Betänkande med förslag angående hushållningssällskapens organisation och verksamhet m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R

1942:32

JORDBEUKSDEPAETEMEIfTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPENS ORGANISATION OCH VERKSAMHET M. M. AVGIVET

AV

Hushållningssällskapsutredningen

S T O C K H O L M 1 9

.QU.

Statens offentliga utredningar 1942 K r o n o l o g i s k 1. Betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet. Beckman. 733 s. Fö. (Till betänkandet höra dels en bilaga innehallande personalförteckningar m. m., avsedd endast för tjänstebruk, dels ock ett hemligt bihang i tre delar.) 2. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. Marcus. 22 s. Fi. 3. Promemoria rörande bostadsförsörjningen. Av A. Johansson. Beckman. 77 s. S. 4. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. Beckman. 106 s. S. 5. Promemoria med förslag till utvidgad vanhävdslagstiftning. Marcus. 55 s. Jo. 6. Utredning rörande den tekniBkt-vetenskapligaforskningens ordnande. 1. Allmänna uppgifter angående den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamhetens nuvarande läge m. m. — Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. — Erforderliga åtgärder för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan därvid. Hceggström. 195 s. II. 7. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 2. Förslag till åtgärder för främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen på byggnadsområdet. Hceggström. 76 s. H. 8. 1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst. Marcus. 135 s. Fi. 9. 1941 års lärarlönesakkunnlga. Betänkande med förslag till folkskolans avlöningsreglemente m. m. Marcus. 191 a. Fi. 10. Betänkande med förslag till brandlag och brandstadga m. m. Norstedt. 164 s. K. 11. Betänkande med utredning och förslag angående betygssättningen i folkskolan. Hceggström. 330 s. E. 12. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapligaforskningens ordnande. 3. Förslag till åtgärder för skogsproduktforskningens ordnande. Hceggström. 124 s. H. 13. Betänkande och förslag angående förhållandet mellan arbetsuppgifter och'1 löneställning vid statens järnvägar. Del 4. Järnvägsstyrelsen. Beckman. 88 s. K. 14. Promemoria angåonde hyresreglering. Norstedt. 54 s. Ju.

f ö r t e c k n i n g

15. Betänkande med förslag till lag om vapenfria väl pliktiga. Beckman. 108 s. Fö. 16. Betänkande med förslag rörande den centr^ förvaltningsverksamheten inom försvarsväscndj Hceggström. 360 s. Fö. 17. Betänkande med utredning och förslag angåen barnmorskeväsendet. Idun. 101 s. 1 karta. Sj 18. Beskattningsorganisationssakkunnigas betänkan med förslag till ändrad organisation av kammi rätten. Marcus. 128 s. Fi. 19. Betänkande med utredning och förslag angåen1 semester för husmödrar. Norstedt. 96 s. S. 20. Utredning angående värmekostnaden i hyreslrj Idun. 187 s. S. 21. Betänkande med förslag till främjande av v skyldsbetalning genom erkända skatteförmedlinj kassor. Marcus. 96 s. Fi. 22. Förslag till ny lag om behörighet att utöva läki konsten, m. m. Norstedt. 251 s. S. 23. Promemoria med förslag angående registrering av landets företagare m. m. Marcus. 60 s. H 24. Betänkande angående bilregistrering m. m. Hseg ström. 103 s. 12 bil. K. 25. Statsmakterna och folkhushållningen under den 1 följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. I 2. Tiden juli 1940—juni 1941. Idun. 504 s. Fo. 26. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande in förslag till avlöningsreglemente för de högre koi munala skolorna. Marcus. 96 s. Fi. 27. Stadsplaneutredningen 1942. 1. Förslag till i gärder för snabbaro handläggning av stadsplai och tomtindelningsärenden m. m. Norstedt. 94 Ju. 28. Strafflagberedningens promemoria med förslag 1 lag om eftergift av åtal mot minderåriga m. Marcus. 56 s. Ju. 29. Socialvårdskommitténs betänkande 4. Förslag 1 ändrad bidragsförskottslag m. m. Beckman. 82 s. 30. Betänkande angående revision av tjänsteförte< ningen i vad avser allmänna civilförvaltningc Del 2. Byråchefs- och rådstjänster m. m. N stedt. 184 s. Fi. 31. Betänkande med förslag till skärpt bestraffning falskdeklaration m. m. Marcus. 99 s. Fi. 32. Betänkande med förslag angående hushållnin sällskapens organisation och verksamhet m. Marcus. 477 s. Jo.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begyDnel bokstäverna till det departement under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. Jo. jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordni (nr 98) utgivas utredningarna 1 omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR

1942:32

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

B E T Ä N K A N D E MED FÖRSLAG ANGÅENDE

HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPENS ORGANISATION OCH VERKSAMHET M. M. A V G I V E T AV

Hushållningssällskapsutredningen

S T O C K H O L M 1942 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 418998

\ss

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet.

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 30 juni 1939 bemyndigades Herr Statsrådet att tillkalla högst sju utredningsmän för verkställande av utredning rörande hushållningssällskapens organisation. Jämlikt detta bemyndigande tillkallades samma dag såsom utredningsmän ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren G. A. Heiding, Stora Tomteby, Ljungbyholm, tillika ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare lantbrukaren K. A. M. Andersson, Löbbo, Hällabäck, och godsägaren C. G. Liedberg, Assmåsa, Sövdeborg, lantbrukaren R. Selberg, Svartbyn, Boden, sekreteraren hos Kopparbergs läns hushållningssällskap K. R. Augustinson, rektorn Th. V. Ågren, Stora Segerstad, Reftele, samt agronomen E. Adalberth, önnestad. Såsom särskild sakkunnig åt utredningsmännen, vilka antagit benämningen hushållningssällskapsutredningen, förordnades den 19 september 1941 sekreteraren hos Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap S. O. Rodhe. Att såsom expert biträda hushållningssällskapsutredningen vid utredning beträffande statens understödsverksamhet till förbättringsarbeten inom jordbruket tillkallades den 16 januari 1942 byråchefen i lantbruksstyrelsen G. R. Ytterborn. Den 24 februari 1942 förordnades chefveterinären hos Östergötlands läns hushållningssällskap S. E. Marcusson och statskonsulenten B. H. Ryde att såsom experter deltaga i hushållningssällskapsutredningens överläggningar, Marcusson i fråga om hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier och Ryde i fråga om hushållningssällskapens verksamhet på husdjursskötselns område. Jämlikt förordnande den 20 mars 1942 har byråchefen i lantbruksstyrelsen O. A. P:son Arnegren såsom expert biträtt hushållningssällskapsutredningen vid utredning rörande avlöningsfrågor. Till sekreterare åt hushållningssällskapsutredningen förordnades den 8 juli 1939 byråagronomen hos lantbruksstyrelsen N. M. Heidendahl. Sedan härefter Heidendahl på grund av andra uppdrag sökt och den 16 december 1941 erhållit entledigande från nämnda sekreteraruppdrag, förordnades samma dag Rodhe till sekreterare åt utredningen. Rodhes sistnämnda uppdrag skulle

enligt förordnandet icke medföra ändring i hans uppdrag att vara särskild sakkunnig åt utredningen. Såsom biträdande sekreterare åt utredningen har under tiden den 17 januari—den 16 december 1941 tjänstgjort notarien hos lantbruksstyrelsen J. O. L. Ossmark. Såsom biträden åt utredningen hava tjänstgjort under tiden den 17 maj —den 31 december 1940 docenten vid lantbrukshögskolan G. Brunnfält och sedan den 9 maj 1941 t. f. byråagronomen hos lanbruksstyrelsen N. E. Sjöborg. Med vederbörligt tillstånd har utredningen i juli 1941 företagit en studieresa till olika hushållningssällskap i mellersta och södra Sverige. Till utredningen hava för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag överlämnats åtskilliga, utredningsuppdraget berörande framställningar jämte häröver avgivna yttranden m. m. Vidare har Kungl. Maj:t den 3 januari 1942 anbefallt utredningen att avgiva de förslag, vartill en inom statens veterinärbakteriologiska anstalt upprättad promemoria angående hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier kunde föranleda, samt den 16 januari 1942 anbefallt utredningen att verkställa en av 1935 års riksdag i skrivelse den 22 februari 1935, n r 46, begärd utredning för att åstadkomma största möjliga planmässighet och överskådlighet beträffande statens understöds verksamhet till förbättringsarbeten inom jordbruket. Hos utredningen hava gjorts skriftliga framställningar i utredningsuppdraget berörande frågor av Stockholms läns och stads trädgårdsråd, Sveriges vandringsrättareförbund, föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter, svenska husdjurskonsulentföreningen, föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter, Sveriges hemkonsulenters förening, föreningen Sveriges länsfiskeritjänstemän, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, arbetsutskottet av Sveriges agronomförbunds styrelse, föreningen svenska trädgårdsarkitekter och Stockholms trädgårdsanläggareförening. Genom framläggande av härvid fogade betänkande med förslag angående hushållningssällskapens organisation och verksamhet m. m. anser utredningen sig hava slutfört sitt uppdrag. Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden av Andersson och Liedberg. Stockholm den 8 juli 1942. ARTHUR HEIDING. ABEL ANDERSSON.

GÖSTA LIEDBERG.

REINHOLD SELBERG.

KNUT AUGUSTINSON.

THEODOR V. ÅGREN.

EMIL ADALBERTH. I Sten Olof

Rodhe.

FÖRSTA

KAPITLET.

Hushållningssällskapens uppkomst och utveckling. I.

Organisation.

Hushållningssällskapens uppkomst. Redan under 1700-talet började man i vårt land komma till insikt om behovet av lokala sammanslutningar till stödjande och höjande av jordbruket och statsmakterna vidtogo upprepade åtgärder i detta syfte. Först i slutet av 1700-talet synas emellertid ansträngningarna hava krönts med framgång. Sålunda hade år 1791 några länstjänstemän på Gotland bildat »Gottlands ekonomiska sällskap», vilket sedermera, när det år 1801 erhöll kunglig stadfästelse, ombildades till Gotlands läns hushållningssällskap. Därmed var det första egentliga hushållningssällskapet i det nuvarande Sverige bildat. Dessförinnan hade dock år 1797 rikets första hushållningssällskap bildats i Åbo. Under 1800-talets första år tillkommo vidare hushållningssällskap i Örebro län 1803, Värmlands län 1803, Västernorrlands län 1805, Skaraborgs län 1807, Kalmar län 1811, Hallands län 1811 samt i Älvsborgs län 1812. Av dessa hava sedermera Kalmar och Älvsborgs läns hushållningssällskap vartdera uppdelats i två sällskap; det senare år 1829 i Älvsborgs läns norra och Älvsborgs läns södra hushållningssällskap, det förra år 1859 i Kalmar läns norra och Kalmar läns södra hushållningssällskap. Samtliga de nämnda sällskapen bildades på initiativ av enskilda personer, övriga sällskap åter, som tillkommo, sedan lantbruksakademien stiftats 1811, inrättades efter officiellt direktiv och enligt en gemensam plan. En av akademiens första uppgifter blev nämligen att söka befordra inrättandet av nya hushållningssällskap inom de delar av landet, där sådana ännu icke funnos. En allmän plan till inrättande av hushållningssällskap uppgjordes av akademien och godkändes av Kungl. Maj:t enligt cirkulär den 7 september 1813. Sagda cirkulär utsändes till landshövdingarna i de län, där hushållningssällskap ännu icke bildats, med förständigande att snarast vidtaga däri anbefallda åtgärder. Till följd härav tillkommo hushållningssällskap i Göteborgs och Bohus, Kronobergs, Västmanlands, Uppsala, Gävleborgs, Östergötlands, Malmöhus, Kristianstads, Södermanlands, Blekinge, Västerbottens och Jönköpings län år 1814, i Norrbottens län år 1816 och i Jämtlands län år 1817. Hushållningssällskapen i Stockholms och i Kopparbergs län inrättades först år 1847, respektive 1851.

6 f

1813 års grundstadgar.

Enligt den förenämnda, av lantbruksakademien uppgjorda planen borde föremålet för ett hushållningssällskaps verksamhet i allmänhet vara allt, som »inom området för eget län samt utom gränserna för ämbetsmäns och allmänna myndigheters befattning kunde befordra lanthushållningens förbättring genom upplysning, efterdömen, uppmuntran eller belöningar». Landshövdingen i länet skulle vara sällskapets ständiga ordförande och han ägde vid sällskapets bildande utse de första tolv ledamöterna, bland vilka skulle ingå »inom länet vistande» medlemmar av lantbruks- och vetenskapsakademierna. De sålunda utsedda ledamöterna skulle ofördröjligen genom val bland länets innevånare utöka ledamöternas antal till lämplig storlek. Minst två tredjedelar av sällskapets ledamöter borde dock innehava jord under eget bruk. Sällskapets vice ordförande utsågs av landshövdingen bland tre av sällskapet på förslag uppsatta personer. Av landshövdingen utsedda tre personer jämte tre av hushållningssällskapet valda personer samt ordföranden, sekreteraren och skattmästaren i sällskapet bildade ett förvaltningsutskott, som hade till uppgift att bereda alla »angelägna» ärenden och befordra sällskapets beslut till verkställighet. Jämte de i cirkuläret sålunda angivna allmänna bestämmelserna, som skulle vara lika för alla sällskap, ägde sällskapen själva föreslå de särskilda efter ortens förhållanden lämpade föreskrifter, som borde ingå i sällskapens stadgar. Dessa stadgar erfordrade för sin giltighet stadfästelse av Kungl. Maj:t. Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att hushållningssällskapens centrala myndighet blev lantbruksakademien, till vilken sällskapen varje år skulle avlämna redogörelser för sin verksamhet dels i form av årsberättelser, dels såsom regelbundna meddelanden tre gånger om året — vid vårens början, vid midsommar och på hösten — om väderlek, skörd och spannmålspris (tertialberättelser). Vidare skulle sällskapen avgiva ortsbeskrivningar till belysande av landets ekonomiska tillstånd. 1848 års grundstadgar. Den 10 mars 1848 ingav lantbruksakademien till Kungl. Maj:t en framställning om fullständig omarbetning av de allmänna bestämmelserna för sällskapens organisation och verksamhet. Akademiens förslag godkändes av Kungl. Maj.t och den 16 maj 1848 utfärdades nådigt brev till lantbruksakademien angående allmänna stadganden för hushållningssällskapens inrättning och styrelse. De viktigaste förändringar, som härmed genomfördes, voro att ledamöter i hushållningssällskap skulle väljas, till obestämt antal, bland män, som voro kända för kunskaper i allmänhet samt insikt och erfarenhet i ett eller flera av de föremål, som tillhörde hushållningssällskaps verksamhet, att ordförande, vice ordförande, sekreterare och skattmästare samt övriga tjänstemän, om sådana ansågos behövliga, fingo utses genom val av sällskapet,

att förvaltningsutskottet skulle utgöras av ordföranden, sekreteraren och skattmästaren samt minst fyra därtill av sällskapet valda ledamöter, däribland vice ordföranden, att sällskapet skulle ombesörja, att filialavdelningar — härads-, kontraktseller socken vis — inrättades, samt att sällskapet skulle varje år före mars månads utgång till lantbruksakademien avgiva årsberättelse. I slutet av 1800-talet började man göra gällande, att grundstadgarna voro mindre tillfredsställande och behövde kompletteras med bestämmelser, som förhindrade överilade beslut i anslagsfrågor samt anvisande av medel för ändamål, som måste anses ligga utanför området för sällskapens verksamhet. Av dessa skäl intogo flera sällskap i sina stadgar föreskrifter, varigenom föremålet för deras verksamhet närmare bestämdes och kvalificerad majoritet uppsattes som villkor för vissa beslut i anslagsfrågor. 1910 års grundstadgar. På förslag år 1909 av hushållningssällskapens ombudsmöte, till vilken institution utredningen återkommer i det följande, fastställde Kungl. Maj:t i nådigt brev till lantbruksstyrelsen den 28 oktober 1910 förnyade allmänna grunder för hushållningssällskapens i riket organisation. De nya stadgarna överensstämde i huvudsak med 1848 års stadgar. Hushållningssällskaps ändamål angives emellertid nu vara jordbrukets och därtill hörande binäringars ävensom fiskets främjande. Till skydd mot förhastade beslut i ekonomiska frågor stadgades, att inom sällskap, vid vilkets sammankomster ledamöterna ägde allmän och lika rösträtt, erfordrades för beslutande av utgift, som förvaltningsutskottet avstyrkt eller för höjande av utgiftsbelopp, som utskottet föreslagit, att av sällskapets i omröstningen deltagande medlemmar minst 2/3 voro om beslutet ense. Vidare stadgades om rätt till besvär hos Kungl. Maj :t över vissa av hushållningssällskapets beslut. Under de närmaste åren framfördes upprepade gånger genom motioner i riksdagen förslag rörande omorganisation av hushållningssällskapen. Beträffande dessa förslag må framhållas, att man icke önskade överflytta hushållningssällskapens åligganden på landstingen eller göra sällskapen till några statsinstitutioner eller inskränka deras handlingsfrihet beträffande vidtagande av åtgärder till lanthushållningens och dess binäringars främjande. Man påyrkade endast hushållningssällskapens demokratisering och uppdragande av bestämda gränser för deras verksamhet. Vidare önskade man enhetliga, mot tidens krav fullt svarande organisationsformer för sagda verksamhet, så att statsmakterna framdeles skulle kunna med fullt förtroende anförtro hushållningssällskapen de alltmera ökade statsmedel, som visat sig erforderliga för att sällskapen skulle fylla sina betydande uppgifter. Genom beslut den 13 september 1918 tillkallade slutligen Kungl. Maj:t särskilda sakkunniga, vilka den 8 juni 1921 avgåvo betänkande rörande om-

8 organisation av hushållningssällskapen med förslag till förordning angående ändrade allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation m. m. samt hushållningssällskapens ekonomiska ställning och anslagsbehov. Efter riksdagens hörande utfärdade sedermera Kungl. Maj:t genom kungörelse den 8 juni 1923 (nr 229) allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation samt förordnade, att hushållningssällskaps stadgar för att kunna fastställas till efterrättelse skulle från och med 1 januari 1925 vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med sagda allmänna grunder. Nämnda kungörelse, med däri genom kungörelserna den 4 november 1932 (nr 492), 17 maj 1935 (nr 162) och 17 juni 1938 (nr 397) vidtagna ändringar, är fortfarande gällande. 1923 års grundstadgar. Enligt sålunda nu gällande bestämmelser är hushållningssällskaps ändamål att främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd. Hushållningssällskap skall till verksamhetsområde hava visst län med vissa undantag. Medlemskap i hushållningssällskap kan vinnas av en var kommunalt röstberättigad, som idkar näring av ovannämnt slag inom sällskapets område och som ingivit av ledamotsavgift åtföljd skriftlig anmälan. Därjämte kan hushållningssällskap genom val medelst enkel röstövervikt utse ledamöter i sällskapet. Ledamotsavgift utgår med antingen årligen högst tre kronor eller en gång för alla med lägst tio gånger den årliga avgiften. Hushållningssällskaps beslutanderätt utövas, i den mån den ej tillkommer sällskapets förvaltningsutskott, å sällskapets sammanträden av valda ombud (lantbruksombud) jämte förvaltningsutskottets ledamöter. Lantbruksombuden väljas för en tid av högst fyra år till det antal, som Kungl. Maj:t fastställer på förslag av vederbörande hushållningssällskap med hänsyn till dess ledamotsantal samt folkmängd inom och areal av sällskapets område, dock må antalet lantbruksombud icke utan vägande skäl väsentligt avvika från antalet landstingsmän inom länet. För val av lantbruksombud indelas hushållningssällskapets område i valkretsar, var och en bestående av en eller flera underavdelningars områden. Rösträtt vid val av lantbruksombud äger envar inom valkretsen kommunalt röstberättigad ledamot av hushållningssällskapet, dock ej sådan betalande ledamot, som senare än två månader före valet betalt första ledamotsavgiften. Valbar till lantbruksombud är varje röstberättigad ledamot. Hushållningssällskap skall årligen på därom i stadgarna angiven tid hålla ordinarie sammanträde. Extra sammanträde hålles, då förvaltningsutskottet finner sådant erforderligt eller då Kungl. Maj:t därom förordnar. Vid sammanträde äger varje ledamot av sällskapet rätt att yttra sig men beslutanderätten tillkommer såsom nämnts lantbruksombuden och förvaltningsutskottets ledamöter. Vid sammanträde skall omröstning ske öppet, dock att, där fråga är om annat val än inval av ledamot någon röstberättigad eller eljest

9 en tiondel av närvarande röstberättigade det äskar, omröstningen skall förrättas med slutna sedlar. Val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet skall ske proportionellt, därest sådant äskas av minst så många närvarande röstberättigade, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga närvarande röstberättigades antal delas med det antal personer, valet avser, ökat med ett. Slutligen må nämnas, att för att gälla såsom hushållningssällskaps beslut erfordras två tredjedels majoritet i följande avseenden, nämligen beviljande av anslag till nya ändamål och behov, beslutande av utgift, som förvaltningsutskottet avstyrkt samt höjande av utgiftsbelopp, som förvaltningsutskottet föreslagit. Förvaltningsutskottet, som är hushållningssällskapets styrelse med föreningsstyrelse i allmänhet tillkommande befogenheter, består av högst 12 ledamöter. Självskrivna ledamöter äro hushållningssällskapets ordförande och vice ordförande, vilka utöva samma befattningar inom utskottet. Hushållningssällskap äger emellertid i sina stadgar införa bestämmelse, att jämväl sällskapets sekreterare skall vara självskriven ledamot av förvaltningsutskottet. De utskottsledamöter, som icke äro självskrivna, väljas av hushållningssällskapet bland dess ledamöter för en tid av högst fyra år. För varje ledamot väljes minst en suppleant. Underavdelning av hushållningssällskap skall finnas i varje socken eller, där särskilda lokala förhållanden så påkalla, annat motsvarande område. Dessutom må för härad, tingslag eller motsvarande område i enlighet med närmare bestämmelser i sällskapets stadgar inrättas högre underavdelning. I förbigående må här påpekas, att samtliga hushållningssällskap utom Gotlands, Göteborgs och Bohus och Kopparbergs läns hushållningssällskap samt de tre nordligaste hushållningssällskapen hava inrättat underavdelningar av båda ovannämnda typer. Underavdelnings ändamål är att inom sitt område främja hushållningssällskapets verksamhet i enlighet med de bestämmelser, som finnas intagna i hushållningssällskapets stadgar eller eljest blivit av sällskapet fastställda. Såsom tidigare omnämnts avgåvo hushållningssällskapen enligt 1848 års grundstadgar varje år vissa berättelser till lantbruksakademien. År 1889 efterträddes akademien av lantbruksstyrelsen såsom hushållningssällskapens centrala myndighet. Grundstadgarna år 1910 föreskrevo sålunda vissa berättelser till lantbruksstyrelsen. Enligt 1923 års grundstadgar åligger hushållningssällskap att varje år före utgången av april månad till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse över de av sällskapet under föregående år vidtagna åtgärder till främjande av lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd, vid vilken berättelse skola fogas uppgifter rörande sällskapets ekonomi, avfattade å räkenskapstablå enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. Därjämte avger hushållningssällskap årligen till lantbruksstyrelsen berättelser över förmedlingen av bidrag och lån av statsmedel för olika ändamål samt över de åtgärder, som med stöd av enligt särskilda bestämmelser till hushållningssällskapet beviljade statsbidrag vidtagas av sällskapet.

10 Hushållningssällskapens ombud. Vid ett på initiativ av lantbruksakademien år 1869 hållet möte i Stockholm med hushållningssällskapen beslöts, att möten mellan ombud för hushållningssällskapen skulle hållas årligen. Enligt stadgarna, som antogos vid mötet, skulle dessa sammankomster hava till ändamål överläggningar om ärenden, som rörde Sveriges jordbruk och i samband därmed stående näringar ävensom hemslöjden samt övriga föremål för hushållningssällskapens verksamhet. År 1871 ändrades tiden för ombudens sammanträden till vart tredje år, år 1892 till vartannat år och sedan 1908 sammanträda ombuden åter varje år i Stockholm. De senaste för ombudsmötena gällande stadgarna antogos vid ombudens sammanträde den 30 september 1931 samt ändrades i vissa delar den 30 september 1936 och den 2 oktober 1940. Enligt dessa stadgar sammanträda hushållningssällskapen genom vartdera två ombud, utsedda av förvaltningsutskotten, varje år till ordinarie möte i Stockholm, som tager sin början sista måndagen i september månad. Utom ombuden äger hushållningssällskaps sekreterare deltaga i mötets förhandlingar men ej i dess beslut. Jämväl Sveriges lantbruksförbund äger utse två ombud. Extra möten kunna även anordnas. Ändamålet med ombudsmötena är enligt stadgarna att bevaka och främja hushållningssällskapens gemensamma intressen, att arbeta för åstadkommande av samverkan såväl hushållningssällskapen emellan som mellan dessa och andra för lanthushållningens främjande verkande institutioner och organisationer, att i ärenden, som av Kungl. Maj:t eller andra myndigheter till ombuden remitteras, avgiva yttranden samt att i övrigt i ärenden, som röra Sveriges lanthushållning och därmed i samband stående näringar, verkställa utredningar och göra de framställningar, som därav må föranledas. Vid ombudsmöte äger varje vid sammanträde närvarande ombud en röst. Är för visst hushållningssällskap eller lantbruksförbundet endast ett ombud närvarande, äger detta två röster. Ombudens angelägenheter mellan mötena handhavas av ett förvaltningsutskott, bestående av ordförande och fyra andra ledamöter, representerande olika delar av landet, med fem personliga suppleanter för dem. Ordförande, ledamöter och suppleanter väljas å ordinarie möte för tiden intill nästa ordinarie möte. Förvaltningsutskottet utser inom sig vice ordförande. Till ombudsmöte kunna senast 30 dagar före mötets början ingivas motioner och framställningar av ombud, hushållningssällskap och deras förvaltningsutskott samt ombudens förvaltningsutskott. Framställningar och motioner skola, där de ej anses lämpligen böra omedelbart upptagas till avgörande, först beredas av vid ombudsmöte tillsatta utskott. Tilläggas må, att varje hushållningssällskap årligen sedan år 1937 anvisar till ombudsinstitutionens förfogande ett belopp, motsvarande 015 procent av det vederbörande hushållningssällskap för året tillkommande allmänna statsanslaget.

11 II.

Verksamhet.

Verksamhet under 1800-talet. Verksamheten inom hushållningssällskapen var under de första åren ganska livlig samt gick i allmänhet ut på att genom spridande av uppsatser, anskaffande av modellredskap och utdelande av premier befordra nyodlingar, trädplanteringar och bättre skogsskötsel, växelbruk och odling av lin, klöver, timctej och fabriksväxter. Inkomsterna utgjordes i början uteslutande av medlemmarnas årsavgifter. Statsunderstöd tilldelades hushållningssällskap första gången år 1813, då Kronobergs läns hushållningssällskap erhöll ett odlingsunderstöd å 10 000 riksdaler banko. Från och med år 1815 kunde sällskapen erhålla mindre understöd till främjande av sitt ändamål i allmänhet. Understödet utgick i regel till hälften såsom gåva och till hälften såsom lån mot 4 procent ränta och 10 procent årlig avbetalning. Den livliga verksamhet, som utvecklats av hushållningssällskapen under deras första tid, följdes under 1820- och 30-talen av en avmattningsperiod, då i de flesta län verksamheten låg fullständigt nere under längre eller kortare tid. Flera sällskap upplöstes till och med men nybildades sedermera. Den förnämsta orsaken till overksamheten torde hava varit sällskapens brist på medel. Understöden från Kungl. Maj:t hade efter hand upphört och sällskapens enda inkomstkälla var därefter ledamotsavgifterna, vilken emellertid även den minskades på grund av sällskapens overksamhet. Frågan om anskaffande av medel löstes emellertid. Samtidigt med utfärdande av 1855 års förordning om villkoren för brännvins tillverkning utfärdades även en förordning om villkoren för dess försäljning, i vilken stadgades, att av avgifterna för minuthandel och utskänkning av brännvin en femtedel skulle tillfalla hushållningssällskapen att av dem »förvaltas och användas till ändamål som för länet nyttiga voro». En av sällskapens första åtgärder, sedan anslaget av brännvinsmedel tilldelats dem, blev tillsättandet av länsagronomer i de sällskap, som icke redan hade sådana. Förut hade hushållningssällskapen för jordbrukarnas räkning vid behov rekvirerat biträde av lantbruksingenjörer och andra i särskilda ämnen sakkunniga samt betalat de med förrättningarna förenade kostnaderna. Till följd av de vidtagna åtgärderna uppblomstrade hushållningssällskapens verksamhet och sällskapen blevo under 1800-talets senare del inom sina respektive områden verkliga representanter för lantmannaintresset.

Verksamhet under 1900-talet. Under de gångna decennierna av 1900-talet har hushållningssällskapens verksamhet ytterligare utvecklats och efter hand kommit att omspänna allt större områden. Ofta h a r denna utveckling främjats genom initiativ från de olika hushållningssällskapen själva men i stor utsträckning hava sällskapen

12 på grund av statsmakternas beslut och i samband med dessa givna direktiv blivit lokala institutioner för verkställande av statliga åtgärder på lanthushållningens område. Ehuru verksamheten sålunda under 1900-talet utvecklats och numera omspänner betydande områden hava under detta århundrade även vissa verksamhetsgrenar nedlagts från hushållningssällskapens sida. Av mera betydelsefulla dylika må nämnas distriktsveterinärernas verksamhet, som numera helt faller utom sällskapens verksamhetsområde. Under senare åren hava hushållningssällskapen emellertid genom särskilt anställda tuberkulosveterinärer upptagit en omfattande verksamhet för bekämpande av vissa smittsamma husdjurssjukdomar. Vidare har den tidigare verksamheten på mejeriskötselns område överflyttats från hushållningssällskapen till mejeriorganisationerna och anställningen av mejerikonsulenter hos hushållningssällskapen därmed upphört. Slutligen må erinras om att den tidigare av hushållningssällskapen bedrivna egnahemsverksamheten och statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten överflyttats den 1 juli 1940 från hushållningssällskapen till särskilda statliga egnahemsnämnder. Den främsta uppgiften för hushållningssällskapen har under detta århundrade varit och är fortfarande att genom undervisnings- och upplysningsverksamhet sprida kännedom bland lanthushållningens yrkesutövare och blivande yrkesutövare rörande åtgärder till produktionens främjande. I detta syfte hava vissa sällskap själva anskaffat jordbruk och där upprättat fasta lantbruksundervisningsanstalter av skilda slag eller i samarbete med andra institutioner och organisationer verksamt understött dylika undervisningsanstalter. Därjämte har bedrivits och fortsattes alltjämt en synnerligen omfattande ambulerande kursverksamhet med eller utan understöd av statsmedel. Föremålen för denna verksamhet hava växlat tiderna igenom och inom skilda landsdelar allt efter de behov ifråga om upplysning som framträtt. Även antalet kurser och kursdeltagare har givetvis varierat. I sistnämnda avseende kan emellertid nämnas, att enligt lantbruksstyrelsens årsredogörelse i medeltal årligen under perioden 1925—1929 anordnades 330 kurser med sammanlagt cirka 16 000 deltagare medan 10 år senare, alltså under perioden 1935—19391, anordnades i medeltal per år icke mindre än omkring 840 kurser med tillhopa i runt tal 34 000 deltagare. Att antalet deltagare icke ökats i samma proportion som kursantalet torde närmast bero på en relativt betydande ökning av antalet teoretisk-praktiska specialkurser med deras i jämförelse med enbart teoretiska föreläsningskurser givetvis begränsade deltagareantal i varje kurs. Hos flertalet hushållningssällskap hava kurserna antingen helt och hållet eller till huvudsaklig del förlagts ute i bygderna men stundom förekommer även att kurser anordnas vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna genom hushållningssällskapens försorg. Ej sällan hava kurser organiserats i samarbete med andra institutioner och föreningar såsom Sveriges lantbruksförbund, svenska cementföreningen, föreningen syrafoder m. fl. 1

På grund av de extraordinära förhållandena har i det följande år 1940 eller senare år i regel icke ansetts lämpligt som jämförelseår.

13 I övrigt h a r undervisnings- och upplysningsverksamhet bedrivits på många olika sätt och efter skilda linjer inom olika hushållningssällskap. En viktig gren av verksamheten har utgjorts av premieringar av skilda slag. Sålunda hava sällskapen handhaft den med statsmedel understödda premieringen av mindre jordbruk, premiering av husdjur av olika slag, som emellertid numera begränsats till hästar och svin, medan ifråga om nötkreatur och får endast handjursbesiktning förekommer, samt premiering av trädgårdar. Premieringarna verkställas i regel av särskilda för ändamålet utsedda nämnder. En annan viktig gren av ifrågavarande verksamhet utgöra de årligen anordnade studieresorna med eller utan understöd av statsmedel. Sålunda anordnades enligt lantbruksstyrelsens årsberättelse exempelvis år 1939 statsunderstödda studieresor till ett antal av 95 med över 3 000 deltagare. Till upplysningsverksamheten kan vidare hänföras av hushållningssällskapen bedriven försöksverksamhet, främjande av ordnad bokföring bland mindre jordbrukare, kontrollföreningsverksamhet, åtgärder av olika slag till främjande av växtodlingen såsom fröodling, linodling o. s. v., verksamhet på hemarbetets, hemslöjdens och fiskets områden, understöd åt jordbrukareungdomens förbunds lokala verksamhet och av vissa organisationer bedriven studiecirkelverksamhet, anordnande av utställningar och demonstrationer m. m. I detta sammanhang må även erinras om de betydande insatserna från hushållningssällskapens sida under de senare åren för organisation av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Även om den mera kollektivt betonade upplysnings- och undervisningsverksamheten avsevärt utvecklats och blivit alltmera omfattande under 1900talet gäller detta dock i minst lika hög grad den verksamhet av ifrågavarande slag, som bedrivits bland enskilda yrkesutövare genom hos hushållningssällskapen anställda befattningshavare av skilda slag. En uppfattning om denna verksamhet liksom verksamheten över huvud taget torde erhållas av antalet befattningshavare av olika slag hos hushållningssällskapen, vilket framgår av följande sammanställning (enligt lantbruksstyrelsens årsberättelser): 1925 1929 1939 Jordbrukskonsulenter m. m 55 54 Husdjurskonsulenter 91 227 Överkontrollassistenter 4) 42 Tuberkuloskonsulenter 1 1 ö Byggnadskonsulenter ' ° Hemkonsulenter 3 5 2b 2 Mejerikonsulenter och länsmejerskor 11 Vandringsrättare 71 81 104 78 86 102 Dikningsförmän Slöjdundervisare och slöjdkonsulenter 3 4 b Trädgårdstjänstemän 50 54 51 Fiskeri tjänstemän 52 51 55 Övriga befattningshavare 12 151 223 1

Därav 4 elektrifieringskonsulenter. Mejerikonsulenter och länsmejerskor inberäknade. 3 Därav 3 elektrifieringskonsulenter. 4 Jämför not 2. * År 1930. 2

14 Vid sidan av undervisnings- och upplysningsverksamheten hava hushållningssällskapen handhaft förmedling av statsbidrag och statslån till olika produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder jämte därmed sammanhängande åtgärder såsom företagens planering och kontroll. Under de gångna decennierna har denna verksamhet allt mera utvecklats. Till belysande av dess omfattning må följande uppgifter lämnas (enligt lantbruksstyrelsens årsberättelser) :. 19 2 5

Lån från nyodlingsfonderna '

Antal

Kronor

515 910

19 2 9 Antal

Kronor

185 090-—

Nyodlingsbidrag

586 742-27

Betesförbättringsbidrag

192 579-28

19 3 9 Antal

Kronor

Stenröjningsbidrag

2 740

15 6 6 0 - 821 287-50 593 394-89 405 690-50

Jordkörningsbidrag

93 367-—

13 294J

1 241 997-50 636 004-— 405 130 — 392 853-— 175 5 2 0 —

Lån 2från den

5 669 4 337

täckdikningslånefon532

727 836

865 719-

217 375

261 245-

Täckdikningsbidrag Lån från gödselvårdslånefonden . Gödselvårdsbidrag Ladugårdsförbättringsbidrag Lån från 2jordbrukets maskinlånefond

!

J

3 097 224

1134 770 — 435

1 Av lantbruksstyrelsen åt sällskapen beviljade lån. — 2 Av hushållnin »ssällskapen förmedlade lån.

I detta sammanhang må jämväl omnämnas den omfattande understödsverksamhet, som av hushållningssällskapen bedrives med hjälp av egna medel. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår omspänner hushållningssällskapens verksamhet numera betydande områden. Ehuru sällskapen såsom tidigare nämnts till sin karaktär äro ideella föreningar förtjänar i detta sammanhang omnämnas, att någon principiell åtskillnad ifråga om verksamhetens bedrivande bland medlemmar och icke medlemmar icke torde föreligga. Endast ett förhållandevis litet antal av yrkesutövarna äro för övrigt i allmänhet anslutna till hushållningssällskapen såsom medlemmar även om medlemsantalet ökats under årens lopp. Antalet medlemmar, icke jordbrukare även inberäknade, var sålunda enligt lantbruksstyrelsens årsberättelser 37 137 st. år 1900, 66 960 st. år 1910, 99,201 st. år 1920 och slutligen 158 268 st. år 1939.

ANDRA

KAPITLET.

Utredningens förhistoria och direktiv. I.

Förhistoria.

Under de år, som förflutit, sedan nu gällande allmänna grunder fastställdes år 1923, hava förslag framställts i olika hänseenden rörande hushållningssällskapens verksamhet och sällskapens ekonomiska förhållanden. Däremot s y n a s — i varje fall från officiella myndigheters, hushållningssällskapens ombuds eller statliga utredningskommittéers sida — inga principiella förslag eller yrkanden, som icke redan vunnit riksdagens bifall och som sålunda ingå i den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen för hushållningssällskapens organisation rörande ändringar av de allmänna grunderna för sällskapens organisation, hava framförts. I det följande kommer utredningen att i korthet redogöra för de viktigaste förslagen rörande verksamheten och tjänstemännen hos hushållningssällskapen m. m., som framkommit sedan 1923 men ännu icke föranlett några åtgärder. Undervisnings- och

upplysningsverksamhet.

Frågan om hushållningssällskapens undervisnings- och upplysningsverksamhet har varit på tal vid flera olika tillfällen. Främst må härutinnan erinras om 1936 års lägre lantbruksundervisningskommittés betänkande den 6 oktober 1937 (Stat. off. utr. 1937: 33), i vilket även bl. a. berördes lägre lantbruksundervisningsanstalternas ställning till hushållningssällskapens allmänna undervisningsverksamhet. Då utredningen återkommer härtill i senare avsnitt, må sagda betänkande här allenast omnämnas. Beträffande upplysningsverksamhet inom speciella områden må nämnas att jordbruksutredningen i betänkande angående åtgärder för fjäderfäskötselns befrämjande (Stat. off. utr. 1931: 6) föreslog anställande av särskilda statliga instruktörer på området hos fjäderfäavelsföreningarna, en fråga som för övrigt behandlades redan av 1928 års lantbruksundervisningssakkunniga (Stat. off. utr. 1930: 9). Upplysningsverksamheten på byggnadsområdet har under de senare åren upprepade gånger förts på tal. Sålunda fördes frågan inför riksdagen genom

IG motion år 1937 dock utan resultat och samma år togs spörsmålet upp i underdånig skrivelse från hushållningssällskapens ombud. 1937 års utredning angående arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket framlade i sitt betänkande angående underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen (Stat. off. utr. 1939: 6) förslag rörande anställande hos hushållningssällskapen av byggnadskonsulenter och deras utbildning men förslagen föranledde inga åtgärder. Slutligen har frågan behandlats av 1940 års byggnadskostnadssakkunniga (Stat. off. utr. 1941: 4). Till ifrågavarande spörsmål får utredningen anledning att senare återkomma. I sina förslag till anslagsäskanden hos riksdagen för budgetåret 1936/37 upptog lantbruksstyrelsen förslag om statsbidrag till avlönande av trädgårdskonsulenter, vilket förslag sedermera tillstyrktes av 1935 års ombudsmöte. Förslaget har ännu icke lett till något resultat. Utredningen återkommer senare jämväl till detta spörsmål. Vidare må nämnas, att i motioner nr I: 171 och II: 287 till 1930 års riksdag framfördes förslag om statsbidrag med 90 000 kronor till hushållningssällskapen för anställande av assistenter i sällskapens verksamhet på grundförbättringarnas område. Jordbruksutskottet refererade i anledning av motionerna ett uttalande av lantbruksstyrelsen i ärendet, enligt vilket styrelsen icke ville förneka, att anställandet av assistenter kunde innebära fördelar inom vissa landsdelar men att spörsmålet rörande utökning av antalet jordbruks- och husdjurskonsulenter dock vore viktigare. Motionerna avslogos av riksdagen. I samband med behandling i propositioner till riksdagen av frågor rörande löner till hushållningssällskapens tjänstemän har utredning tid efter anr.an rörande den till hushållningssällskapen knutna konsulentverksamheten förebådats. I sammanhang härmed må nämnas, att i motionen nr I: 111 och II: 382 till 1936 års riksdag hemställdes, att sagda utredning snarast rnåtte igångsättas. Härtill anförde jordbruksutskottet, att utskottet förväntade, att d\lik utredning komme att utföras samt att Kungl. Maj:t så tidigt som omständigheterna medgåve förelade riksdagen förslag till allmän reglering av vid hushållningssällskapen knutna befattningshavares ställning och löner. Förmedling av statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder. Endast kort tid efter det statsanslag till nyodlingar och betesförbättringar å ofullständiga jordbruk beviljats första gången av riksdagen begärdes i motion nr I: 164 och nr II: 286 till 1929 års riksdag utredning samt därpå grundat förslag för åstadkommande av bättre effekt av de för sagda ändamål anslagna medlen. Motionärerna pekade även i detta sammanhang på möjligheten att sammanslå bidrags- och låneformerna för ändamålet. Jordbruksutskottet anförde, att utskottet ej ville förneka, att den nuvarande ordningen å ifrågavarande område i vissa avseenden kunnat vara ägnad medföra någon olägenhet. Med hänsyn till de små erfarenheter, som dittills vunnits av verksamheten, avstyrkte emellertid utskottet och avslog riksdagen motionerna.

17 1931 fördes emellertid frågan i viss utsträckning åter på tal i riksdagen genom motioner, i vilka bland annat yrkades, att hushållningssällskapen borde få rätt att inom ramen för det sällskapet tilldelade anslaget till ofullständiga jordbruk göra de jämkningar i avseende å anslagets fördelning på de olika ändamålen, vartill förhållandena kunde giva anledning. Yrkandet föranledde emellertid ingen åtgärd. Efter motion till 1933 års möte med hushållningssällskapens ombud angående enhetliga bestämmelser beträffande understöd till förbättringsarbeten vid jordbruket m. m. beslöto ombuden att i underdånig skrivelse hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes skyndsamt låta genomföra sådana anordningar beträffande bidrag och lån till förbättringsarbeten i jordbruket 1) att verksamheten bleve mera planmässig och överskådlig, vilket kunde uppnås bland annat genom att bidragen sammanfördes till ett mindre antal anslagsrubriker och förmedlingen överlämnades till så få organ som möjligt, lämpligen vederbörande hushållningssällskap; 2) att bestämmelserna angående understöden till skilda slag av förbättringsarbeten bleve så lika som möjligt med avseende på bidragens storlek i förhållande till kostnaderna och behoven, bidragstagarnas motprestationer, säkerheten för lånen m. m.; 3) att de förmedlande organen lämnades större frihet att disponera anslags- och lånemedlen till de företag, som befunnes mest behövliga inom olika orter; 4) att understödsverksamheten i största möjliga utsträckning kombinerades med upplysning och rådgivning; 5) att tillräckliga förvaltningsbidrag ställdes till förfogande för verksamheten; samt 6) att kontrollen över denna verksamhet förenklades, så att förmedlarna icke betungades med onödigt detaljerad rapportföring. Vid 1935 års riksdag framfördes ånyo motionsvis krav på utredning av förevarande spörsmål. I anledning härav begärde riksdagen (R. skr. nr 46) på förslag av jordbruksutskottet, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning i syfte att uppnå dels ett sammanförande av skilda bidragsbestämmelser samma författning, dels med hänsyn till de enskildas bekvämlighet och för det allmännas översikt en reform i den riktningen, att samtliga ansökningar rörande understöd till förbättringsarbeten borde insändas till och åtminstone underkastas en förberedande granskning av en och samma myndighet. Denna utredning har Kungl Maj:t numera anmodat hushållningssällskapsutredningen att verkställa. I detta sammanhang må vidare tilläggas, att vid 1937 års riksdag framfördes utan resultat motionsvis förslag om inrättande av en statlig lånefond för förbättringsåtgärder på jordbrukets ekonomibyggnader och i andra motioner till samma riksdag förslag om inrättande av en lånefond, förslagsvis benämnd »Rationaliseringsfonden för mindre lantbruk». Vidare kan nämnas att på förslag av jordbruksutskottet beslöt 1938 års 2—418998.

18 riksdag, närmast i anledning av motioner men även på grundval av uttallande vid hushållningssällskapens ombudsmöte på sin tid, att begära utredning rörande skäliga administrationsbidrag till hushållningssällskapen för (deras verksamhet med stödåtgärder på jordbrukets område. Slutligen må erinras om att 1936 års egnahemsutredning i sitt betänkande med förslag rörande den statliga egnahemsverksamheten (Stat. off. utr. 1938: 34) ifrågasatte överflyttning av förmedlingen av understöd till förstärkning av ofullständiga jordbruk från hushållningssällskapen till egnahemsniämnderna. Härtill återkommer utredningen i det följande. Anslagsfrågor. Till framlagda förslag berörande statsanslag till hushållningssällskapen och deras verksamhet, speciellt det allmänna statsanslaget, återkommer utredningen senare.

II. Direktiv. Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 30 juni 1939 tillkallade statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet samma dag sju utredningsmän för att verkställa utredning rörande hushållningssällskapens organisation och verksamhet. I statsrådets yttrande till statsrådsprotokollet hava angivits följande riktlinjer för utredningen: Enligt kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 229) med allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation, vilken författning ändrats genom kungörelser den 4 november 1932 (nr 492), den 17 maj 1935 (nr 162) och den 17 juni 1938 (nr 397), ha hushållningssällskapen till ändamål att främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd. Någon närmare specificering av hushållningssällskapens olika uppgifter meddelas icke. Däremot förutsattes i åtskilliga författningar, som avse statliga åtgärder för jordbrukets främjande, att hushållningssällskapen skola medverka. Hushållningssällskapen förutsättas sålunda förutom jordbrukets och husdjursskötselns främjande skola ha hand om utlämnandet av följande slag av lån och bidrag: täckdikningslån, täckdikningsbidrag, gödselvårdslån, gödselvårdsbidrag, lån från allmänna nyodlingsfonden och norrländska nyodlingsfonden, lån från maskinlånefonden, premiering av mindre jordbruk, bidrag till ladugårdsförbättringar samt bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Hushållningssällskapen, som ursprungligen voro fria sammanslutningar med uppgift att gagna jordbruksnäringen genom organiserad verksamhet, ha med tiden på grund av statsmakternas beslut och i samband med dessa givna direktiv i stor utsträckning blivit lokala institutioner för verkställande av statliga åtgärder. Som en följd härav bestridas numera kostnaderna för verksamheten i det närmaste helt av statsverket. Utvecklingen har vidare lett därhän, att icke endast jordbrukarna utan hela landsbygdsbefolkningen fått draga nytta av sällskapens verksamhet. Denna omfattar sålunda icke blott åtgärder för jordbruksproduktionens befrämjande, den egentliga lantbruksundervisningen däri inbegripen, utan även åtskilliga åtgärder med socialt syftemål, t. ex. hemvårdskonsulentverksamhet och liknande rådgivande och upplysande verksamhet. Den verksamhet hushållningssällskapen utövat har utan tvivel varit av betydelse för jordbrukets förmåga att i fråga om produktionen hålla jämna steg med utveck-

lftlingen inom övriga näringsgrenar. Arbetet från det allmännas sida för denna utveckling inom jordbruket på grundvalen av nya forskningsresultat, framsteg inom tekniken samt rön inom det praktiska jordbruket kan visserligen tänkas centraliserat och överlämnat direkt åt statliga myndigheter, vilkas arbetsområde omfattar hela landet och som genom statsanställda tjänstemän utöva sin verksamhet. Med hänsyn till de i hög grad växlande klimatiska och andra av naturen skapade förutsättningar för jordbruksdriften i olika delar av vårt land liksom ock landets stora utsträckning synes dock bättre anpassning efter de naturliga förhållandena och därmed gynnsammare resultat ur ekonomisk synpunkt kunna vinnas, om verksamheten anförtros åt inom de olika jordbruksbygderna verkande sammanslutningar med ekonomiskt stöd och erforderlig kontroll från statens sida. Hushållningssällskapen utgöra dylika sedan flera generationer tillbaka verksamma föreningar, som med ideellt syftemål och en god allmänanda arbeta för att genom jordbrukets befrämjande gagna bygden och landet. Dessa sammanslutningars bärande idé synes mig ur det allmännas synpunkt vara en värdefull tillgång. Ehuru hushållningssällskapen erhöllo sin nuvarande organisation så sent som å r 1923, har den snabba utvecklingen på jordbrukets område medfört, att frågan om sällskapens såväl organisation som arbetsuppgifter nu synes böra upptagas till n y prövning. Bland annat må erinras om den starka ekonomiska föreningsrörelse, som under de senare åren vuxit fram inom jordbruket och som i många avseenden påverkat hushållningssällskapens ställning. Frågan om jordbrukets höjande ekonomiskt, socialt och praktiskt har på grund av tidsförhållandena alltmer blivit beroende av yrkesutövarnas vilja och förmåga till sammanslutning i fria organisationer, vartill motsvarigheter finnas inom samhällets andra näringsgrupper. Huvuduppgiften för dessa organisationer är att ordna och främja jordbrukets avsättningsförhållanden, en uppgift som icke torde kunna fyllas av hushållningssällskapen. Däremot synes det icke uteslutet, att hushållningssällskapen mera än hittills skulle kunna inrikta sig på sådan produktionsfrämjande verksamhet, som har till syfte att — exempelvis genom befrämjande av gemensam maskinanvändning — bidraga till ett förbilligande av kostnaderna och en effektivisering av driften, särskilt inom det mindre jordbruket. Hushållningssällskapen synas över huvud taget kunna anförtros uppgifter av skilda slag, som icke direkt avse affärsbetonad ekonomisk verksamhet, men deras främsta uppgifter i framtiden synas böra vara frågor, som beröra jordens avdikning, dränering, bearbetning och växtnäringstillförsel, växtodling, husdjursskötsel, hästavel, försöksverksamhet inom olika grenar av jordbruksnäringen, byggnaders planläggning, lanthemmens stödjande o. s. v. Vidare torde böra övervägas, huruvida hushållningssällskapen böra beredas tillfälle att yttra sig över avdikningsföretag ur bärighetssynpunkt samt över planerade vägföretag, då det gäller att avgöra, om fördelen av att framdraga vägar över odlade områden står i rimlig proportion till de olägenheter detta i de särskilda fallen kan medföra u r jordbruksekonomisk synpunkt. Vidare komma viktiga uppgifter att påvila hushållningssällskapen i anslutning till den omläggning av den lägre lantbruksundervisningen, som efter förslag av Kungl. Maj:t beslutats av årets riksdag. Sålunda förutsattes en viss samverkan mellan hushållningssällskapen och lantmannaskolorna, bland annat i syfte att bättre kunna utnyttja skolornas lärarkrafter. Det bör härvid även undersökas, huruvida hushållningssällskapen i samarbete med lantmannaskolorna lämpligen kunde organisera såväl utbildnings- och upplysningsverksamhet för jordbrukareungdom före inträdet i lantmannaskolorna som även en ändamålsenligt avpassad kursverksamhet för män och kvinnor vid jordbruket, som av någon anledning icke ha tillfälle att genomgå fullständiga kurser vid lantmanna- eller lanthushållsskolor. Likaledes bör tagas i övervägande, huruvida hushållningssällskapen skola gemensamt med egnahemsorganen bibehålla vissa arbetsuppgifter, som enligt årets riksdagsbeslut angående omorganisation av egnahemsverksamheten tillkomma sällskapen.

20 Frågan om den lämpligaste organisationsformen för hushållningssällskapen bör upptagas till allsidig prövning, varvid bör övervägas, huruvida de nu gällande allmänna grunderna för organisationen beträffande verksamhetsområden, underavdelningar, medlemskap, medlemsavgifter, beslutanderätt m. m. böra bibehållas eller ersättas av andra bestämmelser, t. ex. att samtliga innehavare och brukare av jordbruksfastighet skola vara medlemmar av hushållningssällskapen för att såsom menighet utgöra grunden för den lokala organisationen samt övriga för lanthushållningen intresserade vinna inträde efter ansökan och mot erläggande av viss avgift för år.

TREDJE

KAPITLET.

Allmänna synpunkter på frågan om hushållningssällskapens verksamhet och organisation. Hushållningssällskapens nuvarande verksamhet. Såsom av tidigare redogörelse framgår hava hushållningssällskapen till uppgift att främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd. Med hänsyn till de skiftande förhållandena inom olika landsdelar och därav föranledd inriktning av verksamheten samt hushållningssällskapens varierande ekonomiska resurser har emellertid den nämnda uppgiften fullgjorts efter olika linjer inom skilda sällskap. I stort sett synas dock verksamhetsgrenarna kunna fördelas på tre stora grupper, även om gränserna emellan dem icke äro skarpt markerade, nämligen upplysningsoch undervisningsverksamhet, förmedling av statsbidrag och statslån (statsunderstöd) till föreningar m. fl. och enskilda yrkesutövare samt slutligen utlämnandet av ekonomiskt stöd av egna medel åt föreningar och institutioner samt enskilda yrkesutövare inom jordbruket och dess binäringar. Upplysnings- och undervisningsverksamheten omfattar ett betydande antal olika grenar. Hit kan sålunda hänföras den fasta lantbruksundervisningen, ambulerande kursverksamhet, föredrag, premieringar, demonstrationer och tävlingar, försöksverksamhet samt den personliga upplysningsverksamheten hos enskilda yrkesutövare genom hos hushållningssällskapen anställda tjänstemän, ofta i samband med planläggning av förbättringsåtgärder. Förmedlingen av statsbidrag och statslån omfattar förutom kameral verksamhet planläggning och kontroll av de olika företag, vartill statsunderstöd kan utgå enligt härför gällande bestämmelser. Påpekas må, att även denna grupp i sig innefattar en betydande upplysnings- och undervisningsverksamhet, bedriven bland annat i samband med företagens planering. Understöd av egna medel slutligen lämnas av hushållningssällskapen i varierande omfattning till såväl lokalt betonade organisationer, såsom exempelvis skogsvårdsstyrelser och sammanslutningar av skilda slag mellan yrkesutövare, som större, stundom hela landet omfattande föreningar m. fl. på lanthushållningens område ävensom enskilda yrkesutövare.

22 Framtida statliga åtgärder till lanthushållningens främjande. Utredningen anser sig inledningsvis böra framföra vissa principiella synpunkter på frågan om den framtida verksamheten från det allmännas 5 sida till främjande av jordbruket och dess binäringar, enär denna verksanmhets omfattning och gestaltning torde vara avgörande för utformningen a v / den eller de organisationer, som skola handhava densamma. Utredningen konmmer emellertid att i huvudsak begränsa sitt ställningstagande till produktiomisbefrämjande åtgärder, medan rent sociala frågor i regel torde falla utom raamen i ö r utredningens uppdrag. Det synes utredningen kunna fastslås, att sagda åtgärder liksom Imttills i första hand bör taga sikte på att genom en ändamålsenlig och efffektiv upplysnings- och undervisningsverksamhet bereda yrkesutövarna ellerr blivande yrkesutövare inom jordbruket och detsamma närstående närringar (skogsskötsel, trädgårdsskötsel, fiske och hemslöjd) möjligheter att förrbättra sina yrkeskunskaper, såväl i fråga om den tekniska sidan av jordbrruksdriften som beträffande ekonomiska frågor, icke minst sådana rörandee avsättningen av produkterna genom yrkesutövarnas samverkan i ekononaiiska föreningar. I princip bör denna verksamhet påbörjas redan hos ungdcomen i skolåldern för att sedermera under olika former fortsättas bland urngdomen i mognare ålder och vuxna. I enlighet härmed torde sagda verksaimhet böra omfatta följande olika led: 1. Praktisk-teoretisk undervisnings- och upplysningsverksamhet bland! den yngre ungdomen av den typ, som för närvarande bedrives av skilda samimanslutningar (s. k. klubbarbete och tävlingar) genom särskilda ungdomskonsulenter. 2. Praktisk utbildning av ungdomen såsom lärlingar eller lantbruksellever. 3. Undervisning vid fasta lägre undervisningsanstalter av skilda slag i inom jordbruket och närstående näringar. 4. Undervisning vid kurser av skilda slag för yrkesutövare samt u p p l y s ningsverksamhet i form av föredrag, premieringar, tävlingar och demomstrationer, försöksverksamhet, personlig rådgivning o. s. v. genom särskilda konsulenter och andra tjänstemän, eventuellt i samband med planläggnimg av olika åtgärder. Med hänsyn till lanthushållningens nationalekonomiska betydelse: bör även i framtiden vid sidan av undervisnings- och upplysningsverksamlheten direkt ekonomiskt stöd av allmänna medel lämnas till föreningar på lanthushållningens område och enskilda yrkesutövare till produktionsbeffrämjande förbättringsåtgärder. Utredningen kommer i annat sammanhanig att upptaga till närmare omprövning detalj bestämmelser för dylika understöd men anser sig redan här böra framföra vissa principiella synpunkter. Närmast kommer utredningen i detta sammanhang att uppehålla sig vid firågan o m understöd till enskilda yrkesutövare. Vid överväganden av åtgärder till produktionsbefrämjande förbättrimgsåtgärder inom jordbruket hava, särskilt under de senare åren, de s. k. (ofull-

ständiga jordbruken skjutits i förgrunden och man synes hava utgått från att dessa jordbruk i nyssnämnda hänseende intaga en särställning. Denna uppfattning ger utredningen anledning att till närmare behandling upptaga frågan om vad som ur ekonomisk synpunkt bör avses med begreppet »ofullständigt jordbruk», så mycket mer för övrigt som ett klarläggande av detta begrepp enligt utredningens mening är av betydelse för spörsmålet rörande det lokala handhavandet av ifrågavarande åtgärder. Med »ofullständiga jordbruk» torde i regel avses sådana, som på grund av allt för liten åkerareal eller en med hänsyn till produktionsinriktningen olämplig fördelning av jorden på skilda ägoslag, sålunda på åker, betesmark och skogsmark, icke giva brukaren full bärgning. Även om en sådan uppfattning är förklarlig med hänsyn till jordbrukens nuvarande struktur, torde emellertid en dylik definition icke vara ur ekonomisk synpunkt tillfyllest. F ö r att bästa möjliga ekonomiska resultat av jordbruksdriften skall uppnås erfordras, att de tre produktionsfaktorerna jord, arbete och kapital — den sistnämnda omfattande såväl levande och döda inventarier som byggnader m. m. — utnyttjas fullständigt. För uppnående härav måste de förekomma i med hänsyn till produktionsinriktningen vissa relativa mängder. Ett litet jordbruk till exempel, där intensiv drift — alltså relativt arbets- och kapitalkrävande — befinnes ekonomiskt lämpligast med hänsyn till exempelvis läge och avsättningsförhållanden, är sålunda ur ekonomisk synpunkt icke »ofullständigt», därest arbete och kapital finnas tillgängliga i lämpliga mängder. Ett dylikt jordbruk med enahanda produktionsinriktning är däremot »ofullständigt» om vissa produktionsfaktorer förekomma i alltför riklig mängd för att kunna fullt utnyttjas. Å andra sidan är ett jordbruk med stor åkerareal att anse som »ofullständigt», om tillgängliga mängder arbete och kapital icke äro tillfyllest för att jorden med hänsyn till produktionsinriktningen skall kunna fullt utnyttjas. Med »ofullständigt jordbruk» torde sålunda i princip böra avses alla jordbruk, vid vilka med förhandenvarande produktionsinriktning samtliga produktionsfaktorer icke kunna fullt utnyttjas. Av det sagda torde följa, att produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder måste taga sikte på att skapa sådana förhållanden å det enskilda jordbruket, att produktionsfaktorerna fullt utnyttjas. Detta kan ske antingen genom förändrad produktionsinriktning eller — dylik förutan — genom en förändring av det inbördes storleksförhållandet mellan nämnda faktorer. Någon principiell skillnad mellan jordbruk av olika storlek föreligger sålunda icke men åtgärdernas omfattning och art kunna givetvis variera jämväl med jordbruksstorleken. Tilläggas m å att liknande synpunkter givetvis böra läggas p å frågan om produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder inom exempelvis trädgårdsskötseln. Då vidare produktionsfaktorerna äro beroende av varandra, vilket innebär att även de skilda driftsgrenarna inom jordbruket med deras olika anspråk på nämnda faktorer äro ur ekonomisk synpunkt beroende sinsemellan, synes utredningen uppenbart, att vid planläggningen av en åtgärd, statsunderstödd

eller icke, hänsyn måste tagas till de återverkningar denna kan få på jordbruksdriften i sin helhet. För att understödet skall få största möjliga effekt torde sålunda från början böra övervägas, vilka åtgärder, som överhuvud taget erfordras vid ett visst jordbruk för att samtliga produktionsfaktorer skola kunna på möjligast effektiva sätt utnyttjas. Enligt utredningens mening bör sålunda, i varje fall då fråga uppstått om understöd till viss åtgärd, i regel en plan uppgöras över alla de åtgärder, som erfordras vid jordbruket i fråga för uppnående av nämnda syfte. Understöd bör vidare av förmedlingsorganet kunna lämnas för utförande av i huvudsak samtliga slag av åtgärder. Förutom en mera effektiv förbättring av de enskilda jordbruken samt ofta mera ändamålsenligt och planmässigt utnyttjande av tillgängliga statsmedel än för närvarande, vinnes härigenom även ökade möjligheter till kontroll från såväl de lokala förmedlingsorganens som centrala myndighetens sida, att statsmedlen användas på möjligast ändamålsenliga sätt. Påpekas må att ett dylikt förfaringssätt liksom utredningens i det följande föreslagna principer rörande lån och bidrag av statsmedel till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder torde stå i överensstämmelse med den grundtanke, som kommit till uttryck i den av 1935 års riksdag gjorda hemställan, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning för att åstadkomma största möjliga planmässighet och överskådlighet beträffande statens understödsverksamhet till förbättringsarbeten inom jordbruket. Även 1936 års egnahemsutredning synes hava varit inne på liknande tankegång, då den på tal om förstärkning av »ofullständiga jordbruk» uttalat, att i de fall det icke endast gällde att tillköpa ytterligare jord borde samtidigt undersökas, vilka förstärkningsarbeten, som överhuvud taget kunde ifrågakomma inom hela fastigheten och på en gång uppgöras gemensam plan för alla dessa samverkande åtgärder. Enligt utredningens mening ligger i sakens natur, att statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i princip bör lämnas endast till sådana åtgärder, som äro ur ekonomisk synpunkt försvarbara, även om utredningen därvid icke förbiser att ur jordbruksekonomisk synpunkt icke fullt försvarliga understöd stundom kunna tänkas behöva utgå av andra skäl, exempelvis i tider av betydande arbetslöshet. Med hänsyn härtill böra förstnämnda understöd i första hand givas formen av amorteringslån. Det bör nämligen kunna förväntas att åtgärden skall verka så befrämjande på produktionen, att understödet i regel skall kunna av låntagaren utan svårighet återbetalas. För att stimulera företagaren att vidtaga ur såväl det allmännas som den enskildes synpunkt önskvärda produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder torde det emellertid vara önskvärt, att villkoren för lånen göras förmånligare än vad kreditinstitutioner i allmänhet kunna erbjuda. Då förhållandena särskilt inom jordbruket variera avsevärt inom skilda landsdelar och under olika tidsperioder samt behovet av produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder på olika egendomar kan hava mycket skiftande karaktär, är det vidare önskvärt, att de lån som utlämnas av statsmedel må av det lokala förmedlingsorganet få användas i nämnda syfte till åtgärder efter dess.

25 eget beprövande och om möjligt utgå ur endast ett fåtal för ändamålet inrättade statliga lånefonder för produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder. Härigenom vinnes jämväl en önskvärd förenkling av hittillsvarande bestämmelser för lån inom ifrågavarande område och en minskning av antalet låneformer. Måhända kan invändas, att kontrollen från den centrala myndighetens sida över statsmedlens användning härigenom försvåras. Enligt utredningens mening behöver så icke bliva fallet. Liksom för närvarande torde i fråga om flertalet åtgärder endast efterhandskontroll kunna ifrågakomma. I första hand sker denna genom granskning av förmedlingsorganets berättelse över statsmedlens fördelning. Därjämte torde emellertid en direkt stickprovskontroll å de understödda egendomarna kunna åvägabringas lättare och mera effektivt, om utredningens förslag vinner beaktande. Även den centrala granskningen av förmedlingsorganens redogörelser torde härigenom underlättas. Även om de statliga understöden i första hand böra givas formen av.lån, låt vara på relativt gynnsamma villkor för att samtidigt verka stimulerande på utförande av förbättringar, bör enligt utredningens mening bidragsformen icke helt upphöra, men med undantag för husdjursskötselns främjande givas en i viss mån annan karaktär än för närvarande. Det är givetvis icke tillfyllest, att åtgärderna utföras på ett ändamålsenligt sätt. Icke minst ur det allmännas synpunkt är det därjämte önskvärt, att de utförda förbättringarna bli bestående och därför underhållas. Användningen av statsmedel torde icke vara ändamålsenlig, därest exempelvis ett understött betesförbättringsföretag efter någon tid lämnas att fritt växa igen. Visserligen kan dylikt redan nu i någon mån förhindras genom föreskrift vid beviljande av understöd, att företaget skall underhållas viss tid. Bland annat ur ekonomik synpunkt torde emellertid för närvarande med hänsyn till företagens stora antal effektiv kontroll över föreskriftens efterföljd i regel icke vara möjlig. Om däremot beviljandet av statsbidrag göres beroende — förutom av vederbörandes ekonomiska förhållanden — av företagets skötsel, torde yrkesutövarna stimuleras att väl underhålla företaget. Enligt utredningens mening bör sålunda vid sidan av amorteringslån kunna beviljas s. k. avskrivningslån, vilket avskrives efter viss tid, därest företaget skötts oklanderligt. Visserligen kräver även ett dylikt förfaringssätt kontroll från förmedlingsorganets sida men den erhåller en relativt tilltalande karaktär och kan förenas med en betydande upplysningsverksamhet rörande företagets framtida skötsel. Kostnaderna för densamma torde jämväl uppvägas av att statsbidragen kunna förväntas lämna största möjliga effekt. Liksom i fråga om amorteringslånen vinnes även en minskning av antalet anslagstitlar till olika produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder och därmed en förenkling av den centrala myndighetens kontroll över statsmedlens användning.

26 Lokala organ för handhavande av produktionsbefrämjande åtgärder. För handhavande av de i det föregående omnämnda produktionsbefrämjande åtgärderna erfordras givetvis väl utrustade och ändamålsenligt uppbyggda lokala organ. Ett centralt omhänderhavande av alla de detaljuppgifter, som nämnda åtgärder innebära, torde ur såväl ekonomisk synpunkt som med hänsyn til åtgärdernas önskvärda effektivitet icke vara möjlig. Däiremot kan givetvis tänkas, att åtgärderna handhavas av mer än ett lokalt organ inom varje särskilt område. Vid övervägande av detta spörsmål har utredningen emellertid funnit starka skäl tala för en koncentration av flertalet åtgärder till allenast ett lokalt organ inom visst geografiskt område. Vad först undervisnings- och upplysningsverksamheten angår må erinras om att i fråga om den fasta lägre lantbruksundervisningen ett steg i denna riktning redan tagits genom bestämmelserna, att densamma må genom beslut av Kungl. Maj:t inordnas under hushållningssällskapens allmänna undervisningsverksamhet. I proposition till 1939 års lagtima riksdag, vilken av riksdagen i nu berörda hänseende godkänts, anförde föredragande departementschefen härutinnan, att ett av de viktigaste spörsmålen vid en blivande omorganisation av den lägre lantbruksundervisningen vore frågan, på vad sätt förhållandet mellan ifrågavarande skolor, å ena, samt hushållningssällskapen, å andra sidan, borde ordnas. Departementschefen anförde vidare, att den samverkan, som enligt hans mening borde k o m m a till stånd mellan hushållningssällskapen och skolorna, borde genomföras på frivillighetens väg och under förutsättning, att samtliga de i frågan intresserade parterna vore därom ense samt att skolornas ekonomiska ställning icke därigenom rubbades. Genom en dylik samverkan kunde en bättre överblick över skolorna erhållas och de olika skolorna inom ett hushållningssällskaps område kunde organiseras och i fråga om sina undervisningsplaner så inriktas, att de kompletterade varandra. Sällskapens intresse för skolverksamheten skulle därmed stärkas och skolorna till följd härav kunna påräkna större stöd från sällskapens sida. Genom ifrågavarande samverkan öppnades även större möjligheter att på ett rationellt sätt utnyttja lärarkrafterna vid skolan. Skolorna kunde sålunda erbjuda sällskapen kvalificerade lärarkrafter. Sällskapen kunde å sin sida för sin undervisnings- och konsulentverksamhet i viss mån disponera utbildad och tränad personal. Den samverkan, som sålunda möjliggjorts och även i viss utsträckning realiserats, talar enligt utredningens mening för, att även övrig, i det föregående omförmäld undervisnings- och upplysningsverksamhet handhaves av det organ, med vilket samarbete ordnas från skolornas sida. Härigenom vinnes önskvärd enhetlighet vid planläggning av hela denna verksamhet inom visst område, bättre utnyttjande av tillgängliga lärarkrafter samt sannolikt lägre omkostnader och mera effektivt utnyttjande av för ändamålet anvisade statsmedel, än om verksamheten splittras på olika organ. Med hänsyn till det sagda håller utredningen sålunda före, att ledningen av den

27 statsunderstödda, av jordbrukareungdomens förbund hittills bedrivna praktisk-teoretiska verksamheten (klubbverksamheten) bör anförtros åt samma organ som övrig undervisningsverksamhet på lanthushållningens område. Detsamma torde jämväl böra gälla den av 1936 års lanbruksundervisningskommitté föreslagna praktiska elevutbildningen, därest förslaget härutinnan genomföres. Innan utredningen behandlar frågan om lokalt organ för förmedling av statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder, må erinras om att 1936 års egnahemsutredning beträffande bidrags verksamheten för nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordkörning å ofullständiga jordbruk uttalat, att denna verksamhet borde överflyttas från hushållningssällskapen till de föreslagna statliga egnahemsnämnderna. Utredningen ifrågasatte även att andra grundförbättringsarbeten borde anknytas till egnahemsorganen. Därvid ansågs främst böra komma i fråga bidragen för täckdikning. Med hänsyn bland annat till att täckdikningsföretagens planläggning vore förbunden med en speciell prövning hos särskilt utsedd nämnd, hade utredningen dock icke ansett sig böra förorda ändring i denna verksamhet. Gödselvårdsanläggningar måste ofta utföras i samband med andra byggnadsarbeten, som ombesörjdes av egnahemsorganen, därvid de i likhet med vad nu gällde borde få ingå i dessa arbeten. Isolerade anläggningar för gödselvård borde däremot kvarligga hos hushållningssällskapen, som sålunda alltjämt borde handha även bidragen till dylika företag. Visserligen kunde mot ett avskiljande av bidragsverksamheten för stärkande av »ofullständiga jordbruk» erinras, att jordbruksexpertisen i länen härigenom skulle delas på tvenne organ och därigenom en viss dualism uppkomma. Egnahemsutredningen ansåge för sin del, att vad som hörde till egnahemsverksamheten vore av den art och hade den särskilda inriktning, att sagda erinran saknade egentligt berättigande. Beträffande invändningen, att förbättringsarbeten även förekomme å jordbruk, vilkas innehavare icke vore i behov av statsbidrag härtill och sålunda ej hade anledning hänvända sig till egnahemsnämnderna men likväl kunde vilja ha råd eller anvisningar i fråga om arbetsplaner m. m. borde enligt utredningen framhållas, att dessa liksom hittills borde anlita hushållningssällskapen, vilka borde tillhandahålla fackmän på området. Ej heller borde en skilsmässa mellan hushållningssällskapen och egnahemsorganen få hindra, att de småbrukare, som genom egnahemsverksamheten hjälpts att starta sina företag med egnahemslån och de bidrag, som hörde samman härmed, sedermera liksom andra jordbrukare i sina angelägenheter hänvände sig till hushållningssällskapen såsom institutioner för lantmannanäringarnas befrämjande. I proposition nr 236 till 1939 års lagtima riksdag angående ändrade grunder för egnahemsverksamheten m. m. anförde föredragande departementschefen, att visserligen kunde icke förnekas, att det kunde medföra vissa fördelar, om de nya egnahemsnämnderna handhade allt arbete med förstärkning av »ofullständiga jordbruk», vare sig fråga vore om komplettering med tillskottsjord eller grundförbättringar. Emellertid ansåg departementschefen

28 bidragsverksamheten för förevarande ändamål vara så intimt sammankopplad med hushållningssällskapen, att egnahemsutredningens förslag härutinnan åtminstone i dåvarande läge, i avbidan på erfarenheter av den föreslagna omläggningen av egnahemsverksamheten, icke kunde tillstyrkas. I sitt av riksdagen i förevarande delar godkända utlåtande nr 83 i anledning av ovannämnda proposition uttalade jordbruksutskottet, att fördelarna med en fullständig överflyttning av verksamheten för förstärkning av »ofullständiga jordbruk» på egnahemsorganen vore ovedersägliga med hänsyn till därigenom ökade möjligheter till ett enhetligt bedömande av ifrågakommande förstärkningsåtgärder. Den verksamhetsgren, som nu ställdes utanför egnahemsorganisationen, torde enligt utskottet jämväl utgöra den kanske viktigaste inom egnahemsverksamheten. Den förebådade utredningen rörande hushållningssällskapens omorganisation borde emellertid avvaktas, innan några mera avsevärda ändringar vidtoges med avseende på sällskapens verksamhetsområden. Utskottet betraktade sålunda den av utskottet tillstyrkta organisationen närmast som ett provisorium. Såsom utredningen tidigare uttalat föreligger ingen principiell skillnad mellan åtgärder till förbättring av jordbruk av olika storlek. Med hänsyn till de olika förbättringsåtgärdernas ekonomiska avhängighet av varandra har utredningen vidare förordat mera planmässighet än hittills vid uppgörande av förslag till förbättringsåtgärder. Det synes utredningen uppenbart, att detta önskemål icke kan tillgodoses, om handhavandet av statliga förbättringsåtgärder splittras på skilda lokala organ. En koncentration av dessa uppgifter till ett organ torde jämväl 1935 års riksdag hava åsyftat i sitt ovannämnda uttalande om utredning av hithörande spörsmål i syfte att uppnå dels ett sammanförande av skilda bidragsbestämmelser i samma författning, dels med hänsyn till de enskildas bekvämlighet och för det allmännas översikt en reform i den riktningen, att samtliga ansökningar rörande understöd till förbättringsarbeten borde insändas till och åtminstone underkastas en förberedande granskning av en och samma myndighet. Erinras må, att lantbruksstyrelsen i sitt yttrande över 1936 års egnahemsutrednings förslag rörande ifrågavarande spörsmål framfört enahanda synpunkt. Även den dåvarande egnahemsstyrelsen avstyrkte överflyttning av bidragsverksamheten för »ofullständiga jordbruk» på egnahemsnämnderna och framhöll, att en dylik åtgärd torde komma att medföra splittring av hushållningssällskapens i detta avseende mera brett lagda arbete. För att planläggningen av åtgärderna skall bliva den bästa möjliga och statsunderstöden skola lämna största möjliga effekt är enligt utredningens mening ett gott och välorganiserat samarbete mellan tjänstemän med olika arbetsuppgifter (jordbruks-, husdjurs-, byggnads-, trädgårds- och hemkonsulenter m. fl.) oundgängligen nödvändigt. Ett dylikt samarbete kan lättast och mest effektivt ordnas, därest alla dessa tjänstemän äro knutna till ett och samma lokala organ. Antalet tjänstemän kan vidare i så fall utan tvivel även begränsas. Med två eller flera parallellt arbetande lokala organ torde nämligen icke kunna undvikas dubbla uppsättningar av tjänstemän med

29 likartade uppgifter. Även för den understödssökande allmänheten innebär en dylik koncentration uppenbara fördelar. Tveksamhet behöver sålunda icke uppstå, till vem ansökan skall ingivas och tjänstemännen kunna lättare stå till tjänst med råd och upplysningar rörande olika slag av erforderliga förbättringar. Såsom likaledes tidigare framhållits innesluter förmedlingsorganets verksamhet i sig en icke ringa upplysningsverksamhet. Enligt utredningens mening är det därför i princip nödvändigt för uppnående av enhetlighet i sistnämnda verksamhet, att såväl den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten som förmedlingen av statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i regel handhavas av ett och samma lokala organ, vars tjänstemän efter behov få syssla med den ena eller andra verksamhetsgrenen. Tilläggas må, att om förmedlingen av understöd till ifrågavarande ändamål splittrades på olika organ skulle planläggning av företag, till vilka statsunderstöd beräknas utgå komma att handhavas av ett organ men planläggning av icke understödda ett annat. En dylik organisation torde icke kunna betecknas som rationell, så mycket mer för övrigt som förrättningsmannen ofta icke har möjlighet att på förhand bestämt veta, huruvida statsunderstöd verkligen kan beviljas, enär detta givetvis är beroende av storleken av det statsunderstöd, som ställes till förmedlingsorganets förfogande. Sammanfattningsvis vill utredningen sålunda bestämt förorda, att samtliga produktionsbefrämjande åtgärder handhavas av ett och samma lokala organ. I enlighet härmed bör jordbrukareungdomens förbunds hittillsvarande praktisk-teoretiska s. k. klubbverksamhet anknytas till detta organ. Utredningen vill i detta sammanhang även uttala önskvärdheten av, att lantbruksingeniörernas verksamhet närmare anknytes till övriga produktionsbefrämjande åtgärder, enär jämväl avdiknings- och torrläggningsspörsmål i regel icke torde kunna tillfredsställande lösas utan att ingå i en allmän förbättringsplan för de egendomar, som beröras. Liknande synpunkter gälla i viss mån även vid planläggning av vägföretag. Till dessa frågor återkommer utredningen i senare avsnitt.

Hushållningssällskapen såsom lokala organ. Såsom framgår av den översikt rörande hushållningssällskapen och deras verksamhet, som tidigare lämnats, hava sällskapens uppgifter hittills omfattat större delen av de i det föregående diskuterade produktionsbefrämjande åtgärderna. Då allmänheten vant sig vid att vända sig till hushållningssällskapen i alla frågor av hithörande natur och skäl till erinringar mot sällskapens sätt att fullgöra sina uppgifter icke synes utredningen föreligga, anser utredningen att de produktionsbefrämjande åtgärderna jämväl i fortsättningen böra i princip anförtros åt hushållningssällskapen. Till den med hänsyn härtill uppkommande frågan om gränsdragningen mellan hushåll-

ningssällskapens och egnahemsnämndernas verksamhetsområden återkommer utredningen i det följande. Dessförinnan må några allmänna synpunkter lämnas på frågan om hushållningssällskapens framtida organisation. Vid övervägande av denna fråga har utredningen funnit tvenne alternativ kunna ifrågakomma nämligen dels ett bibehållande av sällskapens nuvarande karaktär av föreningar, dels förstatligande av hushållningssällskapen. De relativt fria former, varunder hushållningssällskapens verksamhet hittills bedrivits, torde hava inneburit många fördelar. Härigenom har möjliggjorts en god anpassning till den skiftande utvecklingen av jordbruket och dess binäringar inom olika landsdelar och under skilda tidsperioder. Denna rörlighet och anpassningsförmåga anser utredningen hava inneburit stora fördelar. Den fria formen har även medfört stora möjligheter till lokala, fruktbärande initiativ. Samtidigt hava sällskapen i ständigt växande utsträckning kunnat verkställa av statsmakterna beslutade produktionsbefrämjande åtgärder. Stor nytta hava sällskapen härvid och i sin verksamhet i övrigt haft i den omständigheten, att de kunnat bygga på en intim kontakt med befolkningen och god förankring hos förtroendemän i orterna. Genom ett förstatligande skulle visserligen statsmakterna få ett relativt fast grepp om hushållningssällskapens verksamhet men det kan med fog befaras att många av de nämnda fördelarna med den nuvarande fria formen skulle gå förlorade. Påpekas må att förhållandena för sällskapens del ligga annorlunda till än ifråga om egnahemsverksamheten. Med hänsyn till hushållningssällskapens betydligt mera vittomfattande verksamhetsområde, äro de i större behov av en nära kontakt med de befolkningsgrupper, till vilka de huvudsakligen vända sig. Ett förstatligande av hushållningssällskapen skulle sannolikt medföra en viss isolering och en icke önskvärd stelhet i arbetsformerna. Med hänsyn till vad sålunda anförts förordar utredningen, att sällskapens nuvarande karaktär av lokala sammanslutningar bibehålies men att dessa givas en bredare bas än vad hittills i regel varit fallet. Utredningen håller nämligen före, att sällskapens förankring hos jordbrukarna bör göras fastare. Sällskapen i allmänhet kunna sålunda för närvarande icke sägas vara något uttryck för ledamöternas vilja att ekonomiskt bära upp verksamheten. Hushållningssällskapens ekonomiska resurser äro sålunda för närvarande i huvudsak grundade på understöd av statsmedel. Åtgärder böra alltså vidtagas i sådant syfte att samtliga näringsutövare, som hava nytta av sällskapens verksamhet, även skola vara ledamöter av sällskapen och ekonomiskt bidraga till deras verksamhet. Ledamöternas tillskott till sällskapen böra vidare få sådan storlek, att sällskapens ekonomiska ställning i större utsträckning än hittills kan grundas på desamma. Redan här må emellertid understrykas, att dessa tillskott icke lära kunna bliva av sådan storleksordning, att sällskapen kunna undvara statsmakternas stöd. Dylikt torde för övrigt under alla förhållanden vara motiverat med hänsyn till sällskapens allmännyttiga verksamhet och omfattande administrativa uppgifter. Ett spörsmål, som torde böra upptagas i detta sammanhang är, huru-

31 vida i fortsättningen detaljerade bestämmelser angående sällskapens organisation böra meddelas i en särskild stadga i ämnet eller om nuvarande system skall bibehållas, enligt vilket såsom villkor för statsbidrag gäller, att sällskapen skola äga av Kungl. Maj:t fastställda stadgar, avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Maj:t utfärdade allmänna grunder för sällskapens organisation. Enligt utredningens uppfattning bör det nuvarande systemet bibehållas. Med hänsyn till de skiftande lokala förhållandena torde det vara svårt att i detalj reglera alla hithörande spörsmål i en för hela landet gällande stadga. De utfärdade bestämmelserna böra sålunda liksom hittills kunna kompletteras med sådana bestämmelser, som med hänsyn till särskilda lokala förhållanden, sällskapen åliggande uppgifter eller eljest anses erforderliga.

FJÄRDE

KAPITLET.

Hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas verksamhetsområden. Den i det föregående omförmälda omorganisationen av den statliga egnahemsverksamheten har otvivelaktigt skapat betydelsefulla problem rörande gränsdragningen mellan hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas verksamhetsområden. I de för hushållningssällskapsutredningen givna direktiven har sålunda departementschefen uttalat, att det borde tagas i övervägande, huruvida hushållningssällskapen skulle gemensamt med egnahemsorganen bibehålla vissa arbetsuppgifter, som enligt 1939 års riksdagsbeslut angående omorganisation av egnahemsverksamheten tillkomme sällskapen. I anledning härav får utredningen anföra följande. I princip vill utredningen uttala att vid uppdragande av gränserna för ifrågavarande organs verksamhetsområden torde böra eftersträvas sådan gränsdragning, att sagda områden i minsta möjliga utsträckning gripa in i varandra. Först härigenom kan önskvärd enhetlighet i verksamhetens bedrivande uppnås, osäkerhet och irritation hos såväl allmänheten som mellan de vid de båda organen anställda tjänstemännen undvikas samt omkostnaderna för de båda organens verksamhet hållas så låga som möjligt bland annat genom att tjänstemän med likartade arbetsuppgifter i regel icke borde erfordras hos båda organen. Vid övervägande av olika alternativ ifråga om gränsdragningen må konstateras, att båda organens arbetsuppgifter för närvarande äro och även i framtiden torde bliva i huvudsak knutna till landsbygden och dess befolkning. Visserligen äro såväl hushållningssällskapen som egnahemsnämnderna verksamma i städernas ytterområden men förhållandena därstädes torde oftast kunna jämställas med dem, som råda inom andra mindre samhällsbildningar på landsbygden eller utpräglade landsbygdsområden. Någon gränsdragning ur geografisk-administrativ synpunkt mellan de båda organens verksamhetsområden torde sålunda icke vara möjlig. Vidare kan fastslås, att båda organens nuvarande arbetsuppgifter beröra yrkesgrupper av skilda slag. Främst bland dessa kan sättas jordbrukarna, men även trädgårdsidkare, fiskare och många andra yrkesgrupper äro företrädda inom båda organens verksamhetsområden. En rationell uppdelning av arbetsuppgifterna efter yrkesgrupper är under sådana förhållanden enligt utredningens mening icke möjlig.

33 E n gränsdragning i fråga om arbetsuppgifter inom jordbruket efter jordr brukens storlek kunde måhända synas möjlig. Även en dylik .uppdelning fyller dock icke kraven på en rationell gränsdragning. De nuvarande arbetsupp r gifterna för egnahemsnämnderna torde visserligen i huvudsak beröra mindre jordbruk och bondejordbruk men hushållningssällskapens verksamhet för närvarande omfattar jordbruk av alla storleksklasser. Då i fråga om flertalet åtgärder till främjande av jordbruket någon principiell åtskillnad enligt utredningens tidigare uttalade mening icke torde kunna göras mellan jordbruk av olika storlek, lärer jämväl i framtiden någon rationell gränsdragning efter nu diskuterade linjer icke vara tänkbar. Måhända kunde göras gällande att en lämplig gränsdragning kunde åstadkommas på så sätt, att det ena organet, närmast egnahemsnämnderna, anförtroddes arbetsuppgifter av mera utpräglad social karaktär medan hushållningssällskapen skulle tilldelas uppgifter av annan art. En dylik uppdelning kan emellertid knappast bliva entydig. Visserligen torde med begreppet social verksamhet i dagligt tal avses välfärdsanordningar av olika slag, särskilt bland mindre bemedlade samhällsgrupper, men dess ursprungliga betydelse torde dock avse något, som hör till eller avser samhällslivet i allmänhet. Socialeko r nomi är sålunda detsamma som nationalekonomi. Då alla åtgärder till näringarnas främjande böra vara i sista hand national-(social-) ekonomiskt betingade, torde sålunda en entydig och rationell uppdelning av arbetsuppgifterna efter ovannnämnda grunder icke vara möjlig. Enligt utredningens mening återstår under sådana förhållanden endast att söka uppnå en rationell gränsdragning med utgångspunkt från konkreta arbetsuppgifter. Kan en dylik genomföras borde verksamhetsområdena kunna så entydigt som möjligt angivas och deras ingripande i varandra undvikas. Då problemställningen synes vara något olikartad i fråga om arbetsuppgifter inom jordbruket (trädgårdsskötseln inberäknad) och i fråga om arbetsuppgifter inom övriga näringsgrenar skola dessa huvudgrupper av uppgifter i det följande behandlas var för sig. Uppdelning av arbetsuppgifterna inom jordbruket. I det avsnitt av utredningens betänkande, som innefattar allmänna synpunkter på hushållningssällskapens organisation och verksamhet har utredningen ingående behandlat två av det allmännas större arbetsuppgifter inom jordbruket nämligen allmän upplysnings- och undervisningsverksamhet samt understöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder. En tredje ar-; betsuppgift, som endast flyktigt berörts, utgöra åtgärderna till främjande av produkternas avsättning samt reglerande av prisbildningen å produkter och förnödenheter. Utan närmare motivering torde vara uppenbart, att den sistnämnda arbetsuppgiften i princip icke kan tillkomma något av ifrågavarande organ. Föjq undvikande av missförstånd må dock påpekas, att utredningen härutinnan icke förbisett de betydande uppgifter, som kunna betecknas som upplysnings3—418998.

och undervisningsverksamhet inom ifrågavarande område (exempelvis föréhingskuriskäp och frågor rörande produkternas kvalitet). Dessa arbetsuppgifter torde emellertid kunna hänföras till den nyss omnämnda allmänna Upplysnings- och undervisningsverksamheten. Utredningen åsyftar sålunda i detta sammanhang närmast rent affärsdrivånde verksamhet. Beträffande den allmänna upplysnings- och undervisningsverksamheten har utredningen tidigare uttalat, ätt hithörande arbetsuppgifter icke böra i princip uppdelas på skilda lokala organ. Utredningen har sålunda hävdat, att en uppdelning icke kan stå i samklang med i inledningen till detta avsnitt angivet krav på enhetlighet i verksamhetens bedrivande, allmänhetens berättigade krav på rationell organisation och en önskvärd begränsning av det allmännas omkostnader för verksamheten. Utredningen har slutligen uttalat såsom sin uppfattning, att ifrågavarande arbetsuppgifter böra i framtiden liksom hittills åvila hushållningssällskapen. Utredningen har vidare i princip hävdat, att förmedlingen av understöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder ej heller bör fördelas på olika lokala organ. Grundläggande för denna utredningens uppfattning är, dels att någon principiell skillnad mellan olika jordbruk icke torde förefinnas härutinnan även om åtgärdernas karaktär och omfattning variera med arten och graden av jordbrukens »ofullständighét», dels att åtgärdernas intima avhängighet av varandra nödvändiggör, att varje åtgärd måste inordnas i en allmän förbättringsplan för jordbruket i fråga i sin helhet. Det kunde ihåhähdä göras gällande, att de grundförbättrande åtgärderna, alltså täckdikning, betesförbättring, nyodling, jordkörnirtg, stenröjning o. s. v. äro till sin karaktär sådana och så entydigt bestämda, ätt de utan ölägenheter borde kunna handhaväs av ett annat lokalt organ än det sorti handhar förbättringsåtgärder i fråga om kapitalföremålen (byggnader, levande och döda iiiventärief). Enligt utredningens mening skulle emellertid härigenom den nämnda plänmäSsighetén äventyras. Betesförbättringar exempelvis böra givetvis icke betraktas såsom en fristående åtgärd utan ses i samband med husdjursskötselns planläggning o. s. v. En dylik uppdelning skulle vidare innebära, att befattningar av likartad karaktär erfordrades hös båda organen. För den allmänna upplysnings- och undervisningsverksamheten på jordbrukets område erfordras sålunda hös hushållningssällskapen jordbrukskonsuleritfjänster eller andra likartade befattningar. Därest andra orgärt än hushållningssällskapen, närmast egnahemsnämnderna, skulle handhava förmedlingen av understöd till grundförbättrande åtgärder niåste även hos dessa organ anställas enahanda befattningshavare. Då vidare en koncentration till ett organ torde jjinebära relativt stora möjligheter att fördela arbetsuppgifterna mellan ett fätal högt kvalificerade befattningshavare och dessa underställd, mindre kvalificerad och lägre avlönad arbetskraft, torde en dylik koncentration innebära lägre omkostnader. Därjämte rtiå årtyo betonas av utredningen tidigare framförd synpunkt, att förmedlingen av understöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder, Vare sig dessa avse jorden eller käpitalföreriiålen, genom den med förmedlingen förenade planläggningen och köntrollen omfattar en

35 betydande Upplysnings- och undervisningsverksamhet. t)et series utredningen uppenbart, att sagda verksamhet, icke minst med Hähsyh tili ktävét på enhetlighet i verksämlietens bedrivande och omkostnadernas nedbringande genom bland annat mera rationellt utnyttjande av tjänstemännens arbetstid, bör anförtros ät sarrima organ som den allmänna upplysnings- öch undervisningsverksamheten, alltså åt hushållningssällskapen. Även öm den lokala organisationen av hithörande spörsinål synes utredningen i princip vara klar, är dock därmed gränsen mellan hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas verksamhet icke otvetydigt bestämd. För detta ändarhål är det nödvändigt att till närmare behandling Upptaga frågan dhi karaktären hos de arbetsuppgifter, sörii för närvarande tillkomma egnahemsnämnderna. Ställer man den frågan, vad som är det karakteristiska for egnahemsnämndernas verksamhet på jordbrukets område, synes utredningen svaret böra vara. att verksamheten avser statliga hjälpåtgärder till nybildning, utvidgning eller förvärv av jordbruk. Såvitt utredningen kan bedöma avse de i denna verksamhet ingående arbetsuppgifterna i huvudsak följande åtgärder: 1. Förvärv eller arrendering av redan befintlig jordbruksfastighet. 2. Förvärv äv tillsköttsjord till dylik fastighet. 3. Förvärv eller arrendering av genom jordstyckning uppkomna nya jordbruksfastigheter. 4. Förvärv av jordbruksfastighet för sammanslagning riied annan, av vederbörande redan innehavd dylik fastighet. 5. Bildande av helt nya jordbruk genom förvärv eller arrendering samt uppodling av tidigare icke odlad mark. 6. Produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i samband med de under punkt 1—4 omförmälda. De under punkt 1—4 omförmälda åtgärderna torde innebära fullt entydiga arbetsuppgifter, vars händhävande av annat lokalt organ än det, söm handhär den allmänna upplysnings- och undervisningsverksamheten samt förmedlingen av Understöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder icke innebär ett avsteg från tidigare angivna krav, då det gäller en uppdelning av arbetsuppgifterna. Visserligen kan förvärv av tillsköttsjord eller sammanslagning eller styckning av jordbruksfastigheter i viss mån betraktas såsom produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder, enär de torde innebära möjligheter till ett bättre utnyttjande av produktionsfaktorerna och för övrigt endast under denna förutsättning böra komma till stånd. Emellertid äro dessa åtgärder till sin natur strängt avgränsade från andra produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder och därjämte närbesläktade med under punkt 1 angivna åtgärder. De under punkt 1—4 angivna åtgärderna torde sålunda liksom hittills böra handhavas av egnahemsnämnderna. Under punkt 5 omförmälda åtgärder torde i mera betydande omfattning ifrågakomma endast i norra delarna av landet. Ehuru dessa åtgärder i sig innefatta produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder av betydande omfattning torde dessa dock hava en i viss mån speciell karaktär och knappast

36 kunna tänkas ingripa i hushållningssällskaps verksamhetsområde. Då vidare deras omfattning såsom nämnts torde bliva geografiskt begränsad samt de i övrigt kunna anses vara intimt förbundna med under punkt 1—4 omförmälda åtgärder, synas desamma böra handhavas av egnahemsnämnderna.. Påpekas må i detta sammanhang att nyodlingsverksamhet, uteslutande avsedd att utöka åkerarealen eller förbättra de driftstekniska förhållandena å redan befintliga jordbruk, av utredningen förutsatts skola liksom hittills handhavas av hushållningssällskapen. Vid övervägande av frågan om handhavandet av de under punkt 6 omförmälda åtgärderna framträda icke obetydliga svårigheter. Då desamma avse produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder av enahanda slag som vid jordbruk, vid vars förvärv statsmakterna icke medverkat (icke förvärvsunderstödda jordbruk) och deras handhavande av annat lokalt organ än det, som handhar de produktionsbefrämjande förbättringsåtgärderna i allmänhet, måhända i framtiden skulle kunna medföra behov av ökat antal tjänstemän, kunde kanske med hänsyn till i det föregående angivna synpunk-, terna på innebörden av en rationell fördelning av arbetsuppgifterna göras gällande, att de under punkt 6 angivna åtgärderna borde anförtros åt hushållningssällskapen. Å andra sidan kan emellertid enligt utredningens mening icke förbises, att i varje fall vissa av ifrågavarande åtgärder äro och måste vara nära förknippade med de under punkt 1—4 omförmälda. En rationell lösning av ifrågavarande spörsmål torde med hänsyn till det sagda icke vara möjlig på annat sätt än genom att angiva de konkreta åtgärder av ifrågavarande slag, som böra åvila de båda organen. Förevarande åtgärder torde kunna uppdelas i dels sådana, som avse jordens förbättrande, dels sådana som syfta mot en förbättring av kapitalföremålen. De jordförbättrande åtgärderna och förmedlingen av härför avsedda statsunderstöd synas böra åvila hushållnings-, sällskapen, enär desamma icke torde behöva beröras av förvärvsunderstödet. De kapitalförbättrande åtgärderna avse i första hand hjälp till uppförande, ombyggnad eller reparation av byggnader jämte ifråga om ekonomibyggnader gödselstäder men därjämte anskaffande och förbättring av levande och döda inventarier. Enligt utredningens förmenande måste samtidigt med åtgärder under punkt 1—4 ofta vidtagas åtgärder ifråga om. byggnader, vilka sålunda påverka avvägningen av förvärvsunderstödets storlek. Dessa åtgärder måste sålunda handhavas av egnahemsnämnderna. Byggnadsåtgärder däremot, som icke stå i samband med förvärvsunderstöd,, torde liksom hittills, med undantag för statsunderstödd förbättring av bostädernas allmänna standard, elektriska installationsarbeten och åtgärder för vattenförsörjning i allmänhet — till sistnämnda tre slag av åtgärder återkommer utredningen senare — böra åvila hushållningssällskapen. Detsamma synes böra gälla ifråga om levande och döda inventarier å alla jordbruk. Den sålunda föreslagna uppdelningen av arbetsuppgifterna,torde icke behöva innebära ett avsteg från de principer, som tidigare angivits böra följas, dock, möjligen med undantag för frågan om de för planläggning och kontroll m. m.

37 av byggnadsarbetena erforderliga tjänstemännen. Till denna fråga återkommer utredningen emellertid i ett senare avsnitt. I detta sammanhang anser sig utredningen böra något beröra den i samband med egnahemslåneverksamheten bedrivna förmedlingen av premielån. Enär dessa premielån i regel torde avse hjälp till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder kunde måhända med hänsyn till i det föregående framförda synpunkter på dylika åtgärder i allmänhet från statsmakternas sida och därvid i första hand bidragsverksamheten, den uppfattningen göras gällande, att premielåneverksamheten i dess nuvarande form borde upphöra. Enligt utredningens förmenande hava emellertid premielånen i första hand karaktären av en hjälpåtgärd, avsedd att avlyfta från de i regel mindre bemedlade egnahemslåntagarna vissa kostnader vid jordbruksdriftens igångsättande. Även om utredningens förslag rörande den produktionsbefrämjande verksamheten i allmänhet vinner beaktande, bör med hänsyn till det sagda premielåneverksamheten fortgå och liksom hittills handhavas av egnahemsnämnderna, vid behov med biträde av hushållningssällskapets tjänstemän för upprättande av erforderliga planer. Till förekommande av att statsunderstöd beviljas från skilda håll till en och samma åtgärd synes dock önskvärt, att meddelande om beviljade premielån omedelbart tillställes hushållningssällskapen. Utredningen vill slutligen i detta sammanhang även påpeka, att av utredningen i det föregående framförda synpunkter på gränsdragningen mellan hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas verksamhet inom jordbrukets område torde i princip ansluta sig till departementschefens uttalande i proposition nr 236 till 1939 års lagtima riksdag angående ändrade grunder för egnahemsverksamheten m. m. Beträffande ifrågavarande spörsmål anför sålunda departementschefen, att den principen torde böra följas, att hushållningssällskapen borde handhava den produktionsbefrämjande verksamheten och egnahemsnämnderna den sociala jordanskaffningsverksamheten. Tilläggas må, att 1936 års egnahemsutredning såsom tidigare påpekats bl. a. uttalat, att en skilsmässa mellan hushållningssällskapen och egnahems organen ej finge hindra, att de småbrukare, som genom egnahemsverksamheten hjälpts att starta sina företag med egnahemslån och de bidrag, som hörde samman härmed, sedermera liksom andra jordbrukare i sina angelägenheter hänvände sig till hushållningssällskapen såsom institutioner för lantmannanäringarnas befrämjande. Detta uttalande synes utredningen nära överensstämma med de synpunkter, som utredningen i det föregående framfört. Innan utredningen lämnar frågan om uppdelningen av arbetsuppgifterna inom jordbrukets område, finner sig utredningen böra beröra några av exceptionella tidslägen, såsom exempelvis för närvarande, beroende arbetsuppgifter berörande jordbruket. I princip torde dessa arbetsuppgifter kunna uppdelas i dels sådana åtgärder som vidtagas såsom direkt hjälp åt jordbruket i ett exceptionellt tidsläge, dels sådana som vidtagas av mera allmänekonomiska skäl, exempelvis betydande arbetslöshet inom andra nä-

38 ringsgrenar men som innebära åtgärder inom jordbrukens område. Exempel på åtgärder av förstnämnda slag utgöra — bortsett från marknadsreglerau de åtgärder — krislånen och på sistnämnda åtgärder understöd tilj pro duktionsbefrämjande förbättringsåtgärder inom jqrdbruket, avsedda att helt. eller delvis utföras av arbetslösa. Enligt utredningens mening böra arbets uppgifter, tillhörande den förstnämnda kategorien, lämpligen kunna an förtrqs åt egnahemsnämnderna, vid behov med biträde av hushållnings sällskapens tjänstemän för erforderlig planläggning m. m., medan den senare gruppen av åtgärder bör handhavas av hushållningssällskapen, eftersom desamma i sista hand kunna hänföras till produktionsbefrämjan de förbättringsåtgärder i allmänhet. Ay samma skäl som ifråga om premielånen torde emellertid egnahenisnäpinderna böra lämna hushallningssälf skapen uppgift a beviljade understöd av ifrågavarande slag.

Uppdelning av arbetsuppgifterna inom andra områden än det egentlig* jordbruket. Utredningen övergår därefter till frågan om uppdelning av arbefsup^ gifterna inom andra områden än det egentliga jordbruket (trädgårdsskötseln inberäknad). Härutinnan torde kunna åtskiljas allmän upplysnings- och undervisningsverksamhet å ena sidan samt åtgärder av annat slag å derL andra. Upplysnings- och undervisningsverksamheten bör såsom tidigare antytts i den mån den berör fiske och hemslöjd samt i viss mån även skogs skötsel liksom hittills anförtros åt hushållningssällskapen. Dylik verk samhet inom andra näringsgrenar torde i huvudsak icke tillhöra hus hållningssällskapens verksamhetsområde. Ett betydelsefullt undantag ut gör dock hemarbetet, ifråga om vilket hushållningssällskapen visserligen i första hand bedriva upplysnings- och undervisningsverksamhet bland jordbrukets kvinnor men givetvis icke böra förhindras att — niecf fördel i samarbete med speciella kvinnoorganisationer och andra — bedriya dylik verksamhet även bland andra kvinnor, främst på landsbygden. Andra åtgärder synas i första hand, utgöras av förmedling av statsunderstöd. Med hortseende från dylika understöd till andra näringar än jordbruk, fiske, hemslöjd och skogsskötsel, vilkas förmedling i varje fall icke torde böra anförtros hushållningssällskapen och där eventuell gränsdragning gentempt egnahemsnämndernas verksamhetsområden sålunda torde falla utanför utredningens uppdrag, framstår såsom den förnämsta arbetsuppgiften förmedlingen av statsunderstöd till hemarbetets rationalisering och därmed sammanhängande åtgärder av liygienisk natur. Dessa åtgärder kunna a sjn sida vara ay mycket olika art. Främst bör nämnas u n d e r s i d till förbittringar ay bostädernas allmänna standard men därjämte kunna tänkas \\i\ derstö(i till speciell^ förbättringar såsom anordningar fqr vattenförsörjning och elektrisk kraft, anskaffan4 e av arhetsbesparande maskiner och redskap inom hushållet o. s. v.

39 Enligt utredningens mening bör i överensstämmelse med tidigare fqrordadie principer fördelningen av arbetsuppgifterna mellan hushållningssällskapen och egnahemsnämnderna ske på så sätt, att egnahemsnämnderna anförtros dels förmedlingen av understöd till förbättring av bostädernas (arbetarbostäder inberäknade) allmänna standard jämte samtidigt härnied utförda elektriska installationer och anordningar för vattenförsörjningen, dels i samband med beviljande av understöd till förvärv av fastighet utförda förbättringsåtgärder å bostadshusen. Principiellt borde understöd till elektriska anläggningar och anordningar fpr vattenförsörjning i andra fall än nyss nämnts förmedlas av hushållningssällskapen. Emellertid torde för förmedlingsorganet upplysningsverksamheten i samband med elektriska installationsarbeten vara av ringa betydelse och verksamheten på ifrågavarande område ej kräva speciella tjänstemän hos sagda organ. Ordnande av vattenförsörjningen är visserligen en åtgärd av produktionsbefrämjande natur men är därjämte en betydelsefull hygienisk fråga, Då det vidare torde vara mindre rationellt att åt ett organ anförtro förmedling av understöd till anordningar för elektrisk kraft och vattenförsörjning, då dessa utföras i samband med förbättring av bostädernas allmänna standard men i andra fall åt ett annat organ, har utredningen ansett sig böra föreslå, att förmedlingen av ifrågavarande understöd måtte handhavas av egnahemsnämnderna. Påpekas må, att det sagda såsom tidigare nämnts även bör gälla dylika anordningar i ekonomibyggnader vid jordbruk. Däremot bör på hushållningssällskapen ankomma förmedlingen av eventuella understöd till anskaffande av arbetsbesparande maskiner och redskap m. m. samt upplysningsverksamhet på området. Dylik förmedling och undervisningsverksamhet höra nämligen intimt samman med de arbetsuppgifter i övrigt, som ankomma på hos hushållningssällskapen anställda hemkonsulenter. Påpekas må emellertid, att förmedlingen av statsbidrag till anordnande av gemensamma tvättstugor på landsbygden för närvarande handhaves av egnahemsnämnderna. Dä beslut rörande dylika statsbidrag tillkommer egnahemsstyrelsen, finner utredningen, oaktat nyss uttalade principiella uppfattning, icke skäl föreslå ändring av sålunda gällande bestämmelser.

SammanfattningSåsom sammanfattning av de i det föregående framförda synpunkterna på hushållningssällskapens och egnahemsnämndernas verksamhetsområden, viU utredningen till sist söka att i några få punkter angiva dessa verksamhets områdens principiella qmfattning. Hushållningssällskap bör tillkomma att bedriva allmän upplysnings- och undervisningsverksamhet till främjande i första hand av jordbruk, trädgårdsskötsel och skogsbruk ävensom fiske och hemslöjd, att handhava förmedling av statsunderstöd till produktionsbefrämjande

té förbättringsåtgärder inom sagda näringar, i den mån åtgärderna icke utgöras dels av förbättringsåtgärder a byggnader, avsedda ätt utföras i samband med förmedling av understöd till förvärv av jordbruksfastighet eller understöd till förbättring av bostadshus å dylik fastighet allmänna standard (bostadsförbättringsunderstöd), dels av elektriska installationsarbeten och åtgärder för vattenförsörjning i allmänhet samt att handhava förmedling av statsunderstöd till anskaffande av arbetsbesparande maskiner och redskap inom hushållen, främst på landsbygden, dock med undantag av understöd till gemensamma tvättstugor. Egnahemsnämnd bör tillkomma att handhava förmedlingen av statsunderstöd till förvärv eller arrendering av redan befintlig jordbruksfastighet, förvärv av tillskottsjord till dylik fastighet, förvärv eller arrendering av genom jordstyckning uppkomna nya jordbruksfastigheter samt till förvärv av jordbruksfastighet för sammanslagning med annan, av vederbörande redan innehavd jordbruksfastighet, at t handhava bildandet av helt nya jordbruk genom förmedling av statsunderstöd till förvärv eller arrendering av fastighet, uppkommen genom uppodling av tidigare icke odlad mark ävensom andra därmed sammanhängande åtgärder, , att handhava förbättringsåtgärder å byggnader å jordbruksfastigheter, avsedda att utföras i samband med förmedling av understöd till förvärv av dylik fastighet, att handhava förmedling av premielån i samband med understöd till förvärv av jordbruksfastighet, att handhava förmedling av statsunderstöd till på grund av exceptionellt tidsläge vidtagna statliga åtgärder, avsedda att utgöra direkt hjälp för jordbruket — med undantag för marknadsreglerande åtgärder — såsom exempelvis krislån, att handhava förmedling av statsunderstöd till förvärv av annan fastighet än jordbruksfastighet samt i samband med dylik förmedling erforderliga förbättringsåtgärder, att handhava förmedling av bostadsförbättringsunderstöd i allmänhet, att handhava förmedling av statsunderstöd till elektriska installationsarbeten och till åtgärder för vattenförsörjning i allmänhet, ävensom till anordnande av gemensamma tvättstugor. Ovannämnda principiella uppdelning av arbetsuppgifterna torde ifråga öm de nuvarande konkreta uppgifterna icke innebära några egentliga förändringar. Till sist vill utredningen i detta sammanhang framhålla betydelsen av ett intimt samarbete mellan hushållningssällskapen och egnahemsnämnderna ävensom mellan dessa två organ och skogsvårdsstyrelserna. Samtliga dessa organ hava i sin verksamhet många beröringspunkter och även om en uppdelning av arbetsuppgifterna verkställes, torde icke kunna undvikas, att verksamhetsgrenarna stundom ingripa i varandra. För undvikande ay irritationsmoment

41 är det under sådana förhållanden nödvändigt att lokalt söka åstadkomma samarbete. Med hänsyn till de skiftande förhållandena inom skilda landsdelar och vid olika tidpunkter torde det knappast vara möjligt att organisera detta samarbete efter enahanda linjer. Utredningen vill emellertid rekommendera sammankomster mellan representanter för de nämnda organen för dryftande av skilda angelägenheter.

FEMTE

KAPITLET.

Grundstadgar för hushållningssällskap, För hushållningssällskaps organisation gäller, såsom i det föregående omnämnts, för närvarande Kungl. Maj:ts kungörelse den 8 juni 1923 (nr 229) med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation med den lydelse densamma i vissa delar erhållit genom kungörelserna den 4 november 1932 (nr 492), den 17 maj 1935 (nr 162) och den 17 juni 1938 (nr 397). För dessa grunder har utredningen tidigare redogjort. I föregående avsnitt har utredningen vidare framfört vissa principiella synpunkter på hushållningssällskapens framtida organisation samt härutinnan bland annat uttalat, att i Kungl. Maj:ts kungörelse i ämnet borde liksom hittills angivas endast allmänna grunder medan sedermera för varje hushållningssällskap borde av Kungl. Maj:t fastställas med dessa grunder i huvudsak överensstämmande, efter ortsförhållandena avpassade stadgar. Vid slutet av detta avsnitt av utredningens betänkande finnas intagna dels nu gällande allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation dels förslag till nya grundstadgar för hushållningssällskap. I det följande kommer utredningen att närmare motivera sagda förslag till nya grundstadgar. Andarna!, verksamhetsområde m, m. 1§Såsom tidigare framhållits är upplysnings- och undervisningsverksamhets hushållningssällskapens viktigaste uppgift. Det synes utredningen önskvärt, att detta kommer till synes i grundstadgarna. En detaljerad uppräkning av verksamhetsgrenarna torde däremot knappast vara vare sig lämplig eller ens möjlig. I fråga om hushållningssällskapens nuvarande geografiska områden finner utredningen icke skäl föreslå ändringar. 2—3 §§. Till belysande av frågan rörande ledamotsantalet för närvarande må följande uppgifter för olika hushållningssällskap lämnas (enligt lantbruksstyrelsens berättelse för år 1939). Ehuru ledamotsantalet omfattar även andra än jordbrukare, har dock såsom jämförelse angivits jämväl antalet företagare

inom jordbruket enljgt folkräkningen den 31 december 1930 (jämför Sveriges Officiella Statistik, Folkmängden och dess förändringar, Folkräkningen 1930, del VIII, sid. 36): Hushållningssällskap Stockholms läns och stads Uppsala läns Södermanlands » Östergötlands >> Jönköpings » Kronobergs » Kalmar läns norra) » » södra) Gotlands läns Blekinge > Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Göteborgs och Bohus läns Älvsborgs läns norra) » södra) Skaraborgs läns Värmlands > Örebro » Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrland* » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens »

Antal företagare 31 /i* 19S0 10 690 7 780 10 412 17 608 19 390 16 412 16 „ . . 5 796 7 689 20 361 20 408 12 969 14 535 o n 1r ,„ 2 9 1 7 9

27 853 23 841 13 704 8 760 18 518 13 460 17 783 12 255 21 354 14 377 Summa 381 748

Antal ledamöter 3l /i» 1939 5 677 6 600 5 765 5 300 5 630 3 589 M 675 12 827 2 650 3 377 4 334 9 808 8 000 6 650 (4 045 \ 2 545 4 262 4 690 5 724 4 823 6 437 8 015 4 874 6010 19172 13 789 158 268

Av sammanställningen framgår, som jämväl i det föregående påpekats, att ay företagarna i allmänhet endast ett mindre antal är ledamöter i hushållningssällskapen. I anslutning härtill har utredningen tidigare uttalat, att sällskapens förankring hos jordbrukarna borde göras fastare samt att åtgärder alltså borde vidtagas i sådant syfte, att samtliga näringsutövare, som hade nytta ay sällskapens verksamhet, även skulle vara ledamöter ay sällskapen och ekonomiskt bidraga till deras verksamhet. I anledning härav har utredningen i 2 § 2 mom. föreslagit, att envar enskild person ävensom juridisk person skall vara självskriven ledamot av det hushållningssällskap till vilket vederbörande erlagt för dylik ledamot föreskriven avgift, benämnd jordbruksavgift. Då sagda aygift får obligatorisk karaktär och såsom sådan torde böra fastställas av riksdagen, har utredningen ansett bestämmelser härutinnan böra upptagas i särskild förordning- Utredningen återkqmmer sålunda i ett senare avsnitt till frågan om självskrivna ledamöter och för dylik ledamot föreslagen avgift.

44 Såsom av motiveringen till förslaget rörande jordbruksavgift framgår avses självskrivenheten gälla sådan enskild person, som brukar fastighet med ett taxeringsvärde, skogsvärde inberäknat, av 2 000 kronor eller därutöver. Även andra enskilda personer böra emellertid k u n n a bliva ledamöter av ett hushållningssällskap. Främst gäller detta jordbrukare, vars fastighets taxeringsvärde, inklusive skogs värde, understiger nyssnämnda belopp. Enligt 2 §, 4 mom. må dylik jordbrukare — liksom för övrigt idkare av annan i 1 § omförmäld näring — efter därom gjord ansökan, åtföljd av i 5 mom., andra stycket föreskriven ledamotsavgift, bliva ledamot av det hushållningssällskap, inom vars område vederbörande är mantalsskriven. Denna rätt torde emellertid böra förbehållas endast kommunalt röstberättigade. Emellertid hava hushållningssällskapen till uppgift att gagna icke endast jordbrukare och andra idkare av i 1 § nämnda näringar. Även många andra inom respektive sällskaps verksamhetsområden bosatta män och kvinnor kunna i olika avseenden draga nytta av sällskapens verksamhet och jämväl hysa stort intresse för densamma. Med hänsyn härtill böra möjligheter finnas för även icke-idkare av berörda näringar att erhålla ledamotskap. Den nuvarande ordningen med inval av ledamöter bör sålunda bibehållas, dock med den ändringen, att förvaltningsutskottet i stället för såsom för närvarande hushållningssällskap bör tillerkännas rätt att invälja ledamöter. Enär hushållningssällskap avses skola i regel sammanträda endast en gång årligen, torde denna ändring få anses motiverad. Vid övervägande av frågan om avgifter till hushållningssällskapen från ledamöterna kunde måhända skäl andragas för ett borttagande av desamma. Hushållningssällskapen kunna sålunda exempelvis betraktas såsom statens organ för förmedling av statsunderstöd. Såsom skäl för ett bibehållande av dylika avgifter kan å andra sidan anföras, att ledamöterna därigenom säkerligen komma att känna en större samhörighet med sitt hushållningssällskap och att avgifterna från jordbrukarna kunna betraktas såsom en deras insats för gemensamt åstadkommande av betydelsefulla åtgärder till självhjälp. Då vidare hushållningssällskapen i allmänhet äro för sin verksamhet i behov av de inkomster, som tillföras dem genom avgifter från ledamöterna, vill utredningen förorda att desamma bibehållas. Tilläggas må i detta sammanhang, att den årliga ledamotsavgiften för närvarande utgör hos tre hushållningssällskap en krona, hos tolv hushållningssällskap två kronor samt hos tio hushållningssällskap tre kronor. Hos ett hushållningssällskap erlägga ledamöter, som äro ägare och brukare av jordbruk om högst tio hektar, två kronor och övriga ledamöter tre kronor. Beträffande avgift från självskriven ledamot må hänvisas till senare avsnitt. Annan ledamot föreslås erlägga en årlig avgift av två kronor. Hedersledamot bör kunna befrias från erläggande av varje slags avgift. I fråga om avgift från annan ledamot än självskriven torde skäl kunna anföras för uppbördens ordnande genom vederbörande hushållningssällskaps egen försorg. Då emellertid avgift från självskriven ledamot enligt av utredningen senare framfört förslag skall erläggas i sammanhang med uppbörden

45 ay kronoutskylder v torde för enkelhetens skull uppbörden även av andra ledamotsavgifter böra ske på enahanda sätt. För nämnda uppbörds verkställande bör hushållningssällskap årligen tillställa uppbördsmyndighet förteckning över ifrågavarande ledamöter. Beslutanderätt och sammanträden. 4—6§§. De i dessa paragrafer föreslagna bestämmelserna överensstämma i huvudsak med föreskrifterna i 5—7 §§ av nu gällande grundstadgar. Till motiven för bibehållande av lantbruksombudsinstitutionen återkommer utredningen i samband med frågan om val av lantbruksombud. Den föreslagna tiden för ordinarie sammanträde — maj eller juni månad — sammanhänger med frågan om hushållningssällskaps räkenskapsår, vartill utredningen återkommer i senare kapitel. 7§De i denna paragraf föreslagna ändringarna hänföra sig till dels tidigare förslag rörande inval av ledamöter i hushållningssällskapen, dels förslag i det följande rörande val av lantbruksombud och hushållningssällskapens uppdelning i underavdelningar. 8 - 1 0 §§. De i dessa paragrafer föreslagna bestämmelserna överensstämma i huvudsak med motsvarande nu gällande bestämmelser. 11 § Den i första momentet föreslagna ändringen av vad nu gäller hänför sig till tidigare förslag rörande inval av ledamöter. I övrigt har utredningen icke funnit skäl föreslå ändringar av motsvarande nu gällande paragraf. Lantbruksombud. 12—27 §§. Vid övervägande av frågan om rösträtt vid hushållningssällskaps sammanträde har utredningen diskuterat tvenne alternativ, nämligen dels att rösträtt tillerkändes samtliga ledamöter av hushållningssällskapet, dels att rösträtten liksom för närvarande begränsades till särskilt utsedda ombud (lantbruksombud) och förvaltningsutskottets ledamöter. För det förstnämnda alternativet talar det skälet, att en allmän rösträtt måhända skulle medföra större intresse från ledamöternas sida för sammanträdena. Å andra sidan kvarstår enligt utredningens mening fortfarande det skäl, som på sin tid tor-

46 de hava varit avgörande vid införande av lantbruksbmbudsinstitutionen, nämligen att allmän rösträtt kan i fråga öm voteringsresultat medföra icke önskvärda konsekvenser. Då vidare en dylik allmän rösträtt å välbesökta sammanträden vid slutna voteringar innebär betydande tidsutdräkt och ett lillräckligt antal ombud, fördelade på olika delar av hushållningssällskapets område, torde utgöra erforderlig garanti för tillgodoseende av olika trakters intressen, vill utredningen förorda, att den nuvarande begränsade rösträtten bibehålies. Vad därefter angår frågan om antalet lantbruksombud har utredningen icke funnit skäl föreslå ändringar i nuvarande bestämmelser härittirman. I detta sammanhang må påpekas, att antalet lantbruksombud för närvarande varierar mellan lägst 18 (Kalmar läns norra hushållningssällskap) och högst 75 (Malmöhus läns hushållningssällskap). Fem hushållningssällskap hava 30 lantbruksombud eller därunder, åtta hushållningssällskap mellan 31 och 40 lantbruksombud, sex sällskap mellan 41 och 50 ombud samt sju sällskap över 50 ombud. Val av lantbruksombud försiggår för närvarande antingen genom direkta val i de särskilda valkretsarna eller genom för ändamålet särskilt utsedda elektorer. De sistnämnda utses i regel inom de lägsta underavdelningarna. Majoritetsval tillämpas såväl vid de direkta valen som vid valen genom elektorer, vilka jämväl utses genom majoritetsval. Såvitt utredningen kunnat finna, hava särskilt valen av elektorer mångenstädes rönt ringa intresse och torde icke utgöra ett egentligt uttryck för ledamöternas mening. Med hänsyn härtill torde särskilt val genom elektorer få anses såsom ett mindre lämpligt tillvägagångssätt. Beträffande nu tillämpat valsystem överhuvud taget torde för övrigt kunna anmärkas, ätt detsamma lämnar möjlighet till s. k. kupper. Sålunda behöver en viss grupp endast uppnå enkel majoritet bland de röstande inom en valkrets för att få tillsätta samtliga ombud, som skola utses inom kretsen. Med hänsyn till det sagda har utredningen övervägt åtgärder, syftande mot mera allmänt omfattade och för ledamöternas allmänna mening mera utslagsgivande val. I detta sammanhang må påpekas, att utredningen jämväl övervägt möjligheten att låta underavdelnings ordförande vara självskriven som lantbruksombud. Då emellertid detta skulle medföra enmansval inom de olika underavdelningarna samt att hushållningssällskap med många underavdelningar skulle erhålla ett allt för stort antal ombud och motsatsen skulle bliva gällande inom hushållningssällskap med ett relativt litet antal underavdelningar, anser sig utredningen icke kunna förorda ett dylikt alternativ. Vid övervägande av dessa spörsmål har utredningen ansett sig böra förorda införande av proportionell valmetod. Härvid synes utredningen emellertid angeläget, att det i möjligaste mån undvikes. att själva valorganisationen blir tungrodd. I det följande kommer Utredningen att föreslå, att inom varje hushållningssällskap obligatoriskt skola finnas underavdelningar, omfattande i re-

47 I gel minst en socken och benämnda hushällningsgillen. Antalet hushållningsgillen inom ett hushållningssällskaps område avses skola fastställas av sällskapet. Då hushållningssällskapet för dessa lokala sammanslutningar utgör fopporgärtisatiörtem synes utredningen naturligt, att hushållrtingsgilleria utse representanter att företräda gillesömrädets intressen vid hushållningssällskapets sammanträden. Enklast vore givetvis därvidlag, att varje gille för sig alltid disåge lantbruksömbud. För alt giva den proportionella valmetoden en reell innebörd synes utredningen emellertid önskvärt, att minst tre ombud utses för varje område (valkrets). Då det med hänsyn till lokala förhållanden 1orde vara uteslutet, att gillesindelningen kan inom alla hushållningssällskap bliva sådan, att inom varje gille alltid kunna utses minst tre ombud, synes nödvändigt att i vissa fall låta flera gillen utgöra en valkrets. Röstning bör dock — bland annat för undvikande av allt för långa avstånd till vallokalen och därav betingade svårigheter för allmänt deltagande i val — alltid äga rum inom ett vart av gillena, vilka sålunda, där de icke utgöra valkretsar, komma att bilda särskilda valdistrikt. Gillets styrelse bör fungera som valnämnd. Inom vissa landsdelar kan med hänsyn till gillesområdes storlek och därav betingade långa avstånd till vallokal vara ändamålsenligt att uppdela sagda område i två eller flera valdistrikt, varom hushållningssällskapet bör aga rätt besluta. 1 så fall bör av gillets styrelse utses särskild valnämnd om tre personer för varje dylikt distrikt. Vidare föreslår utredningen, att antalet ombud inom en valkrets begränsas till högst nio samt att ombuden alltid skola utses för en tid av fyra kalenderår. Bestämmelserna i 15 § om rösträtt ansluta sig till föreskrifterna om medlemskap, dock med iakttagande av att enskild ledamot såsom för närvarande gäller avses vara röstberättigad endast om vederbörande är kommunalt röstberättigad. För juridiska personer har föreslagits, att rösträtten skall utövas av den, som äger företräda den juridiska personen ifråga. För den som sålunda röstar å den juridiska personens vägnar torde jämväl böra uppställas krav p å kommunal rösträtt. Kvalifikationerna för valbarhet till lantbruksömbud hava föreslagits skola vara desamma som för rösträtt för enskild ledamot. 1 16 och 17 §§ återfinnas förslag till bestämmelser om röstlängd. Härtill må påpekas, att det synes böra åligga förvaltningsutskottet att upprätta röstlängd. Med hänsyn till valens offentliga karaktär torde det bliva nödvändigt att rösti längden hålles tillgänglig för allmänheten. I 18—27 §§ förslagna bestämmelser angående vals kungörande och förrättande m. m. bygga i tillämpliga delar på bestämmelserna i de kommunala vallagarna. Med hänsyn till att valen skola äga rum inom de särskilda gilleI ha, hava dé enklare regler, söm tillämpas vid proportionella val inom landsting och å kommunalstämma m. m. (jämför lägen härom den 6 juni 1930), tjänat söm förebild.

48 Förvaltningsutskott och nämnder,

• 28 §• •

...

...',.

v>v

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämma i huvudsak med föreskrifterna i 17 § nuvarande grundstadgar, med den lydelse denna paragraf erhållit genom kungörelsen den 17 maj 1935 (nr 162), dock med de ändringarna, att tjänstetiteln sekreterare utbytts mot lantbruksdirektör, vartill utredr ningen senare återkommer, samt att mandattiden för utskottsledamot föreslagits alltid vara fyra år, vilken med hänsyn till utredningens senare förslag rörande räkenskapsår föreslagits räknad från och med den 1 juli. 29 §. För närvarande gäller förbud för hushållningssällskaps befattningshavare, utom i förekommande fall sekreteraren, att vara ledamot av förvaltningsutskott. Utredningen har icke funnit skäl föreslå ändring härutinnan. Därjämte har utredningen emellertid även övervägt dylikt förbud för befattningshavare vid institution, som nära anknutits till hushållningssällskapet, exempelvis lantbruksundervisningsanstalt, som äges av hushållningssällskapet eller som inordnats under hushållningssällskapets allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet. Med hänsyn till de skiftande förhållandena inom skilda landsdelar, har utredningen emellertid icke ansett sig böra föreslå något direkt förbud i nämnda hänseende. Det torde sålunda böra ankomma på lantbruksombuden att i varje särskilt fall taga ställning till denna fråga. 30 §. De i denna paragraf, motsvarande 19 § i nuvarande grundstadgar, föreslagna ändringarna motiveras i huvudsak dels av förslag i 2 § rörande inval av ledamöter i hushållningssällskapet, dels av den omständigheten, att bestämmelser rörande tillsättande av befattningshavare m. m. torde böra meddelas i särskild kungörelse, vartill utredningen senare återkommer. Av sistnämnda skäl bör jämväl den nuvarande 21 § utgå. 31 §. Bestämmelserna i denna paragraf, motsvarande 20 § i nuvarande grundstadga, föreslås oförändrade. 32 §. I förslagets 32 § hava bestämmelser införts om tillsättande av nämnder för särskilda ändamål. Redan nu tillämpas system med nämnder på skilda områden inom flera hushållningssällskap. Detta system torde jämväl, särskilt ifråga om speciella verksamhetsgrenar, såsom exempelvis fiske och hemslöjd, för vilka bland förvaltningsutskottets ledamöter erforderlig sakkunskap måhända icke alltid finnes företrädd, medföra obestridliga fördelar. I detta sammanhang må påpekas, att utredningen — ehuru skäl härför säker-

49 ligen kunna andragas — icke ansett sig böra föreslå obligatorisk kvinnlig representation inom förvaltningsutskottet. I nämnder med verksamhet, berörande kvinnornas arbetsområde, är kvinnlig representation givetvis önskvärd. Även om nämndsystemet innebär viss fördel kan emellertid icke förbises, att detsamma kan giva anledning till splittring vid ärendenas behandling, i synnerhet om, såsom inom en del hushållningssällskap för närvarande är fallet, ett betydande antal nämnder finnes. Härtill kommer att ett rikt utvecklat nämndsystem kan medföra oskäligt ökade förvaltningskostnader. Till sistnämnda fråga återkommer utredningen senare. Enligt utredningens mening bör nämndsystemet tillämpas med en viss försiktighet och i regel begränsas till sådana områden, där speciell sakkunskap eller mera omfattande beredning av ärende erfordras. För åstadkommande i varje fall i stora drag av enhetlighet i nämndsystemet synes utredningen önskvärt med vissa bestämmelser härom i grundstadgarna. I förslaget har sålunda antalet nämndledamöter angivits till högst fem, dock med rätt för Kungl. Maj :t att där särskilda skäl föreligga medgiva högre antal. Hos hushållningssällskap anställd konsulent eller annan befattningshavare, vars verksamhet omfattar nämndens arbetsområde, bör kunna utses till ledamot av nämnd, tillika dess sekreterare. Detsamma bör givetvis gälla lantbruksdirektören, vilken för övrigt, även om han icke är ledamot av nämnden, bör underrättas om sammanträde med densamma samt äga rätt att därvid närvara och deltaga i överläggningen. Utredningen har övervägt skyldighet för konsulent eller annan befattningshavare att vara ledamot men har ansett, att denna fråga bör avgöras av förvaltningsutskottet bland annat av den anledningen, att två eller flera befattningshavare hos ett hushållningssällskap kunna hava liknande arbetsuppgifter. Resekostnads- och traktamentsersättning. 33—34 §§. Bestämmelserna i 22—23 §§ i nuvarande grundstadgar angående resekostnads- och traktamentsersättning till lantbruksombud, ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet samt revisor och revisorssuppleant synas utredningen icke tillfredsställande. Sålunda äger vederbörande för fullgörande av nyssnämnda uppdrag icke uppbära nattraktamente. Då sagda uppdrag ofta torde nödvändiggöra bortovaro från hemmet över natt synes skäligt att i förekommande fall även nattraktamente får utgå. Utredningen har sålunda föreslagit, att med ifrågavarande uppdrag skall vara förenad rätt till traktaments- och resekostnadsersättning enligt klass II G i allmänna resereglementet. Emellertid skulle därmed utan särskilda bestämmelser ersättning för sammanträde å hemorten icke kunna utgå. E n ä r dylik synes utredningen skälig, 4—418998.

50 får utredningen föreslå särskilt stadgande, att i dylikt fall arvode skall utgå med 9 kronor per sammanträdesdag. Enahanda grunder torde böra föreskrivas ifråga om ersättning till ledamot och suppleant i av förvaltningsutskottet tillsatt nämnd. I syfte att — med hänsyn till kostnaderna — motverka allt för ofta återkommande och långvariga sammanträden anser utredningen emellertid erforderligt tillerkänna förvaltningsutskottet rätt att härutinnan ingripa reglerande. I förslaget har sålunda införts den bestämmelsen, att förvaltningsutskottet äger, om så befinnes lämpligt, begränsa antalet traktamenten för ledamot och suppleant i nämnd. Räkenskapsår och revision. 35 §. I denna paragraf har utredningen föreslagit, att hushållningssällskaps räkenskapsår skall räknas för tiden 1 juli—30 juni. Utredningen återkommer i senare kapitel till motiveringen för detta förslag. 36 §. Bestämmelserna i denna paragraf överensstämma med föreskrifterna i 24 § i nuvarande grundstadgar. Protokoll och årsberättelse. 37—38 §§. Bestämmelserna i dessa paragrafer överensstämma med föreskrifterna i 25—26 §§ i nuvarande grundstadgar, dock med det tillägget, att protokoll skall enligt bestämmelserna i 37 § föras även vid sammanträde med ovan omför mäld nämnd samt med den ändringen, att hushållningssällskaps berättelse skall — på grund av räkenskapsårels omläggning — avgivas före 15 oktober i stället för såsom nu före utgången av april varje år. Hushållningsgillen och hushållsnämnder. 39—41 §§. Enligt bestämmelserna i nuvarande grundstadgar skall inom hushållningssällskap finnas en underavdelning inom varje socken eller där särskilda lokala förhållanden så påkalla annat motsvarande område. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser hava tjugo hushållningssällskap inrättat både sockenavdelningar (lägre underavdelningar) och dylika omfattande större områden än socknen (högre underavdelningar). Sex hushållningssällskap hava endast ett slags underavdelning. Tilläggas må att för närvarande finnas omkring 1,800 lägre och omkring 270 högre underavdelningar.

51 Av utredningen verkställd undersökning har givit vid handen, att i de fall, där två slags underavdelningar finnas, i regel endast de högre underavdelningarna utöva någon egentlig verksamhet. De lägre underavdelningarna hava inom dessa hushållningssällskap med några undantagsfall i huvudsak inskränkt sin verksamhet till medverkan vid insamlandet av jordbruksstatistik och lämnandet av andra upplysningar om de lokala jordbruksförhållandena. I allmänhet torde någon ersättning för underavdelningens eller dess ordförandes medverkan härvidlag icke utgå. Detta har i sin tur medfört, att intresset för detta arbete på många håll slappnat. Enligt utredningens förmenande böra i grundstadgarna bestämmelser fortfarande finnas om inrättande av underavdelningar, enär dylika torde kunna var och en inom sitt område effektivt främja hushållningssällskapets verksamhet. Vid övervägande av frågan om underavdelningarnas storlek har utredningen ansett, att hushållningssällskapen själva böra äga full frihet härutinnan. Förhållandena äro nämligen så olika inom skilda delar av vårt land, att betydande svårigheter kunna uppstå, om underavdelningarna allt för fast skulle i grundstadgar för hushållningssällskapen knytas till visst administrativt område. Utredningen har sålunda i förslagets 39 §, 1 mom. så utformat bestämmelserna, att inom hushållningssällskap skola finnas underavdelningar, omfattande i regel minst en socken och benämnda hushållningsgillen. Till namnfrågan återkommer utredningen i det följande. Skäl kunde måhända föreligga att borttaga den nuvarande möjligheten för hushållningssällskapen att inrätta två slags underavdelningar. I det föregående refererade erfarenheter tyda sålunda enligt utredningens mening på att den lägre av dessa underavdelningar i regel icke har någon större betydelse. Då förhållandena emellertid torde variera inom olika hushållningssällskaps områden, har utredningen icke ansett sig böra föreslå dylikt förbud. Där ej mindre underavdelningar finnas, torde enligt utredningens mening nyssnämnda uppgifter med fördel kunna lämnas av särskilda av hushållningsgillet för del av gillets område utsedda ombud. Påpekas må, att därest utredningens förslag i nu förevarande avseende vinna beaktande, böra erforderliga ändringar vidtagas i reglementet den 16 maj 1930 (nr 125) angående insamlande av årliga uppgifter till rikets officiella jordbruksstatistik samt i Kungl. Maj:ts kungörelse den 24 april 1942 (nr 199) angående insamlande av uppgifter till rikets officiella jordbruksstatistik rörande skördeutsikterna och skörden under år 1942, därest denna kungörelse gives fortsatt giltighet.

**fi

Vidare må påpekas, att sagda ombud även i övrigt böra var och en inom sitt område tillvarataga hushållningssällskapets och gillets intressen samt i detta syfte tillhandagå med upplysningar, biträde vid ordnandet av exempelvis kurser m. m. Förslaget rörande underavdelningar innebär, att antalet underavdelningar kommer att variera inom olika hushållningssällskaps områden. Det torde böra ankomma på sällskapen att besluta om detta antal med hänsyn till ortsförhållandena.

52 Utredningen vill vidare uttala önskvärdheten av enhetlighet ifråga om benämningen å hushållningssällskapens obligatoriska underavdelningar. De nu förekommande benämningarna å underavdelningarna äro icke blott mycket varierande utan torde även i en del fall vara vilseledande. Sålunda benämnas de större underavdelningarna hushållningsgillen, hushållsgillen, häradsavdelningar, hushållsnämnder, hushållningsdistrikt, häradskommittéer, häradsgillen eller kretsavdelningar. De mindre benämnas hushållningskommittéer, hushållningskretsar, hushållskretsar, sockenkommittéer, sockenavdelningar, hushållningsdistrikt, sockennämnder, underavdelningar eller sockengillen. Enligt utredningens förmenande bör i obligatorisk underavdelnings benämning ingå ordet »hushållning» för att markera samhörigheten med hushållningssällskapet. Vidare bör härtill läggas ordet »gille», vilket utgör en ur språklig synpunkt lämplig och ändamålsenlig samt redan nu avmånga hushållningssällskap använd benämningsdel. Utredningen får sålunda föreslå, att i grundstadgarna angives, att underavdelnings namn skall vara hushållningsgille. Vidare böra i grundstadgarna för uppnående av önskvärd enhetlighet införas bestämmelser om hushållningsgilles sammanträde, styrelse och revision. Beträffande den föreslagna tiden för ordinarie sammanträde — oktober eller november månad — må påpekas att denna sammanhänger med ordningen för val av lantbruksombud. Det bör sedermera ankomma på varje hushållningssällskap att på grundval av dessa bestämmelser fastställa stadgar för hushållningsgille. 42 §.

Inom flertalet hushållningssällskap torde under senare år hava inrättats särskilda hushållsnämnder med ett övervägande antal kvinnliga ledamöter och med uppgift att var och en inom sitt område främja hushållningssällskapens verksamhet inom lanthushållens arbetsområde. Då dylika nämnder synas utredningen hava en betydelsefull uppgift att fylla genom att de giva landsbygdens kvinnor möjlighet att — givetvis i samverkan med på landsbygden verksamma kvinnoföreningar m. fl. — dryfta gemensamma angelägenheter och taga initiativ till åtgärder från hushållningssällskapens sida inom kvinnornas verksamhetsområde, har utredningen funnit sig böra föreslå, att bestämmelser om inrättande av dylika nämnder införas i grundstadgarna. Dessa nämnder böra vara knutna till hushållningsgillena och helt eller till övervägande del bestå av kvinnliga ledamöter. I likhet med hushållningsgille bör hushållsnämnd kunna utse ombud för delar av nämndens område. I övrigt torde böra ankomma på vederbörande hushållningssällskap att om så befinnes erforderligt utfärda närmare bestämmelser eller i hushållningsgillets stadgar införa närmare föreskrifter rörande hushållsnämnderna.

53 Ledamotsförteckning. 43 §. I denna paragraf har den nuvarande beteckningen »matrikel» utbytts mot ?>ledamotsförteckning». Det torde icke vara oundgängligen nödvändigt, att en förteckning över ledamöterna try ekes. Dylik bör, om så befinnes lämpligt, bland annat i sådana fall där adresseringsmaskin användes, kunna inskränkas till kort- eller adressplåtsystem. Besvär. 44—45 §§. Ifråga om bestämmelserna för besvär över hushållningssällskaps eller hushållningsgilles beslut har utredningen i sak icke funnit sig böra föreslå några ändringar av i nuvarande grundstadgar givna föreskrifter. Förslag till stadgar och ändring däri. 46—47 §§. Bestämmelserna i dessa paragrafer överensstämma i huvudsak med nu gällande föreskrifter av motsvarande slag, dock med de ändringar, som föranletts av utredningens förslag rörande hushållningsgillen. Övergångsbestämmelser. Till de i grundstadgeförslaget angivna övergångsbestämmelserna kommer utredningen senare.

åter-

54 Kungl. Maj:ts k u n g ö r e l s e m e d a l l m ä n n a g r u n d e r för h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p s o r g a n i s a t i o n . Nuvarande

lydelse.

Kungl. Maj:t har, efter riksdagens hörande, funnit gott förordna, att hushållningssällskaps stadgar för att kunna fastställas till efterrättelse från och med den 1 januari 1925 skola vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med följande allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.

Utredningens

förslag.

Kungl. Maj:t har, efter riksdagens hörande, funnit gott förordna, att hushållningssällskaps stadgar, för att kunna fastställas till efterrättelse, från och med den 1 juli 1944 skola vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med följande allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation.

Ändamål, verksamhetsområde och ledamotskap. 1 §•

1 Hushållningssällskaps ändamål är Hushållningssällskaps ändamål är att främja lanthushållningen och där- att genom undervisnings- och upplystill hörande binäringar ävensom fiske ningsverksamhet samt åtgärder i övoch hemslöjd.. rigt främja lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd. Hushållningssällskap skall till verksamhetsområde hava visst län, dock att dels Kalmar län och Älvsborgs län m å vart för sig uppdelas i två hushållningssällskap, dels ock Stockholms län och Stockholms stad må hänföras till samma hushållningssällskap. Angående hushållningssällskaps uppAngående hushållningssällskaps uppdelning i underavdelningar stadgas i delning i hushållningsgillen stadgas i 27 §. 39 §. Envar kommunalt röstberättigad, vilken idkar i 1 § omförmäld näring, äger, efter därom gjord, av ledamotsavgift åtföljd skriftlig anmälan inträda såsom ledamot i hushållningssällskap, inom vars område näringen idkas.

1 mom. Hushållningssällskaps ledamöter äro av tre slag, nämligen hedersledamöter, självskrivna ledamöter och andra ledamöter. 2 mom. Hedersledamot utses av hushållningssällskapet p å förslag av förvaltningsutskottet.

55 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

3 mom. Envar enskild person Hushållningssällskap äger därjämte genom val medelst enkel röstöver- ävensom juridisk person är självskriven ledamot av det hushållningssällvikt utse ledamöter i sällskapet. skap, till vilket vederbörande erlagt i 5 mom., första stycket, för dylik ledamot föreskriven avgift (jordbruksavgift). 3 §. A mom. Annan kommunalt röstbeLedamot skall till hushållnings- rättigad idkare av i 1 § omförmäld sällskapet erlägga avgift antingen år- näring än i 3 mom. nämnts äger efter ligen med högst tre kronor eller en därom till hushållningssällskaps förgång för alla med lägst tio gånger valtningsutskott ingiven skriftlig ansökan, åtföljd av i 5 mom., andra den årliga avgiften. Hedersledamot och korresponde- stycket, omförmäld avgift, inträda rande ledamot må befrias från er- som ledamot av det hushållningssällskap, inom vars område vederböranläggande av ledamotsavgift. Annan avgift må hushållningssäll- de är mantalsskriven. Hushållningssällskaps förvaltningsskap ej påföra ledamot. utskott äger därjämte på förslag av hushållningsgille eller eljest genom val medelst enkel röstövervikt till ledamöter av hushållningssällskapet kalla inom sällskapets område mantalsskrivna svenska män och kvinnor, vilka ådagalagt intresse för lanthushållningen eller dess binäringar. 5 mom. Självskriven ledamot erlägger årligen till hushållningssällskapet jordbruksavgift i enlighet med vad därom särskilt stadgas. Annan ledamot erlägger till hushållningssällskapet en årlig ledamotsavgift av två kronor. Hedersledamot må dock kunna befrias från erläggande av avgift. 6 mom. I 5 mom. omförmälda avgifter debiteras, uppbäras och redovisas i sammanhang med kronoutskylderna i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, samt tillställas det hushållningssällskap, inom vars område vederbörande är ledamot.

50 Nuvarande

lydelse.

4 §. 1 mom. Ledamot, som utträder ur hushållningssällskap, är skyldig att erlägga ledamotsavgift för det kalenderår under vilket utträdet sker. 2 mom. Ledamotskap vare förverkat, därest ledamot underlåter att erlägga ledamotsavgift sist inom en månad från dag, som härom bestämts i ledamoten skriftligen delgiven betalningsanmodan, förklaras omyndig, eller genom laga kraftvunnet utslag ådömes sådan straffpåföljd, som angives i 2 kap. 19 § strafflagen.

Utredningens

förslag.

3 §. 1 mom. I 2 § 4 mom. omförmäld ledamot är skyldig att vid utträde ur hushållningssällskap erlägga avgift för det kalenderår, varunder utträdet sker. 2 mom. Ledamotskap för i 1 mom. omförmäld ledamot vare förverkat, därest ledamot underlåter att erlägga ledamotsavgift, förklarats omyndig eller genom laga kraftvunnet utslag ådömes sådan straffpåföljd, som angives i 2 kap. 19 § strafflagen.

Beslutanderätt och sammanträde. 5 •§. 4 §. 1 mom. Hushållningssällskaps beslutanderätt skall, i den m å n den ej tillkommer sällskapets förvaltningsutskott, utövas å hushållningssällskapets sammanträden av valda ombud jämte förvaltningsutskottets ledamöter. 2 mom. Ombuden, vilka väljas till 2 mom. Ombuden, vilka väljas till antal och på sätt, varom förmäles i antal och på sätt, varom förmäles i 13—16 §§, benämnas lantbruksom- 12—27 §§ benämnas lantbruksombud. bud. 3 mom. Angående förvaltningsut3 mom. Angående förvaltningsutskott, som är hushållningssällskaps skott, som är hushållningssällskaps styrelse, stadgas i 17—20 §§. styrelse, stadgas i 28—31 §§. 4 mom. Vid hushållningssällskaps sammanträde äger varje lantbruksombud eller ledamot i förvaltningsutskottet en röst. Ledamot i förvaltningsutskott må dock icke deltaga i val av revisorer för granskning av förvaltning, för vilken han är ansvarig, eller i beslut om ansvarsfrihet för sådan förvaltning. 6 §. 5 §. 1 mom. Hushållningssällskap skall 1 mom. Hushållningssällskap skall årligen på i stadgarna angiven tid årligen i maj eller juni månad hålla hålla ordinarie sammanträde. ordinarie sammanträde. 2 mom. Extra sammanträde hålles, då förvaltningsutskottet finner sådant erforderligt eller då Kungl. Maj:t därom förordnar. 3 mom. Kungörelse om hushållningssällskaps sammanträde skall utfärdas av ordföranden och införas i en eller flera av de inom länet mest sprid-

57 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

da tidningarna, ifråga om ordinarie sammanträde minst två månader och ifråga om annat sammanträde minst en månad före den dag, då sammanträdet skall börja. Ordföranden åligger därjämte att i god tid förut och minst en ve^ka före sammanträdets början låta tillsända varje lantbruksombud och ledamot av förvaltningsutskottet meddelande om plats och tid för sammanträdet, avtryck av förvaltningsutskottets framställningar och väckta motioner samt föredragningslista över förekommande ärenden, vilken, i den mån så är möjligt, skall upptaga förvaltningsutskottets förslag i varje ärende. Sådan fullständig föredragningslista samt tillhörande framställningar och motioner skola senast vid sammanträdets öppnande i erforderligt antal finnas tillgängliga å sammanträdeslokalen. 7 §. 6 §. Motion skall för att kunna upptagas till behandling vid ordinarie sammanträde ingivas till förvaltningsutskottet senast 45 dagar före sammanträdets början. 7§. 8§. 1 mom. Med undantag för fall, som 1 mom. Med undantag för fall, som i 2 mom. angives, m å följande ären- i 2 mom. angives, må följande ärenden upptagas och avgöras allenast vid den upptagas och avgöras allenast hushållningssällskaps ordinarie sam- vid hushållningssällskaps ordinarie sammanträde: manträde: 1) val av ordförande och vice ord1) inval av ledamöter; förande; 2) val av ordförande och vice ord2) val av ledamöter i förvaltningsförande; utskottet och suppleanter för dem; 3) val av ledamöter i förvaltnings3) val av revisorer och suppleanutskottet och suppleanter för dem; ter för dem; 4) val av revisorer och supplean4) fastställande av utgifts- och inkomststat samt i övrigt beslut om utter för dem; gifter, i den mån detta ej anförtrotts åt förvaltningsutskottet; 5) fastställande av utgifts- och in5) avgivande av förslag ifråga om komststat samt i övrigt beslut om ut- antalet lantbruksombud för hushållgifter, i den mån detta ej anförtrotts ningssällskapet; åt förvaltningsutskottet; 6) indelning i valkretsar och val6) avgivande av förslag i fråga om distrikt; antalet lantbruksombud för hushållningssällskapet; 7) bestämmande av antalet hus7) indelning i valkretsar; hållningsgillen och området för ettvart av dessa;

58 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

8) bestämmande av antalet under8) fastställande av stadgar för husavdelningar och området för envar hållningsgille; samt av dessa; 9) fastställande av stadgar för un9) förslag till ändring av hushållderavdelningar; samt ningssällskapets stadgar. 10) förslag till ändring av sällskapets stadgar. 2 mom. Kungl. Maj: t äger föreskriva, att vid extra sammanträde, varom Kungl. Maj:t förordnat, skall behandlas ärende, som i 1 mom. angives. 9 §•

8 §.

