Lantbruksnämndernas nya organisation m.m. betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:49 Jordbruksdepartementet

LANTBRUKSNÄMNDERNAS NYA ORGANISATION M.M. BETÄNKANDE AVGIVET AV 1965 ÅRS LANTBRUKSORGANISATIONSUTREDNING

Stockholm 1966

<2lO 0

)yu--tf

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Kronologisk förteckning 1. Svensk e k o n o m i 1966—1970. E s s e l t e . 294 s. F L 2. E x p o r t och i m p o r t 1966—1970. B i l a g a 1. E s s e l t e . 92 s. F i . 3. Y r k e s u t b i l d n i n g e n . H å k a n Ohlssons b o k t r y c k e r i , L u n d . 586 s. E . 4. N y m y n t s e r i e . B e c k m a n . 87 s. F i . 5. I n t e r n a t i o n e l l t f r e d s f o r s k n i n g s i n s t i t u t i Sverige. N o r s t e d t & Söner. 61 s. U. 6. F ö r e n k l a d s t a t s b i d r a g s g i v n i n g till h ä l s o - och s j u k v å r d e n . H å k a n Ohlssons b o k t r y c k e r i , L u n d . 157 s. S. 7. U t s ö k n i n g s r ä t t IV. E s s e l t e . 147 s. J u . 8. T i l l g å n g e n p å a r b e t s k r a f t 1960—1980. B i l a g a 2. E s s e l t e . 67 s. F i . 9. O m s o r g e r om p s y k i s k t u t v e c k l i n g s h ä m m a d e . E s s e l t e . 187 s. S. 10. H a n d e l n s a r b e t s k r a f t s - och i n v e s t e r i n g s b e h o v fram till 1970. E s s e l t e . 82 s. F i . 11. T y g f ö r v a l t n i n g e n s c e n t r a l a o r g a n i s a t i o n . Svenska R e p r o d u k t i o n s A B . 164 s. F ö . 12. R e n b e t e s m a r k e r n a . Svenska R e p r o d u k t i o n s A B . 273 s. + i k a r t b i l a g a . J o . 13. U t v e c k l i n g s t e n d e n s e r inom u n d e r v i s n i n g , h ä l s o och s j u k v å r d s a m t socialvård 1966—1970. B i l a g a 6. E s s e l t e . 51 s. F i . 14. N y h y r e s l a g s t i f t n i n g . N o r s t e d t & Söner. 473 s. J u . 15. U n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e h y r e s s p l i t t r i n g e n . AB Kopia. 205 s. J u . 16. N y f o l k b o k f ö r i n g s f ö r o r d n i n g m . m . E s s e l t e . 241 s. Fi. 17. A r b e t s p r o m e m o r i o r i f ö r f a t t n i n g s f r å g a n . E s s e l t e . 94 s. J u . 18. S t r a t e g i i v ä s t och öst. Esselte. 173 s. F ö . 19. S t a t l i g a b e t ä n k a n d e n 1961—1965. K i h l s t r ö m . 170 s. F i . 20. D e c e n t r a l i s e r i n g av n a t u r a l i s a t i o n s ä r e n d e n m . m. N o r s t e d t & Söner. 50 s. J u . 21. O l j e b r a n s c h e n . E s s e l t e . 71 s. F i . 22. L a g s t i f t n i n g m o t r a d i o s t ö r n i n g a r . E s s e l t e . 91 s. H . 23. M a r k f r å g a n I. N o r s t e d t & Söner. 330 s. J u . 24. M a r k f r å g a n I I . Bilagor. N o r s t e d t & Söner. 231 s. Ju.

25. S ä l l s k a p s r e s o r . Hseggström. 229 s. H . 26. B o s t a d s a r r e n d e m. m. E s s e l t e . 247 s. J o . 27. S k e p p s h o l m e n s f r a m t i d a a n v ä n d n i n g . K i h l s t i 114 s. + 1 u t v i k s b l a d . F ö . 28. L ä k e m e d e l s f ö r m å n e n . B e c k m a n . 228 s. S. 29. A t o m a n s v a r i g h e t I I I . N o r s t e d t & Söner. 391 s. 30. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . A. Berlinj B o k t r y c k e r i e t , L u n d . 361 s. J o . 31. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . B . E s s e l t e . 411 s. J o . 32. K o m m u n e r n a och u n g d o m e n . E s s e l t e . 214 s. ! 33. Friluftslivet i Sverige. Del I I I . A n l ä g g n i n g a r det r ö r l i g a friluftslivet m. m . S v e n s k a Reproc tions A B . 248 s. K. L 34. u f t f a r t s v e r k e t s ekonomi o c h o r g a n i s a t i o n . Esselte. 134 s. K. 35. Militär s j u k v å r den. Esselte. 196 s. F ö . 36. V ä g f r a k t a v t a l e t I. N o r s t e d t & Söner. 197 s. J u 37. De s t a t l i g a u n d e r v i s n i n g s s j u k h u s e n s o r g a n i s a tion. E s s e l t e . 132 s. S. 38. U t s ö k n i n g s r ä t t V. E s s e l t e . 81 s. J u . 39. L a g s t i f t n i n g o m e l e k t r i s k a a n l ä g g n i n g a r . Essi 153 s. H . 40. A r b e t s p s y k o l o g i s k v e r k s a m h e t . Hseggström. 116 s. E . 41. F o r d o n s k o m b i n a t i o n e r . E s s e l t e . 259 s. K. 42. K o n s u m t i o n s k r e d i t e r i Sverige. E s s e l t e 274 s. 43. V å r d u t o m s k o l a av u n g d o m s v å r d s s k o l e e l e v e r K i h l s t r ö m . 85 s. S. 44. B o s t a d s p o l i t i s k t k r e d i t s t ö d . E s s e l t e . 474 s. I. 45. Aktiv å l d r i n g s v å r d och h a n d i k a p p v å r d . E s s 42 s. S. 46. J a k t s t a d g a n m . m. Svenska R e p r o d u k t i o n s 248 s. J o . 47. U n g d o m e n s f ö r e n i n g s - och fritidsliv. Esselte 302 s. E . 48. P r i s s a m v e r k a n och k o n k u r r e n s . E s s e l t e . 278 s 49. L a n t b r u k s n ä m n d e r n a s n y a o r g a n i s a t i o n m. Svenska R e p r o d u k t i o n s A B . 404 s. + 1 uti blad. J o . 50. S m i t t s k y d d s l a g s t i f t n i n g . K i h l s t r ö m . 210 s. S.

A n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1966:49 Jordbruksdepartementet

LANTBRUKSNÄMNDERNAS NYA ORGANISATION M. M. B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV 1965 ÅRS L A N T B R U K S O R G A N I S A T I O N S U T R E D N I N G

SVENSKA REPRODUKTIONS AB STOCKHOLM 1966 63900

3 Innehåll Skrivelse Kap.

Kap.

Kap.

Kap.

till Statsrådet

och chefen för kungl. jordbruksdepartementet

1. Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning 1.1. Utredningsuppdraget 1.2. Utredningsarbetets uppläggning

13 16

2. Huvuddragen i de framtida lantbruksnämndernas verksamhet 2.1. Allmänna utgångspunkter 2.2. Målsättningen för rationaliseringsverksamheten 2.3. Verksamheten 2.3.1. Lantbruksnämndernas huvuduppgifter och ställning 2.3.2. Verksamhetsgrenar m. m

17 18 19 19 21

3. översiktlig planering 3.1. Allmänt 3.2. Utredningens synpunkter på den centrala planeringens utförande 3.3. Utredningens synpunkter på den regionala planeringens syfte och inriktning 3.4. Den regionala planeringens utförande 4.

Rådgivningsverksamheten Allmänt De framtida insatserna från det allmännas sida för rådgivningsverksamheten 4.3. Näringslivets egen rådgivningsverksamhet 4.4. Rådgivningens anpassning till förändrade förutsättningar . . 4.5. Metodikfrågor i rådgivningen 4.5.1. Massmedia 4.5.2. Grupprådgivning 4.5.3. Individuell rådgivning 4.5.4. Fortbildning av rådgivare m. fl 4.6. Rådgivningens programmering 4.6.1. Riksplanet 4.6.2. Länsprogramnämnder 4.7. Rådgivningens allmänna organisation 4.7.1. Allmänt 4.7.2. Rådgivningens fältorganisation 4.8. Värdering av rådgivningens effekt

4.1. 4.2.

Kap.

5.

Strukturanpassning 5.1. Allmänt 5.2. Markanvändningen 5.3. Inköps- och försäljningsverksamheten 5.4. Finansieringsstödet

27 28 29 30

34 35 37 38 40 41 42 43 43 44 44 46 47 48 51

53 53 54 59

4 5.5.

5.6. 5.7. Kap.

Kap.

Kap.

Skogliga arbetsuppgifter 5.5.1. Allmänt 5.5.2. Skogsfrågor inom lantbruksnämnderna Jordförvärvslagen Rörelsestimulerande medel på arbetsmarknaden

6. Projekterings- och serviceverksamhet 6.1. Projekterings- och serviceverksamhet, som bedrivs av de nuvarande länsorganen 6.2. Grunder för lantbruksnämndernas framtida beställningsverksamhet 6.3. Olika grenar av lantbruksnämndernas framtida beställningsverksamhet 6.3.1. Företagsekonomisk kalkylering 6.3.2. Produktionsteknisk service 6.3.3. Projektering av tekniska anläggningar 6.3.3.1. Allmänt 6.3.3.2. Markförbättringar 6.3.3.3. Ekonomibyggnader 7.

Försöksverksamheten 7.1. Nuvarande förhållanden 7.1.1. Lantbrukshögskolans försöksorganisation 7.1.2. Hushållningssällskapens nuvarande insatser 7.1.2.1. Riksförsöken 7.1.2.2. Länsförsöken 7.1.2.3. övriga beställningsförsök 7.1.2.4. Utrustning m. m 7.1.3. 1965 års riksdagsbeslut 7.2. Utredningens förslag angående lantbruksnämndernas arbetsuppgifter 7.2.1. Synpunkter på försöksverksamhetens framtida inriktning och omfattning m. m 7.2.2. Försöksverksamhetens samordning och ledning . . . . 7.2.3. Försökens utförande i fält 7.2.4. Försöksverksamhetens finansiering 7.2.5. övergångsbestämmelser

8. Hiisdjiirskontroll och stambokföring 8.1. Författningsbestämmelser m. m. 8.1.1. Definitioner 8.1.2. Författningsbestämmelser 8.2. Lantbruksstyrelsens och hushållningssällskapens nuvarande arbetsuppgifter 8.2.1. Kontroll och stambokföring av nötboskap . . . . . . . . 8.2.2. Kontroll och stambokföring av svin 8.2.3. Kontroll och stambokföring av får 8.2.4. Kontroll och stambokföring av getter 8.2.5. Hästpremiering och stambokföring av hästar 8.3. Svensk husdjursskötsels verksamhet 8.4. 1965 års riksdagsbeslut

60 61 64 64

66 68

69 70 73 74 77

84 85 85 87 89 89 89

90 92 93 95 95

96 96 97 97 99 100 100 100 101 102

5 8.5.

Kap.

Utredningens förslag angående lantbruksorganisationens framtida uppgifter 8.5.1. Allmänna utgångspunkter 8.5.2. Kontroll och stambokföring av nötboskap 8.5.3. Kontroll och stambokföring av svin 8.5.4. Kontroll och stambokföring av får 8.5.5. Kontroll och stambokföring av getter 8.5.6. Kontroll och stambokföring av fjäderfä 8.5.7. Kontroll (premiering) och stambokföring av hästar

9. Andra arbetsuppgifter inom växtodlings- och husdjursområdet 9.1. Växtodlingsfrågor 9.1.1. Allmänt 9.1.2. Författningsbestämmelser om utsädesvaror 9.1.3. Författningsbestämmelser om växtskydd 9.1.4. Författningsbestämmelser om skydd för pollenöverförande insekter 9.1.5. Författningsbestämmelser om kontroll å matpotatis 9.1.6. Utredningens förslag angående lantbruksnämndernas framtida uppgifter 9.2. Husdjursfrågor 9.2.1. Allmänt 9.2.2. Författningsbestämmelser rörande användning av handjur till avel 9.2.2.1. Hingstbesiktningstvång 9.2.2.2. Användning av tjur till avel 9.2.2.3. Galtbesiktningstvång 9.2.3. Författningsbestämmelser rörande utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark 9.2.4. Författningsbestämmelser om åtgärder i samband med bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar 9.2.5. Författningsbestämmelser om lånegarantier vid hästköp 9.2.6. Utredningens förslag angående lantbruksnämndernas framtida uppgifter

Kap. 10. Frågor rörande trädgårdsnäringen 10.1. Rådgivningsverksamhetens utveckling. Tidigare beslut. Nuläge 10.2. Vissa framställningar 10.3. Lantbruksnämndernas framtida uppgifter och personal avseende trädgårdsfrågor 10.4. Den centrala administrationen på trädgårdsnäringens område 10.4.1. Arbetsuppgifter 10.4.2. Utredningens förslag Kap. 11. Frågor rörande jordbruksstatistik, företagsregister m. m. 11.1. Allmänt 11.2. Skördeskadeskyddet 11.2.1. Nuvarande utformning 11.2.2. Lantbruksnämndernas framtida medveikan 11.3. Jordbruksräkningarna

103 105 106 107 107 108 108

111 111 112 113 113 113 114 115 115 115 116 116 116 117 117

119 123 125 128 131

133 133 134

6 11.3.1. Nuvarande utformning 11.3.2. Lantbruksnämndernas framtida medverkan 11.4. Jordbruksinventeringarna 11.4.1. Nuvarande utformning 11.4.2. Lantbruksnämndernas framtida medverkan 11.5. Den objektiva skördeuppskattningen 11.5.1. Nuvarande utformning 11.5.2. Lantbruksnämndernas framtida medverkan 11.6. Arsväxtrapporteringen 11.6.1. Nuvarande utformning 11.6.2. Lantbruksnämndernas framtida medverkan 11.7. Betäckningsstatistiken för suggor 11.8. Fiskestatistiken 11.9. Statistik över lantarbetarnas löner 11.10. Företagsregister för lantbruksföretag 11.10.1. Allmänt 11.10.2. Behov av register 11.10.3. Synpunkter på omfattning och innehåll 11.10.4. Sambandet mellan företagsregister, obligatorisk skördeskadeanmälan och jordbruksstatistik 11.10.5. Butiner för insamling och granskning av uppgifter m- ni 11.10.6. Detaljutformning, kostnader Kap. 12. Vissa speciella frågor 12.1. Veterinär verksamhet 12.1.1. Bakgrund 12.1.2. Utredningens överväganden 12.2. Fiskerifrågor 12.2.1. Hushållningssällskapens uppgifter och personalorganisation avseende fisket 12.2.2. Uttalanden vid 1965 års riksdag 12.2.3. Utredningens överväganden 12.3. Hemkonsulentverksamheten 12.3.1. Hemkonsulentverksamhetens nuvarande omfattning 12.3.2. Vissa genomförda utredningar m. m 12.3.3. Hemkonsulentutredningen 12.3.4. Utredningens överväganden 12.4. Hemslöjdsfrågor 12.5. Lantbrukskemiska verksamheten 12.6. Frökontrollen Kap. 13. Lantbruksnämndernas organisation och arbetsformer 13.1. Nämndens och delegationernas sammansättning m. m 13.2. Arbetets fördelning på avdelningar 13.2.1. Allmänt 13.2.2. Stabsorganet 13.2.3. Administrativa avdelningen 13.2.4. Strukturavdelningen 13.2.5. Produktionsavdelningen 13.2.6. Investeringsavdelningen

13g 137 137 138 139 140 140 141 141 142 143 143 144 145 146 148 149

152 158

160 161 163 164 165 167 168 170 170 172

174 178 179 180 181 181 182

7 13.3.

13.4. 13.5.

Beslutsordningen 13.3.1. Allmänt 13.3.2. Delegering av beslutanderätt till tjänstemän 13.3.3. Brådskande ärenden 13.3.4. Hänskjutande av ärenden från delegation till plenum Vissa interna samordningsfrågor Samordning med andra myndigheter 13.5.1. Länsstyrelserna 13.5.2. Länsarbetsnämnderna . . 13.5.3. Lantmäteriet 13.5.4. Skogsvårdsstyrelserna 13.5.5. Länsbostadsnämnderna

Kap. 14. Lantbruksnämndernas personalbehov 14.1. Nuvarande förhållanden 14.1.1. Nuvarande personal 14.1.2. Uppgifter om arbetsmängd och tidsåtgång för olika arbetsuppgifter 14.1.2.1. Arbetsmängd vid nämnderna 14.1.2.2. Tidsåtgång för olika uppgifter vid sällskapen 14.1.2.3. Tidsåtgång för administrativa arbetsuppgifter vid lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen m. m 14.2. Kommentarer beträffande det nuvarande personalläget vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap 14.2.1. Allmänt 14.2.2. Eftersläpande arbetsuppgifter 14.3. Växande, avtagande och nytillkommande arbetsuppgifter . . . . 14.4. Arbetsrationalisering 14.4.1. A l l m ä n t . . . '.' 14.4.2. Delegering av arbetsuppgifter från högre utbildade befattningshavare till assistentpersonal 14.4.3. överflyttning av arbetsuppgifter till administrativ personal (kanslipersonal) 14.4.4. Omgruppering i övrigt av arbetskraft från viss arbetsuppgift till annan 14.4.5. Omgruppering av personal mellan olika län 14.5. De framtida lantbruksnämndernas personalbehov 14.5.1. Allmänt 14.5.2. Stabsorganet 14.5.3. Strukturavdelningen 14.5.4. Produktionsavdelningen 14.5.5. Investeringsfrågor och teknisk projekteringsverksamhet 14.5.6. Administrativa avdelningen 14.5.7. Sammanfattning av personalbehovet Kap. 15. Lokal- och utrustnings frågor 15.1. Lokalfrågor 15.2. Utrustningsfrågor

182 183 184 185 185 187 188 191 192 194

196 203 203 203

212 213 215 221 222 223 225 225 226 226 227 228 230 232 236

240 242

8 15.3.

Engångskostnader för utrustning av de nya lantbruksnämnderna med kontorsmöbler, kontorsmaskiner, undervisningsmateriel, telefonväxlar m. m

Kap. 16. Finansiering av beställningsverksamheten m. m. 16.1. Vissa taxesystem 16.2. Vissa uttalanden 16.3. Finansieringsfrågor 16.4. De framtida ersättningsnormerna och taxenivåerna

252 256 259 261

Kap. 17. Lantbruksstyrelsens framtida uppbyggnad 17.1. Nuvarande förhållanden 17.2. Utredningens förslag 17.2.1. Verksstyrelsen 17.2.2. Lantbruksstyrelsens inre organisation 17.2.3. Vissa frågor om central service 17.2.3.1. Allmänt 17.2.3.2. Central service inom det administrativa området 17.2.4. Personalbehov 17.2.5. Samarbete med andra myndigheter 17.3. Sammanfattning av utredningens förslag rörande utökning av personal inom lantbruksstyrelsen Kap. 18. Samordning av den centrala informations- och upplysningsverksamheten på lantbrukets och trädgårdsnäringens områden 18.1. Bakgrunden 18.2. Nuvarande aktiviteter 18.3. Samarbetsorganets arbetsuppgifter 18.4. Samarbetsorganets sammansättning 18.5. Samarbetsorganets kansli 18.6. Medel Kap. 19. Samarbetet mellan lantbruksorganisationen och högskolor m. fl. vetenskapliga institutioner 19.1. Allmänt 19.2. Vidareutbildning och uppskolning av rationaliseringsorganens personal 19.3. Insamling av uppgifter m. m 19.4. Uppslag och önskemål om upptagande av forsknings- och försöksprojekt 19.5. Lantbruksorganisationens kalkylverksamhet m. m Kap. 20. Lantbruksorganisationens samarbete med näringsutövarnas sationer 20.1. Nuvarande samarbetsformer 20.2. Det framtida samarbetet 20.2.1. Grundläggande uttalanden 20.2.2. Utredningens synpunkter

265 270 271 277 279 283 295 296

297 298 302 304 304 306

307 310 311 311 312

organi314 315 316

9 Kap. 21. Sammanförande av lantbruksnämndsomrddena i Älvsborgs län m. m. 21.1. Kortfattad historik 21.2. 1965 års riksdagsbeslut. Direktiven för utredningen 21.3. Vissa uppgifter avseende länet, olika länsorgan och ekonomiska organisationer m. m 21.4. Omfattningen av lantbruksnämndernas och hushållningssällskapens i Älvsborgs län verksamhet 21.4.1. Lantbruksnämnderna 21.4.2. Hushållningssällskapen 21.4.3. Utvecklingstendenser 21.5. Synpunkter från länsorganen 21.6. Utredningens synpunkter och förslag Kap. 22. Anslagsberäkningar

och kostnadsfrågor

320 321 322 325 326 330 332 333 334 338

Kap. 23. Hushållningssällskapens framtida uppgifter m. m. 23.1. Den nuvarande verksamheten 23.2. 1965 års riksdagsbeslut 23.3. Grundläggande synpunkter 23.4. Synpunkter på vissa särskilda verksamhetsgrenar 23.4.1. Funktioner som kontaktorgan mellan lantbruksnämnderna och näringsutövarna i jordbruk och trädgårdsnäring 23.4.2. Rådgivnings- och konsultverksamhet m. m 23.4.3. Speciella verksamhetsgrenar 23.5. Organisationsformer m. m 23.6. Stadgebestämmelser m. m. för hushållningssällskap 23.6.1. Allmänt 23.6.2. Den interna organisationen 23.6.3. Verksamhetsområde för hushållningssällskap 23.6.4. Utkast till kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation 23.7. Finansieringsfrågor 23.8. Vissa frågor vid alternativ organisationsform

363 371 372

Kap. 24. Hushållningssällskapens tillgångar 24.1. Allmänt 24.2. Fonder och reserverade medel 24.3. Utredningens förslag

373 374 380

Kap. 25. Vissa 25.1. 25.2. 25.3. 25.4. 25.5. 25.6. 25.7.

övergångsanordningar Tjänstetillsättningar m. m Särskilda övergångsanordningar ang. personal Verksamheten under ett övergångsskede Vissa ekonomiska spörsmål under övergångsskedet Pensioneringsproblem o. dyl Dispositionen av vissa vinstmedel, som uppkommit å statens hästexportberednings verksamhet Övriga övergångsfrågor i samband med omorganisationen . .

Kap. 26. Sammanfattning

345 345 348

354 355 357 358 359 360 361

382 383 384 385 386 389 391 392

11 Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 3 juni 1965 tillkallade chefen för jordbruksdepartementet samma dag överdirektören i lantbruksstyrelsen H. C. B. Wetterhall som sakkunnig för att verkställa utredning angående den närmare utformningen av de nya lantbruksnämndernas organisation och därmed sammanhängande frågor. Den 20 juli 1965 förordnade departementschefen följande personer att såsom experter biträda utredningsmannen nämligen kanslirådet i jordbruksdepartementet Torsten Friberg, byrådirektören vid lantbruksstyrelsen Allan Holdar, direktören vid hushållningssällskapet i Kalmar län Elvir Sjöborg, agronomen och civilekonomen Bengt Sjölund, Sveriges lantbruksförbund, och lantbruksdirektören Magnus Wieslander, Jönköping. — Samtidigt förordnades byrådirektören vid lantbruksstyrelsen Claes-Eric Norrbom att såsom sekreterare och byrådirektören vid lantbruksstyrelsen Hans Adler att såsom biträdande sekreterare medverka vid utredningsarbetet. Utredningen har antagit namnet 1965 års lantbruksorganisationsutredning. Till utredningen har överlämnats följande till Kungl. Maj:t inkomna framställningar m. m.: den 3 juni 1965 syneförrättningssakkunnigas den 9 september 1963 avgivna betänkande angående organisationen av torrläggningsverksamheten m. m. jämte däröver avgivna remissyttranden, den 3 juni 1965 ett från lantbruksstyrelsen den 10 juni 1964 inkommet förslag till kungörelse angående kontroll och stambokföring av nötboskap, den 9 september 1965 en till Konungen ställd den 16 september 1963 dagtecknad skrift från Uppsala läns hushållningssällskap angående dispositionen av visst markområde f. d. stadsägan 676 i kvarteret Blåsenhus i Uppsala, jämte däröver avgivna utlåtanden, den 15 oktober 1965 skrifter från Sveriges handelsträdgårdsmästarförbund, Sveriges pomologiska förening, Hushållningssällskapens förbund och Malmöhus läns hushållningssällskap angående organisationen av rådgivningsverksamheten på trädgårdsnäringens område,

den 21 januari 1966 skrivelse från Örebro läns hushållningssällskap med vissa synpunkter i fråga om hushållningssällskapens framtida verksamhet. Den 19 november 1965 har jordbruksutredningen till utredningen överlämnat en skrivelse vari framhålls att det bör ankomma på lantbruksorganisationsutredningen att närmare överväga vilka resurser som kan behövas för fullföljande av uppgifter avseende jordbruksregister. Under utredningsarbetet har hållits ett stort antal överläggningar med myndigheter och organisationer. Utredningsmannen och sekreteraren har företagit resor för överläggningar med bl. a. hushållningssällskapens förvaltningsutskott i samtliga län. Experterna h a r deltagit i behandlingen av alla förekommande frågor. Utredningen får härmed vördsamt överlämna sitt huvudbetänkande Lantbruksnämndernas nya organisation m. m. Det återstår för utredningen att närmare behandla olika speciella frågor, som sammanhänger med omorganisationen av länsorganen. Stockholm den 8 augusti 1966 Hans

Wetterhall /C.-E.

Norrbom

KAPITEL 1 Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning J .1.

Utredningsuppdraget

I u t l å t a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t ö v e r j o r d b r u k s ä r e n d e n d e n 3 j u n i 1965 a n f ö r d e c h e f e n för j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t följande m o t i v för e n u t r e d n i n g r ö r a n d e d e n n ä r m a r e u t f o r m n i n g e n av de n y a l a n t b r u k s n ä m n d e r n a s o r g a n i s a t i o n o c h d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e frågor. 1965 års riksdag (prop. 1965: 100, JoU 17, rskr 256) har fattat principbeslut om ändrad organisation av de statliga och statsunderstödda rationaliseringsorganen på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden. Beslutet innebär i huvudsak att de nuvarande lantbruksnämndernas och hushållningssällskapens rationaliseringsuppgifter skall sammanföras i nya statliga regionalorgan med benämningen lantbruksnämnd. Antalet ledamöter i nämnden skall vara nio, av vilka Kungl. Maj:t utser ordförande och tre andra ledamöter samt landstinget fyra ledamöter. Vidare skall nämndens chefstjänsteman vara självskriven ledamot. Nämndens beslutanderätt skall i viss utsträckning ankomma på delegationer. Hushållningssällskapen avses alltjämt kunna bestå med uppgift att vara bl. a. lantbruksnämndernas kontaktorgan med näringsutövarna. Rörande de av riksdagen i övrigt beslutade riktlinjerna för den nya organisationen torde jag få hänvisa till förut nämnda proposition och utskottsutlåtande. Såsom jag uttalade vid anmälan av propositionen bör den närmare utformningen av de nya lantbruksnämndernas organisation m. m. prövas av en särskild utredning. I anslutning därtill angav jag följande riktlinjer för de fortsatta övervägandena i vissa frågor som 1960 års jordbruksutredning behandlat. »Jordbruksutredningen har ingående diskuterat om alla de mångskiftande verksamhetsgrenar, som hushållningssällskapen har, bör övertas av det nya regionalorgan som utredningen har föreslagit. I remissyttrandena har en rad synpunkter framförts i frågan. Enligt min mening bör den nya lantbruksnämnden i princip överta uppgifter, som är av sådan betydelse för jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering i vid bemärkelse att de bör handhas av staten. Annan ur statens synpunkt i och för sig angelägen verksamhet, som hushållningssällskap nu driver, bör överföras till annat organ än lantbruksnämnden. Är detta f. n. inte möjligt, bör verksamheten tillfälligt inordnas i nämnden, övrig verksamhet kan, såsom förut nämnts, ligga kvar hos hushållningssällskapet. Mot bakgrunden av det anförda anser jag, att det bl. a. bör övervägas om hushållningssällskapens befattning med sådan statsunderstödd verksamhet som kontrollföreningsverksamhet, svinstamkontroll, stambokföring m. m. över huvud taget bör övertas av lantbruksnämnden. Det kan nämligen enligt min mening ifrågasättas om angivna verksamheter bör vara en uppgift för staten. Såsom jordbruksutredningen uttalat, bör ansvaret för och ledningen av försöksverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden åvila lantbrukshög-

14 skolan. Lantbruksnämnderna synes därför i regel inte böra driva egen försöksverksamhet. De bör dock kunna medverka i planeringen av högskolans och andra statliga forskningsinstitutioners försöksverksamhet samt biträda vid försökens genomförande. Nämnderna bör givetvis få utnyttja försöken för demonstrationer. Hushållningssällskapens befattning med fiskerifrågor kan i erforderlig omfattning antingen infogas i den statliga fiskeriadministrationen eller i lantbruksnämnderna. I avvaktan på resultat av de överväganden i särskild ordning, som kan visa sig erforderliga rörande fiskerifrågorna, bör de kunna handläggas av lantbruksnämnderna. Jag har i annat sammanhang anmält min avsikt att begära bemyndigande att tillkalla en särskild utredning rörande den veterinära fältorganisationen. Utredningsuppdraget avses omfatta även den veterinära verksamhet som hushållningssällskapen nu driver. Frågan om den framtida ställningen för de lantbrukskemiska kontrollanstalter, som tillhör hushållningssällskapen, berörs delvis av redan pågående utredning. I remissyttrande av bl. a. statens institut för konsumentfrågor har uttalats att hemkonsulentverksamhetens organisatoriska ställning bör särskilt utredas. Även jag anser att behov av en sådan utredning föreligger. Det statliga stödet till hemslöjden och därmed sammanhängande frågor utreds f. n. av hemslöjdsutredningen. I den mån ej annat angetts bör spörsmålen om den närmare avgränsningen av lantbruksnämndernas arbetsuppgifter övervägas av den i det föregående nämnda organisationsutredningen. Bl. a. bör därvid omfattningen av nämndernas beställningsverksamhet inom skilda områden särskilt prövas. Organisationsutredningen bör även behandla frågan om det nya regionalorganets kansliorganisation. Likaså måste de nya lantbruksnämndernas behov av personal för olika uppgifter prövas i detalj. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas åt hur nämndernas upplysnings- och rådgivningsverksamhet lämpligast bör fullgöras. Det av jordbruksutredningen framlagda förslaget att sammanföra de båda lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen i Älvsborgs län bör enligt min mening slutligt prövas när ställning tas till organisationsutredningens förslag. I denna utrednings uppgifter bör även ingå att framlägga förslag till den anslagstekniska konstruktionen av medelsanvisningen till lantbruksnämnderna. Hinder bör ej möta mot att nämnderna efter vederbörlig prövning för viss verksamhet tar emot medel som ställs till förfogande av t. ex. hushållningssällskap, landsting eller organisationer. Såsom förut berörts anser jag starka skäl tala för att hushållningssällskapens tillgångar, i den mån de är hänförliga till verksamhet som övertas av staten, överlåts till staten. Organisationsutredningen bör få till uppgift att ta upp överläggningar med hushållningssällskapen i denna fråga.» Vid sin behandling av propositionen uttalade jordbruksutskottet i anledning av vissa motionsvis framförda yrkanden rörande hushållningssällskapen följande. »Utskottet finner det självklart att vid den förestående omorganisationen Kungl. Maj:t kommer att beakta de anställdas berättigade intressen. Vidare får utskottet erinra om att hushållningssällskapen enligt propositionen även i fortsättningen kommer att ha viktiga funktioner. I den mån sällskapen åtar sig statliga uppgifter bör givetvis frågan om statligt vederlag härför prövas i sådant sammanhang. Utskottet förutsätter att den utredning, som skall utforma förslag till lantbruksnämndernas närmare organisation, även kommer att klarlägga hushållningssällskapens framtida uppgifter.

15 Enligt departementschefen kan sällskapen självfallet behålla och disponera de tillgångar som inte överförs till staten i samband med att verksamhet övertas. Fondoch donationsmedel utgör exempel på sådana tillgångar, som sålunda kvarstannar hos sällskapen. Såsom framgår av propositionen kommer överväganden i ämnet att ske först sedan förenämnda organisationsutredning haft överläggningar med sällskapen i denna fråga. Utskottet, som inte har något att erinra mot denna uppläggning, utgår från att därvid bör kunna uppnås resultat som på ett tillfredsställande sätt tillgodoser såväl statens som hushållningssällskapens intressen.» Vad sålunda anförts bör ligga till grund för utredningens arbete med den närmare utformningen av den regionala organisationen på förevarande område. Jag vill tillägga att vid övervägandena rörande lantbruksnämndernas inre organisation bör mot bakgrunden av behovet av flexibilitet och förhållandena i de skilda länen särskilt uppmärksammas indelningen i arbetsenheter. Utredningen bör eftersträva att tillgodose personalbehovet för rationaliseringsverksamheten inom ramen för den personalstyrka vid lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen som nu disponeras för ändamålet. I sammanhanget bör prövas möjligheterna att delegera arbetsuppgifter till assistent- och biträdespersonal. Speciellt i fråga om fullgörandet av nämndernas rådgivnings- och upplysningsverksamhet bör utredningen med anledning av vad jordbruksutredningen anfört i ämnet och vad som framkommit vid remissbehandlingen av dess betänkande överväga behovet av att stationera assistentpersonal utanför nämndernas kansliorter. — Under utredningsarbetet bör ytterligare övervägas om tillräckliga skäl föreligger att framdeles ha två lantbruksnämndsområden i Älvsborgs län. Vid övervägandena rörande den anslagstekniska konstruktionen av medelsanvisningen till lantbruksnämnderna bör behandlas bl. a. frågan om finansiering av beställningsverksamheten. Utredningen bör i samband därmed särskilt pröva vilken taxenivå som bör tillämpas vid olika slag av serviceuppgifter. I fråga om hushållningssällskapen bör utredningen med beaktande av vad i propositionen och utskottsutlåtandet anförts om deras framtida uppgifter lägga fram förslag till de bestämmelser m. m. som kan erfordras. Vid utredningens överläggningar med hushållningssällskapen bör beaktas bl. a. de nya lantbruksnämndernas behov av lokaler. Såsom anförts i propositionen bör utredningen se över lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter mot bakgrunden av de uppgifter som skall ankomma på de nya lantbruksnämnderna. Även styrelsens inre organisation bör prövas i berörda delar, varvid speciellt bör uppmärksammas nämndernas behov av central teknisk och annan service. Slutligen bör utredningen med ledning av vad jag uttalade vid anmälan av propositionen närmare överväga samordningen av den centrala informations- och upplysningsverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden. Förslag till organisatorisk utformning av samarbetsorganet för dessa uppgifter bör utarbetas mot bakgrunden av bl. a. de erfarenheter som vunnits inom jordbrukets upplysningsnämnd. Under utredningsarbetet bör samråd tas med statskontoret samt med pågående utredningar inom berörda område, bland vilka märks främst 1960 års jordbruksutredning och den utredning rörande veterinärväsendets uppgifter och organisation, som jag tidigare i dag erhållit bemyndigande att tillkalla. Utredningen bör bedriva sitt arbete med utgångspunkt från att den nya organisationen skall genomföras den 1 juli 1967. Om så befinns motiverat, bör utredningen vara oförhindrad att framlägga delbetänkanden.

16 1.2. Utredningsarbetets

uppläggning

Insamling och bearbetning av uppgifter rörande förhållandena vid hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna har skett i intimt samarbete med lantbruksstyrelsen. Särskilda enkäter har gjorts för att få en ingående kartläggning av personaluppsättning, lokaler och utrustning vid dessa länsorgan. Materialet beträffande hushållningssällskapens verksamhet och tillgångar har införskaffats i samråd med Hushållningssällskapens förbund, som lämnat en omfattande medverkan även i bearbetningen av materialet. Under utredningsarbetet har samråd skett ined 1960 års jordbruksutredning, 1965 års veterinärväsendeulredning och ett flertal andra utredningar, överläggningar har vidare ägt rum med statskontoret och lantbrukshögskolan samt andra verk och institutioner, och likaså med näringsutövarnas organisationer samt med personalorganisationer och företrädare för olika berörda personalgrupper. Utredningsmannen har besökt samtliga län för överläggningar med hushållningssällskapens förvaltningsutskott m. fl. och har i frågor avseende sällskapen haft fortlöpande kontakt med styrelsen för Hushållningssällskapens förbund. I sitt huvudbetänkande behandlar utredningen nu de nya lantbruksnämndernas arbetsuppgifter, organisation och personalbehov, lantbruksstyrelsens framtida uppbyggnad, inrättandet av ett samarbetsorgan för samordning av den centrala informationsverksamheten på lantbrukets område samt frågan om sammanföring av de båda lantbruksnämndsområdena i Älvsborgs län. Vidare redovisar utredningen vad som hittills kunnat utredas i syfte att klarlägga frågor om hushållningssällskapens framtida arbetsuppgifter och organisation m. m. Det återstår för utredningen att närmare behandla olika speciella frågor, som sammanhänger med omorganisationen av länsorganen.

KAPITEL 2

H u v u d d r a g e n i de f r a m t i d a l a n t b r u k s n ä m n d e r n a s v e r k s a m h e t 2.1. Allmänna

utgångspunkter

Vårt land står mitt uppe i en dynamisk utveckling med snabb ekonomisk tillväxt, som tar sig uttryck bland annat i ökning av produktionen av varor och tjänster i samhället. Den ekonomiska tillväxten leder bl. a. till att med ökat välstånd allt mindre del av nationalprodukten utgörs av jordbruksprodukter och att allt färre personer deltar i framställningen av dessa. Arbetsorganisationen inom jord- och skogsbruket ändras snabbt i arbetskraftsbesparande syfte, och företagsstrukturen får på olika sätt anpassas till de ändrade förutsättningarna. Detta leder till strävandena att öka företagsstorleken hos de enskilda brukningsenheterna och att föra in ändrade eller nya produktions- och företagsformer, bl. a. med ökande samverkan mellan grupper av företag och med integration mellan jordbruket och näringslivet i övrigt. För jordbrukets del medför den berörda samhällsutvecklingen bl. a., att olika arbetsmoment förs över till andra näringar och att arbetskraft byts ut mot kapital. En sida av jordbrukets medverkan i den ekonomiska tillväxten i samhället är sålunda, att jordbruket lämnar från sig resurser till andra sektorer, i första hand arbetskraft. Den arbetskraft, som med vår nuvarande företagsstruktur friställs, är huvudsakligen brukare på de många mindre rationella brukningsenheterna. Att så sker är också en förutsättning för den medverkan i den ekonomiska tillväxten, som består i uppbyggnad och tillväxt av effektivare jordbruksföretag. En utveckling från nuvarande brukningsenheter till rationella och effektiva företag kan nämligen — såsom framgår av den nyligen gjorda undersökningen »Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar» 1 — i allmänhet ske endast genom en kraftig omsättningsökning, och eftersom huvuddelen av produktionen är arealbunden, kräver detta vanligen, att jordbruksarealer samlas i större brukningsenheter. Då en företagare inte kan öka sin areal utan att andra brukare avstår sin, är tillväxten i jordbruket i hög grad beroende av att resurser friställs för rationaliseringsändamål i samband med avgång av brukare. Det är också betydande markområden, som använts för jordbruk och som övergår till annan användning. Avspaltningen av resurser från vårt jordbruk h a r hittills medfört, att totalproduktionen endast undergått små 1 Utförd under ledning av professor Lennart Hjelm; publ. i SOU 1963: 66. 2

18 förändringar, medan däremot produktionen per i jordbruket sysselsatt stigit. Sammanfattningsvis karaktäriseras utvecklingen inom jord- och skogsbruket av minskning av insatser av arbetskraft, avspaltning av svagare jordbruksjord och högre kapacitetsutnyttjande av de kvarstående produktionsresurserna genom att företagen ges ökad omsättning. Detta sker genom ökande företagsstorlek (storleksrationalisering), genom utnyttjande av modern teknik och genom nya produktionsformer. Den ekonomiska tillväxten förutsätter omfattande successiva strukturella förändringar av näringslivet, betingade av ny teknik och förändrad efterfrågan m. m. En fortsatt ekonomisk tillväxt i samhället kräver därför ökade insatser av kapital, teknik och organisation. För lantbrukssektorns del är centrala frågor i detta sammanhang, vilka resurser som för framtiden bör finnas i lantbruket och vilka som bör föras över till annan användning, hur de kvarvarande resurserna bör kombineras för att ge optimala resultat, hur rönen från forskning, försök och praktiska erfarenheter snabbt skall föras ut till näringsutövarna för att ge dem möjligheter att välja mellan olika rationaliseringsvägar och utnyttja den bästa kända tekniken, och hur realistiska lösningar av markanskaffningsoch finansieringsproblemen skall kunna anvisas. En snabb och genomgripande strukturanpassning i lantbruket måste sålunda bygga på ökad rörlighet på de till lantbruket knutna produktionsmedlen, arbetskraft och jord, på effektiva finansieringsvägar och på företagarutbildning samt rådgivning för spridning av nya rön. Det står klart, att det för överskådlig tid behövs en omfattande statligt stödd rationaliseringsverksamhet på jordbrukets, trädgårdsnäringens och skogsbrukets områden. Statsmakterna har såsom framgår bl. a. av utskottsutlåtandet (JoU 1965: 17) vid behandlingen av frågan om organisationen av rationaliseringsverksamheten på området funnit, att även om rationaliseringen är en näringens egen angelägenhet, så kommer under överskådlig tid att kvarstå behov av statlig medverkan häri. 2.2. Målsättningen

för

rationaliseringsverksamheten

1960 års jordbruksutredning har nu lämnat sina förslag rörande de allmänna jordbrukspolitiska riktlinjerna (SOU 1966: 30 och 31). Som utgångspunkt för den jordbrukspolitiska målsättningen har angivits, att jordbrukspolitiken bör utformas så, att den får samma huvudsyfte som den allmänna samhällsekonomiska politiken, d. v. s. att främja fortsatt ekonomisk tillväxt för att möjliggöra en stigande levnadsstandard och för att medverka till att alla grupper blir delaktiga i denna standardökning. Jordbrukspolitiken bör därför enligt jordbruksutredningen ha till mål att till minsta samhällsekonomiska kostnad — omfattande bl. a. ett främjande

19 av tillkomsten av rationella jordbruk — åstadkomma en jordbruksproduktion av önskad storlek och samtidigt göra det möjligt för jordbrukets arbetskraft att följa med i den allmänna standardstegringen. Jordbruksutredningen har i fråga om produktionsmålsättningen närmare angivit sina synpunkter beträffande vilken produktionsvolym som bör hållas i vårt land. Utredningen har därvid tillagt, att med hänsyn till föränderligheten i alla de faktorer som påverkar produktionsmålsättningen, och då särskilt det världspolitiska läget, prisutvecklingen på världsmarknaden och lagringstekniken, måste en omprövning av produktionsmålsättningen fortlöpande komma till stånd. I fråga om rationaliseringsverksamheten har jordbruksutredningen uttalat, att den långsiktiga jordbrukspolitiken — inom produktionsmålsättningens ram — bör ha till mål att skapa så effektiva företag som möjligt. Utformningen av sådana företag bör successivt anpassas efter den tekniska utvecklingen. Utredningen h a r inte ansett det lämpligt att fastlägga några särskilda företagstyper som mål för rationaliseringsarbetet. Rationaliseringsverksamheten bör syfta till att främja skapandet och vidareutvecklingen av anpassningsbara lantbruksföretag, som har goda förutsättningar att effektivt och med ekonomisk fördel utnyttja den vid varje tidpunkt bästa kända tekniken. Jordbruksutredningen h a r funnit det nödvändigt, att betydande ekonomiska och administrativa insatser görs på rationaliseringspolitikens område och h a r därvid starkt understrukit, att dessa bör innefatta effektiva åtgärder för att underlätta omställning av den arbetskraft, som vill övergå till annan verksamhet, och för att friställa jordbruksjord dels för nedläggning och dels för uppbyggnad av rationella jordbruk.

2.3.

Verksamheten

Mot bakgrunden av det anförda lämnas i detta kapitel en översikt över de verksamhetsgrenar, som blir aktuella för de nya lantbruksnämnderna. Därefter kommer i några efterföljande kapitel en närmare belysning att lämnas av vissa verksamhetsgrenar, som på grund av utvecklingen och de ändrade förutsättningarna samt genom förebådade nya riktlinjer för jordbrukspolitiken kan väntas bli tämligen starkt förändrade i förhållande till de aktiviteter, som staten nu svarar för eller finansierar.

2.3.1. Lantbruksnämndernas

huvuduppgifter och ställning

De nya lantbruksnämndernas verksamhet och ställning formas av deras huvuduppgifter som rationaliseringsfrämjande organ. Som motiv för 1965 års beslut om omorganisationen angav statsmak-

20 terna särskilt, att det är angeläget att de resurser, som staten ställer till förfogande för jordbruksrationaliseringen, blir optimalt utnyttjade. Olägenheterna av den rådande splittringen av de statliga insatserna på två länsorgan — lantbruksnämnder och hushållningssällskap — befanns inte lämpligen kunna avhjälpas på annat sätt än att de båda organens uppgifter på området fördes samman. Beslutet innebar, att de nya lantbruksnämnderna i princip skall överta de uppgifter, som är av sådan betydelse för jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering i vidare bemärkelse, att de bör handhas av staten. Lantbruksnämndernas framtida uppgifter kommer sålunda att i huvudsak utgöra en fortsättning och påbyggnad av sådan verksamhet, som nu bedrivs av lantbruksnämnder och hushållningssällskap. De nya lantbruksnämndernas huvudsakliga uppgift blir att svara för statens medverkan i jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering. Detta innebär bl. a., att lantbruksnämnderna kommer att besluta i jordförvärvsärenden m. m., köpa, förvalta och sälja fast egendom för rationaliseringsändamål och besluta om omfattande ekonomiska åtaganden från statens sida. Lantbruksnämnderna skall därför enligt riksdagsbeslutet vara helstatliga organ. Verksamheten i de nuvarande länsorganen består till mycket stor del i att de står näringsutövarna till tjänst med rådgivning, företagsekonomisk kalkylering, planer för olika åtgärder samt projektering av tekniska anläggningar m. m. Detta sker dels på länsorganens egna initiativ, dels på beställning mot ersättning enligt fastställda taxor. Staten svarar för finansieringen av en betydande del av hushållningssällskapens verksamhet och håller helt resurserna för lantbruksnämnderna. När nu de statliga insatserna förs samman till de nya lantbruksnämnderna, kommer serviceuppgifter av olika slag att falla inom nämndernas verksamhetsfält. De skall i princip tillhandahålla sådan service, som är angelägen för rationaliseringsverksamheten och som inte nu kan väntas bli tillgodosedd utan de statliga insatserna. Det blir en framträdande uppgift för lantbruksnämnderna att befrämja näringsutövarnas egna initiativ till näringarnas utveckling och medverka till att de kan fullföljas. Nämnderna kommer sålunda att ha en väsentlig uppgift som rådgivnings- och serviceorgan till näringsutövarnas tjänst. Emellertid faller andra betydande verksamhetsgrenar, som hushållningssällskapen nu bedriver, utanför de nya lantbruksnämndernas arbetsfält. Huvudsakligen gäller detta sådana uppgifter, som inte primärt avser jordbruket och den yrkesmässiga trädgårdsnäringen. Lantbruksnämnderna har enligt statsmakternas beslut att med olika insatser verka för strukturförbättring beträffande skogsmark. De skogliga uppgifterna för nämnderna grupperar sig i stort sett kring åtgärder rörande överlåtelser av skogsmark mellan olika markägare ävensom nämn-

21 dens egna köp, byten och försäljningar samt vidare åtgärder i samband med ändrad markanvändning. Insatserna från nämndernas sida inriktas på att främja strukturanpassning i skogsmark för alla ägarekategorier. Dessa uppgifter skall nu ingå i de nya lantbruksnämndernas arbetsfält. De behandlas i 5 kap. Det ankommer på en särskild utredning — den skogspolitiska utredningen — att ytterligare behandla frågan om den framtida organisatoriska samordningen av de statliga insatserna för jordbrukets resp. skogsbrukets rationalisering. Lantbruksorganisationens verksamhet får sin prägel av dess uppgift att själv ta initiativ till rationaliseringsinsatser av olika slag, och detta inte endast avseende åtgärder, som direkt eller helt avser jordbruket, trädgårdsnäringen och strukturrationaliseringen i skogsmark. Organisationen skall medverka i vissa sådana överväganden och insatser, som avser samhällsutvecklingen i stort och näringslivet i större sammanhang. Detta sker genom att lantbruksstyrelsen och nämnderna fortlöpande följer utvecklingen och svarar för att sakuppgifter rörande dess nyssnämnda speciella verksamhetsfält införskaffas, bearbetas och ställs till förfogande för samhällsplaneringen i dess vidaste bemärkelse, och vidare genom att lantbruksorganisationen — inom den ram, som samhällsplaneringen i stort utformar — organiserar den fortlöpande planering, som innebär att de allmänt formulerade riktlinjerna för jordbrukspolitiken m. m. omsätts i regionalt differentierad och konkretiserad målsättning, som hålls aktuell och tjänar som stöd för rationaliseringsinsatserna.

2.3.2. Verksamhetsgrenar m. m. Jordbruksutredningen har (SOU 1966:31, kap. IV) närmare behandlat jordbruksplaneringens roll i den framtida verksamheten och understrukit behovet av samordning med annan samhällsplanering. Utredningen föreslår bl. a., att lantbruksorganisationen gemensamt med statens jordbruksnämnd skall fortlöpande följa och registrera effekten av insatta rationaliserings-, omställnings- och prispolitiska medel samt på den grundvalen överväga ändringar i bestämmelser och anordningar. Som underlag bör redan 1967 skapas ett register över jordbruksföretagen. Den översiktliga jordbruksplaneringen behandlas i här följande 3 kap. Rådgivningen är ett omistligt medel i arbetet på att främja fortsatt utveckling och rationalisering. Den har en central plats i hushållningssällskapens och lantbruksnämndernas nuvarande verksamhet och täcker över hela deras arbetsfält. Hushållningssällskapens huvuduppgift — att sprida kunskap om metoder, hjälpmedel, forskningsrön och erfarenheter främst avseende driftsrationaliseringen men även inom andra områden — fullgörs sålunda främst genom en omfattande rådgivning i form av såväl kurs-

verksamhet som enskild rådgivning. Lantbruksnämnderna skall enligt gällande instruktion verka för rådgivning och upplysning i syfte att främja jord- och skogsbrukets rationalisering. Jordbruksutredningen har även behandlat frågor rörande forskning, utbildning och rådgivning och föreslagit att ökade resurser satsas för dessa ändamål. Vad beträffar upplysning och rådgivning avser förslagen bl. a. en väsentlig ökning av lantbruksprogrammen i radio och TV. Individuell rådgivning betecknas som den mest effektiva metoden för att föra ut ny metodik och ny teknik till praktiskt handlande hos företagarna i de h ä r avsedda näringarna. Förslagen innehåller också att den individuella rådgivningen bör ges större resurser och att den bör utformas så, att den utöver tekniska och ekonomiska frågor också kommer att behandla problematiken med omställning av arbetskraft från jordbruk till andra näringsgrenar. Självfallet kommer behovet av individuell rådgivning att vara särskilt angeläget i samband med uppbyggnad av rationella lantbruksföretag. Den individuella rådgivningen bör enligt jordbruksutredningen i princip utmynna i en analys av den berörda egendomens driftsförhållanden och förslag till handlingsalternativ, investeringar i fasta anläggningar, förvärv av tillskottsmark, specialisering på viss animalieproduktion, uppgörande av växtodlings- och utfodringsplaner etc. Den bör ta sin utgångspunkt i en helhetsbedömning av företagets tekniska och ekonomiska förutsättningar. Jordbruksutredningen har funnit, att även om rådgivningskåren får förstärkning, så torde det inte vara realistiskt att räkna med en så stor utökning, att hela behovet av individuell rådgivning blir täckt. Rådgivningsoch upplysningsverksamheten från de nya lantbruksnämnderna behandlas närmare i här följande 4 kap. Den företagsekonomiska planeringen och kalkyleringen är oupplösligt sammanknuten med både rådgivningen och större delen av lantbruksnämndernas framtida uppgifter i övrigt. I framtiden torde det, såsom jordbruksutredningen anfört (SOU 1964: 55), bli än mer viktigt än hittills, att uppbyggnaden av rationella lantbruksföretag och den fortgående anpassningen av företagens produktionsformer baseras på ekonomiska bedömningar av skilda handlingsalternativ. Därvid måste givetvis bedömningarna omspänna företagets samtliga grenar, men också beakta utkomstmöjligheterna utanför företaget och näringarna. Företagsekonomisk planering behöver ofta innefatta såväl upprättande av fullständig driftsekonomisk plan som frågor rörande finansiering, likviditet och arbetsorganisation. När det med hänsyn till bl. a. kapitalfrågorna inte är praktiskt möjligt att med en gång bygga upp enheter av avsedd omfattning, bör planen få utmynna i ett handlingsprogram, där ordningsföljden av olika steg i förbättringsarbetet och investeringstakten avvägts med hänsyn till kapitaltillgång, likviditet, risker m. m. Till den företagsekonomiska sektorn hör även uppgifter beträffande pla-

23 nering och utredning rörande ökad integration mellan företagen och dess återverkningar på driftsuppläggningen vid de medverkande företagen samt frågor i anknytning härtill om dimensioneringen av produktionsapparaten inom företagen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de ekonomiska förhållandena vid specialiserade lantbruks- och trädgårdsföretag, skogsdriftens inpassning i kombinerade företag samt markens utnyttjande för jordbruk eller skogsbruk. Rationaliseringsarbetet bör vidare främja utvecklingen av andra företagsformer i lantbruket än de traditionella, under förutsättning av att de bedöms vara ur företagsekonomisk och samhällsekonomisk synpunkt sunda och ur allmän synpunkt önskvärda. Den ekonomiska kalkyleringen är givetvis ett nödvändigt instrument vid sådana bedömningar. Företagsekonomisk planläggning och kalkylering bör ingå som moment i många sammanhang i lantbruksnämndernas initiativverksamhet och utföras också på beställning av olika företagare inom lantbruket under förutsättning att de syftar till rationaliseringsåtgärder av betydelse. Jordbruksutredningens ovan återgivna principuttalande om den individuella rådgivningen visar det nära sammanhanget mellan denna rådgivning och detaljplaner och -kalkyler för olika rationaliseringsåtgärder, däri inbegripet projektering av byggnader och markanläggningar. Utredningen h a r i enlighet med sina direktiv särskilt prövat frågan om den framtida omfattningen av lantbruksnämndernas beställningsverksamhet. Dessa överväganden redovisas i 6 kap. Därmed sammanhängande taxefrågor behandlas i 16 kap. I verksamheten för strukturrationalisering är den översiktliga planeringen, den individuella rådgivningen och den företagsekonomiska kalkyleringen viktiga arbetsinstrument, ö k a d takt och effekt i strukturomvandlingen är beroende av att jordbruksmark och skogsmark blir tillgänglig för att föras över till rationella företagsenheter. Lantbruksnämndernas köp och försäljningar av mark har visat sig vara ett mycket verksamt medel för att åstadkomma strukturförbättringar. Denna verksamhet bar under de senaste åren utvidgats avsevärt med stöd av ökad medelstilldelning. Jordbruksutredningen har föreslagit, att verksamheten skall få ytterligare medel för en kraftig intensifiering och att den skall vidgas till att också omfatta inköp av jordbruk i det direkta syftet att göra det möjligt för de nuvarande brukarna att övergå till annan verksamhet. I lantbruksnämndernas verksamhet intar nu markanvändningsfrågor en framträdande plats. Den uppgift, som i första hand ankommer på nämnderna avser bedömning av vilka marker som med fördel kan bibehållas för den framtida jordbruksdriften. De har vidare dels att medverka i avvägningen mot andra intressen, som konkurrerar om god och välbelägen jordbruksmark, dels att verka för att sämre marker förs över till skogsmark eller finner annan lämplig användning. Dessa arbetsuppgifter får ökad vikt

24 och omfattning på grund av den pågående utvecklingen och de föreslagna nya riktlinjerna för jordbrukspolitiken. Förvärv av jord- och skogsbruksfastigheter samt ändring av markanvändning är reglerade i den speciella jordlagstiftningen. Prövningen av ärenden enligt jordförvärvslagen och lagen om uppsikt å jordbruk ankommer på lantbruksnämnden. Om jordbruksutredningens förslag genomförs, medför detta nya uppgifter för lantbruksnämnderna att i samarbete med länsarbetsnämnderna verka för att omställning av arbetskraft från svaga jordbruk till annan verksamhet underlättas. Enligt förslagen (SOU 1966:31, kap. VII) skall lantbruksnämnderna sålunda ge råd och anvisningar i samband med avvecklingen av lantbruksföretag och handha prövningen av ärenden rörande det föreslagna särskilda omställningsstödet i form av kontanta bidrag. Lantbruksnämndernas framtida uppgifter i avseende å strukturrationaliseringen belyses vidare i 5 kap. För att genomföra rationaliseringsåtgärder med inriktning på att bygga upp rationella företag fordras ofta stora investeringar. Genom finansieringsstöd i olika former kan rationaliseringsorganen stimulera till och möjliggöra sådana åtgärder. Bland kapitalkrävande åtgärder framträder strukturrationalisering i form av markinköp samt investeringar i byggnader, markanläggningar (dikning m. m.) och inventarier. Även vid nyetablering föreligger ofta ett stort behov av finansieringsstöd. Jordbruksutredningen, som funnit att de nuvarande formerna för kreditstöd till förvärv och drift av jordbruk, till jordbrukets rationalisering samt till de s. k. koncentrerade rationaliseringsinsatserna i princip bör bibehållas, har föreslagit en del ändringar i bestämmelserna samt en väsentlig ökning av medelsramarna för lånegarantier. Statligt kreditstöd skall sålunda avse förvärv av anpassningsbara lantbruksföretag, som har förutsättningar att effektivt utnyttja den bästa, kända tekniken och ge sina innehavare full sysselsättning, jordförvärvslån, igångsättande, omläggning eller utvidgning av lantbruksdriften vid sådana företag, driftslån, investeringar i lantbruket — tillskottsmark och fasta anläggningar — som är tekniskt, ekonomiskt eller i vissa fall lokaliseringspolitiskt väl motiverade, rationaliseringslån och rationaliseringsbidrag. Lånegaranti till elablering och driftsomläggning skall enligt förslaget — till skillnad från vad som nu gäller — kunna utgå till jordbruk utan begränsning med avseende å företagsstorlek. Jordbruksutredningen h a r räknat med att det årliga antalet sådana lån skall bli ungefär lika stort som nu, men att lånebeloppen i medeltal blir mycket större. Rationaliseringslån och rationaliseringsbidrag skall uteslutande kunna lämnas till finansiering av rationaliseringsåtgärder, som bedöms höja nä-

25 ringens effektivitet och som avser åtgärder på lantbruksföretag med förutsättningar att tillämpa rationell teknik och vars tillkomst eller fortvaro är önskvärd ur allmän synpunkt. Den normala stödformen för alla slag av rationaliseringsåtgärder skall vara statlig lånegaranti. Bidrag till byggnader och markanläggningar skall i fortsättningen utgå endast i de särskilt kapitalkrävande fallen vid samlade större rationaliseringsinsatser. De många små bidragen till fristående åtgärder slopas sålunda. Därmed bortfaller ett förhållandevis tidskrävande arbete för lantbruksnämnderna. Arbetet med lånegarantier för rationaliseringsändamål kommer däremot att öka med den tilltagande frekvensen av sådana ärenden. Finansieringsstödet såväl till markförvärv som till investeringar i till brukningsenheterna hörande anläggningar har avsevärd betydelse för omfattningen och takten i strukturanpassningen. Detta behandlas ytterligare i 5 kap. Lantbruksnämnderna skall överta de statliga insatserna för att främja den yrkesmässiga trädgårdsodlingen genom rådgivning till företagare inom näringen, handläggning av ärenden rörande finansieringsstöd samt viss serviceverksamhet. Detta behandlas i 10 kap. Däremot kommer nämndernas uppgifter icke att innefatta rådgivning eller projektering för anläggning av parker, hemträdgårdar o. dyl. Ansvaret för och ledningen av försöksverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden åvilar lantbrukshögskolan. Lantbruksnämnderna bör — i enlighet med 1965 års riksdagsbeslut — medverka i planeringen på länsplanet av försöksverksamheten och på högskolans beställning administrera och ombesörja utförandet av försök. Arbetsuppgifterna har närmare övervägts i samråd med lantbrukshögskolan, se 7 kap. Staten bör i fortsättningen ha ett överinseende över kontrollföreningsverksamheten m. m. på husdjursområdet. Denna uppgift ävensom förekommande uppgifter med finansieringsstöd på området bör ankomma på lantbruksstyrelsen under medverkan av lantbruksnämnderna. I stort sett torde statens och därmed lantbruksorganisationens befattning med dessa verksamheter böra begränsas härtill. Hithörande frågor behandlas i 8 kap. Hushållningssällskapens verksamhet på växtodlingens och husdjursskötselns område h a r även omfattat tillämpning av vissa lagar och förordningar rörande växtskydd, besiktningstvång för husdjur m. m., samt handläggning av vissa bidrags- och låneärenden. Dessa uppgifter, som närmare redovisas i 9 kap., är att hänföra till statliga uppgifter, som bör övertas av lantbruksnämnderna. Till lantbruksstyrelsens uppgifter hör den centrala statliga handläggningen av frågor, som rör rennäringen samt samordningen inom renforskningen. Vilka arbetsuppgifter på rennäringens område, som skall åvila statliga regionala organ och hur uppgifterna bör fördelas på olika organ övervägs nu av 1964 års rennäringssakkunniga.

26 Övriga

arbetsuppgifter

Hit hör insamlande av uppgifter till den allmänna jordbruksstatistiken, medverkan i administrationen av skör de skade skyddet, den objektiva skördeuppskattningen m. m. Uppgifterna på länsplanet bör i fortsättningen ankomma på lantbruksnämnderna. Arbetsuppgifterna kan komma att öka i omfattning. Jordbruksutredningens förslag om företagsregister förutsätter ytterligare arbetsinsatser av lantbruksnämnderna. Behovet av resurser för dessa ändamål behandlas i 11 kap. Bland övriga speciella uppgifter, som i fortsättningen liksom hittills bör ankomma på lantbruksnämnderna, må nämnas handläggningen av ärenden rörande de lägenheter på kronomark i Norrlands fjälltrakter, som står under lantbruksstyrelsens förvaltning. Däremot skulle, om jordbruksutredningens förslag genomförs, det särskilda stödet till mindre jordbruk, som utgår i form av arealtillägg och övergångsbidrag och som administreras av lantbruksnämnderna, komma att bortfalla.

KAPITEL

3 Översiktlig p l a n e r i n g 3.1.

Allmänt

De av jordbruksutredningen föreslagna riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten är allmänt formulerade. Utredningen har föreslagit, att lantbruksorganisationen skall bedriva en planering för att föra ut riktlinjerna i praktisk tillämpning. Inom den ram, som den jordbrukspolitiska målsättningen ger, bör planeringen, såväl centralt som inom de olika länen, föra fram till verksamhetsprogram, inställda p å längre sikt men underkastade fortlöpande översyn med hänsyn till att förutsättningarna är föränderliga. Det är angeläget, att utbyggnaden av rationella företag och utflyttningen av resurser från näringen baseras på riktiga utgångspunkter. Planeringen skall allmänt syfta till att ge underlag för diskussioner om effektiviseringsvägar och målsättningen för olika delar av landet, ge analys av behovet av åtgärder samt ange riktlinjerna för rationaliseringsarbetet. Jordbruksutredningen har vidare föreslagit, att det skall ankomma på lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna att fortlöpande följa den jordbrukstekniska och jordbruksekonomiska utvecklingen, upplysa om denna och utreda de ekonomiska förutsättningarna för olika företagsformer. Vidare skall det åvila lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd — i vissa delar tillsammans med statistiska centralbyrån — att årligen utarbeta rapporter rörande utvecklingen inom jordbruket och vår försörjningssituation beträffande livsmedel och därvid redovisa verkningarna av insatta rationaliseringsmedel (17.2.5.). Ämbetsverken skall i anslutning härtill gemensamt överväga, om gällande bestämmelser och anordningar behöver ändras. En viss samverkan skall sålunda tryggas mellan rationaliseringsarbetet och prisregleringen på jordbruksprodukter. Rationaliseringen inom jordbruket m. m. — däri inbegripet överflyttningen av resurser till andra näringsgrenar — är såsom jordbruksutredningen framhållit en väsentlig del av hela näringslivets anpassning till ständigt nya tekniska och ekonomiska förutsättningar. Utvecklingen i jordbruket är beroende av utvecklingen i andra samhällssektorer, särskilt i vad gäller näringslivets lokalisering, efterfrågan på arbetskraft samt mark för bebyggelse- och fritidsändamål, övrigt näringsliv och samhällsverksamheten i dess olika former är i sin tur beroende av jordbrukets lokalisering, produktion och företagsformer. Den planerande verksamheten för jordbrukets rationalisering måste därför utformas som en integrerande del av samhällsplaneringen i stort och inordnas i dess allmänna ram.

28 3.2. Utredningens

synpunkter

på den centrala planeringens

utförande

För att de medel, som ställs till förfogande för rationaliseringsarbetet i jordbruket och i skogsmark, skall bli använda så att de ger en fullt tillfredsställande effekt, krävs en verksamhetsplanering. Denna bör vara grundad på en överblick över utvecklingen i riket i dess helhet och bör fortlöpande anpassas för att ge tidsenliga riktlinjer. En väsentlig uppgift för lantbruksstyrelsen blir att analysera behovet av olika åtgärder och värdera effekten av insatta rationaliseringsmedel. Underlaget för en sådan verksamhetsplanering bör kunna erhållas till en del från den officiella statistiken och i övrigt från utvecklingsplaneringen i de olika länen samt genom speciella studier och undersökningar. En samordning i större sammanhang är nödvändig ur flera synpunkter. En rad olika frågor kan inte överblickas och inte heller lämpligen behandlas inom varje län för sig. Jordbrukets anpassningsmöjligheter i olika delar av landet måste helt naturligt bedömas under hänsynstagande till de samlade resurser som står till buds. Jordbrukets omfattning och lokalisering bör exempelvis ses mot bakgrunden av jordbrukets totala avsättningsförhållanden. Ställningstaganden på riksnivå krävs vidare i vissa sammanhang för att få en nödvändig samordning med samhällslivet i övrigt. Inte minst är detta nödvändigt då det gäller att koordinera tillämpningen av de allmänna riktlinjerna för jordbruks-, arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik. De allmänna riktlinjer, som gäller för landet i dess helhet, bör sålunda stegvis omsättas till regionala riktlinjer för rationaliseringsverksamheten. Överväganden på riksnivå angående fördelningen mellan länen av resurser för olika insatser ger fastare utgångspunkter för utvecklingsplaneringen på länsplanet. Det är angeläget, att det behövliga underlaget i form av statistiska uppgifter, prognoser och behovsanalyser blir systematiskt upplagt och samordnat. Erfarenheterna visar, att genom en sådan ordning mycket är att vinna i fråga om arbetsbesparing och ökad säkerhet i materialet. En viktig uppgift för lantbruksstyrelsen är att utveckla och anvisa metodik för den översiktliga planeringen och lämna central service till länsorganen för statistisk bearbetning m. m. En gemensam uppläggning av metodik och arbete vid utvecklingsplaneringen i de olika länen gör att det material, som där framkommer, blir användbart också för sammanställningar för överblick av utvecklingen i riket i dess helhet. Anknytningen till forskningen inom området blir givetvis angelägen. Det gäller bl. a. metodikstudier rörande kombinationen av resurser inom jordbruket, undersökningar rörande jordbrukets insatser av produktionsmedel och deras utnyttjande samt undersökningar rörande lantbrukets effektivitetsvägar. Ett vidgat samarbete i dessa avseenden bör komma till stånd mellan lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolan (jfr 19 kap.).

29 Som redan antytts kommer ett väsentligt led i den planering, som ankommer på centrala myndigheter, att bli att analysera effekten av olika rationaliserings- och omställningsmedel i syfte att ge den fortsatta verksamheten en så effektiv inriktning som möjligt. Likaså bör verkan av prispolitiska åtgärder studeras med särskilt beaktande av sambandet prispolitik—strukturpolitik. Såsom jordbruksutredningen belyst, är det för lantbruksnämndernas arbete angeläget bl. a. att rationaliseringsinsatserna kan avvägas mot bakgrunden av den sannolika, mer långsiktiga prisnivån på jordbruksprodukter och produktionsmedel. Inom ramen för den centrala planeringen bör statistik läggas upp och bearbetas, så att den såvitt möjligt belyser sambandet priser—rationalisering. Sammanfattningsvis bör den centrala planeringen syfta till att a) ge en överblick över förhållandena i stort, utvecklingstendenser och anpassningsmöjligheter, b) vara en allmänt sammanhållande ram, inom vilken den regionala utvecklingsplaneringen kan bedrivas, c) utgöra underlag för koordinering med annan planering på riksplanet, samt d) underlätta att centralt anpassa resurserna efter behovet. 3.3. Utredningens

synpunkter på den regionala syfte och inriktning

planeringens

En viktig förutsättning för att strukturanpassningen och rationaliseringen i jord- och skogsbruket skall kunna genomföras på ett så effektivt sätt som möjligt är, att rationaliseringsorganen på länsplanet har ett realistiskt underlag för sitt handlande. Ett sådant underlag innebär, att anpassningslinjer och aktiva åtgärder kan utformas mot bakgrunden av utvecklings- och anpassningsmöjligheter inom olika bygder, givetvis under hänsynstagande till de samlade resurser som står till förfogande. Arbetet med jord- och skogsbrukets rationalisering innefattar åtgärder beträffande markanvändning, företagsstruktur, företagsformer, produktionsteknik, investeringar samt arbetskrafts- och lokaliseringsfrågor. Ställningstagande till de enskilda ärendena kräver icke endast en orientering om den för dagen gällande situationen, utan också en bedömning om den framtida sannolika utvecklingen, varigenom man kan följa en långsiktig handlingslinje. Riktlinjer för rationaliseringsverksamheten måste utarbetas utifrån och ständigt anpassas till olika bygders förhållanden, utvecklingstendenser och anpassningsmöjligheter. Utvecklingen inom jordbruket är starkt beroende av utvecklingen i andra samhällssektorer, bl. a. vad gäller efterfrågan på arbetskraft, lokaliseringen av övrigt näringsliv och samhällets servicefunktioner. Särskilt angeläget är det för lantbruksnämnderna att få kännedom om sådana planer på ändrad

30 markdisposition som innebär, att jord- och skogsbruksmark i större omfattning tas i anspråk för samhällsbyggnad ocb liknande ändamål och om planer på överflyttning av arbetskraft. För det övriga näringslivet blir jordoch skogsbrukets omfattning, framtida strukturförändringar och anpassningsmöjligheter i sin tur betydelsefulla element. Lantbruksnämnderna får genom den översiktliga planeringen för jord- och skogsbrukets strukturanpassning goda möjligheter att klargöra jord- och skogsbrukets intressen, inte minst genom att visa vilka resurser i mark och arbetskraft som även fortsättningsvis behöver disponeras. Den översiktliga planeringen rörande jord- och skogsbrukets strukturanpassning bör därför lämpligen utformas så, att den kan bilda en integrerad del i den under länsstyrelsens överinseende bedrivna allmänna planeringen för lokalisering och samhällsutveckling m. m. Den översiktliga planeringen bör fortgå under överläggningar med företrädare för berörda intressen och bör därigenom bl. a. fylla en viktig uppgift som underlag och hjälpmedel i strävandena att nå en så god samordning som möjligt av de dispositioner och insatser, som näringsutövarnas egna organisationer beslutar och genomför, och det allmännas insatser. En sådan samordning är av synnerlig betydelse för att de tillgängliga resurserna av olika slag —• kunskap, arbetskraft, kapital, mark, etc. — skall kunna utnyttjas väl och ogynnsamma investeringar undvikas. Här m å som exempel nämnas det inbördes sambandet mellan å ena sidan den produktionsrådgivning och den planerings- och investeringsverksamhet beträffande förädlingsindustrier, som jord- och skogsbrukets organisationer bedriver, och å andra sidan rationaliseringsorganens rådgivnings- och investeringsstödjande verksamhet.

3.4. Den regionala planeringens

utförande

Till grund för den översiktliga planeringen behövs en god, aktuell bild av rådande förhållanden och utvecklingstendenser. Det är därvid angeläget att begränsa sig till faktorer som är av väsentlig betydelse för utvecklingen och målsättningen. Faktorer av betydelse för att få utgångsläge, utvecklingstendenser och anpassningsmöjligheter klarlagda är bl. a.: a) markanvändningen, den nuvarande åkerjordens omfattning och lokalisering samt väntade förändringar, b) jord- och skogsbrukets företagsstruktur, ägandeförhållanden, tekniska anläggningar, sannolika förändringar i strukturen, c) jord- och skogsbrukets befolkning och arbetskraft, dess omfattning, åldersfördelning, utvecklingstendenser, d) företagsekonomiska frågor, produktionsförutsättningar, effektivitetsnivåer, lämpliga företagsstorlekar och produktionsformer, olika produktionsgrenars lokalisering etc.

31 Redan en sammanställning av befintlig statistik ger en god bild över utgångsläge och hittillsvarande utveckling av företagsstrukturen m. m. För att bättre kunna följa utvecklingen och få en kontinuerligt förnyad bild av det aktuella läget skall lantbruksorganisationen enligt jordbruksutredningens förslag komma att få ett företagsregister till sitt förfogande. Detta bör kunna underlätta planeringsarbetet väsentligt. För vissa överväganden kommer det dock även fortsättningsvis att behövas undersökningar, för vilka särskilt material får insamlas. Den framtida markanvändningen är en väsentlig faktor i den pågående anpassningen såväl inom jordbruket som inom samhället i övrigt. Den moderna jordbruksproduktionen förutsätter, att marken som produktionsunderlag fyller vissa krav beträffande bl. a. avkastningsförmåga, åkerfältens storlek, form och samlat läge. Speciellt på längre sikt blir det angeläget att insatserna samlas till områden med tillräcklig produktionsförmåga, i syfte att den enskilde företagaren skall kunna erhålla ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte av insatt kapital och arbete. Det framstår även i andra avseenden som angeläget att en avvägning av markresurserna kommer till stånd, bl. a. med hänsyn till att permanentbebyggelse, vägar, fritidsbebyggelse etc. tar allt mer mark i anspråk. Därför behövs en god samordning med bebyggelseplaneringen, fritidsplaneringen och naturvårdsplaneringen. Det har visat sig ägnat underlätta en sådan samordning där översiktliga redovisningar av olika markanspråk och vissa avvägningar gjorts. En viktig uppgift är att belysa utvecklingsvägar för de enskilda företagen och utreda de ekonomiska förutsättningarna för olika företagsformer. Jordbruksutredningen har angivit som målsättning för rationaliseringsarbetet att tillskapa så effektiva företag som möjligt. Utformningen av sådana bör successivt anpassas efter olika regionala förhållanden och efter den tekniska utvecklingen. Den driftsekonomiska analysen bör visa det ekonomiska resultatet vid nuvarande företagsstorlek, effekten av olika intensitetshöjande åtgärder, såsom arealutvidgning, förbättrad teknik och ändrad produktionsinriktning. Planeringen bör därifrån leda fram till en belysning av vilka typer av företag som i olika områden har gynnsamma förutsättningar. Därmed får man ett hjälpmedel i det löpande arbetet, såväl vid bedömning av investeringsfrågor som i den allmänna rådgivningen till jordbrukare. Jordbruksföretagets anpassning till bygdens eller regionens sociala och ekonomiska miljö bör naturligtvis tagas med i bilden. En viktig del av planeringen innefattar överväganden beträffande resursomflyttningen mellan jordbruket och andra näringar och inom jordbruket mellan olika företag: hur och var resurser kan friställas, hur de friställda resurserna lämpligen bör användas etc. Avvecklingen av mindre företag, övergång till annan sysselsättning och frigörande av mark är frågor, som nu bör ägnas särskild uppmärksamhet. En förutsättning för att arealmässigt utveckla vissa företag är ju att mark från andra företag friställs.

32 Det är för det praktiska arbetet önskvärt men också nödvändigt att relativt konkret avväga målsättningen för olika regioner och anvisa effektiviseringsvägar. I och för sig medför varierande företagsekonomiska förutsättningar, att investeringar, produktion och företagsformer får anpassas med hänsyn till de olika områdenas ekonomiska betingelser. Mot bakgrunden av att avgöranden, som i hög grad kan gripa in i varandra, träffas av olika organisationer och myndigheter bör de organ, som h a r att verka för strukturanpassningen i jord- och skogsbruket, vara beredda att till såväl näringsutövarnas organisationer som olika sidoordnade myndigheter lämna så klara och konkreta besked som möjligt om sina bedömningar och ställningstaganden. Handlingsprogrammet, som alltså bör inrymma diskussion av inriktningen av rationaliserings- och rådgivningsarbetet, behovet av åtgärder och de tillgängliga medlens användning, bör innefatta vägledande riktlinjer bl. a. i följande avseenden: den framtida markanvändningen (var kan lämpligen jordbruk bedrivas, var konkurrerar andra intressen), ekonomiska förutsättningar för olika företagstyper (utformning, storlek m. m.), underlättande av omfördelningen av resurser, mark och arbetskraft, väntade förändringar i arbetskraftsbehovet inom lantbruket, dispositionen av det statliga finansieringsstödet, strukturrationaliseringen i skogsmark (utbyggnad av tillräckliga företagsenheter genom sammanköp, omarrondering, samverkan m.m.), den aktiva inköpsverksamhetens inriktning, omfattningen av samlade insatser för jord- och skogsbrukets rationalisering, inriktningen av upplysnings- och rådgivningsverksamheten. Sammanfattningsvis skall den regionala planeringen syfta till a) att bilda underlag för diskussion av konkreta handlingsprogram och att forma ut sådana, b) att ingå som en integrerad del i en på länsplanet allmänt driven samhällsplanering, c) att ange utvecklingstendenser och anpassningsmöjligheter som kan ingå i en allmän riksöverblick. Det är angeläget, att den regionala planeringen bedrivs som en rullande planering, d. v. s. blir ett instrument med inriktning att följa utvecklingen och fortlöpande anpassa övervägandena därefter. Utrednings- och planeringsarbetet bör bedrivas i intimt samarbete mellan berörda länsorgan och likaså med kommunerna. Utvecklingen gör behovet av kontakt med primärkommunerna alltmer framträdande. I första hand gäller detta den översiktliga planeringen samt överväganden om mark-

33 användningsfrågor och därmed sammanhängande lokaliseringsspörsmål, men de riktlinjer som utformas t. ex. för investeringsinsatser och omställningsstöd är likaså av klart intresse för kommunerna. Utredningen anser såsom närmare anges i 13 kap. angeläget, att samarbetet med primärkommunerna i sådana frågor av större vikt sker genom att nämnden tar upp direkta överläggningar med företrädare för vederbörande kommunala myndigheter. Samråd bör likaså ske med jordbrukets och skogsbrukets ekonomiska och fackliga organisationer vid diskussion av utvecklingstendenser och anpassningsmöjligheter och vid överväganden rörande handlingsprogram. För sådant samråd föreslår utredningen att särskilda samrådsgrupper tillskapas (13 kap.). En bearbetning av utredningsmaterial bör i flera fall ske centralt, där resurser kan finnas för speciell databehandling och annan teknisk service. Med beaktande av vad tidigare framförts innebärande, att överväganden i väsentliga avsnitt måste göras i större sammanhang, bör utvecklingsplaneringen i länet ske i nära kontakt med den centrala planeringen.

KAPITEL 4

Rådgivningsverksamheten 4.1.

Allmänt

Rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnäringen innebär i sin vidaste bemärkelse alla de procedurer och metoder, som används för att sprida kunskaper och information till näringsutövarna. Med de ökade kraven på goda yrkeskunskaper är därför rådgivningen grundläggande för så gott som alla former av rationalisering inom dessa näringsgrenar. I fråga om mål och innebörd är rådgivningen ett av de viktigaste medlen i rationaliseringsverksamheten. För att sprida kunskaperna utnyttjas inom rådgivningen olika kontaktmedel. Massmedia är sådana informationsmedel som radio, TV, dags- och fackpress, broschyrer, småskrifter o. d. Den typ av information, som kan åstadkommas genom dessa media, är främst idéväckande och allmänt orienterande, då kontakten går endast i en riktning, nämligen från rådgivaren till mottagarna, och inte inrymmer något personligt utbyte dem emellan av erfarenheter och synpunkter. Gruppmedia är de hittills vanligast utnyttjade medlen i rådgivningen. Hit räknas kursverksamhet, fältvandringar, demonstrationer m. m. Dessa aktiviteter ger personlig kontakt mellan rådgivaren och yrkesutövarna. Grupprådgivningen har den fördelen, att deltagarna påverkar varandra inbördes och utgör ofta incitament till olika åtgärder. Kontakten vid grupprådgivningen leder ofta över till en individuell rådgivning, genom att jordbrukare som deltagit söker upp rådgivaren för att med honom överlägga om sina egna problem. Individuell rådgivning är den mest effektiva rådgivningsformen. Kontakterna sker här genom besök av rådgivaren på det enskilda företaget eller genom konsultationer mellan företagaren och rådgivaren vid rationaliseringsorganet. För att snabbt och effektivt sprida kunskaperna är det viktigt, att olika kontaktmedel används. Vilka medel, som behöver utnyttjas, beror i olika hög grad på ämnesområde, åtgärder och tillgängliga resurser. Avvägningen mellan insatserna av olika kontaktmedel blir därför beroende av rådgivningens inriktning och allmänna uppläggning, vilket närmare kommer att beröras under avsnittet om metodikfrågor i rådgivningen och programmeringen av denna.

35 4.2. De framtida för

insatserna

från

det allmännas

sida

rådgivningsverksamheten

Vid avvägningen mellan det allmännas och näringslivets egna insatser i fråga om rådgivningen bör en utgångspunkt vara, att staten medverkar i sådan verksamhet, som kan förutsättas vara grundläggande för rationaliseringsverksamheten i vidare bemärkelse. Kommersiellt betonad rådgivning ingår däremot inte i de statliga insatserna. De nya lantbruksnämndernas verksamhet på området bör främst avse sådan rådgivning, som syftar till att skapa och utnyttja en effektiv produktionsapparat i lantbruket och trädgårdsnäringen. För att uppnå detta syfte är det väsentligt att i rådgivningen beakta de allmänna ekonomiska utvecklingstendenserna och riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten. Den produktivitetsförbättring, som skett inom jordbruket sedan 1950-talets början vid i stort sett oförändrad produktionsvolym, har varit möjlig tack vare en total minskning av produktionsresurserna arbete, fasta anläggningar och jordbruksjord i förening med en kraftig ökning i användningen av handelsgödsel, fodermedel och maskiner. En förväntad fortsatt överflyttning av vissa resurser från jordbruket till andra näringsgrenar i förening med en ökad regional specialisering, utbyggnad av kvarvarande enheter och anpassning av produktionsvolymen till den allmänna målsättningen kommer att ställa stora krav på rådgivningsorganen. Mot bakgrunden av denna utvecklingsprocess bör rådgivningsverksamheten planeras. Den bör inriktas på att ge jordbrukarna ökade kunskaper om de alternativ till anpassning, som finnes för att bättre utnyttja resurserna och därmed förbättra inkomsterna. En av hörnstenarna i denna rådgivning blir att medverka till att forsknings- och försöksverksamhetens resultat ävensom praktikens rön på lantbruks- och trädgårdsområdet snabbt förmedlas till yrkesutövarna. En väsentlig uppgift är att fortlöpande ge yrkesutövarna tillgång till de kunskaper de behöver för att kunna driva rationella företag samt tekniskt och ekonomiskt anpassa dem efter rådande förutsättningar. Rådgivning med syfte att främja en fortlöpande strukturanpassning kommer givetvis att inta en central plats inom lantbruksorganisationens verksamhet. Rådgivningen ansluts nära till de bedömanden, som sker i samband med den översiktliga planeringen, utmynnande i regionalt avpassade handlingsprogram (se 3 kap.). En väsentlig uppgift för rådgivningen blir härvid att beakta arbetsmarknadsfrågor och sammanhangen med näringslivet i övrigt. En närliggande viktig uppgift, som bl. a. innefattar rådgivning, blir att i samarbete med arbetsmarknadsorganen underlätta omställningen av arbetskraft från jordbruket till andra näringsgrenar. Samarbetsformerna

36 mellan rationaliseringsorganen och arbetsmarknadsorganen berörs närmare i 13 kap. (13.5.2.). Rådgivningen bör — liksom de statliga insatserna över huvud taget — grundas på ekonomisk planering och kalkylering. Uppbyggnaden av rationella lantbruksföretag och den successiva anpassningen av företagens produktionsformer måste baseras på ekonomiska bedömningar av skilda handlingsalternativ. Dessa bedömningar måste självfallet omspänna företagets samtliga grenar, och hänsyn måste också tas till utkomstmöjligheterna utanför företaget. För att uppnå den optimering av företagets resurser, som den ekonomiska planeringen syftar till, är det nödvändigt att uppmärksamma behovet av en väl utbyggd rådgivning på det tekniska och biologiska området. Såväl inom lantbruket som inom trädgårdsnäringen är det ekonomiska resultatet för företaget som helhet och för enskilda produktionsgrenar starkt beroende av att rätt teknik utnyttjas. Genom bättre växt- och djurmaterial, bättre bruknings- och utfodringsmetoder och arbetsrationalisering genom mekanisering och förbättrade byggnader kan betydande produktivitetsförbättringar åstadkommas. Framåtskridandet och rationaliseringen inom lantbruket och trädgårdsnäringen blir i hög grad beroende av i vilken omfattning rationell teknik och driftsorganisation samt utbyggnad av företagen accepteras och genomförs i praktiken. Möjligheterna att påverka denna utveckling sammanhänger mycket nära med rådgivningens omfattning och inriktning. Den på lantbruksnämnderna ankommande rådgivningen avseende olika ämnesområden och sammankopplingen mellan dessa diskuteras vidare i 14 kap. En produktionsrådgivning av i huvudsak kommersiell k a r a k t ä r bör i princip förbli en uppgift för näringsutövarnas egna organisationer. För att ge en allsidig vägledning i anpassningsproblemen måste rådgivningen från det allmännas organ emellertid alltmer beakta och beröra spörsmål om den framtida lokaliseringen av olika produktionsgrenar och sambandet mellan produktion och förädling. Det är viktigt att rådgivarna härvid är väl orienterade om marknads- och avsättningsförhållandena. Rådgivningsorganen bör vara rustade att ge sådana upplysningar, att man får till stånd investeringar, som i möjligaste mån motiveras av samhällsekonomiska och företagsekonomiska synpunkter. Härvid bör hänsyn tas bl. a. till såväl jordbrukets som förädlingsindustrins och marknadsorganens planering och åtgärder. Rådgivningen har mycket nära anknytning till viss projekterings- och annan serviceverksamhet. Projekteringen har i själva verket i åtskilliga fall karaktär av individuell rådgivning, och en tillförlitlig rådgivning, t. ex. avseende alternativa lösningar, förutsätter vanligen viss projektering och ekonomisk kalkylering. Avvägningen av de nya lantbruksnämndernas befattning med projektering och närliggande serviceuppgifter behandlas i 6 kap.

37 Sammanfattande grundsatser. Vid statens insatser i rådgivningen bör enligt utredningens mening gälla: Verksamheten skall vara inriktad dels på alt nå ett effektivare utnyttjande av resurserna inom jordbruket genom uppbyggande av rationella enheter, dels på en omfördelning av resurser mellan jordbruk och annat näringsliv. Verksamheten skall stå till förfogande för både företagare och anställda inom de berörda näringarna, oavsett om de är i behov av statligt finansieringsstöd till avsedda rationaliseringsåtgärder. Verksamheten skall bedrivas i nära kontakt med yrkesutövarnas organisationer samt berörda myndigheter och forsknings- och försöksinstitutioner på lantbrukets och trädgårdsnäringens områden. Verksamheten skall vara neutral i förhållande till olika partsintressen. Verksamheten skall vara inriktad på sådana frågeställningar, som förutsattes vara grundläggande för rationaliseringsverksamheten i vidare bemärkelse och ej innefatta kommersiellt betonad rådgivning. Insatserna göres efter angelägenhetsordning och med beaktande av näringarnas egna rationaliseringssträvanden och de av statsmakterna antagna riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten.

4.3. Näringslivets

egen

rådgivningsverksamhet

Såväl näringsutövarnas egna organisationer som sammanslutningar och företag inom livsmedelsindustrien m. fl. bedriver en betydande rådgivningsverksamhet. Denna rådgivning från de olika branschorganisationernas sida är vanligen primärt inriktad på rådgivning i enskilda produktionsgrenar, men omfattar i vissa branscher även projektering och företagsekonomisk konsultverksamhet. Det torde inte råda något tvivel om att sådan rådgivnings- och serviceverksamhet kommer att intensifieras och kanske vidgas till ytterligare områden. Med ökad specialisering följer ett ökat risktagande. De större riskerna innebär, att jordbrukarna i ökad utsträckning får behov av en egen produktionsrådgivning. Utvecklingen i riktning mot ökad samverkan mellan producenter, ökad integration mellan förädlingsföretag och jordbruksföretag, ökad utbredning av kontraktsbunden produktion etc. ger också drivkraft till ökad rådgivningsverksamhet av denna typ genom näringslivets egna organ. Den rådgivning, som på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden bedrivs av näringslivets egna sammanslutningar och företag, är utformad med sikte på att vara till gagn för den egna sammanslutningen och dess medlemmar. Den verkar som ett led i organisationernas allmänna verksamhet — produktion, marknadsföring, medlemsvård etc.

38 Den rådgivning, som det allmänna bedriver genom sina organ, och den intresseinriktade rådgivningen från näringslivets sammanslutningar skiljer sig sålunda i fråga om inriktning på så sätt, att marknadsorganens rådgivning framför allt berör enskilda produktslag i produktionskedjan. De fyller båda angelägna uppgifter och bör vara ägnade att komplettera varandra. 1960 års jordbruksutredning framhöll (SOU 1964: 55) att vid avvägningen mellan det allmännas och organisationernas rådgivnings- och serviceverksamhet bör undvikas att ett sådant konkurrensförhållande uppstår, som kan skada det önskvärda förtroendefulla samarbetet mellan det officiella organet och näringslivets organisationer. Å andra sidan borde enligt jordbruksutredningen insatserna från organisationernas sida inte tas till intäkt för att göra motsvarande reduceringar på den statliga sidan så länge föreliggande behov inte är täckt. I prop. 1963: 125 framhöll departementschefen dessutom vikten av att organisationerna genom upplysning och rådgivning medverkar till att göra jordbrukarna än mer rationaliseringsmedvetna, vilket organisationerna förklarade sig beredda till. Vid sidan av den produktionsrådgivning, som bedrivs av näringslivets egna organisationer, har en betydande serviceverksamhet inom andra områden byggts upp av jordbrukets organisationer. Genom lantbruksförbundets driftsbyråorganisation lämnas främst service i bokförings- och deklarationsfrågor, familjerättsliga frågor (gåvotransaktioner, arv, testamente o. s. v.). Riksförbundet Landsbygdens folk, RLF, biträder enskilda markägare i vattenmål, expropriationsärenden och andra former av juridisk rådgivning. För att biträda enskilda markägare vid exploatering av m a r k för fritidsändamål har ett särskilt rådgivningsföretag FRIAB bildats gemensamt av Sveriges lantbruksförbund och RLF. Den service, som byggts ut av organisationerna på sistnämnda områden, motsvaras ej av någon liknande verksamhet inom den statliga rådgivningssektorn. Det torde ej heller kunna anses vara en uppgift för de nya lantbruksnämnderna att bedriva service och rådgivningsverksamhet inom nämnda områden.

4.4. Rådgivningens

anpassning

till förändrade

förutsättningar

En successiv förskjutning i rådgivningen har skett från en rent produktionsteknisk rådgivning emot en mer företagsekonomiskt inriktad verksamhet. Denna tendens är tydlig även i andra länder med ett mer avancerat lantbruk. Orsaken härtill torde närmast vara den allmänna ekonomiska utvecklingen med ökad konkurrens om arbetskraften och kapitalet och med nya större marknadsbildningar. Dessa förhållanden innebär för jordbruket och trädgårdsnäringens del ökade krav på en snabb ekonomisk anpassning av företagen till ändrade förhållanden.

39 Medan tidigare kapitalinsatser i mark och teknisk utrustning var förhållandevis ringa och arbetskraften relativt sett billig, var det naturligt, att rådgivningen i huvudsak inriktades på i första hand produktionshöjande åtgärder. Utvecklingen har åstadkommit att en produktionsökning vid det enskilda företaget mer än tidigare måste tillgodose kravet på en tillfredsställande ersättning till produktionsfaktorerna och att produktionen anpassas till marknadens krav och avsättningsmöjligheterna. Den tekniska rådgivningen för olika produktionsgrenar, vars betydelse på grund av nämnda utveckling trots detta inte blivit mindre viktig, kan emellertid nu ännu mindre än förr bedrivas isolerad, utan måste i ökad grad anpassas till vad som är ekonomiskt mest fördelaktigt för det enskilda företaget. För att en fortsatt produktivitetsförbättring skall vara möjlig samtidigt med en anpassning av totalproduktionen är det även viktigt, att rådgivningen mer än hittills u p p m ä r k s a m m a r de alternativ, som överflyttningen av resurser från jordbruket till andra näringsgrenar erbjuder. Den med statliga medel bedrivna rådgivningen till näringsutövarna kan heller inte begränsas endast till interna frågeställningar inom lantbruket och trädgårdsnäringen, utan kommer i allt högre grad i beröring med övriga näringsgrenar utanför själva lantbruket och trädgårdsnäringen, då en effektivisering av produktionen ofta hänger samman med utvecklingstendenser och åtgärder inom annan företagsamhet. I den fortgående anpassningen av näringslivet till förändrade förutsättningar inom skilda regioner är det viktigt, att kontaktvägarna förstärks och byggs ut mellan olika näringsgrenar och att särskild hänsyn tas till detta även i rådgivningen till yrkesutövarna inom jordbruket och trädgårdsnäringen. I princip bör rådgivningen som tidigare nämnts kunna ges till alla näringsutövare inom lantbruket och trädgårdsnäringen. Frågeställningarna om rådgivningens innehåll varierar mot bakgrunden av denna målsättning starkt, då problemen växlar från fall till fall. Det föreligger även stora skillnader mellan behovet av rådgivning till de mest avancerade företagarna och till dem, som inte kommit lika långt. Stora variationer finns även i näringsutövarnas förkunskaper. Det är därför naturligt, att alla företagare inte h a r samma nytta av eller ställer samma krav på rådgivarnas tjänster. De mest avancerade liksom de, som bedriver specialproduktion, har större behov av specialister inom olika fackområden än de mindre avancerade och de som bedriver en mer allsidig produktion. För den sistnämnda kategorin är många gånger en mer generell rådgivning viktigast. Olika krav på rådgivningens innehåll föreligger även inom olika delar av landet. En förutsättning för att rådgivningen skall vara anpassningsbar och fylla de krav som ställs på denna är, att rådgivarna så långt möjligt ej ålägges arbetsuppgifter av annat slag, som begränsar deras möjligheter att bedriva rådgivning. De ovan beskrivna förhållandena talar för att den rådgivning lantbruks-

40 nämnderna skall bedriva ges sådana former, att de skilda krav som ställs på verksamheten så långt möjligt kan uppfyllas och anpassas till de behov, som föreligger i olika situationer och inom olika delar av landet.

4.5. Metodikfrågor

i

rådgivningen

En viktig förutsättning för ett framgångsrikt rådgivningsarbete är, att lämpliga rådgivningsmetoder används. Dessa måste i det praktiska rådgivningsarbetet kunna varieras inom tämligen vida gränser och anpassas till förutsättningarna i de enskilda fallen beträffande ämnesområde, mottagarna och tillgängliga resurser. Massmedia, grupprådgivning och individuell rådgivning kommer därför att utnyttjas jämsides, och en avvägning mellan dessa olika aktiviteter måste ske från fall till fall beroende på projektens art. Jordbruksupplysningskommittén framhöll i sitt betänkande (SOU 1960: 39) att gruppmetoden och massmetoden kommit till ökad användning till följd av att ny teknik för rådgivningsarbetet utvecklats och nya hjälpmedel tillkommit. Ett genomgående drag är, att rådgivningen flyttat ut från lektions- och mötessalar till fält och stallar, där tillgång till ett naturligt demonstrationsmaterial finnes. De nya formerna för grupprådgivningens bedrivande har ökat behovet av film, bildserier, andra audio-visuella hjälpmedel, handböcker, kalkyleringsmaterial etc. F. n. sker en snabb utveckling av nya tekniska hjälpmedel på delta område, vilket torde komma att få stor betydelse för grupprådgivningen även inom lantbruket och trädgårdsnäringen. För en effektivisering av lantbruksnämndernas grupprådgivning är det viktigt med en utbyggnad av den centrala servicen beträffande olika typer av rådgivningsmaterial. Genom att i ökad utsträckning massmedia — radio, TV, fack- och dagspressen, broschyrer etc. — utnyttjas, torde en snabbare spridning av kunskaper i form av nya fakta om tekniska framsteg och idéer om nya driftsformer m. m. ske, vilket bidrar till att väcka intresse och initiera till fördjupat kunskapsinhämtande. Kvalitativt torde ingen rådgivningsmetod kunna överträffa den individuella rådgivningen. Denna leder ofta fram till konkreta förslag till handlingsprogram för den enskilde företagaren. Även om antalet rådgivare, som i vårt land är förhållandevis litet, förstärks, så torde det inte vara realistiskt att räkna med en så stor utökning, att hela behovet av individuell rådgivning täcks. Rådgivningen bör, såsom också jordbruksutredningen framhållit, begränsas till sådana centrala och viktiga frågeställningar vid företagen, som leder fram till konkreta handlingsprogram för den enskilde företagaren.

41 4.5.1. Massmedia En ökad användning av massmedia i rådgivningen har stor betydelse för en snabb spridning av nytt kunskapsstoff. För den allmänna kunskapsspridningen genom massmedia har radio och TV särskilt intresse, då dessa media rent fysiskt kan nå såväl de i lantbruket och trädgårdsnäringen sysselsatta som övriga samhällsmedlemmar. Genom den planerade utbyggnaden av regionalradion kommer detta medium att kunna bli ett ännu mer effektivt hjälpmedel i lantbruksnämndernas rådgivning. I samarbete med Sveriges Radio har lantbruksstyrelsen redan påbörjat speciella fortbildningskurser för rådgivare, som i distrikten skall kunna fungera som kontaktmän med radion och även i vissa fall producera program. Medan radion redan sänder över tre kanaler, har TV t. v. endast ett riksprogram över en kanal. I motsats till radion torde såvitt nu kan bedömas förutsättningar ej finnas att göra regionala TV-program inom de närmaste decennierna. Även vid en utbyggnad av TV med en P2-kanal kommer därför TV-programmen att få rikskaraktär. TV-programmen måste därför göras allmängiltiga för hela landet och kan därför inte täcka alla områden inom lantbruket och trädgårdsnäringen med de vitt skilda förutsättningar, som föreligger inom exempelvis växtodlingen eller djurskötseln i olika delar av landet. Radio och TV kan emellertid här på ett utmärkt sätt komplettera varandra. För en utbyggnad av lantbruksprogrammen i TV talar detta mediums lämplighet för beskrivning av de speciella produktionsförhållandena inom lantbruket och trädgårdsnäringen. Det gäller här en stor, homogen företagaregrupp med likartade fortbildningsbehov. Härtill kommer att motiven från lantbruksmiljön är tacksamma för detta medium och har ett stort allmänt intresse. Möjligheterna att öka utrymmet för lantbruksprogram i radio och TV har närmare belysts av 1960 års jordbruksutredning. Den växande roll i rådgivningen radio-TV kan väntas få förutsätter ett fördjupat och intimt samarbete bl. a. mellan lantbruksavdelningen inom Sveriges Radio, lantbruksorganisationen och forskningsinstitutionerna på lantbrukets område. Ett samarbete aktualiseras vid bl. a. planeringen av olika rådgivningsinsatser för att redan från början kunna avväga användningen av olika media och planlägga rådgivningsinsatserna efter detta. Trots den ökande betydelse, som kommer att kunna fästas vid radio/TV i rådgivningen, är det viktigt att ha klart för sig dessa medias begränsning. Den information, som kan spridas därigenom, är främst av typen orienterande program om jordbrukets ekonomi och marknader, kännedom om nya tekniska framsteg, idéer om nya driftsformer och teknik och generella råd i akuta situationer från exempelvis växtskyddet och veterinärsidan. Då radio/TV således inte kan direkt ersätta andra former i rådgivningen, är

42 det angeläget, att de olika insatserna avvägas sinsemellan, så att resurserna utnyttjas till en så god effekt totalt sett som möjligt. För kunskapsspridningen på jordbruks- och trädgårdsområdet fyller även fack- och dagspressen en viktig funktion i vårt land. En omfattande medverkan sker här av forskare, försöksmän och rådgivare. Genom fackpressen sker en kontinuerlig bevakning av viktiga forsknings- och försöksresultat, som därigenom snabbt förmedlas till läsarna.

4.5.2. Grupprådgivning Den rådgivning lantbruksnämnderna kommer att bedriva i form av grupprådgivning: kurser, demonstrationer, jordbrukardagar e t c , bör vara ett direkt led i rationaliseringsverksamheten. Planeringen och inriktningen av rådgivningen är därför nära förbunden med andra insatser från lantbruksnämndernas sida. Det bör vara en allmän strävan att anknyta innehållet i grupprådgivningen till aktuella problem inom en bestämd bygd, varvid det ofta kan vara lämpligt att anordna den i samarbete med andra myndigheter, institutioner och organisationer. Grupprådgivningen blir ofta ett forum för diskussion av olika rationaliseringsåtgärder inom resp. bygd och ett betydelsefullt kontaktmedel mellan lantbruksnämnderna och näringsutövarna. I många fall utgör denna rådgivningsform det effektivaste sättet för lantbruksnämnderna att introducera och bland näringsutövarna vinna ökad förståelse för olika rationaliseringsåtgärder liksom det ger lantbruksnämnderna goda tillfällen att få del av näringsutövarnas egna synpunkter. Genom grupprådgivningen ges även möjligheter att demonstrera aktuella rationaliseringsåtgärder insatta i sitt företagsekonomiska sammanhang i praktisk drift. En utbyggnad av sådana demonstrationsobjekt förlagda till lämpliga gårdar bör åstadkommas. I flera länder är en demonstrationsgårdsverksamhet av denna typ en viktig länk i rådgivnings- och rationaliseringsverksamheten. I den grupprådgivning, som bedrivs som kurser, har den fortgående specialiseringen inom jordbruket och utbyggnaden av företagen inneburit ett ökat behov av dels längre kurser, som behandlar olika specialgrenar, dels särskilda företagarekurser för dem, som genom bl. a. rationaliseringsorganens medverkan övergår från mindre enheter till stora, kapitalkrävande företag. Genom dessa kurser, som med fördel kan förläggas till lantbruksoch skogsbruksskolorna, möjliggörs ett djupare inträngande i kunskapsmaterialet. Vid sidan av dessa längre kurser bör lantbruksnämnderna bedriva kortare kurser, då dessa har betydelse för att väcka intresse till vidare studier och är en användbar kursform för att sprida information om aktuella problem.

43 Det är viktigt att framställningen av olika slags hjälpmedel för grupprådgivningen samordnas med övrig planläggning, utarbetande av kursplaner m. m. Med hänsyn härtill är det angeläget, att materialanskaffningen sker parallellt med övrig planläggning av rådgivningsverksamheten, som lantbruksstyrelsen ansvarar för. 4.5.3. Individuell

rådgivning

Den individuella rådgivningen är den mest effektiva rådgivningsmetoden. Då allt större vikt i rådgivningen bör läggas på en helhetssyn av företagen, samtidigt som förändringarna i företagsstrukturen och omläggningarna av produktionsinriktningen m. m. sker allt snabbare, ökar behovet av individuell rådgivning. En betydande del av den individuella rådgivningen sker i anslutning till upprättande av tekniska och ekonomiska planer vid enskilda enheter rörande driftsuppläggning, investeringar i fasta anläggningar, förvärv av tillskottsmark, växtodlingsplanering etc. Rådgivningen bör i princip utmynna i en analys av den berörda egendomens driftsförhållanden och förslag till handlingsalternativ. En viktig och växande uppgift för den individuella rådgivningen blir att i omställningsfall lämna råd till lantbrukare om hur egendomen lämpligen skall kunna avvecklas och om möjligheterna till annan lönsammare sysselsättning. Då antalet rådgivare i relation till antalet yrkesutövare är förhållandevis litet i vårt land jämfört med andra jämförbara länder och då rådgivarna i många fall varit belastade med andra uppgifter, har den individuella rådgivningen hittills ej kunnat bedrivas i önskvärd omfattning. Med hänsyn till behovet av att snabbt uppnå ett optimalt resursutnyttjande och användning av känd teknik i företagen, bör ökade möjligheter ges till en utökning av den individuella rådgivning, som f. n. bedrivs. Goda erfarenheter av en intensifierad individuell rådgivning har bl. a. erhållits inom den koncentrerade rationaliseringsverksamheten. I det praktiska rådgivningsarbetet kommer avvägningen mellan olika metoder att vara nära sammanbunden med den programmering av verksamheten, som sker i länen i samband med att rådgivningsplanen upprättas. En generalisering av olika metoders användbarhet låter sig knappast göra. En bestämd avvägning kan först ske i anslutning till planläggningen av de olika projekt, som intages i rådgivningsprogrammen. 4.5.4. Fortbildningen av rådgivare m. fl. För en effektiv rådgivning är det nödvändigt med en systematisk vidareutbildning av olika rådgivarkategorier. Under senare år har också en kraftig utökning skett av fortbildningen av rådgivarna vid hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Denna utbildning bör liksom nu är fallet i huvudsak planeras, ledas och administreras av lantbruksstyrelsen och ske i sam-

44 arbete med experter från olika vetenskapliga institutioner, specialrådgivningen, lantbruksundervisningen, andra statliga verk samt jord- och skogsbrukets ävensom trädgårdsnäringens egna organisationer. Liksom hittills bör vissa kurser, som har gemensamt intresse, kunna stå öppna även för tjänstemän inom näringsutövarnas egna organisationer. Genom fortbildningen erhåller rådgivarna fortlöpande information om forsknings- och försöksverksamhetens resultat och pågående arbeten. Fortbildningsverksamheten utgör även en viktig kontaktfunktion för förmedling av rådgivarnas frågeställningar till forskare och försöksmän. Vid sidan av vidareutbildningen av rådgivarna inom de ämnesområden de svarar för bör samtliga rådgivarekategorier beredas ökade möjligheter till pedagogisk utbildning och fortbildning. Hittills har möjligheterna för rådgivarna att hämta impulser för sin verksamhet genom studieresor i andra länder enligt utredningens uppfattning varit alltför begränsade. Ökade resurser bör därför åstadkommas för att bereda rådgivarna tillfälle att för sin egen fortbildning kunna företaga resor till andra länder. Det speciella kontaktorgan mellan lantbrukshögskolan och den allmänna rådgivningsverksamheten, som skapats i specialrådgivningen vid högskolan, kommer liksom hittills att svara för en viktig funktion i fortbildningsverksamheten såsom ett led i sin uppgift som informationsorgan för lantbrukshögskolan. Den närmare samordningen av forsknings- och försöksinstitutionernas verksamhet med lantbruksorganisationen berörs i 19 kap. Det är av stor betydelse, att tillräckliga resurser för en kvalificerad fortbildning av befattningshavarna vid lantbruksnämnderna ställs till förfogande även i framtiden. Speciella omskolningskurser aktualiseras för vissa personalkategorier i samband med omorganisationen.

4.6. Rådgivningens

programmering

En viktig åtgärd för att höja rådgivningens effektivitet är en riktig programmering av verksamheten. Programmeringens mål är en bättre samordning av resurserna, en prioritering av insatserna och en anpassning av rådgivningen till övrig rationaliseringsverksamhet och olika samhällsekonomiska insatser. Under de senaste åren har en sådan programverksamhet inom rådgivningssektorn ägnats ökad uppmärksamhet både på riksplanet och regionalt. 4.6.1. Riksplanet Frågan om rådgivningens och kursverksamhetens inriktning samt samordningen och effektiviseringen av rådgivningsarbetet behandlades bl. a. i 1960

45 års statsverksproposition (IX ht 1960 p G 7), i propositionen till 1961 års höstriksdag nr 183 angående vissa ändringar i hushållningssällskapens organisation samt i 1962 års statsverksproposition (IX ht 1962 p G 6). Genom de av vederbörande departementschef gjorda uttalandena, mot vilka riksdagen ej gjorde någon erinran, underströks, att de olika slagen av rationalisering ej kan ses isolerade utan måste betraktas som integrerande delar av en samlad insats för förbättring av produktionsförutsättningarna och att det därför är angeläget att samordning äger rum vid planering av rådgivningsverksamheten och den kursverksamhet, som stödes genom anslaget för Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering. I detta sammanhang ålades lantbruksstyrelsen att uppdraga riktlinjer för dispositionen av anslagsmedlen och för verksamhetens bedrivande i kontakt med övriga centrala organ. Efter statsmakternas uttalanden har fr. o. m. år 1963 upprättats ett årligt riksprogram för rådgivningen. Vidare har lantbruksstyrelsen utformat anvisningar för samarbetets organisation på länsplanet genom inrättandet av särskilda programnämnder. Riksprogrammet utformas under medverkan av och i samråd med såväl de organisationer, som företräder företagare och arbetstagare inom de berörda näringarna, som med vederbörande högskolor och olika myndigheter. Programmen har varit avsedda att bl. a. tjäna till ledning för programnämndernas arbete ute i länen samt bilda en ram för rådgivnings- och upplysningsverksamheten i allmänhet. Programmet utarbetas inom lantbruksstyrelsen efter underhandskontakter med ovannämnda myndigheter och organisationer. Inom jordbrukets ekonomiska och fackliga föreningsrörelse har en särskild arbetsgrupp utsetts för underhandskontakterna med lantbruksstyrelsen. Förslaget till riksprogram fastställes vid sammanträde med samtliga berörda organ på riksplanet i så pass god tid, att riktlinjerna i riksprogrammet kan tjäna till vägledning för programarbetet på länsplanet. I riksprogrammet medtages även det fortbildningsprogram för tjänstemännen, som lantbruksstyrelsen — efter överläggningar med den för lantbruksnämnder och hushållningssällskap gemensamma centrala företagsnämnden — fastställer. Det har nämligen ansetts önskvärt med en samordning av fortbildningen av tjänstemännen och den allmänna målsättningen för rådgivningsverksamheten och dess genomförande. Till riksprogrammet bifogas även en sammanställning av samtliga inom lantbruksstyrelsen i samarbete med bl. a. olika rådgivare- och lärarkategorier färdigställda kursplaner för olika typer av kurser, som anordnas på anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering. Vidare bifogas till riksprogrammet en förteckning över bildserier, kompendier m. m., som distribueras till länsorganen genom lantbruksstyrelsens försorg. De under året fortlöpande kontakterna mellan lantbruksstyrelsen och

46 representanter för länsorganen och näringsutövarnas egna organisationer vid utformningen av kursplaner för enskilda kurser och andra rådgivningsinsatser ger värdefulla impulser och uppslag för riksprogrammet. Sedan 1964 anordnar även lantbruksstyrelsen speciella kurser i rådgivningens planering, där samtliga ledamöter i länsprogramnämnden, representanter för jordbrukets organisationer och studieorganisationerna beredes tillfälle att deltaga. Genom bl. a. de aktiviteter, som här antytts, skapas rika tillfällen för länsorganen att framföra sina synpunkter på riksrådgivningsprogrammets utformning och innehåll.

4.6.2.

Länsprogramnämnder

De av lantbruksstyrelsen i anslutning till förenämnda riksdagsbeslut i maj 1962 utfärdade föreskrifterna till hushållningssällskapen, lantbruksnämnderna och lantbrukets skolor angående samordningen av rådgivningen och kursverksamheten för jordbrukets rationalisering innebar bl. a., att inom varje hushållningssällskapsområde skulle inrättas en programnämnd för uppgörande av program i fråga om rådgivningens ämnesinnehåll samt planer för den kursverksamhet, som skall bedrivas med anslaget för kursverksamhet rörande jordbrukets rationalisering. Självskrivna ledamöter i programnämnden skall vara hushållningssällskapets direktör, lantbruksdirektören och länsjägmästaren eller den tjänsteman vederbörande sätter i sitt ställe. E n ledamot jämte en suppleant skall gemensamt utses av styrelserna för lantbrukets skolor inom området. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott skall äga att utse två ledamöter, därav en kvinnlig som representant för sällskapets hushållsundervisning jämte två suppleanter. Därutöver skall tillfälle beredas länsarbetsnämnden, överlantmätaren, jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse, länsförbundet av RLF samt lantarbetareorganisationen att utse vardera en ledamot jämte suppleant. Efter nämndens bestämmande bör även andra organisationer, som beröres av denna undervisningsverksamhet, beredas tillfälle att deltaga. För behandling av de frågor, som kan uppkomma mellan nämndens sammanträden, finnes ett arbetsutskott bestående av hushållningssällskapets direktör, lantbruksdirektören eller de tjänstemän vederbörande sätter i sitt ställe samt den ledamot, som utsetts av lantbrukets skolor, och nämndens sekreterare. Det åligger programnämnden att uppgöra en gemensam plan för den avsedda kursverksamheten med delredovisning på de olika anordnarna. Vidare skall programnämnden upprätta en plan för rådgivningen — länsprogram. Programnämndens slutsammanträde hålles i maj. Handlingarna jämte protokoll från det sammanträdet insändes till lantbruksstyrelsen med framställningar om medelstilldelning.

47 Den programmering av rådgivningsverksamheten, som sker av länsprogramnämnderna, måste helt naturligt bli mer detaljerad än riksprogrammet, då länsprogrammen har karaktären av en verksamhetsplanering av insatserna inom länet närmaste året. Personalresurserna för ändamålet är emellertid starkt begränsade, varför programmering hittills inte kunnat ske i den omfattning, som varit önskvärt. Den konsulent eller assistent, som utsetts inom respektive hushållningssällskap såsom under direktören närmast ansvarig för samordningen av kursverksamheten, har denna uppgift vid sidan av de ordinarie arbetsuppgifterna. Denna uppsplittring av arbetet har inneburit begränsade möjligheter att ägna själva programmeringen tillräcklig uppmärksamhet. En förstärkning på programmeringssidan av rådgivningen inom regionalorganen är därför nödvändig i den nya organisationen. Utredningen finner det också angeläget, att aktiva jordbrukare så långt möjligt engageras i programmeringen av rådgivningen. Efter programnämndernas tillkomst har trots de begränsade planeringsresurserna och den korta tid programnämnderna varit verksamma vissa förbättringar kunnat ske beträffande samordningen av olika rådgivningsinsatser. Det är viktigt, att denna samordning kan utvecklas vidare i den nya organisationen. För att ytterligare förstärka kontakterna beträffande rådgivningens planering mellan regionalorganen och lantbruksstyrelsen bör länsprogramnämnderna beredas möjligheter att framföra sina synpunkter på riksprogrammets innehåll innan detta fastställes. De bör bl. a. animeras att vid lämplig tid under verksamhetsåret till lantbruksstyrelsen lämna förslag på sådana problemställningar, som programnämnderna anser av vikt att uppmärksamma genom nyinlägg i riksprogrammet kommande år. Detta skulle även innebära en aktivering av programnämndernas arbete.

4.7. Rådgivningens

allmänna

organisation

4.7.1. Allmänt Den rådgivning lantbruksnämnderna kommer att bedriva torde främst avse sådana insatser, som berör företagens uppbyggnad och drift och därmed förbundna frågor. De ämnesområden, som därvid främst berörs i såväl tekniskt som ekonomiskt avseende, är allmänna strukturfrågor, markanläggningar och byggnader, växtodling, husdjursskötsel, mekanisering och yrkesmässig trädgårdsskötsel. I samband med rådgivningsaktiviteterna på angivna områden är det väsentligt att observera de starka samband för lönsamheten, som råder mellan företagsstorlek, kapitaltillgång, driftsinriktning och intensitet i företagen. Anpassningen av rådgivningen till utvecklingstendenserna inom lantbruket innebär även, att ökad uppmärksamhet

måste ägnas sådana frågor, som berör speciella bygders problem, omställning av arbetskraft och marknadsföringsproblem. En utökad fortbildning av personalen kommer att krävas i dessa och liknande frågor. En viktig effektivitetsfaktor i all rådgivningsverksamhet är att möjligheter alltid står öppna för initiativ från näringsutövarna själva. Den ständiga kontakt lantbruksnämnderna kommer att ha med näringsutövarna torde vara den viktigaste garantin för att denna initiativverksamhet till gagn för rådgivningen hålls levande. En annan viktig kontaktväg ä r det samrådsförfarande, som kommer att ske i programnämnderna och i andra sammanhang, där representanter för länsorganet och näringsutövarna träffas. Hushållningssällskapens uppgifter att ta initiativ och att verka som kontaktorgan mellan lantbruksnämnderna och näringsutövarna — se 23 kap. — torde ge sällskapen goda möjligheter att även förmedla initiativ och önskemål från näringsutövarna.

4.7.2. Rådgivningens

fältorganisation

I jordbruksupplysningskommitténs betänkande (SOU 1960:39) förordades ett system med rådgivare för allsidig rådgivning på lokalplanet. Lokalrådgivarens uppgift skulle vara att stå i ständig och nära kontakt med distriktets jordbrukare och hjälpa dem till rätta. Dessa befattningshavare skulle ha kompetens motsvarande lantmästarexamen fastän anpassad till rådgivarnas uppgifter och med stor vikt lagd på företagsekonomi. Inom ett län eller region skulle vidare ett större eller mindre antal specialister arbeta. Deras uppgifter skulle vara att svara för upplysningsverksamheten inom sitt ämnesområde, att biträda lokalrådgivarna att lösa mera komplicerade frågor samt att hålla dem å jour med utvecklingen inom sina resp. specialfack. Kommittén framhöll att fördelarna med lokala rådgivare inom rådgivningen är, att dessa får rika tillfällen att träffa jordbrukarna vid möten och demonstrationer, som anordnas inom distriktet samt vid personliga besök ute på gårdarna eller på andra platser. Rådgivaren blir också snart bekant med jordbrukets förutsättningar och behov inom distriktet, vilket gör honom skickad att med jordbrukarna överlägga om de olika jordbruksföretagens utvecklingsmöjligheter, driftsinriktning och planläggning etc. Av särskild betydelse är därvid, att åtgärder, som överväges inom den ena eller andra driftsgrenen, fritt kan prövas ur hela jordbruksföretagets synpunkt. Genom den nära kontakten med jordbrukarna kommer dessa att betrakta rådgivaren som en förtrogen, med vilken de kan ta upp alla sina yrkesspörsmål. Jordbruksutredningen har i sitt delbetänkande om organisationen av rationaliseringsverksamheten m. m. (SOU 1964:55) ingående redovisat sina synpunkter på fördelarna och nackdelarna av lokalt placerade rådgivare med allmän inriktning. Svagheterna med detta system är enligt jordbruks-

49 utredningen, att risk föreligger, att denna personal kunskapsmässigt kan k o m m a att överflyglas av de mera progressiva, praktiska yrkesutövarna. Denna risk växer med ökad övergång till specialiserade driftsformer. En spridd organisation, vilket skulle bli följden om lokalrådgivarna placerades ute i distrikt, skulle även medföra, att de enskilda tjänstemännen blir isolerade, får svårare att hålla sig å jour med utvecklingen och blott i begränsad utsträckning kan disponera alla de hjälpmedel, som bör finnas centralt vid de regionala organen. Den allvarligaste erinringen mot systemet syntes enligt jordbruksutredningen vara, att det i en tid med snabba förändringar skulle låsa organisationen och försvåra anpassningar i personaldispositionen. Med hänsyn till den betydelse för rådgivningens effektivitet, som kontakten har mellan rationaliseringsorganen och näringsutövarna, fann utredningen dock att någon form av lokal rådgivningsorganisation borde införas. Lokalrådgivarna torde i regel enligt utredningen få vara lantmästare med verksamheten främst inriktad på företagsekonomisk rådgivning och driftsplanering. Den företagsekonomiska inriktningen av verksamheten ansågs erforderlig, då dessa rådgivare kommer i kontakt med olika avsnitt av produktionen, varvid problem inom de olika produktionsgrenarna får föras vidare till specialisterna inom länsorganet. Deras företagsekonomiska inriktning ansågs också erforderlig, med hänsyn till att lokalrådgivarna även kommer att verka som kontaktmän i strukturfrågor. I remissyttrandena över jordbruksutredningens nyssnämnda delbetänkande har flera hushållningssällskap och lantbruksnämnder, speciellt i slättbygderna, ställt sig avvisande mot allmänt inriktade rådgivare och i stället understrukit behovet av specialister. Remissinstanserna har förordat, att stor frihet ges länsorganen vid den närmare utformningen av avvägningen mellan specialinriktade och mer allmänt inriktade rådgivare. I direktiven till utredningen rörande den närmare utformningen av de nya lantbruksnämndernas organisation och därmed sammanhängande frågor anförde departementschefen, att olika möjligheter borde prövas att delegera arbetsuppgifter till assistent- och biträdespersonal. Speciellt i fråga om fullgörandet av nämndernas rådgivnings- och upplysningsverksamhet borde utredningen med anledning av vad jordbruksutredningen anfört i ämnet och vad som framkommit vid remissbehandlingen av dess betänkande överväga behovet av att stationera assistentpersonal utanför nämndernas kansliorter. Vid lantbruksföretagen pågår f. n. en koncentration till ett färre antal driftsgrenar. Mycket tyder på en fortsatt sådan specialisering i företagen. Utvecklingen går också mot större enheter, samtidigt som antalet företag minskar. Tydliga tendenser föreligger även mot en ökad regional anpassning av produktionen med mera bestämt avgränsade produktionsområden för olika produkter. Dessa förhållanden ökar efterfrågan på mer special4

50 inriktade rådgivare på länsnivå inom växtodlings-, husdjurs- och trädgårdsområdena. Specialister krävs även på anläggningssidan, i första hand rörande byggnader, maskiner och arbetsmetodik, markanläggningar samt i företagsekonomi, struktur- och skogsfrågor. Beroende på lokala förhållanden ställs olika krav på rådgivarnas specialiseringsgrad och antalet specialister. En anpassning efter lokala behov är här nödvändig. I de mest avancerade jordbrukslänen och i områden med omfattande specialodlingar finns redan nu specialinriktade assistenter och ett ökat behov föreligger av sådan personal. För att täcka behovet av specialinriktade rådgivare behövs således specialister såväl med högskoleutbildning som lägre lantbruksutbildning inom de nya nämnderna. I lantbruksnämndernas rådgivning kommer — förutom en ren specialistrådgivning — stor vikt att få fästas vid allmän företagsekonomisk planering och driftsanpassningsproblem. En utbyggnad av den ekonomiska rådgivning, som nu bedrivs främst genom ekonomikonsulenterna, med assistentpersonal med lantmästarutbildning är därför påkallad. En god kontakt mellan rådgivarna och yrkesutövarna kan sägas vara en grundförutsättning för en effektiv rådgivning på alla områden. Detta är särskilt viktigt inom den ekonomiska rådgivningen på grund av följderna av de ställningstaganden, som där måste göras. För den allmänt företagsekonomiskt inriktade rådgivaren är det därför mest ändamålsenligt att kunna arbeta inom mindre distrikt med god kännedom om yrkesutövarna inom distriktet och de lokala förhållandena. Därmed skapas möjligheter att nå det stora antalet praktiskt verksamma lantbrukare. Den sålunda allmänt företagsekonomiskt inriktade befattningshavaren — i fortsättningen benämnd distriktsrådgivare — skulle även komma att ha en viss funktion som kontaktman mellan yrkesutövarna i distriktet och specialisterna vid de olika avdelningarna inom länsorganet. Kontakterna kan gälla exempelvis vidarebefordran av problem vid enskilda företag, som för sin lösning kräver medverkan av specialisterna i länsorganet, information till strukturavdelningen om aktuella strukturfrågor inom distriktet, viss kursverksamhet i distriktet, demonstrationsgårdar etc. De nackdelar, som tidigare omnämnts, med en alltför spridd organisation talar för att nämnda distriktsrådgivare placeras på kansliorten. I de fall detta ej är genomförbart med hänsyn till reslängder e t c , bör vederbörande arbetsplats väljas så, att tillgång beredes honom till normal kontorsservice och ordnade, fortlöpande kontakter med länsorganet. Till utredningen har framförts uppslaget, att behovet av en lokalt förankrad rådgivning på i första hand det produktionstekniska området bäst skulle tillgodoses genom en speciell lokal rådgivningsorganisation i jordbrukarnas egen regi och att målsättningen på längre sikt borde vara att bygga upp en sådan organisation. F. n. skulle man emellertid begränsa sig till en försöksvis driven verksamhet i några områden. Särskilda lokala

51 rådgivningsföreningar skulle själva anställa konsulenter, som ansvarar för sin verksamhet inför resp. förening. Med en så uppbyggd lokal rådgivning skulle länsorganens verksamhet i högre grad kunna inriktas på enbart specialistrådgivning och kunskapsförmedling till de lokala rådgivarna. Den rådgivning, som avser strukturanpassning och markanläggningar samt omställningsåtgärder, skulle däremot ej bedrivas genom de lokala rådgivningsföreningarna, utan handhas av länsorganen. Näringslivets insatser för produktionsteknisk rådgivning kommer, såsom tidigare berörts, att vara av stor och ökande betydelse för utvecklingen, och företagarna i jordbruket kan givetvis själva eller genom sina organisationer ordna en sådan rådgivning efter de antydda linjerna. Av flera skäl bör det vara företagarnas egen sak att bedriva en så organiserad verksamhet. Den torde främst få aktualitet för »produktionsringar», omfattande en krets av jordbruk med specialiserad produktion av likartad inriktning, och det torde vara naturligt att sådan rådgivning blir ett led i ett fördjupat samarbete mellan den enskilde producenten — produktionsringen — handel och livsmedelsindustri. Rådgivningen blir affärsmässigt betingad till skillnad från den allmänna rådgivning, som är en det allmännas angelägenhet. Det torde för »produktionsringens» egen del vara önskvärt att i sin rådgivning kunna handla obunden av det allmänna. Även av andra skäl bör det inte komma i fråga att tillskjuta statsmedel för kostnaderna. Det är viktigt att tillse, att de resurser, som staten kan tillmäta för sina insatser i rationaliseringsverksamheten, inte splittras. En sådan splittring skulle stå i stark motsättning till den grundläggande linjen i 1965 års organisationsbeslut, att de statliga resurserna bör sammanföras för att ge största möjliga effekt och att det allmännas insatser för rådgivning, avseende strukturanpassning, produktionsteknik och produktionsinriktning m. m. i huvudsak skall vara samlade i de rationaliseringsorgan, som inrättas. Om några väsentliga avsteg sker från den linjen, finns givetvis risk för en splittring av verksamheten. Splittring av resurserna på dels en statligt organiserad, dels en med statsbidrag bedriven verksamhet skulle inte endast medföra speciella lokala samordningsproblem utan också innebära en dubbel administration inom rådgivningen. En annan sak är, att expertisen i länsorganen givetvis skall stå till förfogande som rådgivare åt på enskilt initiativ bildade rådgivningsringar likaväl som åt andra företagare.

4.8. Värdering

av rådgivningens

effekt

Såsom berörs i 3 kap. bör effekten av olika rationaliseringsåtgärder registreras och analyseras för att ligga till grund för planeringen av den kommande verksamheten. För att fortlöpande förbättra effekten av rådgivningen

52 har det visat sig alltmer angeläget att som ett led i arbetet genomföra en systematisk uppföljning med studium av resultaten av olika rådgivningsinsatser. En jämförande värdering ger underlag för att planera verksamheten, förbättra metoderna och utveckla hjälpmedel i rådgivningsarbetet. Undersökningar för ändamålet kan göras mer eller mindre omfattande och djupgående. Ofta kan relativt enkla, punktvis utförda mätningar vara av stort värde, medan i andra fall mer ingående och tidskrävande utredningar behövs. I de flesta fall torde dessa analyser och värderingar bäst göras i nära anslutning till själva rådgivningsinsatserna och böra planläggas redan vid planeringen av dessa insatser. På senare år har försök gjorts att som ett led i rådgivningsprogrammen ta in uppgifter för en värdering av resultaten, men resurserna h a r varit alltför otillräckliga. Tillräckliga medel har ej heller funnits för metodikstudier och utvecklingsarbete på detta område. Det är sålunda angeläget, att lantbrukshögskolan har tillräckliga resurser för forsknings- och utvecklingsarbete rörande mätningen av rådgivningens effekt. 1 Det är likaså angeläget, att lantbruksstyrelsen får resurser för fortlöpande undersökningar och central service till länsorganen avseende mätningen av olika rådgivningsinsatsers effekt. Det blir ett medel att nå ökad effekt i lantbruksnämndernas rådgivning och att öka kunskaperna för den fortsatta planeringen av verksamheten. Genom en systematiskt upplagd uppföljning av resultaten får styrelsen ett värdefullt material för planeringen och ledningen av den fortsatta verksamheten.

1 Lantbrukshögskolan har fått visst finansiellt stöd från jordbrukets forskningsråd för forskning i lantbruksrådgivning. En redovisning av problemställningar, metodik och värderingsteknik belystes vid en konferens å lantbrukshögskolan i dec. 1964. Referat härav se Värdering av upplysningsverksamhetens effekt, Aktuellt från lantbrukshögskolan nr 58/1965.

KAPITEL 5

Strukturanpassning 5.1.

Allmänt

Såsom tidigare berörts, innefattar strukturanpassningen inom lantbruket såväl uppbyggnad av effektiva företagsenheter som utflyttning av resurser från näringen, främst då arbetskraft samt sådan jordbruksjord, som inte lämpligen utnyttjas i det framtida jordbruket. Verksamheten för strukturanpassning bör därför inriktas på att parallellt söka lösa problemen för dem som stannar kvar i näringen och för dem som av olika skäl lämnar den. Den uppbyggande verksamheten med inriktning på att föra samman m a r k till större enheter kan ju f. ö. ske endast i den takt, som mark blir friställd genom att andra brukare lämnar sina jordbruk. Problemets räckvidd belyses av att ca 77 %> av den svenska jordbruksarealen ligger på enheter under 50 hektar och ca 60 °/o på enheter under 20 hektar. Anpassningsprocessens utveckling gör, att insatserna från det allmännas organ i hög grad måste syssla med problemställningarna i områden med vikande befolkningsunderlag och med de konflikter av olika slag, som kan uppstå vid omdaningen av näringslivet.

5.2.

Markanvändningen

Såsom nämnts i 2 kap., intar markanvändningsfrågor både nu och under det förestående utvecklingsskedet en framträdande plats i lantbruksnämndernas verksamhet. En förstahandsuppgift är därvid att bedöma vilka marker som med fördel kan bibehållas för den framtida jordbruksdriften och vilka som lämpligen förs ur jordbruksproduktionen. Vid avvägningen mot andra intressen, som konkurrerar inte minst om god och välbelägen jordbruksjord, bör nämnderna givetvis medverka. Det hör, såsom jordbruksutredningen uttalat, främst till de statliga rationaliseringsorganens uppgifter att inom ramen för samhällsplaneringen i stort inom olika regioner verka för en lämplig lokalisering av produktionen. Markanvändningsfrågor får därför övervägas av lantbruksnämnderna i många sammanhang och berörs också i olika avsnitt i detta betänkande, såsom vid den översiktliga planeringen (3 kap.) och under samarbetet med länsstyrelser (13 kap. 5:1) och kommuner m. fl., i rådgivningen (4 kap.) och avgöranden av finansieringsstöd till nyetablering och till investeringar i markanläggningar och byggnader m. m. (5 kap. 3). vid nämndernas mark-

54 anskaffning genom inköp och försäljningar för att förstärka utvecklingsbara brukningsenheter och avveckla icke utvecklingsbara (5 kap. 2), tilllämpningen av jordförvärvslagen (5 kap. 5) samt uppsiktslagen och därmed sammanhängande spörsmål om jordbruksjord lämpligen kan föras över till skogsmark. Det är angeläget att nämnderna får ett tillräckligt fast underlag för sina bedömanden avseende den framtida markanvändningen. I det löpande arbetet ger investeringskalkylerna ett värdefullt underlag. Vad beträffar översiktliga bedömningar har jordbruksutredningen genom sina speciella arbetsgrupper gjort undersökningar och prognoser till grund för sina förslag till jordbrukspolitiska riktlinjer. I dessa undersökningar ingick bl. a. en snabbundersökning med en högst preliminär klassificering av åkerarealerna i vårt land i syfte att i stora drag klarlägga omfattningen och den geografiska fördelningen av sådan åkerareal, som under vissa angivna förutsättningar kan väntas bli kvar i produktionen. Det bör höra till lantbruksorganisationens uppgifter att göra fortsatta och mer ingående undersökningar av marktillgångarna, och så sker f. ö. redan i samband med de pågående länsutredningarna. 5.3. Inköps-

och

försäljningsverksamheten

Ett av de allvarligaste hindren för strukturanpassningen i jordbruket är svårigheterna att till godtagbara priser förvärva m a r k i välbelägna jordbruksområden för att där åstadkomma effektiva jordbruksföretag. Konkurrensen om mark mellan olika intressen är där stark. Från det allmännas sida kan, såsom framgår av jordbruksutredningens betänkande, olika markpolitiska öch andra åtgärder komma i fråga i syfte att motverka dessa svårigheter, men de torde förutsätta ändringar i lagstiftning m. m. och kan väntas verka först på längre sikt. De medel, som redan nu kan väljas för att främja storleksrationaliseringen och kan väntas relativt snabbt ge resultat av betydelse, är i stort sett en påbyggnad av de nuvarande aktiviteterna: upplysnings- och rådgivningsverksamheten, lantbruksnämndernas inköps- och försäljningsverksamhet och finansieringsstödet vid markförvärv och till tekniska anläggningar. Det ankommer på lantbruksnämnderna att — parallellt med den förmedling av överlåtelser för tillskottsändamål, som de bedriver — själva förvärva fastigheter för att överlåta dem för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering. Kostnaderna för fastighetsförvärven bestrids från en för ändamålet inrättad kapitalfond, benämnd jordfonden. Vid försäljning inflytande medel får i princip användas för nya fastighetsförvärv. Vinster och förluster i anledning av ifrågavarande fastighetstransaktioner redovisas dock över ett särskilt anslag på driftsbudgeten, det s. k. rationaliseringsanslaget, och påverkar sålunda icke jordfondens storlek.

