbrukets yrkesskolor, för utbildning av ungdom i åldern 14—17 år ytterligare utvecklas. Skolformen bör inordnas såsom en erkänd form bland övriga statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter. Såsom huvudkurs för utbildning i jordbruksarbete föreslås en tvåårig jordbrukskurs. Elev, som fullgjort sin fortsättningsskolplikt och äger någon kännedom om jordbruksarbete, bör efter skolstyrelsens bedömande kunna intagas för ettårig utbildning. Möjligheten att vid en jordbruksskola anordna utbildning i skötseln av lanthushåll bör hållas öppen, varför såsom huvudkurs även föreslås en ettårig lanthushållskurs. Huvudvikten såväl i den tvååriga jordbrukskursen som i den ettåriga lanthushållskursen skall läggas vid den praktiska utbildningen. För att tillgodose behovet av lärare för instruktionsmässig handledning av 2Di-aktiskt arbete och arbetsövningar vid lantbruks- och lantmannaskolor föreslå de sakkunniga inrättandet av befattningar såsom yrkeslärare i jordbruksarbete. Såsom kompetenskrav för erhållande av sådan befattning föreslås genomgången driftsledarkurs vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. De sakkunniga uttala sig i detta sammanhang för att genomgången driftsledarkurs även bör bli kompetenskrav för erhållande av befattning såsom

206 jordbruksinstruktör hos hushållningssällskap. Befattningar såsom yrkeslärare i jordbruksarbete föreslås inrättade vid samtliga lantbruksskolor, vid lantmannaskolor, som anordna huvudkurser med praktisk utbildning, samt vid jordbruksskolor, där dessa äro av viss storleksordning. Lämpligt är enligt de sakkunnigas mening, att befattningen såsom yrkeslärare i jordbruksarbete och såsom arbetsledare vid skoljordbruket förenas på en hand. De sakkunniga föreslå också inrättandet av en befattning som yrkeslärare i ladu g år ds arbete vid lantbruks- och lantmannaskolor, som anordna ladugårdsförmanskurser, och denna befattning anses böra förenas med uppgiften såsom ladugårdsföreståndare vid vederbörande skola, Särskilda kurser för utbildning av dessa yrkeslärare föreslås skola anordnas. Behovet av fortbildning av lärarepersonalen ha de sakkunniga ansett sig böra särskilt framhålla. Det föreslås ankomma på lantbruksstyrelsen att anordna behövliga kurser, och nödvändigheten av att medel för detta ändamål anvisas understrykes. Med ändring av nu gällande bestämmelser föreslå de sakkunniga, att Kungl. Maj:t i varje särskilt fall skall kunna pröva, huruvida föreståndare och lärare vid lantmannaskola, där såsom enda huvudkurs anordnas vinterkurs, må med hänsyn till övrig undervisningsverksamhet vid skolan ävensom till skötseln av skoljordbruket uppbära lön såsom om ytterligare huvudkurs anordnats. Föreståndare bör såsom regel beredas årsanställning, och de sakkunniga räkna med en sådan utveckling, att även lärarna bli årsanställda. Ledningen av jordbruksskolorna föreslå de sakkunniga skall omhänderhas av en föreståndare (rektor) med samma kompetens som föreståndare vid lantbruks- och lantmannaskola. Lärarbehovet bör i övrigt i tvåårig jordbrukskurs, beroende på skolans storleksordning, tillgodoses genom en fast anställd yrkeslärare och, vid större skolor, en assistent samt därutöver i mån av behov av speciallärare. Undervisningen i den ettåriga lanthushållskursen bör bestridas av fast anställda ämneslärarinnor. De sakkunniga framlägga förslag till my stadga för statsunderstödda bruksundervisningsanstalter.

lant-

Beträffande statsbidragen till lantbruksundervisningsanstalterna föreslå de sakkunniga vissa förändringar. Frågan om statsbidrag till lärarlöner har endast i begränsad omfattninggjorts till föremål för behandling, eftersom 1941 års lärarlönesakkunniga utreda anställnings- och avlöningsförhållanden för lärarpersonalen. Föreståndare vid jordbruksskola föreslås i lönehänseende skola jämställas med föreståndare vid lantbruksskola samt ämneslärarinna och extra ordinarie ämneslärarinna i ettårig lanthushållskurs vid jordbruksskola med motsvarande befattningshavare vid lanthushållsskola med helårskurs. Statsbidrag till avlöning åt yrkeslärare vid jordbruks-, lantbruks- och lantmannaskolor förordas i avvaktan på eventuell lönereglering utgå efter de grunder, som nu gälla för

207 yrkeslärare vid jordbrukets yrkesskolor men med vissa reduceringar vad gäller yrkeslärare i jordbruksarbete vid lantmannaskolor, som icke anordna helårskurser. Viss höjning av lönen till assistent vid jordbruksskola föreslås. De sakkunniga föreslå vidare, med ändring av vad nu gäller, att statsbidrag icke skall utgå till avlönande av husmor och förmän vid jordbruksskola (jordbrukets yrkesskolor). Såsom ersättning åt innehavare av elevgård, där elever i praktikkurs i lantmannaskolas regi placeras, föreslås av statsmedel utgå per elevgård och läsår för en elev 500 kronor, för två elever 800 kronor och för tre eller flera elever 1 000 kronor. De sakkunniga föreslå ändrade grunder för beräkning av statsbidrag till driftkostnader vid jordbruks-, lantmanna- och lantbruksskolor. Enligt förslaget skall statsbidrag till driftkostnader utgå dels såsom grundbidrag med 20 kronor per dag, då undervisning vid skolan pågår, dels såsom tilläggsbidrag med 1 krona per elev och dag i huvudkurs. Förslaget innebär för jordbruksskolornas del, att stipendier skola även vid dessa utgå till eleverna. Enahanda grunder för driftkostnadsbidragets beräkning som de föreslagna ha ansetts kunna vinna tillämpning även för lanthushållsskolorna. Driftkostnadsbidrag till praktikkurser vid lantbruks- och lantmannaskolor föreslås utgå med 150 kronor per elev och läsår. Elev i praktikkurs i lantmannaskolas regi bör erhålla fria resor mellan skolan och elevgården, och statsbidrag föreslås utgå med vad som utgives härför. Beslutanderätten om statsbidrag till driftkostnader föreslås överflyttad från Kungl. Maj:t till lantbruksstyrelsen. I anslutning till behandlingen av frågan om statsbidrag till driftkostnader vid lantmannaskolorna uttala de sakkunniga, att hyror för bostäder i elevhem böra utgöra högst 5—10 kronor per månad för att icke utestänga obemedlade eller mindre bemedlade från en skola, Då i vissa fall elever vid lantbruksundervisningsanstalter icke kunna beredas bostad i elevhem och därför få vidkännas högre kostnader för inackordering, föreslå de sakkunniga, att stipendier i sådana fall skola kunna utgå med ett till maximalt 115 kronor per månad förhöjt belopp. Nuvarande bestämmelser om statsbidrag till nybyggnader m. m. med tre fjärdedelar av byggnadskostnaden föreslå de sakkunniga skola gälla även för lantbruksskolor. Statsbidrag till ekonomibyggnader vid jordbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor föreslås utgå med hälften av de av Kungl. Maj:t godkända byggnadskostnaderna, där ny-, om- eller tillbyggnad av sådan byggnad prövas erforderlig för undervisningens ändamålsenliga bedrivande. Till jordbruks-, lantmanna- och lantbruksskola föreslås särskilt statsbidrag till nyuppsättning av stadigvarande undervisningsmateriel för undervisning i maskin- och redskapslära. Statsbidraget förordas utgå med tre fjärdedelar av de styrkta kostnaderna för sådan undervisningsmateriel, som prövas erforderlig.