Vid hushållningssällskaps sammanträde, vars förhandlingar äro offentliga, äger envar ledamot av sällskapet rätt att yttra sig. Landshövding i länet, som ej är ledamot, äger ändock deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Är ej landshövding tillsatt eller förordnad eller har han förhinder, äger den i tjänsten äldste avdelningschefen i länsstyrelsen sagda rätt. 10 §.

9 §.

Hushållningssällskap må ej fatta beslut, därest icke minst hälften av de enligt 5 § 1 mom. röstberättigade äro närvarande. Om av sådan anledning beslut ej kan fattas i ärende, som avses i 8 § 1 mom., under 2)—10), skall för ärendets förnyade behandling sammanträdet ajourneras till viss bestämd dag, därvid tillstädeskommande röstberättigade avgöra ärendet. Till sådant ajournerat sammanträde åligger det ordföranden att låta skriftligen kalla samtliga lantbruksombud och ledamöter i förvaltningsutskottet med angivande av förekommande ärende och de tillstädeskommandes rätt att avgöra detsamma.

Hushållningssällskap må ej fatta beslut, därest icke minst hälften av de enligt 4 § 1 mom. röstberättigade äro närvarande. Om av sådan anledning beslut ej kan fattas i ärende, som avses i 7 § 1 mom., skall för ärendet förnyade behandling sammanträdet ajourneras till viss bestämd dag, därvid tillstädeskommande röstberättigade avgöra ärendet. Till sådant ajournerat sammanträde åligger det ordföranden att låta skriftligen kalla samtliga lantbruksombud och ledamöter i förvaltningsutskottet med angivande av förekommande ärende och de tillstädeskommandes rätt att avgöra detsamma.

10 Finner hushållningssällskap ärende vara av den beskaffenhet, att före avgörandet ytterligare beredning erfordras, må ärendet för sådan beredning överlämnas till särskilt utsedda personer.

59 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

Skola två eller flera personer utses för dylik beredning sker valet proportionellt, därest sådant äskas av minst så många närvarande röstberättigade, som motsvara det tal, vilket erhålles om samtliga närvarande röstberättigades antal delas med det antal personer, valet avser, ökat med 1. Då valet sker proportionellt, skall iakttagas vad om proportionellt välsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige m. m. är föreskrivet. 12 §.

11 §•

1 mom. Vid sammanträde skall 1 mom. Vid sammanträde skall omröstning ske öppet, dock att, där omröstning ske öppet, dock att, där ifråga om annat val än inval av leda- ifråga om val någon röstberättigad mot någon röstberättigad eller eljest eller eljest en tiondel av närvarande en tiondel av närvarande röstberätti- röstberättigade det äskar, omröstninggade det äskar, omröstningen skall en skall förrättas med slutna sedlar, förrättas med slutna sedlar. 2 mom. Val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskott skall ske proportionellt, därest sådant äskas av minst så många närvarande röstberättigade, som motsvara det tal, vilket erhålles om samtliga närvarande röstberättigades antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Då valet sker proportionellt, skall iakttagas vad om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige m. m. är föreskrivet. Vid val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet m å olika avgångstid ej bestämmas. Då ledighet efter ordinarie ledamot uppstår, skall vederbörande suppleant tjänstgöra intill mandattidens utgång. 3 mom. För att gälla såsom hushållningssällskaps beslut erfordras i följande ämnen, att två tredjedelar av de röstande förena sig om beslutet: 1) beviljande av anslag till nya ändamål och behov; 2) beslutande av utgift, som förvaltningsutskottet avstyrkt; 3) höjande av ugiftsbelopp, som förvaltningsutskottet föreslagit. Lantbruksombud. 13 §.

12 §.

Efter förslag av hushållningssällskap fastställer Kungl. Maj:t tills vidare för viss tid antalet lantbruksombud för sällskapet med hänsyn till dess ledamotsantal samt folkmängd inom och areal av sällskapets område, varvid iakttages, att antalet lantbruksombud icke må utan vägande skäl väsentligt avvika från antalet landstingsmän inom länet. 14 §.

13 §.

1 mom. För val av lantbruksom1 mom. För val av lantbruksombud h a r hushållningssällskap att för bud har hushållningssällskap att för

60 Nuvarande

lydelse.

Utredningerts

förslag.

samma tid, för vilken Kungl. Maj:t bestämt antalet ombud, indela sällskapets område i valkretsar, var och en bestående av en eller flera underavdelningars områden. Underavdelnings område må, där så erfordras med hänsyn till särskilda lokala förhållanden, uppdelas i valdistrikt.

samma tid, för vilken Kungl. Maj:t bestämt antalet ombud, indela sällskapets område i valkretsar, var och en bestående av ett eller flera hushållningsgillens områden. Omfattar valkrets flera hushållningsgillens områden, skall varje gillesområde utgöra ett särskilt valdistrikt. Där gillesområdes storlek så påkallar, m å hushållningssällskapet besluta om sagda områdes uppdelning i två eller flera valdistrikt. För varje valkrets skola utses minst tre, högst nio ombud. 2 mom. För varje lantbruksombud 2 mom. För varje lantbruksombud väljes minst en suppleant. skall väljas minst en suppleant. 3 mom. Lantbruksombud och 3 mom. Lantbruksombud och suppleanter väljas för en tid av högst suppleanter väljas för en tid av fyra fyra år. år, räknat från och med 1 januari året efter det, då valet skett. 14 §. Inom valkrets eller, där hushållningsgille utgör valdistrikt, skall gillets styrelse utgöra valnämnd, i vilken gillets ordförande eller vid förfall för denne gillets vice ordförande är ordförande. Där hushållningsgilles område uppdelats i valdistrikt, utses av gillets styrelse minst tre månader före den för val avsedda tidpunkten för varje valdistrikt en valnämnd på tre personer, varav en ordförande. Uppgift om sålunda utsedda valnämnder tillställes hushållningssällskapets förvaltningsutskott. 15 §.

15 §. Rösträtt vid val av lantbruksombud 1 mom. Vid val av lantbruksomäger envar inom valkretsen kommu- bud äger kommunalt röstberättigad nalt röstberättigad ledamot av hus- enskild person, som är självskriven hållningssällskapet, dock ej sådan be- ledamot av hushållningssällskap, en

61 Nuvarande

lydelse.

talande ledamot, som senare än två månader före valet betalt första ledamotsavgiften. Valbar till lantbruksombud är envar röstberättigad ledamot.

16 §. 1 mom. Kungörelse om förrättande av val av lantbruksombud skall utfärdas av förvaltningsutskottet samt i god tid förut och minst en vecka före den dag, då valet skall ske, införas i en eller flera av länets mest spridda tidningar. Samtidigt med utfärdandet av kungörelsen tillställer förvaltningsutskottet varje välförrättare förteckning över de enligt 15 § röstberättigade ledamöter, som tillhöra valkretsen, respektive valdistriktet (röstlängd) . 2 mom. Val av lantbruksombud sker med slutna sedlar. Mellan lika röstetal skiljer lotten. I valkrets med flera valdistrikt verkställes sammanräkningen vid offentlig, i god tid förut kungjord förrättning av en av förvaltningsutskottet utsedd nämnd. 3 mom. Vid val av lantbruksombud föres protokoll. Sedan val ägt rum åligger det valförättaren att omedel-

Utredningens

förslag.

röst inom varje valkrets, där jordbruksfastighet, för vilken jordbruksavgift erlägges av dylik ledamot, är belägen. För juridisk person, som är självskriven ledamot av hushållningssällskap, utövas enahanda rösträtt av den kommunalt röstberättigade person, som äger företräda den juridiska personen ifråga. Annan kommunalt röstberättigad ledamot av hushållningssällskapet äger vid val av lantbruksombud en röst inom den valkrets, där vederbörande är bosatt. 2 mom. Valbar till lantbruksombud är envar röstberättigad enskild ledamot. 16 •§.

Det år, då val av lantbruksombud skall äga rum, skall av förvaltningsutskottet för varje valkrets respektive valdistrikt upprättas en röstlängd. I denna skola med stöd av ledamotsförteckningen och förefintliga kommunala röstlängder upptagas de ledamöter, vilka äga rösträtt, ävensom de juridiska personer, vilka äro ledamöter i sällskapet. 17 §. Sedan röstlängd upprättats, skall densamma minst två månader före den för val avsedda tidpunkten tillställas valnämndens ordförande för att under viss tid, minst 14 dagar, hållas tillgänglig för allmänheten. Samtidigt skall kungörelse härom av förvaltningsutskottet införas i vederbörande hushållningssällskaps tidskrift eller i en eller flera av de inom länet mest spridda tidningarna. Anmärkningar mot röstlängden, vil-

62 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

bart till förvaltningsutskottet insända ka skola avfattas skriftligen, skola valprotokollet. ingivas till valnämndens ordförande senast en vecka efter det den tid gått till ända, varunder röstlängd skall hållas tillgänglig för allmänheten. Anmärkningarna skola av valnämndens ordförande tillika med röstlängden och ordförandens yttrande ifråga om anmärkningarna skyndsamt tillställas förvaltningsutskottet, som har att vidtaga av anmärkningarna betingade rättelser i röstlängden. Den sålunda rättade röstlängden skall lända till efterrättelse vid valet. 18 §. Kungörelse om förrättande av val av lantbruksombud skall utfärdas av hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt i god tid förut och minst fjorton dagar före den dag, då valet skall ske, införas i vederbörande hushållningssällskaps tidskrift eller i en eller flera av de inom länet mest spridda tidningarna. Kungörelsen skall innehålla uppgift om indelningen i valkretsar, det antal ombud, som skall utses för varje valkrets, indelningen i valdistrikt, där sådan förekommer, de lokaler, å vilka röstning skall äga rum, samt valtider. 19 §. Vid val av lantbruksombud skall genom valnämndens försorg föras protokoll. Val av lantbruksombud är omedelbart och sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas valsedlar av vitt papper utan kännetecken. Ovanför namnen skall å valsedel utsättas beteckning i ord för viss grupp av väljare eller viss meningsriktning.

63 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

Valsedel bör innehålla tydlig uppgift å den eller de utseddas namn, titel eller yrke och hemvist, så ock den beteckning i övrigt, som kan vara nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vem eller vilka åsyftas. 20 §. Valsedel skall upptaga namnen på sätt formulär 1 vid denna kungörelse utvisar. Å sedelns vänstra sida må upptagas högst två namn utöver det antal ombud, valet avser. Dessa namn skola uppföras vart för sig i de särskilda rummen och gälla själva ombudsvalet. För suppleantvalet må i motsvarande rum å sedelns högra sida uppföras högst två namn för vart och ett av de för själva ombuds valet upptagna namnen. Upptager rum å sedelns högra sida två namn, skola de förekomma, det ena under det andra. För val av suppleant särskilt upptaget namn som saknar motsvarande namn för själva ombudsvalet, anses såsom obefintligt. 21 §. Utgör hushållningsgille egen valkrets och är gillesområdet ej uppdelat i valdistrikt, företages röstsammanräkningen omedelbart efter valets slut offentligt på platsen av valnämnden. I annat fall skola valsedlarna tilllika med valprotokollet omedelbart efter valets slut insändas till hushållningssällskapets fövaltningsutskott, som verkställer sammanräkningen. Sker insändandet med posten skall försändelsen assureras. Förvaltningsutskottets sammanräkning skall ske offentligt samt tid och plats för sam-

Utredningens förslag. inanräkningen kungöras minst en vecka förut i vederbörande hushållningssällskaps tidskrift eller i en eller flera av de inom länet mest spridda tidningarna. 22 §. Vid rösfcsammanräkningen, över vilken protokoll skall föras, skola de avgivna valsedlarna ordnas i grupper, så att sedlar med samma gruppbeteckning bilda en grupp. För varje grupp skall, till den utsträckning, som erfordras för utseende av det antal personer valet avser, bestämmas ordning mellan namnen å gruppens valsedlar. Härvid skall iakttagas: l:o) Upptaga valsedlar till ett antal av mera än hälften av hela antalet valsedlar inom gruppen (gruppens rösttal) samma första namn, blir detta namn det första i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första namn och utgöra mera än två tredjedelar av gruppens röstetal, jämväl samma andra namn, blir detta namn det andra i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första och samma andra namn samt utgöra mera än tre fjärdedelar av gruppens röstetal, jämväl samma tredje namn, blir detta namn det tredje i ordningen; och så vidare efter samma grunder. 2:o) I den mån ordningen inom gruppen icke kan enligt nyss angivna grunder bestämmas, skola särskilda sammanräkningar av namnens rösttal verkställas. Vid varje sådan sammanräkning gäller valsedel såsom hel röst, där icke något av sedelns namn erhållit rum i ordningen. Annan valsedel gäller såsom halv röst, där ett av se-

65 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

delns namn erhållit rum i ordningen; såsom tredjedels röst, där två av namnen erhållit rum i ordningen; såsom fjärdedels röst, där tre av namnen erhållit rum i ordningen; och så vidare efter samma grunder. För varje gång kommer det namn närmast i ordningen, som erhållit högsta röstetalet. Till protokollet antecknas för varje grupp dess röstetal samt, där de under l:o) angivna grunderna tillämpats, antalet av de valsedlar, som upptaga samma första namn eller samma första och andra namn, och så vidare, men eljest, för varje särskild sammanräkning, röstvärdet för de olika valsedlarna och det rösttal, som uträknats för varje namn. 23 §. De platser såsom lantbruksombud, som skola genom valet besättas, fördelas mellan de olika valsedelsgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den grupp, vilken vid varje tillfälle uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats, som blivit en grupp tilldelad, besattes genast på så sätt, att gruppens första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom gruppen, gruppens andra plats den, vars namn är det andra i ordningen, gruppens tredje plats den, vars namn är det tredje i ordningen; och så vidare efter samma grunder, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper. Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet vid 418998.

66 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

varje tillfälle p å så sätt, att gruppens rösträtt delas med det tal, som motsvarar antalet av gruppen tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit platser från två grupper, skall dock vid beräkning av det antal platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit platser från tre grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund. Har en grupp redan fått sig tilldelad så många platser, som motsvara antalet namn å gruppens valsedlar, är den utesluten från vidare jämförelse. 24 §.

Sedan val av ombud avslutats, skola suppleanter utses sålunda, att för varje ombud inom den grupp, för vilken han blivit vald, företagas så många, dock minst två, nya sammanräkningar, som gruppen erhållit platser. Har ombud fått sig tillerkänt plats från flera grupper, anses han vald för den grupp, från vilken plats först tilldelades honom. Vid varje sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga ombudets namn och på grund därav gällde för detta namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen inom gruppen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till ombud eller till suppleant för det ombud, sammanräkningen avser, anses såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står främst av de för det ifrågavarande ombudet särskilt upptagna

67 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

suppleantnamnen eller om sådant namn ej finnes, det namn, som står främst bland samtliga suppleantnamnen å valsedeln. Den som erhållit högsta röstetalet är vald till suppleant för det ombud sammanräkningen avser. De för varje särskilt ombud valda suppleanterna intaga plats i den ordning, i vilken de blivit utsedda. 25 §. Mellan lika röstetal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom lottning. 26 §.

Sker röstsammanräkningen av valnämnden, åligger det nämndens ordförande att omedelbart efter det räkningen ägt r u m insända valprotokollet, röstsammanräkningsprotokollet och valsedlarna till förvaltningsutskottet. Sker insändandet med posten skall försändelsen assureras. 27 §.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott skall meddela länsstyrelsen valets utgång för införande i länskungörelserna. Förvaltningsutskott och nämnder. 17 §.

28 §.

Förvaltningsutskottet består av högst 12 ledamöter. Självskrivna ledamöter av förvaltningsutskottet äro hushållningssällskapets ordförande och vice ordförande, vilka utöva samma befattningar inom utskottet.

Förvaltningsutskottet består av högst 12 ledamöter. Självskrivna ledamöter av förvaltningsutskottet äro hushållningssällskåpets ordförande och vice ordförande, vilka utöva samma befattningar inom utskottet.

Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

Hushållningssällskap äger i sina stadgar införa bestämmelse, att jämväl sällskapets sekreterare skall vara självskriven ledamot av förvaltningsutskottet. De ledamöter av förvaltningsutskottet, vilka icke äro självskrivna, väljas av hushållningssällskapet bland dess ledamöter för en tid av högst fyra år.

Hushållningssällskap äger i sina stadgar införa bestämmelse, att jämväl lantbruksdirektören skall vara självskriven ledamot av förvaltningsutskottet. De ledamöter av förvaltningsutskottet, vilka icke äro självskrivna, väljas av hushållningssällskapet bland dess ledamöter för en tid av fyra år, räknat från och med den 1 juli. För envar av de valda ledamöterna För envar av de valda ledamöterna väljes minst en suppleant. väljes minst en suppleant. Lantbruksdirektören är sekreterare Hushållningssällskapets sekreterare är sekreterare i förvaltningsutskottet. i hushållningssällskapet och förvaltningsutskottet. 18 §. 29 §. Annan hushållningssällskapets befattningshavare, än ovan nämnts, må icke vara ledamot eller suppleant i utskottet. 19 §. Förvaltningsutskottet åligger att med uppmärksamhet följa utvecklingen av i 1 § angivna näringar och verka för deras förkovran samt att i sådant syfte för hushållningssällskapet framlägga förslag i frågor, som falla inom området för sällskapets verksamhet; att handhava sällskapets ekonomiska angelägenheter och att uppgöra förslag till inkomst- och utgiftsstat; att bereda alla ärenden, innan de överlämnas till hushållningssällskapets avgörande; att ombesörja verkställandet av hushållningssällskapets beslut; att avgiva av statens verk och myndigheter begärda yttranden och uppgifter ävensom lämna biträde för införskaffande genom sällskapets underavdelningar av uppgifter till jordbruksräkningar och jordbruksstatistik i övrigt;

30 §. Förvaltningsutskottet åligger att med uppmärksamhet följa utvecklingen av i 1 § angivna näringar och verka för deras förkovran samt att i sådant syfte för hushållningssällskapet framlägga förslag i frågor, som falla inom området för sällskapets verksamhet; att handhava sällskapets ekonomiska angelägenheter och att uppgöra förslag till inkomst- och utgiftsstat; att bereda alla ärenden, innan de överlämnas till hushållningssällskapets avgörande; att ombesörja verkställandet av hushållningssällskapets beslut; att avgiva av statens verk och myndigheter begärda yttranden och uppgifter ävensom lämna biträde för införskaffande av uppgifter till jordbruksräkningar och jordbruksstatistik i övrigt;

69 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

att jämlikt bestämmelserna i 2 § att, under iakttagande av vad i 21 § invälja ledamöter i hushållningssällstadgas tillsätta sekreterare; samt skapet; samt att med iakttagande av vad därom (dt tillsätta skattmästare och övriga i särskild ordning stadgas tillsätta och befattningshavare. entlediga befattningshavare hos hushållningssällskapet. 20

31 §.

Förvaltningsutskottet må ej fatta beslut, därest icke minst två tredjedelar av dess samtliga ledamöter äro närvarande. 21 §•

Då sekreteraretjänst hos hushållningssällskap skall tillsättas, förklarar förvaltningsutskottet tjänsten till ansökning ledig med föreläggande av viss tid, icke understigande 30 dagar, inom vilken ansökningar skola vara inkomna till utskottet. Bland de sökande uppsätter förvaltningsutskottet på förslag tre, därest så många sökande finnas, varefter förslaget och tillhörande ansökningshandlingar insändas till lantbruksslyrelsen. Ej må någon antagas till sekreterare, som icke med hänsyn till teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet förklarats till platsen kompetent av lantbruksstyrelsen eller, efter besvär över av lantbruksstyrelsen meddelat beslut, av Kungl. Maj:t. 32 §.

/ mom. Förvaltningsutskottet äger, därest utskottet så finner lämpligt, tillsätta särskilda nämnder för beredning av vissa ärenden eller handhavande av vissa delar av hushållningssällskapets verksamhet. 2 mom. I 1 mom. omförmäld nämnd må, därest icke Kungl. Maj:t

70 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

av särskilda skäl medgiver högre antal, bestå av högst fem, bland hushållningssällskapets ledamöter för en tid av högst fyra år valda ledamöter. För envar av de valda ledamöterna väljes en suppleant. 3 mom. Nämnd utser inom sig ordförande och vice ordförande. 4 mom. Konsulent eller annan hos hushållningssällskap anställd befattningshavare må vara ledamot av sådan nämnd, vars uppgift faller inom befattningshavarens verksamhetsområde, samt om så befinnes lämpligt tjänstgöra som nämndens sekreterare. Lantbruksdirektör, som ej är ledamot av nämnd, skall underrättas om sammanträde med nämnden samt äger rätt att därvid närvara och deltaga i överläggningen.

Resekostnads- och traktamentsersättning. 22 §. / mom. Envar vid hushållningssällskaps ordinarie sammanträde närvarande röstberättigad åtnjuter ej mindre ersättning för resekostnaden f ram och åter än även dagtraktamente, dock för högst tre sammanträdesdagar årligen, allt enligt samma grunder, som gälla för landstingsmän vid landstingssammanträde. 2 mom. Har Kungl. Maj:t enligt 6 § 2 mom. förordnat om extra sammanträde, åtnjuter envar därvid närvarande röstberättigad efter samma grunder, som i 1 mom. i denna paragraf angives, dagtraktamente under en sammanträdesdag jämte ersättning för resekostnader till och från sammanträdet.

33 §. 1 mom. Envar vid hushållningssällskaps ordinarie sammanträde närvarande röstberättigad åtnjuter vid fullgörande av sitt uppdrag traktaments- och resekostnadsersättning enligt klass II G i allmänna resereglementet, dock för högst tre sammanträdesdagar årligen jämte erforderliga resdagar. 2 mom. Har Kungl. Maj:t enligt 5 § 2 mom. förordnat om extra sammanträde, åtnjuter envar därvid närvarande röstberättigad traktamentsoch resekostnadsersättning efter samma grunder som i 1 mom. denna paragraf angivas under en sammanträdesdag jämte erforderliga resdagar.

71 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

3 mom. Envar vid hushållningssällskaps ordinarie eller av Kungl. Maj:t förordnat extra sammanträde närvarande röstberättigad, åtnjuter, då sammanträdet äger rum å vederbörandes hemort, vid fullgörande av sitt uppdrag arvode med 9 kronor, dock ifråga om ordinarie sammanträde under högst tre sammanträdesdagar årligen och ifråga om extra sammanträde under en sammanträdesdag. 4 mom. Ersättning enligt 2 och 3 3 mom. Ersättning enligt 2 mom. mom. för extra sammanträde gäldas gäldas direkt av statsmedel. direkt av statsmedel. 23 §. 1 mom. Ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet ävensom revisor eller revisorssuppleant åtnjuta vid fullgörande av sitt uppdrag dagtraktamente och resekostnadsersättning efter enahanda grunder, som angivits i 22 §, dock att åtnjutande av dagtraktamente ej är begränsat till visst antal dagar.

34 §.

1 mom. Ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet eller av förvaltningsutskottet jämlikt 32 § tillsatt nämnd ävensom revisor eller revisorssuppleant åtnjuter vid fullgörande av sitt uppdrag traktaments- och resekostnadsersättning efter enahanda grunder, som angivits i 33 §, dock att åtnjutande av traktamente ej är begränsat till visst antal sammanträdesdagar, med rätt likväl för förvaltningsutskottet att om så befinnes lämpligt begränsa årliga antalet sammanträdesdagar för ledamöter och suppleanter i ovan omförmäld nämnd. 2 mom. Förutom i 1 mom. omförmäld gottgörelse må efter hushållningssällskapets bestämmande till revisor eller, i förekommande fall, revisorssuppleant utgå särskilt arvode för med uppdraget förenat besvär. Arvodet skall till beloppet bestämmas för ett år i sänder och må icke överstiga vad på grund av göromålens art och omfattning kan anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst, yrke eller näring, som uppdragets innehavare genom dess fullgörande går förlustig.

72 Nuvarande

lydelse.

Revision.

Utredningens

förslag.

Räkenskapsår och revision. 35 §.

Hushållningssällskapets räkenskaper skola ställas för tiden 1 juli—30 juni. 24 §. 36 §. 1 mom. Hushållningssällskaps räkenskaper och förvaltning skola granskas av två eller flera revisorer. En av revisorerna skall förordnas av vederbörande länsstyrelse. Landsting, som beviljat anslag till hushållningssällskap, äger utse en revisor. Övriga revisorer väljas av hushållningssällskapet. För envar revisor må jämväl utses suppleant. 2 mom. Avskrift av revisionsberättelse skall av förvaltningsutskottet omedelbart efter berättelsens avgivande tillställas lantbruksstyrelsen. Protokoll och årsberättelse. 25 §. 37 §. Vid hushållningssällskaps och förVid hushållningssällskaps och förvaltningsutskotts sammanträden skall valtningsutskotts ävensom i 32 § omföras protokoll. förmäld nämnds sammanträden skall föras protokoll. Protokoll skall innehålla förteckning å de vid sammanträdet närvarande röstberättigade samt i korthet angiva beskaffenheten av varje föredraget ärende och de beslut, som fattats däri, ävensom, där omröstning ägt rum, uppgift om huru röstningen utfallit. Röstberättigad, som vid besluts fattande tillhört minoriteten, äger rätt att få detta antecknat till protokollet. I övrigt står det varje röstberättigad öppet att senast vid protokollets justering skriftligen anföra de skäl, på vilka vederbörande stöder sin mening, och skola sådana anföranden bifogas protokollet. Protokoll skall justeras av ordföranden och två därtill utsedda justeringsmän inom femton dagar från sammanträdets avslutande. 26 §.

Hushållningssällskap åligger att varje år före utgången av april månad till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse över de av sällskapet under föregående år vidtagna åtgärder till främjande av lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd, vid vilken berät-

38 §. Hushållningssällskap åligger att varje år före den 15 oktober till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse över de av sällskapet under föregående år vidtagna åtgärder till främjande av lanthushållningen och därtill hörande binäringar ävensom fiske och hemslöjd, vid vilken berättelse skola fo-

73 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

tel se skola fogas uppgifter rörande gas uppgifter rörande sällskapets ekosällskapets ekonomi, avfattade å rä- nomi, avfattade å räkenskapstablå kenskapstablå enligt av lantbrukssty- enligt av lantbruksstyrelsen tillhandahållet formulär. relsen fastställt formulär. Underavdelningar.

Hushållningsgillen och hushållsnämnder.

27 §. Underavdelning av hushållningssällskap skall inrättas i varje socken eller, där särskilda lokala förhållanden så påkalla, annat motsvarande område. Dessutom må för härad, tingslag eller motsvarande område i enlighet med närmare bestämmelser i sällskapets stadgar inrättas högre underavdelning.

39 §. 1 mom. Inom hushållningssällskap skola finnas underavdelningar, omfattande i regel minst en socken och benämda hushållningsgillen. 2 mom. Antalet hushållningsgillen inom hushållningssällskapets område fastställes av sällskapet. 3 mom. Hushållningsgille må, därest så befinnes erforderligt, utse ombud för olika delar av gillets område för tillvaratagande av hushållningssällskapets och gillets intressen.

28 §. Underavdelnings ändamål är att inom sitt område främja hushållningssällskapets verksamhet i enlighet med de bestämmelser, som finnas intagna i hushållningssällskapets stadgar eller eljest blivit av hushållningssällskapet fastställda. Underavdelning har att lämna biträde vid jordbruksräkningar ävensom vid insamlande av uppgifter i övrigt för jordbruksstatistiken.

40 §. Hushållningsgilles ändamål är att inom sitt område främja hushållningssällskapets verksamhet i enlighet med de bestämmelser, som finnas intagna i sällskapets stadgar eller eljest blivit av sällskapet fastställda. Hushållningsgille har, där särskilda i 39 § omförmälda ombud icke utsetts för ändamålet, att lämna biträde vid jordbruksräkningar ävensom vid insamlande av uppgifter i övrigt för jordbruksstatistiken.

41 §. 29 §. 1 mom. Hushållningsgille skall årUnderavdelning väljer inom sig ligen hålla ordinarie sammanträde ordförande och vice ordförande. under oktober eller november månad. Rösträtt vid sammanträde tillkom30 §. mer envar ledamot av hushållningsOm underavdelnings sammanträde sällskapet inom hushållningsgillets åligger det avdelningens ordförande område.

74 Nuvarande

lydelse.

att i god tid förut och minst en vecka före sammanträdet på lämpligt, i stadgarna angivet sätt meddela avdelningens ledamöter. Vid underavdelnings sammanträde skall föras protokoll, som av ordföranden och två därtill utsedda justeringsmän skall justeras inom femton dagar från sammanträdets avslutande -

Utredningens

förslag.

2 mom. Hushållningsgille utser för en tid av fyra år, räknat från den 1 januari året efter det valet skett, inom sig ordförande och vice ordförande samt ytterligare minst en ledamot, vilka tillsammans bilda gillets styrelse. För en var av ledamöterna utses en suppleant. Därest styrelseledamot avgår före mandattidens utgång skall kompletteringsval för återstående tid äga rum. 3 mom. Hushållningsgilles räkenskaper och förvaltning skola granskas av två eller flera revisorer, utsedda å gillets ordinarie sammanträde. 4 mom. Om hushållningsgilles sammanträde åligger det dess ordförande att i god tid förut och minst en vecka före sammanträdet på lämpligt, i stadgarna angivet sätt meddela gillets ledamöter. 5 mom. Vid hushållningsgilles och dess styrelses sammanträden skall föras protokoll, som av ordföranden ooh två därtill utsedda justeringsmän skall justeras inom femton dagar från sammanträdets avslutande. 6 mom. För husihållningsgille skola i övrigt gälla stadgar, som fastställas av hushållningssällskapet. 42 §. Till hushållningsgille skall finnas knuten en hushållsnämnd, bestående av tre ledamöter, varav minst två kvinnliga och med huvudsaklig uppgift att främja hushållningssällskapets och gillets verksamhet på lanthushållens område. Hushållsnämnd må, därest så befinnes erforderligt, utse ombud för olika delar av hushållningsgillets om-

75 Nuvarande

Utredningens

lydelse.

förslag.

rade för tillvaratagande av hushållningssällskapets och gillets intressen å lanthushållens område. Matrikel.

Ledamotsförteckning.

31 §. För varje hushållningssällskap skall finnas en fullständig och tillförlitlig matrikel, upptagande de olika underavdelningarna och de sällskapets ledamöter, som tillhöra varje avdelning.

För hushållningssällskap skall finnas en fullständig ledamotsförteckning, upptagande de olika hushållningsgillena och de sällskapets ledamöter, som tillhöra varje gille.

43 •§.

Besvär. 32 §. Ledamot av hushållningssällskap, som förmenar, att något sällskapets beslut fattats i strid mot de i sällskapets stadgar meddelade bestämmelser eller att val av lantbruksömbud, i vilket ledamoten ägt deltaga, icke skett i föreskriven ordning, må däröver hos Kungl. Maj: t anföra besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet inom 30 dagar, räknat från dagen för beslutets justerande. 33 §.

45 §.

Ledamot av bushållningsgille, som Ledamot av underavdelning, som förmenar, att något underavdelning- förmenar, att något hushållningsgilens beslut fattats i strid mot under- lets beslut fattats i strid mot hushållavdelningens eller hushållningssäll- ningsgillets eller hushållningssällskaskapets stadgar, må däröver hos för- pets stadgar, må däröver hos förvaltvaltningsutskottet anföra besvär inom ningsutskottet anföra besvär inom 30 30 dagar, räknat från dagen för be- dagar, räknat från dagen för beslutets justerande. slutets justerande. över förvaltningsutskottets beslut i Över förvaltningsutskottets beslut i anledning av besvär rörande tillämp- anledning av besvär rörande tillämphushållningssällskapets ningen av hushållningssällskapets ningen av stadgar må besvär föras hos Kungl. stadgar m å besvär föras hos Kungl. Maj:t i den ordning 32 § stadgar om Maj:t i den ordning 44 § stadgar om hushållningssällskaps besvär över hushållningssällskaps besvär över beslut. Förvaltningsutskottets beslut beslut. Förvaltningsutskottets beslut över besvär rörande tillämpningen av över besvär rörande tillämpningen av underavdelnings stadgar må ej över- hushållningsgilles stadgar må ej överklagas. klagas.

76 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

Förslag till stadgar och ändring däri. 46 §.

1 mom. Förslag till stadgar eller ändring däri skall, för att anses antaget av hushållningssällskap, hava godkänts vid två på varandra följande ordinarie sammanträden.

7 mom. Förslag till stadgar för hushållningssällskap eller ändring däri skall, för att anses antaget av hushållningssällskap, hava godkänts vid ett ordinarie och ett därpå följande extra sammanträde. 2 mom. Förslag, varom i 1 mom. 2 mom. Förslag, varom i 1 mom. sägs, ingives för erhållande av Kungl. sägs, ingives för erhållande av Kungl. Maj:ts fastställelse till jordbruksde- Maj:ts fastställelse till jordbruksdepartementet. partementet.

Utöver sladganden i överensstämmelse med de i 1—34 §§ härovan angivna grunder må i hushållningssällskaps stadgar intagas de ytterligare, emot samma grunder ej stridande bestämmelser, som med hänsyn till särskilda lokala förhållanden, sällskapet åliggande uppgifter eller eljest anses erforderliga.

Utöver sladganden i överensstämmelse med de i 1—46 §§ härovanangivna grunder må i hushållningssällskaps stadgar intagas de ytterligare, emot samma grunder ej stridande bestämmelser, som med hänsyn till särskilda lokala förhållanden, sällskapet åliggande uppgifter eller eljest anses erforderliga. övergångsbestämmelser in. m.

Intill dess lantbruksombud blivit 1) Ledamotsavgifter enligt denna valda, utövas hushållningssällskapets kungörelse skola första gången uppbeslutanderätt enligt för sällskapet tagas å kronodebetsedel för år 1944. förut gällande stadgar. 2) Lantbruksombud enligt denna kungörelse skola första gången utses för tiden från och med den 1 januari 1945, då enligt tidigare bestämmelser utsedda ombud upphöra att fungera. 3) Förvaltningsutskottet enligt denna kungörelse skall första gången utses för tiden från och med den 1 juli 1945, då enligt tidigare bestämmelser utsett förvaltningsutskott upphör att fungera. 4) Hushållningsgilles styrelse enligt denna kungörelse skall på konstituerande sammanträde våren 1944

77 Nuvarande

lydelse.

Utredningens

förslag.

första gången utses för tiden 1 juli —31 december 1944 samt därefter på ordinarie sammanträde hösten 1944 för perioden 1945—1948. För konstituerande sammanträde med hushållningsgille äger förvaltningsutskottet utsätta tid och plats samt utse sammankallande. 5) I 35 § given bestämmelse angående räkenskapsår skall tillämpas första gången från och med räkenskapsåret 1 juli 1944—30 juni 1945. Hushållningssällskaps räkenskaper skola för första halvåret 1944 avslutas per den 30 juni 1944.

Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 229) med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation med den lydelse densamma i vissa delar erhållit genom kungörelserna den 4 november 1932 (nr 492), den 17 maj 1935 (nr 163) och den 17 juni 1938 (nr 397).

78 Formulär 1.

Formulär till valsedel, som avses i 20 § Kungl. Maj:ts kungörelse den med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation. P l a t s

för

g r u p p b e t e c k n i n g

Valsedelns storlek och antal rum i sedeln må lämpas efter behovet. Vänstra sidan är avsedd för lantbruksombuds namn och högra sidan för suppleanters namn.

SJÄTTE

KAPITLET.

Självskrivna ledamöter av hushållningssällskap. Allmänna synpunkter. Den verksamhet, som enligt utredningens tidigare uttalade mening tillkommer ett hushållningssällskap berör så gott som samtliga jordbrukare inom sällskapets område. Med hänsyn härtill synes utredningen såsom tidigare framhållits önskvärt, att jordbrukarna i regel skola vara självskrivna ledamöter av hushållningssällskapen samt därmed beredas möjligheter att aktivt ingripa i och medverka vid utformningen av vederbörande hushållningssällskaps verksamhet. Med rätt att såsom självskriven ledamot påverka hushållningssällskapets verksamhet bör emellertid jämväl följa skyldighet att i större utsträckning än annan ledamot ekonomiskt bidraga till denna verksamhet. Det synes nämligen skäligt, att jordbrukarna, som mer än andra samhällsmedlemmar hava nytta av hushållningssällskapets verksamhet, i allmänhet även bidraga till täckande av större del av kostnaderna för denna verksamhet än som uttages av samhällsmedlemmarna i allmänhet genom av skattemedel utgående statsunderstöd till hushållningssällskaps verksamhet eller andra statsbidrag för jordbrukets främjande. Vidare torde uttagandet av särskild avgift av jordbrukarna för ifrågavarande verksamhet främja deras känsla av samhörighet med sitt hushållningssällskap och öka deras intresse för att sällskapets verksamhet så inriktas, att den blir till största möjliga nytta för jordbruket inom sällskapets område. Slutligen må såsom skäl framhållas hushållningssällskapens behov av ökade inkomster. Självskriven ledamots avgift. Enligt förslaget till grundstadgar, 2 § 3 mom. skall självskrivet ledamotskap grundas på skyldighet att erlägga särskild ledamotsavgift, förslagsvis benämnd jordbruksavgift. I anledning härav torde avgiftsspörsmålet böra i första hand diskuteras. Enär sagda jordbruksavgift skulle få obligatorisk karaktär för flertalet jordbrukare, torde föreskrifter om dylik avgift böra beslutas av riksdagen och meddelas i särskild Kungl. Maj:ts förordning. Förslag till dylik förordning återfinnes i slutet av detta kapitel.

80 Vid övervägande av grunderna för sagda avgift synes utredningen tre huvudfrågor i första hand påkalla uppmärksamhet, nämligen avgiftsskyldighet, avgiftens konstruktion och storlek samt uppbördsförfarandet. Beträffande den förstnämnda frågan har utredningen i förslaget till förordning, 1 §, första stycket, i princip förordat, att envar enskild person, ävensom juridisk person, som äger eller, där fastigheten är utarrenderad, arrenderar fastighet, taxerad som jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde, skogsvärde inberäknat, av 2 000 kronor eller därutöver, skall vara skyldig erlägga jordbruksavgift på sätt förordningen stadgar. Med jordbruk avses sålunda i detta sammanhang sådan fastighet, som är taxerad som jordbruksfastighet. Visserligen innebär en dylik definition att exempelvis en del trädgårdsidkare icke åläggas avgiftsskyldighet, ehuru de i princip borde härutinnan med hänsyn till deras nytta av hushållningssällskapens verksamhet vara likställda med jordbrukare. Någon i förevarande avsende bättre definition å jordbruksfastighet torde emellertid enligt utredningens mening knappast kunna formuleras. Skyldigheten att erlägga jordbruksavgift har emellertid i förslaget begränsats till sådan jordbrukare, vars fastighets taxeringsvärde uppgår till minst 2 000 kronor. Som motivering för denna begränsning må framhållas, att brukare av mindre fastigheter i allmänhet icke torde hava jordbruket såsom huvudnäring och sålunda närmast torde böra jämställas med de befolkningsgrupper, som genom sin skatteskyldighet i allmänhet bidraga till främjande jämväl av jordbruket. Vad därefter angår frågan, huruvida avgiftsskyldighet bör tillkomma ägare eller arrendator, när egendomen är utarrenderad, vill utredningen framhålla, att nyttan av hushållningssällskapets verksamhet i första hand torde tillkomma arrendatorn. Uppbörden, som i det följande föreslås ske i sammanhang med kronouppbörden, kan visserligen något försvåras genom avgiftsskyldighet för arrendator i stället för ägare. Då emellertid generell skyldighet för ägaren att erlägga jordbruksavgift skulle innebära, att ett betydande antal jordbrukare icke skulle bliva självskrivna ledamöter av hushållningssällskap och uppbörden för övrigt även med den föreslagna avgiftsskyldigheten är praktiskt genomförbar — redan nu tillämpas ett liknande förfaringssätt ifråga om vägskatt — synes nämnda försvårande av uppbörden icke utgöra tillräckligt skäl för att beträda den med hänsyn till jordbruksavgiftens syfte avgjort sämre vägen att generellt pålägga ägaren avgiftsskyldighet. Tilläggas må att utredningen med avsikt använt begreppet arrendator och icke det, måhända även för fastighet, som ej skötes av ägaren, något mera vidsträckta begreppet brukare. Sistnämnda begrepp synes nämligen kunna giva anledning till missförstånd och tveksamhet i fråga om avgiftsskyldighet. Även om utredningen sålunda i princip bestämt förordar avgiftsskyldighet för ägare eller, där fastigheten är utarrenderad, för arrendator måste dock visst undantag härvidlag göras. Sålunda torde förekomma, att fastighet av ifrågavarande slag är uppdelad i två eller flera utarrenderade brukningsdelar, som var för sig icke åsatts särskilt taxeringsvärde. Vidare kan

81 viss, icke särskilt taxerad del av dylik fastighet — exempelvis jordbruket exklusive skogen — vara utarrenderad. Då ifrågavarande fastighetsdelar stundom kunna vara ganska stora, vore det givetvis önskvärt, att arrendatorerna även å dessa erlade jordbruksavgift. Då utredningen emellertid icke kunnat finna någon praktiskt framkomlig väg härvidlag, har utredningen ansett sig böra i 1 §, andra stycket föreslå, att avgiftsskyldighet i förevarande fall skall åvila ägaren. Utredningen har vidare icke förbisett, att en och samma fastighet kan ägas eller arrenderas av två eller flera enskilda personer. Därest fastigheten ingår i oskiftat sterbhus, torde sterbhuset stå som ägare eller arrendator och sålunda hava att erlägga jordbruksavgift. Är så icke fallet torde få tillämpas samma bestämmelser som i fråga om skatt av flera ägare, nämligen att jordbruksavgiften påföres ägarna eller arrendatorerna gemensamt. Vidare kan ifrågakomma, att en och samma person äger eller arrenderar två eller flera fastigheter, taxerade som jordbruksfastigheter eller äger en eller flera dylika fastigheter och samtidigt arrenderar en annan eller andra. Därest sagda fastigheter var för sig hava ett taxeringsvärde, skogsvärde inberäknat, om minst 2 000 kronor, bör vederbörande erlägga jordbruksavgift för varje dylik fastighet. Emellertid kan givetvis förekomma, att envar eller någon av sagda fastigheter har ett taxeringsvärde, skogsvärde inberäknat, understigande 2 000 kronor men att å andra sidan två eller flera fastigheters taxeringsvärden, skogsvärde inberäknat, sammanlagt uppgå till nämnda belopp. I princip synes utredningen rättvist, att i sistnämnda fall vederbörande skall vara skyldig erlägga jordbruksavgift för de sambrukade fastigheternas sammanlagda värden. Bland annat ur uppbördssynpunkt torde emellertid vara nödvändigt begränsa avgiftsskyldigheten till sådana fall, där samtliga ifrågavarande fastigheter äro belägna inom samma socken samt sambrukas såsom en brukningsdel. Bestämmelser härom återfinnas i 1 §, tredje stycket. För fullständighetens skull m å i detta sammanhang påpekas, att om en person äger eller arrenderar en fastighet med ett taxeringsvärde, skogsvärde inberäknat, understigande 2 000 kronor men samtidigt arrenderar icke särskilt taxerad del av annan fastighet är vederbörande, även om sistnämnda del är en större brukningsdel, enligt vad ovan anförts icke skyldig erlägga jordbruksavgift. Såsom av det föregående framgått föreslår utredningen, att i fastighetens taxeringsvärde bör ingå jämväl skogsvärdet. Såsom motivering härför vill utredningen framhålla, att hushållningssällskapens verksamhet i viss mån berör även skogsskötseln, exempelvis i samband med hushållningssällskapens allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet. Vid planläggning av jordbruksdriften eller av åtgärder till förbättring av jordbruket måste hänsyn även tagas till befintlig skog. Vidare må påpekas, att värdet av fastighetens byggnader helt ingå i jordbruksvärdet, ehuru dessa byggnader — liksom för övrigt till jordbruket hörande arbetskraft och inventarier — även hava betydelse för skogsdriften, särskilt i skogrika trakter. Vid övervägande av frågan om jordbruksavgiftens konstruktion och stor6—418998.

82 lek synes utredningen tvenne alternativ kunna ifrågakomma, nämligen enligt alternativ ett en uppdelning av densamma i dels en grundavgift med förslagsvis två kronor, dels en tilläggsavgift med viss procent av fastighetens ovannämnda taxeringsvärde, förslagsvis tvåhundradels procent, eller enligt alternativ två avgift av enbart sistnämnda karaktär och storlek. Såsom skäl för det första alternativet må framhållas, att detsamma innebär, att en självskriven ledamot under alla förhållanden kommer att erlägga högre ledamotsavgift än andra ledamöter, vilket enligt utredningens tidigare uttalade mening får anses skäligt. Därest det andra alternativet tillämpades, skulle vissa självskrivna ledamöter — nämligen enligt förslaget sådana, vars fastigheters taxeringsvärden ligga mellan 2 000 kronor och 10 000 kronor — erlägga lägre avgift än icke självskrivna ledamöter, ehuru de förras nytta av och intresse för sällskapets verksamhet bör vara större. Visserligen kunde tänkas en sänkning av den tidigare för andra ledamöter föreslagna tvåkronorsavgiften, varigenom nämnda avgiftsskillnad skulle minskas. Då emellertid ledamot bör såsom vederlag för avgift kostnadsfritt erhålla av hushållningssällskap utgivna publikationer, torde en sänkning av den föreslagna tvåkronorsavgiften knappast kunna ifrågakomma. Å andra sidan kunde tänkas en höjning av förenämnda enbart procentuella avgift. En allt för hög dylik avgift kan emellertid enligt uredningens mening bliva allt för betungande. Tilläggas må vidare, att om avgift från självskriven ledamot uttages enligt det andra alternativet, skulle en dylik ledamot med exempelvis en till 5 000 kronor taxerad fastighet erhålla nämnda publikationer för endast en krona om året medan icke självskriven ledamot finge erlägga två kronor. Slutligen må framhållas, att det andra alternativet skulle innebära ett visst missgynnande av hushållningssällskap med övervägande mindre jordbruk i jämförelse med sällskap med relativt många stora jordbruk. Gentemot det första alternativet kan å andra sidan anföras, att en jordbrukare med två eller flera, inom samma hushållningssällskaps område men inom olika socknar belägna fastigheter, var för sig taxerade till minst 2 000 kronor, hade vid alternativets genomförande att för varje fastighet erlägga såväl grundavgift som tilläggsavgift. Ur uppbördssynpunkt torde nämligen knappast vara möjligt med en sådan föreskrift, att grundavgift skulle erläggas endast för en dylik fastighet. Då emellertid nämnda förhållande torde få anses utgöra undantagsfall, anser utredningen detsamma icke böra tillmätas avgörande betydelse. Efter övervägande av de båda alternativens för- och nackdelar vill utredningen förorda det första. I förslagets till förordning 2 § har sålunda uttalats, att jordbruksavgift skall årligen utgå med dels en grundavgift av två kronor, dels en tilläggsavgift av tvåhundradels procent av fastighetens taxeringsvärde, skogsvärde inberäknat. Påpekas må emellertid, att endast en grundavgift bör uttagas av ägare till eller, där fastigheterna äro utarrenderade, av arrendator å flera jordbruksfastigheter inom samma socken, för vilka jordbruksavgift enligt 1 § utgår, därest fastigheterna brukas som en brukningsdel. Eljest komma ifrågavarande jordbrukare i sämre läge än den jordbrukare, vars

83 brukningsdel består av endast en fastighet med samma taxeringsvärde som det sammanlagda värdet av ovannämnda flera fastigheter. I 2 § hava föreskrifter härutinnan lämnats. Såsom redan nämnts torde däremot dylikt undantag med hänsyn till uppbörden icke vara lämpligt, då fastigheterna äro belägna inom skilda socknar. Utredningen har icke funnit skäl föreslå någon absolut maximistorlek av jordbruksavgiften. Även för ledamöter med högt taxerade jordbruk torde nämligen den föreslagna avgiften icke kunna anses betungande. Sålunda blir densamma för ledamot med ett till exempelvis 200 000 kronor taxerat jordbruk ej högre än 42 kronor. Med hänsyn till hushållningssällskapens olika stora medelstillgångar och uppkommande tillfälliga behov av ökade ekonomiska resurser kunde måhända göras gällande önskvärdheten av att sällskapen medgåves rätt att inom vissa i förordningen fastställda gränser själva bestämma tilläggsavgiftens storlek. Utredningen har emellertid med hänsyn till avgiftens obligatoriska karaktär icke ansett sig böra föreslå en dylik självbestämmanderätt. Såsom för närvarande sker med ledamotsavgiften inom vissa hushållningssällskap torde jordbruksavgiften böra debiteras, uppbäras och redovisas i sammanhang med kronoutskylderna i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver samt tillställas det hushållningssällskap, inom vars område fastigheten är belägen. Utredningen har därvid icke förbisett de strävanden, som gå ut på att söka förenkla kronouppbörden och ur kronodebetsedlarna utrensa vissa av de för närvarande å desamma upptagna avgifterna såsom exempelvis den frivilliga ledamotsavgiften till hushållningssällskapen. Den ifrågasatta jordbruksavgiftens obligatoriska karaktär synes emellertid utredningen utgöra ett fullt bärande skäl för densammas upptagande i samband med krohöuppbörden. Jordbruksavgiften torde sålunda böra uppföras i taxeringslängden i en särskild kolumn. Några särskilda åtgärder från hushållningssällskapens sida torde i samband härmed icke erfordras i annan mån än vad nedan omnämnes i fråga om hedersledamöter. ; Till den föreslagna tidpunkten för förordningens ikraftträdande återkommer utredningen senare. V. Rätt till självskrivet

ledamotskap.

Såsom tidigare omnämnts har i förslaget till nya grundstadgar för hushållningssällskap föreskrivits, att envar enskild person ävensom juridisk person är självskriven ledamot av det hushållningssällskap, till vilket vederbör rande har att erlägga jordbruksavgift. •. :1. Påpekas må, att enligt nuvarande grundstadgar gäller som villkor för ledamotskap bl. a. att vederbörande skall vara kommunalt röstberättigad. Skäl kunna tala för ett bibehållande beträffande enskild person av denna bestämmelse. I fråga om självskrivna enskilda ledamöter anser emellertid utred-: ningen med hänsyn till avgiftens obligatoriska karaktär icke skäligt, ätt sagda villkor bibehålies. Såsom i tidigare avsnitt påpekats bör dock vid val

84 av lantbruksombud endast sådan enskild ledamot, som är kommunalt röstberättigad, äga utöva rösträtt. Självskrivet ledamotskap i hushållningssällskap grundar sig sålunda på skyldigheten att erlägga i det föregående omförmäld jordbruksavgift. I anledning av vad härutinnan anförts torde ytterligare följande böra framhållas i fråga om självskrivet ledamotskap. I princip bör sålunda gälla, att envar enskild person ävensom juridisk person, som äger eller, där fastigheten är utarrenderad, arrenderar fastighet, taxerad som jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde, skogsvärde inberäknat, av minst 2 000 kronor skall vara självskriven ledamot av det hushållningssällskap (hushållningsgille), inom vars område fastigheten ä r belägen. Därest fastigheten är uppdelad i två eller flera utarrenderade brukningsdelar, som var för sig icke åsatts särskilt taxeringsvärde, eller om viss, icke särskilt taxerad del av dylik fastighet är utarrenderad, är emellertid fastighetens ägare självskriven ledamot. Påpekas må, att intet hinder möter för vederbörande arrendator, att i den ordning, som anges i grundstadgeförslagets 2 §, 4 mom., första stycket, ingå som ledamot i hushållningssällskapet. Om en fastighet, varom nu sagts, äges av oskiftat sterbhus, torde delta bliva självskriven ledamot av hushållningssällskapet. Är så icke fallet kan givetvis ifrågasättas, huruvida alla ägarna eller arrendatorerna var för sig eller tillsammans skola vara självskrivna ledamöter. Utredningen håller före, att om i taxeringslängden jordbruksavgift påförts exempelvis två personer såsom ägare av eller arrendatorer å en fastighet böra båda dessa anses som självskrivna ledamöter, ehuru de erlagt endast en jordbruksavgift. Man synes nämligen kunna anse var och en av dessa såsom innehavare av var sin del av fastigheten. Om en och samma person erlägger jordbruksavgift för exempelvis två fastigheter var och en med ett taxeringsvärde, utgörande minst 2 000 kronor och belägna inom skilda hushållningssällskaps områden, torde vederbörande få anses som självskriven ledamot hos båda hushållningssällskapen. Äro fastigheterna belägna inom ett och samma hushållningssällskaps område men inom olika socknar blir vederbörande självskriven ledamot för båda fastigheterna. Om en eller vardera av båda fastigheterna åsatts ett taxeringsvärde understigande 2 000 kronor men fastigheterna sammanlagt taxerats lägst till sagda belopp och om de därjämte ligga i samma socken samt brukas som en brukningsdel och jordbruksavgift sålunda utgår enligt tidigare angivna bestämmelser, är vederbörande givetvis självskriven ledamot av hushållningssällskapet och det hushållningsgille, inom vars område fastigheterna äro belägna. I syfte att underlätta hushållningssällskapens arbete med uppgörande av ledamotsförteckning är enligt utredningens mening slutligen önskvärt, att kopior av eller utdrag ur vederbörande taxeringslängder årligen kostnadsfritt tillställas sällskapen. Likaledes förutsattes, att avkortningslängder i vad angår jordbruksavgifterna årligen tillställas hushållningssällskapen kostnadsfritt.

85 Med den kännedom om förhållandena inom länet, som vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott och tjänstemän äga, torde hushållningssällskapen härigenom även givas möjligheter att i förevarande avseende granska taxeringslängderna och särskilt i vad avser debitering av ägare eller arrendator kunna lämna för uppbördsmyndigheterna värdefulla anvisningar. Slutligen må framhållas, att val av hedersledamot, som i vanliga fall är självskriven ledamot, bör meddelas vederbörande uppbördsmyndighet, därest vederbörande icke längre anses skola erlägga ledomotsavgift.

86.

Förslag till Kungl. Maj:ts förordning o m jordbruksavgift; given Stockholms

slott den

1 §• Envar enskild person ävensom juridisk person, som äger eller, där fastigheten är utarrenderad, arrenderar fastighet, taxerad som jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde, skogsvärde inberäknat, av minst 2 000 kronor är skyldig erlägga jordbruksavgift på sätt nedan sägs. Därest i första stycket omförmäld fastighet är uppdelad i två eller flera, utarrenderade brukningsdelar, som var för sig icke åsatts särskilt taxeringsvärde eller om viss, icke särskilt taxerad del av dylik fastighet är utarrenderad, åligger ägaren att erlägga jordbruksavgift. Ägare av eller där fastighet är utarrenderad, arrendator å flera jordbruksfastigheter inom samma socken, vilkas taxeringsvärden, skogsvärden inberäknade, var för sig icke uppgå till 2 000 kronor, är dock skyldig erlägga jord'bruksavgift, därest fastigheternas sammanlagda taxeringsvärden uppgå till minst nämnda belopp samt fastigheterna brukas såsom en brukningsdel. 2 §• Jordbruksavgift utgår årligen med dels en grundavgift av två kronor, dels en tilläggsavgift av tvåhundradels procent av fastighetens taxeringsvärde, skogsvärde inberäknat. Ägare av eller där fastighet är utarrenderad arrendator å flera jordbruksfastigheter inom samma socken, för vilka jordbruksavgift jämlikt 1 § utgår, är dock skyldig erlägga allenast en grundavgift, därest fastigheterna brukas såsom en brukningsdel. 3 §• Jordbruksavgift debiteras, uppbäres och redovisas i sammanhang med kronoutskylderna i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver samt tillställes det hushållningssällskap, inom vars område fastigheten är belägen. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944, skolande jordbruksavgiften första gången uppföras på kronodebetsedeln för år 1944.

SJUNDE

KAPITLET.

Hushållningssällskapens centrala organisation. Även om de olika hushållningssällskapens verksamhet organiserats efter olika linjer och måst variera inom skilda landsdelar, har dock tid efter annan framträtt behov av gemensamt framträdande och överläggning i olika verksamhetsfrågor. Redan i slutet av 1800-talet organiserades för detta ändamål hushållningssällskapens ombudsmöte, för vilken institution redogörelse lämnats i ett tidigare avsnitt. Institutionen tillkom utan medverkan från statsmakternas sida. Att hushållningssällskapen kunna vara i behov av en centralt arbetande institution för tillvaratagande av sällskapens intressen synes utredningen uppenbart. Gemensamma överläggningar rörande hushållningssällskapens verksamhet kunna otvivelaktigt medföra för denna verksamhet fruktbärande initiativ och ett gemensamt uppträdande leda till mera betydande resultat än om varje hushållningssällskap arbetar oberoende av övriga sällskap. Ett frivilligt samarbete mellan hushållningssällskapen i en central organisation kan givetvis ordnas på olika sätt. Från vissa håll har exempelvis förslag framförts om en gemensam ombudsman i Stockholm för hushållningssällskapen. En dylik kunde givetvis utföra en del för hushållningssällskapen betydelsefulla utredningsuppdrag och även lämna sällskapen upplysningar rörande olika ärendens centrala handläggning m. m., men en ombudsmans betydelse som centralt organ torde dock vara starkt begränsad. På vad sätt ifrågavarande samarbete bör ordnas för framtiden torde i övrigt böra ankomma på hushållningssällskapen själva att avgöra. Emellertid synes utredningen, att en annan fråga i detta sammanhang påkallar särskild uppmärksamhet, nämligen förhållandet mellan lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen. Såsom tidigare omnämnts, utgör lantbruksstyrelsen den centrala myndighet, som från statsmakternas sida utövar tillsyn över hushållningssällskapens verksamhet, närmast i vad densamma avser verkställigheten av de åt hushållningssällskapen anförtrodda statliga åtgärderna inom sällskapens verksamhetsområde. Enligt Kungl. Maj :ts instruktion för lantbruksstyrelsen den 15 augusti 1933 (nr 509), § 3, bör lantbruksstyrelsen stå i oavbruten förbindelse med rikets hushållningssällskap, varjämte styrelsen äger att från hushållningssällskapen och deras förvaltningsutskott infordra erforderliga yttranden och upplysningar liksom å andra sidan styrelsen bör meddela hushållningssällskapen kännedom om sådant, som kan

88 vara av vikt för befrämjande av sällskapens ändamål. I angivna paragraf stadgas vidare, att styrelsen bör hos sällskapen göra framställningar och väcka förslag i ämnen, som beröra sällskapens verksamhet. Tilläggas må, att i kungörelser angående statsunderstöd för olika ändamål, vilkas förmedling handhaves av hushållningssällskapen, plägar stadgas, att hushållningssällskap skall i avseende å verksamheten stå under uppsikt och kontroll av lantbruksstyrelsen samt att det åligger hushållningssällskap, som tilldelats statsanslag, att till lantbruksstyrelsen avgiva de redogörelser över verksamheten, som styrelsen föreskriver. Förhållandet mellan lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen torde sålunda kunna karakteriseras dels såsom ett samarbete rörande verksamheten på jordbrukets område, dels såsom tillsyn från lantbruksstyrelsens sida över i varje fall den del av hushållningssällskapens verksamhet, som avser verkställandet av vissa statliga åtgärder på området. Ett synnerligen intimt samarbete mellan lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen är enligt utredningens mening i hög grad önskvärt ur båda parternas synpunkt för åstadkommande av utbyte av åsikter rörande verksamhetens planläggning ävensom överläggning i frågor inom lantbruksstyrelsens och hushållningssällskapens gemensamma verksamhetsområde. Enligt utredningens mening synes med hänsyn härtill önskvärt, att representanter för hushållningssällskapen inbjudas att vid lämpliga tillfällen inför styrelsen överlägga om betydelsefulla åtgärder. Ävenledes framstår för utredningen såsom betydelsefullt, att befattningshavare i lantbruksstyrelsen kunde beredas tillfälle att i större omfattning än hittills genom besök hos skilda hushållningssällskap taga del av verksamheten och i samband därmed överlägga med representanter för hushållningssällskapen i olika frågor. Genom dylika besök samlade erfarenheter kunde sedermera komma andra hushållningssällskap till godo i deras verksamhet och även för lantbruksstyrelsen vara av betydelse vid fullgörandet av styrelsens arbetsuppgifter. Lantbruksstyrelsens tillsyn över hushållningssällskapens verksamhet torde för närvarande i regel omfatta allenast en efterhandsgranskning av hushållningssällskapens handhavande av förmedlingen av statsunderstöd för olika ändamål. Denna tillsyn synes i regel äga rum genom granskning av de av hushållningssällskapen avgivna redogörelserna för användningen av de olika statsunderstöden. Därjämte tillkommer hushållningssällskap att årligen till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse över sin allmänna verksamhet samt till styrelsen insända revisionsberättelse. Tilläggas må att vederbörande länsstyrelse utser en revisor för granskning av hushållningssällskaps räkenskaper och förvaltning. Därjämte är hushållningssällskap skyldigt att jämlikt Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni 1937 (nr 304) till riksdagens revisorer efter anmodan avgiva redogörelse för användningen av statsunderstöd, vare sig understödet skall återbetalas eller icke. Redan den anledningen att hushållningssällskapen åtnjuta eller förmedla statsunderstöd till betydande belopp synes utredningen motivera en tillsyn från statsmakternas sida, närmast genom lantbruksstyrelsens försorg. Såsom

89 nämnts plägar redan nu i kungörelser angående förmedling av statsunderstöd stadgas viss kontroll från lantbruksstyrelsens sida. Genom redogörelser av olika slag äger även en viss efterhandskontroll rum. Av samma skäl som åberopats för ett samarbete mellan lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen synes utredningen emellertid önskvärt, att tillsynen äger rum jämväl på ort och ställe samt omfattar hela den av sällskapen bedrivna verksamheten. För hushållningssällskapens del borde en dylik tillsyn, kombinerad med råd och upplysningar, vara av stort värde, samt ur statsmakternas synpunkt bliva mera effektiv och upplysande än allenast en centralt verkställd efterhandsgranskning av inkomna redogörelser. Med anledning av vad sålunda anförts finner sig utredningen böra föreslå ändrad lydelse av förenämnda § 3 i instruktion för lantbruksstyrelsen. Förslag härutinnan är fogat som bilaga till detta kapitel. Enligt förslaget »skall» — i stället för enligt nuvarande lydelse »bör» — lantbruksstyrelsen stå i oavbruten förbindelse med rikets hushållningssällskap. Styrelsen äger vidare enligt förslaget att från hushållningssällskapen och deras förvaltningsutskott infordra handlingar, yttranden och upplysningar. Ordet handlingar finnes icke i nuvarande lydelse men torde lämpligen böra tillfogas. Väsentligen i likhet med vad som för närvarande gäller skall enligt förslaget lantbruksstyrelsen hålla hushållningssällskapen underrättade om sådant, som kan vara av vikt för befrämjande av sällskapens ändamål. Därtill har i förslaget fogats bestämmelsen, att lantbruksstyrelsen bör meddela sällskapen råd och anvisningar i ämnen, som beröra deras verksamhet. Slutligen har i förslaget föreskrivits, att lantbruksstyrelsen skall utöva tillsyn över hushållningssällskapens verksamhet och användningen av de till främjande av lantbruket och dess binäringar anvisade statsmedlen. Lantbruksstyrelsens samarbete med hushållningssällskapen och tillsyn över sällskapens verksamhet torde i första hand böra handhavas av vederbörande byråchef, i regel chefen för styrelsens lantbruksbyrå och i andra hand av sådan annan tjänsteman hos styrelsen, som styrelsen därtill förordnar. För möjliggörande av samarbetet och tillsynen synes det emellertid utredningen oundgängligen nödvändigt, att antalet tjänstemän å nämnda byrå utökas. Utredningen anser sig sålunda för sin del böra föreslå inrättande av en byrådirektörsbefattning å byrån i lönegrad A 28 med skyldighet för innehavaren att handhava vissa av byråchefen nu handlagda ärenden, i syfte att bereda ifrågavarande byråchef möjlighet att i större utsträckning än för närvarande ägna sig åt hushållningssällskapen och deras verksamhet. Vidare må anföras, att utredningen i annat sammanhang föreslår, att den lokala ledningen av den praktiska ungdomsverksamheten överflyttas från jordbrukarungdomens förbund till vederbörande hushållningssällskap. Därmed torde ej heller det centrala överinseendet av nämnda verksamhet, för närvarande förlagt till sagda förbunds centralbyrå i Stockholm och närmast dess sekreterare, kunna förbli oförändrat. Utredningen vill för sin del föreslå, att detsamma handhaves av lantbruksstyrelsen, närmast genom dess undervisningsbyrå. Det betydande arbetsfält, som den praktiska ungdomsverksam-

90 heten — i kapitel III omförmäld praktisk utbildning av ungdomen såsom lärlingar eller lantbrukselever inberäknad — utgör och den intima kontakt, som lantbruksstyrelsen icke minst på ifrågavarande område bör upprätthålla med hushållningssällskapen, torde dock kräva inrättande av ytterligare en byråinspektörsbefattning vid nämnda byrå. Denna befattning, som bör hava ordinarie karaktär, bör i lönehänseende jämställas med befintlig inspektörsbefattning vid undervisningsbyrån och inrättas vid samma tidpunkt, som överflyttande av den lokala ledningen för den praktiska ungdomsverksamheten till hushållningssällskapen. För övervakandet av undervisningen vid lanthushållsskolorna har lantbruksstyrelsen förordat särskild inspektris, för vilken styrelsen fastställt instruktion. För närvarande tillämpas härutinnan ett system med arvodestjänst såsom bisyssla till annan ansvarsfull befattning. Detta system synes utredningen icke länge böra bibehållas. I likhet med på sin tid 1936 års lantbruksundervisningskommitté får utredningen sålunda förorda, att på lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå anställes en kvinnlig byråinspektör med uppgift att handhava överinseendet över lanthushållsskolornas och hemkonsulenternas verksamhet. Slutligen vill utredningen i detta sammanhang framföra vissa synpunkter på frågan om den centrala ledningen av statliga eller statsunderstödda åtgärder på husdjursskötselns område. Frågor rörande hästskötseln handläggas för närvarande å lantbruksstyrelsens stuteribyrå medan husdjursärenden i övrigt handhavas av styrelsens lantbruksbyrå. Vidare må erinras om att tre särskilda ordinarie befattningar som statskonsulenter finnas inrättade, nämligen i boskapsskötsel, i svinskötsel samt i får- och getskötsel. För desamma gäller av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion den 21 augusti 1925 (nr 393) med däri genom kungörelsen den 4 januari 1940 (nr 13) vidtagna ändringar. Anmärkas må, att vid inträffande ledighet å någon av sagda befattningar må densamma icke återbesättas med mindre Kungl. Maj:t efter riksdagens medgivande därtill lämnar tillstånd. Enligt ovannämnda instruktion lyder statskonsulent i och för tjänsten under lantbruksstyrelsen och står under dess inseende. Statskonsulent har bland annat att med ledning av vunnen erfarenhet lämna lantbruksstyrelsen meddelanden om vederbörande näringsgrens ståndpunkt och hos styrelsen föreslå åtgärder till dess befrämjande samt att i övrigt biträda lantbruksstyrelsen vid fullgörande av dess åligganden å ifrågavarande verksamhetsområde. För dessa uppgifters fullgörande åligger statskonsulent bland annat att på anmodan av lantbruksstyrelsen granska och till styrelsen avgiva yttrande angående från hushållningssällskapen, andra institutioner eller enskilda inkomna framställningar, som beröra vederbörande näringsgren. Av det sagda framgår, att föredragning eller beslut i ärenden rörande ann a n husdjursskötsel än hästskötsel tillkommer byråchefen å lantbruksbyrån. Någon formell föredragningsrätt och rätt att deltaga i besluten torde däremot icke tillkomma statskonsulent. Utredningen vill för sin del ifrågasätta, huruvida icke statskonsulentinsti-

91 lulionen borde i sinom tid indragas och ersättas med lämpliga befattningshavare hos lantbruksstyrelsen. Gällande förbud mot återbesättande av ledigbliven statskonsulentbefattning synes tyda på att statsmakterna tidigare varit inne på denna linje. Det torde emellertid icke ankomma på hushållningssällskapsutredningen att härutinnan framlägga närmare utformat förslag. Enligt utredningens mening synas måhända tvenne alternativ kunna diskuteras. Sålunda kan tänkas inrättande å lantbruksbyrån av byrådirektörsbefatting för husdjursärenden med föredragningsrätt. Alternativt kan övervägas överflyttning av husdjursärenden från lantbruksbyrån till särskild husdjursbyrå.

92 Förslag till Kungl. Maj:ts k u n g ö r e l s e a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av § 3 i i n s t r u k t i o n för l a n t b r u k s s t y r e l s e n den 15 augusti 1933 (nr 509); given Stockholms

slott den

Kungl. Maj:t har funnit gott förordna att § 3 instruktionen för lantbruksstyrelsen den 15 augusti 1933 (nr 509) skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse: § 3. Med rikets hushållningssällskap skall lantbruksstyrelsen stå i oavbruten förbindelse; och äger styrelsen att från hushållningssällskapen och deras förvaltningsutskott infordra handlingar, yttranden och upplysningar liksom å andra sidan styrelsen skall hålla hushållningssällskapen underrättade om sådant, som kan vara av vikt för befrämjande av sällskapens ändamål samt meddela sällskapen råd och anvisningar i ämnen, som beröra deras verksamhet. Tillika skall lantbruksstyrelsen utöva tillsyn över hushållningssällskapens verksamhet, särskilt användningen av statsmedel, som anvisats till hushållningssällskapen för främjande av lantbruket och dess binäringar. Likaså bör — för denne.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

ÅTTONDE

KAPITLET.

Allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område. I.

Allmänna synpunkter.

Jämlikt givna direktiv ankommer på hushållningssällskapsutredningen bl, a. att i anslutning till den nyligen beslutade omorganisationen av lantbruksundervisningsanstalterna överväga, huruvida hushållningssällskapen i samarbete med lantmannaskolorna lämpligen kunna organisera såväl utbildnings- och upplysningsverksamhet för jordbrukareungdom före inträdet i lantmannaskolorna som även en ändamålsenligt avpassad kursverksamhet för män och kvinnor vid jordbruket, som av någon anledning icke hava tillfälle att genomgå fullständiga kurser vid lantmanna- eller lanthushållsskolor. I annat sammanhang har utredningen vidare såsom sin mening uttalat, att undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område utgör en av hushållningssällskapens viktigaste uppgifter. Med hänsyn härtill har utredningen funnit sig böra till i>rövning upptaga denna verksamhet i sin helhet. I sammanhang med framförande av allmänna synpunkter på hushållningssällskapens verksamhet och organisation har utredningen uttalat, att den lokala statsunderstödda undervisnings- och upplysningsverksamheten på lanthushållningens område borde ställas under hushållningssällskapens ledning. Vidare har utredningen framhållit, att sagda verksamhet borde påbörjas redan bland ungdomen i skolåldern för att sedermera under olika former fortsättas bland ungdomen i mognare ålder och vuxna. Slutligen har utredningen erinrat om att de lägre lantbruksundervisningsanstalternas verksamhet under vissa förutsättningar kan inordnas eller redan inordnats under hushållningssällskapens allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet. 1 anslutning härtill får utredningen föreslå, att bestämmelser rörande den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet, som här avses, sammanföras i ett särskilt Kungl. Maj:ts reglemente. Förslag till dylikt reglemente återfinnes i slutet av detta kapitel. Det allmänna syftet med denna verksamhet angives i förslagets 1 § vara att lämna dels en förberedande utbildning för ungdomen före inträde vid

94 lägre undervisningsanstalt på lanthushållningens område, dels utbildning för vissa hos hushållningssällskap eller eljest inom lanthushållningen anställda befattningshavare ävensom för vissa inom speciella grenar av lanthushållningen verksamma personer, dels ock fortsatt utbildning av ungdomar efter genomgången undervisningsanstalt inom lanthushållningens område ävensom av yrkesutövare i allmänhet inom nämnda område. Påpekas må att med lägre undervisningsanstalt avses här såväl lantmanna-, lanthushålls- och lantbruksskolor som trädgårds- och mejeriskolor. Såsom angives i förslagets 2 § torde ifrågavarande verksamhet kunna uppdelas i följande grenar, nämligen: 1. Praktisk ungdomsverksamhet. 2. Utbildningskurser. 3. Undervisningskurser. 4. Studieresor. 5. Premieringar. 6. Hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet. I princip omfattar verksamheten ifråga sålunda all sådan undervisningsoch upplysningsverksamhet på lanthushållningens område, som icke angives i gällande stadga för lantbruksundervisningsanstalt eller i givna bestämmelser för trädgårds- och mejeriskolor, dock med undantag för vissa speciella verksamhetsgrenar såsom undervisning per korrespondens och studiecirkelverksamhet. Den senare verksamheten torde böra handhavas av ungdomarnas egna organisationer, givetvis med biträde, där så erfordras, av hushållningssällskapens befattningshavare. Samtliga ovan angivna grenar av den i förevarande författningsförslag berörda undervisnings- och upplysningsverksamheten anser utredningen i princip böra kunna ställas under hushållningssällskapens och deras förvaltningsutskotts ledning. Vissa av dem hava, såsom framgår av det följande, ansetts böra obligatoriskt tillhöra sällskapens verksamhet, andra åter endast under förutsättning, att lantbruksundervisningsanstalterna inom vederbörande hushållningssällskaps område inordnats i sällskapens allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet. Den närmast å vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott ankommande ledningen av verksamhet, varom här är fråga, kan i vissa fall med fördel tänkas överlämnad till en särskild, av förvaltningsutskottet utsedd nämnd, förslagsvis benämnd undervisningsnämnd. Det torde böra ankomma på vederbörande förvaltningsutskott självt att besluta härom samt att fastställa antalet ledamöter i undervisningsnämnd. Enligt utredningens mening synes lämpligt att undervisningsnämnd vid förekommande behov anordnar överläggning med representanter för undervisningsanstalter, ungdomsföreningar m. fl. på lanthushållningens område i syfte att främja samarbetet mellan hushållningssällskapet och nämnda institutioner och organisationer. Meddelande om utsedd undervisningsnämnd torde böra tillställas lantbruksstyrelsen. Sålunda föreslagna bestämmelser återfinnas i 40 § i ovannämnda förslag till reglemente.

95 överinseende och tillsyn över den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten bör ankomma på lantbruksstyrelsen, som jämväl bör äga rätt att utfärda de närmare bestämmelser, som för verksamhetens bedrivande m å befinnas erforderliga. Bestämmelser härom hava lämnats i reglementsförslagets 38 §. Efter dessa allmänna synpunkter övergår utredningen att behandla de i det föregående omnämnda olika grenarna av den allmänna undervisningsoch upplysningsverksamheten.

II.

Praktisk ungdomsverksamhet.

Det synes utredningen påtagligt, att det intresse för jordbrukareyrket och jordbruksarbetet som skapas hos de unga före 19-årsåldern samt den övning och de färdigheter i jordbruksgöromål, som de unga före sagda ålder bibringas, kunna bliva av stor betydelse för deras blivande duglighet och yrkesskicklighet. Med hänsyn härtill torde vara väl motiverat att en för åldersperioden 12—18 år anpassad undervisning meddelas. Erfarenheterna hava visat, att pojkarna i nämnda ålder genomgående äro intresserade för praktiska arbetsuppgifter. Ett motsvarande intresse kommer för flickornas del till synes, då de beredas tillfälle deltaga i praktisk skolköksundervisning. Tydligen bör undervisningen i såväl jordbruk och husdjursskötsel som lanthushåll till väsentlig del vara lagd som arbetsövningar för att den skall väl tillgodogöras av ungdomarna i åldrarna närmast efter folkskoleåren. En god plan för och handledning under dessa arbetsövningar är emellertid erforderlig för att desamma skola få värde såsom undervisning och giva utbildning av bestående värde. Historik

och nuvarande

förhållanden.

Tanken på en praktiskt betonad undervisning har redan upptagits i fortsättningsskolans undervisningsplan, då rätt medgivits till utbyggande av ämnet arbetskunskap med kortare kurser i jordbruksämnen för pojkar. Utredningen saknar anledning att närmare ingå på fortsättningsskolans verksamhet i nämnda hänseende men vill dock framhålla, att på grund av brist på jordbrukskunniga lärare torde enbart genom fortsättningsskoleundervisning jordbruksintresset ej främjas i önskad grad. Försök med utbyte av undervisningen i skolorna mot demonstrationer och övningar på fält, i stallar och maskinhallar samt i lanthushåll hava emellertid bestyrkt ovan berörda erfarenheter av de praktiska övningarnas betydelse. E n god form för praktisk undervisning av jordbrukareungdomen synes den s. k. klubbverksamheten erbjuda. Den leder sitt ursprung från Nordamerikas Förenta Stater, där man i slutet av förra århundradet gjorde försök med tävlingar och praktiska arbeten såsom komplettering av skolundervisningen för farmareungdomen. Man hade vid skolorna funnit, att nämnda ungdom hyste ett allt mindre intresse för fädernas yrke. Först sökte

90 man intressera pojkarna genom att de tilldelades egna små odlingsuppgifter, främst ifråga om majsodling, och för dessa erhöllo utsäde. Pojkarna blevo medlemmar i s. k. odlingsklubbar. Särskilda instruktörer tillsattes och därigenom blevo pojkarnas små odlingar även försöks- och demonstrationsodlingar, som påverkade de äldres intresse för de odlade växterna. Snart fingo emellertid även flickorna komma med i klubbar för fjäderfäskötsel, konservering och hemarbeten. Efter sekelskiftet växte denna rörelse, »Boys and Girls Club Work», snabbt. Man uppskattade allmänt dess betydelse, dels som lämplig undervisningsform för ungdomarna, dels som ett medel att nå de äldre i hemmen genom de i ungdomsarbetet demonstrerade arbetsmetoderna. I sydstaterna utnyttjades sålunda klubbarbetet framgångsrikt för att väcka intresse för rationell majsodling. Sedan man i Förenta staterna funnit, att klubbverksamheten genom med den förenad undervisning och instruktion var ett värdefullt hjälpmedel för införande av nya och bättre metoder för både jordbruket och hemmets skötsel samt för höjande av lanthushållningen i allmänhet, vidgades verksamheten till allt flera arbetsområden. För bestridande av de växande kostnaderna ställdes intill 1914 medel till förfogande av Rockefellerstiftelsen General Education Board. Nämnda år övertogs all jordbruksundervisning inom staterna av jordbruksdepartementet i Washington i samarbete med de olika staternas lantbnikshögskolor. Arbetet inom pojk- och flickklubbarna fortsattes efter förutvarande linjer. Redan under förra världskriget, då ungdomarna fingo uppgiften att göra en insats för ökad livsmedelsproduktion, utökades antalet klubbmedlemmar i Förenta staterna till över en million och antalet ungdomskonsulenter till omkring ettusen. Efter förra världskriget, då förståelsen för jordbrukets betydelse som försörjningskälla var allmän i Europa, blev man här i olika länder uppmärksamgjord på den amerikanska klubbverksamheten för lantungdomen. Danmarks lantbruksministerium, som hade egen lantbrukskonsulent i Washington, mottog redan år 1921 förslag om införande av verksamheten och år 1923 hade lantbrukskonsulenten färdigt ett avtal om lantbruksfackligt samarbete mellan Förenta staterna och Danmark, syftande till demonstrerande i Danmark av klubbarbetet genom en från Förenta staterna sänd konsulent. Arbetet upptogs på hösten samma år och redan 1924 voro omkring 700 danska pojkar och flickor med i klubbarbetet. De första åren bekostades verksamheten av en år 1923 nybildad Rockefellerstiftelse, International Education Board. År 1926 grundades »Landsudvalget for landokonomisk ungdomsarbejde», bestående av representanter för danska lantbruksministeriet, landbo- och husmansföreningarna samt danska lanthushållningssällskapet. Detta organ omhändertog ledningen av ungdomsverksamheten. Sedan samma tidpunkt har verksamheten åtnjutit anslag från staten och olika lantbruksorganisationer i landet. Konsulentverksamheten h a r företrädesvis varit anknuten till landboföreningarna och husmansföreningarna. Det förtjänar omnämnas, att innan den amerikanska formen för praktisk

97 ungdomsverksamhet upptogs i Danmark hade en dansk jordbrukskonsulent, M. Hjelm, redan 1912 igångsatt ett ungdomsarbete, som rönte stor uppmärksamhet och som torde haft betydelse för den senare utformningen av praktisk ungdomsverksamhet i Danmark och Sverige. Hjelm ville åstadkomma arbetsintresse och arbetsglädje bland jordbrukareungdomarna och gjorde därför försök att samla dem till fältvandringar och demonstrationer. Han införde också arbetstävlingar för ungdom, en undervisningsform, som senare fått stor utbredning. Ävenså upptog han kursverksamhet för ungdomarna. Ända till sin död 1924 arbetade han på att utbreda förståelse för en praktiskt lagd ungdomsverksamhet efter principen: »Ungdomen skall ej blott undervisas, den skall också sättas i gång med ett arbete.» I Sverige upptogs klubbverksamheten för lantungdom år 1925 på initiativ av jordbrukareungdomens förbund (JUF). Efter inbjudan av jordbruksdepartementet åtog sig International Education Board, att även här demonstrera verksamheten. Ledare blev här, liksom i Danmark, stiftelsens konsulent Frants P. Lund. Han igångsatte följande år, 1926, klubbverksamhet även i Finland. I sistnämnda land erhöll klubbverksamheten tidigt utbredning över hela landet. Redan 1928 bildades en centralorganisation, lantbruksklubbarnas förbund (Maatalouskerhooliitto) för denna verksamhet. Det beslöts vid dess grundande, att ledningen för klubbarbetet i de svenskspråkiga bygderna skulle anförtros åt svenska lantbrukssällskapens förbund i Helsingfors. Vardera organisationen har en ledare (inspektör) jämte biträdande konsulenter för ledning av klubbverksamheten. Landet är sedan indelat i klubbdistrikt med en klubb- eller distriktskonsulent för varje distrikt och slutligen hava klubbarna inom distriktet var sin klubbledare. Av statsbidragen lämnas årligen 8 °/o till svenska lantbrukssällskapens förbund för dess klubbverksamhet. Olika organisationer, däribland Mannerheims barnskyddsförbund, understödja verksamheten. Är 1939 deltogo c:a 50 000 ungdomar i klubbarbetet i Finland. År 1940 samlade man c:a 100 000 deltagare i ungdomsarbetet, varav i svenskbygderna över 10 000 ungdomar. Med bidrag av från Sverige skänkta medel kunde denna utvidgning av verksamheten företagas. Sedan klubbverksamheten i Sverige börjat i Skaraborgs län år 1925, utbreddes den snart till flertalet län. År 1930 övertogs ledningen av JUF. Rockefellers tiftelsen lämnade dock bidrag till verksamhetens bedrivande intill år 1935. Sedan år 1935 hava jämte anslag till JUF:s allmänna verksamhet utgått statsanslag för JUF:s lokala praktiska verksamhet. Detta anslag har använts som bidrag till avlöning av ungdomskonsulenter. Bidrag för samma ändamål hava lämnats av hushållningssällskapen inom respektive län. Hushållningssällskapen i ett flertal län hava för övrigt under senare åren åtagit sig ett alltmera ökat ansvar för ungdomsverksamheten. För år 1940 utgjorde hushållningssällskapens bidrag till ungdomskonsulentverksamheten 45 925 kronor medan i statsanslag härför utgick 58 250 kronor (hela statsanslaget för JUF-verksamheten uppgick till 85 000 kronor). Till7—418P9K

98 läggas må, att med hushållningssällskapens allt mer ökade intresse för klubbverksamheten har denna verksamhet vunnit insteg även inom andra organisationer än JUF och jämväl börjat väcka intresse hos ungdomar utanför jordbrukets kretsar. Sålunda kan nämnas, att numera bedrives dylik verksamhet även i städerna. Även i andra länder, bland dem Norge, England och Lettland, igångsattes klubbverksamhet för lantungdom under 1920- och 1930-talen. För ovannämnda ungdomsarbete hava i de nordiska länderna och alltså även i Sverige i stort sett tillämpats samma principer och metoder som i Förenta staterna. Ungdomar från 10- eller 12- upp till 18-årsåldern hava deltagit med vissa frivilligt utvalda arbetsuppgifter. Främst har programmet upptagit1. Odling av trädgårds- och åkerbruksväxter å arrenderad eller av föräldrarna upplåten areal. 2. Uppfödning och vård av smådjur (kalvar, svin, kaniner, fjäderfä). 3. Hushålls- och hemarbeten (i första hand för flickor). över uppgifterna hava förts arbetsböcker och vissa ekonomiska beräkningar. Demonstrationer, studiefärder och produktutställningar hava även anordnats i undervisande syfte. Konsulenter och instruktörer hava som rådgivare övervakat arbetet. Stundom hava uppgifterna ordnats som tävlingseller försöksarbeten. Man har sökt åstadkomma självverksamhet och självansvar hos ungdomarna och härvid funnit, att självverksamheten givit ökat intresse för och ett icke oväsentligt mått av kunskaper om jordbruket och hemmens olika arbeten. Man har också räknat med att det ökade intresset skulle följas av stegrat begär efter kunskaper och en fortsatt yrkesutbildning. Så torde också ganska allmänt hava varit fallet. Anordnade korta kurser synas hava skänkt en värdefull komplettering till den förberedande utbildning, som klubbverksamheten avsett att giva. Genom arbetet i sin helhet hava säkerligen många ungdomar föranletts att söka sig till landsbygdens ungdomsskolor för vidare utbildning. Jämsides eller i nära anslutning till det egentliga klubbarbetet hava av såväl JUF som andra ungdomsorganisationer, främst svenska landsbygdens ungdomsförbund (SLU) och svenska landsbygdens studieförbund (SLS), bedrivits en omfattande tävlingsverksamhet, som även syftat till att giva arbetsintresse och arbetsskicklighet. Medan klubbarbetet varit avpassat främst för de yngre ungdomarna, hava tävlingarna i olika jordbruksarbeten, mjölkning, plöjning m. fl., tillvunnit sig stort intresse bland ungdomarna i något äldre årsklasser (efter 15-årsåldern). Arbetstävlingarna hava säkerligen haft stor betydelse för uppövandet av arbetsskickligheten. Ytterligare en undervisningsform, studiecirkeln, h a r under de senaste två decennierna fått ökad betydelse för den svenska lantungdomen, sedan föreningar för denna ungdom överallt organiserats. Studiecirkelarbetet h a r blivit en viktig del av föreningsarbetet. Genom att på studiecirkelprogrammen upptagits ämnen, lämpade för jordbrukareutbildningen och en anpassning till jordbrukareungdomens studiebehov sålunda allt allmännare genomförts,

99 har denna cirkelverksamhet vunnit uppskattning bland både ungdomarna och deras målsmän. Tävlingsverksamheten och studiecirkelarbetet hava jämte förenämnda korta undervisningskurser blivit viktiga moment i lantungdomens utbildning. Utredningens

synpunkter

och

förslag.

Såsom framgår av det föregående handhaves ledningen av den egentliga praktiska ungdomsverksamheten (klubbverksamheten) i Sverige av J U F genom särskilda för ändamålet anställda ungdomskonsulenter. Tävlingsverksamhet bedrives, förutom av JUF, av SLU och SLS samt av vissa hushållningssällskap genom deras underavdelningar. Såsom ledare för tävlingsverksamheten tjänstgöra i stor utsträckning, förutom ungdomskonsulenterna, hos hushållningssällskapen anställda befattningshavare. Slutligen lämna hushållningssällskapen såsom nämnts, betydande direkta bidrag till ungdomsverksamheten ute i bygderna. Utredningen har redan i det föregående vitsordat betydelsen av den praktiska ungdomsverksamheten och det banbrytande arbete, som härutinnan nedlagts av JUF och andra ungdomsorganisationer. Emellertid har utredningen jämväl framhållit betydelsen av att sagda verksamhet närmare anknytes till hushållningssällskapens allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet samt därvid i princip uttalat, att ledningen av den statsunderstödda, av J U F hittills bedrivna praktisk-teoretiska verksamheten (klubbverksamheten) borde anförtros åt hushållningssällskapen. Såsom skäl härför må här framhållas, att önskvärd enhetlighet härigenom torde kunna uppnås ifråga om undervisningen på jordbrukets område. Därest enligt utredningens förslag i annat sammanhang det stora flertalet jordbrukare bliva självskrivna ledamöter av hushållningssällskapen, torde man även kunna förvänta, att den praktiska ungdomsverksamheten, om dess ledning anförtros åt sällskapen, skall vinna ökat förtroende bland landets jordbrukare och erhålla en mera auktoritativ ställning än för närvarande, samt av hushållningssällskapen komma i åtnjutande av ökat ekonomiskt stöd inom ramen för de medel, som stå till sällskapens förfogande. Enligt förenämnda förslag till reglemente, 3 §, skall den praktiska ungdomsverksamheten hava till syfte att väcka ungdomens håg och intresse för lanthushållningen och vad härmed äger samband samt för fortsatt utbildning vid lägre undervisningsanstalt på lanthushållningens område. Påpekas må, att utredningen avsiktligt talar icke endast om jordbrukarungdom, enär även andra ungdomar böra få deltaga i verksamheten såsom redan nu sker i vissa landsdelar. Vidare må påpekas att verksamheten bör kunna tjäna som förutbildning för inträde i såväl lantbruksundervisningsanstalt som exempelvis i trädgårdsskola. Deltagare i verksamheten bör i regel vara lägst 12 år och högst 18 år. Hinder bör dock icke möta för ungdomar av annan ålder att deltaga i densamma. I § 4 föreslås, att verksamheten skall stå under ledning av hushållnings-

100 sällskapets förvaltningsutskott och bedrivas i nära samarbete med ungdomsföreningar och undervisningsanstalter. Även om det sålunda skulle ankomma på förvaltningsutskottet att leda verksamheten torde för ledningens utövande krävas särskilda hos hushållningssällskapen anställda befattningshavare, lämpligen — liksom hittills hos JUF — benämnda ungdomskonsulenter. Inom vissa hushållningssällskap torde därjämte krävas konsulenten underställda, lägre befattningshavare, instruktörer. Konsulenternas närmaste uppgift skulle sålunda vara att organisera och leda i första h a n d klubb verksamheten men även tävlingar på lanthushållningens område samt dessutom, där så befinnes lämpligt, leda av hushållningssällskapet anordnade undervisningskurser. Till dessa senare liksom till ungdomskonsulenternas och instruktörernas antal, avlöning m. m. återkommer utredningen senare. För handledning i husliga arbeten åt de i klubbverksamheten deltagande flickorna äro inom vissa län särskilda kvinnliga ungdomskonsulenter anställda. Dessa tjänstgöra i regel under sommarhalvåret eller en del därav. Under s. k. kursdagar erhålla flickorna teoretisk och praktisk undervisning i hushållsarbeten, främst i konservering och tillvaratagande av trädgårdsprodukter. Dylika, i skilda hänseenden betydelsefulla kursdagar, äro i regel förlagda till flickornas hem, varigenom även husmödrarna kunna taga del av undervisningen. Det synes utredningen angeläget, att nämnda undervisningsverksamhet bland flickorna upprätthålles och i möjligaste mån utvidgas. Ledningen av denna verksamhet torde böra handhavas av hushållningssällskapens hemkonsulenter med hjälp, där så erfordras, av i första hand för nämnda verksamhet anställd biträdande hemkonsulent eller heminstruktör. Särskilda kvinnliga ungdomskonsulenter anser sig utredningen sålunda icke kunna förorda. De ungdomar, som för närvarande deltaga i klubbverksamheten, samarbeta i klubbar, av vilka somliga hava direkt anknytning till någon JUFavdelning men andra äro fristående. Någon fastare, på särskilda stadgar grundad organisation för dessa klubbar torde i regel icke finnas utan dessa synas i allmänhet fungera så, att ungdomskonsulenten vid lämpliga tillfällen sammankallar i verksamheten deltagande ungdomar i en trakt till klubbmöte för diskussion av odlingarnas planläggning och andra gemensamma angelägenheter. Givetvis skulle man med sällskapens övertagande av ledningen för verksamheten kunna tänka sig, att klubborganisationen gåves en fastare karaktär, exempelvis såsom särskilda till hushållningssällskapens underavdelningar knutna ungdomsavdelningar eller klubbar. Vid övervägande av detta spörsmål har utredningen emellertid icke ansett sig böra framlägga förslag i angiven riktning. Utredningen vill nämligen uttryckligen betona, att dess förslag om hushållningssällskapens övertagande av ledningen av den praktiska ungdomsverksamheten icke åsyftar ett steg i riktningen mot upplösning av JUF eller andra ungdomsorganisationer och organisationernas ersättande med hushållningssällskapen underställda ungdomsavdelningar. En fullt fri, livskraftig föreningsverksamhet bland jordbrukareungdomen är säkerligen i många avseenden en betydande tillgång

101 och ett intimt samarbete, givetvis på partipolitiskt neutral grund, emellan föreningarna och hushållningssällskapen är såväl i fråga om ungdomsverksamheten som beträffande andra hushållningssällskapens arbetsuppgifter önskvärd. Utredningens förslag om hushållningssällskapens övertagande av ledningen av den praktiska ungdomsverksamheten utesluter sålunda icke att ungdomssammanslutningarna fortfarande böra syssla med dylik verksamhet men denna bör, då hushållningssällskapens medverkan önskas, planläggas i samarbete med vederbörande sällskap och ställas under ungdomskonsulentens ledning. Tilläggas må i detta sammanhang, att hinder givetvis icke bör möta mot att ungdomar, som icke äro anslutna till någon ungdomsorganisation, det oaktat må deltaga i den praktiska ungdomsverksamheten. De skiftande förhållandena inom skilda landsdelar torde i övrigt icke möjliggöra uppställande för hela landet av enhetliga och detaljerade bestämmelser för den praktiska ungdomsverksamheten utan det torde böra ankomma på respektive hushållningssällskap att i samarbete närmast med ungdomsföreningarna och undervisningsanstalterna planlägga och utveckla denna verksamhet på efter ortsförhållandena lämpligt sätt. Ett spörsmål rörande den lokala organisationen synes emellertid utredningen värt att upptaga till närmare prövning i detta sammanhang, nämligen frågan om lokala medhjälpare åt ungdomskonsulent och instruktör, speciellt för klubbverksamheten. För att syftet med sagda verksamhet skall uppnås är det givetvis erforderligt, att ungdomskonsulenten står i intim kontakt med ungdomarna och vid besök i deras hem lämnar råd och upplysningar. Med stor anslutning till verksamheten torde emellertid i regel icke vara möjligt för ungdomskonsulenten att mer än högst ett par gånger årligen besöka varje deltagare. För att däremellan bistå ungdomarna och i övrigt vara en förbindelselänk mellan ungdomskonsulenten och klubbdeltagarna finnas mångenstädes för närvarande särskilt utsedda klubbledare, rekryterade bland folkskollärare, yngre jordbrukare och jordbrukarekvinnor, mera erfarna och dugande klubbungdomar m. fl. Dessa klubbledare torde vara i stort sett oavlönade förtroendemän. Utredningen anser denna form för lokalt biträde åt ungdomskonsulenten i huvudsak lämplig. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, om icke någon ersättning borde utgå till dessa klubbledare för den tid, de offra vid fullgörande av sina arbetsuppgifter. Härigenom torde större intresse kunna påräknas från deras sida, antalet klubbdeltagare per klubbledare kan ökas, enär klubbledarens tid kan tagas i anspråk i större utsträckning och slutligen möjligheterna ökas för ungdomskonsulenten att behålla dugande personer såsom klubbledare. En lämplig form synes utredningen vara, att klubbledare erhålla en mindre ersättning per deltagare inom klubbledarens område.

102 III. Nuvarande

Utbildningskurser.

förhållanden.

Med stöd av särskilda statsanslag kunna för närvarande anordnas utbildningskurser för vandringsrättare, täckdikningsförmän, kontrollassistenter, mjölkbedömare, ladugårdsförmän och svinskötare, ladugårdsskötare, lokala ledare inom Jordbrukarungdomens Förbund, trädskötare samt trädgårdsskötare i Norrland. För med statsmedel anordnade utbildningskurser för vandringsrättare gälla alltfort bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 24 november 1922 angående anvisande av medel för anordnande under år 1923 av undervisningskurser för utbildande av vandringsrättare. Enligt nämnda brev skola dylika kurser förläggas till lantbruks- eller lantmannaskola. Lantbruksstyrelsen träffar avtal om anordnande av dylik kurs. Vid avtalets upprättande antages föreståndare för kursen. Elevantalet vid kurs skall i avtalet angivas till minst tio, dock med rätt för lantbruksstyrelsen att där särskilda skäl därtill föranleda medgiva undantag från bestämmelsen om sagda minimiantal. För antagande som elev erfordras att hava avlagt godkänd avgångsexamen fråri med statsmedel understödd lantbruks- eller lantmannaskola samt att äga flerårig, väl vitsordad praktik i jordbruksgöromål. Elev erhåller kostnadsfri undervisning men är skyldig att själv hålla sig med kost och husrum. Utbildningskurs skall pågå minst 30 arbetsdagar och omfatta i nämnda brev angiven teoretisk undervisning samt praktiska övningar och demonstrationer ävensom studieresa för demonstration av välskötta småbruk. Under år 1939 anordnades tvenne vandringsrättarekurser med tillhopa 34 elever. För att meddela kunskap om täckdikningens betydelse och särskilt dess praktiska utförande ävensom handledning i utövandet av kontroll över täckdikningsarbete hava tid efter annan statsunderstödda utbildningskurser för täckdikningsförmän anordnats av lantbruksstyrelsen. Enligt av lantbruksstyrelsen framlagt, av Kungl. Maj:t godkänt förslag till dylik kurs för exempelvis år 1941 omfattade denna en tidrymd av högst 26 dagar, varav minst 22 arbetsdagar. Antalet deltagare maximerades till 25. Kursdeltagare erhöll traktamentsersättning med högst 3 kr. 50 öre för varje kursdag med skyldighet för honom att själv svara för kost och logi. Därjämte utgick rese- och traktamentsersättning enligt bestämmelserna för klass III F i gällande allmänt resereglemente. Genom Kungl. Maj:ts reglemente den 28 februari 1914 (nr 24) med däri genom kungörelserna den 26 mars 1920 (nr 115), den 7 april 1933 (nr 119) och den 3 juni 1938 (nr 352) gjorda ändringar hava bestämmelser utfärdats för med statsmedel understödda utbildningskurser för kontrollassistenter. Dessa kursers ändamål är enligt reglementet att åt personer, som önska utbilda sig till kontrollassistenter med uppgift att tillhandagå kontrollföreningar

103 med biträde vid verkställande av mjölkundersökningar och uppgörande av beräkningar till ledning för kontrollföreningarnas medlemmar, meddela erforderlig undervisning i fråga om nötboskapens och svinens avel och utfodring ävensom kännedom om välordnad ladugårdshygien. Utbildningskurs skall omfatta minst sex veckor och vara förlagd till lantmanna- eller lantbruksskola eller annan lämplig plats. Lantbruksstyrelsen träffar avtal om anordnande av dylik kurs. Föreståndare för kursen utses i sammanhang med avtals slutande. Elevantalet vid kursen angives i nämnda avtal eller fastställes sedermera av lantbruksstyrelsen. Antalet må icke överstiga 45. För att kunna antagas till elev erfordras att hava avlagt godkänd avgångsexamen från med statsmedel understödd lantmanna- eller lantbruksskola eller styrka sig äga motsvarande kunskaper samt att hava minst två år deltagit i lantbruksarbete, varvid den, som kan förete goda vitsord rörande insikter i praktisk ladugårdsskötsel, äger företräde vid i övrigt lika kompetens. Elev erlägger för undervisningen vid utbildningskurs en avgift av 15 kronor och är skyldig att själv hålla sig med kost och husrum. Under år 1939 anordnades 14 statsunderstödda utbildningskurser för kontrollassistenter med sammanlagt 295 elever. Dessutom anordnades sagda år ej statsunderstödda men enligt av Lantbruksstyrelsen fastställd plan — i kompetensavseende likställda med statsunderstödda utbildningskurser — ytterligare 6 dylika kurser med tillhopa 115 elever. Genom Kungl. Maj:ts reglemente den 14 augusti 1930 (nr 329) hava bestämmelser utfärdats för statsunderstödda utbildningskurser för mjölkbedömare. Dylik kurs avser enligt reglementet att bereda teoretisk undervisning och praktisk övning åt personer, som önska utbilda sig till mjölkbedömare med uppgift att i mejeri verkställa undersökning av mjölkens fetthalt, hygieniska beskaffenhet och lämplighet för beredning av mejeriprodukter ävensom att meddela de anmärkningar och råd, vartill sådan undersökning kan föranleda. Utbildningskurs skall omfatta tre veckor och vara förlagd till mejeriskola eller annan lantbruksundervisningsanstalt, där tillgång till mejeri finnes. Lantbruksstyrelsen träffar avtal om anordnande av dylik kurs. Föreståndare för kursen utses i samband med sagda avtals ingående. För att kunna antagas till elev vid utbildningskurs erfordras att hava med goda vitsord genomgått med statsmedel understödd mejeriskola eller statsunderstödd kontrollassistentkurs. I sistnämnda fall kräves därjämte att hava deltagit i mejeriarbete under minst två månader. Elev är skyldig att vid utbildningskursen själv hålla sig med kost och husrum. Under år 1939 anordnades en dylik kurs med 19 elever. Genom Kungl. Maj:ts reglemente den 28 september 1917 (nr 636) med däri genom kungörelserna den 3 juni 1938 (nr 353) och 5 maj 1939 (nr 149) gjorda ändringar hava bestämmelser utfärdats för med statsmedel understödda utbildningskurser för ladugårdsförmän och svinskötare. Kurserna,

104 vilkas syfte är att utbilda dugliga och skickliga ladugårdsförmän och svinskötare, utgöras av dels praktiska, dels teoretiska utbildningskurser. Praktisk utbildningskurs bör enligt reglementet anordnas vid sådan egendom, som med hänsyn till det sätt, varpå ladugårds- eller svinskötseln där bedrives, ävensom förhållandena vid egendomen i övrigt av lantbruksstyrelsen prövas vara för ändamålet lämplig. Lantbruksstyrelsen upprättar med egendomens innehavare avtal om dylik kurs. Föreståndare för kursen är enligt bestämmelse i nämnda avtal innehavaren eller förvaltaren av den egendom, vid vilken kursen anordnas. Den närmare uppsikten över kursen utövas av en utav vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott utsedd styrelse. För att kunna antagas till elev fordras att före kursens början hava fyllt nitton år med företräde för den, som fullgjort sin värnplikt, att hava god hälsa och äga en stark kroppsbyggnad, att hava minst ett år allvarligt deltagit i ladugårdsarbeten eller skötsel av svin, att kunna läsa väl innantill och skriva läsligt samt att äga säker kunskap om samt övning i användandet av de fyra räknesätten med hela tal. Undervisningsåret börjar den 29 oktober och slutar senast den 23 oktober nästföljande år. Elev äger åtnjuta fri bostad jämte bränsle samt kost, som, därest eleven är gift, skall innefatta full stat, ävensom utbekomma kontant, elev, som undergår utbildning till ladugårdsförman, ett belopp av minst 450 kronor och svinskötarelev ett belopp av minst 500 kronor. Praktiska utbildningskurser för ladugårdsförmän anordnades under läsåret 1938/39 till ett antal av 24 st. med 103 elever och för svinskötare till ett antal av 6 st. med 6 elever. Teoretiska utbildningskurser anordnas genom lantbruksstyrelsens försorg. Tillfälle skall beredas varje elev vid praktisk utbildningskurs att under en månad eller beträffande svinskötarelev den kortare tid, som lantbruksstyrelsen finner vara för ändamålet tillräcklig, under tiden 1 maj—30 september genomgå en teoretisk utbildningskurs vid lantbruks- eller lantmannaskola eller å annan lämplig plats. Lantbruksstyrelsen upprättar med vederbörande avtal om anordnande av dylik kurs. Föreståndare för kursen utses i sammanhang med nämnda avtals ingående. För envar vid praktisk utbildningskurs antagen elev bestämmes av lantbruksstyrelsen, var han skall genomgå teoretisk utbildningskurs. Dylik elev är skyldig genomgå kurs av sistnämnt slag. Under läsåret 1938/39 anordnades sex teoretiska utbildningskurser för ladugårdsförmän med 103 elever. Under samma tid anordnades en teoretisk utbildningskurs för svinskötare med 9 elever. I Kungl. Maj:ts reglemente den 3 juni 1938 (nr 354) med däri genom kungörelserna den 26 maj 1939 (nr 231) och den 24 april 1942 (nr 289) gjorda ändringar hava bestämmelser utfärdats angående med statsmedel understödda utbildningskurser för ladugårdsskötare. Dessa kursers ändamål är att bereda erforderlig praktisk och teoretisk undervisning åt m ä n och kvinnor, som vilja utbilda sig till ladugårdsskötare.

105 Kurs skall pågå minst tre månader samt vara förlagd till lantbruks-, lantmanna- eller lanthushållsskola eller annan lämplig plats. Genom skriftligt avtal med lantbruksstyrelsen skall vederbörande kursanordnare förbinda sig att, på sätt reglementet stadgar, bereda undervisning åt visst, i avtalet angivet antal elever. Föreståndare för utbildningskurs är föreståndaren för den skola, till vilken kursen förlagts eller, om kursen är förlagd till annan plats än skola, den person, som vid upprättandet av förenämnda avtal därtill utses. Elev antages av föreståndaren. Undervisningen är avgiftsfri. Den närmare uppsikten över ladugårdsskötarekurs utövas av vederbörande skolstyrelse eller, om kursen är förlagd till annan plats än skola, av en utav vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott utsedd styrelse. Under år 1939 anordnades 30 kurser av ifrågavarande slag på 10 platser inom landet. Antalet elever var 162 st. Under senare år hava statsbidrag tilldelats hushållningssällskapen för anordnande av instrutkionskurser för lokala ledare inom jordbrukareungdomens förbund. Bidragen till dessa kurser hava utgått u r anslag, som av riksdagen anvisats till undervisning för i mindre jordbruket deltagande män och kvinnor. Under år 1939 anordnades dylika kurser till ett antal av 13 st. Under en följd av år hava genom lantbruksstyrelsens försorg anordnats statsunderstödda utbildningskurser för trädskötare. För dessa kurser pläga följande bestämmelser gälla. Kurser anordnas till det antal och å de platser i södra och mellersta Sverige, som lantbruksstyrelsen kan finna lämpligt bestämma, under iakttagande att minst åtta elever antagas till varje kurs. Hushållningssällskapens förvaltningsutskott anmäla hos lantbruksstyrelsen, vilka elever sällskapen önska bereda tillfälle att bevista kurs, varom här är fråga. Till elev må lantbruksstyrelsen antaga endast den, som äger ej mindre erforderliga fattningsgåvor för att tillgodogöra sig undervisningen än även fallenhet och intresse för trädgårdsskötsel. I första hand skall beredas plats för trädgårdskötare, anställda hos fruktodlareförening. Om möjligt bör elevs ålder ej överstiga 50 år. Elev, som är anställd som trädskötare hos fruktodlareförening eller koloniträdgårdsförening, erhåller dagtraktamente med tre kronor för varje bevistad kursdag och under pågående kurs infallande helgdag. Hushållningssällskapet bekostar elevs resor. Utbildningen, för vilken program fastställes av lantbruksstyrelsen, omfattar dels 24 dagars undervisning, fördelad på en vinterkurs om 12 dagar i februari, en vårkurs om 6 dagar å lämplig tid och en höstkurs om 6 dagar i september, dels följande år en repetitionskurs om 6 dagar. Undervisningen består av praktiska övningar samt av föreläsningar och demonstrationer i anslutning härtill. Elev, som genomgått fullständig kurs, erhåller betyg enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. Genom lantbruksstyrelsens försorg anordnas statsunderstödda utbildningskurser för trädgårdsskötare i norra Sverige. Vid dessa kurser lägges huvudvikten vid utbildning i anläggning samt skötsel av smärre trädgårdar. Den som av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott föreslås till

106 kursdeltagare bör äga ej mindre erforderliga fattningsgåvor för att kunna tillgodogöra sig undervisningen än även fallenhet och intresse för trädgårdsskötsel. Om möjligt bör elevs ålder ej understiga 25 år men ej heller överstiga 50 år. Undervisningen är avgiftsfri. Kursdeltagare erhåller fri kost och fritt husrum. Hushållningssällskapet ansvarar för resekostnaderna. Undervisningen, som består av praktiska övningar samt av föreläsningar och demonstrationer i anslutning härtill, plägar uppdelas i en vår kurs om 12 dagar i maj och en höstkurs om 12 dagar i september. Elev, som genomgått fullständig kurs, erhåller intyg härom enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. Ifrågavarande trädgårdskurser anordnas tills vidare vid Norrlands trädgårdsskola i Söråker för högst 20 deltagare. Utredningens

synpunkter

och

förslag.

Av den föregående redogörelsen har framgått, att för närvarande anordnas utbildningskurser på lanthushållningens område av flera olika slag, nämligen för utbildning av vandringsrättare och täckdikningsförmän hos hushållningssällskap, ävensom kontrollassistenter, mjölkbedömare, ladugårdsförmän, ladugårdsskötare, svinskötare och lokala ledare för den praktiska ungdomsverksamheten samt vissa utbildningskurser inom trädgårdsskötselns område. Enligt utredningens mening synes lämpligt att jämväl ifråga om dylika kurser bestämmelser infogas i det ifrågasatta reglementet för med statsmedel understödd allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område. Visserligen äro dessa kurser ofta avsedda för elever från större geografiska områden än ett hushållningssällskapsområde och av tämligen speciell art, men då desamma under vissa, nedan angivna förutsättningar enligt utredningens mening böra inordnas under hushållningssällskapens allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet, synes lämpligt att föreskrifter för dem ingå i nyssnämnda reglemente. I förslaget till reglemente återfinnas dessa föreskrifter i 5—15 §§. I 5 § har angivits för vilka utbildningskurser reglementet synes böra gälla, nämligen i stort sett desamma som de nu anordnade. Påpekas må dock, att utbildningskurser för vandringsrättare ersatts med dylika kurser för lantbruksinstruktörer (jordbruks-, husdjurs- och ungdomsinstruktörer) med anledning av utredningens förslag i det följande, att benämningen vandringsrättare bör ersättas med titeln instruktör med lämpligt prefix. Vidare må framhållas, att i det föregående omförmälda utbildningskurser p å trädgårdsskötselns område icke direkt upptagits i reglementet men torde dessa kunna anordnas enligt den generella bestämmelsen i 5 §, att utbildningskurs i övrigt kunna anordnas för det ändamål, Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer. Bland dessa torde jämväl kunna inordnas speciella utbildningseller fortbildningskurser för exempelvis hushållningssällskapens befattningshavare. Såsom redan nämnts bör även utbildningskurs inordnas under hushållningssällskapens allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet. Så-

107 som motivering må framhållas, att större möjlighet härigenom torde uppnås att i mån av behov använda hushållningssällskapens befattningshavare såsom lärare vid dylika kurser. Då emellertid flertalet av dessa kurser förläggas till lantbruksundervisningsanstalt, torde nämnda inordnande böra vara obligatoriskt, endast därest dylik anstalt på sätt i särskild ordning stadgas inordnas som ett led i vederbörande hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet. Enligt 6 §, 3 mom. av förslaget till reglemente skall i sådant fall i samma paragrafs 2 mom. omförmält avtal mellan lantbruksstyrelsen och kursanordnare träffas mellan lantbruksstyrelsen och vederbörande hushållningssällskap. Förlägges kurs till annat jordbruk än lantbruksundervisningsanstalt tillhörigt jordbruk torde hushållningssällskapets förvaltningsutskott böra träffa enahanda avtal å hushållningssällskapets vägnar med jordbrukets innehavare. Tilläggas må, att utredningen givetvis förutsätter att för träffande av avtal mellan lantbruksstyrelsen och ett hushållningssällskap angående förläggning av utbildningskurs till undervisningsanstalt samråd ägt rum mellan hushållningsällskapet och anstaltens styrelse. De för utbildningskurserna föreslagna föreskrifterna i övrigt ansluta sig i huvudsak till redan nu gällande bestämmelser för dylika kurser, dock med nedan angivna undantag. Ifråga om utbildningskurs för lantbruksinstruktörer hava sålunda i 11 § såsom villkor för att kunna antagas som elev angivits de minimikrav ifråga om teoretisk utbildning, som — utöver krav om genomgången instruktörskurs — enligt utredningens mening böra uppfyllas av en blivande dylik instruktör hos ett hushållningssällskap. Framhållas må att sagda teoretiska förutbildning av utredningen anses böra bibehållas i ungefär samma omfattning som för närvarande, dock torde enbart genomgången vinterkurs vid lantmannaskola icke vara tillfyllest. Utredningen håller vidare före att med hänsyn till de krävande uppgifter, som ankomma på en lantbruksinstruktör måste en utbildningskurs för denne vara avsevärt längre än den nuvarande, endast månadslånga kursen för utbildning av vandringsrättare. Undervisningen vid kursen bör utgöras av dels teoretisk undervisning med speciell hänsyn till de uppgifter, som närmast ankomma på vederbörande instruktörer, dels praktiska övningar, exempelvis ifråga om jordbruksinstruktör i försöksverksamhet, i upprättande av de olika slag av planer för produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder, som lämpligen kunna anförtros åt en instruktör o. s. v. Kursen torde med hänsyn härtill böra omfatta även sommarmånader. Utredningen vill sålunda föreslå, att kurs, varom nu är fråga, skall omfatta 270 dagar. Det torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen att för sagda kurs såväl som för utbiidningskurser i allmänhet meddela närmare föreskrifter beträffande undervisningens art och omfattning, vilka ifråga om instruktörskurser kunna tänkas böra vara olika för utbildning av olika slag av lantbruksinstruktörer liksom måhända även för utbildning av instruktörer för olika delar av landet. För närvarande åligger endast deltagare i statsunderstödd utbildningskurs för kontrollassistenter att erlägga undervisningsavgift, nämligen med 15

108 kronor. Då undervisningen vid samtliga utbildningskurser torde böra vara avgiftsfri, synes utredningen sagda bestämmelse böra utgå. Elev i utbildningskurs för täckdikningsförmän äger enligt nuvarande bestämmelser åtnjuta traktamente med 4 kronor 50 öre för varje kursdag ävensom resekostnads- och traktamentsersättning för resdag enligt klass III F i gällande allmänt resereglemente. För åstadkommande av i möjligaste mån enhetliga bestämmelser för olika slag av utbildningskurser får utredningen föreslå, att sagda bestämmelser måtte utgå. Förutskickas må, att utredningen i det följande kommer att föreslå stipendier av statsmedel även för elev i utbildningskurs, varom nu är fråga.

IV. Nuvarande

Undervisningskurser.

förhållanden.

Sedan en lång följd av år utgå särskilda statsbidrag till hushållningssällskapen för anordnande av undervisningskurser för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor. Nu gällande bestämmelser för dessa kurser återfinnas i Kungl. Maj:ts reglemente den 17 juni 1938 (nr 464) för med statsmedel understödd undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor. Enligt sagda reglemente avser undervisningen vid ifrågavarande kurser att meddela kunskaper i skötandet av mindre jordbruk och vad därmed har samband. Undervisningen skall vara avgiftsfri. För undervisningen gäller i övrigt följande bestämmelser: 1. Undervisningskurs, avsedd för en större allmänhet, skall omfatta minst tre dagar med uppehåll av högst två veckor mellan varje undervisningsdag. 2. Undervisningskurs, avsedd för särskilt antagna manliga elever, bör vara förlagd till med statsmedel understödd lantmannaskola eller lantbruksskola eller annan lämplig plats och skall anordnas antingen såsom en kurs på minst två, högst sex veckor, därunder huvuddragen av jordbruksläran och husdjursskötseln ävensom grundläggande lantbruksekonomiska frågor genomgås eller ock såsom specialkurs på minst tre, högst tolv dagar, omfattande vissa delar av lanthushållningen eller någon av dess binäringar. För att kunna antagas till elev vid sådan undervisningskurs erfordras att hava under minst två år deltagit i jordbruksarbete. Företräde till deltagande i kurs skall lämnas den som har verksamhet vid jordbruk, vars areal odlad jord ej överstiger 15 hektar. Deltagande i kurs av ifrågavarande slag må stå öppet även för kvinnor. 3. Undervisningskurs för särskilt antagna kvinnliga elever må anordnas: a) såsom allmän kurs i huslig ekonomi och lanthushållning på minst två, högst sex veckor med minst två lektionstimmar varje arbetsdag, därvid den ena timmen anslås till demonstrationsundervisning i huslig ekonomi eller matlagning (husmoderskurs), eller b) såsom specialkurs på minst tre, högst tolv dagar, omfattande huslig

109 ekonomi eller någon av de delar av lanthushållningen, som faller inom husmoderns verksamhetsområde. Såväl husmoderskurs som specialkurs må anordnas antingen såsom fast kurs på ett ställe under hela undervisningstiden eller såsom flyttande kurs på flera ställen med minst en arbetsdag i varje vecka på varje undervisningsställe. Deltagande i husmoderskurs och specialkurs må, efter beslut av hushållningssällskapets förvaltningsutskott i varje särskilt fall, stå öppet även för män. Huhållningssällskapet äger att, där så prövas lämpligt, vid husmoderskurs bestämma viss avgift för varje deltagare såsom ersättning för de vid demonstrationerna använda råmaterialierna. 4. Önskar hushållningssällskap, att undervisning meddelas i kurser av kortare varaktighet än ovan nämnts eller eljest i annan form, äger sällskapet därom göra framställning hos Kungl. Maj:t i sammanhang med ansökan om statsbidrag. Före varje års utgång skall hushållningssällskapets förvaltningsutskott insända berättelse till lantbruksstyrelsen enligt av styrelsen fastställt formulär angående under året jämlikt ovannämnda reglemente bedriven kursverksamhet. Beträffande ifrågavarande verksamhets omfattning får utredningen hänvisa till vad härom anförts i tidigare avsnitt av detta betänkande. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 3 juni 1938 (nr 355) angående statsunderstöd till kortare kurser i ladugårdsskötsel kan hushållningssällskap av lantbruksstyrelsen erhålla statsunderstöd för en eller två veckors utbildningskurser eller en månads fortbildningskurs i ladugårdsskötsel. Undervisningen vid utbildningskurs skall vara av såväl teoretisk som praktisk art och i huvudsak omfatta mjölkens rätta behandling samt ladugårdshygien ävensom i samband därmed utbildning i maskinmjölkning. Fortbildningskurs skall anordnas för fortbildning av ladugårdspersonal och huvudsakligen avse teoretisk undervisning i ladugårdshygien och rationell ladugårdsskötsel men även omfatta demonstrationer och praktiska övningar samt bereda en något mera djupgående kännedom i de ämnen, som behandlas vid utbildningskurs. Vidare stadgas, att, sedan hushållningssällskap beviljats statsunderstöd för ifrågavarande ändamål, skall sällskapets förvaltningsutskott träffa avtal med lämplig inom sällskapets område bosatt person om anordnande av sådan kurs, varom här är fråga, samt antaga elever till kursen. Slutligen åligger förvaltningsutskottet att genom sällskapets tjänstemän övervaka ifrågavarande kurser och avgiva berättelse till lantbruksstyrelsen om varje kurs enligt av styrelsen fastställt formulär. Under år 1939 anordnades 16 utbildningskurser för sammanlagt 208 elever och tre fortbildningskurser med tillhopa 25 elever. Under en följd av år hava särskilda statsbidrag utgått till svenska lantbrukstjänstemannaföreningen för anordnande av undervisningskurser i lantbruksbokföring m. m. Senast har sålunda statsanslag beviljats nämnda förening genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1941 för anordnande

110 av en 12 veckors kurs i lantbruksbokföring och jordbruksekonomi m. m. Enligt bestämmelserna skall elevantalet uppgå till minst tio. Lantbruksstyrelsen skall fastställa plan för kursen och godkänna såväl förläggningen av kursen som lärarna vid densamma. Föreningen åligger att omedelbart efter kursens slut avgiva berättelse över densamma, innefattande jämväl redogörelse för kursens ekonomi. Vidare har under ett flertal år särskilt statsbidrag utgått till specialkurser i beteskultur och ängsskötsel, anordnade av svenska vall- och mosskulturföreningen och före dennas bildande av svenska betes- och vallföreningen samt avsedda i första hand för i hushållningssällskapens tjänst med understöd av statsmedel anställda vandringsrättare. Årligen pläga vid Hasselfors anordnas två dylika kurser om vardera åtta dagar därav sex för föreläsningar och praktiska övningar å kursorten samt två för exkursioner till platser med hög betes- och vallkultur. Undervisningsplan fastställes av lantbruksstyrelsen. Kurserna äro beräknade för cirka 10 deltagare. Utgifterna för såväl själva undervisningen, inbegripet däri ingående exkursioner, som ock för elevernas kost och logi under kurserna pläga bestridas av statsmedel. Under samverkan med vederbörande hushållningssällskap plägar lantbruksstyrelsen anordna statsunderstödda ambulerande trädgårdskurser i Norrland. Enligt gällande bestämmelser böra dylika kurser anordnas i byar och mindre samhällen, företrädesvis i de fyra nordligaste länen. Undervisningen skall avse att meddela kunskaper i anläggandet och skötseln av mindre trädgård och framför allt tillvaratagande i hushållet av i trädgården odlade produkter. Undervisningen anordnas genom hushållningssällskapens försorg och skall omfatta minst sex dagar, fördelade på tre 2-dagars kurser (vår-, sommar- och höstkurs). Undervisningen är avgiftsfri. Varje kurs skall omfatta minst sex, högst tolv manliga eller kvinnliga deltagare. Utredningens

synpunkter

och

förslag.

Betydelsen av den undervisning, som lämnas vid de med statsmedel understödda lägre lantbruksundervisningsanstalterna är givetvis synnerligen stor. Man torde icke nog kraftigt kunna understryka vikten av såväl ett tillräckligt antal väl utrustade dylika anstalter som att jordbrukarungdomen begagnar sig av de möjligheter till inhämtande av för sin blivande verksamhet på lanthushållningens område erforderliga kunskaper, som nämnda skolor erbjuda. Den omorganisation av undervisningsanstalterna, som nyligen beslutats, torde hava förbättrat dessa möjligheter. Å andra sidan torde icke kunna förnekas, att den undervisning, som tilllämpas vid nämnda skolor icke förmår i avseende å formen täcka hela det behov av undervisningsverksamhet, som otvivelaktigt föreligger inom lanthushållningens område. Även efter genomförandet i sin helhet av den beslutade omorganisationen och även om antalet skolor skulle kunna så utökas, att möjligheter skapades för alla jordbrukareungdomar att därstädes

Ill erhålla sin utbildning, torde dock behov under lång tid framåt föreligga dels av kurser för den ungdom, som deltar i den praktiska ungdomsverksamheten (klubbverksamheten), dels av undervisningsverksamhet bland yrkesutövande jordbrukare och jordbrukarkvinnor och annan jordbruksbefolkning, som icke haft möjlighet att bevista de kurser, som regelbundet anordnas vid lantbruksundervisningsanstalterna enligt för dylika anstalter gällande stadga, dels ock av kurser avsedda som fortbildningskurser för sådana yrkesutövare inom lanthushållningen, som tidigare genomgått kurs vid dylik anstalt, som ock andra yrkesutövare inom lanthushållningen. Till yrkesutövare, som här sagts, torde jämväl kunna hänföras lantarbetare samt hantverkare och lantbyggmästare m. fl., vilka i sin verksamhet äro knutna till eller komma i nära kontakt med lanthushållningen. Samtliga dylika undervisningskurser böra ingå i av hushållningssällskapen bedriven undervisningsverksamhet. Liksom för närvarande bör därjämte efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fall understöd av statsmedel kunna utgå även till annan, i syfte att främja det mindre jordbruket bedriven undervisningsverksamhet, vilken icke på annat sätt kan komma i åtnjutande av sådant understöd. Bestämmelser av nu nämnd art hava intagits i 16 § i förenämnda förslag till reglemente för den statsunderstödda allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten. Med anledning av vad ovan anförts rörande behovet av olika slags kurser utöver dem, som jämlikt gällande stadga anordnas vid undervisningsanstalterna inom lanthushållningens område, har utredningen i 17 § av nämnda förslag till reglemente uppdelat dessa kurser i klubbkurser, lantbrukarekurser, husmoderskurser, allmänna kurser och specialkurser. Med hänsyn till de skiftande förhållandena inom olika delar av landet och angelägenheten av att varje hushållningssällskap självt får så långt som möjligt anpassa den statsunderstödda kursverksamheten av ifrågavarande slag efter ortens förhållanden torde i reglementet liksom i nuvarande bestämmelser endast huvudgrunderna för sagda verksamhet böra angivas. Vidare har av samma anledning bibehållits den i nu gällande bestämmelser givna föreskriften, att om hushållningssällskap önskar meddela undervisning vid kurser av kortare varaktighet än i 17 § angives eller eljest i annan form, äger sällskapet därom göra särskild framställning i sammanhang med ansökning om statsbidrag. Förutskickas må, att utredningen senare kommer att föreslå att statsbidrag må beviljas av lantbruksstyrelsen i stället för såsom för närvarande av Kungl. Maj:t. Vad därefter angår de ovan särskilt angivna kursslagen må först omnämnas den kurstyp, som utredningen benämnt klubbkurs. Utredningen har tidigare utförligt behandlat den praktiska ungdomsverksamheten (klubbverksamheten) och dess betydelse. Ehuru denna verksamhet, såsom namnet antyder, har huvudsakligen praktisk karaktär, torde erfarenheten bestyrka nyttan av att vid lämplig tidpunkt samla deltagare i klubbverksamheten till kortare kurs, under vilken en något djupare teoretisk utbildning kan meddelas än den som lämnas av ungdomskonsulenten eller ungdomsinstruktören vid

112 besök hemma hos ungdomarna. Lämpligt torde vara att i samband med dylik kurs även anordnas exkursioner till i trakten verksamma klubbungdomar. Hinder torde icke böra möta mot att klubbkurs anordnas i form av lägerkurs under sommaren eller att kursen uppdelas på två perioder, exempelvis två dagar på våren och två på hösten. Utredningen får sålunda föreslå, att dylika kurser om minst fyra, högst sex dagar må kunna anordnas av hushållningssällskap med understöd av statsmedel. Såsom tidigare antytts, anser utredningen vara av synnerlig vikt, att statsunderstödda kurser av kortare varaktighet må kunna anordas för ägare eller brukare av mindre jordbruk, som icke haft möjlighet att erhålla utbildning vid någon av de jämlikt gällande stadga anordnade, relativt långa kurserna vid statsunderstödd lantbruks- eller lantmannaskola. I förbigående m å erinras om att 1937 års riksdag i anledning av väckta motioner hos Kungl. Maj:t anhållit (R. skr. nr 133/1937) om utredning angående anordnande av kursoch annan upplysningsverksamhet i småbruksskötsel. Vid övervägande av detta spörsmål har det emellertid för utredningen framstått såsom ett oeftergivligt krav, att dylika kurser, av utredningen benämnda lantbrukarekurser, icke må tillåtas konkurrera om eleverna med ovannämnda stadgeenliga kurser vid lantbruks- och lantmannaskolorna. Undervisningen vid sistnämnda kurser måste under alla förhållanden anses vara värdefullare än lantbrukarekurserna och i varje fall för den jordbrukareungdom, som ännu icke tillträtt eget jordbruk, den utan tvivel lämpligaste och bästa. För att motverka en dylik olämplig konkurrens och vidare i största möjliga utsträckning möjliggöra för lantbrukare att deltaga i lantbrukarekurserna få dessa enligt utredningens mening icke göras alltför långa. Med hänsyn bl. a. till de skiftande förhållandena inom skilda landsdelar har utredningen funnit sig böra föreslå, att lantbrukarekurs må omfatta 14 dagar eller en månad. Vidare böra såsom elever i första hand antagas personer, som äga eller bruka mindre jordbruk eller äro anställda som lantarbetare, men hinder icke möta att i mån av utrymme vid kursen antaga till elever även andra personer. Vid övervägade av frågan om förläggningsplats för lantbrukarekurs kunna otvivelaktigt starka skäl andragas för att dylik kurs alltid borde vara förlagd till statsunderstödd lantbruks- eller lantmannaskola. Då emellertid plats icke alltid torde kunna beredas vid sådan skola för kurs, varom här är fråga, och då det vidare med hänsyn till elevanskaffningen kan vara önskvärt, att kurs förlägges närmare elevernas hem, varigenom dessa kunna beredas tillfälle att en eller annan gång under kursen besöka hemmet, anser utredningen, att frågan om lämplig plats bör avgöras av lantbruksstyrelsen efter förslag av hushållningssällskapets förvaltningsutskott i varje särskilt fall. I övrigt torde de föreslagna bestämmelserna för ifrågavarande kurser icke kräva särskilda kommentarer. I likhet med lantbrukarna är det otvivelaktigt många husmödrar vid lanthushåll, som behöva och önska en relativt grundlig utbildning men icke hava möjlighet att vara borta från hemmet under så lång lid, som en lanthus-

113 hållsskolekurs pågår. Därför får utredningen förorda att liksom hittills säri skilda husmoderskurser må kunna anordnas med understöd av statsmedel. [ Bestämmelserna för dessa kurser böra i huvudsak ansluta sig till redan nu I gällande, i det föregående refererade föreskrifter för husmoderskurser, dock I med det tillägget, att kurserna i första hand äro avsedda för kvinnor, som förestå lanthushåll eller lantarbetarehushåll. För detta tillägg gäller samma motivering som ovan anförts i motsvarande avseende rörande lantbrukarekurser och avses sålunda med detta tillägg att i möjligaste mån förhindra olämplig elevkonkurrens mellan husmoderskurser och lanthushållsskolor. Bestämmelserna rörande allmän kurs äro desamma som för nu statsunderstödda kurser för en större allmänhet. Även om vederbörande yrkesutövare deltagit i stadgeenlig kurs vid lantbruksundervisningsanstalt eller i lantbrukarekurs eller husmoderkurs torde dock med hänsyn till de nya rön och erfarenheter, som under årens lopp göras inom lanthushållningen, efter hand framträda behov hos honom eller henne av ytterligare utbildning i yrket för uppnående av goda resultat inom verksamhetsområdet. För ändamålet torde böra inrättas specialkurser. Bestämmelserna för dylika kurser i 17 §, punkt 5, a—c av reglementsförslaget äro i huvudsak desamma som gälla för närvarande för dylika kurser. Ett speciellt viktigt avsnitt inom undervisnings- och upplysningsverksamheten på lanthushållningens område utgör den byggnadskonsulterande verksamheten. Utredningen återkommer senare till denna verksamhet men vill redan här föreslå anordnande genom hushållningssällskapens försorg av statsunderstödda kurser för byggmästare m. fl. på landsbygden. Dylika kurser anordnas visserligen redan nu av sällskapen, stundom med understöd av statsmedel, men skäl synes utredningen föreligga att upptaga dylika specialkurser såsom en särskild kursform i nu förevarande reglemente. Betydelsen av att i första hand lantbyggmästare men även byggnadssnickare och andra personer på landsbygden med god erfarenhet inom byggnadsfacket, exempelvis en del mindre jordbrukare, erhålla tid efter annan undervisning i byggnadsfrågor, synes utredningen ligga i öppen dag. Nämnda personer torde — även om den byggnadskonsulterande verksamheten genom särskilda byggnadskonsulenter hos hushållningssällskapen eller på annat sätt ordnas bättre än för närvarande — alltid komma att utöva ett visst inflytande på byggnadsverksamheten på landsbygden och för övrigt med fördel kunna tagas i anspråk av den byggnadskonsulterande expertisen såsom biträde vid skilda tillfällen. Visserligen kan den av utredningen föreslagna kurstiden av två å fyra veckor icke tänkas giva en mera grundlig utbildning, men kursen bör dock kunna medverka till att de nya rön och erfarenheter, som göras på byggnadsområdet, komma dem tillgodo, som genom omfattande tidigare praktisk verksamhet inom området icke stå helt främmande inför ifrågavarande spörsmål. Därest i det föregående omförmälda kurser i mera betydande utsträckning skola kunna förläggas till lantbruksundervisningsanstalterna torde vid många av dessa erfordras utökning av nuvarande utrymmen för bostäder åt eleverna 8—418998.

114 samt för lärosalar m. m. Med hänsyn härtill förutsätter utredningen, att statsbidrag jämväl till härför erforderliga byggnader måtte få utgå enligt enahanda grunder som ifråga om statsbidrag till de byggnader, som erfordras vid lantbruksundervisningsanstalterna för de i stadga för dylika anstalter angivna kurserna. V. Nuvarande

Studieresor.

förhållanden.

Enligt Kungl. Maj:ts reglemente den 17 juni 1938 (nr 464) för med statsmedel understödd undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor skola i reglementet avsedda, av hushållningssällskaps förvaltningsutskott anordnade studieresor anordnas så att de bereda deltagarna tillfälle att genom besök under sakkunnig ledning vid väl skötta jordbruk, demonstrationsfält, skogar m. m. hämta mesta möjliga kunskap för skötande av mindre jordbruk och vad därmed har samband. Sådana resor kunna företagas dels såsom kortare färder inom länet eller närliggande bygd i syfte att för deltagarna uppvisa framstående mindre jordbruk, demonstrations- och försöksfält eller annat mönstergillt arbete inom lanthushållningens område (hembygdsresor), dels ock såsom längre studieresor antingen inom riket eller, efter tillstånd av lantbruksstyrelsen, till Finland, Danmark eller Norge. Det tillkommer hushållningssällskapets förvaltningsutskott att anordna resorna, antaga deltagare samt fastställa plan för varje resa ävensom utse sakkunnig person att leda densamma enligt av utskottet utfärdad instruktion. Till deltagare i studieresa må av män antagas endast den som har sin huvudsakliga utkomst av jordbruk eller jordbruksarbete. Till deltagare må icke antagas den som äger eller brukar en areal odlad jord av, ifråga om längre studieresa, mer än 40 hektar eller, i fråga om hembygdsresa, mer än 15 hektar eller ock i vartdera fallet, den mindre areal förvaltningsutskottet bestämmer. Beträffande kvinnors deltagande i studieresa äger förvaltningsutskottet meddela närmare bestämmelser. Hushållningsällskapets förvaltningsutskott skall före varje års utgång till lantbruksstyrelsen insända berättelse enligt av styrelsen fastställt formulär angående under året anordnade statsunderstödda studieresor. Under år 1939 anordnades 95 statsunderstödda studieresor med 3 187 deltagare. Utredningens

synpunkter

och

förslag.

Utredningen har beträffande studieresor icke funnit skäl föreslå ändrade bestämmelser. I förslaget till reglemente, 21—23 §§, angivna föreskrifter överensstämma sålunda i huvudsak med nu gällande bestämmelser.

115 VI. Nuvarande

Premieringar.

förhållanden.

Enligt Kungl. Maj:ts reglemente den 17 juni 1938 (nr 462) för med statsmedel understödd premiering av mindre jordbruk bildar varje hushållningssällskaps område för verkställande av ifrågavarande premiering ett distrikt, dock med rätt för sällskapet att besluta, huruvida uppdelning av premieringsdistriktet i underdistrikt, högst tre, skall äga rum. Premieringen verkställes av en nämnd, bestående av ordförande och en ledamot med erforderligt antal suppleanter, utsedda för tre år av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Sällskapet kan därjämte besluta att ytterligare en ledamot skall utses. En av ledamöterna skall vara hos hushållningssällskapet anställd jordbrukskonsulent. För premieringens verkställande gälla vissa i reglementet närmare angivna huvudgrunder. Besiktning för premiering må verkställas endast under månaderna juni-sseptember. Samma jordbruk må ej premieras oftare än vart tredje år. Premier må utgå i form av penningpris och diplom. Det åligger hushållningssällskapets förvaltningsutskott att före varje års utgång till lantbruksstyrelsen insända berättelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär över de under året verkställda premieringarna av mindre jordbruk. Under år 1939 anordnades premiering av mindre jordbruk inom samtliga hushållningssällskap. Antalet anmälda jordbruk utgjorde 922, varav 7 erhöllo hederspris, 27 första, 236 andra och 367 tredje pris. Förutom till premiering av mindre jordbruk må statsbidrag jämväl utgå till premiering av frö- och linodlingar samt av vissa husdjursslag ävensom till premiering av omförädling av fruktträd. Då emellertid dessa premieringar ofta utgöra delar av annan hushållningssällskapets verksamhet och för övrigt äro av speciell natur och icke torde kunna inordnas i nu föreslaget reglemente m å de här allenast för fullständighetens skull omnämnas. Utredningens

synpunkter

och

förslag.

Utredningen har beträffande bestämmelserna för premiering av mindre jordbruk icke funnit skäl föreslå ändrade bestämmelser. I förslaget till reglemente 24—32 §§ angivna föreskrifter överensstämma sålunda i huvudsak med nu gällande bestämmelser. Emellertid synes utredningen möjligheter böra öppnas för hushållningssällskap att föreslå och för Kungl. Maj:t att i mån av medelstillgång bevilja statsbidrag även till annan premieringsverksamhet än den ovan nämnda i syfte att främja det mindre jordbruket eller detta närstående näringsgrenar, vilken icke på annat sätt kan komma i åtnjutande av sådant bidrag. Utredningen tänker härvidlag på exempelvis trädgårdspremieringar, premiering av ladugårdar, av hemslöjd o. s. v. Förslag till bestämmelser i ovannämnda syfte hava införts i reglementsförslagets 33 §.

116 VII. H u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n s a l l m ä n n a u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t . 1. Allmänna synpunkter. Den allmänna upplysningsverksamhet, som bedrives av hushållningssällskapen på lanthushållningens område, är av mångskiftande slag och varierar givetvis med förhållandena inom olika hushållningssällskap. Av sistnämnda anledning torde ej heller vara vare sig önskvärt eller möjligt att uppdraga snäva gränser för denna verksamhet utan densamma torde böra liksom hittills få utvecklas fritt. Utredningen har emellertid för att betona verksamhetens nära samhörighet med övrig undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område ansett lämpligt att i förevarande förslag till reglemente helt allmänt angiva dess syfte. Enligt 34 §, första stycket av reglementsförslaget skulle sålunda stadgas, att hushållningssällskapets allmänna upplysningsverksamhet skulle hava till syfte att bland dem. som hava sin verksamhet inom jordbruket och detta närstående näringar, genom tal och skrift sprida kännedom om rön och erfarenheter inom vederbörande näringsgren, vunna vid försöksverksamhet eller eljest samt att lämna råd och upplysningar rörande planläggningen av produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder. Vidare bör i andra stycket av samma paragraf stadgas, att verksamheten skall stå under ledning av hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt bedrivas i samarbete med jordbrukets ekonomiska föreningar eller andra föreningar och institutioner på lanthushållningens område ävensom med undervisningsanstalter inom sagda område. Till vad sålunda föreslagits torde ytterligare kommentarer icke vara erforderliga. I tredje stycket av samma paragraf föreslås stadgande om, att verksamheten skall handhavas av hos hushållningssällskapet anställda befattningshavare i enlighet med de instruktioner och andra föreskrifter, som för ändamålet utfärdas av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, därest ej lantbruksstyrelen beslutar härom. Påpekas må, att utredningen senare kommer att föreslå, att instruktioner för vissa befattningar skola fastställas av lantbruksstyrelsen. Enligt utredningens mening torde den omedelbara ledningen av den allmänna upplysningsverksamheten och organisationen av densamma i regel böra ankomma på hos hushållningssällskapen anställda konsulenter eller därmed jämställda tjänstemän. Detsamma synes böra gälla verksamheten som lärare vid de i reglementsförslaget omförmälda undervisningskurserna och stundom även utbildningskurserna. Därest undervisningsverksamheten och den i första hand genom tal och skrift bedrivna upplysningsverksamheten skall kunna bedrivas rationellt och i den omfattning som erfordras, synes emellertid utredningen, därest icke antalet konsulenter skall svälla ut i en med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna allt för hög grad, erforderligt, att konsulenternas arbetstid icke, såsom ofta för närvarande torde vara faljet, t ages i anspråk för uppgifter, som med fördel, givetvis

117 under vederbörande konsulents ledning, kunde anförtros åt mindre kvalificerade och lägre avlönade befattningshavare. Sålunda torde till exempel viss del av det arbete, som för närvarande åligger en jordbrukskonsulent, ofta med fördel kunna överlämnas åt annan, på lämpligt sätt utbildad, lägre befattningshavare. Uppgörandet av många, ofta relativt enkla förbättringsplaner kunde sannolikt överlåtas på lägre befattningshavare, sedan vederbörande konsulenter upprättat den allmänna förbättringsplan, som enligt utredningens tidigare uttalade mening bör föregå planeringen av speciella åtgärder. Exemplen torde kunna mångfaldigas. Utredningen har med det sagda allenast velat framhålla önskvärdheten, att icke säga nödvändigheten av att hushållningssällskapen vid upprättande av förslag till instruktioner för befattningshavarna tillse, att konsulenterna medgivas erforderlig tid att i största möjliga utsträckning ägna sina krafter åt allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet. Utredningen h a r tidigare förordat, att utbildningen av instruktörer, vilka enligt utredningens förslag bland annat skola ersätta de nuvarande vandringsrättarna, avsevärt förlänges. I nu förevarande sammanhang vill utredningen framhålla betydelsen av att denna utbildning gives en sådan inriktning, att instruktörerna utan menlig inverkan på resultatet kunna från kosulenterna övertaga vissa enklare men dock tidskrävande arbetsuppgifter. 1 den mån dessa arbetsuppgifter ökas bör vidare behovet av arbetskraft för ändamålet i första hand tillgodoses genom anställning av ytterligare instruktörer eller ock assistenter och förmän. Till sistnämnda två slag av befattningshavare återkommer utredningen senare. I senare avsnitt kommer utredningen jämväl att särskilt behandla vissa konsulenters verksamhet. Det är emellertid i hög grad önskvärt, att för den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten på lanthushållningens område i största möjliga utsträckning utnyttjas ej blott konsulenterna utan även lantbruksundervisningsanstalternas lärare. Såsom utredningen i annat sammanhang framhållit, torde nyttan för dessa lärare av att deltaga i sagda verksamhet vara obestridlig och vidare torde lärarnas arbetskraft ofta därigenom bliva bättre utnyttjad. Därest inom ett hushållningssällskaps område befintliga lanlbruksundervisningsanstalter äro inordnade som ett led i sällskapets allmänna undervisningsverksamhet på sätt härom särskilt stadgas, bör obligatorisk föreskrift gälla för hushållningssällskapets förvaltningsutskott att för den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten anlita sagda anstalters befattningshavare i den utsträckning, som undervisningen vid anstalterna medgiver och som erfordras för ifrågavarande verksamhets bedrivande i önskvärd omfattning. Å andra sidan synes skyldighet böra föreskrivas för sagda befattninsghavare att i nyssnämnda utsträckning stå till vederbörande förvaltningsutskotts förfogande. Förslag till bestämmelser härom hava införts i fjärde styöket, 34 § reglementsförslaget. Flertalet hushållningssällskap torde för närvarande lämna viss särskild ersättning utöver resekostnads- och traktamentsersättning till befattningshavarna för föredrag på lanthushållningens område och även för föreläsningar vid av sällskapet anordnade undervisningskurser. Jämväl för under-

118 visning vid utbildningskurser torde dylik ersättning i regel utgå. E n ä r handhavandet av undervisnings- och upplysningsverksamheten ingår i befattningshavarnas tjänsteåliggande, synes utredningen i princip särskild ersättning från hushållningssällskapet härför utöver resekostnads- och traktamentsersättning icke böra utgå till befattningshavarna. En förutsättning härför är emellertid, att sagda uppgifter kunna fullgöras inom ramen för den tjänstgöringsskyldighet, som ankommer på vederbörande befattningshavare. Särskild ersättning synes sålunda icke böra utgå, därest ifrågavarande uppgift kan fullgöras inom den tjänstgöringstid, som kan anses skälig. Påpekas må att vad här sagts icke bör utesluta, att befattningshavare, som tages i anspråk för exempelvis föredrag, som anordnas och bekostas av annan institution än hushållningssällskapet eller någon dess underavdelning, bör äga rätt att härför uppbära skälig ersättning. Därest dylikt föredrag eller utarbetandet av detsamma inkräktar på vederbörandes tjänstgöringstid förutsattes givetvis, att tillstånd härtill lämnats av vederbörande förvaltningsutskott eller å dess vägnar. Vad nu anförts torde i princip böra gälla även befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt, som inordnats som ett led i hushållningssällskapets allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet. Där särskilda skäl föreligga — exempelvis där befattningshavare icke hava s. k. helårstjänstgöring — bör dock hushållningssällskapets förvaltningsutskott kunna bestämma skäligt arvode, när vederbörande tages i anspråk för nyssnämnda verksamhet. Förslag till bestämmelser av ovan antytt innehåll återfinnas i 35 § i förslaget till reglemente. I detta sammanhang vill utredningen framhålla önskvärdheten av att vid utbildningskurser och undervisningskurser hushållningssällskapens och lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare i största möjliga utsträckning anlitas som lärare. De erfarenheter, som sagda befattningshavare vunnit i sin verskamhet i övrigt, synas utredningen utgöra en värdefull tillgång för dessa kurser och vidare torde kostnaderna för undervisningen vid desamma därmed kunna nedbringas. Föreskrifter av nu angiven art hava lämnats i 15 och 18 §§ i reglementsförslaget.