55 Lantbruksnämndernas köp och försäljning av åker 1949-65

Ha 12 000

Inköps- och försäljningsverksamheten har visat sig vara ett av de effektivaste instrumenten vid storleksrationaliseringen, och statsmakterna har därför de senaste åren ökat resurserna på jordfonden och därigenom möjliggjort en väsentlig utvidgning av verksamheten. Sålunda har fonden sedan 1962/63 tillförts drygt 95 milj. kronor och uppgår nu (aug. 1966) till ca 172 milj. kronor. Omsättningen är relativt snabb, varigenom medel frigörs för nya inköp. Den årliga omsättningen har, såsom framgår av fig. 1 och 2, nått storleksordningen 10 000 ha åker och 40 000—50 000 ha skogsmark. Av olika skäl är jordägarna mycket ofta benägna att behålla sina fastigheter, även om de inte själva är eller vill fortsätta som aktiva jordbrukare. Frekvensen av hembud till lantbruksnämnderna visar dock, att inköps- och försäljningsvolymen kan ökas ytterligare. En förutsättning för en mer avsevärd utvidgning av verksamheten är emellertid, att mer personal än nu kan avdelas för ändamålet och även att jordfonden tillförs ytterligare medel.

56 Lantbruksnämndernas köp och försäljning av skog 1949-65

Fig. 2.

Ha 60 000

50000 -

20000 -

10000 -

1949 50

Jordbruksutredningen uttalade (SOU 1966:31 kap. V), att även om den nyssnämnda inköps- och försäljningsvolymen kunde synas betydande, så är dock verksamheten alltför liten i proportion till det stora rationaliseringsbehovet. Jordbruksutredningens förslag till en väsentlig utbyggnad av verksamheten innehöll följande: Vi föreslår, att den aktiva inköps- och försäljningsverksamheten för främjande av strukturanpassningen utbyggs väsentligt. Medel bör för detta ändamål — liksom för strukturomvandlingen i dess helhet — ställas till förfogande i förhållande till de ökade krav på rationaliserings- och omställningsåtgärder som uppställs. Vid bedömningen av medelsbehovet för jordfonden bör också beaktas, att vi i kapitel VII föreslår att lantbruksnämnderna skall ges befogenhet att — förutom för nuvarande rationaliseringssyften — med jordfondens medel även inköpa jordbruksfastigheter för att underlätta omställningen för dem, som vill avhända sig svaga jordbruk för att övergå till annan verksamhet. Beträffande dessa medel och deras dimensionering återkommer vi i nämnda kapitel. I detta sammanhang och för de

57 traditionella rationaliseringsändamålen föreslår vi, att jordfonden stegvis ökas och uppskattar behovet av ytterligare medel härför till 100 milj. kr. under en första treårsperiod. Skulle verksamheten kunna utvidgas därutöver får ytterligare medel anslås. För att väsentligt kunna utöka den aktiva inköps- och försäljningsverksamheten krävs också ökade personella resurser. Vi föreslår att lantbruksnämnderna tillförs erforderlig förstärkning för ändamålet. Behovet torde närmare få preciseras av lantbruksorganisationsutredningen. Såsom framgår av det nyss återgivna uttalandet föreslog jordbruksutredningen, att lantbruksnämnderna skall ges befogenhet att med jordfondens medel inköpa fastigheter även i det primära syftet att underlätta omställningen för dem som vill avhända sig svaga jordbruk för att gå över till annan verksamhet. Som motiv för en sådan inköpsverksamhet har i huvudsak följande anförts. I många bygder — såsom våra långa kustområden, andra särskilt natursköna och eftertraktade landsdelar och städernas omgivningar — erbjuder avvecklingen av svaga jordbruk inte särskilda problem. Men i andra delar av landet, särskilt i norra och vissa delar av mellersta Sverige, är det liten efterfrågan på svaga jordbruk, särskilt i bygder med ogynnsamma förutsättningar för fortsatt jordbruksproduktion. Ägarna till sådana fastigheter kan därför i manga fall för närvarande inte sälja och därvid få ut ett pris, som står i rimlig proportion till de investeringar som gjorts eller till det värde fastigheten ändå haft för honom som försörjningsunderlag och bostad. Om ägaren inte kan få täckning för lån, som belastar fastigheten, eller lösgöra medel, som han själv har bundna i företaget, kan detta bli ett avgörande hinder för honom att flytta därifrån. Därmed binder sådana jordbruk arbetskraften på ett orationellt sätt och ger sociala problem. Jordbruksutredningen har ansett, att dess förslag om utbyggnad av lantbruksnämndernas verksamhet till att även omfatta inköp för att avveckla sådana jordbruk kan väntas få sådan omfattning, att den verksamt skulle bidra till önskvärd omflyttning av arbetskraft och också medverka till att lösa eljest svårbemästrade glesbygdsproblem, samtidigt som man bidrar till att lösa ekonomiska svårigheter för berörda jordbrukarkategorier. Förslaget omfattar en utökning av jordfonden med i en första omgång 30 miljoner kronor för denna speciella verksamhet. Jordbruksutredningen har förutsatt, att personalbehovet även för denna verksamhet skulle närmare behandlas av lantbruksorganisationsutredningen. För nämndernas del kan uppgiften väntas medföra inköp av ett stort antal relativt små och spridda objekt. Det är realistiskt att räkna med att dessa ofta bör föras över till skogsmark eller annan användning och att det blir vanligt, att en del underskott uppkommer vid försäljningarna på sätt som ovan sagts och då får täckas av statsmedel. Detta blir en kostnad, som det allmänna får ta på sig för att nå vinsten av snabbare omställning av arbetskraft och andra produktionsmedel. Vid omedelbara försäljningar

58 måste man på grund av liten efterfrågan räkna med stora mellanskillnader. Men om nämnden avvaktar, kan enligt vad erfarenheten visar fritidsintressen och skogsbruksintressen m. m. anmäla sig vid en något senare tidpunkt och behovet av avskrivning av prisskillnader därmed nedbringas. Nämndernas förvaltning och dispositioner bör sålunda i dessa sammanhang inriktas på att föra över fastigheterna till ändrad användning och överlåta dem vid en lämplig tidpunkt. Vid den beräkning av personalbehovet, som redovisas i 14 kap., har utredningen bedömt, att det för den här avsedda verksamheten skulle behövas ett tillskott av ett tiotal befattningshavare. De fastigheter, som lantbruksnämnderna inköper för rationaliseringsändamål, innehåller ofta också mark, som det u r allmän synpunkt är önskvärt att friställa för naturvård eller som fritidsområden, och likaså mark, som har övervärden med hänsyn till andra användningssätt. Detta gäller inte minst i välbelägna trakter i olika delar av vårt land. Vilka dispositioner som i sådana fall bör vidtas av nämnderna har varit föremål för vissa överväganden av statsmakterna på senare år. I proposition 1963: 71 angående naturvårdsverksamheten behandlades vissa hithörande frågor i anslutning till en framställning från länsstyrelsen i Östergötlands län. Lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen uttalade i gemensamt remissyttrande, att lantbruksnämnderna borde kunna inköpa fastigheter för att förstärka jordbruk, även om i priset ingår övervärden med hänsyn till exploateringsmöjligheter. De delar av fastigheterna, som inte behöver disponeras för jordbruket, skulle ges den disposition, som med hänsyn till fritids- och naturvårdsintressena anses lämpligast, överlåtelse kan ske t. ex. till kommuner, stiftelser eller andra institutioner, som har till uppgift att främja ur allmän synpunkt lämplig disposition av fritidsområden. I anledning härav uttalade departementschefen, att han fann angeläget, att lantbruksnämnderna — så långt gällande lagbestämmelser och andra föreskrifter medger — i sin verksamhet med jordbrukets rationalisering tillvaratar naturvårdsintressena. Såsom fritidsutredningen i sitt betänkande del II (SOU 1965: 19) redovisat, har lantbruksnämnderna i betydande omfattning m a r k i sin hand, som är lämplig att exploatera för fritidsbebyggelse. Fritidsutredningen har funnit det angeläget, att lantbruksnämnderna får klara befogenheter att medverka till att marker, som inte har väsentlig betydelse för jord- och skogsbrukets rationalisering, ställs till förfogande för friluftsändamål. En sådan lösning skulle innebära en smidig avvägning mellan jordbrukets och skogsbrukets intressen å ena sidan och friluftslivets intressen å andra sidan. Försäljning av byggnader eller delar av fastigheter i övrigt för fritidsändamål bör i sin tur vara ägnad att underlätta strukturrationaliseringen inom jordbruket, bl. a. genom att vissa övervärden avlastas. I samband med beslutet om införandet av 1965 års jordförvärvslag h a r en anvisning lämnats i form av departementschefsuttalande (prop. 1965: 41),

59 att det ofta torde vara möjligt för lantbruksnämnderna att sälja överflödiga byggnader jämte mark, som är särskilt attraktiv för fritidsändamål, för sig och till rimligt pris överlåta den egentliga jordbruksjorden för rationaliseringsändamål. De nu berörda aktiviteterna bygger helt på frivilliga överenskommelser, och förhandlingar därom tar givetvis arbete och tid i anspråk. Å andra sidan leder de många gånger till smidiga lösningar och kan medverka till att nämnderna snabbare än eljest blir fallet kan omsätta sitt fastighetsinnehav och därmed begränsa förvaltningsarbetet. I 2 kap. har redovisats, att lantbruksnämnderna har att med olika insatser främja strukturförbättring i skogsmark för alla ägarekategorier. Inköps-, bytes- och försäljningsverksamheten fyller härvid en väsentlig funktion, vilket närmare behandlas under 5.5, Skogliga arbetsuppgifter.

5.4.

Finansieringsstödet

Under vissa förutsättningar kan finansieringsstöd beviljas vid markförvärv, som syftar till avsevärd storleksrationalisering eller arronderingsförbättring. Stödet kan utgå i form av statlig lånegaranti till de över bottenlånenivå liggande kostnaderna för förvärvet och jämsides härmed som statsbidrag för att täcka dels kostnader för lantmäteriförrättningar m. m. och dels mellanskillnader om förvärvsobjekt för köparen inte får ett värde som fullt svarar mot det pris han måste betala, exempelvis genom att å objektet finns byggnader eller andra anläggningar, som han inte har användning för. Dessa bestämmelser skulle enligt jordbruksutredningens förslag gälla även i fortsättningen, men medelsanslagen föreslås bli kraftigt ökade. Lånegarantierna ävensom bidrag till förvärv av tillskottsmark m. m. har en väsentlig betydelse i arbetet med strukturrationalisering. Men det ä r anledning att i detta sammanhang framhålla, att det finansieringsstöd, som kan beviljas till investeringar i fasta anläggningar (byggnader, dikning m. m.) och till anskaffande av driftskapital (jfr 2 kap.), har en framträdande funktion som medel att främja strukturanpassning och också har kraftig effekt i sådan riktning. På senare år har bestämmelserna utformats så, att en allmän förutsättning för finansieringsstöd till rationaliseringsåtgärder är, att stödet skall medverka till en ur såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt sund investeringsverksamhet inom jordbruket. Investeringarna skall fylla kraven att bli till bestående nytta och vara räntabla. Byggnadsåtgärder skall sålunda avse bestående brukningsenheter, och markanläggningar skall avse jordbruksjord, som med fördel kan användas på lång sikt för jordbruksproduktion. Dessa bestämmelser leder till att ett urval sker av de lantbruksföretag, som får finansieringsstöd. Detta har en starkt återhållande verkan på be-

60 nägenheten att investera i de svagare enheter, som inte är utvecklingsbara och sålunda inte fyller kraven. Å andra sidan är reglerna utformade så, att förmåner bereds dem som behöver göra betydande investeringar i anläggningar m. m. i samband med storleksrationalisering av väsentlig omfattning. Jordbruksutredningen har förordat en fortsatt utbyggnad av stödet efter dessa linjer. Enligt dess förslag skall rationaliseringslån och rationaliseringsbidrag uteslutande kunna lämnas till finansiering av rationaliseringsåtgärder, som bedöms höja näringens effektivitet och som avser åtgärder på lantbruksföretag med förutsättningar att tillämpa rationell teknik och vars tillkomst eller fortvaro är önskvärd från allmän synpunkt. Bidrag till byggnader och markanläggningar skall enligt förslaget icke kunna beviljas annat än i de särskilt kapitalkrävande fallen vid samlade större rationaliseringsinsatser.

5.5. Skogliga

arbetsuppgifter

5.5.1. Allmänt Den svenska skogsmarken, som förser den lör landet så viktiga skogsindustrin med råvara, är till övervägande del uppdelad i ett stort antal små enheter, vilket i hög grad försvårar användande av rationella arbetsmetoder och modern teknik inom skogsbruket. Detta gäller i all synnerhet beträffande den hälft av landets skogsareal, som befinner sig i privat ägo. 1 Av hela antalet skogsbruksenheter i privat ägo, 264 000, återfinns inte mindre än 152 000 i gruppen med mindre än 25 hektar skogsmark per enhet. Detta är främst ett problem i södra och mellersta Sverige, eftersom inte mindre än 107 000 av de nämnda små enheterna återfinns i den del av riket, som ligger söder om Dalarna. Av den privatägda skogsmarken ingår i enheter med en skogsmarksareal om över 100 ha 50—100 ha mindre än 50 ha

4,8 milj. ha = 43 °/o 2,5 » » = 22 °/o 4,0 » » = 35 °/o

Enheterna under 25 ha skogsmark innehåller sammanlagt milj. ha.

1,8

I många områden är skogsmarken uppdelad så, att de olika fastigheterna har långsmala skiften, som avsevärt försvårar skogsvård och avverkning. Även den skogsmark, som ägs av det allmänna och bolagen, är i betydande omfattning illa ar ronderad. 1 1 Närmare uppgifter återfinns i SOU 1961:37, undersökning utförd av strukturgruppen inom 1960 års jordbruksutredning.

61 Kraftiga insatser för att åstadkomma rationella enheter i skogsmarken är oundgängligen nödvändiga, särskilt med hänsyn till den omfattande mekaniseringsprocessen, som medför behov av skogsbruksdrift i relativt stora enheter och med anlitande av specialiserad arbetskraft. 5.5.2. Skogsfrågor inom

lantbruksnämnderna

Enligt statsmakternas beslut har lantbruksnämnderna att med olika aktiva insatser verka för strukturförbättring beträffande skogsmarken. Uppgifterna har närmare angivits bl. a. vid 1959 års beslut avseende rationaliseringsverksamheten (prop. 1959: 148, JoU 30) samt vid 1965 års beslut om ny jordförvärvslag (prop. 1965: 141, L 3 U 22). Det åligger nämnderna att i samarbete med andra länsorgan sprida upplysning om fördelarna av en förbättrad struktur i skogsmarken och om de vägar, som står till buds för att få sådan till stånd. Därvid bör också möjligheterna att genom utbyggd samverkan överbrygga eller minska olägenheter av uppdelningen inom skogsmarken beaktas. Lantbruksnämnderna skall vidare stimulera till sådan överföring av sämre jordbruksmark till skogsmark, som befinnes ekonomiskt välbetänkt. I den aktiva inköpsverksamheten har lantbruksnämnderna ett hjälpmedel, som skall användas bl. a. för strukturåtgärder i skogsmark — storleksrationalisering såväl som arronderingsförbättring. Ävenså är jordförvärvslagen inriktad på strukturförbättring i skogsmark. Inköpsverksamheten omfattar redan nu, såsom framgår av 5.2 ovan, betydande skogsarealer, och en intensifiering av inköpsverksamheten måste med vår fastighetsstruktur även avse skogsmark. Om lantbruksnämnderna i enlighet med jordbruksutredningens förslag får till uppgift att köpa in svaga brukningsenheter även i det primära syftet att underlätta omställningen för jordbrukare, som vill flytta över till annan verksamhet, torde sådana inköp till stor del komma att avse fastigheter med en del skogsm a r k och med sådan jordbruksdel, att den lämpligen bör föras över till skogsmark. Insatserna från lantbruksnämndernas sida inriktas på att främja strukturanpassning i skogsmark för alla ägarekategorier. De skogliga uppgifterna för lantbruksnämnderna grupperar sig sålunda i stort sett kring åtgärder rörande överlåtelser av skogsmark mellan olika markägare ävensom nämndens egna köp, byten och försäljningar samt vidare insatser avseende ändrad markanvändning. För att dessa åligganden skall kunna fullföljas på ett tillfredsställande sätt fordras dels en planering, dels företagsekonomisk kalkylering. Skogliga uppgifter förekommer sålunda huvudsakligen i följande fall: 1. i samband med den översiktliga planeringen ävensom vid utformningen av planer för individuella projekt, 2. vid kalkylering, värdering och bedömning i samband med inköp, byten

och försäljning av fastigheter med skogsmark samt i samband med jordförvärvsärenden och andra strukturärenden, t. ex. överväganden om ändrad markanvändning, 3. vid företagsekonomisk planering, som utförs i samband med strukturåtgärder för enskilda skogsföretag och för kombinerade jord- och skogsbruk, 4. i samband med förvaltningen av skog på nämndens fastigheter. Vid den översiktliga planeringen rörande utvecklingen av landsbygdsnäringarna, som lantbruksnämnden bör utföra till stöd för sitt handlande, kommer givetvis i stora delar av vårt land skogsnäringen på ett avgörande sätt in i bilden. Här bör intimt samarbete ske med olika skogliga organ, såsom skogsvårdsorganisationen, domänverket, skogsägarnas egna sammanslutningar m. fl. I detta sammanhang behöver nämnden förfoga över egen skoglig sakkunskap för vissa uppgifter på det företagsekonomiska och kalkyltekniska planet. Beredning av strukturärendena rörande skogsmark, ärenden rörande förvärvslagstiftningen och andra ärenden av jordpolitisk natur sker inom nämndens strukturavdelning. För en allsidig bedömning av dessa ärenden, i vilken ofta motstående intressen uppträder, är det önskvärt, att redan på ett tidigt stadium samverkan kan ske mellan tjänstemän med högre agrar, skoglig och fastighetsteknisk utbildning. Lantbruksnämnder i skogrika län kan komma att i sin krets av befattningshavare ha jägmästare, som specialiserat sig på strukturrationaliseringsfrågor. Tjänster vid nämnderna, avsedda för strukturavdelningarna, bör nämligen i sådana län stå öppna för sökande med nyssnämnd utbildning, sålunda även för jägmästare. För inköps-, bytes- och försäljningsverksamheten, vilken i framtiden väntas få en ökande omfattning, erfordras personal för utförande av företagsekonomisk bedömning, kalkylering, skogsvärdering, förhandlingar och uppföljning fram till avslutade överlåtelser. Denna verksamhet har en så betydande omfattning vid de nuvarande nämnderna, att den helt sysselsätter deras skogliga personal. En del nämnder får också biträde med vissa uppgifter — avseende skogsvärdering efter av nämnderna angivna normer — från skogsvårdsstyrelserna, och detta torde fortfarande kunna påräknas i den mån befattningshavare kan avdelas härför utan att deras primära uppgifter eftersatts. Någon möjlighet för lantbruksnämnderna att för värderingsuppgifter m. m. härutöver anlita personal från annat länsorgan finns inte för närvarande, då specialister med inriktning på problemställningarna kring strukturanpassning icke finns hos dessa. Anledning att frångå den nu gällande ordningen, enligt vilken den för värdering och förhandlingar avsedda skogliga personalen är placerad hos strukturrationaliseringsorganet, kan ej anses föreligga, då det h ä r rör sig om för bestämda arbetsuppgifter utbildade tjänstemän, vilka behövs inom lantbruksnämn-

63 den som heltidssysselsatta för strukturuppgifterna. För ledning och fortbildning av den hos lantbruksnämnderna sysselsatta personalen med skogsmästarutbildning erfordras jägmästare i centralorganet. Liksom nu är fallet bör sådan jägmästare också kunna placeras till tjänstgöring vid lantbruksnämnd för att vid behov bistå skogsmästarna och vara till förfogande för en krets av lantbruksnämnder, exempelvis vid skogliga förhandlingar rörande särskilt omfattande rationaliseringsprojekt. Vid företagsplanering av såväl skogsbruk som kombinerade lantbruk erfordras medverkan av personal med särskild skoglig-företagsekonomisk utbildning. Vid dessa arbetsuppgifter torde lantbruksnämndernas skogsmästare lämpligen kunna medverka i den mån uppgifterna ingår som ett led i beredningen av strukturärenden, som de har att handlägga. I övrigt bör nämnderna kunna påräkna medverkan från tjänstemän vid skogsvårdsstyrelserna och från expertis inom andra institutioner och organisationer. För att stimulera markägarna till självverksamhet på området är upplysningsverksamheten om strukturrationaliseringens effekt och teknik av särskild betydelse. Den har redan stor omfattning men bör intensifieras för att ge ökad kunskap både hos tjänstemän och markägare. Omfattningen av lantbruksnämndernas inköps- och försäljningsverksamhet har medfört, att betydande arealer skogsmark nu är i lantbruksorganisationens ägo. En snabb omsättning av förvärvad m a r k pågår och eftersträvas, men med den väntade ökningen av inköpsverksamheten kommer skogsinnehavet hos lantbruksnämnderna ändå att var betydande. Det är angeläget, att de innehavda fastigheterna blir förvaltade och skötta på ett ändamålsenligt sätt. Nämnderna har såsom ägare att svara för att lämpliga åtgärder blir vidtagna, t. ex. att befintligt skogskapital inte förfares eller försämras, att sämre åkerjord överföres till skogsmark om detta anses böra ske, att erforderliga skogsvägar m. m. planeras e t c , men de bör så långt som möjligt söka anlita utomstående hjälp för skogsskötseln. Det torde härvid vara lämpligt att för skogsvårdsåtgärder anlita skogsvårdsstyrelserna ävensom sådana skogsägaresammanslutningar, som förfogar över för ändamålet kvalificerad personal. Det sistnämnda torde företrädesvis bli aktuellt, om skogsmarken ligger inom skogsbruksområde, där flertalet skogsägare samverkar och då även nämndens skogsmark kan omfattas av de gemensamma åtgärderna. Som framgår av det anförda anser utredningen, att nuvarande anordningar beträffande den skogliga arbetskraften inom lantbruksnämnderna bör i stort sett överföras till den nya organisationen. Detta är motiverat även med hänsyn till att den pågående skogspolitiska utredningen kommer att behandla frågan om skogsvårdsstyrelsernas framtida organisation. För lantbruksnämnderna bör därför i avvaktan härpå gälla, att service från utomstående skogliga organ anlitas så långt detta lämpligen kan ske, men att nämnderna utrustas med skoglig personal i den utsträckning detta är nöd-

64 vändigt för att tillgodose det löpande arbetet med strukturrationalisering. Antalet skogliga befattningshavare bör avvägas med beaktande av den ökade omfattning, som främst inköpsverksamheten kommer att få.

5.6.

Jordförvärvslagen

Förvärvstillstånd enligt 1965 års jordförvärvslag skall sökas hos lantbruksnämnden, som har att utreda och bereda ärendena, i flertalet fall avgöra dem som första instans och i övriga fall med yttrande överlämna ärendena till lantbruksstyrelsen, som har att med sitt utlåtande befordra dem till Kungl. Maj:t. Jordförvärvslagen bygger på principen, att det skall stå envar, som yrkesmässigt vill ägna sig åt jordbruk eller skogsbruk, fritt att förvärva fast egendom för ändamålet, vare sig det gäller nyetablering eller utökning av innehavd egendom. Även den som har en jordbruks- eller skogsegendom men inte själv brukar den, skall som regel få tillstånd att göra tillköp, om hans innehavda egendom därigenom vinner i ändamålsenlighet. Förvärvstillstånd kan emellertid vägras — oavsett vem som är köpare — om det är angeläget att använda förvärvsegendomen för strukturrationalisering. Frekvensen av ansökningar har varit jämn under den tid, som 1955 års jordförvärvslag gällde, och synes även nu ligga på samma nivå. Lagens nuvarande inriktning torde göra handläggningen av åtskilliga ansökningar relativt enkel och snabb, men en ökande frekvens av exploateringsförvärv och andra ärenden, som skall föras upp till Kungl. Maj:ts prövning, leder till arbetsinsatser för mer ingående beredning.

5.7. Rörelsestimulerande

medel på

arbetsmarknaden

Lantbruksnämnderna kommer i sitt arbete i kontakt med ett stort antal jordbruk, som har ogynnsamma eller ovissa förutsättningar att bestå och utvecklas. Förutsättningarna för ett företag att kunna bestå eller motsatsen framkommer och blir bedömda bl. a. i samband med den individuella rådgivningen och vid uppgörandet av investeringsplaner och driftsanalyser. Det är naturligt, att lantbruksnämnderna med jordbrukarna diskuterar olika möjligheter att lösa deras aktuella problem, vare sig lösningen i det enskilda fallet innebär, att man satsar på vidareutveckling av hans jordbruksföretag, eller den förmånligaste lösningen visar sig vara att avveckla företaget. Lantbruksstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen har gemensamt organiserat ett samarbete mellan länsorganen inom ramen för resurser och befogenheter. Det innefattar bl. a., dels att lantbruksnämnderna genom sina inköp för rationaliseringsändamål också beaktar möjligheterna att

65 samtidigt underlätta omflyttning, dels att de upplyser om de möjligheter länsarbetsnämnderna har att lämna bistånd. Jordbruksutredningens förslag, att lantbruksnämndernas inköpsverksamhet skall utbyggas att omfatta inköp i det direkta syftet att avveckla svaga jordbruk i bygder med ogynnsamma förutsättningar, har redovisats ovan under 5.3. Vidare har jordbruksutredningen föreslagit, dels att lantbruksnämnderna skall få till uppgift att aktivt medverka i rådgivning m. m. i omställningsfrågor och för ändamålet få personalförstärkning i vissa län, dels att ett kontant omställningsstöd under vissa förutsättningar skall kunna beviljas lantbrukare för omställning till annan verksamhet samt att lantbruksnämnderna skall handha prövningen av ärenden avseende sådana bidrag. Vissa ledamöter i utredningen har dock förordat, att prövningen skall ankomma på länsarbetsnämnd i samråd med lantbruksnämnd. Samarbetet med länsarbetsnämnderna behandlas i 13 kap.

:>

KAPITEL

6 P r o j e k t e r i n g s - och s e r v i c e v e r k s a m h e t 6. J . Projekterings-

och serviceverksamhet,

som bedrivs av de

nuvarande

länsorganen Hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna tillhandahåller inom sina verksamhetsfält tjänster till näringsutövare m. fl. på åtskilliga olika områden. Rådgivningen, som behandlats i 4 kap., k a n givetvis hänföras till sådana tjänster. Rådgivning och annan service är för övrigt ofta så nära förknippade med varandra, att det knappast går att dra upp någon klar och bestämd gräns däremellan. Individuell rådgivning utmynnar ofta i konkreta förslag och går därför i många sammanhang naturligen över i projektering av anläggningar m. m. eller planer och kalkyler för olika åtgärder. Omvänt kan förhållandet uttryckas så, att i all projektering ingår en individuell rådgivning. Framställningen i detta kapitel begränsas emellertid till sådana åtgärdsplaner, projekteringar och andra uppdrag, som utförs av länsorganen på beställning av näringsutövare och vissa institutioner m. fl. rekvirenter. Verksamheten för strukturanpassning, som behandlats i 5 kap., innehåller visserligen åtskilliga tjänster för näringsutövare m. fl., men faller utanför den nu följande framställningen. Lantbruksnämnderna har enligt gällande instruktion att, i den utsträckning tillgång på medel och personal medger det, tillhandagå med upprättande av tekniska planer för jordbrukets inre rationalisering samt handha statligt stöd för sådan rationalisering och vidare att övervaka att de som genom nämnden fått statligt stöd fullgör sina skyldigheter mot staten. Verksamheten avser nu till alldeles övervägande del planläggning av dikning — såväl avdikning som täckdikning — samt projektering av ekonomibyggnader. Andra planer för markförbättring, nämligen betesanläggning, nyodling, stenröjning m. m., har sedan mitten av 1950-talet obetydlig och avtagande omfattning. Omfattningen av verksamheten med markanläggningar belyses av att de beräknade kostnaderna för att utföra de planlagda markförbättringsåtgärderna uppgick till sammanlagt 61,9 milj. kronor 1965. På byggnadsområdet visar de tillgängliga uppgifterna, att de sammanlagda beräknade anläggningskostnaderna för ekonomibyggnader, till vilka ekonomiskt stöd i form av lånegaranti och statsbidrag lämnades, utgjorde ca 50 milj. kronor. Nämn-

derna bade i samtliga fall haft en funktion med rådgivning och kalkylering, men endast i en del fall utfört projektering. Under budgetåret 1964/65 uppgick inkomsterna enligt lantbruksnämndstaxan till 1,4 milj. kronor. 1 Lantbruksnämndernas serviceverksamhet har givetvis mycket olika omfattning i olika delar av landet. Täckdikningén har nu haft en markerad tyngdpunkt i Skaraborgs län ävensom övriga jordbruksområden kring Vänern och har varit betydande i Östergötlands, Malmöhus och Västerbottens län. Insatserna på byggnadsområdet har varit framträdande i samma områden, men har haft en starkare ansamling i norrlandslänen som ett led i verksamheten med koncentrerade rationaliseringsinsatser där. Hushållningssällskapen bedriver en omfattande serviceverksamhet avseende dels driftens rationalisering på jordbruks- och trädgårdsområdena och dels ett flertal andra verksamhetsgrenar. Verksamheten innefattar upprättande av planer, provtagning, kontrollåtgärder m. m. inom växtodlings-, husdjurs-, maskin-, ekonomi- och trädgårdsområdena samt hemvård, hemslöjd, fiske m. m. Ersättningar för olika uppdrag från enskilda beställare utgår efter taxor, som i stort sett — vissa variationer förekommer länen emellan — ansluter sig till av Hushållningssällskapens förbund under lantbruksstyrelsens medverkan utarbetad vägledande taxa för hushållningssällskapen. Här kan inskjutas, att som villkor för statsbidrag till avlöningar m. m. gäller, att ersättning för icke-statliga uppdrag, som utförts av de med statsmedel avlönade tjänstemännen skall uttagas enligt taxa, som styrelsen fastställer (Kungl. Maj.ds reglemente med vissa bestämmelser för hushållningssällskapen av den 10 december 1965). För det veterinära området skall veterinärstyrelsen fastställa taxa. Hushållningssällskapens serviceverksamhet utgörs till en betydande del av uppdrag från vissa myndigheter och allmänna institutioner. För sådana uppdrag uppbär sällskapen ersättning enligt gällande författningar eller föreskrifter eller enligt särskilda avtal eller efter överenskommelse. En speciell serviceverksamhet utövar sällskapen genom särskilda inrättningar, såsom lantbrukskemiska stationer, frökontrollanstalter, veterinärbakteriologiska laboratorier och fiskodlingsanstalter. Sådana inrättningar finns endast vid en del av hushållningssällskapen, och deras verksamhetsområde sträcker sig i många fall långt utanför det egna länet. (Se kap. 12.) Serviceverksamhetens omfattning vid hushållningssällskapen belyses i viss mån av de inflytande förrättningsavgifterna eller motsvarande. 1 Förutom detta inflöt ca 130 000 kronor i taxeinkomster för den verksamhet med viss arbetsledning, som utfördes av till lantbruksorganisationen knutna täckdikningsförmän, men eftersom denna verksamhet är under avveckling, lämnas den utanför den följande framställningen.

68 Såsom framgår av sammanställningarna i tab. 1, 2 och 3 uppgick hushållningssällskapens inkomster för tjänster och varor år 1965 till ca 15 milj. kronor. Härav utgjorde ca 1,8 milj. kronor avgifter enligt av lantbruksstyrelsen fastställd taxa, ca 5 milj. kronor 1 taxeinkomster från den veterinära verksamheten (de veterinärbakteriologiska laboratorierna inräknade), och återstående ca 8 milj. kronor härrörde från övriga uppdrag. Till sistnämnda grupp hör vissa statliga uppdrag, exempelvis skördeuppskattning enligt provytemetoden, ca 3,6 milj. kr., den försöksverksamhet som utförs för lantbrukshögskolan ca 1 milj. kr., vissa uppdrag från statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt tillsammans, ca 0,13 milj. kr. Härutöver kommer taxeinkomsterna från de till vissa hushållningssällskap knutna frökontrollanstalterna och lantbrukskemiska kontrollanstalterna, tillsammans ca 3,2 milj. kr.

6. 2. Grunder för lantbruksnämndernas

framtida

beställningsverksamhet

Utredningen, som enligt direktiven särskilt skall pröva bl. a. omfattningen av lantbruksnämndernas beställningsverksamhet inom skilda områden, anser att avvägningen av nämndernas framtida uppgifter av sådan art bör göras efter följande grunder. Det är önskvärt att servicebehovet i princip tillgodoses genom den verksamhet, som bedrivs inom den privata sektorn såväl av näringsutövarnas egna organisationer som av andra företag. Lantbruksnämnderna bör emellertid tillhandahålla sådan service, som är angelägen för rationaliseringsverksamheten och som inte nu kan förväntas bli tillräckligt tillgodosedd utan de statliga insatserna. Lanbruksorganisationen skall sålunda icke eftersträva någon ensamrätt eller prioritet till serviceverksamhet inom visst område. Verksamheten bör i stället bedrivas i konkurrens på lika villkor och med den allmänna förutsättningen, att staten bör avveckla en verksamhet, om näringslivet är berett att självt ombesörja den i fortsättningen. Jordbrukarna efterfrågar i olika situationer service av organ, som står fria från affärsintressen och som kan ombesörja ett möjligast objektivt arbete, grundat på forskningens och försöksverksamhetens rön och erfarenheter. Lantbruksnämnden bör inrikta sin service på att möta just denna efterfrågan. Servicen skall i princip stå öppen för alla företagare m. fl. i berörda näringar. Den skall sålunda inte vara begränsad till sådana projekt, som får statligt finansieringsstöd. Lantbruksnämnderna bör avväga sina tjänster efter angelägenhetsordning ur rationaliseringsverksamhetens synpunkt. 1

Häri ingår ca 260 000 kr., som utgör ersättning för förrättningar, som utförts på uppdrag av veterinärstyrelsen och som betalats av statliga medel.

69 Tabell 1. Hushållningssällskapen:

Hskp

AB C D E F G 11 I K L M N 0 Pn Ps R S T U

w x Y z AC ! BD

JordMark- br.avd. karte(övring rigt)

7 311 27 333 56 683 52 901 9 869 5 707 42 210 32 287 21701 5 676 38 470 53 353 8 424 10 817 5 172 17 430 7 889 16 725 12 058 2 625 9 042 4 470 6 365 8 076 13 282

Husdjurs avd.

Maskinavd.

*

*

17 859 12 793 4 780 2 160 1815 451 5 498 1254 4 439 859 2 688 6 733 7 085 4 675 9 270 1012 1133 533 5 678 2 461 20113 8 519 3 226 3 809

403 31034 1489 9 222

6170 6 640

4 278 1900

2 759

Ekonomiavd.

Trädg. avd.

Hemvård o. hem-

Fiske

enligt taxa år 1965.

övrigt

Summa kr.

Anm.

slöjd

11361 3 379 2 500 3 820 907 10 311 8 483 38 425 2 544 7 629 1724 238 1100 2 806 3 045 3 530 1606 3 531 3 157 4 626 2 786 10 521 1002 8 617 1223 32 639 150 2 747 1185 3 666

*

Ersättningar (exkl. veterinära)

692 S:a kr 475 876 147 282 145 639

2 518 8 672 2 120 3 174 3 393

697 945 1311 21391 3 905 23 600 385 914 16 700 3 889 7 448 460 2 303 198 55 811 181 410 25 384 796 2 339 1337 16 394 1761 662 3 414 9 553 1340 48 153 5 332 1485 10 863 133 740 20 245 620 412 1025 27 474 920 10 406 12 043 41701 * * * 5 611 760 370 8 900 1464 11147 304 41256 30 355 445 2 608 52 942 10 467 2 208 264 4 241 18 977 1333 771 1613 18 516 1772 320 288 625 37 306 328 7 967 1401 1759 311 11323 50 045 72 839 13 877 12 063 4 069 1252 19 520 2 415 6 595 39 108 31964 395 3 438 1309 3 013 9 414 4 310 5 747 45 10

99 778 165 546 572 158

48 895 87 875 120 235 118 682 45 749 34 528 115 239 70 240 77 730 65 142 80 171 * Ingår i s:a 104 426 för ekon. avd. 67 021 55 416 81333 63 782 33 076 83 236 39 050 64 396 151612 90 161 54196 29 398 31446

66 688 93 968 1813 035

6. 3. Olika grenar av lantbruksnämndernas beställningsverksamhet

framtida

6. 3. 1. Företagsekonomisk kalkylering Den företagsekonomiska kalkyleringen och planläggningen bör få en viktig uppgift och ett betydande utrymme såväl i rådgivningsarbetet som i lantbruksnämndernas utvecklingsplanering och deras prövning av finansieringsstöd (se 13 kap.). Den bör också bedrivas som en ren serviceverksamhet med fristående uppdrag på beställning. Som framgår av 2 kap. innefattar företagsekonomisk planering såväl upprättande av fullständig driftsekonomisk plan som frågor rörande finansiering, likviditet och arbetsorganisation. Till den företagsekonomiska sektorn hör även uppgifter beträffande utredning och planering rörande ökad integration mellan företagen samt frågor i anknytning till dimensioneringen av produktionsapparaten inom företagen.

70 Tabell 2. Hushållningssällskapen: Ersättningar för tjänster och Försöksverksamhet för lantbr.högskolan Hskp

AB C D E F G H 1 K L M N 0 Pn Ps R S T U W X Y Z AC BD

Provyteunders.

146 190 116 897 155 000 232 479 119 815 127 899 203 741 92 831 103 760 216 657 226 159 137 739 114 209 125 466 94 475 227 003 202 081 137 946 112 266 128 496 137 436 106 282 79 248 129 168 115 441

Jordbruk

35 035 41000

— 66 340 26 422 20 382 43 179 27 697 31193 94 370

—

Husdjur

— — — — — — — — — —

52 834 17 257 40 468 — 31442 — 29 572 — 84 335 — 37 864 — 40 291 — 30 456 — 22 736 — 44 741 — 33 460 — 20 954 — 35 077 — 23 418 —

Trädgård

!9 710 3 000

— 5 200

— 7 110 46 590 14 090

— — — —

Försöksverks, för annan upp dr.giv. 31035 15 501 2 280 15 592 6 337

975 14 788 9 878 2 170 56 083 326 484 36 949

VäxtUtsäinsp.för desMatpokontr. statens tatisväxt- kontroll för skyddsSCF anstalt 1981 3 004

— 16 317 6 822 7 575 6 113 12 738 5 417 12 969

— 9 134

2 761

— —

7 804

5 813

7 578 1925 12 882 6 490 4 514 1050

1500 2 822 17 917 1932

100 — 200 — — —

—

— 549

— — 920

2 541 1102 5 477 6 529 9 452

14 857

3 921

594 —

2 025

— — — — — — — — — — — — — — —

_ 3 046

449 976 759 4 248 20 158

— 1877 1289

— 9 478

465 5 189

— 769

1598 Medverk. vid stambokföring

torsservice o. d.

186 462

26 507 4 800 .

__

10 — — _ — — — — — — — — — _ _

7 514 15 146 12 893 14 065 14 800 62 000 14 000 8 748 12 020 24 055 7 448 4 870 3 000

6 115

— —

—

23 199

28 000 6 242 3 000

— — —

11246 6 382 2 540 2 530

—

— — — —

S:a kr. 3 588 684 913 266 17 257 97 824 576 382 132 041

4 830

77 562

100 —

Förmedlingsuppdrag

64 213 .

555 _ 531 — —

3 150

Kon-

—

3 387 38 223 .

— ,_ — 5 692

— _ _ .—

275 781 134 714

6. 3. 2. Produktionsteknisk service Hushållningssällskapen står nu näringsutövarna till tjänst med en omfattande produktionsteknisk service. Denna avser exempelvis planläggning av åtgärder beträffande växtodling, husdjursskötsel, mekanisering och yrkesmässig trädgårdsodling. Dessa insatser är i allmänhet direkt anknutna till rådgivningen och bör inrymmas i nämndernas uppgifter i den mån det befinns angeläget för rationaliseringen och behovet inte kan väntas bli tillgodosett på annat sätt. Beträffande nuvarande omfattning av sällskapens serviceverksamhet hänvisas till tabell 2 över sällskapens inkomster för varor och tjänster år 1965. Vissa delar av den serviceverksamhet, som hushållningssällskapen nu bedriver, kommer att falla utanför lantbruksnämndernas verksamhetsfält. Såsom framgår av 12 kap. är det sålunda icke avsett att inordna de veterinärbakteriologiska laboratorierna, de lantbrukskemiska stationerna eller frökontrollanstalterna under nämnderna. Nämnderna kommer icke heller att bedriva fiskodling eller att åta sig att projektera villaträdgårdar och parker

71 Varor år 1965. (Ej enligt taxa samt exkl. veterinåra områden.) Rotenonbeh. o. andra fiskev. åtg.

Prod. från fiskodl. anstalter

Kort- Uthyrn. Försålda av mafiskevatten- skiner skrifter o. d. avgift o. d.

3 619

25 236

— — —

947 977

78 634 9 495

— 546

, . .

_ 1700

_

2 784

— —

292 1893 3 010 3 792 1912

_ — — —

33 317

_ .

2 508

_ —

_

_

.

26 706

.—

2 177

_

291 98 848

330 497 — . . 40176 2 020

—

9 150 26 837

— — —

—

—

— _

— — — _

m. m.

1608 16 541

. 4 050 12 807 3 615 4 109

Annonser

— — — — — — —

3 381 4 282

— — —

—

10 426

— — — _ 1588 3 532

. — —

Delt. avg. i studieresor, kurser m. m.

Övrigt

96 732 15 987 39 519 32 225

11456 63 697 116 035 8 283

387 908 211549 286 511 463 502 162 180 176 951 343 398 193 447 204 951 492 126 782 771 356 905 173 755 220 406 248 692 885 067 341 848 234 478 209 724 174 372 203 434 298 302 306 597 399 001 263 905

943 165

8 021780

1630 9174 7 770

— —

—

600 2 937

4 454

—

13 333 2 170 75 614 194 436 4 969

—

465 5 782 734

— —

— 6 648 92 520 76 011 49 857 19168 6 333 13 718

7 422 3 253

— —

3 970

2 962 8 620

—

—

—

510 2 970 179

3 575

—

—

— — — —

55 190

39 794

156 6 879 8 424 2 261

84 749 90 554 92 223 96 613

23 685

937 959

_

— —

16 333

—

— —, —

100 823

49 783

_ 6 093

Summa kr

3 Anm.

1 Varav 6 450: — för markn.undersökning av jordjordgubbar.

2 Dupl. kopiering m . na.

3 Svinstamkontrollstation

eller att ha några uppgifter på hemslöjdens område. Bokföringsuppdrag och skattetekniska utredningar ligger likaså utanför deras uppgifter. Serviceinsatserna i samband med kontrollverksamheten begränsas på sätt som anges i 8 kap. Nämnderna bör enligt utredningens mening ha resurser för att åtaga sig beställningsuppdrag rörande produktionsteknik bl. a. inom följande områden. Markkartering Upprättande av kartor till ledning för gödsling och val av växtodlingsinriktning (markkartor) utgör ett naturligt och viktigt element i den individuella rådgivning som hushållningssällskapen nu bedriver. De nya lantbruksnämndernas befattning med markkarteringsfrågor bör i första hand avse upplysning om markkarteringens värde samt rådgivning på grundval av verkställda karteringar. Med en lämpligt ordnad privat service på området skulle det måhända kunna tänkas, att jordprovtagning och kartritning avlastades nämn-

72 Tabell 3. Hushållningssällskapen: Ersättningar för veterinåra förrättningar och uppdrag år 1965. Hskp

AB C D E F G H I K

L M N 0

Pn Ps R S T U

w X

Enskilda djurägares avg.

Kollektivt av föreningar erlagda avgifter

Ersättn. genom veterinärstyrelsen

28 053 123 109 91871 154 749 122 427 68 471 98 468

108 003 7 304 67 345

24 653 11503 33 448 43 731

43 950 141516 84163

2 713

172 592

35 562 19110 8 598

41524 48 958 39 295

22 110

1591 12 246

63 243

8 952 19 150

82 111 46 219 17 345

34 550 21434 12 530

34 315 79 476 1856

2 841 20199 35 465

27 864 418 795 441 319 395 385 60 307 89 727 103 359 327 038 29 600 84188 67 257 21748 6196

Laboratorieinkomster 9 948

4 603

7 701 18 159

Y

z AC

Övrigt

765 236 5 000 3 810

6 813 8 397 26 949

BD S:a kr

S u m m a kr

170 657 142 216 236 614 339 996 208 789 73 074 273 773 27 864 503 582 1 292 782 448 278 64117 89 727 113 902 443 787 29 600 238 005 234 585 88 944 6 196 6 813 8 397 26 949

— 2 795 277

377 875

262 290

760 836

872 369

5 068 647

den. Emellertid har de sporadiska initiativ, som från näringslivet hittills tagits för att i egen regi bedriva markkartering, oftast lämnat mycket övrigt att önska i fråga om att följa upp verksamheten så att materialet kan bli till verklig vägledning för beställaren. Det synes inte för närvarande kunna väntas, att verksamheten blir ordnad på tillfredsställande sätt utan nämndernas medverkan. Därjämte har karteringen ett klart samband med rådgivningen. Den hör också organisatoriskt nära samman med täckdikningsoch växtodlingsplanering. Nämnderna bör därför nu ha resurser för att fortsättningsvis tills vidare utföra markkarteringar.

Växtodlingsplaner Att på beställning upprätta planer för uppläggning och genomförande av en rationell växtodling inom jordbruket bör — liksom för närvarande hos sällskapen — utgöra en självklar gren av nämndernas verksamhet för växtodlingens effektivering. Arbetet med växtodlingsplaner hör naturligt samman med markkartering och täckdikningsplanering.

73 Kontrollbesiktning av utsädesodlingar En successiv förbättring av utsädesvarornas kvalitet är nödvändig och främjas på olika sätt genom allmän och enskild verksamhet. Statens centrala frökontrollanstalt och en del enskilda firmor och företag utnyttjar härvid hushållningssällskapen för kvalitetskontroll av utsädesodlingar. Denna verksamhet bör fortgå i nämndernas regi. Planer för hnsdjursavel Det bör vara en av nämndernas angelägna serviceuppgifter att stå näringsutövarna till tjänst med planering för husdjursaveln. Utöver inriktning och omfattning bör planerna kunna avse åtgärder för djurmaterialets successiva förbättring. Utfodringsplaner Ett inslag bland hushållningssällskapens serviceuppgifter avseende animalieproduktionen utgör utfodringsplanerna. Dessa kan vara såväl grundutfodringsplaner som detaljfoderstater och grundas på provtagning och analysering av hemmaodlat foder. Nämnderna bör fortsätta denna verksamhet. Planer för lösning av mekaniseringsfrågor och rationaliseringsarbetet inomgårds Nära sammanhängande med servicen i fråga om byggnadsprojektering föreligger ett växande behov av hjälp med planer för lösning av mekaniseringsspörsmålen vid enskilda jordbruk. Härvid kommer mer och mer i förgrunden behovet av planer för rationalisering av hela inomgårdsarbetet, d. v. s. planer för den ekonomiskt riktiga avvägningen mellan insatser av manuellt arbete och mekanisering. Nämnderna bör fortsätta sällskapens nuvarande verksamhet på detta område. Planer för rationalisering inom trädgårdsnäringen Behovet av service — både teknisk och ekonomisk — inom den yrkesmässiga trädgårdsodlingen är statt i ökning. Nämnderna bör utrustas med möjligheter att möta detta behov. 6. 3. 3. Projektering av tekniska anläggningar 6. 3. 3. 1. Allmänt

Markanläggningar och byggnader kräver betydande investeringar, som är nödvändiga för att snabbt åstadkomma effektiva jordbruksföretag. Å andra sidan kan felinvesteringar låsa utvecklingen. Det är både ur den enskildes och det allmännas synpunkt viktigt, att förekommande investeringar av betydenhet sker i företag med ekonomiska förutsättningar att bära dem och att de görs med tekniskt tillfredsställande lösningar. Då staten nu i betydande och ökande omfattning medverkar i finansieringen av nyinvesteringar i anläggningar, är det även därför ett intresse för det allmänna att åtgärderna utförs på ett sätt som fyller kraven för finansieringsstöd. Staten håller

74 därför sedan länge speciell tekniskt utbildad personal för viss service på dessa områden. Den tekniska utvecklingen leder till att projektering ändrar karaktär i tekniskt avseende (typritningar för byggnader, arbetsbesparande metoder, flygfotogrammetrisk planläggning vid dikning e t c ) . Härtill kommer, att efterfrågan av projektering för här avsedda ändamål ändras bl. a. till följd av att den ekonomiska utvecklingen leder till förändringar i lokaliseringen av jordbruksproduktionen. Mot bakgrunden härav har utredningen funnit skäl att mer ingående pröva frågan om och i vilken omfattning lantbruksorganisationen bör stå till tjänst med projektering och hur personalresurserna för dessa ändamål skall fördelas på olika delar av landet. 6. 3. 3. 2. Markförbättringar

Markförbättringar under lantbruksnämndernas medverkan är nu till alldeles övervägande del inriktade på åtgärder för att åstadkomma en god vattenhushållning inom jordbruket. Denna verksamhet består dels av mer ingripande förändringar genom avdikning, vattenavledning och invallning, dels av detaljdränering genom täckdikning. Av de beräknade kostnaderna för att utföra de markförbättringsåtgärder, som planlades vid lantbruksnämnderna år 1965, hänförde sig 68 procent till täckdikning och 26 procent till större dikning och vattenavledning. Planläggningen för avdikning, vattenavledning och invallning minskade mycket kraftigt i omfattning under 1950-talet. Avdikningsverksamheten har samtidigt ändrat inriktning. Tidigare sökte man regelmässigt förbättra torrläggningsförhållandena på jordbruksområden, som besvärades av översvämningar eller alltför högt vattenstånd. Nu gör man däremot, då torrläggnings åtgärder aktualiseras på sådana områden, i första hand en ingående prövning om de avsedda åtgärderna verkligen är ekonomiskt lönsamma och om inte ändrad markanvändning är att förorda. En betydande del av åtgärderna i denna ärendegrupp handläggs vid syneförrättningar enligt vattenlagen. Den fortgående minskningen av landets odlade areal begränsar behovet av avdikning för jordbruksändamål. Verksamheten är emellertid redan i stort sett samlad till jordbruksbygderna. Avloppen från och genom våra jordbruksmarker är alltjämt i rätt stor omfattning otillfredsställande. Detta har under senare år gett upphov till omfattande skördeskador, särskilt i Mälarlandskapen. Det bör också beaktas, att mekaniserad intensiv växtodling ställer större krav på avloppsförhållandena än vad äldre tiders jordbruk gjorde. En pågående översyn av vattenlagens bestämmelser rörande torrläggning av mark torde bl. a. komma att omfatta frågan om att öppna rätt att på grund av ändrade förhållanden få lagakrafttagande syneförrättningsbeslut omprövade. Det är angeläget att en lagändring kommer till stånd, eftersom

75 ett mycket stort antal äldre avdikniftgsföretag blivit otidsenliga på grund av ändrad markanvändning inom delar av båtnadsområdet eller andra ändrade förhållanden. Efter en lagändring är det att vänta, att omprövning av äldre syneförrättningsbeslut och modernisering av nu befintliga företag blir en icke obetydlig arbetsuppgift för förrättningsinännen inom lantbruksorganisationen. Under överskådlig tid torde behovet av insatser för avdikning bli av ungefär samma storleksordning som för närvarande. Fram till 1960 ankom det allmännas insatser för avdikning och vatten avledning i stort sett på lantbruksingenjörsavdelningarna vid lantbruksnämnderna. Vid omorganisation sagda år slopades dessa avdelningar, och delar av arbetsuppgifterna fördes över på agronomer vid nämnderna. Organisationsplanen byggde på förutsättningen, att lantbruksingenjörernas arbete skulle koncentreras till ärenden av sådan beskaffenhet i tekniskt eller vattenrättsligt hänseende, att lantbruksingenjörens speciella kompetens erfordras för handläggningen. Antalet ordinarie befattningar som lantbruksingenjör skars ner till sju, sorterande direkt under lantbruksstyrelsen och upptagna på dess personalstat. En tjänstgör vid styrelsen, och de övriga är placerade i anslutning till vissa lantbruksnämnder. Det är anledning att nu närmare överväga frågan, i vilken utsträckning statliga befattningar skall vara inrättade för denna verksamhet och i vad mån behovet av sakkunskap lämpligen kan tillgodoses på annat sätt. På senaste åren har en del lantbruksingenjörer övergått till konsulterande verksamhet som egna företagare eller som medarbetare i större konsultföretag. Lantbruksstyrelsen har också i några fall anlitat sådana företag för utredningar i stora projekt. Det torde, med beaktande av vad som gäller inom andra delar av vattenlagens tillämpningsområde, inte föreligga några principiella hinder mot att privatpraktiserande konsult med styrkt kompetens förordnas som förrättningsman för sådana syneförrättningar, varom här är fråga. Det bör emellertid också finnas någon tillgång till högt kvalificerade experter i sådan ställning som lantbruksingenjörerna nu har. Utredningen har funnit sig böra föreslå befattningar som lantbruksingenjörer i den nya organisationen till samma antal som nu. Rekryteringsfrågan till en grupp med så liten omfattning bör uppmärksammas. Inom få månader torde vakans uppstå vid tre av de sex befattningarna som lantbruksingenjörer med regional stationering, och det är ovisst om kompetenta sökande nu kommer att anmäla sig. Den förutvarande särskilda lantbruksingenjörslinjen vid tekniska högskolan i Stockholm slopades för några år sedan. Emellertid föreligger förslag till ny studieplan, i vilken ämneskombinationer upptas, som lämpar sig för blivande lantbruksingenjörer. Rekryteringen bör likaså kunna ske bland de agronomer med utbildning speciellt inriktad på hydroteknik, kombinerad med specialämne vid annan högskola.

76 Utredningen förordar, att lantbruksingenjör stationeras på endast tre orter, förslagsvis Malmö, Uppsala och Vänersborg. Detta bör ge ökade möjligheter till arbetsrationalisering. Utvecklingen av täckdikningsverksamheten kräver särskild uppmärksamhet, dels på grund av dräneringsfrågornas påtagliga samband med och återverkan på resultatet av andra effektivitetsförbättrande åtgärder, dels på grund av det stora kapitalbehovet för den behövliga täckdikningen. Lantbrukshögskolans skördeskadekommitté uppskattade (1961) den täckdikade arealen i vårt land till ca 1,1 milj. ha. Betydande arealer därutöver bedömdes vara i behov av nytäckdikning. Återanskaffningsvärdet av de nuvarande täckdikningsanläggningarna uppgår till 1,5 ä 2 miljarder kronor. Årskostnaderna för de befintliga anläggningarna, räknat på återanskaffningsvärdet med 50-årig avskrivningstid, 5,5 procent ränta och 0,5 procent i underhållskostnad, blir i runda tal 100 miljoner kronor. Täckdikningen har under 1950-talet för landet i dess helhet hållit sig tämligen konstant kring 18 000 å 20 000 ha per år. Den har nu visat en ökande tendens. De täckdikningsplaner, som lantbruksnämnderna upprättade, omfattade sålunda år 1965 22 000 ha med en beräknad anläggningskostnad av 46 miljoner kronor. Den täckdikning, som nu äger rum, torde emellertid inte vara av mycket större omfattning än att den räcker för att ersätta den äldre täckdikning, som av olika anledningar årligen mister sin funktionsduglighet. Den framtida omfattningen av täckdikningsverksamheten får bedömas mot bakgrunden av och kommer att styras av de ekonomiska realiteterna i de enskilda fallen, där jordbrukets allmänna lönsamhetsförhållanden, kreditmöjligheter, det statliga finansieringsstödet inverkar lika väl som driftsinriktning, produktionsmetoder, konkurrerande investeringsalternativ m. m. Generellt kan dock sägas, att det i det framtida jordbruket kommer att ställas höga krav på arbetseffektivitet och skördenivå. Fastkörningar och andra dröjsmål på grund av otillfredsställande täckdikning eller låg avkastning av samma anledning kommer inte att kunna godtagas. Täckdikning kan inte bara ge bättre produktionsresultat, utan kan också ge ökade valmöjligheter i fråga om produktionsinriktning. Med den ökande mekaniseringen ligger täckdikningens betydelse också i att tyngre maskiner med större arbetsbredder kan utnyttjas och komma till sin rätt. Täckdikningen betyder också mycket i strävandena att förhindra eller reducera effekten av skördeskador. Det är därför angeläget, att den på lång sikt brukningsvärda åkern så snabbt som möjligt täckdikas i erforderlig omfattning. Önskvärt vore, att den årliga täckdikade arealen kunde fördubblas. Lantbruksnämnderna planlägger nu närmare 90 % av täckdikningen i landet. Det är av flera skäl rationellt att denna verksamhet fortsätter. Den

ligger rådgivningen mycket nära, och det är både för den enskilde och ur allmän synpunkt av värde, att nämnden på ett tidigt stadium kan medverka med den tekniska och ekonomiska bedömningen av så krävande investeringar. De statliga insatserna för täckdikning kommer naturligen att ytterligare förskjutas i riktning mot slättbygdsområdena. Utredningen har i samråd med lantbruksstyrelsen undersökt personalbehovet för ändamålet i de olika länen och kommit till bedömningen, att den angelägna intensifieringen av täckdikningen skall kunna åstadkommas genom en omflyttning från län, där jordbruksarealer och dikningsbehovet minskar, till de viktigare jordbrukslänen. Utredningen har i sina förslag, som närmare redovisas i 14 kap., räknat med att arbetet med täckdikningsplaner i det stora hela skall läggas på assistentpersonal. Den högskoleutbildade personalens insatser bör vara begränsade till ledning och överinseende, vilket i flertalet län torde kräva endast en rätt liten del av en befattningshavares arbetstid. Det har under de senaste åren visat sig, att lantbruksnämnderna måste vara beredda att lämna en väsentlig medverkan i åtgärder på vattenvårdens område. Utsläpp av avfall från samhällen och industrier ger upphov till problem, som ställer ökande krav bl. a. på planeringen för vattenavledning och dikning. Likaså kan pressaften från jordbrukets siloanläggningar och avfallet från djurstallarna bli farliga vattenförorenare, och näringsrika tillflöden från odlad jord är ägnade att påskynda igenväxning av sjöar och vattendrag. Detta kräver ständig uppmärksamhet vid planeringen av driftsbyggnader, uppsamlingsanordningar och dikessystem. Genom en god central service från lantbruksstyrelsen bör det vara möjligt att nå hög effektivitet i planläggningsarbetet för dikning, bl. a. genom att kartunderlaget och beräkningar m. m. utförs med moderna tekniska hjälpmedel. En annan angelägen uppgift för den centrala ledningen är att ge länsorganen fortlöpande vägledning och hjälpmedel till praktiska lösningar i fråga om tekniska motåtgärder mot vattenföroreningarna från djurhållningen. 6. 3. 3. 3.

Ekonomibyggnader

Inom detta område har under de senaste årtiondena erfarenheter vunnits från vissa former för organiserat samarbete staten-enskilda projekteringsföretag. I samband med att lantbruksnämnderna inrättades år 1948 tog statsmakterna ställning i frågan om avvägningen av det allmännas uppgifter beträffande ekonomibyggnader. Utgångspunkten var, att projekteringen i stort sett skulle ankomma på den privata sektorn, varvid man i första hand räknade med dåvarande Lantbruksförbundets byggnadsförening (LBF) men också i någon mån med andra byggnadsfirmor eller arkitektkontor. Det förutsattes, att taxorna för projekteringsarbeten skulle vara på sådan nivå, att skäliga självkostnader täcktes. Det hade emellertid

78 redan tidigare visat sig, att projekteringsföretag fått vidkännas förluster på grund av utebliven betalning för projektering. Staten iklädde sig därför vissa garantier innebärande att lantbruksnämnderna under vissa förutsättningar skulle kunna förmedla beställningar från enskilda sökande och därefter förskottera de projekterande organen kostnaderna för de arbeten som dessa på uppdrag av lantbruksnämnden utförde åt enskilda lånesökande. Förluster av denna typ, som LBF dittills iklätt sig och som ersatts av ett årligt statsbidrag, borde sålunda inte längre uppkomma. Lantbruksnämndernas verksamhet skulle i övrigt inskränka sig till förprövning av ärenden och granskning av ritningar och kostnadsberäkningar i samband med prövning av låne- och bidragsfrågor. Byggnadskonsulenterna skulle dock också göra planer på en del enklare byggnadsföretag, där projekteringen endast krävde ett relativt obetydligt merarbete utöver den granskning, som nämnderna i vart fall måste företa i nyssnämnda prövning. Vad kontroll av byggnadsarbete beträffar, skulle det ankomma på byggherren själv att låta utföra och att bekosta denna. Lantbruksnämnden skulle endast utöva en allmän tillsyn över den mera direkta arbetskontrollen vid statsunderstödda byggnadsåtgärder samt företa besiktning av färdigställda byggnader. Erfarenheterna visar, att serviceverksamheten på detta område icke blivit tillfredsställande och att lantbrukarna alltjämt har betydande svårigheter att få sitt behov av projektering och sakkunniga råd täckt. Det är uppenbarligen svårt att organisera en projekteringsverksamhet, som med ekonomiskt tillfredsställande resultat kan ombesörja projektering vid de många relativt små och spridda byggnadsåtgärder som varit aktuella inom jordbruket. Då jordbruket ensamt ej gav tillräckligt underlag för ett projekteringsföretag, inledde LBF år 1954 ett samarbete med Landskommunernas förbund. LBF har därpå uppgått i Kommunernas konsultbyrå LBF (K-Konsult-LBF), i vilket förutom de båda nyssnämnda också Svenska landstingsförbundet är delägare. Tyngdpunkten i dess verksamhet ligger nu på kommunuppdrag. Lantbruksnämndernas verksamhet på byggnadsområdet bestod under de första åren huvudsakligen i handläggning av ärenden rörande lån och bidrag och därmed förenad rådgivningsverksamhet. Bådgivningen följs oftast upp med en skissprojektering jämte kostnadskalkyl m. in. Vid mindre om- eller tillbyggnadsföretag kan dessa handlingar, kompletterade med standardritningar och eventuellt rådgivning under pågående byggnadsarbete vara tillfyllest. Men avsaknaden av regelrätta projekteringshandlingar kan givetvis förorsaka åtskilliga olägenheter för lantbrukarna. Efter hand har det särskilt i vissa län ställts alltmer krav i fråga om projektering på lantbruksnämndernas byggnadskonsulenter. I genomsnitt torde ungefär hälften av deras tid upptas av skissering, uppmätningar och förslag till byggnader eller inred, ningar. Såsom förut nämnts är detta intimt förknippat med den rådgivningsverksamhet, som åligger dem. I några få län — Västmanlands, Blekinge, Kronobergs och Gotlands — har byggnadskonsulenterna på senare år utfört huvuddelen av projekteringarna av driftsbyggnader för jordbruket, enär annan sakkunskap icke funnits att tillgå. Byggnaderna vid de s. k. KR-jordbruken i Norrland har projekterats av byggnadskonsulenterna med biträde

79 av ingenjörspersonal. I övrigt medger personalresurserna icke att efterfrågan på projektering tillgodoses. Maskinkonsulenter och instruktörer vid hushållningssällskapen har i en del län ägnat en stor arbetsinsats åt projektering av torkanläggningar av olika slag och andra lagringsutrymmen. Ett par sällskap har också bedrivit annan byggnadsprojektering, dock i liten omfattning. En bedömning av byggnadsbehovet och byggnadsutvecklingen inom lantbruket försvåras av de föränderliga faktorer som inverkar. Strukturutvecklingen medför minskat antal enheter och leder fram till större djurbesättningar. Ändring i animalieproduktionens volym och lokalisering ändrar behovet av stallbyggnader m. m. Utvecklingen kan leda till att man går samman om gemensamma anläggningar, såväl i stallbyggnader som enbart för växtodlingen. Enligt den utredning om kapitalutvecklingen i det svenska lantbruket, som en arbetsgrupp inom 1960 års jordbruksutredning redovisat, kan behovet av nyinvesteringar i byggnader, upptaget i 1960 års penningvärde, uppskattas till i medeltal 60 milj. kronor per år för ekonomibyggnader. Jordbruksutredningen har därefter framhållit (SOU 1966: 31 kap. V), att en förnyelse avlantbrukets byggnadskapital är nödvändig i syfte att ersätta gamla byggnader med helt nya för att erhålla rationella och funktionsdugliga, arbetsbesparande anläggningar på de förhållandevis stora företagsenheter, som nu håller på att byggas upp. Jordbruksutredningen har därför ansett en tredubbling av nuvarande investeringar i ekonomibyggnader rimlig och har föreslagit, att lånegarantiramarna skall ökas i proportion härtill. Jordbruksutredningen har också (SOU 1964: 55) funnit det ofrånkomligt, att länsorganen i icke oväsentlig utsträckning måste tillhandahålla erforderlig expertis på detta område, bland annat med hänsyn till att även fortsättningsvis statligt stöd kommer att ges till verksamheten. Sveriges lantbruksförbund tillsatte år 1964 en kommitté med professor Lennart Hjelm som ordförande och med uppdrag att utreda hur jordbrukets växande behov av byggnadsservice lämpligen skulle tillgodoses i framtiden. Uppdraget slutfördes år 1965, och materialet har tillställts lantbruksorganisationsutredningen. Utredningen har senare haft överläggningar i ämnet med lantbruksförbundet och K-Konsult-LBF och har vidare samrått med lantbruksstyrelsen. En första begränsning av frågeställningen om lantbruksnämndernas kommande uppgifter kan göras efter följande indelning av byggnadsobjekten på jordbruksföretag: a) mindre ombyggnads- och renoveringsarbeten, där projekteringen kan bestå av enkla skisser och rådgivning direkt på platsen, b) ombyggnadsarbeten och nybyggnadsarbeten, som genomförs av före-

80 tagaren i egen regi på underlag av s. k. normalprojektering (skisser, kostnadsberäkning enligt vissa enhetspriser, typritningar m. m.), c) större ombyggnadsarbeten och nybyggnadsarbeten i entreprenadform, som fordrar totalprojektering (innehåller utöver normalprojektering bl.a. fullständiga detaljer, teknisk beskrivning, arbetsbeskrivning, kostnadsberäkning, el- och vvs-program), d) industriprojektering på lantbruksområdet. Man bör utgå från att totalprojektering skall utföras av privatkonsulterande företag, eftersom dessa objekt är sådana, att de fordrar ett samarbete av olika tekniska experter. Projekteringskontor med sådana specialister blir relativt stora och måste koncentreras till ett fåtal platser i landet. Genom att dessa kontor också kan väntas handha industriprojektering på lantbruksområdet, bör de kunna erbjuda teknisk expertis av hög kvalitet. Det torde kunna förväntas, att privatkonsulterande företag också är intresserade av att som komplement till sina större arbetsuppgifter åta sig en del normalprojekteringsuppdrag. Såvitt nu kan bedömas, torde emellertid behovet av sådan projektering inte inom överskådlig tid komma att därigenom kunna fyllas. Mot bakgrunden härav har utredningen övervägt i vad mån det ur det allmännas synpunkt är motiverat att genom lantbruksnämnderna tillhandahålla service på detta område. Byggnadsfrågorna i jordbruket intar en central plats i rationaliseringsarbetet. Att särskild vikt måste läggas vid hur byggnadsrationaliseringen ordnas sammanhänger främst med det mycket stora kapital, som byggnadsanläggningarna i jordbruket representerar och som medför stora fasta kostnader. Härigenom bindes produktionen ofta för en avsevärd tid framåt. Byggnadsfrågornas lösning återverkar också på lönsamhetsförhållandena inom näringen genom att i allmänhet en stor del av arbetet inom jordbruket utförs i anslutning till byggnaderna eller är beroende av deras utformning. I beredningen av ett byggnadsprojekt bör ingå dels det förberedande arbetet med utformningen av driftsinriktning och val av produktionsteknik och ungefärlig produktionsvolym, dels planlösnings- och ritningsarbetet för själva byggnaderna. Den förra delen får allt större betydelse i framtiden, varvid den ekonomiska planeringen blir grundläggande för det enskilda projektets praktiska genomförande. Ett steg i sådan riktning togs redan genom 1959 års principbeslut om inriktningen av den statliga verksamheten för jordbrukets rationalisering, då krav restes på noggrann bedömning av byggnadsinvesteringarnas räntabilitet och på prövning utifrån upprättade investeringskalkyler av skilda handlingsalternativ. Detta förberedande arbete kan på ett avgörande sätt inverka på produktivitetsutvecklingen inom näringen och lönsamhetsförhållandena för den enskilde, såväl genom att förhindra att oräntabla investeringar görs som genom att öka möjligheterna att välja lämpligaste alternativ, antingen det gäller val mellan olika konkurrerande

81 investeringsalternativ eller bestämning av byggnadens kapacitet, utnyttjandeformer och mekaniseringsnivå. Även om den företagsekonomiska beredningen av ett projekt får väsentligt ökad räckvidd, blir själva projekteringen inte mindre viktig. Rationaliseringseffekten blir i hög grad avhängig av att man kan finna arbetsbesparande och samtidigt anpassningsbara planlösningar, enkla och billiga konstruktioner och lämpligt avvägd maskinell utrustning. Det är att vänta, att lantbrukets ekonomibyggnader i framtiden i stor utsträckning kommer att utgöras av elementbyggnader med standardiserade mått i fråga om bredd, takhöjd m. m. Samtidigt är det att vänta, att utrustningen för fördelning av foder, borttransport av gödsel m. m. kommer att dra en större del av anläggningskostnaderna. Överhuvudtaget kommer inomgårdstransporterna att kräva ökad uppmärksamhet. Dessa förhållanden samt den ökade betydelsen av ekonomisk planering av driften i det enskilda lantbruksföretaget leder till att planering av ekonomibyggnader i framtiden bör vara ett lagarbete mellan bl. a. ekonomisk, byggnadsteknisk, maskinteknisk och husdjursexpertis. Sådana specialister finns nu i länsorganen och skulle enligt förslaget sammanföras i de nya lantbruksnämnderna. Att det på byggnadsområdet inte går att dra någon klar gräns mellan rådgivning och projektering har redan nämnts. I rådgivning bör t. ex. ingå att diskutera och skissera planlösningar. Så blir också ofta fallet, då lantbruksnämnden tar initiativ till strukturanpassningsåtgärder m. m. och vid beredningen av ärenden rörande statligt stöd till driftsbyggnader. I det stora flertalet fall måste det vara lämpligt och totalt sett billigast, att de som stått för den inledande rådgivningen också följer byggnadsföretaget i fortsättningen. Den regionala organisationen ger lantbruksnämnderna en lokal anknytning, som är värdefull vid projekteringen för byggnadsåtgärder, avsedda att utföras i sökandens egen regi, och som också medverkar till att hålla kostnaderna för resor m. m. nere. En rationell ordning för den avsedda enklare projekteringen förutsätter, att lantbruksstyrelsen lämnar länsorganen en omfattande och effektiv central service. Det är angeläget att typritningar i så stor utsträckning som möjligt används i projekteringsarbetet, och dessa måste utformas centralt. Vidare bör nämnderna ha stöd av tekniska anvisningar, som fortlöpande måste anpassas till resultaten av forsknings- och utvecklingsarbete. En viktig uppgift är att tillvarata de fördelar, som en utveckling av elementbyggeriet kan erbjuda. Utredningen finner sig på grund av det anförda böra föreslå, att verksamheten på det berörda området inom lantbruksnämnderna organiseras efter Lantbruksnämnderna skall även i fortsättningen ha till uppgift att bedriva följande linjer. G

82 rådgivning med skissprojektering beträffande ekonomibyggnader. Därutöver skall nämnderna stå till tjänst med normalprojektering i sådan utsträckning, att lantbrukarna hos nämnderna kan få service till sådana byggnadsföretag, som är angelägna ur rationaliseringssynpunkt och inte kräver mera detaljerad projektering. Härigenom bör de mest angelägna behov, som inte kan fyllas på annat sätt, kunna tillgodoses. Likaså skall nämnderna överta sådana uppgifter, som hushållningssällskapens maskinkonsulenter nu fullgör i fråga om projektering av torkanläggningar och andra lagringsutrymmen. Detta arbete bör dock kunna begränsas genom att typritningar och monteringsfärdiga anläggningar får ökad användning. I fråga om personalbehovet hänvisas till 14 kap., där en viss utbyggnad med tekniker föreslås. Lantbruksstyrelsens byggnadskontor skall i fortsättningen som hittills bedriva en verksamhet, inriktad på att i praktiska anvisningar omsätta de resultat, som framkommer från forskning och försök. Särskild vikt bör läggas vid framställningen av typritningar, som bör stå till allmänt förfogande. I detta arbete behövs ett fortlöpande direkt samarbete med forskning och näringsliv. På förslag av lantbrukshögskolan har nyligen inrättats en till lantbruksstyrelsen knuten rådgivande nämnd, i vilken ingår representanter för lantbrukshögskolan, statens lantbruksbyggnadsförsök, jordbrukstekniska institutet samt lantbruksförbundet. Denna nämnd har till uppdrag bl. a. att granska förslag till typritningar och därpå lämna rekommendationer. Styrelsen tillämpar regeln, att inga förslag expedieras utan föregående granskning av nämnden. Denna samarbetsordning bör tillämpas även i fortsättningen. Även beträffande byggnadskontoret föreslås i 17 kap. en viss utökning.

KA P f T E L 7

Försöksverksamheten 7.1. Nuvarande 7.1.1. Lantbrukshögskolans

förhållanden försöksorganisation

P å underlag av jordbrukshögskoleutredningens betänkande (SOU 1960:2) fattade 1961 års riksdag beslut om upprustning av forskning, försök och högre undervisning på jordbruks- och trädgårdsområdena. Beslutet innebar bl. a., att lantbrukshögskolan omorganiserades så, att såväl försöksverksamhet som forskning och högre undervisning nu ingår i gemensamma institutioner. Ansvaret för och ledningen av den statliga och statsunderstödda försöksverksamheten på jordbruks- och trädgårdsområdena åvilar lantbrukshögskolans rektor. Den statliga verksamheten skall följa ett riksförsökspro(jram1, som högskolans styrelse fastställer. Vid högskolan finns enligt 1961 års riksdagsbeslut en försöksintendent med organisatoriska och förvaltningsmässiga uppgifter inom försöksverksamheten samt ett särskilt försökskollegium2, som med ledning av riksprogrammet leder och samordnar högskolans försöksverksamhet såväl centralt vid försöksavdelningarna som inom fältförsöksorganisationen. Försökskollegiet arbetar på fyra sektioner: jordbruks-, husdjurs-, trädgårds- och tekniska sektionen. Fältförsöksverksamheten genomföres under medverkan av lantbrukshögskolans fältförsöksorganisation3. Landet är indelat i försöksdistrikt med distriktsförsöksstationer enligt nedan: Södra jordbruksförsöksdistriktet — distriktsförsöksstation Alnarp, f. n. provisoriskt förlagd till Ugerup samt Ugerup och Stenstugu substationer. Västra jordbruksförsöksdistriktet — distriktsförsöksstation Lanna. Östra jordbruksförsöksdistriktet — distriktsförsöksstation Ultima. Norra jordbruksförsöksdistriktet — distriktsförsöksstation Röbäcksdalen, substationer Ås, Offer och Öjeb3ai. Södra husdjursförsöksdistriktet — distriktsförsöksstation Alnarp. Mellersta husdjursförsöksdistriktet saknar distriktsförsöksstation, verksamheten förlagd till vederbörande institution vid Ultima. 1 2 8

Stadga för jordbrukets högskolor den 30 juni 1965 (nr 494), 65 §. Do do; 3, 65—79 §§. K. br. den 26 augusti 1965 ang. ytterligare föreskrifter för jordbrukets högskolor.

81 Norra husdjursförsöksdistriktet — distriktsförsöksstation Röbäcksdalen, substation Öjebyn. Södra trädgdrdsförsöksdistriktet — distriktsförsöksstation Alnarp. Mellersta trädgdrdsförsöksdistriktet — distriktsförsöksstation Nyckelby. Norra trädgdrdsförsöksdistriktet — distriktsförsöksstation Röbäcksdalen, provisoriskt förlagd till Öjebyn. På varje distriktsförsöksstation finns en distrikts!örsöksledare ocb försökstekniker, som utför försöken på stationen och administrerar övrig försöksverksamhet. I varje försöksdistrikt finns en distriktsförsöksnämnd. Det åligger distriktsförsöksnämnd att framlägga förslag till sådana försök inom distriktet, som lämpligen kan ingå i rikslörsöksprogrammet, att verka för samordning mellan lantbrukshögskolans och hushållningssällskapens egen försöksverksamhet, att fastställa hushållningssällskapens egen försöksverksamhet i distriktet och fördela uppgifterna på de olika hushållningssällskapen, att medverka till att försöksberättelser från hushållningssällskapens egen försöksverksamhet snabbt utarbetas och publiceras samt att i övrigt handlägga ärenden, som angår försöksverksamheten i distriktet. Ledamöter av distriktsförsöksnämnd inom jordbruksförsöksdistrikt är distriktsförsöksledaren, två av varje i distriktet ingående hushållningssällskap utsedda representanter, varav den ene bör vara konsulent för jordbruksfrågor, två ekonomikonsulenter inom distriktet, utsedda av lantbruksstyrelsen för fyra år samt högst fyra representanter för jordbrukets föreningsrörelse, utsedda av högskolans styrelse för fyra år. Ledamöter av distriktsförsöksnämnd inom husdjursförsöksdistrikt är distriktsförsöksledaren, två av varje i distriktet ingående hushållningssällskap utsedda representanter, varav den ene bör vara konsulent för husdjursfrågor, två ekonomikonsulenter inom distriktet, utsedda av lantbruksstyrelsen för fyra år, samt högst två representanter för avels- och husdjursföreningar, utsedda av högskolans styrelse för fyra år. Ledamöter i distriktsförsöksnämnd inom trädgårdsförsöksdistrikt är distrikts försöksledaren, två av varje i distriktet ingående hushållningssällskap utsedda representanter, varav den ene bör vara konsulent för trädgårdsfrågor, samt företrädare för dels trädgårdsodlingen, dels förädlingsindustrin, högst två för vardera, utsedda av högskolans styrelse för en tid av fyra år. Distriktsförsöksnämnd äger med sig adjungera företrädare för växtskydd och lantbrukskemisk kontrollstation inom distriktet samt efter medgivande av rektor, jämväl sakkunnig på annat område av betydelse för jordbruksnäringen resp. trädgårdsnäringen inom distriktet. Statens lantbruksbyggnadsförsök, som utgör en särskild anstalt under ledning av lantbrukshögskolans styrelse och svarar för försöksverksamheten rörande jordbrukets driftsbyggnader, har inte här behandlats, och ej heller den jordbrukstekniska försöksverksamhet, som bedrivs vid jordbrukstekniska institutet.

85 7.1.2. Hushållningssällskapens

nuvarande insatser

Hushållningssällskapens nuvarande insatser inom försöksverksamheten kan indelas i tre grupper: medverkan i lantbrukshögskolans fältförsöksverksamhet (riksförsök) hushållningssällskapens statsunderstödda verksamhet (länsförsök) försök för enskilda uppdragsgivare (övriga beställningsförsök). 7.1.2.1.

Riksförsöken

Det praktiska utförandet av dessa försök uppdras i regel åt hushållningssällskapen mot ersättning enligt särskild taxa. Sällskapens medverkan i den statliga fältförsöksverksamheten regleras genom ett treårsavtal mellan lantbrukshögskolan och hushållningssällskapen. Nuvarande avtal gäller för åren 1965, 1966 och 1967. Detta ramavtal innefattar de allmänna principerna för sällskapens medverkan enligt i huvudsak följande principer (se prop. 1961:69 s. 2941). Ersättning för av sällskapen utförda försök skall utgå efter särskild taxa, som beräknas så, att samtliga kostnader för försökspersonal, intrång och försöksteknisk utrustning inkluderas i taxan. Det ankommer på sällskapen själva att anställa och svara för den personal, som erfordras för försökens utläggning och skötsel, anskaffa lämpliga försökslägenheter och försöksfält samt tillhandahålla erforderlig försöksutrustning. Ramavtal mellan lantbrukshögskolan och sällskapen för sällskapens medverkan i lantbrukshögskolans försöksverksamhet på jordbruksområdet har godkänts av Kungl. Maj:t i brev till lantbrukshögskolan den 7 februari 1964. Kungl. Maj:t har inte funnit fastställelse å taxa erforderlig. Högskolestyrelsen har efter förhandlingar med Hushållningssällskapens förbund att handlägga dylika taxeärenden i samråd med riksrevisionsverket, varvid skall tillses, att statsverket ej bindes för kostnader, som icke rymmes inom anvisade anslag för försöksverksamheten. 1 fråga om verkställigheten av sådana riksförsök, som hushållningssällskapen åtar sig att handlägga, är gången i stort sett följande. Sedan lantbrukshögskolans riksförsöksprogram fastställts av högskolestyrelsen, skall vederbörande distriktsförsöksledare träffa de med vederbörande hushållningssällskap erforderliga säravtalen. Ansvaret för försökens utläggning och skötsel m. m. åvilar därmed vederbörande sällskap. Sedan försöket avslutats, inlevererar sällskapen erhållna resultat till distriktsförsöksledaren, som i sin tur efter granskning vidarebefordrar resultaten till lantbrukshögskolans försöksavdelningar. Hushållningssällskapens medverkan i lantbrukshögskolans fältförsöksverksamhet på trädgårds- och husdjursområdena har behandlats i 1962 års 1 Se även 1962 års fältförsöksutrédnings betänkande 16 juli 1963 avseende jordbruksrörsöksverksamhetcn (stencil) samt IX ht 1964 sid. 117—118.

86 fältförsöksutrednings betänkande 1 juli 1964 (stencil; Jo 1964:6) och därefter varit föremål för beslut av 1965 års riksdag (IX ht sid. 121—124). Beslutet innebär, att ramavtalet om jordbruksförsöken med vissa av utredningen föreslagna tillägg och ändringar bör omfatta även trädgårdsförsöken. — I fråga om husdjursförsöken hade utredningen framhållit, att endast ett mindre antal sådana försök beräknades komma att utföras genom sällskapens medverkan. Lantbrukshögskolan borde därför beträffande dessa försök träffa överenskommelse med försöksvärdarna från fall till fall. År 1965 genomförde sällskapen på jordbruksområdet 1 393 riksförsök mot en ersättning av 1 182 000 kronor samt på trädgårds området 291 riksförsök mot en ersättning av 159 000 kronor. Omfattningen av de med statsmedel helt bekostade riksförsöken samt den statsunderstödda länsförsöksverksamheten framgår av nedanstående sammanställning (försöksåret 1965). Jordbr u kssektioncn: Länsförsök

Riksförsök Försöksdistrikt

totalantal

vid hush.sällskap antal

ersättning

ersättning

463 500

114 896

242 350

43 194

363 570

112 990

46 545

2 184

1 393

1 182 410

2 148

265 975

592 Summa

antal

Riksförsök enligt riksförsöksprogram och säravtal för 1965. Länsförsök enligt meddelande om antal godkända försök och ersätlningshelopp.

Trädgårdssektionen: Riksförsök Försöksdistrikt

Södra

Summa

totalantal

vid husl [.sällskap antal

ersättning

86 500

55 290

16 870

158 660

567 Riksförsök enligt riksförsöksprogram och säravtal för 1965.

87 Husdjurssektionen: Riksförsök totalantal

ersättning totalt

därav

1 150 181

övriga anslag

försålda prod.

461 856

71825 Enligt riksförsöksprogram.

Medelsanvisning för försöksverksamheten vid lantbrukshögskolan sker — i enlighet med beslut vid 1961 års riksdag — under ett särskilt reservationsanslag, från vilket bestrids försöksersättningar och kostnader bl. a. för löner till kollektivanställd personal, resor, ersättning till jordbruksdriften för intrång i samband med försök. 7.1.2.

2.

Länsförsöken

Dessa sällskapens egna men statsunderstödda försök har som en väsentlig uppgift att ge vägledning, hur resultat av centralt bedriven forsknings- och försöksverksamhet kan tillämpas och omsättas i praktisk jordbruksdrift under de växlande lokala betingelserna. — Från olika sällskap framhålls också, att det ofta i den praktiska verksamheten dyker upp problem, som las till undersökning genom sällskapens egna försök. Som ett exempel på sammanhangen mellan riksförsök och länsförsök kan nämnas följande. I riksförsöken prövas bl. a. nya sorter av olika växtslag. Efter prövning i minst två år i riksförsöken och därefter prövning i länsförsök läggs resultaten från denna prövning till grund för bedömning av om en sort skall anses vara av betydelse för svensk växtodling eller ej. Anses sorten fylla kraven härför, får utsäde därav statsplomberas. Rådgivaren ute i landet måste emellertid kunna avgöra, vilka sorter som är bäst lämpade för odling inom det område, där han är verksam. För en sådan bedömning kan det bli nödvändigt att ytterligare pröva det redan godkända sortimentet inom resp. rådgivaredistrikt. Länsförsöksverksamheten planlägges primärt av hushållningssällskapens försöksnämnder, varvid sådana försöksobjekt ges företräde, som bedömes ha särskild aktualitet för resp. sällskapsområden. Försöken utförs efter av högskolan fastställda planer av samma personal och med samma utrustning som riksförsöken. Lantbrukshögskolan lämnar en värdefull hjälp vid genomförandet även av sällskapens statsunderstödda försöksverksamhet. Högskolans organ medverkar sålunda vid uppgörande av försöksplaner och utförande av analyser, statistiska bearbetningar, sammanställningar etc. Bl. a. för undvikande av dubbelarbete sker en samordning och fördelning av försöks-

88 uppgifterna vid sällskapen inom en och samma landsdel genom distriktsförsöksnämnderna, som härvid har alt utgå ifrån och ta ställning till de olika sällskapens inom distriktet planer och önskemål beträffande länsförsöken. Lantbrukshögskolan har tillsyn över den statsunderstödda länsförsöksverksamheten. Vid behandling inom försökskollegiets jordbrukssektion av frågor om denna verksamhet ingår chefen för lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå som ledamot av jordbrukssektionen. År 1965 omfattade länsförsöksverksamheten 2 148 försök. Fördelningen på försöksdistrikt framgår av tabell i. Antalet varierar mycket starkt mellan Tabell 4. Antalet länsförsök inom hushållningssällskapen 1965. Hushållningssällskap län

Jordbearbetiv.

Växtnäringslära

Stockholms Uppsala Södermanlands . . . Östergötlands .... Jönköpings

44 33 36 46 41

Kronobergs Kalmar

Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs N Älvsborgs S

2 1 6

Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

....

1 11

1 110

Öppen växtodling

Summa försök

Prel. bidragsbelopp

8 18 5 6 44

17 17 19 53 21

70 70 60 105 111

8 159 8 446 7 149 13 409 14 855

1 35 1

7 33 17 17 80

18 152 28 29 175

2 255 17 769 3 648 4 136 22 741

24 3 6 1

7 8 9 9 1

43 20 22 9 10

351 64 75 49 20

41 888 7 604 8 940 5 702 2 727

20 3 1 17

23 15 19 23 15

165 48 51 54 49

19 623 6 202 6 076 6 326 5 893

3 3 7 3

Ii) 37 39 48 50

19 10 11 15 15

45 70 81 101 107

5 882 9 175 10 543 13 261 13 566

2 148

265 975

o

1 1

107 30 32 30 17 16 20 28 31 38

..

Summa

274 33 38 28 9

Sluten växtodling

10 81 10 12 63

Blekinge Kristianstads

Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs

Växt- Ogräs följd

de olika sällskapen och har en klar tyngdpunkt i de båda Skånelänen, som närmast följs av Skaraborgs och Kalmar län. Likaså är inriktningen av försöken mycket ojämnt fördelad. Den olika fördelningen kan anses i hög grad vara orsakad av sällskapens egna resurser för verksamheten. Antalet länsförsök visar dock en avtagande tendens.

89 Länsförsöken stöds av bidrag Iran särskild anslagspost under hushållningssällskapens omkostnadsanslagspost, f. n. sammanlagt 355 000 kronor. Från anslagsposten tillförs lantbrukshögskolan viss del som ersättning för de tjänster högskolan utför (analyser, blankettryck m. m.). De till sällskapen direkt utgående bidragen torde i medeltal ligga något över 100 kronor per försök. Den större delen av kostnaderna för länsförsöken får således bestridas av sällskapen. 7. 1.2. 3. Övriga beställningsförsök

Sällskapen utför försök på uppdrag och beställning av andra institutioner än lantbrukshögskolan, såsom av Sveriges utsädesförening, Weibullsholms växtförädlingsanstalt, andra växtförädlare, odlareföreningar, industrier och handelsföretag. Uppgifter om verksamhetens volym saknas, men uppburna ersättningar torde uppgå till omkring 250 000 kronor, vilket uppskattningsvis motsvarar ca 500 försök årligen. Antalet växlar starkt mellan olika län. Dessa försök ersätts enligt självkostnadsprincip. 7.1.2.4. Utrustning m. m.

Sällskapens fältförsöksverksamhet kräver betydande utrustning i form av specialmaskiner, transportfordon m. m. För arbetet med försöken är sommartid anställd speciell personal (försöksassistenter m. fl.). En del av försöken genomförs vid sällskapens gårdar, men fortfarande är flertalet utlagda hos enskilda intresserade jordbrukare. Av den verksamhetsstatistik för år 1964, som inhämtats från hushållningssällskapen, framgår att antalet förrättningsdagar för försöksverksamheten uppgick till 17 312 eller ca 20 °/o av totala insatsen förrättningsdagar på jordbruksområdet. 7. 1.3. 1965 års riksdagsbeslut 1960 års jordbruksutrcdniny uttalade i sitt organisationsbetänkandc, att det i första hand bör ankomma på forsknings- och försöksinstitutionerna att planera försöksverksamheten. De helt statliga och de statsunderstödda försöken borde planeras gemensamt. Av praktiska skäl borde försöksinstitutionerna kunna anlita regionalorganet för vissa uppgifter i samband med försökens genomförande. 1 prop. 1905: 100, avseende principlösningen av frågan om rationaliseringsverksamhetens organisation, redovisades (sid. 47—48) följande sammanfattning av remissyttrandena. Styrelsen för lantbrukshögskolan förutsätter, att all egentlig försöksverksamhet inom jordbruks- och trädgårdsnäringarnas områden inordnas i lantbrukshögskolans riksförsöksprogram. Detta bör leda till bättre samordning och rationellare planläggning av verksamheten. Styrelsen förutsätter även, att de nja regionalorganen på samma sätt, som hushållningssällskapen f. n. gör, skall deltaga i distrikts-

försöksnämndernas verksamhet och biträder i princip förslaget, alt försöksinstitutionerna skall kunna anlita regionalorganen för vissa uppgifter. Styrelsen framhåller dock, att ett förverkligande av lantbrukshögskolans nyligen uppställda målsättning för försöksverksamheten förutsätter större och mera omfattande försöksserier. Detta medför, att distriktsförsöksstationerna i större utsträckning än hittills själva måste utföra försöksarbetet. Ett flertal hushållningssällskap understryker försöksverksamhetens betydelse för rådgivningen. Hushållningssällskapet i Malmöhus län framhåller att, även om fältförsöken i allmänhet står under lantbrukshögskolans ledning, lokala problem ständigt uppträder som för sin lösning kräver ett snabbt insättande av försök. Sällskapet anser det därför angeläget att regionalorganet kan medverka med att utföra sådana försök. I prop. 1965: 100 (sid. 69) anförde departementschefen: Såsom jordbruksutredningen uttalat, bör ansvaret för och ledningen av försöksverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden åvila lantbrukshögskolan. Lantbruksnämnderna synes därför i regel inte böra driva egen försöksverksamhet. De bör dock kunna medverka i planeringen av högskolans och andra statliga forskningsinstitutioners försöksverksamhet samt biträda med försökens genomförande. Nämnderna bör givetvis få utnyttja försöken för demonstrationer. Vidare har departementschefen i IX ht 1965 och 1966 i samband med behandling av anslagen till lantbrukshögskolans försöksverksamhet understrukit nödvändigheten av att de anslag, som ställs till förfogande, används efter noggrann avvägning mellan föreliggande anspråk, och att därför äldre och mindre aktuella försöksserier snabbt avvecklas till förmån för sådan försöksverksamhet, som har eller väntas få stor betydelse för en effektivisering av jordbruket och trädgårdsnäringen. 7. 2. Utredningens

1.2.1.

förslag angående arbetsuppgifter

lantbruksnämndernas

Synpunkter på försöksverksamhetens framtida och omfattning m. m.

inriktning

En del av den försöksverksamhet, som bedrivs inom jordbruket och trädgårdsnäringen, syftar till undersökningar av mer teoretisk art och utgör ett viktigt led i forsknings- och utvecklingsarbetet inom näringarna. En annan kategori av försök avser närmast en prövning av vunna forskningsresultat. Försöksverksamheten har till angelägen uppgift att söka få fram erforderliga tekniska data, som kan ligga till grund för en företagsekonomisk kalkylering. Utöver denna försöksverksamhet finns även en kategori försök, där verksamheten har karaktären av provning (sortförsök m. m.). Det är alldeles givet, att försöksverksamheten och rådgivningen är intimt förknippade med varandra. Rådgivarna hämtar i stor utsträckning primärt material och får impulser för sin rådgivning från försöken. Insatt i ett biologiskt-ekonomiskt sammanhang utgör därför försöken en av grundvalarna för rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnäringen. En nära

91 anknytning mellan rådgivningen och försöksverksamheten är också en förutsättning för att försöksresultaten snabbt skall kunna delges näringsutövarna och omsättas i praktisk jordbruksdrift. Rådgivarna kan även ge värdefulla impulser för fortsatt försöksverksamhet. Sambanden mellan försöksverksamheten och rådgivningen och behovet att snabbt få svar på vissa problem har lett till att inom vissa typer av försöksverksamheten ett direkt engagemang från rådgivarnas sida skett främst inom försöksverksamheten på växtodlingsområdet. För att ej splittra rådgivningsresurserna bör dock rådgivningsorganet i princip ej bedriva egen försöksverksamhet utan i stället arbeta för att snabbast möjligt föra ut försöksresultaten till praktisk tillämpning. Rådgivningen är i viss utsträckning därjämte i behov av speciella odlingsexempel för praktisk demonstration för jordbrukare. Dessa demonstrationsodlingar bör dock ligga utanför den egentliga försöksverksamheten. Omfattningen av den vid lantbrukshögskolan med statsmedel bekostade verksamheten, riksförsök, och den statsunderstödda verksamheten, länsförsök, framgår av sammanställning i avsnittet 7.1.2.1. För att få underlag för dimensioneringen av resurser hos de nya lantbruksnämnderna för deras befattning med försöksverksamheten har utredningen haft överläggningar med lantbrukshögskolan. Högskolan har de senaste åren fått vissa anslagshöjningar i syfte att möjliggöra ökning av omfattningen av riksförsöksverksamheten. Enligt högskolans bedömning är det nödvändigt att utrymmet för denna verksamhet successivt vidgas för att tillgodose de mest angelägna försöksändamålen. Det bör också beaktas, att en del av de s. k. länsförsök, som nu bedrivs, är så nära samordnade med riksförsöken, att de väsentligen fyller en funktion som riksförsök. Utredningen förutsätter således, att en tillräcklig del av nuvarande länsförsök inordnas inom riksförsökens ram, varigenom även lokala och regionala aspekter torde kunna tillgodoses. Endast försöksverksamhet inordnad inom riksförsökens ram förutsätts betalas av statsmedel. Det är, såsom lantbrukshögskolan också framhållit, önskvärt att den av staten bekostade försöksverksamheten och annan försöksverksamhet i största möjliga utsträckning samordnas genom att planeringen sker i samråd. Den egentliga försöksverksamheten inom jordbruks- och trädgårdsnäringarnas områden skulle lämpligen inordnas i högskolans riksförsöksprogram. Så sker ju nu bl. a. beträffande länsförsöken, och vid utredningens överläggningar med olika intressenter har det visat sig föreligga ett starkt intresse att nå en sådan samverkan med högskolan som sammanhållande i planeringen. Det synes vara anledning att bl. a. räkna med att organisationer och sammanslutningar vill ställa medel till högskolans förfogande för att därigenom få särskilda behov av försöksverksamhet tillgodosedda. Ett sådant samarbete, som här antytts, måste vara ägnat att ge bättre utbyte av de sammanlagda resurserna.

m Utredningen, som i anslutning till 1905 års riksdagsbeslut utgår från att lantbruksnämnderna i regel icke skall bedriva egen försöksverksamhet, förordar att lantbrukshögskolan skall äga begära lantbruksnämndernas medverkan i dess försöksverksamhet i dess helhet, sålunda även i den del för vilken icke statliga medel disponeras för ändamålet. Med ledning av de förda överläggningarna finner sig ulredningen böra föreslå, att lantbruksnämnderna får sådana resurser att de kan vara beredda att på lantbrukshögskolans begäran medverka i en försöksverksamhet, som svarar mot de nuvarande riksförsöken samt ungefär hälften eller ca 1 100 av de nuvarande länsförsöken. Olika faktorer talar för en viss minskning av försöksverksamheten: antalet länsförsök har successivt minskat under de senaste åren, bland de nuvarande försöken finns åtskilliga som är små och av enkel beskaffenhet, fördelningen i landet är mycket ojämn, jordbruket kommer att i vissa regioner vika och minska i betydelse, vilket i sin tur medför minskat behov av försök. Det må nämnas, att kostnaden för dessa 1 100 försök torde kunna uppskattas till ca l milj. kr. årligen och att statsbidrag till länsförsök nu uppgår till totalt ca 355 000 kr/år. Utredningen beaktar i sitt nedan redovisade förslag till resurser för lantbruksnämndernas medverkan i försöksverksamhet vidare, dels att lantbrukshögskolan själv genom egna försöksstationer i ökad utsträckning torde komma att utföra försöksarbetet, dels alt nämnderna i viss utsträckning skall biträda också andra statliga forskningsinstitutioner med försökens genomförande. Högskolans möjligheter att själv utföra försöksarbetet blir givetvis beroende på de resurser, som ställs till förfogande. Från statens växtskyddsanstalt har framhållits, att inom anstalten behovet av en mer omfattande fältförsöksverksamhet under senare år gjort sig alltmer gällande. Detta innebär att lantbruksnämnderna bör vara beredda att biträda med fältförsöksverksamhet även på detta område. En utredning om försöksverksamhetens planering i denna del pågår för övrigt inom växtskyddsanstalten. 7. 2. 2. Försöksverksamhetens samordning och ledning Såsom ovan berörts är det välbetänkt, at i all egentlig försöksverksamhet på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden föregås av en väl samordnad planläggning, varvid lantbrukshögskolan självfallet får den centrala uppgiften. Ur flera synpunkter är det angeläget med en nära sammanknytning mellan ledningen av försöksverksamheten vid högskolan och den verksamhetsledning avseende rådgivningen, som ankommer på lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsen bör därför enligt utredningens mening vara representerad inom varje sektion av försökskollegiet. På det regionala planet bör lantbruksnämnderna vara representerade i

93 distriktsförsöksnämnderna, på liknande sätt som nu är fallet beträffande hushållningssällskapen. Utredningen föreslår vidare, att det vid lantbruksnämnd bildas .särskild rådgivande arbetsgrupp lör försöksverksamhet med representanter lör yrkesutövarna. Sådan arbetsgrupp kan lämpligen anknytas till produktionsdelegationen. Genom dylika arbetsgrupper kan lantbruksnämnderna från näringsutövarna få uppslag och synpunkter, som sedan kan framläggas för distriktsförsöksnämnderna. Till utredningen har framförts önskemål om att del skall finnas utrymme att i försöksverksamheten på lokala initiativ kunna la upp en del angelägna projekt, som inte inryms i ordinarie försöksprogram. Redan nu avsätter högskolan av försöksanslaget ett delbelopp — f. n. 30 000 kronor — för sådana försöksobjekt, som från början inte finns med i försöksprogrammet, men som kommit att framstå såsom angelägna. För att säkerställa och möjliggöra genomförandet av försök utanför riksprogrammet bör enligt utredningens mening det nämnda delbeloppet utökas förslagsvis till 100 000 kr, och vidare bör minst hälften av detta belopp anslås till sådana lokala försök som ovan nämnts. 1 den mån annan lokalbunden försöksverksamhet kommer att bedrivas, t. ex. med hushållningssällskapens egna medel eller med tillskott från andra håll, bör en samordning såvitt möjligt ske med lantbrukshögskolans försöksverksamhet. 7. 2. 3. Försökens utförande i fält Lantbrukshögskolan utför genom distriktsförsöksstatiönerna försöksarbeten i fält i viss omfattning. Inom vissa delar av landet, speciellt i Norrland, finns del anledning att räkna med att distriktsförsöksstationerna i allt större omfattning själva tar hand om försöksverksamheten. Där det finns försöksstationer bör det vara rationellt, att deras resurser utnyttjas också för att utföra försök i fält i stationernas omgivningar. Då försöken tenderar att i ökad omfattning bli mer komplicerade, talar mycket för att verksamheten med sådan organisationsform ökar. Där högskolan själv inte har resurser för att utföra försöken i fält, skall högskolan enligt riksdagens tidigare principbeslut uppdra åt lantbruksnämnderna att utföra försöken. Lantbruksnämndernas uppgifter blir då dels medverkan i planeringen genom distriktsförsöksnämnderna och dels biträde med försökens genomförande. Att högskolan uppdrar åt lantbruksnämnden att utföra försöken torde ur flera synpunkter ligga nära till hands, dels är det fråga om fullföljande av en statlig uppgift, dels har lantbruksnämnderna expertis för överinseendet på länsplanet och dels h a n d h a r lantbruksnämnderna den statliga rådgivningen. För att fullfölja den beställningsverksamhet, som avser försöksverksamheten från högskolan, bör det ankomma på lantbruksnämnden att tillhandahålla den personal, som erfordras för försökens genomförande, anskaffa lämpliga försöksvärdar och försöksfält. I fråga om försöksutrust-

94 ningen talar vissa skäl för att det vore lämpligt, att utrustningen anskaffades och ägdes av högskolan. Å andra sidan kan del vara lämpligt att lantbruksnämnderna har hand om den utrustning de skall använda. Utredningen har därför stannat för att föreslå, att lantbruksnämnden skall tillhandahålla försöksutrustningen. Inköpen bör ske efter anvisningar från lantbrukshögskolan. Den närmaste lokala ledningen av försöksverksamheten bör handhas av konsulent. Erfarenheterna av genomförandet av den hittills bedrivna fältförsöksverksamheten visar, att systemet med sammanföring av (\vn fältarbetande personalen i s. k. försökspatruller varit mest ändamålsenligt. 1962 års fältförsöksutredning förordade även detta alternativ före systemet med försöken fördelade på instruktörsdistrikt, vilket i hög grad inkräktat på den rådgivande verksamheten. Det är ur många synpunkter önskvärt, att försökspatrullerna är centralt placerade inom verksamhetsområdet och att försöken såvitt möjligt koncentreras till speciella försöksgårdar eller försöksplatser med särskilda försöksfält inom bestående jordbruksbygder. Härigenom kan uppnås vissa kostnadsbesparingar, större möjligheter till bättre tillsyn och ökat värde av försöken för rådgivningen. Enligt 1962 års fältförsöksutredning kan varje försökspatrull under en försökssäsong utföra ca 50 fältförsök av vanlig storlek. Stora variationer kan dock förekomma beroende på försökstyp. Med den beräknade omfattningen på den statliga försöksverksamheten inom jordbrukssektionen erfordras ca 60 försökspatruller i landet. De statliga försöksstationernas andel av försöksvolymen f. n. motsvarar ca 10 försökspatrullers arbete, varför den övriga försöksverksamheten vid den beräknade volymen skulle kräva 50 patruller. Försökens utförande och skötsel bör under vederbörande konsulents överinseende handhas av en av de fast anställda assistenterna på växtodlingsområdet med särskilt anlitade biträden. I den mån det inom ett län finns flera patruller torde det vara lämpligt att assistenten har överinseendet över patrullernas arbete, men att det i övrigt finns tillfälligt anställda förmän för patrullerna, övrig personal inom patrullen bör ävenledes fyllas genom tillfälligt anställda. För att fylla kraven på försökens utförande och skötsel samt för att erhålla tillräckligt kvalificerad personal kan det vara lämpligt, att i län med mer omfattande försöksverksamhet till assistentens förfogande finns en försökstekniker. Därest denne kan utnyttjas för markkarteringsuppgifter, ritarbeten, sammanställningsarbeten m. m., bör en lämplig lösning vara att bereda en sådan befattningshavare årsanställning. Verksamheten med husdjursförsök torde liksom hittills vara samlad på några få platser och kan lämpligen bedrivas på liknande sätt som nu. Det torde därför i regel ej bli aktuellt att anlita lantbruksnämnderna. Vad beträffar utnyttjandet av hushållningssällskapens gårdar för försöksverksamhet vill utredningen framhålla, att dessa i flera fall synes vara lämpliga att använda för speciellt långtidsförsök.

95 För den demonstrationsverksamhet, som är et! viktigt led i all rådgivning är det också angeläget för lantbruksnämnderna att ha tillgång till speciella odlingar för praktiska demonstrationer för yrkesutövarna. Dessa odlingar utgör icke försök i vanlig mening. Ofta kan denna demonstrationsverksamhet utgöra ett pedagogiskt hjälpmedel vid diskussion av tekniska och ekonomiska frågor inom olika driftssystem. Därmed kan man åstadkomma betydligt mer effekt ur rådgivningssynpunkt än vad som kan ske vid visning av olika försök. F. n. disponeras 30 000 kronor av hushållningssällskapens omkostnadsanslag för intrångsersättningar till lantbrukare, vilkas gårdar utnyttjas som demonstrationsgårdar. De begränsade medlen har inneburit, att verksamheten ej kunnat bedrivas i önskvärd omfattning. För att tillgodose de nya lantbruksnämndernas behov av olika medel för demonstrationsverksamhet, bl. a. demonstrationsodlingar för att belysa olika rationaliseringsåtgärders effekt vid enskilda lantbruk, bör enligt utredningens mening särskilda medel ställas till lantbruksstyrelsens förfogande. Kostnaden för denna verksamhet har beräknats till 75 000 kronor. 7. 2. 4. Försöksverksamhetens

finansiering

Kostnader för personalen i patrullen samt för intrångsersättningar bör täckas genom att lantbrukshögskolan betalar ersättning härför till lantbruksorganisationen. För inköp av försöksutrustning bör särskilda medel ställas till förfogande, förslagsvis via försöksanslaget. 7. 2. 5. Övergångsbestämmelser Enligt utredningens mening bör verksamheten under kalenderåret 1967 ordnas så smidigt som möjligt, så att inte försöksverksamheten under omorganisationsåret behöver eftersättas. Enligt utredningens förslag bör hushållningssällskapen skörda försöken under hösten 1967. I den mån personal övergått till de nya lantbruksnämnderna från den 1 juli 1967 bör hushållningssällskapen i tillräcklig utsträckning kunna disponera personalen för fullföljande av försöksåtagandena. Däremot synes det vara lämpligt, att utläggning av de försök, som lantbrukshögskolan beställer, sker i lantbruksnämndens regi hösten 1967. För att säkerställa sådana försök, som sträcker sig över en längre tidsperiod, förutsätts att lantbrukshögskolan under hösten 1966 närmare klargör, vilka av dessa försök som bör inrangeras i den framtida riksförsöksverksamheten. Dessa försök bör handhas av hushållningssällskapen för 1967 och sedan fullföljas hos lantbruksnämnderna efter 1967. Detta förutsätter givetvis, att ekonomiska resurser ges för inordnande av de långvariga länsförsöken i riksförsöken.

KA P ITE L 8

H u s d j u r s k o n t r o l l och s t a m b o k f ö r i n g 8. 1. Författningsbestämmelser

m.m.

8. 1. 1. Definitioner Husdjurskontroll innebär insamling av data om djurens identitet, härstamning, prestationer och produktionsegenskaper och andra uppgifter, som har betydelse för planläggning och genomförande av rationell utfodring och avel. Kontrollresultaten utnyttjas vidare för prognosverksamhet och forskning rörande husdjursskötsel, husdjursavel och animalieproduktion. Genom stambokföring registreras djuren jämte sådana uppgifter om djuren, som är av betydelse för avelsarbetet. Inom ett flertal länder, bl. a. i samtliga nordiska länder, kräves i regel för att en individ skall införas i stambok, att den fyller bestämda kvalitetskrav. För stambokföring erforderliga data erhålles genom husdjurskontroll. 8. 1. 2. Författningsbestämmelser Kontrollverksamhet och stambokföring utgör ifråga om nötboskap, svin, hästar och får en förutsättning för vissa bestämmelser i lag eller förordning om handjurs användning till avel. Kungl. Maj:t äger sålunda på förslag av hushållningssällskap och vederbörande landsting förordna, att tjur, galt eller hingst inom sällskapets område inte får användas för betäckning av hondjur, tillhöriga andra än ifrågavarande handjurs ägare, om inte följande fordringar är uppfyllda (ifråga om galt kan fordringarna gälla för alla galtar som används för betäckning), nämligen jämlikt förordningen nr 1942:341 med vissa bestämmelser angående nötboskapsaveln samt Kungl. Maj:ts brev den 14.3.1952, antingen att tjurens fader är riksstambokförd samt att tjuren är född i besättning, underkastad officiell kontroll, varjämte vissa fordringar kan ställas på moderns avkastning (se kap. 9.2.2.2), eller ock att tjuren är riksstambokförd; jämlikt lagen om galtbesiktningstvång (1928: 196 ändr. 1931: 54, 1946: 61) samt kungörelsen angående i lagen föreskriven prövning av galt (nr 1952: 669), att galten är fallen efter riksstambokförda föräldrar (se vidare kap. 9.2.2.3.); jämlikt lagen om hingstbesiktningstvång (nr 1914:451) och kungörelsen nr 1951: 834 med närmare föreskrifter rörande prövning av hingst för be-

97 täckningsändamål, att hingsten premierats eller godkänts som beskällare vid hästpremiering (se vidare kap. 9.2.2.1.). Beträffande tjur, galt och bagge, som användes i seminverksamhet gäller följande, nämligen jämlikt förordningen med vissa bestämmelser angående seminverksamhet bland nötkreatur (nr 1950: 532) samt kungörelsen med närmare föreskrifter härom (nr 1950:533), att tjur skall vara riksstambokförd samt att tjur, innan den avkommeundersökts, inte används för flera semineringar årligen än lantbruksstyrelsen medgiver; jämlikt förordningen med vissa bestämmelser angående seminverksamhet bland svin (nr 1958: 242) samt kungörelsen med närmare föreskrifter härom (nr 1958: 243), att galt skall vara riksstambokförd eller, innan galten prövas i svinstamkontroll, vara införd i hushållningssällskaps galtregister samt ha undergått inavelsprov; jämlikt förordningen med vissa bestämmelser angående seminverksamhet bland får (nr 1964: 33) samt kungörelsen med närmare föreskrifter härom (nr 1964:34), att bagge skall vara riksstambokförd eller, om baggen är yngre än 18 månader, av hushållningssällskapet vara godkänd för seminavel. Vidare äger lantbruksstyrelsen föreskriva särskild prövning för bedömning av avelsvärdet hos seminbagge.

8. 2. Lantbruksstyrelsens

och hushållningssällskapens

nuvarande

arbetsuppgifter Lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter i samband med husdjurskontroll och stambokföring begränsas med vissa undantag till att det åligger styrelsen att ha överinseende och tillsyn över verksamheten samt att utfärda erforderliga föreskrifter och bestämmelser för verksamheten.

8.2. 1. Kontroll och stambokföring av nötboskap Kontroll av nötboskap anordnas av kontrollföreningar, i vilka de djurägare som önskar sådan kontroll ingår som medlemmar. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse 1950: 501 må dessa i och för sig helt fristående föreningar under vissa förutsättningar erhålla statsbidrag för kontrollverksamhetens uppehållande. Sålunda skall bl. a. föreningarna vara öppna för alla inom området bosatta djurägare och i fråga om sin verksamhet underkasta sig hushållningssällskapets ledning och övervakning. Enligt nämnda kungörelse åligger det lantbruksstyrelsen att ha överinseen/

98 de och tillsyn över kontrollföreningsverksamheten. För lantbruksstyrelsens tillsyn av kontrollverksamheten skall jämlikt kungörelsen finnas en kontrollnämnd bestående av representanter för lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapen, avelsföreningarna för nötboskap och seminföreningarna. Vidare skall lantbruksstyrelsen jämlikt kungörelsen bevilja och utbetala statsbidrag, godkänna kompetens och fastställa verksamhetsområde för överkontrollassistent, utse ordförande och en ledamot i kontrollnämnden, utfärda föreskrifter för kontrollnämndens verksamhet, utfärda utöver kungörelsen behövliga föreskrifter för kontrollföreningsverksamheten samt fastställa för verksamheten erforderliga formulär . Kontrollnämnden skall jämlikt kungörelsen nr 1950: 501 i samråd med lantbruksstyrelsen anställa överkontrollassistenter i områden, där vederbörande hushållningssällskap ej handhar övervakningen, efter lantbruksstyrelsens bemyndigande utfärda föreskrifter för kontrollens tekniska utförande, granska rapporter över överkontrollassistenternas förrättningar samt besluta i fall, där kontrollens tillförlitlighet ifrågasattes. Tidigare nämnt statsbidrag till kontrollföreningarna utbetalas till hushållningssällskapen som utlämnar bidragen till föreningarna. Vidare må hushållningssällskap erhålla statsbidrag för att anordna övervakning av kontrollförenings verksamhet. Hushållningssällskap som erhåller statsbidrag för detta ändamål är skyldigt att enligt av lantbruksstyrelsen fastställd plan leda och övervaka verksamheten. För kontrollföreningarnas övervakning skall av hushållningssällskapet eller kontrollnämnden anställas erforderligt antal överkontrollassistenter. Som förberedande åtgärd för stambokföring skall genom vederbörande hushållningssällskaps försorg föras kontrollregister över djur i kontrollerade besättningar, ur vilket registerutdrag kan erhållas. Stambokföring av nötboskap regleras genom Kungl. Maj:ts kungörelse 1958: 241. Enligt denna skall för att underlätta åstadkommande av goda, för olika produktionsinriktningar och ortsförhållanden lämpliga stammar av nötboskap för ras som lantbruksstyrelsen bestämmer genom styrelsens försorg föras riksstambok. Regler för dessa stamböcker skall upprättas av lantbruksstyrelsen. Riksstambok föres över svensk röd och vit boskap, svensk låglandsboskap, svensk kullig boskap, svensk jerseyboskap och svensk köttboskap. I stambok över svensk röd och vit boskap ingår dessutom särskilda underavdelningar för svensk ayrshireboskap, svensk röd boskap och mellansvensk boskap. Stambokföringen verkställes i samtliga fall av vederbörande avelsföreningar. Som förberedande åtgärd för stambokföring skall genom vederbörande hushållningssällskaps försorg föras kontrollregister över djuren i de kontrollerade besättningarna, varvid särskilt register skall föras över tjurkalvar, som pålagts för avelsändamål. Ur kontrollregistret skall bestyrkta utdrag kunna erhållas.

99 8. 2. 2. Kontroll och stambokföring av svin Denna verksamhet regleras genom Knngl. Maj:ts kungörelse 1958: 244. Kontrollen omfattar sug gkont roll och svinstamkontroll. Suggkontrollen utföres av tidigare nämnda kontrollföreningar, och denna verksamhet är alltså ordnad på samma sätt som mjölkhoskapskontrollen. Något statsbidrag utgår dock ej. Svinstamkontrollen bedrives vid särskilda kontrollstationer (f. n. 5 st.), som i regel ägs av slakteriföreningar och/eller hushållningssällskap antingen direkt eller via särskilda organisationer inom stationens verksamhetsområde. Svinstamkontrollen är en form av avkommebedömning, varigenom undersökes avkommans tillväxt, foderförbrukning och slaktegenskaper. Kontrollstationerna står direkt under lantbruksstyrelsens överinseende. Såvida kontrollstation ej har egen styrelse skall hushållningssällskap, inom vars område det finns kontrollstation, utse ledamot för slaktbedömning av svin vid stationen, men i övrigt har hushållningssällskapen ej speciella arbetsuppgifter i samband med kontrollstationerna. För samråd med lantbruksstyrelsen i frågor rörande svinstamkontroll skall vid styrelsen finnas en särskild nämnd (svinkontrollnämnden) bestående av representanter för lantbrukshögskolan, veterinärstyrelsen, statens veterinärmedicinska anstalt, svinavelsföreningen, slakteriförbundet och hushållningssällskapens förbund. Det åligger lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter för svinstamkontroll, godkänna kontrollstation och kontrollant för sådan station, utse ordförande i svinkontrollnämnden, utse ledamot i nämnd för bedömning av kontrollsvinens slaktegenskaper samt bestämma vilka besättningar som må vara anslutna till svinstamkontroll. Uttagning av kontrollgrisar, bearbetning och publicering av svinstamkontrollens resultat handhas av särskilt för ändamålet anställd personal vid lantbruksstyrelsens husdjursbyrå. Jämlikt ovannämnda kungörelse nr 1958: 244 åligger det hushållningssällskap att föra galtregister över galtar, som är fallna efter riksstambokförda föräldrar och som husdjurskonsulenten funnit lämpliga för avelsändamål samt att föra kontrollregister över avelssvin, medan det åligger lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter för förande av dessa register. Det åligger även lantbruksstyrelsen att ha försorg om förande av riksstambok över avelssvin, och medan motsvarande stambok över nötboskap och hästar föres av vederbörande avelsorganisationer, så föres den ifråga om svin — liksom ifråga om får och getter (se nedan) — av lantbruksstyrelsen. Den som önskar få avelssvin stambokfört skall anmäla detta till vederbörande hushållningssällskap, som låter av sällskapet utsedd besiktningsman besiktiga djuret. Anmälningssedeln med vederbörande anteckningar sändes därefter till lantbruksstyrelsen. Regler för stambokföringen och stambokavgift fastställes av lantbruksstyrelsen.

100 8. 2. 3. Kontroll och stambokföring av får Denna verksamhet regleras genom kungörelsen nr 1958:245 och lantbruksstyrelsens med stöd därav utfärdade föreskrifter. Fårkontroll och s. k. fårmönstring ligger till grund för avelsurvalet genom stambokföring. Fårkontroll, som utföres av kontrollförening eller tjänsteman vid hushållningssällskap, omfattar data och djurens identitet, härstamning samt tackornas lammavkastning. Fårmönstring omfattar bedömning av kroppsbyggnad (främst köttighet) samt ull- eller pälsskinnskvalitel och skall utan kostnad för besättningsinnehavare utföras av person, som hushållningssällskapet därtill förordnar. Det åligger även hushållningssällskap att föra kontrollregister och, om lantbruksstyrelsen så föreskriver, baggregister. Genom lantbruksstyrelsens försorg skall föras riksstambok över får, och liksom ifråga om svin föres ifråga om får denna stambok av lantbruksstyrelsen. Stambok föres över får av följande raser: lantras, Shropshire, oxforddown, cheviot, dalaras, steigar och texel. 8. 2. 4. Kontroll och stambokföring av getter Verksamheten regleras genom Kungl. Maj:ts kungörelse 1958: 246. För kontrollen, som alltid haft mycket ringa omfattning, gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om mjölkboskapskontroll. Stambok föres av lantbruksstyrelsen, men under de senare åren har ej inkommit några stamboksanmälningar. 8. 2. 5. Hästpremiering och stambokföring av hästar Hästpremieringsverksamheten regleras nu genom hästpremieringsreglementet (kk. 1949: 703), vilket har direkt anknytning till 1914 års lag om hingstbesiktningstvång. Riket är uppdelat i 5 premieringsdistrikt. Sommarpremiering verkställes av distriktpremieringsnämnd, vars ordförande förordnas av Kungl. Maj:t. Vårpremiering verkställes av rikspremieringsnämnd, i vilken ingår tre distriktsordförande och en veterinär. Lantbruksstyrelsen har tillsyn över verksamheten, och kostnaderna bestrides i huvudsak med statsmedel. Även hushållningssällskapen har betydande arbetsuppgifter och en del kostnader i samband med hästpremieringarna. Enligt nu gällande bestämmelser ankommer stambokföring av hästar på lantbruksstyrelsen, som dock får överlåta arbetet på för sådant ändamål verkande sammanslutningar. Lantbruksstyrelsen har för samtliga de raser, som premieras, överlåtit stambokföringen på sådana sammanslutningar. Sådana stamböcker föres för fullblod, halvblod, varmblodiga travare, ardenner, nordsvenska hästar, nordsvenska travare, fjordhästar och skogsrussar.

101 Samtliga för stambokföring erforderliga uppgifter erhålles genom premieringsverksamheten. I statsverkspropositionen för budgetåret 1966/67 har departementschefen framlagt förslag rörande stöd åt hästaveln, vilka i huvudsak överensstämmer med det betänkande, som 1963 års hästutredning avgivit (SOU 1965: 44). Riksdagen har beslutat i överensstämmelse med sagda förslag. Enligt riksdagsbeslutet skall staten alltjämt lämna stöd åt hästaveln, vilket i huvudsak koncentreras till hästpremiering, hingsthållningsbidrag och bidrag till vissa andra kvalitetsbefrämjande åtgärder. Premiering av hästar skall sålunda äga rum även framdeles, varvid premiering av ston och unghästar skall utföras av husdjurskonsulent eller annan av vederbörande hushållningssällskap utsedd person, medan hingstpremiering skall ske genom särskilda premieringsnämnder. Det skall ankomma på lantbruksstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter för det praktiska arbetet med premieringen m. m. Avelsarbetet skall även i fortsättningen grundas på stambokföring. Härutöver skall föras ett särskilt register över premierade hästar, deras härstamning, premiering, avkomma m. m. Lantbruksstyrelsen utfärdar regler om vilka hästar som kan premieras.

8. 3. Svensk

husdjursskötsels

verksamhet

Uppgiften och målet för SHS och dess primärföreningar är att skapa en effektiv och konkurrenskraftig produktionsapparat inom den svenska nötkreatursproduktionen. Till SHS är anslutna landets semin-, avels- och kontrollföreningar. Anslutningen och personalen framgår av följande sammanställning: Personal Antal fören.

Anslutna kor

Anslutna besättn.

650 000

350 000

28 000

6 Kontrollföreningar

Assistenter

Veterinärer, konsulenter

övriga

6 750

95 000

50 30

Vid SHS huvudkontor i Hållsta är anställda sammanlagt 100 personer, varav cirka 60 arbetar med databehandling av det omfattande dataflödet från kontroll- och seminföreningarna. Arbetet på fältet bedrives av semin-, kontroll- och avelsföreningarna. SHS lämnar service till anslutna föreningar genom att ombesörja merparten av

102 det rutinmässiga bokföringsarbetet. En betydande uppgift för SHS ligger i att följa utvecklingen vid olika institutioner inom och utanför landets gränser och att så snabbt som möjligt applicera lämpliga nyheter i praktiken. För att omhänderha denna funktion finns vid SHS en utvecklingsavdelning, som arbetar med följande områden: avkommeundersökningar ifråga om mjölk- och köttproduktion samt fortplantning; kontrollverksamhetens vidareutveckling; seminverksamhetens vidareutveckling; ekonomin inom mjölk — köttproduktionen; utveckling av produktionsprognoser för de marknadsförande organen. För att så snabbt som möjligt sprida information finns en egen tidning, Svensk Husdjursskötsel (45 000 ex). Vidare är SHS medansvarig för husdjurssidorna i Jordbrukarnas Föreningsblad (300 000 ex) samt ger kontinuerlig, intern information till personalen i anslutna organisationer. Enligt vad som inhämtats från SHS planeras en intensifierad vidareutbildning av fältpersonalen i syfte att få en effektivt verkande organisation. Det är denna personal, som kommer i direkt kontakt med jordbrukarna och som därför har lättast att föra ut råd och rön. Inom organisationen pågår vidare en regionalplanering för primärföreningarna. Mycket talar för att denna utredning kommer att rekommendera ett samgående mellan olika former av primärföreningar för att förbättra underlaget för en kompetent, lokal administration. Inom SHS räknar man med att dessa sammanslagna föreningar skall bättre kunna ombesörja en kontinuerlig rutinrådgivning till jordbrukarna. Enligt beräkningar inom SHS torde vidare antalet tjurstationer, som för närvarande uppgår till 21, kunna reduceras. Med den förbättrade teknik, som successivt introduceras inom seminverksamheten, möjliggöres nämligen en reduktion av antalet tjurstationer. Ett nytt avelsprogram är under utarbetande inom SHS och kommer sannolikt att genomföras samtidigt som strukturomdaningen av tjurhållningen sker. Här berörda planerade omändringar av organisatorisk och avelsteknisk karaktär är enligt SHS framskapade av den snabba omändringen inom vårt jordbruk och av behovet av en ständig anpassning av olika aktiviteter, som bidrar till jordbrukets utveckling.

8. 4. 1965 års

riksdagsbeslut

I sitt betänkande om organisationen av rationaliseringsverksamheten m. m. på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens område (SOU 1964: 55) anförde 1960 års jordbruksutredning bl. a. Kontrollverksamhet, stambokföring o. dyl. är utan tvekan ett viktigt led i arbetet för jordbrukstekniska förbättringar. Även om jordbrukets föreningar numera har

103 resurser att omhänderta vissa av dessa uppgifter, bör verksamheten framdeles bedrivas i samverkan mellan föreningarna och regionalorganet bl. a. för att säkerställa, att densamma får den officiella prägel som krävs i internationella sammanhang. I proposition 1965: 100 anförde departementschefen, att den nya lantbruksnämnden bör i princip överta uppgifter, som är av sådan betydelse för jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering i vid bemärkelse, att de bör handhas av staten. Vidare anfördes i propositionen, att det bör övervägas, om hushållningssällskapens befattning med sådan statsunderstödd verksamhet som kontrollföreningsverksamhet, svinstamkontroll, stambokföring m. m. över huvud taget bör övertagas av lantbruksnämnden. Det kunde nämligen ifrågasättas, om de angivna verksamheterna borde vara en uppgift för staten. I direktiven för 1965 års lantbruksorganisationsutredning hänvisar jordbruksministern till nämnda uttalanden i propositionen. Vidare har till utredningen överlämnats ett från lantbruksstyrelsen den 10 juni 1964 inkommet förslag till kungörelse angående kontroll och stambokföring av nötboskap.

8. 5. Utredningens

förslag angående lantbruksorganisationens framtida uppgifter

8. 5. 1. Allmänna

utgångspunkter

För animalieproduktionens liksom för varje annan produktions rationalisering erfordras god kunskap om skeendet och resultatet av olika åtgärder. Det erfordras med andra ord produktionskontroll. För animalieproduktionen är husdjurskontrollen av så stor betydelse, att man kan förvänta, att näringens utövare själva och deras organisationer skall göra stora insatser för att få erforderlig kontroll genomförd. Så har också skett hittills. Ett förhållande som skiljer animalieproduktionen från vanlig industriproduktion är, att det för produktionen viktigaste produktionsmedlet — det för ifrågavarande produktion lämpliga djuret — inte kan beställas från någon fristående och av andra oberoende producent och inte heller kan produceras hemma på gården med ledning av endast de uppgifter, som ägaren själv vid sin interna kontroll kan erhålla. För att producera djur, som har de anlag som erfordras för en rationell drift, krävs samordning och samverkan mellan olika producenter. Den enskilde producenten (djurägaren) är, då han vill utveckla sin besättning med tillskott utifrån, beroende av de uppgifter han erhåller om djuren i andra besättningar. För att kunna bedöma vilka anlag djuren i dessa har, fordras tillgång till individuella uppgifter om dessa djur, deras härstamning, prestationer och eventuella avkomma. Dessa uppgifter måste vara

104 tillförlitliga och presenteras på sådant sätt, att det är möjligt att bedöma djurens sannolika anlag ifråga om egenskaper av ekonomisk vikt. Detta har medfört, att kontrollverksamheten fått så stor allmän betydelse, att den praktiskt taget i alla kulturländer blivit föremål för statliga åtgärder. Det vanliga är, att statliga myndigheter övervakar husdjurskontrollen, Jastställer regler för verksamheten och understöder densamma. Även internationellt samarbete har etablerats. I Europa verkar Euroiean Committee on Milk-Butterfat Recording för samordning av mjölkboskipskontrollen. Svinstamkontroll försöker man samordna dels genom direkt samarbete mellan de nordiska länderna och dels inom European Association for Animal Production. Vissa länder ställer som krav för import av avelscjur, att man inom exportlandet följer de riktlinjer, som nämnda organ uppdngit, och att kontrollen står under tillsyn av statlig myndighet. Den strukturförändring, som under senare år ägt rum inom jordbrukets animalieproduktion och producenlsammanslutningarna på detta område, har successivt lett till minskat behov för sammanslutningarna att i fråga om husdjurskontroll och stambokföring repliera på det allmänna. Den gångna utvecklingen har otvivelaktigt i hög grad varit beroende av de insatser i form av initiativ och lokal ledning av verksamheten, som hushållningssällskapen under dess uppbyggnadsskede svarat för, och även av den centrala ledningen från lantbruksstyrelsens sida. Detta gäller särskilt kontrollverksamheten. Med den förändring, som skett, föreligger starka skäl för att administrationen och ledningen av verksamheten i ökad omfattning övertas av näringsutövarna själva för att efter någon övergång helt bestyras av deras organ. Härför talar även den omständigheten, att det för kontrollverksamheten nu utvecklats en annan metodik än tidigare. Detta sammanhänger med att SHS, som redan nu har en direkt ledande funktion inom stora sektorer av verksamheten, byggt upp en modern databehandling. Det är också sannolikt, att verksamheten med fördel allt mer kan organiseras med central bearbetning. Utvecklingen synes gå i riktning mot stora regioner som verksamhetsfält för de olika föreningarna. Det framträder vidare tendenser till ökad samverkan mellan semin- och kontrollföreningar, varigenom man når bättre möjligheter att lämna djurägaren en rationell service. Strävan är härvid också att i seminverksamheten bättre kunna följa upp de resultat man erhåller genom kontrollverksamheten. Det har inte minst från näringsutövarnas organisationer framhållits som angeläget, att staten kvarhåller en övervakande funktion och för det ändamålet har tillräcklig insyn i verksamheten. Kontrollverksamhet och stambokföring får därigenom den officiella prägel, som är av värde bl. a. i internationella sammanhang. Staten bör vidare självfallet medverka till att utveckla kontrollverksamheten, så att den kan på bästa sätt tjäna sin uppgift i jordbrukets och animalieproduktionens rationalisering. För att kontrollverksamheten skall kunna utnyttjas och bli vägledande

105 för aveln krävs en överskådlig registrering, och det är härvid av vikt, att de bästa djuren utmärkes. Denna uppgift har stambokföringen. Det är ingalunda helt klart, att stambokföringen i sin nuvarande ordning fyller de krav, som bör ställas, men detta ändrar ej principen. Även i fråga om registreringen och stambokföringen synes det riktigt, att arbetet omhänderhas av djurägarnas egna organisationer, men även i detta avseende är sådan insyn och kontroll från det allmännas sida motiverad, som ger officiellt vitsord åt register och stambok. Bl. a. synes detta krävas i de fall, där besiktningstvång föreligger för handjur liksom även vid export av avelsdjur eller sperma. Uppgiften att svara för den insyn och kontroll från det allmännas sida, som sålunda förordas, bör åvila lantbruksstyrelsen med dess underställda länsorgan. 8. 5. 2. Kontroll och stambokföring av nötboskap Kontrollverksamheten och stambokföringsarbetet på nötkreatursskötselns område handhas av djurägarnas organisationer, kontrollföreningar och avelsföreningar. Reglerna för nötboskapskontrollen liksom reglerna för införande av nötboskap (såväl mjölkboskap som köttboskap) i stambok fastställes av lantbruksstyrelsen. Kontrollverksamheten ledes och övervakas av hushållningssällskapen, och dessa för som förberedande åtgärd för stambokföring kontrollregister över djuren. Med den organisation som seminföreningarna, kontrollföreningarna och avelsföreningarna nu har, bör — i anslutning till vad ovan anförts — kontrollverksamhetens centrala ledning kunna överflyttas på Kontrollföreningarnas riksförbund och Svensk husdjursskötsel ek.för., medan den lokala ledningen bör ankomma på vederbörande kontrollförening. De statliga rationaliseringsorganen bör alltså befrias från direkta åligganden i samband med kontrollverksamheten och stambokföringen, men de är uppenbarligen i hög grad beroende av uppgifter, som denna verksamhet lämnar. Lantbruksnämnderna bör ej vara representerade i kontrollföreningarnas styrelser. I princip bör ej heller lantbruksnämnderna hålla sekretariat åt kontrollföreningarna. Under en övergångstid kan det dock i vissa fall vara nödvändigt, att avsteg göres från denna princip. Om dylika avsteg bör lantbruksstyrelsen besluta. Bidragsbeviljning och fastställande av bestämmelser angående anslutning till kontroll och kontrollens utförande bör uppdragas åt lantbruksstyrelsen. i* Kontrollverksamheten ger, som tidigare påvisats, informationer vilka erfordras i rådgivningsverksamheten på alla plan. Dessa informationer behövs, då allmänna riktlinjer skall dragas upp för animalieproduktionen och då rationaliseringsåtgärder skall genomföras på enskilda brukningsenheter. Lantbruksnämnderna bör därför kontinuerligt ges tillgång till de inom kontrollverksamheten framkomna uppgifterna.

106 Övervakningen av kontrollverksamheten bör med beaktande av behovet av att uppgifterna får officiell prägel alltjämt ankomma på lantbruksstyrelsen. Övervakningen i fältet bör av lantbruksstyrelsen lokalt anförtros åt lantbruksnämnderna och torde där under husdjurskonsulentens överinseende kunna i huvudsak fullgöras av befattningshavarna på assistentnivå. Lantbruksstyrelsen bör ha befogenhet att, om vederbörande avelsorganisation så önskar och om det ur allmän synpunkt kan anses medföra fördelar, fastställa regler för riksstambok, vilken föres av hela riket omfattande avelsorganisation. 8. 5. 3. Kontroll och stambokföring av svin Suggkontrollen bör även framdeles vara kopplad till nötboskapskontrollen. Vad tidigare anförts om organisationen av sistnämnda kontroll har alltså även avseende på suggkontrollen. Helt utanför alla statliga bestämmelser utföres nu redan i bruksbesättningarna en utfodringskontroll, som kallas slaktsvinkontroll, och någon ändring i den ställning denna kontroll har är ej aktuell. Hushållningssällskapen har som tidigare redovisats vissa om än starkt begränsade uppgifter i samband med svinstamkontrollen. Det torde inte vara behövligt att föra över sådana uppgifter till lantbruksnämnderna, utan de kan antingen kvarbli hos hushållningssällskapen eller läggas på svinstamkontrollstationernas styrelser. Även i fråga om svinstamkontrollen är det nödvändigt, att lantbruksstyrelsen bibehåller sin övervakande uppgift. Styrelsens övriga, i det föregående refererade arbete för svinstamkontrollens genomförande har ett omedelbart samband med övervakningsuppgiften. Exempelvis är det ett led i kontrollsystemet att uttaget av prövningsgrupper verkställs av den övervakande myndigheten. Av praktiska skäl utförs bearbetningen av kontrollresultaten m. m. också inom styrelsen. Uppgifternas omfattning belyses av att de nu inom styrelsen handhas av en arbetsgrupp, bestående av 1 byråassistent, 1 kontorist, 1 kanslibiträde och 1 kontorsbiträde. Det möter inga principiella hinder, att bearbetningen m. m. ordnas på annat sätt, under förutsättning att styrelsen kan göra erforderlig övervakning, t. ex. genom stickprovskontroller. Det synes, såvitt av hittills framkomna upplysningar kan bedömas, inte föreligga förutsättningar att nu avskilja arbetsuppgifterna ifråga för att föra över dem till lämplig organisation. Frågan synes lämpligen kunna prövas i samband med en undersökning, om det från teknisk och ekonomisk synpunkt är lämpligt att lägga om systemet till mer maskinell bearbetning. Det torde vara aktuellt att göra en sådan undersökning. Verksamheten har sådan ekonomisk betydelse för producenterna, att bearbetningen skäligen skulle kunna baseras på självfinansiering. Det torde inte

107 möta några svårigheter att ordna detta via svinkontrollstationerna. Däremot torde kostnaderna för myndigheternas rätt begränsade egentliga granskningsinsatser skäligen böra stanna på statsverket, med hänsyn till svinstamkontrollens betydelse ur allmän synpunkt, bl. a. genom att den ger material för forskning och utvecklingsarbete. Stambokföringen av svin bör i princip överföras på Svenska svinavelsföreningen. Vissa svårigheter är dock förknippade med en dylik anordning, då svinavelsföreningen saknar fältpersonal, som kan utföra granskning av avelsdjuren. Det är dock att vänta, alt testningar med ekolod får allt större betydelse och att den granskning, som nu kräves bl. a. för tillämpning av lagen om galtbesiktningstvång, får mindre betydelse i framtiden, då objektiva mått kommer att stå till förfogande. Under en övergångsperiod torde det dock erfordras, att lantbruksnämnderna verkställer erforderlig granskning. Om granskningen sker för stambokföring, torde kostnaderna kunna täckas med ersättning ur inflytande stamboksavgifter. På samma sätt och enligt samma principer som i fråga om nötboskap bör även i fråga om svin stamboken kunna, om så anses lämpligt, få officiell prägel och benämningen riksstambok.

