Regional konsumentpolitisk verksamhet

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Betänkande av

RKV-utredningen

n

g [u]

Regional

konsument-

politisk

verksamhet

i

Statens offentliga utredningar @ l% 1978: 16

§5] Handelsdepartementet

Regional

konsumentpolitisk

Verksamhet

Betänkande av om

inredningen regional

konsumentpolitisk verksamhet (RKV-utredningen) Stockholm 1978

Omslag Håkan Lindström .Fernström Offsettryck ISBN 91-38-03957-5 ISSN O375-250X Gotab, Stockholm 1978

S()lJ 1978:16

Ti11 Statsrådet och chefen för handeisdepartementet

Den 2 september 1976 bemyndigade regeringen chefen för hande1sdepartementet att ti11ka11a en kommitté med högst sju 1edamöter med uppdrag att utreda frågan om regiona1 konsumentpo1itisk verksamhet. Genom bes1ut den 30 december 1976 förordnades ytter1igare två 1edamöter.

Med stöd av dessa bemyndiganden ti11ka11ades den 9 september 1976 genera1direktören Sven Heurgren, ordförande, riksdags1edamöterna Ingegärd Oskarsson och Hans Pettersson, ombudsmannen K1as Petersson, avde1ningschefen Turid Ström, 1änsrådet Uno wi11iamss0n, direktören Lars Ågren samt den 30 december 1976 riksdags1edamöterna Margot Håkansson och Birgitta Ryd1e.

Att som sakkunniga biträda utredningen utsågs den 9 september 1976 hemk0nsu1enten U11a Gustafsson, kans1isekreteraren Stefan Noreên, numera departementsrådet Car1-Gunnar Peterson, konsumentsekreteraren Åke Tidbeck samt den 3 februari 1977 direktören Inge Johanson och jur.dr. Sten Tenge1in. Sedan kans1isekreteraren Stefan Noreên begärt ent1edigande utsågs i hans stä11e från den 1 ju1i 1977 departementssekreteraren Ann-Christin Nykvist.

Som experter åt utredningen förordnades den 30 december 1976 Sundberg och den 22 februari 1977 avde1ningsdirektören Ingrid informationssekreteraren Kerstin P1ym Forshe11.

Genom bes1ut den 11 november 1976 förordnades förste byråsekreteraren Margareta Ousbäck som sekreterare från den 13 december 1976_ Fi1.kand. Gun Hjertstrand har svarat för b1.a. utskriften av utredningens betänkande.

Utredningen har antagit namnet RKV-utredningen. Utredningen har nu slutfört sitt uppdrag och far härmed overiämna betänkandet Regiona1 konsumentpolitisk verksamhet. Reservationer har avgivits deis av Oskarsson och Rydie, deis av Agren. Särskilda yttranden har avgivits dels av Gustafsson, dels av Tidbeck. Stockhoim i februari 1978 Sven Heurgren Margot Håkansson Ingegärd Oskarsson Kias Petersson Hans Pettersson Birgitta Rydie Turid Ström Uno wiiiiamsson Lars Agren /Margareta Ousbäck

INNEHALL

Sammanfattning .

INLEDNING Utredningens uppdrag Direktiven för utredningen om regi0na1 konsumentpo1itisk verksamhet . . . . 17 Bakgrund ti11 utredningsuppdraget . 18 Genomförande av uppdraget . 20 Samrad med andra utredningar 21

II KONSUMENTPOLITISK VERKSAMHET - UTVECKLING OCH NU- VARANDE SITUATION M.M. K0mmuna1 nivå k0nsumentväg1edare 23 Historik 23 1974 ars utredning 25

V\JF\)V\JF\)F\)I\) (II-btufvê

K0mmuna1 k0nsumentp01itisk verksamhet i Stockh01m . 26 Svenska kommunförbundet 28 Utveck1ingen av den k0mmuna1a k0nsumentp01itiska

6 Innehåll sou 1978:16

Central nivå - konsumentverket . Historik . Konsumentverket . 4.2.l Riktlinjer . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 4.2.2 Samarbete med kommunal och regional konsumentverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . 49

5 Andra myndigheter och organisationer - inhamtade synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 5.1 Länsstyrelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 5.2 Statens pris- och kartellnämnd, SPK . . . . . . . . 54 5.3 Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning . . . . . 56 5.4 Statens livsmedelsverk . . . . . . . . . . . . . . . 57 5.5 Skolöverstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 5.6 Husmodersförbundet Hem och Samhälle . . . . . . . . 58 5.7 5.7.l Arbetarnas Bildningsforbund, ABF . . . . . . 59 4 5.7.2 Studieförbundet Vuxenskolan . . . . . . . . 50 5.7.3 Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet, NBV 61

l

6 Utredningar på det konsumentpolitiska omradet . . . 63

7 relationer centrala - Angående myndigheter regionala organisationer m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . 69 7.l Regionala organisationer . . . . . . . . . . . . . . 69 7.2 Pågående utredningar . . . . . . . . . . . . . . . . 72

III ÖVERVÃGANDEN OCH FÖRSLAG 8 Principer för samhällets insatser pa det konsumentpolitiska omrâdet . . . . . . . . . . . . . . . . . 73

9 Den regionala instansens framtida verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter . . . . . . . . . . . . . . 77 5 9.l Allmänna . . . . . . . . . . . . . .

utgångspunkter 77 i

9.l l Vägledning till enskilda konsumenter . . . . 79 i

9.1.2 Stöd till kommunal konsumentpolitisk verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . .

i

Utbildningsinsatser E

Innehäü 7

9.l.4 Allmän konsumentinformation . 9.1.5 Bevakning, rapportering, utredning 90 9.l.6 Uppgifter inom länsstyrelsen 95 9 l.7 Övriga frågor i anslutning till den framtida verksamheten . 97 9.2 Kompetensfrågor m.m. 98

lO Organisatoriska frågor lOl l0.l Organisatorisk inplacering m.m. . . lOl

i l0.2 Relationerna till konsumentverket . . l03

S

i

ll Resursfrågan l05

Q

Reservationer och särskilda yttranden lll l Bilaga l Direktiv för utredningen om regional konsumentå politisk verksamhet . . . . . . ll9

E

5 Bilaga 2 Sammanställning av enkät till ett antal kommun-

styrelser (5 bilagor) . . . . . . . l23

Bilaga 3 Sammanställning av enkät till hemkonsulenterna (6 bilagor) . . . . . . . . . l43

Bilaga 4 Sammanställning av skrivelse till ett antal länsstyrelser .

SAMMANFATTNING

Bakgrund

Konsumentp01itisk verksamhet i 0ffent1ig bedrivs regi i dag 10ka1t, regiona1t och centra1t.

Den 10ka1a verksamheten bygger av 1anpå frivi11iga åtaganden dets kommuner. Vid årsskiftet 1977/78 fanns form av komnågon muna1 konsumentpo1itisk verksamhet i drygt 160 kommuner. I 62 kommuner 1eds verksamheten av en konsumentnämnd. I andra kommuner är verksamheten knuten ti11 socia1a cenkommunstyre1sen, tra1nämnden, informationsnämnden e11er annan nämnd. I 29 kommuner finns för det 1öpande arbetet en e11er f1era he1tidsanstäHda konsumentsekreterare. I övriga kommuner utom Stockho1ms kommun fu11görs konsumentsekreterarens arbete av de1tidsanstä11da tjänstemän - ofta med även andra arbetsuppgifter än konsumentfragor. I Stockho1m motsvaras konsumentsekreterarna av de kommuna1t ansta11da hemkonsu1enterna (ett 30-ta1).

Den regi0na1a organisationen på konsumentomrâdet utgörs av hemkonsuienterna, som är knutna ti11 1änsstyre1sernas p1aneringsavde1ningar. Vid utgången av är 1977 fanns 39 hemkonsu1enter vid 1andets Tio 1änsstyre1ser. 1än har en hemk0nsu1ent, tretton 1an har tva och ett 1än (Västerbottens) tre hemkonsu1enter.

Pa centra1 nivá har konsumentverket ett ansvar övergripande för konsumentfragorna. Konsumentverket svarar en1igt sin instruktion för den regi0na1a konsumentverksamheten och för kontakter med företrädare för k0mmuna1 och annan 10ka1 konsumentverksamhet. Verket utfärdar härvid för anvisningar inriktning och p1anering av den regiona1a verksamheten. Hemk0nsu1enterna biträder konsu-

10 Sammanfattning sou 1973; |5

mentverket i b1.a. utredningsarbete och utbi1dningsfrág0r. Konsumentverket svarar för fortbiidningen av konsumentsekreterare och hemkonsuienter.

I maj 1974 ti11sattes en arbetsgrupp inom hande1sdepartementet med uppdrag att utarbeta förs1ag i fråga om kommunernas medverkan i konsumentp01itiken. Arbetsgruppen förordade i sitt betänkande Kommuna1 konsumentpo1itisk verksamhet - innehá11 och ori kon- 1 ganisation (stenci1 H 1974:1) att kommunernas medverkan sumentpoiitiken sku11e byggas ut väsent1igt samt att hemkonsu- 1 1enttjänsterna vid iansstyreiserna sku11e dras in. I proposi- I tion 1975 40 ansiöt sig regeringen ti11 arbetsgruppens förs1ag.

I Även riksdagen fann utbyggnaden av den konsumentp01itiska verksamheten inom kommunerna ange1ägen. Riksdagen anság eme11ertid att en regiona1 konsumentverksamhet behövdes och att hemkonsu- 1 1enttjänsterna därför inte borde dras in. Riksdagen framhö11 att den regiona1a organisationen borde anpassas ti11 en utbyggd kommuna1 verksamhet.

I samband av ett anta1 varen med behand1ingen riksdagsmotioner 1976 utta1ade riksdagen att det fanns goda skä1 för en konsumentpoiitisk verksamhet på regiona1 nivå även när verksamheten på den kommuna1a nivån hade b1ivit fu11t utbyggd. Riksdagen ansåg att frågan om inriktningen av och resurserna för en sadan regiona1 verksamhet borde utredas så att k1arare riktiinjer skapades för en anpassning av den regiona1a konsumentp01itiska organisationen ti11 den kommuna1a verksamhetens utbyggnad. Uppdraget borde anförtros en kommitté med par1amentariskt ins1ag.

5 Det är detta uppdrag som utredningen angáende regiona1 konsu- - direktiv av mentp01itisk verksamhet (RKV-utredningen) en1igt regeringen i september 1976 - nu fu11gj0rt.

Utredningens arbete har i en1ighet med statsmakternas intentioner avsett inriktningen av och resurserna för en framtida regiona1 konsumentpo1itisk verksamhet. Tva viktiga förutsättningar i utredningens direktiv har varit att 1975 ars riksdagsbesiut om kommuna1 konsumentpo1itisk verksamhet ska11 beaktas och att

SOU 1978: 16 Sammanfattning 11

den regionala verksamheten för framtiden bör ges en renodlat konsumentpolitisk inriktning.

Utredningen har bl a. genom en enkät till hemkonsulenternakartlagt deras verksamhet. En enkät beträffande kommunal konsumentverksamhet har tillställts ett stort antal kommuner. Ett tiotal länsstyrelser har för utredningen redovisat i vilken omfattning hemkonsulenterna för närvarande tas i anspråk för länsstyrelsernas verksamhet. Enkäterna har givit nämnda instanser tillfälle

att framföra synpunkter på en framtida konsumentpolitisk verk-4

samhet på regional nivå.

Olika myndigheters och organisationers syn på inriktningen av en framtida regional konsumentverksamhet har inhämtats genom hearings. Utredningen har tagit del av konsumentverkets samman- I och material central, och kommuställningar angående regional l nal konsumentverksamhet.

I

l Utredningens överväganden och förslag

Utredningen anser det angeläget att den kommunala konsumentverk-

l

samheten inom en 5-årsperiod är så utbyggd att vägledning till enskilda konsumenter samt allmänna informationsinsatser i huvud- : sak då har kunnat föras över från regional till lokal nivå. Skulle emellertid i början av l980-talet detta inte visa sig vara fallet bör enligt en majoritet i utredningen frågan om obligatorisk kommunal konsumentverksamhet bli föremål för stats- : makternas prövning.

Enligt statsmakternas ställningstagande 1975 skall en huvuduppgift för den kommunala konsumentverksamheten vara rådgivning till konsumenter i enskilda fall. Verksamheten bör dessutom omfatta bl.a. allmän konsumentinformation och rapportering av konsumentproblem till centrala organ på konsumentomrádet.

Nu angivna uppgifter för den kommunala verksamheten har emellertid hittills dominerat ocksa manga hemkonsulenters arbete regionalt.

12 Sammanfattning

Starka praktiska skäl talar enligt utredningens mening för att tyngdpunkten i rådgivningen till enskilda konsumenter förläggs till kommunerna. Även den allmänna informationen till konsumenter bör i första hand förläggas till kommunal niva. Utredningen anser därför att hemkonsulenternas nuvarande arbete med radgivning till enskilda konsumenter och allmän konsumentinformation bör föras över från regional till kommunal niva. Ett sadant överförande ligger väl i linje med riksdagens ställningstaganden be-

l

träffande den kommunala verksamheten. Att helt föra över dessa i

uppgifter till kommunerna låter sig dock inte göra förrän den i

kommunala verksamheten blivit fullt utbyggd. Under mellantiden måste man räkna med att hemkonsulenterna får tas i ansprak for enskild rådgivning och för allmän konsumentinformation i de delar av länet som saknar kommunal konsumentverksamhet. Vad gäller allmän information anser utredningen lämpligt att vissa samordnande uppgifter i fråga om konsumentinformationen inom länet även på längre sikt förläggs till den regionala nivan. Utredningen utgår därvid frán att den regionala och den kommunala konsumentverksamheten skall samverka pá frivillig bas.

Bland hemkonsulenternas nuvarande arbetsuppgifter ingar ocksa att stödja den kommunala verksamheten, t.ex. vid uppläggningen av rádgivningsarbetet. Utredningen finner att denna uppgift bor ligga kvar på den regionala nivån under uppbyggnaden av den kommunala verksamheten.

Med utredningens förslag att rádgivningen till enskilda konsumenter och allmäninformationen i huvudsak skall föras över till den kommunala nivån skapas utrymme for annat arbete regionalt. Enligt utredningens mening bör den kapacitet som frigörs utnyttjas bl a. för bevakning och utredning av konsumentfragor palänsniva.

Konsumentverket har under senare tid fatt flera nya och omfattande arbetsuppgifter. De avser bl.a. produktsäkerhet och produktutformning, informationsplikt i reklam och konsumentkrediter. I arbetet på dessa områden behövs medverkan av befattningshavare pa olika håll i landet. Det kan gälla att rapportera problem till konsumentverket eller att delta i projekt i verket - t.ex.

Sammanfattning 13

arbete med riktlinjer för företagens produktutformning eller - eller att kontrollera att marknadsföring sådana riktlinjer efterlevs. På konsumentkreditområdet har statsmakterna nyligen !l (se prop. l976/77:l23) framhållit att hemkonsulenterna bör kunna medverka i arbetet med att kontrollera att konsumentverkets riktlinjer för kreditköp följs av företagen.

I Det kunde invändas att också den kommunala konsumentverksamheten å i bör till å r rapportera konsumentproblem konsumentverket och att rapportering bade lokalt och regionalt kan leda till dubbelarbete. Utredningen kan emellertid inte finna annat än att både den kommunala och den regionala rapporteringen behövs för att arbetet skall bli så effektivt som möjligt.

Uppgifter som avser kontroll av efterlevnaden av verkets riktlinjer och motsvarande skall enligt utredningens mening utföras på regional nivå.

Ett sedan länge använt medel i konsumentpolitiken är utbildning. Flertalet hemkonsulenter har lång och gedigen erfarenhet av undervisning i konsumentfrågor. Utredningen finner det naturligt att hemkonsulenterna - eller deras i framtiden motsvarighet också i fortsättningen verksamt bidrar till bättre kunskaper på konsumentomrádet. Konsumentverket har ett omfattande ansvar för

i utbildningen i konsumentfrågor. I detta arbete bör den regionala

= verksamheten utgöra en naturlig länk. Man kan regionalt bistå konsumentverket i dess kontakter med utbildningsorgan, t.ex. när det gäller uppläggning och genomförande av lärares studiedagar eller av studieprogram inom folkbildningsarbetet.

Hemkonsulenterna medverkar i dag i viss utsträckning i arbetet pa länsstyrelserna. På sina häll är dock denna medverkan mycket blygsam. Enligt utredningens mening bör hemkonsulenternas sakkunskap battre tas till vara inom länsstyrelserna vid behandling av fragor med konsumentpolitisk anknytning. Som exempel kan nämnas bistánd vid prövning av ärenden angående stöd till kommer-

êsiell service i glesbygd eller angående handel samt

tillfällig

;vid remissbehandling av frågor inom det konsumentpolitiska områ-

i r det.

14 Sammanfattning

Utredningens förslag vad gäller arbetsuppgifterna på regional nivå kan sammanfattas så att verksamheten i framtiden bör omfatta bevakande, utredande och kunskapsförmedlande uppgifter.

Utredningen understryker i olika sammanhang att det är viktigt att de statliga och kommunala resurserna på konsumentomrádet utnyttjas rationellt. Detta kräver fortlöpande samverkan mellan konsumentverket samt de regionala och kommunala konsumentorganen. Bl.a. är det angeläget att de håller varandra underrättade om insatser av betydelse för respektive verksamheter. Utredningen anser att fasta rutiner för sådant informationsutbyte bör utvecklas.

Det bör ankomma på konsumentverket att från nu angivna utgångspunkter utarbeta närmare anvisningar för den regionala verksamheten.

Med det arbetsområde som utredningen föreslår för de regionala handläggarna på konsumentområdet är det tveksamt om beteckningen hemkonsulent bör användas i fortsättningen. Befattningen synes kunna ges samma beteckning som övriga tjänstemän med motsvarande handläggande uppgifter på länsstyrelserna, med tillägget ”handläggare av konsumentfrågor“ som en arbetsbeskrivning.

Bland de kvalifikationer som utredningen bedömer önskvärda för att de regionala handläggarna skall kunna genomföra de föreslagna arbetsuppgifterna märks kunskaper i konsumentekonomi och konsumenträtt samt pedagogisk erfarenhet. Utredningen förutsätter att konsumentverket även i framtiden svarar för vidareutbildningen av de regionala handläggarna.

Utredningen har inte funnit anledning att organisatoriskt placera de regionala handläggarna på annat sätt än för närvarande, dvs. vid planeringsavdelningarna inom länsstyrelserna. Vissa ändringar föreslås i länsstyrelseinstruktionen i syfte att betona konsumentfrågornas vikt inom länsstyrelsearbetet.

Utredningen förordar att i de län där två hemkonsulenter är placerade på olika orter inom länet eller där hemkonsulent finns på

Sammanfattning

annan ort än länsstyrelsen tjänsterna förs över till länsstyrelseorten. Härigenom kan ett bättre samarbete etableras både mellan de regionala handläggarna inbördes och mellan dessa handläggare och länsstyrelsen.

Utredningen anser att genomförandet av de framtida arbetsuppgifterna kommer att ställa krav på ökade resurser regionalt och förordar att personalen förstärks efter hand. Behovet av större resurser kommer att bli särskilt märkbart i län med en tjänst och ett stort antal kommuner och invånare. finner Utredningen önskvärt att det på sikt finns åtminstone två på handläggare alla länsstyrelser med undantag av de minsta. Personalbehovet i framtiden bör bedömas av konsumentverket enligt utredningen i samverkan med länsstyrelserna.

Den nuvarande kapaciteten på regional nivå skulle kunna ökas väsentligt genom förstärkningar av biträdespersonalen. Hemkonsulenternas möjligheter att anlita sådan personal är för närvarande mycket begränsade på många länsstyrelser. an- Utredningen ser angeläget att det finns minst en heltidstjänst som biträde åt hemkonsulenterna vid varje länsstyrelse.

Utredningen föreslår att länsstyrelserna i fortsättningen direkt tilldelas vissa medel för regionala utbildnings- och informationsinsatser på det konsumentpolitiska området. Storleken av dessa medel bör prövas i anslutning till länsstyrelsernas anslagsframställningar.

INLEDNING

UTREDNINGENS UPPDRAG

Direktiven för utredningen om regional konsumentpolitisk verksamhet

Den 2 september 1976 bemyndigades chefen för handelsdepartementet att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda frågan om regional konsumentpolitisk verksamhet Genom beslut den 30 december l976 förordnades ytterligare två ledamöter. I direktiven till kommittén anförde handelsministern bl.a. följande (se bilaga l).

Våren l976 behandlade riksdagen fem motioner med förslag om att det regionala ledet i den konsumentpolitiska verksamheten borde bestå och att hemkonsulentorganisationen åtminstone tills vidare borde bibehållas oförändrad. Riksdagen (NU l975/76:31, rskr l975/76:l78) biföll i huvudsak motionsyrkandena och uttalade att det fanns goda skal för en konsumentpolitisk funktion på det regionala planet även när den kommunala verksamheten hade blivit fullt utbyggd. Riksdagen ansåg också att frågan om inriktningen av och resurserna för en sådan regional verksamhet borde utredas så att klarare riktlinjer skapades för en anpassning av den regionala konsumentpolitiska organisationen till den kommunala verksamhetens utbyggnad. Uppdraget borde anförtros åt en kommitté med parlamentariskt inslag. I avvaktan på utredningsarbetets fullgörande samt beslut av statsmakterna i frågan menade riksdagen att den regionala organisationen borde bestå intakt och lediga tjänster normalt återbesättas i vanlig ordning.

Den utredning om regional konsumentpolitisk verksamhet som riksdagen har uttalat sig för bör nu komma till stånd. En kommitté bör därför tillkallas för detta ändamål.

Kommittén bör lämna förslag till Verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter för en framtida regional konsumentpolitisk organisation. En utgångspunkt härför

18 Utredningens uppdrag S()lJ 1978:16

bör vara riksdagens beslut år l975 om utbyggnad av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten. Den kommande regionala verksamheten måste infogas i den ram som detta beslut anger. Det är ocksa angeläget att verksamheten får en renodlat konsumentpolitisk inriktning. Kommittén bör i sammanhanget överväga arbets- och resursfördelningen mellan central och regional niva. Kommittén bör härvid utgå från att särskilda personalresurser även framdeles skall tilldelas den regionala nivån. Det bör enligt min mening vara naturligt att även fortsättningsvis knyta det regionala ledet i konsumentarbetet till länsstyrelserna. Kommittén bör närmare pröva utformningen av denna anknytning. I denna del bör samråd ske med den organisationsoversyn av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m.m. som chefen för kommundepartementet senare denna dag kommer att begära regeringens bemyndigande att förordna om.

Kommittén bör även samråda med den nyligen tillsatta reklamationsutredningen (H l976 02), som enligt direktiven har möjlighet att pröva frågan om viss regional av allmänna reklamationsnämndens verksamhet. utbyggnad

l.2 Bakgrund till utredningsuppdraget

l972:33 med förslag till för och orga- I proposition riktlinjer nisation av samhällets konsumentpolitik m.m. redovisades vissa riktlinjer för en utbyggd och förnyad konsumentpolitik. Det huvudsakliga målet borde därvid vara att stärka konsumenternas på marknaden. Vidare föreslogs att ett statligt konställning sumentverk skulle inrättas. I nämnda proposition framhölls behovet av en lokalt förankrad konsumentpolitik. Riksdagen förutsatte i sin behandling av frågan (NU l972 40) att regeringen och de konsumentpolitiska organen skulle betrakta vidareutvecklingen av den lokala konsumentverksamheten som en angelägen upp-

gift.

I maj 1974 tillsattes en arbetsgrupp inom handelsdepartementet med uppdrag att utarbeta förslag i fråga om kommunernas medverkan i konsumentpolitiken. I utredningens betänkande Kommunal konsumentpolitisk verksamhet - innehåll och organisation (stencil H l974:l) förordades en väsentlig utbyggnad av kommunernas medverkan i konsumentpolitiken. Som lämpliga arbetsuppg fter angavs bl.a. vägledning till enskilda konsumenter, allmän informa-

Utredningens uppdrag 19

tion i konsumentfrågor och stöd till konsumentpolitiska aktiviteter i kommunerna. Betydande delar av hemkonsulenternas arbete skulle föras ut i kommunerna samtidigt som stödjande aktiviteter blev en uppgift för konsumentverket. I anledning härav föreslogs att hemkonsulenttjänsterna vid länsstyrelserna skulle dras in.

I proposition till riksdagen (l975:40) anslöt sig regeringen x l till de förslag som förts fram av nämnda arbetsgrupp. l Riksdagen underströk vid sin behandling av propositionen vikten av en utbyggd kommunal konsumentpolitisk verksamhet (NU l975:26y å Emellertid fanns det enligt riksdagen inte underlag för en inå l dragning av hemkonsulenttjänsterna i en nära framtid. Riksdagen

uttalade vidare att den regionala organisationen borde anpassas till en utbyggnad av den kommunala verksamheten. Regeringen skulle fortlöpande följa utvecklingen och lägga fram förslag

l till sådana organisatoriska förändringar som ansågs påkallade.

l , Med anledning av riksdagens beslut fick konsumentverket i upp- § drag av regeringen att utarbeta anvisningar för hemkonsulenter- I nas verksamhet. Sådana utfärdades i juni 1975 och enligt dessa skall hemkonsulenternas arbete inriktas på att stimulera och stödja kommunal konsumentpolitisk verksamhet, att bevaka och rapportera konsumentfrågor inom länet, göra utredningar på uppdrag av konsumentverket, svara för vägledning till enskilda konsumenter i kommuner som saknar konsumentpolitisk verksamhet, svara för utbildnings- och informationsåtgärder samt biträda länsstyrelsen vid handläggning av ärenden med konsumentpolitisk anknytning. Anvisningarna gäller tills vidare.

Våren l976 uttalade riksdagen att det fanns goda skäl för en konsumentpolitisk verksamhet på regional nivå även när verksamheten på den kommunala nivån hade blivit fullt utbyggd. Uttalandet skedde i samband med behandlingen av ett antal motioner med förslag att den regionala verksamheten borde bestå. Som framgått av avsnitt l.l ansåg riksdagen att frågan om inriktningen av och resurserna för en sådan regional verksamhet borde utredas. Uppdraget borde anförtros åt en kommitté med parlamentariskt inslag.

20 uppdrag Utredningens

Genomförande av uppdraget

har genom en enkät till hemkonsulenterna vid läns- Utredningen (se kapitel 3) sökt kartlägga hemkonsulenternas styrelserna verksamhet, däribland arbetsuppgifternas innehåll och fördel- Kontakt/samarbete med företrädare för kommunal konsumentning. politisk verksamhet, med lokala och regionala organisationer, med konsumentverket och andra centrala myndigheter liksom arbetet har Hemkonsulenterna har även inom länsstyrelsen kartlagts. haft möjlighet att ge sin syn på den framtida Verksamhetsinriktningen.

En liknande enkät har tillställts ett urval kommunstyrelser (se Genom denna önskade utredningen kartlägga huruvida kapitel 2). den kommunala verksamheten lyder under konkonsumentpolitiska sumentnämnd eller ej, om referensgrupp finns samt konsumentvägledarens arbetstid och arbetsuppgifter. Förekomsten av kontakt/ samarbete med kommunala organ, lokala och regionala föreningar konsumentverket samt andra och organisationer, hemkonsulent, centrala och organisationer har undersökts. Möjligmyndigheter het gavs även att framföra synpunkter pa en framtida regional konsumentpolitisk verksamhet.

Ett urval länsstyrelser har genom en skrivelse från utredningen att ange i vilken omfattning hemkonsulenterna givits möjlighet för närvarande tas för verksamhet, hur i anspråk länsstyrelsens man ser i framtiden av en sådan resurs inom länsstypá behovet relsen samt vilka synpunkter man har pá den organisatoriska placeringen av hemkonsulenterna (se kapitel 5).

Olika myndigheters och organisationers syn på arbetsinriktning för en framtida konsumentpolitisk verksamhet har inregional hämtats inför kommittén (se kapitel 5). Sålunda genom hearings har företrädare för statens pris- och kartellnämnd, statens nämnd för hälsoupplysning och livsmedelsverk, socialstyrelsens skolöverstyrelsen hörts liksom företrädare för Husmodersförbundet Hem och Samhälle, ABF, Studieförbundet Vuxenskolan och Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet.

sou 197345 Utredningens uppdrag 21

l.4 Samråd med andra utredningar

Enligt direktiven skall RKV-utredningen samråda med den utredning som har till uppgift att se över organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m.m., OPAL-utredningen (Kn l976 03).

Samtliga länsstyrelser - utom Stockholms - organiserades l97l på tre avdelningar, nämligen en planeringsavdelning, en skatteavdelning och en förvaltningsavdelning. Länsstyrelsen i Stockholms län fick vid omorganisationen fem avdelningar inklusive en planeringsavdelning. Planeringsavdelningarna - utom i Gotlands län - delades upp i sex enheter - en juridisk enhet, en regionalekonomisk enhet, en naturvardsenhet, en planenhet, en lantmäterienhet och en försvarsenhet. Dessutom finns - utom i Gotlands län - ett planeringskansli vid varje planeringsavdelning. Hemkonsulent och priskontor är i regel organisatoriskt knutna till planeringskansliet. I Gotlands län, som saknar juridisk enhet och planeringskansli, är hemkonsulenten inte knuten till en särskild enhet inom planeringsavdelningen.

I direktiven till nämnda utredning anges bl.a. att planeringsavdelningen redan har många arbetsenheter och att ytterligare nya arbetsuppgifter övervägs. Av den anledningen finns det skäl att se over avdelningens uppgifter, arbetsformer och inre organisation. Fragor om länsstyrelsens(avdelningens) samordnande roll gentemot andra regionala organ liksom formerna för samarbetet med kommunerna och landstingskommunerna bör också behandlas.

Vid RKV-utredningens kontakter med OPAL-utredningen angaende fragan om organisatorisk placering av hemkonsulenterna har fmmr kommit att denna fraga hittills inte bedömts i sak av utredningen. Fran utredningens sida uttalades dock att planeringsavdelningen inom länsstyrelsen för närvarande är den mest lämpliga placeringen med hänsyn till de arbetsuppgifter RKV-utredningen föreslar för den regionala instansen.

22 Utredningens uppdrag

RKV-utredningen skaii även samråda med rekiamationsutredningen (H 1976:02) som b1.a. skal] iämna försiag rörande Ailmänna rekiamationsnämndens framtida verksamhet och stäiining. Aiimanna rekiamationsnämnden inrättades 1968. Konsumentverket är sedan 1973 huvudman för nämnden, vars arbete har karaktär av försöksverksamhet. Nämnden har ti11 uppgift att på begäran av konsument pröva tvist me11an enskiid konsument och näringsidkare angående varor och tjänster. Besiuten utformas som rekommendationer.

Paraiieiit med arbetet i Alimänna rekiamationsnämnden har en viss verksamhet skett på regional och iokai nivå. Hemkonsuienterna och de kommunaia vägiedarna i konsumentfrågor bistår konsumenter i rekiamationsfrågor.

direktiven skaii rekiamationsutredningen i sitt arbete Enligt utgå från att någon form av nämndförfarande skaii finnas kvar. Arbetet ska11 inriktas på att få tili stånd en samordning melian de resurser för tvistiösning som finns inom domstoisvasendet, konsumentverket och rekiamationsnämnden. Vidare skall utredningen överväga om det kan vara iämpiigt med en viss regiona1 utbyggnad av nämndverksamheten.

Vid RKV-utredningens kontakter med rekiamationsutredningen angående en regionaiisering av Aiimänna rekiamationsnämndens verksamhet har framkommit att rekiamationsutredningen inte kommer att föresiå en sådan regionaiisering. Rekiamationsutredningen har heiier inte övervägt någon ny ro11 för hemkonsuienterna vid behandiing av rekiamationsärenden.

SOU l978:16

II KONSUMENTPOLITISK VERKSAMHET - UTVECKLING OCH NUVARANDE SITUATION M.M.

KOMMUNAL NIVA - KONSUMENTVÃGLEDARE

2.1 Historik

Den kommunaia konsumentpoiitiska verksamheten har, med undantag för verksamheten i Stockholms kommun, vuxit fram under senare år. Utveckiingen kan sägas ha börjat med försöksverksamheten med iokaia konsumentkommittêer.

Den s.k. Skogiundgruppen, tiiisatt av det sociaidemokratiska partiet och Landsorganisationen, föresiog i en skriveise ti11 regeringen att kommunaia konsumentnamnder skuiie inrättas. Dessförinnan borde en försöksverksamhet genomföras med de stora iöntagarorganisationerna som huvudmän. Försiaget togs upp i proposition 1967:75 om effektivisering av verksamheten på pris- och konkurrensområdet. Därvid uttaiades att iokaia konsumentkommittéer skuiie kunna göra värdefuiia insatser som förmediare av konsumentuppiysning. Det ansågs iämpiigt att börja med en försöksverksamhet pá ett mindre antal piatser. Frågan om kommunaia nämnder skuiie få prövas närmare sedan erfarenheter vunnits om verksamhetens genomförande.

Ar 1967 inrättades iokaia konsumentkommittêer på sex orter i iandet samt ett centralt råd för att ieda och stödja verksamheten. Förutom LO deitog Tjänstemännens Centraiorganisation TCO, Arbetarnas Biidningsförbund ABF, Tjänstemännens Biidningsverksamhet TBV och Kooperativa giiiesförbundet i verksamheten. Senare utökades kretsen med Husmodersförbundet Hem och Samhäiie.

Tiii kommittéernas uppgifter hörde att bistå konsumenter i oiika konsumentfragor, genomföra iokaia undersökningar samt sprida aiimän konsumentinformation. De iokaia kommittêerna sammanträdde

24 Kommunal niva - konsumenrvägledare

en gång i månaden. Inkommande ärenden behandlades av de olika kommitteernas kontaktsekreterare.

Verksamheten upphörde år l972. Det centrala radet konstaterade i sin sammanfattning av erfarenheterna bl.a. att man i högre än centrala organ nådde ut till de konsumenter som bäst grad behövde hjälp och att man i de flesta fall lokalt lyckades lösa konsumentproblem.

Konsumentutredningen, som hade i uppdrag att utreda fragan om riktlinjerna för den statliga konsumentupplysningen samt därmed sammanhängande forsknings-, provnings- och undersökningsarbete, i sitt betänkande (SOU l97l:37) Konsumentpolitik - riktlintog jer och organisation upp frågan om lokal konsumentpolitisk verksamhet. Utredningen ansåg att det fanns behov av sadan verksamhet och tillmätte den stor betydelse i det framtida konsumentpolitiska arbetet. En väsentlig uppgift pa lokal niva skulle kunna vara att samla upp och registrera konsumentproblem. Vidare skulle ett lokalt organ kunna sprida information till konsumenterna genom rádgivning, utställningar, föredrag m.m. Ett lokalt organ skulle även kunna verka för förbättringar i den yttre miljön. Den lokala konsumentverksamheten borde enligt utredningen vara en kommunal uppgift, byggd pa frivilliga ataganden. Nagon författningsreglering ansags inte nödvändig.