208 Hushållningssällskapens m. fl. undervisningsverksamhet. De sakkunniga föreslå att hushållningssällskapens undervisningsuppgifter vidgas och att undervisningen även inriktas på att genom olika kurser tillgodose lantarbetarnas yrkesutbildning. Metoden med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning bör komma till ökad användning, och organisatoriskt bör kursverksamheten med kombinerad undervisning omhänderhas av sällskapen. De fasta lantbruksundervisningsanstalterna böra emellertid därvid medverka såväl med initiativ som på annat sätt. I det förslag till reglemente för hushållningssällskapens undervisningsverksamhet, som de sakkunniga utarbetat, ha kursformerna med hänsyn till undervisningsmetoden indelats i dels undervisningskurser med muntlig undervisning, dels undervisningskurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning. Undervisningskurs med muntlig undervisning föreslås kunna anordnas såsom allmän kurs, avsedd för en större allmänhet och med en varaktighet av högst fem undervisningsdagar, eller såsom specialkurs med särskilt antagna elever och med en varaktighet av i regel högst tjugufyra undervisningsdagar. Vissa undervisningsplaner (normalplaner) föreslås skola utarbetas genom lantbruksstyrelsens försorg. De sakkunniga understryka nödvändigheten av att småbrukarkurser, kurser i ladugårdsskötsel, maskinskötsel och arbetsteknik komma till stånd ävensom att undervisning meddelas i utförandet av enklare snickeri-, smides- och sadelmakeriarbeten. Förslag till undervisningsplan för en 12-dagars kurs i traktorskötsel med undervisning även i bilkörning framlägges av de sakkunniga. Undervisningskurs med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning har av cle sakkunniga betecknats såsom sammansatt kurs, då undervisningen avser flera ämnen, exempelvis lantmannaskolkurser, och såsom ämneskurs, då undervisningen avser enstaka ämnesområde, exempelvis maskinskötsel. De sakkunniga föreslå, att försök göres med lämpligt sammansatta kurser för småbrukare. Undervisningsbreven föreslås skola godkännas av lantbruksstyrelsen, som även skall godkänna planerna för den muntliga undervisningen. Undervisningen i de av hushållningssällskapen anordnade kurserna föreslås vara avgiftsfri. Deltagare i specialkurs med muntlig undervisning, som pågår längre tid än fem dagar, skall i förekommande fall erhålla ersättning för resor till och från kursen samt, där kursdeltagaren icke kan under kurstiden bo i sitt hem, ett icke behovsprövat grundstipendium med 3 kronor per dag. Den som under kurstiden har att avstå lön föreslås därjämte kunna enligt bestämmande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott erhålla tillaggsstipendium med för den som har familj högst 9 kronor och i annat fall 4 kronor om dagen. Reseersättning, grundstipendium och tilläggsstipendium enligt dessa grunder skall också utgå till deltagare i anordnade demonstrationer och övningar i samband med ämneskurs med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning.

209 För att åstadkomma samverkan mellan hushållningssällskapen samt lantbruksundervisningsanstalter och organisationer på jordbrukets område föreslå de sakkunniga, att sällskapen skola tillsätta undervisningsnämnder, där representation för olika intressen beredes. Statsbidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet föreslås vad beträffar allmän kurs och specialkurs med en varaktighet av högst fem dagar utgå enligt liknande regler som de nuvarande med tre fjärdedelar av kostnaderna. Statsbidrag enligt bättre grunder bör utgå till specialkurser med en varaktighet av mera än fem dagar. Sålunda föreslås bidrag till dessa utgå med hela kostnaden för anlitad lärare och instruktör, dock högst, där fråga är om befattningshavare hos hushållningssällskapet, resekostnads- och traktamentsersättning samt i förekommande fall medgivet arvode, och där fråga är om annan, förutom resekostnad, 10 kronor för lektionstimme och vid övningar och demonstrationer förutom resekostnad 5 kronor per timme. Grundstipendierna föreslås helt utgå av statsmedel. Till övriga kurskostnader, inberäknat reseersättningar och tilläggsstipendier åt kursdeltagare, bör statsbidraget utgå med tre fjärdedelar. Till undervisningskurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning föreslås statsbidrag utgå med hela kostnaden för den skriftliga undervisningen, dock högst 2 kronor per studiebrev och kursdeltagare, och för den muntliga undervisningen samt i övrigt enligt liknande grunder, som för de längre specialkurserna med muntlig undervisning. De sakkunniga föreslå vidare, att statsbidrag framdeles beviljas för budgetår och i stället för av Kungl. Maj.-t av lantbruksstyrelsen. Yrkesundervisning för jordbruket bör kunna meddelas även vid kommunala anstalter för yrkesundervisning med statsbidrag enligt för dessa gällande grunder. Överstyrelsen för yrkesutbildning bör i frågor, som avse sådan undervisning samråda med lantbruksstyrelsen, vars medverkan vid inspektion av förekommande kurser även bör kunna erhållas.