8. 5. 4. Kontroll och stambokföring av får Kontroll och mönstring av får är enligt gällande bestämmelser och praxis i hög grad en uppgift för hushållningssällskapen. Svårigheten för kontrollförening eller annan organisation att övertaga dessa uppgifter består främst däri, att arbetet är starkt säsongbundet. Kontrollen och mönstringen måste för att få någon betydelse utföras på hösten, då lammen närmar sig slaktmognad. Verksamheten har haft och har en utomordentlig betydelse för fårskötselns utveckling, och tillämpningen av bestämmelserna i Kungl. Maj :ts kungörelse nr 1958: 245 har gett goda resultat. Det synes för näringens fortsatta rationalisering vara av vikt, att arbetet tills vidare kan fortgå enligt nuvarande principer, d. v. s. överföras på lantbruksnämnderna. Ännu så länge synes möjligheter inte föreligga att överföra arbetet på näringsutövarna själva. Stambokföringen synes däremot kunna redan nu övertagas av lårägarnas egen organisation, Svenska fåravelsföreningen. Även denna stambok bör kunna på tidigare nämnt sätt förklaras för riksstambok.

8. 5. 5. Kontroll och stambokföring av getter Kontroll och stambokföring av getter bör, om näringen får en större omfattning, kunna ordnas helt i överensstämmelse med motsvarande verksamheter för nötboskap.

108 8. 5. 6. Kontroll och stambokföring av fjäderfä Det finns ej några som helst statliga bestämmelser om kontroll och stambokföring av fjäderfä, och varken lantbruksstyrelsen eller hushållningssällskapen har sålunda sig förelagda bestämda uppgifter i detta avseende. Två hushållningssällskap (Malmöhus och Skaraborgs läns) har dock inrättat speciella kontrollstationer för kontroll av material från besättningar, som levererar ägg och/eller kycklingar till äggproducerande besättningar. Stationerna uttager kontrollavgifter och är i övrigt i huvudsak självbärande. Någon orsak att inrymma sådan verksamhet i lantbruksnämndernas uppgifter synes ej föreligga. På begäran av den till lantbruksstyrelsen knutna fjäderfänäringsnämnden har lantbruksstyrelsen också tagit initiativ till planering av besättningskontroll ifråga om djurmaterial for produktion av broiler. Det synes motiverat, att styrelsen även i framtiden främjar utvecklingen av kontrollverksamhet på fjäderfänäringens område. 8. 5. 7. Kontroll (premiering) och stambokföring av hästar Ifråga om kontroll (premiering) och stambokföring av hästar må här hänvisas till 1966 års riksdagsbeslut, som berörts i det föregående. De arbetsuppgifter, som i dessa sammanhang åvilar hushållningssällskapen, bör — såsom lantbruksstyrelsen förordat i sitt remissyttrande över hästutredningens betänkande — vid omorganisationen överföras till lantbruksnämnderna. Utredningen har ej funnit anledning att härutöver framföra ytterligare synpunkter och förslag. Här må blott nämnas, att enligt riksdagsbeslutet hästpremieringen kommer att ge lantbruksorganisationen en rätt betydande arbetsbörda. Visserligen kan arbetet till väsentlig del utföras av premieringsnämnderna och deras ordförande, men det ankommer på lantbruksnämnderna att handha administrationen samt att stå för olika slag av praktiska anordningar såsom dragprov, märkning av hästar, utbetalning av premieringsiriedel m. m. På lantbruksstyrelsen ankommer att leda denna verksamhet och att utfärda närmare föreskrifter. Sammanfattningsvis föreslås i detta kapitel följande: A. Beträffande kontroll och stambokföring av nötkreatur 1) att administrationen och ledningen av kontrollverksamheten i ökad omfattning övertas av djurägarnas medlemsorganisationer för att efter en övergångstid helt bestridas av deras organ; 2) att lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna alltjämt skall ha övervakningen av kontrollverksamheten och att deras uppgifter på området i princip skall begränsas till detta; 3) att lantbruksnämnderna sålunda icke skall vara representerade i styrelserna för nämnda organisationer och icke heller skall hålla sekretariat för sådana organisationer;

4) att stadgar för kontrollverksamheten skall fastställas av lantbruksstyrelsen; 5) att beviljande av statsbidrag till verksamheten skall ankomma på lantbruksstyrelsen; 6) att resultaten från kontrollverksamheten bör ställas till lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas förfogande för att användas i rådgivningsverksamheten; 7) att det skall ankomma på avelsorganisationerna på husdjursområdet att föra och utge stambok, om så anses böra ske; 8) att — om vederbörande organisation så önskar och om det ur allmän synpunkt kan anses medföra fördelar — lantbruksstyrelsen skall fastställa regler för stambok. B. Beträffande

kontroll och stambokföring

av svin

1) att suggkonlrollen skall vara samorganiserad med nötboskapskontrollen, varvid vad ovan under A sagts skall äga motsvarande tillämpning; 2) att slaktsvinkontrollen, liksom nu, skall falla helt utanför här berörda statliga organisationers uppgifter; 3) att svinstamkontrollen icke blir en uppgift för lantbruksnämnderna, utan i huvudsak kvarblir i nuvarande organisatoriska former; 4) att lantbruksstyrelsen bibehålles vid sina nuvarande uppgifter i fråga om svinstamkontrollen, men att — efter viss undersökning — bearbetningen av kontrollmaterialet överförs till lämplig organisation, varefter lantbruksstyrelsen endast har en övervakande uppgift; 5) att stambokföringen bör vara en Svenska svinavelsföreningens angelägenhet, dock att under en övergångsperiod lantbruksnämnderna skall stå till förfogande för vissa granskningsuppgifter, sammanhängande med stambokföringen; 6) att vad ovan under A: 8 sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga om stambokföring av svin. C. Beträffande

kontroll och stambokföring

av får

1) att verksamheten med kontroll och mönstring övertages av lantbruksnämnderna i avbidan på att utvecklingen medger en organisation liknande den, som skall gälla för nötboskap; 2) att stainbokföringen bör vara en Svenska fåravelsföreningens angelägenhet och att vad ovan under A: 8 sagts skall gälla även i fråga om stambokföring av får.

110 D. Beträffande

kontroll och stambokföring

av getter

att organisationen bör — om näringen får tillräcklig omfattning — utformas i överensstämmelse med vad som härvidlag skall gälla i fråga om nötkreatur. E. Beträffande

kontroll och stambokföring

av fjäderfä

att tills vidare inga arbetsuppgifter skall läggas på lantbruksnämnderna. F. Beträffande

kontroll (premiering)

och stambokföring

av hästar

att de uppgifter som enligt beslut av 1966 års riksdag skall fullgöras av länsorgan, skall åvila lantbruksnämnderna.

K A P I T E I, fl

A n d r a a r b e t s u p p g i f t e r i n o m v ä x t o d l i n g s - och h u s d j u r s o m r å d e t 9. 1.

Växtodlingsfrågor 9. 1. 1. Allmänt

Hushållningssällskapen har vissa, i det föregående ej nämnda arbetsuppgifter till följd av särskilda författningsföreskrifter på växtodlingsområdet. Här avsedda föreskrifter redovisas i det följande, varefter arbetsuppgifternas ställning i den framtida regionala lantbruksorganisationen diskuteras.

9. 1.2. Författningsbestämmelser om utsädesvaror Lagen om handel med utsädesvaror (nr 1928: 289 med ändringar) jämte kungörelsen med föreskrifter rörande tillsynen å efterlevnaden av nämnda lag (nr 1928:444 med ändringar) åsyftar att främja användningen av goda frövaror till utsäde (ej skogsfrö och prydnadsväxt frö). Enligt lagen föreligger skyldighet till viss varudeklaration för säljare av frövaror. Kungörelsen om statsplombering av utsädesvara (nr 1961: 143) jämte förordningen om obligatorisk statsplombering av utsädesvara (nr 1961:144) innebär en utveckling av den lagstiftning, som infördes genom lagen om handel ined utsädesvaror. Förstnämnda kungörelse stadgar, att statsplombering utföres av — förutom statens centrala frökontrollanstalt — sådan lokal frökontrollanstalt och sådan utsädesföretagare, som lantbruksstyrelsen förklarar behörig därtill. Vidare föreskrives i denna kungörelse, att statsplombering i regel må ske endast av vissa vid särskild prövning godkända sorter. Kungörelsen nr 1961:144 om obligatorisk statsplombering avser obligatorisk dylik plombering av utsäde av stråsäd och trindsäd. Denna kungörelse har samband med förordningen om växtförädlingsavgift (1961:145), vilken föreskriver, att s. k. växtförädlingsavgift skall erläggas för utsäde av stråsäd och trindsäd i samband med varans statsplombering. Förordningen med vissa bestämmelser om utsädespotatis (nr 1961:431) jämte kungörelsen rörande tillämpningen av nämnda förordning (nr 1961: 432) åsyftar att i fråga om utsädespotatis utgöra en parallell till lagen om handel med utsädesvaror jämte tillsynskungörelsen rörande denna lag. Genom kungörelsen nr 1928:444 med ändringar har bl. a. stadgats befogenhet för hushållningssällskaps jordbrukskonsulent och jordbruksin-

112 Struktör att i kontrollsyfte provtaga saluhållna frövaror. Motsvarande befogenhet i fråga om utsädespotatis har tillagts angivna befattningshavare genom kungörelsen nr 1961:482. Ifrågavarande provtagningsverksamhet kombineras med upplysning och rådgivning på utsädesområdet ävensom med medverkan i statens centrala frökontrollanstalts verksamhet med kontroll å och insyning av utsädesodlingar. Verksamhet av sist angivna slag utövas av ifrågavarande befattningshavare även på uppdrag av enskilda odlare och utsädesföretag.

9. 1. 3. Författningsbestämmelser om växtskydd Lagen om utrotande av berberis å viss m a r k (nr 1933: 231 med ändringar) jämte kungörelsen angående statsbidrag till utrotande av berberis å viss mark (1935: 127 jämte ändringar) åsyftar att - - till förhindrande av svartrostens spridning — åstadkomma bekämpning av berberisförekomsterna, vilka spelar en avgörande roll för svartrostens spridning. Genom lagen (fakultativ) åstadkommes utrotningsskyldighet för alla ifrågakommande markinnehavare, och genom bidragskungörelsen har öppnats möjlighet till vissa statsbidrag för främjande och underlättande av utrotningen. Under senare år har ett bidragsbelopp å 100 000 kr per år brukat stå till förfogande för bidrag av ifrågavarande slag. Bidragen utgår till hushållningssällskapen och användes av dessa i regel till kostnader för ledning och övervakning av utrotningsarbetet ävensom till kostnader för utrotningspreparat (i allmänhet klorex), som användes av de utrotningsskyldiga. Förordningen med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre (nr 1961: 77) jämte kungörelsen om tillsyn å efterlevnaden av nämnda förordning (nr 1961:78) har till ändamål att bekämpa flyghavren. Genom förordningen har flera bestämmelser avseende handeln med spannmål m. m. utfärdats. Vidare har däri stadgats, att Kungl. Maj:t på framställning av hushållningssällskap kan förordna, att flyghavre skall bekämpas enligt särskild av sällskapet upprättad och av Kungl. Maj:t eller — efter Kungl. Maj:ts bemyndigande — av lantbruksstyrelsen fastställd plan. Tillsynskungörelsen innebär rätt för bl. a. hushållningssällskaps jordbrukskonsulent och jordbruksinstruktör att uttaga varuprov fö* kontroll å efterlevnaden av förordningens handelsreglerande bestämmelser. Genom flera författningar har utfärdats speciella föreskrifter angående bekämpande av särskilda växtsjukdomar m. m. (exempelvis potatisnematod, ringröta hos potatis, potatiskräfta, koloradoskalbaggen). Vid verksamhet'som statens växtskyddsanstalt till följd av dessa och liknande författningar har att utöva, replierar anstalten ofta på hushållningssällskapen och dessas befattningshavare på så sätt, att dessa uppspårar och rapporterar förekomster av sjukdomar och skadedjur.

113 9.1. 4. Författningsbestämmelser om skydd för pollenöverförande insekter Bestämmelser till skydd för pollenöverförande insekter — bin m. fl. — mot för dessa skadliga kemiska medel lör bekämpande av ogräs, växtsjukdomar m. m. har tidigare varit intagna i en särskild kungörelse (biskyddskungörelsen; 1953: 718) men är numera överförda till bekämpningsmedelsförordningen (1962:703) jämte kungörelsen om tillämpningen av nämnda förordning (1963:442). Lantbruksslyrelsen, som äger medgiva dispens i vissa fall från förbudet att använda för pollinerande insekter särskilt giftiga bekämpningsmedel, har lör besiktningar i dispensärenden godtagit endast befattningshavare vid växtskyddsanslaller och hushållningssällskapen. I förordningen om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin (senaste lydelse 1962:60) samt kungörelsen om tillämpning av denna förordning (senaste lydelse 1962:61) stadgas bl. a., att i län, där biodling av någon betydenhet bedrivs, länsstyrelsen skall efter samråd bl. a. med hushållningssällskapets förvaltningsutskott utse tillsyningsmän med uppgift att verka för bekämpandet av smittsamma bisjukdomar. Sådan tillsynsman skall ställa sig till efterrättelse av lantbruksstyrelsen lämnade föreskrifter och skall i övrigt vara underställd hushållningssällskapet. 9.1.5.

Författningsbestämmelser om kontroll å matpotatis

Reglementet för Svensk matpotatiskontroll (SMAK), k. br. den 30 juni 1959, och kungörelsen angående kvalitetsbenämning på matpotatis (nr 1959: 187) åsyftar att främja produktion av och handel med matpotatis av god kvalitet. Därför har SMAK-organisationen bildats, och den har alt verka enligt nyssnämnda reglemente i syfte att få största möjliga produktion och användning av SMAK-märkt potatis. Vidare har nyssnämnda kungörelse utfärdats för att genom vissa handelsreglerade föreskrifter skydda SMAK-märkningen av potatis. Hushållningssällskapen medverkar i SMAKkontrollen. 9. 1. 6. Utredningens förslag angående lantbruksnämndernas framtida

uppgifter

De bestämmelser, som enligt ovan gäller rörande utsädesvaror och som bl. a. innebär befogenhet för hushållningssällskaps jordbrukskonsulent och jordbruksinstruktör att i kontrollsyfte verkställa vissa provtagningar, bör ändras så alt befogenheten vid omorganisationen överflyttas på motsvarande befattningshavare vid lantbruksnämnd. Ifrågavarande verksamhet hör nära samman med upplysning och rådgivning på växtodlingsområdet. Detsamma gäller den kontroll å och insyning av utsädesodlingar, som statens centrala frökontrollanstalt utövar med biträde av hushållningssällskapen. Också denna biträdesuppgift bör därför tillhöra de nya lantbruksnämndernas arbetsfält. 8

114 Under 9.1.3. ovan refererade bestämmelser om berberis- och flyghavrebekämpning förutsätter, att hushållningssällskapen tar initiativ till olika slags åtgärder för att få i gång och vidmakthålla ett effektivt bekämpande av berberis och flyghavre. Berberislagen bringas sålunda i tillämpning på framställning av hushållningssällskap. Särskilda bestämmelser om flyghavrebekämpande kan också bringas i tillämpning på framställning av hushållningssällskap. Vidare gäller, att hushållningssällskapen exempelvis organiserar och genom sina befattningshavare och gillen leder utrotningskampanjer. Upplysning och rådgivning användes även som medel i samma syfte. Vad nu förordats bör äga motsvarande tillämpning i fråga om under 9.1.3. åsyftade arbetsuppgifter avseende vissa växtsjukdomar m. m. Under 9.1.4. angivna bestämmelser bygger på medverkan från hushållningssällskapen. Särskilt i vad gäller föreskrifterna om bekämpande avsmittsamma bisjukdomar har verksamheten på sistone fått stor betydelse, i det att lantbruksstyrelsen räknar med hushållningssällskapen såsom lokala huvudmän för verksamheten och för bi tillsy ningsmännens utbildning. De nya lantbruksnämnderna bör i fråga om här berörda arbetsuppgifter träda i hushållningssällskapens ställe. De under 9.1.5. nämnda bestämmelserna om SMAK-kontroll bör jämväl — i vad de nu bygger på medverkan från hushållningssällskapens sida — i fortsättningen i stället bygga på lantbruksnämnderna. Det förtjänar påpekas, att ifrågavarande kontroll successivt alltmera verkställes av direkt hos SMAK-organisationen anställda arbetskrafter. Beträffande samtliga ovan refererade bestämmelser på växtodlingsområdet gäller, att de var för sig inte tar i anspråk särskilt många dagsverken per år inom hushållningssällskapsorganisationen. Enligt tillgänglig statistik utgjorde sålunda år 1963 det sammanlagda antalet dagsverken rörande växtskydd inom organisationen 1 534 st. Statistiken innehåller inte motsvarande uppgift beträffande övriga ovan åsyftade arbetsuppgifter. På goda grunder kan dock antagas, att — om dylik uppgift kunde erhållas — den skulle uppgå till högst ungefär samma antal. Sannolikt torde det därför för hela här åsyftade arbetsområde röra sig om högst ca 3 000 dagsverken per år. 9.2.

Husdjursfrågor 9. 2.1.

Allmänt

Hushållningssällskapen har utöver de uppgifter på animalieproduktionens område, som angivits i det föregående, till följd av bestämmelser, lagar, förordningar och kungörelser vissa speciella uppgifter, som bör överflyttas från hushållningssällskapen till de nya lantbruksnämnderna. Uppgifter på djurhygienens område behandlas i särskilt avsnitt.

lift 9. 2. 2. Författningsbestämmelser rörande användning av handjur till avel Användningen av hingst, tjur och galt begränsas genom särskilda författningsbestämmelser, vilka refereras i det följande. 9. 2. 2. 1.

Hingstbesiklningstvång

Enligt lagen om hingstbesiktningstvång (SFS 1914:451) äger Kungl. Maj:t, där förhållandena inom något hushållningssällskaps område sådant påkallar, på framställning av hushållningssällskapet och vederbörligt landsting förordna, att hingstbesiktningstvång skall införas inom hushållningssällskapets område eller viss del därav. Hingstbesiktningstvånget gäller dock icke staten tillhöriga beskällare. Enligt kungörelsen med närmare bestämmelser rörande prövning av hingst enligt lagen om hingstbesiktningtvång (SFS 1951: 831) har den som önskar erhålla tillstånd att använda hingst som beskällare att låta uppvisa hingsten vid premieringsmöte. Det är alltså premieringsnämnden som beslutar om hästen får användas till allmän avel eller ej. Under tiden mellan premieringsmötena kan även premierings nämnd ens ordförande i vissa fall meddela tillstånd till användning. Enligt beslut av 1966 års riksdag på grund av förslag i statsverkspropositionen skall vissa förändringar ske i fråga om det allmännas insatser på hästavelns område. Vad nyss refererats skall emellertid i princip gälla även framdeles, och det skall ankomma på lantbruksstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av kungörelsen rörande hingstbesiktningstvång. Enligt beslutet skall hästpremieringen knytas fastare till hushållningssällskapet eller till det organ, som efter det den nu pågående omorganisationen genomförts övertar sällskapets uppgifter. Visserligen skall arbetet till väsentlig del utföras av premieringsnämnderna och deras ordförande, men det ankommer på de regionala lantbruksorganen att handha administrationen samt att stå för olika slag av praktiska anordningar såsom dragprov, märkning av hästar, utbetalning av premieringsmedel m. m., liksom det ankommer på lantbruksstyrelsen att leda hela denna verksamhet och att utfärda närmare föreskrifter. 9. 2. 2. 2. Användningen

av tjur till avel

Enligt förordningen med vissa bestämmelser angående nötboskapsaveln (SFS 1942: 341) äger Kungl. Maj:t på framställning av hushållningssällskap förordna, att inom sällskapets verksamhetsområde eller del därav tjur icke må vare sig kostnadsfritt eller mot ersättning användas till betäckning av kor, som tillhör annan än tjurens ägare, med mindre tjuren med avseende på härstamning uppfyller de fordringar, som anges i förordnandet. De fordringar som Kungl. Maj:t ställt har varierat något. Inom några områden hur kravet endast varit, att tjuren varit född i kontrollerad be-

116 sättning och fadern införd i stambok. Inom andra områden har dessutom ställts kravet att tjurens moder under ett kontrollår lämnat avkastning som för införande av tjur i riksstambok fordras av tjurmoder. Slutligen har inom vissa områden ställts krav på att tjuren varit riksstambokförd eller därtill berättigad. Enligt vad Kungl. Maj:t i särskilda skrivelser förordnat, åligger det vederbörande hushållningssällskap att utöva tillsyn för efterlevnaden av ifrågavarande förordnande. 9. 2. 2. 3.

Galtbesiktningstvång

Enligt lag om galtbesiktningstvång (SFS 1928: 196) med däri senare gjorda lindringar (SFS 1931:54 och 1946:61) äger Konungen på framställning av hushållningssällskapet och vederbörande landsting förordna, att galtbesiktningstvång skall införas inom hushållningssällskapets område eller del där^.v. Galtbesiktningstvånget kan vara begränsat eller allmänt. Vid begränsat besiktningstvång må galt icke, med mindre den prövats vara lämplig för betäckningsändamål, användas till betäckning av hondjur, som tillhör annan än galtens ägare, medan vid allmänt galtbesiktningstvång galt, som ej fyller ovan anförda krav, över huvud taget icke får användas till betäckning. Tillämpningsföreskrifter meddelas i kungörelsen med närmare bestämmelser rörande prövning av galt enligt lagen den 14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång (SFS 1952:669). Enligt denna skall prövning av galts lämplighet för betäckningsändamål verkställas av hushållningssällskapets husdjurskonsulent. Nämnda kungörelse säger även, att galt som blivit införd i riksstambok eller i hushållningssällskaps galtregister skall anses därigenom ha blivit godkänd för betäckningsändamål. 9. 2. 3. Författningsbestämmelser rörande utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark Enligt lag om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark (SFS 1918: 399) äger Konungen, på framställning av hushållningssällskapet och vederbörande landsting, förordna att inom hushållningssällskapets område eller viss del därav tjur, som är över 6 månader, eller hingst, som är över 1 år, icke må utsläppas å samfälld betesmark med mindre alla, som äger rätt till bete därstädes så medger. 9. 2. 4. Författningsbestämmelser om åtgärder i samband med bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar Enligt kungörelsen med föreskrifter till vägledning för värdering av klövbärande djur och fjäderfä enligt lagen den 12 april 1935 (nr 105) om bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (SFS 1946:23) åligger det veterinärstyrelsen och lantbruksstyrelsen att gemensamt utfärda närmare anvisningar för i kungörelsen avsedda djur. Vidare åligger det enligt kun-

117 görelsen med närmare föreskrifter angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (SFS 1935: 106) med ändringar lantbruksstyrelsen att efter hörande av hushållningssällskap uppgöra förteckning över de nötkreatur-, får- och svinbesättningar, vilka styrelsen anser på grund av stort avelsvärde böra undantagas från eventuella förordnanden om nedslaktning vid mul- och klövsjukeepizootier. 9. 2. 5. Författningsbestämmelser om lånegarantier vid hästköp Enligt kungörelsen med vissa bestämmelser om statligt stöd åt hästaveln (SFS 1959: 194) med de ändringar som gjorts 1965 (SFS 1965: 265) må statlig garanti ställas för lån till inköp av häst, som är avsedd att användas för avel eller vid ridhusanläggning. Sådan lånegaranti beviljas av lantbruksstyrelsen efter hörande av vederbörande hushållningssällskap och intresseorganisation, och lantbruksstyrelsen äger utfärda ytterligare föreskrifter, som erfordras för garantiverksamheten. 9. 2. 6. Utredningens förslag angående lantbruksnämndernas framtida

uppgifter

De bestämmelser, som enligt 9.2.2. ovan gäller rörande användning av handjur till avel, har — som ovan nämnts — i vad avser hästarna varit föremål för prövning av 1966 års riksdag. Härvid har i princip beslutats om överflyttning från hushållningssällskap till lantbruksnämnder av de arbetsuppgifter, som enligt bestämmelserna (9.2.2.1.) nu ankommer på sällskapen. Arbetsuppgifter, som enligt 9.2.2.2. ålagts hushållningssällskapen, bör vid omorganisationen överflyttas på lantbruksnämnderna. Här må anmärkas att, sedan förordningen 1942:341 trätt i kraft, förhållandena på detta område starkt förändrats, varför behovet av förordningen numera ej förefaller vara särdeles stort. Det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen att — efter närmare överväganden — avge den framställning i ämnet till Kungl. Maj:t, som styrelsen finner böra göras. Under 9.2.2.3. refererade bestämmelser stadgar vissa arbetsuppgifter för hushållningssällskap och husdjurskonsulenter. Uppgifterna torde få överflyttas på lantbruksnämnderna. Härvid bör beaktas bestämmelsen att galt, som införes i hushållningssällskapens galtregister, därigenom anses godkänd. Detta har medfört, att hushållningssällskapens galtregister de facto blivit ett register över de galtar, som godkänts enligt lagen om galtbesiktningstvång. Därför torde dylikt galtregister även i framtiden få föras av lantbruksnämnden. Arbetsuppgifter, som enligt under 9.2.3.—5. refererade bestämmelserna tillkommer hushållningssällskapen, bör vid omorganisationen överflyttas på lantbruksnämnderna. I detta sammanhang må anföras, att de författningsbestämmelser, som rör seminaveln beträffande nötkreatur, svin och får, icke direkt berör hus-

118 hållningssällskapen. Enligt gällande bestämmelser får för framställning av sperma endast användas handjur, som är riksstamboksförda. Om ordningen för riksstamboksföring förändras i enlighet med vad utredningen föreslår (8 kap.), bör därför en ändring av seminavelsbestämmelserna ske. I så fall bör lantbruksstyrelsen anförtros att fastställa de krav, som bör ställas på handjur, avsedda att användas i seminavel. Slutligen skall här erinras om alt införsel av djur och djursperma är reglerad genom särskilda författningsbestämmelser. Detsamma gäller tillverkning av och handel med fodermedel. Genom dessa bestämmelser tillföres lantbruksstyrelsen vissa arbetsuppgifter. Eftersom dessa uppgifter icke direkt berör den regionala organisationen på lantbruksområdet, tages de icke upp till närmare behandling här. I anslutning härtill beröres här ej heller lantbruksstyrelsens arbete med avseende å totalisatorspel vid hästtävlingar eller styrelsens befattning med verksamheten vid statens hingstdepå och stuteri.

KAPITEL

10 Frågor rörande trädgårdsnäringen 10.1. Rådgivningsverksamhetens

utveckling.

Tidigare

beslut.

Nuläge

Redan på 1860-talet anställdes vid hushållningssällskapen de första trädgårdstjänstemännen, då ofta benämnda länsträdgårdsmästare, för att lämna råd och anvisningar, huvudsakligen till jordbrukare, beträffande trädgårdars anläggning och skötsel. Verksamheten utvecklades och vid vissa sällskap anställdes ytterligare trädgårdstjänstemän med mindre distrikt som tjänstgöringsområden. Så småningom utvecklades ett system med en trädgårdskonsulent i varje hushållningssällskapsområde. Konsulterna arbetade med allmän trädgårdsrådgivning, vilken i mycket stor utsträckning kom att rikta sig till icke blott lantbrukare utan även till trädgårdsamatörer i städer och samhällen. Med bidrag av statsmedel utbildades s. k. trädskötare eller senare trädgårdsskötare, vilka blev deltidsanställda hos trädgårdsamatörföreningar för att sköta fruktträdsbeskärning och besprutning samt i övrigt biträda med i en husbehovsträdgård förekommande arbeten. Konsulenterna arbetade själva i stor utsträckning med att projektera dylika mindre anläggningar och göra upp ritningar och växtförslag även till kommuners prydnadsanläggningar samt kyrkogårdar m. m. Inkomster av ritningsverksamheten fick finansiera anställandet i hushållningssällskapen av assistenter åt konsulenterna. Efter förslag av hushållningssällskapsutredningen 1942 (SOU 1942:32) uppfördes 26 av de hos sällskapen verksamma 33 trädgårdskonsulenterna på personalförteckning. Trädgårdskonsulenternas verksamhet borde enligt föredragande departementschefen omfatta, förutom allmän upplysningsverksamhet, trädgårdskurser, demonstrationer av mönsterträdgårdar, premieringar m. m. En ifrågasatt inskränkning i trädgårdskonsulenternas arbetsuppgifter genom avgränsning mot trädgårdsarkitekternas arbetsfält kunde icke förordas. En särskild trädgårdsutredning år 1952 föreslog bl. a. att fyra statskonsulenter skulle tillsättas med uppgift att vara rådgivare åt yrkesträdgårdsodlare i frukt- och bärodling, grönsaks- och blomsterodling, plantskoleverksamhet och växthusbyggnadsteknik. Detta förslag upptogs emellertid ej av statsmakterna. När jordbruksupplysningskommittén började sitt arbete hade från yrkesträdgårdsodlarnas sida anmälts önskemål att den statliga insatsen i rådgivningsverksamheten på trädgårdsodlingens område mera skulle inriktas på

120 den yrkesmässiga trädgårdsnäringens problem. Kommittén anför i sitt betänkande (SOU 1060:39, sid. 86). att, när befattningen som trädgårdskonsulent eller länsträdgårdsmästare inrättades, avsikten torde ha varit huvudsakligen att på landsbygden väcka intresse för anläggande av prydnads- och nyttoträdgårdar i anslutning till hemmen, bl. a. för att därigenom försköna bygden och göra livet för människorna rikare. Den hade sålunda väsentligen en social inriktning. Även om en viss förskjutning skett, hade rådgivningen beträffande trädgårdsanläggningar alltjämt en framträdande plats i jämförelse med rådgivningen till yrkesodlare inom trädgårdsnäringen. För att tillgodose yrkesodlarnas önskemål om statlig rådgivningsverksamhet föreslog kommittén, att lör rådgivning åt handelslrädgårdsmästare skulle tillsättas 5 specialisttjänster, varav en i värme- och byggnadsteknik samt 4 i yrkesmässig trädgårdsodling. För rådgivning åt yrkesfruktodlarna föreslog kommittén 3 specialisttjänster i fruktodling. Den allmänna trädgårdsrådgivningen skulle ombesörjas av 14 konsulenter. Flertalet remissinstanser underströk behovet av upplysningsverksamhet för den yrkesmässiga trädgårdsnäringen. Trädgårdsnäringsutredningen föreslog att för rådgivning till yrkesodlare skulle avdelas 13 konsulenter med angiven ämnesinriktning och placering. Riksdagen beslöt (prop. 1961: 183) att av de 25 trädgårdskonsulenttjänsterna 13 befattningar så snart som möjligt skulle omändras för rådgivningsverksamhet bland yrkesodlarna i enlighet med vad trädgårdsnäringsutredningen föreslagit. Det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma tjänstgöringsplacering och verksamhetsområden för dessa konsulenter. Denna organisationsform genomföres nu steg för steg alltefter som vakanser uppstår bland Irädgårdskonsulenterna i hushållningssällskapsorganisationen. Sedermera har Kungl. Maj:t genom brev den 29 november 1963 anbefallt lantbruksstyrelsen att, sedan samtliga de tretton här nämnda konsulenttjänsterna blivit tillsatta, vid uppkommande vakans pä någon av övriga tjänster som trädgårdskonsulent i god tid underställa Kungl. Maj:t frågan om att utnyttja en sådan tjänst för att tillgodose rådgivningsbehovet inom plantskolenäringen. Fullt utbyggd skulle konsulentorganisationen för trädgårdsnäringen te sig som följer: Tjänst

Närmare ämnesinriktning

Tjänstgöringsplacering

Verksamhetsområde

1 förste konsulent

yrkesmässig köks-, växt- och blomsterodling

Malmöhus läns hushållningssällskap, placeringsort Malmö

Södra delarna av Malmöhus och Kristianstads län samt Blekinge län Norra delarna av Malmöhus och Kristianstads län samt Hallands län

1 konsulent

Malmöhus läns hushållningssällskap, placeringsort Hälsingborg

121 Tjänst

Närmare ämnesinriktning

1 förste konsulent 1 konsulent 1 förste konsulent

1 konsulent 1 förste konsulent

Tjänstgöringsplacering

Verksamhetsområde

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap Östergötlands läns hushållningssällskap

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro, Västmanlands och Gotlands län Kopparbergs län och Norrland Kristianstads län med undantag för området väster om en tänkt nord-sydlig linje dragen genom Hässleholm, Kronobergs län, Blekinge län samt södra delen av Kalmar län Malmöhus län, den del av Kristianstads län som ligger väster om en tänkt nord-sydlig linje dragen genom Hässleholm samt Hallands län Övriga Sverige

Stockholms läns och stads hushållningssällskap

» yrkesmässig fruktodling

1 konsulent

Gävleborgs läns hushållningssällskap Kristianstads läns hus hållningssällskap

Malmöhus läns hushållningssällskap

1 konsulent

»

1 förste konsulent

värme- och byggnadsteknik

1 förste konsulent

»

1 förste konsulent

företagsekonomi

1 konsulent

»

I konsulent II konsulcnter

plantskoleskötsel

Hela landet

allmän trädgårdsrådgivning

Tillsammans hela landet

25 tjänster sammanlagt

Stockholms läns och stads hushållningssällskap Malmöhus läns hushållningssällskap Stockholms läns och stads hushållningssällskap ! Malmöhus läns hushållningssällskap Stockholms läns och stads hushållningssällskap

Götaland utom Östergötlands och Skaraborgs län Övriga Sverige

Götaland utom Öster götlands och Skaraborgs län Övriga Sverige

122 I d a g e n s läge ä r s a m m a n l a g t 9 av de o v a n n ä m n d a t j ä n s t e r n a s o m k o n s u l e n t för y r k e s t r ä d g å r d s o d l i n g tillsatta, v a r a v 4 för köksväxt- och blomsterodling i Malmö, Hälsingborg, Uddevalla och Stockholm, 2 för frukt- och bärodling i Kristianstad och Malmö, 2 för värme- och byggnadsteknik i Stockholm och Malmö, 1 för företagsekonomi i Malmö. De ö v r i g a 16 k o n s u l e n t e r n a ä r v e r k s a m m a s o m t i d i g a r e m e d a l l m ä n t r ä d g å r d s r å d g i v n i n g , m e n flertalet h a r fått en s t a r k a r e i n r i k t n i n g p å y r k e s m ä s s i g p r o d u k t i o n . Dessa k o n s u l e n t e r s p l a c e r i n g i t j ä n s t g ö r i n g s o m r å d e n är följande: Placering Uppsala Linköping Jönköping Växjö Kalmar Visby Karlskrona Borås Vänersborg Skara Örebro Västerås Falun Härnösand Östersund Luleå

Tjånstyöringsomräde Uppsala och Stockholms län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs och Hallands län Kalmar län Gotlands län Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps område Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps område och Göteborgs och Bohus län Skaraborgs län Örebro och Värmlands län Västmanlands och Södermanlands län Kopparbergs och Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Norrbottens och Västerbottens län

H u r l a n d e t s k u l l e k o m m a a t t i n d e l a s i t j ä n s t g ö r i n g s o m r å d e n , n ä r antalet a l l m ä n n a k o n s u l e n t e r enligt p l a n e r n a h a r r e d u c e r a t s till 11, ä r ä n n u icke fastställt. L a n t b r u k s s t y r e l s e n s ö k e r a l l t e f t e r s o m v a k a n s e r u p p s t å r och n y a k o n s u l e n t e r för y r k e s o d l i n g tillsätts a t t lösa d e n n a i n d e l n i n g s f r å g a p å l ä m p l i g a s t e sätt. K o n s u l e n t e r n a s a r b e t s u p p g i f t e r ä r t r o t s den v i d t a g n a s p e c i a l i s e r i n g e n m å n g s k i f t a n d e . Speciell i n s t r u k t i o n för y r k e s k o n s u l e n t e r n a h a r icke utf ä r d a t s , u t a n för dessa gäller de b e s t ä m m e l s e r , s o m t i l l ä m p a s för s a m t l i g a k o n s u l e n t k a t e g o r i e r i h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p s o r g a n i s a t i o n e n . 1 s k r i v e l s e till h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p och k o n s u l e n t e r i a u g u s t i 1962, i s a m b a n d m e d att de första t j ä n s t e r n a tillsatts, m e d d e l a d e e m e l l e r t i d l a n t b r u k s s t y r e l s e n följande beträffande denna verksamhet: Specialkonsulent inom yrkesmässig trädgårdsodling skall hålla sig underrättad om de framsteg som görs inom verksamhetsgrenen. Genom att på ändamålsenligt

sätt till yrkesodlare meddela råd och upplysningar i aktuella spörsmål skall han främja utvecklingen av rationell och ekonomisk drift inom den yrkesmässiga trädgårdsnäringen. Han skall vidare medverka vid genomförandet av sådana lokala försöksuppgifter, som är av betydelse för yrkesmässig trädgårdsodling, avge yttranden i ärenden rörande den statsunderstödda rationaliseringsverksamheten på trädgårdsnäringens område samt i sin verksamhet i största möjliga utsträckning samarbeta med övriga specialkonsulenter och andra hushållningssällskapens trädgårdstjänstemän, med försöks-, forsknings- och utbildningsanstalter på området samt med den yrkesmässiga trädgårdsnäringens organisationer. Specialkonsulent i värme- och byggnadsteknik skall även kontrollera, granska eller upprätta ritningar och konstruktionsförslag till växthusanläggningar, värmeanläggningar, kylanläggningar och ekonomibyggnader samt tekniska anordningar i övrigt för den yrkesmässiga trädgårdsnäringens behov. Specialkonsulent i företagsekonomi skall införskaffa grundmaterial för ekonomiska beräkningar i form av uppgifter om arbets- och metodstudier, kostnader för växthus och värmeanläggningar och andra maskinella hjälpmedel, underhåll och avskrivning av byggnader samt förbrukningsmaterial m. m. inom yrkesmässig trädgårdsodling samt med ledning av detta grundmaterial upprätta normalkalkyler för olika kulturer samt driftsplaner rörande lämpliga kombinationer av kulturer inom skilda företagstyper. I fråga om samarbetet över gränserna de olika hushållningssällskapen emellan ankommer det på direktörerna att tillsammans med vederbörande konsulent träffa överenskommelse om konsulentens tjänstgöring inom respektive område, varvid utgångspunkten lör tjänstgöringens omfattning inom de olika områdena skall vara den yrkesmässiga trädgårdsodlingens omfattning inom respektive områden. Förutom de personalförtecknade trädgårdskonsulenterna sysselsätter sällskapen trädgårdsinstruktörer eller assistenter, som avlönas med sällskapens egna medel. För närvarande finns anställda sammanlagt 28 assistenter fördelade på 21 sällskap (se tabell i 14 kap.). Dessa befattningshavares verksamhet avser huvudsakligen allmän trädgårdsrådgivningsverksamhet. 1 viss utsträckning har de emellertid också tilldelats arbetsuppgifter, som har med yrkesmässig odling att göra, nämligen medverkan vid kurser och föredrag, försöksverksamhet samt i enstaka fall trädgårdsrationalisering.

10.2.

Vissa

framställningar

Här nedan följer en kort redogörelse över vissa framställningar rörande frågor, som sammanhänger med organisationen av rådgivningen till trädgårdsnäringen. Sveriges hortonomförbund begärde i december 1903 i framställning till regeringen att frågan om inrättande av personalförtecknade tjänster som assistenter åt trädgårdskonsulenterna skulle bli föremål för särskild prövning eller hänskjutas till trädgårdsnäringsutredningen. Som motiv för fram-

124 ställningen framhölls den stora arbetsbörda, som konsulenterna i den nya organisationen skulle få med hänsyn till mångfaldiga arbetsuppgifter och ofta orimligt stora tjänstgöringsområden, som omfattade två eller flera län. I skrivelsen pekades också på det förhållandet, att det hleve dyrare fölen trädgårdsodlare än för en jordbrukare att anlita den statliga rådgivningsverksamheten, alldenstund jordbrukaren kunde anlita instruktör i stället för konsulent för enklare rådgivningar. Så länge inga instruktörer funnes på trädgårdssidan stode icke denna möjlighet öppen för trädgårdsodlaren. Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anförde i skrivelse till Konungen i september 1964 följande: För att de specialkonsulenter som tillsatts för den yrkesmässiga trädgårdsodlingen skall kunna bli till största möjliga nytta för denna odling borde de av hushållningssällskapsorganisationen förses med assistenter. Det är ett starkt önskemål från förbundets medlemmar att specialkonsulenterna ges möjlighet att koncentrera sig på den primära arbetsuppgiften att i olika former lämna råd och anvisningar till den enskilde odlaren och ej belastas med administrativt arbete inom hushållningssällskapen. Införandet av assistenttjänster skulle också främja rekryteringen av trädgårdskonsulenter. Hushållningssällskapens förbund begärde i skrivelse till lantbruksstyrelsen den 8 juli 1965, att styrelsen skulle vidtaga åtgärder för en förstärkning av de personella resurserna för rådgivningsverksamheten på trädgårdsnäringens område. Sveriges pomologiska förening har i skrivelse till Konungen den 20 september 1965 bl. a. förklarat sig beredd att om erforderliga resurser ställs till förfogande överta administrationen och ansvaret för den allmänna konsulentrådgivningen på trädgårdsskötselns område. I skrivelse den 7 september 1965 till lantbruksstyrelsen har Malmöhus läns hushållningssällskap anhållit om medel för anställande av en assistent till konsulenten i företagsekonomi på trädgårdsområdet. Som motiv framilades bl. a., att konsulenten ifråga har hela Götaland till verksamhetsområde och att arbetet med att få fram olika kalkyler för trädgårdsproduktionen och dess olika kulturer är omfattande och arbetskrävande. Inte blott för produktionen krävs kalkyler utan även i fråga om investeringar av skilda slag i samband med den pågående rationaliseringen av trädgårdsnäringen. En kommitté företrädande bärodlareintressen i Finnerödjaområdet har hos utredningen hemställt om sådana åtgärder att den där bedrivna särskilda rådgivningen skall fortsättas och utbyggas. För området finns sedan 1958 en särskild instruktör för rådgivning till yrkesbärodlarna. Han har nu hushållningssällskapet i Skara som huvudman, och kostnaderna bestrids av medel dels från odlarsammanslutningar, dels från hushållningssällskapen i Skaraborgs, Värmlands och Örebro län.

125 Slutligen kan nämnas att Norrbottens trädgårdsförbund i skrivelse till utredningsmannen den 17 maj 1966 bl. a. bemställt att ett årligt anslag skall anslås närmast för rese-, traktamente och arvodeskostnader sammanhängande med den trad gårdsfrämjande verksamheten i Norrbottens län.

10.3. Lantbruksnämndernas avseende

framtida uppgifter trädgårdsfrågor

och

personal

Enligt departementschefens uttalande (prop. 1965: 100, s. 69) bör de nya lantbruksnämnderna i princip överta uppgifter, som är av sådan betydelse för jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering i vid bemärkelse att de bör handhas av staten. 1 anslutning härtill föreslår utredningen att det allmännas insatser för att främja utvecklingen av den yrkesmässiga trädgårdsnäringen inordnas i de nya lantbruksnämndernas verksamhet. Arbetsuppgifterna bör, liksom nu gäller för konsulenterna på detta område, huvudsakligen omfatta rådgivning, projektering av vissa anläggningar samt handläggning av ärenden rörande finansieringsstöd. I vissa särskilda fall bör särskilda trädgårdsdelegationer inrättas, se 14 kap. För att trygga kontakten med trädgårdsodlarna bör i län där så finns behövligt en rådgivande grupp för trädgårdsfrågor kunna inrättas. Den s. k. allmänna trädgårdsrådgivningen, som innefattar rådgivning beträffande mer amatörmässig trädgårdsskötsel samt projektering av hemträdgårdar, parkanläggningar m. m. torde däremot enligt det nyss återgivna principuttalandet i det väsentliga falla utanför de nya lantbruksnämndernas arbetsfält. Den verksamhet, som hushållningssällskapen bedrivit på detta område har under åren fyllt en betydelsefull uppgift i många delar av vårt land. Det är alltjämt angeläget med insatser för att både i expanderande tätorter och på landsbygden väcka intresse för anläggande av prydnads- och nyttoträdgårdar i anslutning till hemmen för att därigenom göra miljön vackrare och rikare. Det finns också en stor och synbarligen ökande efterfrågan på tjänster av fackmän för projektering av park- och prydnadsanläggningar såväl från privatpersoner som från industrier och andra företag samt kommuner och allmänna institutioner. Det torde i våra dagar på de flesta håll vara relativt goda möjligheter att få behovet av sakkunnig hjälp tillgodosett genom konsulter och andra privata företagare. Den utvidgade utbildningskapaciteten på hortonomlinjen vid lantbrukshögskolan medför en betydande ökning av tillgången till sakkunskap för de mest kvalificerade uppgifterna. Vid trädgårdsskolorna är trädgårdsanläggarlinjen dominerande. På senaste åren h a r antalet trädgårdsanläggare i vårt land vuxit ut kraftigt och det torde nu finnas 6 å 700 sådana fackmän, som med sin verksamhet torde täcka så gott som hela vårt land. Vi-

12ft

dare har åtskilliga kommuner till sig knutit fackman hade lör planläggningen i större sammanhang och för anläggningsarbeten, i förslå hand för park- och andra anläggningar för vederhörande kommuners egen räkning. Utvecklingen, inte minst i samband med den tilllagande fritidsbebyggelsen, torde också leda till att kommuner och sammanslutningar vill hålla egna resurser i ökad omfattning för hithörande uppgifter. Vid de överläggningar som utredningsmannen haft med hushållningssällskapen har också framkommit att flera hushållningssällskap, som nu bedriver en självbärande verksamhet med trädgårdsprojektering, avser att fortsätta denna verksamhet. Om lantbruksnämndernas uppgifter på trädgårdsområdet i princip begränsas till åtgärder för att främja den yrkesmässiga trädgårdsodlingen, ligger det i sakens natur att de kommer att ha kontakter även med annan trädgårdsodling och kunna ge informationer och impulser av värde för denna. Den upplysningsverksamhet genom massmedia, som primärt riktar sig till yrkesodlarna, bör vara av intresse och till nytta även i vidare kretsar. Amatörodling torde, kanske i främsta rummet bland frukt- och bärodlare, i mångt och mycket kunna hämta impulser från försöksverksamheten och rådgivningen till yrkesodlingen. Frågan om verksamhetsinriktning, tjänstgöringsplacering och verksamhetsområden för specialkonsulenterna med inriktning på yrkesmässiga trädgårdsodlingar har prövats så sent som 1961 då riksdagen, som ovan redovisats, fattade beslut i ämnet på grundval av trädgårdsnäringsutredningens förslag. Den nuvarande organisationen, som bl. a. innefattar två rådgivningscentraler i Malmö resp. Stockholm, har utformats med hänsyn till att en stark koncentration av trädgårdsproduktion finns i Skåne och i Mälardalen. Väsentlig vikt lades också vid synpunkten att de nya specialkonsulenterna i sitt arbete bör ha nära anknytning lill vederbörande forskningsinstitutioner i Alnarp, Lund och Ultima. Eldigt vad utredningen inhämtat från lantbruksstyrelsen och företrädare för näringsutövarnas organisationer har denna organisationsform visat sig vara ändamålsenlig. Den bör därför i stort sett bibehållas. Detta innebär bl. a. att de båda nämnda centralerna även i fortsättningen bör ha vardera en konsulent i värme- och byggnadsteknik, en konsulent i företagsekonomi samt minst en konsulent för blomster- och köksväxtodling resp. för frukt och bärodling. I Malmö bör dessutom en konsulent i plantskoleskötsel placeras med hela landet som verksamhetsområde. Vid centralerna skulle sålunda komma att finnas tio konsulenter. Övriga femton konsulenter bör även i fortsättningen lämpligen vara placerade i olika län, vilket med hänsyn till vad som ovan sagts om deras framtida arbetsuppgifter innebär en viss ökning av insatserna för den yrkesmässiga odlingens rationalisering. Utredningen föreslår att behovet av resurser här-

127 för ytterligare beaktas genom att tio assistenttjänster inrättas. Detta har såväl yrkesutövarnas organisationer som olika hushållningssällskap betecknat som angeläget. Det skulle också göra det möjligt att avlasta trädgårdskonsulenterna arbete så att deras speciella kapacitet inom olika områden av den yrkesmässiga trädgårdsnäringen kan bli väl utnyttjad. Av assistenttjänsterna bör sammanlagt fem placeras vid de båda rådgivningscentralerna och de övriga fem i olika län enligt lantbruksstyrelsens bestämmande. Härigenom bör bl. a. önskemålen från Malmöhus län om ökad kapacitet för företagsekonomisk kalkylering kunna tillgodoses. Utredningen vill i detta sammanhang nämna, att de odlingskonsulenter, som föreslås vara placerade i andra län, ävensom deras assistenter i stor utsträckning bör kunna stå till tjänst med rådgivning i företagsekonomiska spörsmål och med kalkylering Tabell

5.

Trädgdrdskonsulenternas

fördelning

länsvis.

Konsulenter Lån

a

b

c

d

e

f

AB C D E F

1 — — —

1 — — — —

1 — — 1 —

1 — —

— —

. 1

—

—

G H I K L

— — — — —

— — — — —

— — —. — —

— — — .— 1

M N 0 P R

1 —

1 — — — —

2 .— 1

1 —

—

—

—

1 1

6 1 1 1 1

— — .— — —

— — — 1

.—. —

. .

1 1

1 1

—

—

—

—

•

— •

— —

S T U W X

— — — —

Y Z AC BD

— — — —

—. — —

Summa

—

•

Summa 4

1 1 1

1 1

1 1

_

—

_

—

, __ —

—.

—

,

f>

a) Värme- och byggnadsteknik b) Företagsekonomi c) Odlingsteknik, köksväxter och blommor d) » , frukt och bär e ) » , plantskoleskötsel f) » , allmän yrkesodling 1 Därav sammanlagt 5 i AB och M.

Ass.

K)1

128 av vanligt förekommande slag. Slutligen bör här framhållas, att utredningens förslag om viss utökning av kontorspersonalen på nämnderna bör ge möjlighet till en välbehövlig avlastning av skrivarbete m. m. från brädgårdskonsulenterna. Behovet av personal inom trädgårdsområdet vid lantbruksnämnderna har av utredningen, enligt de riktlinjer som ovan diskuterats, beräknats till 25 konsulenter och 10 assistenter. Härtill kommer behov av biträdeshjälp. som torde få tillgodoses inom ramen för nämndernas tillgång på sådan personal. Den närmare fördelningen enligt utredningens förslag av konsulenter länsvis och inom olika verksamhetsområden framgår av tabell 5. Utredningen förutsätter härvid, att den personal som tillkommer kommer att användas i en självbärande verksamhet. Det synes sannolikt att assistentpersonalen rekryteras bland de nuvarande trädgårdsassistenterna.

10.4. Den centrala administrationen

på trädgårdsnäringens

område

10.4.1. Arbetsuppgifter I lantbruksstyrelsen anställdes år 1920 för förslå gången en tjänsteman med uppgift att i första hand handlägga och föredraga ärenden rörande trädgårdsnäringen. Arbetsuppgifterna på trädgårdsområdet bestod till en början i att handlägga ärenden rörande undervisning vid skolor och kurser. Undan för undan utvidgades verksamheten till att omfatta vissa statliga stödåtgärder främst på fruktodlingens område, tull- och importspörsmål, standardisering av trädgårdsprodukter, viss försöksverksamhet, avsättningsförhållanden inom trädgårdsnäringen, rådgivningsverksamheten vid hushållningssällskapen samt plantskolekontroll och införselkontroll i fråga om plantskolealster. Riksdagen har under de senaste tio åren fattat flera beslut om åtgärder, som bidragit till alt främja trädgårdsnäringens utveckling och öka dess konkurrenskraft gentemot utlandet. Sålunda tillkom år 1955 det statliga stödet till trädgårdsnäringens rationalisering. Aret därpå fattades beslut om kollektiv restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen, varigenom medel ställdes till förfogande för att finansiera ett flertal för näringen angelägna åtgärder av gemensam natur. Genomgripande förbättringar har beslutats i fråga om försök, forskning och undervisning, såväl högre som lägre, växtförädling, växtskydd och rådgivningsverksamhet för yrkesmässig trädgårdsodling. Vidare har stödmöjligheterna förbättrats till förvärv och drift av trädgårdsföretag samt uppförande av lagerhus och auktionshallar m. m. Genom Sveriges deltagande i det internationella samarbetet inom OECD, EFTA och GATT har frågan om standardisering av trädgårdspro-

129 dukler ytterligare aktualiserats liksom oekså tull- och gränsskyddsfrågor samt statistik och prognosverksamhet på trädgårdsområdet. Statliga kreditgarantier och bidrag Ull rationalisering, och drift av trädgårdsföretag

förvärv

Lantbruksstyrelsen är beslutande instans i ärenden rörande finansieringsstöd till trädgårdsföretag. På styrelsen ankommer vidare bl. a. att föra statistik över verksamheten. 1 Vid olika tillfällen har frågan övervägts om beslutanderätten i fråga om kreditgarantier och bidrag. Riksdagen fann så sent som 1963 lämpligt att till lantbruksstyrelsen överföra beslutanderätten i ärenden rörande statligt stöd till förvärv och drift av trädgårdsföretag, vilken uppgift tidigare ankommit på länsorganen. Det finns nu skäl både för och emot en viss decentralisering.. De lokala organen anlitas redan nu för utredning och för efterföljande åtgärder, sedan lantbruksstyrelsen fattat beslut, överförande av beslutanderätten skulle icke i nämnvärd grad öka deras arbetsbörda. Emot en decentralisering av beslutanderätten talar verksamhetens förhållandevis ringa omfattning och framför allt dess ojämna fördelning på olika län, vilket gör att lånegaranti- och bidragsramarna inte lämpligen kan fördelas för att disponeras av länsorganen i de olika länen. Avsaknaden av teknisk expertis för bedömning av växthus- och värmeanläggningar vid flertalet lokalorgah talar likaså för fortsatt central handläggning av ären; dena. (iottgörelse till trädgårdsnäringen

för av dess utövare er lagd

bensinskatt

Kollektivt till trädgårdsnäringen restitueras årligen av bensinskattemedel ett belopp, som skall utgöra gottgörelse för av trädgårdsodlarna till statsverket inbetald skatt på bensin, inköpt till drift av jordfräsar. Detta är en motsvarighet till den skatterestitution på jordbruksområdet, som genom statens jordbruksnämnd sker direkt till varje innehavare av bensindriven traktor för jordbruksdrift. Lantbruksstyrelsen har att besluta om bidrag av dylika medel till att finansiera åtgärder av gemensamt intresse för näringens utövare i enlighet med av riksdagen godkända regler. Styrelsen skall därvid samråda med av Kungl. Maj:t utsedda representanter för trädgårdsnäringen. Rådgivningsverksamhet,

försöksverksamhet

m. m.

Sedan den av hushållningssällskapen bedrivna rådgivningsverksamheten på trädgårdsområdet omorganiserades för några år sedan, har styrelsens medverkan påkallats i högre grad än tidigare för att åstadkomma samordning och ge vägledning beträffande rådgivningsarbetets uppläggning. Sty9

130 rclsens Irädgårdssektion har härvid ett nära samarbete med trädgårdsnäringens fackliga och ekonomiska organisationer. Styrelsens trädgårdssektion åligger att i viss utsträckning medverka i handläggning av frågor rörande lantbrukshögskolans lokala försöksverksamhet på trädgårdsområdet. Avsättnings

förhållanden

Genom att styrelsen kan bevilja stöd i form av kreditgarantier samt bidrag av bensinskattemedel till anordnande av gemensamma sorterings-, packnings- och lagerlokaler för trädgårdsprodnkter ankommer det på trädgårdssektionen att hålla ständig kontakt med de ekonomiska organisationer, som arbetar med trädgårdsnäringens avsättningsfrågor. Enligt kungl. brev den 23 mars 1961 har styrelsen också att ta initiativ till och medverka till lokala undersökningar rörande möjligheterna och lämpligheten av att inom skilda områden anordna auktionshallar för trädgårdsprodukter. Även för sådana anläggningar kan styrelsen bevilja statligt stöd. Införsellicenser

för fruktträd

och

bärbuskar

Fruktträd och bärbuskar samt grundstammar till fruktträd må enligt Kungl. Maj:ts kungörelse nr 1950:84 ej införas i riket utan tillstånd av lantbruksstyrelsen. Ärenden rörande införsellicenser handläggs av trädgårdssektionen efter hörande av statens plantskolenämnd. Genom den statliga försöksverksamheten på området och växtskyddsanstalten håller sig styrelsen underrättad om vilka sorter och grundstammar som prövas lämpliga för våra odlingsförhållanden och om erforderliga sundhetskrav. På basis härav föreskriver styrelsen de villkor för införseln, som befinnes påkallade ur fruktodlingssynpunkt. Plantskolekontroll Statens plantskolenämnd, som inrättats enligt riksdagsbeslut 1945 och fått ändrad organisation enligt beslut vid 1966 års riksdag (IX ht, bil. 11, s. 46 47), har till uppgift att kontrollera kvalitet och sundhet hos vissa svenska plantskolealster. Nämnden står under lantbruksstyrelsens överinseende. Ordföranden i nämnden utses av Kungl. Maj:t. Lantbruksstyrelsen har att utse ledamöter i nämnden efter förslag av vissa institutioner och organisationer. Fr. o. m. den 1 juli 1966 har införts obligatorisk sundhetskontroll av vissa plantskolealster enligt Kungl. Maj:ts bestämmande. Vid sidan härav bedrivs också i fortsättningen liksom tidigare en frivillig kontroll av plantornas sortäkthet och kvalitet. Växtskyddsanstalten svarar för den obligatoriska sundhetskontrollen, och lantbruksstyrclsen har överinseende över den frivilliga kontrollen.

131 Utrikeshandel

m. m.

1 del internationella samarbetet inom OECD, EFTA och GATT uppkommer ofta frågor rörande produktion, sortering och packning samt försäljning av köksväxter och frukt. Av jordbruksdepartementet samt utrikesdepartementets handelsavdelning utnyttjas lantbruksstyrelsens trädgårdssektions sakkunskap i hithörande ärenden. Byrådirektören för trädgårdsärenden har utsetts alt vara svensk rapportör till OECD beträffande den svenska produktionens förhållanden. Det bör vara en uppgift för styrelsen att följa trädgårdsodlingens utveckling i länder, som uppträder på svenska marknaden med frukt och grönsaker. Det är beträffande sådana länder angeläget alt få en uppfattning om odlingsbetingelser, central administration, rådgivningsverksamhet, utbildning, statliga stödåtgärder, marknadsförhållanden, marknadspolitiska åtgärder för att kontrollera import och export. Övriga

arbetsuppgifter

I övrigt åligger det trädgårdssektionen att följa trädgårdsnäringens utveckling här i landet, att föreslå och vidta åtgärder, som kan gagna näringens intressen och att göra utredningar och bereda yttranden över remisser, som rör trädgårdsnäringens spörsmål. Om ett av trädgårdsnäringsutredningen framlagt förslag till förbättrad trädgårdsstatistik genomföres kommer styrelsen att få ett säkrare underlag för prognosverksamhet beträffande förändringar i odlings- och marknadsbetingelser och därigenom bättre möjligheter att fullgöra ovannämnda arbetsuppgifter. För att kunna ha en klar överblick över näringen och dess förhållanden måste styrelsen upprätthålla nära kontakter med institutioner, som bedriver forskning, försök, växtförädling, växtskyddsverksamhet och undervisning, ävensom med näringens organisationer.

10.4.2. Utredningens förslag Mot bakgrunden av vad ovan anförts bör enligt utredningens mening en viss förstärkning tillföras den arbetsenhet, som inom lantbruksstyrelsen handhar uppgifterna på trädgårdsnäringens område. Trädgårdsnäringens betydelse och arten av arbetsuppgifterna inom styrelsen utgör motiv för att arbetsenheten får relativt fristående ställning. Enheten bör ledas av en högt kvalificerad chef med befogenhet att självständigt handlägga uppgifterna och föredra ärenden inom det speciella område som trädgårdsnäringen utgör. Med hänsyn till arbetsenhetens storlek bör den lämpligen ingå som en avdelning med förhållandevis självständig ställning inom en byrå. Arbetsenhetens uppgifter bör bl. a. vara att, förutom att ha en direkt ledande funktion över verksamheten, noga följa utvecklingen och verka för

132 samordning av verksamheten mellan länsorganen sinsemellan samt mellan länsorganen och näringsutövarna. Enheten bör i förhållande till nuläget ha ökade resurser för att kunna utföra erforderliga kalkyler avseende olika rationaliseringsprojekt och marknadsfrågor och för att kunna följa utvecklingen av trädgårdsföretag. För närvarande handläggs trädgårdsärendena inom lantbruksstyrelsen av en byrådirektör, en hortonom och en kansliskrivare. Arbetsenheten, vars organisatoriska knytning till lantbruksbyrån bör bestå även efter den 1 juli 1967, föreslås från denna tidpunkt bli utökad med ytterligare en kvalificerad befattningshavare för i första hand kalkyl- och statistikarbete (se närmare 17 kap.). Arbetsenhetens chef bör ha ställning som avdelningsdirektör. Utredningen anser det vara av vikt att trädgårdsnäringens företrädare ges tillfälle att redan på beredningsstadiet medverka vid övervägandena i viktigare frågor. Utredningen vill därför föreslå att, på liknande sätt som skett på flera andra områden, en särskild trädgårdsnäringsnämnd knyts till lantbruksstyrelsen. Nämndens funktion skulle vara att som ett rådgivande organ följa verksamheten på trädgårdsnäringens omåde och att till styrelsen avge förslag till åtgärder för näringens rationalisering samt att yttra sig i frågor som lantbruksstyrelsen hänskjuter till nämndens behandling. Det synes lämpligt att nämnden får sådan sammansättning att den jämväl kan företräda trädgårdsnäringen vid det samråd, som enligt vad ovan nämnts skall äga rum vid lantbruksstyrelsens beslut om bidrag, utgående av restituerade bensinskattemedel.

KAPITEL

11 F r å g o r r ö r a n d e j o r d b r u k s s t a t i s t i k , företagsregister m . m . 11.1.

Allmänt

Statistiska centralbyrån är central myndighet för produktion av jordbruksstatistik. Som lokalt organ för insamling och granskning av primäruppgifter till denna fungerar för närvarande såväl hushållningssällskapen som kommunerna. Granskning av skördeskadeanmälningar handhas av lantbruksnämnderna. Statistiska centralbyrån och jordbruksnämnden har på uppdrag av Kungl. Maj:t i samråd med lantbruksstyrelsen och skördestatistiska nämnden utrett frågan om ev. övergång till obligatorisk anmälan till skördeskadeskyddet. I denna utredning, den s. k. obligatorieutredningen — vilken för övrigt nyligen avlämnats — har beaktats sambandet mellan obligatorisk anmälan och uppgiftsinsamling till jordbruksstatistiken. Lantbruksorganisationsutredningen grundar sig i berörda avsnitt på obligatorieutredningens förslag. 1960 års jordbruksutredning h a r föreslagit, att ett företagsregister över jord- och skogsbruk inrättas (jfr 11.10.1). I skrivelse till utredningen den 19 november 1965 har jordbruksutredningen uttalat, att det bör ankomma på 1965 års lantbruksorganisationsutredning att närmare överväga vilka resurser som kan behövas såväl centralt som lokalt för detta ändamål samt att lämna de förslag som befinns påkallade i dessa delar. Med anledning härav har utredningen också funnit anledning att i grova drag i det följande diskutera den lämpliga utformningen och uppläggningen av ett företagsregister.

11.2.

Skördeskadeskyddet

11.2.1. Nuvarande

utformning

Beslut om permanent skördeskadeskydd fattades av 1961 års vårriksdag, och skyddet trädde i kraft samma år. Skördeskadeersättning kan efter frivillig individuell anmälan utgå till brukare av brukningsenheter om minst 2,0 ha åker. Blanketter för skördeskadeanmälan tillhandahålls av lantbruksnämnderna och deras ortsombud, av hushållningssällskapen och av kommunalkontoren. Anmälan inlämnas till lantbruksnämnden i regel före den 1 oktober. Granskningen av skördeskadeanmälningarna utförs vid lantbruks-

134 nämnderna enligt av lantbruksstyrelsen eller samråd med centralbyrån och jordbruksnämnden meddelade föreskrifter. Skördeskadeskyddet omfattar såväl skördeskadeersättning som skördeskadebidrag. De senare tillkom som ett komplement till de förra. Granskningen omfattar bl. a. kontroll av att blanketterna är fullständigt ifyllda och att uppgifterna är rimliga. Den uppgivna totalarealen granskas mot fastighetslängden eller nämndens centralregister. Vid behov kontaktas brukaren eller ortsombudet för kontroll. Efter genomförd granskning översänds blanketterna till centralbyrån. Där sker viss maskinell granskning och rättelse, den senare i regel efter särskild utredning vid lantbruksnämnd. I anledning av ingivna besvär till jordbruksnämnden begärs i vissa fall yttrande från lantbruksnämnderna. Arbetsinsatsen för granskning vid 60 000 anmälningar (genomsnittligt antal 1961—1965) har på grundval av från lantbruksnämnderna lämnade uppgifter av obligatorieutredningen beräknats enligt följande: kvalificerad granskningspersonal 3,2 årsverken biträdespersonal 5,2 » Rutinerna beträffande ansökan om skördeskadebidrag är i väsentliga delar desamma som gäller för anmälan om skördeskadeersättning. Bidragen är behovsprövade, varför dock såväl uppgiftslämnande som granskning blir mer omfattande för dessa. Lantbruksnämnderna inhämtar yttrande från hushållningssällskapen rörande skördeskadan. 11.2.2. Lantbruksnämndernas framtida

medverkan

För att belysa lantbruksnämndernas arbetsinsats i samband med en ev. övergång till obligatorisk skördeskadeanmälan refereras i det följande obligatorieutredningens förslag till anmälnings- och granskningsrutiner m. m. Förslaget till obligatorisk anmälan väntas innebära mer än en tredubbling av antalet anmälningar. För att få en snabb bearbetning, med hänsyn till samordning med jordbruksstatistiken och för att få en fördelaktig långsiktig kostnadsutveckling föreslås, att så långt som möjligt maskinella rutiner införs. Anmälan föreslås flyttas till mitten av juni månad, och insamlingen av anmälningarna skulle tillgå på följande sätt. Distributionen av blanketter skall ske direkt till brukarna från statistiska centralbyrån, där de skrivs ut maskinellt med brukarnas namn och adress och en del ytterligare uppgifter om brukarna och brukningsenheterna. Brukarna skickar sedan in anmälan till centralbyrån. De brukare som inte inkommit med anmälan före ett visst datum påminns. Efter andra påminnelsen listas kvarvarande brukningsenheter, och listorna tillställs lantbruksnämnderna för infordran och utredning. I samband med att blanketterna kommer in till Centralbyrån görs en genomgång, varvid ofullständigt ifyllda blanketter sorteras ut. I den utsträckning dessa inte kan rättas av statistiska

135 centralbyrån med ledning av tillgängliga uppgifter skickas de till lantbruksnämnderna för komplettering. Sedan blankettuppgifterna stansats, genomförs vid statistiska centralbyrån en maskinell granskning. Därvid utförs vissa maskinella ändringsrutiner. De blanketter, som inte uppfyller granskningskriterierna och inte ändras automatiskt, förses med felmeddelanden. Efter en rutinmässig genomgång och rättelse vid centralbyrån, varvid en stor del av granskningsfallen klaras ut, översänds resterande blanketter till nämnderna för granskning och utredning. Dessa fall är de ur granskningssynpunkt mest tidskrävande. Lantbruksnämndernas arbetsuppgifter skulle således enligt förslaget omfatta: infordran av anmälan och utredning av fall, där anmälan trots upprepade brevpåminnelser inte kommit in, komplettering av ofullständigt ifyllda blanketter, utsorterade vid centralbyrån före stansning, utredning och rättelse av fel, upptäckta men ej rättade vid eller efter de maskinella kontrollerna vid centralbyrån. Obligatorieutredningen har gjort en överslagsmässig uppskattning över lantbruksnämndernas arbetsinsatser för insamling och granskning av anmälningar och uppgifter till jordbruksinventeringarna enligt följande. Årsverken

fur

Assistenter

Biträden

Insamling

3 Granskning

7 Besvärsärenden

1 12

10 Omfattningen av insamlings- och granskningsarbetet sammanhänger i hög grad med takten i nedläggningen av brukningsenheter. Skulle nedläggningstakten bli väsentligt snabbare än under senare år, får man räkna med motsvarande högre arbetsinsats vid lantbruksnämnderna under övergångstiden. Av de tolv årsverkena för assistenter faller drygt ett på inventeringarna. Insamling och granskning för obligatoriet omfattar knappt 10 årsverken. Startåret, som föreslås bli 1967, omfattar anmälan även brukningsenheter med mindre än 2,0 ha. Utsändning av blanketter antas ske med ledning av uppgifter i RLF-registret. Blanketterna förutsätts insändas till lantbruksnämnderna. Påminnelse av försumliga och infordran av återstående anmälningar görs av lantbruksnämnderna. Granskningen blir för nämndernas del enligt förslaget väsentligt mer omfattande vid uppläggningen än sedan systemet löper, beroende på: att lantbruksnämnden skall granska alla anmälningar,

136 •att lantbrukarna själva skall fylla i uppgifter om brukningsenheten, uppgifter som efter startåret utskrivs maskinellt, att kontroll och komplettering av lantbrukarnas, uppgifter om i brukningsenheten ingående fastigheter måste göras mot RLF-registrets registerkort vid länsförbunden, ; att en avprickning mot fastighetslängden av samtliga fastigheter måste göras. ; Den av obligatorieutredningen gjorda uppskattningen-avseende startåret visar följande arbetsförbrukning: Årsverken

för

Insamling Granskning Besvärsärenden

Assistenter

Biträden

5 17 1

4 27

31 Startåret kan granskningen tillåtas bli utsträckt ett par månader längre än sedan systemet löper. Även andra året av den obligatoriska anmälan vänfas arbetet) vid nämnderna bli större än sedan systemet inarbetats, beroende dels på att ny rutin för insamling och granskning tillämpas, och dels på att en deL outklarade fall kan kvarstå från startåret. Merkostnaden har av obligatorieutredningen uppskattats till ca 100 000 kronor. Den personal, som inom lantbruksnämnderna skall utföra granskningsarbeten m. m., bör enligt utredningens mening uppföras på lantbruksnämnderas personalstat. Kostnaderna för detta arbete, är eniellertid av sådan art, att de bör hänföras till anslaget Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd.

11.3.

Jordbruksräkningarna

11.3.1. Nuvarande utformning Allmänna jordbruksräkningar har sedan 1927 genomförts med i regel 5 års intervall. Räkningarna har med ett undantag genomförts i mitten av september. Särskilda bestämmelser gäller vid varje räkningstillfälle. 1966 års regleras i kungörelse nr 1966:97. I allmänhet har räkningarna omfattat samtliga enheter. I de senaste räkningarna har RLF-registret utnyttjats för upprättande av förteckningar över brukningsenheterna. Förteckningarna har sänts ut före räkningsdatum till kommunernas styrelser, som rättat och kompletterat dem, samt därefter svarat för utsändning och insamling av räkningsblanketterna. Statistiska centralbyrån har enligt kungl. brev den 21 februari 1961 i uppdrag att utreda frågan om formerna för insamlandet av jordbruksstatistiken. •

137 11.3.2. Lantbruksnämndernas framtida

medverkan

Vissa av -uppgifterna i jordbruksräkningarna kommer i ett system med obligatorisk anmälan till skördeskadeskyddet att erhållas ärligen. Detta galler uppgifter om antalet brukningsenheter och om den totala åkerarealen med fördelning på grödor. Uppgifter erhålls också om iördelningen på ägda resp. arrenderade åkerarealer och brukningsenheter. Det blir också möjligt att fortlöpande belysa, luir den strukturella utvecklingen inom jordbruket sammanhänger ined nedläggning, sammanslagning, arrendering etc. Övriga uppgifter nu inhämtade vid jordbruksräkning, d. v. s. totalarealens fördelning på ägoslag, antalet av olika husdjur samt förekomsten av vissa maskiner Och anläggningar, skulle enligt obligalorieutredningens förslag insamlas med fem års intervall genom tillaggsfrågor på anmälningsblanketten till obligatoriet. 1 Uppgiftsirtsamlingén till jordbriiksräkningäma flyttas genom anknytning till obligatoriet från september till juni månad. Kommunernas insamlingsarbete i samband med jordbruksräkning kommer enligt förslaget att upphöra. I stället föreslås att arbetsuppgifterna övertas av lantbruksnämnderna. Detta innebär ett något större granskningsarbete i samband med, den obligatoriska anmälan de år jordbruksräk ning äger rum. Merarbetet väntas dock bli relativi begränsat. Det har uppskattats av obligatorieutredningen till 4 årsverken för assistentpersonal och 3 årsverken för biträden. 'tt

11.4. Jordbruksinventeringarna

^

11.4.1. Nuvarande utformning

,,

Jordbruksinventeringarna omfattar juniinventeringen med ett urval av ca 27 000 brukningsenheter och oktober- och marsinventeringarna med vardera hälften av brukningsenhcterna i juniinventeringen över 2,0 ha åker. Samtliga brukningsenheter nled mer än 200 ha åker ingår i alla tre inventeringarna. ,.'., . . Förutom vissa specialundersökningar som i regel förläggs till .marsinventeringen omfattar inventeringarna: ; . • *: j ;. 1 1' : •

t

.

total åkerareal åkerjordens användning vullfröarealcns storlek höstsådda arealer husdjur: IH ,u arbetskraftsuppgifter strukturdata

mars • (X)

!

•

•

!

>•• •

.

juni

oktober

i X X

(X)

'

X .; X:- .

X. X X

, X' X X X:

138 Blanketterna skrivs ut och adresseras maskinellt i rån föregående års lämnade uppgifter och för det nya urvalet från RLF-registret, sedan uppgifterna överförts till magnetband. Blanketterna skickas ut till kommunerna tillsammans med förteckning över uttagna brukningsenheter. Efter granskning av namn och adress distribuerar de kommunala myndigheterna blanketterna till de uppgiftsskyldiga, som har att fylla i blanketterna och återsända dem till kommunalkontoren. De som inte inkommer med blankett påminns en eller flera gånger från kommunalkontoren. Kommunerna kontrollerar att blanketterna blivit fullständigt ifyllda och sänder därefter in dem till centralbyrån. Vid centralbyrån stansas de på blanketten lämnade uppgifterna. Först har dock mycket ofullständigt ifyllda blanketter kompletterats. En maskinell granskning genomförs och i samband därmed en automatisk rättelse av vissa uppgifter. Den huvudsakliga rättelsen görs dock manuellt enligt av maskinen utskrivna felmeddelanden.

11.4.2. Lantbruksnämndernas framtida

medverkan

Enligt obligatorieutredningens förslag förändras rutinerna för jordbruksinventeringarna vid en övergång till obligatorisk anmälan. Redovisningar av juniinventeringen sker nu dels som preliminär statistik i månadsskiftet juli—augusti, dels som definitiv i oktober. De definitiva uppgifterna om antal brukningsenheter, åkerarealens användning och strukturuppgifterna förutsätts bli ersatta av totalstatistik från den obligatoriska anmälan. Preliminär statistik över åkerjordens användning tillgodoses genom att uppgifter om arealanvändningen från de 13 000 brukningsenheter, som ingår i den objektiva skördeuppskattningen och som insamlas i samband med utläggningen av provytor under maj—juni, bildar underlag för statistikbearbetning. Under 1965 och 1966 har försök med detta genomförts. Verkställandet av insamlingen faller på provyteledaren vid hushållningssällskapen. Husdjurs- och arbetskraftsuppgifterna förutsätts bli inhämtade i direkt anslutning till den obligatoriska anmälan genom att ett urval av lantbrukare tillställs en utvidgad anmälningsblankett. Insamlingen av uppgifter till oktober- och marsinventeringarna avses ske som hittills på samma urval som juniinventeringen. Lantbruksnämnderna skulle härvid medverka vid insamling och granskning. I huvudsak samma insamlings- och granskningsrutiner som för den obligatoriska anmälan förutsätts.

139 11.5. Den objektiva 11.5.1. Nuvarande

skördeuppskattningen utformning

Skördeuppskattningarna enligt objektiv metod omfattar dels en huvudundersökning avseende den s. k. biologiska skörden, dels en serie särskilda undersökningar för bestämning av spill, bärgningsförluster, kvalitet m. m. Huvudundersökningen omfattar närmare 13 000 gårdar fördelade på 429 skördeuppskattningsområden och avser följande grödor: höstvete, höstråg, vårvete, korn, havre, blandsäd, slåttervall, matpotatis och fabrikspotatis. Skördeuppskattningar påbörjades i början av 50-talet och har därefter successivt utvidgats. I samband med införandet av skördeskadeskyddet har de objektiva skördeuppskattningarna fått permanent karaktär. Med undantag för vissa fasta tjänster som hör till centralbyråns stat bekostas skördeuppskattningarna från reservationsanslaget Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd, vilket handhas av jordbruksnämnden. Detta anslag fördelas enligt av riksdagen och Kungl. Maj:t fattat beslut. Den centrala ledningen av skördeuppskatlningarna utövas av statistiska centralbyrån, som för sin verksamhet erhåller medel från det nämnda anslaget. Fältarbetet genomförs av hushållningssällskapen under centralbyråns ledning. Hushållningssällskapens kostnader för denna verksamhet betalas av centralbyrån mot räkning. Sällskapen får på detta sätt medel för utbetalande av löner, rese- och traktamentsersättningar samt för lokaloch kamerala kostnader. För genomförandet av fältarbetet anställer hushållningssällskapen ledare, s. k. provyteledare. Dessa är underställda jordbrukskonsulenterna. Provyteledarna är helårsanställda för skördeuppskattningarna i flertalet län. I Kopparbergs och Gävleborgs län är de anställda 10 månader av året och i de övriga norrlandslänen 9 månader. Resterande del av året anställs flertalet av dem för andra arbetsuppgifter vid sällskapen. I fem län fanns under 1965 dessutom biträdande ledare anställda under 5 månader. Fnligt överenskommelse får sällskapen under vintern — i första hand februari och mars — disponera den tid, som provyteledarna inte behöver för skördeuppskattningarna. Med hänsyn till detta har sällskapens ersättning för kameralt arbete, för lokalhyra etc. begränsats till omkring ett par tusen kr/år och sällskap. Ledaren anställer årligen provtagare för fältarbetet. Antalet sådana ligger vid 400—500 st för landet i dess helhet. Fältarbetet i huvudundersökningen omfattar dels utläggning av provytor i nära anslutning till vårsådden, dels skörd av provytorna i anslutning till jordbrukarnas skörd. Kontrollundersökning avseende arealmätning i juniinventeringen liksom arealmätningarna för kontroll av lämnade skördeskadeanmälningar handhas vidare av provyteledaren.

140 I runt tal halva antalet ledare är lantmästare. Ett flertal har tidigare tjänstgjort som instruktörer. De nyanställda är i regel lantmästare. 11.5.2. Lantbruksnämndernas framtida

medverkan

Enligt utredningens mening hör den nuvarande utformningen av det lokala arbetet med skördeuppskattningarna bibehållas och arbetet överföras till lantbruksnämnderna. Efter samråd med statistiska centralbyrån har utredningen funnit att provyteledarna lämpligen hör överföras till lantbruksnämndernas personalstat. Härigenom skulle nämligen anställningsvillkoren bli säkrare och kvalificerad personal (lantmästare) lättare kunna rekryteras. Verksamheten skulle också knytas fastare till lantbruksorganen. Detta förfaringssätt bör inte hindra, att centralbyrån skall kunna meddela anvisningar direkt till provyteledarna. Kostnaderna för arbetet är emellertid av sådan art att de bör hänföras till anslaget Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd. , Eör täckande, av kostnaderna för tillfällig personal och för kostnaderna i övrigt föreslås, att nuvarande förfaringssätt vid hushållningssällskapen tillämpas, d. v. s. att lantbruksnämnderna erhåller medel för utbetalande av löner till biträdande ledare och provtagare, för rese- och traktamentsersättningar, för anskaffande av viss utrustning m. in. Provyteledarna bör ha avlagt lantmästarexamen. Grundutbildningen bör kompletteras med specialutbildning. Eör kommande budgetår har statistiska centralbyrån begärt medel för att på prov bedriva sådan.utbildning. Om fortbildningen permanentas, skulle den kunna överföras till lantbruksorganisationens fortbildningsverksamhet. Anställningen av provyteledare föreslås ske av lantbruksorganisationen i sarnråd med statistiska centralbyrån. Arbetet med den objektiva skördeuppskattningen liksom ev. andra uppgifter för centralbyråns räkning måste få prioritet för provyteledarna. Tid som inte las i anspråk av dessa arbetsuppgifter disponeras däremot av lantbruksnämnderna för annat arbete.

11.6.

Arsväxtrapporteringen

11.6.1. Nuvarande

utformning

Arsväxtrapporteringen har till syfte att mycket tidigt ge en uppfattning om skördeutsikter och skörderesultat för året. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 13 april 1950 (nr 110) och 21 februari 1904 (nr 22) skall årsväxtrapporter avges vid tre tillfällen under året, nämligen den 15 maj, 15 juli och 15 oktober. Rapporterna avges av hushållningsgillena. Inom varje gille utses i allmänhet ett ombud, som för varje socken (församling) inom gillets område lämnar uppgifterna om årsväxten. Gillesombuden insänder upp-

141 gifterna till hushållningssällskapen, där rapporterna granskas, varefter de översänds till statistiska centralbyrån. Distributionen av blanketter till gillesombuden handhas av hushållningsällskapen. Statistiska centralbyrån sammanställer och publicerar etter komplettering och maskinell granskning resultaten ett par veckor etter den tidpunkt uppgifterna avser. Skördeutsikter och skörderesultat anges med relativtal. Vissa hushållningssällskap betalar ut ersättningar till gillesombuden. Däremot betalar centralbyrån varken för uppgiftsinsamlingen eller uppgiftslämnandet. 11.6.2. Lantbruksnämndernas framtida medverkan Två alternativa, vägar för insamlingen av årsväxtrapporterna synes föreligga för de nya lantbruksnämnderna. Det ena alternativet skulle innebära, att nämndernas ortsombud skulle ersätta nuvarande gillesombud vid uppgiftsinsamlingen. Mot detta alternativ talar det förhållandet, att en clel av jämförbarheten bakåt i tiden kan gå förlorad, när samtliga uppgiftslämliare byts ut på en gång. Det andra alternativet skulle innebära, att gillesombuden behåller uppgiftslämnandet och får ersättning för detta av lantbruksnämnden. Då fältarbetet med övriga statistikuppgifter föreslås överfört till lantbruksnämnderna och då nämnderna dessutom har kvalificerade specialister — i detta fall jordbrukskonsulenten — är det lämpligt, att även denna arbetsuppgift överförs till nämnderna, i varje fall på längre sikt. För att inte bryta kontinuiteten kan det vara lämpligt, att lantbruksnämnderna under en övergångsperiod anlitar gillesombuden som uppgiftslämhare. 11.7. Betäckningsstatistiken

för

suggor

Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 december 1953 (nr 758) skall innehavare av galt, som används för avelsändamål, föra betäckningsjournal och dagen efter varje kalendermånads utgång till hushållningssällskapet insända en kopia av de uppgifter som under månaden införts i denna. Det åligger hushållningssällskapen att kostnadsfritt tillhandahålla de uppgiftsskyldiga betäckningsjournal, .,'•.• i att kontrollera att galthållarna fullgör skyldigheten att lämna uppgifter, att sedan uppgifter inkommit till sällskapet från samtliga galthållare avseende viss kalendermånad, föra sammanställningar enligt av statistiska centralbyrån lämnade anvisningar och senast 10 dagar efter kalendermånadens utgång till centralbyrån insända dessa sammanställningar, att göra anmälan hos länsstyrelsen av sådan galthållare som trots anmaning inte fullgör sin uppgiftsskyldighet.

142 Statistiska centralbyrån äger i samråd med lantbruksstyrelsen meddela röreskrifter om tillämpningen av kungörelsen. Centralbyrån ombesörjer tryckningen av betäckningsjournalen. Den statistik, som utarbetas på grundval av ifrågavarande uppgifter, nämligen rikssammandrag för suggor och galtar, används i prognossammanhang för att belysa marknadsutvecklingen lör fläsk. Preliminär redovisning av resultaten görs omkring den 15 i månaden efter den månad som uppgifterna avser. Uppgiftslämuandet bör överföras från hushållningssällskapen till lantbruksnämnderna. 11.8.

Fiskestatistiken

Fiskestatistik produceras dels av centralbyrån och dels av jordbruksnämnden. Av den av centralbyrån framställda statistiken (reglerad i kungl. brev till fiskeristyrelsen den 16 november 1962) handhar hushållningssällskapen genom sina fiskeritjänstemän insamlingen av primärmaterial till den s. k. definitiva statistiken och i viss begränsad omfattning till den s. k. preliminära statistiken. Uppgiftsinsamlingen till den senare handhas i huvudsak av jordbruksnämnden. Endast beträffande torsk-, lax- och ålfisket på ostkusten är hushållningssällskapen uppgiftslämnare till den preliminära statistiken. Vid uppgiftsinsamlingen anlitar hushållningssällskapen som regel lokalombud för den direkta kontakten med uppgiltslämnarna (fiskarna) inom skilda fiskelägen och kustdistrikt. Ombuden upprättar årligen sammanställningar över antal fiskare, fiskebåtar, fångstmängder, fångstvärden etc. Rapporteringen till hushållningssällskap sker i regel en gång per år. Inom tre sydsvenska län sker dock en månatlig redovisning. Inom hushållningssällskapen upprättas med ledning av ombudens sammanställningar sammandragstabeller. Dessa tabeller granskas av vederbörande fiskeriintendent och sänds därefter in till centralbyrån lör bearbetning och publicering. För kontroll av uppgiftsinsamlingen genom ombuden inhämtar samtliga hushållningssällskap i kustlänen uppgifter från iiskauktioner och fisklörsäljningsföreningar. Inom vissa hushållningssällskaps fiskeriavdelningar förs register över fiskefartygen inom området. Fiskförsäljningsföreningarnas medlemsförteckningar tjänstgör i många fall som register över fiskarna. Vissa kompletterande förteckningar brukar föras av fiskeritjänstemännen vid hushållningssällskapen. Vid inte mindre än 14 hushållningssällskap förs någon form av register. För uppgiftsinsamlingen till fiskestatistiken erhåller hushållningssällskapen särskild ersättning genom fiskeristyrelsen från reservationsanslag till

143 Befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen. Med denna ersättning, som enligt 1966/1967 års budgetförslag höjs från 30 000 till 40 000 kronor per år, avses att täcka hushållningssällskapens kostnader för statistikinsamlingar, bl. a. för ersättning till ombuden. Kostnadstäckningen är dock begränsad till 75 procent. Den kan bli lägre p. g. a. begränsningen i medelstilldelningen. Bidraget avser endast uppgiftsinsamlingen beträffande saltsjöfisket. Fiskestatistiken är för närvarande under utredning. Några förslag till hur den skall utformas föreligger inte ännu. Tills vidare bör lantbruksnämnderna överta hushållningssällskapens roll som lokalorgan för insamling av fiskestatistiken.

11.9. Statistik

över lantarbetarnas

löner

Den officiella statistiken över löneförhållandena för lantarbetare, som sedan 1 juli 1963 handhas av statistiska centralbyrån, regleras enligt kungörelse nr 1954: 668. Uppgifter inhämtas årligen efter årsskiftet från ett urval av knappt 4 000 brukningsenheter med mer än 2 ha åker. Som lokala organ för uppgiftsinsamlingen fungerar hushållningssällskapen. Uppgiftsblanketter utsänds av statistiska centralbyrån till de i urvalet ingående brukarna, av vilka flertalet efter ifyllande översänder dem till resp. hushållningssällskap. Från centralbyrån erhåller hushållningssällskapen förteckningar över de i urvalet ingående brukningsenheterna. Det åvilar hushållningssällskapen att själva eller genom sina underavdelningar verka för att de utvalda brukarna före den 1 februari översänder uppgift till sällskapen. Efter granskning och erforderlig komplettering skall sällskapen före den 15 februari insända uppgifterna till statistiska centralbyrån. Ersättning till hushållningssällskapen för insamling och granskning utgår ej. Någon formell uppgiftsskyldighet för brukarna föreligger inte Utredningen föreslår, att de rutiner beträffande uppgiftsinsamlingen för statistiken över lantarbetarlönerna, som för närvarande utförs av hushållningssällskapen, överförs till lantbruksnämnderna.

11.10. Företagsregister

för

lantbruksföretag

11.10.1. Allmänt Behovet av ett officiellt företagsregister över jord- och skogsbruk har varit föremål för diskussion under lång tid såväl vid statistiska centralbyrån som inom lantbruksstyrelsen, främst i anledning av urvalsundersökningar. Hittills har man dock ansett, att RLF-registret fyllt de väsentligaste behov som förelegat, trots de brister som vidlåder detta register beträffande å jourhållningen. RLF:s jordbruksregister är uppbyggt efter fastighetslängderna.

144 Brukade åker- och betesärealer samt av brukarna ägd skog redovisas på brukningsenheterna, medan skogen vid fasligheter med utarrenderad åker redovisas på ägaren. Registret omfattar all åker- och betesareal samt all enskild skog laxerad som jordbruksfastighet enligt fastighetslängderna samt allmänningsskogarna. Företagsregistret vid statistiska centralbyrån omfattar i princip även lantbruket. 1 detta ingår emellertid endast ca 1 procent av lantbruksföretagen, nämligen främst aktiebolagens gårdar. Insamlade data av intresse begränsas till företagarens namn, adress och födelsenummer samt lägesangivning för enheten. I anledning av utredningen rörande den obligatoriska anmälan till skördeskadeskyddet har frågan om ett officiellt företagsregister över lantbruket aktualiserats. Obligatorieutredningen har övervägt registerfrågan, bl. a. i samråd med lantbruksstyrelsen. Det förslag till utformning av en obligatorisk anmälan, som obligatorieutredningen"framlagt, ger som biprodukt en årlig registrering av alla brukningsenhetér med minst 2,0 ha åker. Med hänsyn till det begränsade utredningsuppdraget har obligätorieutredningen inte ansett sig kunna utarbeta ett förslag om register, som skulle omfatta såväl åker som enskild skogsmark. Den här inte heller ansett det möjligt att inom direktiven föreslå en uppgiftsinsamling, som går utanför de behov som föreligger för anmälan till skördeskadeskyddét. Jordbruksutredningen föreslår, att lantbruksnämnderna till ledning för sin verksamhet skall bedriva en intensifierad planeringsverksamhet samt att nämnderna över huvud taget skall ha att ingående följa utvecklingen. Jordbruksutredningen anför bl. a., att ett företagsregister över samtliga brukningsenhetér i jord- och skogsbruket bör upprättas och a jourhållas. För att möjliggöra maskinella sammanställningar föreslås, att' registret förs på hålkort eller magnetband, vilka handhas av statistiska centralbyrån. Lantbruksnämnderna bör vara centraler för den granskning som uppgifterna kan behöva undergå på länsplanet. Företagsregistret bör komina till användning i rationaliseringsarbetet, i administrationen av skördeskadeskyddet m. m., ävensom i arbetet med den officiella statistiken.

11.10.2. Behov av register Viktiga användningsområden för ett företagsregister kan sammanfattas i följande punkter:, •-,, s>, ,, > ; . - : : Enskilda ärendens handläggning vid lantbruksnämnder kan underlättas, om man har aktuella uppgifter ora enskilda brukningsenhetér lätt tillgängliga. . . . Planer för mindre områden kan lättare utarbetas, om uppgifter tor grupper av fastigheter kan erhållas. i

145 Don översiktliga planeringen såväl på riksplanet som vid lantbruksnämnderna kräver lättillgängliga data. Genom att sammanställa dessa data såväl för icke administrativa som administrativa områden kan utvecklingen inom lantbruket inom större och mindre områden effektivt följas och användas för prognoser över den kommande utvecklingen. En aktuell riksstatistik till underlag för verksamhetsledning m. m. kan till begränsad kostnad produceras från registerdata. Kalkylering av den potentiella arbetskraftsreserven m. m. underlättas genom registret. Med dessa utgångspunkter bör ett företagsregister för lantbruket vara organiserat och upplagt på ett sådant sätt, att man utifrån detta fortlöpande kan beskriva lantbruksföretagen beträffande resurserna i form av mark, byggnader och arbetskraft såväl för enskilda företag som för regioner, län och riket som helhet. 1 registret bör även kunna ingå vissa uppgifter om produktionsinriktning, grad av intensitet m. m. för att möjliggöra en bedömning av företagens successiva anpassning. Med en sådan uppläggning möjliggörs även vissa studier över bl. a. resursbehovet och över produktionens lokalisering. För att fylla de ovan redovisade behoven krävs en årlig aktualisering av väsentliga delar av registret. För data över stabila element i företagen liksom för de minsta enheterna kan insamlingen dock ske med längre intervall. Registret bör lämpligen finnas såväl i klartext — ex.vis i form av registerkort — som maskinellt tillgängligt på magnetband. Registret i klartext bör finnas vid lantbruksnämnderna. Ett företagsregister med dessa funktioner ersätter icke det centralregisler, som i dag finns hos lantbruksnämnderna och som enligt utredningens mening fortsättningsvis även bör finnas. Syftet med sistnämnda register är alt erhålla en aktuell förteckning över nämndens insatser vid de enskilda företagen.

11.10.3. Synpunkter på omfattning och innehåll I fråga om vilka enheter, som ett register bör omfatta, synes dels med hänsyn till behovet av uppgifter, dels med hänsyn till möjligheten att få in uppgifter följande enheter i princip böra ingå, nämligen alla enheter med åker eller skog — dock med undantag av de allmänna skogarna och bolagsskogarna — samt större enheter med djurskötsel, vilka inte är kombinerade med åker. Som jämförelse kan nämnas, att RLF-registret just har denna omfattning Vad arealerna åker och skog beträffar. En viss skillnad i omfattningen av uppgiftsinsämling med hänsyn till företagens storlek bör dock 10

146 vara motiverad. Detta gäller såväl inhämtade data som tiden mellan uppgiftsinsamlingarna. Årlig uppgiftsinsamling torde inte vara nödvändig för de minsta enheterna och inte heller för stabila element i företagen. Uen årliga uppgiftsinsamlingen kan således lämpligen omfatta enheter med 2,0 ha åker och mera, alla skogsenheter med mer än 25 ha skog samt alla större djurbesättningar som har mindre än 2,0 ha åker eller helt saknar åker. För enheter med högst 10 ha åker kan uppgifter om ekonomibyggnader utgå, såvida det inte är enheter specialiserade på djur. Detsamma gäller arbetskraftsuppgifterna vid enheter med mindre än 2,0 ha åker liksom data om jordbruket och arbetskraften vid rena skogsenheter. Förslagsvis bör ett register — dock med ovan angivna inskränkningar beträffande data — ha ungefär följande omfattning vad beträffar individualuppgifter: identifieringsuppgifter för brukningsenheten, i brukningsenheten ingående registerfastigheter och delar därav, brukarens och vid arrende även ägarens namn och adress samt folkbokföringsnummer, totalarealen med uppdelning på ägoslag, kvalitetsmått på ekonomibyggnaderna m. m., mått på driftsinriktning och intensitet i växtodling och djurskötsel, brukarens utbildning och tillträdesår, på brukningsenheten sysselsatta personer samt vissa uppgifter om sysselsättning utanför brukningsenheten. För vissa data som årligen insamlas är det av stort värde att kunna ange förändringarna gentemot tidigare år. Sådana uppgifter kan från andra året maskinellt beräknas från tidigare års data. Förändring kan avse det senaste året eller vara ackumulerad för flera år. Data lämpade för redovisning på registret är arealförändringar, ändringar i markanvändning, förändringar i sysselsatt arbetskraft, i driftsinriktning och i byggnadsinvesteringar. I registret redovisade data om växtodlingens inriktning kan beräknas utifrån den årliga arealredovisningen enligt den obligatoriska anmälan. I samband med jordbruksräkning kan liknande beräkningar göras för djuren. Data om djurhållare kan på motsvarande sätt inhämtas från juniinventeringen.

11.10.4. Sambandet mellan företagsregister, obligatorisk skördeskadeanmälan och jordbruksstatistik Uppgiftslämnandet till företagsregistret bör enligt utredningens mening samordnas med den obligatoriska anmälan och jordbrukstatistiken. Åtskilliga fördelar torde kunna vinnas genom ett sådant förfarande. Ett helt fri-

147 stående företagsregister skulle bli dyrt såväl i uppläggning som beträffande å jourhållning. Kostnaderna kan begränsas väsentligt, om uppgiftsinsamlingen till registret samordnas med den ovan redovisade obligatoriska anmälan till skördeskadeskyddet och de till detta knutna allmänna jordbruksräkningarna samt beträffande enheter med uteslutande djur med den till obligatoriet knutna jordbruksinventeringen i juni. Samordningen mellan obligatorisk anmälan och jordbruksstatistiken bör också kunna leda till att grunddata blir så säkra som över huvud taget är möjligt. Vid starten av den obligatoriska anmälan (1967) kominer enligt föreliggande förslag i princip all åkerareal i landet att omfattas av uppgiftsskyldighet. Uppgiftskyldigheten gäller således även enheter med mindre än 2,0 ha åker. Efter uppläggningsåret begränsas däremot uppgiftslämnandet till enheter med minst 2,0 ha. Utöver de enheter, som lämnar uppgifter till det obligatoriska skördeskadeskyddet och juniinventeringen (större fristående djurbesättningar), skulle således med hänsyn till registret uppgifter årligen infordras för enheter, som innehåller mer än 25 ha skog och saknar åker eller har mindre än 2 ha åker. Antalet sådana enheter var enligt RLF:s jordbruksregister 1962—1964 32 000. I anslutning till registeruppläggningen och därefter vid allmän jordbruksräkning skulle, under förutsättning av att all skogsareal tas in i registret, särskild uppgiftsskyldighet till registret vara begränsad till 50 000—60 000 enheter (avser startskedet). Uppgifterna om antalet enheter är dock osäkra. Enligt förslaget till obligatorisk anmälan skulle följande data årligen inhämtas från de till skördeskadeskyddet uppgiftsskyldiga, d. v. s. från alla brukningsenheter med minst 2,0 ha åker: identifieringsuppgifter om brukningsenheten, varav framgår läns-, kommun- och församlingstillhörighet, i brukningsenheten ingående registerfastigheter och delar därav, brukarens och vid arrende även ägarens namn och adress samt telefonoch folkbokföringsnummer, arealen åker. Med dessa utgångspunkter skulle de data, som årligen behöver inhämtas speciellt för lantbruksregistret i samband med den obligatoriska anmälan, d. v. s. från brukningsenheter med minst 2,0 ha åker, bli följande: arealen skog, uppgift om till enheten knutna registerfastigheter med uteslutande skog, investering under det gångna året i ekonomibyggnader (enheter med mer än 10 ha åker), vissa uppgifter om djurhållning, vissa data om arbetskraft.

148 Övriga data för läntbruksregistret överförs årligen från de i samband med starten och därefter vid allmän jordbruksräkning inhämtade uppgiftsblanketterna och aktualiseras således endast vid dessa tillfällen. Vid allmän jordbruksräkning väntas uppgiftsinsamlingen utökas att omfatta samtliga brukningsenheter med åker, d. v. s. även enheter med mindre än 2,0 ha. Redan nu inhämtas följande data av intresse för registret: totalarealen fördelad på ägoslag, antal husdjur av skilda slag. Härutöver bör för lantbruksregistret följande uppgifter tas in i samband med jordbruksräkningar: data om kvalitet, storlek och utrustning samt investering i ekonomibyggnader vid enheter med mer än 10,0 ha åker, brukarens utbildning och tillträdesår för enheter med minst 2,0 ha åker, data om arbetskraften för enheter med minst 2,0 ha åker. För att registret i samband med starten skall bli fullständigt krävs, att under 1967—1968 vissa data inhämtas utöver de som årligen skall tas in (jfr 11.10.3). För enheter, som inte har uppgiftsskyldighet till den obligatoriska anmälan eller till den nuvarande jordbruksstatistiken och för vilka särskilda uppgifter behövs till lantbruksregistret, omfattar datainsamlingen: identifieringsuppgifter om enheten, varav framgår läns-, kommun- och församlingstillhörighet, i enheten ingående registerfastigheter och delar därav, ägarens namn och adress samt folkbokföringsnummer, arealen skog. Dessa uppgifter skulle årligen tagas in för skogsenheter med mer än 25 ha skog, vilka saknar åker eller har mindre än 2,0 ha åker. I samband med uppläggningen av registret och i samband med jordbruksräkning skulle uppgifterna dessutom tas in för samtliga skogsenheter som saknar åker.

11.10.5. Rutiner för insamling och granskning av uppgifter m. m. Insamlingen av registerdata förutsätts som följd av samordningen mellan obligatoriet och jordbruksstatistiken genomföras genom att blanketten till den obligatoriska anmälan kompletteras såväl årligen som vid uppläggningen och vid allmänna jordbruksräkningar med för registret erforderliga data. Parallellt med anmälan inhämtas uppgifter från vissa skogsägare med mindre än 2,0 ha åker. Uppgiftslämnandet för dessa torde dock inte bli särskilt omfattande, bl. a. behöver inte åkerarealens användning redovisas.

149 Samma insamlings- och rättelserutin som i övrigt gäller för uppgifter insamlade i samband med den obligatoriska anmälan, bör lämpligen gälla för de särskilda uppgifter, som insamlas för företagsregistret Detta innebär, att uppgiftsblankett med vissa av fjolårsuppgifterna skrivs ut vid statistiska centralbyrån och skickas till lantbrukarna, vilka insänder uppgifterna till statistiska centralbyrån. Vissa maskinella rättelserutiner görs vid centralbyrån, medan felaktiga och ofullständiga blanketter skickas till lantbruksnämnder för manuell komplettering och granskning. Sedan denna granskning verkställts, skickas de rättade blanketterna till centralbyrån, där uppgifterna införs i registret. Sedan årets register fastställts, skrivs registerkort ut för lantbruksnämndernas räkning med såväl de nya uppgifterna för året som med de uppgifter, som insamlas i samband med uppläggningen och därefter i samband med allmän jordbruksräkning. Vid uppläggningen bör de rutiner tillämpas, som föreslås för den obligatoriska anmälan vid starten av denna. Detta innebär, att RLF-registret skulle utnyttjas som namnregister och för redovisning av arealer åker, skog och bete på uppgiftsblanketterna. Maskinell utsändningsrutin tillämpas! Lantbrukarna insänder uppgifterna till lantbruksnämnden, dit hela granskningen förläggs. Avstämning av arealuppgifterna och i brukningsenheterna ingående registerfasligheter görs mot fastighetslängden och eventuellt andra källor. Efter granskningen översänds blanketterna till statistiska centralbyrån för stansning, överföring till maskinella registerband och utskrift av registerkort.

11.10.6. Detaljutformning, kostnader De exakta kostnaderna för registret blir beroende av den slutgiltiga omfattningen. Frågan om registerinnehåll, insamlingsrutiner m. m bör närmare utredas, lämpligen av lantbruksstyrelsen, statistiska centralbyrån och jordbruksnämnden gemensamt, förslagsvis genom en särskild arbetsgrupp. Det bör närmast ankomma på de tre ämbetsverken att i detalj utforma registret. Kostnader för registret fördelas på cenlrala och lokala organ. Med hänsyn till den föreslagna samordningen med den obligatoriska anmälan och jordbruksstatistiken och till att kostnaderna för dessa i sin helhet beaktats i obligatorieutredningen, kan registerkostnaderna betraktas som marginella kostnader. Utredningen har därför valt att begränsa kostnadsredovisningen till vissa grova kostnadsuppskattningar. Kostnaderna för den centrala administrationen, förlagd till statistiska centralbyrån, består av utsändning, insamling, stansning och maskinell bearbetning av uppgifter från enheter med särskild uppgiftsinsamling med hänsyn till registret; stansning och bearbetning av registerdata på blan-

150 ketter tillhörande obligatoriet och statistiken, utskrift av registeruppgifterna i klartext utöver kostnader beaktade i obligatorieutredningen, samt framställning av statistik över insamlade registerdata bl. a. beträffande skogsarealen, strukturförändringar i skogsbruket, arbetskraften och byggnaderna. Dessutom tillkommer utöver obligatoriets behov vissa programmerings- och testkostnader. I samband med uppläggningen av registret har förutsatts, att RLF-registret hyrs. Från RLF:s sida har önskemål framförts om att överläggningar om hyresbeloppets storlek tas upp i ett sammanhang för obligatoriet och registret. Hyreskostnaderna har inte tagits med i nedanstående kostnader för den centrala administrationen. Kostnaderna härför uppskattas med ledning av vissa överslagsberäkningar till 300 000 kr per år. I samband med allmän jordbruksräkning väntas kostnaderna bli ca 170 000 kr högre och i samband med registeruppläggningen ca 200 000 k r högre. Kostnaderna för den lokala administrationen, förlagd till lantbruksnämnderna, består i infordran av registeruppgifter från uppgiftsskyldiga, som trots upprepade påminnelser per post inte lämnar uppgift, samt granskning av blanketter, som i maskingranskningen vid centralbyrån utsorterats för manuell granskning. I samband med uppläggningen, då granskningen i sin helhet förläggs till lantbruksnämnderna, blir såväl insamlings- som granskningsarbetet väsentligt större än efter det registret lagts upp. Även år med allmän jordbruksräkning blir kostnaderna större. Den största kostnadsposten avser löner för personal. Därtill kommer kostnader för telefon, ev. vissa resekostnader, kostnader för utbildning m. m. Den årliga insamlingen och granskningen torde i normallänet komma att sysselsätta 1 assistent och 1 biträde i minst 2 månader. Detta skulle då för hela det regionala granskningsförfarandet innebära ca 4 årsverken for assistentpersonal och ca 3 årsverken för biträdespersonal. I samband med jordbruksräkning blir personalbehovet med hänsyn till registret större, eller uppskattningsvis 6 årsverken för assistentpersonal och lika inånga for biträdespersonal. Vid registeruppläggningen bör man räkna med ca 10 årsverken för assistenter och 20 för biträden. Granskningsarbetet i samband med uppläggningen fördelas på 2 år. Årskostnaden för den årliga aktualiseringen skulle med angivna förutsättningar röra sig om ca 100—loO 000 kr. Vid inhämtande av uppgifter i samband med allmän jordbruksräkning torde kostnaderna komma att öka med ytterligare 100 000 kr. Vid uppläggningen torde totalkostnaderna kunna uppskattas till ca 500 000 fördelat på 2 ar. Ungefär en tredjedel av de redovisade lokala kostnaderna kan beräknas sammanhänga med att obligatoriet utvidgas till att omfatta all enskild skog och skogsenheter utan åker. Utredningen vill dock framhålla, att granskningen av blanketten kan visa sig bli mer tidskrävande än vad överslagsberäkningarna visar. Det torde emellertid inte vara möjligt att närmare bestämma arbetskraftsbehovet förrän viss erfarenhet vunnits. Utredningen är också väl medveten om de

151 svårigheter, som kan komma att uppstå vid lantbruksnämnderna, då uppläggningen av registret kommer att sammanfalla med den nya organisationens ikraftträdande. Om man emellertid skall kunna använda registret bl. a. som utgångspunkt för bedömningen av verkningarna av jordbrukspolitiken förutsätter detta, att registret uppläggs redan under 1967.

KAPITEL

12 Vissa speciella frågor 12.1.

Veterinär

verksamhet

12.1.1. Bakgrund Hushållningssällskapens nuvarande veterinära verksamhet har i huvudsak sitt ursprung i bekämpandet av tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur. För undersökningar i anslutning till denna verksamhet inrättade vissa sällskap särskilda veterinärbakteriologiska laboratorier. Bestämmelser om laboratoriernas uppgifter, organisation m. m. finns intagna i av Kungl. Maj:t den 5 juni 1953 utfärdat reglemente (SFS nr 505). Hushållningssällskapens huvudmannaskap innebär bl. a., att sällskapen ombesörjer administration, håller lokaler och utrustning och har det ekonomiska ansvaret för driften. Sällskapen anställer och entledigar laboratoriepersonal, fastställer avlöningsvillkor för denna och svarar för laboratoriernas räkenskapsföring. Sällskapen har vidare att förskottera för veterinäravdelningarna erforderligt driftskapital till avlöningar och andra löpande utgifter med avräkning mot de till sin huvuddel kalenderårsvis inflytande avgifterna från djurägare och andra uppdragsgivare samt övriga bidrag till verksamheten. Veterinärstyrelsen har att avgöra om behov av laboratorium föreligger, att bestämma verksamhetsområde för laboratoriet och fastställa taxa för laboratorieundersökningar. Veterinärstyrelsen utövar också högsta tillsynen över laboratorieverksamheten och utfärdar föreskrifter för denna. Taxorna för det veterinära fältarbetet fastställer sällskapen själva. Veterinäravdelningar finns för närvarande vid 19 hushållningssällskap. De övriga sällskapen bedriver veterinär verksamhet på så sätt, att de engagerat läns-, stads- och distriktsveterinärer för uppgifter främst inom den s. k. svinhälsokontrollen. Vid 12 av de nyssnämnda 19 sällskapen finns nu veterinärbakteriologiska laboratorier, nämligen vid sällskapen i Stockholm, Nyköping, Linköping, Jönköping, Kalmar, Kristianstad, Malmö, Halmstad, Skara, Örebro, Västerås och Falun. Sammanlagt är vid avdelningarna anställda omkring 45 veterinärer (därav vid sällskap med laboratorier ca 36) samt för kontors-, laboratorie- och ekonomigöromål cirka 75 personer (jfr tabell 15 i 14 kap.). Personalen vid veterinäravdelningarna är icke uppförd å personalförteckning eller eljest statligt avlönad. Den av avdelningarna bedrivna fältverksamheten avser främst svinhälso-

153 kontroll. Därjämte medverkar hushållningssällskapen i det pågående försöksvisa arbetet med juverhälsokontroll under ledning av veterinärstyrelsen. Vidare handhas hönstyfusbekämpande, varjämte i vissa län finns en i mindre skala bedriven hönshälsokontroll. Särskilt de större avdelningarna har så långt resurserna medgivit intresserat sig för allmän upplysnings- och rådgivningsverksamhet i fråga om husdjurshygien och profylaktiskt sjukdomsbekämpande. Laboratorieverksamheten består dels av sådana undersökningar — patologisk-anatomiska, bakteriologiska, parasitologiska — som sammanhänger med den egna fältverksamheten, dels av andra liknande undersökningar i sjukdomsdiagnostiskt syfte på beställning av djurägare, distriktsveterinärer m. fl., dels också av vatten- och livsmedelsundersökningar, de senare huvudsakligen på beställning av hälsovårdsnämnder, livsmedelsindustrier m. fl. Särskilt på senare år har sällskapens laboratorier blivit mer och mer anlitade för undersökningar av allmän hygienisk karaktär och därmed fått ökad betydelse i bekämpandet av epidemier och epizootier. 1960 års jordbruksulrcdning har (SOU 1964:55) beträffande den del av verksamheten som avser driftskontroll av livsmedelsindustrier samt allmänt livsmedelshygienisk analysverksamhet framhållit, att utvecklingstendenserna gick i den riktningen, att livsmedelsindustrierna byggde ut sin egen laboratorieverksamhet och därmed själva övertog produktionskontrollen vid respektive företag. De kunde även i någon mån ge service åt sina leverantörer. Däremot hade arbetsuppgifterna beträffande de allmänhygieniska frågorna ökat. Ekonomiskt är sällskapens veterinärverksamhet uppbyggd på finansiering genom djurägareavgifter för hälsokontroll m. m. samt Indrag från djurägarsammanslutningar, landsting m. fl. Beträffande juverhälsokontroll utgår från statsverket viss ersättning för utförda laboralorieundersökningar. I fråga om juverhälsokontrollen, vilken fortfarande ligger på försöks- och uppbyggnadsstadiet, föreligger svårigheter för avdelningarna att få in tillräckliga inkomster utan att djurägarnas avgifter sätts så höga, att de motarbetar anslutningen till kontrollen. Vissa avdelningar har — såsom framgår av tabell 6 och 7 — fått vidkännas betydande underskott. Det ekonomiska läget för de förenämnda 12 hushållningssällskapens veterinäravdelningar med laboratorium framgår av tabell 6, som avser verksamhetsåret 1965. De totala inkomsterna genom avgifter, sammanräknade för de 12 inrättningarna, uppgick till 3 274 991 kronor och de sammanlagda utgifterna till 3 835 077 kronor. Underskott har kunnat täckas bl. a. genom bidrag från jordbrukels organisationer (år 1965 220 150 kr) och vissa landsting (år 1965 80 000 kr). Det bör här tillfogas, att hushållningssällskap kan ha bidragit genom alt utan särskild debitering utföra administrativt arbete samt genom att tillhandahåll* driftskapital och lokaler för låg ersättning. Ersättningen av statsme-

154 ON

00 O

<=> 1'

r-H CO LO

O N CO C— i-H r f LO SO O N CO

IM

1 LO O i-H 1 ( M r-H

r-H

1 '

:C8

13 C :cö

3 ON

LO t O COs t -

NO CO

l— t t-

CN

1 r-H '

CO 00

1 CN Os '

rf rf CO

NO

CO CO LO O N (M

LO (M CN

t - O r f CO Os Os r-H r-H r—t

LO CO LO rf CO <M

l-H LO rf rf t - CO 1 CO Os ' i-H

NO <M CO

O ON (M O rf t— i—1 ( M r f Os i-H SO Os Os CO

LO r-H r f CO LO t -

ON

ON

LO CO r f O r-H r-H <M

CO

t - pH r f i-H <M

1 CO ' SO

C - SO CO f - LO r f CO r-H r-H Os t— O r-H CO C -

CO I M O CO O t-

LO t— rf

Os r f

1 CO

1 CO^ 1

CO t O O

o 1

i-H

1 s o CO O N O 1 i—1 r f O CN

ON

<M r-H

O N CO CO Os t i-H r f r f Os O L O r f l-H SO Os LO O CO

rf 1'

CO CM O N L O S O <M O s CO CO

o o o o o o o o I M CN

CCO

r-H O N O L O L O N O T ? CO C— O LO CN CO s O CO CN C - Os

tsO CN

O Os

1 rf

CO rf rf

O CO

rf

<M

CN LO CN

CO r f Os r f CO LO CSI LO CN O t - © LO ON t O I M Os r-H r f CO I M i-H r-H i-H CO

CO SO Os

SO O r-H O t - so

CO rf rf <M SO CO

sO CO r f CO 0 0 t - t - CO CO t CO i-H Os t— I M

Os LO

SO i-H CO t— CO r f I M <M i-H rf

r f CO LO O LO 0 0 CN s o r-H LO

<M 00 LO

CO LO l-H LO NO t - O LO t - r f CO <M r-H Os r f

1 ">

CO

t - LO CO NO r f ON r-H r-H r-H LO CO

sO O s t - LO Os rf

o o o o o o

sO CO SO

SO CO CN r-H Os sO O O CO N O O CO t - r f O P H r-H O N CO O r f I M CO CO IM

SO CN SO O rf CO

O O CO 00 r f r f ON r-H O N L O CO

O r-H s o sO LO

CN

NO

rf

r f LO SO CO CN r f SO Os 0 0 SO OS r-H

o LO 1 t' CO

c-

•-H 1

SO LO t— CO CO i-H CO O s © CO

«

SO

CN O

LO <M

H

ti

rf rf

CO 00 t-

ON

CO

c

rf CO LO

o

» t—

A

LO O LO

Os CO

p*

c

LO O LO O CO O

O O O

t~

ON

ON

s o Os t— L O i-H i-H

LO ON

CO

L, O

C - r-H

sO r-H

C - CO i-H r f CN

rf rf (N

i-H CM SO SO t - C - SO CO CO s o CO r f

CO r—1

SO CO

1 O N CO CO sO «N t - r f CO

C~-

LO CO r-H t - CO SO CO CO r f <M t— O sO CO O CO SO i-H

C :c3

3 o.

O

LO

<M sO CO i-H <N CO

NO

CO

£

c

CN i-H Os <M t - CN sO CO sO SO CN ( M 1 O s t - O s r-H ' SO CO CO

fl :C8

d :cS

o CO -H r-H

r-H i-H CN LO CO r-H r-H O N LO CO

I '

KH

«• CN |

CO <M CO I-H O LO l-H NO ON (N r f 00 1 CN O LO r-H ' OS t— l-H

:3

O esi <M

CO SO CO

CO r-H r-H t - LO r-H LO t - CN

K

-a c

HB

|

<M

pH

fl :c3

<M rf

fl

CN t~ r-H

W

HJ

-:C8 fl

ti

Q

a fl :c3

CO CO

SO

1 '

CO

CO LO sO

SO 00 CO

"* 1 CN '

CO

LO LO

o

CO

*•>

s

O

^< fl l-H

•»

&0 ^

1 CO <M

Os

r-H r-H <M

sO O O C - I M SO r-H LO O rf r f O r-H CO CO

O so ( M CN

sO 00 CO

i-H r f CO t CN CN i—1 CO

LO tCN CN

rf O SO O O © 1 SO C ' CO

SO O r-H CO r f co r f N O t - SO 0 0 r f

o eO I-H

rf sO Os

O N CO CO r f CO r f r f

LO r f r-H LO

CN rf CN

LO LO SO r-H LO LO <M ( M O 00 r f O N SO r f I M Os r f OS C - r f Os r-H ( M r-H

IM Os SO LO LO CN

CC CC

CO rf f CO sO l-H

Os O t— r-H Os t— CO LO CO i-H i-H r f

t~ LO so CO NO

O

o r-H o O

1 t - O CO ' LO ON r f r-H

O

LO CO CO CO CO r f t— Os O s ! L O CO O N C O H

sO

o 1 r1 cs

I '

CO CO Os <M LO i-H

SO <M

1 '

.11f]

t/ >

•M -g % ö 4 *• « *

i B

4n

fl Ö >.S^3 3 K Kr-)tfir-I P

i-H Cs

CO r f

L f i NO t""

«

c

^

rl

5 ~ c3 c hHP=

i

rf

| '

cS

C8

s

a a en

s

^^ B

E3 1

«

a 2 » fl fl o

»Hl

o 2 «

= C B M r^

*

g »i ja fl- >

;

os c-<

0 0 r-H CN O N t - <M 1 CN LO r-H <M

r H ( M CO r f

PH ON

CS] SO CO

rf

PH

rf

PH

i

b

ON

CO

en

e k Te

fl 5 Ö o 2 ö 2

«

O O O

00 O CN

ö

-j

PH

O sO O s CO O N r-H 1 OS s o ' <M CN

1 '

fl

SJ

o

O O 1 CO ' Os

O Os r f CO C<M r-H

k H

<M Os Os rf i-H

CO O IM

O

SP!

1 1

I '

m

h

o i-H

O LO CSJ r-H

CO CO SO <M t - O CO ( M - r f CO r—1 CO

|

o LO

LO rLO CN

-

t-

ON

1 r-H SO t r-< CO r-H

LO Os rf 1 '

CO

c

5S 1 ' rf rf

CO (M SO

1 SO CO SO

CN l— r-H

|

o o 1 t-

r-

LO CN CCN

t— t»

o o

LÖ

sä ^4

*. 4C

Jk 8

4-

sO

i • PH

i )rrj

Hg 4

OPPH

155 Tabell

7.

Utgiftstäckning

vid av hushållningssällskap ningar med

Hskp

År

Skillnaden mellan utgifter och uppburna undersökningsavgifter (inkl. statsbidrag) överskott

B

D

E

F

H

L

M

N

R

T

U

w

1962 63 64 65 1962 63 64 65 1962 63 64 65 1962 63 64 65 1962 63 64 65 1962 63 64 65 1962 63 64 65 1962 63 64 65 1962 63 64 65 1962 63 64 65 1962 63 64 65 1962 63 64 65

— — — — — — — — — — — — — 59 61 — 27 957 — — 160 — — 872 — — 1601 — — 14 195 6 727 — 319 — 22 067 515 — — — — — — — — — — — —

veterinära

avdel-

Inkomster från Avsättning

Under- ^Landsskott ting 6 310 10 470 21194 26 002 54 780 63 560 73 536 82 345 40 060 57 633 52 116 52 173 8 820 28 020 — — 27 800 — 21767 64 990 — 12 114 2 054 — 29 352 38 789 — 200 570 — — 5 716 — 22 779 — — 54 794 17 767 39 021 28 219 41939 48 621 47 798 46 247 26 215 31337 31158 37 905

inrättade

laboratorium.

— — — 10 000 15 000 15 000 15 000 8 000 20 000 20 000 20 000 — — — — 20 000 20 000 20 000 20 000 — — — — — — — — — — — — — — — — 20 000 20 000 20 000 20 000 — — _ — — — — —

Hskp

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — 20 000 30 260 — _ — — — — — — — — — — — — — — — — 5 500 5 500 5 500 5 500

Uttag av Jordbr. fonderade org. medel 6 310 10 470 16 401 21088 44 780 48 560 45 389 54 617 32 060 37 633 25 084 26 109 — — — — 17 800 — — 15 000 10 154 8 947 7 752 5 055 9 352 8 529 6 510 7 008 — — — 5 000 4 347 4 215 4 213 4 267 50 000 20 000 20 000 20 000 41939 48 621 37 330 37 506 20 500 26 000 28 500 29 500

— 4 793 4 914 — — 13 147 12 728 — — 7 032 6 064 8 820 28 020 — — — — 1767 29 990 — 3167 — — — — — _ 570 _ — 716 — 18 564 — — — — — — — — 10 468 8 741 215 — — 2 905

— _ — — — — — — — — — — — 59 61 10 000 47 957 — — 10 314 — 5 698 5 927 _ — 8 111 6 808 — — _ — — — 26 280 4 782 15 206 22 233 979 11781 — _ — — — 163 2 842 —

156 Tabell 8. Samtliga personalkostnader vid hushållningssällskapens ningar med

veterinäravdel-

laboratori um. 1964

1965 153 899 199 455 321 466 170 189 241 066 397 878 446 376 380 753 390 747 209 170 197 264 77 855

143 296 187 347 307 557 162 561 221 336 361 673 414 232 340 285 367 334 205 388 192 440 68 027

1963 131 860 166 270 317 050 155 760 167 350 356 640 388 040 299 440 355 1 70 184 800 170 970 59 526

1961 135 590 159 170 268 880 122 040 147 090 306 000 323 270 289 590 308 550 160 670 150 060 44 314

1959 91 600 152 460 260 400 86 110 116 640 280 230 293 360 237 180 273 670 152 040 149 800

3 186 118

2 971 476

2 752 876

2 415 224

2 093 490

—

del lör utförda undersökningar uppgick år 1965 enligt tabellsammanställningen till 217 736 kronor. De enskilda laboratoriernas ekonomiska ställning och driftsresultat! varierar starkt. Sålunda redovisar några län — särskilt Örebro län, Skånelänen och Skaraborgs län — varierande överskott av rörelsen, medan laboratorierna i fyra mellansvenska län haft varierande underskott, som gjort att de också måst utnyttja fonderade medel. Utgiftsläckningen belyses av tabell 7. Personalkostnaderna har sammanställts i tabell 8. 1960 års jordbruksutredning ansåg det motiverat, att de nya rationaliseringsorganen på länsplanet utrustades med veterinär sakkunskap för rådgivning med anknytning till husdjursspecialisternas och byggnadsteknikernas verksamhet. I en reservation till betänkandet anförde ledamoten Wahlfisk, att det inte syntes motiverat all anställa veterinärer vid rationaliseringsorganen, men att medel borde ställas till organens förfogande för anlitande av veterinärer. Laboratorierna borde enligt reservanten inordnas som självbärande enheter under statens veterinärmedicinska anstalt. Utformningen och omfattningen av verksamheten borde överses i anslutning till bl. a. livsmedelsstadgekommitténs arbete. I proposition 1965: 100 uttalade departementschefen, att de nya lantbruksnämnderna i princip borde överta uppgifter, som är av sådan betydelse för jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering i vid bemärkelse, att de borde handhas av staten. Annan ur statens synpunkt i och för sig angelägen verksamhet, som hushållningssällskapen nu driver, borde överföras till annat organ än lantbruksnämnden. Var detta f. n. icke möjligt, borde verksamheten tillfälligt inordnas i nämnden, övrig verksamhet kunde ligga kvar hos sällskapen. En särskild utredning •— veterinärväsendeutredningen — har tillkallats för att göra en översyn av den veterinära fältorganisationen. Uppdraget omfattar även den veterinära verksamhet, som hushållningsällskapen nu dri-

ver. Tyngdpunkten i utredningens arbete bör enligt direktiven ligga på att åstadkomma en rationellt utformad veterinär organisation, som betjänar animaheproduktionen inom jordbruket genom en mot sjukdomar och andra störningar inriktad förebyggande verksamhet. Särskild hänsyn bör tas till .jordbrukets rationalisering. Möjligheter att upprätta veterinärstationer för verksamhet inom stora distrikt med betjäning av mer än en veterinär bör provas. Behovet av regionala laboratorieresurser för den veterinära verksamheten bör undersökas. Utredningen bör vidare bl. a. försöka bedöma, om de veterinära uppgifterna är av sådan natur, att de bör omhänderhas av en statlig organisation, eller om det för dessa uppgifter är lämpligt med annan huvudman än staten. Yeterinärväsendeutredningen har i skrivelse till Hushållningssällskapens förbund den 27 januari 1966 meddelat att utredningen, bl. a. med hänsyn till dess beroende av livsmedelsstadgekommitténs arbete, icke fann det möjligt att till prövning uppta frågor om de nämnda laboratorierna i så god tid, att förslag rörande dessa kan framläggas före den 1 juli 1967. Utredningen utgick från att verksamheten vid laboratorierna tills vidare kommer att fortgå i oförändrade former även efter den 1 juli 1967. Veterinärstyrelsen har i skrivelse till lantbruksorganisationsutredningen den 31 mars 1966 i fråga om laboratoriernas verksamhet under övergångstiden fram till statsmakternas kommande prövning av laboratoriefrågorna anfört följande: Vid ett överförande av sällskapens nuvarande huvuduppgifter till de nybildade lantbruksnämnderna torde det kunna ifrågasättas om återstående verksamhet som avses upprätthållas av de olika sällskapen blir av den storleksordningen att sällskapen — eller i varje fall vissa av dessa — finner det lönsamt och möjligt att sysselsatta särskild administrativ och kameral personal. Med den föreslagna omläggningen torde därför laboratoriernas fortsatta existens komma att ännu mer an tidigare bl, beroende av varje berört hushållningssällskaps speciella intresse för verksamheten. Såvitt veterinärstyrelsen kunnat bedöma torde den allmänna uppfattningen vara att det ar av stort samhälleligt intresse att några brådstörtade förändringar i nuvarande laboratoriekapacitet genom nedläggning eller annan inskränkning icke kommer tdl stand under åren fram till ett slutgiltigt ställningstagande till behovet och organisationen av den veterinärmedicinska laboratorieverksamheten Med hänsyn härtill måste frågan om laboratoriernas fortbestånd och ställning under övergångstiden mellan organiserandet av lantbruksnämnderna och det ställningstagande som kan följa på veterinärväsendeutredningens förslag övervägas. De enskilda laboratoriernas ekonomiska ställning varierar starkt. Även med nu utgående bidrag till verksamheten har betydande ekonomiska svårigheter förelegat tor flera av dem. Det nedläggningshot, som av denna anledning förelegat för en del av laboratorierna och som gjort det svårt för dessa att bibehålla och rekrytera personal, synes nu i viss mån ha accentuerats av den regionala omorganisationen pa lantbruksområdet. En dylik utveckling innan slutlig ställning tagits till laboratoriebehovet bör så långt möjligt förhindras.

158 När det gäller att välja vägar för att förhindra drastiska förändringar i laboratoriekollektivets sammansättning och verksamhet under den berörda övergångstiden torde först få diskuteras möjligheten av ett statligt övertagande av samtliga laboratorier. Detta kunde ske genom en provisorisk administrativ anknytning till veterinärstyrelsen eller statens veterinärmedicinska anstalt. Verksamheten skulle bedrivas som hittills i de av hushållningssällskapen förhyrda lokalerna och med de förändringar inom kollektivet som den administrerande myndigheten finner skal föreslå under övergångstiden. Driftskostnaderna skulle förskotteras av statsverket och inkomsterna inlevereras till detta. Med utgångspunkt från laboratoriernas nuvarande verksamhet samt nuvarande statsbidrag för juverhälsokontroll och övriga bidrag innebär ett sådant provisoriskt övertagande måhända icke i och for sig någon ökad utgift för statsverket. Emellertid torde man vid ett statligt övertagande icke kunna förvänta samma villighet från landstingens och jordbruksorganisationernas sida att ekonomiskt stödja verksamheten. Ett sätt att stimulera till fortsatta bidrag vore att låta statsbidrag utgå i viss relation till storleken av övriga intressenters bidrag. „ . .. , En variant till den nu diskuterade uppläggningen gar ut pa att vetennarverksamheten provisoriskt knytes till lantbruksorganisationen i administrativt och kameralt avseende, antingen helt eller endast beträffande de län där sällskapen ej önskar fortsätta verksamheten i egen regi. En anordning av detta slag synes ej strida mot intentionerna i prop. 1965: 100, där departementschefen anför att annan än särskilt nämnd men ur statens synpunkt i och för sig angelägen verksamhet som icke är möjlig att överföra från hushållningssällskap till annat organ bor kunna tillfälligt inordnas i lantbruksnämnden. Veterinärstyrelsen vill för egen del ge sitt förord åt sistberörda alternativ. Detta skulle innebära att laboratorium, som avses nedläggas av hushållningssällskap men som enligt veterinärstyrelsens bedömning tills vidare bör bibehållas, administrativt anknvtes till lantbruksnämnd och ställes under veterinärstyrelsens tillsyn i fråga om verksamhetens fackmässiga och ekonomiska bedrivande. Lantbruksnämnden förskotterar av veterinärstyrelsen godkända utgifter. Styrelsen faststal er vidare avgifter för laboratorieundersökningar och hälsokontrollverksamhet, vilka under alla förhållanden bör utgå med lägst de högsta inom landet i övrigt ti ampade avgifterna. Ur ett särskilt statsanslag, som veterinärstyrelsen överväger att föreslå i kommande petita, bör laboratoriet därtill på förslag av veterinärstyrelsen och efter Kungl. Maj:ts beslut kunna erhålla särskilt bidrag till verksamhetens upprätthållande. Laboratoriets inkomster föres till härför avsett inkomstkonto och av lantbruksnämnden förskotterade medel återbetalas efter verksamhetsarets slut.

12.1.2.