I proposition l972:33 framhölls att lokal konsumentpolitisk verksamhet är en uppgift för offentliga organ. Fortsatta överväganden om ett kommunalt engagemang borde inriktas pa lösningar som inte i nagon högre grad belastade kommunernas ekonomi. Enligt propositionen borde huvuduppgifter för en kommunal konsumentverksamhet vara att svara pa allmänhetens fragor och lämna rád och anvisningar till konsumenterna. Organisationen av en sadan verksamhet skulle kommunerna själva avgöra. Riksdagen antog detta förslag (NU l972:40). Samtidigt förutsattes att regeringen och de konsumentpolitiska organen skulle komma att betrakta en vidareutveckling av den begränsade lokala konsumentverksamheten som en angelägen uppgift och lägga fram sadana förslag som ytterligare erfarenheter och överväganden kunde ge anledning till.

Kommunal nivå - konsumentvägledare 25

2.2 1974 års utredning

I aniedning av riksdagens besiut började kommunerna i varierande grad och på o1ika sätt engagera sig i den k0nsumentpo1itiska verksamheten. Vid behand1ingen av två motioner våren 1974 betonade riksdagen vikten av att centraia och regi0na1a konsumentorgan på a11a satt stimuierar och stödjer insatser från kommunernas sida på det konsumentp01itiska området. I en skrive1se ti11 hande1sdepartementet i apri1 1974 underströk konsumentverket behovet av en 1oka1 konsumentverksamhet samt efter- 1yste ökade kommunaia insatser. Mot bakgrund av dessa utta1anden ti11satte handeisministern en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta förs1ag i fråga om kommunernas medverkan i konsumentpoiitiken.

Arbetsgruppen presenterade sitt förs1ag i betänkandet Kommunai konsumentp01itisk verksamhet - innehå11 och organisation (stenci1 H 1974:1). En1igt arbetsgruppen visade erfarenheterna att en 1oka1 konsumentverksamhet hade de bästa förutsättningarna att upprätthå11a en direktkontakt med konsumenterna och deras probiem. En väi utveck1ad 1oka1 konsumentp01itisk verksamhet borde därför ti11skapas. Gruppen fann att övervägande skä1 ta- 1ade för att kommunerna i samverkan med fo1kröre1serna sku11e i svara för verksamheten. é 1 i i Beträffande konsumentverksamhetens innehå11 föresiog arbetsgruppen att en huvuduppgift sku11e vara väg1edning ti11 enski1da konsumenter. Denna uppgift deiades upp i aiimän vägiedning i syfte att ge konsumenterna under1ag för en ratione11 förde1ning av sina resurser, rådgivning före köp samt rådgivning vid tvister. Den sistnämnda uppgiften, b1.a. rek1amati0nsfrågor, förutsattes b1i re1ativt van1igt förekommande. Kommunens medverkan borde där begränsas ti11 att undersöka huruvida tvist över huvud taget före1åg samt att genom kontakt med berörda parter söka stä11a saken ti11 rätta. I annat fa11 borde konsumenten få råd om hur han kan gå vidare med sin sak, exempeivis ti11 Aiimänna rekiamationsnämnden (ARN).

26 Kommunal nivå - konsumemvägledare

Förutom föreslog arbetsgruppen att den kommunala vägledning verksamheten skulle utgöras av allmän informationsverksamhet som utställningar m.m., rapportering av förhållanden av intresse till centrala myndigheter, utarbetande av remissyttranden samt stöd till komsumentpolitiska aktiviteter inom kommunen.

ansåg att lagstiftning inte var pâkallad utan ut- Arbetsgruppen gick ifrån att kommunerna genom frivilliga åtaganden skulle tillgodose behovet av konsumentpolitisk verksamhet.

Beträffande konsumentverksamhetens organisation skulle denna betraktas som en kommunal angelägenhet och inte bindas av beslut från statsmakternas sida. Två principlösningar diskuterades emellertid av arbetsgruppen. Den ena innebar att en särskild konsumentnämnd inrättades och den andra att konsumentfrágorna fick sortera direkt under kommunstyrelsen. För samrád och informed folkrörelserna föreslogs att särskilda refemationsutbyte skulle inrättas. Det löpande arbetet skulle skötas rensgrupper av särskilda vägledare, förslagsvis benämnda konsumentsekreterare. Verksamhet i kommuner med 20 000-30 000 invånare motiverade enligt arbetsgruppen en heltidstjänst som konsumentsekreterare. I kommuner med lägre invånarantal kunde en tjänsteman avdelas eller anställas för att på deltid svara för konsumentoch därmed sammanhängande frågor. Alternativt förevägledning slogs att flera kommuner samarbetar om en konsumentsekreterare.

I l975 40 anslöt till

proposition sig regeringen arbetsgruppens

om kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Riksdagen anförslag vad som anförts i propositionen om kommunal verksamhet och tog underströk samtidigt vikten av att den konsumentpolitiska verksamheten byggs ut i kommunerna.

2.3 Kommunal konsumentpolitisk verksamhet i Stockholm

har funnit det vara av intresse att i detta samman- Utredningen hang helt kort beröra situationen i Stockholm.

Stockholms kommun har sedan l940-talet bedrivit en konsumentuppverksamhet inom tvâ huvudområden, systugeverksamhet och lysande

sou 197346 Kommunal niva - konsumenrvägledare 27

egent1ig konsu1entverksamhet. Den första systugan öppnades år 1942 och bakgrunden var krigstiden och dess brist på varor. I systugan sku11e fo1k få hjä1p med att sy om och andra gam1a k1äder. Den egent1iga konsu1entverksamheten startade 1944, då en b0sattningsk0nsu1ent ti11sattes. Året därpå utökades verksamheten med konsu1enter för rådgivning i frågor om kost och hemvård samt sömnad och texti1.

I an1edning av ett utredningsförs1ag utvidgades och breddades verksamheten från år 1955. Anta1et konsu1enter utökades 1955 ti11 sex och systugeverksamheten inordnades under hemkonsu1entverksamheten. Organisatoriskt p1acerades verksamheten som en sja1vständig enhet under 1är1ings- och yrkessko1styre1sen och med en radgivande nämnd. Från 1964 överfördes hemkonsu1entverksamheten ti11 Stockho1ms sko1direktion.

Ar 1971 ti11sattes en utredning för översyn och omorganisation av hemkonsu1entverksamheten i Stockho1m. Utredningen föres1og b1 a. att verksamheten sku11e anpassas successivt ti11 såvä1 den stat1iga konsumentpo1itiska må1sättningen som ti11 1oka1a behov och förutsättningar och att verksamheten sku11e föras över ti11 s0cia1nämnden. Utredningens förs1ag har behand1ats i drätse1nämnden som i oktober 1977 utta1ade sig för att hemkonsu1entverksamheten inordnas under kommunens informationsnämnd.

Anta1et anstä11da i hemkonsu1entverksamheten har ökat successivt under åren En särski1d pensionärskonsu1ent ti11sattes 1969 och hösten 1974 ti11k0m en budget- och ekonomikonsu1ent. Vidare avde1ades tva konsu1enter för verksamhet vid de socia1a servicecentra1erna och invandrarverksamhet. En verkstad för råd och tips om reparationer och förbättringar startades 1973.

Verksamheten kan de1as in i rådgivning och väg1edning person- 1ig rádgivning, genom utstä11ningar, kurser, demonstrationer, föredrag, medverkan i massmedia m.m. - samt praktisk service vid systugor och verkstad. Under 1970-ta1et började hemkonsu1enterna satsa a11t mer pá utsta11ningar om aktue11a konsumentfragor, arrangera debatter och ge information och rad i ans1utning därti11.

28 Kommunal niva - konsumenrvägledare

Verksamheten kostade under l975 inemot 5 miljoner kronor och under l976 ca 5,6 miljoner. För l977 budgeteras 6,4 miljoner, varav löner utgör 5,1 miljoner.

2.4 Svenska kommunförbundet

Svenska kommunförbundet är en organisation som tillvaratar kommunernas intressen och förser dem med service inom en mangfald områden. Förbundet tillkom den l juli l968 genom en sammanslagning av tva likartade förbund, det ena med tyngdpunkt pa staderna och det andra med landsbygdsdominans. Samtliga kommuner är medlemmar i förbundet.

Kommunförbundets uppgifter är att ge rad och service i juridiska, ekonomiska och kommunaladministrativa frågor samt att tjänstgöra som opinionsorgan, sprakrör och remissinstans för kommunala intressen och synpunkter. Vidare är förbundet central förhandlingsorganisation på den kommunala arbetsmarknaden. Ytterligare en uppgift är att till kommunala befattningshavare, förtroendevalda saval som anställda, förmedla information, upplysning och fortbildning.

Kommunförbundet har en regional organisation med lansavdelningar till vilka samtliga kommuner i ett län hör. Länsavdelningarnas uppgifter är att vara organ för kontakt och samverkan saval mellan kommunerna inom länet som mellan dessa och förbundet.

2.5 Utvecklingen av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten

Genom en enkät fran handelsdepartementet till samtliga kommuner kunde omfattningen av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten kartläggas per den l juni l974. Kommunala konsumentnamnder fanns da i tre kommuner. I nio kommuner hade referensgrupp inrattats. Dessutom fanns fem av de sex lokala konsumentkommittêerna kvar fran forsokstiden. l2l kommuner hade kontaktman till hemkonsulenterna medan 22 kommuner mer självständigt svarade för viss radgivnings- och upplysningsverksamhet. I fyra av

Kommunal nivå - konsumentvägledare 29

de senare fanns heltidsanställd personal. Förslag om konsumentpolitisk verksamhet fanns i ytterligare 87 kommuner.

F Utvecklingen av den kommunala verksamheten framgår av en av Komi 5 i munförbundet genomförd enkät, som avsåg förhållandena den l ja- 2 nuari l977. Enkäten visade att l48 av landets 277 kommuner hade inrättat nagon form av konsumentverksamhet. Härmed avsågs kommuner som har nagon tjänsteman, som pâ hel- eller deltid ger allmänheten vägledning i konsumentfrågor. Dit räknades också kommuner, som genom samarbetsavtal köper tjänster av annan kommun, vilket skedde i 7 områden i landet omfattande 2l kommuner.

Av dessa l48 kommuner hade 52 inrättat en särskild konsumentnämnd. Antalet ökade med ett tjugotal i samband med årsskiftet l976/77. I 85 kommuner hade kommunstyrelsen ansvaret för konsumentfrágorna. Sociala centralnämnden var ansvarigt organ i 8 kommuner, medan 3 kommuner lagt frågorna under en informationsnämnd. I 23 kommuner behandlades frågorna av ett särskilt utskott, delegation eller beredning under kommunstyrelsen eller sociala centralnämnden. l3 av dessa organ behandlade enbart konsumentfragor.

Antalet kommuner som hade inrättat en referensgrupp för konsumentfrágor uppgick till 37. I grupperna ingår företrädare för bl.a. fackliga organisationer och studieförbund.

Av enkäten framgick att personalresurserna för konsumentvägledning var relativt blygsamma. 22 kommuner hade anslagit minst en heltidstjänst. Deltidstjänster om 20-34 timmar per vecka fanns i 28 kommuner. Det stora flertalet kommuner avsatte resurser som motsvarar mindre än en halvtid. Sålunda hade 39 kommuner 5-l9 timmar per vecka för konsumentvägledning, medan 55 kommuner avsatte resurser för högst 4 timmar per vecka. Fördelningen över landet var ojämn.

Slutligen kan nämnas att konsumentverksamhet i högre grad förekom i de större kommunerna än i de mindre. Ungefär 80 procent av de kommuner som har mer än 30 000 invånare hade konsumentverksamhet. Motsvarande för kommuner med mindre än l5 000 invå-

30 Kommunal niva - konsumenrvägledare

nare var 36 procent. Även anta1et timmar för konsumentväg1edning varierade i förhå11ande ti11 kommunstor1eken.

Sedan den 1 januari 1977 har ytter1igare kommuner bes1utat om inrättande av konsumentverksamhet. Det tota1a anta1et verksamheter beräknas den 1 december 1977 uppgå ti11 163, varav 60 med konsumentnämnd.

2.6 Utredningens undersökning

Som nämnts i avsnitt 1.3 har RKV-utredningen genom en enkät ti11 ett urva1 kommunstyre1ser sökt få en inb1ick i hur den kommuna1a konsumentpo1itiska verksamheten bedrivs. I bi1aga 2 ges en sammanstä11ning av de inkomna svaren. Av denna framgår att de kommuna1a konsumentväg1edarnas arbetstid ti11 övervägande de1 (uppskattningen för 1977 utgör 68 procent) upptas av väg1edning ti11 enski1da konsumenter, dvs. rådgivning före köp, rek1amati0nsfrågor och rådgivning i konsumenträtts1iga frågor. Aktiviteter som kan benämnas a11män konsumentinformation, t.ex. utstä11ningar, information i sko1or, föreningar och organisationer, samt stöd ti11 konsumentpo1itiska aktiviteter i kommunen, vi1ket kan ta sig uttryck i information ti11 studieförbund, uppskattas ti11sammans ta i anspråk drygt en femtede1 av arbetstiden under 1977 B1and övriga uppgifter märks bevakning och rapportering av konsumentprob1em, vissa projekt och undersökningar samt konsumentnämndsarbete.

Ett annat sätt att studera den kommuna1a konsumentverksamheten är att kart1ägga kontakter och samarbete med o1ika organ, föreningar m.m. Av de kommuna1a organen nämns s0cia1förva1tningen som det organ med vi1ket ett f1erta1 väg1edare har mest kontakt. Samarbetet anges oftast ske i form av information om konsumentp01itiska frågor. B1and 1oka1a organisationer tas studieförbund upp i f1est fa11, men pensionärsföreningar och andra föreningar nämns också i ett anta1 fa11. väg1edare anger att man har Några kontakt med 1änsstyre1sens 01ika enheter, såsom priskontor och i frågor som fa11er inom dessa enheters förva1tningsavde1ning, ram.

= Kommunal nivá - konsumentvägledare 31

m Beträffande kontakterna med hemkonsuienten vid iänsstyreisen anger de fiesta vägiedare att dessa b1.a. gäiier råd i informations- och rekiamationsfrågor, iån av materiai, diskussion av samarbetsfrågor. Vidare förekommer samarbete i form av utstäiininqsaktiviteter. Här kan nämnas att kommuner med mer omfattande verksamhet i något större utsträckning anger samarbete i oiika former medan kommuner med mindre omfattande verksamhet mer anger förfrågningar om material vid kontakter med hemkonsuienterna.

Vägiedarnas kontakter med konsumentverket anges i fiera fail ta sig uttryck i förfrågningar om information på oiika områden, exempeivis konsumenträttsiiga frågor för vägledning ti11 enskiida konsumenter. I några fail nämns deltagande i utredningsarbete samt rapportering av konsumentprobiem tiii konsumentverket. A11männa rekiamationsnämnden kontaktas av ett antai vägiedare i rekiamationsfrågor. Som framgår av biiaga 2 nämner kommuner med mer omfattande verksamhet i fier faii juridiska frågor, deitagande i undersökningar och rapportering av konsumentprobiem vid kontakterna med konsumentverket än vad som är faiiet för kommuner med mindre omfattande verksamhet.

va.

. 33

3 REGIONAL NIVÅ - HEMKONSULENTERNA

3.1 Historik

3.1.1 Utredningar m.m.

Redan omkring 1910 anstä11de några hushå11ningssä11skap hemkonsu1enter med uppgift att ge 1andsbygdens kvinnor råd och anvisningar i frågor om hemmets skötse1. Andra hushå11ningssä11skap fö1jde detta initiativ. Frågan om hemk0nsu1enternas verksamhet har sedan dess varit föremå1 för o1ika utredningar.

1937 års hemkonsu1entutredning ti11sattes för att utreda frågan om behovet av hemk0nsu1entverksamhet. sku11e En1igt utredningen hemkonsu1enternas huvuduppgift vara rådgivnings-, föredragsoch kursverksamhet samt anordnande av studieresor. Instruktion för hemk0nsu1ent sku11e utfärdas av vederbörande hushå11ningssä11skap och understä11as 1antbruksstyre1sen för godkännande. Utredningens betänkande 1edde ti11 att regeringen i proposition 1938:232 fram1ade förs1ag om anvisande av statsbidrag ti11 anstä11ande av 28 hemkonsu1enter vid hushå11ningssä11skapen. Riksdagen bifö11 förs1aget.

a Utredningen för hem- och fami1jefrågor behand1ade i sitt betänkande om fami1je1iv och hemarbete även om (SOU 1947:46) frågan hemkonsu1enternas arbetsuppgifter. I utredningen föres10gs att kost- och hemvårdsundervisning sku11e handhas av hemkonsu1enterna. Ti11sättning av särski1da sömnads- och hems1öjdsk0nsu1enter föres1ogs 1iksom även bosättningsk0nsu1enter. Vidare framhö11s att huvudmannaskapet borde handhas av 1andstingen. Förs1ag ti11 omorganisation av hushå11ningssä11skapen fram1ades i proposition 1947:76. Landstingen sku11e ta över hemk0nsu1entverksamheten för

34 niva - hemkonsulenterna

Regional

att sammanföra den med verksamhet, som iandstingen bedrev på andra områden. Försiaget antogs inte av riksdagen.

Behovet av hemkonsuienter i städer framhöiis i fiera sammanhang b1.a. i motioner vid 1957 års riksdag. Riksdagen anförde då att de inom hushåiiningssäliskapen anstäiida hemkonsulenterna hade att verka även i stadskommunerna och att en eventuell möjlighet utvidgning av hemkonsuientkåren borde ske inom ramen för den existerande organisationen. Motionerna föraniedde ingen åtgärd från riksdagens sida.

ti11ka11ade 1961 en arbetsgrupp for att ut- Lantbruksstyreisen reda hemkonsuienternas framtida verksamhet. Arbetsgruppen framhö11 i sin utredning (Utredning angående hushåiiningssallska- 1963) att det föreiåg ett stort bepens hemkonsuientverksamhet, hov av såväi konsumentupp1ysning och individueii rådgivning U1] konsumenter i ti11 hushåiiet hörande frågor som en mesamt1iga ra specia1iserad rådgivning för jordbrukarfamiijerna. För att bättre kunna tiligodose behovet av konsumentuppiysning föresiogs en utökning av antaiet hemkonsuienter ti1i 38 ordinarie och 20 biträdande hemkonsuienter. Organisatoriskt sku11e verksamheten även sortera under hushå11ningssä11skapen och fortsättningsvis iantbruksstyrelsen. En särskiid befattningshavare inom 1antskuile svara för den centraia samordningen av bruksstyreisen verksamheten. Inom varje hushåliningssäiiskapsområde borde finnas 10ka1a hushåiisnämnder och en centrai hushå11snämnd. Ett samarbete me11an olika hushå11ningssä11skap inom en region för- ordades i syfte att effektivisera verksamheten. Arbetsgruppens försiag föran1edde iantbruksstyreisen att begära ansiag för en tjänst för samordning av hemkonsu1entverksamheten. Styreisens begäran bifölls inte.

1965 års iantbruksorganisationsutredning fick i uppdrag att framiägga försiag om utformningen av iantbruksnämndernas organisation och därmed sammanhängande frågor. Utredningen behand- 1ade b1.a. hemkonsuientorganisationens framtida stäiining. I betänkandet förordade utredningen att hemkonsuien- (SOU 1966:49) terna sku11e bedriva uppiysning sâväi ti11 jordbrukarhushâiien som ti11 övriga hushå11. Utredningen föresiog att hemkonsuien-

Regional niva - hemkonsulenrema 35

terna i avvaktan på organisationsfrâgans definitiva lösning tills vidare skulle tillhöra lantbruksnämnderna. Statsmakterna godtog utredningens förslag, och hemkonsulenterna blev tjänstemän hos lantbruksnämnderna från den l juli 1967.

1965 års hemkonsulentutredning hade till uppgift att utreda henr konsulentverksamheten. Utredningen konstaterade i sitt betänkande Den framtida hemkonsulentverksamheten (stencil H 1969:3) att hemkonsulenterna hade en stor funktion att fylla som kontakt-, rådgivnings- och upplysningsorgan, särskilt för svaga konsumentgrupper. Mer tid borde därför anslås åt rådgivning.

Beträffande verksamhetens målgrupp framhölls att skillnaderna mellan jordbrukarhushåll och andra hushåll hade utjämnats, varför konsumentverksamheten borde inriktas på alla hushåll. Utredningen förordade av den anledningen en överflyttning av hemkonsulenterna från lantbruksnämnderna till länsstyrelserna. Statsmakterna godtog förslaget, vilket ledde till att den befintliga organisationen överfördes till länsstyrelserna den l juli 1970 med placering utanför sektionsindelningen, direkt under landskanslierna. Samtidigt fick konsumentinstitutet medel för ledningsverksamheten. Efter omorganisation av länsstyrelserna 1971 tillhör hemkonsulenterna planeringsavdelningarna.

Hemkonsulentutredningens betänkande överlämnades till den år l967 tillsatta konsumentutredningen, vilken hade i uppdrag att utreda frågan om riktlinjerna för den statliga konsumentupplysningen samt därmed sammanhängande forsknings-, provnings- och undersökningsarbete. I det i tidigare avsnitt nämnda betänkandet - (SOU 1971:37) Konsumentpolitik riktlinjer och organisation föreslogs att ett konsumentverk skulle inrättas. Beträffande hemkonsulenterna föreslogs att de skulle stödja och främja utvecklingen av kommunal och annan konsumentpolitisk verksamhet samt förmedla material och synpunkter från sådan verksamhet tül konsumentverket. Vidare föreslogs att antalet tjänster skulle utökas med fyra. I proposition 1972:33 att antalet föreslogs tjänster skulle ökas med sex till totalt 39 hemkonsulenttjänster. Riksdagen godtog detta förslag (NU 1972:40).

36 nivå - hemkonsulenterna

Regional

3.l.2 Verksamheten

en instruktion från l938 ålåg det hemkonsulenterna att Enligt lämna husmödrarna på landsbygden råd och anvisningar angående hemmets vård och husligt arbete i övrigt samt angående sådana i lanthushållning, som lämpligen bör utföras av yttre göromål husmor. Denna instruktion upphörde att gälla l953. Vid flertalet hushållningssällskap tillämpades därefter en normalinstruktion, utarbetad av Hushållningssällskapens förbund. Enligt denna skulle varje hemkonsulent inom sitt verksamhetsfält bl a. ge råd till allmänheten och kurser och upplysningar genom föredrag samt följa utvecklingen inom verksamhetsgrenen.

Verksamheten kom att domineras av stöd till lanthushållen. Arbetet bedrevs genom råd och upplysning till enskilda hushåll, genom föredrag, kurser, demonstrationer och utställningar samt genom skrifter och pressmedverkan.

Som exempel kan nämnas att enligt den förut nämnda, av lantbruks tillsatta, ägnade hemkonsulenterna 25 styrelsen arbetsgruppen

procent av sin tid under l96l åt individuell rådgivning i sam-

band med konsultation på expedition, ritarbete för planering av kök samt besök i hem och institutioner rörande rationaliseringsoch investeringsfrågor m.m. Grupprådgivning i samband med kurser, studieresor och undervisning tog i anspråk 4l procent av tiden. övrig verksamhet i samband med planering av kurser, utställningar, föredrag m.m., genomgång av litteratur m.fl. uppgifter tog 28 procent av hemkonsulenternas arbetstid.

Vad gäller ämnesområden tog sådan rådgivning som rådgivningens avser maskinell och redskap i hemmen mest tid i anutrustning Därefter följde köksinredningar, hemvård, kostfrågor m.m. språk. Det största ämnesområdet vid kurser och föredrag var kost- och näringsfrågor, matlagning m.m. som upptog 36 procent av antalet kursdagar.

Enligt hemkonsulentutredningen tog den rådgivande verksamheten i anspråk omkring 40 procent av arbetstiden l965. De viktigaste ämnesområdena för verksamheten var kost- och näringsfrågor

Regional niva - hemkonsulentema 37

(10 procent av arbetstiden), frågor om inredning av kök och ekor nomiutrymmen samt om ekonomi e (7 procent) frågor (5 procent). E 2 Inriktningen på olika ämnesområden har förändrats med tiden. På tvättområdet har verksamheten från l940-talet utvecklats från medverkan för att skapa andelstvätterier till rådgivning om tvättmaskiner. På 1940-talet ägnades frågan om köksmodernisering omfattande intresse. Köksstandardiseringen har senare fört med sig att arbetet på köksområdet koncentrerats till val av kökskomponenter samt placering av dem. På djupfrysningsområdet har intresset flyttats från kollektiva frysanläggningar till råd beträffande frys för enskilda hushåll. Frågor om rationella arbetsmetoder och om hjälpmedel i hushållsarbetet har påkallat ökad uppmärksamhet i och med kvinnornas förändrade förvärvssituation.

Under den tid som hemkonsulentorganisationen sorterade under lantbruksstyrelsen/lantbruksnämnderna (1967-1970) fanns ingen särskild instruktion för verksamheten. Emellertid fick verksamheten under denna tid en något ökad på lanthushållen inriktning och en intensifierad rådgivning beträffande bl.a. lanthushållens ekonomiska problem, driftsplanering och arbetsrationalisering.

3.2 Utvecklingen under senare år

Som nämnts ovan tjänstgör hemkonsulenterna sedan den l juli l970 på länsstyrelserna. Konsumentinstitutet svarade fram till utgången av l972 för ledningsverksamheten. Konsumentverket övertog denna uppgift, då det inrättades den l januari l973.

Den arbetsgrupp inom handelsdepartementet, som lade fram förslag beträffande kommunal konsumentpolitisk verksamhet, föreslog att hemkonsulenttjänsterna skulle dras in. an- Anledningen gavs vara att betydande delar av hemkonsulenternas verksamhet u enskild och allmän konsumentinformation konsumentvägledning skulle föras ut i kommunerna. Den s.k. stödjande verksamheten, dvs. rådgivning, information, viss m.m. skulle i huutbildning vudsak bli en uppgift för konsumentverket (stencil H l974:l).

38 Regional nivå - hemkonsulenrerna

Arbetsgruppens förslag kom att ligga till grund för proposition 1975:40 om kommunal konsumentpolitisk verksamhet.

Riksdagen gick i sin behandling av frågan mot förslaget att han skulle dras in med hänvisning till att det

l

konsulenttjänsterna inte fanns underlag för ett beslut om indragning av tjänsterna i en nära framtid (NU l975:26). Samtidigt uttalade riksdagen att en anpassning av den regionala organisationen borde komma till stånd i takt med utbyggnaden av den kommunala konsumentverksamheten.

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen åt konsumentverket att utarbeta anvisningar för hemkonsulenternas verksamhet. Sådana utfärdades i juni l975 och gäller tills vidare. Enligt anvisningarna, som följer de i regeringsuppdraget angivna riktlinjerna, skall hemkonsulenternas arbete inriktas på att stimulera och stödja utvecklingen av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten samt bevaka och rapportera konsumentfrågor inom länet. Vidare skall utredningar utföras på uppdrag av konsumentverket. skall vara att svara för

Ytterligare uppgifter ut-å

bildning och allmän information i konsumentfrågor och bistå

T

i

länsstyrelsen vid handläggning av ärenden som kräver konsumenti politisk sakkunskap. Vägledning till enskilda konsumenter skall begränsas och endast ges till konsumenter i kommuner som saknar

l

konsumentpolitisk verksamhet.

Sedan l970 har den regionala konsumentverksamheten breddats till att omfatta alla kategorier hushåll. Den individuella rådgiv- ; 1 ningen har fått förhållandevis stor volym. Ãmnesmässigt har verksamheten särskilt rört dels allmänna konsumentfrágor och dels bl.a. frågor om ekonomi och arbetsrationalisering.

Enligt en sammanställning av hemkonsulenternas verksamhet utarbetad av konsumentverket (l977:6-04) kan verksamheten delas upp på följande områden: - stöd till kommunal verksamhet konsumentpolitisk bevakning, rapportering och utredning - till enskilda konsumenter vägledning - och allmän konsumentinformation utbildning - inom uppgifter länsstyrelsen.

Regional niva - hemkonsulenterna 39

Vad gäller uppgiften stöd till kommunal konsumentpolitisk verksamhet tog den mer tid i anspråk 1975/76 än tidigare. Hemkonsulenterna använde i genomsnitt 8 procent av sin tid åt denna uppgift mot l procent l973/74. Åtgärderna kan avse dels att stimulera kommunerna att starta egen verksamhet, dels att stödja kommunerna i det löpande arbetet, när dessa kommit i gång med konsumentpolitisk verksamhet.

Området bevakning, rapportering och utredning har tidsmässigt ökat från 5 till 13 procent under perioden 1973/74-1975/76 för hemkonsulenterna i genomsnitt. Uppgifterna innebär bl.a. att följa utvecklingen på området, att rapportera konsumentproblem till konsumentverket samt att göra marknadsundersökningar och utredningar på uppdrag av konsumentverket. - Skillnaderna i aktivitet är stora mellan olika län vad galler de nämnda arbetsområdena.

Vägledning till enskilda konsumenter skall enligt riksdagsbeslutet l975 bli en uppgift för de kommunala vägledarna. Under perioden l973/74-l975/76 använde hemkonsulenterna i genomsnitt 45 procent av sin arbetstid för denna uppgift. Det finns en skillnad i arbetsinsats mellan olika län, vilket till en del beror på olika grad av utbyggnad av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten.

Tidsåtgången för aktiviteter inom områdena utbildning och allmän information har minskat från 44 procent 1973/74 till 30 procent l975/76. Som exempel på det första området kan nämnas föreläsningar och föredrag på kurser av olika slag varvid utställningar i viss mån ingår som komplement. Den allmänna informationsverksamheten omfattar utställningar samt t.ex. massmediakontakter. Utställningsverksamheten kan delas in i sådan som förutsätter viss muntlig information och annan utställningsverksamhet - s.k. passiva utställningar. Antalet visningsdagar med muntlig information har i stort sett varit oförändrat under petioden l973/74-l975/76 medan antalet visningsdagar för s.k. passiva utställningar har ökat kraftigt under samma period.

40 Regional niva - hemkonsulentema

Hemkonsulenternas uppgifter inom länsstyrelserna består i stor utsträckning av att biträda vid handläggningen av ärenden som kräver konsumentpolitisk sakkunskap. Tidsåtgången i genomsnitt för hemkonsulenterna har varit 5 procent under perioden l973/74 -l975/76.

Fördelningen mellan de olika arbetsuppgifterna har i stort inte förändrats under l976/77 jämfört med året innan. Det bör dock nämnas att bevakning, rapportering och utredning har öka: från l3 till l8 procent medan vägledning till enskilda konsumenter samt insatser på utbildnings- och informationsomrädet minskat något under l976/77.

3.3 Utredningens undersökning

Utredningen har genom en enkät till landets samtliga hemkonsulenter sökt kartlägga den regionala instansens arbetsuppgifter.

En sammanställning av svaren finns i bilaga 3. Av denna framgår att inemot en tredjedel av hemkonsulenternas arbetstid beräknas under l976/77 upptas av vägledning till enskilda konsumenter. Uppgifterna stöd till kommunal verksamhet samt bevakning, rapportering och utredning beräknas ta l5 procent vardera av arbetstiden. Insatser på utbildningsomrâdet och området allmän konsumentinformation tar tillsammans 30 procent av arbetstiden enligt gjorda beräkningar. Uppgifter inom länsstyrelsen svarar under l976/77 för resterande 7 procent.

Ett annat sätt att studera den regionala verksamheten är att kartlägga kontakter och samarbete med olika organ, föreningar m.m. Kontakterna med den kommunala konsumentpolitiska verksamheten anges gälla bl.a. reklamationsärenden, information i vägledningsärenden, diskussion av verksamhetens uppläggning samt gemensamma aktiviteter av olika slag exempelvis utställningar.

Bland de kommunala organen nämns socialförvaltningen som det organ med vilket ett flertal hemkonsulenter har mest kontakt. Av lokala organisationer tas studieförbund upp av flertalet

nivå - hemkonsulenterna

Regional 41

O hemkonsuienter. Aktiviteterna ror i båda faiien främst information i konsumentpoiitiska frågor.

Samarbetet inom främst iänsstyreisen gälier frågor om tiiifäiiig som behandias handei, av förvaitningsavdeiningen, samt prisfrågor vid kontakt med priskontoret. Biand instanser inom övriga länet marks iandstinget och Kommunförbundets som iänsavdeining samarbetsorgan när det gäiier aiimän konsumentinformation. Andra kontaktorgan på iänspianet är studieförbund, hushåiiningssäiiskap, poiitiska och ideella föreningar m.f1., viika tar dei av hemkonsuienternas insatser och inforpå utbiidningsområdet mationsområdet.

Teiefonkontakt med konsumentverket tas i fiera fa11 för att få information om varor och tjänster samt i juridiska Andfrågor. ra typer av samarbete är framför aiit deitagande i projekt, undersökningar eiier annat på uppdrag av konsumentverket. Andra områden är bevakning och rapportering av konsumentprobiem samt utstaiiningar av oiika siag.

Bland andra myndigheter med viika hemkonsuienterna har kontakt märks statens iivsmedelsverk, som får i iivsmeförfrågningar deisfrågor.

sou 1978:16 43

4 CENTRAL NIVÅ - KONSUMENTVERKET

4.1 Historik

De tidigaste insatserna på konsumentområdet bars i avgörande grad upp av oiika friviiiiga organisationer. En samverkan melian dessa möjiiggjordes genom inrättandet av b1.a. Hemmens Forskningsinstitut (HFI) 1944, vars verksamhet åtnjöt stats- Detta institut för bidrag. utgjorde grunden de statiiga insatserna på konsumentområdet. Statens institut för konsumentfrågor, som biidades 1957, hade sitt ursprung i HFI. Vid samma tidpunkt inrättades statens konsumentråd.

Konsumentinstitutet (KI) hade till uppgift att verka för en rationaiisering av arbetsförhåiiandena i hushåiien samt för att produktion och konsumtion inriktades på goda och ändamåiseniiga konsumentvaror. I detta syfte bedrev KI forsknings-, provningsoch undersökningsverksamhet samt uppiysning om egna och andra institutioners resuitat av sådan verksamhet. Hemkonsuienternas verksamhet handiades centrait av KI fr.o.m. 1970.

Statens konsumentråd hade tiii uppgift b1.a. att främja och stödja initiativ ti11 forskning, uppiysning eiier andra åtgärder ti11 nytta för konsumenterna. Rådet fördeiade statsmedei för sådana ändamål. Vidare administrerade och finansierade rådet Aiimänna rekiamationsnämnden, som inrättades som en försöksverksamhet 1968:

Varudekiarationsnämnden (VDN) började sin verksamhet 1951. Nämndens uppgift var att verka för ökad av upplysande vaanvändning rudekiarationer för konsumtionsvaror och att därvid tiiise att dekiarationerna biev vederhäftiga och enhetiigt utformade.

44 Central niva - konsumenrverke!

4.2 Konsumentverket

Konsumentutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1971:37) - Konsumentpolitik riktlinjer och organisation att ett konsumentverk skulle inrättas. Samtidigt skulle konsumentinstitutet och konsumentrådet samt varudeklarationsnämnden gå upp i det nya verket. Utredningen ansåg att det fanns ett behov av att samordna de statliga insatserna på det konsumentpolitiska omrâdet.