2. Ersättning för biträde av hushållningssällskapens befattningshavare. Nuvarande

förhållanden.

Med undantag av hushållningssällskapen i de fem Norrlandslänen samt av Värmlands och Kristianstads läns hushållningssällskap uttaga hushållningssällskapen i regel särskild ersättning för av sällskapens befattningshavare utförda uppdrag. Konsultation och rådgivning muntligen, skriftligen eller per telefon är dock i allmänhet kostnadsfri. För biträde av trädgårdstjänsteman får rekvirent oftast erlägga viss ersättning även om biträde av andra sällskapens tjänstemän är kostnadsfritt.

119 Grunderna för ersättning, varom här är fråga, variera avsevärt inom olika hushållningssällskap och äro stundom angivna i för olika slags uppdrag fastställda, ganska detaljerade taxor. Ett par hushållningssällskap upptaga särskild tilläggsavgift av icke-medlemmar. I flera fall föreskrives, att kommuner och allmänna institutioner ävensom innehavare av jord, vilka icke driva jordbruk som huvudsaklig näring, skola erlägga ersättning för utförda uppdrag efter högre taxa än de egentliga jordbrukarna. Hos sex hushållningssällskap äro brukare av jordbruksfastighet under viss areal helt eller delvis befriade från erläggande av ifrågavarande ersättningar och hos tre hushållningssällskap gäller enahanda undantag för brukare av jordbruksfastighet med taxeringsvärde, understigande visst belopp. Vanligen är viss minimiavgift stipulerad samt stundom även viss maximiavgift. Såsom exempel på ersättningsgrunder må nämnas, att för täckdikningsplaner och gödselvårdsplaner ersättning oftast utgår efter ytenhet. Inom fem hushållningssällskap är emellertid avgiften för dylika planer konstant och relativt låg. I tre fall erlägges förutom ersättning efter areal en viss grundavgift eller ett visst dagarvode. Ersättning för planer till byggnadsföretag utgår stundom med viss procent av den beräknade kostnadssumman och i andra fall med visst belopp per kubikmeter inredda utrymmen. För arbetsbeskrivningar eller detaljritningar utgår ersättning i regel enligt särskild överenskommelse eller till självkostnadspris. Beträffande ersättningens erläggande må nämnas, att densamma stundom uppbäres av vederbörande tjänsteman såsom egen inkomst men i andra fall inbetalas till vederbörande hushållningssällskap. Utredningens

synpunkter

och förslag.

Utan att vilja underkänna den praktiska jordbrukarens ofta värdefulla synpunkter vid planläggning av förbättringsåtgärder å jordbruket synes dock utredningen obestridligt, att råd och anvisningar vid sagda planläggning från speciellt sakkunniga i regel äro av stort värde. Det torde nämligen i allmänhet icke vara möjligt för jordbrukaren att ensam bedöma alla på den lämpligaste planläggningen inverkande faktorer. E n ur alla synpunkter ändamålsenlig planläggning sparar därjämte i regel icke endast engångsutgifter vid åtgärdens utförande utan medför därjämte ofta icke obetydligt minskade underhålls- och driftskostnader. Redan av denna anledning torde det vara väl motiverat, att den enskilde jordbrukaren får erlägga skälig avgift för de planer, som utarbetats genom hushållningssällskapens tjänstemäns försorg. Därtill kommer även att avgiftsfria planer ofta leda till rena okynneskonsultationer. Vidare må framhållas att större värde oftast sättes på sådana planer, för vilka ersättning måste erläggas än på sådana, som lämnas avgiftsfritt. Slutligen må erinras om hushushållningssällskapens betydande kostnader för material m. m. för ändamålet. För sådan rådgivning genom hushållningssällskapens tjänstemän, som icke innebär uppgörande av planer ävensom för de med rådgivning förenade resorna, torde däremot, liksom i regel hittills varit fallet, särskild ersättning

120 icke böra utgå. Såsom motivering för sistangivna utredningens ståndpunkt må bl. a. erinras om utredningens tidigare förslag, att flertalet jordbrukare skola till hushållningssällskapet erlägga särskild jordbruksavgift. Avgifter för planer böra av rekvirent erläggas direkt till hushållningssällskapet. Enligt utredningens mening är ur flera synpunkter olämpligt, att tjänsteman skall äga rätt att uppbära dylik avgift såsom en personlig inkomst. Bland annat må framhållas de olika avlöningsförmåner, som härigenom skapas för eljest likställda tjänstemän. I princip synes utredningen riktigast, att varje i detta sammanhang ifrågakommande uppdrag debiteras efter en så beräknad taxa, att avgiften så exakt som möjligt motsvarar de verkliga kostnaderna för ritningar, beskrivningar, kostnadsberäkningar e t c , som utföras av vederbörande tjänsteman. Att räkna med så låga taxor, att avgifterna blott täcka en del av de pä uppdraget belöpande självkostnaderna synes utredningen i princip vara oriktigt med hänsyn dels till värdesättningen av planen från rekvirentens sida, dels till de fall, då vederbörande rekvirent själv bör kunna bestrida hela kostnaden. Den enskilde, som därav är i behov, bör i stället kunna erhålla viss rabatt å den fastställda taxan. Beträffande taxornas konstruktion och storlek må vidare framhållas önskvärdheten av i största möjliga utsträckning enhetliga taxor inom skilda hushållningssällskap. Med hänsyn härtill synas taxorna böra utarbetas och fastställas av lantbruksstyrelsen, som redan nu fastställer taxor för exempelvis lantbrukskemiska kontrollstationer och frökontrollanstalter. Då utarbetandet av taxor synes böra föregås bland annat av överläggningar med representanter för hushållningssällskapen m. fl., vilka överläggningar på frågans nuvarande stadium icke synts utredningen lämpliga, torde ifrågavarande spörsmål böra överlämnas till lantbruksstyrelsen för närmare övervägande. Av Kungl. Maj:t torde dock böra fastslås skyldighet för rekvirent att erlägga avgifter av ifrågavarande slag. Förslag till bestämmelser härutinnan återfinnas i förenämnda förslag till reglemente för den statsunderstödda allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten, 37 §. Påpekas må att med i förslaget angiven produktionsförbättringsplan bör förstås alla slag av planer, sålunda icke endast ritningar till exempelvis byggnader, gödselstäder, läckdikningar, trädgårdar o. s. v. utan även kostnadsförslag, beskrivningar, kartor o. dyl. av skilda slag, såsom exempelvis markkarteringskartor, växlodlingsplaner, kartor över åkerareal o. s. v. Såsom ovan antytts kan det i vissa fall tänkas, att även en låg avgift kan vara betungande. Detta gäller särskilt mindre jordbrukare. I samband med behandlingen av frågan om byggnadskonsulterande verksamhet pä landsbygden har utredningen även framhållit svårigheten att få särskilt mindre jordbrukare att mot ersättning anlita sakkunnigt biträde för uppgörande av byggnadsförslag. Med hänsyn vidare till den nationalekonomiska betydelsen av sakkunnigt uppgjorda planer torde åtgärder böra vidtagas i syfte att stimulera anlitande av sakkunnigt biträde. I förevarande reglements-

121 förslag har med hänsyn härtill intagits förslag om att lantbruksstyrelsen må. där så befinnes erforderligt, i taxan införa bestämmelser om rabatter å taxans avgifter.

3. Byggnadskonsulterande verksamhet på landsbygden m. m. A.

Byggnadskonsulterande verksamhet.

Hushållningssällskapens

nuvarande

verksamhet

på

området.

De senaste årens förändringar av byggnadssättet på landsbygden, användningen av nya byggnadsmaterial och nya konstruktioner samt ökade krav på byggnaderna ur hygieniska och andra synpunkter hava medfört krav på större yrkesskicklighet hos alla dem, som hava att göra med byggnadsverksamhet på landsbygden samt skapat ett allt mera framträdande behov av rådgivning och vägledning i landsbygdens byggnadsfrågor. Från hushållningssällskapens sida har detta behov uppmärksammats och sällskapen hava i mån av ekonomiska resurser sökt tillgodose detsamma. Den rådgivande verksamheten har i allmänhet utövats av jordbrukskonsulent eller annan tjänsteman hos sällskapet. Vissa sällskap hava anställt särskilda byggnadskonsulenter, som svara för den konsulterande verksamheten. De erfarenheter, som gjorts genom en sådan anordning, hava vid en av utredningen verkställd enquéte sagts vara mycket goda, och behovet av handledning för jordbrukarna på ifrågavarande område uppgivits därigenom vara fyllt. Sällskapen hava vidare — stundom i samarbete med samfundet för hembygdsvård — anordnat ett antal kurser för lantbyggmästare m. fl. samt i samarbete med svenska cementföreningen betongkurser. Genom kurser och rådgivning i heminredning och förbättring av köken på landsbygden hava hos hushållningssällskapen anställda hemkonsulenter utövat en betydelsefull verksamhet. Vidare må nämnas att vissa hushållningssällskap genom uppförande av ändamålsenliga ekonomibyggnader å sällskapen tillhöriga egendomar eller genom understöd till uppförande av demonstrationsladugårdar hos enskilda jordbrukare sökt främja en ändamålsenlig byggnadsverksamhet på landsbygden. Slutligen må erinras om att flera hurhållningssällskap genom utarbetande och spridande av typritningar sökt påverka byggnadssättet. Tidigare förslag rörande byggnadskonsulterande

verksamhet.

Av ovannämnda enquéte framgår, att flertalet hushållningssällskap anse den hittillsvarande verksamheten på ifrågavarande område icke vara tillfyllest, och att sällskapen på grund av brist på erforderliga medel icke kunnat bedriva denna verksamhet så som önskvärt vore. Framför allt framhålles önskvärdheten av att byggnadskonsulentfrågan snarast ordnas inom hela

122 landet. Såsom motivering härför anföres, att lantbrukets byggnader representera ett mycket stort kapital, som det gäller att på bästa möjliga sätt disponera, bland annat för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra den för jordbrukets rationella drift så viktiga mekaniseringen. Vidare framhålles, att tillkomsten av nya byggnadsmaterial ävensom byggnadskostnadernas stegring under senare år tvingat jordbrukarna att anlita sakkunnig hjälp i större utsträckning än tidigare. Dessa och flera andra skäl anses motivera statsbidrag till avlöning åt en byggnadskonsulent hos varje hushållningssällskap. Såsom i tidigare avsnitt påpekats fördes sistnämnda spörsmål inför riksdagen genom motion år 1937, dock utan resultat, och samma år upptogs spörsmålet i underdånig skrivelse från hushållningssällskapens ombud. I sitt tidigare omförmälda betänkande angående underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen (Stat. off. utr. 1939:6) upptog 1937 års utredning angående arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket frågan om statens medverkan för att bereda jordbrukarna tillgång till byggnadsteknisk sakkunskap till ingående prövning. Utredningen har på tal om olika alternativ härutinnan framhållit, att nuvarande jordbrukskonsulenter eller vandringsrättare, även efter kompletterande utbildning i byggnadsfrågor, i allmänhet vore fullt upptagna med det arbete, som redan åvilade dem, varför deras verksamhet som rådgivare i byggnadsfrågor knappast kunde få någon större omfattning, om deras övriga arbete ej skulle bliva lidande härpå. Det måste därför enligt utredningen vara riktigare, att för den byggnadstekniska rådgivningen ordnades speciell utbildning och anställdes särskilda konsulenter. Sagda utredning övervägde jämväl, huruvida centrala arkitektkontor kunde innebära en lösning. Enligt utredningens mening erfordrades emellertid för den direkta rådgivningen och kontrollen av byggnadsverksamheten inom jordbruket särskilda byggnadsfackmän, stationerade ute i orterna. Såsom skäl anfördes bland annat, att en grundlig kännedom om förhållandena inom respektive distrikt vore ägnad att avsevärt underlätta arbetet och att göra det mera effektivt samt att det även vore av betydelse, att jordbrukarna väl kände byggnadskonsulenten. Med hänsyn till nybyggnads- och ombyggnadsverksamhetens årliga omfattning inom jordbruket ansåg utredningen vidare uppenbart, att behovet av konsultationer på detta område vore av en betydande storleksordning. För fyllande av det mest trängande behovet av dylik konsultation erfordrades enligt utredningen minst en byggnadskonsulent med byrå i varje hushållningssällskaps område. I de större hushållningssällskapsområdena vore ytterligare en fackman erforderlig. Då vidare byggnadskonsulenter erfordrades hos vissa statliga verk och stora industriföretag, uppskattade utredningen det mera omedelbara behovet av byggnadskonsulenter till minst 50 sådana tjänstemän. Vid övervägande av frågan om byggnadskonsulents utbildning framhöll utredningen, att av en dylik konsulent fordrades icke blott byggnadstekniska

123 insikter utan även god kännedom om jordbrukets driftsförhållanden och hur det husliga arbetet på en lantgård utfördes. Man måste vidare beakta, uttalade utredningen i detta sammanhang, att byggnadskonsulenten vid lösandet av sina uppgifter ställdes inför andra krav på specialinsikter än de arkitekter, som utbildades vid de tekniska högskolorna. Dessa arkitekter hade möjligheter att vid lösandet av sina uppgifter utnyttja en omfattande speciallitteratur och tidigare vunna erfarenheter ävensom samarbete med en företagsledning, som kunde giva klara direktiv. Byggnadskonsulenten däremot hade icke samma erfarenheter att bygga på och kunde långt ifrån alltid hos jordbrukaren—uppdragsgivaren påräkna erforderliga insikter ifråga om byggnadsbehovet och byggnadernas riktiga anpassning till de föreliggande förutsättningarna. Det gällde sålunda för byggnadskonsulenten icke endast att rita en byggnad efter förut angivna klara direktiv utan även att tillsammans med jordbrukaren riktigt anpassa hela byggnadsprojektet efter föreliggande tekniska och ekonomiska förutsättningar. Av nämnda anledning erfordrades enligt utredningen, att byggnadskonsulenten finge en sådan utbildning, att h a n vore väl insatt i jordbrukets speciella driftsförhållanden och ekonomiska betingelser. Utredningen föreslog sålunda att vid lantbrukshögskolan borde inrättas en särskild byggnadslinje för utbildning av blivande byggnadskonsulenter. Beträffande finansieringen av byggnadskonsulenternas verksamhet uttalade utredningen, att det vore ofrånkomligt, att denna i betydande omfattning bestredes av statsmedel, enär man icke kunde förutsätta, att de mindre jordbrukarna vore villiga att själva betala hela kostnaderna för ifrågavarande rådgivning. Även om det enligt utredningens mening vore obestridligt, att ett omsorgsfullt och sakkunnigt studium av varje byggnadsuppgift och ordentliga ritningar alltid måste betala sig, mötte det dock svårigheter att övertyga de enskilda jordbrukarna härom. Det framstode därför som i hög grad önskvärt, att staten på sådant sätt bidroge till täckandet av kostnaderna för byggnadssakkunnig rådgivning, att särskilt de mindre jordbrukarnas utgifter för ritningar m. m. kunde hållas låga. Byggnadsförslag och ritningar borde dock ej lämnas alldeles gratis utan ersättning utgå enligt viss taxa men viss rabatt kunna lämnas till innehavare av jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde om högst 40 000 kronor. Beträffande byggnadskonsulenternas avlöning framhöll utredningen, att de borde helt avlönas av allmänna medel. Erfarenheterna från annan liknande verksamhet, exempelvis lantbruksingenjörernas, talade mot endast ringa fast lön, kompletterad med inkomster från verksamheten. Enligt utredningens uppfattning borde byggnadskonsulenterna ej placeras i lägre lönegrad än A 25. Ifråga om verksamhetens organisation förordade utredningen, att byggnadskonsulentverksamheten i första hand anknötes till hushållningssällskapen. Härutinnan anförde utredningen bland annat följande: »Från flera håll har behovet av byggnadskonsulenter hos egnahemsnämnderna starkt understrukits. Dessa nämnder handha bland annat hela den med statsmedel

124 understödda bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, och vid handhavandet och kontrollen av denna verksamhet är, såsom utredningen även förut framhållit, behovet av väl utbildade fackmän starkt framträdande. Av flera skäl anser utredningen det dock lämpligast, att byggnadskonsulentverksamheten i första hand anknytes till hushållningsällskapen. Avsikten med den här föreslagna konsulentverksamheten är helt naturligt, att den skall tillgodose hela jordbrukets behov av sakkunnig rådgivning beträffande såväl bostadshus som ekonomibyggnader. Egnahemsnämndernas verksamhet omfattar emellertid endast en ringa del av samtliga jordbruk. Det kan sålunda i detta sammanhang förtjäna anföras, att av landets samtliga omkring 368 000 brukningsdelar med en areal av l o hektar åker och däröver endast 37 587 eller i runt tal 10 procent vid 1936 års utgång voro belagda med egnahemslån och därigenom direkt anslutna till egnahemsnämndernas verksamhet. I förhållande till hela arealen jordbruksjord eller det totala byggnadskapitalet torde dessa egnahemsjordbruk representera ett ännu mindre procenttal. Huvudparten av jordbruket har sålunda för närvarande ingen direkt kontakt med egnahemsnämnderna. Byggnadskonsulenternas anknytning till hushållningssällskapen synes vara lämpligast även ur den synpunkten, att det är dessa organ som på övriga områden av jordbrukets utövande ha att lämna råd och hjälp till den enskilde. Det torde förefalla jordbrukaren mest naturligt, att när han behöver sakkunniga råd i byggnadsfrågor, han kan vända sig till samma organ, som när det gäller jordbrukets övriga problem. I det föregående har påpekats, att en riktig behandling av jordbrukets yrkesfrågor förutsätter en grundlig insikt i såväl jordbrukets allmänna ekonomiska förhållanden som de vid varje gård rådande särskilda driftsförhållandena. Det bör därför vara av stort värde för byggnadskonsulentens arbete, om detta kan ske i intim kontakt med hushållningssällskapens övriga konsulenter, varvid dessas sakkunskap i berörda hänseende kan komma till nytta.» B e t r ä f f a n d e f o r m e n för b y g g n a d s k o n s u l e n t e r n a s a n s t ä l l n i n g a n g a v u t r e d n i n g e n två a l t e r n a t i v n ä m l i g e n a n t i n g e n a t t b y g g n a d s k o n s u l e n t e r n a anställdes h o s h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n m e n att d e r a s a v l ö n i n g liksom s a m t l i g a m e d deras v e r k s a m h e t f ö r e n a d e k o s t n a d e r bestredes helt a v s t a t s m e d e l s a m t att alla i n k o m s t e r av v e r k s a m h e t e n i n l e v e r e r a d e s till s t a t s v e r k e t eller att byggn a d s k o n s u l e n t e r n a anställdes h o s h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n , vilka skulle b e d r i va v e r k s a m h e t e n i egen regi o c h u p p b ä r a alla f r å n d e n s a m m a i n f l y t a n d e ink o m s t e r m e n för finansiering av v e r k s a m h e t e n b o r d e erhålla s t a t s b i d r a g till a v l ö n i n g av en b y g g n a d s k o n s u l e n t i varje h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p och till täck a n d e av o v a n n ä m n d a r a b a t t a v d r a g för m i n d r e j o r d b r u k a r e , i d e n m å n dessas totala b e l o p p överstege d e n av s t a t s m e d e l u t g å e n d e avlöningen till byggnadskonsulenten. I sitt b e t ä n k a n d e a n g å e n d e b y g g n a d s k o s t n a d e r n a (Stat. off. u t r . 1 9 4 1 : 4 ) h a v a v i d a r e 1940 års byggnadskostnadssakkunniga u p p t a g i t till b e h a n d l i n g f r å g a n o m r å d g i v n i n g i l a n d s b y g d e n s b y g g n a d s f r å g o r . Sedan de s a k k u n n i g a f r a m h å l l i t b e h o v e t av dylik r å d g i v n i n g , u t t a l a d e de, a t t d e n n a s uppgift vore att l ä m n a vederhäftiga u p p l y s n i n g a r r ö r a n d e olika b y g g n a d s m a t e r i a l s egens k a p e r och a n v ä n d n i n g s s ä t t s a m t att l ä m n a u p p l y s n i n g i b y g g n a d s t e k n i s k a frågor och ifråga o m p l a n l ö s n i n g s p r o b l e m e n . V i d a r e h a v a de s a k k u n n i g a i detta s a m m a n h a n g framhållit, att varje s t ö r r e om- eller tillbyggnad p å en b r u k n i n g s d e l b o r d e f ö r a n l e d a en o m p r ö v n i n g av j o r d b r u k e t s i n r i k t n i n g p å

125 egendomen ifråga. Prövas borde, huruvida jordbruket bedrivits i lämpliga former eller en omläggning därav borde vidtagas. De nya byggnaderna måste givetvis anpassas därefter. För denna prövning vore närmast en jordbruksekonomisk sakkunskap erforderlig. Enligt de sakkunnigas mening krävdes sålunda vid rådgivningen i byggnadsfrågor ett beaktande av byggnadstekniska, jordbruksekonomiska, husdjurshygieniska m. fl. erfarenheter, varjämte boningshusens inredning måste anpassas efter jordbrukarhushållens behov. Ett samarbete krävdes sålunda mellan ett betydande antal personer med olika specialiteter. Enligt de sakkunniga innebure detta, att rådgivningsfrågorna icke kunde erhålla en tillfredsställande lösning genom anställande av byggnadskonsulenter i de olika länen, knutna till hushållningssällskap, egnahemsnämnder eller andra organ. En och samma person ansågs icke kunna förvärva den kunskap på alla de olika med byggnadsfrågorna förbundna områdena, som erfordrades. Därjämte vore rådgivningen sannolikt av sådan omfattning — om den finge avsedd och önskvärd utsträckning — att arbetet väsentligt överstege en enda persons förmåga. Å andra sidan framhöllö de sakkunniga, att lokala ombud erfordrades, som kunde ge den för varje trakt lämpliga inriktningen av byggnadsverksamheten och till vilken jordbrukarna i första hand kunde vända sig. Enligt de sakkunnigas mening syntes de initiativ, som exempelvis tagits genom bildandet av lantbruksförbundets byggnadsförening u. p. a., erbjuda en långt bättre utväg. Till denna förening och dess verksamhet återkommer hushållningssällskapsutredningen i det följande. Vidare föreslogo de sakkunniga, att stipendier borde inrättas för arkitekter, ingenjörer och agronomer för att dels under någon tid arbeta vid något byggnadskontor, dels företaga någon inländsk studieresa. Stipendierna föreslogos ställda under lantbruksstyrelsens administration att utgå efter liknande grunder som stipendierna i boskapsskötsel och mejerihantering. För att utomlands studera vunna erfarenheter på hithörande områden borde inrättas stipendier för agronomer och byggnadstekniker, som därtill kunde anses skickade. Slutligen föreslogo de sakkunniga, i syfte att åt landsbygden skapa en byggnadsarbetare- och byggnadsförmanskår med speciell kunskap, att kurser om förslagsvis en månad måtte ordnas vid en lantbruks- eller lantmannaskola i varje län och så organiseras, att hantverkskunniga småbrukare och byggnadsarbetare från städerna där kunde erhålla någon teoretisk utbildning rörande landsbygdens speciella byggnadsförhållanden. Lantbruksförbundets

byggnadsförening

u. p. a.

Innan hushållningssällskapsutredningen upptar till byggnadskonsulterande verksamhet hörande spörsmål till närmare behandling, vill utredningen lämna en kort redogörelse för ovan omnämnda lantbruksförbundets byggnadsförening (LBF) och dess verksamhet. LBF konstituterades 1941 och upptog nästan omedelbart i sig en inom Skåne sedan år 1938 verksam för-

126 ening med ungefär enahanda syfte och med namnet lantmännens byggnadsförening. LBF, som enligt föreningens stadgar är en sammanslutning av över hela landet verksamma jordbruksorganisationer (dock kunna även hushållningssällskap bliva medlemmar), har till ändamål att främja medlemmarnas samt till medlemmarna direkt eller indirekt anslutna föreningars och jordbrukares ekonomiska intressen på byggnadsområdet och verka för åstadkommande av en ur ekonomisk, teknisk och hygienisk synpunkt ändamålsenlig samt tilltalande bebyggelse vid jordbruk och föreningsföretag. I detta syfte skall föreningen enligt stadgarna tillhandagå medlemmarna jämte till dem direkt eller indirekt anslutna föreningar med råd och anvisningar, ritningar och kostnadsberäkningar beträffande ny- och ombyggnader, byggnadsförbättringar m. m. Vidare skall föreningen medverka till och förmedla anskaffning av byggnadsmaterial och inredningsföremål för lantmannabyggnader, verka för en ändamålsenlig standardisering av i lantmannabyggnader förekommande byggnadsdetaljer och inredningsföremål samt verkställa undersökningar rörande lämpliga byggnadsmaterial, konstruktion och utförande av byggnader ävensom bland allmänheten sprida kännedom härom. Slutligen har föreningen till uppgift att hjälpa jordbrukarna med ordnande av entreprenaduppgörelser och anskaffande av behövliga krediter. Föreningens insatser lyda å 100 kronor, varav 50 kronor betalas kontant och 50 kronor i form av revers att betalas efter uppsägning och amorteras med 1/5 varje år. Insatskapitalet uppgick vid starten till 200 000 kronor, tecknat av Sveriges lantbruksförbund, svenska mejeriernas riksförening u. p. a., svenska lantmännens riksförbund, förening u. p . a., Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a., och svenska jordbrukskreditkassan. För fullgörande av sina uppgifter har föreningen upprättat ett huvud- och centralkontor i Stockholm samt centralkontor i Lund och Vänersborg, de två sistnämnda efter avtal med vederbörande hushållningssällskap. Vidare hava filialkontor efter avtal med vederbörande hushållningssällskap anordnats hos sju sällskap. Inom fyra län finnas filialkontor men avtal har ännu icke träffats med vederbörande hushållningssällskap. Med vissa andra sällskap pågå underhandlingar. Tilläggas må att för de fyra nordligaste länens vidkommande bedrives byggnadskonsulterande verksamhet tills vidare av egnahemsstyrelsen enligt särskilt avtal med LBF. Enligt organisationsplanen för LBF komma större uppdrag att bearbetas vid närmaste centralkontor. Ombyggnader och enklare nybyggnader skola handhavas av fackmän, anställda hos LBF med placering som ombud hos vederbörande hushållningssällskap, vilka avses skola tillhandahålla kontor och ställa sin lokala organisation till förfogande för ombuden. För tillgodoseende av behovet av agronomisk sakkunskap skola i m å n av behov anställas agronomer. Behovet av dylik sakkunskap vid hushållningssällskapen avses bliva tillgodosett genom hos sällskapen anställda konsulenter. Vidare må i detta sammanhang nämnas, att särskilda lokalkommittéer avses bliva utsedda bland för verksamheten intresserade jordbrukare inom de områden, där filialkonto-

127 ren och ombuden äro verksamma. Avsikten härmed är, att bygdens synpunkter skola k o m m a till sin rätt och att intresset för föreningens verksamhet skall spridas. För finansiering av föreningens verksamhet debiteras uppdragsgivare avgift för upprättade ritningar m. m. med högst 2 procent av de beräknade byggnadskostnaderna. Utredningens

synpunkter

och

förslag.

Hushållningssällskapsutredningen har med hänsyn till frågans stora betydelse ansett sig böra i det föregående särskilt utförligt behandla de åtgärder, som hittills vidtagits ifråga om den byggnadskonsulterande verksamheten på landsbygden, samt de synpunkter och förslag, som av tidigare utredningar framförts härutinnan. Av redogörelsen torde otvetydigt hava framgått, att ordnande p å ett lämpligt sätt av ifrågavarande verksamhet på skilda håll ansetts vara en av de viktigaste frågorna på det produktionsfrämjande området inom jordbruket och detta närstående näringar. Hushållningssällskapsutredningen delar till fullo denna uppfattning. Såväl ur privatekonomisk som nationalekonomisk synpunkt är det av största vikt, att verksamheten ifråga ordnas på ett ur alla synpunkter och för samtliga yrkesutövare lämpligt sätt. Såsom 1940 års byggnadskostnadssakkunniga framhållit, är ifrågavarande verksamhets uppgift att lämna vederhäftiga upplysningar rörande olika byggnadsmaterials egenskaper och användningssätt ävensom upplysning i byggnadstekniska frågor och beträffande planlösningsproblem. Den yrkesgrupp, som denna verksamhet bör rikta sig till, är i första hand jordbrukarna och dem närstående yrkesutövare på landsbygden, men därjämte torde upplysningsverksamhet erfordras bland de på landsbygden verksamma byggmästarna och byggnadssnickarna, till vilka senare torde kunna hänföras hantverkskunniga småbrukare. Beträffande verksamheten i sistberörda avseende m å hänvisas till utredningens uttalande i tidigare avsnitt. Alla uttalanden i förevarande spörsmål synas vidare vara eniga om att för ifrågavarande verksamhet kräves såväl byggnadsteknisk sakkunskap som jordbruksekonomisk och husdjurshygienisk kunnighet samt att möjlighet knappast torde föreligga för en person att ensam behärska alla hithörande spörsmål. Vid övervägande av frågan om på vad sätt ifrågavarande byggnadskonsulterande verksamhet lämpligast bör organiseras, hava emellertid skilda meningar gjort sig gällande. Flertalet hushållningssällskap torde sålunda vara av den uppfattningen, att särskilda byggnadskonsulenter — närmast med arkitektutbildning eller liknande — borde anställas hos sällskapen för att i samråd med konsulenter p å andra områden handhava ifrågavarande verksamhet. 1937 års utredning angående arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket förordade likaledes såsom tidigare nämnts anställande hos hushållnings-

128 sällskapen av byggnadskonsulenter, utbildade å särskild byggnadslinje vid lantbrukshögskolan. Såsom motivering framhöll utredningen, att det syntes mest naturligt, att jordbrukaren för rådgivning i byggnadsfrågor vände sig till samma organ, som när det gällde jordbrukets övriga problem samt att en byggnadskonsulent hos ett hushållningssällskap kunde stå i särskilt intim kontakt med sällskapets konsulenter på övriga områden. 1940 års byggnadskostnadssakkunniga åter ansågo icke den vägen framkomlig att anställa särskilda byggnadskonsulenter hos hushållningssällskap, egnahemsnämnder eller andra lokala organ, enär ett samarbete krävdes mellan ett betydande antal personer med olika specialiteter. Vidare framhöllo de sakkunniga, att rådgivningen vore av sådan omfattning, att arbetet sannolikt väsentligt överstege en enda persons förmåga. Lokala ombud erfordrades emellertid, som kunde ge den för varje trakt lämpliga inriktningen av byggnadsverksamheten och till vilken jordbrukarna i första hand kunde vända sig. Enligt de sakkunnigas mening syntes de initiativ, som exempelvis tagits genom bildandet av LBF, erbjuda en långt bättre utväg. Hushållningssällskapsutredningen delar till fullo den uppfattningen, att en enda person icke torde kunna besitta all den sakkunskap, som erfordras för att vid planläggning av byggnadsföretag ett ur byggnadsteknisk, jordbruksekonomisk och husdjurshygienisk synpunkt ändamålsenligt resultat skall uppnås. Härför erfordras sålunda ett intimt samarbete mellan experter på respektive områden. Den jordbruksekonomiska sakkunskapen torde lokalt vara väl företrädd hos hushållningssällskapen genom dess olika konsulenter och andra tjänstemän. Centralt verksamma härvidlag äro hos vissa institutioner och föreningar såsom lantbrukshögskolan, jordbrukstekniska föreningen m. fl., inom hela landet verksamma experter. Den husdjurshygieniska sakkunskapen finnes lokalt representerad av veterinärkåren, i första hand länsveterinärerna, och husdjurskonsulenterna samt centralt främst av medicinalstyrelsen. Vad slutligen den byggnadstekniska sakkunskapen angår saknas i stort sett lokal dylik, speciellt på jordbrukets byggnadsproblem inriktad expertis medan densamma centralt finnes företrädd bland annat inom egnahemsstyrelsen och LBF. Det viktigaste uti ifrågavarande spörsmål synes utredningen vara att söka åstadkomma dels såväl lokalt som centralt ett så att säga horisontellt samarbete mellan olika experter, dels ett vertikalt samarbete mellan den centralt och den lokalt verksamma expertisen. Utredningen finner icke anledning att närmare behandla det centrala samarbetet. Enligt utredningens förmenande kan emellertid ifrågasättas, huruvida det icke vore lämpligt att för detta ändamål bilda en central delegation av experter på skilda områden med uppgift att ur principiella synpunkter behandla vissa spörsmål, som med fördel kunna bedömas centralt, exempelvis frågor rörande standardisering av byggnadsmaterial, uppgörande i viss utsträckning av typritningar m. m. Måhända kan dylik delegation bildas genom att med LBF:s byggnadsexpertis adjungeras lämplig sakkunskap på övriga ovannämnda områden.

129 Den lokalt arbetande expertisen torde böra samarbeta på liknande sätt. Sålunda synes inom varje hushållningssällskaps område böra finnas en särskild byggnadsnämnd, sammansatt av representanter för byggnadsteknisk, jordbruksekonomisk och husdjurshygienisk sakkunskap samt för de praktiskt verksamma jordbrukarna. Nämnden kunde sålunda lämpligen bestå av byggnads-, jordbruks-, husdjurs- och hemkonsulenter samt veterinär och jordbrukare. Nämndens uppgift skulle vara att granska de av byggnadskonsulenten uppgjorda byggnadsförslagen ur de olika synpunkter, som de olika experterna och representanten för det praktiska jordbruket företräda. Måhända kan invändas, att en dylik anordning skulle fördröja byggnadsförslagens slutgiltiga utformning och även i någon mån fördyra desamma. Det torde emellertid icke vara sannolikt, att alla byggnadsförslag skulle behöva underställas nämnden för prövning, i varje fall icke sedan nämnden någon tid varit i verksamhet. De stora ekonomiska värden, som för byggherren stå p å spel, synas för övrigt väga väsentligt tyngre än de ytterligare kostnader, som nämnda anordning kunde komma att innebära. Det vertikala samarbetet torde lämpligen böra ordnas såsom ett samarbete mellan den centrala delegationen och de lokala nämnderna. För den lokala nämnden finnes såsom redan nämnts erforderlig jordbruksekonomisk och husdjurshygienisk sakkunskap redan tillgänglig bland hushållningssällskapens konsulenter och inom veterinärkåren. Däremot saknas inom flertalet hushållningssällskapsområden den i jordbrukets speciella förhållanden insatta byggnadstekniska sakkunskapen, p å vilken närmast skulle ankomma att förverkliga de intentioner, som givas av den centrala delegationen eller lokala byggnadsnämnden ifråga om byggnadsförslagens utformning. Enligt 1940 års byggnadskostnadssakkunniga borde såsom nämnts denna sakkunskap inordnas i en sådan organisationsform, som planeras av exempelvis LBF, medan flertalet hushållningssällskap och 1937 års utredning angående arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket hava företrätt den uppfattningen, att den byggnadstekniskt sakkunnige borde såsom byggnadskonsulent anställas hos vederbörande hushållningssällskap. 1940 års byggnadskostnadssakkunniga hava, såvitt hushållningssällskapsutredningen kunnat finna, såsom motivering för sitt ställningstagande allenast helt allmänt framhålit den byggnadskonsulterande verksamhetens behövliga omfattning och nödvändigheten av samarbete mellan olika specialister. Ehuru hushållningssällskapsutredningen kan instämma i sagda uttalande, kan utredningen dock icke finna, att detsamma utgör skäl att förkasta tanken på anknytning av den byggnadstekniska sakkunskapen till något lokalt organ. Enligt hushållningssällskapsutredningens mening torde intet tvivel råda därom, att LBF skall enligt den av föreningen upplagda organisationsplanen kunna i samarbete med experter på skilda områden — eventuellt i form av en i det föregående antydd central byggnadsdelegation — utföra ett betydelsefullt arbete i fråga om landsbygdens byggnadsverksamhet, såväl då de gäller att tillhandagå de ifrågasatta lokala byggnadsnämnderna med 9-418998.

130 råd och anvisningar som ifråga om byggnadsprojekt av mera betydande omfattning ävensom beträffande utprovning och förmedling av för landsbygdens byggnader erforderligt och lämpligt material. Däremot synes utredningen vägande skäl tala för en anknytning av den lokala byggnadstekniska sakkunskapen till hushållningssällskapen. Utredningen vill härutinnan ånyo erinra om sin tidigare uttalade mening, att vid uppgörande av förslag till viss förbättringsåtgärd å ett jordbruk detta förslag i regel bör ingå i en allmän plan över de åtgärder av skilda slag, som erfordras för att jordbruket ifråga skall bliva »fullständigt». Såsom även framhållits av 1940 års byggnadskostnadssakkunniga är detta framför allt nödvändigt, då frågan gäller sådana i regel dyrbara åtgärder som förbättringar av byggnadsbeståndet. Det samarbete mellan sakkunniga av skilda slag, som erfordras för upprättande av en allmän plan av ovannämnda slag, kan utan tvivel bäst åstadkommas om sakkunniga i största möjliga utsträckning äro knutna till ett och samma organ. Enligt den av LBF upplagda, av 1940 års byggnadskostnadssakkunniga förordade organisationsplanen, skulle experterna vara knutna till tre organ, nämligen medicinalstyrelsen (veterinärkåren), LBF och vederbörande hushållningssällskap. Därest byggnadskonsulenter anknytas till hushållningssällskapen såsom deras tjänstemän, vinnes en för samarbetet utan tvivel fördelaktig koncentration av experterna till två organ och flertalet av dem bliva underställda en ansvarig ledning, som dessutom har det allmänna ansvaret för jordbrukets utveckling inom sitt område, nämligen hushållningssällskapet. Därest de ifrågasatta byggnadsnämndernas uppgifter utvidgas att omfatta även andra förbättringsåtgärder än dylika avseende byggnadsområdet och sålunda utvecklas till en institution för samråd mellan sakkunniga vid uppgörande av tidigare omnämnd allmän förbättringsplan, vilket icke synes olämpligt utan snarare önskvärt, torde betydelsen av en anknytning jämväl av byggnadskonsulenten till vederbörande hushållningssällskap än tydligare framträda. Framhållas må i detta sammanhang, att det synes utredningen uppenbart, att den lokala byggnadskonsulterande verksamheten i första hand torde komma att beröra de mindre och medelstora jordbruken. Speciellt ifråga om dessa jordbruk krävas för byggnadskonsulenten goda möjligheter till samråd med andra, i jordbruksfrågor sakkunniga, enär den mindre och medelstore jordbrukaren i regel torde hava mindre förutsättningar än en större jodbrukare att genom egna anvisningar giva byggnadskonsulenten erforderliga jordbruksekonomiska, jordbrukstekniska och husdjurshygieniska intentioner. Icke minst med hänsyn härtill synes utredningen utomordentligt viktigt, att framförallt det lokala samarbetet främjas genom byggnadskonsulentens inordnande under hushållningssällskapets ledning. Enligt LBF:s organisationsplan skola inom de hushållningssällskaps områden, där icke LBF.s huvudkontor eller filialkontor äro förlagda, anställas särskilda s. k. ombud med uppgift att, stationerade å hushållningssällskapets expedition men anknutna till närmaste kontor av ovannämnda

131 slag och under dettas ledning, närmast stå jordbrukarna till tjänst. Utredningen vill härtill påpeka, att ett dylikt ombud, även om större arbeten utföras vid ovannämnda kontor, måste hava tillgång till ritbiträden och ritkontor. Å andra sidan torde inom flertalet hushållningssällskap även andra verksamhetsgrenar kräva iordningställande av ritkontor. Att inom ett vart hushållningssällskap sammanslå dessa ritkontor till ett torde ur arbetsekonomisk synpunkt och av andra skäl få anses rationellt. Därest emellertid byggnadskonsulenten icke står under hushållningssällskapets direkta ledning, torde en rättvis fördelning av kostnaderna för gemensamt ritkontor och där förbrukad materiel samt kostnaderna för telefon och post — det torde böra observeras att LBF i motsats mot hushållningssällskapen icke har tjänstebrevsrätt — icke vara möjlig. I förbigående må för övrigt ifrågasättas skäligheten av att hushållningssällskapet ensamt — såsom LBF:s organisationsplan förutsätter — skall bestå kostnadsfri lokal för ovannämnda ombud, ehuru detta givetvis skulle komma att anlitas även av egnahemsnämnden m. fl. Utredningen har tidigare framhållit, att den lokala byggnadskonsulterande verksamheten måste så organiseras, att den kan tillgodose samtliga yrkesutövare inom jordbruket. Visserligen saknas ännu större erfarenheter rörande effektiviteten av LBF:s organisation härutinnan men med stöd av erfarenheter från andra områden synes utredningen kunna starkt ifrågasättas, huruvida genom sagda organisation även de mindre och medelstora jordbrukarna erhålla tillgång till den, kanske speciellt för dem viktiga byggnadskonsultationen. Det är givetvis icke tillfyllest att rent organisatoriskt ordna den byggnadskonsulterande verksamheten och sålunda skapa möjligheter för jordbrukare och andra att erhålla erforderliga råd och anvisningar i fråga om byggnaderna. Därest den som ämnar bygga icke begagnar sig av sålunda erbjudna möjligheter är föga eller intet vunnet. I första hand borde detta spörsmål visserligen vara en fråga om upplysning rörande fördelarna att för ifrågavarande ändamål använda sakkunnigt biträde. Såsom redan 1937 års meranämnda utredning framhållit, möta dock svårigheter att övertyga de enskilda jordbrukarna härom. Speciellt gäller detta de mindre jordbrukarna. Endast om anlitandet av sakkunnigt biträde drar ringa kostnad torde man kunna förvänta, att de mindre jordbrukarna för närvarande skola anlita detsamma i nämnvärd utsträckning. Enligt vad utredningen inhämtat beräknar LBF kostnaderna för ritningar m. m. till högst 2 procent av de beräknade byggnadskostnaderna. Även om denna avgift kan synas skälig, visar dock erfarenheter på andra områden, att många jordbrukare hellre underlåta att anlita sakkunniga rådgivare än erlägga en avgift av nämnda storlek. Å andra sidan böra, såsom utredningen redan tidigare påpekat, byggnadsförslag och ritningar ej lämnas helt avgiftsfritt eller till allt för lågt pris, enär detta kan, såsom erfarenheten bekräftar, lätt leda till okynneskonsultationer. Den enskilde bör åtminstone i någon mån lämna bidrag till täckande av kostnaderna för konsultationer. Påpekas må, att utredningen

132 förutsätter, att sådan byggnadskonsultation, som icke kräver upprättande av särskilt utarbetat förslag, lämnas kostnadsfritt. Vad sålunda anförts rörande sannolikheten för att de mindre och medelstora jordbruken icke komma att erhålla nödig byggnadsexpertis genom LBF ger utredningen ytterligare anledning att hysa starka betänkligheter mot den av 1940 års byggnadskostnadssakkunniga förordade, av LBF planerade lokala organisationsformen. Ehuru utredningen är övertygad om LBF:s goda vilja att söka stå alla jordbrukare till tjänst, vore det dock med hänsyn till föreningens affärsbetonade organisation och behov av avgiftsinkomster för verksamhetens bedrivande icke ägnat att förvåna, därest ifrågavarande verksamhet icke komme att omfatta de mindre och medelstora jordbruken i den utsträckning och under så lång tid framåt, som ä r önskvärt. En till hushållningssällskapen knuten, med statsmedel understödd byggnadskonsulterande verksamhet skulle vara fri från alla affärssynpunkter och med hänsyn härtill vara bäst ägnad att tillvarataga speciellt de mindre och medelstora jordbrukens intressen. Efter noggrant övervägande av sålunda framförda synpunkter på hithörande spörsmål får hushållningssällskapsutredningen för sin del i likhet med flertalet hushållningssällskap och 1937 års utredning angående arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket bestämt förorda anställande av med statsmedel avlönade byggnadskonsulenter hos hushållningssällskapen. Nöjaktigt samarbete mellan expertis på olika områden, rationellt ordnad administrativ organisation och tillgodoseende av samtliga jordbrukares likaberättigade intressen förutsätter enligt utredningens mening, att den lokala byggnadskonsulterande verksamheten ställes under hushållningssällskapens omedelbara ledning. Med avseende å frågan om behörighetsvillkor för byggnadskonsulent hos hushållningssällskap föreslog nyssnämnda 1937 års utredning inrättande avsärskild byggnadslinje vid lantbrukshögskolan för utbildning av agronomer med speciell inriktning på byggnadsfrågor. Hushållningssällskapsutredningen kan emellertid icke ansluta sig till detta förslag. Detsammas genomförande skulle nämligen innebära allt för stor tidsutdräkt, innan den byggnadskonsulterande verksamheten kunde igångsättas. Vidare torde den byggnadstekniska utbildningen vara den i detta sammanhang väsentliga. Enligt utredningens mening bör sålunda av byggnadskonsulent krävas avlagd arkitektexamen vid tekniska högskolan eller motsvarande utbildning. Den blivande byggnadskonsulenten bör emellertid icke stå helt främmande inför landsbygdens byggnadsproblem och andra landsbygdsspörsmål. Med hänsyn härtill torde böra krävas, att vederbörande genom tidigare verksamhet eller tjänst kunnat förskaffa sig god kännedom i nämnda hänseenden. Tilläggas må att om ytterligare byggnadskunnig tjänsteman utöver byggnadskonsulent erfordras, bör denne kunna anställas som instruktör under byggnadskonsulentens ledning. För instruktören torde böra erfordras genomgången teknisk skola samt därefter praktisk erfarenhet på det byggnadstekniska området under minst två år.

133 Beträffande avlöningsvillkor för byggnadskonsulent och byggnadsinstruktör samt erforderliga antalet dylika befattningshavare får utredningen hänvisa till senare avsnitt. Redan här vill emellertid hushållningssällskapsutredningen, i likhet med ovannämnda 1937 års utredning och med hänsyn till vikten av att ifrågavarande befattningshavare frigöras från alla intressen av konsultationsersättningens storlek, bestämt förorda, att lönen till byggnadskonsulent och instruktör i likhet med övriga befattningshavares hos hushållningssällskap löner fastställes enligt grunder, som icke hava något samband med nämnda ersättning. Utredningen vill i detta sammanhang även med några ord beröra frågan om den lokala byggnadsexpertis, varav egnahemsnämnderna kunna vara i behov. Hushållningssällskapsutredningen finner icke skäl föreligga, att särskild dylik expertis i regel ställes till egnahemsnämndernas förfogande. Ett intimt samarbete mellan hushållningssällskapen och egnahemsnämnderna torde nämligen möjliggöra för egnahemsnämnderna och deras klientel att begagna sig av det biträde i byggnadsfrågor, som hos hushållningssällskapet anställd byggnadskonsulent eller annan konsulent hos sällskapet kan lämna. B. Tidigare åtgärder och

Elektrisk konsulentverksamhet. förslag.

I sammanhang med behandlingen av den byggnadskonsulterande verksamheten vill utredningen även något beröra frågan om den elektriska konsulentverksamheten å landsbygden. I tvenne likalydande motioner till 1941 års lagtima riksdag, nämligen I: 21 och II: 49 hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående befrämjandet av sagda verksamhet. I sitt utlåtande nr 51 anförde jordbruksutskottet, att i ett av kommerskollegium avgivet utlåtande i ärendet hade kollegium visserligen tillstyrkt en sådan utredning, som av motionärerna begärdes, men av olika skäl ansett tveksamt, huruvida utredningsarbetet kunde förväntas leda till några praktiskt realiserbara förslag. Utskottet framhöll vidare, att frågan om behovet av elektrifieringskonsulenter p å landsbygden samt deras ställning och arbetsuppgifter komme alt i viss utsträckning upptagas till behandling av den pågående hushållningssällskapsutredningen. Med anledning härav och då de av riksdagen för budgetåren 1940/41 och 1941/42 anvisade anslagen å tillhopa 10 000 000 kronor till befrämjande av landsbygdens elektrifiering enligt de för anslagen gällande bestämmelserna i nödig utsträckning finge disponeras jämväl för undersökningar och planläggningar rörande elektrifieringsföretag, eller med andra ord till elektrisk konsulteringsverksamhet, ansåg sig utskottet icke böra förorda bifall till motionerna. Riksdagen beslöt jämväl avslå desamma. I sitt förenämnda yttrande erinrade kommerskollegium om att med anledning av en riksdagsskrivelse den 29 maj 1915 föreslogo kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och vattenfallsstyrelsen i gemensamt utlåtande den 16

134 april 1917 tillsättandet av två elektrifieringskonsulenter, den ene lydande under kommerskollegium, den andre under lantbruksstyrelsen. Förslaget ledde till att 1917 års riksdag beslutade inrättandet av en elektrisk konsulentbefattning under lantbruksstyrelsen. Anslag för befattningen anvisades emellertid endast t. o. m. år 1920. För understödjande av den konsulentverksamhet, som inom länen bedrivits av s. k. elektriska länsföreningar och liknande organ har statsbidrag utgått så gott som årligen sedan 1918. Anslagen hava emellertid efter hand begränsats till relativt små belopp och under de senaste åren utgått till endast de tre nordligaste länen. Kommerskollegium uttalar i ovannämnda yttrande vidare, att erfarenheterna av länskonsulentverksamheten varit ganska växlande men till övervägande del kiinde betecknas som goda. Inom de skilda länen har vidare sagda verksamhet omfattats med mycket olika intresse från landsbygdsbefolkningens och berörda institutioners sida. I ett avseende torde emellertid erfarenheterna från verksamheten i olika delar av landet vara samstämmiga, nämligen så till vida, att det icke varit möjligt göra konsulentverksamheten bärig utan understöd av allmänna medel. Kommerskollegium tillägger beträffande det nuvarande behovet av dylik verksamhet, att för denna verksamhet alltid kvarstode uppgiften att tillse, att det i anläggningarna nedlagda kapitalet förräntades på ett fullt tillfredsställande sätt och att de fördelar, som den elektriska kraften erbjöde, verkligen komme landsbygdsbefolkningen tillgodo. För anläggningarnas planering vore däremot tillgången på fackkunniga teknici numera betydligt större än tidigare liksom tillgången på för anläggningarnas utförande erforderlig skolad arbetskraft. Länsstyrelserna kunde därjämte numera erhålla statsmedel för anlitande av sakkunnig hjälp med utredningar rörande elektrifieringsprojekt på landsbygden. Utredningens

synpukter.

Hushållningssällskapsutredningen får för sin del framhålla, att tre frågor synas i detta sammanhang vara av särskild betydelse för närvarande, nämligen frågorna om planläggning och utförande av elektrifieringsanläggningar, ävensom om installationer i byggnaderna samt taxefrågor. Den förstnämnda frågan torde i regel handhavas av vederbörande kraftverk eller av länsstyrelsen. För detta ändamål torde, såsom kommerskollegium antytt, numera tillräckligt antal teknici stå till förfogande. I varje fall torde för detta ändamål icke kunna ifrågakomma speciella, hos hushållningssällskapen anställda konsulenter. Vad åter angår installationsarbeten i byggnaderna synes, såsom redan tidigare framhållits, konsulterande verksamhet härutinnan icke vara erforderlig i sådan omfattning, att densamma skulle kunna motivera särskilda hos hushållningssällskapen eller eljest anställda konsulenter. Rådgivning i taxefrågor och över huvud taget spörsmålet rörande elektrifieringstaxor å landsbygden framstår för utredningen såsom en synnerligen betydelsefull fråga, icke minst för jordbrukets utövare. Utredningen anser

135 emellertid icke, att detta spörsmål kan lösas genom en reorganisation av konsulentverksamheten. Med anledning av vad sålunda anförts har hushållningssällskapsutred. ningen icke funnit skäl att till närmare prövning upptaga och framlägga förslag rörande den elektriska konsultationsverksamheten på landsbygden. 4. Husdjurskonsulterande verksamhet. På grund av de i vårt land rådande jordbruksförhållandena intar husdjursskötseln och vad därmed äger samband en synnerligen framskjuten plats i jordbruksdriften. Med hänsyn härtill är givetvis den allmänna upplysningsverksamheten på husdjursskötselns område av stor betydelse. Förutom av föreningar och vissa institutioner på sagda område bedrives denna verksamhet i första hand av hushållningssällskapen genom hos dem anställda befattningshavare. Jämlikt kungörelse den 19 augusti 1921 (nr 515) med däri senare vidtagna ändringar må statsbidrag utgå till hushållningssällskap för avlönande av jordbrukskonsulenter. I författningsväg finnas däremot inga bestämmelser utfärdade rörande statsbidrag till avlönande av särskilda husdjurskonsulenter. Gällande bestämmelser tillämpas emellertid så, att statsbidrag till jordbrukskonsulent kan utgå även till dylik konsulent med huvudsaklig verksamhet inom husdjursområdet, d. v. s. husdjurskonslent. Enligt utredningens mening bör numera även i vederbörande befattningar införas benämningen husdjurskonsulent för ifrågavarande befattningshavare. Till frågan om dessa konsulenters avlöning m. m. återkommer utredningen i annat sammanhang. Ehuru hushållningssällskapen och hos dem anställda husdjurskonsulenter nedlagt ett erkännansvärt arbete på förbättrande av husdjursskötseln inom landet, synes det dock k u n n a ifrågasättas, om icke husdjurskonsulenternas verksamhet i regel allt för mycket varit inriktad på frågor, berörande avelsverksamhet och vad därmed äger samband, exempelvis tjurföreningsverksamhet. Utredningen vill ingalunda bestrida betydelsen av avelsverksamhetcn, men densamma bör dock icke få taga så stor del av husdjurskonsulentens tid i anspråk att andra viktiga spörsmål bliva eftersatta. Av dylika spörsmål, som icke minst i nuvarande tidsläge måste intaga en framskjuten ställning, må särskilt nämnas utfodringsfrågor och ladugårdshygieniska spörsmål. Enligt utredningens mening kan även ifrågasättas, om icke husdjurskonsulenternas verksamhet borde i större utsträckning än för närvarande omfatta jämväl hästskötseln. Anledningen till att husdjurskonsulenternas verksamhet i förhållandevis ringa utsträckning inriktats på andra spörsmål än avelsfrågor torde sannolikt vara att söka bland annat däri, att sistnämnda frågors omfattning och betydelse icke möjliggjort för konsulenterna att medhinna andra betydelsefulla uppgifter. Utredningen vill emellertid, återkommande härvidlag till en tidigare framförd synpunkt, ifrågasätta om icke viss del av hithörande verksamhet borde kunna anförtros åt andra befattningshavare och husdjurskon-

136 sulenternas tid i stället tagas i anspråk i större utsträckning för undervisnings- och upplysningsverksamhet inom andra områden av husdjursskötseln. I annat sammanhang förordar utredningen i anslutning härtill anställande för bland annat nämnda ändamål av husdjursinslruktörer under husdjurskonsulenternas ledning. Utredningen berörde nyss frågan om upplysningsverksamhet på utfodringens område. Då utfodringens rätta bedrivande parallellt med rationellt ayelsarbete och god ladugårdshygien — däri inbegripen husdjurens hälsovård — torde utgöra en viktig förutsättning för ett gott resultat av husdjursskötseln, anser sig utredningen böra något närmare behandla upplysningsverksamheten på husdjursutfodringens område. Ehuru densamma måste variera i skilda landsdelar, torde den dock — liksom för övrigt större delen av upplysningsverksamheten på lanthushållningens område — överallt böra i första hand givas en praktisk inriktning. Utan att vilja förringa den stora betydelsen av den vetenskapliga försöksverksamheten på området förmenar dock utredningen, att det i stort sett torde vara möjligt att uppnå goda resultat av upplysningsverksamheten, endast om vederbörande tjänsteman kan peka på praktiska resultat. Utredningen vill sålunda förorda, att hushållningssällskapen vid planläggning av upplysningsverksamheten på utfodringens område söka intressera framsynta jordbrukare inom skilda delar av sällskapets område att under ledning av konsulenten och instruktören ordna sin utfodring så, att den kan tjäna som ledning för jordbrukarna i trakten, vilka vid jordbruken i fråga böra kunna erhålla råd och upplysningar rörande utfodringens ordnande, exempelvis beträffande uppgörande av lämpliga foderstater, särskilt med användande av hemmaproducerade fodermedel. Samtidigt böra dessa egendomar även tjäna som mönster på ladugårdshygienens område. Egendomen bör om möjligt vara anknuten till kontrollföreningsverksamheten, dock torde för ifrågavarande ändamål anslutning till s. k. provmjölkningsring vara tillfyllest. Utredningen återkommer i nionde kapitlet till nu behandlade spörsmål. 5.

Trädgårdskonsulterande verksamhet.

Trädgårdsskötselns stora betydelse torde icke kräva närmare motivering. Icke minst under nuvarande extra ordinära förhållanden framträder denna närings stora värde för fyllande av landets behov av livsmedel, men även under normala förhållanden kan betydelsen av god tillgång till inhemsk frukt och andra trädgårdsprodukter säkerligen icke överskattas. Även om trädgårdsskötseln under senare å r otvivelaktigt vunnit en allt större utbredning inom landet och insikten om betydelsen av dess rationella bedrivande spritts i allt vidare kretsar, synes utredningen dock obestridligt, att mycket ännu återstår att göra härutinnan. Hushållningssällskapen hava sålunda otvivelaktigt en betydelsefull uppgift i att genom en effektiv undervisnings- och upplysningsverksamhet främja trädgårdsskötseln. Liksom all annan dylik verksamhet på lanthushållningens område måste även den träd-

137 gårdskonsulterande verksamheten bliva beroende av de speciella ortsförhållandena. Det bör sålunda a n k o m m a på vederbörande hushållningssällskap att med hänsynstagande till n ä m n d a förhållanden planlägga sagda verksamhet. Det oaktat vill utredningen dock härutinnan framföra vissa synpunkter. I sammanhang med behandling av den husdjurskonsulterande verksamheten har utredningen förordat överenskommelse inom hushållningssällskapens områden med innehavare av egendomar, som kunna tjäna som mönster vid bl. a. utfodringens ordnande. En liknande anordning torde kunna ifrågasättas även i fråga om trädgårdsskötseln. Hushållningssällskapen synas sålunda böra överväga att med framsynta trädgårdsodlare, såväl sådana med produktion av trädgårdsalster endast för husbehov som större fruktodlare och företagare med fältmässig odling av grönsaker, träffa överenskommelse om inrättande under hushållningssällskapets trädgårdstjänstemäns ledning av mönsterträdgårdar, där jordbrukare och andra intresserade i orten kunna erhålla råd och upplysningar i trädgårdsskötselns olika spörsmål. I samband härmed vill utredningen förorda premiering av trädgårdar i huvudsaklig likhet med premiering av mindre jordbruk. Härutinnan må erinras om utredningens förslag, att även annan premiering än av mindre jordbruk måtte kunna stödjas med bidrag av statsmedel. Såsom tidigare nämnts har utredningen härvidlag syftat på bland annat trädgårdspremiering. Närmast torde den trädgårdskonsulterande verksamheten böra ankomma på sällskapens befattningshavare inom trädgårdsskötselns område, ehuru det icke synes uteslutet att jämväl lärare vid trädgårdsskolor tagas i anspråk för detta ändamål. I förbigående må i detta sammanhang framhållas önskvärdheten av att nämnda skolor i likhet med lantbruksundervisningsanstalterna må kunna inordnas som ett led i hushållningssällskapens allmänna undervisningsverksamhet. Den omedelbara ledningen av den trädgårdskonsulterande verksamheten bör närmast ankomma på hos hushållningssällskapet anställd trädgårdskonsulent. Till avlöning av dylik tjänsteman åtnjuta hushållningsällskapen för närvarande icke särskilt statsbidrag. Utredningen föreslår emellertid i annat sammanhang, att trädgårdskonsulent i likhet med andra konsulenter hos hushållningssällskapen skall, liksom även eventuellt erforderliga biträden åt trädgårdskonsulenten, lämpligen benämnda trädgårdsinstruktörer, kunna avlönas med statsmedel. Till frågan om avlöningsförmåner för och antalet av erforderliga trädgårdstjänstemän återkommer utredningen i det följande. Här må allenast påpekas, att enligt utredningens mening bör tjänsteman med konsulents tjänsteställning på trädgårdsskötselns område i analogi med liknande tjänstemän på andra områden benämnas trädgårdskonsulent. Den nu på vissa håll använda benämningen länsträdgårdsmästare bör sålunda endast som övergångsform k o m m a till användning. Förutom den konsulterande verksamhet, som kan bedrivas av trädgårdskonsulent och trädgårdsinstruktör, erfordras även, att den trädgårdsodlande allmänheten erhåller möjlighet till hjälp vid det praktiska arbetets utförande. På fruktodlingens område finnas för detta ändamål sedan gammalt hos

138 fruktodlareföreningar anställda speciella trädskötare, utbildade vid tidigare omförmälda utbildningskurser, vilka äro fruktodlarna behjälpliga med i första hand fruktträdens beskärning och besprutning. Förutom dylika trädskötare finnas hos ett par hushållningssällskap för närvarande anställda speciella trädgårdsförmän, vilka direkt sortera under trädgårdskonsulenten. Dessa trädgårdsförmän, som utvalts bland kunniga och intresserade trädskötare, vilka bevistat trädskötarekurs, hava efter hand skolats av trädgårdskonsulenten för praktiska arbetens utförande samt äro verksamma var och en inom sitt distrikt. Inom Östergötlands läns hushållsningssällskap, där systemet med trädgårdsskötare tillämpats med framgång under en lång följd av år, åtnjuter trädgårdsförman enligt uppgift lön med 500 kronor per år samt 50 kronor i cykelbidrag. Rekvirent erlägger viss ersättning per arbetstimme samt håller förman med kost och logi i mån av behov. Enligt utredningens mening synes systemet med trädgårdsförmän väl värt att prövas även inom andra hushållningssällskap. För den trädgårdsodlande allmänheten är tillgången till praktiskt kunniga trädgårdsförmän säkerligen av icke ringa betydelse. Påpekas må dock att anställande av dylika förmän icke torde innebära, att trädskötare icke längre erfordras. Trädskötarna hava, såsom nämnts, i regel speciella uppgifter inom fruktodlingens område medan trädgårdsförmännens verksamhetsområde bör omfatta trädgårdsskötseln i sin helhet. Att anställa trädskötare hos hushållningssällskapen synes utredningen knappast lämpligt. Trädgårdsförmannen bör inom sitt distrikt vara trädgårdskonsulenten behjälplig med ledning av trädskötarnas arbete och även k u n n a anlita dugliga trädskötare för tillgodoseende av rekvisitioner, som förmannen icke medhinner. För att undvika det från vissa håll påtalade, måhända icke alltid så önskvärda täta ombytet av trädskötare hos fruktodlareföreningarna och därav föranledda krav på utbildning av nya trädskötare, som efter utbildningen endast kort tid kvar stanna hos fruktodlareförening, vill utredningen förorda, att trädskötare utses i första hand bland personer, som genom sin verksamhet i övrigt kunna antagas kvarstanna i orten och innehava trädskötareuppdraget som bisyssla. Vidare må framhållas vikten av att ersättningen till trädskötare är tillfredsställande. Mången trädskötare torde för närvarande lämna sysslan på grund av att ersättningen är lägre än vad han kan erhålla för annat arbete. Trädskötarens betydelsefulla och kvalificerade verksamhet synes utredningen motivera en skälig ersättning för av honom utfört arbete. Ehuru utredningen sålunda ansett sig kunna förorda systemet med trädgårdsförman, anser utredningen, att särskilt statsbidrag för ändamålet icke bör utgå. I det följande kommer utredningen att föreslå, att vissa ordinarie tjänstemän avlönas med särskilda statsmedel. Trädgårdsförman torde emellertid liksom förmän i allmänhet böra anställas som extra tjänsteman eller på annat sätt hos hushållningssällskapet, varför det torde böra ankomma på vederbörande sällskap att i mån av medelstillgång besluta om anställandet av trädgårdsförmän.

139 6. Hemslöjdskonsulterande verksamhet. Såväl enligt nu gällande grundstadgar för hushållningssällskapen som jämlikt utredningens förslag till nya sådana stadgar ankommer på hushållningssällskapen att främja bland annat hemslöjden inom sitt område. I anledning härav vill utredningen till närmare behandling upptaga frågan om den hemslöjdskonsulterande verksamheten. Slöjden i Sverige h a r urgamla anor. Husgeråd och redskap tillverkades fordom av de olika familjemedlemmarna eller så småningom av särskilt utbildade hantverkare. P å grund av natur, klimatförhållanden, befolkningens levnadssätt och förbindelser med andra folk, tillgång på material o. s. v. fick slöjden en mycket skiftande karaktär inom olika trakter. Härigenom uppstod även inom vissa områden ett överskott av viss slöjd, såsom exempelvis av träoch korgslöjd i de skogrika bygderna, och av tygtillverkning i de landsdelar, där fårskötsel och linodling förekom i större utsträckning. Detta överskott avyttrades redan under bronsåldern genom byte eller försäljning. Redan tidigt utbildades sålunda de två nuvarande formerna för hemslöjdsverksamhet, nämligen husbehovsslöjd och saluslöjd. Vid industrialismens genombrott antogs ganska allmänt, att hemslöjden så småningom skulle ersättas av industriell tillverkning. Utvecklingen har emellertid visat, att både hemslöjd och industri behövas, och att det är en lämplighetsfråga, när den ena eller andra tillverkningsformen är att föredraga. Med undantag för 1900-talets första decennium har ingen tidsperiod varit mera betydelsefull för hemslöjdens utveckling än 1930-talet. Intresset för hemslöjden har under berörda båda decennier avsevärt vidgats och densamma börjar åter erkännas som en produktionsform av stor ekonomisk och kulturell betydelse. Tilläggas må i detta sammanhang, att enligt till utredningen av statens slöjdinstruktör lämnad uppgift torde värdet av hemslöjden numera kunna uppskattas till omkring 80 milj. kronor årligen. Hemslöjd har sin största betydelse för de hem, dar inkomsten i stor utsträckning är baserad på naturainkomster — framför allt mindre jordbrukarehem — och där särskild brist på kontanta medel gör sig gällande. Av betydelse är hemslöjden jämväl för personer med säsongarbete eller med yrke, som ger goda tillfällen till slöjd såsom fritidssysselsättning. På grund härav har hemslöjden sin största ekonomiska betydelse för landsbygdens befolkning, dels genom tillverkning i hemmen av varor för eget behov, varigenom kontantutlägg ofta undvikas, dels genom tillverkning av varor för avsalu. För denna hemslöjd krävas inga dyra anläggningar. Ofta kan vid densamma tillgodogöras material, som icke på annat sätt k a n komma till användning. Även om hemslöjdens gamla anor utgöra en styrka för densamma, fåt detta dock icke hindra en anpassning av slöjden efter tidens krav. Detta gäller såväl husbehovsslöjden som saluslöjden. Den förstnämnda måste taga sikte på tillverkning av kvalitativt högt stående artiklar för såväl förbrukning i som prydnad av det egna hemmet. Kvalitetskravet torde emellertid i än

140 högre grad vara betydelsefullt för saluslöjden, enär endast genom en relativt hög kvalitet hemslöjdsartikeln kan konkurrera på marknaden med den oftast billigare industrivaran. Saluslöjden måste vidare, även om den söker bygga på för orten karakteristiska slöjdtyper, taga hänsyn till köparens önskemål och behov. Vidare torde inom hemslöjden liksom inom all annan produktiv verksamhet böra eftersträvas — utan åsidosättande av kvaliteten — ett förbilligande av tillverkningen, bland annat genom geografisk koncentration av produktionen av en viss artikel, varigenom erhållas möjligheter att genom ökad yrkesskicklighet uppnå en stegrad produktion per tidsenhet och därmed lägre tillverkningskostnader. Slutligen synas saluslöjdens målsmän, framför allt hemslöjdsföreningarna, icke böra underlåta att genom moderna, effektiva affärsmetoder främja avsättningen av hemslöjdsprodukterna. Innan utredningen ingår på frågan om vilka åtgärder som krävas för uppnående av ovannämnda syften, må i korthet lämnas en redogörelse för den nuvarande hemslöjdsverksamheten och från det allmännas sida hittills vidtagna åtgärder för densammas främjande. Sedan lång tid tillbaka finnas särskilda hemslöjdsföreningar, flertalet med såväl ideell som ekonomisk verksamhet. Redan år 1899 bildades den första föreningen, föreningen för svensk hemslöjd, som ännu existerar och har sin verksamhet förlagd till Stockholm. Så småningom bildades sedermera hemslöjdsföreningar i olika delar av landet och för närvarande finnas ett 40tal dylika föreningar. Flertalet lokala föreningar hava numera sammanslutit sig i ett förbund, svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, med säte i Stockholm och med ideell verksamhet. Vidare har bildats en gemensam försäljningsorganisation, hemslöjdsförbundet för Sverige, med affärslokal i Stockholm. Såväl föreningen för svensk hemslöjd som hemslöjdsföreningarnas riksförbund åtnjuta statsbidrag och sedan år 1937 har anslag utgått även till de provinsiella hemslöjdsföreningarna. För budgetåret 1942/43 är i riksstaten för ändamålet uppfört ett belopp av 50 000 kronor. För fördelningen av dessa anslag samt för att i övrigt leda och följa hemslöjdens utveckling inom landet tillsatte Kungl. Maj:t år 1936 statens hemslöjdsråd, i vilket såväl ovannämnda riksförbund som föreningen svensk hemslöjd äro representerade. Vidare må nämnas, att till kommerskollegium finnes knuten en särskild statsavlönad kvinnlig befattningshavare, statens instruktör i hemslöjd, med uppgift att genom verksamhet bland hemslöjdens utövare främja hemslöjdens utveckling. För undervisningsverksamheten i hemslöjd plägar utgå dels statsanslag och dels anslag av landsting, hushållningssällskap och hemslöjdsföreningar. Undervisningen bedrives såväl vid fasta skolor som ambulerande kurser. P å senaste tiden hava vissa hushållningssällskap och slöjdföreningar därjämte anställt särskilda hemslöjdskonsulenter. För åstadkommande av en rationell utveckling av hemslöjden i den riktning, som i det föregående angivits, erfordras enligt utredningens mening

141 först och främst en effektiv och omfattande undervisnings- och upplysningsverksamhet, syftande mot en ökad yrkesskicklighet hos hemslöjdarna och bedriven dels vid kurser av olika slag, genom föredrag, demonstrationer, utställningar m. m., dels genom personlig rådgivning åt enskilda hemslöjdare. Förutom nu nämnda verksamhet erfordras en effektiv organisation av försäljningen av saluslöjd. Detta spörsmål faller utanför utredningens uppdrag, men utredningen vill dock ifrågasätta, huruvida det icke vore lämpligt, att där så ej redan är fallet, ideella hemslöjdsföreningarna omorganiserades till ekonomiska föreningar, sammanslutna i ett riksförbund och med uppgift att, i likhet med jordbrukets ekonomiska föreningar för försäljningen av jordbruksprodukter, handhava försäljningen av slöjdprodukter. För att den ovannämnda undervisnings- och upplysningsverksamheten skall bliva effektiv och leda till ett gott resultat erfordras givetvis, att densamma ställes under fullt kompetent ledning. I analogi med vad som gäller ifråga om liknande verksamhet inom andra områden exempelvis inom jordbruket, torde den som handhar verksamhet av ifrågavarande slag böra benämnas konsulent, förslagsvis slöjdkonsulent. I förbigående må påpekas, att titeln hemslöjdskonsulent torde vara mindre lämplig, enär densamma lätt kan förväxlas med redan nu verksamma hemkonsulenter. Förutom i grupperna saluslöjd och husbehovsslöjd kan hemslöjden även uppdelas å ena sidan i sådan slöjd, som i regel plägar handhavas av kvinnorna, såsom vävning, spinning, stickning, virkning, sömnad, knyppling, ulloch linberedning och växtfärgning, samt å andra sidan i sådan slöjd, som vanligen bedrives av män, såsom trä- och metallslöjd, korgarbeten m. m. Enligt utredningens mening är det uppenbart att för undervisnings- och upplysningsverksamheten på dessa båda hemslöjdsområden en och samma person icke kan besitta tillräckliga kvalifikationer. Med hänsyn härtill torde erfordras särskilda konsulenter i kvinnlig och manlig slöjd. Arbetsuppgifterna för en slöjdkonsulent torde sammanfattningsvis kunna sägas vara: att inom verksamhetsområdet efter bästa förmåga väcka och vidmakthålla intresset för hemslöjd och på allt sätt främja dess utveckling, att söka lämpa hemslöjden efter nutida behov med tillvaratagande av eventuellt befintlig, speciell ortskaraktär, att under resor på landsbygden besöka sådana hemslöjdare, som helt eller delvis hava eller vilja förvärva sin utkomst genom att försälja sina alster samt vid dessa besök gå tillhanda med råd och upplysningar rörande hemslöjdens rätta bedrivande, att söka främja såväl salu- som husbehovsslöjdens utveckling och rätta inriktning, att tjänstgöra som lärare eller hava överinseendet över lärare vid ambulerande kurser av skilda slag på hemslöjdens område, att ordna, övervaka och bedöma utställningar och tävlingar inom sitt verksamhetsområde, att i övrigt utöva konsulterande verksamhet inom sitt verksamhetsområde, samt

142 att genom samarbete med hemslöjdsföreningarna söka främja medlemsanslutningen till desamma och avsättningen av saluslöjd samt i sistnämnda avseende verka för inköp av hemslöjdsalster till enskilda och allmänna inrättningar och av slöjdmaterial från hemslöjdsföreningar till kurser och skolor. Slöjdkonsulent sålunda tillkommande arbetsuppgifter ställa givetvis betydande krav på såväl vederbörandes utbildning som personliga egenskaper. Följande kompetens villkor synas utredningen böra gälla: Konsulent i kvinnlig slöjd: 1. Vävlärarinneexamen vid statsunderstödd, av statens hemslöjdsråd godkänd undervisningsanstalt för utbildning av vävlärarinnor. 2. Genom praktisk verksamhet ådagalagda goda kunskaper i stickning, virkning och sömnad. 3. Genomgången pedagogisk slöjdkurs eller motsvarande utbildning. 4. Undervisnings vana. 5. God förmåga att genom föredrag och personlig påverkan väcka intresse för ändamålsenlig kvinnlig slöjd. Konsulent i manlig slöjd: 1. Avlagt godkänt prov för erhållande av Sveriges hantverksorganisations gesällbrev inom möbelsnickerifacket eller inredningssnickerifacket. 2. Genomgången pedagogisk slöjdkurs eller motsvarande utbildning. 3. Bestyrkt kunnighet i frihandsteckning och i upprättande av arbetsbeskrivningar. 4. Under visnings vana. 5. God förmåga att genom föredrag och personlig påverkan väcka intresse för ändamålsenlig manlig slöjd. Slöjdkonsulent bör kompetensförklaras av lantbruksstyrelsen efter samråd med statens hemslöjdsråd. Vid övervägande av frågan om slöjdkonsulents anställningsförhållanden synes utredningen tvenne alternativ kunna ifrågakomma, nämligen antingen att konsulenten anställes hos hemslöjdsförening eller att vederbörande hushållningssällskap är konsulents huvudman. För det första alternativet talar den omständigheten, att konsulenten genom direkt anknytning till hemslöjdsförening måhända kunde komma att visa mera intresse för föreningens verksamhet än eljest. Något avgörande skäl för nämnda anställningsform synes utredningen emellertid sagda omständighet icke utgöra, enär ett gott samarbete och goda resultat torde kunna uppnås även om konsulenten icke är direkt knuten till föreningen. Därtill kommer, att mera än en hemslöjdsförening kan tänkas vara verksam inom konsulentens verksamhetsområde, vilket givetvis skulle kunna medföra svårigheter, om konsulenten knötes direkt till en av dessa föreningar. För det andra alternativet kunna för övrigt enligt utredningens mening flera starka skäl andragas. Sålunda torde konsulenten genom anställning hos hushållningssällskap erhålla en friare ställning gentemot andra, hem-

143 slöjdarna närstående grupper. Vidare kan genom en sådan anställning ett intimt och fruktbärande samarbete lättare uppnås med andra hos hushållningssällskapen anställda befattningshavare, främst hemkonsulenten. Slöjdkonsulenten torde vidare såsom anställd hos hushållningssällskapet lättare kunna begagna sig av möjligheterna till samarbete med hushållningsgillen och hushållsnämnder samt över huvud taget med större lätthet uppnå kontakt med olika befolkningsgrupper. Slutligen må påpekas, att med anställning hos hushållningssällskap torde konsulentens pensionsförhållanden kunna lättare ordnas. Med hänsyn till det sagda synes utredningen lämpligast att hushållningssällskap står som huvudman för slöjdkonsulent, vilket givetvis icke utesluter att vid utseende av befattningshavare samråd kan äga rum mellan vederbörande hushållningssällskap och hemslöjdsföreningar. Liksom ifråga om övrig undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område bör det ankomma på vederbörande hushållningssällskap att även ifråga om hemslöjden besluta härom och anpassa densamma efter skilda ortsförhållanden. Utredningen vill härutinnan endast påpeka, att det i regel torde visa sig lämpligt, att frågor rörande hemslöjden anförtros åt en särskild, av förvaltningsutskottet utsedd slöjdnämnd, som bör i den mån så befinnes lämpligt anordna överläggningar med representanter för hemslöjdsföreningar inom slöjdnämndens verksamhetsområde. Såsom tidigare nämnts utgår för närvarande statsanslag eller anslag i övrigt av allmänna medel till kursverksamheten på hemslöjdens område. Enligt utredningens mening torde emellertid statsanslag även till anställande av särskilda slöjdkonsulenter vara erforderligt och motiverat. Hemslöjdsföreningarna, vilka enligt utredningens mening i huvudsak böra ägna sig åt affärsverksamhet, torde i varje fall inom överskådlig framtid icke äga möjlighet att bidraga till avlöning av erforderligt antal konsulenter. Enligt utredningens mening är hemslöjden vidare numera av sådan betydelse, att denna näringsgren liksom andra p å lanthushållningens område bör komma i åtnjutande av den förmån, som med statsmedel avlönade, väl kvalificerade undervisare utgöra. Till belysande av hemslöjdens nutida betydelse må här allenast erinras om det betydande ekonomiska värde, som den årliga hemslöjdsproduktionen enligt vad utredningen tidigare framhållit representerar, samt dess obestridligen betydande kulturella värde. Utredningen får sålunda förorda att slöjdkonsulenter likaväl som konsulenter på andra områden må kunna avlönas av statsmedel. Till frågan om löneförmåner m. m. återkommer utredningen senare. E n ä r utredningen senare kommer att föreslå, att särskilt bidrag av statsmedel måtte få utgå allenast till avlönande av konsulenter, medan andra utgifter för desamma avses skola bestridas av hushållningssällskapets medel i övrigt eller på annat sätt, torde frågan om antalet slöjdkonsulenter icke redan nu kunna definitivt avgöras utan bliva beroende av framställningar från hushållningssällskapen. Såvitt utredningen kan bedöma synes emellertid med hänsyn till den kvinnliga slöjdens utveckling och nuvarande stånd-

144 punkt önskvärt, att möjligheter öppnas för avlönande med statsmedel av en första konsulent i kvinnlig slöjd inom varje hushållningssällskaps område, därest sällskapen härom göra framställning. För den manliga slöjdens vidkommande torde ett så stort antal förste konsulenter däremot icke vara erforderligt. Antalet dylika konsulenter synes tills vidare kunna begränsas till nio med distrikt, omfattande följande hushållningssällskaps områden 1. Malmöhus, Kristianstads och Blekinge läns hushållningssällskap. 2. Hallands läns samt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap. 3. Jönköpings, Kronobergs och Gotlands läns, Kalmar läns norra och södra samt Östergötlands läns hushållningssällskap. 4. Älvsborgs läns norra och södra, Skaraborgs och Värmlands läns hushållningssällskap . 5. Stockholms läns och stads, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och Örebro läns hushållningssällskap. 6. Kopparbergs och Gävleborgs läns hushållningssällskap. 7. Västernorrlands och Jämtlands läns hushållningssällskap. 8. Västerbottens läns hushållningssällskap. 9. Norrbottens läns hushållningssällskap. Andre konsulenter i slöjd torde för närvarande icke erfordras. 7. Fiskerikonsulterande verksamhet. Genom beslut den 31 maj 1940 har Kungl. Maj:t till hushållningssällskapsutredningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningens uppdrag överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd skrift från C. O. Larsson, Sjötorp, angående utredning av frågan om den lägre fiskeriadministrationens ordnande. Kungl. Maj:t har jämväl föreskrivit, att ovannämnda övervägande skulle ske i samråd med 1940 års fiskerikommitté. Då sagda kommitté vid den tidpunkt, då utredningen kunnat upptaga förevarande spörsmål till behandling, slutfört sitt uppdrag, har dylikt samråd icke kunnat åvägabringas. Den lokala fiskeriadministrationen handhaves för närvarande av hushållningssällskapen, inom vilka i regel särskilda fiskerinämnder eller fiskerikommittéer och av hushållningssällskapen anställda tjänstemän utgöra de verkställande organen. Dessa hava till uppgift att vidtaga åtgärder för fiskodling, avsättning av fisk, förbättring av fiskemetoderna m. m. samt att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i fiskerifrågor. Inom Göteborgs och Bohus län har dock hushållningssällskapet på Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening, en sammanslutning av länets fiskare, överlåtit sin verksamhet i nu berörda hänseende. Hushållningssällskapet är emellertid gentemot staten ansvarigt för användningen av till fiskets främjande emottagna statsbidrag. En liknande anordning har träffats även inom Malmöhus län. Tilläggas må, att för Vänern finnes en särskild fiskerinämnd, utsedd av hushållningssällskapen i de till sjön angränsande länen, samt en fiskeritjänsteman speciellt för denna sjö.

145 Ledamöterna i fiskerinämnderna äro för fisket intresserade och ofta samtidigt med hushållningssällskapens verksamhet i allmänhet väl förtrogna personer. I flera fall äro de rena yrkesfiskare. Jämlikt kungörelsen den 7 april 1933 (nr 125) angående statsbidrag till vissa åtgärder för fiskerinäringens befrämjande, 2 § 3 mom., skall dessutom vederbörande fiskeriintendent vara självskriven ledamot av ifrågavarande organ, dock utan rätt att deltaga i besluten. Mångenstädes äro även ovannämnda länsfiskeritjänstemän medlemmar av nämnderna eller i varje fall närvarande vid deras sammanträden. Ovannämnda framställning avser ett frigörande av den lokala fiskeriadministrationen inom länen från hushållningssällskapen och dess överförande på större lokala fiskeriorganisationer i sådana orter, där fast organiserade ortsförbund av fiskare finnas samt utseende av särskilda fiskeristyrelser eller fiskerinämnder i de olika orterna. I skrivelse den 6 maj 1940 har lantbruksstyrelsen avgivit infordrat yttrande i ärendet och därvid beträffande frågan om fiskerifrågornas avskiljande från hushållningssällskapen anfört följande: »Vad till en början angår frågan om fiskerifrågornas avskiljande från hushållningssällskapen så skulle detta innebära ett mycket djupt ingrepp i den nuvarande organisationen. Det bör nämligen ihågkommas, att hushållningssällskapen utom de till fiskets befrämjande i de särskilda orterna årligen anvisade statsbidragen själva offra betydande belopp till åtgärder av olika slag för fiskets förkovran. Vidare hava de flesta hushållningssällskapen anställt länsfiskeritjänstemän, som de avlöna med hjälp av statsbidrag, vilket i regel utgör halva lönebeloppet. Denna organisation har vunnit stadga, och sagda tjänstemän åtnjuta pensionsrätt enligt av statsmakterna fastställda grunder. Ett överflyttande av fiskeriärendena från hushållningssällskapen till fiskareorganisationer skulle därför medföra konsekvenser, som skulle bliva svåra att bemästra. Sökanden synes ej heller hava framfört några verkliga skäl för en så ingripande åtgärd. Såvitt lantbruksstyrelsen i frågans nuvarande läge kan bedöma, synes icke heller finnas anledning att syfta till ett sådant mål.» Lantbruksstyrelsens sålunda framförda synpunkter delas av hushållningssällskap sutredningen. Såsom även lantbruksstyrelsen i samma skrivelse uttalat, synes emellertid berättigat, att förvärvsfiskarena eller deras organisationer samt, i vissa trakter med kronans fiskevatten, staten erhålla ett större inflytande ä n för närvarande på fiskefrågornas behandling inom hushållningssällskapen. Utredningen vill sålunda föreslå, att vid tillsättande av fiskerinämnd, som alltid bör finnas inom de hushållningssällskap, som själva handhava verksamheten på fiskets område, tre ledamöter utses av vederbörande hushållningssällskap, två av inom länet befintlig underavdelning av förvärvsfiskarenas organisation samt — inom Norrbotttens, Västerbottens och Jämtlands län — en av domänstyrelsen. Utredningen vill jämväl ifrågasätta, om icke de speciella förhållanden, som råda ifråga om Vänerns fiskeförhållanden och som föranlett en särskild lokal fiskeriorganisation för denna sjö, äro tillämpliga jämväl ifråga om Vättern. Enligt utredningens mening synes sålunda lämpligt, att även för sistnämnda 10—418998.

146 sjö utses en särskild fiskerinämnd av de hushållningssällskap och fiskeriorganisationer, vars områden gränsa till denna sjö. På Kungl. Maj:t torde böra ankomma att utfärda de närmare bestämmelserna rörande ifrågavarande fiskerinämnders sammansättning. Någon speciell fiskeritjänsteman för Vättern torde däremot icke vara erforderlig utan bör såsom sådan kunna anlitas föreståndaren för statens fiskodlingsanstalt vid Borenshult. Vidare vill utredningen i detta sammanhang ifrågasätta, om icke ordföranden i de för Vänern och Vättern speciella fiskerinämnderna borde utses av lantbruksstyrelsen. Ovan har omnämnts, att hos hushållningssällskapen finnas i regel anställda särskilda fiskeritjänsteman med uppgift att handhava den fiskerikonsulterande verksamheten och andra åtgärder till fiskets främjande inom de skilda hushållningssällskapens områden. Dessa tjänstemän benämnas på vissa håll fiskerikonsulenter, på andra fiskeriinstruktörer. Enligt utredningens mening motsvara de nuvarande möjligheterna för teoretisk utbildning av blivande fiskeritjänsteman hos hushållningssällskap icke den utbildning, som konsulenter inom hushållningssällskapens övriga verksamhetsområden kunna erhålla. Med hänsyn härtill bör titeln fiskerikonsulent begagnas endast under en övergångstid och härefter ersättas av benämningen fiskeriinstruktör. Till frågan om kompetenskraven på dylik instruktör, löneförmåner, antalet befattningshavare m. m. återkommer utredningen senare. Då bestämmelser i berörda avseende avses skola ingå i av utredningen ifrågasatt avlöningsreglemente torde motsvarande föreskrifter i förenämnda kungörelse den 7 april 1933 böra utgå. Med hänsyn till vad sålunda anförts rörande fiskerinämnder och fiskeritjänsteman h a r utredningen ansett, att nyssnämnda kungörelse bör ersättas med ny sådan. Förslag härtill återfinnes i slutet av detta kapitel. Med undantag för de av ovannämnda förslag betingade ändringarna ansluta sig bestämmelserna i sagda kungörelseförslag i huvudsak till nu gällande. Beträffande statsbidrag till studieresor synas emellertid enahanda bestämmelser böra gälla som för statsbidrag till andra, av hushållningssällskap anordnade studieresor. Föreskrifter härutinnan återfinnas i kungörelseförslagets 3 §. Vidare hava tidpunkterna för ingivande av framställning om statsbidrag och vederbörlig berättelse ändrats med hänsyn till föreslagen omläggning av hushållningssällskaps räkenskapsår till budgetår. Vidare synes utredningen lämpligt, att beslut rörande ansökningar må fattas av lantbruksstyrelsen i stället för såsom för närvarande av Kungl. Maj:t. Utredningen vill härutinnan erinra om sitt förslag i enahanda riktning beträffande statsbidrag till allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område. Till frågan om tidpunkten för kungörelsens ikraftträdande m. m. återkommer utredningen senare.

147 8. Hushållningssällskapens befattning med torrläggningsärenden. Jämlikt direktiven för hushållningsällskapsutredningen ankommer på utredningen att till prövning upptaga bland annat frågan rörande hushållningssällskapens medverkan vid bedömande av torrläggningsföretags bärighet. I anledning härav får utredningen anföra följande. Nuvarande

bestämmelser

m. m.

Utredningen vill inledningsvis erinra om att enligt gällande bestämmelser skall inom varje hushållningssällskaps område finnas en av hushållningssällskapet utsedd täckdikningsnämnd för handhavande av den med statsmedel understödda täckdikningsverksamheten. I gällande bestämmelser för lån från täckdikningslånefonden föreskrives bland annat, att inom området tjänstgörande lantbruksingenjör ävensom ledaren för hushållningssällskapets täckdikningsverksamhet skola vara ledamöter av sagda nämnd. Vidare föreskrives att sådan inom sällskapets område verksam statlig förrättningsman vid torrläggningsföretag, vilken icke är ledamot av täckdikningsnämnden, skall beredas tillfälle att närvara vid föredragning av täckdikningsärenden inför nämnden ävensom att eljest taga del av till nämnden inkomna förslag rörande täckdikning. Å andra sidan åligger lantbruksingenjör — jämlikt instruktion den 26 januari 1923 (nr 30) för statens lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater 3 §, 7), sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 436) — att inför vederbörande hushållningssällskaps täckdikningsnämnd lämna redogörelse för planerat torrläggningsföretag. Beträffande ordningen för avlämnande av dylik redogörelse samt vad därvid är att iakttaga skola lända till efterrättelse vissa av lantbruksstyrelsen i skrivelse den 2 november 1939 till nämnda befattningshavare givna föreskrifter. Enligt dessa skall bland annat ifrågavarande redogörelse avlämnas vid lämplig tidpunkt före avslutandet av syneförrättningen angående företaget. Redogörelsen skall innehålla så fullständiga uppgifter om företagets omfattning, kostnad, av detsamma påräknad båtnad m. m., att med ledning därav ett bedömande k a n ske av företagets ekonomiska förutsättningar. Vidare föreskrives, att om redogörelsen skulle föranleda särskilt yttrande av täckdikningsnämnd skall sådant yttrande biläggas den utredning rörande statsunderstöd till företaget, som av förrättningsmannen kan komma att avgivas. Efter därom av Örebro läns hushållningssällskap gjord framställning har hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott på sin tid låtit verkställa utredning rörande arbetsformen för täckdikningsnämndernas ovannämnda befattning med torrläggningsärenden. På grundval av denna utredning föreslog sagda förvaltningsutskott hushållningssällskapens ombud vid deras möte år 1941, att ombuden måtte i underdånig skrivelse anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes efter den ytterligare beredning, som befunnes lämplig, vidtaga åtgärder avseende torrläggnings verksamheten i huvudsaklig överensstämmelse

148 med ett av utskottet framlagt förslag. Detta förslag hade av utskottet sammanfattats sålunda: 1. Det personliga samarbetet mellan företrädarna för täckdikningsverksamheten och för den övriga torrläggningsverksamheten bör på allt sätt främjas. 2. Länsstyrelse bör åläggas att i samband med meddelande av förordnande om syneförrättning rörande företag enligt 7 kap. vattenlagen tillställa vederbörande täckdikningsnämnd avskrift av förordnandet ävensom av den ansökning, vara förordnandet är grundat. 3. Ljuskopior av alla förslagsritningar till torrläggningsföretag böra genom vederbörande lantbruksingenjörs försorg tillställas täckdikningsnämnden. 4. Redogörelse för planerat torrläggningsföretag bör lantbruksingenjör även i fortsättningen lämna inför täckdikningsnämnden; tidpunkten för sådan redogörelse bör bestämmas av nämnden i samråd med lantbruksingenjören. 5. När ansökning om statsunderstöd till torrläggningsföretag avser större eller eljest svårbedömbart företag, bör lantbruksstyrelsen inhämta yttrande från vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som därvid bör höra täckdikningsnämnden. 6. I 35 § 10 kap. vattenlagen bör vidtagas sådan jämkning, att den ene gode mannen utses bland sådana för framstående insikter i jordbrukets tekniska och ekonomiska frågor kända personer, vilka för ändamålet förordnats av vederbörande länsstyrelse på förslag av hushållningssällskapets förvaltningsutskott; i regel böra minst två och högst fyra sådana gode män förordnas inom varje län; ersättning till sådan gode man bör utgå efter samma grunder som till vattenrättsnämndeman och gäldas av statsmedel. Slutligen må i detta sammanhang erinras om att jämlikt kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 431) angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag, 2 §, erfordras för dylikt företag av mindre betydelse och omfattning icke, att förslaget är upprättat vid syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap. vattenlagen. Förslaget skall för sådant fall uppgöras i den ordning, som lantbruksstyrelsen föreskriver. Avser företaget upptagande av i täckdikningsplan ingående för täckdikning erforderligt mindre avlopp, må, därest den beräknade kostnaden för företaget icke överstiger 1 000 kronor, förslaget rörande detsamma upprättas av jordbrukskonsulent. Utredningens

synpunkter.

Hushållningssällskapsutredningen har i annat sammanhang framhållit betydelsen av att vid uppgörande av förslag till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärd å ett jordbruk hänsyn tages icke allenast till denna åtgärd för sig utan i regel en plan samtidigt uppgöres för de åtgärder, som överhuvud taget erfordras för att göra jordbruket i fråga »fullständigt». Utredningen har vidare i samband härmed uttalat önskvärdheten av, att lantbruksingenjörernas verksamhet närmare anknötes till övriga produktionsbefrämjande åtgärder, enär jämväl torrläggningsspörsmål i regel icke torde kunna lösas tillfredsställande utan att ingå i en allmän förbättringsplan för de egendomar, som beröras. Det genom 1939 års bestämmelser föreskrivna samarbetet mellan hushållningssällskaps täckdikningsnämnd och vederbörande lantbruksingenjör torde få anses innebära ett steg i denna riktning, ehuru det i praktiken av skilda

149 orsaker icke överallt synes hava lett till önskat resultat. Måhända kunna de av hushållningssällskapens ombud framlagda, i det föregående refererade förslagen åstadkomma förbättringar i n ä m n d a hänseende och större möjligheter öppnas för den agronomiska sakkunskapen att framföra sina synpunkter beträffande förslagen till torrläggningsföretag. Enligt utredningens mening torde emellertid ett samarbete, grundat på nu gällande bestämmelser även med sålunda föreslagna ändringar och tillägg utgöra en i organisatoriskt hänseende knappast slutgiltig lösning av hithörande spörsmål. Det planerade torrläggningsföretagets inverkan på andra förbättringsåtgärder å vederbörande jordbruk torde alltför sent komma under omprövning. Vid övervägande av ifrågavarande spörsmål synes det utredningen jämväl böra understrykas den i olika sammanhang framförda synpunkten, att hushållningssällskapens befattning med torrläggningsfrågor enligt nu gällande bestämmelser torde innebära, att hushållningssällskapen, deras täckdikningsnämnder och däri representerad agronomisk sakkunskap, i icke ringa utsträckning bliva och böra vara medansvariga i fråga om handläggningen och genomförandet av i synnerhet mera omfattande företag. Under sådana förhållanden framstår emellertid för utredningen såsom synnerligen betydelsefullt, att hushållningssällskapens befattning med torrläggningsföretag så organiseras, att deras medverkan, i och för sig önskvärd, icke blir endast en tom formalitet. Frågan om den agronomiska sakkunskapens inflytande på ifrågavarande verksamhet och om hänsynstagande vid torrläggningsföretags planering till andra erforderliga produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder å vederbörande jordbruk synes utredningen i själva verket så betydelsefull men i realiteten vara för den nuvarande lantbruksingenjörsverksamheten av så ingripande karaktär och även i andra avseenden av så komplicerad natur, att det torde kunna ifrågasättas, om icke spörsmålet rörande hushållningssällskapens medverkan för bedömande av torrläggningsföretags bärighet borde upptagas till behandling i samband med förnyad prövning av frågan om lantbruksingenjörernas verksamhet. Härvidlag synes utredningen värt att beaktas av besparingsberedningen i en år 1941 avgiven promemoria med yttrande och förslag rörande den statsunderstödda torrläggningsverksamheten uttalad synpunkt, att det i samband med ändrad organisation av lantbruksingenjörernas ställning kunde ifrågasättas, om det icke för flertalet förrättningsmän skulle vara tillräckligt med en huvudsakligen på agronomexamen grundad utbildning. Beredningen har vidare uttalat, att vid en sådan organisation borde såsom chefer för stora distrikt anställas ett mindre antal (förslagsvis fem) förrättningsmän med såväl agronomisk som teknisk utbildning. Hushållningssällskapsutredningen vill för sin del tillägga, att man kanske rent av kunde ifrågasätta, om icke sagda huvudsakligen agronomutbildade tjänstemän med fördel kunde knytas till hushållningssällskapen. Då det icke torde ankomma på utredningen att upptaga sålunda berörda frågor till n ä r m a r e prövning, anser sig utredningen böra föreslå, att spors-

150 målet rörande hushållningssällskapens medverkan vid bedömande av planerat torrläggningsföretags bärighet måtte upptagas till omprövning i samband med förnyad utredning rörande lantbruksingenjörernas verksamhet. 9. Hushållningssällskapens befattning med vägfrågor. Jämlikt givna direktiv ankommer på hushållningssällskapsutredningen bland annat att överväga, huruvida hushållningssällskapen böra beredas tillfälle att yttra sig över planerade vägföretag, då det gäller att avgöra, om fördelen av att framdraga vägar över odlade områden står i rimlig proportion till de olägenheter detta i de särskilda fallen k a n medföra ur jordbruksekonomisk synpunkt. Frågan om hänsynstagande till jordbruksekonomiska spörsmål vid vägfrågors behandling synes utredningen värd allt beaktande. Därest dylik hänsyn icke tages i erforderlig grad kunna utan tvivel å av vägen berörda jordbruk skador uppstå, gentemot vilka övriga fördelar med vägens framdragande i viss riktning torde vara av relativt liten betydelse. Sålunda kan, om en egendoms — framför allt ett mindre jordbruks — åkerareal tages i anspråk i större utsträckning, egendomens återstående åker bliva av allt för ringa omfattning för att innehavaren skall av jordbruket kunna erhålla sin framtida utkomst eller exempelvis byggnaderna kunna utnyttjas i samma utsträckning som tidigare, varigenom i dem nedlagt kapital blir mer eller mindre värdelöst. Dylika konsekvenser av nyanläggning eller framför allt omläggning avvägar torde i realiteten icke vara sällsynta. Visserligen lärer i mera påtagliga fall innehavaren av ett jordbruk kunna påräkna ersättning för genom vägen orsakat intrång och åsamkade skador men dylika engångsersättningar torde icke alltid kunna avhjälpa olägenheterna på lång sikt och torde därmed ur såväl privatekonomisk som nationalekonomisk synpunkt knappast vara väl använda medel. Enligt utredningens mening böra vägtekniska synpunkter eller trafiksynpunkter, såsom ofta nu torde vara fallet åtminstone i fråga om allmänna vägar, icke utan synnerligen tungt vägande skäl vara avgörande vid framdragande av väg i viss riktning, om u r jordbruksekonomisk synpunkt starka skäl kunna andragas för en annan sträckning av vägen. Vid övervägande av frågan om vilka åtgärder som böra vidtagas för att vid upprättande av vägförslag tillbörlig hänsyn tages till de jordbruksekonomiska synpunkter, må framhållas vikten av att dylik hänsyn tages redan vid vägföretagets planering och kostnadsberäkning för undvikande av onödiga kostnader och tidsförluster för en eventuell omarbetning av vägförslaget. Med hänsyn härtill synes utredningen önskvärt, att vid utstakning avvägar genom jordbruksbygder de jordbruksekonomiska synpunkterna äro företrädda genom en på området sakkunnig person. Sålunda må ifrågasättas, att hushållningssällskapet medgåves rätt att utse ledamot i varje vägnämnd inom sällskapets område. Skulle n ä m n d a förslag icke anses böra genomföras bör i varje fall länsstyrelsernas och måhända främst vägingenjörernas uppmärksamhet fästas på

151 vikten av att hänsyn tages till jordbruksekonomiska synpunkter vid planering av vägföretag. Eventuellt böra bestämmelser härom införas i instruktion för vägingenjör.

10.

Hushållningssällskapens befattning med jordbruksstatistik m. m.

Kungl. Maj:t har till hushållningssällskapsutredningen, för att av utredningen tagas under övervägande vid fullgörande av dess uppdrag, överlämnat i huvudsak likalydande framställningar den 15 december 1937 och 15 december 1938 från Malmöhus läns hushållningssällkap angående viss anordning för införskaffande genom hushållningssällskapens försorg av jordbruksstatistiska uppgifter. I sagda framställningar erinras om att enligt kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 229) med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation ankommer det på hushållningssällkaps förvaltningsutskott bland annat att lämna biträde för införskaffande genom sällskapets underavdelningar av uppgifter till jordbruksräkningar och jordbruksstatistik i övrigt. Vidare framhålles, att enligt Kungl. Maj:ts reglemente den 16 maj 1930 (nr 125) angående insamlande av årliga uppgifter till rikets officiella jordbruksstatistik skola genom hushållningssällskaps försorg årligen anskaffas, dels för varje härad fyra gånger på sommaren årsväxtrapporter och en gång i november preliminär skördeuppgift, dels för varje socken vid årsskiftet definitiv skördeuppgift, dels ock från omkring en tiondel av samtliga brukningsdelar över två hektar åker på sommaren uppgifter angående åkerjordens användning och kreaturens antal. Slutligen påpekas, att enligt kungörelsen den 8 oktober 1937 (nr 811) angående uppgifter till lantarbetarstatistiken hushållningssällskapen ålagts att årligen från omkring en tjugondel av samtliga brukningsdelar med mera än 10 hektar åker anskaffa uppgifter angående där anställda jordbruksarbetares arbetstid och arbetslön. Hushållningssällskapet uttalar, att införskaffandet av årsväxtrapporter och skördeuppgifter ej stött på större hinder, men att det visat sig allt svårare att erhålla uppgifter angående åkerjordens användning och kreaturens antal. Jordbrukarna vägrade sålunda enligt hushållningssällskapet i allt större omfattning att lämna de begärda uppgifterna under hänvisning till att de ansåge uppgiftslämnandet vara alltför betungande, att dylika uppgifter ej krävdes av alla samt att jordbrukarna ej vore lagligen skyldiga lämna uppgifter. Beträffande uppgifterna till lantarbetarstatistiken uttalas, att de fastställda formulären äro ytterst omfattande, att liknande uppgifter lämnas i självdeklarationerna, samt att med den allmänna tillämpning, som kollektivavtalssystemet numera vunnit, sagda uppgifter genom hushållningssällskapens försorg i vad de avse löneförmånerna äro onödiga. Med hänsyn till vad sålunda anförts har hushållningssällskapet hemställt, att sådana ändrade anordningar för jordbruks- och lantarbetarestatistiken borde tagas under övervägande, att densamma inskränktes till vad som måste anses oundgängligen

152 nödvändigt och till sådana uppgifter, som ej på annat sätt, såsom genom beskattningsuppgifter, kunde inhämtas, att uppgifts avlämnande gjordes för den enskilde jordbrukaren obligatoriskt, samt att uppgifterna finge av uppgiftslämnarna portofritt insändas. I yttrande den 23 februari 1938 över hushållningssällskapets framställning den 13 december 1937 har statistiska centralbyrån anfört, att enligt gällande bestämmelser ålåge uppgiftsskyldigheten i fråga om åkerjordens användning och kreaturens antal hushållningssällskapen, icke jordbrukarna själva. Då uppgifterna avsåges att vara representativa, skedde ett urval genom hushållningssällskapens försorg bland sådana jordbrukare, som vore för ändamålet särskilt lämpliga och villiga. Uppgifternas avlämnande vore sålunda i stor utsträckning beroende på frivilligt åtagande av jordbrukarna. En ändring i dessa bestämmelser därhän, att uppgiftsplikt stadgades för jordbrukarna, förutsatte en ändring i hela det för det dåvarande tillämpade systemet för de årliga representativa jordbruksräkningama. Skulle uppgifternas avlämnande ej längre bero på frivilligt åtagande, vore det emellertid sannolikt, att hushållningssällskapen skulle åsamkas ökade kostnader för deras insamlande. I den mån sällskapens underavdelningar, vandringsrättare m. fl. icke räckte till för fullgörande av de uppdrag, som vore förenade med insamlande, kontroll och granskning av ifrågavarande uppgifter, skulle det troli gen bliva nödvändigt för sällskapen att härför anställa särskilda ombud eller lokalundersökare. Kravet på ersättning till hushållningssällskapen av statsmedel i form av bidrag för bestridande av sällskapens kostnader för insamlande av uppgifterna vid de representativa jordbruksräkningarna torde d å säkerligen komma att göra sig gällande med förnyad kraft. Enär denna ersättningsfråga icke berörts i hushållningssällskapets framställning saknade centralbyrån anledning att framlägga något förslag härutinnan och detta så mycket mera som det under den tid det dåvarande systemet tillämpats visat sig möjligt att utan stadgad uppgiftsplikt för jordbrukarna genom hushållningssällskapens förmedling erhålla erforderligt antal uppgifter för de representativa räkningarna. Ehuru uppgifterna finge anses lämna ett jämförelsevis tillförlitligt material, vore det dock önskvärt, att den nuvarande organisationen än mer utbyggdes och förbättrades. Slutligen uttalar centralbyrån, att det kunde anses skäligt, att uppgifter, som för statistiskt ändamål insändes till hushållningssällskap, kunde få befordras utan kostnad för ombudet. Socialstyrelsen erinrar i yttrande den 28 mars 1938 om att lantarbetarstatistiken nyligen blivit omlagd. Enligt styrelsens mening hade ifrågavarande statistik kunnat upprättas utan alltför stora svårigheter och att anledning därför knappast förefunnes att så nyligen efter statistikens omläggning företaga mera omfattande förändringar i densamma. Skulle emellertid uppgifterna till de årliga representativa jordbruksräkningarna omläggas på grundval av obligatorisk uppgiftsplikt samt särskild ersättning (eventuellt viss portofrihet) utgå för ifrågavarande statistik till hushållningssällskapen eller deras organ, syntes motsvarande anordningar även böra genomföras beträffande lantarbetarstatistiken. Slutligen framhåller styrelsen, att använd-

153 ningen för statistiskt ändamål av de till taxeringsmyndigheterna avlämnade löneuppgifterna vore ett ganska vidlyftigt problem, på vilket styrelsen emellertid hade sin uppmärksamhet riktad. Generalpoststyrelsen uttalar i yttrande den 8 mars 1938, att enligt styrelsens bestämda uppfattning tjänstebrevsanslaget icke borde i någon form belastas med kostnader för befordrande av ifrågavarande uppgifter såsom tjänstebrev. Styrelsen hemställer, att framställningen i vad den avsåge frågan om portofrihet, icke måtte föranleda någon åtgärd. Lantbruksstyrelsen erinrar i yttrande den 1 februari 1940, att styrelsen och statistiska centralbyrån i gemensamt utlåtande den 7 november 1938 över en av hushållningssällskapens ombud gjord framställning angående de representativa jordbruksräkningarna föreslagit viss ersättning åt hushållningssällskapen för arbetet med insamlande av ifrågavarande uppgifter. Styrelsen kunde alltjämt vitsorda, att förevarande arbetsuppgifter vore för hushållningssällskapen arbetskrävande, och följaktligen, därest de skulle handhavas med omsorg, förorsakade sällskapen avsevärda kostnader. Styrelsen förmenade emellertid, att ändrade grunder för denna del av sällskapens verksamhet borde prövas i samband med den utredning rörande hushållningssällskapens organisation, varom Kungl. Maj:t hade förordnat den 30 juni 1939. Vidare uttalar lantbruksstyrelsen, att de representativa jordbruksräkningarna vore av stor vikt för jordbruksstatistiken, särskilt skördestatistiken. Då under senare år ett flertal kompletterande undersökningar angående jordbrukets produktion m. m. ansetts erforderliga, kunde emellertid ifrågasättas, om icke den allmänna planen för jordbruksstatistiken borde, när lugnare förhållanden åter inträtt, överarbetas i syfte att begränsa kostnaderna och vinna större enhetlighet. Utredningens

synpunkter.

Hushållningssällskapsutredningen vill för sin del erinra om att beträffande insamlande av uppgifter rörande skördeutsikterna och skörden under år 1941 hava i stället för stadgandena i ovannämnda reglemente den 16 maj 1930 gällt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse den 28 juni 1941 (nr 500) i ämnet. Enligt denna kungörelse skulle årsväxtrapporter insändas senast den 15 juli, 31 augusti och 15 oktober 1941 till vederbörande hushållningssällskap av dess sockenavdelningar, som vid uppgifternas insamlande hade att samråda med en av vederbörande kristidsnämnd för ändamålet utsedd person ävensom med vederbörande överblockledare. Före 15 januari 1942 skulle av sagda avdelningar till vederbörande hushållningssällskap insändas uppgifter om skörden under år 1941. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 24 april 1942 (nr 199) gälla i stort sett liknande bestämmelser för år 1942. Vidare må erinras om de särskilda arealinventeringar och husdjursräkningar, som anordnats under senare år på grund av rådände extraordinära förhållanden samt de statistiska uppgifter i övrigt berörande jordbruket, som tid efter annan insamlats av kristidsmyndigheterna.

154 Jämväl hushållningssällskapsutredningen vill framhålla önskvärdheten av en utredning rörande omorganisation av jordbruksstatistiken. Även ifråga om lantarbetarestatistiken synes icke opåkallat med en närmare utredning. över huvud taget torde ett samordnande av det statistiska uppgiffsinsamlandet böra övervägas för att förhindra att liknande uppgifter måste av vederbörande jordbrukare lämnas åt skilda håll. I samband härmed synes utredningen jämväl böra utredas på vad sätt statistiska uppgifter för olika socknar och jordbruk skulle kunna ställas till hushållningssällskapens förfogande av den centrala myndigheten. Dylika uppgifter torde nämligen vara av stor betydelse för hushållningssällskapens verksamhet, speciellt för handhavandet av de produktionsbefrämjande förbättringsåtgärderna. För detta ändamål synes nämligen lämpligt upplägga arkiv med konvolut för varje planerat jordbruk, där åtgärdsplaner samlas och där statistiska uppgifter för jordbruket finnas tillgängliga. Slutligen synes böra upptagas till omprövning frågan om ett överflyttande av ärenden rörande jordbruksstatistik — med undantag för lantarbetarestatistik — från statistiska centralbyrån till lantbruksstyrelsen. Ett spörsmål, som sammanhänger med jordbruksstatistiken, utgör frågan om bokföringen vid jordbruken och på grundval av bokföringsresultat sammanställda uppgifter om jordbruksdriftens ekonomiska resultat. Ehuru vissa åtgärder, framförallt de representativa jordbruksekonomiska undersökningarna, från statsmakternas sida under senare år åstadkommit större anslutning än tidigare till den statsunderstödda bokföringsverksamheten på jordbrukets område, är det otvivelaktigt ur många synpunkter önskvärt, att på bokföring grundade jordbruksekonomiska uppgifter kunde erhållas från långt flera brukningsdelar än för närvarande. Man kunde måhända härutinnan tänka sig, att jordbrukare med ordnad bokföring — ehuru icke anslutna till ovannämnda bokföringsverksamhet — kunde lämna räkenskapssammandrag mot en mindre ersättning och mot erhållande av en analys av bokföringsresultatet. Förutsättningen för en dylik anordning är givetvis, att vederbörande jordbrukare tillämpar i huvudsak samma bokföringssystem, som användes vid ovannämnda jordbruksekonomiska undersökningar samt att uppgifterna behandlas fullt konfidentiellt. Enligt utredningens mening bör bland annat vid bokföringsundervisningen i lantmanna- och lantbruksskolorna en betydelsefull upplysningsverksamhet kunna bedrivas rörande dylika räkenskapssammandrags betydelse och vikten av att så många jordbrukare som möjligt icke endast hava ordnad bokföring utan även på begäran insända dylika sammandrag. Det synes hushållningssällskapsutredningen icke uteslutet, att det efter närmare utredning av hithörande spörsmål måhända skulle visa sig möjligt att sammankoppla insamlandet av i varje fall vissa jordbruksstatistiska uppgifter med de jordbruksekonomiska undersökningarna. Enligt utredningens mening synes sålunda skäl föreligga att samtidigt med utredning av frågan om jordbruksstatistikens framtida organisation och därmed sammanhang-

155 ande spörsmål jämväl utreda frågan om en utvidgning av de jordbruksekonomiska undersökningarna. Hushållningssällskapsutredningen anser sig med hänsyn till rådande extraordinära förhållanden icke böra till närmare prövning upptaga i det föregående berörda spörsmål. I likhet med lantbruksstyrelsen vill utredningen förorda, att förevarande frågor göras till föremål för särskild utredning, sedan lugnare förhållanden inträtt. Till frågan om särskilt statsbidrag till hushållningssällskapen för insamlande av jordbruksstatistiska uppgifter återkommer hushållningssällskapsutredningen i annat sammanhang.

VIII.

B e s t ä m m e l s e r r ö r a n d e statsbidrag.

Liksom bestämmelserna rörande den statsunderstödda allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten böra sammanföras i ett enda reglemente torde föreskrifterna rörande statsbidrag till samma verksamhet, evad den avser utbildnings- och undervisningskurser, studieresor och premieringar, likaledes böra sammanföras i en enda författning. Däremot torde bestämmelserna rörande statsbidrag till den praktiska ungdomsverksamheten och hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet, närmast avseende bidrag till kostnaderna för anställande av erforderliga befattningshavare hos hushållningssällskapen, böra meddelas i särskild ordning. Utredningen återkommer senare härtill. Förslag till kungörelse angående statsbidrag till allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område återfinnes i slutet av detta kapitel. Innan utredningen ingår på sålunda föreslagna bestämmelser torde en kortfattad redogörelse böra lämnas för nuvarande föreskrifter på området.

1.

Nuvarande bestämmelser.

Utbildningskurser Statsbidrag till utbildningskurser för vandringsrättare plägar angivas i det avtal, som uppgöres mellan lantbruksstyrelsen och kur sanordnar en. Statsbidrag till dylik kurs varierar något men torde i regel belöpa sig till omkring 1 700 kronor per kurs. För den utbildningskurs för täckdikningsförmän, som anordnades år 1941, beräknades kostnaderna av statsmedel sålunda: Arvoden m. m. till kursledare m. fl kronor 1 642 Traktamenten och reseersättning till kursdeltagarna » 3 525 Diverse utgifter _J^ 333 kronor 5 500.

156 För utbildningskurs för kontrollassistenter utgår enligt förenämnda reglemente den 28 februari 1914 (nr 24) med däri senare vidtagna ändringar statsbidrag med dels ett grundanslag av 800 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 10 kronor för varje elev. Jämlikt tidigare omnämnt reglemente den 14 augusti 1930 (nr 329) utgår statsbidrag till utbildningskurs för mjölkbedömare med dels ett grundanslag av 600 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 15 kronor för varje elev. Statsbidraget till utbildningskurser för ladugårdsförmän och svinskötare är fastställt till för praktisk kurs 300 kronor för varje ladugårdselev och 350 kronor för varje svinskötareelev, allt räknat för hel kurs och för teoretisk kurs om en månad till 60 kronor för varje elev för bostad och kost ävensom 600 kronor för övriga utgifter för kursens hållande. Till utbildningskurs för ladugårdsskötare utgår jämlikt förenämnda reglemente den 3 juni 1938 (nr 354) med däri senare vidtagna ändringar statsbidrag med dels ett grundanslag av 600 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 90 kronor för varje elev. Såsom villkor för statsbidrag gäller, att vid kursen utbildas minst fem elever, med rätt likväl för lantbruksstyrelsen att på grund av särskilda omständigheter medgiva statsanslag även till kurs, vars elevantal understiger lem. Vidare gäller som villkor, att samtliga elever under den tid, kursen pågår, erhålla fri bostad och kost. Statsbidrag till utbildningskurs för lokala ledare inom JUF utgår med belopp, som av Kungl. Maj:t beviljas för varje särskild dylik kurs. För utbildningskurs för trädskötare plägar statsbidrag utgå u r de för ändamålet till lantbruksstyrelsens förfogande ställda medlen till täckande av utgifter för arvode och reseersättning åt kursledare och lärare, hyra för lokal och redskap ävensom för materialier och expenser i övrigt med högst ett till 100 kronor beräknat belopp för varje antagen elev, varjämte till varje elev, som är anställd som trädskötare hos fruktodlareförening eller koloniträdgårdsförening, utbetalas ett dagtraktamente av tre kronor för varje bevistad kursdag och under pågående kurs infallande helgdag. Vad slutligen angår utbildningskurser för trädgårdsskötare i norra Sverige må här allenast anföras, att statsbidrag till dylika utgår ur det i riksstaten uppförda anslaget till bidrag till kurser i trädgårdsskötsel. Undervisningskurser. För statsbidrag till av hushållningssällskapen anordnade undervisningskurser gälla bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse den 17 juni 1938 (nr 465) angående statsbidrag till undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor. Enligt dessa bestämmelser må till sagda verksamhet statsbidrag utgå med högst hälften av den summa, vartill kostnaderna för undervisningen uppgått. Därjämte må statsbidrag till undervisningskurser, avsedda för särskilt antagna manliga eller kvinnliga elever utgå med halva kostnaden för kursdeltagares resa i billigaste klass å järnväg, båt

157 eller med omnibus från deltagarens hemstation till platsen för kursen närmast belägna station. Till Kungl. Maj:t ställd ansökan om statsbidrag för ifrågavarande ändamål skall ingivas till lantbruksstyrelsen före utgången av januari månad det år, för vilket bidraget sökes. Vid ansökan skall fogas dels bevis att sällskapet för ändamålet anslagit eller eljest förfogar över medel till minst lika stort belopp som det begärda statsbidraget, dels uppgift angående de huvudgrunder, som sällskapet önskar skola tillämpas vid tillämnad undervisning. Till kortare kurser i ladugårdsskötsel må statsbidrag utgå till hushållningssällskap jämlikt tidigare omnämnd kungörelse den 3 juni 1938 (nr 355) enligt följande grunder: a) för en veckas utbildningskurs dels ett grundanslag av 150 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 2 kronor för varje elev och dag; b) för två veckors utbildningskurs dels ett grundanslag av 250 kronor för varje kurs, dels ock ett bidrag av 2 kronor för varje elev och dag; samt c) för en månads fortbildningskurs dels ett grundanslag av 600 kronor, dels ock ett bidrag av 2 kronor för varje elev och dag. Såsom villkor för statsunderstöd gäller, dels att vid utbildningskurs utbildas minst sju elever samt vid fortbildningskurs minst tio elever, dels ock att samtliga elever under den tid kursen pågår erhålla fri bostad och kost. Lantbruksstyrelsen äger emellertid, om särskilda omständigheter därtill föranleda, bevilja statsanslag även till kurs, vars elevantal understiger sju respektive tio, därvid grundanslaget kan nedsättas. Till förenämnda specialkurser i lantbruksbokföring m. m. plägar statsbidrag utgå med 1 500 kronor per kurs och för kurser i beteskultur och ängsskötsel bruka beräknas i statsmedel cirka 2 000 kronor per kurs. Slutligen må nämnas att till ambulerande trädgårdskurser i Norrland utgår statsbidrag till hushållningssällskap med belopp, motsvarande hälften av den summa, vartill kostnaderna för kurserna beräknas uppgå, dock högst 100 kronor för varje på tre olika perioder uppdelad 6-dagars kurs. Studieresor. För anordnande av studieresa må jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse den 17 juni 1938 (nr 465) angående statsbidrag till undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor statsbidrag utgå till hushållningssällskap till täckande av kostnader för ledares och deltagares resor, dels i tredje klass på järnväg och å däcksplats på fartyg, varvid om resan göres på natten med begagnande av sovplats, kostnad må beräknas för sovplats i tredje klass å järnväg eller billigaste plats å fartyg, dels med anlitande av automobiltrafik anordnad av staten, dels ock efter häst, med motorfordon eller medelst rodd under förutsättning, att hushållningssällskapet till gäldande av kostnaden härför tillskjuter minst lika stort belopp som statsbidraget; dock att vid resa med motorfordon statsbidrag må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande kunna tillgodonjutas för hela resekostnaden.

158 Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsbidrag till studieresor skall före utgången av januari månad det år, för vilket bidraget sökes, därom till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökan och därvid foga ej mindre bevis att sällskapet åtagit sig att gälda alla de kostnader för resorna, som icke betalas av statsmedel eller annorledes än även plan för de tillämnade resorna och uppgift å ledaren samt antalet av dem som skola deltaga i varje särskild resa. Premiering

av mindre

jordbruk.

För premiering av mindre jordbruk må jämlikt kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 463) angående statsbidrag för ändamålet till hushållningssällskap utgå dylikt bidrag, motsvarande a) penningpris intill ett belopp av 150 kronor för första pris, 110 kronor för andra pris och 70 kronor för tredje pris; b) hederspris intill ett belopp av 300 kronor; c) halva beloppet av den resekostnads- och traktamentsersättning, som enligt av hushållningssällskapet meddelade bestämmelser tillgodokommer ordföranden och en ledamot i premieringsnämnden. Blanketter till diplom att vid premiering av mindre jordbruk utdelas till första pristagare bekostas av statsmedel och tillhandahållas, på rekvisition, åt hushållningssällskapets förvaltningsutskott av lantbruksstyrelsen. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsbidrag för ifrågavarande ändamål, skall före utgången av januari månad det år, för vilket bidraget sökes, därom till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning och därvid foga dels bevis att sällskapet åtagit sig att gälda alla de kostnader för premieringen, som icke betalas av statsmedel eller annorledes, dels ock de av sällskapet för premieringen antagna bestämmelserna. Sammanställning

av anvisade

statsbidrag.

Till sist må i detta sammanhang en översikt lämnas rörande de belopp av statsmedel, som för de i det föregående berörda ändamålen eller för den allmänna undervisningsverksamheten i övrigt på lanthushållningens område pläga anvisas eller i förekommande fall beräknas.

159 Ä n d a m å l

Budgetår

1939/402

Utbildningskurser för vandringsrättare

Anslagstitel i riksstaten för budgetåret 1941/42

Kronor 1

IX D 32

3 400

1942/43

täckdikningsförmän och förrättningsmän vid täckdikningsföretag

IX D 26

18 600

1942/43

kontrollassistenter

d:o

20 000

1942/43

mjölkbedömare

d:o

1942/43

ladugårdsförmän

1942/43

svinskötare

d:o

49 450

d:o

39 000

1942/43

ladugårdsskötare

1942/43

lokala ledare inom J. U. F

IX D 39

1942/43

trädskötare

IX D 31

20 000

d:o

7 500 =

1942/43

Hushållningssällskapens undervisningskurser

IX D 33

47 500

1942/43

Trädgårdskurser för småbrukare i Norrland och vid vissa folkhögskolor

IX D 31

14 500

1942/43

Kortare kurser i ladugårdsskötsel

IX D 26

10 000

1941/42

Kurs i lantbruksbokföring

IX G 2

1500 Kurs i beteskultur m. m

IX D 26

3 200

Fortbildningskurs för mejeripersonal

IX D 26

10 000

Studieresor

IX D 39

50 000

Premiering av mindre jordbruk

IX G 3

95 000

Speciell undervisning

IX D 33

750 Utbyte av jordbrukareungdom

IX D 33

3 000<

1942/43

trädgårdsskötare

1941/42 1941/42 1939/40

1939/402 1942/43 1941/42

2 Summa kronor 1

396 S50

2 Inklusive eventuell reservation från tidigare budgetår. — För senare budgetår har på grund av krisläget intet anslag utgått. — 3 Inberäknat bidrag till ambulerande undervisningskurser i trädgårdsskötsel i Norrland och småbrukarekurs i trädgårdsskötsel vid Söråkers trädgårdsskola. — 4 Anslaget disponeras av riksförbundet landsbygdens folk.

Understöd av statsmedel åt elever. Jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse den 3 juni 1938 (nr 356) angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre undervisningsanstalter m. m. med däri genom kungörelsen den 26 maj 1939 (nr 232) vidtagna ändringar må till elever i vissa av ovannämnda kurser dylikt understöd utgå. Sålunda må understöd tilldelas obemedlad eller mindre bemedlad elev vid kurs för ladugårdsskötare samt sådan deltagare i fast småbrukarekurs, husmoderskurs och specialkurs med särskilt antagna elever, som är boende så avlägset från den plats, där kursen hålles, att deltagaren icke kan under kursen vistas i sitt hem, och som tillika visar sig vara i behov av dylikt understöd, dock utgår understöd endast till sådan i fast småbrukarekurs deltagande elev, som har sin verksamhet vid jordbruk med högst 15 hektar åker. Understöd beviljas av lantbruksstyrelsen samt utgår till elev vid kurs för

160 ladugårdsskötare med 45 kronor till elev av tredje behovsgraden, med 25 kronor till elev av andra behovsgraden och med 15 kronor till elev av första behovsgraden, allt beräknat för läsmånad. Vid fast småbrukarekurs med särskilt antagna elever må understöd utgå med 1 krona 50 öre, vid husmoderskurs och specialkurs med särskilt antagna kvinnliga elever med 2 kronor 50 öre, allt per dag för envar därtill berättigad under den tid kursen pågår. 2.

Utredningens synpunkter och förslag.

Utbildningskurser. Utredningen har tidigare föreslagit att undervisningen vid utbildningskurs i regel bör handhavas av befattningshavare hos hushållningssällskap eller statsunderstödd utbildningsanstalt på lanthushållningens område. Vidare har utredningen uttalat, att särskild ersättning utöver resekostnads- och traktamentsersättning i regel icke torde böra utgå till dylik befattningshavare för handhavande av verksamhet, varom här är fråga. Emellertid torde det icke vara möjligt att alltid tillämpa denna princip. Då så icke kan ske måste man sålunda räkna med särskilt arvode till lärare. Stundom kan det vara önskvärt, att en ordinarie lärare vid exempelvis en lantmannaskola får hand om undervisningen vid till en skola förlagd kurs, i vilket fall för den allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten avsedda medel böra k u n n a användas till avlöning av vikarie. Med tillämpning av ovannämnda princip komma å andra sidan resekostnads- och traktamentsersättningarna att variera. Även utgifterna för driftskostnaderna i allmänhet, såsom lokalhyra, värme, lyse, städning m. m., torde vara olika på skilda håll. Med hänsyn till det sagda är enligt utredningens mening icke lämpligt med ett för alla förhållanden gällande fast statsbidrag för viss utbildningskurs. Utredningen får sålunda föreslå, att i Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsbidrag för ändamålet endast maximigränser angivas, inom vilka det torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen att på grundval av för varje kurs upprättad utgiftsstat bevilja erforderligt statsbidrag. Såsom bilaga till detta avsnitt finnas fogade av utredningen verkställda beräkningar av maximikostnader för vissa kurser. Härtill får utredningen påpeka, att beträffande utbildningskurs för lantbruksinstruktörer synes skäligt att räkna med något högre arvode till ev. erforderlig lärare än ifråga om andra kurser, enär kraven på lärarkraft för dylik kurs torde böra ställas högre än för utbildningskurser av annat slag. I de fall då arvode utgår till lärare, torde särskild resekostnads- och traktamentsersättning icke erfordras. Då förenämnda princip tillämpas, lärer sagda ersättning kunna hållas inom de belopp, som i beräkningarna angivits böra utgå som arvode till lärare. Beträffande utbildningskurs för mjölkbedömare får utredningen föreslå, att konsulent på mejerihanteringens område skall liksom för närvarande gäller jämlikt kungörelsen nr 609/1941 vara skyldig tjänstgöra som lärare vid dylik kurs. Sagda kungörelse bör dock ändras därhän, att dylik konsulent skall liksom konsulent hos hushållningssällskap för sådan tjänstgöring erhålla endast resekostnads- och traktamentsersättning.

161 I anslutning till sagda beräkningar får utredningen föreslå följande maximibidrag till nedannämnda utbildningskurser:

utbildningskurs för lantbruksinstruktörer » » täckdikningsförmän » » kontrollassistenter » » mjölkbedömare teoretisk utbildningskurs för ladugårdsförmän » » » svinskötare utbildningskurs för ladugårdsskötare » » klubbledare

Bidrag enligt nuvarande bestämmelser, kronor

Maximibidrag enligt utredningens förslag, kronor

— — 950 825 600 600 600 —

14 000 1 500 950 600 700 700 800 500

I fråga om praktiska utbildningskurser för ladugårdsförmän och svinskötare synes lämpligt, att statsbidrag må utgå med 300 kronor resp. 350 kronor för varje elev eller samma bidrag som för närvarande. Påpekas må att anslaget till svinskötarekurs beräknats högre med hänsyn till det i regel mindre antalet elever i dylik kurs. Någon utgiftsstat för dylika praktiska kurser torde i regel icke vara erforderlig. Vid teoretisk utbildningskurs för ladugårdsförmän och för svinskötare samt vid utbildningskurs för ladugårdskötare avses vederbörande kursanordnare skola vara skyldig hålla elev med bostad och kost. I anledning härav synes skäligt att, förutom ovannämnda statsbidrag, visst bidrag må utgå per elev, förslagsvis med 75 kronor per elev och månad, innebärande en höjning med 15 kronor i jämförelse med vad under budgetåret 1941/42 gällt för dylikt bidrag. För utbildningskurs av annat slag än som särskilt angives i reglementet torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall meddela föreskrifter angående statsbidragets storlek. Bestämmelser av ovan angivet innehåll återfinnas i bifogade förslag till kungörelse, 1 §. I 2 § sagda förslag hava föreskrifter lämnats rörande de villkor, som avses böra gälla för statsbidrag till utbildningskurs. De i punkt 2) angivna minimiantalen elever äro i huvudsak desamma som nu i regel torde förekomma. I övrigt synas bestämmelserna i denna paragraf icke kräva särskilda kommentarer. Påpekas må att enligt de i 3 § föreslagna bestämmelserna, lantbruksstyrelsen tillerkänts rätt att när särskilda skäl därtill föranleda bevilja statsbidrag även om elevantalet skulle understiga i 2 § punkt 3) angivna antal. Undervisningskurser. I 4 § av ifrågavarande kungörelseförslag återfinnas bestämmelser rörande statsbidrag till undervisningskurser av olika slag. Vad först angår lantbrukarekurs synes utredningen av samma skäl som ovan anförts rörande flertalet utbildningskurser lämpligt, att bidrag i kungörelsen angivas med maximibelopp, vilka utredningen beräknat till 1 000 11—418998.

162 kronor för 14 dagars kurs och 1 700 kronor för 30 dagars kurs, däri inberäknade bidrag till kostnader för ersättning till annan lärarkraft än befattningshavare hos hushållningssällskap eller vid lantbruksundervisningsanstalt, som är inordnad som ett led i hushållningssällskapets allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet, eller ock resekostnads- och traktamentsersättning till dylik befattningshavare ävensom kostnader för studieresor under kursen. I fråga om klubbkurs, husmoderskurs, allmän kurs och specialkurs — utom specialkurs i ladugårdsskötsel — samt i fråga om de i förslaget till reglemente för den med statsmedel understödda allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten på lanthushållningens område 17 § punkt 6, avsedda kurserna torde principen om visst maximianslag knappast kunna tillämpas bland annat med hänsyn till dessa kursers varierande längd, vilken vid tiden för ingivande av bidragsframställning icke alltid lärer kunna angivas av hushållningssällskapet, ävensom till kursernas olikartade karaktär. Å andra sidan må emellertid framhållas, att ett nu gällande villkor för statsbidrag, nämligen att vederbörande hushållningssällskap skall av egna medel eller eljest gälda halva kurskostnaden, innebär, att ett hushållningssällskap, som av egna medel eller eljest kan anvisa relativt stora belopp till ifrågavarande verksamhet kan genom att bättre utnyttja för ändamålet förefintligt statsanslag anordna flera kurser än ett sällskap med mindre resurser, ehuru måhända kursbehovet är större inom det sistnämnda hushållningsällskapets område. Att för statsbidrag skall gälla villkor med dylika konsekvenser synes utredningen i regel icke ändamsålsenligt och torde ej heller befrämja en önskvärd utveckling av kursverksamheten. Utredningen har med hänsyn till det sagda ansett sig böra föreslå, att vederbörande lärares resekostnads- och traktamentsersättning måtte helt få gäldas av statsmedel. Enär såsom lärare praktiskt taget undantagslöst torde kunna anlitas befattningshavare — i första hand konsulent — hos hushållningssällskapet eller befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt, som inordnats i hushållningssällskapets allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet, synes statsbidrag till lärararvode i regel icke böra utgå. I undantagsfall torde hälften av dylikt arvode böra kunna gäldas av statsmedel. Beträffande övriga kostnader, vilka i regel torde bliva relativt små, får utredningen föreslå, att hälften må kunna bestridas av statsmedel. Beträffande specialkurser i ladugårdsskötsel må påpekas att nuvarande bestämmelser innebära för undervisningskurs om en vecka (6 dagar) med 7 elever statsbidrag med (150 + 7 X 12) 234 kronor, för dylik kurs om två veckor (12 dagar) med 7 elever statsbidrag med (250 + 7 X 24) 418 kronor och för en månads (30 dagar) fortbildningskurs med 10 elever (600 + 10 X X 60) 1 200 kronor. Jämväl i fråga om dessa kurser synes maximiprincipen böra tillämpas. Enligt utredningens mening synas däremot skäl knappast föreligga att bibehålla den nuvarande bestämmelsen om statsbidrag med 2 kronor per elev och dag. Utredningen får på grundval av verkställda kostnadsberäkningar föreslå, att bidragen maximeras till för en veckas under-

163 visningskurs 400 kronor, för två veckors dylik kurs 650 kronor och för fortbildningskurs 1 200 kronor. Vidare får utredningen föreslå att till deltagare i lantbrukarekurs, klubbkurs och specialkurs — utom dylik i ladugårdsskötsel — må utgå statsbidrag till högst halva kostnaden för resa i billigaste klass å järnväg, båt eller omnibus från deltagares hemort till platsen för kursen närmast belägna station och åter. På grund av karaktären å husmoderskurs och allmän kurs torde liknande förmån ej kunna tänkas för elev i dylik kurs liksom ej heller för deltagare i kurs, anordnad enligt ovannämnda förslag till reglemente, 17 § punkt 6. I övrigt torde särskilda kommentarer icke erfordras i fråga om de för undervisningskurser föreslagna bestämmelserna. Studieresor och premiering. De föreslagna bestämmelserna rörande statsbidrag till studieresor och premiering ansluta sig i huvudsak till nu gällande föreskrifter, dock beträffande premiering med tillägg i anslutning till utredningens tidigare förslag till reglemente. Allmänna bestämmelser. De föreslagna allmänna bestämmelserna rörande ansökning och beviljande av statsbidrag samt dylikt bidrags utbetalande ansluta sig i huvudsak till nu gällande bestämmelser, dock med vissa undantag. Bland annat har utredningen föreslagit, att statsbidrag i regel må beviljas av lantbruksstyrelsen i stället för, såsom för närvarande i många fall gäller, av Kungl. Maj:t. Enligt utredningens förmenande utgör nämligen beslut av Kungl. Maj:t i regel en onödigt tidskrävande omgång. Vidare har i 9 § tiden for framställnings ingivande ändrats till 15 mars med hänsyn till omläggningen av hushållningssällskaps räkenskapsår. Däremot synes ansökan enligt 10 § fortfarande böra ingivas före den 31 januari enär dylik ansökning är beroende av Kungl. Maj:ts prövning och det torde vara av betydelse, att dylik ansökning avgöres, innan Kungl. Maj:t ställer medel till lantbruksstyrelsens förfogande för tillgodoseende av andra ansökningar. Årligt behov av statsanslag. Det årliga behovet tills vidare av statsanslag till nu ifrågavarande verksamhet synes, därest densamma bedrives i full utsträckning, kunna beräknas till följande belopp: Utbildningskurser. 2 kurser för lantbruksinstruktörer kronor 1 kurs för täckdikningsförmän ' 20 kurser för kontrollassistenter » 3 kurser för mjölkbedömare * 25 praktiska kurser för ladugårdsförmän med tillhopa 125 J> elever 6 teoretiska kurser för ladugårdsförmän *

28,000 1,500 19,000 1,800 37,500 4,200

164 6 praktiska kurser för svinskötare med tillhopa 6 elever kronor 1 teoretisk kurs för svinskötare » 30 kurser för ladugårdsskötare » 52 kurser för klubbledare » Utbildningskurser i trädgårdsskötsel » Utbildningskurser i övrigt efter beslut av Kungl. Maj :t . . . . »

2,100 700 24,000 20,800 40,000 30,000

Undervisningskurser. Lantbrukarekurser Kurser enligt kungörelseförslaget 4 § första stycket 2) . . . . Undervisningskurser i ladugårdsskötsel Annan undervisning enligt kungörelseförslaget 4 § sista stycket Utbyte av jordbrukarungdom Studieresor Premieringar

» » »

150,000 100,000 15,000

» » » »

15,000 3,000 50,000 100,000

kronor 642,600. Förutom ovannämnda två utbildningskurser för lantbruksinstruktörer torde erfordras under ett år ytterligare en dylik kurs, därest utredningens förslag i det följande om utvidgat antal instruktörer vinner beaktande. Understöd av statsmedel

åt elever.

I anslutning till tidigare avgivna förslag rörande utbildnings- och undervisningskurser får utredningen slutligen föreslå, att tidigare omförmäld kungörelse den 3 juni 1938 (nr 356) angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre undervisningsanstalter m. m. måtte i vissa delar ändras och därjämte erhålla visst tillägg. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse härom återfinnes i slutet av detta kapitel. Enligt nu tillämpade bestämmelser angående statsbidrag till utbildningskurs för täckdikningsförmän må deltagare i dylik kurs såsom tidigare nämnts åtnjuta traktamente av statsmedel med 4 kronor 50 öre för varje kursdag ävensom reseersättning och traktamentsersättning för resdag. Utredningen har icke funnit skäl tala för ett bibehållande av dessa bestämmelser. Utredningen får i stället föreslå, att deltagare i sagda kurs må komma i åtnjutande av understöd enligt nu förevarande kungörelse med 4 kronor 50 öre per kursdag. Enahanda understöd synes utredningen böra utgå till deltagare i utbildningskurs för klubbledare. Enligt utredningens mening synes vidare skäligt, att elev i föreslagna lantbrukarekurser måtte kunna tilldelas understöd enligt samma grunder, som nu gälla för elev vid lantmannaskola. Vidare får utredningen föreslå, att deltagare i husmoderskurs och specialkurs med särskilt antagna kvinnliga elever måtte kunna erhålla understöd med 2 kronor 50 öre och deltagare i specialkurs för särskilt antagna manliga elever 2 kronor, allt per dag under

165 den tid kursen pågår. Påpekas må, att till deltagare i sådan kurs, som motsvarar föreslagen husmoders- eller specialkurs, må understöd för närvarande utgå med nyssnämnda belopp. I övrigt må beträffande de föreslagna ändringarna allenast påpekas, att såsom ny paragraf tillkommit 6 § med anledning av utredningens tidigare förslag rörande undervisningsnämnd.

166 Bilaga.

Beräkningar av maximikostnader för vissa kurser. 1. Utbildningskurs för lantbruksinstruktör. Föreståndarearvode (i förekommande fall) Arvoden till lärare (i förekommande fall) Två agronomer å 500 kr/mån. i 9 mån övriga lärare Undervisningsmateriel Studieresor Lokalhyra, bränsle och lyse m. m Diverse utgifter

kronor

i 9 000 » 1 500 » 300 » 200 » 1 200 __» 900 Summa kronor 14 000

2. Utbildningskurs för täckdikningsförmän. Arvode till kursledare och lärare (i förekommade fall) En agronom, 26 dagar kronor 400 Arvoden samt resekostnads- och traktamentsersättning till två instruktörer » 800 övriga utgifter * 300 Summa kronor 1 500 3. Utbildningskurs för kontrollassistenter. Arvode till kursledare och lärare (i förekommande fall) En agronom, 42 dagar » 600 Undervisningsmateriel » 100 Lokalhyra, bränsle och lyse m. m » 150 Diverse utgifter » 100 [Summa kronor 950 (Enligt nuvarande grunder kan ersättningen för kurs med 15 elever beräknas till 950 kronor, elevanslaget inberäknat.) 4. Utbildningskurs för mjölkbedömare. Arvode till kursledare och lärare (i förekommande fall) En agronom, 21 dagar Undervisningsmateriel Lokalhyra, bränsle och lyse m. m Diverse utgifter

kronor » » » Summa kronor

300 100 100 100 600

(Enligt nuvarande grunder kan bidraget för kurs med 15 elever beräknas till 825 kronor, elevanslaget inberäknat.) 5. Utbildningskurs för ladugårdsskötare. Arvode till kursledare eller ladugårdsägare (i förekommande fall) kronor Arvode till lärare (i förekommande fall) 35 undervisningstimmar å 10 kronor » Undervisningsmateriel »

200 350 50

167 Bränsle och lyse m. m Diverse utgifter

kronor * Summa kronor

100 !P_?_ 800

(Enligt nuvarande grunder utgår grundanslag med 600 kronor jämte elevanslag för kost och bostad.) 6. Teoretiska utbildningskurser för ladugårdsförmän Arvode till lärare (i förekommande fall) En agronom, en månad Undervisningsmateriel Lokalhyra, bränsle och lyse m. m Diverse utgifter

och

svinskötare.

kronor • » > ' Summa kronor (Enligt nuvarande grunder utgår 600 kronor i grundanslag.)

7. Utbildningskurs för klubbledare. Arvode till kursledare och lärare Undervisningsmateriel Studieresa Lokalhyra, bränsle och lyse m. m Diverse utgifter

kronor *

400 1°0 15 ° 700

200 50

75 » * ^ Summa kronor 400 8. Lantbrukarekurs. 14 30 Arvode till kursledare eller egendomsägare (i förekommande dagars dagars fam kronor 75 150 t Arvode till lärare (i förekommande fall) Två agronomer å 400 kr/mån » 400 800 10 200 Övriga lärare » ° Undervisningsmateriel » 100 100 10 10 Studieresa » ° ° Lokalhyra, bränsle och lyse m.m » 75 100 15 250 Diverse utgifter » ° Summa kronor 1 000 1 700 Därtill komma resekostnader för eleverna till och från kursplatsen. 9. Undervisningskurser i ladugårdsskötsel. !En Två En Kursledare eller ladugårdsägare (i förekommande 'veckas veckors månads fall) kronor 50 150 300 Arvode till lärare (i förekommande fall) En agronom, 400 kr./mån » 100 200 400 Undervisningsmateriel » 100 100 100 Lokalhyra, bränsle och lyse m. m » 50 100 200 20 Diverse utgifter » 100 1°° ° Summa kronor 400 650 1 200 [Enligt nu gällande grunder må statsbidrag utgå till en veckas undervisningskurs i ladugårdsskötsel med 7 elever med (150 + 7 X 12) 234 kronor till en två veckors undervisningskurs i ladugårdsskötsel med 7 elever med (250 + 7 X 24) 418 kronor och till en månads fortbildningskurs med 10 elever med (600 + 10 X 60) 1 200 kronor.]

168 Förslag till Kungl. Maj:ts r e g l e m e n t e för m e d s t a t s m e d e l u n d e r s t ö d d a l l m ä n u n d e r v i s n i n g s - o c h u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t på l a n t h u s h å l l n i n g e n s o m r å d e ; givet Stockholms

slott

den

Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer:

Den med statsmedel understödda allmänna undervisnings- och upplysningsverksamheten på lanthushållningens område har till allmänt syfte att lämna dels en förberedande utbildning för ungdomen före inträde vid lägre undervisningsanstalt på sagda område, dels utbildning av vissa hos hushållningssällskap eller eljest inom lanthushållningen anställda befattningshavare ävensom av vissa inom speciella grenar av lanthushållningen verksamma personer, dels ock fortsatt utbildning av ungdomen efter genomgången undervisningsanstalt på lanthushållningens område ävensom av yrkesutövare i allmänhet inom nämnda område. 2 §•

Den verksamhet, som avses i detta reglemente, omfattar praktisk ungdomverksamhet samt utbildningskurser, undervisningskurser, studieresor och premieringar ävensom hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet. Praktisk ungdomsverksamhet. 3 §•

Den praktiska ungdomsverksamheten har till syfte att väcka ungdomens håg och intresse för lanthushållningen och vad härmed äger samband samt för fortsatt utbildning vid lägre undervisningsanstalt på lanthushållningens område. Verksamheten skall omfatta dels praktisk utbildning genom av deltagare bedriven växtodling eller husdjursskötsel eller utfört lanhushållsarbete (klubbverksamhet) ävensom tävlingar på lanthushållningens område, dels ock en efter ungdomarnas ålder lämpad, i omedelbar anslutning till den praktiska utbildningen bedriven teoretisk utbildning. Deltagare i verksamheten bör i regel vara lägst 12 år och högst 18 år.

169 4§. Den verksamhet, varom i 3 § omförmäles, skall stå under ledning av hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt bedrivas i nära samarbete med inom sällskapets område verksamma ungdomsföreningar inom jordbruket eller eljest ävensom med inom sällskapets område förekommande lägre undervisningsanstalter på lanthushållningens område. På vederbörande förvaltningsutskott ankommer att utfärda de närmare bestämmelser, som må erfordras för verksamhetens bedrivande på för ortsförhållandena mest ändamålsenligt sätt. Utbildningskurser. 5 §• Utbildningskurser kunna anordnas för utbildning av lantbruksinstruktörer och täckdikningsförmän hos hushållningssällskap, kontrollassistenter, mjölkbedömare, ladugårdsförmän, ladugårdsskötare och svinskötare ävensom av lokala ledare för praktisk ungdomsverksamhet (klubbledare) samt i övrigt för det ändamål, Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer. 6§. / mom. Utbildningskurs för mjölkbedömare skall vara förlagd till mejeriskola eller till annan lantbruksundervisningsanstalt eller lämplig egendom, där tillgång tili mejeri finnes, samt övriga i 2 § omförmälda utbildningskurser till statsunderstödd lantbruks-, lantmanna- eller lanthushållsskola med eget jordbruk eller till annan lämplig egendom. 2 mom. Genom skriftligt avtal med lantbruksstyrelsen skall vederbörande kursanordnare förbinda sig att, på sätt detta reglemente föreskriver, bereda undervisning åt visst i avtalet angivet antal elever samt i övrigt ställa sig till noggrann efterrättelse föreskrifterna i detta reglemente ävensom de ytterligare bestämmelser, vilka lantbruksstyrelsen meddelar. Avtalet skall gälla tills vidare med rätt till ömsesidig uppsägning, på sätt närmare bestämmes i avtalet. 3 mom. Därest lantbruksundervisningsanstalt, till vilken kurs är avsedd att förläggas, på sätt i särskild ordning stadgas inordnats som ett led i vederbörande hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet skall i 2 mom. omförmält avtal träffas mellan lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapet. Förlägges kurs till annat jordbruk än lanbruksundervisningsanstalt tillhörigt jordbruk skall hushållningssällskapets förvaltningsutskott å sällskapets vägnar träffa enahanda avtal med jordbrukets innehavare. 7 §.