Utredningens

överväganden

J o r d b r u k e t s f o r t g å e n d e r a t i o n a l i s e r i n g m e d f ö r att m å n g a j o r d b r u k a r e k o m m e r a t t t i l l ä m p a en e f f e k t i v e r a d och i m å n g a fall s p e c i a l i s e r a d h u s d j u r s skötsel De flesta f o r m e r a v s å d a n h u s d j u r s s k ö t s e l m e d f ö r bl. a. f o r t l ö p a n d e n y a p r o b l e m av v e t e r i n ä r m e d i c i n s k och h y g i e n i s k n a t u r s o m m å s t e b e a k t a s vid såväl s t a l l a r n a s u t f o r m n i n g s o m d j u r h å l l n i n g e n . E n a v de s t ö r s t a s v å r i g h e t e r n a vid e f f e k t i v e r a d h u s d j u r s s k ö t s e l , s ä r s k i l t för de d j u r ä g a r e , s o m i n t e ä g e r l å n g tids e r f a r e n h e t , b r u k a r vara a t t b e m ä s t r a s j u k d o m s p r o b l e m e n . E f t e r s o m p r a k t i s k t t a g e t v a r j e företag h a r s i n a

159 egna lösningar av byggnader och driftsformer, är generella råd i dessa frågor ofta av begränsat värde. För att i möjligaste mån eliminera riskerna för bakslag genom sjukdomar eller hygieniska svårigheter i lantbruksföretagen synes det nödvändigt, att lantbruksnämnderna bl. a. vid projektering av byggnader och planläggning av driften har tillgång till erforderlig veterinärmedicinsk expertis. Sådan kan även erfordras för lösandet av omgivningshygieniska problem. Utredningen — som utgått från att det oavsett pågående översyn av den vetennara fältorganisationen ankommer på utredningen att framlägga förslag om hur behovet av nu nämnd expertis skall täckas — anser dock icke delta behov vara så stort, att det motiverar inrättandet av särskilda veterinära befattningar inom lantbruksnämnderna. I stället bör medel, förslagsvis på sakkunniganslag, ställas till nämndernas förfogande för anlitande av veterinärer. Lantbruksnämnderna bör genom respektive länsveterinär få anvisning på lämplig veterinär som konsult, varvid bl. a. de regionala veterinärlaboratorierna torde kunna ställa erforderlig personal till förfogande. Erinras må även om den särskilda sakkunskap, som finns representerad genom konsulenterna vid statens veterinärmedicinska anstalt. Vad hushållningssällskapens laboratorier beträffar, är det såsom veterinarstyrelsen framhållit ett samhälleligt intresse att undvika några större förändringar i den nuvarande kapaciteten genom nedläggning eller annan inskränkning under åren fram till ett slutligt ställningstagande till behovet och organisationen av den veterinärmedicinska laboratorieverksamheten Det synes sålunda önskvärt, att verksamheten tills vidare bedrivs i stort sett i samma omfattning som för närvarande och i sådan ordning att de bedömningar, som anförtrotts veterinärväsendeutredningen, icke föregripes. Såsom framgår av den föregående redogörelsen ombesörjer hushållningssällskapen för närvarande bl. a. vissa rent administrativa göromål för laboratoriernas räkning. Vid genomförande av den av 1965 års riksdag beslutade omorganisationen av hushållningssällskap och lantbruksnämnder kan i varje tall på vissa håll svårigheter uppkomma, när det gäller att under den angivna övergångsperioden få dessa göromål utförda. I anledning av vad vetennårstyrelsen anfört om att vissa sällskap måhända inte kommer att hålla egen personal för administrativa och kamerala uppgifter vill utredningen nämna, att en möjlig lösning av hithörande frågor för laboratoriernas del kan vara, att lantbruksnämnd får befogenhet att på begäran av hushållningssällskap och efter närmare prövning av lantbruksstyrelsen åtaga sig att ombesörja det administrativa och kamerala arbetet för sällskaps laboratorium. En sådan anordning torde vara väl förenlig med uttalandet i prop 1965: 100, där departementschefen förklarat, alt lantbruksnämnden bör kunna utföra vissa administrativa uppgifter åt sällskapen. Med hänsyn till omständigheterna bör de administrativa och kamerala uppgifter, som länt-

160 bruksorgahisatiohén .sålunda kan komma att åtaga sig att tills vidare fullgöra för laboratorier, kunna utföras utan ersättning. En annan möjlighet vore, att sällskap i dylik situation erhölle ett tillfälligt administrationsbidrag. Veterinärväsendeutredningen — som enligt vissa ovan berörda direktiv har att bedöma bl. a., om de veterinära uppgifter, som nu handhas av hushållningssällskapen, är av sådan natur, att de bör omhänderhas av en statlig organisation eller om det är lämpligt med annan huvudman än staten har ännu inte redovisat något ställningstagande i denna fråga. Lantbruksorganisationsutredningen har därför icke funnit sig nu böra behandla frågan om provisoriskt inordnande i lantbruksnämnd av någon del av hushållningssällskaps veterinära verksamhet. 12.2. 12.2.1. Hushållningssällskapens

Fiskerifrågor

uppgifter och personalorganisation avseende fisket

Administrationen på fiskets område är lokalt uppdelad på två olika huvudmän: staten för statens lokala fiskeriadministration (omfattande fiskeriintendenterna, statens fiskeriingenjör, statens fiskodlingsanstalter och statens fiskeriförsöksstation), samt hushållningssällskapen för därinom anställda fiskerikonsulenter jämte den av sällskapen bedrivna fiskodlingen och övrig verksamhet på fiskets område. Av sällskapens tjänstemän på fiskets område, 38 konsulenter och 3 assistenter (jfr tabell i 14 kap.), är 33 fiskerikonsulenter i Ao 19 personalförtecknade och sålunda statsavlönade. Härutöver har sällskapen särskild personal för fiskodlingsanstalterna m. m. Den statliga tillsynen av sällskapens verksamhet på fiskets område handhas dels av lantbruksstyrelsen (SFS 1965:793 samt k. br. 10.12 1965 till lantbruksstyrelsen m. fl. med bil. Reglemente med vissa bestämmelser för hushållningssällskapsorganisationen) i vad gäller tjänstetillsättningar, statsbidrag till löner och omkostnader, allmänna samordningsfrågor m. m., dels av fiskeristyrelsen vars instruktion (SFS 1965:798) innehåller bestämmelser om samarbete och kontakter mellan fiskeristyrelsen och hushållningssällskapen i fackmässiga frågor. Hushållningssällskapens verksamhet avseende fisket är av mångskiftande slag. Inom yrkesfisket på havet och längs kusterna medverkar sällskapen genom rådgivning och förmedling av statliga lån i den pågående omvandlingen av näringen, innebärande övergång till nya metoder och redskap. Det yrkesmässiga insjöfisket har gått tillbaka och h a r efterträtts av ett mycket omfattande fritids- och sportfiske, där sällskapen gör betydande insatser. Fiskodling och andra åtgärder för fiskevård samt projektering för att ställa i ordning fiskevatten är verksamhetsgrenar, som snabbt expanderat under senare år. Sällskapen medverkar vidare i statliga försök och

161 undersökningar på fiskets område. Arbeten i anledning av fiskerilagstiftningen och utredningar rörande vattenkraftsutbyggnadens inverkan på fiske och fiskbestånd liksom de kompensationsåtgärder utbyggnaden föranleder är exempel på andra verksamhetsavsnitt. Även i vattenföroreningsproblemen är sällskapens fiskeriavdelningar engagerade. Åtskilliga av de ovan nämnda uppgifterna på fiskets område utförs på grund av författningsmässig föreskrift eller på grund av annat likartat stadgande. Här nedan följer en förteckning av sådana arbetsuppgifter, som enligt författning (motsvarande) åvilar sällskapen. 1. Medverkan i åtgärder i anledning av lagen den 5 maj 1960 om fiskevårdsområden; 2. Medverkan i åtgärder, föranledda av fiskeristadgan (kung. 1954:607); 3. Medverkan i tillkomsten av lokala fiskestadgor uppdrag av vederbörande länsstyrelse); 4. Medverkan i fisketillsynen (kung. nr 1955:274);

(förordnande

eller

5. Medverkan i utredningar rörande vattenregleringar (vattenlagen); 6. Medverkan i den statliga försöks- och undersökningsverksamheten på fiskets område (Kungl. Maj:ts beslut den 25/3 1960 samt förordnande av fiskeristyrelsen); 7. Förmedling av lån från fiskerilånefonden (kung. nr 1907:61); 8. Medverkan i utlämnandet av fiskredskapslån (kung. nr 1962:100); 9. Förmedling av bidrag ur anslaget Gottgörelse till fiskerinäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt (enligt årligen återkommande förordnande) ; 10. Medverkan i beviljandet av statsbidrag till fiskares byggnader i vissa fall (kung. nr 1961: 154); 11. Medverkan i insamlandet av uppgifter till fiskeristatistiken (kung. nr 1948:502). Såsom framgår av tabell 30 driver sexton sällskap fiskodlingsverksamhet av olika slag (fiskodlingsanstalter och dammar). I viss utsträckning har sällskapen för inrättande och drift av sådana anordningar erhållit fiskeavgiftsmedel enligt 2 kap. 8 och 10 §§ samt 6 kap. 9 § vattenlagen.

12.2.2. Uttalanden vid 1965 års riksdag I samband med 1965 års riksdags behandling av frågan om ändrad organisation av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden uttalade departementschefen (prop. 100 s. 69) att hushållningssällskapens befattning med fiskerifrågor i erforderlig omfattning kan antingen infogas i den statliga fiskeriadministrationen eller i lantbruksIl

162 n ä m n d e r n a . I a v v a k t a n p å r e s u l t a t av de ö v e r v ä g a n d e n i s ä r s k i l d o r d n i n g , s o m k a n visa sig e r f o r d e r l i g a r ö r a n d e f i s k e r i f r å g o r n a , b ö r d e e n l i g t s a m m a u t t a l a n d e k u n n a h a n d l ä g g a s av l a n t b r u k s n ä m n d e r n a . J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n a n f ö r d e i sitt o r g a n i s a t i o n s b e t ä n k a n d e bl. a. följande: Visst samband mellan verksamheten på fiskets område och regionalorganets huvuduppgifter ligger däri, att fisket är en tillgång, som i inånga fall är äganderättsligt knuten till jordbruksfastigheterna och för dessa är en del av det samlade företaget. På sina håll utgör alltjämt fiske en inkomstkälla i kombination med jordbruk och skogsbruk och får på så sätt anknytning till regionalorganets verksamhet. Strukturförändringarna i landsbygdens näringsliv berör fiskets utövare i samma utsträckning som lantbrukets, och utvecklingen är inom de båda sektorerna likartad. Vidare bör i detta sammanhang fritidsfiskets utveckling uppmärksammas. I rådgivningsarbetet har fiskerikonsulenterna det gemensamt med övriga rådgivare, att de behöver bistånd i rådgivningsmetodiska spörsmål samt fordrar —för att vara effektiva i sin verksamhet — tillgång till sådana tekniska hjälpmedel, som kan förutsättas finnas tillgängliga i regionalorganet. Behovet av anknytning till näringsutövarna, exempelvis genom en till länsorganet hörande nämnd, är ytterligare ett drag som fisket har gemensamt med jord- och skogsbruk. Å andra sidan kan hävdas att fisket mera sällan utgör en produktionsgren i egentlig bemärkelse vid jord- och skogsbruksföretag, vilken allvarligt konkurrerar med övriga produktionsgrenar om företagets resurser. Kombinationen mellan jordbruksproduktion och yrkesmässigt bedrivet fiske, där båda grenarna h a r nämnvärd omfattning, förekommer alltmera sällan och kan med avseende på organisationsuppbyggnaden inte tillmätas nämnvärd vikt. Problemen i samband med strukturförändringarna på fiskets område är i de flesta fall av något annan karaktär än de inom jord- och skogsbrukssektorn, där frågor i anslutning till förändringar beträffande den fasta egendomen föranleder särskilda beaktanden. Däremot är gemenskapen beträffande arbetsmetodiska spörsmål och hjälpmedlen i fortbildningen och rådgivningen fullt klar, ett samband som dock kan åberopas också beträffande åtskillig annan verksamhet. Rent fackmässigt hör den av hushållningssällskapen bedrivna verksamheten på fiskets område odiskutabelt samman med den statliga fiskeriadministrationen. Detta gäller såväl för de rent fiskeritekniska spörsmålen som för åtskilliga av de administrativa uppgifterna. Anknytningen till jord- och skogsbruket är i de flesta fall närmast att jämställa med annan sysselsättning utanför företaget och utgör i och för sig inte tillräckligt motiv för att infoga fiskefrågorna i régionalorganet. Vidare är fiskerikonsulenternas rådgivning riktad dels till en stor grupp av yrkesfiskare, som saknar varje anknytning till jord- och skogsbruk, dels till fritidsfiskare, vars flertal är sysselsatt inom andra näringar. Vi finner för vår del, att vägande skäl talar för, att i vart fall den centrala ledningen av fiskerikonsulentorganisationen och den statliga fiskeriadministrationen sammanfogas. Hithörande fråga är — i vart fall vad gäller fritidsfisket — föremål för särskild utredning. Oavsett hur organisationsfrågan löses, skulle fiskerikonsulenterna kunna placeras vid regionalorganen och därigenom få tillbörlig anknytning till rationaliseringsverksamheten i de fall detta har aktualitet och härjämte få tillgång till erforderliga hjälpmedel i rådgivningsarbetet. Anknytningen till näringsutövarna torde kunna upprätthållas genom direkt samarbete med av fiskefrågorna berörda organisationer. Om nuvarande lånesystem bibehålls, kan ifrågasättas, om inte delcredereansvaret för beviljade lån i regel får avlyftas regio-

163 nalorganet. Möjligen kan landstingen överta denna uppgift — såsom fallet nu är i Göteborgs och Bohus län. Hushållningssällskapen har hittills ansett sig med sina egna resurser bakom sig kunna ta risker vid långivningen. Viss osäkerhet om vad en eventuell sammanslagning av den officiella verksamheten på fiskets område skulle kunna medföra ur ekonomisk synpunkt kan råda, då vissa hushållningssällskap, särskilt de i Norrland, erhåller bidrag från respektive landsting för att förstärka verksamheten på fiskets område och även med egna resurser understödjer denna verksamhet, exempelvis genom att utnyttja överskott från fiskodlingsverksamhet.

12.2.3. Utredningens överväganden I direktiven till fritidsfiskeutredningen (riksdagsberättelsen år 1964, s. 352) anförde departementschefen bl. a., att utredningen borde undersöka, om gällande lagstiftning kan modifieras i syfte att skapa bättre möjligheter att bedriva fritidsfiske, utan att yrkesfiskets intressen träds för nära. Vidare borde den klarlägga, om särskilda åtgärder — t. ex. i fråga om fisketillsyn och bevakning av vatten — är erforderliga för att förebygga motsättningar mellan yrkes- och fritidsfiskare och undersöka möjligheterna att inom ramen för nuvarande organisation åstadkomma förbättrad fiskevård samt att på olika sätt öka tillgången på vatten lämpade för fritidsfiske. Vid kontakt med fritidsfiskeutredningen har denna framhållit, att strukturomvandlingen inom insjöfisket till fritidsfiske med stark nedgång av det yrkesmässiga insjöfisket och binäringsfisket icke kunde bli utan återverkningar på sötvattensidan av fiskerikonsulenternas arbetsvolym och arbetsuppgifter. 1 samband med övervägandena av ändrat huvudmannaskap för fiskerikonsulenterna borde enligt fritidsfiskeutredningen dessa återverkningar klarläggas genom en arbets- och organisationsundersökning i syfte att fastställa, huruvida och i vilken omfattning befintliga fiskerikonsulenttjänster kunde helt eller delvis tas i anspråk för fritidsfiskeservice. Den verksamhet, som hushållningssällskapen i dag bedriver på fiskets Område, berörs sålunda i stor utsträckning av fritidsfiskeutredningens arbete. Förslag till slutlig lösning av organisatoriska anordningar för administrationen av de statliga uppgifterna på fiskets område torde böra anstå i avvaktan på ytterligare överväganden bl. a. av fritidsfiskeutredningens frågeställningar. Lantbruksorganisationsutredningen föreslår, att i fråga om den lokala administrationen fiskerifrågor fr. o. m. den 1 juli 1967 förs över från hushållningssällskapen och tills vidare infogas i de nya lantbruksnämnderna på så sätt, att de personalförtecknade fiskerikonsulenterna förs på lantbruksnämndernas personalstat. De övriga fem konsulenterna och de tre assistenterna bör — om inte annorlunda överenskoms — föras över till nämnderna på i princip oförändrade anställningsvillkor. Vid eventuellt

164 uppkommande vakans bör sådan tjänst icke få återbesättas utan Kungl. Maj:ts medgivande. Vad som av sällskapens verksamhet på området är att hänföra till statliga uppgifter torde sålunda t. v. få fullgöras av de nya länsorganen. I vissa med en sådan lösning sammanhängande frågor -— t. ex. erforderliga konsekvensändringar i nu gällande statsbidrags- och lånebestämmelser — torde utredningen efter ytterligare överläggningar med bl. a. iiskeristyrelsen, Göteborgs och Bohus läns landsting och hushållningssällskapen få lämna förslag. Verksamhet med fiskodlingsanstalter o. dyl. bör däremot icke överföras till eller upptagas av lantbruksnämnderna. Såvitt framkommit vid överläggningarna med hushållningssällskapen, avser de sällskap, som bedriver fiskodling i en omfattning av betydenhet, alt fortsätta denna verksamhet.

12.3.

Hemkonsulentverksamheten

12.3.1. Hemkonsulentverksamhetens

nuvarande omfattning

Centralt handläggs ärenden rörande hemkonsulentverksamheten av lantbruksstyrelsen, som för denna arbetsuppgift har en särskild byrådirektör knuten till undervisningsbyrån. Lokala kontaktorgan för hushållningssällskapens hemkonsulentverksamhet är hushållningsgillen och hushållsnämnder. För att möjliggöra samordning och planering av verksamheten har inom vissa hushållningssällskapsområden tillsatts centrala hushållsnämnder. För närvarande finns en sådan nämnd i 11 län. Antalet hushållsnämnder är sammanlagt 1 100 å 1 200 i hela landet. Antalet personalförtecknade hemkonsulenter uppgår f. n. till 30 och de icke personalförtecknade till 8 (jfr tabell 10). Av de personalförtecknade finns 3 i Västerbottens län, 3 i Norrbottens län, 2 i Kalmar län och i övrigt en i varje län. Av hemkonsulenttjänsterna i Kalmar län är en placerad i Västervik, och denna tjänst må enligt särskilt stadgande ej återbesättas vid nuvarande innehavares avgång eller uppehållas med vikarie. Liksom för övriga konsulenter vid hushållningssällskapen utgör rådgivning en av hemkonsulenternas viktigaste arbetsuppgifter. Rådgivningen bedrivs både som enskild rådgivning och som rådgivning enligt gruppmetod. Omfattningen av hemkonsulenternas kursverksamhet budgetåret 1964/65 framgår av tabell 9. Som exempel på ämnesområden för rådgivningsverksamheten kan nämnas hemarbetets rationalisering, kost- och näringsfrågor, hemvård, ekonomi, konsumentfrågor och arbetskraftsfrågorna i familjejordbruk.

165 Tabell 9. Hemkonsulenternas

verksamhet

budgetåret

1964/65.

Antal kurser, antal elever resp. elevdagar samt kostnader för lärare (arvoden, traktamenten och resor) och deltagare (resekostnader, traktamentsstipendier och stipendier för förlorad arbetstid). Kurser mindre än 6 dagar Kurser mer än 6 dagar för särskilda antagna för särskilda antagna elever elever Län LärarkostAntal Antal Antal Antal Antal LärarkostLärarkost- Antal Antal Lärarkost- Antal kurelev- nader-fdel- kur- elev- nader-fdelelever nader kurser elevdagar nader kurser ser dagar tagarkost- ser dagar tagarkostnader nader Kombinerade kurser

B C D E F G

t

K L M N 0 Pn Ps R S T U

Öppna kurser

3 209:22

1349:42

21717:35

w X Y Z AC BD S:a

26 290:99

30 22 17 72 74 5 51

1244 897 1059 2 437 1739 581 2 237

3771:51 1887:96 1391:01 7 320:52 9850:26 244:10 5 647:51

43 29 116 8 103 29 19 21 30 9 40 74 71

1499 1401 3 578 136 2 231 938 359 414 2 059 347 1473 2 373 2 601

3 052:34 3 566:05 15 755:69 592:89 8 550:10 3 275:60 1466:78 2 057:94 7 393:37 439:65 3 488:27 7315:00 7 509:45

45 52

843 1077

4 050:55 5 042:97

3 39 6 1 7 43 36 13 1 29 4 37 4 14 5 54 19 8 6 54 27 89 44 26 21

125 1183 251 30 299 941 1651 445 30 481 190 484 168 688 279 1281 773 211 165 1568 726 3 027 1373 691 639

474:93 5 229:38 2 346:11 553:50 932:88 3 831:09 6951:65 4785:81 228:45 3 809:02 831:62 3638:01 495:20 4591:79 1163:72 3917:02 13 026:83 649:95 2 835:73 12 056:41 11399:64 18 715:29 9 720:91 7312:21 5 164:09

103 669:52

17 699 124 661:24

1 1 3 2 8

84 42 252 108 1226

2 671:01 912:61 5 730:37 1699:96 5771:07

3 8

348 1024

1743:75 12 789:40

10 282:06

6 2 2 6 2 3 4 1

556 168 150 582 144 294 384 90

767:40 2315:81 4 346:78 12 626:13 1573:32 6 059:85 6 268:08 1335:34

6 014

76 892:94

15:00

12.3.2. Vissa genomförda utredningar m. m. F r å g a n om hemkonsulenternas uppgifter och organisatoriska ställning h a r aktualiserats i flera s a m m a n h a n g på senaste åren. Lantbruksstyrelsen

lät år 1963 i samarbete med konsumentinstitutet ut-

reda hemkonsulentverksamheten. Därvid fann utredningen en utökning av antalet hemkonsulenter erforderlig, icke minst med hänsyn till de ökade krav, som ställdes från a n d r a hushållsgrupper än lanthushållen. Bl. a. för att möjliggöra

en viss uppdelning av arbetsuppgifterna

rationalisering i jordbruket

i anslutning till

och rådgivning och upplysning till samtliga

k o n s u m e n t e r föreslog utredningen en utökning av antalet hemkonsulenter till 58, d. v. s. minst två i varje hushållningssällskap. F r å g a n om en ytterligare utbyggnad av hemkonsulentverksamheten borde enligt utredningen

166 tas upp till prövning i samband med frågan om konsumentupplysningens framtida utformning. I konsumentupplysningsutredningens betänkande SOU 1964:4 framhölls, att tillgängliga personella och materiella resurser icke motsvarade de krav, som ställs på effektiv information om resultaten av forskning och provningsverksamhet rörande produkter för konsumtion. Utredningen föreslog därför olika anordningar för att effektivera rådgivningsverksamheten i frågor av intresse för konsumenterna. Bl. a. förordades en vidgad samverkan och en mycket nära kontakt mellan den statliga konsumentupplysningen och hushållningssällskapens hemkonsulenter. I den på betänkandet grundade propositionen 1964: 91 anfördes, att hushållningssällskapens hemkonsulenter, som redan värdefullt medverkade i konsumentupplysningsarbetet, vid sidan av vissa andra institutioner borde alltefter sina allmänna förutsättningar kunna tjäna som regionala och lokala upplysningsställen i konsumentfrågor. Konsumentinstitutets styrelse borde söka träffa överenskommelser med hushållningssällskap m. fl. om bl. a. hemkonsulenternas medverkan i konsumentupplysningsarbetet. 1960 års jordbruksutredning1 anförde i sitt betänkande i organisationsfrågor SOU 1964: 55, att hemkonsulentverksamheten kunde delas upp på allmän konsumentupplysning och på insatser för jordbrukets rationalisering genom bättre hushållning med arbetskrafts- och kapitalresurser. Den förstnämnda delen av verksamheten, som inte har någon särskild anknytning till jordbruket och dess rationalisering, borde i princip avskiljas från de nya regionalorganen (lantbruksnämnderna), medan den andra delen borde behållas vid regionalorganen. I remissbehandlingen framkom helt olika uppfattningar i fråga om hemkonsulentverksamhetens framtida organisatoriska ställning (se prop. 1965: 100 s. 49). I anslutning till remissyttrande av bl. a. statens institut för konsumentfrågor uttalade departementschefen (prop. 1965: 100), att en särskild utredning härom var behövlig. I anslutning till nyssnämnda proposition väcktes motioner 1:334 och 11:404 om snabbutredning av hemkonsulenternas framtida verksamhet samt deras centrala och regionala anknytning. De remissyttranden, som avgavs över dessa motioner, har återgivits i jordbruksutskottets utlåtande JoU 1965: 17 och innehöll i huvudsak följande: Lantbruksstyrelsen fann det vara av synnerlig vikt att de organ, som bedriver forsknings- och upplysningsverksamhet, når fram till den enskilde konsumenten med sina forskningsresultat. En av vägarna är massmedia, som kommer att bli avallt större betydelse för konsumentupplysningen, främst som intresseväckande faktor men mindre som direkt förmedlare av kunskaper. Massmedia behöver därför » En på jordbruksutredningens uppdrag av fil. kand. Eva Börestam gjord undersökning rörande lanthusmödrarnas förvärvsarbete har publicerats som Jo 1964: 11, Foretagarhustrun i lantbruket (stencil).

167 även framgent stöd av en verksamhet med regional förankring i likhet med den som hedrivs av hushållningssällskapens hemkonsulenter. Statens institut för konsumentfrågor förklarade att av de båda huvudgrenarna i hemkonsulenternas arbete — den allmänna konsumentupplysningen och den som tar sikte på lanthushållens speciella förhållanden — är utan tvekan den allmänna konsumentupplysande verksamheten numera den dominerande delen. Medan institutets upplysningsverksamhet huvudsakligen har centralt bedriven karaktär med anlitande av massmedia, ombesörjes huvuddelen av den lokala konsumentupplysningsverksamheten av hemkonsulenterna. Den demonstration och personliga rådgivning, som sålunda förmedlas av hemkonsulenterna, blir enligt institutets mening ett mycket betydelsefullt led mellan konsumentupplysningsorganen och konsumenterna. Det syntes därför viktigt att hemkonsulenterna i framtiden får en nära organisatorisk anknytning till den statligt bedrivna konsumentupplysningen, samtidigt som en regional förankring av hemkonsulentverksamheten torde vara av största vikt. Statens konsumentråd ansåg det vara svårt att i praktiken genomföra en tudelning av hemkonsulenternas verksamhet. Med hänsyn till att det inte föreligger någon större skillnad i behovet av decentraliserad konsumentupplysning mellan jordbrukarhushåll och övriga hushåll, varför hemkonsulenternas verksamhet borde rikta sig åt alla hushåll, ansåg konsumentrådet att verksamheten bör skiljas från de föreslagna regionalorganen d. v. s. de nya lantbruksnämnderna. En rad viktiga men svår r lösta problem borde dock lösas innan en utflyttning av hemkonsulentverksamheten från hushållningssällskapen kan ske. Hushållningssällskapens förbund ansåg det för närvarande saknas förutsättningar för en organisatorisk förändring av hemkonsulentverksamheten. Sveriges husmodersföreningars riksförbund tillstyrkte den föreslagna utredningen och anförde att ett sätt att effektivisera den konsumentupplysande verksamheten vore att bygga ut och förstärka hemkonsulentorganisationen. En nära kontakt borde därför etableras mellan hemkonsulenterna och den centrala konsumentupplysningen. Sveriges hemkonsulenters förening uttalade att det knappast längre är fråga om någon rådgivning från hemkonsulenternas sida när det gäller yttre göromål i lanthushållningen. Däremot har i samband med den allmänna upplysningen rörande jordbrukets rationaliseringsfrågor i ökad utsträckning efterfrågats rådgivning rörande hushållsarbetets rationalisering i syfte att nå en ändamålsenlig användning av familjens gemensamma arbetskraft inom företaget. Samtidigt har övriga befolkningsgrupper krävt att få del av den allmänna konsumentupplysning hemkonsulenterna bedriver. Föreningen fann begäran om en utredning av hemkonsulentverksamheten väl motiverad och betecknade det som nödvändigt att så långt som möjligt tillvarata de kontakter och den organisation som byggts upp inom hushållningssällskapen. J o r d b r u k s u t s k o t t e t v i t s o r d a d e i sitt u t l å t a n d e J o U 1965: 17 b e h o v e t av en u t r e d n i n g o m h e m k o n s u l e n t v e r k s a m h e t e n s i n r i k t n i n g o c h o r g a n i s a t i o n .

12.3.3.

Hemkonsulentutredningen

Med stöd a v K u n g l . Maj:ts b e m y n d i g a n d e d e n 22 o k t o b e r 1965 h a r s t a t s r å d e t L i n d s t r ö m d e n 10.12.1965 t i l l k a l l a t s a k k u n n i g a för utredning rörande hemkonsulentverksamheten. I d i r e k t i v e n för d e n n a u t r e d n i n g h a r u t t a l a t s , a t t d e t n u m e r a icke föreligger n å g r a s t ö r r e o l i k h e t e r m e l l a n j o r d b r u k a r h u s h å l l o c h ö v r i g a h u s h å l l n ä r det gäller b e h o v e t a v d e c e n t r a l i s e r a d k o n s u -

168 mentupplysning. Utredningen skall överväga den organisatoriska anknytningen för hemkonsulenterna med utgångspunkt från att konsulenterna centralt bör sortera under en instans, som kan förse dem med erforderliga informationer om tillgängliga forsknings- och försöksresultat och som kan samordna och leda upplysningsverksamheten på området. Den har också att överväga, om inte lämpligen annat organ än de nya lantbruksnämnderna skall vara huvudman. Såsom huvudman torde exempelvis, enligt direktiven, kunna ifrågakomma något annat statligt länsorgan eller också landsting eller i vissa fall primärkommuner.

12.3.4. Utredningens överväganden Samråd har upptagits med hemkonsulentutredningen, vars arbete emellertid ännu (juli 1966) är på ett förberedande stadium. Lantbruksorganisationsutredningen begränsar sig därför till alt dels redovisa sina synpunkter på behovet av samarbete mellan lantbruksnämnderna och hemkonsulenterna och dels föreslå hur hemkonsulentverksamheten — om ett slutligt avgörande icke skulle kunna träffas i direkt samband med den förestående omorganisationen av de nuvarande länsorganen på lantbrukets område — tills vidare skall ordnas organisatoriskt. Såsom Sveriges hemkonsulenters förening anfört, är det numera knappast fråga om någon rådgivning från hemkonsulenternas sida när det gäller yttre göromål i lanthushållningen. Däremot har hemkonsulenternas medverkan i upplysningen till jordbrukarhushållen i frågor rörande rationaliseringen inom jordbruket ökats i vissa län. Deras rådgivning avser därvid primärt hushållsarbetets rationalisering i syfte att nå en ändamålsenlig användning av familjens gemensamma arbetskraft inom företaget. Av undersökningen »Företagarhustrun i lantbruket» (Jo 1964: 1) framgår, att hustruns liksom brukarens arbetsinsatser i jordbruket framför allt i de större storleksgrupperna ökade under 1950-talet. Detta sammanhänger givetvis med att möjligheterna att anlita extra arbetskraft minskade. Undersökningen visade emellertid också, att hustruns arbetsinsats i jordbruket i förhållande till den totala arbetsinsatsen är störst i den lägsta storleksgruppen och avtar med stigande storleksgrupp. Förbättrade ekonomiska förhållanden, som ger möjlighet till bättre maskinell utrustning i lantbruket och till förbättring av bostadsstandarden och den maskinella utrustningen i hushållet, torde i viss utsträckning tas ut i form av ökad fritid. En allmän utvecklingslinje i vårt samhälle är emellertid, att allt fler gifta kvinnor söker sig ut i förvärvsarbete, varigenom familjernas ekonomiska situation och möjligheter att höja sin standard kan förbättras. Enligt nyssnämnda undersökning skulle ca 40 procent av de gifta kvinnorna i lantbruket vara minst halvtids förvärvsarbetande, varav drygt 30 procent

169 i egenskap av medhjälpande familjemedlemmar. Även åtskilliga gifta kvinnor inom lantbruket har sålunda ett fristående yrkesarbete. Arbetstillfällena för kvinnor på landsbygden är dock väsentligt mer begränsade än i tätorterna, och lantbrukarhustrurnas förvärvsinsats torde därför även i fortsättningen till stor del komma att ske inom jordbruket. Det är då angeläget, att man på ett så ekonomiskt riktigt sätt som möjligt planerar för insatser från denna arbetskraft i produktionen. Arten av de arbetsinsatser, som kvinnorna ägnar sig åt i jordbruket, varierar synbarligen mycket i olika delar av landet och vid företag av olika typ och omfattning. Den blir givetvis inte minst beroende på personlig inriktning och intresse för olika verksamhetsgrenar. Omvänt kan framhållas, att företagets driftsinriktning och upptagandet av specialgrenar i viss mån kan anpassas med hänsyn till hustruns avsedda insatser. Under senare år har från förelagarhustrurnas sida visats särskilt stort intresse för lantbruksbokföringen, vilket dokumenterats av stor anslutning till bokföringskurserna. Lantbruksbokföringen torde vara en uppgift, som i ökad utsträckning kan komma att skötas av hustrurna. I fråga om de nu berörda uppgifterna — insatser i en del grenar av jordbruk och trädgårdsnäring — bör lantbrukskvinnor beredas tillgång till den fortbildning och rådgivning, som lantbruksorganisationen och näringsutövarnas organisationer svarar för. Hemkonsulenternas insatser avseende lantbruksföretagen torde komma att ha den primära uppgiften att lämna upplysning till jordbrukshushållen liksom till andra hushåll i syfte att främja hushållsarbetets rationalisering. I övrigt torde deras medverkan huvudsakligen komina att behövas vid överväganden om bästa utnyttjandet av familjens arbetskraft. Behovet av medverkan från hemkonsulenterna i lantbruksnämndernas arbete för jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering bör kunna tillgodoses genom överenskommelser om samarbete och torde sålunda inte böra föranleda att hemkonsulenterna varaktigt infogas i lantbruksnämnderna. Den närmare utformningen av samarbetet mellan lantbruksorganisationen och hemkonsulenterna och eventuella administrativa bestämmelser härom bör ske, då hemkonsulentutredningen gjort sitt ställningstagande i fråga om hemkonsulenternas framtida organisatoriska hemvist. För den händelse avgörande i frågan om det framlida huvudmannaskapet för hemkonsulenterna icke skulle träffas före den 1 juli 1967, föreslår lantbruksorganisationsutredningen — under hänvisning till 1965 års riksdagsbeslut, återgivet i direktiven (se 1 kap.) — att hemkonsulenterna tills vidare inordnas i lantbruksnämnderna. De icke personalförtecknade bör, i den mån de önskar övergå till lantbruksnämnderna, anställas på i princip oförändrade villkor. Vid eventuellt uppkommande vakans bör sådan tjänst icke få återbesättas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

170 12.4.

Hemslöjdsfrågor

Det statliga stödet till hemslöjden utreds f. n. av hemslöjdsutrediiingen. Av direktiven till utredningen (riksdagsberättelsen år 1965 s. 336) kan utläsas, att de statliga bidragen uteslutande går till olika organisationer. I landet finns ett femtiotal hemslöjdsföreningar och några andra organ, fränast slöjdnämnder, som bildats av hushållningssällskap. Hemslöjdskonsulenterna, till antalet omkring fyrtiofem, är anställda hos dylika föreningar eller knutna till vissa hushållningssällskap. Vid hushållningssällskapen finns anställda sammanlagt tio hemslöjdskonsulenter, samtliga icke personalförtecknade. Deras placering framgår av tabell 10 i 14 kap. Sällskapen medverkar för hemslöjdens utveckling och i förmedlingen av hemslöjdslån (kung. nr 1940:605). I fråga om den framtida hemslö jdsverksamhe ten anser lantbruksorganisationsutredningen, att verksamheten ej bör tillhöra lantbruksnämndernas arbetsuppgifter.

12.5. Lantbrukskemiska

verksamheten

Den lantbrukskemiska analysverksamheten utgör ett viktigt hjälpmedel i rationaliseringsarbetet på jordbrukets, trädgårdsnäringens och skogsbrukets område. Analysverksamhetens betydelse på dessa områden kommer också med all sannolikhet att öka. Utvecklingen på angränsande områden — såsom vatten- och livsmedelsområdet — pekar härjämte tydligt mot ökande analysbehov. Vid 1956 års riksdag fattades principbeslut om att en institution, benämnd statens lantbrukskemiska laboratorium (SLL) och förlagd till Ultima, skulle bildas genom att statens lantbrukskemiska kontrollanstalt vid Frescati i Stockholm och lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium vid Ultuna sammanföres till en institution. Sammanföringen har ännu inte genomförts, men detta avses kunna ske sedan erforderlig byggnad uppförts år 1967. Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt utför rutinanalyser inom ett område, som omfattar elva län i mellersta Sverige och Norrland. Lokala lantbrukskemiska stationer finns i Skara (för Göteborgs- och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län), Kristianstad (för Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län), Visby (för Gotlands län) och Jönköping (för Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Hallands län). Huvudmän för dessa stationer är regelmässigt hushållningssällskapet i det län, där stationeringsorten är belägen. Kristianstadsstationen har upprättat en mindre filial för trädgårdsanalyser

171 i Malmö. Den kemiska avdelningen vid Sveriges utsädesförening i Svalöv bedriver kemisk analysverksamhet beträffande växtproduktion. Hushållningssällskapet i Jönköpings län har meddelat, att sällskapet överväger att nedlägga sin lantbrukskemiska station eller samordna verksamheten med annan sådan station. Den framtida organisationen av den lantbrukskemiska verksamheten har behandlats vid 1964 års riksdag (prop. 1964: 78). Enligt riksdagens beslut skall den framtida verksamheten byggas upp med utgångspunkt från organisationen av lantbrukshögskolans fältförsöksverksamhet. Den huvudstation för analysverksamhet, som erfordras inom varje annat analysdistrikt än SLL:s eget, bör i princip organiseras som en filial till SLL. SLL skall fungera som lokallaboratorium i mellersta distriktet. Analysuppdrag från västra distriktet bör dock kunna hänskjutas till kontrollstationen i Skara efter överenskommelse med staten och stationens huvudmän. För norra distriktet upprättas en filial till SLL i Röbäcksdalen. Beträffande södra distriktet skall SLL:s filial förläggas till Alnarp. Den närmare planeringen av denna filial anstår i avvaktan på pågående särskild utredning (utredningsman: byråchef Henry Gustafsson) avseende ordnande av analysverksamheten i södra distriktet. Beträffande SLL:s uppgifter gjorde departementschefen i förenämnda prop, nr 1964: 78 ett uttalande, som i sammanfattning innehöll följande: SLL skall inte bedriva allmän grundforskning. Laboratoriets forskningsverksamhet bör främst vara inriktad på att få fram lämpliga analysmetoder. Laboratoriet bör samarbeta med vederbörande forsknings- och försöksinstitutioner för att åstadkomma tillförlitliga utvärderingsnormer, erforderliga för analysresultatens tolkning och utnyttjande. Även om SLL bör ta initiativ i utvärderingsfrågor, då nya eller ändrade normer synes påkallade, hör laboratoriets arbete i princip inskränka sig till samarbetshjälp i form av kemiskt analysarbete. Ledningen av utvärderingsarbetet bör åvila berörda forsknings- och försöksorgan. SLL bör principiellt befrias från kontrollverksamhet på eget initiativ. Då särskild kontrollmyndighet saknas beträffande handeln med gödselmedel, synes SLL emellertid tills vidare böra överta statens lantbrukskemiska kontrollanstalts uppgifter på detta verksamhetsområde. — SLL skall icke ha kontrollerande uppgifter gentemot de lokala lantbrukskemiska stationerna. I fråga om de i praktiken vanligaste fallen, där analysuppdragen förmedlas av hushållningssällskapen, är tanken bakom detta förfaringssätt bl. a., att sällskapen skall bistå den enskilde med tolkning och råd. Denna anordning borde uppmuntras, bl. a. genom att SLL ställer sin sakkunskap till sällskapens förfogande. Utredningens

överväganden

Det föreligger icke någon anledning att infoga de lokala lantbrukskemiska stationerna i den nya lantbruksorganisationen. Lantbruksnämnderna bör fylla sitt behov av analyser såväl vid markkartering som i andra sammanhang genom beställning hos de institutioner, som bedriver sådan analys-

172 verksamhet. Några särskilda bestämmelser härom torde inte behöva utformas i förevarande sammanhang.

12.6.

Frökontrollen

Den svenska utsädesproduktionen har sin tyngdpunkt i södra och mellersta Sveriges slättbygder, och frökontrollen är i huvudsak lokaliserad till samma områden. Frökontrollverksamhelen i landet ombesörjs dels av statens centrala frökontrollanstalt med tillhörande filialer, dels av tre lokala frökontrollanstalter, nämligen i Linköping, Skara och Örebro, vilka har vederbörande hushållningssällskap till huvudmän. Statens centrala frökontrollanstalt, som står under lantbruksstyrelsens överinseende, utgörs av en huvud institut ion vid Bergshamra i Solna, två öppna filialer, en i Stora Råby i Lund och en i Röbäcksdalen utanför Umeå, samt två slutna filialer, en i Landskrona och en i Getinge. De båda slutna filialerna har tillkommit för kontrollverksamheten vid Weibull AB respektive Hallands Frökontor (numera tillhörigt Weibull AB). Några särskilda upptagningsområden är ej fastställda för SCF. Anstalten äger utöva kontroll över och statsplombera utsäde från alla delar av landet. SCF:s verksamhet är organiserad på tre avdelningar, nämligen fältkontrollavdelningen, renhetsavdelningen och groningsavdelningen. Fältkontrollavdelningen är tillsammans med den öppna skånefilialen numera inrymd i nyuppförda lokaler i Stora Råby, de båda övriga avdelningarna i anstaltens institutionsbyggnad i Bergshamra. För filialen i Röbäcksdalen, som tillgodoser kontrollbehovet i de fyra nordligaste länen, planeras en nybyggnad, gemensam för denna filial och växtskyddsanstaltens filial på samma ort. De tre lokala frökontrollanstalterna i Linköping, Skara och Örebro har behörighet att utföra statsplombering. Dessa anstalter har av lantbruksstyrelsen fastställda upptagningsområden. Anstalten i Linköping äger sålunda verkställa statsplombering inom Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län, anstalten i Skara inom Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län samt anstalten i Örebro inom Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län. Frågor om organisation och fördelning av arbetsuppgifter inom frökontrollen har nyligen varit föremål för vissa överväganden. I remissyttrande över jordbruksutredningens år 1964 avgivna organisationsbetänkande (SOU 1964: 55) anförde styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt, att det borde övervägas att till anstalten överföra huvudmannaskapet för de statsunderstödda lokala frökontrollanstalterna. 1 ett den 8 oktober 1964 avgivet betänkande (stencil Jo 1964: 9) framlade utredningen rörande vissa jordbruksanstalters förläggning vissa förslag rö-

173 rande frökontrollen. Bl. a. förordade utredningen, att centralanstaltens rutinbetonade verksamhet i ökad utsträckning skulle decentraliseras till de lokala anstalterna samt att centralanstaltens huvudinstitution och dess filialer i Stora Råby och Röbäcksdalen i fortsättningen skulle svara för sådan verksamhet endast inom sitt geografiska område. Den avgiftsbelagda analysverksamheten borde i fortsättningen enligt utredningens mening debiteras enligt taxebestämmelser, som ansluter sig till de faktiska kostnaderna för olika slag av uppdrag. Vid anmälan av det nyssnämnda betänkandet vid 1966 års riksdag (IX ht, bil. 11 s. 88—93) avvisade departementschefen ett inom utredningen reservationsvis framfört förslag om att vissa företag skulle auktoriseras att plombera utsäde. Departementschefen förklarade sig inte beredd att på grundval av utredningens förslag pröva frågan om decentralisering, enär de lokala anstalterna berörs av lantbruksorganisationsutredningen. Vad centralanstaltens uppgifter beträffar, skulle den befrias från att kontrollera matpotatis i kommersiellt sammanhang, vilket i ökad utsträckning blir en uppgift för SMAK. Enligt propositionen komme det att uppdragas åt riksrevisionsverket att i samråd med lantbruksstyrelsen framlägga förslag till reviderad taxa för den avgiftsbelagda verksamheten, varvid principen bör följas, att denna skall vara självbärande. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen. Utredningens

överväganden

Det ankommer på statens centrala frökontrollanstalt att bedriva forsknings- och försöksverksamhet med inriktning på dels att pröva och utveckla analysmetoder, dels att främja alt fullgoda utsädesvaror tillhandahålls. Anstalten bedriver vidare en rutinbetonad analysverksamhet, som f. n. omfattar cirka 90 000 analyser årligen; de tre lokala frökontrollanstalterna med hushållningssällskap som huvudmän torde utföra sammanlagt cirka 40 000 analyser per år. Det har vid utredningen icke framkommit skäl för att föra över den av sistnämnda anstalter bedrivna verksamheten till de nya lantbruksnämnderna. Skulle det visa sig lämpligt att i ökad utsträckning infoga tillämpningen av frökontrollen i en statlig organisation, bör de statliga insatserna vara samlade under statens centrala frökontrollanstalt.

KAPITEL

13 L a n t b r u k s n ä m n d e r n a s o r g a n i s a t i o n och a r b e t s f o r m e r 13.1. Nämndens

och delegationernas

sammansättning

m. m.

Enligt riksdagsbeslutet år 1965 skall lantbruksnämnden bestå av nio ledamöter. Av dessa skall Kungl. Maj:t utse ordförande och tre andra ledamöter samt landstinget fyra ledamöter. Därutöver skall nämndens chefstjänsteman ingå som självskriven ledamot. Liksom nu är fallet beträffande lantbruksnämnden har landshövdingen förutsatts bli nämndens ordförande. Enligt utredningens uppfattning bör ledamöterna förordnas för en tid av 4 år. För envar av de icke självskrivna ledamöterna torde vidare böra utses en suppleant. Lantbruksnämnden bör inom sig utse vice ordförande. För att nämnden in pleno skall vara beslutför bör krävas, att minst 6 ledamöter deltar i besluten. För att tillgodose behovet av samordning vid nämndens behandling av frågor, som berör annan länsmyndighets verksamhet, skall i enlighet med riksdagsbeslutet representant för den andra myndigheten beredas tillfälle att deltaga i överläggningarna. Detta gäller särskilt överlantmätaren, länsjägmästaren och länsarbetsdirektören, vilka skall äga närvara vid nämndens behandling av ärenden, som rör lantmäteriets, skogsvårdsstyrelsens resp. länsarbetsnämndens uppgifter. Representanter för de berörda myndigheterna skall icke deltaga i besluten men äga att till protokollet anteckna sin mening. Enligt utredningens mening bör avdelningscheferna äga närvara och delta i överläggningar i plenum och till protokollet teckna sin mening i frågor, som rör deras verksamhetsfält. För att uppnå smidiga arbetsformer bör nämnden in pleno, såsom angivits i prop. 1965: 100 (sid. 67—69), huvudsakligen dra upp de närmare riktlinjerna för nämndens verksamhet, besluta i frågor av principiell natur samt avgöra andra viktigare ärenden. Beslut i övriga ärenden bör fattas av delegationer. Rutinärenden bör dock kunna avgöras av tjänstemän. Detta innebär att nämnden i betydande utsträckning bör arbeta i delegationer. Beträffande antalet delegationer anförde departementschefen bl. a.: Vid varje lantbruksnämnd bör finnas en delegation för ärenden rörande strukturrationalisering och vidare bör i regel finnas en jordbruks- och en utbildningsdelegation. Därutöver bör vid behov kunna inrättas ytterligare delegationer, t. ex. i vissa län för frågor rörande trädgårdsnäringen. Det är enligt utredningens mening angeläget, att möjligheter hålls öppna att inom vissa gränser anpassa antalet delegationer och fördelningen av

175 ärenden mellan dem efter förutsättningarna i olika län. De bestämmelser, som kan komma att intagas i instruktionen, bör alltså inte i alltför hög grad binda arbetets organisation och fördelning. Antalet delegationer bör ej vara större än som är motiverat av arbetsuppgifternas omfattning och art. Frågor om ekonomiskt stöd till anläggningar synes vid de nämnder, där dessa ärenden är av relativt ringa omfattning, lämpligen kunna handläggas av strukturdelegationen. I län där dessa arbetsuppgifter har stor volym skulle emellertid en sådan ordning medföra en alltför stor ärendebelastning på strukturdelegationen. Enligt utredningens uppfattning bör därför i de större länen inrättas en speciell investeringsdelegation. Denna skulle komma att till en del motsvara den jordbruksdelegation, som departementschefen antytt i propositionen. Med dessa utgångspunkter anser utredningen, att det i de större länen bör finnas tre delegationer: en för strukturfrågor, en för investeringsfrågor samt en för produktionsfrågor m. m. Enligt utredningens mening bör det i flertalet övriga län med hänsyn till verksamhetens mer begränsade volym eller dess inriktning vara lämpligt med två delegationer. I undantagsfall kan det å andra sidan i vissa län med hänsyn till ärendenas art vara motiverat med en utvidgning av antalet delegationer. Utredningen förordar därför, att ytterligare permanent delegation skall kunna inrättas efter medgivande av lantbruksstyrelsen. Följande huvudsakliga arbetsfördelning bör gälla där tre delegationer inrättas. Strukturdelegationen bör normalt avgöra de enskilda ärenden, som avser mdividualplanering, tillämpning av förvärvslagstiftning, markanvändningsirågor, köp och försäljning av egendom för rationaliseringsändamål och övriga strukturfrågor inberäknat det statliga ekonomiska stödet till yttre rationalisering. Inom delegationen bör vidare behandlas frågor rörande omställning av jordbrukets arbetskraft och frågor rörande jordbrukets bostäder. På strukturdelegationen bör även ankomma att förbereda eller besluta i ärenden rörande översiktlig planering, principfrågor rörande större rationaliseringobjekt m. m. Investeringsdelegationen bör handlägga frågor om ekonomiskt stöd till byggnader och markanläggningar, om jordförvärvslån och driftslån samt om projektering av tekniska anläggningar (byggnader, maskiner, dikning etc), därest sistnämnda frågor icke skall handläggas inom produktionsdelegationen. Produktionsdelegationcn bör bereda eller besluta i frågor rörande utbildning och rådgivning, däri inbegripet planläggning av grupprådgivning i kursform. I övrigt bör delegationen besluta i sådana jordbruksfrågor som icke handläggs av annan delegation, bl. a. frågor rörande kontrollverksamheten, försöksverksamheten, skördeskadeskyddet och skördeuppskattningen. Inom delegationen bör i vissa fall tekniska projekteringsfrågor behandlas

(se ovan). Ärenden rörande trädgårdsnäringen bör handläggas i denna delegation. Särskilda delegationer bör i vissa undantagstall kunna inrättas för handläggning av exempelvis trädgårdsärenden. Detta torde närmast bli aktuellt i Malmöhus och Stockholms län. Arbetet på olika delegationer förutsätter givetvis samråd mellan de olika delegationerna för att uppnå samstämmighet. Speciellt nödvändig blir koordineringen mellan beslut rörande markfrågor och investeringsfrågor. Samordningen i det fall, där dessa frågor handläggs i två skilda delegationer, bör då lämpligen kunna ordnas på så sätt, att principfrågan för företaget i dess helhet handläggs i strukturdelegationen, därest ärendet icke är av sådan principiell art, att det behandlas i plenum. I övrigt bör samordningen kunna tryggas genom organets chefstjänsteman och genom att vissa ledamöter är gemensamma för strukturdelegationen och investeringsdelegationen. Beträffande delegationernas sammansättning anförde departementschefen: I delegationerna bör ingå ledamöter i nämnden samt vissa tjänstemän. Nämnden bör själv utse de ledamöter som skall ingå i delegationerna. Vid handläggning av frågor rörande näringsgrenar, som inte är företrädda i nämnden, bör lämplig person kunna adjungeras till delegationen. Chefstjänstemannen bör, för att god samordning skall nås, ingå i samtliga delegationer. Han bör dock efter nämndens medgivande äga sätta annan tjänsteman hos nämnden i sitt ställe. Varje i delegationen ingående nämndledamot bör äga påfordra, att ärende hänskjuts till nämnden för avgörande. Strukturdelegationens ärenden är av speciell karaktär och av särskild vikt för rationaliseringsverksamheten. Därjämte rör dessa ärenden i särskilt hög grad vissa andra länsorgans verksamhet. Med hänsyn härtill anser jag att denna delegations sammansättning bör närmare behandlas i detta sammanhang. I delegationen, som till följd av ärendenas antal torde komma att sammanträda relativt ofta, bör enligt min mening inte ingå fler än fem personer. Utöver chefstjänstemannen bör ytterligare två nämndledamöter beredas plats. Behovet att samordna delegationens arbete med lantmäteriets är, såsom jordbruksutredningen framhållit, så framträdande att överlantmätaren, eller den han sätter i sitt ställe, bör ingå i delegationen. Härigenom kommer hela den regionala lantmäteriorganisationen att på ett auktoritativt sätt kunna företrädas i lantbruksnämndens verksamhet. Av vad jag tidigare anfört framgår att det också är av vikt med god kontakt mellan strukturdelegationens och skogsvårdsstyrelsens verksamhet. Även länsjägmästaren eller ställföreträdare för honom bör därför ingå i delegationen. Denna kommer således att bestå av två lekmän och tre tjänstemän. Det bör dock även för strukturdelegationens ärenden gälla, att de skall kunna hänskjutas till nämndens prövning, om någon av nämndledamöterna i delegationen påfordrar detta. Det synes lämpligt att nämnden till ordförande i delegationen utser en av lekmannaledamöterna. Enligt riksdagens beslut skall strukturdelegationen bestå av sex ledamöter, nämligen tre lekmannaledamöter, överlantmätaren, länsjägmästaren samt organets chefstjänsteman. Då strukturdelegationen handlägger ärenden, som har betydelse för arbetet inom andra länsmyndigheter, såsom

177 Unsstyrelse, länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd, bör vid behov dessa myndigheter vara representerade vid delegationens sammanträden. För att delegationen skall anses beslutför bör gälla att fyra ledamöter, varav minst två lekmän, deltar i beslutet. I fråga om övriga delegationer anförde departementschefen: Den närmare utformningen av övriga delegationer bör kunna anpassas efter förhållandena inom olika verksamhetsområden. Antalet ledamöter i varje delegation bör dock inte överstiga fem. Efter olika överväganden har utredningen stannat för att föreslå att produktionsdelegationen skall bestå av tre lekmannaledamöter, organets chefstjänsteman samt vederbörande avdelningschef. Även investeringsdelegationen bör vara sammansatt av organets chefstjänsteman, avdelningschefen samt tre av nämndens lekmannaledamöter. För att de två sistnämnda delegationerna skall vara beslutföra bör gälla, att tre ledamöter, varav två lekmän, deltar i beslutet. Som tidigare uttalats är det angeläget att det kommer till stånd en god samordning mellan bedömningar rörande investeringsfrågor, strukturfrågor, som handläggs av strukturdelegationen, och frågor rörande rådgivning och projektering, som handläggs av produktionsdelegationen. För att säkerställa denna samordning föreslår utredningen att investeringsdelegationen sammansätts så, att den innehåller minst en lekmannaledamot ur vardera strukturdelegationen och produktionsdelegationen. I det fall, där endast två delegationer kominer att finnas, bör enligt utredningens mening investeringsfrågorna i allmänhet avgöras i strukturdelegationen. Vid överväganden i vissa frågor, speciellt sådana som avser riktlinjer för verksamheten, är det önskvärt att kontakten mellan lantbruksnämnd och företrädare för skilda intressen är tryggad genom organisatoriska anordningar. För sådana ändamål bör, såsom också jordbruksutredningen förordat, särskilda samrådsgrupper kunna inrättas. Detta gäller bl. a. uppläggningen av kursverksamheten, där det liksom nu bör finnas en programnämnd (se 4 kap.). Den översiktliga planeringen bör ske i intim kontakt med företrädare för länsstyrelse, lantmäteri, länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, naturvårdsorgan, skogsvårdsstyrelse och domänverket. Ett forum för överläggningar med näringslivet bör organiseras som en rådgivande grupp (se kap. 3:4). För frågor rörande försöksverksamheten synes en lämplig lösning vara, att produktionsdelegationen till sig adjungerar behövlig expertis inom området. Motsvarande kan gälla exempelvis beträffande växtodlings-, husdjursoch trädgårdsområdet. . Enligt riksdagsbeslutet bör lantbruksnämnderna liksom nu ha ortsombud med uppgift bl. a. att bistå nämnderna med upplysningar om de lokala 12

178 förhållandena. Med hänsyn till värdet för lantbruksnämnd av god kontakt med primärkommunerna rekommenderades att nämnden skulle bereda vederbörande primärkommun tillfälle att föreslå ortsombud. Utvecklingen gör behovet av kontakt med primärkommunerna alltmer framträdande. I första hand gäller detta den översiktliga planeringen samt överväganden om markanvändningsfrågor och därmed sammanhängande lokaliseringsspörsmål. De riktlinjer som utformas t. ex. för investeringsinsatser och omställningsstöd är likaså av klart intresse för kommunerna. Utredningen anser såsom närmare anges i 3 kap. angeläget, att samarbetet med primärkommunerna i sådana frågor av större vikt sker genom att nämnden tar upp direkta överläggningar med företrädare för vederbörande kommunala myndigheter. Den kontaktordningen kommer alltmer i förgrunden och det är enligt utredningens mening önskvärt att så sker. Denna uppfattning sammanhänger bl. a. med de ökade markpolitiska uppgifterna för primärkommunerna och även med att man torde ha anledning att räkna med kommunblocken som primärkommuner inom överskådlig framtid. Departementschefen har vidare understrukit vikten av en god kontakt mellan lantbruksnämnderna och näringsutövarna. Ortsombuden kommer i fortsättningen som hittills att kunna fylla en väsentlig uppgift i detta sammanhang. För lantbruksnämnderna är det angeläget, att de som ortsombud får utvalda progressiva män i förtroendeställning och med god kännedom om jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen samt med god person- och lokalkännedom och med vilja att göra en aktiv insats för nämndens verksamhet. Med dessa utgångspunkter får utredningen föreslå, att någon särskild formell ordning för utseende av ortsombud icke föreskrivs, utan att det får ankomma på lantbruksnämnden att ta erforderliga kontakter innan nämnden utser ortsombud. Det bör kunna förutsättas att nämnden därvid rådgör med bl. a. kommunalnämnden. 13.2. Arbetets fördelning

på

avdelningar

13.2.1. Allmänt Utredningen har ansett sig böra förorda en uppdelning av lantbruksnämndernas personal och arbetsuppgifter på olika avdelningar. Uppdelningen på avdelningar får emellertid icke tolkas så, att nämndens befattningshavare skulle helt bindas för tjänstgöring å viss avdelning. Ärendenas fördelning på olika avdelningar bör heller ej låsas. Nämnden bör här äga rätt a t t — med bibehållande av indelningen i huvudsak — vidtaga ändringar, som kan vara motiverade av olika lokala förhållanden, personaltillgång, arbetsbelastning osv.

179 Utredningen har diskuterat alternativa indelningar i avdelningar. Utgångspunkten har varit att söka sammanhålla arbetsuppgifterna på så få avdelningar som möjligt, bl. a. med hänsyn till att arbetsuppgifterna i stort är av den karaktären, att de ofta griper in i varandra. Genom att söka erhålla så få avdelningar som möjligt har utredningen ansett bättre möjligheter föreligga för att samordningen mellan de olika uppgifterna säkerställs. Utredningen har stannat för att det i de större länen bör finnas en administrativ avdelning samt tre fackavdelningar, nämligen en för strukturfrågor, en för produktionsfrågor och en för investeringsfrågor. I andra län torde verksamheten kunna bedrivas på en administrativ avdelning och två fackavdelningar. Vidare behövs ett stabsorgan till ledningens direkta förfogande för vissa uppgifter. Vid arbetets fördelning på tre fackavdelningar bör i huvudsak följande arbetsfördelning gälla.

Fig.

3.

Nämnd 1 • U av Kungl.Maj.t 4 av landstinget

Strukturdelegation

Investeringsdelegation

Produktionsdelegation

1 Särskild delegation Kan inrättas

Programnämnd

Chef

Samrådsgrupp för planering Samradsgrupp för trädgardsfragor

-{Stabsorgan ]

Strukturavdelning

z Investeringsavdelning

Produktionsavdelning

Administrativ avdelning (Kansli)

13.2.2. Stabsorganet För ledningen av verksamheten är en fortlöpande planläggning, som inbegriper ett långsiktigt verksamhetsprogram, ett viktigt instrument. Målsättningen för olika verksamhetsgrenar koordineras inom ramen för en sådan planläggning. En viktig uppgift för organets ledning är att svara för att övervägandena rörande den framtida utvecklingen sker i nära kontakt med

180 planmyndigheter, arbetsmarknadsorgan och näringsutövarnas organisationer. För hithörande uppgifter behöver till ledningens förfogande avdelas särskild personal. Därigenom kan säkerställas, att tillräckligt utrymme ges åt mer långsiktiga bedömningar och lämplig expertis inriktas på dessa uppgifter. Ett viktigt moment i utvecklingsplaneringen blir att följa utvecklingen inom jord- och skogsbruket i länet. Därav betingade arbetsuppgifter i samband med jordbruksstatistiken och företagsregistret bör lämpligen ankomma på stabsorganet. I den allmänna upplysnings- och kursverksamheten inom organets hela arbetsfält bör materialet från utvecklingsplaneringen utnyttjas. En av stabsorganets uppgifter bör vara att under organets chefstjänsteman eller den avdelningschef, som får ansvaret för kurssamordningen, medverka i planläggningen av rådgivningsverksamheten samt i uppföljningen genom värdering av hjälpmedel och uppnådda resultat. Sammanfattningsvis bör stabsorganet ha till uppgift att stå till chefstjänstemannens förfogande i hans arbete för långsiktiga handlingsprogram samt för samordning av arbetet i olika verksamhetsgrenar och att stå de olika avdelningarna till tjänst med informationer och material samt med sakkunnigt biträde enligt chefstjänstemannens bestämmande. 13.2.3. Administrativa

avdelningen

En viktig förutsättning för att regionalorganets arbetsuppgifter skall kunna fullgöras och verkställas snabbt och säkert är att organet får en effektiv administrativ enhet. Avdelningens uppgifter bör vara att handlägga ärenden rörande personal, organisations- och kamerala frågor samt frågor i övrigt av övervägande administrativ natur. En viktig funktion blir härvid att lämna biträde vid beredning av ärenden rörande lån och bidrag samt köp, försäljning och förvaltning av fastigheter och verkställa nämndens beslut i sådana ärenden samt fullgöra vad på nämnden ankommer i avseende å inskrivnings- och deklarationsåtgärder m. m. Inom avdelningen bör vidare ombesörjas huvuddelen av serviceuppgifter på kontorsområdet, t. ex. maskinskrivnings-, räkne- och ritarbeten, registrering, expediering, budskickning och telefonväxelskötsel samt förråds- och biblioteksfrågor. I förhållande till nämndernas verksamhet i dag kommer den administrativa enheten i de nya organen att tillföras ökade uppgifter bl. a. till följd av överförande till lantbruksnämnden av en stor del av hushållningssällskapens nuvarande funktioner, decentralisering från lantbruksstyrelsen av vissa beslutsfunktioner och ärenderutiner, ökad befattning med fastighetsfrågor samt intensifieringen av rationaliseringsverksamheten, vilket medför ökat antal ärenden och även nya uppgifter. Vissa av nämndernas nuva-

181 rande uppgifter torde däremot komma att falla bort, nämligen handläggningen av arealtillägg samt vissa kamerala funktioner, som kan centraliseras till lantbruksstyrelsen. Utredningen och lantbruksstyrelsen har gemensamt företagit undersökningar i syfte att kartlägga den nuvarande administrativa verksamheten och åstadkomma förenklingar genom ändrad arbetsfördelning mellan styrelsen och länsorganen. För resultaten av dessa lämnas särskilda redogörelser i 14 resp. 17 kap.

13.2.4.

Strukturavdelningen

Inom denna avdelning bör i första hand handläggas frågor rörande fastighetsrationalisering i jord- och skogsbruket. I arbetsuppgifterna ingår planering av strukturförbättringar, upplysning och rådgivning i frågor om strukturanpassning, förmedling av marköverlåtelser, nämndens egna markköp, byten och försäljningar, statligt ekonomiskt stöd vid tillskottsköp och omarrondering och andra åtgärder i samband med fastighetsrationalisering. Vidare bör på avdelningen ankomma prövningen enligt jordförvärvslagen, frågor om markanvändning samt andra ärenden av jordpolitisk natur ävensom nämndens medverkan i frågor om omställning av arbetskraft. Vid planeringen av strukturförbättringar måste i den samlade bedömningen olika tekniska och ekonomiska faktorer beaktas. Detta kräver ett nära samarbete med expertis inom organets övriga avdelningar. Upprättande av köpe- och försäljningsavtal förutsätts i erforderlig omfattning ske i samråd med den administrativa avdelningen. Den formella granskningen av avtalsförslagen bör ligga på den administrativa avdelningen. För vissa juridiska spörsmål — närmast för sådana fall som kräver rättegångsombud — förutsätts lantbruksnämnderna få anlita expertis utifrån. 13.2.5.

Produktionsavdelningen

Verksamheten inom denna avdelning bör omspänna de produktionstekniska och driftsekonomiska frågorna beträffande växtodling, husdjursskötsel och trädgårdsskötsel och vad därmed sammanhänger. Avdelningen kommer således dels att bedriva upplysnings- och rådgivningsarbete för ökad effektivitet inom olika driftsgrenar, dels biträda andra avdelningar i insatserna för att åstadkomma rationella företag och därvid bl. a. lämna sin medverkan i företagsekonomisk kalkylcring. Avdelningen bör vidare fullgöra nämndens uppgifter i försöksverksamheten inom växtodlingsområdet och svara för den statliga medverkan i kontrollverksamheten m. m. inom husdjursområdet och för skördeskadeärenden samt ombesörja skördeuppskattningen.

182 Till avdelningen kan i vissa fall, beroende på lokala förhållanden, föras den tekniska verksamheten — projektering och serviceverksamhet beträffande byggnader, maskiner och markanläggningar. Denna lösning bör också väljas då två fackavdelningar förekommer. Det närmaste ansvaret för samordningen av rådgivningsverksamheten kan lämpligen i vissa fall lämnas till chefen för produktionsavdelningen, varvid stabsorganet står till hans förfogande. 13.2.6.

Investeringsavdelningen

Inom avdelningen bör falla prövning av finansiellt stöd till anläggningar av olika slag samt jordförvärvslån och driftslån. Avdelningen bör vidare svara för rådgivnings- och upplysningsverksamhet i företagsekonomiska frågor, som icke faller inom annan avdelnings speciella område. Avdelningen får därmed huvudansvaret inom nämnden för kalkylverksamheten och dess utveckling, beredning av data och material för ekonomiska bedömningar. Till avdelningen bör i regel även föras den tekniska verksamheten — projektering och serviceverksamhet beträffande byggnader, maskiner och markanläggningar, tillämpning av vattenlagen, vattenvårds- och naturvårdsfrågor. I län med endast två fackavdelningar bör lämpligen investeringsfrågorna föras till strukturavdelningen, medan den företagsekonomiska rådgivningen och den tekniska projekteringen tillkommer produktionsavdelningen.

13.3.

Beslutsordningen 13.3.1. Allmänt

Nämnden bör, såsom angivits vid 1965 års riksdagsbehandling (prop. 1965: 100 s. 67—69), in pleno huvudsakligen dra upp de närmare riktlinjerna för nämndens verksamhet, besluta i frågor av principiell natur samt avgöra andra viktigare ärenden. För att göra det möjligt för ledamöterna att ordentligt tränga in i verkligt svåra och ur principiell synpunkt betydelsefulla ärenden bör plenum i största möjliga utsträckning befrias från den direkta handläggningen av andra än just sådana ärenden. Delegering av beslut bör ske efter följande grunder. Alla beslut av delegation eller befattningshavare meddelas å nämndens vägnar. Den eller de som beslutar måste handla från utgångspunkten att beslutet skall bli sådant som det skulle blivit om det handlagts i plenum. Om detta beaktas bör en långt driven delegering av beslutanderätten kunna genomföras i lantbruksnämnden. Nämnden in pleno, som i erforderlig utsträckning bör hållas underrättad genom att viss anmälningsskyldighet åläggs de beslu-

183 tände, äger bestämma att delegeringen begränsas om skäl härtill befinns föreligga. Det synes utredningen med dessa utgångspunkter inte vara påkallat att närmare reglera beslutsfördelningen mellan nämnden in pleno och delegation. Organets chefstjänsteman bör liksom f. n. företräda nämnden. Sålunda bör han eller den han sätter i sitt ställe äga att vid domstolar, lantmäteriförrättningar o. dyl. föra talan för nämnden. 13.3.2. Delegering av beslutanderätt till tjänstemän Liksom nu bör gälla, att lantbruksnämnden äger överlämna till ordföranden, organets chefstjänsteman eller annan tjänsteman att avgöra ärenden eller grupper av ärenden som icke är av beskaffenhet att böra prövas av lantbruksnämnden i plenum eller i delegation. Denna möjlighet bör enligt utredningens mening användas i ökad utsträckning. Det torde exempelvis vara lämpligt, att nämnden till organets chefstjänsteman delegerar uppdraget att vid samråd med andra myndigheter, vilket blir alltmer vanligt och nödvändigt, företräda nämnden och dess intressen. Den tjänsteman, som företräder nämnden bör härvid icke lämna någon utfästelse i visst ärende, som avviker från av nämnden tillämpad praxis, men bör anförtros att själv avgöra om en fråga är av natur att först böra föredragas i nämnden. Jordförvärvsärenden bör normalt handläggas i delegation, som har att hänskjuta vissa ärenden till plenum. En del förvärvsärenden är emellertid av sådan beskaffenhet, att de lämpligen kan delegeras till tjänsteman. I tilllämpningskungörelsen till jordförvärvslagen SFS 1965:292 sägs i 10 §: Lantbruksnämnd äger bemyndiga lantbruksdirektören eller annan tjänsteman hos nämnden alt på dess vägnar meddela förelägganden, avvisningsbeslut och, i ärenden av enklare beskaffenhet, sådana tillstånd enligt jordförvärvslagen som ej förenas med vitesföreläggande. Bemyndigande enligt första stycket skall underställas lantbruksstyrelsen för godkännande och må återkallas av såväl styrelsen som nämnden. Beslut som meddelas med stöd av bemyndigande enligt denna paragraf skall snarast möjligt anmälas för nämnden. Delegering av beslutsbefogenheter enligt jordförvärvslagen bör i första hand lämnas åt organets chefstjänsteman eller chefen för strukturavdelningen. I fortsättningen som hittills torde beslutsdelegering till tjänstemän i vissa delar, t. ex. jordförvärvsärenden, lämpligen kunna göras tidsbegränsad. Yttranden till länsbostadsnämnden rörande statligt stöd till bostadsbyggnader på jordbruk är ofta av sådan natur att de bör behandlas i strukturdelegationen eller ibland t. o. m. i plenum, men flertalet av dessa ärenden är dock av enkel beskaffenhet och torde lämpligen kunna delegeras till chefen för strukturavdelningen.

184 Rörande delegationsrätten till tjänstemän i övrigt synes denna ej i detalj böra regleras i instruktion. Det torde räcka med en allmän bestämmelse, att nämnd eller delegation har rätt alt i lämplig omfattning åt tjänsteman delegera ärende. Som exempel på sådana ärenden kan också nämnas flertalet av de många beslut, som hänger samman med förvaltningen av de fastigheter, som är i organets ägo. Det kan bli fråga om försäljning av överflödiga byggnader, försäljning av ståndskog, utarrendering av åker och byggnader och en mångfald andra med fastighetsförvaltningen sammanhängande frågor. Rörande sådana försäljningar torde lämpligen kunna stipuleras en värdegräns, och när den överstiges fattas beslutet av strukturdelegationen, medan ärendena i övrigt avgörs av tjänstemän. I beslut av ekonomisk betydelse bör två tjänstemän medverka. Lämpligen bör ett sådant ärende avgöras vid föredragning för den beslutande befattningshavaren, varvid föredraganden bör ha att i förekommande fall till protokollet teckna avvikande mening. Även i samband med upplysnings- och rådgivningsverksamheten förekommer givetvis ett flertal beslut t. ex. i samband med detaljplanering av kurser, som lämpligen bör fattas av vederbörande tjänstemän. Det ligger också i sakens natur, att lekmannaledamöterna i nämnden ej skall behöva betungas med frågor, som rör den dagliga rutinen i organet och beredningsarbetet i samband med de löpande ärendena. Exempel

på ärenden, lämpade för delegation till tjänstemän.

av

beslutanderätten

Vissa enklare ärenden rörande jordförvärvstillstånd. > » » » statligt stöd till jordbrukets bostäder. » » » » » » » trädgårdsnäringen. Vissa ärenden rörande försäljning av överflödiga byggnader. Huvuddelen av ärenden sammanhängande med fastighetsförvaltningen. Vissa ärenden rörande medgivande till relaxering av inteckningar. Rutinfrågor rörande skördeskadeskyddet. Enklare personalärenden t. ex. rörande semester, kortare tjänstledigheter och vikariatsförordnanden för nämndens tjänstemän. Detaljplanläggning av kurs- och övrig rådgivningsverksamhet. Beslut i samband med ärendenas beredning; planläggning av tjänstemännens resor o. dyl. 13.3.3. Brådskande ärenden Om något ärende av natur att böra handläggas i plenum är så brådskande, att det måste avgöras utan att sammanträde kan hinna ordnas, bör ärendet avgöras av ordföranden efter föredragning av organets chefstjänsteman.

185 Lämpligen tages härvid efter omständigheterna före beslutet telefonkontakt med någon eller några av ledamöterna. Ärendet anmäles härefter vid nästa sammanträde. Brådskande ärende, som är av natur att böra avgöras i delegation, avgöres på liknande sätt av organets chefstjänsteman efter föredragning av vederbörande avdelningschef och anmäles vid nästa delegationssammanträde.

13.3.4. Hänskjutande av ärenden från delegation till plenum Det skall åligga delegation att till nämnden vidarebefordra sådana viktigare frågor och ärenden, som enligt vad som ovan sagts om beslutsordningen är att hänföra till pleniärenden. Varje i delegation ingående nämndledamot bör också, såsom redan angivits vid 1965 års riksdagsbehandling av organisationsfrågan (prop. 1965: 100 s. 68), äga påfordra att ärende hänskjuts till nämnden för avgörande.

13. 4. Vissa interna

samordningsfrågor

En stor del av de blivande lantbruksnämndernas verksamhet måste grundas på ekonomiska ställningstaganden. Detta gäller exempelvis såväl för rådgivningen som för beviljande av statligt ekonomiskt stöd till olika ändamål. Den företagsekonomiska rådgivningen blir av central betydelse för lantbruksnämnderna i deras verksamhet med syfte att lämna bistånd till uppbyggande av tidsenliga och för framtiden bestående lantbruksföretag. Verksamheten måste även i övrigt grundas på en omfattande kalkylverksamhet alltifrån enklare investeringskalkyler till fullständiga företagsekonomiska planer, omfattande såväl jordbruk som skogsbruk. Kalkylverksamheten inom länsorganen kan uppdelas på följande områden: a) kalkylering som underlag för rådgivningsverksamheten, b) allmän kalkylservice åt lantbrukare i samband med driftsrådgivning (konsulterande verksamhet), c) kalkylering som underlag för ralionaliseringsarbetel — företagsplanering, beviljande av statligt ekonomiskt stöd e t c , d) kalkylering i samband med översiktlig planering. Nämndernas arbete underlättas av att lantbruksstyrelsen i samarbete med andra organ utvecklar metodik och data avseende kalkylverksamheten samt tillhandahåller lantbruksnämnderna arbetsmaterial, formulär etc. och även experthjälp i sådan skattefrågor, som speciellt sammanhänger med

186 rationalisering. Inom nämnderna finns å andra sidan ett visst behov av anpassning av tekniska data för olika regioner av länet. Härvid blir det nödvändigt med ett nära samarbete mellan de olika avdelningarna, då dessa data bör utarbetas gemensamt av befattningshavare inom olika ämnesområden. I princip kan organisationen av de rent företagsekonomiska aktiviteterna ske efter två olika huvudlinjer. Antingen kan dessa aktiviteter helt eller i huvudsak sammanföras till en fristående enhet, från vilken service lämnas till övriga arbetsenheter, eller också kan arbetsuppgifterna inordnas under olika avdelningar. En svaghet i den hittillsvarande rationaliseringsorganisationen torde ha varit, att sambandet mellan — enligt hittillsvarande terminologi — yttre, inre och driftsrationalisering ej kunnat tillräckligt beaktas. En förbättring kommer till stånd genom att samtliga rationaliseringsaktiviteter på länsplanet sammanföres i ett organ under gemensam ledning. Genom att utnyttja det samband som de företagsekonomiska frågorna utgör, bör koordineringen av olika rationaliseringsinsatser ytterligare förstärkas. Enligt utredningens förslag kommer i de större länen företagsekonomisk expertis för rådgivningen och personal för handläggning av investeringsverksamheten att sammanföras i en enhet. Till denna enhet förs i så fall även distriktsrådgivarna i företagsekonomiska frågor. Inom stabsorganet kominer enligt utredningens förslag i samband med den översiktliga planeringen företagsekonomiska analyser rörande de framtida företagen att göras. Underlaget till sådana analyser förutsätts i huvudsak bli framställt inom investeringsavdelningen i intim samverkan med produktionsavdelningen. Det förutsätts, att den fortlöpande verksamheten avseende struktur, markanvändning, företagsstorlek, företagsformer, produktionsinriktning, investeringar och intensitet i olika delar av länet planläggs med utgångspunkt från de resultat som framkommer i den översiktliga utvecklingsplaneringen. Arbetet inom strukturavdelningcn kommer givetvis att i betydande omfattning vara baserat på företagsekonomiska överväganden. Detta förutsätter, att även i denna avdelning finns personal med god företagsekonomisk skolning. Det är angeläget, att den företagsplanering, som i åtskilliga fall måste läggas till grund för verksamheten inom denna avdelning, sker i intimt samarbete mellan strukturavdelningen och investeringsavdelningen. Rådgivningen inom produktionsavdelningen kommer givetvis att ha en företagsekonomisk inriktning. Investeringsavdelningen bör även i detta fall förse rådgivarna inom husdjurs-, växtodlings- och trädgårdsområdena liksom byggnads- och maskinexpertisen med det nödvändiga kalkylunderlaget. A andra sidan blir det angeläget att de speciella företagsekonomerna erhåller material rörande produktionsförutsättningarna m. m. från de tekniska specialisterna.

187 13.5. Samordning

med andra

myndigheter

13.5.1. Länsstyrelserna Lantbruksnämndens verksamhet och då framför allt den på strukturrationaliseringens område måste bedrivas mot bakgrunden av hela samhällsutvecklingen på landsbygden. Som stöd för sitt handlande bör lantbruksnämnden verkställa översiktlig planering rörande utvecklingen av landsbygdsnäringarna. Denna utvecklingsplanering kommer att i hög grad beröra landsbygdsfrågorna i allmänhet och måste ske med beaktande av bl. a. lätortsutveckling, kommunikationer, naturvårdsfrågor, markdisposition för annat ändamål än jordbruk och allmänna serviceanläggningar av olika slag. Inom dessa områden är länsstyrelsen självskriven såsom sammanhållande och samordnande organ. En god samordning är nödvändig mellan den planeringsverksamhet, som lantbruksnämnden sålunda bedriver, och den allmänna planering rörande länets näringsliv och övriga förhållanden, som länsstyrelsen har ansvaret för. Lantbruksnämndens prövning av förvärvsärenden, som enligt 1965 års jordförvärvslag nu även omfattar huvudparten av juridiska personers förvärv, får givetvis ej ske ensidigt ur jord- och skogsbrukssynpunkt utan även med hänsyn till övriga näringar och samhällsutvecklingen i stort. En god anknytning till länsstyrelsen är i dessa ärenden nödvändig. Vid lantbruksnämndens bedömande av frågor rörande markanvändningen erfordras likaledes ett intimt samarbete mellan nämnden samt länsstyrelsen och dess experter, planeringsrådet och naturvårdsrådet. Även i övrigt kan frågor uppkomma i lantbruksnämndens verksamhet, främst i ärenden berörande strukturrationalisering, där länsstyrelsen eller dess experter kan behöva inkopplas. Också länsstyrelsen möter i sin verksamhet olika spörsmål, som lämpligen behandlas under medverkan av lantbruksnämnden. För att trygga en nödvändig samordning torde Kungl. Maj:t, som har att tillsätta ordförande i den nya lantbruksnämnden, liksom tidigare som regel komma att utse länets landshövding. Härigenom åstadkommes på högsta nivå en önskvärd sammankoppling mellan länsstyrelse och lantbruksnämnd. Därutöver bör en företrädare för länsstyrelsen och då närmast för dess planeringsavdelning beredas tillfälle att närvara vid nämndens och strukturdelegationens sammanträde och deltaga i överläggningarna. Detta ansluter sig f. ö. till bestämmelserna i nu gällande instruktion för lantbruksnämnderna (20 §), som avser befogenhet att närvara vid nämndens sammanträden, och till departementschefsuttalande i prop. 1965: 100 att samma bör gälla också beträffande strukturdelegationens sammanträden. Länsstyrelsen bör sålunda underrättas om sammanträden med lantbruksnämnden in pleno och med strukturdelegationen. Det är enligt utredningens mening av stor vikt, att lantbruksnämndens chefstjänsteman eller den han sätter i sitt ställe får tillfälle att deltaga i den

188 beredning i planeringsfrågor, som sker inom länsstyrelsen. Därigenom bör länsstyrelsen i god tid före sina ståndpunktstaganden få del av lantbruksnämndens synpunkter, och nämnden får till ledning för sitt handlande fortlöpande kännedom om länsstyrelsens intentioner. Chefstjänstemannen hos lantbruksnämnden bör därför alltid kallas till sammanträden med det planeringsråd, som sedan den 1 juli 1965 finns hos länsstyrelsen, liksom till s. k. länsråd och sammanträden med naturvårdsrådet. Till en samordning mellan lantbruksnämndens och länsstyrelsernas arbetsområden bidrar även den anordningen, att överlantmätaren, som är väl förtrogen med bl. a. fastighetsbildnings- och bebyggelseplaneringen i länet, får säte som ledamot i strukturdelegationen och regelmässigt kallas till lantbruksnämndens plenisammanträden. Några ytterligare fasta former för det nödvändiga samarbetet mellan lantbruksnämnd och länsstyrelse torde knappast nu erfordras. Det ligger i sakens natur att nämndens arbete med översiktlig planering bör ske i fortlöpande kontakt med länsstyrelsens planeringsverksamhet. Närmare bestämmelser torde, med utgångspunkt från önskemålet om tillfälle till aktiv medverkan i planeringsberedningen, få övervägas vid behandlingen av länsförvaltningsutredningens förslag. 13.5.2.

Länsarbetsnämnderna

Strukturomvandlingen i jord- och skogsbruket är i hög grad beroende av arbetsmarknaden inom näringslivet i övrigt. Inför ett utvecklingsskede, där man avser att göra särskilda insatser för att snabbt och i betydande omfattning disponera om produktionsresurserna, bör det samarbete, som utformats mellan länsarbetsnämnder och lantbruksnämnder för att underlätta omflyttningen av i jordbruket undersysselsatt arbetskraft, fördjupas och intensifieras. 1960 års jordbruksutredning har, såsom framgår av 5 kap., lagt stor vikt vid att insatser för att underlätta omställningen av brukare på svaga jordbruk får en långt mer framskjuten plats än hittills som medel att främja utvecklingen. Utredningen har därför föreslagit, att de arbetsmarknadspolitiska medlen skall användas så, att de effektivt når också jordbrukarna. Vidare föreslås, att lantbruksnämndernas uppgift att göra markinköp för strukturrationalisering skall utvidgas till att omfatta inköp för att avveckla svaga jordbruk, eller med andra ord för att hjälpa den som med sina tillgångar eller genom lån är bunden vid ett sådant jordbruk att på rimliga villkor frigöra sig. Utredningen föreslår också, att ett särskilt omställningsstöd skall kunna beviljas under vissa förutsättningar. Beträffande de statliga organens insatser har jordbruksutredningen uttalat, att det blir en betydelsefull uppgift för arbetsmarknadsverket att i samverkan med rationaliseringsorganen på jord- och skogsbrukets områden

189 så långt som möjligt bereda arbete på öppna marknaden åt arbetskraft, som inte längre tar sin utkomst i jord- och skogsbruket. I frågor rörande inlösen av jordbruksfastighet och rörande kontant omställningsstöd bör lantbruksorganen enligt jordbruksutredningen samverka med arbetsmarknadsorganen samt med jordbrukets och arbetsmarknadens organisationer. Samarbetet mellan de båda länsorganen bör utformas med utgångspunkten, att gemensamma riktlinjer i stora drag dras upp så, att den praktiska verksamheten bedrivs under erforderligt samråd men utan att arbetet därmed betungas med alltför många detaljärenden. Samrådsförfarandet mellan lantbruksnämnden och länsarbetsnämnden bör organiseras så, att dels en gemensam planering för olika åtgärder kommer till stånd, dels en smidig och tillräckligt effektiv kontakt etableras för de enskilda ärendenas handläggning. De översiktliga utredningar, som lantbruksnämnder och länsarbetsnämnder utför inom sina arbetsfält, bör samordnas genom fortlöpande personlig kontakt mellan deras utredningsenheter. Materialet bör läggas till grund för gemensamma överväganden rörande sådana arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som har samband med strukturanpassningen. I den utvecklingsplanering, som lantbruksnämnderna bedriver, ingår en kartläggning av den nuvarande och förväntade arbetskraftssituationen inom jord- och skogsbruket. Detta material bör vara av värde för arbetsmarknadsorganen. Det material, som arbetsmarknadsorganen å sin sida sammanställer rörande det samlade arbetskraftsbehovet, bör vara ett värdefullt underlag för lantbruksnämndens överväganden i vissa situationer, sambandet med övrigt näringsliv, lokaliseringsfrågor etc. Lantbruksnämndens utvecklingsplanering utmynnar i regionalt anpassade riktlinjer för insatserna för strukturanpassning m. m. I utformandet av handlingsprogram för olika bygder bör det exempelvis vara angeläget med gemensamma överväganden beträffande riktlinjer för olika åtgärder avsedda att främja avvecklingen av mindre jordbruksföretag. Nämnden gör sina ställningstaganden i dessa avseenden i plenum, vanligen efter en beredning i strukturdelegationen. Länsarbetsdirektören eller ersättare för honom skall, som redan angivits (13.1), kallas till nämndens och delegationens sammanträden, då frågor av intresse för länsarbetsnämnden behandlas. Länsarbetsnämnderna i flertalet län har på rekommendation av arbetsmarknadsstyrelsen nyligen till sig knutit särskilda samarbetsgrupper med uppgift främst att följa den arbetsmarknadsmässiga utvecklingen inom jordbruket och sprida information om densamma. I dessa arbetsgrupper har lantbruksnämnden en företrädare. Utöver den kontakt, som kan hållas genom dessa grupper, bör lantbruksnämndens chefstjänsteman beredas tillfälle att delta i länsarbetsnämndens överläggningar, när frågor av väsentlig betydelse för strukturanpassningen behandlas. Den ömsesidiga kontakt, som behöver förekomma vid handläggningen

190 inom de båda nämnderna av enskilda ärenden, bör som regel ske genom att föredraganden upptar samråd under beredningen. De nu berörda anordningarna bör kunna ge tillräcklig fasthet i samarbetet mellan de båda länsorganens beslutande instanser. För att nå god effekt i verksamheten är det nödvändigt, att också samarbetet ute i fältet fungerar smidigt. Den fältarbetande personalen vid lantbruksnämnd och länsarbetsnämnd bör ge jordbrukare på jordbruk med mindre gynnsamma förutsättningar personlig information och hjälp till analys av vederbörandes egen situation samt visa på de utvägar, som står till buds. Det räcker inte med sporadiska insatser från lantbruksnämndernas sida i dessa hänseenden. Det bör åligga befattningshavarna att ta initiativ och att ägna betydande tid åt att diskutera igenom problemen i de enskilda fallen. Lantbruksnämndernas tjänstemän kommer i sitt arbete mycket ofta i kontakt med jordbrukare på jordbruk med små utvecklingsmöjligheter. Förutsättningarna för ett jordbruk att bestå eller motsatsen blir belysta och bedömda, när driftsanalyser och investeringskalkyler görs upp som ett led i rådgivningen och som underlag för prövning av ansökningar om statligt stöd. Lantbruksnämnden bör vara beredd att lämna praktiska förslag till lösning av brukarens problem, vare sig lösningen blir att man satsar på företagets effektivisering eller föreslår att företaget avvecklas. I det sistnämnda fallet bör lantbruksnämndens personal ge jordbrukaren råd och anvisningar i fråga om avvecklingen av företaget och underrätta länsarbetsnämnden, så att denna kan lämna sitt bistånd till omställningen. Även grupprådgivning kräver ett väl utvecklat samarbete. Länsarbetsnämnden förutsattes bl. a. medverka med sin egen personal i kurser som berör dessa frågor. I de fall, när länsarbetsnämnden först kommer i kontakt med jordbrukare, som önskar övergå till annan sysselsättning, uppstår ofta frågan hur dennes fastighetsinnehav snabbt skall kunna avvecklas på sådana villkor, att han får täckning för lån, som belastar företaget, och sålunda får praktiska möjligheter att flytta. Länsarbetsnämnden bör då begära lantbruksnämndens medverkan. En jordbrukare, som vänt sig till endera av de båda länsorganen, skall sålunda kunna påräkna, att myndigheterna tar de kontakter sinsemellan, som behövs för att hjälpa honom till en lösning. Det är inte tillräckligt att endast hänvisa vederbörande till att vända sig till den andra myndigheten. Lantbruksnämndernas markinköp i syfte att underlätta omställning av arbetskraft måste avvägas efter angelägenhetsgrad. Detta ger anledning till samråd med länsarbetsnämnden i åtskilliga enskilda ärenden. Länsarbetsnämndernas medverkan är nämligen behövlig för att bedöma angelägenheten och nyttan ur allmän synpunkt av att arbetskraften i de aktuella fallen omställs. För att sådana frågor skall kunna behandlas snabbt och

191 enkelt är det önskvärt, att de kan avhandlas med en inom länsarbetsnämnden utsedd kontaktman, som bemyndigats att i flertalet fall lämna besked å länsarbetsnämndens vägnar.

13.5.3. Lantmäteriet Frågan om lantmäteriets ställning i förhållande till ett rationaliseringsorgan för jord- och skogsbruket var föremål för ingående övervägande inom 1960 års jordbruksutredning. Då fastighetsbildningen och de direkta hjälpmedlen för yttre rationalisering onekligen står varandra mycket nära, övervägdes vissa organisationsalternativ, där lantmäteriet och rationaliseringsorganet sammanfogades. Utredningens majoritet stannade dock för att lantmäteriet borde förbli fristående. Departementschefen delade denna uppfattning (prop. 1965:100 s. 64), vilken godtogs av riksdagen. 1 ovannämnda proposition (sid. 35) har utredningens uttalande rörande samordning mellan rationaliseringsorganet och ett fristående lantmäteri sammanfattats sålunda: Samordningen mellan regionalorganet och lantmäteriet inom jord- och skogsbrukssektorn bör fungera inom ramen för den planering som regionalorganet skall bedriva. I organets uppgifter skall i princip ingå den översiktliga planeringen beträffande jord- och skogsbrukets rationalisering samt detaljplaneringen för utformning av jord- och skogsbruksföretagen efter företagsekonomiska grunder. Samordningen mellan lantmäteriets och regionalorganets verksamhet garanteras genom att överlantmätaren deltar i beredning och beslut inom organet. Vid detaljplanering förutsätts direkta kontakter ske mellan berörda tjänstemän. Förrättningslantmätare bör givetvis kunna anlitas som föredragande i strukturdelegationen. I de fall rationaliseringen kräver ändringar i fastighetsindelningen skall överlantmätaren med ledning av den angelägenhetsgradering, som skett inom strukturdelegationen, medverka till att erforderlig förrättning sker utan onödigt dröjsmål. För att överlantmätaren skall ha möjlighet att på ett auktoritativt sätt företräda lantmäteriet i delegationen, bör hans administrativa ställning inom lantmäteriet förstärkas. Han bör därför ges befogenhet att ange turordningen mellan angelägna ärendegrupper inte enbart inom specialenheterna utan inom hela förrättningsorganisationen. Utredningen pekar vidare på det dubbelarbete som kan förekomma beträffande den jordpolitiska kontrollen enligt jordförvärvs- och fastighetsbildningslagarna. Det bör vid pågående översyn av de båda lagarna tillses att detta undviks. En förstärkning av överlantmätarens administrativa ställning är nu genomförd genom instruktionsändring, och överlantmätaren har fått befogenhet att ange turordningen mellan angelägna ärenden inom förrättningsorganisationen. Risken för påtalat dubbelarbete beträffande den jordpolitiska kontrollen enligt jordförvärvs- och fastighetsbildningslagarna saknar numera större praktisk betydelse sedan frågan behandlats i samband med 1965 års beslut om ny jordförvärvslag och en samtidig ändring i jorddelningslagen (prop. 1905:41). I propositionen återgavs ur departementspromemorian följande.

192 När lantbruksnämnden eller högre myndighet ger tillstånd till förvärv av fastighetsdel, medverkar regelmässigt överlantmätaren vid den jordpolitiska bedömningen. I det efterföljande avstyckningsärendet finns därför sällan anledning för forrattningsmannen att inlåta sig på motsvarande prövning. Bestämmelserna i 19 kap. 3 § 1 mom. jorddelningslagen torde med andra ord knappast kunna utgöra något reellt hinder mot avstyckning i dylikt fall. Departementschefen anförde därefter: Såsom redan nu torde ske, bör överlantmätaren även framdeles beredas tillfälle att medverka vid den jordpolitiska bedömningen av förvärv av fastighetsdel. Genom en sådan samordning främjas enhetliga resultat av förvärvsprövningen och fastighetsbildningen. Gränsdragningen i stort mellan lantbruksnämnd och lantmäteri har sålunda klarlagts av statsmakterna, och ett organiserat samarbete är tryggat genom att överlantmätaren ingår som ledamot i lantbruksnämndens strukturdelegation. Utredningen vill framhålla, att det varit till stor fördel för rationaliseringsarbetet, att det i en del län funnits en specialenhet inom lantmäteriet, vilken ställts till överlantmätarens förfogande med en huvudsaklig uppgift att vara lantbruksnämnden behjälplig vid arbetet för jord- och skogsbrukets rationalisering och för utförande av därav föranledda lantmäteriförrättningar. Det är angeläget, att även i fortsättningen sådana specialenheter finns med resurser att tillgodose lantbruksnämnderna med denna service. Förrättningslantmätare — såväl från specialenhet som från den ordinarie distriktsorganisationen — bör givetvis kunna anlitas som föredragande i strukturdelegationen och i plenum, när ärende som han berett skall behandlas. Några ytterligare bestämmelser rörande samarbetet mellan lantbruksorganisationen och lantmäteriet torde inte nu behövas. En särskild utredning har nyligen tillsatts med uppgift att förutsättningslöst undersöka, hur den framtida fastighetsbildnings- och mätningsorganisationen l)ör vara beskaffad för att fungera på ett ur allmänhetens, statens och kommunernas synpunkt så rationellt och ändamålsenligt sätt som möjligt. 13.5.4. Skogsvårdsstyrelserna I960 års jordbruksutrednings majoritet föreslog, att skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter skulle infogas i ett regionalt rationaliseringsorgan för jordoch skogsbruket. Departementschefen intog den ståndpunkten, att skogsvårdsstyrelserna icke för närvarande borde infogas i ett gemensamt regionalt organ. Bl. a. borde resultaten av en förestående utredning om riktlinjerna för den framtida skogspolitiken avvaktas. Denna ståndpunkt godtogs av riksdagen. Den skogspolitiska utredningen är nu tillsatt. I utredningsdirektiven betonas, att det är nödvändigt att genom kostnadsrationalisering inom skogs-

bruket bibehålla och stärka den svenska skogsnäringens konkurrenskraft på världsmarknaden och att de nuvarande skogsbruksenheternas storlek och arrondering ofta är bristfällig. I direktiven sägs vidare bl. a.: Den reformerade jordförvärvslagstiftningen ger bättre förutsättningar än tidigare för förvärv i arronderingssyfte och för att utöka skogsmarkinnehav. Enligt min mening bör med hänsyn till den stora vikten av snabba åtgärder för att komma till rätta med de otillfredsställande förhållandena övervägas ytterligare åtgärder för att underlätta arronderingsförbättring och storleksrationalisering. Utredningen bör därför undersöka möjligheterna att stimulera byten av skogsmark och fastighetsregleringsåtgärder för att nå förbättrad arrondering. Av särskild betydelse anser jag också vara att utredningen uppmärksammar möjligheterna att genom samverkan över ägogränserna överbrygga de olägenheter som beror på bristfällig storlek och arrondering av skogsbruksenheler. En i lämpliga former organiserad sådan samverkan bör enligt min uppfattning främjas av statsmakterna. Om särskilda bestämmelser erfordras för att t. ex. sakrättsligt trygga träffade överenskommelser om samverkan, bör förslag härom kunna framläggas. Såsom jag berörde vid anmälan av prop. 1965: 100 bör förevarande utredning pröva den organisatoriska utformningen av statens medverkan till skogsbrukets rationalisering. Prövningen om en fristående organisation skall bibehållas eller om skogsbrukets rationaliseringsorgan bör sammanföras med de nya lantbruksnämnderna bör ske mot bakgrunden av arten och omfattningen av de arbetsuppgifter som bör ankomma på staten på förevarande område. Vid övervägandena härom bör utredningen bl. a. uppmärksamma i vilken omfattning uppgifterna bör omfatta serviceverksamhet på det skogliga området och hur en sådan verksamhet lämpligen bör finansieras. De sakkunniga bör i detta sammanhang ägna uppmärksamhet åt de anspråk på ytterligare resurser inom lantbruksorganisationen och inom lantmäteriet som kan föranledas av förslag om intensifiering av skogsbrukets yttre rationalisering. Frågan om den organisatoriska samordningen av de statliga insatserna för skogsbrukets respektive jordbrukets rationalisering kommer sålunda icke att få sin slutliga lösning förrän resultatet av den skogspolitiska utredningen föreligger. Här bör därför endast som ett provisorium nu diskuteras de anordningar, som kan erfordras i avvaktan på en sådan lösning. 1 principbeslutet om den nya organisationen för lantbruksnämnderna har strukturdelegationens sammansättning särskilt behandlats. Det har härvid fastslagits, att i denna delegation även länsjägmästaren eller ställföreträdare för honom skall ingå. Genom denna organisatoriska samordning kommer skoglig sakkunskap att direkt inkopplas på bl. a. de viktiga avgöranden rörande planering, jordpolitiska frågor, strukturärenden och märka nvändningsspörsmål, som denna delegation har det närmaste ansvaret för. Att länsjägmästaren nu direkt medverkar i viktiga beslut inom lantbruksnämnden kommer säkerligen även att medföra en allmän känsla av samhörighet mellan lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse, vilken kominer att underlätta nödvändigt samarbete mellan tjänstemän av olika grader inom de båda organen. 1 kap. 5:3 behandlas närmare de skogliga uppgifter, som den nya lant13

194 bruksnämnden kommer att få, och i 14 kap. föreslås, att för det löpande arbetet nödvändig skoglig personal infogas i organet. Riktlinjer för den service, som lantbruksnämnden kan behöva från skogsvårdsstyrelsen m. fl. rörande exempelvis skogsvärdering, vissa skötselåtgärder för lantbruksnämndens skogsinnehav samt för det samarbete, som bör ske vid exempelvis överväganden rörande överförande av jordbruksmark till skogsmark och vid vägplanering, har angivits i anvisningar, som meddelats av lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen i samråd. Det bör ankomma på ämbetsverken att i mån av behov revidera dessa anvisningar. Att under det relativt korta övergångsskedet i avvaktan på resultatet av den skogspolitiska utredningen nu skapa ytterligare fasta samarbetsformer kan ej anses befogat. En bestämmelse i instruktionen för skogsvårdsstyrelserna om att lantbruksnämndens chefstjänsteman alltid skall kallas till skogsvårdsstyrelsens sammanträden och underrättas om ärenden, som därvid skall förekomma, bör dock införas för att främja samarbetet. 13.5.5.

Länsbostadsnämnderna

Länsbostadsnämnderna handhar det statliga ekonomiska stödet rörande bostäder även på jordbruksfastigheter. Organet har ingen egen expertis för bedömning av jordpolitiska frågor eller för värdering av jordbruk. En av lantbruksnämndens uppgifter är att verka för en ur allmän synpunkt sund investeringsverksamhet på lantbruk. Ett fast organiserat samarbete ar därför nödvändigt mellan lantbruksnämnd och länsbostadsnämnd. Vid statligt ekonomiskt stöd till bostäder i tätorter kan länsbostadsnämnden i samråd med kommunerna, arbetsmarknadsmyndigheterna och de regionala planmyndigheterna avgöra ärendena helt ur bostadspolitiska synpunkter, utan att lantbruksnämnden behöver medverka. Vid bostadsbyggnader på lantbruk bör dock alltid lantbruksnämnden inkopplas. Det bör härvid i första hand vara lantbruksnämndens sak att bedöma, om det med hänsyn till brukningsenhetens möjligheter att bestå på längre sikt kan vara ekonomiskt försvarligt med den avsedda investeringen ur jordbrukets synpunkt och om den erbjudna säkerheten bör kunna godtagas med hänsyir till fastighetens kreditvärde. Bedömning av investeringsfrågor i bostäder på icke bärkraftiga eller utvecklingsbara jordbruk erbjuder med hänsyn till den snabba utvecklingen, numera allt större svårigheter. Här har de nuvarande lantbruksnämnderna ofta nöjt sig med att konstatera, att bostadsupprustningen inte är motiver a d ur jordbrukets synpunkt, och utan annat yttrande helt överlämnat åt länsbostadsnämnderna att bedöma ärendet ur andra synpunkter. Det kan knappast anses tillfredsställande, att de nya lantbruksnämnderna, som genom bl. a. sin översiktliga planering och sitt samarbete med arbetsmarknadsorganen kan väntas få en god överblick över förhållandena på lands-

195 bygden, så enkelt skiljer sig från ärenden rörande bostäder på lantbruk, så snart de icke berör bärkraftiga jordbruk. I stället bör länsbostadsnämnden i ärenden rörande lantbruk, även om dessa är av typen stödjordbruk eller andra ofullständiga jordbruk, kunna påräkna lantbruksnämndens uttalande om investeringens lämplighet med hänsyn till samtliga för lantbruksnämnden kända omständigheter innan ärendet slutbehandlas. Med hänsyn till att det rör sig om ett betydande antal ärenden är det angeläget, att smidiga arbetsformer utvecklas. Självklara ärenden kan sålunda behandlas genom att tjänsteman vid lantbruksnämnden (vanligen strukluravdelningschefen), vilken fått nämndens uppdrag härtill, på ärendet antecknar, att anledning till erinran ej finnes. Ett lämpligt förfarande kan i övrigt vara följande. Länsbostadsnämnden översänder för yttrande till lantbruksnämnden ärenden rörande ej bagatellartade bostadsupprustningar på fastigheter, som taxerats som jordbruk eller eljest är så belägna, att lantbruksnämndens uppfattning kan behöva inhämtas. En tjänsteman vid lantbruksnämndens strukturavdelning verkställer med tillhjälp av på lantbruksnämnden tillgängliga kartor och annat material en förberedande utredning i ärendena och föredrar detta vid en tjänstemannaberedning, som består av lantbruksnämndens chefstjänsteman och/eller chefen för strukturavdelningen vid lantbruksnämnden, länsbostadsdirektören och länsarbetsdirektören eller den de sätter i sitt ställe. Härvid kan de klara bifallsärendena omedelbart avgöras genom att chefen för strukturavdelningen (eller nämndens chefstjänsteman), som av lantbruksnämnden erhållit behörighet att avgöra sådana ärenden, gör en påteckning om att ingen erinran finnes från lantbruksnämndens sida. Beträffande övriga ärenden bestämmes om vilken ytterligare utredning som skall anskaffas, om ev. gemensamma besiktningar m. m. Vid nästa tjänstemannaberedning kan en del av de sålunda närmare utredda ärendena avgöras på liknande sätt och övriga behandlas i lantbruksnämndens strukturdelegation. Samarbetet på området är för närvarande reglerat genom anvisningar, som utfärdats gemensamt av lantbruksstyrelsen och bostadsstyrelsen. Även i fortsättningen bör frågan kunna ordnas på liknande sätt, genom att efter de nya förhållandena avpassade anvisningar utfärdas gemensamt av de båda centralorganen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Några ytterligare organisatoriska anordningar kan knappast anses påkallade.

K A P I T E L 14

Lantbruksnämndernas personalbehov 14.1. Nuvarande

förhållanden

14.1.1. Nuvarande personal Genom införskaffade uppgifter från lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen har utredningen kartlagt dels det faktiska personalläget i mars år 1966, dels omfånget av arbetsinsatser av tillfälligt anställda under år 1965. För ett detaljstudium hänvisas till tabellerna 10—18. Den tillfälligt anställda personalen år 1965 behandlas i avsnittet under punkt 14.2.1. nedan. Tabellerna utvisar, dels, tabell 10, olika personalgrupper vid nämnder och sällskap, dels, tabell 11, personal vid nämnderna (innefattande även uppgift om personalram enligt anvisade anslag), dels, tabell 12, nämndpersonal i olika funktioner, dels, tabell 13, nämndpersonal efter anslagsfördelning, dels, tabell 1A, personal vid sällskapen, exkl. personal vid särskilda inrättningar, dels, tabell 15, personal vid veterinära enheter vid sällskapen, dels, tabell 16, personal vid sällskapens särskilda inrättningar samt dels, tabellerna 17 och 18, fältarbetande och administrativ personal vid nämnder och sällskap, storleksordning och relationstal. I tabellerna har vissa avrundningar företagits. Den totala personalstyrkan uppgick i mars 1966 vid nämnderna till 724 befattningshavare och vid sällskapen till 1 354 befattningshavare. Nämndpersonalen fördelade sig på följande sätt. Verksledning: 25 lantbruksdirektörer. Administrativ personal: 25 kamrerare, 5 kanslister och 295 biträden, inklusive expeditionsvaktpersonal. Fältarbetande personal: 82 lantbrukskonsulenter, varav 38 1 :e lantbrukskonsulenter, 23 byggnadskonsulenter, 20 lantbruksassistenter, 131 assistenter med agrar utbildning varav 5 ekonomiassistenter, 41 assistenter med skoglig utbildning, 11 assistenter på byggnadssidan samt 66 ingenjörer för i huvudsak täckdikning och torrläggning. Anmärkas kan, att av sagda personalstyrka avlönas dels 38 befattningshavare (varav 10 är placerade vid sällskapen och 2 vid lantmäleriorganisationen) från anslaget Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m., dels 5 befattningshavare (varav 1 är placerad vid sällskapen) från anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering samt dels 18 befattningshavare från anslagsposten Ersättningar till sakkunniga under nämndernas avlöningsanslag. I denna redovisning ingår ej vid nämnderna utplacerade jägmästare och lantbruksingenjörer, som avlönas från lantbruksstyrelsens avlöningsanslag. Vidare må observeras, att till följd av tjänstledigheter m. m. är omkring 40 personer anställda utöver fastställda personalramar samt att icke mindre än 80 biträden är extraanställda för ett budgetår i taget. Personal

Tabell 10. Olika personalgrupper vid lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen, enligt fastställda personalramar. (1 redovisningen ingår icke personal vid bl. a. veterinära avdelningar, frökontrollanstalter, lantbrukskemiska kontrollstationer och gårdar.) Lantbruksnämnd Antal Nr.

Personalgrupp

Bo 1

25 Kamrerare

A 21

26 Kanslist Kansliskrivare Kontorist Kartritn.-biträde . . . Kanslibiträde Kontorsbiträde Exp.-vakt, kont.-bud

12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

1 :e lantbrukskons. Lantbrukskons. .

28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46

47 48

Bo Ao

Direktör

S 6 7 8 9 10 11

23 24 25 26 27

Lönegrad

Totalt Lantbruksingenjör Jägmästare

Ae

A9-15 All A9 A 4-9 A7 A2-5

20 29 2 11

19 17 15 15 19 17 15 15-19 15-19 15-19 15-19 15-19 15-19 15-19 15 A 21 A 19 A 17 A 15

Icke personalfört, (ip)

11 12 7

Ingenjör

Ao

A 17

Assistent (agr.)

» (byggn.). . . Ass./instr. (växtodl.). » (husdjur) . » (ekonomi) » (maskin). . » (trädgård) » (fiske) » (ungdom) Överkontrollass

Personalfört, (p)

35 11 4

(skogl.)

Ag Arv.

A 19

A 27 A 25 A 2 1 23 Byggnadskons. A 23 A 21 Lantbruksass A 17- 21 1 :e kons. (växtodl.) . . . A 2 5 » (husdjur) A 25 » (maskin) A 25 » (trädgård) . . . A 25 » (spec.kons. trädg.) A 25 Ekonomikons A 25 Undervisningskons A 23 Fiskerikons A 19 Hemkons A 19 Hemslöjdskons A 18- 19

»

Ae (Af)

Hushållningssällskap Antal

*19 28 48 51

9 16 10 10 24

2 1 41 17

Varav 5 resp. st.tf. Varav 11 st.tf. elAg Varav 3 st.tf. el Ag Varav 6 st.tf. el Ag 3 4 7 2 29 63

5 22

11 4

Anm.

4 22

1 Därav 7 för kartr.

4 4 2 2 2 4

29 26 25 16 22 1 5 8 10

33 30

2 21 3 61 15 7 3

-75 7 2 1

26 5 15

239 4 6

»747, •347, 3

Varav 3 p resp. 22 ip provyteledare 3 Varav 35 med löneställning under Ig A 15

324 Lantbruksstyrelsens anslag

3 7 28 3 3 5 5

4 20 330 4

125 1

198 Tabell 11. Personal

vid

lantbruks

FÄLTARBETANDE PERSONAL Lbr. kons. omr,

1 AB C D E F G H I K L M N 0 Pn Ps R

sT u W X Y Z AC BD

Lbr. dir.

l:e lbr. kons. Arv.

Ao25 Ae25 Ag25

Ao23 Ae23 Ag23 Ao21 Arv.

Ae23 Arv.

Ae21 Arv.

1 l

2 1 2 2 1 1 1 2 1 1 2 +1 1 1 1 1 1 2 1 1 2 2 2 1 1 2 2 1 1+ 2 1 1 2 1+1 1 1 2+ 1 1 3 2+ 1 1+3

Lbr. ass. Agl7/ Ae21 Arv.

8 Ael9 Arv.

Ael7 Arv.

Agl7 Agl5

Aol9 Arv.

Aol7 Arv.

Aol5 Arv.

Ael5

15 Vi

1 1

1 1

2 2+ 1

1 1

Vi Vi

2 Vi Vi

1 1

1 Ass. (agr.)

Ass. (skogs.)

Byggn kons.

1 1

+1 +1

V. Vi

1+1

+1

+1 1

+1

+1 1

1 1 1 3 1+ 1 1 1

2+ 1 1+ 1 1+ 1 3+ 1

1 +3 1+ 1 2+ 1 2

Faktiska personalläget

25 3 4 + 4 2 1 + 4 17 + 2 1 0 + 2

12+4

7+ 8

Personalram enligt anvisade anslag

25 35+4 ,20+4 20 + 2 10 + 2 10+2 2 4 + ] 15 + 4

7+?

9+2 19+1

1 1 1

1 1

1+ 1

1 1

1 1 1

1+ 1 1

1 2 1

1 5 4 2 1 2

1+ 1

+1

+2 1

V*

Arv.

1 1+ 2

+1 +1

+4

+1

Ass. Byggn Ael5 Arv.

1 1 5 1 2 3 1 3 4 2 2 2 6 5 4 5 9

Va Vi 1

+1

Vi Va 1 1

1 1

1 1

1 1 1+ 2 2+ 1 1+ 2 1

+1 +3 +3

14+5

13 + 21 4 + 3

9+

11 + 5 12 + 21 7 + 3

9+

1 1 1

1 1 1

+2

1 1

1+

+ anger antalet befattningshavare som avlönas från anslaget till produktionsbeframj ande åtgärd i Norrland m. m., anslaget till jordbrukets rationalisering m. m. samt anslagsposten ersättningar till sakkunni| m. m. under nämndernas avlöningsanslag. I tabellen ingår 1 jägmästare, som redovisas pa konsulenttjänst (A 25) och 1 kamrerare, som tjänstgör hos lantbruksstyrelsen men avlönas från nämndernas anslag. Däremot ing ej på nämnderna utplacerade lantbruksingenjörer och jägmästare som avlönas av lantbruksstyrelsen.

nämnderna,

läget mars 1966. ADMINISTRATIV PERSONAL

Ingenjörei

Ao 21

<

Ao 19 Ag 19

Aol7 Ael7 Agl7

2 1

2 1 2 1 i 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 2 2

Kontorister

Aol5 Ael5 Agl5

Summa kol. 2 - 2 0

sa

lister Ag9/ Ael5 Ag

skriv. Aoll Aell Agll

. 24

1 1

2 1

12 1

2 1 3 1 1 1 1

WVl 10 17

1 1

•Vi 147*

'3»/i 2 1 4

2 2 1 2

n8/i •Vi 7 10 61/* 9

1 4

V.

13V« 25V4 3

1 1

i 3 /*

V.3 IV.

1 1 1 1 1

WVi

12 8 18 10 19 17

1 WVi WVi

2 3»/i 1 2 2 3 1

5Vi

1 1 1 1 1

i /<

2 3 5 l /i

1 2 2 1 1 2 1 1 2 3

2V. IV. 4 2

2 2+1

1 2 1 1 3 2 1 2 2 2

87, 77,

6 10 8 9 6

IV.

Vi

•v.

37, 74 1 2 1 1 6 2 3

Vi 1

127,

8 10 10 2Vi 9 1 11 1 ll'/i 1

13 1074 10 107, 87,

7V,

10 15 11 9

UV,

HVt 8 12

4 5

5V. v.

2 6

8 16 17Vi 14 12 16

27 A, 187, 30 247, 207o 21 16 16 24V. 337, 23 17 297, 18 35 34V, 277, 247, 41 33V, 43 39V, 43 3 /, 57

1 1

25 19 24 24 26 34

26 5

399 9 (341 + 58)

25 25 3 / 4 20V4+2 69V, 35 + 1 27V, 236

874 325

26 5

394 20 (336 + 58)

20 29

1 1 1

1 1

1 1

Summa Summa totalt kol. 22 — 29 31-32

1 1 1 1

WVi TV.

Kontorsbud Arv.

Ao9

wVi wVi

2 1 1 3 2

22 Kont. bitr. Summa Extra kont. Ag2/ kol. Ae5 2 2 - 2 9 0. rit. bitr. AoS

Ae9 Ag9 Arv.

a a 21

Kansli- Kartritn.bitr. bitr. Ao7 Ag4/ Ae7 Ae9 Ag7 Arv.

1 2 3 2

2+ 1 1 2

+1

19+2

2V.

3 3 3»/4 4

1 2»/» 2 1

28 + 1 62

uv, 19

47,

7 3 6 8

io3A.

157,

17V,

200 Tabell

Län

Inköps- och försäljningsverksamhet. Statligt stöd, yttre. Jordlagstillämpning m. m. A Kons.

Lass.

Ass.

12. översiktlig

B Skogsm. Lass.

AB C D E F G H I K L M N 0 Pn Ps R S T U W X Y Z AC BD

1 1 2 1 1 2

V. V. 2 2 1

V.

1 2 2 2

w. 2 2 3 3 3 3 5

45»/i

la

1 1 1 3 2 1 2

Kons.

Vi» 1 1 2 2 1

2 1 2

v.

V,

V,

10»/,

58V,

1 1

la

1 1

la 1 3

4 D Kons.

1 1 1 2 1 5 + 2d 2 4 5 3 4 40»/,

1 la1 1

1 1 1

1 1

1 2 1

2V.

V,

3 1 1 4 3 7+lc 6 6 11

Ass.

Byggnadsfrågor

la1

1 V2e

1 Lass.

fältarbetande

Ing.

Ass.

Ass.

1 Vi 1

över

Jordförvärvslån. Ekonomiskt stöd, dikning, byggnader, vägar, maskiner + företagsekonomisk rådgivning + ledning av projektering C

Skogliga frågor

Jgm.

sammanställning

la1

2 1 1

2 1 3 1 2»/, 2 2 + lc 1 1 1 1 2 35»/,

2 + 2c 3+lc 1

1 1 1 1 Vi» Vi» 2 1 2 1 2 2

la la1

V.

2c

3»/,

1 1 Vi» Vi» Vi» 1 Vi» 1 1 1

Vi» Vi» 1

1 V* Vi» 1 1 1

1 1 2 2

personal

hos lantbruksnämnderna,

läget mars

1966.

Projektering av täckdikning, dikning m. m. Summa

Anm.

E Lbring.

Ing.

4+lb

4 2 1 2 1+lb 3 2+lb 5 3

Lass.

1 1

5f

1 1 4 3 1 2 1 1

4 2 4 3 4 3 1 1 2 2 3 3 66

Ass.

1 1 2 5 2 2 5 + lb 4+lb 3 2 2 2 4 1 1 1

157. 9 18 1272

»7. 972

a anställd vid KLS a 1 ek.ass. anst. vid KLS, 4 plac. vid In, 1 vid hs b tjänstledig c gemensam med hs d placerade vid lantmäteriet e gemensam med annan In f härutöver 1 tjänst vakant

77. 772 1372 187 8 11 7 18 9 18 16 127 a 1172 24 18 24 23 26 33 383

Av de i kol. A angivna 45 7 , kons. har 5 även handlagt frågor angivna i kol. B och C och 28 även handlagt frågor angivna i kol. C. Av de i kol. C angivna 357 2 kons. har 6 även handlagt frågor angivna i kol. A.

på övergångsstat utan högre förordnande uppgick till 5 befattningshavare. (Det totala antalet tjänstemän å övergångsstat är 94). I avvaktan på omorganisationen har efter uppkomna vakanser 5 lantbruksdirektörstjänster och 11 kamrerartjänster ej tillsatts med ordinarie innehavare. Vid hushållningssällskapen uppgick den personälförtecknade personalen till 371 befattningshavare och övrig personal till 983 anställda, varav 573 var personal vid olika slag av inrättningar. Sistnämnda personals närmare fördelning framgår här nedan. Personalen var, förutom 25 direktörer, administrativ personal: 25 kamrerare, 3 kanslister och 267 biträden, varav 68 personälförtecknade (inklusive vaktmästare, städerskor och fastighetsskötare); samt fältarbetande personal: 461 befattningshavare — varav 253 personälförtecknade — fördelade på 107 l:e konsulenter (varav växtodling 29, husdjur 28, mekanisering 25 och trädgård 25), 22 ekonomikonsulenter, 1 undervisningskonsulent, 38 fiskerikonsulenter, 38 hemkonsulenter, 10 hemslöjdskonsulenter, 124V2 assistenter (jordbruk), 25 assistenter (skördeskadeskydd), 41V2 assistenter (husdjur), 5 överkontrollassistenter, 5 assistenter (ekonomi), 8 assistenter (maskiner och byggnadsprojektering), 28 assistenter (trädgård), 3 assistenter (fiske) och 5 assistenter (ungdom). Beaktas må, att av sagda personalstyrka beräknas för innevarande budgetår avlöningsmedel till 37 assistenter och 25 biträden från anslaget Bidrag till hushållningssällskapens omkostnader. Efter uppkomna vakanser har vid sällskapen 6 direktörstjänster och 9 kamrerartjänster ej tillsatts med ordinarie innehavare. Av sällskapens personal vid olikaislag av inrättningar, totalt 573 anställda, tjänstgjorde 167 vid veterinära enheter, 35 arbetsledare och 101 övriga arbetstagare vid demonstrations-, kurs- eller försöksgårdar, 86 vid lantbruksskolor, 88 vid kemiska kontrollstationer, 58 vid frökontrollanstalter, 16 vid fiskodlingsanstalter, 14 vid plantskolor samt 8 vid annan verksamhet. I årets statsverksproposition har lantbruksnämndernas avlöningsanslag för budgetåret 1966/67 föreslagits till 17 924 000 kr, varav bl. a. för avlöningar till ordinarie tjänstemän 7 951 000 kr, ersättningar till sakkunniga m. m. 782 000 kr och för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 8 524 000 kr. Härutöver beräknas avlöningsmedel till nämndpersonal med 116 000 kr från anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering (5 assistenter) och med 1 100 000 kr från anslaget Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. (38 befattningshavare). Lantbruksnämndernas sammanlagda avlöningskostnader enligt det föregående belöper sig till ca 19 140 000 kr. Till detta belopp kan läggas avlöningsmedel till 2 jägmästare och 6 lantbruksingenjörer, som är stationerade vid nämnderna men avlönas från lantbruksstyrelsens anslag. De statliga avlöningskostnaderna till hushållningssällskapens personal utgår i första hand från anslaget Bidrag till hushållningssällskapen: Avlöningar Detta anslag har för budgetåret 1966/67 föreslagits till 13 408 000 kr,

203 varav bl. a. 11 050 000 kr avser avlöningar till ordinarie tjänstemän, 521 000 kr avlöningar till icke-ordinarie personal och 956 000 kr arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. I sistnämnda belopp är avlöningsmedel till 22 ekonomikonsulenter inkalkylerade. Härutöver avlönas sällskapens personal av statliga medel från anslaget Bidrag till hushållningssällskapen: Omkostnader, från vilket anslag för budgetåret 1965/60 beräknats 1 177 300 kr avseende lön till 37 instruktörer och 25 kontorsbiträden. Vidare må observeras, att av sällskapen anställda provyteledare (25 assistenter) avlönas från anslaget IX D 7 Kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd.

14.1.2. Uppgifter om arbetsmängd och tidsåtgång för olika arbetsuppgifter Inom utredningen och lantbruksstyrelsen har insamlats material och gjorts olika undersökningar för belysande av arbetsmängd och tidsåtgång för olika arbetsuppgifter vid nämnder och sällskap samt för klargörande av hur olika ändringar till följd av omorganisationen bl. a. påverkar behovet av administrativ personal. I det följande skall en närmare redogörelse ges över resultaten av dessa undersökningar. I detta sammanhang kan också nämnas, att en särskild undersökning företagits rörande lämpligheten av att till lantbruksstyrelsen centralisera vissa administrativa och kamerala arbetsuppgifter vid lantbruksnämnderna. Resultatet av denna undersökning redovisas i 18 kap.

14.1.2.1. Arbetsmängd vid nämnderna

I sammanställningen (tabell 19) redovisas antal handlagda ärenden rörande vissa ärendegrupper vid lantbruksnämnderna år 1965. I anslutning till antalsredovisningen har upptagits antalet fältarbetande och administrativa befattningshavare vid de olika nämnderna. Uppställningen utvisar i vissa delar stora differenser mellan de olika nämnderna. Siffrorna bör tolkas med viss försiktighet med hänsyn till att de olika enskilda ärendenas svårighetsgrad ej går att utläsa. 14.1.2.2. Tidsåtgång för olika uppgifter vid sällskapen

Hushållningssällskapen inger årligen på särskilda blanketter till lantbruksstyrelsen berättelse över den fältarbetande personalens (inkl. direktörs) verksamhet. Av denna verksamhetsstatistik kan bl. a. utläsas de olika befattningarnas närmare verksamhetsinriktning samt tidsåtgången i förrättningsoch expeditionsdagar för olika arbetsuppgifters fullgörande. Av tabell 20 framgår den läns visa redovisningen för år 1965. Som jämförelse har även medtagits motsvarande uppgifter för hela riket år 1964. Det bör observeras, att uppgifterna, som hämtats ur de olika befattningshavarnas egna redo-

204 visningar, i vissa delar ej helt korresponderar med rubriceringen. Exempelvis ingår sålunda betydande rådgivningsmoment även i bl. a. verksamhetsgrenarna försöksverksamhet, produktionskontroll, mekaniseringsplaner, ledning av underställd personal m. m. Av materialet framgår, att ca 28 000 dagar redovisas för direkt rådgivning och rådgivningsplanering, ca 20 000 för försöksverksamhet, ca 44 000 för produktionskontroll (växtodling) och skördeuppskattning, ca 3 300 för produktionskontroll (husdjursskötsel) och statistik samt ca 2 000 för mekaniseringsplaner och värdering. 14.1.2.3. Tidsåtgång för administrativa arbetsuppgifter vid och hushållningssällskapen m. m.

lantbruksnämnderna

För att få en uppfattning om arbetsmängd och uppgiftsfördelning inom det administrativa området har lantbruksstyrelsen beträffande kamrerar-, biträdes- och expeditionsvaktspersonalens arbetsuppgifter vid såväl lantbruksnämnder som hushållningssällskap gjort vissa undersökningar. På basis av införskaffade uppgifter har sålunda följande sammanställning upprättats avseende tidsåtgången i medeltal timmar per nämnd för fullgörande av olika ärendegrupper vid lantbruksnämnderna under år 1965. Medeltal tim. per nämnd

Ärendegrupp

Nr

Organisation, personalärenden, arbetsledning m. m Informations- och upplysningsverksamhet

569 Vissa högsta och lägsta variationstal 87— 1 277

50— 2 146

2 869

1 461— 5 375

3 Registratorsgöromål

4 Telefonväxel, budskickning

5 Maskinskrivning, mångfaldigande

5 587

2 144—11 915

6 Räkning, kalkylering, ritning

3 751

1 374— 7 015

7 Köp, försäljning m. m. av fastigheter

2 274

540— 5 060

8 Statliga stödåtgärder

141— 1 545

9 Kamerala göromål

950— 3 143

10 Småbruksstödet

11 Skördeskadeskyddet

12 Övrigt

353 S:a

20 792

Uppgifter som erhållits från hushållningssällskapen utvisar bl. a., utan att vara helt jämförbara med motsvarande uppgifter för lantbruksnämnderna, tidsåtgången i medeltal timmar per sällskap för år 1963 för följande motsvarande ärendegrupper 1) organisation, personalärenden, arbetsledning m. m. 505 tim., 2) informations- och upplysningsverksamhet 889 tim., 3—5) registratorsgöromål, telefonväxel, maskinskrivning m. m. 8 508 tim. samt 9) kamerala göromål 4 185 tim.

20; Tabell

13. Personal

Personalgrupper

vid lantbruksnämnderna, Ln avi.-anslag Ord.Sakk. icke ord. post post

Direktörer Kamrerare Biträden, exp.-v 1 :e lantbrukskonsulenter . . Lantbrukskonsulenter Ekonomikonsulenter Byggnadskonsulenter Jägmästare

25 26 297 34 1 36

Lantbruksassistenter Ekonomiassistenter Assistenter med agrar utb. Assistenter med skogl. utb. Byggnadsassistenter Lantbruksingenjörer

19 Ingenjörer verks

fördelade KRansl.

efter anslag,

Rat. ansl.

102 29 9 6

20 5 126 41 11 6

för torrläggn. Totalt

38 (varav (varav 10 vid hs 2 vid hs) och 2 vid lant.mät. org.)

1966.

Anm. (ög = övergångsstat)

Totalt

25 26 300 36 41 2 23 4

19 2 2

läget mars

En plac. vid KLS öög 1 6 på ög En plac. vid hs 2 Lantbruksstyrelsens anslag 3 En plac. vid lantbruksstyrelsen

4 vid l n , 1 vid hs 9 vid l n , 9 vid hs 2 vid lantmät.org.

4 5

Lantbruksstyrelsens anslag

732 I 13 kap. har beträffande den administrativa avdelningen i de nya regionalorganen framhållits, att de nuvarande nämndernas arbetsuppgifter kommer att utökas bl. a. till följd av att vissa funktioner övertas från hushållningssällskapen. Framför allt torde härvid en ökning ske inom grupperna registratorsgöromål, maskinskrivning och kamerala göromål. Av intresse kan därför vara att i detta sammanhang redovisa följande tal som framkommit genom en av lantbruksstyrelsen gjord undersökning på det kamerala området avseende år 1965. Antalet utsända förrättningsräkningar uppgick vid nämnderna till ca 7 000 och vid sällskapen till ca 62 000. Av sistnämnda antal avsåg ca 38 000 räkningar rörande veterinär- och kontrollverksamhet, projektering av trädgårdar, hemvård samt fiske. Antalet inbetalningsposter vid nämnderna var ca 19 000. Vid sällskapen uppgick de till ca 215 000, varav ca 38 000 hänförde sig till veterinär- och kontrollverksamhet, projektering av trädgårdar, hemvård samt fiske och ca 142 000 avsåg medlemsavgifter till sällskapen. Utbetalningsposterna år 1965 uppgick beträffande nämnderna till ca 83 000 och beträffande hushållningssällskapen till ca 218 000.

206 Tabell U.

Hskp

Direktör

Personalförtecknad

Företagsekonomisk rådgivning

Husdjursfrågor Rådgivning Kontrollverksamhet

Ass.

ECons. ABS. Kons. P

AB C D E F G H I K L M N 0 Pn

P »P

P »P

P

>P

2 O

>

ECons.

>P

P

V. i 1 /. 1

7. 1 1 1 1 1 2+ 3 1 1 2 1 7. 1 1 8 2 Vi i 2 7 1 1 2 1 1 23 2 3 26 2 7 347 2 5

X Y Z AC BD 25

P

»P

P

>P

Trädgård

Ass.

(Cons. Ass.

P

P

»P

1 P

2 1

1 7

1 1 1

vid

hushållnings

Ungdom

Fiske

Kons.

•P

P

'P

1 1 1 2 1

2 1 1 1 2

7 Ass.

Ass.

>P

ip

1 2 1 1

1 1

»2 1 2 3 29

72 5 2 7 , 3 22

1 2 1 1

1 2

1 25

1 7

2 2 1 2 2 2 1 1 2 2 2+la11 122 3

1 Fältarbetande personal P 2Q%

Teckenförklaringar a — Tillfällig anställning b = Mer än halvtid c = Halvtid d = Mindre än halvtid p = Personalförtecknad personal ip = Icke personalförtecknad personal

personal

Maskiner (även proj. bygg"-)

Kons.

Ass.

Ass.

1 1 2 5 7 4 72 17 2 3 2 1 3 2 47. 1 5 1 4 9 9

w

Skördeskadeskydd

3 1 1 3 2 3 2 1 3 1 27. 172 3 61 1 2 1 1 1 1 1 7 2 7 1 3 4 1 3 172 i

2 1 1 1 5+21 3 1

1 Växtodlingsfrågor Rådgivning Växtskydd Utsädesfrågor Försök

1 Ib1 1 2 1 1 1

Ps R S T U

S:a

»P

B O

samt icke personalförtecknad

28 Totalt 486

\Uskapen, exkl. personal

lemLons.

" »P

Kons

Kamr. Kmass.

ip

P

1 K si Kask P

'P

övrig kontorspers. P

1 2 1 1 3 1 3 2 6 1 4 2 3 2 2 1 3 7 3 3 2

.

1 1 1

•

.

1 1 2 1 1 1

1 1

1 1 1 2

0 8 10

25 Städerskor

'P

ip

ip

ip

2 3 3 2 2 2 + lb 1 2 3 3 1 423/4 1 2 + lc 5 7 62 3 / 4

112»/,

Totalt 2337 2 +7 3 13

läget mars 1966.

Summa Anmärkning

Vaktmäst.

2P/4

Administrativ personal " ?A'J,, , ,, ip 1403/4 + 7 3

(•

Fastighetsskötare

3 + lb + ld 1 + ld 2 1 2 2 + lb 4 1 + ld 2b ld 6 + lc+ld3 4 '/S 3 1 6 1 + lc 3+ ic+id3 1+ P ld ld 3 P/2 1 6 ld 2d 10+lb 1 + lb 2 + ld 2 + 4d 7 6»/,+lb 4 lc 33 3 / 4 +lb + 2c ld le 4 1 2d ld 4 2d 2d 4+ld3 2 2 ld ld 3V, le 2 + lc 2 4 3 1 lc 2c 3 / 4 +2b 2 .4 1 2d 3 lb+ld lb + ld 3 3c 2 3 4»/,+lc

1 1

enhete r och andra inrättningar,

Administrativ enhet. Personal- och organisationsfrågor, kamerala frågor, fastighetsfrågor och övriga administrativa uppgifter

Hem slöjd

I I

.

vid veterinära

16 Städerskor Fastighetsskötare tot. 61

P

ip

15 , 12 11 13 14' 13 20 11 13 12 17 14 13 12

15 14 16 19 12 3 / 4 9 16 11 9»/2 24 44 16»/, 18 14 3 / 4

12 15 14 12 12 15 16 18 17 22 3 / 4 27

10 26 20 16»/, 8 16 3 / 4 14 15 13 15 16»/,

... 1

Slaktsvinkontr. Arkivarbetare Siffergr an skare 4 Tjänstgör 1/i vid vet.avd. 5 Varav 1 fjäderfän instr. »/, hskp, »/,, Äggcentr. 2

1 placerad i Västervik

1 tj vakant

1 undervisningskonsulent 9 Varav 1 extra konsulent 10 Tjänstgör 9 mån/ år »» Ansl. fr. Norrlandsfonden 370 3 / 4 409 3 / 4 +»/ 3 12 Fiskeinventerare 13 Varav 28 1 /, konTotalsumma torister och 4 be78Q»/,+Va»4 fattningshavare med kartritningsuppgifter 14 ; , Varav p , deltid 2, vakant 2 ; ip, deltid 60, tillfällig anställning 1, vakant 4

208 Tabell 15. Personal vid veterinär

Veterinärer

AB C D E F G H I K L M N 0

Arv. Arv.

A 26

n

1 1

"/•

1 1+ P 1

1 1 1 1

2 3 3

1 1 1

1 1 1

ll

tt

*2

4 Id

1 3 1

a

1 l

1 1

»1

9+lc 3 : 4

7+

2 2

1 Y Z AC BD

lb4

2 1

w X

1 1

2 1

1 + lc Id

1 1 1 + 23 1

1 la 1

M a u

9 2

1 1 1

1 Pn Ps R S T U

S:a

25 S •2

Arv.

A

1 1 1 1

a

Lönegrad

Lönegrad

1 Lab. elev /asp.

Lab.ass. » bitr. Laboratris

Hskp

B

Vårdpersonal

Laboratoriepersonal

Veterinär ass.

enhet vi

1 1

1 1

13 15

Veterinärer totalt 52

8 Vet. ass. tot. 8

V. iVi

1 Laboratoriepersonal totalt 43

11 Vårdpersonal totalt 13

ushällningssällskapen,

läget mars

1966.

Kontorspersonal Vaktmästare

Lönegrad Arv.

A 14

ld 1 1 1 Vi

1 1 + lc

Ib

6 3 7 14 574 1 13

lab

1 2 1

2d 2 +le3 1 4 2d

1 14 36 12 14

1 + ld

23/4 3 16

7.

1 1

l

V.

1 1

la

/4

1 1

n

Summa

Anm.

l

Städerskor Diskerskor

1 1 1

1 2

3 4

5 Exp. föreståndare Vakant

Personal vid djursjukh. i Hälsingborg Seminverksamhet

Tjänstledig

7 8

Vi 374

'Vi i

7a

IV.

2 IV* 5

5 3 /*

IVI

Kontorspersonal totalt 247 4

174 '1677 ä

Vakt. mast. tot. 1174

Städ. Disk. tot. 16

Summa totalt 1677,

k Personalförtecknad

7 Varav tillfällig anställning 3, deltid 14, vakant 2

Teckenförklaringar a — Tillfällig anställning b = Mer än halvtid c = Halvtid

d = Mindre än halvtid

n

210 Tabell Demonstrations-, kurs- eller försöksgård

Fiskodlingsanstalt

16. Personal

vid olika slag au inrättningar

Lantbrukskemisk kontrollstation

Frö kontrollanstalt

g Hskp

a c 13

•fl B

<

a o B

SL

!«

>

o

i

B

ji s

fe

a

4 Q O

B

B Sa

a. o a o

Å

2 M

3 + 2d

a o SM

•o

.5?

>

O

ja

a so U,

c. y.

o o. •g a

>-)

B B*

a o a o

o a o

s

a a o

BL 'C

M

o

lO

O

le

AB C D

1 1

2 + ld

E F G H I K L M N 0 Pn Ps R

2 1 2

1 5 2

1 1 1 ld ld

2 1 2 + 14 3

•«a

B.

S

>

T3

vid hu

5 + lb 7 15 19

i

1 1

2 7 + 62

6 37 + 3 2

i

5 1

3 8

4+la 12 + l a d + ld

S T U W X Y Z AC

1 2

1 10+la 4+2b

2 1

2 2

2 71 1 1

BD

2 S:a

11 5

4 Fiskodlingsanstalt totalt 16

Lantbrukskemisk kontrollstation totalt 88

Demonstrations-, kurseller försöksgård totalt 136

1 1

1 + l b l + 2d

1 + la

i

3 7 + 22

3 la+1,

3+la + 2ab+ 2d

1 + lc

26 Frökontrollanstalt totalt 58

13 |

icillningssälhkapen

(exkl. veterinära

Lantbruksyrkesskola

e o 0 OJ

K

4*

a

t 1 ta

s

a 7 2

as

e o a. .2P

> o

•

-

WD a •o -S 5

4 1

läget mars 1966.

Fjäderfäkontrollstation

Plantskola

0 O

Svinstamkontrollstation

G.

B O

•v

> o

Summa

Anm.