Konsumentutredningens förslag ledde fram till att ett konsumentverk inrättades som central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor med uppgift att stödja konsumenterna och förbättra deras 1 ställning på marknaden. Konsumentverket började sin verksamhet J den 1 januari 1973. Vid samma tidpunkt fördes huvudmannaskapet ; för Allmänna reklamationsnämnden över från konsumentrådet till konsumentverket. Nämnden har till uppgift att pröva tvister mellan företag och enskilda konsumenter angående varor och tjänster och avge rekommendationer i sådana ärenden.

Konsumentombudsmannen (KO) började sin verksamhet 1971. KO hand- 1 lade ärenden om otillbörlig marknadsföring och oskäliga avtals- 1 1 villkor med stöd av 1970 års marknadsföringslag och 1971 års lag

l

om oskäliga avtalsvillkor. Marknadsföringslagen gäller åtgärder som näringsidkare vidtar vid marknadsföring av varor, tjänster @ och andra nyttigheter. Enligt lagen kan varje kommersiell mark-

H

nadsföringsåtgärd förbjudas som strider mot god affärssed eller

som är otillbörlig på annat sätt mot konsumenter eller närings- \ idkare. Avtalsvillkorslagen avser att skydda konsumenter mot 0skäliga avtalsvillkor som näringsidkare använder. Om ett avtalsvillkor oskäligt gynnar säljaren på konsumentens bekostiad kan villkoret förbjudas enligt lagen.

I proposition 1975/76 34 föreslogs en utvidgning av marnadsföringslagen. Förutom bestämmelsen om otillbörlig marknadsföring (§ 2) kan näringsidkare enligt § 3 åläggas att i reklam eller annan marknadsföring lämna sådan information som är av särskild betydelse för konsumenten. Försäljning eller uthyrning av varor, som medför särskild risk för skada på person eller egeniom, kan förbjudas enligt § 4.

& Central nivå - konsumentverket 45

I nämnda proposition föreslogs även att KO och konsumentverket skulle föras samman till en organisation, där chefen tillika skulle vara konsumentombudsman. Riksdagen biföll propositionen. Med anledning av riksdagens beslut i organisationsfrågan tillsattes en särskild utredning, Organisationskommittén för konsumentverket, som lade fram förslag med den innebörden i betänkandet Organisation av nya konsumentverket (stencil H 1976:2). En på grundval av utredningens organisationsförslag utarbetad proposition bifölls av riksdagen (prop. l975/76 l59, NUl975/76 63).

Den l juli l976 gick konsumentverket och KO samman till en ny myndighet. Samtidigt trädde den nya utökade marknadsföringslagen i kraft. Inom den nya myndigheten har de båda organisationerna förenat sin verksamhet samtidigt som uppgifterna utökats på grund av den nya marknadsföringslagen. Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor med uppgift att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden.

Det åligger konsumentverket särskilt att undersöka konsumenternas förhållanden och uppmärksamma konsumentgrupper som är eftersatta på olika sätt, granska marknadens utbud av varor och tjäns ter, genomföra undersökningar och provningar, bevaka företagens säljvillkor och marknadsföring och vid behov ingripa med stöd av marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen, ta fram riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning samt påverka näringslivet att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas behov, informera konsumenterna om fakta och förhållanden som är viktiga för dem, främja och medverka vid utbildning i konsumentfrågor, stödja forskning inom verkets arbetsområden, främja utvecklingen av den kommunala konsumentverksamheten, samt svara för den regionala konsumentverksamheten och för försöksverksamheten med Allmänna reklamationsnämnden.

Konsumentverket är organiserat på två avdelningar om vardera två byråer samt en allmän byrå, en informationsbyrå, en teknisk byrå, en administrativ byrå och ett KO-sekretariat. KO-sekretariatet sorterar direkt under verkschefen i dennes egenskap av KO och biträder KO med hans uppgifter enligt marknadsföringslagen

46 Central niva - konsumenrverket

och avtalsvillkorslagen. Till detta kommer försöksverksamheten vid Allmänna reklamationsnämnden och glesbygdsnämnden. som är en rådgivande nämnd i frågor angående stöd till butiker i glesbygd.

Verksamheten inom konsumentverket struktureras i tre huvudprogram, nämligen marknadsinriktade aktiviteter, systeminriktade aktiviteter och allmän information. Målet för det första programmet är att för konsumenterna ange möjligheter till ett resursutnyttjande som bättre tillgodoser deras behov och att påverka producenter, distributörer och marknadsförare att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas behov. K0-sekretariatet ingår som en del i detta program.

Arbetet med de marknadsinriktade aktiviteterna bedrivs inom tvâ avdelningar. Dessa arbetar med utredningar och förhandlingar, till stor del med stöd av marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen. Avdelningarna är uppdelade på fyra byråer. De ämnesområden som behandlas inom respektive byrå är hemproduktion, boende, transporter m.m. samt övrig konsumtion. Byråerna behandlar problem som rör konsumenternas köp och användning av varor, tjänster och andra nyttigheter. Det kan också gälla vilseledande marknadsföring, oskäliga avtalsvillkor osv. Problemen uppmärksammas bl.a. genom anmälningar från konsumenter och företagare, påpekanden från hemkonsulenter och konsumentvägledare samt verkets egen bevakning av marknaden.

Byråerna har dessutom till uppgift att utarbeta riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning (se avsnitt 4.2.l). Vidare granskas villkor i standardkontrakt som används av privata, statliga eller kommunala företag.

Arbetet är främst inriktat på att genom frivilliga överenskommelser med näringslivet söka komma till rätta med problem beträffande marknadsföring, produktutformning eller avtalsvillkor. I de flesta fall träffas en uppgörelse. Om det inte går att konma fram på frivillig väg kan ett ärende som faller under marknadsföringslagen eller avtalsvillkorslagen föras över till K0-

› Central nivå - konsumentverket 47

sekretariatet. Sekretariatet utfärdar vitesförelägganden, för talan i Marknadsdomstolen och handlägger åtalsärenden.

skall även behandla frågor som gäller hushållens ekonoå Byråerna 2 mi och rationalisering av hushållsarbetet. Vidare skall byråerna svara för rådgivning och annan information till kommunala och regionala vägledare.

Målsättningen för de systeminriktade aktiviteterna är att genom påverkan av producenter och myndigheter förändra distributionssystemets utformning, att förbättra undervisning och utbildning i konsumentfrågor samt utveckla den kommunala konsumentpolitiska verksamheten. Arbetet bedrivs inom den allmänna byrån, som är uppdelad på tre enheter. Enheten för distribution och hushållsekonomi handlägger ärenden om investeringsstöd i form av lån och bidrag till upprustning och nybyggnad av dagligvarubutiker i glesbygd. Enhetens arbete med hushållsekonomi omfattar bl.a. undersökningar om konsumenternas användning av tid, pengar och andra resurser.

Utbildningsenheten inom allmänna byrån har i första hand till uppgift att förbättra utbildningen i konsumentfrågor inom skolsystemet. Ekonomiskt stöd ges till studieförbundens kursverksamhet på konsumentområdet. Enheten genomför också kurser för tjäns temännen inom den kommunala och regionala konsumentverksamheten. I Vidare handlägger enheten ärenden om stöd till forskning vid

l

universitet och högskolor.

5 Kommunenheten svarar för konsumentverkets uppgifter rörande den

T kommunala och regionala konsumentverksamheten. Enheten följer

och analyserar utvecklingen av kommunernas konsumentverksamhet och bistår kommunerna i samband med att den kommunala verksamheten byggs upp och i det löpande arbetet. Insatserna på områ- : det görs i nära samverkan med bl.a. folkrörelserna och kommun-

f förbundet. I fråga om såväl kommunal som regional konsumentverk-

V samhet svarar enheten bl.a. för systematisering av verkets ma- . terialservice till konsumentvägledare och hemkonsulenter, samordning av projekt och annat direkt samarbete mellan verket och

48 Central niva - konsumentverket

den kommunala verksamheten samt av ruoch regionala utveckling tiner för inrapportering och dokumentation av problem.

allmän information är att kännedom Syftet med programmet sprida om förhållanden av konsumentpolitiskt intresse. Informationsbyrån svarar för denna verksamhet. Arbetet bedrivs via en rad oli- . ka informationskanaler, bl.a. tidskrifterna Råd och Rön och Kon- l sument - Rätt & Ekonomi. Kontakterna med massmedia samordnas av l Kampanjenheten inom byrån svarar för vñormations- 1 presstjänsten. främst till allmänheten. Det kan gäl- l aktiviteter som riktar sig m.m. om t.ex. och konla annonsering, utställningar prisfrågor

I

sumenträtt. slutligen ger ut handböcker, rapport- Förlagsenheten er och andra både till allmänheten och andra mottatrycksaker gargrupper. ä

4.2.1 Riktlinjer Å

konsumentverkets instruktion skall verket söka påverka Enligt

att sin i

producenter, distributörer och marknadsförare anpassa l verksamhet efter konsumenternas behov. Riktlinjerna och de över-

som föregår dessa ser verket som det läggningar med näringslivet

viktigaste instrumentet för sådan påverkan.

l

Konsumentverket mottar fortlöpande olika konsumentreaktioner. l l Sådana reaktioner kanaliseras till verket bl.a. via den kommunala konsumentverksamheten. Härutöver har verket och regionala ständiga kontakter med konsumenter i anslutning till anmälningar, och förfrågningar till Allmänna reklamationspåpekanden nämnden och verket centralt. Vid de överläggningar som normalt utfärdandet av riktlinjer kommer verket att redovisa föregår det erfarenhetsunderlag som verket åberopar för att inleda överläggningar med näringslivet.

De utfärdade riktlinjerna är formellt sett inte bindande för företagen utan skall ses som rekommendationer. I det fall en näringsidkare inte följer en riktlinje kan konsumentverket ingripa, i första hand genom förhandlingar. Visar det sig inte

Central nivå - konsumentverket 49

möjligt att få godtagbart resultat på frivillig väg kan KO föra ärendet vidare till Marknadsdomstolen. Om Marknadsdomstolen bi- F ; faller K0:s talan meddelas motparten ett förbud eller ett åläg- 5 gande som normalt är förenat med vite. Marknadsdomstolens beslut kan inte överklagas.

Riktlinjerna publiceras i konsumentverkets författningssamling. Vad gäller bevakningen av hur utfärdade riktlinjer praktiskt tillämpas får konsumentverket reaktioner via olika kanaler. Hemkonsulenter och kommunala konsumentvägledare informeras om innehållet i utfärdade riktlinjer samt uppmanas att följa utvecklingen på det lokala och regionala planet.

4.2.2 Samarbete med kommunal och regional konsumentverksamhet

;Konsumentverket skall enligt sin instruktion svara för den re-

ågionala

konsumentverksamheten och för kontakterna med företrä-

êdare

för kommunal konsumentverksamhet. Beträffande den kommuna-

åla

konsumentverksamheten åligger det verket särskilt att bistå med material och vägledning i samband

?kommunerna

med att den

åkommunala verksamheten byggs upp, att lämna kommunerna råd i

?det löpande arbetet samt att ordna fortbildning för kommunala

çtjänstemän. Även den regionala konsumentverksamheten får bistånd

Ei

det löpande arbetet och vid fortbildning av tjänstemännen. l

iK0nsumentverket ger service till kommuner vid start eller ut- Eveckling

av konsumentverksamhet. Vidare bistår verket konsumentoch hemkonsulenter med tjäns-

lsekreterare genom telefonkontakter

åtemän vid verket och Allmänna reklamationsnämnden. Ofta gäller

ldessa kontakter mer komplicerade konsumentfrågor och problem.

åvägledare

och hemkonsulenter förses också med informations- och för till konsumenter. Vidare

áfaktaunderlag

vägledning svarar

åverket för fortbildning av vägledare och hemkonsulenter, vilket

lsker

i form av introduktionskurser för nyanställda, påbyggnads-

;kurser

och temakurser. De sist nämnda innehåller information,

;erfarenhetsutbyte

och diskussion kring ett begränsat ämnesområ- Fde. Verket medverkar dessutom i länskonferenser, andra regionala sammankomster och i utåtriktade kommunala arrangemang.

50 Cemral niva - konsumentverker

Samarbetet mellan konsumentverket och den regionala respektive kommunala konsumentverksamheten är varierande i fråga om såväl som kontaktform. Detta beror till en del på att veromfattning kets formella relationer till respektive instans är olika. Ver-

den regionala 1

ket svarar enligt sin instruktion för konsument-

verksamheten medan kommunerna själva svarar för den kommunala l

konsumentverksamheten. Formerna för kontakt och samarbete är också under l utveckling.

I det följande ges exempel på samarbetsprojekt och kontakter som främst berör den regionala verksamheten. l l l Till marknadsinriktade aktiviteter hänför sig bl.a. 1 programmet

projektarbete. Ett samarbete med den regionala instansen i den- 1

kan innebära medverkan av hemkonsulenterna vid

na form upplägg- Y

ning av projekt samt vid insamling och sammanställning av upp- l

Som exempel kan nämnas ett projekt som omfattar kartgifter. och analys av konsumentproblem i samband med auktioner. läggning Ett annat projekt syftar till att precisera brukarkrav i fråga om funktion, information m.m. avseende och fry- . säkerhet, kylar sar. Dessa krav skall sedan användas som underlag för riktlinjer. Medverkan vid framtagning av bakgrundsmaterial inför överläggningar om riktlinjer kan förväntas öka. När riktlinjer utfärdats kan ytterligare insats krävas för kontroll av efterlevnaden.

Andra inom detta program kan vara olika typer av tilluppgifter fälligt samarbete som mindre marknadsundersökningar, synpunkter på marknadsföringsåtgärder samt rapportering av problem inom ett visst varuområde. Det är här fråga om mer begränsade arbetsinsatser från hemkonsulenters och kommunala vägledares sida jämfört med projektsamarbete. Vidare rapporterar både hemkonsulenter och vägledare konsumentproblem till konsumentverket.

Verksamheten aktiviteter bedrivs inom programmet systeminriktade bl a. i projektform. Exempel på samarbetsprojekt inom utbildningsområdet är en kartläggning av lärares användning av kommersiellt material i undervisningen. Ett annat projekt, Modekarusellen, syftade till att undersöka hur man genom intensifi-

Central nivå - konsumenrverker

g erade kan stimulera konsumentaktiviteter i skolorna. åtgärder A Detta projekt genomfördes på försök i ett län tillsammans med hemkonsulenterna, som bl.a. svarade för viss samordning regioi L. nalt. visar att samarbete av denna bör fort- Utvärderingen typ i sätta. Till detta kan läggas pågående samarbetsprojekt. I ett av dessa medverkar hemkonsulenterna vid framtagning av hushålls- Enligt planerna skall hemkonsulenterna även i budgetunderlag. fortsättningen få ett löpande ansvar för vissa uppgifter på detta område.

Uppgifter av mera tillfällig natur kan omfatta synpunkter på olika kontakter med AV-centraler angående konsumentläromedel, politiska läromedel samt medverkan vid studiedagar. Dessutom genomför hemkonsulenterna egna utbildningsinsatser, i många fall på material från konsumentverket, exempelvis insatser grundade avseende konsumentpolitik och konsumenträtt.

Konsumentverket har vidare kontakt och samarbete med länsstyrelserna i frågor av mer administrativ karaktär. Till dessa hör att svara för anvisningar för den regionala konsumentverksamheten samt att följa upp utvecklingen på det regionala planet. Detta sker bl.a. genom länsstyrelsernas verksamhetsplaner och verksanr hetsberättelser, anordnande av regionala planeringskonferenser, överläggningar med företrädare för länsstyrelserna och hemkonsulenterna m.m. Vidare kan nämnas sådana personal- och verksamhetsfrågor som tjänstetillsättningar och fördelning av anslag för regionala utbildnings- och informationsaktiviteter.

I anslutning till programmet som omfattar allmän information

kan samarbete med kommunal och regional verksamhet i samband

med bl.a. kampanjer nämnas. Hemkonsulenterna har härvid bl.a. samordnande uppgifter.

sou 1978:16 53

5 ANDRA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER - INHÄMTADE SYNPUNKTER

5.1 Länsstyreiser

Utredningen har i en skrive1se ti11 ett anta1 länsstyreiser önskat få uppiysning om i viiken omfattning och för viika typer av arbetsuppgifter hemkonsuienterna används i iänsstyreisernas verksamhet i dag. Vidare har utredningen önskat få synpunkter på viiket behov Iänsstyreiserna anser sig ha i framtiden av en regionai konsumentpoiitisk verksamhet samt var sådan verksamhet iämpiigen bör bedrivas inom Iänsstyrelsen.

En sammanstäiining av synpunkter framförda av företrädare för iänsstyreiserna finns i biiaga 4. Av denna framgår att hemkonsuienterna vid f1erta1et tiiifrågade länsstyreiser deitar i handiäggning av ärenden rörande ti11fä11ig handel. Vidare att anges hemkonsuienterna deitar vid behand1ing av ärenden som berör olika frågor på konsumentområdet, exempeivis stöd ti11 kommersie11 service i giesbygd.

Samtiiga tiilfrågade iänsstyreiser anser att det finns behov av konsumentpoiitisk sakkunskap inom 1änsstyre1sen även i framtiden. Uppgifter inom iänsstyreisen kan vara att bistå på området vid behandiing av ärenden med k0nsumentp01itisk samt anknytning vid av tiiistånd prövning om ti11fä11ig handel. Några iänsstyreiser pekar på samarbete med oiika enheter inom länsstyreisen som priskontoret, iänsveterinären, naturvårdsenheten, regionaiekonomiska enheten inom ramen för i iänspianeringen exempe1vis fråga om giesbygdsstöd, samt med pianenheten beträffande bostadsfrågor och service i bostadsområden.

54 Andra och organisationer - inhämtade synpunkter myndigheter

av hemkonsulenterna inom länssty- Vad gäller frågan om placering

relsen anför de flesta länsstyrelser att den nuvarande place-

förefaller naturligast. Man ringen, dvs. planeringsavdelningen, här av närheten till fackkunskap inom plapekar på betydelsen Från håll görs förbehållet att annan neringsavdelningen. några kan diskuteras om en förändring i de nuvarande arbetsplacering l därtill. Samtidigt hänvisas i flera uppgifterna ger anledning 1 fall till den utredningen om organisation av länsstypågående m.m. l relsernas och administrativa enheter planeringsavdelningar l

5.2 Statens och kartellnämnd, SPK prisl

SPK är central för frågor rörande prisöförvaltningsmyndighet och har bl.a. till att följa utvecklingen av vervakning uppgift och allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden främja inom utom i fråga om bank- och försäkringsväsendet. näringslivet nämndens instruktion det nämnden särskilt att ut- Enligt åligger föra rörande inom visst område av undersökningar prisbildningen om prisbildning, konkurrensförhållanden eller andnäringslivet ra anledning till det. I syfte att söka påomständigheter ger

verka i en för konsumenterna gynnsam riktning 3

prissättningen

skall nämnden sin instruktion ha överläggningar med före-

enligt

tag och organisationer. 1

är SPK s regionala

1 Priskontoren vid länsstyrelserna organisa-

tion. Det finns 23 sådana i landet. I Stockholm sköts verksam- 4

inplace-Ä

heten direkt från SPK. Priskontoren är organisatoriskt

rade planeringsavdelningar liksom hemkonsu-J

på länsstyrelsernas

för kontakterna i

lenterna. Den statistiska byrån på SPK svarar

med priskontoren (se även kapitel 7).

kommiti

Från SPK:s sida har förts fram inför följande synpunkter

tén.

Priskontoren vid länsstyrelserna har tidigare haft relativt stoa

ra att, vid sidan av uppgifter från SPK, genomföra möjligheter bl.a. för Sedan en egen verksamhet länsstyrelsernas räkning.

l

5-6 år tillbaka arbetar de emellertid så gott som uteslutande

Andra myndigheter och organisationer - inhämtade synpunkter 55

åt SPK. Arbetsuppgifterna rör såväl prisövervaknings- som utredningsområdet.

En uppgift för priskontoren är bl.a. att för SPK:s räkning administrera viss del av den skyldighet att anmäla pris- och marginalförändringar, som åvilar företag i branscher, vilka saknar marknadsledande företag. En annan uppgift är att via speciella pris- och marginalmätningar utföra ett rapporteringsarbete gentemot SPK, som därigenom får en grund för de månatliga rapporterna till statsmakterna och allmänheten om ändringar i den allmänna prisnivån. På prisregleringssidan knyts priskontorens arbetsuppgifter till en direkt kontroll av regleringarnas efterlevnad ute i butikerna. Priskontoren utreder eventuella överträdelser av regleringarnas bestämmelser.

På utredningssidan biträder priskontoren med att samla in material från företag inom olika branscher. I vissa län engageras priskontoren i glesbygdsfrågor. Dessutom tar kontoren emot förfrågningar från allmänheten på prisområdet.

SPK har under senare år blivit alltmer specialiserat inom ramen för prispolitiken. Vad gäller informationssidan kan sägas att SPK skall svara för information i kortsiktigt perspektiv, medan E konsumentverket skall l svara för det mer långsiktiga perspektivet. Detta förhållande avspeglas bl.a. i samarbetet med hemkonsulenterna. Något samarbete mellan priskontoren och hemkonsulenå terna initieras inte från SPK centralt. Olika former av samarbeå te mellan priskontoren och hemkonsulenterna förekommer dock, men

i

beror främst på föreliggande omständigheter på re- § omfattningen l l gional nivå.

Som svar på en fråga om sammanslagning av priskontoren och hemkonsulenterna, vilken diskuterats tidigare, anfördes att en sådan sammanslagning inte är aktuell med hänsyn till den utveckling som varit och som medfört att priskontoren blivit en integrerad del av SPK s verksamhet.

56 Andra myndigheter och organisationer - inhämtade synpunkter

5.3 Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning

Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör socialvården, hälso- och sjukvården samt läkemedelsförsörjningen i den mån det inte ankommer på annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden.

Organiserad hälsoupplysning bedrivs både centralt och regionalt Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning, den s.k. h-nämnden, l är sedan början av l970-talet det centrala organet. I h-nämnden l för 1 medverkar företrädare konsumentverket, livsmedelsverket,

l

skolöverstyrelsen, landstingsförbundet, kommunförbundet, folk-

rörelser och näringsliv. Nämndens arbetsmetoder är kurser, kon- l

l ferenser, medverkan i olika utbildningssammanhang, utsändning l 1 av m.m. har ansva- l informationsmaterial, kampanjer Landstingen ret för hälsoupplysningen på regional nivå.

l

3 Företrädare för h-nämnden har fört fram följande synpunkter. l

i

kan anses vara en erkänd och allmänt

i

Hälsoupplysning tillämpad metod i den förebyggande hälsovården. Tre områden prioriteras av h-nämnden, nämligen beroendeframkallande medel, sexualitet och samlevnadsfrågor samt kost och motion. I upplysningsarbetet kan man inte från centralt håll direkt nå enskilda konsumenter, utan information på de olika områdena förs främst ut på regional och lokal nivå. I de olika regionerna finns i allmänhet samarbetsgrupper bestående av företrädare för stat, kommuner och landsting. Statens företrädare är i allmänhet länsläkare och i vissa fall hemkonsulenterna. Från dessa grupper förs information h- 4 ut på fältet, och via grupperna återförs erfarenheter till nämnden. Hemkonsulenterna har spelat en viktig roll på det regionala planet bl.a. som kostinformatörer och initiativtagare till olika aktiviteter.

Genomsnittskonsumentens intresse för kosten är i hög grad knutet till ekonomin och till kulinariska och praktiska frågor som t.ex. har i otillfreds- * livsmedelsval, hantering- Många dag ställande kunskaper i dessa frågor. Näringsinformation blir intressant och mer meningsfull först när de praktiska kunskaperna

Andra myndigheter och organisationer - inhämtade synpunkter 57

förbättrats. Hemkonsulenternas information tillgodoser skilda aspekter på kostområdetz ekonomi, smak, inköp, hantering samt näringsinnehåll. I dessa frågor är hemkonsulenterna också värdefulla som experter för de kommunala informatörerna och konsumentrådgivarna. Av dessa skäl bör hemkonsulenterna finnas kvar på detta arbetsområde.

5.4 Statens livsmedelsverk

Statens livsmedelsverk är sedan l972 central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör livsmedel. Det åligger verket särskilt att bevaka konsumentintresset inom livsmedelsområdet och att ha tillsyn över efterlevnaden av livsmedelslagen.

På det regionala planet arbetar länsveterinären och på det kommunala planet hälsovårdsnämnden med hithörande frågor. Länsveterinären är organisatoriskt placerad på länsstyrelsens planemngsg avdelning liksom hemkonsulenten.

Vid en hearing med företrädare för livsmedelsverket framfördes i följande. 2

i

. Hemkonsulenterna har på den regionala nivån fyllt en viktig funktion inom livsmedelsområdet som vidareinformatörer med kunskap

E

å om livsmedel. Vidare har informationsmaterial spritts i de oli-

E ka regionerna genom hemkonsulenternas försorg. Hemkonsulenterna

fångar också upp synpunkter och önskemål från enskilda konsumenter och från kommunala konsumentsekreterare i fråga om livsmedels beskaffenhet, hantering, märkning m.m. Hemkonsulenterna utgör ett värdefullt komplement till länsveterinärerna. Från livsmedelsverkets sida ser man positivt på att hemkonsulenterna kan fortsätta med denna verksamhet.

i 5.5 Skolöverstyrelsen

I E

i Skolöverstyrelsen är den centrala förvaltningsmyndigheten för

i 2 skolväsendet. I varje län finns en länsskolnämnd som har det reå gionala inseendet över skolverksamheten i länet. Varje kommun har en skolstyrelse som lokalt ansvarar för skolverksamheten.

58 Andra myndigheter och organisationer - inhämtade synpunkter

Företrädare för skolöverstyrelsen har inför utredningen framfört följande.

Konsumentfrågorna behandlas på olika stadier i skolundervisningen. I grundskolan kommer frågorna in i olika ämnen, och i gymnasieskolan finns den yrkesinriktade konsumtionslinjen, där konsumentfrågor ingår i flera ämnen, t.ex. konsumentkunskap, barnkunskap, kostkunskap, bostads/miljökunskap. På vissa linjer förekommer ämnet som tillvalsämne. Vad gäller vuxenutbildningen tas konsumentfrågor upp i vissa kurser. Hemkonsulenterna anses vara en betydelsefull resurs för lärare som önskar ta upp frågorna i undervisningen. Hemkonsulenterna kan bistå med råd och material samt medverka vid studiedagar för lärare.

5.6 Husmodersförbundet Hem och Samhälle

Företrädare för Husmodersförbundet Hem och Samhälle har redovisat följande synpunkter.

Husmodersförbundet har cirka 35 000 medlemmar fördelade på 23 länsförbund med sammanlagt 477 lokalföreningar. Bildningsverksamheten bedrivs i form av studiecirklar i samarbete med Folkuniversitetet. Exempel på ämnesområden är kost- och näringsfrågor, hemvård och bostadsfrågor. I övrigt förekommer de studieämnen som är vanliga i alla studieförbund såsom språk, konsthantverk, konsumentfrågor på olika områden, familjejuridik, u-landsfrågor m.m.

Förbundet ser positivt på hemkonsulenterna, vilka i viss grad utnyttjas i verksamheten. Den framtida regionala verksamheten bör få en övergripande karaktär sätt att hemkonsulenterna på så kan vara samarbetsorgan för regionala och lokala och ha organ k övergripande kontakter med bildningsorganisationer för att föra ut information i länen. Andra uppgifter kan vara att stödja den j kommunala konsumentverksamheten och svara för kontakter med UBSSmedia.

Vad gäller huvudmannaskapet för hemkonsulenterna förordas den nuvarande, dvs. länsstyrelsen. I fråga om hemkonsulenternas ut-

Andra myndigheter och organisationer - inhämtade synpunkter 59

anser förbundet att den hus1iga utbi1dning som f1ertabi1dning 1et f.n. har, med en administrativ utbi1dning, kan vara påbyggd 1ämp1ig.

5.7 Studieförbund

Konsumentverket har möj1ighet att efter ansökan bevi1ja mede1 ti11 bi1dnings0rganisati0ner för utbi1dning av s.k. vidareinformatörer inom fö1jande studieområdenz

- ämnesinformation (cirke11edarutbi1dning) - kurser k0nsumentp01itiska inf0rmatörsutbi1dning - för med1emmar i handikapporganik0nsumentp01itisk utbi1dning sationer.

För 1975/76 bevi1jade konsumentverket 450 000 kronor i bidrag ti11 ABF, Studieförbundet Vuxensk01an och Nykterhetsröre1sens

1 E Bi1dningsverksamhet NBV. Motsvarande uppgift för 1976/77 är 531 000. För verksamhet under 1977/78 har bevi1jats samman1agt 916 000 kronor.

Vid en hearing med företrädare för de tre nämnda studieförbunden framfördes fö1jande synpunkter.

5.7.1 Arbetarnas Bi1dningsförbund, ABF

År 1954 inrättades ABF:s k0nsumentupp1ysningskommittê, som är ett samarbetsorgan för med1ems0rganisati0nerna med syfte att bedriva en k0nsumentp01itisk verksamhet. Studiekampanjer p1an1äggs inom denna kommitté. I de 25 ABF-distrikten i 1andet finns sedan 1965 s.k. kooperativa studiek0nsu1enter. Dessa är verksamma med information ti11 och utbi1dning av studieorganisatörer och cirke11edare för studieverksamhet 10ka1t i ABF.

Av ABF s t0ta1a cirke1verksamhet svarar k0nsumentp01itiska cirk- 1ar för 10 procent av de1tagaranta1et. Under verksamhetsåret 1975/76 uppgick anta1et sådana cirk1ar ti11 8 300 med 74 000 de1tagare.

60 Andra myndigheter och organisationer - inhämtade synpunkter

Kursverksamheten inom ABF är omfattande. Kurserna är ämnade för utbildning av informatörer, studieorganisatörer och cirkelledare. Utöver dessa bedrivs konsumentpolitiska ämneskurser för olika kategorier bland medlemsorganisationerna. Ett antal informationskurser för förtroendevalda, exempelvis ledamöter i kommuna-

i

la konsumentnämnder och referensgrupper, genomförs också.

i Från ABF s sida ser man positivt på att statliga medel tillförs I den konsumentpolitiska verksamheten, men man är tveksam till att i i resurserna satsas på regional nivå. En anledning anges vara att i i man vid en utbyggd kommunal konsumentpolitisk verksamhet inte ser några konkreta arbetsuppgifter för en regional instans. Uppi gifter som stöd till kommuner vid en uppbyggnad av konsumentpolitisk verksamhet och råd till människor i kommuner som saknar sådan verksamhet kommer att minimeras eller försvinna. Vad gäl- i i ler området och information vill man från ABF s sida 1 utbildning i i förbehâlla sig rätten att inom medlemsorganisationerna utbilda i dem som skall i verksamheten. Verksamheten är dock inte i ingå i

sluten utan man når ut till ett genomsnitt av landets befolk- i

ning. Något större samarbete med hemkonsulenterna har inte ut- !

vecklats - i den mån det förekommer är det i aktivi- i

begränsade - i teter och man frågar sig inom ABF vad en regional resurs skaT ha för arbetsuppgifter som kan vara förenliga med den grundsyn man har inom medlemsorganisationerna. ökade medel skulle i stället satsas på folkrörelserna och bildningsorganisationerna för att utbilda människor i medlemsorganisationerna.

I den mån man i en studiecirkel anser sakna tas den-

sig kunskap

na fram via medlemsorganisationerna eller kommunen och inte via i

hemkonsulenterna. Vidare kan man inom ABF inte se något behov Å i av ett regionalt mellanled för bevakning och rapportering till centrala institutioner.

5.7.2 Studieförbundet Vuxenskolan

Studieförbundet Vuxenskolan bildades l967 genom en sammanslagning av Liberala Studieförbundet och Svenska Landsbygdens Studieförbund. Vid den tidpunkten upprättades en konsumentnämnd för att arbeta vidare med den konsumentupplysande verksamheten.

Andra myndigheter och organisationer - inhämtade synpunkter 61

Förbundet arbetar genom distrikten, vilka i sin tur förutses svara för den lokala verksamheten.

Enligt Studieförbundet är kontakterna med hemkonsulenterna mycket goda. En anledning kan vara att distrikten har hand om mycket av utbildningen på detta område, och man har där funnit det naturligt att samarbeta med hemkonsulenterna. En viss tradition ligger också i detta. Förbundet har använt sig av hemkonsulenterna i så gott som samtliga kurser på distriktsnivå. Lokalavdelningarna utnyttjar hemkonsulenterna genom bl.a. studiebesök.

Som framtida uppgifter för en regional instans ser Studieförbundet en medverkan vid utbildning av kommunala konsumentnämndsledamöter vid förslagsvis länsvisa utbildningsdagar. För denna uppgift är ökade resurser till studieförbund önskvärda, exempelvis i form av bidrag från centralt håll.

En annan uppgift regionalt kan vara att utöka informationsverksamheten från centralt håll till kommunerna. Hemkonsulenterna bör få ökade resurser att resa ut i kommunerna för att stödja konsumentverksamheten och bistå vid uppbyggnaden av en sådan verksamhet. I ett längre perspektiv kan andra insatser tänkas från hemkonsulenternas sida.

5.7.3 Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet, NBV

Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet NBV utgör en sammanslutning av l5 organisationer inom nykterhetsrörelsen. Äldst av medlemsorganisationerna är Godtemplarordens studieförbund. Andra återfinns inom hälsoorganisationer av olika slag. Särskilda sektioner i organisationerna arbetar med konsumentfrâgor. Som exempel kan nämnas IOGT-NTO s hem- och konsumentkommitté.

Studieverksamheten på det konsumentpolitiska området bedrivs i form av riks- och länskurser. Vid dessa utbildas informatörer och studieledare. Hemkonsulenterna används i stor omfattning i all kursverksamhet på det konsumentpolitiska området och även vid utställningar. De ämnen som behandlas på detta område är kost- och hälsofrågor.

62 Andra myndigheter och organisationer - inhämtade synpunkter SOU |978:16

Från NBV:s sida ser man positivt på hemkonsulenterna. Man anser det viktigt att det finns tjänstemän på regionai nivå som kan ha vissa övergripande uppgifter och svara för information på det konsumentpoiitiska området. Hemkonsuienterna kan ge stöd åt uppbyggnaden av en kommunal konsumentverksamhet och bistå de komvunaia tjänstemännen samt även hjäipa tiil att utbilda dessa tjän-v i stemän. Länsstyreisen anses vara iämpiig som huvudman även i framtiden. Vad gäiier hemkonsulenternas utbiidning ser NBV en husiig grundutbiidning med viss juridisk påbyggnad som betydelsefuil. Man konstaterar från NBV:s sida att så iänge iandstingi en inte bygger ut friskvården bör hemkonsuienterna svara för in-g formation i frågor in0m detta område.

sou 1978:16 63

6 UTREDNINGAR PÅ DET KONSUMENTPOLITISKA OMRÅDET

I detta kapitei redovisas ett antai översiktiigt utredningar, vars resuitat kan få återverkningar på det konsumentpoiitiska området. Biand sådana märks rekiamationsutredningen, insynsutredningen, sådana som behandiar köp- och avtaisrättsiiga regier samt distributionsutredningen m.f1.