Skoglig yrkesutbildning. De sakkunniga ha övervägt om yrkesutbildningen för skogsarbetare borde tillgodoses genom fasta undervisningsanstalter eller medelst en mera rörlig undervisningsverksamhet och funnit övervägande skäl tala för att man åtminstone tills vidare går fram efter den senare linjen. Organisatoriskt bör en vidgad skoglig undervisningsverksamhet, som riktar sig även till skogsarbetarna, omhänderhas av skogsvårdsstyrelserna. För att kurser i större omfattning skola komma till stånd böra emellertid utnyttjas de möjligheter, som olika skogsförvaltningar ha att ställa skogsmarker, lokaliteter och& lärarkrafter till förfogande, och initiativ till kurser från dessa böra kunna tagas och framföras till skogsvårdsstyrelserna. För att ge grundläggande yrkesutbildning för ungdom rekommendera de sakkunniga vidgad användning av den i skilda norrlandskommuner redan 14—1644 48

210 prövade metoden med att anordna fortsättningsskolan såsom praktisk-teoretisk skogskurs. Vidare föreslås, att särskilda U7i g dom skur ser för utbildning i skogsarbete anordnas genom skogsvårdsstyrelserna för ungdom, som redan avslutat fortsättningsskolan. Ungdomskurserna böra få en varaktighet av omkring 12 veckor med i medeltal 42 undervisningstimmar per vecka, varav 10 skola anslås till teoriundervisning. Till eleverna skola utgå stipendier, varjämte inkomsten av utfört arbete skall användas till arbetspremier åt dem. Kompletterande yrkesundervisning för redan yrkesverksamma skogsarbetare bör meddelas genom att skogsarbetarekurser anordnas. Syftet med dessa bör vara att ge skogsarbetarna kunskaper inom ett begränsat men dock tillräckligt stort område för att bli av omedelbart värde vid utförandet av vanligast förekommande arbetsuppgifter. De sakkunniga framlägga förslag till plan till en 3-veckors skogsarbetarekurs med huvudvikten lagd på utbildning i avverkningsarbete. Även kurser i skogsvård och skogskultur böra vid behov kunna anordnas. De sakkunniga föreslå, att deltagare i skogsarbetarekurs skall erhålla liknande förmåner, som föreslagits i vissa fall utgå till deltagare i av hushållningssällskapen anordnade kurser, nämligen fria resor till och från kursorten, grwndstipendium med 3 kronor per dag samt tilläggsstipendium med för familjeförsörjare högst 9 kronor per dag och i övriga fall 4 kronor per dag. Försök med en genom skogsvårdsstyrelsernas försorg anordnad instruktionsverksamhet för skogsarbetare, där sådan eljest icke förekommer, förordas komma till stånd. Betydelsen av yrkesundervisning för körare understrykes av de sakkunniga, som anse att skogsvårdsstyrelserna, därest tillslutning kan påräknas, böra anordna körarekurser om 1 a 2 veckor enligt det av norrlandskommittén tidigare framlagda förslaget. Deltagare i sådan kurs föreslås erhålla resekostnadsersättning samt grundstipendium med 3 kronor per dag. Med hänsyn till svårigheten att samla berörda kategorier till så långa kurser förordas emellertid också anordnandet lokalt av kortare kurser om en eller ett par dagar och med mera begränsat undervisningsprogram. För att tillgodose behovet av lämpligt utbildad lägre förmanspersonal för det allmänna och det enskilda skogsbruket föreslås, att förmanskurser skola anordnas genom skogsvårdsstyrelserna i samverkan med domänstyrelsens förvaltningar och enskilda företag. Förslag till undervisningsplan för en 5-veckors förmanskurs framlägges. Deltagare i förmanskurs föreslås kunna erhålla stipendium. De sakkunniga framhålla önskvärdheten av att skogsvårdsgårdarna allmänt utrustas på sådant sätt, att undervisningsverksamhet där kan komma till stånd. Även den rörliga upplysnings- och undervisningsverksamheten i skogsvårdsfrågor bör utökas. Såsom lärare vid den vidgade skogliga undervisningsverksamheten böra anlitas skogligt utbildade personer såväl hos skogsvårdsstyrelserna som utanför dessa. De sakkunniga föreslå, att fortbildningskurser för skog-

211 ligt utbildade personer skola anordnas av skogsstyrelsen i samråd med domänstyrelsen och i nödig samverkan med inom det skogliga området verksamma organ och organisationer. Utbildning av instruktörer, som skola medverka vid kursverksamheten, bör framdeles kunna ske vid de föreslagna förmanskurserna. För att skogsvårdsstyrelserna skola nå erforderlig kontakt och få biträde vid planeringen av den vidgade kursverksamheten föreslå de sakkunniga att hos varje skogsvårdsstyrelse skall finnas ett råd i undervisningsfrågor. Rådet skall bestå av länsjägmästaren samt fyra av skogsvårdsstyrelsen utsedda ledamöter, av vilka en representerar domänverket, en det enskilda större skogsbruket, en det mindre skogsbruket och en skogsarbetarna. Där kontinuerligt behov av särskild arbetskraft för planering och ledning av skogsvårdsstyrelses undervisningsverksamhet uppstår, bör en befattning såsom undervisningskonsulent inrättas. Skogsstyrelsen föreslås bliva tillsynsmyndighet för undervisningsverksamheten för skogsarbetare. För handläggningen av därmed följande arbetsuppgifter anse de sakkunniga en befattning såsom byrådirektör böra inrättas hos styrelsen. Reglerna för statsbidrag till de av de sakkunniga föreslagna kurserna för utbildning av skogsarbetare ha de sakkunniga funnit i princip böra utformas efter samma grunder, som förordats för statsbidrag till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet. Sålunda föreslås, att där kurs omfattar mer än fem undervisningsdagar statsbidrag utgår med hela kostnaden för anlitad lärare och instruktör, dock högst, där fråga är om befattningshavare hos skogsvårdsstyrelsen, vad som motsvarar resekostnads- och traktamentsersättning och där fråga är om annan förutom resekostnad 10 kronor för lektionstimme och vid övningar och demonstrationer 5 kronor för timme. Grundstipendier åt deltagare i skogsarbetarekurs och körarekurs föreslås utgå av statsmedel. Till övriga kurskostnader samt till reseersättningar åt deltagare i skogsarbetarekurser och körarekurser, där dessa pågå en vecka eller mera, ävensom till tilläggsstipendier åt deltagare i skogsarbetarekurser föreslås statsbidrag med tre fjärdedelar. Från det enligt dessa regler beräknade statsbidraget skall dock vad skogsarbetarekurser beträffar avgå det som inflyter såsom ersättning för av kursdeltagarna utfört arbete. För kurs av kortare varaktighet än sex undervisningsdagar föreslås statsbidrag utgå med tre fjärdedelar av de godkända kostnaderna för undervisningen.