SL M

B

.SP

övrig persona

•c > o

E

7 12 1

enheter),

5 11

ld 1

+

32 11 25

1 Brunnsborrningsverkmästare

2 Säsongsanställda

3 Provtagare för statens centrala frökontrollanstalt

4 Vakant

5 Varav 1 ass. Varav 1 kamrer

ld

ld

8 2

ld

13 1

2c+ld

24 13 4 1 11 8 67 18 22 26 1 8 68

3 11 3 22 6 3 8 5

l+l 7

23 5

Lantbruksyrkesskola totalt 86

12 39

5 Plantskola totalt 14

6 9

2 Svinstamkontr. st. tot. 2

4069 Fjäderfäkontr. st. totalt 4

Övr. person, tot. 2

Summa totalt 406

7 Insjöfisket

8 Trädgårdsförsök, anslag fr. Norrlandsfonden Varav tillfällig anställning 8, deltid 23, vakant 1

9 Teckenförklaringar a = Tillfällig anställning b = Mer än halvtid c = Halvtid d = Mindre än halvtid

212 14.2. Kommentarer beträffande det nuvarande personalläget bruksnämnder och hushållningssällskap

vid

lant-

14.2.1. Allmänt Åren 1959—60 genomfördes en partiell omorganisation inom lantbruksorganisationen i syfte att utan personalförstärkning effektivisera verksamheten och föra över en del resurser från tekniska och sociala uppgifter till strukturrationaliseringen. Flertalet lantbruksingenjörsavdelningar drogs in liksom en del byggnadstekniska m. fl. tjänster, och i stället inrättades en del skogliga m. fl. tjänster. De följande åren har präglats av ökande arbetsuppgifter och — i avvaktan på jordbruksutredningens förslag och den förestående omorganisationen — en markerad återhållsamhet i fråga om inrättande av nya tjänster såväl vid lantbruksnämnder som vid hushållningssällskap. De personaltillskott som statsmakterna medgett, har till större delen varit provisoriska, vilket markerats genom att medel anvisats icke på avlöningsanslag utan på olika sakanslag m. m. Sålunda har för den speciella s. k. KR-verksamheten (avseende koncentrerade rationaliseringsinsatser företrädesvis i Norrland) tillkommit 38 befattningshavare (26 vid nämnderna, 10 vid sällskapen och 2 vid lantmäteriorganisationen), som avlönas från anslaget: Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. Från anslagsposten Ersättningar till sakkunniga avlönas 18 befattningshavare vid nämnderna, och från rationaliseringsanslaget (Bidrag till jordbrukets rationalisering) 5 ekonomiassistenter. Vidare avlönas under anslaget Bidrag till hushållningssällskapens omkostnader ett 60-tal befattningshavare. Under de senaste åren har vissa ordinarie tjänster, nämligen som chefstjänstemän och som kamrerare vid nämnder och sällskap, icke återbesatts vid uppkomna vakanser, utan uppehålls på vikariatslöneförordnande. Så är fallet med 11 direktörstjänster, varav 5 vid lantbruksnämnd och 6 vid hushållningssällskap. Sammanlagt 20 kamrerartjänster är vakanta; i två län har nämndens och sällskapets kamrerarbefattningar tills vidare förenats genom förordnande för samme person att upprätthålla båda. Vidare har hushållningssällskap och lantbruksnämnder, främst för att k u n n a klara vissa mer säsongbetonade uppgifter eller för att täcka mer tillfälliga vakanser, under olika tider på året tillfälligt anställt personal i betydande utsträckning. Av införskaffade uppgifter avseende tillfälligt anställda år 1965 framgår, med reservation för ofullständigheter i uppgiftsmaterialet, att vid sällskapen de tillfälligt anställda uppgick till inte mindre än 2 000 personer, motsvarande ett antal helårsanställda av ca 400 personer, och att antalet tillfälligt anställda vid nämnderna var 80, motsvarande ca 18 helårsanställda. De tillfälligt anställda vid sällskapen fullgjorde arbetsuppgifter på bl. a. följande områden: objektiv skördeuppskattning ca 38 200

213 Tabell 17. Fältarbetande och administrativ personal vid lantbruksnämnderna, läget mars 1966 (storleksordning och relation). Antal administrativa bef.havare Län

Antal fältarbetande Län Norrbottens Västerbottens Kopparbergs Yästernorrlands Jämtlands Skaraborgs Gävleborgs Malmöhus Älvsborgs n. Värmlands Östergötlands Uppsala Kristianstads Örebro Jönköpings Västmanlands Stockholms Hallands Kalmar Kronobergs Södermanlands Älvsborgs s. Blekinge Göteb. o. Bohus Gotlands

34 26 25 24 24 19 19 18 >/« 18 17 17 14 V* 14 Vä 13 Vt 13 Vs 12 Vi 12 12 10 Vä io Vi 10 10 8 .Vi 8 7 V2 S:a 399

Norrbottens Västernorrlands Värmlands Västerbottens Kopparbergs Skaraborgs Jämtlands Malmöhus Gävleborgs Örebro Östergötlands Uppsala Stockholms Västmanlands Älvsborgs n. Hallands Kalmar Kristianstads Jönköpings Kronobergs Göteb. o. Bohus Södermanlands Gotlands Älvsbergs s. Blekinge

22 18 17 V4 16 3 /4

16 16 142/3

14 13 Va 13 Vä 13 12 3/4 12 3 /4

12 11 Vä 11 10 Vä 10 10 10 9 8 Vä 8 Vä 8 7

Antal administrativa bef.havare per fältarbetande Län Göteb. o. Bohus Gotlands Stockholms Värmlands Örebro Kalmar Västmanlands Kronobergs Hallands Blekinge Uppsala Södermanlands Skaraborgs Älvsborgs s. Malmöhus Östergötlands Västernorrlands Jönköpings Gävleborgs Kristianstads Norrbottens Västerbottens Kopparbergs Älvsborgs n. Jämtlands

S:a 316

1,13 1,13 1,06 1,01 1,00 1,00 0,96 0,95 0,92 0,92 0,88 0,85 0,84 0,80 0,76 0,76 0,75 0,74 0,71 0,70 0,65 0,64 0,64 0,64 0,61

Medeltal 0,79

Not. I uppställningen ingår direktörerna bland de fältarbetande och kamrerarna bland de administrativa befattningshavarna. Av här redovisade är för koncentrerad rationaliseringsverksamhet anställda 3 administrativa och 59 fältarbetande befattningshavare. Expeditionsvakter samt lantbruksingenjörer (5) och byrådirektörer (jägmästare) (3) är ej inräknade. 6 befattningshavare å övergångsstat är inräknade, varav 5 fältarbetande och 1 administrativ.

arbetsdagar, jordbruksarbete ca 31 800 arbetsdagar och försöksverksamhet ca 10 200 arbetsdagar. Vid nämnderna var de ifrågavarande arbetsinsatserna fördelade på bl. a. följande områden: skördeskadeärenden ca 840 arbetsdagar, arealtillägg ca 630 arbetsdagar och utredningar (länsutredningar) ca 580 arbetsdagar.

14.2.2. Eftersläpande arbetsuppgifter Insatserna för rationaliseringsåtgärder har, såsom redovisats i 2 kap., på senare år ökats väsentligt genom att ökade medel ställts till förfogande för vissa verksamhetsområden. Initiativverksamhet hämmas nu av att personalresurserna blivit otillräckliga, och viktiga arbetsuppgifter släpar efter. Som exempel kan följande nämnas.

214 Tabell

18.

Fältarbetande och administrativ personal vid hushållningssällskapen, läget mars 1966 (storleksordning och relation).

Antal fältarbetande Län Malmöhus Norrbottens Skaraborgs Västerbottens Västernorrlands Kristianstads Kalmar Jämtlands Värmlands Gävleborgs Göteb. o. Bohus Stockholms Hallands Kopparbergs Örebro Jönköpings Södermanlands Uppsala Östergötlands Kronobergs Blekinge Älvsborgs n. Gotlands Västmanlands Älvsborgs s.

34 29 28 27 23 21 21 21 20 19 19 19 18 18 18 17 17 16 2 /s 16 15 15 14 14 13 13 S:a 485 2/s

Antal administrativa bef.havare Län Malmöhus Hallands Kristianstads Östergötlands Skaraborgs Kalmar Norrbottens Jönköpings Kopparbergs Värmlands Älvsborgs n. Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Stockholms Göteb. o. Bohus Södermanlands Älvsborgs s. Västerbottens Örebro Kronobergs Gotlands Uppsala Blekinge Västmanlands

15 2 /s 11 11 10 2 /s 10 9 2 /s

»Vi 98

8 /4 g V» 8 8 7 7 7 7 7 7 6 8 /4 6V2 6 6 5 2 /a 6 V» 5 Vt S:a 203V«

Antal administrativa bef.havare per fältarbetande Län Östergötlands Hallands Älvsborgs n. Älvsborgs s. Jönköpings Kristianstads Kopparbergs Malmöhus Kalmar Gotlands Värmlands Gävleborgs Västmanlands Södermanlands Kronobergs Jämtlands Göteb. 0. Bohus Stockholms Blekinge Skaraborgs Örebro Uppsala Norrbottens Västernorrlands Västerbottens

0,67 0,61 0,57 0,54 0,53 0,52 0,49 0,46 0,46 0,43 0,42 0,42 0,42 0,41 0,40 0,38 0,37 0,37 0,37 0,36 0,36 0,34 0,33 0,30 0,25

Medeltal 0,42

Not. I uppställningen ingår direktörerna bland de fältarbetande och k a m r e r a r n a bland de administrativa befattningshavarna. Expeditionsvakter och personal vid vissa inrättningar (veterinär-, fastigheter, lantbrukskemiska kontrollstationer etc.) är ej inräknade.

I avseende på rådgivningen har hushållningssällskapens och lantbruksnämndernas resurser icke varit tillräckliga för att möta den ökade efterfrågan, som följer av strävan att utnyttja modern teknik. Ifråga om inköpsverksamheten har lantbruksnämnderna under den senaste treårsperioden fått betydande tillskott på jordfonden och därmed fördubblat inköpen utan nämnvärd personalförstärkning. I proposition till 1963 års riksdag uttalade departementschefen, att den ökning av verksamheten, som han då föreslog, förutsatte en anspänning av alla tillgängliga resurser inom lantbruksorganisationen. En ytterligare ökning av inköps- och försäljningsverksamheten förutsätter nu en ökning av personaltillgången. I samband med statligt finansieringsstöd och i rådgivningen över huvud taget har det visat sig allt mer angeläget att ekonomiska kalkyler upprättas för att pröva om avsedda investeringar är ekonomiskt försvarbara och för att finna vägar för lantbruksföretagens anpassning, ö k a d e resurser har satts

215 in dels genom att en del ekonomikonsulenter tillkommit och dels genom att annan personal utbildats och förts över till sådana uppgifter. Behovet är emellertid ingalunda tillgodosett. Efterfrågan på täckdikning i jordbruksbygderna kan inte nu tillgodoses, ehuru insatserna kunnat ökas något. Jordbrukarna har fått vänta alltför länge på att få planer utarbetade. I andra län har efterfrågan däremot minskat. På det byggnadstekniska området och på inomgårdsrationaliseringens område har en stigande efterfrågan på rådgivning och service inte tillnärmelsevis kunnat mötas. Hithörande frågor belystes av lantbruksstyrelsen i en långtidsbedömning för budgetåren 1966/67—1970/71, vilken styrelsen avlämnade i anslutning till sin anslagsframställning för budgetåret 1966/67. Styrelsen utgick därvid från dåvarande riktlinjer och organisation och sökte sålunda icke bedöma vilka följder de pågående utredningarna — jordbruksutredningen och organisationsutredningen — kunde få för anslagsutvecklingen. Behovet av personalförstärkning beräknades för lantbruksnämnderna till 99 befattningshavare (2 konsulenter, 47 assistenter, 48 biträden för kontorsgöromål). Den statsavlönade personalen vid sällskapen behövde enligt styrelsens mening ökas med 180 befattningshavare (2 ekonomikonsulenter, 93 assistenter, 85 biträden för kontorsgöromål). Styrelsen avsåg härvid bl. a., att den personal — 18 assistenter och 55 biträden — som redan arbetade i rådgivningsverksamheten utan att statsmedel togs i anspråk för avlöningar, skulle bli statsavlönad. Med borträknande av dessa skulle den verkliga arbetskraftsförstärkningen för nämnderna och sällskapen bli sammanlagt ca 200 befattningshavare.

14.3.

Växande,

avtagande

och nytillkommande

arbetsuppgifter

I sitt anförande till propositionen 1965: 100 om den nu förestående omorganisationen har departementschefen uttalat, att behovet av en fortsatt intensiv rationaliseringsverksamhet på jordbrukets, trädgårdsnäringens och skogsbrukets områden är stort, att den tekniska och ekonomiska utvecklingen kan väntas föra med sig nya rationaliseringsbehov och att det mot denna bakgrund står klart, att det för överskådlig tid behövs en omfattande rationaliseringsverksamhet inom dessa näringar. 1960 års jordbruksutredning har nu lagt fram sitt förslag rörande de allmänna jordbrukspolitiska riktlinjerna och medlen för att genomföra målsättningen. Jordbruksutredningen har framhållit, att det krävs betydligt ökade insatser från staten — administrativa och ekonomiska — och särskilt att det fordras realistiska lösningar av finansierings- och markdispositions-

216 Tabell Lantbruksnämndsområde

Antal avslutade förrättningar avseende inre rationalisering utom byggnader 1 ) Beräknad kostnad (milj. kr.) . . Antal beviljade ansökningar om lånegarantier och bidrag till inre och yttre rationalisering samt till jordförvärvslån och driftslån Beviljade lånegarantier (milj. kr.) » bidrag (milj. kr.) . . . . Häri ingår stöd till ekonomibyggnader för en beräknad kostnad av (milj. kr.) . . . Antal avslagna ansökningar om lånegarantier och bidrag till inre och yttre rationalisering samt till jordförvärvslån och driftslån . . . . Antal handlagda länsbostadsremis Antal handlagda ansökningar om jordförvärvstillstånd Antal yttranden i övr. ärenden av jordpolitisk natur, jordbruksplanering m. m Antal förvärvade brukn.enheter el delar därav Köpeskilling (milj. kr.) Tax.värde (alt. uppskattat vär de) (milj. kr.) Antal avyttrade brukn.enheter el. delar därav i Köpeskilling (milj. kr.) Tax.värde (alt. uppskattat värde) (milj. kr.) Antal ägda brukn.enheter el. delar därav vid årets utgång Tax.värde (alt. uppskattat värde) (milj. kr.) Antal handlagda ärenden enligt upp siktslagen Antal handlagda ärenden avs. areal tillägg m. m Antal handlagda anmälningar om skördeskadeersättning Antal fältarbetande befattn.havare 31.12.1965 Antal administrativa bef.havare 31.12.1965

AB

D

E

19.

Lantbmksnämr

H

116 1,343

126 1,252

152 1,846

287 3,956

51 97 0,208 0,278

136 1,115

136 2,470

106 1,877 0,259

121 2,467 0,291

233 4,598 0,373

244 5,815 0,529

104 172 2,372 1,339 0,388 0,206

202 4,480 0,419

328 4,290 0,504

0,362

0,805

1,679

2,155

0,600 0,692

1,665

2,267

22 1,445

53 1,888

14 1,373

52 4,254

45 41 17 3,039 3,048 1,672

47 2,044

0,968

1,846

0,946

2,653

1,750

1,335

45 0,979

19 1,254

0,871

0,777

7,081

3,448

3 169

3 268

0,597 0,371 58 2,077 43 403 2 769 10

2,175 1,475 102 5,304 30 1368 5 321 18

12 11 14 Statistik saknas över antalet förrättningar avseende byggnader.

1,572

1,186

89 95 61 29 3,316 2,274 2,784 1,695 2,377

1,233

2,161

1,473

3,434 1,056

1,269

3,077

3 467 3 641

2 563 1869

3 958

67,

217 ernås verksamhet

Pn

0 N

M

dr 1965. Ps

S

R

T

U

W

X

Z

Y

AC

BD

Summa

93 482 252 181 227 93 71 124 87 212 179 4 626 409 312 186 326 8,866 3,239 2,187 7,191 0,500 9,337 3,582 1,756 2,204 0,816 1,205 0,414 0,647 1,797 1,600 61,943

Medeltal

185 2,438

295 622 390 323 613 183 638 349 266 265 128 193 217 215 395 475 7 375 15,878 7,540 3,275 3,460 2,193 8,770 3,996 2,491 3,352 1,896 2,504 2,636 2,754 4,185 7,190 110,983 4,439 0,946 0,685 0,714 1,586 0,289 1,673 1,184 0,630 0,451 1,431 0,433 1,508 1,558 2,109 4,038 23,174 0,927 3,347 2,562 1,580 1,643 1,521 2,671 1,768 1,061 1,288 1,535 0,647 3,098 2,810 4,201 7,422 50,185

2,007

3 155

6 033

1 533

35 45 44 54 33 104 61 59 48 74 28 130 98 65 61 212 1 519 3,347 4,175 1,485 2,613 4,005 1,460 5,125 2,504 1,369 4,893 4,610 6,699 3,114 2,365 5,828 81,455 3,258 1,811 2,674 1,216 1,748 2,035 0,991 4,192 1,433 1,091 4,795 2,895 2,905 1,403 1,205 2,246 50,460

2,018

48 64 56 81 33 201 47 40 35 69 125 124 130 112 219 1977 3,369 3,175 1,624 1,272 4,040 0,727 5,542 2,088 1,303 3,313 4,585 4,820 2,576 2,629 5,489 69,666

79 2,787

1,812 2,265 1,329 0,894 2,307 0,593 3,943 1,211 0,982 3,145 2,988 1,829 1,711 1,200 2,331 44,104

1,764

3 563

0,292 2,769 2,606 3,322 2,275 2,853 5,742 1,277 2,445 10,094 4,732 7,771 3,607 3,253 4,938 88,858

3,554

1576 2 419 2 872 3 009 2 936 3 340 4 653 1 159 353 2 116 2 951 6 482 4 769 9 153 6 038 70 617

2 825

2 640 1880 4 599 6 677 2 040 9 935 7 276 3 159 3 554 2 377 3 232 2 344 1435 4 241 1 575 84 491

3 380

14 lOVi

8Vt

22 311V,

12V*

218 LO

LO

LO

LO

LO

LO^

cd

LTT

£ S i

o

i

f

l

O

f

-

W

'

t

W

M

Mekaniseringsplaner, värdering

> o

C

O

W

N

i

N

W

^

^

M

H

t

-

h

O

N

O

t

-

M

LO

LO LO

LO LO

1-1

LO

'Si

«- ä ^ .o

I* ivg

A

C

ös

SS c 69

Verksamhet för olika föreningar

UppPlaJordnering bruks- gifter åvilanavs. ekonode gårdar misk bruka- under- överkontr. de av sökassissällning tent skapen

-

Produktionskontroll (växtodling), skördeuppskattning

2 E

N C O N O N —,

• -o

°s

ås

3 ON

LO

• * H N N ( 0 t - O 3 i - 1 Cfl i — i r ~ O 0 \ C 0 O C 0 L 0 i — 1 O N l— LO i—1 T J LO CO T f n 0 ^ i f l N v O O n O * m c O O C O N O O \ ^ ( f l i f l v O ' < } | 0 > 0 ^ t ^ i—t i—1 i-H CN i—1

t - O v C O ^ W I N f - i f l W ^ ^ M n t - m C O v O v O C O C O N H i—1 CO i—1 < N i—IN(fl

LO

NO

CO LO

o

ON

CM

i—1

LO

LO LO <M Cfl

«r ON

LO

LO

LO

TJT LO — i i vo of H N N H i n t - i n o \ o o w ( f l O i f l t - i - i w t - t - t - o \ 0 * H N C O v O i 0 1 ' J ' J O O N t ~ - H O i O M f l O i H O ( ' * H l / ) T f l O 1—1 <N i—Ii—Ii—1 N W M r t H i—Ii—I <M

C— 1 W H O i O

I t -

l < M © * # r H i—1

I^J1

1 © CO ©

1 ' O O * r-H

1 LO 1 LO O i—1 © C-4 I CO O i—1 O CO 1 NO <M Cfl CO LO i—1

1 T

J O 1—1

LO

^ j LO

LO

1 1 FH 1

LO

1 LO LO

*

O H

M

C©"

00 CO CM

(M

LO

LO

of

LO CO CO

CM

NO <M CO

Cfl

LO CO <M

NO N©

CO

"*

1—1

i-H

rH CO LO

CO NO NO

LO

rt»

1 (flHO\C0HH(fl

LO

LO

LO

i—1

LO LO

LO

LO

•«*

H H H C f l H H I M

i—1

CO TJI

LO^

LO

r-HT}l(Mi—l(Mi—Ii—ICMCNi—l(Mi—Ii—Ii—1

LO

C - M ^ ' ^ " o H Cfl CO H M Cl) N H O i r f ^ i H ^ N ^ N I N W i—1 <M i—1

N ^ i ^ H O i—I

LO^ VO t * H

o f H h ^

t - ^ t N (fl H

^

C?\ M <M 0 0 M

0\

CO LO I—1

L

io

—<

r H < N r—1

T. l / V

"\.

u

i

CO ON ON ON

l—l

I—I

Rådgivning

LO

LO

LO LO

LO

^ M m o i o e o e o o o ^ i f l ^ V o n o e o o f ^ H H ^ e o o i f l j c n o c f l H c o o t - r - O N ^ K x f l o i N i N ^ o o o i c f l t - ^ ^ c o a i

ON

Cfl

Tjl Cfl LO i-H

i-H CO

fci—1

NO

o

CO

,

NO <M

NO

CM

ON CO

!

,

|

rH

i—1 1—Ii—1

1—1

r—Ii—Ii—Ii—I LO

LO LO

r-Ii—1 LO

O H H M O O H ' f O O O f f l o ' w i N H a ' J I N O i B J ' l O ' * * » S * U ) » i O H < * H O i i f v O N N * O C q T f ^ f - r 1 I M LO t - NO

CO i—i

Delt. i planering av rådgivningsverksamhet

3 C

3 OS ON NO

m c O ' J / C O f - e O O t - ^ O i i f l l N H i r s l f l l O O M N C O N H l N I - N H

LO LO

5 S

NO O CO

LO

LO LO

t - V M N O C M ^ H i - 1 0 0 © CO Cfl LO i — I N W N O N N ^ N N l r t O v T J I C O L O C O C ^ O N O N O N O N C A I — 1 CO LO f - 0 0 t— i—1 \ © <M CO T j i N© NO i — I C O t - C f l f - a S M ' J H ' O r t C O t - M I N I N O W N l f l M N O H O i H h

e O N t - r - N i - 1 O i t— CO t i — l O i O ^ O i O O O i f l l N O i C O M O ^ f " CO LO ON © CO LO i—1 t i — I O \ H C O M l - I L O l — I L O C O C O N O l O L O L O C O © \OO^t^LOCflOVCOCflO\C--TjlC<lLOCO-^ICO'<#C--'*C~-^Jl-^lO\t---

O) "3 3

N©

ff4" ON c T CO •'jf o f t— 1 l O H C f l t f l C O C C C O C f l H | \© ON ON C— LO t~- 00 t— PH I—1 N l f l H 1 HONt-TfCflCO ( f l H 1 (fl (fl CNi—ILO

LO

^ "Si

LO

^ H i - H O - ^ O f M C O C C O O O ^ C - ^ C O C O L O O C s I O L O C y v ^ V O C ^ ^ H t " * O i * l - 1 LO N© CO CO ON LO C— ^ O Ifl M * »O O * N 1/1 i - 1 ,—I i—I i—Ii-1 1-HrH i—1 r H i—1 <M

LO LO

5° 3

o

LO 1

ty.

-o

CO LO

o

s*

Äa

K

LO LO LO LO LO LO^ ^ " ^ i n ( f l ^ ( f l O N * W H H ( O H O O \ C O O \ N I N C O O O M O H H O 0 \ t - h ( f l ^ N l f l W N O O ( f l * I M N ( f l " * 0 \ 0 ^ * O M n 9 : 0 i—1 i—1 i—1 i—1 1—1 r—1 i—1

CO CO ON

ON Cfl t-

f—1

• E S E

Motsvarande tal för 1964

C 3

Tjf

T3 - r t

Produktionskontroll (husdjursskötsel), statistik

te

o

CO

LO

Q C O v, tJ <y C B, 3

Cfl CO

LO

LO

^* H H » (fl ^ » N ' f * O ^ ' H V t - T f N M O T P CO N C » N Tt v o o w N ^ o o v O H t ^ c o n o o i f l H o a s m c o w c f l w o t - i o C f l ( f l T f i H I N N M N H ( O e f l ( M N H I N ^ < M C f l N ( f l ( f l t - « l f l ^

LO

- - a « bc c c 5 y "S « w v

tl-H

LO

w

^

Tj<

us 'u

W

219 frågorna. Utredningen föreslår i främsta rummet intensifierad rådgivning, väsentlig utökning av markanskaffningen genom lantbruksnämndernas inköp och kraftigt ökat finansieringsstöd i form av statlig lånegaranti. Särskild vikt har utredningen lagt vid de föreslagna nya insatserna för att underlätta omställning av den i jordbruket undersysselsatta arbetskraften. I anslutning till statsmakternas beslut och jordbruksutredningens förslag har i tidigare kapitel i detta betänkande en redovisning lämnats av de arbetsuppgifter, som bör ankomma på de nya lantbruksnämnderna. Sammanfattningsvis innebär detta följande mer avsevärda förändringar i förhållande till vad som nu gäller. Medel till den aktiva markinköps- och försäljningsverksamheten bör, såsom jordbruksutredningen framhållit, ställas till förfogande i förhållande till de krav på snabba rationaliseringsåtgärder som uppställts. Behovet av ytterligare medel på jordfonden för att skaffa mark till uppbyggnad och förstärkning av utvecklingsbara företag har av jordbruksutredningen uppskattats till 100 milj. kronor under en första treårsperiod. För att fortlöpande driva en sådan utvidgad verksamhet skulle behövas en förstärkning med ett 50-tal fältarbetande befattningshavare, d. v. s. i medeltal 2 per län. Härtill kommer den föreslagna nya uppgiften att köpa in svaga fastigheter för att göra det möjligt för innehavarna att flytta över till annan verksamhet. I betydande utsträckning torde det här bli fråga om mark, som i fortsättningen bör användas för andra ändamål än jordbruk. Jordbruksutredningen har föreslagit, att i en första omgång 30 milj. kronor skulle tillföras jordfonden för denna speciella verksamhet, som i inånga fall torde vara en ofrånkomlig förutsättning för att nå snabbare omställning av arbetskraft m. m. Behovet av intensifierad rådgivning gör sig gällande över de nya lantbruksnämndernas hela arbetsfält. Företagsekonomisk rådgivning behöver sättas in bl. a. i samband med nyetablering och mer omfattande omläggning av ett företag, särskilt då det blir fråga om att utvidga företaget genom kapitalkrävande insatser eller att ändra produktionsinriktningen och insatser av produktionsresurser i övrigt. I sådana sammanhang måste rådgivningen göras individuellt och som regel utmynna i en ekonomisk kalkylering för olika alternativ. Detta är tidskrävande arbete. Den produktionstekniska rådgivningen avser att föra ut forskningens och försöksverksamhetens landvinningar inom vegetabilie- och animalieproduktionen till näringsutövarna. Det är av vitalt intresse för rationaliseringens fortskridande, att det allmänna genom ökade rådgivningsinsatser ger yrkesutövarna möjlighet att snabbt komma till tillämpning av modern och ekonomiskt riktig teknik. Även i detta avseende är det angeläget med individuell rådgivning, ofta förenad med kalkylering ävensom projektering av olika anläggningar m. m. Rådgivningen kommer i fortsättningen att få en viktig uppgift i insatser för att underlätta omställningen av undersysselsatt arbetskraft vid jordbruk.

220 Även om verksamheten primärt faller på arbetsmarknadsmyndigheterna, är det avsett, att lantbruksnämnderna skall lämna en betydande medverkan. Det ligger i sakens natur, att behovet av rådgivningens insatser och resurser inte är i egentlig mening mätbart. Som en allmän hållpunkt kan anföras, att verksamhetsområdet för en rådgivare av typ distriktsrådgivare (se 4 kap.) helst inte borde vara större än att det omfattar ca 500 egentliga jordbruk. Det skulle innebära ett behov av ca 200 sådana rådgivare. Härtill kommer behov av driftsgrensspecialister. I synnerhet under ett första skede av de nya nämndernas verksamhet behövs dessutom särskilda resurser för avvecklingsoch omställningsfrågor. Statsmakterna har beslutat om en avsevärd upprustning av jordbruksforskningen. Om denna investering skall ge avsett resultat, måste också forskningens rön föras ut till näringsutövarna. En ökning av antalet rådgivare är därför helt naturlig. Ifråga om finansieringsstöd har jordbruksutredningen förordat en två— tre-dubbling av ramarna för lånegarantier för markförvärv och investeringar i byggnader och anläggningar. Bakom dessa förslag ligger en uppskattning, att det skulle behövas minst en fördubbling av den årliga investeringen i markanläggningar och tredubbling beträffande ekonomibyggnader för att få rationella och arbetsbesparande anläggningar på de förhållandevis stora företagsenheter, som man syftar till att åstadkomma. Såväl för markförvärv och driftslån som för lån till nyinvesteringar i anläggningar gäller, att de enskilda lånen kan väntas bli relativt stora. Antalet beviljade lånegarantier kan därför trots de ökande medelsramarna bli färre. De enskilda ärendena kommer däremot att kräva större insatser med hänsyn till de mer ingående kalkyler som bör göras, eftersom ansökningarna om statligt stöd i framtiden i ökande antal torde komma att avse stora investeringar. Ställningstagandet bör såväl för garantigivaren-statens som för lantbrukarnas del göras först sedan de ekonomiska konsekvenserna blivit noggrant utredda. I många fall kan bedömningen inte begränsas till enbart den aktuella investeringen. Hänsyn måste också tas till kommande investeringar, som behövs för att göra företaget tillräckligt effektivt. Detta leder till en plan för företagets fortsatta uppbyggnad, innefattande såväl tidpunkter för som finansiering av de skilda investeringarna. Därtill behövs givetvis lönsamhets- och likviditetsberäkningar för hela investeringsprogrammet. Arbetet blir inte begränsat till de projekt, som kan genomföras. Man måste erfarenhetsmässigt också räkna med ett stort antal ansökningar om finansieringsstöd, som inte kan beviljas, men som det tar åtskillig tid att behandla. För att inom ramen för produktionsmålsättning och det allmännas riktlinjer för rationaliseringsverksamheten utforma regionalt anpassade och realistiska riktlinjer är det nödvändigt att bedriva ett utvecklings- och planeringsarbete. Jordbruksutredningen har föreslagit, att länsorganen skall få resurser för dessa arbetsuppgifter. Det torde kräva ett femtontal högskole-

221 utbildade befattningshavare utöver vad som nu står till förfogande. Vidare har jordbruksutredningen föreslagit, att ett företagsregister skall upprättas. Lantbruksnämnderna skulle vara centraler för uppgiftsgranskningen i detta sammanhang. Detta arbete blir av vikt, eftersom tanken är att registret skulle vara ett hjälpmedel bl. a. för att fortlöpande följa verkningarna av de jordbrukspolitiska åtgärderna. En sådan uppföljning är avsedd att ge ett underlag för den omprövning av rationaliseringsmedlen och även målsättningen, som jordbruksutredningen förutsatt skall ske vid lämpliga tillfällen. Såsom närmare berörts i 12 kap. kommer vissa verksamhetsområden, som nu handhas av hushållningssällskapen, att ligga utanför de nya lantbruksnämndernas arbetsfält. Dock torde grupper av den nuvarande personalen inom dylika områden tills vidare komma att infogas i lantbruksnämnderna. Vid genomförande av jordbruksutredningens förslag kommer lantbruksnämndernas arbetsinsatser beträffande arealtillägg att bortfalla. Dessa belastar nu huvudsakligen den administrativa personalen under kamrerarens ledning och motsvarar totalt omkring 140 arbetsmånader, d. v. s. i genomsnitt ca 5,5 månader per nämnd. Inom de verksamhetsgrenar, som faller inom lantbruksnämndernas framtida arbetsuppgifter, kommer vissa delar att begränsas i förhållande till de nuvarande insatserna. Så är fallet med kontrollverksamhet och en del av försöksverksamheten. Sammanfattningsvis kan konstateras, att arbetsuppgifterna för en intensifierad rationaliseringsverksamhet i anslutning till de av jordbruksutredningen föreslagna riktlinjerna kommer att utökas avsevärt. Före dimensioneringen av de nya lantbruksnämnderna bör då undersökas, i vad mån personalbehovet genom arbetsrationalisering kan begränsas.

14.4.

Arbetsrationalisering 14.4.1. Allmänt

Departementschefen har i direktiven angivit, att utredningen bör eftersträva att tillgodose personalbehovet för rationaliseringsverksamheten inom ramen för den personalstyrka vid lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen, som nu disponeras för ändamålet, samt att i sammanhanget möjligheterna bör prövas att delegera arbetsuppgifter till assistent- och biträdespersonal. Flertalet av de nuvarande lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen är så små, att de praktiska möjligheterna att genomföra en delegering av arbetsuppgifter och rationalisera arbetet varit rätt begränsade. Assistenterna och den administrativa personalen har dock undan för undan anförtrotts

222 mer kvalificerade uppgifter, och resultatet härav har varit gott. När nu de statliga resurserna för rationaliseringsverksamheten samlas i ett länsorgan, som därigenom får avsevärt större omfattning och rörelse, bör en ökad delegering kunna genomföras. Sammanföringen av sådan personal, som nu dels i nämnderna och dels i sällskapen sysslar med likartade uppgifter, kommer att ge utrymme för en arbetsrationalisering, som bör resultera i ökad effekt. Lantbruksnämndens chefstjänsteman får vidgade uppgifter i verksamhetsledningen och för samordningen av nämndens insatser med verksamheten i andra länsorgan och organisationer. Han bör med hjälp av den relativt mångsidiga personaluppsättningen i nämnden kunna avlasta uppgifter på sina medarbetare och därmed ägna sig åt de mest väsentliga uppgifterna. Det råder på åtskilliga håll en disproportion mellan olika kategorier befattningshavare, dels mellan högskoleutbildade och assistentpersonal för fältarbetet och dels mellan fältarbetande och kanslipersonal. Detta har sin grund främst däri, att var och en av ett flertal olika verksamhetsgrenar ansetts kräva en fackman med relativt hög utbildning, men haft så begränsad omfattning, att den gett föga underlag för att under honom anställa assistentpersonal. Under de senare åren har olägenheterna framträtt än starkare. Som provisoriska anordningar har en del personaltillskott genomförts med anlitande av sakanslag, men därvid har det blott i liten utsträckning funnits utrymme för att på sådana medel anställa biträdespersonal.

14.4.2. Delegering av arbetsuppgifter från högre utbildade befattningshavare till assistentpersonal Utredningen har funnit det önskvärt och möjligt att på flertalet av de nya lantbruksnämndernas verksamhetsområden genomföra en avsevärd avlastning av arbetsuppgifter från högre utbildade befattningshavare till assistentpersonal. Så är t. ex. fallet med markförvärv och fastighetsförvaltning, projektering av dikning och olika anläggningar, företagsekonomisk kalkylering, trädgårdsrådgivning samt övervakning och rådgivning å husdjursområdet ävensom inomgårdsrationalisering. En förutsättning härför är, dels att vissa personalgrupper bereds tillfälle till vidareutbildning, dels att ytterligare assistentpersonal tillförs nämnderna. Möjligheterna att genomföra en sådan överflyttning av arbetsuppgifter blir emellertid alltjämt begränsade genom att åtskilliga län är små och att jordbruksunderlaget också är litet och i en del län volymmässigt avtagande. En ytterligare förbättring av proportionen mellan olika kategorier befattningshavare bör därför kunna nås vid en övergång till större men färre län. Utredningen har övervägt i vad mån det kan vara lämpligt att låta två eller flera län ha viss eller vissa befattningshavare gemensamma. Sådana anordningar finns redan nu, men har på viktiga verksamhetsområden visat sig medföra allvarliga olägenheter, bl. a. genom att lagarbetet med fortlöpan-

223 de kontakt mellan företrädare för olika fack försvåras och kontakten mellan nämndens ledning och i annat län stationerade befattningshavare försvagas. Ur dessa synpunkter bör eftersträvas, att varje nämnd såvitt möjligt har egna befattningshavare. Inom vissa verksamhetsgrenar behövs emellertid inom regionalorganisationen specialister, som måste ha betydligt större verksamhetsområden än enstaka län. Organisationen bör då anpassas så, att dessa får lämpliga arbetsenheter till sitt förfogande. Ett exempel på sådana lösningar utgör rådgivningsorganisationen för trädgårdsnäringen, där grupper av specialister är samlade på två olika stationeringsorter, varjämte vissa län fått egen konsulent. Ett annat exempel är lantbruksingenjörsorganisationen, som på senare år bestått av sex lantbruksingenjörer, vilka tills helt nyligen varit placerade på fem olika orter. Det synes nu vara ändamålsenligt att samla dem på tre orter, varvid arbetsfördelningen bl. a. beträffande ingenjörs- och biträdespersonal bör kunna ordnas mer rationellt. Utvecklingen går även på vissa andra områden, t. ex. byggnadsprojekteringen, i riktning mot anordningar med färre men större arbetsenheter. För att möjliggöra tillämpning av moderna arbetsmetoder bör vidare i lämplig utsträckning specialister placeras centralt för att lämna specialiserad service åt länsorganen i landet i dess helhet. Utredningen har i sina nu redovisade forslag sökt åstadkomma en avvägning med beaktande av dessa synpunkter, så långt det bedömts vara möjligt med utgångspunkt från nuvarande länsindelning och de personalresurser, som kan väntas stå till förfogande. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att fortsättningsvis genomföra de ytterligare anordningar för arbetsrationaliseringen, som visar sig bli möjliga.

14.4.3. Överflyttning av arbetsuppgifter till administrativ personal (kanslipersonal) Det är enligt utredningens mening möjligt att nå ökad effekt av insatta personalresurser, genom att arbetsuppgifter i ökad utsträckning överförs från faltarbetande personal till administrativ personal. Den fältarbetande personalen kan sålunda avlastas arbete, som nu onödigt tynger den. Detta gäller ifråga om vissa arbetsuppgifter avseende köp och försäljning av fastigheter, verksamheten med finansieringsstöd och vidare teknisk bearbetning (räkne-,' kalkylerings- och ritarbete). Vid de nya lantbruksnämnderna bör, i samband med att administrativ personal med likartade uppgifter sammanförs från nämnderna och sällskapen, en betydande del av skriv- och ritarbetet m. m. med fördel kunna sammanföras till skriv- och ritcentraler, som under ledning av erfaren arbetsledare bör kunna fullgöra alltmer kvalificerade uppgifter. Överflyttningen och delegeringen av arbetsuppgifterna från fältarbetande personal förutsätter också, att en del bland kontorspersonalen avdelas, ut-

224 bildas och tränas för en specialuppgift inom viss sektor av länsorganet för att kunna betjäna en viss fackman. En väsentligt ökad överflyttning och delegering av arbetsuppgifter förutsätter emellertid att det finns lämplig personal att lämna över uppgifterna till. Även med beaktande av att en viss ökad effekt kan nås genom rationalisering av administrativt arbete i samband med omorganisationen, måste utredningen konstatera, att det på grund av den nuvarande otillräckliga tillgången på administrativ personal dock inte finns förutsättningar for att delegering skall kunna genomföras i önskvärd omfattning. De senaste årens verksamhetsutveckling har lett till att en behövlig förstärkning av den administrativa personalen icke skett i samma takt som den fältarbetande personalen ökat. Detta gäller såväl lantbruksnämnderna som hushållningssällskapen. Särskilt framträdande är behovet av mer kvalificerad personal närmast på kamrerarassistent-, kanslist- och kansliskrivarenivå. Endast fem kanslisttjänster har - fr. o. m. budgetåret 1964/65 - inrättats vid lantbruksnämnderna, och i övrigt inga mellangradstjänster. En följd härav ar, att de flesta kamrerarna står utan kvalificerade ersättare och medhjälpare, en fråga som utredningen särskilt beaktat vid de förslag, som nu framläggs. Lantbruksnämndernas administrativa avdelningar arbetar i många lan under pressande förhållanden. Under de första åren efter lantbruksnämndernas tillkomst hade kamrerarna och deras medarbetare till alldeles övervägande del rent kamerala funktioner att svara för. Med årens lopp har utvecklingen lett till att tyngdpunkten i kamrerarnas arbete vid lantbruksnämnderna i flertalet län förskjutits i riktning mot dels fastighetsförvaltning (åtgärder i samband med inköp och överlåtelser av fastigheter samt förvaltning av nämndens fastighetsinnehav, rådgivning och service åt andra befattningshavare och åt allmänheten i fastighetsjuridiska m. fl. frågor), dels organisationsfrågor. Med växande volym av sådana uppgifter har också kamreraren underställd personal kopplats in på fastighetsförvaltning och serviceuppgifter avseende lagfarter, inteckningar m. m. Förhållandena varierar emellertid så starkt i olika län, att i vissa nämnder de nämnda uppgifterna tar större delen av kamrerarens tid i anspråk, medan i en del nämnder kamreraren ännu endast i obetydlig utsträckning kan ägna sig åt dem. Forklaringen ligger bl. a. dels i befattningshavarnas olika förutsättningar, dels i att omfattningen av de ursprungliga arbetsuppgifterna inte alltid medgett belastning med ytterligare uppgifter. Vidare har beredning, föredragning och även beslut i vissa ärendegrupper (arealtillägg, skördeskadefrågor m. m.) successivt flyttats över till de administrativa avdelningarna och kommit att utgöra en betydande del av deras irfoctc Eftersom någon befattning som ersättare för kamrerare icke inrättats, har möjligheterna att delegera arbetsuppgifter och frigöra kamrerarna för de mest kvalificerade uppgifter av här berörd art blivit allt för starkt begran-

225 sade. Betydande förbättringar har nåtts på de senare åren genom att personalen fått fortbildningskurser och praktisk träning på mer krävande arbetsuppgifter. Det kvarstår dock, att betydande vinster i effektivitet kan nås genom omfördelning och delegering av uppgifter inom de administrativa avdelningarna, samtidigt som arbetsuppgifter också flyttas över från fältarbetande befattningshavare till sagda avdelningar. Detta förutsätter som nyss sagts, att avdelningarna förses med kvalificerade tjänster och med den personal som befinnes vara erforderlig. Utredningen har vidare beaktat, att de nya nämnderna på grund av sin storlek kommer att kräva större administrativa arbetsinsatser än nu avseende bl. a. personalärenden och frågor om kontorsrationalisering, exempelvis rörande blanketter och information. Genom införande av ändrade rutiner beträffande handläggningen av ärenden torde ökad arbetskapacitet kunna uppnås. Hithörande frågor behandlas f. n. inom skilda arbetsgrupper inom lantbruksstyrelsen.

14.4.4. Omgruppering i övrigt av arbetskraft från viss arbetsuppgift till annan Under utredningens gång har undersökningar gjorts om möjligheter att spara in arbetskraft på vissa områden. Genom att organisationslösningen tar sikte p å att bilda lämpliga team, kan viss arbetsbesparing och ökad effekt nås. Som exempel kan nämnas, att expertis på husdjursfrågor, byggnadsprojektering och inomgårdsrationalisering förs nära samman och delvis gemensamt kan utnyttja biträdespersonal. Förslagen bygger givetvis på att personal — efter vidareutbildning och omskolning, där så behövs — skall flyttas över från avtagande till nya arbetsuppgifter. Utredningen räknar t. ex. med att det behövliga tillskottet av personal för att fylla det mest aktuella behovet av ökade insatser i byggnadsrådgivningen och projekteringen skall kunna tillgodoses huvudsakligen genom att ingenjörspersonal överförs från dikningsverksamheten, där det finns visst överskott på befattningshavare med teknisk grundutbildning, som torde göra att en omställning relativt lätt kan ske. 14.4.5. Omgruppering av personal mellan olika län De förändringar i arbetsuppgifternas art och omfattning, som inträffar genom den pågående utvecklingen, ger anledning till en viss successiv omgruppering av personalresurser mellan de olika länen. Ett genomförande av jordbruksutredningens förslag till riktlinjer och hjälpmedel i rationaliseringsverksamheten ger ytterligare anledning till sådana omflyttningar. Utredningen har närmare studerat det kommande personalbehovet vid lantbruksnämnderna i de olika länen. Utredningen har anledning att räkna med att vissa omflyttningar kommer att ske på ansökningar i samband med 15

226 omorganisationen. I övrigt är det ur olika synpunkter önskvärt, att förändringar i personalfördelningen mellan länen kan ske huvudsakligen i samband med nyrekrytering och med avgång ur tjänst av nuvarande befattningshavare. Den behövliga omgrupperingen torde kunna göras på detta sätt, om personalförstärkning, såsom utredningen föreslår, genomförs till en del vid omorganisationen och i övrigt de närmaste följande åren.

14.5, De framtida

lantbruksnämndernas

personalbehov

14.5.1. Allmänt Ledningen av verksamheten vid de nya lantbruksnämnderna utövas av chefen, vilken liksom vid nuvarande nämnder bör benämnas lantbruksdirek tör. Den nu föreslagna organisationen är starkt beroende av en väl genomtänkt och smidig, men samtidigt med fasthet utövad ledning och samordning av arbetet inom nämnden. Det för verksamheten synnerligen betydelsefulla samarbetet med övriga myndigheter och organisationer inom länet förutsätts ta betydande tid i anspråk för direktören. Vid varje avdelning har dess chef det närmaste ansvaret för arbetsenheternas verksamhet. Inte minst viktigt är, att han sörjer för en god samordning med övriga avdelningars verksamhet. En av avdelningscheferna bör fungera som ställföreträdare för direktören. Inom de olika fackavdelningarna bör finnas högskoleutbildad expertis för strukturanpassning, företagsekonomi, mekanisering, växtodlingsfrågor, husdjursfrågor och i åtskilliga län för trädgårdsfrågor. För att möjliggöra för den högskoleutbildade expertisen att ägna sig åt verksamhetsledning samt andra kvalificerade uppgifter framstår behov av tillräcklig tillgång till assistentpersonal utan högskoleexamen. Även denna personal bör i allmänhet vara i rätt hög grad specialiserad. Utredningen har utgått ifrån att uppgifter i större utsträckning än hittills överförs till denna grupp av befattningshavare. För varje högskoleutbildad specialist bör i regel finnas 1—3 assistenter utan högskoleexamen. Det torde vara till fördel, om personalen inte binds alltför hårt till ett visst ämnesområde. Särskilt assistentpersonalen bör allt efter behov kunna fördelas mellan de olika avdelningarna. I fortsättningen bör liksom nu finnas en gemensam personalstat för samtliga lantbruksnämnder. Den närmare fördelningen av personalen på olika lantbruksnämnder bör ankomma på lantbruksstyrelsen. 14.5.2. Stabsorganet Inom stabsorganet, som skall ha till huvuduppgift att medverka i den översiktliga planeringen och rådgivningens programmering, bör finnas en hög-

227 skoleutbildad befattningshavare. Till sitt förfogande bör han dessutom ha en medarbetare. Den högskoleutbildade specialisten bör närmast under regionalorganets chef handha beredningen av den översiktliga planeringen och samordningen av rådgivningen ävensom föredra viktigare ärenden hörande till stabsorganet. Efter chefens bestämmande bör han deltaga i det löpande arbetet. Assistent bör biträda med förekommande uppgifter inom stabsorganet. Han bör vidare leda granskningen av anmälningar i samband med skördeskadeskyddet. Det sammanlagda behovet av personal i stabsorganet har beräknats till 15 högskoleutbildade och 24 assistenter. Av den sistnämnda gruppen har 12 beräknats för det obligatoriska skördeskadeskyddet (jfr 11.2.2. och 11.10.6). 14.5.3. Strukturavdelningen I ledningen för avdelningen bör stå en chef, som vid sin sida bör ha dels högskoleutbildad expertis, dels assistentpersonal med agrar utbildning, dels skogligt utbildad personal, skogsmästare. Befattningshavarna bör vara väl insatta i företagsekonomiska frågor och i jordlagstiftningen samt närliggande delar på det fastighetsrättsliga området ävensom planlagstiftningen. På chefen för avdelningen bör bl. a. ankomma att leda och övervaka arbetet och verka för en ändamålsenlig arbetsfördelning inom avdelningen samt svara för erforderlig samverkan med andra avdelningar. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den allmänna planeringen av nämndens aktiva insatser för strukturanpassning. Initiativ bör tas till åtgärder, som nämnden bör vidtaga för att inom detta område fullgöra sina uppgifter. Chefen bör vidare handlägga och föredraga mer komplicerade ärenden samt i mån av befogenhet själv avgöra ärenden. Högskoleutbildad befattningshavare inom avdelningen bör åligga att hålla sig väl underrättad om utvecklingen beträffande jord- och skogsbruket inom lantbruksnämndens område samt om möjligheter att genomföra åtgärder för strukturrationalisering. Han bör lägga fram förslag till strukturförbättrande åtgärder, svara för individualplanering och andra erforderliga utredningar, samt själv eller genom underställd personal handlägga ärenden rörande köp' byte och försäljning av rationaliseringsfastigheter, ärenden angående statligt stöd till fastighetsrationalisering, ärenden enligt jordförvärvslagen och lämna råd och upplysningar rörande åtgärder för jord- och skogsbrukets fastighetsrationalisering. ^Assistent med agrar utbildning bör göra utredningar, medverka vid värderingar och förhandlingar i ärenden om individualplanering, köp, byten och försäljningar av fastighet, ärenden enligt jordförvärvslagstiftningen samt ärenden om statligt stöd till fastighetsrationalisering samt deltaga i den allmänna rådgivnings- och upplysningsverksamheten på strukturområdet.

228 Skogsmästare bör verkställa skogs värderingar och medverka i utarbetandet av planer rörande strukturrationalisering i skogsmark, medverka i förhandlingar om köp, byte och försäljning av skogsmark och även efter nämndens bestämmande föredraga ärenden rörande skogsvärdering m. m. Dessutom bör den skogligt-ekonomiskt specialiserade personalen på lämpligt sätt medverka i den ekonomiska företagsplaneringen, som utförs inom andra avdelningar inom lantbruksnämnden, samt medverka i förvaltningen av lantbruksnämndens skogsfastigheter. En annan väsentlig uppgift är medverkan i rådgivnings- och upplysningsverksamheten och då särskilt i frågor som rör sköglig strukturanpassning. Som närmare framgår av tabell 12 är vid lantbruksnämnderna i dag 4 5 _ 4 6 konsulenter, 10—11 assistenter med högskoleexamen, 45 skogsmästare samt 58 assistenter med agrar utbildning sysselsatta med ärenden tillhörande gruppen inköp och försäljning, prövning enligt jordförvärvslagen, stöd till fastighetsrationalisering m. m. Härtill kommer 3 jägmästare, varav 2 är avlönade från lantbruksstyrelsens anslag. För att kunna utföra de arbetsuppgifter, som närmare diskuterats tidigare i detta kap., är en avsevärd utökning av den nuvarande personalen för dessa arbetsuppgifter angelägen. En sådan utökning är en förutsättning för att kraven på en snabbare och ändamålsenlig strukturanpassning skall kunna uppfyllas. I ett medelstort län bör inom strukturavdelningen förutom chefen finnas 2 högskoleutbildade befattningshavare, i större upp till 4. Härtill kommer lämpligt avpassad assistentpersonal. För frågor sammanhängande med jord- och skogsbrukets strukturanpassning har utredningen bedömt det sammanlagda personalbehovet till 78 högskoleutbildade, avdelningschefen inräknad. Härav kan förslagsvis 25 vara rekryteringstjänster. Behovet av assistenter med agrar utbildning har beräknats till 93. För skogliga arbetsuppgifter har beräknats 5 jägmästare 1 , samt dessutom 57 med annan skoglig utbildning än jägmästareexamen. Ett önskemål är, att i varje fall vid de större och medelstora lantbruksnämnderna inom strukturavdelningen finns befattningshavare med såväl agronomisk, lantmäteriteknisk som skoglig utbildning, för att en så allsidig bedömning som möjligt skall kunna ske i det löpande rationaliseringsarbetet.

14.5.4.

Produktionsavdelningen

Inom avdelningen bör förutom chefen finnas högskoleutbildade specialister samt assistentpersonal. De högskoleutbildade tjänstemännen får liksom nu är fallet förutsättas i regel vara inriktade på var sitt avsnitt inom avdeli Av de nytillkomna tjänsterna beräknas en avlönas från styrelsens anslag (jfr 17 kap.), samt en från lantbruksnämndernas anslag.

229 ningens verksamhetsområde. Var och en bör inom sitt lack följa utvecklingen, medverka i organets gemensamma planering av verksamheten och dra upp riktlinjerna för samt leda arbetet inom respektive fackområde. Specialisterna inom olika produktionsgrenar bör medverka i planläggningen av arbetet beträffande såväl strukturanpassning som driftsanpassning. För att den högskoleutbildade personalens kapacitet till fullo skall utnyttjas, bör den till sitt förfogande ha medhjälpare. Dessa bör beroende på förhållandena inom länet kunna specialisera sig på vissa produktionsgrenar. Bland de tjänster, som avses för nämnda medhjälpare, bör även finnas ett antal rekryteringstjänster för högskoleutbildad personal. Avdelningens chef bör leda och övervaka verksamheten samt allmänt verka för planläggningen av det arbete, som hör till avdelningen och för samordning med andra avdelningar. Han bör ta initiativ inom verksamhetsområdet och dessutom handlägga och själv föredraga mer komplicerade ärenden samt i mån av befogenhet själv avgöra ärendena. Högskoleutbildad specialist på jordbruksfrågor bör ansvara för rådgivningen inom sitt område och verka för att resultaten från forsknings- och försöksverksamheten samt praktiskt vunna erfarenheter snabbt sprids till jordbrukarna. Han bör vidare närmast leda lantbruksnämndens arbete med växtodlingsförsök och dess servicearbete på växtodlingens område. Han bör ta initiativ till åtgärder, som nämnden bör vidtaga inom området. I syfte att ge rådgivningen så realistisk utformning som möjligt med hänsyn till olika aktuella förhållanden bör han hålla god kontakt med producentorganisationer och marknadsorganisationer. Högskoleutbildad specialist på husdjursfrågor bör ansvara för rådgivningen inom husdjursområdet, så att resultaten från forskning, försök och praktik effektivt förmedlas till animalieproduktionens utövare. Han bör vidare svara för ledningen av det arbete med övervakning av kontrollverksamhet och liknande, som skall åvila lantbruksnämnden. Han bör ta initiativ till åtgärder från lantbruksnämndens sida på husdjursområdet och hålla nära kontakt med organisationer och institutioner på husdjursområdet. Assistent bör inom respektive område deltaga i nämndens rådgivningsarbete — såväl individuell rådgivning som rådgivning enligt gruppmetod. Han bör vidare insamla och bearbeta material till utredningar och planeringsverksamhet, utarbeta kalkyler och förslag rörande förbättringsarbeten och driftsomläggningar, svara för försökens praktiska genomförande i fält, medverka i övervakningen av kontrollverksamheten, framlägga översikter och rapporter från verksamhetsfältet m. m. Som närmare framgår av tabell 14 finns vid hushållningssällskapen f. n. 57 konsulenter för jordbruksfrågor (av dessa är 29 inom växtodlingsområdet och 28 inom husdjursområdet). Antalet assistenter uppgår sammanlagt till 171, varav 124V2 inom växtodlingen och 4672 inom husdjursområdet. Härtill kommer 25 assistenter anställda för skördeskadeskyddet.

230 För att tillgodose behovet av produktionsteknisk och produktionsekonomisk rådgivning bör inom produktionsavdelningen finnas högskoleutbildad specialist inom växtodlingsområdet och likaså inom husdjursområdet. Inom län, där jordbruket har stor omfattning och utvecklas mot alltmer specialiserad produktion, bör antalet högskoleutbildade befattningshavare anpassas till behovet av specialiserad rådgivning. Härtill kommer assistentpersonal. För frågor sammanhängande med produktionsteknisk och produktionsekonomisk rådgivning har utredningen bedömt det sammanlagda behovet av högskoleutbildade befattningshavare till 65, avdelningschefer inräknade. Av dessa bör ca 15 vara rekryteringstjänster. Behovet av assistenter har inom växtodlingsområdet uppskattats till 65, vartill kommer 24 för skördeuppskattningen (jfr 11 kap.). Behovet av assistenter inom husdjursområdet har beräknats till 40. Behovet av trädgårdspersonal har, såsom närmare framgår av 10 kap., bedömts uppgå till 25 konsulenter och 10 assistenter. 14.5.5. Investeringsfrågor och teknisk

projekteringsverksamhet

I de län, där investeringsfrågor och företagsekonomisk rådgivning skall ingå i en speciell avdelning, bör för avdelningen finnas chef, högskoleutbildad personal och assistentpersonal med lägre utbildning. För teknisk rådgivning och övriga serviceuppgifter avseende mekaniserings-, markanläggnings- samt byggnadsfrågor bör finnas specialister. Icke högskoleutbildad personal bör i lämplig omfattning finnas för projektering och rådgivning ifråga om byggnader, markanläggningar m. m. På chefen för avdelningen bör ankomma att leda och övervaka arbetet och svara för en ändamålsenlig arbetsfördelning inom avdelningen och samordning med andra avdelningar och arbetsenheter. Det bör åligga honom att följa den ekonomiska och tekniska utvecklingen inom jordbruket m. m. och ägna särskild uppmärksamhet åt den företagsekonomiska rådgivningen samt ta initiativ i syfte att den investeringsverksamhet, i vilken lantbruksnämnden medverkar, skall få en tidsenlig inriktning. Han bör vidare svara för beredning och föredragning av viktigare ärenden angående statligt investeringsstöd samt i mån av befogenhet själv avgöra ärenden. Den högskoleutbildade befattningshavaren i företagsekonomi bör handlägga frågor rörande företagsekonomisk kalkylering ach rådgivning. Det bör åligga honom att leda arbetet med investeringskalkyler och företagsekonomisk planering samt svara för underlaget i form av data m. m. för dylik planering och rådgivning. I vissa fall bör han själv även handlägga ärenden angående statligt stöd till investeringar. Assistent bör biträda i den företagsekonomiska kalkyleringsverksamheten samt meddela allmän och individuell rådgivning till jordbrukarna vad gäller företagsekonomiska spörsmål.

231 Högskoleutbildad befattningshavare inom markanläggningsomrddet bör leda den tekniska projekteringen och rådgivningen inom området. Han bör bereda och föredraga ärenden angående ekonomiskt stöd till markanläggningar av olika slag och vidare handlägga en del syneförrättningar och medverka i större torrläggningsföretag. Ingenjör inom markanläggningsområdet bör upprätta förslag till avlopp för torrläggning av mark och vissa andra tekniska anläggningar, t. ex. vägar, i samband med jordbrukets rationalisering. Arbetsuppgifterna består bl. a. i att utföra kartläggning och grundprojektering för avlopp samt undersökningar för värdering av därmed avsedd nytta, att utarbeta tekniska förslag till avlopp samt kostnadsberäkningar och förslag till kostnadsfördelning mellan berörda fastigheter, att verkställa kontroll och besiktning av torrläggningsföretag, som utförs med statligt stöd, samt lämna råd och upplysning i torrläggningsfrågor. Sådan ingenjör med behörighet att handlägga syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen har dessutom, efter förordnande av länsstyrelsen som förrättningsinan, att verkställa syneförrättningar rörande sådant dikningsföretag enligt 7 kap. vattenlagen, som huvudsakligen avser torrläggning för jordbruksändamål. Assistent för markanläggningsfrågor bör utföra kartläggning, avvägning, jordundersökning och andra dylika arbeten, erforderliga för planering av dikning, täckdikning och annan markförbättring samt utarbeta arbetsplaner, kostnadsberäkningar m. m. för sådana företag. Högskoleutbildad befattningshavare inom mekaniseringsområdet bör ta initiativ till och svara för rådgivning rörande jordbrukets mekanisering — uppläggning av mekaniserad drift, arbetsmetodik, inomgårdsmekanisering. Han bör vidare övervaka förekommande projektering inom detta område. Specialist inom byggnadsområdet bör åligga att svara för rådgivning och upplysning rörande byggnadsfrågor och att utföra de tekniska projekteringar, som ankommer på lantbruksnämnden, samt att bereda ärenden rörande lån och bidrag till ekonomibyggnader och dylikt. Han bör vidare medverka i byggnadsvärderingar, investeringskalkyler, driftsplaner m. m. samt kontrollera och besiktiga sådana ekonomibyggnader, som uppförs med statligt stöd. Assistent inom byggnads- och mekaniseringsområdet bör medverka i rådgivningsverksamheten samt under specialisternas ledning utföra förekommande projekteringsarbeten. För företagsekonomisk kalkylering och rådgivning finns idag inom hushållningssällskapen 22 ekonomikonsulenter, 1 undervisningskonsulent och 5 assistenter. Inom lantbruksnämnderna finns 35V2 konsulenter och 3V2 högskoleutbildade assistenter samt 23 assistenter för handläggning av statligt investeringsstöd, rådgivning och ledning av projekteringsverksamheten avseende markanläggningar, m. m. För dikning och täckdikning finns för

232 närvarande 66 ingenjörer, 2 lantbrnksassislenter och 52 assistenter. På byggnadsområdet finns 23 konsulenter samt 11 assistenter. Pk mekaniseringsområdet finns 25 konsulenter och 8 assistenter. För att kunna utföra de arbetsuppgifter, som diskuterats i tidigare avsnitt rörande företagsekonomisk rådgivning och statligt ekonomiskt stöd, är en icke obetydlig ökning på dessa områden helt nödvändig. Inom normallänet bör man enligt utredningens mening ha 2—3 högskoleutbildade specialister. En av dessa bör vara kompetent att leda projekteringsverksamheten ifråga om markanläggningar samt att själv handlägga mera kvalificerade uppgifter. Därutöver bör finnas 3—5 assistenter. En av dessa assistenter bör i huvudsak biträda vid den ekonomiska kalkyleringen, medan assistenterna i övrigt fungerar som distriktsrådgivare med företagsekonomisk inriktning. Det sammanlagda behovet av högskoleutbildad personal har uppskattats till 64 (avdelningscheferna inräknade), varav 13 i rekryteringstjänst. Behovet av assistenter har beräknats till 88. För projekterings verksamheten ifråga om markanläggningar har behovet bedömts till 45 ingenjörer och 58 assistenter. Inom mekaniseringsområdet behövs 24 högskoleutbildade befattningshavare. För rådgivning och projektering inom byggnadsområdet behövs 22 konsulenter och 9 ingenjörer. Assistentpersonalen bör vara gemensam för mekaniserings- och byggnadsområdena och uppgå till 21 befattningshavare. Som utvecklats i 6 kap. föreslår utredningen att inom lantbruksorganisationen skall finnas 6 lantbruksingenjörer med regional placering.

14,5.6i Administrativa

avdelningen

I ledningen för avdelningen bör stå en chef, som vid sin sida bör ha minst en, vid de större lantbruksnämnderna två kvalificerade medarbetare med huvudsakliga arbetsuppgifter avseende personal- och kamrcrarfunktioner resp. fastighetsärenden. Till dessa bör finnas medhjälpare i mån aV behöv. Vid de mindre nämnderna synes i princip avdelningens chef själv böra närmast svara för ledningen och handläggningen av de administrativa funktioner avseende fastighetsärendena, som skall åvila avdelningen. I stort torde befattningshavarnas arbetsuppgifter kimha grupperas enligt följande schema. Givet är att avvikelser härifrån bör ske allt eftersom särskilda förhållanden det påkallar. Chefen för avdelningen bör närmast under lantbruksdirektören leda och övervaka arbetet på avdelningen samt tillse att arbetet bedrives rationellt och att personalen får erforderlig handledning, besluta om utanordning av penningmedel, utreda och föredraga ärenden av kvalificerad natur inom sitt arbetsområde, lämna informationer och upplysningar till såväl nämndens tjänstemän som till den sökande allmänheten, handlägga sådana komplice-

rade ärenden, som ankommer på avdelningen rörande lån och bidrag samt köp, förvaltning och försäljning av fastigheter och därmed sammanhängande fastighetsrättsliga och exekutiva frågor samt bevakning av fordringar m. m. Det bör vidare tillkomma honom att enligt särskilt bemyndigande själv besluta i vissa frågor, som handläggs inom avdelningen. Som exempel på sådana frågor kan nämnas ändring av ställd säkerhet för garantilån, relaxeringar i fråga om garantilån och avskrivningslån, laga åtgärder (lagsökning, uppsägning m. m.) rörande garantilån, samt dödning, relaxering och övriga inskrivningsåtgärder rörande lantbruksnämndens fastigheter. Den kvalificerade befattningshavare, som skall syssla med sädana administrativa ärenden som personal- och kameralfrägor m. m., bör bl. a. åligga att närmast under chefen handlägga ärenden rörande nämndens personal, lokaler och utrustning, närmast ansvara för diarieföring, protokollföring, expediering och arkivering, utöva tillsyn över nämndens biträdespersonal och svara för kontorsgöromålens ändamålsenliga fördelning, tillse att nämndens personal och ortsombuden erhåller del av författningar, anvisningar, cirkulär o. dyk. svara för nämndens kamerala verksamhet och lånegarantiredovisning, kontrasignera utanordningsbeslut samt handlägga frågor rörande tillämpningen av lantbruksnämndstaxan. Den kvalificerade befattningshavare, som skall syssla med fastighetsärenden o. dyl., bör bl. a. åligga att närmast under chefen handlägga sådana ärenden, som ankommer på avdelningen rörande lån och bidrag samt köp, förvaltning och försäljning av fastigheter, vidtaga erforderliga åtgärder i inskrivnings- och sammanläggningsärenden m. m., avge inkomst- och fastighetsdeklarationer avseende nämndens fastigheter, verkställa de övriga åtgärder avseende fastighetsförvaltningen, som åläggs honom enligt särskilt beslut, handlägga ärenden rörande bevakning av fordringar m. m., anstånd med erläggande av på garantilån och eljest förfallna belopp samt rörande ändring av ställd säkerhet, svara för förvaring och vård av värdehandlingar avseende nämndens fastigheter samt för sådana säkerhetshandlingar för lån och bidrag som omhänderhas av nämnden samt biträda chefen för administrativa avdelningen med handläggning av fastighetsrättsliga och exekutiva ärenden o. dyl. De kvalificerade befattningshavare, som i huvudsak skall syssla med faslighetsärenden respektive personal- och kameralärenden, torde, beroende på nämndernas slorlek m. m. behöva medhjälpare på kanslistnivå eller närmast därunder. Arbetsuppgifter för dessa skulle lämpligen kunna vara i ena fallet att biträda med handläggning av frågor rörande lån och bidrag samt köp, förvaltning och försäljning av fastigheter samt att därvid infordra kompletterande uppgifter, bevis o. dyl., vidtaga rutinmässiga åtgärder i inskrivningsärenden, upprätta förslag till inkomst- och fastighetsdeklarationer samt att biträda med granskningen av debetsedlar avseende nämndens fastigheter, handha fastighetskort och upprätta fastighetsstatistik, och i andra fallet att

234 handha lånegarantiredovisningen o. dyl., upphandling av kontorsmateriel o. dyl. och inventarieredovisningen samt verkställa utredningar och upprätta promemorior i administrativa ärenden. Fullgörandet av avdelningens arbetsuppgifter förutsätter vidare tillgång till kanslister och biträden med olika kvalifikationer, som efter meddelade anvisningar skall kunna svara för vissa av i föregående stycke angivna göromål samt därjämte handha en eller flera av följande grupper av arbetsuppgifter nämligen dels sekreteraruppgifter (sekreterare åt befattningshavare i chefsställning vid nämnden, upprätta skrivelser och protokoll m. m.), dels registratorsgöromål (handha postöppningen, expediering, arkivering etc.) samt dels kassagöromål o. dyl. (handha uppbörd, upprätta anordningslistor, granska rese- och andra räkningar, biträda med förekommande medelsredovisning m. m.) För service åt nämndens olika arbetsenheter krävs dessutom biträdande personal för i första hand maskinskrivnings-, räkne- och ritarbeten samt för telefonist- och expeditionsvaktsgöromål. ; Huvuddelen av den här nämnda personalen bör vara placerad på administrativa avdelningen. För arbetet på de övriga avdelningarna behövs en del där placerade kvalificerade befattningshavare för kontorsändamål — kanslister eller biträden med olika kvalifikationer — med uppgift att efter meddelade anvisningar biträda med bl. a. arbetsuppgifter såsom utredningar rörande fastighets-, äganderätts- och inteckningsförhållanden, iordningställande av för ärendenas handläggning erforderligt kartmaterial, bearbetning av värderingsmaterial, kostnadsförslag och kostnadsfördelning m. m., räkne-, kalkyl- och ritningsarbete, upprättande av förslag till skrivelser, avtal, beslut och protokoll samt utförande av andra förekommande kontorsgöromål. Utredningen har beräknat behovet av administrativ personal — härmed avses i sammanhanget mer kvalificerade befattningshavare närmast motsvarande nuvarande kamrerare, befattningshavare närmast under kamrerarnivån samt vidare kanslister och biträdespersonal och personal för telefonväxel- och expeditionsvaktsgöromål — hos lantbruksnämnderna dels med utgångspunkt från nuvarande förhållanden vid nämnder och sällskap, dels med beaktande av de framförda förslagen rörande omfattningen och arten av arbetsuppgifter hos de nya regionalorganen samt storleken av den fältarbetande personalen. Av tabellerna 17 och 18 framgår relationen mellan nämndernas och sällskapens fältarbetande och administrativa personal med vissa undantag. I mars 1966 var förhållandet i medeltal vid nämnderna ca 0,8 och vid sällskapen ca 0,4 administrativa befattningshavare per fältarbetande befattningshavare. Härvid är att märka, att variationerna nämnder resp. sällskap inbördes är betydande. Anledningen till den likaså stora skillnaden mellan de båda organen torde främst vara att söka i olikheten i fråga om arbets-

235 uppgifter. I fråga om den nuvarande fördelningen av befattningshavare inom olika kategorier hänvisas närmast till tabellerna 10, 11 och 14. Att närmare beräkna det framtida behovet av administrativ personal är förenat med svårigheter. Vissa möjligheter finns till personalbesparing, medan andra skäl talar för en viss personalförstärkning. Som skäl för en viss inskränkning kan anföras de möjligheter, som en större kanslienhet ger i fråga om rationaliseringsvinster. Vidare observeras, att vissa verksamhetsgrenar, i allt fall på sikt, ej kommer att medföra administrativa uppgifter för nämndernas del. Hit hör bl. a. kameralt arbete avseende veterinär- och kontrollverksamhet, hem- och fiskerikonsulentverksamhet och sällskapens fastigheter samt fonder. Bland uppgifter som helt försvinner kan, därest statsmakterna beslutar i enlighet med jordbruksutredningens förslag, nämnas arealtilläggsärendena. Viss personalminskning, uppskattningsvis 6—8 biträden, torde vara möjlig om, som närmare berörs i 17 kap., huvuddelen av bokföringen samt uppbörd och utbetalning koncentreras till lantbruksstyrelsen. En viss ytterligare rationalisering av kontorsarbetet, framför allt genom införande mera genomgående av modern maskinpark, torde också kunna leda till en begränsning av administrativ personal. Bl. a. följande faktorer kan anföras för viss förstärkning både kvantitativt och kvalitativt av den administrativa personalen. Tidigare har uttalats, att under senare år har ifrågavarande personalkategori proportionellt sett ej förstärkts i motsvarande grad som de fältarbetande befattningshavarna. Den förutsatta överflyttningen av arbetsuppgifter kräver ökade insatser från administrativt håll. Bland nytillkommande eller ökande uppgifter märks införande av ett företagsregister, ökande arbete med låneärenden och med ärenden som decentraliseras från styrelsen samt med ärenden avseende fastighetsområdet. Vid dimensioneringen måste också beaktas att starka skäl, tidigare anförda, talar för att den administrativa chefen vid sin sida har kvalificerade medhjälpare, som vid behov kan ersätta honom. De administrativa uppgifternas art talar vidare för en starkare satsning på införande i den nya organisationen av kanslister och mer kvalificerade biträden. Här kan för övrigt nämnas, att en kanslistkurs för nämnd- och sällskapspersonal är under planering till budgetåret 1966/67. Med hänsyn till den framtida verksamheten synes vidare stå klart, att en viss förstärkning erfordras av kartritningspersonal och av personal med kalkylerande räkneuppgifter. Enligt utredningens mening bör ej krav på viss examen uppställas för erhållande av tjänsten som administrativ avdelningschef och ej heller beträffande de kvalificerade befattningshavare, som enligt vad tidigare anförts förutsätts främst komma att syssla med fastighets- respektive personaloch kameralärenden. Önskvärt synes emellertid vara, att avdelningschefen har en akademisk examen och företrädesvis då en civilekonom-, jur. kand.-, pol. mag.- eller socionomexamen. För att uppgifterna på fastighetsområdet

skall kunna fullgöras på förutsatt sätt erfordras goda kunskaper på detta område inte bara hos avdelningschefen, utan även hos den befattningshavare, som föreslagits ha hithörande ärenden som en huvuduppgift. I sammanhanget må nämnas att lantbruksstyrelsen, delvis i samarbete med personalutbildningsnämnden, planerar kurser i fastighetsjuridik och förvaltningskunskap för budgetåret 1966/67 för nämndernas och sällskapens kamrerare. Med utgångspunkt från vad ovan anförts har utredningen beräknat det totala behovet av administrativ personal vid lantbruksnämnderna till 576 befattningshavare, vilket i förhållande till nuläget innebär en ökning med i runt tal 42 befattningshavare. Relationen mellan det föreslagna antalet fältarbetande och administrativ personal skulle härigenom i genomsnitt bli 3 : 2. Fördelningen av administrativ personal på olika nämnder förutsätts, som tidigare berörts, ankomma på lantbruksstyrelsen. Enligt utredningens mening bör antalet befattningshavare av olika kategorier i stort sett fördela sig enligt följande, nämligen 24 (50) l avdelnings, chefer, 35 (—) befattningshavare närmast under avdelningschefen, 34 (8) kanslister, 59 (34) mera kvalificerade biträden (kansliskrivarc eller högre), 400 (425) övriga biträden, samt 24 (17) expeditionsvakter. I den ovan mdo* visade personalen ingår 68 (59) kartritningsbiträden. Utöver här angivna personalram bör observeras, att även i de nya lantbruksnämnderna möjligheter bör finnas att vid behov anställa administrativ personal mera tillfälligt 14.5.7. Sammanfattning av personalbehovet Det beräknade behovet av personal i de nya lantbruksnämnderna har sammanfattats i tabell 21 varav framgår att personalbehovet uppskattats till sammanlagt 1 438. Härav hänför sig 576 till personal inom kanslienheterna. Utöver de nämnda befattningshavarna tillkommer under en övergångsperiod 38 hemkonsulenter, 38 fiskerikonsulenter och 3 fiskeriassistenter. I den sammanlagda summan ingår 6 lantbruksingenjörer och 3 jägmästare, som beräknas avlönas på lantbruksstyrelsens avlöningsanslag. Särskild personal för att bl. a. handha försöksverksamheten i fält har icke beräknats utöver den här redovisade personalen. Det bör vidare anmärkas, att i den beräknade personalstyrkan ingår dels 24 assistenter, som skall ha sin huvudsakliga uppgift att handha den objektiva skördeuppskattningen, dels 12 assistenter och 10 biträden, som skall ha till uppgift att granska blanketter i samband med det obligatoriska skördskadeskyddet, statistikgranskning m. m. En betydande del av personalen kommer att ägna sig åt sådan verksamhet som ger taxeinkomster. " ^ T a T e i r i n o m parentes anger det faktiska läget i mars 1966 avseende nämndernas och sällskapens administrativa personal, varvid är att märka att de aktuella totalsiffrorna i tabell 14 — framför allt med hänsyn till den redovisade icke personalfortecknade personareducerats med beaktande av deltidstjänst m. m. enligt noteringar i anmärkningslen _ kolumnen.

237 Tabell 21. Den personella utbyggnaden av lantbruksnämnderna under åren 1967/68, 1968/60 och 1969/70 i jämförelse med faktiska personalläget vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap i mars 1966. Antal mars I960 • Ln Ils Totalt

Tjänst (grupp) . Chef

•

50 Föreslå-, e t ant. | n tnU lota " 24

Fackavdelningar och stabsorgan Högskoleutbildade bef. h. (utom nedanst. spec.) . . 98 104 202 246 Trädgårdskonsuleut 25 25 *>5 Jägmästare 3 3 5 Byggnadskonsulent 23 23 22 Ingenjör (torrläggn.) . . . . 66 66 45 (byggnads) 2 2 9 Assistent (skogl. inkl. skogl. lass ) 45 45 57 Assistent (agrar utom skördeuppsk.) 131 i 7C) 307 368 Assistent (trädg.) 10( + 18) 2 10( + 18)ä 10 Assistent (agrar, skördeu PPsk.) 25 25 24 Assistent (byggn. o. maskin) 9 8 17 21 377 348 725 832 Hemkonsulent 38 38 38 Fiskenkonsulent . . . . . . . . 38 38 38 Assistent (fiskeri) 3 3 3 79

, , . ... 4I Lantbruksingenjor (lantbruksstyr.)

6 Administrativa avdelningen Avdelningschef '. . Närm. avd.chefen kanslist Mera kval. bitr. (kosk kask) Övr. biträden Ex P-vakt i Totalt

,

Föreslaget antal budgetåren ; 1967/68 1968/69 1969/70

+

— —26

227 25 4 22 55 9

">36 -25 5 22 : ,(j <)

*>46 25 g 22 45 t)

+ 12

+ 61

332 10

353 10

368 10

— 1

<>4

•> 1

+ 4 + 107*

19 777 38 38

21 832~ 38 38 'o

+44 + 2 — 1 —21 + 7

21 809 38 38 o

~~79

79~

—26 + 35 +26

'H ä0 24

24 33 09

24 ~5 34,

+ 25 _ 25 + 7

47 400 24

53 400 24

59 400 24

24 35 34

25 261 9

9 164 8

34 425 17

59 400 24

,11

+ 42

+123

1 E n av tjänsterna avlönas från styrelsens anslag. Av de fem regionalt placerade tjänster1™ avlönas tre från styrelsens anslag och två från nämndernas anslag. - P e r s o n a l knuten till sådan projekteringsverksamhet som inte kommer att ingå i de nva lantbruksnämndernas arbetsuppgifter. 3 E n av de nytillkommande tjänsterna avlönas på lantbruksstyrelsens anslag.

För att erhålla en aktuell helhetsbild av personalstyrkan på det samlade arbetsfältet, inkluderande även den icke-personalförtecknade personalen vid hushållningssällskapen, har i tabell 21 som jämförelse medtagits det faktiska personalläget i mars I960. Beträffande nämnderna utvisar läget

238 i mars 1966 totalt sett 5 fältarbetande och 25 administrativa befattningshavare anställda utöver de givna personalramarna, bl. a. på grund av att medel inbesparats genom längre vakanser. Vid jämförelser med nuläget har utredningen räknat med den personalorganisation, som de olika statliga anslagen medger för budgetåret 1966/67 (i vissa fall för 1965/66), varvid dock bör framhållas, att det — främst till följd av att vissa poster anvisats klumpvis samt av den rådande ordningen beträffande sällskapen med på statliga respektive icke-statliga medel anställda befattningshavare — ställer sig svårt att fullt exakt ange antalet befattningshavare. I förhållande till de nuvarande personalresurserna vid lantbruksnämnder och hushållningsällskap, mars 1966, innebär således utredningens förslag bl. a. att antalet högskoleutbildade befattningshavare inom fackavdelningarna och stabsorganet utökas med 45 varav 1 jägmästare, att den agrara assistentpersonalen ökar med 60, att skogsmästarnas antal ökar med 12, att byggnadskonsulenterna och byggnadsingenjörerna utökas med sammanlagt 6, att assistenter för byggnader och maskiner utökas med 4, att antalet ingenjörer för torrläggning minskar med 21 befattningshavare, att personalen på de administrativa avdelningarna ökar med 42 tjänster, att 26 chefstjänster inbesparas. I jämförelse med faktiska läget i mars 1966 innebär utredningens förslag en total ökning med cirka 122 tjänster (befattningshavare), varav 80 fältarbetande och 42 befattningshavare på administrativa avdelningar. Det bör då observeras, att jämförelsen baseras på personalstyrkan i dag med i stort sett motsvarande uppgifter hos dels lantbruksnämnderna, dels sällskapens rådgivande personal (med vissa undantag) samt den administrativa personalen vid sällskapens centrala kanslier. En stor del av sällskapens här berörda personal avlönas av sällskapens egna medel. Detta innebär, vid ett genomförande av utredningens förslag, att statens lönekostnader ökar inte blott i anledning av den föreslagna ökningen med 122 tjänster utan även till en viss del med lönemedel till sådan personal, som tidigare avlönats av sällskapens egna medel. Beträffande utbyggnaden av avdelningarna framgår, att för strukturåtgärder (inköp och försäljning av mark, statligt stöd till tillskottsförvärv, jordlagstillämpning, medverkan i omställningsåtgärder m. m.) skulle tillföras 23 högskoleutbildade befattningshavare, 35 agrara assistenter och 12 skogsmästare. För investeringsfrågor och företagsekonomisk rådgivning skulle tillföras 60 agrara assistenter. För uppgifter avseende produktionsfrågor skulle tillkomma 8 högskoleutbildade befattningshavare, medan antalet assistenter skulle minska med ca 50 (överförs från växtodling till före-

239 tagsekonomisk rådgivning). Härutöver skulle stabsorganen tillföras 15 högskoleutbildade befattningshavare och 24 assistenter. På den administrativa sidan innebär ökningen bl. a. 35 befattningshavare närmast under avdelningschefen, 26 kanslister och 25 kansliskrivare, medan övrig biträdespersonal totalt sett minskas med 25 befattningshavare. Enligt utredningens mening talar olika skäl för att utbyggnaden av lantbruksnämnderna bör ske successivt, förslagsvis under en treårsperiod. Detta torde bl. a. möjliggöra en god rekrytering och vidare en successiv anpassning till nya och tillkommande arbetsuppgifter. Med hänsyn,till riktlinjerna för intensifiering av verksamheten och till nytillkommande arbetsuppgifter bör utbyggnaden i första hand ske inom strukturavdelningen, stabsorganet och kanslienheten. Under första året förutsätts en utökning från 775 fältarbetande (chefen inräknad) till 800, d. v. s. 25 befattningshavare. Administrativa personalen skall enligt förslaget under första året öka med 15 tjänster i förhållande till nuläget. Utbyggnaden under andra året medför en utökning med ytterligare 32 fältarbetande och 14 på administrativa enheten. Motsvarande tal för tredje året är 23 resp. 13. Dimensioneringen av personalen har gjorts med utgångspunkt ifrån att de nya lantbruksnämnderna skall ha möjlighet till att i rätt betydande omfattning anställa tillfällig personal. För försöksverksamheten bör nämnderna sålunda kunna anlita tillfällig personal som biträdande patrulledare under försöksperioden. Vidare bör det vara angeläget, att i lämplig omfattning kunna välja sådan anordning exempelvis vid fullgörandet av vissa serviceuppgifter för intensifierade insatser under en kortare period inom ett visst bestämt område eller för att klara arbetsbelastningen vid speciella arbetstoppar.

KAPITEL

15 L o k a l - och u t r u s t n i n g s f r å g o r 15.1.

Lokalfrågor

För att erhålla underlag lör sina bedömanden av de nya lantbruksnämndernas lokalbehov har utredningen och lantbruksstyrelsen från hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna införskaffat olika uppgifter rörande de nuvarande lokalförhållandena. Vissa av dessa uppgifter har sammanställts i tabell 22. Av denna framgår bl. a., att de båda organen i tretton

Tabell 22. Kontorslokaler vid hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Ägare till kontorslokalerna

Verksamhetsområde

Hskp

1 2

Ln hyr

Hskp hyr

Avstånd mellan Ln och Hskp

Ln hyr

Inflvttnings* år

Ln

Hskp

1963 1964 1952 1963 1948 1937 325 m 1959 1902 1 000 m 1963 1885 300 m 1965 1933 1948 '1894 — 10 m 1959 1935 70 m 1948 1896 1948 1915 3 300 m 1949 1887 1965 1965 1956 1956 1948 1955 800 in 1965 1914 1952 1928 100 in 1953 1902 1959 1959 350 m 1956 1935 800 m 1960 1966 1962 1962 1948 1903 1966 1966 700 m 1965 1959 50 m 1959 1924

2 300 m 800 m

Stockholms län o. stad Uppsala län Södermanlands län . . . Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs läns norra . . Älvsborgs läns södra . . Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län . . . Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela landet

Annan värd

Hskp

Hskp och Ln i samma byggnad

X 1)/

X

X

13 Angränsande byggnader. Utökning och ombvggnad av lokalerna färdigställdes ar 19o8. ^ i ' , » ", » » har skett upprepade gånger, senast ar 19o8.

241 län har kontorslokaler i samma eller angränsande byggnad, att sällskapen i nitton län har egna kontorsfastigheter samt att nämnderna i elva län har sällskapet som hyresvärd. Härutöver kan nämnas, att kartläggningen av lokalförhållandena även omfattat de nuvarande lokalernas standard, storlek, tillgång på tjänsterum, arkiv, sammanträdesrum och bibliotek m. m. Standarden på nuvarande nämndlokaler har beträffande tjugoen nämnder bedömts som god eller relativt god, medan i de övriga fyra nämnderna standarden betecknats som ej god eller dålig. Ungefär halva antalet nämnder är trångbodda. I sina undersökningar rörande lokalfrågorna har utredningen vidare vid sina överläggningar med hushållningssällskapen i enlighet med utredningsdirektiven behandlat spörsmål sammanhängande med de nya nämndernas lokalbehov. Hithörande frågor har också i skilda sammanhang diskuterats med olika lantbruksnämnder. Beträffande frågor om förvaring av akter samt utbyggnad och utrustning av arkiv har utredningen kontakt med riksarkivet. På ett tidigt stadium av utredningsarbetet har utredningen och lantbruksstyrelsen vidare etablerat ett nära samarbete med byggnadsstyrelsen. Följande riktlinjer för lösning av de aktuella lokalfrågorna har dragits upp. 1) Om möjligt bör den framtida verksamheten bedrivas i sammanhängande lokaler i en byggnad. Denna bör ligga i nära anslutning till länsstyrelsen och övriga organ, med vilka lantbruksnämnden har att nära samarbeta. 2) I län där nämnden nu hyr av sällskapet och är inrymd i samma byggnad som sällskapet undersöks möjligheterna att erhålla erforderliga lokaler i denna byggnad. 3) I län där nämnden för närvarande disponerar bra lokaler och har annan hyresvärd än sällskapet undersöks möjligheterna att skaffa ökade utrymmen inom nuvarande byggnad. 4) I övriga län undersöks möjligheterna att anskaffa helt nya kontorslokaler. Byggnadsstyrelsen har i skrivelser till länsarkitekterna i de olika länen anhållit om deras medverkan i anskaffande av lokaler för de nya nämnderna. Härvid framhölls från byggnadsstyrelsens sida bl. a., att på grund av väntade förändringar i såväl länsindelning som länsförvaltningens organisation kan flera lantbruksnämnders lokaler under några år bli av provisorisk art och att exempelvis en uppdelning av verksamheten på ett par skilda lokalenheter tills vidare kan få accepteras. Byggnadsstyrelsen anförde vidare, att även om någon central överenskommelse med hushållningssällskapen icke träffats angående lokalöverlåtelse, så torde sällskapen vara benägna att till byggnadsstyrelsen från 1.7.1967 uthyra de lokaler, som ägs och disponeras av sällskapen och som icke erfordras för deras fortsatta verksamhet. Utredningen har i 14 kap. beräknat det totala personalbehovet vid de 16

242 nya lantbruksnämnderna till ca 1 520 befattningshavare. Med en personalstyrka av här beräknad storleksordning skulle lokalbehovet i genomsnitt per nämnd kunna fixeras till omkring 50—60 rum jämte förråds-, arkivoch andra utrymmen. Detta innebär i förhållande till nuläget ett ökat antal arbetsrum på cirka 30 rum per lantbruksnämnd De företagna undersökningarna rörande de olika lokalförhållandena visar att — såsom läget tedde sig i mitten av juni 1966 — sexton lantbruksnämnders lokalfrågor kan bedömas bli lösta på ett i stort sett tillfredsställande sätt, medan vissa möjligheter synes förefinnas för fem av de övriga nämnderna att få sin verksamhet samlad till en och samma byggnad inom respektive kansliort. För resterande tre nämnder avseende Stockholms, Östergötlands och Kronobergs län hade vid nämnda tidpunkt ännu ingen lösning av lokalfrågan kunnat framläggas. Det är för verksamheten angeläget, att de nya regionalorganen redan från starten har tillgång till ändamålsenliga kontorslokaler. Tyvärr måste dock konstateras, bl. a. mot bakgrunden av ovanstående redogörelse, att så ej överallt kan bli fallet. I stora drag kan visserligen lokalsituationen nu överblickas, men först i anslutning till riksdagsbehandlingen i organisationsfrågan torde man slutgiltigt kunna ta ställning till såväl de nya lantbruksnämndernas som de framtida hushållningssällskapens lokalbehov. Detta torde bl. a. innebära, att åtskilliga lokalfrågor kan komina att lösas successivt först efter den 1 juli 1967. Viktigt är emellertid, att under den tid som kvarstår till omorganisationen alla möjliga förberedande åtgärder vidtages. Det torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen och byggnadsstyrelsen att fortsätta de inledda undersökningarna samt att verka för att erforderliga hyresavtal så snart som möjligt träffas ined hushållningssällskapen. Även lantbruksstyrelsens behov av lokaler kommer att öka. Redan nu ar lokalerna otillräckliga i den byggnad i Solna cenlrum, som ursprungligen förhyrdes för att disponeras för styrelsen. Delar av styrelsen har därför fått inrymmas i fyra andra byggnader i grannskapet. Vid en full utbyggnad enligt utredningens förslag skulle ytterligare ca 35 rum behöva disponeras.

15.2.

Utrustningsfrågor

De nya lantbruksnämndernas behov av utrustning av olika slag torde lämpligen kunna tillgodoses dels genom övertagande av de nuvarande nämndernas utrustning, dels i viss utsträckning genom övertagande av hushållningssällskapens utrustning och dels genom nyanskaffning. För att erhålla underlag för bedömningar på hithörande område har vissa undersökningar vidtagits. Sålunda har utredningen och lantbruksstyrelsen, efter samråd med Hushållningssällskapens förbund, genom cirkulär inhämtat uppgifter

243 om hushållningssällskapens och lantbruksnämndernas innehav av följande slag av utrustning: a) möbler, mattor, gardiner och armaturer, b) kontorsmaskiner, c) filmprojektorer och annan undervisningsmateriel samt d) försöksutrustning. Dessa undersökningar har dessutom till en del kunnat kompletteras genom företagna besök. Genom det införskaffade materialet, över vilket olika uppställningar upprättats inom utredningen, har kunnat konstateras, att utrustningens omfattning och standard varierar mycket starkt dels mellan nämnder och sällskap inbördes, dels ock mellan de båda organen. En anledning härtill är bl. a., att möbelinköpen beträffande nämnderna skett enligt de statliga kontorsmöbelnormerna, vilket medfört ett enhetligare möbelbestånd. Undersökningarna har gett vid handen, att sex nämnder och två sällskap bedömt standarden på sina möbler som dålig eller mycket dålig, medan i övriga fall möbelstandarden betecknats som mindre god, bra eller mycket bra. De båda organens innehav av mattor är påtagligt lågt och vid nämnderna finns endast ett fåtal sådana. Armaturen synes på båda håll vara av relativt god klass. Även beträffande kontorsmaskiner, undervisningsmateriel och försöksutrustning har verkställts en ingående kartläggning av nuvarande bestånd. I fråga om kontorsmaskiner har framkommit, att nyanskaffningsbehovet ar betydande. Utredningen vill i detta sammanhang understryka, att det är av stor vikt för verksamhetens rationella bedrivande vid nämnderna, att kontorsmaskinerna håller hög standard och att i princip endast ett fåtal typer används. Maskinuppsättningen måste sammansättas så, att den enkelt och smidigt kan lösa förekommande uppgifter i fråga om mångfaldigande, kopiering, adressering, häftning m. m. Beträffande teleteknisk utrustning kan nämnas, att tretton nämnder och nitton sällskap har egna telefonväxlar, medan tolv nämnder och sex sällskap delar växel med annan myndighet. Fyra nämnder och åtta sällskap har egna automatiska växlar, medan sju nämnder och fem sällskap har automatisk växel delad med andra myndigheter. Snabbtelefon, personalsökaranläggning och upptaget-väntaanläggning finns endast vid några få av länsorganen. Under hand har upplysts, att beställning av exempelvis automatisk telefonväxel förutsätter att lokalfrågan är löst i respektive fall och att leverans av sådan växel kan ske tidigast ca 16 månader efter beställning. Även vissa andra utrustningsfrågor torde böra beaktas i samband med omorganisationen. Detta gäller exempelvis sådana områden som fältmätningsutrustning, facklitteratur, arkiv- och bibliotekshyllor, lunchrumsutrustning m. m. En betydande del av hushållningssällskapens verksamhet kommer att överta* av de nya regionalorganen. Likaså kan förutses, att en stor del av sällskapens befattningshavare kommer att övergå till de nya organen. Med

244 hänsyn härtill torde det bli aktuellt, att viss del av den utrustning som hushållningssällskapen nu innehar övertas av de nya lantbruksnämnderna. Utredningen förutsätter, att det härvid endast kominer i fråga sådan utrustning, som erfordras i den fortsatta verksamheten. Vidare bör krävas, att denna utrustning är av ändamålsenlig beskaffenhet och i gott skick. Själva övertagandet nödvändiggör särskilda överväganden. Bl. a. måste värdering av utrustningen ske och överenskommelse träffas i förekommande fall mellan staten och nuvarande ägare rörande inlösensummornas storlek. I sammanhanget må nämnas, att utredningen varit i kontakt med bl. a. statskontoret, riksrevisionsverket och försvarets fabriksverk och diskuterat olika principer för värdering av begagnad utrustning. Flera kontakter i dessa frågor har också tagits med Hushållningssällskapens förbund. Vissa värderingstabeller har upprättats inom utredningen. Utredningen anser det vara lämpligt, att man vid värderingen utgår från statens kontorsmöbelnormer, postverkets avtal och andra för statsverket gällande nyanskaffningspriser. Begagnad utrustning kan vidare lämpligen åsättas inlösenvärde med hänsyn till nyanskaffningspris och återstående livslängd. För sådan utrustning beträffande vilken det med större grad av säkerhet kan konstateras, att den inköpts helt eller delvis med statsbidrag — detta gäller exempelvis undervisningsmaterielen — bör givetvis en överenskommelse om övertagande träffas med beaktande härav. I princip torde större delen av den av staten avlönade personalens utrustning kunna förutsättas vara av staten finansierad över omkostnadsanslaget. Utredningen föreslår, att det får ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter om förfarandet från statens sida vid inlösningsförrättningarna. Det torde kunna uppdras åt lantbruksstyrelsen att träffa avtal med sällskapen samt att genomföra inlösningen. En lösning kunde också vara, att försvarets fabriksverk, som besitter sakkunskap i hithörande frågor, finge ombesörja värdering och träffa avtal. Det vore givetvis en stor fördel, om i största möjliga utsträckning avtal med för sällskapen bindande verkan kunde träffas centralt med Hushållningssällskapens förbund.

15.3. Engångskostnader med kontorsmöbler,

för utrustning

av de nya

kontorsmaskiner, telefonväxlar

lantbruksnämnderna

undervisningsmateriel, m. m.

Utredningens kontakter med statskontoret har bl. a. omfattat spörsmål rörande behov av kontorsmaskiner. Nedan anges n ä r m a r e behovet av och kostnaderna för nyanskaffning samt inlösen av utrustning från sällskapen. Exakta beräkningar har till viss del icke kunnat göras på grund av att

245 lokalfrågorna för flera nämnder icke är lösta, att fördelningen av personal på de olika nämnderna icke är slutgiltig och att övertagandet av utrustning från sällskapen icke har kunnat slutgiltigt behandlas beträffande omfattningen av utrustningen och inlösenvärdena på utrustningen. Senare fråga är osäker så länge sällskapens fortsatta verksamhet och därav föranledda behov av egen utrustning icke är avgjord. Dock har förutsatts, att statsverket kommer att inlösa/övertaga viss utrustning från sällskapen. Utredningen har härvid räknat med att användbar utrustning vid sällskapen inlöses till ett skäligt värde. Detta har i efterföljande beräkningar framräknats med hänsyn till för statsverket gällande nyanskaffningspriser, utrustningens ålder och kondition. De värden, som nedan anges för inlösen av utrustning från sällskapen, är således mer uppskattningsvis beräknade. Under förutsättning att de nya nämnderna får omkring 1 520 tjänstemän — inklusive fiskeri- och hemkonsulenter, vilka under en övergångsperiod beräknas inordnas i lantbruksnämnderna — uppskattas engångskostnaderna för utrustning av nämnderna enligt nedanstående delposter. Kontorsmöbler Utredningen har från lantbruksnämnder och hushållningssällskap införskaffat och bearbetat inventeringsuppgifter och därvid funnit, att standarden på kontorsmöblerna varierar starkt. Nyanskaffningsvärdet vid inköp av nya kontorsmöbler för samtliga befattningshavare — utom fiskeri- och hemkonsulenter — uppgår till omkring 2 420 000 kr. Användbara möbler vid de nuvarande lantbruksnämnderna har ett nyanskaffningsvärde av omkring 930 000 kr. Således erfordras nyanskaffning av kontorsmöbler för tjänsterum för omkring (2 420 000—930 000 = ) 1 490 000 kr enligt tabell 23, om möbler ej övertages från sällskapen. Vid kostnadsberäkningen har utredningen utgått från statens kontorsmöbelnormer. För nämndernas chefstjänstemän har utredningen räknat med andra normer, vilket har givit en merkostnad av omkring 48 000 kr eller 2 000 kr/nämnd, vilket belopp ingår i ovannämnda summa. Om god möbelutrustning får inlösas/övertagas från sällskapen kan medelsbehovet — inklusive kostnader för inlösen — beräknas nedgå beroende på omfattningen av den utrustning, som får övertagas. En reducering av anslagsbehovet med omkring 250 000 kr synes möjlig vid inlösen/övertagande av möbler från sällskapen. För gemensamma lokaler i övrigt såsom bibliotek, väntrum, sessionssalar och sammanträdesrum erfordras ca 200 000 kr, bl. a. för rit- och mappskåp, bokhyllor samt bord och stolar. För förvaring av handlingar m. m. i arkiv och förråd kan icke nu anges något behov av hyllor med hänsyn till att lokalfrågorna ej är lösta. Det förutsätts dock, att en viss upprustning måste ske. Behov av medel för

ehov abler kerimkon iter m

. t- -fl A — ' > :Q O 3 •*CS C M O ">

«

S «5 <*A 3

<*> f i

O i^-

II

II

1/1

o

oo eo

oo co

X

+

+

co eo

+

+

+ +

• *

«*

Ml •#

M l

M

Ml Tt*

o

O

O CM

co

Ml * *

o o

o i l

(^ II

II

o i o 1 eo r-

>o i o 1 eo o

O

O

>* ,-

o o

n er.

^o

-g

CMI ,-*

•.

c

C > a

Is

^-? 5 ^

en r-

II

oo eo

.5 Els ts -* o iCcM MSi,-* XI , _o— -Ä

o r-

II

o O i l

C

o r»

oo co

•o cS

"

oo i i " • f i l

C

— •

i-

v

M

M<

#

1 lO

g

l o

l o

O o eo

eo oo •*

LO

oo o

o o

o

t^

O

CM CO'

o o

CN

CM

M i

'CS

Is c

c/5

0 0 Tt< t-» •*f CN O

o O

tM co

O H

<d

o

"O CS 3

tu

CD " 5

c >

o

O "* u

tn M < O

Q O

MI

in

o

o

'

O O in o e o

|

t» o

'

o o o

o o o

iT5 rl o o

O O O O C M 0 0 O O t ^ o o r ^ i

d o

o l>

'CM

W •*

CM co eo i o CM

| m CM

M

' * CM e o o

|

O O , 0 0 0 o o o

o o L-O o co co co co <X> M I X o

o • *

•

'

t^> X X CN O

1 • * I « «

1 1

O CN o

|

^ 1

'

o o

M I

o

o o O X

Tf

CN OS 00

1 r » •«*< M I CM

O Ml Ml

1 1

C M O O I O C M I c j ^ r t e 1 oo M I c o C M

eo

i " * 1 - * 1H I C i>

C M C

1-1

3 *" tn

5!

t_ C J

M!

o

tn

iO •*

(S

'C

'i? ^ 3

oo o o o

o o

o iO iO I O O i/o CO f CM CM

I

o o e o CM

ifS H M.

—

•^^^

-cS

_« C3

> •

M<

M

-SI PQ

M

C

o O CM

CN l"« i oo CO CM 1 T CM 0 0

-f " * a O O Q CN 0 0 O O O M l M< ^

x CM

« o o e ^ [ > O » - N CN

co

eo eo H eo H

i I

I O M < 1 n o O

n c o - t e

•+ N

1 CN CM 1 « LO OJ

ifj X X iO t ^ i.O -+i O Ml r f O Ml

iO iO o o " t < l ^ "

•< j~>

* - v ~ -

•-VM-

»-V—

r^

03 M

*e

tn

°eS ' > &

O i-O i O O Ml M l O t »

I O O 1 i nC N COCM

- M

5*

A

O O O O O O O I o o o i o > o o e o l M H M i ^ e o e o e o e c

M

be sO - O

CM

oo CO

cc Ml

x

25 O

Ml Ml CM i O ^

O CM O H ^H CO

t^u-5 io M JM

O - *

O H Ml

t^ t^ x * CN M l

I I

MI o in o CM

ro

M<

CO

00 ifi

1 ff. ><5 N

iOcM

x

r-

o o o l o n o t 't

M

C -5 »ca : o 60 M —3 C

m

'

T3 M

O

et) C

T3 u

eo CM "#

. .

ta cc ' ,2

-3 tn

( 'fc .5 M C/

X!

M

3 > o. ^

•ST

i

s S Xi

M

«

C < c3

5 oo

3 M

OD.r wa _

^ O

OO

"tn CM i

M

<" M . ^ J f o j s t f S | 3 £

>•

tu

*2 •

en >•

^

C M (M

S ec C _C oc!

* :0

~H - H J ^ t^ r» O

CN

en ec

I j j ' f t A ^ « - T ° 3 »c?

M5

S T

(-

X O

t>

H r «

.' : : : :

. .

T

c

CM

: ;

Aen X9! .• .

'c P

tu

M

i/o X

o o

g E CS

eo CN co o no o o eo CN •<*

a « en C ::S

o

rf

<

M3

o io eo CN

1*9 "a

a o

^

Ml

O.

n i

|

M

ll Q)

o o

M

C ^ tu S> tU

o o

<:

M5

ikaffnin för tjän rum

c «-. tu

ScH^S

O t^

M l <>«

C °

•

CS

'C or

M

i-s

c

M t/

na

t/ c/

M< tn

II

) .t

C

M

M

't*

. M

eS . _

M1

E OCM;

tn M CS c

3 S a

c-

>5 Ofc

1 s 3

247 ändamålet torde få anmälas av lantbruksstyrelsen, allteftersom dessa frågor aktualiseras. Totalkostnaderna för möbler i tjänsterum och gemensamma utrymmen uppskattas under förutsättning av inlösen/övertagande till ca (1 490 000 — 250 000 + 200 0 0 0 = ) 1440 000 kr, i vilket belopp ingår varuskatt med 10 °/o. Mattor Endast ett fåtal mjuka mattor finns vid nämnderna. Utredningen har upptagit kostnader för mattor i samtliga chefs- och konsulentrum samt sammanträdesrum. Kostnaderna grundas på FIV:s avtal beträffande mjuka mattor. Nuvarande mattbestånd torde ungefär motsvara vad som erfordras i sammanträdesrummen. Ingen nyanskaffning av heltäckande mattor föreslås. Medelsbehovet beräknas till minst 160 000 kr, inklusive varuskatt. Gardiner Nuvarande standard på gardiner är mycket ojämn. Totalbehovet gardiner kan anges till omkring 2 000 luft. Vid nämnderna finns omkring 500 luft gardiner av tillfredsställande beskaffenhet. Ett behov föreligger således av 1 500 luft nya gardiner till en kostnad av 60 kr/luft. 1 summan — 90 000 kr — ingår kostnader för materiel, sylön och uppsättning. Om gardiner kan överlagas från sällskapen torde en besparing på högst 10 000 kr uppstå, varigenom delposten kan uppföras med minst 80 000 kr, inklusive varuskatt. Kontorsmaskiner Vid prövningen av de nya nämndernas behov av kontorsmaskiner och maskinparkens sammansättning har möjligheterna till arbetskraftsbesparing genom förenklade kontorsrutiner och genom utnyttjande av kontorstekniska hjälpmedel beaktats. Vid bedömningen har därför hänsyn tagits till de erfarenheter, som vunnits vid av lantbruksstyrelsen genomförda förenklade arbetsrutiner och vid prov av olika maskinella hjälpmedel. Utredningens förslag tar sikte på en koncentration av skriv- och räknemaskiner till ett fåtal märken, vilket medför bl. a. att all biträdespersonal blir förtrogen med förekommande maskiner. För skrivpersonalen bör endast elektriskt drivna skrivmaskiner ifrågakomma. Behovet av kalkylmaskiner är synnerligen stort på de avdelningar, som handhar skogsvärderingen och dikningsverksamheten. Ekonomikonsulenterna och deras assistenter bör helst ha textskrivande kalkylmaskiner. För framställning av kartor, föredragningslistor och protokoll jämte bilagor m. m. erfordras på varje nämnd en ljuskopieringsapparat, som bör vara av sådan storlek, att den kan kopiera kartor och ritningar i Ao—A3format.

248 Fotokopieringsapparat är likaledes nödvändig för att kopiera bl. a. olika arkiverade eller avställda handlingar ävensom bouppteckningar, arvskifteshandlingar m. m., som företes av nämndernas klientel. Dupliceringsverksamheten, som redan nu är synnerligen omfattande, kommer att stiga ytterligare och fordrar snabba moderna apparater. På flera håll erfordras därvid också vissa hjälpmaskiner såsom sorteringsapparater, jämnstötningsvibratorer, häf tningsapparater m. m. Vid en normalnämnd erfordras sålunda — utöver skriv- och räknemaskiner — en dupliceringsmaskin, en fotokopieringsmaskin, en ljuskopieringsapparat och två diktafoner. Det nuvarande beståndet omfattar ett stort antal maskiner, som på grund av ålder och slitage m. m. bör utrangeras. Utrustningen bör om möjligt vara enhetlig och ändamålsenlig. Det närmare behovet av nyanskaffning samt tillgången på goda maskiner framgår av tabell 2A. Delposten är beräknad till 650 000 kr. Vid inlösen/övertagande av maskiner från sällskapen kan en besparing på ca 120 000 kr uppnås, varigenom anslagsbehovet skulle uppgå till ca (650 000— 120 000 =) 530 000 kr, inklusive varuskatt. Tabell 24. Tillgång på och behov av kontorsmaskiner för de nya lantbruksnämnderna. Livslängd i år

Artikel

El

»

El. multiplikationsmaskiner Man. »

Ljuskopieringsmaskiner och spritdupliceringsmaskiner

..

10 6 10 10 10 10 10 5 6 3 6 3

Tillgång på bra maskiner vid

Nyanskaffningsbehov

Behov för nya LN

Ln

Hskp

Antal

67 78 24

40 30 6

67 208 24

| 80

27 40 7 17 6 8

17 64 16 9 9 10

174 40 24 48 24 24

1 Nyanskaffningsbehov = behov för de nya nämnderna nuvarande nämnder.

1 å pris kr Antal

Kostnad kr

1 140

148 200

3 478 2 237 828

24 16 147

83 472 35 792 121 716

3215 1300 1500 8 000

17 31 18 16

54 655 40 300 27 000 128 000

500/LN

12 000

Summa

651 135

tillgång på bra maskiner vid

Undervisningsmateriel Vid en nämnd av genomsnittlig storlek synes följande behov av undervisningsmateriel föreligga: tre 16 mm ljudfilmsprojektorer, fem stillbildsprojektorer, en over-headprojektor, sex filmdukar, en bandspelare, en högtalare, en transistormegafon, en flanellograf, fyra krittavlor, en kombirulle,

249 Tabell 25. Tillgång på och behov av undervisningsmateriel för de nya lantbruksnämnderna. Användbart vid

Behov vid nya Ln

Ln

Hskp

Antal

ä pris kr

19 56 3 36 9 14 7 24 16

72 120 24 150 24 24 24 24 100

3 275 465 1 100 213 174 1077 490 55 100

53 42 20 96 15 10 17

173 575 19 530 22 000 20 448 2 610 10 770 8 330

7 900

120 24 24

45 237 1 150

113 24 23

5 085 5 688 26 450

Sum ni a

302 386

Artikel

Filmprojektorer Stillbildsprojektorer . . Over-head-projektorer . Filmdukar Högtalare Bandspelare Transistormegafoner . . Flanellografer Svarta tavlor Ställning för blädderblock Kombirullar Mentometrar

22 1 18

6 5

1 Nyanskaffningsbehov Kostnad Antal 1 kr

1 Nyanskaffningsbehov = behov vid de nya nämnderna -£• användbart vid nuvarande nämnder och sällskap.

en mentometer och fem bordstativ för blädderblock. Tillgången på undervisningsmateriel samt behovet av nyanskaffning framgår av tabell 25. Då sällskapen anskaffat en stor del av denna utrustning för statsmedel, torde den som regel få överföras till de nya nämnderna utan inlösenkostnad för statsverket. Vid kostnadsberäkningen har lägsta inköpspris vid statlig upphandling tillämpats. Härvid har kontakt tagits med flygförvaltningen och rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel vid skolöverstyrelsen. För komplettering av nuvarande utrustning och ersättning av föråldrad och försliten materiel behövs omkring 302 000 kr, inklusive varuskatt. Telefonutrustning Vid tjugo nämnder behövs egna automatiska telefonväxlar. Lämpligaste typ är TV 90/52, vilken kostar omkring 35 000 kr. Kostnaderna härför beräknas till högst (20 X 35 000 « ) 700 000 kr. Snabbtelefon- och sökaranläggningar ingår icke i de nu föreliggande kostnadsberäkningarna, och ej heller telexanläggning. Flyttningskostnader Kostnaderna för flyttning av nämnder till nya lokaler kan icke anges förrän lokalfrågorna erhållit mer slutgiltig lösning. Vissa omflyttningar inom be-

250 fintliga lokaler blir däremot nödvändiga. Utgifterna för sistnämnda kostnader kan uppskattas till 3 000 kr/nämnd eller 72 000 kr. Övrig

utrustning

Kostnader för anslagstavlor, upptagetmarkering, lunchrum, utsmyckning av lokalerna m. m. samt viss fast inredning har icke kunnat närmare beräknas. Överslagsvis har uppskattats ett belopp av ca 4 000 kr/nämnd. Totalt skulle således erfordras ca 96 000 kr. Årliga anslagsmedel för ny- och ersättningsanskaffning av fältmätningsutrustning synes vara tillfyllest, varför särskilda medel icke behöver begäras i detta sammanhang. Kostnader för belysningsmateriel kan icke beräknas förrän lokalfrågorna fått en mer definitiv lösning. Oförutsett För oförutsedda utgifter har upptagits ett belopp av 10 °/o av delposterna för kontorsmöbler, mattor, gardiner, kontorsmaskiner och undervisningsmateriel eller totalt 290 000 kr, om ingen utrustning inlöses/övertages från sällskapen, och 250 000 kr om viss utrustning inlöses/övertages från sällskapen. Sammanfattningsvis kan medelsbehovet, mot bakgrunden av vad ovan anförts, uppskattas enligt följande:

Kontorsmöbler .".' Mattor Gardiner Kontorsmaskiner Undervisningsmateriel Telefonväxlar m. m Flyttningskostnader Övrig utrustning Oförutsett Summa

Utan inlösen från sällskapen

Vid inlösen från sällskapen

1 690 000 kr 160 000 kr 90 000 kr 650 000 kr 302 000 kr 700 000 kr 72 000 kr 96 000 kr 290 000 kr

1 440 000 kr 160 000 kr 80 000 kr 530 000 kr 302 000 kr 700 000 kr 72 000 kr 96 000 kr 250 000 kr

4 050 000 kr

3 630 000 kr

Utredningen föreslår, att i anslutning till vad ovan anförts ett reservationsanslag uppföres i riksstaten benämnt Lantbruksnämnderna: Engångsutrustning. Då organisationen genomförs under en övergångsperiod, erfordras icke hela beloppet under det första budgetåret. Anslaget torde få utbetalas och disponeras av lantbruksstyrelsen under budgetåren 1967/681969/70.

251 Försöksteknisk

utrustning

för de nya lantbruksnämnder

na

En utrustningsfråga av speciell art är nämndernas behov av försöksteknisk utrustning. Utredningen har i annat sammanhang — 7 kap. — räknat med ett behov av omkring 50 försökspatruller. Varje patrull behöver försöksteknisk utrustning för 105 000 kr. Nuvarande utrustning vid sällskapen, som lämpligen bör inlösas/övertagas, uppskattas ha ett nyanskaffningsvärde av omkring 1 700 000 kr och ett inbytesvärde av omkring 800 000 kr. För 50 patruller behövs utrustning för (50 X 105 000 =) 5 250 000 kr. Om all ovanstående utrustning inlöses/övertages från sällskapen, skulle medelsbehovet kunna anges till ca (5 250 000 — 1 700 000 + 800 000 =) 4 350 000 kr. För inköp av försöksutrustning bör speciella medel ställas till lantbruksnämndernas förfogande, förslagsvis via anslaget till lantbrukshögskolans försöksverksamhet. 1 övrigt hänvisas till vad som anförts i 7 kap.

KAPITEL

16 Finansiering av beställningsverksamheten m. m. 16.1.

Vissa

taxesystem

E n l i g t d i r e k t i v e n b ö r u t r e d n i n g e n b e h a n d l a f r å g a n o m f i n a n s i e r i n g a v bes t ä l l n i n g s v e r k s a m h e t e n s a m t i s a m b a n d d ä r m e d särskilt p r ö v a v i l k e n taxenivå som b ö r t i l l ä m p a s vid olika slag av serviceuppgifter. I n n a n u t r e d n i n g e n r e d o v i s a r sina ö v e r v ä g a n d e n r ö r a n d e f i n a n s i e r i n g a v b e s t ä l l n i n g s v e r k s a m h e t e n o c h de olika e r s ä t t n i n g s n o r m e r n a , ges i det följand e i s a m m a n d r a g en b e s k r i v n i n g över vissa t a x e s y s t e m av intresse i s a m m a n h a n g e t s a m t vissa u t t a l a n d e n i h i t h ö r a n d e frågor. Lantbruksnämndstaxan (k. k. 1952:482) Enligt 2 § i kungörelsen utgår icke ersättning för 1. upprättande eller genomförande av plan för yttre rationalisering; 2. granskning eller kontroll av sådana ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar, som inges i samband med ansökan om lån, lånegaranti eller statsbidrag; 3. slutbesiktning av företag eller del av företag, för vilket lantbruksstyrelsen eller lantbruksnämnd beviljat lån, lånegaranti eller statsbidrag, ävensom besiktning av det sätt, på vilket sådant företag därefter underhålles; 4. muntlig eller skriftlig rådgivning eller upplysning, som icke påkallar särskild undersökning eller utredning. Lantbruksstyrelsen äger bestämma, att ersättning icke skall utgå för uppdrag, som utföres åt statlig eller kommunal myndighet. Ersättning skall utgå i huvudsak för följande huvudtyper av uppdrag: A. Planläggning av torrläggningsföretag (dikning, invallning, vattenavledning). B. Täckdikningsplaner (detaljdränering). C. Planläggning avseende vägar, betesförbättring, nyodling, stenröjning och jordkörning. D. Projektering (grundprojektering) av ekonomibyggnad. Två ersättningsgrunder tillämpas, nämligen sakersättning och tidersättning. För förrättningar, vilka mera väsentligt avviker från det normala eller för vilka någorlunda rättvisa saktariffer icke kunnat framräknas, har ersättning fastställts att utgå som tidersättning. En tredje ersättningsform kan förekomma — ersättning efter överenskommelse med sakägaren. Sakersältning utgår i regel i form av viss grundavgift samt tilläggsavgift i förhållande till arealstorlek. Tidersättningen utgår efter tidsåtgång i timmar (restid ej inräknad) av varierande storlek. En indelning har skett dels i tre grupper av befattningshavare, dels i två tariffgrupper — tariff A, då förrättning helt eller huvudsakligen avser jordbrukets rationalisering, och eljest enligt tariff B.

253 Ersättning enligt tariff B är avsedd att täcka självkostnaderna. För exempelvis grupp 1 (direktörer, konsulenter m. fl.) är beloppet f. n. enl. tariff A 21 kronor/tim och enl. tariff B 52 kronor/tim, varvid subventionsgraden enl. tariff A är fastställd till 60 °/o. Taxebeloppen grundas på en hos lantbruksstyrelsen gjord självkostnadskalkyl år 1958, varvid beaktades antal tjänstemän och lönekostnader, värdet av pensionsförmån ( 1 5 % av lönekostnaden), hyror, bränsle, expenser, rese- och traktamentskostnader, andel i styrelsens och nämndernas administrationskostnader samt tjänstebrevsrätt. Enligt 12 § äger lantbruksnämnden besluta om nedsättning av eller befrielse från ersättningsskyldighet för förrättning, om förrättningen ej fullföljts eller om den åtgärd förrättningen avsett icke kommit till utförande på grund av omständigheter över vilka sakägaren ej rått. Om eljest särskilda skäl för nedsättning eller befrielse från ersättningsskyldighet föreligger, äger lantbruksstyrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, lantbruksnämnden upptaga frågan därom till prövning. Ersättning som inflyter till statsverket på grund av bestämmelserna avseende lantbruksnämndstaxan skall, om ej annorlunda förordnas, av lantbruksnämnderna bokföras å den under uppbörd i statens verksamhet uppförda inkomsttiteln Inkomster vid lantbruksnämnderna.

Vägledande

taxa för

hushållningssällskapen

Taxan är i flertalet fall dels en grundavgift, f. n. övervägande 30 kr, dels en på olika sätt beräknad tilläggsavgift. Avgift kan också utgå enligt överenskommelse. Vid uppdrag av annat slag än som sägs i §§ 1—3 i de vägledande taxebestämmelserna beräknas ersättningen med ledning av den använda arbetstiden (restid ej inräknad). Härvid utgår varierande belopp för tre grupper befattningshavare, dels direktör och konsulent (30 kr/tim), dels assistent och instruktör (20 kr/tim), dels annan befattningshavare (15 kr/tim). Ledamot i hushållningssällskap erhåller enligt vissa regler rabatt med 10 procent, dock med högst 25 kronor för varje uppdrag. Taxorna har enligt underhandsuppgift bestämts efter vad som ansetts skäligt. För att ej avskräcka jordbrukarna har man skyndat långsamt för ernående av kostnadstäckning vid taxesättningen. I regel har eftersträvats en taxesättning, som innebär täckning av alla kostnader utom andel i kostnader för verksamhetens ledning, d. v. s. för s. k. särkostnader men ej för s. k. samkostnader. För att blott nämna några exempel på speciell avgiftsbestämning kan pekas på att för upprättande av åt kommunalt eller annat allmänt organ eller åt bolag eller annat företag av plan för trädgård utgår 250 kronor i grundavgift jämte tilläggsavgift av sådan storlek, att sällskapets självkostnader (verkliga löne- och resekostnader samt del i allmänna omkostnader) blir helt täckta, att för biträde av konsulent, assistent eller instruktör vid olika slag av värderingar skall avgiften motsvara sällskapets kostnader för förrättningsmannens lön, resor och traktamenten, att för rådgivning (biträde) av befattningshavare hos sällskapet vid besök på gården (motsvarande) utan samband med uppdrag enl. p. 1—23 i taxebestämmelserna utgår 30 kronor i grundavgift jämte tilläggsavgift enligt timtaxan för tid utöver två timmar, att dito för årsabonnemang, omfattande två eller tre besök och avseende samma ämnesområde utgår en avgift av 50 resp. 70 kronor, att för rådgivning (biträde) av befattningshavare vid rekvirentens besök å sällskapets expedition utgår avgiften efter skälighetsprövning. Under 1 § i de vägledande taxebestämmelserna finns ett anmärkningsstadgande av följande lydelse:

254 De ovan under p. 1—23 angivna avgifterna avse åtgärder och kostnader som normalt innefattas i uppdrag av ifrågavarande slag. Rekvirent, som önskar att uppdraget skall utföras fullständigare eller eljest mera kostnadskrävande, har att erlägga häremot svarande högre avgift. Vidare må, där särskilda skäl föreligger, avgiften jämkas uppåt eller nedåt. Sådan jämkning bör exempelvis ske, där det befinnes uppenbart, att avgiften skulle bli oskäligt hög eller låg med hänsyn till det utförda uppdragets art eller omfattning eller till rekvirentens betalningsförmåga. Sådan jämkning nedåt må jämväl ske, där det utförda uppdraget bedömes bli av särskilt värde för utvecklingen i bygden eller uppdraget ingår som ett led i ett större rationaliseringsobjekt, i vilket även lantbruksnämnd medverkar och tillhandahåller planer etc. utan avgift. Jämkning nedåt må ej ske för uppdrag, som avses i p. 17. Allt fler sällskap följer den vägledande taxan. I viss utsträckning råder dock beträffande avgiftsstorlek betydande olikheter både mellan olika län och mellan olika servicegrenar. Lantmåteritaxan

(k. k. 1960: 332)

Lantbruksnämndstaxan ansluter sig i vissa delar till denna taxa, som är uppbyggd efter ett bruttotaxesystem med innebörd, att i taxan skall redovisas belopp som återger dels statsverkets självkostnader (full kostnadstäckning), dels den generella subvention som skall utgå. (Nettotaxesystemet innebär, att i taxan anges den till statsverket utgående ersättningen sedan förekommande subventionering avdragits). • Taxefrågorna har mvcket ingående behandlats i betänkandet avgivet av 1956 års lantmäterikommitté (SOU 1959:30, sid. 268—280). Beträffande subventioneringsnivå uttalar kommittén bl. a. (s. 272), att vissa villkor bör uppfyllas, nämligen att en efter de särskilda omständigheterna i de individuella fallen nyanserad subventionering kan ske, att subventionsbeloppens användning kan detaljredovisas, att såväl sakägarna som statsverket kan få kännedom om de verkliga kostnaderna och subventionerna samt att ständigt en aktuell jämförelse mellan självkostnader och bruttoinkomster resp. subventioner kan erhållas på ett enkelt sätt. Beräkning av självkostnader sker på basis av gällande personalram samt anslagsposter för lantmäteristaten avseende visst budgetår, varvid beaktas avlöningar, pensionsförmåner, omkostnader, tjänstebrevsrätt, lokalhyror, förräntningsanspråk, merkostnader för lantmäteristyrelsen och länslantmäterikontoren samt korrektioner för systematiska fel. Lantmåteritaxan innehåller (i 6 kap. samt bil. 2 i kungörelsen) bestämmelser om nedsättning av ersättningsbelopp (subvention). Nedsättning sker utan särskild framställning (automatisk nedsättning). Nedsättningen sker med visst procenttal, då förrättningen avser område dels för jord- eller skogsbrukets ändamål, dels övriga ändamål. Enligt beslut av 1966 års riksdag har kostnadstäckningen för förrättningar, som avser jordbruks- och skogsbruksändamål höjts från förutvarande 4 0 % till 6 0 % . Som motiv härför anger föredragande departementschefen (prop. 1966:1 bil. 11 s. 222), att det är angeläget, att taxor och avgifter för statlig service icke utan särskilda skäl understiger självkostnaden. Inkomster i anledning av lantmåteritaxan skall bokföras såsom inkomst a den under uppbörd i statens verksamhet uppförda inkomsttiteln Inkomster vid lantmäteriväsendet. Vid kartverket finansieras uppdragsverksamheten över ett särskilt förslagsanslag (Rikets allmänna kartverk: Fotogrammetrisk uppdragsverksamhet), som utbetalas och disponeras av rikets allmänna kartverk. Anslaget innefattar såväl avlönings-

255 kostnader till den med uppdragsverksamheten sysselsatta personalen som för med verksamheten förenade direkta omkostnader till ett belopp motsvarande inflytande ersättningar för beställningsarbeten efter avdrag för indirekta kostnader såsom utgifter för pensioner, lokaler, tjänstebrevsrätt, allmän administration och räntor. Kungl. Maj:t fastställer stat för verksamheten ävensom särskild personalförteckning, upptagande extra ordinarie tjänster för vilka avlöningskostnaderna skall bestridas från anslaget. Enligt k.br. 3/6 1965 föreskrives bl. a., att av anslagsposterna må sammanlagt disponeras högst 80 % av de genom verksamheten inflytande inkomsterna. Inkomsterna av beställningsverksamheten tillgodoförs i sin helhet den för kartverket uppförda inkomsttiteln å riksstaten. Systemet vid skogsvårdsstyrelserna synes baseras på tanken, att staten skall svara för kostnaderna för styrelsernas offentliga arbetsuppgifter, medan utgifterna för serviceverksamheten skall täckas av taxeinkomster och skogsvårdsavgifter. Skogsvårdsstyrelseorganisationen skall för varje budgetår över driftbudgeten (skogsvårdsstyrelsernas avlönings- och omkostnadsanslag samt till mindre del vissa särskilda anslag) tillföras ett belopp motsvarande summan av dels på visst sätt beräknade kostnader för de offentliga arbetsuppgifterna, dels övriga med den offentliga sektorn sammanhängande utgifter, dels ock skogsvårdsavgifter. Taxeavgifterna från serviceverksamheten däremot inflyter till och begagnas av resp. skogsvårdsstyrelse för denna verksamhets drift. Taxeavgifterna skall bestämmas med utgångspunkt från de verkliga kostnaderna i förrättningsverksamheten med avdrag för skogsvårdsavgiften. Statens bidrag beräknas med utgångspunkt från en fastställd genomsnittlig dagkostnad och det antal förrättningsdagar, som statsmakterna anser skola användas av skogsvårdsstyrelsernas personal för uppgifter av offentlig natur. Statens veterinärmedicinska

anstalt

Veterinärstyrelsen beslutar om anstaltens taxor. De fastställda avgifterna för utförda undersökningar ligger i regel betydligt lägre än självkostnadspriset. Ur sjukdomsprofylaktisk synpunkt har det nämligen ansetts angeläget, att avgifterna ej blir så höga, att de avhåller från insändande av undersökningsmaterial. Beträffande priserna å vid anstalten framställda bakteriologiska preparat har dessa i allmänhet ansetts böra motsvara anstaltens beräknade självkostnader. Vidkommande slutligen priserna å de utländska preparat, som tillhandahållas av anstalten, har ävenledes självkostnadsprincipen — med tillägg av vissa procent — varit gällande. Lantbrukshögskolan Tidigare utgående ersättningar för utförda fältförsök har uteslutande grundats på uppskattningar av den totala kostnaden. Genom 1962 års fältförsöksutredning företogs viss tidskrivning av verksamheten. På basis av utredningsresultatet har fastställts en särskild taxa, så uppbyggd att i den inräknats samtliga kostnader för försökspersonal, mark och försöksteknisk utrustning. Taxan består av grundtaxa och tilläggstaxa. De framtagna lönekostnaderna inkluderar 14 % (år 1963) för sedvanliga lönebikostnader såsom arbetsgivareavgift, grupplivförsäkring och semesterersättning. Utredningen uttalade bl. a. (s. 39—40 i stencilbetänkandet): För genomförande av den egna försöksverksamheten har varje hushållningssällskap sedan länge en särskild organisation med jordbrukskonsulent som försöksledare. De beställningsförsök, som lantbrukshögskolan låter utföra genom sällskapen, kommer därför icke att organisatoriskt påverka sällskapens administration. Då vid beräkningarna av arbetstidsåtgång för fältpersonal särskilt

256 tillägg gjorts för spilltid, har utredningen utgått ifrån att det arbete som erfordras för försökens redovisning till högskolan skall kunna utföras inom ramen härför. Vederbörande konsulent har vidare för sin rådgivningsverksamhet och för sällskapens egen försöksverksamhet behov av kontakter med högskolans försöksavdelningar och distriktsförsöksledaren. Utredningen har därför ansett, att någon särskild ersättning icke bör utgå för de kontakter som är att hänföra till beställningsförsöken. Återstående administrationskostnader synes vara av i förhållande till andra kostnadselement ringa storleksordning. Den volymmässiga ökning av försöksverksamheten som beställningsförsöken medför har därför bedömts icke påkalla någon särskild ersättning för administrationskostnader.

16.2. Vissa

uttalanden

Jordbruksiipplysningskommittén uttalade (SOU 1960:30 s. 150-151) bl. a. följande beträffande förrättningsavgifterna: De fältarbetande tjänstemännens huvudsakliga uppgifter bör, såsom i annat sammanhang påpekats, vara rådgivning och i samband därmed planläggning av olika åtgärder. I enlighet härmed kan dessa avgifter i princip vara dels radgivningsavgift och dels avgift för upprättande av planer enligt särskilda taxor. Rådgivningen bör enligt kommitténs mening i princip vara avgiftsfri. Grupprådgivning kan av praktiska skäl i regel ej taxebeläggas. Enskild rådgivning såväl vid jordbrukares besök hos sällskapet, per post eller telefon som vid rådgivarens besök på gården bör likaledes i princip vara kostnadsfri. Med hansyn till de begränsade personalresurser, som den av kommittén i annat sammanhang föreslagna organisationen innebär, och för att rådgivarnas tjänster icke skall komma att tagas i anspråk uteslutande av ett fåtal, synes emellertid ersättning enligt särskild taxa böra uttagas av den rekvirent, som önskar mer an ett besök under året av samma rådgivare. Avgift för planer och därtill knuten rådgivning t. ex. gödslingsplan, växtodlingsplan, utfodringsplan, driftsplan, m. m. bör alltid utgå enligt särskild taxa. De principer, som här anförts beträffande i vilka fall förrättningsavgift bör utgå, torde stå i god överensstämmelse med lantbruksnämndstaxans regler. Vad beträffar förrättningsavgifternas storlek torde timersättningen böra utgå med samma belopp, som för sådan ersättning angivits i nämnda taxa. Kommittén förordar alltså, att förrättningsavgifter i överensstämmelse med ovan angivna grunder uttages av sällskapen for tjänster, som uföres efter rekvisition. Det synes böra ankomma på lantbruksstyrelsen att upprätta och fastställa taxa härför. Liksom hittills torde sällskap for att stimulera intresse för medlemskap i sällskapet böra äga att lämna rabatt at medlem i detsamma. I prop 1961- 183, s. 37, anförde föredragande departementschef bl. a.: I anledning av upplysningskommitténs uttalande i ämnet vill jag härjämte föreslå att lantbruksstyrelsen skall efter hörande av Hushållningssällskapens förbund fastställa taxa för icke-statliga uppdrag, som uföres av de med statsmedel avlönade tjänstemännen. Det bör ankomma på styrelsen att avväga taxesättningen efter vad som befinnes skäligt beträffande olika arbetsuppgifter. Jag utgår från att kostnaderna för sådana uppdrag, som exempelvis projektering av park- och prydnadsträdgårdsanläggningar, kommer att till fullo tackas. Taxeinkomsterna må hushållningssällskapen själva använda inom sin rådgivnings- och upplysningsverksamhet.

257 1960 års jordbruksutredning uttalade i sitt organisationsbetänkande (SOU 1964: 55, s. 125) bl. a., att möjlighet till anpassning av organisationen efter behovet och efterfrågan från näringsutövarna förelåg framför allt vad beträffar projekteringsservice. Genom att utforma taxepolitiken så, att sådan verksamhet på vissa avsnitt blir självbärande, skulle organisationen kunna bli elastisk. Detta system förutsätter, att antingen organisationen själv får behålla taxeinkomsterna eller att den erhåller anslag minst motsvarande inflytande taxeinkomster. F. n. tillämpas den förstnämnda metoden i hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser. Lantbruksstyrelsen framhöll i sitt yttrande över organisationsbetänkandet, att det här rör sig om ett ur taxesynpunkt mycket oenhetligt område. Taxorna för projektering avseende inre rationaliseringsområdet är i regel subventionerade. Markkartenngstaxorna åsyftar i stort sett full kostnadstäckning utom andel i kostnader for verksamhetens ledning. Beträffande undersöknings- och kontrolluppdrag rörande kvalitetskontroll på utsädesvaror m. m. avser taxorna att ge full kostnadstäckning for anställande av personal vid sidan av de personalförtecknade. Taxorna för veterinära verksamheten får ej överstiga taxorna vid veterinärmedicinska anstalten — detta oberoende av kostnadssituationen vid vederbörande hushållningssällskap. Sannolikt blir det nödvändigt att inom de nya lantbruksnämnderna tillämpa ett system, som utgör en kombination av två alternativ, dels att taxeinkomsterna levereras m till statsverket mot att anslag anvisas för beställningsverksamhetens kostnader, dels att taxeinkomsterna behålles för att användas till bestridande av beställmngsverksamhetens alla kostnader. Inom kartverket får taxeinkomsten behållas och användas för komplettering — både personellt och i övrigt — av en statlig basorganisation. Enligt 1965 års riksdagsbeslut, rskr. 256 i anslutning till uttalande i prop. 1965: 100 s. 70, bör hinder ej möta mot att nämnderna efter vederbörlig prövning för viss verksamhet tar emot medel, som ställs till förfogande av t. ex. hushållningssällskap, landsting eller organisationer. Taxesystemet hos skogsvårdsstyrelserna har översetts av en arbetsgrupp inom jordbruksdepartementet. Gruppen har den 27 november 1963 avgivit en promemoria i ämnet, varur kan utläsas, att kritiska röster höjts mot brister i systemet. Skogsstyrelsen har bl. a. konstaterat, att den väsentligaste nackdelen utan tvivel ligger i att forrättningskostnaden onyanserat fått bilda underlag vid beräknandet av statsbidrag till skogsvårdsstyrelserna och att någon som helst hänsyn inte tagits till förekomsten av såväl fasta som rörliga kostnader i verksamheten. Styrelsen menar i sammanhanget, att det måste betraktas som utomordentligt angeläget för hela skogsvårdsstyrelseorganisationen, att staten ekonomiskt garanterar de fasta kostnader som under alla förhållanden och oberoende av fluktuationer i verksamheten är förknippade med skogsvårdsstyrelsernas arbetsinsatser och vars täckande är ett livsvillkor för styrelserna. På s. 9—10 i promemorian uttalas följande: Arbetsgruppen har närmare diskuterat olika alternativ för en omläggning av det nuvarande finansieringssystemet. En lösning, som därvid övervägts, är att grunda beräkningarna på olika förrättningsdagskostnader för de offentliga uppgifterna och för serviceverksamheten. En dylik lösning tillgodoser emellertid inte kravet på anpassbarhet till växlingar i serviceverksamhetens omfattning. Ett annat alternativ har arbetsgruppen funnit vara att verksamheten delas upp i en med medel över driftbudgeten finansierad basorganisation för i huvudsak offentliga uppgifter och en serviceorganisation, som i princip finansieras genom taxeinkomster. En ovillkorlig gränsdragning mellan de två organisa17

258 tionernas uppgifter har dock inte ansetts möjlig eller lämplig ur arbetsorganisatorisk synpunkt. Det har därför förutsatts att i viss omfattning även inom basorganisationen anställda befattningshavare tidvis måste sysselsättas med serviceuppgifter. I mindre utsträckning har också förutsatts att personalen i serviceorganisationen kan behöva utföra offentliga arbetsuppgifter. Konstruktionen med en bas- och en serviceorganisation förutsätter, att inkomsterna av skogsvårdsavgiften, vilken inflyter på driftbudgetens inkomstsida, fördelas mellan de två organisationerna. Promemorian, som har överlämnats till jordbruksutredningen, föranledde bl. a. det uttalandet (SOU 1964:55, s. 125) från utredningens sida, att sist berörda alternativ skulle möjliggöra en smidig anpassning av organisationen efter växlingarna i serviceverksamhetens omfattning på det skogliga området. I direktiven till skogspolitiska utredningen (riksdagsberättelsen år 1966, s. 325) har departementschefen bl. a. uttalat följande: Vid utredningens överväganden om grunderna för statligt stöd till skogsbruket bör enligt min mening uppmärksammas att ur principiell synpunkt starka betänkligheter möter mot stödformer som är att betrakta som subventionering av skogsbruksdriften. Det stöd, som befinns vara motiverat, bör därför främst avse att stimulera enskilda skogsägare att utföra ur samhällets synpunkt angelägna skogliga åtgärder, som endast på lång sikt framstår som lönsamma för dem eller som är så kostnadskrävande att de inte kan väntas bli utförda utan särskilt stöd. I fråga om det kombinerade jord- och skogsbruket bör de sakkunniga utgå från att liksom hittills statligt stöd skall kunna erhållas till förvärv av skogsmark som ingår i sådana brukningsenheter. Utredningen bör även under beaktande av vad som anförts i tredje lagutskottets utlåtande 1965:22 överväga frågan om statligt kreditstöd i vissa fall till förvärv resp. yttre rationalisering av särskilda skogsbruksfastigheter. Vad jag tidigare anfört om betänkligheter mot inslag av subventionering av skogsbruksdriften gäller även här. I nu angivna sammanhang bör utredningen särskilt pröva om de speciella förhållandena i de fyra nordligaste länen gör det motiverat att där ha särskilda bestämmelser för det ekonomiska stödet. , Såsom jag berörde vid anmälan av prop. 1965: 100 bör förevarande utredning pröva den organisatoriska utformningen av statens medverkan till skogsbrukets rationalisering. Prövningen om fristående organisation skall bibehållas eller om skogsbrukets rationaliseringsorgan bör sammanföras med de nya lantbruksnämnderna bör ske mot bakgrunden av arten och omfattningen av de arbetsuppgifter som bör ankomma på staten på förevarande område. Vid övervägandena härom bör utredningen bl. a. uppmärksamma i vilken omfattning uppgifterna bör omfatta serviceverksamhet på det skogliga området och hur en sådan verksamhet lämpligen bör finansieras. De sakkunniga bör i detta sammanhang ägna uppmärksamhet åt de anspråk pä ytterligare resurser inom lantbruksorganisationen och inom lantmäteriet som kan föranledas av förslag om intensifiering av skogsbrukets yttre rationalisering. 1960 års jordbruksutredning har i sitt slutbetänkande (SOU 1966: 31 s. 110—111) uttalat, att den rådgivning, som jordbrukaren beställer, i princip bör betalas liksom övriga tjänster som står till jordbrukarnas förfogande. Förutom det stöd avgiiterna kan lämna till en utbyggnad av rådgivningsverksamheten i förhållande till efterfrågan, torde de bidra till en nödvändig angelägenhetsgradering av behovet av såväl rådgivning som tjänster.