Den närmare uppsikten över utbildningskurs utövas av styrelsen för den skola, till vilken kursen är förlagd eller, där kursen är förlagd till annan

170 plats än skola, av en styrelse bestående av minst två och högst tre personer, som utses av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. I sistnämnda fall skall förvaltningsutskottet underrätta lantbruksstyrelsen om styrelsens sammansättning. 8 §. Styrelse, som i 7 § sägs, åligger att till lantbruksstyrelsen för prövning och godkännande insända förslag till tid för kursens hållande och undervisningsplan för kursen, skolande i fall som i 6 §, 3 mom. avses, vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskotts yttrande bifogas nämnda förslag; att i god tid före kursens början på lämpligt sätt till ansökan kungöra elevplatserna vid kursen lediga med angivande av viss ansökningstid. att på kursföreståndarens förslag bland sökandena antaga det bestämda antalet elever, varvid hänsyn tages till sökandenas genom ansökningshandlingarna styrkta eller eljest kända lämplighet för den ifrågasatta utbildningen med iakttagande av vad nedan sägs rörande fordringar för anställning som elev vid utbildningskurs; att om så befinnes nödigt på kursföreståndarens förslag, skilja elev från kurs; att övervaka att bestämmelserna i detta reglemente tillämpas med avseende på kursen; att, därest elev skiljes från kurs eller av annan orsak lämnar densamma, härom ofördröjligen underrätta lantbruksstyrelsen; samt att sedan kurs avslutats till lantbruksstyrelsen och vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott så snart ske k a n insända redogörelse för kursen enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär.

Föreståndare för utbildningskurs är den person, som vid upprättandet av det i 6 § omförmälda avtalet därtill utses. Kursföreståndare åligger att vaka över att ordning och redlighet äro rådande bland eleverna; att utan annan ersättning än den, varom i avtalet må stadgas, bereda eleverna den undervisning, som avses i detta reglemente; att tillse att undervisningen bedrives i enlighet med därom meddelade föreskrifter; att sedan eleverna antagits av styrelsen för kursen utan uppskov meddela var och en av sökandena, huruvida han eller hon beretts plats vid kursen, skolande i samband härmed jämväl uppgift om antalet antagna elever lämnas till lantbruksstyrelsen och vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott; att föra matrikel över kursens elever med angivande av deras föregående utbildning; samt

171 att för elev, som genomgått fullständig kurs, utfärda betyg enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. 10 §. Av sökande egenhändigt skriven ansökning om anställning som elev skall innan utgången av den tid, som blivit utsatt uti den i 8 § omförmälda kungörelsen, ingivas till kursens föreståndare samt vara, där styrelsen så prövar erforderligt, åtföljd av bevis, utfärdat av legitimerad läkare, om sökandens hälsotillstånd och åldersbetyg ävensom de övriga intyg sökanden vill åberopa till styrkande av i 11 § omförmälda förhållanden.

11 §• För antagande som elev erfordras i fråga om utbildningskurs för lantbruksinstruktörer: att hava med goda vitsord genomgått med statsmedel understödd vinterkurs jämte fortsättningskurs vid lantmannaskola eller längre kurs vid lantmannaskola eller helårskurs vid lantmannaskola eller ock kurs vid lantbruksskola ävensom äga flerårig väl vitsordad praktik i jordbruksgöromål samt att hava erhållit kontrollassistentutbildning; utbildningskurs för täckdikningsförmän: att äga erfarenhet i täckdikningsarbete samt besitta sådana kunskaper i läsning, skrivning och räkning, att vederbörande kan förväntas äga nödiga förutsättningar att kunna tillgodogöra sig undervisningen; utbildningskurs för kontrollassistenter: att hava med goda vitsord genomgått med* statsmedel understödd lantmanna- eller lantbruksskola eller styrka sig äga motsvarande kunskaper samt att hava minst ett år deltagit i lantbruksarbete, varvid den, som kan förete goda vitsord rörande insikter i praktisk ladugårdsskötsel, äger företräde vid i övrigt lika kompetens; utbildningskurs för mjölkbedömare: att hava med goda vitsord genomgått med statsmedel understödd mejeriskola eller statsunderstödd utbildningskurs för kontrollassistenter samt i sistnämnda fall därjämte hava deltagit i mejeriarbete under minst två månader; utbildningskurs för ladugårdsförmän: att hava före kursens början fyllt nitton år med företräde för den som fullgjort sin värnplikt, att hava god hälsa och äga en stark kroppsbyggnad, att hava minst ett år deltagit i ladugårdsarbete, samt att besitta sådana kunskaper i läsning, skrivning och räkning, att vederbörande kan förväntas äga nödiga förutsättningar att kunna tillgodogöra sig undervisningen; utbildningskurs för svinskötare: att hava fyllt nitton år med företräde för den, som fullgjort sin värnplikt, att hava god hälsa och äga en stark kroppsbyggnad, att hava minst ett år deltagit i skötseln av svin, samt att besitta sådana kunskaper i läsning, skrivning och räkning, att vederbörande kan förväntas äga nödiga förutsättnigar att kunna tillgodogöra sig undervisningen;

172 utbildningskurs för ladugårdsskötare: att hava förut deltagit i skötseln av kreatur samt besitta sådana kunskaper i läsning, skrivning och räkning, att vederbörande kan förväntas äga nödiga förutsättningar att kunna tillgodogöra sig undervisningen; utbildningskurs för klubbledare: att vara lämplig som ungdomsledare samt hava intresse för lanthushållningens olika frågor. För utbildningskurs av annat slag än ovan nämnts utfärdar Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmelser rörande elever. 12 §. Elev vid utbildningskurs erlägger ej någon avgift för undervisningen. Elev i praktisk utbildningskurs för ladugårdsförmän eller svinskötare äger åtnjuta fri bostad jämte bränsle samt kost, som därest eleven är gift, skall innefatta full stat, ävensom utbekomma kontant, elev, som undergår utbildning till ladugårdsförman, ett belopp av minst 450 kronor och elev, som undergår utbildning till svinskötare ett belopp av minst 500 kronor. Elev i teoretisk utbildningskurs för ladugårdsförmän eller för svinskötare samt i utbildningskurs för ladugårdsskötare äger åtnjuta fri bostad och kost. Elev vid utbildningskurs av annat slag är skyldig att själv hålla sig med bostad och kost. 13 §. Utbildningskurs för ladugårdsförmän eller svinskötare skall utgöras av dels praktisk utbildningskurs, dels teoretisk utbildningskurs, den senare förlagd till tiden 1 juni—30 september. Elev vid praktisk utbildningskurs är skyldig genomgå jämväl teoretisk sådan. För envar vid praktisk utbildningskurs antagen elev bestämmer lantbruksstyrelsen, var han skall genomgå teoretisk utbildningskurs. 14 §. Undervisningen vid utbildningskurs skall för varje elev upptaga minst följande antal dagar, sön- och helgdagar inberäknade, nämligen utbildningskurs för lantbruksinstruktörer 270 dagar » » täckdikningsförmän 26 » » » kontrollassistenter 42 » » » mjölkbedömare 21 » praktisk utbildningskurs för ladugårdsförmän 360 » teoretisk » » » 30 » praktisk » » svinskötare 360 » teoretisk » » » 30 » utbildningskurs för ladugårdsskötare 90 » » » klubbledare 14 » I fråga om teoretisk utbildningskurs för svinskötare må laiitbruksstyrelsen medgiva kortare utbildningstid än ovan nämnts.

173 För statsunderstödd utbildningskurs av annat slag än ovan nämnts utfärdar Kungl. Maj:t bestämmelser i varje särskilt fall rörande undervisningstiden. 15 §. Undervisningen vid utbildningskurs skall vara ägnad att bibringa elev sådana färdigheter och insikter, som tjäna att befordra det ändamål, varför denne deltager i kursen. Undervisningen bör i regel handhavas av hos hushållningssällskap eller vid undervisningsanstalt på lanthushållningens område anställd befattningshavare. På lantbruksstyrelsen ankommer att meddela närmare föreskrifter beträffande undervisningens art och omfattning vid utbildningskurs samt att i övrigt utfärda de närmare föreskrifter, vilka kunna erfordras för ordnandet av undervisningen vid dylik kurs. Undervisningskurser. 16 §. Undervisningen vid undervisningskurser skall avse att meddela kunskaper i skötandet av mindre jordbruk och vad därmed har samband. Sådan undervisning anordnas antingen genom vederbörande hushållningssällskaps försorg p å sätt i 17 § förmäles eller ock i annan av Kungl. Maj:t bestämd ordning. 17 §. Undervisningskurs kan anordnas som klubbkurs, lantbrukarekurs, husmoderskurs, allmän kurs eller specialkurs. 1. Klubbkurs, avsedd för ungdomar, vilka deltaga i den i 3 § omförmälda klubbverksamheten, skall omfatta minst fyra högst sex dagar under lämplig årstid och förläggas till för ändamålet lämplig plats. Under kursen skall för ungdomarnas klubbverksamhet avpassad teoretisk undervisning meddelas och exkursioner till deltagare i klubbverksamheten i trakten anordnas. Klubbkurs må anordnas som lägerkurs och må uppdelas å en våroch en höstkurs, vardera om minst två, högst tre dagar. 2. Lantbrukarekurs, avsedd för särskilt antagna manliga elever, skall vara förlagd till av lantbruksstyrelsen godkänd plats. Kurs bör anordnas under lämplig årstid och skall omfatta 14 eller 30 dagar, sön- och helgdagar under kursen inberäknade, varunder huvuddragen av jordbruks- och husdjursläran ävensom grundläggande lantbruksekonomiska frågor genomgås enligt av lantbruksstyrelsen efter förslag av hushållningssällskapets förvaltningsutskott fastställd undervisningsplan. För att kunna antagas som elev vid lantbrukarekurs erfordras att hava fyllt 18 år. Den som äger eller brukar mindre jordbruk eller är anställd som lantarbetare äger företräde som elev. Hushållningssällskaps förvaltningsutskott skall, sedan stats-

174 bidrag beviljats, å sällskapets vägnar träffa avtal med lämplig, inom sällskapets område bosatt person om anordnande av kurs, varom här är fråga, samt antaga elever till kursen. 3. Husmoderskurs, avsedd för särskilt antagna kvinnliga elever, skall anordnas under lämplig årstid såsom en kurs på minst två, högst sex veckor med minst två lektionstimmar varje arbetsdag, därvid den ena timmen anslås till demonstrationsundervisning i huslig ekonomi eller matlagning. Husmoderskurs m å anordnas antingen såsom fast kurs p å ett ställe under hela undervisningstiden eller såsom flyttande kurs på flera ställen med minst en arbetsdag i varje vecka på varje undervisningsställe. För att kunna antagas som elev vid husmoderskurs erfordras att hava fyllt 18 år. Den som förestår lanthushåll vid mindre jordbruk eller lantarbetarhushåll äger företräde som elev. 4. Allmän kurs skall vara avsedd för en större allmänhet och omfatta minst tre dagar med uppehåll av högst två veckor mellan varje kursdag. 5. Specialkurs må anordnas som a) undervisningskurs, avsedd för särskilt antagna manliga elever och förlagd till med statsmedel understödd lantbruksskola eller lantmannaskola eller annan lämplig plats samt anordnad under minst två, högst tolv dagar, därunder vissa delar av lanthushållningen eller dess binäringar genomgås; skolande för att kunna antagas till elev vid dylik kurs erfordras att hava under minst två år deltagit i jordbruksarbete och skall iakttagas, dels att företräde till deltagande i kurs skall lämnas den, som har verksamhet vid mindre jordbruk, och dels att deltagande i sådan kurs må stå öppet även för kvinnor; b) undervisningskurs, avsedd för särskilt antagna kvinnliga elever och anordnad under minst två, högst tolv dagar, därunder undervisning meddelas i huslig ekonomi eller någon av de delar av lanthushållningen, som faller inom husmoderns verksamhetsområde; skolande kursen anordnas antingen som fast kurs eller såsom flyttande kurs på flera ställen med minst en arbetsdag i varje vecka på varje undervisningsställe, och må deltagande i dylik kurs stå öppet även för män; c) specialkurs i ladugårdsskötsel, anordnad såsom en veckas eller två veckors undervisningskurs eller en månads fortbildningskurs; skolande iakttagas, dels att undervisningen skall vid undervisningskurs vara av såväl teoretisk som praktisk art och i huvudsak omfatta mjölkens rätta behandling samt ladugårdshygien ävensom i samband därmed utbildning i maskinmjölkning, dels att fortbildningskurs skall anordnas för fortbildning av ladugårdspersonal och huvudsakligen avse teoretisk undervisning i ladugårdshygien och rationell ladugårdsskötsel men även omfatta demonstrationer och praktiska övningar samt bereda en något mera djupgående kännedom i de ämnen, som behandlas vid utbildningskurs, dels att lantbruksstyrelsen fastställer efter förslag av hushållningssällskapets förvaltningsutskott undervisningsplan för kurserna, dels ock att hushållningssällskaps förvaltningsutskott skall, sedan statsbidrag beviljats, å hushållningssällskapets vägnar träffa avtal med lämp-

175 lig, inom sällskapets område bosatt person om anordnande av kurs, varom här är fråga, samt antaga elever till kursen; d) specialkurs i byggnadskunskap, avsedd för särskilt antagna manliga elever och förlagd till med statsmedel understödd lantbruksskola eller lantmannaskola eller annan lämplig plats samt anordnad under minst två, högst lyra veckor, därunder undervisning meddelas rörande lantbrukets byggnader och vad därmed äger samband samt praktiska demonstrationer av ändamålsenliga lantmannabyggnader anordnas; skolande för att kunna antagas till elev vid dylik kurs erfordras att under minst två år hava varit verksam som byggmästare eller byggnadssnickare på landsbygden eller att eljest styrka sig äga god erfarenhet i lantbrukets byggnadsfrågor. 6. Önskar hushållningssällskap, att undervisning meddelas vid kurser av kortare varaktighet än här ovan sägs eller eljest i annan form, äger sällskapet därom göra särskild framställning till lantbruksstyrelsen i sammanhang med ansökning om statsbidrag. 18 §. För begagnande av undervisning, som anordnas enligt bestämmelserna i 17 § må, med nedan omförmält undantag, avgift icke fordras eller erläggas av deltagarna i undervisningen. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott äger att, där så prövas lämpligt, vid husmoderskurs bestämma viss avgift för varje deltagare såsom ersättning för de vid demonstrationerna använda råmaterialierna. Elev vid undervisningskurs är skyldig att i förekommande fall själv hålla sig med bostad och kost. Undervisningen vid undervisningskurs bör i regel handhavas av hushållningssällskaps befattningshavare eller vid undervisningsanstalt på lanthushållningens område anställd befattningshavare. 19 §. Genom hushållningssällskapets förvaltningsutskotts försorg böra till undervisningens underlättande vidtagas åtgärder för spridande av ströskrifter i lanthushållning, antingen genom försäljning till nedsatt pris eller genom gratisutdelning, samt för tillhandahållande av facklitteratur, ävensom för anskaffande av undervisningsfilm. 20 §.

P å lantbruksstyrelsen ankommer att meddela de närmare föreskrifter, vilka kunna erfordras för ordnandet av undervisningen vid undervisningskurser. Studieresor. 21 §. Studieresor skola anordnas så att de bereda deltagarna tillfälle att genom besök under sakkunnig ledning vid väl skötta jordbruk, demonstrationsfält, skogar m. m. hämta mesta möjliga kunskap för skötande av mindre jordbruk och vad därmed har samband.

176 Sådana resor kunna företagas dels såsom kortare färder inom länet eller närliggande bygd i syfte att för deltagarna uppvisa framstående mindre jordbruk, demonstrations- och försöksfält eller annat mönstergillt arbete inom lanthushållningens område (hembygdsresor), dels ock såsom längre studieresor antingen inom riket eller, efter tillstånd av lantbruksstyrelsen, till Finland, Danmark eller Norge. 22 §.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott tillkommer att anordna resorna, antaga deltagare samt fastställa plan för varje resa ävensom utse sakkunnig person att leda densamma enligt av utskottet utfärdad instruktion. 23 §.

Till deltagare i studieresa må av män antagas endast den som h a r sin huvudsakliga utkomst av mindre jordbruk eller av jordbruksarbete eller av annat arbete inom lanthushållningens område. Vidkommande kvinnors deltagande i studieresa äger förvaltningsutskottet meddela närmare bestämmelser. Premiering av mindre jordbruk m. m. 24 §.

För verkställande av premiering utav mindre jordbruk bildar varje hushållningssällskaps område ett distrikt; ankommande det på sällskapet att besluta, huruvida uppdelning av premieringsdistriktet i underdistrikt, högst tre, skall äga rum. 25 §. Premiering verkställes av en nämnd, bestående av ordförande och en ledamot, som utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott; sällskapet obetaget att besluta, att premieringsnämnden skall bestå av ytterligare en ledamot samt av vem och i vilken ordning sistnämnde ledamot skall utses. En av de utav förvaltningsutskottet utsedda ledamöterna skall vara anställd såsom konsulent hos sällskapet. Vid val av ordförande och ledamot i premieringsnämnd utses jämväl erforderligt antal suppleanter. Valen skola avse en tid av tre år. Uppkomma mellan nämndens ordförande och ledamöter olika meningar, gäller den mening, som omfattas av ordföranden; dock att, där fråga är om prisbedömning, den mening skall gälla, som biträdes av den, vilken åsätt lägre poäng. Besiktning för premiering m å verkställas endast under månaderna juni— september.

177 26 §. Det åligger nämnden att verkställa premieringen i enlighet med detta reglemente samt de närmare föreskrifter hushållningssällskapets förvaltningsutskott kan hava meddelat. 27 §. Premier m å utgå under form av penningpris och diplom. 28 §. Samma jordbruk må ej premieras oftare än vart tredje år. 29 §. För premieringens verkställande gälla följande huvudgrunder: 1. Föremål för premiering är endast mindre jordbruk, vars idkare därav har sin huvudsakliga utkomst. 2. För att kunna premieras skall jordbruk hava en areal, ej överstigande 15 hektar odlad jord, eller den mindre areal hushållningssällskapet bestämmer. 3. Jordbrukare, som för jordbruk erhållit penningpris, må för samma jordbruk vid en senare premiering icke erhålla dylikt pris, med mindre verklig förbättring därå blivit utförd. 4. Penningpris utdelas i tre olika grader: första, andra och tredje pris. För samma jordbruk må jordbrukare ej tilldelas mer än ett penningpris av samma grad och ej lägre pris än h a n tidigare erhållit. Ej heller må jordbrukare deltaga i tävlan om penningpris, med mindre han innehaft jordbruket viss tid. nämligen vid tävlan om tredje pris minst tre år, vid tävlan om andra pris minst fem år samt vid tävlan om första pris minst sju år. Första pris må ej tilldelas jordbrukare, med mindre han för premieringsnämnden uppvisar antingen av honom själv under närmast föregående tre bokföringsår enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär förda anteckningar rörande jordbrukets ekonomi eller ock av bokföringsbyrå för motsvarande tid verkställda bokslut för jordbruket. 5. Diplom utfärdas av lantbruksstyrelsen för förtjänstfullt förbättringsarbete, dock allenast för jordbrukare, vilken för av honom idkat jordbruk erhåller första pris; hushållningssällskapet obetaget att till övriga pristagare enligt eget formulär meddela prisbedömningsresultat. Diplom skall, i förekommande fall, utfärdas för pristagaren och hans hustru gemensamt, därvid även hustruns namn skall inskrivas å diplomet. Jordbrukare, som erhållit diplom i samband med första pris, må tilldelas nytt diplom vid varje följande premiering av samma jordbruk. 6. Sedan sex år förflutit efter det jordbrukare för visst jordbruk tilldelats första pris, må han för samma jordbruk i samband med tilldelning av diplom för första pris kunna för en gång tillerkännas ett hederspris i penningar för framstående verksamhet som jordbrukare. 12—418998.

178 7. Vid bedömning av jordbruk för premiering skall fästas särskilt avseende vid a) åkerjordens avdikning och brukning, b) det sätt varpå den fasta och flytande spillningen tillvaratages, c) husdjurens beskaffenhet, vård och avkastning, d) skötseln av förefintlig trädgård, e) åbyggnadernas underhåll, f) på vad sätt och i vad mån anteckningar över jordbrukets ekonomi verkställts, samt g) husmoderns arbete. Vid bedömningen skall tagas hänsyn jämväl till driftens planläggning och ekonomiska resultat ävensom till frågan huruvida det, i betraktande härav, kan antagas, att det ifrågavarande jordbrukets standard kommer att bibehållas eller ytterligare förbättras. 30 §. Premieringsnämnd äger uppskjuta att fatta beslut rörande utdelande av penningpris, till dess samtliga premieringsresor för året avslutats. 31 §. Mot premieringsnämndens beslut m å talan icke föras. 32 §. Hushållningssällskapet har att för sitt område meddela de bestämmelser som, utöver vad detta reglemente innehåller, erfordras för premieringen och dess verkställande, särskilt ifråga om a) storleken inom den i 29 § punkt 2 angivna gränsen av de jordbruk, som må bliva föremål för premiering; b) det eller de slag av premier, som må utgå; c) penningprisens storlek samt villkoren för deras erhållande; d) dagtraktamente och resekostnadsersättning åt premieringsnämndens ordförande och ledamöter, dock att resekostnads- och traktamentsersättning icke i något fall må utgå efter högre grunder än enligt klass II C i gällande allmänt resereglemente eller, beträffande hos hushållningssällskapet anställd tjänsteman efter högre grunder än som eljest gälla vid resa i tjänsten; samt e) de särskilda föreskrifter, som äro erforderliga för uppnående inom distriktet av det med premieringen avsedda ändamålet. De bestämmelser, som sålunda meddelas, skola ofördröjligen delgivas lantbiuksstyrelsen för godkännande. 33 §. Efter Kungl. Maj:ts beprövande må genom hushållningssällskaps försorg anordnas även annan statsunderstödd premieringsverksamhet än den i 24— 32 §§ omförmälda, därest verksamheten åsyftar att främja det mindre jordbruket eller detta närstående näringsgrenar.

179 Hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet. 34 §. Hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet skall hava till syfte att bland dem, som hava sin verksamhet inom jordbruket och detta närstående näringar, genom tal och skrift sprida kännedom om rön och erfarenheter inom vederbörande näringsgren, vunna vid försöksverksamhet eller eljest, samt att lämna råd och upplysningar rörande planläggningen av produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder ävensom om jordbrukets föreningsrörelse och avsättningsförhållanden. Verksamheten står under ledning av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt skall bedrivas i samarbete med jordbrukets ekonomiska föreningar eller andra föreningar och institutioner på lanthushållningens område ävensom med undervisningsanstalter inom sagda område. Verksamheten handhaves av hos vederbörande hushållningssällskap anställda befattningshavare i enlighet med de instruktioner och andra föreskrifter, som för ändamålet må utfärdas av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, i den mån lantbruksstyrelsen ej beslutar härom. Därest inom hushållningssällskaps område befintliga lantbruksundervisningsanstalter äro inordnade som ett led i hushållningssällskapets allmänna undervisningsverksamhet på sätt härom särskilt stadgas, skola för den verksamhet, varom här är fråga, av hushållningssällskapets förvaltningsutskott i samråd med dylik anstalts styrelse anlitas vid sagda anstalter anställda befattningshavare i den utsträckning, som undervisningen vid anstalterna medgiver och för ifrågavarande verksamhets bedrivande i önskvärd omfattning erfordras. Sagda befattningshavare åligga att i nämnda utsträckning ställa sig till förvaltningsutskottets förfogande. 35 §. Hos hushållningssällskap anställd befattningshavare må icke för handhavande av den verksamhet, varom i detta reglemente stadgas, av hushållningssällskapet uppbära annan särskild ersättning än resekostnads- och traktamentsersättning i enlighet med vad härom särskilt stadgas, därest sagda verksamhet kan inordnas i vederbörande befattningshavares tjänstgöringsskyldighet i allmänhet. Enahanda bestämmelser skola i det fall, som omförmäles i 34 §, fjärde stycket, gälla vid lantbruksundervisningsanstalt anställd befattningshavare; dock må hushållningssällskapets förvaltningsutskott, därest särskilda skäl därtill föranleda, bestämma skälig särskild ersättning till dylik befattningshavare. 36 §. Biträde av hos hushållningssällskapet anställd eller av sällskapet anlitad befattningshavare vid lägre lantbruksundervisningsanstalt skall med undantag av vad i 37 § sägs vara kostnadsfritt för rekvirenten.

180 37 §.

För plan till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärd (produktionsförbättringsplan), utförd av hos hushållningssällskapet anställd eller av hushållningssällskapet eljest anlitad förrättningsman, skall rekvirent till hushållningssällskapet utgiva ersättning enligt särskild, av lantbruksstyrelsen utarbetad och fastställd taxa, med rätt för lantbruksstyrelsen att, därest så befinnes erforderligt, i taxan införa bestämmelser om rabatt å taxans avgifter. Ersättning för produktionsförbättringsplan må av förrättningsman icke uppbäras för egen räkning.

Överinseende m. m. 38 §. På lantbruksstyrelsen ankommer att utöva överinseende och tillsyn över i detta reglemente omförmäld verksamhet samt att utfärda de n ä r m a r e bestämmelser, som för verksamhetens bedrivande må befinnas erforderliga. 39 §. Hushållningssällskaps förvaltningsutskott åligger att före den 15 oktober till lantbruksstyrelsen avgiva redogörelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär över den under näst föregående budgetår bedrivna verksamheten av det slag, varom stadgas i detta reglemente, 3—4 §§ samt 16—37 §§.

Särskilda bestämmelser. 40 §.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott må, därest så befinnes lämpligt, å särskild av utskottet utsedd nämnd (undervisningsnämnd) överlåta helt eller delvis de förvaltningsutskottet jämlikt detta reglemente tillkommande uppgifterna. Undervisningsnämnd må jämväl efter förvaltningsutskottets beprövande handhava de uppgifter, som jämlikt 7 och 8 §§ eljest skulle tillkomma av utskottet utsedd styrelse för utbildningskurs. Undervisningsnämnd bör vid förekommande behov anordna överläggningar med representanter för inom hushållningssällskapets område befintliga styrelser för undervisningsanstalter, ungdomsföreningar, ekonomiska föreningar m. fl. på lanthushållningens område. Meddelande om utsedd undervisningsnämnd skall tillställas lantbruksstyrelsen. Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1944.

181 Med detta reglementes ikraftträdande upphöra att gälla 1) reglementet den 28 februari 1914 (nr 24) för de med statsmedel understödda utbildningskurser för kontrollassistenter med däri sedermera vidtagna ändringar; 2) reglementet den 14 augusti 1930 (nr 329) för statsunderstödda utbildningskurser för mjölkbedömare; 3) reglementet den 28 september 1917 (nr 636) för de med statsmedel understödda utbildningskurser för ladugårdsförmän och svinskötare med däri sedermera vidtagna ändringar; 4) reglementet den 3 juni 1938 (nr 354) för de med statsmedel understödda utbildningskurser för ladugårdsskötare med däri sedermera vidtagna ändringar; 5) kungörelsen den 3 juni 1938 (nr 355) angående statsunderstöd till kortare kurser i ladugårdsskötsel; 6) reglementet den 17 juni 1938 (nr 464) för med statsmedel understödd undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor; 7) reglementet den 17 juni 1938 (nr 462) för med statsmedel understödd premiering av mindre jordbruk.

182 Förslag till Kungl. Maj.ts k u n g ö r e l s e a n g å e n d e statsbidrag till a l l m ä n u n d e r v i s n i n g s - o c h u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t på l a n t h u s h å l l n i n g e n s o m r å d e ; given Stockholms

slott den

Kungl. Maj:t har i anledning av riksdagens beslut — jämte det Kungl. Maj:t denna dag utfärdat reglemente för med statsmedel understödd allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område — funnit gott förordna som följer:

Utbildningskurser. 1 §• Bidrag av statsmedel må för täckande av driftskostnader utgå till utbildningskurs för lantbruksinstruktörer med högst 14 000 kronor » > täckdikningsförmän > » 1 500 » » » kontrollassistenter » » 950 » •» » mjölkbedömare » » 600 » » » ladugårdsskötare » » 800 » » » klubbledare » » 500 » teoretisk utbildningskurs för ladugårdsförmän » » 700 » » > » svinskötare » » 700 » Till praktisk utbildningskurs för ladugårdsförmän må för täckande av driftskostnader statsbidrag utgå med högst 300 kronor för varje elev och till dylik utbildningskurs för svinskötare för enahanda ändamål statsbidrag med högst 350 kronor för varje elev. Förutom ovan angivna statsbidrag för täckande av driftskostnader må till teoretisk utbildningskurs för ladugårdsförmän och till dylik utbildningskurs för svinskötare samt till utbildningskurs för ladugårdsskötare utgå statsbidrag för täckande av kostnaderna för bostad och kost åt elev med högst 75 kronor för varje elev och månad, som kursen pågår. Till annan utbildningskurs än ovan sägs må bidrag utgå med belopp, som av Kungl. Maj:t efter omständigheterna i varje särskilt fall bestämmes.

2 §.

Såsom villkor för erhållande av statsbidrag skall gälla: 1) att verksamheten bedrives i överensstämmelse med föreskrifterna i gällande reglemente för med statsmedel understödd allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område och av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter; 2) att elevantalet ej understiger följande antal, nämligen i utbildningskurs för lantbruksinstruktörer 10 » > täckdikningsförmän 25 > » kontrollassistenter 15 •> » mjölkbedömare 15 » » ladugårdsskötare 5 > » klubbledare 20 praktisk utbildningskurs för ladugårdsförmän 5 samt i utbildningskurs av annat slag det antal elever, som lantbruksstyrelsen i varje särskilt fall föreskriver; 3) att kursanordnare underkastar sig den kontroll, som lantbruksstyrelsen i varje särskilt fall finner skäl föreskriva. 3 §. Lantbruksstyrelsen äger rätt att där särskilda skäl därtill föranleda medgiva, att statsbidrag må utgå även till utbildningskurs, vars elevantal understiger det i 2 § punkt 2) angivna. Undervisningskurser. 4 §.

Bidrag av statsmedel må utgå till 1) lantbrukarekurs med dels bidrag till täckande av driftkostnaderna med högst 1 000 kronor till 14 dagars kurs och högst i 700 kronor till 30 dagars kurs, dels ock bidrag till kursdeltagare för täckande av högst halva kostnaden för resa vid kursens början och slut i billigaste klass å järnväg, båt eller omnibus från deltagares hemort till platsen för kursen närmast belägna station; 2) klubbkurs, husmoderskurs, allmän kurs och specialkurs — med undantag av specialkurs i ladugårdsskötsel — ävensom till de i reglementet för med statsmedel understödd allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område 17 § punkt 6) avsedda kurser med dels bidrag till högst hela resekostnads- och traktamentsersättningar till lärare vid kursen, dels bidrag till högst hälften av det belopp, vartill kostnaderna för kursen i övrigt uppgått, däri inberäknade särskild ersättning åt lärare samt kostnad för gratisutdelning eller försäljning till nedsatt pris av lämplig

184 jordbrukslitteratur eller för inköp av vandringsbibliotek, dock att statsbidrag till särskild ersättning, utöver resekostnads- och traktamentsersättning, åt lärare vid kurs må utgå endast därest särskilda skäl därtill föranleda, dels ock i fråga om klubbkurs och specialkurs — utom dylik i ladugårdsskötsel — bidrag till kursdeltagare för täckande av resekostnader i enlighet med vad ovan under 1) sägs; samt 3) specialkurs i ladugårdsskötsel med dels högst 400 kronor för en veckas undervisningskurs, högst 650 kronor för två veckors undervisningskurs och högst 1 200 kronor för en månads fortbildningskurs, dels ock bidrag till kursdeltagare för täckande av resekostnader i enlighet med vad under 1) sägs. För anordnande av undervisning, som avser att främja det mindre jordbruket men icke på annat sätt kan komma i åtnjutande av statsunderstöd må bidrag utgå med belopp, som av Kungl. Maj:t efter omständigheterna i varje särskilt fall bestämmes. 5§. Såsom villkor för erhållande av statsbidrag skall gälla 1) att verksamheten bedrives i överensstämmelse med föreskrifterna i gällande reglemente för med statsmedel understödd allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område och av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter; 2) att i fråga om lantbrukarekurs elevantalet icke understiger 15 samt att beträffande specialkurs i ladugårdsskötsel elevantalet i undervisningskurs icke understiger 7 och i fortbildningskurs icke 10, dock med rätt för lantbruksstyrelsen att, om särskilda omständigheter därtill föranleda, bevilja statsbidrag även till kurs med lägre elevantal än nyss nämnts; samt 3) att kursanordnare underkastar sig den kontroll, som lantbruksstyrelsen i varje särskilt fall finner skäl föreskriva.

Studieresor.

6§. Bidrag av statsmedel utgår i fråga om studieresor till kostnader för ledares och deltagares resor dels i tredje klass på järnväg och å däcksplats på fartyg, varvid, om resan göres på natten med begagnande av sovplats, kostnad må beräknas för sovplats i tredje klass å järnväg eller billigaste sovplats å fartyg, dels med anlitande av automobiltrafik, anordnad av staten, dels ock efter häst, med motorfordon eller medelst rodd under förutsättning, att hushållningssällskapet till gäldande av kostnaden härför tillskjuter minst lika stort belopp som statsbidraget; dock att vid resa med motorfordon statsbidrag m å enligt lantbruksstyrelsens bestämmande kunna tillgodonjutas för hela resekostnaden.

185 Premiering. 7 §• 1 mom. För premiering av mindre jordbruk må till hushållningssällskap av statsmedel utgå bidrag, motsvarande a) penningpris intill ett belopp av 150 kronor för första pris, 110 kronor för andra pris och 70 kronor för tredje pris; b) hederspris intill ett belopp av 300 kronor; c) halva beloppet av den resekostnads- och traktamentsersättning, som enligt av hushållningssällskapet meddelade bestämmelser tillgodokommer ordföranden och en ledamot i premieringsnämnden. 2 mom. Blanketter till diplom att vid premiering av mindre jordbruk utdelas till förste pristagare, bekostas av statsmedel och tillhandahållas, på rekvisition, åt hushållningssällskapets förvaltningsutskott av lantbruksstyrelsen. 8 §• För premiering, som anordnas efter Kungl. Maj :ts beprövande jämlikt 33 § reglementet för den med statsmedel understödda allmänna undervisningsoch upplysningsverksamheten på lanthushållningens område, må utgå bidrag av statsmedel enligt Kungl. Maj:ts bestämmande i varje särskilt fall. Allmänna bestämmelser. 9§1 mom. Hushållningssällskap eller, i de fall då lantbruksundervisningsanstalt icke är inordnad som ett led i vederbörande hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet på sätt härom särskilt stadgas, dylik anstalt eller annan anordnare av i 1 § första, andra och tredje styckena eller i 4 § första stycket 1) och 3) omförmälda kurser, som önskar erhålla statsbidrag till kurserna, skall därom till lantbruksstyrelsen ingiva skriftlig ansökning, innehållande uppgift om kursernas antal och längd, förslag till undervisningsplan, detaljerad kostnadsberäkning för kurs och i förekommande fall motiverad framställning om anlitande av annan lärarkraft än befattningshavare hos hushållningssällskap eller vid lantbruksundervisningsanstalt, som inordnats som ett led i vederbörande hushållningssällskaps allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet, ävensom övriga för ärendets bedömande erforderliga uppgifter. 2 mom. Hushållningssällskap, som önskar erhålla bidrag av statsmedel för i 4 § första stycket 2) samt 6 och 7 §§ omförmälda verksamhet, skall före den 15 mars före det budgetår, för vilket bidraget sökes, därom till lantbruksstyrelsen ingiva ansökning å av styrelsen tillhandahållet formulär och därvid foga dels i fråga om de i 4 § första stycket 2) omförmälda undervisningskurser uppgift angående de huvudgrunder sällskapet önskar skola tilllämpas vid tillämnad undervisning, dels beträffande studieresor plan för de

186 tillämnade resorna och uppgift å ledaren samt antalet av dem som skola deltaga i varje särskild resa, dels ock i fråga om premiering av mindre jordbruk de av sällskapet för densamma antagna bestämmelserna. Hushållningssällskap, som för visst år erhållit statsbidrag, varom förmäles i 4 § första stycket 2) eller 7 § må, utan hinder av vad i första stycket detta moment stadgas, uti ansökning om sådant bidrag för ett senare år åberopa vid förut ingiven ansökning fogad uppgift angående huvudgrunder för undervisning eller bestämmelser för premiering, såvitt desamma alltjämt äro oförändrade. 3 mom. Lantbruksstyrelsen äger att besluta rörande de i 1 och 2 mom. omförmälda ansökningarna samt att till vederbörande utbetala beviljade statsbidrag, skolande vad angår bidrag till hushållningssällskap för i 2 mom. angivet ändamål en tredjedel av bidraget innehållas, intill dess sällskapet, i samband med avgivande till lantbruksstyrelsen av föreskriven berättelse över verksamheten i fråga, styrker sig hava för sagda ändamål utgivit belopp avbeskaffenhet att, enligt vad i denna kungörelse sägs, kunna gäldas av statsmedel. 10 §. 1 mom. Den, som önskar erhålla bidrag av statsmedel till i 1 § sista stycket omförmäld utbildningskurs eller till sådan undervisningsverksamhet, som avser att främja det mindre jordbruket men icke på annat sätt kan komma i åtnjutande av statsunderstöd eller till i 8 § omförmäld premiering skall före utgången av januari månad näst före det budgetår, för vilket bidraget sökes, därom till lantbruksstyrelsen ingiva, till Kungl. Maj:t ställd ansökning och därvid foga fullständig redogörelse över, h u r u verksamheten är avsedd att anordnas^ävensom, i den händelse andra medel finnas för ändamålet tillgängliga, bevis om storleken och beskaffenheten av samma medel. 2 mom. Lantbruksstyrelsen har att så snart ske kan med eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämna de inkomna ansökningarna. 3 mom. Lantbruksstyrelsen har att till vederbörande utbetala de av Kungl. Maj:t beviljade bidragen under de villkor som Kungl. Maj:t kan komma att i varje särskilt fall föreskriva. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1944, skolande dock ansökning om bidrag för första halvåret 1944 jämlikt 9 och 10 §§ ingivas till lantbruksstyrelsen före ingången av år 1944. Samtidigt upphöra att gälla kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 463) angående statsbidrag till premiering av mindre jordbruk och kungörelsen samma dag (nr 465) angående statsbidrag till undervisning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor; dock att i avseende å statsbidrag, som beviljats jämlikt bestämmelserna i dessa kungörelser, sagda bestämmelser skola lända till efterrättelse.

187 Förslag till Kungl. Majrts k u n g ö r e l s e o m ä n d r i n g a r i v i s s a d e l a r a v o c h tillägg till Kungl. Ma|:ts k u n g ö r e l s e den 3 juni 1938 ( n r 356) a n g å e n d e u n d e r s t ö d av s t a t s m e d e l åt vissa e l e v e r v i d lägre u n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r m. m.; given Stockholms

slott den

Kungl. Maj:t har i anledning av riksdagens beslut funnit gott förordna att 1, 2, 4 och 5 §§ Kungl. Maj:ts kungörelse den 3 juni 1938 (nr 356) angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre undervisningsanstalter m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att en paragraf, benämnd 6 §, skall tilläggas kungörelsen i enlighet med vad nedan angives 1 §• Understöd, som avses i denna kungörelse, må tilldelas obemedlad eller mindre bemedlad elev vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstituts driftsledarekurs, trädgårdsskola och handelsträdgårdsmästarekurs, vid statens lantbruksskolor samt vid med statsmedel understödd lantbrukskola, lantmannaskola, lanthushållsskola, trädgårdsskola, trädgårdskurs vid folkhögskola, lägre mejeriskola, utbildningskurs för ladugårdsskötare och lantbrukarekurs ävensom sådan deltagare i utbildningskurser för täckdikningsförmän och klubbledare, husmoderskurs och specialkurs med särskilt antagna elever, som är boende så avlägset från den plats, där kursen hålles, att deltagaren icke kan under kursen vistas i sitt hem, och som tillika visar sig vara i behov av dylikt understöd. Med obemedlad för ändamålet. Elever, som av understöd. 2 §•

Understöd utgår med högst följande belopp, nämligen vid lantbruksskola och trädgårdsskola med 180 kronor till obemedlad och 100 kronor till mindre bemedlad elev för varje årskurs; vid lägre mejeriskola med 100 kronor till obemedlad och 50 kronor till mindre bemedlad elev för varje årskurs; vid i 1 § omförmäld driftsledarekurs, lantmannaskola, lanthushållsskola, trädgårdskurs vid folkhögskola, handelsträdgårdsmästarekurs, utbildnings-

188 kurs för ladugårdsskötare och 30 dagars lantbrukarekurs med 60 kronor till elev av tredje behovsgraden, med 40 kronor till elev av andra behovsgraden och med 20 kronor till elev av första behovsgraden, allt beräknat för läsmånad; vid 14 dagars lantbrukarekurs med halva ovannämnda belopp till elevvid 30 dagars lantbrukarekurs; vid utbildningskurs för täckdikningsförmän och dylik kurs för klubbledare med 4 kronor 50 öre om dagen för envar därtill berättigad under den tid kursen pågår; vid husmoderskurs och specialkurs med särskilt antagna kvinnliga elever med 2 kronor 50 öre om dagen för envar därtill berättigad under den tid kursen pågår, samt vid specialkurs med särskilt antagna manliga elever med 2 kronor om dagen för envar därtill berättigad under den tid kursen pågår. 4 §.

Ansökning om understöd för genomgående av i 1 § avsedda skolor och kurser med undantag av husmoderskurs och specialkurs skall, ställd till lantbruksstyrelsen och upprättad enligt av denna fastställt formulär, ingivas till vederbörande skol- eller kursstyrelse i samband med inträdesansökningen eller, vad beträffar ansökningen från elev vid lantbruksskolas äldre kurs, inom tid, som för ingivande av ansökning om inträde vid skolan kan vara bestämd. För ansökningen till lantbruksstyrelsen. Efter prövning till lantbruksstyrelsen. 5 §• Ansökning om understöd för deltagare i husmoderskurs och specialkurs skall, ställd till lantbruksstyrelsen och upprättad enligt av denna fastställt formulär, efter kursens påbörjande ingivas till förvaltningsutskottet hos det hushållningssällskap, inom vars område kursen anordnats, samt vara åtföljd av intyg rörande sökandens behov av understöd ävensom av uppgift om den ort, där kursen hålles, samt om sökandens hemvist. Förvaltningsutskottet har — dess helhet. Efter prövning — beviljade understödsbeloppet. 6 §. Vad i denna kungörelse stadgas rörande kursstyrelse eller hushållningssällskaps förvaltningsutskott skall i förekommande fall gälla hushållningssällskaps undervisningsnämnd, dock skall i 5 § omförmält understödsbelopp utbetalas till hushållningssällskapet jämväl där dylik nämnd är tillsatt. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1944.

189 Förslag till Kungl. Majrts k u n g ö r e l s e a n g å e n d e s t a t s b i d r a g till v i s s a å t g ä r d e r för fiskerinäringens befrämjande; given Stockholms

slott

den

Kungl. Maj:t har, med anledning av riksdagens beslut, funnit gott att beträffande användningen av reservationsanslaget till fiskets befrämjande i de särskilda orterna förordna som följer: 1 §• 1 den mån förevarande anslag därtill förslår, kan av detsamma bidrag utgå a) till hushållningssällskap, landsting eller annan ortskorporation för insamlande beträffande saltsjöfisket av primäruppgifter för fiskeristatistik; samt b) till hushållningssällskap eller landsting till fiskets befrämjande i de särskilda orterna såsom, bland annat, för anordnande av studieresor för fiskare, fiskeriarbetare och länsfiskeritjänstemän, för premiering av fiskodlingar och insjöfisken på sötvattensfiskets område samt av fiskberedning på saltvattensfiskets område ävensom för utdelande av belöningar till fiskare för särskilt värdefulla insatser på det yrkesmässiga saltvattensfiskets område. 2 §• 7 mom. Bidrag för ändamål, som i 1 § b) avses, utgår endast under förutsättning att hushållningssällskapets eller landstingets fiskodlingsverksamhet är i sin helhet underkastad kontroll av lantbruksstyrelsen genom vederbörande fiskeriintendent; och är hushållningssällskapet eller landstinget skyldigt att före utgången av kalenderåret närmast före det budgetår, för vilket bidraget sökes, till fiskeriintendenten för godkännande överlämna detaljerad plan över den för det kommande budgetåret planerade fiskodlingen. 2 mom. Såsom allmänt villkor för tillgodonjutande av bidrag, varom i 1 § sägs, skall gälla, att inom hushållningssällskapets område finnes för fiskeriärendenas handläggning en för en tid av fyra år tillsatt fiskerinämnd, i vilken tre ledamöter utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott

190 och två av inom hushållningssällskapets område befintlig underavdelning av organisation utav förvärvsfiskare samt — inom Norrbottens, Västerbottens och Jämlands län — en av domänstyrelsen. Vederbörande fiskeriintendent skall vara självskriven ledamot av fiskerinämnden. I sådan egenskap äger fiskeriintendenten rätt att få sin mening antecknad till protokollet men icke att deltaga i besluten. För handhavande av åtgärder till främjande av fisket i Vänern och Vättern skola finnas särskilda fiskerinämnder, utsedda på sätt Kungl. Maj:t i särskild ordning föreskriver. 3 §• Av statsmedel må utgå bidrag, motsvarande a) för i 1 § a) omförmält ändamål högst tre fjärdedelar av de medel, som för ändamålet använts; b) för i 1 § b) omförmälda studieresor kostnader för ledares och deltagares resor dels i tredje klass på järnväg och å däcksplats på fartyg, varvid om resan göres på natten med begagnande av sovplats, kostnad må beräknas för sovplats i tredje klass å järnväg eller billigaste sovplats å fartyg, dels med anlitande av automobiltrafik anordnad av staten, dels ock efter häst, med motorfordon eller medelst rodd under förutsättning, att hushållningssällskapet eller landstinget till gäldande av kostnaden härför tillskjuter minst lika stort belopp som statsbidraget; dock att vid resa med motorfordon statsbidrag må enligt lantbruksstyrelsens bestämmande kunna tillgodonjutas för hela resekostnaden c) för övriga i 1 § b) omförmälda ändamål högst hälften av de medel, som för ändamålet använts. 4 §• Ansökning om bidrag, som i 1 § sägs, skall ingivas till lantbruksstyrelsen före den 15 mars före det budgetår, för vilket bidraget sökes. Vid ansökningen skall fogas bevis, att av vederbörande hushållningssällskap, landsting eller eljest inom orten för det år ansökningen avser anslagits medel till täckande av den del av utgifterna för ändamålet, som jämlikt 3 § icke bestrides av statsmedel. 5 §• Lantbruksstyrelsen äger, beträffande det under 1 § a) omförmälda ändamål efter samråd med statistiska centralbyrån, besluta rörande inkomna ansökningar inom ramen för de till lantbruksstyrelsens förfogande för ändamålet ställda medlen. 6 §• Det tillkommer statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen gemensamt att i samråd med vederbörande ortskorporation utfärda föreskrifter rörande sättet för insamlande av primäruppgifter till fiskeristatistik, som i 1 § a) sägs, att fastställa formulär för dessa uppgifter samt att bestämma tid för

191 uppgifternas insändande. Uppgifterna skola, efter granskning av vederbörande fiskeriintendent, av statistiska centralbyrån bearbetas och på lämpligt sätt offentliggöras. För tillgodonjutande av bidrag till studieresor, premiering eller belöningar, varom i 1 § b) sägs, skall iakttagas vad lantbruksstyrelsen i särskilt reglemente eller eljest föreskriver i fråga om anordnande av studieresor eller premiering eller utdelande av belöningar. 7 §•

Hushållningssällskap eller landsting, som uppburit bidrag för i 1 § omförmält ändamål, åligger att före den 15 oktober till lantbruksstyrelsen insända fullständig redogörelse för användningen under nästföregående budgetår av de för ändamålet inom området ifråga anvisade medel jämte berättelse rörande det gagn för fiskerinäringen, som därav må hava föranletts. 8 §•

Lantbruksstyrelsen har att utbetala beviljat bidrag med så stort belopp, som vederbörande styrker sig hava för ifrågavarande ändamål utgivit av beskaffenhet att, enligt vad i 3 § sägs, kunna av statsmedel gäldas. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1944, skolande dock ansökning om bidrag jämlikt 4 § ingivas till lanbtruksstyrelsen dels för andra halvåret 1943 före den 1 augusti 1943, dels för första halvåret 1944 och för budgetåret 1944/45 före den 15 mars 1944. Samtidigt härmed upphör att gälla kungörelsen den 7 april 1933 (nr 125) angående statsbidrag till vissa åtgärder för fiskerinäringens befrämjande med däri sedermera gjorda ändringar; dock att i avseende å statsbidrag, som beviljats jämlikt bestämmelserna i dessa kungörelser, sagda bestämmelser skola lända till efterrättelse.

NIONDE

KAPITLET.

Hushållningssällskapens förmedling av statsunderstöd till vissa ändamål. Såsom av tidigare redogörelse för hushållningssällskapens nuvarande verksamhet framgår bedriva sällskapen vid sidan av allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet en omfattande förmedling av statsunderstöd (lån och bidrag) till olika ändamål inom lanthushållningens område. Hushållningssällskapsutredningen, som i annat sammanhang framfört principiella synpunkter på vissa av hithörande spörsmål, har av Kungl. Maj:t den 16 januari 1942 anbefallts att i samband med fullgörandet av tidigare lämnat utredningsuppdrag även verkställa av 1935 års riksdag (R. skr. nr 46) med anledning av motioner i ärendet (I: 103 och II: 171) begärd utredning för att åstadkomma största möjliga planmässighet och överskådlighet beträffande statens understödsverksamhet till förbättringsarbeten inom jordbruket. I nämnda motioner föreslogs utredningen böra avse sådana anordningar beträffande understöd till förbättringsarbeten inom jordbruket att verksamheten bleve mera planmässig och överskådlig, vilket kunde åstadkommas bland annat genom att bidragen sammanfördes till ett mindre antal anslagsrubriker och förmedlingen överlämnades till så få organ som möjligt, lämpligen vederbörande hushållningssällskap, att bestämmelserna angående understöd till skilda slag av förbättringsarbeten bleve så lika som möjligt med avseende å bidragens och lånens storlek i förhållande till kostnaderna och behoven, bidragstagarnas motprestationer, lånens återbetalning och förräntning m. m., att de förmedlande organen lämnades större frihet att disponera anslags- och lånemedel till sådana företag, som befunnes mest behövliga inom skilda orter, att understödsverksamheten i största möjliga utsträckning kombinerades med upplysning och rådgivning, att därvid den form av understöd, som de s. k. premielånen representerade, särskilt beaktades, att tillräckliga förvaltningsbidrag ställdes till förfogande för verksamheten samt att kontrollen över denna verksamhet förenklades, så att förmedlarna icke betungades med onödigt detaljerad rapportföring. Hushållningssällskapsutredningen har i annat sammanhang uttalat önskvärdheten av att hushållningssällskapens befattning med torrläggningsverksamheten måtte upptagas till omprövning i samband med en förnyad utred-

193 ning rörande lantbruksingenjörernas verksamhet. Med hänsyn härtill har utredningen icke ansett sig böra i detta sammanhang upptaga frågan om statsunderstöd till torrläggningsföretag. Vidare har utredningen i det föregående framfört de synpunkter, som enligt utredningens mening böra läggas på frågan om gränsdragningen mellan hushållningssällskapens och egnahemsorganens verksamhetsområden. En omprövning av de understödsformer, som det i enlighet härmed alltjämt skulle tillkomma egnahemsorganen att handhava, har utredningen icke ansett falla inom ramen för utredningens uppdrag. Utredningen har sålunda funnit sig böra begränsa sitt ställningstagande i förevarande avseende till den statens understödsverksamhet till förbättringsarbeten inom jordbruket, som redan nu handhaves av hushållningssällskapen och som enligt utredningens förslag i det föregående fortfarande bör bedrivas av sällskapen. Hit torde främst kunna hänföras utlämnandet av statsunderstöd till nyodling, stenröjning, jordkörning, täckdikning, avloppsförbättring, betesförbättring, gödselvårdsanläggningar, siloanläggningar, ladugårdsförbättringar och andra produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet. Vidare bör utlämnandet av lån från jordbrukets maskinlånefond räknas hit. Slutligen har utredningen funnit sig böra i detta sammanhang upptaga frågan om lån och bidrag till husdjursskötselns främjande, enär detta spörsmål är av betydelse icke minst för hushållningssällskapens ekonomiska ställning och behov av statsunderstöd. Däremot hava vissa speciella understöd, som för närvarande utgå till växtodlingens — närmast fröodlingens — främjande, synts utredningen vara av den särskilda art, att utredningen icke ansett sig böra upptaga dem till närmare prövning. I den följande framställningen har utredningen sålunda funnit sig böra uppdela de av hushållningssällskapen förmedlade, av utredningen behandlade understöden i tre grupper, nämligen 1) understöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet inom jordbruket, 2) understöd för anskaffande av döda inventarier och 3) understöd till husdjursskötselns främjande.

I.

U n d e r s t ö d till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder a l l m ä n h e t i n o m jordbruket.

i

A. Nuvarande bestämmelser. Till ifrågavarande grupp av understöd, förmedlade av hushållningssällskapen, kunna hänföras statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk (nyodling, stenröjning, jordkörning, betesförbättring och avloppsförbättring), lån till nyodling och betesförbättring, lån och bidrag till täckdikning, lån och bidrag till gödselvårdsanläggningar, lån och bidrag till siloanläggningar samt bidrag till ladugårdsförbättringar. 13—418998.

194 Bestämmelser för statsbidrag till ladugårdsförbättringar pläga meddelas av Kungl. Maj:t i samband med beslut rörande beviljande av medel till hushållningssällskap för utlämnande av dylikt bidrag. För övriga understöd hava föreskrifter lämnats i följande kungörelser, nämligen Datum och nummer

I n n e h å l l

den /s 1925 (nr 396; ändr. 300/1930, angående ändrade villkor för lån från all637/1937) manna nyodlingsfonden n den /6 1926 (nr 204; ändr. 301/1930, angående ändrade villkor för lån från norr638/1937) ländska nyodlingsfonden 30 den /6 1939 (nr 466) angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. den 22/c 1920 (nr 332; ändr. 358/1921, angående villkoren för lån från täckdik239/1922, 84/1930, 306/1933, 636/ ningslånefonden 1937, 439/1939) den 30/6 1933 (nr 434; ändr. 572/1937) angående statsbidrag till täckdikning den n /7 1918 (nr 576; ändr. 186/1925, angående villkoren för lån från gödselvårds241/1927, 132/1931, 632/1937) lånefonden 30 den /e 1933 (nr 435; ändr. 189/1934, angående statsbidrag till gödselvårdsan119/1936, 567/1937, 355/1940) läggningar 31 den /s 1940 (nr 815; ändr. 827/1941) angående lån till uppförande av siloanläggningar för beredande av ensilagefoder den 31/s 1940 (nr 816) angående statsbidrag till uppförande av siloanläggningar för beredande av ensilagefoder Principen för låneförmedlingen är den att lantbruksstyrelsen beviljar hushållningssällskap statslån, som av statskontoret utbetalas till sällskapet mot särskild skuldförbindelse. Ur detta statslån utlämnar sällskapet sedermera i sin tur lån till enskilda företagare på i princip samma villkor i fråga om ränta och återbetalning, som gälla för statslånet. Risken för eventuella förluster på låneförmedlingen tages helt av hushållningssällskapet, som dock för förmedlingen av vissa lån åtnjuter särskilda bidrag av statsmedel. Till dessa bidrag återkommer utredningen i annat sammanhang. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån skall härom till lantbruksstyrelsen ingiva skriftlig framställning. Dylik kan ingivas när som helst under året. I fråga om gödselvårds-, nyodlings- och betesförbättringslån skall framställning innehålla förteckning å de företag, för vilka lån blivit hos låneförmedlaren sökta, förslag till lånebelopp och lånetid för varje särskilt lån ävensom övriga för ärendets bedömande erforderliga uppgifter. Lantbruksstyrelsen fattar i fråga om sistnämnda slag av lån beslut om lånebeloppet till varje enskild företagare. I fråga om lån till siloanläggning och täckdikning däremot tager lantbruksstyrelsen icke ställning till statslånets fördelning på enskilda låntagare. Beträffande lånens förräntning och återbetalning gäller följande:

195 j . a

Bä ute- och amorteringsfrihet

Räntefot i Amorteringsprocent tid i år

Nyodlingslån från allmänna Under två år från lyftningsnyodlingsfonden dagen Nyodlingslån från norrländska D:o nyodlingsfonden Täckdikningslån Under tre år från lyftningsdagen Betesförbättringslån från all- Under två år från lyftningsmanna nyodlingsfonden dagen Betesförbättringslån från norrD:o ländska nyodlingsfonden Gödselvårdslån D:o Silolån Intill utgången av andra kalenderåret efter det då lånet lyftats

4 3

7 7

4 3

5 5

5 För bidragsförmedlingen gäller i princip, att Kungl. Maj:t på därom av hushållningssällskapet gjord framställning beviljar sällskapet anslag till vederbörande ändamål med visst belopp, vilket sällskapet sedermera fördelar mellan enskilda företagare. Ifråga om statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk gäller dock, att om för visst ändamål anvisat belopp icke åtgår härför, äger sällskapet använda överskjutande belopp till annat i kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 466) angivet ändamål. Endast ifråga om statsbidrag till ofullständiga jordbruk är tiden för framställnings ingivande fastställd i kungörelsen. Statsanslag, som beviljats hushållningssällskap, må under det år, för vilket anslaget beviljats, så ock, där anslaget under sagda år blivit till ståtsbidrag disponerat, under antingen de därpå följande två åren (bidrag för förstärkning av ofullständiga jordbruk, täckdikningsbidrag och gödselvårdsbidrag) eller det därpå följande året (silobidrag) av hushållningssällskapet i mån av behov lyftas i lantbruksstyrelsen mot av styrelsen godkänd förbindelse. Beträffande ladugårdsförbättringsbidrag pläga inga närmare bestämmelser lämnas angående tiden för hushållningssällskapets lyftande av anslaget. Vad av anvisat statsanslag icke vid utgången av det år, för vilket anslaget beviljats, blivit till statsbidrag disponerat må ej därefter av hushållningssällskapet disponeras och skall om det lyftats, återbetalas till lantbruksstyrelsen före utgången av mars månad nästfoljande år, allt så framt ej Kungl. Maj:t på ansökan, som före utgången av januari månad sistnämnda år göres av hushållningssällskapet, medgiver rätt till dylik disposition under ytterligare ett år. Från bestämmelserna i detta hänseende bruka dock föreskrifterna ifråga om ladugårdsförbättringsbidrag något avvika. För hushållningssällskapens utlämnande av lån och bidrag finnas i regel ganska detaljerade bestämmelser. Dessa hava avseende å framställning om understöd, planer, kostnadsförslag, innehållet i skuldförbindelser eller bidragskontrakt, säkerhet för lån, låns uppsägning och bidrags återbetalande m. m. Utredningen har icke ansett erforderligt att här lämna en närmare

196 redogörelse för dessa i regel tämligen l i k a r t a d e b e s t ä m m e l s e r för o l i k a slag av understöd. De i v e d e r b ö r a n d e k u n g ö r e l s e r resp. Kungl. Maj:ts b r e v l ä m n a d e föreskrift e r n a a n g å e n d e l å n e n s och b i d r a g e n s storlek f r a m g å a v följande s a m m a n ställning: H ö g s t a i % av beräknad kostnad

b e l o p p i övrigt

Nyodlingslån Nyodlingsbidrag Stenröjningsbidrag Jordkörningsbidrag Täckdikningslån

75 60 60 60 —

1 500 kr/budgetår och 500 kr/ha nyodling 4 400 kr/ha nyodling 350 kr/ha stenröjd areal 250 kr/ha jordkörd areal 500 kr/ha täckdikad mark vid rörtäckdikning, 350 kr/ha i andra fall1

Täckdikningsbidrag Avloppsförbättringsbidrag Betesförbättringslån

25 60 75

x

Betesförbättringsbidrag Gödselvårdslån Gödselvårdsbidrag Silolån Silobidrag Ladugårdsförbättringsbidrag

60 75 25 8 90 3 25 —

250 kronor 2 000 kr/budgetår och 350 kr/ha betesförbättring 250 kr/ha betesförbättring 2 000 kronor 1 200 » 1 2 000 > * 200 * x 200 kr/nötkreatursenhet

F ö r vissa av i f r å g a v a r a n d e u n d e r s t ö d gälla b e g r ä n s n i n g a r i fråga o m storleken å v e d e r b ö r a n d e lån- eller b i d r a g s t a g a r e s j o r d b r u k . Bestämmelserna h ä r u t i n n a n f r a m g å a v följande s a m m a n s t ä l l n i n g :

Nyodlingslån Nyodlingsbidrag Stenröjningsbidrag Jordkörningsbidrag Täckdikningslån Täckdikningsbidrag Avloppsförbättringsbidrag Betesförbättringslån Betesförbättringsbidrag Gödselvårdslån

Lån- resp. bidragstagares åkerareal Ingen begränsning 20 hektar D:o D:o Ingen begränsning Högst 75 hektar Högst 20 hektar Ingen begränsning 5 Högst 20 hektar 6 Ingen begränsning

1 Sammanlagda beloppet av bidrag och lån må ej överstiga för täckdikning med rör 5 000 kronor och 500 kronor för hektar, för täckdikning med annat material 5 000 kronor och 350 kronor för hektar, för gödselvårdsanläggning 75 % av kostnaden och 2 000 kronor samt för siloanläggning 90 % av materialkostnaden och 2 000 kronor. * Statsbidrag må beviljas även hushållningssällskap, bolag eller förening, som avser att upplåta det med bidraget åsyftade området för betesändamål. " Av materialkostnad. * Ej må låntagare på grund av särskilda nyodlings- eller betesförbättringslån samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 5 000 kronor för vartdera slaget av lån. 6 Dock gäller, att företrädesrätt till lån bör givas den, som innehar högst 50 hektar åker eller annan odlad jord. * Ingen begränsning, då det med bidraget åsyftade området avses upplåtas för gemensamt betesändamål.

197 Lån- resp. bidragstagares åkerareal

Gödselvårdsbidrag Silolån Silobidrag Ladugårdsförbättringsbidrag

....

I regel ej över 20 hektar Ingen begränsning I regel ej över 20 hektar I regel ej över 10 hektar

Slutligen må nämnas, att hushållningssällskap är skyldigt avgiva berättelser till lantbruksstyrelsen över såväl låne- som bidragsförmedlingen.

B.

Utredningens synpunkter och förslag. 1. Allmänna synpunkter.

Såsom utredningen i tredje kapitlet på tal om framtida statliga åtgärder till lanthushållningens främjande framhållit, böra de produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder inom jordbruket, varom här är fråga, taga sikte på att skapa sådana förhållanden å det enskilda jordbruket, att produktionsfaktorerna fullt utnyttjas. Detta kan, såsom utredningen jämväl i det föregående uttalat, ske genom en förändring av produktionsinriktningen eller aV det inbördes storleksförhållandet mellan sagda faktorer. Då produktionsfaktorerna bero av varandra, vilket innebär, att även de skilda driftsgrenarna inom jordbruket med deras olika anspråk på nämnda faktorer äro ur ekonomisk synpunkt beroende sinsemellan, har utredningen vidare i det föregående framhållit, att vid planläggning av viss åtgärd, statsunderstödd eller icke, hänsyn måste tagas till de återverkningar denna kan få på jordbruksdriften i sin helhet. För att åtgärden skall få största möjliga effekt, torde sålunda från början böra, i enlighet med vad utredningen tidigare förordat, övervägas, vilka åtgärder, som över huvud taget erfordras vid jordbruket ifråga i syfte att samtliga produktionsfaktorer skola kunna på möjligast effektiva sätt utnyttjas. Utredningen har sålunda uttalat, att — i varje fall då fråga uppstått om understöd till viss åtgärd -— en plan i regel bör uppgöras för de ågärder, som erfordras vid jordbruket ifråga för uppnående av nämnda syfte. I en dylik plan, förslagsvis benämnd allmän plan, böra enligt utredningens mening intagas uppgifter rörande jordbrukets allmänna inriktning och eventuellt erforderliga ändringar härutinnan samt rörande de produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder av olika slag, som böra vidtagas. En summarisk beräkning av kostnaderna för sagda åtgärder bör jämväl ingå i planen. Då statsunderstöd till ändamål av ifrågavarande slag ansetts böra i regel lämnas endast till sådana åtgärder, som äro ur ekonomisk synpunkt försvarbara, har utredningen vidare förordat, att sagda understöd i första hand givas formen av amorteringslån — låt vara på förmånligare villkor än vad kreditinstitutionerna i allmänhet kunna erbjuda, för att stimulera jordbrukarna att vidtaga ur såväl det allmännas som den enskildes synpunkt önskvärda

198 produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder. Amorteringslån till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder å jord och ekonomibyggnader vid jordbruket synas utredningen vidare böra utgå ur en enda fond i stället för såsom för närvarande ur olika fonder för skilda åtgärder. Denna enda fond torde förslagsvis böra benämnas jordbrukets produktionslånefond. Däremot synes icke lämpligt, att ur samma fond utlämnas lån till förvärv av levande och döda inventarier samt förbättringsåtgärder å bostadshus. Till frågan om statsunderstöd till inventarieförvärv återkommer utredningen senare. På därom gjord framställning bör hushållningssällskap kunna av lantbruksstyrelsen beviljas statslån ur sagda fond för utlämnande av lån till åtgärder för ändamål, som lantbruksstyrelsen bestämmer. Lantbruksstyrelsen bör sålunda hava möjlighet att bestämma, att lån skall användas för de ändamål, som för vederbörande landsdel och vid tidpunkten i fråga befinnas vara mest aktuella. Med hänsyn till de skiftande förhållandena inom olika landsdelar och svårigheterna för vederbörande hushållningssällskap att vid ingivande av framställning om statslån överblicka behovet av lån för skilda ändamål bör i regel det beviljade statslånet icke av lantbruksstyrelsen uppdelas på de olika ändamålen utan hushållningssällskapet givas fria händer att disponera detsamma för av lantbruksstyrelsen angivna ändamål på sätt hushållningssällskapet finner lämpligt. Utredningen har vidare tidigare uttalat, att de nuvarande bidragen till ifrågavarande åtgärder böra ersättas av ett system med avskrivningslån. Detta system avses skola innebära, att understödet vid beviljandet gives lånekaraktär, men att detsamma avskrives efter viss tid, därest företaget skötts på ett oklanderligt sätt. Skulle detta icke vara fallet bör lånet förräntas och amorteras under visst antal år. Såsom motivering för detta system har utredningen framhållit, att det givetvis icke är tillfyllest, att åtgärderna utföras på ett ändamålsenligt sätt. Icke minst ur det allmännas synpunkt är det — har utredningen framhållit — därjämte önskvärt, att de utförda förbättringarna bliva bestående och därför underhållas. Systemet med avskrivningslån i stället för direkta bidrag synes utredningen skapa i viss mån en garanti för att nämnda syfte uppnås. På lantbruksstyrelsen synes böra ankomma att av till styrelsens förfogande ställda medel bevilja hushållningssällskap statslån att användas för utlämnande av avskrivningslån och i samband därmed bestämma de ändamål, till vilka avskrivningslån må utlämnas. Påpekas må, att statsanslag för utlämnande av bidrag för ifrågavarande ändamål för närvarande beviljas hushållningssällskapen av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen. En dylik omgång vid beviljande av statslån, som avses för avskrivningslån, synes utredningen icke erforderlig. Med hänsyn till avskrivningslånens karaktär torde emellertid statslån för utlämnande av dylika lån icke böra utgå ur jordbrukets produktionslånefond utan av särskilda, av riksdagen anvisade medel. Liksom ifråga om amorteringslån bör vederbörande hushållningssällskap givas fria händer vid fördelning på skilda ändamål av sällskapet beviljat statslån för utlämnande av avskrivningslån.

199 Enligt nu gällande bestämmelser för lån och bidrag på ifrågavarande område finnas inga obligatoriska föreskrifter, att dylika understöd må beviljas endast sådan sökande, som befinnes vara i behov därav, även om en dylik behovsprövning ofta förekommer och ifråga om bidrag torde vara regelmässig med hänsyn till den oftast i förhållande till efterfrågan allt för ringa medelstillgången. Ifråga om de nuvarande amorteringslånen har det emellertid visat sig, att även ekonomiskt välsituerade jordbrukare sökt och erhållit dylika lån för att sedermera, när den tid, under vilken lånen äro räntefria, gått till ända, återbetala lånet i dess helhet. Dessa låntagare torde i regel icke vara i behov av understöd av statsmedel utan borde kunna tillgodose sitt behov av likvida medel genom anlitande av andra lånemöjligheter. Enligt utredningens mening böra understöd av statsmedel för ifrågavarande åtgärder förbehållas dem, som prövas vara i behov av det stöd, som amorterings- eller avskrivningslån erbjuder. Sålunda bör obligatorisk behovsprövning föreskrivas. Till lånevillkoren i övrigt återkommer utredningen i det följande i samband med motiveringen av de förslag till bestämmelser för ifrågavarande understöd, som av utredningen sammanförts i ett, vid detta avsnitt fogat förslag till kungörelse. I detta sammanhang må dock påpekas, att amorteringslån enligt utredningens mening bör kunna utlämnas till jordbrukare, oberoende av jordbrukets storlek, medan däremot avskrivningslån — såsom gäller ifråga om de nuvarande bidragen — böra förbehållas de mindre jordbruken, förslagsvis sådana med högst 20 hektar åker. 2.

Speciell motivering till kungörelseförslag.

1 §• I kungörelseförslagets 1 § hava angivits de ändamål, vartill amorteringseller avskrivningslån bör få utgå. Såsom dylika ändamål hava särskilt angivits nyodling, stenröjning, jordkörning, täckdikning, avloppsförbättring, betesförbättring, gödselvårdsanläggning, siloanlägging och ladugårdsförbättring. För närvaarnde utgå icke lån äV statsmedel till stenröjning, jordkörning, avloppsförbättring och ladugårdsförbättring. Då det emellertid ofta kan befinnas erforderligt med även dylika förbättringsåtgärder för åstadkommande av ett ur ekonomisk synpunkt fullständigt jordbruk, synes utredningen önskvärt att lån må få utgå även för sagda åtgärder. Dessa skulle måhända eljest i många fall icke komma till utförande, varigenom effekten av andra med låneunderstöd utförda förbättringsåtgärder kanske skulle förringas. Utom till de nämnda åtgärderna böra emellertid efter lantbruksstyrelsens beprövande lån av ifrågavarande slag kunna utgå även till andra produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder, dock såsom tidigare nämnts med undantag för förvärv av levande och döda inventarier samt upprustning av bostadshus.

2§. De i denna paragraf föreslagna bestämmelserna överensstämma i huvudsak med redan nu härutinnan gällande bestämmelser. Påpekas må dock, att lån och bidrag till siloanläggning må för närvarande utgå allenast för materialkostnaden. Enligt utredningens mening bör emellertid statsunderstöd till dylik anläggning få utgå även för arbetskostnaden, då denna ofta uppgår till betydande belopp. Undantag bör dock härvid göras för arbetskostnaden vid grävning av grop för s. k. gropsilo, enär dylik icke alltid kan förutsättas bliva stadigvarande förlagd till en och samma plats. Beträffande paragrafens andra stycke må erinras om, att utredningen i annat sammanhang föreslagit obligatorisk ersättning av rekvirent till vederbörande hushållningssällskap för uppgjord plan enligt av lantbruksstyrelsen fastställd taxa. 3§I denna paragrafs första moment föreslås, att ansökning om lån skall göras skriftligt hos vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. För närvarande äger varje hushållningssällskap fastställa dylikt formulär. Enligt utredningens mening är^ det icke ändamålsenligt, att varje sällskap utarbetar särskilda formulär. Påpekas må, att ifrågavarande bestämmelse icke avses innebära, att formulären skulle bekostas av statsverket. Liksom för närvarande böra kostnaderna för ändamålet bestridas av vederbörande hushållningssällskap. För nedbringande av desamma synes emellertid ändamålsenligt, att tryckningen av formulären — såsom redan nu i liknande fall i viss utsträckning sker — ombesörjes centralt för samtliga hushållningssällskap. Beträffande allmän plan må hänvisas till vad utredningen härom tidigare anfört. 4§. Bestämmelserna i första momentet angående biträde av täckdikningsförmän överensstämma med nu gällande föreskrifter. Enligt utredningens mening bör hushållningssällskapets förvaltningsutskott äga rätt att föreskriva kontroll över arbete, varom här är fråga. Utredningen förutsätter emellertid, att denna kontroll icke göres mera kostnadskrävande än nödigt är. I detta syfte torde ofta vara ändamålsenligt att för kontrollen anlita i orten boende, sakkunniga personer i stället för hushålningssällskapets egna tjänstemän. 5§För vad i denna paragraf förselås torde — utöver vad tidigare anförts — särskilda kommentarer icke erfordras. 6§I första momentet, första stycket föreslås, att i skuldförbindelse skall angivas den tid, inom vilken förbättringsåtgärden skall vara utförd. Med hän-

201 syn till önskvärdheten av att understödd förbättringsåtgärd utföres snarast möjligt bör denna tid enligt utredningens mening i regel icke fastställas till senare tidpunkt än utgången av andra kalenderåret efter det, då lånet beviljats. I andra stycket av samma moment föreslås bland annat, att en fjärdedel av lånet skall innestå, till dess arbetet blivit avsynat och godkänt. Observeras bör, att detta avses skola gälla både amorterings- och avskrivningslån. För att kunna verkställa kontant inköp av material torde det vara förmånligt för låntagaren att redan vid arbetets igångsättande kunna erhålla tillgång till likvida medel. Då vidare låntagare skall ställa säkerhet för båda slagen av lån, torde den föreslagna anordningen icke innebära mera betydande risker för låneförmedlaren. I detta sammanhang må påpekas, att systemet med avskrivningslån torde kräva tvenne avsyningar, nämligen dels då arbetet anmälts färdigt och dels då fråga uppstår om lånets avskrivning. För att nedbringa med sådant arbete förenade kostnader synes den första avsyningen — i varje fall då frågan gäller smärre förbättringsarbeten — kunna anförtros i orten boende, sakkunnig person. Kostnaderna för enbart avsyning torde böra bestridas av hushållningssällskapet. I vissa fall kan tänkas, att den i skuldförbindelsen angivna tiden för förbättringsarbetets slutförande av speciella skäl måste överskridas. För dylikt uppskov gälla beträffande nu förekommande statsunderstöd på ifrågavarande område olika bestämmelser och i vissa fall kräves lantbruksstyrelsens medgivande. Enligt utredningens mening synes böra ankomma på vederbörande hushållningssällskap att där särskilda skäl därtill föranleda bevilja ett års uppskov. Längre tids uppskov bör däremot under inga förhållanden medgivas, enär det icke synes lämpligt och är opraktiskt att hålla medel tillgängliga under flera år för viss låntagare.

Bestämmelserna om säkerhet avses gälla såväl amorterings- som avskrivningslån. Jämväl i fråga om avskrivningslån torde säkerhet böra krävas, enär tre fjärdedelar av detsamma avses få utbetalas, innan arbetet utförts, och låntagaren i vissa fall avses kunna bliva återbetalningsskyldig. 8 §• Vad i denna paragraf föreslagits torde icke kräva särskilda kommentarer. 9—10 §§. Beträffande dessa paragrafer må hänvisas till utredningens tidigare uttalanden. Påpekas må att föreslagen tid för ingivande av framställning sammanhänger med omläggning av hushållningssällskaps räkenskapsår till budgetår.

11 §. Av praktiska skäl har i denna paragraf föreslagits, att beviljat statslån skall av hushållningssällskapet lyftas före utgången av första budgetåret efter det, då lånet beviljats. Därest lånebelopp kvarstår outtaget vid sagda tidpunkt, synes rätten att lyfta detsamma böra vara förverkad. 12—13 §§. I likhet med vad gäller beträffande nu förekommande lån på ifrågavarande område synes amorteringslån, som här avses, böra vara ränte- och amorteringsfritt under viss tid. För nuvarande amorteringslån gälla såsom tidigare nämnts härutinnan olika bestämmelser. Sålunda äro nyodlings-, betesförbättrings- och gödselvårdslån ränte- och amorteringsfria under två år från lyftningsdagen. För täckdikningslån gäller samma frihet under tre år från lyftningsdagen och för lån till siloanläggning intill utgången av andra kalenderåret efter det, då lånet lyftats. Enligt utredningens mening är det lämpligt med lika lång ränte- och amorteringsfrihet för samtliga lån samt att tiden för dylik frihet av praktiska skäl beräknas från det år, då lånet beviljats. Utredningen får föreslå, att ränte- och amorteringsfrihet m å få åtnjutas intill utgången av andra budgetåret efter det, då lånet beviljas. Å detsamma bör sålunda beräknas ränta fr. o. m. tredje budgetåret samt ränta och amortering erläggas första gången före utgången av sagda budgetår. Beträffande amorteringstidens längd kunde av praktiska skäl synas önskvärt med lika lång amorteringstid för lån till olika ändamål. Med hänsyn till åtgärdernas olika varaktighet, lånebeloppens skiftande storlek ifråga om skilda åtgärder och nödvändigheten av att icke belasta låntagaren med allt för hög årlig amortering har utredningen emellertid funnit sig böra föreslå en amorteringstid av fem år för lån till nyodling, stenröjning, jordkörning, avloppsförbättring, betesförbättring och siloanläggning, femton år för lån till nybyggnad av ladugård samt tio år för lån till täckdikning, gödselvårdsanläggning och annan ladugårdsförbättring än nyss sagts. Beträffande räntefotens storlek har utredningen föreslagit fast räntefot av fyra procent. Den nu stundom förekommande bestämmelsen, att Kungl. Maj:t fastställer räntefoten på grundval av medelräntan för statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, synes utredningen icke ändamålsenlig. Dylik bestämmelse omöjliggör nämligen ofta för hushållningssällskapen att lämna lånesökande uppgift om räntefot och innebär dessutom ofta ökat arbete vid ränteberäkningen. I övrigt torde i paragraferna föreslagna bestämmelser icke kräva särskilda kommentarer. 14 §. Till de i denna paragraf föreslagna bestämmelserna återkommer utredningen i samband med frågan om avskrivningslån.

203 15—17 §§. Beträffande i dessa paragrafer föreslagna bestämmelser må hänvisas till utredningens tidigare uttalande i samband med allmänna synpunkter på hithörande spörsmål samt till kommentarerna till föreskrifterna i 10 och 11 §§. 18—19 §§. Systemet med avskrivningslån skulle, såsom av det föregående torde hava framgått, innebära, att understödet löper såsom ränte- och amorteringsfritt lån intill den tidpunkt, då detsamma, om företaget oklanderligt underhållits, avskrives men, om så icke varit fallet, sedermera löper såsom amorteringslån. Utredningen föreslår sålunda, att avskrivningslån, varom här är fråga, må innehavas räntefritt och utan amortering intill utgången av sjunde budgetåret efter det, då lånet beviljats. Enär ett med lån understött företag avses i regel skola vara färdigställt före utgången av andra budgetåret efter det, då lånet beviljats, innebär nyssnämnda föreskrift, att företaget ifråga måste oklanderligt underhållas under i regel minst fem år, för att avskrivningslån skall få avskrivas. Om så visat sig icke vara fallet, synes utredningen skäligt, att avskrivningslånet återbetalas under de därpå följande fem åren med en femtedel om året och förräntas efter en räntefot av 4 procent om året. Beträffande räntefotens storlek må hänvisas till vad härom anförts ifråga om amorteringslån. 20 §. I 14 och 20 §§ hava föreskrifter föreslagits rörande storleken av de amorterings- och avskrivningslån, som må utlämnas av hushållningssällskap. Utredningens förslag härutinnan framgår av följande sammanställning, i vilken till jämförelse hava angivits jämväl motsvarande uppgifter för nuvarande lån och bidrag på ifrågavarande område (procenttalen i sammanställningen hänföra sig till de beräknade kostnaderna). Av sammanställningen framgår, att utredningens förslag ifråga om avskrivningslån till nyodling, stenröjning och jordkörning sammanfalla med nuvarande bestämmelser för bidrag till respektive ändamål. Framhållas må emellertid, att utredningen övervägt vissa justeringar av sagda bestämmelser, enär skäl synas föreligga att närmare anpassa beloppen efter dem, som befunnits skäliga för andra förbättringsåtgärder, varvid speciellt må framhållas den enligt utredningens mening icke minst för mindre jordbruk särskilt viktiga täckdikningen. Då emellertid riksdagen så nyligen beslutat beträffande förstnämnda belopp, h a r utredningen icke ansett sig böra föreslå ändring av desamma. Ifråga om täckdikning överensstämmer den föreslagna procentuella andelen av kostnaderna med motsvarande nu gällande bestämmelser för täckdikningsbidrag. Utredningen har emellertid funnit skäligt föreslå jämväl begränsning av avskrivningslånet per hektar täckdikad areal. Med hänsyn till kostnaderna för täckdikning synes utredningen lämpligt begränsa lånet till

204 Nuvarande maximistorleken av lån Nyodling 1

75%, 1500 kr/budgetår och 500 kr/ha nyodling

bidrag

Utredningens förslag om maxirnistorlek å amorteringslån

avskrivningslån

60 %, 400 kr/ha ny- 80 %, 500 kr/ha ny- 60 %, 400 kr/ha odling odling nyodling

Stenröjning

60 X, 350 kr/ha stenröjd areal

Jordkörning

60 %, 250 kr/ha jordkörd areal

80 %, 400 kr/ha stenröjd areal 80 %, 300 kr/ha jordkörd areal

60 *, 350 kr/ha stenröjd areal

) %, 600 kr/ha täckdikad areal

25 %, 200 kr/ha täckdikad areal

80 %, 350 kr/ha täckdikad areal

25 %, 100 kr/ha täckdikad areal

60 %, 250 kr/ha jordkörd areal

Täckdikning 1) med rör

500 kr/ha täckdi- 25 % kad areal 5 000 kr/företag

2) med annat 350 kr/ha täckdi- 25 kad areal 5 000 material kr/företag Avloppsförbättring Betesförbättring1

Gödselvårdsanläggning Siloanläggning Ladugårdsförbättring

60 %, 250 kr/företag

80 %, 1000 kr/före- 60 %, 250 kr/företag tag

75%, 350 kr/ha be- 60 %, 250 kr/ha be- 80 %, 300 kr/ha be- 60 %, 250 kr/ha tesförbättring, tesförbättring tesförbättring, betesförbätt2 000 kr/budget2 000 kr/företag ring 1 år 75 %, 2 000 kr/före- 25 %, 200 kr/före- 80 %, 2 000 kr/före- 25 X, 250 kr/föreföretag tag tag tag 90 %* 2 000 kr/ fö- 25 %,* 200 kr/före- 80 %, 2 000 kr/före- 25 %, 200 kr/företag tag tag retag 200 kr/nötkreatursenhet

80 *, 600 kr/nöt- 25 %, 1 500 kr/fökreatursenhet, retag 10 000 kr/ företag

Jfr not 4 sid. 194. — 8 Jfr not 1 sid. 194. — * Av materialkostnaden.

högst 200 kronor per hektar, då täckdikning sker med rör och till högst 100 kronor per hektar vid täckdikning med annat material. Till gödselvårdsanläggning utgår för närvarande bidrag med högst 200 kronor per företag. Med hänsyn till kostnaderna får utredningen föreslå, att ifråga om avskrivningslån sagda belopp höjes till högst 250 kronor per företag. Ladugårdsförbättringsbidrag må för närvarande utgå med högst 200 kronor per nötkreatursenhet. Enligt utredningens mening bör avskrivningslån för detta ändamål liksom ifråga om andra förbättringsåtgärder utgå med viss del av den beräknade kostnaden, förslagsvis högst 25 procent, samt därjämte begränsas till högst 1 500 kronor per företag. Enär avskrivningslån kan enligt förslaget utgå endast till mindre jordbruk, torde därjämte en begränsning per nötkreatursenhet icke vara erforderlig. Ifråga om amorteringslån synes utredningen skäligt, att för alla slag av förbättringsåtgärder låntagaren av egna medel skall bestrida minst 20 procent

205 av den beräknade kostnaden och att amorteringslån sålunda må utgå med högst 80 procent av sagda kostnad. Begränsningen per hektar är ifråga om nyodling, stenröjning, jordkörning, täckdikning och betesförbättring i utredningens förslag angiven i ungefärlig proportion till motsvarande begränsnig för avskrivningslån. Beträffande avloppsförbättring ansluter sig förslaget om 1 000 kronor per företag till de bestämmelser härutinnan, som gälla ifråga om rätt för hushållningssällskaps tjänsteman att i stället för lantbruksingenjör upprätta plan för dylik åtgärd [jämför Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 juni 1939 (nr 431) angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag, 2 §]. Ifråga om begränsningen per företag, när amorteringslånet gäller gödselvårdsanläggning eller siloanläggning, har utredningen icke funnit skäl frångå nuvarande bestämmelser. Beträffande amorteringslån till ladugårdsförbättring synes utredningen lämpligt med en begränsning såväl per nötkreatursenhet som per företag. Av utredningen föreslaget belopp av 600 kronor per nötkreatursenhet grundar sig på de resultat ifråga om byggnadskostnaderna under normala förhållanden, som framkommit vid vissa av Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap verkställda beräkningar i samband med inventering av ekonomibyggnaderna inom vissa delar av norra Bohuslän. Utredningen har vidare ansett sig böra föreslå, att en och samma låntagare må för olika ändamål på en gång åtnjuta amorteringslån med högst 12 000 kronor och avskrivningslån med högst 2 000 kronor. Slutligen föreslår utredningen, att såväl amorteringslån som avskrivningslån må beviljas till en och samma förbättringsåtgärd. Lånens sammanlagda belopp må emellertid härvid enligt förslaget icke överstiga för amorteringslån till åtgärden ifråga fastställt högsta belopp. 21 §. Enligt vad i denna paragraf föreslås äger hushållningssällskapets förvaltningsutskott, därest låntagare befinnes hava oklanderligt underhållit den med avskrivningslån understödda förbättringsåtgärden, avskriva lånet vid utgången av sjunde budgetåret efter det då detsamma beviljats. Enligt utredningens mening föreligga icke skäl att underställa dylikt beslut lantbruksstyrelsens godkännande. 22 §.

Enligt nu gällande bestämmelser angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk kan dylikt bidrag beviljas hushållningssällskap, enskild person, bolag eller förening för iordningställande av områden, avsedda att upplåtas för gemensamt betesändamål. Enligt utredningens mening bör jämväl i fortsättningen dylik verksamhet understödjas med statsmedel, dock med den ändringen, att understödet bör utgå såsom avskrivningslån. I övrigt äro bestämmelserna desamma som nu gällande och torde icke kräva särskilda kommentarer.

206 23 §. Enligt nu gällande bestämmelser är hushållningssällskap skyldigt att årligen avgiva berättelser till lantbruksstyrelsen för ladugårdsförbättringsbidrag före den 30 april, för silobidrag och silolån före den 15 januari samt för övriga lån och bidrag före den 31 januari. Av praktiska skäl samt med hänsyn därtill, att omläggning av hushållningssällskaps räkenskapsår till budgetår av utredningen föreslås, förordar utredningen, att redogörelse för den i nu förevarande kungörelse avsedda lånerörelsen skall avgivas före den 15 oktober varje år. Vidare bör det åligga lantbruksstyrelsen att årligen före utgången av december månad med ledning av dylik redogörelse meddela statskontoret uppgift för varje hushållningssällskap å de antal år, under vilka vederbörande delar av statslån från jordbrukets produktionslånefond skola av hushållningssällskap återbetalas samt å de belopp av statslån, för vilka respektive återbetalningstider gälla. Utredningen har vidare föreslagit, att statslån, som återstår odisponerat vid utgången av det budgetår, under vilket lånet lyftats, skall inbetalas, amorteringslån till statskontoret och avskrivningslån till lantbruksstyrelsen, före den 15 oktober nästpåfoljande budgetår. Ifråga om nuvarande lån och bidrag gäller stundom den bestämmelsen, att hushållningssällskapet kan medgivas rätt att under ytterligare ett år disponera över odisponerad del av statslån. Då dylik bestämmelse synes innebära praktisk olägenhet, har utredningen icke funnit skäl intaga densamma i kungörelseförslaget. 24 §. Vad i denna paragrafs första moment föreslås överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller i förevarande avseende och torde icke kräva särskilda kommentarer. I andra momentet har införts förslag om att hushållningssällskaps förvaltningsutskott må uppdraga beredningen av hela i förevarande kungörelse avsedd verksamhet åt i 1 mom. omförmäld nämnd, kompletterad på sätt utskottet finner erforderligt. Härutinnan må erinras om utredningens tidigare uttalanden, särskilt i samband med behandlingen av hushållningssällskapens byggnadskonsulterande verksamhet, om vikten av att vid förbättringsåtgärds planläggning ett intimt samarbete etableras mellan hushållningssällskapens konsulenter på olika områden eller andra experter. Dylikt samarbete torde lämpligen kunna åvägabringas inom ovan omförmäld nämnd. 25—26 §§. Särskilda kommentarer till i dessa paragrafer föreslagna bestämmelser synas utredningen icke erforderliga.

207 3.

Erforderliga statslånebelopp.

Tidigare omförmälda lånefonder uppgingo den 30 juni 1941 till ungefär följande belopp: Allmänna nyodlingsfonden kronor 170 000 Norrländska nyodlingsfonden » 105 000 Täckdikningslånefonden » 9 292 000 Gödselvårdslånefonden » 2 823 000 Summa kronor 12 390 000 För budgetåret 1942/43 hava för bidrag till nedannämnda förbättringsåtgärder anvisats följande statsanslag (inom parentes angives anslagstitel i riksstaten för budgetåret 1941/42): Förstärkning av ofullständiga jordbruk (IX H 18) kronor 2 000 000 Täckdikning (IX H 19) » 200 000 Gödselvårdsanläggningar (IX G 28) » 200 000 Siloanläggningar » 200 000 Ladugårdsförbättringar (IX G 42) » 250 000 Summa kronor 2 850 000 Vidare må nämnas att å tilläggsstat II anvisats av 1941 års riksdag för budgetåret 1940/41 följande anslag, vilka hava karaktär av beredskapsanslag, nämligen för bidrag till täckdikning kronor 1 000 000 gödselvårdsanläggningar » 1000 000 ladugårdsförbättringar » 1000 000 Summa kronor 3 000 000. För utlämnande av amorteringslån har utredningen tidigare föreslagit inrättande av en enda särskild lånefond, förslagsvis benämnd jordbrukets produktionslånefond. Densamma torde från början böra tillföras ett kapital av 12 000 000 kronor. Så snart ske kan efter sagda fonds inrättande, böra ovannämnda äldre fonder å 12 390 000 kronor upphöra. För tillgodoseende av behovet av avskrivningslån torde, icke minst med hänsyn till de krav, som härutinnan kunna ställas i fråga om ladugårdsförbättringar, erfordras mycket betydande belopp. Då emellertid å andra sidan det för sagda behovs tillgodoseende erforderliga planläggningsarbetet endast efter hand kan medhinnas, synes utredningen det årliga anslaget för utlämnande av avskrivningslån böra tills vidare begränsas till 3 000 000 kronor. Givetvis äro i detta belopp icke inberäknade eventuella anslag av beredskapsnatur, ehuru även dessa med fördel borde kunna utgå i form av avskrivningslån. Sagda anslag å 3 000 000 kronor torde böra uppföras i riksstaten såsom reservationsanslag under rubriken: »Avskrivningslån till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet inom jordbruket.»

208 F orslag till Kungl. Maj:ts k u n g ö r e l s e a n g å e n d e lån a v s t a t s m e d e l till p r o d u k t i o n s b e f r ä m j a n d e förbättringsåtgärder i allmänhet inom jordbruket; given Stockholms

slott den

Kungl. Maj:t har, efter riksdagens hörande, funnit gott förordna som följer. Allmänna föreskrifter. 1 §• Lån av statsmedel enligt denna kungörelse till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet inom jordbruket m å genom hushållningssällskaps förmedling utlämnas för följande ändamål, nämligen till uppodling till åker av därför lämplig odlingsbar jord (nyodling); stenröjning å odlad jord (stenröjning); påförande av mineraljord — grus, sand och lera — på myrjord (jordkörning); täckdikning av åker och i samband därmed förbättring av avlopp (täckdikning); fördjupning av avloppsdiken (avloppsförbättring); befordrande av rationell beteskultur (betesförbättring); utförande av anläggning för tillvaratagande av kreatursspillning (gödselv ård sanläggning ) ; uppförande av siloanläggning för beredande av ensilagefoder (siloanläggning); ny- eller ombyggnad av eller mera betydande reparation å ladugård, vartill må hänföras även sådant kreatursstall, däri förutom nötkreatur jämväl andra husdjur förvaras (ladugårdsförbättring); ävensom efter lantbruksstyrelsens medgivande till andra produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder inom jordbruket. 2 §• Vid kostnadsberäkning, som skall ligga till grund för tilldelning av lån, som i 1 § sägs, må beräknas för nyoding kostnad såväl för själva odlingsarbetet som ock för erforderlig

209 dikning och för anläggande av väg, som erfordras för utnyttjande av det nyodlade området; stenröjning kostnad för brytning och bortförande av sten ävensom, i förekommande fall, för inköp av sprängämne och för borrning; jordkörning kostnad för jordkörning intill 400 kubikmeter för hektar samt för utbredning av jorden men ej kostnad för nedbrukning av densamma; täckdikning kostnad såväl för arbete, däri inberäknad den ersättning till täckdikningsförmän, vilken det åligger jordinnehavaren att betala, som ock lör erforderligt material, dock må arbete för beredande av till täckdikningen hörande avlopp icke inräknas i kostnaden i annat fall än då den utgöres av mindre omfattande upprensning eller fördjupning av avloppsdiken eller avloppsgravar; avloppsförbättring kostnad såväl för arbete som ock, i förekommande fall, för inköp av material till förstärkning av dikeskanter, för inköp av sprängämne samt för borrning; betes förbättring kostnad för sådan röjning, som sker genom upprotning av växande träd och buskar, samt för stenröjning, dikning, planering, kalkning och grundgödsling av betesmarken ävensom fröanskaffning och stängseluppsättning, allt i den mån nämnda åtgärder erfordras för ändamålet; gödselvårdsanläggning kostnad såväl för arbete som ock för inköp av erforderligt material till cementerad gödselstad, cementerade urin- och gödselvattenbrunnar med tillhörande ledningar ävensom till cementering av ladugårds- eller stallgolv; siloanläggning kostnad såväl för arbete med undantag av grävning av grop för s. k. gropsilo som ock för inköp av erforderligt material; ladugårds förbättring kostnad såväl för arbete som ock för inköp av erforderligt material, kostnad för utförande i samband med ladugårdsförbättringen av elektrisk installation och vattenledning inberäknad, samt för annan produktionsbefrämjande förbättringsåtgärd kostnad, som lantbruksstyrelsen medgiver. Vid kostnadsberäkning, som ovan sägs, må inräknas ersättning såväl för i 3 § omförmälda planer, ritningar, kartor och kostnadsberäkningar enligt av lantbruksstyrelsen fastställd taxa som ock för den kontroll under arbetets gång, som hushållningssällskapet finner erforderlig. Ej må vid kostnadsberäkningen inräknas sådan kostnad, till vars täckande statsunderstöd av annat slag, än i denna kungörelse stadgas, förut utgått. 3§1 mom. Ansökning om lån skall göras skriftligt hos vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär och innehålla förutom uppgift om det sökta lånets belopp och den åtgärd, vartill detsamma är avsett att användas de upplysningar, som må befinnas erforderliga för ansökningens prövning. Vid ansökningen skola fogas, dels allmän plan och summarisk kostnads14—418988.

210 beräkning rörande samtliga de produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder, som erfordras för att jordbruket i fråga skall anses uppfylla förutsättningarna för ekonomisk drift vid lämplig produktionsinriktning, dels ock detaljerade planer, ritningar och kartor samt detaljerad kostnadsberäkning rörande förbättringsåtgärd, vartill lån sökes. 2 mom. I 1 mom. omförmälda planer, ritningar, kartor och kostnadsberäkningar skola vara upprättade av sådan hos hushållningssällskapet anställd konsulent eller annan lämplig befattningshavare hos hushållningssällskapet eller ock sådan annan person, som hushållningssällskapets förvaltningsutskott godkänner; skolande förrättningsmannen jämväl avgiva yttrande rörande de föreslagna åtgärdernas nödvändighet och lämplighet med hänsyn till förhållandena å jordbruket i fråga.

4§1 mom. Till biträde vid täckdikningsarbete skall, där vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott ej annorlunda medgiver, låntagare anlita täckdikningsförmän, anställd hos hushållningssällskapet. 2 mom. Låntagare är skyldig att vid förbättringsarbetes utförande underkasta sig den kontroll, som hushållningssällskapets förvaltningsutskott föreskriver, ävensom ersätta därmed förenade kostnader. 5§1 mom. Lån beviljas av hushållningssällskapets förvaltningsutskott med anlitande av medel, som enligt denna kungörelse ställts till sällskapets förfogande. 2 mom. Lån må beviljas endast under förutsättning att den åtgärd, vartill detsamma är avsett att användas, befinnes vara erforderlig och lämplig med hänsyn till förhållandena vid jordbruket i fråga. Lån till täckdikning må beviljas endast efter hörande av sådan ledamot av i 24 § 1 mom. omförmäld nämnd, beträffande vilken särskilda kvalifikationer stadgas i samma moment, och må ej, utan lantbruksstyrelsens medgivande, beviljas mot dylik ledamots avstyrkande. År förbättringsåtgärd å utarrenderad jordbruksfastighet avsedd att utföras under sådana förhållanden, att det jämlikt lag eller författning åligger jordägaren att bestrida så stor del av kostnaderna, som motsvarar värdet å visst därvid använt material, må lån beviljas såväl jordägaren som brukaren, envar dock endast i förhållande till hans beräknade kostnader. Lån må beviljas endast den, som prövas vara i behov därav för utförande av ifrågasatt förbättringsåtgärd. 6§Innan lån till någon del utbetalas skall låntagaren till hushållningssällskapet avgiva förbindelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär, vari skall angivas den tid, inom vilken förbättringsåtgärden skall vara ut-

211 förd, vilken tid icke må fastställas till senare tidpunkt än utgången av andra budgetåret efter det, då lånet beviljats; dock med rätt för hushållningssällskapets förvaltningsutskott att där särskilda skäl därtill föranleda medgiva anstånd med förbättringsåtgärds fullgörande intill utgången av tredje budgetåret efter det, då lånet beviljats. I förbindelsen skola vidare intagas sådana föreskrifter rörande sättet för lånets utbetalande, att trygghet vinnes för att lånet blir använt för därmed avsett ändamål; skolande härvid iakttagas, att en fjärdedel av lånet skall innestå, till dess arbetet blivit avsynat och godkänt.

7§. För lån skall låntagare ställa säkerhet, som av hushållningssällskapets förvaltningsutskott godkännes. 8 §• Hushållningssällskapet skall förbehålla sig rätt att uppsäga lån helt eller delvis till omedelbar återbetalning om låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande; om låntagaren icke inom föreskriven tid utfört de åtgärder vartill lån beviljats; om låntagaren visar försumlighet att erlägga föreskriven amortering eller ränta eller annorledes bryter mot vad honom enligt i 6 § omförmäld förbindelse åligger; om hushållningssällskapet finner säkerheten för lånet hava undergått avsevärd försämring; eller om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta lånet. Amorteringslån. 9 §. Från statens lånefond för produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet inom jordbruket (jordbrukets produktionslånefond) må i den ordning och under de villkor, som i denna kungörelse stadgas, statslån tilldelas 11 hushållningssällskap för att användas till utlämnande av amorterings-

få -

. Ii

10 §. 1 mom. Hushållningssällskap, som önskar erhålla i 9 § omförmält statslån, skall härom före den 15 mars året före det budgetår lånet är avsett att av sällskapet disponeras till tantbruksstyrelsen ingiva framställning å av

212 styrelsen tillhandahållen blankett, skolande dylik framställning innehålla uppgift å de ändamål, till vilka lån äro avsedda att utlämnas samt förslag till lånebelopp. 2 mom. Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjord framställning bevilja hushållningssällskap statslån, varvid lantbruksstyrelsen äger, med iakttagande av vad i 1 § stadgas, bestämma de ändamål, till vilka amorteringslån må av sällskapet utlämnas. Om beviljat statslån skall lantbruksstyrelsen lämna uppgift till statskontoret. 11 §. Beviljat statslån skall av hushållningssällskap före utgången av första budgetåret efter det, då lånet beviljats, lyftas i statskontoret mot skuldförbindelse å blankett, som statskontoret tillhandahåller. Därest lånebelopp kvarstår outtaget vid sagda tidpunkt, är rätten att lyfta detsamma förverkad. 12 §. Statslån må av hushållningssällskap innehavas räntefritt och utan amortering intill utgången av andra budgetåret efter det, då lånet beviljats. Sedan lånet innehafts under sagda tid, skall vid utgången av vart och ett av de därpå följande, ifråga om lån till nyodling, stenröjning, jordkörning, avloppsförbättring, betesförbättring och siloanläggning fem åren, nybyggnad av ladugård femton åren, täckdikning, gödselvårdsanläggning och annan ladugårdsförbättring än nyss sagts tio åren, samt till andra förbättringsåtgärder av lantbruksstyrelsen till antalet fastställda åren dels återbetalas så stor del av lånets ursprungliga belopp, som erhålles, då detta belopp delas med respektive antal år, dels ock gäldas ränta efter fyra procent för år å oguldet kapitalbelopp. Med fullgörande av betalning må hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång under tre månader från förfallodagen. Därest till betalning förfallet kapitalbelopp icke inbetalas inom sålunda bestämd tid, skall hushållningssällskapet å det förfallna beloppet erlägga dröjsmålsränta efter fem procent om året från förfallodagen, tills betalning sker. 13 §. Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning å statslån icke fullgöres i rätt tid, göra anmälan därom till Kungl. Maj:t, som då bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall återbetalas före den fastställda amorteringstidens slut.

213 14 §. 1 mom. Av statslån, som jämlikt 9 § tilldelats hushållningssällskap, må sällskapets förvaltningsutskott bevilja ägare eller brukare av jordbruksfastighet, oberoende av storleken av den fastighet, där förbättringsåtgärden är avsedd att utföras och beträffande brukare av brukningstidens längd, amorteringslån under de villkor, som stadgas i denna kungörelse. 2 mom. Amorteringslån må beviljas för nyodling med belopp, motsvarande högst 80 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 500 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att nyodlas; stenröjning med belopp, motsvarande högst 80 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 400 kronor för hektar av den areal, som är avsedd att stenröjas; jordkörning med belopp, motsvarande högst 80 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 300 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att jordköras; skolande det område, som företaget avser, omfatta en areal av minst en fjärdedels hektar och detta område vara tillfredsställande torrlagt eller dylik torrläggning äga rum i samband med jordkörningen; täckdikning med belopp, motsvarande för täckdikning med rör högst 80 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 600 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att täckdikas, och för täckdikning med annat material högst 80 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 350 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att täckdikas; avloppsförbättring med belopp, motsvarande högst 80 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 1 000 kronor för varje företag; betes förbättring med belopp, motsvarande högst 80 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 300 kronor för hektar av den för förbättring avsedda arealen och ej mer än 2 000 kronor för varje företag; gödselvårdsanläggning med belopp, motsvarande högst 80 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 2 000 kronor för varje företag; siloanläggning med belopp, motsvarande högst 80 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 2 000 kronor för varje företag; skolande anläggningen vara av varaktig beskaffenhet; ladugårdsförbättring med belopp, motsvarande högst 80 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 10 000 kronor för varje företag och ej mer än 600 kronor per nötkreatursenhet; samt för annan produktionsbefrämjande förbättringsåtgärd enligt de grunder, som, därest ej Kungl. Maj:t därom förordnar, fastställas av lantbruksstyrelsen i samband med beviljande av statslån till hushållningssällskapet. Ej må låntagare på grund av amorteringslån samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 12 000 kronor. 3 mom. Hushållningssällskapet må i fråga om amorteringslån icke betinga sig andra villkor beträffande ränta och återbetalning än som gälla för sällskapets statslån till motsvarande belopp. Hushållningssällskapet är dock icke

214 förpliktat att medgiva anstånd med fullgörandet av förfallen kapital- och ränteinbetalning. Vad i 12 § sägs i fråga om budgetår må för av sällskapet utlämnat amorteringslån gälla kalenderår. Avskrivningslån. 15 §. Av för ändamålet tillgängliga medel må i den ordning och under de villkor, som i denna kungörelse stadgas, statslån tilldelas hushållningssällskap för att användas till utlämnande av avskrivningslån. 16 §. 1 mom. Hushållningssällskap, som önskar erhålla i 15 § omförmält statslån, skall härom före den 15 mars året före det budgetår, lånet är avsett att av sällskapet disponeras, till lantbruksstyrelsen ingiva framställning å av styrelsen tillhandahållen blankett, skolande dylik framställning innehålla uppgift å de ändamål, till vilka lån äro avsedda att utlämnas, samt förslag till lånebelopp. 2 mom. Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjord framställning bevilja hushållningssällskap statslån, varvid lantbruksstyrelsen äger med iakttagande av vad i 1 § stadgas bestämma de ändamål, till vilka avskrivningslån må av sällskapet utlämnas. 17 §. Beviljat statslån skall av hushållningssällskap före utgången av första budgetåret efter det, då lånet beviljats, lyftas i lantbruksstyrelsen mot skuldförbindelse å blankett, som lantbruksstyrelsen tillhandahåller. Därest lånebelopp kvarstår outtaget vid sagda tidpunkt är rätten att lyfta detsamma förverkad. 18 §. Statslån m å av hushållningssällskap innehavas räntefritt och utan amortering intill utgången av sjunde budgetåret efter det, då lånet beviljats. Sedan lånet innehafts under sagda tid skall, därest lånet icke jämlikt bestämmelserna i 21 § tillgodoskrives hushållningssällskapet, före utgången av vart och ett av de därpå följande fem budgetåren dels återbetalas en femtedel av lånets ursprungliga belopp, dels ock gäldas ränta efter fyra procent för år å oguldet belopp. Med fullgörande av betalning må hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång under tre månader från förfallodagen. Därest till betalning förfallet kapitalbelopp icke inbetalas inom sålunda bestämd tid, skall hushållningssällskapet å det förfallna beloppet erlägga dröjsmålsränta efter fem procent om året från förfallodagen, tills betalning sker.

215 19 §. Lantbruksstyrelsen har att, därest stadgad kapital- eller ränteinbetalning å statslån icke fullgöres i rätt tid, göra anmälan därom till Kungl. Maj:t, som då bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall återbetalas före den fastställda amorteringstidens slut. 20 §.

/ mom. Av statslån, som jämlikt 15 § tilldelats hushållningssällskap, må sällskapets förvaltningsutskott bevilja ägare eller brukare av jordbruksfastighet med en åkerareal av högst 20 hektar, beträffande brukare oberoende av brukningstidens längd, avskrivningslån under de villkor, som stadgas i denna kungörelse. 2 mom. Avskrivningslån må beviljas för nyodling med belopp, motsvarande högst 60 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 400 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att nyodlas; stenröjning med belopp, motsvarande högst 60 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 350 kronor för hektar av den areal, som är avsedd att stenröjas; jordkörning med belopp, motsvarande högst 60 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 250 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att jordköras; skolande det område, som företaget avser, omfatta en areal av minst en fjärdedels hektar och detta område vara tillfredsställande torrlagt eller dylik torrläggning äga rum i samband med jordkörningen; täckdikning med belopp, motsvarande för täckdikning med rör högst 25 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 200 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att täckdikas, och för täckdikning med annat material högst 25 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 100 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att täckdikas; avloppsförbättring med belopp, motsvarande högst 60 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 250 kronor för varje företag; betesförbättring med belopp, motsvarande högst 60 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 250 kronor för hektar av den för förbättring avsedda arealen; gödselvårdsanläggning med belopp, motsvarande högst 25 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 250 kronor för varje företag; siloanläggning med belopp, motsvarande högst 25 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 200 kronor för varje företag; ladugårdsförbättring med belopp, motsvarande högst 25 procent av den beräknade kostnaden, dock ej mer än 1 500 kronor för varje företag; samt för annan produktionsbefrämjande förbättringsåtgärd enligt de grunder, som, därest ej Kungl. Maj:t därom förordnar, fastställas av lantbruksstyrelsen i samband med beviljande av statslån till hushållningssällskapet. Ej må låntagare på grund av avskrivningslån samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 2 000 kronor.

216 3 mom. Såväl amorteringslån som avskrivningslån må beviljas låntagare till en och samma förbättringsåtgärd, dock må i dylikt fall lånens sammanlagda belopp icke överstiga för amorteringslån till åtgärden ifråga fastställt högsta belopp. 4 mom. Hushållningssällskapet må ifråga om avskrivningslån icke betinga sig andra villkor beträffande ränta och återbetalning, än som gälla för sällskapets statslån till motsvarande belopp. Hushållningssällskapet är dock icke förpliktat att medgiva anstånd med fullgörandet av förfallen kapitaloch ränteinbetalning. Vad i 18 och 21 §§ sägs i fråga om budgetår må för av sällskapet utlämnat amorteringslån gälla kalenderår. 21 §. Därest låntagare befinnes hava oklanderligt underhållit med avskrivningslån understödd förbättringsåtgärd, äger hushållningssällskapets förvaltningsutskott avskriva sagda lån vid utgången av sjunde budgetåret efter det, då detsamma beviljats. Uppgift om verkställd avskrivning skall av hushållningssällskapet tillställas låntagaren och meddelas lantbruksstyrelsen i den i 23 § omförmälda redogörelsen. Sålunda verkställd avskrivning skall av lantbruksstyrelsen tillgodoskrivas hushållningssällskapet å sällskapet beviljat statslån till motsvarande belopp för utlämnande av avskrivningslån. 22 §. 1 mom. För iordningställande av områden, avsedda att upplåtas för betesändamål, må, utan hinder av vad i denna kungörelse eljest stadgas, i mån av tillgängliga medel lantbruksstyrelsen bevilja hushållningssällskap eller hushållningssällskap bevilja enskild person, bolag eller förening avskrivningslån, under villkor att låntagaren förbinder sig att vid upplåtelse av betesrätt lämna företräde åt jordbrukare, som på grund av den av honom brukade fastighetens ringa storlek eller beskaffenhet i övrigt icke kan å fastigheten utföra betesanläggning utan oskäliga kostnader eller olägenhet; att för upplåtelse av betesrätt icke upptaga högre ersättning än som fordras för täckande av låntagarens självkostnader, däri inberäknad skälig ränta å det i anläggningen nedlagda kapitalet; samt att underkasta sig den kontroll och de föreskrifter rörande anläggningens användande, varom vederbörande hushållningssällskap eller, då fråga är om avskrivningslån till sådant sällskap, lantbruksstyrelsen må besluta. 2 mom. I 1 mom. omförmält avskrivningslån må utgå med högst 60 procent av den jämlikt bestämmelserna i 2 § ifråga om betesförbättring beräknade kostnaden, dock ej med mer än 250 kronor för hektar av den för förbättring avsedda arealen.

217 Reglementariska föreskrifter. 23 §. Hushållningssällskap, som innehar statslån, skall årligen före den 15 oktober till lantbruksstyrelsen avgiva redogörelse å av styrelsen tillhandahållen blankett för lånerörelsen under nästföregående budgetår. Lantbruksstyrelsen åligger att årligen före utgången av december månad med ledning av redogörelse, som i första stycket sägs, meddela statskontoret uppgift å de antal år, under vilka vederbörande delar av statslån från jordbrukets produktionslånefond skola av hushållningssällskap återbetalas samt å de belopp av statslån, för vilka respektive återbetalningstider gälla. Har statslån disponerats på annat sätt än gällande bestämmelser tillåta, skall lantbruksstyrelsen bestämma om omedelbar återbetalning därav. Statslån, som återstår odisponerat vid utgången av det budgetår, under vilket lånet lyftats, skall inbetalas, amorteringslån till statskontoret och avskrivningslån till lantbruksstyrelsen, före den 15 oktober nästfoljande budgetår. 24 §. / mom. För handläggning av ärenden, som avse det direkta ledandet och övervakandet av /täckdikningsverksamheten inom hushållningssällskapets område skall finnas en av sällskapets förvaltningsutskott utsedd nämnd om 3 till 5 personer, därav en skall vara inom området bosatt lantbruksingenjör eller person med sådan sakkunskap å området, som nedan stadgas med avseende å ledare av täckdikningsverksamheten. Nämnd av ovan angivet slag skall hava till sitt förfogade såsom ledare av täckdikningsverksamheten inom sällskapets område en av förvaltningsutskottet utsedd, inom området bosatt lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller annan person, som utskottet prövar för uppdraget kompetent. Härför kräves, därest vederbörande icke är lantbruksingenjör, att hava efter avlagd agronomexamen antingen under minst tre månader med gott vitsord tjänstgjort som assistent hos lantbruksingenjör eller med gott vitsord genomgått särskild av staten anordnad utbildningskurs för förrättningsman vid täckdikningsföretag eller ock på annat sätt än nu sagts förvärvat sådan insikt i här ifrågavarande avseende, som lantbruksstyrelsen vid på förvaltningsutskottets begäran företagen prövning finner sig kunna för ändamålet godkänna. 2 mom. Hushållningssällskaps förvaltningsutskott må uppdraga beredningen av hela i denna kungörelse avsedd verksamhet åt i 1 mom. omförmäld nämnd, kompletterad på sätt utskottet finner erforderligt. 25 §. De ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga för bedrivandet av i denna kungörelse omförmäld verksamhet samt villkoren för utlåningen och vad därmed har samband, meddelas, där ej Kungl. Maj:t därom förordnar, av lantbruksstyrelsen.

218 övergångsbestämmelser. 26 §. Med avseende å lån som beviljats till i 1 § omförmälda ändamål enligt tidigare utfärdade bestämmelser skola sagda bestämmelser lända till efterrättelse. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1944; skolande dock i 23 § omförmäld redogörelse första gången avgivas före den 15 oktober 1945 och avse tiden 1 januari 1944—30 juni 1945. Samtidigt upphöra att gälla 1) kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 466) angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m.; 2) kungörelsen den 21 augusti 1925 (nr 396) angående ändrade villkor för lån från allmänna nyodlingsfonden med däri sedermera gjorda ändringar; 3) kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 204) angående ändrade villkor för lån från norrländska nyodlingsfonden med däri sedermera gjorda ändringar; 4) kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 332) angående villkoren för lån från täckdikningslånefonden med däri sedermera gjorda ändringar; 5) kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 434) angående statsbidrag till täckdikning med däri sedermera gjorda ändringar; 6) kungörelsen den 11 juni 1918 (nr 576) angående villkoren för lån från gödselvårdslånefonden med däri sedermera gjorda ändringar; 7) kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 435) angående statsbidrag till gödselvårdsanläggningar med däri sedermera gjorda ändringar; 8) kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 815) angående lån till uppförande av siloanläggningar för beredande av ensilagefoder; samt 9) kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 816) angående statsbidrag till uppförande av siloanläggningar för beredande av ensilagefoder.

II.

U n d e r s t ö d för anskaffande av d ö d a i n v e n t a r i e r . A. Nuvarande bestämmelser.

Understöd av statsmedel till förvärv av vissa döda inventarier i jordbruket kunna för närvarande utgå i form av lån från jordbrukets maskinlånefond. Bestämmelser rörande dylika lån äro meddelade i kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 401) angående lån från jordbrukets maskinlånefond med däri genom kungörelsen nr 521/1941 gjord ändring. I enlighet med sagda bestämmelser må statslån från fonden av lantbruksstyrelsen tilldelas hushållningssällskap att användas till utlämnande av lån

219 till enskild person eller sammanslutning för anskaffande av jordbruksmaskin, som avses skola användas gemensamt av flera jordbrukare. Angående tiden för ingivande av framställning om statslån finnes intet stadgat i kungörelsen. Däremot har lantbruksstyrelsen i cirkulär den 20 juni 1940 (L 177) förordnat, att dylik framställning skall ingivas till styrelsen före ingången av det kalenderhalvår, varunder lånet är avsett att lyftas. Beviljat statslån skall av hushållningssällskapet lyftas i statskontoret före utgången av det år, lånet beviljats. Därest lånebeloppet kvarstår outtaget vid årets slut, är rätten att lyfta detsamma förverkad. Återbetalningstiden för statslån må bestämmas till minst fem och högst åtta år. Återbetalningen sker, med iakttagande av den bestämda återbetalningstiden, med lika amorteringar vid utgången av vart och ett av de efter lånets lyftande närmast följande kalenderåren. Statslån skall förräntas efter fast vid lånets beviljande bestämd räntefot. Denna fastställes av Kungl. Maj:t och må icke understiga medelräntan för statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent. Med fullgörande av förfallen ränte- och kapitalinbetalning må hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång under tre månader från förfallodagen. Lån må av hushållningssällskap beviljas endast under förutsättning att den jordbruksmaskin, till vars förvärvande lånet är avsett att användas, av hushållningssällskapet befinnes lämplig för åsyftat ändamål, att köpeskillingen för maskinen prövas skälig, att den gemensamma maskinanvändningen kan antagas bereda en var av de jordbrukare, som äro medlemmar i den lånesökande sammanslutningen eller som eljest skola deltaga i maskinanvändningen, en nytta, som kan anlagas svara mot hans kostnader för densamma, att den gemensamma maskinanvändningen är ändamålsenligt organiserad och att trygghet finnes för en god skötsel av maskinen, att av den åkerareal, som innehaves av ovannämnda jordbrukare, minst 65 procent tillhöra brukningsdelar med högst 15 hektar åker, dock att lån må beviljas utan hinder därav, att nämnda förutsättning ej uppfylles, därest lantbruksstyrelsen för särskilt fall, på ansökning av hushållningssällskapet, efter prövning av omständigheterna därtill lämnar medgivande, samt att de jordbrukare, som svara för lånet, gjort sig kända för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet. Såsom förutsättning för lån till den som ämnar bedriva uthyrning av maskinen eller utföra maskinarbete åt andra med densamma (maskinhållare) gäller därjämte, att lånesökanden med hänsyn till sin ekonomiska ställning och förhållandena i övrigt prövas vara lämplig för bedrivande av sådan verksamhet samt att de avgifter, vilka han därvid ämnar betinga sig, icke befinnas oskäliga. Lån må icke beviljas till högre belopp, än som motsvarar 80 procent av köpeskillingen för den maskin, till vars förvärvande lånet avses skola användas. För lån skall ställas säkerhet, som av hushållningssällskapet prövas

220 vara betryggande. För återbetalning och förräntning skola gälla samma bestämmelser som för motsvarande statslån till hushållningssällskapet. Sällskapet är emellertid icke förpliktat att medgiva anstånd med fullgörandet av förfallen ränte- och kapitalinbetalning. Lantbruksstyrelsen må på framställning av hushållningssällskapet bevilja låntagare bidrag till låns återbetalning, motsvarande en femtedel av lånets ursprungliga belopp. Såsom förutsättning för dylikt bidrag gäller, att övrig del av låneskulden jämte upplupen ränta blivit ordentligt återbetald i överensstämmelse med fastställd återbetalningsplan samt att den gemensamma maskinanvändningen utövats på ett ändamålsenligt sätt. Beviljat bidrag utbetalas till hushållningssällskapet för att tillgodoskrivas låntagaren. Hushållningssällskap, som innehar statslån, skall årligen före den 15 januari till lantbruksstyrelsen avgiva redogörelse för lånerörelsen under nästföregående kalenderår. Har statslånebelopp disponerats på annat sätt än gällande bestämmelser tillåta, skall lantbruksstyrelsen bestämma om omedelbar återbetalning därav. Belopp, som återstår odisponerat vid utgången av det år, under vilket lånet lyftats, skall till statskontoret inbetalas före utgången av januari månad nästföljande år, där ej lantbruksstyrelsen på ansökning medgiver hushållningssällskapet rätt att ytterligare ett år för avsett ändamål innehava samma belopp. B. Utredningens synpunkter och förslag. I princip synes utredningen de i det föregående refererade bestämmelserna rörande understöd till förvärv av döda inventarier tillfredsställande. Med hänsyn till förslagen i nästföregående avsnitt angående understöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet inom jordbruket synas emellertid vissa smärre ändringar av bestämmelserna angående lån från jordbrukets maskinlånefond böra vidtagas. Förslag till dylika ändringar upptagas i kungörelseförslag, som återfinnes i slutet av detta avsnitt. Såsom nämnts finnes uti ifrågavarande kungörelse intet stadgande angående tiden för hushållningssällskaps ingivande av framställning om statslån. I 2 § synes bestämmelse härom böra införas och tiden fastställas till före den 15 mars året före det budgetår, lånet är avsett att disponeras. Vidare torde i 3 § bestämmelserna angående lyftande av statslån böra avfattas på samma sätt som utredningen tidigare föreslagit beträffande lån av statsmedel till vissa produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder inom jordbruket. Av enahanda skäl, som åberopats i fråga om lån av sistnämnda slag, synes vidare räntefoten böra i kungörelsen fastställas till 4 procent. Slutligen föreslås att bestämmelserna i 6 § angående berättelse m. m. ändras i överensstämmelse med utredningens förslag härutinnan rörande statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet.

221 Förslag till Kungl. Maj:ts k u n g ö r e l s e o m ä n d r i n g i v i s s a d e l a r a v k u n g ö r e l s e n d e n 17 juni 1938 ( n r 401) a n g å e n d e lån från j o r d b r u k e t s m a s k i n l å n e f o n d . Kungl. Maj:t har med anledning av riksdagens beslut funnit gott förordna, att 2, 3, 4 och 6 §§ kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 401) angående lån från jordbrukets maskinlånefond skola erhålla ändrad lydelse p å sätt nedan angives: 2 §•

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån, skall härom före den 15 mars året före det budgetår, lånet är avsett att disponeras, till lantbruksstyrelsen ingiva framställning å av styrelsen tillhandahållen blankett, skolande dylik framställning innehålla förslag till lånebelopp och återbetalningstid. Återbetalningstiden må till statskontoret. 3 §.

Beviljat statslån skall av hushållningssällskap före utgången av första budgetåret efter det, då lånet beviljats, lyftas i statskontoret mot skuldförbindelse å blankett, som statskontoret tillhandahåller. Därest lånebelopp kvarstår outtaget vid sagda tidpunkt, är rätten att lyfta detsamma förverkad. 4 §.

Statslån återbetalas följande kalenderåren. Statslån skall förräntas efter en räntefot av fyra procent. Ränta skall särskild ordning. 6 §. Hushållningssällskap, som innehar statslån, ska41 årligen före den 15 oktober till lantbruksstyrelsen avgiva redogörelse å av lantbruksstyrelsen tillhandahållen blankett för lånerörelsen under nästföregående budgetår. Har lånebelopp disponerats på annat sätt än gällande bestämmelser tillåta, skall lantbruksstyrelsen bestämma om omedelbar återbetalning därav. Lånebelopp, som återstår odisponerat vid utgången av det budgetår, under vilket lånet lyftats, skall till statskontoret inbetalas före utgången av nästföljande oktober månad.

222 Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1944; skolande dock redogörelse enligt bestämmelserna i 6 § denna kungörelse avgivas första gången före den 15 oktober 1945 för tiden 1 januari 1944—30 juni 1945.

III.

U n d e r s t ö d till h u s d j u r s s k ö t s e l n s främjande. A. Nuvarande bestämmelser m. m.

Bestämmelser för med statsmedel understödda åtgärder till hästavelns främjande äro meddelade i reglementet den 13 januari 1928 (nr 10) för den med statsmedel understödda hästpremieringen med däri genom kungörelserna nr 333/1931, 524/1932, 12/1934, 51/1936 och 219/1942 gjorda ändringar. Enligt förenämnda reglemente har hästpremieringen till ändamål att verka för åstadkommande av goda och för olika trakter inom landet fullt lämpliga häststammar. För premieringen indelas riket i fem distrikt och varje sådant i underdistrikt, omfattande ett hushållningssällskaps område. Premiering skall varje år äga rum i de underdistrikt, som för året av Kungl. Maj:t erhållit statsbidrag för ändamålet. Premieringen är av två slag, nämligen sommarpremiering och vårpremiering. Sommarpremieringen verkställes inom respektive underdistrikt av en distriktspremieringsnämnd, bestående av ordförande och två ledamöter. Ordförande i denna nämnd är den, som förordnats att under lantbruksstyrelsen leda premieringen samt utöva tillsyn över hästaveln i det distrikt, till vilket vederbörande underdistrikt hör. Sådant förordnande meddelas av Kungl. Maj:t för en tid av högst tre år i sänder. Av de båda ledamöterna förordnas den ene jämte suppleant av Kungl. Maj :t likaledes för en tid av högst tre år i sänder och för hela distriktet, varemot den andre jämte en eller flera suppleanter för honom utses för varje underdistrikt av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Vårpremieringen verkställes av en rikspremieringsnämnd, bestående för första, andra och tredje distrikten av ordförandena i dessa distrikts distriktspremieringsnämnder samt för fjärde och femte distriktet av ordförandena i dessa distrikts distriktspremieringsnämnder jämte den ordförande i något av de förstnämnda tre distrikten, som lantbruksstyrelsen årligen förordnar härtill. Såsom ordförande i rikspremieringsnämnd fungerar ordföranden i den distriktspremieringsnämnd, inom vars område vårpremiering äger rum. Genom beslut den 4 november 1932 har Kungl. Maj:t förordnat, att av Kungl. Maj:t förordnad ledamot i hästpremieringsnämnd skall tillsvidare tjänstgöra i nämnden mot ersättning av statsmedel endast vid förfall för ordföranden. Premieringsreglementet innehåller åtskilliga bestämmelser om vilka hästar, som kunna premieras. Av dessa bestämmelser må nämnas, att endast avelsdjur av varmblodigt slag — såväl fullblod som halvblod — samt av nord-

223 svensk och gudbrandsdalsk ras ävensom av ardenner- och clydesdaleras kunna premieras. ö n s k a r sammanslutning mellan hushållningssällskap eller förening, som omfattar större avelsområden, upplägga stambok över en av de premieringsbara hästraserna, skall förslag därtill inlämnas till lantbruksstyrelsen för granskning. Om stamboken befinnes lämpligt uppställd och stadgarna för stamboksarbetets utförande ändamålsenliga, kan lantbruksstyrelsen meddela fastställelse på dylik rasstambok. Inom underdistrikt, där sommarpremiering skall verkställas, skola på de platser, som lantbruksstyrelsen på förslag av vederbörande hushållningssällskap bestämt, av distriktspremieringsnämnden hållas besiktningsmöten, vid vilka ägare av hästar få uppvisa dessa till bedömande av nämnden. Dessa möten hållas under tiden 1 juni—20 september, såvida icke lantbruksstyrelsen på förslag av vederbörande hushållningssällskap medgiver, att de få hållas vid annan tid. Möten för vårpremiering skola inom vederbörande underdistrikt äga rum under tiden 1 februari—15 april, därest icke lantbruksstyrelsen på hushållningssällskapets förslag medgiver annan tid för mötenas hållande. Sagda möten skola i regel hållas på endast en av lantbruksstyrelsen på förslag av vederbörande hushållningssällskap bestämd plats inom varje underdistrikt. Premier utgå i form av värdebokstav, penningpris, skådepenning av silver, skådepenning av vitmetall, intyg om godkännande, avelsdiplom och frisedel. Penningpris utgör lägst 10 kronor och högst 125 kronor per häst. Resekostnads- och traktamentsersättning till ordföranden och den av Kungl. Maj:t förordnade ledamoten i distriktspremieringsnämnd ävensom till samtliga ledamöterna i rikspremieringsnämnden bekostas uteslutande av statsmedel. Detsamma gäller beträffande av premieringsverksamheten i dess helhet föranledda utgifter för andra blanketter än till anmälningssedlar, språngrullor och språngsedlar ävensom för expenser och dylikt. Med uteslutande inom underdistriktet tillskjutna medel bekostas ersättning till den av hushållningssällskapets förvaltningsutskott utsedde ledamoten i distriktspremieringsnämnden samt den till nämndens biträde anmodade veterinären. Av premieringen inom underdistriktet föranledda kostnader för offentliggörande av de meddelanden till allmänhetens kännedom, som skola utfärdas genom hushållningssällskaps försorg, för blanketter till anmälningssedlar samt för övriga expenser och dylikt bekostas likaledes uteslutande med inom underdistrikt tillskjutna medel. Med statsmedel och inom underdistrikt tillskjutna medel gemensamt bekostas inom underdistriktet utgående penningpris och skådepenningar samt inlösen av frisedlar. Härvid skall iakttagas, att av statsmedel ej får för nämnda premier användas mera, än att beloppet därav förhåller sig till det för samma ändamål inom underdistriktet tillskjutna beloppet som 7 till 3. Därest inom underdistriktet tillskjutits minst 3/io av det belopp, som erfordras till gäldande av samtliga de premier, som vid närmast föregående års besiktningsmöten inom underdistriktet beslutats beträffande då uppvisade hästar, kan

224 dock ytterligare statsbidrag efter framställning av lantbruksstyrelsen lämnas av Kungl. Maj :t för utbetalande av premier, vilka eljest p å grund av medelsbrist icke kunnat utgå. Språngrullor och språngsedlar anskaffas och bekostas av vederbörande hästägare. För förvärv av hingstar eller avelsston utlämnas lån från vissa statliga fonder, nämligen lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras, lånefonden för inköp av avelshingstar av nordsvensk eller gudbrandsdalsk ras (statens hästavelsfond), lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras och lånefonden för inköp av ädla avelsston. För sagda fonder gälla bestämmelserna i följande kungörelser: Fond Kungörelser 12 Lånefonden för inköp av avelshingstar av Den A 1931 (nr 217, ändr. 631/1937) ardennerras Statens hästavelsfond Den 30/io 1917 (nr 719) Lånefonden för inköp av avelsston av Den 17/e 1938 (nr 440, ändr. 179/1939) nordsvensk ras Lånefonden för inköp av ädla avelsston Den 4/? 1913 (nr 226, ändr. 366/1917, 116/1920 och 630/1937) Samtliga ifrågavarande lån äro räntefria. Bestämmelserna rörande lånebelopp och amorteringstid framgå av följande sammanställning: .p

,

Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras Statens hästavelsfond Lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras Lånefonden för inköp av ädla avelsston

Högsta lånebelopp per djur kronor

Amorteringen börjar

Amorteringstid

5 år

5 000

ett år från lyftningsdagen D:o

1 500 3 000

D:o D:o

5 år 5 år

10 000

1 2

5 år

Statslån u r lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras beviljas endast till hushållningssällskapen i Värmlands och Kopparbergs län samt de norrländska länen. Ansökan om statslån skall av hushållningssällskap göras ifråga om lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras före den 1 oktober året före och beträffande övriga fonder före den 1 januari det år lånet avser. Kungl. Maj:t avgör ansökning om statslån. Redogörelse skall för envar av ifrågavarande lånerörelser av hushållningssällskapet ingivas till lantbruksstyrelsen årligen före den 15 januari. För vissa med statsmedel understödda åtgärder till nötboskapsavelns främjande, avseende riksstamboksföring av nötboskap samt bildande och upprätthållande av tjurföreningar, äro bestämmelser meddelade i kungörelsen den 1 2

Låntagare må icke sammanlagt häfta i skuld till högre belopp än 3 000 kr. » > > » > » > » > > > 6 000 kr.

225 15 oktober 1937 (nr 819) angående befrämjandet i allmänhet av nötboskapsaveln. Riksstambokföringen, vilken skall omfatta de nötboskapsraser, som lantbruksstyrelsen bestämmer, handhaves av särskilda avelsföreningar för nötboskap och är sålunda ingen hushållningssällskapens uppgift. Såsom förberedande åtgärd till stamboksföring skall däremot genom vederbörande hushållningssällskaps försorg uppläggas och föras register över kor, som äro underkastade av lantbruksstyrelsen godkänd kontroll genom kontrollförening, s. k. kontrollregister. Närmare bestämmelser rörande dylika register återfinnas i lantbruksstyrelsens cirkulär den 25 november 1937 (L 155) till hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Beträffande tjurföreningsverksamheten innehåller kungörelsen vissa bestämmelser angående hushållningssällskapens tillsyn över tjurföreningarna genom särskild besiktningsman. Vidare föreskrives, att till hushållningssällskap kan utgå statsbidrag för utlämnande till tjurförening av bidrag till inköp och försäkring av tjur ävensom till underhåll av tjur, som genom av lantbruksstyrelsen godkänd avkommeundersökning styrkts äga förmåga att efterlämna avkomma med särskilt goda mjölkanlag eller, såvitt angår de fyra nordligaste länen, står uppställd i mindre ladugård. Även till besiktningsmans resekostnader kan statsbidrag erhållas. Statsbidrag må utgöra högst lika stort belopp, som hushållningssällskapet eller vederbörande landsting — vart för sig eller i förening — tillskjutit för ändamålet. För inköp av tjur får i intet fall — för år räknat — utgå bidrag av statsmedel med högre belopp ä n 350 kronor och ej heller med belopp, som överstiger Vio av inköpskostnaden för tjuren eller, där tjuren utgör produkt av egen uppfödning eller förvärvats genom byte, av det värde, vederbörande besiktningsman åsätt tjuren. Såsom bidrag till tjurs underhåll får i intet fall av statsmedel utgå högre belopp än 25 kronor för år. För att tjurförening skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag gälla vissa villkor rörande föreningens stadgar, föreningen tillhörig tjur, antalet medlemmar i föreningen och fondering av statsbidrag, som ej åtgår för amortering av lånfången del av köpeskilling för tjur, m. m. Hushållningssällskap, som önskar statsbidrag till tjurföreningsverksamhet, skall därom före ingången av det år, för vilket bidraget sökes, till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning. Av Kungl. Maj:t beviljat bidrag till verksamheten utbetalas av lantbruksstyrelsen till hushållningssällskapet i den mån sällskapet styrker sig hava för ändamålet haft kostnader av beskaffenhet att kunna gäldas av statsmedel. Berättelse över nästföregående års tjurföreningsverksamhet skall av hushållningssällskap ingivas till lantbruksstyrelsen årligen före den 1 februari enligt av styrelsen fastställt formulär. Jämlikt kungörelse den 9 maj 1941 (nr 248) kan hushållningssällskap erhålla statsbidrag för att utlämna till sådan förening, som har till syfte att underlätta och ordna undersökning av och kontroll å utfordringen och avkastningen av sina medlemmars nötkreatursbesättningar (kontrollförening), 15—418998.

226 av bidrag till anskaffande av erforderlig utrustning för kontrollverksamhetens anordnande (organisationsbidrag), till nämnda verksamhets uppehållande (årligt bidrag) och till övervakning av kontrollförenings verksamhet. Organisationsbidrag utgår i de fall, då bestämning av mjölkens mängd och fetthalt samt foderkontroll m. m. verkställas av kontrollassistent vid besök inom föreningsmedlems kreatursbesättning (fullständig respektive ofullständig kontroll; se nedan), med belopp, motsvarande kostnaden för anskaffande av erforderlig utrustning för varje assistentbefattning, som inrättas, dock högst 400 kronor för varje befattning. Såsom förutsättning för organisationsbidrags anvisande i dessa fall gäller, att lantbruksstyrelsen finner vederbörande befattning vara för ändamålet behövlig, och — där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall medgiver annorlunda — att genom befattningens inrättande det högsta antal sådana befattningar, som eljest efter den 1 oktober 1932 funnits inom området, ökas. I övriga fall (kontroll genom provmjölkningsringar; se nedan) utgår organisationsbidrag med belopp, som motsvarar kostnaden för anskaffande av utrustning åt föreningsmedlemmarna för erforderlig undersökning och kontroll, dock högst med 3 kronor per medlem. Årligt bidrag utgår i de fall, då bestämning av mjölkens mängd och fetthalt samt foderkontroll m. m. verkställas av kontrollassistent vid besök inom föreningsmedlems kreatursbesättning minst 12 gånger årligen (fullständig kontroll), med högst 10 kronor per medlem med besättning om högst 15 kor. Då eljest bestämning av mjölkens mängd och fetthalt samt foderkontroll m. m. verkställas av assistent vid besök inom medlems besättning (ofullständig kontroll), utgår årligt bidrag med högst 7 kronor per medlem med besättning om högst 15 kor. Vid annan form av kontrollverksamhet (kontroll genom provmjölkningsringar) uppgår det årliga bidraget till 50 öre för varje ko, tillhörig medlem med kreatursbesättning om högst 10 kor. Bidrag till övervakning av kontrollförenings verksamhet får utgå med högst 40 kronor årligen för varje inom hushållningssällskapets område inrättad kontrollassistentbefattning. För att kontrollförening skall kunna komma i åtnjutande av organisationsbidrag eller årligt bidrag fordras, bl. a., i regel, att föreningens verksamhetsområde omfattar hushållningssällskapets hela område. För erhållande av årligt bidrag vid fullständig, respektive ofullständig kontroll ävensom bidrag till övervakning kräves vidare, att av hushållningssällskapet eller vederbörande landsting eller eljest för ändamålet tillskjutes minst lika stort belopp som sagda bidrag. Beträffande övervakningen av kontrollverksamheten må i övrigt hänvisas till utredningens redogörelse härutinnan i det följande. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten, skall före ingången av det år, för vilket statsbidrag sökes, till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning enligt av styrelsen fastställt formulär. Årligen före den 1 december skall hushållningssällskap, som erhåller statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten, till länt-

227 bruksstyrelsen ingiva ekonomisk berättelse enligt av styrelsen fastställt formulär över verksamheten under nästföregående kontrollår. Av Kungl. Maj:t beviljat anslag till organisationsbidrag och årligt bidrag skall utbetalas till vederbörande hushållningssällskap av lantbruksstyrelsen i den mån sällskapet styrker sig för nämnda ändamål haft kostnader av beskaffenhet att kunna gäldas av statsmedel. Till övervakning av ifrågavarande verksamhet beviljat statsbidrag skall utbetalas till vederbörande hushållningssällskap av lantbruksstyrelsen, så snart beslut rörande statsbidraget meddelats och medel finnas tillgängliga för ändamålet. För med statsmedel understödda åtgärder till fåravelns främjande gälla bestämmelserna i reglementet den 24 april 1936 (nr 115) i ämnet med däri genom kungörelserna nr 376/1937 och 290/1942 gjort tillägg och vidtagna ändringar samt för statsbidrag till dylika åtgärder kungörelsen den 24 april 1936 (nr 146) med däri genom kungörelserna nr 377/1937, 233/1939 och 291/1942 gjorda ändringar. Varje hushållningssällskaps område utgör i de uti reglementet berörda avseendena ett distrikt. Inom distriktet skall i regel varje år anordnas baggbesiktning genom en besiktningsman, som utses av lantbruksstyrelsen på förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Besiktning får ske allenast av djur, tillhörande den eller de raser, som lantbruksstyrelsen på förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott bestämmer för de olika distrikten eller delar därav. I reglementet finnas bestämmelser om besiktningsmans åligganden och för besiktningens utförande. För bagge, som vid besiktning enligt reglementet godkänts för intagande i riksstambok över avelsfår, kan av statsmedel utgå bagghållningsbidrag med högst 30 kronor. Då fråga är om bagge, tillhörig baggförening, som är organiserad enligt reglementets bestämmelser, skall bidraget innehållas av hushållningssällskapet och vid anskaffande av bagge i mån av behov lyftas av föreningen. Då fråga ä r om bagge, tillhörig annan baggägare, som är brukare av högst 40 hektar odlad jord, utgår bidraget under villkor, att baggen under det sist förflutna året bevisligen mot av besiktningsmannen såsom skälig prövad avgift upplåtits till betjänande av minst 10 tackor, tillhöriga andra än baggägaren. För icke stamboksberättigad bagge m å bagghållningsbidrag utgå enligt de närmare grunder, som lantbruksstyrelsen* äger fastställa. Bagge, som bevisligen lämnat särskilt framstående avkomma, kan enligt av lantbruksstyrelsen fastställda grunder tilldelas avelsdiplom. Sådant tillOiandahålles av lantbruksstyrelsen och utfärdas av hushållningssällskapet efter förslag av besiktningsmannen. Med bidrag av statsmedel kan bildas baggförening för tillgodoseende av lokalt baggbehov samt för höjande i övrigt av fårskötseln inom orten. Bidraget utgår med högst så stort belopp, som hushållningssällskapet eller vederbörande landsting — vart för sig eller i förening — anvisat för samma ändamål, dock högst 50 kronor per förening. För att förening skall erhålla statsbidrag, skall den uppfylla vissa i bestämmelserna närmare angivna villkor. Genom lantbruksstyrelsens försorg skola föras riksstamböcker över avels-

228 får av svensk lantras, cheviot-, Shropshire- och oxforddovvnras. Stamboksföringen verkställes numera på lantbruksstyrelsens uppdrag av styrelsen för svenska fåravelsföreningen. Det åligger hushållningsällskap, inom vars område med statsmedel understödd baggbesiktning äger rum, att på föreskrift av lantbruksstyrelsen låta genom vederbörande besiktningsman föra förberedande avdelning till riksstambok enligt de regler, lantbruksstyrelsen meddelar. För säkerställande av tillgången till lämpliga avelsbaggar kunna inom Kopparbergs län och de norrländska länen fåravelsstationer bildas och upprätthållas med bidrag av statsmedel. Bidraget utgår med högst så stort belopp, som hushållningssällskapet eller vederbörande landsting — vart för sig eller i förening — anvisat för ändamålet, dock högst 300 kronor per år till station inom Kopparbergs län och 100 kronor per år till station inom de norrländska länen. För erhållande av bidrag skall fåravelsstation uppfylla vissa i bestämmelserna angivna villkor. Till förening, som bildats i syfte att anordna gemensam betesgång för medlemmarnas får (fårsambetesförening), kan utgå statsbidrag under villkor, att i det gemensamma betet deltagande fårbesättningar bestå av lägst 100 får och lamm. Såväl organisationsbidrag som årsbidrag kan beviljas. Organisationsbidrag får utgöra högst så stort belopp, som föreningen utgivit för organisation, dock ej mer än 300 kronor, då fårbesättningarna bestå av tillhopa lägst 100 och högst 250 får och lamm respektive 500 kronor, då sagda besättningar bestå av mer än 250 får och lamm. Årsbidrag utgår under de fem år, som närmast följa efter det år, varunder organisationsbidrag beviljats med högst det belopp, som föreningen under respektive år utgivit för anordnande av fårsambete, dock ej mer än allt efter fårantalet 200 resp. 300 kronor under det första året, 150 resp. 200 kronor under vartdera av det andra och tredje året samt 100 resp. 150 kronor under vartdera av det fjärde och femte året. Framställning från hushållningssällskap om statsbidrag till fåravelns främjande skall — ställd till Kungl. Maj:t — ingivas till lantbruksstyrelsen före ingången av det år, för vilket bidrag sökes. Lantbruksstyrelsen utbetalar till vederbörande hushållningssällskap av Kungl. Maj:t beviljat statsbidrag med så stort belopp, som vederbörande styrker sig hava för ändamålet utgivit av beskaffenhet att kunna gäldas av statsmedel. Redogörelse för med statsbidrag under nästföregående år vidtagna åtgärder till fåravelns främjande skall av hushållningssällskap avgivas före den 1 februari till lantbruksstyrelsen. För med statsmedel understödda åtgärder till svinavelns främjande gälla dels reglementet den 16 mars 1928 (nr 45) för den med statsmedel understödda premieringen och stambokföringen av svin, med däri genom kungörelsen nr 7/1932 gjord ändring, dels ock kungörelsen den 16 mars 1928 (nr 46) angående statsbidrag till svinavelns främjande med däri genom kungörelsen nr 556/1937 gjord ändring. Genom kungörelse den 24 april 1936 (nr 114), ändrad genom kungörelsen n r 375/1937, har Kungl. Maj:t förordnat om

229 viss inskränkning av den med statsmedel understödda verksamheten för svinavelns främjande. Enligt sagda reglemente utgör varje hushållningssällskaps område ett premieringsdistrikt. Premieringen verkställes varje år av en i särskild ordning utsedd nämnd. Föreskrifter om premieringsnämndens uppgifter och premieringens verkställande återfinnas i reglementet. Såsom belöning vid premiering utdelas galtanskaffningsbidrag. Genom lantbruksstyrelsens försorg föras riksstamböcker över till vissa kategorier hörande avelssvin. För premiering kan till hushållningssällskap utgå statsmedel med högst lika stort belopp, som sällskapet eller vederbörande landsting — vart för sig eller i förening — tillskjutit för ändamålet under året. Till galtanskaffningsbidrag utgår dock icke statsmedel med högre belopp än som motsvarar Ve av inköpskostnaden för vederbörande galt, om denne inköpts i samråd med vederbörande premieringsnämnd eller husdjurskonsulent, eller, om galten utgör produkt av egen uppfödning, av det värde nämnden åsätt galten. För bildande och upprätthållande av svinavelsstation inom de fyra nordligaste länen kan, därest vissa villkor uppfyllas, utgå statsbidrag till hushållningssällskap med högst hälften av det belopp, som sällskapet för året utbetalar för högst två sådana stationer inom sitt område. Statsbidraget får dock icke utgöra mer än 100 kronor för varje station. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsbidrag för ifrågavarande ändamål, h a r att före ingången av det år, för vilket bidrag sökes till lantbruksstyrelsen ingiva, till Kungl. Maj:t ställd ansökning därom. Lantbruksstyrelsen utbetalar till vederbörande hushållningssällskap av Kungl. Maj:t beviljat bidrag till så stort belopp, som sällskapet styrker sig hava utgivit av art att kunna gäldas av statsmedel. Årligen före den 1 februari skall hushållningssällskapets förvaltningsutskott till lantbruksstyrelsen avgiva berättelse över de nästföregående år vidtagna, med statsmedel understödda åtgärderna till svinavelns främjande. 1 detta sammanhang må jämväl erinras om att till täckande av kostnaderna för avkastningsbedömning rörande avelssvin utgår särskilt statsanslag till anstalten för husdjursförsök samt till försöksstationerna i Hallsberg och Åstorp. Anslaget disponeras av lantbrukshögskolan. För med statsmedel understödda åtgärder till getavelns främjande gälla bestämmelserna i reglementet den 23 maj 1930 (nr 186) i ämnet. I kungörelse den 23 maj 1930 (nr 187) med däri genom kungörelsen nr 557/1937 vidtagna ändringar är stadgat angående statsbidrag för ändamålet. Under senare år har ifrågavarande verksamhet i viss omfattning begränsats genom olika kungörelser. Enligt gällande författningsbestämmelser skall verksamheten omfatta allenast bildande och upprätthållande av getavelsstationer, förande av riksstambok över getter samt utstationerande av avelsbockar. Endast getter av svensk lantras och av saanenras göras till föremål för vederbörande åtgärder. Beträffande getavelsstation skola vissa bestämmelser rörande djurantal m. m.