Rekiamationsutredningen (H 1976:02) har tiii uppgift att se över rekiamationsförfarandet och behandia vissa därmed sammanhängande frågor (se kapitei 1). Bakgrunden ti11 utredningsuppdraget är att Aiimänna rekiamationsnämnden hittiiis haft karaktären av försöksverksamhet. Antaiet ärenden vid nämnden har ökat kraftigt. Lagen om rättegång i tvistemåi om mindre värden har inte fört med sig någon mer markant stegring av antaiet måi där konsumenten söker sin rätt vid domstoi.

Eniigt utredningens direktiv bör arbetet inriktas på att få tiii stånd en samordning meiian de resurser för iösande av tvister som finns inom domstoisväsendet, konsumentverket och Aiimänna rekiamationsnämnden. Utredningen skaii utgå från att någon form av nämndförfarande skaii finnas kvar. Frågan är om förfarandet bör byggas ut och hur verksamheten närmare bör anordnas.

I direktiven anges iniedningsvis att med uppbyggnaden paraiieiit av den centraia rekiamationsnämnden har en viss verksamhet skett på regionai och 10ka1 nivå. De kommunaia konsumentvägiedarna och hemkonsuienterna på regionai nivå har bistått konsumenter i rekiamationsfrågor. Utredningen bör överväga om det kan vara lämpiigt med en viss regionai utbyggnad av nämndverksamheten. Eniigt direktiven taiar dock fiera skäi mot att sätta i gång en regional nämndverksamhet, b1.a. att svårigheten rekrytera representa-

64 Utredningar pa det konsumentpolitiska omrâdet sou 197345

tiva företrädare för de intressegrupper som bör vara med i en nämnd. Vidare anförs att så länge förfarandet är helt skriftligt torde värdet av en sådan reform vara begränsat. Utredningen bör dock enligt direktiven vara oförhindrad att behandla frågan.

Reklamationsutredningen skall pröva sambandet mellan konsumentverket och nämnden. Utredningen skall också överväga en utvidgning av möjligheterna att ta upp olika sakfrågor inom ramen för nämndverksamheten. Som exempel kan nämnas att nämnden f.n. inte prövar ärenden rörande fast egendom. Vidare skall utredningen om möjlighet för konsumentombudsmannen att föra enpröva frågan skild konsuments talan i tvistemål inför allmän domstol. Detta skulle förbättra möjligheterna att få fram avgöranden av domstol i konsumentfrâgor som är av principiell betydelse.

till utredningen om insyn i företagens marknads- och Bakgrunden produktplanering m.m., insynsutredningen (H l976:03), är följande. Konsumentverket är när det gäller underlag för sitt produarbete i huvudsak hänvisat till uppgifter om vacentpåverkande ror och tjänster som redan har förts ut på marknaden samt marknadsföringsmetoder som redan har kommit i bruk. Företagen har vanligen lagt ned betydande resurser på marknads- och produktplanering samt produktion och distribution. När en produkt kommer ut på marknaden eller när en marknadsföringsaktivitet inleds är därför möjligheterna att påverka företagen många gånger begränsade.

Utredningen skall undersöka hur konsumentverket kan tillförsäk-

i

ras möjligheter att erhålla olika uppgifter från företagen. Särom i skilt skall uppmärksammas behovet av att få del av uppgifter

l

marknads- och produktplanering. Men även uppgifter om företagens 1 redan anses intressanta. Utredningen skall i framtagna produkter observera de olägenheter som en vidgad insyn i fösammanhanget retagen skulle kunna medföra. En viktig fråga är företagens behov av sekretesskydd.

Bland utredningar som behandlar köp- och avtalsrättsliga regler märks den utredning som skall se över lagstiftningen om konsumentköp (dir.l977:83). Konsumentköplagen (l973 877) garanterar

Utredningar på det konsumentpolitiska omrâdet 65

k nsuncnten vissa grund1äggande rättigheter vid köp av vara från r rinosidkare. Utredningen ska11 b1.a. överväga vi1ka förstärkngar av konsumenternas skydd som behövs.

Er

å rkcn ionsumentköpiagen e11er den a11männa är i prin-

åt köp1agen

Ec om serviceverksamhet,

p i*i1ämp1iga på avta1 t.ex. reparationsoch w«cerha11sarbeten. När det gä11er sådana avta1 saknas i ston s: *erinq i 1ag, vi1ket 1eder ti11 betydande osäkerhet om viika rattigheter och sky1digheter som ti11k0mmer parterna. kon; simçggjjänstutredningen (Ju 1972:07) har därför fått i uppdrag att n*a*heta förs1ag ti11 1agstiftning ti11 konsumenternasskydd pa serviceområdet.

Ytter1igare en utredning på detta område är försäkringsrätts-

fgmmlttgn (Ju 1974:09), som har ti11 uppgift att se över för-

sakringsavta1s1agen m.m. Förs1ag ti11 ny konsumentförsäkringshar

E1ag ny1igen fram1agts (SOU 1977:84). Småhusköpkommittén

(Ju 1975:02) har att behand1a frågan om förbättrat konsumentskydd vid köp av småhus m.m. 1 ;§emförsä1jningskommittén (Ju 1973:10), har ti11ka11ats för att

?se över 1agen (1971:238) om hemförsä1jning m.m. Inom ramen för

iuppdraget 1 beträffande öppet köp har de1betänkandet (SOU 1977:32)

Konsumentskydd vid köp av begagnad personbi1 1agts fram. I be- ;tänkandet föres1ås b1 a. en 1ag om rätt att frånträda köp av begagnad bi1. Konsumentverket föres1ås få ti11 uppgift att sprida .a11män information ti11 konsumenterna om den nya 1agen.

.KE tt förs1ag ti11 konsumentkredit1ag har (prop. 1976/77:123) ff ram1agts. Syftet med 1agen är att stärka konsumenternas stä11- ;ning i kreditsammanhang. Lagen innehå11er reg1er om information

?om

kredit samt bestämme1ser om kontantinsats och återtaganderätt

§Reg1erna

anknyter ti11 det näringsrätts1iga systemet i marknads-

)förings1agen och avta1svi11k0rs1agen. Det betyder att närmare

§rikt1injer för ti11ämpningen av dessa reg1er ska11 utformas av

êkonsumentverket,

i första hand efter förhand1ingar me11an verkoch berörda

Eet närings1ivsorganisationer.

66 Utredningar pa det konsumentpolitiska omrâdet

I propositionen föreslås att konsumentverket skall utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen. För utövande av sådan tillsyn bör verket ges rätt att företa inspektion hos näringsidkare och att därvid ta del av samtliga handlingar som behövs för tillsynen. En kontinuerlig bevakning av alla näringsidkare som säljer varor på kredit anses varken vara möjlig eller nödvändig utan konsumentverket bör få möjlighet att stickprovsvis kontrollera

att bestämmelserna l

näringsidkare följer i konsumentkreditlagen.

l

Verket får närmare pröva hur detta kan ske. Det anges i propo- 1 sitionen att det kan vara lämpligt att viss del av inspektionsrätten genomförs av en regional organisation på det konsument- I området. - har vid av nämnda politiska Riksdagen behandlingen proposition i de delar som nu berörts godtagit den föreslagna lagstiftningen (LU l977/78 5).

l975 års affärstidskommitté, som skulle göra en samlad bedömning av verkningarna av de sedan år l972 fria affärstiderna, J har nyligen lagt fram sitt betänkande (SOU l977:72) Affärstiderna. En majoritet i utredningen anser att affärstiderna bör regleras i särskild lag, medan en minoritet förordar att de fria affärstiderna skall bestå.

I proposition l977/78:8 behandlas frågor om åtgärder på distributionsområdet. Det framhålls i propositionen att tillgången till närservice i tätorter och glesbygd måste tryggas. Olika åtgärder som bör vidtas för att trygga medborgarnas varuförsörjning anges. Bl.a. föreslås konsumentverket få i uppdrag att utreda möjligheterna att tillföra glesbygdsbutiker fler servicefunktioner utöver vad som förekommer i dag.

Beträffande varuförsörjningsplaner uttalas i propositionen att ett villkor för statliga stödåtgärder kommer att bli att kommunen har genomfört den varuförsörjningsplanering som behövs för att stödet skall komma till bästa användning. Med hänsyn till att kommunerna inte generellt förutsätts upprätta Varuförsörjningsplaner förordas inte någon skyldighet för kommunerna att ä 4 inge eventuella planer till länsstyrelsen. I propositionen förutsätts emellertid att många kommuner frivilligt upprättar va-

Utredningar på det konsumentpolitiska området 67

ruförsörjningsplaner och att ett nära samarbete mellan länsstyrelse och kommuner kommer till stånd i denna fråga.

Beträffande det statliga stödets utformning föreslås att detta i huvudsak utformas som en utbyggnad av det nuvarande stödet till kommersiell service i glesbygd. Bl a. slopas den geografiska begränsningen till det inre stödområdet. Länsstyrelserna föreslås liksom hittills pröva frågan om statsbidrag till kommuner som subventionerar hemsändning av dagligvaror. Övriga statli- ga stödåtgärder avskrivningslån och investeringslån, kreditgarantier och i vissa undantagsfall driftsstöd till näringsidkare - skall prövas av konsumentverket - i vart fall under en övergångstid.

Riksdagen har vid behandlingen av nämnda proposition godkänt i propositionen angivna riktlinjer för åtgärder på distributionsområdet (NU l977/78:l4).

sou 1978:16 69

7 ANGÅENDE RELATIONER CENTRALA MYNDIGHETER - REGIONALA ORGANISATIONER M.M.

I detta kapitel redovisas olika centrala myndigheters regionala organisationer. Vidare behandlas ett antal utredningar med anknytning till detta område.

7.l Regionala organisationer

En typ av regional organisation är länsnämnderna. Utmärkande för dessa är att de utgör ett centralt verks regionala organisation och leds av en nämnd bestående av lekmän. samar- Länsstyrelserna betar med dessa nämnder t.ex. i fråga om den översiktliga samhällsplaneringen. Särskilda bestämmelser i länsstyrelseinstruktionen och i de olika organens egna instruktioner hur reglerar samråd skall ske. Länsnämndernas till länsstyrelsen anknytning sker på så sätt att de kan vara beredande åt organ länsstyrelsen inom respektive arbetsområde samt att vissa frågor skall beslutas i länsstyrelsens styrelse.

Arbetsmarknadsstyrelsen är chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna. Länsarbetsnämndens uppgift i stort är att följa utvecklingen på arbetsmarknaden inom länet samt planlägga och föreslå de åtgärder som utvecklingen fordrar.

Bostadsstyrelsens regionala organ utgörs av länsbostadsnämnderna. Skogsstyrelsen utgör samordnande organ för skogsvårdsstyrelserna, som finns i varje län. Dessa har till uppgift att främja och stödja den enskilda skogshushållningen. re- Skolöverstyrelsens gionala organisation utgörs av länsskolnämnderna.

En annan typ av regionala organ som lyder under ett centralt verk är länsexperterna. De intar delvis en dubbelställning på så sätt att de organisatoriskt lyder direkt under det centrala verket, men i sin verksamhet är de nära knutna till Utlänsstyrelsen. vecklingen har under senare år gått mot ett inordnande av läns-

relationer centrala - m. m. SOLJl978J6

70 Angående myndigheter regionala organisationer

experterna i länsstyrelsen bl a. vid omorganisationen av länsstyrelserna l97l.

Socialstyrelsen är chefsmyndighet för och har tillsyn över två regionala organ, nämligen länsläkarorganisationen och socialvårdskonsulenterna. Länsläkaren, som är socialstyrelsens tjänsteman med lokalmässig placering vid länsstyrelse, har främst till uppgift att svara för tillsyns- och inspektionsverksamhet inom hälso- och sjukvården i länet. Socialvárdskonsulenterna utövar tillsyns- och inspektionsverksamhet inom social- och barnavård direkt under socialstyrelsen. Socialstyrelsens regionala organisationer är för närvarande föremål för översyn inom styrelsen.

Länsstyrelsen är regionalt organ for de myndigheter som inte har

en egen regional organisation. Det utmärkande for en sådan konstruktion är bl a. att de centrala verken får yttra sig över länsstyrelsernas anslagsframställningar. Vidare måste länsstyrelserna samråda med de berörda verken när det gäller tillsättning av vissa tjänster.

I det följande ges en beskrivning av planeringsavdelningens upp- I tablån enhets arbetsuppgifter samt den byggnad. anges ingående centrala myndigheten inom respektive område.

Enhet Arbetsuppgifter Central myndighet Naturvårds- Naturvård, Vattenvård, Statens naturvårdsverk enhet luftvård Planenhet Ärenden enligt bygg- Statens planverk nadslag, planläggning, bebyggelseförhållanden Lantmäteri- Fastighetsregistrering, Lantmäteriverket enhet fastighetsbildnings-, tomtindelningsärenden Försvarsenhet Planläggning av civil- Civilförsvarsstyrelsen, försvar, ekonomiskt Överstyrelsen för ekoförsvar, psykologiskt nomiskt försvar försvar, utbildning Priskontor Insamlar uppgifter om Statens pris- och karprisutveckling och kon- tellnämnd kurrensförhållanden Länsantikvarie Kulturminnesvård Riksantikvarieämaetet Länsveterinär Ärenden om livsmedels- Lantbruksstyrelsen, kontroll, djurskydd, åt- statens livsmedelsverk gärder mot djursjukdomar

- m. m.

Angående relationer cemrala myndigheter regionala organisationer

Utöver nämnda enheter finns hemkonsulenter, planeringskansli, juridisk enhet och regionalekonomisk enhet. Inom planeringsavdelningen har överlantmätaren och länsveterinären en dubbelsällning genom att de dels är ansvariga för länsstyrelsens arbetsuppgifter inom respektive område, dels ansvariga för vissa organisationer utanför länsstyrelsen.

I länsstyrelseinstruktionen anges att länsstyrelsen är huvudman för priskontorsverksamheten och hemkonsulentverksamheten. Vad gäller priskontorsverksamheten kan följande sägas.

Statens pris- och kartellnämnd, SPK, är central förvaltningsmyndighet för frågor rörande prisövervakning (se kapitel 5). För sin verksamhet har SPK en regional organisation. Denna utgörs av de på varje länsstyrelse - med undantag för länsstyrelsen i Stockholms län - Inom Stockholms län placerade priskontoren. handhas verksamheten direkt av SPK. I regleringsbrev till länsstyrelserna 1973 framhålls att det ankommer på länsstyrelserna att biträda SPK vid inhämtande av uppgifter enligt lagen om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden.

Länsstyrelsen, dvs. priskontoret, skall efter anvisningar från SPK inhämta uppgifter om priser och marginaler m.m. hos företag och butiker för SPK:s utredningsverksamhet. De olika byråerna på SPK är ansvariga för utredningsverksamheten. Vidare skall länsstyrelsen bedriva en allmänt prisövervakande verksamhet inom länet. Länsstyrelsen skall rapportera till nämnden påträffade eller till länsstyrelsen anmälda konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet. Enligt anvisningar från SPK utför länsstyrelsen vidare särskilda utredningar av pris- och konkurrensförhållanden. När prisregleringslagen är i kraft svarar länsstyrelsen enligt SPK:s direktiv för den regionala administrationen av prisreglering/prisstopp. Samtliga dessa uppgifter utförs av W priskontoren.

centrala - m. m.

72 Angående relationer myndigheter regionala organisationer

7.2 Pågående utredningar

Som nämnts ovan är socialstyrelsens regionala organisationer föremål för översyn inom styrelsen.

Ett antal utredningar har till uppgift att företa en allmän översyn av länsstyrelsernas ställning inom statsförvaltningen. Ut-

redningen (Kn l976:04) om vidgad länsdemokrati har tillsatts för

att överväga i vad mån vissa av planeringsavdelningens uppgifter kan föras över till landstingen. Utredningen om länsdomstolarnas organisatoriska ställning har att överväga en eventuell utbrytning av länsdomstolarna ur länsstyrelserna (dir l977 4). I betänkandet (SOU l977:80) Länsdomstolarna finns förslag om en sädan utbrytning. Länsdomstolskommittên förordar att till 0PAL-utredningen överlämnas att ytterligare överväga vissa organisatoriska frågor inom länsstyrelserna.

Decentraliseringsutredningen (Kn l975:0l) har till uppgift att

utreda frågan om ökad decentralisering inom statsförvaltningen av uppgifter från central till regional nivå. För att utreda i första hand frågan om organisation av planeringsavdelningarna och de administrativa enheterna har OPAL tillsatts (sekapitell). Denna utredning kan få ökade uppgifter i anslutning till de övriga utredningarnas arbete.

Statskontrollutredningen (Kn l976:O6) har till uppgift att se

över statens tillsyns- och kontrollfunktioner gentemot kommuner och landsting. Byråkratiutredningen (Kn l976:O5) slutligen har att ge förslag till åtgärder för att underlätta medborgarnas kontakter med myndigheterna.

sou 1978:16 73

III UVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

8 PRINCIPER FÖR SAMHÄLLETS INSATSER PÅ DET KONSUMENT- POLITISKA OMRÅDET

Målsättningen för samhällets konsumentpolitik har, som framgår av tidigare kapitel, behandlats i riksdagen vid ett flertal tillfällen under l970-talet, nämligen i proposition l972 33 med förslag till riktlinjer för och organisation av samhällets konsumentpolitik, i proposition l975/76 34 med förslag till marknadsföringslag samt i proposition l975/76 l59 med förslag till organisation av det nya konsumentverket. Av propositionerna framgår att det övergripande målet för konsumentpolitiken skall vara att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Samhällets insatser avser de problem som sammanhänger med konsumenternas köp och användning av varor och tjänster som bjuds ut på den privata marknaden eller på marknader som arbetar enligt liknande principer.

Konsumentverket har som central förvaltningsmyndighet det övergripande ansvaret för samhällets konsumentpolitik. Målsättningen att stödja konsumenterna och starka deras ställning på marknaden kan. som framgår av kapitel 4, anges i ett antal arbetsuppgifter. Bland dessa kan nämnas att konsumentverket skall granska marknadens utoud av varor och tjänster samt arbeta för att konsumenterna får den information och utbildning som kan anses erforderlig för att pá bästa sätt kunna tillgodogöra sig de nyttigheter som bjuds ut på marknaden. Verket skall även tillse att företagen inte anvander otillbörliga metoder i sin marknadsföring samt arbeta for att konsumenternas intressen tillgodoses i fråga om avtalsvillkor på marknaden. Vidare skall riktlinjer tas fram för marknadsföring och produktutformning samt näringslivet påverkas att anpassa sin marknadsföring efter konsumenternas behov. Verket skall främja utvecklingen av den kommunala konsumentverksam-

74 Principer för samhällets insazser på det konsumentpolitiska omrâdet

heten och svara för den regionala konsumentverksamheten. Till hör också frågor som avser varudistribitionen. arbetsuppgifterna

I samband med riksdagsbehandlingen av proposition l972 33 framhölls, som redovisats i kapitel 2, behovet av att konsumentpolitiken ges en lokal förankring. I proposition l975:4O on kommunal konsumentverksamhet anfördes att en nära kontakt mellan samhällets konsumentverksamhet och enskilda konsumenter Jtgör en grundläggande förutsättning för att konsumentverksamheten skall bli framgångsrik. Erfarenheten visar att en lokal onsumentverksamhet har de bästa förutsättningarna att nå kontakt med olika konsumentgrupper och bistå vid problemlösning.

Vid riksdagsbehandlingen av sistnämnda proposition underströks vikten av att den konsumentpolitiska verksamheten byggs ut i I kommunerna. Vidare framhölls att kommunernas medverkan i konsumentpolitiken skall komma till stånd genom frivilliga åtaganden och att statsbidrag inte bör utgå för verksamheten. Som framgår av avsnitt 2.2 föreslogs att kommunerna i första hand skulle ge till enskilda konsumenter och lämna allmän informavägledning tion i konsumentfrågor. Andra arbetsuppgifter kunde vara att stödja konsumentpolitiska aktiviteter i kommunen i samarbete med lokala organisationer och föreningar, rapportera förhållanden av intresse till centrala myndigheter samt avge remissyttranden i konsumentpolitiska frågor.

Med hänvisning till nämnda riksdagsbeslut uppdrog regeringen åt konsumentverket att intensifiera samarbetet med den kommunala konsumentverksamheten. Verket skulle särskilt bistå kommunerna vid uppbyggnad av verksamheten och i det löpande arbetet samt anordna för kommunala tjänstemän. Verket borde i fortbildning dessa frågor samråda med Kommunförbundet. ä

i

* I proposition l975:40 föreslogs, som framgår av kapitel 3, att hemkonsulenttjänsterna skulle dras in. Anledningen angavs vara att delar av hemkonsulenternas verksamhet skulle förbetydande as ut i kommunerna och att andra delar av verksamheten i huvud- ? V sak skulle bli en uppgift för konsumentverket. Riksdagen gick

i sin behandling av frågan mot förslaget att hemkonsulenttjänst-2

Principer för samhällets insatser pâ det konsumentpolitiska omrâdet 75

erna skulle dras in med hänvisning till att det inte fanns underlan för ett beslut om indragning av tjänsterna i en nära framtid. Samtidigt uttalade riksdanen att en anpassning av den regionala konsumentverksamheten borde komma till stånd i takt med utbyggnaden av den kommunala konsumentverksamheten. Regeringen borde enligt riksdagen fortlöpande följa utvecklingen och lägga fram förslag till sådana organisatoriska förändringar som föranleddes därav.

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen åt konsumentverket att utarbeta anvisningar för hemkonsulenternas fortsatta arbete. Enligt uppdraget skulle verksamheten inriktas på stöd till kommunal konsumentverksamhet. Vägledning till enskilda konsumenter skulle endast ges till konsumenter i kommuner som saknade kommunal verksamhet. I mån av tid borde hemkonsulenterna även svara för utbildning och allmän information varvid samarbete så långt möjligt borde ske med de kommunala organen. Härutöver skulle hemkonsulenterna vara länsstyrelserna behjälpliga med hmsumentpolitisk sakkunskap. Konsumentverket utfärdade år l975 anvisningar i överensstämmelse med riktlinjerna.

DEN REGIONALA INSTANSENS FRAMTIDA VERKSAMHETSINRIKTNING OCH ARBETSUPPGIFTER

Allmänna utgångspunkter

Enligt utredningens direktiv bör förslag lämnas till verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter för en framtida regional funktion på det konsumentpolitiska området. Utgångspunkten härvid skall vara riksdagens beslut år l975 om utbyggnad av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten, Den framtida regionala verksamheten skall enligt direktiven infogas i den ram som beslutet anger. Enligt riksdagsbeslutet bör, som tidigare redovisats, den kommunala konsumentverksamheten svara för bl.a. vägledning till enskilda konsumenter i konsumentfrågor. Även de allmänna informationsinsatserna bör ske på kommunal nivå. För

i

på konsumentområdet närvarande upptar dessa uppgifter en stor del av hemkonsulenter- [ nas arbetstid, såsom närmare redovisats under avsnitt 3.2.

E

Utgångspunkten för utredningens överväganden är - mot bakgrund av riksdagens ställningstaganden - att vägledningsfunktionen och de allmänna informationsinsatserna skall flyttas över från regional till kommunal nivå i takt med att den kommunala verksamheten byggs ut. Allt efter som detta sker måste den regionala verksamheten förändras och anpassas till den nya situationen.

g Utredningen vill understryka att en förutsättning för att de i det

E

följande föreslagna arbetsuppgifterna skall kunna utföras på “ regional nivå är att den kommunala konsumentverksamheten byggs ut med den verksamhetsinriktning som rekommenderades i 1975 års riksdagsbeslut.

Olika tidsramar kan tänkas för omvandlingen av den regionala konsumentverksamheten.

78 Den regionala instansens framtida verksamhetsinrikming och arbetsuppgifter

Ett alternativ kan på en skyldighet för kommunerna att vid bygga

en viss ha etablerat kommunal konsumentverksamhet. Där-V

tidpunkt skulle en fast föreligga vad gäller förändigenom utgångspunkt i den verksamheten. Utredningen hänvisar till ringarna regionala uttalande i samband med behandlingen av proposition riksdagens l972:33 om riktlinjer för och organisation av samhällets konsuförutsatte att regeringen och de konsumentpolitik. Riksdagen skulle betrakta en vidareutveckling av den mentpolitiska organen lokala verksamheten som en angelägen uppgift och så begränsade snart fram de förslag som ytterligare erfarenheter möjligt lägga och kunde ge anledning till. Vid behandlingen av överväganden l975:40 om den kommunala konsumentverksamheten uttaproposition lade riksdagen att regeringen fortlöpande borde följa utvecklingframhölls att den kommunala en på det lokala planet. Samtidigt verksamheten skall bygga på frivilliga åtaganden.

anser att det ännu gått for kort tid för att frågan Utredningen nu skall kunna över om obligatorisk kommunal konsumentverksamhet vägas.

Ett annat alternativ kan vara att ange en tidpunkt vid vilken den funktionen skall upphöra med vägledning till enregionala skilda konsumenter. Nackdelen med ett sådant förfarande är att konsumenter i kommuner som saknar verksamhet då inte längre får tillgång till service från den regionala konsumentverksamheten.

anser det att den kommunala verksamheten Utredningen angeläget inom en är så utbyggd att vägledning till enskilda 5-årsperiod konsumenter samt allmänna informationsinsatser i huvudsak då har kunnat föras över från till lokal nivå. Skulle emellerregional tid i början av l980-talet detta antagande inte visa sig riktigt kommunal l bör enligt utredningens mening frågan om obligatorisk 2

konsumentverksamhet bli föremål för statsmakternas prövning. l

i

Vid av de framtida arbetsuppgifterna har bedömningen regionala ä funnit realistiskt att närmare hur den 5 utredningen inte ange den

framtida?

övergången mellan det nuvarande skedet och gradvisa

komi

verksamheten bör ske. Anledningen är att utvecklingen av den munala konsumentverksamheten sker olika snabbt inom länen. Den

Den regionala instansens framtida verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter 79

regionala konsumentpolitiska verksamheten får således under övergángsperioden anpassas i takt med att den kommunala verksamheten inom länet byggs ut. På sikt, dvs. i slutet av den 5-årsperiod som nyss angivits, bör samtliga regionala verksamheter fungera på i stort samma sätt.

Utredningen anser att den framtida verksamheten för en regional funktion på konsumentområdet bör vara inriktad på att inom länet svara för konsumentfrågor med anknytning till konsumentverkets verksamhet. Funktionen bör vara konsumentverkets regionala organ och därvid biträda i arbetet inom det konsumentpolitiska området. I ett längre perspektiv kommer verksamheten att präglas av utredande, bevakande och kunskapsförmedlande uppgifter såsom närmare framgår av det följande.

9.l.l Vägledning till enskilda konsumenter

Framförda synpunkter

Hemkonsulenter och länsstyrelser har i utredningens enkäter givit vissa synpunkter på arbetsuppgiften vägledning till enskilda konsumenter. Flertalet hemkonsulenter har anfört (se bilaga 3) att direktrådgivning till enskilda konsumenter bör upphöra i framtiden för deras del och överföras till kommunal nivå i enlighet med riksdagens beslut. Man anser dock att uppgiften bör vara kvar på regional nivå så länge den kommunala konsumentverksamheten inte är utbyggd i hela länet. Några hemkonsulenter framhåller dock att de borde ha kvar vissa vägledande uppgifter även sedan den kommunala verksamheten är fullt utbyggd för att de inte skall förlora kontakten med konsumentproblemen.

Ett antal länsstyrelser har (se bilaga 4) pekat på den långsamma utvecklingen av kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Denna får enligt länsstyrelserna delvis ses som en följd av det kommunalekonomiska läget. Vägledning till enskilda konsumenter kan väntas förbli en uppgift för den regionala konsumentfunktionen en lång tid framöver, anför man. Vidare sägs att befolkningsunderlaget i många kommuner är för litet för att motivera en heltidstjänst som konsumentvägledare. Även av den anledningen kom-

i

80 Den instansensframtida verksamhersinriktning och arbetsuppgifter

regionala

mer denna arbetsuppgift att vara viktig och omfattande i framtiden för den regionaia instansen. Liknande synpunkter fra;iIrs av några hemkonsuienter.

Utredningen

Det står eniigt utredningens mening heit kiart att i ett forsta skede, då samtiiga kommuner inte har inrättat en konsumentpoiitisk verksamhet, hemkonsuienterna måste svara för vägiedring i konsumentfrågor tiii enskiida konsumenter i de kommuner inom ianet som saknar sådan verksamhet. Vägiedningen bör, iiksom för närvarande, omfatta rådgivning före och efter köp inkiusive radgivning i rekiamationsfrâgor samt rådgivning i konsumenträttsiiga frågor. i Aiiteftersom kommunerna inrättar en konsumentverksamhet kommer

i

denna uppgift att minska för hemkonsuienternas dei för att i

framtiden upphöra. i

i

Vid en fuiit utbyggd kommunai konsumentverksamhet skaii kommunerna svara för rådgivningen i eniighet med 1975 års riksdagsbesiut. Kommunerna förutsätts då ha erhåiiit en inte oväsentiig kunskapsbas och erfarenhet. I vissa frågor kan emeiiertid experthjäip fordras för att konsumenterna skaii kunna få tiiiräckiigt kvaiificerad rådgivning. Eniigt utredningens mening bör konsumentverket kunna bistå den kommunaia verksamheten med sådan rådgivning.

Utredningen viii betona att det är angeiäget att den regionaia konsumentverksamheten inte föriorar kontakten med konsumentprobiemen. Utredningen anser att det finns goda mojiigheter tiii

så-1

dan kontakt inom ramen för det utrednings-, bevaknings- och kun- skapsförmediande arbete som de regionaia handiäggarna eniigt : vad som framgår av det föijande - föresiâs få i framtiden.

Den regionala instansens framtida verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter 81

Stöd till kommunal konsumentpolitisk verksamhet

rtamförda synpunkter

I utredningens enkät till ett urval kommuner har, som framgår av bilaga 2, framförts att hemkonsulenterna kan stimulera kommunerna att bygga upp en konsumentpolitisk verksamhet. Dessutom framförs önskemål om bistånd från hemkonsulenterna i konsumentpolitiska frågor, dels vid uppbyggnaden av kommunal konsumentverksamhet, dels i det löpande arbetet med denna verksamhet i ett senare skede. Som exempel på insatser i ett uppbyggnadsskede anges diskussion med hemkonsulenterna om hur verksamheten kan läggas upp samt hjälp i vissa râdgivningsfrågor och reklamationsärenden. Även i det löpande arbetet i ett utbyggt skede anses bistånd från en regional organisation önskvärt. En sådan kan förmedla

l idéer och erfarenhet, bistå i vissa rådgivningsärenden, anordna

i A länsträffar för de kommunala vägledarna samt arrangera studie-

l \

besök på företag och institutioner.

i

Q

Några länsstyrelser och hemkonsulenter har framfört liknande synpunkter angående bistånd i ett uppbyggnadsskede av kommunal konsumentverksamhet och senare i det löpande arbetet. Från länsstyrelsehåll anges vidare att den regionala organisationen kan utgöra ett samordningsorgan för utställningsverksamhet och större kampanjer i syfte att föra ut allmän konsumentinformation i länet. Hemkonsulenterna har framfört att den framtida regionalainstansen kan tjäna som service- och kontaktorgan för de kommunala vägledarna, samordna och informera om kommunala aktiviteter på det konsumentpolitiska området, utgöra depå för informationsmaterial samt över huvud samordna den konsumentpolitiska verksamheten i länet. Ett antal hemkonsulenter förutser ett utökat samarbete med de kommunala vägledarna.

Vad gäller den näraliggande frågan om utbildningen av de kommu- E nala konsumentvägledarna framgår av bilaga 2 att en kommun anser att den regionala organisationen endast i begränsad omfattning å ; bör befatta sig med fortbildning av kommunala konsumentvägledare T eftersom denna uppgift skall utföras av konsumentverket. Andra kommuner menar att detta skulle kunna vara en lämplig uppgift

instansens verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter

82 Den regionala framtida

l för Ett antal hemkonsulenter anser de regionala handläggarna. att medverkan av är en i utbildning konsumentvägledare länplig

uppgift för den regionala organisationen.

Medverkan vid utbildning för förtroendevalda och konsugemensam anser ett antal hemkonsulenter samt några kommuner mentvägledare av avsnitt 5.7.2 ser även vara en lämplig uppgift. Som framgår Studieförbundet Vuxenskolan medverkan vid utbildning av ledamö-

ter i kommunala konsumentnämnder, exempelvis vid länsvisa ut-

bildningsdagar, som en framtida uppgift.

Utredningen

vill inledningsvis erinra om att regering och riks- Utredningen understrukit vikten av att den kommunala konsumentpolitiska dag verksamheten ut samt att regeringen år l975 uppdragit åt byggs konsumentverket att intensifiera samarbetet med den kommunala

konsumentverksamheten. I regeringsuppdraget till konsumentverket

även, som nämnts tidigare, att utarbeta anvisningar för ingick hemkonsulenternas fortsatta arbete. Enligt konsumentverkets an-

som följer de i regeringsuppdraget angivna riktlinjervisningar, na, skall hemkonsulenterna stimulera utbyggnaden av den kommuna-

la konsumentverksamheten och önskad hjälp och serge kommunerna vice. Vidare bör så hemkonsulenterna samarbeta ned långt möjligt de kommunala organen vid utbildnings- och informationsinsatser.

1 Nämnda insatser bör enligt anvisningarna ske i samråd med Kom-

munförbundets länsavdelningar.

Konsumentverkets insatser för den kommunala verksamheten i nu-

av den kommu- I

läget innebär bl.a. att verket följer utvecklingen I

nala verksamheten, ger allmänt stöd i samband i

konsumentpolitiska 1 med den kommunala verksamhetens uppläggning, ger kompraktiska 1 munerna och aktuell information och anordnar specialinriktad av de kommunala Konsumentverket sak- l fortbildning handläggarna. Y 4 “ nar emellertid möjlighet att i den omfattning 1 enligt egen utsago 4 som erfordras bistå varje kommun, eftersom denna service i många

fall ställer krav och andra tidskrävande inpå direktkontakter satser. kan utredningens me- Den regionala organisationen enligt

Den regionala instansens framtida ver/Gamhetsinriktning och arbetsuppgifter 83

ning utgöra ett viktigt och värdefullt tillskott till konsunentverkets service för den kommunala verksamheten.

Utredningen anser att det måste vara väsentligt att de kommunala konsumentvägledarna i uppbyggnadsskedet av konsumentpolitisk verksamhet ges tillfälle att tillvarata hemkonsulenternas kunskap inom områdena vägledning till enskilda konsumenter och allmän konsumentinformation. Bistånd kan också erhållas från konsumentvägledare i näraliggande kommuner, vilka har erfarenhet av sådan verksamhet. Hemkonsulenterna kan vidare biträda de kommunala vägledare som så önskar vid genomgång av referensmaterial som används vid rådgivning till enskilda konsumenter. Detta innebär, främst under uppbyggnadsskedet, en viss delegering från konsumentverket till regional nivå vad gäller stöd till den kommunala verksamheten.