259 I anvisningarna angående myndigheternas 1967/68 uttalas (s. 12—13) följande:

anslagsframställningar

för budgetåret

Ett av medlen för att nå en rationell användning av resurserna inom den - offentliga sektorn är prissättning på de tjänster som myndigheterna erbjuder. Även inom andra områden än sådana, där taxor och avgifter nu tillämpas, bör myndigheterna därför överväga i vilken utsträckning utbjudna tjänster kan beläggas med avgift utan att man äventyrar de syften och målsättningar som är förenade med verksamheten. Beträffande redan tillämpade taxor och avgifter är det angeläget, att de hålls aktuella med hänsyn till kostnadsutvecklingen. När denna motiverar det, bör myndigheterna därför företa erforderliga taxe- och avgiftsjusteringar eller lägga fram förslag härom för Kungl. Maj:t. För verksamhetsgrenar som är avsedda att vara helt eller delvis självfinansierande är det väsentligt, att den avsedda avvägningen mellan inkomster och utgifter uppehålls. Bl. a. bör verkningarna av lönehöjningar o. d; uppmärksammas. Inte endast direkta kostnader utan även indirekta kostnader bör givetvis beaktas, såsom t. ex. pensionsförpliktelser för den anställda personalen, administrationskostnader, lokalhyror, andel i gemensamma kostnader och liknande. Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för riksrevisionsverket (k. k. 1965: 710, 3 §) bör verket kontrollera, att statens inkomster inflyter utan att onödiga kostnader förorsakas statsverket, att skäligt vederlag erhålles för prestationer som staten tillhandahåller samt att såvitt möjligt affärsmässiga grunder bli tillämpade, när myndighet bedriver upphandling, tillverkning, försäljning eller ekonomisk verksamhet i övrigt. I sammanhanget kan nämnas, att enligt vad som inhämtats från riksrevisionsverket förekommer enligt praxis ej, att man vid taxesättning inom statlig förvaltning medräknar kalkylposter innefattande risktagande och handelsvinst.

16.3.

Finansieringsfrågor

S o m tidigare b e r ö r t s h a r 1960 å r s j o r d b r u k s u t r e d n i n g (SOU 1964: 55, s. 124) fäst vikt vid att det n y a r e g i o n a l o r g a n e t göres a n p a s s n i n g s b a r t till u p p k o m m a n d e b e h o v . Genom att u p p f ö r a s a m t l i g a b e f a t t n i n g s h a v a r e vid l a n t b r u k s n ä m n d e r n a p å en för riket g e m e n s a m p e r s o n a l s t a t skulle det bli möjligt att o m d i s p o n e r a p e r s o n a l r e s u r s e r n a i n o m o r g a n i s a t i o n e n s r a m . D ä r u t ö v e r a n g a v j o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s ä r s k i l t t r e v ä g a r för att b e f o r d r a a n p a s s n i n g s b a r h e t e n , n ä m l i g e n att a n s l a g s m e d e l ställs till o r g a n i s a t i o n e n s förfogande för att möjliggöra tillfälliga f ö r s t ä r k n i n g a r p å p l a t s e r d ä r intensifierade insatser e r f o r d r a s eller p å n å g o t v e r k s a m h e t s o m r å d e d ä r ett angeläget n y t t b e h o v u p p s t å r , att o r g a n i s a t i o n e n får b e h å l l a i n f l y t a n d e t a x e i n k o m s t e r av servicev e r k s a m h e t eller får m i n s t m o t s v a r a n d e a n s l a g s a m t att o r g a n i s a t i o n e n får befogenhet att u t n y t t j a icke-statliga medel, s o m k a n k o m m a att ställas till dess förfogande. L a n t b r u k s o r g a n i s a t i o n s u t r e d n i n g e n a n s l u t e r sig i stort till dessa u t t a l a n den. Det är s å l u n d a angeläget, att r a m e n för a n s l a g s m e d e l till tillfälliga pers o n a l f ö r s t ä r k n i n g a r görs så vid, a t t en ö n s k v ä r d flexibilitet i v e r k s a m h e t e n k a n e r n å s (jfr u t r e d n i n g e n s u t t a l a n d e n i 14 o c h 22 k a p . ) . D e n n a s y n p u n k t

260 bör förslagsvis beaktas vid fastställande av anslagsposten Ersättningar till sakkunniga m. m. under lantbruksnämndernas avlöningsanslag. Det är vidare önskvärt, att anordningar i görligaste mån tillskapas för att bibehålla taxeinkomsterna inom lantbruksorganisationen för mera direkt bekostande av vissa med beställningsverksamheten förenade verksamhetsgrenar. Av redogörelsen ovan om olika taxesystem framgår bl. a., att hushållningssällskapen fritt förfogar över sina taxeinkomster samt att kartverkets fotogrammetriska uppdragsverksamhet och skogsvårdsstyrelsernas serviceverksamhet enligt vissa regler är bundna till omfattningen av inflytande taxeinkomster. Dessa system ger en betydande rörelsefrihet. För beställningsverksamheten vid lantbruksnämnderna, som blir helstatliga organ, ligger det därför enligt utredningens mening nära till hands att upprätta ett system, som närmast företer likheter med det för kartverket gällande och som får tillämpas under vissa förutsättningar. För sådan verksamhet föreslår därför utredningen, att under lantbruksnämndernas omkostnadsanslag upptas en särskild anslagspost å 1 000 kr för projekterings- och serviceverksamhet. Inom ramen för under detta anslag influtna inkomster bör, med avdrag för indirekta kostnader såsom utgifter för pensionsförpliktelser, lokaler och allmän administration, medel få disponeras för verksamheten enligt lantbruksstyrelsens närmare bestämmande. Som förutsättningar för att systemet skall få tillämpas för en verksamhetsgren bör gälla, att verksamhetens dimensionering är mera omedelbart beroende av efterfrågan på service, att den avser uppdrag som betalas av rekvirenten efter självkostnadsprincipen, samt att dit hänförliga personal- och andra kostnader klart kan särskiljas. För en viss del av projekterings- och serviceverksamheten har man, liksom enligt gällande regler, att räkna med att en del av kostnaderna stannar på statsverket, varom mera i avsnittet om taxenivåer. Utan en mycket ingående registrering av verksamhetsgrenarna torde i stor utsträckning en uppdelning av personalen efter taxebelagda och icke taxebelagda uppgifter ej heller kunna göras. Beträffande här ifrågavarande verksamhet föreslår utredningen en ordning, som i allt väsentligt ansluter sig till vad som nu gäller inom lantbruksorganisationen. Utgifterna bör alltså i dessa fall föras upp under särskilda avlönings- och omkostnadsanslag och inkomsterna tillgodoföras för lantbruksnämnderna uppförd inkomsttitel å riksstaten. Vad slutligen angår frågan om lantbruksorganisationens befogenhet att i framtiden få utnyttja icke-statliga medel, som för viss verksamhetsgren kan komma att ställas till dess förfogande från olika uppdragsgivare, anser utredningen, att vederbörande lantbruksnämnd skall, efter tillstånd av och efter lantbruksstyrelsens närmare bestämmande, äga utföra verksamheten. Beträffande för verksamheten tillskjutna medel liksom av verksamheten inflytande inkomster och uppkommande utgifter föreslår utredningen, att erforderliga bokföringstransaktioner får vidtagas över en för ändamålet särskilt upprättad diversemedelstitel.

261 16.4. De framtida

ersättningsnormerna

och

taxenivåerna

Vad i avsnittet under 16.1. anförts skall ses som stickprov avseende olika taxesystem. Redan av de relaterade systemen torde emellertid framgå, att icke blott ifråga om det sakliga innehållet och konstruktionen utan även ifråga om nomenklaturen olikheter är vanliga. Så t. ex. talas om att taxorna skall täcka självkostnaderna, skall ge kostnadstäckning eller att verksamheten skall var självbärande. Vidare används begrepp som subvention, rabattering, brutto- och nettotaxa, lönebikostnader, kostnader för verksamhetens ledning, indirekta kostnader etc. Man observerar också, att de kostnader som skall medräknas i självkostnaderna har olika omfattning och innebörd. Ifråga om ersättningsnormerna vid lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen gäller, som framgår av redogörelsen ovan, olika ersättningsregler icke blott de båda organen emellan utan även för olika verksamhetsgrenar inom respektive organ. Detta är i viss utsträckning i och för sig naturligt dels pa grund av de olika uppdragens art, dels med hänsyn till att hos nämnderna finansieras verksamheten med anslagsmedel, medan sällskapen i viss omfattning har anslag av statsmedel till personal och andra kostnader men själva får använda taxeinkomsterna inom sin rådgivnings- och upplysningsverksamhet. De olika taxereglerna har också givetvis sin grund i statsmakternas tidigare ställningstaganden ifråga om exempelvis vilka verksamhetsgrenar som ansetts böra stödjas i syfte att effektivera rationaliseringsverksamheten. Sålunda kan erinras, att nämndernas insatser för yttre rationalisering bekostas av allmänna medel, medan förrättningar för inre rationalisering (markanläggningar och ekonomibyggnader) skall ersättas med ett i förhållande till självkostnaderna med 60 % reducerat belopp, då förrättningen huvudsakligen avser jordbrukets rationalisering, medan i övrigt ersättning skall utgå enligt självkostnadsprincip. I detta sammanhang kan, som tidigare berörts, för övrigt påpekas, att kostnadstäckningen för lantmäteriförrättningar som avser jordbruks- och skogsändamål genom beslut av 1966 år riksdag höjts från 4 0 % till genomsnittligen 6 0 % . I regel har lantbruksnamndstaxan anpassats till samma kostnadstäckningsnivå som gäller för lantmäteritaxan. I 6 kap. har framhållits, att genom omorganisationen kommer en stor del av sällskapens beställningsverksamhet att övertagas av de nya lantbruksnämnderna. Härvid har angetts vilka uppdrag som då bör ifrågakomma. På det samlade projekterings- och serviceområdet bör enligt utredningens mening i görligaste mån — vissa modifieringar erfordras dock — tillämpas enhetliga principer, och bestämmelserna bör intagas i en och samma kungörelse. Enligt utredningens mening bör följande riktlinjer ligga till grund vid utarbetandet av taxebestämmelserna. Utgångspunkten vid taxesättningen bör vara, att respektive verksamhet

262 skall vara självbärande, d. v. s. taxeersättningen skall i princip ge full kostnadstäckning. De kostnader, som härvid skall beaktas, synes böra framtagas enligt den metod som ligger till grund för lantmäteritaxan, vilken — som tidigare påpekats — i vissa delar varit modell för nuvarande lantbruksnämndstaxa. Vid taxerevideringen bör observeras, att förenklad arbetsmetodik och ökad delegering av arbetsuppgifter till biträdespersonal — vilket varit aktuellt under senare år och i samband med nuvarande omorganisationsskede kommer att accentueras än mer — verkar i sänkande riktning på självkostnaderna. Denna omständighet torde i och för sig vara ett skäl för att nuvarande taxebelopp överses. Ett av motiven för självbärande taxa är, att det enskilda näringslivet skall kunna konkurrera på lika villkor, exempelvis i fråga om projekteringar. En särskild anledning att icke hålla för låga taxor är vidare, att uttagande av en viss avgift innebär en broms mot mindre angelägna rekvisitioner _ en synpunkt som gör sig mer eller mindre starkt gällande beroende på nämndernas resurser för ändamålet. Å andra sidan är det angeläget att, med hänsyn till vikten ur samhällelig synpunkt att stimulera rationaliseringsverksamheten, sakägarnas kostnader härför hålls nere. Viss hänsyn bör kunna tas till objektens förmåga att själva bära kostnaderna. Taxan bör med andra ord kunna modifieras på vissa punkter för att den inte skall hämma rationaliseringsintresset. En rabattering av kostnader för statens tjänster kan för övrigt icke sällan vara en billig väg i förhållande till effekten. Med hänsyn härtill bör, i linje med och till vissa delar på motsvarande sätt enligt vad som nu gäller, i viss utsträckning avsteg ske från principen att respektive verksamhet skall vara självbärande. Här kan dessutom erinras om uttalandet i direktiven till skogspolitiska utredningen, att det stöd till skogsbruksdriften, som befinns motiverat, bör främst avse att stimulera enskilda skogsägare att utföra ur samhällets synpunkt angelägna skogliga åtgärder, som endast på lång sikt framstår som lönsamma för dem eller som är så kostnadskrävande, att de inte kan väntas bli utförda utan särskilt stöd. Ett liknande betraktelsesätt bör enligt lantbruksorganisationsutredningens mening kunna anläggas beträffande stödet till jordbruket. Till verksamhetsgrenar, som skall bedrivas på statens bekostnad, bör liksom hittills hänföras insatser för strukturrationalisering beträffande såväl upplysningsverksamhet som planläggning och markinköps-, bytes- och försäljningsverksamhet m. m., där insatsen sker i syfte att genomföra initiativ i allmänt intresse. Likaså bör insatser som vidtas för att underlätta omställning av arbetskraft göras utan kostnader för den enskilde jordbrukaren. I fråga om teknisk projektering och driftsplanering o. dyl., som utförs på beställning från jordbrukarens sida, bör huvudregeln vara, att ersättning skall utgå enligt självkostnadsprincipen. Vissa avsteg härifrån bör dock kunna göras. För åtgärder, som vidtages helt på lantbruksnämndens initiativ,

263 exempelvis för undersökningar för ett större dikningsföretag, för en »drive» på ett visst område, för en driftsekonomisk planering avseende en by, bör sålunda kostnaderna kunna få stanna på nämnden. Skulle sådana detaljplaner leda till fullföljd, bör man emellertid kunna ta betalt. För åtgärder som har samband med yttre rationalisering — här avses då främst samlade insatser såsom KR-verksamheten — bör reducerad avgift eller avgiftsfrihet kunna ifrågakomma. Det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen att närmare överväga i vilken omfattning denna möjlighet bör utnyttjas under hänsynstagande till bl. a. ängelägenheten ur allmän synpunkt av att vissa projekt kommer till stånd. För sådana fall, då lantbruksnämnden avråder vederbörande från att fullfölja ett visst projekt, bör vidare befrielse från avgift kunna medges. En klarläggande bestämmelse härom synes böra införas i lantbruksnämndstaxan. Första kontakten mellan lantbruksnämnden och jordbrukaren torde ofta beträffande framför allt åtgärder avseende dikning och byggnader medföra, att en enkel skiss upprättas på grundval av en mera översiktlig bedömning. Utredningen vill understryka det angelägna i att nämnden bereds tillfälle att göra en sådan grovbedömning innan en investering görs och helst innan vederbörande får vidkännas stora kostnader för en detaljplanering. En sådan möjlighet till »tidig» bedömning skulle säkerligen i många fall leda till att nämnden avråder jordbrukaren från att vidtaga åtgärder, vilket i sin tur kanske skulle resultera i att jordbrukaren avstår från att satsa in kapital på ett tvivelaktigt projekt. För att underlätta att en sådan bedömning kan vidtagas i tid, bör en första kontakt, som endast utmynnar i en enkel skissning, i regel vara kostnadsfri för jordbrukaren. I likhet med 1960 års jordbruksutredning anser utredningen, att den rådgivning som jordbrukaren beställer i princip bör betalas efter självkostnadspris. Undantag i övrigt från nämnda princip bör i stort sett följa samma linjer som ovan angivits beträffande teknisk projektering och driftsplanering, som ju ofta är oupplösligt förenade med moment av rådgivning. Lantbruksnämnderna bör ha relativt vida befogenheter att själva ta initiativ till individuell rådgivning. Gränsdragningen mot beställd rådgivning torde bli rätt flytande, eftersom den beställda rådgivningen ofta tillkommer genom att nämnden animerar vederbörande till att vända sig till nämnden. För kontakterna med näringsutövarna och för nämndens möjligheter att aktivt verka för en följsam anpassning av företagsstruktur, produktionsinriktning och drift är det enligt utredningens mening angeläget, att allmänheten kan ta kontakt med nämnden och få upplysningar utan att behöva räkna med någon debitering. Råd och upplysningar, som icke påkallar särskild undersökning eller utredning, bör därför — liksom nu är stadgat i 2 § lantbruksnämndstaxan — vara ersättningsfria. Vidare bör rådgivning kunna lämnas utan kostnad för den sökande, då rådgivningen tar kort tid i anspråk. I likhet med vad som nu gäller bör det ankomma på lantbruksstyrelsen

264 att bestämma, att ersättning icke skall utgå för uppdrag, som utföres åt statlig eller kommunal myndighet. Till slut må påpekas, att vissa områden torde ur ersättningssynpunkt böra bli föremål för särskilda överväganden. Hit hör uppgifter, exempelvis försöksverksamheten (jfr 7 kap.), vilka fullgörs åt andra statliga myndigheter och institutioner. Beträffande projektering av ekonomibyggnader utvecklas närmare på annat håll i betänkandet (6 kap.), att ökade insatser är angelägna. För närvarande beräknas ersättningarna härför med tillämpning av en volym-, yteller timkostnadsmetod. För att ernå bättre anpassning till projektens storlek och svårighetsgrad kan övervägas att utbyta denna metod mot ett system, som baseras på byggnadens anläggningskostnad.

KAPITEL

17 Lantbruksstyrelsens framtida uppbyggnad 17.1. Nuvarande

förhållanden

Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna den 3 december 1965 (SFS 1965:973) åligger det styrelsen särskilt bl. a. att dels leda och övervaka de statliga åtgärderna för att förbättra brukningsenheter i fråga om storlek, ägosammansättning och ägoanordning (yttre rationalisering), dels främja mera varaktig förbättring av jord, ekonomibyggnader eller tekniska anordningar på befintliga eller planerade brukningsenheter (inre rationalisering), dels ock i samarbete med hushållningssällskapen främja övriga åtgärder för att förbättra driftsförhållanden mom och ekonomiskt utbyte av jordbruket eller trädgårdsnäringen (driftsrationalisering). Vidare skall lantbruksstyrelsen handha det statliga kreditstödet åt jordbruket och trädgårdsnäringen, leda och övervaka verksamheten för att bereda särskilt stöd åt vissa mindre jordbruk samt leda de statliga åtgärderna för att främja rennäringen. Under styrelsen sorterar ett stort antal institutioner och organ för administration, rådgivning, undervisning m. m. För en del av dessa är lantbruksstyrelsen chefsmyndighet, nämligen för lantbruksnämnderna och deras ortsombud, för statens hingstdepå och stuteri, för trädgårdsskolan i Norrköping samt för lappväsendet i fråga om rennäringen. Styrelsen är tillsynsmyndighet över statens frökontrollanstalt och de lokala frökontrollanstaiter, som är behöriga utföra statsplombering av utsädesvara, statens maskinprovningar, Alnarpsinstitutet, lantbrukets yrkesskolor, hushållningssällskapen, de lokala lantbrukskemiska kontrollanstalter för vilka lantbruksstyrelsen fastställt stadgar samt jordbrukets upplysningsnämnd. Ledamöter av lantbruksstyrelsen är generaldirektören, som är styrelsens ordförande, två överdirektörer och minst fyra andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt. Ledamot av styrelsen är vid handläggning av ärende som tillhör viss byrå även chefen för byrån samt, efter beslut av generaldirektören, chefen för administrativa byrån. Pleniärenden är viktigare författningsfrågor, viktigare frågor om organisation, arbetsordning eller tjänsteföreskrifter, anslagsäskanden, viktigare ärenden rörande jordbrukets rationalisering m. m. Generaldirektören kan även i övrigt hänskjuta ärenden till avgörande i plenum. I ärenden, som inte föredrages i plenum, fattas allt efter ärendenas vikt och svårighetsgrad beslut av generaldirektören, överdirektör, byråchef eller annan tjänsteman.

266 Vid behandling i plenum av ärende, som berör statens jordbruksnämnds, lantmäteristyrelsens, skogsstyrelsens eller i fråga om rennäringen kammarkollegiets verksamhetsområde, äger chefen för myndigheten eller den han sätter i sitt ställe närvara. Vid föredragning och avgörande inom lantbruksstyrelsen av viktigare ärenden rörande hästaveln äger företrädare för försvarets intendenturverk närvara. Vid styrelsens behandling av frågor, som • rör lantbruket i stort, sker överläggningar med jordbrukets fackliga och ekonomiska organisationer. För en rad mera speciella frågor finns särskilda nämnder inrättade, vilka på ett eller annat sätt är knutna till lantbruksstyrelsen, nämligen jordbrukets upplysningsnämnd, den till lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning knutna nämnden, rennäringsnämnden, venforskningsnämnden, garantilånenämnden, originalutsädesnämnden, utsädesrådet för norra Sverige, biskyddskommittén, J biforskningsgruppen, ' kontrollnämnden, svinkontrollnämnden, fårskötselnämnden, fjäderfänäringsnämnden, • '•'' ! lärobokskommittén, elevmejerinämnden, hästavelsnämnden och rådgivande expertnämnd för styrelsens verksamhet med typritningar avseende lantbrukets ekonomibyggnader. Lantbruksstyrelsen står som nämnts under ledning av en generaldirektör. En av överdirektörerna är tillika generaldirektörens ställföreträdare. Styrelsen är indelad i två avdelningar, lantbruks- och rationaliseringsavdelningarna och en fristående administrativ byrå. De båda överdirektörerna förestår var sin avdelning. Sedan husdjursbyrån år 1958 ersatte den tidigare stuteribyrån, har vid lantbruksavdelningen funnits följande byråer, nämligen lantbruksbyrån, husdjursbyrån, undervisningsbyrån och jordbruksekonomiska byrån. Genom beslut av 1960 års riksdag (prop. 96, JoU 22, rskr 304) omorganiserades rationaliseringsavdelningen i syfte att anpassa personaluppsättningen efter inträffade ändringar i arbetsuppgifternas inriktning och omfattning. Antalet byråer inom avdelningen minskades från fyra till två. Dessa senare benämns byrån för yttre rationalisering och byrån för inre rationalisering. Under byrån för yttre rationalisering inrättades en sektion för skogliga

Fig.

Lantbruksstyrelsens personalorganisation (Enligt anvisade anslag. Lägel 30/6 1966) Generaldirektör Sekreterare: Kontorist

Bp 7 Ae 9

RATIONALISERINGSAVDELNINGEN

LANTBRUKSAVDELNINGEN överdirektör (Sekreterare)

LANTBRUKSBYRÅN

Byråchef Byrådirektör l:e byråagronom > » » byråsekr. Arv (pens.tjm) 1 Kanslist Kontorist Kanslibiträde 2 Kanslibitr. 1

Bo 3 Ae27 Ao23 Ae23 rb Ao Ae AK

Sektion för trädgårdsärenden Byrådirektör Ao27 Hortonom Ag23 Kansliskrivare Ao 11

Bp 5.

HUSDJURSBYRÄN

UNDERVISNINGSBYRÅN

Byråchef Bo 3 Byrådirektör Ao 27 Expert för fårärenden Arv A 25 Expert för fjäderfäärenden Arv A 25 l:e byråsekr. Ao 23 l:e byråagronom Arv A 23 Kansliskrivare Ao 11 Ae 9 2 Kontorister rb Kontorsbiträde rb Kanslibiträde 1 AK 7

Byråchef Bo 3 Rektor (Avlönas av länt antbrukshögskolan l:e byråagronom Ae23 Kanslist Ao 15 Kontorist Ao 9 i Ae 9 2 Kanslibiträden Ae 7 Kontorsbiträde rb

Hästärenden

Ärenden ang. lanthushållsskolor och hemkonsulentverksarnhet Byrådirektör Ae 25

Byrådirektör

Ae 25

Sektion för renärenden överinspektör Ae 27 Byrådirektör Arv A 2G Assistent 1 Arv A 19 1 » Arv A 15 Kontorist Ac 9 Svinärenden Byrådirektör

överdirektör Sekreterare: Kontorist Byrådirektör

Uppehälles ej f. n.

Ärenden ang. lantbruksoch trädgårdsskolor Byrådirektör Ao 27

Ärenden ang. kursverksamhet för jordbrukets rationalisering, fortbildning av personal m. m. Byrådirektör Ag 27

JORDBRUKSEKONOMISKA BYK AN Be 3 Ae 25 i Ag25 l:e byråagronom Ae 23 rb 6 Byråagronom Bokföringsass. Agl7 Arv A 17 » Kontorist Ae 9 3 Kanslibitr. Ae 7 Kontorsbiträde rb

Byråchef Byrådirektör

ADMINISTRATIVA B YR AN

Ao 25 Ae 25 Ac 23 l:e byråsekr. rb Kanslist Ae 9 Kontorist Ae 7 Kanslibiträde (telef. Ac 7 rb 3 Kontorsbitr. Ezpeditionsförm. Ao 11 2 1 :c exp.vakter Ao 9 2 » i i Ae 9 Expeditions vakt Ae 7 iVa Telefonist rb 1 4 Arkivarbetare Personalscktion Byrådirektör > Arv (pens.tjm) 1 l:e byråsekr. Kontorsskrivare Kansliskrivare Kontorist 3 Kanslibitr.

Kontorsbiträde Kameral sek t ion Byrådirektör Kamrerare Revisor 2 Kanslister Kontorsskrivare Materialförvalt. Kanslibiträde Kontorsbiträde

Anställd (a) vid sidan av personalramen Stationeringsortcr Linköping, Malmö, Vänersborg, Stockholm och Uppsala (2) 3 Vakant (K. br. 15/6 1965) 4 Vakant (K. br. 23/11 1963) 5 Avlönas från lantbruksnämndernas avlöningsanslag 8 Uppehälles ej 7 Stationeringsorter Stockholm, Linköping, Visby, Vänersborg och Borås.

ARBETSGRUPP FÖR

RÅDGIVNINGSFRÅGOR 1

A 27

sektion

> 1

Arv B

Byrådirektör

»

Ao25

S v i n s t a ni k o n t r o 11: Byråassistent Ae 19 Kontorist Ae 9 Kanslibiträde Ae 7 2 Kontorsbitr. rb Kontorsbiträde rb 1

2 Byrådirektör

Byråchef Allmän

ARBETSGRUPP FÖR ÖVERSIKTLIG PLANERING

Ao27 Ao23 Ao 13 Ao 11 Ae 11 Ao 9 Ae 7 rb Ao27 Ao23 Ao 19 rb Ao 13 Ao 13 Ae 7 rb rb 1

Personal till förfogande för jordbrukets upplysningsnämnd Byrådirektör Ag25 l:e byråsekr. 3 Ae23 l:e byråagronom Ae 23 Kansliskrivare Ae 11 Kanslibiträde Ag 7

l:e byråagronom Kanslist Kontorist Kanslibiträde

Ao25 Ae25 Ae23 Ao 15 Ao 9 Ae 7

Byrådirektör 2 Agronomer 5 Assistenter 7 Kontorist

Arv B 1 Arv A 25 Arv A 17 Arv A 9

BYRÅN FÖR YTTRE RATIONALISERING Byråchef

Byrådirektör Kontorist

Kontorsbiträde

Bo 3 Ae27 Ao 25 Ao 9 rb

Bp 5 Ae 9 Ae 25

BYRÅN FÖR INRE RATIONALISERING Byråchef Byrådirektör 1 :e byråagronom Byråsekr. ög

Kansliskrivare Kontorsbiträde

Skoglig sektion Avdelningsdirektör Be 1 Byrådirektör Ac 27 (Stat.ort Härnösand) Byrådirektör Ae 25 (Stat.or t Umeå)

Jägmästare 8

Bo 3 Ae27 Ae 23 Aol9 Ae 11 rb

Ärenden ang. kalkylverksamhet Byrådirektör Ae 25 Byråagronom rb Torrläggningsärendcn

Ärenden ang. individualplanering Byrådirektör Ae 27 l:e byråagronom/ 1 :e byråingenjör Ae 23

3 Lantbruksing.1 Arv B 2 2 4 Ao 27 Byråingenjör Ae 21 Byggnadssektion

Chefsarkitekt

Bo 1

överingenjör Byrådirektör 4

Arv B 3 Ae 27 Ag25 Ae 23 Ae 21 Ae 9 Ae 7 Arv A 17

2 l:e byråing. Byråingenjör Tekn. biträde Kanslibiträde Ingenjör För rationaliseringsavdclningen gemensam personal Byrådirektör Ao 25 l:e byråinspektör Ao 23 Amanuens rb Kansliskrivare Ao 11 Kontorist Ac 9 4 Kanslibiträden Ae 7

3 Kartritningsbiträden rb

267 ärenden och under byrån för inre rationalisering en byggnadssektion och en sektion för torrläggningsärenden. Samtidigt sammanfördes de tidigare kansli- och kameralbyråerna till en administrativ byrå. Från 1963 har slutligen inrättats två fristående arbetsgrupper, en för rådgivningsfrågor och en för översiktlig planering. Styrelsens organisation och personalens fördelning på olika byråer och arbetsgrupper framgår av översiktstablån över organisationen, figur -4. Administrativa byrån arbetar på tre sektioner, en allmän sektion, en personalsektion och en kameralsektion. Byrån handlägger personal-, organisations- och anslagsfrågor rörande styrelsen och styrelsen underställda organ, såsom lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen samt ärenden i övrigt av administrativ eller rättslig karaktär. Byrån handhar vidare styrelsens kassarörelse och bokföring. Bl. a. utbetalas lönerna förutom till styrelsens tjänstemän även till lantbruksnämndernas personal och den personaiförtecknade personalen vid hushållningsällskapen. Lantbruksavdelningen Inom lantbruksbyrån bedrivs utredningsarbete och handläggs löpande ärenden rörande växtodling, inklusive trädgårdsskötsel, samt andra jordbruksfrågor av skiftande slag, vilka inte behandlas vid annan byrå inom styreisen. Vid byrån handläggs också frågor rörande hushållningssällskapens omkostnadsanslag. Jordbrukets driftsrationalisering i vad gäller växtodlingsfrågor är ett centralt verksamhetsområde för byrån. Genom lantbruksbyrån administreras också det statliga stödet till gemensam maskinanvändning och till uppförande av lagerhus för spannmål m. m. Vid lantbruksbyrån utarbetas föreskrifter berörande verksamheten vid statens centrala frökontrollanstalt och de lokala frökontrollanstalterna, däribland minimibestämmelser beträffande kvaliteten på frövaror och utsädespotatis samt statsplomberingsbestämmelser lör sådana varor, så ock föreskrifter beträffande analysmetoder och taxor. Utsädesfrågorna intar en framskjuten plats på byråns arbetsprogram, inte minst spörsmål rörande den kontinuerliga anpassningen av kvalitetskraven på utsäde efter rådande förhållanden samt den lantbruksstyrelsen åliggande uppgiften att svara för import- och exportlicensiering av frövaror. Byrån har också kontakt med växtförädlingsfrågor och produktionen av frövaror däri inbegripet uppförökningen av framkommande nya sorter av jordbruks- och köksväxter. Som ytterligare exempel på ärenden inom växtodlingssektorn kan nämnas, att byrån ägnar särskild uppmärksamhet åt frågor rörande potatis och bekämpandet av växtsjukdomar. I sistnämnda fråga upprätthåller byrån kontakt med bl. a. giftnämnden. Tillsammans med denna nämnd utarbetar

268 byrån behörighetsregler för personer, som skall använda vissa giltiga bekämpningsmedel. Vidare handlägger byrån ärenden rörande biskötsel. De frågor rörande trädgårdsnäringen, som handläggs vid lantbruksbyrån, gäller bl. a. statligt ekonomiskt stöd till förvärv, drift och förbättringar av trädgårdsföretag samt fördelning av bensinskattemedel avsedda till allmännyttiga ändamål inom trädgårdsnäringen. Inom husdjursbyrån handläggs i huvudsak frågor rörande husdjursskötsel och husdjursavel. Tillsynen av samt utarbetandet av föreskrifter för kontroll, registrering, stambokföring samt avelsarbete beträffande husdjur sker sålunda genom husdjursbyrån. På byråns föredragning fastställer styrelsen metoder för avkommeundersökningar av avelstjurar. Genom en särskild sektion, svinstamkontrollen, kontrolleras utfodring, tillväxt och slaktkvalitet hos svin för att därigenom ett mått på galtars och suggors avelsvärde skall erhållas. Byrån svarar också närmast för tillsynen över seminverksamheten samt handlägger ärenden rörande tjur-, galt- och hingsbesiktningstvång samt import av djursperma. För de uppgifter på rennäringens område, som sedan 1902 (K. br. 6.6.1962) ankommer på lantbruksstyrelsen, svarar en till husdjursbyrån knuten överinspektör. Uppgifterna omfattar bl. a. den centrala statliga handläggningen av frågor, som rör rennäringen, planläggning i samråd med andra myndigheter av frågor, som rör näringens ekonomi, driftsformer och organisationsutveckling, samordningen inom renforskningen. Verksamheten vid renforskningsstationen Kuolpavare står under lantbruksstyrelsens ledning, överinspektören är sekreterare i den till styrelsen knutna renforskningsnämnden. Byrån handlägger vidare ärenden rörande statens hingstdepå och stuteri i Flyinge samt rörande kontroll och utfärdande av reglementen för totalisatorspel vid galopp- och travbanor. Slutligen handhar byrån ärenden angående dels statsbidrag till avelsföreningar och liknande organisationer, kontrollföreningsverksamhet, hästavel och amatörridsport, dels statlig lånegaranti för inköp av avels- och ridhästar. Lantbruksstyrelsen utövar genom untlcrvisiringsbyrån överinseende över Alnarpsinstitutet och lantbrukets yrkesskolor (lantbruksskolor, lanthushållsskolor och trädgårdsskolor). Styrelsen utfärdar de bestämmelser, som utöver stadgan för lantbrukets yrkesskolor är erforderliga, fastställer verksamhetens omfattning och genom normerande läroplaner dess innehåll. Skolorna tillsätter själva rektorer och lärare men har därvid att välja mellan de sökande som lantbruksstyrelsen uppfört på förslag. Personalärenden rörande lantbrukets yrkesskolor handläggs vid undervisningsbyrån. Styrelsen beviljar vidare på byråns föredragning anslag till att bestrida skolornas och kursernas omkostnader. Ärenden rörande statsbidrag till ny- och ombyggnader vid skolorna bereds också inom byrån. Granskning

269 av ritningar härför sker i samråd med byggnadsstyrelsen samt i fråga om ekonomibyggnader vid skoljordbruk i samråd med byggnadssektionen vid byrån för inre rationalisering. Undervisningsbyrån svarar också för fördelningen av de statsmedel, som anslås till kursverksamheten för jordbrukets rationalisering. Till byråns uppgifter i samband med kursverksamhet hör vidare att utarbeta erforderliga anvisningar och undervisningsplaner för kurser, som varar längre än någon dag. På byrån handläggs administrativa ärenden i samband med fortbildningskurser för personal vid lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnderna, hushållningssällskapen och lantbrukets yrkesskolor. I anslutning till undervisningsbyrån finns en kommitté som har till uppgift att anskaffa lämpliga läroböcker för lantbrukets yrkesskolor, den s. k. lärobokskommittén. Denna skall ta initiativ till nya läroböcker, granska manuskript och hos styrelsen föreslå vilka läroböcker som kan godkännas för undervisningen. Skolorna är dock inte skyldiga att enbart använda av styrelsen godkända läroböcker. Jordbruksekonomiska byrån har hand om den centrala ledningen av den jordbruksekonomiska undersökningen och bearbetar bokföringsmaterialet från denna. Dessutom leder byrån annan statsunderstödd jordbruksbokföringsverksamhet. Bokföringsmaterialet iordningställs främst för att kunna utnyttjas vid förhandlingar mellan staten och jordbrukarna om prissättningen på jordbruksprodukterna, men bearbetas även i syfte att frambringa för rationaliseringsverksamheten erforderligt kalkylunderlag. Vid byrån handläggs även andra ärenden rörande jordbrukets ekonomi och skatteförhållanden. Rationaliseringsavdelningen Arbetsuppgifterna vid rationaliseringsaodelningen består såsom redan nämnts väsentligen i ledning av lantbruksnämndernas verksamhet. Utredningar, förslag och remissyttranden rörande lagstiftning utgör ett betydande inslag i avdelningens arbete och bereds dels genom den gemensamma personalen och dels genom byråerna. 1 den för rationaliseringsavdelningen gemensamma personalen ingår en byrådirektör till överdirektörens förfogande för större utredningsarbeten m. m., vidare befattningshavare för ekonomisk granskning av lantbruksnämndernas verksamhet samt kanslipersonal. Byrån för yttre rationalisering utarbetar anvisningar för lantbruksnämndernas verksamhet med strukturrationalisering, handlägger ärenden rörande individualplanerkig, förvärv, förvaltning och försäljning av för rationaliseringsändamål avsedd fast egendom samt låne- och bidragsgivning ävensom verksamhet i övrigt för jordbrukets yttre rationalisering. Vid byrån sker även på styrelsen ankommande handläggning av ärenden —

besvärs- och underställningsärenden samt remisser — rörande den jordpolitiska kontrollen enligt jordförvärvslagen m. m. samt andra ärenden av jordpolitisk natur. — Den skogliga sektionen inom byrån handlägger frågor rörande värdering av skogsmark, strukturrationalisering och omarrondering i skogsmark m. m. Byrån för inre rationalisering utarbetar anvisningar till ledning för lantbruksnämndernas verksamhet med sådan ekonomisk kalkylering, som ligger till grund för bedömning av investeringar i anläggningar och jordförbättring m. m., och likaså anvisningar av teknisk natur för dylika åtgärder, handlägger ärenden rörande låne- och bidragsgivning ävensom ärenden i övrigt för jordbrukets inre rationalisering, liksom även ärenden enligt gällande lagstiftning rörande uppsikt å jordbruk (vanhävdslagstiftningen). Vid byrån handläggs vidare ärenden angående kreditstöd till förvärv och drift av jordbruk samt ärenden rörande sambruksföreningar och vissa sammanslutningar för gemensam produktion, arealtillägg, kronolägenheter ovan odlingsgränsen i de tre nordligaste länen och remisser 1 låne- och bidragsärenden rörande jordbrukets bostäder. — På byråns torrläggningssektion handläggs tekniska och juridiska ärenden rörande torrläggningsverksamhet. — Byggnadssektionen handlägger tekniska frågor rörande i huvudsak jordbrukets driftsbyggnader, lämnar råd och anvisningar till nämndernas byggnadskonsulenter samt utför typritningar och utredningar l byggnadsfrågor. De från 1963 inrättade fristående arbetsgrupperna har följande uppgifter. Arbetsgruppen för översiktlig planering verkställer översiktliga utredningar enligt styrelsens bestämmande och biträder styrelsen underställda organ med att utföra för deras verksamhet erforderliga utredningar och översiktliga planeringar. Arbetsgruppen för rådgivningsfrågor utarbetar till ledning för länsorganens rådgivning riksrådgivningsprogram. Gruppen hjälper vidare länsorganen att lösa olika praktiska rådgivningsuppgifter genom att bl. a. utarbeta nya kurstyper samt framställa och tillhandahålla visst kursmaterial. — Båda arbetsgrupperna arbetar v nära samverkan med styrelsens olika byråer samt i samarbete med andra berörda statliga och enskilda organ. 17.2. Utredningens

förslag

17.2.1. Verksstyrelsen Utredningen föreslår, att lantbruksstyrelsen även i fortsättningen skall vara utformad som en verksstyrelse med övervägande lekmannainslag. Den bör utgöras av generaldirektören, som är styrelsens ordförande och verkets chef, överdirektören och minst fyra av Kungl. Maj:t särskilt utsedda leda-" möter.Skillnaden i förhållande till den nuvarande sammansättningen be-

271 tingas av att det enligt utredningens förslag, som närmare motiveras nedan; inom verket kommer att finnas endast en överdirektör, tillika ställföreträdare för verkschefen. Bestämmelserna om att cheferna för vissa andra myndigheter — statens jordbruksnämnd, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen m. fl.— skall äga närvara personligen eller genom ställföreträdare vid behandling i plenum av ärenden, som berör vederbörande myndighets arbetsfält, bör kvarstå. De bör utvidgas till att avse även arbetsmarknadsstyrelsen, med vilken lantbruksstyrelsen i fortsättningen får ett ökande samarbete. Liksom hittills bör särskilda nämnder kunna vara knutna till styrelsen med uppgift att vara kontaktorgan i speciella verksamhetsgrenar mellan styrelsen öch -olika berörda intressen.

17.2.2. Lantbruksstyrelsens inre organisation Då den verksamhet, som lantbruksnämnderna skall bedriva, nästan helt avser rationaliseringsfrågor, bör befattningen med sådana frågor i första hand bilda utgångspunkt för övervägandena om den centrala administrationen. Beslutanderätten i olika ärenden bör i all den utsträckning, som är möjlig, decentraliseras till nämnderna, vilket bör ge fördelar av snabba beslut samt den ökade effektivitet i arbetet, som vinns med ett fördelat ansvar och ett undvikande av dubbelprövningar., Samtidigt torde det ur effektivitetssynpunkt vara lämpligt att vissa uppgifter inom de nuvarande länsorganen — främst med serviceuppgifter sammanhängande göromål — efter hand centraliseras. Detta kan vara aktuellt i sådana fall, då det är möjligt att utnyttja personalbesparande tekniska hjälpmedel och fördelarna med en långt driven specialisering. Lantbruksstyrelsen får under dessa betingelser som en huvuduppgift att ge lantbruksnämnderna den ledning och hjälp i deras verksamhet, som erfordras. Det kan bl. a. gälla att avväga var tillgängliga resurser skall sättas in och vilka åtgärder som skall stödjas. Vidare erfordras en initiativverksamhet för att söka effektivera arbetet inom organisationen. Den centrala myndigheten bör därför — såsom 1960 års jordbruksutredning anfört i sitt organisationsbetänkande SOU 1964:55, kap. VII — i första hand ha följande arbetsuppgifter: a) ombesörja den allmänt verksamhetsledande funktionen, häri inbegripet fördelningen av de ekonomiska och personella resurserna, handhavandet i stort av rekryterings- och andra personalfrågor, fortbildning m. m., b) följa den allmänna utvecklingen inom näringslivet och dess återverkningar för jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdssektorernas del, analysera utvecklingstendenserna inom nämnda sektorer och ta initiativ till lämplig anpassning av verksamhetens uppläggning och innehåll,

272 c) i stort planera och programmera den löpande rationaliseringsverksamheten, d) i anvisningar och på annat sätt lämna direktiv i syfte att vinna enhetlighet i ärendenas handläggning och att samordna den regionala verksamheten, e) handha överprövningen, fungera som besvärsinstans och remissorgan inom sitt kompetensområde, f) rationalisera organisationen och förbättra arbetsmetodiken inom det egna verket och underställda organ, g) lämna service åt regionalorganen inom sådana speciella områden, där centralt placerade specialister visat sig vara den organisatoriskt bästa lösningen. I fråga om arbetets fördelning på arbetsenheter bör valet enligt utredningens mening stå mellan två alternativ: att verksamheten hålles samlad i huvudavdelningar, som indelas i byråer, eller att arbetet uppdelas på ett fåtal byråer, direkt underställda verksledningen. Det förstnämnda alternativet bör i så fall i stort sett utformas i anslutning till det av 1960 års jordbruksutredning framlagda förslaget, vilket var grundat på ett studium av de olika verksamhetsgrenarnas funktioner och samband. Med uteslutande av den i sagda förslag upptagna avdelningen för skogliga produktionstekniska frågor — föranledd av att förslaget även avsåg sammanföring av lantbruks- och skogsvårdsorganisationerna — skulle alternativet sålunda i huvudsak ansluta till följande organisationsskiss [fig. 5). Fig. 5.

Styrelse

Generaldirektör

Överdirektör

Administrativ avd. UtbildAdminingsnistrativ byri byrå

Strukturavd. StrukInvesteturringsbyrd byrä

Planerings- och utvecklingsbyrå

Jordbruksavd. HusLantdjursbruksbyrå byrå

Planerings- och utvecklingsbyrån får karaktär av ett stabsorgan till verkschefens och direktionens förfogande för utvecklingsarbete och översiktlig ekonomisk och annan planläggning för den samlade organisationens behov. Vid alternativet med byråer direkt underställda verksledningen bör strä-

273 van vara ätt begränsa antalet till 5 a 6, vartill kan komma vissa fristående arbetsgrupper. Förslag l111 sådan indelning, grundad på sambandet mellan olika funktioner, redovisas nedan. Man bör fästa vikt vid att en sådan organisation erhålls, att en relativt långtgående delegering av beslutanderätten kan genomföras. Det bör sålunda tillses att de personer, som leder verksamheten, med kraft kan ägna sig åt detta och inte onödigtvis betungas med löpande ärenden, som huvudsakligen avser tillämpning av redan uppdragna riktlinjer. Samtidigt måste det givetvis tryggas, att samordningen i fråga om åtgärder och beslut, som faller på de olika enheterna, blir fullgod. I sådant syfte har på senare år den ordningen för det interna samarbetet tillämpats, att det under generaldirektörens ledning regelbundet ett par gånger i månaden hålls chefssammanträden med byråcheferna och vissa andra befattningshavare för överläggningar och ömsesidig orientering om verksamheten. Vidare har generaldirektören med de båda överdirektörerna bildat en direktion, som till sitt direkta förfogande haft de båda arbetsgrupperna för planerings- resp. rådgivningsfrågor. Utredningen har stannat för att förorda, att styrelsen organiseras på ett fåtal byråer direkt under generaldirektören, vilket innebär att den nuvarande avdelningsindelningen slopas. Ett skäl härför är, att de olika delarna av rationaliseringsverksamheten har så nära sammanhang. Även med hänsyn till ämbetsverkets storlek är det tveksamt, om en avdelningsindelning är behövlig. Det föreslagna alternativet förutsätter, att beslutsfunktionen läggs på byråchefer och sektionschefer i sådan utsträckning, att verkschefen och hans ställföreträdare kan frigöra sig från flertalet löpande ärenden. Därmed bör möjligheterna också ökas att knyta kvalificerad personal till verksamheten och behålla sådan personal. De fördelar, som kan vara förknippade med en avdelningsindelning, bör genom den sålunda föreslagna indelningen på ett fåtal byråer i huvudsak kunna vinnas genom att generaldirektören och överdirektören fördelar arbetsuppgifterna mellan sig. överdirektörens uppgifter bör inte i förväg låsas fast vid någon viss funktion utan bör få bli beroende av den inbördes arbetsfördelning, som generaldirektören och hans ställföreträdare finner lämplig och ändamålsenlig. Utredningens strävan att nå en uppdelning på så få byråer som möjligt är betingad också av att därmed en god sammanhållning underlättas och en onödig uppsplittring av ärendena undviks. Utredningen har funnit, att styrelsens arbete lämpligen bör kunna organiseras på fem större byråer jämte två arbetsgrupper eller alternativt på sex större byråer. Med hänsyn till att vissa verksamhetsgrenar är föremål för överväganden i andra sammanhang, anser utredningen att det slutliga ställningstagandet till deras organisatoriska inordning lämpligen kan anstå en tid och att därför två av de nuvarande byråerna — undervisnings- och jordbruksekonomiska byråerna — övergångsis

274 vis kan kvarstå i stort sett oförändrade. Det anförda leder till att ändringarna i byråindelningen för närvarande skulle begränsas till de justeringar, som betingas av ökade eller ändrade arbetsuppgifter för styrelsen i s a m b a n d med införande av nya riktlinjer för rationaliseringsverksamheten m. m . Den föreslagna indelningen belyses av fig. 6. Fig. 6.

Styrelse

General direktör

Överdirektör

Arbetsgrupp för rddgiv ningsf rägor

Arbetsgrupp <ör översiktlig planering

Lant-

jUtbild-

IT

Företags-

bruks-

| nings-

I ekonomisk

byra

I

|

byrå

byrå

Den nuvarande administrativa byrån bör bestå med funktioner av samma art som den nu har. Principiellt bör de utpräglat administrativa uppgifterna fullgöras av denna byrå. Den bör förstärkas med personal främst för organisations- och arbetsrationaliseringsfrågor. Den nuvarande yttre rationaliseringsbyrån bör bibehållas, men dess benämning bör ändras till strukturbyrån. Likaså bör byrån för inre rationalisering bestå, men dess benämning bör bli investeringsbyrån. Båda dessa byråer bör ha kvar sina nuvarande uppgifter, men får därutöver vissa vidgade uppgifter. I fråga om nuvarande lantbruksbyrån och husdjursbyrån har utredningen övervägt olika alternativ, bl. a. att sammanföra de båda byråerna till en. Båda byråerna har till huvuddelen uppgifter som tillsyns-, kontroll- och remissorgan, och detta samt byråernas storlek kan vara motiv för sammanförande av dem till en enhet. Emellertid har de på senare år fått ökad medverkan i rationaliseringsverksamheten och det är önskvärt, att de alltmer inriktas så, att de med sina specialister ägnar sig åt ledande funktioner i rationaliseringsverksamheten inom sina kompetensområden. Deras resurser bör kompletteras för dessa ändamål. Utredningen har därför stannat för att föreslå, att de båda byråerna bibehålles att bestå var för sig. Arbetsuppgif-

275 temas skilda art samt tendenserna till allt längre gående specialisering inom jordbruksföretagen talar också för en sådan lösning. Ett annat viktigt skäl är, att det inom var och en av de båda byråerna förekommer en betydande utåtriktad verksamhet, innebärande kontakter med olika myndigheter och organisationer, vilket kräver väl kvalificerade befattningshavare inom de

ueuuvenuras un sKoioverstyreisen. iNägon tidpunkt härför har inte bestämts. Jordbruksutredningen har föreslagit att nuvarande ordning behålls ännu någon tid. På grund av den genomgripande omvandling inom jordbruks- och skogsnäringarna, som nu sker, anser jag liksom utredningen det vara viktigt att ledningen av yrkesutbildningen och rationaliseringsverksamheten är nära samordnad. Såsom nyss nämnts pågår också utredningar som rör ifrågavarande yrkesutbildning. Beslut bör således inte nu fattas om den tidpunkt, vid vilken förut nämnda riksdagsbeslut bör genomföras. Utredningen finner sig böra förorda, att det i nuvarande läge icke vidtas några förändringar, som kan föregripa behandlingen av organisationsfrågorna rörande skolorna. Undervisningsbyrån bör därför tills vidare kvarstå som en särskild enhet med uppgift att handha på styrelsen ankommande uppgifter avseende lantbrukets skolor, således även personal- och anslagsärenden m. m. Ledningen av rådgivningsverksamheten har inom lantbruksstyrelsen under de senaste åren utvecklats till en mycket viktig funktion, som med de

vis kan kvarstå i stort sett oförändrade. Det anförda leder till att ändringarna i byråindelningen för närvarande skulle begränsas till de justeringar, som betingas av ökade eller ändrade arbetsuppgifter för styrelsen i s a m b a n d med införande av nya riktlinjer för rationaliseringsverksamheten m. ni. Den föreslagna indelningen belyses av fig. 6. Ersätter figur 6, sidan 274. Styrelse

General direktör

Överdirektör

Arbetsgrupp för r i d g i v ningsf rdgor

Arbetsgrupp för översiktlig planering

,

Administrativ byrd

Strukturbyrd

Investeringsbyrd

Lantbruksbyrd

Husdjursbyrd

, j

1 I Under- i | Jordbruks-I | v i s n i n g s - I | ekonomisk I

I l__

byrd

JI J I

byrd

I I

Den nuvarande yttre rationalisenngsnyran oor mnenauas, men uess uenämning bör ändras till strukturbyrån. Likaså bör byrån för inre rationalisering bestå, men dess benämning bör bli investeringsbyrån. Båda dessa byråer bör ha kvar sina nuvarande uppgifter, men får därutöver vissa vidgade uppgifter. I fråga om nuvarande lantbruksbyrån och husdjursbyrån har utredningen övervägt olika alternativ, bl. a. att sammanföra de båda byråerna till en. Båda byråerna har till huvuddelen uppgifter som tillsyns-, kontroll- och remissorgan, och detta samt byråernas storlek kan vara motiv för sammanförande av dem till en enhet. Emellertid har de på senare år fått ökad medverkan i rationaliseringsverksamheten och det är önskvärt, att de alltmer inriktas så, att de med sina specialister ägnar sig åt ledande funktioner i rationaliseringsverksamheten inom sina kompetensområden. Deras resurser bör kompletteras för dessa ändamål. Utredningen har därför stannat för att föreslå, att de båda byråerna bibehålies att bestå var för sig. Arbetsuppgif-

275 temas skilda art samt tendenserna till allt längre gående specialisering inom jordbruksföretagen talar också för en sådan lösning. Ett annat viktigt skäl är, att det inom var och en av de båda byråerna förekommer en betydande utåtriktad verksamhet, innebärande kontakter med olika myndigheter och organisationer, vilket kräver väl kvalificerade befattningshavare inom de olika huvudområdena. Jordbruksutredningen har föreslagit, att den jordbruksekonomiska undersökningen omprövas vad gäller såväl inriktning som uppläggning och metodik. I avvaktan på en sådan omprövning bör enligt lantbruksorganisationsutredningens mening den nuvarande jordbruksekonomiska byrån inte nu omorganiseras, utan den bör tills vidare kvarstå som en fristående arbetsenhet med huvudsaklig uppgift att handha den jordbruksekonomiska undersökningen. Såsom framgår av redovisningen av nuvarande förhållanden (17.1.) utövar lantbruksstyrelsen genom undervisningsbyrån överinseendet över lantbrukets yrkesskolor och genom arbetsgruppen för rådgivningsfrågor överinseendet över hushållningssällskapens och lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet. Med hänsyn till de naturliga beröringspunkterna och behovet av en god samordning mellan skolornas och länsorganens berörda verksamhet skulle det vara naturligt, att lantbruksstyrelsens uppgifter på dessa områden sammanfördes i en fackbyrå, därest de varaktigt skulle ankomma på styrelsen. I sådant fall borde de rent administrativa uppgifter, som nu upptar en stor del av undervisningsbyråns verksamhet, överföras till den administrativa byrån. Vid behandlingen av organisationsfrågan vid 1964 års riksdag anförde departementschefen (prop. 1964: 100) följande. Enligt beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963: 144, SU 146, rskr 334) skall den centrala tillsynen över yrkesutbildningen på lantbrukets och skogsbrukets områden överföras till skolöverstyrelsen. Någon tidpunkt härför har inte bestämts. Jordbruksutredningen har föreslagit att nuvarande ordning behålls ännu någon tid. På grund av den genomgripande omvandling inom jordbruks- och skogsnäringarna, som nu sker, anser jag liksom utredningen det vara viktigt att ledningen av yrkesutbildningen och rationaliseringsverksamheten är nära samordnad. Såsom nyss nämnts pågår också utredningar som rör ifrågavarande yrkesutbildning. Beslut bör således inte nu fattas om den tidpunkt, vid vilken förut nämnda riksdagsbeslut bör genomföras. Utredningen finner sig böra förorda, att det i nuvarande läge icke vidtas några förändringar, som kan föregripa behandlingen av organisationsfrågorna rörande skolorna. Undervisningsbyrån bör därför tills vidare kvarstå som en särskild enhet med uppgift att handha på styrelsen ankommande uppgifter avseende lantbrukets skolor, således även personal- och anslagsärenden m. m. Ledningen av rådgivningsverksamheten har inom lantbruksstyrelsen under de senaste åren utvecklats till en mycket viktig funktion, som med de

276 utgångspunkter utredningen redovisat i 4 kap. torde bli än mer betydelsefull. Bl. a. för att stödja lantbruksnämnderna i deras verksamhet behövs i den nya organisationen betydligt ökade resurser för central service inom rådgivningssektorn. Vidare kommer programmeringen av rådgivningen i än högre grad att ställa krav på central medverkan i samband med att större resurser ges för rådgivningen i länen och för dess planläggning. Detta innebär att ledningen av rådgivningsverksamheten kräver en väl kvalificerad arbetsenhet. Den befintliga arbetsenheten — arbetsgruppen för rådgivningsfrågor — är provisoriskt inrättad. Utredningen föreslår att arbetsenheten — med utökade resurser — fast inordnas i styrelsen. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art och sannolika omfattning kan det visa sig motiverat att en byrå inrättas för ändamålet. Det synes emellertid lämpligt att i samband med den slutliga lösningen av organisationen av skolfrågorna inom lantbruksområdet närmare överväga rådgivningsfrågornas mer definitiva ställning inom lantbruksstyrelsen. Arbetsenheten bör därför tills vidare utgöra en arbetsgrupp till verksledningens förfogande. Den nuvarande arbetsgruppen för översiktlig planering bör fast inrättas. Den bör utbyggas med hänsyn till de vidgade arbetsuppgifter, som följer av jordbruksutredningens förslag. Sålunda bör arbetsgruppen fullgöra uppgifter rörande företagsregister samt registrering och bedömning av effekten av insatta rationaliseringsåtgärder m. m. i syfte att skapa underlag för en effektiv verksamhetsledning. Arbetsgruppen bör sålunda medverka i styrelsens uppgift att fortlöpande följa den jordbrukstekniska och jordbruksekonomiska utvecklingen ävensom utflyttningen av arbetskraft från jordbruket samt sammanställa material till grund för de redogörelser, som styrelsen i samarbete med andra myndigheter har att avge, bl. a. avseende sambandet mellan rationaliseringsinsatser och prisreglerande åtgärder samt mellan rationaliseringen och livsmedelsförsörjningen. Till arbetsgruppens arbetsuppgifter bör höra att handha lantbruksstyrelsens och underlydande organs verksamhetsstatistik. Åtskilliga fördelar torde vara förknippade med att samla denna till en arbetsenhet. Arbetsgruppens ställning kan komma att behöva omprövas i samband med den slutliga bedömningen av den jordbruksekonomiska byråns ställning. Ett alternativ kan härvid vara att sammanföra dessa två enheter till en utrednings- och planeringsbyrå. Beträffande de företagsekonomiska frågorna inom styrelsen vill utredningen i övrigt framhålla att artskilda uppgifter i fråga om kalkylverksamhet kommer, efter vad utredningen funnit, att finnas inom olika arbetsenheter. Ett klart behov föreligger, att det finns särskilt avdelad personal för ledningen av den kalkylverksamhet, som erfordras i samband med investerings- och rådgivningsverksamheten. 1 den nuvarande byrån för inre rationalisering finns sådan expertis för ledning av kalkylverksamhet i samband med prövning av investeringar i enskilda fall. Till uppgifterna hör

277 även att svara för kontroll och komplettering av länsorganens kalkyler i samband med handläggningen av besvärs- och underställningsärenden avseende statligt investeringsstöd samt för företagsekonomiska utredningar vad gäller ny teknik i samband med investeringar samt vad gäller gemensamhetsföretag, nya företagsformer m. m. Även i fortsättningen bör ordningen bibehållas, att denna expertis, som är inriktad på företagsplanering av enskilda företag, ingår i investeringsbyrån och står till förfogande för motsvarande uppgifter också på strukturbyrån. Inom arbetsgruppen för översiktlig planering utföres f. n. kalkylverksamhet i samband med utvecklingsplanering. Så bör ske även i fortsättningen. Inom husdjurs- och lantbruksbyråerna bör vidare bedrivas kalkylverksamhet som underlag för den produktionstekniska rådgivningen. Inom den jordbruksekonomiska byrån framkommer genom den jordbruksekonomiska undersökningen och genom uppföljningen av gjorda rationaliseringsinsatser material, som bör utnyttjas för rådgivnings- och rationaliseringsarbetet. Det är angeläget, att man genom datainsamling och bearbetning av bokslut följer upp olika åtgärder för att erhålla belysning av deras företagsekonomiska resultat. Helt naturligt bör ett nära samarbete i kalkylfrågor ske mellan samtliga de arbetsenheter, som sysslar med kalkylarbete. Verksamheten inom byråerna bör på lämpligt sätt fördelas på sektioner eller andra underavdelningar. Den närmare fördelningen av arbetsuppgifter och personal byråer och sektioner emellan bör ankomma på lantbruksstyrelsen. Fördelar torde kunna vinnas, om personal icke knyts alltför hårt till de olika byråerna. Omfördelning bör kunna göras allt efter tillkommande och avtagande arbetsuppgifter. Viktigt är, att biträdespersonalen, oberoende av byrå- eller arbetsgruppstillhörighei, kan omdisponeras vid arbetstoppar inom viss arbetsenhet. Att ansvara härför torde närmast bli en uppgift för administrativa byrån. Utredningen vill understryka vikten av att styrelsen närmast under byråchefsnivå tillförs ett antal tjänster motsvarande avdelningsdirektörsbefattningar. Detta är nödvändigt på grund av att den föreslagna organisationen förutsätter en relativt långtgående delegering av beslutanderätten. Dessa tjänster skulle i princip avse chefsposterna för de större sektionerna. Antalet sådana tjänster synes böra vara 10—12. 17.2.3. Vissa frågor om central service 17.2.3.1.

Allmänt

Vid prövningen av styrelsens inre organisation och personalbehov bör nämndernas behov av central teknisk och annan service beaktas. Ett fler-

278 tal verksamhetsgrenar, där sådant behov föreligger, har behandlats i de föregående kapitlen. Olika arbetsenheter med service till länsorganen som primära uppgifter finns också inrättade i styrelsen. Så är fallet med planeringsverksamheten, där det uppenbarligen är fördelaktigt att bl. a. anskaffande av vissa grupper av data för planering, statistisk bearbetning av material samt analyser m. m. av beskaffenhet att inte kunna begränsas till ett län, sker centralt (3 kap.), och likaså med rådgivningen, där central service omfattar bl. a. anskaffning av hjälpmedel och material såsom bildserier, publikationer och annat arbetsmaterial, medverkan vid utformning av kursplaner samt uppföljning av olika rådgivningsinsatsers effekt (4 kap.). Såsom framhållits i 6 kap. är det angeläget, att lantbruksstyrelsen kan ge länsorganen en central service till underlag för projektering av markanläggningar av olika slag. Bl. a. blir det fråga om service rörande kartunderlag och beräkningar med moderna tekniska hjälpmedel (fotogrammetrisk mätning, automatisk databehandling för kalkylering vid projektering etc). En rationell ordning för byggnadsprojekteringen förutsätter, att lantbruksstyrelsen lämnar nämnderna en omfattande central service med typritningar, tekniska anvisningar, uppgifter om byggnadsmaterial m. m. (6 kap.). Den företagsekonomiska kalkyleringen vid större rationaliseringsprojekt och skogsvärderingar vid strukturåtgärder av stor omfattning kräver sådan expertis och sådana hjälpmedel, som de enskilda länsorganen i allmänhet inte förfogar över. Det har också visat sig alltmera angeläget, att lantbruksstyrelsen står nämnderna till tjänst i fastighetsrättsliga frågor, bl. a. genom att sörja för fortlöpande information om rättsfall, särskilt från jordlagstiftningens område genom att styrelsens befattningshavare kan anlitas som rådgivare i frågor av särskild svårighetsgrad. I det härefter följande avsnittet avseende framtida personalresurser (17.2.4.) beaktas behovet av central service på dessa och vissa andra speciella områden. Emellertid kommer behovet av central service givetvis icke att fyllas endast genom de resurser som föreslås för styrelsen, utan andra institutioner och företag får i fortsättningen som hittills anlitas i betydande omfattning för specialarbeten. Verksamheten ger inte underlag för att inom styrelsen hålla anläggningar för maskinell databehandling, utan behovet av sådan får fyllas genom beställningsuppdrag. Beträffande statistikbearbetning torde som regel statistiska centralbyråns medverkan kunna påräknas, och för maskinell bearbetning i kalkylverksamheten torde i första hand lantbrukshögskolans resurser kunna anlitas. Som ett exempel från annat område på central service på beställning kan nämnas att rikets allmänna kartverk anlitas för fotogrammetrisk mätning.

279 17.2.3.2. Central service inom det administrativa

området

Beträffande central service på det administrativa området må först framhållas, att styrelsens administrativa byrå här har en framträdande roll med olika uppgifter exempelvis beträffande personaladministrativa och kamerala ärenden samt frågor av organisatorisk art. Även inom det administrativa området bör centralorganets verksamhet ha en utpräglad initiativ- och servicebetonad inriktning. Detta bör bl. a. komma till synes genom att befattningshavare inom den administrativa byrån som ett led i planeringsoch uppföljningsarbetet genom kontinuerligt återkommande besök vid de olika lantbruksnämnderna företar olika undersökningar och diskuterar olika problem med de lokala tjänstemännen. Utredningen har anledning att här mer ingående överväga en speciell fråga om central service, nämligen huruvida vissa administrativa och kamerala göromål bör utföras av lantbruksnämnderna eller lämpligen kan ombesörjas centralt av lantbruksstyrelsen. För att utröna i vilken utsträckning fördelar vore att vinna inom det administrativa området i samband med omorganisationen genom överförande av arbetsuppgifter från nämnderna till styrelsen respektive genom decentralisering av uppgifter till nämnderna har genom medverkan från styrelsens sida vissa undersökningar företagits. Undersökningarna har omfattat handläggningsrutiner avseende anställning och entledigande av personal, avlöning och skatteredovisning, personalstatistik, lånegarantiredovisning, granskning av reseräkningar, fakturering, debitering, granskning och utsändning av förrättningsräkningar, ränteavier m. m., bevakning och indrivning av fordringar samt exekutiva åtgärder, upphandling och småbrukarstödet. I undersökningen har också ingått arbetsrutiner avseende uppbörd, utanordning, utbetalning och bokföring. Beträffande de först omnämnda områdena har undersökningarna närmast lett till den slutsatsen, att i stort sett oförändrade rutiner bör tillämpas även efter den 1 juli 1967. 1 fråga om handläggning av vissa personalärenden bör dock övervägas ökade befogenheter för de nya lantbruksnämndernas del. Vad beträffar arbetsrutinerna rörande uppbörd, utanordning, utbetalning och bokföring anser utredningen att ändrade rutiner bör övervägas. I det följande ges därför i detta hänseende en närmare redogörelse över undersökningsresultaten samt utredningens överväganden. Uppbörden i anledning av lantbruksnämndernas verksamhet handhas av nämnderna. En viss del av uppbörden inflyter kontant, i postväxel, check eller bankgiroavi, vilket kräver kontantkvitto och/eller införande i värdepostbok. Kontroll av att täckning finnes för check måste företagas. Kontroll måste även ske av att inkomna belopp uppdebiteras i räkenskaperna. I vissa fall »kvittas» efter överenskommelse med bidragstagaren fordringar

280 p. g. a. förrättningsräkningar mot beviljat bidrag. Relativt vanligt är, att avsändaren ej anger vad remissan avser, varför inkomstposten k a n titelsättas först efter utredning. Antalet utsända forråttningsråkmngar uppgick under år 1965 enligt inhämtade uppgifter vid lantbruksnämnderna till ca 7 000 och vid hushållningssällskapen till ca 62 000. Av sistnämnda antal avsåg ca 38 000 veterinär verksamhet (inkl. djursjukhus), kontrollverksamhet, projektering av trädgårdar, köks- och heminredningar och fiske samt sällskapens egna gårdar. Antalet inbetalningsposter uppgick år 1065 vid lantbruksnämnderna till ca 19 000 och vid hushållningssällskapen till ca 215 000. Av sistnämnda antal avsåg ca 45 000 veterinär verksamhet m. m. (se ovan) och ca 142 000 medlemsavgifter till sällskapen (jfr 14 kap.). Om uppbörden, som huvudsakligen avser Iörrättningsräkningar och fastighetsverksamheten (köpeskillingar, räntor, hyres-, arrende- m. fl. avgifter), centraliseras till lantbruksstyrelsen, torde en del inbetalningar till lantbruksnämnderna dock förekomma. Det torde kunna medföra praktiska olägenheter, om man helt uteslöt denna möjlighet, och det torde inte heller vara något att erinra mot att den används i måttlig utsträckning. Vid direkta inbetalningar skulle nämnderna endast komma att fungera som mellanhand mellan den betalande och lantbruksstyrelsens postgiroinbetalningskonto. Utanordning, utbetalning och bokföring äger rum både på nämnder och på styrelse. I stort används härvid samma system, men på styrelsen tillkommer vissa moment, som ej erfordras på nämnderna. De viktigaste arbetsmomenten tillgår för närvarande sålunda. Varje lantbruksnämnd disponerar f. n. en kontantkassa från vilken bestrides vissa mindre utgifter. Denna möjlighet till kontantutbetalningar bör finnas även i fortsättningen. Normalt sker nämndernas utbetalningar över postgiro. Med hjälp av skrivmaskiner med särskild förmatningsanordning utskrivs samtidigt anordningslista (en genomslagskopia tjänar som postgiroförteckning) samt utbetalnings- eller girokort. Inkomster och utgifter systematiseras i särskild titelbok. Detta boklöringsarbete sker antingen manuellt eller med hjälp av skrivmaskin. Sedan månadens inkomster och utgifter bokförts sker sammanräkning titelvis. I de fall titlarna uppdelats på anslagsposter eller delposter sker sammanräkning av varje sådan post. Kassarapporter och titelsammandrag upprättas månadsvis med ledning av månadssummorna i titelboken. För maximerade anslag och anslagsposter förs särskild dispositionsräkning. Denna förs för hand, och materialet hämtas ur titelboken. Även styrelsen disponerar en kontantkassa för sina mindre utgifter. Postgiroremitteringen och den systematiska bokföringen sker i stort sett på samma sätt som på nämnderna. Den dispositionsbokföring, som äger rum på styrelsen, är dock ej centraliserad till kameralkontoret utan är splittrad på olika byråer. Detta är en nackdel, varför en ändring bör vidtagas. På

281 styrelsen tillkommer att med ledning av styrelsens och nämndernas titelsammandrag sammanställa samtliga inkomster och utgifter i en särskild liggare. Månadsvis räknas de bokförda inkomsterna och utgifterna fram, varefter de rapporteras till riksrevisionsverket. Detta arbete sker helt manuellt. Den framtida handläggningen av de under denna punkt berörda arbetsmomenten kan bl. a. ordnas efter någon av följande tre huvudlinjer, nämligen oförändrade system, systemen i stort oförändrade men med viss förstärkning av den maskinella utrustningen, samt koncentration av arbetsuppgifterna. Enligt vad ovan framhållits sker ifrågavarande arbete — med bortseende från att i vissa operationer skrivmaskiner och räknemaskiner kommer till användning — utan utnyttjande av tekniska hjälpmedel. Med hänsyn till den omfattning verksamheten har, kan detta system ej anses vara rationellt. En lösning med oförändrade syslem men med förstärkning av maskinparken innebär, att nämnder och styrelse utrustas med lämpliga maskiner för postgiroremittering och titelbokföring samt styrelsen med utrustning för sammanställningsbokföringen. Sådana maskiner är emellertid kostnadskrävande, varför det kan möta svårigheter att finna ekonomiska lösningar till följd av att här omnämnd verksamhet till volymen ej har verkligt stor omfattning. Ej textskrivande maskiner betingar visserligen lägre pris men är ingen lösning på nämndernas problem, enär titelboken måste innehålla förklarande text i betydande omfattning. Önskvärt vore, att nämnder och styrelse vid ifrågavarande system kunde utrustas med textskrivande boklöringsmaskiner, som kunde användas både vid postgiroremittering och bokföring. Vid en koncentration av utbetalnings- och boklöringsprocednren, lämpligen till en bokföringscentral inom lantbruksstyrelsens kameralsektion, kunde någon av de tekniskt mycket högtstående bokföringsmaskinerna med inbyggd hålremsstans komma till användning. Dessa maskiner ställer sig relativt dyra i inköp, men eftersom det vid en sådan lösning icke är erforderligt att utrusta nämnderna med ovan nämnda dyrbara tekniska hjälpmedel, torde den totala maskinanskaffningskostnaden härvid icke bli högre. Överslagsvis skulle erfordras två maskiner. Kostnader för inköp av dessa maskiner belöper sig till sammanlagt ca 75 000 kronor. Bokföringscentralen skulle ombesörja styrelsens och nämndernas postgiroremittering och bokföring. Efter granskning av utbetalningshandlingarna och efter beslut om utanordning skulle utanordningen och utbetalningshandlingarna överlämnas till centralen för utbetalning och bokföring. För att verksamheten på centralen skall kunna flyta utan allt för stora friktioner måste styrelsen och nämnderna tilldelas lasta utbetalningsdagar, varjämte handlingarna måste vara till centralen inkomna i god tid före fastställda utbetalningsdagar.

282 Bokföringsmaskiner av den typ som lämpligen borde anskaffas är tekniskt mycket avancerade, vilket medför att i samband med utskriften av utbetalningsuppdraget följande handlingar erhålles genom samma operation, nämligen giroutbetalningskort, postgiroförteckning, utanordningslista, kontrollista samt hålremsa. Arbetsoperationerna tillgår så, att samtidig utskrift av utbetalnings- respektive girokort utförs. Genom automatisk repetering utskrivs särskild postgiroförteckning. Fakturabelopp fördelas på utanordningslistan på anslag, eventuellt anslagsposter och delposter. Den i maskinen inbyggda hålremsstansen stansar samtidigt som maskinen utarbetar en hålremsa, som innehåller sådana dala som är av vikt för det fortsatta bokföringsarbetet. Den hålremsa som produceras kan användas som inmatningsmedium i de flesta förekommande automatiska datamaskiner. Vid körning av remsan i en datamaskin erhålles enligt valt program följande handlingar, nämligen kontrollista, titelbok, titelsammandrag och årssammandrag. En maskin av beskriven typ lämpar sig även för styrelsens verksamhet. Betydande ekonomiska fördelar erhålles därför, om samma system införes både på styrelse och nämnder. Detta medför alt samtliga data, som via bokföringsmaskinen överföres till hålremsan, kan sammanställas oavsett om de härstammar från styrelse eller nämnder. Den tid som i dag på nämnderna åtgår till postgiroremittering, titelbokföring, upprättande av kassarapporter, titelsammandrag m. m. är icke särskilt omfattande. Överslagsvis kan beräknas, att denna tid för genomsnittsnämnden motsvarar arbetstiden för ett halvtidsanställt biträde. En koncentration av dessa uppgifter skulle totalt sett medföra en arbetsbesparing motsvarande uppskattningsvis 6—8 befattningshavare, eftersom för nämnderna skulle tillkomma en del arbetsmoment såsom översändandet till centralen av utbetalningshandlingarna, mottagandet och behandlandet av kontrollistor, titelböcker m. fl. handlingar från centralen samt merarbete vid större kontantaffärer, där banks medverkan erfordras. En ytterligare arbetsbesparing kan påräknas, nämligen i avseende å de berörda kamerala åtgärderna för den verksamhet, som nämnderna övertar från hushållningssällskapen. Emellertid bör också beaktas, att med en undantagslöst genomförd centralisering av utbetalningar följer olägenheten att på länsplanet icke kunna besluta om omgående utanordningar när sådana är önskvärda. Nämnderna måste därför beredas möjlighet att beträffande sådana fastighetsaffärer, som kräver snabba likvider, hos någon bank på orten kunna lyfta erforderliga kontanter. Som motvikt till en besparing, som kan beräknas komma att uppstå ute på nämnderna, uppstår behov av personal till den bokföringscentral som måste upprättas. För fullgörande av bokföringscentralens arbetsuppgifter erfordras en föreståndare och två å tre operatriser, varvid utgångspunkten varit att totala antalet bokföringsposter kommer att uppgå till ca

283 270 000 för ett år, att en operatris härav kan avklara ca 125 000 poster och att en ersättare måste finnas för uppkommande ledigheter m. m. Lämpliga rum måste iordningställas för maskinbokföringen. Till följd av maskinbullret bör annan verksamhet ej pågå i samma rum. Centralisering av uppbörden skulle medföra, att styrelsen för sortering av räkningar, bevakning, krav och rapportskrivning m. m. behöver tillföras 4 biträden. Härvid har förutsatts dels att det hela årliga antalet räkningar kommer att belöpa sig till ca 40 000 och dels att ett biträde erfarenhetsmässigt kan under ett år fullgöra erforderliga uppgifter avseende ca 10 000 räkningar. Om en centralisering av uppbörd, utbetalning och bokföring inte genomförs, vore det önskvärt att nämnderna utrustades med hålkorts- eller hålremsstansar. Nämnderna skulle därvid själva stansa upp sitt bokföringsmaterial samt sedan köra ut sina giro/utbetalningskort, postlistor och bokföring på någon datamaskinanläggning i orten. Eftersom sådana serviceanläggningar ännu saknas på de flesta platser, kan detta system för närvarande icke genomföras. Den vinst genom arbetsbesparing, som nu kan beräknas uppkomma vid en centralisering till lantbruksstyrelsen av ifrågavarande verksamhet, måste bedömas som ganska obetydlig. Med centraliseringen följer en kostnad på ca 75 000 kronor för inköp av två bokföringsmaskiner samt kostnader för legokörning å datamaskin. Det är emellertid önskvärt att ersätta manuellt arbete för hithörande uppgifter med maskinarbete, och det syns sannolikt, att ytterligare fördelar av övergång till maskinbearbetning kan vinnas ined den fortsatta tekniska utvecklingen. En ökad säkerhet kan också förväntas genom övergång till maskinarbete, enär överföringsfelen elimineras. Utredningen finner sig därför böra förorda, att verksamheten koncentreras till lantbruksstyrelsen och att styrelsen utrustas med härför erforderliga maskiner. Om det emellertid icke skulle befinnas lämpligt att nu centralisera såväl uppbörd, utbetalning som bokföring, bör nu i första hand bokföringen centraliseras till styrelsen. Därmed nås den väsentliga fördelen, att styrelsen fortlöpande har det samlade bokföringsmaterialet tillgängligt och utan dröjsmål kan få en aktuell sammanställning. Det bokföringsmaterial, som produceras hos styrelsen och nämnderna, synes ej vara så omfattande att det möter några särskilda svårigheter att koncentrera hela verksamheten till en bokföringscentral.

17.2.4. Personalbehov Den översyn utredningen gjort av lantbruksstyrelsens nuvarande personal visar, att det redan nu föreligger ett angeläget behov av ytterligare personal för vissa viktigare verksamhetsavsnitt och att detta behov endast till en del kan fyllas genom interna omflyttningar. Härtill kommer, att jordbruksut-

284 redningens förslag innebär vidgade arbetsuppgifter även för det centrala ämbetsverket. Motiven till personalökningen kan sammanfattas i följande punkter: a) ökade uppgifter i anledning av den förutsatta arbetsinsatsen i stort beträffande den samlade lantbruksorganisationen, b) viss underbemanning i nuvarande organisation, c) strävan att erhålla en rationellare och effektivare organisation med större möjligheter att följa upp viktigare verksamhetsavsnitt samt att driva verksamheten med en verkligt initiativ- och servicebetonad inriktning. 1 styrelsen liksom i lantbruksnämnderna har de personaltillskott, som statsmakterna på senare år medgivit, till stor del fått provisorisk karaktär genom att medel anvisats på olika sakanslag m. m. och anställningarna fått formen av extra tjänster eller arvodesbefattningar. Flertalet av dessa befattningar bör i samband med omorganisationen uppföras på styrelsens personalstat. Administrativa byrån. För personalärenden bör närmast under sektionschefen inrymmas två kvalificerade befattningshavare för att möjliggöra för sektionschefen att huvudsakligen ägna sig åt ledningen av sektionens arbete och de mest krävande uppgifterna (planering av personalbehov, rekryteringsfrågor, fördelning av resurser på personalområdet, frågor i samband med förhandlingar med personalorganisationerna m. m.). Den ena av dessa, som bör vara sektionschefens närmaste man, bör svara för kvalificerade uppgifter avseende tjänstetillsättningsfrågor och övriga mer svårbemästrade anställnings- och personalärenden. Arbetsuppgifterna för den andre här avsedde befattningshavaren skulle vara att bereda och föredraga olika personalärenden och i övrigt att företaga utredningar av kvalificerad art. Här kan inflikas, att sektionen under de senaste åren, bl. a. genom tillgång på extra tilldelade medel, haft här nämnda personaluppsättning. Utöver en kontorsskrivare disponerar sektionen f. n. en befattningshavare, som fullgör uppgifter på kanslistnivå, nämligen att, till stora delar självständigt, biträda vid beredning av olika personalärenden och petitafrågor, medverka vid anställning och introduktion av personal samt delvis svara för personalbokföring och personalstatistik. Starka skäl — nuvarande arbetsbelastning, de känsliga arbetsuppgifterna på detta område samt den föreslagna ökningen av organisationens totala personalstyrka — talar för att sektionens resurser får bestå och befästas. I sammanhanget kan nämnas, att bl. a. från personalorganisationshåll framförts önskemål om att vid styrelsen bör inrättas en befattning som personalkonsulent. Sedan statens personalvårdsnämnd tillskapats och successivt tilldelas ökade resurser, vill utredningen ej förorda inrättandet av en dylik befattning.

285 Den nuvarande kamerala sektionen har till alldeles övervägande del varit bunden vid löpande uppgifter med medelsförvaltning m. m. Sektionen har icke halt de personella resurser, som skulle behövas lör att ägna tillräcklig uppmärksamhet åt de viktiga funktioner, som därutöver hör fullgöras. Sektionschefen bör — vid sidan av kamreraren, som i huvudsak bör svara för medelsförvaltning m. m. — ha tillgång till en befattningshavare med speciell kompetens att medverka med utredningar rörande ekonomisk planering av verksamheten, analyser och uppföljning därav, petitaarbete och den bearbetning av verksamhetsstatistik, som betingas av sektionens uppgifter. Härigenom skulle åstadkommas, att sektionschefen gavs erforderligt större utrymme för ledningen av sektionens verksamhet, för initiativ till arbetsrationalisering m. m., för andra uppgifter av ekonomisk natur och för rådgivning, handledning och service på det ekonomiska området till lantbruksnämnderna. Behovet av en sådan arbetskraft blir särskilt framträdande i samband med omorganisationen, då särskilda insatser bör göras för att nå effektiva anordningar och arbetsmetoder både centralt och vid lantbruksnämnderna. Utredningen föreslår, att styrelsen erhåller medel för anställning av en befattningshavare för de nämnda uppgifterna. Det synes vara lämpligt att icke nu inrätta en i personalförteckningen upptagen tjänst. Utredningen har bedömt, att vid en senare tidpunkt viss arbetskraft, som nu arbetar på sektionen och som har arbetsuppgifter av avtagande natur, kan friställas för annan tjänstgöring. 1 avsnittet 17.2.3. i detta kapitel ges en närmare beskrivning av utredningens förslag till centralisering till lantbruksstyrelsen av uppbörd, utbetalning och bokföring. För centralisering av utbetalning och bokföring föreslås en bokföringscentral bli inrättad vid styrelsens ekonomienhet, som för hithörande göromål skulle behöva 1 föreståndare och 2 operatriser, vartill kommer 4 biträden för den centraliserade uppbörden. Alternativt har utredningen ifrågasatt att endast bokföringen nu skulle centraliseras. Utredningen anser starka motiv tala för att vid administrativa byrån särskild personal avdelas för organisations- och rationaliseringsfrågor. Jordbruksutredningen har också föreslagit (SOU 1964:55 s. 140) att en särskild organisationssektion inrättas med uppgift alt fortlöpande överse organisationen. 1 anslutning härtill har lantbruksstyrelsen som exempel på viktiga uppgifter, som med nuvarande resurser och organisation icke kan ägnas tillräcklig uppmärksamhet eller helt måste skjutas åt sidan, nämnt bl. a. administrativa planer för fördelning av arbetskraft och övriga resurser, uppföljning av beslutade åtgärder och analyser av uppnådda resultat, fortlöpande översyn av organisationen, av utvecklingen betingad rationalisering av verksamheten, intern information samt personalvård. Nuvarande system med särskild organisationsföredragande har visat sig ge alltför begränsade möjligheter att fullgöra hithörande uppgifter. Dessa frågor är så betydelsefulla och omfattande — den samlade personalstyrkan vid styrel-

286 sen och underlydande organ beräknas uppgå till omkring 1 800 befattningshavare — att särskild personal bör anställas med uppgift att uteslutande ägna sig åt det interna rationaliseringsarbetet. Det bör ankomma på denna enhet att genom utredningar av olika slag söka åstadkomma en rationell och arbetsbesparandc handläggning av de olika ärendegrupperna. Beträffande exempelvis frågor rörande arbetsfördelning, arbetsrutiner, utrustning, blanketter och föreskrifter av arbetsordnings natur bör denna enhet lämna service åt såväl lantbruksstyrelsens övriga arbetsenheter som åt de organ för vilka styrelsen är chefsmyndighet (lantbruksnämnderna och deras ortsombud, statens hingstdepå och stuteri, trädgårdsskolan i Norrköping samt lappväsendet i fråga om rennäringen). Inom styrelsen bör enheten ha en ledande och sammanhållande funktion avseende olika serviceområden, t. ex. registratorsexpeditioner, skrivcentraler, expeditionsvaktsgöromål och duplicering. I enheten bör inrymmas två högt kvalificerade, rationaliseringsinriktade befattningshavare med erfarenhet av organisationsarbete. Med hänsyn till nuvarande antal tjänster inom administrativa byrån innebär detta förslag utökning med en sådan tjänst. Till enheten bör dessutom knytas en kanslist samt ett biträde med utbildning i blanketteknik. Ärenden avseende fortbildning av tjänstemän och frågor beträffande hithörande kursverksamhet handläggs nu inom flera av styrelsens arbetsenheter. Inom undervisningsbyrån finns en byrådirektörstjänst inrättad härför. En av byrådirektörerna på administrativa byråns allmänna sektion liar att, till bortemot 50 °/o av arbetstiden, ägna sig åt detta verksamhetsfält. När det gäller sådana frågor som kursplanering, kursinnehåll och utseende av föredragshållare är även styrelsens övriga enheter mer eller mindre engagerade. Utredningen anser det vara mest rationellt, att administrationen av kursverksamheten samlas på ett håll och, med hänsyn till den starka anknytning dessa uppgifter har till administrativa byråns övriga uppgifter och främst då inom personal- och organisationsområdet, läggs till administrativa byrån. Givetvis förutsätts dock, att kursplanering, kursinnehåll och dylikt i fortsättningen som hittills skall utformas i samverkan mellan styrelsens olika arbetsenheter. Liksom nu bör också vederbörande företagsnämnd beredas tillfälle att avge yttrande beträffande utbildningsprogram, kursplaner och dylikt. Enligt riksdagsbeslut (se prop. 1959: 148, s. 251) gäller nu, att jordbrukets upplysningsnämnds sekreterare även skall vara styrelsens pressombudsman. Till följd av förestående omorganisation bör denna fråga nu omprövas. Utredningen föreslår, att vid styrelsen anställs en väl kvalificerad befattningshavare med huvudsakliga uppgifter som pressombudsman. Han bör inplaceras på administrativa byrån men bör i tjänstgöringsavseende vara direkt underställd generaldirektören. Hans verksamhet bör främst vara inriktad på att hålla den centrala kontakten med pressen, radion och televisionen. Han bör även kunna lämna service till länsorganen för deras

287 behov av centrala kontakter med dessa media på riksplanet. En betydelsetull uppgift för pressombudsmannen bör vidare vara att deltaga i viktigare sammanträden, kongresser, konferenser och kurser samt utarbeta kommunikéer från dessa. Han bör hålla god kontakt med de olika arbetsenheterna inom styrelsen och underlydande organ för att snabbt informera allmänheten och näringsutövarna om arbeten, som där pågår. Till pressombudsmannens uppgifter bör dessutom höra att fullgöra uppgifter avseende den interna informationen, vilket område på grund av otillräckliga resurser för närvarande måste anses eftersatt. Här avses då främst förmedling och redigering av sådana upplysningar, som i första hand ur tjänstesynpunkt är av påtagligt värde och intresse för samtliga befattningshavare. I sammanhanget kan exempelvis pekas på det angelägna i att verket, för att kunna ge en kontinuerlig information till befattningshavarna, har tillgång till en personaltidning med god redaktionell uppläggning. Lantbruksstyrelsen har fått allt mer omfattande uppgifter avseende internationella kontakter. De stora internationella organisationerna, som har frågor om livsmedelsförsörjning, lantbrukets anpassningsfrågor, experthjälp till utvecklingsländer etc. på sina arbetsprogram, begär utredningar, redogörelser och synpunkter, vilket icke sällan medför ett kvalificerat och tidskrävande arbete. Liknande framställningar kommer också från åtskilliga länder. Lantbruksstyrelsen har å sin sida anledning att vända sig till olika informationskällor i andra länder för att kunna följa utvecklingen och inhämta erfarenheter av betydelse för utveckling av den verksamhet, som styrelsen är ansvarig för. Ett inslag i den internationella kontaktverksamheten är besök i vårt land av företrädare för olika länder för studier och överläggningar i problemställningar rörande lantbruket m. m. Frekvensen av sådana besök är stor, och de har ofta officiell karaktär. Olika befattningshavare får nu anslå betydande tid att utarbeta program för sådana besök, ta emot de besökande, ordna rundresor o. s. v. Det är enligt utredningens mening angeläget, att styrelsen får en befattningshavare, kvalificerad för att organisera och svara för den här berörda verksamheten. Utredningen föreslår, att en särskild befattningshavare anställs för dessa uppgifter. Han bör liksom pressombudsmannen lämpligen inplaceras i administrativa byrån men i tjänstgöringsavseende vara direkt underställd generaldirektören. Lantbruksbyrån. Inom lantbruksbyrån bör trädgårdsfrågorna vara organiserade i en särskild enhet. Dess ställning och personalbehov har i detalj behandlats i 10 kap. Utredningens förslag innebär utökning med en kvalificerad befattningshavare för trädgårdsfrågor. Dennes uppgift bör vara att insamla och sammanställa tillgängliga statistiska data om trädgårdsproduktionen och dess ekonomiska utveckling inom olika produktionsgrenar och företagstyper, om trädgårdsprodukternas avsättningsförhållanden, om import ach export av trädgårdsprodukter samt tullar och andra gräns-

288 skyddsåtgärder. Som underlag till prognosverksamhet beträffande den fortsatta utvecklingen inom trädgårdsnäringen bör ban genomföra vissa statistiska undersökningar. Han bör vidare ha till uppgift att följa trädgårdspolitiken i andra länder, framför allt i sådana som genom export av trädgårdsprodukter till Sverige påverkar produktions- och avsättningsförhållandena här i landet eller som kan uppträda som köpare av svenska trädgårdsalster. I övrigt bör han biträda sektionschefen i hans arbete. De ökade arbetsuppgifter, som nämnderna kommer att få på rådgivningsområdet, medför att de behöver vägledning, service och experthjälp i olika delar inom det produktionstekniska området från det centrala organet. (Jfr 17.2.2.) Enligt utredningens mening är det angeläget, att lantbruksbyrån utökas med två befattningshavare för de initiativ och den vägledning m. m. till länsorganen, som styrelsen bör svara för inom växtodlingsområdet. Det har till utredningen framförts att det med hänsyn till byråns förefintliga arbetsuppgifter redan nu skulle behövas en förstärkning. Styrelsens befattning med utsädesfrågor har blivit mera omfattande genom införandet av obligatorisk statsplombering och växtförädlingsavgift; särskilda bestämmelser rörande utsädespotatis samt tillämpningen i internationell handel av OECD-plombering av utsädesvaror. Tillkomna uppgifter kräver betydande utredningsinsatser. Vidare erfordras utredningar i högre grad än tidigare med hänsyn till pågående arealminskning och andra förändringar i jordbruket som grund för planering av utsädesproduktion, import och export. Byråns verksamhet för att tillgodose främst fröodlingens behov av pollinerande insekter behöver vidareutvecklas, varvid bipestbekämpandet bör intensifieras. Vissa utredningar rörande biodlingens ordnande för fröodlingens behov behöver utföras. Härför krävs central ledning. Frågor rörande bekämpningsmedelsanvändning i jordbruk och trädgårdsskötsel och växtskyddsfrågor har ställt alltmer ökade anspråk på insatser från lantbruksbyrån. Exempel härpå utgör frågan om kvicksilverbetning av utsäde och bekämpningen av ringröta i Norrland. Det kan förutses, att bekämpningsmedelsfrågau framöver kommer att kräva ytterligare medverkan i utvecklingsarbetet. Byrån meddelar behörighet för användning av bekämpningsmedel i högsta faroklass. Det är av vikt, att kompetensen hos berörda personer svarar mot de krav, som efter hand skäligen kan ställas. En uppföljning av verksamheten betecknas därför som angelägen. Vidare synes flyghavrefrågan böra omfattas av ökade insatser från byråns sida. Lantbruksstyrelsen torde i sina anslagsäskanden ytterligare komma att belysa behovet. Husdjursbyrån. Inom husdjursbyrån bör finnas en särskild arbetsenhet för rennäringsfrågor. Med hänsyn till de speciella förhållanden, varunder rennäringen drivs, synes det angeläget att de med näringen sammanknippade frågorna i fortsättningen handläggs inom lantbruksstyrelsen på en särskild rennäringssektion. Inom arbetsenheten bör finnas sakkunskap i fråga om rennäringens produktionsteknik och ekonomi, och enheten bör också ha möjlighet alt anlita expertis vid behandling av juridiska, administrativa och sociala spörsmål i samband med näringen och dess utövare. I

289 1964 års rennäringssakkunnigas uppdrag ingår bl. a. att pröva den framlida regionala organisationen för rennäringsfrågorna. I avvaktan på deras överväganden torde det få anstå med definitivt förslag till den centrala arbetsenhetens personalsammansättning. Redan nu bör emellertid nuvarande arvodesbefattning som byrådirektör personalförtecknas. Den centrala ställning, som husdjursskötseln intar och kommer att intaga i det svenska jordbruket, och de stora kapitalinsatser, som husdjursskötseln i många fall kräver, ställer stora krav på rådgivningsverksamheten. Den pågående specialiseringen kommer att i än högre grad än tidigare kräva medverkan av högt kvalificerade experter inom olika områden. Den tidigare till byrån knutna sakkunskapen på nötkreatursskötselns, svinskötselns och hästskötselns område, utökades år 1963 med arvodesbefattningar på fjäderfänäringens och fårskötselns område. Sistnämnda arvodesbefattningar bör nu föras på personalstat: Även beträffande denna byrå behövs, enligt utredningens uppfattning, för ledningen av rådgivningen inom området och för experthjälp till nämnderna ytterligare en kvalificerad befattningshavare. Denne skulle svara för ekonomisk produktionsplanering och erforderliga specialkalkyler inom husdjurs området. Även i detta fall torde lantbruksstyrelsen närmare komma att överväga frågan i samband med sina anslagsäskanden. Strukturbyrån. Ledningen och samordningen av lantbruksnämndernas verksamhet för strukturanpassning förutsätter initiativ och aktiva insatser från byrån. För detta behöver byrån kunna disponera befattningshavare, som inte är låsta av löpande ärenden. Uppgifterna vidgas genom jordbruksutredningens förslag, som syftar till att en kraftig intensifiering av verksamheten skall nås, bl. a. genom särskilda insatser för att åstadkomma större rörlighet på fastighetsmarknaden och underlätta omställning till annan verksamhet av brukare på svaga enheter. Den förutsatta utvidgningen av verksamheten med koncentrerade rationaliseringsinsatser (KR-verksamheten) medför också ökade uppgifter för byrån. Särskilt som nya riktlinjer skall tillämpas redan under den nya organisationens inkörningsskede, är det angeläget att byrån får resurser för de nyssnämnda uppgifterna och likaså för att fortlöpande följa utvecklingen på strukturområdet och vara beredd att föreslå av erfarenheterna betingade ändringar beträffande riktlinjer, bestämmelser och hjälpmedel i verksamheten. För ändamålet bör byrån ha två fackutbildade befattningshavare. Det må nämnas, att personalstaten nu upptar två sådana tjänster, men att den ena icke kunnat besättas och den andra till alldeles övervägande del måst tas i anspråk för löpande ärenden som inte kan uppskjutas. Beredningen och föredragningen av ärenden rörande jordförvärv har på senare år tagit i anspråk större delen av arbetsinsatserna från 4—5 befattningshavare. Då endast två fasta tjänster på byrån är avsedda för dessa uppgifter, har de fått lösas genom att annan personal på byrån jämte från lant19

290 bruksnämnd inbeordrade tjänstemän tagits i anspråk. Balansen av oavgjorda ärenden, vilken normalt motsvarat ungefär 1/2 års arbete för en högt kvalificerad tjänsteman, har på det senaste året ökat till ungefär det dubbla. Ökande rörlighet på fastighetsmarknaden kan väntas leda till att ett ökat antal ärenden kommer under styrelsens prövning. Förvärvsärendena är ofta av brådskande natur — både för köpare och säljare — och det är därför synnerligen önskvärt, att deras handläggning icke försenas. En betydande del av förvärvsärendena i styrelsen avser exploateringsförvärv, och i många av dessa fall är bolag förvärvare. Beredningen av sådana ärenden, vilken enligt tidigare bolagsförbudslag till väsentlig del skett genom länsstyrelsen och lantmäteristyrelsen, kan vara relativt arbetskrävande och skall ske i nära samarbete med den berörda kommunen samt med plan- och naturvårdsmyndigheterna. Styrelsen samråder regelmässigt med lantmäteristyrelsen i sådana ärenden. Även i den aktiva inköps- och försäljningsverksamheten kommer lantbruksorganisationen allt mer i kontakt med frågan om ändrad markanvändning för delar av objekten. Bl. a. för behandlingen av sådana ärenden bör strukturbyrån inom sig ha en befattningshavare, förtrogen med samhällsplanering och därmed sammanhängande rättsområden. I fråga om dimensioneringen av byråns personal för förvärvsärenden m. m. räknar utredningen med möjligheten att frekvensen av besvärsärenden kan nedgå efter några års tillämpning av lagen och att antalet underställningsärenden likaledes kan nedbringas genom ändrade bestämmelser. Utredningen föreslår, att de fasta tjänsterna för hithörande uppgifter begränsas till tre. Utredningen har därvid utgått från att därutöver förekommande behov skall kunna fyllas genom att befattningshavare från lantbruksnämnder placeras till tjänstgöring i styrelsen för viss tid. Detta system har visat sig vara värdefullt både för arbetet i styrelsen och som specialutbildning av personal. I byråns verksamhet förekommer i stor utsträckning spörsmål av juridisk art, företrädesvis inom fastighetsrättens och förvaltningsrättens områden. Dessa rör inte blott den speciella jordlagstiftningen, utan i ökande omfattning aktualiseras också arrendelagsfrågor i samband både med strukturanpassning genom arrenden och med nämndernas markinnehav. Behovet av en vidgad central service åt lantbruksnämnderna för det fastighetsjuridiska området är stort och kan inte nu fyllas av byråns jurist vid sidan av hans övriga uppgifter. Bl. a. bör en fortlöpande sammanställning av viktigare beslut i högsta instans organiseras till tjänst för styrelsen och nämnderna. I investeringsbyråns (nuvarande inre byråns) verksamhet uppkommer likaså åtskilliga frågeställningar, som kräver kvalificerad juridisk sakkunskap, bl. a. avseende arrendefrågor i samband med ärenden som statligt finansieringsstöd, tillämpningen av vattenlagen och förvaltningen av fjällägenheter. Utredningen föreslår, att ytterligare en juristtjänst inrättas på strukturbyrån. De båda juristerna bör stå till förfogande även för investeringsbyrån. Den skogliga sektionen, som nu utöver chefen (avdelningsdirektör) har en

291 jägmästare placerad till tjänst vid styrelsen, behöver ett tillskott av en skogsmästare för att avlasta jägmästarna kalkylarbeten m. m., som förekommer såväl i arbetet med anvisningar för verksamheten som i löpande ärenden. Till den skogliga sektionen redovisas också två jägmästare (byrådirektörer), som placerats till tjänstgöring vid fältorganisationen eller en krets av lantbruksnämnder för att leda och bistå skogsmästarna (jfr kap. 5.5.). Ytterligare en sådan tjänst bör inrättas. De tre jägmästarna skulle avses för tjänstgöring utanför styrelsen i var sin krets av län. (Det bör här nämnas att därutöver två nämnder i stora norrlandslän behöver var sin egen jägmästare, som då lämpligen kan föras på lantbruksnämndernas stat. Jfr 14 kap. tab. 21.) Sammanlagt skulle strukturbyrån enligt de nu redovisade förslagen utökas med tre fackutbildade högre befattningshavare för de allmänna uppgifterna avseende strukturanpassning samt juridiska uppgifter och på skogssektionen med en skogsmästare, vartill kommer jägmästare för regional placering. Investeringsbyrån. Anvisningar samt beredning och föredragning av besvärs- och underställningsärenden avseende statligt investeringsstöd m. m. kommer i fortsättningen liksom hittills att kräva betydande arbete. För ändamålet behövs minst två högre tjänster, vilka kan inrymmas i nuvarande personalstab om en nu vakant tjänst återbesätts. Avsevärt större insatser än de som hittills kunnat göras bör ägnas åt ledning, samordning och vidareutveckling vad gäller kalkylverksamheten samt åt behövliga företagsekonomiska utredningar inom investeringssektorn. Enligt utredningens förslag kommer investeringsbyråns uppgifter i samband med kalkylverksamheten nämligen att vidgas till att omfatta inte endast ledning av denna verksamhet i anslutning till statligt investeringsstöd utan även samordning, utveckling och ledning av dylik verksamhet i samband med företagsplanering vid uppbyggnad av enskilda företag och i samband med rådgivningsverksamhet. Den av 1960 års jordbruksutredning föreslagna väsentliga utökningen av det statliga investeringsstödets omfattning medför vidare behov av utökade arbetsinsatser inom kalkylverksamheten. Byråns företagsekonomiska expertis bör stå till förfogande också för likartade uppgifter inom strukturbyrån. För att kunna ta ställning till det statliga investeringsstödet i enskilda fall föreligger ett stort behov av utökade insatser för att belysa de företagsekonomiska konsekvenserna av ny teknik, nya planlösningar o. s. v. vid investeringar främst på byggnads- och maskinområdet. De under de senaste åren mycket kraftigt ökade byggnadskostnaderna, den utökade omfattningen av byggnadsinvesteringar per företagsenhet med animalieproduktion samt den snabba utvecklingen på det tekniska området motiverar en löpande uppföljning även på den företagsekonomiska sidan i intim samverkan med teknikerna. Under de närmaste åren torde kunna väntas en snabb utveckling vad gäller nya företagsformer i jordbruket med olika former av integration m. m.

292 I samband med statligt stöd till dessa nya former av företag torde ett relativt omfattande kalkylarbete komma att krävas på central nivå. För ovan nämnda arbetsuppgifter bör givetvis ett nära samarbete ske med forsknings- och utredningsinstitutioner på området. Såsom närmare berörs i 19 kap. behöver det ämbetsverk, som har ansvaret för de statliga rationaliseringsmedlen, resurser bl. a. för att utveckla kalkylverksamheten i anslutning till de praktiska problemställningarna och lämna service till länsorganen och resurser för ett icke obetydligt utrednings- och kalkylarbete i direkt samband med den löpande handläggningen av investeringsstödet. Av ovan redovisade skäl bör investeringsbyråns allmänna sektion, som nu för hithörande uppgifter disponerar en byrådirektör samt särskilda medel till en arvodesbefattning, utökas med en väl kvalificerad befattningshavare med företagsekonomisk utbildning. Den av utredningen föreslagna reduceringen av personalen vid lantbruksnämnderna för projektering av torrläggningsföretag förutsätter bl. a. en utökning av den centrala servicen inom området ifråga. De rationaliseringsåtgärder i fråga om mätteknik, databehandling m. m., som förutsattes komma att tillämpas i ökad utsträckning under de närmaste åren, fordrar en utökad aktivitet från lantbruksstyrelsens sida i form av bl. a. utvecklingsarbete i samarbete med forskningsinstitutioner, information och anvisningar samt vidareutbildning av fältarbetande personal, service i fråga om formulär, typritningar m. m. samt central samordning av beställnings- och databehandlingsverksamhet. Den nuvarande centralt placerade personalen inom torrläggningssektionen, som endast består av en lantbruksingenjör, tillika verksam som syneförrättningsman enligt vattenlagen i vissa län, och en byråingenjör, är huvudsakligen sysselsatt med beredning och föredragning av besvärs- och underställningsärenden vad gäller statligt stöd till markanläggningar. Dessa arbetsuppgifter kommer att kvarstå. För att de ovan nämnda utvecklingsoch servicefunktionerna skall kunna fullgöras, måste den centralt placerade personalen inom torrläggningssektionen utökas med minst en kvalificerad befattningshavare med hydroteknisk utbildning. Sektionen för byggnadsfrågor, vilken har en relativt fristående ställning som byggnadstekniskt kontor till styrelsens och lantbruksnämndernas tjänst men administrativt är knuten till byrån för inre rationalisering, förestås enligt personalförteckning av en chefsarkitekt, men i ledningen står sedan några år en kontraktsanställd sektionschef (överingenjör). Med hänsyn till arbetsuppgifternas inriktning bör arbetsenheten i fortsättningen förestås av en civilingenjör. Ghefsarkitekttjänsten kan sålunda indragas och ersättas av tjänst som överingenjör. I 6 kap. (6.3.3.) har utredningen lämnat en redovisning av lantbruksorganisationens arbetsuppgifter rörande ekonomibyggnader och föreslagit dimensioneringen av den regionala organisationen. En förutsättning har härvid

293 varit, att lantbruksstyrelsen lämnar länsorganen en omfattande och effektiv central service, bl. a. med typritningar och tekniska anvisningar, som fortlöpande anpassas till resultaten av forsknings- och utvecklingsarbete. Dessa uppgifter kan icke fullgöras utan att byggnadskontoret får en förstärkning. Bl. a. bör expertisen inom enheten kompletteras med en specialist på arbetsmetodik. Det kan nämnas, att behovet härav nu provisoriskt tillgodoses genom att en maskinkonsulent inkallats till tjänstgöring tills vidare. Utredningen föreslår, att byggnadskontoret förstärks med en civilingenjör och en kvalificerad befattningshavare på arbetsmetodikens område. Som gemensam kommentar till förslagen om utökning av den fackutbildade personalen på struktur- och investeringsbyråernas allmänna sektioner ävensom torrläggningssektionen — sammanlagt tillskott av fem befattningshavare — vill utredningen nämna, att behovet till en del kan fyllas genom att två befattningar, nämligen en byrådirektör i Ao 25 1 och en förste byråinspektör i Ao 23 1 , förs över från den för rationaliseringsavdelningen nu gemensamma personalgruppen. Vidare kan en byråsekreteraretjänst å övergångsstat, nu placerad å byrån för inre rationalisering, indrages i samband med befattningshavarens avgång ur tjänst under innevarande budgetår. Arbetsgruppen för rådgivningsfrågor. De nuvarande befattningshavarna inom arbetsgruppen för rådgivningsfrågor bör överföras till personalstat, och därutöver bör enheten utökas med två kvalificerade befattningshavare. I 4 kap. har understrukits behovet av att lantbruksstyrelsen ges resurser för systematisk uppföljning och studium av olika rådgivningsinsatsers effekt. Därigenom skapas bättre underlag för att planera verksamheten, förbättra metoderna och utveckla hjälpmedel i rådgivningsarbetet. I samband med lokalt anordnade koncentrerade rådgivningsinsatser föreligger redan nu ett behov av service till länsorganen från lantbruksstyrelsens sida för planeringen av sådana insatser och mätning av effekten. Inom den framtida rådgivningsverksamheten kan man räkna med ett ökat behov av central service i dessa frågor, vilket sammanhänger med utvecklingen inom rådgivningen emot större samlade insatser på olika projekt. Ovannämnda uppgifter bör läggas på den ene av de nya befattningshavarna. För den rådgivning lantbruksnämnderna kommer att bedriva är det synnerligen betydelsefullt, att nämnderna blir väl tillgodosedda med aktuellt material inom olika fackområden. Det ankommer på lantbruksstyrelsen att svara för en så god behovstäckning som möjligt för länsorganens verksamhet pä detta område. Rådgivningsmaterialet bör vara väl integrerat med de kursplaner lantbruksstyrelsen upprättar för den kursverksamhet, som bedrivs på kursanslaget för jordbrukets rationalisering. Dessutom krävs cen1

Avser lönegradsplaceringar före 1 juli 1906.

294 trål service i materialfrågor för lantbruksnämndernas demonstationsverksamhet och för utarbetande av formulär och arbetshäften för tekniska och ekonomiska planer etc. Den andre nye befattningshavaren bör handha dessa arbetsuppgifter. Arbetsgruppen för översiktlig planering. Två befattningar nu i Bg l 1 och Ag 27 1 bör föras på personalstat. Med hänsyn till nytillkommande arbetsuppgifter bör enheten tillföras ytterligare två nya befattningshavare. Den utvidgade utvecklingsplanering, som förutsätts komma till stånd i länen, kommer att kräva utökad service från lantbruksstyrelsens sida. Att även inom andra betydande avsnitt de centrala insatserna för utredningar och verksamhetsplanering behöver vidgas har närmare redovisats i det föregående. Den ene befattningshavaren bör fullgöra uppgifter rörande företagsregister och verksamhetsstatistik samt medverka i styrelsens uppgifter att fortlöpande följa den jordbrukstekniska och jordbruksekonomiska utvecklingen bl. a. genom att lägga upp och bearbeta statistik i syfte att belysa sambandet priser— rationalisering samt ge underlag för värderingar av insatta rationaliseringsåtgärder. Den andre nye befattningshavaren skulle företrädesvis svara för metodikstudier till grund för översiktlig planering, lämna nämnderna medverkan vid utvecklingsplanering samt medverka i samarbetet med arbetsmarknadsverket i frågor rörande omställning av arbetskraft sysselsatt i jordbruket. En av de båda tjänsterna kan inrättas genom ombildning av den byrådirektörstjänst (Ae 251) som nu finns inrättad till förfogande för överdirektören å rationaliseringsavdelningen. Den andra tjänsten bör inrättas genom att särskilda medel ställs till förfogande. Beträffande styrelsens behov av kanslister, biträdes- och expeditionsvaktspersonal må följande framhållas. För närvarande har styrelsen bl. a. till följd av att medel klumpvis ställts till förfogande, genom besparingar på grund av vakanser och tjänstledigheter samt genom påbyggnad på vederbörandes bottentjänster ett stort antal befattningshavare av ifrågavarande kategorier anställda som extra tjänstemän eller mot arvode. I sammanhanget kan också nämnas att hos styrelsen, för ombesörjande av göromål avseende bl. a. biblioteks- och arkivfrågor, finns anställda fyra arkivarbetare och en tjänsteman anställd på lantbruksnämndernas avlöningsanslag. Det bör också påpekas, att hos styrelsen finns inrättad en arvodestjänst (motsvarande kontorist), för vilken avlöningsmedel bestrides från anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering. I fråga om här berörda personalgrupper utgår utredningen, som ej närmare övervägt lönegradsfrågorna, från att samtliga nuvarande, mer eller mindre fast inordnade tjänster (motsvarande) bör inrymmas i styrelsen även efter den 1 juli 1967. Vissa tjänsteändringar, bl. a. till följd av Avser lönegradsplaceringar före 1 juli 1966.

295 genomgångna kanslistkurser, bör företagas. Enligt utredningens bedömanden bör, som en konsekvens av utredningens olika förslag och överväganden, medel totalt sett anslås för att möjliggöra utökning av ifrågavarande personal med 3 kanslister, 2 kansliskrivare och 18 övriga biträden. Därest omtalad centralisering av uppbörd ej kommer till stånd, kan här nämnda tal minskas med 4 biträden. 17.2.5. Samarbete med andra myndigheter Av stor vikt är att lantbruksstyrelsen har goda och effektiva samarbetsformer med olika myndigheter och institutioner. Instruktionsmässigt har, såsom tidigare i detta kapitel nämnts, viss samordning vid plenibehandling av ärenden tryggats. Mellan styrelsen och flera närstående ämbetsverk finns nyligen reviderade överenskommelser om formerna för samarbete centralt och regionalt, och det bör ankomma på ämbetsverken att utveckla och fördjupa samarbetsformerna, då så visar sig behövligt. Jordbruksutredningens förslag om insatser av olika slag för att underlätta omställning av arbetskraft, som är bunden vid jordbruk med mindre gynnsamma förutsättningar, aktualiserar en ytterligare utbyggd samverkan mellan arbetsmarknadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen samt mellan deras underlydande organ. Likaså förutsätter jordbruksutredningens förslag en nära samverkan mellan statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen närmast för att främja samordning av rationaliseringspolitiska och prispolitiska åtgärder. Bl. a. föreslår jordbruksutredningen, att lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden minst en gång om året på grundval av inom verken utarbetade rapporter om erfarenheterna av prisreglerings- respektive rationaliseringsverksamheten gemensamt överväger frågan om eventulla ändringar i gällande bestämmelser eller anordningar i de båda verksamhetsområdena. De båda ämbetsverken skulle också ha att gemensamt registrera och redovisa verkningarna av insatta rationaliserings-, omställnings- och prispolitiska medel för att fortlöpande kunna följa effekten av dessa jordbrukspolitiska medel. Vidare skulle de båda ämbetsverken ha att gemensamt med statistiska centralbyrån utarbeta redogörelser minst en gång årligen rörande vår försörjningssituation i fråga om livsmedel. Den närmare utformningen av ordningen för samarbetet mellan lantbruksstyrelsen respektive jordbruksnämnden bör övervägas efter överläggningar mellan ämbetsverken, vilket icke kunnat ske under den korta tid som förflutit sedan jordbruksutredningen lämnade sina förslag. Spörsmålen tas därför icke nu upp till behandling av organisationsutredningen. I anslutning till pågående kontakter med yrkesutbildningsberedningen har lantbruksorganisationsutredningen funnit det böra anstå med att framlägga förslag i fråga om det framtida samarbetet med lantbrukets skolor i fråga om yrkesutbildning och rådgivning på lantbrukets område.

296 17.3. Sammanfattning av utredningens förslag rörande utökning personal inom lantbruksstyrelsen

av

De av utredningen framlagda förslagen innebär en utökning med 21 högre tjänster. Två av dessa tjänster hänför sig till samarbetsorganet för informationsverksamhet. Utöver dessa 21 tjänster erfordras medel för två befattningshavare i motsvarande lönegrader. Vidare innebär förslaget en utökning med en skogsmästartjänst. En av de 21 tjänsterna hänför sig till en jägmästartjänst, som föreslås placerad regionalt. Av de 21 tjänsterna kan tre erhållas genom omdisponering av nu befintliga tjänster. Vidare inbesparas enligt förslaget en överdirektörstjänst, en byråsekreterartjänst (på övergångsstat) samt efter en viss tid en tjänst i 191 lönegraden. Härutöver inbesparas medel, som går till vissa mer tillfälligt anställda befattningshavare. Antalet kanslister, mer kvalificerade biträden och övriga biträden har, efter genomgång av sagda personalkategorier inom styrelsens olika arbetsenheter, bedömts böra utökas med tre kanslister, två kansliskrivare och 18 övriga biträden. Det redovisade personalbehovet torde kunna nedbringas, i varje fall efter någon tid, med åtminstone två befattningshavare, som har arbetsuppgifter av avtagande natur. Vid senare tidpunkt bör personalkostnader för svinstamkontrollen även kunna inbesparas.

Avser lönegradsplaceringar före 1 juli 1968.

K AP IT E L 1 8

S a m o r d n i n g av d e n c e n t r a l a i n f o r m a t i o n s - och u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t e n p å l a n t b r u k e t s och t r ä d g å r d s n ä r i n g e n s o m r å d e n 18.1.

Bakgrunden

Principbeslutet vid 1965 års riksdag innefattade att ett särskilt samarbetsorgan bör inrättas för att samordna och sprida informationsmaterial, avseende såväl rön från forskning och försök som annat material av betydelse för rationaliseringsverksamheten. Beslutet anslöt sig till förslag av 1960 års jordbruksutredning, som framhöll att den centrala informationsverksamheten på flera avsnitt hittills varit svagt utvecklad och ännu saknade fasta och enhetliga former. Delvis syntes detta ha sin grund i att primärkällorna för information och service utgörs av en lång rad myndigheter, institutioner och enskilda organisationer. Jordbruksutredningen utgick från att olika högskolor, institutioner och myndigheter samt näringsutövarnas organisationer m. fl. alltjämt kommer att bedriva upplysningsverksamhet inom sina verksamhetsfält och också kommer att ha egna resurser för ändamålet. Forsknings- och försöksinstitutionerna kommer sålunda att ha tillfälle att föra ut resultaten av sin verksamhet, vilket kan ske bl. a. genom massmedia, genom skriftliga redogörelser samt genom medverkan vid fortbildningskurser. Deras information kommer att rikta sig till rationaliseringsorganen och yrkesskolorna, men även till producenter och konsumenter, till näringsutövarnas organisationer m. fl. Även om kunskap i viss mån kan förmedlas direkt från forskningsorganen till de i näringen sysselsatta, fann sig utredningen kunna förutsätta — inte minst på grund av de växlande lokala förutsättningarna och förhållandena — att förmedlingen även framdeles får sin tyngdpunkt i de regionala organen. Berörda centrala ämbetsverk måste svara för att rådgivningsresurserna används på ett ändamålsenligt sätt, tillhandahålla behövliga hjälpmedel i rådgivningsarbetet, anordna fortbildningskurser i olika ämnen för länsorganens personal samt verka för utveckling av rådgivningsmetodiken. Härjämte kan på vissa speciella avsnitt erfordras service från centralt placerade rådgivare. Vidare förutsatte utredningen att näringsutövarnas riksorganisationer i fortsättningen som hittills kommer att bedriva en omfattande informationsverksamhet. När kunskapskällorna är många och resurserna splittrade, ansåg jordbruksutredningen risk föreligga både för dubbelarbete och för att informationen inte n å r alla. Bl. a. för att undvika sådana olägenheter måste infor-

298 mationen samordnas. Detta borde enligt jordbruksutredningen ske genom ett fristående centralt samarbetsorgan med stadgar som fastställdes av Kungl. Maj:t. I organet borde ingå representanter för ämbetsverk, forskningsorgan och enskilda organisationer, som har central informationsverksamhet på sitt program. Organets huvuduppgift borde vara att verka för att erforderligt upplysningsmaterial står till förfogande och se till att önskvärd samordning och arbetsfördelning sker. En uppgift för organet borde vara att organisera samordnade upplysningskampanjer inom aktuella ämnesområden. Vidare borde organet svara för sådan informationsverksamhet, som inte självklart kan sägas höra hemma hos visst organ. Det kunde gälla framställning av upplysningsmaterial för massdistribution till näringsutövarna, t. ex. artiklar för pressen, broschyrer m. m. Departementschefen uttalade (prop, nr 1965: 100) att han i likhet med remissinstanserna delade utredningens uppfattning att informationsverksamheten behöver på ett effektivt sätt samordnas och att ett särskilt samarbetsorgan bör finnas för att samordna och sprida informationsmaterial till näringsutövarna. I detta organ borde ingå representanter för bl. a. berörda myndigheter och vetenskapliga institutioner samt näringsutövarna. Samarbetsorganet borde ha resurser för bl. a. redaktionellt arbete. Organisationsutredningen borde närmare överväga denna fråga och de ändringar i fråga om jordbrukets upplysningsnämnd, som kan vara erforderliga. I direktiven för organisationsutredningen har departementschefen anfört: Slutligen bör utredningen med ledning av vad jag uttalade vid anmälan av propositionen närmare överväga samordningen av den centrala informations- och upplysningsverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden. Förslag till organisatorisk utformning av samarbetsorganet för dessa uppgifter bör utarbetas mot bakgrunden av bl. a. de erfarenheter, som vunnits inom jordbrukets upplysningsnämnd.

18.2. Nuvarande

aktiviteter

Som ett centralt samarbetsorgan för informationsverksamhet på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden verkar nu jordbrukets upplysningsnämnd. Behovet av intensifierade kontakter mellan olika organ har lett till att olika andra kontaktformer organiserats, såsom framgår av det följande. Helt naturligt har detta inom nyssnämnda områden särskilt blivit fallet kring lantbrukshögskolans och lantbruksstyrelsens verksamheter. Jordbrukets upplysningsnämnd, som började sin verksamhet 1943 och vars instruktion meddelats av Kungl. Maj:t senast i SFS nr 1965: 805, har till uppgift att sprida kännedom om forsknings-, försöks- och provningsresultat inom jordbrukets och trädgårdsnäringens områden, i den mån sådan verksamhet inte ankommer på annan myndighet. Nämndens ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t. Nämnden har självständiga beslutsfunktioner men

299 står under tillsyn av lantbruksstyrelsen. Dess personal överfördes 1959 till lantbruksstyrelsens personalstat. Upplysningsnämndens huvudsakliga verksamhet omfattar för närvarande publikationen Försök och Forskning, en presstjänst, en litteraturtjänst och en årsbok samt viss produktion av foldrar för massdistribution. Försök och Forskning ger lättfattliga koncentrat av praktiskt användbara undersökningsresultat och publiceras 10—12 gånger om året i artikelform i Jordbrukarnas Föreningsblad. Publikationen når därmed så gott som samtliga jordbrukare i landet. Den trycks dessutom i form av broschyrer med en upplaga på 5—20 000 ex, som ställs till förfogande för hushållningssällskap, lantbruksnämnder, skolor m. fl. Genom presstjänsten förmedlas två gånger per månad korta, populära artiklar i aktuella jordbruks- och trädgårdsfrågor till dagsoch fackpress. Litteraturtjänsten innehåller korta referat av in- och utländska forskningsresultat och riktar sig till lantbrukets rådgivare och lärare. Årsboken Jord-Gröda-Djur ger varje år en översikt över forskningen inom ett avgränsat ämnesområde. Nämnden tar vidare initiativ till och medverkar i intensifierade upplysningsinsatser på aktuella områden och producerar i sådana sammanhang broschyrer och foldrar, som distribueras i massupplaga. Nämnden söker också verka för att upplysning inom nämndens verksamhetsområde sprids genom film, radio och TV. Under budgetåret 1965/66 står följande tjänster på lantbruksstyrelsens personalstat till nämndens förfogande: 1 byrådirektör 1 1 :e byråagronom 1 kansliskrivare 1 kanslibiträde

Ag 25 Ae 23 Ae 11 1 Ag 7

Genom beslut av lantbruksstyrelsen fungerar sedan 1.10.1963 chefen för arbetsgruppen för rådgivningsfrågor inom lantbruksstyrelsen som sekreterare åt nämnden. Vid lantbrukshögskolan finns sedan 1961 en särskild kontaktorganisation, den s. k. specialrådgivningen 2 . Dess huvuduppgift är att vara kontaktorgan mellan forskningen och försöksverksamheten vid högskolan och den allmänna rådgivningsverksamheten på jordbrukets område. Denna uppgift fullgörs genom att fortlöpande informationer om och sammanställningar av nya forskningsrön från i första hand högskolans institutioner lämnas. Specialrådgivningen bedriver därjämte viss referattjänst samt genomför mindre undersökningar som beställningsarbete. En del närmare uppgifter om specialrådgivningen återfinns i 19 kap. 1 2

Nuv. innehavare av tjänsten är kanslist i Ig Ag 13. Lantbrukshögskolans styrelse har nyligen föreslagit att benämningen ändras till lantbrukshögskolans informationstjänst.

300 Statens veterinärmedicinska anstalt bedriver genom en konsulentavdelning rådgivnings- och upplysningsverksamhet, som riktar sig till bl. a. hushållningssällskapens befattningshavare på husdjursområdet. Veterinärhögskoleutredningen (SOU 1964: 12) har föreslagit att konsulentavdelningen byggs ut till en för veterinärhögskolan och nyssnämnda anstalt gemensam enhet, liknande specialrådgivningen vid lantbrukshögskolan. — Ytterligare en del statliga institutioner förmedlar själva sina forsknings- och försöksresultat till rationaliseringsorganen, exempelvis statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbruksbyggnadsförsök, statens växtskyddsanstalt, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt och statens maskinprovningar. I vissa fall är informationen avsedd för näringsutövarna. Tekniska högskolan i Stockholm, där bl. a. institutionerna för fastighetsteknik, fastighetsekonomi och kulturteknik bedriver forskning av betydelse för lantbrukets utveckling, har inte någon särskild organisation motsvarande specialrådgivningen, utan upplysningsverksamheten går genom vederbörande institutioner. Samma är förhållandet med Chalmers tekniska högskola, som har viss forskning på livsmedelstekniska området. I sammanhanget må också nämnas att en livsmedelsteknisk linje inrättas vid Lunds tekniska högskola från och med den 1 juli 1967. Flera statliga verk förmedlar genom egna publikationer statistiska uppgifter och utredningsmaterial av värde för såväl rationaliseringsorganen som näringsutövarna. Statistiska centralbyrån och statens jordbruksnämnd fyller här viktiga uppgifter. Flera halvstatliga forskningsinstitut bedriver omfattande målforskning och försöksverksamhet av stor betydelse för lantbruket. Jordbrukstekniska institutet bedriver tekniskt vetenskaplig forskning och handhar undervisnings- och upplysningsverksamhet angående de tekniska hjälpmedlens rationella användning. Resultaten publiceras i egna publikationer och sprids till såväl andra institutioner som till näringsutövarna. Institutet för växtförädling av frukt och bär bedriver förädling av fruktträd och bärväxter. Enligt stadgarna skall institutet meddela upplysning om de resultat, som framkommit vid dess verksamhet. De centrala ämbetsverken har ledning eller överinseende över underställda organ och samordnar verksamheten där. En väsentlig uppgift är därvid att insamla, bearbeta och sprida erfarenhetsrön från rationaliseringsverksamheten och att även i övrigt följa utvecklingen inom och utom landet och förmedla materialet. För ändamålet är i verken infogade arbetsenheter och specialister som i stor utsträckning fullgör serviceuppgifter åt länsorganen. Ämbetsverken fungerar också i stor utsträckning som förbindelselänk mellan å ena sidan forskning och försök och å andra sidan rationaliseringsorganen i de olika länen. Inte minst sker detta genom utbildningsverksamheten. Genom särskilda fortbildningskurser, vid vilka fackmän från högskolor, specialrådgivning och olika institutioner medverkar såväl vid planläggning som

genom föreläsningar, söker verken förmedla forskningens landvinningar till underställd personal. Inom lantbruksstyrelsen har inrättats en särskild arbetsgrupp för att bättre kunna tillgodose behovet av central ledning och service för länsorganens rådgivning. Inom gruppen upprättas program för rådgivningsverksamheten och planer för uppföljning av vissa rådgivningsprojekt. Vidare utarbetas hjälpmedel för det praktiska rådgivningsarbetet. För gemensamma centrala insatser inom rådgivningen sker samråd genom gruppen med andra myndigheter och högskolor. Den centrala programmeringen av rådgivningen, redovisad i ett tidigare avsnitt, har en betydelsefull roll i samordningen av upplysningsverksamheten. Denna programmering sker genom lantbruksstyrelsens försorg i samråd med bl. a. högskolor, centrala ämbetsverk samt fackliga och ekonomiska organisationer på jordbrukets, trädgårdsnäringens och skogsbrukets områden. Arbetsmarknadsstyrelsen bedriver en omfattande informationsverksamhet om arbetsmarknaden genom egna publikationer, press, radio och andra media. För att tillgodose rådgivningsverksamhetens och yrkesskolornas behov av film grundades 1937 på initiativ av lantbruksstyrelsen och vissa hushållningssällskap en särskild förening. Föreningen Skogs- och lantbruksfilm. Dess medlemmar består av hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser, undervisningsanstalter samt föreningar på jordbrukets och skogsbrukets områden. Föreningen, som åtnjuter statsbidrag men även får medel från annat håll, verkar bl. a. för anskaffning av film för undervisningsändamål, avseende jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel, fiske och lanthushåll. Den tillhandagår även medlemmarna med råd och upplysningar i filmfrågor. Lantbruksförbundets Ekonomi-AB sköter genom en särskild avdelning, SOL-film, enligt avtal distributionen av föreningens filmer och bildserier. För filmernas framställning används anbudsförfarande. Skriftligt material för främst hushållningssällskapens rådgivningsverksamhet sammanställs genom Hushållningssällskapens förbunds försorg och utges i en särskild småskriftserie. Näringsutövarnas egna riksorganisationer svarar för en omfattande upplysningsverksamhet, som riktar sig direkt till näringsutövarna ävensom till de egna befattningshavarna m. fl. — Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Lantarbetsgivareföreningen, Svensk husdjursskötsel och olika sammanslutningar av producenter ger ut åtskilliga tidskrifter och publikationer, som spelar en stor roll i upplysningshänseende. För trädgårdsnäringens del är två särskilda samarbetsorgan på grönsaksresp. fruktområdena under uppbyggnad för arbete med kvalitetsnormer och upplysning, syftande särskilt till en ur kvalitetssynpunkt välordnad handel till gagn för såväl odlarna som handeln och konsumenterna. Samarbets-

302 organens upplysning skall sålunda rikta sig till såväl producent-, distributions- som konsumentleden. Genom att Kungl. Maj:t fastställer stadgar och förordnar ordförande i styrelsen ges organen en officiell prägel. I 1966 års statsverksproposition underströk departementschefen betydelsen av att de båda organen samarbetar intimt. Förutsättningarna att på sikt sammanföra de båda organen och bilda ett för trädgårdsnäringens samtliga produktionsgrenar gemensamt samarbetsorgan borde vidare undersökas. För att finansiera verksamheten bidrar staten med belopp som motsvarar frukt- och grönsaksodlingens förbrukning av skattebelagda drivmedel. Såsom villkor för medelstilldelningen gäller att frivilliga avgifter i viss utsträckning varje år tillförs samarbetsorganen. Bland de centrala åtgärderna på upplysningsområdet bör vidare erinras om jordbruks- och skogsbruksprogrammen i radio, vilka torde ha stor betydelse genom att de väcker intresse bland näringsutövarna att skaffa sig ytterligare kunskaper. Som upplysningsmedel på dessa områden har televisionen ännu en begränsad användning. Till lantbruksavdelningen vid Sveriges Radio finns en rådgivande nämnd med representanter för forskningen, rådgivningen och skolorna samt näringsutövarna.

18.3. Samarbetsorganets

arbetsuppgifter

Sedan jordbrukets upplysningsnämnds tillkomst har kontakt- och informationsorgan byggts upp vid olika statliga institutioner, ämbetsverk och högskolor. Behovet har därvid ökat av en samordning av sådana upplysningsinsatser, som har gemensamt intresse för flera olika organisationer. Erfarenheterna från jordbrukets upplysningsnämnds arbete visar att den information, som centralt sammanställs till näringsutövarna, ej bör begränsas till enbart forsknings- och försöksresultat på jordbruks- och trädgårdsområdet. Ett växande behov föreligger att till näringsutövarna också sprida kännedom om i praktiken vunna erfarenheter och resultat samt att informera dem om allmänna föreskrifter och bestämmelser på jordbruks- och trädgårdsområdena. Huvuduppgiften för samarbetsorganet bör vara att verka för bästa möjliga samordning av sådana upplysningsinsatser, där flera olika organisationer samverkar. Genom samrådet där bör arbetsuppgifter kunna fördelas på lämpligt sätt mellan de olika medverkande organisationerna, överenskommelser träffas om framställning av material för gemensamt bruk, m. m. Avsikten är givetvis icke att samarbetsorganet skall begränsa det direkta samarbetet mellan olika ämbetsverk och institutioner. Vad beträffar avvägningen utav arbetsuppgifter mellan samarbetsorganet å ena sidan samt

303 vederbörande statliga verk, högskolor och organisationer å andra sidan förutsattes, att samarbetsorganet ej skall framställa sådant material, som respektive verk och institutioner behöver för sin egen verksamhetsledning och service till underställda organ, vilket de naturligen själva anskaffar. Den allmänna inriktningen av den verksamhet samarbetsorganet skall bedriva bör så långt möjligt ansluta till betydelsefulla frågeställningar inom jordbruket och trädgårdsnäringen där ett stort gemensamt intresse föreligger från olika medverkande institutioners och organisationers sida att samverka vid planeringen, utformningen och genomförandet av insatserna. Sådant upplysningsmaterial, som samarbetsorganet i första hand bör låta framställa, är broschyrer, foldrar, flygblad, affischer etc. för massdistribution till näringsutövarna. Organet bör även kunna svara för en utbyggd presservice liknande den JUN nu handhar med aktuella fackartiklar till såväl dags- som fackpressen. Behovet av informationsmaterial av den typ, som här nämnts, är relativt dåligt tillgodosett i vårt land i jämförelse med andra länder. Om framställningen av upplysningsmaterial för massdistribution till näringsutövarna naturligen kan sägas vara en arbetsuppgift för samarbetsorganet är det mer diskutabelt hur sådan litteraturbevakning, som jordbrukets upplysningsnämnd nu handhar genom sin litteraturtjänst, bör ordnas i fortsättningen. Med hänsyn till att referenterna bl. a. är spridda på ett stort antal från varandra fristående institutioner och att visst utbyte av referat sker med motsvarande upplysningsorgan i andra länder har det ansetts vara en uppgift, som upplysningsnämnden borde svara för. Litteraturtjänsten vänder sig till rådgivare och lärare och innehåller sammanfattningar av sådana forskningsresultat, som kan anses ha praktiskt värde. Den kan därför främst ses som en arbetsuppgift för resp. högskolor och forskningsinstitutioner och deras särskilda kontaktorgan, där sådana finns. Utredningen förordar av dessa skäl att upplysningsnämndens nuvarande uppgifter avseende litteraturtjänst överföres till högskolornas egna informationsavdelningar. Samarbetsorganet bör ej själv trycka upplysningsmaterial för massdistribution utan bör lämpligen för ändamålet anlita affärsdrivande företag. Beträffande marknadsföringen av materialet sker nu försäljningen av jordbrukets upplysningsnämnds årsbok genom LT:s förlag och Försök och Forskning publiceras enligt särskilt avtal med Jordbrukarnas Föreningsblad. Allt övrigt upplysningsmaterial från nämnden sprids genom olika kanaler beroende på innehållet. En viktig spridningsväg är hushållningssällskap, lantbruksnämnder och lantbrukets skolor. Jordbrukets egna organisationer medverkar i stor utsträckning. För att nå full effekt av det upplysningsmaterial samarbetsorganet kommer att utge för massdistribution till näringsutövarna och andra bör i princip samma spridningsvägar utnyttjas som f. n. används av upplysningsnämnden. De bör emellertid kompletteras så att materialet kan nå ut även utanför jordbrukets kretsar.