Anslagsfrågor. De sakkunniga föreslå, att statsbidrag till avlöningar och driftkostnader vid jordbruksskolor utgår från samma anslag som för lantmanna-, lantbruksoch lanthushållsskolor. För budgetåret 1949/50 beräknas anslagsbehovet för löner åt lärarpersonal vid jordbruks-, lantbruks- och lantmannaskolor vid genomförandet av de sak-

212 kunnigas förslag öka med sammanlagt i runt tal 170 000 kronor. Anslagsbehovet för statsbidrag till driftkostnader vid jordbruks-, lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor för budgetåret 1949/50 beräknas i jämförelse med budgetåret 1948/49 öka med i runt tal 441 000 kronor. Vad beträffar jordbruksskolorna (Gålö, Sorsele, Vittjärvsgården och Pålkem) minskas dock anslagsbehovet för såväl lärarlöner som driftkostnader och den nämnda ökningen faller sålunda på övriga skolformer. Genomförandet av förslaget om stipendier åt eleverna vid jordbruksskolorna medför emellertid att anslagsbehovet till understöd åt elever vid lantbruksundervisningsanstalterna beräknas stiga med i runt tal 103 000 kronor. Särskilt förslagsanslag för statsbidrag till nyuppsättning av stadigvarande undervisningsmateriel för undervisning i maskin- och redskapslära föreslås och förordas för budgetåret 1949/50 skola uppföras med 150 000 kronor. Under anslaget till hushållningssällskapens undervisningsverksamhet bör såsom även tidigare skett beräknas medel jämväl till viss framställning av filmer m. m. Anslagsbehovet för budgetåret 1949/50, vilket inkluderar även medelsbehovet för kurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning, som tidigare förts under annan anslagsrubrik, beräknas totalt till 995 000 kronor, vilket belopp föreslås skola uppföras under ett förslagsanslag, betecknat hushållningssällskapens m. fl. undervisningsverksamhet. Medelsbehovet för anslag till verksamhet enligt nu gällande grunder under första halvåret 1949 beräknas till 145 850 kronor. De sakkunniga föreslå, att anslag till yrkesundervisningen i skogsarbete anvisas under förslagsanslaget till Skogsvård m. m : Bidrag till skogsvårdskurser m. m. vars beteckning för att bättre ange anslagets användning föreslås ändrad till Bidrag till skogsarbetarekurser m. m. Under detta anslag bör också beräknas medel till anordnandet av föreslagna fortbildningskurser för skogligt utbildade personer. Anslaget i fråga föreslås för budgetåret 1949/50 skola uppföras med 115 000 kronor, varav 15 000 kronor avses till nämnda fortbildningskurser. Till anordnande av sådana fortbildningskurser förordas också förslagsvis intill 5 000 kronor skola ställas till förfogande redan budgetåret 1948/49.

213 Särskilda yttranden av herrar Arnegren och Eklundh,

som anfört:

De sakkunniga ha föreslagit bland annat att det inom varje landstingsområde skall för samordning av yrkesundervisningen inrättas en landstingets yrkesundervisningsnämnd. Häremot ha vi 'intet att erinra, men enligt välmening torde landstingen själva böra utse ledamöter i dessa nämnder, varvid det torde kunna förutsättas att bland annat såväl jordbruket som skogsbruket bliva företrädda i nämnden. Landstingsdirektören eller annan av nämnden därtill förordnad torde böra vara föredragande i nämnden. För överläggningar angående yrkesundervisningens ordnande inom landstingets område och rörande vissa speciella undervisnings- och utbildningsfrågor torde nämnden böra kalla en eller flera representanter för de institutioner och organisationer, som inom landstingsområdet handhava yrkesundervisningen eller annan av landstinget understödd undervisningsverksamhet, sålunda bland annat representanter för dels hushållningssällskapet och lantbruksundervisningsanstalterna, när det gäller undervisningen på jordbrukets område, dels skogsvårdsstyrelsen i fråga om den skogliga undervisningen. av herrar Held och Winroth, som anfört: I fråga om ersättning åt eleverna i praktikkursen har majoriteten företrätt den uppfattning, som kommer till uttryck i 45 § i förslag till stadga för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter nämligen att endast en nedre gräns borde sättas. Majoriteten föreslår att denna nedre gräns för lön åt elev, som förut icke varit sysselsatt med lantbruksarbete skall utgöra minst 60 % av lönen för dagsverkare enligt gällande kollektivavtal mellain Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet och att lönen skall kunna differentieras uppåt med hänsyn till elevs ålder, förmåga och föregående praktik. Undertecknade dela majoritetens mening i fråga om den nedre gränsen för lönen åt elev som icke förut har erfarenhet av jordbruksarbete. Principen om att lönen skall kunna differentieras uppåt med hänsyn till elevs ålder, förmåga och föregående praktik anse vi vara riktig, men kan icke ansluta oss till förslaget om endast en nedre gräns. Med den föreslagna formuleringen overrates till elevgårdsinnehavaren att ensam bedöma värdet av elevs tidigare sysselsättning med jordbruksarbete och därmed också att fastställa lönen åt eleven. E n sådan ordning inbjuder otvivelaktigt till en godtycklig lönesättning för elev, som exempelvis har ett eller flera års erfarenhet av jordbruksarbete. All erfarenhet talar för att ett fastställande av en minimigräns i sådant avseende i realiteten blir en maximigräns. Vi anse en sådan ordning icke vara tillfredsställande.