Allteftersom kommunerna bygger ut en konsumentverksamhet är det enligt utredningens mening naturligt att ett samarbete utvecklas mellan kommunal och regional verksamhet i syfte att på bästa sätt utnyttja de samlade resurserna för

l 1 konsumentpolitisk

l verksamhet inom exempelvis utbildnings- och informationsområ-

l E det. Ett sådant samarbete kan baseras på initiativ från endera :

l _ parten. En successiv utveckling av samarbetet finner utredning-

g en angelägen. Formerna för samverkan bör enligt utredningens

l mening inte närmare regleras utan utvecklas på grundval av förl 5 i län. utsättningarna varje

E

i

Utredningen vill framhålla att en kommunal konsumentpolitisk

E verksamhet förutsätter en återkommande fortbildning av kommuna-

la i t.ex.

E

handläggare konsumentpolitiska frågor, lagstiftning

E på konsumentområdet. Det kan här erinras om att regeringen år

l975 åt

E

uppdrog konsumentverket att anordna sådan fortbildning och att verket därvid borde samråda med Kommunförbundet. Utred-

E

ä ningen utgår från att dessa förutsättningar kommer att råda även

i i framtiden.

E Enligt utredningens bedömning är det av betydelse att de regio- Ã nala handläggarna kan bistå konsumentverket vid av fortbildning = kommunala konsumentvägledare. En lämplig arbetsuppgift kan vara

84 Den regionala instansens framtida Verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter

att medverka vid anpassning av kurser och konferenser till regnr nala behov. En sådan medverkan kan vara nödvändig för att konsumentverket skall kunna genomföra kurser och konferenser i tillfredsställande omfattning.

Utredningen anser också att de regionala handläggarna vid behov

l

kan medverka vid kurser för förtroendevalda i Kommunförbundets

l

eller olika studieförbunds regi. 1 9.l.3 Utbildningsinsatser

Framförda synpunkter

Hemkonsulenterna förutser ett fortsatt engagemang på utbildningsområdet bl.a. av det skälet att hemkonsulenterna besitter stora kunskaper och många är vana pedagoger. En uppgift har angivits å vara att samordna utbildningsinsatser inom länet. Insatserna bör enligt hemkonsulenterna inriktas på bl.a. lärare och s.k. vidareinformatörer. Som exempel nämns personal vid olika institutioner, studieförbund och organisationer av olika slag. Uppgifter på utbildningsområdet förs fram även från länsstyrelsehâll.

Företrädare för skolöverstyrelsen har inför utredningen anfört (se avsnitt 5.5) att hemkonsulenterna är en betydelsefull resurs för lärare som önskar ta upp konsumentfrågor i undervisningen. Hemkonsulenterna kan bistå med råd och material samt även medverka vid studiedagar för lärare.

Utredningen

Enligt konsumentverkets anvisningar skall hemkonsulenterna verka för att de konsumentpolitiska frågorna får en bred förankring inom utbildningen på alla stadier. De skall därvid hålla kontakt med länsskolnämnd och andra organ med utbildningsverksamhet på regional nivå. Som framgår av avsnitt 3.3 och bilaga 3 samarbetar hemkonsulenterna redan nu med sådana organ liksom med olika organisationer och föreningar på regional nivå, exempelvis studieförbund. Utredningen anser det vara av vikt att de regionala handläggarna även i framtiden kan utföra insatser pá utbildnings-

Den regionala instansens framtida verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter 85

området. Konsumentverket har en rad betydelsefulla uppgifter på detta område, som förutsätter en medverkan från den regionala organisationen.

Konsumentverket skall medverka till att utbildningen i konsumentfrågor förbättras inom såväl ungdomsskolan och vuxenutbildningen som högskolan. Målsättningen är att konsumenterna skall fa en kunskapsbas för kritiskt tänkande. Konsumentverket kan av naturliga skäl inte upprätthålla de direkta kontakter med regionala myndigheter och lärare på de olika utbildningsenheterna i landet som krävs för att konsumentfrågorna skall få tillräckligt genomslag i undervisningen. Den regionala organisationen bör följaktligen kunna bistå konsumentverket vid dess kontakter med regionalt verksamma utbildningsorgan som länsskolnämnder, folkhögskolor, högskolor och studieförbund. En förutsättning för denna medverkan är kunskap om marknaden och varukännedom.

Genom sådana kontakter med länsskolnämnderna nås via olika lärargrupper ungdomar i grund- och gymnasieskolorna. På liknande sätt erhålls kontakt med vuxenutbildningen genom studieförbund, folkhögskolor, arbetsmarknadsutbildning (AMU-utbildning) och högskolor.

De regionala handläggarnas samverkan med dessa olika organ bör inte ta formen av direkt medverkan i undervisningen, vilket skulle ta alltför mycket tid i anspråk. I stället bör de exempelvis medverka vid planering och genomförande av lärares studiedagar och vid utbildning av s.k. vidareinformatörer i studieförbund. Vad gäller kontakterna med studieförbunden förutsätts initiativet komma från respektive förbund. Detsamma gäller kontakterna med andra föreningar och organisationer på regional nivå, där handläggarna vid behov kan biträda vid uppläggning och genomförande av studieprogram.

Konsumentverket anordnar fortbildningskurser i konsumentfrågor för lärare. Det kan enligt vara utredningens mening lämpligt att lägga delar av denna verksamhet på regional nivå för att man skall nå ut till så många som möjligt. De regionala hand-

och arbetsuppgifter

86 Den regionala instansens framtida Verksamhetsinriktning

bör utredningens mening biträda konsumentverket läggarna enligt vid och av sådana kurser. planering genomförande

En del av konsumentverkets utbildningsaktiviteter bedrivs i prot.ex. till att praktiskt prova olika jektform. Projekten syftar metoder för att de konsumentpolitiska frågorna i unintegrera Sådana aktiviteter förutsätter omfattande regiodervisningen. nala och lokala Konsumentverket saknar resamordningsinsatser. surser för detta. En lämplig uppgift för den regionala organisationen kan därför vara att av konsumentverket sampå uppdrag ordna Exempel på ett sådant proregionala utbildningsinsatser. är Modekarusellen, som genomförts i Bohuslän tillsammans jekt med hemkonsulenterna.

på utbildningsområdet under l977/78 Exempel på samverkansprojekt är ett om bilekonomi m.m. Syftet är att med bilen som projekt finna former för ett samarbete mellan konsumentverutgångspunkt och den kommunala konsumentverksamheten i ket, hemkonsulenterna insatserna inom Hemsyfte att vidga och fördjupa ungdomsskolan. konsulenterna har ett samordningsansvar för projektet. regionalt Två andra ut på att i samarbete med länsskolnämnd projekt går och hemkonsulenterna inom två län utreda hur fortbildningsverkför lärare skall kunna och förbättras bl.a. samheten utvidgas genom att kurserna förläggs regionalt.

Konsumentverket utarbetar även undervisningsmaterial. Utrednngatt den liksom tidigare bör en finner regionala organisationen kännedom om konsumentverkets läromedel och övriga undersprida I detta arbete kan bl.a. ingå kontakter med visningsmaterial. de centraler för audivisuella hjälpmedel (AV-centraler) som finns i län konsumentpolitiska läromedel. varje angående

9.1.4 Allmän konsumentinformation

Framförda synpunkter

och kommuner har anfört att en Hemkonsulenter, länsstyrelser för i framtiden kan lämplig uppgift en regional organisation vara att samordna den allmänna konsumentpolitiska informations-

Den instansens framtida verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter 87

regionala

verksamheten inom länet. Samtliga nämner kampanj- och utställninqsverksamhet.

Några kommuner har nämnt att den regionala organisationen bör anordna utställningar och ta fram regionalt anpassat material som ansluter till den allmänna informationsverksamheten. Det senare framförs även från hemkonsulenthåll.

Ett antal hemkonsulenter har framhållit att den regionala instansen med fördel kan föra ut allmän information från andra centrala myndigheter än konsumentverket. Som exempel nämns socialstyrelsen, bostadsstyrelsen och livsmedelsverket. Den regionala organisationen kan härvid utgöra materialdepå för informationsmaterial från de olika myndigheterna.

Nåqra kommuner föreslår att den regionala funktionen skall hålla kontakt med branschorganisationer, organisationer och föreningar på reqional nivå i syfte att föra ut information. Även några henr konsulenter framför sådana synpunkter. I i l Några hemkomsulenter anför att den regionala verksamheten i frame tiden i informationssyfte bör ha regelbunden kontakt med massmel dia, exempelvis lokalradio.

i

l h-nämnden inom socialstyrelsen anser (se avsnitt 5.3) att det är en viktig för den funktionen att föra ut infor-

E

uppgift regionala mation på kostområdet. Den regionala organisationen bedöms vär- ! defull som expert i sådana åt kommunala Liknanfrågor rådgivare.

E de synpunkter framförs från livsmedelsverket (se avsnitt 5.4).

Man hänvisar till hittillsvarande samarbete och de som

E kunskaper

* hemkonsulenterna besitter område. på detta

l

l

Bland ämnesområden som den regionala funktionen anses böra ta Ä upp inom området allmän konsumentinformation nämner hemkonsulenterna konsumenträtt, ekonomi, kost, bostad och planeringsfrågor.

l Några kommuner anger viss specialkunskap inom områdena köksplane-

ring, kost och heminredning. h-nämnden och livsmedelsverket har som redan nämnts särskilt framhållit information på kostområdet.

88 Den regionala instansens framtida verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter

Utredningen

I ett första skede, då samtliga kommuner inte har inrättat en konsumentpolitisk verksamhet, bör hemkonsulenterna enlig: utredningens mening svara för allmänna informationsinsatser i de delar av länet som saknar sådan verksamhet. Denna uppgift lan,liksom fallet är för närvarande, omfatta främst kampanjaktiviteter vari utställningar ingår som delmoment. De kommuner sonistartat konsumentpolitisk verksamhet skall svara för de allmänna informationsinsatserna i enlighet med l975 års riksdagsbeslut. De regionala handläggarna skall därför i ett utbyggt skede av kommu-

nal verksamhet inte längre själva svara för sådana aktiviteter. Q

I konsumentverkets strävan att sprida det konsumentpolit ska kunnandet bland allmänheten utnyttjas olika kanaler för att infor- 1 mationen skall nå ut. Den regionala och kommunala verksamheten

är härvid en naturlig länk för att nå olika konsumentgrupper. Den regionala och den kommunala organisationen kan enligt utredningens bedömning biträda konsumentverket vid genomförandet av t.ex. kampanjaktiviteter inom länen.

Samarbetet med konsumentverket vad gäller informationsinsatser kan, på samma sätt som vid utbildningsinsatser, ofta med fördel bedrivas i projektform. Ett sådant försöksprojekt under l977/78 gäller informationsåtgärder om bilekonomi. Hemkonsulenterna i två län svarar tillsammans med konsumentverket för uppläggning och genomförande av kampanjer i respektive lan. Ett samarbete sker med bl.a. de kommunala konsumentorganen i länet.

Konsumentverket utarbetar särskilt informationsmaterial, exempelvis utställningsmaterial, för olika kampanjaktiviteter. I vissa fall kan det vara önskvärt att genom kompletteringar anpassa sådant material till regionala förhållanden. Den regionala organisationen kan fylla en uppgift på detta område. Utredningen vill här peka på de möjligheter som finns att ta upp något problem som kan vara specifikt för ett visst län. Även kommunerna 1 E i länet kan på detta sätt få hjälp att ta upp problemområden som är av mer lokal natur.

.

Den regionala instansens framtida verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter 89

Utredningen vill framhålla vikten av att de regionala handläggarna håller kontakt med massmedia inom regionen bl.a. i samband med olika informationsaktiviteter.

Utredningen övergår harefter till frågan huruvida den regionala organisationen skall föra ut information från olika centrala myndigheter. Eftersom de allmänna informationsinsatserna i frantiden skall ske på kommunal nivå bör informationsmaterial från centrala myndigheter såvitt möjligt föras direkt till kommunal nivå. Emellertid kan det enligt utredningens mening vara lämpligt att referensmaterial beträffande exempelvis lagstiftning, utredningsresultat, utbildning och information på konsumentområdet även framdeles finns samlat hos den regionala organisationen.

De regionala handläggarna bör också fortsättningsvis ha kontakter med föreningar och organisationer på regional nivå i syfte att stimulera intresset för konsumentpolitiska frågor.

Utredningens förslag i denna del medför att tyngdpunkten i den allmänna informationen på konsumentområdet på sikt kommer att ligga på kommunal nivå. Detta innebär dock inte - som framgått av det - att den helt komföregående regionala organisationen mer att sakna uppgifter på detta område. Utredningen ser det som naturligt att man regionalt söker samordna sådan allmän information som berör hela länet. Utgångspunkten är därvid att en naturlig samverkan på frivillig bas kan ske mellan regionala och kommunala organ.

Utredningen vill har slutligen beröra frågan om framtida informationsverksamhet på regional nivå inom kost- och hälsoområdet. Utgångspunkten är att h-nämnden inom socialstyrelsen är det centrala organet för hålsoupplysning (se avsnitt 5.3) och att landstingen har ansvaret för den regionala hälsoupplysningen. Hålsoupplysning förmedlas till patienter i det dagliga hälsooch sjukvårdsarbetet. En särskild personalgrupp, dietisterna, har till uppgift att ge information om specialkost i samband med sjukdom. Många landsting bedriver även annan hälsoupplysande verksamhet. För att samordna en sådan verksamhet finns i all-

90 Den instansens framtida Verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter

regionala

mänhet särskilda länskommittêer vari ingår företrädare för stat (länsläkarorganisationen), landsting, kommuner, frivilliga organisationer m.fl. Dessa kommittéer svarar i samverkan med hnämnden för information i hälsofrågor, exempelvis i form av kampanjer i hälsofrämjande syfte. Dessutom har en del landsting tillsatt politiskt förankrade nämnder som styrorgan för hälsoupplysningsverksamheten. Vid två landstingskanslier finns särskilda näringskonsulenter.

Enligt utredningens mening bör det ankomma på landstingen att informera om kostvanornas betydelse från hälsosynpunkt. De regionala handläggarna på konsumentområdet bör medverka i informationsverksamheten angående kosthållets betydelse i hushållens ekonomi och i frågor rörande hushållning i allmänhet. De olika sidorna av denna informationsverksamhet hänger givetvis samman. Ett nära samarbete mellan de olika grenarna av

informationsverk-3

samheten behövs därför. Utredningen finner det lämpligt att de regionala handläggarna ingår i ovan nämnda länskommittêer.

9.1.5 Bevakning, rapportering, utredning

Framförda synpunkter

Hemkonsulenter, länsstyrelser och kommuner har anfört att uppgifter inom området bevakning, rapportering och utredning kan vara lämpliga för hemkonsulenterna. Flertalet hemkonsulenter ser en framtida uppgift i att medverka vid uppfångning av konsumentproblem, att svara för eller samordna genomförandet av projekt och utredningar på uppdrag av konsumentverket eller på initiativ samt att bevaka konsumentsituationen i länet. eget Liknande synpunkter har framförts av tillfrågade länsstyrelser och kommuner. En länsstyrelse anser det vara av vikt att konsumentverket ger hemkonsulenterna vissa uppgifter och utnyttjar dem för t.ex. olika projekt verket avser att genomföra. En kom-3

mun påpekar att hemkonsulenterna kan ha en samordnande funktion:

för problem som kan vara speciella för regionen.

Den regionala instansens framtida verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter 91

Utredningen

Hemkonsulenternas nuvarande arbetsområde innefattar bevakning och rapportering av konsumentproblem av olika slag till centrala myndigheter samt i viss mån undersökningar och utredningar av konsumentproblem på eget initiativ eller på uppdrag av konsumentverket.

Samarbete mellan konsumentverket och hemkonsulenterna på detta område sker för närvarande i form av projekt eller mindre marknadsundersökningar, rapportering av problem inom visst varuområde, synpunkter på marknadsföringsåtgärder m.m. (se avsnitt 3.3 samt bilaga 3). I de sist nämnda fallen är det fråga om mer begränsade arbetsinsatser från hemkonsulenternas sida. Som ex- I 1 empel från senare tid kan nämnas ett projekt som avser insamoch av och i

l ling, rapportering analys olycksfall olyckstillbud

l samband med snölek. Ett annat projekt omfattar kartläggning av

l

konsumentproblem i samband med auktioner.

i

Konsumentverket har till uppgift att bl.a. övervaka marknadens E utbud samt kartlägga olika konsumentgruppers problem. Enligt ut-

i

redningens mening är det naturligt att den regionala funktionen biträder konsumentverket med bevakning av olika produkt- eller

t

tjänsteområden. Verket avser enligt uppgift att med vissa mel-

1 lanrum inventera marknadens utbud och i samband därmed granska

i reklam, avtals- och kreditvillkor, säljmetoder m.m. En effektiv konsumentpolitik förutsätter denna typ av utredning och bevakning beträffande marknaden i olika delar av landet.

l Ett annat angeläget bevakningsområde är hushållens budgetfrågor 3 Det kan i sammanhanget nämnas att för att tillgodose det växan- : de behovet av underlagsmaterial beträffande hushållens budgetfrågor pågår f.n. ett samarbete i projektform mellan konsumentverket och några hemkonsulenter.

* Arbetsområdet bör inbegripa rapportering av konsumentproblem till centrala myndigheter, främst konsumentverket men även livsmedelsverket, socialstyrelsen m.fl. Genom det breda kontaktnät den regionala verksamheten medför skapas naturliga förutsätt-

92 Den regionala instansens framtida verksamhetsinrikzning och arbetsuppgifter

ningar för denna rapportering. Rapporteringen kan i sin :ur ge underlag för åtgärder av de centrala organen.

Konsumentverket har till uppgift att undersöka olika konsumentproblem. Sådana undersökningar kan utföras i projektform. Ett exempel på detta är ett projekt angående brandsäkerhet i vilket ett antal hemkonsulenter deltar. Syftet med projektet är att kartlägga och analysera brandolyckor for att fa underlag for producentpåverkan.

Konsumentverket skall också med anledning av t.ex. anmälningsärenden kontrollera speciella produkter och förhållanden på marknaden. Det är här fråga om mer begränsade och tillfälliga arbetsuppgifter. Arbetsuppgifterna på regional niva kan besta av mindre undersökningar (t.ex. besök i några butiker) och kontakter med enskilda företagare.

Utredningen anser det angeläget att konsumentverket tillförs den erfarenhet som hemkonsulenterna nu har och som kommer att vidgas genom den föreslagna intensifierade marknadsbevakningen. Till viss del sker detta genom hemkonsulenternas medverkan i olika projekt. Utredningen anser det värdefullt att de regionala handläggarnas erfarenhet tas till vara på ett tidigt stadium genom att de deltar i olika arbetsgrupper inom konsumentverket.

En betydelsefull uppgift för konsumentverket är att ta fram rikt: linjer för företagens marknadsföring och produktutformning med stöd av marknadsföringslagen (se kapitel 4). Riktlinjer utfärdas av konsumentverket och föregås i allmänhet av kontakter med berörda näringslivsorganisationer och/eller branschföreträdare. Normalt sker detta i form av överläggningar i anslutning till diskussionsunderlag eller utkast till riktlinjer som verket presenterar.

Arbetet med riktlinjer kan delas in i olika arbetsmoment, nämligen framtagande av underlag, förhandlingar om och utfärdande av riktlinjer samt tillsyn över att utfärdade riktlinjer efterlevs. 1 De regionala handläggarna har en väsentlig uppgift att fylla ge-

Den regionala insransensframtida verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter 93

nom att medverka vid framtagande av bakgrundsmaterial inför diskussioner om riktlinjer.

Uppgiften att ta fram bakgrundsmaterial kan lämpligen ske i projektform, där ett antal handläggare på regional nivå deltar i arbetet. Under l977/78 genomförs flera sådana projekt. Ett projekt syftar till att precisera brukarkrav för hushållskapitalvaror i fråga om funktion, säkerhet, information och ekonomisk trygghet. Dessa krav skall därefter användas för riktlinjer avseende information för nämnda varor. I syfte att få underlag för riktlinjer för marknadsföring av sällskapsresor granskar hemkonsulenterna sällskapsreseagenternas marknadsföring. I samband med omarbetning av riktlinjer för leksaker granskar hemkonsulenterna marknadsföring och säkerhet beträffande leksaker. Ett projekt angående kommersiellt ursprung syftar till att ge underlag för riktlinjer för märkning som ger besked om vem som tillverkar, importerar eller saluför olika varor. Hemkonsulenterna insamlar och sammanställer uppgifter om nuvarande märkning med angivande av kommersiellt ursprung.

Ett led i konsumentverkets riktlinjearbete är kontrollen av hur riktlinjerna fungerar i praktiken, t.ex. hur konsumenterna drar nytta av dem, företagens benägenhet att följa dem samt tolknings-

;och tillämpningsproblem på fältet. De regionala handläggarna bör

åbiträda verket i detta arbete. Efter hand som allt fler riktlin-

ljer

träder i kraft kommer ökade regionala insatser att behövas dessa

Ãför uppgifter.

l

lEn

särskild fråga i detta sammanhang är möjligheterna att utföra hos för att tillse att utfärdade rikt-

?inspektion näringsidkare

llinjer efterlevs. Utredningen erinrar om att den nya konsument-

äkreditlaqen (se kapitel 6) förutsätter att konsumentverket skall

jutarbeta riktlinjer för information, kontantinsats och återtagan- *derätt vid kreditköp av konsumentvaror. Verket skall även utöva ,tillsyn över efterlevnaden av lagen. Konsumentverket eller den verket förordnar har rätt att företa hos

åsom inspektion närings-

;idkare

och att därvid få ta del av de handlingar som behövs för

ltillsynen. En fortlöpande bevakning av alla näringsidkare som

säljer varor på kredit anses vara varken möjlig eller nödvändig.

94 Den regionala instansens framtida verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter

Det anses tillräckligt att verket får möjlighet att stickprovsvis kontrollera att näringsidkare följer bestämmelserna. Formerna för inspektionen får prövas i konsumentverkets löpande arbete med tillsynen. En möjlighet anges vara att konsumentverket genom egna tjänstemän verkställer inspektion. Det anförs vidare i förarbetena till lagen att det kan vara lämpligt att inspektionsrätten till en del utövas genom den regionala organisationen på det konsumentpolitiska området.

Sammanfattningsvis kan följande sägas om de regionala insatserna inom omrâdet bevakning, rapportering och utredning. De regionala handläggarna bör följa utvecklingen i länet på det konsumentpolitiska området och rapportera konsumentproblem. De skall biträda konsumentverket med att utföra undersökningar inom länet. Ett visst samarbete i projektform förekommer redan, och ytterligare samarbete bör planeras för kommande år. En betydelsefull ny uppgift inom detta arbetsområde blir att medverka tül att ta fram bakgrundsmaterial till förhandlingar med stöd av marknadsföringslagen mellan konsumentverket och näringslivet angående riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning. En annan ny uppgift blir att medverka vid kontrollen av att utfärdade riktlinjer efterlevs. Utredningen förutser att detta område i framtiden blir en viktig del i den regionala konsumentpolitiska verksamheten.

Avslutningsvis vill utredningen något beröra relationerna mellan den regionala och den kommunala verksamheten på detta område.

Enligt uttalanden av statsmakterna bör en av uppgifterna för den kommunala verksamheten vara att rapportera konsumentproblem till centrala myndigheter, främst konsumentverket. Det skulle * kunna hävdas att sådan rapportering innebär en onödig dubblering av den rapportering som här föreslås ske från den regionala verksamheten. Utredningen kan emellertid inte finna att det behöver innebära onödigt dubbelarbete om både den kommunala och den regionala verksamheten löpande rapporterar aktuella konsumentproblem. Både den kommunala och den regionala rapportering-

Den regionala instansens framtida verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter 95

en behövs för att den samlade verksamheten skall bli så effektiv som möjligt.

Uppgifterna som avser kontroll av efterlevnad av konsumentverkets riktlinjer och motsvarande skall enligt utredningens mening utföras på regional nivå.

vill understryka att det är viktigt att de statliga

iUtredninqen

ioch kommunala resurserna utnyttjas rationellt. Detta kräver fortålöpande

samverkan mellan konsumentverket samt de regionala och Bl.a. är det att de håller

;kommunala

konsumentorganen. angeläget

ivarandra

underrättade om insatser av betydelse för respektive

Iverksamheter. Fasta rutiner för sådant informationsutbyte bör

åutvecklas. .

i ! i i 9.l.6 Uppgifter inom länsstyrelsen i l i i i Framförda synpunkter i ii i i i Länsstyrelserna har, som framgår av avsnitt 5.l och bilaga 4,

ianfört

att det finns och kommer att finnas behov av konsumentpo-

ilitisk

sakkunskap inom länsstyrelsen. Det gäller uppgifterna att

:bistå vid prövning av tillstånd vid tillfällig handel samt vid

ibehandling av ärenden med konsumentpolitisk anknytning. Några

?länsstyrelser pekar på behovet av samarbete mellan den konsument-

äpolitiska funktionen och olika enheter, exempelvis länsveterinä-

iren i livsmedelsfrågor, priskontoret i prisfrågor, regionaleko-

enheten inom i om glesbygdsstöd

lnomiska

länsplaneringen fråga andra i och

[och distributionsfrågor, planenheten bostadsfrågor

iservice i bostadsområden samt naturvårdsenheten i fråga om häl-

lsofarliga varor och miljövård. I något fall nämns attsärskildsakkunskap behövs för länsstyrelsens samarbete med organ utanför denna såsom landsting, länsbostadsnämnd och länsläkare.

Även hemkonsulenterna förutser ett ökat samarbete inom länsstyrelsen. Den regionala organisationen kan vara utrednings- och ;remissorgan för frågor av konsumentkaraktär på länsplanet inom områdena konsument-

iexempelvis distribution, bostadsplanering,

och hushållsekonomi.

äpolitik

i i

i

i

96 Den regionala instansens framtida verksamhetsinrikming och arbetsuppgifter

Utredningen

Ett flertal länsstyrelser har i enkätsvaren till utredningen anfört att hemkonsulenterna ansvarar för den konsumentpolitiska verksamheten på länsplanet. Enligt uppgift från olika länsstyrelser deltar hemkonsulenterna även i remissbehandling och yttranden i ärenden, som berör olika frågor på det konsumentpolitiska området, och vid handläggning av ärenden rörande tillfällig handel. Hemkonsulenterna har på liknande sätt beskrivit det nuvarande arbetet inom länsstyrelserna.

Utredningen anser det angeläget att den sakkunskap hemkonsulenterna besitter tas till vara inom länsstyrelsen även i framtiden. Detta sker naturligt vid behandling av frågor som har konsumentpolitisk anknytning. Som exempel kan nämnas bistånd vid prövning av ärenden om stöd till kommersiell service i glesbygd och till-1

fällig handel samt vid remissbehandling av frågor med konsument-1

politisk anknytning.

Handläggare av konsumentfrågor bör även inom ramen för länsplanering och översiktlig bebyggelseplanering medverka i planeringsavdelningens arbete. De bör också kunna biträda länsbostadsnämnden i dess verksamhet. Hemkonsulenterna besitter i allmänhet en värdefull och erfarenhet om utformning av bostäder framt kunskap vad gäller kök, tvättstuga och övriga våtutrymmen liksom när det av bostädernas närmaste omgivning. Detta bör gäller utformningen bl.a. kunna utnyttjas i länsbostadsnämndens informativa arbete.

Inom ramen för länsplaneringen behandlas bl.a. frågor som rör med dagligvaror och drivmedel. Utredningen vill försörjningen här hänvisa till vad som sagts från riksdagens sida om åtgärder på distributionsomrâdet angående varuförsörjningsplaner (se kapitel 6). Upprättande av varuförsörjningsplaner är en frivillig uppgift för kommunerna. I konsekvens härmed följer ingen skyldighet att inge sådana planer till länsstyrelsen. Det förutsätts? i emellertid att många kommuner frivilligt upprättar varuförsörjoch att ett nära samarbete i denna fråga mellan länsningsplaner ä styrelse och kommuner kommer till stånd. Utredningen finner det även angeläget att handläggare av konsumentfrågor deltar i pla-

Den regionala instansens framtida verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter 97

neringsarbete och handläggning av ärenden rörande stöd till kommersiell service i glesbygd.

9.1.7 Övriga frågor i anslutning till den framtida verksamheten

Framförda synpunkter

Några kommuner föreslår att den regionala verksamheten skall §svara för den övergripande planeringen av i läkonsumentfrågor net.

:Ett par länsstyrelser anser att möjligheten till en specialiseiring

och en samtidig förstärkning av resurserna till minst två

Ãtjänstemän vid varje länsstyrelse bör övervägas. Detta skulle

?kunna

medföra en avlastning från konsumentverket till regional

Enivå.

Några kommuner är inne på samma tanke. Man önskar till-

igång

till ekonomisk och juridisk expertis på länsnivå för att

?därigenom avlasta konsumentverket.

Utredningen

ivad om avlastning

gäller frågan från konsumentverket erinrar

:utredningen om att de ovan framförda förslagen att de regionala

handläggarna skall biträda konsumentverket vid genomförandet av vissa uppgifter innebär en viss delegering till nivå. regional

:Prioriteringen av framtida arbetsuppgifter på regional nivå bör

enligt utredningens mening ske så att tyngdpunkten kommer att inom

ligga på uppgifter områdena bevakning, rapportering och

åutredning samt insatser på utbildningsområdet. De regionala

handläggarna bör biträda konsumentverket genom exempelvis projektsamarbete. De bör även utföra vissa egna insatser på sätt som redovisats i tidigare avsnitt. i Arbetsuppgifter anslutning till verkets service till och samarbete med den kommunala kongsumentverksamheten förtjänar uppmärksamhet. De föreslagna uppgifterna inom länsstyrelsen är enligt utredningens mening viktimen kan i framtiden

äga

inte förväntas ta i anspråk mer än en mindre del av arbetstiden. - vill här Utredningen framhålla att

98 Den instansens verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter

regionala framtida

projektsamarbete med konsumentverket samt föreslagna uppgifter inom länsstyrelsen innebär nya arbetsuppgifter.

förutser som tidigare nämnts att de nuvarande arbets- Utredningen ändras allteftersom kommunerna satsar på konsumentuppgifterna

politisk verksamhet och övertar uppgiften vägledning till enskilq

da konsumenter och delar av de allmänna informationsinsatserna. Ä resurserna nivå bör i ökad 1 De successivt frigjorda på regional l utsträckning tas i anspråk för bevakning, rapportering och ut- Å samt utbildningsinsatser. Dessa arbetsuppgifter får utredning \ vecklas och anpassas efter förhållandena i respektive län. Fak- J torer av i är främst omfattningen av den § betydelse sammanhanget kommunala konsumentverksamheten i länet, länets befolkningsstruktur och de resurser som står till buds på regional nivå.

9.2 Kompetensfrågor m.m.

kommunal verksamhet kommer den Med en utbyggd konsumentpolitisk funktionens att vara av utredande, beregionala arbetsuppgifter vakande och kunskapsförmedlande karaktär. Kvalifikationer som bedömer som önskvärda för att de regionala handläggutredningen arna skall kunna de föreslagna arbetsuppgifterna är genomföra

- - däribland varukännedom - och Kunskaper i konsumentekonomi konsumenträtt

- Erfarenhet av viss kunskap i adminiutredningsverksamhet, strativa frågor samt god samhällsorientering

- erfarenhet Pedagogisk

Som närmare av kapitel ll anser utredningen att resurse framgår

na för på sikt bör förstärkas i flertalet läni

handläggartjänster

I de fall det finns två handläggare i länet kan dessa med fördelê

kom-E

ha olika som totalt sett medför att de utbildningsbakgrund, -

pletterar varandra i arbetet. Samråd mellan länsstyrelserna vad

och konsumentverket bör äga rum även framdeles gäller tjänstá

tillsättningar. Ä

. .. i

förutsätter att konsumentverket också l fortsatt- Utredningen _ _ i ansvarar för av på regional niningen vidareutbildning personal l

Den regionala instansens framtida verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter 99

vå. Utredningen vill här även peka på andra möjligheter till vidareutbildning t.ex. de olika kurser på högskolenivå med konsumentinriktning som startats under senare år.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter som föreslås anser utredningatt bör ändras. Be-

ien

beteckningen på de regionala handläggarna

lteckningen hemk0nsulent“l) är knappast adekvat för den verksanr

êhet

som utförs i dag och blir det än mindre om utredningens för-

?slag genomförs. Befattningen synes kunna ges samma beteckning

som övriga tjänstemän med motsvarande handläggande uppgifter på

jlänsstyrelsenivå med tillägget handläggare av konsumentfrågor

lsom en arbetsbeskrivning.

Utredningen vill erinra om att beteckningen hemkonsulent används av de kommunalt anställda konsumentvägledarna i Stockholm. Den används också av ett mindre antal rådgivare i lanthushållsfrågor, anställda av hushållningssällskap.

S()lJ 1978:16 l0 ORGANISATORISKA FRÅGOR

Organisatorisk inplacering m.m.

Framförda synpunkter

Flertalet tillfrågade länsstyrelser har anfört att den nuvarande placeringen, dvs. planeringsavdelningen inom länsstyrelsen, förefaller naturligast. Man pekar här på närheten till fackkunskap inom de olika enheterna på planeringsavdelningen, exempelvis juridiska enheten, naturvårdsenheten, planenheten och regionalekonomiska enheten. Några länsstyrelser anför att om arbetsuppgifterna kan komma att förändras det kan finnas anledning att överväga annan placering inom länsstyrelsen. Samtidigt hänvisas till utredningen om organisationsöversyn av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m.m., OPAL-utredningen.

Några länsstyrelser anger planeringskansliet, till vilket hemkonsulenterna för närvarande hör, som lämplig enhet. Samtidigt anförs att den regionala verksamheten rent fackmässigt torde ha större anknytning till den regionalekonomiska enheten. En länsstyrelse anser att, om utredningsarbete blir ett dominerande inslag i verksamheten, den regionalekonomiska enheten ligger närmast till hands. Blir huvuduppgiften av administrativ art anses planeringskansliet vara lämpligare. Från något håll pekas

på möiligheten att låta priskontor och den regionala konsument-

politiska funktionen ingå i samma enhet. Skälet till detta anges vara att det kan föreligga lokalmässiga, organisatoriska och arbetsmässiga fördelar med en särskild enhet, förslagsvis kallad konsumentenheten. En länsstyrelse anför slutligen att

Organisatoriska frågor

det bör överlämnas till respektive länsstyrelse att besluta om lämplig placering inom planeringsavdelningen.

Utredningen

Hemkonsulenterna är för närvarande placerade vid länsstyrelser- I utredningens direktiv att nas planeringsavdelningar. anges det att även det är naturligt fortsättningsvis knyta regionala ledet i konsumentpolitiken till länsstyrelsen. Kommittén bör, det vidare, närmare pröva utformningen av denna anknytanges ning. Samråd skall ske med OPAL-utredningen.

är således att den regionala funktionen på det Utgångspunkten konsumentpolitiska området är knuten till länsstyrelsens plane- Utredningen finner inte skäl frångå denna plaringsavdelning. cering. De föreslagna förändringarna i arbetsuppgifterna ger inte därtill. Närheten till fackkunskap inom olika anledning enheter inom planeringsavdelningen anser utredningen betydelsefull och ägnad att främja samarbete med dessa enheter.

inte in på frågan om lämplig enhet inom plane- Utredningen går med hänsyn till att OPAL-utredningen ännu inte ringsavdelningen lagt fram förslag angående organisation av planeringsavdelningarna.