230 lända till efterrättelse såsom villkor för statsunderstöd till stationen. Genom lantbruksstyrelsens försorg skola uppläggas och föras riksstamböcker över avelsgetter av nämnda båda raser. Vissa föreskrifter rörande stamboksföringen återfinnas i bestämmelserna. Författningsenlig utstationering av avelsbockar skall ske genom hushållningssällskap eller getavelsstation. För utstationering får icke användas annan bock än sådan, som härstammar från getavelsstation eller från av lantbruksstyrelsen godkänd besättning. Fråga om nyanskaffning av bock för utstationering skall underställas den prövning, lantbruksstyrelsen föreskriver. Till hushållningssällskap kan utgå statsbidrag dels för bildande av getavelsstation, organisationsbidrag, med högst 800 kronor, dels såsom årligt bidrag till envar inom sällskapets område anordnad station med högst 400 kronor, dels ock för anskaffning av bock för utstationering med högst så stort belopp, som sällskapet under året tillskjutit, dock ej mer än 25 kronor per ny anskaffad bock. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsbidrag för ifrågavarande ändamål, h a r att före ingången av det år, för vilket bidrag sökes, till lantbruksstyrelsen ingiva, till Kungl. Maj:t ställd ansökning härom. Lantbruksstyrelsen h a r att till vederbörande hushållningssällskap utbetala av Kungl. Maj:t beviljat bidrag med så stort belopp, som sällskapet styrker sig hava för ändamålet utgivit av art att kunna gäldas av statsmedel. För fullständighetens skull må nämnas, att förutom till ovan omförmälda ändamål h a r vissa år av anslaget till nötboskapsavelns befrämjande utgått statsbidrag till bekämpande av ofruktsamhet hos svensk kullig boskap i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 26 maj 1939 (nr 238). Av samma anslag utgå vidare statsbidrag för förande av riksstamböcker till avelsföreningarna för svensk kullig boskap, för svensk röd och vit boskap ävensom för svensk låglandsboskap. Vidare må nämnas, att av anslaget till kontrollföreningsverksamheten för budgetåret 1942/43 5 000 kronor avsetts för utarbetande och utgivande genom kontrollnämndens försorg av berättelse över kontrollföreningsverksamheten. Av anslaget till fåravelns befrämjande för budgetåret 1942/43 har ett belopp av 11 000 kronor tilldelats institutet för husdjursförädling för bedrivande av forsknings- och försöksverksamhet på fåravelns område. Till befrämjande av fjäderfäaveln har riksdagen för budgetåret 1942/43 anvisat 36 000 kronor, vilket anslag tilldelats Sveriges f jäderfäavelsförening. Vidare må statsbidrag utgå till åtgärder för främjande av biskötseln jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 9 oktober 1917 (nr 672) i ämnet med däri genom kungörelserna nr 66/1927 och 558/1937 vidtagna ändringar. Enligt dessa bestämmelser utgår statsbidrag för ändamålet till hushållningssällskap med halva det belopp, som sällskapet under året använt till åtgärder för biskötselns främjande. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsbidrag för ändamålet, skall före ingången av det år, för vilket bidraget sökes till lantbruk sstyrelsen ingiva, till Kungl. Maj:t ställd ansökning. Vidare åligger hus-

231 hållningssällskap att årligen före den 1 mars avgiva berättelse över ifrågavarande verksamhet under nästföregående år. I följande sammanställning hava införts beloppen i kronor av de statsbidrag, som för främjande i allmänhet av nötboskapsaveln, för understöd åt kontrollföreningsverksamhet samt för främjande av fåraveln, svinaveln och biskötseln enligt ovan refererade bestämmelser beviljats hushållningssällskapen för år 1941: Främjande FrämFrämFrämUnderstöd i allmänhet åt kontroll- jande av jande av jande av av nötbiföreningsfårsvinboskapsverksamhet skötseln aveln aveln aveln

Hushållningssällskap

Summa kronor

11430:50 9 127: -

5 000

2 355: 50 2 352:—

175 Södermanlands läns

12 000

9 045:50

22 580: 50

Östergötlands läns

13 500

14 850: —

31150: —

10 200

12 397:— 7 305: —

24 377: —

200 175

17 805: — 14 311: —

Stockholms läns o. stads

Kronobergs läns

7 500

14 637: —

Kalmar läns norra

....

9 700

3 712: —

900 Kalmar läns södra

....

7 500

4421:-

2000 Gotlands läns

6 500: —

140 675

250 175

Blekinge läns

8 700

2 544: —

17 935: —

13 069: — 36 625: —

7 300

10 230: —

17 616: 50 5 377: 50

200 175

30191: 50

14 847:50

2 362: —

16 437: —

23 684: —

Malmöhus län

16 4 5 0 : -

19 330: —

..

8100 12 200

Älvsborgs läns s ö d r a . . . .

13 700

8 259: —

950 800

14 500

14171: —

3 500

32 791: —

7800 7 600

3 430: 50 4 028: 50

12 880: 50

250 175

4 149: —

11 599: -

10000 9 200

9 895: -

21815: —

8 943: 50

1000 820

19 833: 50

12 300

4 907: 50

19 172: 50

8 890: —

—

190 Västerbottens läns

8 600

2 600

100 Norrbottens läns

12 000

9 198:— 9 252: —

20 380: — 21598: — 25052: —

204127:-

1100 35 000

—

2 700 14 900

514027: —

Göteborgs o. Bohus läns Älvsborgs läns norra

Västmanlands läns . . . .

Västernorrlands l ä n s . . . .

Summa kronor

12 853:50

Slutligen må följande sammanställning lämnas över statsanslag för budgetåret 1942/43, som omförmälts i det föregående av detta avsnitt eller eljest utgå på husdjursskötselns område (eventuella reservationer från tidigare budgetår inberäknade):

232 Hästavelns befrämjande: Hästpremiering Understöd åt hästavelsföreningar, stamboksföring m. m Demonstration i hovvård och hovbeslag

kronor x 249 000 > »

100 000 2 6 000 kronor

Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln: Åtgärder genom hushållningssällskapen kronor 255 000 Avelsföreningar » 35 000 Undersökningar rörande ofruktsamhet hos svensk kullig boskap > 10 QQQ

355 000

>

3300 000

»

235 000

Understöd åt kontrollföreningsverksamhet Svinavelns befrämjande: Åtgärder genom hushållningssällskapen Svenska svinavelsföreningen Avkastningsbedömning rörande avelssvin

kronor » »

35 000 4 4 000 5 35 900

>

74 900

Fåravelns befrämjande: Åtgärder genom hushållningssällskapen Svenska fåravelsföreningen Forskningsverksamhet

kronor » >

20 000 4 7 000 11000

»

38 000

» » »

3 000 36 000 5 000

Getavelns befrämjande Fjäderfäavelns befrämjande Biskötselns befrämjande

,

kronor 1 046 900.

B. Utredningens synpunkter o c h förslag. 1.

Allmänna synpunkter.

Av f ö r e g å e n d e redogörelse för å t g ä r d e r f r å n s t a t s m a k t e r n a s sida till h u s d j u r s s k ö t s e l n s f r ä m j a n d e f r a m g å r , att n u v a r a n d e b e s t ä m m e l s e r för s a g d a åtg ä r d e r o c h s t a t s u n d e r s t ö d till d e s a m m a ä r o m e d d e l a d e i ett flertal författninga r och ä r o för olika d j u r s l a g av m y c k e t v a r i e r a n d e i n n e h å l l . E h u r u givetvis s a g d a å t g ä r d e r m å s t e v a r a i viss m å n olika för s k i l d a djurslag, s y n e s det ä n d o c k u t r e d n i n g e n ö n s k v ä r t , a t t b e s t ä m m e l s e r n a ä r o s å e n h e t l i g a s o m möjligt s a m t a t t d e s a m m a — för att b e t o n a de skilda å t g ä r d e r n a s i n t i m a s a m h ö r i g h e t — i största m ö j l i g a u t s t r ä c k n i n g s a m m a n f ö r a s i en e n d a k u n g ö r e l s e . F ö r s l a g till dylik k u n g ö r e l s e återfinnes i slutet a v detta avsnitt. Vid ö v e r v ä g a n d e a v f ö r e v a r a n d e s p ö r s m å l h a r u t r e d n i n g e n a n s e t t , a t t d y likt s a m m a n f ö r a n d e m e d fördel k a n v e r k s t ä l l a s i fråga o m a l l a å t g ä r d e r till 1

Därav 30 000 kronor av anslaget till avsättning till stuteriväsendets fond. För detta anslag gälla bestämmelser i kungl. brev den 20 april 1934, ändrat den 12 maj 1939. * Därav 50000 kronor från fonden för svenska hornboskaps- och'fåravelns förädling. 4 Bidraget avser budgetåret 1941/42 och har utgått ur anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar (1941/42: IX G 3). 8 Bidraget utbetalas till lantbrukshögskolan. 2

233 nötboskapsskötselns, svinskötselns, fårskötselns, getskötselns, fjäderfäskötselns och biskötselns främjande. Däremot synas bestämmelser rörande åtgärder till främjande av hästaveln böra liksom hittills meddelas i särskild ordning. Såsom motivering härför må påpekas, dels att lantbruksstyrelsen, enligt vad utredningen inhämtat, förbereder förslag rörande ändrade bestämmelser för hästpremierigen, dels att statsunderstöd till hästavelns främjande utgår av särskilda medel, s. k. totalisatormedel. Även om sålunda bestämmelser rörande åtgärder i fråga om hästaveln böra meddelas i särskild ordning, varom upplysning torde böra lämnas i nu förevarande kungörelse (jämför 2 §), torde föreskrifter om andra åtgärder på hästskötselns område, särskilt dylika rörande utfodring, böra införas i sistnämnda kungörelse. De statsmakternas åtgärder på husdjursskötselns område, som skola behandlas i detta avsnitt, torde kunna uppdelas på två grupper, nämligen dels åtgärder för förbättring av djurmaterialet d. v. s. avelsverksamhet, dels åtgärder i syfte att åstadkomma en rationell utfodring och vård av husdjuren. Därtill komma givetvis åtgärder i hygieniskt hänseende, såsom bekämpande av husdjurssjukdomar, främjande av god ladugårdshygien och dylikt. Då emellertid bestämmelser för statsunderstödda åtgärder av sistnämnda slag icke lämpligen k u n n a införas i nu förevarande kungörelse, lämnas de i detta sammanhang å sido. Utredningen har emellertid i andra avsnitt av betänkandet i samband med frågor rörande hushållningssällskapens byggnadskonsulterande verksamhet och angående hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier berört jämväl sagda åtgärder. Husdjursavel. Husdjursaveln främjas för närvarande genom stamboksföring, utlämnande av statsunderstöd till bildande och upprätthållande av vissa föreningar med uppgift att för medlemmarnas räkning tillhandahålla handjur, utlämnande av statsunderstöd till enskilda personer eller hushållningssällskap för tillhandahållande av handjur samt till bildande och upprätthållande av avelsstationer inom vissa delar av landet. I fråga om stamboksföring har utredningen icke funnit skäl att föreslå några principiella ändringar av nu gällande bestämmelser. Statsunderstöd till ovannämnda föreningar utgår för närvarande, såsom av tidigare redogörelse framgår, efter olika grunder. Sålunda utgår statsbidrag årligen till tjur- och galtförening med belopp motsvarande viss del av djurets inköpspris eller i vissa fall dess värde. Till tjurförening utgår därjämte bidrag till försäkring och underhåll av tjur. Baggförening kan erhålla statsbidrag dels såsom organisationsbidrag, dels såsom årligt bidrag för hållande av bagge. Vidare må erinras om att årligt bidrag för hållande av bagge kan utgå till enskild person och bidrag till anskaffande av bock för utstationering till hushållningssällskap eller getavelsstation, varjämte under senare år utlämnats statsbidrag till enskild person för inköp av tjurkalv. Utredningen håller före, att statsbidrag, varom här är fråga, bör i regel utgå allenast till föreningar av ovannämnt slag samt begränsas till att avse

234 läckande av kostnaderna för inköp av handjur och utgå med visst, i förhållande till djurets inköpspris eller värde beräknat årligt belopp. Däremot synes utredningen särskilt organisationsbidrag icke böra utgå. Utgifterna för förenings organisation, vilka — utöver kostnaden för handjurs anskaffande — i regel torde vara små, synas uptredningen böra bestridas av föreningens medlemmar. Detsamma torde i regel böra gälla kostnaderna för handjurs försäkring och underhåll. Skäl tala emellertid för att i vissa fall göra avsteg från nu angivna regler. Erinras må, att till hushållningssällskap för närvarande utgår statsbidrag för utlämnande till tjurförening av bidrag till underhåll av dels tjur, som genom av lantbruksstyrelsen godkänd avkommeundersökning styrkts äga förmåga att efterlämna avkomma med särskilt goda mjölkanlag, dels vad angår de fyra nordligaste länen, tjur, som står uppställd i mindre ladugård. Utredningen håller före, att särskilt underhållsbidrag av statsmedel till tjur av förstnämnda slag icke synes vara påkallat. Däremot synas de relativt höga underhållskostnaderna inom i varje fall vissa delar av de fyra nordligaste länen och Kopparbergs län motivera särskilt underhållsbidrag för tjur, uppställd i mindre besättning inom område av nämnda län, där underhållskostnader för tjur äro särskilt höga. I vissa trakter — främst i avlägset belägna bygder och i skärgårdsområden — kunna endast med svårighet tjurföreningar bildas och upprätthållas. För att tillgodose dylika trakters behov av tjurar bör statsunderstöd kunna få utgå till enskild mindre jordbrukare för inköp av högst två, med i regel minst två års mellanrum inköpta tjurkalvar. Slutligen synes utredningen skäl tala för att bibehålla hittillsvarande möjlighet även för enskild person att erhålla statsunderstöd för hållande av bagge samt för hushållningssällskap att erhålla statsbidrag för utstationering av bock. I detta sammanhang må erinras om att vissa hushållningssällskap för närvarande utlämna lån av egna medel till förvärv av tjurar och stundom även till förvärv av andra handjur. Villkoren för dessa lån variera. Bland annat gäller sålunda inom vissa hushållningssällskapsområden räntefrihet för dylika lån medan inom andra hushållningssällskaps områden lånen löpa med ränta. Enligt utredningens mening är det önskvärt, att villkoren för lån av ifrågavarande slag äro desamma inom olika hushållningssällskaps områden. Då det yidare icke synes utredningen lämpligt, att utlämnande av lån för ifrågavarande ändamål skall vara beroende av de enskilda hushållningssällskapens tillgång till egna medel får utredningen föreslå inrättande av en särskild statlig lånefond för ändamålet, förslagsvis benämnd jordbrukets husdjurslånefond. Förslag till bestämmelser för denna fond återfinnas i särskilt, i slutet av detta avsnitt återgivet förslag till kungörelse. Till sagda förslag återkommer utredningen senare. Här må endast uttalas, att utredningen med hänsyn till de produktiva ändamål, för vilka ifrågavarande lån äro avsedda, samt de statsbidrag, som för närvarande utgå och enligt utredningens förslag jämväl

235 framdeles avses skola utgå för förvärv av handjur, vilket statsbidrag många gånger torde bliva liktydigt med bidrag till amortering av lån, anser, att lånen böra löpa med ränta. Beträffande statsbidrag till bildande och upprätthållande av avelsstationer har utredningen icke ansett sig böra föreslå några principiella ändringar av nu gällande bestämmelser. Ledningen och övervakningen av statsunderstödda åtgärder på avelsområdet tillkomma i första hand vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. För närvarande handhaves dylik ledning och övervakning i regel av särskilt utsedd tjänsteman, i första hand vederbörande husdjurskonsulent. Enligt utredningens mening bör ifrågavarande verksamhet — i regel med undantag för hästpremiering —- liksom för övrigt all verksamhet på husdjursskötselns område ombesörjas av husdjurskonsulent. För ett önskvärt samordnande av avelsarbetet med övrig verksamhet på husdjursskötselns område, främst utfodringens rationalisering, synes utredningen nämligen dylik enhetlig ledning och övervakning betydelsefull. Utredningen har tidigare på tal om den husdjurskonsulterande verksamheten i allmänhet framhållit liknande synpunkter och har i detta sammanhang ånyo velat betona denna betydelsefulla fråga. Husdjurskonsulenten bör sålunda i regel tjänstgöra som besiktningsman. Endast i undantagsfall och där särskilda skäl därtill äro samt endast efter lantbruksstyrelsens medgivande bör till besiktningsman utses annan person än husdjurskonsulent. Demonstrationsutfodring

m. m.

Hushållningssällskapsutredningen har i åttonde kapitlet framfört vissa synpunkter på hushållningssällskapens husdjurskonsulterande verksamhet. Utredningen har härutinnan bland annat uttalat, att det torde kunna ifrågasättas o m icke husdjurskonsulenternas verksamhet i regel allt för mycket varit inriktad på frågor, berörande avelsverksamheten. Av utredningens berörda uttalande framgår vidare, att utredningen anser, att utfodringsspörsmålen varit föremål för allt för ringa uppmärksamhet. Enär utfodringens rätta bedrivande parallellt med rationellt avelsarbete och god husdjurshygien torde utgöra en viktig förutsättning för ett gott resultat av husdjursskötseln, har utredningen betonat vikten av en utvidgad upplysningsverksamhet på området. Enligt utredningens mening bör denna verksamhets betydelse ytterligare framhållas genom att i förevarande kungörelse skyldighet stadgas för hushållningssällskap att genom husdjurskonsulents eller annan på utfodringens område sakkunnig persons försorg anordna ändamålsenlig undervisningsoch upplysningsverksamhet på husdjursutfodringens område. Påpekas må, att denna verksamhet bör omfatta samtliga husdjursslag, sålunda även hästar. Frågan om statsunderstöd till dylik verksamhet vid kurser har behandlats i åttonde kapitlet. Emellertid har utredningen i sagda kapitel jämväl framhållit, att det i stort sett torde vara möjligt uppnå goda resultat av upplysningsverksamheten endast om vederbörande tjänsteman kan peka på prak-

236 tiska resultat. Utredningen har därför förordat, att hushållningssällskapen vid planläggning av upplysningsverksamheten på utfodringens område, sökte intressera framsynta jordbrukare inom skilda delar av sällskapets område, att under ledning av konsulenten och instruktören ordna sin utfodring så, att den kan tjäna som mönster för jordbrukarna i trakten. I förevarande sammanhang må detta spörsmål och frågan om statsunderstöd till dylik verksamhet, förslagsvis benämnd demonstrationsutfodring, upptagas till närmare övervägande. Icke minst i nuvarande tidsläge men givetvis även under normala förhållanden torde utan närmare motivering kunna påstås, att utfodringen så långt som möjligt bör baseras på vid jordbruket ifråga producerade (hemmaproducerade) fodermedel. En dylik utfodring bör emellertid planläggas så, att tillgängliga hemmaproducerade fodermedel såvitt möjligt fylla behovet under hela stallutfodringsperioden. För ändamålet bör upprättas en allmän utfodringsplan (grundutfodringsplan) ävensom på lämpligt sätt sammansatta foderstater. Emellertid är det givetvis meningslöst att upprätta foderstater på grundval av huvudsakligen hemmaproducerade fodermedel, därest de å egendomen odlade foderväxterna jämte tillgängliga animaliska fodermedel icke förmå tillgodose de krav, som djuren hava på fodrets halt av specifika ämnen och p å fodermedelskoncentrationen. Upprättandet av foderstater bör därför föregås av en på grundval av ortens naturliga produktionsbetingelser verkställd planläggning av fodermedelsproduktionen. Av det sagda framgår, att demonstrationsutfodringen bör hava en trefaldig uppgift, nämligen dels att främja produktionen av sådana fodermedel, som erfordras för upprättande av lämpliga foderstater, dels att främja en rationell användning av producerade fodermedel, dels ock att verka för användning av sagda fodermedel speciellt för sådan produktion, för vilken förefintliga avsättningsmöjligheter äro goda. En dylik demonstrationsutfodring ställer givetvis betydande krav på vederbörande husdjurskonsulent och kräver intimt samarbete från hans sida med representanter för foderväxtodling, närmast vederbörande jordbrukskonsulent, och för jordbrukets ekonomiska föreningar, i första hand mejerioch slakteriföreningar. Utredningen anser emellertid, att dylik demonstrationsutfodring är av sådan betydelse för såväl den enskilde som landet i dess helhet, att svårigheterna icke böra avskräcka samt att statsmakterna böra genom lämpligt avvägda statsunderstöd till hushållningssällskapen främja anordnande av dylik verksamhet. Med hänsyn till vad ovan anförts synes utredningen att såsom villkor för statsbidrag för ändamålet bör gälla att demonstrationsutfodringen anordnas i anslutning till en genom hushållningssällskapets försorg upprättad, på ortens naturliga produktionsbetingelser grundad plan för jordbruksproduktionens inriktning, att jordbrukarna inom orten genom hushållningssällskapets försorg beredas tillfälle att under sakkunnig ledning följa demonstrationsutfodringen, att hushållningssällskapet genom propaganda eller på annat lämpligt sätt

237 söker främja produktionen inom orten av de fodermedel, som erfordras för sådan utfodring, som tillämpas vid demonstrationsutfodringen, samt att demonstrationsutfodringen pågår under minst fyra veckor i följd. Till frågan om statsbidragens storlek m. m. återkommer utredningen senare. Fodermedelsanalyser. Vid planläggning av husdjurens utfodring uppskattas fodrets näringsvärde i allmänhet med ledning av vissa för skilda foderslag angivna medelvärden, som grunda sig på ett begränsat antal kemiska analyser och utfodringsförsök. Avvikelserna kring dessa medelvärden kunna emellertid vara betydande. Detta gäller icke minst ifråga om de vanligast förekommande foderväxterna, vilkas näringsvärde påverkas av en mängd skilda faktorer såsom växtbeståndets botaniska sammansättning, sortval, klimat, jordmån, väderlek, gödsling, skördestadium och konserveringsmetod m. m. ävensom fortlöpande förädling av foderväxterna eller andra förändringar på foderväxtodlingens område. I fråga om näringsvärdet hos hö och saftfoder förekommer exempelvis en variationsbredd, som ej sällan uppgår till 30 å 40 procent av medelvärdet. Detta innebär, att husdjuren även vid en strängt genomförd individuell utfodringskontroll, därest fodermedlens kvalitet felbedömes, kunna tilldelas näringsmängder, som starkt avvika från deras verkliga behov. För att kunna genomföra en rationell utfodring blir det av ovan angivna skäl i många fall nödvändigt att justera nämnda medelvärden med tillhjälp av särskilda fodermedelsanalyser. Behovet härav är givetvis särskilt starkt framträdande under nu rådande förhållanden, då det icke endast råder brist på oljekakor och sparsamhet sålunda måste iakttagas med alla högvärdiga fodermedel utan även en allmän förbättring av de hemmaodlade fodermedlens kvalitet är nödvändig. Dylik förbättring kan företrädesvis åstadkommas genom skörd av vallarna på ett tidigt utvecklingsstadium och beredning av ökade mängder AIV-foder eller artificiellt torkat gräs. Härför erfordras emellertid en omfattande upplysnings- och propagandaverksamhet, stödd på exakta uppgifter rörande vallskördarnas näringsvärde vid tillämpning av olika skörde- och konserveringsmetoder. Även för detta ändamål äro regelbundet genomförda fodermedelsanalyser av behovet påkallade. Ifrågavarande undersökningar skulle sålunda hava till uppgift att å ena sidan meddela för en rationell utfodring erforderliga uppgifter rörande fodermedlens näringsvärde och å andra sidan väcka ökat intresse för en förbättring av de hemmaodlade fodermedlens kvalitet. För att fylla denna sin dubbla uppgift måste undersökningarna genomföras efter bestämd plan, varvid hushållningssällskapen lämpligen kunna medverka genom uttagning av foderprov. Hushållningsällskapsutredningen har haft under övervägande frågan om särskilt statsbidrag till hushållningssällskapen för ifrågavarande ändamål. Genom upplysningsverksamhet på området av hushållningssällskapens tjänstemän torde emellertid jordbrukarnas intresse för fodermedelsanalyser

238 kunna väckas och jordbrukarna bliva villiga att bestrida de i förhållande till dylika analysers betydelse ringa kostnaderna. Med hänsyn härtill har utredningen sålunda icke funnit sig böra föreslå statsbidrag för ändamålet. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att resultaten av utförda fodermedelsanalyser sammanställas och publiceras. I anledning härav får utredningen föreslå, att de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna åläggas att till förslagsvis husdjursförsöksanstalten insända dylika analysresultat för bearbetning och publicering genom anstaltens försorg. Tilläggas må att enligt vad utredningen inhämtat har lantbruksstyrelsen denna fråga under övervägande. Avkastningskontroll. För möjliggörande av en planmässig och ur ekonomisk synpunkt ändamålsenlig utfodring samt för underlättande av ett rationellt urval av produktionskraftiga djur kräves en ändamålsenligt ordnad avkastningskontroll av de enskilda djuren. För underlättande och ordnande av dylik avkastningskontroll utgår för närvarande bidrag av statsmedel. Enligt utredningens mening bör jämväl i fortsättningen dylik verksamhet stödjas från statsmakternas sida. I fråga om statsunderstödd avkastningskontroll för svin, får och getter torde i kungörelsen närmare bestämmelser icke lämpligen kunna meddelas. Stadgas bör endast , att kontrollen skall anordnas på sätt lantbruksstyrelsen föreskriver. I detta sammanhang må erinras om att avkastningskontrollen rörande avelssvin handhaves av lantbrukshögskolan samt att medel härför anvisas under en särskild punkt i riksstaten. Då sagda verksamhet i första hand hör samman med husdjursskötselns främjande i allmänhet, synas medel härför böra anvisas tillsammans med anvisning för husdjursskötselns främjande i allmänhet. Erinras må, att Kungl. Maj:t den 1 november 1940 u p p dragit åt lantbruksstyrelsen att verkställa utredning rörande ifrågavarande verksamhet och avgiva förslag rörande dess framtida gestaltning. Det synes utredningen lämpligt, att kontroll å nötkreaturens utfodring och avkastning (ladugårdskontroll) liksom för närvarande ordnas i enlighet med i kungörelsen närmare angivna föreskrifter. Ur principiell synpunkt får utredningen härutinnan anföra följande. Såsom av tidigare redogörelse för den statsunderstödda ladugårdskontrollen framgår, må dylik kontroll anordnas antingen såsom fullständig kontroll, då bestämning av mjölkens mängd och fetthalt samt foderkontroll m. m. verkställas av kontrollassistent vid besök inom vederbörande jordbrukares kreatursbesättning minst tolv gånger årligen, eller såsom ofullständig kontroll, då sagda uppgifter handhavas av kontrollassistent vid besök inom kreatursbesättning ett mindre antal gånger årligen, eller ock såsom kontroll genom s. k. provmjölkningsringar, d. v. s. vederbörande jordbrukare verkställer själv provtagning och vägning av mjölken, medan fetthaltsbestämning m. m. utföres av kontrollassistent å centralt belägen plats, vanligen vid mejeri. Såsom ovan antytts har ladugårdskontrollen till syfte dels att utgöra grund-

239 val för utfodringen, dels att underlätta urvalet av produktionskraftiga djur. För förstnämnda syfte torde samtliga tre ovannämnda kontrollformer vara tillfredsställande. Då frågan gäller åstadkommande av urval av djur för stamboksföring eller för försäljning såsom avelsdjur, torde emellertid endast den fullständiga kontrollen kunna tillmätas officiellt vitsord. För den enskildes urval för den egna besättningens rekrytering torde kontrollen genom provmjölkningsringar i regel vara tillfyllest. Med hänsyn härtill synes utredningen den ofullständiga kontrollen knappast hava sådan betydelse, att särskilt statsbidrag bör utgå för anordnande av dylik kontroll. Enligt utredningens mening böra sålunda de statsunderstödda kontrollformerna kunna begränsas till två, nämligen en form, motsvarande den nuvarande fullständiga kontrollen och förslagsvis benämnd officiell kontroll, samt en andra form motsvarande nuvarande kontroll genom provmjölkningsringar och förslagsvis benämnd enskild kontroll. Med hänsyn till vad tidigare anförts rörande husdjurskonsulents befattning med upplysningsverksamhet på utfodringens område synes utredningen den nuvarande ordningen i fråga om ladugårdskontrollens organisation icke tillfredsställande. Jämlikt kungörelsen den 9 maj 1941 (nr 248) angående statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten, 9 §, är hushållningssällskap, som erhåller statsbidrag till sagda verksamhet, skyldigt att enligt av lantbruksstyrelsen fastställd plan leda och övervaka kontrollverksamheten såväl inom kontrollförening, vilken erhåller statsbidrag, som ock inom annan dylik förening, vilken förklarat sig villig att för ändamålet ställa sig under hushållningssällskapets inseende. Där hushållningssällskapets förvaltningsutskott så beslutar, må anordnandet av sagda övervakning uppdragas åt den i gällande bestämmelser om anordnande av kontroll över avelsbesättningar av vissa nötboskapsraser omförmälda kontrollnämnden. För övervakningen skola av hushållningssällskapen eller, i förekommande fall, av kontrollnämnden anställas erforderligt antal överkontrollassistenter, vilkas kompetens blivit av lantbruksstyrelsen godkänd, överkontrollassistents verksamhetsområde fastställes av lantbruksstyrelsen, varvid skall iakttagas, att åt överkontrollassistent uppdrages övervakning av i regel högst 75 kontrollassistenters verksamhet. Av kontrollnämndens redogörelse för verksamhetsåret 1939/40 framgår, att under sagda år endast nio hushållningssällskap själva anställt överkontrollassistenter, medan hos kontrollnämnden anställda åtta dylika befattningshavare övervakade verksamheten inom övriga sjutton sällskaps områden. Vissa av sistnämnda befattningshavares distrikt omfattade betydande områden. Sålunda hade en överkontrollassistent övervakningen inom Kronobergs läns, Kalmar läns södra och Blekinge läns hushållningssällskaps områden, en annan var verksam inom Älvsborgs län samt Göteborgs och Bohus län och en tredje inom ett så vidsträckt område som Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län. Enligt utredningens mening kunna distrikt av nu nämnd storlek icke vara lämpliga, då det gäller att bedriva en önskvärd propaganda för ökad an-

slutning till ladugårdskontrollen. Därtill kommer emellertid, att inom de hushållningssällskap, där övervakningen — närmast av ekonomiska skäl — överlåtits på kontrollnämnden, torde vederbörande husdjurskonsulent stå i otillräcklig kontakt med den för en rationell utfodring av nötboskap grundläggande kontrollverksamheten. För den husdjurskonsulterande verksamhetens rätta bedrivande kräves enligt utredningens mening oundgängligen, att jämväl ladugårdskontrollen ställes under husdjurskonsulenternas ledning, dock icke så, att själva övervakningen av assistenterna och vad därmed äger samband direkt handhaves av konsulenterna. Sistnämnda uppdrag torde med fördel kunna anförtros — vid sidan av andra uppgifter — åt husdjursinstruktörerna. De nuvarande överkontrollassistentbefattningarna böra i samband härmed indragas. Jämväl kontrollnämnden synes samtidigt kunna upplösas. Enligt ovannämnda redogörelse från kontrollnämnden voro under verksamhetsåret 1939/40 inom sex hushållningssällskaps områden kontrollföreningarna organiserade såsom smärre sammanslutningar med endast en kontrollassistent (lokala kontrollföreningar), medan inom sjutton hushållningssällskap sagda föreningar voro organiserade som i regel en kontrollförening, omfattande sällskapets hela område (centrala kontrollföreningar). I tre fall förekommo såväl lokala som centrala kontrollföreningar inom samma område och i ett fall hade två eller flera lokala kontrollföreningar anställt gemensam kontrollassistent. Kontrollnämnden anför, att de centrala kontrollföreningarna visat sig särskilt ändamålsenliga under rådande utomordentliga förhållanden. Kungl. Maj:t har numera föreskrivit, att föreningarnas verksamhetsområden från och med den 1 juli 1940 skola omfatta hushållningssällskaps hela område, där ej lantbruksstyrelsen på framställning av hushållningssällskapet annorlunda beslutar. Utredningen vill för sin del i likhet med kontrollnämnden uttala sig till förmån för en centralisering av kontrollföreningsverksamheten, där så ej redan skett. Enligt utredningens förmenande kan emellertid vidare ifrågasättas, om icke inom vissa hushållningssällskaps områden steget kunde tagas fullt ut och ladugårdskontrollen inordnas såsom en del av hushållningssällskapens egen verksamhet, vilket skulle innebära att även de centrala kontrollföreningarna skulle upphöra. Utredningen håller sålunda före, att sagda föreningars betydelse icke alltid torde stå i proportion till den betydande apparat, som de utgöra. Det torde vidare ofta bliva i huvudsak på husdjurskonsulentens och honom underställd instruktörs upplysningsverskamhet och övervakning, som verksamheten kommer att vila och dess utveckling att bero, därest utredningens förslag i det föregående genomföres. Föreningens möjligheter att påverka verksamheten torde ofta vara små och dess betydelse synes ligga i huvudsak på det psykologiska området. Emellertid torde, obligatorisk anknytning av ladugårdskontrollen till hushållningssällskapens verksamhet icke böra föreskrivas, utan synes det böra ankomma på hushållningssällskapet att efter samråd med kontrollförening besluta härom. Påpekas må, att därest dylikt beslut fattas, bliva kontrollassistenterna anställda hos

241 hushållningssällskapet såsom extra befattninghavare i enlighet med utredningens förslag i det följande rörande hos sällskapen anställda assistenter i allmänhet. Härigenom torde möjlighet även öppnas för hushållningssällskapen, att i den mån kontrollassistenterna icke bliva fullt sysselsatta inom sitt egentliga verksamhetsområde, använda dem inom försöksverksamheten, ungdomsverksamheten o. s. v. Påpekas må, att hushållningssällskaps övertagande av kontrollverksamheten icke i och för sig behöver innebära någon ändring i assistenternas avlöningsförmåner. Hinder synes utredningen sålunda icke böra möta mot statsbidrag till ladugårdskontroll, anordnad genom hushållningssällskaps egen försorg. Statsbidragsbelopp. Beträffande behovet av statsbidrag för i det föregående omförmälda ändamål samt statsbidragens storlek och därmed sammanhängande frågor synes utredningen tvenne principiella spörsmål böra beaktas. Enligt nuvarande grunder gäller som villkor för flertalet statsbidrag till husdjursskötselns främjande, att minst lika stort belopp som statsbidraget anvisas av vederbörande hushållningssällskap eller eljest av medel från orten. Motiveringen för införande av denna halveringsprincip torde hava varit, att man därmed ansett sig hava skapat en viss garanti för att ortsintresse för verksamheten förefunnes, samt att sparsamhet med allmänna medel iäkttoges. Utredningen är för sin del icke övertygad om att sagda halveringsprincip innebär verkliga fördelar. Vad ortsintresset angår må sålunda påpekas, att nämnda princip i realiteten innebär, att ett hushållningssällskap med relativt stora egna tillgångar äger möjlighet att dokumentera ett större intresse ä n ett sällskap med små egna resurser, oaktat i verkligheten jordbrukarna inom sistnämnda hushållningssällskaps område kanske hysa större intresse för ifrågavarande verksamhet samt måhända hava med hänsyn till jordbrukets struktur och produktionsförhållanden större behov av understöd till densamma än jordbrukarna inom förstnämnda hushållningssällskaps område. Att ett visst hushållningssällskap anvisar relativt litet anslag av egna medel för verksamheten behöver sålunda icke tyda på el t jämförelsevis litet intresse från orten utan utgör en nödtvungen besparingsåtgärd från sällskapets sida på grund av bristande medelstillgång. Denna nödtvungna inknappning kommer sålunda att bliva till nackdel för jordbruket. Enligt utredningens mening är en bestämmelse, som kan medföra sådana konsekvenser, icke lämplig. Ortsintresset torde till fullo dokumenteras genom att exempelvis en tjurförenings medlemmar måste helt bestrida kostnaderna för tjurens underhåll. Då vidare slöseri med allmänna medel synes kunna stävjas genom exakta bestämmelser rörande de högsta statsbidragsbelopp, som må utgå för skilda ändamål, håller utredningen bestämt före, att nu gällande halveringsbestämmelse bör i princip övergivas. Det andra principiella spörsmålet gäller frågan om beslut i bidragsfrågor. För närvarande gäller, att statsbidrag av ifrågavarande slag beviljas åt hus16—418908.

242 hållningssällskapen av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen inom ramen för de av riksdagen anvisade medlen. Utredningen har i annat sammanhang förordat, att beslut rörande vissa andra statsunderstöd, såsom till undervisningsverksamhet och produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet, borde kunna fattas av lantbruksstyrelsen. Under åberopande av skäl, som därvid anförts, får utredningen föreslå, att på lantbruksstyrelsen i regel skall ankomma att besluta jämväl rörande statsbidrag till de ändamål, varom här är fråga. Till undantagen från denna regel återkommer utredningen senare. 2.

Speciell motivering till förslag till kungörelse angående med statsmedel understödda åtgärder till husdjursskötselns främjande i allmänhet. 1 - 2 §§•

Beträffande innehållet i dessa paragrafer må hänvisas till ovanstående allmänna synpunkter. 3 §. Riksstamböcker över nötboskap och får föras för närvarande av vederbörande avelsföreningar, medan däremot riksstamböcker över svin och getter föras av lantbruksstyrelsen. Enligt utredningens mening bör stamboksföringen åvila lantbruksstyrelsen, som dock bör äga rätt att, där så finnes lämpligt, överlåta ifrågavarande uppgift på vederbörande avelsförening. Reglerna för stamboksföring torde böra fastställas av lantbruksstyrelsen och närmare bestämmelser härutinnan icke ingå i nu förevarande kungörelse. I densamma böra endast vissa allmänna föreskrifter lämnas rörande villkoren för djurs införande i riksstambok. 4 g. Ifråga om nötboskap gäller, att besiktning av djur för införande i riksstambok skall, där lantbruksstyrelsen icke för särskilt fall annorlunda förordnar, verkställas av en urvalsnämnd, bestående av två ledamöter, varav den ene, som tillika i regel .skall fungera som ordförande, förordnas av vederbörande avelsförening och den andre utses för vederbörande hushållningssällskaps område av sällskapets förvaltningsutskott eller, efter förslag av utskottet, av vederbörande avelsförening. För båda ledamöterna i urvalsnämnden utses i samma ordning erforderligt antal suppleanter. Ifråga om svin gäller, att stamboksföring verkställes vid svinavelsstationer och andra avelsbesättningar, vilka lantbruksstyrelsen finner vara av större betydelse för landets svinavel, på sätt lantbruksstyrelsen kan finna skäl föreskriva, och i övriga fall av vederbörande svinpremieringsnämnd. Besiktning av får för stamboksföring verkställes dels av baggbesiktningsman, dels av statskonsulenten i fårskötsel, när denne i sådan egenskap verkställer förrättning inom fårbesättning.

243 Stamboksföring av getter verkställes av statskonsulenten i får- och getskötsel eller vid förfall för denne av person, som lantbruksstyrelsen därtill förordnar. Enligt utredningens förslag skall besiktning av djur, som anmälts till införande i riksstambok, verkställas av en urvalsnämnd, bestående av två ordinarie ledamöter, av vilka den ene jämte suppleant för honom förordnas av lantbruksstyrelsen eller, där avelsförening för stambok, av föreningen och den andre utgöres av i 10 § omförmäld besiktningsman eller, vid förfall för denne, av för honom utsedd suppleant. Påpekas må, att utredningen icke funnit skäl bibehålla den ifråga om nötboskap nu gällande bestämmelsen, att den ledamot, som utses av avelsförening, i regel skall fungera som ordförande. Enligt utredningens mening erfordras icke särskild ordförande. Emellertid torde i vissa fall besiktning genom urvalsnämnd bliva alltför dyrbar. Med hänsyn härtill har utredningen alternativt föreslagit, att besiktning måtte kunna verkställas av endera av de ordinarie ledamöterna ensam eller vid förfall för denne av dennes suppleant ensam. På lantbruksstyrelsen torde böra ankomma att för varje husdjursras bestämma, på vilket av ovannämnda sätt besikning skall ske. Förslaget om bestämmelser rörande inregistrerings- och besiktningsavgifter ansluter sig i huvudsak till nu gällande och torde icke kräva särskilda kommentarer. 5 §. Vad i denna paragraf föreslås ansluter sig i huvudsak till nu gällande föreskrifter för kontrollregister, dock med tillägg av de i 2 mom. föreslagna bestämmelserna rörande avgift för utdrag ur kontrollregister. 6 §. Beträffande i 1 mom. föreslagna bestämmelser må hänvisas till tidigare framförda allmänna synpunkter. För att förening skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag gälla för närvarande för olika husdjursslag mycket varierande bestämmelser. Sålunda gäller för tjurförening att föreningens stadgar äro upprättade i enlighet med av lantbruksstyrelsen fastställda grunder och godkända av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, att föreningen håller riksstamboksförd eller till intagning i riksstambok berättigad tjur av den ras förvaltningsutskottet bestämmer, att antalet medlemmar i föreningen utgör minst fem och att minst halva antalet av föreningens kor tillhör ägare eller brukare, som idkar jordbruk såsom huvudsaklig näring eller väsentlig binäring och vilkens odlade jord icke överstiger 40 hektar eller den mindre areal, som lantbruksstyrelsen på därom av förvaltningsutskottet gjord ansökning bestämmer för visst område,

244 att föreningen tillhörig tjur på anfordran av besiktningsman uppvisas å tid och plats, som av honom bestämmes, att föreningen till hushållningssällskapet avlämnar förbindelse att, därest ett för amortering av lånfången del utav köpeskilling för tjur tilldelat bidrag eller del därav ej behöver tagas i anspråk för avsett ändamål, fondera beloppet i enlighet med de bestämmelser, som av hushållningssällskapets förvaltningsutskott meddelas, ävensom att, därest föreningen upplöses, genom sällskapet återbetala sålunda fonderat belopp, samt att föreningen över sina inkomster och utgifter för noggranna räkenskaper och håller dem tillgängliga för besiktningsmannen. I fråga om galtförening gäller att föreningen består av minst åtta medlemmar med minst tjugo hos föreningen inregistrerade moderdjur samt innehar minst en fargalt, skolande samtliga föreningen tillhöriga galtar uppfylla bestämmelserna för intagande i riksstambok över avelssvin, att minst 75 procent av moderdjuren tillhöra sådana föreningsmedlemmar, vilkas odlade jord icke överstiger femtio hektar och vilka ej i större omfattning driva svinskötsel med tillgodogörande av avfall från stad eller annat samhälle eller från industri- eller fabriksrörelse, att för varje galt, som ifrågakommer till premiering finnas minst tjugo hos föreningen inregistrerade moderdjur, att föreningen för språngrulla enligt av vederbörande premieringsnämnd fastställt formulär, att föreningen över sina inkomster och utgifter för noggranna räkenskaper, vilka skola hållas tillgängliga för premieringsnämnden, samt att föreningen till hushållningssällskapet avlämnar förbindelse att, i det fall att galtanskaffningsbidrag ej skäligen behöver tagas i anspråk för täckande av utgift för inköp av galt, fondera i galtanskaffningsbidraget ingående statsbidrag eller del därav i enlighet med de bestämmelser, som av hushållningssällskapets förvaltningsutskott meddelas, ävensom att, därest föreningen upplöses, återbetala sålunda fonderat bidrag. Utan hinder av vad sålunda stadgats äger lantbruksstyrelsen efter framställning av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott medgiva, att inom de fyra nordligaste länen statsbidrag må utgå, oaktat antalet hos föreningen inregistrerade moderdjur understiger tjugu eller icke uppgår till tjugu för varje galt, under villkor dock i vartdera fallet att antalet uppgår till minst tolv. Beträffande baggförening gäller att föreningens stadgar godkänts av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott, att föreningen består av minst 5 medlemmar, vilkas fårbesättningar bestå av minst 20 hos föreningen tecknade tackor, att föreningen för varje påbörjat fyrtiotal tackor innehar minst en bagge; skolande samtliga föreningen tillhöriga baggar vara godkända för intagande i riksstambok samt av beskaffenhet att kunna godkännas vid besiktning,

245 att minst 75 procent av de tackor, som äro tecknade i föreningen, tillhöra föreningsmedlemmar, vilkas odlade jord icke överstiger 40 hektar och vilka idka jordbruk såsom huvudsaklig näring eller väsentlig binäring, samt att genom föreningens organisation och arbetssätt sörjes för att bagge effektivt utnyttjas för betäckning av föreningsmedlemmarnas tackor samt betäckning genom bagglamm förhindras. Slutligen gäller i fråga om bockförening att föreningen utgöres av minst 5 medlemmar, vilkas getbesättningar bestå av tillhopa minst 20 hos föreningen inregistrerade moderdjur samt för varje påbörjat fyrtiotal moderdjur minst en bock, som inköpts från statsunderstödd getavelsstation eller annan av lantbruksstyrelsen godkänd besättning och som före köpet vederbörligen godkänts för intagning i riksstambok och skall, därest förening innehar 2 bockar, för vilkas anskaffande statsbidrag utgått, minst 30 moderdjur vara inregistrerade i föreningen samt för varje bock därutöver, för vilken statsbidrag beviljats, minst ytterligare 20 moderdjur, att föreningens stadgar innehålla föreskrifter i syfte att bock må bliva effektivt utnyttjad för betäckning av föreningsmedlemmarnas getter samt att förhindra betäckning genom bockkillingar förmedelst dessas kastration eller tidiga avskiljande från hjorden, samt att föreningens stadgar, upprättade i överensstämmelse med av lantbruksstyrelsen fastställda grunder, godkänts av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Enligt utredningens mening böra de i kungörelsen givna bestämmelserna av ifrågavarande slag kunna förenklas och givas en för olika slag av föreningar enhetlig avfattning. Såsom allmän regel bör sålunda gälla, att föreningens stadgar icke stå i strid mot av lantbruksstyrelsen härutinnan utfärdade bestämmelser. Vidare bör stadgas, att föreningen skall hålla riksstamboksfört eller till intagning i riksstambok berättigat handjur av den ras förvaltningsutskottet bestämmer. Emellertid må erinras om att Kungl. Maj:t i proposition nr 109 till 1942 års lagtima riksdag föreslagit, att Kungl. Maj:t skulle på framställning av hushållningssällskap äga förordna, att inom sällskapets verksamhetsområde tjur icke finge användas till betäckning av kor, som tillhörde annan än tjurens ägare, och ej heller, där tjuren ägdes av två eller flera personer samfällt, till betäckning av kor, som tillhörde någon av dem enskilt, med mindre tjuren med avseende å härstamning uppfyllde de fordringar, som i förordnandet angåves. Beträffande sagda fordringar har föreslagits, bland annat, att tjurens fader skulle vara riksstamboksförd eller att tjuren skulle vara riksstamboksförd samt att det skulle ankomma på vederbörande hushållningssällskap att föreslå, vilket alternativ som borde tillämpas inom sällskapets område. Då förslaget till förordning i ämnet numera godkänts av riksdagen, synes utredningen lämpligt, att ifråga om handjur, tillhörande förening av nu ifrågavarande slag, undantag från ovannämnda krav må kunna på förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott medgivas av lantbruksstyrelsen.

,246 Antalet medlemmar i förening torde i regel icke böra understiga fem. Vidare synes böra föreskrivas, att minst halva antalet av föreningsmedlemmarnas hondjur skall tillhöra ägare eller brukare, vars odlade jord icke överstiger fyrtio hektar eller den mindre areal, som lantbruksstyrelsen på därom av hushållningssällskapets förvaltningsutskott gjord ansökning bestämmer för visst område. Däremot synes utredningen icke erforderligt med bestämmelse, att för varje handjur hos föreningen skall finnas ett visst antal hondjur. Antalet hondjur torde regleras automatiskt genom att med för litet antal hondjur språngavgiften, av vilken inkomsten icke får understiga underhållskostnaderna för handjur efter avdrag av eventuellt underhållsbidrag av statsmedel, blir allt för hög. Föreningen tillhörigt handjur bör på anfordran av besiktningsman uppvisas å tid och plats, som av honom bestämmes. I detta sammanhang må påpekas, att utredningen icke funnit skäl bibehålla premiering av svin. Jämväl ifråga om detta djurslag torde besiktningsförfarandet vara tillfyllest. Såsom en i viss mån ny bestämmelse har utredningen föreslagit, att föreningsmedlemmarna tillhöriga hondjur skola efter beslut av förvaltningsutskottet uppvisas å tid och plats, som utskottet bestämmer. Enligt utredningens mening borde det nämligen vara av värde för jordbrukarna inom en viss förening att tid efter annan erhålla en samlad bild av det hondjursmaterial, som finnes inom föreningen. Utredningen förutsätter givetvis, att vid anordnande av dylika uppvisningar nödig hänsyn tages till att desamma icke medföra oskäliga kostnader för den enskilde jordbrukaren. Vidare innebär förslaget, att föreningen över sina inkomster och utgifter skall föra noggranna räkenskaper enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär och hålla dem tillgängliga för besiktningsmannen. Med hänsyn till ladugårdskontrollens betydelse för en rationellt bedriven avel, bör stadgas, att tjurförenings medlemmar skola, där hushållningssällskapets förvaltningsutskott icke annorlunda bestämmer, vara anslutna till dylik kontroll. Utredningen har icke funnit skäl bibehålla för närvarande för tjur- och galtförening gällande föreskrifter att fondera viss del av bekommet statsbidrag. Vid införande på sin tid av sagda bestämmelse torde avsikten hava varit dels att efter hand möjliggöra för förening att med anlitande av fonds avkastning förvärva nytt handjur utan statsbidrag för ändamålet, dels att förhindra utnyttjande av beviljat statsbidrag för annat ändamål — exempelvis för handjurets underhåll — än vartill detsamma vore avsett. Erfarenheten har emellertid visat, att förstnämnda syfte torde med hittillsvarande statsbidrag och räntesatser i regel icke uppnås inom överskådlig tid. Vidare medför förvaltningen av föreningarnas fonder, vilken i regel torde handhavas av vederbörande hushållningssällskap, ett icke ringa arbete för sällskapet. Då vidare förvaltningen av överskott å statsbidrag under föreningens eget ansvar torde medföra ökad stadga för föreningen, anser sig utredningen böra föreslå upphävande av nu gällande bestämmelser rörande fondering. De fon-

247 der, som hittills hopsamlats, böra i samband härmed ställas till vederbörande föreningars disposition. För att emellertid förhindra, att en förening använder eventuellt överskott för täckande av underhållskostnaderna för handjur, exempelvis genom sänkning av språngavgiften, synes utredningen böra föreskrivas, att statsunderstödd förening skall vara skyldig tillämpa en språngavgift av sådan storlek, att inkomsterna av densamma icke understiga underhållskostnaderna för handjur efter avdrag av eventuellt underhållsbidrag av statsmedel. 7 §. Beträffande förslaget i 1 mom. må hänvisas till vad härom i det föregående anförts. Föreslagna bestämmelser angående bagghållningsbidrag och bockhållningsbidrag överensstämma i huvudsak med motsvarande nu gällande föreskrifter, dock med tillägg, att dylika bidrag må utgå under villkor, att baggrespektive bockförening icke finnes inom orten. 8—9 §§. Föreslagna bestämmelser angående avelsstationer överensstämma i huvudsak med nu gällande föreskrifter, dock med den ändringen, att bestämmelserna om svinavelsstation utsträckts att gälla jämväl Kopparbergs län samt om fåravelsstation och getavelsstation inskränkts till Kopparbergs län och de fyra nordligaste länen. 10 §. Beträffande i denna paragraf föreslagna bestämmelser må hänvisas till utredningens tidigare uttalande. Påpekas må, att för svin saknas för närvarande föreskrifter rörande besiktning. För detta djurslag tillämpas system med premiering genom premieringsnämnd. Utredningen har emellertid i det föregående uttalat, att skäl icke synas föreligga att bibehålla nuvarande premieringssystem ifråga om svin. Jämväl ifråga om getter saknas för närvarande bestämmelser rörande besiktningsman. 11 §• Enligt nu gällande bestämmelser åligger tjurbesiktningsman att tillse att avelsarbetet inom tjurförening bedrives på det med hänsyn till de föreliggande ekonomiska och utfodringstekniska förhållandena lämpligaste sättet ävensom övervaka verksamheten i övrigt inom föreningen, att vid anfordran biträda föreningen vid anskaffande av tjur samt därvid jämväl pröva skäligheten av tjurs inköpspris, att kontrollera föreningstjurs skötsel och vård, att lämna råd och upplysningar rörande skötseln av nötkreatur i allmänhet, att verka för att föreningens medlemmar ansluta sig till kontrollföreningsverksamheten, samt

248 att årligen till hushållningssällskapets förvaltningsutskott å tid utskottet bestämmer avgiva förslag till fördelning av det anslag, som för året står till förfogande för utdelande av bidrag till tjurföreningar. Besiktningsman på fårskötselns område åligger enligt gällande bestämmelser att ombesörja för besiktningen erforderliga anordningar, till lantbruksstyrelsen, statskonsulenten i fårskötsel och hushållningssällskapets förvaltningsutskott insända plan för besiktningsresorna inom distriktet samt i god tid före besiktningens början på lämpligt sätt meddela allmänheten underrättelse om tid och plats för densamma, att på lämpligt sätt för djurägare förklara syftemålet med och grunderna för besiktning ävensom att underrätta deltagare om resultatet av bedömningen av hans djur samt därvid demonstrera djurens förtjänster och fel, samt att vid besiktningstillfällena lämna anvisningar för fåravelns höjande inom orten samt i övrigt genom råd och upplysningar söka åvägabringa en förbättrad och lönande fårskötsel. Föreslagna bestämmelser ansluta sig i huvudsak till ovannämnda för nötboskap gällande föreskrifter. Emellertid synas särskilda föreskrifter i kungörelsen om besiktningsmans skyldighet att övervaka skötseln av djuren, att lämna råd och upplysningar rörande husdjursskötseln i allmänhet samt verka för anslutning till ladugårdskontrollen icke erforderliga. Däremot torde böra tilläggas, att det i förekommande fall skall åligga besiktningsman att verkställa i 2 § lagen den 14 juni 1928 om galtbesiktningstvång föreskriven prövning av galts lämplighet för betäckningsändamål och att utöva tillsyn å efterlevnaden av den av 1942 års riksdag antagna förordningen med vissa bestämmelser angående nötboskapsaveln.

12 §. Enligt utredningens mening bör resekostnads- och traktamentsersättning till besiktningsman utgå efter de grunder, som gälla för husdjurskonsulent vid resa i tjänsten. Att härutinnan, såsom för närvarande gäller på nötboskapsskötselns område, stadga en mera förmånlig ersättning för annan besiktningsman än husdjurskonsulent synes utredningen icke lämpligt. Hindei bör dock icke möta för hushållningssällskapet att därjämte besluta om dagarvode till annan besiktningsman än husdjurskonsulent eller annan befattningshavare hos hushållningssällskap. Dylikt dagarvode torde emellertid i varje fall böra fastställas av lantbruksstyrelsen. 13 §. Beträffande denna paragraf må hänvisas till utredningens tidigare uttalade allmänna synpunkter.

249 14 §. Beträffande denna paragraf må hänvisas till utredningens tidigare uttalade allmänna synpunkter. Föreskrifterna i 4 mom. och 5 mom. överensstämma i huvudsak med motsvarande nu gällande bestämmelser. 15—16 §§. Beträffande dessa paragrafer må hänvisas till utredningens tidigare uttalade allmänna synpunkter. 17 §. Föreslagna bestämmelser rörande gemensamma fårbeten överensstämma i sak med nu gällande föreskrifter. 18 §. Beträffande denna paragraf torde särskilda kommentarer icke erfordras. Påpekas må, att ifrågavarande avelsföreningar redan nu åtnjuta bidrag av statsmedel. 19 §. De statsbidrag, som må utgå till i 6 § omförmälda föreningar, böra benämnas handjursbidrag. Till tjurförening må för närvarande utgå bidrag av statsmedel a) såsom bidrag för inköp av tjur med högst 350 kronor, därvid skall iakttagas, att bidraget icke må överstiga en tiondel av inköpskostnaden för tjuren eller, där densamma utgör produkt av egen uppfödning eller förvärvats genom byte, av det utav vederbörande besiktningsman tjuren åsatta värdet;. samt b) såsom bidrag till täckande av årskostnaden för tjurs försäkring med högst halva kostnaden härför. Till hushållningssällskap må därjämte utgå statsbidrag till täckande av kostnaderna för besiktningsmans resor. Såsom allmänt villkor gäller dessutom, att statsbidrag må utgå med högst lika stort belopp, som hushållningssällskapet eller vederbörande landsting, vart för sig eller i förening, för ändamålet tillskjutit. För svinpremiering må statsbidrag utgå till hushållningssällskap med högst lika stort belopp, som hushållningssällskapet eller vederbörande landsting, vart för sig eller i förening, för nämnda ändamål under året tillskjutit. Såsom belöning vid premiering utgående galtanskaffningsbidrag må dock av statsmedel icke utgå med högre belopp än som motsvarar en sjättedel av inköpskostnaden för galten eller, där galten utgör produkt av egen uppfödning, av det värde premieringsnämnden åsätt galten. För bagge, som vid besiktning blivit godkänd för intagande i riksstambok över avelsfår må utgå bagghållningsbidrag med högst det belopp, som hushållningssällskapet för ändamålet utgivit, dock högst 30 kronor för bagge,.

250 till vilken understöd utgått. Till bildande av baggförening må utgå statsbidrag med högst så stort belopp, som hushållningssällskapet eller vederbörande landsting, vart för sig eller i förening, för nämnda ändamål anvisat under året, dock ej mer än 50 kronor för varje förening. Slutligen må till bildande av bockförening utgå statsbidrag med högst så stort belopp, som vederbörande hushållningssällskap för ändamålet anvisat, dock högst 50 kronor. Enligt utredningens mening bör statsbidrag för inköp av handjur i princip utgå med belopp, högst motsvarande föreningens verkliga utgifter för ändamålet. I anslutning härtill finner utredningen lämpligt, att bidraget ifråga, där hondjuret befruktas på naturlig väg, avväges i förhållande till det belopp, varmed inköpskostnaden eller, där handjuret utgör produkt av egen uppfödning eller förvärvats genom byte, det utav besiktningsmannen djuret åsatta värdet överstiger den inkomst, som må hava tillförts föreningen genom försäljning eller byte av sist i föreningens ägo befintligt handjur eller genom utbekommet försäkringsbelopp för dylikt handjur. Emellertid är det av flera skäl angeläget, att handjur utnyttjas så länge som möjligt. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att statsbidraget ifråga fördelas på det antal år, under vilka respektive handjur skäligen böra utnyttjas för avelsändamål eller ifråga om galtar tre år och ifråga om övriga slag av handjur fem år. Om handjuren utnyttjas under kortare tid än ovan sägs torde respektive föreningar själva böra vidkännas den merkostnad, som därav föranledes. Enär det icke kan anses lämpligt, att det allmänna genom bidrag animerar förening att överbetala handjur eller inköpa i förhållande till hondjursmaterialet alltför värdefullt handjur, anser sig utredningen vidare böra föreslå, att vederbörande besiktningsman skall pröva inköpskostnadens skälighet samt att bidragen i intet fall må beräknas å högre inköpskostnad än 2 000 kronor för tjur, 450 kronor för galt och 300 kronor för bagge eller bock. I anslutning härtill föreslår utredningen, att handjursbidrag årligen må utgå med högst följande belopp, nämligen till tjurförening 400 kronor, galtförening 150 kronor, baggförening 60 kronor och till bockförening likaledes 60 kronor per handjur. Emellertid skulle med de föreslagna grunderna en förening, som håller handjuret under längre tid än tre respektive fem år erhålla ett större samlat statsbidrag än som motsvarar föreningens verkliga utgifter för ändamålet. Enär detta icke synes utredningen lämpligt, har utredningen ansett sig böra föreslå, att årligt handjursbidrag i intet fall tillhopa må överstiga den del av inköpskostnaden, som enligt ovan anförda grunder må bestridas med bidrag av statsmedel. När de sammanlagda årliga handjursbidragen uppnått detta belopp för visst handjur, må sålunda ytterligare handjursbidrag icke utgå. Med hänsyn bland annat till att det kan befaras, att förening, som avyttrar handjur till förmånligt pris, kan förledas att upplösa föreningen och utdela vinsten samt sedermera eventuellt bilda en ny förening, har utredning-

251 en föreslagit, att i fall då föreningen upplöses eller underlåtit hålla handjur under två år i följd, försäljningsvärdet av sist hållna handjur eller för detsamma utbekommen försäkring skall inlevereras till staten. Avdrag bör dock därvid få göras med det belopp, varmed kostnaden för förvärv av handjuret överstigit ovannämnda högsta inköpskostnad. Behov av statsbidrag till försäkring av handjur synes utredningen icke föreligga, enär det torde ligga i medlemmarnas eget intresse att jämväl utan statsbidrag vidtaga dylik åtgärd. Ej heller torde särskilt statsbidrag böra utgå till täckande av kostnaderna för besiktningsmans resor. Såsom motivering härför må erinras om utredningens tidigare uttalande, att husdjurskonsulent i regel bör tjänstgöra som besiktningsman samt påpekas, att besiktninga r n a i allmänhet torde kunna verkställas i samband med annan förrättning i orten. Däremot synes utredningen möjlighet böra öppnas för beviljande av handjursbidrag jämväl i de fall, där hondjuren befruktas genom insemination (konstgjord befruktning). Statsbidragsbeloppet och villkoren för dess åtnjutande torde i dylikt fall böra bestämmas av Kungl. Maj:t efter särskild prövning. Slutligen föreslår utredningen, att förening skall, innan statsbidrag för visst handjur första gången utbetalas till föreningen, till hushållningssällskapet avlämna förbindelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär att uppfylla stadgade villkor för handjursbidragets åtnjutande. Underhållsbidrag m å för närvarande utgå av statsmedel med högst 25 kronor, dock högst lika stort belopp, som hushållningssällskapet eller vederbörande landsting, vart för sig eller i förening, för ändamålet tillskjutit. Utredningen föreslår nu dylikt bidrag av statsmedel med högst 50 kronor för varje tjur. Tjurkalvsbidrag föreslås utgå med högst 80 procent av inköpskostnaden för tjurkalven, dock ej mer än 400 kronor för varje tjurkalv. Till enskild person må bagghållningsbidrag för närvarande utgå med högst det belopp, som hushållningssällskapet för ändamålet utgivit, dock högst 30 kronor för bagge, till vilken understöd utgått. Utredningen förslår nu dylikt bidrag av statsmedel med högst 40 kronor för varje bagge. För utstationering av bock må hushållningssällskap åtnjuta statsbidrag med högst det belopp, som hushållningssällskapet för ändamålet tillskjutit, dock högst 25 kronor för varje bock. Utredningen föreslår nu bockhållningsbidrag med högst 30 kronor för varje bock. Till bildande och upprätthållande av avelsstationer m å statsbidrag för närvarande utgå med högst hälften av det belopp, som hushållningssällskapet visat sig hava för ändamålet utbetalt under året. Vidare begränsas ifrågavarande statsbidrag enligt följande:

252 Svinavelsstation inom de fyra nordligaste länen, årligt bidrag Fåravelsstation inom Kopparbergs län, årligt bidrag > » de norrländska länen, årligt bidrag Getavelsstation, organisationsbidrag » , årligt bidrag

Högsta belopp, kronor

Högsta antal stationer inom varje län

100 300 100 800 400

2 — — — —

Utredningen föreslår nu avelsstationsbidrag med högst 200 kronor för varje station, dock ej till mer än två stationer för ett vart ifrågakommande djurslag inom ett och samma län. De föreslagna bestämmelserna för ladugårdskontrollbidrag till officiell respektive enskild kontroll överensstämma i huvudsak med nu gällande föreskrifter i ämnet för fullständig kontroll respektive kontroll genom provmjölkningsring, dock synes utredningen skäligt att årsbidrag för officiell kontroll sänkes från högst 20 kronor till högst 15 kronor för besättning o m högst 15 kor samt att årsbidraget för den enskilda kontrollen ökas från 50 öre till en krona för varje ko inom besättning om högst 15 kor (för n ä r varande 10 kor), den senare ökningen motiverad bl. a. av kostnaderna för upplysningsverksamhet i samband med den enskilda kontrollen. Beträffande utredningens förslag i fråga om statsbidrag till demonstrationsutfodring synas särskilda kommentarer icke erforderliga. De av utredningen föreslagna bestämmelserna rörande fårbetesbidmg a n sluta sig till motsvarande nu gällande bestämmelser. Till främjande av biskötseln må statsbidrag för närvarande utgå mied högst hälften av det belopp, som av hushållningssällskapet utgivits såsom bidrag till inom sällskapets område verksam biodlareförening ellei eljest. Utredningen har icke funnit skäl föreslå ändrad bestämmelse härrtiniuan. Beträffande slutligen utredningens förslag att i regel borttaga nu gällande villkor för statsbidrag att minst lika stort bidrag anvisas från hushållningssällskap eller landsting må hänvisas till allmänna motiveringen. I friga o m statsbidrag till biskötseln torde dock villkoret fortfarande böra u P P ^ t t h allas, enär det icke torde vara möjligt att beträffande ifrågavarande bidrag föreskriva visst bestämt maximibelopp. 20—22 §§. Beträffande de i dessa paragrafer föreslagna bestämmelserna torde i aillmänhet särskilda kommentarer icke erfordras. Tidpunkten för hushålninjgssällskaps ingivande av framställning har angivits till före den 15 mars mied hänsyn till den förordade omläggningen av hushållningssällskaps r ä k e n skapsår till budgetår. 23—25 §§. Beträffande utredningens förslag i 23 § 1 mom. om rätt för lantbruksstyrelsen att besluta i bidragsfrågor av omförmält slag må hänvisas till tutredningens tidigare härutinnan gjorda uttalande. Åt hushållningssällskap

253 beviljade statsbidrag synas i regel böra av lantbruksstyrelsen utbetalas omedelbart efter ingången av det budgetår, bidragen avse. Enligt utredningens mening är det icke skäligt eller nödvändigt, att utbetalningen skall ske först sedan verksamhetsberättelse avgivits. Skulle något sällskap icke förbruka utbetalat statsbidrag, bör givetvis skyldighet föreligga för sällskapet att återbetala detsamma. Dylik återbetalning torde lämpligen kunna ske i samband med avgivande av redogörelse över sällskapets verksamhet av ifrågavarande slag. Härom stadgas i förslagets 24 §. I samma paragraf har tidpunkten för hushållningssällskaps ingivande av berättelse med hänsyn till förordad omläggning av sällskapens räkenskapsår till budgetår angivits till senast den 15 oktober. I övrigt torde de föreslagna bestämmelserna i dessa paragrafer icke kräva särskilda kommentarer. 3.

Speciell motivering till förslag till kungörelse angående lån från jordbrukets husdjurslånefond. 1—3 §§.

Dessa paragrafer ansluta sig i tillämpliga delar till motsvarande för lån u r jordbrukets produktionslånefond av utredningen föreslagna bestämmelser. 4—5 §§. Beträffande låns amorteringstid synes utredningen skäligt, att densamma för lån till förvärv av tjur, bagge och bock fastställes till fem år och för lån till förvärv av galt till tre år. I övrigt må beträffande bestämmelserna hänvisas till motiveringen för motsvarande föreskrifter för lån ur jordbrukets produktionslånefond samt till utredningens tidigare uttalade allmänna synpunkter beträffande statsunderstödda åtgärder till husdjursskötselns främjande. 6 §. Beträffande lånebeloppen synas desamma skäligen böra fastställas till 2 000 kronor för tjur, 450 kronor för galt och 300 kronor för bagge eller bock. Påpekas må, att högsta möjliga handjursbidrag enligt förslaget till kungörelse angående med statsmedel understödda åtgärder till husdjursskötselns främjande motsvarar ett inköpspris eller värde för respektive handjur av ovan angivna belopp. I övrigt torde denna paragraf icke kräva särskilda kommentarer. 7—12 §§. I dessa paragrafer föreslagna bestämmelser torde icke kräva särskilda kommentarer. Den föreslagna tiden för avgivande av berättelse sammanhänger med den ifrågasatta omläggningen av hushållningssällskaps räkenskapsår till budgetår.

254 4. Speciell motivering till förslag till kungörelse angående den i lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång föreskrivna prövning av galt. Vid genomförandet av utredningens förslag till nya bestämmelser angående med statsmedel understödda åtgärder till husdjursskötselns främjande erfordras vissa ändringar av nu gällande föreskrifter angående den i lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång föreskrivna prövning av galt. Då de erforderliga ändringarna äro av ganska betydande omfattning, anser utredningen lämpligt att ny kungörelse i ämnet utfärdas. Förslag härtill återfinnes i slutet av detta avsnitt. Enligt nyssnämnda föreskrifter, vilka meddelats i kungörelsen i ämnet den 7 december 1928 (nr 453), verkställes nyssnämnda prövning av svinpremieringsnämnden eller, därest lantbruksstyrelsen på framställning av hushållningssällskapets förvaltningsutskott sådant medgivit, av ordföranden i premieringsnämnden ensam eller av husdjurskonsulent, som är anställd hos hushållningssällskapet och är ledamot i premieringsnämnden. Utredningens ovannämnda förslag innebär emellertid, att premieringsförfarandet med särskild premieringsnämnd icke längre skulle tillämpas utan ersättas av besiktning genom besiktningsman. Utredningen håller före, att jämväl nu ifrågavarande prövning bör verkställas av sagda besiktningsman. De ändringar, som föreslås med avseende å 1 och 2 §§, sammanhänga helt härmed. Enligt bestämmelserna i 3 § ovannämnda kungörelse den 7 december 1928. må mellan tidpunkterna för svinpremieringarna ordförande i premieringsnämnd utfärda tillfälligt godkännande av galt. Med genomförande av förslaget om prövning av galt genom besiktningsmans försorg torde föreskrift om dylikt tillfälligt godkännande icke längre erfordras. Kungörelseförslagets 3 § överensstämmer helt med föreskrifterna i 4 § i nu gällande kungörelse. 5.

Erforderliga statsanslag.

För tillgodoseende i full utsträckning av de i utredningens förslag till kungörelse angående med statsmedel understödda åtgärder till husdjursskötselns främjande angivna ändamålen med undantag för hasta veins främjande erfordras betydande årliga anslag av statsmedel. Vid beräkning av erforderliga anslag har utredningen beträffande redan nu understödda verksamhetsgrenar utgått från i stort sett oförändrad omfattning. Resultatet av beräkningarna framgår av följande sammanställning: Husdjursavelns (utom hasta veins) främjande Avelsföreningar för nötkreatur, får och svin kronor 60 000 Handjursbidrag, underhållsbidrag, tjurkalvsbidrag, bagghållningsbidrag, bockhållningsbidrag, f årbetesbidrag » 604 000 Undersökningar rörande ofruktsamhet hos svensk kullig boskap > 15 000 kronor 679 000

255 Biskötselns främjande kronor Fjäderfäskötselns främjande » Husdjursutfodringens främjande Ladugårdskontrollbidrag kronor 315 000 Avkastningskontroll för svin » 36 000 Demonstrationsutfodring » 30 000 Berättelse över ladugårdskontrollverksamheten » 9 000 » Försöksverksamhet på fårskötselns område vid institutet för husdjursförädling » Sammankomster mellan hushållningssällskapens tjänstemän på husdjursområdet » övriga åtgärder »

5 000 36 000

390 000 11000 2 500 12 500

Summa kronor 1 136 000. I enlighet med vad utredningen tidigare förordat böra statsbidragen till samtliga ovan angivna ändamål i riksstaten uppföras såsom ett enda obetecknat anslag, förslagsvis benämnt »Husdjursskötselns befrämjande i allmänhet». Den av utredningen föreslagna jordbrukets husdjurslånefond bör från början tillföras ett kapital av förslagsvis 2 000 000 kronor.

256 Förslag till Kungl. Ma|:ts kungörelse angående med statsmedel understödda åtgärder till husdjursskötselns främjande i allmänhet; given Stockholms slott den Kungl. Maj:t har, efter riksdagens hörande, funnit gott att angående åtgärder till husdjursskötselns främjande ävensom statsbidrag därtill förordna som följer. Den verksamhet, som avses i denna kungörelse, utgöres av statsunderstödda åtgärder till husdjursskötselns främjande i allmänhet.

1 kap.

Husdjursavel.

A. Hästavel. 2 §.

Ifråga om åtgärder till hästavelns främjande ävensom statsbidrag därtill gäller vad i särskild ordning stadgas. B. övrig husdjursavel. Stamboksföring. 3 §.

/ mom. över varje husdjursras, som lantbruksstyrelsen bestämmer, skall genom lantbruksstyrelsens försorg eller, på uppdrag av styrelsen, genom försorg av avelsförening för respektive husdjursras uppläggas och föras särskild riksstambok enligt regler, som lantbruksstyrelsen bestämmer. Där avelsförening handhar stamboksföringen skola reglerna fastställas efter förslag av föreningen. Såsom villkor för djurs införande i dylik stambok skall i tillämpliga delar gälla att kraven å avkastning och kroppsstorlek, såvitt möjligt är, skola regleras så, att olika orters behov av lämpliga handjur kan tillgodoses, samt

257 att mindre väsentliga färg- och andra exteriörfel icke må utgöra hinder för djurs införande i riksstambok. 2 mom. Angående statsbidrag till avelsförening för husdjur stadgas i 18 §. 4 §.

1 mom. Besiktning av djur, som anmälts till införande i riksstambok, skall verkställas av en urvalsnämnd, bestående av två ordinarie ledamöter, av vilka den ene jämte suppleant för honom förordnas av lantbruksstyrelsen eller, där avelsförening handhar stamboksföringen, av föreningen och den andre utgöres av i 10 § omförmäld besiktningsman eller, vid förfall för denne, av för honom utsedd suppleant. Besiktning må jämväl verkställas av endera av de ordinarie ledamöterna ensam eller vid förfall för densamme av dennes suppleant ensam. På lantbruksstyrelsen ankommer att för varje husdjursras bestämma, på vilket av i första stycket omförmälda sätt besiktning skall ske. 2 mom. För införande av djur i riksstambok skall upptagas registreringsavgift, vilken fastställes av lantbruksstyrelsen, i förekommande fall efter förslag av vederbörande avelsförening. 3 mom. Då besiktning, som i 1 mom. sägs, sker i samband med i samma moment omförmäld ledamots resa för jämväl annat ändamål i orten, må djurinnehavare ej för stamboksföring påföras annan kostnad än i 2 mom. omförmäld registreringsavgift. Då besiktning sker vid annat tillfälle, skall vederbörande djurinnehavare förutom registreringsavgift erlägga jämväl besiktningsavgift, vilken fastställes av lantbruksstyrelsen, i förekommande fall efter förslag av vederbörande avelsförening. 5 §. / mom. Såsom förberedande åtgärd till stamboksföring av nötboskap skall av vederbörande hushållningssällskap genom hos sällskapet anställd husdjurskonsulents försorg på sätt lantbruksstyrelsen bestämmer uppläggas och föras register över kor, som äro underkastade i 14 § omförmäld, av lantbruksstyrelsen godkänd officiell kontroll (kontrollregister). Vid fullgörande av detta uppdrag åligger husdjurskonsulenten att p å anmodan av djurinnehavare enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär utfärda bestyrkt utdrag ur kontrollregistret, samt att årligen i enlighet med lantbruksstyrelsens bestämmande till styrelsen kostnadsfritt insända i kontrollregistret intagen uppgift för ko, som är införd i riksstambok. 2 mom. För utdrag u r kontrollregister, som utfärdats p å anmodan av avelsförening eller djurinnehavare, må hushållningssällskap uppbära av lantbruksstyrelsen efter förslag av sällskapets förvaltningsutskott godkänd avgift. 17—418998.

258 Inköp av handjur. 6 §. 7 mom. Bidrag av statsmedel må utgå till särskilda för tillgodoseende av en orts behov av tjurar, galtar, baggar eller bockar bildade föreningar, tjurföreningar, galtföreningar, baggföreningar respektive bockföreningar, för anskaffande av handjur (handjursbidrag). Därjämte må till tjurförening inom Kopparbergs län och de fyra nordligaste länen utgå statsbidrag för underhåll av tjur, tillhörande mindre besättning inom område med särskilt höga underhållskostnader för tjur (underhållsbidrag). Med förening, som i första stycket nämnts, avses sådan mellan närboende jordbrukare bildad sammanslutning, som har till uppgift att främja vederbörande husdjursavels utveckling inom orten genom anskaffande av ett eller flera handjur av lämplig ras och god beskaffenhet att mot fastställd avgift ställas till förfogande, i första hand för medlemmarna samt, där så lämpligen kan ske, jämväl för utomstående. 2 mom. För att i 1 mom. omförmäld förening skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag erfordras att föreningens stadgar icke stå i strid mot av lantbruksstyrelsen härutinnan utfärdade bestämmelser, att föreningen, där icke lantbruksstyrelsen på förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott annorlunda medgiver, håller riksstamboksfört eller till intagning i riksstambok berättigat handjur av den ras, förvaltningsutskottet bestämmer, att antalet medlemmar i föreningen utgör minst fem eller det lägre minimiantal, som hushållningssällskapets förvaltningsutskott, då särskilda skäl föreligga, finner gott bestämma, att minst halva antalet av föreningsmedlemmarnas hondjur av ifrågavarande ras tillhör ägare eller brukare, vars odlade jord icke överstiger fyrtio hektar eller den mindre areal, som lantbruksstyrelsen på därom av hushållningssällskapets förvaltningsutskott gjord ansökning bestämmer för visst område, att föreningen tillhörigt handjur på anfordran av besiktningsman uppvisas å tid och plats, som av honom bestämmes, att föreningsmedlemmarna tillhöriga hondjur efter beslut av förvaltningsutskottet uppvisas å tid och plats, som utskottet bestämmer, att föreningen tillämpar en språngavgift av sådan storlek, att inkomsterna av densamma icke understiga utgifterna för handjurets underhåll med avdrag för eventuellt underhållsbidrag av statsmedel, samt att föreningen över sina inkomster och utgifter för noggranna räkenskaper enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär och håller dem tillgängliga för besiktningsmannen. 3 mom. För att tjurförening skall komma i åtnjutande av statsbidrag erfordras, utöver vad i 2 mom. sägs, att föreningens medlemmar, där hushåll-

259 ningssällskapets förvaltningsutskott icke annorlunda bestämmer, äro anslutna till i 14 § omförmäld ladugårdskontroll. 7 §• 1 mom. Till mindre jordbrukare må statsbidrag utgå för inköp av högst två, med i regel minst två års mellanrum inköpta tjurkalvar (tjurkalvsbidrag) under förutsättning att jordbrukaren på grund av jordbrukets isolerade läge eller andra liknande omständigheter icke med fördel kan ansluta sig till med statsmedel understödd tjurförening, att djuren inköpas i samråd med besiktningsman, samt att jordbrukaren till hushållningssällskapet avgiver förbindelse att uppföda och väl vårda inköpt tjurkalv intill en ålder av lägst fyra år, att, sedan tjuren uppnått könsmogen ålder, mot skälig avgift tillhandahålla densamma för betäckning av främmande hondjur samt att i förekommande fall ställa erforderlig del av djurets försäljningspris till hushållningssällskapets förfogande för inköp av ny tjurkalv. 2 mom. För hållande av bagge må statsbidrag (bagghållningsbidrag) utgå till jordbrukare, som brukar högst 40 hektar odlad jord, under villkor att baggförening icke finnes inom orten, samt att baggen under det sistförflutna året bevisligen mot av besiktningsmannen såsom skälig prövad avgift varit upplåten till betjänande av minst tio tackor, tillhöriga annan än baggägaren. 3 mom. För anskaffande av bock för utstationering må statsbidrag (bockhållningsbidrag) utgå till hushållningssällskap under villkor, att bocken härstammar från getavelsstation eller från av lantbruksstyrelsen godkänd besättning, samt att bocken utstationeras å ort, där bockförening saknas. Bildande och uppehållande av avelsslationer.

8§. Bidrag av statsmedel må utgå till bildande och upprätthållande inom Kopparbergs län och de fyra nordligaste länen av avelsstationer för svin, får eller getter (avelsstationsbidrag). 9 §. För att avelsstation skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag erfordras att besättningen består av förutom ungdjur minst ett handjur samt, ifråga om svinavelsstation, minst fem ävensom, ifråga om fåravelsstation och getavelsstation, minst tjugo moderdjur, att stationens samtliga djur äro av samma ras och till typen ensartade, lämna god avkastning, hava till sitt förfogande lämpliga stallar samt hava, i fråga om avelsstation för får eller getter, tillgång till lämpliga beten under så lång tid av året som möjligt,

260 att stationens samtliga djur, vilka uppnått därför erforderlig ålder, äro av sådan beskaffenhet, att de kunna införas i vederbörande riksstambok, att, ifråga om svinavelsstation, stationens innehavare för utrönande av besättningens gödningsegenskap till kontrollstation, som lantbruksstyrelsen bestämmer, avlämnar grisar till det antal, som enligt av lantbruksstyrelsen meddelade föreskrifter befinnes erforderligt, med rätt för innehavaren att för de sålunda avlämnade grisarna åtnjuta ersättning av statsmedel enligt därför av lantbruksstyrelsen fastställda grunder, att, i fråga om fåravelsstation och getavelsstation, stationens innehavare ställer sig till noggrann efterrättelse de bestämmelser rörande kontroll av djurens avkastning, som lantbruksstyrelsen meddelar, samt att stationens innehavare underkastar sig den inspektion av stationen, som lantbruksstyrelsen bestämmer, ävensom i övrigt ställer sig till efterrättelse de föreskrifter angående stationens skötsel, som meddelas av lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller nedan omförmäld besiktningsman. Avelsarbetets övervakning. 10 §. 1 mom. I 4—9 §§ avsedd verksamhet skall stå under ledning av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott genom en besiktningsman. Såsom besiktningsman tjänstgör hos vederbörande hushållningssällskap anställd husdjurskonsulent, därest ej hushållningssällskapets förvaltningsutskott, där särskilda skäl därtill äro och efter lantbruksstyrelsens medgivande, utser annan sakkunnig, inom sällskapets område bosatt person till besiktningsman. För besiktningsman skall av hushållningssällskapets förvaltningsutskott utses sakkunnig, inom sällskapets område bosatt person såsom suppleant. 2 mom. Besiktningsman, som icke är husdjurskonsulent hos hushållningssällskapet, ävensom suppleant för besiktningsman utses för en tid av tre år. Avgår besiktningsman före denna tid, inträder suppleanten i den avgångnes ställe, till dess ny besiktningsman utsetts för den återstående tiden. 11 §• Besiktningsman har att vid fullgörande av sitt uppdrag ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i denna kungörelse ävensom av lantbrukstyrelsen eller vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott meddelade närmare föreskrifter; åliggande det besiktningsman bland annat att tillse att avelsarbetet inom i 6 § omförmäld förening bedrives på det med hänsyn till de föreliggande ekonomiska och utfodringstekniska förhållandena lämpligaste sättet ävensom övervaka verksamheten i övrigt inom föreningen och verksamheten vid de inom vederbörande hushållningssällskaps område förekommande avelsstationerna, att vid anfordran biträda förening, som nyss sagts, eller i 7 § omförmäld

261 jordbrukare med råd vid anskaffande av handjur samt jämväl pröva skäligheten av djurets inköpspris, att årligen till hushållningssällskapets förvaltningsutskott å tid utskottet bestämmer avgiva förslag till fördelning av det statsanslag, som för året står till sällskapets förfogande för i 6—9 §§ berörda ändamål, att i förekommande fall inom hushållningssällskapets område dels verkställa i 2 § lagen den 14 juni 1928 om galtbesiktningstvång föreskriven prövning av galts lämplighet för betäckningsändamål, dels ock utöva tillsyn å efterlevnaden av förordningen den 8 maj 1942 med vissa bestämmelser angående nötboskapsaveln, samt att i övrigt lämna råd och upplysningar rörande avelsarbetets rätta bedrivande med hänsyn till föreliggande produktionsbetingelser och avsättningsförhållanden. 12 §. Resekostnads- och traktamentsersättning till besiktningsman utgår efter de grunder, som gälla för husdjurskonsulent hos hushållningssällskap vid resa i tjänsten. Till annan besiktningsman än husdjurskonsulent eller annan befattningshavare hos hushållningssällskap må därjämte utgå dagarvode, som på förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott fastställes av lantbruksstyrelsen. 2 kap.

Utfodring o c h a v k a s t n i n g s k o n t r o l l . 13 §.

Hushållningssällskaps förvaltningsutskott åligger att genom husdjurskonsulents eller annan på utfodringens område sakkunnig persons försorg meddela undervisning och upplysning rörande foderskördarnas rationella utnyttjande genom ändamålsenlig inriktning av den animaliska produktionen, planmässig fördelning mellan olika djurslag av tillgängliga fodermängder (fördelning enligt grundutfodringsplan) samt upprättandet av fullgoda foderstater för enskilda djur eller djurgrupper. Beträffande statsbidrag till anordnande av undervisningskurser för ändamålet gäller, vad härom i särskild ordning stadgas. 14 §. 1 mom. För underlättande och ordnande av undersökning av och kontroll å nötkreaturens utfodring och avkastning samt därmed sammanhängande rådgivning på utfodringens område (ladugårdskontroll) må utgå bidrag av statsmedel (ladugårdskontrollbidrag). 2 mom. Ladugårdskontrollens ändamål är att utgöra grundval för planmässig och ur ekonomisk synpunkt ändamålsenlig utfordring och avel av nötkreatur.

262 3 mom. Ladugårdskontroll må anordnas antingen såsom officiell kontroll eller såsom enskild kontroll. Vid officiell kontroll, som i första hand bör anordnas ifråga om nötkreatursbesättningar, från vilka avelsdjur försäljas, verkställas minst tolv gånger årligen bestämning av mjölkens mängd och fetthalt samt foderkontroll m. m. av kontrollassistent vid besök inom vederbörande nötkreatursbesättning. Vid enskild kontroll verkställas minst tolv gånger årligen provtagning och vägning av mjölken genom vederbörande djurinnehavares försorg samt bestämning av mjölkens fetthalt m. m. av kontrollassistent vid mejeri, till vilket mjölken levereras, eller å annan för flera jordbruk centralt belägen plats. På grundval av kännedom om tillgängliga fodermedel och resultatet av ladugårdskontrollen skola genom kontrollassistents försorg eller eljest upprättas grundutfodringsplaner samt foderstater. 4 mom. Ladugårdskontroll må anordnas av vederbörande hushållningssällskap eller av särskilt för ändamålet bildad förening (kontrollförening) enligt av lantbruksstyrelsen fastställda grunder. Dylika grunder skola bland annat innehålla föreskrift att ladugårdskontrollen i den mån kontrollassistents arbetstid så medgiver skall stå öppen för varje inom området för kontrollen bosatt innehavare av nötkreatur; samt att hushållningssällskapet skall anordna effektiv övervakning över ladugårdskontrollen. 5 mom. För att i 4 mom. omförmäld kontrollförening skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag erfordras att föreningens verksamhetsområde omfattar hushållningssällskapets hela område eller den mindre del därav, som lantbruksstyrelsen på förslag av hushållningssällskapets förvaltningsutskott bestämmer; att föreningens stadgar icke stå i strid mot av lantbruksstyrelsen härutinnan utfärdade bestämmelser; samt att föreningen ifråga om sin verksamhet underkastar sig hushållningssällskapets kontroll och ledning. 15 §. För anordnande av avkastningskontroll ifråga om svin, lår och getter må utgå bidrag av statsmedel, under villkor att sagda kontroll anordnas på sätt lantbruksstyrelsen föreskriver. 16 §. 1 mom. För åskådliggörande av huru husdjurens foderstater under olika produktionsbetingelser lämpligen böra sammanställas må statsbidrag utgå till genom hushållningssällskaps försorg anordnad demonstrationsutfodring av husdjur. 2 mom. Statsbidrag till demonstrationsutfodring utgår under förutsättning att demonstrationsutfodringen anordnas i anslutning till en genom hushållningssällskapets försorg upprättad, på ortens naturliga produktionsbetingelser grundad plan för jordbruksproduktionens inriktning;

263 att jordbrukarna inom orten genom hushållningssällskapets försorg beredas tillfälle att under sakkunnig ledning följa demonstrationsutfodringen; att hushållningssällskapet genom propaganda eller på annat lämpligt sätt söker främja produktionen inom orten av de fodermedel, som erfordras för sådan utfodring, som tillämpas vid demonstrationsutfodringen; samt att demonstrationsutfodringen pågår under minst fyra veckor i följd. 17 §. 1 mom. Till bildande och upprätthållande av förening, som bildats i syfte att anordna gemensam betesgång för får, tillhörande föreningens medlemmar (fårbetesförening), må utgå bidrag av statsmedel (fårbetesbidrag). 2 mom. För att fårbetesförening skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag erfordras att föreningen består av minst tio medlemmar, vilkas fårbesättningar bestå av tillhopa minst 250 får och lamm eller, där särskilda skäl därtill föranleda, minst 100 får och lamm; samt att föreningens stadgar godkänts av lantbruksstyrelsen. 3 kap.

Statsbidragsbelopp. 18 §.

Till sådan avelsförening för husdjur, som har hela landet till verksamhetsområde, må utgå statsbidrag med belopp, som Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall bestämmer. 19 §. Till hushållningssällskap må statsbidrag, i förekommande fall för förmedling, utgå enligt följande grunder: 1. Handjursbidrag må årligen utgå a) där hondjuren befruktas på naturlig väg med högst 400 kronor för tjur, högst 150 kronor för galt samt högst 60 kronor för bagge eller bock, under iakttagande, dels att bidraget för år icke må överstiga, ifråga om galt en tredjedel och ifråga om övriga handjursslag en femtedel av det belopp, varmed den utav besiktningsmannen godkända inköpskostnaden eller, där handjuret utgör produkt av egen uppfödning eller förvärvats genom byte, det utav besiktningsmannen djuret åsatta värdet överstiger den inkomst, som må hava tillförts vederbörande förening genom försäljning eller byte av sist i föreningens ägo befintligt handjur eller genom utbekommen försäkring för dylikt handjur, dels att de årliga bidragen tillhopa icke må överstiga samma belopp, dels ock att, där föreningen upplöses eller underlåtit hålla handjur under två år i följd, försäljningsvärdet av sist hållna handjur eller för detsamma utbekommen försäkring skall inlevereras till staten, dock att avdrag härvid må göras med det belopp, varmed kostnaden för förvärv av handjuret eller dess

264 förenämnda värde överstiger för tjur 2 000 kronor, för galt 450 kronor och för bagge eller bock 300 kronor; samt b) där hondjuren befruktas på konstlat sätt (genom insemination) med det belopp och på de villkor, som Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall bestämmer. Innan handjursbidrag första gången utlämnas till förening för visst handjur, skall föreningen till hushållningssällskapet utfärda förbindelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär att uppfylla stadgade villkor för statsbidragets åtnjutande. 2. Underhållsbidrag må årligen utgå med högst 50 kronor för varje tjur. 3. Tjurkalvsbidrag må utgå med högst 80 procent av inköpskostnaden för tjurkalven, dock ej med mera än 400 kronor för varje tjurkalv. 4. Bagghållningsbidrag må årligen utgå med högst 40 kronor för varje bagge. 5. Bockhållningsbidrag må årligen utgå med högst 30 kronor för varje bock. 6. Avelsstationsbidrag må årligen utgå med högst 200 kronor för varje station, dock ej till mer än två stationer för ettvart ifrågakommande djurslag inom ett och samma län. 7. Ladugårdskontrollbidrag må utgå dels såsom organisationsbidrag, och dels såsom årligt bidrag. Organisationsbidrag må utgå a) då fråga är om officiell kontroll med belopp, motsvarande kostnaden för anskaffande av erforderlig utrustning för varje kontrollassistentbefattning, som inrättas och av lantbruksstyrelsen prövas vara för ändamålet behövlig, dock högst 400 kronor för varje befattning, under förutsättning, där ej lantbruksstyrelsen för särskilt fall annorlunda medgiver, att genom befattningens inrättande det högsta antal sådana befattningar, som eljest före den 1 oktober 1943 funnits inom det ifrågavarande området, ökats; samt b) då fråga är om enskild kontroll med belopp, motsvarande kostnaden för anskaffande av utrustning åt i ladugårdskontrollen deltagande djurinnehavare för erforderlig undersökning och kontroll, dock högst tre kronor för varje djurinnehavare. Årligt bidrag må utgå a) då fråga är om officiell kontroll med högst 15 kronor för besättning om högst 15 kor, varvid iakttages, att vid bidragets fastställande för visst hushållningssällskap hänsyn i möjligaste mån tages till avståndet mellan brukningsdelarna inom hushållningssällskapets område och andra på kostnaderna för ladugårdskontrollen inverkande faktorer; samt b) då fråga är om enskild kontroll med dels högst 50 öre för varje ko inom besättning om högst 15 kor för täckande av kontrollkostnaderna, dels högst enahanda belopp för varje ko inom sådan besättning för täckande av kostnaderna för i samband med kontrollen av hushållningssällskapet eller eljest anordnad upplysningsverksamhet rörande utfodringen.

265 7. För anordnande av demonstrationsutfodring må statsbidrag utgå dels för inköp av fodermedel, vilka ingå i foderstat, som skall demonstreras, men vilka icke finnas disponibla vid jordbruket ifråga, med det belopp hushållningssällskapet styrker sig hava för ändamålet utgivit, dock högst 50 kronor för varje demonstrationsutfodring, dels för anordnande av särskild ladugårdskontroll, därest dylik icke kan ordnas för jordbruket ifråga på sätt i 14 § omförmäles, med det belopp hushållningssällskapet styrker sig hava för ändamålet utgivit, dock högst 100 kronor för varje demonstrationsutfodring; dels ock för täckande av annan med verksamheten förenad utgift, som vederbörande djurinnehavare styrker sig hava bestridit, dock högst 25 kronor för varje demonstrationsutfodring. 8. Fårbetesbidrag må utgå dels såsom organisationsbidrag, dels ock såsom årligt bidrag. Organisationsbidrag må utgå med högst så stort belopp, som för ändamålet utgivits, dock ej mer än 300 kronor, när i gemensamma betet deltagande fårbesättningar bestå av tillhopa lägst 100 och högst 250 får och lamm, samt 500 kronor, då antalet får och lamm inom besättningarna överstiger 250. Årligt bidrag må utgå under de fem är, som närmast följa efter det år, varunder organisationsbidrag beviljats, med högst det belopp, som under respektive år utgivits för anordnande av det gemensamma betet, dock ej mer än 200 kronor under det första, 150 kronor under vartdera av det andra och tredje samt 100 kronor under vartdera av det fjärde och femte året då i det gemensamma betet deltagande fårbesättningar bestå av tillhopa lägst 100 och högst 250 får och lamm, ävensom 300 kronor under det första, 200 kronor under vartdera av det andra och tredje samt 150 kronor under vartdera av det fjärde och femte året, då antalet får och lamm inom besättningarna överstiger 250. 9. Till främjande av biskötsel må statsbidrag utgå med högst hälften av det belopp, som av hushållningssällskapet utgivits såsom bidrag till inom sällskapets område verksam biodlareförening eller eljest. 20 §. Till främjande av fjäderfäskötsel må statsbidrag utgå för ändamål och med belopp, som Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall bestämmer. 21 §. Till anordnande genom lantbruksstyrelsens försorg av sammankomster mellan hushållningssällskapens befattningshavare på husdjursskötselns område eller till andra för husdjursskötselns främjande betydelsefulla åtgärder må statsbidrag utgå efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall.

266 4 kap.

R e g l e m e n t a r i s k a föreskrifter.

22 §. 1 mom. Avelsförening, som önskar erhålla statsbidrag, skall före utgången av januari månad det år, ansökningen avser, till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning, åtföljd av inkomst- och utgiftskalkyl för föreningens verksamhet under året samt föreningens stadgar och senaste årsberättelse. Hava vid förut ingiven ansökning fogade stadgar ej ändrats må de i stället åberopas. 2 mom. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsbidrag, som i 19 § sägs, dock med undantag av bidrag till i 19 § 1 b omförmält ändamål, skall före den 15 mars budgetåret före det, som ansökningen avser, till lantbruksstyrelsen ingiva ansökning enligt av styrelsen fastställt formulär. Dylik ansökning skall i förekommande fall vara åtföljd av dels stadgar för i 6, 14 eller 17 §§ omförmäld förening, dels ock, då fråga är om fårbetesbidrag, kostnadsberäkning för verksamhetens organisation respektive drift. Hava vid tidigare ingiven ansökning fogade stadgar ej ändrats, må de i stället åberopas. 3 mom. Den som önskar erhålla statsbidrag jämlikt bestämmelserna i 19 § 1 b), 20 eller 21 §§ har att före utgången av januari månad det år, ansökningen avser, till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning samt därvid foga fullständig plan och kostnadsberäkning för ifrågasatt verksamhet ävensom, i den händelse andra medel finnas för ändamålet tillgängliga, bevis om storleken och beskaffenheten av samma medel. 23 §. 1 mom. Lantbruksstyrelsen äger att, med iakttagande av Kungl. Maj:ts beslut rörande frågan, för vilka i 22 § 2 mom. berörda bidragsändamål för budgetåret anvisat statsanslag må användas, besluta rörande ansökningar om statsbidrag till dylika ändamål samt att till vederbörande hushållningssällskap så snart ske kan efter budgetårets ingång utbetala beviljade statsbidrag; dock vad angår bidrag till biskötselns främjande först sedan sällskapet, i samband med avgivande av föreskriven redogörelse till lantbruksstyrelsen, styrker sig hava för sagda ändamål haft utgifter av sådan beskaffenhet att, enligt vad i 19 §, 9 sägs, kunna gäldas av statsmedel. 4 mom. Lantbruksstyrelsen har att, så snart ske kan, med eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämna jämlikt 22 § 1 och 3 mom. inkomna ansökningar; och skall lantbruksstyrelsen till vederbörande utbetala av Kungl. Maj:t beviljat bidrag, under iakttagande av de villkor, som Kungl. Maj:t kan komma att i varje särskilt fall föreskriva. 24 §. 1 mom. Hushållningssällskaps förvaltningsutskott åligger utöver vad ovan stadgats att verkställa fördelning, i förekommande fall efter förslag av vederbörande besiktningsman, av för hushållningssällskapet tillgängliga, i 19 § om-

267 förmälda statsbidrag, som icke äro avsedda att användas till av sällskapet självt vidtagna åtgärder, att årligen senast den 15 oktober till lantbruksstyrelsen avgiva fullständig redogörelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär över de enligt bestämmelserna i denna kungörelse under nästföregående budgetår vidtagna åtgärder. 2 mom. Av hushållningssällskap lyftat statsbidrag, som återstår odisponerat vid utgången av det budgetår, för vilket bidraget är avsett, skall återbetalas till lantbruksstyrelsen senast den 15 oktober nästföljande budgetår i samband med avgivande av i 1 mom. omförmäld redogörelse. 25 §. Lantbruksstyrelsen åligger utöver vad ovan stadgats att handhava överinseendet och kontrollen över de jämlikt denna kungörelse vidtagna åtgärder samt tillse att bestämmelserna tillämpas på ett efter olika orters förhållanden avpassat, planmässigt sätt; samt att utfärda de närmare bestämmelser, vilka kunna vara av behovet påkallade till befordrande av i denna kungörelse avsedda ändamål. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1944; skolande dock i 22 § 2 mom. omförmäld ansökning, som ingives före den 15 mars 1944, avse dels första halvåret 1944 och dels budgetåret 1944/45. Samtidigt härmed upphöra att gälla 1) kungörelsen den 15 oktober 1937 (nr 819) angående befrämjandet i allmänhet av nötboskapsaveln; 2) kungörelsen den 9 maj 1941 (nr 248) angående statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten ; 3) reglementet den 16 mars 1928 (nr 45) för den med statsmedel understödda premieringen av stamboksföringen av svin med däri sedermera gjord ändring; 4) kungörelsen den 16 mars 1928 (nr 46) angående statsbidrag till svinavelns främjande med däri sedermera gjord ändring; 5) kungörelsen den 24 april 1936 (nr 114) om inskränkning av den med statsmedel understödda verksamheten för svinavelns främjande med däri sedermera gjord ändring; 6) reglementet den 24 april 1936 (nr 115) för med statsmedel understödda åtgärder till fåravelns främjande med däri sedermera gjorda ändringar; 7) kungörelsen den 24 april 1936 (nr 116) angående statsbidrag till fåravelns främjande med däri sedermera gjorda ändringar; 8) reglementet den 23 maj 1930 (nr 186) för med statsmedel understödda åtgärder till getaveins främjande; samt 9) kungörelsen den 23 maj 1930 (nr 187) angående statsbidrag till getavelns främjande.

268 Förslag till Kungl. Maj:ts k u n g ö r e l s e a n g å e n d e lån från j o r d b r u k e t s h u s d j u r s l å n e f o n d . given Stockholms

slott den

Kungl. Maj:t har — sedan riksdagen beslutat inrätta en särskild fond för utlämnande av lån till förvärv av vissa handjur, benämnd jordbrukets husdjurslånefond — funnit gott att ifråga om lån ur sagda fond förordna som följer. Om statslån till hushållningssällskap. 1 §• Från jordbrukets husdjurslånefond må i den ordning och under de villkor nedan sägs statslån tilldelas hushållningssällskap för att användas till utlämnande av amorteringslån för förvärv av tjur, galt, bagge eller bock.

2 g. 1 mom. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån, skall härom före den 15 mars budgetåret före det, då lånet är avsett att disponeras, till lantbruksstyrelsen ingiva framställning å av styrelsen tillhandahållen blankett; skolande dylik framställning innehålla uppgift å de ändamål, vartill lån äro avsedda att utlämnas samt förslag till lånebelopp. 2 mom. Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjord framställning bevilja hushållningssällskap statslån från jordbrukets husdjurslånefond, varvid lantbruksstyrelsen äger bestämma de ändamål, vartill amorteringslån må av sällskapet utlämnas. Om beviljat statslån skall lantbruksstyrelsen meddela uppgift till statskontoret.

3§. Beviljat statslån skall av hushållningssällskap före utgången av första budgetåret efter det, då lånet beviljats, lyftas i statskontoret mot skuldförbindelse å blankett, som statskontoret tillhandahåller. Därest lånebelopp kvarstår outtaget vid sagda tidpunkt, är rätten att lyfta detsamma förverkad.

269 4§. Statslån skall återbetalas, då därav utlämnas lån till förvärv av tjur, bagge eller bock med årligen en femtedel och, då därav utlämnas lån till förvärv av galt, med årligen en tredjedel av lånets ursprungliga belopp under fem respektive tre år från och med budgetåret efter det, då statslånet beviljats. Å statslån skall gäldas ränta å oguldet belopp efter en räntefot av fyra procent för år. Amortering och ränta erläggas före utgången av varje budgetår. Med fullgörande av betalning må hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gång under tre månader från förfallodagen. Därest till betalning förfallet kapitalbelopp icke inbetalas inom sålunda bestämd tid, skall hushållningssällskapet å det förfallna beloppet erlägga dröjsmålsränta efter fem procent om året från förfallodagen, tills betalning sker. 5§. Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning å statslån icke fullgöres i rätt tid, göra anmälan härom hos Kungl. Maj:t, som då bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall återbetalas före den fastställda amorteringstidens slut. Om utlämnande av lån från hushållningssällskap. 6 §• 1 mom. Av hushållningssällskap tilldelat statslån må sällskapets förvaltningsutskott bevilja amorteringslån, som i 1 § sägs, åt förening, som bildats för tillgodoseende av en orts behov av tjurar, galtar, baggar eller bockar (tjurförening, galtförening, baggförening respektive bockförening). 2 mom. För att förening, som i 1 mom. sägs, skall komma i åtnjutande av lån skall föreningen uppfylla i kungörelsen den angående med statsmedel understödda åtgärder till husdjursskötselns främjande i allmänhet, 6 §, stadgade fordringar, samt hålla handjuret försäkrat på betryggande sätt. 3 mom. Amorteringslån må beviljas med belopp, motsvarande högst av i nyssnämnda kungörelse, 10 §, omförmäld besiktningsman godkänd inköpskostnad för djuret eller, där detta förvärvats genom byte, av det av sagda besiktningsman djuret åsatta värdet, dock beträffande tjur med högst 2 000 kronor, beträffande galt med högst 450 kronor och beträffande bagge eller bock med högst 300 kronor. Förening må på en gång åtnjuta lån för mer än ett handjur. 4 mom. Hushållningssällskap må för amorteringslån icke betinga sig andra villkor ifråga om ränta och återbetalning än som gälla för sällskapets statslån till motsvarande belopp. Hushållningssällskap är dock icke förpliktat att medgiva anstånd med fullgörandet av till betalning förfallen kapital- och ränteinbetalning.

270 7 §• Ansökning om amorteringslån skall göras skriftligt hos vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär och innehålla, förutom uppgift om det sökta lånets belopp och det ändamål, vartill detsamma är avsett att användas, de upplysningar, som m å befinnas erforderliga för ansökningens prövning. Över ansökningen skall ovan omförmäld besiktningsman avgiva yttrande, huruvida den lånesökande föreningen uppfyller i 6 § 2 mom. berörda fordringar, angående vederbörande djurs lämplighet för den ort, där föreningen h a r sin verksamhet, ävensom angående skäligheten av inköpskostnaden för djuret eller, i förekommande fall, det djuret åsatta värdet. 8§. Innan amorteringslån till någon del utbetalas skall låntagare till hushållningssällskapet avgiva förbindelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. 9 §• För amorteringslån skall låntagare ställa säkerhet, som av hushållningssällskapets förvaltningsutskott godkännes. 10 §. Hushållningssällskapet skall förbehålla sig rätt att uppsäga amorteringslån helt eller delvis till omedelbar återbetalning om låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande; om det med lån förvärvade djuret avyttras eller dör; om låntagaren visar försumlighet att erlägga föreskriven amortering eller ränta eller annorledes bryter mot vad honom enligt avgiven förbindelse åligger; om hushållningssällskapet finner säkerheten för lånet hava undergått avsevärd försämring; eller om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta lånet. Reglementariska föreskrifter. 11 §• Hushållningssällskap, som innehar statslån, skall årligen före den 15 oktober till lantbruksstyrelsen avgiva redogörelse å av styrelsen tillhandahållen blankett för lånerörelsen under nästföregående budgetår. Lantbruksstyrelsen åligger att årligen före utgången av december månad med ledning av redogörelse, som i första stycket sägs, meddela statskontoret uppgift å de antal år, under vilka vederbörande delar av statslån skola av

271 hushållningssällskap återbetalas, samt å de belopp av statslån, för vilka respektive återbetalningstider gälla. Har statslånebelopp disponerats på annat sätt än gällande bestämmelser tillåta, skall lantbruksstyrelsen bestämma om omedelbar återbetalning härav. Statslånebelopp, som återstår odisponerat vid utgången av det budgetår, under vilket lånet lyftats, skall inbetalas till statskontoret före den 15 oktober nästpåföljande budgetår. 12 §. De ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga rörande bedrivandet av i denna kungörelse omförmäld verksamhet samt villkoren för utlåningen och vad därmed har samband, meddelas, där ej Kungl. Maj:t därom förordnar, av lantbruksstyrelsen. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1944.

272 Förslag till Kungl. Maj:ts k u n g ö r e l s e a n g å e n d e d e n i lagen d e n 14 juni 1928 (nr 196) o m g a l t b e s i k t n i n g s t v å n g f ö r e s k r i v n a p r ö v n i n g av galt; given Stockholms

slott den

Kungl. Maj:t har med stöd av 2 § i lagen den 14 juni 1928 om galtbesiktningstvång funnit gott förordna som följer: 1 §• 1 mom. Den i 2 § av nämnda lag föreskrivna prövning av galts lämplighet för betäckningsändamål inom område, där galtbesiktningstvång införts, verkställes av i kungörelsen den angående med statsmedel understödda åtgärder till hjusdjursskötselns främjande i allmänhet, 10 §, omförmälda besiktningsmannen. 2 mom. Är galt införd i riksstambok över avelssvin, anses den därigenom vara godkänd för betäckningsändamål. 2 §• 1 mom. Den som påkallar prövning, varom i 1 § 1 mom. förmäles, har att uppvisa galten inför besiktningsmannen. Innan galten uppvisas, skall avlämnas anmälningssedel i två exemplar, upprättad enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. Prövas galt vara för betäckningsändamål lämplig inom området i fråga eller viss del därav, skall besiktningsmannen omedelbart utfärda bevis i enlighet med bifogade formulär litt. A angående godkännandet. Finnes galt icke kunna godkännas för betäckningsändamål, vare besiktningsmannen pliktig att utfärda bevis därom i enlighet med bifogade formulär litt. B med angivande jämväl av skälen för kassationen. 2 mom. ö v e r galtar, rörande vilka bevis om godkännande utfärdats, skall genom besiktningsmannens försorg i två exemplar föras särskild förteckning, upprättad årsvis i enlighet med bifogade formulär litt. C. Av förteckningen skall det ena exemplaret förvaras hos hushållningssällskapet och det andra hos besiktningsmannen. 3 mom. För sådan prövning av galts lämplighet för betäckningsändamål, som verkställes av besiktningsman i samband med annan tjänsteresa i orten,

273 må galtägaren ej påföras kostnad. Påkallas prövning vid annat tillfälle skall därmed förenad kostnad gäldas av galtägaren. 3 §• Galtägare, som icke åtnöjes med beslut, varigenom framställning om galts godkännande för betäckningsändamål avslagits, må däröver föra klagan hos lantbruksstyrelsen genom besvär, vilka jämte beviset angående beslutet skola inkomma till styrelsen sist före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, beslutet meddelades. Över lantbruksstyrelsens beslut må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, som skola inkomma till jordbruksdepartementet sist före klockan tolv å trettionde dagen från det klaganden erhållit del av beslutet. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1944. Samtidigt upphör att gälla kungörelsen den 7 december 1928 (nr 453) angående den i lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång föreskrivna prövning av galt med däri sedermera gjord ändring.

18—418998.

*r

Litt A. Tillståndsbevis.

Undertecknad förklarar härmed jämlikt lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång galten född år 19 märkt med härkomst: fader moder tillhörig i godkänd för användning för betäckningsändamål inom den

19 Besiktningsman.

275 Litt B.

Nr. Kassationsbevis. angående galten tillhörig Födelseår fader morfar Härkomst ' mormors far mormors morfar

Märkt:

Beslut. Enär ombemälde galt

förklarar undertecknad jämlikt lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång, att galten vid i samma lag stadgad ansvarspåföljd icke må inom användas till betäckning av hondjur, som tillhör annan än galtens ägare, och ej heller, därest galten äges av två eller flera personer samfällt, till betäckning av hondjur, som tillhör någon av dem enskilt. Talan emot detta beslut må fullföljas hos lantbruksstyrelsen genom besvär, vilka jämte detta bevis skola inkomma till styrelsen sist före klockan tolv å trettionde dagen härefter. den

19 Besiktningsman.

276 Litt C.

Förteckning över galtar, vilka jämlikt lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång blivit under år 19 godkända för betäckningsändamål inom eller del av sagda område. G a l t e n s Dag l ^ a l t ä g a r e n s Område |Den som för gal- ! medde; för Härkomst tens ! lat godNr j god- i Namn Födel-j 1 1 Hemanvänd- ! känkän- j Namn och seår , , , , , Mormors Mormors 1 vist märke D f ning j nande nande Fader ' Morfar „ far morfar

I

1 Här skall förutom galtens namn eller nummer jämväl rasen angivas.

TIONDE

KAPITLET.

Hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier. 1. Inledning. Under senare år hava hushållningssällskapen inom Göta- och Svealand — med undantag för Gotlands och Kopparbergs läns hushållningssällskap — upptagit såsom en del av sällskapens verksamhet bekämpandet av nötkreaturstuberkulos enligt den kliniska metoden genom särskilda hos sällskapen anställda veterinärer. Verksamheten regleras bland annat genom bestämmelserna i kungörelsen den 20 juni 1941 (nr 579) angående frivilligt bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. För verkställande av bakteriologiska undersökningar av prov, som tagas i samband med bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen, hava vissa hushållningssällskap inrättat veterinärbakteriologiska laboratorier, vilka för sådant ändamål godkänts av medicinalstyrelsen. Ett dylikt laboratorium finnes sålunda för närvarande hos ett vart av följande hushållningssällskap, nämligen Stockholms läns och stads hushållningssällskap (Experimentalfältet), Uppsala läns hushållningssällskap (Uppsala), Södermanlands läns hushållningssällskap (Nyköping), Östergötlands läns hushållningssällskap (Linköping), Jönköpings och Kronobergs läns hushållningssällskap (gemensamt i Jönköping), Kalmar läns norra hushållningssällskap (Västervik), Kristianstads läns hushållningssällskap (Kristianstad), Malmöhus läns hushållningssällskap (Malmö), Hallands läns hushållningssällskap (Falkenberg), Skaraborgs läns hushållningssällskap (Skara), Örebro läns hushållningssällskap (Örebro) och Västmanlands läns hushållningssällskap (Västerås). Enligt av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen den 22 januari 1941 avlämnat betänkande angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur funnos vid sagda laboratorier vid nämnda tidpunkt anställda 44 veterinärer, 31 laboratoriebiträden, 9 skrivbiträden, 21 vaktmästare och därmed likställda befattningshavare samt djurskötare. De vid laboratorium tjänstgörande veterinärerna utgöras av en chefsveterinär och föreståndare för laboratoriet samt en eller flera assistentveterinärer. De flesta av de sistnämnda äro anställda endast del av året. Hos några hushållningssällskap utföras vissa undersökningar av distriktsveterinärerna.

278 De hushållningssällskap, som ej disponera egna laboratorier, låta i allmänhet underkasta tagna prov bakteriologisk undersökning vid statens veterinärbakteriologiska anstalt. Av sagda utredning inhämtas vidare, att de i hushållningssällskapens laboratorier nedlagda kostnaderna för inredning och utrustning säkerligen uppgå till sammanlagt över en miljon kronor. Såsom nämnts hava flertalet av hushållningssällskapens laboratorier inrättats med hänsyn till bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen. För att erhålla en mera ingående uppfattning av den verksamhet, som utövades vid laboratorierna, verkställde emellertid ovannämnda styrelser utredning i detta hänseende. Av sagda utredning inhämtas, att endast laboratorierna i Linköping, Malmö och Falkenberg torde i mera betydande utsträckning handhava andra arbetsuppgifter än sådana, som höra samman med bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen. Sålunda bedriver laboratoriet i Linköping diagnostiska och serologiska undersökningar åt veterinärer och djurägare inom länet samt bakteriologiska undersökningar av mjölk för vissa hälsovårdsnämnders räkning. Laboratoriet i Malmö har alltsedan år 1916 bedrivit diagnostisk verksamhet såväl som serumframställning vid sidan av tuberkulosarbetet. Vid laboratoriet i Falkenberg utföras bland annat undersökningar av blodprov i samband med bekämpande av smittsam kastning sarnt dräktighets- och spermaundersökningar. Beträffande laboratoriernas framtida verksamhet hava styrelserna uttalat, att i den mån arbetet med tuberkulosbekämpandet enligt den kliniska metoden kunde antagas komma att minska, vore det klart, att laboratorierna icke längre komme att från detta bekämpande erhålla arbetsuppgifter av någon större omfattning. Även om för flertalet laboratorier ännu funnes arbetsuppgifter i samband med tuberkulosbekämpandet åtskilliga år framåt, syntes styrelserna redan nu önskvärt, att man erhölle visshet om huru med dessa laboratorier lämpligen borde förfaras, sedan deras uppgifter ifråga om nötkreaturstuberkulosen gått avsevärt tillbaka. Såväl för laboratoriepersonalen som för dess arbetsgivare, hushållningssällskapen, vore det av stort intresse att p å tidigt stadium få klarhet i denna fråga. Styrelserna hava vidare framhållit, att det torde ligga i sakens natur, att hushållningssällskapens laboratorier, som anlagts med stora ekonomiska uppoffringar för både staten och djurägarna, i allmänhet ej borde nedlägga sin verksamhet i den mån behov å andra områden än för tuberkulosbekämpandet förefunnes för dessa laboratorier. I anslutning härtill hava styrelserna i sitt förenämnda betänkande till undersökning upptagit frågan, om en utvidgning av laboratoriernas verksamhetsområde vore önskvärd och lämplig att genomföra. Dessa laboratoriers verksamhet finge enligt styrelsernas mening under inga förhållanden konkurrera med uppgifter, som åvilade statens veterinärbakteriologiska anstalt. Enligt styrelsernas förmenande syntes som regel böra gälla, att den allmänt veterinärmedicinska diagnostiska verksamheten skulle handhavas av anstalten ensam. Då anstalten hade till uppgift bland annat att genom omfattande undersökningar söka vinna större kun-

279 skåp om ännu outforskade sjukdomars karaktär och uppkomst, syntes styrelserna naturligt, att hela det material, som kunde vara till ledning för sådana undersökningar, ställdes till anstaltens förfogande. Emellertid funnes enligt styrelsernas uttalande å förevarande område ett flertal uppgifter, som för närvarande icke bleve utförda, dels med hänsyn till veterinärbakteriologiska anstaltens övriga arbetsuppgifter, dels ock på grund av de besvär och den omgång själva insändandet av undersökningsprov från många delar av landet medförde. Såsom för hushållningssällskapens laboratorier särskilt lämpade uppgifter hava styrelserna framhållit mjölkkontroll, vattenkontroll åt mejerierna och lantbrukarna samt bakteriologisk köttkontroll. Vid sidan av dessa mera allmänt hygieniska uppgifter för laboratorierna har bekämpandet av smittsam kastning och juverinflammationer, i den mån sådant sjukdomsbekämpande skulle vinna mera allmän anslutning, förr eller senare ansetts böra delvis decentraliseras. Härigenom skulle laboratorierna enligt styrelsernas förmenande säkerligen få mycket krävande arbetsuppgifter. Styrelserna hava emellertid påpekat, att hushållningssällskapens laboratorier icke torde till alla delar vara skickade att på ett betryggande sätt handhava ovannämnda nya uppgifter. Så länge tuberkulosarbetet påginge med oförminskad intensitet, torde en utvidgning av uppgifterna för flertalet laboratorier knappast kunna komma ifråga utan viss utvidgning av lokalerna. Laboratorierna i Uppsala, Västervik, Kristianstad, Malmö och Västerås skulle däremot redan nu, enligt vad styrelserna framhållit, kunna bereda plats för en icke obetydlig utvidgning av arbetsuppgifterna. Enligt styrelsernas mening vore ifrågavarande laboratorier i stort sett lämpliga att upptaga även vissa andra uppgifter än som sammanhängde med tuberkulosarbetet. Personalen vid laboratorierna borde utan större svårigheter kunna förvärva den kompetens, som erfordrades för sådana uppgifter. Styrelserna framhålla vidare följande: »I detta sammanhang får emellertid icke förbises den kanske mest primära frågan, att laboratorierna äro så belägna, att prover fjån ett tillräckligt stort område komma att dit insändas. Man måste med andra ord göra klart för sig vilka laboratorier, som komma att bliva fullt sysselsatta. Mest rationellt hade givetvis varit att efter beräkning av arbetsuppgifernas mängd placera ut ett antal laboratorier å lämpligt belägna orter. Då emellertid redan nu laboratorierna äro anlagda och i verksamhet, torde ett sådant tillvägagångssätt i varje fall te sig oekonomiskt med hänsyn till de nedlagda realvärdena. De arbetsuppgifter, som här äro ifråga, äro också till stor del nya. Någon närmare kännedom om omfattningen av dessa förefinnes därför knappast. Med hänsyn härtill torde det bliva nödvändigt att avvakta viss tids erfarenhet av laboratoriernas vidgade verksamhet, innan slutlig ställning tages till detta spörsmål. Det torde därför bliva nödvändigt för varje sällskap att självt söka bedöma laboratoriets existensberättigande med hänsyn till erfarenheterna vid det egna och andra sällskaps laboratorier samt beträffande exempelvis laboratoriet i Uppsala dess närhet till Stockholm. Så som förhållandena nu kunna bedömas, torde man få utgå från att staten i varje fall icke bör stödja uppkomsten av nya laboratorier i Svealand och Götaland. Då man har anledning antaga, att centralanstalten kommer att betjäna rayonen närmast Stockholm, synes laboratoriet vid Experimentalfältet böra nedläggas i och med att den kliniska tuberkuloskontrollen i Stockholms län mera

280 avsevärt minskar. Det synes styrelserna naturligt, att några sällskaps laboratorier få betjäna jämväl vissa områden utanför det egna sällskapets område.» I den proposition till 1941 års riksdag (proposition nr 152/41), som föranleddes av det av ovannämnda styrelser framlagda betänkandet, uttalade föredragande departementschefen, att det för det dåvarande svårligen läte sig göra att ens tillnärmelsevis beräkna, i vilken omfattning de av styrelserna föreslagna nya uppgifterna för hushållningssällskapens laboratorier skulle vara tillräckliga för ett bibehållande av samtliga dessa laboratorier. Departementschefen anslöt sig jämväl i huvudsak till vad styrelserna anfört rörande laboratorierna. Ifråga om den av styrelserna förordade begränsningen av arbetsuppgifterna för laboratorierna ansåg sig emellertid departementschefen böra intaga en avvikande ståndpunkt. Av departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet i förevarande hänseende må följande återgivas: »Sålunda anser jag förslaget, att statens veterinärbakteriologiska anstalt ensam skall handhava den allmänt veterinärmedicinska diagnostiska verksamheten, icke lämpligt. Framför allt synes det mig uppenbart, att laboratoriet i Malmö bör i full utsträckning få fortsätta den i skilda hänseenden betydelsefulla verksamhet, som sedan lång tid bedrivits därstädes. Jämväl beträffande de övriga laboratorierna torde skäl tala för att låta dem handhava även andra uppgifter än som styrelserna avsett. En förutsättning härför är emellertid, att den veterinära personalen kan anses hava förvärvat erforderlig kompetens för en sådan vidgad verksamhet. Vid bedömande av laboratoriepersonalens kompetens synes emellertid, åtminstone för den närmaste framtiden, hänsyn icke böra tagas endast till de rent vetenskapliga meriterna utan även till den praktiska erfarenhet och skicklighet, vederbörande må hava förvärvat under tidigare verksamhet. I detta sammanhang vill jag understryka styrelsernas uttalande, att det är av vikt att laboratorieföreståndarna vunnit god erfarenhet av det egentliga sjukdomsbekämpandet, så att nödvändig kontakt och samarbete med djurägarna kan upprätthållas. Som styrelserna framhållit torde de viktigaste nya uppgifterna för laboratorierna avse bakteriologisk mjölkkontroll, köttkontroll och vattenkontroll samt vissa undersökningar i samband med bekämpandet av smittsam kastning och juverinflammation hos nötkreatur. I likhet med vad som framhållits i flera yttranden anser jag det vara önskvärt, att laboratorierna snarast få övertaga en del av de laboratorieundersökningar, som äro erforderliga vid kastningsbekämpandet. En förutsättning för att detta viktiga bekämpande skall få större omfattning torde nämligen vara, att det i viss utsträckning decentraliseras och i så fall knytes till hushållningssällskapen. Utöver nu berörda uppgifter torde även ifrågakomma undersökning berörande hästavelns område. Jag anser mig slutligen böra erinra om de förslag till vidgade uppgifter beträffande den bakteriologiska vattenkontrollen, som innefattas i den till årets riksdag framlagda propositionen nr 50.» Jordbruksutskottet och riksdagen biträdde departementschefens ovan återgivna uttalande. Sedermera h a r statens veterinärbakteriologiska anstalt i särskild promemoria den 17 december 1941, vilken av Kungl. Maj:t överlämnats till hushållningssäliskapsutredningen för avgivande av de förslag, vartill promemorian kunde föranleda, framfört vissa synpunkter på här ifrågavarande spörsmål. Innan hushållningssällskapsutredningen närmare redogör för sagda syn-

281 punkter må erinras om att i .statsverkspropositionen till 1942 års riksdag, nionde huvudtiteln, punkt 75, föreslagits särskilt statsbidrag till täckande av laboratoriernas kostnader med 8 000 kronor till varje laboratorium. Av föredragandens yttrande till statsrådsprotokollet i förevarande hänseende må följande återgivas: »För närvarande finnas veterinärbakteriologiska anstalter inrättade vid 12 hushållningssällskap. Då jag förordar, att bidrag för nästa budgetår skall utgå till samtliga dessa laboratorier, vill jag emellertid framhålla, att det nu svårligen kan bedömas, huruvida alla laboratorier framdeles, sedan det kliniska tuberkulosbekämpandet upphört eller mera avsevärt minskat, komma att erfordras. Frågan om de statsunderstödda laboratoriernas antal måste sålunda efter någon tid underkastas ytterligare prövning.» Vad sålunda i statsverkspropositionen föreslagits har numera godkänts av riksdagen.

2.

Statens v e t e r i n ä r b a k t e r i o l o g i s k a anstalts p r o m e m o r i a d e n 17 d e c e m b e r 1941.

1 förenämnda promemoria den 17 december 1941 har statens veterinärbakteriologiska anstalt uttalat, att frågan om hushållningssällskapens laboratoriers (provinslaboratoriernas) ställning och arbetsuppgifter, som omedelbart berörde anstaltens verksamhet, numera syntes hava vunnit ökad aktualitet. I fråga om statsunderstödet till laboratoriernas verksamhet har sålunda framhållits, att även om statsanslaget till det kliniska tuberkulosbekämpandet hittills i realiteten kommit att i viss utsträckning lämna bidrag även till laboratoriernas allmänna verksamhet, hade det likväl hittills förutsatts, att bidragen från detta anslag endast skulle avse sådan verksamhet, som direkt sammanhängde med nämnda bekämpande. Det ovan angivna, nya anslaget innebure sålunda ur principiell synpunkt en nyhet, enär staten därigenom direkt komme att understödja den allmänna verksamheten vid ifrågavarande laboratorier. Vidare har i promemorian erinrats om att hushållningssällskapens i Östergötlands län och Hallands län förvaltningsutskott i skrivelser till Kungl. Maj:t hemställt om tillstånd att vid sina laboratorier få med bidrag av statsmedel utföra undersökningar för bekämpande av sjukdomen smittsam kastning. I båda framställningarna hade framhållits, att arbetet vid ifrågavarande laboratorier med det kliniska tuberkulosbekämpandet numera minskat i sådan utsträckning, att denna uppgift icke längre lämnade laboratorierna full sysselsättning. Av vad i promemorian därefter anförts må följande återgivas: »Med anledning av vad ovan anförts synes enligt anstaltens mening tiden nu vara inne för en närmare allsidig prövning av hela frågan om provinslaboratoriernas framtida verksamhet. Det framstår nämligen som önskvärt, att denna redan från början kan planläggas på sådant sätt, att mera genomgripande reformer och därmed ofrånkomligen förenade olägenheter såvitt möjligt sedermera kunna undvikas.

282 Vid övervägande av förevarande spörsmål torde man enligt anstaltens uppfattning icke blott böra beakta de skilda provinslaboratoriernas behov av nya arbetsuppgifter utan även — och framförallt — i vilken utsträckning det ur rikssynpunkt kan anses föreligga ett intresse av en decentralisering av den verksamhet, som nu bedrives av anstalten. I detta sammanhang vill anstalten erinra om den nybyggnad för anstaltens del, vars uppförande inom den närmaste tiden kommer att påbörjas. Det torde nämligen med säkerhet kunna antagas, att anstalten därigenom och genom den samtidigt verkställda omorganisationen av anstalten kommer att erhålla en avsevärt ökad arbetskapacitet. Från denna utgångspunkt anser sig anstalten emellertid icke hava något att erinra mot en viss utvidgning av provinslaboratoriernas arbetsuppgifter, såvitt gäller vissa grenar av anstaltens verksamhet. Sålunda skulle den omgång, som ett insändande av undersökningsprov från många delar av landet till Stockholm innebär, härigenom kunna undgås. Det avlyftande av anstaltens alltmera ökade arbetsbörda, särskilt så vitt gäller dess kastsjukeavdelning, som en decentralisering skulle medföra, kunde även i och för sig framstå såsom ett önskemål. Anstalten vill emellertid understryka, att enligt anstaltens uppfattning en utvidgning av provinslaboratoriernas verksamhetsområde icke synes böra ifrågakomma annat än under vissa bestämda förutsättningar. Sålunda lärer härför böra uppställas följande villkor, nämligen att det ur landets och icke blott ur de enskilda laboratoriernas synpunkt befinnes önskvärt, att personalen vid ifrågavarande laboratorier besitter för sina nya uppgifter erforderlig kompetens, att undersökningsverksamheten bedrives efter i möjligaste mån enhetliga linjer, samt att arbetet utföres under en central myndighets kontroll och i intim samverkan med anstalten.» Vid övervägande av vilka arbetsuppgifter — utöver det kliniska tuberkulosbekämpandet — som lämpligen skulle kunna överlämnas till provinslaboratorierna har anstalten i huvudsak anslutit sig till vad medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen i förenämnda betänkande härutinnan föreslagit. Beträffande bekämpandet av smittsam kastning har anstalten uttalat, att densamma visserligen skulle hava möjlighet att utföra ett avsevärt större antal blodprovs- och andra undersökningar än för det dåvarande, därest personalen vid anstalten förstärktes. Anstalten ville emellertid icke motsätta sig en decentralisering, enär denna ur andra synpunkter ansåges önskvärd. Ett viktigt skäl för en dylik åtgärd syntes sålunda vara, att djurägarnas intresse för bekämpandet därmed kunde väntas stiga. Åtskilliga administrativa och andra frågor uppkomme emellertid enligt promemorian i samband med en decentralisering. Sålunda uppstode frågan, efter vilka grunder statsbidragen till hushållningssällskapen skulle utgå. Vidare erfordrades föreskrifter om registrering av undersökta besättningar såväl vid vederbörande provinslaboratorium som vid medicinalstyrelsen. I detta sammanhang har anstalten framhållit, att, därest en decentralisering genomfördes, syntes föredraganden för kastsjukeärenden i medicinalstyrelsen, som tillika vore avdelningsföreståndare för anstaltens kastsjukeavdelning, icke kunna samtidigt uppehålla båda de omförmälda befattningarna. Jämväl i övrigt bleve enligt anstaltens mening en ändring av nuvarande organisation erforderlig. Även spörsmålet om fördelningen av arbetet med blodprovstag-

283 ning och ortsbekämpande mellan distriktsveterinärerna och hushållningssällskapens veterinärer syntes böra närmare beaktas. Anstalten har vidare framhållit, att det vore erforderligt, att icke blott undersökningstekniken utan även bedömningen av uppkomna reaktioner skedde efter enhetliga principer, enär det eljest kunde befaras att bekämpandet av ifrågavarande sjukdom komme att urarta. Slutligen har understrukits, att möjligheterna att giva provinslaboratorierna vidsträcktare befogenheter intimt sammanhängde med laboratorieveterinärernas kompetens. Beträffande mjölkkontrollen har i promemorian uttalats, att det ur allmän-hygienisk synpunkt vore synnerligen önskvärt, om provinslaboratorierna kunde i större utsträckning ägna sig åt dylik kontroll. För detta ändamål erfordrades emellertid uppdragande av bestämda riktlinjer för arbetets bedrivande samt fastställande av enhetliga principer och standardiserade undersökningsmetoder. I fråga om vattenkontroll har anstalten erinrat om att jämlikt förordningen den 19 juli 1941 (nr 654) om kontroll av vattenledningsvatten, vilken trätt i kraft den 1 januari 1942, finge bakteriologisk undersökning utföras endast av statens institut för folkhälsan, av statens bakteriologiska laboratorium eller av den, som därtill erhållit medicinalstyrelsens bemyndigande. Sagda förordning förutsatte emellertid en decentralisering av kontrollen av vattenledningsvatten, vilken enligt anstaltens mening syntes lämplig även i fråga om andra slag av vattenkontroll. En utvidgad bakteriologisk köttkontroll skulle enligt anstaltens mening sannolikt rädda icke obetydliga kvantiteter till människoföda tjänligt kött, som vederbörande besiktningsveterinär nu på grund av otillräckliga möjligheter till dylik kontroll nödgades kassera. Av praktiska skäl kunde enligt anstaltens mening en mera allmänt genomförd bakteriologisk köttkontroll icke handhavas endast av anstalten. Kontrollen syntes lämpligast böra utföras vid vederbörande hushållningssällskaps laboratorium eller vid ett med hänsyn till transportmöjligheterna fördelaktigt beläget slakthus eller större slakteri med eget laboratorium. Frågan om bekämpandet av juverinflammationer syntes enligt anstaltens mening böra göras till föremål för en allsidig utredning. Den allmänna diagnostiska verksamheten borde enligt anstaltens mening i allt väsentligt principiellt förbehållas anstalten. Såsom motivering kunde anföras de höga krav, som för ändamålet måste ställas på vederbörande veterinärs kompetens och laboratoriernas utrustning samt att en decentralisering av denna verksamhet kunde komma att medföra mindre enhetliga begrepp inom diagnostiken, vilket skulle bliva olyckligt för vetenskapen och därmed för hela sjukdomsbekämpandet. Slutligen har anstalten i detta sammanhang uttalat, att tillverkningen av sera för veterinärt bruk borde i sinom tid handhavas endast av anstalten, som efter tillkomsten av de nya institutionsbyggnaderna syntes bliva i stånd att tillgodose hela landets behov i förevarande hänseende. I promemorian har därefter behandlats frågan om provinslaboratoriernas

284 utrustning och personalens kompetens vid en utvidgning av laboratoriernas verksamhet. Härutinnan har framhållits, att vissa ökade krav torde komma alt ställas på laboratoriernas inredning och tekniska utrustning. Vidare har betonats, att högre krav även måste ställas på laboratoriepersonalens utbildning och kompetens. Utan att vilja underskatta värdet av den erfarenhet arbetet med det »egentliga» sjukdomsbekämpandet förvisso skänkte utövarna därav, måste sålunda, enligt anstaltens med avseende å chefsveterinärerna och deras assistenter uttalade mening, vetenskaplig utbildning och skolning krävas av dem, som handhade de på laboratorierna ankommande uppgifterna. Beträffande laboratoriernas organisation m. m. har anstalten uttalat, att av de provinslaboratorier, som för närvarande funnes i riket, vissa laboratorier utan större olägenhet skulle kunna nedläggas och deras verksamhet omhändertagas av anstalten. I detta sammanhang har jämväl framhållits, att frågan om provinslaboratoriernas taxor krävde ett ingående övervägande. Sammanfattningsvis har i promemorian uttalats, att åtskilliga uppgifter förefunnes, som lämpligen kunde handhavas av de veterinärbakteriologiska provinslaboratorierna, men att — innan en utvidgning av deras verksamhet ägde rum — åtskilliga därmed förenade spörsmål tarvade en närmare utredning. Anstalten hemställde därför, att frågan om en allmän utredning av dessa laboratoriers ställning och verksamhet upptoges till övervägande. Vid den sålunda förordade utredningen syntes enligt anstaltens mening jämväl böra beaktas möjligheten av ett förstatligande av ifrågavarande laboratorier. Härutinnan har i promemorian anförts följande: »Om dessa organiserades såsom statliga förefaller nämligen en tillfredsställande lösning av flera med laboratoriernas verksamhet förknippade problem och önskemål lättare kunna realiseras. Såsom exempel må anföras frågan om en anpassning av de vid provinslaboratorierna anställda befattningshavarnas löneställning, frågan om personalutbyte mellan anstalten och provinslaboratorierna, frågan om verksamhetens ur ekonomisk synpunkt mest rationella organisation, kravet på enhetlighet ifråga om undersökningsteknik och bedömning vid verkställda undersökningar samt kravet på en central ledning och kontroll av den vid provinslaboratorierna bedrivna verksamheten. Å andra sidan vill emellertid anstalten givetvis icke förbise den stora betydelse, som laboratoriernas nuvarande anknytning till hushållningssällskapen kan äga med avseende å det lokala intresset för ifrågavarande verksamhet.» Slutligen har anstalten uttalat, att ehuru det syntes önskvärt, att frågan om provinslaboratoriernas framtida verksamhet upptoges till prövning i ett sammanhang, kunde dock utvecklingen komma att påkalla en tidigare behandling av spörsmålet om kastsjukebekämpandets decentralisering.

3.

H u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p s u t r e d n i n g e n s s y n p u n k t e r o c h förslag.

1 förevarande laboratorier hava av hushållningssällskapen eller eljest investerats betydande kapital — såsom medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen framhållit säkerligen över en miljon kronor — vartill kommer, att ett

285 betydande antal personer äro anställda vid laboratorierna. Inom flera av laboratoriernas verksamhetsområden kan emellertid, såsom torde framgå av vad i det föregående anförts, laboratoriernas uppgift i samband med nötkreaturstuberkulosens bekämpande inom en ej alltför avlägsen framtid förväntas bliva av allt mindre omfattning. Med hänsyn till sålunda anförda omständigheter synes jämväl hushållningssällskapsutredningen angeläget, att frågan om hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska laboratoriers framtida ställning och verksamhet upptages till övervägande. Såsom av det föregående framgår uppkomma emellertid härvidlag åtskilliga frågor av delvis betydande räckvidd och av såväl organisatorisk som ekonomisk karaktär. Då flera av dessa frågor undandraga sig hushållningssällskapsutredningens bedömande samt vissa på dem inverkande faktorer, särskilt de för provinslaboratorierna lämpliga verksamhetsgrenarnas framtida omfattning, ännu icke torde vara möjliga att fullt klart överblicka, anser sig utredningen i det följande kunna behandla hithörande spörsmål endast i princip och sålunda angiva de riktlinjer, som enligt utredningens mening böra följas ifråga om provinslaboratoriernas framtida ställning och verksamhet. Av den tidigare lämnade redogörelsen torde hava framgått, att medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen och statens veterinärbakteriologiska anstalt i princip funnit, att särskilda provinslaboratorier vid sidan av nämnda anstalt jämväl i framtiden torde bliva erforderliga, även om de uppgifter, som sammanhänga med nötkreaturstuberkulosens bekämpande enligt den kliniska metoden, skulle i huvudsak upphöra. Vissa andra betydelsefulla verksamhetsgrenar hava ansetts med fördel kunna upptagas av provinslaboratorierna. Hushållningssällskapsutredningen delar till fullo ifrågavarande uppfattning. Vid övervägande av frågan om laboratoriernas framtida ställning och verksamhet, synas i första hand följande principiella spörsmål böra diskuteras, nämligen dels vilken ställning provinslaboratorierna böra intaga gentemot staten och hushållningssällskapen, dels vilken verksamhet, som vid sidan av uppgifter i samband med nötkreaturstuberkulosens bekämpande lämpligen bör anförtros åt sagda laboratorier, dels laboratoriernas organisation, antal och geografiska förläggning samt dels laboratoriernas ekonomi. Såsom av förestående referat av statens veterinärbakteriologiska anstalts promemoria angående ifrågavarande laboratorier framgår, har anstalten betiäffande provinslaboratoriernas ställning uttalat, att möjligheten av ett förstatligande av desamma borde beaktas. Såsom skäl för förstatligande har anstalten framhållit, att flera med laboratoriernas verksamhet förenade problem och önskemål lättare kunde lösas. Såsom exempel har anstalten pekat på frågan om en anpassning av de vid provinslaboratorierna anställda befattningshavarnas löneställning, frågan om personalutbyte mellan anstalten och provinslaboratorierna, frågan om verksamhetens u r ekonomisk synpunkt

286 mest rationella organisation, kravet på enhetlighet ifråga om undersökningsteknik m. m. samt kravet på en central ledning och kontroll av laboratoriernas verksamhet. Å andra sidan har emellertid erinrats om den stora betydelse, som laboratoriernas nuvarande anknytning till hushållningssällskapen kunde äga med avseende å det lokala intresset för ifrågavarande verksamhet. Hushållningssällskapsutredningen vill för sin del betona vikten av att provinslaboratorierna jämte hos dem anställda befattningshavare åtnjuta lokalt förtroende och äro kända bland ortens djurägare samt därmed äga möjlighet att stimulera intresset för den verksamhet, som ankommer på laboratoriet. Det bör nämligen observeras, att, då fråga är om bekämpande av viss husdjurssjukdom, fältarbetet och icke laboratoriearbetet måste vara det primära samt att sålunda den direkta kontakten mellan djurägare å ena sidan ävensom veterinärer och laboratorier å den andra är av mycket stor betydelse. Enligt hushållningssällskapsutredningens förmenande uppnås denna kontakt bäst, därest provinslaboratorierna och vid dem anställda befattningshavare äro knutna till hushållningssällskapen. Påpekas må, att därest utredningens tidigare förslag rörande medlemskap i hushållningssällskap, innebärande att praktiskt taget samtliga jordbrukare inom ett hushållningssällskaps område skulle bliva medlemmar av sällskapet, genomföres, betyder detta ökad kontakt mellan sällskapet och jordbrukarna. Denna ökade kontakt bör givetvis komma även laboratoriet och dess befattningshavare till godo. Hushållningssällskapsutredningens bestämda uppfattning är sålunda, att provinslaboratorierna liksom hittills böra vara knutna till hushållningssällskapen. Beträffande provinslaboratoriernas framtida verksamhet synes medicinalstyrelsens och lantbruksstyrelsens tidigare refererade förslag i princip hava vunnit anslutning jämväl från statens veterinärbakteriologiska anstalts sida. Enligt detta förslag skulle sålunda åt provinslaboratorierna anförtros — förutom med bekämpandet av nötkreaturstuberkulos förenade uppgifter — mjölkkontroll, vattenkontroll och köttkontroll samt undersökningar i samband med bekämpande av smittsam kastning och juverinflammationer. Jämväl hushållningssällskapsutredningen k a n i princip ansluta sig till detta förslag. Utredningen vill dock betona, att de viktigaste uppgifterna måste vara sådana, som sammanhänga med bekämpandet av nyssnämnda husdjurssjukdomar. Utredningen vill vidare i detta sammanhang framhålla, att det synes kunna ifrågasättas, om icke jämväl den allmänna diagnostiska verksamheten borde i viss mån decentraliseras. För närvarande torde dylik verksamhet i stort sett bedrivas allenast av statens veterinärbakteriologiska anstalt och Malmöhus läns hushållningssällskaps veterinärbakteriologiska laboratorium i Malmö. Anstalten har för sin del i ovannämnda promemoria uttalat, att sagda verksamhet i allt väsentligt principiellt borde förbehållas anstalten. Såsom tidigare framhållits har emellertid vederbörande departementschef i yttrande till statsrådsprotokollet i samband med anmälan av tidigare omförmäld proposition nr 152/1941 uttalat, att det icke vore lämpligt, att sta-

287 tens veterinärbakteriologiska anstalt ensam handhade den allmänt veterinärmedicinska diagnostiska verksamheten. Framförallt syntes departementschefen uppenbart, att laboratoriet i Malmö borde i full utsträckning få fortsätta den i skilda hänseenden betydelsefulla verksamhet, som sedan lång tid bedrivits därstädes. Jämväl beträffande övriga laboratorier ansåg departementschefen skäl tala för att låta dem handhava även andra uppgifter än dem medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen avsett i förenämnda betänkande. En förutsättning härför vore emellertid att den veterinära personalen ägde erforderlig kompetens, varvid, åtminstone för den närmaste framtiden, hänsyn borde tagas icke endast till de rent vetenskaplika meriterna utan även till den praktiska erfarenheten och skickligheten. Hushållningssällskapsutredningen ansluter sig för sin del till sålunda av departementschefen framförda synpunkter. Tilläggas må, att ur jordbrukets synpunkt en anstalt i Stockholm icke kan vara tillfyllest för nu ifrågavarande ändamål, enär avståndet till densamma blir allt för stort från vissa delar av landet. De sålunda av hushållningssällskapsutredningen biträdda eller framförda egna principiella synpunkterna på frågan om provinslaboratoriernas framtida ställning och verksamhet torde i viss mån sammanhänga med frågan om desammas organisation, antal och geografiska förläggning. Hushållningssällskapsutredningen håller härutinnan före, att man, särskilt med hänsyn till den allmänna diagnostiska verksamheten, bör tänka sig såväl större laboratorier (centrallaboratorier), vid vilka dylik verksamhet skulle förekomma, som mindre (provinslaboratorier) utan sådan verksamhet. Med hänsyn till kraven på utrustning och befattningshavarnas kompetens torde det icke vara möjligt, att alla nu verksamma laboratorier bedriva allmän diagnostisk verksamhet. Enligt utredningens mening måste de med dylik verksamhet sysselsatta laboratoriernas områden omfatta mera än ett hushållningssällskaps område, men å andra sidan få verksamhetsområdena icke bliva större än att exempelvis självdöda kalvar kunna utan allt för lång tidsutdräkt transporteras till laboratoriet för erforderliga undersökningar. I enlighet härmed synes tills vidare böra ifrågakomma ett centrallaboratorium för södra, ett för östra och ett för västra samt möjligen ett eller två för norra delen av landet. De södra landsdelarna hava redan nu tillgång till dylikt laboratorium i Malmöhus läns hushållningssällskaps laboratorium. För östra delen av landet kunde måhända anses tillfyllest med statens veterinärbakteriologiska anstalt i Stockholm. Med hänsyn till jordbrukets omfattning i Östergötland och kommunikationerna till närmast söder därom liggande län kan dock ifrågasättas, om icke jämväl laboratoriet i Linköping borde utbyggas till centrallaboratorium. Västsverige har för närvarande tillgång till två tuberkuloslaboratorier, nämligen ett i Falkenberg och ett i Skara. Hushållningssällskapsutredningen är tveksam, huruvida något av dessa laboratorier lämpar sig för utbyggnad till centrallaboratorium. Med hänsyn till geografiskt läge och kommunikationsmedel synes lämpligare förläggning av ifrågavarande laboratorium kunna tänkas, exempelvis till Göteborg. Provinslaboratoriernas verksamhet synes i princip böra tillsvidare begrän-

288 sas till i huvudsak sådana uppgifter, som sammanhänga med kliniskt bekämpande av nötkreaturstuberkulos, smittsam kastning och juverinflammationer. Det erforderliga antalet dylika laboratorier är givetvis i viss mån beroende av nämnda sjukdomars utbredning. I avsaknad av närmare kännedom härom synes man enligt utredningens mening tills vidare böra räkna med att bibehålla och med statsmedel stödja flertalet av de för närvarande verksamma laboratorierna, men bör å andra sidan en utvidgning av deras lokaler och utökning av utrustningen ske med största försiktighet. Beträffande vissa av de nuvarande laboratorierna synes utredningen dock böra övervägas, huruvida de icke borde nedläggas, när deras uppgifter i samband med det kliniska bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen i avsevärd grad minskats. Desamma torde sålunda icke böra upptaga verksamhet inom övriga nyssnämnda husdjurssjukdomars område. Det nu sagda gäller främst Stockholms läns och stads hushållningssällskaps laboratorium vid Experimentalfältet, vars verksamhet synes kunna övertagas av statens veterinärbakteriologiska anstalt. Skäl synes jämväl tala för övervägande av frågan om nedläggande av laboratoriet i Uppsala. Skulle vidare sistberörda sjukdomars utbredning vara ringa inom laboratoriernas i Västerås, Nyköping och Jönköping verksamhetsområden, varom utredning bör verkställas, synes böra övervägas att i sinom tid nedlägga jämväl dessa laboratorier. Vidare vill utredningen ifrågasätta, om laboratoriet i Västervik kan vara nödvändigt med hänsyn till det ringa avståndet till Linköping. En minskning av antalet laboratorier medför att desammas verksamhetsområden i regel böra omfatta mera än ett hushållningssällskaps område. I princip synes utredningen med hänsyn härtill skäligt, att samtliga de hushållningssällskap, vars områden beröras av laboratoriets verksamhet, jämväl skola äga utse representanter i styrelse för laboratoriet. Detta bör givetvis gälla såväl centrallaboratorium, med undantag av statens veterinärbakteriologiska anstalt, som provinslaboratorium. Såsom huvudman för befattningshavarna vid andra laboratorier än det statliga kan, tänkas antingen sagda styrelse eller det hushållningssällskap, inom vars område laboratoriet är beläget. Slutligen må i detta sammanhang framhållas, att medicinalstyrelsen bör äga befogenhet att verkställa den kontroll över hushållningssällskapens laboratorier och verksamheten vid dessa, som styrelsen kan finna nödig, samt fastställa taxa för verksamheten. Vad därefter angår frågan om de sistberörda laboratoriernas ekonomi, främst statsunderstöd till verksamheten, synes utredningen lämpligt, att sagda stöd i likhet med vad gäller för exempelvis de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna beräknas med visst fast årligt belopp. Påpekas må, att utredningen givetvis förutsätter, att statsbidrag enligt särskilda grunder därjämte jämväl i fortsättningen liksom för närvarande skall utgå till täckande av kostnader, som äro förenade med fältarbetet vid bekämpandet av vederbörande husdjurssjukdomar. Såsom utredningen tidigare uttalat kan det, när bekämpandet av nötkreaturstuberkulos enligt den kliniska metoden i huvudsak slutförts, befin-

289 nas lämpligt att helt nedlägga verksamheten vid vissa av nu hos hushållningssällskapen befintliga laboratorier. Det synes därför utredningen skäligt att till prövning upptages frågan om att bereda vederbörande hushållningssällskap skälig kompensation för sådant kapital av sällskapets egna medel, som investerats i laboratorium, vilket befinnes böra nedläggas. Såsom utredningen tidigare påpekat, torde för närvarande icke vara möjligt att definitivt avgöra frågan, huruvida de nuvarande laboratorierna hos hushållningssällskapen skola för framtiden bibehållas eller icke. Utredningens i det föregående framförda synpunkter få sålunda, såsom inledningsvis betonats, endast betraktas såsom förslag till riktlinjer för de närmaste årens åtgärder på ifrågavarande område från statsmakternas sida. Ehuru utredningen sålunda icke ansett sig kunna framlägga detaljerat förslag rörande ifrågavarande laboratorier, har utredningen icke förbisett, att särskild utredning av vissa detaljfrågor nu kan befinnas lämplig. Hushållningssällskapsutredningen syftar härvidlag i första hand på frågan om bekämpandet av smittsam kastning. E n ingående behandling av denna fråga torde emellertid, enär densamma berör jämväl andra institutioner än hushållningssällskapen, falla utom ramen för hushållningssällskapsutredningens uppdrag. I likhet med bland andra statens veterinärbakteriologiska anstalt håller emellertid hushållningssällskapsutredningen före, att, med hänsyn till betydelsen av att ett planmässigt bekämpande av sagda sjukdom igångsattes i större skala än för närvarande, utredning rörande berörda fråga snarast bör verkställas.