214 Man har också anledning befara att ungdomen själv kommer att betrakta detta system med misstänksamhet, då det lätt ger intryck av att avse ett sätt för anskaffande av billig arbetskraft och torde det därför komma att verka mindre tilldragande. En sådan ordning som den av majoriteten föreslagna anse vi också utgöra ett avsteg från vad som på övriga områden inom arbetsmarknaden är brukligt. I de överenskommelser, som träffats mellan arbetsmarknadsorganisationerna om lärlingsutbildning, har i samtliga fall hänsyn tagits till erfarenhet i yrket. Sålunda har fastställts en graderad löneskala med ökning av lönen allteftersom utbildningen fortskrider. Vi anse även i detta fall det vara befogat med ett hänsynstagande till tidigare inhämtad erfarenhet om jordbruksarbete och låta värderingen av densamma komma till uttryck i stadgan. Med hänsyn till ovan anförda anse vi därför att 45 §, fjärde stycket i förslag till stadga borde erhållit följande lydelse: Elev i ettårig praktikkurs — och med omnibus. Under tid, då praktisk utbildning meddelas, erhåller elev i ettårig praktikkurs lön av elevgårdsinnehavare respektive innehavare av lantbruksskola. Lönen, som skall kunna differentieras uppåt med hänsyn till elevs ålder, förmåga och föregående praktik, skall för elev, som förut under minst ett år varit sysselsatt i lantbruksarbete, uppgå till minst 80 % och för annan elev till minst 60 % av den lön, som enligt gällande kollektivavtal mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet tillkommer dagsverkare. För åtnjuten kost överenskomna grunder. Vi anse också, att förslaget om motsvarande bestämmelser i 82 § av Kungl. Maj:ts stadgar för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut borde erhållit denna lydelse.

215 Bilaga 1. Förteckning över lantmannaskolorna samt uppgifter om ägare, förekomsten av skoljordbruk, anordnade huvudkurser och gemensam användning av undervisningslokaler. Skola

Hamra

Län

Stockholms

SkolÄgare' jordbruk 2

E

J

Huvudkurser

helårskurs, ladugårdsförmanskurs

»

F

J

vinterkurs

Jälla

Uppsala

L

J

vinterkurs, längre kurs, helårskurs

Strängnäs

Södermanlands

L

J8

vinterkurs

»

L

J

vinterkurs, helårskurs

F

vinterkurs

Sånga-Säby

Ökna Höje

L

— —

Jönköpings

L

J

»

, forts.-kurs

»

L

J

Kronobergs

L

J

» )>

. ,

» »

>

"

Östergötlands

»

Lunnevad Tenhult Stora Segerstad Ingelstad

»

folkhögskola

Markaryd

»

F

J

"

Gamleby

Kalmar

L

J8

Högsby

P

—

Högalid

» "

L

J3

Hemse

Gotlands

L

J3

• » » .;

Bräkne-Hoby

Blekinge

L

J

»

Önnestad

Kristianstads

F

J

Tomelilla

»' "

F

—

vinterkurs

S

J

vinterkurs, forts.-kurs, sommarkurs

»

F

Osby Hammenhög

Undervisningslokaler gemensamt med

folkhögskola lanthushåll s sko 1 a folkhögskola

» »

vinterkurs, forts.-kurs, längre kurs folkhögskola

J

vinterkurs, längre kurs lanthushållsskola

Vilan

Malmöhus

F

—

vinterkurs, forts.-kurs folkhögskola

Svalöv

»

F

J

Skurup

»

F

J

längre kurs vinterkurs, forts.-kurs

Plönninge

Hallands

L

J

)>

Dingle

Göteb. o. Bohus

H

J

»

Nuntorp

Älvsborgs

L

J

»

,

»

,

J)

lanthushållsskola

E = enskild, ? = förening, H = hushåll ningssäl skap, L = landsting, S = stiftelse. Förekomsten a v eget (i vissa fall ärren dei at) skol [ordbruk angives med J. Skoljordbruk iinskaffat, dit skolan komme r att fly ttas. * Även lantmannaskolkurs med kom )inerad skriftlig — muntlig undervisning. 2

216 Län

Skola

SkolÄgare' jordbruk 2

Huvudkurser

Fristad

Älvsborgs

L

Sätila

»

L

J4

»

vinterkurs

Undervisningslokaler gemensamt med

folkhögskola lanthushållsskola

Uddetorp

Skaraborgs

H

J

»

, forts.-kurs

Kyrkerud

Värmlands

L

J

»

5 Molkom

» »

L S

» » »

folkhögskola

Örebro

— — —

8 S

J

»

folkhögskola, lanthushållsskola

Kristinehamn Kävesta Fellin gsbro

E

lanthushållsskola praktisk skola folkhögskola, lanthushållsskola

Sala

Västmanlands

L

J

vinterkurs, forts.-kurs 5

Vassbo

Kopparbergs

H

J

helårskurs

Mora

»

E

J

vinterkurs

folkhögskola, lanthushållsskola

Nytorp

Gävleborgs

S

J

»

Nordvik

Västernorrlands

L

J

helårskurs

Tvillingsta

» •>

L

J

vinterkurs

lanthushållsskola

L

J

»

Törsta

Jämtlands

S

J

» »

Umeå

Västerbottens

H

J

helårskurs

Vindeln

» » »

L

J

sommarkurs

folkhögskola

H

J

vinterkurs

lanthushållsskola

H

J

sommarkurs 6

J

vinterkurs, forts.-kurs

Hussborg

Anderstorp Malgomaj

Norrbottens

H

Matarengi

»

S

J3

»

Björkfors

»

H

J

helårskurs

Gran

, forts.-kurs

» folkhögskola, lanthushållsskola

E = enskild, F = förening, H = hushållningssällskap, L = landsting, S = stiftelse. Förekomsten av eget (i vissa fall arrenderat) skoljordbruk angives med J. Skoljordbruk anskaffat, dit skolan kommer att flyttas. 4 Jordbruket arrenderas av föreståndaren. 5 Även lantmannaskolkurs med kombinerad skriftlig — muntlig undervisning. 6 Som huvudkurs anordnas även en 3 mån. praktisk — teoretisk kurs vintertid. 7 Även en praktisk — teoretisk sommarkurs anordnas. 2 3

217 Bilaga

2.