I länsstyrelseinstruktionens 5 § anges ett antal uppgifter som det att särskilt ta befattning med. Bland åligger länsstyrelsen dessa är den regionalpolitiska planeringen, plan- och byggnadslivsmedelskontrollen, den allmänna hälsovården samt väsendet, den sociala omvårdnaden. Vidare stadgas i 6 § att länsstyrelsen är huvudman för hemkonsulentverksamheten. i i å i nämnda bestämmelser. I l Utredningen föreslår vissa ändringar att det att 5 § bör uttryckligen anges åligger länsstyrelsen särskilt ta befattning med konsumentpolitiska frågor. Syftet är att betona de konsumentpolitiska fråmed kompletteringen gornas vikt i länsstyrelsearbetet.

frågor 103 Organisatoriska

Beträffande 6 § kan först erinras om att utredningen i avsnitt 9.2 om beteckningen hemkonsulent bör användas i ifrågasätter framtiden. Detta kan föranleda en följdändring i nämnda para- Länsstyrelsens huvudmannaskap anges inte för andra verkgraf. samhetsområden i 5 §. Det är därför enligt utredningens mening tveksamt att just vad gäller konsumentpolitiska fråange det Dessutom är det osäkert vad termen huvudmannaskap innebär gor. l i detta sammanhang eftersom det i konsumentverkets instruktion I att verket skall svara för den regionala konsumentverk-

i

anges samheten. Utredningen föreslår av angivna skäl att uppgiften i

6 § att länsstyrelsen skall vara huvudman för den regionala ä l I konsumentverksamheten utgår. l l 1 vill understryka vikten av att länsstyrelserna och Utredningen konsumentverket samarbetar beträffande den regionala konsument- . verksamheten.

l0.2 Relationerna till konsumentverket

De uppgifter för en framtida regional organisation som angivits i kapitel 9, innebär en närmare knytning till konsumentverket. Verket behöver en regional organisation för utredande och kontrollerande verksamhet, insatser på utbildningsområdet och service till den kommunala verksamheten.

Relationerna mellan konsumentverket och den regionala organisationen har vissa likheter med förhållandet mellan priskontoren vid länsstyrelserna och SPK (se kapitel 7). Priskontorens uppgifter är att övervaka marknaden på prisområdet, rapportera problem till SPK och efter anvisningar biträda SPK i utredningsverksamhet.

Vid utvecklandet av former för de regionala handläggarnas biträde till konsumentverket när det gäller utrednings- och bevakningsuppgifter är det enligt utredningens mening naturligt att beakta de erfarenheter som gjorts beträffande samarbetet mellan SPK och länsstyrelserna.

104 Organisatoriska frågor

Som nämnts i tidigare kapitei (3 och 8) har konsumentverket utarbetat anvisningar för den regionaia konsumentverksamheten. Nuvarande anvisningar utarbetades i juni 1975 och gäiier ti11s vidare. Utredningen föresiår att konsumentverket får i uppdrag att utarbeta detaijerade anvisningar för den framtida regionaia verksamheten med iedning av utredningens bedömningar.

ll RESURSFRÅGAN

Bakgrund

På regional nivå finns enligt l972 års riksdagsbeslut 39 hemkonsulenttjänster. De under länsstyrelsernas anslag redovisade kostnaderna för den regionala konsumentverksamheten uppgick till cirka 5 miljoner kronor under budgetåret l976/77. I detta belopp ingår lönekostnader för hemkonsulenter och uppskattade resurser för ett antal kontorsbiträden samt ett schablonpålägg för lokalkostnader, resor och övriga expenser. Kostnaden för kontorsbiträden särredovisas inte utan den ingår i planeringskansliernas totala kostnader för kontorsbiträden.

Fördelningen av hemkonsulenttjänsterna över landet är ojämn. I tio län finns sålunda en tjänst, i tretton län två samt i ett län tre tjänster. Antalet tjänster är inte relaterat varken till antal kommuner eller antal invånare i respektive län. Län med en tjänst omfattar t.ex. i några fall ett större antal kommuner och invånare än län med två tjänster. Denna fördelning kan delvis förklaras av historiska skäl.

Enligt vad utredningen inhämtat från länsstyrelserna (september l977) är biträdespersonalens arbetstid olika i länen. I två län med en hemkonsulenttjänst saknas medan i biträdespersonal övriga län en sådan tjänst finns på hel- eller halvtid. I ett län med en hemkonsulenttjänst står både en hel- och en halvtidstjänst till förfogande.

l06 Resursfrâgan

Framförda synpunkter

Flera hemkonsulenter har framhållit att den regionala konsumentverksamheten bör ges ökade resurser så att det vid varje länsstyrelse finns minst två hemkonsulenter. Man framhåller att en hemkonsulent inte kan arbeta med alla de arbetsuppgifter som bör ankomma på denna. Med två hemkonsulenter kan man dela upp arbetsområdena och samtidigt genomföra en viss specialisering, vilket upplevs som angeläget. Även ett antal länsstyrelser och kommuner förordar en förstärkning av resurserna för att konsumentverket skall avlastas vissa uppgifter. Några hemkonsulenter i län där den ena tjänsten är placerad på annan ort än länsstyrelsen anför att detta förhållande upplevs som otillfredsställande. En omlokalisering till en och samma ort, dvs. residensorten, anses önskvärd. Några hemkonsulenter framhåller att biträdespersonalen skulle kunna avlasta dem förutsatt att biträdespersonalen erbjuds viss utbildning.

Utredningen

Den förändring i arbetsuppgifterna som utredningen föreslagit torde inte omedelbart medföra att fler handläggartjänster totalt sett behövs på regional nivå. Som tidigare angivits är de nuvarande personalresurserna inte relaterade till antalet kommuner och antalet invånare i länet. Utredningen har av den anledningen diskuterat en viss omfördelning av hemkonsulenttjänsterna mellan länen. Utredningen vill dock inte förorda en sådan omfördelning. Utredningen utgår nämligen från att personalresurserna på sikt kommer att förstärkas i flertalet län. Motiven för en sådan förstärkning redovisas i det följande.

I fem län är de två tjänsterna placerade på olika orter inom länet. I ett län - - är därtill de två Skaraborgs tjänsterna placerade på annan ort än residensorten. De kontakter hemkonsulenterna måste ha med olika enheter inom länsstyrelsen i dessa fall försvåras. Utredningen finner det uppenbart att det regionala arbetet kan utföras på ett mer rationellt sätt av två tjänstemän på samma ort än av två tjänstemän på olika orter. Ut-

Resursfrâgan 107

SOU 1978: 16

redningen föreslår därför att tjänsterna i fråga överförs till länsstyrelserna på residensorterna.

Enligt utredningens bedömning kommer genomförandet av de framtida arbetsuppgifterna att kräva ökade resurser. Såväl utrednings- * och bevakningsuppgifter som regionala utbildningsinsatser förta mer tid i anspråk. Detta förutsätter i regel länsomi väntas ; fattande åtgärder i samband med t.ex. insamling av bakgrundsmai terial och kontroll av uppgifter. Detsamma gäller bearbetning

f av insamlat material, kontakter och samverkan med den kommunala

f konsumentverksamheten samt uppgifter inom länsstyrelsen. Behovet

1 av utökade personalresurser på handläggarnivå kommer att bli spe-

; ciellt märkbart i län med en tjänst och ett stort antal kommuner 3 och invånare. Med två handläggartjänster skulle den önskvärda arbetsfördelningen och specialiseringen kunna komma till stånd. 1 Utredningen vill i detta sammanhang hänvisa till avsnitt 9.2 om olika utbildningsgrund för regionala handläggare.

= Utredningen förordar i första hand en framtida förstärkning till

E två handläggartjänster i Kristianstads, Jönköpings, Örebro och

1 Gävleborgs län. Dessa har för närvarande bara en tjänst men stort

I antal kommuner och invånare. Möjligheten att vid lämplig tidpunkt 1 föra över en av de tre tjänsterna i Västerbottens län bör härvid ibeaktas.

Utredningen vill samtidigt framhålla att utökade utrednings- och bevakningsuppgifter, behovet att utveckla regionala utbildningsinsatser och samverkan med den kommunala konsumentverksamheten i ett längre perspektiv kan ställa ytterligare krav på personella resurser. Viktiga faktorer i sammanhanget är länets befolkningsstruktur och antalet kommuner i länet. Det är dock inte möjligt att i dag närmare överblicka kommande resursbehov. - Med den successiva övergång till nya uppgifter som förväntas förordar utredningen att frågan om ökade personalresurser för handläggande uppgifter i framtiden får bedömas av konsumentverket i samverkan med länsstyrelserna. Härvid bör bl.a. behovet av mer än två handläggare i storstadslänen beaktas. Beträffande Gotlands län torde även på sikt en tjänst få anses tillräcklig.

108 Resursfrágan SOU [978216

Den regionala organisationens nuvarande kapacitet skulle emellertid enligt utredningens bedömning kunna ökas väsentligt genom förstärkningar av biträdespersonalen. Som framgått inledningsvis varierar omfattningen av biträdespersonalens arbetstid mellan länen. I två län saknas sådan personal helt.

Biträdespersonalen bör enligt utredningens bedömning kunna svara för insamling och sammanställning av enklare uppgifter i samband med projektarbete samt för vissa uppgifter av administrativ art, vilka nu utförs av hemkonsulenterna. Vidare kan biträdespersonalen under ett övergångsskede svara för en del av kontakterna med enskilda konsumenter. Handläggarna får därigenom tid till andra - nu eftersatta - men angelägna uppgifter. Utredningen finner det önskvärt att biträdespersonalen ges viss utbildning i konsumentfrågor. Det synes lämpligt att konsumentverket svarar för sådan utbildning.

Enligt uppgift från så gott som samtliga länsstyrelser finns ej angivet i länsstyrelsernas personalplaner att biträdespersonal skall arbeta med uppgifter i anslutning till hemkonsulenternas verksamhet. Sådan biträdespersonal finns däremot upptagen bland planeringskansliets övriga biträdespersonal enligt personalplan Utredningen anser att det bör skrivas in i länsstyrelsernas personalplaner att fasta biträdestjänster skall tillhöra konsumentverksamheten.

Vilket antal biträdestjänster som behövs hänger nära samman med verksamhetens nuvarande omfattning och arbetsuppgifternas framtida utveckling. Enligt utredningens mening behövs minst en heltidstjänst vid varje länsstyrelse.

Kostnader för hemkonsulenternas ingår som nämnts såsom en

resor

schablonberäknad post i totalkostnaden för den nuvarande verksamheten. Enligt uppgift från länsstyrelserna varierar resekostnaderna mellan länen, främst beroende på länens olika stor-

lek. Även i fortsättningen kommer handläggarna att beháva resa

ganska mycket som ett led i sin kontaktverksamhet på det lokala planet. Vidare kommer ett ökat projektarbete, insamling av bak-

sou 1978:16 Resurs/råga 109

grundsmaterial samt bevakningsuppgifter att medföra ett ökat resande, både inom länen och för centrala genomgångar med konsumentverket. Utredningen vill understryka att sådana resurser måste ställas till länsstyrelsernas förfogande att de regionala handläggarna kan företa de resor som är nödvändiga för att fullgöra sina arbetsuppgifter.

Utredningen tar slutligen upp frågan om resurser för utbildningsé och informationsverksamhet på regional nivå (se avsnitt 9.l.3

;och 9.1.4).

E Centralt utarbetat material kan behöva anpassas och kompletteras 3 efter regionala förhållanden. Länsstyrelserna bör ges möjlighet Ä att gå ut med information om frågor och problem som kan vara av : speciellt intresse för länet. Av stor vikt är samverkan med den : kommunala konsumentverksamheten i länet.

å Länsstyrelserna tillförs inte direkt via statsbudgeten några me- ; del för hemkonsulenternas utbildnings- och informationsverksam- 3 het. Konsumentverket tilldelar emellertid inom ramen för sitt

i

förvaltningskostnadsanslag länsstyrelserna anslag, som för bud- ; getåret l977/78 sammantaget uppgår till ca 300 000, dvs. i genomsnitt ca 8 000 per hemkonsulent.

För att förstärka de regionala utbildnings- och informationsinsatserna på det konsumentpolitiska området föreslår utredningen att länsstyrelserna direkt tilldelas ytterligare medel. Storleken av de belopp som krävs hänger nära samman med regionala förutsättningar, antalet kommuner i länet och de regionala handläggarnas samverkan med den kommunala verksamheten och med olika organ inom länet. Utredningen vill därför inte ange nâgra bestämda belopp utan föreslår att frågan prövas i anslutning till länsstyrelsernas årliga anslagsframställningar.

Utbildning av handläggare och biträdespersonal på regional nivå kommer att ställa ytterligare krav på konsumentverkets resurser. Därtill kommer för konsumentverkets del framtagande av underlag för kampanjer och andra projekt med anknytning till den kommunala och regionala konsumentverksamheten. De ökade resurser som

110 Resyrsfrâgan SOU 1978: 16

verket behöver bör enhgt utredningens mening reg1eras inom ramen för verkets århga ans1agsframstä11ning.

RESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN

Reservation av Lars Ågren mot RKV-utredningens förslag

Riksdagsbeslutet år l975 med rekommendation till kommunerna att bygga upp en konsumentpolitisk verksamhet och inom denna handha dels râdgivningen till enskilda konsumenter, dels den allmänna konsumentinformationen på lokal nivå var ett beslut om decentralisering. Samtidigt var det ett beslut om överförande av uppgifter från stat till kommun, varav följer att de kommunala é politikerna i fortsättningen avses bestämma verksamhetens inriktning och omfattning.

Beslutet var alltså ett led i den numera så aktuella processen att flytta samhällsfunktioner så nära medborgarna som möjligt. Detta är enligt min mening särskilt angeläget när det gäller konsumentrådgivning och -information.

En sak missades emellertid. Någon överenskommelse träffades inte om att från statligt huvudmannaskap till kommunalt flytta de befattningshavare som sedan lång tid tillbaka med betydande framgång arbetat med dessa frågor; ofta på lokal nivå men under statligt regionalt huvudmannaskap.

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet är enligt riksdagsbeslutet år l975 en frivillig aktivitet. Utbyggnaden går inte så snabbt som många önskar. Detta hänger bl.a. samman med kommunalpolitikernas värderingar rörande vilka verksamheter som skall

prioriteras under nuvarande kärva ekonomiska situation. Kommuna-

la satsningar på konsumentpolitikens område har inte heller pri-

112 Reservationer och särskilda yttranden

oriterats vid överenskommeiserna me11an regeringen och kommunförbunden om den kommunaia ekonomin.

Samtidigt finns rådgivnings- och informationsresurser tillgängliga hos iänsstyreiserna. Ibiand med mycket ändamåiseniiga utstäilnings- och sammankomstutrymmen. För vissa kommuners de] ti11 och med i den egna centraiorten. Detta har fått tiil resultat den rådande något kompiicerade situationen meiian stat och kommun när det gäiier uppgiftsfördeining och verksamhetsinriktning.

RKV-utredningens uppgift är att iägga fram forsiag tili verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter för en regional funktion på det konsumentpo1itiska området. Skriftiiga synpunkter har

inhämtats från hemkonsuienter, iänsstyreiser och ett antai kom-

muner med konsumentpoiitisk verksamhet. Vidare har utredningen genom samtal med representanter för organisationer och centraia statiiga organ med intressen på detta specie11a område sökt skaffa sig en uppfattning om iämpiiga uppgifter för en regionai funktion.

Såväi de hördas uttaianden som utredningens diskussion har en- 1igt min mening i a11tför stor utsträckning utgått från nuvarande och tidigare förhåilanden och inte beaktat den decentraiisering av rådgivnings- och informationsverksamheten från stat- Tigt regionai tili kommunai nivå som riksdagsbesiutet innebär och som nu pågår.

Konsumentpoiitiken i Sverige har under de senaste åren fått en k1ar accentuering åt det konsumentjuridiska hå11et. Det har b1.a. åstadkommit viss osäkerhet biand kommunerna om vilken in- E A riktning deras verksamhet bör ha. De tjänsteman som anstäiits som konsumentvägiedare i kommunerna saknar ofta erfarenhet av speciaiområdet konsumentrådgivning och -information. De har vaniigen en bakgrund som aiimänutredare och aiimäninformatörer samt inte sä11an en personiig intresseinriktning mot konsumentjuridiken.

Reservationer och särskilda yttranden 113

Samtidigt har nâgra viktiga sektorer (kost, textilier, bostad, familjeekonomi) i viss utsträckning kommit i bakgrunden. Sektorer som lämpar sig mycket väl för aktiviteter på lokal nivå ofta i samarbete med organisationslivet. Dessa sektorer kräver emellertid viss till tillgång personal med specialinriktning. Kommunerna bör genom samverkan exempelvis på länsnivå kunna T skaffa sig tillgång till personal med sådant kunnande.

2 Enligt min mening leder utredningsmajoritetens förslag till att

Z man får betydande överlappningar av den kommunala och den stat-

lligt regionala verksamheten framöver. Inte minst förslagen om utbyggnad av personalresurserna på länsstyrelserna visar på detta.

;Som jag tidigare angivit är enligt riksdagens beslut konsument-

?politisk

verksamhet en frivillig uppgift för kommunerna. Att

åsådan verksamhet anordnats av vissa kommuner men inte av andra

êkan medföra vissa problem. Kommuner med en väl utbyggd verksam-

het får exempelvis motta besök och från telefonförfrågningar grannkommunernas invånare. Av praktiska skäl kan de inte avvi- ?sas eller avkrävas ersättning. Några kommuner har akpåbörjat tioner för att begränsa râdgivningsverksamheten till den egna kommunens invånare.

Staten svarar främst genom länsstyrelsernas hemkonsulenter för rådgivnings- och informationsverksamheten i de kommuner som inte engagerat sig. Medborgarna får i flertalet av dessa kommuner

:längre till den här aktuella samhällsservicen.

Utredningens majoritet tar till diskussion upp frågan om ett åläggande för kommunerna att anordna verksamkonsumentpolitisk het. En speciallagstiftning avseende rådgivnings- och informationsverksamhet synes mig knappast lämplig och är dessutom svår att utforma. Den skulle också medföra en viss förmodligen byråkrati med statlig styrning och tillsyn från olika nivåer.

Om statsmakterna vill påskynda av den kommunala utbyggnaden verksamheten synes en enklare väg vara att frågan tas till upp prövning vid de numera årligen förekommande överläggningarna om

114 Reservationer och särskilda

yttranden

den kommunaia ekonomin me11an regeringen och kommunförbunden. Därmed kunde underiag skapas för Kommunförbundet att verka för att en konsumentpoiitisk verksamhet byggs upp i varje kommun och att samverkan kommer tiil stånd me11an kommunerna om vissa inom konsumentrådgivningen och -informaspeciaiistfunktioner tionen.

förorda en kiar uppdeining av funktionerna me11an den Jag vi11

sektorn av sam- i kommunaia sektorn och den statligt regionala

häiisorganisationen. En sådan uppdeining bör också göra det I

iättare för konsumenter och näringsiiv att förstå vem som gör vad inom konsumentområdet (sidan 79 rad 7).

Förs1ag: i i KOMMUNALA UPPGIFTER STATLIGA UPPGIFTER ä PA REGIONAL NIVA PÅ REGIONAL NIVA och in- Myndighetsutövning och därmed Rådgivningsformationsverksamhet sammanhängande verksamhet A Specialkunnande för råd- B Bevakning och utredningsoch informations- verksamhet betr. konsumentiaggivningsverksamhet inom främst sek- stiftning och Konsumentverkets torerna kost, textiiier, riktiinjer. bostad, famiijeekonomi.

Lämpiig huvudman:

B Länsstyreisen och 0nsument- A Kommunförbundets iänsav- Verket deiningar e11er större kommun, som säijer tjänster tiii andra kommuner i länet. Aktiviteterna bedrivs inom ramen för den iokaia verksamheten, men oftast i sam- , verkan meiian fiera kommuner.

Reservationer och särskilda yttranden 115

Lämpiig utbildning:

A Avgörande är den huvud- B Juridisk, företagsekonomisk inriktning kommunerna kan och/e11er samhäiisvetenskapiig vi1ja ge verksamheten. För _ närvarande synes hushåils-

i iärarutbiidning med på-

byggnad av vissa universitetskurser vara mest iämp- 1ig.

Resurser och iokaiiseringz

A Efter kommunernas gemen- B Se anmärkning. samma bedömning, exempeivis kansiiet för Kommunförbundets iänsavdeining och i nära ansiutning ti11 AV-centrai.

Anmärkning:

För uppgifter enligt B torde inte erfordras ett så stort anta] befattningshavare som 39. En övergång ti11 den av mig tänkta uppgiftsfördeiningen meiian stat och kommun bör eme11ertid kunna ske successivt. Förutsättningarna för ett smidigt inväxande i den något förändrade organisationen bör därvid vara goda.

2 Reservation av Ingegärd Oskarsson och Birgitta Rydie

Eniigt vår mening är det viktigt att kommunerna får den tid som erfordras för att inordna också konsumentrådgivningen i den övriga kommunaia verksamheten. Vi anser emeilertid det högst angeiäget att detta sker så snabbt som möjligt och att i varje fail inom en 5-årsperiod verksamheten är så utbyggd att vägiedning ti11 enskiida konsumenter samt aiimänna informationsinsatser i huvudsak då har kunnat föras över från regionai ti11 10ka1 nivå.

116 Reservationer och särskilda

yttranden

Även om förutsättningarna skiftar från den ena kommunen till den andra finns det anledning anta att man på ansvarigt kommunalt håll inser betydelsen av konsumentrådgivning och information och på sätt som passar den egna kommunen, vidtar de åtgärder som erfordras för att tillgodose de behov, som finns i berört avseende.

riksdagsbeslutet l975 ankommer det på regeringen att fort- Enligt löpande följa utvecklingen på det lokala planet. Samtidigt framhålls att den kommunala verksamheten ska bygga på frivilliga åtaganden.

Skulle det efter en 5-årsperiod trots allt visa sig att verksamheten inte är tillräckligt utbyggd eller fungerar tillfredsställande bör statsmakterna i samråd med kommunförbundet se över frågan.

3 Särskilt yttrande av Ulla Gustafsson

Utredningen har lagt fram nya angelägna arbetsuppgifter för den regionala verksamheten. För att dessa skall kunna genomföras krävs förutom att den kommunala resursförstärkning regionalt verksamheten byggs ut. En arbetsfördelning i det konsumentpolitiska arbetet är nödvändig för att på sikt nå alla de människor som av olika anledningar behöver stöd och information.

Hemkonsulenterna är idag hårt belastade genom stor efterfrågan när det gäller rådgivning till enskilda konsumenter. En utbyggnad av konsumentverksamheten i samtliga kommuner skulle innebära en kraftig resursförstärkning inom konsumentpolitiken.

Om denna ej skett inom de närmaste åren bör frågan om utbyggnad obligatorisk kommunal verksamhet bli föremål för statsnakternas prövning. i Hemkonsulenternas förening ansluter sig härmed till majoritetens i denna fråga och till utredningens förslag i stort. förslag

Reservationer och särskilda yttranden 117

Särskilt yttrande av Åke Tidbeck angående övervägande om ett obiigatorium av kommunal konsumentverksamhet

Statsmakterna har vid f1era ti11fä11en anfört att en nära kontakt meiian samhäiiets konsumentverksamhet och enskiida konsumenter utgör en grundiäggande förutsättning för att konsumentpo1itiken ska11 b1i framgångsrik. Erfarenheten visar också att den 10ka1a konsumentverksamheten har de bästa förutsättningarna att upprätthå11a en direktkontakt med konsumenterna och deras prob1em.

Kommunai konsumentverksamhet har nu funnits i ett tio-tal år viiket har givit ytteriigare be1ägg för att den kommuna1a förankringen av konsumentfrågorna är grunden för samhä11ets konsumentpoiitik.

Vi11 vi nu mena något med ett samhälisengagemang i konsumentfrågor anser vi från konsumentvägledarnas förening att frågan om ett obiigatorium av den kommuna1a konsumentverksamheten bör b1i föremål för prövning om inte verksamheten är utbyggd inom en 5-årsperiod.

BILAGA 1 DIREKTIV FÖR UTREDNINGEN OM REGIONAL KONSUMENTPOLITISK VERKSAMHET

Regeringsprotokoll 1976-09-02

Riksdagen fattade år 1972 beslut om riktlinjer för och organisation av samhällets konsumentpolitik (prop. 1972:33, NU 1972:40, rskr l972:225). I samband därmed framhölls behovet av en lokalt förankrad konsumentpolitik. Riksdagen förutsatte att regeringen och de konsumentpolitiska organen skulle betrakta en vidareutveckling av den begränsade lokala verksamheten som en angelägen uppgift och så snart det var möjligt lägga fram de förslag som ytterligare erfarenheter och överväganden kunde ge anledning till.

I prop. l975:40 om kommunal konsumentpolitisk verksamhet m.m. förordade regeringen en väsentlig utbyggnad av kommunernas medverkan i konsumentpolitiken. Som lämpliga arbetsuppgifter förden kommunala konsumentpolitiska verksamheten nämndes bl.a. vägledning för enskilda konsumenter, allmän information i konsumentfrågor och stöd till konsumentpolitiska aktiviteter i kommunerna. Enligt regeringens förslag skulle betydande delar av hemkonsulenternas verksamhet föras ut i kommunerna och den s.k. stödjande verksamheten, dvs. rådgivning, information, viss utbildning m.m., i huvudsak bli en uppgift för konsumentverket. Regeringen ansåg därför att hemkonsulenttjänsterna skulle dras in.

I flera riksdagsmotioner riktades kritik mot förslaget om indragning av hemkonsulenttjänsterna. Samtliga motionärer uttalade tvivel om att en kommunal konsumentpolitisk verksamhet skulle vara utbyggd inom en snar framtid, och många menade att hemkonsulenttjänsterna skulle bibehållas.

120 1 sou 1978:16

Bilaga

Riksdagen underströk vikten av en utbyggnad av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten och anslöt sig till huvuddragen i regeringens proposition (NU l975:26, rskr l975:l70). Beträffande hemkonsulenttjänsterna delade riksdagen i huvudsak motioä närernas uppfattningar och menade att det inte fanns underlag j för ett beslut om indragning av hemkonsulenttjänsterna i en nära

framtid. Samtidigt uttalade sig riksdagen för en anpassning av å den regionala organisationen i takt med utvecklingen på det kom- j munala planet. Regeringen borde fortlöpande följa utvecklingen

på det lokala och regionala planet och lägga fram förslag till i

sådana organisatoriska förändringar som föranleddes därav.

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen åt konsumentverket att utfärda anvisningar för hemkonsulenternas verksamhet. de i uppdraget för

Enligt angivna huvudprinciperna verk- 5

“ samheten skulle hemkonsulenternas arbete inriktas på att stimulera och stödja kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Vidare l skulle hemkonsulenterna svara för konsumentvägledningen i de kon- 1 muner där ingen verksamhet hade påbörjats. Om arbetet med dessa uppgifter medgav det skulle de även svara för utbildning och inå formation. Härutöver skulle hemkonsulenterna liksom tidigare va-

l

ra länsstyrelserna behjälpliga med konsumentpolitisk sakkunskap.

i

I syfte att få till stånd en anpassning av den regionala organi- å H sationen till den kommunala verksamheten föreskrev regeringen i

i

regleringsbrev till länsstyrelserna den 7 maj l975 att tjänst som hemkonsulent hos länsstyrelse skulle vid uppkommande ledig- 1 het få återbesättas först efter 3 medgivande av regeringen. Medel som frigjordes i samband med uppkommande vakans skulle inte hel-

ler få utnyttjas utan sådant medgivande.

Våren l976 behandlade riksdagen fem motioner med förslag om att det regionala ledet i den konsumentpolitiska verksamheten borde bestå och att hemkonsulentorganisationen åtminstone tills vidare borde bibehållas oförändrad. Riksdagen (NU l975/76:3l, rskr l975/76:l78) biföll i huvudsak motionsyrkandena och uttalade att det fanns goda skäl för en konsumentpolitisk funktion på det regionala planet även när den kommunala verksamheten hade blivit fullt utbyggd. Riksdagen ansåg också att frågan om inriktningen

sou mans Bilaga 1 121

av och resurserna för en sådan regional verksamhet borde utredas så att klarare för riktlinjer skapades en anpassning av den regionala konsumentpolitiska organisationen till den kommunala verksamhetens utbyggnad. Uppdraget borde anförtros åt en kommitté med parlamentariskt inslag. I avvaktan på utredningsarbetets samt beslut av statsmakterna fullgörande i frågan menade V riksdagen att den regionala organisationen borde bestå intakt å och lediga tjänster normalt återbesättas i vanlig ordning.

Den utredning om regional konsumentpolitisk verksamhet som riksdagen har uttalat sig för bör nu komma till stånd. En kommitté bör därför tillkallas för detta ändamål.

Kommittén bör lämna förslag till och ar- Verksamhetsinriktning betsuppgifter för en framtida regional konsumentpolitisk organi- = sation. En utgångspunkt härför bör vara beslut årl975 riksdagens om utbyggnad av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten. Den kommande regionala verksamheten måste infogas i den ram som detta beslut anger. Det är också angeläget att verksamheten får en renodlat konsumentpolitisk inriktning.

iK0mmittên bör i sammanhanget arbets- och resursfördelöverväga ningen mellan central och regional nivå. Kommittén bör härvid utgå från att särskilda personalresurser även framdeles skall tilldelas den regionala nivån. Det bör enligt min mening vara naturligt att även fortsättningsvis knyta det ledet i konregionala sumentarbetet till länsstyrelserna. Kommittén bör närmare pröva utformningen av denna anknytning. I denna del bör samråd ske med

iden organisationsöversyn av länsstyrelsernas

planeringsavdelningar och administrativa enheter m.m. som chefen för kommundepartementet senare denna dag kommer att begära regeringens bemyndigande att förordna om.

Kommittén bör även samråda med den nyligen tillsatta reklamationsutredningen (H l976:02), som enligt direktiven har möjlighet att pröva frågan om viss av allmänna reregional utbyggnad klamationsnämndens verksamhet.

122 Bilaga 1

Med hänvisning tiii det anförda hemstälide departementschefen att regeringen måtte bemyndiga honom att tiilkaiia en kommitté med uppdrag att utreda frågan om regionai konsumentpoiitisk verksamhet.

Regeringen anslöt sig till departementschefens överväganden och biföii hans hemstäiian.

BILAGA 2 SAMMANSTÃLLNING AV ENKÃT TILL ETT ANTAL KOMMUN- STYRELSER 5 bilagor)

I mitten av april 1977 tillställde utredningen ett antal kommunstyrelser ett frågeformulär angående kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Genom formuläret önskade utredningen kartlägga huruvida verksamheten lyder under konsumentnämnd eller ej, om referensgrupp finns samt hur mycket arbetskraft som är avdelad för handläggning av konsumentfrågor. Vidare frågades efter handläggares arbetsuppgifter, kontakter/samarbete med kommunala organ, lokala organisationer och föreningar, hemkonsulenter, regionala organisationer samt med konsumentverket och andra centrala myndigheter. Komunstyrelserna gavs även tillfälle framföra synpunkter på vilka uppgifter en regional instans på det konsumentpolitiska planet borde ha.

I det följande ges en sammanställning av de inkomna svaren.

Urval. Svarsfrekvens.

Kommittén har valt att sända formuläret till ett antal kommunstyrelser. I varje län (utom Gotlands län) har två kommuner valts ut - en med omfattande verksamhet och en med begränsad verksamhet. I Kalmar län har endast en kommun tagits med och i Malmöhus län tre. Detta gör sammanlagt 46 kommuner, vilka redovisas i bi- 2a till denna - Svar har inkommit från laga bilaga. samtliga kommunstyrelser utom en, dvs. totalt 45.

l - Ansvar för Fråga verksamheten

I 24 kommuner av de 45 lyder den konsumentpolitiska verksamheten under en konsumentnämnd. I de övriga 2l svarar kommunstyrelsen för verksamheten.

124 Bilaga 2

Fråga 2 - Referensgrupp för konsumentfrågor

Av de 45 kommunerna har 16 angivit att referensgrupp för konsumentpo1itiska frågor finns, medan detta inte är fa11et i de övriga 29 kommunerna. Här kan nämnas att 8 kommuner har både konsumentnämnd och referensgrupp.

Fråga 3 - Arbetskraft för konsumentfrågor

Denna fråga gä11er hur mycket arbetskraft som finns avde1ad för konsumentpo1itiska frågor samt benämning och organisatorisk inp1acering av hand1äggare respektive övrig arbetskraft. Tota1t har 44 svar inkommit.

Benämningen konsumentsekreterare, konsumentväg1edare e11er kon-

i

sumentrådgivare används i 34 kommuner. I 5 fa11 har hand1äggaren 1 tite1n kommunsekreterare, kommunassistent e11er kans1isekretera-

i 2 fa11 och i ett fa11 informations- i

re, utredningssekreterare sekreterare. I en kommun är hand1ägqaren förtroendeman i kommunstyre1sen och i en annan kommun 1edamot av konsumentnämnden. Dessutom kan nämnas att 7 kommuner har angivit f1er än en hand-

ka11as i dessa fa11 assistent, kans1ist, 1

1äggare. Hand1äggaren konsumentrâdgivare e11er konsumentsekreterare.

Den organisatoriska inp1aceringen utgörs i 26 kommuner av kommunkans1iet/stadskans1iet. I en kommun vardera återfinns hand- 1äggaren på informationskontoret, drätse1k0nt0ret respektive ekonomikontoret. Tio kommuner anger att verksamheten utgör en 3 egen förva1tning, i f1erta1et fa11 uttryckt som konsumentnämnd- §

ens kans1i e11er konsumentbyrå under nämnden. S1ut1igen har en E

5 kommun angivit att verksamheten är samordnad med invandrarbyrån och en att hand1äggaren är p1acerad på konsumentbyrå under kommunkans1iet. Uppgift saknas för 3 kommuner.

16 kommuner anger att persona1 finns utöver hand1äggare. I 15 fa11 benämns denna kontorist e11er kans1ist på he1- e11er de1tid. I ett fa11 utgörs den övriga persona1en av sekreterare i konsumentnämnden, ti11ika föreståndare för invandrarbyrån. Den organisatoriska inp1aceringen anges i 8 fa11 vara kommunkans1i-

sou 1978:16 Bilaga 2 125 et/stadskansliet, i ett fall vardera drätselkontoret respektive ekonomikontoret och i 5 fall den egna förvaltningen. Fråga 4 - Handläggares arbetstid för konsumentfrågor Den tid handläggare har för konsumentfrågor efterfrågades, uttryckt i antal timmar per vecka under 1976 och l977. Antal svar och fördelning beroende på arbetstidens längd ges i uppställningen nedan. EJÅEE

3 x 40 -

_l ._l

Summa kommuner 35 42

Fråga 5 - Handläggares utbildning

42 kommunstyrelser har besvarat frågan om handläggares utbildning. I ett antal fall har konsumentvägledare och liknande en akademisk bakgrund som fil.kand. (8 st.), pol.mag. (4), jur. kand. (l), civilekonom (l) och socionom (9). I 8 kommuner utgörs vägledarens utbildning av realexamen eller gymnasieexamen. Tre vägledare anges ha facklig och politisk bakgrund. Bland övriga utbildningar finns en hushâllslärare, en ingenjör, en sekreterare och en internatförestândare. Så gott som samtliga har genomgått konsumentverkets kurser.