19—418998.

ELFTE

KAPITLET.

Befattningar hos hushållningssällskapen och vid lantbruksundervisningsanstalterna m. m. I.

Nuvarande förhållanden. A.

Nuvarande

Hushållningssällskapen.

befattningar.

För fullgörande av sina mångskiftande arbetsuppgifter hava hushållningssällskapen hos sig inrättat befattningar av skilda slag. I princip torde dessa — med undantag för sekreterarebefattningen — kunna fördelas på två grupper, även om gränserna dem emellan icke äro skarpt markerade, nämligen befattningar för s. k. fältarbetande befattningshavare och för expeditionspersonal. De fältarbetande befattningshavarna utgöras i första hand av konsulenter av skilda slag. Enligt lantbruksstyrelsens berättelse för år 1939 funnos nämnda år hos sällskapen anställda 65 jordbrukskonsulenter (inklusive täckdikningskonsulenter, beteskonsulenter och egnahemskonsulenter), 20 husdjurskonsulenter, 5 byggnadskonsulenter, 26 hemkonsulenter, 6 slöjdkonsulenter (slöjdundervisare), 51 trädgårdskonsulenter och andra trädgårdstjänstemän samt 42 tuberkuloskonsulenter (tuberkulosveterinärer). Vidare kunna till denna grupp hänföras överkontrollassistenter, vandringsrättare, dikningsförmän och fiskeritjänsteman. Enligt nyssnämnda berättelse funnos år 1939 13 kontrollöverassistenter, 104 vandringsrättare, 102 dikningsförmän och 55 fiskeritjänsteman anställda hos hushållningssällskapen. Expeditionspersonalen utgöres av kamrerare (skattmästare) och kassörer, expeditions- och skrivbiträden samt vaktmästare m. fl. Bestämmelser

rörande statsbidrag

till vissa befattningar

m. m.

Till flertalet befattningar hos hushållningssällskapen utgå icke särskilda statsmedel. Genom statsbidrag till den allmänna verksamheten komma dock sällskapen i åtnjutande av stöd av staten till även dessa befattningar. Särskilda statsbidrag utgå till avlönande av sekreterare, jordbrukskonsulenter (inbegripet husdjurskonsulenter), hemkonsulenter, vandringsrättare, fiskeritjänsteman, täckdikningsförmän och överkontrollassistenter. Vissa bestämmelser rörande dessa befattningshavares anställningsförhållanden hava utfärdats av Kungl. Maj:t. Därjämte har i samband med reglering av veder-

291 börande befattningar i pensionshänseende vissa av lantbruksstyrelsen godkända bestämmelser utfärdats rörande anställningsförhållandena för befattningshavare, för vilka särskilda statsbidrag icke utgå. Enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 maj 1924 (nr 164) angående statsbidrag till avlönande av sekreterare hos hushållningssällskap, ändrad genom kungörelsen nr 559/1937, kan sällskap till avlönande av sekreterare erhålla statsbidrag med årligen dels 5 700 kronor såsom grundlön och dels det belopp, som enligt bestämmelserna tillkommer sekreterare såsom ålderstilllägg. Vidare kan hushållningssällskap till avlönande av jordbrukskonsulenter jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 515) angående statsbidrag för sådant ändamål, ändrad genom kungörelserna nr 443/1928, 560/1937 och 235/1939, erhålla statsbidrag för envar konsulent med årligen dels 4 200 kronor såsom grundlön och dels det belopp, som enligt bestämmelserna tillkommer jordbrukskonsulent såsom ålderstillägg. Enligt kungörelsen den 11 juni 1937 (nr 372) angående provisorisk avlöningsförbättring åt vissa jordbrukskonsulenter skall vidare dylik förbättring utgå med 500 kronor till jordbrukskonsulent, som avlönas med bidrag av statsmedel. Statsbidrag till avlönande av hemkonsulenter kan enligt bestämmelserna i kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 400) angående sådant statsbidrag utgå till hushållningssällskap för varje konsulent årligen med 3 200 kronor såsom grundlön jämte det belopp, som enligt bestämmelserna tillkommer hemkonsulent såsom ålderstillägg. Sekreterare och jordbrukskonsulent äro berättigade till tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, och hemkonsulent till tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor. Tidpunkten för första förhöjningen inträder efter fem år under villkor, att befattningshavaren under mer än fyra femtedelar av den erforderliga anställningstiden med gott vitsord bestritt sin tjänst. Härvid får icke föras befattningshavaren till last den tid, vederbörande åtnjutit tjänsledighet för att uppehålla befattning i statens tjänst eller fullgöra annat offenligt uppdrag eller —• ifråga om sekreterare och jordbrukskonsulent — för fullgörande av värnplikt. Tidpunkten för andra och tredje förhöjningarna inträder efter ytterligare fem respektive tio år på samma villkor. Ålderstillägg får ej tillträdas tidigare än vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern uppnåtts. Befattningshavare, som, då bestämd tid för erhållande av ålderstillägg intjänats, redan uppnått stadgad pensionsålder, får icke tillträda ålderstillägget. På lantbruksstyrelsen ankommer författningsenligt att besluta i frågor angående ålderstillägg till sekreterare, jordbrukskonsulent och hemkonsulent. Ansökning om ålderstillägg skall, åtföljd av de handlingar, som lantbruksstyrelsen föreskriver, av vederbörande befattningshavare inlämnas till hushållningssällskapets förvaltningsutskott före den 15 november året innan det, då ålderstillägget skall tillträdas. Förvaltningsutskottet har att med eget yttrande insända ansökningshandlingarna till lantbruksstyrelsen före den 1 december.

292 Då sekreteraretjänst hos hushållningssällskap skall tillsättas, har förvaltningsutskottet att enligt gällande författnings föreskrifter [21 § kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 229) med allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation] förklara tjänsten till ansökning ledig, med föreläggande av viss tid, ej understigande 30 dagar, inom vilken ansökningar skola vara inkomna till utskottet. Bland de sökande uppsätter förvaltningsutskottet på förslag tre — om så många sökande finnas — varefter förslaget och tillhörande ansökningshandlingar insändas till lantbruksstyrelsen. Till sekreterare får icke antagas någon, som icke med hänsyn till teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet förklarats till platsen kompetent av lantbruksstyrelsen eller, efter besvär över av lantbruksstyrelsen meddelat beslut, av Kungl. Maj:t. Bestämmelser om ledigkungörande av jordbruks- och hemkonsulenttjänst, då sådan skall besättas, hava icke meddelats av Kungl. Maj:*. Jordbrukskonsulent och hemkonsulent skola författningsenligt hava blivit av lantbruksstyrelsen förklarade kompetenta till anställningarna. Sekreterare, jordbrukskonsulent och hemkonsulent skola enligt gällande författningar vara anställda med minst sex månaders ömsesidig uppsägningstid. Vederbörande författningsbestämmelser stadga vidare, att sekreterare, jordbrukskonsulent eller hemkonsulent, som erhållit tjänstledighet på grund av sjukdom, äger behålla samtliga avlöningsförmåner med avdrag av ett belopp, motsvarande en tredjedel av minimigrundlönen, vilket belopp skall utgå till vikarien. Har tjänstledighet erhållits för uppehållande av befattning i statens tjänst eller för fullgörande av annat offentligt uppdrag, h a r befattningshavaren rätt att behålla högst samma avlöning, som nyss sagts. Det ankommer på Kungl. Maj:t att för varje särskilt fall av tjänstledighet för sistnämnda ändamål bestämma i vad mån den tjänstledige skall av sin grundlön avstå mer än en tredjedel. Åtnjutes tjänstledighet av annan anledning än de här nämnda, skall befattningshavaren av minimigrundlönen avstå två tredjedelar eller — såvitt angår sekreteraren — det högre belopp, vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott för visst fall bestämmer. Jordbrukskonsulent äger att under tjänstledighet på grund av sjukdom åtnjuta två tredjedelar av den provisoriska avlöningsförbättringen. Utöver vad nu är sagt utgår icke provisorisk avlöningsförbättring till tjänstledig jordbrukskonsulent. Av kungörelsen den 17 maj 1940 (nr 376) inhämtas, att utan hinder av vad eljest gäller, sekreterare och jordbrukskonsulent skola under tjänstledighet för fullgörande av värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering — däri inbegripen beredskapstjänstgöring enligt § 27 mom. 2 a värnpliktslagen — äga uppbära hälften av vederbörandes minimigrundlön, beviljade ålderstillägg inräknade, samt, såvitt angår jordbrukskonsulent, hela den provisoriska avlöningsförbättringen. De enda, ifrågavarande befattningshavares semesterförhållanden avseende bestämmelser, som statlig myndighet meddelat, återfinnas i kungörelsen den

293 21 juni 1940 (nr 611) angående inskränkt rätt för befattningshavare, inkallad till militärtjänstgöring, att åtnjuta semester eller ferier och stadga, att sekreterare och jordbrukskonsulent icke få beviljas semester för tid, varunder vederbörande är inkallad till militär tjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering. Sekreterare får enligt författningsbestämmelserna ej utan lantbruksstyrelsens medgivande innehava annan avlönad befattning hos hushållningssällskapet. Jordbrukskonsulent och hemkonsulent få författningsenligt icke innehava annan avlönad befattning hos hushållningssällskapet. Vidare få vare sig sekreterare, jordbrukskonsulent eller hemkonsulent utan tillstånd av sällskapets förvaltningsutskott och lantbruksstyrelsen innehava annan stadigvarande anställning. I vederbörande författningar stadgas skyldighet för sekreterare, jordbrukskonsulent och hemkonsulent att vara delägare i statens pensionsanstalt och att vara underkastade de bestämmelser, som äro eller kunna bliva meddelade i reglementet för nämnda anstalt. Rörande sekreterares åligganden äro inga av statlig myndighet meddelade närmare bestämmelser gällande. Enligt de av Kungl. Maj:t fastställda allmänna grunderna för hushållningssällskaps organisation skall sällskapets sekreterare vara sekreterare också i sällskapets förvaltningsutskott. Ifråga om jordbrukskonsulent har i författningsväg stadgats, att det åligger sådan befattningshavare bland annat »att biträda hushållningssällskapet i dess verksamhet för höjande av det mindre jordbruket; att biträda hushållningssällskapets egnahemsnämnd vid genomförandet av dess uppgifter; att på begäran lämna dem, som önska komma i åtnjutande av egnahems- eller premielån eller förvärva jord jämlikt de för den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten gällande föreskrifter, de råd och anvisningar, av vilka de kunna vara i behov; samt att i allmänhet verka för egnahemsväsendets förkovran». De närmare bestämmelserna om jordbrukskonsulents verksamhet skola meddelas i särskild instruktion, som vederbörande hushållningssällskap har att utfärda efter det förslag därtill blivit underställt lantbruksstyrelsens prövning och gillande. Vid prövning av dylikt förslag skall lantbruksstyrelsen samråda med egnahemsstyrelsen. Hemkonsulent åligger enligt vederbörande statsbidragsförfattning att på lämpligt sätt lämna husmödrarna på landsbygden i synnerhet i mindre jordbrukar- och lantarbetarhem råd och anvisningar angående hemmets vård och husligt arbete i övrigt samt angående sådana yttre göromål i lanthushållning, som lämpligen böra utföras av kvinnor. De närmare bestämmelserna om hemkonsulents verksamhet meddelas av hushållningssällskapet i särskild instruktion, som underställes lantbruksstyrelsen för godkännande. Till Kungl. Maj:t ställd ansökning om statsbidrag till grundlön åt sekreterare, jordbrukskonsulent och hemkonsulent skall av hushållningssällskap insändas till lantbruksstyrelsen. Till grundlön och ålderstillägg beviljade belopp utbetalas av lantbruksstyrelsen i efterskott till vederbörande hushållningssällskap, i den m å n sällskapet styrker sig äga rätt att uppbära dylikt

294 statsbidrag. Medel till provisorisk avlöningsförbättring åt jordbrukskonsulent utbetalas av lantbruksstyrelsen i efterskott till sällskapet, sedan detta till styrelsen inkommit med uppgift om konsulents tjänstgöring. Före utgången av mars månad varje år har hushållningssällskapets förvaltningsutskott att till lantbruksstyrelsen insända berättelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär över jordbrukskonsulents och hemkonsulents verksamhet under nästföregående år. Före fastställandet av formulär till berättelse över jordbrukskonsulents verksamhet skall lantbruksstyrelsen samråda i ämnet med egnahemsstyrelsen. Statsbidrag till avlönande av vandringsrättare hos hushållningssällskap kan utgå enligt kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 514) angående statsbidrag för ändamålet, ändrad genom kungörelserna nr 561/1937, 398/1938 och 604/ 1938. Bidrag utgår med 1 500 kronor för år och befattningshavare under villkor att vandringsrättarens kontanta grundlön — inberäknat provisorisk avlöningsförbättring — utgör minst 2 500 kronor för år. 1 Enligt kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 399) angående provisorisk avlöningsförbättring åt vissa vandringsrättare skall dylik förbättring utgå av statsmedel till vandringsrättare, som avlönas med statsbidrag, med 500 kronor för år. Under tjänstledighet på grund av sjukdom äger vandringsrättare åtnjuta två tredjedelar av sagda avlöningsförbättring. Vandringsrättare, som avlönas med statsbidrag, skall enligt gällande bestämmelser äga flerårig praktik i jordbruk samt hava genomgått antingen lantbruks- eller lantmannaskolekurs jämte av staten anordnad kurs för utbildning av vandringsrättare eller ock driftsledarekurs vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Efter medgivande av lantbruksstyrelsen kan dock till vandringsrättare antagas person, som endast genomgått lantbruks- eller lantmannaskolekurs, om han äger nödiga teoretiska och praktiska insikter i jordbruk och kreatursskötsel samt genom sin föregående verksamhet visat sig särskilt lämplig för befattning av ifrågavarande art. För vandringsrättare äger hushållningssällskap utfärda instruktion. Hans verksamhet skall vara ledd och övervakad av inom sällskapets område anställd jordbrukskonsulent. Det åligger vandringsrättare att vid besök hos mindre jordbrukare inom det distrikt, som blivit honom anvisat, lämna råd och anvisningar beträffande jordbrukets och husdjursskötselns bedrivande samt därvid genom praktisk handledning av förekommande arbeten visa, huru dessa bäst utföras. Vandringsrättare har icke rätt att av de jordbrukare, han besöker, mottaga någon ersättning. Till avlönande av hos hushållningssällskap anställda fiskeritjänsteman kan statsbidrag utgå enligt kungörelsen den 7 april 1933 (nr 125) angående statsbidrag till vissa åtgärder för fiskerinäringens befrämjande, ändrad genom 1

I kungörelse den ""24 april 1942 (nr 293) har stadgats, att med statsbidrag avlönad vandringsrättare skall under tjänstledighet för fullgörande av honom åliggande värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering äga uppbära dels hälften av minimigrundlönen, provisorisk avlöningsförbättring oräknad, dels ock hela sagda avlöningsförbättring.

295 kungörelserna nr 573/1937 och 239/1939. Bidrag kan utgå endast beträffande sådan befattningshavare, som åtnjuter lön — förekommande dyrtids- och ålderstillägg inräknade — av minst 2 800 kronor för år samt uppfyller av lantbruksstyrelsen föreskrivna kompetensfordringar. I undantagsfall kan dock, om särskilda skäl föreligga, sådant bidrag utgå, oaktat avlöningsförmånerna icke uppgå till sagda belopp. Bidrag utgår med högst så stort belopp, som motsvarar hälften av de medel, som för ändamålet använts, dock högst 1 800 kronor för år och befattningshavare. Fiskeritjänsteman, till vars avlönande bidrag åtnjutes, får ej innehava annan regelbundet avlönad befattning. Till Kungl. Maj:t ställda ansökningar om statsbidrag till avlönande av vandringsrättare och fiskeritjänsteman skola insändas till lantbruksstyrelsen. Beviljat statsbidrag utbetalas av lantbruksstyrelsen till vederbörande hushållningssällskap i den mån sällskapet styrker sig vara berättigat att uppbära dylikt bidrag. Medel till provisorisk avlöningsförbättring åt vandringsrättare utbetalas av lantbruksstyrelsen till sällskapet i samma ordning som motsvarande medel, avseende jordbrukskonsulent. Före den 1 februari året efter det, för vilket bidrag till avlönande av fiskeritjänsteman åtnjutits, skall vederbörande hushållningssällskap till lantbruksstyrelsen insända fullständig redogörelse för användningen av bidraget jämte berättelse rörande det gagn för fiskerinäringen, som därav må hava föranletts. Sällskapets förvaltningsutskott har att före utgången av mars månad året efter det, för vilket bidrag till avlönande av vandringsrättare åtnjutits, till lantbruksstyrelsen insända berättelse enligt av styrelsen fastställt formulär över vandringsrättarens verksamhet under året ifråga. Till avlönande av täckdikningsförmän kan hushållningssällskap erhålla statsbidrag enligt kungörelsen den 12 juni 1931 (nr 215) angående statsbidrag för ändamålet. Bidraget, som beräknas efter 2 kronor för varje förrättningsdag eller för förrättning erforderlig resdag, får ej för någon täckdikningsförmän överstiga 300 kronor för år. Täckdikningsförmän skall enligt ifrågavarande författning hava med vitsord om godkänd skicklighet genomgått särskild genom statens försorg anordnad kurs för utbildning av täckdikningsförmän eller vara av lantbruksingenjör eller jordbrukskonsulent förklarad kompetent till anställningen. Hushållningssällskap äger utfärda instruktion för täckdikningsförmän. Denne åligger att biträda vid täckdikningsarbete i den ordning och på de platser, som genom vederbörande täckdikningsnämnd bestämmes. Ifråga om arbetets tekniska utförande har täckdikningsförmän att ställa sig till efterrättelse täckdikningsnämndens föreskrifter. Förman, som anlitas vid sådant täckdikningsföretag, där statens lantbruksingenjör efter vederbörande sakägares därom gjorda framställning erhållit lantbruksstyrelsens förordnande att utöva kontroll eller ledning av täckdikningsarbete, har dock att härvid ställa sig till efterrättelse vad lantbruksingenjören bestämmer ifråga om det tekniska utförandet av arbetet. Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsbidrag till avlönande av

296 täckdikningsförmän, har att därom efter utgången av det år, det sökta bidraget avser, och senast före den 1 nästföljande april till lantbruksstyrelsen ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning. Av sällskapets förvaltningsutskott enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär avgiven berättelse över täckdikningsförmannens verksamhet under det år, bidraget avser, skall biläggas ansökningen. Enligt kungörelsen den 9 maj 1941 (nr 248) angående statsbidrag till kontrollföreningsverksamheten är såsom tidigare nämnts hushållningssällskap, som erhåller sådant statsbidrag skyldigt — för såvitt ej skyldigheten av förvaltningsutskottet mot viss stadgad ersättning överflyttas på kontrollnämnden — att enligt av lantbruksstyrelsen fastställd plan övervaka kontrollverksamheten såväl inom kontrollförening, vilken erhåller statsbidrag, som ock inom annan sådan förening, vilken förklarat sig villig att ställa sig under sällskapets inseende och i övrigt uppfyller i kungörelsen stadgade villkor. Sällskap, som anordnar övervakning, skall för ändamålet anställa erforderligt antal överkontrollassistenter, vilkas kompetens blivit av lantbruksstyrelsen godkänd, överkontrollassistents verksamhetsområde fastställes av lantbruksstyrelsen. Åt varje befattningshavare uppdrages övervakning av i regel högst 75 kontrollassistenters verksamhet. Med överkontrollassistentbefattning får ej förenas annat uppdrag. Statsbidrag för övervakning, varom nu nämnts, kan utgå till vederbörande hushållningssällskap med högst 40 kronor årligen för varje inom sällskapets område inrättad kontrollassistentbefattning. För erhållande av bidraget fordras, att av hushållningssällskapet eller landstinget eller eljest för ändamålet tillskjutes minst lika stort belopp som sagda bidrag. Detta skall av sällskapet sökas genom till Kungl. Maj:t ställd, enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär upprättad ansökning, som före ingången av det år, tör vilket bidraget önskas, ingives till lantbruksstyrelsen. Årligen före den 1 december skall hushållningssällskapet till lantbruksstyrelsen ingiva ekonomisk berättelse enligt av styrelsen fastställt formulär över ifrågavarande verksamhet under nästföregående kontrollår. För övervakning beviljat bidrag skall utbetalas av lantbruksstyrelsen till vederbörande hushållningssällskap, så snart beslut rörande statsbidraget meddelats och medel finnas tillgängliga för ändamålet. I vederbörande bidragsförfattningar hava i huvudsak inga bestämmelser utöver de ovan refererade fastställts ifråga om fiskeritjänstemäns, vandringsrättares, täckdikningsförmäns och överkontrollassistenters anställningsförhållanden. Anståltningsbestämmelser,

utfärdade

i samband

med

pensionsreglering.

Enligt för statens pensionsanstalt gällande reglemente kunna hos hushållningssällskapen anställda befattningshavare beredas delaktighet i sagda anstalt. Sådant delägarskap tillkommer utan särskild befattningsreglering på grund av gällande författningar angående statsbidrag till avlöningar å resp. befattningar sällskapens med statsbidrag avlönade sekreterare, jordbruks-

297 konsulenter och hemkonsulenter. Övriga av ifrågavarande befattningshavare kunna däremot enligt gällande bestämmelser icke bliva delägare i pensionsanstalten, med mindre vederbörande befattningar reglerats enligt gällande föreskrifter härom i reglementet för anstalten. Reglering, som nu nämnts, skall verkställas av huvudmannen och avse minimiavlöning, behörighetsvillkor, tjänstgöringens art och omfattning samt den ordning, i vilken befattningshavare tillsättes och entledigas. Reglering skall godkännas av lantbruksstyrelsen och genomföras beträffande alla de befattningar hos huvudmannen, som kunna förenas med pensionsrätt enligt pensionsanstaltens reglemente, och som enligt lantbruksstyrelsens beprövande lämpligen böra regleras. Beträffande åtskilliga kategorier av befattningar hos hushållningssällskapen hava regleringar i pensionshänseende genomförts och godkänts. Följande redogörelse må lämnas rörande de av lantbruksstyrelsen vid godkännandet av respektive regleringar fastställda bestämmelserna. Minimiavlöning skall enligt dessa i regel utgå dels såsom grundlön och dels såsom ålderstillägg. Ålderstilläggen pläga vara tre och utgå mestadels efter väl vitsordad tjänstgöring under ett antal år av 5 respektive jämn multipel av 5. I regel h a r föreskrivits, att befattningshavare för att kunna tilldelas ålderstillägg skall hava tjänstgjort minst fyra femtedelar av den för dylikt tilläggs erhållande föreskrivna tiden, att ålderstillägg ej får tillträdas förrän vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern uppnåtts, och att på förvaltningsutskottet ankommer att besluta om beviljande av ålderstillägg. Fastställda behörighetsvillkor gälla i regel kvalifikationer rörande såväl teoretiska kunskaper som praktisk erfarenhet. Ifråga om tjänstgöringens art och omfattning brukar föreskrivas, att av huvudmannen i varje särskilt fall fastställda instruktioner skola gälla. Enligt regleringsbestämmelserna skall i allmänhet instruktion, där fråga är om befattningshavare med tjänstgöring å sällskapets expedition, innehålla bestämmelse om viss daglig tjänstgöringstid. Ifråga om befattningshavare, vars verksamhet är av rådgivande beskaffenhet, skall i regel föreskrift meddelas om skyldighet att på rekvisition verkställa tjänsteförrättning och att, då tjänsteresa icke lägger hinder i vägen, i den utsträckning hushållningssällskapets förvaltningsutskott bestämmer, biträda å sällskapets expedition vid handläggning av ärenden, som falla inom sällskapets verksamhetsområde. Med avseende å ordning för tillsättande och entledigande av befattningshavare plägar stadgas, att, när befattning skall tillsättas, befattningen skall senast tre månader efter föregående befattningshavares avgång kungöras till ansökning ledig genom annons i minst en allmänt spridd daglig tidning och en facktidskrift (exempelvis lantbrukstidskrift, veterinärtidskrift). Befattningshavare skola anställas på viss tid eller tillsvidare med ömsesidig rätt till uppsägning. Anställning på viss tid skall i regel ske för minst tre år i sänder och uppsägningstiden i allmänhet utgöra minst sex månader. I regel ankommer det på förvaltningsutskottet att tillsätta och entlediga befattningshavare.

298 I utav lantbruksstyrelsen godkända regleringar brukar slutligen stadgas, alt befattningshavare icke utan lantbruksstyrelsens medgivande får innehava annan avlönad befattning hos hushållningssällskapet och ej heller utan tillstånd av förvaltningsutskottet annan stadigvarande anställning. Befattningshavares

semester.

Såsom tidigare nämnts, finnas i gällande författningsbestämmelser eller eljest av statlig myndighet utfärdade föreskrifter i stort sett inga bestämmelser om befattningshavarnas semester. Semestertiden varierar även ganska mycket hos de olika hushållningssällskapen såväl beträffande samma slags tjänst som beträffande olika slag av tjänster ävensom med vederbörande befattningshavares ålder. I vissa fall åtnjuter sekreteraren en något längre semester än övriga befattningshavare. Detta gäller åtta hushållningssällskap, där sekreterarens semestertid uppgår till 40—45 dagar. I andra fall åter, och dessa äro de vanligast förekommande, är sekreteraren i semesterhänseende likställd med skattmästare (kamrerare), konsulent m. fl. Semestertiden uppgår i dessa fall till tre å fyra veckor. Hos tvenne hushållningssällskap saknas bestämmelser angående semester helt och hållet eller ock finnas sådana endast för vandringsrättare och expeditionspersonal. Såsom av det ovan sagda framgår åtnjuta konsulenter och med dem likställda hos flertalet hushållningssällskap — närmare bestämt hos 22 sällskap — en semester av tre å fyra veckor. Hos tvenne hushållningssällskap erhålla nämnda befattningshavare efter fyllda 40 år en något förlängd semester, 40—45 dagar. Semestertid om åtta dagar stipuleras hos ett hushållningssällskap för sommaranställda agronomer, medan vissa helårsanställda agronomer hos samma sällskap erhålla 14 dagars semester. Kontorsanställda befattningshavare erhålla i regel två till tre veckors semester. Skillnad göres härvid stundom mellan ordinarie och extra befattningshavare samt mellan äldre och yngre befattningshavare. En semestertid av en till två veckor erhålla i regel vandringsrättarna. Semester uttages i en del fall sedan vederbörande till sekreteraren anmält sin önskan att under viss tid komma i åtnjutande av semester, i andra fall åter genom särskild ansökan till förvaltningsutskottet. Befattningshavares

tjänstledighet.

Ifråga om tjänstledighet synas i regel utöver i det föregående refererade, av statlig myndighet för vissa befattningar utfärdade bestämmelser särskilda föreskrifter icke finnas. Beträffande löneavdrag vid tjänstledighet på grund av sjukdom eller eljest gälla å andra befattningar hos flertalet hushållningssällskap inga särskilda bestämmelser, utan torde vederbörande förvaltningsutskott besluta härom i varje särskilt fall. Sex hushållningssällskap hava emellertid uppgivit, att vid längre tids sjukledighet uppgår löneavdraget i allmänhet till en tredjedel av grundlönen.

299 Befattningshavares

stationeringsort.

Av uppgifter från hushållningssällskapen framgår, att sällskapen i regel i princip anse, att befattningshavare bör vara stationerad å den ort, där sällskapets expeditionslokal är belägen. Från denna allmänna regel har dock undantag gjorts ifråga om vissa befattningshavare, vilka med hänsyn till sitt verksamhetsdistrikt eller sin verksamhets art och beskaffenhet böra var& bosatta å a n n a n ort. Som exempel på sådana befattningshavare kunna nämnas vandringsrättare, täckdikningsförmän och fiskeritjänsteman. Befattningshavare tillhörande någon av de två förstnämnda kategorierna har i regel mindre verksamhetsdistrikt än hushållningssällskapets område samt anses bättre kunna sköta sina åligganden och nå en bättre kontakt med ortsbefolkningen, om han är bosatt inom distriktet. Stationering av dylik befattningshavare å den ort, där expeditionslokalen är belägen, skulle ofta medföra ökning av sällskapets utgifter för rese- och traktamentsersättningar. Fiskeritjänstemännen äro ofta bosatta vid någon fiskodlingsanstalt, varigenom deras verksamhet anses bliva underlättad. Tjänstgöringstid

å hushållningssällskaps

expedition.

Tjugo hushållningssällskap hava uppgivit, att den dagliga tjänstgöringstiden å sällskapets expedition i regel vore fastställd till sju timmar per dag. Ytterligare två hushållningssällskap hava meddelat, att tjänstgöringstiden i allmänhet uppginge till 7—8 timmar per dag. Ett hushållningssällskap har uppgivit, att den dagliga tjänstgöringstiden vore endast sex timmar. Ett sällskap har bestämmelse om sju timmars tjänstgöring endast för annan personal än konsulenter och hos ett sällskap slutligen saknas särskilda bestämmelser angående tjänstgöringstiden. Tjänstgöringstiden är med några enstaka undantagsfall förlagd till tiden mellan klockan 9 och 17. Härunder är personalen berättigad till en halv till en timmes måltidsrast. Under månaderna juni—augusti är den dagliga tjänstgöringstiden ofta 1 —3 timmar kortare än eljest. Avkortning av tjänstgöringstiden förekommer vanligen även lördagar och helgdagsaftnar. Flera hushållningssällskap hava uppgivit, att den dagliga verkliga tjänstgöringstiden mycket ofta varit 1—3 timmar längre än den föreskrivna. Vissa befattningshavares

nuvarande

löneförmåner.

I efterföljande tabeller hava sammanställts från hushållningssällskapen införskaffade uppgifter å vissa ordinarie och helårsanställda befattningshavares löneförmåner från hushållningssällskapen år 1939. För varje slag av befattningshavare äro lönerna ordnade i fallande skala.

300 Avlöningen för år 1939 till hushållningssällskapens sekreterare enligt av sällskapen meddelade uppgifter. D De olika sekreterarnas avlöning i fallande skala grundlön kronor

kronor

17 725 15 525 14148 13 868 13 550 13 225 13 008 12 765 12 765 12 268 12 070 12 000 11475

ne 225 12 000 6 500 7 000 7 000 7000 6 000 7 500 6 000 6000 7 500 8500 7000

ä r a

v

ålderstillägg kronor

dyrtidstillägg kronor

2 .

1800 1500 1500 1800 1500

1725 1248 2 568

— 2125 1041

—

—

1500 1500 1500 1500 1500 1500

868 2 688 1344 1305 1875

De olika D sekreterarnas avlöning i fallande skala grundlön kronor kronor 11260 11193 11125 11078 10 751 10 606 10 500 9 609 9 527 9 400 8 942 8 800 8 500

6 000 5 700 6 000 8 700 5 700 5 700 6 500 5 700 5 700 5 700 5 700 5 700 5 700

ä r a

v

ålderstillägg kronor

dyrtidstillägg kronor

1500 1500

1560 1393 1200 1878 1116 1296

— 500 1000 500 1500 1500

— 1184 1827

— 1000

—

—

500 1500

— —

Inklusiv e tre ålderstillägg. - '• Jämför uppgiften angående grundlön.

Avlöningen för år 1939 till hushållningssällskapens kamrerare (k), skattmästare (s), bokhållare (b), bokförare (b) och kassörer (ks) enligt av sällskapen meddelade uppgifter. 1 De olika D befattningshavarnas avlöning i fallande skala grundlön kronor kronor 11 641 (s) 10 754 (k) 9 400 (k) 9 096 (s) 8 800(s) 8 006 (k) 7 628 (s) 7 625 (k) 7 600 (s) 7 036 (s) 7 032 (s) 6 897 (ks) 6 600 (k) 6 228 (b) 6 100 (k) 1

2 500 4 200 6000 4 200 2000 6 000 6 000 3000 3 500 3 500 4 000 4 000 4 000 4 200 1100

ä r a ålderstillägg kronor 1500 1500 500 500

— — — 500 300 1000 800 600

v

De olika D befattningshavarnas avlöning i dyrtidsgrundlön tillägg fallande skala kronor kronor kronor 408 867 1050 1224 500

— — — — — 1632 456

—

—

—

—

6 032 (k) 6 016 (b) 5 701 (ks) 5 700 (k) 5 400 (k) 5 332 (k) 5 250 (ks) 5 000 (s) 5 000(s) 4 600 (s) 4 521 (ks) 4 118 (s) 3 900(b) 3 800 (ks) 2 500 (ks)

1200 4 500 2 500 1700 3 500 3 600 1800 5 000 1400 2 4 300 3 300 3 000 3 600 2 700 2 500

ä r a

v

ålderstillägg kronor

dyrtidstillägg kronor

500 500

168 1016 477

— 1200 1000 450

— — a .

— — 732

— — — —

600 300

621 618

—

— — —

—

För en aefattningsl lavare avse r sällskapet s uppgift endast viss del av året. D enna uppgift har icke medtagit i sammansti illningen. Uppgifter angående enbai•t för egna hemsverksamheten an ställda befa ttningshava re hava ej heller medtagits i samma nställninger t. — * Inklusive tre å Iderstillägg. — 3 Jämf< jr uppgifter i angående grundlön.

301 Avlöningen för år 1939 till hushållningssällskapens jordbruks- och husdiurskonsulenter enligt av sällskapen meddelade uppgifter. 1 D ä r a v D ä r a v De olika De olika befattningsbefattningsoch havarnas grundlön och havarnas grundlön åldersdyrtidsprovisorisk åldersdyrtidsavlönin^ i provisorisk avlöning i tillägg fallande skala avlöningsför- tillägg tillägg fallande skala avlöningsför- tillägg bättring bättring kronor kronor kronor kronor kronor kronor kronor kronor 10 525 10 447 10 189 9884 9 849 9 840 9 692 9 499 9 425 9105 9 092 9040 8 930 8 811 8800 8 775 8 735 8 510 8440 8 434 «8 343 8 323 8 322 8 305 8 239 8 224 8146 8 077 7 881 7 881 7 846 7 816 7 815 7 815 7 702 7 702 1

4 700 4 700 6500 4 700 4 700 2 7 6Ö0 4 700 6 500 4 700 4500 4 700 4 700 2 7 6O0 2 7 6O0 4 700 5000 4 700 47OO 4 700 4 700 7 029 4 700 4 700 6 500 4 700 4 700 4 700 6 500 4 700 4 700 4 700 6 500 5 700 5 700 6 500 5000

1500 1500 1500 1500 1500 s . 1500 1500 1500 1000 1500 1500 3 . 3 .

500 1500 1500 1500 1500 1500

1.675 1982 999 963 1625

— 992 999 1675 960 798 840

— — — 1140 2 172

— 1440 1272

—

—

1500 1500 1500 1500 1500 1500 1500 1500 1500 500 1000 1200 600

984 1092

— —

— — 1224 798

— 1081 981

— — — — 812 1782

»7 700 7 690 7 621 7 548 7 500 7 480 »7 299 7 270 7 200 7184 7184 7183 •7110 7 056 6 988 '6 856 6 813 6 672 6 610 6 600 6 525 6 507 6 338 6 337 6 300 6 241 6 240 6180 6 025 5 972 5 772 5 540 5 527 5 444 5 300 4 200

•7 600 4 700 4 700 4 700 4 700 4 700 4800 4 700 5 200 4 700 4 700 4 700 4 200 4 700 4 700 4 200 4 700 4 700 4 700 4 700 5 700 5 000 4 700 4 700 4 700 4 700 4 700 5 700 4 700 4 700 4 700 4 700 5 447 4 700 4 700 4 200

•.

— 1000 1000 1500

1240 984 728

— 1080

—

—

500 1500 1500 1500 1500 500 1000 500 500 1000 1500

— 984 984 983 1175 1356 748

— 1113

—

—

500 600

— —

—. —

792 744 1137

500 500 500 500

— 1041 1040

—

__

825 960 777 840 744

—

—

För en befattningsha"\rare avser sällskapet s uppgift endast viss del av året. De nna uppgift har icke medtagits 1 sammanställningen . Uppgifter angående befattningsha\ are med någon av tjänstetitlarna biträdande konsuler it eller ungdomskonsulent h ava ej he ler medtagits i sammanställningen . — 2 Inklusive tre ålderstillägg. — 3 Jämför v ppgiften mgående grundlön. — 4 Befattnings havarens tjänstetitel täckdikningskonsulent. — 5 Befattni ngshavarens tjänstetitel kontrollfö reningskonsulent. — 6 Befattningshavarens tjä nstetitel i )eteskonsulent. — 7 Befattninghav arens tjänstetitel egn ahems- och beteskonsulent ( uppgifter •<mgående egnahemskonsulenter hava icke medtagits i sa mmanställningen).

302 Avlöningen för år 1939 till hushållningssällskapens trädgårdskonsulenter (k) och länsträdgårdsmästare (m) enligt av sällskapen meddelade uppgifter. 1 De olika D befattningshavarnas avlöning i fallande skala grundlön kronor kronor

ä r a ålderstillägg kronor

v dyrtidstillägg kronor

De olika D befattningshavarnas avlöning i fallande skala grundlön kronor kronor

ä r a ålderstillägg kronor

v dyrtidstillägg kronor

7 543 (k)

4 500

4 902 (m)

7 431 (k)

3 800

4 896 (m)

3 700

7 406 (k)

3 400

3 700

7 284 (k)

4 200

4 790 (m) 4 692 (m)

2 900

840 588

6 983 (k)

4 612 (m)

3 700

—

6 854 (k)

3 000

— —

4 440 (m)

2 600

6780 (k)

4 200

4399(m)

2 900

6 390 (k)

—

4 320 (k)

3 600

6 231 (k)

3 500

«4 290

6 155 (k)

3 000

4 200 (k)

3 600

— — —

950 912

3 759 (m)

3 200 (m)

2 910 (m)

— —

2 532 (m)

2 427 (m)

1750 (m)

— — — —

6 053 (k)

2 800

—

5 312 (k)

3 800

5 284 (m)

»4 300

s

5171 (m)

5 080 (k)

— — —

5 079 (k)

— —

432 327

—

1 För fyra befattning shavare avs e sällskapens uppgifter endast viss del av året. Dessa uppgifter hava icke medt igits i sam manställningen. — a Inklusive tre ålderstillägg. — * J ä m för uppgifte n angåendei grundlön. — * Tjänstetiteln för befattningshavaren tjänsteman för fruktodling. Avlöningen för år 1939 till hushållningssällskapens hemkonsulenter enligt av sällskapen meddelade uppgifter. 1 De olika D ä r a v befattningshavarnas åldersavlöning i grundlön tillägg fallande skala kronor kronor kronor

De olika D ä r a v befattningshavarnas avlöning i åldersdyrtidsfallande skala grundlön tillägg tillägg kronor kronor kronor kronor

3 200 3 200

3 704

3 200

4 750

3 704

3 200

4 512

3 200

3 704

3 200

4 090

3 200

3 200

3 200

— —

3 470

3 800

3 200

3 200

3 763

3 200

3 200

3 200

3 734

3 200

3 200

3 712

3 200

— — — — —

4 475

dyrtidstillägg kronor

1 För 12 befattningshavare avse sällskapens uppgifter endast viss del av året. Dessa uppgifter hava icke medtagits i sammanställningen.

303 Avlöningen för år 1939 till hushållningssällskapens fiskerikonsulenter (k), fiskeriundervisare (u), fiskeriinstruktörer (i), fiskmästare (m) och fiskeriövertillsyningsmän (ö) enligt av sällskapen meddelade uppgifter. 1 De olika D befattningshavarnas avlöning i fallande skala grundlön kronor kronor

ä r a

v

ålderstillägg kronor

dyrtidstillägg kronor

6 692 (k)

3 000

5 200 (k) 4 707 (i)

3 600

—

— —

2 400

4 630 (k)

4 555 (k)

3 000

4 412 (i) 4 400 (k) 4 400 (i) 4 200 (k)

3 500

3 600

De olika D befattningshavarnas avlöning i fallande skala grundlön kronor kronor

dyrtidstillägg kronor

— — — — — —

3 500 (i)

2 800 3000

2 600

— —

3 400 (i)

2 800

—

3 400 (i)

2 800

2 600

3 360(m)

3 900

3 300 (i)

2 800

3 100 (k)

2 800

— — —

3 100 (k)

2 800

300 300

4 025 (i)

2 800

2 896 (i)

3 000

2 832 (m)

2 500 2 832

3 800 (ö)

3 800

--

2 £00 (i)

2 £00

3 800(m)

»3 800

3 800 (i)

3 000

— — — —

»

•

2 800 (i)

2 400(m)

2 400

3 712 (i)

2 700

«1 237 (m)

3 697 (i)

2 700

926 (m)

3 693 (i)

2 500

926 793

3 687 (u) 3 500 (i)

3 000

3 000

— —

796 (m) 395 (m)

v

ålderstillägg kronor

3 477(u) 3 408 (i)

3 900 (k)

ä r a

— — — — — — — — —

— — — — — — — —

—

För en befattningsh avare avsci' sällskapets uppgift enda st viss del av året. D enna uppgift har icke medtagit 5 i samma nställningen. — * Inklus ve tre ålde rstillägg. — • 8 Jämför uppgiften angående gruildlön — * exklusive fri bostad.

304 Avlöningen för år 1939 till hushållningssällskapens vandringsrättare enligt av sällskapen meddelade uppgifter. 1 D ä r a v D ä r a v De olika De olika befattnings- grundlön och befattningshavarnas grundlön och åldershavarnas provisorisk dyrtidsdyrtidsavlöning i provisorisk avlöning i avlöningsför- ålderstillägg tillägg tillägg avlöningsförtillägg fallande skala fallande skala bättring bättring kronor kronor kronor kronor kronor kronor kronor kronor 5 375

2 500

—

3 596

2 500

4150 4125

2 500

3 588

2 500

—

3 588

2 500

4 077

2 500 2 700

3 588

2 500

4 040

2 700

3 585

2 500

4 000

2 500

—

—

3 557

2 500

3 976

2 500

2 500

3 972

2 700

3 477 3 461

2 500

—

477 636

3 958

2 700

3 435

2 900

—

2 500

400 600

3 934

3 413

2 500

3 855

2 500

3 406

2 900

—

3 828

2 500

3 400

2 500

—

3 808

2 500

3 398

2 500

3 800

2 500

—

—

3 398

2 500

3 794

2 500

3 361

2 500

648 636

489 489

3 350 3 339

2 500

— —

2 500

3 770

2 500

3 733

2 500

3 720

2 500

3 310

2 500

—

3 718

2 500

2 500

—

3 712

2 700 2 700

3 290 3 232

2 500

3 712

597 412

3 208

2 500

3 697

2 700

2 500

— —

3 695

2 900 2 500

—

2 500

708 280 432

2 900

2 500

693 693

3 693

2 500 2 500

2 500

3 693

2 500

3 693

2 500

3 693 3 648

2 500 2 500

693 693

3 616

2 500

3 600

3 600

—

3 600 3 596

2 500 2 500

3 693 3 693

250 150

— 381 672

2 500 2 500

— — — 600

2 500

3100 3100

2 500 2 500

— — — —

3 026

2 500

— —

3 012

3 010

2 500

— — —

2 800

—

För fem befattningshs ivare avse sällskaper is uppgifter en dast viss del a v året. gifter hava i eke medtagits i sammaiiställninge n.

396 D essä upp-

305 D ä r a v De olika befattningsoch havarnas grundlön provisorisk avlöning i avlöningsför- ålderstillägg fallande skala bättring kronor kronor kronor

D ä r a v De olika befattningshavarnas grundlön och provisorisk åldersdyrtids- avlöning i tillägg fallande skala avlöningsför- tillägg bättring kronor kronor kronor kronor

2 970

2 500

2 750

2 500

2 920

2 500

2 700

2 500

2 910

2 500

2 600

2 600

2 900

2 500

2 900

2 500

2 896

2 500

2 600

2 896

2 500

2 545

2 896

2 500

2 515

2 895

2 500

2 500

2 850

2 500

2 850

2 500

2 840

2 500

2500 B. Befattningar

och

400 400 400

2 600

2 600

2 600

2 600

2 500

2 500

2 500

2 500

dyrtidstillägg kronor

— —

300 Lantbruksundervisningsanstalterna. anställningsförhållanden.

Enligt stadgan den 21 juni 1940 (nr 724) för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter skall vid varje, i stadgan avsedd skola finnas en föreståndare, benämnd rektor, samt det antal ämneslärare, extra ordinarie ämneslärare och speciallärare, som kräves för undervisningens behöriga upprätthållande. För att kunna antagas till föreståndare, ämneslärare eller extra ordinarie ämneslärarc erfordras: att vara fri från sjukdom och lyte, som göra den sökande olämplig för lärarkallet, att vara känd för hedrande vandel och äga den stadga i karaktären, som ungdomens ledning kräver, att besitta förmåga att enkelt och redigt meddela undervisning, att hava i föreskriven ordning avlagt agronomexamen respektive beträffande lanthushållsskola avgångsexamen från lärarinnekurs vid med statsmedel understött lanthushållningsseminarium, där ej lantbruksstyrelsen på grund av särskilda skäl i visst fall beviljat undantag från detta villkor. Såsom särskilt villkor för behörighet till föreståndarebefattning gäller, att vederbörande under minst två läsår med goda vitsord tjänstgjort såsom ämneslärare vid lantmanna- eller lantbruksskola respektive lanthushållsskola och för behörighet såsom ämneslärare att hava under sammanlagt minst två läsår med goda vitsord tjänstgjort såsom extra ordinarie ämneslärare vid 20—418998.

lantmanna- eller lantbruksskola respektive lanthushållskola, lantbruksstyrelsen dock obetaget att, där särskilda skäl föreligga, medgiva undantag från h ä r nämnda särskilda villkor. Vid antagande av föreståndare eller ämneslärare må särskilt avseende fästas vid väl vitsordad praktisk verksamhet inom ämnesområdet för den sökta befattningen. Vid besättande av föreståndar- eller lärarbefattning, med vilken är förenad skyldighet att handhava skötsel av skoljordbruk, bör särskilt uppmärksammas betydelsen av att sökanden äger de insikter och egenskaper, som hava betydelse för en god skötsel av skolegendomen. För att anställas som speciallärare erfordras att äga grundlig insikt i det ämne, vari undervisning skall meddelas, samt nödig undervisningsvana. Då befattning såsom föreståndare eller ämneslärare blir ledig, åligger det skolans styrelse att, så snart ske kan och där ej lantbruksstyrelsen efter framställning av skolans styrelse därmed beviljar uppskov, senast inom tre månader i post- och inrikes tidningar samt i minst en allmänt spridd lantbrukstidskrift kungöra befattningen till ansökning ledig med föreläggande av tjugu dagars ansökningstid, räknat från den dag kungörandet i post- och inrikes tidningar sker. Efter ansökningstidens utgång översändas ansökningshandlingarna till lantbruksstyrelsen, som har att pröva de sökandes behörighet och p å förslag till befattningen uppföra de tre sökande, som med hänsyn till såväl teoretiska som praktiska meriter främst synas böra ifrågakomma till den lediga befattningen. Sedan tiden för anförande av besvär mot lantbruksstyrelsens förslag gått till ända respektive anförda besvär blivit av Kungl. Maj:t prövade, har skolans styrelse att till befattningen antaga någon av de å förslaget uppförda. Extra ordinarie ämneslärare samt speciallärare förordnas av skolans styrelse. Föreståndare, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare anställas tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning. Uppsägningstiden skall utgöra för föreståndare och ämneslärare sex månader samt för extra ordinarie ämneslärare, såvitt möjligt, tre månader. Skolstyrelses beslut angående uppsägning av ordinarie föreståndare eller ordinarie ämneslärare skall, innan beslutet m å gå i verkställighet, underställas lantbruksstyrelsen för godkännande. Speciallärare anställes på viss tid. Angående föreståndares och lärares åligganden finnas utförliga bestämmelser i stadgan. Nuvarande

avlöningsbestämmelser.

Enligt kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 847) angående statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalter m. m. må till dylik anstalt utgå statsbidrag till avlönande av föreståndare och lärare enligt i kungörelsen angivna grunder. Befattningshavare, varom fråga är, skall för läsår åtnjuta grundlön och ålderstillägg med vissa i kungörelsen angivna belopp. Därutöver skola befattningshavarna åtnjuta fri bostad jämte erforderligt bränsle. Sådan bostad skall i regel innehålla:

307 vid lantmanna- eller lantbruksskola: a) för föreståndare — förutom expeditionsruin i bostaden eller i skolbyggnaden — minst fem rum och kök jämte källare och andra nödiga utrymmen, b) för ämneslärare med eget hushåll minst fyra rum och kök jämte källare och andra nödiga utrymmen, c) för ämneslärare utan eget hushåll, minst två rum, samt d) för extra ordinarie ämneslärare minst ett rum. vid lanthushållsskola: a) för föreståndarinna — förutom expeditionsrum i bostaden eller i skolbyggnaden — minst två rum, samt b) för ämneslärarinna och extra ordinarie ämneslärarinna minst ett rum. Å föreståndares, ämneslärares och extra ordinarie ämneslärares kontanta minimilön utgår vidare dyrtidstillägg av statsmedel enligt kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 848) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter. Tillägget utgår enligt de för statens befattningshavare vid s. k. oreglerade verk gällande grunderna å ett tilläggsunderlag, motsvarande hälften av den kontanta minimilönen, dock ej å värdet av bostad, bränsle och trädgårdsland eller å ersättning för dessa naturaförmåner. Vid flertalet lantbruksundervisningsanstalter har vederbörande huvudman utfyllt detta dyrtidstillägg med dyrtidstillägg å återstående del av lönen efter samma eller likartade grunder, varför befattningshavarna vid nämnda anstalter i stort sett uppbära dyrtidstillägg i likhet med statstjänstemän vid oreglerade verk. Enligt särskilda kungörelser utgår därjämte kristillägg till befattningshavarna vid lantbruksundervisningsanstalterna, varjämte enligt kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 849) utgår provisorisk avlöningsförbättring till sådana befattningshavare. Provisorisk

lönereglering från och med låsåret

1942/43.

Frågan om en nyreglering av avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna h a r länge varit aktuell. Den 6 oktober 1937 avgav 1936 års lantbruksundervisningskommitté betänkande med förslag angående den fasta lantbruksundervisningens ordnande, innefattande bland annat förslag om lönereglering för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna. I samband med anmälan av proposition nr 109 till 1939 års lagtima riksdag angående den fasta lantbruksundervisningens ordnande uttalade emellertid chefen för jordbruksdepartementet, att frågan om lönereglering för lärarpersonalen borde anstå och upptagas först i anslutning till en lönereglering för den till hushållningssällskapens konsulentverksamhet knutna personalen och under beaktande av den lönereglering, som kunde komma att genomföras för lärarpersonalen vid folkhögskolorna. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning. P å uppdrag av Kungl. Maj:t h a r lantbruksstyrelsen med skrivelse den 20 april 1942 avgivit utredning med förslag till löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna. Vid utarbetande av sagda förslag hade lantbruksstyrelsen i allt väsentligt

308 följt de riktlinjer, vilka skolöverstyrelsen tillämpat vid uppgörande av liknande förslag ifråga om folkhögskolorna, i princip innebure detta ställningstagande, att det nuvarande lönesystemet bibehölles men att inom ramen för detsamma de mest framträdande kraven på förbättringar i olika hänseenden tillgodosåges. Lantbruksstyrelsens förslag har sedermera lagts till grund för proposition nr 313 till 1942 års riksdag angående lönereglering för lärarpersonalen vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna m. m. Chefen för jordbruksdepartementet uttalade i samband med anmälan av denna proposition, att förslaget innebure en i dåvarande läge lämplig lösning. Emellertid förutsatte statsrådet, att frågan om förevarande personals inordnande under det statliga lönesystemet upptoges till omprövning, när förhållandena därtill kunde föranleda. Sagda proposition har numera i huvudsak godkänts av riksdagen. De i propositionen föreslagna avlöningsgrunderna avses bliva tillämpade från och med läsåret 1942/43 (1 november 1942—31 oktober 1943). Desamma innebära följande löneförmåner, rörligt tillägg och kristillägg oberäknade: Begynnelselön

Slutlön

Föreståndare vid: lantbruksskola eller lantmannaskola med helårskurs, vinterkurs och fortsättningskurs eller längre k u r s . . 7 560 lantmannaskola med vinterkurs om 125 arbetsdagar. . 5 580 lantmannaskola med vinterkurs om 150 arbetsdagar. . 6 030

9 000 7 020 7 470

Ämneslärare vid: lantbruksskola eller lantmannaskola med helårskurs, vinterkurs och fortsättningskurs eller längre k u r s . . 5 520 lantmannaskola med vinterkurs om 125 arbetsdagar. . 4 200 lantmannaskola med vinterkurs om 150 arbetsdagar. . 4 500

7 440 6 120 6 420

Extra ordinarie ämneslärare vid: lantbruksskola eller lantmannaskola med helårskurs, vinterkurs och fortsättningskurs eller längre k u r s . . 4 000 lantmannaskola med vinterkurs om 125 arbetsdagar. . 3 100 lantmannaskola med vinterkurs om 150 arbetsdagar. . 3 300

4 480 3 580 3 780

Föreståndarinna vid: lanthushållsskola med årskurs eller två halvårskurser 4 752 lanthushållsskola med halvårskurs 2 760

5 652 3 660

Ämneslärarinna vid: lanthushållsskola med årskurs eller två halvårskurser 3 480 lanthushållsskola med halvårskurs 2 100

4 680 3 300

Extra ordinarie ämneslärarinna vid: lanthushållsskola med årskurs eller två halvårskurser 2 600 lanthushållsskola med halvårskurs 1 600

2 900 1 900.

309 För närvarande må till ersättning åt speciallärare, i den mån undervisningen icke skäligen kan uppdragas åt ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare vid vederbörande skola, utgå statsbidrag med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer i varje särskilt fall, dock med högst 8 kronor för varje undervisningstimme. Å detta belopp utgår därjämte dyrtidstillägg. Förenämnda beslut av 1942 års riksdag innebär på denna punkt, att ersättningen skall utgöra högst 10 kronor per undervisningstimme i ett för allt. Slutligen innebär ifrågavarande beslut, att ersättning för bostad och bränsle, då dessa naturaförmåner icke tillhandahållas, skola utgå med följande belopp per år räknat, nämligen till föreståndare vid lantmanna- eller lantbruksskola kronor 1 200 ämneslärare med eget hushåll vid lantmanna- eller lantbruksskola » 900 ämneslärare utan eget hushåll vid lantmanna- eller lantbruksskola » 500 extra ordinarie lärare med eget hushåll vid lantmanna- eller lantbruksskola » 500 extra ordinarie lärare utan eget hushåll vid lantmanna- eller lantbruksskola » 300 föreståndarinna vid lanthushållskola » 500 ämneslärarinna vid lanthushållsskola » 300 extra ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring j 300 extra ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola utan helårstjänstgöring » 200.

II.

U t r e d n i n g e n s s y n p u n k t e r o c h förslag. 1. Allmänna synpunkter och förslag.

Befattningar

hos

hushållningssällskap.

Det är givetvis erforderligt, att hos sällskapen finnas inrättade befattningar av ett flertal olika slag. I princip torde de erforderliga befattningarna liksom de nuvarande kunna med undantag av befattningar motsvarande de nuvarande sekreterarebefattningarna fördelas på två grupper, även om gränserna dem emellan icke äro skarpt markerade, nämligen befattningar för s. k. fältarbetande befattningshavare och för expeditionspersonal. Till fältarbetande befattningshavare hänföras för närvarande, såsom nämnts, konsulenter, överkontrollassistenter, vandringsrättare, dikningsförmän och fiskeritjänsteman. Expeditionspersonalen utgöres, såsom likaledes nämnts, av kamrerare (skattmästare), kassörer, expeditions- och skrivbiträden samt vaktmästare m. fl.1 1 Frågan om tuberkulosveterinärers och övriga för tuberkulosbekämpandet anställda befattningshavares löneförmåner och anställningsförhållanden har utredningen icke ansett sig böra upptaga till prövning.

310 Innehavare av nuvarande befattning som sekreterare hos hushållningssällskap torde närmast kunna betraktas som sällskapets verkställande direktör och personalchef. Utredningen har för sin del icke funnit skäl föreslå någon ändring härutinnan. Ifrågavarande befattningar torde jämväl framdeles vara erforderliga. Benämningen sekreterare torde emellertid med hänsyn till befattningshavarens arbetsuppgifter icke vara adekvat. Såsom lämplig benämning synes kunna ifrågakomma länsagronom eller lantbruksdirektör. Länsagronom utgör en parallell till exempelvis länsjägmästare, länsveterinär och länsarkitekt och kunde med hänsyn härtill anses lämplig men har å andra sidan hos vissa hushållningssällskap tidigare använts såsom titel å befattningshavare motsvarande de nuvarande jordbrukskonsulenterna. Benämningen lantbruksdirektör åter motsvarar exempelvis landstingsdirektör och egnahemsdirektör. För egen del får utredningen förorda benämningen lantbruksdirektör. Vidkommande frågan om vilka olika slags befattningar för fältarbetande befattningshavare, som kunna tänkas hos ett hushållningssällskap, bör enligt utredningens mening eftersträvas ett relativt litet antal befattningar med höga kompetenskrav på innehavarna, medan behovet av arbetskraft i övrigt inom ifrågavarande arbetsområden tillgodoses genom inrättande av befattningar med lägre kompetensfordran på innehavarna. Härigenom bör kunna vinnas enhetlighet i verksamheten, varjämte besparingar i löneutgifter uppnås. De främsta fältarbetande befattningshavarna böra liksom för närvarande benämnas konsulent med därtill fogad beteckning, angivande verksamhetsgrenen, såsom jordbrukskonsulent, husdjurskonsulent, ungdomskonsulent, byggnadskonsulent, trädgårdskonsulent, hemkonsulent och slöjdkonsulent. För jordbruks-, husdjurs- och ungdomskonsulent, vilkas innehavare böra hava erhållit agronomutbildning, kunde visserligen i stället tänkas den i vissa hänseenden lämpliga benämningen länsagronom. Denna angiver emellertid icke det speciella verksamhetsområdet och kan vidare givetvis icke användas i fråga om övriga ovannämnda konsulentbefattningar. För uppnående av önskvärd enhetlighet beträffande ifrågavarande befattningshavares benämning synes konsulentbenämningen vara den mest lämpliga. Utredningen vill redan i detta sammanhang påpeka, att det i vissa fall kan tänkas erforderligt med exempelvis två jordbrukskonsulenter hos ett och samma hushållningssällskap med i princip enahanda kompetens. Exempelvis kan i vissa landsdelar en distriktsindelning eller en uppdelning av verksamhetsuppgifterna visa sig ändamålsenlig beträffande ett visst arbetsområde. Vidare kan måhända stundom anses lämpligt, att en konsulent vid sin sida har en honom underställd konsulent. Med hänsyn härtill torde böra skiljas mellan förste och andre konsulent. Såsom antytts torde en del av fältarbetet lämpligen kunna anförtros åt lägre kvalificerad arbetskraft än konsulent. Den närmast under förste konsulent stående befattningshavaren — förutom eventuell andre konsulent — sy-

311 nes bora benämnas instruktör med därtill fogad beteckning, angivande verksamhetsgrenen, såsom jordbruksinstruktör, husdjursinstruktör, ungdomsinstruktör, trädgårdsinstruktör, heminstruktör, slöjdinstruktör och fiskeriinstruktör. Erinras må, att för fiskeriinstruktör motsvarande konsulentbefattning av tidigare angivna skäl icke bör ifrågakomma. Instruktör blir till sin karaktär närmast en motsvarighet till vandringsrättare, vilken benämning icke helt motsvarar befattningshavarens nuvarande arbetsuppgifter och sålunda enligt utredningens mening bör upphöra. Förutom instruktörer kunna tänkas ytterligare befattningshavare med lägre kompetens än konsulenter. Utredningen syftar härutinnan på biträden inom försöksverksamhet, tekniska biträden för täckdikningsverksamheten o. s. v. Dylika befattningshavare böra benämnas assistenter, exempelvis försöksassistenter och täckdikningsassistenter. Slutligen torde kunna ifrågakomma en fjärde grupp fältarbetande befattningshavare, nämligen sådana som utföra vissa arbeten hos jordbrukare m. fl., exempelvis vid täckdikning, i trädgårdar o. s. v. Dylika befattningshavare böra benämnas förmän, exempelvis täckdikningsförmän och trädgårdsförmän. Beträffande befattningshavare för den kamerala verksamheten hos ett hushållningssällskap torde olika alternativ kunna tänkas, beroende på sagda verksamhets omfattning. I princip synes man sålunda böra räkna med två olika slags befattningshavare, förslagsvis benämnda kamrer och bokförare. Inom hushållningssällskap med betydande kameral verksamhet torde kunna ifrågakomma kamrer och bokförare, inom andra med mindre verksamhet endast kamrer. För expeditionsarbetets fullgörande kräves slutligen — i regel kvinnliga — biträden. Benämningen å dessa torde bliva beroende av vederbörandes arbetsuppgifter. I princip torde man härutinnan kunna skilja mellan kontors- och skrivbiträden. Till expeditionspersonal torde kunna räknas jämväl vaktmästare, eldare, städerskor o. s. v. Befattningar

vid

lantbruksundervisningsanstalt.

Vad därefter angår lantbruksundervisningsanstalterna skall, såsom framgår av tidigare redogörelse, vid statsunderstödd dylik undervisningsanstalt finnas en föreståndare, benämnd rektor. Någon ändring härutinnan synes utredningen icke påkallad. Lärarna benämnas för närvarande ämneslärare respektive ämneslärarinna och extra ordinarie ämneslärare respektive extra ordinarie ämneslärarinna samt speciallärare. Enär utredningen i förslag till avlöningsreglemente för bland annat vissa befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt icke upptagit benämningen extra ordinarie befattningar i civila icke-ordinariereglementets mening utan för pensionsreglerade befattningar endast en grupp, nämligen ordinarie, får utredningen föreslå benämningarna förste lärare och

312 andre lärare samt första lärarinna och andra lärarinna. Därtill bör liksom för närvarande komma speciallärare. Avlöningsbestämmelser

m. m.

Såsom av tidigare lämnad redogörelse för nuvarande förhållanden framgår, äro anställningsvillkoren i fråga om befattningar hos hushållningssällskapen mycket varierande och i vissa hänseenden synas särskilda bestämmelser saknas. Enligt utredningens mening är det önskvärt att söka åstadkomma så enhetliga bestämmelser som möjligt för samtliga hushållningssällskap i fråga om tillsättande och entledigande av befattningshavare, löneförmåner, behörighetsvillkor, arbetstid, expeditionstid och dylikt. Särskilt den för närvarande betydande skillnaden i löneförmåner hos skilda hushållningssällskap för eljest jämställda befattningshavare — ofta beroende på hushållningssällskapens olika ekonomiska resurser — är ur såväl hushållningssällskapens som befattningshavarnas synpunkt icke lämplig. Vidare synes önskvärt, att lönerna till skilda befattningshavare hos ett och samma hushållningssällskap stå i en bättre avvägd relation till varandra, än vad för närvarande ofta är fallet. Vid övervägande av hithörande spörsmål har utredningen icke kunnat undgå att göra jämförelser med andra institutioner på lanthushållningens område och därvid främst de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna. Såsom redan tidigare påpekats kan verksamheten vid dylik undervisningsanstalt inordnas som ett led i hushållningssällskapets allmänna undervisnings- och upplysningsverksamhet samt rektor och lärare tagas i anspråk för uppgifter hos hushållningssällskapet. Vidare torde den verksamhet, som handhaves av befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt, i varje fall då fråga är om sådan befattningshavare med helårstjänstgöring, få anses vara av sådan art, att genomgående tjänsteårsberäkning för vissa befattningar hos hushållningssällskap och vid lantbruksundervisningsanstalt synes önskvärd. Då bland annat med hänsyn härtill en viss relation mellan lönerna å sagda befattningar torde vara erforderlig, har utredningen till övervägande upptagit jämväl frågan om en reglering av de för närvarande provisoriska lönerna för befattningar vid lantbruksundervisningsanstalterna. Med anledning av vad sålunda anförts har utredningen ansett sig böra framlägga förslag till bestämmelser angående avlöning till befattningshavare hos hushållningssällskap och vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt m. m. Dylika bestämmelser torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t och sammanföras i ett enda reglemente. Förslag till dylikt reglemente återfinnes i slutet av detta kapitel. Vid bifall till sist angivna förslag torde vissa ytterligare, befattningshavare hos hushållningssällskap och lantbruksundervisningsanstalt berörande, bestämmelser bliva erforderliga. Utredningen, som icke ansett det erforderligt att slutligt utformade förslag härutinnan nu framläggas, vill anföra, att de ytterligare bestämmelser, utredningen närmast avser, synas böra i tilllämpliga delar utgöra motsvarigheter till följande författningar, nämligen

313 kungörelsen den 18 juli 1935 (nr 459) angående skyldighet för tjänsteman, tillhörande den civila statsförvaltningen, att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning m. m.; brevet den 15 juni 1939 (nr 292) angående den i civila och militära avlöningsreglementena avsedda beräkningen rörande levnadskostnaderna; kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 367) angående fördelningen av orterna i riket å de i civila och militära avlöningsreglementena upptagna ortsgrupperna; kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 425) med vissa bestämmelser angående kallortstillägg; kungörelsen den 29 september 1939 (nr 749; ändrad genom kungörelsen nr 964/1940) med bestämmelser i fråga om avlöning till viss statsanställd civil personal under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring i anledning avanbefalld förstärkt försvarsberedskap; kungörelsen den 22 december 1939 (nr 918) angående avlöning till viss statsanställd civil personal under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld partiell mobilisering; kungörelsen den 22 december 1939 (nr 967) med bestämmelser i fråga om avlöning till viss statsanställd civil personal under tjänstledighet för militär tjänstgöring såsom beställningshavare i reserven m. m. i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering; kungörelsen den 24 maj 1940 (nr 470) med bestämmelser i fråga om avlöning till i civila avlöningsreglementet avsedd ordinarie tjänsteman under tjänstledighet för militär tjänstgöring såsom beställningshavare i reserven m. m. i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering m. m.; kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 611) angående inskränkt rätt för befattningshavare, inkallad till militär tjänstgöring, att åtnjuta semester eller ferier; kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 704) med tillägg till gällande bestämmelser angående rätt för statsanställd civil personal att uppbära civil avlöning under värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering; kungörelsen den 2 juli 1940 (nr 678) angående rätt för viss civil personal att för löneklassuppflyttning taga i beräkning tid för tjänstgöring vid försvarsväsendet i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering; cirkuläret den 19 augusti 1940 (nr 805) angående avlöning till viss statsanställd civil personal under tjänstledighet för militär tjänstgöring såsom underbefäl i reserven i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering; kungörelsen den 30 december 1940 (nr 1068) angående avlöning till statsanställd civil personal under tjänstledighet för viss tjänstgöring vid försvarsväsendet;

314 cirkuläret den 21 mars 1941 (nr 179) angående bestämmande av ersättning för tjänstebostad; cirkuläret den 16 maj 1941 (nr 296) angående viss civil personals rätt att för löneklassuppflyttning taga i beräkning anställningstid såsom tjänstepliktig; samt kungörelsen den 13 juni 1941 (nr 624) angående avlöning till viss statsanställd personal under tjänstledighet för deltagande i hemvärnsövningar eller hemvärnskurser. Slutligen vill utredningen i detta sammanhang framhålla, dels att bestämmelserna angående kristillägg åt befattningshavare i statens tjänst med rätt till rörligt tillägg enligt civila avlöningsreglementena böra givas motsvarande tillämpning ifråga om befattningshavare, som avses i det av utredningen föreslagna avlöningsreglementet, dels ock att kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 611) angående inskränkt rätt för befattningshavare, inkallad till militärtjänstgöring, att åtnjuta semester eller ferier bör, vid bifall till förslaget om avlöningsreglemente, ändras i formellt hänseende. 2. Speciell motivering till förslag till avlöningsreglemente. Utredningen, som i det följande skall motivera de olika avsnitten av förslaget till avlöningsreglemente, vill anföra, att förslaget ifråga om bestämmelserna i 1, 2 och 5 avdelningarna är i tillämpliga delar uppbyggt på i princip samma grunder som civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet. 1 §• Reglementet skall enligt de i denna paragraf föreslagna bestämmelserna, 1 mom., äga tillämpning å vissa i reglementet angivna befattningar hos hushållningsällskap och vid statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter (lantmannaskolor, lantbruksskolor och lanthushållsskolor). I enlighet härmed avses reglementet skola gälla för ordinarie befattningar hos hushållningssällskap och vid skolor, extra befattningar och arvodesbefattningar hos hushållningssällskap samt speciallärarbefattningar vid skolor. Den för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen förefintliga benämningen extra ordinarie befattningar torde däremot icke vara erforderlig i nu förevarande reglemente. I andra momentet har av praktiska skäl införts benämningen huvudman för hushållningssällskaps förvaltningsutskott eller lantbruksundervisningsanstalts styrelse. Med huvudman avses sålunda i detta sammanhang icke detsamma som huvudman i pensionshänseende. 2 §.

De i 1 mom. föreslagna bestämmelserna överensstämma i huvudsak med civila avlöningsreglementets föreskrifter rörande tjänsteförteckning och personalförteckning.

315 De ordinarie befattningshavarna hos hushållningssällskap och vid lantbruksskolor torde utan närmare motivering kunna anses hava helårstjänstgöring, vilket däremot icke alltid är fallet med motsvarande befattningshavare vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor, vid vilka kursernas längd varierar. Med hänsyn i första hand till semesterbestämmelser och tidigare omförmäld genomgående tjänsteårsberäkning samt lönegradsplaceringen synes utredningen erforderligt att närmare angives, vilka befattningshavare vid lantmanna- och lanthushållsskolor, som skola anses hava helårstjänstgöring. I reglementsförslaget hava sagda skolors befattningshavare uppdelats i dels befattningshavare med helårstjänstgöring, dels befattningshavare med något kortare tjänstgöringsskyldighet, förslagsvis benämnd begränsad tjänstgöring, dels befattningshavare vid lantmannaskola med 150 dagars vinterkurs, dels befattningshavare vid lantmannaskola med 125 dagars vinterkurs, dels ock befattningshavare vid lanthushållsskola med endast en halvårskurs. Beträffande de skilda kursslagen må hänvisas till bestämmelserna i stadgan den 21 november 1940 (nr 724) för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter. Utan närmare motivering torde såsom befattningshavare med helårstjänstgöring få anses rektor och lärare vid lantmannaskola med helårskurs. Rektor vid lanthushållsskola med årskurs eller två halvårskurser har visserligen tjänstgöring vid kurser om tillhopa allenast 308 arbetsdagar. Då en dylik rektor emellertid även under tid, då kurs ej pågår, är bunden av uppgifter vid skolan, synes utredningen skäligt, att befattningshavaren anses hava helårstjänstgöring. Med en halvårskurs torde böra liksom för närvarande jämställas av lantbruksstyrelsen godkända kurser av annat slag, omfattande minst 154 arbetsdagar. Av enahanda skäl torde rektorsbefattning vid lantmannaskola med vinterkurs jämte fortsättningskurs eller längre kurs eller ock vinterkurs jämte andra till skolan förlagda kurser om tillhopa minst 110 arbetsdagar få anses såsom befattning med helårstjänstgöring. Enligt bestämmelserna i förenämnda stadga betraktas rektor och lärare vid lantmannaskola ävensom rektor och lärarinna vid lanthushållsskola, som under den tid, då kurs ej pågår vid skolan biträder med arbete, som faller mom hushållningssällskapets verksamhetsområde, såsom anställd med helårstjänstgöring. Liknande bestämmelser återfinnas jämväl i utredningens förslag till reglemente. Vid sidan av undervisning vid skolans kurser skall rektor eller lärare vid lantmannaskola handhava skötseln av skoljordbruket. I vissa fall, exempelvis då vederbörande skola har allenast vinterkurs, borde måhända befattningshavare, som icke på grund av undervisningsskyldighet har helårstjänstgöring, få betrakta förvaltningsuppdraget såsom tillfyllest för att befattningen skulle anses vara förenad med helårstjänstgöring. Enligt utredningens mening kan detta emellertid icke anses skäligt. Då emellertid å andra sidan synes befogat, att befattningshavare i fall, som här berörts, kommer i åtnjutande av något högre ersättning än om honom åligger allenast undervisning, kommer utredningen senare att föreslå rätt till visst förvaltarearvode för sådan befattningshavare (jämför 22 §).

316 Ifråga om de föreslagna bestämmelserna för begränsad tjänstgöring torde särskilda kommentarer icke erfordras. 3 §. I 1—5 mom. hava upprättats bestämmelser efter mönster av n u gällande föreskrifter angående tillsättande av ordinarie befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt. Påpekas må att beträffande i 5 mom. föreskriven antagningshandling torde det vara tillfyllest med protokollsutdrag, innefattande bl. a. beslut rörande uppsägningstid. I övrigt ansluter sig ifrågavarande paragraf till civila avlöningsreglementet och vissa andra för civila statsmyndigheter gällande bestämmelser. 4—10 §§. De i dessa paragrafer föreslagna bestämmelserna överensstämma i huvudsak med motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementet. Den för ordinarie befattningshavare föreslagna löneplanen O överensstämmer ifråga om respektive lönegrader med löneplan A i civila avlöningsreglementet. Beträffande de föreslagna villkoren för uppflyttning till högre lönéklass må påpekas, att i 9 §, 4 mom. föreslagits ifråga om vid lantbruksundervisningsanstalt anställd tjänsteman, som icke har helårstjänstgöring, samma bestämmelser, som gälla för närvarande. Tilläggas må, att vad i 10 § 4 mom. andra stycket föreslagits torde kunna tillämpas vid bestämmande av löneklassplacering för tjänsteman, som överflyttas till tjänst, varom i avlöningsieglementet är fråga, från motsvarande enligt nuvarande bestämmelser inrättad befattning hos hushållningssällskap respektive vid lantbruksundervisningsanstalt. 11 §• Ifråga om rätt till semester för ordinarie tjänsteman med helårstjänstgöring synes utredningen i princip böra gälla samma föreskrifter som för ordinarie tjänsteman vid den civila statsförvaltningen. Beträffande ordinarie tjänsteman vid lantbruksundervisningsanstalt föreslår utredningen, att i semester skall inräknas den tid under pågående kurs, varunder eleverna åtnjuta ferier, därest vederbörande tjänsteman under ferierna icke är upptagen av tjänstgöring vid undervisningsanstalten eller hos vederbörande hushållningssällskap. Med avseende härå m å påpekas, att även under ferier någon av lärarpersonalen i regel måste för utövande av tillsyn vara kvar vid skolan, i vilket fall ferien icke skäligen kan betraktas som semester. Utredningen föreslår emellertid att julferier om högst 14 dagar skola åtnjutas utan att denna tid behöver inräknas i den vederbörande eljest tillkommande semestertiden, samt att, om vederbörande tjänstgör under tiden för julferierna motsvarande ledighet skall kunna påräknas vid annan tidpunkt av året. Såsom motivering för detta förslag må framhållas, att tjänstgöringsförhållandena vid lantbruksundervisningsanstalt i regel icke torde möjliggöra för vederbörande tjänsteman att uttaga hela den honom tillkommande semestern i

317 en följd, samt att en lärares tjänstgöring med hänsyn till dess förläggning i regel oavbrutet till en och samma plats ävensom förevarande skolors inter natkaraktär ofta torde vara psykiskt särskilt påfrestande. Vid lantbruksundervisningsanstalt anställd ordinarie tjänsteman, som icke har helårstjästgöring, synes icke böra erhålla semester utöver den tid, som eleverna åtnjuta ferier under pågående kurs. Undantag torde dock skäligen böra göras för vid lanthushållsskola anställd lärarinna med begränsad tjänstgöring, enär hennes tjänstgöringstid endast obetydligt understiger lärarinnas med helårstjänstgöring. 12—20 §§. De i dessa paragrafer föreslagna bestämmelserna överensstämma i huvudsak med tillämpliga delar av liknande föreskrifter i civila avlöningsreglementet. 21 §. Föreskrifter, motsvarande civila avlöningsreglementets bestämmelser om ersättning för flyttningskostnad, hava föreslagits i första stycket. Civila avlöningsreglementets bestämmelser ifråga om övertidsersättning hava i förevarande förslag uteslutits, dels med hänsyn till svårigheterna att för flertalet ifrågakommande befattningshavare fastställa vad som bör räknas som övertid, dels enär i de fall, då dylik kan angivas, exempelvis ifråga om expeditionspersonal i lägre lönegrader hos hushållningssällskap, det torde böra ankomma på sällskapets förvaltningsutskott att besluta, i enlighet med vad i förevarande paragraf föreslås, om skälig ersättning. Utredningen har vidare icke funnit sig böra i förevarande förslag införa mot civila avlöningsreglementets föreskrifter svarande bestämmelser angående sjukvårds- och begravningshjälp. Enligt utredningens mening bör ankomma p å befattningshavaren, att i den mån vederbörande så önskar, själv ordna denna angelägenhet genom medlemskap i sjukkassa och genom livförsäkring. — Främst med hänsyn till utredningens senare förslag rörande villkor för statsbidrag till avlöning av ifrågavarande befattningshavare synes dock erforderligt med stadgande, att huvudman må, där så befinnes skäligt, bevilja ordinarie befattningshavare sjukvårds- och begravningshjälp. 22 §. Beträffande i 1 mom. föreslagna bestämmelser torde särskilda kommentarer icke erfordras. I 2 mom. återfinnes i det föregående omförmält förslag angående särskilt arvode i vissa fall till rektor eller lärare för förvaltning av skölj ordbruk. För befattningshavare vid lantmannaskola, som åtnjuter lön såsom befattningshavare med helårstjänstgöring synes icke särskilt förvaltarearvode böra utgå. Utredningen föreslår sålunda att rätt att uppbära dylikt arvode begränsas till rektor och lärare vid lantmannaskola med enbart vinterkurs. Såsom ytterligare villkor torde böra gälla, dels att skoljordbruket är av sådan om-

318 fattning, att förvaltningen av detsamma kan anses innebära ett betydande ekonomiskt ansvar, dels att arvodet i intet fall må sättas högre än att vederbörande tillkommande lön jämte arvodet icke överstiger lönen i motsvarande löneklass inom lönegraden närmast under den, i vilken motsvarande befattningshavare med helårstjänstgöring är placerad. Rektor vid lantbruksskola torde med hänsyn till jordbruksdriftens omfattning vid dylik skola böra liksom för närvarande kunna erhålla visst förvaltarearvode. På lantbruksstyrelsen torde beträffande lantmannaskola böra ankomma att i förekommande fall fastställa skäligt arvode. 23—46 §§. De i dessa paragrafer föreslagna bestämmelserna överensstämma i huvudsak med motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementena. Löneplanen, som ifråga om respektive lönegrader överensstämmer med löneplan EO i civila icke-ordinariereglementet, har förslagsvis benämnts löneplan HE. 47—50 §§. Beträffande arvodesbefattningar hos hushållningssällskap ävensom speciallärarbefattningar vid lantbruksundervisningsanstalt synas bestämmelserna kunna inskränkas till vad i dessa paragrafer föreslås. 51—53 §§. Såsom av tidigare redogörelse rörande befattningar vid lantbruksundervisningsanstalterna framgår, åtnjuta rektor och lärare fria bostäder jämte bränsle. För åstadkommande av jämförbarhet ifråga om löneförmånerna mellan befattningar hos hushållningssällskap och vid lantbruksundervisningsanstalt synes utredningen önskvärt, att ifrågavarande bestämmelser ändras därhän, att om tjänlig tjänstebostad anvisas, vederbörande skall vara skyldig att bebo densamma och att erlägga ersättning härför med inom orten såsom hyra för bostad av motsvarande storlek och beskaffenhet jämte bränsle i allmänhet gällande belopp. För övrigt överensstämma bestämmelserna i nu förevarande paragrafer i huvudsak med liknande föreskrifter i civila avlöningsreglementet. 54 §. De i denna paragraf föreslagna bestämmelserna överensstämma med nu gällande föreskrifter ifråga om ordinarie befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalterna. 55 §. Enligt utredningens mening är det lämpligt att i nu förevarande reglemente intaga jämväl de behörighetsvillkor, som böra gälla för vissa befattningshavare. I denna paragraf återfinnas utredningens förslag härutinnan för hushållningssällskapens ordinarie befattningshavare.

319 Såsom dylika villkor för lantbruksdirektörsbefattning får utredningen föreslå, att innehavare skall hava avlagt agronomexamen vid lantbrukshögskolan samt att vid tjänstgöring eller verksamhet under minst fyra år efter agronomexamens avläggande hava förvärvat god erfarenhet inom lanthushållningen samt goda insikter i organisatoriska och administrativa frågor på jordbrukets område ävensom i övrigt visat lämplighet för sådan befattning. Ifråga om behörighetsvillkor för kamrer synas olika alternativ kunna tänkas, även om kunnighet i kameral verksamhet givetvis bör utgöra det grundläggande kravet. Ifråga om den teoretiska utbildningen synes sålunda kunna ifrågakomma avlagd examen antingen vid handelshögskola eller vid lantbrukshögskolan. För examen vid lantbrukshögskolan talar önskvärdheten av att en kamrer hos ett hushållningssällskap icke är okunnig i jordbruksfrågor, enär sagda befattningshavare ofta torde få tjänstgöra såsom vikarie för lantbruksdirektören eller såsom biträde åt honom samt såsom konsulterande tjänsteman i jordbruksekonomiska spörsmål, såsom ledare av bokföringskurser m. m. Måhända kunde rent av vara önskvärt, att ifrågavarande befattningshavare avlagt agronomexamen vid lantbrukshögskolans ekonomiska linje. Med hänsyn till att även agronom, som avlagt agronomexamen å annan linje än den ekonomiska, kan hava intresse och vara lämplig för handhavande av kameral verksamhet ävensom till att såsom innehavare av befattning som kamrer kan tänkas även person, som icke avlagt någon av nyssnämnda examina utan genom annan lämplig examen eller på annat sätt förskaffat sig erforderlig teoretisk utbildning, anser sig utredningen böra såsom behörighetsvillkor för kamrer föreslå, att vederbörande antingen avlagt examen vid handelshögskola eller lantbrukshögskolan eller oek på annat sätt förskaffat sig erforderlig teoretisk utbildning. Vidare har i förslaget upptagits, att vederbörande efter erhållen teoretisk utbildning under minst två år skall hava förvärvat erfarenhet, som kan anses skickliggöra för befattning, varom här är fråga. Bokförare bör genom tidigare tjänstgöring eller verksamhet hava ådagalagt god kunnighet i bokföring. För jordbruks- och ungdomskonsulent bör såsom behörighetsvillkor gälla avlagd agronomexamen å lantbrukshögskolans jordbrukslinje och för husdjurskonsulent dylik examen vid nämnda högskolas husdjurslinje För byggnadskonsulent har, såsom tidigare nämnts, uppställts som villkor avlagd arkitektexamen vid tekniska högskolan. Trädgårdskonsulent skall enligt förslaget hava genomgått högre trädgårdskurs vid Alnarps lantbruks-, mejerioch trädgårdsinstitut och hemkonsulent hava avlagt examen vid lanthushållningsseminarium. Beträffande de speciella behörighetsvillkoren för slöjdkonsulenter m å hänvisas till vad härutinnan anförts i annat sammanhang. Såsom behörighetsvillkor för samtliga konsulentbefattningar synes böra krävas god förmåga att i tal och skrift meddela undervisning och upplysning. För befattning som förste konsulent bör vidare fordras att vid tjänstgöring eller verksamhet under minst två år efter avlagd examen, genomgången kurs respektive avlagt prov hava förvärvat erfarenhet, som kan anses skickliggöra

320 för den konsulentbefattning, varom fråga är. Sistnämnda krav synes icke böra uppställas ifråga om andre konsulent. Av samtliga instruktörer bör krävas god praktisk erfarenhet inom vederbörande verksamhetsgren. Beträffande den teoretiska utbildningen har utredningen ifråga om jordbruks-, husdjurs- och ungdomsinstruktörer föreslagit genomgången med statsmedel understödd utbildningskurs för lantbruksinstruktörer, varom förslag framlagts i tidigare avsnitt. Måhända kunde göras gällande, att i de fall då vederbörande genomgått driftsledarekurs vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut dylik utbildning borde vara tillfyllest. Enligt utredningens mening är emellertid utbildningen vid sagda kurs icke så inriktad, att den utan komplettering med nyssnämnda instruktörskurs är tillräcklig för en instruktörs verksamhet bland mindre jordbrukare. Såsom särskilt villkor ifråga om jordbruks-, husdjurs- och ungdomsinstruktör har vidare uppställts erhållen kontrollassistentutbildning. I förbigående må i detta sammanhang påpekas, att hinder icke torde böra möta, i förekommande fall efter lantbruksstyrelsens medgivande, mot anställande såsom instruktör av person med agronomutbildning eller utbildning, motsvarande den, som enligt det föregående bör krävas av konsulent av annat slag. I vissa fall kan måhända vara lämpligt att i stället för andre konsulent anställa instruktör med nyssnämnda högre utbildning. Trädgårdsinstruktör bör hava genomgått tvåårig trädgårdsskola och för befattning som heminstruktör bör krävas genomgången antingen helårskurs eller sommar- och vinterkurs vid lanthushållsskola. För sistnämnda båda instruktörsbefattningar bör därjämte krävas viss praktik i trädgårdsskötsel respektive lanthushåll efter genomgången kurs, nämligen för trädgårdsinstruktör under minst ett år och för heminstruktör under minst två år. För slöjdinstruktör bör fordras kortare slöjdkurs och minst två års praktisk verksamhet på hemslöjdens område efter genomgången kurs samt för fiskeriinstruktör avlagd examen vid fiskeriskola med av lantbruksstyrelsen fastställd eller godkänd undervisningsplan och minst tre års praktik i fiske. Beträffande behörighetsvillkoren torde böra föreskrivas, att på lantbruksstyrelsen skall — beträffande slöjdkonsulent och slöjdinstruktör efter samråd med statens hemslöjdsråd — ankomma att där särskilda skäl härtill föranleda medgiva erforderliga undantag. 56 §. De i denna paragraf föreslagna bestämmelserna överensstämma helt med motsvarande föreskrifter i förenämnda stadga för statsunderstödda lantbruksundervisningsasntalter. 57 §. Liksom för närvarande gäller i fråga om vissa befattningshavare hos hushållningssällskap torde för lantbruksdirektör, konsulent och instruktör instruktion böra fastställas av lantbruksstyrelsen på förslag av vederbörande

321 hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Härutinnan må framhållas, att det av praktiska skäl torde vara ändamålsenligt, att lantbruksstyrelsen utarbetar normalinstruktioner för nämnda befattningshavare, vilket dock icke bör hindra att vederbörande hushållningssällskap föreslår och lantbruksstyrelsen godkänner särbestämmelser för visst hushållningssällskap, avpassade efter förhållandena inom sällskapets område. Beträffande tjänstgöringsskyldighet för befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt torde liksom hittills föreskrifter böra lämnas i stadgan för dylika undervisningsanstalter. 58—59 §§. De i dessa paragrafer föreslagna bestämmelserna för hushållningssällskap torde i huvudsak överensstämma med nuvarande praxis hos flertalet sällskap. För uppnående av önskvärd enhetlighet härutinnan synas emellertid bestämmelser härom böra införas i nu förevarande reglemente. 3. Speciell motivering till förslag till stadga för statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt. På grund av de av utredningen föreslagna bestämmelserna i avlöningsreglemente för bland annat befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt krävas ganska omfattande ändringar av nu gällande stadga den 21 november 1940 (nr 724) för dylika undervisningsanstalter. Med hänsyn härtill har i slutet av detta kapitel fogats förslag till ny dylik stadga. I sak äro de föreslagna ändringarna av sagda stadga helt beroende av föreskrifterna i förslaget till avlöningsreglemente. Någon särskild motivering för ändringarna synes utredningen med hänsyn härtill knappast erforderlig. 4. Tjänsteförteckning. Allmänna

synpunkter.

I tidigare avsnitt h a r utredningen angivit de slag av befattningar, som i princip kunna tänkas hos hushållningssällskap och lantbruksundervisningsanstalt. Vidare har utredningen föreslagit, att sagda befattningar borde utgöras allenast av ordinarie befattningar och — hos hushållningssällskap — därjämte extra befattningar och arvodestjänster samt — vid lantbruksundervisningsanstalt — därjämte speciallärarbefattningar. Den i civila icke-ordinariereglementet förekommande kategorien extra ordinarie befattningshavare har däremot icke synts erforderlig. Enligt utredningens mening böra av i det föregående omförmälda befattningar följande vara ordinarie, nämligen hos hushållningssällskap befattningar som lantbruksdirektör, konsulent, kamrer, instruktör, bokförare, vaktmästare, kontorsbiträde och skrivbiträde samt vid lantbruksundervisnings21—418998.

322 anstalt befattningar som rektor, förste lärare och andre lärare, första lärarinna och andra lärarinna. Påpekas må, att jämväl tjänst av i regel ordinarie karaktär skall enligt utredningens förslag kunna inrättas vid hushållningssällskap som extra tjänst. Vidare må framhållas, att utredningens förslag innebär, att statsanslag i regel skall utgå till avlönande av endast i personalförteckning upptagen ordinarie befattningshavare. I fråga om annan än i tjänsteförteckningen upptagen ordinarie befattningshavare ävensom extra befattningshavare och arvodist hos hushållningssällskap, till vilkas avlönande statsbidrag ej synes böra utgå, torde sällskapet dock böra vara skyldigt att tillämpa i förslaget till avlöningsreglemente intagna bestämmelser. Därest hushållningssällskap önskar inrätta annan ordinarie tjänst än sådan, som upptages i tjänsteförteckning, torde sällskapets beslut härom böra bliva giltigt, endast om lantbruksstyrelsen godkänner detsamma (jämför trettonde kapitlet). Vid övervägande av frågan om löneförmåner för agronomutbildade ordinarie tjänstemän hos hushållningssällskap och vid lantbruksundervisningsanstalt bör enligt utredningens mening beaktas, att utbildningstiden vid lantbrukshögskolan är väsentligt längre än vid de tidigare lantbruksinstituten. Därjämte bör iakttagas, att kraven på förutbildning äro strängare vid lantbrukshögskolan än de voro vid instituten. Till belysande av studietidens längd vid lantbrukshögskolan må lämnas följande sammanställning, h ä m t a d ur ett av lantbrukshögskolans rektor, professorn G. H. Flodkvist under lantbruksveckan år 1941 hållet föredrag om agronomutbildningen (lantbruksveckans handlingar 1941): Antal avlagda agroInskrivnings- nomexamina år intill 1B/e 1940 1932 1933

Antal studerande med en studietid om 3 år och därunder

3—4 år

4—5 år

5—6 år

14 14

2 2

—

6 4

—

— —

1937 Summa

J

l

3 31

1 Agronomexamen vid Alnarp 1932. ]Motsvarande jxamen vid lantbrukshögskolan efter ett år.

Av de under åren 1932—1937 inskrivna studenterna avlade sålunda drygt 40 procent agronomexamen efter 3—4 års studietid och nära 40 procent först efter 4—5 år. Studierna för agronomexamen vid lantbrukshögskolan hava sålunda i regel krävt omkring dubbelt så lång tid som studierna för agronomexamen vid lantbruksinstitut. Tages vidare hänsyn till de skärpta kraven på

323 förutbildning torde utbildningstiden för agronomexamen hava ökats med i regel fyra år. En så avsevärt mycket längre utbildningstid innebär givetvis betydligt större ekonomiska uppoffringar för den blivande agronomen. Utbildningstiden för agronomexamen torde jämväl numera vara jämförbar med den för vissa andra examina, såsom civilingenjörsexamen, filosofie magisterexamen o. s. v. Vid avvägning av löneförmånerna för hushållningssällskapens och lantbruksundervisningsanstalternas agronomutbildade befattningshavare måste sålunda hänsyn tagas till den numera avsevärt längre utbildningstiden än tidigare. Vid övervägande av frågan om framtida levnadsbana är det säkerligen för många ungdomar av avgörande betydelse, h u r u löneförmånerna inom olika yrken kunna förväntas bliva i jämförelse med utbildningstid och utbildningskostnader. Därest löneförmånerna för agronomer äro relativt låga, kan med skäl befaras, att de mest begåvade av de ungdomar, som hysa intresse för agronomens levnadsbana, det oaktat söka sig till annan utbildning än agronomutbildningen. En dylik utveckling synes utredningen icke önskvärd, allra minst u r det allmännas synpunkt. Vad löneförmånerna för hushållningssällskapens och skolornas befattningshavare med agronomutbildning angår, må vidare framhållas nödvändigheten av att sagda förmåner icke äro lägre än de, som erbjudas jämställda befattningshavare hos exempelvis lantbrukets försöksinstitutioner, folkhögskolor m. fl. Eljest kan befaras, att de bästa förmågorna undandragas hushållningssällskapen och lantbruksundervisningsanstalterna. Vid övervägande av frågan om lönegradsplaceringen för ifrågavarande befattningshavare synes utredningen lämpligt att såsom utgångspunkt tages, där så kan ske, de provisoriska löneförmåner (rörligt tillägg och kristillägg ej inberäknade), som fastställts av 1942 års lagtima riksdag för befattningshavare vid skolorna, givetvis med hänsynstagande samtidigt till de löneförmåner, som andra befattningshavare på jordbrukets och andra områden åtnjuta. Till sagda provisoriska löneförmåner bör emellertid läggas värdet av bostadsförmån, enär såsom utredningen tidigare föreslagit, ifrågavarande befattningshavare böra erlägga viss ersättning för sistnämnda förmån. Utredningen har härutinnan — i stort sett i anslutning till 1942 års riksdagsbeslut om ersättning till ifrågavarande befattningshavare i fall, då bostadsförmån icke tillhandahålles — såsom ett skäligt genomsnitt för landet räknat med 1 200 kronor för rektorsbostad vid lantmanna- och lantbruksskola, 900 kronor för bostad åt förste lärare, 500 kronor för bostad åt andre lärare, 500 kronor för bostad åt rektor vid lanthushållsskola, 300 kronor för bostad åt första och andra lärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring eller begränsad tjänstgöring samt 200 kronor för bostad åt första och andra lärarinna vid lanthushållsskola med halvårskurs, allt per år räknat. Sålunda beräknade löneförmåner benämnas i det följande provisorisk bruttolön. Utredningen räknar i det följande med att de orter, där skolorna äro belägna, tillhöra dyrortsgrupp B. Påpekas må, att enligt de av 1942 års riksdag beslutade grunderna för

324 ersättning åt befattningshavare i de fall, då bostad icke tillhandahålles av skola, är dylik ersättning till ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare utan eget hushåll något lägre än till dylik lärare med eget hushåll. Enär bruttolönen icke synes böra variera efter dylika grunder, hava desamma icke av utredningen tillämpats vid ovanstående beräkningar. Lantbruksdirektör

samt rektor för lantmanna-

eller

lantbruksskola.

Enligt utredningens mening bör flertalet lantbruksdirektörer placeras i högre lönegrad än rektor vid lantmannaskola med helårstjänstgöring och rektor vid lantbruksskola. Såsom motivering härför må framhållas, att ett hushållningssällskap såsom institution i regel är av större omfattning än en lantbruksundervisningsanstalt och dess ledning därmed ur ekonomisk synpunkt mera ansvarsfull. Emellertid synes utredningen med hänsyn till hushållningssällskapens olika storlek skäligt med en viss mindre lönedifferentiering för lantbruksdirektörerna. Efter övervägande av hithörande spörsmål får utredningen föreslå de lönegrader, som framgå av vidstående sammanställning. Till jämförelse hava häri angivits dels nuvarande löneförmåner eller ovannämnda provisoriska bruttolöner för respektive befattningshavare och dels löneställningen för vissa andra befattningshavare. I intet fall hava dyrtidstillägg, rörligt tillägg eller kristillägg inräknats. Utredningen föreslår sålunda, att rektor vid lantmannaskola med vinterkurs om 125 dagar placeras i lönegrad O 23 och vid lantmannaskola med vinterkurs om 150 dagar i lönegrad O 24. Rektor vid lantmannaskola med helårstjänstgöring och rektor vid lantbruksskola föreslås placerade i lönegrad O 27 samt lantbruksdirektör i O 27 respektive O 28. Med avseende å sålunda föreslagna lönegradsplaceringar må påpekas, att befattningshavarna därmed, vilket enligt utredningens mening måste anses skäligt, skulle bliva i stort sett jämställda med vissa statliga befattningshavare, vilka med hänsyn till utbildningstid eller verksamhetsuppgifter synas utredningen jämförbara. Erinras må dock i detta sammanhang, att utredningen i förslaget till avlöningsreglemente icke upptagit sjukvårds- och begravningshjälp såsom obligatoriska löneförmåner, varför en viss lönegradsplacering enligt sagda förslag innebär en något sämre löneställning än placering i motsvarande lönegrad i civila avlöningsreglementet. Måhända skulle gentemot utredningens förslag till lönegradsplacering för lantbruksdirektör kunna göras gällande, att sagda befattningshavare placerats i en i jämförelse med egnahemsdirektör allt för hög lönegrad. Utredningen vill emellertid härutinnan erinra om att föredragande departementschefen i proposition nr 130 till 1940 års riksdag angående anslag till egnahemsverksamheten för budgetåret 1940/41 m. m. har uttalat, att på grund av de särskilda kvalifikationer, som borde fordras hos innehavaren av befattning som egnahemsdirektör, borde löneställningen bestämmas förhållandevis högt. Likväl syntes med hänsyn till pågående utredning rörande hushållningssällskapens organisation egnahemsdirektör åtminstone för det dåvarande icke böra placeras i högre lönegrad än A 23.

325 Lön (ortsgrupp B) Lönegrad

Begynnelselön för år kronor

Slutlön för år kronor

6 780

8 220 8 445

Rektor vid lantmannaskola med vinterkurs om 125 arbetsdagar: a) Provisorisk bruttolön 0 23

6 975

7 230 7 455

8 670

0 24

. 8 760

10 200 10 425

Rektor vid lantmannaskola med vinterkurs om 150 arbetsdagar: a) Provisorisk bruttolön

8 940

Rektor vid lantmannaskola med helårstjänstgöring och vid lantbruksskola: a) Provisorisk bruttolön

8 940

0 27

b) Utredningens förslag Lantbruksdirektör:

»7 700

a) Sekreterare, nuvarande lön

17 725 10 425

0 28

8 910 9 435

10920 A 23 A 26

6 975

8 445

8 445

A 26

8 445

9 930 9 930

A 26

8 445

9 930

A 26

8 445

9 930

Direktör av andra klass vid fångvårdsstaten

A 26

8 445

9 930

Direktör vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes

A 27

8 940

10425 Direktör av första klass vid fångvårdsstaten

A 27

8 940

10 425

Skogs- och flottledsinspektör

A 27

8 940

10 425

Skogsförvaltare vid Uppsala universitet

A 27

10 425

Avdelningsföreståndare vid statens växtskyddsanstalt

A 28

8 940 9 435

Vägingenjör

9 435

10 920

Yrkesinspektör

A 28 A 28

9 435

Lantbruksingenjör (förslag)

A 29

10 920 11 415

Överjägmästare vid domänverket

A 29

9 930 9 930

överlantmätare

A 29

9 930

Överlantmätare

A 30

10 425

b) Utredningens förslag

0 27

Egnahemsdirektör Direktör vid statens alkoholistanstalt å Venngarn

..

Föreståndare för skogsskola Sekreterare vid lantbrukshögskolan

^000

Länsjägmästare Rektor vid realskola

10 920

11415 11415 11 925 8

17 500

E 7 (A 31) 3

10 920

10 920

>

>

»

E 8 (A 32) 3

!>

J

>

E 9 (A 33) 3

11 925

11 925

Lägsta förekommande lön. —

2 Högsta förekomm ande lön. —

3 Löneklass.

326 Agronomutbildade

konsulenter

och lärare.

De av utredningen tidigare föreslagna konsulentbefattningar, för vilka såsom behörighetsvillkor uppställts agronomexamen, utgöras av jordbruks-, husdjurs- och ungdomskonsulentbefattningar. För vartdera slaget h a r räknats med såväl förste som andre konsulenter. Av agronomutbildade lärare förutsattes skola finnas såväl förste som andre lärare. Förste jordbruks- och förste husdjurskonsulentbefattningarna synas i lönehänseende böra jämställas. Med hänsyn till tjänstgöringens art och omfattning synes vidare skäligt, att sagda befattningshavare samt förste lärare vid lantmannaskola med helårstjänstgöring och vid lantbruksskola placeras i samma lönegrad. Förste lärare vid lantmannaskola med begränsad tjänstgöring eller vid dylik skola med enbart vinterkurs torde däremot böra åtnjuta lägre lön. Vid övervägande av frågan om förste ungdomskonsulents lönegradsplacering kunna givetvis skäl tala för att sagda konsulent i lönehänseende järnställes med förste jordbruks- och förste husdjurskonsulent samt förste lärare vid lantmannaskola med helårstjänstgöring och vid lantbruksskola. Å andra sidan bör icke förbises, att med hänsyn till en ungdomskonsulents verksamhet innehavaren av dylik befattning i regel bör vara en yngre kraft. En naturlig utveckling synes vara, att en förste ungdomskonsulent så småningom övergår till anställning som förste lärare vid lantbruksundervisningsanstalt med begränsad tjänstgöring eller helårstjänstgöring eller till förste jordbrukskonsulentbefattning. Med hänsyn till det sagda får utredningen förorda, att förste ungdomskonsulent placeras i lägre lönegrad än ovannämnda förste konsulenter och förste lärare med begränsad tjänstgöring eller med helårstjänstgöring. Utredningen anser i detta sammanhang angeläget betona, att utredningen med den sålunda föreslagna lönegradsplaceringen för förste ungdomskonsulent ingalunda velat göra gällande, att dennes verksamhet skulle vara mindre betydelsefull än en förste jordbrukskonsulents eller en förste lärares med begränsad tjänstgöring eller helårstjänstgöring. Vad nu sagts rörande förste konsulenter och förste lärare bör i princip gälla jämväl andre konsulenter och andre lärare, dock att andre jordbruksoch husdjurskonsulent böra placeras i något högre löneställning äii andre lärare med helårstjänstgöring, enär en andre konsulent torde få kvarstå längre i sin befattning än en andre lärare och det för övrigt är lämpligt, att en blivande andre konsulent tjänstgjort som andre lärare. Efter övervägande av hithörande spörsmål får utredningen föreslå de lönegrader, som framgå av nedanstående sammanställning. Till jämförelse hava häri angivits dels nuvarande löneförmåner eller ovannämnda provisoriska bruttolöner för respektive befattningshavare och dels löneställningen för vissa andra befattningshavare. I intet fall hava dyrtidstillägg, rörligt tillägg eller kristillägg inräknats.

327 Lön (ortsgrupp B) Lönegrad

Begynnelselön för år kronor

Slutlön för år kronor

Andre lärare vid lantmannaskola med vinterkurs om 125 arbetsdagar: 3 600

4 080

Oil

3 429

4 212

3 800 3 582

4 280

0 12

0 15

4 500 4 212

Andre ungdomskonsulent, utredningens förslag

0 16

4 446

5451 5 793

Andre lärare vid lantmannaskola med helårstjänstgöring och vid lantbruksskola, utredningens förslag

0 17

4 773

0 18

6 525

7 020

0 20

5 793

6 975

Andre lärare vid lantmannaskola med vinterkurs om 150 arbetsdagar: b) Utredningens förslag Andre lärare vid lantmannaskola tjänstgöring (235 arbetsdagar): a) Provisorisk bruttolön

med

4 446

begränsad

Andre jordbruks- och andra husdjurskonsulent, utred-

4 980

Förste lärare vid lantmannaskola med vinterkurs om 125 arbetsdagar:

Förste lärare vid lantmannaskola med vinterkurs om 150 arbetsdagar: b) Utredningens förslag Förste ungdomskonsulent, utredningens förslag Förste lärare vid lantmannaskola tjänstgöring (235 arbetsdagar):

med

5 400

0 21

7 455

0 22

6 525

7 950

0 23

6 420 6 975

8 445

0 24

7 455

begränsad

a) Provisorisk bruttolön Förste lärare vid lantmannaskola med helårstjänstgöring och vid lantbruksskola, utredningens förslag Förste jordbruks- och förste husdjurskonsulent:

l

8 340

0 24

4 200 7 455

Folkskollärare, 220 .arbetsdagar

A 16

4 446

5 793

,234

A 17 A 17

4 773 4 773

6135 6135

A 18

6 525

A 19

5 451

6 975

A 21

7 455

a) Nuvarande löneförmåner

>

Lantbruksinspektor vid statens alkoholistanstalt D:o vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och

Egnahemskonsulent 1

Lägsta förekommande lön. — 2 Högsta förekommi inde lön.

9 840 8 940

328 Lön (ortsgrupp B) Lönegrad

Begynnelselön för år kronor

Slutlön för år kronor

A 23 A 24

6 975

8 445

Försöksgårdsföreståndare vid lantbrukshögskolan . . . .

8 94)

Fältkontrollant vid statens centrala frökontrollanstalt

A 24

7455 A 24

8 940 8 940

l:ste avdelningsingenjör vid statens provningsanstalt

A 24

7 455

8 940

Direktör av tredje klassen vid fångvårdsstaten

A 24

7 455

8 940

A 26

8 445

9 930

A 27

10 425 2 12 016 2 9 324

^oöO Länsjägmästareassistent och distriktsjägmästare 1

Lägsta förekommande lön. —

l

4750 Högsta förekomm ande lön.

Utredningen föreslår sålunda följande lönegradsplaceringar för agronomutbildade konsulenter och lärare: Andre lärare vid lantmannaskola med 125 dagars vinterkurs O 11 » » » •» »150 » » O 12 > » > » » begränsad tjänstgöring O 15 Andre ungdomskonsulent O 16 Andre lärare vid lantmannaskola med helårstjänstgöring och vid lantbruksskola O 17 Andre husdjurskonsulent O 18 » jordbrukskonsulent O 18 Förste lärare vid lantmannaskola med 125 dagars vinterkurs O 20 » » » ,150 » O 21 Förste ungdomskonsulent O 22 Förste lärare vid lantmannaskola med begränsad tjänstgöring O 23 v » > i » helårstjänstgöring och vid lantbruksskola O 24 Förste jordbrukskonsulent O 24 » husdjurskonsulent O 24 Sålunda föreslagna lönegradsplaceringar äro enligt utredningens mening skäliga med hänsyn till löneställningen för statliga befattningshavare med jämförbar utbildningstid eller liknande verksamhetsuppgifter. Påpekas må, att andre lärare med begränsad tjänstgöring skulle enligt utredningens förslag till löneställning komma i åtnjutande av något högre slutlön än förenämnda provisoriska bruttolön. Detsamma gäller jämväl dylik lärare med helårstjänstgöring. Såsom särskild motivering härför vill utredningen ånyo betona, att ungdomen icke kan förväntas ägna sig åt agronomens verksam-

329 het, därest agronomens löneförmåner icke motsvara dem inom andra yrken. Härutinnan må särskilt framhållas de löneförmåner, som tillkomma folkskollärare, ehuru denne har kortare tjänstgöringstid än ifrågavarande andre lärare. Byggnadskonsulent. Utbildningstiden för en agronom, som avlagt examen vid lantbrukshögskolan, och en arkitekt, som genomgått tekniska högskolan, torde numera kunna jämställas. Då vidare förste och andre byggnadskonsulents arbetsuppgifter torde bliva likvärdiga med förste respektive andre jordbrukskonsulents, får utredningen förorda, att förste byggnadskonsulent placeras i lönegrad O 24 och andre byggnadskonsulent i lönegrad O 18. Trädgårdskonsulent. Utbildningstiden vid högre trädgårdskursen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut är i regel något kortare än utbildningstiden för avläggande av agronomexamen. Med hänsyn härtill får utredningen förorda, att förste trädgårdskonsulent placeras i lönegrad O 23 och andre trädgårdskonsulent i lönegrad 017. Till jämförelse må nämnas, att ordinarie lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium (dubbelseminarium) åtnjuter lön enligt lönegrad A 17 och vid med statsmedel understödd trädgårdsskola — jämligt reglementet den 31 december 1924 (nr 551) för dylika skolor — med minst 3 900 kronor per läsår (tre ålderstillägg å vartdera 300 kronor inberäknade) jämte fri bostad med bränsle och erforderligt trädgårdsland eller fria trädgårdsprodukter. Hemkonsulent

samt rektor och lärarinna vid

lanthushållsskola.

Enligt hushållningssällskapsutredningens mening bör med hänsyn till tjänstgöringens art och omfattning rektor vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring i lönehänseende placeras något högre än första hemkonsulent. Denna torde å sin sida böra jämställas med första lärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring. Andra hemkonsulent bör däremot av samma skäl, som ovan anförts ifråga om andra jordbruks- och andra husdjurskonsulent placeras i något högre löneställning än andra lärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring. Efter övervägande av hithörande spörsmål får utredningen föreslå de lönegrader, som framgå av nedanstående sammanställning. Till jämförelse hava häri angivits dels nuvarande löneförmåner eller ovannämnda provisoriska bruttolöner för respektive befattningshavare och dels löner för vissa andra befattningshavare. I intet fall hava dyrtidstillägg, rörligt tillägg eller kristillägg inräknats.

330 Lön (ortsgrupp 13) Begynnelselön för år kronor

Slutlön för år kronor

1800 2154

2 100

2 900

3 200

2 853

3 429

O 9

3141 O 10

3 285

3 780 3 978

2 300

3 500

O 10

3 285

3 978

3 260

0 13

3 780

4 773

Lönegrad

Andra lärarinna vid lanthushållsskola med halvårskurs (154 arbetsdagar): a) Provisorisk bruttolön O 2

b) Utredningens förslag Andra lärarinna vid lanthushållsskola med begränsad tjänstgöring (308 arbetsdagar): a) Provisorisk bruttolön b) Utredningens förslag

O 7

Andra lärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring, utredningens förslag Andra hemkonsulent, utredningens förslag Första lärarinna vid lanthushållsskola med halvårskurs (154 arbetsdagar): a) Provisorisk bruttolön b) Utredningens förslag Rektor vid lanthushållsskola (154 arbetsdagar): a) Provisorisk bruttolön

med en

2 709

halvårskurs

b) Utredningens förslag Första lärarinna vid lanthushållsskola med begränsad tjänstgöring (308 arbetsdagar): a) Provisorisk bruttolön b) Utredningens förslag Första lärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring, utredningens förslag Första hemkonsulent: a) Nuvarande löneförmåner b) Utredningens förslag

3 780

4 980

0 15

4 212

5 451

0 16

4 446

5 793

0 16

3 200 4 446

5 793

4 090

Rektor vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring: a) Provisorisk bruttolön b) Utredningens förslag

0 19

5 451

6152 6 975

Biträdande lärarinna, skyddshem

All All

3 429 3 429

4212 4 212

D:o vid Karolinska sjukhuset

A 12

3 582

4 446

Folkskollärarinna (220 arbetsdagar)

A 16

4 446

A 17

= 5 451 «5 793

tillika husmoder vid statens

Första köksföreståndarinna vid serafimerlasarettet

(234

5 252

»

..

)

Lärarinna i hushållsgöromål vid statens skyddshem..

A 15

4 773 4 212

Skolkökslärarinna vid läroanstalt för dövstumma. . . .

A 15

4 212

5 451

Lärarinna i hushållsgöromål vid folkskoleseminarium eller småskoleseminarium

A 16

4 446

5 793

Föreståndarinna för statens skyddshem

A 19

5 451

6 975

Lärarinna i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium och hushållsskola

A 19

5 451

6 975

1 Lägsta förekommande lön. ligt näst högsta löneklassen.

2 Högsta förekommande lön. —

5 451

Lön åtnjutes högst en-

331 Utredningen föreslår sålunda följande lönegradsplaceringar för rektor och lärarinna vid lanthushållsskola samt hemkonsulent: Andra lärarinna vid lanthushållsskola med halvårskurs O 2 > » med begränsad tjänstgöring O 7 » » » helårstjänstgöring O 9 Andra hemkonsulent O 10 Första lärarinna vid lanthushållsskola med halvårskurs O 10 Rektor vid lanthushållsskola med en halvårskurs O 13 Första lärarinna med begränsad tjänstgöring O 15 s » » helårstjänstgöring O 16 Första hemkonsulent O 16 Rektor med helårstjänstgöring O 19 Utredningens förslag ifråga om lanthushållsskolornas befattningshavare innebär sålunda i regel något högre löneförmåner än förenämnda provisoriska bruttolöner. Såsom motivering härför får utredningen åberopa den löneställning, i vilken liknande befattningshavare inom andra verksamhetsområden placerats. Enligt utredningens mening är det icke skäligt, att lanthushållsskolomas befattningshavare och hemkonsulenterna erhålla lägre löneförmåner än de som gälla för liknande, av det allmänna avlönade befattningshavare. Särskilt må härutinnan framhållas folkskollärarinnorna, vilka trots kortare tjänstgöringstid per år för närvarande hava högre lön än ifrå-, gavarande lanthushållslärarinnor. Vidare må erinras om att 1936 års lantbruksundervisningskommitté p å sin tid föreslog, att ordinarie föreståndarinna vid lanthushållsskola med två längre kurser borde placeras i 18 :e lönegraden och vid skola med en längre kurs i l l : e lönegraden samt ordinarie lärarinna vid lanthushållsskola med två längre kurser i 15:e lönegraden och vid skola med en längre kurs i 7:e lönegraden. Sagda lönegrader enligt då gällande bestämmelser för befattningshavare i statens tjänst inneburo följande löneförmåner: Lönegrad

Begynnelselön 'för år kronor

Slutlön för år kronor

B 18 B 15 B 11 B 7

• 4 260 3 450 3 355 2 769

5 520 4 560 3 858 3 183

Till detta förslag anförde allmänna civilförvaltningens lönenämnd, att nämnden funnit de föreslagna lönegraderna jämförelsevis låga i förhållande till vad kommittén förordat för de övriga skolornas vidkommande. Lönenämnden ansåge sig i detta sammanhang böra erinra om att nämnden i yttrande den 27 november 1937 angående anslag till skyddshems verksamheten för budgetåret 1938/39 utalat sig för en placering av föreståndarinnorna vid de kvinnliga skyddshemmen i 20 :e lönegraden samt av folkskollärarinnorna vid dylika hem i 18:e lönegraden.

332 Slöjdkonsulenter. Slöjdkonsulenter torde dels med hänsyn till utbildningstiden och dels på grund av mindre krävande tjänstgöring böra placeras i lägre lönegrad än i det föregående avhandlade konsulenter. Efter övervägande av hithörande spörsmål får utredningen föreslå de lönegrader, som framgå av nedanstående sammanställning. Till jämförelse hava häri angivits löner för vissa andra befattningshavare. I intet fall hava dyrtidstillägg, rörligt tillägg eller kristillägg inräknats. Lön (ortsgrupp B) Lönegrad

Begynnelselön för år kronor

Slutlön för år kronor

Andra konsulent i kvinnlig slöjd, utredningens förslag

2 997

3 582

Andre konsulent i manlig slöjd, utredningens förslag

0 13

4 773

Första konsulent i kvinnlig slöjd, utredningens förslag

0 13

3 780

4 773

Förste konsulent i manlig slöjd, utredningens förslag

0 1S

5 112

6 525

Lärarinna i kvinnlig slöjd vid allmänt läroverk

A 16

4 446

5 793

Lärarinna i kvinnlig slöjd vid statens skolköksseminarium och småskoleseminarium

A 16

4 446

Lärarinna i kvinnlig slöjd vid folkskoleseminarium..

A 18

5112 Lärare i manlig slöjd vid folkskoleseminarium

0 18

5793 6 525 6 525

Utredningen föreslår sålunda följande lönegradsplaceringar för slöjdkonsulenter: Andra konsulent i kvinnlig slöjd O 8 Andre konsulent i manlig slöjd O 13 Första konsulent i kvinnlig slöjd O 13 Förste konsulent i manlig slöjd O 18 Kamerala

befattningar.

Med hänsyn till den kamerala verksamhetens olika omfattning hos skilda hushållningssällskap bör enligt utredningens mening ifråga om kamrer kunna tänkas en viss lönedifferentiering mellan olika hushållningssällskap. Utredningen får förorda, att kamrer placeras i lönegrad O 18, O 20 eller O 22. Visserligen kan gentemot denna löneställning anföras, att flertalet manliga, heltidsanställda egnahemskassörer placerats i lägst lönegrad EO 15 och högst EO 18. Då emellertid hos egnahemsnämnd den kamerala verksamheten icke är organiserad på samma sätt som hos hushållningssällskap, synas arbetsuppgifterna för egnahemskassör och hushållningssällskaps kamrer icke vara jämförbara. För bokförare, vilken torde kunna förutsättas i regel bliva kvinnlig befattningshavare, får utredningen föreslå lönegrad O 8.

333 Till belysande av de kamerala befattningshavarnas hos hushållningssällskapen lönegradsplacering i jämförelse med vissa andra befattningshavare må nedanstående uppgifter lämnas. I intet fall hava dyrtidstillägg, rörligt tillägg eller kristillägg inräknats. Lön (ortsgrupp B) Lönegrad

Begynnelselön för år kronor

Slutlön för år kronor

Bokförare, utredningens förslag

2 997

3 582

Kamrer

I, utredningens förslag

5 112

6 525

>

II,

>

»

5 793

6 975

>

III,

>

»

6 525

7 950

O

2 997

3 582

5112 Kameralbiträde i riksräkenskapsverket

Egnahemskassör, manlig, heltidsanställd

Eo 15

3 978

Eo 18

4 773

6135 Kamrerare och notarie vid lantbruksakademien

6 525

7 950

Kamrerare vid lantbrukshögskolan

O

6 525

7 950

>

,

» .

>

Instruktörer. • Befattning som jordbruks-, husdjurs- eller ungdomsinstruktör avses, såsom framgår av vad tidigare nämnts, i regel skola motsvara vandringsrättarebefattning. Med kännedom om vandringsrättarnas mången gång krävande arbetsuppgifter och med hänsyn till av utredningen i annat sammanhang föreslagen skärpning av kompetensfordringarna å ifrågavarande befattningshavare synes det utredningen skäligt, att nyssnämnda instruktörer placeras i lönegrad O 13, motsvarande i ortsgrupp B en begynnelselön av 3 780 kronor och en slutlön av 4 773 kronor för år. I detta sammanhang må erinras om att nuvarande löneförmåner (dyrtidstillägg icke inberäknade) för ordinarie vandringsrättarna variera enligt hushållningssällskapens uppgifter mellan lägst 2 500 kronor och högst 4 600 kronor. Jämväl byggnads-, trädgårds- och fiskeriinstruktörer synas böra placeras i lönegrad O 13. För instruktör i manlig slöjd får utredningen föreslå lönegrad O 8, alltså en begynnelselön i ortsgrupp B av 2 997 kronor och en slutlön i samma ortsgrupp av 3 582 kronor för år samt för heminstruktör och instruktör i kvinnlig slöjd lönegrad O 6, motsvarande i ortsgrupp B en begynnelselön av 2 709 kronor och en slutlön av 3 285 kronor för år. Vaktmästare

och

expeditionsbiträden.

Ordinarie vaktmästare föreslås placerad i 5:e lönegraden eller samma lönegrad som expeditionsvakt vid den civila statsförvaltningen, motsvarande i

334 ortsgrupp B en begynnelselön av 2 568 kronor och en slutlön av 3 141 kronor för år. Kontorsbiträde bör placeras i 4:e lönegraden, motsvarande i ortsgrupp B en begynnelselön av 2 430 kronor och en slutlön av 2 997 kronor och skrivbiträde i 2:a lönegraden, motsvarande i ortsgrupp B en begynnelselön av 2 154 kronor och en slutlön av 2 709 kronor, allt för år räknat. Kontorsbiträde och skrivbiträde torde sålunda böra placeras i samma lönegrader som motsvarande befattningshavare vid den civila statsförvaltningen.

5. Personalförteckningar. Enligt förslaget till reglemente angående avlöning till befattningshavare hos hushållningssällskap och vid lantbruksundervisningsanstalt m. m., 2 §, skall antalet med statsmedel avlönade ordinarie befattningar vid varje särskilt hushållningssällskap och undervisningsanstalt bestämmas genom av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda personalförteckningar. A.

Hushållningssällskapen.

Vid uppgörande av det förslag till personalförteckning för hushållningssällskapen, som återfinnes i slutet av detta avsnitt, har utredningen grundat sitt ställningstagande dels på det antal befattningshavare av skilda slag, som redan nu finnes hos olika hushållningssällskap, dels på en beräkning av det antal, som, såvitt utredningen kunnat bedöma, synes vara erforderligt för tillgodoseende av sällskapens behov för närvarande av arbetskraft. Då en detaljerad undersökning av detta behov icke synts utredningen lämplig på frågans nuvarande stadium, torde det framlagda förslaget få betraktas endast som preliminärt. Det definitiva antalet befattningshavare av ifrågavarande slag torde böra fastställas, sedan vederbörande hushållningssällskap på grundval av utredningens förslag beretts tillfälle att närmare angiva sitt behov av ordinarie befattningshavare. Hos varje hushållningssällskap bör finnas anställd en lantbruksdirektör. Närmare motivering till detta förslag torde icke vara erforderlig. I det föregående har utredningen emellertid föreslagit, att lantbruksdirektör borde placeras i lönegrad O 27 eller O 28. I anslutning härtill får utredningen nu föreslå, att lantbruksdirektör hos Kalmar läns norra samt hos Gotlands och Blekinge läns hushållningssällskap placeras i lönegrad O 27 och övriga lantbruksdirektörer i O 28. Beträffande befattningshavare för den kamerala verksamheten har utredningen tidigare uttalat, att olika alternativ kunna tänkas, beroende på sagda verksamhets omfattning. Utredningen h a r sålunda ifrågasatt två slag av befattningar inom sagda verksamhet, nämligen kamrer och bokförare, samt framhållit, att inom hushållningssällskap med betydande kameral verksamhet torde kunna ifrågakomma såväl kamrer som bokförare och inom andra

335 med mindre verksamhet endast kamrer. Slutligen har utredningen för kamrer föreslagit en lönedifferentiering med placering i lönegrad O 22, O 20 eller O 18. I anslutning härtill får utredningen nu föreslå, att hos ett vart av Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap anställes en kamrer i lönegrad O 22, hos ett vart av Kalmar läns norra, Gotlands och Blekinge läns samt Älvsborgs läns södra hushållningssällskap en dylik befattningshavare i lönegrad O 18 samt hos ett vart av övriga hushållningssällskap en kamrer i lönegrad O 20. Förutom kamrer erfordras enligt utredningens mening en bokförare hos ett vart av Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap. Beträffande fältarbetande befattningshavare må till en början erinras om utredningens tidigare uttalande, att ett relativt litet antal befattningar med höga kompetenskrav på innehavarna borde eftersträvas. Behovet av arbetskraft i övrigt borde tillgodoses genom inrättande av befattningar med lägre kompetensfordran på innehavarna. I enlighet härmed får utredningen föreslå, att hos varje hushållningssällskap anställes en med statsmedel avlönad förste konsulent av vart och ett av följande slag, nämligen jordbruks-, husdjurs-, byggnads-, trädgårds-, ungdoms och hemkonsulent samt en första konsulent i kvinnlig slöjd. Vidare synes utredningen med hänsyn till verksamhetens omfattning eller länens storlek erforderligt med en andre jordbrukskonsulent hos vart och ett av Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands läns hushållningssällskap samt två andre jordbrukskonsulenter hos Västerbottens och tre andre jordbrukskonsulenter hos Norrbottens läns hushållningssällskap. Därjämte torde hos vart och ett av Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap med hänsyn till länens ytinnehåll böra anställas en andra hemkonsulent samt med hänsyn till verksamhetens omfattning en andre ungdomskonsulent hos Kristianstads läns hushållningssällskap. Vad slutligen angår förslaget rörande konsulenter i manlig slöjd får utredningen hänvisa till vad tidigare anförts härutinnan i samband med övervägande av frågan om den hemslöjdskonsulterande verksamheten. För att hushållningssällskapen skola kunna tillfredsställande handhava sin alltmer ökade verksamhet och för att bereda i första hand vederbörande konsulenter möjlighet att ägna mera tid än för närvarande åt den betydelsefulla undervisnings- och upplysningsverksamheten, anser utredningen ofrånkomligt med en avsevärd ökning av antalet jordbruks- och husdjursinstruktörer (vandringsrättare, överkontrollassistenter) hos hushållningssällskapen. Utredningen får sålunda föreslå, att jordbruksinstruktörsbefattningar inrättas till ett antal av 120 stycken. Utredningens förslag rörande fördelningen av dessa på de skilda hushållningssällskapen, vilken verkställts med hänsynstagande till länens storlek, verksamhetens omfattning och det relativa antalet mindre jordbruk inom respektive hushållningssällskaps områden, framgår av före-

336 varande förslag till personalförteckning. Under åberopande av utredningens uttalande i fråga om den husdjurskonsulterande verksamheten, främst ladugårdskontrollens handhavande, får utredningen vidare förorda anställande av en husdjursinstruktör hos varje hushållningssällskap. Med hänsyn till trädgårdsskötselns betydelse och därav betingad omfattning av verksamheten på området eller hushållningssällskapsområdenas storlek synes det önskvärt med en trädgårdsinstruktör inom vart och ett av Stockholms läns och stads, Södermanlands läns, Kalmar läns södra, Kristianstads läns, Malmöhus läns, Göteborgs och Bohus läns, Kopparbergs läns samt Västernorrlands läns hushållningssällskap ävensom två dylika instruktörer inom ett vart av Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap. Enär det kan förväntas, att den praktiska ungdomsverksamheten kommer att öka i omfattning efter den av utredningen föreslagna omorganisationen, samt för att möjliggöra för sällskapen att tillfredsställande handhava och utvidga denna betydelsefulla verksamhet, synes utredningen erforderligt med i regel en ungdomsinstruktör hos varje hushållningssällskap. Undantag från denna regel torde emellertid böra göras dels i fråga om Kalmar läns norra samt Gotlands och Blekinge läns hushållningssällskap, hos vilka med hänsyn till hushållningssällskapsområdenas relativt ringa storlek icke torde erfordras ungdomsiiistruktörer, dels ock i fråga om Hallands, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskap, för vilka man på grund av verksamhetens omfattning eller länens storlek synes böra räkna med två ungdomsinstruktörer hos varje sällskap. Det för skilda hushållningssällskap föreslagna antalet fiskeriinstruktörer överensstämmer helt med nuvarande antal av motsvarande befattningshavare. Vad slutligen angår frågan om särskilda heminstruktörer får utredningen framhålla, att många innehavare av de nyligen inrättade hemkonsulentbefattningarna torde hava mötts av så omfattande och betydelsefulla arbetsuppgifter, att de icke synas hava möjlighet att tillfredsställande medhinna desamma. Med hänsyn härtill synes oundgängligen nödvändigt, att till varje hushållningssällskaps förfogande ställes en med statsmedel avlönad heminstruktör, dock med undantag för Kalmar läns norra samt Gotlands och Blekinge läns hushållningssällskap med hänsyn till vad ovan anförts rörande ungdomsinstruktörer. I fråga om expedtionsbiträden synes utredningen lämpligt, att hos varje hushållningssällskap anställes ett med statsmedel avlönat kontorsbiträde ävensom — utom hos Kalmar läns norra, Gotlands och Blekinge läns samt Älvsborgs läns södra hushållningssällskap — två skrivbiträden. Hos ett vart av de nämnda fyra hushållningssällskapen torde endast ett skrivbiträde, avlönat med statsmedel, vara erforderligt. Utredningen har icke bortsett från. att hos vissa hushållningssällskap kunna erfordras flera biträden än de nämnda, men det torde böra ankomma på vederbörande hushållningssällskap att i mån av behov anställa och avlöna ytterligare erforderliga ordinarie eller extra biträden. Slutligen må påpekas, att utredningen icke för närvarande funnit skäl föreslå statsanslag till avlöning av ordinarie vaktmästare.

337 Sammanfattningsvis må till sist lämnas följande sammanställning av i det föregående förordade antal befattningshavare av skilda slag. Till jämförelse hava i sammanställningen införts uppgifter rörande dels det antal motsvarande befattningshavare, som för närvarande äro avlönade med statsbidrag, dels det nuvarande totala antalet ordinarie dylika befattningshavare enligt från hushållningssällskapen införskaffade uppgifter: Utredningens förslag

Nuvarande antal

Lantbruksdirektörer (sekreterare)

Total

Avlönade med statsbidrag

26 Kamrer (eller liknande)

—

Bokförare

—

Förste jordbrukskonsulenter

43 Andre jordbrukskonsulenter Förste husdjurskonsulenter

26 Förste byggnadskonsulenter

7 Förste trädgårdskonsulenter

,

Förste ungdomskonsulenter

{

1 O 28

i 3 f 166

0 27 O20 0 22

t 4

0 18

7 O 8

1 |

— — 1

i

Lönegrad

|

\

33 i .

Antal

n26

0 24 0 18

26 O 24

0 24

0 23

0 22

Andre ungdomskonsulenter

1 1

0 16

Första hemkonsulenter

0 16

0 10

29 Kvinnliga första slöjdkonsulenter

3 Manliga förste slöjdkonsulenter

— — 96

Andra hemkonsulenter

Jordbruksinstruktörer (vandringsrättare) Husdjursinstruktörer

106 2 9

i

0 13

0 18

120 26

0 13

0 13

Trädgårdsinstruktörer

—

—

0 13

Ungdomsinstruktörer

i .

i .

0 13

Fiskeriinstruktörer

0 13

I leminstruktörer

—

—

1 48

2 Kontorsbiträden Skrivbiträden

—

f

1 Hos jordbrukareungdomens förbund finnes anställda 16 manliga ungdomskonsulenter och 9 manliga ungdomsinstruktörer under hela eller viss del av året. — 2 Överkontrollassistenter. Sådana finnas därjämte hos kontrollnämnden.

22—418998.

338 F ö r s l a g till p e r s o n a l f ö r t e c k n i n g för h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n . Lantbruksdirektör

Hushållningssällskap

0 28

0 27

Kamrer 0 22

O 20 1

Stockholms läns och stads

1 Södermanlands läns

— —

Östergötlands läns

—

Jönköpings läns

— —

—

1 Uppsala läns

Kronobergs läns

1 Kalmar läns norra Kalmar läns södra Gotlands läns Blekinge läns 1

:

—

— — —

i

Kristianstads läns

1 Malmöhus läns Hallands läns Göteborgs och Bohus läns

1 Älvsborgs läns norra

1 Älvsborgs läns södra

1 Skaraborgs läns

1 Värmlands läns

1 Örebro läns

1 Västmanland s läns

1 Kopparbergs läns

1 Gävleborgs läns

1 Västernorrlands läns

i i

1 i i

Jämtlands läns

— — — — — —

Västerbottens läns

1 Norrbottens läns Summa

i i i i i

— —

2U

0 18

339 K o n s u l e n t e r

> ?r 2.

Hushållningssällskap

prS-

pr «

°»

§ 2"

Uppsala läns

Jj

£3:

3 E

3 CJQ

a

a

Crt

C/>

3 CL r+"3-

1 Crt

£roC« c << C/5

Stockholms läns och stads

O: • 1

1 O: •i

° ST

3 o

TI

O:

•O: i

(

1 C 3

> 3 TJ pr & PTO: o <-t

I'

3 2 CO

ja

C 3

Förste konsulent i

§1 en "^

Bo 3 <* 3 2 «2: 3 3 -3 3 C/5

i

1 Södermanlands läns

1 Östergötlands läns

1 Jönköpings läns

1 I

1 Kronobergs läns

1 Kalmar läns norra

1 1

1 Gotlands läns

,

1 Blekinge läns

,

1 Kristianstads läns

,

1 Kalmar läns södra

Malmöhus läns Hallands läns

,

Göteborgs och Bohus läns Älvsborgs läns norra

,

1 Älvsborgs läns södra

1 Skaraborgs läns

1 Värmlands läns

1 Örebro läns

1 Västmanlands läns

1 Kopparbergs läns

1 Gävleborgs läns

1 Västerncrrlands läns

1 Jämtlanis läns

1 Västerbettens läns

1 Norrbottens läns

26 Summa 1

»1

*1

»1

••1 '1 1 1 9

Genensam för Stockholms läns och stads samt Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och ÖreDro läns hushållningssällskap. — a Gemensam för Jönköpings, Kronobergs och Gotlands läns, Kalmar läns norra och södra samt Östergötlands läns hushållningssällskap. — 3 Gememam för Malmöhus, Kristianstads och Blekinge läns hushållningssällskap. — 4 Gemensam för Hallands samt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap. — 5 Gemensam för Älvsborgs läns norra och södra samt Skaraborgs och Värmlands läns hushållningssällskap. — 6 Gemersam för Kopparbergs och Gävleborgs läns hushållningssällskap. — ' Gemensam för Västerncrrlands och Jämtlands läns hushållningssällskap.

340 Expeditionsbiträden

Instruktörer Hushållningssällskap

Stockholms läns och stads

Jordbruks

Husdjurs

Trädgårds

Ungdoms

Fiskeri

Hem

1 1

—

2 2

1 1

— — — —

3 Östergötlands läns

3 4 4

1 1

Kontors- Skrivbiträde biträde 2 2

1 1

—

—

1 Kalmar läns norra

1 Kalmar läns södra

1 I

—

—

—

1 Kristianstads läns

2 Malmöhus läns

1 Göteborgs och Bohus läns

3 4 4

2 2

Älvsborgs läns norra . . . . Älvsborgs läns södra . . . . Värmlands läns

Hallands läns

Gävleborgs läns Västernorrlands läns

....

Västerbottens läns Norrbottens läns Summa 1

1 1

1 1

*2

— — — — — —

3 4

1 1

—

5 6

1 1

—

16 16

2 2 2

2 12

2 2

1 1

2 32

1 1

2 1 g 2 ,

2 2

48 Därav en för Vänern.

B.

Lantbruksundervisningsanstalterna.

Vid uppgörande av efterföljande förslag till personalförteckning för lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor, har utredningen förutsatt ett, i förhållande till vad nu gäller, oförändrat behov av befattningar utav respektive kategorier. Förslaget torde därför icke tarva närmare kommentarer. Sammanfattningsvis må lämnas följande uppgifter rörande sålunda förordade befattningar:

341 Utredningens förslag

Rektorer vid lantmanna- och lantbruksskolor med helårstjänstgöring.. lantmannaskolor med 150 dagars vinterkurs * » 125 » » lanthushållsskolor med helårstjänstgöring > > en halvårskurs Förste lärare vid lantmanna- och lantbruksskolor med helårstjänstgöring lantmannaskolor med begränsad tjänstgöring » » 1 5 0 dagars vinterkurs » » 125 » » Första lärarinnor vid lanthushållsskolor med helårstjänstgöring * » begränsad tjänstgöring » • en halvårskurs Andre lärare vid lantmanna- och lantbruksskolor med helårstjänstgöring.. lantmannaskolor med begränsad tjänstgöring * » 150 dagars vinterkurs » » 125 > » Andra lärarinnor vid lanthushållsskolor med helårstjänstgöring » > begränsad tjänstgöring » » e n halvårskurs

Antal

Lönegrad

23 4 25 26 13

O 27 0 24 0 23 0 19 0 13

11 19 4 28

0 24 0 23 0 21 0 20

40 16

0 16 0 15 0 10

10 4 2 12

0 17 0 15 0 12 0 11

_ 21 11

0 9 0 7 0 2

342 F ö r s l a g till ]p e r s o n a l f ö r t e c k n i n g 1lör l a n t m a n n a - , l a n t b r u k s - o c h i a n t h u s h å l l s s k o l o r . Förste lärare resp. första lärarinnor i lönegrad

Rektor i lönegrad S k o l o r

Andre lärare resp. andra lärarinnor i lönegrad

0 27 0 24 0 23 0 19 0 13 0 24 0 23 0 21 0 20 0 16 0 15 0 10 0 17 0 15 0 12 0 11 0 9 0 7

1 Lantmannaskolan i 1

1 1 1 Stora Segerstad..

1 1 1

1 1 1

1 Bräkne-Hoby

..

1 1

Tomelilla

— 1 1 1

1 Katrin eberg . . . . 1 1

Färgelan da

— 1

Kristinehamn

—

—

—

1 1 1 1 1

Hammenhög Vilan

1 1

..

—

—

—

1 Fellingsbro Sala

—

1 1

—

1 1

— 1

—

1 1

2 1

1 1

1 Hussborg Törsta

-

1 1

Anderstorp Malgomaj

1 1 '1

1 1

1 Matarengi 1

~

343 Förste lärare resp. första lärarinnor i lönegrad

Rektor i lönegrad S k o l o r

Andre lärare resp. andra lärarinnor i lönegrad

0 27 0 2-1 O 22 O IS 0 13 0 24 0 23 0 21 0 2C 0 16 0 15 0 10 0 17 0 15 0 IS 0 11 OS 0 7 0 2 Lantbruksskolan

i

Berga Ulvhäll Bjärka-Säby . . . . Klagstorp Yarpnäs

1 1 1 1 1 1

Lanthushållsskolan i Vackstanäs . . . .

3 2 2 1 1

1 1

Benninge Rimforsa Borghamn Tenhult Stora Segerstad.. Markaryd Högsbv Bräkne-Hoby . . Hammenhög . . . . i Osby

Åkersberg Katrineberg Dingle Färgelanda Sätila

1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1 1

1 —

1 1 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1

....

1 1 1

Axvall

1 1

1 1

1 1

1 1

Tärna 1

—

Hälsingegården..

1 2 1

1 1

1 jGran

1 Summa

1 1

1 11

2 16

1 2 1 1

21 11

344 Förslag till Kungl. Maj:ts r e g l e m e n t e a n g å e n d e a v l ö n i n g till b e f a t t n i n g s h a v a r e h o s h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p o c h vid s t a t s u n d e r s t ö d d l a n t b r u k s u n d e r v i s n i n g s a n s t a l t m. m.; given Stockholms

slott den

Kungl. Maj:t har med anledning av riksdagens beslut funnit gott förordna som följer: Reglementets tillämpningsområde. 1 §• 1 mom. Detta reglemente äger tillämpning med avseende å nedan angivna befattningar hos hushållningssällskap och vid statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter (lantmannaskolor, lantbruksskolor och lanthushållsskolor) . 2 mom. Med huvudman avses i detta reglemente hushållningssällskaps förvaltningsutskott eller styrelse för i 1 mom. omförmäld lantbruksundervisningsanstalt.

1 avd.

Ordinarie b e f a t t n i n g s h a v a r e .

1 kap. Allmänna bestämmelser. 2§. 1 mom. Genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmes, för vilka ordinarie befattningar reglementet skall gälla. De befattningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en av Kungl. Maj:t fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjänsteförteckning. Antalet sådana med statsmedel avlönade befattningar vid varje hushållningssällskap och lantbruksundervisningsanstalt bestämmes genom av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda personalförteckningar. 2 mom. I tjänsteförteckningen för hushållningssällskap upptagna befattningar skola samtliga anses vara förenade med helårstjänstgöring. 3 mom. Med i tjänsteförteckning för lantbruksundervisningsanstalt upptagna befattningar med helårstjänstgöring avses

345 1) rektor eller lärare vid lantmannaskola med helårskurs eller vid lantbruksskola; 2) rektor vid lantmannaskola med antingen vinterkurs jämte fortsättningskurs eller längre kurs eller ock vinterkurs jämte av lantbruksstyrelsen godkända undervisningskurser av annat slag, omfattande tillhopa minst 110 arbetsdagar; 3) rektor vid lanthushållsskola med antingen årskurs eller två halvårskurser eller ock en halvårskurs jämte av lantbruksstyrelsen godkända kurser av annat slag, omfattande tillhopa minst 154 arbetsdagar; samt 4) efter medgivande av lantbruksstyrelsen ovan under punkterna 1)—3) ej omförmäld rektor eller lärare vid lantmannaskola ävensom rektor eller lärarinna vid lanthushållsskola, under villkor att sagda befattningshavare under den tid kurs vid skolan ej pågår eller vederbörande icke åtnjuter semester biträder med arbete, som faller inom hushållningssällskapets verksamhetsområde. Med i tjänsteförteckningen för lantbruksundervisningsanstalt upptagna befattningar med begränsad tjänstgöring avses 1) lärare vid lantmannaskola med antingen vinterkurs jämte fortsättningskurs eller längre kurs eller ock vinterkurs jämte av lantbruksstyrelsen godkända kurser av annat slag, omfattande tillhopa minst 110 arbetsdagar, därest icke ovan under punkt 4) omförmälda förhållanden äro rådande; samt 2) lärarinna vid lanthushållsskola med antingen årskurs eller två halvårskurser eller ock en halvårskurs jämte av lantbruksstyrelsen godkända kurser av annat slag, omfattande tillhopa minst 154 arbetsdagar, därest icke ovan under punkt 4) omförmälda förhållanden äro rådande.