Förslag till undervisningsplan för 5-månaders vinterkurs vid lantmannaskola. .. .. L ä r o ä m n e

T

Antal undervisnings.. ° timmar

Naturlära: Kemi: Allmän kemi Speciell oorganisk kemi » organisk »

10 5 5

20 Fysik: Kroppars jämvikt och rörelse Värme Magnetism Elektricitet Ljus och ljud Väderlekslära

3 3 1 3 2 3

15 Botanik: Växternas olika delar » inre byggnad » kemiska beståndsdelar » näringsämnen > ämnesomsättning » utvecklingsstadier » fortplantning Ärftlighetslära Växternas systematiska indelning Växtkännedom Frökännedom Växtsamhällen

2 2 1 1 3 2 2 5 1 5 5 1

30 Geologi: Allmän geologi Historisk » Sveriges »

4 4 2

75 Jordbrukslära: Marklära Jordens torrläggning och bevattning: Allmänt Övningar i fältmätning och avvägning » » ritning Åkerjordens bearbetning Gödslingslära Växtodling, allmän » , speciell Ogräs och sjukdomar

15 15 15 20

50 15 15 18 37 25

218 L ä r o ä m n e

Husdjurslära: Anatomi och fysiologi Allmän avelslära Nötkreatursavel Hästavel Fåravel Svinavel Smådjursavel Djurnäringens allmänna grunder Fodermedlen Utfodringens ordnande Husdjurens skötsel och vård Sjukvårdslära Mjölkhushållning

Ånt&]

und( ^visningstimmar

15 25 20 10 5 5 5 10 15 25 15 20 10 i gg

Jjanfbruksekonomi: Redogörelse för skolegendomen Det svenska jordbrukets produktionsförutsättning Jordbruket som ekonomiskt företag Jordbrukets produktionsfaktorer Jordbruksdriftens organisation Växtproduktionens ekonomi Husdjursskötselns » Ekonomiska beräkningar Marknads- och handelslära Jordbrukets ekonomiska föreningar

3 3 4 20 5 5 10 10 10 5

5 10 40 5 10

5 5 10 15 15

5 20 10 10 5 20

70 Lantbru ksbokföring: Allmänna grunder Enkla bokföringsuppgifter Upprättande av bokslut Deklaration Statistiska beräkningar Arbetslära: Arbetskraften Arbetets organisation, planläggning och ledning Arbetslagstiftning m. m Redogörelse för olika arbeten Övningar och demonstrationer Maskin- och

redskapslära:

Allmänna grundbegrepp Arbetsmaskiner och redskap Elektriska motorer och elektrisk installation Förbränningsmotorer Traktorer Övningar i skötsel och användning av maskiner

219 L ä r o ä m n e

Antal undervisningstimmar

Byggnadsmaterial Byggnadskonstruktioner Inredning av bostäder » » ekonomibyggnader Planlösning och ritning Arbetsbeskrivning, kostnadsberäkning, anbud och kontrakt

5 o 5 10 10 5

40 Summa

30 15 10 50 840

Byggnadslära:

Skogshushållning Trädgårdsskötsel Medborgarkunskap Gymnastik, exkursioner, föreläsningar m. m

Bilaga 3. Förslag till undervisningsplan för praktikkurs. Praktisk utbildning (vid elevgården). Eleverna få deltaga i nedanstående eleverna äro flera).

arbeten

(lämplig indelning i turer, om

I. Jordbruksarbeten: 1. Dikning. 2. Plöjning. 3. Jordbearbetning. 4. Sådd för hand. 5. » med maskin. 6. Arbeten i samband med skötseln av rotfrukter och potatis. 7. Slätter och mejning för hand. 8. Körning och skötsel av slåttermaskin. 9. » » » » självbindare. 10. Ensilageberedning. 11. Höbärgning. 12. Sädesbärgning. 13. Skötsel av tröskverk. 14. Skörd av rotfrukter och potatis. 15. Magasinsarbeten. 16. Körning av hästar. 17. » » traktor. • 18. Diverse arbeten. II. Arbeten med husdjurens skötsel och vård: 1. Utfodring och skötsel av nötkreatur. 2. » » » » hästar. 3. » » » » andra djurslag. 4. Handmjölkning. 5. Maskinmjölkning. 6. Skoning av hästar.

220 III. Skogsarbeten: 1. Huggning. 2. Släpning och körning. 3. (ev.) Gallring, sådd och plantering. IV. Trädgårdsskötsel. V. Slöjd-, smides- och reparationsarbeten. Eleverna skola genom den för elevgårdens drift ansvarige erhålla fortlöpande redogörelse för driften. Teoretisk undervisning (vid skolan). I. Vid kursens början på hösten. 1. Redogörelse för organisationen av jordbruksdriften gårdarna 1. Produktionsinriktning Husdj ursskötsel Skogsskötsel Byggnader och byggnadstekniska anordningar Maskiner och redskap 2. Arbetsförhållanden 3. Arbetsuppgifter (vinterhalvårets) 4. Dagbokföring

(viss del) vid elev4 8 3 7 5

Summa II. Under kursen, före vårbruket. 1. Redogörelse för organisationen av jordbruksdriften gårdarna 1 . Produktionsinriktning Växtodling Trädgårdsskötsel Skogsskötsel Maskiner och redskap 2. Arbetsförhållanden 3. Arbetsuppgifter (sommarhalvårets) 4. Dagbokföring

27 tim 3 » 5 » 5 » 40 tim.

(viss del) vid elev4 10 2 3 5

24 tim 3 » 8 » 5 »

Summa 40 tim. III. Vid kursens slut. 1. Genomgång av årets händelser m. m. inom jordbruksdriften vid elevgårdarna (med utgångspunkt från dagböcker m. m.) Växtodling 5 Husdjursskötsel 5 Skogsskötsel 3 Trädgårdsskötsel 2 Byggnader och byggnadstekniska anordningar 2 Maskiner och redskap 3 20 tim 2. Diskussioner, exkursioner, rådgivning för vidare utbildning m. m. 20 » Summa 40 tim. Eleverna samlas även vid skolan en gång under ett par dagar vid lämplig tid på sommaren för demonstrationer av försök m. m. x ) Kan även genomgås med u t g å n g s p u n k t från förhållandena vid skoljordbruket och med uppgift till eleverna att å elevgården orientera sig om förhållandena där och i dagboken angiva dessa.