Fråga 6 - Handläggares arbetstid och uppgifter per verksamhetsområde

Konsumentvägledarnas arbetstid kan fördelas på några olika verksamhetsområden, nämligen vägledning till enskilda konsumenter, allmän konsumentinformation och stöd till konsumentpolitiska aktiviteter i kommunen. Den procentuella fördelningen av arbetsti-

126 Bilaga 2

den på dessa områden samt eventue11a övriga framgår av uppstä11ningen nedan, där de1s det ungefär1iga utfa11et för 1976 anges och de1s den beräknade förde1ningen för 1977.

Procent Väg1edning A11m. kons. Stöd t.kons.po1. övrigt t.enski1da inf. aktiviteter i kommunen 1 1976 71 13 3 13 I 1977 68 18 4 10

1 I som ett av 26 svar. Mot- l Utfa11et för 1976 beräknas genomsnitt svarande för 1977 är 32 svar.

Eftersom rubrikerna för ovanstående arbetsområden är re1ativt a11mänt hå11na frågade vi även efter vad som anses vara innehå1- 1et i de o1ika områdena. i i I 1. Väg1edning ti11 enski1da l I 1 Arbetsområdet kan de1as in i rådgivning före köp, rådgivning efter köp ink1. rek1amationer samt rådgivning i konsumenträtts1iga frågor. De ämnesområden som nämns i ett anta1 fa11 är bi1ar och hushå11skapita1varor.

Ur några kommuners svar kan förde1ningen me11an de tre uppgifterna ut1äsas. Så1unda anges rådgivning före köp svara för ca 45 procent av väg1edningen, rek1amationsfråg0r för ca 46 och köp- 1 rätts1iga frågor för ca 9 procent. Därvid bör uppmärksammas att me11an rek1amati0ner och köprätt är he1t I

gränsen f1ytande.

2. A11män konsumentinformation

Information i sk01or, föreningar och organisationer b1.a. i form av föredrag nämns i ett anta1 fa11. Utstä11ningar och i viss mån kampanjer är en annan ofta nämnd åtgärd. Kontakt med massmedia, spridande av materia1 från konsumentverket och från annat hå11, g gruppkorsband ti11 hushå11en m.m. är andra åtgärder för att föra? ut en a11män konsumentinformation. Ämnesområden som nämns i någ-4 ra fa11 är konsumenträtt, information om den egna verksamheten § i kommunen samt mode-området.

S()lJ 1978:16

3. Stöd till konsumentpolitiska aktiviteter i kommunen

Stöd till konsumentpolitiska aktiviteter i kommunen tar sig bl.a. uttryck i medverkan i studiecirklar samt information till studieförbund, organisationer och föreningar. I ett fall nämns projektarbete tillsammans med företrädare för folkrörelser.

I nâgra fall har man angivit att det är svårt att skilja mellan allmän informationsverksamhet och stöd till aktiviteter i kommunen. Båda områdena anses innehålla uppgiften att föra ut allmän konsumentinformation i kommunen. Tillsammans svarade dessa båda områden för l6 procent av arbetstiden l976, vilket kan jämr föras med 22 procent enligt beräkning för l977.

4. Övriga uppgifter

Bland övriga uppgifter märks bevakning och rapportering av lokala konsumentproblem samt vissa projekt och undersökningar. Andra områden är inläsning av informationsmaterial och konsumentnämndsarbete.

Under punkterna l till 4 varierar procenttalen mellan olika konmuner, vilket delvis torde kunna tillskrivas olika grad av utbyggnad av den kommunala verksamheten.

En analys av de inkomna svaren visar att några större skillnader vad gäller arbetstid och arbetsuppgifter inte föreligger mellan de båda grupperna av kommuner med mer, respektive mindre omfattande verksamhet. Kommuner som faller i den först nämnda gruppen ägnade mer tid åt övriga arbetsuppgifter under l976 och beräknar göra detta även under l977. Dessa kommuner nämner bl.a. deltagande i konsumentnämndsarbete samt arbete med utredningar och remisser på det konsumentpolitiska området medan kommuner med mindre omfattande verksamhet endast i något fall nämner remissarbete.

128 Bilaga 2

Fråga 7 - Handiäggares kontakter/samarbete med kommunaia orqan/tjänstemän

Denna fråga tar upp kontakter och samarbete med kommunaia organ i

2 och tjänstemän. I biiaga 2b ges en förteckning över vi1ka kommuna1a organ som nämnts under denna fråga, hur många som har angivit de oiika organen samt på vems initiativ kontakt främst ta- 1 gits.

Av biiagan framgår att socia1förva1tningen är det organ vägiedarna har mest kontakt med. Aktiviteterna sker främst i form av föredrag e11er information ti11 b1.a. persona1en om den kommuna- 1a verksamheten, konsumenträtt, bosättningsiån m.m. I några fa11 att man diskuterat frågan om samarbete och formerna däranges

i

i för.

i

. i

Skoiförvaitningen namns 1 ett anta1 fa11. Samarbetet tar här of-1 1 tast formen av informationsaktiviteter om b1.a. konsumentpoiii tisk verksamhet för både iärare och eiever.

i

Samarbetet med häisovårdsnämnden tar sig främst uttryck i förfrågningar angäende iivsmedei.

Kontakterna med kommunstyreisen kan gäiia den egna verksamheten men även frågor om giesbygdshandei och varuförsörjning.

8 - Handiäggares kontakter/samarbete med iokaia organisa- Fråga tioner/föreningar

kontakt och samarbete med organisationer 1

Denna fråga behandiar och föreningar i kommunen. I biiaga 2c ges en förteckning över vi1ka organisationer och föreningar som tagits upp, hur många som har angivit de oiika föreningarna samt på vems initiativ kontakterna främst 3 tagits.

Studieförbund som ABF, TBV, Vuxenskoian och NBV har nämnts i ett anta1 faii. har i fiertaiet av dessa faii medverkat Vägiedaren vid studiecirkiar och informerat om b1.a. den kommunaia konsumentverksamheten och konsumentpoiitik.

sou 1978:16 Bilaga 2 129

Biand föreningar på 1oka1 nivå märks pensionärsföreningar, poiitiska, fackiiga, husmoders- och oiika typer av ideeiia föreningar. Aktiviteterna har i de fiesta faii tagit sig uttryck i information om den kommunaia verksamheten, konsumenträtt m.m. ;vid föreningsmöten.

Fråga 9 - Handiäggares kontakter/samarbete med hemkonsuienter

Denna fråga har delats upp i två deiar, nämiigen förekomsten av teiefonkontakter med hemkonsuienten vid iänsstyreisen och förekomsten av andra typer av kontakter eller samarbete med hemkonsuienten.

1. Teiefonkontakt med hemkonsuient

Antaiet teiefonkontakter per månad meiian kommunai vägiedare hemkonsuient varierar från kommun tiil kommun. Uppstäiining-

Joch

den nedan visar i hur många fa11 antaiet har angivits inom de 0-

iika intervaiien.

antai kontakter per månad antai kommuner 0 - 5 27 6 - 10 7 11 - 15

I 20 av de 37 kommunerna anges initiativet främst ha tagits av vägiedaren, och i 4 kommuner anges hemkonsuienten som initiativtagare. I 13 kommuner iigger initiativet iika mycket hos båda parter.

De frågor kontakterna gä11er är i fiertaiet fa11 råd i informationsfråqor och rekiamationsfrågor, iån av materiai, framför aiit där sådant saknas på kommunai nivå, samt diskussion och pianering av utstäiiningar. Exempei på ämnesområden är kost, hushåiistekniska frågor samt kapitaivaror, viika nämns i några faii.

130 sou 1978:16 Bilaga 2

2. Andra typer av kontakt/samarbete

Antaiet kontakter per månad förutom teiefonkontakter varierar något mellan oiika kommuner.

antai kontakter antal kommuner i

per månad 0-5 21 6 - 2

i intervaiiet 0-5 kontakter per månad. I 9 Tyngdpunkten iigger fail vägiedaren vara initiativtagare och i 7 faii hemkonanges suienten. Båda parter anses vara initiativtagare i 11 kommu-

ner] .

å diskussion i Innehåiiet i kontakterna kan vara av samarbetsfrågor 2 och hur verksamheten kan iäggas upp i kommunen, iån av materiai i och hjäip i vissa rådgivningsärenden. Den mest omnämnda samar- i I i betsformen är utstäiiningar och i viss omfattning kampanjer.

fa11 företas studiebesök. S.k. iänsträffar med i

något gemensamma och hemkonsuienter förekomma

i

samtiiga konsumentvägiedare anges i ett par iän.

i

En genomgång av innehåiiet i komnunernas kontakter med hemkonsuienterna visar inte på några större skiiinader meiian de båda grupperna av kommuner med mer, respektive mindre omfattande verksamhet. Det kan nämnas att kommuner i den först nämnda grupstörre utsträckning har angivit samarbetsfrägor vid pen i något kontakt med hemkonsuient medan kommuner med mindre omfattande verksamhet om material. 1 angivit förfrågningar

i

Fråga 10 - Handiäggares kontakter/samarbete med regionaia orgai nisationer/föreningar i i Under denna rubrik behandias kontakt och samarbete med organisa- l tioner och föreningar på iansnivå. Även regionaia organ kommer i 1 in under denna I över viika i fråga. biiaga 2d ges en förteckning 1 1

1) Summan biir 27 mot 23 eniigt uppstäilningen, beroende på att

i 4 fa11 har initiativ angivits men ej antal kontakter.

sou 1978:16 Bilaga 2 131

organ och föreningar som har tagits upp, hur många som har angivit de oiika organen och föreningarna samt på vems initiativ kontakterna främst tagits.

5 Av biiagan framgår att handiäggarna i flera kommuner tar kontakt 5 med priskontoret på 1änsstyre1sen i prisfrågor. Förvaitningsavdeiningen nämns i några faii, och kontakterna rör då frågan om ti11fä11ig handei.

Några vägiedare anger att de har kontakt med tingsrätten e11er aiimän advokatbyrå i juridiska frågor, exempeivis angående förenkiat rättegångsförfarande.

Samarbetet med oiika studieförbund tar sig uttryck i medverkan vid oiika kurser på det konsumentpoiitiska området.

*Fråga 11 - Handiäggares kontakter/samarbete med konsumentverket

I iikhet med fråga 9 är denna uppdeiad i två deiar i syfte att kartiägga deis teiefonkontakterna och de1s andra typer av kontakter med konsumentverket.

1. Teiefonkontakter med konsumentverket

Antaiet teiefonkontakter per månad meiian konsumentvägiedare och konsumentverket varierar från kommun ti11 kommun.

parter i ett fa11.

132 sou 1978:16 Bilaga 2

De frågor kontakterna gäller är framför allt information i konsumenträttsliga frågor exempelvis tolkning av köprätt samt tillav marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen. Inforlämpning mation för nämns i ett antal fall bl.a. för vägledningsarbetet och uddavaror där referensmaterial saknas hushållskapitalvaror Tester, undersökningar och annat informationsmaterial efterfrånämns i några fall, både vad gäller bygggas. Fastighetsärenden nadsvaror och tjänster. är en ofta förekommande ären- Bilfrågor detyp.

Kontakt tas även i reklamationsfrågor och då oftast med Allmänna reklamationsnämnden. Slutligen nämns i något fall rapportering av marknadsföringsfrågor.

2. Andra typer av samarbete/kontakt

Antalet kontakter per månad förutom telefonkontakter varierar mellan kommunerna. Uppställningen nedan visar fördelningnågot en.

antal kontakter antal kommuner per månad 0 - 5 ll 6 - 10 2 ll - 20 l Zl - 25 l

I 9 kommuner initiativet främst hos vägledaren, i anges ligga l) . 9 fall främst hos konsumentverket och i 4 hos båda parter

Kontakterna rör i ett antal fall om material - i ett faT frågor material för kampanj i egen regi. Diskussion av ”svåra” konsumentfall samt samråd om konsumentnämndsarbetet anges i ett fall vardera. Andra är rapportering av konsumentproblem, delfrågor i utredningar och undersökningar samt utprovning av tagande blanketter. nämner kommuner deltagande i kurser Slutligen några ä och konferenser som ettled i fortbildningen av konsumentvägledare.

i

l

1) beroende Summan blir 22 mot l5 enligt uppställningen, på att

l

i 7 fall har initiativ angivits men ej antalet kontakter.

Bilaga 2 133

Här kan nämnas att kommuner med mer omfattande verksamhet i några fier faii nämner juridiska frågor vid kontakt med konsumentverket än vad som är failet för den andra gruppen av kommuner. Samma gäiier för deitagande i undersökningar och rapportering av konsumentprobiem.

Fråga 12 - Handiäggares kontakter/samarbete med andra centrala myndigheter/organ

Denna fråga tar upp kontakt och samarbete med centraia myndigheter och organ förutom konsumentverket. I biiaga 2e ges en uppstäilning över viika myndigheter och organ som har tagits upp, hur många som har angivit de oiika myndigheterna samt på vems initiativ kontakterna främst tagits.

Av biiagan framgår att Aiimänna reklamationsnämnden har kontaktats i ett anta] fail. Som nämnts ovan under fråga 11 har ärenden ti11 nämnden i viss utsträckning behand1ats som kontakt med konsumentverket. Biiärenden anges vara en ofta förekommande ärendetyp.

Statens pris- och karteiinämnd kontaktas i prisfrågor och sociaistyreisen i frågor om häisoinformation, kost och motion m.m. De båda myndigheterna anges i några fa11 sända ut informationsmateriai. Statens 1ivsmede1sverk siutiigen tiiifrågas b1.a. om näringsfrågor.

Oiika branschorganisationer kontaktas angående toikning av avtai och praxis inom branschen i 01ika frågor.

Fråga 13 - Beskrivning av hur samarbetet üppievs

Under denna fråga gavs en möjiighet att beskriva hur samarbetet med hemkonsuienterna och med konsumentverket uppievs.

1. Samarbetet med hemkonsuienterna

I de fiesta av de 39 svaren på denna fråga beskrivs samarbetet med hemkonsuienterna som bra, positivt e11er mycket bra. I någ-

134 Bilaga 2 sou 1978:16

ra fall har det tillagts att kontakter sä11an tas, och i ett fail anges samarbetet vara flytande på grund av att respektive arbetsområde inte anses vara kiart definierat. En annan komun uppiever det som positivt att få hjäip vid uppbyggnaden och med utstäiiningsverksamhet m.m.

Ett par kommuner finner samarbetet bristfä11igt och trevande. Några kommuner anger att samarbete sälian förekommer. B1and kommentarerna kan nämnas att man uppiever resurserna som för små för 1änsomfattande aktiviteter av den regionaia instansen. En kommun uppiever sig sakna stöd hos hemkonsulenten och anser det vara förvirrande för a11mänheten med två instanser i samma kommun. S1ut1igen kan nämnas att en kommun anser att en dei hemkonsulenter kan se på väg1edarna som konkurrenter och ej som medarbetare, vilket försvårar samarbetet.

2. Samarbetet med konsumentverket

E

i

Så gott som samtiiga av de 41 svaren anger att samarbetet upp- 3

1evs som positivt, bra e11er mycket bra. Ett antai finner det svårt att nå rätt person. Några anser kontakterna vara opersoniiga, då en ny person svarar varje gång. En kommun uppiever svårigheter med ett rati0ne11t samarbete på grund av ett byråkratiskt tiiivägagångssätt och utnyttjar många gånger andra kanaler i stäiiet. En annan kommun önskar fler jämförande tester, eftersom konsumenterna efterfrågar detta. S1ut1igen finner en kommun att verket har alitför iitet materiai att erbjuda för kampanjer, utstäiiningar och föreningskontakter samt att det tar ailtför 1ång tid att framstäila önskat materiai. i Fråga 14 - Övriga kommentarer

1. Kommunai konsumentpoiitisk verksamhet

Här gavs en möjiighet att ange huruvida den konsumentpoiitiska verksamheten anses vara ti11räck1igt omfattande för att ti11g0dose behovet i kommunen. 15 av 38 kommuner anser att så är fai- 1et, några med ti11ägget “för närvarande. Ett par kommuner hänvisar ti11 besiut om fier tjänster de närmaste åren.

sou 1978:16 Bilaga 2 135

övriga 23 kommuner anser att verksamheten inte är tillräckligt omfattande. De skäl som redovisas är i ett antal fall av ekonomisk art och i något fall av politisk natur. Några kommuner anför att verksamheten är relativt ny och att man vill känna sig för.

Elva kommuner redovisar att man planerar att begära medel för ytterligare en tjänst eller utökning av timantalet under de närmaste åren medan 8 kommuner anger att planer saknas.

2. Arbetsuppgifter för en regional instans

Under denna rubrik fanns möjlighet att ge synpunkter på vilka uppgifter en regional instans på det konsumentpolitiska området borde ha. 35 kommuner har i olika omfattning besvarat denna fråga. I det följande görs ett försök att strukturera svaren efter de olika typer av arbetsinsatser som hemkonsulenternas nuvarande verksamhet kan delas in i.

Inledningsvis kan konstateras att en kommun anför att den regionala verksamheten har stor betydelse för län med begränsad omfattning av kommunal verksamhet. Hemkonsulenterna kan enligt flera kommuner bistå vid uppbyggnaden av kommunal verksamhet och stimulera kommuner som saknar verksamhet att bygga upp en sådan. Andra uppgifter som nämns är att bistå i det löpande arbetet när verksamheten kommit i gång med bl.a. material, idéer, vissa reklamationsfrågor samt att arrangera studiebesök på företag och institutioner.

Enligt en kommun bör hemkonsulenterna endast i begränsad omfattning befatta sig med fortbildning av konsumentrådgivare, medan några andra anser att detta skulle kunna vara en lämplig uppgift. I något fall tillägges att det bör ske i samarbete med konsumentverket. Vissa kommuner för fram att förtroendemän skulle kunna inbegripas i sådan utbildning/fortbildning. Att arrangera kurser eller träffar för samtliga konsumentvägledare i länet för erfarenhetsutbyte m.m. är enligt flera kommuner enlämplig uppgift för en regional instans.

136 Bilaga 2

I flera fall framförs att hemkonsulenterna bör kunna svara för regionala utredningar och undersökningar på uppdrag av konsumentverket eller eventuellt kommunal vägledare samt även ha en samordnande funktion för projektarbete i länet. En kommun anför att den regionala instansen kan ha en samordnande funktion för problem, vilka kan vara speciella för regionen. En annan slutligen önskar se en samordning från hemkonsulenternas sida för åtgärder i syfte att komma till rätta med företagare och näringsidkare“.

Vad gäller arbetsområdet vägledning till enskilda konsumenter anför en kommun att det är viktigt att en klar uppdelning görs i detta fall och menar att den kommunala nivån skall svara för vägledning i framtiden.

På områdena allmän information-utbildning anser flera kommuner att hemkonsulenterna skall kunna samordna utställningsverksamheten i länet. Några nämner i detta sammanhang även kampanjverksamhet. Andra anser att hemkonsulenterna också skall anordna utställningar samt ta fram regionalt anpassat material till den allmänna informationsverksamheten. Vidare anförs i flera fall att hemkonsulenterna kan tjäna som materialbank för bl.a. utställningsmaterial. I några fall anges som exempel på ännesområden där hemkonsulenterna skulle kunna svara för specialkunskap köksplanering, kost och heminredning.

Andra uppgifter som kan klassificeras som allmän informationsverksamhet är att hålla kontakt med regionala branschorganisationer, regionala organ och föreningar, massmedia samt skolor, vilka nämns av ett antal kommuner. Flera kommuner framhåller att samordnande och övergripande frågor av informati0nskaratär är lämpliga uppgifter för en regional instans. I dessa frågor förutsätts hemkonsulenterna samråda med de kommunala vägleiarna.

Ett par kommuner anser att man på regional nivå bör ha :illgång till ekonomisk och juridisk expertis för att avlasta koisumentverket och därigenom kunna ge kommunerna en snabbare se^vice.

Endast i något enstaka fall har uttalats tveksamhet inför vilka uppgifter en regional instans på konsumentområdet bör ha

S()lJ 1978:16

Bilaga 2a

Enkäten utsänd till kommunstyrelsen i följande kommuner.

T Botkyrka Stenungsund 1 - Trollhättan Täby i Enköping C-län Vänersborg Östhammar - Skövde Eskilstuna D-län Grästorp “ - Karlstad Oxelösund Norrköping E-lan Kristinehamn - Kumla Åtvidaberg Gislaved F-län Karlskoga - Västerås Jönköping Växjö G-län Kungsör “ - Ljungby Borlänge Kalmar H-län Leksand Karlskrona K-län Söderhamn Karlshamn - Sandviken Kristianstad L-län Örnsköldsvik - Kramfors Ängelholm Malmö M-län Strömsund “ - Helsingborg Ragunda “ - Skellefteå Vellinge Varberg N-län Norsjö - Luleå Kungsbacka Härryda 0-län Boden

138 Bilaga 2 S()lJ 1978:16

B11aga 2b

Fråga 7 - Hand1äggares kontakter/samarbete med kommunala organ/tjänstemän

Anta1 Främst Främst Bádas Uppgift 36 svar upp- eget organets initia- om inigifter initia- initia- tiv tiativ tiv tiv saknas

S0c1a1förva1tningen, ink1. hemsamariter,

Ku1turförv. (bib1i0tek) 8 4 1 2 1 Fastighetskontor, stadsarkitektkontor K0mmunstyre1sen

|\)-4f\)-

K0mmunkans1iet

-4l\7f\)-|\)l'\)f\)L›JC\UI

Invandrarbyrån

_a...4_4_a

Fritidsnämnden

-4-ê-lUl\)I\Jb00JU1Ln®%

Informationsavd. P1aneringsavd. Tekniska nämnden B0stadsförmed1ingen Brandstyre1sen Traf1kp1aneringsk0m. Affärsverken Förmed1ings0rganet

sou 1978:16 Bilaga 2 139 Bi1aga 2c 8 - Hand1äggares kontakter/samarbete med 10ka1a Fråga organisationer/föreningar Främst Främst Bådas

Pensionärsföreningar P01itiska föreningar 14 4 4 Fack1iga föreningar 13 4 3 K0nsumentgi11en, hushå11snämnder 12 1 9 2

Husmodersföreningar, kvinn0k1ubbar 11 3 5 3 Idee11a för., ink1. vil- 10ttakâren 7 4 3 1aägareför., Företagareför., köpmannaför., hantverksför., 12 3 6 3 branschorg. 2 1 1 Konsumentkooperationen Privata företag

140 Bilaga 2 sou 1978:16

Biiaga 2d

Fråga 10 - Handiäggares kontakter/samarbete med regionaia organisationer/föreningar

Anta] Främst Främst Bådas 20 svar upp- eget ini- org./för. initiagifter tiativ initiativ tiv

Länsstyrelsen, förv.avd. , priskont. , momskont. Biiregister Tingsrätt A11m.

_.a._a_a.d_.a_a_:._.g,;g,,;._a|\3@|\3

advokatbyrå Poiismyndighet

_argggawgn_ar\g_a_ar\gwä_ag\)mp

Statens vägverk Riksbanken Kommunförbundets 1änsavd. Hyresgästförening Studieförbund MRF Hushåiiningssäliskap Uppsala Giiieskrets Biekinge konsumentför. Skånes köpmannaförbund Göteborgs handeiskam. Göteborgsreg. kommunaiförbund 1 1 örebro iäns s0c.dem. kv.distr.

sou 1978:16 Bilaga 2 141

Biiaga Ze 12 - Hand1äggares kontakter/samarbete med andra centra1a Fråga myndigheter/organ Antai Främst Främst Bådas 23 svar upp- eget mynd./org. initiagifter initiativ initiativ tiv A11m. rek1amati0ns-

Statens trafiksäkerhetsverk 2 2 Svenska Kommunförbundet 1 1 Försäkringsboiagens upp1ysningstjänst 2 2 Svensk Byggtjänst 1 1 Svenska Brandförsvarsföreningen 1 1 MRF 1 1 Oiika branschorganisationer 4 4 Lekmiijörådet 1 KF, inf.avd. 1 1 Stockholms hemkonsuienter

BILAGA 3 SAMMANSTÄLLNING AV ENKÃT TILL HEMKONSULENTERNA (6 bilagor)

I slutet av februari l977 tillställde utredningen landets samtlänsstyrelseanställda hemkonsulenter ett frågeformulär. Geliqa nom formuläret önskade utredningen kartlägga hemkonsulenternas olika arbetsuppgifter, kontakter/samarbete med kommunal konsumentverksamhet, med statliga och kommunala organ, samt med lokala och regionala föreningar. Vidare frågades efter k0ntakter/samarbete med konsumentverket och andra centrala myndigheter samt inom den egna länsstyrelsen. Slutligen kunde hemkonsulenterna beskriva hur de upplever samarbetet med olika organ, vilka problem de upplever som störst i arbetet samt hur de ser på den framtida verksamhetsinriktningen.

I det följande ges en sammanställning av svaren.

Svarsfrekvens

Vid för enkäten var en av de 39 tjänsterna vakant metidpunkten dan två personer delade på en tjänst. Samtliga 39 hemkonsulenter svarade på enkäten i större eller mindre omfattning. Flera hemkonsulenter har framhållit att det har varit svårt att ange resursåtgång i dagar per månad under frågorna 2 till 9.

l - Arbetstid och arbetsuppgifter per verksamhetsområde Fråga

Hemkonsulenternas arbetstid kan fördelas på ett antal olika verksamhetsområden nämligen stöd till kommunal konsumentpolitisk verksamhet; bevakning, rapportering och utredning; vägledning till enskilda konsumenter; utbildning; allmän konsumentinformation och uppgifter inom länsstyrelsen. Den procentuella fördelningen av arbetstiden på dessa olika områden samt eventuella öv-

144 3 sou 1978:16

Bilaga

riga framgår av nedanstående uppstä11ning. Där anges de1s utfa1- 1et för 1975/76, de1s den av hemk0nsu1enterna beräknade förde1ningen för 1976/77 och de1s förde1ningen en1igt konsumentverkets anvisningar. Uppgifterna för 1976/77 baseras på 37 svar.

Procent Stöd t. Bevakn. Väg1ed- Utbi1d- A11män Uppg. Övkommun. rappor- ning t. ning konsu- inom rigt 3 verk- tering, enski1- ment- 1änsst samhet utredn. da inf.

Utfa11 6 75/76 8 13 44 12 18 5 Beräkning

Då rubrikerna för ovanstående arbetsområden är ganska a11mänt hå11na frågade vi även efter vad varje hemkonsu1ent ansåg vara innehå11et i de 01ika områdena.

1. Stöd ti11 kommuna1 verksamhet ;

Jämfört med utfa11et 1975/76 förutses en ökning av denna arbets-A

insats under 1976/77. I genomsnitt beräknas 15 procent av arbetstiden avsättas för denna verksamhet mot 8 procent 1975/76. Ski11naderna i aktivitet me11an 01ika hemk0nsu1enter är stora, och beräkningen varierar me11an 1ägst 3 och högst 35 procent. Detta kan ti11 viss de1 ti11skrivas ski11naderna i förekomst av kommuna1 verksamhet i de 01ika 1änen. 3

Under rubriken innehå11 i arbetsuppgifterna har en mängd 01ika insatser tagits upp, vi1ka kan de1as in i några grupper. Den mest frekventa rör hjä1p från hemk0nsu1entens sida i den 1öpande verksamheten i kommunen. Detta har uttryckts som saibesked per brev e11er te1efon, hjä1p med inf0rmationsmateria1 och över- 1äggningar i pr0b1ematiska ärenden, exempe1vis rek1amati0nsfrågor.

sou 1978:16 3 145

Bilaga

En annan ofta nämnd insats rör kontakter med kommunaia förtroendemän, både när verksamhet saknas och när sådan finns. Vidare anges kontakter med konsumentsekreterare samt deitagande i konsumentnämndssammanträden. En tredje grupp insatser rör gemen-

[samma aktiviteter, främst utstäiiningar men även kampanjer av

Å oiika siag. Siutiigen har frågan om hjäip vid av uppbyggnaden en kommunai verksamhet

i nämnts i ett antai fail, t.ex. uttryckt

.som information tili kommunen om vad konsumentverksamhetinnebär.

2. Bevakning, rapportering, utredning

En iiten ökning beräknas i denna aktivitet för 1976/77 jämfört med utfaiiet 1975/76, från 13 ti11 15 procent. Beräkningen varierar meiian lägst 5 och högst 30 procent. Tiiisammans kommer de två hittiiis nämnda verksamhetsområdena att ta i anspråk 30 procent av hemkonsuienternas arbetstid 1976/77.

Arbetsinsatserna anges främst gäiia bevakning och rapportering av konsumentprobiem av oiika siag. Ett annat ofta nämnt område är marknadsstudier och utredningar, egna e11er på uppdrag av konsumentverket, samt projekt och uppdrag av oiika slag på konsumentverkets initiativ. Andra områden inom denna verksamhet anges vara bevakning av press samt upprättande av verksamhetsredogöreiser och verksamhetspianer.

3. Vägiedning ti11 enskilda konsumenter

Verksamhetsområdet vägiedning ti11 enskiida konsumenter beräknas ta i anspråk 31 procent av hemkonsuienternas arbetstid 1976/77, en minskning från 44 procent 1975/76. Skiiinaderna i aktivitet är stora och varierar meiian iägst 10 och högst 50 procent. Fiera hemkonsuienter anger att så iänge kommunerna in-. te har startat egen verksamhet och tagit över denna eiuppgift ier verksamhet bara finns på papperet kan hemkonsuienterna inte minska aktiviteten på detta område. En kraftig nedskärning av rådgivningen skuiie eniigt fiera hemkonsuienter innebära att konsumenterna drabbas.

146 3 sou 1978:16

Bilaga

Konsumenträttsiiga frågor har ett f1erta1 hemkonsulenter angivit som en ofta förekommande typ av rådgivningsärende. Andra gä11er rekiamationsärenden, frågor om kost och iivsmedei samt hushåiisekonomi men även frågor om rationalisering av kök- och våtutrymmen, arbetsrationaiisering och hemvård.

4. Utbildning

I genomsnitt beräknas hemkonsulenterna använda 13 procent av sin tid åt utbi1dningsinsatser, viiket är i stort sett samma som under 1975/76. Insatserna varierar i detta fa11 tidsåtgång meiian iägst 5 och högst 25 procent av arbetstiden för oiika hemkonsulenter.

Det stora f1erta1et hemkonsuienter anger att man medverkar vid kurser, konferenser, informationsträffar och studiedagar i utbiidningssyfte. Några hemkonsuienter har angivit att föredragen riktar sig tiil studie1edare, 1ärare, socia1- och fritidspersonai. I ett mindre antai fa11 har angivits utstäiiningsverksamhet med munt1ig information.

Biand de ämnesområden som i några fa11 tagits upp under denna typ av verksamhet kan nämnas ekonomi, bosättning, kost och konsumenträtt.

5. Aiimän konsumentinformation

Insatser på området aiimän konsumentinformation kan vara svåra att ski1ja från insatser på utbi1dningsområdet. Åtgärder av det sist nämnda siaget kräver dock troiigen mer aktiv insats från hemkonsuienternas sida. Tiilsammans beräknas de två verksam- A hetsområdena svara för 30 procent av arbetstiden, viiket inne- 1

bär 17 procent för a11män konsumentinformation. Denna beräkna- i

i

de arbetsinsats för de två aktiviteterna är iika stor som utfaiiet för 1975/76. För oiika hemkonsuienter beräknas iägst 7 å 3 och högst 40 procent av arbetstiden tas i anspråk för aiimän konsumentinformation. Sådana som har en låg procentueii andel för utbildningsinsatser har i aiimänhet en hög ande] för a11-

sou 1978:16 Bilaga 3 147

män konsumentinformation, vilket avspeglar svårigheten att avgränsa aktiviteterna sinsemellan.

Vad gäller innehållet i arbetsuppgifterna har flertalet hemkon- \ sulenter angivit utställningsverksamhet. Andra ofta nämnda aküå viteter är kampanjer av olika slag, föredrag vid kurser och in- - formationsträffar samt kontakter med massmedia.

Ämnesområdet kost och motion har nämnts i nâgra fall liksom belysning och köksplanering.

6. Uppgifter inom länsstyrelsen

En liten ökning i denna aktivitet beräknas för l976/77 jämfört med utfallet l975/76, från 5 till 7 procent. Insatserna varierar för olika hemkonsulenter mellan lägst l och högst l5 procent.

I de flesta fall rör denna verksamhet ämnesområdet tillfällig handel. En annan ofta nämnd insats gäller samråd i samband med remissvar från länsstyrelsen samt samråd och information på olika enheter inom länsstyrelsen. Administrativa ärenden anges som en uppgift i ett antal fall.

7. Eventuella övriga uppgifter

I sammanställningen över utfallet för 1975/76 återfinns inte denna rubrik, varför de insatser några hemkonsulenter angivit under denna rubrik för l976/77 kan ha tagits in under andra rubriker l975/76. Den beräknade insatsen för 1976/77 uppgår endast till 2 procent. De aktiviteter som anges är främst tid för egen fortbildning.

Fråga 2 - Kontakter/samarbete med kommunal konsumentverksamhet

Denna fråga har delats upp i två delar, nämligen förekomsten av telefonkontakter med kommunal konsumentverksamhet och förekonsten av andra typer av kontakt/samarbete med sådan verksamhet.

148 Bilaga 3 sou 1978:16 Telefonkontakter Antalet telefonkontakter per månad mellan hemkonsulent och kommunal verksamhet varierar mellan de olika hemkonsulenterna.

I 21 fall uppges kontakterna ha kommit till stånd på kommunens initiativ och i 2 fall på hemkonsulentens initiativ. Tio hemkonsulenter har angivit att initiativet ligger lika mycket hos bå-

da parter]).

De frågor kontakterna gäller är i flera fall frågor om budget, om kapitalvaror samt om konsumenträtt. Frågor i reklamationsärenden är rätt ofta förekommande liksom efterfrågan på information om produkter där informationsunderlag saknas. Andra typer e kost samt utställningar och av frågor anges avse kök, tvätt, i å frågor om själva verksamheten. 3 å i 3 \ 2. Andra typer av kontakt/samarbete .i i

Antalet kontakter per månad förutom telefonkontakter varierar också mellan olika hemkonsulenter.

antal kontakter per månad antal hemkonsulenter 0- 17

V5

6 - 10 6 ll - 20 3

Av uppställningen framgår att tyngdpunkten ligger i intervallet 0-5 kontakter per månad. I 12 fall anges initiativet främst kom- 4

1) Summan blir här 33 mot 32 enligt uppställningen. Anledningen är att i ett fall har initiativ angivits men ej antalet kontakter.

sou I978:l6 Bilaga 3 149

ma från hemkonsuientens sida och i 9 fa11 från kommunens sida. Sju hemkonsuienter har angivit att initiativet kommer iika ofta

från hemkonsuienten som från k0mmunen1).