3§1 mom. Då ordinarie befattning blir ledig, åligger det huvudman att så snart ske k a n och, där ej lantbruksstyrelsen efter framställning av huvudmannen därmed beviljar uppskov, senast inom tre månader i post- och inrikestidningar samt i minst en allmänt spridd lantbrukstidskrift kungöra befattningen till ansökan ledig med föreläggande av tjugu dagars ansökningstid, räknat från den dag kungörandet i post- och inrikes tidningar sker. 2 mom. Sökande till ordinarie befattning skall vid ansökningen foga behörigen styrkt meritförteckning, åldersbetyg, läkarintyg, vilket intyg icke må vara utfärdat tidigare än sex månader före ansökningstidens utgång, samt de övriga handlingar sökanden önskar åberopa för styrkande av sin kompetens. 3 mom. Då fråga är om befattning såsom lantbruksdirektör, kamrer, konsulent eller instruktör hos hushållningssällskap eller rektor, lärare eller lärarinna vid lantbruksundervisningsanstalt, översändas efter ansökningstidens utgång ansökningshandlingarna till lantbruksstyrelsen, som har att pröva de sökandes behörighet samt att beträffande lantbruksdirektör, kamrer, förste konsulent, rektor, förste lärare och första lärarinna på förslag till befattningen

346 uppföra de tre sökande, som med hänsyn till såväl teoretiska som praktiska meriter främst synas böra ifrågakomma till den lediga befattningen. Vid prövning av sökandes behörighet såsom slöjdkonsulent och slöjdinstruktör skall lantbruksstyrelsen samråda med statens hemslöjdsråd. Sedan tiden för anförande av besvär mot lantbruksstyrelsens beslut gått till ända eller, därest besvär anförts, desamma blivit av Kungl. Maj:t prövade, har huvudman att till befattningen antaga någon av dem, som förklarats behöriga innehava befattningen eller i förekommande fall blivit å förslag uppförda; därvid likväl beträffande befattning såsom rektor vid lantbruksskola, som är förlagd till enskild egendom, personvalet skall träffas i samråd med ägaren eller innehavaren av egendomen. Sedan befattningen tillsatts skall underrättelse därom, med angivande av den utseddes namn, av huvudmannen ofördröjligen insändas till lantbruksstyrelsen. 4 mom. Om ingen sökande av lantbruksstyrelsen förklarats behörig att innehava den ledigförklarade befattningen, skall befattningen ofördröjligen ånyo kungöras ledig. Om blott en eller två sökande förklarats behöriga, må, efter medgivande av lantbruksstyrelsen, befattningen ånyo kunna ledigförklaras. 5 mom. Lantbruksdirektör, förste konsulent, andre konsulent, kamrer och instruktör hos hushållningssällskap ävensom rektor, förste och andre lärare samt första och andra lärarinna vid lantbruksundervisningsanstalt tillsättas av vederbörande huvudman genom förordnande tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning. Uppsägningstiden skall utgöra för andre konsulent, andre lärare och andra lärarinna minst tre månader och för övriga ovannämnda befattningshavare minst sex månader. Huvudmans beslut angående uppsägning av i detta moment nämnda befattningshavare med undantag av instruktör skall dock innan beslutet må gå i verkställighet underställas lantbruksstyrelsen för godkännande. Annan ordinarie befattningshavare hos hushållningssällskap än i första stycket nämnts tillsättes av förvaltningsutskottet genom förordnande antingen tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning eller på viss tid. Uppsägningstid skall utgöra minst tre, högst sex månader. Tillsättande på viss tid skall ske för minst tre, högst sex år i sänder. För den, som tillsättes å ordinarie befattning, skall utfärdas skriftlig antagningshandling. 6 mom. Ordinarie befattning kan innehavas endast av den, som uppnått 21 års ålder. 7 mom. Erfordras vikarie för ordinarie befattningshavare eller är befattning ledig, äger vederbörande huvudman förordna lämplig person att uppehålla befattningen. 8 mom. Ansökan om avsked från ordinarie befattning skall göras hos vederbörande huvudman, som avgör ärendet. 9 mom. Varder ordinarie befattningshavare beträdd med fel eller försummelse i tjänsten eller vanvördnad mot förman eller olydnad eller förmår rek-

347 tor, lärare eller lärarinna icke upprätthålla skick och ordning vid lantbruksundervisningsanstalten äger huvudman efter omständigheterna antingen tilldela tjänstemannen varning eller döma honom till mistning av lön för högst 30 dagar eller ock suspendera honom på högst tre månader från tjänst och lön. Låter den felande sig icke rätta av sådan bestraffning, som nu är omförmäld, eller är tjänstefelet av svårare beskaffenhet, må huvudman jämväl, med åsidosättande av gällande uppsägningstid, skilja befattningshavaren från tjänsten. Beslut angående skiljande av lantbruksdirektör, förste konsulent och kamrer samt rektor, förste lärare och första lärarinna från tjänsten skall, innan beslutet må gå i verkställighet, underställas lantbruksstyrelsen för godkännande. 4 §.

/ mom. Ordinarie tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i denna avdelning av reglementet, ävensom enligt de särskilda bestämmelser, som kunna varda av Kungl. Maj:t utfärdade. Avlöning utgöres dels av lön jämte i denna avdelning angivna fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg. 2 mom. Avlöningen utgår från och med den dag, då tjänsten enligt antagningshandlingen tillträdes, till och med den dag, då tjänstemannen frånträder densamma, dock att, där tjänsteman avgår med pension vid annan tidpunkt än vid utgången av månad, avlöning utgår till och med utgången av månaden. Angående tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten samt att vid avlöningens utbetalande vidkännas avdrag för pensionsavgifter stadgas i gällande pensionsbestämmelser. 3 mom. Avlöning utbetalas av vederbörande huvudman. Utbetalningen skall verkställas månadsvis i efterskott i den mån icke utbetalning i annan ordning särskilt stadgas eller eljest finnes lämpligen böra ske. 5 §• / mom. Ordinarie tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som meddelas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik handling. Han är ock pliktig, i den mån lantbruksstyrelsen sådant föreskriver, underkasta sig minskning i eller upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja befattningen eller utgå för bestyr i sammanhang därmed. Ordinarie tjänsteman hos hushållningssällskap är pliktig underkasta sig de bestämmelser angående stationeringsort, tjänstgöringsområde, där detta berör allenast ett hushållningssällskaps område, ävensom omreglering i angivna fall av sådant område, som förvaltningsutskottet finner sig böra meddela. Med stationeringsort för ordinarie befattningshavare hos hushållningssällskap förstås, där ej annorlunda bestämts, den ort, där hushållningssällskapets

348 expedition är belägen. Med stationeringsort för ordinarie tjänsteman vid lantbruksundervisningsanstalt avses den ort, där undervisningsanstalten är belägen. Med tjänstgöringsområde för ordinarie tjänsteman hos hushållningssällskap förstås, där ej annorlunda bestämts, hushållningssällskapets verksamhetsområde 2 mom. Ordinarie tjänsteman är skyldig att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad vid det hushållningssällskap eller den lantbruksundervisningsanstalt hans befattning tillhör; dock att vad sålunda stadgats icke skall föranleda inskränkning i den vidsträcktare skyldighet i nämnda hänsende, som må vara av lantbruksstyrelsen föreskriven. 3 mom. Ordinarie tjänsteman åligger att vara delägare i statens pensionsanstalt. 6 §. 1 mom. Med ordinarie tjänst må, efter medgivande av lantbruksstyrelsen, kunna förenas extra befattning inom högre lönegrad hos hushållningssällskap eller lantbruksundervisningsanstalt, dock endast under förutsättning att tjänstemannen frånträder utövandet av förstnämnda tjänst. Med ordinarie tjänst må däremot ej förenas statlig eller kommunal befattning, såframt ej lantbruksstyrelsen efter vederbörande huvudmans hörande för visst fall därtill lämnat medgivande. 2 mom. Ordinarie tjänsteman må ej heller utan tillstånd av lantbruksstyrelsen åtaga sig: uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte; befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som nyss sagts; eller annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag. Tillstånd beviljas endast efter hörande av vederbörande huvudman och endast för såvitt uppdraget eller befattningen prövas icke inverka hinderligt för utövandet av den ordinarie tjänsten. Tillstånd skall, där så lämpligen kan ske, avse viss tid. Vad här ovan stadgas gäller icke i fall, där Kungl. Maj:t eller lantbruksstyrelsen meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning, varom i detta moment är fråga. 3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. förmäles, att ordinarie tjänsteman tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han hos vederbörande huvudman göra framställning om ledighet i erforderlig omfattning.

349 2 kap. Löneplan och löneklassplacering. 7 §• Lön utgår till ordinarie tjänsteman enligt nedan införda löneplan O, vilken för varje lönegrad upptager flera löneklasser med särskilda för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp: Löneplan O. C

Lönegrad

nr

omfattar löneklasserna nr

Löneklass nr

A

B

r

t

s

g

D

C

r

E

Å r s 1 ön

u

p

P

F

G

H

I

2 562

k r o n o r

1—5

2 016

2 094

2 250

2 328

2 406

2 484

2-6

2 154

2 238

2 322

2 742

2 292

2 382

2 472

2 490 2 652

2 658

3—7 4-8

2 406 2 562

2 574

3 4

2 070 2 202

2 742

2 832

2 922

2 334

2 622

2 718

2 814

2 910

3 006

5—9

2 466

2 430 2 568

2 526

2 670

2 772

2 874

3 078

[3 282

2 601

2 709

2 817

2 925

3 033

3 249

3 357

3 465

6—10 7—11

2 976 3141

2 739

2 853

2 967

3 081

3 309

3 423

3 537

3 651

8—12

2 997

3 237

3 597

3 717

3 837

9-13 10-14

3 141

3 267

3 393

3 357 3 519

3 477

2 877 3 015

3 645

3 771

3 897

10 11 12

3 285

3 417

3 549

3 681

3 813

3 945

4 077

4 023 4 209

3 291

3 429 3 582

3 567

3 705

3 843

3 981

3 726

3 870

4 014

4 302

4 257 4 446

13 14

3 630 3 822

3 780

3 930

4 080

4 230

4 830

4 134

4 290

4 446

4 530 4 758

4 680

3 978

4 380 4 602

4 914

5 070

4 050

4 212

4 374

4 536

4 698

4 860

5 022

5 346

4 278

4 446

4 614

4 782

5 118

5 286

5 454

5 622

4 596

4 950 5 298

5 127

4 950 5 304

5 481

5 658

5 835

5 484

5 670

5 856

6 042

6 012 6 414

5 646

5 841

6 231

6 426 6 828

6 228 6 621

10 11

11—15

12—16

13 14

13-17

3 438

14-18 15—19

16 17

16-20 17—21

18—22

4 926

4 773 5 112

19—23

5 256

5 451

4 395 4 590

6 816

20—23

5 586

5 793

6 000

6 207

6 414

6 621

7 035

7 242

21 22 23 24

21—24

5 916

6 135

6 354

6 792

7 449

7 668

6 525

6 750

7 200

7 650

7 875

23—26 24—27

23 24

6 300 6 750

7 011 7 425

7 230

22—25

6 573 6 975

6 975

7 200

7 425

7 650

7 875

8 325

8 550

7 680

7 905

8 355

8 580

8 805

25—28 25-29

7 230 7 725

7 455

7 950

8 400

8 625

8 850

9 075

9 300

9 030 9 525

8 220

8 445

8 670

8 895

9 120

9 345

9 570

8 715

8 940

9 390

9 615

9S40

10 065

10 290

27—30 28-31

9 210

9 435

9 660

9 885

10 335

10 560

10 785

29-32

9 705

9 930

10 380

10 605

10 830

30—33

10 200

10 650

10 875

12 000

31 32

10 695

10 425 10 920

12 045

12 270

12 495

11370 11865

12 090 12 315

12 540

12 765

12 990

12 150

12 375

12 600

13 050 13 275

13 500

26 27

12 825

9 795 10 020 10 515

8§Den lönegrad, till vilken varje särskild ordinarie tjänst är att hänföra, angives i tjänsteförteckningen. Den löneklass, enligt vilken lön skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 9—10 §§; inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd. Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t. 9§. 7 mom. Vid tillträdandet av ordinarie befattning erhåller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad* fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 10 § giva anledning till avvikelser härutinnan. 2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 4 mom. här nedan eller i 10 §. 3 mom. Beslut om löneklassuppflyttning fattas av vederbörande huvudman efter därom av tjänsteman gjord ansökning. Beslutet skall ofördröjligen delgivas lantbruksstyrelsen. 4 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, varunder den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått. I övrigt gäller såsom villkor för uppflyttning till högre löneklass a) att beträffande tjänsteman hos hushållningssällskap eller tjänsteman vid lantbruksundervisningsanstalt med helårstjänstgöring tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan befattning hos hushållningssällskap eller lantbruksundervisningsanstalt; b) att beträffande annan tjänsteman vid lantbruksundervisningsanstalt än under punkten a) nämnts tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den på tre år belöpande i gällande stadga för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter föreskrivna kortaste undervisningstiden för de kurser, som därunder hållits vid den skola, där tjänstemannen varit anställd, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan befattning vid lantbruksundervisningsanstalt; c) att såsom tjänstetid skall räknas jämväl semester eller ferier ävensom tjänstledighet, som avses i 13 § 1—3 mom. och i 14 § eller som erhållits för uppehållande på förordnande av befattning i statens tjänst; d) att vederbörande huvudman icke funnit att uppskov med uppflyttning bör äga rum på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats,

351 må tagas endast då förseelsen kan sägas karakterisera tjänstgöringen i dess helhet; samt e) att tjänstemannen icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern. Beslut om uppskov av anledning, som i punkten d) sägs, må icke fattas, utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt år och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed. Beslut om uppskov skall, innan beslutet må gå i verkställighet, underställas lantbruksstyrelsen för godkännande. 5 mom. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 4 mom. andra stycket punkten d), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad i högre löneklass, må vederbörande huvudman sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat. 10 §. 1 mom. Ordinarie tjänsteman, som erhåller ordinarie tjänst inom högre lönegrad, skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde. 2 mom. För bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten skall tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av stadgandet i 1 mom. eller i 9 § 1 mom. skall hänföras. 3 mom. Vad i 1 mom. och 2 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning ifråga om den, vilken övergår till ordinarie tjänst från extra befattning hos hushållningssällskap eller från förordnande med vikariatslön, varom förmäles i 20 § 3 mom.; dock att tjänsteman icke må på grund av detta stadgande placeras i högre löneklass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den extra befattningen eller förordnandet. 4 mom. Där tjänsteman före tillträdandet av ordinarie befattning innehaft sådan statlig tjänst eller sådan anställning vid statsunderstödd folkhögskola, som med avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot eller vara av högre värde än den egna befattningen, skall på lantbruksstyrelsens prövning bero, om och i vad mån tillgodoräkning härav må äga rum för placering i löneklass. Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning med avseende å arbete eller uppdrag, som tjänsteman fullgjort i hushållningssällskaps eller lantbruksundervisningsanstalts tjänst — utan att därvid hava innehaft befattning eller förordnande, som i detta reglemente avses — eller eljest. 5 mom. Vid sådant tillgodoräknande, varom i 2—4 mom. sägs, tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

352 6 mom. Ordinarie tjänsteman, som hos hushållningssällskap eller lantbruksundervisningsanstalt erhåller antingen annan ordinarie tjänst inom samma lönegrad eller ordinarie tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass, h a n före tillträdandet av den nya tjänsten innehade. 7 mom. Tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i denna paragraf placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller för den nya tjänsten.

3 kap. Semester och tjänstledighet. 11 §• 1 mom. Ordinarie tjänsteman med helårstjänstgöring äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under följande antal dagar:

Tjänsteman, tillhörande lönegraderna 1—10 » * » 11—23 > » » 24—30

Intill det år under vilket tjänstemannen fyller 40 år

Från och med det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år

20 dagar 25 » 35 »

30 dagar 35 i 45 »

För ordinarie tjänsteman vid lantbruksundervisningsanstalt skall i semester inräknas den tid under pågående kurs vid undervisningsanstalten, varunder eleverna åtnjuta ferier — julferier om högst 14 dagar undantagna — därest vederbörande tjänsteman under ferierna icke biträder med arbete inom hushållningssällskapets verksamhetsområde eller tjänstgör vid lantbruksundervisningsanstalten. Där tjänsteman tjänstgör under tiden för julferier äger han rätt till ledighet under ett ferierna motsvarande antal dagar, dock under högst 14 dagar, vid annan tid av året. 2 mom. Ordinarie tjänsteman vid lantbruksundervisningsanstalt som innehar befattning, som icke är förenad med helårstjänstgöring, äger icke åtnjuta semester utöver den tid, som eleverna åtnjuta ferier under pågående kurs, dock att beträffande vid lanthushållsskola anställd lärarinna med begränsad tjänstgöring skall gälla, vad i 1 mom. stadgas. 3 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena full semester icke kunnat beredas ordinarie tjänsteman före kalenderårets utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kvartalet nästpåföljande år. Är ordinarie tjänsteman stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må han kunna medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år. 4 mom. Därest ordinarie tjänsteman tillträder eller av annan anledning än avgång med ålderspension skall frånträda befattning vid annan tidpunkt än

353 vid årsskifte, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under vilken befattningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas semestern till närmast högre dagantal. 5 mom. Såvitt ej vederbörande huvudman finner skäl annat medgiva, må ordinarie tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 §, icke komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan tjänst hos hushållningssällskapet respektive lantbruksundervisningsanstalten eller fullgjort uppdrag för sällskapets eller undervisningsanstaltens räkning. 6 mom. Lantbruksdirektör, kamrer och rektor tillkommande semester må av vederbörande tillgodonjutas å tid, som hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller förvaltningsutskottets ordförande respektive skolstyrelsen eller skolstyrelsens ordförande bestämmer. Beträffande övriga ordinarie befattningshavare uppgöres, därest huvudmannen icke annorlunda bestämmer, fördelningen av semester av vederbörande lantbruksdirektör respektive rektor. 12 §. För tid, under vilken ordinarie tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning, skall med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas. Tjänstledighet beviljas av vederbörande huvudman. Vid tjänstledighet förekommande avdrag å lönen, tjänstledighetsavdrag äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag. A- och B-avdragen utgöra för respektive löneklasser för dag räknat de belopp, som finnas angivna i följande tabell: Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

Löneklass nr

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

0-80

1-60

1-80

3-80 4-—

23 24

7-80

0-90

1*90 2--

3-90

4-20

8-40

3 4

r—

2-—

2-10

4-50

9-—

2-20

4-20 4-40

5— 5-50

10-— 11-—

l-io

1-20

2-40

2-20 2-40

4-80

1-30

2-60

2-60

5-20

6-—

12-—

1-4 0

2-80

5-60

6-50

13-—

1-50

2-80 3'—

3—

Ö-—

1-60

3-20

3-4 0

3-20 3-40

6-40

1-70

20 21

T— 7-50

14-

9 10

6-80

1-80

3-60

3-60

7-20

8-— 8-50

15 — 16-— 17-—

C-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. 23—418998.

354 13 §. 1 mom.

Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall ordinarie tjänste-

™T) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjänstemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av riksdagen; b) vidkännas C-avdrag, där fråga är om anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller biträda vid utredning, som beslutats av Kungl. Maj:t eller, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, av departementschef eller myndighet (kommitté- eller sakkunniguppdrag). 2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring

.. skall ordinarie tjänste-

man a) vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under vilken han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller under vilken han är inkallad till värnpliktstjänstgöring; b) likaledes vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han genomgår for konstituerad landstormsofficer föreskriven befälskurs, landstormsbefalsovning eller kompletteringskurs eller med kompletteringskurs jämställd annan kurs eller övning, dock högst 14 dagar av ett och samma kalenderår. 3 mom Under tjänstledighet, som enligt medgivande av lantbruksstyrelsen användes för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna hushållningssällskapens eller lantbruksundervisningsanstalternas intressen, skall ordinarie tjänsteman äga åtnjuta oavkortad lön. 4 mom. Då ordinarie tjänsteman i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omförmälts åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf ar fråga, skall han vidkännas C-avdrag. 14 §. 1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föranletts sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall ordinarie tjänsteman åtnjuta oavkortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allman lag är att hänföra till olycksfall i arbete. 2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där ordinarie tjänsteman pa grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjuter tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittas spridning. Härvid förstås med vrkessjukdom sådan sjukdom, varom formales i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag

355 skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för såvitt den ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom. 15 §. 1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra fall än i 14 § avses skall ordinarie tjänsteman a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen för tjänstemän, tillhörande lönegraderna 1—10 25 dagar 11-23 20 » ? * •> > 24—30 10 > b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver. 2 mom. Har ordinarie tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas B-avdrag. 3 mom. Såvitt ej lantbruksstyrelsen finner skäl annat medgiva, m å ordinarie tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan tjänst hos hushållningssällskap respektive lantbruksundervisningsanstalt eller fullgjort uppdrag för sällskaps respektive lantbruksundervisningsanstalts räkning. 4 mom. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig ordinarie tjänsteman a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, dock ej för tid efter 90:e dagen från förlossningen; b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver. 16 §. Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall ordinarie tjänsteman a) uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan, dock högst tre dagar; b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han i d k t r studier eller bedriver arbete, som av lantbruksstyrelsen prövas vara av betydelse för hushållningssällskapet eller lantbruksundervisningsanstalten eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom sällskapet eller undervisningsanstalten, dock sammanlagt högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och samma lönegrad; c) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas in^ tressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår;

356 d) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår; samt e) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—d) sägs. 17 §. 1 mom. Där ordinarie tjänsteman av anledning, som enligt stadgandcna i 13—16 §§ medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgörinsgtiden (partiell tjänstledighet), skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstgöringstiden nedsatts. 2 mom. Där ordinarie tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp av ärenden inom hushållningssällskapet eller lantbruksundervisningsanstalten eller ock eljest för fullgörande av särskilt åliggande i tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande tjänstegöromål, skall han för den tid sådan befrielse varar åtnjuta oavkortad lön. 18 §. 1 mom. Ordinarie tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas Cavdrag, såframt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen. Finnes avstängningsåtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas. Vad sålunda stadgats ifråga om ordinarie tjänsteman, vilken hanes häktad för brott, skall gälla jämväl beträffande sådan ordinarie tjänsteman, som av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för brott; dock att där häktningsåtgärd ej vidtages, tjänstemannen skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet. 2 mom. Avhåller sig ordinarie tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall han för den tiden vidkännas C-avdrag. 4 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar. 19 §. Till ordinarie tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelser i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende, utgår kallortstillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen: för kallortsklass 1 90 kronor för kallortsklass IV 360 kronor II 150 » » >•> V 540 III 240 » » » VI 720

357 Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas av Kungl. Maj:t. 20 §.

1 mom. Ordinarie tjänsteman, som erhållit förordnande att såsom vikarie uppehålla ordinarie befattning inom högre lönegrad, äger uppbära vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan de i nedanstående tabell angivna beloppen för, å ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna befattningen är hänförd, och, å andra sidan, den lönegrad, den vikarierandes egen tjänst tillhör, dock med minst 60 öre om dagen: Lönegrad nr

Belopp kronor

Lönegrad nr

0-60 (>70

1-65

o

1-80

0-80

1-95

19 Belopp kronor

Lönegrad nr

Belopp kronor

Lönegrad nr

Belopp kronor

3-35

6-85

3-65

7'45

4 -

8-05 8-70

0-90

2-15

4-35

ros

4-70

9-35

1-20

2-35 2-55

13 14

5-05

10--

i

1-36 1-50

15 16

23 24

5-65

3-05

2-80

6-25

2 mom. De i 1 mom. meddelade bestämmelserna angående vikariatsersättning skola tillämpas jämväl beträffande ordinarie tjänsteman, vilken utan att fråga är om vikariat, av vederbörande huvudman förordnats att bestrida göromål, som eljest ankomma på ordinarie tjänsteman, tillhörande högre lönegrad, eller vilken förordnats såsom vikarie i fall som avses i 17 §. Då så med hänsyn till göromålens omfattning finnes skäligt, må emellertid ersättningen därvid bestämmas till lägre belopp än i 1 mom. föreskrives. 3 mom. Kan förordnande, som avses i 1 eller 2 mom., väntas bliva av längre varaktighet, äger lantbruksstyrelsen medgiva, att den förordnade må, i stället för lön å egen befattning samt vikariatersättning enligt bestämmelserna i 1 mom., uppbära vikariatslön. Såsom förutsättning för åtnjutande av vikariatslön gäller tillika, att förordnandet, i förekommande fall efter kungörelse till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppehållna tjänstens besättande med ordinarie innehavare. Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle hava gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre tjänsten, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, att vikariatslönen med minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning gällande löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för den högre tjänsten gällande löneklassen.

358 Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad den förordnade ägt uppbära i lön å egen befattning för hel månad jämte vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för 30 dagar, skall vikariatslöneu utgå. med däremot svarande högre belopp. För den, som uppbär vikariatslön, gäller i övrigt i tillämpliga delar de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad förordnandet avser. Den förordnade anses därvid tillhöra den löneklass, enligt vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket utgår eller skolat utgå. 4 mom. Ordinarie tjänsteman hos hushållningssällskap, som förordnas att såsom vikarie bestrida extra befattning hos hushållningssällskap inom högre lönegrad äger uppbära den vikariatsersättning, som enligt 1 mom. skulle tillkomma honom, därest jämväl den extra befattningen vore ordinarie, och skall i övriga hänseenden ej lida inskränkning i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst. 21 §. Huvudman må bevilja ordinarie befattningshavare skälig ersättning för flyttningskostnad, därest befattningshavaren utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan nödgats flytta till annan ort eller eljest av huvudman fått sig ålagt att byta bostad. Där så befinnes skäligt må huvudman bevilja ordinarie befattningshavare övertidsersättning samt sjukvårds- och begravningshjälp enligt de grunder, som prövas skäliga. 22 §. 1 mom. Hos hushållningssällskap anställd ordinarie bokförare, vaktmästare, kontorsbiträde eller skrivbiträde må för utförande av visst arbete efter därom träffad överenskommelse, i stället för fastställd avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så prövas lämpligt för tillgodoseende av hushållningssällskapets intressen. 2 mom. Till rektor vid lantbruksskola må för handhavande av förvaltningen av skoljordbruket utgå särskilt arvode. Till sådan rektor vid lantmannaskola med endast vinterkurs ävensom till sådan lärare vid dylik skola, som handhar förvaltningen av skoljordbruket, må utgå särskilt arvode med av lantbruksstyrelsen godkänt belopp, under villkor dock att det sammanlagda beloppet av vederbörande jämlikt bestämmelserna i detta reglemente tillkommande lön och nämnda arvode icke överstiger lönen i motsvarande löneklass inom lönegraden närmast under den, som tillkommer rektor respektive ordinarie lärare med helårstjänstgöring samt att skoljordbruket är av sådan omfattning, att handhavandet av dess förvaltning kan anses innebära betydande ekonomiskt ansvar.

359 5 kap. Rörligt tillägg. 23 §. 1 mom. Å lön, vikariatsersättning och vikariatslön utgår till ordinarie tjänsteman under de förutsättningar och enligt de grunder, som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg i förhållande till den ökning i de allmänna levnadskostnaderna, som må föreligga i jämförelse med de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935. 2 mom. På grundval av beräkning, som socialstyrelsen kvartalsvis verkställer enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter, fastställer Kungl. Maj:t det procenttal, som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå (levnadskostnadstalet). Av Kungl. Maj:t fastställt levnadskostnadstal skall lända till efterrättelse från och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, intill den månad, varunder nytt sådant tal av Kungl. Maj:t fastställes. 24 §. 1 mom. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra enheter eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald av fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava uppnått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre hela mångfald av fyra. 2 mom. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla, att, även om levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än 20 enheter, rörligt tilllägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än 15. 25 §. / mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 23 § 1 mom. må åtnjutas. Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 900 kronor och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal, samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma skall jämkas till närmaste femtal. 2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

360 2 avd.

E x t r a befattningar h o s h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p . 1 kap. Allmänna bestämmelser.

26 §. 1 mom. De olika slag av extra befattningar, som skola finnas vid varje särskilt hushållningssällskap, ävensom antalet av dylika befattningar bestämmas av hushållningssällskapet, där ej Kungl. Maj:t finner sig böra meddela beslut i sådant hänseende; dock att, där behov uppstår av extra befattning inom högre lönegrad än den 20 :e, fråga om sådan befattnings inrättande skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. 2 mom. Extra befattningshavare eller vikarie för densamma antages av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Angående ledigförklarande av extra befattning inom högre lönegrad än den 20:e meddelar Kungl. Maj:t bestämmelser. 3 mom. För den, som anställes å extra befattning, skall utfärdas skriftlig antagningsbandling. Avser anställningen kortare tid än sex månader skall detta angivas i antagningshandlingen. Entledigande av extra tjänsteman av annan anledning än tjänstefel sker i det fall, att i antagningshandlingen icke angivits att anställningen avser viss tid, efter skriftlig uppsägning, vilken såvitt möjligt bör ske senast tre månader före anställningens upphörande. 4 mom. Ansökan om avsked från extra befattning hos hushållningssällskap skall göras hos förvaltningsutskottet, som avgör ärendet. 5 mom. Ådagalägger extra befattningshavare försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande eller visar han sig eljest olämplig äger förvaltningsutskottet tilldela honom varning eller skilja honom från tjänsten. 27 §. 1 mom. Extra tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i denna avdelning av reglementet, ävensom enligt de särskilda bestämmelser, som kunna varda av Kungl. Maj:t utfärdade. Avlöning utgöres dels av lön jämte i denna avdelning angivna fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg. 2 mom. Avlöning utgår från och med den dag, då tjänsten enligt antagningshandlingen tillträdes till och med den dag, då tjänstemannen frånträder densamma. 3 mom. Avlöning utbetalas av vederbörande hushållningssällskap. Utbetalningen skall verkställas månadsvis i efterskott, i den mån icke utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad eller eljest befinnes lämpligen böra ske. 28 §. Extra tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsbestämmelser, som vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott må hava meddelat.

361 2 kap. Löneplan och löneklassplacering. 29 §. Lön utgår till extra tjänsteman enligt nedan införda löneplan HE, vilken för varje lönegrad upptager flera löneklasser med särskilda för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp: Löneplan Lönegrad

nr

omfattar löneklasserna nr

a, 1 - 4

1—5

3 4

2—6 3-7

4-8

6 7

C Löneklass nr

A

B

C

HE. r

t

s

g

D

E

Å r s 1 cn a 1 2

r

u

p

P

F

G

H

I

2 472

k r o n o r

2 022

2 247

2 322

2 397

2 016

2 094

2 097 2172

2 250

2 328

2 406

2 484

2 562

2 238

2 322

2 406

2 490

2 574

2 658

2 742

2 070 2 202

2 292

2 382

2 472

2 562

2 652

2 742

2 832

2 922

2 334

2 526

2 622

2 718

2 814

2 910

3 006

5—9

2 461

2 430 2 568

2 670

2 772

2 874

2 976

3 078

3 282

6—10

2 601

2 709

2 817

2 925

3 033

3 249

3 357

7—11

2 739

2 853

2 967

3 081

3 309

3 423

3 537

3 465 3 651

8—12

2 877

3 237

3 357

3 477

3 597

3 717

3 837

10 11

9—13

3 015

2 997 3141

3 267

3 393

3 519

3 645

3 771

3 897

4 023

10-14

3 285

3 417

3 549

3 681

3 813

3 945

4 077

4 209

11—15

3 291

3 429

3 567

3 705

4 257

4 395

12-16

3 438

3 582

3 726

3 870

3 843 4 014

3 981

4 302

4 446

4 590

13—17

3 780

3 930

4 080

4 230

14—18

4 290

4 446

4 758

4 830 5 070

15—19

4 050

4134 4 374

4 680 4 914

3 978 4 212

4 380 4 602

4 530

3 630 3 822

4 536

4 698

4 860

5 022

5 346

16—20

4 278

4 446

4 614

4 782

5 454

5 622

17—21

18—22

4 596 4 926

4 773 5112

4 950 5 298

5127 5 484

20 21

19-22

5 256

5 451

5 646

20-23 21-24

5 586

5 793

5 916

23 24

22—25

6 300

23—26

6 750

24-27

23 24

25—28

4 950 5 304

5 118

5 286

5 481

5 835

6 012

5 670

5 856

5 658 6 042

6 228

6 414

5 841

6 036

6 426

6 621

6 816

6 207

6 414

6 828

7 035

7 242

6 000 6 354

6 231 6 621

6 573

6 792

7 011

7 230

7 449

7 668

6 525

6 750

6 975

7 200

7 425

7 650

7 875

6 975

7 200

7 425

7 650

7 875

8 325

8 550

8130 8 625

8 355

8 580 9 075

9 030

8 850 9 345

9 570

9 840

10 065

9 525 9 795 10 020 10 290 10 515

10 335

10 560

10 785 11010

7 230

7 455

7 680

7 905

25 26

7 725

8 400

8 220

7 950 8 445

8 670

8 895

8 715

8 940

9 390

9120 9 615

9 210

9 435

9 660

9 885

9 300

362 30 §. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott bestämmer till vilka lönegrader olika slag av extra befattningar äro att hänföra. Den löneklass, enligt vilken lön skall utgå, fastställes i enlighet med bestämmelserna i 31—32 §§; inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter nen ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd. Med stationeringsort förstås, där ej förvaltningsutskottet annorlunda bestämt, den ort, där hushållningssällskapets expedition är belägen. I fråga om fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna gäller vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende fastställt för ordinarie tjänstemän hos hushållningssällskap. 31 §. 1 mom. Vid tillträdandet av extra befattning erhåller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 32 § giva anledning till avvikelse härutinnan. 2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 3 mom. här nedan eller i 32 §. 3 mom. I fråga om löneklassuppflyttning, varom här är fråga, skola i tilllämpliga delar gälla de för ordinarie tjänstemän i 9 § 3, 4 och 5 mom. givna föreskrifterna. 32 §. 1 mom. Extra tjänsteman, som erhåller extra tjänst inom högre lönegrad hos hushållningssällskap skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 31 § 1 mom. skall hänföras. Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall, där ordinarie tjänsteman eller tjänsteman, som åtnjuter vikariatslön, förordnas att innehava extra tjänst inom högre lönegrad. 2 mom. Extra tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i 1 mom. placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller för den nya tjänsten. Till ordinarie tjänsteman hos hushållningssällskap, som förordnas att innehava extra befattning hos hushållningssällskap inom högre lönegrad, må ersättningen för månad icke utgå med lägre belopp än vad tjänstemannen skulle i lön å egen befattning för hel månad jämte vikariatsersättning för 30 dagar enligt bestämmelserna i 20 § 4 mom. äga uppbära såsom vikarie å den extra befattningen. Sådan tjänsteman må ej heller, där ej annat följer av

363 stadgandet i 34 § andra stycket, i övrigt lida minskning i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst. 33 §. Extra tjänsteman, som hos ett och samma hushållningssällskap övergår till annan extra befattning inom samma lönegrad eller — utan eget förvållande — till extra befattning inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass h a n i den föregående tjänsten innehade; dock må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för den nya tjänsten fastställda. Vad i första stycket stadgas gäller ock för det fall, att ordinarie tjänsteman hos hushållningssällskap, som förordnats att innehava extra befattning inom högre lönegrad, utan något sitt förvållande nödgats återgå till innehavande ordinarie befattning.

3 kap. Semester och tjänstledighet. 34 §. Extra tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under följande antal dagar: Intill det år, Från och med Från och med under vilket det år, under det år, under tjänstevilket tjäns- vilket tjänsmannen fyl- temannen fyl- temannen fyller 30 år ler 30 år ler 40 år

Tjänstemän tillhörande lönegraderna 1—10 » » 11—23 * » » 24—26

15 20 30

20 25 35

30 35 45

Extra tjänsteman, som tillika är innehavare av ordinarie tjänst inom lägre lönegrad, må icke på grund av bestämmelserna i denna paragraf och i 15 § 1 mom. a) komma i åtnjutande av semester och tjänstledighet för sjukdom med oavkortad lön under längre tid av ett och samma kalenderår, än att semestern och tjänstledigheten uppgå till sammanlagt högst 45 dagar intill det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år, samt högst 45 dagar för tid därefter. I övrigt gälla i fråga om semesterförmånens åtnjutande i tillämpliga delar de särskilda villkor och bestämmelser, som meddelats i 11 § 3—6 mom. 35 §. För tid, under vilken extra tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befattning, skall med hans avlöning förhållas på sätt i 36—40 §§ stadgas. Tjänstledighet beviljas av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Vid tjänstledighet förekommande avdrag å lönen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.

364 A- och B-avdragen utgöra för respektive löneklasser för dag räknat de belopp, som finnas angivna i följande tabell: B-avdrag för dag kronor

Löneklass

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

Löneklass

A-avdrag för dag kronor

B-avdrag för dag kronor

0-70

1-40

1-70

3-40

3-20

0-80

1-60 1-80

1-80

3-60

3-40

6-40 6-80

1-90

3-80

3-60

7-20

1-

Q-

2-—

4.—

1-10

2-20

2-10

4-20

23 24

3-90 4-20

7-80 8-40

1-20

2-40

2-20

4-40

4-50

9--

1-30 1-40

2-60

2-40

4-80

10-—

2-80

2-60

1-50 1-60

3-3-20

18 19

2-80

5-20 5-G0

5*— 5-50

6--

12-—

3'—

6-—

Löneklass

A-avdrag för dag kronor

a 1 2

0-90

3 4

7 8 9

11 —

C-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. 36 §. 1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall extra tjänsteman a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjänstemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av riksdagen; b) vidkännas C-avdrag, där fråga är om anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller biträda vid utredning, som beslutats av Kungl. Maj :t eller, jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande, av departementschef eller myndighet (kommitté- eller sakkunniguppdrag). 2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall extra tjänsteman a) vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under vilken han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller han såsom landstormen tillhörande värnpliktig är inkallad till landstormsbefälsövning eller landstormsrepetitionsövning; b) likaledes vidkännas B-avdrag för tid, under vilken h a n genomgår för konstituerad landstormsofficer föreskriven befälskurs, landstormsbefälsövning eller kompletteringskurs eller med kompletteringskurs jämställd annan kurs eller övning, dock högst 14 dagar av ett och samma kalenderår;

365 c) vidkännas C-avdrag för tid, under vilken han fullgör annan värnpliktstjänstgöring än i a) sägs. Angående särskild ersättning till extra tjänsteman för tid, under vilken h a n åtnjuter tjänstledighet för fullgörande av värnpliktstjänstgöring, som i c) avses, stadgas i 45 §. 3 mom. Då extra tjänsteman i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omförmälts åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är fråga, skall han vidkännas C-avdrag. 37 §. 1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föranletts sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall extra tjänsteman a) åtnjuta oavkortad lön intill sex månader förflutit från dagen för olycksfallet; b) vidkännas B-avdrag för tid därutöver, så framt ej vederbörande förvaltningsutskott på grund av särskilda förhållanden finner anledning medgiva, att avdrag icke skall äga rum eller att A-avdrag skall tillämpas. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete. 2 mom. Vad i 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning jämväl där tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller misshandel eller han i tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjuter tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittans spridning. Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för såvitt den ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom. 38 §. 1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra fall än som avses i 37 § skall extra tjänsteman a) vidkännas B-avdrag under en tid av högst sex månader av ett och samma kalenderår eller vid sjukdom, som fortgår över årsskifte, under högst sex månader i en följd; b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver. 2 mom. Har extra tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han a) vidkännas B-avdrag under högst 30 dagar av ett och samma kalenderår; b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver. 3 mom. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig extra tjänsteman

366 a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, dock ej för tid efter 90 :e dagen från förlossningen; b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver. 39 §. Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall extra tjänsteman a) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver arbete, som prövas vara av betydelse för hushållningssällskapet eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom sällskapet, dock sammanlagt högst 120 dagar av den tid, varunder han innehar extra anställning; b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 10 dagar av ett och samma kalenderår; c) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild angelägenhet av vikt, dock högst 10 dagar av ett och samma kalenderår; samt d) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—c) sägs. 40 §. 1 mom. Där extra tjänsteman av anledning, som enligt stadgandena i 36— 39 §§ medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden (partiell tjänstledighet), skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstgöringstiden nedsatts. 2 mom. Har extra tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp av ärenden inom hushållningssällskapet eller eljest för fullgörande av särskilda åligganden i tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande tjänstegöromål skall han för den tid sådan befrielse varar åtnjuta oavkortad lön. 41 §. Bestämmelserna i 18 § angående löneavdrag för ordinarie tjänsteman vid avstängning från tjänstgöring m. m. skola äga motsvarande tillämpning beträffande extra tjänsteman. 4 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar. 42 §. Kallortstillägg utgår till extra tjänstemän under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som gälla för ordinarie tjänstemän. 43 §. 1 mom. Extra tjänsteman, som av förvaltningsutskottet erhållit förordnande att såsom vikarie uppehålla ordinarie eller extra tjänst inom högre löne-

367 grad hos hushållningssällskapet äger uppbära den vikariatsersättning, som jämlikt bestämmelserna i 20 § 1 mom. skulle hava tillkommit honom, därest han varit ordinarie tjänsteman inom lönegrad motsvarande den han tillhör. 2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall äga motsvarande tillämpning ifråga om extra tjänsteman, vilken, utan att fråga är om vikariat, erhållit förordnande att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på innehavare av sådan högre befattning, som i sagda moment avses, eller vilken förordnats såsom vikarie i fall, som avses i 17 och 40 §§. 3 mom. Kan förordnande å sådan högre ordinarie tjänst, som i 1 mom. avses, väntas bliva av längre varaktighet, må extra tjänsteman efter Kungl. Maj:ts beprövande kunna, i stället för lön å egen befattning samt vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom., komma i åtnjutande av vikariatslön. Vikariatslönen beräknas på sätt beträffande ordinarie tjänstemän är stadgat i 20 § 3 mom.; och skola för extra tjänsteman, som uppbär vikariatslön, i övrigt i tillämpliga delar gälla de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman inom den lönegrad vikariatet avser. 44 §. Ifråga om ersättning för flyttningskostnad, övertidsersättning, sjukvårdsoch begravningshjälp samt ersättning efter ackord eller beting skola för extra tjänsteman tillämpas i dylikt hänseende för ordinarie tjänsteman i 21 respektive 22 §§ meddelade bestämmelser. 45 §. För tid, under vilken extra tjänsteman åtnjuter tjänstledighet, på grund av inkallelse till värnpliktstjänstgöring, som i 36 § 2 mom. c) avses, äger h a n uppbära särskild dagersättning med 2 kronor 50 öre. 5 kap. Rörligt tillägg. 46 §. Rörligt tillägg utgår till extra tjänstemän under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som gälla för ordinarie tjänstemän.

3 avd.

Arvodesbefattningar hos hushållningssällskap. 47 §.

1 mom. De olika slag av arvodesbefattningar, som skola finnas vid varje hushållningssällskap, ävensom antalet av dylika befattningar bestämmas av vederbörande förvaltningsutskott.

368 För den, som anställes å arvodesbefattning, skall utfärdas skriftlig antagningshandling. 2 mom. Innehavare av arvodesbefattning (arvodist) antages av förvaltningsutskottet, dock må lantbruksdirektör enligt bemyndigande av förvaltningsutskottet anställa rent tillfälliga arvodister. 48 §. Arvodist äger åtnjuta arvode enligt de föreskrifter och under de villkor, som fastställas av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Arvodist är underkastad de tjänstgöringsbestämmelser, som förvaltningsutskottet må hava meddelat.

4 avd.

Speciallärarbefattningar vid l a n t b r u k s u n d e r v i s n i n g s a n s t a l t . 49 §.

1 mom. De olika slag av speciallärarbefattningar, som för undervisningens behöriga upprätthållande skola finnas vid varje lantbruksundervisningsanstalt, ävensom antalet av dylika befattningar bestämmas av undervisningsanstaltens styrelse. För den, som anställes å speciallärarbefattning, skall utfärdas skriftlig antagningshandling. 2 mom. Innehavare av speciallärarbefattning (speciallärare) antages avstyrelsen för lantbruksundervisningsanstalten. 50 §. Speciallärare äger åtnjuta ersättning enligt de föreskrifter och under de villkor, som utfärdas av vederbörande lantbruksundervisningsanstalts styrelse. Speciallärare är underkastad de tjänstgöringsbestämmelser, som lantbruksundervisningsanstaltens styrelse må hava meddelat.

5 avd.

T j ä n s t e b o s t a d för b e f a t t n i n g s h a v a r e .

51 §. Därest åt rektor, lärare eller lärarinna vid lantbruksundervisningsanstalt eller vaktmästare hos hushållningssällskap anvisas tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet, skall vederbörande vara skyldig att bebo densamma samt iakttaga de närmare föreskrifter, som kunna varda meddelade rörande lägenhetens begagnande.

369 52 §. 1 mom. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis lämna ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån honom tillkommande avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen i förekommande fall ersättning för bränsle eller för tillhandahållande av möbler, planteringsland eller dylikt, skall utgå med inom orten såsom hyra för bostad av motsvarande storlek och beskaffenhet i allmänhet gällande belopp. Ersättning beslutas av vederbörande huvudman men skall, innan beslutet bringas i verkställighet, godkännas av lantbruksstyrelsen. 2 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall iakttagas, att, där såsom tjänstebostad anvisas större lägenhet än fem rum och kök för föreståndare vid lantbruks- eller lantmannaskola, fyra rum och kök för förste lärare vid lantbruks- eller lantmannaskola, två rum och kök för andre lärare vid lantbruks- eller lantmannaskola, två rum för föreståndarinna vid lanthushållsskola, ett rum för lärarinna vid lanthushållsskola samt två rum och kök för vaktmästare hos hushållningssällskap, skall vederbörande befattningshavare icke vara skyldig att på grund därav erlägga högre ersättning än han skulle haft att erlägga, därest lägenhet av angiven storlek anvisats honom. 53 §. 1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om h a n avlidit, hans dödsbo skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske om bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid härefter; om bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till tjänst, i vilken ny tjänstebostad icke anvisas honom, å fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen; om bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste fardag efter avgången; samt om bostadsinnehavaren av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång. 2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta utrymmen i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare. 6 avd.

B e h ö r i g h e t s v i l l k o r m. m.

54 §. För att kunna antagas till ordinarie tjänsteman enligt detta reglemente erfordras att vara fri från sjukdom och lyte, som göra den sökande olämplig att innehava befattningen ifråga. 24—418998.

370 55 §. För behörighet till följande befattningar hos hushållningssällskap erfordras: befattning som lantbruksdirektör: att hava avlagt agronomexamen vid lantbrukshögskolan samt att vid tjänstgöring eller verksamhet under minst fyra år efter agronomexamen hava förvärvat god erfarenhet inom lanthushållningen samt goda insikter i organisatoriska och administrativa frågor på jordbrukets område ävensom i övrigt visat lämplighet för sådan befattning; befattning som kamrer: att hava avlagt examen vid handelshögskola eller lantbrukshögskolan eller på annat sätt hava förskaffat sig erforderlig teoretisk utbildning ävensom att vid tjänstgöring eller verksamhet under minst två år efter dylik examen eller utbildning hava förvärvat erfarenhet, som kan anses skickliggöra för sådan befattning; befattning som bokförare: att vid tidigare tjänstgöring eller verksamhet hava ådagalagt god kunnighet i bokföring; befattning som konsulent: att hava, såvitt angår jordbrukskonsulentbefattning och ungdomskonsulentbefattning, avlagt agronomexamen å lantbrukshögskolans jordbrukslinje; husdjurskonsulentbefattning, avlagt dylik examen å nämnda högskolas husdjurslinje; byggnadskonsulentbefattning, avlagt arkitektexamen vid tekniska högskolan; trädgårdskonsulentbefattning, med goda vitsord genomgått högre trädgårdskurs vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut; hemkonsulentbefattning, avlagt examen vid lanthushållningsseminarium; befattning som konsulent i manlig slöjd, avlagt godkänt prov för erhållande av Sveriges hantverksorganisations gesällbrev inom möbelsnickerifacket eller inredningssnickerifacket, visat goda kunskaper i uppgörande av ritningar och arbetsbeskrivningar och genomgått pedagogisk slöjdkurs eller erhållit motsvarande utbildning; ävensom befattning som konsulent i kvinnlig slöjd, avlagt vävlärarinneexamen vid statsunderstödd, av statens hemslöjdsråd godkänd undervisningsanstalt för utbildning av vävlärarinnor, visat goda kunskaper i stickning, virkning och sömnad och genomgått pedagogisk slöjdkurs eller erhållit motsvarande utbildning; skolande konsulent därjämte äga god förmåga att i tal och skrift meddela undervisning och upplysning samt, såvitt angår förste konsulent, vid tjänstgöring eller verksamhet under minst två år efter avlagd examen, genomgången kurs respektive avlagt prov hava förvärvat erfarenhet, som kan anses skickliggöra för den konsulentbefattning, varom fråga är; befattning som instruktör: att hava, såvitt angår jordbruksinstruktörsbefattning, husdjursinstruktörsbefattning och ungdomsinstruktörsbefattning, genomgått med statsmedel understödd utbildningskurs för lantbruksinstruktörer och erhållit kontrollassistentutbildning ävensom äga god praktisk erfarenhet inom vederbörande verksamhetsområde;

371 byggnadsinstruktörsbefattning, genomgått teknisk skola och därefter under minst två år deltagit i praktisk verksamhet på det byggnadstekniska området; trädgårdsinstruktörsbefattning, genomgått kurs vid tvåårig trädgårdsskola och därefter minst ett år praktiserat i trädgårdsskötsel; heminstruktörsbefattning, genomgått helårskurs eller vinter- och sommarkurs vid lanthushållsskola och därefter minst två år praktiserat inom lanthushållsområdet ; slöjdinstruktörsbefattning, genomgått kortare slöjdkurs och därefter minst två år praktiserat på hemslöjdens område; samt fiskeriinstruktörsbefattning, avlagt examen vid fiskeriskola med av lantbruksstyrelsen fastställd eller godkänd undervisningsplan och därefter minst tre år praktiserat i fiske. För behörighet till annan befattning hos hushållningssällskap fordras att, därest ej Kungl. Maj:t i särskilda fall annat föreskriver, hava förvärvat de praktiska och teoretiska insikter, som förvaltningsutskottet anser erforderliga. På lantbruksstyrelsen ankommer att, där särskilda skäl därtill föranleda, medgiva undantag från i denna paragraf stadgade behörighetsvillkor. Då fråga är om slöjdkonsulent och slöjdinstruktör skall lantbruksstyrelsen härvid samråda med statens hemslöjdsråd. 56 §. 1 mom. För behörighet till ordinarie befattning vid lantbruksundervisningsanstalt erfordras: a) att vara känd för hedrande vande! och äga den stadga i karaktären, som ungdomens ledning kräver; b) att besitta förmåga att enkelt och redigt meddela undervisning; c) att hava avlagt agronomexamen vid lantbrukshögskolan respektive beträffande lanthushållsskola avgångsexamen från lärarinnekurs vid med statsmedel understött lanthushållningsseminarium, där ej lanlbruksstyrelsen på grund av särskilda skäl i visst fall beviljat undantag från detta villkor. Såsom särskilt villkor för behörighet till rektorsbefattning skall gälla, att vederbörande under minst två läsår med goda vitsord tjänstgjort såsom ordinarie förste lärare vid lantmanna- eller lantbruksskola respektive lanthushållsskola eller och under minst två år såsom andre lärare vid skola av nyssnämnt slag jämte två år såsom förste jordbruks-, husdjurs- eller ungdomskonsulent respektive första hemkonsulent hos hushållningssällskap samt för behörighet såsom ordinarie förste lärare att vederbörande under sammanlagt minst två läsår med goda vitsord tjänstgjort som ordinarie andre lärare vid lantmanna- eller lantbruksskola respektive lanthushållsskola eller under minst två år tjänstgjort såsom jordbruks-, husdjurs-, eller ungdomskonsulent respektive hemkonsulent hos hushållningssällskap; lantbruksstyrelsen dock obetaget att, där särskilda skäl föreligga, medgiva undantag från här nämnda särskilda villkor.

372 Vid antagande av rektor eller förste lärare må särskilt avseende fästas vid väl vitsordad praktisk verksamhet inom ämnesområdet för den sökta befattningen. Vid besättande av rektors- eller lärarbefattning, med vilken är förenad skyldighet att handhava skötsel av skoljordbruk, bör särskilt uppmärksammas betydelsen av att sökanden äger de insikter och egenskaper, som hava betydelse för en god skötsel av skolegendomen. 2 mom. För att anställas såsom speciallärare erfordras att äga grundlig insikt i det ämne, vari undervisning skall meddelas, samt nödig undervisningsvana. 57 §. 1 mom. För befattning som lantbruksdirektör, konsulent och instruktör skall gälla av lantbruksstyrelsen på förslag av hushållningssällskaps förvaltningsutskott fastställd instruktion. För annan befattning hos hushållningssällskap erforderlig instruktion ävensom arbetsordning och andra mot detta reglemente icke stridande föreskrifter för hushållningssällskaps verksamhets behöriga fortgång m å utfärdas av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. 2 mom. Beträffande befattningshavares vid lantbruksundervisningsanstalt tjänstgöringsskyldighet gäller vad härom särskilt stadgas.

5 avd.

A r b e t s t i d o c h e x p e d i t i o n s t i d m. m. för h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p s befattningshavare. 58 §.

För befattningshavare hos hushållningssällskap skall, i den mån ej annat föranledes av tjänsten eller resor i tjänsten eller eljest nedan annorlunda föreskrives, arbetstiden å tjänsterummet utgöra 42 timmar i veckan eller, där vecka innehåller mindre än sex arbetsdagar, ett i förhållande till antalet arbetsdagar minskat antal timmar samt förläggas till tider, som bestämmas i arbetsordning eller eljest av förvaltningsutskottet med iakttagande av att arbetstiden icke någon arbetsdag må understiga 4^2 timmar. I arbetstiden må icke inräknas måltidsrast. Om och i den mån omständigheterna det tillåta, må förvaltningsutskottet för högst tre månader under tiden juni—september medgiva, att arbetstiden inskränkes med högst 9 timmar i veckan, varvid arbetstiden å lördagar må begränsas till 3^2 timmar. Å påskafton, midsommarafton och julafton må arbetet efter förvaltningsutskottets eller, där utskottet så bestämmer, lantbruksdirektörens bestämmande helt eller delvis inställas. Viss inskränkning i arbetstiden må ock av lantbruksdirektören kunna medgivas vid särskilda tillfällen. För fullgörande av något av Kungl. Maj:t eller på grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande meddelat allmänt uppdrag må erforderlig inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet äga rum.

373 Därest i särskilda fall arbete finnes med större fördel kunna utföras utom tjänsterummet, må medgivande till därav föranledd inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet lämnas av lantbruksdirektören. Då göromålens gång det kräver, äger förman i tjänsten påfordra skälig utsträckning av arbetstiden. 59 §. Hushållningssällskaps expedition skall hållas öppen för allmänhetens mottagande varje arbetsdag å för sådant mottagande tjänlig tid, ej understigande 3V2 timmar. Mottagningstiden skall tillkännagivas på lämpligt sätt.

Övergångsbestämmelse. Med avseende å behörighet till befattning hos hushållningssällskap eller lantbruksundervisningsanstalt skall tills vidare vid »antbruksinstitut avlagd agronomexamen anses motsvara agronomexamen vid lantbrukshögskolan. Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1943 såvitt angår hushållningssällskapen och befattningshavare hos dessa, och den 1 november 1943, såvitt angår lantbruksundervisningsanstalter och befattningshavare vid dessa. Den 1 juli 1943 upphöra att gälla: 1) kungörelsen den 30 maj 1924 (nr 164) angående statsbidrag till avlönande av sekreterare hos hushållningssällskap med däri sedermera gjord ändring; 2) kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 515) angående statsbidrag till avlönande av jordbrukskonsulenter med däri sedermera gjorda ändringar; 3) kungörelsen den 11 juni 1937 (nr 372) angående provisorisk avlöningsförbättring åt vissa jordbrukskonsulenter; 4) kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 400) angående statsbidrag till avlönande av hemkonsulenter hos hushållningssällskap; 5) kungörelsen den 19 augusti 1921 (nr 514) angående statsbidrag till avlönande av vandringsrättare hos hushållningssällskap med däri sedermera gjorda ändringar; 6) kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 399) angående provisorisk avlöningsförbättring åt vissa vandringsrättare; 7) kungörelsen den 17 maj 1940 (nr 376) med bestämmelser om avlöning till sekreterare hos hushållningssällskap samt jordbruks- och mejerikonsulenter under tjänstledighet för militär tjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap m. m., dock endast såvitt angår sekreterare hos hushållningssällskap och jordbrukskonsulent. Den 1 november 1943 upphöra att gälla: 1) kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 847) angående statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalter ; 2) kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 848) med allmänna grunder för dyr-

374 tidstillägg åt befattningshavare vid statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter; samt 3) kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 849) angående provisorisk avlöningsförbättring åt befattningshavare vid statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter. Tjänsteförteckning. 1. Hushållningssällskap. Skrivbiträde Kontorsbiträde Vaktmästare Heminstruktör Slöjdinstruktör (kvinnlig slöjd) Bokförare Slöjdinstruktör (manlig slöjd) Andra slöjdkonsulent (kvinnlig slöjd) Andra hemkonsulent Fiskeriinstruktör Ungdomsinstruktör Trädgårdsinstruktör Byggnadsinstruktör Husdjursinstruktör Jordbruksinstruktör Andre slöjdkonsulent (manlig slöjd) Första slöjdkonsulent (kvinnlig slöjd) Första hemkonsulent Andre ungdomskonsulent Andre trädgårdskonsulent Kamrer Förste slöjdkonsulent (manlig slöjd) Andre byggnadskonsulent Andre husdjurskonsulent Andre jordbrukskonsulent Kamrer Förste ungdomskonsulent Kamrer Förste trädgårdskonsulent Förste byggnadskonsulent Förste husdjurskonsulent Förste jordbrukskonsulent Lantbruksdirektör Lantbruksdirektör

O 2 O 4 O 5 O 6 O 6 O 8 O 8 O 8 O 10 O 13 O 13 O 13 O 13 O 13 O 13 O 13 O 13 O 16 O 16 O 17 O 18 O 18 O 18 O 18 O 18 O 20 O 22 O 22 O 23 O 24 O 24 O 24 O 27 O 28

375 2. Lantmannaskola. Andre lärare vid skola med 125 dagars vinterkurs » > , > > 150 » » » > med begränsad tjänstgöring > med helårstjänstgöring Förste » vid skola med 125 dagars vinterkurs >, » »150 i » i » med begränsad tjänstgöring Rektor vid skola med 125 dagars vinterkurs Förste lärare med helårstjänstgöring Rektor vid skola med 150 dagars vinterkurs Rektor med helårstjänstgöring

O 11 O 12 O 15 O 17 O 20 O 21 O 23 O 23 O 24 O 24 O 27

3. Lantbruksskola. Andre lärare Förste lärare Rektor

O 17 O 24 O 27 4. Lanthushållsskola.

Andra lärarinna vid skola med en halvårskurs v » med begränsad tjänstgöring > » med helårstjänstgöring Första lärarinna vid skola med en halvårskurs Rektor vid skola med en halvårskurs Första lärarinna med begränsad tjänstgöring » » med helårstjänstgöring Rektor med helårstjänstgöring

O 2 O 7 O 9 O 10 O 13 O 15 O 16 O 19

376 Förslag till Kungl. Maj:ts stadga för s t a t s u n d e r s t ö d d a l a n t b r u k s u n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r ; given Stockholms

slott den

I. Organisation och ändamål. 1 §• De lantbruksundervisningsanstalter, som avses i denna stadga, äro med statsmedel understödda lantmannaskolor, lantbruksskolor och lanthushållsskolor. 2 §. Lantbruksundervisningsanstalterna hava till ändamål att främja yrkesutbildningen inom jordbruksnäringen, samtidigt som de böra taga vård om elevernas personliga utveckling. 3 §. Lantmannaskola har att meddela kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande. Huvudkurserna vid lantmannaskola äro följande: a) vinterkurs om minst 125 arbetsdagar; b) fortsättningskurs till vinterkurs om minst 110 arbetsdagar; c) längre kurs om minst 230 arbetsdagar; samt d) helårskurs. Där för kurs angivits visst dagantal, inräknas däri icke sön- och helgdagar eller ferier. Då särskilda skäl sådant föranleda, äger Kungl. Maj:t medgiva, att huvudkurs av annan längd än ovan sägs må anordnas vid lantmannaskola. 4 §. Lantbruksskola har att meddela kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande med särskilt syfte att bibringa övning och färdighet i lantbruksarbetens ordnande och ledning. Huvudkurserna vid lantbruksskola äro: a) tvåårig kurs för utbildande av jordbruksförmän; b) ettårig kurs för meddelande av allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning.

377 5 §. har att meddela kunskap i grunderna för skötseln av-

Lanthushållsskola ett lanthushåll. Huvudkurserna vid lanthushållsskola äro: a) halvårskurs om minst 154 dagar; samt b) årskurs om minst 308 dagar. I kurstiden inräknas sön- och helgdagar men icke ferier. Där särskilda skäl sådant föranleda, äger Kungl. Maj:t medgiva, att huvudkurser av annan längd än ovan sägs må anordnas vid lanthushållsskola.

6 §. Läsår räknas från och med den 1 november till och med den 31 oktober nästföljande år. På framställning av lantbruksundervisningsanstalts styrelse må lantbruksstyrelsen medgiva jämkning härutinnan. Under varje läsår skall vid lantbruksundervisningsanstalt, i överensstämmelse med vad Kungl. Maj:t efter förslag av undervisningsanstaltens styrelse bestämmer, anordnas en eller flera huvudkurser. Efter medgivande av Kungl. Maj:t må vid lantbruksundervisningsanstalt anordnas, utöver vad därom finnes särskilt stadgat, kortare undervisningsoch utbildningskurser. II. Undervisning och utrustning. Lantmannaskolor. Vid vinterkurs skall, därest lantbruksstyrelsen ej annorlunda föreskriver, i huvudsak meddelas undervisning i: 1) Svenska språket: rättskrivning och satslära samt avfattande av uppsatser i ämnen, som företrädesvis röra lanthushållningen. 2) Räkning och geometri: de fyra räknesätten med hela tal, allmänna bråk och decimalbråk, regula-de-tri, procent- och rabatträkning samt enklare ekvationer, linjers, ytors och solida figurers uppmätning och beräkning, allt företrädesvis genom exempel, hämtade från lanthushållningen, samt i sådan omfattning att eleverna kunna följa undervisningen i skolans fackämnen. 3) Naturlära: kemi: grunddragen av oorganisk och organisk kemi med särskilt avseende på den allmänna jordbruksläran och utfodringsläran; fysik: grunddragen av mekaniken, värmeläran, elektricitetsläran och väderleksläran, med särskild tillämpning på lanthushållningen; geologi: de för jordbruket viktigaste mineralen och bergarterna; de lösa jordavlagringarna och deras uppkomst; botanik: växternas byggnad och livsyttringar, särskilt deras upptagande och tillgodogörande av näringsämnen, samt fortplantning. 4) Jordbrukslära: åkerjordens uppkomst, olika jordarter och deras egenskaper; nyodling; jordens avdikning jämte mätningslära; maskiner och redskap för lantbruket; åkerjordens bearbetning; växternas behov och jordens:

378 förråd av växtnäring; gödsel- och jordförbättringsmedel samt deras användning; gödselvård; åkerbruks växternas förädling, sådd, skötsel, skörd och förvaring; de olika åkerbruks växternas odling och lämplighet under olika förhållanden; ängars och betesmarkers anläggning och skötsel; de vanligaste ogräsen och metoder för deras utrotande; växtsjukdomar och skadeinsekter samt deras bekämpande. 5) Husdjurslära: husdjurens anatomi och fysiologi; husdjurens avel och raser; djurnäringens allmänna grunder; de olika fodermedlen, deras sammansättning, värde och användning; husdjurens uppfödning och skötsel; husdjurens hälso- och sjukvård jämte hovvård; mjölkens sammansättning, egenskaper, behandling och användning; mjölkningens utförande. 6) Lantbruksekonomi: jordbrukets historiska utveckling; de för lantbruksekonomien grundläggande nationalekonomiska begreppen och företeelserna; jordbrukets produktionsmedel, produktionsgrenar, driftsorganisation och driftsledning; arbetslära; bokföring med ekonomiska beräkningar och förhandskalkyler; uppgörande av skattedeklarationer; värdering av jordbruksfastigheter och däri ingående beståndsdelar; handeln med jordbrukets produkter och förnödenheter samt jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelse; jordbrukets kreditförhållanden och kreditorganisationer; jordbrukets samhälleliga betydelse; det allmännas åtgärder för jordbruksnäringens befrämjande; jordbrukels produktionsförhållanden i sådana främmande länder, som ur den svenska jordbruksproduktionens synpunkt erbjuda särskilt intresse. 7) Skogshushållning: skogsmarken och dess bonitering; de vanliga skogsträden; huvudgrunderna för skogens vård, avverkning och reproduktion; skogsuppskattning med tillväxtlära, sortimentskunskap, rotvärdeskalkylering, drivnings teknik och virkes vård, med huvudvikten lagd å de delar av ämnet, som avse virkets ekonomiska tillgodogörande; skogsbeskattning, skogslagstiftning och brandskydd. 8) Byggnadslära: Byggnadsmaterialier och deras användning; huvudgrunderna för lantmannabyggnaders uppförande och inredning; bostadens inredning. 9) Trädgårdsskötsel: trädgårdens anläggning och skötsel; odling av köksväxter, bär och frukter samt trädgårdsalstrens värde och användning. 10) Medborgarkunskap: staten och dess organ; den borgerliga och kyrkliga kommunen samt dess beslutande och verkställande organ; inkomst- och .utgiftsstater; skatter. I anslutning till de olika fackämnena meddelas undervisning i de delar av rättsväsendet, som närmast beröra jordbruket. I ämnen av speciell karaktär, vilka hava anknytning till jordbruket, må ^anordnas föredrag, enstaka eller i kortare serier. 8 §. Vid fortsättningskurs skola förekomma förutom teoretisk undervisning jämväl praktiska övningar i lantmannagöromål, i den m å n så är behövligt .med hänsyn till elevernas föregående praktiska utbildning.

379 Den teoretiska undervisningen skall åsyfta att vidga och fördjupa den undervisning, som meddelats under vinterkursen. Vid den praktiska undervisningen skall uppmärksamhet främst ägnas åt utbildningen av elevernas förmåga att rätt bedöma olika lantbruksarbeten och att utnyttja lantbrukets tekniska hjälpmedel. 9 §. Vid längre kurs skall undervisningen omfatta vad för vinterkurs är i 7 § föreskrivet samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av elevernas kunskaper i där angivna ämnen, särskilt i de ämnen, som för elevernas framtida praktiska verksamhet äro framför andra av betydelse. 10 §. Vid helårskurs skall förekomma såväl teoretisk undervisning som praktiska övningar i lantmannagöromål. Den teoretiska undervisningen skall i huvudsak omfatta vad för vinterkurs är i 7 § föreskrivet samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av elevernas kunskaper i där angivna ämnen. Sagda undervisning meddelas till större delen under vinterhalvåret och anpassas för övrigt så långt det är möjligt efter årstidernas växlingar, varigenom undervisningen i huvudämnena kan anknytas till för årstiden aktuella demonstrationer och övningar. Vid den praktiska undervisningen skola eleverna övas i förekommande lantmannagöromål. Uppmärksamhet skall ägnas åt utbildningen av elevernas arbetsfärdighet samt förmåga att rätt bedöma och planlägga olika arbeten. Särskilt skall iakttagas, att undervisande handledning lämnas vid arbeten, som sådant fordra, samt att eleverna övas att rätt använda de tekniska hjälpmedel, som böra förekomma vid ett rationellt skött jordbruk. 11 §• Undervisningen vid lantmannaskola skall vara fördelad mellan de olika ämnena på sådant sätt, att skolans karaktär av yrkesskola för lantbrukare upprätthålles. Undervisningen i de tillämpade ämnena skall i möjligaste mån anknytas till jordbrukets förhållanden i den bygd, som utgör vederbörande skolas huvudsakliga verksamhetsområde. I syfte att bereda elev möjlighet att erhålla mera grundlig kunskap i en eller flera speciella grenar av lanthushållningen eller dess binäringar, må, efter lantbruksstyrelsens medgivande, undervisningen vid huvudkurserna ordnas efter olika studielinjer. 12 §. Undervisningen bör ordnas så, att vid huvudsakligen teoretisk kurs varje elev erhåller omkring sju timmars undervisning dagligen.

380 13 §. I syfte att främja en praktisk inriktning av undervisningen skall till lantmannaskola höra ett med hänsyn till skolans ändamål och bygdens förhållanden lämpligt jordbruk (skoljordbruk). Skoljordbruket, som skall drivas av skolan och förestås av skolans föreståndare eller, där skolans styrelse på grund av särskilda skäl anser honom böra befrias därifrån, av någon av skolans lärare, skall stå i undervisningens tjänst och i den utsträckning, så befinnes lämpligt, utnyttjas för demonstrationer och övningar samt utbildning av eleverna i praktiska lantbruksarbeten. Å skoljordbruket böra anordnas demonstrationsförsök till belysande av för orten betydelsefulla växtodlingsproblem. Vid lantmannaskola, som är belägen i sådan trakt av landet, där skogsskötseln är av stor betydelse för lantbrukets utövare i allmänhet, skall, där å skolegendomen ej finnes för praktisk skogsundervisning lämpligt skogsområde, sådan undervisning anordnas å annan för ändamålet lämplig egendom i orten. Lantmannaskola, som är förlagd till samma plats som lanthushållsskola, är skyldig bereda denna tillfälle till demonstrationer och övningar å skoljordbruket. Därest lämpligt skoljordbruk icke kan anskaffas, äger Kungl. Maj:t på framställning av skolans styrelse medgiva befrielse från skyldighet att hava skoljordbruk. I sådant fall skall skolans styrelse träffa avtal med innehavare av i skolans närhet belägen, för ändamålet lämplig och av lantbruksstyrelsen godkänd egendom angående disponerande i nödig utsträckning av egendomen för undervisningsändamål. Lantbruksskolor. 14 §. Den teoretiska undervisningen skall i huvudsak omfatta vad för lantmannaskolas vinterkurs är i 7 § föreskrivet, därvid dock särskilt avseende skall fästas å förhållandena vid större jordbruk. För tillgodoseende av den teoretiska utbildningen skola under den tvååriga kursen minst 135 hela dagar eller däremot svarande antal halva dagar ägnas åt lektioner med därtill hörande övningar och demonstrationer samt studieresor. Av nämnda antal dagar skola minst 35 hela dagar, varav 30 under vintern och 5 under sommaren, eller motsvarande antal halva dagar förläggas till första året. Därutöver bör under första vinterhalvåret för elev, som i huvudsak sysselsattes med praktiska göromål, teoretisk undervisning i form av övningar och repetitioner anordnas under i regel en timme dagligen. I den ettåriga kursen skola minst 100 hela dagar, varav 90 under vinterhalvåret och 10 under sommarhalvåret, eller motsvarande antal halva dagar

381 ägnas åt teoretisk undervisning i form av lektioner, övningar, demonstrationer och studieresor. Denna undervisning skall företrädesvis ordnas gemensamt med undervisningen för eleverna i den tvååriga kursens äldre avdelning. Undervisningen vid skola bör ordnas så, att under tid, då teoretisk undervisning pågår, varje elev erhåller omkring sju timmars undervisning dagligen. 15 §. Vid lantbruksskola skall synnerlig uppmärksamhet ägnas åt utbildningen av elevernas arbetsskicklighet samt utvecklandet av deras förmåga att rätt bedöma och planlägga olika arbeten. För ändamålet skola eleverna övas i alla förekommande lantmannagöromål. Härvid skall, med undvikande av ensidigt användande av elevernas arbetskraft, särskilt iakttagas, att undervisande handledning lämnas vid arbeten, som sådant fordra, samt att varje elev övas att rätt använda de tekniska hjälpmedel, som böra förekomma vid ett rationellt skött jordbruk. Den praktiska undervisningen skall ordnas så, att eleverna dels genom att turvis tjänstgöra såsom arbetsförmän öva sig att fördela och tillse olika arbeten, dels under tjänstgöring å magasin eller i förrådsrum grundligt inlära där förekommande göromål och dels i samband med sagda arbeten öva sig i förandet av dagsverkslistor och journaler. Varje elev skall i den tvååriga kursen under minst 6 veckor och i den ettåriga kursen under minst 3 veckor lämnas tillfälle att genom särskilt anordnade turer i husdjursstallarna erhålla grundlig praktisk insikt i alla olika arbeten vid en väl ordnad husdjursskötsel. Varje elev skall föra dagboksanteckningar över arbetenas gång och sättet för olika arbetens planläggning och utförande, vilka anteckningar skola på lämpligt sätt kontrolleras av vederbörande lärare. 16 §. Lantbruksskola skall vara förlagd till en med hänsyn till skolans ändamål lämplig jordbruksegendom, vilken i egenskap av skoljordbruk skall stå i undervisningens tjänst och i erforderlig utsträckning utnyttjas för utbildning av eleverna i praktiska lantbruksarbeten samt för i samband med den teoretiska undervisningen anordnade demonstrationer och övningar. Skoljordbruket bör i fråga om utrustning och skötsel kunna tjäna såsom förebild inom orten. Vid skolan skall bedrivas sådan försöksverksamhet, som kan anses vara för eleverna särskilt lärorik. Vid lantbruksskola, som är belägen i sådan trakt av landet, där skogsskötseln är av stor betydelse för lantbrukets utövare i allmänhet, skall, där å skolegendomen ej finnes för praktisk skogsundervisning lämpligt skogsområde, sådan undervisning anordnas å annan för ändamålet lämplig egendom i orten. 17 §. Lantbruksskolas förläggning bestämmes av Kungl. Maj:t efter förslag av lantbruksstyrelsen, som jämväl har att med vederbörande innehavare av egendom, dit förläggningen sker, upprätta kontrakt angående förläggningen.

382 Lanthushållsskolor. 18 §. Vid halvårskurs skall, därest lantbruksstyrelsen ej annorlunda föreskriver, i huvudsak meddelas undervisning i: 1) Närings-, födoämnes- och matlag ning slär a: näringsämnenas förekomst, egenskaper och betydelse; ämnesomsättningen; översikt över födoämnena, deras sammansättning, näringsvärde och pris med särskild vikt lagd vid de inhemska lantbruksprodukterna; födoämnenas sammanställning på matsedeln samt deras tillagning och förvaring. 2) Hemmets ekonomi: jordbruksproduktionen och kvinnans insats däri; föreningsrörelsens betydelse för jordbrukarna; varukännedom; produkternas användning i eget hushåll och försäljning; hemmets ekonomi, budgetberäkningar, personliga räkenskaper. 3) Hälsolära och barnavård: människokroppens byggnad; personlig hygien, bostadshygien, arbetshygien; första hjälpen vid olycksfall, de vanligaste sjukdomarna, sjukvård i hemmet; barnavård. 4) Hemvård: bostadens inredning och utrustning samt underhåll; inventarier och deras vård, hemkultur, tvätt, mangling, strykning. 5) Husdjurslära och mjölkhushållning: husdjurens anatomi och fysiologi; avel och raser; olika fodermedel, deras sammansättning, värde och användning; husdjurens uppfödning och skötsel; ladugårdshygien och sjukvård; mjölkningsarbetets utförande, mjölkens sammansättning, egenskaper, behandling och användning. 6) Trädgårdsskötsel: den mindre trädgårdens anläggning; köksväxtodling; odling av bärbuskar och fruktträd; prydnadsväxter; trädgårdsalstrens värde och användning. 7) Slöjd: sömnad och vävning; underhåll av hemmets inventarier, kläder och dylikt; sömnads- och vävnadslära. 8) Medborgarkunskap: staten och dess organ; den borgerliga och kyrkliga kommunen samt dess beslutande och förvaltande organ; inkomst- och utgiftsstater; skatter och självdeklaration. I ämnen av speciell karaktär, vilka hava anknytning till lanthushållet, må anordnas föreläsningar, enstaka eller i kortare serier. 19 §. Vid årskurs skall undervisningen omfatta vad för halvårskurs är i 18 § föreskrivet samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av elevernas kunskaper i där angivna ämnen, särskilt i de ämnen, som för elevernas framtida praktiska verksamhet äro framför andra av betydelse. 20 §. Undervisningen i de olika läroämnena skall främst anknyta till förhållandena i den bygd, som utgör vederbörande skolas huvudsakliga verksamhetsområde.

383 21 §. Undervisningen bör ordnas så, att varje elev vid sidan av praktiska övningar erhåller omkring tolv timmars teoretisk undervisning i veckan. 22 §. I syfte att främja en praktisk inriktning av undervisningen skall till lanthushållskola höra ett med hänsyn till skolans ändamål och bygdens förhållanden lämpligt jordbruk. Skoljordbruket skall stå i undervisningens tjänst och i den utsträckning, så befinnes lämpligt, utnyttjas för demonstrationer och övningar. Därest vid lanthushållsskola särskilda svårigheter möta för anskaffande av lämpligt skoljordbruk, må Kungl. Maj:t på ansökan av skolans styrelse medgiva skolan befrielse från skyldigheten att vara försedd med skoljordbruk. I sådant fall bör skolans styrelse söka träffa avtal med innehavare av i skolans närhet belägen, för ändamålet lämplig och av lantbruksstyrelsen godkänd egendom angående disponerande i nödig utsträckning av egendomen för undervisningsändamål. Kan behovet av skoljordbruk på nu angivet sätt icke tillgodoses, skall skolan i varje fall hava erforderliga anläggningar för åstadkommande av en tillfredsställande praktisk undervisning i trädgårdsskötsel och smådjursskötsel. Då lanthushållsskola är förlagd till samma plats som lantmannaskola och till denna hör skoljordbruk, må detta kunna godkännas såsom skoljordbruk jämväl för lanthushållsskolan. Därvid skall dock gälla vad i nästföregående stycke sägs beträffande särskilda anläggningar vid lanthushållsskola. Gemensamma bestämmelser. 23 §. Genom gymnastik- och idrottsövningar bör sörjas för elevernas sunda kroppsutveckling. P å lantbruksstyrelsens prövning må bero, huruvida, då gymnastikundervisning av särskilda skäl icke kan anordnas, denna undervisning må kunna ersättas genom lämpliga kroppsövningar av annat slag. 24 §. Undervisningen vid lantbruksundervisningsanstalt bör givas en praktisk inriktning och i möjligaste mån taga sikte på de kunskapsområden, som äro av väsentlig betydelse för jordbrukets utövare. Undervisningen skall, allt efter ämnets art, meddelas i form av lektioner och övningar, demonstrationer och exkursioner samt — i därför anpassade kurser — övningar i förekommande lantmanna- respektive hushållsgöromål; den skall ock förenas med repetitioner och förhör samt, i därför ägnade kurser, praktiska prov.

384 Vid undervisningen böra, i den mån så befinnes lämpligt, sådana arbetsformer komma till användning, som kunna vara ägnade att befrämja elevernas självverksamhet. Likaledes bör, så långt detta är görligt, elevernas medverkan tagas i anspråk för sådana uppgifter i fråga om ordningen och arbetet inom skolan, vilka kunna verka uppfostrande på eleverna och främja deras sedliga och sociala utveckling. 25 §. Undervisningsplan, upptagande kursens längd, lärarnas undervisning i olika läroämnen och det ungefärliga antal lärotimmar, som skall ägnas åt varje ämne, fastställes av lantbruksstyrelsen efter förslag av lantbruksundervisningsanstaltens styrelse. Sådan undervisningsplan skall lända till efterföljd, intill dess ändring däri blivit av lantbruksstyrelsen fastställd. Arbetsordning för de olika kurserna fastställes av lantbruksundervisningsanstaltens styrelse efter förslag av lärarrådet. 26 §.

Lantbruksundervisningsanstalt skall vara försedd med lämpliga lokaler och inventarier samt nödig undervisningsmateriel. Vid lantbruksundervisningsanstalt skall finnas bibliotek för lärare och elever. I detta bör ingå ett urval lämpliga uppslagsböcker. Där så kan ske, bör för eleverna vara anordnat särskilt läsrum. Elev skall i den utsträckning, som må anses lämplig, äga begagna lantbruksundervisningsanstaltens undervisningsmateriel på tider och villkor, som föreståndaren bestämmer. 27 §.

Så vitt möjligt är, skola inom skolbyggnaden eller i dess omedelbara närhet finnas skolan tillhöriga, tjänliga bostäder för lärare och elever. 28 §.

Tillfälle bör beredas eleverna vid lantbruksundervisningsanstalt att genom studieresor under lärares ledning komplettera de vid skolan vunna kunskaperna. Sålunda böra eleverna vid lantmanna- och lantbruksskola få besöka välskötta lantbruk för studium av jordbruket och husdjursskötseln, skogsskötseln samt lantbrukets binäringar. Dessa studieresor böra om möjligt även utsträckas till industriella anläggningar, därvid i första hand böra besökas sådana anläggningar, som avse förädling av jordbrukets och skogsbrukets produkter eller framställning av förnödenheter för jordbruket. Eleverna vid lanthushållsskola böra få studera välskötta lanthushåll jämte lantbrukets binäringar, ävensom, där så lämpligen kan ske, sådana inrättningar och industriella anläggningar, som för elevernas utbildning erbjuda särskilt intresse.

385 29 §. Vid lantbruksundervisningsanstalt skall föras dagbok enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär, vari av läraren antecknas kort uppgift om den å lärorummet under varje lektion meddelade undervisningen samt om demonstrationer och övningar utom lärorummet jämte studieresor, företagna under lärares ledning, ävensom i förekommande fall uppgift huru varje elev varit sysselsatt med praktiska arbeten. 30 §. Vid slutet av kurs anordnas offentlig avslutning. Efter genomgången kurs erhåller elev avgångsbetyg, avfattat enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär, samt undertecknat av skolans föreståndare. III. Elever. 31 §. Elever antagas av skolans styrelse på förslag av föreståndaren. 32 §. / mom. För vinnande av inträde såsom elev vid lantbruksundervisningsanstalt fordras, därest lantbruksstyrelsen icke för särskild undervisningsanstalt annorlunda föreskrivit, att hava genomgått folkskola eller ock på annat sätt hava förvärvat motsvarande kunskapsmått, samt därutöver beträffande a) lantmannaskola: att hava under minst ett år varit sysselsatt med lantbruksarbete; samt att hava fyllt 18 år; b) lantbruksskola: att vara fri från påvisbara sjukdomsanlag och lyten; att äga tillräckliga kroppskrafter för utförande av lantbruksarbete; att under minst ett år hava varit sysselsatt med dylikt arbete; samt att hava fyllt 18 år; c) lanthushållsskola: att hava fyllt 17 år. Där särskilda skäl föreligga, må, utan hinder av vad under a) och c) stadgas angående minimiålder, vid lantmannaskola kunna intagas elev, som fyllt 17 år, samt vid lanthushållsskola elev, som fyllt 16 år. 2 mom. För vinnande av inträde i fortsättningskurs vid lantmannaskola erfordras att hava genomgåt vinterkurs eller ock på annat sätt hava förvärvat motsvarande kunskapsmått. 3 mom. För vinnande av inträde i ettårig kurs vid lantbruksskola fordras, utöver vad i 1 mom. om inträde vid lantbruksskola sägs, att hava förvärvat 25—418998.

386 sådana teoretiska kunskaper i svenska språket, räkning och geometri samt naturlära, som efter skolstyrelsens prövning finnes motsvara under huvudkursens första arbetsår inhämtade kunskaper i dessa ämnen. 33 §. Ansökning om inträde skall ställas till skolans styrelse. Vid ansökningen skola fogas behöriga intyg för styrkande av att sökanden uppfyller inträdesfordringarna. 34 §. Bland inträdessökande äger den företräde, som under längre tid med goda vitsord deltagit i praktiskt arbete inom lantbruk respektive lanthushåll. 35 §. Undervisningen skall vara avgiftsfri. Elev vid lantmannaskola och lanthushållsskola bekostar själv sitt uppehälle vid skolan ävensom bostad. Elev vid lantbruksskola erhåller vid skolan kost, bostad med värme och lyse samt läkarvård, elev i tvåårig kurs avgiftsfritt och elev i ettårig kurs mot den avgift, som lantbruksstyrelsen på förslag av skolans styrelse bestämmer. 36 §. Elev skall iakttaga ett oförvitligt uppförande och ställa sig till efterrättelse av skolans styrelse fastställda ordningsstadgar samt av föreståndare eller lärare givna föreskrifter. Elev, som är lättjefull eller ohörsam eller eljest gör sig skyldig till ovärdigt uppförande, må av föreståndaren tilldelas varning inför lärarrådet. Har den felande icke låtit sig därav rätta eller har han begått förseelse av svårare beskaffenhet, må han kunna av styrelsen skiljas från skolan. IV. Föreståndare, lärare och lärarråd. 37 §. Vid varje skola skall finnas en föreståndare, benämnd rektor, som leder, deltager i och ansvarar för undervisningen, samt det antal förste lärare, andre lärare och speciallärare, som kräves för undervisningens behöriga upprätthållande. 38 §. För behörighet till befattning som föreståndare, förste och andre lärare samt speciallärare ävensom för den ordning, i vilken dylik befattning tillsattes och entledigas m. m. gäller vad härom stadgas i reglementet den 19 angående avlöning till befattningshavare hos hushållningssällskap och vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt m. m.

387 39 §. Föreståndaren åligger att vaka däröver, att skolans verksamhet behörigen fortgår efter denna stadga och andra gällande föreskrifter samt att såväl lärare som elever fullgöra sina skyldigheter. Föreståndaren bör därför tid efter annan närvara vid lärares undervisning samt, då han därtill finner anledning, samråda med läraren om de förhållanden han iakttagit ävensom lämna erforderliga föreskrifter, råd och upplysningar, samt särskilt ägna uppmärksamhet däråt, att yngre och mera oerfarna lärare erhålla den handledning, av vilken de kunna finnas vara i behov. I all sin verksamhet bör föreståndaren låta sig angeläget vara att befordra samarbete och samförstånd med skolans ledning och mellan skolans lärare inbördes. Föreståndaren bör på lämpligt sätt inom den trakt, där skolan h a r sin verksamhet, sprida upplysning bland den uppväxande lantbruksungdomen om skolans betydelse för yrkesutbildningen och karaktärsdaningen. Föreståndaren åligger vidare: 1) att under styrelsens inseende handhava skolans ekonomi, därest styrelsen icke annorlunda beslutar; 2) att vara ordförande i skolans lärarråd; 3) att sammankalla lärarrådet minst en gång i månaden under varje lärokurs; 4) att för styrelsen anmäla, om anledning till anmärkning finnes mot någon lärare; 5) att vid början av varje kurs till lantbruksstyrelsen meddela antalet elever i pågående kurs; 6) att såväl inom som utom skolan utöva tillsyn över eleverna och i förekommande fall tilldela elev varning ävensom att för styrelsen anmäla, när anledning till elevs skiljande från skolan förekommer; 7) att mottaga alla till skolan eller dess styrelse ställda skrivelser och över dem föra diarium; 8) att föra protokoll vid styrelsens sammanträden, där ej styrelsen annorlunda bestämmer, samt att uppsätta avgående skrivelser och över dessa föra diarium; 9) att enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föra matrikel över skolans elever samt liggare över dem tilldelade avgångsbetyg; 10) att årligen inom tid, som styrelsen bestämmer, till denna avgiva berättelse om skolans verksamhet under föregående läsår; 11) att, där icke av styrelsen eller eljest i vederbörlig ordning annorlunda bestämmes, handhava ledningen av till skolan förlagda särskilda undervisnings- och utbildningskurser ävensom vid skolan anordnad försöksverksamhet; samt 12) att handhava skötseln av skoljordbruket, såvitt ej styrelsen därtill utsett annan lärare vid skolan.

388 40 §. Lärare åligger att med noggrannhet och nit fullgöra sina skyldigheter enligt denna stadga samt i övrigt ställa sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter rörande verksamheten vid skolan, som av skolans styrelse eller föreståndare meddelas. 41 §. Varje lärare bör till förverkligande av skolans uppgift vinnlägga sig om ett gott samarbete med föreståndare och medlärare. Lärare bör alltid beakta det ansvar, som följer med uppgiften att handleda ungdom, samt att det mål, skolan har att främja, säkrast vinnes genom lärarens eget föredöme och en förtroendefull samvaro med eleverna även utom lärorummet. 42 §. Utöver de göromål, som i övrigt ankomma på föreståndare och förste lärare vid lantmannaskola och lantbruksskola, skall under tid, då huvudsakligen teoretisk undervisning meddelas, undervisningsskyldighet i följande omfattning åligga dem: föreståndare vid lantmannaskola 14—20 timmar per vecka lärare » > 20—24 > > » föreståndare » lantbruksskola 10—12 » » » lärare > > 16—20 » » » Då särskilda skäl därtill föranleda, må lantbruksstyrelsen i samband med fastställande av förslag till undervisningsplan medgiva minskning i ovan angivna undervisningsskyldighet. 43 §. Föreståndare, förste och andre lärare utgöra tillsammans skolans lärarråd. Annan lärare än i första stycket sägs äger deltaga i lärarrådets överläggningar och beslut vid de tillfällen, då frågor förekomma, som angå hans ämnen samt ordning och tukt eller utdelande av belöningar och understöd. Lärarrådet åligger: 1) att på föreståndarens kallelse sammanträda för överläggning om elevernas framsteg, flit och uppförande, om åtgärder till främjande av undervisningen samt om vad i övrigt kan lända till gagn för skolan; 2) att uppgöra förslag till undervisnings- och timplan, ordningssladgar samt lärarnas tjänstgöring m. m., vilka förslag skola underställas prövning av skolans styrelse; samt 3) att avgiva yttrande i de frågor rörande skolans verksamhet, som hänskjutas till lärarrådet. Vidare åligger det lärarrådet vid lantmannaskola och lantbruksskola att årligen till skolans styrelse inkomma med förslag till den försöksverksamhet, som lämpligen anses böra utföras vid skolegendomen under läsåret. Vid lärarrådets sammanträden skall genom ordförandens försorg föras protokoll.

389 V. Styrelse. 44 §. Lantbruksundervisningsanstalts styrelse utgöres, där Kungl. Maj:t ej annorlunda bestämmer, av fem ledamöter, vilka utses på det sätt och för den tid, som av Kungl. Maj :t för varje särskild skola närmare bestämmes. Minst två ledamöter i lanthushållsskolas styrelse skola vara kvinnor. Föreståndare, som är ledamot av styrelsen, äger icke deltaga i beslut, som rör föreståndarens rätt och ställning vid skolan. Där lantmannaskola och lanthushållsskola äro förlagda till samma plats, må utses en för båda skolorna gemensam styrelse. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande samt inom eller utom styrelsen kassaförvaltare. Sedan styrelse blivit utsedd, ävensom då förändringar inom densamma ägt rum, skall styrelsen lämna uppgift därom till lantbruksstyrelsen. För besluts fattande skall minst hälften av styrelsens ledamöter vara närvarande. Beslut om tilldelande av varning åt föreståndare eller lärare ävensom beslut om deras skiljande från tjänsten må dock ej fattas, med mindre två tredjedelar av styrelsens ledamöter äro närvarande. Vid omröstning, som utfaller med lika röstetal för olika meningar, gäller den mening, som ordföranden biträder. 45 §. Styrelsen tillkommer: 1) att, under iakttagande av vad därom är särskilt stadgat, antaga och entlediga föreståndare och lärare samt bestämma ersättning till speciallärare; 2) att besluta om tjänstledighet och semester åt föreståndare och lärare samt, om så prövas nödigt, förordna om sådan befattnings uppehållande under ledigheten ävensom att besluta om tilldelande av varning åt nämnda befattningshavare ; 3) att på förslag av föreståndaren antaga elever, samt, om så finnes nödigt, skilja elev från skolan; 4) att hava överinseende över skolans ekonomi; 5) att årligen, efter förslag av föreståndaren, uppgöra inkomst- och utgiftsstat för skolan; 6) att uppgöra förslag till undervisningsplan för skolan samt insända densamma till lantbruksstyrelsen för fastställelse; 7) att granska och fastställa ordningsstadgar samt arbetsordning för skolan ävensom plan för försöksverksamheten; 8) att beträffande lantmannaskola och lanthushållsskola hava överinseende över genom skolans försorg anordnad praktisk elevutbildning; 9) att övervaka, att denna stadga och andra för skolan gällande föreskrifter efterlevas ävensom att skolans verksamhet ledes i enlighet med dess ändamål; 10) att bestämma dag för början och avslutning av kurs samt därom underrätta lantbruksstyrelsen;

390 11) att årligen före den 15 mars till lantbruksstyrelsen och vederbörande huvudman avgiva berättelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär över skolans verksamhet under senast förflutna läsår; samt 12) att i övrigt på allt sätt främja skolans bästa. Styrelsens ledamöter böra genom besök i skolan och åhörande av undervisningen skaffa sig kännedom om skolans verksamhet samt, i händelse anledning förekommer till anmärkning, därom göra anmälan till styrelsen. 46 §. Styrelsen äger att, där på grund av rådande smittsam sjukdom bland människor eller husdjur sådant finnes nödigt, efter anmälan av hälsovårdsnämnd eller efter dess hörande, ävensom där annan oförutsedd anledning sådant kräver, förordna, att undervisningen må för viss tid inställas. I fall då skyndsamhet ä r av nöden med hänsyn till utbruten smittsam sjukdom, som nu nämnts, må styrelsen jämväl utan att avvakta hälsovårdsnämndens yttrande kunna meddela dylikt förordnande efter framställning av läkare eller veterinär. I synnerligen brådskande fall äger skolans föreståndare förordna om undervisningens inställande, intill dess skolstyrelsen kan besluta i saken. Anmälan om i första stycket avsedd åtgärd skall ofördröjligen göras hos lantbruksstyrelsen. 47 §. För de medel, skolans styrelse har under sin förvaltning, ansvara styrelsens ledamöter gemensamt. Styrelsens räkenskaper och förvaltning skola för varje läsår granskas av revisorer, utsedda på det sätt och till det antal, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall föreskriver. överinseende. 48 §. Lantbruksundervisningsanstalt står under överinseende av lantbruksstyrelsen, som ock äger utfärda de närmare föreskrifter, vilka kunna erfordras tor ordnandet av undervisningen vid anstalten. VII. Särskilda bestämmelser. 49 §. 1 mom. I syfte att främja en planmässig utveckling av undervisningsverksamheten på jordbrukets område äger Kungl. Maj:t på framställning av vederbörande hushållningssällskap och skolstyrelse föreskriva, att lantbruksundervisningsanstalt inordnas som ett led i vederbörande hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet. Vid sådan anordning skola gälla följande särskilda bestämmelser:

391 1. Skolstyrelsen skall till vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott överlämna dels förslag till allmän plan för skolans verksamhet och till undervisningsplan för skolan, dels ock inkomst- och utgiftsstat för skolan. Förvaltningsutskottet har därefter att med eget yttrande till lantbruksstyrelsen för fastställelse överlämna skolstyrelsens sagda förslag till allmän plan för skolans verksamhet och till undervisningsplan för skolan. 2. I den mån föreståndare eller förste lärare eller andre lärare icke helt tages i anspråk för skolans verksamhet, åligger det honom att fullgöra de inom hushållningssällskapets verksamhet fallande uppgifter, som förvaltningsutskottet må tilldela honom. 2 mom. Samarbete bör i största möjliga utsträckning anordnas mellan vederbörande hushållningssällskap och skolstyrelse rörande skolans undervisningskurser och verksamhet i övrigt, även där sådan anordning, som i 1 mom. avses, icke genomförts. Samarbete bör jämväl av skolstyrelsen sökas med skogsvårdsstyrelsen. 50 §. Vad i denna stadga sägs om föreståndare och lärare avser beträffande lanthushållsskola föreståndarinna och lärarinna. 51 §. Denna stadga skall i tillämpliga delar gälla jämväl lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp. Denna stadga träder i kraft den 1 november 1943. Genom denna stadga upphäves stadgan den 21 juni 1940 (nr 724) för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.

392 TOLFTE

KAPITLET.

Resekostnads- och traktamentsersättning åt befattningshavare hos hushållningssällskapen och vid lantbruksundervisningsanstalterna. I.

Nuvarande förhållanden.

Resekostnads- och traktamentsersättning åt befattningshavare hos hushållningssällskap utgår i enlighet med kungörelsen den 14 december 1934 (nr 603) i ämnet. Enligt bestämmelserna i sagda kungörelse skall ersättning åtnjutas, under iakttagande av vad i kungörelsen stadgas, enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet. Resekostnads- och traktamentsersättningen till nedan angivna befattningshavare utgår högst enligt följande i berörda reglemente angivna rese- och traktamentsklasser: sekreterare skattmästare •* kamreräre jordbrukskonsulent husdjurskonsulent mejerikonsulent egnahemskonsulent kontrollöverassistent med agronomutbildning veterinär trädgårdskonsulent (länsträdgårdsmästare) hemkonsulent fiskeritjänsteman vandringsrättare kontrollöverassistent utan agronomutbildning

klass II C » II D » II D » HD » HD » HD » HD » II D » II D » II E » II E » III E » III F » III F

För tjänsteförrättning inom eget tjänstgöringsområde och därav föranledd resa gälla emellertid särskilda bestämmelser angående förrättningsman tillkommande resekostnads- och traktamentsersättning. Sålunda hava för dylika förrättningar och resor traktamentsersättningarna i nedan angivna traktamentsklasser begränsats till högst följande belopp:

klass C » D » E » F

för dag

för natt

tillhopa för dygn

9 kronor 8 » 6 » 4 »

4 kronor 3 » 3 » 3 »

13 kronor 11 9 7 »

Vidare får vid förrättningar och resor inom eget tjänstgöringsområde traktamentsersättning icke utgå för dag, varav högst sex timmar tagits i anspråk för resa eller förrättning. Om fri kost åtnjutes enligt gällande bestämmelser utgår dagtraktamentet vid dylika förrättningar och resor med högst hälften av det belopp, som eljest skulle utgått. I allmänna resereglementet upptagna s. k. kilometerpenningar utgå vidare icke. För färd med velociped, även om denna är försedd med motoranordning, utgår ersättning med högst 10 öre för kilometer av den tillryggalagda våglängden, dock i varje fall endast då våglängden överstiger 5 kilometer. Resekostnadsersättning utgår vid förrättningar och resor, som nyss nämnts, icke för färd, som skett till fots eller medelst skidor eller rodd eller med transportmedel, som kostnadsfritt tillhandahållits förrättningsmannen, dock att hushållningssällskap må ersätta förrättningsmannen för de direkta utgifter, som han styrker sig hava haft i samband med dylik färd, såsom ersättning till roddkarl eller för transport av personlig utrustning. Om vid sådan förrättningsresa inom eget tjänstgöringsområde, vari deltaga två eller flera personer, användes automobil, som tillhör eller eljest disponeras av någon av förrättningsmännen, skall denne mot åtnjutande av, förutom ersättning som stadgas vid resa med egen automobil, en ytterligare gottgörelse av 5 öre för kilometer och person, vara skyldig skjutsa övriga förrättningsmän i den utsträckning utrymmet i automobilen medgiver. Enligt ifrågavarande kungörelse äger hushållningssällskap medgiva, att för tjänsteresa, som företages med eget motorfordon, må, oaktat förrättningsmannen eljest icke skulle varit berättigad till ersättning för sådant färdsätt, till förrättningsmannen utgå resekostnadsersättning, jämväl i form av fast resekostnadsanslag för månad eller år, motsvarande förrättningsmannens verkliga av resan föranledda kostnader för fordonet, dock högst vad förrättnings mannen skulle hava uppburit, därest ersättning för angivna färdsätt beräknats enligt kungörelsen. Närmare föreskrifter härom utlärdas av vederbörande hushållningssällskap. I tidigare omnämnd enquéte hava hushållningssällskapen lämnat uppgifter jämväl härutinnan. Dessa uppgifter hänföra sig till år 1939. På grund av tidsläget hava vissa hushållningssällskap sedermeia ändrat dessa bestämmelser, särskilt då fråga varit om gengasdrivna motorfordon. Då dessa ändringar i regel torde få anses hava tillfällig giltighet, har utredningen ej ansett nödigt att här redogöra för desamma. Av sagda enquéte framgår, att ersättning för resa med egen bil vanligen utgår dels såsom ett fast årligt anslag och dels såsom ersättning för tillryggalagt antal kilometer. Ersättningsgrunderna variera emellertid såväl från ett

394 hushållningssällskap till ett annat som med vederbörande befattningshavares tjänsteställning. För konsulenter och med dem i tjänstehänseende likställda varierar det fasta anslaget per år i de fall, då ersättning för tillryggalagd vägsträcka utgår med 10 öre per kilometer, från 1 200 kronor till 1 500 kronor. Utgår högre ersättning än 10 öre per tillryggalagd kilometer minskas det fasta anslaget i ungefär motsvarande grad. Hos ett hushållningssällskap utgår till konsulent jämte fast anslag av 1 200 kronor per år en kilometerersättning av 15 öre samt hos ett annat sällskap ett fast årsanslag av 1 000 kronor och kilometerersättning med 20 öre. Två hushållningssällskap hava uppdelat reseersättningen efter årstiden så, att ersättningen utöver det fasta årsanslaget under vintermånaderna utgår efter en 50 procent högre taxa än under övriga månader. Till vandringsrättare och med dem i tjänstehänseende jämställda utgår — med undantag för två hushållningssällskap, hos vilka alla befattningshavare erhålla reseersättning vid färd i egen bil efter enahanda grunder — dylik ersättning med lägre belopp än till konsulenter. I regel är det fasta anslaget lägst 500 och högst 1 000 kronor per år, medan kilometerersättningen utgår med samma belopp som till konsulenterna. Hos ett hushållningssällskap erhålla vandringsrättarna endast fast årsanslag av 900 kronor. Hos fyra hushållningssällskap erhålla konsulenter och likställda intet fast anslag för hållande av egen bil utan endast ersättning för antalet tillryggalagda kilometer med 30 öre per kilometer antingen för obegränsat antal kilometer (två hushållningssällskap) eller för ett begränsat antal kilometer (likaledes två hushållningssällskap). Där begränsning tillämpas, utgår en lägre ersättning än 30 öre per kilometer för det antal kilometer, varmed gränsen överskrides. Hos ett hushållningssällskap utgår i obegränsad utsträckning 25 öre per kilometer. Ett hushållningssällskap har fastställt, att fast anslag för tjänsteresa med egen bil skall utgå endast till sådan befattningshavare, som i tjänsten färdas minst 6 500 kilometer per år. I fråga om bestämmelser rörande granskning av resplaner hava i svaren till ovannämnda enquéte tolv hushållningssällskap uppgivit, att dylika bestämmelser saknas. Hos övriga hushållningssällskap granskar vanligen sekreteraren ensam resplanerna. Hos ett hushållningssällskap granskas konsulents resplaner av förvaltningsutskottet, fiskeriinstruktörs av fiskevårdsnämnden samt vandringsrättares av jordbrukskonsulent. Granskning av reseräkningar sker hos 18 hushållningssällskap av sekreteraren, vanligen med hjälp av dagboksanteckningar, som förrättningsmannen ålagts att föra. I fyra fall granskar sekreteraren reseräkningarna gemensamt med jordbrukskonsulent, skattmästare eller kamrer. I en del fall förekommer en förhandsgranskning av jordbrukskonsulent eller liknande tjänsteman och slutlig granskning av sekreteraren. Hos två hushållningssällskap granskas sekreterarens reseräkningar av förvaltningsutskottets ordförande. Endast hos fyra hushållningssällskap granskar sekreteraren icke reseräkningarna. I dessa fall sker granskningen av skattmästare, kamrerare eller bokhållare.

395 De totala resekostnads- och traktamentsersättningarna för samtliga hushållningssällskap uppgingo år 1939 till i runt tal 1 102 300 kronor. Om man jämför olika hushållningssällskaps resekostnads- och traktamentsersättningar med de totalbelopp, som av hushållningssällskapen utgivits i i löneersättningar, visar det sig, att förstnämnda ersättningar äro relativt låga i de typiska jordbruksdistrikten, där i regel kommunikationsmöjligheterna äro jämförelsevis goda, såsom inom Stockholms läns och stads, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus och Skaraborgs läns hushållningssällskaps områden. Däremot äro resekostnadsersättningarna relativt höga inom de mera utpräglade småbrukarelänen såsom inom Jönköpings läns, Göteborgs och Bohus läns, Älvsborgs läns norra, Värmlands läns och Örebro läns hushållningssällskaps områden samt de norrländska hushållningssällskapsområdena. I övrigt må härutinnan hänvisas till följande sammanställning: Hushållningssällskap

Total resekostnadsoch traktamentsersättning 1939 kronor (avrundade tal)

Stockholms läns och stads Uppsala läns Södermanlands läns Östergötlands läns Jönköpings läns Kronobergs läns Kalmar läns norra » » södra Gotlands läns Blekinge läns Kristianstads läns Malmöhus läns Hallands läns Göteborgs och Bohus läns Älvsborgs läns norra » » södra Skaraborgs läns Värmlands läns Örebro läns Västmanlands läns Kopparbergs läns Gävleborgs läns Västernorrlands läns Jämtlands läns Västerbottens läns Norrbottens läns

38 200 24 800 46 20O 86 000 48 400 t 30 800 23 700 27 300 15 900 28 700 49 000 38 000 52 400 46 100 45 000 26 800 70 000 50 000 55 500 29 300 29 900 42 000 38 000 32 200 62 000 66 100 Kronor 1 102 300.

396 Med avseende å de sammanlagda resekostnads- och traktamentsersättningarna till olika befattningshavare må hänvisas till följande sammanställning, utvisande medeltal av ifrågavarande ersättningar till samtliga inom vissa grupper av befattningshavare hos de olika hushållningssällskapen anställda tjänstemännen år 1939 (till jämna kronor avrundade belopp): Sekreterare

Hushållningssällskap

Jordbrukskonsulent

Trädgårdskonsulent

Vandringsrättare

Stockholms läns och stads

2 993

2 923

Uppsala läns

2 636

3 065

2 700

3 370

3 615

3 791

3 501

Jönköpings läns

3 591

3 251

Kronobergs läns

6 778

2 304

2 795

Kalmar läns norra

3 736

3 086

2 325 2 082

Södermanlands läns Östergötlands läns

3 808

1181 Gotlands läns

4 647

2 001

Blekinge läns

3 558

>

>

södra

3 885 3 634 3 256

Kristianstads läns

3 773

4 411

Malmöhus läns

4 786

724 Hallands läns

3 717

4 969

3 587

2 550

4 249

3 239

3 50J

2 786

6 041

4 548

4 087

4 096

2 803

2 006

2 699 3 256

Göteborgs o. Bohus läns Älvsborgs läns norra >

t

södra

Skaraborgs läns

4 856

1098 Värmlands läns

3 271

2 767

4 350

i

3 550

Västmanlands läns

2 558

2 700

2 635

Kopparbergs läns

2 305

2 291

Gävleborgs läns

3 234

3 602

2 813

2 648

4 590

3 226

3 883

2 500

3 694

3 846

2 376

2125 Örebro läns

Västernorrlands läns Jämtlands läns Västerbottens läns Norrbottens läns Medeltal 1

Tjänsten uppdelad på skilda befattningshavare ur ider året.

För lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare finnas för närvarande inga av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser rörande resekostnadsoch traktamentsersättningar.

397 IL Utredningens synpunkter och förslag. Nu gällande bestämmelser rörande resekostnads- och traktamentsersättningar till hushållningssällskapens befattningshavare, meddelade i förenämnda kungörelse den 14 december 1934, tarva enligt utredningens mening i vissa delar ändringar och kompletteringar av ganska omfattande natur. Med hänsyn härtill har utredningen upprättat förslag till ny kungörelse i ämnet, intaget i slutet av detta kapitel. Enligt sagda förslags 1 § skola bestämmelserna i fråga äga tillämpning med avseende å sådan befattningshavare hos hushållningssällskapen, som upptages i gällande tjänsteförteckning. För annan befattningshavare hos hushållningssällskap torde sällskapets förvaltningsutskott (jämför 5 §) böra äga utfärda föreskrifter. Vidare synes utredningen lämpligt, att kungörelsens bestämmelser skola gälla även vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt anställd, i gällande tjänsteförteckning upptagen befattningshavare med helårstjänstgöring. Ifråga om andra befattningshavare vid skolorna synas däremot skäl icke föreligga att bestämmelser utfärdats av Kungl. Maj:t. Föreskrifter härutinnan torde böra ankomma på vederbörande skolstyrelse att utfärda (jämför 5 §). Enligt utredningens mening är det i princip skäligt, att ifrågavarande befattningshavare placeras i samma rese- och traktamentsklasser som befattningshavare i statens tjänst i motsvarande löneställning. Enligt kungörelsen den 27 juni 1929 (nr 211) med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet med däri senare vidtagna ändringar skola tjänstemän, som enligt civila avlöningsreglementet äro hänförda till nedanstående lönegrader, erhålla resekostnads- och traktamentsersättning enligt i regel följande rese- och traktamentsklasser, nämligen lönegrad A 1—6 rese- och traktamentsklass III F A 7—12 III E A 1 3 - 16 » ; ' : '> » II E » A 17—23 » » » II D » A 24—28 » » » II C Utredningen får i anslutning härtill föreslå den placering av förevarande befattningshavare i rese- och traktamentsklasser, som framgår av följande sammanställning:

398 Placering i rese- och traktamentsklass enligt löneställning, därest enligt bestämmelserna nuvarande för civilförvaltbestämmelser ningens tjänstemän tillämpas Skrivbiträde Kontorsbiträde Vaktmästare Heminstruktör Slöjdinstruktör (kvinnlig) Bokförare Slöjdinstruktör (manlig) Fiskeriinstruktör Ungdomsinstruktör Trädgårdsinstruktör Byggnadsinstruktör Husdjursinstruktör Jordbruksinstruktör Andra slöjdkonsulent (kvinnlig) Andra hemkonsulent Andra lärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring Andre slöjdkonsulent (manlig) Första slöjdkonsulent (kvinnlig) Andre ungdomskonsulent Andre trädgårdskonsulent Andre byggnadskonsulent Andre husdjurskonsulent Andre jordbrukskonsulent Andre lärare vid lantmannaskola med helårstjänstgöring Andre lärare vid lantbruksskola Kamrer Första lärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring Första hemkonsulent Förste slöjdkonsulent (manlig) Förste ungdomskonsulent Förste trädgårdskonsulent Förste byggnadskonsulent Förste husdjurskonsulent Förste jordbrukskonsulent Förste lärare vid lantmannaskola med helårstjänstgöring Förste lärare vid lantbruksskola Rektor vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring Rektor vid lantmannaskola med helårstjänstgöring Rektor vid lantbruksskola Lantbruksdirektör

III E III F III F III F III F III F

III F III F III F III F III F III E III E II E II E II E II E II E II E III E III E III E II E II E II E II D II D II D II D

II D

II E

II E II D II D

II D II D II D II E II E II D II D II D II C II C II C II C II G II D

II C

II G II C II C

399 Såsom av sammanställningen framgår har utredningen ifråga om vissa befattningar lunnit skäl föreligga att göra avsteg från nyssnämnda princip. Samtliga instruktörer hava sålunda föreslagits till placering i klass III F eller samma klass som de nuvarande vandringsrättarna äro placerade i, ehuru vissa av instruktörerna med hänsyn till lönegradsplaceringen kunde hava placerats i klass II E. Nedflyttningen synes emellertid skälig, dels av den anledningen, att deras resor i regel torde bliva relativt korta — i varje fall gäller detta instruktörer, som erhålla mindre tjänstgöringsdistrikt än hushållningssällskaps område — och möjligheter för dem att resa till bostadsorten på kvällarna ofta torde komma att förefinnas, dels med hänsyn till önskvärdheten av samma rese- och traktamentsersättning för samtliga instruktörer. Samtliga i regel manliga andre konsulenter hava föreslagits till placering i klass II E, ehuru vissa av dem kunde hänförts till klass II D. Detsamma gäller andre lärare vid skolorna. Såsom motivering må påpekas, att ifrågavarande befattningar i regel torde bliva besatta med unga innehavare och i allmänhet komma att betraktas som övergångstjänster. För förste konsulenterna — utom kvinnlig första slöjdkonsulent — har föreslagits placering i klass II D, ehuru vissa av dem kunde hänförts till klass II C och första hemkonsulent till klass II E. Det har nämligen synts utredningen önskvärt, att flertalet förste konsulenter resa mot samma ersättning. Första konsulenten i kvinnlig slöjd torde med hänsyn till tjänstgöringens art böra placeras i II E. Första lärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring har i utredningens förslag placerats i klass II D, vilket med hänsyn till den för första hemkonsulenten förordade placeringen torde vara skäligt. Av liknande anledning har jämväl förste lärare vid lantmannaskola med helårstjänstgöring och vid lantbruksskola placerats i nyssnämnda klass, ehuru de med hänsyn till lönegradsplacering kunde hava hänförts till klass II C. Slutligen synes rektor vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring skäligen böra hänföras till klass II G, ehuru den förordade lönegradsplaceringen skulle berättiga till placering allenast i klass II D. Även om utredningen sålunda vill förorda -ovan angivna placering i reseoch traktamentsklasser, synes utredningen dock motiverat, att traktamentsersättningen utgår med något nedsatt belopp vid förrättningar och resor inom eget tjänstgöringsområde, vilket ifråga om befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt torde få anses utgöra det hushållningssällskaps område, inom vilket anstalten är belägen. En dylik begränsning av traktamentsersättningen finnes såsom tidigare nämnts redan nu. Innan utredningen framlägger förslag härutinnan, må emellertid följande uppgifter lämnas rörande nuvarande traktamentsersättningar för vissa befattningshavare vid resor och förrättningar inom eget tjänstgöringsområde: 1 1

1 detta sammanhang avses förhållandena i juni 1942.

400 Traktamente Lönegrad för dag kronor Befattningshavare vid rikets allmänna kartverks fältarbeten

A 30

för natt kronor

11 10

Länsarkitekt Befattningshavare vid rikets allmänna kartverks fältarbeten

A 26

9 D:o

A 24

9 9

Biträdande länsarkitekt A 23

Egnahemsdirektör Länsjägmästare Befattningshavare vid rikets allmänna kartverks fältarbeten

9 9

A 21

Distriktslantmätare Lantbruksingenjör Länsarkitektsassistent Hushållningssällskaps sekreterare Egnahemskonsulent Biträdande länsjägmästare, distriktsjägmästare och därmed jämställda befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse Befattningshavare vid rikets allmänna kartverks fältarbeten

A 21

D:o Extra lantmätare Extra lantbruksingenjör, lantbruksstipendiat samt förste assistent, assistent och tekniskt biträde hos lantbruksingenjör

A 11

Rit- och skrivbiträde hos länsarkitekt

A

A 15

7 Jordbruks- och husdjurskonsulent samt kamrerare hos hushållningssällskap Lantmätareaspirant och tekniskt biträde hos lantmätare Annan befattningshavare hos egnahemsnämnd än egnahemsdirektör och egnahemskonsulent Trädgårdskonsulent, hemkonsulent och tjänsteman hos hushållningssällskap

fiskeri-

Länsskogvaktare Vandringsrättare

Av ovanstående sammanställning framgår, att hushållningssällskaps såväl sekreterare som konsulenter i regel hava lägre traktamentsersättningar vid resor inom eget tjänstgöringsområde än motsvarande befattningshavare på andra områden. Särskilt gäller detta traktamentsersättningar för natt, som för nämnda befattningshavare hos sällskapen i regel äro en krona lägre än för jämförliga befattningshavare på andra områden. Enligt de erfarenheter,

401 som vunnits sedan nu gällande bestämmelser för hushållningssällskapens befattningshavare utfärdades, är traktamentsersättning för natt med fyra kronor eller därunder allt för låg för att möjliggöra för nu ifrågavarande befattningshavare att utan tillskott av egna medel erhålla lämpligt logi. I förbigående må i detta sammanhang påpekas, att numera sällan torde förekomma, att befattningshavare, varom fråga är, erbjudes avgiftsfritt logi hos jordbrukare eller annan rekvirent. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner utredningen sig böra föreslå följande traktamentsersättningar till hushållningssällskaps eller lantbruksundervisningsanstalts befattningshavare vid förrättningar och resor inom eget tjänstgöringsområde. Till jämförelse hava i tabellen jämväl angivits dels motsvarande ersättningar enligt allmänna resereglementets bestämmelser, dels nuvarande begränsade ersättningar. T r a k t a m e n t s e r s ä t t n i n g d a g

för

n a t t

d y g n

Trakvid resor och förvid resor och förvid resor och förtarättningar inom rättningar inom rättningar inom ments- enligt eget distrikt enligt eget distrikt enligt eget distrikt klass allmänallmänallmänna rese- enligt nu- enligt na rese- enligt nu- enligt na rese- enligt nu- enligt reglevarande utredreglevarande utredreglevarande utredmentet bestäm- ningens mentet bestäm- ningens mentet bestäm- ningens mel ser förslag melser förslag melser förslag kronor kronor kronor kronor kronor kronor kronor kronor kronor C D E F

13 12 10

15 Enligt nu gällande bestämmelser äro de föreskrivna traktamentsklasserna liksom ersättningarna inom desamma vid befattningshavares resa inom eget tjänstgöringsområde angivna såsom högsta tillåtna. Vederbörande hushållningssällskap k a n sålunda fastställa lägre klass eller ersättning. För uppnående av önskvärd enhetlighet även på ifrågavarande område har utredningen i förslaget angivit bestämda traktamentsklasser och ersättningar inom dessa. Bestämmelserna återfinnas i kungörelseförslaget, 3 §, punkt 1. Nuvarande föreskrift, att traktamentsersättning vid resa inom eget tjänstgöringsområde icke må utgå för dag, varav högst 6 timmar tagits i anspråk för resa eller förrättning, synes utredningen ej längre erforderlig. Allmänna resereglementets bestämmelser härutinnan torde sålunda böra tillämpas. Dessa innebära, att traktamentsersättning icke må utgå för dag, varav högst tre timmar tagits i anspråk för resa eller förrättning, eller för natt, varav högst en timme sålunda tagits i anspråk. För dag, varav mer än tre men högst åtta timmar tagits i anspråk, utgår allenast halvt traktamente. 26—418998.

402 Vidare torde nu gällande föreskrift, att då förrättningsman på grund av gällande bestämmelser erhåller fri kost vid resa inom eget tjänstgöringsområde endast halvt dagtraktamente må utgå, ej längre vara erforderlig. Utredningens förslag till avlöningsreglemente innehåller nämligen icke för ifrågavarande befattningshavare någon bestämmelse om fri kost. Enligt nu gällande bestämmelser må vid resa inom eget tjänstgöringsområde i allmänna resereglementet upptagen särskild ersättning med 5 öre för kilometer (kilometerpenningar) icke utgå. Dylik undantagsbestämmelse är icke längre erforderlig, sedan föreskriften om kilometer penningar numera borttagits ur allmänna resereglementet. Reseersättning utgår för närvarande för färd inom eget tjänstgöringsområde med velociped, även om densamma är försedd med motoranordning, med högst 10 öre för kilometer av den tillryggalagda våglängden, dock i varje fall endast, då våglängden överstiger fem kilometer. Enligt utredningens mening bör ersättningen utgå med fast belopp och skäligen fastställas till 15 öre för kilometer. Vidare torde minimilängden skäligen böra minskas till tre kilometer. Bestämmelserna återfinnas i 3 § kungörelseförslaget, punkt 2. Föreskrifterna i punkterna 3 och 4 sagda paragraf överensstämma med nu gällande bestämmelser och torde icke erfordra särskilda kommentarer. Utredningen har vidare haft under övervägande frågan om enhetliga bestämmelser ifråga om hushållningssällskaps befattningshavares färd med eget motorfordon. Med hänsyn till de växlande förhållandena inom skilda landsdelar och under olika årstider anser utredningen emellertid icke lämpligt med allt för strikta bestämmelser i ovannämnda hänseende i kungörelsen. Avgörandet härutinnan torde sålunda inom vissa gränser böra liksom för närvarande ankomma på vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott. För uppnående av så likartade bestämmelser som möjligt böra desamma emellertid fastställas av lantbruksstyrelsen. Ifrågavarande föreskrifter återfinnas i 4 § kungörelseförslaget.

403 Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse om resekostnads- och traktamentsersättning åt vissa befattningshavare hos hushållningssällskap och vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt; given Stockholms slott den Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer: 1 §• I gällande tjänsteförteckning upptagen befattningshavare hos hushållningssällskap samt dylik befattningshavare vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt med helårstjänstgöring skall för tjänsteförrättning inom riket och därav föranledd resa, under iakttagande av vad i denna kungörelse stadgas, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet. Detsamma gälle ock, då befattningshavare, som nyss nämnts, deltager i förrättning avseende premiering av mindre jordbruk eller premiering och stamboksföring av hästar eller ock besiktning och stamboksföring av nötkreatur, svin, får eller getter,

2 §.

;'J

Resekostnads- och traktamentsersättning skall till nedan angivna ordinarie befattningshavare utgå enligt följande i allmänna resereglementet angivna rese- och traktamentsklasser: lantbruksdirektör rektor vid lantmannaskola med helårstjänstgöring rektor vid lantbruksskola ( HG rektor vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring förste jordbruks-, husdjurs-, byggnads-, trädgårds-och ungdomskonsulent samt första hemkonsulent och förste konsulent i manlig slöjd kamrer förste lärare vid lantmannaskola med helårstjänstgöring (n D förste lärare vid lantbruksskola första lärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring

404 första konsulent i kvinnlig slöjd andre jordbruks-, husdjurs-, byggnads-, trädgårds- och ungdomskonsulent samt andre konsulent i manlig slöjd andre lärare i lantmannaskola med helårstjänstgöring andre lärare vid lantbruksskola andra hemkonsulent och andra konsulent i kvinnlig slöjd andra lärarinna vid lanthushållsskola med helårstjänstgöring instruktör bokförare, vaktmästare, kontors- och skrivbiträde 3 §• För i fastställd tjänsteförteckning upptagen befattningshavares hos hushållningssällskap tjänsteförrättning och därav föranledd resa inom eget tjänstgöringsområde samt för dylik befattningshavares vid lantbruksundervisningsanstalt tjänsteförrättning och därav föranledd resa inom det hushållningssällskaps område, där undervisningsanstalten är belägen, skola följande särskilda bestämmelser angående förrättningsman tillkommande resekostnadsoch traktamentsersättning lända till efterrättelse: 1. Traktamentsersättning skall i nedan angivna traktamentsklasser utgå med följande belopp: klass C » D » E » F

för dag

for natt

10 kronor 9 » 7 » 6 *

5 kronor 5 > 5 » 4 »

tillhopa för

dygn

15 kronor 14 » 12 » 10 »

2. Resekostnadsersättning utgår för färd med velociped, även om densamma är försedd med motoranordning, med 15 öre för kilometer av den tillryggalagda våglängden, dock i varje fall endast då våglängden överstiger 3 kilometer. 3. Resekostnadsersättning utgår icke för färd, som skett till fots eller medelst skidor eller rodd eller med transportmedel, som kostnadsfritt tillhandahållits förrättningsmannen, dock att vid sådan färd förrättningsman må erhålla gottgörelse för de direkta utgifter, som h a n styrker sig hava haft i samband därmed, såsom ersättning till roddkarl eller för transport av personlig utrustning. 4. Om vid förrättningsresa, vari deltaga två eller flera personer, användes automobil, som tillhör eller eljest disponeras av någon av förrättningsmännen, skall denne mot åtnjutande av, förutom ersättning som stadgas vid resa med egen automobil, en ytterligare gottgörelse av 5 öre för kilometer och person vara skyldig skjutsa övriga förrättningsmän i den utsträckning utrymmet i automobilen medgiver.

405 4 §. Utan hinder av bestämmelserna i denna kungörelse äger hushållningssällskaps förvaltningsutskott medgiva, att för tjänsteresa, som hos hushållningssällskap anställd, i fastställd tjänsteförteckning upptagen befattningshavare företager med eget motorfordon, må, jämväl i form av fast resekostnadsanslag för månad eller år, oaktat befattningshavaren enligt allmänna resereglementet icke skulle varit berättigad till ersättning för sådant färdsätt, till honom utgå resekostnadsersättning med belopp, motsvarande befattningshavarens verkliga av resan föranledda kostnader för fordonet, dock högst vad befattningshavaren skulle hava uppburit, därest ersättning beräknats för angivna färdsätt enligt denna kungörelse. Av förvaltningsutskott jämlikt denna paragraf fattat beslut skall underställas lantbruksstyrelsen för fastställelse. 5 §• På hushållningssällskaps förvaltningsutskott respektive styrelse för lantbruksundervisningsanstalt ankommer att meddela föreskrifter rörande resekostnads- och traktamentsersättning till annan befattningshavare hos hushållningssällskap respektive vid lantbruksundervisningsanstalt än ovan sagts. 6 §. Närmare föreskrifter i de uti 1—4 §§ omförmälda hänseenden utfärdas av hushållningssällskaps förvaltningsutskott, såvitt angår hushållningssällskapets befattningshavare, och av lantbruksundervisningsanstalts styrelse, såvitt angår undervisningsanstaltens befattningshavare. Om beslut, som härutinnan fattas, skall lantbruksstyrelsen snarast möjligt underrättas. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943, såvitt angår befattningshavare hos hushållningssällskap, och den 1 november 1943, såvitt angår befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalt. Den 1 juli 1943 upphör att gälla kungörelsen den 14 december 1934 (nr 603) om resekostnads- och traktamentsersättning åt befattningshavare hos hushållningssällskap.

TRETTONDE KAPITLET.

Pensionsbestämmelser för befattningshavare hos hushållningssällskapen och vid lantbruksundervisningsanstalterna. 1. Nuvarande bestämmelser. Hushållningssällskapen. Av nuvarande befattningar hos hushållningssällskap äro sekreterarebefattningar samt med bidrag av statsmedel avlönade jordbrukskonsulent- och hemkonsulentbefattningar förenade med pensionsrätt enligt reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för statens pensionsanstalt med däri senare vidtagna ändringar och tillägg utan att särskilda åtgärder vidtagits beträffande befattningarna, enär för dessa minimiavlöning fastställts i tidigare omförmälda särskilda författningar. övriga till anstalten anslutna befattningar hos hushållningssällskapen hava efter av vederbörande sällskap verkställd, av lantbruksstyrelsen godkänd reglering enligt bestämmelserna i nyssnämnda reglemente, § 5, och på hushållningssällskapets framställning förenats med pensionsrätt i anstalten. De i mars 1942 enligt statens pensionsanstalts liggare befintliga, med pensionsrätt förenade olika slagen av befattningar med författningsenliga minimilöner ävensom av särskilt reglerade befattningar hos hushållningssällskapen samt för befattningarna förekommande tjänstepensionsunderlag äro upptagna i till detta kapitel fogad bilaga A. Å tjänstepension, som avpassats efter underlag, som för vederbörande befattning varit gällande före den 1 juli 1926 eller som fastställts på grund av före sagda dag beslutad reglering, utgår pensionsförhöjning I enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. Å ny pension ävensom å sådan tjänstepension, å vilken pensionsförhöjning ej åtnjutes, utgå dyrtidstillägg enligt i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 275) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer angivna grunder samt för närvarande även kristilllägg. Bortsett från de enligt sagda grunder gällande avrundningsreglerna ut-

gick dyrtids- och kristillägg under 1942 års andra kvartal med 43 68 procent av pensionsbeloppet, dock att tilläggsförmånerna å årliga pensionsbelopp mellan 600 och 1 440 kronor översteg det efter sagda procenttal beräknade beloppet med omkring 150 kronor för år, att tilläggsförmånerna å årspensioner mellan 1 440 och 1 800 kronor voro 786 kronor 24 öre samt att tilläggsförmånerna å årspensioner uppgående till 4 800 kronor eller mera voro 2 096 kronor 64 öre. Familjepension, som utgår från statens pensionsanstalt, utbytes jämlikt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 508) angående ny familjepension i vissa fall mot dylik pension enligt i kungörelsen angivna grunder. Vid bestämmande av ny familjepensions belopp tages hänsyn till det tidigare å familjepension utgående dyrtidstillägget, beräknat efter 33 procent, om pensionsförhöjning I skulle utgått å vederbörande tjänstepension, och eljest efter 20 procent. Storleken av ny pension och ny familjepension vid de för hushållningssällskapens befattningshavare för närvarande förekommande tjänstepensionsunderlagen framgår av bilaga B. Å ny familjepension utgår procentuellt tilllägg och kristillägg, under 1942 års andra kvartal med tillhopa omkring 41.4 procent. Lantbruksundervisningsanstalterna. Jämlikt § 69 förenämnda reglemente för statens pensionsanstalt, sådant detta stadgande lyder enligt kungörelsen den 27 september 1940 (nr 844), äga föreståndare, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare vid lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor pensionsrätt enligt sagda reglemente. För ifrågavarande befattningar är nämligen såsom tidigare nämnts minimiavlöning fastställd i kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 847). I fråga om pensionsförhöjning och övriga tilläggsförmåner gälla samma bestämmelser som för hushållningssällskapens befattningshavare. Beträffande för undervisningsanstalternas befattningshavare förekommande tjänstepensionsunderlag samt däremot svarande ny pension och ny familjepension hänvisas till förenämnda bilagor A och B. På grund av den utav årets riksdag för lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare beslutade löne- och pensionsregleringen kunna emellertid följande tjänstepensionsunderlag och däremot för ensam änka svarande belopp för ny familjepension väntas bliva gällande för ifrågavarande befattningshavare från och med den 1 november 1942.

408 Tjänstepensionsunderlag kronor

B e f a t t n i n g

Ny familjepension kronor

Lantbruksskola och lantmannaskola med helårskurs, vinterkurs och fortsättningskurs eller längre kurs. Föreståndare

6 000: -

1 572: —

Ämneslärare

5 022: —

1 404: -

E. o. ämneslärare

3 240: —

1 044: —

Lantmannaskola

med vinterkurs om 150 dagar.

Föreståndare

5 042: 25

1 404: —

Ämneslärare E. o. ämneslärare

4 330:50

1 284: —

2 713: 50

948: —

Lantmannaskola

Lanthushållsskola

med vinterkurs om 125 dagar.

med årskurs eller två

Lanthushållsskola Föreståndarinna

med

4 738: 50

1 356: —

4 131: —

1 236: —

2 592: —

912: —

halvårskurser. 3 815:10

1176: —

3 159:—

1 032: —

2 065:50

804: —

2 470: 50

900: — 840: — 648: —

halvårskurs. 2 227: 50

E. o. ämneslärarinna

2.

1323: —

U t r e d n i n g e n s s y n p u n k t e r o c h förslag. A. Hushållningssällskapen.

Såsom av utredningens förslag till avlöningsreglemente framgår, avses befattningshavare hos hushållningssällskapen komma att utgöras av dels ordinarie befattningshavare, dels extra befattningshavare och dels arvodister. Enligt hushållningssällskapsutredningens mening bör pensionsrätt i statens pensionsanstalt begränsas till att avse allenast ordinarie befattningshavare. 69 § i reglementet för statens pensionsanstalt torde med hänsyn härtill böra ändras. Enligt det föreslagna avlöningsreglementet skulle minimiavlöning i författning bliva fastställd för sådan ordinarie befattningshavare, som upptages i utav Kungl. Maj:t och riksdagen fastställd personalförteckning. Härmed bliver reglementet för statens pensionsanstalt tillämpligt å sagda befattningshavare. För att annan ordinarie befattning, oavsett om avlöningsreglementet gäller för befattningen eller ej, skall kunna förenas med pensionsrätt i an-

409 stalten, torde särskild reglering på sätt ovan angivits alltjämt bliva erforderlig. I övrigt synas för beredande av pensionsrätt för sagda befattningshavare vissa nedan angivna särbestämmelser i reglementet för statens pensionsanstalt erforderliga. Tjänstepensionsunderlag. Enligt § 23, mom. 1 i förenämnda reglemente för statens pensionsanstalt skulle befattnings tjänstepensionsunderlag utgöra 2 / 3 av A-ortslönen i högsta löneklassen. Då emellertid å tjänstepension från anstalten utgår dyrtidstilllägg (för närvarande efter 28 procent) under det att å lön till ifrågavarande befattningshavare i stället avses skola utgå rörligt tillägg (för närvarande 15 procent), skulle förhållandet mellan de efter ett sålunda bestämt underlag avpassade pensionsförmånerna och löneförmånerna bliva ett annat än det angivna. Till undvikande härav bör tjänstepensionsunderlaget, till dess i samband med en allmän revision av reglementet eller eljest dyrtidstillägget å de från anstalten utgående tjänstepensionerna delvis inarbetas i pensionerna och i övrigt ersättas med rörligt tillägg, bestämmas till en något mindre del av vederbörande lönebelopp. Då, i vad avser löner, övergång från. s. k. nyreglerat dyrtidstillägg (för närvarande 26 procent) till rörligt tillägg av ifrågavarande slag innebär, att ett dyrtidstillägg av omkring 10 procent inarbetats i lönen, bör tjänstepensionsunderlaget i anslutning till vad enligt ovannämnda pensionsreglering kommer att gälla ifråga om lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare utgöra 60 procent(Vs X ^ = 0.6060...) av lönen i högsta löneklassen. Å andra sidan torde emellertid tjänstepensionsunderlaget, i likhet med vad enligt det från och med den 1 juli 1942 gällande allmänna tjänstepensionsreglementet är fallet för de under sagda reglemente inordnade befattningshavarna i statens tjänst, böra avpassas efter G-ortslönen i stället för efter A-ortslönen. I enlighet med sålunda ifrågasatta särbestämmelser, vilka torde böra intagas i § 70, för de olika lönegraderna i löneplanen O beräknade tjänstepensionsunderlag samt däremot svarande familjepensionsunderlag och ny familjepension för änka eller två pensionsberättigade barn äro sammanställda i härvid fogade bilaga C. Påpekas må, att enligt förenämnda reglemente för statens pensionsanstalt, § 23, mom. 1, får tjänstepensionsunderlaget ej överstiga 6 000 kronor. När pensionsunderlagen höjas för en med pensionsrätt i statens pensionsanstalt förenad befattning och höjningen skall gälla även för den, som då innehar befattningen, skall huvudmannen enligt § 9, mom. 4, erlägga viss engångsavgift, dock icke, då höjningen sker i följd av en av Konungen och riksdagen beslutad lönereglering. Engångsavgift, varom nu är fråga, torde sålunda icke ifrågakomma för befattningshavare, som innehar befattning, som avses i av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställd personalförteckning. För annan ordinarie befattningshavare, vilkens befattning genom reglering

410 enligt § 5 inordnas under avlöningsreglementets bestämmelser, synes vid engångsavgiftsberäkning i förekommande fall, i likhet med vad skedde vid den år 1936 genomförda pensionsregleringen för sjuksköterskorna, i det före höjningen gällande underlaget böra få inberäknas pensionsförhöjning I. Om vid försäkringsteknisk pensionsberäkning i annat fall än sådant, där ej högre försäkringsavgift må tillgodoräknas än den avgift, som ålegat befattningshavaren enligt reglementet ävensom vid medeltalsberäkning, som avses i § 24 mom. 1 c) eller § 76, hänsyn skall tagas till tjänstepensionsunderlag för befattning, som frånträtts före avlöningsreglementets ikraftträdande, bör i sådant underlag få inräknas ifrågakommande pensionsförhöjning. Pensionsåldern. Pensionsåldern är för närvarande för manlig befattningshavare hos hushållningssällskap 65 år och för kvinnlig 60 år. För hel tjänstepension fordras 33 tjänstår för manlig och 30 år för kvinnlig befattningshavare. Hushållningssällskapsutredningen har för sin del icke funnit skäl föreslå några ändringar härutinnan. Avgångsskyldighet

m. m.

Enligt § 77 reglementet för statens pensionsanstalt kan under viss förutsättning vid reglering stadgas skyldighet för befattningshavare att avgå före uppnådd pensionsålder. Dylik skyldighet har föreskrivits i gällande regleringar för vandringsrättare hos flertalet hushållningssällskap. Enligt utredningens mening bör dylik skyldighet icke åläggas instruktör eller annan i förslaget till avlöningsreglemente avsedd ordinarie befattningshavare. Den som innehar befattning, vara avlöningsreglementets första avdelning skulle komma att äga tillämpning men vilkens nuvarande anställningsvillkor äro sådana, att han icke kan förvägras kvarstå vid sagda villkor, bör, därest han icke underkastar sig avlöningsreglementets bestämmelser, kvarbliva vid de för honom nu gällande pensionsbestämmelserna. För reglering härav torde måhända som övergångsbestämmelse till avlöningsreglementet böra fogas en föreskrift, svarande mot liknande stadgande i 36 § avlöningsreglementet den 30 september 1937 (nr 868) för lärare vid folk- och småskolor. Till kap. VII reglementet för statens pensionsanstalt synes för ändamålet böra fogas ett motsvarande övergångsstadgande. Extra

befattningar.

Såsom nämnts håller utredningen före, att allenast ordinarie befattningar hos hushållningssällskap skola vara förenade med pensionsrätt. Om så blir fallet, torde emellertid vara skäligt, att de av hushållningssällskapens nuvarande befattningshavare med pensionsrätt, som icke erhålla ordinarie anställning, bibehållas vid personlig delaktighet i statens pensionsanstalt så länge de kvarstå i sina den 30 juni 1943 innehavda befattningar.

411 B. Lantbruksundervisningsanstalterna. Vad här ovan beträffande hushållningssällskapens befattningshavare föreslagits i fråga om pensionsunderlagens avpassning efter C-ortslönen torde även böra bliva gällande för undervisningsanstalternas pensionsberättigade befattningshavare. Vad i övrigt föreslagits rörande förstnämnda befattningshavare ansluter sig i huvudsak till vad enligt förberörda pensionsreglering kommer att bliva gällande för nu ifrågavarande befattningshavare. Enligt utredningens mening synes skäligt, att husmoder oCh vaktmästare vid lantbruksundervisningsanstalt må kunna — efter reglering av vederbörande befattningar enligt § 5 reglementet för statens pensionsanstalt — bliva delaktiga i anstalten enligt de för befattningshavare vid sådan undervisningsanstalt gällande särskilda bestämmelserna. Härför erfordras ändring av § 69 sagda reglemente.

412 Bilaga

A.

Tjänstepensionsunderlag

B e f a t t n i n

gällande före den Vt 1926 eller fastställda på grund av före sagda dag fteslutad reglering (gammalreglerade underlag) kronor

nyreglerade

kronor

1 Hushållningssällskap Sekreterare

m. m.

Sekreterare, tillika skattmästare

Skattmästare

Skattmästare, tillika kamrerare Kamrerare Biträdande kamrerare Kassaförvaltare Kassör Kontorist

4 800

5 460 1330 2 000 2 200 2 660 3 000 3 800 | 2 860 \ 3 660 l 4 000 3 000 3 330 f 1800 I 1930 i 2 060 l 2160

{ =

Kontorsbiträde

Expeditionsbiträde

800 1000 1330 1500

Kanslibiträde Skrivbiträde

1400 1500

Tekniskt biträde Ritbiträde Laboratoriebiträde Vaktmästare

1730 860 1060 1200 1350 1440

4 000 2 700 3150 4 000 2 040: 2 520: 3 800: 1600 3 400 1404 1560 1650 1476 1500 1800 1716 1500 1800 1330 1730 1730 1980 1050 1200 1350 1500 1560:

Laboratorievaktmästare

413 Tjänstepensionsunderlag

B e f a t t n i n

gällande före den V, 1926 eller fastställda på grund av före sagda dag beslutad reglering (gammalreglerade underlag) kronor

3 800 3 800 3 800 3 800

Jordbrukskonsulent (statsbidragsavlönad) Jordbruks| Husdjurs\ k o n s u l e n t (i c ke statsbidragsavlönad) Betes-, egnahems-1 Biträdande jordbrukskonsulent Husdjursinstruktör

1730 1330 1730 1730

Vandringsrättare Vandringsrättare, tillika täckdikningsförmän Täckdikningskonsulent Dikningsassistent Assistent hos grundförbättringsnämnd överkontrollassistent

f

Föreståndare för kontrollföreningsverksamhet Föreståndare för tuberkulosbekämpandet Chefsveterinär Föreståndare för tuberkulosavdelning Tuberkulosveterinär Assistentveterinär Veterinärassistent Föreståndare för marknadsplats

\ 3 800

-

3 500 3500 1730 2 260 2 600

Trädgårdskonsulent

Länsträdgårdsmästare

830 1460 1530 1730 2 260 2 600

Biträdande länsträdgårdsmästare Assistent vid trädgårdsnämnd .. Fiskerikonsulent

Fiskeriinstruktör, f iskeritillsyningsman, f iskeriundervisare

Fiskmästare Hemslöjdskonsulent.

2 060 f 2 200 860 1400 1600 1660 1660

1600: 2 160: 2 000: 2196: 2 400: 2 000: 2130: 2160. 2196: 2 360: 2 400: 1560: 2160:

414 Tjänstepensionsunderlag

B e f a t t n i n

gällande före den V, 1926 eller fastställda på grund av före sagda dag beslutad reglering (gammalreglerade underlag) kronor

nyreglerade

kronor

l

Slöjdkonsulent Hemslöjdsföreståndarinna Slöjdlärare Slöjdbiträde Föreståndare för kemisk station Förste assistent vid kemisk station Laboratorietjänare vid kemisk station Föreståndare för frökontrollanstalt Assistent vid frökontrollanstalt Assistent Egendomsförvaltare Länsmejerska Hemkonsulent Lantmannaskola

2160 2 160: — 2 600

660 5 000 3 800 1200 4 600 1700 2 200

—

__ —

— —.

— 3 800: —

—

—

2 733: 33

med vinterkurs.

Föreståndare Ämneslärare E. o. ämneslärare

3 750 3 375

— 1 425: —

Lantmannaskola med helårskurs eller med vinterkurs jämte fortsättningskurs eller (och) längre kurs samt lantbruksskola. Föreståndare Ämneslärare E. o. ämneslärare Lanthushållsskola

med

4 800 3900 1 875: halvårskurs.

Föreståndarinna Ämneslärarinna E. o. ämneslärarinna Lanthushållsskola årskurs och en

1950 1800 750: —

med årskurs eller två halvårskurser eller halvårskurs.

Föreståndarinna Ämneslärarinna E. o. ämneslärarinna

3 000 2 550 1200:

415 Bilaga

B.

Mot förekommande tjänstepensionsunderlag svarande ny pension enligt kungörelsen n r 280/1925 o c h n y f a m i l j e p e n s i o n e n l i g t k u n g ö r e l s e n n r 508/1939.

Tjänstepensionsunderl. ig

gammalreglerade

nyregler ide

660 800 830 860 1000 1060 1200 1330 1350 1400 1440 1460 1500 1530 1600 1660 1700 1730 1800 1930 1950 2000 2 060 2160 2200 2 260 2 550 2 600 2 660 2 860 3 000 3 330 3 375 3500 3 660 3 750 3 800 3 900 4 000 4 600 4800 5000 5 460

750 — 1050 — 1200 — 1330 — 1350 1404 — 1425 — 1476 — 1500 — 1560 — 1600 — 1650 — 1716 — 1730 — 1800 — 1860 — 1875 — 1980 — 2000 — 2 040 — 2130 — 2160 — 2196 — 2 260 _ 2 304 — 2 360 — 2400 — 2 520 — 2 600 — 2 700 — 2 733 33 2 940 — 3 000 — 3 036 — 3150 — 3 400 — 3 684 — 3 800 . — 3 900 . — 4000 4500 : —

Mot ny reglerat Mot gammalreglerat tjänstepensionsunderlag av angivet belopp svarande tjänstepensionsunderlag av angivet belopp (oavkortad) svarande oavkortad ny familjepension en- ny familjepension för ny pension ligt 508/1939 för änka änka eller två eller två pensionspensionsberättigade enligt 280/1925 berättigade barn barn 8

792 948 984 1020 1176 1248 1404 1572 1596 1668 1728 1740 1788 1812 1872 1920 1944 1980 2 028 2184 2 208 2 256 2 328 2 436 2 484 2 556 2880 2 940 3 012 3 228 3396 3 768 3 816 3 960 4140 4 236 4 296 4 416 4 524 5 292 5 568 5 760 6 228

564 612 624 624 660 684 696 744 756 768 780 780 804 804 816 840 840 852 876 888 900 912 924 948 960 972 1044 1056 1068 1104 1140 1212 1224 1260 1296 1320 1320 1356 1368 1500 1524 1560 1644

528 588 624 660 660 672 672 684 696 708 708 720 732 732 756 768 768 792 792 804 816 828 840 852 852 864 888 900 912 948 948 984 1008 1008 1032 1092 1152 1164 1200 1212 1308

416 Bilaga

C.

Tjänste- o c h f a m i l j e p e n s i o n s u n d e r l a g s a m t m o t s i s t n ä m n d a u n d e r l a g s v a r a n d e b e l o p p för n y f a m i l j e p e n s i o n f ö r o r d i n a r i e b e f a t t n i n g s h a v a r e h o s h u s h å l l n i n g s s ä l l skåp med avlöning enligt löneplan 0.

Lönegrad

Tjänstepensions- FamiljepensionsNy underlag underlag familjepension kronor kronor kronor

620: 40

638: —

674:-

692: —

2 050

710: —

728: —

2 236

747: 20

2 358

771: 60

10 11

2 480 2 624

796: — 824: 80

864 900 924

2 768

853:60

2 970 3179

894: —

935: 80

15 16

3 388 3 600

977:60 1020: —

1044 1080

3 812

1062: 40

18 19

4 050

4 320

1110: — 1164: —

20 21

4 320 4 608

1164; —

1 221: 60

4 905

1 281: -

5 202

1 340:40

5 499

1 399: 80

6 000

1500: —

]

\

'

Anmärkningar

Tjänstepensionsunderlagen motsvara 60 procent av C-ortslönen i högsta löneklass, dock med avrundning till närmast hela krontal. Familjepensionsunderlagen äro beräknade efter de sålunda avrundade tjänstepensionsunderlagen.

FJORTONDE

KAPITLET.

Statsanslag till hushållningssällskapen och lantbruksundervisningsanstalterna. I.

N u v a r a n d e f ö r h å l l a n d e n m. m. A. Hushållningssällskapen.

Förutom statsbidrag till särskilda ändamål inom hushållningssällskapens verksamhetsområden, vilka delvis berörts i det föregående, åtnjuta sällskapen årligen anslag av statsmedel, dels såsom bidrag till avlöning åt vissa befattningshavare, dels till allmänna verksamheten och dels för handhavande av viss låneförmedlingsverksamhet. Statsbidrag till avlöningar. Såsom av tidigare redogörelse framgår åtnjuta hushållningssällskapen statsbidrag till avlöning åt sekreterare, jordbrukskonsulenter, hemkonsulenter, vandringsrättare, fiskeritjänsteman ooh täckdikningsförmän. Därjämte utgå särskilda statsbidrag för anställande av extra arbetskraft för förmedling av bidrag till täckdikningar och gödselvårdsanläggningar. 1 Ifråga om bestämmelserna för förstnämnda avlöningsbidrag må hänvisas till tidigare redogörelse i elfte kapitlet. Bidrag till anställande av extra arbetskraft för nyssberörda ändamål anvisas från statsanslagen till bidrag till täckdikningar och gödselvårdsanläggningar efter därom av hushållningssällskapen gjorda framställningar. Tilläggas må i detta sammanhang, att jordbrukareungdomens förbund plägar åtnjuta statsanslag till bland annat den lokala verksamheten för avlöning åt ungdomskonsulenter och ungdomsinstruktörer. För budgetåret 1942/43 hava anvisats följande anslag för ifrågavarande ändamål: Anslagstitel i riksstaten 1941/42

Avlöning åt sekreterare » » jordbrukskonsulenter » » hemkonsulenter » » vandringsrättare » » fiskeritjänsteman » » täckdikningsförmän » » extra arbetskraft » » » » 1

Avser i huvudsak bidrag till avlöningar. Avser budgetåret 1941/42. 27—418998. 2

Kronor

IX G 1 178 000 » 327 000 » 96100 » 192 000 IX I 6 76 500 IX G 1 36 000 a IX H 19 10 000 2 IX G 28 8 715 Summa 924 315

418 Till jordbrukareungdomens förbunds verksamhet har för budgetåret 1942/ 43 anvisats 85 000 kronor, därav 60 000 kronor avsetts till ovannämnda lokala verksamhet. Statsbidrag

till allmänna

verksamheten.