304 18.4. Samarbetsorganets

sammansättning

Samarbetsorganet bör vara en plattform för gemensamma överläggningar mellan företrädare för informationstjänsten vid vetenskapliga institutioner, myndigheter och organisationer inom berörda delar av näringslivet m. fl., som har intresse av att medverka till samordning av information med anknytning till rationaliseringsverksamheten i vidare bemärkelse. Styrelsen för organet bör förordnas av Kungl. Maj:t, och kan förslagsvis bestå av ordförande och tio ledamöter. Utredningen har övervägt om inte ett mindre antal vore att föredraga men med hänsyn till värdet av att inom styrelsen ha en mångsidig sakkunskap har utredningen stannat för det högre antalet. Det torde f. n. icke vara behövligt att i stadgar låsa antalet. För det löpande arbetet torde styrelsen vilja tillsätta ett arbetsutskott. En förutsättning för att verksamheten skall bli fruktbärande är att institutioner, myndigheter och organisationer, som verkar inom här berörda områden, aktivt tar del i samarbetsorganets arbete. En lämplig anordning synes vara att envar av dem får utse företrädare, som knytes till organet som adjungerad ledamot av styrelsen. Styrelsen torde lämpligen kunna arbeta på sektioner, varigenom adjungerade ledamöter kan välja att deltaga vid behandling av frågor, som för dem är av särskilt intresse. Årligen bör ett huvudsammanträde hållas, vid vilket riktlinjerna i stort för det kommande årets verksamhet behandlas. Till detta sammanträde bör samtliga adjungerade ledamöter kallas.

18.5. Samarbetsorganets

kansli

Med hänsyn till att det upplysningsmaterial, som kommer att utges genom samarbetsorganets försorg, kräver en långt gående popularisering behöver samarbetsorganet främst tillgång till goda redaktionella resurser. Med de arbetsuppgifter, som förutsatts komina att handhas av organet kommer en viss utökning i förhållande till jordbrukets upplysningsnämnds nuvarande personalresurser att krävas. Följande förslag grundar sig på de erfarenheter, som uppnåtts i jordbrukets upplysningsnämnds verksamhet, mot bakgrunden av de arbetsuppgifter samarbetsorganet väntas få. Sekreterarens uppgifter, som f. n. skötes på deltid av chefen för rådgivningsgruppen inom lantbruksstyrelsen, bör handhas av en heltidsanställd befattningshavare. Sekreteraren åligger närmast att verkställa kommittéstyrelsens beslut samt samordna och leda arbetet inom organets kansli. Det stora antalet institutioner och organisationer, som medverkar i organet, medför krävande arbetsuppgifter för sekreteraren i det fortlöpande arbetet. En väsentlig uppgift blir att upprätthålla kontakterna för utbyte av erfarenheter och material med motsvarande upplysningsorgan i framför

305 allt de övriga nordiska länderna. Vidare bör sekreteraren vara samarbetsorganets kontaktman med Sveriges Radio. Med den sammansättning samarbetsorganet kommer att få bör det statsanslag, som f. n. utgår till Föreningen Skogs- och lantbruksfilm för filmoch bildframställning, lämpligen överföras på samarbetsorganet. För samarbetsorganet blir en nära kontakt med såväl fack- som dagspressen nödvändig. Genom jordbrukets upplysningsnämnds försorg utsänds f. n. fackartiklar och korta notiser i aktuella jordbruks- och trädgårdsfrågor till såväl fack- som dagspressen var fjortonde dag. Företagna undersökningar visar en mycket god beläggning av det pressmaterial, som utsänds. Presstjänsten har visat sig i förhållande till kostnaderna vara en mycket effektiv form av spridning av fakta till och om jordbruket och trädgårdsnäringen. En utbyggnad har därför sedan länge varit aktuell, men har ej kunnat ske p. g. a. bristande resurser. Det har varit ett önskemål att dels kunna utsända presstjänstmaterialet varje vecka och dels kunna göra det mer lokalt betonat. Vid sidan av andra uppgifter svarar f. n. den vid upplysningsnämnden placerade byrådirektören för presstjänsten. Med hänsyn till den betydelse sammanställning av pressmaterial kommer att få i samarbetetsorganets upplysningsverksamhet bör inom organets kansli finnas en befattningshavare, som odelat kan ägna sig åt presstjänsten och kontakterna med pressen. Under senare år har seriepublikationen Försök och Forskning alltmer inriktats på frågor, som aktualiserats i det fortlöpande rådgivningsarbetet, och den anknyter till sitt innehåll ofta till pågående upplysningskampanjer eller andra intensifierade rådgivningsinsatser. För sin verksamhet som samordnande organ för gemensamma upplysningsinsatser bör samarbetsorganet ha tillgång till en egen seriepublikation med i princip samma spridningskanaler, som f. n. publikationen Försök och Forskning, vilka möjliggör att praktiskt taget samtliga lantbrukare kan få del av innehållet. Med hänsyn till det allmänna intresse, som föreligger att årligen kunna i samlad form utge fakta om jordbruket och trädgårdsnäringen och av statsmakterna fattade beslut, kan det vara motiverat att i samarbetsorganet i en årsbok med modärniserad utformning samla sådant material. En befattningshavare bör inom samarbetsorganets kansli särskilt avdelas med huvuduppgift att närmast svara för de periodiska publikationerna. En huvuduppgift för samarbetsorganet blir att genom broschyrer, foldrar och annat upplysningsmaterial sprida upplysning till näringsutövarna. Bl. a. i samband med koncentrerade upplysningsinsatser är behovet stort att i kortfattad form sprida information om aktuella frågeställningar. Uppgiften att i broschyrer eller foldrar förmedla upplysning om nya metoder, bestämmelser och praktiska anvisningar kräver ett betydande redaktionellt arbete av från expertisen insamlat material. I samordnade upplysningskampanjer sker f. n. ett samarbete mellan olika organisationer och institutioner för anskaffning av broschyrer, foldrar och liknande material. För textredigering, 20

306 layout, etc. har jordbrukets upplysningsnämnd så långt resurserna tillåtit ställt sig till förfogande. Det bör vara en angelägen uppgift för samarbetsorganet att fortsatt verka på detta område och intensifiera verksamheten. Erfarenheterna hittills har varit mycket goda av den effekt material av denna typ haft för att snabbt sprida information till näringsutövarna. Inom samarbetsorganet bör en befattningshavare finnas med huvuduppgift att utarbeta sådant material, som här nämnts. Den kontorspersonal, som f. n. finns avdelad för upplysningsnämnden är med nuvarande omfattning på verksamheten underdimensionerad. För korrespondens, utskrifter, diarieföring, distribution etc. krävs en viss utökning av nuvarande personal. De här föreslagna förstärkningarna i förhållande till den personal, som nu är redovisad på lantbruksstyrelsens personalstat 1 och ställd till jordbrukets upplysningsnämnds förfogande, innebär att nuvarande sekreteraresysslan på deltid ändras till heltidstjänst, samt att en ny tjänst inrättas som byrådirektör. Kontorspersonalen utökas med en kontorist och ett skrivbiträde. Personalen vid samarbetsorganet skulle sålunda komma att utgöras av en sekreterare (avdelningsdirektör) för att handha samordningsfunktionerna och leda arbetet, en redaktör för presstjänsten och organets periodiska publikationer, två byrådirektörer för att handha organets övriga publikationsverksamhet. en kanslist, en kontorist, ett kanslibiträde och ett skrivbiträde. Liksom nu är förhållandet med upplysningsnämnden bör personalen redovisas på lantbruksstyrelsens personalstat och lokaler ställas till förfogande genom lantbruksstyrelsens försorg.

18.6. Medel Samarbetsorganets möjligheter att utgiva upplysningsmaterial blir helt beroende av de medel organet förfogar över. Jordbrukets upplysningsnämnds verksamhet finansieras över en särskild anslagspost för upplysningsverksamhet på lantbruksstyrelsens omkostnadsanslag. För budgetåret 1966/67 uppgår anslaget till 100 000 kr. De begränsade medlen har främst inneburit mycket små möjligheter att inom denna anslagsram kunna utge aktuella upplysningsbroschyrer och foldrar. Anslaget för samarbetsorganets upplysningsverksamhet bör för att verksamheten skall kunna bedrivas i tillfredsställande omfattning, för nästkommande budgetår bestämmas till 300 000 kr.

1 Avser läget före 1 juli 1966. Från sagda datum har förste byråagronomtjänsten ändrats till byrådirektörstjänst.

KAPITEL

19 Samarbetet mellan lantbruksorganisationen och högskolor m. fl. vetenskapliga institutioner 19.1.

Allmänt

För samarbete i den allmänna informationsverksamheten mellan vetenskapen, administration och näringsliv föreslås i 18 kap. ett centralt samarbetsorgan. Lantbruksorganisationen behöver givelvis härutöver ha fortlöpande direkt, samarbete med de forsknings- och försöksinstitutioner, vilkas ämnesområden ligger rationaliseringsverksamheten nära. Lantbruksorganisationen bör arbeta på underlag av rönen från forskning och försök och behöver därför fortlöpande ha tillgång till aktuellt material från olika forskningsinstitutioner avseende den tekniska och ekonomiska utvecklingen. En av huvuduppgifterna för lantbruksorganisationen är också att med sin rådgivningspersonal fylla en uppgift som det allmännas organ att snabbt förmedla vetenskapliga rön till yrkesutövarna inom jordbruk och trädgårdsnäring m. m. och omsätta dessa rön i praktiskt bruk. Genom intima kontakter mellan forskning och försök å ena sidan och den praktiska rationaliseringsverksamhetens företrädare å den andra sidan blir det möjligt för forskning och försök att ta upp just sådana problemställningar som för näringarna och rationaliseringsverksamhetens utveckling är mest angelägna. Det behövs sålunda väl fungerande kontakter i båda riktningarna. Sådan ömsesidig kontakt innebär i stort sett att forsknings- och försöksorganen fortlöpande sammanställer resultaten från sitt arbetsfält och förser bl. a. lantbruksorganisationen med materialet, lantbruksorganisationen vänder sig till de vetenskapliga institutionerna med information om aktuella problemställningar och med önskemål om insatser av forskning och försök. De grundläggande utgångspunkterna för samarbetet är givna. Forskning och försök ankommer på de vetenskapliga institutionerna. Verksamhetsledning samt andra administrativa insatser ankommer på vederbörande ämbetsverk med underställda länsorgan. Bearbetning för utnyttjande för praktiskt bruk av det material, som försök och forskning ger, behöver ofta göras i nära samarbete mellan företrädare för vetenskap, administration och praktisk erfarenhet. I det sammanhanget bör arbetsfördelningen i princip vara följande. Inom högskolorna och andra vetenskapliga institutioner bör insatserna gö-

308 ras i syfte att ge vägledning för bedömning av hur materialet kan utnyttjas. Inte minst viktigt är detta då resultat från olika forskningsfält behöver knytas samman. Lantbruksorganisationen har i sin verksamhet att forma ut planer och förslag till konkreta handlingsalternativ och anpassningsåtgärder i olika sammanhang, t. ex. i rådgivningsverksamheten och vid beredning av ärenden där beslut sedan fattas om olika insatser från det allmännas sida genom finansieringsstöd, lagtillämpning och mycket annat. Länsorganen, till vilka beslutanderätt i mycket stor utsträckning decentraliseras, utformar bl. a. regionalt differentierade riktlinjer för rationaliseringsverksamheten. De befattningshavare, som under verksamheten ute i fält utformar och för fram konkreta förslag, skall givetvis ha ansvaret för att deras förslag och kalkylering m. m. är väl underbyggda. Samarbetsordningen betingas givetvis i hög grad av de berörda organens uppbyggnad. Med hänsyn jämväl till att rationaliseringsverksamheten inom jordbruket och trädgårdsnäringen alldeles särskilt kräver ett fortlöpande intimt samarbete mellan lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolan är det lämpligt att diskutera samarbetsordningen med utgångspunkt från deras nu aktuella organisationsformer. Lantbruksstyrelsen har ledning och överinseende över de underställda organen inom länen och samordnar deras verksamhet. En väsentlig uppgift är därvid både att insamla praktiska erfarenheter och rön från rationaliseringsverksamheten och att även i övrigt följa utvecklingen inom och utom landet. För ändamålet är, såsom närmare redovisats i 17 kap., i styrelsen infogade arbetsenheter och specialister. Dessa deltar i verksamhetsledningen och fullgör också betydande funktioner till tjänst åt länsorganen. Den tekniska utvecklingen leder till ökande sådan integration inom lantbruksorganisationen. Som underlag för verksamhetsledningen ankommer det sålunda på styrelsen och länsorganen att utföra undersökningar för att följa utvecklingen, belysa utvecklingstendenser m. m. och analysera effekten av insatta åtgärder. Det är givetvis en viktig uppgift för styrelsen att sörja för att förbindelser mellan forskning och försök å ena sidan och styrelsen med underställda länsorgan å den andra sidan fungerar så effektivt som möjligt. Efter beslut av 1961 års riksdag inrättades vid lantbrukshögskolan en organisation för särskild rådgivning på vissa angivna ämnesområden, den s. k. specialrådgivningen, vars huvuduppgift, sådan den i samband med viss omläggning formulerats av 1964 års riksdag (IX ht, bil. 11, s. 24), skall vara att utgöra ett kontaktorgan mellan forskningen och försöksverksamheten å ena sidan och den allmänna rådgivningsverksamheten på jordbrukets område å andra sidan. Den riktar sig till hushållningssällskap och lantbruksnämnder, yrkesskolor, jordbrukets föreningsrörelse och privata organisationer m. fl. Kontaktuppgiften fullgörs genom att fortlöpande informationer om och sammanställningar av nya forskningsrön från i första hand

309 högskolans institutioner lämnas, vidare genom medverkan i fortbildning av personal hos rationaliseringsorganen och yrkesskolorna m. fl. Specialrådgivningen inhämtar information om det praktiska jordbrukets och trädgårdsnäringens problemställningar för att förmedla dessa till forskningen och försöksverksamheten. Specialrådgivningen bedriver därjämte viss referattjänst och genomför mindre undersökningar som beställningsarbete. Specialrådgivningen, som sorterar under lantbrukshögskolans styrelse, omfattar tre avdelningar, nämligen ekonomi med tre experter, jordbruk med sex experter och husdjur med fyra experter. Enligt beslut av 1966 års riksdag inrättas en ny befattning för expert i teknik. I högskolans planer för ytterligare utbyggnad ingår även expertis på trädgårdsområdet. I de för specialrådgivningen av Kungl. Maj:t givna bestämmelserna (kbr. 16/6 1961 med tillhörande PM) sägs ut att nära kontakter bör — i all möjlig utsträckning — upprätthållas med framför allt lantbruksstyrelsen, hushållningssällskap, lantbruksnämnder, skogsvårdsstyrelser, växtförädlingsanstalten, växtskyddsanstalten samt med jordbrukets föreningsrörelse. Som samarbetsorgan har inrättats en rådgivande nämnd, i vilken bl. a. lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapen och föreningsrörelsen är företrädda. Nämnden har till uppgift att medverka vid planering av verksamhetens allmänna uppläggning samt att följa densamma. Nämnden har sammanträtt en gång årligen. Lantbrukshögskolans styrelse föreslår i sina anslagsäskanden för budgetåret 1967/68 att specialrådgivningsorganisationen skall undergå en viss omorganisation, innebärande bl. a. att ledningen därav under högskolans styrelse och rektorsämbete skall handhas av en informationschef. Enligt förslaget skall dess benämning ändras till lantbrukshögskolans informationstjänst. Av årsredogörelserna samt av de inom specialrådgivningen givna anvisningarna framgår att specialrådgivningen inriktat sig på att uppnå en direkt och personlig kontakt med tjänstemän vid hushållningssällskap, lantbruksnämnder, skogsvårdsstyrelser, skolor och andra institutioner, som sysslar med upplysnings- och rådgivningsverksamhet. De personliga kontakterna mellan befattningshavarna i specialrådgivningen och fackmännen i länsorganen samt andra lokala organisationer är givetvis värdefulla och oumbärliga för att erfarenheter och synpunkter skall kunna utbytas så att syftet med specialrådgivningen kan nås. Men det vore otillräckligt att bygga upp verksamheten huvudsakligen på sådana personliga kontakter. Det har med den snabba och ekonomiska utvecklingen visat sig alltmer angeläget med en väl organiserad samverkan mellan myndigheterna — lantbruksstyrelsen och dess underställda länsorgan — och högskolorna. Vad specialrådgivningen beträffar framstår det som självfallet att dess verksamhet, i den del den är riktad till rådgivningspersonalen vid länsorganen, måste vara väl synkroniserad med verksamhetsledningen

310 inom lantbruksorganisationen. Det bör härtill fogas att specialrådgivningens insatser bör utnyttjas för information och vidareutbildning inte enbart av rådgivarna utan likaväl av den expertis som inom lantbruksstyrelsen verkar för andra statliga insatser. En god samordning har visat sig vara av stor vikt för att nå en god samlad effekt av insatserna och för att undvika dubbelarbete och onödiga kostnader genom splittrade insatser. Detta gäller bl. a. beträffande följande delar av verksamheten.

19.2.

Vidareutbildning

och uppskolning

av

rationaliseringsorganens

personal En systematisk vidareutbildning av rationaliseringsorganens befattningshavare är nödvändig för att en god effekt skall kunna nås. Under senare år har också en kraftig utbyggnad av verksamheten för fortbildning av olika rådgivarekategorier ägt rum. I planläggningen av denna fortbildning, som administreras av lantbruksstyrelsen, anlitas experter från ett flertal vetenskapliga institutioner, andra statliga verk och näringsutövarnas egna organisationer. Parallellt härmed bereds befattningshavarna i viss utsträckning tillfälle att deltaga i specialkurser som ordnas av andra institutioner. Personalutbildningen får ses som ett viktigt led i ledningen av rationaliseringsverksamhetcn och bör liksom förhållandet är nu i huvudsak administreras och organiseras av lantbruksstyrelsen. Jordbruksutredningen har understrukit betydelsen av en så organiserad fortbildning av rationaliseringsorganens befattningshavare och har ansett särskilt angeläget att tillräckliga resurser härför ställs till förfogande under den kommande perioden, som innefattar omorganisation och ändrade eller delvis nya arbetsuppgifter. Kursverksamheten för fortbildningen av ralionaliseringsorganens personal har visat sig vara en utmärkt plattform för kontakten och samarbetet mellan forskarna och befattningshavarna i rationaliseringsorganen. Vid sådana kurser möter föreläsarna vanligen en samling befattningshavare som väl företräder sakkunskapen om de praktiska problemställningarna i hela landet inom sina verksamhetsgrenar. Under de diskussioner och grupparbeten, som oftast utgör en stor del av kursprogrammet, bör forskarna bl. a. få en mycket god bild av angelägna forskningsuppgifter m. m. och likaså goda uppslag för fortsatt samarbete med olika lokala befattningshavare. På senare år har befattningshavarna vid lantbrukshögskolans specialrådgivning lämnat en omfattande och uppskattad medverkan i denna kursverksamhet. Detta samarbete bör fortsättas och utvecklas. Lantbrukshögskolans informationstjänst bör vara företrädd redan på ett tidigt stadium

311 i beredningen av årsprogrammen för kursverksamheten för personalutbildning. Dess befattningshavare bör anlitas vid uppläggande och genomförandet av kurser där ämnen inom deras kompetensområden behandlas. Givetvis skall också i fortsättningen liksom hittills olika forskare och försöksmän m. fl. anlitas i kursverksamheten. Det torde vara specialrådgivningen angeläget att medverka till att så sker.

19.3. Insamling

av uppgifter

m. m.

Länsorganen förfogar över åtskilligt material som är av intresse för forskningen och det kominer ofta önskemål om att ytterligare uppgifter skall insamlas och sammanställas. Då de vetenskapliga institutionerna önskar uppgifter av större omfattning från länsorganen eller deras befattningshavare bör av praktiska skäl hänvändelse ske till lantbruksstyrelsen. Detta främst av två skäl: likartade uppgifter behövs ofta för olika ändamål och olika institutioner och det är då nödvändigt att samordna så att inte olika institutioner, myndigheter m. fl. vid sidan av varandra går ut med frågeformulär m. m. som kan åstadkomma omfattande dubbelarbete; för övrigt innebär lantbruksstyrelsens utredningsverksamhet att åtskilligt material insamlas, sammanställs och hålls disponibelt centralt, uppgiftsinsamlandet måste anpassas efter länsorganens resurser och passas in i en lämplig tidtabell med hänsyn till deras verksamhet.

19.4.

Uppslag

och önskemål och

om upptagande

av

forsknings-

försöksprojekt

Det kan förutsättas att forsknings- och försöksinstitutionerna har en aktiv verksamhet för att både från näringslivet och lantbruksorganisationen m. fl. skaffa sig uppgifter om aktuella problem inom de berörda näringarna. Specialrådgivningen har också här en viktig uppgift sig anförtrodd. Det kan också förutsättas att lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna är angelägna att ge sina önskemål till känna för forskare och försöksmän. Sedan forskningsuppgifter m. m. av någon större omfattning aktualiserats, vid vilka någon avsevärd medverkan från rationaliseringsorganen eller deras befattningshavare behövs, bör lantbruksstyrelsen och vederbörande högskoleinstitutioner samråda. Detta bör ske bl. a. med hänsyn till kostnadsfrågan. Lantbruksstyrelsen kan i en del fall ställa resurser till förfogande, i andra fall hos Kungl. Maj:t göra framställning om medel eller på andra håll utverka sådana. Ett sådant centralt samråd är framför allt mo-

312 tiverat därav att större uppdrag eller arbetsuppgifter behöver vara samordnade och normalt har intresse icke bara för ett län. Det må nämnas att det torde värn en naturlig ordning att lantbruksorganisationen — som nu och i fortsättningen i ökad utsträckning — vänder sig till forskningsinstitutionerna och därtill knutna serviceorgan för att som beställningsarbeten få speciella undersökningar och analyser m. m. för användning i den praktiska verksamheten utförda. En god arbetsmetod har visat sig vara att anförtro en sådan undersökning åt en gemensam arbetsgrupp i vilken företrädare för vetenskapen och den praktiska verksamheten ingår.

19.5. Lantbruksorganisationens

kalkylverksamhet

ra.

ra.

Såsom närmare framhållits i ett tidigare kapitel bör specialrådgivningen vara företrädd redan på ett tidigt stadium av beredningen av riksprogram för rådgivningsverksamheten. Specialrådgivningens befattningshavare liksom olika forskare och försöksmän bör också kunna anlitas vid planeringen och genomförandet av olika kurser. Utvecklingsarbete avseende ekonomisk kalkylering, inriktad på problemställningar vid jordbrukets och skogsbrukets rationalisering, bedrives vid högskolorna (lantbrukshögskolan, skogshögskolan, tekniska högskolan). Vid lantbrukshögskolan finns vid institutionen för lantbrukets företagsekonomi en försöksavdelning, som primärt sysslar med bearbetning av resultaten av försöksverksamheten på de tekniska områdena i syfte att härleda produktionsfunktioner och i övrigt inordna försöksresultaten i de driftsckonomiska sammanhangen. Avdelningen utför också en del beställningsarbeten. Inom försöksavdelningen vid institutionen för företagsekonomi vid lantbrukshögskolan har utarbetats en datahandbok i driftsplanering och en datasamling avseende kalkyler för enskilda produktionsgrenar i olika områden. Arbetet med att årligen revidera dessa datasamlingar har nu övertagits av specialrådgivningens ekonomiska avdelning, som u r forskningsoch försöksberättelser tar fram sådant material, som lämpar sig som kalkylunderlag. I rationaliseringsorganens verksamhet har den företagsekonomiska kalkyleringen nu en central plats. Detta gäller såväl rådgivningen som prövningen av finansieringsstöd och andra insatser från det allmännas sida. Som regel skall i ärenden rörande finansieringsstöd investeringskalkyl göras, och då så är behövligt för bedömningen skall en fullständig driftsekonomisk plan upprättas. Enligt beslut vid 1963 års riksdag (prop. 1963: 125) skall det ankomma på lantbruksstyrelsen att i samråd med lantbrukshögskolans företagsekonomiska institution utarbeta lämpliga modeller för sådana planer och kalkyler. Inom lantbruksstyrelsen är experter avdelade

313 för att följa och handleda kalkylverksamheten inom underställda organ. Från länsorganen inflyter åtskilligt material, erfarenheter inhämtas, kalkylverksamheten utvecklas i anslutning till de praktiska problemställningarna och service lämnas till länsorganen. Vid komplicerade och större projekt genomför styrelsens experter själva i en del fall kalkyleringen. Vidare pågår inom lantbruksstyrelsen sedan några år arbete med utveckling av sådan kalkylering, som bör ingå i den översiktliga utvecklingsplaneringen och som bl. a. avser att ge underlag för bedömning rörande olika företagstyper m. m. Denna verksamhet bör givetvis vara nära förbunden med de vetenskapliga arbetena vid högskolorna. Jordbruksutredningen har nu föreslagit att lantbruksorganisationen skall få resurser för här berörda arbetsuppgifter, dels i form av personal och dels i form av medel för att beställa uppdragsforskning, samt att forskningen skall få ökade anslag för fortsatt grundforskning på ovannämnda områden och för att därvid bl. a. behandla frågeställningar om jordbrukets produktionstillgångar i olika delar av landet och om sambandet mellan jordbrukets rationalisering och livsmedelsförsörjningen.

K A P I T E L 20

Lantbruksorganisationens samarbete med näringsutövarnas organisationer 20.1. Nuvarande

samarbetsformer

Ett omfattande samarbete äger nu rum mellan lantbruksstyrelsen och de underställda länsorganen å ena sidan och näringsutövarnas ekonomiska och fackliga organisationer å den andra. Till stor del är detta samarbete av informell karaktär och består av löpande kontakt avseende bl. a. information, konsultation och utbyte av erfarenheter och råd inom de olika verksamhetsområden, där de statliga eller statsunderstödda institutionerna och näringsutövarnas organisationer har gemensamma intressen. Inte minst viktigt i detta sammanhang är det utbyte, som består i att nämndernas och sällskapens befattningshavare står till förfogande för föredrag, diskussioner och överläggningar inom näringsutövarnas organisationer, och att dessa senare på motsvarande sätt står de statliga myndigheterna till tjänst i deras verksamhet. Den mellan hushållningssällskapen och jordbrukets övriga organisationer sedan gammalt förekommande samverkan består i att hushållningssällskapen direkt medverkar i ett flertal organisationers verksamhet, bl. a. genom att de själva och deras befattningshavare utför administrativa göromål eller är verksamhetsledare i ett stort antal lokala sammanslutningar. Detta gäller kontroll-, semin- och avelsföreningar, fröodlarsammanslutningar, potatisodlare- eller andra specialodlareföreningar m. fl. Ett stort antal av dessa sammanslutningar och föreningar har bildats på initiativ eller genom medverkan av sällskapen. Ett näringsutövarnas samarbetsorgan är föreningsnämnderna, sammansatta av företrädare för den ekonomiska föreningsrörelsens regionala branschorganisationer, RLF:s regionala föreningar m. fl. Hushållningssällskapen är som regel också medlemmar i föreningsnämnderna och erlägger i anslutning härtill en viss årsavgift. Föreningsnämndernas viktigaste arbetsuppgifter har varit att bl. a. förmedla anslag till olika studieorganisationer och ta initiativ till vissa lokala utredningar m. m. De har alltmer också tagit upp diskussioner om olika spörsmål i samband med jord- och skogsbrukets utveckling. I serviceverksamheten har ett nära samarbete med ömsesidigt utbyte av tjänster utformats mellan lantbruksnämnder, hushållningssällskap och organisationer inom jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens områden. Detta framgår till vissa delar av 6 kap.

315 Vid sidan av det informella men betydelsefulla samarbetet mellan den statliga lantbruksorganisationen, hushållningssällskapen och näringsutövarnas organisationer har även andra och fastare etablerade samarbetsformer utformats. Vid lantbruksstyrelsens behandling av frågor, som rör lantbruket i stort, sker överläggningar med de ekonomiska och fackliga organisationerna, såväl företagarnas som arbetstagarnas. Så är fallet t. ex. i avseende å planeringsverksamheten och programmeringen av rådgivningen. Till lantbruksstyrelsen är vidare knutna ett flertal nämnder, redovisade i 17 kap., för samarbete inom olika speciella verksamhetsgrenar med bl. a. näringsutövarnas organisationer. Vad gäller upplysnings- och informationstjänst verkar centralt för samordning jordbrukets upplysningsnämnd, närmare behandlad i 18 kap., i vilken olika organisationer är företrädda. På länsplanet har de s. k. länsprogramnämnderna (se 4 kap.), där bl. a. representanter för lantbrukets organisationer medverkar, uppgiften att verka för att rådgivningen samordnas på lokalplanet och för att lokala initiativ och önskemål skall bli beaktade i den centrala planeringen av verksamheten. Inom ramen för den utvecklingsplanering lantbruksnämnderna bedriver hålls överläggningar med bl. a. jordbrukets och skogsbrukets ekonomiska och fackliga organisationer. Vid de olika hushållningssällskapen finns vidare ett stort antal speciella nämnder för växtodlings-, husdjurs-, trädgårds-, fiske-, hushålls-, hemslöjds- m. fl. frågor. Vid sidan av dessa organ, där näringsutövarna lokalt har en representation genom bl. a. RLF:s länsorgan, länens föreningsnämnder och till dessa anslutna organisationer, förekommer också ett betydande praktiskt samarbete i andra konkreta former. Vissa kontroll- och försöksuppgifter utförs sålunda i samverkan mellan organisationerna och sällskapen. Organisationerna bidrar härvid i många fall till avlöningen av särskild hos sällskap anställd personal. Hushållningssällskap och slakteriföreningar driver gemensamt svinkontrollstationer. Vidare lämnar föreningsrörelsen i en del fall årliga bidrag till vissa av sällskapen bedrivna inrättningar m. m. Samarbetsordningen i försöksverksamheten har redovisats i 7 kap.

20.2. Det framtida

samarbetet

20.2.1. Grundläggande uttalanden Betydelsen av ett gott och förtroendefullt samarbete mellan rationaliseringsorganen och näringsutövarna har understrukits vid åtskilliga tillfällen, inte minst under de senaste åren. Så skedde bl. a. i samband med behandlingen av ändrade bestämmelser för rationaliserings verksamheten vid 1963 års riksdag, då jordbrukets organisationer i överenskommelse med staten åtog sig att främst genom upplysningsverksamhet befordra jordbrukets

rationalisering. Lantbruksstyrelsen har senare, nämligen i sitt remissyttrande över jordbruksutredningens betänkande SOU 1964:55, uttalat att kontakterna med näringsorganisationerna ökat på senare år, särskilt sedan våren 1963. Bortsett från programnämnderna för upplysnings- och rådgivningsverksamheten syntes man enligt styrelsens mening inte behöva tillskapa särskilda, för hela landet likartade organ för nämnda kontakter. Vid 1965 års riksdag anförde departementschefen (prop. 1965: 100), att rationaliseringsverksamheten självfallet bör bedrivas i god kontakt med näringsutövarna och att kontakter både kan och bör upprätthållas i olika former. Det betecknades som angeläget, att rationaliseringsorganet har förbindelser med jordbrukets organisationer i länet och den s. k. föreningsnämnden, som är ett samarbetsorgan för jordbrukets fackliga och ekonomiska föreningsrörelse på länsplanet. Det vore dock av värde för den kontinuerliga kontaktverksamheten att ha tillgång till en särskild organisation, och enligt departementschefens förslag skulle hushållningssällskapen fylla en uppgift som kontaktorgan. Jordbruksutskottet framhöll (JoU 1965: 17), att den nya lantbruksnämnden skulle bli uppbyggd på liknande sätt som övriga länsorgan, t. ex. länsbostadsnämnd och länsarbetsnämnd, samt att kontakterna mellan dessa organ och den allmänhet, som berörs av deras verksamhet, synes fungera väl. Det förhållandet, att hushållningssällskapen skulle kvarstå såsom speciella kontaktorganisationer liksom den fortsatta samverkan mellan lantbruksadministrationen och jordbrukets organisationer som är att förvänta, borde enligt utskottets mening ge förutsättningar för de goda kontakter mellan lantbruksnämnder och näringsutövare, som är av sådan vikt för framgång i rationaliseringsarbetet. 20.2.2. Utredningens synpunkter Utredningen utgår från att det framtida samarbetet med näringsutövarnas organisationer skall fördjupas och vidareutvecklas på den grundval, som de nu tillämpade samarbetsformerna bildar. Den fortsatta framställningen begränsas därför till att i huvudsak avse de nya inslag eller ändrade anordningar, som bör tillkomma i samband med omorganisationen. Det föreslagna samarbetsorganet för den centrala informations- och upplysningsverksamheten (18 kap.) kommer att överta huvuddelen av de uppgifter, som nu ankommer på jordbrukets upplysningsnämnd, men får vidgade uppgifter därutöver. Näringsutövarnas organisationer får enligt förslaget tillfälle att utse företrädare, som knyts till organet. Det ligger i sakens natur, att de statliga rationaliseringsorganens kontakter kommer att omfatta intressegrupper av alla slag. Den pågående utvecklingen, bl. a. i riktning mot ökande integration, leder till att kontakterna alltmer kommer att beröra icke blott råvaruproducenterna utan också — i synnerhet centralt — sammanslutningar inom förädlingsindustrier och för

317 distribution m. m. av jordbruks-, trädgårds- och skogsprodukter. I fortsättningen som hittills bör lantbruksorganisationens kontakter avse såväl ekonomiska och fackliga som intresseorganisationer och både företagare och arbetstagare. Det torde kunna förutsättas, att samarbetsträvandena i hög grad kommer att vara betingade av en önskan om och vilja till att åstadkomma bästa möjliga utnyttjande av resurserna. Den inriktningen bör vara ägnad att skapa ett gynnsamt rationaliseringsklimat bland näringsutövarna. Utan ett sådant måste man befara att takten i rationaliseringsarbetet blir lägre och att också de resurser som satsas icke blir så väl utnyttjade. En väsentlig förutsättning för att samarbetet skall komma till stånd och bli meningsfyllt och effektivt är, att näringsutövarna får tillfälle att så tidigt som möjligt ta del av de planer och förslag i större sammanhang som lantbruksnämnderna låter utarbeta och att också tillfälle ges till en konstruktiv debatt. Detta gäller alldeles särskilt de allmänna riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten i olika regioner och delar av län. 1960 års jordbruksutredning har (SOU 1966:31, kap. IV: 2 B) förordat, att till lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna knyts rådgivande nämnder för samråd mellan berörda myndigheter och företrädare för olika intressen inom näringslivet m. m. i större och viktigare planeringsfrågor. Dessa nämnder skulle få en liknande funktion som programnämnderna för rådgivningen har. Under senare år har det i samband med den översiktliga planeringen hållits återkommande överläggningar med företrädare för olika organisationer m. fl., vilka inbjudits av lantbruksstyrelsen till diskussioner centralt och av lantbruksnämnderna till diskussioner om aktuella länsutredningar. Erfarenheten visar att det, för att nå fram till realistiska riktlinjer, är nödvändigt att det på sådant sätt redan från ett tidigt stadium ömsesidigt lämnas information och synpunkter, varigenom näringsutövarna får tillfälle att ta ställning till planer och förslag, som är under utformning, och att lantbruksnämnden blir informerad om näringsutövarnas intentioner i fråga om uppbyggnad av produktions-, förädlings- och distributionsföretag m. m. och därmed sammanhängande investeringar. Rådgivande församlingar för dessa uppgifter kan enligt organisationsutredningens mening lämpligen bildas genom att överläggningar i nyssnämnda former ingår som en permanent anordning i lantbruksorganisationens arbete, såväl centralt som i länen. Det bör ankomma på de ifrågavarande intressesammanslutningarna själva att utse sina representanter till dessa överläggningar. Frågan om sådana anordningar, benämnda samrådsgrupper, har berörts i 3, 13 och 17 kap. Det är också av stort värde för samarbetet att de särskilda lokala samarbetsorganen, som finns inom föreningsrörelsen, inbjuder lantbruksnämnden

318 till överläggningar, där frågeställningar av gemensamt intresse för de båda organisationerna behandlas. I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att det både ur näringsutövarnas och ur lantbruksorganisationens synpunkter torde framstå som självklart, att det i de stora och grundläggande spörsmålen bör hållas en direkt och oförmedlad kontakt mellan myndigheterna och näringsorganisationerna m. fl. Det är sålunda i andra sammanhang, som ett särskilt kontaktorgan — hushållningssällskapen — har funktioner att fylla, vilket närmare berörs i 23 kap. I anslutning till den översiktliga planeringen kommer givetvis frågor om lantbruksnämndernas insatser för att underlätta omställning av arbetskraft från svaga jordbruk att avhandlas. En speciell kontaktform avseende arbetsmarknadsfrågor har också, såsom nämnts i 13 kap., organiserats genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg. Länsarbetsnämnderna har nämligen bildat samarbetsgrupper, där bl. a. lantbrukets organisationer och lantbruksnämnderna är företrädda, med uppgift främst att följa den arbetsmarknadsmässiga utvecklingen inom jordbruket och sprida information om densamma. Den nuvarande ordningen för samråd centralt och i länen vid programmeringen av rådgivningen är avsedd att bibehållas. Därutöver skall till vederbörande delegationer i lantbruksnämnderna kunna knytas arbetsgrupper för rådgivningsfrågor inom speciella grenar. Det är också viktigt att man inom de skilda programnämnderna följer den kursverksamhet, som genom studieavdelningarna inom RLF, Sveriges lantbruksförbund och andra organ bedrives centralt. På rådgivningssidan har tidigare gränserna mellan lantbruksnämndernas och näringsutövarnas insatser diskuterats (4 kap.). En betydande verksamhet avseende produktionsrådgivning och kontrollverksamhet väntas successivt komma att växa fram inom näringslivets egna sammanslutningar och företag. Av vikt blir därför frågan om samarbete i dessa sammanhang. De vägar man härvidlag kan gå fram är flera. Genom att exempelvis låta, såsom redan nu sker i viss utsträckning, fortbildningen av förenings- och privatanställda rådgivare ske i samverkan med eller under medverkan av lantbruksorganisationens personal, når man betydande kontakt- och samverkansmöjligheter. Även avvägningen av lantbruksnämndernas serviceverksamhet och därmed sammanhängande samarbetsfrågor har behandlats i det föregående (6 kap.). Utöver vad där sagts vill utredningen framhålla att näringsutövarna, bl. a. genom sina organisationer, på vissa områden byggt ut en omfattande serviceverksamhet omfattande skatte- och familjerättsliga problem, fritidskonsultation och juridisk rådgivning. Att det inom denna sektor sker ett samarbete mellan rationaliseringsmyndigheterna och näringsutövarnas egna serviceorganisationer måste med hänsyn till resursutnyttjandet vara väsentligt. Utredningens förslag om uppläggningen av lantbruksnämndernas fram-

319 tida verksamhet har utformats med tanke på att den skall ge så goda garantier som möjligt för att onödigt dubbelarbete ej kommer att ske. Vid samarbetet bör de organisatoriska anordningar, som näringsutövarnas sammanslutningar vidtagit och vidareutvecklar, beaktas. Bl. a. har markfrågornas starka aktualitet lett till att inom de flesta föreningsnämndsområdena tillsatts särskilda arbetsgrupper, s. k. fastighetskommittéer, med uppgift att följa olika markärenden. Dessa grupper innehåller som regel representanter för både jord- och skogsbrukssidan, och arbetet samordnas centralt genom en föreningsrörelsens gemensamma strukturdelegation med representanter från Sveriges lantbruksförbund, RLF och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Beträffande försöksverksamheten har utredningen — med utgångspunkt från att nuvarande ordning med distriktsförsöksnämnder m. m. skall bestå — i 7 kap. föreslagit, att det vid lantbruksnämnd skall kunna bildas särskild rådgivande arbetsgrupp med representanter för näringsutövarna. Ett genomgående drag i utredningens förslag beträffande service- och kontrollverksamhet m. m. är, att en klar gränsdragning eftersträvats efter den principiella ståndpunkten, att de statliga och de enskilda organen skall vara från varandra helt fristående och oberoende. Lantbruksnämnderna skall arbeta oberoende av affärs- och partsintressen, och det torde för näringsutövarna vara angeläget att deras organ är självständiga. Lantbruksnämnderna skall givetvis icke ingå som medlemmar eller vara företrädda i föreningsnämnderna. De skall icke heller vara representerade i styrelser för kontrollverksamhetens medlemsorganisationer o. dyl., men väl ha ett fortlöpande samarbete, såsom förordats i 8 kap. Utredningen förutsätter, att lantbruksorganisationen även i fortsättningen skall kunna tillämpa systemet med att tillsätta speciella nämnder eller samrådsgrupper för kontakten mellan näringsutövarna och organisationen i verksamhetsgrenar, där ett organiserat samråd centralt eller på länsplanet visar sig vara angeläget. Sådana nämnder och arbetsgrupper bör givetvis upplösas, om kontaktbehovet inte längre föreligger eller tillgodoses på annat sätt. Vidare bör lantbruksnämnderna till sina delegationer kunna adjungera företrädare för näringsgrenar, som eljest inte är företrädda. Slutligen vill utredningen understryka vikten av att lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna även i fortsättningen får befogenhet och praktiska möjligheter att låta sina befattningshavare medverka med föredrag och dis kussioner inom näringsutövarnas organisationer.

KAPITEL

21 Sammanförande av l a n t b r u k s n ä m n d s o m r å d e n a i Älvsborgs län m. m. 21.1. Kortfattad

historik

Då hushållningssällskapet i Älvsborgs län inrättades år 1812 och fick sitt säte i Vänersborg, tillskapades en särskild filialavdelning i Borås. Motivet härtill var enligt 32 § i 1812 års stadgar, att »då länets lokala beskaffenhet är så skiljaktig, och de viken, som i särskilda delar idkas, så litet liknar varandra, att det, som kan finnas nyttigt för Dal, icke alltid är så för den övriga delen av Västergötland, som till länet hör, så synes det bliva nödvändigt, att en så kallad filialavdelning av detta sällskap har sina enskilda sammankomster uti staden Borås». Filialavdelningen i Borås erhöll en mer självständig ställning år 1829 samt ombildades till ett fristående hushållningssällskap år 1844. I av Kungl. Maj:t den 1 oktober sistnämnda år fastställda stadgar heter det bl. a. att i länet skulle, »i anseende till dess vidsträckta läge och skiljaktiga beskaffenhet, så till jordmån som brukningssätt och näringstillfällen», finnas två hushållningssällskap. Frågan om sammanslagning av hushållningssällskapen i Alvsborgs lan har vid vissa tillfällen diskuterats. Är 1921 uttalade sålunda särskilt tillkallade sakkunniga för utredning av hushållningssällskapens organisation att det, för vinnande av större enhetlighet, vore ett önskemål, att uppdelningen av Kalmar och Älvsborgs län i vartdera två sällskap bortfölle. I samband med riksdagsbehandlingen år 1922 av organisationsfrågan uttalade departementschefen beträffande frågan om grunderna för det allmänna anslagets fördelning mellan de olika hushållningssällskapen att, därest i enlighet med av lantbruksstyrelsen framlagt förslag visst grundbelopp även i framtiden skulle prövas lämpligt, i vart fall endast ett dylikt anslag borde utgå för varje län, så att ej länsområdena kunde för erhållande av större statsbidrag uppdelas mellan två eller flera hushållningssällskap. 1 utlåtande 1922:53 förklarade jordbruksutskottet sig i princip dela departementschefens mening i förevarande fråga, men höll samtidigt före, att vissa undantag kunde tänkas, då en uppdelning med hänsyn till föreliggande särskilda förhållanden torde kunna ifrågasättas. Utskottet syftade härvid närmast på de två sällskapen i vardera Kalmar resp. Älvsborgs län. Genom beslut vid 1939 års riksdag kom den verksamhet, som dittills handhafts av hushållningssällskapens egnahemsnämnder, att övertagas av statliga egnahemsnämnder. Föredragande departementschef uttalade (prop.

321 1939: 236) i ärendet bl. a., att han i likhet med 1936 års egnahemsutredning fann, att det med hänsyn till verksamhetens effektivitet icke vore möjligt att tilldela egnahemsnämnderna större verksamhetsområden än som motsvarar länen. Utredningens förslag, att i Kalmar och Älvsborgs län allenast skulle finnas en egnahemsnämnd, kunde visserligen möjligen motiveras av egnahemsverksamhetens omfattning i dessa län. Emellertid ansåg departementschefen ändock på grund av de lokala förhållandena samt önskvärdheten av ett fortsatt samarbete mellan egnahemsnämnderna och hushållningssällskapen övervägande skäl talade för alt i nämnda båda län fortfarande bibehålla två egnahemsnämnder. Sist angivna skäl syntes också motivera, att egnahemsnämnderna såväl i dessa som andra län förlades till samma orter som hushållningssällskapen. Lantbruksnämnderna inrättades genom beslut av 1947 års riksdag. I nämnderna infogades de förutvarande egnahemsnämnderna samt lantbruksingenjörsorganisationen. Den beslutade indelningen i lantbruksnämndsområden följde indelningen i hushållningssällskapsområden. Frågan om sammanslagning av ifrågavarande länsorgan i Älvsborgs och Kalmar län aktualiserades i det sammanhanget ej särskilt. Efter beslut av 1960 års riksdag har de båda lantbruksnämnderna i Kalmar län sammanförts till en lantbruksnämnd och de båda hushållningssällskapen i samma län till ett hushållningssällskap. I kungörelsen med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation (kk. 1947: 394, ändr. 1961: 621) stadgas nu, att hushållningssällskap skall till verksamhetsområde ha visst län, dock att Älvsborgs län må uppdelas i två hushållningssällskap samt Stockholms län och Stockholms stad må hänföras till ett hushållningssällskap. I Kungl. Maj:ts instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna (kk. 1965: 793) stadgas enligt 26 §, att i varje län finns en nämnd, dock att i Älvsborgs län finns två nämnder, vilkas områden sammanfaller med hushållningssällskapens i länet. Nämnden har sitt säte i länets residensstad utom bl. a. nämnderna i Älvsborgs län, som har säte i respektive Vänersborg och Borås.

21.2. 1965 års riksdagsbeslut.

Direktiven

för

utredningen

1960 års jordbruksutredning föreslog (SOU 1964: 55 s. 106), att de båda lantbruksnämnderna, de båda hushållningssällskapen samt skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län skulle sammanföras till ett för länet gemensamt organ. Enligt 1965 års riksdagsbeslut skall skogsvårdsstyrelserna icke nu sammanföras med de nya lantbruksnämnderna. Remissyttrandena över jordbruksutredningens förslag innehöll i stort sett följande. v Enligt länsindelningsutredningen syntes det angeläget, att man öm den nya organisationen genomföres före ikraftträdandet av en ändrad läns-

322 indelning — vid den praktiska utformningen av sättet och takten för genomförandet så långt som möjligt beaktar även den situation, som kommer att föreligga sedan jämväl länsindelningen ändrats. Ur denna synpunkt vore önskvärt, att principbeslut om den nya länsindelningen avvaktas. Länsstyrelsen tillstyrkte den föreslagna samordningen av de olika länsorganens verksamhet och föreslog därvid, att den av samordningen berörda personalen i huvudsak bibehållés vid sina nuvarande stationeringsorter i avvaktan på resultatet av en ny länsindelning. Länsstyrelsen uttalade vidare, att nya regionalorgans verksamhetsområden bör sammanfalla med nya län och att länsorganen bör vara stationerade i länets residensstäder, överlantmätaren i länet ansåg lämpligt, att i avvaktan på ny länsindelning tills vidare dröja med de omflyttningar, som aktualiseras genom sammanföringen. Hushållningssällskapet i norra länsdelen ansåg, att frågan om sammanföring borde uppskjutas till dess länsutredningens förslag föreligger. Lantbruksnämnden i samma länsdel förutsatte att, då ett gemensamt länsorgan bildas, lämpliga arbetsgrupper förläggs såväl till Vänersborg som till Borås till dess ny länsindelning kommit till stånd. Älvsborgs läns södra hushållningssällskap ansåg, under hänvisning till pågående utredning om länsindelning, att man borde bibehålla indelningen i två områden. Sällskapet förutsatte, att om ett gemensamt länsorgan dock bildas, detta tills vidare så länge nuvarande länsindelning består kommer att ha kvar en underavdelning, motsvarande de nuvarande organen på den ort, som inte blir kansliort. Lantbruksnämnden i södra delen av länet ville, mot bakgrunden av oklarheten om den framtida länsindelningen, utesluta möjligheten av ett omedelbart sammanförande av hela den blivande organisationen till en plats. Om utredningens förslag skulle leda till omorganisation utan samband med ändrad länsindelning, ville nämnden med hänsyn till omfattningen av nuvarande verksamhet på dé båda orterna och länets faktiska uppdelning i anslutning till dem förorda två jämbördiga organ. I prop. 1965: 100 (s. 70) uttalade departementschefen, att det av jordbruksutredningen framlagda förslaget att sammanföra de båda lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen i Älvsborgs län borde slutligt prövas, när ställning tas till lantbruksorganisationsutredningens förslag. I direktiven för denna utredning har angivits, att det under utredningsarbetet bör ytterligare övervägas, om tillräckliga skäl föreligger att framdeles ha två lantbruksnämndsområden i länet. 21.3.

Vissa uppgifter avseende länet, olika länsorgan ekonomiska organisationer m. m.

och

Älvsborgs läns landareal uppgår till 11 710 km 2 , varav norra lantbruksnämnds- och hushållningssällskapsområdet omfattar 6 002 km 2 och södra 5 708 km 2 . Folkmängden uppgick vid ingången av år 1964 till 380 657 per-

söner, fördelade till norra delen med 199 187 och till södra delen med 181 470 personer. I förhållande till övriga läns storlek kommer Älvsborgs län på åttonde plats i fråga om landareal och på femte plats i fråga om folkmängd. I norra området finns fyra städer, residensstaden Vänersborg med ca 19 300 invånare, Trollhättan, Alingsås och Åmål samt fyra köpingar, Lilla Edet, Bengtsfors, Mellerud och Herrljunga. Södra området innesluter två städer, Borås med ca 68 500 invånare och Ulricehamn samt tre köpingar, Kinna, Skene och Svenljunga. I länet finns enligt 1960 års folkräkning 105 tätorter med minst 200 invånare. I 54 av tätorterna överstiger invånarantalet 500 personer. Tätorterna visar en stark koncentration till Göta älvs dalgång och till Boråsområdet. Av länets befolkning år 1960 bodde 65,1 °/o i tätorter. Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren år 1960 i norra och södra lantbruksnämndsområdena framgår av nedanstående uppställning. Antal förvärvsarbetande Jordbruk, Industri skogsbruk m. m. m. m.

Handel

Samfärdsel

Tjänster m. m.

övriga

Totalt

Norra området .

13 937

42 020

9 028

5 051

12 919

83 195

Södra området .

12 184

49 481

9 548

3 754

12 170

87 405

26 121

91 501

18 576

8 805

25 089

170 600

Genom att Vänern sträcker sig i det närmaste fram till Bohuslän, har Älvsborgs län fått formen av en åtta. Avståndet fågelvägén mellan norr— södergränserna är ca 25 mil, mellan Vänersborg—nordgränsen ca 10 mil, mellan Vänersborg—Borås ca 8 mil och mellan Borås—sydgränsen ca 7 mil. Flera järnvägslinjer genomkorsar länet. Borås har järnvägsförbindelser i fem och Vänersborg i fyra riktningar. Järnvägslinjens längd mellan Vänersborg—Borås är 10,7 mil, mellan Vänersborg—Uddevalla 2,6 mil, mellan Vänersborg—Göteborg 8,6 mil och mellan Borås—Göteborg 7,2 mil. Turtätheten i järnvägsförbindelsen Vänersborg—Borås och omvänt uppgår till 5—7 dagliga turer beroende på vilken veckodag resan företas. Bestiden för enkel resa är omkring 2 i/t—3 timmar. Någon direkt bussförbindelse mellan de båda städerna finns inte. Täta bussförbindelser utgår från Vänersborg och Borås till närmast angränsande orter liksom från Göteborg till närmast angränsande orter i Älvsborgs län. Länet har ett relativt tätt utgrenat vägnät. Biks- och länsvägarnas sträckning i länet uppgick den 1 januari 1965 till omkring 530 mil och de enskilda vägarnas längd till omkring 360 mil. Ungefär halva våglängden av de allmänna vägarna betecknades vid samma tidpunkt som antingen fullgod eller godtagbar och resten som icke godtagbar. En bilresa Vänersborg— Borås tar ungefär 1 V2—2 timmar.

324 Landarealens fördelning år 1961 efter ägoslag i hektar i länet och de båda länsdelarna framgår av efterföljande tablå. Som jämförelse medtages i tablån också motsvarande siffror avseende Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands och Västerbottens län. Län, länsdel

Älvsborgs län Norra området Södra »

Åker

.... ....

Skaraborgs Värmlands Västerbottens

187 836 120 898 66 938 209 269 293 706 155 518 123 483

Kultive- Naturlig rad betes- betesmark 1 mark 1 12 255 3 664 8 591 14 242 12 154 3 570 3 702

20 572 9 059 11 513 21 513 23 559 10 860 10 592

Skogsmark 2

Summa landareal

övrig mark

655 352 294 952 316 397 161 044 338 955 133 908 259 547 111023 343 110 134 564 1 264 633 325 927 3 184 246 2 217 522

1 170 967 611 062 559 905 615 594 807 093 1 760 508 5 539 545

Antalet brukningsenheter år 1961 efter storleken av enheternas åkerareal i hektar i nyssnämnda län redovisas i nedanstående uppställning. Totalt sett hade Älvsborgs län då störst antal brukningsenheter i förhållande till landets övriga län. Län, länsdel

2—5 ha

Älvsborgs län Norra området . Södra området . Kristianstads . . . . Skaraborgs Värmlands Västerbottens . . . .

5—10 10—15 15—20 20—30 30—50 50—100 ha ha ha ha ha ha

5 516 6 261 2 503 3 399 3 013 2 862 2 473 4 156 2 319 4 119 5 522 4 812 7 164 7 320

2 742 1421 931 1 767 1018 710 975 221 403 2 678 1 501 1 251 3 154 2 222 2 098 1504 883 693 1 780 516 134

456 354 102 728 1215 467 20

144 100 44 315 465 203 5

100— ha

Summa br.e. 8

37 33 4 124 205 80 1

17 508 9 884 7 624 13 226 15 797 14 164 16 940

Antalet husdjur i Älvsborgs län (norra och södra områdena inom parentes) den 1 juni 1965 avseende brukningsenheter med mer än 2 hektar åker framgår av följande sammanställning, som även visar länets placering i förhållande till övriga län. Djurslag

Hästar Nötkreatur F å r och lamm Svin '. .'. . . v

1 2 3

Antal

Placering i förhållande till övriga län

10 215 (norra 5 351, södra 4 864) 159 423 ( » 81 257, » 78 166) 5 601 ( » 2 788, » 2 813) 90 951 ( » 39 755, » 51 196) 586 255 ( » 361 119, » 225 136)

nr 1 » 4 » 14 » 5 t 5

Exkl. brukningsenheter med 0—2 hektar åker. Arealen skogsmark enligt 1956 års jordbruksräkning. Avser brukningsenheter med mer än 2 hektar åker.

325 Förutom länsstyrelsen samt hushållningssällskapet och lantbruksnämnden i norra området har bl. a. följande organ Vänersborg som kansliort, nämligen landstinget, länsarkitektkontoret, lantmäterikontoret, länsskolnämnden, vågförvaltningen och länsåklagarmyndigheten. Hushållningssällskapet och lantbruksnämnden i södra området, länsarbetsnämnden, länsbostadsnämnden, länsnykterhetsnämnden, skogsvårdsstyrelsen och länets allmänna försäkringskassas huvudkontor har Borås som kansliort. I fråga om RLF.s och de ekonomiska föreningarnas inom jord- och skogsbruket omfattning i Älvsborgs län kan nämnas, att följande omfattar hela länet, nämligen Västsvenska mejeriernas centralförbund, Västra Sveriges centralkassa, Västra Sveriges slakterier, Västra Sveriges äggcentral, Västra Sveriges lantmäns centralförening, Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget, Älvsborgs läns brandstodsbolag samt med undantag för Tössbo och Vedbo härader, Älvsborgs m. fl. läns hypoteksförening. Västra Värmland och Dals skogsägareförening omfattar Dalsland norr om järnvägen Mellerud—Kornsjö, medan skogsägareföreningen i Bohuslän och norra Älvsborg inbegriper återstoden av Dalsland samt Vänersborgs stad. Älvsborgs läns västgötadel och Vänersborg i viss omfattning sorterar under Södra Sveriges skogsägare, Växjö. Norra Älvsborgs länsförbund av RLF omfattar Dalsland och Väne härad, och Södra Älvsborgs länsförbund av RLF har södra hushållningssällskapsområdet som verksamhetsfält med undantag för Horreds och Kungsäters kommuner, vilka hänförs till Hallands länsförbund av RLF. Kullings, Bjärke och Göta Älvdals ortsförbund av RLF, omfattande Flundre, Vättle, Ale, Kullings och Bjärke härader ingår — med säte i Göteborg — som del i Västra Sveriges förenade ortsförbund av RLF tillsammans med Bohuslän. Södra respektive norra Älvsborgs distrikt av Svenska landsbygdens studieförbund täcker södra respektive norra hushållningssällskapsområdet. Fr. o. m. den 1 april 1966 har norra studieförbundet gått ihop med Bohuslän. Skara semin, ekonomisk förening inbegriper Älvsborgs läns norra hushållningssällskapsområde utom Valbo och vissa delar av Vedbo härader. Inom södra sällskapsområdet finns Södra Älvsborgs semin, ekonomisk förening. Jordbrukets föreningsnämnds i norra Älvsborg verksamhetsfält sammanfaller med norra hushållningssällskapsområdet och Sjuhäradsbygdens föreningsnämnd med södra området.

21.4. Omfattningen

av lantbruksnämndernas och i Alvshorgs län verksamhet

hushållningssällskapens

Till belysning av lantbruksnämndernas och hushållningssällskapens verksamhet i länet skall här ges en summarisk redovisning av bl. a. de viktigaste ärendegruppernas omfattning, inkomst- och utgiftsuppgifter samt per-

326 sonalsammansättning. Avslutningsvis anges h ä r också något om utvecklingstendenserna i länet.

21.4.1.

Lantbruksnämnderna

I fråga om förrättningar år 1965 avseende inre rationalisering med undantag för byggnader redovisas i statistiken bl. a. följande siffror beträffande de båda områdena. Rekvirerade förrättningar Åtgärder

Område

Norra Södra Norra

Dikning, vattenavledning och invallning (totalt) Täckdikning

Södra Norra Södra

Avslutade förrättningar

Vägar

Avslutade

Utgående balans

Areal, längd

Beräknad kostnad

1 406 ha

1 150 264

122 »

96 145

2 857 ha

5 968 475

153 »

334 350

7.5 km

72 160

3.6 »

8 Antal ansökningar och beviljat statsbidrag under kalenderåret 1965 til stöd för ovanstående verksamhetsområden framgår av efterföljande sam manställning. F ö r s t a gången beviljade statsbidrag Åtgärder

Område

Norra Södra Norra

Dikning, vattenavledning och invallning (totalt) Täckdikning

Södra Norra Södra

Vägar

Antal beviljade ansökn.

Antal företag

Areal, längd

Beräknad kostnad

390 ha

300 924

95 >'

95<367

2 021 ha

3 941590

132 »

288 300

6,3 k m

66 310

1,5 »

14 200

3 Vad ovan angivits i fråga om förrättningar och det statliga stödet beträffande torrläggningsverksamheten utvisar en stor skillnad emellan de båda länsområdena. I norra området har denna verksamhet en avsevärt större omfattning. • .

327 En viss jämförelse med övriga län kan göras med följande uppgifter avseende inre rationalisering (utom byggnader). Antal avslutade förrättningar

Beräknad anläggningskostnad, kr

Älvsborgs läns norra område » » södra »

326 93

7 190 899 499 595

Medeltal för samtliga 25 lantbruksnämnder .

2 477 742

Område

Omfattningen av det statliga stödet för byggnadsändamål under år 1965 belyses genom följande siffror.

Område

Antal beviljade ansökningar

Utgående balans

Beräknad byggnadskostnad

93 80

35 55

1 643 000 1 521 000

Södra Medeltal för samtliga 25 lantbruksnämnder

2 007 000

Antal bandlagda ärenden, som remitterats från länsbostadsnämnderna, rörande lån för bostadsändamål var under samma period för norra delen 35 (utgående balans 2) och för södra delen 39 (utgående balans 7). Motsvarande medeltal för samtliga lantbruksnämnder var 126 (utgående balans 7). Frekvensen av marköverlåtelser belyses av statistiken över jordförvärvsärenden. Följande uppgifter avser år 1965 och innefattar ärenden såväl enligt 1955 års jordförvärvslag som enligt 1965 års lag, vilken trädde i kraft fr. o. m. den 1 juli 1965.

Antal avslagna ansökningar Antal under året inkomna ansökningar

Totalt

Därav antal fall, där avslagsgrunderna varit att fastigheten behövts för rationaliseringsändamål

Älvsborgs läns norra område

35 Älvsborgs läns södra område

29 Medeltal för samtliga 25 lantbruksnämnder

26 Område

328 De båda lantbruksnämndernas fastighetsinnehav samt förvärvade och avyttrade brukningsenheter eller delar därav framgår av följande uppställningar. Under året förvärvade brukningsenheter eller delar därav

Vid årets ingång ägda brukningsenheter eller delar därav Område Hela Areal antalet åker

Södra Medeltal för samtl. 25 lantbruksnämnder .

Areal skog

Taxeringsvärde

Hela Areal antalet åker

Taxeringsvärde

Areal skog

S:a köpeskillingar

80 102

750 437

1 250 2 209 100 1864 2 547 900

59 45

589 255

626 1 748 200 2 613 350 1347 2 034 600 4 004 600

4 185 3 246 772

1 747 2 018 383 3 258 190

Vid årets utgång ägda brukningsenheter eller delar därav

Under året avyttrade brukningsenheter eller delar därav Område Hela Areal antalet åker

Areal skog

Taxeringsvärde

S:a köpe- Hela Areal skillingar antalet åker

Areal skog

Taxeringsvärde

Norra Södra

64 81

326 329

894 000 1 272 300 261 1638 2 307 300 4 040 300

110 86

987 363

1631 3 322 400 1 573 2 275 200

Medeltal för samtl. 25 lantbruksnämnder .

1 764 061 2 786 674

4 170 3 555 300

Lånegaranti till förvärv av tillskottsmark beviljades under år 1965 med 897 000 kronor i norra området och 664 000 kronor i södra området. Medeltalet för samtliga nämnder var 1 518 000 kronor. Statsbidrag till olika omkostnader vid yttre rationalisering var under samma år 172 000 respektive 30 000 kronor (medeltalet för samtliga nämnder 163 000 kronor). Ärenden rörande lånegaranti för jordförvärvslån, d. v. s. till förvärv av fristående brukningsenheter, och för driftslån hade sagda period följande omfattning.

Område

Beviljade lånegarantier för jordförvärvslån

Beviljade lånegarantier för driftslån

Antal

Belopp

Antal

Belopp

11 8

315 000 679 200

24 13

667 500 330 000

1 029 000

583 600

Medeltal för samtliga 25 lantbruks-

Antalet handlagda anmälningar om skördeskadeersättning för 1965 års skörd var för norra respektive södra området 6 677 respektive 2 040. En nämnd hade större antal, 9 935 stycken. Medeltalet för samtliga lantbruksnämnder var 3 380.

329 Antalet ansökningar som resulterat i obeskuret eller reducerat arealtilllägg, vilka redovisats kalenderåret 1965, var i norra länsdelen 2 541 (belopp 961 163 kronor) och i södra 2 503 (belopp 968 341 kronor). Medeltalet för samtliga nämnder var 2 301 (belopp 874 321 kronor). I norra området avslogs 468 ansökningar om arealtillägg och i södra 433. Utbetalda ersättningar avseende arvoden samt rese- och traktamentskostnader till ordförande och övriga ledamöter uppgick budgetåret 1964/65 för lantbruksnämnden i norra området till 10 521 kronor 88 öre och i södra området till 11 887 kronor 91 öre. 1 norra området uppgick antalet ortsombud till 60 och ersättningarna till dessa till 13 626 kronor samma budgetår, medan i södra området antalet ortsombud uppgick till 45 och ersättningarna till dessa till 11 265 kronor 4 öre. Nettobelastningen å norra nämndens avlöningsanslag samt å omkostnadsanslaget avseende av nämnden gjorda utbetalningar för budgetåret 1964/65 uppgick till 666 283 kronor 30 öre respektive 132 122 kronor 79 öre. Motsvarande siffror för södra nämnden var 452 371 kronor 20 öre respektive 69 028 kronor 79 öre. De båda nämndernas personalsammansättning den 1 januari 1966 framgår av följande tablå. Ln i norra om •adel

Lantbruksdirektör t :e lantbrukskonsulent Lantbrukskonsulent » » ög Byggnadskonsulent Lantbruksassistent Assistent (skogs-) » (agr.) ( » ) Ingenjör »

.

Bo 1 Ao 27 Ao 25 Ae 23 Ao 21 Ao 23 Af 17—Ae 21 Ae 19 Ao 15 Ag 13—Ae 15 Ao 21 Ao, Ae, Ag 17

1 2

1 1 1 1 1 3 2 3

S:a Kamrerare Kansliskrivare Kontorist Kanslibiträde Kartbiträde Kontorsbiträde Varav en Ag 9. » Ag 7.

.

Ao 21 Ao 11 Ao, Ae, Ag 9 Ae, Ag 7 Af 4—Ae 9 Af 2—Ac 5, Ao 5

1 1 1 1 1 1

1 1 1

16 1 1 1 2l 3-

S:a

Ln i södra området

9 9

8 8

2 1 1 2

7 7

330 Extra kansli-, kontors- och ritbiträden . Kontorsbud

Ag 2—Ag 5

3 1

1 S:a Arvodesanställda från andra anslag än avlöningsanslaget: assistenter

21.4,2.

1 S:a

1 S:a totalt

18 Hushållningssällskapen

Under budgetåret 1964/65 anordnade sällskapet i norra området i fråga om till lantbruksstyrelsen redovisad kursverksamhet 208 kurser med 7 409 elevdagar. För södra området var motsvarande siffror 198 kurser och 5 114 elevdagar. Totala antalet försök rörande jordbruk och växtodling uppgick år 1965 i norra sällskapet till 121, varav riksförsök 58, och i södra till 56, varav riksförsök 30. Samma år utfördes markkarteringar å 34 brukningsenheter med sammanlagd areal å 803 hektar i norra delen och å 11 brukningsenheter med sammanlagd areal å 272 hektar i södra delen av länet. Utlämnade lån och bidrag till hästavelns främjande samt till tjur- och galthållning år 1965 ävensom anslutningen till nölboskapskontrollen framgår av följande uppställningar. Södra delen

Norra delen

Hästavelns främjande, lån

Område

Norra

Antal

Kronor

Antal

Kronor

10 22

6 950 24 200

1 29

4 000 28 400

Anslutna till nötboskapskontrollen besättningar

kor

699 941

8 750 9 073

Kontrollassistenter

Bidrag, kronor (statliga och övriga

7 8

19 000 127 203

Utlämnade lån och bidrag till främjande av gemensam maskinanvändning uppgick år 1965 till för norra området beträffande lån till 16 å totalt 280 000 kronor och beträffande bidrag till 15 å totalt 38 260 kronor.

331 Motsvarande tal för södra området var beträffande lån, 18 å totalt 275 320 kronor och beträffande bidrag, 32 å totalt 30 350 kronor. Till den av lantbruksstyrelsen ledda jordbruksekonomiska undersökningen var år 1965 (bokföringsåret 1964) antalet anslutna jordbruk i norra delen 95, och till dessa förmedlade bidrag belöpte sig totalt till 2 590 kronor. I södra delen var antalet 32 och förmedlade bidrag totalt 940 kronor. I norra området upprättades år 1965 113 trädgårdsplaner och i södra 145 sådana planer. Omfattningen av utlämnade statliga fiskevårdsbidrag, statliga fiskerilån och bidrag av fiskets restituerade bensinskattemedel år 1965 framgår av följande tablå.

Område

Norra Södra

Fiskevårdsbidrag Antal

Kronor

6 700

Fiskerilån

Bidrag av bensinskattemedel

Antal

Kronor

Antal

Kronor

—

—

1200 Av de till lantbruksstyrelsen för år 1965 inlämnade verksamhetsberättelserna från sällskapens fältarbetande personal kan utläsas det antal dagar, söm vid respektive sällskap ägnats åt olika huvuddelar av verksamheten. För närmare studium i dessa hänseenden avseende Älvsborgs län hänvisas till i betänkandet intagen tabell 20. År 1965 fanns i norra sällskapsområdet 11 hushållningsgillen och 49 lantbruksombud och i södra området 9 gillen och 34 ombud. Medlemsantalet den 31 december 1964 var i norra delen 3 656 och i södra delen 3 976. Sällskapets i norra området räkenskaper för år 1964 uppvisade inkomster på totalt 1 457 000 kronor, varav de statliga anslagen fördelade sig på 569 000 i anslag till löner och omkostnader och 215 000 kronor i statsbidrag för särskilda ändamål. Utgifterna belöpte sig till totalt 1 455 000 kronor, varav 410 000 hänförde sig till jordbruk och husdjursskötsel och 812 000 kronor till förvaltningskostnader. För södra sällskapet var samma år inkomsterna totalt 1377 000 kronor, varav bl. a. 532 000 i statsanslag till löner och omkostnader och 185 000 kronor i statsbidrag för särskilda ändamål. Utgifterna uppgick till totalt 1 365 000 kronor, varav till jordbruk och husdjursskötsel 347 000 och till förvaltningskostnader 731 000 kronor. Rese.och traktamentsersättningar samt arvoden till ledamöter, lantbruksombud och tjänstemän, med undantag för ersättningar för kursverksamhet, uppgick i norra sällskapet totalt till 60 600 och i södra sällskapet till 93 000 kronor.

332 Den 1 januari 1966 hade sällskapet i norra området 32 anställda, varav 12 personalf örtecknade och 20 övriga. Vid södra sällskapet uppgick personalen vid samma tidpunkt till totalt 34 personer, varav 13 personalf ortecknade och 21 övriga. 21.4.3. Utvecklingstendenser Inom Älvsborgs län fanns vid brukningsenheter över 2 hektar åker år 1961 totalt 187 800 hektar åker. En mycket stor del av denna åkerareal ligger emellertid starkt splittrad eller är av svagare beskaffenhet, vilket gör att man måste räkna med ett betydande bortfall. Den markbedömning, som gjorts inom ramen för den pågående utvecklingsplaneringen inom det södra lantbruksnämndsområdet, visar att 40—45 % av den nu befintliga åkerarealen, 65 500 hektar, kan bedömas som bestående. Härtill kommer arealer som i varje fall under en övergångstid kan beräknas användas för jordbruksproduktion. En grovbedömning beträffande norra området ger vid handen, att det torde vara realistiskt att räkna med att åkerarealen fram emot 1980 minskar med ca 5 0 % , d. v. s. en nedgång från 115 000 hektar till ca 60 000 hektar. Totalt erhålles då inom länet ca 90 000 hektar bestående åker på längre sikt. En kraftig nedgång i antalet brukningsenheter är att vänta inom länet. År 1961 fanns 67 % av länets brukningsenheter i storleksgruppen 2 —10 hektar åker, medelarealen i åker för länets brukningsenheter detta år var 12 hektar. Mellan åren 1956—61 minskade antalet brukningsenheter med 2 300 enheter eller 11,88%. Nedgången i åkerarealen under samma tid var 10 000 hektar eller 5 , 2 % . En översiktlig bedömning i fråga om den framtida förändringen i antalet brukningsenheter ger vid handen, att man har anledning att räkna med att antalet »verkliga» brukningsenheter omkring 1980 totalt för länet kan komma att uppgå till mellan 5 000—6 000. Härtill kommer dels ett antal skogsbruksenheter, dels ett antal mindre enheter, vilka icke utgör brukningsenheter i egentlig mening. Den privata skogsmarken i Älvsborgs län uppgår till sammanlagt 528 000 hektar. Denna areal är mycket starkt uppsplittrad på små skogsinnehav; 28 % av skogsarealen ligger i mindre enheter än 25 hektar, 30 % i enheter om 26—50 hektar, medan endast 20 % av marken ligger i enheter över 100 hektar. Denna ägosplittring innebär ett stort behov av snabb strukturrationalisering i skogsmarken, vilket i sin tur torde kräva betydande insatser från det allmännas sida. Brukningsenheter med jordbruk kommer till övervägande delen att återfinnas inom länets jordbruksbygder och i övrigt mest inom åkerglesa mellanbygder. Länets jordbruksbygder omfattar Dalboslätten, Vårgårdaområdet, områden öster om Trollhättan, området kring nedre Viskan samt

333 området norrut i Atradalen. Länets åkerglesa mellanbygder finns inom vissa delar av Dalboslätten, Vänersnäsområdet, Västgötadelen av länets norra lantbruksnämndsområde samt ett område i sydvästra delen av länets södra lantbruksnamndsområde. Länets skogsbruksbygder finns framför allt inom Dalslands västra och norra områden. En del områden kring Borås samt mindre områden i södra och västra delarna av det södra lantbruksnämndsområdet har också karaktär av skogsbruksbygder.

21.5. Synpunkter

från

länsorganen

Sedan det ovan återgivna materialet i huvudsak sammanställts, höll utredningsmannen den 15 februari 1966 överläggningar på länsstyrelsen i Vänersborg med företrädare för lantbruksnämnderna och hushållningssällskapens förvaltningsutskott i de båda länsdelarna. Det framhölls från dessa att uppdelningen av länet i de båda verksamhetsområdena har sin förklaring i de vitt skilda förutsättningarna och förhållandena, som råder i norra och södra lansdelen. Situationen i länet karakteriseras av att det inte råder någon sammanhållande »länskänsla». Man känner endast sin egen del av länet och är främmande för den andra delen. En för länet gemensam nämnd skulle darfor inte inom sig kunna ha sådan lokalkännedom och personkannedom, som nu finns representerad inom de skilda nämnderna. Från södra lansdelen hävdades, att det är mycket angeläget att lantbruksnämnden med stationeringsort i Borås kvarstår med tanke på den lokalkännedom och personkontakt, som nämndens tjänstemän erhållit under årens lopp och som är till ovärderlig nytta i rationaliseringsarbetet. I en inlaga från Södra Alvsborgs länsförbund av RLF underströks betydelsen av god kontakt mellan lantbruksnämnden och jordbrukarna, och farhågor anfördes i denna inlaga liksom av de närvarande företrädarna för länsdelens institutioner, att denna kontakt ävensom servicen till jordbrukarna skulle bli lidande genom en sammanslagning till ett organ. Å andra sidan framhölls utan några gensagor, att den nuvarande uppdelningen av länet i de två områdena utformats på ett sätt som ur näringsgeografiska och andra synpunkter har uppenbara olägenheter, t. ex. genom att norra länsdelen innesluter Almgsåsområdet med utlöpare mot Göteborgsregionen. Under överläggningarna framkom vissa speciella önskemål om anordningar for att underlätta kontakter och såvitt möjligt förenkla arbetet I händelse uppdelningen på två länsdelar med skilda organ skulle bibehållas vore det enligt erfarenheterna från de nuvarande länsorganen angeläget' att de olika organen får om möjligt full uppsättning av specialister av de olika slag, som normalt finns vid länsorgan av denna typ. Om det i vissa fall blir nödvändigt att ha gemensam befattningshavare för två nämnder borde sammankopplingen hållas mellan länets båda nämnder och splitt-

334 ring av insatserna till att omfatta även andra Län undvikas. Om ett gemensamt organ för hela länet bildas, borde det ha väl uppbyggda enheter stationerade såväl i Borås som i Vänersborg. Nämnden och dess delegationer borde samanträda omväxlande i de båda städerna. Det borde också övervägas om det vore möjligt att för vissa ärendegrupper inrätta särskilda delegationer för envar av de båda länsdelarna. Under överläggningen diskuterades även förutsättningarna för hushållningssällskapens fortsatta verksamhet i händelse en lantbruksnämnd för hela länet inrättas. Enligt 1965 års riksdagsbeslut blir sällskapens nuvarande arbetsfält avsevärt beskuret, och volymen av de kvarvarande uppgifterna torde inte tala mot sammanföring till en enhet. En sådan anordning synes vara ägnad att hålla nere administrationskostnaderna. Å andra sidan framhölls särskilt från södra länsdelen, att de båda sällskapen bör bestå var för sig därför att de då med sin hävdvunna ställning bäst kan bevara och vidareutveckla kontakterna inom sina områden. Vidare kommer de båda sällskapens kvarvarande tillgångar till väsentlig del att utgöras av sådana medel (donationer m. m.), som är bundna till användning inom det egna området. Det torde dock inte vara något hinder att vid s a m m a n t o n n g till ett sällskap träffa bestämmelser om lokalt bunden användning av sådana medel. Även andra synpunkter framfördes i huvudfrågan, nämligen att utvecklingen torde leda till en intim sammankoppling i verksamheten och eventuellt sammanslagning av två eller flera sällskap, varvid ur näringsgeografiska m.fl. synpunkter en samordning mellan Bohuslän och Älvsborgs norra länsdel betecknades som ett alternativ att i första hand överväga. 21.6.

Utredningens

synpunkter

och förslag

Det är numera endast i Älvsborgs län, som lantbruksadministrationen avviker från länsindelningen genom en uppdelning på två lantbruksnämnder 6ch två hushållningssällskap. Också på ett annat verksamhetsfält, nämligen landsantikvariernas, är länet indelat i två verksamhetsområden. Samtliga övriga offentligrättsliga länsorgan inom Älvsborgs län har hela länet till verksamhetsområde. De är emellertid fördelade så, att en del ar forlagda till Vänersborg och en del till Borås. Länet utgör också ett landstingsområde Likaså omfattar flera av de ekonomiska föreningarna inom jordbruket Öch skogsbruket hela länet. I andra fall har deras verksamhetsområden en annan utformning utan anslutning till länsgränserna. Inom vardera hushållningssällskapsområdet finns en föreningsnämnd. Uppdelningen av länet i två områden med särskilda hushållningssällskap och lantbruksnämnder är historiskt betingad och hänför sig till förhallanden som rådde för mer än ett sekel sedan. Även i våra dagar finns det emellertid vissa motiv för en sådan uppdelning. Främst bör uppmärksamheten

335 riktas på länets struktur och geografiska konfiguration, den olika karaktären av olika regioner inom länet och den svaga bindning, som råder mellan olika delar av länet. Borås och Sjuhäradsområdet med textil- och konfektionsindustrin som dominerande näring har sålunda en väsentligt annan struktur och inriktning på näringslivet än Dalsland, och dessa delar av länet synes ha föga anknytning eller kontakt med varandra. Å andra sidan forsvagas motiven för den nuvarande tudelningen i viss mån av att dess utformning knappast kan sägas vara lämplig. Exempelvis kan framhållas att Ahngsåsområdet torde ha närmare anknytning till Boråsregionen och även till Göteborgsregionen än till norra länsdelen. De olägenheter, som en övergång till ett gemensamt länsorgan på grund av de berörda förhållandena skulle kunna föra med sig, bör emellertid helt kunna överbryggas, om en val uppbyggd avdelning av lantbruksnämnden förläggs till Borås Därmed skulle lika god kontakt med yrkesutövarna kunna tryggas och lika god service kunna lämnas dem som nu är fallet. Älvsborgs län intar för närvarande tätplatsen bland samtliga län i fråga om antalet brukningsenheter. Såsom framgår av statistiken är de båda länsdelarna i fråga om antal brukningsenheter m. m. var för sig av liknande storleksordning som genomsnittet för samtliga län, och de nuvarande insatserna för rationalisering är likaså i stort sett jämförliga. Emellertid är det enligt föreliggande prognoser sannolikt, att strukturanpassningen leder till att länet i fråga om antalet brukningsenheter och den brukade jordbruksarealen inom överskådlig tid kommer alt ligga i närheten av genomsnittet for länen, de allra minsta icke medräknade. Givetvis kommer detta att kräva betydande och ökande arbetsinsatser från det organ, som från lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen skall överta uppgifterna att svara för det allmännas uppgifter att främja rationaliseringen inom jordbruket och trädgårdsnäringen ävensom strukturanpassningen i skogsmark. Strukturen och arbetsuppgifternas volym under de närmaste åren utgör icke något bärande motiv för att hålla två regionalt avgränsade länsorgan för lantbrukets rationalisering, men väl ett starkt motiv för att anpassa resurserna i fråga om personal ni. m. med hänsyn till den snabba omställning, som synes vara att vänta. Motiven för att sammanföra verksamheten i länet i en lantbruksnämnd hanfor sig företrädesvis till effektivitetssynpunkter och till möjligheterna att nedbringa vissa kostnader. Genom att administrativa och kamerala goromål samlas till en kanslienhet, kan arbetet effektiviseras. Vid denna bedömning har givetvis beaktats, att ett avdelningskontor i Borås kommer att ha en hel del funktioner på området och att ett rapportsystem mellan huvudkansliet och avdelningskontoret måste fungera fortlöpande En lantbruksnämnd för hela länet kommer att innebära, att persoriälstateh upptar endast en chefstjänsteman och en tjänst, motsvarande nuvarande kamrerare Vid avdelningskontoret bör till deras förfogande finnas kvalificerade befätt-

336 ningshavare. Resultatet blir en viss besparing i förhållande till dubbel uppsättning vid två nämnder. Vad den fältarbetande personalen beträffar kom mer det — oavsett om en eller två lantbruksnämnder inrättas i länet — icke att vara praktiskt möjligt att hålla dubbel uppsättning av befattningshavare i ledande ställning på alla specialområden inom arbetsfältet. Vid uppdelning på två nämnder får dessa därför ha vissa befattningshavare gemensamt. Erfarenheterna från hittillsvarande verksamhet visar, att detta i regel icke är gynnsamt. En gemensam ledning ger bättre möjligheter att delegera uppgifter till underställd personal och väl utnyttja resurserna. En väsentlig synpunkt är också, att det visar sig bli allt svårare att rekrytera kvalificerad personal till enheter med små resurser. Lantbruksnämnden är för sin verksamhet i hög grad beroende av fortlöpande kontakter bl. a. med ett flertal andra länsmyndigheter. Dubbla organ inom visst verksamhetsfält komplicerar arbetet genom att länschefers och experters arbetstid blir ytterligare belastad. Det råder intet tvivel om att samarbetet mellan länsstyrelsen och lantbruksorganisationen, vilket utredningen vill tillmäta stor betydelse, underlättas om en lantbruksnämnd inrättas för hela länet. Enligt 1965 års riksdagsbeslut skall vid lantbruksnämnd finnas en strukturdelegation med betydande beslutsbefogenheter. 1 denna skall som ledamöter ingå bl. a. överlantmätaren och länsjägmästaren. En uppdelning av länet på två nämnder skulle innebära, att de båda nämnda chefstjänstemännen skulle vara ledamöter i båda nämndernas strukturdelegationer, vilket skulle innebära, att de betungas med i stort sett dubbelt antal sammanträden. Ett stort geografiskt verksamhetsfält kan i och för sig medföra spilltid på resor och ökade reskostnader. Med en anordning med en betydande avdelning i Borås är det inte anledning att räkna med sådana olägenheter vare sig beträffande den fältarbetande personalen eller lör allmänheten som vill träffa befattningshavare på tjänstelokalen. Vad själva nämnden beträffar kan de individuella reskostnaderna komma att ökas, men detta uppvägs av att merkostnaderna för dubbel nämnduppsättning undviks. Utredningen har funnit sig böra särskilt överväga, om det är anledning att avvakta länsindelningsutredningen, innan någon ändring i nuvarande uppdelning av lantbruksadministrationen i Älvsborgs län vidtages. En förändring till en gemensam lantbruksnämnd för länet med fördelning av resurserna på en kansliort i Vänersborg och en avdelning i Borås kommer emellertid icke att föregripa en kommande länsindelningsreform. Utredningen utgår nämligen från att det inte nu blir fråga om några investeringar i nya lokaler i Borås och att den nuvarande personalen i stort sett kominer att vara kvar där tills vidare. Det torde för övrigt inte vara osannolikt, att det kan komina att visa sig lämpligt, att i en del eventuellt kommande storlän vissa länsorgan, t. ex. lantbruksnämnd, med säte i residensstaden också har ett avdelningskontor på annan ort.

337 Mot ovanstående bakgrund har utredningen icke funnit tillräckliga skäl föreligga att vid omorganisationen inrätta två lantbruksnämnder i Älvsborgs län. Utredningen föreslår sålunda, att fr. o. m. den 1 juli 1967 en lantbruksnämnd inrättas med hela länet som verksamhetsfält. Denna bör ha Vänersborg som kansliort. Med hänsyn till att en ändrad länsindelning kan bli aktuell inom relativt snar framtid samt till omfattningen av den väntade snabba omvandlingen av länets jordbruk m. m., bör emellertid en avdelning av nämnden tills vidare vara förlagd till Borås. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att i samråd med den nya lantbruksnämnden närmare precisera Boråsavdelningens verksamhetsområde och arbetssätt. Den bör vara uppbyggd så, att den södra länsdelens behov av insatser på det arbetsfält, som den nya lantbruksnämnden övertar från nuvarande lantbruksnämnd och hushållningssällskap, blir väl tillgodosett. Utredningen har i sina förslag under 14 kap. beträffande personalbehovet beaktat detta. Nämnden bör, med beaktande av de från länet framförda synpunkterna, givetvis ges en sådan sammansättning, att de båda nuvarande länsdelarna blir representerade. Det är inte minst ur kontaktsynpunkt av värde, att nämnden förlägger en del av sina sammanträden till Boråsområdet. Detta torde komma att betraktas som en självfallen ordning, bl. a. med hänsyn till att en grupp andra länsorgan, som lantbruksnämnden behöver ha fortlöpande samarbete med, är förlagd till Borås. Det bör vidare kunna övervägas att för handläggningen av vissa sådana löpande ärenden, som icke a n k o m m e r på strukturdelegationen, inrätta en särskild delegation för södra länsdelen. Vad hushållningssällskapen beträffar ankommer det på de båda sällskapen att själva avgöra, om de vill bestå var för sig eller sammanslutas till en enhet. Såsom ovan redovisats har som skäl för att bibehålla de båda sällskapen anförts, att de därmed bäst skulle kunna bevara och bibehålla sina lokala kontakter. Å andra sidan skulle en sammanslagning medge lägre administrationskostnader. Härutöver bör nämnas, att det direkta samarbe^ tet med lantbruksnämnden underlättas, om ett hushållningssällskap för länet inrättas. Såsom framgår av 23 kap. kan den avsedda uppgiften såsom kontaktorgan väntas främst komma att innebära, att hushållningssällskapet lämnar lantbruksnämnden sin medverkan vid anordnande av kurser, jordbrukardagar o. dyl. Det direkta samarbetet, som förutsätter fortlöpande personliga kontakter, underlättas om stationeringsorten är gemensam. Vid en lösning med två hushållningssällskap i länet torde lantbruksnämnden själv i det väsentliga få svara även för nämnda funktioner.

KAPITEL

22 A n s l a g s b e r ä k n i n g a r och k o s t n a d s f r å g o r Med utgångspunkt från utredningens förslag ang. dimensioneringen av den nya organisationen m. m. redovisas i det följande de beräknade kostnaderna för lantbruksstyrelsen och de nya lantbruksnämnderna. En icke obetydlig del av nuvarande personal- och övriga kostnader för organisationen bestrids f. n. över s. k. sakanslag. Enligt utredningens mening bör emellertid samtliga kostnader av här berört slag i fortsättningen tas upp under avlönings- och omkostnadsanslag. För att få ett rättvisande uttryck för de nuvarande statliga kostnaderna i jämförelse med vad som beräknas för den nya organisationen har utredningen i efterföljande sammanställning medtagit de belopp, som under resp. sakanslag är att hänföra till administrativa kostnader. Anslag som genom omorganisationen bortfaller har i berörda delar inarbetats i sammanställningen. Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt från att uppbyggnaden av den nya organisationen skall ske successivt (jfr 14 kap.). Anslagsberäkningen har baserats på de för budgetåret 1966/67 i 1966 års riksstat angivna beloppen. Förhandlingsöverenskommelsen den 22 juli 1966 om tjänstemannalönerna har ej kunnat beaktas i beräkningarna. I. Inkomster Under rubriken Uppbörd i statens verksamhet beräknas under inkomsttiteln Inkomster vid lantbruksnämnderna under budgetåret 1966/67 inflyta 1 700 000 kronor. Inkomsterna vid hushållningssällskapen uppgick under kalenderåret 1965 till i runt tal 1 800 000 kronor. I detta belopp ingår inkomster — beräknade till ca 700 000 kronor — som hänför sig till verksamhetsgrenar vid hushållningssällskapen, vilka enligt förslaget ej skall övertas av den nya lantbruksorganisationen. Sammantaget kan inkomsterna i nuläget beräknas till ca (1 700 000 + 1 100 000 = ) 2 800 000 kronor för uppgifter, som föreslås ingå i den nya organisationen. Med hänsyn till den i det föregående föreslagna förstärkningen av resurserna och den högre grad av rationalitet, som den nya organisationen väntas få, beräknas inkomsterna stiga. För budgetåret 1967/ 68, d. v. s. omorganisationsåret, beräknas de uppgå till ca 3 000 000 kronor.

II. Utgifter Lantbruksstyrelsen: Avlöningar Anslaget är för budgetåret 1966/67 uppfört med 5 128 000 kronor. Härtill kommer personalkostnader enligt nedanstående specifikation å tillhopa

339 248 000 kronor, som bestrides med medel under andra anslag, samt avgår 20 000 kronor, som f. n. bestrides från rubricerade avlöningsanslag, men som i fortsättningen föreslås bli överförda till annat anslag. Specifikation av de tillkommande lönekostnaderna: Ansla

S

Belopp

v

Lantbruksnämnderna: Avlöningar Bidrag till jordbrukets rationalisering m. m

28 000 kr 220 000 »

Tillhopa 248 000 kr Efter frånräknande av det belopp om 20 000 kronor, som överförs till annat anslag, blir nettoökningen på anslaget (248 000—20 0 0 0 = ) 228 000 kronor. Avlöningskostnaderna för lantbruksstyrelsen kan således, med nämnda förutsättningar, för budgetåret 1966/67 beräknas till (5 128 000 + 228 000 = ) 5 356 000 kronor. För 1967/68 beräknar utredningen styrelsens avlöningskostnader till 6 480 000 kronor. Beräkningarna har baserats på 1965 års lönenivå samt utgått från en personalökning av 42 personer. Följande avlöningsstat föreslås: 1. Avlöningar till tjänstemän 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t ;.;.';' 3. Ersättningar till sakkunniga

6 289 000 41 000 150 000

Summa kronor

6 480 000

I anslagsposten Avlöningar till tjänstemän har inräknats dels ett belopp av 100 000 kronor, som enligt utredningens mening erfordras för att möjliggöra den tillfälliga personalförstärkning som behövs för genomförandet av omorganisationen, dels 100 000 kronor för vikariats- och övertidsersättningar. Anslagsposten har vidare uppräknats med 1 164 000 kronor till följd av den föreslagna personalökningen. Beträffande anslagsposten Ersättningar till sakkunniga har denna i jämförelse med för budgetåret 1966/67 uppfört belopp nedräknats med 55 000 kronor till följd av att viss lönekostnad överförts till anslagsposten Avlöningar till tjänstemän. Lantbruksstyrelseh:

Omkostnader

För budgetåret 1966/67 disponerar styrelsen under.detta anslag ett belopp av 893 000 kronor. Härtill kommer ett belopp av 60 000 kronor, som bestrids med medel från andra anslag.

340 Detta belopp fördelar sig på olika anslag sålunda: Anslag Lantbruksstyrelsen: Avlöningar Lantbruksnämnderna: Avlöningar Bidrag till jordbrukets rationalisering m. m

Bel

°PP 20 000 kr 3 000 » 37 00 ° * Tillhopa

60 000 kr

Omkostnaderna totalt för styrelsen beräknas således för budgetåret 1966/ 67 komma att uppgå till sammanlagt (893 000 + 60 000 = ) 953 000 kronor. Omkostnaderna för budgetåret 1967/68 har beräknats till 1 360 000 kronor. Utredningen föreslår följande omkostnadsstat: 1. 2. 3. 4. 5. 6.

Sjukvård m. m Reseersättningar Expenser Publikationstryck Upplysningsverksamhet Kostnader för viss informationsverksamhet

16 000 ° 530 000 18 000 300 000 100 000

396 00

Summa kronor

1 360 000

Anslagsposterna Sjukvård m. m., Reseersättningar och Expenser har utredningen uppräknat med respektive 3 000, 102 000 och 189 500 kr. till följd av den föreslagna personalökningen om sammanlagt 42 personer. Beträffande anslagsposten Upplysningsverksamhet har utredningen, som närmare under 18 kap. berörts, föreslagit att densamma uppräknas till 300 000 kronor. Lantbruksnämnderna: Avlöningar Anslaget är för budgetåret 1966/67 uppfört med 17 924 000 kronor. Härtill kommer personalkostnader eller lönekostnader för personal enligt nedanstående specifikation å tillhopa 1 268 000 kronor, som bestrids med medel under andra anslag, samt avgår vissa kostnader å sammanlagt 131 000 kronor, som nu belastar avlöningsanslaget, men som i fortsättningen avses att överföras till andra anslag. Specifikation av de tillkommande lönekostnaderna: Bel Anslag °PP Bidrag till jordbrukets rationalisering m. m 116 000 kr Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. 1 100 000 » 52 00 Befrämjande av husdjursaveln m. m ° » Tillhopa

1 268 000 kr

Nettoökningen blir sålunda (1 268 000—131 000 = ) 1 137 000 kronor. Avlöningskostnaderna för lantbruksnämnderna kan således budgetåret 1966/67 beräknas till (17 924 000 + 1 137 000 = ) 19 061 000 kronor.

341 Till avlönande av hushållningssällskapens personalförtecknade personal disponeras under budgetåret 1966/67 13 408 000 kronor. Härtill kommer ca 2 200 000 kronor under sällskapens omkostnadsanslag som utnyttjas till avlönande av viss icke-personalförtecknad personal m. m. Under anslaget Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. står till sällskapens förfogande medel till främjande av jordbruksnäringens framåtskridande i de fyra nordligaste länen jämte Gävleborgs län samt för produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland. Under budgetåret 1966/67 utgör dessa medel tillhopa 800 000 kronor, varav ca 650 000 kronor beräknas utgöra personalkostnader (450 000 löner och 200 000 omkostnader). Från statistiska centralbyrån erhåller sällskapen vidare ersättning för sin medverkan i skördeuppskattningen. Denna ersättning beräknas för budgetåret 1966/67 komma att uppgå till 831 000 kronor. Av detta belopp beräknas 550 000 kronor komma att tas i anspråk till avlöningar till provyteledare och 220 000 kronor till omkostnader. Den del av hushållningssällskapens totala lönekostnad för budgetåret 1966/67, som täcks med statsmedel, kan således beräknas uppgå till (13 408 000 + 2 200 000 + 450 000 + 550 000 = ) 16 608 000 kronor. Härtill kommer vissa statliga medel, som sällskapen uppbär för att anlita tillfällig arbetskraft för genomförande av försök. Den sammantagna verksamheten vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap beräknas sålunda för budgetåret 1966/67 komma att draga en sammanlagd av statsmedel finansierad kostnad av (19 061 000 + 16 608 000 = ) 35 669 000 kronor. Avlöningskostnaden för de nya nämnderna beräknar utredningen vid fullt utbyggd organisation uppgå till 40 266 000 kronor. Härav utgör lönekostnaderna för den personal, som sysslar med fiske och hemkonsulentverksamhet, 1 063 000 kronor respektive 990 000 kronor. Utredningen räknar med en personalstyrka av 1 508 personer och har beräknat lönekostnaden efter 1965 års lönenivå, ortsgrupp 4 och lönegradernas näst högsta löneklass. Utredningen räknar med att organisationen skall vara fullt utbyggd budgetåret 1969/70. Under de två budgetåren 1968/69 och 1969/70 räknar utredningen med ett tillskott av sammanlagt 82 personer. Lönekostnaderna för dessa beräknas till 2 476 000 kronor. För budgetåret 1967/68 beräknas lönekostnaderna således till (40 266 000—2 476 0 0 0 = ) 37 790 000 kronor. I anslagsposten Avlöningar till tjänstemän ingår bl. a. ett belopp om 1 000 000 kronor för tillfällig personal samt ett belopp om 200 000 kronor till övertids- och vikariatsersättningar. Enligt utredningens mening är det angeläget att anslaget till tillfälliga personalförstärkningar blir så tilltaget, att en önskvärd flexibilitet i verksamheten ernås. Verksamheten i de nya lantbruksnämnderna kommer att i betydande omfattning vara beroende på möjligheten att anlita tillfällig personal (jämför uttalanden i 14 kap.). Bl. a. för försöksverksamhetens genom-

342 förande, märkkartering, projektering, granskning av ansökningsblanketter i samband med obligatorisk skördeskadeanmälan o. s. v. torde denna lösning bli nödvändig. Tillfälliga förstärkningar av personal för rit-, skriv- och övriga kontorsgöromål torde liksom nu även erfordras. Härtill kommer att särskilt under övergångsåret extra personal för olika uppgifter kan behöva anlitas. Följande avlöningsstat föreslås 1. Avlöningar till tjänstemän . • 36 979 000 2 Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t 3. Ersättningar till sakkunniga m. m. 4. Arvoden till ortsombuden

••••

°

171 000 39 ° 00Q Summa kronor 37 790 000

Lantbruksnämnderna: Omkostnader .Förutom de kostnader, som bestrides med medel från lantbruksnämndernas omkostnadsanslag, vilket för budgetåret 1966/67 uppförts med 4 147 000 kronor, tillkommer kostnader å tillhopa 408 000 kronor, som för närvarande bestrides från andra anslag. Dessa kostnader berör följande anslag: Anslag Lantbruksnämnderna: Avlöningar Bidrag till jordbrukets rationalisering m. m Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. Befrämjande av husdjursaveln m. m. . . Tillhopa

Bel

°PP 100 000 kr 40 000 » 260 000 » 8 00° * 408 000 kr

Nämndernas omkostnader för 1966/67 kan således beräknas uppgå till (4 147 000 + 408 000 = ) 4 555 000 kronor. För hushållningssällskapens omkostnader finns för budgetåret 1966/67 uppfört ett reservationsanslag å 6 395 000 kronor. Här ingår icke de 355 000 kronor, som under anslaget ställs till förfogande för lantbrukshögskolan för statsbidrag till hushållningssällskapens försöksverksamhet. Sedan tidigare omnämnda avlöningskostnader (2 200 000) frånräknats, återstår å anslaget 4 195 000 kronor. Anslaget till Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. belastas som ovan omnämnts med 200 000 kronor. Sällskapens omkostnader för budgetåret 1966/67, till den del de ersattes av statsmedel, kan således beräknas komma att uppgå till tillhopa (4 195000 + 200 000 = ) 4 395 000 kronor. Lantbruksnämndernas och den del av hushållningssällskapens omkostnader, som ersattes med statsmedel, kan således för budgetåret 1966/67 beräknas till sammanlagt (4 555 000 + 4 395000 = ) 8 950 000 kronor.

343 För 1967/68 beräknar utredningen nämndernas omkostnader till 10 330 000 kronor. Utredningen har vid framräkningen av dessa kostnader utgått från en personalstyrka under det aktuella året av (1 508—82 = ) 1 426 personer. När organisationen budgetåret 1969/70 är helt utbyggd, beräknar utredningen nämndernas omkostnader, uttryckta i dagens priser, komma att uppgå till 10 645 000 kronor. Vid lantbruksnämnderna kan en omfattande beställningsverksamhet förväntas uppstå. För sådan verksamhet, där full ersättning skall erläggas av rekvirenten efter självkostnadsprincipen och där personal- och andra kostnader klart kan särskiljas, föreslår utredningen, att finansieringsfrågan lämpligen löses på så sätt, att under anslaget till lantbruksnämnderna: Omkostnader en särskild anslagspost å 1 000 kronor benämnd Beställningsverksamhet uppförs (jfr 6 kap.). Under omkostnadsstaten uppföres vidare en särskild uppbördspost, där inflytande ersättningar för verksamheten bokförs. Beträffande utnyttjandet av icke statliga medel se 16.3. Utredningen har vidare funnit, att i fortsättningen vissa medel bör stå till nämndernas förfogande att disponeras för utgivande av ersättningar till hushållningssällskapen för deras medverkan i lantbruksnämndernas verksamhet. Utredningen beräknar att härför erfordras 300 000 kronor och föreslår, att en särskild anslagspost uppföres för ändamålet (jfr 23 kap.). Särskilda medel erfordras även till ersättning för driftsintrång på demonstrationsgårdar. Utredningen beräknar medelsbehovet till 75 000 kronor och föreslår en särskild anslagspost härför (jfr 7 kap.). Anslagsposterna Sjukvård m. m., Reseersättningar och Expenser har beräknats med utgångspunkt från en personalstyrka av 1 426 personer. Anslagsposten Kostnader i samband med projekteringsverksamheten har dels till följd av intensifierad verksamhet, dels till följd av att vissa arbetsuppgifter överflyttats till nämnderna uppräknats med 100 000 kronor. Utredningen föreslår att omkostnadsstaten utformas sålunda: Utgifter 1. Sjukvård m. m 85 000 2. Reseersättningar . i 7 250 000 3. Expenser . . 2 320 000 4. Kostnader i samband med projekteringsverksamheten . . 300 000 5. Ersättningar till hushållningssällskapen för medverkan i nämndernas verksamhet >........ 300 000 6. Ersättning för driftsintrång på demonstrationsgårdar 75 000 7. Beställningsverksamhet 1 000 Summa kronor 10 331000 Särskilda uppbördsmedel Inkomst av beställningsverksamhet

1 000 Nettoutgift kronor 10 330 000

344 Engångsiitrustning Utredningen föreslår för lantbruksnämndernas utrustande med kontorsmöbler, kontorsmaskiner, undervisningsmaterial, tele-växlar m. m., att å riksstaten, under i 15 kap. angivna förutsättningar, ett nytt reservationsanslag å 3 630 000 kronor uppförs. (Jfr 15 kap.). Utbildningskurser för viss personal vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap Anslaget är för budgetåret 1966/67 uppfört med 82 000 kronor. Utredningen anser, att utbildningsfrågorna i samband med omorganisationen måste ges ökad vikt och föreslår, att anslaget uppräknas med 118 000 kronor. Anslaget bör i fortsättningen rubriceras: Utbildningskurser för personal vid lantbruksstyrelse och lantbruksnämnder. Särskilda kostnader i samband med omorganisationen För bestridande av kostnader för vissa åtgärder i samband med omorganisationen, se 25.4, erfordras för budgetåret 1967/68 att medel ställs till förfogande. Beloppet torde få bestämmas senare. Uppskattningsvis synes det kunna bli av storleksordningen 0,5—1 milj. kronor. Tabell

26.

Sammanställning

över av

Inkomster: Uppbörd i statens verksamhet Inkomster vid lantbruksnämnderna

vissa inkomstoch omorganisationen.

utgiftsförändringar

Belopp enligt riks- Beräknad inkomst stat 1966/67 1967/68 1 700 000

3 000 000

Inkomstökning b

Berå k

Lantbruksnämnderna: Avlöningar Hushållningssällskapen: Avlöningar Lantbruksnämnderna: Omkostnader Hushållningssällskapen: Omkostnader Utbildningskurser för viss personal vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap

i 1966/67 onr«l"tgift

5 356 000 953 000

^ ^ 1967/68 I s ^ "

b b + Utgiftsökning

6 480 000 1 360 000

+ 1 124 000 + 407 000

37 790 000

+ 2121000

10 330 000

+ 1380 000

16 608 000 4 555 000 4 395 000 200 000 Summa utgiftsökning

+

Avgår inkomstökning

— 1 300 000

Utgiftsökning, netto Erforderligt engångsanslag: Lantbruksnämnderna: Engångsiitrustning

+

1 300 000

19 061 000

82 000

följd

+ 1 300 000

Summa inkomstökning Utgifter: Lantbruksstyrelsen: Avlöningar Omkostnader

till

3 630 000

118 000 5 150 000

3 850 000

3 630 000

KAPITEL

23 H u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n s f r a m t i d a uppgifter m . m . 23.1. Den nuvarande

verksamheten

Utredningen hänvisar till den översikt över hushållningssällskapens verksamhetsgrenar och organisation, som är intagen i jordbruksutredningens organisationsbetänkande SOU 1964: 55 s. 21—28. För belysning av inriktningen och omfattningen av de olika hushållningssällskapens verksamhet har utredningen sammanställt uppgifter om sällskapens inkomster och utgifter år 1965, tabell 27 och 28, över av sällskapen samma år utlämnade lån, tabell 29, samt över inrättningar av olika slag, som drivs av sällskapen, tabell 30. Antalet ledamöter hos hushållningssällskapen uppgick den 31 december 1963 till 145 500 och har nedgått till 139 093 den 31 december 1965. Nedgången bör ses i relation till nedgången i antalet brukningsenheter. Antalet ledamöter (medlemmar) i de olika hushållningssällskapen framgår av tabell 31.

23.2. 1965 års

riksdagsbeslut

En huvudtanke i det organisationsförslag, som framlades av 1960 års jordbruksutredning, var att alla de rationaliseringsinsatser, i vilka det allmänna medverkar, och all anslagstilldelning för olika grenar skulle behandlas av ett organ inom varje region (i regel län), enär det ur såväl administrativ som företagarsynpunkt skulle vara fördelaktigt med en sådan samordning. Detta syfte uppnåddes i förslaget genom att nämnderna, sällskapen och skogsvårdsstyrelserna sammanfogades till ett rationaliseringsorgan i varje län. Även propositionen vilar på samma principiella grund om att nuvarande splittring av statens rationaliseringsmedverkan försvårar ett optimalt utnyttjande och förorsakar onödiga gränsdragningar. Principbeslutet i organisationsfrågan vid 1965 års riksdag innebar i huvudsak, att de nuvarande lantbruksnämndernas och hushållningssällskapens rationaliseringsuppgifter skall sammanföras i de nya lantbruksnämnderna. Departementschefen uttalade (prop. 1965: 100 s. 6), att hushållningssällskapen alltjämt borde bestå med uppgift att vara bl. a. ett kontaktorgan mellan lantbruksnämnderna och näringsutövarna. Genom sällskapen skulle då nämnderna kunna sprida information om verksamheten till näringsutövarna och från dessa inhämta allmänna synpunkter på rationaliseringsarbetets bedrivande i olika hänseenden. Sällskapen skulle vidare alltjämt kunna bedriva sådan verksamhet, som inte kan anses vara en statlig angelägenhet.

346 Tabell 27. Hushållningi

Fastigbets- Ersättn. Ersättn. f. Annan Avlöning. Ledamotso. övr. ka- enl. taxa veterinär- ersättning statsbidr. avgift pitalink. förrättn.

Län

AC BD

33 390 22 740 24 176 23 820 42 744 23 442 35 735 9 326 7 803 34 671 65 086 66172 59 249 18 257 11829 45 651 26 824 26 133 21624 34 325 35 799 18 906 25 674 45 682 50 682

57 271 94 062 142 388 185 657 49 001 75 108 141 334 139 209 184 666 211470 2 410 388 297 406 270 898 164 009 121 259 491 127 285 424 169 254 51970 151016 91522 90 190 125 261 241 942 70 080

170 657 48 895 142 216 87 875 236 614 120 235 118 682 . 339 996 208 789 45 749 73 074 '34 528 273 773 115 239 — 70 240 27 864 77 730 503 582 65 142 80 171 1 292 782 448 278 104 426 64 117 67 021 89 727 55 416, 113 902 81333 443 787 63 782 29 600 33 076 238 005 83 236 234 585 39 050 88 944 64 396 6 196 151612 6 813 90 161 8 397 54 196 26 949 29 398 31446 —

387 908 211 549 286 511 463 502 162 180 176 951 343 398 193 447 204 951 492 126 782771 356 905 173 755 220 406 248 692 885 067 341 848 234 478 209 724 174 372 203 434 298 302 306 597 399 001 263 905

S:a kr

809 740

6 311912

1813 035

5 068 647

8 021780

AB

c

D E F G H I K L M N 0 Pn Ps R

s u W

T

X Y

z

33 131 67 664 43 692 61056 57 239 64 919 80 541 23 968 22 312 59 142 51109 53 911 61951 38 090 25 917 60 154 63 171 59 338 66 822 34 589 74 023 71041 57 588 80 745 100 197

Utbet. direkt från lantbruksstyrelsen

Avlöning

Omkostn.

482 996 372 310 364 076 352 326 407 504 414 513 615 855 366 089 399 742 389 759 534 557 375 885 391 773 374 831 369 479 423 015 390 476 387 102 377 573 405 695 452 457 507 698 509 963 603 925 810 897

1620 1 129 1 391 2 225 2 569 2 095 2 291

1412 310 11080 496

867 998 •

2 880 3109 1 947 1 898 1 931 1 555 3 191 3 093 1 620 1 309 2 291 2 34C 2 864 2 43f 3 96( 3 66É

55 277

* Inkl. "Norrlandsanslaget"

De skulle självfallet kunna behålla och disponera de tillgångar, som inte övertas av staten i samband med att verksamhet övertas. Stadgar för sällskapen borde fortfarande fastställas av Kungl. Maj:t eller av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. I stadgarna borde bl. a. anges sällskapens ändamål och uppgifter. Dessa uppgifter borde givetvis inte innefatta verksamhet som rationaliseringsorganet bedriver. Ny verksamhet borde sällskapen inte äga ta upp utan särskilt tillstånd. Jordbruksutskottet delade helt uppfattningen, att olägenheterna med den rådande splittringen av rationaliseringsverksamheten på lantbruksnämnder och hushållningssällskap inte lämpligen k a n avhjälpas på annat sätt än att de båda organens uppgifter på området förs samman. Hushållningssällskapen borde på sätt, som närmare beskrevs i propositionen, alltjämt vara fristående organ, men med begränsade uppgifter, och därvid bl. a. fungera som kontaktorgan mellan lantbruksnämnderna och näringsutövarna inom jordbruk och trädgårdsnäring. Utskottet erinrade om att hushållningssällskapen enligt propositionen även i framtiden kommer att ha viktiga funktioner.

347 illskapen: inkomster år 1965. Medel som under tid. Anslag fr. år uppbuOrakostn., Statsbidr. Bidragslandsting Övriga statsbidr. f. särskilda förmedling o. primär- inkomster rits o. reserändamål verats f. kommuner spec, ändamål L

Summa inkomster

221 323 168 395 198 050 260 120 243 130 202 024 290 129 122 441 134 756 271880 339 640 196 350 199 689 225 000 178 811 288 910 255 570 t 213 523 ' 166174 216 460 279 073* 383 770* 306 990* 483 305* 441 345*

123 920 131457 271 139 129 781 139 781 101720 235 075 87 804 77 472 208 973 400 899 147 664 226 327 106 226 82 365 181755 157 302* 168 926 125 761 164 529* 192 277 163 405 128 049 •204 694 164 593*

36 035 35 672 38 119 75 752 98 474 93 994 118 113 50 907 46 213 119 859 130 844 77 692 123 701 104 755 105 012 128 584 78 838 46 886 40 877 40 362 68 232 62 100 78 789 167 740 53 786

19 000 55 327 5 000 98 624 39 000 124 088 83 975 126 796 102 550

12 441 32 250 66 780 81 023 55 100 48 818 109 280 45 462 48 731 119 978 184 895 86 486 216 339 1006 35 748 191 394 97 158 66 629 31042 93 572 76 968 270 655 665 465 148 961 1 081 124

53 558* 22 288

1 676 581 1 405 556 1 818 393 2 134 940 1 548 760 1 336 186 2 595 320 1 221390 1 278 238 2 615 997 6 276 251 2 233 608 1 932 634 1461741 1 431 614 3 206 417 1870 966 1888 212 1383 261 1569175 1 672 933 2 230 271 2 353 382 2 616 656 3 196 559

6 286 858

4 121 894

2 021336

1 386 564

3 867 305

697 887

52 955 041

64 819 29 000 25 222 41000 36 500 25 000 134 341 106 540 45 000 20 000 20 000 69 370 59 700 55 712

2 175 9 237

100 216 5 090 116 535 486 6 546 2 387 89 586* 137 755 11750 140 278

Överskott

Underskott

18 284 14 774 1597

116 283 6 016 997 3 830 559 1044 1450 566 2 830 388 927 15 850 50 800 12 030 ' 47 10 007 1100 2 730 26 709 917 608 212 055

I den mån sällskapen åtar sig statliga uppgifter borde givetvis frågan om statligt vederlag härför prövas i sådant sammanhang. Utskottet förutsatte att den utredning, som skulle utforma förslag till lantbruksnämndernas närmare organisation, även komme att klarlägga hushållningssällskapens framtida uppgifter. Utredningen har haft överläggningar i frågan om hushållningssällskapens framtida arbetsuppgifter med samtliga sällskap och med Hushållningssällskapens förbund. En utgångspunkt är given i samband med 1965 års riksdagsbeslut. De nya lantbruksnämnderna kommer, såsom framgår av uttalande i prop. 1965: 100, att i princip överta uppgifter, som är av sådan betydelse för jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering i vid bemärkelse, att de bör handhas av staten. Annan ur statens synpunkt i och för sig angelägen verksamhet, som hushållningssällskap nu driver, avses bli överförd till annat organ än lantbruksnämnden. Är detta f. n. inte möjligt, bör verksamheten enligt samma uttalande tillfälligt inordnas i nämnden, medan övrig verksamhet kan ligga kvar hos hushållningssällskapen.

79 403

348 Tabell

Administrationskostnader

Utbet. direkt från lantbruksstyrelsen

AB C D E F G H I K L M N 0 Pn Ps R S T U W X Y Z AC BD

482 996 372 310 364 076 352 326 407 504 414 513 615 855 366 089 399 742 389 759 534 557 375 885 391 773 374 831 369 479 423 015 390 476 387 102 377 573 405 695 452 457 507 698 509 963 603 925 810 897

S:a kr

1 1 0 8 0 496

Omk.

Jordbr. Deek.un- monstr. dersök- försök o. ning o. div. inom bokväxtodl. föring

Pers. kost.Omkostn. Jordbruk

2 633 1247 1086 7 313 1500 3 202 15 261 1118 1212 9 846

55 277 8 421 327 6 446 623 2 217 776

119 064

2 225 2 569 2 095 2 291

867 998 2 880 3 109 1947 1898 1931 1555 3 191 3 093 1620 1309 2 291 2 340 2 864 2 438 3 960 3 666

214 846 326 764 546 604 197 008 279 494 254 133 525 353 119 101 155 136 373 153 473 063 675 287 257 700 323 674 236 420 462 484 365 976 516 991 348 376 223 492 320 282 360 849 279181 324 535 261 425

305 827 294 629 275 856 149 474 217 288 196 331 399 820 118 259 167 448 246 008 401 193 336 883 284 010 210 096 184 311 298 988 244 953 247 028 100 810 211125 257 637 269 492 308 899 357 935 362 323

Hästavel

Nötboskapsskötsel

Fiske

114 332 78 567 84 425 83 445 75 485 83 858 117 767 43 002 48 067 144 200 84 663 94 276 77 210 51458 56 705 81764 90 710 81028 113 223 74 649 116 660 138 928 94 717 100 494 88 143

1620 1129 1391

Hushållning

Kursverksamhet

Län

Avlöning

28.

— 5 838 48 131 2 744 3 107

— 5 241

249 3 365

485 — 1507

— 2 933 1046

35 125 24 276 28 279 73 536 67 382 58 621 63 401 23 646 21463 67 876 101 689 44 128 99 657 72 421 66 684 81767 80 901 27 476 34 940 39141 39 560 51824 71877 61310 24 935

8 12 5 86 16 40 13 45 10 34 18 14 10 35 25 15 26 87 27 50 27 93 36 62 2112 14 0C 39 79 24 4^ 10 2É 14 14 13 52 38 7? 26 71 64 95 32 0-3 73 3( 35 91

682 844 6 344 957 1 361915

635 8J

25 755 23 789 33 885 22 253 9 240 50 796 33 170 22 465 57 652 16 856 40 956 18 546 31163 8 265 74 547 5 853 29 230 31338 15 975 47 061 24 283 12 037 33 050 14 679

259 637 187 287 201 580 399 952 206 453 141 759 306 098 233 090 175 245 361 804 846 957 304 057 181 730 183 622 144 601 459 846 246 733 175 183 200 904 186 221 207 812 181 108 75 353 258 507 219 418

Vid de nyssnämnda överläggningarna har hushållningssällskapen önskat att som underlag för sina bedömanden och ställningstaganden i fråga om den framtida verksamheten få närmare uppgifter om vad lantbruksnämndernas verksamhet kommer att omfatta i fråga om såväl arbetsuppgifter som volym. Utredningen har sökt lämna en så konkret belysning av detta som det hittills varit möjligt. Utredningens synpunkter på nämndernas framtida arbetsuppgifter och dimensionering framgår av 2—12 resp. 13—14 kap. 23.3.

Grundläggande

synpunkter

Hushållningssällskapens nuvarande verksamhet spänner över ett brett register inom jordbrukets, trädgårdsnäringens, fiskets, hemvårdens områden

349 llskapen: utgifter år 1965.

Annan husBi- Maskin Träddjurs- skötsel hållning gårdsskötsel skötsel

380 717 637 626 482 788 203 100 387 256 60 903 600 013 326 162 951 054 745 027 296

Hemvård, hemslöjd

6160 9 065 300 631 1695 1200 3 745 9 350 55 325 600 21975 600 800 29 875 700 47 680 3 382 179 19 050 53 956 24150 748 5 000 500 30 030 2 651 2 000 1000 128 648 1750 51546 341 11600 600 1500 28 445 38 260 11846 16 30 350 3120 40 742 1755 685 1152 22 050 2 337 217 20 229 2 563 1486 745 3 721 5 700 1852 2 982 2 692 350 18 390 4 000 5 835 1213 12 850 300 20 309 2 327 9 046 3 500 83 632 12 572 18 210 514 631 107 187 1207

Fiske

Ungdomsverksamhet

Veterinärverksamhet

Lantbruksmöten

övriga utgifter

Under året lyfta ej ianspråktagna medel, som reserverats för sär skilda ändamål

34156 8 500 170 657 750 46118 45 701 5 100 32 446 5 222 87 233 7 400 87 914 87 316 82 453 2 500 392 275 131500 9 941 6 000 208 789 15 977 17181 22 200 2 625 5 812 72 621 94 810 14 821 55 590 2 551 181515 84149 24 024 15 458 187 785 36 929 22 436 164117 24 961 12100 2 675 19 016 719 342 120 390 47 316 18 500 1 307 782 600 2 134 267 10191 8 539 33 068 241215 7 086 181184 100 60 860 278 313 17 800 19 500 7 621 99 847 15 519 9 215 28 280 217 436 476 026 14 358 443 787 184 589 99 808 26 000 1824 187 314 47 019 21802 28 688 73187 8 032 97 397 154 729 31989 6 000 77 734 2 262 35 572 41790 12 578 94 444 213 200 1369 71884 3 424 90 683 419 657 6176 135 559 45 161 138 837 10 200 778 194 244 265 2 000 255 035 303 635 4 792 15 935 4 0661 396 353

Summa utgifter

1694 865 1419 215 1819 990 2 018 657 1554 776 1 335 189 2 591 490 1 220 831 1 277 194 2 617 447 6 276 817 2 230 778 1 932 246 1460 814 1 415 764 3 155 617 1858 936 1 888 165 1 393 268 1 568 075 1 670 203 2 256 980 2 352 465 2 616 048 3 196 559

19 713 13146 669 451 614 609 216 683 2 579 092 264149 3 118 105 140 694 6 464 353 856 256 52 822 389

m. m. Den har utvecklats genom att sällskapen kunnat ta initiativ till och efter föreliggande behov välja olika verksamhetsgrenar. Till följd härav är verksamheten både i fråga om inriktning och omfattning mycket olika i ohka län. Vid överläggningarna med de olika sällskapen har nu som ett gemensamt önskemål framkommit att sällskapens framtida resurser skall användas främst i syfte att ta initiativ till nytta för utvecklingen av jordbruket och närstående näringsgrenar inom länet och att efter behov och mojligheter komplettera pågående verksamheter av särskilt intresse för sällskapen. Detta skulle väl överensstämma med motiven för sällskapens bildande och med deras traditioner. Utredningen förordar, att fortsatta överväganden och förhandlingar föres med utgångspunkt från en sådan inriktning.

o o o o o o o o

M

CM O so t— CM CM LO SO CO LO CO

o o o oo o

o LO

o o LO CO

O -* CO LO CO ^H

LO SO t— (M

o o o oo o « g

M

O O so

O LO

o o o o

LO CO

O CO

O o

II S I I ! I I

u CS C :d

3 Ö

M

^ >

o o o o o •*

£

LO CM

W S h O O o S » O » O * O t - O M C 0 C 0 H O O » O » h C S LOlOCOOOi-ICMeMCOr-ICOSOlOlOLOa>CMOsLOSOLOOr-|CMOs

£

i-Hi—I

COCO

CO CM rH CM SO O

CM CM i—I CO r—I CM

N M C O T f H

COO.LOCO^O^SO^COLO^OLOCO^SO^COLO^COLOJHCO

.c

£ W ! g ^:c3 •J-.

J5.S

o o o o so O

X

o o o o o o o o o o o o o o o o o o

o o o o o o

o o o o o o

SO CM LO O LO O ' OS ON CO CM O CO OS SO i—I LO

LO O

I t - CM

IJ)Tf

I

o

o

^H CM

SO

CO LO CO CM O SO

M °TO i-H

M- g — , , — . , — . , — , , — > « o o o © o © © o

O ' O O SO o

o

o

o

o

O S O ^ S O O S O C M O O O ^ O C M O O ^ O O O O O JO ^

tt

H N « S H < N S 5 i n ^

I N N H M H N

r-H rH CO CO r-H

^ O S C . ^ ^ S O S O ^ ^ S O S O ^ S O ^ C O ^ S O ^ C O I O . ^ ^ L O ^ O ,

K

y f l " y f l W h O M H ^ J g ^ O ^ W ^ H S ^ ^ N ^ W

i-S 'O g j

g

:c8 u C u :ca

4H +J

Veterinärbakt. lab.

Lantbruksyrkesskola

ti.

Hskp

LantSvinstam- Fjäder- Fiskod- bruks- Frökonfäkonkemisk kontrolltroll- lingsan- kontrollstalt anstalt station trollstation station

Ii

> bC ca *

o §

«j

en

Dem.-, kurs-, el. för- Jord- Uthyrsöks- bruks- ning av och/ lokaler gård eller m. m. skogsdr. hi

a

ca be

M E

'fl

:c8

4 a

PH

>

bC

.a o

*s

en tn l-H

CO l-H

CM

l-H

i-H

i-H r-H

i—1 CM

r-H

+ ^+ i-H

i-H i-H i-H

i-H

'&>

CO i-H CM N

PH

_

N V O W

H -<

PHPHPH

5«

l-H P H P H N

i-H

i-H

CNl-HCOCM

H

i-H

PH

PH

Fårsambete Landstinget huvudman för skolan, hskp driver skölj ordbruket 5 Redovisad även under rubrik Lantbruksyrkesskola 6 Häri ingår 1 fårbete ' Unghästbete 8 Försök med tornväxthus 9 Fårbete

i Fiskdammar Redovisad även under rubrik Dem.-, kurs-, eller försöksgård 2

351 H l / I M

<-*

N ^ I

PH

P H P H P H CO CO PH

^ _ | _ M +

+ + +

PH PH P H CM CO

PH PH

PH

<N CO i-H

H PH rH

l-H

~ I P H

* C M C M j l

PH

pH

+

PH PH PH

PH

<"

PH

!H

l-H

PH PH PH

pH

pHW,-lg^iOpSp2pHCfiHP^><^N^pq

o t»

H

o

l-H I—1 (M (M

<M i»

+ X CO CN

PH

LO

C-

+

— ca

"> Tj<

CO

PH

pH

+

CN

<M

P H

fl C

CM

PH

avv

CA

P H

C8

B B a

CO

352 Tabell

31.

Antalet

ledamöter hos hushållningssällskapen och årsavgift för 1966.

Hushållningssällskap

Antal ledamöter

den

31/12

Den proc. anslutn., ökning resp. utslagen på ant. minskning brukn. enheter över under år 2 ha (enl. 1961 års 1965 jordbruksräkning)

1965 Årsavgift för 1966

Stockholms . . Uppsala Södermanlands Östergötlands . Jönköpings . . .

3 545 4 169 4 367 4 219 6 469

— — — — —

244 103 57 238 122

78,2 90,8 87,9 48,9 53,5

10 6 6 10 10

Kronobergs . Kalmar . . . . Gotlands . . . Blekinge . . . Kristianstads

6 000 6 994 3 111 1525 6 044

— + — — +

90 200 11 113 289

58,2 73,0 74,7 37,4 45,7

6 6 4 6 6

Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs norra . . Älvsborgs södra . .

12 625 8 730 6 797 3 566 3 956

— — — — —

65 359 266 90 20

95,7 94,1 84,8 36,1 51,9

6 10 10 6

Skaraborgs . . Värmlands . . Örebro Västmanlands Kopparbergs .

8106 4 886 4 654 3 803 3 433

+ +

39 78

— 111 + 3 —

51,3 34,5 68,2 73,6 43,5

Gävleborgs . . . . Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens . . .

6 256 3 439 5 331 8 355 8 713

— — — — —

891 202 164 292 249

66,8 27,0 62,3 49,3 77,1

-3 243

59,7

Hela landet:

139 093

Vid överläggningarna har hushållningssällskapens möjligheter — formella och praktiska — att fortsättningsvis bedriva rådgivnings- och serviceverksamhet varit en förgrundsfråga. Därvid har på sina håll ifrågasatts, om det i stadgar eller föreskrifter över huvud taget bör intagas några begränsningar i befogenheter för sällskapen att ta upp och driva verksamhet av sådan art. Spörsmålen har då särskilt knutits till uttalandena i propositionen, att sällskapens uppgifter givetvis inte bör innefatta verksamhet som rationaliseringsorganen bedriver. Utredningens förslag innebär bl. a., att lantbruksnämndernas verksamhet i dessa delar kommer att inriktas på sådana insatser, som är av betydelse för rationaliseringsverksamheten i vid bemärkelse, och att betydande service- och rådgivningsfunktioner väntas bli fyllda av näringslivets egna organ samt att lantbruksnämnderna i princip har att ta betalt

353 för beställda arbeten genom en avgiftsbeläggning, som innebär kostnadstäckning. Detta bl. a. för att möjliggöra fri konkurrens från näringslivet. Det kan då synas naturligt, att sällskapen skulle ha möjlighet att arbeta under fri konkurrens, obundna av särskilda bestämmelser i dessa avseenden Det bör emellertid beaktas att hushållningssällskapen, under förutsättning att de fortlever som institutioner med den officiella status som följer av att Kungl. Maj:t eller av Kungl. Maj:t utsedd myndighet fastställt stadgar, dels kommer att ha en förmånsställning i vissa avseenden och dels måste arbeta oberoende av partsintressen. Det skulle strida mot grunderna för organisationslösningen och inte rimma med samhällsekonomiska intressen om såväl nämnder som sällskap utan samordning verkade inom samma områden och om insatserna för rationaliseringen från organ med officiell status splittrades så att bristande samordning ledde till onödig dubblering. Denna synpunkt har icke mött gensagor under överläggningarna, utan tvärtom har från företrädare för olika hushållningssällskap betonats, att deras önskemål är att lampliga former skall skapas för en kompletterande verksamhet från sällskapens sida i den mån de kommer att ägna sig åt uppgifter, som ligger mom lantbruksnämndernas verksamhetsfält. Med dessa utgångspunkter är det angeläget att sörja för en god samordning av de resurser, som sätts in mom lantbruksnämndernas arbetsfält. Det torde vara lämpligt och nödvändigt att lösa hithörande frågor genom överenskommelser mellan staten och hushållningssällskapen. I olika sammanhang kan därvid också ekonomiska avtal aktualiseras. Sådana överenskommelser och avtal om kompletterande insatser bör givetvis göras med beaktande av de lokala förhållandena och behoven av insatser, vilket förutsätter ett samråd mellan vederbörande hushållningssällskap och lantbruksnämnd. Samförstånd bör föreligga i frågan om vilka verksamhetsgrenar som bör tas upp och om inriktningen av insatserna. Det kan ofta bli behövligt, att lantbruksstyrelsen deltar i samrådet. Detta är motiverat bl. a. av att styrelsen har överblick över resurserna inom lantbruksorganisationen, ansvaret för samordning över länsgränserna och befogenheter att avväga fördelningen mellan olika län. Vidare kan hushållningssällskap ha verksamhetsgrenar, som sträcker sig över det egna länet, och enligt utredningens förslag bör möjlighet öppnas att bilda hushållningssällskap med verksamhetsområde omfattande flera län. Ett ytterligare skäl för central medverkan ar, att de ekonomiska uppgörelserna torde vara beroende av styrelsens bedömning. Utredningen förordar att de regler, som skall gälla för hushållningssällskapens verksamhet, får en positiv formulering med beaktande av det här anförda. De bör bl. a. innehålla, att om hushållningssällskap avser att upptaga verksamhetsgrenar, som berör lantbruksnämndernas arbetsfält, skall detta ske i samråd med lantbruksstyrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, med lantbruksnämnden.

354 23.4. Synpunkter

på vissa särskilda

verksamhetsgrenar

23.4.1. Funktioner som kontaktorgan mellan lantbruksnämnderna och näringsutövarna i jordbruk och trädgårdsnäring Den allmänna innebörden av uppgiften att vara kontaktorgan har angivits genom det ovan återgivna uttalandet, att hushållningssällskapet bör vara ett formellt fristående organ med uppgift bl. a. att sprida information om den av lantbruksnämnderna bedrivna rationaliseringsverksamheten till naringsutövarna och att från dessa inhämta allmänna synpunkter på rationaliseringsarbetets bedrivande i olika hänseenden. Lantbruksnämnderna kommer givetvis att vara primärt ansvariga för att tillräckliga kontakter upprätthålls mellan dem och näringsutövarna. Såsom framgår av 20 kap. är det anledning att utgå från att det i stora och grundläggande spörsmål hålls direkt och oförmedlad kontakt mellan myndigheterna och näringsorganisationerna m. fl. En livlig kontakt med de enskilda näringsutövarna kommer naturlagen till stånd genom den individuella rådgivningen, grupprådgivningen och de många olika serviceuppgifter, som ingår i lantbruksnämndernas verksamhet. Härvid bör sällskapen lämpligen kunna anlitas som kontaktorgan huvudsakligen i samband med grupprådgivningen och speciellt då vid anordnandet av olika kurser och jordbrukardagar m. fl. sammankomster. Det är till fördel ur kontaktsynpunkt, om hushållningsgillenas styrelser eller andra representanter för gillena direkt medverkar vid de lokala förberedelserna och står som värdar vid dylika arrangemang. Det torde inte vara nödvändigt eller lämpligt att draga upp mer detaljerade riktlinjer för kontaktfunktionens utformning. Denna torde för övrigt kunna skifta från län till län liksom från tid till annan. I stort sett torde nuvarande arbetsformer till en början bli vägledande. Ett sällskap, utformat i huvudsak på liknande sätt som nu i fråga om medlemsanslutning och gillesorganisation, torde därför kunna bedriva sin framtida kontaktverksamhet företrädesvis på följande sätt. 1 Hushållningssällskapet fungerar som plattform för överläggningar rörande rationaliseringsorganets verksamhetsfält. Sådana överläggningar och diskussioner kan ske både vid sällskapets och dess underavdelningars årsmöten och andra sammankomster. Medlemmarna kan på detta sätt föra fram initiativ och önskemål och därigenom påverka inriktningen av verksamheten. Vidare kan man utgå från att vid sammankomsterna lämnas omfattande information från lantbruksnämndens verksamhetsfält. Det är givetvis angeläget, att årsmötena m. m. planeras och förberedes med tanke på att möjligheterna till kontakter mellan näringsutövarna och lantbruksnämnderna tillvaratas. Det kan vara av stort värde, att årsmötesrepresentanterna i förväg får sammanfattande redogörelser över olika verksamhetsgrenar inom lantbruksnämnden och att dessa redogörelser

355 jämte muntliga kommentarer får tjäna som inledning till diskussioner. Dessa kan givetvis inte leda till beslut, som ingriper i lantbruksnämndens verksamhet, men de kan ge impulser till denna och bidraga till intresse och förståelse för verksamheten och därmed till att ge den en god förankring hos näringsutövarna. 2. Hushållningssällskapets ortsfunktionärer (gillesstyrelsen och gillesombud) medverkar vid genomförandet av lantbruksnämndens rådgivningsverksamhet enligt gruppmetod vid kurser, jordbrukardagar, fältvandringar och andra demonstrationer, liksom de hittills biträtt sällskapen vid arrangemang av detta slag. Sällskapens medlemsregister bör i fortsättningen som nu kunna användas som adressregister för meddelanden om kurser. Självfallet skall ifrågavarande arrangemang vara öppna för.alla, oberoende av medlemsskap i hushållningssällskap. Det är emellertid en tillgång om medlemmarna på detta sätt får en personlig underrättelse. 3. Hushållningssällskapet ger i publikationer — tidskrift, årsbok eller dylikt — utrymme för information och diskussion om resultat från nämndernäs arbetsfält. Artiklar om åtgärder för rationalisering av produktionen, vunna försöksresultat m. m. bör liksom nu inflyta i sådana publikationer. Det kan givetvis förutsättas att lantbruksnämndernas befattningshavare medverkar som författare. Ett flertal sällskap utger redan nu tidskrifter. 4. Hushållningssällskapet ställer av sällskapet drivna jordbruk med där pågående undersökningar, försök, provningar eller dylikt till förfogande i lämpliga avseenden för lantbruksnämndens verksamhet. Demonstrationsoch kursgårdar etc. bör kunna bli betydelsefulla samlingspunkter för vidsträckta kontakter i jordbrukarkretsar, ägnade att väcka och vidmakthålla intresse för sällskapets verksamhet. Hushållningssällskapen synes i allmänhet vara villiga att medverka i en sådan kontaktverksamhet, som här berörts. Företrädare för åtskilliga hushållningssällskap har emellertid uttryckt starka tvivel på att funktionen som kontaktorgan är tillräcklig för att hålla ett sådant intresse vid liv, att sällskapen skulle kunna bibehålla någon större medlemsanslutning. Härför skulle, hävdas det, erfordras att sällskapens verksamhet också innefattar andra insatser och uppgifter av väsentlig omfattning.