I de fiesta faiien gä11er denna typ av kontakter verksamheten som sådan, både inför uppbyggandet av en konsumentverksamhet och diskussion av verksamhetsfrågor när en verksamhet satts i gång. En annan ofta nämnd aktivitet rör utstäiiningar av oiika slag. Slutiigen förekommer i fiera fail gemensamma aktiviteter på oiika områden.

3. Resursåtgång

Resursåtgången för denna typ av aktivitet räknat i dagar per månad varierar meiian hemkonsuienterna. Fördeiningen framgår av uppstäiiningen nedan, som ger ett genomsnitt på 1,9 dagar per månad.

män

Denna fråga tar upp kontakter och samarbete med övriga deiar av den kommunaia förvaltningen. I biiaga 3a ges en förteckning över viika kommunaia organ som hemkonsuienterna har nämnt under denna fråga, hur många som har angivit de oiika organen samt på vems initiativ kontakt främst tagits.

Av biiagan framgår att sociaiförvaitningen är den som hemkonsuienterna har mest kontakt med. Aktiviteterna sker främst i form av utstäiiningar och föredrag inom områdena ekonomi, bosättningsiån, konsumentpoiitik, kost och bostad m.f1.

1) Summan biir här 28 mot 26 eniigt uppstäiiningen. Aniedningen är att i 2 fa11 har initiativ angivits menej antai kontakter

150 3 sou 1978:16

Bilaga

En annan ofta nämnd del av den kommunala förvaltningen är kulturnämnd/bibliotek. Samarbetet gäller så gott som uteslutande inom områdena kost och motion, bosättutställningsverksamhet konsumenträtt, ekonomi, barnsäkerhet, möbelfakta, förningslån, säkringar m.fl.

Ett tredje samarbetsorgan är skolförvaltningen. Aktiviteterna rör både information på exempelvis studiedagar och utställningar. är kost, konsumenträtt, konsument- Exempel på ämnesområden politik, bosättning.

En annan är fritidsförvaltningen. Samarbetet går här i de flesta fall ut på utställningsverksamhet och föredrag inom områdena kost, friskvård, barnkläder m.fl.

Slutligen kan nämnas hälsovårdsnämnden som angivits i ett antal fall. Aktiviteterna rör främst föredrag och rådfrågning i bl.a. livsmedelsfrågor.

Resursåtgången i dagar per månad för denna typ av aktivitet av nedanstående uppställning, vilken ger ett genomsnitt framgår på 2,5 dagan

per månad antal hemkonsulenter dagar 0 - 1,5 7 2 - 3 12 4 - 5 7

Fråga 4 - Kontakter/samarbete med lokala organisati0ner/föreningar

I bilaga 3b ges en uppställning över de föreningar och organisationer på kommunal nivå som hemkonsulenterna har kontakt med, hur många som de angivit att de haft samarbete med samt på vems initiativ kontakterna främst tagits.

att flertalet hemkonsulenter har Av uppställningen framgår angivit studieförbund av olika slag. Arbetsinsatsen har i de flesta

sou 1978:16 Bilaga 3 151

fa11 gäiit medverkan i studiecirkiar i ämnena konsumenträtt, kommunai konsumentverksamhet, bosättning, kost, ekonomi m.f1.

Andra iokaia föreningar som nämnts i ett f1erta1 faii är pensionärs-, handikapp- och poiitiska föreningar men även idrottsföreningar och idee11a föreningar av oiika s1ag. Hemkonsuientens i arbetsinsats är i övervägande grad föredrag i o1ika ämnesområden som kost, konsumentpoiitik, ekonomi m.f1.

Som framgår av biiagan sker hemkonsuienternas insatser främst på föreningarnas initiativ.

Resursåtgången räknat i dagar per månad framgår av nedanstående tabe11. Genomsnittet för hemkonsuienterna ligger på 2,5 dagar per månad.

Av biiaga 3c framgår de olika enheterna inom 1änsstyre1sen hemkonsuienterna angivit att de har kontakt med samt på vems initiativ samarbetet kommit ti11 stånd.

Den mest omnämnda enheten är aiimänna enheten på förvaitningsavdeiningen. Samarbetet har här gä11t diskussion i frågor om tiiifäiiig handei och initiativet kommer främst.från enheten.

En annan ofta nämnd enhet är priskontoret och kontakterna, som i stor utsträckning tas av hemkonsuienterna, rör prisfrågor. Länsveterinären tiiifrågas också ganska ofta, i detta fa11 främst i iivsmedeisfrågor i ansiutning ti11 iivsmedelsiagen och iivsmedeishygien. Från pianeringsavdeiningens sida tas främst kontakt i verksamhetsfrågor.

152 Bilaga 3 :sou 1978:16 Resursåtgången per månad för denna typ av verksamhet äri genomsnitt 1,2 dagar med nedanstående fördeining.

gan hemkonsuienterna haft kontakt med samt vem som främst har varit initiativtagare.

Landstinget är det ojämföriigt största samarbetsorganet på regionai nivå. I fiera fail har endast benämningen iandstinget använts och i fiera fail har man ti11agt sjukhus, skoior, distriktssköterskor och barnavârdscentrai. I några fa11 har de senare angivits separat. Aktiviteterna i samarbete med iandstinget har i de fiesta faii tagit formen avutstälinings- och föredragsverksamhet inom områdena kost och motion, bosättning, barnkiäden mathåiining, konsumenträtt, kommunal konsumentverksamhet m.f1.

Kommunförbundets iänsavdeining har ett antai hemkonsuienter haft kontakt med angående kommunai konsumentverksamhet. Ett antai hemkonsuienter har angivit att de, främst på initiativ utifrån, b1.a. håiiit föredrag vid AMU-centra i kostfrågor, konsumenträtn ekonomi, konsumentpoiitik m.f1. frågor. Vidare har ett antai hemkonsuienter haft kontakt med iänsskoinämnd och medverkat vid studiedagar. Vid sådana dagar har man informerat om b1.a. konsumentverksamhet.

Hemkonsuienterna använder i genomsnitt 1,5 dagar per månad för denna typ av verksamhet. Uppstäilningen nedan ger en fördeining.

dagar per månad antai hemkonsuienter

sou 1978:16 Bilaga 3 153

Fråga 7 - Kontakter/samarbete med regionaia 0rganisati0ner/föreningar

I biiaga 3e ges en uppstäiining över de regionaia organisationer och föreningar som hemk0nsu1enterna angivit att de haft kontakt med samt på vems initiativ kontakterna tagits.

Studieförbund har nämnts i ett antai fa11. Hemkonsuienterna har här angivit att de medverkat vid kurser för främst studieiedare b1.a. i ämnena kost, ekonomi och konsumenträtt.

Andra ofta nämnda föreningar är hushåiiningssäliskap, idrottsförbund och idee11a organisationer samt Husmodersförbundet Hem och Samhäiie. Hemkonsuienternas verksamhet har främst tagit sig uttryck i föredrag och medverkan vid sammankomster. Ämnesområdena har rört b1.a. ekonomi, kost och motion, konsumentpoiitik.

Hemkonsuienterna använder i genomsnitt 1,7 dagar per månad åt denna typ av verksamhet. Fördeiningen meiian oiika hemkonsuienter anges i uppstäiiningen nedan.

dagar per månad antai hemkonsuienter O - 1,5 12 2 - 3 12

Fråga 8 - Kontakter/samarbete med konsumentverket

Denna fråga är uppdeiad i förekomst av teiefonkontakter respektive andra typer av kontakter med konsumentverket. Dessutom frågas om någon förändring i resursâtgång har skett jämfört med tidigare år för denna typ av verksamhet.

1. Teiefonkontakter

Antaiet teiefonkontakter meiian hemkonsuient och konsumentverket varierar från hemkonsuient tiii hemkonsuient. Uppstäiiningen nedan ger en uppfattning om detta.

154 3 SOU 1978: 16

Bilaga

konsu1enterna och i ett fa11 har båda 1ika stor de1 i initiativet 1) .

De frågor som diskuteras vid te1efonkontakterna gä11er framför a11t besked om informati0nsmateria1, rådgivning i fa11 där faktamateria1 saknas samt sakuppgifter om varor och tjänster. En annan grupp frågor kan k1assificeras som juridiska. En tredje rör rek1amati0nsärenden av o1ika s1ag.

2. Andra typer av kontakt/samarbete

Anta1et kontakter per månad för andra typer av samarbete varierar me11an hemkonsu1enterna. Uppstä11ningen nedan visar förde1ningen i detta hänseende.

anta1 kontakter per månad anta1 hemkonsu1enter “ 0 - 5 21 6 - 10 5

I 22 fa11 anges att samarbetet kommit ti11 stånd främst på konsumentverkets initiativ, i 6 fa11 skedde det främst på hemkonsu- 1entens initiativ och i 6 fa11 anges att båda parter har 1ika

stor de1 i att samarbete kommit ti11 ståndz).

Samarbetsområdena är framför a11t de1tagande i projekt, undersökning e11er annat på uppdrag av konsumentverket. Andra områ-

]) här I 2 fa11 har Summan b1ir 36 mot 38 i uppstä11ningen. anta1 kontakter angivits men ej initiativtagare. Summan b1ir här 34 mot 26 i uppstä11ningen. An1edningen är att i 8 fa11 har initiativtagare angivits men ej anta1 kontakter.

sou 1978:16 Bilaga 3 155

den är bevakning och rapportering av konsumentprob1em samt utstä11ningar av o1ika s1ag. 3. Resursåtgång Hemkonsu1enterna beräknas använda i genomsnitt 1,6 dagar per månad åt denna typ av verksamhet. Fördelningen me11an hemkonsu1enterna framgår av uppstä11ningen nedan. dagar per månad anta1 hemkonsu1enter

Vad gä11er beskrivningen av förändringen i kontakter jämfört med tidigare år kan konstateras att 15 av 38 hemkonsu1enter inte besvarat denna fråga, i vissa fa11 beroende på att hemkonsu- 1enten i fråga arbetat endast en kort tid, varför under1ag för jämföre1se saknas. Av kommentarerna från de övriga hemkonsu1enterna kan ut1äsas att kontakterna har ökat me11an hemk0nsu1ent och konsumentverket. I några fa11 anges detta bero på att frågorna b1ivit a11tmer k0mp1icerade och faktamateria1 saknas, varför hemk0nsu1enterna anser sig behöva ta f1er kontakter med konsumentverket för att få information. Andra hemk0nsu1enter anger att konsumentverket visar mer intresse för synpunkter från regiona1 nivå än tidigare och att f1er kontakter tas från verkets sida, exempe1vis i fråga om projekt och konferenser. Åter andra hemk0nsu1enter pekar på bättre kontakt med verket som he1het men att det kan vara svårt att nå rätt person. Ytter1igare en kommentar gä11er frågan om att hemkonsu1enterna numera får sina skrive1ser bekräftade med besked om hand1äggare, vi1ket upp1evs som positivt. S1ut1igen kan sägas att nâgra beräknar att kontakterna kommer att öka ytteriigare i framtiden, då man förutser en k1arare 1inje i den regi0na1a verksamheten.

156 Bilaga 3

Fråga 9 - Kontakter/samarbete med andra centrala myndigheter/organ

Denna fråga berör hemkonsulenternas kontakter med andra centrala instanser än konsumentverket. Av bilaga 3f framgår vilka dessa är samt på vems initiativ kontakterna främst tagits.

Statens livsmedelsverk har nästan samtliga hemkonsulenter omnämnt. Kontakterna tas i de flesta fall på hemkonsulenternas initiativ och rör förfrågningar på livsmedelsområdet samt informationsmaterial.

En annan myndighet är socialstyrelsen. Kontakterna gäller främst aktiviteterna utställningar, kampanjer, rådfrågning och begäran om informationsmaterial inom områdena kost, tobak och friskvård.

Möbelinstitutet tar flera hemkonsulenter kontakt med främst för att fråga om möbelfakta och informationsmaterial.

Resursåtgången för denna typ av verksamhet beräknas i genomsnitt till 0,8 dagar per månad med följande fördelning.

klusive vägledning

Här frågades efter hur stor andel av hemkonsulenternas arbetstid, exklusive tiden för vägledning till enskilda konsumenter, som grundas på helt egna initiativ, på material från konsumentverket och på material från andra myndigheter eller organ.

Totalt 28 svar har inkommit. Vad gäller frågan om den procentuella fördelningen ger materialet inte möjlighet att dra några slutsatser.

SOU 1978216 Bilaga 3 157

Aktiviteter grundade på helt egna initiativ anges i stor utsträckning vara föredrag men även utställningar och informationsinsatser av olika slag. Exempel på ämnesområden är kost, bostad och konsumentpolitisk verksamhet.

Insatser grundade på material från konsumentverket nämns i de flesta fallen utgöras av utställningar av olika slag. Exempel på ämnesområden är bosättning och kost.

Arbete grundat på material från andra myndigheter eller organ anges omfatta utställningar, föredrag och informationsinsatser (bl.a. spridande av informationsmaterial).

ll - av hur samarbetet Fråga Beskrivning upplevs

På denna fråga erhölls 37 svar. I 2 fall saknades beskrivning av samarbetet med kommunal verksamhet.

l. Samarbetet med kommunal verksamhet

Flertalet hemkonsulenter anger att de upplever samarbetet med kommunal verksamhet som bra eller gott och i några fall upplevs samarbetet som mycket bra eller alldeles utmärkt. I några fall har kommentaren kopplats med att konsumentverksamhet inte finns i någon större utsträckning. Några hemkonsulenter anger att man har otillräcklig kontakt med förtroendevalda.

2. Samarbetet inom länsstyrelsen

Samarbetet inom länsstyrelsen upplevs av de flesta hemkonsulenter som bra eller mycket bra. Några anger att kontakter sällan tas, i vissa fall beroende på att man befinner sig på olika orter.

3. Samarbetet med konsumentverket

Flertalet hemkonsulenter upplever samarbetet som bra eller mycket bra. Flera nämner att det kan vara problem med att få tag i rätt person. Andra anser att verket skulle kunna utnyttja hem-

158 sou 1978:16 Bilaga 3

konsulenterna bättre i samband med projekt och på utbildningssidan. Bland andra kommentarer kan nämnas att i något fall upplevs stödet från kommunenheten som dåligt samt att ledningen av verksamheten från verkets sida upplevs som och samordningen bristfällig.

12 - Beskrivning av de problem som upplevs vara de Fråga största i arbetet

36 hemkonsulenter har besvarat denna fråga.

En mängd problem av olika slag har tagits upp under denna punkt. Ett problem som många angivit är de under senare år företagna vilket skapat en otrygg känsla och försvåomorganisationerna, rat av arbetet. Andra problem som rör själva arplaneringen betssituationen är splittringen på många arbetsområden och uppr vilket att många upplever att de inte kan något omgifter, gör råde Att hinna med alla uppgifter, att riktigt på djupet. vägledning) innan någon annan kan släppa uppgifter (exempel överta dem samt att vara ensam hemkonsulent i länet eller vara två på två olika orter upplevs som problem.

verksamheten flera problem Vad gäller den kommunala upplever med det bristande intresset hos många förtroendevalda, den 0situationen beträffande kommunal konsumentverksamhet, att jämna och stimulera kommunerna trots att intresse saknas för stödja detta hos kommunerna samt avsaknaden av klara riktlinjer för kommunal respektive regional verksamhet.

Ett annat behandlar svårigheterna att förverkliga problemområde konsumentverkets rekommenderade procentsatser för olika typer av verksamhet. Vidare upplever många att planeringsperioderna för olika insatser är för korta och att samordning och uppföljav insatserna saknas från konsumentverkets sida. Några anning ser även att bristen på bakgrundsmaterial försvårar rådgivning a till enskilda konsumenter.

Fråga l3 - Den framtida verksamhetsinriktningen

Samtliga hemkonsulenter har besvarat denna fråga.

En mängd olika synpunkter har redovisats under denna fråga. I det följande görs ett försök att strukturera dessa efter de olika typer av arbetsinsatser som verksamheten kan delas in i.

Vad gäller arbetsområdet stöd till kommunal konsumentverksamhet menar flera hemkonsulenter att de skulle kunna medverka i utbildning av konsumentsekreterare och ledamöter i konsumentnämnd. Hemkonsulenterna kan tjäna som serviceoch kontaktorgan för kommunal verksamhet, samordna och informera om kommunala aktiviteter, utarbeta informationsmaterial med regional anknytning samt samordna och följa upp lokala hemkonproblem. Åtskilliga sulenter förutser ett utökat samarbete med kommunal konsumentverksamhet.

På området bevakning, rapportering och utredning ser åtskilliga hemkonsulenter en uppgift i att medverka vid problemuppfångning och att samordna genomförande av informationskampanjer, projekt och utredningar inom länet på uppdrag av konsumentverket eller på eget initiativ. Vidare kan hemkonsulenten följa upp och bevaka konsumentsituationen på regional nivå. hemkonsulen- Några ter för fram tanken på ett mer aktivt i lösande av deltagande reklamationstvister som en framtida uppgift.

Flertalet hemkonsulenter anser att till enskilda konrådgivning sumenter bör kunna upphöra i framtiden. Den bör finnas kvar så länge den kommunala verksamheten endast fungerar på papperet. Några hemkonsulenter anser emellertid att den bör vara kvar på regional nivå även i framtiden, eftersom man dels inte förutser en utbyggnad i glesbygdskommuner och dels eftersom hemkonsulenten i annat fall kanske kontakten tappar med konsumentproblemen.

På området utbildning förutses ett bl.a. av fortsatt engagemang det skälet att hemkonsulenterna besitter och är stora kunskaper vana förutser pedagoger. Några en samordning av utbildningsin-

160 Bilaga 3

satserna inom iänet. Kursverksamheten skaii inriktas på s.k. vidareinformatörer.

Fiera hemkonsuienter för fram att en uppgift kan vara att föra ut aiimän konsumentinformation från centrait håii i iänet. Vidare kan hemkonsuienterna samordna kampanjer av oiika siag inom iänet iiksom även utstäiiningsverksamhet. Aiimän konsument-

information i förebyggande syfte inom exempeivis områdena kon-

sumenträtt, ekonomi, kost, bostad och planeringsfrâgor anges som iämpiig uppgift. Hemkonsuienterna bör även ha regelbunden kontakt med massmedia i informationssyfte.

Många hemkonsuienter förutser ett utökat samarbete inom iänsstyrelsen. Hemkonsuienterna kan vara utrednings- och remissorgan för frågor av konsumentkaraktär på iänspianet inom exempeivis områdena distribution, bostadspianering, konsumentpoiitik och hushâiisekonomi.

I övrigt siår några hemkonsuienter fast att det är angeiäget att faststäiia arbetsfördeiningen me11an regionai och ommuna1 nivå.

Några hemkonsuienter hänvisar ti11 remissvar från Sveriges hemkonsuienters förening över PM H 1974:1 Kommunai konsumentpoiitisk verksamhet. I detta anges iämpiiga arbetsuppgiftec för en regionai verksamhet vara b1.a. att ansvara för iänsomfattande aktiviteter av informations- och utbiidningskaraktär, att vara kontaktorgan för centraia, regionaia och iokaia instanser, att vara utrednings- och remissorgan på länspianet samt at: medverka vid probiemuppfångning och undersökningar.

Siutiigen kan nämnas att fiera hemkonsuienter anfört iimpiigheten av att det finns mer än en hemkonsuient vid varje länsstyreise.

sou 1978:16 3 161

Bilaga

Bi1aga 3a

Fråga 3 - Kontakter/samarbete med andra k0mmuna1a organ/tjänstemän

Antal Främst Främst Bådas Uppgift 36 svar hemkon- eget initia- om iniorganets su1en- initia- initia- tiv tiativ ter tiv tiv saknas

S0cia1förva1tning ink1.å1dringsvård 37 9 23 4 1 Ku1turnämnd/bib-

Kommunkans1i, -styre1se m.f1. 1 2 Inf0rmati0nscentra1 3 1 K0mmuna1a Vuxensko- 1an 1 Konsumentnämnd 1

_a__4.._a__a_a

Energisparkommittê _a Byggnadsnämnd Bostadsförmedling

162 3

Bilaga

Bi1aga 3b

Fråga 4 - Kontakter/samarbete med 1oka1a organisa-

tioner/föreningar

Antai Främst Främst Bådas Uppgift 38 svar hemkon- eget org/för. initia- om inisu1en- initia- initia- tiv tiativ ter tiv tiv saknas

Studieförbund 33 29 3 1

Pensionärs-, handikappföreningar 22 1 21

Poiitiska före- 22 2 20 ningar Husmodersföreningar, Husmodersförbundet Hem och Samhäiie 11 10 1

Hem och Skola, föräidraföreningar 9 8 1

Trafik- och nykterhetsföreningar, vi11aföreningar, konsumentgi11en

Idrottsföreningar Kyrkiiga föreningar 7 3 2 Näringsidkare Banker

sou 1978:16 Bilaga 3 163

Bi1aga 3c

Fråga 5 - Kontakter/samarbete inom den egna 1änsstyre1sen

Anta] Främst Främst Bådas Uppgift 38 svar hemkon- eget enhetens initia- om inisu1en- initia- initia- tiv tiativ ter tiv tiv saknas

P1aneringsavde1ningen 15 2 11 2 Planeringskansliet 8 3 1 Priskontoret 26 14 9 3 Juridiska enheten 5 5 Regi0na1ekon0m1ska

B11-b01ags-företagsregister Länspolischef

ä 164 Bilaga 3

Bi1aga 3d

6 - Kontakter/samarbete med stat1iga och 1andstings- Fråga k0mmuna1a organ i 1änet

Anta1 Främst Främst Bådas Uppgift hemkon- org. initia- om ini- 36 svar eget su1en- initia- initia- tiv tiativ ter tiv tiv saknas

31 5 16 10 Landstinget

Tandhäisogruppen Läns1äkare 2 1 1

Kommunförbundets 18 14 1 1 1änsavde1ning Länssk01nämnd 12 5 4

Universitet, 1ärar-, f01k-, 7 3 4 s0cia1högsk01a

Hyresnämnd

Regementen

provningsanst.

sou 1978:16 Bilaga 3 165

Bilaga 3e

Fråga 7 - Kontakter/samarbete med regionala organisationer/föreningar

Antal Främst Främst Bådas Uppgift 35 svar hemkon- eget org/för. initia- om inisulen- initia- initia- tiv tiativ ter tiv tiv saknas

Studieförbund 24 2 16 6 Hushållningssällskap, LRF, länshemslöjdskonsulent 22 l9 3 Köpmannaförbundet 8 6 l l Företag, konsumentkooperatio-

Pensionärs-, handikappförbund 5 3 2 Husmodersförbundet Hem och Samhälle 8 8 Ideella och övriga organisationer ll 4 Massmedia 5 4 l Banker

166 3 sou 1978:16 Bilaga

Bi1aga 3f

Fråga 9 - Kontakter/samarbete med andra centra1a myndig- |

heter/organ 3

Anta1 Främst Främst Bådas Uppgift 37 svar hemkon- eget mynd/0rg.initia- om inisu1en- initia- initia- tiv tiativ ter tiv tiv saknas

Statens 1ivsmede1sverk 35 21 4 9 1 33 15 10 7 1 Socia1styre1sen

Byggnadsstyre1sen Svensk byggtjänst 4 Sjöfartsverket 2 5

Trafiksäkerhetsverket 4 3 1 ä

3 Försäkringsb01agens

6 4 2 upp1ysningstjänst

Sparbankernas bud- 1

2 1 1 1 getrådgivning

LON 1 1 3

Energisparkom-

Branschorganisationer 6 6 _Texti1-, konservforskningsinstituten 2 2 Sveriges radio

S()lJ 1978:16

BILAGA 4 SAMMANSTÃLLNING AV SKRIVELSE TILL ETT ANTAL LÄNSSTY- RELSER

Utredningen har tillställt ett antal länsstyrelser en skrivelse angående regional konsumentpolitisk verksamhet. Genom denna önskade utredningen bl.a. fä synpunkter på vilket behov länsstyrelserna anser sig ha i framtiden av en regional konsumentpolitisk instans samt var en sådan instans lämpligen bör inom placeras länsstyrelsen.

Totalt tio länsstyrelser har erhållit skrivelsen, länsnämligen styrelserna i Västerbottens, Jämtlands, Kopparbergs, Örebro, Stockholms, Östergötlands, Älvsborgs, Hallands, Blekinge och Malmöhus län. har - vid Samtliga länsstyrelser genom tjänstemän respektive länsstyrelse - inkommit med synpunkter.

Fråga l - Hemkonsulenternas nuvarande inom länsarbetsuppgifter styrelsen

Den första frågan i skrivelsen avser i vilken och för omfattning vilka typer av arbetsuppgifter hemkonsulenterna används i länsstyrelsens verksamhet i dag.

Flertalet länsstyrelser hänvisar till att hemkonsulenterna ansvarar för den konsumentpolitiska verksamheten på länsstyrelsen. Länsstyrelserna i Älvsborgs, Hallands och Malmöhus län anför att hemkonsulenternas arbetsuppgifter till största delen av utgörs den verksamhet konsumentverket svarar för.

Hemkonsulenterna deltar vid flertalet länsstyrelser i handläggning av ärenden för tillstånd handel. Allmänangående tillfällig na enheten inom förvaltningsavdelningen svarar för denna av typ frågor. En annan ofta nämnd uppgift är det samråd med hemkonsu-

168 4

.Bwhga

lenterna som sker i samband med remissbehandling och yttranden i ärenden området. Som exempel anges i på det konsumentpolitiska några fall handel, distribution och stöd till kommersiell service i glesbygd. Exempel på enheter i detta sammanhang är regionalekonomiska enheten, planenheten, naturvårdsenheten samt planeringskansliet inom planeringsavdelningen.

Länsstyrelserna i Östergötlands och örebro län pekar på samarbete med priskontor och länsveterinär i prisfrågor och livsmedelsi örebro län nämner här även länsläkaren. frågor. Länsstyrelsen

Slutligen kan sägas att länsstyrelserna i Urebro och Kopparbergs län anför att hemkonsulenterna medverkar i den interna informationen.

2 - Hemkonsulenternas framtida arbetsuppgifter inom läns- Fråga styrelsen

Denna fråga behandlar vilket behov av en regional konsumentpolitisk instans som kan antas för länsstyrelsernas del i föreligga samt vilka en sådan bör ha. framtiden typer av arbetsuppgifter

länsstyrelser anser att det finns behov av sakkunskap Samtliga konsumentpolitiska området inom länsstyrelsen även i frampå det tiden. för en sådan instans skall Uppgifter inom länsstyrelsen vara att bistå vid av tillstånd för tillfällig handel prövning samt vid behandling av ärenden med konsumentpolitisk anknytning.

i Blekinge, Ustergötlands, Örebro och Malmöhus Länsstyrelserna län hemkonsulenterna i framtiden bör samarbeta med pekar på att länsveterinären i ärenden som rör livsmedel, priskontoret i prisenheten inom ramen för länsplaneringfrågor, regionalekonomiska en, i fråga om glesbygdsstöd och distribution samt exempelvis om bostadsfrågor och service i bostadsområden. med planenheten i Jämtlands och Kopparbergs län tar också upp Länsstyrelserna om samarbete beträffande glesbygdsstöd och distribttionsfrågan frågor.

sou 1978:16 Bilaga 4 169

Naturvårdsenheten nämns av länsstyrelserna i Blekinge och Malmöhus län. Samarbetet skall där gälla bl.a. upplysning om hälsofarliga varor och miljövård. Förutom länsstyrelsen i Malmöhus län tar länsstyrelsen i örebro län upp frågan om samarbete med länsläkarna på kost- och hälsovårdsområdet.

Länsstyrelsen i Örebro län anför slutligen att det kan finnas behov av konsumentpolitisk sakkunskap för samarbete med landsting, länsbostadsnämnd och socialkonsulenter. Östergötlands länsstyrelse nämner också samarbete med socialkonsulenterna som en uppgift.

Fråga 3 - Hemkonsulenternas organisatoriska placering inom länsstyrelserna

Vad gäller frågan om var inom länsstyrelsen hemkonsulenterna lämpligen bör placeras anser de flesta länsstyrelser att den nuvarande placeringen, dvs. inom planeringsavdelningen, förefaller naturligast. Länsstyrelsen i östergötland pekar i detta sammanhang på betydelsen av närhet till fackkunskap inom de olika enheterna på planeringsavdelningen, exempelvis juridiska enheten, naturvårdsenheten, planenheten och regionalekonomiska enheten. Länsstyrelsen i Östergötland gör förbehållet att i det fall arbetsuppgifterna ändras kan det finnas anledning att överväga annan placering på länsstyrelsen. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Älvsborgs och Hallands län, vilka anser att placeringen blir beroende av hur de framtida arbetsuppgifterna konmer att se ut.

örebro län framhåller planeringsavdelningen som lämplig under förutsättning att nuvarande organisation består. Samtidigt hänvisas, liksom från andra håll, till om organisation utredningen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m.m., OPAL.

Några länsstyrelser har lämnat synpunkter på vilken enhet inom

planeringsavdelningen som kan anses vara lämpligast.

Länsstyrelserna i Kopparberg och Blekinge förordar planeringskansliet. Rent fackmässigt torde hemkonsulenternas verksamhet ha större anknyt-

170 4 SOU 1978: 16

Bilaga

ning till regionalekonomiska enheten anför Kopparbergs länsstyrelse vidare. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att om utredningsarbete kommer att bli ett dominerande inslag i verksamheten ligger regionalekonomiska enheten närmast till hands. Blir huvuduppgiften av administrativ art anses planeringskansliet vara lämpligare. Man pekar även på möjligheten att låta priskontor och hemkonsulenter ingå i samma enhet. Denna tanke framför också länsstyrelsen i Jämtlands län, som ser lokalmässiga, organisatoriska och arbetsmässiga fördelar med en särskild enhet, förslagsvis kallad konsumentenheten.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att någon författningsmässig eller annan reglering av hemkonsulenternas placering inom planeringsavdelningen inte är nödvändig. Det bör överlämnas till respektive länsstyrelse att besluta i denna fråga.

Fråga 4 - Ytterligare synpunkter på hemkonsulenternas framtida arbetsinriktning

Inledningsvis kan nämnas att några länsstyrelser, bl.a. i Västerbotten och Jämtland, pekar på den långsamma utvecklingen av kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Rådgivning till invånare i kommuner som saknar verksamhet kommer enligt länsstyrelserna därför att vara en uppgift på regional nivå en tid framöver. Länsstyrelsen i Kopparbergs län hänvisar till rekommendationen att kommuner med minst 20-30 000 invånare skall ha en heltidstjänst för konsumentfrågor, vilket för Kopparbergs del innebär att endast 4 av l5 konmuner kommer att kunna inrätta sådana tjänster. Länsstyrelsen anser av den anledningen att vägledning till enskilda konsumenter även i framtiden är en viktig och omfattande arbetsuppgift på den regionala nivån, dvs. till invånare i kommuner som saknar verksamhet.

Flertalet länsstyrelser nämner att hemkonsulenterna bör bistå kommunerna vid av den kommunala verksamheten. Även uppbyggnaden då denna är utbyggd finns det enligt flertalet behov av en regional instans för att bistå den kommunala verksamheten i det löpande arbetet. Denna instans bör också utgöra samordningsorgan för utställningsverksamhet och större kampanjer i syfte att fö-

S()lJ 1978:16 Bilaga 4 171

ra ut allmän information i länet samt i övergripande frågor på konsumentområdet. Andra som förs fram uppgifter är bevakning och rapportering av konsumentproblem samt uppgifter på utbildningsområdet. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att utbildningsinsatser i kostoch bostadsfrågor är en lämplig uppgift. Stockholms länsstyrelse anför att hemkonsulenterna kan ge kommunerna hjälp bl.a. avseende fortbildningsverksamhet.

Länsstyrelsen i Hallands län anser det viktigt att konsumentverket ger den regionala verksamheten vissa fastställda uppgifter och utnyttjar den för t.ex. olika projekt som verket avser att genomföra. Från Blekinge läns sida framförs att hemkonsulenterna kan hålla kontakt i konsumentfrågor med olika utbildningsorgan, studieförbund, politiska organisationer m.fl. samt tjäna som förbindelselänk mellan konsumentverket och den kommunala vägledningen.

Länsstyrelserna i Jämtlands och Kopparbergs län anser att man bör överväga möjligheterna till en specialisering på regional nivå i syfte att utnyttja resurserna rationellt. En sådan specialisering och samtidigt en förstärkning av resurserna - enligt Jämtlands länsstyrelse till minst två hemkonsulenter på varje - skulle medföra länsstyrelse en avlastning från konsumentverket centralt till den regionala nivån.

Slutligen kan nämnas att länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att den regionala verksamheten bör ingå som en integrerad del i den övergripande bör samhällsplaneringen. Utrymme ges för en regional tillämpning och anpassning av verksamheten med hänsynstagande till olika läns speciella förhållanden. Detta bör enligt länsstyrelsen klarläggas vid kompetens- och ansvarsfördelningen mellan central, regional och kommunal nivå. En stor del av de medel verksamheten disponerar tas i anspråk för centralt initierade uppgifter. Den regionalt initierade verksamheten får på grund härav alltför litet utrymme enligt länsstyrelsen.

Statens offentliga utredningar 1978

Kronologisk förteckning

1. Stat-kyrka, Ändrade relationer mellan staten och svenska kyr› kan. Kn. 2. Stat-kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. Kn. 3. Stat-kyrka. Bilaga 2-12. Utredningar i delfrágor. Kn. 4. Skoiplanering och skolstorlek, Faktaredovisning och bedöm- U. i ningsunderlag. 5. Föräldrautbildning. S. 6. Ny skogspolitik. Jo. i 7 . Skog för framtid, Jo. i i 8 . Hyresrätt 2, Lokalhyra. Ju, i 9. Ny konkurrensbegränsningslag. H. i i 10. Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. Ju. 1 1. Kapitaimarknaden i svensk ekonomi. E. i svensk ekonomi. å 12. Kapitalmarknaden Bilaga 1. E. i 13. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4. E. 14. Arbete åt handikappade, A. 15. Praktikfrágor-átgärder i ett kort perspektiv. U, 16. Regional konsumentpolitisk verksamhet. H.

L, Li--

?UMRSVUR r. r :r“\_l KM k ..

Statens offentliga utredningar 1978

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Hyresrätt 2. Lokalhyra. [8] Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. [10]

Socialdepartementet Föräldraulbildning. [5]

Ekonomidepartementet KapitaImarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi, [1 1]2. Kapitalmarknaden l svensk ekonomi. Bilaga 1. [12] 3. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4, [ 131.

Utbildningsdepartementet Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömningsunderlag. [4]

Jordbruksdepartementet 1973 års skogsutredning. 1. Ny skogspolitik. [6] 2. Skogför framtid. [7]

Handelsdepartementet Ny konkurrensbegränsningslag, [9] Regional konsumentpolitisk verksamhet. [16]

[ Arbetsmarknadsdepartementet [ l Arbete ät handikappade. [14]

Kommundepartementet ] Kyrkoministerns stat-kyrka grupp. 1. Stat-kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan, [1] 2. Stat-kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. [2] 3. Stat-kyrka. Bilaga 2-12. Utredningar I delfrágor. [3]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

ISBN 91-38- 039575

LiberFörlag ISSN O375250X

Allmänna Förlaget