221 Bilaga

4.

Förslag till undervisningsplan för den praktiska utbildningen i arbetsledarkurs vid lantbruksskola. Eleverna få turvis deltaga i nedanstående arbetsuppgifter, anordnade i förekommande fall såsom arbetsövningar. 1. Arbetsledning (flera turer, till att Körning av traktor. börja med omfattande smärre arMagasinsarbeten. betsuppgifter). 6. Hästskötsel. 2. Arbetsstudier. Utfodring och skötsel. 3. Förrådsbokföring. Rykt och renhållning. 4. Kontorsarbeten. Hovbeslag. 5. Jordbruksarbeten. Körning. Dikning av öppna diken. Skötsel av selar och fordon. Täckdikning. 7. Nötkreatursskötsel. Utstakning av diken efter uppgjord Utfodring och skötsel av mjölkkor. plan och profil. » » » » ungdjur. Plöjning. » » » » kalvar. Jordbearbetning. Rykt och renhållning. Sådd för hand. Handmjölkning. » med maskin. Maskinmjölkning. Handhackning. Emottagning och skötsel av mjölk. Hackning med maskin. 8. Annan djurskötsel. Gallring av rotfrukter. 9. Skogsbruk. Besprutning av rotfrukter och säd. Huggning av olika ved- och virkesSlätter och mejning för hand. sortiment. Körning och skötsel av slåttermaskin. Släpning och körning. » » » » självbindare. Skötsel av verktyg. Ensilageberedning. Aptering. Höbärgning. Sågning. Sädesbärgning. Stabbläggning. Skötsel avhö-och sädeshiss,fläktm.m. Arbeten i vedgård. » » tröskverk. Skogsvårdsbefrämjande arbeten. » » skördetröska. 10. Trädgårdsskötsel. » » spannmålstork och rens11. Diverse. ningsmaskin. Slöjd. Skörd av rotfrukter. Smide. » » potatis. Reparationsarbeten. Stack- och stukläggning. Sprängningsarbeten.

222 Bilaga 5.

Förslag till undervisningsplan för en 12-dagars kurs i traktorskötsel. Deltagarna förutsättas ha någon erfarenhet rörande traktorskötsel. Om kursen avses för nybörjare, bör den utsträckas till 18 dagar. Timmar teori övningar Förbränningsmotorns huvudprinciper 1 — Fyrtakts förgasarmotor: arbetsprinciper, bränslesystem, tandning, smörjning, kylning 3 4 Tvåtakts förgasarmotor, tändkulemotor, diesel- och hesselmanmotor 2 3 Bränslen, gengas och smörjmedel 1 1 Traktorns konstruktion och skötsel i allmänhet 5 7 Kraftöverföring, hjul och styrinrättning, bandtraktor 2 4 Traktorns elektriska utrustning 1 1 Traktorns regelbundna skötsel, a n v ä n d n i n g och utnyttjning; kostnadskalkyler, vinterförvaring, felsökning 5 2 Traktorredskap: plogar, harvar, såmaskiner, transportmedel, självbindare, skördetröska m. m.; redskap vid stationär drift; tröskverk, såg 7 2 Övningskörning med traktor — 8 Bilmotorn 3 — Trafikbestämmelser 4 — Övningskörning med bil — 12 Summa timmar

44 Måndag—fredag: 3 timmar teori och 4 timmar övningar varje dag; lördag: 2 t i m m a r teori och 2 timmar övningar.

223 Bilaga 6.

Kostnadsberäkningar för vissa kurser i hushållningssällskapens regi A) för en såsom specialkurs med muntlig undervisning anordnad kurs i Iraktorskötsel. Förutsättningar: Kurstid 12 dagar. Lärare och instruktörer andra än befattningshavare hos hushållningssällskapet. 15 deltagare, 5 familjeförsörjare, 10 icke familjeförsörjare, som samtliga erhålla grundstipendier och tilläggstipendier. Vid övningar, 3 grupper med 5 elever i varje. Lärarkostnader: Teorilärare (34 X 10 = ) Lärare och två instruktörer vid övningar (3 • 44 • 5 = ) Resor Kursdeltagarnas förmåner: Grundstipendier (3 X 15 X 1 3 = ) Tilläggsstipendier (9 X 5 X 13 + 4 X 10 X 13=) Resor (10 X 15 = j Övriga kostnader .'...,

Beräknad kostnad

Statsbidrag

1 100:

1 100:

1 840 300

1 526:25 225: —

3 240

2 851:25

340: — 660: — 100: — 585: — 1 105: — 150: — Summa

B) för en ämneskurs med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning. Förutsättningar: 20 undervisningsbrev. Lärare och instruktörer andra än befattningshavare hos hushållningssällskapet. 15 deltagare, 5 familjeförsörjare och 10 icke familjeförsörjare, som samtliga erhålla grundstipendier och tilläggstipendier under 5 demonstrations- och övningsdagar. Lärarkostnader: Skriftlig undervisning (2 X 15 X 2 0 = ) Muntlig undervisn. (10 X 2 X 10 = ) 200: — Resekostnader (10 X 1 0 = ) 100:— Lärare och två instruktörer vid demonstrations- och övningsdagar + resekostnader Kursdeltagarnas förmåner: Grundstipendier (3 X 15 X 5 = ) Tilläggsstipendier ( 9 X 5 X 5 + 4 x 1 0 X 5 = ) Resor (10 X 15 = ) Övriga kostnader

Beräknad kostnad

Statsbidrag

1 500: —

1 500:

600: — 300: 600: — 225: — 425: — 150: —

800 250

Summa 2 550 —

656:25 187:50 2 343:75

224 Bilaga

7.

Kostnadsberäkningar för vissa skogliga yrkesundervisningskurser A) för ungdomskurs. Förutsättningar: Kurstid 12 veckor. Teoriundervisning 120 timmar, praktisk utbildning, ledd av lärare (kursföreståndare) och en instruktör, 380 timmar. Lokaler ställas till förfogande utan kostnad. Lärarkostnader:

teorilärare (120 X 10 = ) lärare och instruktör vid övningar och demonstrationer, högst (2 X 380 X 5 = ) 3 800: —, beräknat

Kr.