Till hushållningssällskapens allmänna verksamhet har riksdagen under en följd av år anvisat anslag (allmänt anslag), som numera fördelas mellan sällskapen enligt kungörelse den 30 mars 1935 (nr 82) angående fördelning av för hushållningssällskapens allmänna verksamhet avsedda anslagsmedel med däri genom kungörelsen nr 562/1937 vidtagna ändringar. Sagda anslag disponeras av vederbörande hushållningssällskap efter eget gottfinnande. Påpekas må dock, att hushållningssällskap i samband med avgivande varje år av berättelse till lantbruksstyrelsen över åtgärder, som under nästföregående år vidtagits till främjande av lanthushållningen m. m., skall lämna uppgifter rörande sällskapets ekonomi å räkenskapstablå enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. I detta sammanhang må påpekas, att sällskapens bokföringsår icke sammanfalla med det statliga budgetåret. Enligt nyssnämnda kungörelser skall vid fördelningen av ifrågavarande anslag så förfaras, att ett grundbelopp av 15 000 kronor tillföres varje hushållningssällskap samt att därefter av återstoden å sällskapen fördelas sex tiondelar efter den med jordbruk och fiske sysselsatta folkmängden inom sällskapens områden, två tiondelar efter den övriga folkmängden inom samma områden, dock att där stad inom sådant område har mera än 10 000 invånare, av överskjutande invånarantalet skola medräknas allenast tjugo procent, en tiondel efter antalet brukningsdelar inom områdena samt en tiondel efter områdenas totalareal. Vad beträffar den del av anslaget, som icke utgår som grundbelopp, skall de särskilda hushållningssällskapens delaktighet däri enligt nyss angivna grunder fastställas för tioårsperioder, därvid folkmängden och dennas gruppering efter yrken beräknas med stöd av den före sådan periods början senast hållna folkräkningen samt antalet brukningsdelar efter senast utförda jordbruksräkning. Såsom första tidsperiod räknas 1935—1944. Vederbörande hushållningssällskap årligen tillkommande anslagsdel utbetalas av lantbruksstyrelsen under juli månad utan särskild rekvisition från sällskapets sida. För budgetåret 1942/43 har riksdagen för ifrågavarande ändamål anvisat ett belopp av 2 600 000 kronor (1941/42 IX G 1). Därtill kommer i fråga om sagda budgetår anslag till särskilt bidrag till hushållningssällskapen för kostnader i samband med vissa kristidsåtgärder m. m. (krisanslag) med 200 000 kronor (1941/42 IX G 2). För budgetåret 1941/42 anvisat krisanslag har fördelats efter i huvudsak samma grunder, som gälla för den del av anslaget till den allmänna verksamheten, vilken icke utgår såsom grundbelopp. Utredningen utgår ifrån att även motsvarande anslag för budgetåret 1942/43 kommer att fördelas efter i huvudsak nyssnämnda grunder. Tilläggas må, att anslaget till den allmänna verksamheten tidigare utgått med högre belopp än ovan nämnda, dock högst med 3 000 000 kronor.

419 Fördelningen av ifrågavarande anslag för budgetåret 1942/43 resp. 1941/42 på de skilda hushållningssällskapen framgår av följande sammanställning: Hushållningssällskap

Allmänt anslag för 1^42/43 kronor

Krisanslag för 1941/42 kronor

Summa kronor

Stockholms läns och stads

115 483

9100 Uppsala läns

66 346

4 600

70 946

Södermanlands läns

86 047

6 400

92 447

124 583

Östergötlands läns

122 627

9 000

131 627

Jönköpings läns

108 775

8 500

117 275 97 456

Kronobergs läns

90 656

6 800

Kalmar läns norra

50 040

3 200

53 240

Kalmar läns södra

76 746

83 846 48 931

Gotlands läns

44 731

4 200

Blekinge läns

64 683

6 000

70 683

Kristianstads läns

122 163

9 000

131163 157 282

Malmöhus läns

147 282

10 000

Hallands läns

6 000

87 346

Göteborgs och Bohus läns

104 158

112 258 90 067

Älvsborgs läns norra

83 867

6 200

Älvsborgs läns södra

74 746

80146 Skaraborgs läns

132 860

10 000

142 860

Värmlands läns

129 945

10 000

139 945

Örebro läns

92 372

7 000

99 372

Västmanlands läns

72 472

5 200

77 672 127 585

Kopparbergs läns

118 285

9 300

Gävleborgs läns

109 009

117 509

Västernorrlands läns

121 448

9 600

131 048

Jämtlands läns

97 398

7 500

104 898

Västerbottens läns

141 647

153 147

Norrbottens Summa kronor

144 868

156 668

2 600000

2 800000

I detta sammanhang må nämnas, att Värmlands och Kopparbergs läns hushållningssällskap samt hushållningssällskapen i Norrland åtnjuta särskilda bidrag ur den del av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, som avsetts till produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt vissa delar av Värmlands och Kopparbergs län, det s. k. norrlandsanslaget, med tillhopa 500 000 kronor. Bidragen få användas till de ändamål, som Kungl. Maj:t på förslag av vederbörande hushållningssällskap bestämmer. För år 1942 hava nämnda hushållningssällskap tilldelats följande belopp:

420 Hushållningssällskap

Kronor

Värmlands läns Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens »

40 000 45 000 50 000 95 000 70 000 100 000 100 000 Summa 500 000

Förvaltningsbidrag

för

låneförmedling.

Förvaltningsbidrag för förmedling av gödselvårdslån må årligen inom ramen av ett belopp av 10 000 kronor utgå till hushållningssällskap enligt ingressen till förenämnda kungörelse den 11 juli 1918 (nr 576) angående villkoren för lån från gödselvårdslånefonden med ett belopp, motsvarande en procent av den ej till betalning förfallna kapitalskuld, vari sällskapet på grund av från fonden utbekomna statslån vid årets början häftat till staten. Bidraget i fråga utgår av gödselvårdslånefondens medel. För förmedling av lån från täckdikningslånefonden utgår förvaltnings bidrag enligt 1921 års riksdagsskrivelse nr 284 (prop, nr 181) med — frånsett vissa begränsningar — dels 20 kronor för varje med täckdikningslån understött företag, dels ock tre procent av under året beviljade lånebelopp. Slutligen erhåller hushållningssällskap årligen förvaltningsbidrag för förmedling av lån från jordbrukets maskinlånefond enligt kungl. brev den 2 september 1938 med dels 20 kronor för varje av sällskapet under nästföregående år förmedlat lån, dels ock 0 3 procent av den ej till betalning förfallna kapitalskuld, vari sällskapet på grund av från fonden utbekomna statslån vid årets början häftat till staten. Av riksdagen för budgetåret 1942/43 för ifrågavarande ändamål anvisade eller, i fråga om gödselvårdslån, av Kungl. Maj:t för år 1941 beviljade bidrag uppgå till följande belopp: förvaltningsbidrag för förmedling av gödselvårdslån 10 000 » > » > täckdikningslån (1941/42: IX G 1) 48 000 » > » maskinlån (1941/42: IX G 1) 20 000 Summa kronor 78 000 Förvaltningsbidrag tilldelades hushållningssällskapen år 1941 för förmedling år 1940 av lån från ifrågavarande fonder enligt nedanstående sammanställning:

421 År 1941 erhållna förvaltningsbidrag för förmedling år 1940 av lån Hushållningssällskap

från gödselvårdslånefonden kronor

från täckdikningslånefonden kronor

från jordbrukets maskinlånefond kronor

Stockholms läns och stads

181: 39

589: 72

Uppsala läns

350: 02

619: 55

253:72 228: 70

1198: 27

140: — 776: 56

1113:01 3 515: 95

Södermanlands läns

179:11

793: 90

Östergötlands läns

691: 99

2 047: 40

Summa kronor

1 024: 83

Jönköpings läns

2:92

187: 10

539: 58

729: 60

Kronobergs läns

278:63

175:40

1 669:10 1 430: 92

Kalmar läns norra

96:61

50:-

1 215:07 396: 58

Kalmar läns södra

353: —

749:92

328: —

543:19

Gotlands läns

165: 48

317: 60

49:23

532: 31

Blekinge läns

1 765: 98

820: —

388: —

2 973: 98

Kristianstads läns

1 042: 42

1 028:40

605: 58

2 676: 40

Malmöhus läns

217: 02

2 202: 65

113:64

2 533: 31

Hallands läns

319: 40

2 334: 60

1158:91

3 812: 91

Göteborgs och Bohus läns .

757:15

988: —

1 244:57

2 989: 72

Älvsborgs läns norra

308: 21

1 293: 70

1160: 66

2 762: 57

Älvsborgs läns södra

377:14

278:10

Skaraborgs läns

493: 72

4 461: 20

227:71 912: —

5 866: 92

882:95

Värmlands läns

42: 60

183: 60

858: 32

1 084: 52

Örebro läns

417: 30

1 477: 54

243:18

2138:02

278: 08

113:42 130:30

391:50 174: 53

Västmanlands läns Kopparbergs läns

44:23

Gävleborgs läns

452:18

521: 03

1 589: 66

Västernorrlands läns

308: 22

1 059: 90

1 368:12

Jämtlands läns

28:45

683:37

711:82

Västerbottens läns

823: 47

213: 30

573:75

303:36 10 000: —

1 871: 30

919: 76

1 610: 52 3 094: 42

23 577:51

14811:54

48 419:05

Norrbottens läns Summa

Vissa tidigare

framförda

616:45

ändringsförslag.

Såsom ovan angivits h a r statsanslaget till hushållningssällskapens allmänna verksamhet tidigare varit avsevärt högre än för närvarande. Med anledning av sänkningen av sagda anslag hava under senare å r upprepade gånger framförts^ förslag genom motioner i riksdagen samt från

lantbruksstyrelsen

och hushållningssällskapens ombud om förhöjning av anslaget i fråga. Sedan 1938 års riksdag (R. skr. nr 276) hos Kungl. Maj:t begärt utredning rörande administrationsbidrag åt hushållningssällskapen för deras arbete i

422 samband med vissa stödåtgärder på jordbrukets område anbefallde Kungl. Maj:t på sin tid lantbruksstyreisen att verkställa sagda utredning. I skrivelse den 31 augusti 1939 föreslog lantbruksstyrelsen — under förutsättning att en omläggning av dittills tillämpad ordning i förevarande avseende ansåges då böra komma till stånd — att administrationsbidrag borde beräknas enligt följande grunder, nämligen beträffande lån och bidrag till gödselvårdsanläggningar med 15 kronor för varje med lån, bidrag eller såväl lån som bidrag understött företag; lån och bidrag till täckdikning med dels 20 kronor för varje med lån, bidrag eller såväl lån som bidrag understött företag, dels ock tre procent av under året beviljade låne- och bidragsbelopp, samt bidrag till förbättring av ofullständiga jordbruk med dels 8 kronor för varje med bidrag understött företag, dels ock två procent av under året beviljade bidragsbelopp. Sammanlagda utgifterna för administrationsbidrag beräknade lantbruksstyrelsen för budgetåret 1940/41 till i runt tal 325 000 kronor. I sagda skrivelse har emellertid lantbruksstyrelsen framhållit, att, då frågan om hushållningssällskapens organisation vore föremål för utredning, särskilda administrationsbidrag av sagda slag icke borde tillförsäkras hushållningssällskapen. I avvaktan på nämnda utrednings slutförande föreslog emellertid lantbruksstyrelsen, att det till sällskapens allmänna verksamhet utgående anslaget måtte höjas till 3 000 000 kronor. Hushållningssällskapens ombud förordade i yttrande den 26 september 1939 över lantbruksstyrelsens förslag, att en provisorisk anordning med administrationsbidrag måtte genomföras i enlighet med de riktlinjer lantbruksstyrelsen hade uppdragit. Enligt dessa riktlinjer skulle administrationsbidragen till de särskilda hushållningssällskapen komma att utgå i proportion till den omfattning, i vilken sällskapen handhaft arbetsuppgifter med avseende å omförmälda stödåtgärder, vilket enligt ombudens mening måste anses vara en riktig princip. Enligt bilagan till 1940 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 81, uttalade departementschefen, att resultatet av den igångsatta utredningen rörande hushållningssällskapens organisation borde avvaktas, innan beslut fattades rörande ändrade grunder för administrationsbidrag. Detta uttalande föranledde ingen erinran från riksdagens sida. I detta sammanhang må erinras om att lantbruksstyrelsen och statistiska centralbyrån i gemensamt yttrande den 7 november 1938 över framställning från hushållningssällskapens ombud den 28 september 1938 angående uppgifter till de s. k. representativa jordbruksräkningarna föreslagit, att statsbidrag måtte årligen beviljas hushållningssällskapen för deras besvär med sagda uppgifters införskaffande och granskning. Bidraget ansågs böra utgå med 30 öre per ifylld blankett och brukningsdel. För ändamålet beräknades åtgå ett belopp av 10 000 kronor årligen. I den av utredningen föranstaltade, tidigare omnämnda enquéten bland hushållningssällskapen riktades frågor till sällskapen rörande bl. a. hithörande spörsmål. På en fråga av utredningen, huruvida eventuellt erforderligt ytter-

ligare statsanslag till hushållningssällskapen borde utgå i form av förhöjning av anslaget till den allmänna verksamheten (det allmänna anslaget) eller anslagen till vissa åtgärder (särskilda anslag) hava 19 hushållningssällskap svarat, att ytterligare statsanslag borde i främsta rummet givas formen av förhöjt allmänt anslag. Fyra hushållningssällskap önska visserligen särskilt statsbidrag för genomförande av någon för vederbörande sällskap speciellt viktig åtgärd, men anse därefter en höjning av det allmänna anslaget lämpligast. Såsom motivering för en dylik höjning har ett flertal sällskap anfört, att möjligheterna för sällskapen att anpassa sin verksamhet efter de speciella lokala förhållandena därigenom skulle avsevärt ökas. Ett annat skäl för en höjning av det allmänna anslaget har angivits vara sällskapens successivt stegrade förvaltningskostnader på grund av de ökade arbetsuppgifter, som statsmakterna anförtrott åt desamma. Ett sällskap har ansett, att redan nu utgående särskilda anslag borde indragas och läggas till det allmänna anslaget, enär vid rådande tävlan om de särskilda anslagen, de tilldelade statsbidragens storlek mången gång icke vore beroende av behovet på de olika orterna utan av den agitation, som bedreves för anslagsmedlens utnyttjande. En sådan omläggning ansåge sällskapet skulle medföra en minskning av expeditionsarbetet till nytta för fältarbetet, varjämte hushållningssällskapen i fråga om beslutanderätt skulle bliva mera jämställda med landstingen, med vilka de närmast kunde jämföras. Därest de särskilda statsbidragen bibehölles, ansåge sällskapet nödvändigt, att hushållningssällskapen tillerkändes procentuellt beräknade förvaltningsbidrag av sådan storleksgrad, att sällskapens kostnader i samband med statsbidragens förmedling till jordbrukarna fullt täcktes, enär i annat fall de sällskap, som hade svag ekonomi, ej kunde få behörig del av anslagen på grund av bristande möjligheter att förmedla dem. Ett liknande förslag om förvaltningsbidrag av statsmedel för låne- och bidragsförmedlingen har framförts jämväl av ytterligare tre sällskap. Höjning av såväl det allmänna anslaget som de särskilda anslagen har förordats av sex hushållningssällskap. Endast ett sällskap har funnit en höjning av de särskilda anslagen lämpligare än en höjning av det allmänna anslaget. Meningarna om ändamålsenligheten av de nuvarande grunderna för fördelningen av det allmänna anslaget mellan hushållningssällskapen äro i hushållningssällskapens ovanberörda svar delade. Sålunda hava tolv hushållningssällskap ansett desamma vara i stort sett tillfredsställande, medan åtta sällskap varit av motsatt åsikt och sex underlåtit att direkt besvara frågan. De sistnämnda hava emellertid föreslagit vissa ändringar, varför ej heller dessa sällskap synas anse de nuvarande grunderna tillfredsställande. Ett av de av sällskapen framförda ändringsförslagen innebär en höjning av grundbeloppet från 15 000 kronor till 25 000 å 30 000 kronor, eller en höjning till ett belopp, ungefär motsvarande de minsta hushållningssällskapens administrationskostnader (lokalhyra, kontorspersonal o. dyl.). Sex hushållningssällskap hava ansett, att antalet brukningsdelar inom respektive hushållningssällskaps områden borde såsom fördelningsgrund tillmätas större betydelse än för närvarande. Vidare hava anmärkningar riktats mot det stora inflytande vid anslå-

424 gets fördelning, som städernas folkmängd har. Ett sällskap h a r härutinnan uttalat, att hänsyn icke borde tagas till den del av folkmängden i en stad, som överstiger 10 000 invånare. Vilken betydelse såsom fördelningsgrund åkerarealen bör tillmätas har likaledes varit föremål för ganska delade meningar, vilka för övrigt delvis synas grunda sig mera på förhållandena härutinnan inom vederbörande hushållningssällskaps område än på förhållandena inom riket i dess helhet. Sålunda har ett hushållningssällskap ansett, att vid anslagets fördelning större hänsyn borde tagas till jordbrukets produktionsförmåga och relativa betydelse inom olika orter. Ett annat har framfört såsom sin åsikt, att åkerarealen borde tillmätas lika stor betydelse vid anslagets fördelning som länets folkmängd, medan ett tredje sällskap uttalat, att större hänsyn borde tagas till områdets åkerareal och mindre till dess totalareal. En mot sistnämnda uppfattning motsatt åsikt hävdas av sju andra hushållningssällskap.

B.

Lantbruksundervisningsanstalterna.

Till lantmannaskola, lantbruksskola och lanthushållsskola må enligt de grunder och i den ordning, som stadgas i kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 847) angående statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalter m. m., utgå bidrag av statsmedel dels till avlönande av föreståndare och lärare dels ock till täckande av skolans driftskostnader. Statsbidrag till avlöningar utgår för bestridande av kontant minimigrundlön, ålderstillägg och vikariatsersättning samt enligt Kungl. Maj:ts bestämmande för varje skola av arvode åt speciallärare. Statsbidrag må utgå vid lantbruksskola till avlöning av föreståndare, en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare samt vid övriga skolor till föreståndare och det antal lärare, som Kungl. Maj:t bestämmer för varje skola. Vidare utgår av statsmedel dyrtidstillägg till lärare vid skolor, varom här är fråga, å ett tilläggsunderlag, motsvarande hälften av den kontanta minimilönen, dock ej å värdet av bostad, bränsle och trädgårdsland eller å ersättning för dessa naturaförmåner. På liknande sätt är även kristillägget konstruerat. Kostnaderna för nuvarande provisoriska avlöningsförbättring betalas helt av staten. Enligt bestämmelserna för den av 1942 års riksdag beslutade provisoriska löneregleringen skola med statsmedel bestridas grundlön, ålderstilllägg och vikariatsersättning samt arvode åt speciallärare ävensom rörligt tillägg och kristillägg. Statsbidrag till täckande av skolans driftskostnader utgår med i ovannämnda kungörelse nr 847/1940 närmare angivna belopp. I sagda kungörelse angivas jämväl de villkor, som skola gälla för åtnjutande av statsbidrag. Då ändring i sak av dessa villkor icke föreslås av utredningen, torde skäl icke föreligga att här referera desamma. Härutinnan må sålunda hänvisas till utredningens, i detta kapitel intagna förslag till kungörelse angående statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalterna.

425 För budgetåret 1942/43 har till avlöning åt befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalter anvisats anslag med 1 475 000 kronor, vartill kommer kristillägg. Påpekas må, att avlöningskostnaderna för helt budgetår, exklusive kristillägg, beräknats till 1 585 000 kronor. Till täckande av driftkostnader vid sagda anstalter hava för nämnda budgetår anvisats 513 000 kronor.

II.

U t r e d n i n g e n s s y n p u n k t e r o c h förslag. 1. Allmänna synpunkter. A.

Hushållningssällskapen.

Av tidigare redogörelser för nuvarande statsanslag till hushållningssällskapen framgår, att dylikt anslag utgår till avlönande av vissa befattningshavare hos sällskapen (ungdomskonsulenter hos jordbrukareungdomens förbund inberäknade) med i runt tal 980 000 kronor för år, till täckande av kostnaderna för sällskapens allmänna verksamhet (allmänt statsanslag) med 2 800 000 kronor (krisanslaget inberäknat) för år, såsom särskilt anslag till Värmlands och Kopparbergs läns hushållningssällskap samt de norrländska hushållningssällskapen (norrlandsanslaget) med 500 000 kronor för år samt slutligen såsom förvaltningsbidrag för förmedling av statslån med 78 000 kronor eller sålunda sammanlagt 4 358 000 kronor. Avlöningsanslag. Vid övervägande av spörsmålet rörande framtida avlöningsanslag till hushållningssällskapen vill utredningen förorda, att särskilt statsanslag anvisas till avlöning åt hushållningssällskapens ordinarie befattningshavare i enlighet med grunderna i utredningens förslag till avlöningsreglemente för bland andra sagda befattningshavare samt till kristillägg åt ifrågavarande befattningshavare i enlighet med härutinnan förordade grunder. Hushållningssällskapen skulle härigenom i princip komma i samma ställning som lantbruksundervisningsanstalterna, vilket synes utredningen önskvärt. Med det antal befattningar av skilda slag, som uppförts i utredningens förslag till personalförteckning för hushållningssällskapen torde för ändamålet erforderligt avlöningsanslag kunna beräknas till i runt tal 4 000 000 kronor. Därtill kommer kristillägg enligt nu gällande grunder med i runt tal 490 000 kronor. Vid beräkning av sagda avlöningsanslag har utredningen utgått från lönebeloppen i såväl högsta som lägsta löneklassen inom respektive lönegrader, multiplicerat lönebeloppen med det för respektive lönegrader förordade antalet befattningshavare samt beräknat aritmetiska medeltalet av de sålunda erhållna beloppen. Utredningen har vidare antagit, att samtliga befattningshavare komme att placeras i ortsgrupp E, samt att rörligt tillägg kommer att

utgå med 15 procent och kristillägg med 14 procent. Det sålunda beräknade erforderliga statsanslagets fördelning mellan olika slag av befattningar och ändamål i övrigt framgår av följande sammanställning: Lön enligt löneper år till Lön enligt löneplanen planen samtliga befattper år och befattnings- ningshavare anhavare talet befattningshavare x lägst + högst\ x—* 5_ lägst högst 2 / kronor kronor kronor

Lönegrad

Befattningshavare

23 lantbruksdirektörer

O 28

249 600

»

0 27

9 615

6 kamrerare

O 22

7 200

8 625

47 500

>

O 20

6 414

7 650

112 500

>

25 700

5 670

7 200

7 bokförare

O 8

3 357

4 014

25 800

26 förste jordbrukskonsulenter

O 24

9 615

230 700

11 andre

»

26 förste husdjurskonsulenter

5 670

7 200

70 800

O 24

9 615

230 700

>

byggnadskonsulenter

O 24

9 615

230 700

>

trädgårdskonsulenter

O 23

7 650

218 000

>

ungdomskonsulenter

O 22

7 200

8 625

205 700

1 andre ungdomskonsulent

O 16

4 950

6 414

5 700

26 första hemkonsulenter

O 16

4 950

6 414

147 700

>

3 681

4 446

32 500

26 första kvinnliga slöjdkonsulenter . . .

O 13

4 230

5 304

123 900

8 andra

5 670

7 200

57 900

120 jordbruksinstruktörer

9 förste manliga

»

...

O 13

4 230

5 304

572 000

26 husdjursinstruktörer

O 13

4 230

5 304

123 900

12 trädgårdsinstruktörer

O 13

4 230

5 304

57 200

26 ungdomsinstruktörer

O 13

4 230

5 304

123 900

32 fiskeriinstruktörer

O 13

4 230

5 304

152 500

23 heminstruktörer

O 6

3 033

3 681

77 200

26 kontorsbiträden

O 4

2 718

3 357

79 000

48 skrivbiträden

O 2

2 406

3 033

130 500

Summa lön enligt löneplanen per år till samtliga befattnin [shavare Kallortstillägg, vikariatsersättningar m. m

3 362 700 120 000

,

520 000

Rörligt tillägg, 15 procent (avr. tal.) Summa avlöning till samtliga befattningshavare

4 002 700 490 000

Kristillägg, 14 procent (avr. tal) Summa kronor

4 492 700

427 Avlöningsanslaget torde böra uppföras i riksstaten såsom förslagsanslag under benämningen »Hushållningssällskapen: Avlöningar». Kostnaderna för kristillägg torde böra bestridas från nionde huvudtitelns anslag till kristilllägg. Däremot bör särskilt statsanslag till avlöning åt extra befattningshavare och arvodister hos hushållningssällskap icke utgå. Antalet dylika tjänstemän och deras löneförmåner förutsattes nämligen bestämt av varje hushållningssällskap inom ramen för de i ovannämnda reglemente givna föreskrifterna. Omkostnadsanslag. Vad därefter angår spörsmålet, huruvida jämväl i fortsättningen erfordras statsbidrag, som till karaktären närmast motsvara ovannämnda allmänna statsanslag, krisanslag och förvaltningsbidrag för låneförmedling, må till en början till behandling upptagas frågan om hushållningssällskapens ekonomiska ställning och eventuella behov av ökade inkomster. I till detta kapitel fogad tabell 1 hava sammanställts hushållningssällskapens inkomster och utgifter ävensom överskott eller brist åren 1935—1939 enligt lantbruksstyrelsens berättelser för respektive år. I tabell 2 återfinnas uppgifter om hushållningssällskapens tillgångar vid utgången av år 1939, sammanställda med ledning av hushållningssällskapens uppgifter till utredningen. Anmärkas må, att i sagda tabeller lämnade uppgifter på grund av hushållningssällskapens olikartade bokföringsmetoder icke torde möjliggöra fullt rättvisa jämförelser i ifrågavarande avseenden mellan de skilda sällskapen. Uppgifterna torde emellertid något så när belysa ett vart hushållningssällskaps ekonomiska ställning. Av tabell 1 framgår, att flertalet hushållningssällskap sammanlagt för hela perioden 1935—1939 redovisat underskott. Underskotten uppgå i vissa fall till betydande belopp. Av övriga hushållningssällskap uppvisa flera sjunkande överskott, vilka för en del förbytts i underskott under senare år. Flertalet hushållningsällskap hava sålunda för upprätthållande av verksamheten måst taga i anspråk en del av sitt kapital. Måhända kunde göras gällande, att de hushållningssällskap, som redovisat betydande underskott för ifrågavarande tidsperiod, disponerat sina inkomster på ett mindre tillfredsställande sätt. Den erfarenhet om vissa hushållningssällskaps förvaltning, som utredningens ledamöter äga, och den kännedom om andra sällskaps verksamhet, som utredningen erhållit, giva emellertid icke anledning att antaga, att erforderliga åtgärder icke skulle hava vidtagits från hushållningssällskapens sida för att i möjligaste mån anpassa utgifterna efter inkomsterna. Det för många hushållningssällskap otillfredsställande ekonomiska resultatet bör i stället ses mot bakgrunden av sällskapens allt mer utökade verksamhet, icke minst såsom verkställande organ för av statsmakterna beslutade åtgärder till lanthushållningens främjade. Härom vittna bland annat tidigare av utredningen lämnade redogörelser för exempelvis hushållningssällskapens bidrags- och låneförmedling samt för undervisnings-

428 och upplysningsverksamheten på lanthushållningens område. Hushållningssällskapen böra sålunda enligt utredningens mening givas ett erkännande för att de, trots i många fall ekonomiska svårigheter, lyckats icke endast vidmakthålla utan jämväl utvidga sin verksamhet. Det torde icke vara opåkallat, att i detta sammanhang erinra om det stöd från ortens sida, som i form av donationer, landstingsanslag eller eljest kommit många hushållningssällskap till del. Detta stöd utgör, liksom det under årens lopp ökade ledamotsantalet inom flertalet hushållningssällskap, enligt utredningens mening bevis för det förtroende, som hushållningssällskapen och deras verksamhet åtnjuta inom vida kretsar. En fortsatt utveckling i ovan antydd riktning med efter hand minskade disponibla tillgångar måste för flertalet hushållningssällskap inom en icke avlägsen framtid leda till allt mer ökade ekonomiska svårigheter samt framtvinga en ur lanthushållningens synpunkt icke önskvärd stagnation eller tillbakagång av sällskapens verksamhet och försvåra eller omöjliggöra för sällskapen att med önskvärd effektivitet handhava statliga åtgärder till lanthushållningens främjande. Påpekas må i detta sammanhang att en betydande del av sällskapens tillgångar äro bundna i fastigheter eller fonder för särskilda ändamål samt sålunda icke torde kunna användas för täckande av uppkommande underskott. Enligt utredningens mening är det sålunda — icke minst ur statens egen synpunkt — i hög grad angeläget, att hushållningssällskapen beredas ökade ekonomiska resurser för att såsom lokala organ för främjande av lanthushållningen kunna fortsätta och utvidga sin mångsidiga verksamhet. Utredningen vill även i detta sammanhang erinra om den utökning av antalet med statsmedel avlönade ordinarie befattningshavare hos hushållningssällskapen, vilken utredningen funnit ofrånkomlig och följaktligen förordat. Enär utredningen förutsätter, att endast utgifterna för avlöning till dessa befattningshavare skola bestridas från särskilt statsanslag — däremot exempelvis icke utgifter för resekostnads- och traktamentsersättningar till desamma — är det uppenbart, att om hushållningssällskapens inkomster icke medgiva ökade utgifter för exempelvis sagda ersättningar, torde utredningens förslag på denna punkt icke kunna realiseras. Med hänsyn till det sagda får utredningen såsom sin bestämda uppfattning uttala, att hushållningssällskapens inkomster måste väsentligt ökas, därest sällskapen skola få möjlighet att icke endast vidmakthålla utan även vidtaga önskvärd utvidgning och intensifiering av sin nuvarande verksamhet på lanthushållningens område. Vad angår frågan om på vilket sätt en dylik ökning skall kunna åstadkommas, må först erinras om lantbruksstyrelsens tidigare refererade, under viss förutsättning framförda förslag, att hushållningssällskapen borde tillerkännas särskilda administrationsbidrag — utöver eljest för viss låneförmedling utgående statsbidrag — för förmedling av lån och bidrag av statsmedel samt om lantbruksstyrelsens och statistiska centralbyråns tidigare omförmälda förslag om särskilt statsbidrag till hushållningssällskapen för deras

429 besvär med insamling och granskning av vissa jordbruksstatistiska uppgifter. Ehuru skäl kunde anföras för sålunda ifrågasatta statsbidrag, skulle desammas genomförande dock innebära, att ett hushållningssällskap vid uppgörande av inkomst- och utgiftsstat i allmänhet icke kunde äga kännedom om storleken av den inkomst av dylika bidrag, varmed sällskapet kunde räkna. Då därtill kommer svårigheten att åstadkomma lämpliga och rättvisa grunder för dylika bidrag, anser utredningen sig icke kunna förorda desamma. Nuvarande bidrag för låneförmedling torde i enlighet härmed ej böra utgå vid genomförande av utredningens förslag i det följande. Måhända kunde göras gällande, att vissa hushållningssällskaps fonder och andra egna tillgångar gåve dessa hushållningssällskap inkomster av sådan storlek, att fördelningen av eventuellt erforderligt statsanslag till hushållningssällskapens allmänna verksamhet borde grundas på behovsprincipen. Därmed skulle möjligheter kunna öppnas för sällskap med ringa tillgång till egna medel och till följd härav särskilt stort behov av statsbidrag att erhålla ökade inkomster. Utredningen vill emellertid för sin del bestämt avråda från ett dylikt tillvägagångssätt. Frånsett svårigheterna att rättvist bedöma graden av de olika hushållningssällskapens behov av statsbidrag, skulle systemet innebära, exempelvis att enskilda personer genom donerade medel övertoge en del av staten eljest tillkommande ekonomiskt ansvar. Detta skulle vidare kunna leda till ett minskat intresse från enskildas sida att på sätt hittills skett stödja hushållningssällskapens verksamhet. En dylik utveckling vore icke minst ur lanthushållningens egen synpunkt enbart till skada. Utredningen vill för sin del förorda, att nuvarande system med särskilt statsbidrag till hushållningssällskapens allmänna verksamhet i princip bibehålies. Emellertid må erinras om utredningens tidigare förslag rörande upptagande av särskild jordbruksavgift. Såsom av till detta kapitel fogad tabell 3 framgår, kan sagda avgift beräknas tillföra hushållningssällskapen en sammanlagd ökning av inkomsterna i form av ökade ledamotsavgifter med i runt tal 1 544 600 kronor. Vidare må påpekas, att en betydande del av det nuvarande allmänna statsanslaget och krisanslaget användes av hushållningssällskapen till täckande av kostnaderna för befattningshavares avlöning, i den mån anvisade särskilda statsbidrag härför icke utgå eller ock icke förslå. Slutligen må erinras om de betydande utgiftsposter, som de anslag av egna medel utgöra, vilka hushållningssällskapen enligt i det föregående refererade bestämmelser måste anvisa för att kunna erhålla statsbidrag till undervisningsverksamhet och främjande av husdjursskötseln. Därest utredningens i"örslag rörande statsbidrag till sagda verksamhetsgrenar — vilket bland annat innebär, att sällskapen i regel ej längre skulle behöva anvisa mot det särskilda statsbidraget svarande belopp — samt rörande avlöningsbidrag genomföras, komma större delen av hushållningssällskapens nuvarande utgifter för ifrågavarande ändamål att övertagas av staten. Berörda utgifter torde, såsom framgår av tabell 3, kunna uppskattas till i runt tal 1 679 000 kronor. De belopp, varmed utgifterna sålunda minskas för hushållningssällskapen, benämnas i det följande disponibla medel.

430 I förbigående må påpekas, att summan av förenämnda ökning av ledamotsavgifterna och disponibla medel skulle, såsom framgår av en jämförelse mellan tabell 3 och 4, för flertalet hushållningssällskap innebära, att så stora belopp skulle ställas till hushållningssällskapens förfogande, att statsanslag av det nuvarande allmänna statsanslagets och krisanslagets karaktär måhända ej skulle vara erforderligt. Emellertid bleve den härigenom uppnådda »inkomstökningen» synnerligen varierande från ett sällskap till ett annat. För vissa hushållningssällskap skulle densamma sålunda komma att ulgöra allenast en eller annan procent av nuvarande anslag av nyssnämnda slag medan för andra nämnda procenttal komme att överstiga 75 procent. En dylik ojämn »inkomstökning» är enligt utredningens mening icke motiverad. I detta sammanhang må vidare erinras om att flera hushållningssällskap i svaren på förenämnda av utredningen verkställda enquéte riktat erinringar mot nuvarande grunder för det allmänna statsanslagets fördelning mellan sällskapen. Sålunda har bland annat uttalats, att vid fördelningen större hänsyn borde tagas till jordbruksnäringens olika betydelse och till avståndens olika längd inom de skilda länen. Långa avstånd medförde jämförelsevis betydande resekostnader för vederbörande hushållningssällskap. Utredningen finner för sin del dessa erinringar befogade. Även om utredningen, såsom nämnts, i princip vill förorda bibehållande av nuvarande system med särskilt statsanslag till hushållningssällskapens allmänna verksamhet, måste dock fördelningen mellan sällskapen av för detta ändamål till förfogande stående medel med hänsyn till vad ovan anförts ske enligt andra grunder än för närvarande. I till detta kapitel fogad tabell 5 har utredningen framlagt tre förslag härutinnan, benämnda alternativ 1, 2 och 3. Enligt samtliga dessa alternativ beräknas för varje hushållningssällkap dels en grundinkomst, motsvarande summan av nuvarande allmänt statsanslag, krisanslag och förvaltningsbidrag för låneförmedling, minskad med förenämnda disponibla medel, dels en inkomstökning. Enligt alternativ 1 skulle inkomstökningen motsvara hela den beräknade ökningen av ledamotsavgifterna. Erforderligt statsbidrag, förslagsvis benämnt omkostnadsbidrag, bleve lika med grundinkomsten. Då principerna för jordbruksavgiften innebära, att hushållningssällsapen inom de mera utpräglade jordbruksdistrikten skulle tillföras en större inkomstökning än andra sällskap, innebär detta alternativ heltvisst en mera rättvis fördelning av inkomsterna, än de nuvarande grunderna för fördelning av det allmänna statsanslaget. Såsom framgår av tabell 5 innebär emellertid detta alternativ å andra sidan en mycket ojämn inkomstökning för skilda hushållningssällskap. Sålunda innebär detsamma för exempelvis Norrbottens läns hushållningssällskap en ökning av inkomsterna med allenast 22 procent av sällskapet nu tillkommande allmänt anslag och krisanslag, medan motsvarande procenttal för exempelvis Malmöhus läns hushållningssällskap är ej mindre än 94 procent. En dylik ojämnhet kan enligt utredningens mening icke vara motiverad av jordbruksnäringens olika betydelse inom respektive hushållningssällskaps

431 områden. Beaktas må därjämte, att vissa utgiftsstegringar för hushållningssällskapen under senare år varit åtminstone i någon mån oberoende av näringslivets inriktning inom de skilda hushållningssällskapsområdena. Dessutom synes utredningen skäligt, att i varje fall en del av de ökade ledamotsavgifterna tages i anspråk för nedbringande av erforderligt anslag av statsmedel. Med hänsyn till det sagda kan utredningen icke förorda alternativ 1. Alternativen 2 och 3 äro i princip likartade. Inkomstökningen enligt båda dessa alternativ skulle sålunda utgöras av dels ett belopp, motsvarande viss procent av nu utgående allmänt statsanslag och krisanslag — enligt alternativ 2 10 procent och enligt alternativ 3 20 procent — dels halva den beräknade ökningen av ledamotsavgifterna. Utredningen håller före, att dessa grunder för inkomstökningen äro mera rättvisa än de i alternativ 1 tillämpade. Om nu utgående allmänt statsanslag och krisanslag ökas med visst, för samtliga hushållningssällskap enahanda procenttal, torde nämligen behovet av ökade inkomster för täckande av utgiftsstegringar, som kunna vara oberoende av näringslivets inriktning inom respektive hushållningssällskaps områden, bliva tillgodosett i skälig utsträckning. Vidare skulle enligt alternativen 2 och 3 de hushållningssällskap, inom vars områden jordbruket är av jämförelsevis stor betydelse, erhålla en i skälig grad större inkomstökning än andra hushållningssällskap genom att halva ökningen av ledamotsavgifterna inberäknas i inkomstökningen. I valet mellan alternativen 2 och 3 har utredningen stannat för det senare alternativet, vilket enligt utredningens mening skulle på ett någorlunda tillfredsställande sätt tillgodose de olika hushållningssällskapens behov av inkomstökning. Jämväl detta alternativ skulle emellertid, såsom framgår av tabell 5, giva till resultat en i vissa fall något ojämnare inkomstökning än som kan anses motiverad av jordbruksnäringens relativa betydelse. Sålunda motsvarar sagda ökning för exempelvis Norrbottens läns hushållningssällskap 31 procent av nu utgående allmänt statsanslag och krisanslag, medan exempelvis för Malmöhus läns hushållningssällskap motsvarande procenttal är 67 procent. Med hänsyn härtill synes utredningen skäligt, att inkomstökningen modifieras därhän, att densamma för intet hushållningssällskap kommer att understiga 40 procent men ej heller överstiga 55 procent av nyssnämnda två anslag. Sålunda beräknade inkomstökningar återfinnas i tabellen under rubriken skälig inkomstökning. I förbigående må påpekas, att dylik skälig inkomstökning beräknats jämväl för alternativ 2, varvid procenttalet ansetts böra i regel variera mellan 30 och 45 procent. Undantag från denna regel har emellertid måst göras för vissa hushållningssällskap, enär dessa eljest skulle bli nödsakade avstå från en del av sina inkomster, vilket icke kan anses rimligt. Enligt alternativ 3 (eller 2) erforderligt omkostnadsbidrag för varje hushållningssällskap erhålles genom att från summan av grundinkomst och skälig inkomstökning draga hela ökningen av ledamotsavgifterna. Resultatet av dylik beräkning återfinnes i tabell 5, kolumn 30 (19). Med hänsyn till beräkningssättet måste givetvis dessa omkostnadsbidrag bliva av avsevärt varie-

432 rande storlek för skilda hushållningssällskap. Häremot kan måhända erinras, att de olika hushållningssällskapens verksamhet och därmed lanthushållningen inom respektive län skulle i mycket olika grad erhålla stöd av statsmedel. Utredningen anser emellertid icke denna omständighet utgöra skäl för ett frångående av de av utredningen förordade beräkningsgrunderna. Påpekas må, att enligt de grunder, som sålunda förordats, de variabla faktorerna utgöras dels av ledamotsavgifternas ökning, dels av den del av inkomstökningen, som motsvarar viss procentuell del av nuvarande allmänt statsanslag och krisanslag. Vid beräkning framdeles av omkostnadsbidragen för de olika hushållningssällskapen måste därför vid bifall till utredningens förslag i förevarande avseende hänsyn tagas till de variationer i fråga om ledamotsavgifterna, vartill ändrade fastighetstaxeringar m. fl. faktorer kunna giva anledning. Önskvärda ökningar eller minskningar av hushållningssällskapens inkomster skola enligt utredningens förslag kunna uppnås — förutom genom ändring av jordbruksavgiftens storlek — genom att vid beräkningarna av omkostnadsbidrag användas olika stora procenttal av nyssnämnt slag. Särskilt av sistnämnda anledning har utredningen genom det förslag till kungörelse angående statsbidrag till hushållningssällskapens allmänna verksamhet, som ingår i detta kapitel, förordat, att omkostnadsbidrag skall utgå med det belopp och på de villkor, som Kungl. Maj:t bestämmer för varje hushållningssällskap. Såsom utredningen tidigare framhållit, torde de nuvarande grunderna för fördelningen av det allmänna statsanslaget och krisanslaget icke taga erforderlig hänsyn till de långa avstånden inom vissa hushållningssällskaps områden och därav föranledda extra omkostnader för dessa hushållningssällskap. Det nu sagda torde i första hand gälla Kopparbergs läns hushållningssällskap och de norrländska hushållningssällskapen. Då även i andra avseenden förhållandena inom nämnda hushållningssällskaps områden i fråga om lanthushållningen äro av speciell natur men vid beräkning av förenämnda omkostnadsbidrag särskild hänsyn härtill givetvis icke kunnat tagas, synas skäl föreligga att överväga frågan om särskilt ytterligare omkostnadsbidrag till dessa hushållningssällskap. För närvarande utgår, såsom tidigare nämnts, till Värmlands och Kopparbergs läns hushållningssällskap samt hushållningssällskapen i Norrland särskilda bidrag ur norrlandsanslaget. Dylikt bidrag må av vederbörande hushållningssällskap användas på sätt Kungl. Maj:t efter förslag av hushållningssällskapet bestämmer. Utredningen får nu föreslå, att detta anslag, som för närvarande utgår med sammanlagt 500 000 kronor, inberäknas i omkostnadsanslaget för hushållningssällskapen samt fördelas mellan Kopparbergs läns hushållningssällskap och hushållningssällskapen i Norrland sålunda, att halva beloppet fördelas med hänsyn till den totala landarealen inom respektive hushållningssällskaps områden och den andra hälften efter antalet brukningsdelar. Däremot synas tillräckliga skäl icke föreligga för att Värmlands läns hushållningssällskap skulle i likhet med Kopparbergs läns hushållningssäll-

433 skåp och de norrländska sällskapen i nu förevarande avseende intaga en särställning gentemot andra hushållningssällskap. Norrlandsanslagets inräkning i omkostnadsanslaget skulle innebära, att vederbörande hushållningssällskap erhölle rätt att använda detsamma, på sätt sällskapet funne gott. Påpekas må, att, i den mån exempelvis vissa produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder anses böra särskilt understödjas från statens sida inom någon landsdel, detta bör kunna ske vid fördelning mellan hushållningssällskapen av för vederbörande ändamål särskilt anvisade statsmedel. Enär utredningens förslag rörande jordbruksavgift torde kunna genomföras först från och med budgetåret 1944/45 torde enligt de föreslagna grunderna beräknade omkostnadsbidrag kunna utgå först från och med sagda budgetår. Till frågan om dylika bidrag speciellt för budgetåret 1943/44 återkommer utredningen i sextonde kapitlet. För helt budgetår innebär utredningens förslag i det föregående omkostnadsbidrag till de olika hushållningssällskapen med följande belopp: Hushållningssällskap

Kronor

Stockholms läns och stads. . . 77 000 Uppsala läns . 17 000 Södermanlands » . 25 000 Östergötlands » . 3 000 Jönköpings » . 54 000 Kronobergs » . 35 000 Kalmar läns norra . 8 000 » » södra . 31000 Gotlands läns . 13 000 Blekinge » 27 000 Kristianstads > 28 000 Malmöhus » . 12 000 Hallands » . 7 000

Hushållningssällskap

Göteborgs och Bohus läns Älfsborgs läns norra » jsödra Skaraborgs läns » Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens

Kronor

65 000 34 000 21 000 26 000 57 000 36 000 29 000 118 000 98 000 126 000 121 000 178 000 214 000

Summa kronor 1 400 000 Anslaget torde böra uppföras i riksstaten såsom obetecknat anslag under benämningen »Hushållningssällskapen: Omkostnader.» I det föregående har utredningen föreslagit anvisande för hushållningssällskapens del av dels avlöningsanslag med 4 000 000 kronor, dels omkostnadsanslag med 1 460 000 kronor eller anslag med tillhopa 5 460 000 kronor. Motsvarande anslag för närvarande utgå med sammanlagt 4 358 000 kronor. Ett genomförande av utredningens förslag skulle sålunda innebära en ökning av statens utgifter för ifrågavarande ändamål med i runt tal 1 100 000 kronor. Därtill kommer erforderligt kristillägg med ett beräknat belopp av 490 000 kronor eller sålunda en sammanlagd ökning av 1 590 000 kronor. En dylik utökning av statens utgifter kunde, icke minst i nuvarande tidsläge, måhända ingiva betänkligheter. Utredningen håller emellertid före, att 28—418998.

434 lanthushållningens ovärderliga betydelse för landet kräver betydande ekonomiska insatser från statens sida såsom stöd åt denna näring. Enär hushållningssällskapens verksamhet direkt syftar till ett främjande av lanthushållningen och med denna verksamhet förknippade åtgärder kunna betraktas såsom betydelsefulla beredskapsåtgärder till tryggande av folkförsörjningen, synes utredningen statsfinansiella skäl icke böra lägga hinder i vägen för anvisande av de statsanslag, som av utredningen förordats för ovan angivna ändamål. Villkor för statsbidrag

m. m.

Bestämmelserna för avlöningsbidrag och omkostnadsbidrag till hushållningssällskapen torde böra meddelas i särskild kungörelse, vartill förslag återfinnes vid slutet av detta kapitel. Beträffande däri föreslagna detaljbestämmelser må hänvisas till i det följande lämnad speciell motivering. B.

Lantbruksunder visningsanstalterna.

Avlöningsanslag. Såsom för närvarande gäller och i likhet med vad utredningen föreslagit i fråga om hushållningssällskapen vill utredningen förorda, att statsanslag anvisas till avlöning åt lantbruksundervisningsanstalternas ordinarie befattningshavare i enlighet med grunderna i utredningens förslag till avlöningsreglemete för bland andra sagda befattningshavare samt till kristillägg åt ifrågavarande befattningshavare i enlighet med härutinnan förordade grunder. Därjämte bör för skolornas vidkommande anvisas statsanslag till ersättning åt speciallärare enligt av 1942 års riksdag beslutade grunder. Med det antal befattningar av skilda slag, som uppförts i utredningens förslag till personalförteckning för skolorna, torde för ändamålet erforderligt avlöningsanslag kunna beräknas till i runt tal 2 000 000 kronor. Därjämte bör kristilllägg utgå enligt härför gällande grunder med i runt tal 230 000 kronor. Vid beräkning av erforderligt avlöningsanslag har i princip samma metod tillämpats som vid beräkning av erforderligt avlöningsanslag för hushållningssällskapen. Utredningen har emellertid antagit, att samtliga ifrågavarande befattningshavare komma att placeras i ortsgrupp B. Det beräknade erforderliga statsanslagets fördelning mellan olika slag av befattningar och ändamål i övrigt framgår av följande sammanställning:

435 Lön enligt löne Lön enligt löne- planen per år till samtliga befattplanen per år ningshavare och befattnings(antalet befatthavare ningshavare x v lägst + högst \ lägst högst 8 / kronor kronor kronor

Befattningshavare

Lönegrad

23 rektorer vid lantmanna- och lantbruksskolor med helårstjänstgöring.

0 27

8 940

10 425

222 700

0 24

7 455

8 940

32 800

0 23

6 975

8 445

192 800

0 19

5 451

6 975

161 500

3 780

4 773

55 600

4 rektorer vid lantmannaskolor med 150 dagars vinterkurs 25 rektorer vid lantmannaskolor med 125 dagars vinterkurs 26 rektorer vid lanthushållsskolor med helårstjänstgöring 13 rektorer vid lanthushållsskolor med halvårskurs 11 förste lärare vid lantmanna- och lantbruksskolor med helårstjänstgöring

0 24

7 455

8 940

90 200

19 förste lärare vid lantmannaskolor med begränsad tjänstgöring

0 23

6 975

8 445

146 500

4 förste lärare vid lantmannaskolor med 150 dagars vinterkurs

0 21

7 455

27 200

28 förste lärare vid lantmannaskolor med 125 dagars vinterkurs

O 20

5 793

6 975

178 800

40 första lärarinnor vid lanthushållsskolor med begränsad tjänstgöring

0 15

4 212

5 451

193 300

16 första lärarinnor vid lanthushållsskolor med en halvårskurs

O 10

3 285

3 978

10 andre lärare vid lantmanna- och lantbruksskolor med helårstjänstgöring

0 17

4 773

54 500

4 andre lärare vid lantmannaskolor med begränsad tjänstgöring

0 15

4 212

5 451

19 300

2 andre lärare vid lantmannaskolor med 150 dagars vinterkurs

0 12

3 582

4 446

8 000

12 andre lärare vid lantmannaskolor med 125 dagars vinterkurs

0 11

3 429

4 212

45 800

21 andra lärarinnor vid lanthushållsskolor med begränsad tjänstgöring

O 7

2 853

3 429

66 000

11 andra lärarinnor vid lanthushållsskolor med en halvårskurs

O 2

2 709

26 700

Summa lön enligt löneplan per år till samtliga befattningshavare

1 579 800

Kallortstillägg, vikariatslön, vikariatersättning, arvoden till speciallärare...

170 000

Rörligt tillägg, 15 procent (avr. tal)

250 000

Summa avlöning till samtliga befattningshavare Kristillägg, 14 procent (avr. tal)

1 999 800 230 000

Summa kronor

2 229 800

436 Avlöningsanslaget torde böra uppföras i riksstaten såsom förslagsanslag under benämningen »Understöd åt lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor: Avlöningar.» Kostnaderna för kristillägg torde böra bestridas från nionde huvudtitelns allmänna anslag till kristillägg. Driftskostnadsanslag. Då frågan om dylikt anslag faller utom ramen för utredningens uppdrag må detsamma här endast omnämnas. För budgetåret 1942/43 har för ändamålet av riksdagen anvisats ett belopp av 513 000 kronor. Villkor för statsbidrag

m. m.

Såsom ovan nämnts hava nu gällande bestämmelser för statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalterna meddelats i kungörelsen den 21 juni 1940 (nr 347). Enär ett genomförande av utredningens förslag rörande avlöningsreglemente måste medföra omfattande ändringar av sagda kungörelse, har utredningen funnit skäl föreligga för utfärdande av helt ny kungörelse. Förslag till dylik återfinnes i slutet av detta kapitel. Beträffande däri föreslagna detaljbestämmelser må hänvisas till speciell motivering i det följande. 2. Hushållningssällskaps räkenskapsår. Nu gällande allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation innehålla intet stadgande med avseende å hushållningssällskaps räkenskapsår. Enligt utredningens mening föreligger intet bärande skäl för att icke i de framtida allmänna grunderna för hushållningssällskaps organisation intagas vissa bestämmelser om räkenskapsåret. Med hänsyn till önskvärdheten av största möjliga likhet härutinnan mellan de olika hushållningssällskapen synes utredningen tvärtom motiverat, att dylika bestämmelser intagas i sagda grunder. I utredningens förslag till kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation, 35 §, har förslag till dylika föreskrifter intagits. För närvarande sammanfaller räkenskapsåret för hushållningssällskapen med kalenderåret. I anslutning härtill fastställa sällskapen inkomsl- och utgiftsstater i slutet av varje kalenderår vid då förekommande ordinarie sammanträde. De statsmedel, som av ett visst kalenderårs riksdag anvisas för olika ändamål inom hushållningssällskapens verksamhetsområden, avse i allmänhet vederbörande ändamåls tillgodoseende under samma kalenderår. Otvivelaktigt försvåras i hög grad uppgörandet vid angiven tidpunkt av staterna och ökas de då uppgjorda staternas approximativitet avsevärt på grund därav, att hushållningssällskapen vid sagda tidpunkt sakna närmare kännedom om vilka belopp av statsmedel, som kunna komma att för olika ändamål ställas till respektive sällskaps förfogande för det verksamhetsår staterna avse. Det i regel enda underlag, som i slutet av kalenderåret står till buds för beräkningar härutinnan, är det material, som erbjudes i vederbörande centrala myndigheters till Kungl. Maj:t framställda förslag om anslags-

437 äskanden hos nästföljande års riksdag samt i kännedomen inom respektive hushållningssällskap om i vilken utsträckning av vederbörande myndigheter tidigare framställda dylika förslag ävensom av hushållningssällskapet tidigare gjorda framställningar om statsmedel plägat bliva bifallna. Anföras må dessutom, att beträffande statsmedel avsedda för av ett hushållningssällskap bedriven verksamhet, gäller i regel det olägliga förhållandet, att Kungl. Maj:ts respektive vederbörande centrala myndigheters beslut rörande för ett visst kalenderår för sällskapet i fråga avsedda medel av administrativa skäl icke kunna fattas tidigare än i fjärde eller femte månaden, ofta vid än senare tidpunkt, av det kalenderår, för vilket medlen äro avsedda. Hushållningssällskapen nödgas sålunda ofta igångsätta viss verksamhet, innan besked erhållits om huruvida och i så fall med vilket belopp statsbidrag kommer att erhållas för ändamålet. Vad nu framhållits synes utredningen utgöra skäl för en ändring av nu tillämpat räkenskapsår för hushållningssällskapen. Enligt utredningens mening torde i första hand en sådan ändring kunna komma ifråga, som skulle innebära, att hushållningssällskaps räkenskapsår sammanfölle med det statliga budgetåret. En dylik förändring innebär visserligen icke i och för sig, att vederbörande hushållningssällskap vid tiden för uppgörandet av ett visst räkenskapsårs inkomst- och utgiftsstat kan vara fullt underkunnigt om vilka belopp av statsmedel, som komma att för varje ifrågakommande ändamål under räkenskapsåret stå till sällskapets förfogande. För ernående av möjlighet härtill erfordras därjämte, att hushållningssällskapet före uppgörandet av staten hade tilldelats samtliga ifrågavarande belopp. Utredningen förmenar, att i regel icke allt för stora svårigheter borde resa sig häremot. Såsom ytterligare skäl för en omläggning av hushållningssällskapens räkenskapsår till budgetår må framhållas, dels att av riksdagen för visst budgetår och ändamål anvisade anslag komme att av hushållningssällskapen användas till åtgärder under samma budgetår och icke såsom för närvarande stundom till åtgärder, som vidtagits under närmast föregående halvår, dels att vederbörande centrala myndigheter vid avgivande till Kungl. Maj:t av förslag till anslagsäskanden hos riksdagen hade möjlighet erhålla nyare uppgifter än för närvarande rörande den tidigare förbrukningen av statsmedel för visst ändamål. Slutligen må påpekas, att med omläggningen av räkenskapsåret och därmed förläggning av hushållningssällskaps ordinarie sammanträde till våren kunna av sällskapet avgivna, för riksdagsbehandling avsedda framställningar föranleda förslag till redan nästpåföljande års riksdag. Med nuvarande ordning kan detta i regel icke ske. Vid en omläggning av hushållningssällskapens räkenskapsår till att sammanfalla med det statliga budgetåret bör emellertid uppmärksammas i vilken mån med olika statsbidragsverksamheter förenade utgifter falla på månaderna januari—juni. I samma mån som detta sker, torde nämligen erfordras förhöjning av anslagsanvisningarna för vederbörande verksamheter för det första budgetåret efter omläggningens ikraftträdande. Det synes enligt utredningens mening böra ankomma på vederbörande centrala myndigheter att till

438 Kungl. Maj:t — i förekommande fall efter anfordran — framställa de förslag om anslagsförhöjningar, som må finnas påkallade. Med anledning av vad sålunda anförts får utredningen förorda, att hushållningssällskaps räkenskapsår omlägges att sammanfalla med det statliga budgetåret och att bestämmelse härom intages i de allmänna grunderna för hushållningssällskaps organisation. Till tidpunkten för omläggningens genomförande återkommer utredningen senare. Vid genomförande av vad sålunda förordats torde vissa föreskrifter av Kungl. Maj:t i administrativt-organisatoriskt hänseende — utöver sådana av utredningen i annat sammanhang föreslagna föreskrifter — bliva nödvändiga. Det torde böra ankomma på vederbörande centrala myndigheter att uppmärksamma detta och att till Kungl. Maj:t — i förekommande fall efter anfordran — avgiva i ämnet erforderliga förslag. I samband med behandlingen av frågan om hushållningssällskaps räkenskapsår har utredningen jämväl övervägt spörsmålet om vidtagande av åtgärder till åstadkommande av ett för samtliga hushållningssällskap gemensamt bokföringssystem. Erinras må att förslag härutinnan utarbetats av hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott, vilket förslag dock ännu icke torde hava föranlett några mera positiva åtgärder från hushållningssällskapens sida. Enligt utredningens mening är det emellertid önskvärt, att de skilda hushållningssällskapens bokföringssystem samt därmed även inkomst- och utgiftsstater bliva så likartade, att fullt rättvisa jämförelser mellan de skilda sällskapens ekonomiska ställning kunna åstadkommas. Utredningen har emellertid icke ansett sig böra upptaga detta spörsmål till närmare övervägande. Av hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott vidtagna åtgärder på området synas emellertid böra fullföljas, lämpligen i samverkan med lantbruksstyrelsen. 3. Speciell motivering till förslag till kungörelse angående statsbidrag till hushållningssällskaps allmänna verksamhet. 1—3 §§. Beträffande dessa paragrafer må hänvisas till ovanstående allmänna synpunkter. 4 §. Enligt förordningen den 8 juni 1923 (nr 228) angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap gäller såsom dylikt villkor, att vederbörande hushållningssällskap äger stadgar, som fastställts av Kungl. Maj:t. Såsom ytterligare villkor gäller — enligt vad framgår av den i det föregående omförmälda kungörelsen nr 603/1934 — att sällskapet tillämpar av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser om resekostnads- och traktamentsersättningar åt befattningshavare hos hushållningssällskap. Liknande bestämmelser böra gälla ifråga om nu föreslagna avlönings- och omkostnadsbidrag. Vidare bör såsom villkor föreskrivas, att beträffande hus-

439 hållningssällskapets befattningshavares avlöningsförmåner bestämmelserna i vederbörande avlöningsreglemente och meddelade bestämmelser rörande kristillägg iakttagas, samt att befattningshavare för vilken reglementet är tillämpligt därutöver icke åtnjuter ersättning av hushållningssällskapet i annan mån än lantbruksstyrelsen för varje särskilt fall efter prövning av omständigheterna finner gott medgiva. 5 §• Enär de ordinarie befattningar, för vilka avlöningsbidrag skall utgå, enligt utredningens förslag skola angivas i av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställd personalförteckning, har utredningen icke ansett årliga framställningar från hushållningssällskapen om avlöningsbidrag erforderliga. De i denna paragraf föreslagna bestämmelserna överensstämma i princip med motsvarande nu gällande bestämmelser ifråga om lantbruksundervisningsanstalterna. Beträffande detaljerna må påpekas, att för nämnda undervisningsanstalter gäller för närvarande, att förskott utbetalas två gånger varje läsår, vardera gången med högst 40 procent av föregående läsårs utgifter. Enär en skolas utgifter äro särskilt stora i början av läsåret samt från då utgående förskott skola avdragas pensionsavgifter, har emellertid utredningen ifråga om undervisningsanstalterna föreslagit en ändring av procenttalen till 60 respektive 30 procent. Enligt utredningens mening är det ändamålsenligt att tillämpa samma förskottsbestämmelser för hushållningssällskap. Utredningen har i detta sammanhang såväl i fråga om hushållningssällskap som lantbruksundervisningsanstalt övervägt möjligheterna av utbetalning utav hela avlöningsbidraget och — i fråga om skola — driftskostnadsbidraget såsom förskott. Därmed skulle utbetalningsproceduren förenklas. Redovisning kunde sedermera ske i samband med avgivande av redogörelse. Samtidigt med avgivande av redogörelse skulle huvudman i förekommande fall återbetala sådan del av förskott, som eventuellt erhållits utöver det bidrag, vartill vederbörande vore berättigad för budgetåret eller läsåret. Emellertid förutsätter anordningen i fråga, att förskottsvis skulle utbetalas även de på förhand i viss mån svårberäkneliga rörliga tilläggen, kristilläggen, vikariatsersättningarna m. m. Med hänsyn härtill har utredningen icke funnit sig böra föreslå ett sålunda i viss mån förenklat tillvägagångssätt utan föreslagit endast 90 procents förskott. 6 §•

Denna paragraf torde icke tarva närmare kommentarer. Till övergångsbestämmelserna återkommer utredningen i ett senare kapitel.

440 4. Speciell motivering till förslag till kungörelse angående statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalter. 1 §• Denna paragraf överensstämmer i sak med nu gällande föreskrifter. o g. Beträffande denna paragraf må hänvisas till tidigare uttalade allmänna synpunkter. 3 §. Denna paragraf överensstämmer med nu gällande bestämmelser. 4 §. De första sex att-satserna motsvara bestämmelserna i kungörelsen nr 847/ 1940, 6 §, punkterna 1)—6) och de två sista att-satserna bestämmelserna i punkterna 8)—9) av samma paragraf. Beträffande de tre övriga attsatserna må hänvisas till vad härom anförts i speciell motivering till liknande villkor för statsbidrag till hushållningssällskaps allmänna verksamhet. 5 §. Liksom för närvarande torde jämväl i fortsättningen framställning erfordras rörande avlöningsbidrag till speciallärare och driftskostnadsbidrag. Av skäl, som ovan anförts rörande avlöningsbidrag till hushållningssällskapen, torde däremot särskild årlig framställning från skola om avlöningsbidrag till ordinarie befattningshavare icke erfordras. 6 §. Beträffande bestämmelserna i denna paragraf må hänvisas till utredningens motivering i fråga om liknande föreskrifter för hushållningssällskapen.

441 Förslag till Kungl. Maj:ts k u n g ö r e l s e a n g å e n d e statsbidrag till h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p s a l l m ä n n a verksamhet; given Stockholms

slott den

Kungl. Maj:t har med anledning av riksdagens beslut funnit gott förordna som följer: 1 §• Under de villkor, som stadgas i denna kungörelse, må till hushållningssällskap utgå statsbidrag dels till avlöning åt hos sällskapet anställda, i fastställd personalförteckning upptagna befattningshavare (avlöningsbidrag), dels ock till täckande av hushållningssällskapets allmänna omkostnader (omkostnadsbidrag). 2 §• 1 mom. Avlöningsbidrag utgår för envar i 1 § omförmäld befattningshavare med belopp, motsvarande dels den avlöning, bestående av lön, kallortstillägg, vikariatsersättning, vikariatslön, ersättning efter ackord eller beting ävensom rörligt tillägg, som tillkommer befattningshavaren jämlikt bestämmelserna i reglementet den angående avlöning till befattningshavare hos hushållningssällskap och vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt m. m., dels ock det kristillägg, som tillkommer befattningshavaren i enlighet med vad härom i särskild ordning stadgas. 2 mom. Om befattningshavare uppnått pensionsåldern, må avlöningsbidrag för honom ej utgå, med mindre vederbörligt tillstånd att kvarstå i tjänst erhållits. 3 §• Omkostnadsbidrag utgår med det belopp och på de villkor, som Kungl. Maj:t bestämmer för varje hushållningssällskap. 4 §. Såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag, som i denna kungörelse avses, skall gälla: att hushållningssällskapet är organiserat i enlighet med gällande föreskrifter;

442 att hushållningssällskapets verksamhet bedrives i överensstämmelse med vad härutinnan är stadgat; att beträffande hos hushållningssällskapet anställda befattningshavares avlösningsförmåner bestämmelserna i ovanberörda reglemente den ävensom meddelade föreskrifter rörande kristillägg iakttagas samt att befattningshavare, för vilken reglementet är tillämpligt, därutöver icke åtnjuter ersättning av hushållningssällskapet i annan mån än lantbruksstyrelsen för varje särskilt fall efter prövning av omständigheterna finner gott medgiva; och må dylik ytterligare avlöningsförmån utgå allenast för sådana särskilda uppgifter inom sällskapets verksamhetsområde, som väl icke tillhöra befattningshavarens tjänsteåligganden men finnas lämpligen böra utföras i samband med dessa; att hushållningssällskapet jämväl i övrigt iakttager de i förenämnda reglemente givna föreskrifterna; att resekostnads- och traktamentsersättning åt hushållningssällskapets i fastställd tjänsteförteckning upptagna befattningshavare utgår enligt de grunder, som stadgas i kungörelsen den angående resekostnadsoch traktamentsersättning åt vissa befattningshavare hos hushållningssällskap och vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt; att hushållningssällskapet anmäler samtliga sällskapets ordinarie befattningshavare till delaktighet i statens pensionsanstalt och ställer sig till efterrättelse de i reglementet för sagda anstalt i fråga om huvudman meddelade föreskrifter samt att sällskapet bestrider i samma reglemente stadgad del av de årliga avgifterna till anstalten; samt att hushållningssällskapet underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t kan finna skäl föreskriva. 5 §. 1 mom. Till hushållningssällskap utbetalar lantbruksstyrelsen utan särskild rekvisition i augusti månad varje budgetår förskottsvis 60 procent av det avlöningsbidrag vederbörande sällskap för föregående budgetår uppburit, dock skall förskott å rörligt tillägg och kristillägg utbetalas med 60 procent av vad som förväntas utgå för ändamålet för det budgetår, sagda förskott avser. Vid nämnda utbetalning avdragas de pensionsavgifter, som hushållningssällskapet och med statsmedel avlönade ordinarie befattningshavare hava att erlägga till statens pensionsanstalt. Under nästpåfoljande januari månad utanordnas till hushållningssällskapet ytterligare ett förskott å 30 procent enligt enahanda grunder. Förskott avrundas vid utbetalning till närmast lägre hundratal kronor. 2 mom. Före juli månads utgång skall hushållningssällskapet till lantbruksstyrelsen ingiva å av styrelsen tillhandahållet formulär rekvisition av avlöningsbidrag för det gångna budgetåret. Efter verkställd granskning av inkomna rekvisitioner utbetalar lantbruksstyrelsen resterande avlöningsbidrag för budgetåret till hushållningssällskapet.

443 3 mom. Lantbruksstyrelsen åligger att varje år före oktober månads utgång till statens pensionsanstalt inbetala de pensionsavgifter, som vid utbetalning av statsbidrag till hushållningssällskapen avdragits. 6 §• Omkostnadsbidrag utbetalas av lantbruksstyrelsen till hushållningssällskapet snarast efter ingången av det budgetår bidraget avser. Övergångsbestämmelser. 1) Utan hinder av vad i 4 § stadgats må sådan befattningshavare hos hushållningssällskap, för vilken det i paragrafen berörda reglementet är tillämpligt och vilken vid denna kungörelses ikraftträdande åtnjuter avlöningsförmåner, överstigande de avlöningsförmåner, som jämlikt meranämnda paragraf tillkomma honom, bibehålla sistnämnda förmåner, därest hushållningssällskapet så finner skäligt och åtager sig bestrida därmed förenade, avlöningsbidrag enligt denna kungörelse överstigande utgifter, dock med undantag för sådan särskild ersättning utöver resekostnads- och traktamentsersättning, som omförmäles i 35 § reglementet den för med statsmedel understödd allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område. 2) Vid utbetalning enligt bestämmelserna i 5 § 1 mom. av avlöningsbidrag för budgetåret 1943/44 skola i momentet angivna förskott beräknas å de avlöningsförmåner, som k u n n a beräknas utgå för budgetåret. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943. Samtidigt härmed upphöra att gälla förordningen den 8 juni 1923 (nr 228) angående visst villkor för statsbidrag åt hushållningssällskap samt kungörelsen den 30 mars 1935 (nr 82) angående fördelning av för hushållningssällskapens allmänna verksamhet avsedda anslagsmedel med däri senare vidtagen ändring.

444 Förslag till Kungl. Maj:ts k u n g ö r e l s e a n g å e n d e statsbidrag till l a n t b r u k s u n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r ; given Stockholms

slott den

Kungl. Maj:t har med anledning av riksdagens beslut funnit gott förordna som följer: 1 §• Under de villkor, som stadgas i denna kungörelse, må till lantmannaskola, lantbruksskola och lanthushållsskola utgå statsbidrag dels till avlöning åt hos skolan anställda, i fastställd personalförteckning upptagna befattningshavare ävensom åt speciallärare vid skolan (avlöningsbidrag), dels ock till täckande av skolans driftskostnader (driftskostnadsbidrag). 2 §. 1 mom. Avlöningsbidrag utgår för envar i 1 § omförmäld, i personalförteckning upptagen befattningshavare med belopp, motsvarande, dels den avlöning, bestående av lön, kallortstillägg, vikariatsersättning, vikariatslön, ävensom rörligt tillägg, som tillkommer befattningshavaren jämlikt bestämmelserna i reglementet den angående avlöning till befattningshavare hos hushållningssällskap och vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt m. m., dels ock det kristillägg, som tillkommer befattningshavaren i enlighet med vad härom i särskild ordning stadgas. 2 mom. Till ersättning åt speciallärare må, i den mån undervisningen icke skäligen kan uppdragas åt ordinarie befattningshavare vid skolan, utgå avlöningsbidrag med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer i varje särskilt fall, dock med högst 10 kronor för varje undervisningstimme. 3 mom. Om befattningshavare, som i 1 mom. sägs, uppnått pensionsåldern, må avlöningsbidrag för honom ej utgå, med mindre vederbörligt tillstånd att kvarstå i tjänst erhållits. 3 §• Statsbidrag till täckande av skolornas driftskostnader må utgå dels med följande årliga grundbidrag, nämligen

445 för lantmannaskola med vinterkurs 3 600 kronor t » •.•••> och fortsättningskurs 5 400 > » » » » » längre kurs 7 200 » i » •• » , fortsättningskurs och längre kurs 9 000 » » » » helårskurs 5 400 » » lantbruksskola 5 400 > » lanthushållsskola med hal vårskurs 3 600 » » » » årskurs eller två halvårskurser 5 400 » » » » » och en halvårskurs 7 200 » de/s ock med tilläggsbidrag av fem kronor för varje elev och månad, som kurs pågår. Anordnas vid skola annan kombination av kurser, skall statsbidragets grundbelopp för varje särskilt fall bestämmas av Kungl. Maj:t. Omfattar kurs del av månad, utgår tilläggsbidraget med ett i förhållande till den kortare tiden nedsatt belopp. Statsbidrag till driftskostnader må icke utgå med högre belopp än som motsvarar tre fjärdedelar av skolans av lantbruksstyrelsen godkända driftskostnader, sedan avdrag gjorts för influtna hyror av elevbostäder. Bidrag av statsmedel må icke utgå, därest icke från annat håll tillskjutes ett belopp, motsvarande minst en tredjedel av statsbidraget till driftskostnader. 4 §• Såsom villkor för tillgodonjutande av statsbidrag, som i denna kungörelse avses, skall gälla att lantbruksstyrelsen vitsordat behovet av skolan; att skolans verksamhet bedrives i överensstämmelse med gällande stadga för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter och av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter; att undervisningen vid huvudkurs, där Kungl. Maj:t ej för särskilt fall annorlunda förordnat, pågår under minst så lång tid, som i gällande stadga för statsunderstödda lanlbruksundervisningsanstalter är föreskrivet; att vid lantmannaskola eller lanthushållsskola elevantalet i huvudkurs uppgår till minst 15 eller ock i medeltal för de fem sista åren eller det mindre antal läsår, skolan varit i verksamhet, uppgått till minst angivna antal, samt att det icke överstiger vid lantmannaskola 60 och vid lanthushållsskola 30; dock att Kungl. Maj:t må på grund av särskilda omständigheter bevilja statsunderstöd, oaktat villkoren ifråga om elevantalet icke äro uppfyllda; att vid lantbruksskola mottages det antal elever, som lantbruksstyrelsen bestämmer; att undervisningen vid samtliga huvudkurser är avgiftsfri; att beträffande vid skolan anställda befattningshavares avlöningsförmåner bestämmelserna i ovanberörda reglemente den ävensom meddelade föreskrifter rörande kristillägg iakttagas, samt att befattningshavare, för vil-

446 ken reglementet är tillämpligt, därutöver icke åtnjuter ersättning från skolan eller vederbörande hushållningssällskap i annan mån än lantbruksstyrelsen för varje särskilt fall efter prövning av omständigheterna finner gott medgiva; och må dylik ytterligare avlöningsförmån utgå allenast för sådana särskilda uppgifter inom skolans eller vederbörande hushållningssällskaps verksamhetsområde, som väl icke tillhöra befattningshavarens tjänsteåligganden men finnas lämpligen böra utföras i samband med dessa; att skolan jämväl i övrigt iakttager de i förenämnda reglemente givna föreskrifterna; att i förekommande fall resekostnads- och traktamentsersättning till skolans i fastställd tjänsteförteckning upptagna befattningshavare utgår enligt de grunder, som stadgas i kungörelsen den angående resekostnads- och traktamentsersättning åt vissa befattningshavare hos hushållningssällskap och vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt; att skolans styrelse anmäler samtliga vid skolan anställda ordinarie befattningshavare till delaktighet i statens pensionsanstalt och ställer sig till efterrättelse de i reglementet för sagda anstalt ifråga om huvudman meddelade föreskrifter samt att skolan bestrider i samma reglemente för huvudman stadgad del av de årliga avgifterna till anstalten; samt att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t kan finna skäl föreskriva. 5 §• Ansökning om avlöningsbidrag till speciallärare och driftskostnadsbidrag skall avse läsår samt, ställd till Konungen, av vederbörande skolstyrelse ingivas till lantbruksstyrelsen å av styrelsen tillhandahållet formulär före den 1 september. Lantbruksstyrelsen har att så snart ske kan med eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämna inkomna ansökningar. 6 §• 1 mom. Till styrelse för skola, som avses i denna kungörelse, utbetalar lantbruksstyrelsen utan särskild rekvisition under läsårets första undervisningsmånad varje läsår förskottsvis 60 procent av det avlöningsbidrag och driftskostnadsbidrag, vederbörande skola föregående läsår uppburit, dock skall förskott å rörligt tillägg och kristillägg utbetalas med 60 procent av vad som förväntas utgå för ändamålet för det läsår, sagda förskott avser. Vid nämnda utbetalning avdragas de pensionsavgifter, som vederbörande huvudman och med statsmedel avlönade ordinarie befattningshavare hava att erlägga till statens pensionsanstalt, ävensom de ersättningar för tjänstebostad, som skola erläggas av sagda befattningshavare. Under läsårets femte undervisningsmånad utanordnas till skolstyrelsen ytterligare ett förskott å 30 procent enligt enahanda grunder. Till styrelse för skola, som icke varit i verksamhet under föregående läsår, utbetalar lantbruksstyrelsen utan särskild rekvisition i december och mars

447 månader förskottsvis 60 respektive 30 procent av det statsbidrag, som skolan beräknas kunna erhålla under läsåret. Förskott avrundas vid utbetalning till närmast lägre hundratal kronor. 2 mom. Snarast under november månad skall styrelsen för skola till lantbruksstyrelsen ingiva å av styrelsen tillhandahållet formulär rekvisition av statsbidrag för det gångna läsåret. Efter verkställd granskning av inkomna rekvisitioner utbetalar lantbruksstyrelsen resterande statsbidrag för läsåret till vederbörande skolstyrelse. 3 mom. Lantbruksstyrelsen åligger att varje år före februari månads utgång till statens pensionsanstalt inbetala de pensionsavgifter, som vid utbetalning av statsbidrag till skolorna avdragits. övergångsbestämmelse. Utan hinder av vad i 4 § stadgats må sådan befattningshavare hos skola, för vilken det i paragrafen berörda reglementet är tillämpligt och vilken vid denna kungörelses ikraftträdande åtnjuter avlöningsförmåner, överstigande de avlöningsförmåner, som jämlikt meranämnda paragraf tillkomma honom, bibehålla sistnämnda förmåner, därest skolans styrelse så finner skäligt och skolan bestrider därmed förenade, avlöningsbidrag enligt denna kungörelse överstigande utgifter; dock med undantag för sådan särskild ersättning utöver resekostnads- och traktamentsersättning, som omförmäles i 35 § reglementet den för med statsmedel understödd allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område. Denna kungörelse träder i kraft den 1 november 1943.

448 T a b e l l 1.

Hushållningssällskapen

i n l c o m s t e r o c h utgifter

ävensom överför respek-

Inkomster, 1 0' 0 kronor Hushållningssällskap 1935

1939 Stockholms läns och stads

301 Uppsala läns

217 341

227 Södermanlands läns

196 286

Östergötlands läns

700 Jönköpings läns

316 Kronobergs läns

323 202

221 Kalmar läns södra

36*5

148 Blekinge läns

175 Kristianstads läns

185 527

188 576

Malmöhus läns

318 Hallands läns

288 Göteborgs och Bohus läns

289 234

Älvsborg läns norra

275 Älvsborgs läns södra

164 451

188 412

Värmlands läns

3^2

474 Örebro läns

362 Västmanlands läns

248 266

237 231

299 265 319

239 Gävleborgs läns

296 Västernorrlands läns

335 261

247 359

385 Jämtlands läns

400 6*9 7 057

696 7 625

'-68 7 831

958 S907

1084 Västerbottens läns Norrbottens läns Summa

449 skott eller brist å r e n 1935—1939 enligt lantbruksstyrelsens berättelser tive å r . Utgifter, 1000 kronor

överskott + , brist—, 1000 kronor 1937

1939 Summa 1935-1939

- 16

+ -

- 22 + 2 - 10 - 7

+ 12 - 4 + 3 — 7

± o

+ o

+ 7 + 5 + 40 + 3 + 10

+ 7 - 20 + 11

- 39 - 1 - 22 + 10 - 47 + 42 - 43 + 62 + 5 + 6 + 5 - 29 - 19 - 21 + 1 - 13

249 185 200 427 233 171 154 174 129 153 497 293 237 223 293 153 358 363 233 263 231 364 261 218 391 669

254 193 241 582 245 176 155 186 141 150 449 318 274 221 324 159 393 331 252 258 232 349 261 248 433 696

296 195 291 610 288 165 186 199 156 173 476 323 250 222 280 167 439 3S0 352 233 246 371 275 273 429 668

314 215 351 633 316 175 200 202 147 175 527 290 297 246 300 174 386 487 349 278 246

289 231 359 707 323 195 215 210 148 188 576 323 285 249 274 194 404 504 362 292 289 420 4>6 331 521

_

-

7 521

7 943

S958

29—418998.

39 :J

507 326 467 958

1084 9 399

9 + 6 - 6) + 9 — 33 + 1 - 22 + 3 - 2 - 11 + 0 + 1 - 11 - 10 + 1 - 2 + 39 — 63 - 1 - 3 + 3 + 29 — 21 + 24 + 9 + 0 - 05

+ 11

± o + 14 + 2 + 8 - 4 + 5 + 4 + 1 - 4 •f 6 ~ 2

± o + 32 + 60 - 4 + 8 - 6 - 14

± o + 28 - 23

1 5

+ 4 - 14 + 13 - 8

± o + 8 + 2 + 1 - 26 + 1 + 5

+ o - 3 + 12 + 12 — 11 + 4 - 15 — 75 - 6 + 19 - 15

± o ± o - 8 - 12 + 1 - 2 + 13 + 22 - 13 + 4 + 1 - 33 - 27 + 9 - 34

± o ± o + o - 5 + 3 -- 10 + 1 - 6 + 8 — 30

± o + 7 - 24 -101 - 41 - 2 - 18

+ 104 + 1 - 29 + 20 - 41 -194 - 95 + 78' - 81

± o

± o

± o

± o

± o

+ 104

-112

- 51

-216

-340

450 T a b e l l 2. H u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n s t i l l g å n g a r d e n 31 d e c e m b e r 1939 e n l i g t uppgifter av hushållningssällskapen. Bland tillgångarna märkas Hushållningssällskap

fastigheter (tax.-värde) kronor

Stockholms läns och stads

46 700 108 000 314 600 410 000 213 500 15 400 38 000 164 200 141600

Uppsala läns Södermanlands läns Östergötlands läns Jönköping läns Kronobergs läns Kalmar läns norra Kalmar läns södra Gotlands läns Blekinge läns Kristianstads läns

460 000 1454 000

Malmöhus läns Hallands läns Göteborgs och Bohus läns Älvsborgs läns norra Älvsborgs läns södra Skaraborgs läns Värmlands läns Örebro läns Västmanlands läns Kopparbergs läns Gävleborgs läns Västernorrlands läns Jämtlands läns Västerbottens läns Norrbottens läns Summa 1

Inklusive viss lösegendom.

260 000 142 000 128 000 1469 600 370 000 112 000 190 000 179 521 88 600 346 000 143 400 »821 200 151500 7 767 821

fonder för särskilda ändamål kronor

241 483 538 518 496 271 625 378 286100 114 809 68 208 163 873 123 539 174 650 868 388 1 277 585 357 866 338 600 868 684 137 093 2 594 864 90 913 434 240 259 000 197 030 551558 303 709 817 120 631 635 359 204 12920318

reserverade medel för särskilda ändamål kronor

196 322 51338 9 940 40 000 10 642 19 352 1900 19 494 121 205 1534300 16 300 10150 9 972 155 172 184 090 36 823 33 789 19 056

39 700 63 752 2573297

451 Tabell 3. Hushållningssällskapens ledamotsavgifter m. m. (avrundade tal).

Hushållningssällskap

Nuvarande ledamotsavgifter (1939)

Beräknad ökning av ledamotsavgifter vid genomförande av förslag om jordbruksavgift

kronor

kronor

Beräknade sammanlagda ledamotsavgifter vid genomförande av förslag om jordbruksavgift kronor

Disponibla medel på grund av utredningens förslag1 kronor

15 800

35 300

63 000

16 700

28 200

44 900

55 000

Södermanlands läns

10 600

48 800

59 400

63 000

Östergötlands läns

5 300

96 700

102 000

108 000

11200 Stockholms läns och stads

72 300

83 500

51000 Kronobergs läns Kalmar läns norra

2 800

58 800

8 000

39 600

40 000

Kalmar läns södra

5 200

39 200

44 400

23 800

24 800

34 000

32 900

32 900

44 000

12 000

94 600

106 600

83 000

Malmöhus läns

9 800

148 700

158 500

85 000

Hallands läns

13 600

48 400

62 000

77 000

Göteborgs och Bohus läns Älvsborgs läns norra

19 400

34 400

53 800

57 500

51000 Blekinge läns

Älvsborgs läns södra

52 500 45 500

46 800

53 000

Skaraborgs läns

8 500

102 200

110 700

99 000

Värmlands läns

12 500

98 000

110 500

63 000

10 700

56 500

67 200

57 000

Västmanlands läns Kopparbergs läns

13 800 16 500

36 000 81800

49 800

47 000

98 300

64 000

Gävleborgs läns

20 700

59 600

80 300

67 000

Västernorrlands läns Jämtlands läns

82 200

67 000

52 400

63 700

55 000

Västerbottens läns

56 500

87 600

85 000

Norrbottens läns

25 600

34 800

60 400

102 000

295 500

1679000 Summa

1 Härmed avses medel, som t»liva för hus hållningssällskap en disponibla g<mom statens övertagande dels av vissa utav hushållningss ällskapens nuva rande utgifter a\ ' egna medel i samband med borttagande av l :ravet på s. k . ortsbidrag i vissa fall och dels av avlönandet av vissa befattningshavare. I förekomma nde fall har hän syn tagits till de anslag från landsting, som vissa hushållningss ällskap åtnjut a för ifragavaraiide ändamål.

452 Tabell 4.

V i s s a s t a t s a n s l a g till h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n å r 1942 ( a v r u n d a d e tal). Allmänt statsanslag och uppskattat krisanslag kronor

Hushållningssällskap

Norrlandsanslag kronor

Stockholms läns och stads

124 600

—

Uppsala läns

70 900

— — — — — — — — — — — — — — — —

Södermanlands läns

92 400

Östergötlands läns

131 600

Jönköpings läns

117 300

Kronobergs läns

97 500

Kalmar läns norra

53 200

Kalmar läns södra

83 800

Gotlands läns . ;

48 900

Blekinge läns

70 700

Kristianstads läns

131 200

Malmöhus läns

157 300

Hallands läns

87 300

Göteborgs och Bohus läns

112 300

Älvsborgs läns norra

90100 Älvsborgs läns södra

80100 Skaraborgs län Värmlands läns

142 900 139 900

Örebro läns

99 400

Förvaltningsbidrag för låneförmedling1 kronor 1000 1200 1100 3 500

700 1700

500 1400

500 3 000 2 700 2 500 3 800 3 000 2 800

900 5 900

40 000

1100 2100

Västmanlands läns

77 700

— —

Kopparbergs läns

127 600

45 000

Gävleborgs läns

117 500

Västernorrlands läns

131 000

50 000 95 000

Jämtlands läns

104 900

70 000

700 Västerbottens läns

153 200

100 000

156 700 2800 000

100 000

48 400

Norrbottens läns Summa 1

Avser år 1941.

400 200 1600 1400

453 Tabell 5. B e r ä k n i n g av o m k o s t n a d s a n s l a g e n l i g t u t r e d n i n g e n s förslag ( a v r u n d a d e tal). 1.

Beräkningsgrunder.

För varje hushållningssällskap har beräknats en s. k. grundinkomst, motsvarande summan av nuvarande allmänt statsanslag, krisanslag och förvaltningsbidrag för låneförmedling minskad med disponibla medel (se not till tabell 3). Grundinkomstens belopp motsvarar beloppet av det omkostnadsanslag, som erfordras, därest ökningen av ledamotsavgifterna till ingen del användes för att nedbringa omkostnadsanslaget (alternativ 1). Enligt alternativ 2 motsvarar inkomstökningen 10 procent av nuvarande allmänt statsanslag och krisanslag jämte 50 procent av den beräknade ökningen av ledamotsavgifterna. Denna inkomstökning modifieras därhän, att densamma för intet hushållningssällskap understiger 30 men ej heller överstiger 45 procent av nuvarande allmänt statsanslag och krisanslag (skälig inkomstökning). Enligt alternativ 3 motsvarar inkomstökningen 20 procent av nuvarande allmänt statsanslag och krisanslag jämte 50 procent av den beräknade ökningen av ledamotsavgifterna. Denna inkomstökning modifieras därhän, att densamma för intet hushållningssällskap understiger 40 men ej heller överstiger 55 procent av nuvarande allmänt statsanslag och krisanslag (skälig inkomstökning). Beteckningarna i det följande avse: A = nuvarande allmänt statsanslag och krisanslag. F = nuvarande förvaltningsbidrag för låneförmedling. D = disponibla medel.

L = beräknad ökning av ledamotsavgifterna vid genomförande av förslaget om jordbruksavgift. O = omkostnadsbidrag. ö = inkomstökning. G = ovannämnda grundinkomst = A + F —D. Följande ekvationer gälla ifråga om de olika alternativen: ö l =

L

««

10 A

Alt. 1. L

H W + 2~ ( m o d i f i e r a t t111 l ä g s t 30, högst 45 procent av A) > 2. 20 A L TOO" + 2 ( m o d i f i e r a t tiH l a 8 s t 40, högst 55 procent av A) > 3. Ö1 = G + Ö 1 - L , 1. 02 = G + Ö 2 - L , 2. 03 = G + Ö 3 - L , 3. „ _

Beträffande särskilt omkostnadsbidrag till vissa hushållningssällskap må hänvisas till utredningens motivering.

454 T a b e l l 5 (forts.). 2. 1

Hushållningssällskap

1 ^

8 Beräkningar. 1

11; |

9 A 1t e r n a t i v 1 Allmänt statsanslag, krisSkillnad Inkomstanslag mellan ökning och för- Dispokol. 2 SärOmkost- skilt Summa nibla och 3 = valtG + 0 1 nadsÖkning om- omkostningsbi- medel' grund- av ledabidrag (kol. kostdrag för inkomst motsavnads= G 4 f 5) nadslåneför(G) -% (kol. 4) bidrag bidrag gifter medling = öl kronor kronor kronor kronor kronor kronor Tcronor kronor

1. Stockholms läns och 125 600

63 000

62 600

35 300 28

97 900

62 600

55 000

63 000

30 500

28 200 40 48 800 53

45 300

3. Södermanlands l ä n s . . 4. Östergötlands l ä n s . . .

72100 93 500

79 300

30 500

108 000

5.

118 000

67 000

6.

99 200

54 000

45 200

2.

7. Kalmar läns norra ..

53 700

40 000

13 700

8. Kalmar läns södra ..

85 200

34 200

96 700 73 72 300 61 58 800 60 31600 59 39 200 46 23 800 49 32 900 47

123 800

139 300

67 000

104 000

45 200

45 300

13 700

73 400

34 200

39 200

15 400

62 600

29 700

62 600

— — — — — — — — — — — — — — — — — — —

17100 30 500 27100 67 000 45 200 13 700 34 200 15 400

9. Gotlands läns

49 400

34 000

15 400

10.

73 700

44 000

29 700

11. Kristianstads läns . . . 12.

133 900

83 000

50 900

94 600 72

145 500

50 900

159 800

85 000

148 700 94

223 500

13. 14. Göteb. o. Bohus läns

77 000

62 500

115 300

88 700

54 300

15. Älvsborgs läns norra 16. Älvsborgs läns södra

92 900

54 300 41900

48 400 55 34 400 31

74 800 14100

94 400

53 000

28 000

73 500

41900 28 000

17.

148 800

99 000

49 800

152 000

49 800

18. Värmlands läns

141 000

63 000

176 000

78 000

19.

101 500

57 000

78 000 44 500

101 000

44 500

20. Västmanlands läns . . 21. Kopparbergs läns

47 000

36 000 46

127 800

64 000

81800 64

145 600

133 800

22. Gävleborgs läns 23. Västernorrlands läns.

119 100

67 000

59 600 51

111 700

63 800 70 000 52100 52 000

132 400

67 000

75100 57

140 500

65 400 72 000

24.

105 600

55 000

65400 50 600

52 400 50

103 000

137 400 125 600

25. Västerbottens l ä n s . . .

154 800

85 000

69 800

56 500 37 34800 22

126 300

50 600 75 000 69 800 103 000 172 800 57800 128 000 185 800

52 500 57 45 500 56 102 200 72 98 000 70 56 500 57

29 700 50 900 74 800 14100 54 300 41900 28 000 49 800 78 000 44 500 31100 104 100

92 600 57 800 159 800 102 000 26. Norrbottens läns Summa 2848400 1679000 1169400 1544600 55 2 714000 1169 400 500000 1 669 400 1

Se not till tabell 3. -- 2 Av ni rvarande allmänt statsanslag och krisa nslag.

455 Tabell 5 (forts.) 11

»

| .4

16 A

I t e r

»

| 16

n

a

t

i

v

2 Inkomstökning 10 %a\ Halva allmänt ökstatsan- ningen Summa slag och av ledakrisan- motsavslag gifter kronor kronor kronor

OmkostSkälig G + 0 2 Ökning nads- Särskilt Summa inkomstav ledaomkost- omkostl (kol. 4 + bidrag ökning % motsavnadsnads15) (kol. 17 bidrag bidrag gifter % ' = 02 -18) kronor

kronor

kronor

kronor

30150 24 21200 30

37 700 30 21100 30

100 300

35 300

65 000

38 200

28 200

10 000

33 600 36 61550 47 47850 41

33 300 36 69 600 53 47 300 40

63 800

48 800

15 000

96 700

96 700

—

114 300

72 300

42 000

39 200 40 21100 40

39 600 44

84 800

58 800

15 800

20 900 40

34 600

31 600

26 000 3 000

28 000 33 16 800 34

28 000 33 11600 34

62 200

39 200

23 800

23 000 8 000

23 200 33 58 700 45

52 900

32 900

20 000

109 600

94 600

15 000

73 900 47 34 300 39

148 700

148 700

48 400

48 400

— —

34100 30 35 600 40

88 400

34 400

54 000

77 500

52 500

25 000

30 500 38

58 500

45 500

13 000

114 200

102 200

12 000

98 000

43 000

1. 2.

12 500

17 650

3.

9 200

24 400

4.

13 200

48 350

5.

6.

9 800 5 300

24 900

7. 8.

8 400

kronor

65 000

9.

4 900

19 600 11900

10.

16 450

23 550 33

11.

47 300

60 400 46

12. 13.

15 700

74 350

90 050 57

8 700

24 200

32 900 38

14.

17 200

28 400 25

15.

9 000

26 250

35 250 39

16.

8 000

22 750 51100

30 750 38 65 400 46

64 400 45 63 000 45 38 000 39

82 500

56 500 36 000

26 000 21000

— — — — — — — — — — — — — — — — — — —

17.

14 300

18.

14 000

49 000

63 000 45

19.

9 900

28 250

38 150 38

kronor

10 000 15 000

— 42 000 26 000 3 000 23 000 8 000 20 000 15 000

— — 54 000 25 000 13 000 12 000 43 000 26 000

20.

7 800

18 000

25 900 33

21. 22.

12 800 11700

40 900

25 800 33 53 700 4^

57 000

54 000 42

117 800

36 000

70 000

29 800

41500 35

41500 35

93 600

59 600

34 000

52 000

86 000

23.

50 650 39

50 700 39

116 100

72 000

113 000

24.

10 500

37 550 26 200

36 700 35

36 800 35

87 400

52 400

35 000

75 000

110 000

25.

15 300

28 250

45 700 30

115 500

56 500

59 000

103 000

162 000

26.

43 550 28 33100 21

48 000 30 105 800 34 800 71000 128 000 199 000 15 700 17 400 280 000 772300 1052 300 88 1072 200 38 2241600 1544600 697 000 500000 1197 000

S:a 1

A v nuvarcmde allm änt statsans ag och krisf inslag.

21 000 106 000

456 T a b e l l 5 (forts.). 22

|»H

VG

29 A l t e r n a t

3 Inkomstökning 20 % av Halva allmänt ökstatsan- ningen slag och av leda- Summa krisan- motsavslag gifter kronor kronor kronor

1.

24 900

2. 3.

14 200 18 500

4. 5.

42 550 34

Skälig inkomstökning = 03

OmkostG + 0 3 ökning nads- Särskilt av ledaomkost(kol. 4 + bidrag motsavnads26) (kol. 28 gifter bidrag —29)

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

17 650 14 100

49 700 40 112 300 28100 40 45 200

35 300

77 000

28 300 4(

28 200

17 000

17 000

24 400

42 900 46

43 300 47

73 800

25 000

25 000

26 300

48 350

3 000

3 000

72 300

54 000

54 000

6.

29 400

48 900 50

99 700 59 300 51 126 300 48 600 50 93 800

96 700

74 650 57 59 650 51

72 600 55

23 500 19 500

58 800

35 000

35 000

7.

10 600

15 800

26 400 50

25 900 50

39 600

8 000

8 000

8.

16 800

19 600

36 400 43

30 400 43

70 200

39 200

31 000

21700 44

21400 44

36 800

23 800

13 000

13 000

30 550 43 73 500 56

30 200 43

59 900

32 900

27 0(X

27 000

71700 55 122 600 94 600 85 900 55 160 700 148 700 41300 47 55 400 48 400 45100 40 99 400 34400 44 600 49 86 500 52 500

28 000

28 000

12 000

12 000

38 500 48

45 500

26 000

26 000

9.

9 800

10.

11900 16 45c

11.

26 200

47 300

12.

74 350 105 850 67

13.

17 500

24 200

14.

22 500

17 200

41700 48 39 700 35

15.

26 250

44 250 49

16.

16 000

22 750

17.

28 600

38 750 48 79 700 56

18.

28 000

19.

19 900

49 000 28 250

48150 46

78 400 55 128 200 102 200 77 000 55 155 000 98 000 48 000 48 92 50O 56 500 33 900 44

77 000 55

20.

15 500

18 000

33 500 43

21.

25 500

40 900

66 400 52

66 500

65 000 66 000 52 129 800 53 500 46 105 600

77 000

7 000

7 000

65 000

65 000

34 000

34 000

57 000

57 000

36 000

36 000 29 000 70 000 118 000 52 000 98 000

36 000

29 000

48 000

59 600

46 000

54 000

22.

23 500

29 800

53 300 45

23.

26 200

37 550

63 750 49

24.

26 200

47 200 45

25.

30 600 28 250 58 850 38 61700 40 131 500 56 500 31300 17 400 48 700 31 63 000 40 120 800 34 800 560000 772300 1332300 4S 1335200 48 2 5046001 544600 960000 500000 1460000

26. S:a

63 700 49 129 100 47 800 45 98 400

Av nuvarande allmänt statsanslag och krisanslag.

52 400

72 000 126 000 75 000 121 000 75 000 103 000 178 000 86 000 128 000 214 000 46 000

FEMTONDE

KAPITLET.

Genomförandet av hushållningssällskapsutredningens förslag. Det är enligt hushållningssällskapsutredningens mening önskvärt, att de förändringar ifråga om hushållningssällskapens organisation och verksamhet m. m., vilka i det föregående föreslagits, snarast möjligt bliva genomförda. Dröjsmålet med den sedan lång tid tillbaka bebådade utredningen rörande ifrågavarande spörsmål torde — särskilt ifråga om befattningshavarnas ställning och löneförmåner samt hushållningssällskapens ekonomiska förhållanden — hava inom sällskapen skapat osäkerhet och verkat hämmande på utvecklingen av sällskapens verksamhet, övergångstiden vid genomförandet av utredningens förslag torde därjämte för hushållningssällskapen vara förenad med vissa olägenheter av administrativ art. Det synes därför motiverat, att denna övergångstid så långt möjligt begränsas. Därest utredningens förslag komma att föranleda proposition senast till 1943 års riksdag och i huvudsak bliva av riksdagen godkända, torde enligt utredningens mening sagda förslag kunna genomföras på följande sätt. Kungörelsen med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation torde om möjligt böra utfärdas före den 1 juli 1943. Hushållningssällskapen i få, därest så sker, möjlighet att vid ordinarie sammanträde på hösten samma år behandla frågan om nya stadgar. Enligt vad nu gäller erfordras för stadgeändring beslut av vederbörande hushållningssällskap vid två på varandra följande ordinarie sammanträden. Då emellertid denna bestämmelse innebär, att de ifrågasatta nya stadgarna för hushållningssällskap icke skulle kunna träda i kraft förrän tidigast den 1 januari 1945 men det synes utredningen önskvärt, att så sker redan den 1 juli 1944, torde särskild föreskrift böra utfärdas av Kungl. Maj:t, att nu ifrågavarande ändring av hushållningssällskapens stadgar må ske efter beslut av hushållningssällskap på ett ordinarie och ett därpå följande extra sammanträde. De nya stadgarna skulle därmed slutgiltigt kunna fastställas vid extra sammanträde exempelvis i början av år 1944. Desamma böra sedermera tillämpas från och med den 1 juli 1944. Med hänsyn härtill har i ingressen till kungörelseförslaget angivits, att hushållningssällskaps stadgar för att kunna fastställas till efterrättelse skola från och med sistnämnda dag vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med de föreslagna allmänna grunderna för hushållningssällskaps organisation.

458 I samband med ikraftträdandet av de nya grundstadgarna tarvas vissa övergångsbestämmelser. Hushållningsgilles styrelse bör sålunda utses första gången på konstituerande sammanträde med gillet våren 1944 för tiden 1 juli—31 december 1944. Sedermera bör på ordinarie sammanträde hösten 1944 styrelse väljas för närmaste fyraårsperiod, räknad från och med den 1 januari 1945. Då hushållningsgille enligt förslaget till grundstadgar bland annat skall välja lantbruksombud, är det av betydelse, att gillesinstitutionen träder i verksamhet så snart som möjligt. För konstituerande sammanträde med hushållningsgille, vilket bör hållas, sedan hushållningssällskapet vid extra sammanträde slutgiltigt antagit de nya stadgarna, bör hushållningssällskapets förvaltningsutskott äga utsätta tid och plats samt utse sammankallande. Tilläggas må, att vederbörande hushållningssällskap bör fastställa stadgar för hushållningsgille vid ordinarie sammanträde hösten 1943, att tillämpas från och med den 1 juli 1944. Lantbruksombud enligt de nya stadgarna torde böra utses första gången genom val hösten 1944 for kalenderåren 1945—1948. Intill utgången av år 1944 böra enligt nuvarande bestämmelser utsedda ombud fungera. Förvaltningsutskott enligt de nya stadgarna torde böra utses första gången på vederbörande hushållningssällskaps ordinarie sammanträde våren 1945 för tiden 1 juli 1945—30 juni 1949. Intill förstnämnda dag bör enligt nuvarande bestämmelser utsett förvaltningsutskott fungera. Påpekas må, att mandattiden för förvaltningsutskotts ledamöter enligt vad som ifrågasatts kommer att utgå den 30 juni året efter det, då val av lantbruksombud ägt rum, vilket synes utredningen ändamålsenligt. Omläggningen av hushållningssällskapens räkenskapsår till att sammanfalla med det statliga budgetåret torde kunna ske först från och med den 1 juli 1944, enär dylik omläggning torde böra föregås av ändring av hushållningssällskapens stadgar. Därav följer att ett extra bokslut måste verkställas per den 30 juni 1944 för första halvåret 1944. Vidare må påpekas, att vid hushållningssällskaps ordinarie sammanträde hösten 1943 inkomst- och utgiftsstater torde böra fastställas för dels sagda halvår och dels räkenskapsåret 1 juli 1944—30 juni 1945. För motsvarande tidsperioder torde jämväl vederbörliga revisorer böra utses vid sagda sammanträde. Slutligen får utredningen föreslå, att ledamotsavgiften enligt kungörelseförslagets bestämmelser första gången uppföres å kronodebetsedeln för år 1944, vilken utdelas på hösten samma år. Uppbörden av sagda avgift skulle därmed komma att helt falla inom det från den 1 juli 1944 av hushållningssällskapen tillämpade räkenskapsåret. Förordningen om jordbruksavgift bör träda i kraft den 1 juli 1944. Kungörelsen angående ändrad lydelse av § 3 i instruktion för lantbruksstyrelsen synes böra träda i kraft den 1 juli 1943. Reglementet för med statsmedel understödd allmän undervisningsoch upplysningsverksamhet på lanthushållningens område bör träda i kraft den 1 januari 1944. övergångsbestämmelser torde icke erfordras.

459 I detta sammanhang får utredningen emellertid erinra om att lantbruksstyrelsen enligt nu gällande bestämmelser har att upprätta kontrakt angående anordnande av vissa utbildningskurser. Därest ifråga om någon utbildningskurs anordnaren skulle motsätta sig tillämpningen av ifrågavarande reglemente, torde eventuellt stadgad uppsägningstid av kontraktet få iakttagas. Kungörelsen angående statsbidrag till nyssnämnda undervisnings- och upplysningsverksamhet bör träda i kraft vid samma tidpunkt som reglementet eller sålunda den 1 januari 1944. Såsom övergångsbestämmelse torde böra gälla, att ansökning om bidrag för första halvåret 1944 jämlikt 9 och 10 §§ skall ingivas till lantbruksstyrelsen före ingången av år 1944. Ändringarna i kungörelsen nr 356/1938 angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m. böra likaledes träda i kraft den 1 januari 1944. Kungörelsen angående statsbidrag till vissa åtgärder för fiskerinäringens befrämjande bör — med hänsyn till ändrade bestämmelser för fiskeritjänstemännens avlöning — träda i kraft den 1 juli 1943. I samband härmed torde vissa övergångsbestämmelser erfordras. För andra halvåret 1943 bör statsbidrag sökas före den 1 augusti 1943. Före den 15 mars 1944 bör framställning om bidrag ingivas dels för första halvåret 1944 och dels för budgetåret 1944/45. Såsom motivering må erinras om utredningens förslag rörande omläggning av hushållningssällskaps räkenskapsår. Kungörelsen angående lån av statsmedel till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet inom jordbruket bör träda i kraft den 1 januari 1944. Beträffande i 10 och 16 §§ kungörelseförslaget angivna framställningar torde icke erfordras någon övergångsbestämmelse. Första framställningen enligt de nya bestämmelserna torde sålunda böra ingivas före den 15 mars 1944 och avse verksamheten under budgetåret 1944/45. Påpekas må att för budgetåret 1943/44 anvisade statsanslag till ifrågavarande ändamål avse verksamheten under kalenderåret 1943. För första halvåret 1944 torde särI skilda medel knappast erfordras, enär medel, som anvisas för budgetåret 1944/45 kunna stå till hushållningssällskapens förfogande för fördelning redan hösten 1944. Tilläggas må, att för år 1943 enligt nuvarande bestämmelser anvisade medel, som eventuellt icke disponeras under år 1943, icke böra få disponeras under år 1944. Däremot bör föreskrivas, att första redogörelsen enligt de nya bestämmelserna skall avgivas före den 15 oktober 1945 och avse liden 1 januari 1944—30 juni 1945. Vad nu sagts torde i tillämpliga delar böra gälla jämväl kungörelsen angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 401) angående lån från jordbrukets maskinlånefond. Kungörelsen angående med statsmedel understödda åtgärder till husdjursskötselns främjande torde likaledes böra träda i kraft den 1 januari 1944. Såsom övergångsbestämmelse bör gälla att i 22 § 2 mom. kungörelseför-

460 slaget omförmäld framställning, som ingives före den 15 mars 1944 skall avse dels första halvåret 1944 och dels budgetåret 1944/45. Tilläggas må att även om uti ifrågavarande kungörelse omförmälda bidrag till exempelvis tjurföreningar beviljas hushållningssällskapet för budgetår, bör dock bidraget till föreningen — med hänsyn bland annat till ordningen för amorteringen av lån — avse kalenderår. Kungörelsen angående lån från jordbrukets husdjurslånefond bör likaledes träda i kraft den 1 januari 1944. Lånemedel torde utan större olägenheter för hushållningssällskapen kunna anvisas först för budgetåret 1944/45. Kungörelsen angående den i lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång föreskrivna prövning av galt bör träda i kraft den 1 januari 1944. Reglementet angående avlöning till befattningshavare hos hushållningssällskap och vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt m. m. synes böra träda i kraft den 1 juli 1943, i vad detsamma avser hushållningssällskapen och dessas befattningshavare, och den 1 november 1943, i vad detsamma avser lantbruksundervisningsanstalterna och dessas befattningshavare. Erinras må att i regel börjar läsåret vid sagda undervisningsanstalter den 1 november. Såsom övergångsbestämmelse bör stadgas, att med avseende å behörighet till befattning hos hushållningssällskap eller vid lantbruksundervisningsanstalt skall tillsvidare vid lantbruksinstitut avlagd agronomexamen anses motsvara agronomexamen vid lantbrukshögskolan. Stadgan för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter bör träda i kraft den 1 november 1943. Kungörelsen angående resekostnads- och traktamentsersättning åt vissa befattningshavare hos hushållningssällskap och vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt bör träda i kraft den 1 juli 1943. Detsamma bör gälla ändringar i gällande pensionsbestämmelser. Kungörelsen angående statsbidrag till hushållningssällskaps allmänna verksamhet synes böra träda i kraft den 1 juli 1943. Enär enligt förslaget i fråga befattningshavare för vilken avlöningsreglementet är tillämpligt, utöver avlöningsförmåner enligt reglementet jämte kristillägg i regel icke skall hava rätt uppbära ytterligare ersättning av hushållningssällskapet, skulle härav följa, att befattningshavare, som vid bestämmelsernas ikraftträdande ägde uppbära högre löneförmåner än bestämmelserna medgåve, skulle få sina inkomster beskurna. Enär detta stundom kan anses icke skäligt, har i övergångsbestämmelserna föreslagits rätt för hushållningssällskapet att i sådana fall utbetala högre avlöning, under förutsättning att därmed förenade, avlöningsbidraget överstigande utgifter bekostas av sällskapet. Enligt utredningens mening bör emellertid under alla förhållanden efter den 1 januari 1944 icke få utgå sådan särskild ersättning utöver resekostnads- och traktamentsersättning, som omförmäles i 35 § utredningens förslag till reglemente för med statsmedel understödd allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område.

461 De i 5 § 1 mom. föreslagna bestämmelserna kunna givetvis icke tillämpas för budgetåret 1943/44. Utredningen får med hänsyn härtill föreslå, att för budgetåret 1943/44 ifrågavarande förskott beräknas å de avlöningsförmåner, som kunna tänkas utgå för budgetåret. Kungörelsen angående statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalter synes böra träda i kraft samtidigt med förenämnda stadga eller sålunda den 1 november 1943. Beträffande övergångsbestämmelse må hänvisas till vad ovan anförts i fråga om statsbidrag till hushållningssällskaps allmänna verksamhet. Vad slutligen angår övriga av utredningen framförda förslag må uttalas följande. överflyttande av överintendent över den praktiska ungdomsverksamheten från jordbrukareungdomens förbund till hushållningssällskapen synes böra ske den 1 juli 1943, eller samma dag som förenämnda avlöningsreglemente träder i kraft. I anslutning härtill torde statsanslag till sagda förbund för täckande av kostnaderna för ungdomskonsulenter, vilka anslag pläga avse kalenderår, böra anvisas av 1943 års riksdag endast för första halvåret 1943. I enlighet med vad utredningen tidigare förordat bör för den praktiska ungdomsverksamheten avsedd byråinspektörsbefattning hos lantbruksstyrelsen inrättas den 1 juli 1943. Detsamma bör gälla av utredningen föreslagen kvinnlig byråinspektörsbefattning hos lantbruksstyrelsen. Av utredningen föreslagen byrådirektörsbefattning å lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå bör likaledes inrättas den 1 juli 1943.

SEXTONDE

KAPITLET.

Statsanslag för budgetåret 1943/44. För genomförande under budgetåret 1943/44 i full utsträckning av utredningens i det föregående framförda förslag skulle enligt utredningens beräkning följande anslag av statsmedel bliva erforderliga (till jämförelse må jämväl angivas liknande statsanslag för budgetåret 1942/43): För budgetåret 1942/43 anvisade belopp

Anslag till allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område * 396 850 Anslag till understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m 425 000 Anslag till fiskets befrämjande i de särskilda orterna 110 000 Anslag till avskrivningslån till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet inom jordbruket - 2 850 000 Anslag till husdjursskötselns befrämjande i allmänhet 691 900 3 Avlöningsanslag till hushållningssällskap 908 500 4 Omkostnadsanslag till hushållningssällskap 3 378 000 5 Avlöningsanslag till lantbruksundervisningsanstalter. . 1 650 000 Driftskostnadsanslag till lantbruksundervisningsanstalter 513 000 Summä~kronor 10 923250

Utredningens förslag

642 600 700 000 35 000

3 000 000 1 136 000 5 4 490 000 1 460 000 5 2 230 000 513 000 14 206 600

Därtill komma kostnader för anställande hos lantbruksstyrelsen av ytterligare befattningshavare i enlighet med utredningens förslag. Med hänsyn till det statsfinansiella läget och till andra, nedan angivna skäl bör emellertid enligt utredningens mening för budgetåret 1943/44 anvisas andra anslagsbelopp än de i ovanstående sammanställning angivna. Beträffande anslaget till allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område bör beaktas, att de nya bestämmelserna före1

Jämför anmärkningar till sammanställning i åttonde kapitlet. Statsbidrag för ifrågavarande ändamål. 3 Fiskeritjänsteman ej inberäknade. Jordbrukareungdomens förbunds konsulentverksamhet inberäknad. 4 Därav 78 000 kronor förvaltningsbidrag för låneförmedling. 5 Kristillägg av statsmedel inberäknat. 2

463 slagits träda i kraft först den 1 januari 1944. Anslaget för budgetåret 1943/44 bör i anslutning till vad nu gäller avse verksamheten under kalenderåret 1943. För dess användning skulle sålunda gälla nuvarande bestämmelser. Emellertid må betonas, att icke minst under rådande förhållanden är det av alldeles särskild betydelse, att tillräckliga medel ställas till förfogande för bedrivande av en effektiv och omfattande undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område. Med hänsyn till det sagda förordar utredningen anslag för ändamålet för budgetåret 1943/44 med 319 600 kronor, beräknat på sätt framgår av härvid fogade bilaga l. 1 Anslaget synes lämpli| gen redan från och med sagda budgetår böra uppföras i riksstaten som ett enda obetecknat anslag, förslagsvis under benämningen »Allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område». Ifråga om anslaget till understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m. må erinras om att lantbruksstyrelsen i skrivelse den 30 augusti 1941 hemställt om anslag för ändamålet för budgetåret 1942/43 med 560,000 kronor. Enligt bilagan till 1942 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 45, har emellertid föredragande departementschefen anfört, att under förutsättning av skärpt behovsprövning även under sagda budgetår vid stipendiernas fördelning och iakttagande jämväl i övrigt av största möjliga sparsamhet vid anslagets begagnande syntes medelsanvisningen under anslaget kunna bestämmas till 425 000 kronor. Detta förslag har numera bifallits av riksdagen. Jämväl ifråga om detta anslags användning skulle enligt utredningens förslag de nya bestämmelserna tillämpas från och med 1944 års ingång. Därest de av departementschefen ovan angvina förutsättningarna anses böra gälla jämväl under budgetåret 1943/44, vilket enligt utredningens mening är synnerligen tveksamt med hänsyn till vikten av en ökning av elevantalet vid såväl de fasta lantbruksundervisnigsanstalterna som kurserna, torde medelsanvisningen för sagda budgetår under anslaget kunna begränsas till 425 000 kronor. Ur det nuvarande anslaget till fiskets befrämjande i de särskilda orterna utgår bidrag till hushållningssällskapen till dels fiskeritjänstemännens löner och resor i tjänsten, dels insamlande av uppgifter för fiskeristatistik och studieresor, dels premieringar och dels övriga åtgärder. För budgetåret 1942/ 43 har för löner och resor avsetts 76 500 kronor och för övriga verksamhetsgrenar i runt tal 34 200 kronor. Utredningen har tidigare föreslagit, att förslaget till avlöningsreglemente måtte ifråga om hushållningssällskapens befattningshavare träda i kraft den 1 juli 1943. Därav följer, att av det för budgetåret 1943/44 anvisade anslaget av ifrågavarande slag, avseende verksamheten under kalenderåret 1943, allenast 38 250 kronor torde erfordras till fiskeritjänstemännens löner och resor. Anslaget för sagda budgetår synes sålunda kunna begränsas till 73 000 kronor. 1 Utredningen har här liksom i övriga beräkningar i detta kapitel utgått från att anslag för första halvåret 1944 anvisas, där så med hänsyn till föreslagen omläggning av hushållningssällskaps räkenskapsår befinnes erforderligt, av 1944 års riksdag.

464 Bestämmelserna rörande avskrivningslån till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet inom jordbruket avses träda i kraft den 1 januari 1944. Då medelsanvisningen för budgetåret 1943/44 för åtgärder på ifrågavarande område, i anslutning till vad nu gäller, torde böra avse verksamheten under kalenderåret 1943, torde anvisningen få begränsas till samma ändamål och belopp, som av riksdagen beslutats för budgetåret 1942/43 eller för utlämnande av bidrag till ladugårdsförbättringar bidrag till siloanläggningar bidrag till gödselvårdsanläggningar bidrag till täckdikningar bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk

kronor 250 000 » 200 000 » 200 000 » 200 000 » 2 000 000 Summa kronor 2 850 000.

Bidragen torde emellertid böra sammanföras i ett anslag under benämningen »Produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet inom jordbruket». Anslag till avskrivningslån till dylika åtgärder och till jordbrukets produktionslånefond torde erfordras först för budgetåret 1944/45. Jämväl de nya bestämmelserna för anslaget till husdjursskötselns befrämjande i allmänhet avses träda i kraft den 1 januari 1944. För verksamheten under kalenderåret 1943 böra sålunda gälla hittillsvarande bestämmelser. I enlighet härmed torde anslag för budgetåret 1943/44 böra anvisas till samma ändamål och belopp som för budgetåret 1942/43 eller sålunda till Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln kronor 300 000 Understöd till kontrollföreningsverksamhet » 235 000 Svinavelns befrämjande (inberäknat anslag till svenska svinavelsföreningen) » 39 000 Avkastningsbedömning rörande avelssvin » 35 900 Fåravelns befrämjande (inberäknat anslag till svenska fåravelsföreningen och försöksverksamhet på fårskötselns område) » 38 000 Getavelns befrämjande » 3 000 Fjäderfäavelns befrämjande » 36 000 Biskötselns befrämjande » 5 000 Summa kronor 691 900. Anslagen synas emellertid redan från och med budgetåret 1943/44 böra i riksstaten sammanföras i ett enda obetecknat anslag, förslagsvis benämnt »Husdjursskötselns befrämjande i allmänhet». Det av utredningen föreslagna avlöningsreglementet avses träda i kraft den 1 juli 1943, i vad detsamma avser hushållningssällskapen och deras befattningshavare. Detta innebär, att för budgetåret 1943/44, avseende avlöningar

465 under kalenderåret 1943, bör, i anslutning till vad nu gäller, anslag till avlöningar för hushållningssällskapens vidkommande anvisas för första halvåret 1943 enligt nu gällande bestämmelser och för enahanda ändamål under andra halvåret 1943 enligt utredningens förslag. Utredningen beräknar att för ändamålet erfordras (fiskeritjänsteman och ungdomskonsulenter inberäknade för andra halvåret 1943) Vi X (980 000 + 4 000 000) eller i runt tal 2 500 000 kronor. Anslaget synes böra uppföras i riksstaten såsom förslagsanslag under benämningen »Hushållningssällskapen: Avlöningar». Därjämte erfordras, därest nuvarande bestämmelser rörande kristillägg skola gälla jämväl under andra halvåret 1943, medel för detta ändamål med 245 000 kronor. Beträffande omkostnads,anslag till hushållningssällskap må erinras om att utredningens förslag rörande jordbruksavgift avses träda i kraft den 1 juli 1944. Vidare bliva, såsom nämnts, förslagen rörade undervisnings- och upplysningsverksamheten samt husdjursskötselns främjande icke tillämpade under kalenderåret 1943. Vid dessa förslags genomförande uppkommande disponibla medel (jämför fjortonde kapitlet) kunna sålunda icke stå till hushållningssällskapens förfogande under sagda år. Ikraftträdandet den 1 juli 1943 av förslaget rörande avlöningsbidrag till hushållningssällskapen skulle däremot innebära, att hälften av därigenom för helt år disponibla medel komme att stå till förfogande för verksamheten i övrigt under andra halvåret 1943. Med hänsyn till vad sålunda anförts synes det icke lämpligt att vid beräkning av erforderligt omkostnadsanslag för budgetåret 1943/44 helt tillämpa av utredningen tidigare förordade principer för dylik beräkning. Sagda principer böra alltså tillämpas först från och med budgetåret 1944/45. Utredningen finner emellertid ofrånkomligt, att hushållningssällskapen redan för år 1943 böra komma i åtnjutande av högre inkomster. Med hänsyn bland annat till att utredningens förslag rörande utökning av antalet befattningshavare hos hushållningssällskapen icke avses bliva tillämpat under första halvåret 1943 torde inkomstökningen kunna hållas lägre under sagda år än vad utredningens förslag i fjortonde kapitlet innebär. Erinras må dock om de avsevärda utgifts stegringar för dyrtidstillägg m. m., som tidsförhållandena medföra för hushållningssällskapen. Efter övervägande av hithörande spörsmål anser utredningen skäligt, att hushållningssällskapen tillförsäkras för år 1943 inkomstökning med cirka 15 procent av det allmänna statsanslaget och krisanslaget, vilket innebär en sammanlagd ökning av sagda två anslag med 420 000 kronor. En del av ifrågavarande inkomstökning kan emellertid täckas av disponibla medel om utredningens förslag ifråga om avlöningsbidrag genomföres, varför det för ändamålet erforderliga omkostnadsanslaget enligt i härvid fogade bilaga 2 verkställda beräkningar skulle uppgå till 2 675 000 kronor. Därjämte bör utredningens förslag rörande norrlandsanslagets förändring genomföras från och med budgetåret 1943/44. Det erforderliga sammanlagda omkostnadsanslaget skulle sålunda uppgå till 3 175 000 kronor, vilket belopp föreslås fördelat på följande sätt mellan hushållningssällskapen (avrundade belopp): 30—418698.

466 Hushållningssällskap

Kronor

Stockholms läns och stads.. Uppsala läns Södermanlands > Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs > Kalmar läns norra > » södra Gotlands läns Blekinge > Kristianstads » Malmöhus » Hallands »

119 000 60 000 87 000 117 000 123 000 96 000 49 000 79 000 44 000 69 000 131000 150 000 80 000

Hushållningssällskap

Göteborgs och Bohus läns Älvsborgs läns » » södra Skaraborgs läns > Värmlands O rebro Västmanlands Kopparbergs r, Gävleborgs Västernorrlands » Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Kronor

109 000 89 000 78 000 137 000 137 000 93 000 72 000 196 000 166 000 199 000 178 000 250 000 267 000

Summa kronor 3 175 000 Anslaget föreslås uppfört för budgetåret 1943/44 i riksstaten såsom obetecknat anslag under benämningen »Hushållningssällskapen: Omkostnader». Vad slutligen angår avlöningsanslaget till lantbruksundervisningsanstalterna synes detsamma för budgetåret 1943/44 i enlighet med vad föreslagits ifråga om avlöningsreglementets ikraftträdande böra avse läsåret 1 november 1943—31 oktober 1944 och uppföras med ett belopp av 2 000 000 kronor. Därjämte erfordras, därest nuvarande bestämmelser rörande kristilläggets storlek gälla jämväl under sagda läsår, medel för detta ändamål med 230 000 kronor. Sammanfattas i det föregående framförda förslag, torde sålunda i riksstaten för budgetåret 1943/44 böra uppföras anslag till följande ändamål med nedanstående belopp: Allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område kronor 319 600 Understöd åt elever vid lägre lanlbruksundervisningsanstalter m. m » 425 000 » 73 000 Fiskets befrämjande i de särskilda orterna Produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet » 2 850 000 inom jordbruket » 691 900 Husdjursskötselns befrämjande i allmänhet » 2 500 000 Hushållningssällskapen: Avlöningar » 3 175 000 » Omkostnader » 2 000 000 Lägre lantbruksundervisningsanstalter: Avlöningar .... » 513 000 Driftskostnader . . Summa kronor 12 547 500

467 Bilaga

1.

Beräkning av erforderligt statsanslag för budgetåret 1943/44 till allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område under år 1943. Ulbildningskurser. kronor

28 000

1 kurs för täckdikningsförmän

»

20 kurser för kontrollassistenter

»

19 000

3 kurser för mjölkbedömare

»

2 kurser för lantbruksinstruktörer

25 praktiska kurser för ladugårdsförmän

1 800 37 500

6 teoretiska kurser för ladugårdsförmän

»

4 200

6 praktiska kurser för svinskötare

»

2 100

1 teoretisk kurs för svinskötare

»

30 kurser för ladugårdsskötare

»

24 000

52 kurser för klubbledare

>

20 800

Utbildningskurser i trädgårdsskötsel

»

30 000

Utbildningskurser i övrigt efter beslut av Kungl. Maj:t

»

20 000

»

100 000

Annan undervisning enligt 4 § kungörelseförslaget

»

15 000

Undervisningskurser i ladugårdsskötsel

»

15 000

Undervisningskurser. Undervisning för i det mindre jordbruket deltagande män och kvinnor

Summa kronor 319 600

468 Bilaga

2.

B e r ä k n i n g av o m k o s t n a d s a n s l a g till h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n f ö r b u d g e t å r e t 1943/44. (Beträffande beteckningarna hänvisas till fjortonde kapitlet, tabell 5.)

Hushållningssällskap

Stockholms läns och stads Uppsala läns

Allmänt Skillnad statsanOmkost- Särskilt mellan slag, krisInkol. 2 komst-' G + Ö 4 nadsbi- omkostanslag Dispodrag = (kol. och "för- nibla och 3 — ökning nads kol. 6 valtnings medel 1 grundin- = Ö 4 2 4 + 5) bidrag 3 (avr. tal) bidragför komst låneför(G) medling kronor kronor kronor kronor kronor kronor kronor

125 600 72100

25 000 23 000

100 600 49100

119 000

18 690

119 290

119 000

10 635

59 735

60 000

60 000

87 000

87 000

Södermanlans läns.

93 500

20 000

73 500

13 860

87 360

Östergötlands läns.

135 100

38 000

19 740

116 840

117 000

117 000

122 595

123 000

123 000

95 825

96 000

96 000 49 000

Jönköpings läns . . . Kronobergs l ä n s . . .

118 000 99 200

13 000 18 000

105 000 81200

17 595 14 625

Kalmar läns norra

53 700

13 000

40 700

7 980

48 680

49 000

Kalmar läns södra

85 200

19 000

66 200

12 570

78 770

79 000

79 000

43 735

44 000

44 000

69 305

69 000

69 000 131 000 150 000

Gotlands läns Blekinge läns

49 400 73 700

13 000 15 000

36 400 58 700

7 335 10 605

Kristianstads läns .

133 900

23 000

110 900

19 680

131000 Malmöhus läns

159 800

33 000

126 800

23 595

150 395

150 000

Hallands läns

24 000

13 095

80 000

80 000

Göteb. o. Bohus läns

115 300

23 000

92 300

16 845

109 145

109 000

109 000

Älvsborgs läns norra

92 900

17 000

75 900

13 515

89 415

89 000

89 000

Älvsborgs läns södra

15 000

66 000

12 015

78 015

78 000

78 000

Skaraborgs läns . .

148 800

33 000

115 800

137 235

137 000

137 000

Värmlands läns ..

25 000

116 000 20 985

136 985

137 000

137 000

Örebro läns

23 000

78 500

93 410

93 000

93 000

Västmanlands läns

18 000

72 000

72 000

Kopparbergs läns.

127 800

106 800

Gävleborgs läns . .

23 000

96100 Västernorrlands läns

132 400

25 000

Jämtlands l ä n s . . .

105 600

14 910 11655 19140

125 940

126 000

70 000

196 000

113 725 127 050

114 000 52 000 127 000 72 000

166 000

107 400

17 625 19 650

18 000

87 600

15 735

103 335

103 000

75 000

178 000

123 800

22 980

146 780

147 000 103 000 139 000 128 000

250 000

199 000

154 800 267 000 159 800 44 000 115 800 23 505 139 305 Norrbottens läns . 3175000 500000 2 675000 2675 400 420000 2255400 593000 Summa |2848400

Västerbottens läns

1 Hälften av disponibla medel på grund av utredningens förslag rörande avlöningsbidrag. Jämför fjortonde kapitlet! — * C:a 15 procent av nuvarande allmänt statsanslag och krisanslag. — • Jämför fjortonde kapitlet!

469 Särskilda yttranden. Herr Andersson. Hushållningssällskapsutredningen har genom 2 § 4 mom. förslaget till grundstadgar för hushållningssällskap förordat, att hushållningssällskaps förvaltningsutskott skulle äga på förslag av hushållningsgille eller eljest genom val medelst enkel röstövervikt till ledamöter av hushållningssällskapet kalla inom sällskapets område mantalsskrivna svenska män och kvinnor, vilka ådagalagt intresse för lanthushållningen och dess binäringar. Jag har icke kunnat biträda detta förslag utan håller före, att utredningen borde hava föreslagit rätt för varje inom sällskapets område bosatt kommunalt röstberättigad svensk man och kvinna, som icke är självskriven ledamot av sällskapet, att efter anmälan inträda som ledamot. Utredningen har vidare genom 15 § 1 mom. nyssnämnda förslag till grundstadgar förordat, att för juridisk person, som vore ledamot av hushållningssällskap, skulle rösträtt vid val av lantbruksombud utövas av den kommunalt röstberättigade person, som ägde företräda den juridiska personen ifråga. Jag hyser för min del betänkligheter mot rösträtt överhuvud taget för juridisk person vid sagda val. Då även juridisk person, som äger jordbruksfastighet, enligt utredningens förslag avses i regel bliva självskriven ledamot av hushållningssällskap, kunna skäl tala för att sådan ledamot ej förvägras att inom sällskapet företräda sina intressen. Medgives emellertid sådan rätt till inträde i sällskap, som av mig ovan förordats, skulle möjligheter öppnas för juridisk person att uppdraga åt person, som företräder den juridiska personen, eller annat ombud för den juridiska personen att inträda som enskild ledamot i sällskapet och där bevaka den juridiska personens intressen. Med hänsyn till vad nu anförts har jag ansett förevarande bestämmelse om rösträtt för juridisk person — jämväl ur de juridiska personernas egna synpunkter — obehövlig samt hållit före, att bestämmelsen bort utgå ur förslaget. Herrar Andersson

och

Liedberg.

Hushållningssällskapsutredningen har i fråga om den byggnadskonsulterande verksamheten på lanthushållningens område föreslagit, att denna skulle handhavas av hushållningssällskapen genom särskilda hos sällskapen anställda och med statsmedel avlönade byggnadskonsulenter. Såsom motive-

470 ring för detta förslag har uttalats, att nöjaktigt samarbete mellan expertis på olika områden, rationellt ordnad administrativ organisation och tillgodoseende av samtliga jordbrukares likaberättigade intressen förutsatte, att den lokala byggnadskonsulterande verksamheten ställdes under hushållningssällskapens omedelbara ledning. Vi hava icke kunnat ansluta oss till ifrågavarande förslag och få i anledning härav anföra följande. Såsom jämväl utredningen påpekat, kunna vissa med rationalisering av byggnadsverksamheten på landsbygden förenade spörsmål med fördel behandlas centralt. Härutinnan må särskilt framhållas upprättande av standardritningar för hel byggnad eller delar av dylik. Därjämte torde rön och erfarenheter på materialområdet snabbare och säkrare komma den byggande allmänheten tillgodo genom central förmedling. För att resultaten av denna centrala verksamhet skola komma den lokalt arbetande byggnadsexpertisen till godo på bästa möjliga sätt synes oss ändamålsenligt, att sagda expertis står under en central ledning. Detta torde icke vara möjligt, därest utredningens förslag om byggnadskonsulenter hos hushållningssällskapen genomföres. Såsom ytterligare skäl för en dylik central ledning må påpekas, att därmed skulle skapas större möjligheter till den omplacering av befattningshavarna, som stundom kan befinnas önskvärd. Tilläggas må, att den lokala byggnadsexpertisens anknytning till en central ledning även skulle innebära en önskvärd direkt kontakt mellan sagda ledning och verksamheten ute i bygderna. Utredningens skäl för anknytning av den lokala byggnadsexpertisen till hushållningssällskapen torde i jämförelse med ovan framhållna synpunkter knappast vara av den betydelse för verksamhetens organisation, som utredningen gjort gällande. Samarbete mellan byggnadsexperterna och experter på andra områden avses ernås även med den av oss förordade organisationen, som bör arbeta i intimaste kontakt med vederbörande hushållningssällskap och egnahemsnämnder. Utredningen har uttalat, att direkt anknytning av den byggnadskonsulterande verksamheten till hushållningssällskapen vore en förutsättning för tillgodoseende av samtliga jordbrukares likaberättigade intressen i fråga om byggnadshjälp. Därest den lokala byggnadskonsulterande verksamheten handhades av den nyligen genom samverkan mellan jordbrukets ekonomiska riksorganisationer bildade lantbruksförbundets byggnadsförening (L. B. F.), kunde enligt utredningens mening med erfarenhet från andra områden starkt ifrågasättas, om de mindre och medelstora jordbruken kunde erhålla tillgång till den för dem speciellt viktiga byggnadskonsultationen. Med avseende å vad sålunda uttalats må framhållas, att enligt vår mening saknas ännu möjlighet att avgöra, huruvida den av L. B. F. bedrivna verksamheten kommer att medföra de av utredningen befarade konsekvenserna. Särskilda skäl att befara en dylik utveckling synas oss ej föreligga. Förbises bör icke L. B. F:s genom de ekonomiska riksorganisationernas medlemskap starka förankring hos brukare av egendomar av olika storlek.

471 Med hänsyn till vad sålunda anförts anse vi, att åtgärder icke böra för närvarande vidtagas för anställande hos hushållningssällskapen av med statsmedel avlönade byggnadskonsulenter. Det torde sålunda enligt vår mening böra ankomma på hushållningssällskapen och L. B. F. att, där så ej redan skett, träffa överenskommelser om samarbete för ordnande av den byggnadskonsulterande verksamheten inom vederbörande hushållningssällskaps område, därest ej sagda verksamhet anses böra, såsom för närvarande inom de fyra nordligaste länen, handhavas av egnahemsstyrelsen.

472 Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

3 I kap. Hushållningssällskapens uppkomst och utveckling

5 I. Organisation

5 Hushållningssällskapens uppkomst 1813 års grundstadgar 1848 års grundstadgar 1910 års grundstadgar 1923 års grundstadgar Hushållningssällskapens ombud

5 6 6 7 8 10

II. Verksamhet

11 Verksamhet under 1800-talet Verksamhet under 1900-talet

11 11

II kap. Utredningens förhistoria och direktiv

15 I. Förhistoria Undervisnings- och upplysningsverksamhet Förmedling av statsunderstöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder Anslagsfrågor

15 15

II. Direktiv

18 III kap. Allmänna synpunkter på frågan om verksamhet och organisation

hushållningssällskapens 21

Hushållningssällskapens nuvarande verksamhet Framtida statliga åtgärder till lanthushållningens främjande . . . . Lokala organ för handhavande av produktionsbefrämjande åtgärder Hushållningssällskapen såsom lokala organ IV kap. Hushållningssällskapens hetsområden

16 18

och egnahemsnämndernas

21 22 26 29

verksam-

Uppdelning arbetsuppgifterna inom jordbruket Uppdelning av arbetsuppgifterna inom andra områden egentliga jordbruket Sammanfattning

32 33 än det 38 39

473 Sid,

V kap. Grundstadgar för hushållningssällskap Förslag till kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation

54 VI kap. Självskrivna ledamöter av hushållningssällskap Allmänna synpunkter Självskriven ledamots avgift R ä t t till självskrivet ledamotskap Förslag till förordning om jordbruksavgift

79 79 79 83 86

VII kap. Hushållningssällskapens centrala organisation Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av § 3 i instruktion för lantbruksstyrelsen

87 VIII kap. Allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens o m r å d e I. Allmänna

synpunkter

92 93 93

II. Praktisk ungdomsverksamhet Historik och nuvarande förhållanden Utredningens synpunkter och förslag

95 95 99

777. Utbildningskurser Nuvarande förhållanden Utredningens synpunkter och förslag

102 102 106

IV. Undervisningskurser Nuvarande förhållanden Utredningens synpunkter och förslag

108 108 110

V. Studieresor Nuvarande förhållanden Utredningens synpunkter och förslag

114 114 114

VI. Premieringar Nuvarande förhållanden Utredningens synpunkter och förslag

115 115 115

V/7. Hushållningssällskapens allmänna upplysningsverksamhet.... 116 1. Allmänna synpunkter 116 2. Ersättning för biträde av hushållningssällskapens befattningshavare 118 Nuvarande förhållanden 118 Utredningens synpunkter och förslag 119 3. Byggnadskonsulterande verksamhet på landsbygden m. m 121 A. Byggnadskonsulterande verksamhet 121 Hushållningssällskapens nuvarande verksamhet på området 121 Tidigare förslag rörande byggnadskonsulterande verksamhet 121 Lantbruksförbundets byggnadsförening u. p. a. 125 Utredningens synpunkter och förslag 127

474 Sid.

B. Elektrisk konsulentverksamhet 133 Tidigare åtgärder och förslag 133 Utredningens synpunkter 134 4. Husdjurskonsulterande verksamhet 135 5. Trädgårdskonsulterande verksamhet 136 6. Hemslöjdskonsulterande verksamhet 139 7. Fiskerikonsulterande verksamhet 144 8. Hushållningssällskapens befattning med torrläggningsärenden 147 Nuvarande bestämmelser m. m 147 Utredningens synpunkter 148 9. Hushållningssällskapens befattning med vägfrågor . . . . 150 10. Hushållningssällskapens befattning med jordbruksstatistik m. m 151 VIII. Bestämmelser rörande statsbidrag 1. Nuvarande bestämmelser 2. Utredningens synpunkter och förslag

155 155 160

Förslag till reglemente för med statsmedel understödd allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område 168 Förslag till kungörelse angående statsbidrag till allmän undervisnings- och upplysningsverksamhet på lanthushållningens område 182 Förslag till kungörelse om ändringar i och tillägg till kungörelsen om understöd av statsmedel åt vissa elever vid lägre undervisningsanstalter m. m 187 Förslag till kungörelse angående statsbidrag till vissa åtgärder för fiskerinäringens befrämjande 189 IX kap. Hushållningssällskapens förmedling av statsunderstöd till vissa ändamål 192 7. Understöd till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet inom jordbruket 193 A. Nuvarande bestämmelser 193 B. Utredningens synpunkter och förslag 197 1. Allmänna synpunkter 197 2. Speciell motivering till kungörelseförslag 199 3. Erforderliga statslånebelopp 207 Förslag till kungörelse angående lån av statsmedel till produktionsbefrämjande förbättringsåtgärder i allmänhet inom jordbruket 208 77. Understöd för anskaffande av döda inventarier A. Nuvarande bestämmelser B. Utredningens synpunkter och förslag

218 218 220

Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen angående lån från jordbrukets maskinlånefond 221

475 Sid.

777. Understöd till husdjursskötselns

främjande

222 A. Nuvarande bestämmelser m. m 222 B. Utredningens synpunkter och förslag 232 1. Allmänna synpunkter 232 Husdjursavel 233 Demonstrationsutfodring m. m 235 Fodermedelsanalyser 237 Avkastningskontroll 238 Statsbidragsbelopp 241 2. Speciell motivering till förslag till kungörelse angående med statsmedel understödda åtgärder till husdjursskötselns främjande i allmänhet 242 3. Speciell motivering till förslag till kungörelse angående lån från jordbrukets husdjurslånefond 253 4. Speciell motivering till förslag till kungörelse angående den i lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång föreskrivna prövning av g a l t . . . . 254 5. Erforderliga statsanslag 254 Förslag till kungörelse angående med statsmedel understödda åtgärder till husdjursskötselns främjande i a l l m ä n h e t . . . . 256 Förslag till kungörelse angående lån från jordbrukets husdjurslånefond 268 Förslag till kungörelse angående den i lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång föreskrivna prövning av galt 272 X kap. Hushållningssällskapens

veterinärbakteriologiska

laboratorier 277

1. Inledning 277 2. Statens veterinärbakteriologiska anstalts promemoria den 17 december 1941 281 3. Hushållningssällskapsutredningens synpunkter och förslag . . . . 284 XI kap. Befattningar hos hushållningssällskapen och vid lantbruksundervisningsanstalterna m. m 290 7. Nuvarande förhållanden 290 A. Hushållningssällskapen 290 Nuvarande befattningar 290 Bestämmelser rörande statsbidrag till vissa befattningar m. m 290 Anställningsbestämmelser, utfärdade i samband med pensionsreglering 296 Befattningshavares semester 298 Befattningshavares tjänstledighet 298 Befattningshavares stationeringsort 299 Tjänstgöringstid å hushållningssällskaps expedition . . 299 Vissa befattningshavares nuvarande l ö n e f ö r m å n e r . . . . 299 B. Lantbruksundervisningsanstalterna Befattningar och anställningsförhållanden Nuvarande avlöningsbestämmelser Provisorisk lönereglering från och med läsåret 1942/43.

305 305 306 307

476 Sid.

77. Utredningens synpunkter och förslag 1. Allmänna synpunkter och förslag Befattningar hos hushållningssällskap Befattningar vid lantbruksundervisningsanstalt Avlöningsbestämmelser m. m

309 309 309 311 312

2. Speciell motivering till förslag till avlöningsreglemente.. 314 3. Speciell motivering till förslag till stadga för statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt 321 4. Tjänsteförteckning 321 Allmänna synpunkter 321 Lantbruksdirektör samt rektor för lantmanna- eller lantbruksskola 324 Agronomutbildade konsulenter och lärare 326 Byggnadskonsulent 329 Trädgårdskonsulent 329 Hemkonsulent samt rektor och lärarinna vid lanthushållsskola 329 Slöjdkonsulenter 332 Kamerala befattningar 332 Instruktörer 333 Vaktmästare och expeditionsbiträden 333 5. Personalförteckningar A. Hushållningssällskapen B. Lantbruksundervisningsanstalterna

334 334 340

Förslag till reglemente angående avlöning till befattningshavare hos hushållningssällskap och vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt m. m 344 Förslag till stadga för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter 376 XII kap. Resekostnads- och traktamentsersättning åt befattningshavare hos hushållningssällskapen och vid lantbruksundervisningsanstalterna 392 7. Nuvarande

förhållanden

77. Utredningens synpunkter och förslag 397 Förslag till kungörelse om resekostnads- och traktamentsersättning åt vissa befattningshavare hos hushållningssällskap och vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt 403 XIII kap. Pensionsbestämmelser för befattningshavare hos hushållningssällskapen och vid lantbruksundervisningsanstalterna 406 7. Nuvarande bestämmelser Hushållningssällskapen Lantbruksundervisningsanstalterna

406 406 407

77. Utredningens synpunkter och förslag A. Hushållningssällskapen B. Lantbruksundervisningsanstalterna

408 408 411

477 Sid.

XIV kap. Statsanslag till hushållningssällskapen och lantbruksundervisningsanstalterna 417 7. Nuvarande förhållanden m. m A. Hushållningssällskapen Statsbidrag till avlöningar Statsbidrag till allmänna verksamheten Förvaltningsbidrag för låneförmedling Vissa tidigare framförda ändringsförslag B. Lantbruksundervisningsanstalterna

417 417 417 418 420 421 424

77. Utredningens synpunkter 425 1. Allmänna synpunkter 425 A. Hushållningssällskapen 425 Avlöningsanslag 425 Omkostnadsanslag 427 Villkor för statsbidrag m. m 434 B. Lantbruksundervisningsanstalterna 434 Avlöningsanslag 434 Driftskostnadsanslag 436 Villkor för statsbidrag m. m 436 2. Hushållningssällskaps räkenskapsår 436 3. Speciell motivering till förslag till kungörelse angående statsbidrag till hushållningssällskaps allmänna verksamhet 438 4. Speciell motivering till förslag till kungörelse angående statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalter 440 Förslag till kungörelse angående statsbidrag till hushållningssällskaps allmänna verksamhet 441 Förslag till kungörelse angående statsbidrag till lantbruksundervisningsanstalter 444 XV kap. Genomförandet av hushållningssällskapsutredningens förslag.. 457 XVI kap. Statsanslag för budgetåret 1943/44

462 Särskilda yttranden Herr Andersson Herrar Andersson och Liedberg

469 469 469

Statens offentliga utredningar 1942 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d . Strafflagbcredningens promemoria med förslag till lag om eftergift av åtal mot minderåriga m. m. [28] Betänkande med förslag till skärpt bestraffning av falskdeklaration m. m. [31] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst. [8] 1941 ars lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till folkskolans avlöningsreglemente m. m. [9] Beskattningsorganisationssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad organisation av kammarrätten. [18] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till avlöningsreglemente för de högre kommunala skolorna. [26] Betänkande ang. revision av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna civilförvaltningen. Del 2. Byråchefs- och rådstjänster m. m.-[30] Kommunalförvaltning. Stadsplaneutredningen 1942. 1. Förslag till åtgärder för snabbare handläggning av stadsplane- och tomtindelningsärenden m. m. [27] Statens o c h k o m m u n e r n a s flnansväsen. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. [2] Betänkande med förslag till främjande av utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor. [21]

Vattenvägen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk-: ningens ordnande. 1. Allmänna uppgifterang. den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamhetens nuvarande läge m. m. — Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. —• Erforderliga åtgärder för den tekniskt-vetenskapliga forskningens; främjande och statens medverkan därvid. [6] 2. Förslag till åtgärder för främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen på byggnadsområdet. [7] 3. Förslag till åtgärder för skogsproduktforskningens ordnande. [12] H a n d e l ock sjöfart. Promemoria med förslag ang. registreringen av landets företagare m. m. [23J

K o m m u n i k a t i o n s väsen. Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar.! Del 4. Järnvägsstyrelsen. [13] Betänkande ang. buregistrering m. m. [24] Bank-, kredit- ock pennlngväsen.

Politi. Betänkande med förslag till brandlag och brandstadga m. m. [10] Nationalekonomi ock socialpolitik. Promemoria rörande bostadsförsörjningen. [3] Promemoria ang. hyresreglering. [14] Betänkande med utredning och förslag ang. semester för husmödrar. [19] Utredning ang. värmekostnaden i hyreshus. [20] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 2. Tiden juli 1940—juni 1941. [25] Socialvårdskommitténs betänkande. 4. Förslag till ändrad bidragsförskottslag m. m. [29] n ä l s o - oek sjukvård. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. [4] Betänkande med utredning och förslag ang. barnmorskeväsendet. [17] Förslag till ny lag om behörighet att utöva läkarkonsten m. m. [22] Allmänt näringsväsen. F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Promemoria med förslag till utvidgad vanhävdslagstlftning. [5] Betänkande med förslag ang. hushållningssällskapens organisation och verksamhet m. m. [32]

F ö r s ä k r i n g s väsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med utredning och förslag ang. betygssättningen i folkskolan. [11]

F ö r s vargväsen. Betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet. [1] Betänkande med förslag till lag om vapenfria värnpliktiga. [15] Betänkande med förslag rörande den centrala förvaltningsverksamheten inom försvarsväsehdet. [16] Utrikes ä r e n d e n . Internationell r ä t t .

Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stlilm 428998