23.4.2. Rådgivnings- och konsultverksamhet m. ra. Flertalet hushållningssällskap har förklarat sig vilja låta närmare överväganden om framtida verksamhet och dess omfattning anstå till dess utredningen framlagt sitt huvudbetänkande och förutsättningarna kan överblickas. Det torde vara att vänta att hushållningssällskap, som disponerar betydande egna tillgångar, kommer att fortsättningsvis bedriva en relativt omfattande

356 verksamhet. Det ligger dock i sakens natur att verksamheten måste begränsas i förhållande till den nuvarande och att den, för att kunna ge så värdefulla resultat som möjligt, koncentreras på uppgifter, som för sällskapen framstår som särskilt angelägna och som inte täcks av de statliga organens insatser. Vad beträffar rådgivning och servicebetonad verksamhet inom jordbrukets och trädgårdsnäringens områden har det sålunda klart framgått, att förutsättningarna för hushållningssällskapen att driva en egen verksamhet är mycket olika i olika län. En samlad bedömning av vad som hittills framkommit bl. a. vid kontakterna med hushållningssällskapen ger vid handen, att de i ett flertal län bedömt möjligheterna att bedriva en verksamhet med egen fältarbetande personal vara små. Deras egna ekonomiska resurser ävensom möjligheterna till kostnadstäckning genom avgifter synes nämligen otillräckliga härför. Mot bakgrunden härav har diskussioner förts om framtida samgående av flera hushållningssällskap för att gemensamt bedriva viss verksamhet. Olika organisatoriska anordningar har därvid ifrågasatts. Vidare torde effektueringen av 1965 års riksdagsbeslut om sammanförande till lantbruksnämnderna av sådana arbetsuppgifter, som avser rationaliseringen i vid bemärkelse, medföra att de konsulenter, som arbetat med dessa uppgifter, i allmänhet övergår till lantbruksnämnderna. Från olika hushållningssällskap har framförts, att de ville ha möjligheter att komplettera nämndernas resurser på särskilda punkter med assistent- eller instruktörspersonal, som skulle arbeta under överinseende av vederbörande specialister bland lantbruksnämndens konsulenter. För den organisatoriska anordningen bör i sådana fall olika alternativ kunna stå öppna. Ett sällskap, som vill ta initiativ till startandet av en för länet angelägen aktivitet eller till utökning av resurserna för en pågående verksamhet, bör exempelvis kunna lämna uppdrag till lantbruksnämnden eller ställa medel till förfogande exempelvis för avlönande av viss eller vissa befattningshavare för sådana speciella uppgifter. De redovisningstekniska anordningarna för sådana fall har behandlats i 22 kap. Ett annat alternativ är att sällskapet självt svarar för anställningen av särskild befattningshavare och att lantbruksnämndens konsulenter då står till förfogande för överinseende och expertråd. I båda alternativen bör anordningen givetvis regleras genom ett avtal mellan sällskapet och den statliga lantbruksorganisationen, varvid man bl. a. bör beakta att verksamhetsgrenen tryggas för skälig tid. I anslutning till vad som anförts i 7 kap. om försöksverksamheten bör framhållas, att vissa sällskap torde avse att med egna medel bedriva en viss försöksverksamhet, som kompletterar den statliga. Åtskilliga hushållningssällskap har nu försök, både egna och statliga, utlagda vid sina jordbruk. Det torde vara lämpligt att även i fortsättningen förlägga vissa statliga försök — inte minst långtidsförsök — till sådana gårdar, varvid ersättning givetvis skall utgå enligt avtal. Några hushållningssällskap har på sina egna gårdar och anläggningar en

357 betydande utvecklingsverksamhet på husdjursområdet. De torde avse att fortsätta denna verksamhet. Den förenas givetvis med upplysning om resultat och rön, ofta långt utanför det egna länets gränser. Det är av vikt för lantbruksnämndernas rådgivning att stå i nära kontakt med denna verksamhet. Sammanfattningsvis kan det emellertid konstateras, att förhållandena inom näringsgrenarna i fråga och likaså hushållningssällskapens resurser är så olika i olika delar av landet, att det på de nu berörda arbetsfälten knappast kan påvisas en för samtliga hushållningssällskap gemensam nämnare av uppgifter, som skulle kunna bilda underlag för en i egen regi bedriven verksamhet hos samtliga sällskap.

23.4.3. Speciella verksamhetsgrenar Vissa sällskap driver särskilda inrättningar på affärsmässig grund och med betydande omsättning samt med verksamhetsfält långt utanför det egna länet. Förutsättningarna för fortsatt verksamhet torde — så långt det nu kan redovisas — framgå av 12 kap. Detsamma gäller om de olika verksamhetsgrenar, som hushållningssällskapen i övrigt bedriver på andra områden än det egentliga lantbruket och trädgårdsnäringen. Även på sådana områden har en del hushållningssällskap en betydande rörelse, som de med all sannolikhet vill fortsätta och kan bedriva med ekonomiskt tillfredsställande resultat, medan andra sällskap har obetydlig eller ingen motsvarande verksamhet. Slutligen vill utredningen framhålla, att de flesta hushållningssällskap har en egen jordbruksdrift på gårdar som de äger eller arrenderar. Såsom utredningen redan berört i olika sammanhang, har sällskapen inrättat åtskilliga av dessa gårdar så att de används som kursgårdar och för demonstrationsoch försöks- m. fl. uppgifter. Betydande investeringar härför har gjorts såväl i ägda som arrenderade gårdar, överläggningarna har visat att man inom hushållningssällskapen lägger stor vikt vid att gårdarna även i fortsättningen och i ökad omfattning blir använda för sådana ändamål. Olika uppslag och nya idéer bör därigenom kunna prövas och introduceras. Det torde vara goda förutsättningar för överenskommelser, så att resurserna kan nyttiggöras även i lantbruksnämndernas framtida verksamhet. Enligt utredningens mening finns det inte anledning för lantbruksorganisationen att själv inneha eller driva jordbruk för sådana ändamål. (Ang. demonstrationsodling se 7 kap.) Det har också klart framgått att en stor del av sällskapen är inställda på att i samband med omorganisationen inrätta sig så att gårdarna och inrättningarna får en central ställning i verksamheten. En del sällskap torde överväga att i varje fall för närmaste åren så gott som helt koncentrera sin verksamhet till dessa.

358 23.5. Organisationsformer

m. m.

Hushållningssällskapen är nu offentliga institutioner med av Kungl. Maj:t fastställda stadgar. De har därmed en ställning, som i stort sett överensstämmer med den, som av ålder intagits av landets handelskamrar på handelns, industriens, hantverkets och sjöfartens områden. Med denna ställning följer vissa förmåner bl. a. i ekonomiskt avseende. Hushållningssällskapet som sådant är jämlikt § 53 mom. 1 pkt. c) i kommunalskattelagen skatteskyldigt blott för inkomst av fastighet och av rörelse. Genom att sällskapens donationer torde presumerats tillgodose samma ändamål som sällskapen själva, har i praxis någon beskattning av fondernas kapitalavkastning normalt icke heller ägt rum. Sällskapen åtnjuter vidare tjänstebrevsrätt och har möjlighet att i pensionshänseende mot nedsatt avgift få anslutning till det statliga pensionssystemet. Vid överläggningarna med företrädare för hushållningssällskapen har olika alternativ till framtida organisationsformer tagits upp till diskussion. De uppslag som härvid berörts, kan hänföras till två huvudtyper, nämligen å ena sidan bibehållandet av nuvarande form som offentlig institution eller övergång till stiftelse, och å andra sidan övergång till att bli helt fristående organ utan några av statsmakterna fastställda stadgar med reglerande bestämmelser. I fråga om den förstnämnda huvudtypen har då förutsatts, att sällskapens nuvarande förmåner i princip skulle bibehållas, vilket utredningen förordar. Vid det andra alternativet kan så icke bli fallet. Vid en sådan lösning får också frågan om förfogandet över de nuvarande tillgångarna och förvaltningen av donationsfonder tas under särskilt övervägande (se vidare 24 kap.), varjämte uppgiften som kontaktorgan bortfaller. Diskussionerna har också omfattat frågan om en organisationsform, som — i viss likhet med handelskamrarnas organisation — innebär att ett eller flera hushållningssällskap, eventuellt under samgående med andra institutioner eller organisationer, bildar serviceaktiebolag för vissa verksamhetsgrenar. Såvitt hittills framgått vid överläggningarna synes man inom hushållningssällskapen finna övervägande skäl tala för att de även i fortsättningen skall ha en status liknande den nuvarande. Vid valet mellan institutionsformen och stiftelseformen har övervägande antalet sällskap ansett den förra vara att föredraga, bl. a. emedan de befarat att stiftelseformen skulle kunna medföra relativt snäva regler för medelsplacering, medan vid institutionsformen inga speciella placeringsföreskrifter behöver ges. I händelse att hushållningssällskap skulle komma att icke vidare h a en medlemsstock av betydenhet, torde en övergång till stiftelseform emellertid komma ifråga. Även andra orsaker till en dylik övergång kan givetvis tänkas. Vid överläggningarna med vissa sällskap, som har relativt små tillgångar

359 och där möjligheterna att på sikt bedriva egen verksamhet starkt ifrågasatts, har ett klart intresse för stiftelseformen visat sig förefinnas. Som huvudmotiv har anförts önskemålet, att med ett minimum av omkostnader ha tillgångarna till disposition för fria initiativ på länsplanet. Punktvis insatta medel även av ganska liten omfattning har, enligt åberopade erfarenheter, visat sig kunna vara av väsentlig betydelse genom att medge start av verksamhet, som sedan tagits över och vidare finansierats av andra organ. Det har vidare framhållits som angeläget, att donationer och andra tillgångar blir disponerade för likartade ändamål som nu och att näringslivet får ett tillfredsställande inflytande på förvaltningen och användningen.

23.6. Stadgebestämmelser

m. m. för

hushållningssällskap

23.6.1. Allmänt Hushållningssällskapens organisation och verksamhet regleras i första hand av stadgar, som fastställs av Kungl. Maj:t. Stadgarna skall stå i huvudsaklig överensstämmelse med bestämmelserna i kungörelse 1947:394 (ändrad genom kung. 1958:248, 1961:621 och 1963:405) med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation. Vidare gäller av Kungl. Maj:t i brev den 10.12.1965 utfärdat reglemente med vissa bestämmelser för hushållningssällskapsorganisationen, vilket främst avser tjänstetillsättningar och villkor för statsbidrag till hushållningssällskap. Inom utredningen har utkast till ny kungörelse i ämnet utarbetats, se 23.6.4. Övervägandena om framtida stadgebestämmelser m. m. har skett under fortlöpande samråd med Hushållningssällskapens förbund. Förbundets styrelse, som hört hushållningssällskapen, har sedan med den 3.8.1966 inkommen skrivelse överlämnat förslag till kungörelse. Detta stämmer överens med utredningens utkast, så när som på formuleringen av ingressen och av en bestämmelse i 1 §. Förbundsstyrelsens förslag på dessa punkter redovisas i anslutning till 23.6.4. Förbundsstyrelsen har i sin skrivelse framhållit att förslaget bygger på förutsättningen att sällskapen även efter förestående omorganisation väljer att ha den ställning eller status av officiell karaktär, som följer med att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer fastställer de enskilda sällskapens stadgar, men att några definitiva beslut i denna för sällskapen mycket väsentliga fråga givetvis ännu ej kunnat fattas. Besluten blir, fortsatte förbundsstyrelsen, beroende av de ännu icke fastställda villkor och förutsättningar av olika slag, som för sällskapens del kommer att gälla för en sådan anknytning till staten, vilket hade understrukits från sällskapens sida i samband med förslagets behandling. Den allmänna motiveringen till utredningens kungörelseutkast framgår av 2 3 . 3 . - 5 . I fråga om ledamotskap i hushållningssällskap m. m. utgör kungö-

360 relseutkastets bestämmelser i huvudsak en motsvarighet till vad som nu gäller. De motiveringar och kommentarer, som i andra avseenden ansetts behövliga, redovisas i efterföljande delar av detta kapitel. 23.6.2. Den interna organisationen Enligt nu gällande ordning skall hushållningssällskapets beslutanderätt, i den mån den ej tillkommer förvaltningsutskottet (styrelsen), utövas av de av medlemmarna valda lantbruksombuden jämte förvaltningsutskottets ledamöter. Valet av lantbruksombud sker i stort sett efter samma regler som gäller vid val av landstingsledamöter. Kungl. Maj:t utser ordföranden i sällskapet, som regel landshövdingen i länet. Denne är jämväl ordförande i förvaltningsutskottet, vilket består av elva ledamöter. Sällskapets direktör och lantbruksdirektören är självskrivna ledamöter i utskottet, medan av övriga ledamöter fyra utses av hushållningssällskapet och fyra av landstinget. Såsom uttalats i prop. 1965: 100 är det inte erforderligt, att Kungl. Maj:t i fortsättningen utser ledamöter av sällskapens styrelser och ej heller att obligatoriskt föreskriva, att landstingen skall utse sådana ledamöter. I anslutning till vad Hushållningssällskapens förbund vid samråd föreslagit förordar utredningen, att i kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskapens organisation intas bestämmelser av följande innehåll. Förvaltningsutskottet skall bestå av minst fem och högst elva ledamöter. Minst fem av ledamöterna och suppleanter för dessa utses av sällskapet. Hushållningssällskap skall äga att i stadgarna inta bestämmelse att en eller flera ledamöter jämte suppleanter i förvaltningsutskottet må utses av landstinget eller av organisation inom jordbrukets ekonomiska och fackliga föreningsrörelse. I stadgarna skall tillika kunna intas bestämmelse att sällskapets verkställande befattningshavare samt lantbruksnämndens chefstjänsteman skall vara ledamot i utskottet. Utredningen förordar, likaledes i anslutning till förslag från Hushållningssällskapens förbund, att den nuvarande benämningen — lantbruksombud — å de valda ombud, som å hushållningssällskaps sammanträden utövar beslutanderätt, skall ersättas med fullmäktige. Enligt 1965 års riksdagsbeslut bör den nuvarande proceduren för val av de befullmäktigade ombuden förenklas. I samband med den förenkling, som nu föreslås, bör reglerna för valet kunna införas i stadgarna istället för att som nu utfärdas i särskild författning. I det föreliggande kungörelseförslaget har bestämmelserna rörande val av fullmäktige intagits i 23—26 §§. Genom att förlägga själva valproceduren till hushållningsgillenas sammanträden synes radikala förenklingar av valet och vad därmed sammanhänger bli möjliga. Proportionellt valsätt bör ifrågakomma endast om på sätt, som gäller vid val exempelvis inom landsting, visst antal av de väljande så begär. Även härigenom möjliggöres en stark förenkling av valet. Man torde kunna

361 utgå från att de föreslagna föreskrifterna om när proportionellt val skall ske som regel kommer att leda till att genom särskild valberedning eller eljest olika intresseriktningar blir tillgodosedda i förhållande till sin styrka utan att proportionellt valsätt behöver tillgripas. Om ändock proportionellt val kominer att äga rum, bör man kunna utgå från att valförrättarna själva eller till deras hjälp särskilt anlitade sakkunniga besitter erforderlig valteknisk kunnighet och rutin för att genomföra valet. Kostnaderna för sammanträden ger anledning till återhållsamhet vid avvägningen av antalet fullmäktige. Antalet lantbruksombud, som valdes för perioden 1966—69, utgjorde i medeltal 50 per hushållningssällskap och varierade med hushållningssällskapens storlek mellan 22 och 70. Gillesindelningen uppvisar nu väsentliga olikheter mellan olika sällskap beträffande gillenas antal och storlek. Utvecklingstendenserna har på senare år varit färre men större gillen, och företrädare för olika hushållningssällskap har till utredningen framfört, att det av praktiska skäl vore välbetänkt att i samband med de förestående organisationsförändringarna införa vissa närmare bestämmelser om gillesindelningen. I första hand har ifrågasatts, att i kungörelsen skulle intas en bestämmelse, att hushållningsgille i regel skall avse minst ett härad. En anknytning av gillesindelningen till storkommuner har också diskuterats. Med hänsyn bl. a. till kommunindelningens pågående utveckling och förändringar har utredningen avstått från att nu föreslå, att närmare bestämmelser om gillesindelningen intas i kungörelsen. I varje fall tills vidare torde ingen annan reglering av gillesindelningen erfordras än den som inneslutes i bestämmelserna för val av fullmäktige. Dessa bestämmelser förutsätter att gillena icke är för små.

23.6.3. Verksamhetsområde för hushållningssällskap Enligt nu gällande kungörelse skall hushållningssällskap till verksamhetsområde ha visst län, dock med två angivna undantag (dels Älvsborgs län, uppdelat på två sällskap, dels Stockholms län och Stockholms stad med ett gemensamt sällskap). Vid överläggningarna med hushållningssällskapen har i olika delar av landet framhållits, att sällskapen borde ha frihet att genomföra ett samgående i syfte att åstadkomma större verksamhetsområden än de nuvarande, antingen genom en organiserad samverkan mellan närliggande hushållningssällskap eller genom sammanföring av två eller flera sällskap till att bilda en enhet. Om hushållningssällskap vill organisera ett samarbete eller gå samman till större enheter, synes ur det allmännas synpunkter inte vara något att erinra däremot. För en utveckling i sådan riktning talar också den länsindelningsreform, som är under utredning. I det föreliggande kungörelseförslaget har icke intagits några bestämmel-

362 ser, som begränsar sällskapens befogenheter att genomföra ombildning till större verksamhetsområden än de nuvarande. En fusion torde få ske i den ordningen, att berörda hushållningssällskap fattar beslut med tillämpning av de bestämmelser, som i kungörelseförslaget redovisas för upplösning resp. antagande av stadgar. I sådana sammanhang uppkommer spörsmål om dispositionen av ändamålsbundna donationsmedel och även av andra tillgångar. Till utredningen har framförts bl. a. de synpunkterna, att exempelvis geografiska villkor för användning av donationsmedel bör kunna bibehållas eller tillfogas och att å andra sidan jämkningar i donationsbestämmelser, som icke omfattas av ändamålsbestämmelser, om de befinns angelägna bör kunna genomföras genom så enkelt förfarande som möjligt. Det torde få förutsättas, att vid en fusion den nya institutionens styrelse övertar den beslutanderätt, som tillkommit styrelserna för de enheter som sammanförts. Det synes inte vara anledning att vänta, att en fusion annat än i undantagsfall kommer att föranleda ändring av ändamålsbestämmelserna om användningen av donationsmedel, som nu förvaltas av hushållningssällskap. Det torde te sig naturligt, att i förekommande fall donators villkor för mottagarkretsen bevaras så länge ändamålet kan fullföljas. Det lokala inflytandet på användningen av donationsmedel bör kunna tryggas genom att en beredning alltid sker genom lokalt förankrad arbetsgrupp, som skall lägga fram förslag för institutionsstyrelsen. I fall, då en ändring av förvaltningsformen för en donation anses böra ske i anslutning till en fusion, är det önskvärt att frågan kan prövas samtidigt med prövningen av fråga om fastställelse av stadgar. Som ett exempel på liknande sammankoppling kan nämnas, att Kungl. Maj:t i beslut i ett den 26 januari 1962 avgjort indelningsärende avseende Hälsingborgs stads återinträde i Malmöhus läns landstingskommun infogat permutation. Om det vid ändring av hushållningssällskaps verksamhetsområde anses föreligga bärande skäl att för särskild användning eller för särskilt område förbehålla vissa medel, andra än donationsmedel, synes syftet kunna nås via stiftelseform, varvid lokala särintressen på ett smidigt sätt kan tillgodoses genom stiftelsebestämmelser om att vid beslut om användning av sådana stiftelsemedel styrelsen skall adjungera en tillräcklig representation för dessa särintressen.

363 23.6.4. Utkast till kungörelse Utkast till kungörelse med allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation Kungl. Maj:t h a r funnit gott förordna, att hushållningssällskaps stadgar skola, för att kunna fastställas till efterrättelse av Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer 1 , vara avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med följande allmänna grunder för hushållningssällskaps organisation. Ändamål,

verksamhetsområde,

ledamotskap

1 §• Hushållningssällskap har till ändamål, att inom sitt i stadgarna angivna område främja utvecklingen av jordbruket och angränsande näringar. Härvid kunna olika arbetsuppgifter genomföras i samverkan med annat sällskap eller annan sammanslutning. Hushållningssällskap skall i sin verksamhet bl. a. handha eller medverka i sådana arbetsuppgifter, som utgöra upplysnings- och utvecklingsarbeten eller dylikt. I sin verksamhet skall hushållningssällskap vidare sprida kännedom om de statliga rationaliseringsåtgärderna och förmedla kontakter mellan lantbruksnämnden och näringsutövarna. Upptagande av arbetsuppgift, som berör lantbruksorganisationens verksamhet, skall ske i samråd med lantbruksstyrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, med lantbruksnämnden 2 . Angående hushållningssällskaps uppdelning i underavdelningar, hushållningsgillen, stadgas i 19 §. 2 §• Envar kommunalt röstberättigad äger efter anmälan, som är åtföljd av ledamotsavgift, vinna inträde såsom ledamot i det hushållningssällskap, inom vars område han är mantalsskriven. Hushållningssällskap må genom val medelst enkel röstövervikt utse hedersledamöter i sällskapet. 3

§•

Ledamot i hushållningsällskap skall årligen till sällskapet erlägga den avgift, som sällskapet bestämmer. 1

Enligt 1965 års riksdagsbeslut bör hushållningssällskaps stadgar fortfarande fastställas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. — Styrelsen för Hushållningssällskapens förbund har (jfr 23.6.1) föreslagit formuleringen »,... fastställas till efterrättelse av Kungl. Maj:t, vara avfattade.. .» "* Ang. motivering se 23.3. — Styrelsen för Hushållningssällskapens förbund har (se 23,6.1) föreslagit följande lydelse å 1 § andra stycket sista meningen: »Vid upptagande av arbetsuppgift, som berör den statliga verksamheten, utformas riktlinjerna i samråd med de statliga organen.» .

364 Hedersledamot är befriad från erläggande av ledamotsavgift. Sådan ledamot, som före den 1 januari 1948 jämlikt för sällskapet då gällande stadgar erlagt ledamotsavgift en gång för alla, är befriad från att erlägga avgift, varom i första stycket sägs. 4 §• Ledamotskap vare förverkat, därest ledamot underlåter att vid anfordran erlägga ledamotsavgift. o §• Hushållningssällskap äger att åt personer, vilka genom framstående insatser inom sällskapets verksamhetsfält gjort sig därav förtjänta, utdela medaljer i guld att under kunglig krona bäras i band med länets färger. Ärende angående utdelning av medalj må icke komma under sällskapets behandling såframt icke minst två tredjedelar av förvaltningsutskottets ledamöter därom enats. Beslutanderätt

och

sammanträden

6 §• Hushållningssällskaps beslutanderätt skall, i den mån den ej tillkommer sällskapets förvaltningsutskott, utövas å sällskapets sammanträden av valda ombud jämte förvaltningsutskottets ledamöter. Ombuden, vilka benämnas fullmäktige, väljas enligt i 23—26 §§ stadgad ordning. Angående förvaltningsutskottet, som är hushållningssällskapets styrelse, stadgas i 13—15 §§. Vid hushållningssällskaps sammanträde äger varje fullmäktig eller ledamot i förvaltningsutskottet en röst. Är fullmäktig tillika ledamot i förvaltningsutskottet, äger han rösta endast i sistnämnda egenskap. Suppleant för honom i hans egenskap av fullmäktig äger i sådant fall rösträtt. Ledamot i förvaltningsutskottet eller fullmäktig må icke deltaga i val av revisor för granskning av förvaltning, för vilken han är ansvarig, eller i beslut om ansvarsfrihet för sådan förvaltning. 7 §. Hushållningssällskap skall årligen på därom i stadgarna närmare angiven tid i november eller december hålla ordinarie sammanträde. Extra sammanträde hålles, då förvaltningsutskottet finner sådant erforderligt. Kallelse till hushållningssällskaps sammanträde skall utfärdas av ordföranden och införas i en eller flera av länets mest spridda tidningar minst sex veckor före sammanträdet. Ordföranden åligger därjämte att minst en vecka före sammanträdet låta tillsända varje fullmäktig och ledamot av förvaltningsutskottet meddelande om tid och plats för sammanträdet samt föredragningslista över förekommande ärenden med därtill hörande handlingar.

365 8§Ledamot eller hushållningsgille, som önskar väcka motion, avsedd att upptagas till behandling vid hushållningssällskapets ordinarie sammanträde, skall ingiva motionen till förvaltningsutskottet senast 30 dagar före sammanträdets början, dock med rätt för sällskapet att efter förslag av utskottet till behandling upptaga även senare inkommen motion. 9 §• Följande ärenden må upptagas och avgöras allenast vid hushållningssällskaps ordinarie sammanträde: 1) av förvaltningsutskottet avgiven förvaltningsberättelse; 2) av revisorerna avgiven revisionsberättelse; 3) fråga om ansvarsfrihet för förvaltningsutskottet; 4) fastställande av ersättningsgrunder jämlikt 16 §; 5) val av ordförande i sällskapet och förvaltningsutskottet samt av suppleant för honom i egenskap av ledamot i utskottet; 6) val av övriga ledamöter i förvaltningsutskottet och suppleanter för dem; 7) val av två revisorer och suppleanter för dem; 8) fastställande av inkomst- och utgiftsstat samt i övrigt beslut om utgifter, i den mån detta ej anförtrotts åt förvaltningsutskottet; 9) fastställande av antalet fullmäktige för hushållningssällskapet; 10) bestämmande av antalet hushållningsgillen och verksamhetsområdet för ettvart av dessa; 11) fastställande av stadgar för hushållningsgillen; 12) bestämmande av årsavgiftens storlek; 13) val av hedersledamot; samt 14) beslut om utdelande av sällskapels medalj. 10 §. Vid hushållningssällskaps sammanträde, vars förhandlingar äro offentliga, äger envar ledamot av sällskapet rätt att yttra sig. Landshövdingen i länet äger, ändock han ej är ledamot, deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Är landshövdingen ej närvarande, äger den tjänsteman i länsstyrelsen, som han därtill utsett, samma rätt. 11 §• Hushållningssällskap må ej fatta beslut, därest icke minst hälften av de enligt 6 § första stycket röstberättigade äro närvarande. Om av sådan anledning beslut ej kan fattas i ärende, som avses i 9 §, skall för ärendets förnyade behandling sammanträdet ajourneras till viss bestämd dag, därvid tillstädeskommande röstberättigade avgöra ärendet.

366 Till sådant ajournerat sammanträde åligger det ordföranden att låta skriftligen kalla samtliga fullmäktige och ledamöter i förvaltningsutskottet med angivande av förekommande ärenden och de tillstädeskommandes rätt att avgöra detsamma. 12 §. Vid sammanträde skall omröstning ske öppet, dock att, där i fråga om val någon röstberättigad eller i annat fall en tiondel av närvarande röstberättigade det äskar, omröstningen skall förrättas med slutna sedlar. Val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskott skall ske proportionellt därest sådant äskas av minst så många röstberättigade, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga närvarande röstberättigades antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Då valet sker proportionellt skall iakttagas vad om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige m. m. är föreskrivet. Förvaltningsutskott 13 §• Förvaltningsutskottet skall bestå av minst fem och högst elva ledamöter. Av utskottets ledamöter utses minst fem av sällskapet bland dess ledamöter för en tid av fyra år, räknat fr. o. m. den 1 januari året närmast efter det, då valet skett. I enahanda ordning utses minst en suppleant för envar av ledamöterna i förvaltningsutskottet. Hushållningssällskap äger i stadgarna intaga bestämmelse därom att en eller flera ledamöter jämte suppleanter i förvaltningsutskottet må utses av landstinget eller av organisation inom jordbrukets ekonomiska eller fackliga föreningsrörelse. Härvid skall valet avse samma tid som anges i andra stycket. I stadgarna må tillika intagas bestämmelse att sällskapets verkställande befattningshavare, som är sekreterare i såväl sällskapet som förvaltningsutskottet, ävensom lantbruksnämndens chefstjänsteman skall vara ledamot i utskottet. Lantbruksnämndens chefstjänstemari äger närvara vid förvaltningsutskottets sammanträden även om hän icke är ledamot i utskottet. Förvaltningsutskottet utser inom sig vice ordförande, vilken utövar samma uppdrag inom sällskapet. ..

>,j

•

l*.& . r

Förvaltningsutskottet åligger: äff "med uppmärksamhet följa utvecklingen inom hushållningssällskapets verksamhetsfält; att verka för främjandet av hushållningssällskapets ändamål;

367 att handha hushållningssällskapets ekonomiska angelägenheter och uppgöra förslag till inkomst- och utgiftsstat; att tillsätta och entlediga tjänstemän hos hushållningssällskapet; att samråda med landstinget angående dettas val av ledamöter i lantbruksnämnden; att bereda alla ärenden, som skola överlämnas till hushållningssällskapet för avgörande; att ombesörja verkställande av hushållningssällskapets beslut; samt att handlägga och fatta beslut i löpande ärenden. 15. §. Förvaltningsutskottet må ej fatta beslut, därest icke minst hälften av ledamöterna äro närvarande. Vid utskottets sammanträden skall föras protokoll, vilket justeras av ordföranden och därtill utsedd justeringsman. Sammanträdesersättning,

räkenskaper,

revision m. m.

16 §. Envar vid hushållningssällskaps sammanträde närvarande röstberättigad åtnjuter ersättning enligt grunder, som sällskapet fastställer. Jämväl ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet ävensom revisor eller revisorssuppleant åtnjuter vid fullgörande av sitt uppdrag ersättning enligt grunder, som sällskapet fastställer. 17 §• Hushållningssällskaps räkenskapsår skall sammanfalla med kalenderåret. För varje år skola räkenskaperna, sammanförda i fullständigt bokslut, tillika med av förvaltningsutskottet upprättad, till hushållningssällskapet ställd förvaltningsberättelse överlämnas till revisorerna senast inom fyra månader efter årets utgång. 18 §. Hushållningssällskaps räkenskaper och förvaltning skola granskas av tre revisorer. Revisorerna utses för ett år i sänder, en av länsstyrelsen och två av hushållningssällskapet. I enahanda ordning utses en suppleant för envar av revisorerna. Till hushållningssällskapet ställd berättelse över verkställd revision skall av revisorerna för varje år avgivas till förvaltningsutskottet senast inom sexmånader efter årets utgång. Avskrift av revisionsberättelse jämte avskrift av i § 17 omförmäld för-

368 valtningsberättelse skola av förvaltningsutskottet omedelbart efter revisionsberättelsens avgivande tillställas dels lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnden och länsstyrelsen, dels ock landstinget och organisation inom jordbrukets ekonomiska eller fackliga föreningsrörelse, i den mån dessa organ utse ledamöter i förvaltningsutskottet.

HushållningsgiUen

m. m. 19 §.

Hushållningssällskapet skall vara uppdelat i hushållningsgillen. Uppdelningen fastställes av hushållningssällskapet, som tillika skall utfärda stadgar för hushållningsgillena. Vid uppdelningen skall beaktas att denna får en med hänsyn till fullmäktigevalet ändamålsenlig utformning. Hushållningsgille må, där så befinnes erforderligt, utse ombud (gillesombud) för olika delar av gillets område med uppgift att tillvarataga hushållningssällskapets och gillets intressen. 20 §. Hushållningsgillets ändamål är att inom gillets område främja hushållningssällskapets verksamhet i enlighet med de bestämmelser, som finnas intagna i sällskapets stadgar eller eljest blivit av sällskapet fastställda. 21 §• Hushållningsgille skall årligen hålla ordinarie sammanträde minst 30 dagar före hushållningssällskapets ordinarie sammanträde. Envar inom hushållningsgillets område mantalsskriven ledamot i hushållningssällskapet äger rösträtt vid sammanträde med gillet. Hushållningsgille utser för en tid av fyra år, räknat från och med den 1 januari året närmast efter det, då valet skett, inom sig ordförande och vice ordförande. Styrelse för hushållningsgille består av minst tre ledamöter. Självskrivna ledamöter av styrelsen äro gillets ordförande och vice ordförande, vilka utöva samma uppdrag inom styrelsen. Sådan ledamot av styrelsen, som icke är självskriven, utses av gillet för en tid av fyra år, räknat från och med den 1 januari året närmast efter det, då valet skett. För envar ledamot av hushållningsgilles styrelse utser gillet en suppleant. Hushållningsgilles räkenskaper och förvaltning skola granskas av två revisorer, utsedda å ordinarie sammanträde med gillet. Om hushållningsgilles sammanträde åligger det gillets ordförande att i god tid förut och minst en vecka före sammanträdet på i stadgarna angivet sätt meddela gillets ledamöter.

369 Ledamots

förteckning 22 §.

För hushållningssällskap skall finnas en fullständig och tillförlitlig ledamotsforteckning, upptagande de olika hushållningsgillena och de sällskapets ledamöter, som tillhöra varje gille. Val av

fullmäktige 23 §.

Val av fullmäktige inom hushållningssällskapet sker vid ordinarie sammanträden med hushållningsgillena. För varje fullmäktig väljes minst en suppleant. ^ Fullmäktige och suppleanter väljas för en tid av fyra år, räknat fr. o m den 1 januari året närmast efter det, då valet skett.

24 §. Hushållningssällskap fastställer för varje fyraårsperiod det antal fullmäktige, lägst tre och högst nio, som skall väljas av varje gille. Härvid skall eftersträvas att förhållandet mellan antalet fullmäktige och antalet röstberättigade blir ungefärligen detsamma i de olika gillena samt beaktas, att sammanlagda antalet fullmäktige i regel icke bör överstiga en procent av antalet ledamöter inom sällskapet.

25 §. Angående rösträtt vid val av fullmäktig gälla enahanda bestämmelser som vid sammanträde med hushållningsgille. Valbar till fullmäktig eller suppleant för fullmäktig är envar, som har rösträtt vid valet.

26 §. Val av fullmäktig skall ske öppet, dock att, där någon röstberättigad det askar, valet skall förrättas med slutna sedlar. Valet skall ske proportionellt, därest så äskas av minst så många närvarande röstberättigade, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga närvarande röstberättigades antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Då valet sker proportionellt, skall iakttagas vad om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige m. m. är föreskrivet. 24

370 Besvär 27 §. Ledamot av hushållningssällskap, vilken förmenar att något sällskapets beslut fattats i strid med sällskapets stadgar, må däröver anföra besvär hos lantbruksstyrelsen. Besvär skola vid äventyr av talans förlust ha inkommit till lantbruksstyrelsen inom tre veckor, räknat från den dag, då beslutet justerats. 28 §. Ledamot av hushållningssällskap, som förmenar att något beslut av det hushållningsgille, som han tillhör, fattats i strid med gillets eller sällskapets stadgar eller att val av fullmäktige, i vilket ledamoten ägt deltaga, icke skett i föreskriven ordning, må däröver hos förvaltningsutskottet anföra besvär inom tre veckor, räknat från dagen för beslutets justerande. över förvaltningsutskottets beslut i anledning av besvär rörande tillämpningen av hushållningssällskapets stadgar eller val av fullmäktige må besvär anföras hos lantbruksstyrelsen i den ordning 27 § stadgar om besvär över sällskapets beslut. Förvaltningsutskottets beslut över besvär rörande tillämpningen av hushållningsgilles stadgar må ej överklagas. Förslag till stadgar och till ändring däri m. m. 29 §. Förslag till stadgar för hushållningssällskap eller till ändring i sådana stadgar eller till hushållningssällskaps upplösning skall, för att anses antaget av sällskapet, hava godkänts vid två på varandra följande sammanträden, därav minst ett ordinarie. Förslaget skall i vad avser stadgar eller stadgeändring därefter för erhållande av fastställelse ingivas till jordbruksdepartementet. 30 §. Utöver stadganden i överensstämmelse med de i 1—29 §§ här ovan angivna grunder må i hushållningssällskaps stadgar intagas de ytterligare, emot samma grunder ej stridande bestämmelser, som med hänsyn till lokala förhållanden, sällskapet åliggande uppgifter eller eljest anses erforderliga. Hushållningssällskap må icke i sina stadgar intaga förbehåll, innebärande att sällskapet såsom villkor för förmedling av kontakter med lantbruksnämnden uppställer krav på ledamotskap i sällskapet.

371 1

-

23.7.

Finansieringsfrågor

Hushållningssällskapen är för finansieringen av sin framtida verksamhet huvudsakligen hänvisade till sina egna resurser *ti uppburen avkastning å egna tillgångar och fastigheter, inflytande medlemsavgifter, inkomster av förrättningar och uppdrag etc. — samt sådana tillskoit, som kan komma att lämnas från olika institutioner, organisationer och andra intresserade. > Behovet av direkta statsbidrag till hushållningssällskapen för deras verksamhet på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden skulle enligt departementschefens uttalande i prop. 1965: 100 bortfalla. Jordbruksutskottet har framhållit, att i den mån sällskapen åtar sig statliga uppgifter frågan om statligt vederlag härför bör prövas i sådant sammanhang. Söm exempel på tjänster, för vilka sällskapen bör åtnjuta ersättning, kan nämnas insatser som kontaktorgan, nämligen genom sammankomster för diskussion angående rationaliseringsverksamheteh, medverkan vid anordnande ETV kurser m. m., utgivande av publikationer Söm behandlar rationaliseringsverksamheféri etc. •'•*•'• ; Da de statliga organen anlitar hushållningssällskaps gärdar och anläggA*11^1* f 6 r k u r s e r > demonstrationer, försök m. m. bör givetvis ersättning utgå. ^övrigt kan tjänster av olika slag komma ifråga allt efter de lokala förutsättningarna och de verksamhetsgrenar, som kommer att bedrivas av de olika hushållningssällskapen. Avtal om ersättningar bör dä kunna träffas antingen som normerande avtal eller som överenskommelser från fall till fäll för särskilda uppdrag. Utredningen föreslår i 22 kap., ätt under anslag till lantbruksnämnderna skall 1 anvisas en post avsedd ätt användas för att betala av hushållningssällskap utförda tjänster. Som en annan ersättningsform har vid 1965 års riksdag anvisats, att ersättning för hushållningssällskaps tjänster som kontaktorgan bör kunna utgå genom att lantbruksnämnden utför de administrativa uppgifter, som hänger samman med kontaktverksamheten. Det torde visa sig lämpligt att för dessa administrationsuppgifter välja olika ersättningsanordningar i olika sammanhang, bl. a. beroende på hur sällskapen ordnar sin administration. Hushållningssällskap, som avser att ha relativt omfattande verksamhet, torde själva vilja hålla administrativ personal för hela sin verksamhet och då helst vilja uppbära kontant ersättning även för administration avseende kontaktverksamheten. Företrädare för en del sällskap med små tillgångar har understrukit det angelägna i att administrationskostnaderna för den framtida verksamheten bringas ner till ett minimum, så att tillgångarna i största möjliga utsträckning kan användas till sådana speciella ändamål, som från tid till annan bedöms vara mest angelägna. Alternativ med administrationen anknuten till lantbruksnämnden eller med endast deltidsanställd administrativ personal blir då aktuella. I sistnämnda fall torde sällskapen exempelvis önska anlita särskilda befattnings-

havare hos lantbruksnämnden. Vad beträffar arbetsuppgifter som kan fullgöras utan att inkräkta på tjänsten, torde tjänsteman hos lantbruksnämnd kunna åtaga sig dem som eget uppdrag. I andra fall får överenskommelse mellan sällskap och nämnd övervägas. Från vissa sällskap och Hushållningssällskapens förbund har framhållits, att vederbörande tjänsteman i vad rör sällskapets förvaltning bör vara underställd och ansvarig direkt inför sällskapets förvaltningsutskott. Att så bör vara fallet synes utredningen självklart. 23.8.

Vissa frågor vid alternativ

organisationsform

Vad som sålunda framkommit vid överläggningarna med olika hushållningssällskap ger utredningen anledning att något beröra hur det lämpligen kan förfaras om ett hushållningssällskap efter ett eller annat år finner sig icke böra fortsätta en verksamhet i egen regi eller om medlems- och gillesorganisationen på grund av liten anslutning eller annan orsak inte skulle kunna bibehållas. Av det tidigare anförda torde framgå att en lösning genom övergång till stiftelseform då torde kunna tillgodose önskemålet att tillgångarna fortsättningsvis skall bli använda för ändamål som sällskapet finner lämpligt att i samband med övergången till den nya organisationsformen bestämma. Det må nämnas att under överläggningarna i vissa län den synpunkten framförts till utredningen att styrelsen för sådan stiftelse exempelvis kunde bestå av landshövdingen som ordförande och ledamöter som utses av eller på förslag av vissa näringsutövares organisationer. I län där en sådan omorganisation genomföres får lantbruksnämnden givetvis själv direkt ombesörja alla sina kontakter med näringsutövarna efter sådana kontaktvägar som berörts i olika sammanhang i det föregående, särskilt i 4, 6 och 20 kap.

KAPITEL

24 H u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n s tillgångar 24.1.

Allmänt

Till lantbruksstyrelsen inges från de olika hushållningssällskapen årligen, med begagnande av för ändamålet särskilt utarbetade blanketter, en redovisning över det gångna årets räkenskaper. I tabell 32 har en sammanställTabell 32. Hushållningssällskapens tillgångar och skulder år 1965. Tillgångar

Skulder

Totala tillgångar

Totalt belopp

Därav till Andra av sällskaav sällpet förvalt. fonder skapet Hskpt Andra avsatta tillhöriga tillhöriga fonder fonder fonder

2 571 741 3 430 405 2 250 080 6 241 772 3 127 385 2 369 798 5 094 682

2 371287 2 926 123 1 834 293 6 125 489 2 874 817 2 119150 4 637 493

246 856 115 000 121 800 103 540 153 806

49 474 899 026 521 133 1 607 203 248 761 399 777 171 694

2 867 374 2 778 316 6 162 259 6 117 555 9 533 561 9 404 299 14 846 079 14 705 899 11 898 577 11 842 684 4 300 737 3 489 375 3 200 969 2 632 472 3 203 851 2 455 174

246 724 100 000 450 000

365 218 118 566 151081

531 867 58 771

879 634 829 090 988 819

15 216 889 15 166 089 5 316 869 4 888 183 4 467 292 3 695 377 1 583 275 1 320 109 2 498 194 2 275 329 3 118 364 2 582 481 4 010 738 3 878 371 3 253 140 3 227 112 6 353 487 6 306 981 6 560 812 5 909 664

183 178 11 424 995 144 718 343 142 249 822 109 000 1329 251 279 442 36 580 569 681 311818 221 487 203 257 15 736 259 922

— —

—

Av skpt Tillgång, För särskiltill särutöver da ändamål skilda skulder reserverade ändamål (nettotill- medel ej reserv, upptagna gångar) medel i balansen 117 906 215 121 208 156 184 376 49 626 193 102 335 598

200 454 504 282 415 787 116 283 252 568 250 648 457 189

30 260 255 186 339 158 4 905 000 601 800 181 228 248 702

89 058 44 704 129 262 140 180 55 893 811362 568 497 748 677

250 000 506 059 326 252 18 931 13 471 210 8 023 13 060 246 286 224 763 482 631 104 177 93 737 1 828 638 314 496 864 912

50 800 428 686 771915 263 166 222 865 535 883 132 367 26 028 46 506 651 148

9 534 143 886 10 134

17 867

175 640

133 478 330 125 564 122 3 773 261 21 266 608 1 032 698 12 485 228 7 914 208

615 000 165 047 1 783 000 1 145 000 2 023 000 673 000 947 000 2 79 897 1 198 000 3 6 863 731 000 518 000 3 721 174 1 070 000 5 045 000 1 467 000 2 301 000 1 739 000 2 2 317 124 3 315 000 3 612 125 11909 000 1 079 000 1 691 000 386 000 1 560 000 1 098 000 1 497 000 3 973 072 341 000 2 078 000 1 792 000 2

2 562 0684 48 001 000 2 313 234

3 1

Tillgångar utöver skulder; häri m{ ir sällskapens fonder och reserverade medel. Hushållningssällskapet tillhöriga. 3 Andra tillhöriga. * Därjämte förvaltar några förvaltningsutskott, däribland i Malmöhus län och i Älvsborgs lans södra område betydande fondmedel såsom styrelser för särskilda stiftelser. I andra fall disponerar hushållningssällskap avkastning från donationer, som förvaltas av särskilda styrelser. Som exempel kan nämnas stiftelsen C. R. Prytz' donation. 2

Behållning 1

374 ning avseende år 1965 gjorts över tillgångar och skulder, varvid nämnda redovisning legat till grund. Som framgår av tabellen uppgår överskottet av tillgångar över skulder inklusive sällskapens fonder och, reserverade medel till 48 milj. kr. Bland annat som en följd av olika bokföringssystem hos de olika sällskapen torde de redovisade talen ej kunna göras till föremål för en entydig tolkning. Sällskapens tillgångar utgörs till betydande del av fastigheter för vilka redovisar de värden ej överensstämmer med de verkliga. Hushållningssällskapen disponerar över totalt 179 fastigheter, varav bLa. 9 2 j o r d b r u k s f a s t i g h e t e r / o ^ 40 stadsfastigheter. Av fastigheterna äger sällskapen 137, arrenderar 39 medan övriga disponeras på annat sätt. Det sammanlagda taxeringsvärdet för de av sällskapen ägda fastigheterna uppgår till i det närmaste 55 miljoner kronor. ~ '] Utredningen begränsar sig i fortsättningen av detta kapitel huvudsakligen till frågor om sällskapens fonder och reserverade medel. Beträffande, utrustningen hänvisas till 15 kap. '"//.

24,2. Fonder

och reserverade

medel

.

Hushållningssällskapen har redan från sin tillkomst haft ställning som officiella organ, vilket kommit till uttryck bl. a. däri, att deras verksamhet reglerats av stadgar fastställda av Kungl. Maj:t. 1 de grundstadgar, som varit gällande i senare tid, i vart fall från år 1923, föreskrives, att sällskapens räkenskaper och förvaltning skall granskas av på visst sätt utsedda .revisorer. En av dem skall utses av länsstyrelsen. Genom den av länsstyrelsen utsedde Revisorn erhåller det allmänna insyn i sällskapens förvaltning. Hushållningssällskapens fonder kan efter det sätt, på vilket de uppkommit, uppdelas på ••'•"- \ a) donationsfonder, bildade av egendom söm överlämnats till sällskapet som gåva eller på grund av testamente för att av sällskapet användas: för visst ändamål, / r .,'• b) fonder eller reserverade medel,, som sällskapen avsatt ay överskottsmedel i verksamheten för att användas för vissa bestämda ändamål. '//''••'« Så gott som samtliga fonder redovisas över sällskapens balansräkningar. Som regel är de mot fonderna svarande tillgångarna icke särredovisa^e.i F ö r vissa större donationsfonder har sällskapen dock lagt u p p särskild bokföring. Genom medverkan av Hushållningssällskapens förbund har ^ r t o » s k a pen införskaffats specificerade uppgifter rörande kreditsiään l ^ l t ^ u p e n s balansräkningar per den 31/12 1965. Uppgifter har lämnats bl. a, om behåll" ''

/

/

Dispositionen av jordbruksfastigheterna har behandlats i 25.4.3.

•

- I T '•

/

:>•!.

375 ningen å sällskapens donationsfonder, av sällskapen för speciella verksamhetsgrenar reserverade medel och kapitalbehållningen. En länsvis gjord sammanställning över de uppgifter sällskapen lämnat i dessa hänseenden återfinns i tabell 33. Som framgår av sammanställningen uppgick nämnda dag behållningen å donationsfonderna till 17,4 milj. kr, av sällskapen för speciella verksamhetsgrenar reserverade medel (inkl. egna lånefonder) till 12,0 milj. kr samt kapitalbehållningen till 18,5 milj. kr. I sistnämnda summa ingår med ett belopp av sammanlagt 9,9 milj. kr behållningen å följande fonder nämligen egnahemsriskfonder, andra riskfonder samt budgetutjämningsoch dispositionsfonder. Nettobehållningen å sådana sällskapets fonder, för vilka upplagts särskild bokföring, uppgick enligt från sällskapen inhämtade uppgifter till 4,8 milj. kr. Resor för utredningens räkning har den 21, 22 och 28 april 1966 företagits till sällskapen i Örebro, Gävle och Luleå för att få närmare information om bl. a. de fonder som förvaltas av dessa sällskap. I resorna har deltagit direktör S. Zachrison, Hushållningssällskapens förbund, utredningens expert kanslirådet T. Friberg (den 21 och 22 april) och byrådirektör S. Dahlqvist, lantbruksstyrelsen. Till donationerna har givarna i regel knutit ändamålsbestämmelser. Som exempel på vanliga typer av donationer kan nämnas sådana för att främja sällskapets verksamhet eller viss gren därav, understöd åt yrkesverksamma inom jordbruk och fiske m. fl. näringar samt stipendier och belöningar för förtjänstfulla insatser inom sådana näringar. Även sällskapens egna fonderingar tjänar olika ändamål antingen medel avsatts till en fond i egentlig mening eller eljest reserverats t. ex. för att möta väntade utgifter. Om användningen av dessa fonderingar beslutar sällskapen fritt i den mån icke beträffande viss fond föreskrifter fastställts i särskild ordning. Så är fallet beträffande de fonder, som bildats av s. k. hästexportmedel och för vilka gäller av riksdagen beslutade ändamålsbestämmelser. Vidare har frågan om sällskapens dispositionsrätt till egnahemsriskfonderna vid olika tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. I detta sammanhang må även framhållas de s. k. brännvinsförsäljningsmedlen och den betydelse detta tidigare stöd från statens sida haft för sällskapens ekonomi. Brännvinsförsäljningsmedlen Vid 1854 års riksdag beslöts en rusdryckslagstiftning som bl. a. innebar, att husbehovsbränningen avskaffades. Såväl tillverkningen av brännvin som försäljningen (parti- och minuthandel) och utskänkningen därav belades med avgifter. Enligt en förordning av år 1855 erhöll hushållningssällskapen en femtedel av de avgifter, som erlades för minuthandel och utskänkning inom respektive län att användas för »nyttiga ändamål». Sedermera kom sällskapens andelar i dessa avgifter att på olika sätt ändras. Vid ett tillfälle ändrades således andelarna till en tiondel. I början av 1900-talet infördes en ny fördelningsgrund i det att avgifterna fördelades mellan hushållningssällskapen efter sällskapsområdenas folkmängd.

376 Tabell 33. Översikt

över

hushållningssällskapen

För speciella verksamhetsgrenar av sällskapet reserverade medel (ink

Hskp

A+B C D E F G H I K L M N 0 Pn Ps R S T U

w

X Y Z AC BD

Donationsfonder

46 418 388 917 521 133 979 841 248 761 98 905 107 009 365 218 136 433 151082 879 634 500 960 248 702 10 597 773 175 640 264 822 464 637 36 580 555 099 12 800 124114 490 286 17 394 764

För häst- För nötFör veteri- För växt- För meka- För träd- För hemFör övriga aveln vård och kreaturs- djurslag när verk- odlings- niserings- gårds(inkl. häståtgärder åtgärder skötseln hemslöjd samhet aveln exportmedel) 204 037 133 028 66 587 381 502 99 200 76 050 68 486 1215 45 000 450 000 513 423 97 214 58 771

1871 25 000 7 601 45 890 52 000 1390 6 529 2 466

25 434 13 874

46 856 39 661 38 020 103 816

189 817 162 926 81216

3 308 53 484 42 913 15 000 21723 2 268 37 980 1600

8 828

67 612 28 587 12 217

15 953 112417

3 715 26 186

3 696 3 000 2 165

300 117 465 18 202 104 1614 14 809

7 500 664

2 79:

2 59

2 52

3 778 387 697 144 718 244 560 109 000 97 365 138 871

10 000 403 474 107 076 3 500 166 604 14 818

4 285

40 26 67

5 61

19 545 87 744

62 405 32 789

11144 18 668 39 641

3 424 013

539 939

529 630

7 274

42 653 35 148

839 871

401 439

31873 37 354

2 00 40 97

233 049

83 58

Vid 1913 års riksdag beslöts, att i stället för den andel j brännvinsförsäljningsmedlen, som tidigare tillkommit hushållningssällskapen, till sällskapen skulle fr. o. m. 1915 utgå viss årlig ersättning, vilken av riksdagen bestämdes till 2 100 000 kronor. I riksstaten upptogs därefter t. o. m. budgetåret 1926/27 för ändamålet ett ordinarie anslag å nämnda belopp. Anslaget benämndes ursprungligen »ersättning till hushållningssällskapen för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel» men erhöll senare benämningen Allmänt anslag till hushållningssällskapen. Utöver det ordinarie anslaget anvisades fr. o. m. 1920 t. o. m. budgetåret 1926/27 vissa extra anslag till sällskapen. Vid 1927 års riksdag sammanslogs det ordinarie och extra anslaget till ett ordinarie anslag, för att år 1948 ersättas av ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. Den betydelse, som inkomsterna av brännvinsförsäljningsmedlen haft för sällskapens ekonomi och verksamhet, kan belysas med några siffror. Inkomsterna av dessa medel ökade mycket kraftigt under slutet av 1800-talet, så att de under försäljningsåret 1893—94 uppgick till över 1 milj. kronor. Sällskapens totala inkomster, vilka under det sista kvartsseklet av 1800-talet befann sig i en nästan oavbruten och jämn stegring från 1 XU till omkring 4 miljoner kronor, utgjordes tämligen konstant

377 onder och reserverade medel, 31/12 1965. gna lånefonder men exkl. riskfonder) För annat För inköp speciellt änFör åtgärder eller un- damål (t. ex. inom fisketderhåll av invent., lantfastighet bruksmöte el. publikation) 19 295 10 302 15 046 8 671 31 645 8 497 1407 4 883 3 156

197 106 8 201

3 056 26 422 220 058 15 000 9 224 34 754 85 952 96 493 75 523

137 815 6 786 130 000 65 000 120124

95 554 113 549 451 800 33 824

46 976

10 000 73 910

155 521 27 825 3 125 131186 96 952 68 620 242 984

253 432 225 976 342 226 85 000 121276 1 620 073

829 115

3 359 991

13 471 220 650 17 264 70 921 27 301

Kapitalbehållning

S:a

283 176 320 038 342 867 535 724 161427 450 952 255 182 135 623 198 653 648 358 954 227 308 152 640 571 139 620 123 902 811171 265 604 579 054 198 736 734 295 534 576 553 967 252 873 394 341 2 143 983

Egnahemsriskfond (motsv.)

46 328

Andra riskfonder

Budgetutjämnings- o. dispositions- Övrigt kapital fonder (motsv.)

247 516 46 506 651 148

200 454 770 557 415 787 706 743 255 929 349 271 733 549 335 781 184 704 244 929 4 555 377 421911 831 362 765 901 748 677 588 596 813 859 842 527 341 371 470 964 535 883 750 945 272 859 1 761 703 651 148

6 314 253 8 593 446

18 550 787

39 947 204 079

86 881 3 360

98 623 58 259 11655

218 101 235 068 140 000

115 667 166 056

340 000 70 613

1 161812 54142

3 253 385 145 820 20 000 197 405

250 000 45 173

183 178 72 205

54 461 193 638

200 454 684 282 415 787 415 783 252 569 250 648 457 189 89 058 44 704 129 262 140 180 55 893 811362 568 496 748 677 155 418 428 686 771914 269 166 222 865 535 883

750 945 25 343 18 599

313 625 1 694 726 11967 072 1 315 841 2 327 247

S:a

1 382 973

till 60 procent av dessa brännvinsmedel. Inkomsten nådde sin höjdpunkt år 1913, då avgifterna uppgick till omkring 2 500 000 kronor. Särskilt genom denna inkomststegring erhöll sällskapen en tämligen trygg ekonomisk ställning och blev i stånd att alltmer verksamt fylla sin uppgift. De av sällskapen själva fonderade medlen härrör från överskottsmedel av olika slag i deras verksamhet. Avsättningar har härvid gjorts från såväl behållning på kapitalkonto som tillfälliga inkomster och inkomster, som mera regelbundet influtit. Som exempel på tillfälliga inkomster, som föranlett fondering, kan nämnas köpeskilling, som erhållits vid försäljning av sällskapet tillhörig fastighet. Av inflytande inkomster har fonderats överskott, som under visst år uppkommit inom någon av sällskapens olika verksamhetsgrenar (exempelvis sällskapens veterinära eller annan verksamhet). Med hänsyn till de ifrågavarande fondmedlens ursprung torde en redogörelse böra lämnas för de ovannämnda av hästexportmedel bildade fonderna samt egnahemsriskfonderna. Dessa fonder har direkt tillkommit under med-

378 verkan från statens sida. Så är fallet även med några andra typer av fonder, i vilka statsbidrag ingår med förhållandevis små belopp. Beträffande sistnämnda fonder må här nämnas endast att statsbidrag, som tilldelats sällskapen för nötboskaps-, får- och svinavelns främjande, av vissa sällskap avdelats för enskilda avelsföreningar och fonderats för att trygga finansieringen av föreningarnas inköp för återanskaffning av avelsdjur. Behållningen å hästavels (hästexport) fonderna och egnahemsriskfonderna uppgår till ca 3,4 milj. resp. ca 1,3 milj. kr. Då sällskap i några fall sedermera satt in andra medel i hästavelsfonderna, vilket möjligen även kan ha varit fallet med riskfonderna, kan den angivna behållningen å fonderna ge endast en ungefärlig uppfattning om däri ingående hästexportmedel och statsbidrag från egnahemsfonden. Hästexportmedlen. Vid första världskrigets utbrott utfärdade Kungl. Maj:t förbud mot utförsel av hästar men medgav i särskilda fall tillstånd till sådan utförsel oaktat förbudet. Genom tillsättande år 1915 av statens hästexportkommission, som fick hand om all försäljning av hästar för utförsel, blev hästexporten statligt organiserad. Vid denna försäljning medverkade med något undantag samtliga hushållningssällskap genom förmedling av k ö p m . m . Det antal hästar som skulle få exporteras fastställdes årligen av Kungl. Maj :t med fördelning på de olika hushållningssällskapsområdena. Vidare föreskrev Kungl. Maj:t, att ägare av häst som såldes till utförsel genom kommissionen skulle avstå viss del av försäljningssumman för bestridande av kostnader för hästarnas försäljning samt till åtgärder för hästavelns främjande. För hästexporten under år 1915 gällde enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 april 1915, att hästägarna skulle avstå åtta procent av försäljningssumman för ovannämnda ändamål, varav tre procent skulle inlevereras till staten och fem procent behållas av sällskapen. Deras andel skulle i första hand användas till täckande av sällskapets kostnader för hästarnas uttagning och försäljning, varefter återstoden skulle avsättas till en fond för främjande av tiästaveln inom sällskapets område eller tillföras befintlig sådan fond. Det bejopp hästägaren skulle avstå av försäljningssumman ävensom statens och hushållningssällskapens andelar däri fastställdes därefter för varje år. De till statskontoret influtna inkomsterna genom statens andelar i försäljningsmedlen avsattes enligt beslut av riksdagen till en under förvaltning av statskontoret ställd fond, benämnd statens hästavelsfond. Sedan en tiondel av fondens avkastning lagts till kapitalet, skulle återstoden av avkastningen användas till åtgärder för hästavelns främjande. Egnahemsriskfonderna. Från statens egnahemslånefond, som inrättades genom beslut av 1904 års riksdag, beviljade Kungl. Maj:t statslån åt hushållningssällskap, vilka såsom ansvariga låneförmedlare omhänderhade lånerörelsen, och av de erhållna statslånen utlämnade egnahemslån till enskilda låntagare. Sällskapen tilldelades årliga förvaltningsbidrag för »å lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga förluster». Bidraget utgick med 0,5

37.9 procent av kapitalskulden till egna,henis:lfnefonden.- Av dessa bidrag avsatte sällskapen — utan föreskrifter därom från statens sida — medel till riskfonder. År ,19 J. 9 beslöts yissa ändringar j. egnabemsyerksamheten innebär rande bl., a», att sällskapen, skulle tillsätta särskilda egnahemsnämnder, för, lånerörelsens ha.ndhavande. År 1923 inrättades statens egnahemsstyrelse, och, staten erhöll ökat inflytande över egnahemsnämndernas sammansättning. Till bestridande ay låneförmedlarnas förvaltningskostnader och å egnahemsl ånen, .uppkommande -förluster, utgickäven enligt 1,926 års; egnaheinskungörels£ förvaltningsbidrag, vilka, dock beräknades ef ter delvis andra grunder än tidigare. I denna kungörelse (1928:2,17)^stadgades, ^tt uppstående överskott 4 bidragen skulle avsättas till en 3av sällskapet ägd och förvaltad riskfond iör.egnahemslånerörelsen äyensoin, att fonden icke skulle utan Kungl. Maj^s medgivande få. användas för andra ändamål än dem, vartill inedlen anvisats. Ef ter 1929 skiljer m^n mellan den »gamla riskfonden», vartill bi. drag hopsamlats före 1929, och den »nyariskfonden», , ,; v y,, • Sedan 1928 hade i de för sällskapens egnahemsnämnder av statens egnahemsstyrelse fastställda instruktionerna i rege} intagits (föreskrifter med avseende, på de ^gamla fonderna». Föreskrifterna innebar, vanligen, att dessa; fonder skulle användas fpr .täckande ;ay förluster på, t egnahemslån som u&t lämnats före, 1929, En del sällskap hade emellertid i ( mer ,eller mindre..ut+ trycklig form erhållit rätt att ; efjter ,eget gqttfinnande disponera, vad ay fondens medel icke .erfordrades för nfhnnda .ändamål Det, väsentliga innehå}lej i dessa; föreskrifter,finns Återgivet,i,-193$j års egnahemsutrednings betänkande Den statliga egnahemsverksamheten (SOU 1938:34, s,j 414—j 416). Behållningen^å fonderna uppgick, vid 1936 ; års utgång till följande belopp :yde, gamla-, riskfonderna 1 732 125 kr och demya 1 370 51L6 kr. (Sam,, manställning i egnahemsutredningens betänkande.s. ,94-795.) P å egnahemsnämnderna 1940 förstatligades, _ överläts-.;de nya riskfonderna till staten i samband med, att, sällskapens egnahemslånestock; övert lämnades till de statliga egnahemsnämnderna, vilka ibörjade sin verksamhet den 4 , j u l i 1940. De gamla fonderna skulle sällskapen äga disponera med det förbehållet dock, att fonderna icke utan Kungl. Maj;t t ijlstånd; användes för,andra ändamål,äivfram,jande av det mindre jordbruket och dess binäringar ävensom uppmuntrande ay trädgårdsodlingen, i£;gnahemsstyrel T sen framförde sedan ett förslag om; att dessa l o n d e r sku|le ; få(, disponeras ay sällskapen utan nämnda förbehåll. Vid behandlingen av,förslaget i 1940 års, statsyerkspropositipn; förklarade departementschefen,; ,att lian,icke ville motsätta s,ig detta och uttalade i anslutning därtill,, atfc de|,syntes honom natnrligt r att .hushållningssällskapen, även om de icke uttryckligen förbundo.s därtill, skulle fcomma,att förutom för vissa.utgif.te.rri»samband med d e n beslutade omorganisationen ay egnahemsverksamheten huvudsakligen disponera fonderna för. nyss avsedda ändamål. Vad departementschefen uttalat föranledde icke någon erinran, ay riksdagen (JoU 1940: 33). :

380 24.3.

Utredningens

förslag

Vid behandlingen av organisationsfrågan vid 1965 års riksdag uttalade departementschefen (se 1 kap.) att han ansåg starka skäl tala för att hushållningssällskapens tillgångar, i den mån de är hänförliga till verksamhet som övertas av staten, överlåts till staten, och att organisationsutredningen borde få till uppgift att ta upp överläggningar med sällskapen i denna fråga. Sällskapen skulle självfallet kunna behålla och disponera de tillgångar, som inte överförs till staten i samband med att verksamhet övertas. Jordbruksutskottet tillfogade att fond- och donationsmedel utgör exempel på sådana tillgångar, som sålunda kvarstannar hos sällskapen. Utskottet som inte hade något att erinra mot uppläggningen att övervägandena i ämnet skulle ske först sedan organisationsutredningen haft överläggningar med sällskapen i denna fråga, utgick från att därvid borde kunna uppnås resultat som på ett tillfredsställande sätt tillgodoser såväl statens som hushållningssällskapens intressen. Vad angår hushållningssällskapens donationsfonder får sällskapens hittillsvarande ställning som officiella organ anses ha utgjort en särskild garanti för trygghet i förvaltningen av dessa fonder. Det får vidare antas, att detta förhållande av donatorer tillmätts betydelse, då de adresserade sina gåvor till sällskapen. Med hänsyn till donator synes det därför vara motiverat, att det allmänna tillförsäkras insyn i förvaltningen av donationsfonderna genom en av länsstyrelsen utsedd revisor, även om sällskapens verksamhet eljest icke skulle komma att vara underkastad sådan insyn. Beträffande sällskapens andra fonder än rena donationsfonder framgår av föregående redogörelse, att en icke oväsentlig del av sällskapens fonderingar möjliggjorts genom statlig medverkan i en eller annan form. I sammanhanget må särskilt uppmärksammas, att man inte har anledning realiter att skilja på av sällskap särskilt avsatta medel för bestämda ändamål och sällskapens kapitalbehållningar i övrigt. Som tidigare anförts h a r de särskilda fonderna ofta bildats genom överföring av medel från föreliggande kapitalbehållningar inom sällskapen. Frågan huruvida staten nu har anledning att ställa anspråk på återbetalning helt eller delvis av dessa medel — till den del de härrör från verksamhet med statliga insatser — bör enligt utredningens mening ställas i beroende av vilken status hushållningssällskapen framdeles kommer att få. Om sällskap behåller sin nuvarande karaktär av offentligt organ med av Kungl. Maj:t fastställda stadgar innehållande bestämmelser om inriktning på allmännyttig verksamhet och om viss insyn, förslagsvis på sätt som ovan nämnts i fråga om donationsfonder, talar mycket för att de hålles intakta i fråga om föreliggande förmögenhetstillgång. En förutsättning härför bör också vara, att sällskap har möjlighet att använda medlen på sätt som är avsett. Motsvarande bör i princip gälla om sällskap övergår i stiftelseform med av Kungl. Maj:t

381 fastställda stadgar. Om däremot sällskap önskar övergå till en annan organisationsform, torde saken naturligt nog komma i ett annat läge. Hur i dylikt fall skall förfaras med här ifrågavarande medel får bli en fråga, som bör prövas i särskild ordning. Sedan statsmakterna tagit ställning i princip till här berörda frågeställningar, bör det föranstaltas om förhandlingar med hushållningssällskapen bl. a. om ekonomiska uppgörelser.

:<-, .,

. • .-

M'

, • ".

•:•'

.;.i

•*',;.•••

>.'•." -,••''

i ' '-. .t .•.»•'?>• t,' i: fcVJ1 i}"-

i'» ;

ffJW^ilb

• J ' 1 ' '.^.•••-i.- 1 . -.' ''.;:

'.- ; •

Kl I

-'.J;',;. : .: •: I?

»:.'' ' J*i

:'-',•..•

[•>::•

ttillifV-.

•"::•••

\ii\

K A P I T E L 25

'A • Vissa^ ö v e r g å t i g s a n o r d n i n g ä r 25.1.

Tjänstetillsättningar

i;

m. m.

Det är angeläget att de nya lantbruksnämndernas styrelser — d. v. s. själva nämnden bestående av fyra av Kungl. Maj :t och fyra av landstinget utsedda ledamöter samt lantbruksdirektören som självskriven ledamot — snarast möjligt efter det omorganisationen beslutats av riksdagen får träda i funktion för behandling av vissa frågor av organisatorisk art i samband med den nya lantbruksorganisationen. Det bör bl. a. ankomma på nämnderna i deras nya sammansättning att ge förord till resp. tillsätta befattningar vid de nya lantbruksnämnderna. Särskilt beslut torde erfordras om befogenhet för sagda nya nämnder att redan före den 1 juli 1967 behandla tjänstetillsättningsärenden m. m. Då det redan vid 1965 års riksdag beslutats hur nämnden i den nya organisationen skall vara sammansatt, torde inget hinder föreligga för att de särskilda ledamöterna i de nya nämnderna utses redan i början av år 1967. Chefstjänstemännen i de nya nämnderna torde kunna utnämnas så snart det kommande riksdagsbeslutet i organisationsfrågan föreligger. övriga tjänster vid nämnderna bör — såvitt ej annorlunda bestämmes för vissa grupper — tillsättas efter ledigförklarande. Dylikt ledigförklarande torde böra ske genom lantbruksstyrelsens försorg, sedan propositionen om omorganisation lagts fram. Vid ledigförklarande bör förbehåll göras för de ändringar som riksdagsbeslutet kan komma att medföra. Prövningen av tjänstetillsättningar vid omorganisationen torde för att bedömningarna skall kunna ske med erforderlig överblick böra i stor utsträckning ske centralt. Även om tillsättningar av tjänsterna i den nya organisationen till stor del kan medhinnas före den 1 juli 1967 kan givetvis inte alla tjänstctillsättningsärendena vara avgjorda vid nämnda tidpunkt. Den nuvarande personalen vid lantbruksnämnderna torde därför böra få automatiskt ingå i de nya lantbruksnämnderna under ett övergångsskede. Utredningen föreslår även att de personalförtecknade befattningshavarna i hushållningssällskapen, vilka ju avlönas helt av statsmedel, generellt föres över till de nya nämnderna på i princip oförändrade anställningsvillkor under ett övergångsskede och att staten därigenom inträder i sällskapens förpliktelser som arbetsgivare. Undantag härifrån bör i särskilda fall kunna göras beträffande befattningshavare i nyckelställning vid hushållningssällskap, i första hand då chefstjänsteman. Beslut om sådant undantag torde lämpligen träffas efter överenskommelse från fall till fall med vederbörande hushållningssällskap om att

383 sådan statsavlönad befattningshavare kvarstår i sällskapets anställning t. v. i avvaktan på sällskapets överväganden i fråga om dess framtida administration. Denna tillfälliga anordning torde kunna bli tillämplig för en tid inom andra halvåret 1967. Vidare bör från överförandet till lantbruksnämnderna undantag få göras för sådana befattningshavare, som förklarar sig icke önska anställning vid lantbruksnämnd. Vad som här föreslagits synes också kunna tillämpas beträffande ekonomikonsulenterna, vilka icke är upptagna på personalförteckningen men avlönas från sällskapens avlöningsanslag med anlitande av statsmedel. Alternativt kan en överföring ske på sätt som anges i 25.3 sista stycket.

25.2. Särskilda

övergångsanordningar

ang.

personal

Den föreslagna personalstaten för de nya lantbruksnämnderna kommer att i stort sett ge utrymme såväl för de nuvarande lantbruksnämndernas personal som för den personal, som inom hushållningssällskapen arbetar med de arbetsuppgifter, som är avsedda att inrymmas i lantbruksnämndernas framtida verksamhet. Utredningen, som bl. a. vid besöken i de olika länen skaffat sig närmare informationer om personalsituationen vid hushållningssällskap och lantbruksnämnder och om önskemål från dessa och från personalgrupper i fråga om övergångsanordningar, har inte funnit anledning att räkna med något stort antal fall, där övergången till den nya organisationen kan föranleda särskilda problem avseende nuvarande befattningshavare. Dock måste uppenbarligen vissa speciella övergångsanordningar tillkomma för sådana fall. De torde huvudsakligen behöva tillämpas i fråga om personer i relativt hög ålder, som inte lämpligen kan beredas arbete med liknande uppgifter som de nu har. Liknande situation kan också föreligga exempelvis för befattningshavare som av hälso- eller andra skäl har nedsatt arbetsförmåga. Lokalt kan övertalig personal komma att förefinnas, dels till följd av de omflyttningar, som sker i samband med tjänstetillsättningar efter ansökan, dels till följd av att omorganisationen får väntas medföra minskning av personalstyrkan i en del län och ökning i andra. Vissa åtgärder har vidtagits i syfte att i förväg undanröja eller överbrygga svårigheter vid övergången till ny organisation. Såsom nämnts i 14 kap. är vissa tjänster i nämnder och sällskap vakanssatta. Lantbruksstyrelsen har i samråd med utredningen planerat och igångsatt kurser för fortbildning av personal med hänsyn bl. a. till uppgifter, som tillkommer eller får ändrat innehåll. Särskilda insatser för att under detta och följande budgetår kunna fylla behovet av sådan fortbildning är under beredning. Kurserna omfattar givetvis befattningshavare från såväl hushållningssällskap som lantbruksnämnder, varigenom de får likvärdiga förutsättningar att skaffa sig ökat kunnande med inriktning på de kommande arbetsuppgifterna.

384 Det kan givetvis förutsättas att lantbruksstyrelsen i erforderlig kontakt med andra myndigheter på allt sätt söker medverka till att den nuvarande personalen bereds tillfredsställande anställningar i samband med omorganisationen. Utöver de övergångsanordningar, som gällande bestämmelser om övergångsstat m. m. innebär, har utredningen funnit det angeläget att särskilda regler om förtidspensionering m. m. under vissa förutsättningar får tillämpas i samband med omorganisationen. Förslag till riktlinjer härför redovisas i avsnittet 25.5. Vissa punktvis förekommande personalspörsmål, som uppmärksammats under utredningen, torde få redovisas i särskild ordning. Detsamma gäller sådana ytterligare spörsmål, som må uppkomma bl. a. vid kommande förhandlingar. Utredningen har i januari 1966 haft en förberedande överläggning med civila statsförvaltningens personalnämnd i frågor sammanhängande med övergången till ny organisation. 25.3.

Verksamheten

under ett

övergångsskede

Under ett övergångsskede, som huvudsakligen torde komma att avse andra halvåret 1967, behöver ett ömsesidigt utbyte av tjänster mellan hushållningssällskap och lantbruksnämnder ordnas på ett så smidigt sätt som möjligt. Givetvis kan tillsättningen av tjänster vid lantbruksnämnderna inte väntas att vara slutförd den 1 juli 1967. Bl. a. måste besvärsärenden, förflyttningar samt tillsättning av tjänster i succession ta sin tid. Det är inte heller för arbetets fortgång och med tanke på önskemålet om en smidig övergång lämpligt att all överflyttning av personal sker i ett enda sammanhang. Under en period efter tiden för de nya lantbruksnämndernas inrättande bör hushållningssällskapen ges möjligheter att slutföra och avveckla sådana verksamhetsgrenar, som de i fortsättningen inte alls eller i mindre omfattning kommer att syssla med. Som ett exempel kan erinras om förslaget att den medverkan i försöksverksamheten, varom avtal träffats med lantbrukshögskolan, skall fullföljas av sällskapen till utgången av kalenderåret 1967. över huvud taget behövs en tidsfrist för att avveckla och överföra olika arbetsuppgifter. Hushållningssällskapens personalbehov för sådana ändamål bör i viss utsträckning kunna tillgodoses genom att tillträdet av en del befattningar hos lantbruksnämnderna får ske vid en lämplig tidpunkt efter 1.7.1967. I övrigt bör till lantbruksnämnderna överflyttad personal vid behov få ställas till disposition för avslutande och avveckling av verksamhetsgrenar hos sällskapen. Även om de personalförtecknade befattningshavarna enligt utredningens förslag förs över från sällskapen till anställning hos lantbruksnämnderna

385 fr. o. m. den 1 juli 1967, kommer det under en övergångstid, i varje fall tills tjänstetillsättningsåtgärderna i stort slutförts, att hos lantbruksnämnderna föreligga vakanser på andra tjänster, vilka till stor del torde motsvaras av hos hushållningssällskap kvarstående befattningshavare. Sådana vakanser bör under en övergångstid i lämplig utsträckning kunna fyllas genom att befattningshavare från hushållningssällskap förordnas att tills vidare som extra befattningshavare hos nämnden fullgöra motsvarande göromål. Icke sällan torde nämligen nämndens och sällskapets intressen i fråga om en sådan anordning sammanfalla. Den innebär ju, att nämnden övertar de ekonomiska förpliktelserna för en befattningshavare, vars arbetsuppgifter övergått till nämnden. Sådana tillfälliga anställningar bör, i samförstånd mellan nämnd och sällskap, under omorganisationsskedet kunna genomföras utan särskilt ledigförklarande av den tillfälliga anställningen.

25.4.

Vissa ekonomiska

spörsmål

under

övergångsskedet

Om enligt utredningens förslag den personalförtecknade personalen hos sällskapen överförs till att fr. o. m. 1.7.1967 vara anställd hos lantbruks^ nämnderna, kommer lantbruksorganisationen att direkt svara icke blott för lönekostnaderna utan också för alla omkostnader för denna, personal. En del personal, som under ett övergångsskede kvarstår i anställning hos hushållningssällskap, kan emellertid vara sådan som nu är avlönad med statsmedel från de för sällskapens verksamhet anvisade omkostnads- och avlöningsanslagen. Så länge befattningar hos lantbruksnämnd, avsedda för motsvarande arbetsuppgifter, ännu inte tillsatts eller tillträtts, uppstår på nämndens anslag en besparing motsvarande lönekostnaden för vederbörande. I förekommande fall bör därför medel för att täcka hushållningssällskapens lönekostnader för deras här avsedda befattningshavare kunna disponeras genom överföring från nämndernas anslag. Det bör ankomma på Kiingl. Maj:t att besluta om sådana dispositioner. Vissa andra kostnader, för vilka medel från hushållningssällskapens omkos tnadsanslag nu disponeras, kommer att övergångsvis kunna belasta sällskapen i viss utsträckning under budgetåret 1967/68. En del av sagda anslag är avsett att användas till kostnader för årsmöten och andra sammanträden. I anslutning till den nu förestående omorganisationen har sällskapen att fatta beslut om framtida verksamhet, organisationsform och nya stadgar m. m. Sådana beslut skall författningsenligt fattas vid två på varandra följande sammanträden, varav minst ett ordinarie. Sedan vårriksdagen 1967 beslutat ifråga om organisationen, torde hushållningssällskapen komma att taga sina därav följande frågor till behandling vid de årsmöten, som hålls i slutet av året. Därutöver torde ett extra

386 sammanträde komma att hållas under budgetåret 1967/68 för behandling av stadgefrågor m. m. Det må här nämnas att extra sammanträden hålls då förvaltningsutskottet finner sådant erforderligt eller då Kungl. Maj:t därom förordnar. I sistnämnda fall täcks kostnaderna enligt stadgarna direkt av statsmedel. Vidare tas den s. k. allmänna delen av hushållningssällskapens omkostnadsanslag till avsevärd del i anspråk för att täcka sällskapens andel i kostnader för åtgärder, som författningsenligt åligger dem. Därest en del sådana åtgärder, som fortsättningsvis skall ankomma på nämnderna, förs över successivt till dem under en tid efter 1.7.1967, bör ersättning för kostnader av nyss nämnt slag lämnas till vederbörande sällskap. Omkostnadsanslaget utnyttjas vidare för hushållningssällskapens kostnader för försöksverksamhet. Denna är som nyss nämnts avsedd att fortsättas i sällskapens regi till utgången av 1967. Från omkostnadsanslaget erhåller hushållningssällskapen medel för att täcka hyreskostnader för lokaler till vissa statsavlönade befattningshavare. Även under en tid efter 1.7.1967 torde bestridande av vissa sådana kostnader böra täckas av statliga medel. Vissa medel behöver sålunda under en övergångstid disponeras för att pa liknande sätt som nu sker med det förenämnda omkostnadsanslaget utgå för att täcka vissa omkostnader vid sällskapen. Även andra åtgärder vid genomförande av omorganisationen kommer att medföra kostnader. Medel för kostnader i samband med omorganisationen bör därför anvisas för budgetåret 1967/68.

25.5. Pensioneringsproblem

o. dyl.

Anställningshavarna vid hushållningssällskapen är i stor utsträckning tillförsäkrade pensionsrätt enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR). För innehavarna av de personalförtecknade tjänsterna gäller i fråga om tillämpning av SPR samma regler som för statstjänstemännen. Reträffande de icke-personalförtecknade anställningshavarna skall däremot vissa i 17 § SPR upptagna särskilda bestämmelser gälla vid reglementets tillämpning. Som förutsättning för att dessa anställningshavare skall vara underkastade reglementet gäller sålunda, utöver vad i 3 § SPR sägs, att sällskapet anmält vederbörande anställningshavare hos pensionsmyndigheten, f. n. statens personalpensionsverk, för erhållande av pensionsrätt, att avlöningen å anställningen utgår enligt statlig eller kommunal lönegrad eller — om så icke ä r f a l l e t — att anställningen avser heltidstjänstgöring, att anställningshavaren är underkastad särskilt tjänstereglemente, som antagits av sällskapet,

387 oqh i enlighet med särskilda föreskrifter registrerad hos statens personalpensionsverk. För dylik anställningshavare har sällskapet vidare att bidraga till pensioneringskostnaden genom erläggande av pensionsavgifter, s. k. fortlöpande avgifter, till personalpensionsverket (se kungörelsen 28/5 1959 nr 289, ändr f 1963: 375 — statsliggaren 1965/66, II Bihang 2 s. 293). Anställning varom nu är fråga skall enligt statens personalpensionsverks bestämmande hänföras till pensioneringsperiod eller pensionsålder, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser gäller för jämförlig anställning. Därest dylik anställning ej finnes eller tvekan eljest föreligger beträffande den pensioneringsperiod eller pensionsålder, till vilken anställningen är. att hänföra, skall frågan av statens personalpensionsverk underställas Kungl. Maj:ts prövning. I avbidan på Kungl. Maj:ts beslut skall för anställningen tillämpas pensioneringsperiod III (Se k.br. 15/1 1960 — ändr. 23/4 1965 — intaget i statsliggaren 1965/66, II Bihang 2 s. 297). Antalet pensionsreglerade icke-personalförtecknade tjänster vid hushållningssällskapen, vilka den 31 december 1965 var besatta, utgjorde 273. För 1964 utgjorde de debiterade pensionsavgifterna 567 382 kronor. På grund av höjda pensionslöner m. m. har motsvarande avgifter för år 1965 stigit till omkring 650 000 kronor. Tillgodoräkning av tjänstår i fråga om icke-pensionsreglerad anställning, som före den 1 juli 1963 innehafts av pensionsreglerad befattningshavare, kan ske mot erläggande av s. k. engångsavgift (retroaktivavgift) enligt 3 § 2 mom. förenämnda kungörelse den 28 maj 1959 (nr 289). Detta gäller dock endast i den mån antalet tillgodoräkningsbara tjänstår understiger det, som personalpensionsverket finner hava kunnat tillgodoräknas vederbörande enligt de bestämmelser som i motsvarande hänseende är tillämpliga för anställningshavare i statens tjänst. Föreskrifterna i fråga skall iakttagas i samband med bestämmande av pensionsförmån på grund av avgång. Enligt från hushållningssällskapen infordrade uppgifter har några utfästelser om framtida inbetalning av dylika retroaktivavgifter icke gjorts. Vid avgång ur tjänst före uppnåendet av pensioneringsperiodens nedre gräns blir SPR underkastad tjänsteman — förutsatt att han uppnått 30 års ålder och minst 3 år varit underkastad statliga pensionsbestämmelser — berättigad till s. k. egenlivränta, vilken dock utgår först fr. o. m. månaden efter den, varunder vederbörande uppnår 65 års ålder. Förmånen i fråga utgör den andel av hel pension, som motsvarar förhållandet mellan tjänståren vid avgången och tjänståren därest vederbörande kvarstått i tjänst intill utgången av den kalendermånad, varunder han fyller 65 år. (11 § 1 mom. första st. SPR.) Efter medgivande av Kungl. Maj:t kan tjänsteman, för vilken högst fem år återstår till pensioneringsperiodens nedre gräns och som kan tillgodoräkna minst 20 tjänstår, erhålla förtidspension, vilken utgår fr. o. m. avgången och utgör hel pension minskad med 1/200 för varje fullt eller påbör-

388 jat fjärdedels år, som vid avgången återstår till pensioneringsperiodens nedre gräns. För beviljande av denna förmån kräves att avgången icke är stridande mot det allmännas intresse (11 § 1 mom. andra st. SPR). Personal som blir övertalig i samband med statens övertagande av enskild verksamhet eller i samband med organisationsändringar på det statliga området brukar av billighetsskäl erhålla viss gottgörelse. Så har skett bl. a. 1954 beträffande övertalig icke-ordinarie personal vid den centrala försvarsförvaltningen i samband med viss omorganisation av nämnda förvaltning. Därvid föreskrevs att till övertaliga befattningshavare som entledigades från innehavande anställningar utan att i samband därmed erhålla annan anställning i statens tjänst skulle enligt följande villkor utgå årlig ersättning eller avskedsersättning. Årlig ersättning utgick intill pensionsåldern med belopp motsvarande 90 °/o av pension, därest anställningshavaren uppnått en levnadsålder av 50 år och haft en sammanlagd anställningstid av 15 år. För anställningshavare som uppnått 45 levnadsår kompenserades underskjutande levnadsår av överskjutande tjänstår över 15 år enligt beräkningsgrunden ett anställningsår lika med två levnadsår. På motsvarande sätt kompenserades för tjänsteman, som hade 10 men ej 15 anställningsår, av överskjutande levnadsår enligt samma beräkningsgrund. Efter uppnådd pensionsålder utgick full pension. Avskedsersättning utgick till anställningshavare som ej uppfyllde de för erhållande av årlig ersättning stadgade villkoren i fråga om levnadsålder och anställningstid. Avskedsersättningen motsvarade en, två eller tre månaders arbetsförtjänst, allteftersom vederbörande anställningshavare vid avgången hade en sammanlagd anställningstid av minst tre, sex eller nio år. Från rätt till årlig ersättning eller avskedsersättning undantogs anställningshavare, vars anställning varit att betrakta som bisyssla, den som icke haft en sammanlagd anställningstid av minst tre år i den centrala statsförvaltningen, den som i samband med omorganisationen erhöll förtidspension, den som av statsmedel uppbar tjänstepension eller som överskridit pensioneringsperiodens nedre gräns, den som vid avgången icke fyllt 25 år och då icke heller var gift eller hade försörjningsplikt för barn samt den som utan att förebringa godtagbara skäl vägrade att antaga erbjudande om annan anställning i statens tjänst eller vilken icke iakttagit vad som skäligen bort ankomma på honom för att erhålla ny anställning. Avskedsförmåner av i huvudsak liknande utformning har även tillerkänts övertalig personal vid Strömsholms hingstdepå i samband med den statliga stuteriverksamhetens nedskärning 1955 samt — i vad avser övertalig personal vid systembolagen — vid omorganisationen av rusdrycksförsäljningen 1954. Vissa hushållningssällskap har åtagit sig att till sammanlagt 57 anställningshavare eller f. d. anställningshavare eller änkor efter dylika utbetala årliga pensioner eller pensionsutfyllnader. Totalsumman av dessa förmåner

389 utgör för år 1966 106 529 kronor, varav 81 517 kronor utgör egenpension och 25 012 kronor änkepension. Vissa av de sålunda utgående förmånerna utgöres av årligen beslutade gratifikationer. Slutligen må nämnas att en del hushållningssällskap tecknat pensionsförsäkringar i Svenska personal-pensionskassan (SPP) beträffande vissa inspektörer m. fl. vid sällskapens jordbruk. Utredningen föreslår att möjligheter öppnas att i samband med den förestående omorganisationen i vissa fall medge förtidspensionering eller andra avskedsförmåner av liknande innehåll som vid de ovan berörda omorganisationerna av vissa förvaltningar m. m. åren 1954 och 1955. Sådana bestämmelser bör vara tillämpliga såväl beträffande sådana tjänstemän hos hushållningssällskapen som avlönas av statsmedel från avlönings- eller omkostnadsanslag som beträffande tjänstemän vid de nuvarande lantbruksnämnderna.

25.6. Dispositionen

av vissa vinstmedel, hästexportberednings

som uppkommit

å statens

verksamhet

Statens hästexportberedning tillsattes jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 december 1940 av lantbruksstyrelsen för att biträda styrelsen vid utarbetande av en plan för exporten av hästar under det andra världskriget. Direktiven för beredningen gick ut på att den export av hästar, som förekom under kriget, skulle bedrivas så, att den inhemska prisnivån å hästar icke kom att drivas i höjden av ett stigande världsmarknadspris. Det skulle sålunda tillses, att uppköpspriserna å hästar för export anslöt sig till det vid varje tillfälle rådande inhemska prisläget. Direktiven fullföljdes så att bästa möjliga priser eftersträvades vid exportavslut, medan inköpspriserna inom landet anpassades till gällande marknadspriser. Härigenom uppstod efter hand vinster, vilka beredningen fonderade. Med skrivelse den 14 januari 1950 överlämnade Hushållningssällskapens förbund till Kungl. Maj:t ett förslag rörande den framtida organisationen av lantbruksmötesverksamheten. Förslaget för vilket en redogörelse intagits i proposition 1950: 208, utgjorde en överarbetning av ett tidigare av 1946 års lantbruksmötesutredning framlagt förslag. Förbundets förslag skall här icke beröras i vidare mån än att förbundet ifrågasatte, att de vinstmedel, som uppkommit å hästexportberedningens verksamhet, skulle få användas för ordnande av lantbruksmötesverksamhet. Frågan om lantbruksmötesverksamheten togs upp i en proposition (nr 208) till 1950 års riksdag. I propositionen förklarade departementschefen, att han i huvudsak kunde ansluta sig till de synpunkter förbundet framfört i sitt förslag. Han kunde emellertid icke tillstyrka att behållningen å hästexportberedningens verksamhet användes för stödjande av lantbruksmötes-

390 verksamhet. Dessa medel borde enligt hans mening användas på sådant sätt, att jordbruket i sin helhet finge nytta därav genom insats på områden, där anslag icke kunde erhållas å riksstaten, exempelvis för sådana speciella problem på forsknings- och försöksområdet, vilkas lösande kunde betraktas som en engångsuppgift och ej sammanföll med den löpande forsknings- och försöksverksamheten. Han förutskickade, att en promemoria med närmare förslag till disposition av medlen var under utarbetande i departementet och skulle komma att underställas riksdagen. Propositionen gav, vad gällde förslaget till ordnande av lantbruksmötesverksamheten, icke anledning till erinran från jordbruksutskottets sida. (JoU 1950:29). I fråga om finansieringen av denna verksamhet delade utskottet visserligen i princip Kungl. Maj:ts uppfattning, att utgifterna för verksamheten i stort sett borde täckas av inkomsterna men ansåg dock att möjlighet borde lämnas öppen att bidrag till höjande av mötenas kvalitet och täckande av eventuella underskott skulle kunna tillskjutas av allmänna medel. Då behållningen å hästexportberedningens verksamhet enligt utskottets mening icke borde tillföras riksstaten, borde viss del av dessa medel i händelse av behov, efter särskild prövning, få tagas i anspråk för de av utskottet angivna ändamålen. Riksdagen beslöt i enlighet härmed (rskr 1950: 246). På grundval av en inom departementet utarbetad promemoria i frågan förelade Kungl. Maj:t 1951 års riksdag förslag till disposition av hästexportberedningens vinstmedel (prop. 1951: 162). Förslaget innebar, att av dessa vinstmedel — vilka då uppgick till i runt tal 5 400 000 kronor — 1 000 000 kronor skulle användas för att främja lantbruksmötesverksamheten, likaledes 1 000 000 kronor avsättas till en fond för främjande av exporten av avelsdjur samt återstoden, cirka 3 400 000 kronor, avsättas till en fond, ur Vilken stöd skulle utgå till forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område. Förvaltningen av de två fonderna borde enligt Kungl. Maj:ts förslag handhas av särskilda styrelser; styrelsen för den förra fonden med fyra ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t utsåg två och Sveriges lantbruksförbund två, samt styrelsen för den senare fonden, som borde förvaltas av statskontoret, med sju av Kungl. Maj:t utsedda personer. Beträffande det belopp å 1 000 000 kronor, som skulle få användas för stöd åt lantbruksmötesverksamhet, förutsattes det i propositionen få ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förslag från Hushållningssällskapens förbund, meddela närmare bestämmelser rörande dispositionen. Kungl. Maj.ts förslag bifölls av riksdagen (JoU 1951:28, rskr 1951:329). Genom beslut den 23 maj 1952 ställde Kungl. Maj:t ovannämnda belopp å 1 000 000 kronor till förfogande för Hushållningssällskapens förbund att av förbundet avsättas till en särskild fond för stöd åt lantbruksmötesverksamheten. I samma beslut meddelade Kungl. Maj:t vissa föreskrifter i fråga om för-

391 vattningen av fonden och dess användning. Sålunda har Kungl. Maj:t föreskrivit att fonden skall förvaltas av styrelsen för Hushållningssällskapens förbund, att fonden skall användas för anordnande av en central utställningstjänst för lantbruksmöten, att utställningstjänsten skall så bedrivas, att från densamma kan för lantbruksmötenas behov hyras utställningsanordningar (läktare, stallar, upplysnings- och demonstrationsmateriel m. m.) samt erhållas råd och anvisningar i lantbruksmölesfrågor, allt i den omfattning förbundets styrelse prövar lämpligt, att utställningstjänsten skall ledas av förbundets styrelse med rätt för förbundet eller styrelsen att utse särskilda sakkunniga (lantbruksmötesdelegation) för handhavande av vissa med utställningstjänsten förenade arbetsuppgifter, att fondens medel skall placeras i huvudsak enligt de grunder, som tillämpas beträffande förvaltningen av fonder under statskontorets vård, att fondens kapital och avkastning må tagas i anspråk för de med fonden avsedda ändamålen, dock att fondens kapital icke utan särskilt medgivande av Kungl. Maj.t må tagas i anspråk i sådan utsträckning att detsamma nedgår under 600 000 kronor, att för uthyrande av utställningsanordningar från utställningstjänsten skall uttagas avgifter, vilka skall så avvägas att de i huvudsak täcker kostnaderna för uthyrningsverksamheten samt att det skall åligga styrelsen för förbundet att årligen före den 1 oktober (1 april, ändr. 12/9 1952) till jordbruksdepartementet avge berättelse över berörda verksamhet under senast förflutna budgetår. Utredningens förslag Bestämmelserna för dispositionen av ifrågavarande medel synes med hänsyn till ändrade förutsättningar böra tas under omprövning.

25.7. övriga

övergångsfrågor

i samband

med

omorganisationen

Utredningen har ovan i 25.1—5 behandlat spörsmål av mer allmän räckvidd avseende övergångsanordningar beträffande verksamhet, personal m. m. vid hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Liknande spörsmål rörande vissa speciella verksamhetsgrenar har berörts i föregående kapitel, huvudsakligen 12 kap. I vissa frågor av mer begränsad räckvidd avser utredningen att efter överläggningar med företrädare för berörda intressen lägga fram separata förslag. Beträffande utrustnings- och lokalfrågor samt andra ekonomiska uppgörelser m. m. i samband med omorganisationen är kommande åtgärder och ställningstaganden från statens sida beroende av förhandlingar och överenskommelser med i första hand hushållningssällskapen.

KAPITEL

26 Sammanfattning I 2 kap. redogörs för huvuddragen i de framtida lantbruksnämndernas verksamhet, varefter i kap. 3—11 inriktningen och omfattningen av vissa verksamhetsgrenar diskuteras mer ingående mot bakgrunden av jordbruksutredningens förslag. Utformningen och inriktningen av den utvidgade översiktliga planeringen inom jord- och skogsbrukets område, som jordbruksutredningen föreslagit (SOU 1966: 31), behandlas i 3 kap. I fråga om planeringens syfte och inriktning framhålls, att den regionala planeringen bör leda fram till en relativt konkret avvägd målsättning för olika regioner med diskussion om olika effektiviseringsvägar. Härvid bör bl. a. de ekonomiska förutsättningarna för olika företagstyper belysas. Verksamheten bör ske som en rullande planering, och sålunda vara ett instrument för att följa utvecklingen och fortlöpande anpassa övervägandena därefter. Vidare framhålls att planeringen för jord- och skogsbruket bör bedrivas såsom en integrerad del av den allmänna samhällsplaneringen, bl. a. för att koordinera tillämpningen av de allmänna riktlinjerna för lokaliserings-, arbetsmarknads- och jordbrukspolitik. Den regionala planeringen måste samordnas centralt med överblick över utvecklingen i riket i dess helhet. Lantbruksstyrelsen bör i sin verksamhetsplanering analysera behovet av olika åtgärder, värdera effekten av insatta rationaliseringsmedel, bedöma anpassningsmöjligheterna under hänsynstagande till de samlade resurser som står till buds, ge vägledande riktlinjer samt fördela resurserna på olika delar av landet. I 4 kap. diskuteras rådgivningsverksamheten, främst vad avser metodikfrågor, i anslutning till jordbruksutredningens nyligen framlagda förslag. I fråga om de framtida insatserna från det allmännas sida för rådgivningsverksamheten förutsätts att staten i första hand skall medverka i sådan verksamhet, som är av betydelse för rationaliseringsverksamheten i vidare bemärkelse. Lantbruksnämndens rådgivning bör främst syfta till att skapa och utnyttja en effektiv produktionsapparat inom lantbruket och trädgårdsnäringen. En av hörnstenarna i denna rådgivning blir att medverka till att forsknings- och försöksverksamhetens resultat ävensom praktikens rön snabbt förmedlas till yrkesutövarna. En viktig uppgift blir att underlätta omställningen för dem som inte kan påräkna en tillfredsställande utkomst på sitt jordbruk. Rådgivningen bör bedrivas i nära kontakt med yrkesutövarnas organisationer. Den skall stå öppen för alla yrkesutövare och således icke vara be-

393 gränsad till sådana som behöver statligt finansiellt stöd lör rationaliserings åtgärder. Rådgivningen bör anpassas till förändrade förutsättningar och den successiva förskjutning, som ägt rum från en huvudsakligen produktionsteknisk rådgivning mot en mer företagsekonomiskt inriktad verksamhet bör fullföljas. Bland olika former av rådgivning diskuteras massmedia, grupprådgivning och individuell rådgivning. Beträffande den individuella rådgivningen understryks att den i allmänhet bör utmynna i en analys av den berörda egendomens förhållanden och förslag till handlingsalternativ. Den bör i betydande del ske i anslutning till upprättandet av tekniska och ekonomiska planer vid enskilda enheter rörande driftsuppläggning, investeringar i fasta anläggningar, förvärv av tillskottsmark, växtodlingsplanering etc. En viktig åtgärd för att höja rådgivningens effektivitet är en riktig programmering av verksamheten. Den programmering, som nu bedrivs, bör fortsätta och vidareutvecklas. Verksamheten bör innefatta undersökning och värdering av rådgivningsinsatsernas effekt. Beträffande organisationen av rådgivningen framhålls att den bör organiseras så att den tillgodoser efterfrågan på mer specialiserade rådgivare på länsnivå inom växtodlings-, husdjurs- och trädgårdsområdena. Specialister krävs även på anläggningssidan. För att läcka behovet av specialutbildade rådgivare behövs specialister såväl med högskoleutbildning som med lägre utbildning. Å andra sidan bör för rådgivning avseende allmän företagsekonomisk planering och driftsanpassningsproblem finnas distriktsrådgivare, som väl kan vara placerade på kansliorten men verkar inom ett begränsat distrikt och därmed kan hålla god och personlig kontakt med yrkesutövarna. I 5 kap. behandlas strukturanpassningen, där nämndernas verksamhet bör inriktas på att parallellt söka lösa problemen för dem som stannar kvar i jordbruksnäringen och för dem som av olika skäl lämnar den. Här redovisas nämndernas uppgifter vid avvägning i frågor om markanvändning för olika ändamål, markinköp och markförsäljning för uppbyggnad av effektiva företagsenheter, det statliga stödet vid strukturrationaliseringen, prövning av ärenden enligt jordförvärvslagen ävensom rörelsestimulerande medel på arbetsmarknaden. Arbetsuppgifterna växer genom den aktuella utvecklingen och vidgas enligt jordbruksutredningens förslag. Betydligt ökade insatser krävs sålunda för markanskaffningen till uppbyggnad av rationella enheter. Härtill kommer uppgiften att köpa in fastigheter i det primära syftet att underlätta omställningen för dem som behöver avhända sig svaga jordbruk för att gå över till annan verksamhet. Även på andra sätt, bl. a. genom rådgivning och upplysning, skall nämnderna i samarbete med arbetsmarknadsorganen verka för att problemen i bygder med svaga jordbruk och ogynnsamma förutsättningar för jordbruksproduktion skall lösas på tillfredsställande sätt. Nämnderna har vidare att med olika insatser främja strukturförbättring i skogsmark för alla ägarekategorier. Vad markanvändnings-

394 frågorna beträffar har nämnderna att i sin rationaliseringsverksamhet beakta naturvårdsintressen och behovet av mark för fritidsändamål. I fråga om projekterings- och serviceverksamheten, 6 kap., bör lantbruksnämnderna tillhandahålla sådan service, som är angelägen för rationaliseringsverksamheten och som inte kan väntas bli tillräckligt tillgodosedd utan de statliga insatserna. Servicen skall stå öppen för alla företag i berörda näringar och sålunda inte vara begränsad till sådana projekt som får statligt finansieringsstöd. Verksamheten bör i princip utformas med utgångspunkt att det är önskvärt att såväl privata företag som näringsutövarnas organisationer kan konkurrera på lika villkor och eventuellt överta mer av beställningsverksamheten, varvid statens engagemang kan minskas. Utredningen föreslår att lantbruksnämnderna skall ha personal, som kan utföra bl. a. företagsekonomisk kalkylering, produktionsteknisk service (markkartering, växtodlings-, utfodrings- och mekaniseringsplaner m. m.), projektering av dikning och täckdikning samt projektering av ekonomibyggnader. Utredningen har mer ingående behandlat nämndernas framtida uppgifter beträffande markanläggningar och byggnader. Jordbrukets anpassning förutsätter stora sådana investeringar under de närmaste årtiondena. Det är viktigt att investeringarna sker i företag med ekonomiska förutsättningar att bära dem och att de görs med tekniskt tillfredsställande lösningar. Felinvesteringar drabbar företagaren ekonomiskt och kan låsa utvecklingen. Utredningen föreslår att nämnderna skall stå till tjänst med enklare projektering (s. k. skiss- och normalprojektering) av ekonomibyggnader i sådan utsträckning att lantbrukarna hos nämnderna kan få service huvudsakligen till sådana byggnadsföretag, som kan utföras i egen regi eller i varje fall utan omfattande entreprenadhandlingar. Projekteringsarbetet bör kunna begränsas genom att dels typritningar och dels monteringsfärdiga anläggningar får ökad användning. Lantbruksstyrelsens byggnadskontor bör i fortsättningen som hittills bedriva en verksamhet, inriktad på att i praktiska anvisningar omsätta de resultat som framkommer från forskning och försök. Särskild vikt bör läggas vid framställning av typritningar, som bör stå till allmänt förfogande. Täckdikningen behöver intensifieras avsevärt i jordbrukslänen. Lantbruksnämnderna som nu planlägger cirka 90 °/o av täckdikningen bör även fortsättningsvis kunna svara för planläggningen i ungefär samma proportion. Nämnderna bör också vara beredda att lämna en väsentlig medverkan på vattenvårdens område, särskilt med tanke på att avfall från siloanläggningar och djurstallar är vattenförorenande och att näringsrika tillflöden från odlad jord är ägnade att påskynda igenväxning av sjöar och vattendrag. Detta kräver ständig uppmärksamhet bl. a. vid planeringen av driftsbyggnader, uppsamlingsanordningar och dikessystem.

395 Lantbruksnämndernas medverkan vid statlig försöksverksamhet behandlas i 7 kap. Utgångspunkten är att lantbrukshögskolan, som svarar för planeringen och ledningen av verksamheten, skall äga anlita lantbruksnämnderna för att få arbetet i fält utfört. Nämndernas uppgifter blir då dels att medverka i planeringen genom distriktsförsöksnämnderna och dels att biträda med försökens genomförande. Utredningen har räknat med att en väsentlig del av nuvarande länsförsök inordnas inom riksförsökens ram, varvid lokala och regionala aspekter även fortsättningsvis bör tillgodoses. Visst delbelopp av försöksanslaget föreslås avsättas för att ytterligare möjliggöra att lokala projekt utanför fastställt årsprogram kan tas upp. Lantbruksnämndens befattning med försöken bör under vederbörande konsulents ledning handhas av en av de fast anställda assistenterna. Lantbruksnämnden bör ha möjlighet att i tillräcklig omfattning anställa tillfällig personal för försökspatrullerna. Lantbruksstyrelsen bör vara representerad i de olika sektionerna inom försökskollegiet. På det regionala planet bör lantbruksnämnderna vara representerade i distriktsförsöksnämnderna. Hushållningssällskapen förutsätts fullfölja utlagda försök intill utgången av 1967. För att bereda lantbruksnämnderna möjlighet att som ett led i rådgivningen utnyttja demonstrationsgårdar föreslås att medel ställs till förfogande, förslagsvis med ett belopp av 75 000 kronor per år. I 8 kap. behandlas lantbruksorganisatiönens arbetsuppgifter i samband med husdjurskontroll och stambokföring. Med beaktande av den strukturförändring, som på senare år skett inom animalieproduktionen och producentsammanslutningarna på detta område, har utredningen funnit att starka skäl föreligger att administrationen och ledningen av kontrollverksamheten i ökad omfattning övertas av näringsutövarna själva medan staten bibehåller endast en övervakande funktion och för det ändamålet har en tillräcklig insyn i verksamheten. Kontrollverksamheten och stambokföringen får därigenom den officiella prägel, som är av värde bl. a. i internationella sammanhang. En utförlig sammanfattning av förslagen i 8 kap. återfinns i kapitlet. I fråga om övriga arbetsuppgifter inom växtodlings- och husdjursområdet, 9 kap., föreslår utredningen att vissa i olika författningar reglerade kontrolluppgifter m. m. överflyttas från hushållningssällskapen till lantbruksnämnderna. Trädgårdsfrågorna behandlas i 10 kap. Utredningen föreslår, att det allmännas insatser för att främja utvecklingen av den yrkesmässiga trädgårdsnäringen inordnas i de nya lantbruksnämndernas verksamhet. Arbetsuppgifterna bör, liksom nu gäller för hushållningssällskapens trädgårdskonsulenter, huvudsakligen omfatta rådgivning, projektering av vissa anläggningar samt handläggning av ärenden rörande finansieringsstöd. Personalbehovet har beräknats till samma antal (25) konsulenter som nu

396 finns hos sällskapen jämte tio assistenter. Det har förutsatts att kostnaderna för utökningen skall kunna i huvudsak täckas genom debitering av utförda tjänster. I fortsättningen som hittills hör det med hänsyn till omfattningen av trädgårdsproduktionen i Skåne och i Mälardalen finnas två rådgivningscentraler i Malmö resp. Stockholm, för vilka avses sammanlagt ett tiotal specialiserade konsulenter, övriga konsulenter bör vara utplacerade i olika län. Utredningen föreslår vidare att den arbetsenhet, som inom lantbruksstyrelsen handhar uppgifter på trädgårdsnäringens område, skall ha en relativt självständig ställning inom vederbörande byrå och att den får en viss förstärkning. Till styrelsen bör knytas en rådgivande trädgårdsnäringsnämnd med representanter för näringsområdena, varigenom dessa får tillfälle att på beredningsstadiet medverka vid överväganden i viktigare frågor. Den s. k. allmänna trädgårdsrådgivningen, avseende mer amatörmässig trädgårdsskötsel, ävensom projektering av hemträdgårdar, parkanläggningar m. m., faller i det väsentliga utanför de nya lantbruksnämndernas arbetsfält. Frågor rörande jordbruksstatistik, företagsregister m. m. behandlas i 11 kap. Uppgifter som f. n. åvilar hushållningssällskapen i fråga om insamling av jordbruksstatistik föreslås överflyttade på lantbruksnämnderna. Omläggningen av jordbruksstatistiken kommer vidare att medföra, att granskningsuppgifter som utförs av kommunerna överförs till nämnderna. Ett eventuellt införande av obligatorisk skördeskadeanmälan medför att betydande granskningsuppgifter tillkommer lantbruksnämnderna. Utredningen har närmare utvecklat jordbruksutredningens förslag beträffande företagsregister och diskuterat behovet av resurser därför. I 12 kap. behandlas spörsmålen, i vad mån vissa speciella verksamhetsgrenar inom hushållningssällskapens nuvarande arbetsfält bör inordnas i lantbruksnämnderna. 1965 års riksdagsbeslut innehåller bl. a. att vissa verksamhetsgrenar provisoriskt bör inordnas i lantbruksnämnderna, nämligen sådana som fortsättningsvis bör omhänderhas av andra statliga organ men inte för närvarande kan överföras dit. I fråga om den veterinära verksamheten innebär utredningens förslag att det icke nu skall inrättas särskilda veterinära befattningar inom lantbruksnämnderna, men att nämnderna skall ha anslag till förfogande för att anlita veterinär sakkunskap. En särskild utredning — 1965 års veterinärväsendeutredning — har i uppdrag att göra en översyn av den veterinära fältorganisationen. Uppdraget omfattar även den veterinära verksamhet, som hushållningssällskapen driver, deras veterinärlaboratorier inbegripna. I avvaktan på sagda utrednings prövning av frågan om hushållningssällskapens veterinära uppgifter bör omhänderhas av statlig organisation eller ombesörjas av annan huvudman än staten, har lantbruksorganisationsutredningen inte nu behandlat frågan huruvida någon del av sagda verksamhet provisoriskt bör inordnas i lantbruksnämnderna. Beträffande verksamheten på fiskets område

397 föreslår utredningen att lantbruksnämnderna tills vidare skall överta de uppgifter, som är av statlig natur, och att de vid hushållningssällskapen anställda fiskerikonsulenterna, vilka med några få undantag nu är statsavlönade, tills vidare infogas i lantbruksnämnderna. Utredningen avser att efter ytterligare överläggningar lämna förslag i vissa speciella frågor. Den slutliga lösningen av hithörande organisationsfrågor bör anstå i avvaktan på vissa andra, pågående utredningar. Verksamheten med fiskodlingsanstalter o. dyl. bör icke överföras till eller upptagas av lantbruksnämnderna. Hemkonsulentverksamheten bör enligt utredningen i avvaktan på hemkonsulentutredningens förslag överföras och tills vidare inordnas i lantbruksnämnderna. Hemslöjdsfrågor bör icke tillhöra lantbruksnämndernas arbetsuppgifter. Utredningen har icke funnit någon anledning föreligga att till lantbruksnämnderna föra över någon del av den verksamhet, som bedrivs vid de lokala lantbrukskemiska stationerna eller vid de lokala frökontrollanstalterna. I 13 kap. behandlas lantbruksnämndernas organisation och arbetsformer. I fråga om beslutsfunktioner inom nämnderna har utredningen utgått ifrån att nämnden in pleno huvudsakligen bör dra upp de närmare riktlinjerna för nämndens verksamhet och besluta i frågor av principiell natur och andra ärenden av större vikt. Beslut i övriga frågor bör fattas av delegationer. I åtskilliga ärenden bör beslut, som ansluter sig till tillämpad praxis, dock kunna fattas av tjänstemän. Utredningen anser att i de större länen bör finnas tre delegationer, en för strukturfrågor, en för investeringsfrågor samt en för produktionsfrågor. Enligt utredningens mening bör det i övriga län med hänsyn till verksamheten vara lämpligt med två delegationer. I undantagsfall kan det dock med hänsyn till ärendenas art vara motiverat att inrätta ytterligare delegationer för speciella ändamål, exempelvis i ett par län för ärenden rörande trädgårdsfrågor. Strukturdelegationen skall enligt beslut vid 1965 års riksdag bestå av sex ledamöter, nämligen tre lekmannaledamöter samt lantbruksdirektören, överlantmätaren och länsjägmästaren, övriga delegationer bör bestå av lantbruksdirektören, avdelningschefen samt tre av nämndens lekmannaledamöter. I vissa sammanhang bör företrädare för berörda näringsgrenar kunna adjungeras till delegationerna. För att erhålla god kontakt mellan lantbruksnämnderna och näringsutövarna bör vidare rådgivande grupper kunna inrättas. Sålunda skall liksom nu finnas programnämnd för rådgivningen, och på liknande sätt bör olika intressen samlas till överläggningar i anslutning till den översiktliga planeringen. Lantbruksnämnderna bör även i fortsättningen ha ortsombud, som bör vara progressiva män i förtroendeställning med god lokalkännedom och vilja att göra aktiv insats för nämndens verksamhet. I fråga om arbetets fördelning på avdelningar föreslår utredningen att i de större länen skall finnas en administrativ avdelning samt tre fack-

398 avdelningar, en för strukturfrågor, en för produktionsfrågor och en för investeringsfrågor. I övriga län torde verksamheten kunna bedrivas på en administrativ avdelning och två fackavdelningar. Vidare behövs ett stabsorgan till ledningens direkta förfogande för vissa uppgifter. I fråga om samordningen med andra myndigheter har utredningen närmare utvecklat samr arbetsformerna med länsstyrelse, länsarbetsnämnd, lantmäteri, skogsvårdsstyrelse och länsbostadsnämnd. I åtskilliga sammanhang är det angeläget med en nära kontakt med primärkommunerna. Samarbetet bör i frågor av större vikt ske genom direkta överläggningar med företrädare för de kommunala organen. Lantbruksnämndernas personalbehov framgår av 14 kap. Utredningen har närmare diskuterat växande, avtagande och nytillkommande arbetsuppgifter. Här pekas bl. a. på jordbruksutredningens förslag gällande intensifierad rådgivning, väsentlig utökning av lantbruksnämndernas markanskaffning genom inköp, kraftig ökning av omfattningen av finansieringsstöd i form av statlig lånegaranti samt de nytillkommande uppgifterna i samband med omställning av arbetskraft. För den utvidgade inköpsverksamheten i primärt syfte att skaffa tillskottsmark behövs enligt utredningens beräkning ett 50-tal fältarbetande befattningshavare. Härtill kommer de nya uppgifterna att köpa in svaga enheter för att göra det möjligt för innehavarna att flytta över till annan verksamhet. I fråga om rådgivningen har utredningen framhållit, att ett verksamhetsområde för en distriktsrådgivare helst inte borde vara större än att det omfattar ca 500 egentliga jordbruk, vilket skulle kräva ett antal av ca 200 sådana rådgivare. Härtill kommer behovet av driftsgrensspecialister. För uppgifterna enligt jordbruksutredningens förslag att bedriva utvecklings- och planeringsarbete och att fortlöpande följa verkningarna av de insatta rationaliseringsåtgärderna torde komma att behövas ett 15-tal högskoleutbildade befattningshavare. Lantbruksnämndernas uppgift att vara central för uppgiftsgranskning i fråga om skördeskadeskyddet och övrig jordbruksstatistik torde kräva ett betydande arbete, huvudsakligen av assistent- och kanslipersonal. I fråga om arbetsrationalisering har utredningen framhållit att arbetsuppgifter i ökad omfattning dels bör överföras från högre utbildade befattningshavare till assistentpersonal och dels bör flyttas över från fältarbetande befattningshavare till kanslipersonal, under förutsättning att nämnderna får fler mellangradstjänster bl. a. på kanslist- och kansliskrivarnivå. Vid en övergång till större men färre län bör arbetsfördelningen ytterligare kunna förbättras. Det beräknade behovet av personal i de nya lantbruksnämnderna uppgår till 1 438. Härav hänför sig 576 till personal inom kanslienheterna. Utöver de nämnda befattningshavarna tillkommer under en övergångsperiod 38 hemkonsulenter, 38 fiskerikonsulenter och 3 fiskeriassistenter. I

399 den sammanlagda summan ingår 6 lantbruksingenjörer och 3 jägmästare, som beräknas avlönas på lantbruksstyrelsens löneanslag. I förhållande till de nuvarande personalresurserna vid lantbruksnämnder och hushållningssällskap, mars 1966, innebär således utredningens förslag bl. a.: att antalet högskoleutbildade befattningshavare inom fackavdelningarna och stabsorganet utökas med 45, att den agrara assistentpersonalen ökar med 61, att skogsmästarnas antal ökar med 12, att byggnadskonsulenterna och byggnadsingenjörerna utökas med 6, att assistenter för byggnader och maskiner utökas med 4, att ingenjörer för torrläggning minskar med 21 befattningshavare, att den administrativa personalen ökar med 42 tjänster, att 26 chefstjänster inbesparas. Enligt utredningens mening talar olika skäl för att utbyggnaden av lantbruksnämnderna bör ske successivt, förslagsvis under en treårsperiod. Detta torde bl. a. underlätta en god rekrytering och vidare en successiv anpassning till nya och tillkommande arbetsuppgifter. Under första året föreslås en utökning från 775 fältarbetande (lantbruksdirektörerna inräknade) till 800, d. v. s. 25 befattningshavare. Kanslipersonalen skall enligt förslaget under första året öka med 15 tjänster i förhållande till nuläget. Utbyggnaden under andra året medför en utökning med ytterligare 32 fältarbetande och 14 för kansligöromål. Motsvarande tal för tredje året är 23 resp. 13. I fråga om lokal- och utrustningsfrågor, 15 kap., har utredningen med hjälp av lantbruksstyrelsen och Hushållningssällskapens förbund gjort en ingående inventering, omfattande förhållandena vid såväl lantbruksnämnder som hushållningssällskap. Utredningen lämnar vissa förslag om det fortsatta arbetet med dessa frågor, innefattande förhandlingar. Preliminära kostnadskalkyler visar bl. a. att engångskostnaderna för utrustning av nämnderna kan beräknas till ca 4 milj. kronor vid nyanskaffning, men synes kunna minskas till ca 3,6 milj. kronor om viss utrustning inlöses från hushållningssällskapen. Kostnaden för inköp av teknisk utrustning för fältarbete vid försöksverksamheten har uppskattats till ca 4,4 milj. kronor. Finansiering av beställningsverksamheten behandlas i 16 kap. Utredningen understryker att det är angeläget att verksamheten får tillräcklig flexibilitet och att ramen för anslagsmedel därför bl. a. medger tillfälliga personalförstärkningar där intensifierade insatser erfordras. Det är vidare önskvärt att anordningar i görligaste mån tillskapas för att bibehålla taxeinkomsterna inom lantbruksorganisationen för mera direkt bekostande av vissa med beställningsverksamhet förenade verksamhetsgrenar. Utredningen föreslår, att under lantbruksnämndernas omkostnadsanslag upptas en särskild anslagspost (1 000 kronor) för projekterings- och serviceverksamhet. Inom

400 ramen för under detta anslag influtna inkomster bör, med avdrag för indirekta kostnader, medel enligt lantbruksstyrelsens närmare bestämmande få disponeras för vissa verksamhetsgrenar under förutsättning bl. a. att hit hänförliga personal- och andra kostnader klart kan särskiljas. Lantbruksorganisationen bör vidare efter lantbruksstyrelsens bestämmande kunna utnyttja icke-statliga medel, som för viss verksamhetsgren kan komma att ställas till dess förfogande av olika uppdragsgivare. I fråga om riktlinjerna för utarbetande av taxebestämmelserna bör enligt utredningens mening utgångspunkten vara att beställda tjänster i princip skall betalas så att ersättningen ger full kostnadstäckning. Ä andra sidan bör taxan kunna modifieras på vissa punkter så att rationaliseringsintresset inte hämmas. Insatserna för strukturrationalisering bör liksom hittills göras på statens bekostnad. Detta gäller också verksamheten för att underlätta omställningen av arbetskraft. I fråga om teknisk projektering och driftsplanering o. dyl. ävensom rådgivning som utföres på beställning bör huvudregeln vara att ersättning skall utgå enligt självkostnadsprincipen. För åtgärder, som vidtas på lantbruksnämndens initiativ, bör kostnaden emellertid få stanna på nämnden. Lantbruksnämnderna bör bl. a. ha relativt vida befogenheter att själva ta initiativ till individuell rådgivning. Lantbruksstyrelsens framtida uppbyggnad behandlas i 17 kap. Utredningen föreslår att lantbruksstyrelsen även i fortsättningen skall vara utformad som en verksstyrelse med övervägande lekmannainslag. Styrelsen bör utgöras av generaldirektören och hans ställföreträdare (överdirektör) samt minst fyra av Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöter. Liksom hittills bör särskilda nämnder kunna vara knutna till styrelsen med uppgift att vara kontaktorgan mellan styrelsen och olika intressen. I fråga om lantbruksstyrelsens inre organisation har utredningen diskuterat två olika alternativ, det ena att verksamheten hålls samlad i huvudavdelningar, som indelas i byråer, och det andra att arbetet uppdelas på ett fåtal byråer direkt underställda verksledningen. Utredningen förordar sistnämnda alternativ. Styrelsens arbete bör lämpligen kunna organiseras på fem större byråer —• administrativ byrå, strukturbyrå, investeringsbyrå, lantbruksbyrå, husdjursbyrå — jämte två fristående arbetsgrupper eller också på sex större byråer. Med hänsyn till att vissa verksamhetsgrenar är föremål för överväganden i andra sammanhang anser utredningen, att det slutliga ställningstagandet till deras organisatoriska inordning lämpligen bör anstå en tid och att därför två av de nuvarande byråerna, nämligen jordbruksekonomiska byrån och undervisningsbyrån, övergångsvis kan kvarstå i stort sett oförändrade. Styrelsen bör ha ökade resurser för att lämna länsorganen central teknisk och annan service på olika områden. Vidare bör bokföringen och eventuellt också uppbörd och utbetalning centraliseras till styrelsen. Bl. a.

401 på grund härav och för nya uppgifter enligt jordbruksutredningens förslag behövs ytterligare personal. Med motivering för de olika tjänsterna föreslår utredningen en utökning med 42 tjänster. 1 18 kap. behandlas samordningen av den centrala informations- och upplysningsverksamheten på lantbrukets och trädgårdsnäringens områden. Utredningen föreslår att ett samarbetsorgan inrättas med huvuduppgift att verka för bästa möjliga samordning av sådana upplysningsinsatser, där flera olika organisationer samverkar. Genom samrådet där bör arbetsuppgifter kunna fördelas på lämpligt sätt mellan de olika medverkande organisationerna, överenskommelser träffas om framställning av material för gemensamt bruk m. m. Samarbetsorganet bör närmast vara en plattform för gemensamma överläggningar mellan företrädare för informationstjänsten vid vetenskapliga institutioner, myndigheter och organisationer inom berörda delar av näringslivet, som h a r intresse av att medverka till en samordning av information med anknytning till de nämnda näringarnas utveckling och anpassning. Styrelsen för organet bör förordnas av Kungl. Maj:t och kan förslagsvis bestå av ordförande och tio ledamöter. En förutsättning för att verksamheten skall bli fruktbärande är att institutioner, myndigheter och organisationer, som verkar inom här berörda områden, aktivt tar del i samarbetsorganets arbete. En lämplig anordning synes därför vara att envar av dem utser företrädare som knyts till organet som adjungerad ledamot av styrelsen. Styrelsen torde lämpligen kunna arbeta på sektioner. För samarbetsorganet föreslås ett kansli om åtta befattningshavare, kontorspersonal inräknad. Samarbetsorganet är avsett att träda i stället för nuvarande jordbrukets upplysningsnämnd. Det statsanslag som för närvarande utgår till Föreningen Skogs- och lantbruksfilm för film- och bildframställning föreslås bli överfört till samarbetsorganet. För samarbetsorganets upplysningsverksamhet föreslås ett anslag för nästkommande budgetår å 300 000 kronor. I 10 kap. om samarbetet mellan lantbruksorganisationen och högskolor //i. //. vetenskapliga institutioner understryker utredningen behovet av fortlöpande samarbete mellan lantbruksorganisationen och de forskningsoch försöksinstilutioner, vilkas ämnesområde ligger rationaliseringsverksamheten nära. I fråga om den praktiska utformningen av samarbetet diskuteras bl. a. spörsmål om vidareutbildning av rationaliseringsorganets personal, medverkan från lantbrukshögskolans informationstjänst (specialrådgivningen) i lantbruksorganisationens rådgivningsverksamhet, samt utvecklingsarbete för ekonomisk kalkylering. Samarbetet mellan lantbruksorganisationen och näringsutövarnas organisationer behandlas i 20 kap. Utredningens förslag syftar till att kontakterna med näringsutövarnas organisationer skall fördjupas och vidareutvecklas på den grundval, som redan finns. Samarbetet är till stor del av informell karaktär och består av utbyte av erfarenheter och information, överlä

402 läggningar i frågor av större vikt, ömsesidig medverkan vid kurser, föredrag, utredningar etc. Lantbruksorganisationen bör också i anslutning till rådande praxis tillsätta speciella nämnder eller samrådsgrupper för kontakten mellan näringsutövarna och organisationen i verksamhetsgrenar, där ett organiserat samråd centralt eller på länsplanet visar sig vara angeläget. I 21 kap. behandlas sammanförande au lantbruksnämndsomrddena i Älvsborga län. Utredningen har inte funnit tillräckliga skäl föreligga att vid omorganisationen inrätta två lantbruksnämnder i Älvsborgs län. Utredningen föreslår sålunda att från och med 1 juli 1967 en lantbruksnämnd inrättas med hela länet som verksamhetsfält. Denna bör ha Vänersborg som kansliort. Med hänsyn till att en ändring i länsindelningen kan bli aktuell inom en relativt snar framtid samt till omfattningen av den väntade snabba omvandlingen av länets jordbruk bör emellertid en avdelning av nämnden tills vidare vara förlagd till Borås. Lantbruksnämnden bör med beaktande av de från länet framförda synpunkterna ges en sådan sammansättning att de båda nuvarande länsdelarna blir representerade. Vad hushållningssällskapen beträffar ankommer det på de båda sällskapen att själva avgöra, om de vill bestå var för sig eller sammanslutas till en enhet. Anslagsberäkningar och kostnadsfrågor behandlas i 22 kap. Enligt utredningens mening bör personal- och övriga kostnader för organisationen tas upp under avlönings- och omkostnadsanslag. Avlöningar och omkostnader vid lantbruksstyrelsen beräknas öka från nuvarande ca 6,3 milj. till ca 7,8 milj. kr. Beträffande lantbruksnämnderna skulle de föreslagna personaländringarna medföra att avlöningskostnaden vid fullt utbyggd organisation uppgår till 40,3 milj. kronor. För budgetåret 1967/68 har motsvarande kostnader beräknats till 37,8 milj. kronor. Lantbruksnämndernas lönekostnader samt den del av hushållningssällskapens lönekostnader, som läcks av statsmedel, har för budgetåret 1966/67 beräknats till 35,7 milj. kronor. Omkostnader vid lantbruksnämnderna har beräknats vid fullt utbyggd organisation till 10,6 milj. kronor och för budgetåret 1967/68 till 10,3 milj. kronor. Lantbruksnämndernas och den del av hushållningssällskapens omkostnader som ersätts av statsmedel beräknas för budgetåret 1966/67 till 9 milj. kronor. I 23 kap. behandlas hushållningssällskapens framtida arbetsuppgifter 77i. m. Riksdagsbeslutet 1965 utgick från att sällskapen borde vara kvar som formellt fristående organ med uppgift bl. a. att vara kontaktorgan mellan lantbruksnämnderna och näringsutövarna. Vad denna uppgift i praktiken kan innebära har nu belysts. Sällskapen synes allmänt vilja medverka, men från åtskilliga håll betvivlas alt denna kontaktfunktion skulle vara tillräcklig för att hålla intresse för medlemsanslutning vid liv. Möjligheterna och förutsättningarna för att bedriva rådgivnings- och serviceverksamhet har varit en förgrundsfråga. Sammanfattningsvis kan

konstateras att såväl förhållandena inom näringsgrenarna som hushållningssällskapens resurser är så olika i olika delar av landet, att det knappast kan påvisas en gemensam n ä m n a r e av dylika uppgifter, som skulle kunna bilda underlag för en i egen regi bedriven verksamhet hos samtliga sällskap. Även beträffande den verksamhet, som sällskapen bedriver i anslutning till sina egna gårdar eller vid olika inrättningar såsom veterinärlaboratorier, lantbrukskemiska stationer, frökontrollanstalter och fiskodlingsanstalter, är olikheterna stora. En del sällskap har en betydande rörelse, som de med all sannolikhet vill fortsätta och kan bedriva med ekonomiskt tillfredsställande resultat, medan andra sällskap har obetydlig eller ingen motsvarande verksamhet. En stor del av sällskapen synes vara inställda på att i samband med omorganisationen inrätta sig så att deras jordbruk och inrättningar får en central ställning i verksamheten. Några sällskap torde överväga att i varje fall för närmaste åren så gott som helt koncentrera sin verksamhet till dessa. Vid överläggningar med de olika sällskapen har som ett gemensamt önskemål framkommit att deras framtida resurser skall användas främst i syfte att ta initiativ till nytta för utvecklingen av jordbruket och närstående näringsgrenar i det egna länet. Med denna utgångspunkt har olika framtida organisationsformer diskuterats, såsom bibehållen ställning som offentlig institution eller övergång till stiftelseform eller övergång till helt fristående organ. Såvitt hittills framgått synes hushållningssällskapen anse övervägande skäl tala för att de även i fortsättningen skall ha en status liknande den nuvarande. I valet mellan formen av officiell institution och stiftelseformen har övervägande antalet sällskap ansett den förra vara att föredra. Vid vissa sällskap, som har relativt små tillgångar och där möjligheterna att på sikt bedriva egen verksamhet starkt ifrågasatts, har intresse för stiftelseformen visat sig förefinnas. Under fortlöpande kontakt mellan utredningen och Hushållningssällskapens förbund har ett utkast till kungörelse utarbetats, avseende framtida stadgebestämmelser ni. m. för hushållningssällskap, som kvarstår som offentlig institution med av Kungl. Maj:t fastställda stadgar. Det har därvid förutsatts att i den mån hushållningssällkap kommer att ägna sig åt arbetsuppgifter, som ligger inom lantbruksnämndernas arbetsfält, detta skall ske i samförstånd. Hithörande frågor bör lösas genom överenskommelser mellan staten och hushållningssällskapen, varvid ekonomiska avtal kan aktualiseras. Utredningen föreslår bl. a. en förenklad procedur för val av de ombud, som utövar beslutanderätt å hushållningssällskapens sammanträden. De skulle enligt förslaget i fortsättningen benämnas fullmäktige i stället för lantbruksombud. Genom att förlägga valproceduren till hushållningsgillenas sammanträden synes radikala förenklingar av valet bli möjliga. I sammanhanget aktualiseras en fortsatt utveckling i riktning mot färre men större gillen.

404 Vid överläggningarna h a r vidare framgått att hushållningssällskapen vill ha möjlighet att åstadkomma större verksamhetsområden än de nuvarande antingen genom en organiserad samverkan mellan närliggande sällskap eller genom sammanföring av två eller flera sällskap till att bilda en enhet. Det föreliggande kungörelseförslaget innehåller icke några bestämmelser, som begränsar befogenheterna att genomföra ombildning till större verksamhetsområden. Utredningen har tagit upp frågor om dispositionsbestämmelser för donationsfonder m. m. i samband med fusion. I kapitlets sista avsnitt behandlas bl. a. frågor om vissa ersättningar till hushållningssällskap från statsmedel. Hushållningssällskapens tillgångar har närmare kartlagts som framgår av 24 kap. Hushållningssällskapens fonder har därvid uppdelats på följande två grupper: a) donationsfonder, bildade av egendom som överlämnats till sällskapet som gåva eller på grund av testamente för alt av sällskapen användas för visst ändamål, b) fonder eller reserverade medel, som sällskapen avsatt av överskottsmedel av verksamheten för att användas för vissa bestämda ändamål. Frågan huruvida staten har anledning att ställa anspråk på återbetalning av vissa medel bör enligt utredningens mening ställas i beroende av vilken status hushållningssällskapen framdeles kommer att få. Om sällskap behåller sin nuvarande karaktär av offentligt organ med av Kungl. Maj:t fastställda stadgar talar mycket för att det hålls intakt i fråga om förmögenhetstillgången. Sedan statsmakterna tagit ställning i princip till hithörande frågeställningar, bör staten föranstalta om förhandlingar med hushållningssällskapen, bl. a. om ekonomiska uppgörelser. I 25 kap. om vissa övergångsanordningar behandlas först ordningen för vissa tjänstetillsättningar m. m. Utredningen föreslår bl. a. att tjänsterna hos de nya lantbruksnämnderna i allmänhet skall ledigförklaras, att det skall ankomma på nämnderna i deras sammansättning enligt 1965 års riksdagsbeslut att avge förord till resp. tillsätta tjänsterna, att under en övergångstid i avvaktan på slutförandet av tjänstetillsättningar m. m. dels lantbruksnämndernas nuvarande personal t. v. skall ingå i de nya lantbruksnämnderna och dels de personalförtecknade befattningshavarna — dock med vissa undantag — skall överföras till att vara anställda hos nämnderna på i princip oförändrade anställningsvillkor under övergångsskedet. Utredningen föreslår vidare att möjlighet skall öppnas att i vissa fall medge förtidspensionering på gynnsamma villkor eller att lämna vissa avgångsersättningar i samband med omorganisationen. Vidare föreslår utredningen riktlinjer för utbyte av tjänster mellan nämnder och sällskap i syfte att omorganisationen skall ske smidigt och med beaktande av hushållningssällskapens behov av personal bl. a. för att slutföra och avveckla vissa verksamhetsgrenar. Likaså föreslår utredningen vissa riktlinjer att lösa ekonomiska spörsmål i nyssnämnda sammanhang. Utredningen redovisar i ett särskilt avsnitt frågan om dispositionen av

405 vissa medel, som nu är avsedda för central utställningstjänst för lantbruksmöten. Slutligen anmäler utredningen att åtgärder och ställningstaganden bl. a. i frågor av betydande omfattning är beroende av förhandlingar. I olika speciella frågor av mer begränsad omfattning kommer utredningen att lägga fram separata förslag.

H^

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1 9 6 6 1. La Cooperation internordique.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 6 6 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Finansdepartementet

Lagberedningen. 1. Utsökningsrätt IV. [7] 2. Utsökningsrätt V. [28] Hyreslagstiftningssakkunniga. 1. Ny Hyreslagstiftning. [14] 2. Undersökning angående hyressplittringen. [Ib] r < „, Arbetspromemorier i författningsfrågan. [17] Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. [20] 1963 års markvärdekommitté. 1. Markfrågan I. [28] 2. Markfrågan II. Bilagor. [24] Atomansvarighet III. [29] Vägfraktavtalet I. [36]

1965 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 1966— 1970. [1] 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. [2] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. [13] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordning m. m. [18] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21] Konsumtionskrediter i Sverige. [42]

Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5]

Försvarsdepartementet Tygförvaltningens centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18] Skeppsholmens framtida användning. [27] Militärsjukvården. [35]

Socialdepartementet Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingshammade. [9] Läkemedelsförmånen. [28] Kommunerna och ungdomen. [32] De statliga undervisningssjukhusens organisation. [37] . , , V a r i utom skola av ungdomsvårdsskoleelev3r. [43] Aktiv åldringsvård och handikappvård. [45]

Kommunikationsdepartementet

Friluftslivet i Sverige. Del III. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. [S3] Luftfartsverkets ekonomi och organisation. [34] Fordonskombinationer. [41]

Ecklesiastikdepartementet Yrkesutbildningen. [3] Arbetspsykologisk verksamhet. [40] 1962 års ungdomsutredning, i n . 1. Ungdomens förenings- och fritidsliv. [47]

Jordbruksdepartementet Renbetesmarkerna. [12] Bostadsarrende m. m. [26] 1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtida jordbrukspolitiken. A. [30] 2. Den framtida jordbrukspolitiken. B. [31] Jaktstadgan m. m. [46] Lantbruksnämndernas nya organisation m. m. [49]

Handelsdepartementet Ellagstiftningsutredningen. 1. Lagstiftning mot radiostörningar. [22] 2. Lagstiftning om elektrisk* anläggningar. [39] Sällskapsrnsor. [261 Prissamverkan och konkurrens. [48]

Inrikesdepartementet Bostadspolitiskt kreditstöd. [44]

SVENSKA REPRODUKTIONS AB STOCKHOLM 1966