Beräknad kostnad kr.

Statsbidrag kr.

5 000: —

5 000: —

1 200: —

3 500: — 300: — Övriga kostnader: annonsering, undervisningsmateriel, försäkringar m. m resor

1 000: —

750: —

Summa 6 000: —

5 750: —

Härtill kommer kostnaden för stipendier åt kursdeltagarna, Om dessa antagas vara tolv och i medeltal erhålla 60 kronor per månad, blir kostnaden härför (12 X 60 X 3 = ) 2 160 kronor. B) för skogsarbetarekurs. Förutsättningar. Kurstid 3 veckor. Teoriundervisning 36 timmar, övningar och exkursioner, ledda av lärare (kursföreståndare) och två instruktörer, 102 timmar. Såsom lärare och instruktörer anlitas andra än hos skogsvårdsstyrelsen anställda befattningshavare. Lokaler ställas till förfogande utan kostnad. Antalet kursdeltagare 15, varav 5 familjeförsörjare och 10 icke familjeförsörjare. T ..

,

,

Lärarkostnader: teorilärare (36 X 10 = ) lärare och instruktörer vid övningar och demonstrationer (3 X 102 X 5 = ) resor

Kr>

Beräknad

Statsbidrag

kostnad kr

kr

360: — 1 530: — 200:-

Kursdeltagarnas förmåner: grundstipendier (15 X 3 X 20 = ) 900: — tilläggsstipendier ( 5 X 9 X 2 0 + 10 X 4 X 20=) 1700:resor ( 1 5 X 1 0 ) 150:Övriga kostnader: annonsering, undervisningsmateriel, försäkringar m. m Avgår för av kursdeltagarna utfört arbete. Beräknad ersättning härför 60 kronor per deltagare alltså (15 X 6 0 = )

2090:-

2 090:-

2750:-

2 187:50

500:—

375:

5 340:—

4 652:50

900:

900:

Summa 4 440: —

3 752:50

Statens offentliga utredningar 1948 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till Undrad butikstängningslagstiftning. [81 Markutredningen. 1. Betänkande med förslag till vissa ändringar i expropriationslagstiftningen. [4] Strafflagberedningens promemoria med förslag till lagstiftning om domstols rätt att nedsätta eller eftergiva påföljd för brott samt om eftergift av åtal. [40! Statsförfattning.

Vatten väsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Utredning rörande skogstillgångarna och skogsindustriernas råvaruförsörjning i övre och mellersta Norrland m. m. [32] Industri. Handel och sjöfart. Betänkande med förslag till ny Kungl. Maj:ts förordning ang. explosiva varor m. m. [8j Betänkande rörande vissa utrikeshandelsfrämjande åtgär der. [29] Betänkande med förslag ang. isbrytningens ordnande längs Norrlandskusten ni. m. [31]

Allmän statsförvaltning.

Kommunalförvaltning. Statens och kommunernas flnansväsen. 1944 års allmänna skattekommitté. 2. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ang. beskattning av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare m. m. [22] Politl. Parlamentariska undersökningskommissionen ang. flyktingärenden och säkerhetstjänst. 3. Betänkande ang. säkerhetstjänstens verksamhet. [7] Nationalekonomi och socialpolitik. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 4. Förslag ang. partiellt arbetsföras anställning i allmän tjänst. [11] Förslag till sjöarbetstidslag. [16] Betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård ni. m. [23] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 8. Tiden juli 1946—juni 1947. [26] Socialvårdskommitténs betänkande. 16. Utredning och förslag ang. lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. [39J Svenskt långtidsprogram 1947—1952/53. [45] Hälso- och sjukvård. Den öppna läkarvården i riket. [14] Bilagor. [24] 1943 års sockersjukutrednings betänkande ang. sockersjukvården i riket. [33] Statens sjukhusutredning av år 1943. 4. Synpunkter och förslag rörande sinnessjukvården. [37] Betänkande med utredning och förslag rörande ortopedoch vanförevårdens organisation. [41j Betänkande ang. statsbidragssystemet för den slutna kroppssjukvården. [48] Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 6—7. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Jönköpings län och Kronobergs län. [6] 2:16. Skaraborgs län. [15] 2:5. Östergötlands län. [25] Den svenska spritfabrikationen och dess avsättningsförhållanden. [19] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag rörande organisation och avlöningsförhållanden m. m. vid lantmäteristyrelsen och länslantmäterikontoren. [1] Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av verksamheten för jordbrukets yttre och inre rationalisering. [2] Betänkande med förslag ang. artificiell inseminationsverksamhet bland nötkreatur. [36]

Kommunikations väsen. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 8 Smalspåriga järnvägar i Östra Småland och Östergötland. [9] Betänkande ang. skärgårdstrafiken m. m. [10] Betänkande ang. statens järnvägars organisation. Del 1. Den centrala ledningen. [13] Betänkande rörande vägnämndernas och länsvägnämndemas arbetsuppgifter m. m. [18] Betänkande med förslag till åtgärder för höjande av trafiksäkerheten. [20] Betänkande med förslag till vägtrafikförordning m. m. [34]' Förslag röraude förbättring av statens järnvägars bostadsbestånd. [35] Bank-, kredit- och penuingväsen. Försäkringsväsen. Betänkande med förslag ang. pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare. [47] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Trädgårdsundervisningen. [5] Statens trädgårdsförsök. [12] Betänkande ang. utbildning av sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal. [17] Ungdomen och arbetet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 6. [21] 1946 års skolkommissions betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling. [27] Betänkande med förslag till nya mellaninstanser för folkskoleväsendet. [28] Betänkande och förslag ang. det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del 2. Estetiskt folkbildningsarbete. 1301 Betänkande med förslag till förordning ang. kollekter. [38] Betänkande och förslag ang. studentsociala stödåtgärder.

m

i

Betänkande med förslag till nya grunder för avlöningen av präster, m. m. Del 1. [44] Utredning och förslag rörande organisationen av den farmaceutiska undervisningen och därmed sammanhängande frågor. [461 Betänkande med förslag ang. yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering. [49] Försvarsväsen. Biltraktorn. En undersökning rörande ett för jordbruket? och försvaret gemensamt drag-, last- och personfordon. Del 1. [43] Utrikes ärenden.

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1644 48

Internationell r ä t t .